SOU 1968:7
Ägande och inflytande inom det privata näringslivet
N 4-0 ('?
oå (- - Cila
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
] offfentliga Ägande OCh * 1968” mflytande mom Fiinans- det pr IVGta
departementet . . . . narmgsllvet
| Koncentrationsutredningen V
m Stockholm1968
Statens offentliga utredningar 1968
Kronologisk förteckning
. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. . Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. . Kredtmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. . Handläggningan av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. . Industrinsstruktur och konkurrensförhållanden. Esselte. Fi. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. . Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi.
x! 0015de
" " Statens offentliga utredningar
Finansdepartementet
Ägande och infiytande inom det privata näringslivet
Koncentrationsutredningen V
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet
Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv bl. a. kartlägga förmögenhetsfördel- ningen samt ägande- och inflytandeförhål- landen inom det privata näringslivet. Utredningen får härmed överlämna före- liggande undersökning rörande ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Un- dersökningen har utförts av utredningens sekreterare, pol. mag. Tony Hagström, samt
av pol. mag. Göran Johansson. I utarbetan- det av kapitel VI har även fil. kand. Lars Söderström deltagit.
Stockholm den 28 december 1967
På koncentrationsutredningens vägnar:
G. Arvidsson / Tony Hagström
Sammanfattningsvis kan beträffande bo- lagsstämmorna konstateras att om de som sådana över huvudtaget har något infly- tande så är utövandet av detta inflytande med få undantag begränsat till ett mycket litet antal personer, som företrädesvis är ombud för de största aktieägarna och ofta också är medlemmar av företagets styrelse.
Vid kartläggning av ägandeförhållandena har framgått att de 20 största aktieägarna tillsammans innehar en betydande andel av aktiekapitalet även i börsnoterade företag. De 20 största ägarna får emellertid för den skull inte uppfattas som en homogen grupp, vilken kontrollerar företaget ifråga. Gruppen av de 20 största ägarna kan ha den mest skiftande sammansättning — fysiska perso- ner, aktiebolag, försäkringsbolag, pensions- stiftelser, andra stiftelser och fonder med resp. utan anknytning till bestämda släkter, arbetsmarknadsorganisationer, ideella före- ningar m.m. De tre sistnämnda kategorier- na är dock sparsamt företrädda och tillhör då de minsta bland de 20 största ägarna i företag där ägarkoncentrationen är förhål- landevis låg, exempelvis affärsbanker.
Bland det mest uppmärksammade i Berles och Means undersökning var indelningen av de 200 största amerikanska företagen exkl. finansföretag efter typ av kontrollerande grupp är 1929. Liknande undersökningar har gjorts senare. I en undersökning av för- hållandena år 1963 klassificeras 80 procent av de 200 största företagen som under »ma- nagement control» och slutsatsen dras att »direktörernas revolution» är i det närmaste fullständig bland de 200 största amerikan-
5 Berle och Means, sid. 116 samt Larner.
ska företagen-5. Uppgifterna i dessa under- sökningar om vem eller vilka, som kontrol- lerar företagen, bygger emellertid på täm- ligen godtyckliga gränsdragningar. I 1963 års undersökning har således ett företag an- setts vara kontrollerat av en minoritets- grupp, när 10—50 procent av det röstbe- rättigade aktiekapitalet innehas av en per- son, en familj, ett bolag eller en grupp av »business associates». Berle och Means satte nedersta gränsen för minoritetskon- troll vid 20 procent men gjorde i flera fall avsteg från denna regel när det ansågs up- penbart att en grupp med lägre andel kon- trollerade ett företag.
De erhållna resultaten bygger således på uppgifter om de största ägarnas andel av aktiekapitalet och inte på undersökningar av vem eller vilka, som faktiskt har det av- görande inflytandet vid fattandet av olika beslut — hur nu detta inflytande ska de- finieras och mätas. Metodiken har också kritiserats för att vara alltför mekaniskö. Vissa har hävdat att ägarinflytandets styrka överskattas och andra att det underskattas.
Det har redan kunnat konstateras att fördelningen av aktiekapitalet i de största svenska företagen är betydligt mer koncen- trerad än i de största engelska och ameri- kanska företagen. Som tidigare framhållits är dock dessa betydligt större än de sven- ska företagen. Det är tänkbart att svenska, amerikanska och engelska företag av samma absoluta storlek har likartad ägarstruktur. Någon fördelning av företagen efter typ av kontroll, på det sätt som skett i olika ame- rikanska undersökningar, har inte gjorts, ef- tersom det ansetts att inflytande inte kan beskrivas med ett så enkelt schema. Det är emellertid av intresse att söka kartlägga omfattningen av vissa stora ägargruppers större aktieinnehav. Vid en sådan kartlägg- ning är det omöjligt att fånga in alla nyan- ser. En schematisering är nödvändig, som framhäver de relativt sett stora aktieinne- haven och gallrar bort de många gånger absolut sett stora men i sammanhanget täm- ligen betydelselösa aktieposterna.
Ett företag har betraktats som majoritets- ägt, när en ägare/ägargrupp innehar abso-
lut röstmajoritet. Ett dominerande minori- tetsintresse har ansetts föreligga när största ägaren/ägargruppen innehar mer än fem procent av totala röstetalet, har absolut ma- joritet på stämman och är representerad på stämman. Alla tre villkoren ska således vara uppfyllda. Det är endast vid ett före- tag (ASEA) där lägre andel än tio procent räckt för att ge dominerande minoritets- intresse. Ett starkt minoritetsintresse har an- setts föreligga när största ägaren/ägargrup- pen visserligen innehar mer än fem procent av totala röstetalet men antingen inte är representerad i företagets styrelse eller inte har absolut majoritet på stämman. De två största ägarna/ägargrupperna har ansetts ha majoritetsintresse eller dominerande mi- noritetsintresse tillsammans när båda inne- har mer än fem procent av totala röstetalet, båda är representerade i styrelsen och de tillsammans har absolut majoritet på stäm- man. Ett begränsat minoritetsintresse har ansetts föreligga i övriga företag, där en ägare/ägargrupp har mer än fem procent av röstetalet oavsett om aktieposten är den största eller ej. För motiveringar och när- mare detaljer hänvisas till kapitel IV.
Syftet med undersökningen är självfallet att få ytterligare en utgångspunkt för ana- lys av inflytandet inom det privata nä- ringslivet. Men klassificeringen som sådan kan inte direkt översättas till en skala ut- visande kontroll av viss bestämd styrka från vissa personers sida. Strävan har varit att välja kriterier, som anknyter till den for- mella beslutsordningen. Aktieinnehavets stor- lek — både i förhållande till totala röste- talet och på stämman representerade röster — och representationen i styrelsen får an- tas ha betydelse för inflytandets fördelning men en fullständig kartläggning kräver hän- synstagande även till en rad andra fakto- rer. Det bör observeras att i undersökning- en termen kontroll medvetet inte använts beträffande företag.
För 17 ägargrupper redovisas detaljera- de uppgifter i kapitel IV samt beträffande bankgrupperna i utredningens undersökning av kreditmarknaden. Ägargrupperna består
" Se exempelvis Gordon, sid. 30 ff.
i flertalet fall av familjer eller släkter. Vid avgränsning av varje ägargrupp är ett visst mått av skönsmässighet ofrånkomligt, vilket bör hållas i minnet vid tolkning av mate- rialet. Gränsdragningarnas betydelse får dock inte överskattas, eftersom oftast huvud- delen av en ägargrupps förmögenhet och aktieinnehav finns hos några få personer, som är nära släkt. Kontrollerade stiftelsers aktieinnehav har medräknats i uppgifterna för resp. ägargrupp.
De 17 ägargrupperna hade år 1963 ma- joritetsintressen, dominerande eller starka minoritetsintressen i företag med 400000 anställda i Sverige. Dessa företag svarade för 36 procent av industrins totala för- ädlingsvärde. Ägargrupperna hade intressen av ovannämnt slag i ca två tredjedelar av börsnoterade företag andra än dotterbolag, banker och försäkringsbolag. Familjen Wal- lenbergs ägarintressen är långt mer omfat- tande än någon annan grupps. Familjen hade majoritetsintresse, dominerande eller starka minoritetsintressen (i vissa fall till- sammans med annan ägargrupp) i företag med ca 150000 anställda i Sverige. Dessa företag svarade för 15 procent av industrins totala förädlingsvärde. Därjämte hade fa- miljen ett dominerande minoritetsintresse i Stockholms Enskilda Bank.
De två näst största ägargrupperna är In- dustrivärdengruppen och CustOS/Säfveån- gruppen, som är närstående Svenska Han- delsbanken resp. Skandinaviska Banken. In- dustrivärden och Custos innehar stora aktie- poster i ett betydande antal företag men det bör framhållas att i vissa fall är medräknade andelar endast obetydligt över fem procent. Bland Industrivärdens och Custos egna ak- tieägare återfinns inga familjer eller släkter, som direkt eller indirekt innehar domine- rande eller starka minoritetsintressen.
De tre största ägargrupperna har således apknytning till affärsbanker. Övriga ägar- grupper är väsentligt mindre. Antalet an- ställda vid företag vari de hade majoritets- intresse, dominerande eller starkt minori- tetsintresse år 1963 överstiger 1 intet fall 24 000. Företagsgrupperna får inte likställas med koncerner som beslutsenheter men det
kan ändå påpekas att genomsnittliga anta- let anställda vid de 100 största västtyska in- dustriföretagen år 1960 uppgick till 26 000.
I flera fall kontrollerar en ägargrupp en eller flera stiftelser, som innehar stora aktie- poster i olika företag. Överlägset störst av dessa stiftelser är Knut och Alice Wallen- bergs stiftelse, vars tillgångar uppgick till 340 mkr år 1966. Värdet av den totala för- mögenhet, som familjen Wallenberg dispo- nerade över år 1964 genom eget innehav och via stiftelser kan uppskattas till ca 500 mkr. Även om hänsyn tas till eventuella underskattningar är beloppet förvånansvärt litet i förhållande till det stora antal företag, vari familjen har relativt sett betydande ägandeintressen. Förklaringarna till denna diskrepens är två, nämligen dels att ägandet med få undantag har karaktär av minori- tetsintresse i företag med många aktieägare, dels att »pyramidbyggande» eller »ask- i-ask-ägande» förekommer i stor utsträck- ning. Båda företeelserna är »kapitalspa- rande» i den meningen att de minskar storleken av den minsta kapitalinsats, som är nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag. Att denna effekt som sådan skulle vara ett motiv för ägandets or- ganisation inom Wallenberggruppen finns i och för sig inga belägg för. När det gäller vissa av de längsta ägandeleden finns up- penbarligen speciella historiska och tekniska förklaringar. Den kapitalsparande effekten av »pyramidbyggande» tillsammans med minoritetsägande är dock ett faktum oav- sett om effekten medvetet eftersträvats eller ej.
De 282 större företag, vars ägandeförhål- landen tidigare beskrivits, kan naturligtvis fördelas enligt samma schema, som använts för de 17 ägargrupperna. När ägargrupper- na inte namnges är det omöjligt att utifrån en tabell bedöma graden av realism i gräns- dragningama, vilket gör en fördelning av företagen något dubiös. Vid genomgång av företagen har det emellertid visat sig att med få undantag företag, som ej berörs av de 17 namngivna ägargrupperna, utan tve- kan kan hänföras till en bestämd kategori med avseende på det största ägandeintres-
Tabell I : 1. 282 större företag fördelade efter slag av ägarintressen i företagen 1963.
Företagens fördelning efter slag av ägare (ägargrupp)
Därav:
Företagens fördelning efter storlek
Enskild
person Slag av el. Familj ägarintressen
1 3 4 5
1. En ägare eller ägar- grupp har majoritets- intresse 1 1 1 En ägare eller ägar- grupp har domine- rande minoritetsin- tresse Två ägare eller ägar- grupper har tillsam- mans majoritets- eller dominerande minori- tetsintresse (9) (20) En ägare eller ägar- grupp har starkt mi- noritetsintresse a) 31 Andra företag, där en el. flera ägare (ägar- grupper) vardera har > 5 % av totala rös- tetalet Företag, där ingen ägare el. ägargrupp har > 5 % av totala röstetalet 13
Summa 282 . .
2 750—— 500— 1 500 1 499 749
Juridisk anst. anst. anst. hushåll el. släkt person (III) (11) (I)
6 7 8
7 1 —— 5 97 77 66 42
Företagens fördelning efter rel. till börsen Företagens fördelning efter typ av verksamhet
11 105
Note- rade på fond- handl. list.
(F) 11
] 38
Övriga (EB)
12
1 139
Industri-
och
handels- Större företag invest- och för-
2 500 ment- Säkrings- anst. företag företag Övriga
(P) (I) (13, F) (ÖB) 13 14 15 16
Banker
5 l 6 1 231 11 15 25
a) Av de totala 54 företagen var de 20 största ägarnas andel av totalaröstetalet mindre än 25 % i 7 fall, 25—50 % i 17 fall, 51—75 % i 18 fall och över
75 % i 12 fall.
sets styrka. I tabell 1: 1 har därför de 282 företagen klassificerats enligt det tidigare använda schemat. Tabellen ger en bild i stort av ägandeförhållandena i större svenska företag utan att därför tillåta några långt- gående slutsatser om inflytande och kontroll. I de få fall där tveksamhet rått om av- gränsning av ägargruppen har det mest försiktiga alternativet valts (vanligen rad 4 eller 5 i tabellen).
Som framgår av tabellen har en ägare/ ägargrupp, ensam eller tillsammans med en annan ägare/ägargrupp majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse i 190 av de 282 företagen. I ytterligare 54 före- tag har en ägare eller ägargrupp starkt minoritetsintresse. Endast i 13 företag finns ingen ägare, som innehar över fem procent av totala röstetalet. Det kan tilläggas att i vissa av de företag, vilka förts till klassen starkt minoritetsintresse, finns det tre till fem stora och tämligen jämnstarka ägar- grupper varav dock en är något större än övriga. Detta gäller särskilt ett antal före- tag, vilkas aktier är noterade på fondhand- lamas lista.
Beträffande ägarkategori dominerar fa- miljer och släkter. Analogt med tidigare har berörda företag förts till denna kategori oavsett om ägargruppen äger aktier direkt i företaget eller via något annat företag. Till ägarkategorin juridiska personer har förts företag, vars största ägare är Industri- värden, Custos m.fl. företag där en eller två grupper av fysiska personer inte intar en stark ställning bland aktieägarna.
I flertalet börsnoterade företag finns en eller två relativt sett stora ägargrupper. En- dast i 11 börsnoterade företag — däribland sex affärsbanker — saknas ägare med över fem procent av röstetalet. Vid ytterligare två banker är den största ägarens andel endast obetydligt mer än fem procent.
D. Styrelser och verkställande direk- törer i större företag
I föregående avsnitt har behandlats sty- relsemas relationer till aktieägarna i olika
avseenden. Nedan ska därför endast kort- fattat redovisas vissa uppgifter rörande sty- relsernas sammansättning och arbetsformer samt om förekomsten av gemensamma sty- relseledamöter.
I de tidigare nämnda 73 börsnoterade företagen bestod styrelserna år 1967 i ge- nomsnitt av sju personer. På grundval av uppgifter från år 1963 kan konstateras att börsnoterade företag har större styrelser än icke börsnoterade företag men mindre sty- relser än banker och försäkringsbolag.
I de 73 börsnoterade företagen har sty- relseledamöterna genomsnittligt innehaft si- na uppdrag i nio år. Det bör observeras att personer med flera styrelseuppdrag räk- nats flera gånger. Verkställande direktörer har i genomsnitt innehaft sina befattningar i sju år.
Ca tre fjärdedelar av styrelseledamöter- na är rekryterade utanför företaget. Sty- relseledamot, som är anställd i företaget, är med få undantag verkställande direktör. En uppdelning av verkställande direktörerna efter deras tidigare anställning visar att 60 procent rekryterats inom koncernen.
Av styrelseledamöterna i de 73 företagen är något mindre än hälften anställda vid andra företag än banker och banker när- stående holdingbolag. Detta innebär att åt- skilliga verkställande direktörer är ledamöter av styrelser i andra företag än det egna. Något mindre än en femtedel av styrelse- ledamöterna är f.d. anställda vid andra företag än banker och banker närstående företag. Samma andel utgör bankmän och anställda vid banker närstående holding- bolag.
Styrelserna i de undersökta börsnoterade företagen sammanträder i genomsnitt sex gånger per år. Antalet sammanträdestim- mar per år varierar mellan 15 och 43 tim— mar. I 16 av de 73 företagen finns vid sidan av styrelsen ett arbetsutskott med va- rierande sammansättning. I samtliga utskott ingår dock styrelsens ordförande och verk- ställande direktören.
En viktig fråga vid diskussion av sty- relsernas inflytande över företagsbesluten är i vilken utsträckning de erhåller informa-
tion före styrelsesammanträdena. Det fram- går av undersökningen att flertalet styrelser i regel erhåller det minimum av förhands- information, som en föredragningslista ut- gör. Vid nio av de undersökta börsnoterade företagen erhåller emellertid styrelsen i sin helhet ingen som helst information före sammanträdena. ' " Ett annat mått på styrelsens möjligheter att aktivt delta i besluten är i vilken ut- sträckning den har befattning med plane- ringen av ett företags verksamhet. Nästan alla börsnoterade företag använder sig av årlig budgetering och inom flertalet före- tag utarbetas också flerårsplaner. Av ut- redningens undersökning framgår att sty; relsen _endast i undantagsfall aktivt deltar i planeringsarbetet eller ens lämnar sär- skilda direktiv för detta. Beträffande styrel- sens befattning med färdiga planer eller förslag till planer förefaller skillnaderna mel- lan olika företag vara betydande. Vid något mindre än hälften av undersökta företag tar styrelsen formellt inte ställning till de årliga planerna för företagets verksamhet. I mer än hälften av företagen där flerårs- planer förekommer, fattar styrelsen formellt inga beslut om dessa planer. När planer en- dast avser vissa funktioner är det främst framtida investeringar, som är föremål för styrelsebehandling och styrelsebeslut. Avslutningsvis ska beröras den ofta upp- märksammade förekomsten av gemensamma styrelseledamöter mellan företag. Undersök- ningen avser förhållandena 1962/63 vid de 305 större företag (inkl. utlandsägda dotter- bolag), som behandlats i föregående av- snitt. Av styrelseledamöterna i dessa före- tag har drygt tre fjärdedelar endast ett styrelseuppdrag. Koncentrationen av flerfal- diga styrelseuppdrag till ett litet antal per- soner är påtaglig. Samtidigt är dessa per- soners styrelseuppdrag tillräckligt många för att beröra flertalet undersökta företag. Bland de börsnoterade företagen finns inget, som saknar personförbindelse på styrelseplanet med något annat större företag. Det stora flertalet börsnoterade företag har person- förbindelse med någon affärsbank. De 20 mest »uppdragstyngda» perso-
nerna år 1962/63 innehade sammanlagt närmare 500 uppdrag som styrelsemedlem och/eller verkställande direktör (inkl. i andra än de 305 större företagen). Av dessa uppdrag avsåg dock drygt 230 st. dotter- bolag. Slutligen kan nämnas att av ord- förandeposterna i de 305 företagen inne- hades 128 av tillsammans 40 personer.
E. Beslutsfattandet i företag
Såsom tidigare framhållits är frågan om makten över företagen av större intresse endast när företagen till följd av mark- nadsförhållandena har valmöjligheter. Fler- talet marknader kännetecknas av ofullstän- dig konkurrens men i starkt varierande grad. Många branscher i Sverige domine- ras av storföretag men i åtskilliga fall inne- bär den internationella konkurrensen en kraftig begränsning av företagens hand- lingsfrihet.
Vilka personer inom ett givet företag, som har makt eller inflytande, bestäms av beslutsprocessernas utformning. Enligt äldre organisationsteori sågs företaget som ett strängt hierarkiskt system. Företagsledaren uppfattades såsom den i allt väsentligt be- stämmande personen, som genom ordergiv- ning dirigerade företagets verksamhet. I nya- re organisationsteori (eller rättare sagt orga- nisationsteorier eftersom någon enhetlig teori inte finns) är synsättet radikalt annorlunda. Beslutsfattandet ses som en oftast kompli- cerad process där en mängd personer på olika nivåer inom företaget deltar. Beslut utgör resultatet av ett samspel mellan olika individer, vilka i varierande utsträckning på- verkar beslutens innehåll. Storleken av det inflytande, som en person härigenom har, behöver inte vara avhängig av dennes for- mella ställning i organisationens hierarki. Framför allt är det specialister av olika slag, som har ett betydande inflytande täm- ligen oberoende av formell »rang». Vida- re är en persons inflytande olika stort i olika frågor — bl. a. beroende på speci- alisering. Vem som fattar det formella be-
slutet är oftast av underordnad betydelse sett från inflytandesynpunkt.
Uppfattningen att beslutsfattande är en process och inte rätt och slätt ordergivning uppifrån och ner torde numera vara all- mänt accepterad. Däremot råder delade me- ningar om hur inflytandet inom företagen är fördelat mellan olika personer och olika instanser. De empiriska undersökningsresul— taten är få och motsägelsefulla varför olika förekommande organisationsteorier är svagt underbyggda. Därför har valts att endast behandla ett urval allmänna frågeställning- ar, som har en starkt direkt anknytning till utredningsuppdraget och de partiella undersökningar, som utredningen gjort.
Utgår man från att beslutsprocessen är olika utformad vid olika slags beslut, är det nödvändigt att specifisera vilka beslut, som avses, när slutsatser dras om hur stort in- flytande olika personer har. Såsom tidigare framhållits är stora svårigheter förenade med genomförandet av en sådan detaljerad analys. Koncentrationsutredningen har sett som sin huvuduppgift att kartlägga vissa yttre påvisbara faktorer, som kan antas stå i samband med inflytandets fördelning inom företagen. I det följande diskuteras bety- delsen av dessa faktorer men möjligheterna att dra bestämda slutsatser är små.
I sitt kända verk Business Leadership in the Large Corporation gör Gordon en klar åtskillnad mellan makt, inflytande och le— darskap. Makt är möjligheten att vidta. en åtgärd — inte det faktiska genomförandet avxåtgärden. Stora aktieägares makt be- stå—Ka. av möjligheten att avskeda an- ställda företagsledare, som av olika anled- ningar inte anses uppfylla dessa aktieägares anspråk. En mäktig intressegrupp (ex. ban- ker, stora aktieägare och arbetstagarorgani- sationer) utövar ofta endast ett mycket allmänt inflytande över ett företags ledning. Ledarskap i betydelsen beslutsfattande och koordinering utövas av företagsledningen med verkställande direktören i spetsen. Med beslutsfattande avses både initiativtagande och godkännande av åtgärder. Olika intres- segruppers makt eller inflytande övergår till direkt beslutsfattande endast när dessas råd
och uppfattningar av företagsledningen upp- fattas som order, vilka måste åtlydas.
Gordons indelning motsvarar i huvud- sak distinktionen mellan potentiell och fak- tisk makt. Gordon hävdar att i stora före- tag är det den anställda företagsledningen, som vanligen utövar den faktiska makten. Han är dock noga med att understryka att stora aktieägare i åtskilliga fall också ut- övar makt genom att via medlemskap i företagets styrelse eller på annat sätt direkt delta i beslutsfattandet.7
De synpunkter, som framhållits av Gor- don, aktualiserar två väsentliga frågor, näm- ligen dels vilka beslut, som ska anses vik- tigast, dels vilken betydelse, som ska till- mätas potentiell makt. De, som har ett av- görande inflytande över de viktigaste be- sluten, kan i mycket allmän mening också sägas inneha makten över företaget. Anses potentiell makt vara av minst samma be- tydelse som faktisk utövad makt kan slut— satsen bli att en grupp av personer med potentiell makt har ett avgörande inflytan- de över de viktigaste besluten och därmed företaget trots att de normalt inte deltar direkt i beslutsfattandet.
Starkt skiljaktiga åsikter finns om hur stort aktieägarnas inflytande är i främst större företag med många ägare. Såsom framgått ovan behöver dessa skillnader inte nöd- vändigtvis bero på olika uppfattningar om de faktiska förhållandena vid beslut i olika frågor. Skillnaderna kan helt eller delvis vara en följd av olika värderingar rörande vilka beslut, som är viktigast och rörande betydelsen av potentiell makt. Anses beslut om löpande produktion, investeringar inom ramen för det normala, personalpolitik o.s.v. vara de väsentligaste ligger det nära till hands att se den anställda företagsled- ningen som den dominerande maktfaktorn. Om däremot exempelvis det viktigaste anses vara till- och avsättande av verkställande direktörer, fusioner samt möjligheterna för ägarna att ingripa när deras vitala intressen hotas eller åsidosätts, kan ägarna istället
" Gordon, bl.a. sid. 49—50, 114—115 och 147—155.
komma att framstå som den avgörande maktfaktorn i samma företag.
Huruvida åsiktsskillnader om aktieägar- nas inflytande beror på olika uppfattningar om beslutsprocessernas utformning eller på olika värderingar eller på bådadera är ofta svårt att avgöra. Som illustration kan tas tre tämligen slumpmässigt valda citat:
1. »Tesen om maktens övergång från ägar- na till direktörerna bekräftas inte av det tillgängliga materialet. Läget i de stora aktie- bolagen karakteriseras i stället av att den stora majoriteten av aktieägarna bcrövats all reell makt till förmån för en liten minoritets- grupp av ägare. Ju större aktiespridningen är, ju fler aktieägarna är i ett bolag, desto makt- lösare är de. Och omvänt: desto lättare är det för en minoritetsgrupp att utöva inflytan- de i bolaget. Detta är alltså det verkliga inne- hållet i propagandan om laktiemarknadens po- pularisering*, som så långt från att gynna en demokratisk utveckling tvärtom bidrar till att ytterligare befästa de stora kapitalägarnas dik- tatur (spärrat här)» (C. H. Hermansson i Mo- nopol och storfinans, sid. 269). 2. »De anställda, ägarna, kunderna, leveran- törerna och långivarna är alla . .. intressenter i företaget. Företagsledningen kan också räk- nas som en intressent Som en intressent kan man även betrakta samhället i stort in- klusive stat och kommun, ty även här gäller att företaget är beroende av samhället och samhället av företaget . . . Vi konstaterade nyss att företagsledningen själv kan betraktas som en intressent i organisationen. Det är emel- lertid av flera skäl en intressent med en sär- ställning. Den viktigaste orsaken är att före- tagsledningen inte bara är en intressent utan även fungerar som mäklare (spärrat här) mel- lan övriga intressenter Ett annat skäl är att företagsledningen i de flesta situationer är den grupp, som mer än någon annan iden- tifierar sig med organisationen som sådan och som är beredd att kämpa för organisationens överlevande Företagsledningens roll blir i stor utsträckning att uttolka situationens krav och genomföra en sådan balansgång mellan intressenternas ofta motstridiga anspråk, som även gör det möjligt för organisationen att bevara och öka sina resurser och sålunda över- leva» (Eric Rhenman i Företagsdemokrati och företagsorganisation, sid. 27—29).
3. »Beslut i det moderna företaget är (så- ledes) produkten av gruppers och inte indivi- ders arbete. Grupperna är otaliga, lika ofta informella som formella, och föremål för stän- diga förändringar i sammansättningen. När makt utövas av en grupp överlåts makten oåterkalleligt till organisationen (spärrat här).
Om en person har fattat ett beslut kan han. kallas inför en annan person, som är hans överordnade. Hans information kan undersö- kas och hans beslut ändras p.g.a. den över- ordnades större klokhet eller erfarenhet. Men om beslutet kräver en grupps gemensamma information kan det inte utan risker ändras av en person. Han måste infordra andra spe- cialisters bedömning. Detta återlämnar makten återigen till organisationen . . . Med framväxten av det moderna företaget, med uppkomsten av en organisation nödvändig för modern tek- nik och planering samt med kapitalägarens skiljande från kontrollen över företaget finns inte längre företagaren som individ i det äldre industriföretaget (Alla), som bidrar med specialiserat kunnande, talang eller erfarenhet till gruppbeslut är (tillsammans) 'hjärnan' i företaget — inte företagsledningen. Det finns inget namn för alla de, som deltar i grupp— beslut eller för den organisation de tillsam- mans bildar. Jag ämnar kalla denna organi- sation teknostrukturen» (J. K. Galbraith i The New Industrial State, sid. 65—71).
Hermanssons åsikter avviker påtagligt från de båda andra citerade författarnas, vilket åtminstone delvis kan bero på skilda värderingar rörande vilka beslut, som är viktigast och rörande betydelsen av ägarnas potentiella makt. Åsiktsskillnaden kan emel- lertid likaväl bero på att Hermansson tolkar aktiebolagslagens regler som en beskrivning av hur beslut faktiskt fattas. Med denna ortodoxa utgångspunkt uppfattas helt na- turligt alla beslut som diktat uppifrån och kommande från aktieägarna.
Den principiella syn på beslutsprocessen, som Rhenman och Galbraith utgår ifrån förefaller överensstämma i stora delar men tonvikten i framställningarna skiljer sig åt. Rhenmanutgår från _,att_ e_rr_ företagsledning i ordets vanliga om än något difffrså/be- tydelse finns. Denna företagsledning antas spela en viktig självständig roll och söker balansera kraven på organisationen från olika intressenter varav ägarna endast är en grupp. Galbraith däremot betonar grupp- beslutens betydelse och ägarnas maktlöshet i stora företag. Företagsledningens inflytan- se (inkl. styrelse) är utomordentligt litet till följd av att besluten i så hög grad är resultat av ett stort antal människors — teknostrukturens — kollektiva ansträngning- ar inom organisationen. Tekn05trukturens
åtgärder kan då uppfattas som ett av aktie-
stigande makt är enligt Galbraith en före- teelse, som är gemensam för kapitalistiska och socialistiska ekonomier och innebär i båda fallen att traditionella överhögheter berövas sin makt. De anställda direktörer- na i företagsledningen utgör endast en mind- re del av specialisterna (i vid mening), som kan ha de mest skiftande motiv för sitt arbete. Slagordmässigt uttryckt har »direk- törernas revolution» övergått till »specialis- ternas revolution». Galbraiths analys inne- bär en extrem tolkning av tendenser, som uppmärksammats på många olika områden inom samhället. Galbraith menar att även stora aktieägare kämpar förgäves mot tek- nostrukturen och ger flera drastiska exempel från det amerikanska näringslivets historia. Vad Galbraith sannolikt torde kunna kriti- seras för är en underskattning av företags- ledningens möjligheter att genom uppstäl- lande av mål och val av personal åstad- komma den önskade inriktningen av före- tagets verksamhet. Inte heller förefaller han att tillräckligt uppmärksamma olika intres- senters eventuella potentiella makt och de uttryck denna kan ta.
Om den anställda företagsledningen har en mycket stor handlingsfrihet vid besluts- fattande blir en central fråga vilka intres- sen företagsledningen i första hand själv har eller identifierar sig med. Det är tänk- bart att företagsledningen har egna intres- sen, som i betydande utsträckning avviker från aktieägarnas. Detta kan medföra att företagsledningens primära strävan blir att balansera olika intressenters anspråk på ett sådant sätt att organisationen bevaras.
Det är emellertid lika tänkbart att före- tagsledningen starkt identifierar sig med ak- tieägarnas intresse. Anledningen härtill kan helt enkelt vara- att detta uppfattas som självklart — bl. a. till följd av tradition och den inriktning, som den ekonomiska undervisningen vid universitet och högskolor har. Anledningen kan också vara att före- tagsledningens faktiska handlingsfrihet är mer skenbar än verklig till följd av aktie- ägarnas möjligheter att ingripa när deras intressen åsidosätts. Företagsledningens olika
ägarnas potentiella makt »styrt förlopp». Andras önskemål tillgodoses i den utsträck- ning, som är förenlig med vinstintresset, vilket kan vara långsiktigt och mycket väl inbegripa bevarande av företagsorganisatio- nen (exempelvis i form av minimikrav på likviditet och solvens). Företagsledningens faktiska eller skenbara handlingsfrihet behö- ver under dessa förhållanden inte medföra någon avgörande skillnad i företagets be— teende jämfört med om en enda aktieägare fanns, som själv ledde företaget.
Aktieägarna kan utöva inflytande över ett företags verksamhet på många sätt. Finns endast en aktieägare och denna själv leder företaget är stämman självfallet en helt ointressant företeelse. Om en anställd före- tagsledning finns men aktieägarna är så få att samtliga kan vara representerade i sty- relsen blir av naturliga skäl stämman en ren protokollshandling. Aktieägarna gör sitt inflytande gällande direkt i styrelsen. När aktieägarna är få men alltför många för att samtliga ska kunna vara representerade i styrelsen kan aktieägarna förväntas utöva inflytande både på stämman och direkt i styrelsen. I sådana fall kan stämmans faktis- ka ställning åtminstone delvis tänkas mot- svara den formella. Är antalet aktieägare betydande bör aktieägarnas inflytande ana- lyseras med utgångspunkt från de organ där detta inflytande kan göra sig gällande — främst stämma, styrelse och verkstäl- lande ledning.
Den enda empiriska undersökning, som finns om relationerna mellan stämma, sty- relse och verkställande direktör i större svenska företag, redovisas i Lars Lidéns Makten över företaget. Lidén konstaterar att med få undantag har stämman en myc- ket formell karaktär och saknar allt infly- tande. Anledningarna härtill är dels de ti- digare nämnda, dels aktieägarnas ringa in- tresse för att själva utöva något inflytande över företaget när antalet aktieägare är stort och ingen förfogar över mer än nå- gon procent av aktierna.
Koncentratieusutredaiagens_.Pedåtsökning av 'ägandeförhållandena visar att antalet ägafe är litet i relativt många storå svenska
företag. I 66 industri- och handelsföretag med minst 500 anställda är således antalet ägare högst tio, ofta med verkställande di- rektören som största aktieägaren. Det finns endast ett litet antal företag, bl. a. fler- talet privata affärsbanker, där ägandet är så spritt att det direkta aktieägarinflytandet sannolikt är obefintligt. Vid flera av dessa företag kan styrelsen p. g. a. insamlade full- makter anses i stort sett kontrollera stäm- man. När några stora aktieägare inte finns tenderar styrelsen att i realiteten vara själv- fömyande inom ramen för verkställande ledningens önskemål. '_' Ägarstrukturen i svenska storföretag är ' avsevärt mer koncentrerad än i de exem- pelvis 200 största amerikanska företagen. Detta medför att främst i flertalet börs- noterade svenska företag återfinns en eller några få stora ägare eller ägargrupper sam- tidigt som övriga aktier är starkt spridda. Den eller de största ägarna är i stor ut- sträckning företrädda i styrelsen och deltar i bolagsstämmorna, som i ringa grad be- vistas av övriga aktieägare. Det är då täm— ligen naturligt att stämman tenderar att bli en tom formalitet. De aktieägargrupper, som är tillräckligt stora för att var och en ha nämnvärt inflytande, är i stor utsträck- ning representerade i styrelsen och domi- nerar helt stämman — eventuellt med hjälp av styrelsefullmakter. Såsom framgått är insamling av fullmakter från styrelsens sida vanlig när en ägargrupp visserligen är stark men inte tillräckligt stark för att kunna anses inneha ett dominerande mi- noritetsintresse i företaget.
En ofta framförd synpunkt är att stäm- man saknar praktisk betydelse endast så länge som företaget visar tillfredsställande resultat. Börjar företaget gå dåligt uppstår oro bland aktieägarna, som i betydande an- tal möter upp vid stämman för att utkräva förklaringar och ansvar. Ett betydande antal aktieägare skulle därför via stämman ha reell makt om än potentiell sådan.
Mot detta kan för det första invändas att förutsättningarna för en sådan situation av detta slag sällan uppstår. Det är ingen vanlig händelse inom svenskt näringsliv att
börsnoterade företags stämmor förvandlas till en stridsscen mellan olika aktieägare el- ler mellan aktieägare och företagsledning (de senare representerade av styrelsen och verkställande ledningen). Anledningen kan naturligtvis sägas vara att företagens re- sultat sällan blir så dåliga. Men då återstår också att förklara hur aktieinflytandet kom- mer till uttryck vid alla andra tillfällen än de sällsynta krisbetonade.
Även vid krissituationer kan det emel- lertid betvivlas att de många och små ak— tieägarna vanligen får ett direkt inflytan- de. Det bör ofta te sig tämligen utsiktslöst för dessa att på stämman ta upp kampen med en styrelse, som omfattar företrädare för de största aktieägarna och som dess- utom tillsammans med verkställande direk- tören vid en debatt vanligen har ett över- tag genom sin större kännedom om före- tagets förhållanden. Det närmast till hands liggande alternativet för både institutionella placerare och småsparare bör oftast vara att sälja aktierna. De (ytterligare) kursfall, som dessa utförsäljningar leder till, måste uppfattas som en allvarlig händelse av före— tagsledningen och kan påskynda åtgärder, vilket ibland anförs som bevis för att ak- tieägarna i gemen har inflytande. Detta in- flytande är emellertid av enbart negativ art och förutsätter att andra i stället fattar beslut om företagets fortsatta verksamhets
Vid företag där det finns relativt få helt skilda ägare men alltför många för att samt- liga ska kunna ingå i styrelsen finns som nämnts förutsättningar för att stämman som
3 En sidobelysning av detta problem erhölls vid samtal med en företrädare för en större ägar- grupp. Vederbörande underströk skillnaden mel- lan »ansvarskännande» och »ansvarslösa» aktie- ägare. De senare sålde sina aktier och lämnade företaget så fort det började blåsa motvind. De förra kände sitt ansvar och stannade kvar för att söka reda upp den tilltrasslade situationen, vilket alla hade anledning att vara tacksamma för. Den- na känsla för ansvar sades vara helt oberoende av aktieinnehavets storlek. En rimlig hypotes förefaller dock vara att aktieägarna, som »stan— nar» företrädesvis är att söka bland de stora aktieägarna. Utförsäljning från en av dessa torde oftast ha små möjligheter att lyckas och skulle snart bli vida känt med påföljd att förtroendet för företaget hos olika berörda parter rubbades ytterligare.
sådan ska ha ett visst mått av reell makt — potentiell och/eller direkt. En ägarstruk- tur av detta slag förekommer bland stora icke börsnoterade företag.
I flertalet företag kan emellertid stäm- man i normala fall antas sakna betydelse som instrument för aktieägarna beroende antingen på att ägandet är koncentrerat till en handfull personer eller att trots många aktieägare en helt dominerande ägargrupp finns eller att vid mycket spritt ägande sty- relsen som sådan via fullmakter vanligen kontrollerar stämman. Den senare typen av företag förekommer inom den privata stor- företagssektorn men är inte särskilt vanlig. Oftast finns en eller några få stora aktie- ägare, som i betydande utsträckning är re- presenterade i styrelsen. Om aktieägarna el- ler vissa aktieägare har något inflytande kommer detta sannolikt främst till uttryck genom deltagande i styrelsens överläggning- ar och beslut.
Frågan om aktieägarnas eventuella infly- tande är då i första hand en fråga om rela- tionerna mellan styrelsen (exkl. verkställan- de direktören) och företagets exekutiva led— ning med verkställande direktören i spet- sen. Detta innebär för den skull inte att styrelserna enbart består av stora ägare eller företrädare för sådana.9 Oenighet inom sty— relsen kan naturligtvis övergå till en öppen strid på stämman om val av styrelse. En sådan utveckling utgör emellertid endast en av många tänkbara och torde av naturligt skäl vara ett alternativ som i det längsta undviks.
Det får sägas råda tämligen stor enighet om att verkställande direktören med biträ- de av alla specialistef'i'öfgånisationen har ett betydande inflytande i det moderna stor- företaget oavsett om han själv är stor aktie- ägare eIICLeL Delade meningar finns där- emot om exakt hur stort detta inflytande är i förhållande till styrelsen — särskilt när verkställande direktören är en anställd tjäns- teman utan egentliga ägarintressen, vilket ofta är fallet.10
Av Lidéns undersökning framgår att sty- relsens arbetssätt och aktivitet varierar högst betydligt från företag till företag. Något an—
nat vore inte heller att vänta. I vissa före- tag är styrelsen synnerligen passiv, i andra är styrelsesammanträdena verkliga arbets- sammanträden och i andra åter är det ensta- ka ledamöter — ofta ordföranden — som en— gagerar sig i företaget och spelar en viktig roll. Att betydande skillnader finns mellan olika företag antyds också av den enkät bland börsnoterade företag, som utredning- en gjort. Antal sammanträden och samman- trädestimmar varierar starkt. I ett femtontal företag finns arbetsutskott som en särskild instans under styrelsen. I 60 procent av fö- retagen erhåller styrelsen alltid särskild sam- manträdespromemoria eller annan doku- mentation före sammanträdena. I mer än vart tionde företag erhåller emellertid styrel- sen ingen som helst förhandsinformation.
Det är sällsynt att planeringsåföetet inom företaget sker under ledning av någon eller några styrelseledamöter. Beträffande styrel- sens befattning med planer eller förslag till planer tycks praxis vara mycket skiftande även om stor försiktighet är nödvändig vid tolkning av den konkreta innebörden av företagens enkätsvar. Det kan dock konsta- teras att i ett betydande antal företag tar styrelsen inte ens formth ställning till fö- rekommande planer.
Såsom nämnts är ibland vissa styrelsele- damöter aktiva vid sidan av styrelsesam- manträdena. Att kartlägga sammanträdes— frekvens, informationens omfattning, ställ- ningstagande till planer osv. för styrelsen som kollektiv enhet ger därför sannolikt i åtskilliga fall en överdriven bild av verk- ställande direktörens oberoende i förhållan- de till styrelsemedlemmarna. Å andra sidan är det i sådana kartläggningar svårt att skilja på formaliteter och realiteter. Bl. a. utredningens undersökning av beslutsfattan- det i affärsbanker Visar att formaliserade beslutsregler kan ge en starkt överdriven bild av styrelsens inflytande över besluten. De fragmentariska uppgifter från olika
9 Med styrelse avses i det följande styrelse exkl. verkställande direktören när inget annat sågs. 1” Vid fattande av kreditbeslut i affärsbankerna råder tämligen speciella förhållanden. För en ana- lys av beslutsprocessen vid kreditgivning hänvisas till utredningens kreditmarknadsundersökning.
håll, som finns tillgängliga, pekar tämligen entydigt på att verkställande direktören (jämte medhjälpare) i stora företag vanli- gen intar en mycket självständig ställning gentemot styrelsen med betydande valmöjlig- heter beträffande vad han vill och inte vill få utfört inom företaget. Utan att gå så långt som Galbraith kan konstateras att verkställande ledningen har ett stort övertag genom den sakkunskap den representerar. Ju mer avancerad teknik, distribution, ad- ministration m.m. blir desto svårare är det för den icke sakkunnige att utöva inflytan— de. Detta gäller till stor del oberoende av ägandeförhållanden och delvis också obe- roende av företagsstorlek.
I allt högre grad blir en förutsättning för ägarinflytande att ägaren antingen själv besitter de nödvändiga specialkunskapema eller också kan erhålla dem från specialis- ter, som inte ingår i företagsorganisationen. Ett sätt att göra detta är att i styrelsen låta välja in fackmän av olika slag. Som framgått är styrelserna (exkl. verkställande direktören) nästan helt rekryterade utan- för företaget och består till övervägande del av anställda vid andra företag — oftast verkställande direktörer. Av en undersök- ning framgår att andelen »outsiders» i sty- relserna påtagligt ökat under 1900—talet.11
Sannolikt är denna höga andel resultatet av flera faktorer, bl. a. att ägarna i minskan- de omfattning är anställda vid resp. företag och att verkställande ledningen i stigande utsträckning finner det vara en fördel att ha fackmän i styrelsen, som vid behov kan konsulteras. Även ägare, som inte (längre) själva sitter i den verkställande ledningen, torde emellertid ha intresse av att i styrel- sen få fackmän. Härigenom uppnås både att verkställande ledningen kan få värde- full hjälp och att styrelsen inkl. ägarrepre- sentanter inte helt kommer i händerna på verkställande ledningen. Sådana övervägan- den torde oftast vara dikterade av försik- tighetsskäl och inte av rivalitet mellan ägare och verkställande ledning.
Med den ställning, som verkställande led- ningen innehar och den sammansättning, som styrelsen ofta har, ligger det närmast
till hands att se styrelsen i stället för stäm- man som en företrädesvis potentiell makt- faktor i stora företag där verkställande di- rektören saknar ägarintressen av betydelse. Aktieägarnas inflytande torde under sena— re årtionden ha minskat påtagligt av flera skäl — ökade krav på specialkunskaper, stigande företagsstorlek och i vissa fall ökad aktiespridning. Men det förefaller vara en överdrift att påstå att de helt mist sitt in- flytande till förmån för den anställda led- ningen.
Det synsätt, som traditionellt brukar an- läggas på stämman torde i betydande ut- sträckning kunna flyttas över på styrelsen. I normala fall är det verkställande direk— tören och hans medhjälpare, som planerar, tar initiativ samt godkänner och genomför olika åtgärder. Även om styrelseledamöter- na i börsnoterade företag personligen inte innehar stora aktieposter är de ofta repre- sentanter för ägare — bl.a. andra företag vari de har eller inte har stora aktiepos- ter. Styrelsen eller betydande delar därav kan därför antas vilja tillgodose ägarin- tressen. Detta bör då innebära att styrel- sen träder i aktion och tar sin potentiella makt i anspråk i framför allt två slags si- tuationer. Den ena är när försämrade re- sultat eller andra händelser anses tyda på att verkställande direktören inte längre är vuxen sin uppgift och bör bytas ut. Den andra situationen är när förändringar i själ- va företagsstrukturen aktualiseras. En fu- sion innebär en ändring av etablerade ägan- deförhållanden. Ägamas aktier kan omvand- las till kontanter, reverser eller aktier i det övertagande företaget. Ägarna i det över- tagande företaget kan å sin sida genom fusionen ställas inför utsikten att behöva samarbeta med nya stora ägarintressen.
I ingetdera fallet är det särskilt sanno- likt att styrelsen förhåller sig passiv. Detta kan dels innebära att medlemmar av sty- relsen gör upp med ägarrepresentanter för andra företag över huvudet på resp. verkstäl- lande direktör, dels att styrelsen motsätter
" Carlson.
sig verkställande direktörens fusionsplaner. Som framgått har den senare vanligen gjort sin karriär inom företaget. Detta kan med- föra att hans intressen avviker från de, som företräds av styrelsemedlemmarna, oavsett om dessa är ägarrepresentanter eller en- bart fackmän verksamma inom andra fö- retag. Lidén fann också vid sina intervjuer med olika företagsledare att just vid beslut om fusioner, samarbetsavtal och liknande tenderar verkställande direktören att inte ha den strategiska position, som han annars har vid beslutsfattande. Ibland kan han hållas helt utanför. Vid en fusion mellan två storföretag förblev verkställande direktö- ren i det ena företaget ovetande om vad som skulle hända ända till minuterna före offentliggörandet. Vid ett annat uppmärk- sammat samgående kallades företagens verk- ställande direktörer in till resp. styrelse- ordförande först när avtalet var klart att underteckna. De kände dock till att för— handlingar pågått.12
Verkställande direktören är vanligen inte allenarådande och har inte det avgörande. inflytandet i alla frågor. Detta hindrar emellertid inte att han jämte medhjälpare i normala fall har en betydande och sanno- likt ökande handlingsmarginal och därmed också makt.
Om den anställda företagsledningen upp- fattas som en särskild intressent, vilken sö- ker skydda företaget och balansera olika och delvis motstridiga intressenters an- språk, blir en väsentlig fråga hur en sådan intressebalans uppnås. Olika intressenter (ägare, anställda, leverantörer, kunder, stats- makter osv.) torde i olika situationer ha olika stora möjligheter att göra sina syn- punkter gällande. Likaså får företagsled- ningen förutsättas ha vissa valmöjligheter vid beslut om hur långt resp. intressents anspråk ska tillgodoses. Företagsledningens egen uppfattning om resp. anspråks ange- lägenhetsgrad och om lämplig intresseba- lans får då betydelse. Med nuvarande in- stitutionella förhållanden är möjligheterna att utkräva ansvar av företagsledningen för dessa beslut ofullständiga — i vart fall vad gäller vissa intressenter. Inom vissa gränser,
som kan antas variera från företag till fö- retag till följd av bl. a. marknadsförhållan- den, kan därför företagsledningens makt knappast karakteriseras som annat än okon- trollerad makt vid denna uppfattning om företagsledningens ställning.
En fråga, som rönt betydande uppmärk- samhet, är i vilka hänseenden företagens finansiering påverkas när ägarinflytandet elimineras. Berle och Means förutsåg bl. a. att när de sedvanliga ägarincitamenten inte förelåg skulle företagen i större utsträckning än annars reinvestera vinstmedel på bekost- nad av utdelningar. När det gäller före- tagens finansiering finns så många påver- kande faktorer att det är utomordentligt svårt att på grundval av statistiskt mate- rial dra några slutsatser om en enskild fak— tors betydelse. Nämnas kan dock att en undersökning av amerikanska företags fi- nansiering och investeringar under mellan- och efterkrigstiden inte stöder den av Berle och Means uppställda hypotesen.13 Fråge- ställningen torde i vart fall ännu vara av begränsad relevans för svenska förhållanden till följd av ägandestrukturen i flertalet svenska storföretag.
En annan speciell fråga är vad före- komsten av gemensamma styrelseledamöter innebär från inflytandesynpunkt. Som fram- gått förekommer dylika personförbindelser mellan större företag i betydande omfatt- ning men de är koncentrerade till ett re- lativt begränsat antal styrelseledamöter. Många av dessa personförbindelser speglar endast det förhållandet att vissa större ägar- grupper har intressen i flera företag och att företag äger stora aktieposter i andra företag. Andra personförbindelser är en följd av de speciella förhållanden, som bestämmer rekryteringen av styrelser i affärsbanker och sannolikt också i försäkringsbolag. Vidare torde många personförbindelser vara en följd av den begränsade tillgången på högt kvalificerade styrelseledamöter. Likanade personförbindelser är för övrigt långtifrån okända inom andra delar av samhället och torde kunna förklaras på samma sätt.
12 Lidén, sid. 90—91. " Lintner.
J&tt se det begränsade antalet personer med mer än ett styrelseuppdrag som den bestämmande personkretsen i svenskt nä- ringsliv innebär en mycket kraftig över- drift. Detta framgår redan av vad som tidi- gare sagts om relationerna mellan styrelse och verkställande direktör. Att personerna ifråga har inflytande är dock ofrånkomligt. Likaså är det ofrånkomligt att många av dessa betraktas som tillhörande de mest in- flytelserika inom näringslivet. Däremot är det betydligt svårare att uttala sig om huru- vida detta inflytande primärt medfört många styrelseuppdrag eller är en följd av styrelseuppdragen. Sannolikt är båda för- klaringarna riktiga.
F. Ägare och professionella förmögen- hetsfb'rvaltare
När uttryck ges för uppfattningen att ak— tieägarna skilts från kontrollen över före- tagen framhålls gärna förekomsten av ett stort antal aktieägare, som var och en en- dast äger en obetydlig andel av företagets aktiekapital. När däremot en ekonomisk maktkoncentration anses föreligga framhävs att ett litet antal aktieägare tillsammans in- nehar en stor andel av aktiekapitalet.
Den sneda fördelningen av aktiekapitalet medför att det både finns många små ägare och ett litet antal stora. Det finns i det sammanhanget anledning att påpeka den mycket relativa betydelsen av uttrycket »små aktieägare». En person, vars förmö- genhet uppgår till två—tre miljoner anses vanligen vara »mycket rik». Om denna för- mögenhet helt består av aktier i exempelvis ASEA, Stora Kopparberg eller Svenska Han- delsbanken är vederbörande en »liten» ak- tieägare till följd av de stora aktiekapital det är frågan om. Över huvudtaget är det helt meningslöst att söka mäta inflytande med aktieinnehavens absoluta storlek såsom ibland sker.
I föregående avsnitt diskuterades i första hand de relativt sett stora aktieägarnas in- flytande i börsnoterade företag med ut- gångspunkt från relationerna mellan styrel-
sen och en anställd verkställande ledning. Sett utifrån näringslivet i sin helhet är detta ingen representativ bild. I ett betydande antal företag med mer än 500 anställda — däribland Nordstjernankoncernen (Ax:son Johnson) och Grafoprintkoncernen (Bon- nier) — och nästan alla mindre företag finns endast en eller några få ägare och dessa är vanligen direkt engagerade i den verkställande ledningen. Men även bland börsnoterade företag existerar betydande av- vikelser från den tidigare diskuterade mal- len. Det finns likaså anledning att uppmärk- samma förekomsten av skilda slags stora ägareintressen.
I vissa privata storföretag med många aktieägare är det fortfarande en medlem av den ursprungliga grundarfamiljen, som inne- har befattningen som verkställande direktör och direkt företräder de dominerande ägar- intressena. Exempel härpå är Broström- koncernen, Åhlén & Holm, Facit och Ma- rabou. I andra fall innehar medlemmar av den ursprungliga grundarfamiljen tillsam- mans den helt övervägande delen av totala röstetalet men har överlåtit verkställande ledningen till en utanför familjen stående person. Exempel härpå är Mo & Domsjö. I vissa fall består den största ägargruppen av en släkt, som kommit in i företaget rela- tivt sent — ibland i samband med en fu- sion.
Det är lätt att finna exempel på företag där det största ägarintresset grundas på en eller några få stora personliga förmögenhe— ter (här bortses från om aktieinnehavet är direkt eller via ett annat företag). Men i ett betydande antal både börsnoterade och icke börsnoterade företag grundas aktiein- nehavet endast delvis eller inte alls på stora personliga förmögenheter. Förmögenhetsin- nehavarna är i stället antingen stiftelser eller företag, vari inga stora personliga ägar- intressen finns. De, som sitter i ledningen för dessa stiftelser och företag, beslutar över förmögenheter, som de förvaltar men inte äger. Deras personliga vinstintresse i själva stiftelsen är ringa eller obefintligt, eftersom ersättningen för förmögenhetsförvaltningen antingen är ingen alls eller inte står i di-
rekt proportion till storleken av avkastning- en. I analogi med uttrycket professionella företagsledare kan dessa personer därför kal- las för professionella förmögenhetsförvalta- re.
Det mest utpräglade exemplet på sådan professionell förmögenhetsförvaltning är Dunkerstiftelsen och Dunkers donationsfond nr 2. Dessa två har samma ledning och kontrollerar helt Dunker-koncernen. Stiftel- sens och fondens ledning saknar anknytning till någon bestämd familj eller släkt.
Det finns dock andra och mer betydelse- fulla exempel på professionell förmögenhets- förvaltning — främst Knut och Alice Wal- lenbergs stiftelse. Familjen Wallenberg har visserligen betydande personliga förmögen- heter men i den totala kontrollerade förmö- genheten dominerar stiftelsens tillgångar. Familjen Wallenbergs starka ägandemässiga främst på kontrollen över en förmögenhets- massa, som inte tillhör familjen. Samtidigt har familjemedlemmarna inget direkt eko- nomiskt utbyte av avkastningen på denna förmögenhet. I sin egenskap av ledning för stiftelsen är de därför professionella för- mögenhetsförvaltare. Andra exempel på dy- lik förmögenhetsförvaltning är Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse, Åh- lén-stiftelsen, de båda Kempe—stiftelserna och de båda Söderberg-stiftelserna. Med få undantag kan stiftelser av detta slag antas ha tillkommit för att den donerande famil- jen lättare ska kunna behålla kontrollen över berörda företag. I åtskilliga fall har vederbörande ägargrupp även betydande egna aktieposter i företagen. Indirekt kan därför en ägargrupp ha ett ekonomiskt ut- byte av en stiftelse när den säkerställer höga befattningar i berörda företag och ger möjligheter att påverka företagens trans- aktioner (exempelvis utdelningspolitik).
Det är emellertid inte bara ledningarna för stiftelser, som kan ses som professionella förmögenhetsförvaltare, utan även i viss mån ledningarna för holdingbolagen Industrivär- den och Custos. Några stora privata kapi- talintressen finns inte i någondera företaget. Båda företagen har stora aktieposter i ett
antal andra företag och kan därför inte för- väntas enbart uppträda som passiva insti- tutionella kapitalplacerare, vilka anpassar sin aktieportföljs sammansättning efter rå- dande avkastning och risker på aktiemark- naden.
Det ligger ofta nära till hands att se rådande förhållanden i USA som en pro- gnos för den sannolika utvecklingen i Sve- rige. Antalet aktieägare kommer att fort- sätta att öka och detta medför sannolikt på längre "sikt att de största ägarnas andel av aktiekapitalet och totala röstetalet mins- kar i många storföretag. Inkomst- och för- mögenhetsbeskattningen, arvssplittring, arvs- beskattningen och en snabbare ökning av aktiekapitalet än vad de största ägarna kan eller vill delta i är alla faktorer som ver- kar i samma riktning. Hänsyn måste emel- lertid även tas till andra faktorer.
På kort sikt — vilket här vanligen torde innebära minst tjugo till trettio år — har inom ett givet företag aktiespridningen of- tast olika effekter för olika stora aktieägare, sett från inflytandesynpunkt. I regel för- lorar de största aktieägarna sist sitt infly- tande (potentiellt och faktiskt) över före- taget med påföljd att de under en lång övergångstid kan behålla eller t. o. rn. stärka sin ställning. Om företaget växer i samma takt som ekonomin i övrigt innebär detta att ägarinflytandet koncentreras till ett få- tal stora aktieägare. Om företaget växer snabbare förstärks denna process. (Mak- tiespridning och stigande koncentrations- grad inom näringslivet kan därför var. för sig eller i förening på kort sikt täas med— föra ett mer koncentrerat ägarinflytande.
Denna slutsats gäller' emellertid endast ett givet företag och inte nödvändigtvis nä- ringslivet i sin helhet, eftersom företagen befinner sig i olika »utvecklingsstadier» med avseende på ägarinflytandets styrka. Inom en viss tidrymd kan allt ägarinflytande i många av de största företagen komma att praktiskt taget elimineras med påföljd att koncentrationen av ägarinflytande totalt sett minskar. Om dessa företag samtidigt växer snabbare än andra, förstärks denna tendens. Vidare är det troligt att kraven på ökat
tekniskt och annat kunnande i första hand gör sig gällande inom de stora företagen och därför snabbare minskar möjligheterna för dessa företags ägare att i varje fall ak- tivt delta i beslutsfattandet.
Inom ett givet storföretag torde på lång- re sikt arvssplittring och andra faktorer medföra att ägandeinflytandet praktiskt ta- get elimineras såsom redan skett i vissa svenska företag och många amerikanska. Detta innebär att den företagsledande och förmögenhetsförvaltande uppgiften åter sam- manförs i samma händer men nu i den an- ställda företagsledningens. En sådan utveck- ling kan dock fördröjas avsevärt eller helt förhindras om den ursprungliga ägargruppen donerar en stor del av sin förmögenhet till en stiftelse för allmännyttiga ändamål. Härigenom undviks både arvssplittring, arvs- skatt och framtida skatter.
Det förefaller sannolikt att antalet före- tag utan egentligt ägarinflytande kommer att öka. Men en ökning av antalet företag där ägarintresset företrädesvis represente- ras av en stiftelse är också möjlig. Detta skulle innebära att professionella förmögen- hetsförvaltare i allt flera företag kom att tjänstgöra som motvikter till anställda före- tagsledningar. Redan nu kan detta sägas vara fallet inom stora delar av näringslivet. Flertalet stiftelser kontrolleras av bestämda familjer och släkter. Undantag finns dock och de kan av uppenbara skäl bli fler. Även en stark ökning av antalet stora stiftelser behöver inte innebära att de får avgörande betydelse för näringslivets totala finansie- ring. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse illustrerar hur tillgångar av relativt sett täm- ligen begränsad storlek kan disponeras på ett sådant sätt att positionen som största ägaren uppnås i ett stort antal företag.
Skapandet av stiftelser innebär naturligt- vis å ena sidan att koncentrationen av in- flytandet till vissa ägare bevaras eller mins- kar långsammare än annars. Å andra sidan behålls en motvikt till de anställda före- tagsledningama, som begränsar dessas makt. Huruvida denna utveckling bör bedömas som positiv eller ej blir beroende av en rad faktorer, varav önskemålet att inte splittra
stora företagsenheter och värdesättningen av de professionella förmögenhetsförvaltarnas insatser tillhör de viktigaste.
G. Inkomst— och förmögenhets-
fördelningen
Vid analys av ägandeförhållandena inom nä- ringslivet är det naturligt att avslutnings- vis söka anknyta till de allmänna inkomst- och förmögenhetsförhållandena i samhället. Tyvärr är relativt litet känt om dessa i Sverige, eftersom tillgänglig statistik i hu- vudsak är upprättad för att tillgodose olika fiskala ändamål och inte för att beskriva inkomstfördelning och liknande. I detta av- snitt redovisas de begränsade slutsatser, som kan dras på basis av olika statistiskt ma- terial. För en mer detaljerad kartläggning och analys hänvisas till kapitel VI. Tillgängliga uppgifter om inkomster byg- ger på självdeklarationernas uppgifter om sammanräknad nettoinkomst, dvs. summan av beskattningsbara inkomster med avdrag för bl. a. underskott å förvärvsskälla och kostnader för intäkternas förvärvande. Där- till kommer vissa schablonavdrag. Som in- komst upptas inte flertalet transfererings— inkomster (det stora undantaget är folk- pensioner) samt större delen av inkomst- och kapitalvinsterna. I det senare fallet har dock skattelagstiftningen ändrats efter 1964. Ett betydande antal personer är p. g. a. sina låga inkomster inte deklarationsskyldiga. Uppgifterna om inkomsterna är således myc- ket bristfälliga och ofullständiga. Beträffande individuella inkomsttagare kan vissa approximativa beräkningar göras av inkomsterna för personer, som inte läm- nat egen självdeklaration. Med hjälp av dessa beräkningar kan konstateras att den vertikala inkomstfördelningen (dvs. fördel- ningen mellan olika stora inkomster) för samtliga inkomsttagare blivit något jämna- re under perioden 1945—1964. Fortfarande är dock den i statistiken redovisade in- komstfördelningen före skatt och bidrag ojämn. 1964 hade således de 33 procent högsta inkomsttagarna drygt 70 procent av
totalafinkgmstsumman. Den mycket begrän- sade utjämningen skedde under åren fram till början av 50-talet. Sedan dess har in- komstfördelningen varit närmast oföränd- rad. Anledningarna till denna stabilitet kan vara många. Det är exempelvis tänkbart att fortsatt utjämning motverkats av den sti- gande andelen studeranden och pensionä- rer samt av de gifta kvinnornas och andras ökade korttidsarbete med däremot svaran- de låga inkomster. Vidare bör observeras att det alltid finns en stor grupp indivi- der med temporärt låga inkomster p.g.a. exempelvis militärtjänst, sjukdom, studier och arbetslöshet.
Ett i vissa avseenden mer tillfredsställan- de sätt att studera den vertikala inkomst- fördelningen är att i stället utgå från taxe— ringsenheter, vilket innebär att samtaxeran- de behandlas som en enhet. Utesluts taxe- ringsenheter, vars inkomster understiger 3 000 kr. räknat i 1948 års penningvärde, kan konstateras att den i statistiken redo- visade inkomstfördelningen även i denna mening ändrats obetydligt under perioden 1948—1964. De 25 procenten taxeringsen- heter med högst inkomst före skatt och bi- drag hade ca 47 procent av den här defi- nierade totala inkomstsumman både 1948 och 1964. Vissa förskjutningar i inkomst- summans fördelning mellan olika inkomst- klasser har dock inträffat under perioden. Andelen för de ca 10 procent taxerings- enheter med högst inkomst och för de 60—70 procent med lägst inkomst har minskat medan mellanliggande gruppers an- del ökat. Under 60-talet har den statistiskt redovisade inkomstfördelningen tenderat att bli mer ojämn än tidigare. Än en gång bör framhållas att den bristfälliga statistiken inte tillåter några långtgående slutsatser om för- ändringar i inkomstfördelningen under ef- terkrigstiden. Vidare bör observeras att an- talet inkomsttagare och taxeringsenheter ökat avsevärt, vilket till en del beror på ett tillskott av personer i arbetsför ålder, som tidigare inte hade några förvärvsin- komster. I taxeringsstatistiken kan även studeras den horisontella inkomstfördelning- en, dvs. hur den totala deklarerade inkomst-
summan fördelar sig på olika förvärvskäl- lor. Andelen för förvärvskällan tjänst har successivt stigit, från ca 78 procent år 1945 till ca 89 procent 1964 medan andelen för typiska företagarinkomster minskat. Starkast har inkomster från jordbruksfastighet mins- kat, vilket till stor del beror på jordbruks- näringens avtagande betydelse. Nedgången i företagarinkomsternas andel i övrigt kan antas delvis vara skenbar p. g. a. att rörelse— idkare gjort sina företag till aktiebolag med sig själva som anställda. Andelen för ka— pitalinkomster har också minskat men några egentliga slutsatser kan inte dras av detta eftersom taxeringsstatistiken under den stu— derade perioden inte omfattar huvuddelen av kapitalvinsterna.
Ifråga om olika förvärvskällors relativa betydelse för inkomsttagare i olika inkomst- klasser framgår att inkomstkällan tjänst be- tyder mindre i de högre inkomstlägena än i de lägre. Vidare utgör kapitalinkomster en större andel av inkomsterna i de högsta och lägsta inkomstklasserna än i mellanlig— gande inkomstklasser. Kapitalinkomsternas större betydelse i de lägsta inkomstklassema torde närmast sammanhänga med att ett stort antal gifta kvinnor, studerande och pensionärer äger finansiella tillgångar, vars avkastning utgör deras huvudsakliga eller enda deklarerade inkomst.
Det råder klara samband mellan inkomst- tagarnas inkomst, förmögenhet och ålder. Sambandet mellan inkomst och förmögen— het har dock försvagats under efterkrigs- tiden. I de högsta och lägsta åldersgruppema bland den vuxna befolkningen (över 16 år) är inkomsttagarnas genomsnittliga inkomst betydligt lägre än i mellanliggande ålders- grupper. Den ökande andelen åldringar och ungdomar under efterkrigstiden kan därför ha påverkat inkomstfördelningen i riktning mot ökad ojämnhet. Samma tendens bör ha följt av den förlängda utbildningstiden för de yngre åldersgrupperna.
Från bl. a. konsumtionssynpunkt är det intressantare att känna fördelningen av dis- ponibla inkomster, dvs. inkomster efter skatt och transfereringar. Den statliga inkomstpo- litiken har främst också syftat till att via
skatter och transfereringar korrigera den inkomstfördelning, som faktormarknadernas prissättning resulterat i. Tyvärr är ännu mindre känt om disponibla inkomsters för- delning än om taxerade inkomsters fördel- ning. För 1964 har mycket approximativa beräkningar försökt göras av skatternas och vissa sociala förmåners betydelse i olika in- komstklasser och för olika slag av inkomst- tagare för att få en viss uppfattning om om- fördelningseffektens storleksordning. Beräk- ningarna avser endast taxeringsenheter med minst 3 000 kr i deklarerad inkomst.
Enligt dessa beräkningar kan skatte- och socialpolitikens totala effekt på inkomstför- delningen synas tämligen begränsad. Sålunda fick de enligt taxeringarna 50 procent högsta inkomsttagarna ungefär fyra procent lägre andel av totala disponibla inkomster än av totala inkomster före skatt och bidrag. Re- sultatet stämmer relativt väl överens med tidigare undersökningar i vad avser skatter- nas omfördelande effekt.
När inkomstpolitiken primärt syftar till att »kapa» de mycket höga inkomsterna och höja standarden för de allra lägsta in- komsttagarna ger emellertid ett mått som det ovan angivna ingen uttömmande be- skrivning av inkomstpolitikens effekt. De 0,3 procent av taxeringsenheterna med minst 100 000 kr i inkomst hade tillsammans 2,4 procent av totala inkomster före skatt och bidrag. Genom skatter och bidrag minska- des dessa taxeringsenheters andel av dispo- nibel inkomst till 1,3 procent, vilket inne- bär en relativ reduktion på drygt 45 procent. Motsvarande andelar av inkomst före och efter skatter jämte bidrag var 30,6 resp. 26,5 procent för de drygt 12 procent av taxerings- enheterna, som hade minst 30 000 i inkomst (före skatter och bidrag). Detta innebär en relativ reduktion på drygt 13 procent.
För taxeringsenheter med de lägsta in- komsterna är det på grundval av gjorda be- räkningar inte möjligt att på samma sätt undersöka inkomstpolitikens effekter. En undersökning från 1958 visar emellertid att transfereringar utgjorde nära 60 procent av totalinkomsten (inkomst före skatt men ef- ter bidrag) för hushåll med högst 5000 i
inkomst (avser hushåll, som ej äger jordbruk eller annan rörelse). I inkomstklassen 5 000 —10 000 kr var motsvarande andel för transfereringsinkomster 24 procent.
Det finns små möjligheter att uttala sig om utvecklingen över tiden av disponibla inkomsters fördelning. Det är till en början osäkert hur en sådan utveckling ska defi- nieras. En snedare fördelning av totala in— komstsumman kan exempelvis antingen bero på ökade inkomstskillnader mellan de för- värvsarbetande eller på en ökad andel stude- randen och pensionärer i befolkningen. Vi- dare medför sannolikt exempelvis föränd- ringar på sjukvårdens och utbildningens om- råde att en minskande andel av privata di- sponibla inkomster behöver användas för att finansiera sjukvårds- och utbildningskostna— derna. Noteras kan att utgifter för sociala ändamål ökade från 2 400 mkr år 1948 till 12 500 mkr år 1964. I procent av nettonatio- nalinkomsten steg dessa utgifter från 10,5 procent år 1948 till 16,5 procent år 196414. Hur starkt detta påverkat inkomstfördel- ningen är omöjligt att uttala sig om. Även här måste hänsyn bl. a. tas till olika demo- grafiska förändringar.
De privata förmögenheternas vertikala och horisontella fördelning är självfallet av stort intresse vid studium av ägandeförhål- landena inom näringslivet. Tyvärr är ännu mindre känt om förmögenhetsfördelningen än om inkomstfördelningen beroende på att den nedre gränsen för skattepliktig netto- förmögenhet är tämligen hög (f.n. 100 000 kr). Andelen taxeringsenheter med skatte- pliktig förmögenhet har till stor del därför under efterkrigstiden endast uppgått till mel- lan 5 och 10 procent av samtliga taxerings- enheter. Vidare är inte alla tillgångar med förmögensvärde skattepliktiga. Detta gäller bl. a. försäkringsrätter samt vissa lösören och förråd. Beträffande exempelviswfastig- heter, ”förekommer ._systema—U£ka_ undervär- deringar genom användandet av taxerings- värden,. Uppskattningarna av kapitalets vär- de i rörelse och jordbruk präglas också av stor försiktighet.
" Statistisk årsbok.
Under perioden 1945—64 har den i taxe- ringsstatistiken redovisade förmögenhetsför- delningen varit tämligen stabil och ojämn. År 1964 ägde de 5 procenten rikaste (enligt förmögenheten) taxeringsenheterna ca 30 procent av den totala skattepliktiga förmö- genhetssumman. Fördelningarna för olika är är emellertid inte helt jämförbara eftersom skattegränsen stigit snabbare än konsument- prisindex. För att öka jämförbarheten mel- lan olika är har för tidigare år uteslutits alla förmögenhetsägare, vars skattepliktiga netto— förmögenhet inte uppgår till 80 000 kr mätt i 1964 års penningvärde. Efter denna korri— gering kvarstår intrycket av stor stabilitet i förmögenhetsfördelningen. De små fö'ränd- ringar som skett'ha'r gåt? i utjämnande rikt- ning för perioden i sin helhet. Denna ut- jämning inföll under periodens första år medan under 60-talet förmögenhetsfördel- ningen snarast tenderat att bli mer ojämn, vilket kan bero på aktiekursernas utveck— ling fram t. o. m. 1964. Det bör emellertid än en gång påpekas att dessa slutsatser endast gäller för en begränsad del av den totala privata förmögenhetssumman.
Vissa uppgifter om förändringar i den to- tala förmögenhetsfördelningen kan erhållas från folkräkningarna t. 0. m. 1950 samt kon- junkturinstitutets sparundersökningar under senare hälften av 50-talet. Dessa uppgifter tyder på en successiv ökning av andelen personer med negativ nettoförmögenhet eller stor positiv nettoförmögenhet medan ande- len små positiva nettoförmögenheter mins- kar. En av anledningarna till den ökade andelen nettoskuldsatta under efterkrigsti- den är att konsumtionsskulderna ökat. Ifrå— gavarande statistik registrerar nämligen inte motsvarande tillgångar.
Beträffande förmögenhetemas samman- sättning finns inga aktuellare uppgifter än från 1951 samt i vissa fall 1958. De mest karakteristiska dragen i förmögenhetssam- mansättningen torde dock vara samma idag. Förmögenheternas sammansättning är starkt »specialiserad» i den meningen att oftast ett enda tillgångsslag dominerar. Vidare finns starka samband mellan placeringsform och nettoförmögenhetens storlek. Högst upp på
förmögenhetsskalan är det aktier, längre ner fastigheter och längst ner barikmedel,'som utgör den typiska placeringsformen. Vidare gäller att ju större nettoförmögenheten är desto sannolikare är det att förmögenhets- ägarens skulder överstiger de finansiella till— gångarna.
Vilken inverkan inflationen haft på för- mögenhets- och inkomstfördelningarna via förmögenhetsobjektens avkastning (inkl. ka- pitalvinster) kan inte avgöras utifrån till- gänglig statistik. Förmögenhetssammansätt— ningen och den relativt höga lånefinansie- ringen talar dock för att de'—stora förmögen- hetsägama gynnas av prisstegringlarfy » '
De privata beskattningsbara förmögenhe— ternas horisontella fördelning efter ägarnas yrkesverksamhet och näringsgrenstillhörig- het uppvisar vissa förskjutningar under ef- terkrigstiden. De anställdas andel har ökat på bekostnad av företagarnas men denna förändring torde till betydande del vara av enbart formell natur. Nämnas kan också att andelen större förmögenheter tillhörande anställda i allmän förvaltningstjänst relativt sett ökat kraftigt vilket delvis beror på till- växten i den gruppens numerär. Däremot har förmögenhetemas fördelning på närings- grenar hittills påverkats obetydligt av struk- turförändringarna i näringslivet under efter— krigstiden.
Av speciellt intresse är naturligtvis för- delningen av totala aktieinnehavet. Vissa undersökningar har vid olika tidpunkter gjorts beträffande antalet personer i landet, som är aktieägare. Resultaten är emellertid osäkra och svåra att sinsemellan jämföra. Enligt en deklarationsundersökning inneha- de 5,9 procent av alla taxeringsenheter (mot- svarande 215 000) aktier vid utgången av år 1963. Enligt en SIFO-undersökning inne- hades aktier av 9 procent av inkomsttagarna (själva eller för gifta par gemensamt). Den stora skillnaden torde bero på olika sam- mansatta bortfall (som i SIFO-undersök- ningen var stort), avsevärda slumpfel i SIFO— undersökningen samt skiljaktiga definitioner av ägarenhet. Enligt en deklarationsunder— sökning i samband med 1950 års folkräk- ning ägde år 1951 200000 inkomsttagare
Tabell ] : 2. Antal miljonärer med stora ägarintressen och styrelseuppdrag i 282 större privata
företag 1963. Taxeringsenheter
Därav med stora
ägarintressen a) Därav med styrelseuppdrag
Förmögenhets- Antal klass, milj. kr. personer Antal Procent Antal Procent 1—— 2 1 915 272 14 154 8 2— 3 376 92 24 44 12 3— 5 213 88 41 46 22 5—10 122 62 51 31 25 10—15 34 20 59 15 44 15—20 11 9 82 7 :64 20— 10 10 100 6 60 Samtliga 2 681 554 * 21 303 '11
a) Tillhör de 20 största ägarna i något av de undersökta företagen. Källor: Sveriges Taxeringskalender, Koncentrationsutredningens ägarundersökningar.
(ej taxeringsenheter) aktier. Dessa aktieägare utgjorde 5,8 procent av samtliga inkomst- tagare15. Några slutsatser om utvecklingen av antalet aktieägare kan inte dras på grund- val av 1951 och 1963 års deklarationsunder- sökningar eftersom resultaten inte är jäm- förbara. Dels är ägarenheten olika defini- erad, dels är bortfallet i 1951 års undersök- ning med all sannolikhet mindre på grund av bl.a. lägre skattestreck för förmögen- heter och företagna kompletteringar av deklarationsuppgifterna.
Vad gäller aktiernas fördelning bekräftar 1963 års undersökning tidigare kända för- hållanden. Det totala aktieinnehavet hos fysiska personer är mycket snedfördelat. Frekvensen av aktieinnehav är fortfarande starkt positivt korrelerad med inkomstens och förmögenhetens storlek.
Några uppgifter om hur stor andel av allt aktiekapital i Sverige, som ägs av fysiska personer finns inte. Enligt en amerikansk undersökning från år 1951 var av samtliga aktieägare i USA 92 procent fysiska per- soner. Dessa innehade 57 procent av samt- liga aktier”.
För ett litet urval börsnoterade svenska företag har kunnat konstateras att fysiska personer utgör 94 procent av samtliga ifrå- gavarande aktieägare och äger 56 procent av aktierna. Om dessa uppgifter är represen- tativa för börsnoterade företag är sannolikt både andelen fysiska personer och andelen
av dessa ägda aktier något högre i Sverige än i USA. Det kan nämligen antas att in- slaget av fysiska personer är starkare bland samtliga aktieägare än bland ägare av en- bart börsnoterade aktier.
Uppkomsten av stora privata förmögen- heter är ofta en direkt följd av enskilda företags tillväxt. Å ena sidan bör därför många större förmögenheter vara »specia- liserade» i den meningen att aktieägandet är koncentrerat till ett eller ett fåtal före— tag. Å andra sidan ger förekomsten av börs- noterade aktiermöjligheter till riskspridning genom placering i ett stort antal företags aktier. Är förmögenhetema tillräckligt stora kan denna riskspridning förenas med stora aktieposter i varje individuellt företag. Av tabellen 1:2 framgår att ca en femtedel av miljonärema tillhör de 20 största ägarna i ett eller flera av de undersökta 282 större privata företagen. Ett stort antal förmögen- heter strax över miljonstrecket torde vara placerade i företag, som storleksmässigt lig- ger närmast under den undersökta företags- gruppen. Av tabellen framgår också att mångmiljonärerna i betydande utsträckning är medlemmar av företagens styrelser.
Hittills har endast behandlats förmögen- hetsfördelningen mellan fysiska personer, eftersom privata företags tillgångar i regel
" Aktievinsters beskattning, sid. 149—153, 320 —324. " Kimmel.
kan återföras på personliga förmögenheter. Bortsett från stat och kommun finns emel- lertid ett stort antal juridiska personer i form av fonder, stiftelser och organisationer, där personligt eller offentligt delägarskap saknas men som äger ibland betydande för- mögenheter. Den sammanlagda förmögenhe- ten hos stiftelser baserade på privata dona- tioner är dock liten i förhållande till den totala privata förmögenhetssumman. *
KAPITEL II
I föreliggande kapitel ges en beskrivning av näringslivets struktur med tonvikten lagd på den privata storföretagssektoms sammansätt- ning och förändringar. Inledningsvis disku- teras kortfattat företagsbegrepp och mät- metoder.
A. Företagsbegrepp
Ett företag kan definieras på många sätt men de viktigaste principiella företagsbe- greppen är tre, nämligen:
1. Den tekniska företagsenheten
2. Den juridiska företagsenheten
3. Den ekonomiska företagsenheten
Den tekniska enheten eller anläggnings- enheten, vars principiella innebörd framgår av själva namnet, är av intresse vid mät- ningar av exempelvis stordriftsfördelar inom produktionen. Den juridiska enheten om- fattar all verksamhet, som bedrivs under ett och samma namn, företagets s. k. firma. Till denna juridiska enhet är knutna ett stort antal rättsregler, exempelvis rörande redo- visning och ansvarsförhållanden.
I förevarande sammanhang är emellertid den ekonomiska företagsenheten av störst intresse. Denna kan i princip definieras som den enhet inom det ekonomiska systemet, vilken dirigeras och kontrolleras av en en- hetlig ledning. Företaget i denna mening representerar således beslutsenheten. Före- taget står i kontakt med och får sina impul- ser från yttervärlden genom främst prisbild- ningen men själva avgörandet om företagets verksamhet ligger hos företaget.
Detta ekonomiska företagsbegrepp måste
Näringslivets struktur
hållas isär från det tekniska och juridiska företagsbegreppet. Den tekniska och juridis- ka uppdelningen samt formen härför är i sig självt irrelevant vid definition av företag i ekonomisk mening. Särskilt när det gäller mindre företag sammanfaller i praktiken dock oftast den tekniska, juridiska och eko- nomiska enheten.
Den ovan givna definitionen av den eko- nomiska företagsenheten är dock inte full- ständig. Företaget är ingen helt och hållet autonom enhet utan dess handlande på många områden påverkas och dikteras av viljor utanför företagets ram. I första hand kommer statliga ingripanden av olika slag. Som medlem av arbetsgivarföreningar, branschföreningar, karteller och andra sam- manslutningar påverkas företaget av de in- tressen, som där företräds och de beslut, som där fattas. Utan att beskriva alla in- fluenser på företagets handlande kan konsta- teras att företaget i många hänseenden inte är en autonom enhet utan är en del av den komplexa samhällsorganisationen.
Det ekonomiska företagsbegreppet utgår således från beslutsenheten, dvs. ledarfunk- tionen, vilket ger upphov till vissa problem vid beskrivning av företagsstrukturen i da- gens samhälle, med dess blandning av stora och små företag och av företag med olika ägandemässig bakgrund.
Begreppet företagsledning har definierats på en mångfald olika sätt. Enligt en känd författare på organisationsteorins område omfattar företagsledning följande huvud- funktioner: att representera företaget internt och externt, att ta initiativ till förändringar (ex. av produktionens sammansättning), att klargöra och »sälja» idén beträffande dessa
förändringar samt att administrera. Därtill kommer kommunikationen som en samman- bindande funktion. Med administration av- ses framtidsbedömning, planering, organisa— tion, ordergivning, samordning och kontroll. Med uttrycket organisera avses att fastställa en ändamålsenlig arbets-, ansvars- och be- fogenhetsfördelning, att utforma lämpliga kommunikationslinjer mellan olika befatt- ningshavare och arbetsorgan samt att be- manna organisationen med lämplig personal. Vidare innefattas i begreppet organisera uppgiften att tillse att arbetet utförs på ett rationellt sätt.1
Så länge ett företag är litet kan ledarfunk- tionen utövas av en enda person. Av de få- taliga underlydande fordras endast hant- verksskicklighet i trängre mening. Så snart det gäller större företag är emellertid en så— dan form av företagsledning omöjlig. Det är nödvändigt med en formalisering av före— tagsledandet samt fördelning av arbetsupp- gifter på olika underlydande, varvid också ställs krav på administrativ förmåga hos dessa. Fördelningen av arbetsuppgifter har två dimensioner. Den första är horisontell och innebär att de skilda arbetsuppgifterna specificeras och fördelas horisontellt på olika verkställande organ och individer. Den and- ra dimensionen innebär att det skapas en vertikal ansvars- och beslutanderättsfördel- ning.
Ju större ett företag är, desto mer omfat- tande är vanligen delegeringen nedåt i orga- nisationen av ansvar och beslutanderätt. Or- ganisationsformer och procedurer har ut- vecklats, som tillåter beslutsfattande på ett betydande antal administrativa nivåer inom storföretaget utan att de olika besluten be- höver vara inkonsistenta med varandra.
I första hand delegeras nedåt rutinmässiga beslut och beslut, som har begränsade eko- nomiska konsekvenser. Det är dock klart att antalet, omfattningen och karaktären av de uppgifter, som den centrala ledningen i olika företag reserverar för sig själv, uppvisar sto- ra variationer. Företagets struktur, den cent- rala ledningens preferenser och ambitioner, ledningens och de underlydandes relativa förmåga samt i vilken utsträckning och på
vilka områden företaget ställs inför oförut- sedda externa förändringar brukar anföras som de faktorer, vilka i första hand bestäm- mer beslutanderättens fördelning.
Utan att gå närmare in på alla komplice- rade organisationsteoretiska problem kan konstateras att småföretag och storföretag kan uppvisa så stora skillnader beträffande den företagsledande funktionens utformning att definitionen av den relevanta ekonomis- ka enheten påverkas. J u mindre den formellt sett högsta ledningen för exempelvis en kon- cern agerar som samordnande, planerande, kontrollerande och initiativtagande instans desto större autonomi får de lägre instanser- na. Autonomin kan vara så stor att dessa in- stanser beträffande ett stort antal viktiga be- slut bör uppfattas som fristående ekonomis- ka företagsenheter. För storföretag i mening- en stora ägandemässiga kombinationer av produktionsresurser (koncerner, formellt sett fristående bolag med samma ägare, bolag med samma största ägare osv.) krävs därför att den ekonomiska företagsenheten definie- ras med utgångspunkt från vilka beslut som avses. Därav följer också att definitionen kan skifta beroende på vilka typer av beslut, som studeras.
Antag att ett holdingbolag äger dels majo- ritetsintressen i ett antal bolag, dels stora minoritetsintressen i ett antal andra bolag. I ett fall kan dotterbolagens verksamhet vara koordinerad i alla viktigare avseenden sam- tidigt som holdingbolagets ledning har det avgörande inflytandet över de övriga bola- gens investeringsval och finansiering samt vid tillsättande av dessa bolags exekutiva ledningar. Under sådana förhållanden är det riktigast att se holdingbolagets ledning som central ledning för båda slagen av bolag och betrakta dessa som en enda ekonomisk en- het. I ett annat fall kan inflytandet över de bolag, vari stora minoritetsintressen innehas, vara begränsat till de tillfällen när chefs- tjänster ska besättas eller när fusioner o.d. ska genomföras. Vid undersökning av in- vesteringsval och finansiering består då de ekonomiska företagsenheterna av dotterbo-
1 Lyndall Urwick.
lagsgruppen samt vart och ett av de övriga bolagen medan vid undersökning av rekryte- ring till cheftjänster och av fusioner före— tagsenheten är samma som tidigare. I ett tredje fall kan holdingsbolagets ledning vara närmast helt passiv och endast göra sitt in- flytande gällande beträffande villkoren för större fusioner. Vid undersökning av flerta- let beslut är då resp. bolag den riktiga eko- nomiska företagsenheten, varför den ägan— demässiga associationen med holdingbolaget närmast är irrelevant i sammanhanget.
Beslutsfattandets utformning kan antas variera starkt mellan olika ägandemässiga kombinationer av produktionsresurser och även mellan olika tidsperioder inom en och samma kombination. Anledningarna till des- sa skillnader är många. Som ett exempel kan nämnas utländska dotterbolags ställ- ning i relation till moderbolaget. Ibland är kommunikationslinjerna så långa och de 10- kala förhållandena så särpräglade att en hög grad av autonomi för dotterbolagen är nödvändig.
Många bolag är mer eller mindre starkt knutna till varandra genom ett betydande inslag av gemensamma ägare. Blotta exis- tensen av dessa förbindelser är dock inte till- räckligt bevis för att bolagsgruppen gene- rellt bör betraktas som en ekonomisk före- tagsenhet. Omvänt kan kartellsamarbetet mellan ett antal ägandemässigt sett friståen- de bolag vara så omfattande och bindande att bolagen tillsammans bör betraktas som ett enda företag beträffande flertalet vikti- gare beslut.
Mot bakgrund av vad som sagts ovan är det självfallet mycket svårt att vid em- piriska undersökningar välja teoretiskt sett tillfredsställande företagsdefinitioner. Det blir i stor utsträckning nödvändigt att an— vända traditionella definitioner varför re- sultaten i vissa avseenden måste tolkas med stor försiktighet. I föreliggande kapitel har vid kartläggning av större företag utgåtts från koncerner i aktiebolagslagens mening samt ägandemässigt fristående bolag. Med företag avses i fortsättningen koncerner och fristående bolag när inte annat anges. De ägandemässiga samband, som finns mellan
formellt sett fristående företag, studeras i kapitel IV.
B. M ätmetoder
Vid mätning av koncentrationen inom det privata näringslivet utgör själva variabelva— let en viktig fråga, eftersom detta val är be- roende av vilken aspekt av koncentratio- nen, som ska belysas. De metodfrågor, som sammanhänger med mätning av koncentra- tionen på olika marknader diskuteras i and- ra av utredningen gjorda undersökningar. Framställningen i detta avsnitt begränsas därför till sådana mått, som är av störst intresse vid beskrivning av näringslivets all- männa struktur, och till sådana metodfrågor, som därvid aktualiseras.
Den vanligaste tekniken för att beskriva en fördelnings utseende är den s. k. Lorenz- kurvan. Förfaringssättet innebär att alla en- heter i fördelningen ordnas efter storlek, varefter den procentuella fördelningen av både enheterna och exempelvis enheternas sysselsättning ritas in i ett diagram. I dia- grammet kan då avläsas hur stor procent- andel av den studerade variabeln olika pro- centandelar av antalet enheter svarar för. Lorenzkurvan är emellertid mindre lämplig vid mätning av koncentrationen inom nä— ringslivet. En av anledningarna härtill är att de 200 eller 300 största företagen svarar för en betydande andel av sysselsättningen men utgör en försvinnande liten andel av samtliga företag. När ojämnheten i fördel- ningen är så stor är Lorenzkurvmått för ett litet antal storföretag av begränsad använd— barhet.
Den kumulativa koncentrationskurvan har flera av Lorenzkurvans fördelar men sak- nar vissa av dess nackdelar. Företagen ord- nas efter storleksordning med det största företaget först. Därefter ackumuleras suc- cessivt företagens procentandelar i ett dia- gram, varigenom erhålls en kurva, som har en positiv och i regel avtagande lutning. Kurvan är både åskådlig och ger en upp- fattning om hela den studerade fördelning- ens utseende.
Att välja ut exempelvis de 200 största företagen i landet eller att välja ut exempel- vis de fyra eller åtta största företagen inom en bransch och undersöka dessas andelar i olika avseenden har den stora fördelen att uppmärksamheten inriktas direkt på det koncentrerade »blocket». Metoden har dock flera nackdelar. Hur många företag, som väljs ut, är godtyckligt. Någon infor- mation erhålls inte heller om gruppens struk- tur eller om utanförstående företag.
Fördelningen av exempelvis totala syssel-
,sättningen på olika företagsstorlekar an-
vänds ibland som utgångspunkt för en dis- kussion om koncentrationsnivåns utveck- ling. Ökande andel av sysselsättningen i de större storleksklasserna tas som belägg för stigande koncentration. Förhållandet kan också uttryckas som att den genomsnittliga företagsstorleken ökar. Om med stigande koncentration avses att ett växande antal människor är sysselsatta inom företag över en viss minimistorlek är det naturligtvis riktigt att koncentrationen ökar. Om där- emot med stigande koncentration menas att exempelvis de 50 största företagens andel av sysselsättningen växer, behöver slutsat- sen inte vara riktig om samtidigt totala sysselsättningsvolymen ökar. Det är då nöd- vändigt med kompletterande undersökning— ar innan det är möjligt att uttala sig om huruvida den ökande genomsnittliga före- tagsstorleken är uttryck för stigande kon- centration eller ej.
Av olika tänkbara variabler med vilka den allmänna koncentrationen inom närings- livet kan mätas är sysselsättning, omsätt- ning, förädlingsvärde och tillgångar av störst intresse. De praktiska möjligheterna att an- vända dessa olika mått skiftar dock starkt.
Uppgifter om sysselsättningens fördelning i Sverige har kunnat erhållas från material hos riksförsäkringsverket och statistiska cen- tralbyrån. Flertalet använda koncentrations— mått i denna undersökning avser därför sys- selsättningsandelar. Nackdelen med detta mått är att fördelningen mäts med avseende på endast en produktionsfaktor. Arbets- kraftsintensiteten kan variera både mellan olika branscher och mellan företag inom
samma bransch, vilket minskar värdet av jämförelser mellan olika företags sysselsätt- ningsandelar.
Omsättningen är ett mått av starkt be- gränsat värde, bl.a. till följd av att vid användande av tillgänglig statistik betydan- de dubbelberäkningar kan uppstå vid aggre- gering till företagsnivå p.g.a. leveranser mellan firmor inom samma företag. Detta mått har därför inte använts.
I utredningens undersökning av industrin mäts koncentrationen med hjälp av bl.a. förädlingsvärdets fördelning. Förädlingsvär- det utgör skillnaden mellan å ena sidan saluvärdet och å andra sidan kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, elenergi, transporter utförda av utomstående samt bortlämnade lönearbeten. Förädlingsvärdet är ett »totalt» mått på produktionsinsat- sen och innefattar både avsaluproduktion och självförsörjningsgrad. Uppgifterna om förädlingsvärdet är hämtade från industri— statistiken. Från samma källa har erhållits uppgifter om företagens sysselsättning var- för det är möjligt att göra vissa jämförelser mellan företagens fördelning enligt de båda måtten.
Koncentrationen av företagens samman— lagda tillgångar är ett mått, som anlitas i amerikanska och engelska undersökningar. Härvid används bokförda värden enligt fö- retagens balansräkningar. De liberala av- skrivningsreglerna i svensk skattelagstiftning samt frånvaron av koncernbalansräkningar för flertalet företag begränsar emellertid mycket starkt användbarheten av balans- värden vid mätning av det svenska närings- livets koncentration. Detta mått har därför inte använts.
C. Allmän strukturöversikt
Såsom nämndes inledningsvis beskrivs i det- ta kapitel främst den privata storföretags- sektorns sammansättning och förändring. Som en bakgrund till denna beskrivning är det emellertid naturligt att kortfattat redo- göra för näringslivets allmänna struktur.
.h a Tabell 2: 1. Antal arbetsgivare och firmor 1964 och 1962 fördelade efter sektor och storlek.
Antal arbetsgivare fördelade efter antal årsanstållda 1964 Antal fir-
mot 1962 100— 200— 500— Sza Z 1 utan an- Sektor 1—4 5—9 10—49 50—99 199 499 999 > 1 000 anst. Övriga ställda
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Gruvindustri 4 1 2 1 4 7 Järn- och stålverk samt andra metallverk 4 6 8 —— Järn-, stål- och annan metallmanufaktur 2 074 763 965 150 85 35 Transportmedelsindustri 3 487 708 476 38 11 12 Mekaniska verkstäder m. m. 1 529 498 698 139 79 54 Elektroteknisk industri 585 156 163 37 20 20 Jord- och stenindustri 891 366 516 82 36 19 Träindustri 2 567 970 1 254 172 63 35 Massa— och pappersindustri 51 36 93 30 25 34 Grafisk industri 566 313 497 78 65 31 Livsmedelsindustri rn. m. 2 542 996 885 113 70 40 Vävnadsindustri 261 108 239 66 47 25 . Konfektionsindustri 1 169 352 601 134 68 38 14. Läder-, hår- och gummivaruind. 809 149 196 50 21 13 Kemisk och kemisk-teknisk ind. 639 228 344 72 33 26 Byggnadsverksamhet 10 497 2 721 2 857 381 165 58 Elverk rn. rn. 383 103 93 10 7 4 Partihandel 5 306 1 769 2 140 405 185 81 Detaljhandel 26 326 4 595 2 174 140 87 42 20. S_amfärdsel m. m. 10 807 1 490 1 100 115 51 38 12 13 623 3 729 13 499 21. Övrigt 24 250 3 375 2 443 251 117 65 17 30 544 19 614 17 730 Summa 1—15 17 178 5 650 6 937 1 162 631 394 130 144 32 226 4 084 23 402 Summa 16—21 77 569 14 053 10 807 1 302 612 288 96 74 104 801 49 317 72 093 Totalt 94 747 19 703 17 744 2 464 1 243 682 226 218 137 027 53 401 95 495
Anm. Vid beräkning av antalet årsanställda har sedvanliga avrundningsregler använts. I gruppen med 1—4 anställda ingår således alla arbetsgivare med minst
0,5 och högst 4,4 anställda. Gruppen »övriga» (kol. 11) innehåller alla arbetsgivare med mindre än 0,5 anställda. Se vidare efterföljande förklaringar till tabellen. Källa: Centrala företagsregistret; preliminärt material.
2 21 1 2 13 48 — 15 8 4 089 458 2 562 4 753 529 3 539 19 3 042 232 2 497 15 1 001 105 610 5 1 922 203 771 4 5 072 1 131 3 609 21 304 5 61 1 567 74 572 12 4 672 449 1 914 7 759 92 321 2 2 369 442 2 686 4 1 245 225 3 273 8 1 362 138 970 21 16 726 19134 8 643 1 601 305 449 9 916 1 238 9 160 12 33 391 5 297 22 612
V') .— IDOONXDXD N '—
_Nmämöhwmo _.
_ v—(
05 WFFQ'OOQ'XDWM v—l
Nm _lv—l
monooox '_'—HH—
_ _. Nola-nosa v—nN v—ll—iv—N
Förklaringar till tabell 2: ] Nedan redovisas hur de olika sektorerna är sammansatta med utgångspunkt från 1948 års ISIC (International Standard Industrial Clas-
sification of All Economic Activities). Sektor- indelningen överensstämmer i huvudsak med den, som använts i utredningens undersökning av industrin.
. Läder-, hår- och gummivaruindustri . Kemisk och kemisk-teknisk industri
241, 242, 29, 300 130,31, 32, 399 4
Namn på sektor ISIC-kod. 1. Gruvindustri 110, 12 2. Järn- och stålverk samt andra metallverk 341, 342 3. Järn-, stål— och annan metallmanufaktur 35, 395 4. Transportmedelsindustri 38 5. Mekaniska verkstäder m.m. 343, 344, 36, 391—394, 396 6. Elektroteknisk industri 37 7. Jord- och stenindustri 140, 190, 33 8. Träindustri 25, 260 9. Massa- och pappersindustri 27 10. Grafisk industri 280 11. Livsmedelsindustri rn. m. 20, 21, 220 12. Vävnadsindustri 23 13. Konfektionsindustri 243, 244 14 15 16 17 18 19 20
. Byggnadsverksamhet . Elverk m.m. 5 . Partihandel 610 . Detaljhandel 620 . Samfärdselm.m. 711—720 21. Övrigt 63, 640, 83, 84, 85
Under senare år har statistiska central- byrån upprättat ett centralt företagsregister. Beteckningen är något missvisande, eftersom det huvudsakligen är ett arbetsgivarregister. Som grundmaterial för registret används be- träffande fysiska och juridiska personer med anställda de uppgifter hos riksförsäkrings- verket, som insamlas för beräkning av ATP- avgifter och yrkesskadeförsäkringsavgifter samt beträffande företag utan anställda de uppgifter, som finns i företagens självdekla- rationer och rörelsebilagor till dessa. Detta grundmaterial har sedan kompletterats på vissa punkter. Registret omfattar således dels alla hos riksförsäkringsverket registre- rade arbetsgivare utom jordbruk och hus- håll, dels alla skattskyldiga, som inte är arbetsgivare men har inkomst av rörelse i kommunalskattelagens mening, dels viss statlig och kommunal verksamhet. Därut- över ingår ett mindre antal aktiebolag utan verksamhet.
Arbetsgivarbegreppet är något diffust. I flertalet fall är arbetsgivare, firma och före- tag liktydiga begrepp. I vissa fall kan emel- lertid arbetsgivarbegreppet avse en hel kon—
cern med ett stort antal dotterbolag. De senare redovisas då i registret som bolag utan anställda. Vidare finns medtagna ett betydande antal arbetsgivare, som vanligen inte anses vara företag, exempelvis perso- ner, vilka hyr vissa tjänster i samband med byggande av sitt egnahem.
Som storleksmått i registret används an- talet årsanställda, vilka åren 1960—1964 beräknats genom att dividera totala antalet arbetstimmar med i genomsnitt ca 2000.
I tabellerna 2: 1—2: 4 redovisas utdrag från centrala företagsregistret. I tabellerna har inte medtagits vissa typiskt offentliga sektorer (ex. undervisning, socialvård samt post- och telekommunikationer) samt jord- bruk, fiske och skogsbruk på grund av den vida definitionen av arbetsgivare i dessa fall. Med de gjorda avgränsningarna fanns det år 1964 ca 137 000 arbetsgivare (varav 32000 inom industrin) med minst en an- ställd. Därutöver fanns det 53000 arbets- givare (varav 4000 inom industrin) med mindre än en anställd. Inom denna storleks- grupp återfinns emellertid sannolikt ett be- tydande antal arbetsgivare, som inte är före-
Tabell 2: 2. Antal anställda 1964 fördelade efter arbetsgivarens storlek och sektor. Sektor
Gruvindustri
faktur Transportmedelsindustri
Elektroteknisk industri Jord- och stenindustri Träindustri
_Nm vmdhwag
Grafisk industri Livsmedelsindustri m. m. Vävnadsindustri Konfektionsindustri
_. v—1
curd—r PÅ!—l—
Mekaniska verkstäder m.
Arbetsgivarens storlek efter antalet årsanställda 1964
1—4 2
6
Järn- och stålverk samt andra metallverk 8 Järn— och stål- och annan metallmanu-
4057 6 682 m. 3110 1 130 1 848 5176
Massa- och pappersindustri 115
1 279 5 472
546 2 132
Läder-, hår- och gummivaruind. 1 357
15. Kemisk och kemisk-teknisk ind. 1 289
16. Byggnadsverksamhet 17 Elverk m.m.
18. Partihandel
19. Detaljhandel
20. Samfärdsel m.m. 21. Övrigt
Anm. Se tabell 2: 1.
Källa: Centrala företagsregistret; preliminärt material.
18 825
755 10 810 49 254 18 552 40 994 Summa 1—1 5 34 207 Summa 16—21 139 190 Totalt 173 397
5—9
3
8 39
5 151 4 633 3 242 1 007 2 475 6 446 243
2 045 6 588 700 2 381 972 1 535 17 977 648 11 657 29 153 9 593 21 845
37 465 90 873 128 338
10—49 4
59 261
20 857 8 717 14 920 3 427 10 645 25 857 2 194 9 944 16 359 5 289 13 201 4 516 7 142 58 185 1 884 45 101 38 202 21 742 45 953
143 388 211 067 354 455
50—99
5
67
10 304 2 601 9 466 2 669 5 683 11 578 2 204 5 273 8 1 1 l 4 550 9 451 3 624 4 995 26 255
644
27 727 9 416 7 725 17 402 80 576 89 169 169 745
6
616 651
11 198 1 583 10 952 2 855 4 961 8 894 3 674 9 290 9 765 6 902 9 334 2 985 4 614 22 019 936 25 386 11 885 7 034 15 728
88 274 82 988 171 262
7
2 363 1 466 10 351 3 514 16 489 5 714 6 301 10 448 10 423 9 372 11 606 8 114 11 385 3 772 7 796 17 420 996 24 278 12 414 11 740 18 847
119 114 85 695 204 809
8
5 992 5 486 3 795 18 073 2 918 4 609 4 606 10 538 5 234 9 440 3 471 3 027 1 998 8 458 19 125
13 123 10131
5 332 17 959
87 645 65 670 153 315
9
10 647 71 448 24 036 68 296 51 065 56 548 10 513
9 614 59 573 14 258 20 839 10 966 2 495 9 557 11 933 51 756 2 011 33 595 46 057 25 270 37 808
431 788 196 497 628 285
100—199 200—499 500—999 > 1000 Summa
10
13 766 79 865 91 440 99 821 127 317 76 268 47 035 82 619 88 964 56 695 88 180 40 538 53 406 28 781 47 762 231 562 7 874 191 677 206 512 106 988 216 536 1 022 457 961 149 1 983 606
Övriga
11
Tabell 2: 3. Antal arbetsgivare och firmor 1964 och 1962 fördelade efter storlek och ägarkategori.
Arbetsgivarens storlek efter antal årsanställda 1964
Firmor 1962 Sektor samt ägarkategori 1—4 5—9 10—49 50—99 100—199 200—499 500—999 > 1 000 Summa utan anst.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 12
I. Industri 17 178 5 650 6 937 394 130 32 226 23 402 a) aktiebolag 2 521 2 447 4 956 367 122 12 200 705 b) övr. juridiska pers. 2 304 799 777 26 8 4 025 2 221 c) fysiska personer 12 353 2 404 1 204 l —— 16 001 20 476
Byggnadsverksamhet 10 497 2 721 2 85 7 58 26 16 726 8 643
a) aktiebolag 907 872 1 654 51 24 3 953 227 b) övr. juridiska pers. 955 284 231 6 2 1 529 754 c) fysiska personer 8 635 1 565 972 l — 11 244 7 662 Övriga sektorer 67 072 I I 332 7 950 70 88 075 63 450
a) aktiebolag 10 576 5 617 5 417 41 22 930 3 992 b) övr. juridiska pers. 12 214 1 745 1 339 29 15 668 6 868 e) fysiska personer 44 282 3 970 1 194 -—— 49 477 52 590 Totalt 94 747 19 703 17 744 137 027 95 495 a) aktiebolag 14 004 8 936 12 027 39 083 4 924 b) övr. juridiska pers. 15 473 2 828 2 347 21 222 9 843 c) fysiska personer 65 270 7 939 3 370 76 722 80 728
Anm. Se tabell 2: 1. Källa: Centrala företagsregistret; preliminärt material.
Tabell 2: 4. Procentuell fördelning av arbetsgivare ( med minst en anställd) och antal årsanställda
1964 på storleksgrupper.
Industri Övrig verksamhet Totalt Antal Antal års- Antal Antal års- Antal Antal års- Storleksklasser, arb.giv. anställda arb.giv. anställda arb.giv. anställda antal anställda % % % % % % 1 2 3 4 5 6 7 1— 4 53,3 3,3 74,0 14,5 69,1 8,7 5—— 9 17,5 3,7 13,4 9,5 14,4 6,5 10— 49 21,5 14,0 10,3 22,0 12,9 17,9 50— 99 3,6 7,9 1,2 9,3 1,8 8,6 100—199 2,0 8,6 0,6 8,6 0,9 8,6 200—499 1,2 11,7 0,3 8,9 0,5 10,3 500—999 0,4 8,6 0,1 6,8 0,2 7,7 2 1 000 0,5 42,2 0,1 20,4 0,2 31,7 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
Källa: Tabellerna 2: 1 och 2: 2.
tag i vanlig mening. Det bör observeras att den helt övervägande delen av dessa ar- betsgivare finns inom sektorerna byggnads- verksamhet och »övrigt». För firmor utan anställda finns ännu endast uppgifter från år 1962. Antalet sådana firmor enligt re- gistret uppgick då till 95 000 (varav 23 000 inom industrin) men torde i realiteten vara större.
Totala sysselsättningen hos arbetsgivare med minst en anställd uppgick år 1964 till nära 2 miljoner årsanställda, varav 1 miljon inom industrin. Av tabell 214 framgår den stora skillnaden mellan arbetsgivarnas och de anställdas fördelning. Inom industrin har över hälften av arbetsgivarna mellan en och fyra anställda men denna storleksgrupp sva- rar endast för drygt 3 % av sysselsättningen. Arbetsgivare med minst 1 000 anställda ut- gör endast fyra promille av totala antalet arbetsgivare men svarar för över 40 % av sysselsättningen. Av samtliga i tabellen med- tagna arbetsgivare har nära 70 % 1—4 an- ställda och svarar för nära 9 % av totala lönade sysselsättningen. Till detta kommer ett mycket stort antal företag med inga eller nästan inga anställda.
Av tabell 2: 3 framgår arbetsgivarnas och vissa firmors fördelning med avseende på ägarkategori. Totalt sett är gruppen fysiska personer störst beroende på att denna ägar-
kategori dominerar inom de små storleks- klasserna. I tabellen är medtagna ca 46 000 aktiebolag. Som jämförelse kan nämnas att vid utgången av år 1964 fanns 61000 ak- tiebolag registrerade vid patent- och re- gistreringsverket. En del av skillnaden mel- lan de båda talen torde bestå av vilande aktiebolag, dvs. aktiebolag utan verksam- het.
Vid sidan av tabellerna bör nämnas att jordbruket domineras av små enheter. År 1964 fanns 215 000 brukningsenheter, var- av ca 80 % vardera omfattade mindre än 20 hektar åkerareal.
D. Storföretagssektorn
D: 1 Datatillgång
Som utgångspunkt för koncentrationsutred- ningens undersökningar på olika områden upprättades ett storföretagsregister avseen- de förhållandena vid utgången av år 1960. Senare upprättades ett motsvarande register för år 1964.
Syftet med 1960 års storföretagsregister var att åstadkomma en förteckning över alla privata företag med minst 500 års- anställda — i fortsättningen kallade privata storföretag. Privata företag har definierats
som andra företag än de, som ägs av staten, kommuner, konsumentkooperation, produ- centkooperation och fackliga organisationer. Till privata företag har inte heller räknats sparbanker, ömsesidiga försäkringsbolag, konsument- och producentkooperativa för- eningar, SAS samt vissa speciella företag såsom Sveriges Radio. Eftersom alla mät- ningar avser koncentrationen på nationell nivå har dotterbolag till utländska företag betraktats som självständiga enheter. Endast när särskilt anges i den följande texten har hänsyn tagits till bankernas innehav av ak- tier. För en detaljerad beskrivning av ban- kernas aktieinnehav hänvisas till utredning- ens kreditmarknadsundersökning.
Grundmaterialet till 1960 års storföretags- register består av en från riksförsäkrings- verket erhållen förteckning över alla arbets- givare med minst 200 årsanställda 1960. Från listan eliminerades alla icke-privata arbetsgivare. Med hjälp av uppslagsverket Svenska Aktiebolag fördes de arbetsgivare samman, som tillhörde samma företag. För arbetsgivare, som efter denna första aggre- gering inte tillhörde något företag med minst 500 årsanställda genomgicks Svenska Aktie- bolag för att med ledning av uppgifter om aktieinnehav fastställa vilka, som inte kunde ingå i något storföretag. Sedan dessa ar- betsgivare uteslutits återstod en mindre grupp, som ev. kunde ingå i något storföre- tag. För denna grupp arbetsgivare samt de företag, som hade mer än 500 anställda enligt listan, inhämtades från årsredovis- ningarna och i vissa fall inskickade röst- längder hos patent— och registreringsverket uppgifter om samtliga bolag, som ingick i berörda koncerner. Uppgifter om antalet årsanställda vid dessa bolag erhölls från riksförsäkringsverket varefter definitivt kun- de fastställas vilka företag, som hade minst 500 anställda och hur många anställda varje storföretag hade. Förekommande fall av per- sonliga koncerner (dvs. att en person äger majoritetsintresse i flera företag) inom stor- företagsgruppen är få och diskuteras i ka- pitel IV.
1960 års storföretagsregister omfattar så- ledes samtliga privata storföretag, vari ingår
minst en arbetsgivare med 200 eller fler årsanställda. Det är tänkbart att något en- staka storföretag, där ingen sådan arbets- givare ingår, undgått att komma med i stor- företagsregistret, men detta saknar all prak- tisk betydelse för undersökningarna.
Upprättandet av 1964 års storföretagsre- gister har skett på ungefär samma sätt. Ar- betet med detta register underlättades i myc- ket hög grad av kunskapen om 1960 års förhållanden samt av publicerade uppgifter om fusioner m.m. under 1960-talet. Från statistiska centralbyrån erhölls uppgifter om alla arbetsgivare med minst 200 årsanställda 1964. I det härpå upprättade storföretags- registret är dock uppgifter om sysselsättning vid bolag med mindre än 200 årsanställda erhållna från Svenska Aktiebolag och bola- gens årsredovisningar. Sysselsättningsuppgif— terna för år 1964 är därför i vissa fall upp- skattade inom snäva gränser. Dessa approxi- mationer saknar all praktisk betydelse.
Uppgifterna i koncentrationsutredningens storföretagsregister för åren 1960 och 1964 har kunnat jämföras med ett register av samma slag för år 1942. Detta register har upprättats av fil. lic. Gunnar Lindgren, som ställt detta och annat opublicerat material till utredningens förfogande.
D: 2. Storföretagens relativa betydelse
Antalet privata företag med minst 500 års- anställda åren 1942, 1960 och 1964 fram- går av tabell 2: 5 liksom även antalet an- ställda vid dessa företag. Individuella upp- gifter för 1942 och 1964 års storföretag re- dovisas i bilagorna 1 och 2 till detta kapitel.
Antalet privata storföretag ökade från 207 st. år 1942 till 279 st. år 1960 och till 293 st. år 1964. De privata storföretagens sysselsättning steg från 392 000 år 1942 till 644 000 år 1960 och till 735 000 år 1964. Genomsnittligt tillkom 3 ä 4 storföretag per år under perioden 1942—1964. I tabell 2: 6 har de privata storföretagens syssel- sättning ställts i relation till vissa andra tal. Som framgår ökade de privata storföreta- gens andel av alla årsanställda från 20 % år 1942 till 27 % år 1964. Motsvarande ande-
Tabell 2: 5. De privata storföretagens storleksfördelning 1942, 1960 och 1964.
1942
1960
1964
Antal storföretag Antal storföretag Antal storföretag
Storleksklass enligt iresp. Kumu- i resp. Kumu- i resp. Kumu- antalet årsanställda storleks- Kumu- lativt storleks- Kumu- lativt storleks- Kumu- lativt i Sverige klass lativt i % klass lativt i % klass lativt i % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 _>_ 5 000 17 17 8 31 31 11 37 37 13 4 999—2 500 24 41 20 38 69 25 35 72 25 2 499—1 500 27 68 33 33 102 37 45 117 40 1 499—1 000 31 99 48 45 147 53 52 169 58 999—— 750 29 128 62 51 198 71 48 217 74 749— 500 79 207 100 81 279 100 76 293 100 Summa 207 — — 279 _ — 293 —— — — därav företag utan firma med 2 500 års- anställda 28 —— — 37 —— —— 32 —— — Antal årsanställda i Antal årsanställda i Antal årsanställda i storföretag storföretag storföretag 2 5 000 144 600 144 600 37 300 800 300 800 46 374 800 374 800 51 4 999—2 500 85 400 230 000 59 130 100 430 900 66 124 100 498 900 68 2 499—1 500 53 200 283 200 73 64 100 495 000 76 88 000 586 900 80 1499—1000 36 500 319 700 82 55 200 550 200 85 61 100 648 000 88 999—— 750 25 000 344 700 88 43 800 594 000 92 40 600 688 600 94 749— 500 47 700 392 400 100 49 900 643 900 100 46100 734 700 100 Summa 392 400 — — 643 900 — ——- 734 700 — —— — därav i koncern- topparna 252 800 — — 442 200 —— ——- 493 100 — —
Källor: Lindgrens material samt koncentrationsutredningens storföretagsregister.
lar av privata sektorns sysselsättning var 25 resp. 35 %. På grundval av industrista— tistiken har även vissa beräkningar gjorts av storföretagsgruppens relativa storlek in- om industrin år 1963. Enligt dessa svarade de privata storföretagen för 49 % av syssel- sättningen och 52 % av förädlingsvärdet vid industriella arbetsställen med minst fem an- ställda. I tabell 2: 7 redovisas storföretagens andelar av totala lönade sysselsättningen i olika sektorer år 1960. I sex sektorer (me- tallverk, mekaniska verkstäder, elektrotek- nisk industri, transportmedelsindustri, mas- sa— och pappersindustri samt kemisk och kemisk-teknisk industri) svarar storföretags— gruppen för mer än hälften av sysselsätt- ningen. Storföretagsandelarna är låga inom träindustri, livsmedelsindustri m.m., kon-
fektionsindustri samt alla sektorer utanför industrin med undantag för finansföretag. Det bör observeras att de nämnda andelar- na inte kan läggas till grund för slutsatser rörande konkurrensförhållanden eftersom härvid hänsyn även måste tas till bl. a. ut- rikeshandeln.
En viss del av storföretagsgruppens ökade storlek betingas av hela samhällsekonomins tillväxt. Om sysselsättningen vid varje före— tag ökar i exakt samma takt som hela sys- selsättningsvolymen kommer allt fler företag att få mer än 500 anställda. Relativt sett är därför ett företag med 500 anställda år 1964 mindre än ett företag av samma stor- lek år 1942. I runt tal 60 % av ökningen i antalet storföretag och 50 % av ökningen i antalet storföretagsanställda motsvaras av
Tabell 2: 6. De privata storföretagens andel av totala antalet årsanställda m. m. 1942, 1960 och 1964 .
År
Befolkning och årsanställda
A. A: 1. Total befolkning 6 432 000 7 495 000 7 695 000 A: 2. Antal årsanställda (lönearbetande) 1 937 000 2 706 000 2 758 000 A: 3. Rad A: 2i % av rad A: 1 30,1 % 36,1 % 35,8 % B. Årsanställdas fördelning på sektorer B: 1. Offentlig sektor 370 000 641 000 667 000 B: 2. Privat sektor (A: 2 minus B: 1) 1 567 000 2 065 000 2 091 000 B: 3. Kooperation m.m. ... 133 000 143 000 B: 4. Privat sektor exkl. koop. m. m. . . . 1 932 000 1 948 000 B: 5. Privata storföretag (2 500 årsanst.) 392 000 644 000 735 000 C. Vissa andelar för privata storföretag C: 1. Andel av alla årsanställda (A: 2) 20,3 % 23,8 % 26,7 % C: 2. Andel av privata sektorn (B: 2) 25,0 % 31,2 % 35,2 % C: 3. Andel av privata sektorn exkl. koop. (B: 4) . . . 33,3 % 37,7 %
År 1963
D. Vissa uppgifter rörande industrin D: 1. Total sysselsättn. inom industrin 923 000 D: 2. Privata storföretagens andel av D: 1 48,8 % D: 3. Totalt förädlingsvärde inom industrin, mkr 26 652 D: 4. Privata storföretagens andel av D: 3 52,3 %
Anm. ]. Uppgifter om totala antalet årsanställda (antalet lönearbetande) är hämtade från riksförsäkrings-
verkets yrkesskade- och ATP-statistik. . Fördelning av antalet årsanställda på sektorer' är för 1942 hämtade från Lindgrens material. För 1960 har fördelningen skett med hjälp av näringsgrensuppdelningen enligt yrkesskadestatistiken, indivi- dualuppgifter för alla arbetsgivare med minst 200 årsanställda samt diverse annan offentlig statistik. Till offentlig sektor har förts stat, kommuner, landsting, statskyrkan, statliga och kommunala bolag. Till den kooperativa sektorn m. m. har förts konsument- och producentkooperationen inkl. av dessa ägda bolag, HSB, IC-OK, IC-föreningarna, Riksbyggen och fackföreningsägda företag, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag. För 1964 har den offentliga sektorns storlek uppskattats genom att öka 1960 års siffra med 4 %. Detta procenttal har erhållits genom att jämföra med varandra
| 1960 och 1964 års lönearbetssiHror för ISIC-grupperna 811, 812, 821, 822, 823 och 824, som inne-
N
håller huvuddelen av den statliga och kommunala verksamheten. Dessa grupper ökade med 4,1 % mellan 1960 och 1964. Motsvarande ökning för statliga och halvstatliga företag var något större medan den för SJ, televerket, vägverket och posten tillsammans var ca en procentenhet lägre. Totala lönearbetet ökade under samma period med något mindre än 2 %.
3. Uppgifter om de privata storföretagens årsanställda är hämtade från Lindgrens material samt kon- centrationsutredningens storföretagsregister.
4. Uppgifterna om storföretag under avsnitt D avser storföretag enligt 1960 års storföretagsregister, som hade industriell verksamhet 1963 samt dessutom fyra industriföretag, som hade mer än 500 års- anställda 1963 men inte 1960 eller inte var i registrets mening självständiga företag 1960. Inklusive dessa fyra fanns det 1963 200 storföretag med nämnvärd industriell verksamhet. Alla uppgifter i avsnitt D har erhållits genom bearbetning av industristatistiken. Det bör observeras att denna sta— tistik endast omfattar arbetsställen med minst fem anställda. Se även utredningens undersökning av industrin.
Källor: Se anmärkningarna.
den ökade totala sysselsättningsvolymen åren nödvändigt att beräkna de 10, 25, 100, 200 1942—1964 medan resten betingas av ökad osv. största företagens andelar vid olika tid- koncentrationsgrad. punkter. Detta har gjorts i tabell 2: 8 och
För att få ett direkt mått på koncentra- diagram 2: 1 där företagen rangordnats med tionsgraden och förändringen i denna är det avseende på andelar av sysselsättningen in-
Diagram 2: I . Kumulativa koncentrationskurvor för de 200 största privata storföretagen 1942, 1960 och 1964.
0/0 35 : .. l- _,2 _ _: _ 830_ 1964/ ., _
E I 1950/ Käg-_ _b _ _ —--191+2:--r'
"I
N O
llllllllllll
&
Andel av sqssdsöl'l'ningsvolqmen inom de | !
IO: |9102 a: Utan hönsgn 'till bankernas aktieinnehav _ |942 b = Med " n ." |. 5: GT l 1 | | 1 l 1 l 1 l 1 | 1 | | | 1 0 50 IOC l5U 200
Antal privo'l'u sht-företag rangordnade
Källor: Lindgrens material samt koncentrationsutredningens storföretagsregister.
om den privata sektorn. I diagrammet har angivits kumulativa koncentrationskurvor för resp. år. Som framgår var de 100 största företagens andel 27 % år 1964 mot 24 % år 1960 och 21 % år 1942. Motsvarande an- delar för de 200 största företagen var 32, 29 resp. 25 %. Koncentrationsgraden har ökat inom hela intervallet för de 200 största företagen.
Det bör emellertid observeras att i ovan- stående siffror hänsyn inte tagits till affärs- bankernas aktieinnehav, som var betydande 1942. Under 20— och 30-talens kriser tvinga- des bankerna att överta många bolag för att skydda sina fordringar. Sett från be- slutssynpunkt finns det all anledning att be- trakta varje bank jämte majoritetsägda bo- lag som ett enda företag. Mellan 1942 och 1964 avvecklade bankerna i stort sett hela sitt aktieinnehav — i betydande utsträck- ning genom försäljning till nybildade och bankerna närstående investmentbolag. Nu-
mera är bankernas aktieinnehav relativt obetydligt. Inklusive »bankkoncemer» var därför storleksfördelningen mer sned i topp— skiktet 1942 än 1960 och 1964 och mindre sned endast för ett större storleksintervall. De olika årens kumulativa koncentrations- kurvor skär således varandra med på- följden att andelen av totala antalet an- ställda var samma 1942 och 1960 för de 25 största företagen och samma för de 10 största företagen 1942 och 1964.
Av tabellen och diagrammet framgår att storleksfördelningen är mycket sned även bland de 200 största företagen. Koncentra- tionsprocessen har accelererat kraftigt un— der de första åren av 1960-talet. Mätt i procentenheter är ökningen under de fyra åren 1960—1964 i vissa intervall lika stor som eller större än ökningen under de 18 åren 1942—1960.
I utredningens undersökning av industrin redovisas vissa uppgifter rörande större fö-
Tabell 2: 7. Sysselsättningen [ privata storföretag 1960 fördelad på sektorer.
Total avlönad Antal årsan- sysselsåttning; ställda i privata Kol. 3 i % av Sektor årsanställda storföretag kol. 2
2 3 4
. Jordbruk, fiske 114 000 2 000 2 . Skogsbruk m. m. 58 300 22 700 39 . Gruvindustri 16 500 7 800 47 . Metallverk 64 200 57 100 89 Metallmanufakturverk 86 300 26 900 31 . Transportmedelsindustri 99 600 60 300 61 . Mekaniska verkstäder m. m. 114 400 62 100 54 . Elektroteknisk industri 70 100 55 400 79 . Jord- och stenindustri 47 200 16 600 35 . Träindustri 88 200 12 200 14 . Massa- och pappersindustri 76 400 62 300 82 . Grafisk industri 53 200 17 700 33 . Livsmedelsindustri m. m. 95 200 18 300 19 . Vävnadsindustri 47 200 22 900 49 . Konfektionsindustri 57 800 10 500 18 . Läder-, hår- och gummivaruindustri 31 500 12 700 40 . Kemisk och kemisk-teknisk industri 48 600 27 700 57 . Byggnadsverksamhet 249 400 42 400 17 . Elverk rn. m. 27 700 2 200 8 . Partihandel 132 600 25 600 19
NHHb—ll—At—lb—lb—ii—lb—lt—l oxoooxlaxmbwto—Oxoooqcxyn-huw—
21. Detaljhandel 223 400 29 100 13 22. Finansföretag m. m. 43 800 15 300 35 23. Samfärdsel m. m. 246 900 23 200 9 24. Offentlig förvaltning och tjänster m. m. 441 700 2 400 1 25. Personliga tjänster m. m. 171 900 8 500 5
Källa: Yrkesskadestatistiken och utredningens storföretagsregister.
Tabell 2: 8. Vissa sysselsättningstal för 200 privata storföretag.
De 200 största privata företagen exkl. kooperationen
Samtliga sektorer 2 706 100 643 900 24
resp. år 1942 1960 1964 Andel av Andel av Andel av antalet antalet antalet årsan- årsan- årsan- Sysselsättnings- Storleksklass ställda Dito ställda Dito ställda Dito ökning inom resp. (rang efter antalet i privata kumu- i privata kumu- i privata kumu- grupp, % årsanställda sektorn lativt sektorn lativt sektorn lativt 1942— 1960— resp. år) i % i % i % i % i % i % 1960 1964 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1—— 10 6,6 6,6 7,6 7,6 8,1 8,1 51,2 8,1 11—— 25 4,9 11,5 5,4 13,0 6,3 14,4 48,1 17,8 26— 50 4,5 16,0 5,2 18,2 6,2 20,6 51,9 20,3 51—100 4,5 20,5 5,6 23,8 6,2 26,8 64,1 11,1 101—200 4,3 24,8 5,0 28,8 5,5 32,3 51,7 12,0
Källa: Yrkesskadestatistiken och utredningens storföretagsregister.
Tabell 2: 9. Koncentrationstal 1963 för olika industrisektorer mätt i förädlingsvärde och sysselsättning. a)
Industrisektor
Totala antalet företag
2
Föräd- lings- värde, mkr
3
Syssel- sätt- ning i
1 OOO-tal
4
Andelar 1 % av förädlingsvärde (F) och sysselsättn. (S)
Största företaget
F 5
4 största
S F 0 7
företagen
S 8
16 största företagen S F S
8 största företagen F
9 10 11 12
Storföreta- tagen F S
13 14
_vamdhmmo _.
'— '—
Nm'xr'n ___!—
16. 17. 18.
Gruvindustri
Metallverk Metallmanufaktur Transportmedelsindustri Mekaniska verkstäder m. m. Elektroteknisk industri Jord- och stenindustri Sågverk och hyvlerier Träförädlingsindustri Massa— och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaksind. Textilindustri Sömnadsindustri
Läder-, hår- och gummivaruind.
Rent kemisk industri Kemisk-teknisk industri
24 36
1 453 1 189 1 647 252 950 908 1 495 223 827 1 414 282 363 754 509 46 416
959 1 650 1 622 2 833 4 481 1 877 1 281 590 1 059 1 991 1 318 2 309 420 933 880 722 513 1 215
62 14 6 13 8 32 9 8 4 10 9 11 29 7 5 14 16 6 87 44 16 40 24 69 27 18
, 11 25 27 25 73 23 13 34 53 18
avse—haxanomooath -1 _- N N
NovNOOln _—
a) Förädlingsvärdets fördelning och sysselsättningens fördelning har matts var för sig. Källor: Industristatistiken. Se även utredningens undersökning av industrin.
96 87 100 97 71 72 92 93 24 21 32 29 60 48 71 63 35 36 48 49 80 76 88 86 40 35 51 46 25 21 33 28 17 13 24 18 41 32 62 52 35 30 44 38 34 28 44 38 78 70 85 77 37 34 52 48 18 16 25 23 44 39 54 49 74 68 92 90 29 32 44 44
98 95 98 97 36 33
Diagram 2: 2. Kumulativa koncentrationskur- vor för de 100 största privata industriföretagen 1963 mätt i sysselsättning och förädlingsvärde.
Andelar (%) ov industrins sysselsättning resp. för—ädlingsvärde 50
40— ”___, &, ,, ,»
30— // / / 20— / » I
_ Förädlingsvörde IO— — '— — Sysselsättning 0 lllllllllllllllllll
() 25 50 75 100
Antal företog
Källa: Industristatistiken.
retags andelar av förädlingsvärdet i hela industrin och i olika industrisektorer. Des- sa uppgifter återges i tabell 2: 9 och diagram 2:2 tillsammans med motsvarande uppgif- ter om sysselsättningens fördelning. Som framgår av diagrammet över de 100 största privata industriföretagen (varav efter för- ädlingsvärdet fyra och efter sysselsättning- en tre inte är privata storföretag) är kon- centrationsgraden mätt i förädlingsvärde nå- got högre än koncentrationsgraden mätt i sysselsättning. Således har de 100 största efter förädlingsvärdet 46,4 % av totala för- ädlingsvärdet medan de 100 största efter sysselsättningen har 42,6 % av totala syssel- sättningen. Denna skillnad är väntad bl. a. på grund av att stora företag vanligen antas vara mer kapitalintensiva än små. Det är snarast förvånande att skillnaden inte är större.
I tabell 2: 9 redovisas uppgifter om struk— turen i olika industrisektorer. Det bör ob- serveras att tabellen omfattar alla företag med minst 500 anställda.
De olika koncentrationstalen varierar i huvudsak omvänt mot antalet företag 1 sek- torerna. Sektorer med höga koncentrations- tal kännetecknas i regel av en mycket sned
fördelning. Det finns dock betydande skill- nader mellan de starkt koncentrerade sek- torerna. I sektorerna metallverk och kemisk industri är storleksfördelningen tämligen jämn mellan ett litet antal företag. Däremot är storleksfördelningen mycket sned inom transportmedelsindustrin på grund av det stora antalet små reparationsverkstäder. För en detaljerad analys av industrins struktur hänvisas till utredningens industriundersök- ning.
I flertalet fall är förädlingsvärdeandelen högre än sysselsättningsandelen. Skillnader- na mellan de båda andelarna är dock oftast tämligen små, vilket närmare framgår av sammanställningen i tabell 2:10. I 75 av de sammanlagt 90 kombinationerna (5 gång- er 18 sektorer) är förädlingsvärdeandelen högre men i 59 av dessa fall är skillnaden högst sex procentenheter.
D: 3. Storföretagssektorns struktur
Redan i den föregående redogörelsen har lämnats flera uppgifter rörande storföre- tagssektorns struktur. Bl. a. har framgått att storleksfördelningen även inom storföretags- sektorn är mycket sned. I tabell 2:11 har de privata storföretagen år 1960 fördelats på huvudnäringsgrenar. Fördelningen är mycket grov och ger endast en allmän upp- fattning om storföretagens verksamhetsin- riktning. Av de 100 största företagen hade 77 sin huvudsakliga verksamhet inom indu- strin. Av samtliga 279 storföretag var 185 huvudsakligen verksamma inom industrin. Motsvarande siffror för byggnadsverksam- het var 27, för handel 30 och för övriga sektorer 37. Storföretagen är således mycket starkt koncentrerade till industrin. En när- mare redogörelse för de största industrifö- retagens verksamhet lämnas i utredningens undersökning av industrin. Vidare hänvisas till bilaga 1.
I tabell 2: 12 och bilaga 1 redovisas vis- sa uppgifter om storföretagens interna sam- mansättning år 1960. De 279 storföretagen bestod av sammanlagt drygt 3000 firmor i Sverige, varav dock mer än hälften inte redovisade några anställda till riksförsäk- ringsverket. Därtill kommer ett obekant an-
Tabell 2: 10. Relationer mellan andelar av förädlingsvärde (F) och sysselsättning (S) enligt tabell 2: 9
Antal kombinationer där P(S
Därav: Antal
_— kombina- Därav: S:a antal Andelar av förädlings— 1—2 %- 3—4 %- tioner 1—2 %— 3—4 %- 5—6 %- 7—8 %- 9—10 %- 10 %- kombina- värde i % Totalt enheter enheter där F=S Totalt enheter enheter enheter enheter enheter enheter tioner
Antal kombinationer där F > S
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
0 — 20 21—— 40 41—— 60 17 22 14 11 11
23 25 17 13 12
[ QmQNM MNv—i [Q v—t
81—100
ll"""'* '_'—'Nv—t'f) I'm—sr—ch '"lNl | " ll HN—NV—fh
1 3 1 61— 80 2 1 8
050—— IN
75 20 22
v—
90
Tabell 2: 11 . De privata storföretagen I 960 fördelade på sektorer.
Antal företag i storleksklass (rangordning)
1—— 11— 21— 31— 41—— 51— 61— 71— 81— 91— Samtliga Sektor 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1—100 101—200 201—279 företag
Jordbruk, fiske Skogsbruk m. m. 1 1 l
1— 4 (4)
3 (1) 15 (9) 11 (2) 22 (6) 11 (2) (1) 12 (3) (1) 7 (2) (2) 3 (3) (2) 28 (8) 10 (3) (2) 14 (2) 19 (2) (1) 11 (|)
6
(|) 13 (4) (1) 27 (3) 0
(4) 19 (10) (2) 11 (4) s
(1) 13 (6)
(l) Gruvindustri Metallverk 3 1 2 Metallmanufakturverk Mekaniska verkstäder m. m. 3 1 Elektroteknisk industri 2 1 Transportmedelsindustri 4 Jord- och stenindustri Träindustri 1 Massa- och pappersindustri 1 1 2 l 2 2 2 2 12. Grafisk industri 1 1 ] Livsmedelsindustri m. m. 3 14. Vävnadsindustri 1 1 2 1 15 Konfektionsindustri 16. Läder-, hår och gummivaru- industri 1 1 1 17. Kemisk och kemisk-teknisk industri 1 1 3
18 Byggnadsverksamhet 1 2 1 1 1 19. Elverk m. m.
20. Partihandel 1 21 Detaljhandel 2 l 1 22. Finansföretag m. m. 1 1 1 1
23 24. Off. förvaltning och tjänster m. m.
25. Personliga tjänster m. m.
'—
(2) (1)
_N— N—
v—l v—qv—v—u—N Nm.-...
-—N mer—rno'hoooxo ..
v—t
?? V om _omonoom—mmm-no .. .. .. .. .. P1
_— A lr) V
(1) (1) (1)
...... —n—hQONOOQ&Dhm A .. V n' ..
'— m
(3) 5 11 (2)
CO v—NVÄQv—NNNWMWFC N m 2 O IIIN—4 M N")
(1) (5) (2)
Samfärdsel m. m. 2 1 2 (4) (l)
0 Meru—. ln Nä" .. ln xo O v—srsr 'n oo
4 (1) 7 (1) Summa 10 10 10 10 10 10 10 10 10 10 100 (40) 100 (18) 79 (18) 279 (76)
Anm. Det bör observeras att företagen förts till den sektor där största andelen av företagets sysselsättning finns även om denna andel är lägre än 50 %. Tabellen
ger därför inte annat än en mycket ungefärlig bild av storforetagssysselsättningens fördelning. Inom parentes angivna tal avser antalet företag, där mindre än 75 % av de sysselsatta är verksamma inom huvudnäringsgrenen.
Tabell 2: 12. Privata storföretag 1942 och 1960 fördelade efter antal ingående firmor.
I storföretagen ingående antal
Antal . . storföre- firmor I Sverige Genom- tag med Därav med Därav utan snittligt Antal utländska syssel- syssel- antal Storleksklass efter storföre- dotter- sättn. sättn. svenska antal årsanställda tag 1960 bolag Totalt enl. RFV enl. RFV firmor1 1 2 3 4 5 6 7 2 5 000 31 28 869 370 499 28 4 999—2 500 38 23 605 281 324 16 2 499—1 500 33 11 360 176 184 11 1 499—1 000 45 10 341 153 188 8 999— 750 51 10 367 150 217 7 749— 500 81 20 479 233 246 6 Summa år 1960 279 102 3 021 1 363 1 658 11 Summa år 1942 207 1 363 900 463 7
1) Genomsnittet beräknat på samtliga företag i klassen. Källor: Lindgrens material samt koncentrationsutredningens storföretagsregister.
tal utländska dotter- och dotter-dotterbolag vid 102 storföretag. Det genomsnittliga an- talet svenska firmor var elva jämfört med sju år 1942.
Företagens firmastruktur förefaller i förs- ta hand vara beroende av hur expansionen ägt rum. Företag, som bildats genom sam- manslagning av företag eller till stor del expanderat genom uppköp av andra företag uppvisar de mest komplicerade koncernför- hållandena. Företag av detta slag förekom- mer mest i de största storleksklasserna var- för det finns ett nära samband mellan före- tagsstorlek och antal ingående firmor. Av riksförsäkringsverkets material kan inte dras några direkta slutsatser om hur många in- gående firmor, som inte bedriver verksam- het. Det är dock sannolikt att huvuddelen av firmorna utan registrerad sysselsättning är vilande aktiebolag utan någon som helst rörelse. Andra bedriver fastighetsförvalt- ning, värdepappersförvaltning eller annan verksamhet utan egna anställda. Det finns också ett inte obetydligt antal firmor, som driver verksamheten i kommission för andra koncernfirmor och vars verksamhet därför redovisas hos kommittenten. Av de vilande bolagen är i storkoncernerna åtskilliga min— nen av tidigare fusioner. När en fusion ge- nomförts är det nämligen vanligt att låta det övertagna bolagets namn skyddas av ett
vilande bolag. Enstaka företag bedriver ock— så handel med s. k. 5 OOO-kronors bolag.
Särskilt de största företagen har en be- tydande verksamhet utomlands. Dessa fö- retags ställning underskattas därför vid kon- centrationsmätningar på nationell nivå. En- ligt en undersökning fanns år 1962 ca 1 100 svenska dotterbolag utomlands jämfört med ca 300 vid krigsslutet.2 Av de 1 100 bolagen etablerades nära 40 % under femårsperioden 1958—1962. Den livliga etableringen sedan slutet av 1950-talet torde i hög grad sam- manhänga med de handelspolitiska block- bildningarna i Västeuropa. Dotterbolagens verksamhet är i flertalet fall begränsade till försäljnings- och agenturverksamhet. Totala antalet anställda vid de utländska dotter- bolagen år 1962 uppskattades i den nämnda undersökningen till mellan 155 000 och 180000. Sedan dess har bl.a. tillkommit den italienska RIV-koncernen, som förvär- vades av SKF år 1965. Totala antalet ut- landsanställda år 1965 har uppskattats till ca 190000, vilket motsvarar 8 21 9 % av det totala privata lönearbetet i Sverige.
I tabell 2: 13 redovisas de tio största fö- retagen efter antalet anställda utomlands år 1964. Dessa företags utlandsanställda uppgick sammanlagt till 122 000 och skulle
* Se Ekman.
Tabell 2:13. De 10 största företagen efter antalet anställda utomlands år 1964.
Antal anställda
Företag utomlands i Sverige ]. SKF 37 400 16 300 2. Tändsticksbolaget 20 800 7 000 3. L. M. Ericsson 20400 19 900 4. Electrolux 13 000 7 100 S. Alfa Laval 7 800 9 100 6. AGA 7 000 6 000 7. Atlas Copco 5 000 4 300 8. Grängesbergs- bolaget 4 000 11 400 9. ASEA 3 900 29 400 10. Sv. Fläktfabriken 2 800 3 700 Summa 122 100 114 200
Källa: Svenska Aktiebolag och koncentrationsut- redningens storföretagsregister
därför ha svarat för ca två tredjedelar av alla utlandsanställda.
Ett tjugofemtal storföretag har en spe- ciell ställning genom att de utgör delar av koncerner, vars moderbolag ligger i utlan- det. I flertalet fall rör det sig om stora in- ternationella företag, där den svenska verk- samheten endast utgör en liten del av hela företaget. Mätningar där endast den svenska verksamheten beaktas tenderar därför att underskatta de utlandsägda bolagens ställ- ning.3
l tabell 2: 14 redovisas vissa uppgifter om de utlandsägda storföretagen. Som framgår
” Förutom dotterbolag till utländska bolag finns det i storföretagsgruppen enstaka företag, som ägs av i utlandet bosatta. Dessa företag beak- tas inte i detta sammanhang.
Tabell 2: 14. De största storföretag som var utländska dotterbolag 1964.
(antal: 9 st.) Summa årsanställda i utlandsägda
Antal års- Namn anställda 1964 Moderföretag 1. Svenska Philips AB 4024 N. V. Philips Gloeilampefabrieken (Nederlän- derna). 2. Allmänna Sv. Städnings AB 2 640 Danske Vakt A/S (Danmark). 3. AB Mölnbacka-Trysil 2 424 AIS Borregaard (Norge). ' 4. Svenska Esso AB 2 173 Standard Oil Company (N.J., U.S.A.). ES. Sv. Unilevergruppen1 2 087 Unilevergruppen (Storbritannien — Nederlän- ' derna). (6. Standard Radio & Telefon AB 1 978 International Telephone & Telegraph Corp. P (U.S.A.). |;7. AB Svenska Shell ] 951 Shellgruppen (Storbritannien — Nederländer- na). 8. Svenska Dataregister AB 1 915 Litton Industries Inc. (U.S.A.). 9. AB Findus 1 823 Nestlé-koncernen (Schweiz). _ 10. Aug. Stenman AB 1 624 Guest, Keen &Nettlefolds Ltd (Storbritannien). 11. IBM Svenska AB 1 621 IBM World Trade Corp. (U.S.A.). 12. Goodyear Gummi Fabriks AB 1 165 Good-Year Tire & Rubber Company (U.S.A.). 13. Svenska Siemens AB 1 146 Siemens Europa-Beteilunger AG (Västtysk- land). 14. Svenska BP Olje AB 1 113 The British Petroleum Company Ltd (Storbri- tannien). 15. AB Signhild (MB för bl. a. 1 105 Siemens-Reinger-Werke AB (Västtyskland). & Elema-Schönander AB och ,x- Järnhs Elektriska AB) Övriga utlandsägda storföretag 6443 Antal årsanställda i utlandsägda storföretag i
% av hela storföretagssektorn respektive år
storföretag 1964 (antal: 24 st.) 35 232 5 Summa årsanställda i utlandsägda storföretag 1960 (antal: 23 st.) 27 469 4 Summa årsanställda i utlandsägda storföretag 1942 (antal: 9 st.) 7 270 2
1 Består av AB Centrava (Sunlight), Blå Band Produkter AB, Gustaf Bong AB, Trollhätteglass AB m. ti. enheter, som har gemensam utländsk ägare. Källor: Lmdgrens material samt koncentrationsutredningens storföretagsregister.
är de förhållandevis små och deras andel av sysselsättningen i storföretagssektom upp- går till endast några få procent. Jämfört med 1940—talet har dock de utländska stor- företagens betydelse ökat kraftigt. Av bran- scher där det finns ett betydande inslag av utländska storföretag kan nämnas elektro- nik- och databehandlingsbranschen, oljehan- deln och petrokemiska industrin. Det är också känt att utländska företag förvärvat betydande intressen i annonsbyråbranschen. Av 1964 års 24 utländska storföretag var i tio fall moderbolaget amerikanskt jämfört med tre fall är 1942. Övriga representerade länder är Danmark, Norge, Västtyskland, Schweiz, England och Nederländerna.
Jämförelser mellan olika länder av den allmänna koncentrationsgraden såsom exem- pelvis de 200 största företagens andel av sysselsättningen är av starkt begränsat in- tresse på grund av de stora skillnaderna i länderstorlek samt i branschfördelning och fördelningen mellan privat och offentlig sek- tor. Vid jämförelse med uppgifter för USA måste således hänsyn tas till bl.a. att USA befolkningsmässigt är mer än 20 gånger större än Sverige samt att kommunikations- väsendet i huvudsak är privatägt men un- der stark federal kontroll.
Att i USA de 200 största företagen åren 1947—1948 svarade för drygt 13 % av den totala, icke statligt anställda arbetskraften, säger därför mycket litet vid jämförelser med svenska koncentrationstal. Något mer jämförbara är svenska och västtyska för- hållanden. Medräknas även statliga verk och bolag (som en enhet) samt kooperativa fö- retag svarade i Sverige de 100 största in- dustriföretagen för ca 53 % av totala syssel- sättningen i industrin. Motsvarande andel för de 100 största företagen i Västtyskland år 1960 var ca 31 %. Skillnaderna i länder- storlek är dock även här betydande.4
Vid alla internationella jämförelser är det nödvändigt att framhålla de svenska stor- företagens ringa storlek mätt efter syssel- sättning, omsättning och liknande översikt- liga mått. Enligt tidskriften Fortunes årligen upprättade listor över världens största före- tag motsvarade år 1964 det största svenska
privata företagets (SKF) omsättning endast 3 % av omsättningen vid General Motors — världens största företag. Av de 200 största industriföretagen utanför USA är 1964 kom efter omsättningen KF på 51:a plats, SKF på 78:e plats, Volvo på 89:e plats och ASEA på 107:e plats.5
D: 4. Förändringar inom storföretagssektom
De förändringar i storföretagens relativa be- tydelse, som redogjorts för ovan, utgör net- tot av betydande förändringar inom stor- företagsgruppen. Vissa uppgifter, som be- lyser detta lämnas i tabellerna 2: 15—2: 18.
Ökningen med 72 privata storföretag un- der perioden 1942—1960 utgör nettot av 131 nya storföretag och 59 storföretag, som av olika anledningar upphört att vara själv- ständiga enheter med minst 500 anställda. På samma sätt är ökningen med 86 enhe- ter åren 1942—1964 nettot av 148 nya och 62 avgångna storföretag. Antalet anställda vid tillkomna och avgångna storföretag är också betydande (tabell 2: 15).
De avgångna storföretagen tillhör före- trädesvis sektorerna Skogsindustri, gruvor, metallverk, verkstadsindustri, textilindustri och samfärdsel. De tillkomna storföretagen finns främst inom sektorerna skogsindustri, verkstadsindustri, byggnadsverksamhet och handel. Särskilt inom de två sistnämnda sek- torerna är ökningen av avtalen storföretag påfallande. Flertalet tillhör dock de mindre storleksklasserna.3
Av tabell 2: 16 framgår hur avgångna storföretag fördelar sig efter huvudsaklig or- sak till avgången. De företag, som utgått på grund av minskad sysselsättning, tillhör nästan genomgående de mindre storföreta- gen och är av begränsat intresse i samman- hanget eftersom gränsen 500 anställda är godtyckligt vald. De förstatligade företagen består främst av trafikföretag, som överta- gits av SJ.
4 Adelman och Bericht ilber das Ergebnis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirt- schaft. 5 Economic Concentration. 6 Det bör än en gång framhållas att företag, vari affärsbanker innehade aktiemajoritet resp. år här behandlats som självständiga enheter.
Tabell 2: 15. Tillkomna och avgångna privata storföretag 1942—1964. a)
Antal företag 31/ 12 1942 207 Anställda 31/ 12 1942 392 400 Avgångna 31/12 1942—31/12 1960 J. 59 » 31/12 1942 62400 Tillkomna 31/121942—31/121960 + 131 » 31/121960 138 900 Antal företag 31/12 1960 279 » 31/12 1960 643 900
Avgångna 31/121960—31/121964 ./. 35 » 31/121960 37100 Tillkomna 31/121960—31/12 1964 + 49 » 31/121964 41400 Antal företag 31/12 1964 293 » 31/12 1964 734 700
Avgångna 31 /12 1964—1/9 1967 b) (./. 30) » 31 /12 1964 (39 400) Antal företag 31 /12 1942 207 » 31/12 1942 392 400 Avgångna 31/121942—31/121964 ./. 62 » 31/12 1942 60 700 Tillkomna 31/121942—31/121964 + 148 » 31/121964 164 000 Antal företag 31 /12 1964 293 » 31/12 1964 734 700
a) Som avgångna företag har endast räknats de, som formellt övertagits av andra företag. Enda avsteget är beträffande AB Nordiska Värme-Sana, som nybildades och övertog Nordiska Värmes och Sanas rörelser. För att få jämförbarhet med övriga fusioner har Nordiska Värme räknats som det »över— tagande» företaget. Vidare har vid återsammanföringen av Trelleborgs Gummifabrik och Tretorn i en koncern det förstnämnda företaget räknats som övertagande företag. b) Beslutade eller vidtagna åtgärder enligt pressuppgifter.
Den vanligaste orsaken till att storföretag utgått ur storföretagsgruppen är att de sla- gits samman med andra företag och där- igenom förlorat sin självständiga ställning. Tabell 2: 16 visar också att populationen av privata storföretag vid en viss tidpunkt de- cimeras inte obetydligt genom sammanslag- ningar under en viss efterföljande tidspe— riod och att denna process accelererat un- der l960—talet. Av 1942 års privata stor- företag eliminerades på detta sätt 14 % un- der de 18 åren fram till år 1960. Av 1960 års storföretag försvann 9 % genom sam- manslagningar under de fyra närmast föl- jande åren. Den högre fusionstakten har fortsatt även efter år 1964.
Att skillnaden mellan talen för perioder- na 1942—1960 och 1942—1964 är så liten beror på att många av de företag, som till- förts storföretagsgruppen, tämligen snart in- förlivats med andra storföretag. Av de 22 storföretag, vilka köptes upp åren 1960— 1964, var således 16 sådana, som tillfördes storföretagsgruppen under perioden 1942— 1960. Tre av dessa storföretag tillkom ge- nom »avsöndring» från andra storföretag. Av de 25 storföretag, vilka uppgick i andra företag åren 1964—1967, var 14 sådana, som tillfördes storföretagsgruppen åren 1942 —l964.7
l tabellerna 2: 17 och 2: 18 har 1942 och
1964 års privata storföretag korsklassifice- rats med avseende på storlek för att be- lysa storleken av sysselsättningsförändringar m.m. Varje klassmitt är dubbelt så stor som den närmast föregående.
Som framgår av tabellerna återfinns de relativt sett mest expansiva av 1942 års storföretag i de mindre storleksklasserna. I några fall har dessa företag ökat tre klas- ser. Samtidigt är det i de mindre storleks— klasserna, som avgången är störst — delvis på grund av den godtyckliga gränsen 500 anställda. Tas hänsyn även till avgången har företagen i storleksklassen 2000—3 999 år 1942 som grupp betraktat varit mest fram- gångsrika i denna speciella mening. 56 % av företagen har nämligen ökat sin sysselsätt- ning med 100% eller mer medan endast
" Det ligger nära till hands att jämföra dessa siffror över avtappning från storföretagsgruppen med siffror över avgången bland nybildade och företrädesvis små företag genom konkurs, likvida- tion m. m. Enligt en undersökning (Lindgren (]]) rörande aktiebolagsbildningar åren 1913—1942 »avled» 65 % av nybildade bolag före 20 års ål— der enligt 1913—1942 års avgångsförhållanden och 35 % enligt 1940—1942 års avgångsförhållan- den. Dessa procenttal är behäftade med många brister som mått på företags överlevelse och ger ingen ledning för bedömning av förhållandena i dag. Andelen företag, som köps upp av andra företag, kan emellertid i viss mån jämföras med procenttal av ovanstående slag, vilket betyder att företagsomsättningen i vid mening inte är obe- tydlig ens bland stora företag.
Tabell 2: 16. Avgångna företag 1942—1967 fördelade efter huvudsaklig orsak.
Antal företag fördelade efter avgångsorsaker
Minskad sysselsätt-
ning utan större Sammanslagning med
förändring i före- andra företag eller .
tagens organisation nedläggning a) Förstatligande Övriga orsaker Summa
Period I%av I%av I%av I%av I%av (från 31/ 12 till beståndet beståndet beståndet beståndet beståndet 31/ 12 resp. från vid perio— vid perio- vid perio- vid perio- vid perio- 31/ 12 till 1/9) Antal dens början Antal dens början Antal dens början Antal dens början Antal dens början
] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
1. 1942—1960 13 2. 1960—1964 9 3. 1942—1964 14 4. 1964—1/91967 .. .
30 14 24 9 34 16 27 c) 9
3 59 29 1 35 13 2 62 30 1) (30) (10)
7b) 2
**]?I mimi (9655
5 (3) C) (
Antal årsanställda vid berörda företag vid resp. periods början
1942—1960 8 500 2 31 700 8 1960—1964 5 700 1 28 800 4 1942—1964 9 500 2 35 600 9 3 800 1 60 700 15 . 1964—1/9 1967 ... . . . 35 900 c) 5 (3 500) c) (1) (39 400) (5)
a) Varav nedläggningar 1942—60: 2 st, 1960—64: 2 st, 1942—64: 2 st,]964—1/9 1967: 2 st. Dessutom bör noteras att även försäljningar till fackliga och kooperativa organisationer och företag inräknats i kol. 4.
b) Däribland uppdelning av Dunkerkoncernen och Regiakoncernen (Reymersholm och För. Superfosfat) i vardera två enheter. De båda Dunkerföretagen sam- manfördes åter i en koncern under 1960—64 medan de båda delarna av gamla Regiakoncernen övertogs av annat företag. Vidare ingår en uppdelning till följd av att dotterbolag med järnvägsrörelse förstatligats. c) Beslutade eller vidtagna åtgärder enligt pressuppgifter.
11800 11800
3 62 400 16 0 37100 6
N .fi—levis:-
Tabell 2:17. Förändringar i storföretagens antal och sysselsättning 1942—1964. Absoluta tal.
Summa
1964 års storföretag antal storfö- ån Storleksklass, 500-— 1 000— 2 000— 4 000— 8 000— 16 000— Avgångna retag g årsanställda 999 1 999 3 999 7 999 15 999 31 999 1942—64 1942 1— :o Q— 5 500— 999 32 22 8 3 — — 43 108 : 1000— 1999 1 14 12 4 1 —— 16 48 ;;, 2 000— 3 999 — 1 9 11 3 1 2 27 m 4 000— 7 999 — — — 9 6 l 1 17 ä 8 000—15 999 _— _ _ _ 4 3 _ 7 T 16 000—31 999 — — —— —— — — — —
Tillkomna 1 942—64
Summa antal storföretag 1964 124 79 42 29 14 293
7 % avgått (observera dock det relativt låga antalet företag i denna och högre klasser).
Med utgångspunkt från 1964 års stor- företagsbestånd kan konstateras att ca tre fjärdedelar av företagen i minsta storleks- klassen tillkommit under perioden 1942— 1964. Vidare är det högst 31 % av före- tagen i varje storleksklass, som tillhörde samma klass år 1942.
Nedan framgår vilka företag, som expan-
derat kraftigast sysselsättningsmässigt under perioden 1942—1964.
Som nämnts är avgången starkt koncent- rerad till företag i de lägre storleksklasserna. Mätt i 1942 års sysselsättningssiffror är det endast tre företag med mer än 2000 an- ställda, som avgått, nämligen Hellefors Bruks AB (4 594 anställda; delat mellan SKF och Billerud), Bergslagens Järnvägs AB (3 399 anställda; förstatligat) samt Stock-
Tabell 2:18. Förändringar i storföretagens antal och sysselsättning 1942—1964. Relativa tal.
1964 års stor-företog
Storleksklass, 51111— 111110— 211110— l1111111— 311110- IGODU— Avgångna summa & årsanställda 999 1999 3999 7999 15999 31999 1942-611- iå 500" 999 26 30 28 20 19 7 111 5 "" '"" .. % 10119- ,999 | 2 111 29 29 25 111 s 7 2 34 11111 .? ”mp 3999 | 11 2] 33 58 41 2] 11 211 4 7 11111 % 40% 7999 31 53 43 35 20 s 6 11111
annu-15999 ” 57 119 43 — '""
mono—31999 Tillkomna 1942-94 .73 53 31 7 - —
Summa 100 100 1011 1110 1011 1110
Anm. Trianglarna till höger och över diagonallinjernasummeras horisontellt. Trianglarna till vänster och under diagonallinjerna summeras vertikalt. Ex. Av 1964 års storföretag i storleksklassen 500—999 låg 26 % i samma klass 1942, 1 % i klassen 1 OOO—l 999 medan 73 % var nytillkomna i storföretags- gruppen sedan 1942.
Antal anställda i Sverige Rang
Namn 1964 1942 1964 1942 1. AB Volvo 16 700 3 000 2 33 2. Skånska Cementgjuteriet 15 500 4 700 6 19 3. Åhlén & Holm 8 600 1 700 18 63 4. F :a A. Bonnier (Grafoprint) 6 500 600 26 157 5. Pripp-Bryggerierna 5 900 700 35 133 6. Skandiakoncernen 4 800 600 39 177 7. Anders Diös 4 100 (mindre än 500) 46 . . . 8. Svenska Philips 4 000 ( » » » ) 48
holm—Västerås—Bergslagens Nya Järnvägs AB (2 178 anställda; förstatligat). Av de 16 i nästa storleksklass, som avgått, var tre pri- vata järnvägsföretag, som förstatligades. Flera av de större avgångarna beror således på speciella förhållanden.
Bilagor till kapitel II
Anvisningar till bilaga I.
1. Beteckningen (-) anger att företaget bil- dats senare än 1960 resp. 1942.
2. Beteckningen (.) anger att företaget 1960 resp. 1942 hade mindre än 500 anställda och därför inte tillhörde storföretagsgruppen. 3. Beteckningen (..) anger att företaget 1960 resp. 1942 inte tillhörde storföretagsgruppen och att sysselsättningsuppgifter för dessa år saknas.
4. Beteckningen (x) anger att företaget 1942 resp. 1960 utgjorde en del av ett annat före- tag.
5. Beteckningar i övrigt:
A: företagets aktier börsnoterade F: företagets aktier noterade på fondhand- larnas lista
6. För upplysningar om näringsgrenskoden hänvisas till förteckningen i slutet av bilaga 1.
7. Beträffande Henry Dunkers Förvaltnings AB bör observeras att något formellt kon- cernförhållande inte förelåg 1960 mellan Trelleborgs Gummifabrik och Tretorn. Kon- cerntopp 1942 var Fastighets AB Bergali- den.
Bilaga 1 till kap II. De privata storföretagen 1964
Koncerntopp
Årsanställda och rang 1964 Årsanställda och rang 1960 Årsanställda och rang
1 942
Aktiekap.
milj. kr 1964
Huvudverk- samhet 1964 ISIC—nr
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen 1964 (firmor med 500 årsanst. kursiverade)
1! Allm. Sv. Elektriska AB
AB Volvo Telefon AB L. M. Ericsson Rederi AB Nordstjernan
AB Svenska Kullagerfabriken AB Skånska Cementgjuteriet Uddeholms AB
AB Bofors SAAB AB Stora Kopparbergs Bergsl. AB Sv. Cellulosa AB
29 358 (1) 20 402 (2) 19 854 (3) 16 990 (4) 16 269 (5) 15 541 (6) 14 704 (7) 12 570 (8) 12 324 (9) 12189 (10)
11768 (11)
29 541 (1) 16 689 (2)
14215 (6) 15218 (4)
15 957 (3) 11 684 (10) 14 649 (5)
12101 (9) 9258 (12) 13381 (8)
13 945 (7)
15 902 (1) 3 005 (33)
10166
7 662 9 290 4 734 12 082
10 888
3 525 8 937
15331
(5) (8) (6) (19) (3) (4)
(30) (7) (2)
484,9 (A) 228,0 (A) 341,8 (A)
7,0
312,o (A) 32,0 (F) 223,3 (A) 132,0 (A)
96,0 (A) 310,0 (A)
243,0 (A)
371, 361, 352, 341, 610 383, 361, 620 372, 371, 362, 403 341, 351, 361, 381, 402, 339, 715, 718
362, 361, 341 402
341,121, 271, 022, 711
361.351,311
386, 383, 620 341, 121, 271, 022, 311
271,251,022, 511, 361
Surahammars Bruks AB, AB Liljeholmens Kabe/fabrik, AB ASEA-Skandia, Hiss AB A SEA-Graham, AB Skandinaviska Elverk (A), STA L-LA VAL Turbin AB, STAL Refrige- ration AB, STAL-LAVAL Apparat AB, Cebe AB, AB ASEA Svetsmaskiner, AB K. J. Levin.
AB Bolinder-Munktell, Volvo-Köpingverken AB, Köpings Mek. Verkstads AB, Svenska Flygmotor AB, Ernst Nilsson AB, Volvo- Umeverken AB.
Sieverts Kabelverk AB, Svenska Radio AB, AB Rifa, L. M. Ericssons Sv. Färs. AB, AB Alpha, L. M. Ericssons Driftkontroll AB, AB Ermi. Avesta Jernverks AB, AB Karlstads Mek. Verkstad, AB Lindholmens Varv, AB Motala Verkstad, Svenska Maskinverken AB, Svenska Väg AB, Stråbruken AB, AB Linjebuss.
Lidköpings Mek. Verkstad AB. AB Järnmontering.
Riddarhytte AB, Nordmark—Klarälvens Järn- vägs AB, Tuolluvaara Gruv AB.
Nydqvist & Holm AB, Bofors-Tidaholmsver— ken AB, AB W. Dan Bergman, Ulvsunda Verkstäder AB.
AB Nyköpings Autonzobilfabrik, SAAB-ANA i Stockholm AB.
Sunds Verkstäder AB, Bålforsens Kraft AB.
Koncerntopp
Årsanställda och rang 1964 Årsanställda och rang 1 960 Årsanställda och rang 1942
Aktiekap. milj. kr 1964
Huvudverk- samhet 1964 ISIC-nr
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen 1964 (firmor med 500 årsanst. kursiverade)
Trafik AB Grängesb.-Oxelö- sund
AB Turitz & Co Ångfartygs AB Tirfing
Sandvikens Jernverk AB AB Götaverken Alfa-Laval AB
Åhlén & Holm AB Henry Dunkers Förv. AB
AB Sveriges Litogr. Trycker.
Kockums Mekaniska Verkst. AB
AB Sv. Metallverken
AB Electrolux
11 373 (12) 10 845 (13) 10 345 (14)
9275 (15) 9259 (16) 9095 (17) 8630 (18) 8152 (19)
7 543 (20) 7 422 (21) 7 294 (22) 7 105 (23)
7 693 (17)
6182 (23) 10241 (11) 8495 (13) 7840 (16) 8251 (14)
6 203 (22) 7 786 ( ) 7 375 (19) 6 648 (20) 5 599 (27) 5 093 (29)
7 086 (9)
2648 (40) 3 729 (27) 5668 (14) 5403 (17) 4259 (22) 1748 (63) 4809 (18)
6 362 (11) 3 203 (32) 4 248 (23) 2 753 (37)
500,0 (A) 100,0 (A) 1000 (A) 110,6 (A) 77,0 (A) 90,0 (A)
63,0 (A) 1,0 72,3 (A)
100,0 (F) 123,o (A) 190,0 (A)
121, 341, 351, 715, 711 620
715,711, 381, 718
341 381 383, 361, 352
620 300, 399
280, 272, 271, 620
381, 361, 351 342, 351, 352 371, 361, 352, 610, 620
AB Bröd. Hedlund, Pullmax AB, Svenska Metalock AB, Tunabergs Trävaru AB, AB Nyby Bruk, AB Hammarqvists Verkstä- der.
AB Svenska Amerika Linien (A), AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet (F), AB Sv. Orient Linien, Eriksbergs Mek. Verkstads AB, Nora Bergslags Järnvägs AB, Broströms Handels AB.
Öresundsvarvet AB.
Svenska Stålpressnings AB, AB Pump-Sepa- rators Gjuterier.
Trelleborgs Gummifabriks AB (A), AB Akva- rex, AB Malmö Flygindustri, AB Trelle- borgplast, Helsingborgs Gummifabr. AB Tre- torn (F), Ulvsunda Gummifabriks AB.
Esselte AB, Örebro Pappersbruks AB, AB P. A. Norstedt & Söner, Wezäta-Melins AB, Esselte-Herzogs AB, AB J. O. Oberg & Son, Esseltepac AB, AB Skrivrit, Esseltewell AB, AB Svenskt Djuptryck, Paragon AB, Frans Svanström & Co Pappershandels AB.
AB Landsverk, AB Interconsult, Söderhamns Verkstäder AB.
Svenska Metallverkens Ugns AB, AB Svenska Aluminiumkampaniet. Electrolux Sv. Försäljnings A B, Elektrohelios Försäljnings AB.
Årsanstållda och rang Koncerntopp 1964
Sv. Tändsticks AB 7 033 (24)
Bolidens Gruv AB
Firma Albert Bonnier (AB Grafoprint) AB Scania-Vabis (27)
Billeruds AB (28) AB Åtvidabergs Industrier (29)
Fagersta Bruks AB Mo och Domsjö AB
6225 (30) 6116 (31)
Pressbyråns Intressenter AB 6 053 (32) Korsnäs-Marma AB 6 032 (33)
AGA*AB Pripp-Bryggerierna AB
5956 (34) 5911 (35)
Svenska Handelsbanken Husqvarna Vapenfabriks AB
5 566 (36) 5295 (37)
Årsanställda och rang 1 960
6 272 (21)
(35) (24)
4078 (40) 7457 (18) 4935 (32) 5623 (26)
5 868 (25)
5036 (31) 4849 (33)
4 786 (34) 1 502 (102)
4163 (39) 5077 (30)
Årsanställda och rang 1942
5 465 (16) 3 681 (29)
626 (157) 1530 (68) 4419 (21) 2720 (38) 6095 (12)
4 015 (24)
2231 (46) 3960 (25)
2 364 (44) 730 (133)
2808 (36) 5584 (15)
Aktiekap. milj. kr 1964
117,5 (A) 113,3 (A)
2,1
100,0 (A) 140,0 (A)
56,0 (A) 1000 (A) l98,0 (A)
5,6 132,0 (A)
75,0 (A) 103,1 (A)
339,2 (A) 40,0 (A)
Huvudverk- samhet 1964 ISIC-nr
319, 311, 361, 372, 271, 272, 610
122, 342, 311
280, 272, 271, 361, 391
383, 620 271, 251, 022 362, 361, 260 341, 121
271, 251, 022, 312,
620
271, 251, 022, 381 372, 371, 352 213, 214, 319
631 362, 351, 610
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen 1964 (firmor med 500 årsanst. kursiverade) AB Jönköping—Vulcan (F), Arenca AB, Katri- nefors AB, Alby Nya Kloratfabriks AB, Robert Skarstedt AB, AB Starprodukter, Arenco Electronics AB. Reymersholms G:a Industri AB, AB Förenade Superfosfatfabriker (A) .
AB Bonnierföretagen, Albert Bonniers Förlag AB, Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, AB Åhlén & Åkerlunds Förpackning, AB Bil- lings ars-Långed, AB Printing Equipment, AB Källe-Regulatorer.
Scania-Bilar på Norr AB, Scania-Bilar på Söder AB, Scania-Bilar i Malmö AB.
AB Åtvidaberg-Facit, Halda AB, AB Original- Odhner, AB Överums Bruk, AB Svenska Möbelfabrikerna.
Svenska Oljeslageri AB. AB Svenska Pressbyrån. Marma-Ldngrörs AB, AB Gävle Varv.
AB Tudor, AGA-Plåtförädling AB.
AB Stockholms Bryggerier (A), AB Skåne- bryggerier, AB Apotekarnes Fören. Vatten— fabriker i Göteborg, AB Nya Centralbrygge- riet, AB Kabi.
Svenska Intecknings Garanti AB
Husqvarna Generaldepot AB, Husqvarna Fabrikslager AB.
Koncerntopp
Årsanställda
och rang
1964
Årsanställda och rang
1960
Årsanställda och rang 1942
Aktiekap. milj. kr 1964
Huvudverk- samhet 1964 ISIC-nr
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen 1964 (firmor med 500 årsanst. kursiverade)
Skandinaviska Banken Försäkrings AB Skandia
Sv. Sockerfabriks AB Holmens Bruks och Fabr. AB
Bultfabriks AB
AB Custos
Skånska Cement AB
Atlas Copco AB
HB Filiarum (Byggmf. Anders Diös AB)
AB Iföverken Svenska AB Philips (utl. db.)
Uddevallavarvet AB
AB Sv. Fläktfabriken AB Nordiska Kompaniet Höganäs—Billesholms AB Dagens Nyheters AB
4897 4813 4733 4600
4 472 4 466
(38) (39) (40) (41) (42) (43) (44) (45) (46) (47) (48) (49) (50) (51) (52) (53)
3 629 2 316 3 292 5 106 4 030
8116
(43) (72) (52) (28) (41) (15) (44) (37) (58) (36) (48) (42) (60) (46) (47) (64)
1 993 (52) 568 (177)
6 746 3 726
(10) (28) 1 727 (64)
5 962 (13)
(55) (49)
() ()
273,0 (A) 45,0 (A) 81,0 (A) 103,7 (A)
40.9 (F) 77,8 (A)
102,0 (A)
76,7 (A)
6,0
65,0 (A) 40,0
40,0 40,0 (A) 51,0 (A) 45,0 (A) 14,0 (F)
631 632
207, 203
271, 251, 022, 231
352, 351, 341 271, 342, 241, 620, 831
334, 339, 251, 361
361, 610 401 333, 339, 399 372 381 352 620, 260 331, 333, 339 280
Thulebolagen AB, Färs. AB Svea, Färs. AB Skåne.
AB Felix.
AB Kanthal, Ramnäs Bruks AB, Eskilstuna Fabriks AB. Wargöns AB, AB Svensk Filmindustri (A), Fast. AB Hufvudstaden (A), Gyllene Gripen Skofabrik AB, AB Företagsfinans, AB Wes- sels.
AB Elementhus, Sv. AB Gyproc, AB Vibro— Verken. Sicklaverken AB, Atlas Copco Sv. Förs. AB, Sv. Diamantbergbormings AB, Injector Com- pany AB, AB Avos, AB Eccoverken.
Byggnadsfirman Anders Diös AB. AB Konstharts.
Norrköpings Elektrotekniska Fabriker AB, Elektro I WO AB, AB Servex, Philips Tele- industri AB.
Svenska Kedjebutiker AB. AB SlipmateriaI-Naxos.
Koncerntopp
Nya Asfalt AB
AB Plåtmanufaktur AB Bahco Mölnlycke AB
AB Armerad Betong Incentive AB
Sv. Industribyggen AB Philipsons Automobil AB Sthlms Superfosfat Fabr. AB
AB Iggesunds Bruk Nymanbolagen AB Investment AB Promotion
AB Sv. Järnvägsverkstäderna AB Vägförbättringar
Allm. Sv. Städnings AB (utl. d.b.) Sthlms Rederi AB Svea Nya Skofabr. AB Örnen Rederi AB Jamaica
Årsanställda och rang
1964
3 476 3 393 3 365 3 301 3 270 3 255
3164 3163 3154 3118 3071 2805
2 712 2 658 2 640 2 627 2 578 2 554
(54) (55) (56) (57) (58) (59) (60) (61) (62) (63) (64) (65) (66) (67) (68) (69) (70) (71)
Årsanställda och rang 1960
2559 (67) 2439 (71) 2701 (63) 3966 (x) 2884 (57) 1847 (91) 2798 (61)
2 484 (70) 3 364 (49) 3252 (53)
2089 (79) 1 475 (103) 1 397 (108)
3 321 (51)
2525 (68) 2027 (83)
Årsanställda och rang
] 942
1012 1 182
86 2295 1814
(98) (83)
(.) (45) (61)
640 (153)
2047
2 488
(51) (42) 996 (101)
1 622
(66) 932 (105)
1 958
2 058
(54) (50)
(..) ()
Aktiekap. milj. kr 1964 1,0 26,5 (A) 45,0 (A) 25,0 (A) 5,2 40,0 (F)
1,2 10,0
75,0 (A) 81,0 (A) 16,0 (A) 30,5 (A) 26,7 (A) 2,0 1 ,0
Huvudverk- samhet 1964 ISIC-nr
402 352, 332, 399 361, 362, 352 231, 243 402 610, 620, 361, 383, 391
401 620, 384
311, 313, 319 271, 022, 311 385, 399 714, 620, 362 382, 383 402 849 715, 718, 381 241, 620
715, 381 , 610, 620
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen 1964 (firmor med 500 årsanst. kursiverade)
AB Limmareds Bruk (arr.). AB Melka, Mölnlycke Sytråd AB.
AB C. E. Johansson, Bil & Buss i Hudiksvall AB, Nilsons Maskin AB, LKR-Produkter AB, A. R. Appelqvist AB, Bröd. Forss AB.
AB Automobilpalatset, Philipsons i Göte- borg Bil AB.
Nitroglycerin AB (A), AB Casco, Liljehol- mens Stearinfabriks AB.
Elektrokemiska AB. AB Cykelfabriken Monark, AB Toho Bruk.
AB Optimus, AB Bil & Truck, A. Z. Zell- bergs Åkeri AB.
Svenska Karosseri Verkstäderna AB
AB Finnboda Varf, Linjebuss International AB.
Skofabriks AB Oscaria.
Sale'nrederierna AB, AB Banankampaniet, AB Ekensbergs Varv, AB A. Wiklund A.B.A.W.
Årsanställda Årsanställda Årsanställda Aktiekap. Huvudverk- Större firmor inom koncernen och rang och rang och rang milj. kr samhet 1964 utom koncerntuppen 1964 (firmor Koncerntopp 1964 1960 1942 1964 ICIC-nr med 500 årsanst. kursiverade)
AB Papyrus 2 547 (72) 2 308 (73) 925 (107) 44,8 (F) 271 Hylte Bruks AB (A), Sydsvenska Massaveds AB, Yngeredsfors Kraft AB.
Coronaverken AB 2485 (73) 1 874 (89) — —— 24,5 (A) 351, 361, 399 AB CTC, E. A. Rosengrens AB, AB Hus-
610 qvarna Borstfabrik, Lindells Vågfabriks AB.
Almedahl-Dalsjöfors AB 2 478 (74) 1 964 (85) 1 857 (59) 16,2 (F) 231 Holma-Helsinglands Linspinneri & Vafveri AB.
Kopparfors AB 2 471 (75) 2 620 (66) 2 564 (41) 40,0 (A) 271, 251 — Munksjö AB 2 456 (76) 2 663 (65) 1 399 (69) 30,0 (A) 271, 251 Lagamills AB
AB Mölnbacka-Trysil (utl.d.b.) 2 424 (77) 2 978 (56) 1 875 (58) 38,9 271 —— AB Hakon Swensson 2 339 (78) 2 264 (74) 884 (110) 13,0 610, 620, 206 —
Förvaltn. AB Ratos 2 335 (79) 2 036 (81) 477 (.) 60,0 (A) 610, 341 Smedjebackens Valsverks AB, Söderberg & Haak AB, Larsson, Seaton & Co AB.
AB Addo 2 319 (80) 1 855 (90) 335 (.) 11,3 (A) 362 AB Multo. AB Hägglund & Söner 2 318 (81) 1 580 (98) 583 (171) 4,7 383, 371 —
Sv. Ackumulator AB Jungner 2 318 (82) 2 756 (62) 1 913 (56) 20,2 (A) 371, 381 AB Oskarshamns Varv.
Bevaknings AB Securitas 2 314 (83) 692 (214) _ — 0,1 812 AB Svensk Nattvakt, Städernas Vakt AB, Förenade Sv. Vakt AB, Västsvenska Vakt AB. Upsala-Ekeby AB 2 290 (84) 1 162 (131) 1 061 (93) 7,2 (F) 333, 311 AB Rörstrands Porslinsfabriker.
Ströms Bruks AB 2 237 (85) 2 225 (76) 2 216 (47) 30,0 (A) 27], 251, 022 Ljusne- Woxna AB. AB Sveriges Fören. Trikåfabr. 2 231 (86) 2 112 (78) 2 450 (43) 28,3 (A) 232 — AB Geveko 2 184 (87) 1 962 (86) 669 (146) 2,0 402 AB Bergendahl & Höckert, Gatu- och Väg AB. AB Astra, Apotek. Kem. Fabr. 2 175 (88) 1 554 (99) . . (.) 42,0 (A) 319, 610 Axel Kistner AB.
Svenska Esso AB (utl. d.b.) 2 173 (89) 1 216 (125) 634 (154) 145,0 610, 352 AB Sievert Apparater.
Wifstavarfs AB 2 122 (90) 3 190 (54) 1 378 (71) 43,5 (A) 271 —
Bergvik & Ala AB 1 978 (91) 2 256 (75) 2 442 (x) 50,0 (A) 271, 251 , 022 — Standard Radio & Telef. AB 1 978 (92) 1 373 (110) . . (.) 9,0 372 —
(utl. d.b.) AB Svenska Shell (utl. d.b.) 1 951 (93) 1 503 (101) 554 (184) 100,0 610, 321 Koppartrans Olje AB.
AB H. Anderssons Värme 1 927 (94) 1 400 (106) 253 (.) 0,3 403 _
Skånska Ättikfabriken AB 1 921 (95) 1 615 (97) 709 (138) 12,0 399, 311 —
Sv. Dataregister AB (utl. d.b.) ] 915 (96) 1 396 (109) 80 (x) 6,0 362 —
AB Klippans Finpappersbruk 1 850 (97) 1 776 (93) 1 613 (67) 21,0 (A) 271 ——
AB Findus (utl. d.b.) ] 823 (98) 1 342 (x) 162 (x) 15,0 203 —
Rederi AB Transatlantic 1 820 (99) 1 962 (87) 628 (156) 43,0 (A) 715 —
AB Åkerlund & Rausing 1 786 (100) 1 349 (115) 402 (.) 7,5 272 —
Årsan- Årsan- Rang ställda Rang ställda 1964 Koncerntopp 1964 1964 Koncerntopp 1964 101 AB Nordiska Armaturfabrikerna ] 751 153 AB F. W. Hasselblad & Co 1 093 102 Göteborgs Bank 1 740 154 AB Sv. Dagbladets Intressenter 103 Borås Wäfveri AB 1 708 (med Svenska Dagbladets AB) 1 091 104 AB Nyman & Schultz 1 695 155 Luxor Industri AB 1 088 105 Investment AB Asken (med 156 Widmark & Platzer AB 1 088 bl. a. Gamlestadens AB) 1 683 157 Almqvist & Wiksells Boktryckeri 106 Kohlswa Jernverks AB 1 646 AB 1 084 107 Aug. Stenman AB (utl. d.b.) 1 624 158 AB Centrumfastigheter (med 108 I.B.M. Svenska AB (utl. d.b.) 1 621 bl. a. AB Samuelsson & 109 Elektriska Svetsnings AB 1 578 Bonnier) 1 079 110 AB ICA-Restauranger 1 571 159 Mazetti AB 1 070 111 Kockums Jernverks AB 1 566 160 Margarinbolaget AB (med bl. a. 112 Dynås AB 1 560 AB Bjäre Industrier) 1 059 113 Graningeverken AB 1 551 161 Anders Fischer AB 1 052 114 AB Nyby Bruks Intressenter 162 Yngve Kullenbergs Byggnads (med Nyby Bruks AB) 1 545 AB 1 041 115 Inlands AB (med bl. a. Munke- 163 AB Städcentralen 1 032 dals AB) 1 534 164 AB Zander & Ingeström 1 023 116 AB Nynäs-Petroleum 1 532 165 Allmänna Ingenjörsbyrån AB 1 022 117 Ytong AB 1 500 166 AB Kol och Koks 1 016 118 AB Betongindustri 1 456 167 Byggnads AB Contractor 1 007 119 Göteborgs-Postens Nya AB 1 430 168 Lilla Edets Pappersbruk AB 1 007 120 Ahlsell & Ågren AB 1 405 169 Svenska Entreprenad AB 1 007 121 AB Werner & Carlström 1 387 170 Wikmanshytte Bruks AB 996 122 Elektriska AB A.E.G. 1 346 171 Byggnadsfirman Olsson & 123 AB Marabou 1 331 Skarne AB 986 124 AB E01 1 320 172 W. Weibull AB 985 125 Rottneros AB 1 318 173 Restaurant AB Norma 977 126 AB Nordiska Värme-Sana 1 287 174 AB Sunlight (utl. d.b.) 977 127 Mab och Mya AB 1 281 175 John Mattson Byggnads AB 976 128 Forss AB 1 279 176 Caltex Oil AB (utl. d.b.) 926 129 Svenska Chokladfabriks AB 1 275 177 Morgårdshammars Mekaniska 130 AB Wilh. Becker 1 266 Verkstads AB 921 13] AB Industrivärden (med Gull- 178 Granit & Beton AB 919 högens Bruk, A-Betong AB 179 AB Ljungmans Verkstäder 888 m. fl.) ] 262 180 Svenska Gulf Oil Co AB (utl. 132 Algot Johansson AB 1 234 d.b.) 888 133 AB Gylling & CO 1 206 181 Trelleborgs Ångfartygs AB 888 134 Guldsmeds AB i Stockholm, 182 AB Ferd. Lundquist & Co 886 G.A.B. ] 205 183 AB Godstrafik & Bilspedition 875 135 Boxholms AB 1 200 184 Robert Bosch AB (utl. d.b.) 868 136 Lesjöfors AB 1 198 185 AB Schwartzman & Nordström 868 137 Firma Malmsten & Bergvall 186 Stockholms Enskilda Bank 867 (med Apotekarnes Droghan- 187 AB Odelberg & Olsson 864 del AB, AB Pharmacia m. tl.) 1 193 188 Järnvägs AB Stockholm—Salt- ' 138 AB Järnförädling 1 190 sjön 857 _ 139 Wasabröd AB 1 189 189 AB Tetra Pak 855 | 140 AB Troed (med bl. a. Håfre- 190 AB Svenska Stenbeläggningar 854 | ströms AB) 1 185 191 AB P. Naumburg & Co 850 _ 141 Grycksbo Pappersbruk AB 1 175 192 Rederi AB Soya 844 ' 142 AB Transmarin 1 166 193 AB Malcus Holmquist 835 143 Goodyear Gummi Fabriks AB 194 AB Nils P. Lundh 831 (utl. d.b.) 1 165 195 AB Ankarsrums Bruk 829 144 Rederi AB Svenska Lloyd 1 165 196 Gunnebo Bruks AB 825 145 AB Åbjörn Anderson 1 158 197 AB Carl Engström 822 146 Jonsereds Fabrikers AB 1 150 198 Abba-Fyrtornet AB 816 147 Svenska Siemens AB (utl. d.b.) 1 146 199 AB Alfort & Cronholm 816 148 Svenska Yllekoncernen AB 1 145 200 AB Bröderna Claesson ABC- 149 Metro-Butikerna AB 1 133 Fabrikerna 814 150 Sydsvenska Dagbladets AB 1 130 201 Framtiden Livförsäkrings AB 814 151 Svenska BP Olje AB (utl. d.b.) 1 113 202 Nordmaling Ångsågs AB 805 152 AB Signhild (utl. d.b.) (med 203 Byggnads AB Hallström & Elema-Schönander AB m. fl.) 1 105 Nisses 802
Årsan- ställda Koncerntopp 1964 Koncerntopp
Viskafors Gummifabriks AB 800 Minebergs AB (med Stockholms Benmjölsfabriks AB, AB Nykvarns Bruk m. 11.) K. B. Betre, Knut Edstrand & Co (med bl. a. Bröderna Edstrand AB) Göteborgs Handelstidnings AB AB International Harvester Company (utl. d.b.) AB Hans Osterman Norrmalms Livsmedel AB Junex Konfektions AB Byggnads AB Konstruktör Kilsunds AB Persöner AB AB Brusafors-Hällefors Almhults Bruk AB AB Wahlbecks Fabriker Olsson & Rosenlunds AB General Motors Nordiska AB (utl. d.b.) Halmstads J ärnverks AB Ingenjörsfirman Orrje & Co AB Vattenbyggnadsbyrån Bygg-Oleba, Olle Engkvist AB Ställbergs Grufve AB Billman-Regulator AB Skånska Banken Byggnads AB L. E. Lundberg Herman Meeths AB AB A. K. Fernströms Granit- industrier Byggnads AB Harry Sjögren AB Värnamo Gummifabrik Rydboholms AB AB Sundsvalls Verkstäder Sala Maskinfabriks AB Wilh. Sonesson AB Pååls Bröd AB AB Kasper Höglund AB Möller & Co Gusums Bruk AB Investment AB Borgen (med bl. a. AB Malmö Strump- fabrik) Allers Familje-Journals Tryckeri AB (utl. d.b.) Byggnads AB Paul Andersson Wallbergs Fabriks AB Inköpscentralernas AB ICA Skandinaviska Jute-Spinneri & Våfveri AB AB Fannyudde (med Svenska Jästfabriks AB, Esseli Svenska Livsmedels Industriers AB m. 11.) AB Urfabriken AB Erikson & Larson Jofa, Jonssons Fabriker AB AB Sjuntorp AB Hedemora Verkstäder AB Svenskt Konstsilke
Virsbo Bruks AB Nordiska Maskinfilt AB
Björkå AB
AB Stille-Werner AB Björklund & Vedin
Byggnadsfirman Gottfrid Lind- gren AB AB Garphytte Bruk Göteborgs Konfektions AB
AB Gustaf Kähr
AB Svenska Icopalfabriken C. 0. Öberg & Co:s AB Kjessler & Mannerstråle AB Barnängens Tekniska Fabrikers AB AB Skogaholms Bröd Konfektions AB Oscar Molander AB Be-Ge Karosserifabrik Rockwool AB Stenberg-Flygt AB AB Ferrolegeringar (utl. d.b.) Hermanssons Byggnads AB Handels AB J. B. Berggren
Johnson-Metall AB Nya Grand Hotel AB Skandinaviska Eternit AB Swanboard AB (med Svane- holms AB) AB Riches Intressenter (med bl. a. AB Hotel & Restaurant Riche)
AB Åkers Styckebruk
Nordiska Rör AB Verkstads AB Lindqvist AB 0. Mustad & Son (utl. d.b.) AB Sven Gulin BMC Sweden AB (utl. d.b.) AB J. A. Wettergren & Co Investment AB Kinnevik (med bl. a. AB Partner) AB Ljungströms Konfektions- fabrik AB A. Påhlssons Bageri Scharins Söner AB Öberg & Co i Luleå Byggnads AB
Sundsvallsbanken Schullström & Sjöström Fabriks AB Nordisk Transport- & Spedition AB
Koder och benämningar på näringsgrupper
0
01
011 012 013
02
021 022
030 040
110
12 121 122
130 140 190
2—3 20
201 202 203 204 205 206 207 208 209
21
211 212 213 214
JORDBRUK, SKOGSBRUK, JAKT OCH FISKE
Jordbruk
Åkerbruk och boskapsskötsel Trädgårdsproduktion Övrigt jordbruk
Skogsbru k
Skogsvård, kolning Skogsavverkning, flottning
Jakt, viltvård F iske, fiskvård
GRUVOR OCH MINERALBROTT Kolgruvor Malmgruvor
J ärnmalmsgruvor Övriga malmgruvor
Råpetroleumverk Stenbrott, sandtag
Andra gruvor och mineralbrott
TILLVERKNINGSINDUSTRI Livsmedelsindustri
Slakterier och charkuterier Mejeriindustri Frukt- och grönsakskonservindustri Fiskkonservindustri Kvarnindustri
Bageriindustri
Sockerindustri Choklad- och konfektindustri Övrig livsmedelsindustri
Dryckesvaruindustri Spritindustri
Vinindustri
Maltdrycksindustri Mineralvatten- och läskedrycksindustri
220
23
231 232
Tobaksindustri
Textilindustri
Garn- och Vävnadsindustri Trikåindustri
233. Tågvirkes- och bindgarnsindustri 239
25
251 253 253
260
27
strl 271 272
280
29
291 292 293
300
31
311 312 313 319
32
321 329
Övrig textilindustri
Beklädnads- och sömnadsindustri Skoindustri
Skomakerier
Annan beklädnadsindustri
Övrig Sömnadsindustri
Trävaruindustri Sågverk, byggnadssnickeriindustri Kork-, och rottingindustri m. rn. Träförpackningsindustri
Möbelindustri
Massa-, pappers- och pappersvaruindu-
Massa- och pappersindustri Pappersvaruindustri
Grafisk industri Läder- och skinnindustri Gawerier Lädervaruindustri Pälsberederier, pälsvaruindustri
Gummivaruindustri
Kemisk industri Kemisk-teknisk industri Olje- och fettindustri Färgindustri Övrig kemisk industri
Petroleum- och kolindustri
Petroleumraffinaderier Övrig petroleum och kolindustri
33
331 332 333 334 339
'.» '.;J J=- & ...
342 343 344
35
351 352
36
361 362
37 371 372
38
381 382 383 384 385 386 389
39
391 392 393 394 395 396 399
Jord— och stenvaruindustri
Tegelindustri Glasindustri Porslins- och lergodsindustri Cementindustri Övrig jord- och stenvaruindustri
M etall verk
Järn- och stålverk Andra metallverk Järn- och stålgjuteriindustri Annan metallgjuteriindustri
Metall varuindustri
Tyngre metallvaruindustri Lättare metallvaruindustri
Maskinindustri
Tyngre maskinindustri Lättare maskinindustri
Elektroindustri
El-motorindustri Övrig elektroindustri
Transportmedelsindustri Skeppsvarv, båtbyggerier Rälsfordonsindustri Bilindustri Bilreparationsverkstäder Cykel- och motorcykelindustri Flygplansindustri Övrig transportmedelsindustri
Annan tillverkningsindustri Instrumentindustri Fotografisk och optisk industri Urindustri Urmakeri Guld- och silvervaruindustri Musikinstrumentindustri Övrig industri
4 BYGGNADSINDUSTRI 40 Byggnadsindustri 401 Husbyggnadsindustri 402 Väg-, vatten- och linjebyggnadsindustri
403. Byggnadshantverk, övrig byggnadsin- dustri
5. EL-, GAS-, VATTENVERK M. M. 51 El-, gas- och värmeverk
511 Elverk 512 Gasverk 513 Värmeverk
52. Vatten- och renhållningsverk 521 Vattenverk 522 Renhållningsverk
6. HANDEL, BANK— OCH FÖRSÄK- RINGSVÄSEN
61 Varuhandel
610 Partihandel 620 Detaljhandel
63 Finans- och försäkringsinstitut 631 Banker och andra finansinstitut 632 Försäkringsinstitut
640. Fastighetsförvaltning och -förmedling
7 SAMFÄRDSEL, POST OCH TELE 71 Samfärdsel 711 Järnvägar 712 Spårvägar, bussrörelse 713 Taxirörelse 714 Lastbilsåkerier 715 Sjöfart 716 Hamn-, lotsväsen, stuverirörelse 717 Flygföretag, flygplatser 718 Transportförmedling 719 Övrig samfärdsel
720. Lagrings- och magasineringsrörelse 730 Post- och televerk
81
811 812
82
821 822 823 824 825 826 827 829
83
831 832 833
84
842 843 844 845 846 849
85
851 852 853 859
Offentlig förvaltning Administration Polis, brandkår, försvar
Undervisning, forskning, sjukvård Undervisning Hälso- och sjukvård Religiösa organisationer Socialvård Vetenskapliga institutioner Bibliotek, muséer Intresseorganisationer Ideella organisationer
Rekreationsverksamhet Filminspelning, biografrörelse Teatrar m. 111. Övrig rekreationsverksamhet
Annan serviceverksamhet
Restauranger, kaféer Hotell, pensionat Tvätterier Frisér- och Skönhetssalonger Fotografiateljéer Övrig serviceverksamhet
U p pdragsverksamhet Juridisk uppdragsverksamhet Kameral uppdragsverksamhet Teknisk konsultverksamhet Övrig uppdragsverksamhet
FÖRVALTNING OCH TJÄNSTER
EJ SPECIFICERAD VERKSAMHET
Bilaga 2 till kap. II. De privata storföretagen 1942.
Koncerntopp /(x) anger att koncerntoppen är utländskt dotterbolag]
Antal årsanställda i Sverige
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen (&rmor 2 500 årsanställda kursiverade)
1
2
3
Allmänna Svenska Elektr. AB, ASEA
Almedahl-Dalsjöfors AB
AB Åbjörn Anderson
AB Ankarsrums Bruk Ankarsviks Ångsågs AB A. R. Appelqvist Förvaltn. AB
AB Armerad Betong AB Atlas Diesel Barkens Sågverks AB AB Wilh. Becker Bergslagernas Järnvägs AB Billeruds AB AB Billingsfors-Långed AB Bolinder-Munktell AB Bofors
Bolidens Gruv AB Bolinders Fabriks AB Albert Bonniers Förlag AB AB Borgen AB Borås Wäfveri Intressenter Boxholms AB Brusafors-Hällefors AB Buitfabriks AB AB Chokladfabriken Marabou AB Custos
Dagens Nyheter AB AB de Lavals Ångturbin Dynäs AB Elektriska AB A.E.G. (x) Elektriska AB Siemens (x) AB Electrolux AB Enköpings Verkstäder AB Eol Eskilstuna Jernmanufaktur AB Fagersta Bruks AB Falu Yllefabriks AB Fastighets AB Bergaliden
AB A. K. Fernströms Granit- industrier Forss AB J. E. Francke AB Försäkrings AB Hansa
Ackumulatorfabriks AB Tudor (x) 742 15 902
1 857
680 587 726 646
1 814 2126 550 616 3 399 4419 581 1 801 10 888
3 681 1 052
626 835 2 656 1 231
532 1 727 1 334 5 962
1 236 560 505 878 597 2 753 573 512 839 6 095 603 4 809
644
1 184 554 551
Svenska Turbinfabriks AB Ljungström, AB Liljeholmens Kabelfabrik, AB Svenska Fläkt- fabriken, Surahammars Bruks AB, Elektriska AB Chr. Bergh & Co, AB Skandinaviska Elekt- ricitetsverk
Holma-Helsinglands Linslinneri & Vafveri AB, Ahlafors Nya Spinneri AB
A. R. Appelqvist Kolimport AB, AB P. Janson & Co, Lavéns Kolimport AB
Björneborgs Jernverks AB
Bergviks AB, AB Ludvika Skogar
Tidaholmsverken AB, Nydqvist & Holm AB, AB W. Dan Bergman
Hesselman Motor Corporation AB
AB Malmö Strumpfabrik Borås Vafveri AB
AB Kanthal AB Konservfabriken Findus AB Svensk Filmindustri, Oxelösunds Jernverks AB, Riddarhytte AB, Marma-Ldngrörs AB, Marma Sågverks AB, Sulfit AB Ljusnan, AB Arvika-Verken, AB Joh. Thermaenius & Son, Malmö Läderfabriks AB, AB Tannin, Fast. AB Hufvudstaden
Electrolux Svenska Försäljnings AB
AB Dannemora Gruvor
Hälsingborgs Gummifabriks AB, Trelleborgs Gummifabriks AB, AB Tretorn, AB Ulvsunda Gummifabrik, Fougsteds Klädes- & Konfek- tions AB Svenska Granitindustri AB
Sävenäs Nya AB Kungsgården-Mariebergs AB Sportpalatsets Restaurang AB
Koncerntopp Antal Större firmor inom koncernen /(x) anger att koncerntoppen årsanställda utom koncerntoppen (firmor 2 500 är utländskt dotterbolag] i Sverige årsanställda kursiverade)
1 2 3
Försäkrings AB Skandia 568 Försäkrings AB Freja, Livförsäkrings AB Nordstjernan Förvaltnings AB Hermes 996 AB Nymans Verkstäder, Velociped AB Lind- blad Förvaltnings AB Sexto 552 Wallbergs Fabriks AB
Gamlestadens Fabrikers AB 1 098 -— AB Garphytte Bruk 563 —
AB Gatu- & Vägbeläggningsämnen 669 AB Bergendahl & Höckert G. D. G. Biltratik AB 715 —
General Motors Nordiska AB (x) 615 — .
AB Grand Hotels Intressenter 740 AB Nya Grand Hotel, AB Operakällaren, Res— taurant AB Hasselbacken Graningeverkens AB 1 251 Sandvikens Cellulosa AB, Utausjö Cellulosa AB Grycksbo Pappersbruk AB 951 Finpappersbrukens Försäljn. AB Wilh. Grönwalls Läderfabrik AB 519 Klippans Läderfabrik, AB Ramlösa Skofabrik
Gunnebo Bruks AB 525 —- Gusums Bruks & Fabriks AB 504 —— Gävle-Dala Järnvägs AB 1 390 — . AB Götaverken 5 403 AB Öresundsvarvet AB Göteborgs Bank 1 043 — Göteborgs Handelstidning AB 532 _— Göteborgs Postens Nya AB 599 _ Handels AB Arminius 540 Herm. Meeths AB
AB F. W. Hasselblad & Co 822 Hasselblads Fotografiska AB Hasselfors Bruks AB 721 Ramnäs Bruks AB Hellefors Bruks AB 4 594 Wargöns AB
Helsingborgs Varvs AB 531 _ Holmens Bruks och Fabriks AB 3 726 AB Förenade Yllefabrikerna
AB Malcus Holmquist 679 Halmstads Nya Verkstads AB, AB Gjuteri- maskiner Husqvarna Vapenfabriks AB 5 584 Husqvarna Fabrikslager AB, Husqvarna Gene- raldepot AB Hylte Bruks AB 972 Rydö Bruks och Fabriks AB, AB Nykvarns Bruk
Håfreströms AB 567 — Håksbergs Nya Gruv AB1 510 _ AB Hägglund & Söner 583 —
Höganäs—Billesholms AB 3 926 AB Slipmaterial-Naxos, Billesholms Glasulls AB AB Kasper Höglund 620 —- AB Iföverken 2 963 AB Rörstrands Porslinsfabrik, AB Karta & Oaxens Kalkbruk AB Iggesunds Bruk 2 488 Strömsbacka Bruks AB Insjöns Sågverks AB 580 AB Dalasågen
AB International Harvester 603 _—
Company (x) AB Investor 1 312 Halmstad-Nässjö Jernvägs AB, Sydsvenska Läder- och Remfabr. AB
AB C. E. Johansson 671 _ Jonsereds Fabrikers AB 1 213 AB P. Ericsson & Co
Järnvägs AB Stockholm—Saltsjön 808 Trafik AB Stockholm—Björknäs, Saltsjöbadens Badhotell AB, Saltsjöbadens Hotell AB Kafé- och Restaurant AB Norma 840 Restaurant AB Regnbågen Kilsunds AB 830 AB Merinos, AB Borås Klädningstygsfabrik Kinnaströms Väfveri AB 648 Rydahls Manufaktur AB AB Kinnevik 539 Svenska Suchard AB, Mellersta Sveriges Lant- bruks AB AB Klippans Finpappersbruk 1613 Lessebo AB, AB Böksholms Sulfitfabrik, AB
1 ägdes av 3 tyska företag.
Lessebo Skogar
Koncerntopp ](x) anger att koncerntoppen är utländskt dotterbolag]
Antal årsanställda i Sverige
Större firmor inom koncernen utom koncerntoppen (firmor 2 500 årsanställda kursiverade)
1
3
Kockums Jernverks AB Kockums Mek. Verkstads AB Kohlswa Jernverks AB Kopparfors AB Korsnäs Sågverks AB K ristianstad—Hässleholms J vgs AB Krångede AB A B Kvarnintressenter
AB Landsverk (x) Lesjöfors AB Malmö Choklad- & Konfektfabriks AB Malmö Yllefabriks AB Manufaktur AB i Malmö Mo och Domsjö AB
AB Motala Verkstad Munkedals AB Munksjö AB AB 0. Mustad & Son Mölnlycke Väfveri AB AB Mölnbacka-Trysil (x) AB Nata Nora Bergslags Jämvägs AB AB Nordiska Armaturfabrikerna AB Nordiska Kompaniet
Nordmalings Ångsågs AB Norra östergötlands ngs AB Norrköpings Bomullsväfveri AB Nya Skofabriks AB Örnen
Nääs Fabriks AB
AB Papyrus Philipsons Automobil AB
AB Plätmanufaktur Preesbyråns Intressenter AB
AB Pripp & Lyckholm Rederi AB Nordstjernan
Rederi AB Svenska Lloyd Rederi AB Transatlantic AB Regia
Rydboholms AB Sandvikens Jernverks AB AB Scania-Vabis AB Schwartzman & Nordström See Fabriks AB AB Separator
AB Six AB Sjuntorp Skandinaviska Banken AB
3 203 1 039 2 564 3 960 853 915 517
772 624 633
1 892 759 4 015
1 712
843 1 399
594 2 295 1 875 1 012
573 1 050 2 988
823 559 1 130 2 058
999
925 640
1182 2231
730 7 662
548 628 1 826
899 5 668 1 530 688 650 4 259
650 739 | 993
Storviks Sulfit AB Karlholms AB Östra Skånes Jämvägs AB
AB Malmö Stora Valskvarn, AB Alsters In- dustrier, Halmstad—Falkenbergs Kvarn AB
Mo och Domsjö Treetex AB, Sandviks Ång- sågs AB
Lagamills AB AB Göteborgs Bult- & Nagelfabrik
Nya Asfalt A B
AB Carl Larssons Slakteri, AB Nyköpings Automobilfabrik
Mellersta Östergötlands Järnvägar AB Regnklädetsfabriken Vargen AB Skofabriks AB Oscaria, AB Skofabrikeu Skan- dia Alingsås Bomullsväfveri AB, AB Nordens Tex- tilfabrik
AB Automobilpalatset, AB Svenska Bilfa- briken AB Bleckvarufabriken, Carl Lunds Fabriks AB, AB Kungsörs Bleckkärlsfabrik AB Svenska Pressbyrån, Wennergren-Williams AB Porterbryggeri AB D. Carnegie & Co Svenska Väg AB, Avesta Jernverks AB, AB Karlstad Mek. Verkstad, AB Lindholmens Varv, AB Strå Kalkbruk, Högfors och Persbo AB
Rederi AB Transpacific Reymersholms Gamla Industri AB, AB För- enade Superfosfatfabriker, Göteborgs Foder- varu AB
AB Lidköpings Vikingsågar A B Svenska Maskinverken
Eskilstuna Stålpressnings AB, Svenska Stål- pressnings AB Olofström, AB Pump-Separa- tors Gjuteriet AB Järnförädling
är utländskt dotterbolag] i Sverige årsanställda kursiverade)
1 2 3
Skandinaviska Jutespinneri— och 948 Skånska Jutefabriks AB Väfveri AB AB Skellefteå Spisbrödsfabrik 1 129 AB Wasa Spisbrödsfabrik, AB A. U. Bergmans
Enka, AB Skånska Spisbrödsfabriken Skogens Kol AB 643 — AB Skånska Banken 579 —— AB Skånska Cement 1 914 Slite Cement- och Kalk AB AB Skånska Cementgjuteriet 4 734 — AB Skånska Yllefabriken 559 — AB Skånska Attikfabriken 709 -—
Skyllbergs Bruks AB 614 —— Smedjebackens Valsverks AB 801 — Aug. Stenman AB 586 Skruv AB i Uddeholm AB Stjernfors-Ställdalen 768 ——
Stockholm—Rimbo Järnvägs AB 1 187 Stockholms Läns Omnibus AB AB Stockholms-Tidningens Intres- 1 333 Stockholms-Tidningens AB, Aftonbladets AB senter Stockholm—Västerås—Bergslagens 2 178 Svenska Omnibus AB Nya Järnvägs AB Stockholms Bomullsspinneri- och 1 073 Hargs Fabrikers AB, AB John Werner & Co Väfveri AB . AB Stockholms Bryggerier 1 966 Apotekarnes Mineralvattens AB, Hammars
Glasbruks AB
Stockholms Enskilda Bank AB 523 -—
Stockholms Rederi AB Svea 1 958 AB Finnboda Varf. Ångfartygs AB Göta Kanal Stockholms Superfosfat Fabriks AB 2 047 Nitroglycerin AB Stora Kopparbergs Bergslags AB 8 937 — AB Stridsberg & Biörk 730 AB Svenska Möbelfabrikerna Ströms Bruks AB 2 216 Ljusne- Woxna AB
Strömsnäs Bruks AB 1 341 ——
Ställbergs Grufve AB 568 Idkerbergets Gruf AB
AB Surte-Liljedahl 1 092 — Svanö AB 1 137 ——
Svenska AB Gasaccumulator, AGA 2 364 Aga-Baltic Radio AB, AB Plåtförädling, AB Aga-Faxius Svenska Ackumulator AB Jungner 1 913 AB Oskarshamns Varv Svenska Aeroplan AB, SAAB 3 525 — AB Svenska Amerika Linien 518 Svenska Amerika Liniens Fast. AB, AB Nor- disk Resebureau Svenska Cellulosa AB 15 331 Munksunds AB, Kramfors AB, Skönsviks AB, Sunds AB, Holmsunds AB, Svartviks AB, Berg- vik och Ala Nya AB, Sundsvallsbo/agens Gemen- samma förvaltning AB, Strömnäs AB, OB Ostrands Sulfatfabrik, Essviks AB Koncerntopp Antal Större firmor inom koncernen ](x) anger att koncerntoppen årsanställda utom koncerntoppen (firmor 2 500
Svenska Chokladfabriks AB 1 251 AB Förenade Chokladfabrikerna, AB Cloetta, ! | I 1
AB Nissens Manufacturing
AB Svenska Dagbladets Stiftelse 800 Svenska Dagbladets AB
AB Svenska Handelsbanken 2 808 — AB Svenska Järnvägsverkstäderna 1 622 _
AB Svenska Kullagerfabriken 9 290 Lidköpings Mek. Verkstads AB AB Svenska Metallverken 4 248 Finspongs Metal/verks AB Svenska Petroleum AB Standard (x) 634 _
AB Svenska Shell (x) 554 —— .
Svenska Sockerfabriks AB 6 746 AB Bungenäs Kalkbrott, Malmö—Trelleborgs Järnvägs AB Svenska Tåndsticks AB 5 465 Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabr. AB,
Katrinefors AB, AB Gerh. Arehns Mek. Verk- stad, AB Ofverums Bruk, AB Förenade Svenska Tändsticksfabriker, AB Tidan, AB Siefvert och Fornander
Koncerntopp Antal Större firmor inom koncernen /(x) anger att koncerntoppen årsanställda utom koncerntoppen (firmor 2 500 är utländskt dotterbolag] i Sverige årsanställda kursiverade)
1 2 3
Svenska Yllekoncernen AB 1 076 AB Fors Ullspinneri, Stigens AB, Borås Ylle- fabriks AB
AB Svenskt Konstsilke 681 —— AB Hakon Swenson 884 — AB Sveriges Förenade Konserv- 503 —
fabriker
AB Sveriges Förenade Trikåfabriker 2 450 »—
AB Sveriges Litografiska 6 362 AB P. Herzog & Söner, Litografiska AB, AB Tryckerier, SLT Esselte, Esseltes Göteborgsindustrier AB, AB P. A. Norstedt & Söner, AB J. O. Öberg & Son, P. A. Norstedt & Söners Bokbinderi AB, Skåns- ka Litogratiska AB, Johnsons Pappersindustri AB, Skriv- & Ritboks AB, Thorsviks AB, Iduns Tryckeri AB Telefon AB L. M. Ericsson 10166 Svenska Radio AB, AB Alpha, Max Sieverts Fabriks AB, Svenska Elektromek. Industri AB, Elektriska AB Skandia, Graham Brothers AB, L. M. Ericssons Försäljnings AB, AB Svenska Elektronrör
Tolls Byggnads AB 684 —
Trafik AB Grängesberg—Oxelösund 7 086 Luossavaara—Kiirunavaara AB ( LKAB) AB Trakopa 501 AB Transportkompaniet AB Turitz & Co 2 648 Enhetspris AB Epa, AB Varuhuset Grand Bazar Upsala-Ekeby AB 1 061 Gefle Porslinsfabriks AB, AB Karlskrona Porslinsfabrik Uddeholms AB 12 082 Degerfors Jernverks AB, AB Träkol, Nordmark _Klarälvens Järnvägs AB, Persbergs Grufve AB
W. Weibull AB 691 ——
AB Veinar 502 Fridafors Fabriks AB, AB Allhems Förlag AB Werner & Carlström 1 181 Gårda Fabrikers AB, Fridkulla Fabrikers AB, Aug. Johansson Mark & Co AB, AB Kamgarn AB J. A. Wettergren & Co 799 AB Dress
AB L. & P. Widengren 605 —- Wifstavarfs AB 1 378 —
Wikmanshytte Bruk AB 1 084 Ulfshytte Jernverks AB AB Volvo 3 005 Svenska Flygmotor AB, Köpings Mek. Verk- stads AB, Ulvsunda Verkstäder AB
AB Vägförbättringar 932 — Västergötlands—Göteborgs ngs AB 1 001 — Åhlén & Holm AB 1 748 Tempo AB
Ångfartygs AB Tirfing 3 729 Eriksbergs Mek. Verkstads AB, AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet, AB Svenska Amerika Mexico Linien, AB Broströms Linjeagentur AB Åtvidabergs Industrier 2 720 AB Facit, AB Original-Odhner, Halda AB C. 0. Oberg & Co AB 527 — AB Ivan Ohlin 760 AB Gunnar Collijn, AB Elis Fischer
Örebro Pappersbruks AB 732 —-
KAPITEL rrr Agandeförhållandeua i större svenska företag
I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av ägandeförhållandena i ett antal större svenska företag. Omfattningen av vissa be- stämda ägargruppers aktieinnehav studeras i nästa kapitel.
A. Undersökningens omfattning m. m.
Undersökningen avser med vissa smärre undantag moderbolagen i följande företag:
1. Privata företag år 1963 med minst 500 årsanställda år 1960 enligt utredningens stor- företagsregister.
2. Övriga privata affärsbanker exkl. Spar- bankernas Bank och Jordbrukets Bank.
3. Övriga större investmentbolag, som ej var dotterbolag år 1963.
4. Övriga företag, som år 1963 ej var dot- terbolag till andra svenska företag och vars aktier år 1963 var börsnoterade eller notera- de på fondhandlarnas lista. Urvalet av företag har således främst be- stämts av 1960 års storföretagsregister. Fö- retag, som under perioden 1961—1963 upp- gick i andra företag, har uteslutits medan i stället två företag (Mölnlycke och Kohlswa) tillkommit genom utbrytning från andra storföretag. I fyra fall har det helt domine- rande dotterbolag medtagits på grund av att koncerntoppen ej bestått av ett aktiebolag. Två företag med mer än 500 anställda år 1960 har uteslutits, eftersom något sådant dotterbolag ej funnits. Som tidigare framhållits mäts med syssel- sättningen endast en dimension av ett före- tags storlek. För att i viss mån korrigera den- na snedhet i urvalet har företagen enligt punkterna 2—4 ovan medtagits. Företag, vars aktier är föremål för organiserad han-
del är dessutom som grupp betraktad av speciellt intresse vid studium av ägandeför- hållanden. I investmentbolagsgruppen ingår tre icke börsnoterade företag, vars innehav av andra aktier än i dotterbolag år 1960 hade ett nominellt eller bokfört värde över- stigande 5 milj. kr.
Sammanlagt omfattar undersökningen 305 företag, av vilka 23 st. är utländska dotter- bolag. De senare behandlas inte i flertalet fall. I huvudsak avser därför undersökningen ägandeförhållandena vid 282 företag, Vilka dessa är och hur de delats in i grupper fram- går av bilaga 1. Beträffande gruppindelning- en bör noteras att vissa företag (exempelvis Asken och Ratos), vilka i börslistan rubrice- ras som investmentbolag, har förts till grup- pen industri- och handelsföretag. Anledning- en är att det i resp. koncern ingår ett eller flera rörelsedrivande bolag av betydande storlek.
Uppgifter om ägandeförhållandena har i huvudsak erhållits på två olika vägar. Våren 1963 gjorde koncentrationsutredningen en skriftlig enkät, vari företagen ombads lämna uppgifter om de 20 största aktieägarnas namn och aktieinnehav, om styrelseledamö- ternas namn och aktieinnehav samt om verk- ställande direktörens aktieinnehav. Alla upp- gifter avsåg förhållandena omedelbart före 1963 års ordinarie bolagsstämma. Vidare ombads företagen lämna utredningen en av- skrift av röstlängden från denna bolags— stämma. Företagen var mycket samarbets- villiga och mindre än 5 % av de, som till- sändes frågeformuläret, vägrade helt lämna önskade uppgifter.
Vid sidan av denn enkät har utredningen bearbetat kupongskattedeklarationerna för
gänglig för lyftning under år 1963. Huvud- syftena med denna undersökning var dels att få uppgifter om totala antalet aktieägare och dess sammansättning, dels att” få uppgifter från ytterligare en källa om styrelsens och de 20 största ägarnas aktieinnehav.
För hela den grupp företag, som under- sökningen omfattar, uppgår bortfallet till högst 10 %. Bortfallets storlek varierar för olika slag av uppgifter och mellan olika un- dergrupper av företag. Anledningen till bort- fallet är främst 'att en del bolag inte lämnat utdelning under år 1963 och i vissa fall inte heller besvarat enkäten. Några företag om- fattades inte av enkäten på grund av att stor- företagsregistret inte var komplett när en- käten sändes ut.
I flertalet fall har det varit möjligt att jäm— föra företagens enkätsvar med uppgifterna från kupongskattematerialet. I de fall när aktieboken legat till grund för bolagens upp- gifter har i åtskilliga fall betydande skillna- der jämfört med deklarationsuppgifterna kun- nat konstateras. Differenserna har i regel kunnat antas bero på att aktiebokens upp- gifter inte speglar den aktuella situationen. Detta har bl. a. framgått vid kontroll i upp- slagsverket Svenska Aktiebolag av bolagens aktieinnehav. Vid förekommande större dif- ferenser har därför deklarationsuppgifterna betraktats som mest tillförlitliga (se dock nedan).
Vid beräkning av antalet aktieägare enligt deklarationsuppgifterna har den utdelnings- lyftande betraktats som ägare. Ett konsor- tium har således räknats som en ägare. Be- träffande juridiska personer har någon hän- syn inte tagits till koncernförhållanden. Stif- telser, fonder och andra självständiga för- mögenhetsmassor har räknats var för sig även om förvaltningen varit gemensam. Det har dock inte varit möjligt att i samtliga fall tillämpa denna princip, eftersom ibland ut- delningen för flera förmögenhetsägare (främst fonder) redovisas gemensamt på en och samma deklarationsblankett. Detta är i några fall också förklaringen till differenser mellan bolagens egna uppgifter och deklara- tionsuppgifterna om de 20 största ägarna.
den utdelning från företagen, som blev till- » Undersökningen omfattar alla kupong- skattedeklarationer för år 1963, som inkom till kupongskattemyndigheten före den 1.12. 1964 då undersökningen avbröts. I många fall hade hela utdelningen inte redovisats vid denna tidpunkt. En uppskattning har då gjorts av antalet icke redovisade aktieägare på basis av det resterande utdelningsbelop- pets storlek och aktieägarnas storleksfördel- ning vid närmast föregående redovisningstill- fälle. De enstaka företag, för vilka resteran- de utdelning översteg 2 % av hela utdelning- en, har inte medtagits i undersökningen.
En komplikation har i vissa fall varit det utomlands förekommande systemet med s.k. »nominees». I vissa länder är det vanligt att aktieägare lyfter sin utdelning genom bank, bankirfirma o.d. Utdelningen deklareras då i bankens namn. Aktierna är också i bolagets aktiebok registrerade i ban- kens namn. En »nominee» kan lyfta ut- delning för tusentals aktieägare, vilket med- för en betydande felkälla vid beräkning av antalet aktieägare i företag med många ut- ländska aktieägare. Beträffande de i under- sökningen ingående företagen har emeller- tid i flertalet fall varit fogade förteckningar över de verkliga aktieägarna när utdelning— en lyfts genom »nominee». För fem bolag har dock sådana förteckningar delvis sak- nats. I dessa fall har därför antalet utländs- ka aktieägare delvis måst uppskattas.1
Undersökningsresultaten redovisas i ett antal tabeller. Tabellerna talar i stor ut- sträckning för sig själva varför texten här inskränks till tämligen kortfattade kommen- tarer rörande huvudresultaten. Uppgifternas betydelse med avseende på inflytandet inom det privata näringslivet diskuteras i kapi- tel I.
B. Antalet aktieägare
Hur de undersökta företagen fördelar sig med avseende på antalet aktieägare fram- går av tabellerna 3: 1—3: 3. Antalet aktie-
1 Genom att medianvärden använts har effek- ten av denna felkälla i flertalet tabeller kunnat eli- mineras eller starkt begränsas.
Tabell 3: I . Företagen fördelade efter antalet aktieägare medio 1963.
Antal företag med följande antal aktieägare
Slag av 101— 1 001— 5 001— Uppg. företag 1—10 11—100 1 000 5 000 10 000 10 001—_ saknas Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag 69 47 48 37 30 26 25 282 Fördeln. i procent 26,8 18,3 18,7 14,4 11,7 10,1 # 100,0 Storleksklass III 10 6 11 22 21 23 4 97 II 28 21 13 6 2 l 6 77 I 28 20 9 2 1 1 5 66 0 3 —— 15 7 6 1 10 42 Rel. till börsen A — (1) 12 32 29 26 5 105 F (2) 2 20 5 1 — 8 38 EB 67 44 16 — —— — 12 139 Typ P 66 46 33 30 21 20 15 231 I 2 — l 2 2 3 1 11 B, F —- 1 1 2 6 3 2 15 013 (1) _ 13 3 1 — 7 25 Beteckningar: Storleksklass 1960 Börsrelation 1963 Typ av verksamhet 111: 2 1 500 anst. A: Noterade på börsen P: Industri- och handelsföretag II: 1 499—750 anst. F: Noterade på fondhandlar- med 2 500 anst. 1: 749—500 anst. nas lista I: Investmentbolag 0: ( 500 anst. EB: Övriga företag B: Banker F: Försäkringsbolag med 2 500 _ anst. ÖB: Övriga börsnoterade (( 500
anst.) företag
Anm. Inom parentes angivna företag är sådana vars ägandeförhållanden ändrades kraftigt under 1963 i samband med introduktion på börsen eller fondhandlarnas lista.
Tabell 3: 2. Medianvärden m. m. för antalet aktieägare [ 257 företag medio 1963.
Slag av företag Nedre kvartil Median Övre kvartil Kvartilavstånd ] 2 3 4 5 i Samtliga företag 8 236 3 520 3 512 i Storleksklass ': III 392 4 475 9 990 9 598 * II 5 21 324 319 ' 1 4 13 37 83 ' 0 297 802 3 925 3 628
Rel. till börsen A 2134 5 596 10 069 7 935 F 184 384 846 662 EB 3 9 42 39
Typ
P 8 77 2 574 2 566 I 125 3 696 10212 10087 B_, P 3 783 5 758 10 737 6 954 ÖB 307 524 1 014 707
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: 3. Företag med mer än 10 000 aktieägare medio 1963.
Antal aktieägare
Enligt kupong- skattedeklara- tionerna
Företagets namn
Ej redov. ägare, som lyft utdeln. genom ml.-bank (ber. antal ägare) a) Summa
1 2
3 4
AB Svenska Kullagerfabriken 61 500 Telefon AB L. M. Ericsson 33 600 Svenska Handelsbanken 49 400 Allmänna Svenska Elektriska AB 38 700 Skandinaviska Banken 36 900 Trafik AB Grängesberg-Oxelösund 36 200 Svenska Tändsticks AB 28 600 AB Volvo 29 600 Svenska Cellulosa AB 27 100 Uddeholms AB 23 700 Svenska Sockerfabriks AB 22 000 Stora Kopparbergs Bergslags AB 21 700 Säfveåns AB 21 000 Bolidens Gruv AB 18 800 AB Alfa-Laval 16 300 AB Bofors 15 000 AB Svenska Fläktfabriken 14 600 Atlas Copco AB 13 900 AB Electrolux 11 500 AB Stockholms Bryggerier 12 300 Göteborgs Bank 11 800 Svenska AB Gasaccumulator 10 800 AB Industrivärden 10 600 AB Svenska Metallverken 10 500 AB Custos 10 100 Billeruds AB 10 000
4000 65500 53600 49400 —- 38700 — 36900 —— 36200 7000 35600 — 29600 — 27100 — 23700 _ 22000 — 21700 — 21000 — 18800 700 17000 — 15000 — 14600 _ 13 900 1000 12500 — 12300 — 11800 — 10800 — 10600 —— 10500 — 10100 — 10000
a) Antalet har beräknats med utgångspunkt från genomsnittliga antalet aktier, som innehas av utländska ägare, som antingen själva lyft utdelningen eller som lyft genom nominees, som bifogat specifikationer. Uppgiften för L. M. E. är mer osäker än övriga uppgifter.
ägare varierar mellan en och ca 65000. 5000 aktieägare eller mer har drygt en femtedel av samtliga företag och över hälf- ten av de börsnoterade företagen. Genom- snittligt har de undersökta företagen knappt 250 ägare. Om företagen delas upp efter storlek, relation till börsen och typ fram- träder dock som väntat mycket stora skill- nader mellan de olika grupperna. Genom- snittliga antalet aktieägare i börsnoterade fö- retag är således 5 600 jämfört med nio i bo- lag, vars aktier varken är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista.
Antalet ägare ökas med företagsstorleken beroende på den positiva korrelationen mel- lan företagsstorlek och andelen börsnotera- de företag inom resp. storleksklass. Även bland de allra största företagen, mätt med
sysselsättningen, finns dock fall med mycket få ägare. Inom nästan alla företagsgrupper är spridningen med avseende på antalet ak- tieägare mycket stor.
Banker och investmentbolag har med få undantag ett stort antal ägare. Bortsett från Bohusbanken har provinsbankerna 3000— 7000 ägare och de fyra privata storban— kerna åtskilligt fler.
År 1963 fanns 26 företag med mer än 10 000 aktieägare. Största antalet aktieägare hade SKF följt av L. M. Ericsson och Svenska Handelsbanken. Samtliga företag, vars aktier vid denna tidpunkt var noterade på utländska börser (SKF, L. M. E., STAB, Alfa-Laval och Electrolux) hade mer än 10000 aktieägare. På grund av det tidigare nämnda nominee-systemet råder dock be-
Tabell 3: 4. Antal registrerade aktieägare hos vissa börsnoterade företag 1958—1964.
A. Andra än finansföretag
Antal registrerade ägare 31 / 12 resp. år
Procentuell förändring
Företag 1958
1 2
1900 1400 7800 500 7000 2100 1900 1000 3500 3000 1100 850 4500 4200 19000 8000 18000 30000 21000 2500 (17900)
5000 1200 2400 470
Borås Wäfveri AB Elektriska Svetsnings AB Fagersta Bruks AB AB Förenade Superfosfatfabrikerna Holmens Bruks och Fabriks AB Husqvarna Vapenfabriks AB AB Iggesunds Bruk AB Klippans Finpappersbruk Kopparfors AB Korsnäs AB AB Nordiska Armaturfabrikerna AB Plåtmanufaktur Skånska Cement AB Svenska Aeroplan AB Svenska Cellulosa AB AB Svenska Gasaccumulator Svenska Sockerfabriks AB Svenska Tändsticks AB Telefon AB L. M. Ericsson Wifstavarfs AB AB Volvo a) Åhlén & Holm AB Ångfartygs AB Tirfing AB Åtvidabergs Industrier Yngeredsfors Kraft AB
1963 1958—63
3 5
1800 2500 10700 600 8000 4500 2800 1100 3500 5700 1900 2000 7800
'U-
t..
0 *— ***—*qu
OOOåA-ÄONSDUI _-
69 135 + 73 10000 + 138 35 000 + 84
9000 + 13 18000 18 000 + 0 30000 30000 + 0 60000 65 000 + 186
5 000 5 000 + 100 28100 31 100 (+ 70)
5 500 5 800 + 10 1 300 ? + 8 4 800 4 900 + 100
645 — + 37
+++++++++++|
>.. '_'OOOOOOOOO-JOUI-ÄOONUJOOOOO
+ +++++++++ ++++++++++++
iN-QUI
a) Antal aktieägare 1958 har beräknats genom interpolering mellan 1957 och 1959 års uppgifter. För 1959 och senare baserar sig uppgifterna på kupongskattematerial.
B. Finansföretag
Antal registrerade ägare 31/12 resp. år
Företag 1959
1 2
Procentuell förändring 1963 1959—64
3 5
12500 25000 4000 5400 4500 3400
Industrivärden Skandinaviska Banken Skaraborgs Enskilda Bank Sundsvallsbanken Uplands Enskilda Bank Östergötlands Enskilda Bank
14000 38000 5300 5000 4800 4400
(+ 12) (+ 52) + 36 + 11 + 11 + 60
+ +2 + +2
Källor: Uppgifter för 1958 och 1959 enligt Aktieplacerarens handbok av C. R. Pokorny samt upp— gifter för 1963 och 1964 enligt Svenska Aktiebolag. I regel rör det sig om avrundade tal.
träffande ett av dessa företag osäkerhet om antalet utländska ägare.
Möjligheterna att belysa aktieägarantalets utveckling är små på grund av att företagen
först under senare år regelbundet börjat pu— blicera uppgifter om antalet aktieägare. I tabell 3: 4 redovisas antalet aktieägare åren 1958, 1959, 1963 och 1964 i de börs-
noterade företag för vilka uppgifter fun- nits tillgängliga. Med enstaka undantag av- ses antalet registrerade aktieägare enligt ak- tieboken, vilket som nämnts kan avvika från det faktiska antalet aktieägare. Relativt sett torde det främst vara de små aktieinneha- ven, som inte registreras varför ökningen av antalet aktieägare underskattas om den- na till betydande del betingas av ett växande antal små aktieägare. För år 1963 har jäm- förelse kunnat göras med antalet aktieägare enligt utredningens bearbetning av kupong- skattematerialet. I regel är det faktiska an- talet enligt detta material något högre än det registrerade antalet.
Som framgår har antalet aktieägare ökat kraftigt i flertalet företag under femårspe- rioden 1958—1964. I vissa fall är det frå- gan om mer än en fördubbling. Median- värdet för ökningen är 42 % men spridning- en kring detta värde är avsevärd.
Ökningen av antalet aktieägare tenderar att i stor utsträckning ske språngvis i sam- band med nyemissioner. Detta framgår ex- empelvis av tabell 329, som visar utveck- lingen av antalet aktieägare i Volvo, vilket är det enda börsnoterade bolag som under flera år regelbundet publicerat detaljerade uppgifter om sina aktieägares antal och fördelning. År 1962 genomförde Volvo en kombinerad fond- och nyemission, vilket torde vara den huvudsakliga förklaringen till den stora ökningen av antalet aktie- ägare åren 1962—1963.
Vissa undersökningar har vid olika tid- punkter gjorts av antalet personer i landet som är aktieägare.2 Resultaten är emeller- tid relativt osäkra. Uppgifter om utveck- lingen av antalet personer, som äger aktier, kan inte jämföras med uppgifterna i tabell 314 om utvecklingen av antalet aktieägare i vissa bolag. Dels finns inget stöd för an- tagandet att dessa bolag är representativa för samtliga aktiebolag, dels omfattar siff- rorna alla slags ägare och inte bara fysiska personer bosatta i Sverige. Det förefaller dock troligt att antalet aktieägare (brutto) i börsnoterade företag ökat mer än totala antalet aktieägare i landet. Anledningen är att det under senare år tillkommit ett be-
tydande antal småplacerare, som kan antas eftersträva riskspridning och därför innehar aktier i flera företag.
C. Aktieägarnas fördelning efter aktieinnehavets storlek
Vid kartläggning av aktieägarnas fördelning efter aktieinnehavets storlek har av beräk- ningstekniska skäl använts aktiernas nomi- nella värde. I mycket runda tal var vid ut- gången av år 1963 marknadsvärdet av börs- noterade aktier exkl. bankaktier tre gånger högre än nominella värdet.
I tabellerna 3: 5—3:8 ges en översiktlig bild av aktieägarnas storleksmässiga fördel- ning i de undersökta företagen. Aktieägare med aktieposter på högst 10000 kr. utgör mer än hälften av samtliga aktieägare i före- tagen. Skillnaderna mellan olika slags före- tag är dock mycket stora. I börsnoterade företag har således ca 85 % av ägarna aktie- poster på högst 10000 kr. medan motsva- rande andel är drygt 25 % i företag, vars aktier varken är börsnoterade eller notera— de på fondhandlarnas lista. Det bör emel- lertid observeras att särskilt i börsnoterade företag många små aktieposter tillhör ägare med betydande aktieportföljer omfattande aktier i många företag.
Inslaget av små aktieägare varierar kraf- tigt även bland de börsnoterade företagen. Extremfallen består å ena sidan av ett verk- stadsföretag där 78 % av aktieposterna upp- går till högst 1 000 kr. och å andra sidan av ett fastighetsbolag där motsvarande andel endast är 6 %. Bland börsnoterade företag utgör aktieägare med ett aktieinnehav på högst 1000 kr. genomsnittligt knappt en tredjedel av samtliga aktieägare. Aktieägare med ett aktieinnehav på högst 10000 kr. utgör i genomsnitt nära 90 % av samtliga aktieägare i börsnoterade företag. I detta senare fall är också spridningen mellan fö— retagen begränsad. Hos börsnoterade före- tag har därför med få undantag den helt övervägande delen av aktieägarna aktiepos-
2 Se Aktievinster beskattning, s. 149—153, 320—324.
Tabell 3: 5. Aktieägarnas fördelning efter aktieinnehavets storlek medio I 963 i 25 7 företag.
Procentuell andel aktieägare med ett aktieinnehav (aktiepostens nom. värde) av: a) c)
5 1000 1001— 10 001— > 50000 Icke Slag av företag kr 10 000 kr 50 000 kr kr spec. b) Summa
] 2 3 7
Samtliga företag 22,4 31,9 100,0 Storleksklass III 26,4 43,7 100,0 II 20,0 21 ,9 100,0 I 1 1 ,7 22,6 9 100,0 0 36,4 38,0 , 100,0 Rel. till börsen A 34,3 50,4 100,0 F 30,2 38,9 100,0 EB 1 1,2 15,8 100,0
19,9 30,0 100,0 26,6 36,9 100,0 B, F 36,2 51,9 , 1oo,o ÖB 39,6 38,0 , 100,o
Beteckningar: se tabell 3: 1.
a) Ovägda medeltal av andelarna inom resp. företag.
b) Icke specificerade aktieägare redovisas här liksom i flera andra tabeller för sig. Antalet har beräk- nats med utgångspunkt från aktieägarnas storleksmässiga fördelning efter kupongskattematerialet vid sista delredovisningen av återstående utdelningar. Med mycket få undantag har detta inneburit att icke specificerade aktieägare fördelats på de två minsta storleksklasserna.
c) Ofördelade nominees har räknats som ägarenheter (se tabell 3: 3).
Tabell 3: 6. Andel aktieägare med aktieposter S nom. I 000 kr medio 1963.
Antal företag, där andelen aktieposter 5 nom. 1 000 kr utgör
0,1 10,1 20,1 30,1 40,1 50,1 60,1 70,1 80,1 90,1
10,0 0
20,0 Slag av företag A, ” AA) attan/onuppg. 1 2 3 4 5 6 7 101112
30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0 100,0 Ingen () (5/0 0/ O 0 D 0
Samtliga företag 91 36 41 36 17 14 Fördelning i pro- cent
Storleksklass III II I 0
Rel. till börsen
25 12 6 l 3 l 1 B, F 1 6 3 — ÖB 2 2 1 l
Beteckningar: se tabell 3: 1. Anm. Ospecificerade aktieägare ingår.
Tabell 3: 7. Andel aktieägare med aktieposter S nom. 10 000 kr medio 1963.
Antal företag, där andelen aktieposter 5 nom. 10 000 kr utgör
0,1 10,1 20,1 30,1 40,1 50,1 60,1 70,1 80,1 90,1
10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0 100,0 Ingen Sum- Slag av företag % % % % % % % % % % uppg. ma 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Samtliga företag 62 11 9 4 8 9 19 28 59 48 25 282 Fördelning i pro-
cent 24,1 4,3 3,5 1,6 3,1 3,5 7,4 10,9 22,9 18,7 — 100,0
Storleksklass 111 10 3 1 1 — 4 4 8 39 23 4 97 11 25 6 2 2 3 _ 7 9 9 8 6 77 1 25 2 6 1 3 3 7 7 3 4 5 66 0 2 _ _ _ 2 2 1 4 8 13 10 42 Rel. till börsen A (1) — — _ _ _ 1 11 47 40 5 105 F _ (1) _ 1 1 3 5 7 7 5 8 38 EB 61 10 9 3 7 6 13 10 5 3 12 139 Typ P 60 11 9 4 6 7 18 24 46 31 15 231 1 2 _ 1 — 1 _ 4 2 1 11 13, F _ _ _ _ _ _ _ _ 5 8 2 15 ÖB _ — _ _ 1 2 _ 4 4 7 7 25
Beteckningar: se tabell 3: 1. Anm. Ospecificerade aktieägare ingår.
Tabell 3: 8. Medianvärden m. m. för andelen aktieägare med vissa aktieposter medio 1963 i 257
företag.
Andel aktieposter £ nom. 1000 kr
Slag av företag Nedre kvartil Median Övre kvartil Kvartilavstånd
] 2 3 4 5
Samtliga företag 0,0 21,1 34,7 34,7
Rel. till börsen A 25,4 32,2 42,7 17,3 1= 14,2 24,1 53,9 39,7 EB 0,0 0,0 16,7 16,7 Andel aktieposter 5 nom. 10 000 kr
Samtliga företag 14,8 75,6 88,5 73,7
Rel. till börsen A 83,6 88,6 93,0 9,4 F 61,0 77,5 86,2 25,2 EB 0 0 15 4 53,0 53,0
Beteckningar: se tabell 3: ]. Anm. se tabell 3: 6 och 3: 7.
Tabell 3: 9. Antal aktieägare och aktiekapitalets fördelning i AB Volvo 1959—64. Antal aktieägare
Aktieägare med följande antal aktier Summa
10 11—100 1 001—10 000 aktieägare År Antal % Antal Antal % Antal %
1959 2 776 14,4 10 406 169 19 334 100,0 1960 3 872 18,2 10 886 198 21 298 100,0 1961 4 825 21,0 11 730 191 22 944 100,0 1962 5 103 21,5 12 962 167 23 788 100,0 1963 4 836 17,2 15 250 303 28 133 100,0 1964 6 810 21,9 17 015 . 283 31091 100,0
Sammanlagt aktieinnehav
Aktieägare med följande antal aktier
Samtliga 10 11—100 101—1 000 1 001—10 000 > 10 000 aktieägare År Antal Antal % Antal Antal % Antal Antal
1959 12 202 373 561 967 050 335 173 18,6 75 115 1 800 000 1960 21 321 436 042 20,2 1 117 754 388 857 18,0 122 502 2 160 000 1961 26 023 475 594 20,9 1 096 723 378 455 16,6 239 238 2 280 000 1962 30 387 515 693 1 081 861 337 066 14,8 258 694 2 280 000 1963 28 924 614 871 1 639 287 625 593 18,3 426 304 3 420 000 1964 41 479 672 776 1 569 369 600 340 17,6 485 870 3 420 000
Källa: AB Volvos årsredovisningar.
ter vars nominella värde inte överskrider 1 0 000 kr.
De ovan redovisade siffrorna avser en- dast aktieägarnas storleksmässiga fördelning och ger inga upplysningar om hur stor an- del av aktiekapitalet resp. storleksgrupp in— nehar. Att studera aktiekapitalets fördelning på storleksgrupper för samtliga företag har inte ansetts möjligt på grund av att grund- materialets karaktär gör en sådan under- sökning mycket kostnadskrävande. Därför har i stället valts ut 15 börsnoterade företag för vilka 1964 års kupongskattedeklaratio— ner specialbearbetats. Urvalet är inte slump— mässigt i strikt statistisk mening men torde ändå ge en allmän bild av aktiekapitalets fördelning i börsnoterade företag. Vid sidan av dessa 15 företag finns vissa publicerade uppgifter om aktiekapitalets fördelning i Volvo och Skandinaviska Banken.
Som framgår av tabell 3: 9 hade i Volvo nära 80 % av aktieägare (inkl. gruppen »ej
specificerade») högst 100 aktier vardera år 1964 (nom.värde: 50 kr.). Dessa 80 % sva- rade för endast drygt 22 % av hela aktie- kapitalet. Under perioden 1959—1964 har snedheten i aktiefördelningen blivit mer markant trots ökningen i antalet aktieägare. Delvis men inte helt beror detta på att Custos i samband med försäljningen av Ar- vika-Thermaenius till Volvo år 1960 erhöll betalning med Volvo-aktier och därigenom blev den största aktieägaren. Vidare kan nämnas att år 1963 hade i Skandinaviska Banken 89 % av aktieägarna (inkl. gruppen »ej specificerade») högst 100 aktier var— dera (nom.värde: 100 kr.). Dessa 89 % sva- rade för drygt 40 % av totala aktiekapitalet.
I tabell 3: 10 redovisas vissa uppgifter om aktiekapitalets fördelning i de 15 särskilt undersökta företagen. I diagram 3:1 redo- visas aktiekapitalets genomsnittliga fördel- ning i form av en Lorenzkurva. Som fram- går är aktieinnehavet starkt snedfördelat. I
Tabell 3: 10. Ägarstrukturen i I 5 börsnoterade företag medio 1964.
Ovägt Median- medeltal värde
. Antal aktieägare; samtliga företag —— därav i 10 industri- och handelsföretag — därav i 5 andra företag
. Andel aktieägare (%), som innehar 25 % av aktiekapitalet;
samtliga företag —— därav i 10 industri- och handelsföretag —— därav i 5 andra företag
. Andel aktieägare (%), som innehar 50 % av aktiekapitalet;
samtliga företag — därav i 10 industri— och handelsföretag — därav i 5 andra företag
. Andel aktieägare (%), som innehar 75 % av aktiekapitalet;
samtliga företag — därav i 10 industri- och handelsföretag — därav i 5 andra företag
. De 20 största ägarnas andel (%) av aktiekapitalet ,' samtliga
företag — därav i 10 industri- och handelsföretag — därav i 5 andra företag
7010 7160 6710
0,2 0,2 0,4
10—11 9—10 11—14
42 44 37
6 340 5 800 6 980
10—11 9—10 10—15
39 43 38
Anm. De tio industri- och handelsföretagen är Astra, Boliden, FörvaltningsABRatos, Husqvarna, Plåtmanufaktur, Sandviken, Skånska Cement, Stockholms Superfosfat (Fosfatbolagen), Svenska Me- tallverken och Åtvidaberg (Facit). De fem andra företagen är Providentia, Industrivärden, Kinnevik, Investor och Sundsvallsbanken. Medianvärdet medio 1963 för antalet aktieägare i dessa 15 företag var 5 780.
Diagram 3: ]. Aktieägarnas fördelning år 1964 i 15 företag. Ovägt medeltal.
00
Andel av aktiekapitalet, procerrl'
"*1711111111 0 50 100
Andel av aktieägarna, procent Anm. För förklaringar se hbell 3=I0
tio av företagen innehar 1 % eller mindre av aktieägarna tillsammans hälften av aktie- kapitalet. Endast i två företag är de 75 % av aktiekapitalet, som finns i de största posterna, utspridda på mer än 15 % av ägar- na. Vanligen är det 60—80% av ägarna,
som delar på de »sista» 10 procenten av aktiekapitalet. Aktier i affärsbanker är jäm- nare fördelade än i övriga företag.
Genom att aktierna i flertalet företag i så hög grad är koncentrerade till ett myc- ket litet antal ägare, är det av minst samma intresse att studera dessa stora ägares an- delar som hela aktiekapitalets relativa för- delning. I tabellerna 3: 11—3: 13 lämnas uppgifter om största ägarens och de 20 största ägarnas andel. De 20 störstas andel har använts i både amerikanska och engels- ka undersökningar, vilket gör vissa begrän- sade jämförelser möjliga. Siffran 20 är na- turligtvis godtycklig. Strävan i olika under- sökningar har varit att välja å ena sidan en grupp ägare tillräckligt liten för att person- liga kontakter mellan gruppens medlemmar skall vara praktiskt möjliga och å andra sidan en grupp ägare, vars aktieinnehav till- sammans uppgår till en betydande andel av aktiekapitalet i många företag. Lika goda skäl kan anföras för att i stället välja de 15 eller 25 största ägarna. De praktiska kon- sekvenserna av sådana variationer i avgräns- ningen har emellertid i engelska och ameri- kanska undersökningar visat sig vara be-
Tabell 3: I I . Företagens fördelning efter den störste ägarens andel av aktiekapitalet medio 1963
Antal företag, där den störste ägaren innehar följande andel av aktiekapitalet
0,0— 5,1— 10,1— 25,1— 50,1— Uppg. Slag av företag 5,0 % 10,091, 25,0 % 50,0 % 99,9 % 100 % saknas Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag 26 52 79 79 28 14 4 282 Fördelning i procent 9,4 18,7 28,4 28,4 10,1 5,0 — 100,0 Storleksklass IH 16 25 28 19 4 4 1 97 11 2 10 21 29 11 3 1 77 I 1 6 17 24 11 7 — 66 0 7 11 13 7 — 2 42 Rel. till börsen A 23 30 33 19 — —— — 105 F 3 10 10 10 3 — 2 38 EB -— 12 36 50 25 14 2 139 Typ P 15 40 62 72 26 14 2 231 I 2 2 6 —- 1 — — 11 13, F 7 3 4 1 _ _ _ 15 OB 2 7 7 6 1 »— 2 25
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: I 2. Företagens fördelning efter de 20 största ägarnas andel av aktiekapitalet medio 1963
Antal företag, där de 20 största ägarna innehar följande andel av aktiekapitalet
0,0— 10,1— 25,1— 50,1— Uppg. Slag av företag 10,0 % 25,0 % 50,0 % 99,9 % 100 % saknas Summa ] 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag 3 26 54 105 90 4 282 Fördeln. i procent 1,1 9,3 19,4 37,8 32,4 — 100,0 Storleksklass 111 2 20 28 32 14 1 97 II — 1 12 27 36 1 77 I — — 4 25 37 — 66 0 1 5 10 21 3 2 42 Re]. till börsen A 2 26 43 33 (l) —— 105 F 1 — 8 25 (2) 2 38 EB _ — 3 47 87 2 1 39 Typ P 1 17 42 82 87 2 231 I — 2 4 3 2 — 1 1 E:, F 1 7 4 3 — _ 15 ÖB 1 — 4 17 1 2 25
Beteckningar: se tabell 3: 1. Anm. När mindre än 20 ägare funnits i ett företag har andelen satts till 100 procent.
gränsade på grund av att aktierna är mycket snedfördelade även bland de 20 största ägar- na.3 Samma förhållandet gäller i svenska företag.
Av tabell 3: 11 framgår att en enda ägare har 50 % eller mer av aktiekapitalet i 42 av de undersökta företagen — dock inget börs- noterat. I 14 företag innehas samtliga ak- tier av en ägare. 11 av dessa ägare är fy- siska personer (inkl. dödsbon) medan två är andra företag än aktiebolag och en är stiftelse. I 79 företag är största ägarens an- del mellan 25 och 50 %. Genomsnittligt in- nehar största ägaren en femtedel av aktie- kapitalet i samtliga undersökta företag och en tiondel av aktiekapitalet i börsnoterade företag. I en fjärdedel av de börsnoterade företagen innehar största ägaren 20—50 % av aktiekapitalet.
De 20 största ägarnas andel uppgår till mer än 50 % i 195 av de 278 företag för vilka uppgifter finns. Motsvarande andel när de 20 största ägarna upp till i 34 av de 105 börsnoterade företagen. Genomsnitt- ligt uppgår de 20 största ägarnas andel av
aktiekapitalet till något mindre än 75 % bland samtliga företag och till drygt 40 % bland börsnoterade företag.
Ett annat sätt att beskriva ägarkoncentra- tionen är att beräkna hur många aktieägare, som minst behövs för att de tillsammans ska inneha mer än hälften av aktiekapi- talet. Som framgår av tabell 3: 14 är det endast i 39 av de 105 börsnoterade före- tagen, som det behövs mer än 100 aktie- ägare för att erhålla aktiemajoritet. Av dessa 39 företag är 10 st. banker och för- säkringsföretag. Som tidigare framhållits är ägandekoncentrationen lägre i banker än bland andra företagsgrupper, vilket också framgår av tabellerna 3: 11 och 3: 12.
Sammanfattningsvis kan konstateras att fördelningen av aktieinnehaveti större svens- ka företag är mycket ojämn. Fördelningen är ojämnare än i de största amerikanska och engelska företagen. Det bör dock ob- serveras att dessa absolut sett är betydligt större än motsvarande svenska företag. I
” Florence [2], s. 44—48.
Tabell 3: 13. Medianvärden m. m. för största ägarens resp. de 20 största ägarnas andel av aktie- kapitalet i 278 företag media 1963.
Största ägarens andel av kapitalet (%)
De 20 största ägarnas andel av
aktiekapitalet (%)
Nedre Övre Kvartil- Nedre Övre Kvartil— Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd kvartil Median kvartil avstånd 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag 9,1 20,0 42,4 33,3 44,0 73,0 100,0 56,0 Storleksklass III 7,0 13,4 28,7 21,7 29,1 46,7 73,8 44,7 II 17,2 29,1 50,0 32,8 66,0 98,4 100,0 34,0 I 16,4 33,3 53,5 37,1 76,9 100,0 100,0 23,1 0 6,4 13,9 21,9 15,5 33,2 60,7 72,9 39,7 Rel. till börsen A 5,5 10,0 20,0 14,5 23,9 40,5 54,2 30,3 F 8,6 17,2 38,9 30,3 49,2 63,3 84,3 35,1 EB 18,7 35,0 56,0 37,3 94,5 100,0 100,0 5,5 Typ P 10,5 24,5 48,8 38,3 47,0 86,4 100,0 53,0 1 6,2 14,8 16,5 10,3 30,8 39,3 70,6 39,8 B, F 1,8 7,1 15,4 13,6 14,0 24,0 35,7 21,7 ÖB 7,7 14,7 27,0 19,3 50,2 61,8 76,5 26,3
Beteckningar: se tabell 3: 1. Anm. se tabell 3: 12.
Tabell 3: 14. 278 företag fördelade efter minsta antal aktieägare, som tillsammans äger mer än hälften av aktiekapitalet medio 1963.
Antal företag, där minsta antalet ägare, som tillsammans äger mer än 50 procent av aktiekap., utgör
21— Ingen
Slag av företag 1 2—5 6—-—10 11—20 100 > 100 uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag 42 98 26 29 42 41 4 282 Fördelning i procent 15,1 35,3 9,4 10,4 15,1 14,7 — 100,0 Storleksklass
8 15 1 1 12 20 30 1 97 11 14 40 5 4 l l 2 1 77 I 18 33 6 5 3 1 — 66 0 2 10 4 8 8 8 2 42 Rel. till börsen A — 8 13 1 3 32 39 — 105 F 3 13 3 8 7 2 2 38 EB 39 77 10 8 3 — 2 139 Typ P 40 87 21 21 33 27 2 231 I ] 1 2 1 3 3 — 1 l 1_3_, F _ 2 1 _ 2 10 _ 15 OB 1 8 2 7 4 l 2 25
Beteckningar: se tabell 3: 1.
amerikanska företag åren 1937—1939 med minst 500 milj. dollar i omslutning inne- hade O,2 % av antalet aktieägare drygt 44 % av samtliga stamaktier. I de 126 största industriföretagen innehade de 20 största ägarna i genomsnitt (median) 23 % av ak- tiekapitalet. Hos de 92 största engelska in— dustriföretagen år 1951 var de 20 största ägarnas andel av totala röstetalet 22 %. Mot— svarande andel i samma företag år 1936 var 35 %. Andelen hade stigit i 21 företag och sjunkit i 71. Nedgång i de 20 största ägar- nas andel förekom framför allt hos företag, vars aktiekapital ökat.4
D. Röstdifferentiering
Den hittills förda diskussionen rörande ägan- deförhållandena i de undersökta företagen har utgått från aktiekapitalets fördelning. Ett bolags aktier kan emellertid vara upp- delade på flera aktieserier med olika röst- värde. Röstfördelningen kan därför avvika från aktiekapitalets fördelning.
Enligt den nu gällande aktiebolagslagen får röstvärdet för en aktie inte överstiga 10 gånger röstvärdet för en annan aktie. Motsvarande begränsning fanns ej i äldre lagstiftning, vilket medfört att vissa bolag fortfarande har aktier med större skillnader ] röstvärde.
Som framgår av tabell 3: 15 har 58 (varav 31 börsnoterade) av de undersökta 282 före- tagen aktier med olika rösträtt. I inget före-
tag finns mer än två slags aktier i röst- hänseende. 15 bolag har aktier i en serie, vars röstvärde är mer än tio gånger röst- värdet för aktier i den andra serien. I åtta bolag — däribland fem, vars aktier är no- terade på utländska börser — är relationen mellan röstvärdena 1 000: 1.
I företag där en familj eller släkt inne- har en betydande andel av aktiekapitalet kan kontrollmotivet antas ha varit ett av skälen för röstdifferentiering. I många av dessa företag är emellertid ägandeförhål- landena sådana att röstdifferentieringen fö- refaller vara av liten praktisk betydelse från kontrollsynpunkt. Det är dock tänkbart att röstdifferentieringen är en försiktighetsåt- gärd inför framtida ändringar i ägandeför- hållandena genom exempelvis arvssplittring.
I en del börsnoterade företag beror röst- differentieringen på förekomsten av prefe- rensaktier. Dessa har då förmånsställning beträffande rätt till andel i bolagets till- gångar och vinst och har i stället lägre röst- värde. Huvudmotivet för emitterande av pre- ferensaktier kan antas ha varit att under- lätta anskaffningen av riskvilligt kapital. I regel utgör preferensaktiekapitalet endast en mindre del av hela aktiekapitalet.
En annan anledning till röstdifferentiering är lagens begränsning av utlänningars rätt att förvärva bl.a. aktier i svenska aktie-
” Florence [l], s. 183 ff samt Florence [2], s. 64 ff. En undersökning från år 1957 visar en lik- nande ojämnhet i fördelningen av aktiekapitalet i australiensiska storföretag. Se Wheelwright.
Tabell 3: 15. Antal företag, som hade aktier med olika röstvärde medio 1963.
Kol. 2 i % av samtliga i resp. före- tagsgrupp
Antal
Slag av företag företag
Kol. 5 i % av samtliga i resp. före- retagsgrupp
Antal
Slag av företag företag
l 2 3
4 5 6
Storleksklass HI 31 II 8 I 1 2 0 7
32 10 18 17
Rel. till börsen
A F EB
Totalt 58 21
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: 16. 58 företag, som hade aktier med olika röstvärde medio 1963 fördelade med avseende
på röstkoncentration och kapitalkoncentration.
Minsta antal aktieägare, som tillsammans förfogar över
Minsta antal aktieägare, > 50 % av totala röstetalet i bolaget som tillsammans äger > 50 % av aktiekapitalet 1 i bolaget
2—5 6—10
Summa
11—20 21—100 >100 företag
1
Summa företag
bolag som äger fast egendom. De 5. k. fria aktierna (dvs. för utlänningar tillgängliga aktierna) i dessa bolag måste utgöra mindre än två femtedelar av aktiekapitalet och re- presentera mindre än en femtedel av totala röstetalet. Före år 1934 fanns endast be- gränsningar i rösthänseende. Företag, som anlitade utländska kapitalmarknader, gav därför de fria aktierna ett mycket lågt röst- värde (se ovan).
För att röstdifferentieringen ska få full effekt från kontrollsynpunkt behöver den i regel kompletteras med särskilda stadgan- den i bolagsordningen, som upphäver ak- tiebolagslagens bestämmelser om rösträtts- begränsning på bolagsstämman. 35 av de 58 företagen har stadgat i bolagsordningen att rösträtt får utövas för fulla antalet ägda eller genom fullmakt representerade aktier medan 23 tillämpar rösträttsbegränsningar av något slag — vanligen i enlighet med aktiebolagslagens huvudbestämmelse (dvs. rösträtt för högst en femtedel av det på stämma företrädda aktiekapitalet).
I tabell 3: 16 visas hur majoritetsförhål- landena i de 58 företagen förskjuts genom röstdifferentiering. I företag, som ligger un- der tabellens diagonal, är röstkoncentratio- nen starkare än kapitalkoncentrationen me- dan förhållandet är det motsatta i företag som ligger ovanför diagonalen. I 35 av före- tagen, dvs. 60 %, är röst- och kapitalkon— centrationen ungefär lika stor. Två företag
3 1 l 5
ligger ovanför diagonalen, nämligen Restau- rant AB Norma och Svenska Metallverken.
I 21 företag är röstkoncentrationen hög- re än kapitalkoncentrationen. I endast åtta fall är dock förskjutningen mer än en klass i tabellen. Av dessa åtta är sju börsnoterade och tre noterade på utländska fondbörser. Sammanfattningsvis kan därför konstateras att med enstaka undantag aktiekapitalets re- lativa fördelning nära överensstämmer med totala röstetalets relativa fördelning.
E. Fördelning efter slag av aktieägare
Från kupongskattedeklarationerna har upp- gifter även kunnat erhållas om hur ägarna fördelar sig på bl. a. fysiska och juridiska personer. Kategorin fysiska personer inklu- derar också dödsbon. De juridiska perso- nerna har i sin tur uppdelats i två grupper: svenska aktiebolag och övriga juridiska per— soner.
Som framgår av tabellerna 3: 17, 3: 18 och 3: 20 dominerar antalsmässigt fysiska personer helt bland aktieägarna. Genom- snittligt är nära 95 % av samtliga ägare fy— siska personer. Andelen juridiska personer är således liten. Spridningen mellan före- tagen beträffande fördelningen på fysiska och juridiska personer är liten, vilket med— för att ranglistan över företag med största antalet juridiska personer bland ägarna nära
Tabell 3: 17. Företagen fördelade efter andelen fysiska personer bland aktieägarna medio 1963.
Antal företag, där andelen fysiska personer bland ägarna utgör
0,1— 50,1— 75,1— 90,1— 95,1— 100,0 Uppg.
Slag av företag 0,0 % 50,0 % 75,0 % 90,0 % 95,0 % 99,9 % % sakn. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Samtliga företag 12 6 3 21 104 45 66 25 282 Fördelning i
procent 4,7 2,3 1,2 8,2 40,4 17,5 25,7 —— 100,0 Storleksklass III 3 3 1 7 57 14 8 4 97 II 3 3 2 6 22 l 1 24 6 77 I 5 — — 4 8 1 1 33 5 66 0 l — — 4 17 9 1 10 42 Rel. till börsen A —— — — 6 77 16 (1) 5 105 F — (l) —— 4 1 5 10 — 8 38 EB 12 5 3 11 12 19 65 12 139 Typ P 1 1 6 3 l 7 80 34 65 1 5 231 I 1 _- —— 1 7 —— 1 1 11 13, F — — —— _ 7 6 — 2 15 OB — — -— 3 10 5 — 7 25
Beteckningar: se tabell 3: ]. Anm. I fem företag (se tabell 3: 3) har ej uppdelade nominees räknats som juridiska personer. Vidare har i tabellen ej medtagits gruppen ospecificerade aktieägare.
överensstämmer med ranglistan över före- tag med största totala antalet ägare.5
De juridiska personernas genomsnittliga aktieinnehav är emellertid betydligt större än de fysiska personernas (tabell 3: 21). Det- ta medför att de senares ställning är betyd- ligt svagare bland de 20 största ägarna än totalt (tabell 3:19). I 70 av de 105 börs- noterade företagen utgör således fysiska per- soner mindre än hälften av de 20 största ägarna.
Bortsett från bolag, som är dotterbolag
till utländska företag, samt några få andra företag, är andelen utländska ägare ringa (tabell 3: 22).6
I 89 av de undersökta företagen saknas
5 Som jämförelse kan nämnas att enligt en amerikansk undersökning från år 1951 var av samtliga aktieägare i USA 92 % fysiska personer. Dessa innehade 57 % av samtliga aktier. Se Kimmel. " Med utländska ägare avses här utomlands bosatta fysiska personer och i utlandet registre- rade juridiska personer. Dessa kategorier dekla- rerar den uppburna utdelningen på särskilt formu- lär (18 b).
Tabell 3: 18. Medianvärden m. m. för andelen fysiska personer bland aktieägarna i 25 7 företag medio 1963.
Slag av företag Nedre kvartil Median Övre kvartil Kvartilavstånd 1 2 3 4 5
Samtliga företag 92,2 94,5 100,0 7,8
Rel. till börsen
A 92,3 93,4 94,7 2,4 F 92,4 93,9 95,7 3,3 EB 91,8 100,0 100,0 8 2
Beteckningar: se tabell 3: l. Anm. se tabell 3: 17.
Tabell 3: I 9. Företagen fördelade efter andelen fysiska personer bland de 20 största ägarna medio 1963.
Antal företag, där fysiska personer av de 20 största ägarna utgör
Mer än Mindre än Ingen Slag av företag Samtliga hälften Hälften hälften Inga uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag 75 102 12 73 16 4 282 Fördelning i procent 27,0 36,7 4,3 26,3 5,7 _ 100,0 Storleksklass III 9 25 4 50 8 1 97 II 26 37 4 7 2 1 77 I 37 20 1 3 5 —— 66 0 3 20 3 13 1 2 42 Rel. till börsen A 2 25 8 66 4 _ 105 F 2 28 l 5 —— 2 38 EB 71 49 3 2 12 2 139 Typ P 72 81 9 53 14 2 231 I 1 3 —— 5 2 —— 11 F, B _ 3 2 10 _ _ 15 ÖB 2 15 1 5 _ 2 25
Beteckningar: se tabell 3: 1.
helt utländska ägare. I ytterligare 130 före- tag är andelen utländska ägare högst 5 %. I de börsnoterade företagen överstiger an- delen 5 % endast i undantagsfall. Lägst är andelen i affärsbankerna.
För att få en mer detaljerad bild av de
juridiska personernas sammansättning har förhållandena år 1964 i de tidigare nämnda utvalda 15 börsnoterade företagen under- sökts särskilt. Andelen juridiska personer bland ägarna i dessa företag är 6,8 % (me- dian) jämfört med 6,6 % i samtliga börsno-
Tabell 3:20. Antal svenska aktiebolag och övriga juridiska personer medio 1963 bland aktie- ägarna i företag noterade på börsen (A).
Antal företag med följande antal svenska
Antal företag med följ. aktiebolag bland aktieägarna antal övriga juridiska personer bland
Ingen
aktieägarna . _50 51—100 101_200 201—300 uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7
_ 50 14 _ _ _ _ 14 51_ 100 9 _ _ _ _ 9 101_ 200 12 3 1 _ _ 16 201_ 300 5 7 _ _ _ 12 301_ 400 _ 9 _ _ _ 9 401_ 500 2 8 1 _ _ 11 501—1 000 _ 8 8 _ _ 16 1 001—2 500 _ _ 8 5 _ 13 Ingen uppgift _ _ — _ 5 5 Summa 42 35 18 5 5 105
Anm. I fem företag (se tabell 3: 3) har ej uppdelade nominees räknats som juridiska personer. Vidare har i tabellen ej medtagits gruppen ospecificerade aktieägare.
Tabell 3:21. Andel aktieägare inom resp. ägarkategori medio 1963 med aktieposter > nom. I 000 kr i börsnoterade företag.
Antal företag, där inom resp. ägarkategori andelen aktieposter > nom. 1 000 kr utgör
Samt-
( 20,1_ 30,1— 40,1— 50,1— 60,1_ 70,1— 80,1— 90,1— Ingen liga iw 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0 100,0 upp- före- A. % % % % % % % % gift tag 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 12 Fysiska personer 0 5 5 10 14 32 24 8 2 5 105 Juridiska personer 0 0 0 1 3 10 18 42 26 5 105 Samtliga 0 2 7 10 11 31 26 11 2 5 105
Anm. I fem företag (se tabell 3: 3) har vissa nominees ej uppdelats utan räknats var och en som en juridisk person.
terade företag är 1963. Som tidigare fram- gått är spridningen mellan olika företag be- träffande fördelningen på fysiska och juri- diska personer begränsad. Samma sak gäller för de 15 särskilt undersökta företagen. De torde därför vara tämligen representativa för börsnoterade företag.
I tabellerna 3: 23 och 3: 24 har de juri- diska personerna delats upp i ett antal un-
dergrupper. Gmppen ekonomiska förening- ar omfattar sådana föreningar, vars verk- samhet regleras av föreningslagen eller lagen om bostadsrättsfastigheter. Till aktiespar- klubbar har även stiftelsen Aktietjänst (Kon- centrafonderna) förts. Gruppen pensionsstif- telser omfattar alla slag av pensions- och personalstiftelser. Understödsföreningar och fackliga organisationer har sammanförts till
Tabell 3: 22. Företagen fördelade efter andelen utländska aktieägare medio 1963.
Antal företag, där andelen utländska aktieägare utgör
0,1— 3,1— 5,1—
DB till 10,1— 50,1— ut]. Ingen
Slag av företag 0,0 % 3,0 % 5,0 % 10,0 % 50,0 % 100,0 % föret. uppg. S:a
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Samtliga företag 89 92 38 19 14 5 23 25 305 Fördeln. i procent 31,7 32,9 13,6 6,8 5,0 1,8 8,2 _ 100,0 Storleksklass
15 49 20 2 5 2 3 4 100 11 34 14 9 6 7 1 14 6 91 I 37 11 2 7 2 2 5 5 71 0 3 18 7 4 — _ 1 10 43 Rel. till börsen A (1) 66 24 3 4 2 1 5 106 F 3 14 9 4 — _ _ 8 38 EB 85 12 5 12 10 3 22 12 161 Typ P 85 68 29 15 14 5 22 15 253 I 2 5 2 1 — _ — 1 11 B, F 1 10 2 _ _ _ _ 2 15 ÖB 1 9 5 3 — _ 1 7 26
Beteckningar: se tabell 3: 1. Anm. För vissa företag har antalet utländska aktieägare uppskattats (se tabell 3: 3).
Tabell 3: 23. Aktieägarnas och aktiekapitalets relativa fördelning i 15 börsnoterade företag medio 1964.
Tabell 3:24. Aktieposternas genomsnittliga nominella värde has ägare i 15 börsnoterade företag medio 1964.
Andel av Andel av samtliga samman- ägare, räknade
procent aktiekapi- talet, Slag av aktieägare procent Fysiska personer 93,8 55,7 Juridiska personer 6,2 46,3 Därav: Aktiebolag 15,4 53,5 Ek. föreningar 0,5 0,1 Omsesid. försäkr.— bolag 2,2 7,6 Kommandit- och han— delsbolag 2,5 1,2 Aktiesparklubbar 9,3 0,5 Pensionsstiftelser 5,3 8,5 Andra stiftelser och fonder 41,4 20,1 Understödsfören. och fackliga organisat. 8,2 3,8 Ideella föreningar 1 1,2 2,9 Staten och kommuner 2,4 0,8 Juridiska personer i utlandet 1,7 1,0 Samman- Samman- lagt antal lagt aktie- ägare kapital i de 15 i de 15 företagen företagen, milj. kr Fysiska personer 98 611 503,0 Juridiska personer 6 559 434,0 Samtliga ägare 105 170 937,0
en grupp. I gruppen ingår även bransch- organisationer och andra sammanslutningar på arbetsgivarsidan. Gruppen ideella för- eningar omfattar föreningar utan facklig an— knytning. Gruppen staten och kommuner omfattar även kyrkliga kommuner. Egen- dom, som inte ägs utan enbart förvaltas av stat och kommun har liksom i övriga motsvarande fall förts till gruppen andra stiftelser och fonder. Det bör påpekas att det ibland mött svårigheter att klassificera ägandet på grundval av kupongskattedekla- rationernas knapphändiga uppgifter.
Som framgår av tabell 3:23 dominerar antalsmässigt »andra» stiftelser och fonder (vari bl. a. ingår Nobelstiftelsen samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse), aktiebolag och ideella föreningar bland de juridiska
Aktieposternas genomsnittliga storlek, nom. värde, Slag av aktieägare kr. Fysiska personer 8 910 Juridiska personer 66 172 Därav: Aktiebolag 230 544 Ek. föreningar 7 247 Omsesid. försäkr.-bolag 225 371 Kommandit- och han- delsbolag 32 500 Aktiesparklubbar 3 847 Pensionsstiftelser 106 337 Andra stiftelser och fonder 32 093 Understödsfören. och fackliga organisat. 30 577 Ideella föreningar 17 081 Staten och kommuner 20 889 Juridiska personer i utlandet 40 836
personerna. Med avseende på resp. grupps andel av aktiekapitalet dominerar däremot aktiebolagen kraftigt trots att som nämnts vissa större stiftelser med stora aktieinne- hav ingår i gruppen »andra» stiftelser och fonder. Det helt övervägande antalet stif- telser och fonder i gruppen har emellertid mycket små aktieposter.
Som framgår av tabell 3: 24 varierar ak- tieposternas storlek kraftigt mellan olika grupper av ägare. Aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och pensionsstiftelser har aktieposter, som genomsnittligt är flera gånger större än övriga gruppers. Vidare är samtliga juridiska personers aktieposter ge— nomsnittligt sett långt större än de fysiska personernas. Detta medför att de juridiska personerna, trots att de endast utgör drygt 6 % av samtliga ägare, innehar 46 % av to- tala aktiekapitalet i de undersökta företagen (jfr med vad som tidigare sagts om de 20 största ägarnas sammansättning).
Materialet är för litet för att några egent- liga slutsatser ska kunna dras om olika ägargruppers placeringspolitik. Möjligen kan utläsas en tendens för små stiftelser och fonder att i större utsträckning än andra placera sina medel i bankaktier och äldre
bolag med många aktieägare. Aktiebolag tycks vara relativt sett mindre benägna att inneha bankaktier än andra placerare.
F. Styrelseledamöternas ägandeintressen i det egna företaget
Storleken av styrelseledamöternas aktieinne- hav i det egna företaget är av intresse både från kontrollsynpunkt och med avseende på i vilken utsträckning de deltar i det risk- tagande, som deras beslut rörande företaget innebär. I det följande redovisas olika upp- gifter om styrelsernas aktieinnehav och re- lationer till de största ägarna. Uppgivna andelar avser i regel andelar av totala röste- talet i företaget. Som tidigare visats är skill- naderna mellan röstetalets och aktiekapita- lets fördelning i regel små eller inga.
Med styrelsen avses i undersökningen or- dinarie styrelseledamöter och verkställande direktörer. Vanligen är de senare ordinarie styrelseledamöter. I 34 företag är dock det-
ta inte fallet. För att behandla samtliga i undersökningen ingående företag likformigt har emellertid i dessa 34 företag verkstäl- lande direktören inräknats bland styrelse- ledamöterna. Sammanlagda antalet styrelse- mandat hos de 282 undersökta företagen uppgår till 1 709, vilket ger ett medeltal av sex ledamöter. Bankerna har avsevärt större styrelser än övriga företag (elva personer).
I tabellerna 3:25—3228 redovisas upp- gifter om styrelsernas aktieinnehav. Genom- snittligt för samtliga undersökta företag äger styrelsen aktier i det egna företaget mot- svarande drygt 7 % av totala röstetalet. För börsnoterade företag är motsvarande ge- nomsnittssiffra drygt 1%. Spridningen är emellertid stor både inom och mellan olika företagsgrupper. Styrelsen i 14 börsnoterade företag har mer än 10 % av röstetalet me- dan motsvarande antal bland samtliga före- tag är 121. I 78 av de 137 företag, som varken är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista, innehar styrelseleda- möterna personligen tillsammans mer än
Tabell 3: 25 . Företagen fördelade efter styrelseledamöternas andel av röstmassan i det egna före- taget medio 1963.
Antal företag, där styrelseledamöterna tillsammans personligen ägde aktier motsvarande följande andel av röstmassan
0,1— 1,1— 10,1_ 25,1— 50,1_ 100,0 Ingen
Slag av företag 0,0 % 1,0 % 10,0 % 25,0 % 50,0 % 99,9 % % uppgift Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Samtliga företag 18 56 81 42 25 40 14 6 282 Fördelning i
procent 6,5 20,3 29,4 15,2 9,0 14,5 5,1 _ 100,0 Storleksklass 111 4 35 33 13 5 4 1 2 97 11 5 5 24 9 1 1 16 6 1 77 I 8 3 7 1 3 9 19 7 0 66 0 1 13 17 7 O 1 0 3 42 Relation till börsen A 0 45 45 11 3 0 0 1 105 F 0 7 20 5 3 0 0 3 38 EB 18 4 16 26 19 40 14 2 139 Typ P 17 39 60 35 25 39 14 2 231 I 1 2 7 0 0 1 0 0 11 13, F 0 8 6 0 0 0 0 1 15 ÖB o 7 8 7 0 o o 3 25
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: 26. Medianvärden m.m. för styrelseledamöternas sammanlägda andel av röstmassan i det egna företaget medio 1963. Avser 276 företag.
_ Aritmetiskt
Nedre Övre Kvartil- medeltal Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd (ovägt) ] 2 3 4 5 6 Samtliga företag 1,0 7,4 39,3 38,3 23,6 Storleksklass III 0,4 1,6 9,9 9,5 9,6 11 3,5 14,9 60,0 56,5 34,4 1 7,3 39,7 76,2 68,9 41,0 0 0,7 2,0 7,7 7,0 7,5 Rel. till börsen A 0,5 1,3 4,6 4,1 3,9 F 1,6 6,0 9,1 7,5 8,5 EB 7,5 38,8 74,3 66,8 42,5 Typ P 1,2 9,6 49,8 48,6 27,2 1 0,1 3,7 5,8 5,7 11,4 B_, F 0,6 1,0 1,6 1,0 1,6 ÖB 0 5 2 2 12 7 12 2 7 0
Beteckningar: se tabell 3: l.
hälften av totala röstetalet. Ett klart sam- tagets storlek, verksamhet samt antal aktie- band finns mellan a ena sidan styrelsens ägare. andel av röstetalet och å andra sidan före- I inget börsnoterat företag saknar styrel—
Tabell 3: 27. Styrelseledamöterna i företagen fördelade efter storleken av det personliga aktie- innehavet i det egna företaget medio 1963.
5 mm _ Ledamöter utan Ledamöter med Ledamöter med 1: t arfltnl eget aktie- aktieinnehav nom. aktieinnehav nom. städse? innehav 10—10 000 kr. > 10 000 kr. Slag av företag ledamöter Antal Procent Antal Procent Antal procent 1 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag (272 st.) 1 628 431 26,5 402 24,7 795 48,8 Storleksklass III (95 st) 647 124 19,2 175 27,1 348 53,8 11 (74 st) 413 137 33,2 83 20,1 193 46,7 I (66 st) 337 136 40,4 48 14,2 153 45,4 0 (37 st) 231 34 14,7 96 41,6 101 43,7 Relation till börsen A (102 st)- 730 99 13,6 241 33,0 390 53,4 F (34 st) 207 25 12,1 76 36,7 106 51,2 EB (136 st) 691 307 44,4 85 12,3 299 43,3 Typ P (227 st) 1 304 383 29,4 270 20,7 651 49,9 I (10 st) 56 14 25,0 15 26,8 27 48,2 B, F (14 st) 152 17 11,2 71 46,7 64 42,1 ÖB (21 st) 116 17 14,7 46 39,6 53 45,7
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: 28. De största ägarna inom resp. företagsstyrelse medio 1963 fördelade efter befattning.
Antal företag, där den störste aktieägaren bland styrelseledamöterna är
Ingen
Två eller ledam. Annan fiera äger Ingen Slag av företag VD Ordf. ledamot ledamöter aktier uppgift Summa
] 3 4 5 6 7
Samtliga företag 81 64 106 Storleksklass III 18 30 41 11 26 17 26 I 29 6 19 0 Relation till börsen A
11
F EB 50 18 42
Typ
P 73 50 80 I 2 2 6 5 9 7 1 1
10 18 3 282 3 4 1 97 3 5 0 77 4 8 0 66 O 1 2
0 0 2 10 1 1 139 10 17 1 231 0 1 0 11 0 0 0 15 0 0 2 25
Beteckningar: se tabell 3: ].
sen helt egna aktier. Andelen styrelseleda- möter. som inte äger några aktier i det egna företaget är betydligt lägre bland börsnote- rade företag än bland samtliga företag.7 An- ledningen härtill är bl. a. att juridiska per- soner i vissa fall äger samtliga aktier i före- tag utan börsanknytning. Vidare förekom- l mer inte sällan någon styrelseledamot, som uppenbarligen valts in endast på grund av den sakkunskap i speciella frågor (exem— pelvis juridiska) vederbörande representerar. Dessa båda förhållanden påverkar ovan- nämnda andel hos icke börsnoterade före- tag relativt mycket på grund av styrelser- nas begränsade storlek. Majoriteten av sty- relseledamöterna i de börsnoterade före- gen äger aktier, vars nominella värde över- stiger 10 000 kr.
Bland styrelseledamöterna intar verkstäl- lande direktören och i viss mån även ord- föranden en särställning. Detta förhållande har emellertid inget klart samband med ak- tiernas fördelning inom styrelsen. I börs- noterade företag är det nästan lika vanligt att någon annan ledamot än verkställande direktören eller ordföranden är största ak-
i | 31? å l
tieägaren (tabell 3:28). Det är relativt säll- synt att verkställande direktören är största ägaren. I företag med få ägare (grupp EB) är verkställande direktören betydligt oftare största ägaren medan ordföranden i regel har en svag ställning, ägandemässigt sett. I viss utsträckning torde detta spegla en be— nägenhet att till ordförande välja någon utomstående med specialkunskaper, exem- pelvis en bankman eller jurist.
Ett mera direkt sätt att mäta styrelsens ägandemässiga ställning är att studera i vil- ken utsträckning styrelseledamöterna tillhör företagets 20 största ägare. Som framgår av tabell 3: 29 tillhör 15 % av styrelseledamö- terna i börsnoterade företag de 20 största ägarna. Motsvarande andel bland företag med få ägare är över 40 %.
Styrelseledamöternas personliga aktieinne- hav ger emellertid en ofullständig bild av styrelsens förhållande till ägarna. Som tidi- gare framgått utgörs de största ägarna ofta av juridiska personer. Dessa kan tillsätta
" I Sverige föreskriver inte lagen att styrelse- ledamöterna måste inneha egna aktier, vilket är fallet i många andra länder.
Tabell 3: 29. Andel styrelseledamöter i företa- gen, som tillhör resp. företags 20 största aktie- ägare medio 1963.
Ledamöter tillhö-
lsågrtnräftgi rande 20 största styrelse- ägarna 1 resp. ledamö- bolag Slag av företag ter Antal Procent 1 2 3 4 Samtliga företag (281 st.) 1 702 496 29,1 Storleksklass III (97 st) 660 128 19,4 11 (77 st) 436 172 39,4 I (66 St) 337 133 39,5 0 (41 st) 269 63 23,4 Relation till börsen A (105 st) 751 115 15,3 F (37 st) 235 78 33,2 EB (139 st) 716 303 42,3 Typ P (231 st) 1 329 425 32,0 I (11 st) 71 14 19,7 13, F (15 st) 163 13 8,0 013 (24 st) 139 44 31,7
Beteckningar: se tabell 3: l.
styrelseledamöter, som är ägarrepresentanter utan att äga egna aktier i nämnvärd om- fattning. Vidare kan ledamöterna represen- tera släktingar och andra personer med sto- ra aktieinnehav.
Att i varje enskilt fall åstadkomma en beskrivning av vilka ägarintressen en styrel— seledamot företräder är ett komplicerat och tidsödande arbete, som dessutom ställer be- tydande krav på samarbetsvilja från före- tagens sida. I stället har valts en schema- tisk beskrivning med utgångspunkt från de 20 största ägarna. En styrelseledamot har således betraktats som ägarrepresentant när han eller hon är eller representerar någon av de 20 största ägarna. Övriga styrelse- ledamöter har ansetts vara fristående gent- emot ägarna, vilket i det stora flertalet fall inte förefaller orimligt med tanke på de små aktieägarnas begränsade möjligheter att göra sig gällande.
Den största svårigheten ligger i att på ett någorlunda invändningsfritt sätt definie- ra i vilka fall en styrelseledamot ska anses
representera en ägare. I föreliggande under- sökning har en styrelseledamot betraktats som ägarrepresentant i följande fall:
]. Representant för egna aktier, när styrelse- ledamoten själv tillhör de 20 största ägarna.
2. Representant för familjemedlem, när den- ne tillhör de 20 största ägarna men själv inte tillhör styrelsen. Med familjemedlem avses le- damotens maka, föräldrar, barn och syskon samt makas föräldrar och syskon.
3. Representant för aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag etc. om dessa tillhör de 20 största ägarna och om veder- börande är ordinarie styrelseledamot eller an- ställd i ledningen.
4. Representant för aktiebolags pensionsstif- telse om stiftelsen tillhör de 20 största ägarna och om vederbörande år ordinarie styrelseleda- mot i bolagets styrelse eller är anställd i dess ledning.
5. Representant för stiftelse, fond o. d. om stiftelsen tillhör de 20 största ägarna och veder- börande har befattning med stiftelsens eller fon- dens förvaltning. (Fond eller stiftelse till förmån för viss bestämd person har räknats som till- hörig denne.)
Avgränsningen har delvis fått dikteras av praktiska skäl. Uppgifter om släktförhållan- den och personförbindelser har hämtats från uppslagsverk, kalendrar m. m. samt från det av utredningen uppgjorda registret över de undersökta företagens styrelseledamöter. I enstaka fall är det inte osannolikt att av- gränsningen ger en felaktig bild av faktiska förhållanden. Det är exempelvis tänkbart att en bankstyrelsemedlem är ledamot av sty- relserna i två företag, vilka har ägarmässig anknytning, utan att personförbindelsen upp- fattas som betingad av annat än en slump. I andra företag finns det fall där det san— nolikt vore befogat att räkna med en vidare släktkrets. För hela grupper av företag torde emellertid sådana fel vara av begränsad be- tydelse och delvis ta ut varandra.
När hänsyn tas till de ägarintressen styrel- sen representerar (tabellerna 3: 30—3: 33), förändras bilden av dess ställning kraftigt jämfört med när enbart styrelseledamöter- nas personliga aktieinnehav beaktas. I samt- liga undersökta företag representerar styrel- sen genomsnittligt drygt hälften av totala röstetalet. Motsvarande andel i börsnoterade företag är ca 30% och i företag med få
Tabell 3: 30. Företagen fördelade efter andel av totala röstmassan, som är representerad i styrel- sen medio 1963.
Antal företag, där styrelsen representerar följande andel av röstmassan i bolaget
0,1— 25,1— 50,1— 100,0 Ingen
Slag av företag 0,0 % 10,0 % 50,0 % 90,0 % 99,9 % % uppgift Summa 1 2 3 5 6 8 10 Samtliga företag 5 24 64 59 58 282 Fördelning i
procent 1,8 8,8 23,6 21,7 21,7 100,0 Storleksklass III 1 l 1 28 16 5 8 6 97 11 1 3 13 20 7 24 2 77 I 3 1 8 16 1 24 0 66 0 0 9 15 7 1 2 3 42 Relation till börsen A 0 19 39 16 0 (1) 4 105 F 0 3 12 1 1 2 (1) 3 38 EB 5 2 13 32 2 56 4 139 Typ P 5 13 48 51 23 56 7 231 I 0 0 5 1 0 2 0 1 1 B, F 0 9 2 1 0 0 1 15 ÖB 0 2 9 6 1 0 3 25
Beteckningar: se tabell 3: 1 och texten.
ägare (gruppen EB) nära 100 %. I 17 av de undersökta börsnoterade företagen repre- senterar styrelsen mer än hälften av totala röstetalet.
Av tabellerna framgår vidare att drygt 40 % av de börsnoterade företagens 20 störs— ta ägare är representerade i styrelsen. Om- vänt är mer än hälften av styrelseledamö-
Tabell 3: 31. Medianvärden m. m. för andel av totala röstmassan i företag, som är representerad iresp. styrelse medio 1963.
Nedre Övre Kvartil- Aritmetiskt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal 1 2 4 5 6 Samtliga företag 25,5 99,7 74,2 56,6 Storleksklass III 15,9 60,8 44,9 42,9 11 31,4 100,0 68,6 68,1 I 43,7 100,0 56,3 74,5 0 11,8 51,6 39,8 36,1 Rel. till börsen A 12,0 44,3 32,2 31,0 F 23,7 66,1 42,4 44,5 EB 63,7 100,0 36,3 78,9 Typ P 30,6 100,0 69,4 61,5 I 12,5 59,6 47,1 43,2 B, P 3,0 19,8 16,8 13,3 ÖB 23,4 59,1 35,7 40,6
Beteckningar: se tabell 3: 1 och texten.
Tabell 3: 32. De 20 största ägarnas representation i resp. företagsstyrelse medio 1963.
Därav representerade i styrelsen
Fysiska personer
Person- Sam ligen Repr. manlagt repre- genom antal sente- släk-
liga Aktiebolag Övr. jur. pers. Samtliga
Slag av stora rade tingar Pro- Pro- Pro- företag ägare Antal Antal Procent Antal cent Antal cent Antal cent 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Samtliga företag
(279 st) 4 417 492 918 52,3 416 44,5 305 38,8 2 131 48,2 Storleksklass III (97 st) 1 754 128 2.67 52,9 233 42,2 179 39,3 807 46,0 II (76 st) 1 066 l68 264 52,9 70 49,0 53 49,5 555 52,1 I (66 st) 824 133 280 61,0 42 45,7 28 50,9 483 58,6 0 (40 st) 773 63 107 37,1 71 48,3 45 26,8 286 37,0 Relation till börsen A (105 st) 2 100 115 259 47,0 291 42,1 206 33,6 871 41,5 F (36 st) 692 78 100 35,5 60 52,6 31 40,8 269 38,9 EB (138 st) 1 625 299 559 61,3 65 50,4 68 70,1 991 61,0 Typ P (230 st) 3 464 421 809 55,9 294 42,1 236 41,8 1 760 50,8 I (11 st) 208 14 40 62,1 41 55,4 25 53,2 120 57,7 B, F (15 st) 300 13 7 20,0 51 49,0 20 21,1 91 30,3 ÖB (23 st) 445 44 62 34,4 30 51,7 24 30,4 160 36,0
Beteckningar: se tabell 3: ]. Anm. Procenttalen anger andel av resp. slags ägare.
Tabell 3: 33. Andel styrelseledamöter i företagen, som tillhör eller representerar de 20 största ägarna i det egna företaget media 1963.
Samman- Ledamöter Represen- lagt antal själv till- tanter för
styrelse- hörande de andra stora .. ledamöter 20 största ägare Summa agarrepresentanter Slag av företag ägarna Antal Procent 1 2 3 4 5 6 Samtliga företag (281 st) 1 702 496 506 1 002 58,9 Storleksklass . III (97 st) 660 128 272 400 60,6 11 (77 st) 436 172 80 252 57,8 I (66 st) 337 133 74 207 61,4 0 (41 st) 269 63 80 143 53,1 Relation till börsen A (105 st) 751 115 292 407 54,2 E (37 st) 235 78 75 153 65,1 EB (139 st) 716 303 139 442 61,7 Typ P (231 st) 1 329 425 385 810 60,9 I (11 st) 71 14 34 48 67,6 B, E (15 st) 163 13 47 60 36,8 ÖB (24 st) 139 44 40 84 60,4
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 3: 34. Styrelsens direkta ägarintresse i de 200 största företagen i U.S.A. 19391.
Genomsnittlig procentuell andel av aktiestocken (marknadsvärde),
som ägs av: Styrelseleda- Styrelseleda- Direktörer, Samtliga sty- möter, ej möter med ej ledamöter relseledamöter anställda i anställning i i styrelsen och direktörer företaget företaget 1 2 3 4 Börsnoterade aktieserier 0,1 1,2 2,1 3,4 Onoterade aktieserier, som är föremål för handel i anslut- ning till börsen 0,2 2,5 14,2 16,9 Onoterade aktieserier 0,2 14,5 20,6 35,3 Samtliga aktieserier 0,1 1,9 3,5 5,5
1 De efter tillgångarnas storlek 200 största företagen exkl. banker, försäkringsföretag och andra finans- företag. Källa: TNEC, monograph no. 29, sid. 57—58.
terna representanter för de 20 största ägar- na. Styrelsens anknytning till de största ägarna är betydligt svagare i bankerna än i övriga företag. Som framgår av utredning- ens undersökning av kreditmarknaden är i flertalet fall aktieinnehavet av liten betydel- se vid rekrytering av bankstyrelser. Tabel- lerna överdriver trots detta sannolikt bank- styrelsernas ägaranknytning till följd av sto- ra styrelser, låg andel av aktiekapitalet hos de 20 största ägarna samt en viss tendens för resp. banks kunder att inneha aktiepos-
ter i banken samtidigt som styrelsegemen— skapen främst betingas av kundförhållandet.
Några tidigare svenska undersökningar rörande styrelsens ägarintressen finns inte varför det är omöjligt att uttala sig om utvecklingstendenserna. Däremot kan vissa jämförelser göras med undersökningar i USA och England. Några resultat från två av undersökningarna redovisas i tabeller- na 3: 34 och 3: 35.
Som framgår överensstämmer dessa re— sultat relativt väl med resultaten från den
Tabell 3: 35 . Styrelsens direkta ägarintresse i 233 börsnoterade större industri- och handelsföretag i England 19512.
Styrelseleda- möternas Genomsnittligt Genomsnittligt genomsnittliga Genomsnittligt antal styrelse- antal styrelse- andel av stam- antal styrelse- ledamöter, som ledamöter, med aktierna ledamöter i tillhör de 20 minsta tillåtna (median, bolagen största ägarna aktieinnehav procent) (medeltal) (medeltal) (medeltal) 1 2 3 4 Företag med aktiekapital £ 3,0— milj. (98 st) 1,5 9 1,5 2,7 Företag med aktiekapital £ 1,0—2,9 milj. (47 st) 2,0 7 1,4 1,1 Företag med aktiekapital £ 0,2—0,9 milj. (88 st) 2,9 5 2,0 1,3 Samtliga företag (233 st) 2,3 7 1,7 1,9
2 Alla företag med ett aktiekapital av minst £ 200 000. Källa: Sargant Florence, P.: Ownership, Control and Success of Large Companies, sid. 90 ff.
svenska undersökningen även om reserva- tioner får göras för skillnader i företagens absoluta storlek, mätmetoder och styrelser- nas storlek. Beträffande börsnoterade före- tag, där jämförbarheten är bäst, kan exem- pelvis konstateras att styrelsens andel av aktiekapitalet i de tre undersökningarna va- rierar mellan 1,3 och 2,3 %. Enligt den engelska undersökningen sjönk styrelsens ge- nomsnittliga andel under perioden 1936— 1951. Det är inte osannolikt att utvecklingen varit likartad i Sverige. Detta behöver dock inte betyda att styrelsens ställning ägande- mässigt sett försvagats. Bland de största ägarna kan inslaget av juridiska personer ha förstärkts med påföljd att dessa i ökad utsträckning är representerade i styrelserna.
Bilaga till kapitel III
Förteckning över företag, som ingår i under- sökningarna av ägandeförhållanden m.m. i större aktiebolag år 1963.
Rel. Stor- till leks- börsen klass
Rel. Stor- till leks- börsen klass ]. Industri— och handelsföretag med mer än 500 anst.: Abba-Fyrtornet AB F II AB Addo A III Ahsell & Ågren AB EB 11 Alfa-Laval AB A III AB Alfort & Cronholm EB I Allers Familje-Journals Tryck.
AB (utl. D.B.) EB I Allmänna Sv. Elektriska AB,
ASEA A III Allmänna Sv. Städnings AB
(utl. D.B.) EB II Almedahl-Dalsjöfors AB F III Almqvist & Wiksells Boktryck.
AB F 11 AB Åbjörn Anderson EB I AB Ankarsrums Bruk EB II Apotekarnes Droghandel AB
(ADA) EB II AB Armerad Betong EB III AB Astra, Apotekarnas Kem.
Fabriker A III Atlas Copco AB A III AB Bahco A III AB Wilh. Becker A II Bergvik och Ala AB A 111 AB Betongindustri EB I Bevaknings AB Securitas EB III Billeruds AB A III Björkå AB EB 11 AB Bofors A III Bolidens Gruv AB A III Borås Wäfveri AB A III Robert Bosch AB (utl. D.B.) EB I Boxholms AB A II AB Brusafors-Hällefors EB H AB Bröd. Claesson, A.B.C.-
Fabrikerna EB II Bröderna Edstrand AB EB III Bultfabriks AB F IH Byggnads AB Paul Andersson EB I Byggnads AB Contractor EB II Byggnads AB Hallström &
Nisses EB II
Byggnads AB Konstruktör EB I Byggnadsfirman Anders Diös AB EB III Byggnadsfirman Ohlsson &
Skarne AB EB I Bygg-Oleba, Olle Engkvist AB EB II Caltex Oil AB (utl. D.B.) EB II AB Centrumfastigheter EB II Coronaverken AB A 111 Dagens Nyheter AB F III Henry Dunkers Förvaltnings AB EB III Dynäs AB EB III AB Electrolux A III Elektriska AB A. E. G. EB II Elektriska Svetsnings AB, ESAB A II AB Carl Engström EB II AB 1501 EB II AB Erikson & Larson EB I Eskilstuna Jernmanufaktur AB F I Fabris AB EB I Fagersta Bruks AB A III AB Fannyudde A I AB A. K. Fernströms Granit-
industrier EB II AB Ferrolegeringar (utl. D.B.) EB I And. Fischer AB EB I Forss AB EB II Fulcrum AB EB I AB Förenade Superfosfatfabriker A II Förvaltnings AB Ratos A III AB Garphytte Bruk A I General Motors Nordiska AB
(utl. D.B.) EB II AB Geveko EB III Goodyear Gummi Fabriks AB
(utl. D.B.) EB II AB Grafoprint EB HI Graningeverkens AB EB III Granit och Beton AB EB II Grubbens & Co AB EB I Grycksbo Pappersbruk AB EB II Gunnebo Bruks AB A I Gusums Bruks AB F I
A = Företag noterade på börsen. F = Företag noterade på fondhandlarnas lista. EB = Övriga företag.
III = Företag med 5 1 500 årsanst. II = Före- tag med 750—1 499 årsanst. I = Företag med 500 —749 årsanst. 0 = Företag med ( 500 årsanst.
Rel. Stor- Rel. Stor- till leks- till leks- börsen klass börsen AB Gylling & Co EB I Munkedals AB EB 11 AB Götaverken A III Munksjö AB A 111 Göteborgs Handelstidnings AB EB I Joh. Mustad AB (utl. D.B.) EB I Göteborgs Konfektions AB EB I AB Mölnbacka-Trysil (utl. D.B.) EB III Göteborgs-Postens Nya AB EB II Mölnlycke AB A 111 Handels AB J. B. Berggren EB I Ernst Nilsson AB EB I AB F. W. Hasselblad & Co EB 11 AB Nordiska Armaturfabrikerna A III AB Hedemora Verkstäder EB 1 AB Nordiska Kompaniet A III Holmens Bruks och Fabriks AB A 111 AB Nordiska Värme-Sana EB II AB Malcus Holmquist A I Nordmalings Ångsågs AB EB Il Husqvarna Vapenfabriks AB A III Norrmalms Livsmedels AB EB 11 AB Hägglund & Söner EB III Nya Asfalt AB EB III Helsingborgs Varfs AB EB I AB Nya Grand Hotel EB I Höganäs-Billesholms AB A III Nya Skofabriks AB Örnen EB III AB Kasper Höglund EB I Nymanbolagen AB A III IBM Svenska AB (utl. D.B.) EB II AB Nyman & Schultz EB I AB Ica-Restauranger EB 11 AB Nynäs Petroleum EB III AB Iföverken A III AB Odelberg & Olson EB I AB Iggesunds Bruk A III Olsson & Rosenlunds AB EB I Industri AB Libo EB II AB Hans Osterman EB II Inköpscentralernas AB Ica EB 1 AB Papyrus F III AB International Harvester Co Persöner AB EB I (utl. D.B.) EB I Philipsons Automobil AB EB III Investment AB Asken A III AB Plåtmanufaktur A III Investment AB Borgen EB I Pressbyråns Intressenter AB EB III Jofa, Jonssons Fabriker AB EB I AB Pripp & Lyckholm A III Algot Johansson AB A II AB A. Påhlssons Bageri EB I Jonsereds Fabrikers AB F 11 Rederi AB Gylfe EB I Junex Konfektions AB EB II Rederi AB Jamaica EB III AB Järnförädling EB ll Rederi AB Nordstjernan EB III Järnvägs AB Stockholm—Saltsjön F II Rederi AB Soya EB I Kilsunds AB A I Rederi AB Svenska Lloyd A II Kinnaströms Väfveri AB EB I Rederi AB Transatlantic A III AB Klippans Finpappersbruk A III Restaurant AB Norma EB II Kockums Jernverks AB EB III Reymersholms Gamla Ind. AB F II Kockums Mek. Verkstads AB F III Rottneros AB EB II Kohlswa Jernverks AB A II Rydboholms AB EB II AB Kol och Koks F II AB Sandrew-Biograferna EB I Konfektions AB Oscar Molan- Sandvikens Jernverks AB A III der, KABOM EB I AB Scania-Vabis A III Konfektions AB Salén EB I AB Scharins Söner EB I Kopparfors AB A III Schullström & Sjöströms Koppartrans Olje AB EB I Fabriks AB EB I Korsnäs AB A III AB Schwartzman & Nordström EB II Yngve Kullenberg Byggnads AB EB 11 A. Z. Sellbergs Åkeri AB EB II Lesjöfors AB EB 11 AB Signhild (utl. D.B.) EB II Lilla Edets Pappersbruks AB EB II AB Sjuntorp EB I 4 Limhamns Träindustri AB EB I Skand. Jute- Spinneri- & Väveri | AB Ljungmans Verkstäder EB I AB F 11 ' AB Nils P. Lundh EB I Skånska Cement AB A III AB Ferd. Lundquist & Co EB II AB Skånska Cementgjuteriet F III Luxor Industri AB EB II Skånska Attikfabriken AB EB III Mab och Mya AB EB III Wilh. Sonesson AB EB II AB Majornas Ångbageri EB 1 Standard Radio & Telefon AB AB Marabou A III (utl. D.B.) EB II Margarinbolaget AB EB II Aug. Stenman AB (utl. D.B.) EB II John Mattson Byggnads AB EB I AB Stille-Werner EB II Mazetti AB EB I AB Stockholms Bryggerier A III Herm. Meeths AB EB I Stockholms Rederi AB Svea A III Metro-Butikerna AB EB II Stockholms Superfosfat Fabriks Minebergs AB EB 1 AB A III Mo och Domsjö AB A III Stora Kopparbergs Bergslags AB A III Morgårdshammars Mek. Verk- Ströms Bruks AB A III stads AB EB I AB Städcentralen EB I
till börsen Rel.
leks- klass
Rel. till leks- börsen klass
Ställbergs Grufve AB AB Sunlight (utl. D.B.) Swanboard AB Svenska Ackumulator AB Jungner Svenska Aeroplan AB, SAAB Svenska BP Olje AB (utl. D.B.) Svenska Cellulosa AB Svenska Chokladfabriks AB AB Svenska Dagbladets Intres- senter Svenska Dataregister AB (utl. DB.) Svenska Entreprenad AB, SENTAB Svenska Esso AB (utl. D.B.) AB Svenska Fläktfabriken Svenska AB Gasaccumulator, AGA Svenska Gulf Oil Company (utl. DB.) Svenska Industribyggen AB, SIAB AB Svenska Jårnvägsverkstä- derna AB Svenska Kullagerfabriken AB Svenska Metallverken Svenska AB Philips (ut]. D.B.) AB Svenska Shell (utl. D.B.) Svenska Siemens AB (utl. D.B.) Svenska Sockerfabriks AB Svenska Tändsticks AB Svenska Yllekoncernen AB AB Svenskt Konstsilke AB Hakon Swenson AB Sveriges Förenade Trikå- fabriker AB Sveriges Litograflska Trycke- rler Sydsvenska Dagbladets AB AB Teckning Telefon AB L. M. Ericsson Trafik AB Grängesberg-Oxelö- sund AB Transmarin Trelleborgs Gummifabriks AB Trelleborgs Ångfartygs AB AB Troed AB Turitz & Co Uddeholms AB Upsala-Ekeby AB Wallbergs Fabriks AB AB Wasa Spisbrödsfabrik AB Vattenbyggnadsbyrån W. Weibull AB AB Werner & Carlström Widmark & Platzer AB Wifstavarfs AB Wikmanshytte Bruks AB Viskafors Gummifabrik AB AB Volvo AB Vägförbättringar AB Värnamo Gummifabrik Ytong AB
EB EB EB
A A EB A EB EB EB EB EB A A
EB
EB
II II
III III II III II
II II
II III
III II III
III III III III III II III III II
III III
III II II III
III
III II
III III II
II
II II II III II
III II
II
AB Zander & Ingeström Åhlén & Holm AB AB Åkerlund & Rausing Ångfartygs AB Tirfing AB Åtvidabergs Industrier AB Ivan Ohlin
2. Investmentbalag: AB Custos Förvaltnings AB Gilius Förvaltnings AB H.D. Förvaltnings AB Providentia AB Industrivärden Investment AB Kinnevik Investment AB Oresund AB Investor AB Gust. Jonsons Auto- och Mek. Verkst. Svensk Interkontinental Luft- trafik AB Säfveåns AB
3. Försäkringsbolag: Framtiden Livförsäkrings AB Försäkrings AB Skandia
4. Banker: Bohusbanken Göteborgs Bank Jämtlands Folkbank Skandinaviska Banken Skaraborgs Enskilda Bank Skånska Banken Smålands Bank Stockholms Enskilda Bank Sundsvalls Enskilda Bank Svenska Handelsbanken Uplands Enskilda Bank Wermlands Enskilda Bank Östergötlands Enskilda Bank
5. Övriga börsnoterade företag: Allmänna Svenska Utsädes AB Billman-Regulator AB Byggnads AB S:t Erik Fastighets AB Credo Fastighets AB Drott Ford Motor Company AB (utl. DB.) Försäkrings AB Atlantica Förvaltnings AB Holmia
Förvaltnings AB Sanna Gullspångs Kraft AB Göta Kanalbolags Intressenter AB AB Hem på Landet Incentive AB Investment AB Promotion Linoleum AB Forshaga Malmsjö Piano AB
Militär Ekiperings AB (M.E.A.)
AB Pellerins Margarinfabrl'k Rederi AB Gotland
A II A III EB II A III A III EB I A III EB 0 EB 0 A 0 A I A 0 A 0 A 0 EB 0 F 0 A 0 EB II A III
_!
>>>>>>>>>>m>m ooo:o=o—o=o=o
'Tl'Tl'TJTl>>'Tl”H'rl *Tl>'Tl>> >151>51 ooooooooo ooooo ooooo
Rel. Stor- till leks- börsen klass Stockholms Badhus AB —— Stu- rebadet F 0 AB Svenska Aktier F 0 Svenska Rotor Maskiner AB F 0 Sydsvenska Kraft AB F 0 Wirsbo Bruks AB A 0 AB Visby Bryggeri F 0 Yngeredsfors Kraft AB A 0
KAPITEL IV
A. Inledning
I föregående kapitel har redogjorts för bl. a. antal aktieägare, fördelning på slag av ägare samt styrelsens och de 20 största ägarnas andel av aktiekapitalet i storföretag och börsnoterade företag. En sådan generell be- skrivning ger dock inte en fullständig bild av ägandeförhållandena, bl. a. beroende på att ett antal ägare och ägargrupper inne- har förhållandevis stora aktieposter i mer än ett formellt sett fristående företag. Det är därför av intresse att särskilt studera vissa namngivna ägargruppers aktieinnehav i olika företag.
Ett av syftena med en sådan redogörelse är naturligtvis att få en bättre bild av vilka, som har ett betydande inflytande över de privata företagen. Att i någon mening fast- ställa storleken av olika personers eller grupper av personers inflytande erbjuder emellertid oerhört svåra både principiella och praktiska problem. Dessa frågor disku- teras närmare i kapitel 1 och behandlas därför här endast kortfattat.
Aktieinnehav, styrelseuppdrag och andra formella maktattribut kan inte utan vidare antas spegla ett faktiskt inflytande av viss bestämd storleksordning. Det är bl. a. nöd- vändigt att skilja mellan olika typer av be— slut inom företagen och undersöka hur vart och ett av dessa olika beslut kommer till. Det torde dock svårligen kunna förnekas att ett stort aktieinnehav åtminstone repre- senterar en potentiell maktfaktor, som med stor sannolikhet förvandlas till ett faktiskt inflytande över besluten i vissa situationer — exempelvis en kris för företaget.
Vissa större ägargrupper
Även om ägandeförhållandena vid ett fö- retag är svårtolkade från inflytandesynpunkt är det således av intresse att få dessa för- hållanden kartlagda. De uppgifter, som re- dovisas i det följande, måste emellertid tol- kas med stor försiktighet. Att ett antal for- mellt fristående företag har ett starkt in- slag av stora gemensamma ägare är å ena sidan i och för sig inget belägg för att det förekommer en kontinuerlig koordinering in- om företagsgruppen av exempelvis finansie- ring och investeringar. Tvärtom hävdar ofta med skärpa berörda ägargrupper att en så- dan totalplanering inte sker. Å andra sidan är det uppenbart att förekomsten av stora gemensamma ägare kan underlätta ett en- hetligt uppträdande från berörda företags sida i vissa situationer. Likartade tolk- ningsproblem uppstår när ett antal fysiska personer på grundval av släktskap eller and- ra yttre kännetecken sammanförs i ägar- grupper. Självfallet kan även personer, som är nära släkt, agera inbördes oberoende eller råka i konflikt med varandra. Släktskapen ökar dock sannolikheten för ett gemensamt uppträdande utåt och har inte sällan be- tydelse för rekryteringen till högre befatt- ningar i de företag, vari släkten har stora ägarintressen. I regel är endast en eller ett par av en släkts medlemmar aktiva inom berörda företag, men dessa torde i regel kunna räkna med stöd från övriga vid in- tressekonflikter med utomstående. Det är därför av intresse att även ta hänsyn till släktskap m. m. vid en kartläggning av ägan- deförhållandena i företagen. Nämnas bör att av de undersökta större företagen är det endast i ett fall, som en enda person har majoritetsintressen i två företag.
B. Definitioner och undersökningens utformning
De undersökta ägargrupperna består i fler- talet fall av familjer eller släkter, som in— nehar stora förmögenheter och/eller bety- dande aktieposter i vissa företag. Beträffan- de resp. ägargrupps avgränsning har inte någon generell metod kunnat tillämpas p.g.a. de stora skillnaderna i släkternas sammansättning och i förmögenhetsfördel— ningen mellan olika släkter. Avgränsning- arna har därför måst göras tämligen sköns- mässiga, vilket bör hållas i minnet vid tolk- ning av materialet. I vissa fall har ett be- tydande antal personer kommit att ingå i en ägargrupp. Gränsdragningarnas bety— delse för berörda företags ägandemässiga gruppering bör dock inte överskattas, efter- som oftast huvuddelen av en ägargrupps förmögenhet och aktieinnehav finns hos någ- ra få personer, som är nära släkt.
Vid sidan av personliga förmögenheter finns ett antal stiftelser, exempelvis Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. som har sto- ra aktieposter i vissa företag. Genom besätt- ande av styrelseposter och på andra sätt kontrolleras dessa stiftelser i regel av en bestämd ägargrupp. Dessa stiftelsers aktie- innehav har därför medtagits vid beräkning av hur stor andel av samtliga aktieröster i ett företag vederbörande ägargrupp kon- trollerar.
Vid kartläggning av en ägargrupps enga- gemang i olika företag är det omöjligt att fånga in alla nyanser. En schematisering är nödvändig, som framhäver de relativt sett stora aktieinnehaven och gallrar bort de många gånger absolut sett stora men i sammanhanget tämligen betydelselösa aktie- posterna.
I undersökningen har som företagsenhet valts formellt fristående bolag samt koncern vid koncernbildning enligt AB-lagen. I det senare fallet avser uppgifterna om ägande- förhållanden moderbolaget i koncernen.
Ett företag har räknats som majoritets— ägt av en ägare/ägargrupp när denna inne- haft röstmajoriteten. När aktierna har sam-
ma röstvärde överensstämmer andelen rös- ter med andelen av aktiekapitalet.
Det är välbekant att betydligt lägre ägar- andel än 50 procent räcker för att kunna ge en ägare eller en grupp av ägare s. k. »working control» över ett företag, när ak- tieägandet är spritt på många händer och stämmodeltagandet är lågt. Det traditio- nella motargumentet är att denna kontroll ingenting betyder. eftersom den förloras vid det ökade stämmodeltagande. som dåliga re- sultat för företaget ger upphov till. Argu- mentet utgår dock från endast en av många aspekter på inflytande och är därför mycket ofullständig — i synnerhet som det är ytterst ovanligt i Sverige att stämman på detta sätt träder i funktion.
Från den allmänna utgångspunkten att »working controll» kan förekomma, har större ägarintressen vid sidan av majori- tetsintressen studerats. För att få en be- griplig översikt och eliminera den stora mängden av detaljer har företagen gruppe- rats efter vissa kriterier, som ansetts in- tressanta. De valda kriterierna anknyter till den formella beslutsordningen och torde ge en tämligen god bild av inflytande sett från denna synpunkt. Det reella inflytan- det bestäms emellertid även av andra fak- torer. varför den åstadkomna klassificering- en av företagen inte utan vidare kan över- sättas till en skala utvisande kontroll av viss bestämd styrka. Den operationella ka- raktär, som de följande kriterierna har, bör därför mycket starkt understrykas.
Företag, där inget majoritetsintresse före- ligger, har fördelats på fem grupper, nämli- gen:
Grupp 1. Företag, vari ett dominerande minoritetsintresse innehas av en ägare/ ägargrupp.
Grupp II. Företag, vari ett starkt mino- ritetsintresse innehas av en ägare/ägar- grupp.
Grupp III. Företag, vari två ägargrupper tillsammans har ett majoritetsintresse eller ett dominerande minoritetsintresse.
Grupp IV. Företag, vari ett begränsat minoritetsintresse innehas av en ägare/ ägargrupp.
Grupp V. Övriga företag (som här sak- nar intresse och inte diskuteras).
Företagen har fördelats på grupperna en- ligt följande kriterier:
a) ägarens/ägargruppens andel av to- tala röstetalet 1962/63,
b) ägarens/ägargruppens andel av på ordinarie bolagsstämman 1963 företrädda röster med hänsyn tagen till ev. rösträtts- begränsningar,
c) ägarens/ägargruppens representation i företagets styrelse 1962/63, i vissa fall även i aktieägarföreningens styrelse.
Till grupp I har förts företag, där den studerade ägaren/ägargruppen har största andelen av totala röstetalet (dock över 5 %), har absolut majoritet på stämman samt är representerad i företagets styrelse. Uppfylls alla dessa tre villkor är förutsättningarna stora för att ägaren/ägargruppen i fråga ska ha 5. k. »working control» över ett före— tag.
Till grupp II har förts företag, där äga— ren/ägargruppen har största andelen av totala röstetalet (dock över 5 %) samt an- tingen inte är representerad i företagets sty- relse eller inte har absolut majoritet på bolagsstämman.
Till grupp 111 har förts företag, där den största ägaren/ägargruppen inte har ett dominerande minoritetsintresse (grupp I) men där de två största ägarna (varav den studerade ägaren/ägargruppen är den ena) båda har mer än 5 % av totala röste- talet, båda är representerade i styrelsen och tillsammans har absolut majoritet på bolags- stämman.
Till grupp IV slutligen har förts övriga företag, där ägaren/ägargruppen har över 5 % av totala röstetalet oavsett om detta är den största posten eller ej.
Den i vissa fall gjorda sammankoppling- en av två ägargrupper (grupp III) betyder i och för sig inte att berörda grupper sam- arbetar utan avser endast att spegla ägar- strukturen. I flertalet fall är det dock i praktiken ett samarbete.
Eftersom »cirkelägande» ovanför fempro- centsgränsen endast förekommer i ett fall (hos Industrivärden) har ägandekedjor el-
ler »ask i ask-ägande» inte erbjudit några problem. Vid ägandekedjor har gruppering- en bestämts av den svagaste länken. Om exempelvis två företag i grupp I tillsam— mans har majoritetsintresse eller domine- rande minoritetsintresse i ett tredje företag har således även detta företag förts till grupp I. Vid fall av majoritetsintresse har detta skett oavsett styrelsens sammansätt- ning. De aktier, vilka innehas av ett före- tags pensionsstiftelse har betraktats som kon- trollerade av företaget och likställts med företagets eget aktieinnehav. Vid ägande i flera led har avgränsning skett efter före- tag, där ett starkt minoritetsintresse inne- has av företag, vari ägargruppen i sin tur direkt eller indirekt har starka minoritets- intressen.
Valet av kriterier för gruppering av fö- retagen grundar sig på följande övervä- ganden.
Många av de studerade företagen är stora börsnoterade bolag, där en minoritetspost på mer än 5 % representerar en betydande mängd kapital både absolut sett och i för- hållande till alla eller nästan alla övriga aktieägare. För den verkställande företags- ledningen i dessa företag kan knappast en aktieägare med mer än 5 % negligeras vid fattande av viktiga beslut om denna före— träder en bestämd linje. Valet av 5 % som nedre gräns är naturligtvis godtyckligt men ansluter sig till den maximigräns, som en- ligt Iag gäller för försäkringsbolagens aktie- innehav.
Att hänsyn tagits till ställningen på bo- lagsstämman beror inte på att detta bolags- organ i och för sig antagits ha något in- flytande i normala fall. Däremot ger ande- len av det på stämman företrädda röste- talet ett visst mått på minoritetspostens relativa storlek. Flertalet större aktieägare är vanligen företrädda på stämman och absolut majoritet för en ägare innebär då att dennes aktieinnehav är långt större än övrigas. Genom att anknyta till styrkeför- hållandena på stämman har således undvi- kits att basera fördelningen av företag på godtyckligt valda gränser för aktieinneha- vets relativa storlek. Samtidigt ger andelen
röster på stämman ett visst utslag för öv- riga ägares engagemang i företagets sköt- sel. Vidare kan inte helt bortses från stäm- mans formella ställning. Ett relativt sett stort aktieinnehav innebär inte bara att äga— ren har stora möjligheter att påverka före- tagets beslut utan också att denne i en konfliktsituation matematiskt sett har större möjligheter än någon annan att utnyttja stämmans potentiella makt. Detta kan ske antingen p. g. a. att vederbörande i prak- tiken under alla förhållanden har röstmajo- ritet eller p. g. a. sitt goda utgångsläge har stora utsikter att vinna en ev. fullmakts- strid. Det har av praktiska skäl inte varit möjligt att använda röstlängden från mer än ett år. Stämmodeltagandet kan tänkas va- riera år från år tillräckligt mycket för att vissa företag ska flyttas mellan grupp I och 11.
Vad beträffar representationen i företa- gets styrelse visade det sig att de största aktieägarna i företagen med få undantag är representerade i styrelserna. Styrelsere- presentationen har därför liten betydelse för fördelningen av företag på olika grupper. Styrelserepresentationen har medtagits med anledning av att medlemskap i styrelsen kan antas ge ägaren helt andra möjligheter än annars att följa företagets verksamhet och påverka verkställande ledningens handlan- de. Styrelserepresentationen är viktig också från den synpunkten att styrelsen i vissa fall samlar in fullmakter från ett stort antal aktieägare och därigenom erhåller kontroll över bolagsstämman. Det bör noteras att i sådana fall, som när exempelvis ett före- tag A i grupp I innehar stora ägarintressen i ett annat företag B, så har hänsyn även tagits till de styrelseuppdrag, vilka befatt- ningshavare i företaget A innehar i före- taget B.
Beträffande stämmorna bör noteras den beräkningsprincip, som tillämpats i fall, där rösträttsbegränsningar råder. Dessa begräns- ningar har beaktats vid beräkning av an- delen röster på stämman, men endast för varje enskild aktieägare. Hänsyn har således inte tagits till rösträttsbegränsningar, som_ i verkligheten trätt i kraft p. g. a. full-
maktsförfarande. Detta avsteg har gjorts p. g. a. att antalet ombud och fullmakter- nas fördelning ansetts alltför slumpartad för att kunna tillåtas få någon betydelse. Här bortses från de fall där aktieägarför- ening finns.
För insamlingen av uppgifter rörande ägandeförhållanden, stämmodeltagande och styrelsesammansättning har redogjorts tidi- gare. Med vissa undantag avser således upp- gifterna ägandeförhållandena under första halvåret 1963. Andra företag än storföre- tag och börsnoterade företag, vari ägar- grupperna är engagerade, har spårats med hjälp av personregistret i Svenska Aktie- bolag, varefter till patentverket inkomna handlingar har studerats för dessa före— tag. Kartläggningen av berörda gruppers ägandeintressen avser därför i princip alla svenska företag, dvs. även andra än stor- företag och börsnoterade företag. Tillstånd att publicera redovisade uppgifter har in- hämtats från berörda ägargrupper. Till- stånden innebär dock inga ställningstagan- den till gjorda gränsdragningar och an- vända definitioner. Två grupper har vägrat ge tillstånd varför i stället offentligt mate- rial (främst röstlängder från 50- och 60- talen hos patent— och registreringsverket) har måst användas.
Sysselsättningsuppgifterna avser antalet årsanställda 1960 i Sverige enligt företagens uppgifter till riksförsäkringsverket. För mindre företag har dock sysselsättningsupp- gifterna hämtats från olika uppslagsverk. Hänsyn har tagits till fusioner, som inträffa- de 1961, 1962 och första halvåret 1963. Efterföljande sammanställningar visar där- för gruppernas ägarintressen 1962/63 i de företag, som fanns vid mitten av 1963 med sysselsättningen mätt i 1960 års siffror. Vid koncernförhållanden har även namn på i koncernen ingående bolag med minst 500 anställda 1960 angivits. I koncentrationsut- redningens undersökning av industrin redo— visas uppgifter om företagens verksamhet.
Redovisade uppgifter om personliga netto- förmögenheter är hämtade från taxerings- kalendern och avser förhållandena vid ut- gången av år 1964 för personer bosatta i
Stockholms stad och vid utgången av år 1963 för personer bosatta i övriga delar av landet. För personer bosatta utomlands har förmögenhetens storlek uppskattats med hjälp av kupongskattedeklarationernas uppgifter och genom jämförelser med de förmögen- heter, som inom landet bosatta syskon har. Vid giftermål »mellan» ägargrupperna har förekommande stora förmögenheter endast räknats till den »ursprungliga» ägargruppen. Förmögenheternas storlek har angivits i av- rundade tal dels p.g.a. gjorda uppskatt— ningar och dels p.g.a. det välkända för- hållandet att vid taxering värderingsprinci— perna för olika förrnögenhetsobjekt skiftar. Särskilt värdet av fastigheter och icke börs- noterade aktier torde vara underskattat. Vi— dare bör erinras om det tidigare påpekade förhållandet att bruttoförmögenheten ofta är betydligt större än nettoförmögenheten hos personer med stora nettoförmögenheter.
Storleken av stiftelsemas tillgångar har i regel beräknats på basis av spårade större aktieinnehavs marknadsvärde. Beräkningar- na torde vara relativt tillförlitliga p. g. a. att dessa aktieinnehav är starkt koncentre- rade till ett fåtal stora poster. Stiftelsemas brutto- och nettoförmögenhet stämmer nära överens.
C. Redovisning av olika ägargruppers förmögenhet och större ägandeintressen i näringslivet '
I det följande redovisas uppgifter om alla privata ägargrupper, som år 1963/64 ägde en sammanlagd personlig nettoförmögenhet uppgående till minst 50 mkr och/eller år 1963 innehade andra större ägarintressen än begränsade minoritetsintressen i företag med sammanlagt minst 5 000 anställda i Sverige år 1960. Undersökningen kom att omfatta 17 ägargrupper. För varje ägargrupp anges hur gränsdragningen skett, hur stora de kontrollerade förmögenhetsmassorna var 1963/64 och vilka de större ägarintressena var 1963. Vidare anges kortfattat vilka mer betydelsefulla förändringar, som via fusioner
skett i ägandeintressenas omfattning — i första hand sedan mitten av 1963. Detalj- uppgifterna om ägandeförhållandena har samlats i tabeller. I tabellerna anges inom parentes efter varje företag ägargruppens andel av totala röstetalet. När bolag äger en betydande del av aktierna omtalas detta särskilt. Vidare anges om företaget var börs- noterat (A) eller noterat på fondhandlar— nas lista (F) 1963. Några få företag, som saknar all betydelse, har uteslutits ur ta- bellema.
C: ]. Familjen Wallenberg
Familjen har definierats som Jacob Wallen- berg, Marcus Wallenberg samt den senares barn. Ägargruppens privata nettoförmögen— het uppgår till ca 125 mkr, varav ca 80 procent innehas av två personer.1Därjämte kontrollerar familjen Knut och Alice Wallen- bergs stiftelse, som tillkom 1917, samt ett par mindre stiftelser benämnda Jacob Wal- lenbergs stiftelse samt Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse. Enligt till utredning- en lämnade uppgifter uppgick den först- nämnda stiftelsens tillgångar till 370 mkr. år 1964, 445 mkr. år 1965 och 340 mkr. år 1966. Stiftelsens styrelse består av bank- direktör Jacob Wallenberg, tekn. dr. Marcus Wallenberg, bankdirektör Marc Wallen— berg jr. och professor Arne Tiselius. Den totala förmögenhet, som familjen Wallen- berg disponerade över 1964 genom eget in- nehav och via stiftelser kan uppskattas till ca 500 mkr.
Omfattningen av familjen Wallenbergs
1 Den jämfört med övriga ägargrupper snäva gränsdragningen har valts p. g. a. att den ger vad som från infiytandesynpunkt kan betraktas som en homogen grupp. Av rått naturliga skäl har detta ansetts speciellt angeläget för denna ägar- grupp. Bilden av ägarintressenas omfattning för- ändras dock nämnvärt i endast ett par större före- tag (främst Kopparfors AB) om definitionen av »familjen» Wallenberg utsträcks så långt som till att omfatta A. 0. Wallenbergs samtliga ättlingar jämte makar och makor. Med denna definition uppgår ägargruppens totala privata nettoförmö- genhet jämte diverse personliga stiftelser till i mycket runda tal 200 mkr (exkl. förmögenheter, som ingifta medlemmar av släkterna Wehtje och Söderberg har).
Tabell 4: ]. Familjen Wallenbergs ägandeintressen, medio 1963 (exkl. banker)”
Slag av ägandeintressed)
Totalt Antal företag Antal anställda vid berörda företag 1960
Därav börsnoterade
A. Majoritetsintresse B. Dominerande minoritetsintresse C. Starkt minoritetsintresse D. Majoritetsintresse eller dominerande mino- ritetsintresse tillsammans med annan ägar- gruppe) E. Begränsat minoritetsintresse
SummaA+B+C+D
SummaA+B+C+D+E
Zb) — 1 597 31 17 95 354
7 2 9 249 14 6 44 671 16 4 30 233 54 25 150 871 70 29 181 104
a) Beträffande styrelserepresentation i företagen har utgåtts från' Jacob, Marcus och Marc Wallenberg samt befattningshavare vid Investor, Providentia och Stockholms Enskilda Bank.
b) De bolag vars aktier ägs av banken, har räknats som en företagsamhet här.
c) Inkl. bankens eget aktieinnehav i Söderhamns Verkstäder AB.
d) För mer detaljerade uppgifter hänvisas till koncentrationsutredningens undersökning av kredit- marknaden.
ägarintressen framgår av tabell 4: 1. För en mer detaljerad redogörelse hänvisas till koncentrationsutredningens undersökning av kreditmarknaden.
C: 2. Industrivärden —— Svenska Handelsbanken
Denna och efterföljande ägargrupp skiljer sig helt från övriga. I ingetdera fallet finns nämligen någon eller några stora person- liga förmögenheter att utgå ifrån. Med hän- syn till historiska förhållanden och per- sonliga relationer mellan bankledning och ledningarna för resp. investmentbolag är det dock i båda fallen befogat att tala om ban- ken »närstående» investmentbolag. Den i sammanhanget relevanta primära ägargrup- pen, associerad med Svenska Handelsban- ken, har definierats som Industrivärden självt samt till Svenska Handelsbanken an- knutna stiftelser. Helt dominerande bland Stiftelserna vad gäller aktieinnehavets stor- lek är pensionsstiftelsen. Med undantag för i Promotion är stiftelsemas aktieinnehav re- lativt sett tämligen små, varför deras bety- delse i sammanhanget inte får överskattas.
Omfattningen av ägargruppens ägande- intressen framgår av tabell 4: 2. För en de- taljerad redogörelse hänvisas till koncentra- tionsutredningens undersökning av kredit- marknaden.
C: 3. Custos/Säveån —— Skandinaviska Banken Den i sammanhanget relevanta primära ägargruppen, associerad med Skandinaviska Banken, har definierats som Custos, Säfveån och Säfveåns dominerande ägargrupp (in- klusive bankens pensionsstiftelse).
Omfattningen av ägargruppens ägande- intressen framgår av tabell 4: 3. För en de- taljerad redogörelse hänvisas till koncentra- tionsutredningens undersökning av kredit- marknaden.
C: 4. Släkten Wehtje
Släkten har definierats som ättlingar till Ernst Wehtje (T 1936) samt dessas makar och makor. Ägargruppens privata nettoför- mögenhet uppgår till ca 100 mkr, varav ca 65 procent innehas av elva personer. Släktens förmögenhet är således relativt starkt splittrad men trots detta är olika släktmedlemmars större aktieinnehav kon- centrerade till i stort sett samma grupp av företag (se nedan). Några stiftelser av be- tydelse finns inte. Gruppen har tidigare under lång tid varit företrädd i Skandina- viska Bankens styrelse.
Tagna tillsammans representerar de före- tag (tabell 4: 4), vari släkten Wehtje har större ägarintressen, en långtgående vertikal integration inom byggnads- och byggnads-
Tabell 4: 2. Industrivärdengruppens ägandeintressen medio 1963 (exkl. banken )”
Slag av ägandeintressec)
Antal företag
Totalt
Antal anställda vid berörda företag 1960
Därav börsnoterade
A. Majoritetsintresse lb) 1 963 B. Dominerande minoritetsintresse 4 4 22 962 C. Starkt minoritetsintresse 10 4 22 980 D. Majoritetsintresse eller dominerande mino- ritetsintresse tillsammans med annan ägar— grupp 5 2 14 880 E. Begränsat minoritetsintresse 15 3 13 858 SummaA+B+C+D 20 11 61785 SummaA—l—B—l—C—l—D—l—E 35 14 75643
a) Beträffande styrelserepresentation i företagen har utgåtts från ledamöterna av Industrivärdens och Promotions styrelser samt befattningshavare vid dessa förvaltningsbolag och Svenska Handels- banken. b) Industrivärden självt.
c) För mer detaljerade uppgifter hänvisas till koncentrationsutredningens undersökning av kredit- marknaden.
materialsektorn. Denna integration diskute— ras närmare i koncentrationsutredningens undersökning av industrin. I Tarkett fanns dock 1963 en fullständig ägarmässig domi- nans för en av släktgrenarna, vilket gör att företaget sannolikt bör ses för sig. Detta framgår också av utvecklingen efter 1963. Custos förvärvade nämligen 1964 (via Före- tagsfinans) aktiemajoriteten i Tarkett och sedan 1966 noteras aktierna på fondhandla- relistan. Övriga majoritetsägda företag för- des däremot samman 1964 genom att göras till dotterbolag till det nybildade bolaget
Industri AB Sydsten. Ytterligare en samman- slagning genomförs 1967 genom samgåendet mellan Iföverken och Skånska Cement. Betydande förändringar i gruppens ägan— deintressen har efter halvårsskiftet 1963 även skett genom förvärv och avyttringar. År 1964 såldes Rörstrands Porslinsfabrik till Uppsala- Ekeby och i utbyte erhöll Iföverken ett 25- procentigt minoritetsintresse i det senare fö- retaget. Samma år förvärvade Skånska Ce- ment aktiemajoriteten i bl.a. Vibro-Verken (580 anställda år 1964), som tillverkar mas- kiner för byggnadsindustrin, och i Göte-
Tabell 4: 3. Custos/Såfveångruppens ägandeintressen medio 1963 (exkl. banken)”
Antal företag Antal anställda
Därav vid berörda Slag av ågandeintressend) Totalt börsnoterade företag 1960 A. Majoritetsintresse 3!» 2 4 998 B. Dominerande minoritetsintresse 4 4 20 050 C. Starkt minoritetsintresse 4 3 35 361 D. Majoritetsintresse eller dominerande mino— ritetsintresse tillsammans med annan ägar- gruppC) lc) _ 426 E. Begränsat minoritetsintresse 10 5 27 762 SummaA+B+C+D 12 9 60835 SummaA+B+C+D+E 22 14 88597
a) Beträffande styrelserepresentation i företagen har utgåtts från ledamöterna av Custos” och Säfveåns styrelser samt befattningshavare vid dessa förvaltningsbolag och Skandinaviska Banken.
b) Custos och Säfveån själva samt de bolag, vars aktier ägs av banken.
c) Bankens eget aktieinnehav i Söderhamns Verkstäder AB.
d) För mer detaljerade uppgifter hänvisas till koncentrationsutredningens undersökning av kredit- marknaden.
Tabell 4: 4. Släkten Wehtjes ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse ]. AB Skånsk Stenindustri
(ca 90 %) 150 2. Dalby Stenkross AB (ca 9 % 263 3. AB Dalby Siporexfabrik (ca 90 %) 26 4. Göteborgs Siporexfabrik AB (ca 90 %) 182 5. Göteborgs Siporexförsäljnings AB (ca 90 %) 7 6. Limhamns Träindustri AB, numera Tarkett AB (100 %) 704 Summa för A 1 332 C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse 1. AB Iföverken (7 %, huvud- sakligen via personligt aktie- innehav) 4 355 (A) — AB Rörstrands Porslins- fabrik 2. Skånska Cement AB (11 %, huvudsakligen via Iföverken) 3 614 (A) —— AB Elementhus 3. AB Skånska Cementgjuteriet (63 %, huvudsakligen via Iföverken) 11 684 (F) 4. AB Gotlands Förenade Kalk- brott (50 % via Skånska Ce— ment. vriga 50 % ägs av Svenska Sockerfabriks AB) 138 5. AB Ignaberga Kalksten (50 % via Skånska Cement) 22 6. Ölands Cement AB (47 % via Skånska Cement) 210
7. AB Betongindustri (33 % via Iföverken och Skånska Ce- ment) 531 8. AB Lättbetong (50 %, huvud- sakligen via Iföverken och Dalby Stenkross AB. Övriga 50 % ägs av Ytonggruppen) 148 9. Svenska Entreprenad AB, SENTAB (37 % via Iföverken och Cementgjuteriet) 525 10. AB Tryckrör (33 % via Ce- mentgjuteriet och 33 % via SENTAB) 224 11. AB Eternitrör (35 % ägs av vardera Iföverken och Skan- dinaviska Eternit AB)* 6
Summa för C 21 457
D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse
1. AB Nordisk Värme - Sana
(Gruppen och en annan ägar- grupp äger vardera 40 % 1 097 SummaA+B+C+D 23886 SummaA+B+C+D+E23886 * I Skandinaviska Eternit AB äger gruppen 37 %, huvudsakligen via Iföverken. Danska in- tressen, främst F. L. S. Overseas A/S äger 50 %.
borgs Sand AB (159 anställda år 1964). Vidare är Ölands Cement numera helägt av Skånska Cement. Skånska Cementgjute- riet har gjort flera förvärv, varav det mest betydande är förvärvet år 1967 av bygg- nadsfirman Ohlsson & Skarne AB (986 an- ställda år 1964).
C: 5. Släkten Ax:son Johnson
Släkten har definierats som ättlingar till Axel Ax:son Johnson (i 1958) samt des- sas makar och makor jämte Axel Ax:son Johnsons änka (T 1966). Tillgångarna i Axel Ax:son Johnsons stärbhus har med— räknats i ägargruppens tillgångar. Släktens privata nettoförmögenhet uppgår till ca 80 mkr. varav ca två tredjedelar innehas av två personer. Därjämte finns två stiftelser — Axel och Margaret Ax:son Johnsons stif- telse för allmännyttiga ändamål samt den avsevärt mindre Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse — som kontrolleras av ägargruppen. Den förstnämnda stiftelsen till- kom 1947 och erhöll 1958 genom testamen- te inemot hälften av framlidne Axel Ax:son Johnsons aktieinnehav i Rederi AB Nord- stjernan. Stiftelsens styrelse består av bröder- na Axel och Bo Ax:son Johnson samt jus- titierådet Jochum Sjöwall. Med ledning av deklarationskursen för Nordstjernans aktier ultimo 1963 kan värdet av stiftelsemas till- gångar uppskattas till ca 25 mkr. Det bör observeras att inget av de företag, vari ägar- gruppen har majoritetsintresse, är börsno- terat. Gruppen är sedan länge företrädd i Enskilda Bankens styrelse.
Som framgår av tabell 4:5 är släkten Ax:son Johnsons ägandeintressen starkt kon- centrerade till företag, vari samtliga aktier kontrolleras. Företagen är verksamma inom
Tabell 4: 5. Släkten Axelsson-Johnsons ägan- deintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse ]. Försäkrings AB Sirius (100 %) (15) 2. Firma A. Johnson & Co*
(100 %) 284 3. A. Johnson & Co Handels AB*
(100 %) — 4. Rederi AB Nordstjernan
(100 % 15 253
— Avesta Jernverks AB — AB Karlstads Mek. Verkstad ? AB Lindholmens Varv — AB Motala Verkstad — Svenska Väg AB 5. AB Hedemora Verkstäder
(100 %) 537 6. Nya Asfalt AB (100 %) 2 559
7. Johnson Construction Company AB (100 % via Nordstjernan
och Nya Asfalt) _ 8. AB Nynäs Petroleum (100 %) 1 546 9. AB Axel Christiernsson (100 %) 49 10. Göteborgs AB Axel Christ-
iernsson (100 %) 25
Summa för A 20 268
C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse
1. Norbergs Grufförvaltning (För- valtningen är en ekonomisk förening där Nordstjernan via Avesta Jernverk är den största delägaren) 535 2. Byggnads AB Oktaven (20 % via Nya Asfalt) 1 3. AB Kamyr (33 % via Nord- stjernan) 65
Summa för C 601
D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller domineran- de minoritetsintresse 1. Bjurfors AB (50 % ägs av var- dera Nordstjernan och Syd- svenska Kraft AB) 71
E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse
1. Svenska Entreprenad AB, SENTAB (8 % via Nordstjer- nan) 525 2. Rederi AB Gotland (7 % via Nordstjernan) 202 (F)
Ex?" Firmans verksamhet överfördes 1961 huvud- sakligen till handelsaktiebolaget, som då nybilda- des.
Antal anställda Sverige 1960
3. AB Norrlandskraft (20 % via Nordstjernan) 134
Summa för E 861 SummaA+B+C+D 20940 SummaA+B+C+D+E 21801
ett betydande antal branscher. Storleksmäs- sigt dominerar Nordstjernan-koncernen. Un- der l940-talet förvärvades Motala Verkstad och Lindholmens Varv av Nordstjernan. Efter halvårsskiftet 1963 har koncernen för- värvat AB Svenska Maskinverken (593 an- ställda år 1964) från Enskilda Banken samt Björneborgs Jernverks AB (693 anställda är 1964) från Kohlswa Jernverks AB.
C: 6. Släkterna Klingspor och Stenbeck
Sedan lång tid tillbaka har de båda släk- terna haft ett intimt samarbete. Släkten Klingspor har definierats som ättlingartill Carl Klingspor (T 1911) samt dessas makar och makor. Släkten Stenbeck har definie- rats som Hugo Stenbeck sr jämte maka samt dessas ättlingar. De båda släkternas sammanlagda privata nettoförmögenhet upp- går till ca 45 mkr. Härav tillhör 35 mkr. släkten Klingspor där fem personer innehar ca 65 procent av nämnda belopp. Släkten Stenbeck innehar övriga 10 mkr, varav tre personer äger ca 90 procent. Gruppen är inte direkt företrädd i någon bankstyrelse.
Som framgår av tabell 4: 6 är gruppens ägarintressen koncentrerade till järn- och stålindustri samt skogsindustri. Till de äldsta ägarintressena i större företag hör de, som innehas i investmentbolaget Kinnevik, Kors- näs—Marma, Halmstads Jernverk och Ställ- bergs Grufve AB. I Sandvikens Jernverk blev Kinnevik direkt och indirekt genom Korsnäs-Marma den största aktieägaren i slutet av 1950-talet. Sandviken förvärvade i slutet av 1950-talet See Fabriks AB. Kors- näs förvärvade under 1950-talet Gävle Varv och i början av 1960—talet Marma-Lång- rörs AB. Den enda större förändring, som inträffat sedan halvårsskiftet 1963, är att ett majoritetsintresse förvärvats i AB Ame-
Tabell 4 : 6. Släkterna Klingspors och Stenbecks ägandeintressen medio 1963
Tabell 4: 7. Släkterna Marks och C arlanders ägandeintressen medio I 963*
Antal anställda i Sverige 1960
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse 1. Rdbäcks Bruks AB (100 %, ägs av enbart släkten Klingspor) 319 2. KB Emesco, AB Romento m.fl. förvaltningsföretag (ägs av en- bart släkten Stenbeck) »—
3. AB Förenade Tvätt (64 % ägs av släkten Stenbeck) 306 4. Investment AB Kinnevik (57 %) 200 (A) 5. Ställbergs Grufve AB (91 %) 782 6. Halmstads Järnverks AB (6 %, huvudsakligen via Kinnevik) 483
Summa för A 2 090
C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse 1. Korsnäs-Marma AB (31 %, hu- vudsakligen via Kinnevik) 7 330 (A) 2. Sandvikens Jernverks AB (21 %, huvudsakligen via Kinnevik och Korsnäs 8 495 (A) — See Fabriks AB 3. Krångede AB (30 % via Kors- näs och Sandviken) 383
Summa för C 16 208 E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse
1. Rydboholms AB (7 %, huvud- sakligen via Kinnevik) 882 SummaA+B+C+D 18298 SummaA+B+C+D+E 19180
rikanska Motor Importen (ca 650 anställda är 1964). Både Korsnäs och Sandviken är kunder till Svenska Handelsbanken.
C: 7. Släkterna Mark och Carlander
I SKF innehas de största aktieposterna av familjen Wallenberg och Investment AB Asken. Asken äger dessutom vissa större ak- tieposter i andra företag. För fullständighe- tens skull har därför även Investment AB Askens största ägargrupper medtagits i den- na beskrivning.
De två största ägargrupperna år 1963 i Investment AB Asken kan antas vara släk- terna Mark och Carlander.2 Släkten Mark har då definierats som ättlingar till Knut J:son Mark (T 1958) samt dessas makar
A. Företag, vari de båda grupperna har majoritetsintresse ]. Johansson & Carlander AB (över 50 % —
B. Företag, vari de båda grupperna sannolikt har ett dominerande eller starkt minoritetsintresse ]. Investment AB Asken 2 130 (A) -— Gamlestadens AB
D. Företag, vari Asken tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse ]. AB Svenska Kullagerfabriken (9 % via Asken. 10 % innehas av fam. Wallenberg) # Lidköpings Mek. Verkstad AB
15 957 (A)
E. Företag, vari Asken och Johans- son & Carlander AB har ett be- gränsat minoritetsintresse ]. Förvaltnings AB Gilius (8 % via Asken samt Johansson & Car- lander) — 2. Rederi AB Transmark" (25 % via Johansson & Carlander) 167 3. Jonsereds Fabrikers AB (17 % via Asken) 1 146 (F)
Summa förE 1313 SummaA+B+C+D 18087 SummaA+B+C+D+E 19400
* Avser endast de, vilka berör Asken samt Johansson & Carlander AB, som senare köpts av Asken. Efter 1963 har enligt uppgift ägandeför- hållandena i Asken ändrats. Vissa uppgifter har erhållits från röstlängder hos patent- och registre- ringsverket.
** Transmark har i sin tur 31 % av totala röstetalet i Rederi AB Transatlantic.
och makor. Släkten Carlander har defi- nierats som ättlingar till Axel Carlander (T 1939) samt dessas makar och makor. Därjämte finns en stiftelse av tämligen be-
? Tillstånd att publicera gruppernas sam- manlagda andel har inte medgivits. Slutsatsen att denna andel är större än för någon annan ägar- grupp är dock tämligen given med tanke på att Mark och Carlander är grundarfamiljerna och att båda släkterna är representerade i Askens styrelse (jmfr. uppgifterna för Custos/Säfveån i undersök- ningen av kreditmarknaden).
gränsad storlek — Johannes Johanssons Minnesfond — som tillkom år 1910.
Sedan 1963 har enligt uppgift de båda ovannämnda ägargruppernas sammanlagda andel av aktiekapitalet i Investment AB As- ken minskat avsevärt. Förhållandena åren 1963 och 1967 skulle därför inte vara jäm- förbara. Under 60-talet har betydande för- ändringar även skett i Investment AB As- kens verksamhet. Således köpte Gamlestaden i början av 1960-talet Norrköpings Bomulls- väfveri AB. År 1967 såldes till Borås Wäfveri dotterbolaget Mölnlycke—Tuppen AB, som en kort tid dessförinnan bildats genom sammanslagning av Gamlestadens och Mölnlyckes tillverkning av hemtextilier. I övrigt kan nämnas att Asken tillsammans med Investment AB Öresund bildat ett fi- nansierings— eller utvecklingsbolag vid namn Förvaltnings AB Altor. Vidare har Asken övertagit aktierna i Johansson & Carlander AB.
C: 8. Släkten Broström
Släkten har definierats som ättlingar till Dan Broström (T 1925) och dennes sys- ter Elin Janson samt ättlingarnas makar och makor. Tillgångarna i Ann-Ida Bro- ströms stärbhus har medräknats i ägargrup- pens tillgångar. Släktens privata nettoför- mögenhet uppgår till ca 165 mkr, varav ca två tredjedelar innehas av stärbhuset och två personer. Några stiftelser av bety- delse finns inte. Gruppen är företrädd i Skandinaviska Bankens styrelse.
Släkten Broströms ägarintressen är nästan helt koncentrerade till företag, som bedriver rederi- och varvsrörelse samt därmed nära sammanhängande verksamhetsgrenar (tabell 4: 8). Det enda större undantaget är ak- tieposten i ESAB, som förvärvades under 1950-talet. Varvsindustrin tillhör ESAB:s viktigaste avnämare. I samband med att ESAB år 1965 köpte Aseasvets AB erhöll även ASEA ett 25-procentigt minoritetsin- tresse i ESAB. Samma år förvärvade Tir- fing (via Eriksberg) en aktiepost i Gunnebo Bruks AB — också ett företag, som är le- verantör till varv och rederier. Denna ak-
Tabell 4: 8. Släkten Broströms ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse Ångfartygs AB Tirfing (65 %) — AB Svenska Amerika Linien (A) —— AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet (F) — AB Svenska Orientlinjen — Eriksbergs Mek. Verkstads AB
10 241 (A)
B. Företag, vari gruppen har ett dominerande minoritetsintresse l. Elektriska Svetsnings AB, ESAB (25 % via Tirfing) 1 322 (A)
C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse
1. Rederi AB Svenska Lloyd (12 %, huvudsakligen via Tirfing) 1 324 (A) 2. Park Avenue Hotel AB (26 % via Tirfing) 350 Summa för C 1 674
D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse 1. Rederi AB Motartank (Tirfing
och fam. Wallenberg äger var- dera 50 %) 71 2. Uddevallavarvet AB (Tirfing och
staten äger vardera 50 %) 3 573
3 644
Summa för D
E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse 1. Förvaltnings AB Gilius (8 %) — 2. Svensk Interkontinental Luft- trafik, SILA (17 % via Tirfing) — (F) 3. Rederi AB Göteborg—Fredriks- havn-linjen (25 % via Tirfing) 155 4. Försäkrings AB Atlantica (6 %, huvudsakligen via Tirfing) 38 (A)
Summa förE 193 SummaförA+B+C+D 16881 SummaförA+B+C+D+E 17074
tiepost motsvarade 22 procent av totala röstetalet i Gunnebo Bruk år 1966.
Av övriga förändringar kan nämnas att Tirfing i slutet av 1950-talet avvecklade återstående intressen i Götaverken, år 1963 (via Eriksberg) övertog hälften av aktierna
i Uddevallavarvet enligt särskilt avtal med staten och år 1965 förvärvade rederiföreta- get AB August Leffler & Son med dotter— bolaget Rederi AB Jan. Vidare innehade ägargruppen år 1966 en mindre aktiepost i det nybildade Investment AB Skansen Le— jonet, som köpt ett antal företag inom sten- industrin. Beträffande varven bör observe- ras att Förvaltnings AB Gilius (vari gruppen fortfarande äger en mindre post) innehar 37 procent av Götaverkens aktiekapital.
C: 9. Släkten Bonnier
Släkten har definierats som ättlingar till Karl-Otto Bonnier (? 1941) samt dessas makar och makor. Släktens privata nettoför- mögenhet uppgår till ca 130 mkr, varav ca 60 procent innehas av nio personer. Släkten har ett stort antal medlemmar och förmögenhetssplittringen inOm släkten är be- tydande. Några stiftelser av betydelse finns inte. Gruppen är företrädd i Enskilda Ban- kens styrelse.
Släkten Bonnier har huvudsakligen ägan- deintressen i företag, som bedriver förlags- och tryckerirörelse samt tidningsutgivning (tabell 4: 9). Under senare år har köpts den andra hälften av aktiekapitalet i AB Nordiska Uppslagsböcker. Fram till mitten av 1940-ta1et omfattade gruppens ägarin- tressen nästan enbart företag med ovan- nämnda slag av verksamhet. Därefter har emellertid förvärvats intressen i andra före- tag. I vissa fall är det frågan om en verti- kal integration såsom förvärven under 1940- talet av AB Billingsfors-Långed (från Göte- borgs Bank) och en minoritetspost i Hol- mens Bruk. Vertikal integration represente- rar också den maskintillverkning, som ta- gits upp av AB Printing Equipment (dotter- bolag till Grafoprint).
Av övriga ägarintressen, som tillkommit under efterkrigstiden bör främst nämnas AB Stilmönster, Lindesbergs Industri AB och AB Källe-Regulatorer. I det sistnämnda företaget förvärvade Grafoprint hälften av aktiekapitalet i början av 1963. Den åter- stående hälften köptes påföljande år. Sedan aktierna i Linjeflyg sålts till SAS består
Tabell 4: 9. Släkten Bonniers ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse 1. Firma Albert Bonnier m.fl. handelsbolag och kommanditbo- lag som har intressen i övriga företag — 2. AB Grafoprint (100 %, delvis
genom F:a A. Bonnier) 6 021 — Albert Bonniers Förlags AB _ AB Åhlén & Åkerlunds Förlag —— AB Billingsfors-Långed 3. Dagens Nyheter AB (över 50 %) 2 688 (F) 4. Bonniers Obligationsavdelning AB (100 %) 34 5. AB Stilmönster (över 50 %) 330 Summa för A 9 073 C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse 1. Lindesbergs Industri AB (38 %) 180 2. Pressbyråns Intressenter AB (41 % via Grafoprint och Da- ' " gens Nyheter) 5 036 3. Dalslands Kanal AB (29 % via Grafoprint) 16 Summa för C 5 232 D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse 1. AB Svenska Bokförlaget (50 % ägs av vardera Grafoprint och SLT) 121 2. AB Nordiska Uppslagsböcker F., (50 % ägs av vardera Grafo- print och SLT) 30 3. AB Källe-Regulatorer (50 % ägs av vardera Grafoprint och annan ägargrupp) 158 Summa för D 309 E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse 1. Holmens Bruks och Fabriks AB (14 % via Grafoprint och Da— gens Nyheter) 5 106 (A) 2. Linjeflyg AB (33 % via Dagens Nyheter) 326 3. Tidningarnas Telegrambyrå AB (13 % via Dagens Nyheter) 153 4. Sundstrands Hydraulic AB (17 %) 153 Summa för E 5 738 SummaförA+B+C+D 14614
SummaförA+B+C+D+E 20352
ägargruppens engagemang inom transport- sektorn av den rederirörelse, som främst bedrivs av det under 1950—talet startade Lion Ferry AB (dotterbolag till Grafo- print).
C: 10. Släkten Kockum
Släkten har definierats som ättlingar till Carl Frans Henrik Kockum (T 1941) och Frans Henrik Kockum (T 1910) samt dessa ättlingars makar och makor. Släktens privata nettoförmögenhet (inkl. ett antal familje- stiftelser) uppgår till ca 40 mkr, varav ca 60 procent innehas av nio personer.
Den valda släktdefinitionen är tämligen vid och ägargruppen omfattar därför ett betydande antal personer. Motivet för den valda definitionen är att någon klar gräns mellan de båda släktgrenarnas ägarintressen inte finns. Representanter för båda grenar- na är företrädda i styrelserna för Kockums Mek. Verkstad och Kockums Jernverk. Vi- dare är i ett av företagen de båda släktgre- narnas aktieinnehav ungefär lika stora och bildar tillsammans ett majoritetsintresse. I båda företagen är många medlemmar av ägargruppen representerade på stämmorna.
Några andra större stiftelser än familje- stiftelser finns inte. Gruppen är inte direkt företrädd i någon bankstyrelse.
Släkten Kockums ägarintressen omfattar i stort sett endast de båda Kockumföretagen (tabell 4: 10). Kockums Mek. Verkstad har under efterkrigstiden gjort flera stora för- värv, som inneburit en avsevärd differen- tiering av företagets verksamhet. AB Lands- verk köptes år 1948 från den statliga s.k. flyktkapitalbyrån. Chr. Olsson i Falkenberg, numera AB Interconsult (414 anställda år 1964) förvärvades under hösten 1963. Kock- ums Mek. Verkstad övertog året därpå Söderhamns Verkstäder AB (391 anställda år 1964). Säljare var Skandinaviska Ban- ken och Enskilda Banken. År 1965 förvär- vades Helsingborgs Varvs AB (566 anställda är 1964) från främst Rederi AB Transma- rin. Slutligen har ett majoritetsintresse er- hållits i Malmoil.
T abell 4: 10. Släkten Kockums ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse
1. Kockums Mek. Verkstads AB (51 %) 6 700 (F) —— AB Landsverk
2. Kockums Jernverks AB (ca 60 %) 1 679
Summa för A 8 379
E. Företag, vari gruppen har ett
begränsat minoritetsintresse
1. Rederi AB Malmoil (13 % via Kockums Mek.) 95
SummaförA+B+C+D 8379 SummaförA+B+C+D+E 8474
C: 11. Dunker-gruppen
Henry Dunker (T 1962) testamenterade större delen av sin förmögenhet till två fonder — Henry och Gerda Dunkers dona- tionsfond nr 1 och 2. Förmögenheten för- delades i proportionerna 175—4/5 mellan de båda fonderna. År 1953 skänkte Dunker till en nybildad stiftelse, Henry och Gerda Dunkers stiftelse, 60 % av aktierna i Henry Dunkers Förvaltnings AB.
Donationsfond 1 förvaltas av Hälsing- borgs stad och avkastningen ska användas bl. a. för Hälsingborgs stad »gagneliga än- damål». Fondens tillgångar består av mindre aktieposter i olika börsnoterade företag samt ett fastighetsbolag. Från kontrollsynpunkt saknar fond nr 1 all betydelse. Värdet av fondens tillgångar år 1967 kan uppskattas till ca 6 mkr.
Stiftelsens tillgångar består främst av en fastighet och av ett majoritetsintresse (60 procent) i Henry Dunkers Förvaltnings AB — dvs. det företag som nu är koncerntopp för Hälsingborgs Gummifabriks AB Tretorn och Trelleborgs Gummifabriks AB. Dona- tionsfond nr 2 innehar resterande 40 pro- cent i Henry Dunkers Förvaltnings AB, drygt fyra femtedelar av aktierna i För— valtnings AB H. D. samt vissa andra mindre
Tabell 4: I I . Dunkerfondernas ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse 1. Förvaltnings AB H. D. (86 %) — 2. Henry Dunkers Förvaltnings AB (100 %) ' 3 543 — Hälsingborgs Gummifabr. AB Tretorn (F) 3. Trelleborgs Gummifabriks AB (52 %, främst via Henry Dun- kers Förvaltnings AB) 4 243 (F)
Summa för A 7 786
aktieposter. Stiftelsen och fonden har sam- ma styrelse. I testamentet föreskrevs vilka personer, som skulle vara medlemmar av styrelsen när fond nr 2 bildades. Därefter är styrelsen självförnyande, dvs. nya med- lemmar utses av styrelsen själv. För när- varande har stiftelsens och fond nr 2:s sty- relse sex medlemmar, nämligen borgmästare L. G. Olsson, direktör Åke Stålbrandt (VD i Trelleborgs Gummifabrik Tretorn och Henry Dunkers Förvaltnings AB), direktör Hadar Hallström (ordförande i Tretorn och Trelleborgs Gummifabrik), bankdirektör Arne Belfrage, direktör Ernst Herslow (VD i Svenska Sockerfabriks AB och Invest- ment AB Öresund) samt skeppsredare Stig Gorthon (VD i Gorthon-rederierna). Stif— telsens och fondens revisorer utses av Häl- singborgs stad.
Avkastningen från donationsfond nr 2 ska successivt övergå till Hälsingborgs stad för bidrag till diverse allmännyttiga ända- mål. Avkastningen från stiftelsen ska an- vändas för att bekosta det sjukhem som en- ligt stiftelseurkunden ska inredas i den av stiftelsen ägda fastigheten.
Den från kontrollsynpunkt relevanta ägar- gruppen är således stiftelsen och donations- fond nr 2. Stiftelsen och fonden är tämligen unika i den meningen att de kontrollerar en företagsgrupplmen är i sin tur inte kontrol- lerade av någon bestämd intressegrupp. Värdet av stiftelsens tillgångar år 1967 kan
uppskattas till ca 10 mkr medan värdet av fondens tillgångar samma år kan uppskat- tas till ca 45 mkr. Det bör dock observeras att aktierna i Henry Dunkers Förvaltnings AB p. g. a. ägandeförhållandena numera in- te åsätts någon deklarationskurs. Ägargruppens intressen är starkt kon- centrerade till företag inom gummiindustrin (tabell 4:11). Sedan ett par år ingår alla företagen utom Förvaltnings AB H.D. for- mellt i en enda koncern med Henry Dunkers Förvaltnings AB som koncerntopp.
C: 12. Släkten Ericsson
Släkten har definierats som ättlingar till Elof Ericsson (T 1961) samt dessas makar och makor jämte Elof Ericssons änka. Släk- tens privata nettoförmögenhet uppgår till ca 10 mkr, varav ca 55 procent innehas av
Tabell 4: 12. Släkten Ericssons ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse ]. AB Åtvidabergs Industrier, nu- mera Facit AB (52 %, inkl. pensionsstiftelses innehav) — AB Åtvidaberg-Facit — Halda AB — AB Original-Odhner —- AB Överums Bruk
4 935 (A)
C. Företag, vari gruppen har starkt minoritetsintresse 1. Munksjö AB (13 % via Åtvida- bergs Ind.) 2 663 (A) D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller ett domine- rande minoritetsintresse 1. AB Lennartsfors Mek. Verkstad (50 %. Övriga 50 % ägs av Lennartsfors AB) 75
E. Företag, vari gruppen har be- gränsat minoritetsintresse 1. Östergötlands Enskilda Bank
(7 % via Åtvidabergs Ind.) 264 (A)
Totalsumma A+B+ C+D 7 673 Totalsumma A+B+C+D+E 7 937
tre personer. Därjämte finns två större stif- telser — Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskaplig forskning samt Ollie och Elof Ericssons stiftelse för välgörande ända— mål — som kontrolleras av släkten. Stiftelser- na tillkom 1959 och deras tillgångar består till helt övervägande del av aktier i Facit AB (tidigare AB Åtvidabergs Industrier). Med ledning av deklarationskursen för Fa- cit-aktier ultimo 1963 kan värdet av stiftel- sernas tillgångar uppskattas till ca 10 mkr. Det finns två aktieserier i Facit, varav ak- tierna med 10 gånger högre rösträtt till övervägande del innehas av släkten Ericsson och associerade stiftelser. Ägargruppen är företrädd i Skånska Bankens styrelse.
Som framgår av tabell 4: 12 är släkten Ericssons ägarintressen i stort sett koncen- trerade till Facit AB och Munksjö AB. År 1966 skedde ett samgående mellan Facit och Addo-koncernen (2 319 anställda är 1964). Betalning skedde med aktier i Facit, varigenom släkten Ericssons andel av röste- talet minskat från 52 till 44 procent samti- digt som en ny stor ägargrupp tillkommit. År 1966 såldes Facits dotterbolag AB Svens- ka Möbelfabrikerna (numera Bodafors Mö- bel AB) till det nybildade företaget Bra Bo- hag AB. Ägandeintressena i Munksjö till— kom under 1940—talet sedan detta företag en lång tid varit bankägt.
C: 13. Släkten Åhlén
Släkten Åhlén har definierats som ättlingar till J. P. Åhlén (T 1939) samt dessas makar och makor. Släktens privata nettoförmögen- het uppgår till ca 80 mkr, varav ca 70 procent innehas av fyra personer. Därjämte finns en större stiftelse, Åhlén-stiftelsen, som tillkom 1954 och kontrolleras av styrelsen för Åhlén & Holm AB. Stiftelsens till- gångar består till helt övervägande del av aktier i Åhlén & Holm. Med ledning av deklarationskursen för dessa aktier ultimo 1963 kan värdet av stiftelsens tillgångar uppskattas till ca 25 mkr. Det finns två aktieserier i Åhlén & Holm, varav aktierna med 10 gånger högre rösträtt till övervägan—
Tabell 4: 13. Släkten Åhléns ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse
1. Åhlén & Holm AB (59 %) 6 203 (A)
D. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse tillsammans med annan ägargrupp 1. Kundkredit AB (50 % via
Åhlén & Holm; övriga 50 % ägs av Industrivärden) 38
E. Företag, vari gruppen har be- gränsat minoritetsintresse 1. Svenska Yllekoncernen AB (10 % via Åhlén & Holm) 1 267 Totalsumma A+B+ C+D 6 241 Totalsumma A+B+C+D+E 7 508
de del innehas av släkten Åhlén samt stif— telsen. Ägargruppen är företrädd i Svenska Handelsbankens styrelse.
Såsom framgår av tabell 4: 13 är släkten Åhléns ägarintressen nästan helt koncen- trerade till Åhlén & Holm. År 1965 för- värvade detta företag Herrn. Meeths AB (690 anställda är 1964), vilket är det enda förvärvet av betydelse under företagets his- toria. Yllekoncernens och Kilsunds tillverk- ningar övertogs 1966 av ett nytt företag med namnet Saxylle-Kilsund AB.
I samband med Åhlén & Holm bör också nämnas den på initiativ av Åhléns bildade Stiftelsen Aktietjänst med Koncen- tra-fonderna. Åhlén & Holm uppbär stif- telsens inkomster (främst provisioner) från andelsförsäljningen och svarar i gengäld för stiftelsens förvaltningskostnader. Företaget utgör därför en slags ekonomisk garant för stiftelsens verksamhet.
C: 14. Släkten Kempe
Släkten har definierats som ättlingar till J.C. Kempe (T 1872) samt dessas makar och makor. Släktens privata nettoförmögen-
het uppgår till ca 65 mkr, varav ca två tredje- delar innehas av fyra personer. Formellt sett är släktdefinitionen mycket vid. Den förefaller dock vara rimlig med hänsyn ta- gen till förmögenhetsfördelningen inom släk- ten och ägarstrukturen i Mo och Domsjö AB.
Vid sidan av dessa privata förmögenhe— ter finns två större stiftelser — stiftelsen J. C. Kempes Minne och stiftelsen Seth M. Kempes Minne — som tillkom år 1936 resp. 1941 och kontrolleras av släkten Kem- pe. De båda stiftelserna har samma styrelse, vilken består av doktor Ragnar Kempe, direktör Stig Kempe samt överste Curt Kempff. Stiftelsernas tillgångar består till helt övervägande del av aktier i M0 och Domsjö. Med ledning av deklarationskursen för dessa aktier ultimo 1963 kan värdet av stiftelsemas tillgångar uppskattas till ca 70 mkr. Det bör observeras att aktiekur- serna för M0 och Domsjö och andra skogs— företag sjunkit kraftigt sedan 1963.
Det finns tre aktieserier i Mo och Domsjö, varav aktierna med 10 gånger högre röst- rätt till övervägande del innehas eller kon- trolleras av släkten Kempe. Ägargruppen är inte direkt företrädd i någon bankstyrelse.
Den helt övervägande delen av släkten Kempes ägarintressen finns i Mo och Dom- sjö (tabell 4: 14). I början av 1960-talet av- yttrades vissa delar av bolaget till Norr— lands Skogsägares Cellulosa AB. Investment- företaget Sanna tillkom 1961 genom om- bildning av ett äldre bolag. Under senare år har Mo och Domsjö förvärvat Bure AB (420 anställda är 1964), Svenska Oljeslageri AB (365 anställda är 1964) från Rederi- Svea samt huvuddelen av Forss AB:s skogs- tillgångar.
C: 15. Släkten Söderberg
Släkten har definierats som ättlingar till Olof Söderberg (T 1931) samt dessas makar och makor. Släktens privata nettoförmögen— het uppgår till ca 95 mkr, varav ca två tredjedelar innehas av fem personer. Där- jämte finns två större stiftelser — Ragnar Söderbergs stiftelse och Torsten Söderbergs
Tabell 4: 14. Släkten Kempes ägandeintressen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har
majoritetsintresse ]. Mo och Domsjö AB (82 % huvudsakligen via stiftel- ser och privat innehav) 5 100 (A) 2. Förvaltnings AB Sanna (över 50 %) — (A) 3. Robertsfors AB (95 %) 385 4. Vedevdgs Bruks AB (över 50 %) 368 Summa för A 5 853 C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse 1. Harrsele AB (49 % via Mo och Domsjö) — E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse ]. AB Norrlandskraft (20 % via Mo och Domsjö) 134 Totalsumma A+B+C+D 5 853 Totalsumma A+B+C+D+E 5 987
Tabell 4: 15 . Släkten Söderbergs ägandeintres- sen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har
majoritetsintresse
1. Förvaltnings AB Ratos (68 %, inkl. koncernbolags pensions- stiftelser) 2 036 (A) —— Söderberg & Haak AB —— Smedjebackens Valsverks AB 2. AB Kollin & Ström (ca 80 %) 123 Summa för A 2 159 C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse 1. AB Nordiska Armaturfabrikerna (9 % via Ratos) 1 940 (A) E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse ]. Holmens Bruks och Fabriks AB (10 %, huvudsakligen via Ratos) 5 106 (A) 2. Bultfabriks AB (17 %, huvud- sakligen via Ratos) 4 030 (F) —— AB Kanthal Summa för E 9 136 Totalsumma A+B+ C+D 4 099 Totalsumma A+B+C+D+E 13 235
stiftelse — som tillkom år 1960 och kon- trolleras av släkten. Stiftelsernas tillgångar består till helt övervägande del av aktier i Förvaltnings AB Ratos. Med ledning av deklarationskursen för dessa aktier ultimo 1963 kan värdet av Stiftelsernas tillgångar uppskattas till ca 15 mkr. Ägargruppen är företrädd i Enskilda Bankens styrelse.
Släkten Söderbergs ägarintressen omfat- tar främst Förvaltnings AB Ratos och AB Nordiska Armaturfabrikerna (tabell 4:15). Vidare har släkten p. g. a. giftermål indirekt även betydande intressen i Kopparfors AB. Några förvärv eller försäljningar av bety- delse har inte skett sedan 1963. Nämnas bör att generalkonsul Ragnar Söderberg har ett stort antal styrelseuppdrag i andra stor- företag, främst inom den Wallenbergska intressesfären.
C: 16. Släkten Bergengrena
Släkten har definierats som ättlingar till Axel Bergengren (T 1901) samt dessas makar och makor. Släktens privata netto- förmögenhet uppgår till ca 50 mkr, varav ca 60 procent innehas av tre personer. Det bör emellertid understrykas att släktdefini— tionen är diskutabel, eftersom det förefaller finnas två släktgrenar, vars ekonomiska in- tressen är tämligen klart skilda från var- andra. Den ena grenen har ägarintressen i textilindustrin (Borås Wäfveri och därmed associerade företag) medan den andra gre- nen har större ägarintressen i endast några mindre företag samtidigt som denna grens förmögenhetsinnehav är starkt koncentrerad till några få personer. Från inflytandesyn- punkt kan det därför vara riktigare att ut- gå från två ägargrupper. Släkten Bergen- gren är inte direkt företrädd i någon bank- styrelse.
Huvuddelen av gruppens ägarintressen finns i textilföretag (tabell 4: 16). I Borås Wäfveri har även Industrivärden en stor aktiepost. Av förändringar under senare år kan nämnas att Kilsunds och Yllekoncer- nens tillverkningar övertagits av det nya företaget Saxylle—Kilsund AB och att Möln- lycke-Tuppen AB förvärvats av Gamlesta-
Tabell 4:16. Släkten Bergengrens ägandein- tressen medio I963*
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse 1. AB Lomma Tegelfabrik (100 %) 35
B. Företag, vari gruppen har ett dominerande minoritetsintresse ]. Borås Wäfveri AB (30—35 %) 1 828 (A) C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse ]. Minebergs AB (ca 23 %) 700
Summa för B 2 528
D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller domine- rande minoritetsintresse 1. AB Svenskt Konstsilke (50 % ägs av vardera Borås Wäfveri och ett schweiziskt företag) 644 2. Kilsunds AB (ca 15 %, huvud- sakligen via Borås Wäfveri. Den andra stora ägargruppen är Industrivärden med 6 %) 715 (A)
Summa för D 1 359
E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse ]. Kockums Jernverks AB (ca 6 %) 1 679 2. Viskans Kraft AB (10 % via
Borås Wäfveri) 35 Summa för E 1 714 Totalsumma A+B+ C+D 3 922
Totalsumma A+B+C+D+E 5 636
* Sifferuppgifter om de privata aktieinnehavens storlek har hämtats från röstlängder hos patent- och registreringsverket.
den. Vidare har Mineberg upplösts och de- lats mellan Papyrus och Stockholms Super- fosfat (Fosfatbolaget).
C: 17. Släkten Edstrand
Släkten har definierats som ättlingar till Hans Edstrand (T 1926) samt ättlingarnas makar och makor. Släktens privata nettoför- mögenhet uppgår till ca 60 mkr, varav ca 65
3 Tillstånd att publicera uppgifter om ägande» förhållanden har inte medgivits. Röstlängder hos patent- och registreringsverket har emellertid visat sig vara användbara.
Tabell 4: 17. Släkten Edstrands ägandeintres- sen medio 1963
Antal anställda i Sverige 1960
A. Företag, vari gruppen har majoritetsintresse 1. KB Betre, Knut Edstrand & Co —— 2. Bröderna Edstrand AB (100 %
via KB Betre) 769
D. Företag, vari gruppen tillsam- mans med annan grupp har majo- ritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse ]. AB Nyby Bruks Intressenter ( 50 % ägs av vardera släkten Edstrand och Grängesbergsbo- laget) 1 377 — Nyby Bruks AB
E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse 1. Fem holdingbolag med aktie- innehav huvudsakligen i Skånska Banken ——
Totalsumma A+B+C+D 2 146 Totalsumma A+B+C+D+E 2146
procent innehas av fyra personer. Några stiftelser av betydelse finns inte. Ägargrup— pen är företrädd i Skånska Bankens styrelse.
Släktens större ägarintressen är koncen- trerade till två företag (tabell 4: 17), som före 1962 utgjorde en koncern. Aktierna i Nyby Bruk har avyttrats successivt under 1960-talet. I början av 1962 såldes hälften av aktieinnehavet (via ett förvaltningsbolag) till Grängesbergsbolaget. Två år senare köp— te Grängesbergsbolaget den andra hälften. År 1966 avyttrades huvuddelen av Sya Bruks AB (Bröderna Edstrands största dot- terbolag) till Gunnebo Bruk i utbyte mot aktier i detta företag. Ägargruppen har så- ledes under 1960-talet kraftigt minskat sitt engagemang inom industrin. Den direkta företagarverksamheten är numera koncen- trerad till partihandel.
D. Kommentar till materialet
I kapitel I diskuteras närmare olika aspekter av ekonomiskt inflytande. I detta aVSnitt
sammanfattas därför enbart det statistiska materialet och görs vissa kommentarer i an- slutning till detta. Eftersom de tre ägar- grupper, som har nära anknytning till ban- ker, diskuteras utförligt i koncentrations- utredningens undersökning av kreditmarkna- den är det oundvikligt med vissa upprep- ningar av vad som där sägs.
I tabellerna 4: 18 och 4: 19 har samman- ställts översiktliga uppgifter för de 17 un- dersökta ägargrupperna. 14 av dessa ägar- grupper består av familjer och släkter. Två ägargrupper (Industrivärdengruppen och Custos/Säfveångruppen) saknar nära ägar- mässig anknytning till vissa personkretsar men är i stället närstående varsin bank. En ägargrupp (Dunkergruppen) består enbart av stiftelser, som är fristående i förhållande till andra intressenter.
Ägargruppernas sammanlagda personliga nettoförmögenhet uppgick 1963/64 till ca 1,1 miljarder kr. Det sammanlagda värdet av tillgångarna hos andra stiftelser än pen- sionsstiftelser o. dyl., som kontrolleras av oli- ka familjer eller släkter, var samtidigt drygt en halv miljard kr. Det bör dock observe- ras dels att betydande underskattningar kan förekomma i förhållande till tillgångarnas marknadsvärde, dels att aktiekurserna i vissa fall sjunkit avsevärt sedan 1963. Särskilt den av släkten Kempe kontrollerade för- mögenheten har reducerats kraftigt. Av öv- riga stiftelser bör i första hand nämnas Svenska Handelsbankens, Skandinaviska Bankens och Stockholms Enskilda Banks pen- sionsstiftelser. Marknadsvärdet 1963 av des— sas aktieinnehav kan uppskattas till ca 270 mkr.
Antalet anställda i Sverige år 1960 vid företag, vari de 17 ägargrupperna har majo- ritetsintressen, dominerande eller starka mi- noritetsintressen samt majoritetsintressen el— ler dominerande minoritetsintressen tillsam- mans med en annan ägargrupp uppgick till 402 tusen, vilket motsvarar knappt en femte- del av totala antalet lönearbetande inom den privata sektorn. 394 tusen var anställda vid berörda företag med minst 500 an- ställda (storföretag), vilket utgör knappt 63 procent av samtliga anställda inom den
. .- __. .- . ..-g—.
Tabell 4: 18. Översikt över olika ägargruppers förmögenhet 1963/64 och större ägandeintressen i näringslivet 1963 (exkl. banker och försäkringsbolag)
Kontml' Antal anställda i Sverige 1960 Personlig 1823-12; vid företag, vari större nettoför- sers till- Summa agandemtressen innehas mögenhet gångar kol. 2 exkl. be- inkl. be- Mkr Mkr och 3 gränsade gränsade __ (ungefär- (ungefär- (ungefär- minoritets- minoritets- Agargrupp liga tal) liga tal) liga tal) intressen intressen 1 2 3 4 5 6 1. Wallenberg 125 375 500 150 900 181 100 2. Industrivärden” — — — 61 800 75 600 3. Custos/Säfveånb) — —— — 60 800 88 600 4. Wehtje 100 — 100 23 900 23 900 5. Ax:son Johnson 80 25 105 20 900 21 800 6. Klingspor/Stenbeck 45 — 45 18 300 19 200 7. Mark/Carlander 25 —d) 25 18 100 19 400 8. Broström 165 —— 165 16 800 17 000 9. Bonnier 130 — 130 14 600 20 400 10. Kockum 40 —— 40 8 400 8 500 11. Dunker —— 55 55 7 800 7 800 12. Ericsson 10 10 20 7 700 7 700 13. Åhlén 80 25 105 6 200 7 500 14. Kempe 65 70 135 5 900 6 000 15. Söderberg 95 15 110 4100 13 200 16. Bergengren 50 — 50 3 900 5 600 17. Edstrand 60 — 60 2 100 2 100 Summa 1 070 575 1 645 402 400!» 447 4006)
a) Summan av Industrivärdens aktiekapital, reservfond och kursregl. fond uppgick 1963 till ca 100 mkr.
b) Summan av Custos” och Säfveåns aktiekapital, reservfonder, kursregleringsfonder och dispositions- fonder uppgick 1963 till ca 140 mkr. c) Nettosiffror. d) En stiftelse av begränsad storlek finns.
privata storföretagssektom. Av företagen, vari ägargrupperna hade ovannämnda slag av ägarintressen, var 61 börsnoterade, vil- ket utgör ca två tredjedelar av samtliga börsnoterade företag såsom dessa definierats i tabell 4: 19.
Överlägset störst av ägargrupperna är fa- miljen Wallenberg, vars företag i kategori 1 och 2 enligt tabell 4: 19 hade en sam- manlagd sysselsättning på ca 150 tusen, motsvarande drygt 7 procent av totala pri- vata sysselsättningen. Berörda storföretag ha- de 24 procent av samtliga anställda inom den privata storföretagssektom. 25 av före- tagen var börsnoterade.
Några fullständiga uppgifter om antalet anställda utomlands finns inte men nämnas kan att sex av de största företagen (i ka- tegori 1 och 2 enligt tabell 4: 19) i vilka
familjen Wallenberg hade ägarintressen, till- sammans hade ca 100000 utlandsanställda 1960.
I koncentrationsutredningens undersök- ning av industrin redovisas uppgifter om de studerade ägargruppernas andelar av för— ädlingsvärdet år 1963 inom dels hela in- dustrin och dels olika branscher. Inom hela industrin är gruppernas sammanlagda andel ca 36 procent, varav 15 procent faller på företag inom den Wallenbergska intressesfä- ren. På branschnivå är gruppernas totala an- del i vissa fall så hög som 70—80 procent. För närmare detaljer hänvisas till nämnda undersökning.
Av de studerade ägargrupperna har tre (Söderberg, Bergengren och Edstrand) större ägandeintressen i företag med sam- manlagt mindre än 5 000 anställda i Sve-
Tabell 4:19. Vissa gruppers ägandeintressen 1963 (antal anställda i tusental) (exkl. banker och försäkringsbolag)
Antal anställda i Sverige
Antal företag (exkl. dotterbolag)
Totalt Kol. 2 Kol. 3 i vid be- i % av % av anst. Kol. 7 i Kol. 8 i Totalt rörda anst. i vid alla % av samt]. % av samt]. vid be- företag hela priv. fö- Berörda Berörda börsföretag på F-listan rörda med _>_ priv. retag med Totalt börsno- på F- med vissa med vissa Slag av ägarintressen 1963 företag 500 anst. sektorna) 2500 anst.=)berörda terade listan undantagb) undantagb)
1 2 3 4 6 7 8 10
Majoritetsintresse, dominerande eller starkt
minoritetsintresse 350 ' 33,3 — därav Wallenberggruppen 106 19,4 —- därav Industrivärdengruppen 47 2,8 -— därav Custos/Säfveångruppen 60
— därav övriga enl. tab. 4: 18
. Majoritetsintresse eller dominerande mino- ritetsintresse tillsammans med annan ägar- grupp 53 51 2,6 24 — därav fam. Wallenberg samt annan . ägargrupp 45 44 2,2 14 — övriga enl. tab. 4: 18 8 7 0,3 10 . Begränsade minoritetsintressen, ej berörda av grupp I och 2 (netto) 45 43 2,2 6,8 40 5 4 5,5 1 1,1
. Summa 1 och 2 402 394 19,5 62,5 164 61 12 67,0 33,3 . Summa 1, 2 och 3 447 437 21,7 69,4 204 66 16 72,5 44,4
a) Antalet anställda avser antalet lönearbetande 1960 enligt uppgifter till riksförsäkrin sverket. Totala antalet anställda 1960 enligt detta mått uppgick till 2 706 tusen, varav 641 tusen fanns inom den statliga och kommunala sektorn (inkl. bolag). vriga 2 065 tusen har deänierats såsom anställda inom den privata sektorn. Antalet anställda vid privatägda företag (exkl. banker, försäkringsbolag samt kooperativt och fackligt ägda företag) med 2 500 anställda uppgick 1960 till 630 tusen.
b) Svenska börsnoterade företag (exkl. banker, försäkringsbolag och dotterbolag) uppgick 1963 till 91 st. Svenska företag (exkl. banker, dotterbolag och kommunalt ägda företag) noterade på fondhandlarnas lista uppgick samma år till 36 st.
rige år 1960. En av grupperna (Bergengren) bör sannolikt delas upp i två ägargrupper vid analys av inflytandeförhållanden medan en annan (Edstrand) sedan 1963 sålt större delen av sina intressen inom industrin. P. g. a. dessa förhållanden samt berörda fö- retags begränsade storlek är det av dessa tre grupper endast Söderbergs, som är av betydande intresse vid studium av inflytan- det inom det privata näringslivet.
Det finns ett stort antal företag med 500-5 000 anställda, vari de 17 grupperna inte ens har begränsade minoritetsintressen. Av de drygt 30 företagen med minst 5 000 anställda är 1960 hade däremot de 17 ägar- grupperna mer än begränsade minoritetsin- tressen i alla utom fem, nämligen Bofors, Götaverken, Grängesbergsbolaget, SLT och Holmens Bruk. Ägargrupperna hade dock begränsade minoritetsintressen i tre av dessa (6 % i Bofors, 8 % i Grängesbergsbolaget och 14 % plus 10 % i Holmens Bruk där ägendeförhållandena är något speciella) samt i Förvaltnings AB Gilius, som i sin tur har ett dominerande minoritetsintresse i Götaverken. Endast i SLT hade således ägargrupperna inte ens begränsade minori- tetsintressen. Familjen Wallenbergs aktie- innehav i Grängesbergsbolaget har dock senare reducerats. Vidare bör observeras att röstandelen var relativt liten i vissa fall av starka minoritetsintressen när det gäller Industrivärdengruppen och Custos/Säfveån- gruppen. Den första gruppen hade endast 6 procent i Husqvarna Vapenfabrik medan den andra gruppen endast hade 6 procent i Volvo och Höganäs-Billesholm.
De sätt på vilka ägarintressena hos de olika grupperna är uppbyggda (här bortses från begränsade minoritetsintressen) visar stora skillnader med Ax:son Johnson-grup- pen och Wallenberggruppen som de båda ytterlighetsfallen. Johnsongruppens aktie- innehav är starkt koncentrerat till företag, vari den äger eller kontrollerar samtliga aktier. Dunkerstiftelserna äger alla aktier i det förvaltningsbolag, som nu är koncern- topp för nästan samtliga företag, men majo- riteterna i de största dotterbolagen är mindre än 100 procent.
Grupperna Kockum, Åhlén och Kempe innehar nästan enbart majoritetsintressen, som är mindre än 100 %. Bonniergruppen har främst majoritetsintressen av båda slagen men därjämte finns betydande starka minoritetsintressen. Grupperna Broström och Ericsson har främst icke 100-procentiga majoritetsintressen men vid sidan härav innehas relativt sett tämligen omfattande intressen av annat slag. Söderberggruppens intressen fördelar sig tämligen jämnt mellan icke 100-procentiga majoritetsintressen samt starka minoritetsintressen.
Hos Custos/Säfveångruppen har ägandet främst formen av dominerande och starka minoritetsintressen medan det hos Industri- värdengruppen även finns ett starkt inslag av majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse tillsammans med en annan ägargrupp. Hos Wehtjegruppen och Klings- por/Stenbeckgruppen är det en kraftig övervikt för starka minoritetsintressen. Mark/Carlandergruppens ägande har hu- vudsakligen karaktär av dominerande mino- ritetsintresse tillsammans med en annan ägargrupp.
Hos Wallenberggruppen finns företrädes- vis dominerande minoritetsintressen varför gruppen i denna mening uppvisar vissa lik- heter med de båda andra bankgrupperna. Ägandemönstret är emellertid betydligt mera komplicerat inom Wallenberggruppen än övriga grupper. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är den dominerande aktieägaren i banken, Investor och Providentia. De båda holdingbolagen äger i sin tur direkt och via sina dotterbolag betydande poster i ett stort antal företag. Mycket ofta kompletteras dessa poster med familjen Wallenbergs pri— vata aktieinnehav och av bankens pensions— stiftelses placeringar. I vissa företag är dock i stället Knut och Alice Wallenbergs stif- telse den största ägaren. Inom vissa sektorer av Wallenberggruppen finns ett mycket ut— präglat »pyramidbyggande», dvs. domine- rande minoritetsintressen innehas i ett före- tag, som i sin tur har dominerande minori- tetsintressen i ett annat företag, som i sin tur . . . etc. Redan kedjan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse -— Investor och
Providentia — övriga företag innebär »pyra— midbyggande» men kedjorna är i vissa fall längre, såsom framgår av vidstående sche— ma.
Tillgångarna hos Knut och Alice Wallen- bergs stiftelse ägs varken av privatpersoner eller det offentliga.4 Stiftelsens aktieinnehav är genom sin storlek och sammansättning avgörande för storleken av den Wallen- bergska intressesfären. Familjen Wallen- bergs starka position inom svenskt närings- liv bygger därför på den fullständiga kon- trollen över en förmögenhetsmassa, som inte tillhör familjen.
Även om hänsyn tas till eventuella under- skattningar av den förmögenhet, som fa- miljen Wallenberg äger och/eller kon- trollerar, är totalbeloppet (500—600 mkr) förvånansvärt litet i förhållande till det stora antal företag, vari familjen har bety- dande ägandeintressen. Förklaringarna till denna diskrepens är två, nämligen dels att ägandet med få undantag har karaktär av minoritetsintresse i företag med många ak- tieägare och dels att »pyramidbyggandet» är långt drivet. Båda företeelserna är »kapi- talsparande» i den meningen att de mins- kar storleken av den minsta kapitalinsats, som kan vara nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag.
Följande helt hypotetiska exempel bely- ser effekten av minoritetsintresse kopplat med »pyramidbyggande».
Antag att 20 % av röstetalet är tillräck- ligt för att ge »working control» över ett företag samt att röstetalet är lika med an- tal aktier. Antag vidare att personen X äger 20 % av bolaget A:s aktiekapital, som i sin tur äger 20 % av bolaget B:s aktie- kapital, som i sin tur äger 20 % av bo- laget Czs aktiekapital. X kontrollerar såle- des både A, B och C. Hans andel av A:s aktiekapital är 20 %, av B:s aktiekapital (via A) 4 % och av C:s aktiekapital (via A och B) endast 0,8 % .
Antag att de tre bolagens aktiekapital vardera är 1 milj. kr och tillsammans så- ledes 3 mkr. Då kan X med en kapitalin- sats av 200000 kr (motsvarande 7 % av bolagens totala aktiekapital) uppnå faktisk
kontroll över alla tre bolagen, vilket kan jämföras med de 600000 kr, som skulle krävas vid direkt innehav av 20 % i alla bolagen och de 1 500 300 kr, som skulle krävas vid direkt majoritetsintresse. Finns aktieserier med olika rösträtt blir den kapi- talsparande effekten extremt stor. Om X:s aktier har tio röster i alla tre bolagen medan alla övriga aktier endast har en röst kan X med en kapitalinsats på ca 25 000 kr uppnå faktisk kontroll över alla bolagen vid »pyramidbyggande». Dessa 25 000 motsvarar 0,8 procent (åtta pro- mille) av bolagens totala aktiekapital. Tio gånger högre rösträtt för ett slag av aktier i ett företag är tillåtet enligt aktiebolags- lagen. För vissa företag såsom L. M. Erics— son och SKF gäller fortfarande den före- gående aktiebolagslagens regler, som tillät tusen gånger högre rösträtt för vissa aktier.
Att »pyramidbyggandets» kapitalsparande effekt som sådan skulle vara ett motiv för ägandets organisation inom Wallenberg- gruppen finns i och för sig inte några belägg för. När det gäller vissa av de längsta ägandeleden finns uppenbarligen speciella historiska och tekniska förklaringar. Således var Svenska Fläktfabriken tidigare helägt dotterbolag till ASEA och SAAB har sitt ursprung i bl. a. en avdelning inom Svenska Järnvägsverkstäderna. Den kapitalsparande effekten av »pyramidbyggande» tillsammans med minoritetsägande är dock ett faktum, oavsett om effekten medvetet eftersträvats eller ej.
Sedan mitten av 1963 har genom fusioner och på annat sätt inträffat förändringar i ägandeförhållandena inom näringslivet. De viktigaste av dessa förändringar har redovi- sats i anslutning till tabellerna i föregående avsnitt utom vad gäller de, som berör de tre bankgrupperna. För dessa finns upp- gifterna istället redovisade i utredningens undersökning av kreditmarknaden. Bland det mest iögonfallande i utvecklingen under 1960—talet är uppkomsten av ett antal finan- sieringsbolag, som är närstående olika banker och som främst inriktar sig på att köpa upp
' Samma gäller självfallet för övriga stiftelser, som redovisats i föregående avsnitt.
Schema över företag, vari familjen Wallenberg 1962/63 hade större ägarintressen (exkl. banken, Investor, Providentia) och dessa företags viktigare ägarintressen i varandra. 1. 2. 3. 4. 5. . Sthlm- Göta ' Incentive Saltsjön Kan albol. Contractor Drott 6. 7. 8. 9. 10. Söderhamns Svenska Ma- Verkstäder skinverken Kohlswa Motortank SILA ] 1. 12. 13. 14. 15 . Wifstavarf WikmanS- Ko arfors STAB S K F hyttan PP ' ' ' 16. 17. 18. 19. Atlas Scania- Alfa- Copco Vabis L' M" E Laval 20. 2 22. 24. A. S. ] Garphyttan N. K. 21 . V 23. V 25. )( Nordströms : . SAAB Linbanor Turitz 26. 29. : ASEA Papyrus 27. + 28. + 30. t 31. 5 Sven k -- Fläktsfazbr. Electrolux Nymolla Oppboga ........................................................................ 32. V 33. 34. Ynge'eds' fors Stora Kemi- Kopparberg —> Intressen ...................................................................... 35. T Sthlms _ _) Superfosfat
_ri
. Nordiska Unifos Syrgas 38. V , Barnängens
Tekn. Fabr.
små och medelstora företag. Även de äldre, bankerna närstående investmentbolagen har gjort sådana förvärv. Under perioden 1/7 1962 —— 30/6 1966 gjorde dessa finansieringsbolag och investmentbolag ca 90 förvärv av företag med tillsammans nära 20 000 anställda. Sedan andra halvåret 1966 har emellertid bolagens aktivitet i detta avseende minskat kraftigt.
Avslutningsvis bör erinras om att de olika grupper av företag, som här studerats, inte kan likställas med koncerner som beslutsen- heter enbart på grundval av ägandeför- hållandena. Av de olika företagsgruppema torde endast Wallenberggruppen, Industri- värdengruppen och Custos/Säfveångrup- pen kunna karakteriseras som stora enligt internationell måttstock. Ingen av de övriga grupperna omfattade företag med tillsam- mans över 25 000 anställda år 1960. Som jämförelse kan nämnas att det genomsnitt- liga antalet anställda vid de 25 största västtyska industriföretagen (på koncernnivå) år 1960 var 59 700. Motsvarande siffra för de 50 största företagen var 40 700 och för de 100 största företagen 25 600.&
5 Bilaga till Bericht öber das Ergebnis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirt- schaft, sid. 554.
KAPITEL V
I de båda föregående kapitlen har främst redogjorts för aktieägandets sammansättning i olika avseenden. En av koncentrations- utredningens uppgifter är emellertid att un— dersöka relationerna mellan ägande och in- flytande. I detta kapitel lämnas därför en redogörelse för stämma, styrelse och verk- ställande direktör, som är avsedd att så långt möjligt komplettera tidigare redovisa- de uppgifter om ägandeförhållandena.
A. Bolagsstämma
Formellt är stämman högsta beslutande in- stans inom ett aktiebolag. I aktiebolag med många ägare (dvs. i praktiken börsnoterade bolag) är teoretiskt sett deltagande i bo- lagsstämman den enda möjligheten för fler- talet aktieägare att direkt ge sin mening tillkänna om bolagets skötsel. Å ena sidan hävdar många bedömare att stämmans re— ella inflytande i börsnoterade bolag är utom- ordentligt litet för att inte säga obefintligt. Å andra sidan har frågan om »ägardemo- krati» uppmärksammats i den politiska de- batten. Både stämmans formellt starka ställ- ning och debatten om ägardemokrati moti- verar en kartläggning av stämmodeltagan- dets nuvarande omfattning och karaktär. Såsom nämndes i inledningen till före- gående kapitel ombads företagen vid enkä- ten 1963 att till utredningen även insända en avskrift av röstlängden från 1963 års ordinarie bolagsstämma. Undersökningen omfattar därför 282 företag, eftersom dot— terbolag till utländska företag är ointressan— ta i detta sammanhang. Några företag väg- rade lämna de önskade röstlängdsavskrifter-
Stämma, styrelse och verkställande direktör
na. I enstaka fall har dock röstlängder fun- nits tillgängliga hos patent- och registrerings- verket för något av åren 1960—62 samt 1964 eller för extra stämma 1963. Dessa röstlängder har då i stället använts. Det slutliga bortfallet uppgår till 17 företag. Därjämte har några företag lämnat ofull- ständiga uppgifter på en del punkter.
I vissa hänseenden har undersökningsre- sultaten kunnat jämföras med resultaten från en tidigare undersökning, som gjorts av fil. lic. Gunnar Lindgren. Undersökning- en omfattar 163 privata storföretag år 1942 (av totalt 208), som under något av åren 1939—48 till patent- och registreringsver- ket insänt röstlängder. Bortfallet är således relativt stort och de bearbetade röstlängder- na är fördelade över en 10-årsperiod. Bort- fallet omfattar bl. a. samtliga banker och försäkringsbolag, eftersom patent- och re- gistreringsverket inte är registreringsmyndig- het för dessa.1
A: 1. På stämmorna representerad andel av totala röstetalet
Ett mått på aktieägarnas benägenhet att del- ta i bolagsstämmorna är andelen av totala röstetalet, som är representerad vid stäm- man. Som framgår av tabellerna 5:1 och 5: 2 är i genomsnitt mer än två tredjedelar av röstetalet i de undersökta företagen re— presenterade på stämmorna.2 Skillnaderna
1 Genom att utredningen haft tillgång till pri- märmaterialet har det varit möjligt att justera klassindelningarna när så ansetts önskvärt. Un- dersökningen för 1942 års storföretag redovisas i Lindgren [2] och omfattar ett företag mer än vad som angivits i kapitel II. 2 Med uttrycken genomsnittlig och genomsnitt avses i fortsättningen medianvärden när inget an- nat sägs.
och 1963. Tabell 5: 1. Vid bolagsstämman representerad andel av röstmassan hos större företag »1942»
Antal företag med följande andel av röstmassan representerad vid bolagsstämman
0,1— 20,1— Slag av företag
2 3 4
1
Samtliga företag är 1963 70 64 Fördeln. i procent 6,4 26,4 24,2 Storleksklass 111 8 38 27 II 1 13 11 I 0 5 17 0 8 14 9
Rel. till börsen
50,1— 20,0% 50,0% 80,0% 95,0% 99,9% % uppg.
80,1— 95,1— 100,0
Summa
5 6 7 8 9
23 78 8,7 4,9 29,4 — 100,0 5 2 12 5 97 11 6 29 6 77 3 5 34 2 66 4 o 3 4 42
A 14 54 25 4 1 0 7 105 F 2 10 14 5 0 2 5 38 EB l 6 25 14 12 76 5 139 Samtliga företag år »1942» 9 29 39 20 17 49 45 208 Fördeln. i procent 5,5 17 ,8 23,9 12,3 10,4 30,1 —— 100,0 Storleksklass III 5 1 3 1 1 6 3 10 20 68 11 2 9 1 1 9 8 12 10 61 I 2 7 17 5 6 27 15 79 Rel. till börsen A 6 l 6 10 2 0 0 1 8 52 F 2 7 12 5 2 0 8 36 EB ] 6 17 1 3 15 49 19 120 Beteckningar: Storleksklass 1942 resp. 1960 III: 2 1 500 anst. II: 1 499—750 anst. 1: 749—500 anst. 0: ( 500 anst. Anm. Se texten.
mellan olika grupper av företag är emel- lertid stora. Andelen representerade röster sjunker med stigande företagsstorlek främst beroende på att frekvensen av börsnoterade företag (som har många aktieägare) är po- sitivt korrelerad med företagsstorleken. I de börsnoterade företagen är representations- andelen i genomsnitt knappt 40 %. I 30 av de 98 undersökta börsföretagen är mer än halva röstetalet representerat på stämman.
I företag, som helt saknar anknytning till aktiemarknaden, är det endast i ett få- tal fall, som mindre än hälften av röste- talet är företrätt på stämman. Vanligen är samtliga aktier representerade. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att i dessa
Börsrelation 1942 resp. 1963 A: Noterade på börsen F: Noterade på fondhandlarnas lista EB: Övriga företag
företag kan bolagsstämman som sådan i sär- skilt utpräglad grad vara en ren formalitet. Om samtliga aktieägare är anställda i före- taget eller på annat sätt direkt engagerade i företagets verksamhet förekommer det att ett protokoll upprättas, vilket cirkulerar bland ägarna för justering. I och med att protokollet justerats av samtliga ägare, anses dessa ha varit närvarande vid stämman och där fattat beslut.
Jämförelser med 1942 års undersökning visar att både medianvärdet och medeltalet för andelen företrädda röster minskat se- dan 1942 sett för samtliga undersökta före- tag. Hänsyn måste emellertid tas till att i Lindgrens undersökning:
! l
Tabell 5 : 2. Medianvärden m. m. för vid bolagsstämman representerad andel av röstmassan hos större företag »1942» (163 st) och 1963 ( 265 st).
1963 »1942»
Nedre Övre Kvartil- Ovägt Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal Median medeltal 1 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag 40,8 72,3 100,0 59,2 67,5 84 74 Storleksklass III 29,3 49,8 74,3 45,0 53,6 67 63 11 60,4 94,5 100,0 39,6 79,5 87 75 I 74,5 100,0 100,0 25,5 85,0 97 81 0 24,5 43,3 69,7 45,2 49,5 -—— — Rel. till börsen A 25,7 39,4 52,5 28,6 41 ,4 33 42 F 42,8 62,4 75,8 33,0 60,5 57 58 EB 81,7 100,0 100,0 18,3 88,4 100 89
Beteckningar: se tabell 5: l.
a) ingår nio utländska dotterbolag
b) ingår inga företag med mindre än 500 årsanställda
0) finns ett betydande bortfall omfattan- de bl. a. banker.
En jämförelse mellan röstandelarna för företag inom samma undergrupp tyder i stället snarast på en ökning av representa- tionsbenägenheten, vilket för de börsnote- rade företagen bör bedömas mot bakgrund av att genomsnittliga antalet aktieägare san- nolikt ökat avsevärt sedan 30- och 40—ta- len. Det finns dock anledning att anta att andelarna enligt 1942 års undersökning in- nebär en viss underskattning p. g. a. bort-
fallets sammansättning varför ökningen av andelen företrädda röster torde vara liten.
Som nämnts är skillnaderna mellan olika grupper av företag betydande. Men även spridningen inom resp. företagsgrupp är av- sevärd. Anledningen härtill torde i första hand vara stora variationer i ägarstrukturen även inom varje undergrupp. I vissa fall kan det dock tänkas att tillfälliga faktorer medför en exceptionellt hög eller låg re- presentationsbenägenhet.
Som tidigare framgått har 58 av de un- dersökta företagen aktier med olika stort röstvärde. Inte oväntat är representations- benägenheten mindre hos ägare av aktier
Tabell 5: 3. Andel vid bolagsstämman representerade aktier 1963 i 56 företag med röstdifferentie- ring. Aktier med Aktier med Antal högre röst- lägre röst- Samtliga Slag av företag företag värde (%) värde (%) aktier (%) 1 2 3 4 5 Företag med röstförhållandet
S 10: 1 43 65,4 51,2 57,1 Företag med röstförhållandet
2 100: 1 15 68,3 42,7 52,7 Samtliga företag med röst—
differentiering 56 66,2 49,0 56,0
a) För ytterligare två företag med röstförhållandet 5 10: l saknas uppgifter. b) Andelarna avser ovägda medeltal.
med lägre röstvärde (tabell 5: 3). Särskilt markanta är skillnaderna hos börsnoterade företag. Av börsnoterade aktier med 1/100 eller mindre av övriga aktiers röstvärde vid sam- ma bolag är i medeltal endast 10 % repre- senterade på stämmorna.
Den lägre representationsbenägenheten för förekommande aktier med lägre röstvärde medför att företrädd andel av aktiekapita- let genomsnittligt är något lägre än mot- svarande andel av röstetalet. Vid 178 av de 265 undersökta företagen är mer än hal- va röstetalet representerat på stämman. Sam- ma andel av aktiekapitalet är representerad vid 170 företags stämmor.
A: 2. Närvarande och representerade ägare
I regel är således en avsevärd del av totala röstetalet representerad även på börsnote-
rade företags bolagsstämmor. Nästa fråga av intresse är hur stämmodeltagare och representerade aktieägare fördelar sig i olika avseenden.
Antalet vid bolagsstämman närvarande röstberättigade personer är i regel litet (ta- bell 5:4 och 5:5). Genomsnittliga antalet för samtliga företag är 11 st. och för börs- noterade företag 22 st. Endast vid en femtedel av alla stämmor är mer än 25 röstberättigade närvarande. Största antalet stämmodeltagare har ett icke börsnoterat partihandelsföretag (255 st.) och ett av de största börsnoterade verkstadsföretagen (165 st.).
Trots det relativt låga antalet stämmodel- tagare visar en jämförelse med Lindgrens material att besöksfrekvensen sannolikt ökat under de två senaste årtiondena inom fler- talet företagsgrupper, särskilt gruppen börs-
Tabell 5: 4. Antal närvarande personer vid bolagsstämman has större företag »1942» och 1963.
Antal företag, där följande antal personer var närvarande vid bolagsstämman 1—5 6—1 0 11—25 26— Ingen
Slag av företag pers. pers. pers. pers. uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 Samtliga företag
är 1963 75 48 90 52 17 282 Fördeln. i procent 28,3 18,1 34,0 19,6 — 100,0 Storleksklass 111 7 10 44 31 5 97 II 29 19 19 4 6 77 I 33 1 3 1 3 5 2 66 0 6 6 14 12 4 42 Rel. till börsen A 1 10 48 39 7 105 F 4 8 16 7 5 38 EB 70 32 26 6 5 139 Samtliga företag
år »1942» 58 62 31 12 45 208 Fördeln. i procent 35,6 38,0 19,0 7,4 _ 100,0 Storleksklass III 12 19 13 4 20 68 11 17 22 9 3 10 61 I 29 21 9 5 15 79 Rel. till börsen A 5 16 9 4 18 52 F 3 13 8 4 8 36 EB 50 33 14 4 1 9 120
Beteckningar: se tabell 5: 1.
Tabell 5: 5. Medianvärden m. m. för antal närvarande personer vid bolagsstämman hos större företag »]942» (163 st) och 1963 ( 265 st).
1963 »1942»
Nedre Övre Kvartil- Ovägt Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal Median medeltal 1 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag 5 11 22 17 18.8 7 9,9 Storleksklass III 12 20 33,5 21,5 26,0 9,5 11,9 II 4 7 14 10 13,4 7 9,1 I 3 5 14 1 1 9,6 6 9,0 0 8,8 16,5 31,5 22,7 26,7 —- — Rel. till börsen A 14 22 34 20 29,8 10 13,1 F 7 13 17 10 22,5 10 1 1,7 EB 2 5 9,3 7,3 9,8 6 8,3
Beteckningar: se tabell 5: 1.
Tabell 5: 6. Antal representerade aktieposter vid bolagsstämman hos större företag »]942» och 1963.
Antal företag, där följande antal aktieposter var representerade vid bolagsstämman 1—5 6—10 11—25 26—50 51— Ingen
Slag av företag ägare ägare ägare ägare ägare uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 Samtliga företag
är 1963 53 24 59 53 75 18 282 Fördeln. i procent 20,1 9,1 22,3 20,1 28,4 —— 100,0 Storleksklass Ill 7 3 16 24 41 6 97 II 20 12 18 12 9 6 77 I 23 7 16 10 8 2 66 0 3 2 9 7 17 4 42 Re]. till börsen A 1 0 15 29 52 8 105 F 1 3 10 7 12 5 38 EB 51 21 34 17 1 1 5 139 Samtliga företag
är »1942» 38 46 49 20 10 45 208 F ördeln. i procent 23,3 28,3 30,1 12,3 6,1 —— 100,0 Storleksklass III 6 13 19 6 4 20 68 II 14 12 17 5 3 10 61 I 1 8 21 1 3 9 3 1 5 79 Rel. till börsen A 1 6 15 4 8 18 52 F 2 4 10 1 1 1 8 36 EB 35 36 24 5 1 19 120
Beteckningar: se tabell 5 : 1.
1963
Tabell 5: 7. Medianvärden m. m. för antal representerade aktieposter vid bolagsstämman hos större företag »1942» (163 st) och 1963 ( 264 st).
» 1 942»
Nedre Övre Kvartil- Ovägt Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal Median medeltal 1 2 3 4 5 4 6 7 8
Samtliga företag 8 23 58 Storleksklass III 17 47 (85) II 5 1 3 28 I 4 1 1,5 27,8 0 19 45 (141)
50 106,4+? 10 16,9+ ? (68) 216,4+? 13,5+? l9,3+? 23 34,8 10 17,4 23,8 37,2 9 14,7 (122) 93,4+ ? — —
Rel. till börsen A 33 51 117 84 24l,9+? 16+? 22,6+? F 19 32 83 64 66,4 19,5 31,2 EB 3 8 22 19 18,4 7 11.0
Beteckningar: se tabell 5: 1. Anm. Frågetecknen markerar att i vissa
ofullständigheter i materialet påverkar
främst medeltalet och kan något påverka även median-
fall uppgifter saknats om representerade aktiers fördelning på antal poster. I 1942 års undersökning saknas sådana uppgifter för 5 företag. I 1963 års undersökning saknas sådana uppgifter för 10 företag, varav ett är i storleksklass 0 och nio i storleksklass 111. Dessa
och
kvartilvärden. Såvitt kunnat bedömas avviker de 10 företagens stämmor inte markant från övriga företags. Vid ett företag var uppenbart antalet ospecifiserade poster mycket stort, varför detta företag
noterade företag. För de sistnämnda företa— gen har enligt undersökningarna antalet stämmodeltagare mer än fördubblats. Tänk- bara förklaringar till ökningen är dels det ökade antalet aktieägare, dels vissa företags ambitioner att med olika medel stimulera aktieägarnas intresse av att delta i stäm-
morna.
Ett stort antal av de vid en stämma när- varande personerna representerar mer än en aktieägare. Antalet representerade aktieäga- re är därför betydligt större än antalet när- varande (tabell 5: 6 och 5: 7).
För samtliga undersökta företag är me- dianantalet representerade aktieägare 23 st. Medeltalet är däremot över 100 beroende på att det starkt påverkas av några få extrema värden. Således är drygt 6500 aktieägare representerade vid en av storbankernas stäm- ma och drygt 5 600 vid en av de största verkstadsföretagens stämma.
Vid de börsnoterade företagens stämmor är i genomsnitt 51 aktieägare representerade. Skillnaderna mellan börsnoterade företag och företag utan anknytning till aktiemark- naden är ännu mer påtagliga än när det
146 inte medtagits i undersökningen (ingår i gruppen »ingen uppgift» i tabell 5: 6.)
gäller antalet närvarande vid stämmorna. Spridningen är emellertid stor inom samtliga grupper.
Motsvarande uppgifter enligt 1942 års undersökning är något ofullständiga men trots detta kan slutsatsen dras att antalet representerade aktieägare vuxit påtagligt se- dan 30- och 40-talen. Särskilt förefaller detta gälla börsnoterade företag. Förklaringarna härtill torde i stor utsträckning vara samma, som de vilka anfördes beträffande ökningen av antalet närvarande vid stämmorna. Ytter- ligare en förklaring kan vara att styrelserna och de större ägarna till följd av ökningen i antalet aktieägare mer än tidigare systema- tiskt samlar in röstfullmakter från andra aktieägare. Likaså kan aktieägarföreningar och aktieägarkonsortier förekomma i större utsträckning. Omfattningen av styrelsers full- maktsinsamling, aktieägarföreningar och konsortier behandlas i avsnitt B.
Antalet representerade aktieägare kan ställas i relation till totala antalet aktieägare i resp. företag (tabellerna 5: 8 och 5: 9). Skillnaderna mellan börsnoterade företag och övriga företag är som väntat stora. Ge-
Tabell 5: 8. Vid bolagsstämman representerad andel av aktieägarna hos större företag 1963.
Antal företag med följande andel av aktieägarna representerade vid bolagsstämman
0,1— 1,1— 5,1— 25,1— 50,1— 100,0 Ingen Slag av företag 1,0 % 5,0 % 25,0 % 50,0 % 99,9 % % uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag år 1963 33 40 46 17 19 79 48 282 Fördeln. i procent 14,1 17,1 19,7 7,3 8,1 33,7 — 100,0 Storleksklass III 25 22 14 2 4 12 18 97 11 2 8 11 6 9 30 11 77 I 1 2 13 4 6 34 6 66 0 5 8 8 5 0 3 13 42 Re]. till börsen A 32 35 14 1 2 0 21 105 F 1 4 15 4 0 2 12 38 EB 0 1 17 12 17 77 15 139
Beteckningar: se tabell 5: ]. Anm. Bortfallet för 1963 är förhållandevis stort p. g. a. att i vissa fall uppgifter saknats om represen- terade aktiers fördelning på olika poster och i andra uppgifter saknats om antalet aktieägare.
nomsnittligt är 1,5 % av aktieägarna i börs- noterade företag representerade på stäm- man. Endast i en fjärdedel av de undersökta börsnoterade företagen är mer än 3,5 % av aktieägarna representerade. 1 företag, vars aktier varken är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista, är däremot i drygt 60 % av fallen samtliga aktieägare represen- terade.
Redan en jämförelse mellan å ena sidan representerad andel av totala röstetalet och
å andra sidan representerad andel av antalet aktieägare visar att det företrädesvis är de största aktieägarna, som själva eller via om- bud deltar i bolagsstämmorna. Detta fram- går också av tabell 5: 10, som visar hur stor andel av den representerade röstmassan, som tillhör de 20 största ägarna i resp. före- tag. Att de 20 största ägarna i företag utan anknytning till aktiemarknaden i många fall innehar samtliga röster på stämman är en följd av att totala antalet ägare i dessa före-
Tabell 5: 9. Medianvärden m.m. för andel representerade aktieägare vid bolagsstämman has 234 större företag 1963.
Nedre Övre Kvartil— Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal l 2 3 4 5 6 Samtliga företag 2,6 23,3 100,0 97,4 45,5 Storleksklass 111 0,7 2,2 14,7 14,0 22,1 11 12,3 83,5 100,0 87,7 61,3 1 22,5 100,0 100,0 77,5 70,6 0 1,9 9,7 28,9 27,0 21,3 Rel. till börsen A 0,7 1,5 3,5 2,8 5,0 F 7,2 13,3 25,3 18,1 21,1 EB 56,3 100,0 100,0 43,7 78,1
Beteckningar: se tabell 5: 1.
Tabell 5: 10. Andel av röstmassan vid 1963 års bolagsstämma hos större företag, som utgjordes av röster för aktier tillhörande de 20 största aktieägarna i resp. företag.
Antal företag, där följande andel av den vid bolagsstämman representerade röstmassan utgjordes av röster för aktier tillhöriga de 20 största ägarna
0,0— 50,0 %
2
50,1— 75,0 %
3
Slag av företag
4
1
Samtliga företag
är 1963 17 38 39 Fördeln. i procent 6,6 14,8 15,2 Storleksklass III 7 19 17 11 3 6 7 I 1 4 7 0 6 9 8
Rel. till börsen
75,1— 90,0 %
90,1— Ingen 99,9 % uppg.
5 6 7 8
100,0 % Summa
73 90 25 282
28,4 35,0 — ”30,0
29 14 11 97 19 36 6 77 15 37 2 66 6
A 12 23 18 39 1 12 F 3 7 7 11 2 8 38 EB 2 8 14 23 87 5 139
Beteckningar: se tabell 5: 1.
tag ofta är mindre än 20. Men även på de börsnoterade företagens stämmor har de 20 största ägarna en mycket stark ställning. Endast vid 12 av de 93 undersökta börsföre- tagen innehar de 20 största ägarna mindre än hälften av samtliga på stämman före- trädda röster. Vid 40 börsnoterade företag är de 20 största ägarnas andel 90 % eller högre.
Skillnader i representationsbenägenhet finns även mellan de tre ägarkategorierna fysiska personer, svenska aktiebolag och övriga juridiska personer. I tabell 5:11 re- dovisas andelen representerade ägare inom resp. ägarkategori vid börsnoterade företags
stämmor. Som framgår är medianvärdet för svenska aktiebolag 8,4 %, vilket är flera gånger högre än motsvarande tal för de båda övriga ägarkategorierna.
Fördelas representerade röster efter ägar- kategori framgår att de fysiska personernas andel i genomsnitt uppgår till 65 % för samt- liga undersökta företag där fysiska personer förekommer som ägare (tabell 5: 12). I börs- noterade företag är de fysiska personernas andel drygt 40 % — dvs. betydligt mindre — medan aktiebolagens andel är drygt 45 %. Om de i kap. III särskilt undersökta 15 före- tagen (tabell 3: 23) är någorlunda represen- tativa för börsnoterade företag skulle detta
Tabell 5: ]1. Vid 1963 års bolagsstämma representerade andelar av olika slags aktieägare i 82 börsnoterade företag.
Antal företag med följande andel av aktieägarna representerade vid bolagsstämman Repr. 50,1— Inga äg. andel, 0,1—-— 1,1— 5,1— 25,1— 100,0 av ang. median- Slag av företag 0,0 % 1,0 % 5,0 % 25,0 % 50,0 % % kategori S:a värde 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Fysiska personer 0 36 32 12 0 2 0 82 1,4 Svenska aktiebolag 4 0 21 47 7 1 2 82 8,4 Övr. jur. personer 8 22 39 13 0 0 0 82 1,8
Tabell 5 : 12. Vid 1963 års bolagsstämma representerade röster, fördelade efter slag av aktieägare.
Genomsnittlig procentuell andel röster tillhörande följande typ av ägare (antal företag inom parentes) a)
Fysiska personer Aktiebolag Övr. jur. personer Bolag Bolag Bolag Samtliga med fys. Samtliga med aktie- Samtliga med övr. jur. Slag av företag bolag pers. repr. bolag bol. repr. bolag pers. repr. 1 2 3 4 5 6 7 Börsnoterade 40,5 40,5 42,7 46,4 16,8 19,0 företag (87 st.) (87 st.) (87 st.) (80 st.) (87 st.) (77 st ) Företag not. på 53,5 53,5 29,1 38,4 17,4 26,1 fondhandl. lista (33 st.) (33 st ) (33 st.) (25 st.) (33 st.) (22 st ) Övriga 78,1 85,7 9,9 42,6 12,1 36,8 företag (134 st.) (122 st.) (134 st.) ( 31 st.) (134 st.) (44 st ) Samtliga 62,0 65,1 23,6 44,1 14,4 25,6 företag (254 st.) (242 st.) (254 st.) (136 st.) (254 st.) (143 st.)
a) Genomsnitt räknat som ovägt medeltal.
betyda att fysiska personer svarar för lägre andel av på stämmorna representerade rös- ter än av företagens totala aktiekapital. Den- na skillnad mellan de båda andelarna före- , faller också rimlig mot bakgrund av vad som ovan sagts om olika ägarkategoriers representationsbenägenhet.
Såsom tidigare framgått företräds många aktieägare på stämmorna av ombud. Som fullmaktsröstning betraktas här röstning
både för andra fysiska personer och för juri- diska personer. Sammanlagt deltog drygt 4900 personer i 1963 års stämmor vid de 263 företag för vilka uppgifter finns (tabell 5: 13). Antalet stämmodeltagare är räknat brutto, dvs. en person som deltagit i exem- pelvis två stämmor har räknats två gånger. Vid företag, som varken är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista, röstar ca två tredjedelar av stämmodeltagarna en-
Tabell 5: 13. Antal stämmodeltagare, som utövade fullmaktsröstning vid 1963 års bolagsstämma hos större företag.
Antal personer som röstade för
Enbart egna Egna aktier Enbart
Slag av företag aktier och fullmakter fullmakter Summa 1 2 3 4 5 Börsnoterade företag: (96 st.) Sammanlagt ant. stämmodeltagare 1 585 1 002 289 2 876 Fördelning i procent 55,0 34,9 10,1 100,0 Företag not. pd fondhandl. lista:
(33 st.) Sammanlagt ant. stämmodeltagare 440 239 64 743 Fördelning i procent 59,3 32,1 8,6 100,0 Övriga företag: (134 st.) Sammanlagt ant. stämmodeltagare 865 305 144 1 314 Fördelning i procent 65,9 23,2 10,9 100,0 Samtliga företag: (263 st.) Sammanlagt antal stämmodeltagare 2 890 1 546 497 4 933 Fördelning i procent 58,5 31,4 10,1 100,0
Tabell 5: 14. Antal representerade aktieposter per stämmodeltagare vid 1963 års bolagsstämma hos större företag.
Antal företag, där antalet representerade aktieposter per stämmodeltagare utgjorde
1,1— 1,6— 2,1— 2,6— 3,1—— 5,1— Ingen Slag av företag 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 5,0 10,0 10,1— uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Samtliga företag 49 52 43 30 Fördeln.iprocent 19,2 20,4 16,8 11,8
Storleksklass 111 6 17 18 14 11 19 15 14 5 I 21 10 7 6 0 3 10 4 5 Rel. till börsen A 1 19 15 13 F 2 6 7 6 EB 46 27 21 11
18 36 14 13 27 282
7,1 14,1 15,5 5,1 _ 100,0 5 14 3 6 14 97 4 5 6 3 6 77 9 9 l 1 2 66 0 8 4 3 5 42 10 12 8 10 17 105 1 7 2 2 5 38 7 16 5 l 5 139
Beteckningar: se tabell 5: ].
bart för egna aktier. Vid börsnoterade före- tag är motsvarande andel lägre (55 %) me- dan i stället röstning för egna och andras aktier tillsammans är högre (35 %). Andelen stämmodeltagare, som enbart företräder av andra ägda aktier, är relativt oberoende av aktiespridningen. Mer än hälften av dessa stämmodeltagare företräder enbart juridiska personer.
I medeltal representerar stämmodeltagarna något mindre än två aktieposter hos samtliga undersökta företag (tabell 5: 14). Motsvaran- de medeltal hos börsnoterade företag är drygt två aktieposter. Särskilt i företag, som inte är börsnoterade eller noterade på fond- handlarnas lista är det emellertid tämligen vanligt att samtliga stämmodeltagare enbart röstar för egna aktier. I tio börsnoterade företag representerar stämmodeltagarna i genomsnitt tio aktieposter eller mer. Det bör observeras att fullmakterna ofta avser myc- ket stora aktieposter, vilket har avsevärd be- tydelse för röstfördelningen på stämmorna (se nästa avsnitt).
A: 3. Röstfördelningen på stämmor
Om bolagsstämmorna antas utöva något av det inflytande, som formellt tillkommer dem enligt aktiebolagslagen , är röstfördelningen
på stämmorna av betydande intresse. Som redan framgått har de 20 största ägarna en mycket stark ställning på stämmorna. Ett annat sätt att kartlägga röstfördelningen är att undersöka hur många personer det minst behövs för att uppnå majoritet på stämman oavsett om dessa personer röstar för egna eller andras aktier. Uppgifter härom för 1963 års ordinarie stämmor redovisas i tabell 5: 15. Hänsyn har tagits till de inskränkning- ar i rösträtten, som gjort sig gällande till följd av bestämmelser i aktiebolagslagen och bolagsordningarna.
Såsom framgår innehar en person ensam röstmajoritet vid en tredjedel av samtliga un- dersökta företags bolagsstämmor. Vid ytter- ligare en tredjedel av företagen kan två per— soner tillsammans bilda en majoritet. Endast i 16 % av företagen behövs att mer än tre personer går samman för att uppnå röstma- joritet.
Skillnaderna mellan olika grupper av före- tag är förvånansvärt små. Också i de börs- noterade företagen innehar några få perso- ner tillsammans röstmajoritet. I ungefär tre fjärdedelar av de undersökta börsnoterade företagen kan en till tre personer tillsam- mans bilda majoritet. I inget börsnoterat fö— retag behövs mer än tio personer för att upp- nå majoritet. Av de fem företag där det
Tabell 5:15. Minsta antal personer, som tillsammans innehade majoritet på bolagsstämman hos större företag »1942» och 1963.
Anta] företag, där nedanstående minsta antal personer innehade > 50 % av rösterna på bolagsstämman
Ingen Slag av företag 1 2 3 4 5 6—10 uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag är 1963 89 92 42 19 9 14 17 282 Fördeln. i procent 33,6 34,8 15,8 7,1 3,4 5,3 — 100,0 Storleksklass III 25 28 21 7 3 8 5 97 11 27 31 7 2 2 2 6 77 I 23 24 11 5 1 —— 2 66 0 14 9 3 5 3 4 4 42 Rel. till börsen A 27 27 20 10 4 10 7 105 F 9 12 4 3 3 2 5 38 EB 53 53 18 6 2 2 5 139 Ingen 1 2 3 > 3 uppg. Summa
1 2 3 4 5 6 7 Samtliga företag är
»1942» 94 45 12 12 45 208 Fördeln. i procent 57,6 27,6 7,4 7,4 — 100,0 Storleksklass III 25 15 4 4 20 68 11 33 10 3 5 10 61 I 36 20 5 3 15 79 Rel. till börsen A 18 11 2 3 18 52 F 11 10 4 3 8 36 EB 65 24 6 6 19 120
Beteckningar: se tabell 5: 1.
krävs nio eller tio personer för att uppnå majoritet är fyra stycken banker.
Även i 1942 års undersökning kartlades röstfördelningen på stämmorna. Resultaten av de båda undersökningarna är emellertid inte helt jämförbara dels på grund av de tidigare diskuterade skillnaderna i företags- gruppens sammansättning, dels på grund av att förekommande inskränkningar i rösträt- ten inte beaktats i 1942 års undersökning. Det senare förhållandet kan till en mindre del möjligen vara förklaringen till att majo- riteten på stämman i närmare 60 % av före- tagen innehades av en enda person. Resulta- ten av de båda undersökningarna överens-
stämmer däremot tämligen väl beträffande andelen företag där en till tre personer till- sammans kan bilda en majoritet. Även enligt 1942 års undersökning är skillnaderna mel- lan olika grupper av företag begränsade.
Det kan således konstateras att röstmajo- riteten på stämmorna enligt både 1963 och 1942 års undersökning innehades av ett mycket litet antal personer. Trots att antalet aktieägare i många börsnoterade företag ökat kraftigt och trots att antalet stämmo- deltagare ökat, domineras i regel stämmorna fortfarande av en till tre personer.
Sammansättningen av de dominerande stämmodeltagarnas röstunderlag år 1963 har
fullmaktsröster vid bolagsstämman 1963. a)
Tabell 5: 16. De dominerande stämmodeltagarnas röster fördelade på röster för egna aktier och
Röster för Andel av de dominerande egna aktier stämmodeltagarnas röster (ant. föret.)
Röster genom fullmakter för
fys. pers. (ant. föret.)
aktiebolag (ant. föret.)
ö. jur. pers. (ant. föret.)
l 2
3 4 5
Börsnoterade företag:
0,0— 5,0 % 61 5,1— 50,0 % 29 51,1— 95,0 % 4 95,1—100,0 % 1 Ingen uppgift 10
42 26 54 34 22 30 17 24 5
2 23 6 10 10 10
Summa ant. företag
Företag noterade på fondhandlarnas lista:
0,0— 5,0 % 13 18 13 21 5,1— 50,0 % ' 14 4 9 6 50,1— 95,0 % 4 10 6 2 95,1—100,0 % 1 0 4 3 Ingen uppgift 6 6 6 6 Summa ant. företag 38 38 38 38 Övriga företag: 0,0— 5,0 % 31 68 107 110 5,1— 50,0 % 32 43 12 10 50,1— 95,0 % 30 11 8 6 95,1—100,0 % 41 12 7 8 Ingen uppgift 5 5 5 5 Summa ant. företag 139 139 139 139 Samtliga företag: 0,0— 5,0 % 105 128 146 185 5,1——— 50,0 % 75 81 43 46 50,1— 95,0 % 38 38 38 13 95,1—100,0 % 43 14 34 17 Ingen uppgift 21 21 21 21 Summa ant. företag 282 282 282 282
a) Med dominerande stämmodeltagare avses det minsta antal, som tillsammans förfogade över mer än 50 procent av röstetalet vid stämman.
också undersökts (tabell 5: 16). Med domi- nerande stämmodeltagare avses de röstmäs- sigt största, som tillsammans förfogar över mer än hälften av stämmans röster. Karakteristiskt för börsnoterade företag är att de dominerande stämmodeltagarnas ställning sällan grundas på ett stort person- ligt aktieinnehav. Personerna ifråga äger visserligen i regel själva aktier i resp. företag men detta aktieinnehav uppgår i närmare deltagare ökat, domineras i regel stämmorna fortfarande av en till tre personer. Sammansättningen av de dominerande stämmodeltagarnas röstunderlag år 1963 har
också undersökts (tabell 5:16). Med domi- nerande stämmodeltagare avses de röstmäs- två tredjedelar av de börsnoterade företagen till högst 5 % av det röstetal, som de domi- nerande stämmodeltagarna tillsammans för- fogar över. Avgörande är i stället oftast de dominerande stämmodeltagarnas ställning som ombud för andra aktieägare — främst svenska aktiebolag. I närmare hälften av de börsnoterade företagen (47 st.) utgör full- maktsröster för aktiebolag mer än hälften av det röstetal, som de dominerande stämmo- deltagarna tillsammans röstar för. I 19 före- tag utgör fullmaktsröster för fysiska perso-
Tabell 5: 17. Styrelsemedlemmarnas röster för egna aktier på 1963 års bolagsstämma hos större företag i förhållande till hela den representerade röstmassan.
Antal företag, där Styrelsemedlemmarnas röstetal för egna aktier utgjorde följande andel av hela den vid bolagsstämman representerade röstmassan
0,1— 1,1— 5,1—— 10,1— 50,1— 100,0 Ingen
Slag av företag 0,0 % 1,0 % 5,0 % 10,0 % 50,0 % 99,9 % % uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Samtliga företag 22 28 51 25 81 42 15 18 282 F ördeln. i procent 8,3 10,6 19,3 9,5 30,7 15,9 5,7 — 100,0 Storleksklass III 6 17 26 1 1 25 5 l 6 97 II 6 2 9 6 22 18 7 7 77 I 9 3 5 1 24 16 7 1 66 0 1 6 1 1 7 10 3 0 5 42 Rel. till börsen A 1 19 40 12 24 1 0 8 105 F 0 5 6 5 15 2 0 5 38 EB 21 4 5 8 42 39 1 5 5 139
Beteckningar: se tabell 5: 1.
ner och i 11 företag fullmaktsröster för »övriga juridiska personer» mer än hälften av de dominerande stämmodeltagarnas rös— tetal.
Vid företag, som inte är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista, är de do- minerande stämmodeltagarnas egna aktier av större betydelse. I drygt hälften av dessa företag svarar egna aktier för mer än hälften av ifrågavarande personers sammanlagda röstetal. När företagen inte ägs av stiftelser eller andra företag (handelsbolag och kom-
manditbolag) härrör de dominerande stäm- modeltagarnas fullmaktsröster främst från fysiska personer.
A: 4. Styrelsens ställning på stämmorna
En annan aspekt av röstfördelningen på bolagsstämmorna är hur stor andel av före- trädda röster, som resp. styrelse svarar för. Med styrelse avses här ordinarie styrelsele- damöter samt verkställande direktören oav—
Tabell 5: 18. Medianvärden m. m. för styrelsemedlemmarnas egna aktieröster som andel av samtliga vid 1963 års bolagsstämma representerade röster has 264 större företag.
Nedre Övre Kvartil- Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal 1 2 3 4 5 6 Samtliga företag 2,0 11,4 46,5 44,5 26,9 Storleksklass III 1,0 3,5 14,6 13,6 13,1 11 6,0 21,2 69,3 63,3 38,1 I 3,0 23,9 71,7 68,7 41,2 0 1,8 7,5 17,9 16,1 15,0 Rel. till börsen A 1,4 3,2 12,0 10,6 8,3 F 2,9 10,4 16,1 13,2 15,8 EB 8,2 37 3 81,8 73,6 43 1
Beteckningar: se tabell 5: 1.
Tabell 5: 19. Andel av röstetalet vid 1963 års bolagsstämma, som utgjordes av röster för aktier
för vilka styrelsen utövade rösträtt.
Antal större företag, där styrelsen representerade följande andel av röstetalet vid bolagsstämman
0,1— 25,1——- 50,1-— 75,1—— 100,0 Ingen Slag av företag 0,0 % 25,0 % 50,0 % 75,0 % 99,9 % % uppg. Summa 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga företag 6 48 54 63 57 36 18 282 Fördeln. i procent 2,3 18,2 20,4 23,9 21,6 13,6 — 100,0 Storleksklass 111 3 22 25 18 19 4 6 97 II 0 11 11 12 20 17 6 77 I 2 2 11 22 14 13 2 66 0 1 13 7 11 4 2 4 42 Rel. till börsen A 0 27 27 22 21 0 8 105 F 0 11 5 10 6 1 5 38 EB 6 10 22 31 30 35 5 139
Beteckningar: se tabell 5 : 1.
sett om den senare är ordinarie styrelseleda- mot eller ej.
Styrelsens röster för personligen ägda ak- tier i relation till samtliga röster vid 1963 års stämma redovisas i tabellerna 5: 17 och 5: 18. Såsom framgår utgör röster för eget aktieinnehav i regel en blygsam andel av rösterna på börsnoterade företags stämmor. Medianvärdet för styrelsernas andel är en- dast drygt 3 %, vilket inte är oväntat med tanke på den ringa andel av totala aktiekapi- talet, som styrelserna innehar (se kap. III).
Spridningen i styrelsernas andel av stämmo- rösterna är dock relativt stor.
Vid företag, som inte är börsnoterade eller noterade på fondhandlarnas lista, utgör sty- relsens egna röster i många fall en betydan- de andel av samtliga röster på stämman. Medianandelen är 37 %. Denna skillnad jämfört med börsnoterade företag återspeg- lar främst tidigare konstaterade skillnader i ägarstruktur. I ett tjugotal företag saknar dock styrelsen helt egna röster vid stämman (jfr kap. III).
Tabell 5:20. Medianvärden m. m. för andel av röstetalet vid 1963 års bolagsstämma, som ut- gjordes av röster för aktier för vilka styrelsen utövade rösträtt hos 264 större företag.
Nedre Övre Kvartil— Ovägt Slag av företag kvartil Median kvartil avstånd medeltal 1 2 3 4 5 6 Samtliga företag 30,3 59,2 89,9 59,6 57,3 Storleksklass III 21,7 40,6 75,1 53,4 48,6 II 36,7 77,9 99,9 63,2 67,2 I 50,3 66,6 97,1 46,8 67,5 0 16,3 40,0 65 , 1 48,8 42,7 Rel. till börsen A 22,8 40,8 70,8 48,0 46,8 F 15,8 51,9 66,9 51,1 45,2 EB 48,6 71,1 100,0 51,4 68,0
Beteckningar: se tabell 5: 1.
Styrelsens eget aktieinnehav är således av underordnad betydelse på börsnoterade före- tags stämmor. Trots detta förfogar styrelsen i många företag över en betydande andel av stämmans röster på grund av fullmakter för andra aktieägare (tabellerna 5: 19 och 5: 20). Vid 43 av de 97 undersökta börsnoterade företagen kontrollerar styrelsen via egna aktier och fullmakter mer än hälften av stämmans röster. Endast i en femtedel av företagen är styrelsens andel lägre än 25 %. Genomsnittligt förfogar styrelserna i börs- noterade företag över drygt 40 % av stäm- mornas röster. Vid samtliga undersökta företags stämmor är styrelsens andel i ge- nomsnitt knappt 60 %.
B. Aktieägarföreningar, aktieägarkon- sortier och styrelsens fullmaktsinsamling
Såsom framgått förekommer fullmakter att rösta för andra aktieägare i betydande om- fattning vid bolagsstämmorna. En typ av fullmakter är sådana, som innehas av repre— sentanter för olika juridiska personer — ak- tiebolag, försäkringsbolag, stiftelser m.m. En annan huvudtyp av fullmakter är sådana, som en stämmodeltagare kan ha som ombud för maka barn, syskon, goda vänner och liknande. En tredje huvudtyp av fullmakter är sådana, som insamlats av företagets sty- relse. Dessutom kan fullmakter ha lämnats till följd av medlemskap i aktieägarförening eller större aktieägarkonsortium. I vissa fall kan gränsen vara diffus mellan aktieägar- förening och aktieägarkonsortium liksom även mellan styrelsefullmakter och fullmak— ter för medlemmar av aktieägarföreningar.
Styrelsers organiserade insamlande av fullmakter från aktieägare att rösta för des- sas räkning vid bolagsstämmorna har upp— märksammats i skilda sammanhang. Enligt aktiebolagslagen gäller lämnade fullmakter för fem år (om ej kortare tid särskilt anges) och kan när som helst återkallas av aktie— ägarna, exempelvis när dessa önskar själva närvara vid bolagsstämman. Många aktie- ägares svaga intresse för deltagande i bo-
lagsstämmorna medför emellertid ofta att dessa fullmakter tämligen fritt kan dispone- ras av styrelsen och ge denna en majoritet vid bolagsstämman även när styrelsemed- lemmarna själva äger få eller inga aktier i företaget. Om en aktieägarförenings ledning domineras av företagets styrelse kommer fullmakter, som insamlats från föreningens medlemmar. att tjäna samma syfte. Det för- tjänar också påpekas att styrelsen genom tillgång till ett inofficiellt aktieägarregister har en betydande fördel vid en eventuell fullmaktsstrid mellan rivaliserande intressen- ter i ett företag.
Våren 1967 gjorde utredningen en enkät bland börsnoterade företag rörande styrel- sernas sammansättning och arbetsformer. I samband härmed ställdes också frågor rö- rande förekomsten av aktieägarföreningar, större aktieägarkonsortier och styrelsefull- makter.
Denna del av enkäten omfattade dels alla banker utom Sveriges Kreditbank, Sparban- kernas Bank och Jordbrukets Bank, dels alla övriga börsnoterade bolag, som inte var dotterbolag, fastighetsbolag, försäkringsbo- lag eller investmentbolag (i sistnämnda fall enligt börslistans indelning). Enkäten kom härigenom att omfatta 13 banker och 73 andra bolag. Svar lämnades av alla banker och 70 andra företag.
I enkäten definierades aktieägarförening som en sammanslutning av aktieägare (i re- gel med egen styrelse eller annat organ) där medlemskapet när som helst kan återkal- las. Konsortium definierades som annan sammanslutning av aktieägare, byggd på sär- skilda stadgar eller avtal, där avtalet slu- tits för en bestämd tidsperiod eller med uppsägningstid.
Som framgår av tabell 5:21 uppgav 8 av bankerna och 36 av övriga 73 företag att det vid tidpunkten för enkäten fanns ak- tieägarförening, större aktieägarkonsortier och/eller fullmakter, som styrelsen förfo— gade över. Sammanlagt fanns tio aktieägar— föreningar och sju större aktieägarkonsor- tier. Inga banker redovisade förekomsten av sådana sammanslutningar. Vid 33 före- tag, däribland åtta banker, förfogade styrel—
Tabell 5:21. Förekomsten av aktieägarföreningar, större aktieägarkonsortier och styrelsefull- makter 1967 hos börsnoterade företag.
Antal företag med nedanstående slag av Andra företag aktieägarsamarbete m. m. än banker Banker 1 2 3 1. En aktieägarförening 7 —— 2. Ett större aktieägarkonsortium 4 — 3. Styrelsefullmakter 21 8 4. En förening + styrelsefullmakter 1 —— 5. Ett konsortium + styrelsefullmakter 1 — 6. En förening + ett konsortium + styrelsefullmakter 2 — Summa 1—6 36 8 7. Uppgifter saknas 3 -— 8. Företag utan föreningar, konsortier eller styrelsefullmakter 34 5 Totalt 73 1 3
sen över fullmakter från aktieägare att rös- ta vid bolagsstämman.
Antalet medlemmar av aktieägarförening— ar och konsortier resp. antalet fullmakts- lämnare varierar kraftigt (tabell 5: 22). Fem aktieägarföreningar och ett konsortium om- fattar mer än 500 medlemmar. I åtta före- tag (däribland två banker) har styrelsen samlat in fullmakter från mer än 500 aktie- ägare. I tolv företag har fullmakter insam- lats från mindre än 50 aktieägare.
Den andel av totala röstetalet, som sam-
manslutningarna resp. fullmakterna omfat- tar, varierar också avsevärt (tabell 5:23). I flertalet fall är emellertid andelen tio pro- cent eller högre. Vid två av de fyra företag för vilka uppgifter saknas om fullmakter- nas sammanlagda andel har fullmakter vis- serligen insamlats men aldrig tagits i bruk.
Av tabell 5:24 framgår att det är ett klart samband mellan företagens ägarstruk- tur och förekomsten av fullmaktsinsamling från styrelsens sida. Styrelsefullmakter är mycket vanliga när någon ägargrupp inte
Tabell 5: 22. Antal förenings- och konsortiemedlemmar samt antal fullmaktslämnare till styrel- sen 1967. 51—— 101— 501— > Ingen . 5 50 100 500 1 000 1 000 uppg. Summa
1 2 3 4 5 6 7 8 1. Aktieägarföreningar 2 — 2 2 3 1 10 2. Större aktieägarkonsortier 2 — 1 1 —— 3 7 3. Styrelsefullmakter 12 3 8 4 4 2 33
— därav i banker 3 — 3 1 1 —— 8
Tabell 5: 23. Föreningars, konsortiers och styrelsefullmakters andel (%) av totala röstetaleti
företaget ultimo 1966.
0,0— 10,1— 20,1— 30,1— 40,1— 50,1— 60,1— Ing. 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 uppg. S:a
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1. Aktieägarföreningar 3 4 1 —— 1 — — 1 10 2. Större aktieägarkonsortier —- 1 — 3 -— — — 3 7 3. Styrelsefullmakter 6 15 6 1 —- —— 1 4 33 —— därav i banker 2 5 1 — — — —— — 8
Tabell 5:24. Aktieägarföreningar, större aktieägarkonsortier och styrelsefullmakter 1967 för- delade efter företagens ägarstruktar 1963. Avser andra börsnoterade företag än banker.
Antal företag Därav Med Utan större fören., Med aktie- Med kons., aktie- ägar- styrelse- eller Upp- ägarfö- konsor- full- full- gifter Totalt rening tium makter makter saknas 1 2 3 4 5 6 7 1. En ägargrupp har majoritet 9 — -— 1 7 1 2. En ägargrupp har domine- rande minoritetsintresse alt. två ägargrupper har tillsam- mans majoritet eller dom. minoritetsintresse 35 4 5 4 23 1 3. En ägargrupp har starkt minoritetsintresse 23 5 2 16 3 1 4. Övriga företag 6 1 -— 4 1 — Summa 73 10 7 25 34 3
har majoritetsintresse eller dominerande mi- noritetsintresse i företaget. Vanligast är sty- relsefullmakter vid bankerna, där i flertalet fall någon ägargrupp med stort aktieinne- hav inte finns.3 Det största antalet fall i övrigt med styrelsefullmakter förekommer vid företag där en ägargrupp har ett starkt minoritetsintresse (se definition i föregående kapitel). Fullmakterna behöver därför inte nödvändigtvis vara ett tecken på styrelsens oberoende av aktieägarna utan kan i stället i många fall sannolikt ses som en förstärk- ning av den största aktieägargruppens ställ- ning. I två av företagen med dominerande minoritetsintressent där aktieägarförening finns, är föreningen av obetydlig omfatt- ning. I två andra fall förefaller föreningar- na p. g. a. ledningens sammansättning att främst tjänstgöra som ett komplement till den dominerande aktieägarens aktieinnehav.
För fyra av de största aktieägarförening- arna har utredningen erhållit stadgar eller motsvarande samt avskrift av det brev, vari anhålls om medlemmarnas fullmakter. Mot- svarande brevavskrifter har erhållits från
3 En redogörelse för styrelsens fullmaktsin- samling vid banker återfinns även i utredningens undersökning av kreditmarknaden.
elva företag där styrelsen insamlat fullmak- ter. Materialet är således ofullständigt men ger en viss uppfattning om föreningarnas arbetssätt och om den information som läm- nas i samband med fullmaktsinsamlingen. Beträffande styrelsernas fullmakter bör no- teras att i åtskilliga fall insamlingen sker från ett så begränsat antal aktieägare att sannolikt utsändning av standardiserade följebrev inte förekommer.
Flertalet börsnoterade företag torde regel- bundet sända ett exemplar av årsredovis- ningen till sina registrerade aktieägare. I vissa av styrelsernas följebrev till fullmakts- formuläret hänvisas till detta. Därutöver är det endast ett företag (en storbank), som i brevet lämnar vissa upplysningar om före- tagets utveckling. I övrigt anhålls endast om fullmakt — i vissa fall med motiveringen att fullmakter avser att trygga företagets fortsatta lugna utveckling. Följande citat in- nehåller karakteristiska formuleringar.
a) »Många aktieägare i — — — har lämnat styrelsen fullmakt, att under en femårsperiod utse ombud att representera dem vid bolags- stämmor, vid vilka de själva icke är närvaran- de. Styrelsen tillåter sig därför fråga, om den kan påräkna sådant förtroende även från Eder sida. — — — Som framgår av fullmakten gäller
den icke, därest Ni personligen eller genom annat särskilt befullmäktigat ombud skulle an- mäla Edert deltagande i stämmornas förhand- lingar»
b) »Många av de aktieägare i — — —, som ej har tillfälle att personligen närvara vid bolags- stämmorna, har tillställt styrelsen fullmakt. Styrelsen har härvid åtagit sig att tillse, att dessa fullmakter används antingen av någon styrelseledamot personligen eller av annan ak- tieägare, som enligt styrelsens förvissning kom- mer att utöva rösträtten för tryggande av en framgångsrik utveckling av företaget»
c) »De aktieägare, som icke har möjlighet att personligen närvara vid stämmorna, kan låta sig företrädas av ombud. För att under- lätta en dylik representation för aktieägare, som önskar medverka till tryggande av ban— kens lugna och ostörda utveckling är bankens styrelse beredd att mottaga fullmakt som ger innehavaren rätt att företräda Er på stämma».
Ledningen för tre av de fyra aktieägarför- eningar om vilka detaljerade uppgifter er- hållits, framhåller i sitt brev till aktieägarna att föreningens syfte är att tillvarata aktie- ägarnas gemensamma intressen och att främ— ja en ostörd utveckling i bolaget. Med hän- visning till detta anhålls om aktieägarens fullmakt. Ledningen för den fjärde för— eningen framhåller dessutom: »I ett bolag av den storleksordning, som det i detta fall gäller, har det stora flertalet aktieägare föga möjlighet att var för sig göra sina synpunk- ter gällande genom att rösta för sitt aktie- innehav. Detta gäller även i fråga om aktie- poster, som i och för sig icke kunna be- tecknas som små. Varje aktieägare har emel- lertid intresse av att bolaget utvecklas lugnt och kontinuerligt utan häftiga omkastningar i de för bolagets styrelse och direktion väg- ledande grundsatserna. Aktieägarföreningen erbjuder på denna punkt de enskilda aktie- ägarna, som var för sig icke med framgång kunna göra sin stämma hörd, de bästa möj- ligheterna att verksamt framföra sina önske- mål genom föreningens förtroenderåd, som regelbundet följer bolagets utveckling.»
Representanter för bolagets styrelse ingår i ledningen för samtliga fyra föreningar. I ett fall är en styrelseledamot medlem av föreningsledningen. I en annan förening är ordförande och vice ordförande i bolagets styrelse självskrivna medlemmar av för-
eningsledningen. I de två återstående för- eningarna består resp. ledning av bolagets styrelse och ett antal andra aktieägare, som är större än antalet styrelseledamöter.
Medlemskap i aktieägarförening utgör inget hinder för en aktieägare att själv när- vara vid bolagsstämman. Enligt tillgängliga handlingar uppmanas emellertid i två för- eningar medlemmarna att härvid i förhand inhämta föreningsledningens mening i frå- gor, som »möjligen kan föranleda intresse- brytningar». I en förening är medlemmar- nas handlingsfrihet hårdare beskuren, såsom framgår av följande passus i stadgarna: »Då medlem själv utövar sin rösträtt är han — oavsett om han varit representerad vid fö- regående sammanträde i föreningen — bun- den av de beslut som vid sådant förenings- sammanträde fattats angående medlemmar- nas röstning; dock att medlem som reser- verat sig mot föreningssammanträdets beslut äger att vid bolagsstämman rösta på annat Sätt.»
Sammanfattningsvis kan konstateras att styrelsen i många börsnoterade bolag syste- matiskt samlar in röstfullmakter från andra aktieägare. Aktieägarföreningar är inte ovan— liga men förefaller i flera fall vara enbart en annan form för styrelsens fullmakts— insamling. Aktieägarföreningar och insam- ling av fullmakter saknar aktualitet för fler- talet andra företag p.g.a. att antalet ägare i regel är litet.
C. Uppgifter om styrelser och verk- ställande direktörer
Hittills har redogjorts för ägandet av före- tagen och därmed nära sammanhängande förhållanden. Vid en beskrivning av infly- tandet över företagen måste emellertid hän- syn tas till en rad andra faktorer. Att sta- tistiskt mäta och beskriva allt beslutsfattan- de inom företagen är omöjligt. Däremot är det möjligt att beskriva sammansättningen av olika beslutande organ och ange vissa yttre former för relationerna mellan dessa — främst styrelsen och den exekutiva led-
Tabell 5: 25. Större företag fördelade efter antal ordinarie ledamöter i styrelsen 1962/63.
Antal företag med följande antal styrelseledamöter
Antal
Slag av företag 1—3 4—5 6—7
ledamöter
8—9 10— i medeltal
] 3 4 5 6 8
Samtliga företag 90 Fördelning i procent Storleksklass III
I I I 0
Relation till börsen A F EB
Typ P 1 13., F OB
38 21
97 77 66 42
105 38 139
231 5
11 6 15 10 25 5
Beteckningar: se tabell 3: 1.
a) Verkställande direktörer har medräknats även i de 34 fall när de inte är ordinarie styrelse- ledamöter.
b) Alla uppgifter avser antalet befattningar. En person, som innehar mer än en styrelsepost har således räknats flera gånger.
ningen med verkställande direktören i spet- sen.
C: 1. Styrelsernas sammansättning m. m.
Som omtalades i föregående avsnitt genom— förde utredningen våren 1967 en enkätun- dersökning rörande styrelser och verkstäl- lande direktörer i vissa börsnoterade före- tag. Bortsett från frågor rörande aktieägar— föreningar m.m. omfattade undersökningen de 73 företag, som inte var dotterbolag, banker, investmentbolag, försäkringsbolag eller fastighetsbolag. Svar erhölls från 70 företag men i vissa avseenden kunde ma- terialet kompletteras genom uppgifter från olika uppslagsverk.4
Styrelserna i de undersökta företagen om- fattar totalt 514 befattningar. Styrelserna består i medeltal av 7,0 medlemmar. Antalet styrelsesuppleanter uppgåri medeltal till 2,3. Dessa uppgifter kan jämföras med medelta- len för olika grupper av företag i 1963 års ägarundersökning (tabell 5: 25). Enligt den- na har börsnoterade företag större styrelser
än icke börsnoterade företag men mindre styrelser än banker och försäkringsbolag. Spridningen mellan företagen är dock bety- dande.
I genomsnitt har uppdrag som ordinarie styrelseledamot vid de 73 börsnoterade fö- retagen innehafts i nio år medan styrelse- suppleanter genomsnittligt innehaft sina pos— ter i sex år (tabell 5:26). Ett litet antal per- soner har dock varit styrelseledamöter be- tydligt längre — i några fall 50 år eller mer. Det bör observeras att personer med mer än ett styrelseuppdrag räknats flera gånger. De personer som haft sina styrelse- uppdrag i många år, har i betydande ut— sträckning mer än ett styrelseuppdrag. Vi- dare kan nämnas att 144 av sammanlagt 486 ledamöter (för 28 saknas uppgifter) ti- digare innehaft uppdrag som styrelsesupp- leant i företaget.
* Bankerna har varit föremål för särskilda un- dersökningar från utredningens sida. Resultaten av dessa redovisas i undersökningen av kredit- marknaden.
Tabell 5:26. Ordinarie styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och verkställande direktörer vid 73 börsnoterade företag fördelade efter antal år som resp. befattning innehafts år 196 7.
Antal år, som resp. befattning Ordinarie styrelseled. a) Styrelsesuppleanter Verkställande direktörer innehafts Antal %-förd. Antal %-förd. Antal %-förd. 1 2 3 4 5 6 7 1—— 5 147 30 75 48 23 32 6—10 127 26 38 24 24 33 1 1—1 5 5 8 12 19 12 13 18 16—20 80 17 16 10 8 10 21—25 ' 31 6 6 3 26——30 ' 23 5 1 2 31—35 8 —— 36—40 5 —— 6 41—45 1 4 ——- 46—50 3 2 51—55 2 — Summa 485 100 157 100 73 100 Ingen uppg. 29 — 13 — —— — Summa 514 — 170 — 73 — Mediantid 9 6 7
3) Tidigare innehav av suppleantplats har ej medräknats. Vidare bör observeras att i denna och följande tabeller alla siffror avser antalet befattningar och inte antalet personer netto.
Tabell 5:27. Ordinarie styrelseledamöter och styrelsesuppleanters anställning vid resp. företag I 96 7.
Ordinarie styrelseledamöter Styrelsesuppleanter Totalt Därav: (antal) Totalt Därav: (antal)
Förekomst av anställning - vid företaget Antal % VD a) VVD Antal % VD a) VVD 1. Anställd vid företaget 1967 88 17 72 6 51 30 — 33 2. Tidigare anställd vid företaget 47 9 32 1 11 6 1 6 3. Aldrig anställd vid företaget 379 74 —- —— 108 64 _ -——
Summa 514 100 104 7 170 100 1 39
a) VD för dotterbolag ingår ej i VD-gruppen. Tabell 5: 28. Verkställande direktöremas föregående anställning. Föregående anställning Antal % 1. Samma bolag 33 45 2. Annat bolag inom koncernen 11 15 3. Andra företag 24 33 4. Branschorganisationer 1 7 5. Offentlig förvaltning 4 Summa 73 100
Anm. I tabellen bortses från anställning av kortvarig natur i direkt samband med övergången till befattningen som verkställande direktör.
Tabell 5: 29. Ordinarie styrelseledamöter och suppleanter 1967 fördelade efter yrke.
Verk- F. (1. Verk- samma
Bank- Anställ- anställ- Affärs- samma ioffent- män david david juris- i jord- lig o.dyl. företag företag ter bruk tjänst Övriga Summa
3 4 5 6 7 8 9
1. Ordinarie styrelseleda- möter antal 90 247 90 16 1 1 40 20 514 (34)-fördelning 17,5 48,1 17,5 3,1 2,1 7,8 3,9 100,0
2. Suppleanter antal 16 106 11 10 8 11 8 170 %-fördelning 9,4 62,3 6,5 5,9 4,7 6,5 4,7 100,0
Anm. Kolumn 2: omfattar anställda vid banker, f. (1. anställda vid banker som ej har annan anställning samt anställda vid banker närstående holdingbolag.
Kolumn 7: omfattar anställda eller f. (1. anställda i offentlig tjänst; de senare utan riksdagsledamotskap eller annan anställning.
Kolumn 8: omfattar bl. a. aktiva riksdagsmän.
Verkställande direktörer har i genomsnitt Styrelseledamöter, som tidigare varit an- innehaft sina befattningar i sju år. Endast ställda vid företaget, är huvudsakligen f.d. ett litet antal har varit verkställande direktör verkställande direktörer. vid företaget i mer än 15 år. En uppdelning av verkställande direktö-
Ca tre fjärdedelar av de ordinarie styrel- rerna efter deras tidigare anställning visar seledamötema och två tredjedelar av supp— att nära hälften rekryterats inom bolaget leanterna är rekryterade utanför företaget och att 60 procent rekryterats inom kon- (tabell 5:27). De styrelseledamöter, som är cernen (tabell 5:28). Av de, som kommit anställda i företaget, är med få undantag från andra företag (24 st.), kan i fem fall verkställande direktörer. Vid de undersökta övergången anses ha skett mellan företag företagen är det endast en verkställande di- där samma ägargrupp har stora intressen. rektör, som inte är medlem av styrelsen. Fördelas ordinarie styrelseledamöter efter
Tabell 5:30. Ordinarie styrelseledamöter, styrelsesuppleanter och verkställande direktörer för- delade efter ålder är I 96 7.
Ål d e r sklass Ordinarie styrelseled. Styrelsesuppleanter Verkställande direktörer år 1967 Antal %-förd. Antal %-förd. Antal %-förd. 1 2 3 4 5 6 7
| : —40 14 3 12 7 5 7 i 41—45 30 6 25 15 6 8 * 46—50 61 12 21 13 12 16 51—55 67 13 26 16 19 26 56—60 71 14 28 17 15 21 61—65 97 19 27 17 16 22 66——70 97 19 1 5 9 _ — 71— 77 15 8 5 — —
Summa 514 100 162 100 73 100 Ingen uppgift —— _ 8 _ _ _ Summa 514 — 170 ——- 73 —
Medianålder
Tabell 5: 31. Företagen fördelade efter antal styrelsesammanträden och sammanträdestid år 1966.
Antal sammanträden per år (1966)
Ingen 3—4 5——6 7—8 9—10 11—13 Summa uppg. Summa
1 2 3 4 5 6 7 8 9 Antal företag 15 34 14 3 2 68 5 73 %-fördeln. 22 50 21 4 3 100 — — Medelvärde för antal
timmar per år 15 22 a) 34 b) 41 43 Medianvärde för antal
sammanträden per år: 6
a) Därjämte har styrelsen vid två företag vardera gjort ett tvådagars studiebesök. b) Därjämte har styrelsen vid ett företag gjort ett tvådagars studiebesök.
yrke framgår att något mindre än hälften är anställda vid andra företag än banker och banker närstående holdingbolag (tabell 5: 29). Detta innebär att åtskilliga verkstäl- lande direktörer är ledamöter av styrelser i andra företag än det egna. Ca 18 procent av styrelseledamöterna är f. (1. anställda vid sådana företag och lika stor andel är bank- män eller anställda vid banker närstående holdingbolag. Av styrelsesuppleanterna är nära två tredjedelar anställda vid andra före- tag än banker m. m.
En fördelning efter ålder slutligen visar att ordinarie styrelseledamöter i genomsnitt är 61 år gamla (tabell 5:30). Genomsnitts- åldern för verkställande direktörer är 54 år. Spridningen i ålder för styrelseledamö- terna är dock betydande. Nio procent av de 514 styrelseposterna bekläds av personer, som är högst 45 år, medan 15 procent av posterna innehas av personer, som är över 70 år.
C: 2. Vissa uppgifter om styrelsernas arbetsformer
Genom enkäten insamlades även några upp-
gifter om de yttre former för styrelsens ar— bete, som är av visst intresse vid bedömning av relationerna mellan styrelse och verk— ställande direktör.
Styrelserna i de olika undersökta företa- gen sammanträder mellan 3 och 13 gånger per år (tabell 5: 31). Genomsnittliga antalet sammanträden per år är sex. Antalet sam- manträdestimmar per år varierar mellan 15 och 43 timmar. I sammanhanget kan också nämnas att vid 56 företag deltar supplean- terna regelbundet i styrelsesammanträdena (sex företag saknar suppleanter och för fyra saknas uppgifter).
Vid 16 börsnoterade företag finns vid si— dan av styrelsen ett arbetsutskott (tabell 5:32). I samtliga utskott ingår ordföranden och verkställande direktören. Två av ut— skotten har dock varit overksamma under 1966. Företag med arbetsutskott skiljer sig inte från övriga i undersökningen ingående företag med avseende på storlek, bransch eller ägandeförhållanden. Ytterligare sju fö- retag har på eget initiativ uppgivit att ar- betsutskott visserligen inte finns men att det sker ett regelbundet samråd mellan ord-
Tabell 5:32. Sammansättning av förekommande arbetsutskott.
Antal 1. Ordförande + VD + en till tre andra styrelseledamöter 9 2. Ordförande + VD + VVD + en till tre andra styrelseledamöter 2 3. Ordförande + VD + andra direktionsmedlemmar 2 4. Uppgift saknas om arbetsutskottets sammansättning 3
Totala antalet arbetsutskott hos 70 företag 16
Tabell 5 : 33. Företagens fördelning efter frekvensen av förhandsinformation inför styrelsens sam- manträden.
I förväg utsänds till samtliga styrelseledamöter: Alltid Ofta
Ingen
Aldrig uppg. Sällan Summa
2 3 4 5 6 7
. Föredragningslista 55 . Särskild sammanträdespromemoria eller annan dokumentation i de ärenden, som skall behandlas (med eller utan formellt förslag till beslut) 41 . Föredragningslista och/eller särskilt PM (frekvensen räknad enligt högsta
värdet) 57
förande och verkställande direktör. Arbets- utskottet sammanträder 10—15 gånger per år i sju företag och 5—8 gånger per år i fyra företag.
En väsentlig förutsättning för att styrel- sen i sin helhet ska ha möjligheter att aktivt delta i beslutsfattandet torde vara att den er-
73
73
73
håller information före sammanträdena om de ärenden, som ska behandlas. Den enkla information, som en föredragningslista inne- bär, erhåller styrelserna i 55 företag alltid före sammanträdena medan sådan informa- tion sällan eller aldrig förekommer vid 12 företag (tabell 5:33). Särskilda sammanträ-
Tabell 5 : 34. Företagen fördelade efter uppgiven frekvens och omfattning av löpande budgets och
planer.
A. Företagen fördelade efter förekomsten av resp. beräkning
Budgetsa) Flerårsplanerb) Perspektivplaner e)
. Antal, som gör rubricerad beräkning —— därav endast för moderbolaget . Antal, som ej gör rubricerad beräkning . Antal för vilka uppgifter helt saknas
65
2d) 6
61 21
6 6
6 46 6
Summa 73
73 73
. Företagen fördelade efter resp. beräknings omfattning
Budgetsa) Flerårsplanerb) PerspektivplanerC)
. Företagets (bolagets) hela verksamhet . Investeringar, finansiering och resultate) . Vissa funktioner (flera kombinationer) _ däribland investeringar — däribland finansiering — däribland försäljning och marknadsutveckl. . Uppgift saknas
57 4 1 3
37 17
6
Summa 65
61
a) Med budget avses en preciserad ettårig eller kortare plan för verksamheten inom företaget. b) Med flerårsplan avses en förhållandevis preciserad flerårig plan (med ett eller flera alternativ) för flertalet funktioner inom företaget.
0) Med perspektivplan avses en mindre preciserad plan för någon funktion eller verksamhetsgren inom företaget, vilken omspänner en längre tidsrymd. d) Har i stället flerårsplan.
e) Med resultatplanering avses planering av intäkter och kostnader. Tillsammans med planeringen av investeringar och finansieringar torde totalt sett planeringen i flertalet fall vara mycket nära en plane- ring av företagets hela verksamhet.
Tabell 5: 35 . Företagen fördelade efter budgets och planers tidsmässiga omfattning.
Budgets Flerårsplaner Tidsperiod Antal Tidsperiod, år företag år ( 1 2 2——5 1 60 5 > la) 2 6—10 ej uppgift 1 ej uppgift Summa 65 Summa
Perspektivplaner Antal Tidsperiod, Antal företag är företag 22 5—10 1 34 5—15 1 2 10 10 3 15 2 20 1 61 > 5!» 3 Ej uppgift 3 Summa 21
a) Har både budgets löpande över mer än ett år och flerårsplaner.
b) Ej närmare angivet därutöver.
despromemorior erhåller styrelserna i 41 fö- retag alltid före sammanträdena medan det- ta sällan eller aldrig förekommer vid 15 företag. Ingetdera slaget av information sänds sällan eller aldrig till styrelseledamö- terna vid nio företag.
Särskilt uppgifterna om frekvensen av särskilda sammanträdespromemorior tyder på betydande skillnader i företagsledningens information till styrelsen. Däremot ger upp- gifterna inga upplysningar om omfattningen av information till enstaka styrelsemedlem- mar.
Ett annat mått på styrelsens möjligheter att aktivt delta i besluten rörande ett före- tag är i vilken utsträckning den har be- fattning med planeringen av ett företags verksamhet. Som framgår av tabell 5:34 förekommer årsbudget vid nästan alla före-
tag, flerårsplaner vid 61 företag och myc- ket långsiktiga s.k. perspektivplaner vid 21 företag. I flertalet fall avser budgets och flerårsplaner företagets hela verksamhet me- dan förekommande perspektivplaner främst avser vissa funktioner. I över hälften av fö- retagen omspänner flerårsplanen fem år el- ler mer (tabell 5: 35). Vissa perspektivpla- ner avser en tidsrymd på 15—20 år.
Såsom framgår av tabell 5:36 är det ovanligt att styrelsen aktivt deltar i pla- neringsarbetet eller ens lämnar särskilda di- rektiv för planeringsarbetet. Beträffande sty- relsens befattning med färdiga planer eller förslag till planer lämnas vissa uppgifter i tabell 5: 37. Gränsdragningen mellan de oli- ka alternativen är självfallet i många fall diffus och resultaten måste tolkas med stor försiktighet. Tabellen tyder dock på bety-
Tabell 5: 36. Företagen fördelade efter styrelsens befattning med planeringsarbetet.
Flerårs- Perspektiv-
Svarsalternativ Budgets planer planer A. Planen har utarbetats (under ledning) av bolagets VD
eller någon av hans underordnade 60 55 18 B. Planen har utarbetats (under ledning) av bolagets VD
eller någon av hans underordnade efter särskilda direk- tiv från styrelsen 2 2 1 C. Planen har utarbetats (under ledning) av enskild styrel-
seledamot (exkl. VD och andra anställda i bolaget) eller av kommitté, utskott eller grupp, vari styrelserepresen- tanter ingått 1 D. Olika alternativ (A, B eller C) har använts för plane-
ringen av olika funktioner 2 2 1 E. Uppgifter saknas 1 1 1
Summa 65 61 21
Tabell 5: 37. Företagen fördelade efter styrelsens behandling av planen (inbegripet budget).
Flerårs- Perspektiv- Svarsalternativ Budgets planer planer
A. Planen har utarbetats enbart för den verkställande led-
ningens behov och har inte behandlats i styrelsen 2 l 4 B. Planen har anmälts eller överlämnats för kännedom till
styrelsen men har i övrigt inte varit föremål för behand- ling i styrelsen 4 6 1 C. Planen eller delar av denna har tagits upp till behand-
ling i styrelsen men endast i anslutning till överlägg- ningar och beslut i bestämda frågor 7 15 7
D. Planen har i sin helhet varit föremål för självständig be- handling i styrelsen utan att formellt godkännas av denna 15 l l — E. Planen har i sin helhet varit föremål för självständig behandling i styrelsen och har godkänts av denna 32 21 7 F. Olika kombinationer av alternativen A, B och C bero- ende på planerad funktion ] 3 — G. Olika kombinationer av alternativen A, C, D och E be- j roende på planerad funktion 3 3 2 ' H. Uppgifter saknas 1 l — 1 Summa 65 61 21
Tabell 5 : 38. Styrelseledamöter och verkställande direktörer i större företag fördelade efter antalet mandat 1942 och 1962/63.
Samtliga större företag Företag med 2 500 årsanställda 1960 resp. 1942
' 1962/63 1962/63 1942 ! Mandat per 1 person Ant. pers. Procent Ant. pers. Procent Ant. pers. Procent ' 1 2 3 4 5 6 7 1 954 77,5 846 78,5 578 77,6 2 140 11,3 126 11,7 95 12,7 3 71 5,8 4 23 1,9 84 7,8 63 8,4 5 14 1,1 6 8 0,7 7 7 0,6 2 8 2 0,2 18 1,7 10 1,3 * 9 4 0,3 10 4 0,3 1 1 0 12 0 13 0 14 0 3 0,3 15 1 0,1 16 1 0,1 20 1 0,1 Summa 1 230 100,0 1 077 100,0 746 100,0 Antal företag 305 262 206
a) I 1942 års undersökning är ett företag med mer än 500 anställda ej medräknat. b) Samtidiga befattningar som verkställande direktör och styrelseledamot i det egna företaget har räknats som ett uppdrag.
Tabell 5: 39. Styrelseuppdragens fördelning på olika typer av företag för ett antal personer enligt Svenska Aktiebolag 1963/64.
Namn
0—6 m muchooo—xo v—u—n-i—n—n—n—n—n—n—tN
_vadwhw
Tekn. dr. Marcus Wallenberg Gen.konsul R. Söderberg
. Adv. H. Stenbeck sr
Disp. F. Hartmann
Dir. Elam Tunhammar Skeppsred. D.-A. Broström Tekn. dr. Ernst Wehtje
. Bankdir. J. Wallenberg
9. Dir. W. Wehtje
N
Bankdir. Marc Wallenberg jr Godsägare G. Liedberg
2. Dir. Tage Thomasson Bankdir. L. E. Thunholm 4. Bankdir. Stig Ödmark
Ambassadör E. Boheman Fil. dr. Sven G. Schwartz Dir. Joel Larsson
Dir. C. A. Jacobsson
Dir. Kjell H. R:son Hägglöf Envoyé N. Ståhle
Summa uppdrag 187
företag på F-listana
Antal ordinarie styrelseuppdrag Storföretag', banker, börsnoterade företag”,
D-bol. med samti- digt uppdrag i MB D-bol. utan samti- digt uppdrag i MB
Moder- bol. o. fri- stående bol.
Övriga privata företag
Moder- bol. o. fri- stående bol.
2 3 4 5
0—1
anse W a_ee
_
[* NDHQ'N—H—Oxlh NNMMNN N Nv—i—u—NNMN—n—q 74 v—1
FFFQOOGKNCNOXOOONOOOXOOSDF v—(v—l
v—n—aNN mmwwmevav— & _
23 62
Inkl. de två försäkringsföretagen Skandia-koncernen och Framtiden. D. v. s. fristående börsnoterade företag. D. v. s. fristående företag på fondhandlarnas lista.
Statliga, kommunala och kooperativa företag
D-bol. med D-bol. utan Moder- samti- samti- bol. o. digt digt fri- uppdrag uppdrag stående i MB i MB bol.
6 7 8
v—tN
D-bol. med samti- digt uppdrag i MB
9
D-bol. utan samti— digt uppdrag i MB
10
Samtliga företag
Moder- bol. och fri- stående bol.
11
30 15 15 11 13 10 18 15 19 14
9 11 11 11 13 10 11 9 8 7
260
Dotter- bolag
12
33 24 19 22 20 22 11 13 7 10 10
(**OSDMNDQWQF'
233
Totalt antal bolag
13
63 39 34 33 33 32 29 28 26 24 19 18 17 17 16 16 15 14 12
8
493
dande skillnader mellan olika företag. 28 företag har uppgivit att styrelsen formellt inte beslutar om budgeten medan 32 upp- givit att styrelsen godkänt budgeten sedan den i sin helhet varit föremål för självstän- dig behandling i styrelsen. Beträffande fler- årsplanen har 33 företag uppgivit att sty- relsen formellt inte tar ställning till planen i sin helhet. Vid 21 företag fastställs hela planen av styrelsen. Huvuddelen av före- kommande perspektivplaner tar styrelsen formellt inte ställning till. När planer en- dast avser vissa funktioner är det främst framtida investeringar, som är föremål för styrelsebehandling och styrelsebeslut. När planer endast utarbetas för vissa funktioner inom företaget avser dessa planer också i första hand investeringar.
C: 3. Gemensamma styrelseledamöter
Ett ofta uppmärksammat förhållande är fö- rekomsten av gemensamma styrelseledamö— ter mellan företag, dvs. att en och samma person samtidigt sitter i styrelsen för flera företag. I det följande redovisas vissa upp- gifter om frekvensen av gemensamma sty-
relseledamöter. I undersökningen ingår en- dast styrelser och verkställande direktörer för fristående bolag och moderbolag i kon- cerner år 1962/63.
Som framgår av tabell 5:38 har sam- manlagt 1230 personer uppdrag som sty- relseledamöter och/eller verkställande di- rektörer i de undersökta företagen. Av des- sa personer har drygt tre fjärdedelar endast ett mandat. Det är således ett relativt litet antal personer, som svarar för detta slag av personförbindelser mellan företagen. För privata storföretag (dvs. företag med minst 500 årsanställda i Sverige) kan vissa jäm— förelser göras med resultaten från en mot- svarande undersökning, som fil. lic. Gun- nar Lindgren gjorde 1942. Enligt tabell 5: 38 har andelen personer med mer än ett styrelseuppdrag minskat något sedan 1942. Hänsyn måste dock tas till att an- talet företag med minst 500 anställda var betydligt färre 1942 än 1962/63.
En jämförelse mellan 1942 och 1962/63 visar också att antalet personer med minst sex styrelseuppdrag i privata storföretag mer än fördubblades under perioden. Tabell 5: 39 utgör en förteckning över de 20 mest
Tabell 5: 40. Ordförandeposternas fördelning i 305 större företag 1962/63.
Antal personer med följande antal ordförandeposter
Mandat per person 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Summa 1 837 117 954 2 105 28 7 140 3 45 14 9 3 71 4 15 4 2 1 1 23 5 5 4 4 1 14 6 3 3 2 8 7 1 4 1 1 7 8 1 1 2 9 2 1 1 4 10 1 2 1 4 11 0 12 0 13 0 14 0 15 1 1 16 1 1 17 18 19 20 1 1
Summa personer 1 013 177 23 8 4 1 1 0 1 0 1 0 0 1 1 230
Tabell 5: 4]. Större företags verkställande direktörer 1962/63 fördelade efter styrelseuppdrag i större företag. Antal verkställande direktörer Med sty- relseupp- drag i Med följ. antal uppdrag i andra företag det egna Totalt företaget 0 1 2 3 4 5 6—9 10— Samtliga företaga) 307 273 205 46 31 9 5 2 8 1 Företag med 2 500 årsanställdaa) 264 237 183 39 25 9 4 0 4 0
a) Antalet verkställande direktörer överstiger antalet företag med två p. g. a. att Skandinaviska Ban- ken har tre verkställande direktörer.
»uppdragstyngda» personerna 1962/63. Sammanlagt innehade dessa personer när- mare 500 uppdrag som styrelsemedlem och /eller verkställande direktör. Av dessa uppdrag avsåg emellertid drygt 230 st. dot- terbolag varför antalet uppdrag i moder- bolag och fristående bolag var 260 st.
Det överlägset största antalet uppdrag in- nehade tekn. dr. Marcus Wallenberg. Även bankdirektörerna Jacob Wallenberg och Marc Wallenberg jr innehade ett betydande antal uppdrag. Det bör dock nämnas att under perioden 1960—67 minskade bröder-
na Marcus och Jacob Wallenbergs styrelse- uppdrag i bolag, som är upptagna i Svenska Aktiebolag och inte är dotterbolag till and- ra svenska bolag, från sammanlagt 49 till 34 st. Marc Wallenbergs styrelseuppdrag i motsvarande slags bolag ökade från 11 till 12. I vissa fall beror nedgången på inträf- fade fusioner. Därjämte minskade bröderna Wallenbergs styrelseuppdrag i olika dotter- bolag påtagligt.
Ordförandeposternas fördelning hos de 305 undersökta större företagen redovisas i tabell 5:40. 177 personer har endast ett
Tabell 5 : 42. Antal större företag med styrelseförbindelser 1962/63 med andra större företag.
Antal företag med förbindelse med andra större
utan förbindelse med andra större
företag företag Summa 1 2 3 4 Samtliga företag 25 6 49 305 Storleksklass III 93 6 99 II 74 20 94 I 49 20 69 0 40 3 43 Relation till börsen A 106 0 106 F 34 4 38 EB 1 1 6 45 1 61 Företagstyp P 207 46 253 I 1 1 O 1 1 B, F 14 1 1 5 ÖB 24 2 26
Beteckningar: se tabell 3: 1.
Tabell 5: 43. Större öretags styrelseförbindelser fördelade efter företagens sektortillhörighet.
Förbindelsernas relativa fördelning på sektorer, procent
Järn- Övr. Övr. Jord- och tung lätt Antal Livs- Vä- Gra- Ke- och me- me- Elek- me- Bygg- Re- Parti- före- med.- veri- Konf.-Skogs-fisk misk sten- tall- Varvs-tall- tr. tall- nads— deri- han- Varu- Sum- Bransch tag ind. ind. ind. ind. ind. ind. ind. verk ind. ind. ind. ind. verks. rör. del hus ma
1 2 M
4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
[x v—1 XD '—
18 19
Livsmedelsindustri 15 Väveriindustri 19 Konfektionsindustri 1 1 Skogsindustri 37 Grafisk industri 12 Kemisk industri 18 Jord- o. stenförädl. ind. 8 Järn- o. metallverk 21 Varvsindustri 9 Övr. tung metallind. 32 Elektrisk ind. 18 Övr. lätt metallind. 22 Byggnadsverksamhet 3 1 Rederirörelse 1 1 Partihandel 15 Varuhus 9
1 16 4 15 7
10
2 20 21 27 20 14 21 17 18 12 19 20 8
11 7 11 14 12 10 4 10 16 17 8 7 18 16 10 10 9 16 18 16 14 16 9 7 10 7 16
100
Nv—l v—n-q
V'! wl-v—hq-xomä'srmmsrsooosrvsr
v—I
QMQ'YI'WMMMMQWW
100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
VNF—(Ov— V—l
v-4 V'.
MWNNNNOON—am—alnm—q 0 _. ON
NNmmm—r—mN—NNO '—
100 100 100
sten me—mQN—mNmm v—l v—t [*hä'OOOOOONDOOOGXVIOKQ'ONOW v—l
W?MQMWOQQWQWWBVIB
m '— HMMNMv—tmv—u—H—Nm—r—Mm v—ONNM VM
'_qu
Q'N mNmN———mm—.—c-—c—m wwhmommc
v—tv—lv—lv—lv—(v—l
ordförandeuppdrag och av dessa har 117 inga andra uppdrag. 40 personer innehar de övriga 128 ordförandeposterna. Av 264 verkställande direktörerna i privata företag med ESOO anställda innehar 81 st. eller drygt 30 procent styrelseuppdrag i andra företag (tabell 5: 41).
Koncentrationen av flerfaldiga styrelse- uppdrag till ett litet antal personer är på- taglig. Samtidigt är dessa personers styrel- seuppdrag tillräckligt många för att beröra flertalet större företag (tabell 5: 42). Bland de börsnoterade företagen finns inget, som saknar personförbindelse på styrelseplanet med något annat av de undersökta före- tagen. Av de 253 industri- och handelsföre- tagen med minst 500 anställda har 207 st. en eHer flera sådana personförbindelser med andra större företag.
Teoretiskt är det tänkbart att gemensam- ma styrelseledamöter dels är ett komple- ment eller substitut för kartellöverenskom- melser, dels är ett medel för att underlätta samordningen mellan företag i på varandra följande förädlingsled. I tabell 5:43 har de gemensamma styrelseledamöterna fördelats efter resp. företags sektortillhörighet. Indel- ningen är alltför grov för att tillåta några säkra slutsatser. I tabellen är det dock svårt att finna några klara mönster, som stöder ovannämnda hypoteser. Sannolikt bestäms de gemensamma styrelseledamöternas för- delning, i den mån den inte är slumpmäs- sig, främst av ägandeförhållanden och bank- förbindelser. För en diskussion av företagens gemensamma styrelseledamöter-med affärs- banker och försäkringsbolag hänvisas till ut- redningens undersökning av kreditmarkna- den.
KAPITEL VI
A. Undersökningens uppläggning m. m.
A: ]. Förmögenhetsbegreppet
I överensstämmelse med vad som vanligen görs i ekonomisk litteratur skall i denna un- dersökning som en persons tillgångar endast räknas de som personen äger. Dessa till- gångar uppdelas med avseende på objektens natur i realtillgångar och finansiella till- gångar.1
I förmögenhetsrätten förekommer inget samlande uttryck för vad som i dagligt tal kallas en persons förmögenhet eller tillgång- ar. I stället utgås från de rättigheter med vilka olika objekt knyts till en person. Des- sa rättigheter innefattar flera objekt än vad som knyts till en person genom äganderätt och indelas i sakrätter, andels- och obliga- tionsrätter (här nedan kallade fordringsrät- ter) samt immaterialrätter.
Uppdelningen av tillgångarna i realkapi- tal och finansiellt kapital överensstämmer ej med den juridiska uppdelningen av rät- tigheter i sakrätter och fordringsrätter. Sak- rätterna omfattar nämligen förutom ägande- rätt (av jordbruk, företag, fastighet, lös- ören m.m.) även säkerhetsrätt, nyttjande- rätt och servitut samt avkomsträtt och rätt till elektrisk kraft.2
I skattelagstiftningen definieras en per- sons förmögenhet genom uppräkning av de objekt, som knyts till personen främst ge- nom äganderätt och för vilka skatteplikt föreligger. Dessutom anges i skattelagstift- ningen hur dessa objekt skall värdesättas från beskattningssynpunkt. Skattelagstift- ningens förmögenhetsbegrepp har särskilt in- tresse för denna undersökning eftersom den svenska förmögenhetsstatistiken i huvudsak
Den svenska förmögenhets- och inkomstför- delningen 1945—1964
är en taxeringsstatistik. Av sakrätterna räk- nas förutom äganderätten även panträtten med i en persons beskattningsbara förmö- genhet på så sätt att den fordran för vilken pant tagits, räknas in bland de finansiella tillgångarna.
Realtillgångar indelas ibland i realt pro- duktionskapital och realt konsumtionskapi- tal. Reala tillgångar i jordbruk och egen rö- relse brukar då räknas som produktionska- pital medan egethem, sportstuga, bil och andra lösören räknas som konsumtionska- pital. En sådan uppdelning är emellertid godtycklig. I vilket utsträckning det s.k. konsumtionskapitalet medtas vid förmögen- hetsvärderingar varierar. I skattelagstiftning- en räknas endast ett fåtal lösören som skat- tepliktiga tillgångar. Exempel på sådana är vissa kommunikationsmedel. Däremot räk- nas ej smycken, konstverk m.m. för per- sonligt bruk som skattepliktiga tillgångar.
Begreppen finansiella tillgångarna och fordringsrätterna överensstämmer med var- andra och omfattar aktier, lånefordringar
1 Förutom dessa två tillgångsslag förekommer ibland ett tredje, som inte ryms i denna uppdel- ning och som skulle kunna kallas »egentillgångar». De omfattar de tillgångar som påverkar personens förmåga att erhålla inkomst av arbete. Hit hör personens utbildning, hälsa, återstående arbets- för levnadstid m.m. På grund av svårigheterna att mäta dessa tillgångar utelämnas de ofta. Så skall också ske i denna framställning. ? Säkerhetsrätten finns i två former: panträtt och retentionsrätt. Panträtt är den rätt en person har att vid utebliven prestation tillgodogöra sig det eller de objekts värde, som gäldenär lämnat såsom säkerhet för fordran. Retentionsrätt är den rätt en person har att kvarhålla objekt som säker- het för fordran, exempelvis den rätt en hyresvärd har att kvarhålla möbler etc. då hyresgäst avllyttar utan att betala hyresskuld. Nyttjanderätt före- ligger vid arrendering, förhyrning m. m. Av- komsträtt gäller vid t. ex. undantag och födoråd.
m.m. I litteraturen delas ibland finansiella tillgångarna upp i finansiellt »realkapital» och finanskapital. Det finansiella »realka— pitalet» omfattar då aktier och andra vär- depapper, som representerar delägarskap i fysiskt realkapital medan finanskapitalet omfattar lånefordringar. Ibland sammanförs det finansiella »realkapitalet» med det fy- siska realkapitalet.3
En tillgångs värde (i kronor) bestäms av dess förväntade avkastning. Osäkerheten om den framtida avkastningens storlek medför emellertid svåra mätproblem när olika till- gångar skall värderas vid en viss tidpunkt. Någon form av uppskattning måste ske. Så- dana uppskattningar sker i Sverige regel- bundet i samband med förmögenhetsbeskatt- ningen. Dessa är dock behäftade med avse- värda brister, vilket försvårar tolkningen av det statistiska materialet.
Avslutningsvis bör påpekas skillnaden mellan bruttoförmögenhet och nettoförmö- genhet. Med bruttoförmögenhet avses vär- det av samtliga de förmögenhetsobjekt, som en person äger. Med nettoförmögenhet av- ses ovannämnda värde minus värdet av ve- derbörandes skulder. När i det följande ter— men förmögenhet används menas nettoför- mögenhet om ej annat sägs.
A: 2. Den svenska förmögenhetsstatistiken
Uppgifter om den svenska förmögenhets- fördelningen under efterkrigstiden kan er- hållas från den årliga taxeringsstatistiken, från folkräkningarna 1945 och 1950 samt i någon män från konjunkturinstitutets spar- undersökningar 1955, 1957 och 1958. Det- ta material ger emellertid endast begränsade möjligheter att beskriva förmögenhetsför- delningen.
Taxeringsstatistikens och folkräkningar- nas uppgifter om förmögenheter grundar sig på självdeklarationerna. Genom att statisti- ken endast omfattar skattepliktiga förmö- genheter, blir totala förmögenhetsmassans storlek och sammansättning bermnde av de speciella avgränsnings- och värderingsprin— ciper, som skattelagstiftningen föreskriver. Alla tillgångar med förmögenhetsvärde är
ej skattepliktiga som förmögenhet och tas- därför inte upp i självdeklarationerna. Detta gäller bl. a. vissa lösören och förråd, som är avsedda för personligt bruk samt värdet av kapitalförsäkringar.
Vid bedömningen av de personliga själv- deklarationerna måste hänsyn tas till olika former av underdeklaration. Denna kan vara tillåten eller otillåten.
Falskdeklarationens omfattning under ef- terkrigstiden är ej möjlig att uppskatta och dess betydelse för förmögenhetsfördelningen lämnas därför obeaktad i det följande. De uppgifter som finns rörande enskilda per- soners, vissa yrkeskategoriers och andras falskdeklaration kan ej generaliseras från dessa individer till befolkningen som hel- het, eftersom de undersökta individerna ej är statistiskt representativa för totalbefolk- ningen.
Beträffande självdeklarationernas uppgif- ter om tillgångars marknadsvärde har man anledning att räkna med en systematisk un- dervärdering. I vissa fall är denna tillåten. Sålunda upptas fastighet i förmögenhetsbe- räkningen till det taxerade värdet. Taxe- ringsvärde skall Visserligen »åsättas det be- lopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvär- det)», men det är känt att myndigheterna tillämpar en försiktig värdering. I tabell 6: 1 ges några data som belyser detta för- hållande.
I tabellen anges det genomsnittliga över- priset, dvs. skillnaden mellan försäljnings- pris och taxeringsvärde, i procent av taxe- ringsvärdena för några olika fastighetstyper. Åren 1952, 1957 och 1964 genomfördes allmänna fastighetstaxeringar. Den genom- snittliga överprisprocenten är, som synes, högre för de minsta och största jordbruks- fastigheterna än för jordbruksfastigheterna som helhet. Högst överprisprocent redovi- sas för affärsfastigheter. Lägst överpris be- talas för större hyresfastigheter.
Bestämmelser och anvisningar för upp- skattning av kapitalets värde i rörelse och
3 Detta görs t. ex. i Värdesäkringskommitténs betänkande, SOU 1964: 2.
l l
.det därför inte något aktuellare material
Procenttal .
Tabell 6: I . Fastigheters genomsnittliga överpris vid försäljning i förhållande till taxeringsvärdet.
Period
1945 1952 1957
År
Typ av fastighet —51 —56 —63 1957 1959 1961 1963
Jordbruksfastigheter, samtliga 64 68 36 27 28 39 48 Därav med taxeringsvärde:
mindre än 10 000 kr. 82,1 84,1 45,2 10 000—50 000 kr. 58,8 66,4 35,9 50 000—100 000 kr. 59,0 62,9 31,6 över 100 000 kr. 62,8 69,2 38,2 En och tvåfamiljsfastigheter 48,4* 59,0* 50,6 35,9 41,7 54,4 75,2 Flerfamiljsfastigheter 30,6 20,8 24,5 34,5 38,6 Bostadsfastigheter 22,1 16,2 18,5 23,1 26,9
därav bostads- och affärsfastigheter 33,1 19,1 27,4 41,9 41,8 Affärsfastigheter 66,3 51,1 47,7 66,2 84,7
* Gäller endast fastigheter med taxeringsvärde över 15 000 kr. Källa: Skattenytt, nr 6—8, 1964.
jordbruk präglas också av stor försiktighet. Den totala undervärderingens omfattning är dock svår att närmare precisera.
Med förmögenhetsägare avses i den år- liga förmögenhetsstatistiken taxeringsenhe- ter. Personer som sambeskattas betraktas som en enhet. Konjunkturinstitutet använ- der samma begrepp men med benämningen inkomstenhet. I folkräkningarna redovisas däremot förmögenhetema för enskilda per- sonen
Taxeringsstatistikens förmögenhetsräk- ning är total för de grupper som under— söks, dvs. för de taxeringsenheter som har skattepliktig förmögenhet. Fram till 1960 omfattade statistiken fysiska personer, oskif— tade dödsbon och familjestiftelser. De se— nare uteslöts då. Antalet oskiftade dödsbon och familjestiftelser är dock förhållandevis litet, varför man kan räkna med att taxe- ringsstatistiken tämligen väl speglar förmö— genhetsställningen för vad som vanligen kal- las hushåll. Enligt gällande beskattningsreg- ler skall hemmavarande barn, som ej .fyllt 21 år och vars beskattningsbara inkomst ej uppgår till 100 kr. taxeras tillsammans med föräldrarna. Gifta personer samtaxeras på samma sätt som vid inkomsttaxeringen.
Vid 1960 års folkräkning insamlades ingen ekonomisk statistik. För detaljerade uppgifter om förmögenhetsfördelning finns
än från 1950 års folkräkning, som avser förmögenhetsställningarna vid slutet av år 1951. Både 1945- och 1950-års folkräk- ningar hade formen av urvalsundersök- ningar.4 Dessa var i hög grad inriktade på att kartlägga förmögenheternas spridning på skilda placeringsformer inom olika sociala och demografiska grupper i samhället.
A: 3. Inkomstbegreppet
I ekonomisk teori menas vanligen med en persons inkomst den största möjliga kon- sumtion personen kan planlägga under en period utan att hans förmögenhetssituation förväntas bli sämre i slutet av perioden än den var vid periodens början.—" Detta in— komstbegrepp ställer sig svårt att använda vid empiriska undersökningar av inkomst— förhållandena. Dels är förväntningar subjek- tiva. Dels kan en förväntad oförändrad för- mögenhetssituation tolkas på olika sätt. Det kan t. ex. betyda att det kapitaliserade vär— det av förväntade nominella intäkter skall bibehållas eller att den nominella eller den reala konsumtionsförmågan skall vara oför- ändrad från period till period. I skattelag- stiftningen och den därpå uppbyggda in-
4 Beträffande urvalsmetoder, uppskattade mät- fel m.m., se SOS, Folkräkningen 1945 och Folk- räkningen 1950. 5 Definitionen förutsätter att egentillgångarna inkluderas i förmögenhetsbegreppet.
komststatistiken fästes inte särskilt stort av- seende vid detta subjektiva inkomstbegrepp. De definitioner som används har tillkom- mit med stor hänsyn tagen till beräknings- mässiga eller skattemässiga önskemål. Där— igenom har det statistiska inkomstbegreppet fått ett delvis annat innehåll än det teore- tiska begreppet.
I konjunkturinstitutets sparundersökning- ar uppdelas totala inkomsten i tre huvud- komponenter, nämligen faktorinkomst, fi- nansinkomst och transferinkomst. Med fak- torinkomsten menas en persons inkomst av tjänst och hans inkomst av (fysiskt) realka- pital. Dessa två inkomstslag uppfattas som den ersättning personen erhåller för utnytt- jandet av honom tillhöriga produktionsfak- torer. Den andra komponenten, finansin- komsten, härrör från personens finansiella rättigheter och skyldigheter och består av räntor, utdelningar och upplupna räntor. Beroende på den relativa storleken av per- sonens finansiella tillgångar och skulder är finansinkomsten positiv eller negativ. Sum- man av faktorinkomsten och finansinkoms- ten kallas förvärvsinkomst.
Den tredje inkomstkomponenten, trans- ferinkomsten, definieras som en överlåtelse av tillgångar mellan olika ekonomiska sub- jekt utan att en däremot svarande mot- prestation görs. Denna definition är något vag. Dess innebörd framgår tydligare av några exempel. Som transfereringar räknas vanligen stipendier, sjukpenningar, bambi- drag, pensioner, kontanta understöd, direkta skatter, tips- och totalisatorvinster, lotteri- vinster, arv och gåvor, försäkringsutbetal- ningar m.m. I vissa fall är transfereringar- na behovsprövade eller avpassade efter per- sonens betalningsförmåga, i andra fall inte.
Gränsdragningen mellan dessa tre in- komstkomponenter är i vissa fall svår att motivera med annat än praktiska beräk- ningsmässiga skäl. Sålunda uppbär en per- son en faktorinkomst a 10 kr. om han köper ett kapitalföremål för 100 kr. och sedan hyr ut det mot 10 kr. om året, men han uppbär lika mycket i finansinkomst om han i stället lånar ut 1100 kr. mot 10 % ränta för att någon annan skall kunna köpa ka-
pitalföremålet. I vissa fall kan det tyckas egendomligt att ibland föra ett belopp som transferinkomst i stället för förvärvsinkomst eller omvänt. Detta gäller om t.ex. stipen- dier, som vanligen betraktas som transfer- inkomster, och om löner vid beredskaps— arbeten etc., som vanligen betraktas som faktorinkomster. Klassificeringen av bl.a. en jordbrukares inkomst stöter på svårighe- ter genom att inkomsten innehåller både förvärvsbidrag och vissa indirekta subven- tioner.
I kommunalskattelagen skiljs på sex olika inkomstslag, nämligen inkomst av jordbruk, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig för— värvsverksamhet och kapital. Som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet upptas främst skattepliktiga inkomstvinster,8 exempelvis realisationsvinst, vinst som uppkommer ge- nom expropriation och lotterivinster som ej beskattas i annan ordning (dessa behandlas som transfereringsinkomster i konjunkturin- stitutets undersökningar). Det råder mycket liten överensstämmelse mellan konjunktur- institutets och skattelagstiftningens inkomst- uppdelningar.
Från fördelningssynpunkt är det kanske mest intressant att studera de disponibla in- komsterna. En persons disponibla inkomst är lika med totalinkomst (inkl. positiva transfereringar) minus skatter och obliga- toriska avgifter. De definitionsmässiga pro- blemen i samband med disponibla inkomster behandlas nedan i samband med att för- delningen av dessa empiriskt undersöks.
A: 4. Den svenska inkomststatistiken
Data rörande inkomstfördelningen i Sverige ges i den årliga taxeringsstatistiken, folk-
” Med inkomstvinster menas ibland »icke för- väntade transfereringsinkomster», dvs. skillnaden mellan den bokförda inkomsten och den budge- terade inkomsten under en period. Inkomstvins- ter kan vara negativa och kallas då inkomstför- luster. Exempel på en inkomstvinst är lotteri- vinster, arv och gåvor. De nu nämnda exemplen behandlas i skattelagstiftningen ej som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet utan beskattas, med undantag av vinster iutländska lotterier, enligt särskilda regler. Det kan nämnas att termen kapitalvinst i betydelsen ej planerat sparande också förekommer. Värdestegringsvinst är ett exempel härpå.
räkningarna samt ett antal särskilda utred- ningar. Dessutom publicerar myndigheter och enskilda organisationer statistik över löneförhållanden, kapitalinkomster, transfe- reringar m.m. som kan användas för att på särskilda punkter komplettera och för- tydliga bilden av inkomsternas fördelning under olika är.
T axeringsstatistiken grundar sig på de skattskyldigas självdeklarationer. Därigenom underskattas såväl de faktiska inkomsterna som antalet inkomsttagare. Taxeringsstatis- tiken lämnar uppgifter om sammanräknad nettoinkomst för de deklarationsskyldiga. Med denna förstås »summan av inkomst— tagamas enligt förordningen om statlig in- komstskatt uppskattade inkomster av skilda förvärvskällor, sedan avdrag gjorts för ev. underskott å förvärvskällan. Underskott kan uppstå därför att »avdrag för intäkternas förvärvande och behållande» får göras. Des- sa omfattar utgifter och arbetslokal, telefon, arbetsbiträde, facklitteratur, instrument, vis- sa resor m. m. Därtill kommer vissa schab- lonavdrag som medför att de faktiska in- komsterna systematiskt underskattas. Vidare omfattar taxeringsstatistikens inkomstbe- grepp färre inkomstslag än vad som enligt ovan ingår i totalinkomsten. Inkomstbegrep- pet är inte direkt definierat i skatteförfatt- ningarna men framför allt i kommunalskat- telagen & 19 finns bestämmelser om vilka inkomster, som inte är skattepliktiga. Till dessa hör allmänna barnbidrag, socialhjälp, invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning enligt lagen om allmän försäkring samt ett flertal andra sociala bidrag och ersättningar. Vidare ingår stipendier till studerande, vis- sa periodiska understöd, samt inom landet gjorda inkomst- och kapitalvinster, såvida inte skattepliktig realisationsvinst är för han- den.
Det är således betydande inkomster som ej tas med i taxeringsstatistiken. Framför allt är det transfereringsinkomster som ej ingår i den sammanräknade nettoinkomsten. Med tanke på att deras omfattning länge varit stor och successivt ökat torde taxeringssta- tistikens information om de faktiska in— komsternas fördelning vara sämre för se-
nare år än för tidigare. Det finns andra käl- lor där de offentliga transfereringarna redo- visas. Vissa efterhandskorrektioner av in- komsterna är därför i princip möjliga. Trans- fereringarnas mångfald och varierande be- viljningsgrunder gör emellertid en sådan korrektion synnerligen besvärlig.
Alla personer med inkomst är inte dekla- rationsskyldiga. Inkomstgränsen för dekla- rationsskyldighet höjdes fr.o.m. 1953 års taxering med 600 kr. till 1200 kr. och är f.n. 2400 kr. De minsta inkomsttagarna kommer alltså ej med i taxeringsstatistiken. Personer som huvudsakligen lever på folk— pension erhåller numera avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detta har lett till att många folkpensionärer inte avger självdeklaration. 1964 var det ca 280000 folkpensionärer som bl. a. av detta skäl ej kom med i taxe- ringsstatistiken.7 För kategorierna studeran- de, vämpliktiga m.m. gäller liknande för- hållanden.
Hur många inkomsttagare som av olika skäl ej redovisar självdeklarationer framgår ej direkt av taxeringsstatistiken, eftersom denna sedan 1951 till största delen är lagd på samplingsbasis. Den omfattar personer, som är födda den 5, 15 eller 25 dagen i någon av årets månader. Dock redovisas alla inkomsttagare med minst 50000 kr. i inkomst. De sålunda erhållna data uppräk- nas därefter till totalnivå.
Förutom taxeringsstatistiken är folkräk- ningarna och konjunkturinstitutets sparan- dersökningar de viktigaste informations- källorna beträffande inkomstfördelningen. Folkräkningarna bygger liksom taxerings- statistiken på självdeklarationer i samband med inkomstbeskattningen. Konjunkturinsti- tutet samlade in sitt material genom direkta intervjuer. Därigenom fick man även upp- gifter om ej skattepliktiga inkomster. An— talet utfrågade personer (hushåll) var emel— lertid litet, varför ganska betydande slump- fel kan förekomma i detta material, särskilt beroende på den långtgående uppdelning
7 Se »Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet taxeringsåret 1965», SOS, Inkomst och förmögenhet, Stockholm 1966.
av hushållen på olika kategorier som kon- junkturinstitutet har använt.8
På senare år har taxeringsstatistiken främst innehållit uppgifter för enskilda inkomstta- gare. Tidigare omfattade statistiken huvud- sakligen taxeringsenheterna, dvs. samtaxera- de betraktas som en enhet. Dels för att kunna jämföra med tidigare år och dels därför att taxeringsenheterna ter sig intres- santare från inkomstfördelningssynpunkt kommer nedan i viss utsträckning senare års uppgifter att räknas om till att gälla taxeringsenheter. Dessa omräkningar ökar materialets felmarginaler.
A: 5. Inkomst- och förmögenhetsfördelningens beskrivning
Inkomst- och förmögenhetsfördelningen kan beskrivas på flera sätt. I taxeringsstatistiken delas inkomsttagarna eller förmögenhets- ägarna upp i olika inkomst- eller förmögen- hetsklasser. Enklaste sättet att beskriva för- delningen är att ange hur många procent av totala antalet enheter som finns i de olika klasserna. Man kan även ange hur stor an- del av förmögenhets- eller inkomstsumman som individerna i en klass har. Taxerings- statistiken är utformad med »jämna» klas- ser, t. ex. jämna tusental kronor, vilket med- för att klasserna kommer att rymma olika antal individer. Med lika stora klasser, ex- empelvis 10 % av enheterna i varje klass, hade man direkt kunnat se hur stor andel av inkomst- eller förmögenhetssumman de 10, 20, 30 etc. procenten högsta inkomst- tagarna resp. rikaste förmögenhetsägarna har under olika år. Att i efterhand omräkna materialet på detta sätt är inte tillrådligt, eftersom man då måste interpolera i klas- serna. På grund av att de procentuella för- skjutningarna i fördelningarna är små skulle i sammanhanget för stora fel kunna uppstå.
Vid beskrivning av en fördelning är det vanligen fördelningens snedhet, som är av intresse. Flera snedhetsmått finns tillgäng- liga. De två vanligaste måtten är koncentra- tionskvoten och den maximala utjämnings- procenten. De har det gemensamt att de ställer inkomst- eller förrnögenhetssummans
fördelning på de olika klasserna i relation till inkomsttagarnas eller förmögenhetsägar- nas motsvarande fördelning.9 Det tillgängli- ga statistiska materialets kvalitet tillåter emellertid inte användande av dessa me- toder.
Den metod som här skall användas för att beskriva inkomst- och förmögenhetsför- delningarna syftar ej till att som de två
" Beträffande urvalsmetoder, mätfel m.m., se Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B: 33.
9 Vid beräkningen av koncentrationskvaten tas för varje inkomst förhållandet mellan andelen inkomsttagare med denna eller lägre inkomst och deras andel av den totala inkomstsumman. Dessa förhållanden uttrycks som kvoter vilka sedan jäm- förs med motsvarande kvoter för en helt jämn inkomstfördelning, dvs. en sådan där alla har samma inkomst. Slutligen tas skillnaden mellan alla dessa motsvarande kvoter. Summan av dessa skillnader kallas koncentrationskvoten. Denna räkneoperation är komplicerad och ger alltid en underskattning av den studerade fördelningens ojämnhet eftersom inte alla inkomster kan tas med vid beräkningarna. Det innebär att man inte rik- tigt vet hur förändringar i koncentrationskvoten för t.ex. inkomstfördelningen mellan två olika år skall tolkas. Motsvarande beräkning kan göras för inkomstfördelningen. Den maximala utjämningsprocenten är enklare att beräkna och har en tydligare innebörd. Med den menas förhållandet mellan det totala inkomst- beloppet och inkomstbelopp, som behöver över- flyttas från de bättre till de sämre ställda för att alla skall få precis lika stor inkomst. Ju större detta värde är desto snedare är fördelningen. Mot- svarande beräkning kan göras i fråga om förmö- genheter. P.g.a. att taxeringsstatistiken endast innehåller uppgifter om de skattepliktiga förmö- genhetema och inkomsterna är emellertid inte heller detta fördelningsmått särskilt användbart. För det första måste medelinkomsten resp. me- delförmögenheten de olika åren beräknas. För detta fordras att de inkomster och förmögenheter som ej når upp till skattestrecket på något sätt uppskattas. I fråga om förmögenhetema är detta inte möjligt om stora felmarginaler skall undvikas. Av folkräkningarna framgår nämligen att medel- förmögenheten är mindre än den skattepliktiga förmögenheten. Dessutom krävs ganska exakt kännedom om hur mån ga som finns på ömse sidor om medelvärdena och deras sammanlagda in- komst- eller förmögenhetsbelopp. Sådan kunskap förutsätter interpolering i den klass vari medel- inkomsten eller medelförmögenheten ingår. För att denna interpolering skall vara meningsfull måste den ge ett tämligen exakt resultat. Redan ett par procents fel är i detta sammanhang för mycket, om några bestämda slutsatser skall kunna dras om fördelningarnas utveckling. Så stor noggrann- het kan inte erhållas utan tillgång till taxerings- statistikens primärmaterial, varför också denna metod måste betraktas som oanvändbar.
ovannämnda ge en uppfattning om fördel- ningarnas snedhet i någon absolut mening. I stället skall fördelningarnas utveckling mot ökad eller minskad snedhet studeras genom att beräkna den procentuella andelen av den totala inkomst- resp. förmögenhetssumman, som olika år tillfaller de 1, 5, 10 etc. pro- centen högsta inkomsttagarna resp. rikaste förmögenhetsägarna. Förutom att måttet är enkelt att beräkna har det också den för- delen att det kan illustreras grafiskt med hjälp av s. k. Lorenzkurvor.
Vid beskrivning av inkomstfördelningar är periodvalet av viss betydelse. I allmänhet har man bara tillgång till uppgifter om års- inkomsterna. Det bör dock framhållas att inkomstfördelningen skulle ha kunnat stu- deras för kortare eller längre perioder. Ju längre period som väljs, desto färre inkomst- tagare kommer att ha små eller inga in- komster på grund av tillfälliga inkomstbort- fall.
A: 6. Undersökningens uppläggning
Undersökningen av förmögenhetsfördelning- en har inriktats på att i första hand kart- lägga de skattepliktiga förmögenheternas an- tal och värde samt placeringsformer i olika förmögenhetsklasser. Genomgående har för- mögenhetsobjekten ansetts tillkomma ägaren av förmögenheten. Någon uppdelning efter dispositionsrätter etc. har alltså ej skett. Ägarnas yrkes- och näringstillhörighet med uppdelning på förmögenhetsklasser redovi- sas också.
Vid sidan om de personliga förmögen- hetema behandlas även de förmögenhets- massor som tillhör offentliga myndigheter samt fonder och stiftelser av olika slag. Bristen på statistiska uppgifter om dessa för- mögenheter är emellertid mycket stor. Den enda mera omfattande stiftelse-räkning, som företagits här i landet genomfördes 1910. Någon analys av de icke-personliga förmö- genhetema kan därför ej göras.
Undersökningen av inkomstfördelningen har också inriktats på en kartläggning av inkomsternas antal och belopp i olika in- komstklasser, den relativa betydelsen för
olika förvärvskällor samt inkomsternas för- delning inom olika närings- och yrkesgrup- per. Av praktiska skäl har det varit nöd- vändigt att ägna de taxerade inkomsterna större uppmärksamhet än de disponibla in- komsterna.
B. Förmögenhetsfördelningen
B: 1. Den vertikala förmögenhetsfördelningen
Antalet skattepliktiga förmögenheter 1945— 1964, redovisat för taxeringsenheter, liksom det sammanlagda skattepliktiga förmögen- hetsbeloppet framgår av tabell 6: 2.
Skattegränsen, som 1945 var 20000 kr. ändrades 1948 till 30 000 kr., 1953 till 50000 kr. och 1957 till 80000 kr. Under de tidsintervall skattegränsen varit oföränd- rad har de skattepliktiga förmögenheternas antal kontinuerligt ökat med 4—8 procent per år. Genom höjningarna av Skattegrän- sen har emellertid det totala antalet skatte- pliktiga förmögenheter under perioden som helhet minskat. Detta gäller även för an- delen taxeringsenheter med skattepliktig för- mögenhet av det totala antalet taxeringsen- heter. Dessa har satts lika med det totala antalet personer över 20 år minskat med an- talet gifta kvinnor.
Skiktet av skattepliktiga förmögenheter är tämligen tunt. Andelen taxeringsenheter som kommit upp till skattepliktig nivå har hållit sig mellan 5 och 10 procent. I tabell 6: 3 redovisas antalet förmögenheteri några olika förmögenhetsklasser för åren 1945—1964. För att nå ökad jämförbarhet har förrnö- genhetsbeloppen omräknats i 1964 års pri- ser. Antalet (deflaterade) förmögenheter mellan 80 000 och 200 000 kr. svarade för 81 % av det totala antalet förmögenheter över 80000 kr. vid periodens början mot 77 % vid periodens slut. Av samtliga taxe- ringsenheter hade endast 1,03 % en (defla- terad) förmögenhet överstigande 200 000 kr. år 1945. Denna andel steg något under pe- rioden, till 1,10 % år 1964. Det relativa an- talet förmögenhetsägare med stor förrnögen- hetssumma är således ytterligt litet. Någon
Tabell 6: 2. Antalet skattepliktiga förmögenheter, deras fördelning på olika storleksklasser och den sammanlagda skattepliktiga förmögenhetssumman vid slutet av åren 1945—1964. T axeringsenheter. Löpande priser.
År
Skattepliktiga förmögenheter
Antal Ök- antal 100 125 150 175 200 250 1000- ning tax. 20— 30—— 40— 50— 60— 70— 80— 90— — — —— — — —— tal % enh.% 30 40 50 60 70 80 90 100 125 150 175 200 250 300
Andel Antal skattepliktiga förmögenheter i olika förmögenhetsklasser, tusen kr. (1 OOO-tal) av
300 400 400 500
500 750 10002000
750 1000 2000-—
Skattepliktig för- mögenhetssumma
Belopp Ökning milj. kr %
1945 1960 61 62 63 64
280,7 297,3 319,1 207,9 216,4 225,6 240,8 329,5 179,1 188,6 196,8 203,9 140,6 148,4 160,1 168,6 177,4 185,9 200,7 216,9
5 32,3 20,7 13,7 9,7 ,6 34,3 22,2 14,6 10,4 ,5 37,1 24,1 15,9 11,5 5 38,1 24,6 16,5 11,9 ,0 39,9 25,6 17,0 12,4
5 41,4 26,5 17,9 12,9 ,8 44,4 28,1 19,3 13,6 0 60,9 39,9 27,6 19,6 40,0 28,5 20,3 41,4 29,7 21,1
43,7 40,0 22,3 45,3 32,4 23,3 17,5
14,9 16,1 17,6 17,8 18,6 19,3 20,9 29,5 19,2 11,5 19,9 12,2 20,8 12,8 21,8 13,3 22,8 30,4 18,7 24,0 , 32,3 19,5 25,6 20,3 33,9 20,8 27,3 21,4 38,1 22,0 29,2 22,9 38,2 23,3 30,7 24,3 40,7 24,4 32,5 25,9 43,4 26,1 34,7 27,7 46,7 28,2 18,2
sav—_hqu WN QN
085101!) lnNDXD
»
vosqoco w>>>w
coaxox'xoxo u—(m hw
..
vnoxo'xoh
u
"vo. [* NN QN. ##
—-oo=1;u>o ”500000
>.
stooor—noe O_v-n-uo-n Oh.—1
mh attt-* koxo
o _! ("3
'.
eomko wo—mh ON!—lmh
'—
[NHNDOOv—a QLWNINN OO
'nGNNQLON
V'Q'KDNOXD
'.
NNmmsrh _
'n'/i
___—..—
.. .—
___ v—1 mNtÄoooo lx movvm
(xxx—”_a N*mocax Hv—lv—l
xo"
_.
-oo_xo 'n?!” ("t
cohoo— v—-('*I_ND_OIx GGN—400 Nqoqvxst; Nash el.—.c
NV) som;-uran v—(v—lv—l
»
hth—r N wthh WWF—Nm Q
v—av—qv—q v—t
o. v—l
[*mxoko'l't
)
him '_'—
___—
_q
sfv—ih wc.—qv—
Whamln mxodrsrsr sr'nlnln' Vllxll') Intl-0000
srsr-nxoxö' chhoooo N_xo sr-n __| mwooooax ooo—N
m_ nn
Källor: SOS, Skattetaxeringarna * upptaxering av fastighetsvården
Befolkningsrörelsen ** sjunkande aktiekurser
N'N'
xorx o:n_o_rs>_ _ mmevq
8000—Q'— "mh.
. ””'. varxoxoh Funcom
a
001—'...." mv?
Q'ä; mixo—cd' .—
.- ..
v—n—vN'NN' ofN'rtimu—T
veronica linneah mm:—färst
vm. 9. v—1v—1
-—-—N'NN' "
OCH—un 'nV'INdlo co.—AD—
"a.,.—
NNmmsr vvs,-QIO
..
MQ;— NNN
add
'. .—
ln-n woqwq c 0000—
. '.
ax.-cops Oulun
. mq _..o_.-..-. ___—N
o'. :: de'——
oo rxo OQNNxo _ tri-ngr ___—H _v—ly—q
w_N 'HN
N 0.030. --——o o o
m m=:- ao_ a; .oo _.
>. ...—....
ätt-www rxrxrxooo ooooo oooo—
19 272 6,9 20 608 1 8 20 998 . 18 141 3 18 816 5, 19 935 8 21 537 31, 28 307 . 23 117 10,2 25 481 2,4 26 101 1,9 26 597 . 27 040 6,2* 28 714 1 32 604
3 5 3 7 33 811 3 1 34 847 2,1 35 574 11 7 39 727 10 6 43 947
Tabell 6: 3. Antal förmögenheter över 80 000 kr. i olika förmögenhetsklasser i 1964 års priser.
Antal förmögenheter, 1 OOO-tal
Förmögenhetsklasser, tusen kronor
500— 1 000— År 80—100 100—200 200—500 1 000 2 000 2 000—— Summa 1945 32,0 56,5 24,5 5,9 2,3 0,97 122,1 1955 44,5 75,0 30,0 5,7 (1 8) (0,71) 157,7 1964 62,4 105,7 38,6 7,2 2,2 0,96 216,9
Källa: SOS, Skattetaxeringarna.
nämnvärd förändring har härvidlag ej skett under efterkrigstiden.
Den totala skattepliktiga förmögenhets- summan har mer än fördubblats under pe- rioden (se tabell 6: 2).10 Den tillfaller i unge- fär oförändrad omfattning de stora förmö- genhetema under hela perioden. Detta fram- går tydligare av tabell 6: 4a, där den pro- centuella andelen av de skattepliktiga för- mögenhetema och motsvarande andel av den totala skattepliktiga förmögenhetssum- man över vissa minimigränser redovisas. Av tabellen framgår att de 0,4 procenten ri- kaste taxeringsenheterna (med skattepliktig förmögenhet) har innehaft drygt 11% av den skattepliktiga förmögenhessumman samt att de 5 och 10 procenten rikaste taxerings— enheterna svarar (med något högre andel för periodens tidigare år än de senare) för
ca 30 % resp. 40 % av förmögenhetssum- man.
Beroende på att skattegränsen inte har höjts i samma takt som konsumentprisindex har stigit, utan snabbare, är fördelningarna de olika åren inte helt jämförbara. De se- nare åren redovisas ej förmögenhetsvärden som skulle ha redovisats de tidigare åren om den reella köpkraften och inte skatte- plikten varit utslagsgivande. För att ökad jämförbarhet skall erhållas mellan de olika åren behöver därför uppgifterna i tabell 6: 4a korrigeras något. Enklast görs detta genom att alla taxeringsenheter som ej når upp till 40000 kr. i förmögenhet mätt i 1945 års prisnivå uteslutes. Därigenom blir det onödigt att ändra på uppgifterna för
1" Under samma period har deklarerade netto- inkomster mer än femdubblats.
Tabell 6: 4 a. Skattepliktiga förmögenheter och förmögenhetssumma över viss minimigräns. Taxe-
ringsenheter, procenttal.
Andel av förmögenhetema, % Andel av förmögenhetssumman, %
_ År År Över (tusen kl'.) 1964 1963 1960 1955 1950 1945 1964 1963 1960 1955 1950 1945 2 000 0,4 0,4 0,4 0,2 0,1 0,1 11,4 10,5 11,2 1 000 1,4 1,3 1,3 0,7 0,4 0,4 13,1 16,5 17,2 12,8 9,9 11,3 750 2,3 2,2 2,2 1,2 0,7 22,1 20,6 21,3 15,9 12,5 500 4,7 4,5 4,6 2,5 1,4 1,2 29,1 27,6 28,4 21,6 17,4 19,3 300 11,2 11,0 11,2 6,1 3,4 2,6 41,3 39,8 40,8 31,8 25,9 200 22,5 22,1 22,4 11,8 6,6 4,7 54,7 53,4 54,2 42,1 34,6 34,4 150 36,7 36,3 36,6 18,7 10,4 6,8 66,7 65,7 66,4 51 ,1 41,9 100 71,2 70,9 71,1 35,8 18,9 12,3 87,3 86,9 87,2 66,7 53,5 49,5 80 100 100 100 50,8 26,4 16,8 100 100 100 76,7 61,1 55,4 50 100 51,8 32,5 100 79,0 69,7 30 100 63,8 100 87,2 20 100 100
Källa: SOS, Skattetaxeringarna.
'
år 1946 eftersom 80000 kr. år 1964 mot- svarar ungefär 40000 kr. i 1945 års pen- ningvärde. De tidigare åren tas de minsta förmögenhetema bort. För år 1945 t.ex. reduceras taxeringsenheternas antal med 56 % (se tabell 6: 2) och förmögenhetssum- man med 23 %. Tyvärr är dessa korrige- ringar inte fria från approximationer.
Också efter korrigeringen för skattestrec- kets och prisnivåns höjningar under efter- krigstiden kvarstår intrycket av stor stabili- tet i de stora förmögenheternas fördelning. Fördelningarnas utseende åren 1945, 1950 och 1964 framgår av diagram 6: 1 och 6: 2 samt tabell 6: 4b. Som synes har de små förändringar som ägt rum gått i utjämnan-
Med minsi förmögenhe'l' tusen kronor—) 1000 '
900
Sill] . — — —1945 _ 1950 70” ------ I964 6110 500— 1400— 300— x xFörmögenhets— xsummorno 200— & Illu— Förmögenhetsögurnu [l I | I I | | | 1 F 0 IB 20 30 40 50 60 70 80 90100 Procenf Diagram 6:I . Procentuell andel av förmögen- hetema över 40000 kr och deras andel av förmögenhetssumman åren 1945, 1950 och 1964. Kumulativa fördelningar. 1945 års priser
Andel av förmögen— heternu, procent IDG
— — —— l945 70— —1950
su- ------ 1954 50—
40— 30—
20—
0 5 lll 20 30 40 50 50 70 lllll Andel av förmögenhetssumman, procent Diagram 6: 2. Procentuell andel av förmögen- heterna (ordnad efter fallande förmögenhet) samt deras procentuella andel av förmögen- hetssumman åren 1945, 1950 och 1964. Ku- mulativa fördelningar. Logaritmiska skalor.
de riktning under perioden som helhet, men snarast mot ökad ojämnhet under periodens senare del. Både de 25 respektive 50 pro- centen rikaste (bland de medtagna taxerings- enheterna) hade således en större andel av förmögenhetssumman år 1945 än år 1964, medan de allra rikaste hade mindre andel av förmögenhetssumman år 1950 än både år 1945 och år 1964. Variationer i aktie- kurserna torde utgöra en av förklaringarna till denna utveckling. Aktiekursernas ned- gång efter 1964 kan därför ha medfört att förmögenhetsfördelningen blivit något mind- re ojämn under de senaste åren. Hur för- mögenhetsfördelningen påverkas av fastig- hetstaxeringama är svårt att uttala sig om.
I det absoluta toppskiktet är fördelningar- na svårare att jämföra utan alltför stor fel- risk. Uppgifterna för de 1, 2 respektive 5 procenten rikaste är mycket osäkra. Så långt dessa uppgifter alls kan sägas ge uttryck åt förändringar i förmögenhetsför- delningen, anger de en tendens mot utjäm— ning i hela fördelningen utom i fråga om den 1 procenten rikaste. Utvecklingen mot
Tabell 6: 4 b. Andel av förmögenhetema och deras motsvarande andel av förmögenhetssum- man åren.1945, 1950 och 19641. Taxeringsen- heter, procenttal.
Motsvarande andel av
Andel av förmögenhetssumman förmögenhetema år 1945 år 1950 år 1964 1 % rikaste (15) (13) (16) 2 » » (21) (18) (20) 5 » » (33) (29) (30) 10 » » 44 40 39 25 » » 62 58 56 50 » » 79 76 75
Källa: tabellerna 6: 2 och 6: 4 a. 1 Endast förmögenheter som i 1945 års pen- ningvärde överstiger 40 000 kr. är medtagna. För- mögenheterna är ordnade efter fallande förmö- genhetsvärde. Tal inom parentes är uppskattade med större felrisk än de övriga.
ökad jämnhet synes ha varit helt och hållet koncentrerad till periodens första år (se dock ovan). Denna slutsats kommer man också till vid en jämförelse av talen för åren 1960 och 1964 i tabell 6: 4a.
Man måste emellertid komma ihåg att de anförda procenttalen endast gäller ett fåtal av taxeringsenheterna, För att få en upp- fattning om hur den totala förmögenhets- fördelningen utvecklats måste man även un-
dersöka taxeringsenheter som ej redovisar skattepliktig förmögenhet. Härför finns en- dast de uppgifter som insamlades vid folk- räkningama t.o.m. 1950 samt vid Kon- junkturinstitutets sparundersökningar 1955, 1957 och 1958. För 1960-talet föreligger inga tillgängliga data av detta slag.
Av tabell 6:5 framgår vissa karakteris- tika i förmögenhetsägarnas (ej taxeringsen- heternas) fördelning på olika förmögenhets- klasser åren 1945 och 1951. (Dessutom har några data för 1957 och 1958 tagits med. Dessa är inte helt jämförbara med de övriga, eftersom de dels är beräknade för taxerings- enheter, dels framkommit på annat sätt än folkräkningarnas uppgifter.) Av de i ta- bellen angivna talen är de som avser år 1951 mest relevanta i detta sammanhang.
Vid slutet av detta år redovisade 2,16 milj. personer tillgångar och/eller skulder. Detta innebär att endast ca 43 % av samt- liga personer över 20 år redovisade förmö- genhet vid denna tidpunkt. År 1930 och 1945 var denna siffra lägre, nämligen 21 % respektive 34 %. Flertalet icke redovisande personer skulle sannolikt ha förts till de lägre förrnögenhetsklasserna om de redovi- sat sina förmögenhetsställningar. I tabellen har därför också en korrigerad samman-
Tabell 6: 5. Antalet personer med förmögenhet fördelade efter nettoförmögenhetens storlek.
Relativ andel, procenttal
Antal redovisande Av redovisande Av samtliga personer, 1 OOO-tal personer personer Nettoförmögenhet (tusen kr.) 1930 1945 1951 1930 1945 1951 1930 1945 1951 negativ 152 360,5 9,5 16,7 3,2 7,2 0 5—3' 386 j409 j494 45,3 jzsn j22,9 88,5* 175," jaaa" 3—5 214 230,5 13,4 10,7 4,5 4,6 5—10 173 305 358,5 20,3 19,1 16,6 4,3 6,4 7,2 10—20 143,5 254 324 16,8 15,9 15,0 3,5 5,4 6,5 20—30 56,5 102 146,5 6,6 6,4 6,8 1,4 2,2 2,9 30—50 44 78 122,5 5,2 4,9 5,8 1,1 1,6 2,5 50—100 29,5 49 75 3,5 3,1 3,5 0,7 1,0 1,5 100—200 12 16 28 1,4 1,0 1,3 0,3 0,3 - 0,6 200—500 6 11 13,2 0,7 0,7 0,6 0,2 0,2 0,3 500—] 000 1,6 % 3 3,3 0,2 0 2 0,2 0,0 0 1 0,1 1 000— 0,85 0,85 0,1 ' 0,04 0,0 ” 0,0 Summa 853 1 593 2157 100 100 100 100 100 100
Källa: SOS, Folkräkningarna 1930—1950. * inklusive ej redovisande personer.
Tabell 6: 6. Tillgångar och skulder hos personer med redovisade tillgångar, 1951.
Tillgångarnas Därav Skuldernas Skuldernas Antal sammanlagda placerat sammanlagda andel av Tillgångar personer belopp (milj. i realkapital, belopp tillgångarna, (tusen kr.) (1 OOO-tal) kr.) % (milj. kr.) %
— 5 559,7 1 321 37,1 468 35,5 5— 10 374,4 2 694 51,6 1 042 38,7 10— 20 456,5 6 521 64,4 2 742 42,0 20— 30 234,5 5 680 65,1 2 355 41,5 30— 50 186,2 7 030 65,5 2 675 38,0 50— 70 72,9 4 246 63,2 1 601 37,7 70— 100 47,2 3 877 67,4 1 455 37,5 100—— 200 45,3 6 072 69,5 2 439 40,2 200— 500 25,9 7 615 72,0 3 276 43,0 500—1 000 6,8 4 581 81,4 2 299 50,2 1 000—— 2,49 5 190 72,9 2 501 48,2 Summa 2 011,8 54 827 67,3 23 130 42,2
Källa: Folkräkningen 1950: VIII.
ställning gjorts, där alla personer för vilka förmögenhetsuppgifter saknas förts till för- mögenhetsklassen 0—3 000 kr. Fördelning- ens snedhet blir genom denna korrektion mera framträdande, om än inte helt kor- rekt för de lägsta klasserna.
Relativtalen för redovisande och samtliga personer ger emellertid en likartad bild av förmögenhetsfördelningens förändring under perioden 1930—1951. Endast obetydliga förskjutningar har ägt rum. Antalet perso— ner med stor positiv förmögenhet (över 15 000 kr. år 1930, över 20000 kr. år 1945 och över 30 000 kr. år 1951) har oför- ändrat utgjort ca 5 % av samtliga förmögen- hetsägare. Samtidigt som den totala redovi- sade skattepliktiga förmögenhetssumman i löpande priser ökade från 19,3 miljarder kr. år 1945 till 21,5 miljarder kr. år 1951 ökade nettoskuldbeloppet för personer med redo- visad negativ förmögenhet från 527 miljo- ner kr. till 1651 miljoner kr. En av an- ledningarna till att nettoskuldinnehavarnas antal ökat är att skuldsättningen i form av konsumtionsskulder vid bl. a. avbetalnings- köp ökat. Härvid gäller att inte tillgångarna utan enbart skulderna redovisas i förmögen- hetsstatistiken.
B: 2. Förmögenheternas sammansättning
Taxeringsstatistiken ger inga upplysningar om förmögenheternas spridning på olika pla-
ceringsformer. Data från folkräkningarna 1945 och 1950 ger dock en bild, om än något inaktuell, av de mest karakteristiska dragen i förmögenheternas sammansättning.
Sambandet mellan förmögenhetsägarnas tillgångar och skulder framgår av tabell 6: 6. Den genomsnittliga kvoten mellan skulder och tillgångar varierar mellan 35 och 50 procent i olika tillgångsklasser. Personer med stora tillgångar (bruttoförmögenheter) har högre skuldprocent än andra.
I tabell 6:7 redovisas tillgångarnas pro- centuella fördelning på olika placeringsfor- mer i skilda storleksklasser 1945 och 1951. Av tabellen framgår att »annan fastighet» är den viktigaste placeringsformen för samt— liga personer med redovisade tillgångar. Jordbruksfastighet m.m. och bankmedel är de därnäst främsta placeringsformerna. Av uppenbara skäl har jordbruksfastigheterna minskat något i betydelse från år 1945 till år 1951. Jordbruksfastighet m. m. har störst betydelse för de mellanstora förmögenheter- na, medan bankmedel är en avgjort viktiga- re placeringsform för personer med små tillgångar än för personer med stora till- gångar. Omvänt växer aktier i Vikt som pla— ceringsform högre upp på tillgångsskalan, men detta förhållande är något mindre fram- trädande år 1951 än år 1945. Obligations— innehavet har, särskilt för de stora tillgång- arna, minskat i betydelse som placerings- form.
Tabell 6: 7. Tillgångarnas procentuella fördelning på olika placeringsformer i skilda storleksklasser 1945 och 1951. Förmögenhetsägare.
J ordbruks- fastighet Annan Rörelse Bank- Andra Aktier i sv. Ej tax. barns Andra Tillgångar m. m. fastighet rn. m. medel Obligationer fordringar aktiebolag förmögenhet tillgångar
(tusenkr.) 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951 1945 1951
— 5 11,8 8,2 21,2 23,5 5— 10 24,9 16,0 30,6 30,0 10— 20 25,8 20,0 39,6 38,7 20— 30 30,4 23,1 29,6 33,7 30— 50 31,7 29,5 24,0 24,2 50—100 26,0 23,2 23,1 21,9 100—200 16,8 17,2 27,6 24,2 zoo—500 8,9 9,2 34,2 29,9 500— 15,9 8,1 25,1 28,1
Samtliga 21,9 17,6 28,9 28,3 Källa: se tabell 6: 6.
50,0 49,2 31,0 36,4 21,4 26,9 22,0 25,6 21,2 22,9 19,5 18,1 12,4 12,5
6,7 8,1 5,0 3,6
17,0 17,6
. _ mmmmvxohxo—c Q' . .. ..
. .. .. .. _ . . .. mald; . . . . .. .
.. .. .. . ., ..
..
lnNDwNMhiONNQ N mmmmhoooxow [*
..
v—qv—i .. ..
weemqamvh _ mvvmxooxgoo-n h
Uk
mmhaaanNvlo
v—u—cv—CNQOFQ N .—
QOON'I'AVÄMINNDbt—s N mmeOåO—Mv—t ax Hv—lv—d—
..
. _ .. OHKDQOOM” v—l ..
Names—_em_h-n— "L xo-nN—u—cmNono m h—coommulooom ln q—N—NNNNMN N hvmmquolov lx ooooo—u—v—o o oooodoooo c;” chNNooJ—xoq-N ln =!- mN—Nämmvm m
M & llt? mi—u
n
NoamOhoqonDh O m—tv—cN—uv—NN— N mmmd'mvflntrbl Q'
.. a
Tabell 6: 8. Procentuell fördelning av hushåll med nettoskuld resp. nettofordran efter innehavet av total nettoförmögenhet och reala tillgångar. 1958.
Innehav av reala tillgångar
Nettoförmögenhet (tusen kr.) (tusen kr.) 10 20 10 20 Antal 0— 1— 5— — — 50 Sum- 0— 1—— 5— — — 50 Sum- hushåll Finanskapital neg ] 5 10 20 50 — ma ] 5 10 20 50 —— ma (milj.) Hushåll med Nettoskuld 37 1 3 6 9 26 18 100 48 13 11 13 12 3 100 1,0 Skuld = fordran 0 88 6 2 1 3 0 100 100 0 — — — — 100 0,3 Nettofordran 0 25 27 14 11 12 '11 100 81 8 4 5 2 0 100 2,4 Samtliga 10 23 19 11 10 15 12 100 73 9 6 7 4 1 100 3,7
Källa: Indexlån, SOU 1964: 2.
Ett karakteristiskt drag i förmögenheter- nas sammansättning är den starka »speciali— sering» ifråga om placeringsform som kän- netecknar de enskilda förmögenhetema. Om man bortser från den förmögenhet som till- hör den redovisandes barn m.m., var år 1951 55 % av de enskilda tillgångsmassorna placerade i ett enda slags objekt. Ytterligare 37 % var placerade i 2—3 objekt. Även när förmögenheten är placerad i flera objekt är emellertid oftast ett av dessa helt domine- rande. Längst ned på tillgångsskalan är det i regel bankmedel, i mellanskiktet fastighet och överst aktier (och annan fastighet). De större förmögenhetema är oftare än de små spridda på flera placeringsformer.
Av personernas redovisade skulder år 1951 utgjorde inteckningsskulderna 14,7 miljarder kr. eller 60 % av de totala skulder- na. Andra låneskulder uppgick till 4,3 mil- jarder kr., varuskulder till 1,9 miljarder kr. och skatteskulder till 0,6 miljarder kr. Det är bl.a. låneskuldernas växande andel för personer med större tillgångar som förklarar den högre totala skuldprocenten för dessa kategorier än för förmögenhetsägarna som helhet. Detta förhållande framgår också av konjunkturinstitutets sparundersökningsma- terial för år 1958. I tabell 6: 8 redovisas hushållens finansiella förmögenhetssituation i relation till nettoförmögenhet och innehav av reala tillgångar (: fysiskt realkapital + finansiellt »realkapital»).
Av landets 3,7 miljoner hushåll hade ca 2,4 miljoner positivt finanskapital, ca 1 mil-
jon negativt finanskapital samt ca 0,3 miljo- ner balanserande fordringar och skulder. Det framgår av tabellen att det råder ett klart samband mellan finanskapitalställning- en och den totala nettoförmögenheten. Det finns således proportionsvis betydligt fler hushåll med negativt finanskapital i förmö- genhetslägena över 20000 kr. än bland samtliga hushåll. I förmögenhetslägena un- der 10000 kr. är däremot andelen hushåll med positivt finanskapital relativt sett större. Vidare framgår det att ett stort realkapital- innehav i stor utsträckning kombineras med finansiella skulder samt att hushåll med po- sitivt finanskapital genomsnittligt äger lite realkapital.
B: 3. Förmögenhetsfördelningen inom närings- och yrkesgrupper
Den svenska ekonomins utveckling under efterkrigstiden har kännetecknats av en snabb ökning av levnadsstandard och en omfattande förändring av näringslivets struktur. Yrkesfördelningen har ändrats genom att andelen företagare sjunkit från ca 16% år 1948 till ca 10% år 1964, medan gruppen icke yrkesverksamma ökat med något mera. Andelen anställda har så- lunda varit ungefär konstant, ca 73 %. Den— na process motsvaras endast i mindre grad av en förändring i förmögenhetssummans fördelning och förmögenhetsägarnas närings- och yrkestillhörighet.
Förmögenheternas fördelning efter ägar-
1 1 l 1
Tabell 6: 9. Antalet förmögenheter över viss minimigräns, fördelade efter ägarens närings- och yrkestillhörighet. Taxeringsenheter. Löpande priser.
över 1 000 000 kr. över 500 000 kr. över 80 000 kr.
Yrkesställning och näringsgren 1964 1960 1955 1948 1964 1960 1955 1948 1964 1960
Företagare
Jordbruk med binär. 358 319 201 121 1 199 1 038 545 277 60 974 53 755 Byggnadsverksamhet 32 22 8 %40 114 80 57 ] 143 2 557 2 074 Industri och hantverk i övr. 77 58 50 240 225 188 6 113 5 483 Samfärdsel 15 12 9 6 35 24 26 16 2 689 1 987 Handel 155 159 99 58 617 578 401 224 14 692 14 227 Fria yrken 54 43 22 14 224 161 103 65 2 630 2 3001 Övriga 6 3 4 6 17 22 9 15 261 287
Anställda Jordbruk med binär. 20 11 5 2 51 34 26 13 2 563 1 487 Byggnadsverksamhet 52 19 15 116 166 95 53 419 6 033 3 036 Industri och hantverk i övr. 440 288 190 1 247 915 580 18 813 11 418 Samfärdsel 43 33 28 18 120 103 64 51 3 786 2 307 Handel 435 281 179 112 1 384 951 604 358 17 486 12 096 Allmän förvaltningstjänst 196 129 59 24 801 522 257 139 16 116 10 583 Fria yrken 31 19 5 7 100 68 30 21 1 434 937 Husligt arbete 2 — — — 7 3 —— 1 338 195 Övriga 8 1 3 2 27 5 9 11 318 142 Summa företagare 697 616 393 245 2 446 2 128 1 329 740 89 916 80 113 Summa anställda 1 227 781 484 281 3 903 2 696 1 623 1 013 66 887 42 201 Icke yrkesverksamma 1 242 863 535 262 3 970 3 028 1 910 1 004 60 116 46 237 Samtliga 3166 2 660 1412 788 10 319 7 858 4 862 2 757 216 919 168 551
Källa: SOS, Skattetaxeringarna.
nas ställning i näringslivet redovisas i tabell 619 och 6: 10. Där anges antalet förmögen- heter över 1 milj. kr., 1/2 milj. kr. och 80 000 kr. (utan korrektion för penningvärdeför- ändringen) som tillfaller de olika ägargrup- perna.
Som synes dominerar gruppen företagare i de lägsta (skattepliktiga) förmögenhetsklas- serna — upp till 500000 kr. -— men före- tagarnas andel har minskat till förmån för grupperna anställda och icke yrkesverksam- rna.u De allra största förmögenhetema till- faller i ökad utsträckning främst de icke yrkesverksamma medan gruppen anställdas andel vuxit snabbast inom hela förmögen- hetsmassan.
Det bör observeras att uppdelningen av yrkesverksamma i företagare och anställda i många fall endast är av formell natur. Bland de anställda ingår ofta företagsledare, vilka har räknats som anställda i av dem själva till betydande del ägda aktiebolag. Den omfattande bolagsbildningen under se-
nare år kan därför antas vara en bidragan- de orsak till förskjutningen från företagare till anställda.
Gruppen icke yrkesverksamma omfattar bl. a. pensionärer, änkor och studerande. Den numerära ökningen för dess kategorier i samhället som helhet får givetvis åter- verkningar på deras andel av de skatteplik- tiga förmögenhetema.
Att gruppen anställda i allmän förvalt- ningstjänst med över 500 000 kr i förmögen- het ökat sin andel från 5 % till närmare 8 % är kanske ägnat att förvåna, även om denna grupp i samhället i sin helhet är växande. Under periodens tidigare del gjorde sig grup- pens tillväxt mest märkbar i klassen över 1 milj. kr. medan den under periodens sena- re del vuxit i ungefär samma takt i alla för- mögenhetsklasser.
Under 1960-talets första del är det fram-
” Andelen företagare minskar dock långsam- mare bland förmögenhetsägarna än bland befolk- ningen som helhet.
Tabell 6: 10. Antalet förmögenheter över viss minimigräns, fördelade efter ägarens närings- och yrkestillhörighet. Procenttal. Löpande priser.
Andel förmögenheter, procenttal
över 1 000 000 kr. över 500 000 kr. är" 80 000 Yrkesställning ' och näringsgren 1964 1960 1955 1948 1964 1960 1955 1948 1964 1960 Företagare Jordbruk med binär. 11,3 14,1 14,2 15,4 11,6 13,2 11,2 10,0 28,1 31,9 Byggnadsverksamhet 1,0 1,0 0,6 5 1 1,1 1,0 1,1 5 2 1,2 1,2 Industri och hantverk i övrigt 2,4 2,6 3,5 * 2,3 2,9 3,9 ' 2,8 3,3 Samfärdsel 0,5 0,5 0,6 0,8 0,3 0,3 0,5 0,6 1,2 1,2 Handel 4,9 7,0 7,0 7,4 6,0 7,4 8,2 8,1 6,8 8,4 Fria yrken 1,7 1,9 1,6 1,8 2,2 2,0 2,1 2,4 1,2 1,4 Övriga 0,2 0,1 0,3 0,8 0,2 0,3 0,2 0,5 0,1 0,2 Anställda Jordbruk med binär. 0,6 0,5 0,4 0,3 0,5 0,4 0,5 0,5 1,2 0,9 Byggnadsverksamhet 1,6 0,8 1,1 14 7 1,6 1,2 1,1 15 2 2,8 1,8 Industri och hantverk i övrigt 13,9 12,7 13,5 ' 12,1 11,6 11,9 ' 8,7 6,8 Samfärdsel 1,4 1,5 2,0 2,3 1,2 1,3 1,3 1,8 1,7 1,4 Handel 13,7 12,4 12,7 14,2 13,4 12,1 12,4 13,0 8,1 7,2 Allmän förvaltningstjänst 6,2 5,7 4,2 3,0 7,8 6,6 5,3 5,0 7,4 6,3 Fria yrken 1,0 0,8 0,4 0,9 1,0 0,8 0,6 0,8 6,6 5,6 Husligt arbete 0,1 — — — 0,1 0,0 —— 0,0 0,2 0,1 Ovriga 0,3 0,0 0,2 0,3 0,3 0,1 0,2 0,4 0,1 0,1 Summa företagare 22,0 27,3 27,8 31,1 23,7 27,1 27,3 26,8 41,4 47,5 Summa anställda 38,8 34,6 34,3 35,7 37,8 34,3 33,4 36,7 30,8 25,0 Icke yrkesverksamma 39,2 38,2 37,9 33,2 . 38,5 38,6 39,3 36,4 27,8 27,5 Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Källa: se tabell 6: 9.
för allt de icke yrkesverksamma och anställ- da som ökat sina andelar av de skatteplikti- ga förmögenheterna, dvs. förmögenheter överstigande 80000 kr. Jordbruksföretagar- na svarar för drygt hälften av företagarnas relativa tillbakagång i detta skikt. Samtliga näringsgrenar uppvisar stagnation eller minskningar på företagarsidan och ökningar för de anställda.
Denna tendens är inte lika enhetlig för de större förmögenhetsvärdena. Om fria yrken, allmän förvaltningstjänst och icke yrkesverksamma undantages förekommer både ökningar och minskningar för samtliga näringsgruppers representation i de olika förmögenhetsklasserna. Det är endast inom handeln som företagarnas relativa minsk- ning ej i någon klass helt uppvägs av de an- ställdas relativa ökning.
B:4. Miljonärerna Det har tidigare framgått att andelen miljo— närer bland förmögenhetsägarna varit myc- ket liten och i stort sett oförändrad under efterkrigstiden. Vid utgången av år 1964 fanns enligt taxeringsstatistiken 3166 mil- jonförmögenheter i landet. Andelen miljonä- rer bland taxeringsenheterna med skatte- pliktig förmögenhet har varit ungefär oför- ändrad om hänsyn tas till prisnivåns ökning. 1964 var miljonärernas sammanlagda netto- förmögenhet 5 031 milj. kr. vilket utgjorde 18 % av det totala (skattepliktiga) förmögen— hetsvärdet.
I taxeringskalendern 1965 har 2 679 mil- jonförmögenheter, varav 147 tillhörande dödsbon kunnat identifieras. (Uppgifterna avser slutet av 1964 för förmögenhetsägare i Stockholms stad och ett år tidigare för öv-
1 1 1 1 1 1 l
riga förmögenhetsägare. Förmögenhetsbe- loppen beräknas på grundval av den debite- rade förmögenhetsskatten). Taxeringsstatis- tikens motsvarande totalsiffra är 2 765, var- för överensstämmelsen är tämligen god.12 Den största privatförmögenheten uppgick till 62,5 milj. kr. Tio personer hade netto— förmögenheter på över 20 milj. kr. I för- mögenhetslägena 15—19 milj., 10—14 milj. och 5—9 milj. befann sig 11, 34 resp. 122 personer. 1 913 eller 71 % av miljonförmö- genheterna översteg inte 2 milj. kr. Den geo- grafiska fördelningen av miljonförmögen- heterna är mycket ojämn. 43 % av miljonä- rerna är sålunda hemmahörande i Stock- holms stad och län. »Miljonärstätheten» var 1963 i Stockholms stad 96 per 100000 invånare och i Stockholms län 54. Också övriga storstadsområden har hög miljonärs- täthet medan bl.a. norrlandslänen antalet miljonärer per 100000 invånare inte över- steg tio.
B: 5. Icke-personliga förmögenheter
De icke-personliga förmögenheternas om- fattning och fördelning skall här beröras en- dast mycket kortfattat. Med icke-personlig förmögenhet avses både offentlig förmögen- het och förmögenhet i självständiga stiftelser och fonder.
Den beskrivning av förmögenhetsfördel- ningen som lämnats har uteslutande avsett fördelningen mellan fysiska personer. Denna begränsning har valts med tanke på att före- tagens och andra juridiska personers till- gångar och förmögenhet i regel kan åter- föras på personliga förmögenheter. Man kan emellertid inte bortse från att det förutom stat och kommun finns ett stort antal juridis- ka personer, som är självständiga ägare till förmögenhet.
I många länder är både privatpersoner och det allmänna betydande förmögenhets- ägare. Vid sidan härav finns emellertid för- mögenhetsmassor, som kan betecknas som »självständiga» därigenom att inga privat- personer och inte heller staten (eller kom- munerna) kan göra anspråk på dem. För- mögenhetsmassoma förvaltas oftast av fon-
der och stiftelser eller är satta under förvalt- ning av föreningar eller andra organ utan personligt eller offentligt ekonomiskt del- ägarskap.
Oftast är dessa förmögenheter bildade för att ekonomiskt gynna en viss grupp av per- soner. Intressentema har emellertid inte möjlighet att göra anspråk på förmögenhe- ten. Om en person lämnar intressentkretsen går han också förlustig de förmåner, som förmögenhetsmassan kan ge honom. Han har å andra sidan i regel också mycket små möjligheter att påverka dispositionen av för- mögenhetsmassan. Förvaltningen är i stället reglerad genom lagstiftning, stadgar, stiftel- seurkunder e. d.
Gränserna mellan å ena sidan privat och offentlig förmögenhet och å andra sidan självständiga förmögenhetsmassor är emel- lertid diffus. Äganderätten till vissa typer av privata förmögenheter kan vara begrän- sade på olika sätt. Detta gäller exempelvis de ömsesidiga försäkringsbolagens och vissa ekonomiska föreningars tillgångar. Vidare finns ett stort antal pensionsstiftelser, all- männa pensionsfonden, av kommuner bilda- de bostadsstiftelser m.m., som tillsammans har mycket stora tillgångar men samtidigt har stora utbetalningsförpliktelser, som reg- leras av lagstiftning eller avtal.
Den offentliga förmögenheten Ökningen i den offentliga verksamheten har bl. a. fört med sig en ökad realkapitalbild- ning inom den offentliga sektorn. Genom sitt engagemang bl.a. i fråga om bostads- finansieringen har staten också skaffat sig betydande finansiella tillgångar. Mot de öka- de tillgångarna står dock också en ökning av upplåningen. Under efterkrigstiden har stats- skulden vuxit från 11,2 miljarder 1946 till 19,3 miljarder kr. 1964. Tillgängligt material medger inte en kartläggning av den offentli- ga förmögenhetens storlek och tillväxt. Tillgångarna hos fonder, stiftelser m.m. där staten och kommunerna har ett stort in- flytande över förvaltningen har vuxit mar-
" Dil'ferensen förklaras bl. a. av att skatt i vissa
fall beräknas på ett reducerat förmögenhetsbe- lopp. Jämför talet för år 1963 i tabell 6: 2.
kant. Utan jämförelse viktigast i detta av- seende är allmänna pensionsfonden, vars tillgångar i slutet av år 1965 uppgick till drygt 10 miljarder kr. och 1970 beräknas ha tredubblats.
Övriga icke-personliga förmögenheter Övriga icke-personliga förmögenheter utgörs av ett mycket stort antal självständiga för- mögenhetsmassor, där bestämmanderätten utövas av enskilda, organisationer, samman- slutningar etc. De tillgängliga uppgifterna om dessa förmögenheters antal, storleksför- delning och betydelse i olika hänseenden är emellertid mycket sparsamma. Karakteris- tiskt är bl.a. mångfalden av förvaltnings- former, som försvårar en kartläggning. Till detta medverkar också i hög grad att regist- reringsbestämmelser av tvingande natur ofta saknas och att stiftelser och organisationer i många fall är helt eller delvis undantagna från beskattning.
Det finns ett betydande antal äldre själv- ständiga förmögenhetsmassor, som vanligen förvaltas av skolor, universitet och kyrkliga organ. Dessa fonder har i regel tillkommit genom donationer. Av långt större ekono- misk betydelse är emellertid de fonder och stiftelser för olika allmännyttiga ändamål som uppstått genom donationer och kontrol— leras av vissa bestämda personkretsar. Det främsta exemplet härpå är Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Dessa stiftelser har härigenom fått stor betydelse för inflytandet över åtskilliga av landets största företag. Un- der senare år har skett flera sådana överfö- ringar av stora förmögenheter i samband med generationsskiften. Dessa överföringar stimuleras av skattesystemets utformning (se ovan).
Flera stora fonder har tillkommit genom insamlingar. Kungafonderna och vissa väl- görenhetsorganisationers fonder är exempel på detta. Under senare år har bildats flera fonder inom den statliga sektorn, bl.a. riks- banksfonden.
Arbetsmarknadsorganisationernas konflikt- fonder och andra fonder uppgår till be- tydande belopp. Medlemsorganisationerna inom LO redovisar t. ex. en förmögenhet på
nära 1 miljard kr. år 1966 varav huvudpar- ten (750 milj. kr.) finns hos fackförbunden. Arbetsgivareföreningens fonder är mindre (ca 300 milj. kr.) bl. a. beroende på att en del av den ekonomiska konfliktberedskapen har formen av garantiförbindelser från medlems- företagen. Av samma storleksordning är TCO-organisationernas sammanlagda fon- der. På motsvarande sätt förvaltar övriga tjänstemannaorganisationer och andra fack- liga organisationer betydande tillgångar. De fackliga organisationerna är beroende av att hålla en hög likviditet. Placeringar har därför i stor utsträckning skett på bankräkning, i obligationer och i kortfristiga lån. Särskilt under senare år har dock intresset ökat för placeringar i mera värdebeständiga tillgång- ar, bl.a. aktier. Så har t. ex. Arbetsgivare-
föreningen, Industritjänstemannaförbundet och Metallindustriarbetareförbundet inte oväsentliga placeringar i börsnoterade aktier.
De för undervisning och forskning, socia- la ändamål och andra allmännyttiga ända- mål avsedda stiftelserna och fonderna upp- visar en mycket oenhetlig struktur. Såväl mycket stora, t. ex. Nobelstiftelsen samt Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som mycket små förmögenhetsmassor finns rep- resenterade. Förvaltningsprinciperna är högst växlande. Många formellt självständi- ga förmögenhetsmassor kan ha gemensam förvaltning. Universiteten, de vetenskapliga samfunden, vissa borgerliga och kyrkliga kommuner förvaltar ett mycket stort antal fonder. Ett annat exempel på gemensam förva1tning utgör riddarhusdirektionens all- männa fond, som utgör den centrala förvalt- ningen av ca 300 släktfonder.
Några enhetliga principer för kapitalets placering torde vara svåra att finna. Ibland kan det finnas föreskrifter i stiftelsehand- lingar, som är bindande för förvaltaren. Vis- sa större stiftelser utgör, som tidigare nämnts, sammanhållande länkar i större fö- retagsgrupper. Stiftelsernas medel är då hu- vudsakligen placerade i dessa företags aktier.
Å andra sidan finns stiftelser och fonder, som eftersträvat riskfördelning och säkra placeringar. I regel är då endast en mindre
del av kapitalet placerat i aktier. I stället utgör fastigheter och guldkantade papper de viktigaste placeringsformerna. En mängd små stiftelser och fonder tillämpar en sådan placeringspolitik. Exempel härpå finns emel- lertid även hos stora stiftelser. Nobelstiftel- sen har således eftersträvat en betydande riskfördelning. Uppemot hälften av dess till- gångar (dagsvärdet) är enligt uppgifter från stiftelsen placerade i obligationer, inteck- ningslån och till mindre del fastigheter. Ak- tieplaceringarna är mycket spridda.
C. Inkomstjö'rdelningen
C: 1. Fördelningen av den sammanräknade nettoinkomsten
Inkomsttagarnas fördelning efter den skatte- pliktiga inkomstens (den sammanräknade nettoinkomstens) storlek framgår av tabell 6: 11. De i tabellen redovisade talen omfat- tar samtliga personer över 16 år, således även sådana, som ej lämnat deklarations- uppgifter. Antalet ej deklarationsskyldiga personer har beräknats som skillnaden mel- lan totala antalet personer över 16 år och antalet uppgiftslämnande personer. Var och en av dessa ej deklarationsskyldiga personer har tillförts en approximativ inkomstsumma uppgående till hälften av det belopp, som utgör nedre gräns för deklarationsplikten de olika åren. Tabellen måste således läsas med en viss försiktighet. Någonting utöver en allmän uppfattning om inkomstfördel- ningens utseende och variation medger ma- terialet ej.
Det framgår att antalet personer med deklarerad inkomst har ökat snabbare än den vuxna befolkningen. Andelen under »skattestrecket» tycks stabilisera sig på ungefär 25 procent av den vuxna befolk- ningen. Förändringarna i yrkesintensitet, de förbättrade pensionsförhållandena, den för- längda utbildningstiden och den högre gifter- målsfrekvensen har framför allt bestämt denna utveckling. Andelen personer i yrkes- verksam ålder, mellan 25 och 60 år, har minskat. Huruvida andelen med låga in- komster därigenom ökat beror bl. a. på den
relativa betydelsen av den högre giftermåls- frekvensen och de gifta kvinnornas stegrade yrkesintensitet i alla åldrar. I inte ringa grad har de gifta kvinnorna sysselsättning i kort- tidsarbete, varför andelen med låga årsin- komster är stor i denna kategori. En obetyd- lig förändring har skett beträffande fördel- ningen på olika inkomstklasser. Bortsett från att den nominella lönenivån kraftigt höjts — medelinkomsten ökade från 1945 till 1964 med ungefär 400 procent — har relativtalen för de olika klasserna varit tämligen kons- tanta. Detta framgår tydligare av tabell 6: 12 där andelen av inkomsttagarna och inkomst- summan över vissa minimiinkomster redovi- sas, samt diagram 6: 4, där Lorenz-kurvor för åren 1945 och 1964 inritats. Man finner t. ex. att de 30 procenten högsta inkomst- tagarna har 66-72 procent av inkomst- summan under hela perioden och att de 1 procent högsta inkomsttagarna har 7—9 procent av inkomstsumman (något högre andel vid periodens början än dess slut).
I diagram 6:4 representeras år 1945 av Lorenz-kurvan a och år 1964 av Lorenz- kurvan b. Eftersom kurvan b förlöper helt innanför kurvan a kan man konstatera att inkomstfördelningen för samtliga inkomst- tagare (över eller under skattestrecket) bli- vit jämnare under perioden 1945—1960. Emellertid skulle, om den inritats, en mot- svarande Lorenzkurva för något av de mel- lanliggande åren, t. ex. för år 1955, nästan helt sammanfalla med kurvan för år 1964. Det betyder att det ej har skett någon ut- jämning av inkomstfördelningen för den ka- tegori och de inkomster som tabell 6:11 eller 6: 12 avser sedan början av 1950-talet.
Denna tendens skulle kunna förklaras av inkomstskalans ökade spännvidd under pe- rioden. Olika former av underdeklaration, ökad benägenhet att begära icke-monetära förmåner vid högre inkomst på grund av skattesystemets utformning etc. kan i kom- bination med bl. a. de gifta kvinnornas och andras ökade korttidsarbete och däremot svarande låga inkomster vara tillräckliga anledningar till den antydda utvecklingen.
I vilken utsträckning hänsyn skall tas till de allra lägsta inkomsttagarna vid jämförel-
Tabell 6:11. Inkomsttagarnas fördelning på inkomstklasser och andel av inkomstsumman åren 1945—1964.
Procentuell fördelning av Antal inkomsttagare, 1 OOO-tal samtliga inkomsttagare Procentuell andel av inkomstsumman1
År År År Inkomstklasser, kr. 1945 1951 1955 1960 1964 1945 1951 1955 1960 1964 1945 1951 1955 1960 1964
Antal personer, 16-w år 5 113 5 314 5422 5 642 5 896 100 100 100 100 100 100 100 100 Beräknat antal personer utan dekl.inkomst 1 691 1 225 1 509 1 434 1 445 33,1 23,0 27,8 25,4 24,5 3,9 1,5 2,8 Antal personer med med dekl.inkomst 3 422 4 089 3 912 4 208 4 451 66,9 77,0 Därav i inkomstklassen, kr. 100 100 2,1 2,8 74,6 75,5 96,1 98,5 97,2 97,9 97,2
N.. N ix
— 1 500 872 606 225 188 1 500— 2 000 331 251 190 139 387
2 000— 2 500 314 233 205 160 2 500— 3 000 303 204 190 216 3 000— 4 000 567 376 326 331 309 4 000— 5 000 416 376 276 270 292 5 000— 6 000 232 392 255 229 236 6 000— 7 000 122 404 266 209 198 7 000— 8 000 71 362 274 206 178 8 000— 10 000 75 456 563 431 324 10 000—— 12 000 39 176 483 437 331 12 000— 15 000 29 113 349 576 497 15 000— 20 000 24 72 179 467 795 20 000— 30 000 16 43 89 239 641 30 000—— 50 000 7,6 18 30 85 207 50 000—100 000 % 3 9 5,5 10 21 47 100 000— 1,3 2,0 3,8 8,0
1 För personer utan dekl. inkomst har inkomsten satts lika med 300 kr. 1945 och 1951, 600 kr. 1955 och 1 Källor: SOS, Folkräkningarna 1945 och 1950, Skattetaxeringarna.
v—1
Ola—oxv—t—VÄQ'QVÄ
W, xo
!—
_"
_.
m h_q-tomwhmmvhsr
..
ash—_em_srv—O mohh_—_m>v=r qhq-aa—L—QNDOOXD
Bodin—oo H
..
mega vmm'msom o—Ä—mm vad-vitamin
. Nirmos/303150"?
_ecåhhh 3, 2, 2, 3, 5 4 4 dcvmm '_'—1— __NthaÄÄ mooqqmw NNbfmmoo grn-hov» _V—lv—Å minst-"mmm" (rer-mdc» _— srt—f_n;
höooen
001/1qu o
00 ..
PÅ!-1— v—nth'Lv—LST hoc nrfoo %??”xong
..
NN_ONO (sfv-—
odoo
v—lv—lv—v—G
ohoooflxm— __ Neno!" mom'oo
lx lx .. ("'t .. ..
hn o
_. _unooasxqv—cn—l—st
Neural/lax % m—ttogm—io 0000
3 5 8 8 ,9 ,8 1 7 7 6 7 2 3 2 5 4 1
3, 3, 7, 7, 10, 8, 4 1, 0 0,
kDWQ'Nt—O
qum—o sovckaMNv-a kom—OOO
00 #—
? samt 1 200 kr.]
av;: m». _ . . -
Tabell 6: 12. Andelen inkomsttagare och inkomstsumma över viss minimigräns åren 1945—1964. Procenttal. Löpande priser.
Andelen inkomsttagare, % Andelen av inkomstsumman, %
År År
över kr. 1945 1951 1955 1960 1964 1945 1951 1955 1960 1964 100 000 0,02 0,04 0,07 0,14 0,9 1,0 1,4 1,9 50 000 0,08 0,1 0,2 0,5 0,9 2,4 3,1 4,5 6,8 30 000 0,3 0,4 0,8 2,0 4,4 3,7 5,0 6,6 11,6 18,9 20 000 0,6 1,2 2,4 6,2 15,3 6,4 9,3 13,1 24,5 43,0 15 000 1,1 2,6 5,7 14,5 28,8 9,4 14,5 22,5 42,6 65,0 12 000 1,6 4,7 12,1 24,7 37,2 12,3 20,9 37,0 60,2 75,7 10 000 2,4 8,0 21,0 32,4 42,8 15,5 28,0 53,4 71,1 81,5 8 000 3,9 16,6 31,4 40,0 48,3 20,7 45,3 69,1 79,9 86,1 5 000 12,2 38,4 46,1 51,5 58,7 42,2 77,0 85,1 89,4 92,3 3 000 31,4 52,6 57,2 62,2 68,9 73,6 87,5 92,4 94,8 96,1
samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Källa: se tabell 6: 11.
ser av detta slag kan diskuteras. Medlem- marna i denna grupp har vanligen det ge- mensamt att de under ifrågavarande in- komstår haft mer eller mindre tillfälliga inkomstbortfall i samband med militärtjänst, sjukdom, arbetslöshet m.m. Detta framgår av en undersökning som genomfördes av Statistiska Centralbyrån av låginkomsttagar- na åren 1958 och 1959. Låg inkomst an- sågs i denna undersökning föreligga för en- samstående med högst 6000 kr. och för äkta makar med tillsammans högst 10000 kr. i sammanräknad nettoinkomst. Under- sökningen omfattade endast personer i ål- dern 17—66 är, varför de 16-åringar och ålderspensionärer som ingår i uppgifterna ovan ej är med.
Man fann att 52 % av samtliga ensam-
stående (i dessa åldrar) och 21 % av samt- liga gifta hade låg inkomst. Av de ensam- stående med låg inkomst var 2/3 i åldern 17—24 år och 60—66 år. För 68 % av de ensamstående och 48 % av de gifta angavs någon av anledningarna i nedanstående ta- bell till den låga inkomsten.
Hela 80 % av dessa gifta med nedsatt in- komstförmåga var antingen sjuka eller ar- betslösa. För de ensamstående var sjukdom och studier de främsta anledningarna till den låga inkomsten. Man kan alltså räkna med att majoriteten av dessa inkomsttaga- re förutom de deklarerade inkomsterna åt- njuter ej skattepliktiga förvärvsinkomster, såsom de värnpliktigas bidrag och/eller transferinkomster av olika slag.
Huvudparten av de övriga personerna
Personer med låg inkomst
Ensamstående Gifta par
Särskild anledning till låg inkomst Antal % Antal % Militärtjänst 49 000 9 9 000 6 Studier 155 000 29 4 000 2 Sjukdom 183 000 35 103 000 63 Arbetslöshet 52 000 10 28 000 17 Hushålls- och vårdnadsuppgifter 38 000 7 1 000 1 In- och utträde på arbetsmarknaden 13 000 3 7 000 4 Andra uppgifter eller uppgift saknas 37 000 7 11 000 7
' Summa 527 000 100 163 000 100
Källa: SOU 1964: 25 (Nytt skattesystem), sid. 71 f.
Tabell 6: 13. Antalet taxeringsenheter fördelade på inkomstklasser och deras andel av inkomst- summan sedan de lägsta inkomsttagarna eliminerats.
Antal tax. enh. Procentuell f ördel- Procentuell fördel- ] OOO-tal ning av tax. enh. ning av ink.summan År År År Inkomstklasser kr. 1948 1955 1960 1964 1948 1955 1960 1964 1948 1955 1960 1964 x1—— 6 000 1 238 447 224 89 54,7 17,2 8,3 2,9 34,9 7,6 3,2 0,8 6 000—10 000 741 905 674 568 32,7 34,8 24,8 18,8 35,1 24,8 13,3 7,5 10 000—15 000 187 785 812 634 8,3 30,2 29,9 21,0 14,1 32,2 24,8 13,2 15 000—20 000 49 274 487 607 2,2 10,5 17,9 20,0 5,3 15,5 20,6 17,6 20 000—30 000 30 136 363 696 1,3 5,2 13,4 23,0 4.5 11,0 21,3 28,1 30 000—50 000 13 37 128 355 0,6 1,4 4,7 11,7 2,9 4,7 11,6 23,3 50 000— 5,6 14 26 76 0,02 0,05 1,0 2,5 3,0 3,8 5,2 9,5
Summa 2264 2598 2714 3025 100 100 100 100 100 100 100 100
1 x = 3 000 (1948), = 4 000 (1955), = 4 800 (1960), = 5 400 (1964) Källa: Skattetaxeringarna för åren 1948, 1960 och 1964. Uppgifter för år 1955 har hämtats ur SOU
1957: 13, Den statliga indirekta beskattningen, bil. 3.
med låg inkomst (245 000 ensamstående och 175 000 gifta par) var yrkesverksamma un- der större delen av inkomståret. Bland de lågavlönade ensamstående kan nämnas an- ställda i hushåll, jordbruksarbetare, lärling- ar samt butiks- och kontorsanställda. Egna företagare, ofta inom jordbrukssektorn, do- minerar bland de gifta paren med låg in- komst. För företagarna i synnerhet, men även för t.ex. anställda i hushåll, gäller att inkomsterna kan variera ganska mycket mellan olika år samt att naturaförmåner ofta taxeras lågt.
En från vissa synpunkter mer relevant bild av inkomstfördelningen erhålls genom att utgå från taxeringsenheter i stället för inkomsttagare. Om samboende personer räk- nas som en enhet ger nämligen deras sam- manlagda nettoinkomst ett bättre uttryck för deras gemensamma konsumtionsmöjlig- het än om de räknas var för sig. Uppgifter om hur många personer som skall försör- jas av taxeringsenhetens inkomst saknas dock varför det inte är möjligt att ta hän- syn till försörjningsbördan. Utesluts vidare taxeringsenheter som ej uppnår en Viss mi- nimiinkomst undgår man de problem som hör samman med de låga inkomsterna och deras innebörd.
I tabell 6: 13 redovisas antalet taxerings- enheter samt de procentuella fördelningarna
av taxeringsenhetema och inkomstsumman i olika inkomstklasser. Taxeringsenheter med mindre än 3 000 kr. i sammanräknad nettoinkomst i 1948 års priser har uteslu- tits. Den nedre inkomstgränsen har satts li- ka med 3 000, 4000, 4 800 och 5 400 kr. för åren 1948, 1955, 1960 resp. 1964. 25— 30 % av samtliga personer över 16 år ex- klusive gifta kvinnor, har därigenom ute- slutits. Av dessa har ungefär hälften ingen deklarerad inkomst. Övriga ej medtagna till- hör framför allt de ovan angivna lågin- komstkategorierna. Andelen som ej når upp till den här satta inkomstgränsen är sjun- kande. Totalt sett har antalet taxeringsen- heter ökat avsevärt.
I tabell 6: 14 och i diagram 6: 3 och 6: 4 sammanfattas uppgifterna i tabell 6: 13. Det framgår där att inkomsternas fördelning fö- re skatt ändrats obetydligt. Sålunda hade de 10 respektive 25 procenten taxeringsenheter med högst inkomst ca 27 respektive 47 procent av inkomstsumman (för de med- tagna enheterna) både år 1948 och 1964. En viss förskjutning kan emellertid konsta- teras. De 5 procenten högsta inkomsttagarna hade 16 procent av inkomstsumman år 1964 mot 18 procent år 1948. Ser man på ande- len för de 50 procenten högsta inkomstta- garna hade dessa 73 procent av inkomstsum— man år 1964 mot 69 procent år 1948. Det
,'s:
_,=__
Med mins+ ink'omsi' ("tusen kr) . 35—
N O
111111111|11|||I|lllllllllll
U]
1964
?:
&"
llllllJllllllllllllllll
=
[ l l 1 1 1 l 1 l 1 | | l l 1 | | | 101] 50 50 100 Andel av taxeringsenheterna, procen+ Andel av inkomstsumman, procent Diagram 6: 3. Den procentuella andelen taxeringsenheter med minst 3000 kr i inkomst och deras andel av inkomstsumman, åren 1948 och 1964, kumulativ fördelning, 1948 års priser.
Q
förefaller alltså som om mellanskiktet ökat sin andel på topp- respektive bottenskik- tens bekostnad under perioden. I diagram 6:4 skulle Lorenz-kurvan för år 1955, om den inritats, ha legat mellan kurvorna för åren 1948 och 1964 i diagrammets vänstra del samt ungefärligen sammanfallit med kurvan för år 1948 i diagrammets högra del. En Lorenz-kurva för år 1960 hade li- kaledes sammanfallit med 1948 års kurva i diagrammets högra del. I den vänstra
delen hade den däremot kommit att sam- manfalla med 1964 års Lorenz-kurva. Detta måste tolkas så att inkomstfördelningen var jämnare år 1960 än vad den var både år 1948 och år 1964. Den större ojämnheten beror år 1948 på en mera markant hög- inkomstklass medan 1964 års ökade ojämn- het främst beror på tillkomsten av många taxeringsenheter med förhållandevis små in- komster.
För hela perioden efter år 1948 gäller
Tabell 6 : 14. Den procentuella andelen taxeringsenheter och deras andel av inkomstsumman över viss minimiinkomst.
Andel av taxeringsenh. Andel av inkomstsumman
över kr. 1948 1955 1960 1964 1948 1955 1960 1964
50 000 0,02 0,05 1,0 2,5 3,0 3,8 5,2 9,5 30 000 0,6 1,5 5,7 14,2 5,9 8,5 16,8 32,8 20 000 1,9 6,7 19,1 37,2 10,4 19,5 38,1 60,9 15 000 4,1 17,2 37,0 57,2 15,7 35,0 58,7 78,5 10 000 12,4 47,4 66,9 78,2 29,8 67,2 83,5 91,7 6 000 45,1 82,2 91,7 97,0 54,9 92,0 96,8 99,2 3 0001 100 100 100 100 100 100 100 100
1 i 1948 års penningvärde Källa: se tabell 6: 13.
Andel av enheterna, ”procent 100
__ _._._0 70— ———b
60— _- c 50— 40—
30—
-----. d
20—
! 1 l l l l I | 1 1
0 5 to 20 30 40 50 5070 nu
Andel av inkomstsumman, procen'l' Diagram 6: 4. Den procentuella andelen av inkomsttagarna och taxeringsenheterna (ord- nade efter fallande inkomst) samt deras pra- centuella andel av respektive inkomstsumma. Kumulativafårdelningar. Dubbellogaritmisk skala a = inkomsttagare år 1945 b = inkomsttagare år 1964 e = taxeringsenheter år 1948 med minst 3 000 kr iinkomst d = taxeringsenheter år 1964 med minst 5 400 kr i inkomst
att inkomstskalans mellanskikt erhållit en växande andel av den totala inkomstsum- man medan de 10 procenten högsta inkomst- tagarna och 60—70 procenten lägsta in- komsttagarna erhållit en minskande andel av inkomstsumman.
Det bör observeras att det i dessa upp- gifter endast ingår taxeringsenheter med
minst en viss realinkomst. Förklaringen till den observerade förändringen kan därför inte grundas på de inträffade höjningarna av prisnivån. Att en större andel av det to- tala antalet taxeringsenheter medtagits år 1964 än år 1948 har reala (och ej nomi- nella) orsaker. En av förklaringarna till för- ändringarna torde vara de gifta kvinnor- nas ökade förvärvsverksamhet.
För antalet taxeringsenheter med minst 3 000 kr. i sammanräknad nettoinkomst i 1964 års priser kan bl. a. konstateras att an- talet snabbt ökat: från 2,5 milj. till drygt 4 milj. eller med 60 % från 1945 till 1964 (se tabell 15). Antalet taxeringsenheter med minst 10 000 kr. i inkomst har ungefär fyr- faldigats. Under periodens senare del har andelen i båda de lägsta inkomstklasserna minskat medan framför allt klassen 20 000— 30000 kr. har ökat sin andel av taxerings- enhetema. Även i denna jämförelse kan således spåras de ovan omtalade förskjut- ningarna i inkomstfördelningen.
C: 2. Inkomsternas sammansättning
Taxeringsstatistiken lämnar uppgifter om hur den sammanlagda inkomstsumman för samtliga inkomsttagare fördelar sig på skil- da förvärvskällor. Dessa uppgifter har sam- manställts i tabell 6: 16.13 Som synes har förvärvskällan tjänst kontinuerligt ökat sin andel av de deklarerade inkomsterna. Ande- len har stigit från ungefär 77 % år 1945
" Inkomsttagarna innefattar förutom fysiska personer även oskiftade dödsbon och familjestif— telser.
Tabell 6:15. Taxeringsenheter med minst 3 000 kr. i sammanräknad nettoinkomst (1964 års
priser) . Antal inkomsttagare, 1 OOO-tal Relativ fördelning, procent
Inkomstklass, dedaterade kr. 1945 1955 1964 1945 1955 1964
3 OOO—10000 1 944 1 527,5 1 538 76 45 38 10 000—20 000 484 1 551 1 623 19 45 40 20 000—30 000 64,5 240 641 3 7 16 30 000— 50,5 95,5 262 2 3 6
Summa 2 543 3 414 4 065 100 100 100
Källa: Skattetaxeringarna.
Tabell 6.616. Summa deklarerade nettoinkomster fördelade efter förvärvskällor åren 1945—1964.
Förvårvskållor, procentuell fördelning
Jord- Tillf. bruks- Annan förvärvs- Totalt Inkomst- fastig- fastig- verk- belopp är het het Rörelse Tjänst samhet Kapital Summa tusen kr.
1945 8,1 1,8 9,1 77,6 3,4 100 12 389,4 1948 7,0 1,3 8,3 80,9 2,5 100 17 865,0 1951 8,0 1,0 7,9 80,8 2,3 100 23 434,1 1955 6,1 0,9 7,6 83,1 2,3 100 32 447,7 1958 4,7 0,7 7,4 85,4 1,8 100 38 151,9. 1960 4,5 0,5 7,2 86,0 1,8 100 44 199,8 1963 3,6 0,4 6,3 88,3 1,4 100 57 lll,5 1964 3,6 0,1 6,2 88,5 1,6 100 63 289,4 Källa: SOS, Skattetaxeringarna. till 86—88 % under 1960-talet. Alla andra De typiska företagarinkomsterna har inkomstkällor har minskat sina andelar av totalsumman. Den största relativa minsk- ningen uppvisar förvärvskällan annan fas- sar förvärvskällan annan fas- righet. Av hela den deklarerade inkomst- summan svarar emellertid denna inkomst- källa för en mycket blygsam andel, knappt 2 % vid krigsslutet och mindre än 0,5 % un- der 1960-talet. Ett förhållandevis stort an- tal personer med fastighetsinkomster upp- visar nettoförlust i förvärvskällan.
kraftigt minskat. Särskilt gäller detta om inkomsterna från iordbruksfastighet. Dessa låg fram till år 1952 på ungefär oföränd- rad nivå, ca 8 %, men har därefter förlorat hälften av sin relativa betydelse. Inkoms- terna från förvärvskällan rörelse har mins- kat något mindre under perioden, från ca 9 % till ca 6 %.
Även inkomstkällan kapital visar en vi- kande andel av totalinkomsterna. Inkomst- statistiken underskattar dock denna för-
Tabell 6: I 7. Den sammanräknade nettoinkomstens procentuella fördelning på förvärvskällor i olika inkomstklasser år 1951. Inkomsttagare.
Inkomstklasser, 1 OOO-tal kr.
Förvärvskällor —2 2-—4 4—6 6—8 8—1 0 10—1 5 15— Samtliga 1 procent av totalbeloppet för respektive inkomstklasser
Jordbruksfastighet 3,0 8,3 10,7 7,1 7,1 9,5 8,3 8,2 Annan fastighet 2,1 1,3 0 8 0,6 0,7 1,2 2,5 1,1 Rörelse m. m. 3,8 5,1 5 6 5,3 6,6 9,9 18,5 8,2 Tjänst 84,7 81 ,8 81,1 85,8 84,0 76,9 63,3 79,6 Tillfällig förvärvsverksamhet 0,6 0,4 0,2 0,1 0,2 0,6 1,1 0,4 Kapital 5,8 3,1 1,6 1,1 1,4 1,9 6,3 2,5 Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100
I procent av totalbeloppet för
respektive förvärvskällor Jordbruksfastighet 1,4 10,1 21,3 20,0 15,1 17,1 15,0 100 Annan fastighet 7,2 11,6 11,7 11,7 10,0 14,9 32,9 100 Rörelse m. m. 1,8 6,3 11,3 14,9 14,2 18,0 33,5 100 Tjänst 4,1 10,2 16,6 24,7 18,4 14,2 11,8 100 Tillfällig förvärvsverksamhet 5,6 8,8 6,4 8,2 9,9 21 ,5 39,6 100 Kapital 8,8 12,3 10,5 10,3 9,9 11,3 36,9 100 Samtliga 3,8 10,0 16,3 23,0 17,5 14,7 14,7 100
Källa: SOS, Folkräkningen 1950: VII, tab. I.
värvskällas betydelse. Det gällande schab- lonavdraget för finansinkomster dras näm- ligen av i deklarationen innan den samman- räknade nettoinkomsten räknas fram. Den viktigaste anledningen till kapitalinkomster- nas låga andel över huvudtaget är emeller- tid det förhållandet att värdestegringsvins- ter i många fall ej beskattas eller också bok- förs under inkomstkällan tillfällig förvärvs- verksamhet.
Relationen mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster har således förskjutits så att arbetsinkomsternas andel ökat. Hur stor förskjutningen varit kan inte exakt anges. Inkomsten i förvärvskällorna jordbruksfas- tighet och rörelse utgörs dels av arbetsin- komster, dels av kapitalinkomster och nå- gon exakt fördelning mellan dem kan inte göras. Det förefaller emellertid inte orim- ligt att räkna huvudparten av dessa inkoms— ter som arbetsinkomster. Av de totala dek- larerade inkomsterna skulle i så fall ar- betsinkomstema numera utgöra inte mindre än ca 95 % och kapitalinkomstema endast 5 %.
De olika förvärvskällorna har relativt sett olika betydelse i skilda inkomstklasser och för olika inkomsttagarkategorier. I tabell 6: 17 redovisas den sammanräknade netto— inkomsten uppdelad på inkomstklasser och förvärvskällor. Talen anger procentuell för- delning och avser år 1951. (Några aktuella- re uppgifter av detta slag saknas.)
I fråga om de olika förvärvskällornas re- lativa betydelse i olika inkomstklasser, fram- går att källan tjänst betyder mindre i de högre inkomstlägena än i de lägre. Kapi— talinkomsterna betyder i stort sett mera för personer med högre inkomst än för per- soner med lägre inkomst, utom i det allra lägsta inkomstskiktet, där kapitalinkomster- na har samma relativa betydelse som i topp- skiktet. Förklaringen kan närmast sökas i att ett stort antal gifta kvinnor, studeran- de m.fl. äger finansiella tillgångar, vars avkastning är deras enda inkomst. Jord- bruksinkomstemas andel är relativt jämnt fördelad över hela inkomstskalan, fortfa- rande bortsett från de allra minsta inkomst- tagarna. Inkomsterna från rörelse omfat-
tar totalt lika stor andel som jordbruksin- komsterna, men de är i större utsträckning lokaliserade till inkomstskalans övre del.
Inkomstbeloppen från olika förvärvskäl- lor är ej enhetligt fördelade mellan inkomst- klasserna. Större delen av inkomstsumman från jordbruksfastigheter tillfaller sålunda inkomsttagarna med mindre än 8 000 lc. i totalinkomst, medan en tredjedel av in- komsterna från andra fastigheter tillfaller den högsta inkomstklassen. Relationerna mellan inkomsterna av tjänst och rörelse m.m. är på ett liknande sätt oenhetlzga. 60 % av inkomsterna från tillfällig för- värvsverksamhet kommer på de två högsta inkomstklassema, trots att dessa klasser en- dast svarar för ca 30 % av den totala in- komstsumman. Ungefär hälften av kapital- inkomstema tillfaller inkomsttagare med minst 10 000 kr. i sammanräknad inkonst.
Hur inkomsterna är sammansatta i o'ika inkomstklasser och för olika kategorier in- komsttagare har naturligtvis viss betydelse för hur inkomstfördelningen totalt utveck- lar sig över tiden. Det hade därför nu va- rit av stort intresse om de ovan anf'crda uppgifterna för år 1951 kunnat jämföras med liknande data för 1960-talet, men som känt har den senaste folkräkningen ej )m- fattat någon inkomststatistik. De enda tpp- gifter som finns att tillgå från senare år är därför konjunkturinstitutets sparunler— sökningar. Några uppgifter därifrån för år 1958 återges i tabell 6: 18. (Det bör obser- veras att konjunkturinstitutets material framkommit genom intervjuer med unals- personer och att slumpfelen kan vara be- tydande vid en så långtgående specifieling, som i tabell 6: 18, där över 100 olika kate- gorier medtagits.)
De i tabellen redovisade enheterna är taxeringsenheter (hushåll). Förutom för- värvsinkomstema, som ungefärligen sv1rar mot de sammanräknade nettoinkomsterna, ges uppgifter om transferinkomsternas för- delning. Som andel av inkomsterna före skatt (ungefärligen totalinkomsterna) har transfereringarna sin största betydelse . de två lägsta inkomstklasserna för alla de tre inkomsttagargrupperna. Transferinkomster- ,__ !»,r _
Tabell 6:18. Totalinkomst fördelad efter art i olika inkomstklasser och för olika kategorier inkomsttagare enligt sparundersökningarna
Inkomst före skatt, 1 OOO-tal kronor
Typ av enhet med total- inkomsten uppdelad på 0— 5— 10— 15— 20— 25— 30— 40— komponenter. Procenttal1 5 10 15 20 25 30 40 50 50—
Enheter som äger jordbruk Procentuell fördelning av
enheterna 20,5 32,5 19,8 19,1 4,1 1,7 1,2 0,8 0,3 Förvärvsinkomster av
arbete, % 9,8 26,3 29,1 30,6 13,7 33,1 20,0 —— — fastighet och rörelse, % 52,5 51,5 60,9 60,7 79,1 61,8 62,7 — —— kapital, % 4,0 3,0 5,0 2,0 2,7 3,4 10,0 —— — Transferinkomster m. m., % 33,7 19,2 5,0 6,7 4,5 1,7 7,3 —— — Totalinkomsten, % 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Enheter som äger annan rörelse än jordbruk Procentuell fördelning av
enheterna 9,92 16,3 24,5 7,5 10,4 4,2 9,3 8,0 9,9 l Förvärvsinkomster av arbete, % 7,7 6,5 22,7 5,4 19,4 16,6 4,8 9,0 4,5 80,1 90,4 88,3 92,5 kapital, % 3,3 7,2 1,9 4,9 4,6 1,4 0,8 0,7 2,2 Transferinkomster m. m., % 28,4 20,3 5,4 4,7 3,5 1,9 4,0 2,0 0,8 Totalinkomsten, % 100 100 100 100 100 100 100 100 100
Enheter som ej äger jordbruk eller annan rörelse Procentuell fördelning av
enheterna 26,6 23,9 23,0 15,2 5,2 2,4 2,4 0,6 0,7 Förvärvsinkomster av
arbete, % 35,0 70,3 89,2 89,8 87,5 90,5 85,3 85,8 78,6 fastighet och rörelse, % 3,3 1,4 1,7 3,1 5,2 3,5 6,5 4,0 2,0 kapital, % 2,1 4,0 2,0 1,3 1,2 1,8 2,7 4,6 12,6 Transferinkomster rn. m., % 59,6 24,3 7,1 5,8 6,1 4,2 5,5 5,6 6 8 Totalinkomsten, % 100 100 100 100 100 100 100 100 100
1 Procenttalen för inkomsterna anger resp. komponents andel av totalinkomsten i olika inkomst- klasser. ” Inkl. enheter med negativ totalinkomst. Källa: Hushållens sparande 1958, Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B: 33, tab. 3: 7.
na tycks dessutom ha något större betydel- se i de högsta inkomstlägena än för in- komsterna i övre delen av mellanskiktet. För icke-företagare är transfereringarna den viktigaste inkomstkällan i den lägsta in- komstklassen.
Inkomster av kapital är mera betydande bland jordbrukare än bland andra företa- gare. För jordbrukarna betyder de relativt mest för den högsta redovisade inkomst— klassen, medan de för företagarna i övrigt är av olika betydelse i olika inkomstlägen. För de anställda och icke yrkesverksamma
fastighet och rörelse, % 60,6 66,0 70,0 85,0 72,5 l l )
(grupp 3) är kapitalinkomsterna relativt störst i den högsta inkomstklassen. Faktorinkomsterna har här uppdelats på arbetsinkomst samt inkomst av fastighet och rörelse. (Som ovan påpekats är uppdelning— en inte helt strikt.) Samtliga grupper upp- visar högre relativtal för arbetsinkomsterna i inkomstskalans mitt än dess övriga delar. För anställda är arbetsinkomsterna mycket dominerande i alla inkomstklasser utom de två lägsta. För jordbrukarna är en större an- del av inkomsten arbetsinkomst än för fö- retagarna i övrigt. Resten av faktorinkoms-
terna har en mera likformig betydelse i alla inkomstlägen för jordbrukare än för andra företagare. För de senare växer andelen inkomster av fastighet och rörelse med ökad totalinkomst.
Av de här påtalade förhållandena fram- går att de lägsta och högsta inkomstklas- sema från vissa synpunkter har mera ge- mensamt än de var för sig har med de undre resp. övre klasserna i mellanskiktet. Detta gäller t.ex. om kapitalinkomsternas och transferinkomsternas relativa betydelse. Vi- dare förefaller mellanskiktet vara relativt homogent vad beträffar de olika förvärvs- källornas betydelse.
Vid en tillbakablick på tabell 6:7 an- gående förmögenheternas placeringsformer finner man en motsvarande överensstäm- melse mellan topp- och bottenskiktet vad beträffar fördelningen på fysiska resp. fi- nansiella tillgångar. En viktig skillnad är emellertid att toppskiktet främst placerar i aktier etc. medan bottenskiktet framför allt placerar tillgångarna på bankräkningar. Bå- da dessa placeringsformers avkastning redo- visas i inkomststatistiken under rubriken inkomst av kapital.
C: 3. Fördelningen av de »disponibla inkomstema»
Från många synpunkter kan det vara in- tressantare att känna fördelningen av de disponibla i stället för de taxerade inkoms- terna. T.ex. gäller detta om man vill se inkomstfördelningen som ett uttryck för de olika individernas (hushållens) relativa ställ- ning från konsumtionsmöjlighetssynpunkt eller om man vill använda inkomstfördel- ningen som en förklaring till förmögenhets- fördelningens utveckling över tiden. Tyvärr måste man konstatera att de- disponibla in- komsternas fördelning inte kan beskrivas med den noggrannhet som vore önskvärd. Den årliga inkomststatistiken ger så sum- mariska sammanställningar om statliga och kommunala inkomstskatter, förmögenhets— skatter, folkpensions- och sjukförsäkrings— avgifter m.m. å ena sidan, samt stipendier, sjukersättningar, barnbidrag, vissa pensio-
ner, direkta bidrag av olika former, bostads- bidrag m.m. å andra sidan, att det ej är möjligt att erhålla säkra uppgifter om de disponibla inkomsternas faktiska fördelning under olika år.
I diagram 6: 5 illustreras några pålagors och förmåners inkomstavhängighet (år 1966). I den vänstra delen är skatterna (hela ytor) och avgifter till folkpensionen och sjukersättningarna (streckade ytor) inritade. Inkomsttagarna är uppdelade i tre kate- gorier: ensamstående utan hemmavarande de med hemmavarande barn under 16 år.
Diagrammets högra del visar inkomstav- hängigheten för ett urval sociala förmåner. De hela mörka staplarna anger bostads- bidrag för folkpensionärer och barnfamil- jer. Uppdelningen på extra förhöjt, förhöjt, helt och reducerat familjebostadsbidrag re- dovisas ej. Staplarna 27 och 28 avser helt bidrag till två- resp. sexbarnsfamiljer. Stap- larna 18, 19, 21 och 29 avser daghemser- sättningar och fria ferieresor för barn. Staplarna 23—25 utvisar inkomstavhängig- heten för kostnadsfri rådgivning vid rätts- hjälpsanstalt. Övriga staplar avser avdrag för nedsatt skatteförmåga, förvärvsavdrag för kvinnor och studiehjälpsbidrag. Förmå- nerna i samband med s.k. självbyggd tjän- stemannavilla och entreprenaduppfört små- stugehus är inkomstbegränsade även ned- åt, så som staplarna 30 och 31 visar.
Av dessa bidrag är vissa vad beloppet avser mindre betydande, men för den som erhåller bidraget i fråga ändå ofta mycket väsentligt. Detta gäller exempelvis om den kostnadsfria rådgivningen vid rättshjälpsan- stalt. De bidrag som utgår härför kommer inte att nämnvärt påverka inkomstfördel- ningen, men väl inkomsternas betydelse för den enskilde, därigenom att bidragsmöjlig— heten bl. a. skänker trygghet mot oförut- sedda händelser, som annars endast till- kommer ägare till förmögenhet av viss stor- lek. Omvänt är vissa totalt sett betydande bidrag, främst barnbidrag, ej medtagna i diagrammet.
Ett försök har gjorts att beräkna skatte— och socialpolitikens effekt på inkomstför- delningen år 1964. Beräkningarna är syn-
lnkoms'l', kr 350003 —
X
& &?
XXX
XXaxxXXx
xxxx xxxxx xw xxxx
&&XXXXX
[xxxxxxxxxxxx xx xx xf» xxxxxxxxxxxxxxxx
? lXXXXå
& llll !! 455.
.a Diagram 6: 5. Några inkomstbestämda skatter, avgifter och bidrag enligt gällande bestämmelser
N
1) Skatteplikt för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år, 2) dito med hemmavarande barn under 16 år, 3) grundsjukpenningsavgift, 4) kommunal inkomstskatt för ensamstående utan hemmavarande barn, 5) tilläggsssjukpenningsavgift, 6) statlig inkomstskatt för ensamstående, 7) folkpensionsavgift för dito, 8) kommunal inkomstskatt för gifta, 9) folkpensionsavgift för dito, 10) statlig inkomstskatt för dito, ll) kommunal inkomstskatt för ensamstående med barn under 16 år, 12) folkpensionsavgift för dito, 13) statlig inkomstskatt för dito, 14) fullt bostadstill- lägg till ensamstående folkpensionär, 15) dito till gifta folkpensionärer, 16) avdrag för nedsatt skat- teförmåga för ensamstående folkpensionärer, 17) dito för gifta folkpensionärer, 18) daghemser- sättning till ensamstående, 19) dito till gifta, 20) förvärvsavdrag för kvinna med barn under 16 år, 21) ferieresebidrag till barn, 22) husmoderssemestersubventioner, 23) kostnadsfri rådgivning vid rättshjälpsanstalt för ensamstående, 24) dito för gifta med ett barn, 25) dito för gifta med två barn, 26) studiehjälpsbidrag med över 25 kr./mån., 27) helt familjebostadsbidrag för tvåbarnsfamilj, 28) dito för sexbarnsfamilj, 29) daghemsersättning för ensamstående, 30) mölighet att erhålla s.k. självbyggd tjänstemannavilla (enbarnsfamilj), 31 möjlighet att erhålla entreprenaduppfört småstugehus. nerligen approximativa och avser endast att belysa storleksordningen av de förskjut- ningar man kan räkna med när de sam- manräknade nettoinkomsternas fördelning korrigeras med skatter, avgifter och vissa bidrag. Någon jämförelse med tidigare år har med hänsyn till beräkningarnas approxi- mativa karaktär ej ansetts möjlig.
I tabell 6: 19 redovisas fördelningen av inkomsterna före och efter skatt samt efter skatt och bidrag. På grund av framför allt bidragens varierande inkomstavhängighet har endast en grov klassindelning använts. Inkomsttagarna har uppdelats på ensamstå- ende och samtaxerade.14 De bidrag som
" Uppdelningen har genomförts med hjälp av skattetaxeringarna år 1965 (inkomståret 1964). Där redovisas de samtaxerades antal och samman- lagda inkomstsumma i olika inkomstklasser (tabell 16) och det totala antalet taxeringsenheter, där samtaxerade räknas som en enhet (tabell Ä). Antalet ensamstående i varje inkomstklass beräk- nas sqm skillnaden mellan klassantalet enligt tabell A och tabell 16. Därefter jämförs detta antal med antalet inkomsttagare i varje klass för vilka även inkomstsumman redovisas (tabell J). Genom antagandet att de ensamstående har samma rela- tiva andel av inkomstsumman som av antalet i klasserna erhålls de ensamståendes inkomstsum- mori olika klasser. Adderas dessa till de samtaxe- rades inkomstsummor enligt tabell 17 erhålls uppgifter om taxeringsenheternas inkomstsum- mor i olika klasser. Denna procedur år något omständlig, men ger vad beträffar totalbeloppen tillfredsställande överensstämmelse med taxerings- statistiken i övrigt.
Tabell 6: 19. Fördelningen av sammanräknad nettoinkomst, inkomst efter skatt och »disponibel inkomst» bland ensamstående, samtaxerade och samtliga taxeringsenheter år 1964. Approxima— tiva beräkningarl.
A. Fördelningen av inkomstenheterna före skatt och bidrag. Procenttal.
Inkomstklasser, kronor
3 000— 15 000—— 30 000— Typ av enhet 15 000 30 000 100 000 100 000— Samtliga Ensamstående 61,1 32,5 6,1 0,2 100 Samtaxerade 19,4 51,1 29,2 0,5 100 Samtl. tax. enheter 50,4 37,3 12,0 0,3 100 B. Fördelningen av inkomstsumman före skatt och bidrag. Procenttal.
Inkomstklasser, kronor
3 000— 15 000— 30 000— Typ av enhet 15 000 30 000 100 000 100 000— Samtliga Ensamstående 35,1 45,2 17,7 1,9 100 Samtaxerade 7,1 44,6 45,1 3,2 100 Samtl. tax. enheter 24,4 45,0 28,2 2,4 100 C. Medelinkomst i inkomstklasserna före skatt och bidrag. Kronor.
Inkomstklasser, kronor
3 000— 15 000 30 000— Typ av enhet 15 000 30 000 100 000 100 000—— Samtliga Ensamstående 8 330 20 150 41 900 151 860 14 500 Samtaxerade 9 620 22 820 40 420 150 390 26 110 Samtl. tax. enheter 8 460 21 080 40 980 151 110 17 470 D. Fördelningen av inkomstsumman efter skatt men före bidrag. Procenttal.
Inkomstklasser, kronor”
3 000—— 15 000—— 30 000— Typ av enhet 15 000 30 000 100 000 100 000— Samtliga Ensamstående 39,5 44,5 1 5,0 1,1 100 Samtaxerade 8, 5 47,1 42,5 1 ,9 100 Samtl. tax. enheter 27,6 45,5 25,5 1,4 100 E. Fördelningen av den »disponibla inkomstsumman». Procenttal.
Inkomstklasser, kronor2
3 000— 15 000— 30 000— Typ av enhet 15 000 30 000 100 000 100 000— Samtliga Ensamstående 40,2 44,0 14,8 1,0 100 Samtaxerade 10,8 46,6 40,8 1 ,8 100 Samtliga tax. enh. 28,4 45,0 25,2 1,3 100
tu.-__u-i- .
.-.gu
Typ av enhet F. Medelinkomst i varje inkomstklass efter skatt och bidrag. Kronor.
3000— 15000 30000 Inkomstklasser, kronor2 15 000—— 30000— 100 000 100 000— Samtliga
Ensamstående 6 800 14 100 25 100 60 700 10 400 Samtaxerade 11 400 18 500 28 400 65 800 20 300 Samtl. tax. enh. 7 300 15 600 27 000 63 300 13 000
Källa: SOS, Skattetaxeringarna 1965, Statistisk årsbok 1966. SOU 1964: 25, Nytt skattesystem. 1 Beräkningsmetoderna kommenteras i texten.
medtagits är barnbidrag, bostadsrabatter och studiebidrag. Barnbidragen har fördelats lik- formigt till alla samtaxerade. BOStadsrabat- terna har huvudsakligen tillförts samtaxera- de i den lägsta klassen. Studiebidragen har antagits tillkomma i första hand ensam- stående i lägsta inkomstklassen. Bidragens fördelning är alltså endast mycket grovt uppskattad.15
Av tabell 6: 19 C framgår att de ensam- stående genomsnittligt deklarerar högre in- komst än de samtaxerade i de högre in- komstlägena och omvänt i de lägre. Rela- tivt flera ensamstående har emellertid (se tabell 6: 19 A) lägre inkomst än de sam- taxerade.
Fördelningen av inkomstsumman efter skatt (inkl. folkpensions- och sjukförsäk- ringsavgifter) men före bidrag, tabell 6: 19 D, utvisar en viss utjämning i förhållande till fördelningen av inkomstsumman före skatt och bidrag, tabell 6: 19 BAG Beträffan- de ensamstående växer den lägsta inkomst- klassens andel medan för de samtaxerade de båda lägsta inkomstklasserna uppvisar ökningar av sina andelar. Skattemas in- komstutjämnande effekt är störst för de en- samstående. Genom bidragen stiger de låg- re inkomstklassernas andel ytterligare (se tabell 6: 19 E). Den förändring av inkomst- fördelningen som denna bidragsfördelning medför är mest märkbar för de samtaxe- rade, där den lägsta inkomstklassen ökar sin andel med ett par procentenheter.
Enligt beräkningarna är skatte- och social- politikens totala effekt på inkomstfördel- ningen tämligen begränsad. Således fick de
2 Klassgränser enligt den ursprungliga indelningen.
enligt taxeringama 50 procent högsta in- komsttagarna ungefär fyra procent lägre andel av totala disponibla inkomster än av totala inkomster före skatt och bidrag. Av dessa fyra procent är 3,2 procent hänförliga till skatter och 0,8 procent till bidrag. Den beräknade skatteeffekten kan möjligen vara något för stor. 1952 års kommitté för in- direkta skatter fann att skatteuttaget åren 1948 och 1955 medförde en ökning om 1,7 resp. 2,1 procent av de 50 procenten sämst ställdas andel av hushållens inkomster efter jämfört med före skatt.17
När inkomstpolitiken primärt syftar till att »kapa» de mycket höga inkomsterna och höja standarden för de allra lägsta in- komsttagarna ger emellertid ett mått som det ovan angivna ingen uttömmande be- skrivning av inkomstpolitikens effekt. De 0,3 procent av taxeringsenheterna år 1964
"* Av det totalt medtagna bidragsbeloppet, ca 2 miljarder kr., har ca 1,6 miljarder kr. getts till samtaxerade, så att klasserna nedifrån fått 46 %, 34 %, 19 % resp. 1 % av detta belopp. Bidraget till de ensamstående har i sin helhet tillförts den lägsta inkomstklassen För de samtaxerade har barnbidragen fördelats proportionellt mot antalet i varje klass.
" Vid beräkningen av pålagorna i de olika klas- serna har i genomsnitt 15, 25, 33, och 57 % av inkomstsumman före skatt för samtaxerade och 20, 30, 40 och 60 % för ensamstående fråndragits i resp. klass. Procenttalen har konstruerats med utgångspunkt från de uppgifter om det totala (direkta) skattetrycket i olika inkomstlägen som sammanställts av Allmänna skatteberedningen, SOU 1964:25 , främst kap. 11. Genomsnittsin- komsten i varje klass har varit vägledande. Kon- trollräkningar med finare klassindelning har gett god överensstämmelse, men det ligger i sakens natur att uppgifterna är approximativa.
" SOU 1957:13.
Tabell 6: 20. Den direkta transfereringsinkomsternas andel av totalinkomsten år 1958. T axerings- enheter.
Direkta transfereringsinkomster i procent av totala inkomsten
Egna företagare
Inkomstklass, kr Anställda m. m. Jordbruk Annan rörelse — 5 000 59,6 33,7 28,4 5 000—10 000 24,3 19,2 20,3 10000—15000 7,1 5,0 5,4 15 000—20 000 5,8 6,7 4,7 20 000—30 000 5,5 3,7 3,0 30 000—50 000 5,5 (7,3) 3,1 50 000—— 5,8 . 0,8 Samtliga 24,8 15,7 8,7
Källa: se tabell 6: 18.
med minst 100 000 kr i inkomst hade enligt tabell 6: 19 tillsammans 2,4 procent av tota- la inkomster före skatt och bidrag. Genom skatter och bidrag minskades dessa taxe- ringsenheters andel av disponibel inkomst till 1,3 procent, vilket innebär en relativ reduktion på drygt 45 procent. Motsvarande andelar av inkomst före och efter skatter jämte bidrag var 30,6 resp. 26,5 procent för de drygt 12 procent av taxeringsenheterna, som hade minst 30 000 i inkomst (före skat-
ter och bidrag). Detta innebär en relativ reduktion på drygt 13 procent.
För taxeringsenheter med de lägsta in- komsterna är det på grundval av gjorda beräkningar inte möjligt att på samma sätt undersöka inkomstpolitikens effekter. En undersökning från 1958 (tabell 6:20) visar emellertid att transfereringar utgjorde nära 60 procent av totalinkomsten (inkomst före skatt men efter bidrag) för hushåll med högst 5 000 i inkomst (avser hushåll, som
Tabell 6: 2]. Inkomsttagare med skattepliktig förmögenhet i olika inkomstklasser och förmögen- hetsägarnas med skattepliktig förmögenhet medianinkomst år 1963 (1948).
Antal Antal inkomst— Procentuellandel förmögen- Deras
t med skattepllk- " -
agare, tig förmögenhet hetsagare median— Inkomstklasser, 1963 Förmögenhetsklasser, 1963 1nkomst, kronor (1 OOO-tal) 1963 1948 kronor (1 OOO-tal) 1963, kr. 3 000— 4 000 224,7 1,4 4,1 80 000— 90 000 32,5 14 872 4 000— 5 000 206,2 1,9 3,9 90 000— 100 000 25,9 15 449 5 000—— 6 000 186,2 2,9 3,9 100 000—— 125 000 43,4 16 662 6 000— 7 000 166,2 4,2 4,7 125 000—- 150 000 26,1 18 254 7 000— 8 000 147,5 4,8 6,2 150 000— 175 000 17,0 19 934 8 000— 10 000 272,1 5,0 8,9 175 000—— 200 000 11,6 22 012 10 000—- 12 000 276,5 4,7 13,0 200 000— 250 000 14,2 25 400 12 000— 15 000 416,0 4,6 20,7 250 000— 300 000 8,1 28 387 15 000— 20 000 601,2 4,6 33,3 300 000—— 400 000 8,6 34123 20 000— 30 000 612,7 5,8 50,5 400 000—- 500 000 4,3 40 282 30 000— 50 000 279,0 11,8 70,7 500 000—— 750 000 4,6 49 206 50 000—100 000 40,6 53,6 82,4 750 000—1 000 000 1,9 59 297 100 000— 7,8 79,1 98,9 1 000 000— 2,6 90 298 Samtliga 3 436,6 5,7 6,1 Samtliga 200,7 19 281
Källa: SOS, Skattetaxeringarna.
ej äger jordbruk eller annan rörelse). I in- komstklassen 5 OOO—10000 kr var mot- svarande andel för transfereringsinkomster 24 procent.
Det bör framhållas att de direkta penning- bidragen endast är en del av den socialpoli— tiska verksamheten. Värdet av kostnadsfri undervisning, barnbespisning, fri sjukvård m.m. är nödvändigt att uppskatta om olika hushålls levandsstandard skall jämföras.
Det finns små möjligheter att uttala sig om utvecklingen över tiden av disponibla inkomsters fördelning. Det är till en början osäkert hur en sådan utveckling ska definie- ras. En snedare fördelning av totala inkomst- summan kan exempelvis antingen bero på ökade inkomstskillnader mellan de förvärvs- arbetande eller på en ökad andel studeran- den och pensionärer i befolkningen. Vidare medför sannolikt exempelvis förändringar på sjukvårdens och utbildningens område att en minskande andel av privata disponi- bla inkomster behöver användas för att fi— nansiera sjukvårds— och utbildningskostna- derna. Noteras kan att utgifter för sociala ändamål ökade från 2 400 mkr år 1948 till 12 500 mkr år 1964. I procent av netto- nationalinkomsten steg dessa utgifter från 10,5 procent år 1948 till 16,5 procent år 1964.15 Hur starkt detta påverkat inkomst- fördelningen är omöjligt att uttala sig om. Även här måste hänsyn bl.a. tas till olika demografiska förändringar.
C: 4. Sambanden mellan inkomst, förmögenhet och ålder
Inkomsttagarnas förmögenhetsförhållanden respektive förmögenhetsägarnas inkomstför- hållanden redovisas i tabell 6:21.m Som man har anledning vänta sig råder ett påfal- lande samband mellan inkomst och förmö- genhet. Av tabellen framgår att andelen in- komsttagare med skattepliktig förmögenhet endast uppgår till några få procent i in- komstklasserna upp till 30 000 kr. Därefter ökar andelen mycket snabbt, för att i de högsta inkomstlägena gå mot 100 procent. På grund av prisnivåns förändring under perioden syns detta förhållande tydligare för
1948 än för 1963. Man kan dock, även mätt i reala termer, spåra en viss försvagning av sambandet mellan inkomst och förmögenhet under efterkrigstiden. Inkomsttagarna utan skattepliktig förmögenhet har stärkt sin ställ- ning i de högre inkomstklasserna.
Medianinkomsten i förmögenhetsklasser- na över 80000 kr. framgår också av tabel- len. Särskilt i förmögenhetslägena över 200 000 kr. stiger medianinkomsten snabbt. Att medianinkomsten för förmögenhetsägar- na tillsammans inte var högre än 19 281 kr. 1963 får tillskrivas det förhållandet att det bland dem finns många icke yrkesverksam- ma och egna företagare, särskilt inom jord- bruket, som inte ligger särskilt högt på in— komstskalan.
I tabell 6:22 redovisas inkomsttagarnas procentuella fördelning på inkomstklasser i olika åldrar samt deras medel- och median- inkomster år 1964. Den högsta medelin- komsten har inkomsttagarna i åldern 40— 50 år. Den högsta medianinkomsten registre- ras för inkomsttagarna i åldersintervallet 30—35 år. För samtliga åldersgrupper utom 25—30-åringarna gäller att medelinkomsten är högre än medianinkomsten. Medel- och medianinkomsterna växer upp till 50-års- åldern. De lägsta åldrarna är markant loka- liserade till de lägsta inkomstklasserna.
Det råder alltså klara samband mellan ålder, inkomst och förmögenhet. Dessa har man bl. a. vid konjunkturinstitutet försökt klarlägga i samband med sparundersök- ningarna under 1950-talets senare del. Någ- ra uppgifter från dessa undersökningar ges i tabell 6:23. Det framgår att de finansiella tillgångarna blir genomsnittligt högre vid högre ålder med undantag för högsta ålders- klassen. Skulderna och realtillgångarna är störst i medelåldern. Skuldprocenten sjunker med stigande ålder. Bland företagarna är denna tendens mindre påfallande än för de andra kategorierna. Transferinkomstema be- tyder mest för den äldsta åldersklassen.”
" Statistisk årsbok. " På grund av ändrade kassgränser för år 1964 återges uppgifter rörande år 1963.
" För jordbrukare och företagare innefattas ej avskrivningar i de redovisade inkomstuppgifterna.
Tabell 6: 22. Inkomsttagarnas procentuella fördelning på inkomstklasser efter ålder samt medel- och medianinkomsten får dessa år 1964.
Inkomstklasser, 1 OOO-tal kronor
Median-
Medel-
10— 15— 20— 30— Sum- inkomst, inkomst, Ålder —5 5—10 1 5 20 30 50 50— ma kronor kronor 16 år 63,7 32,4 2,5 0,7 0,5 0,1 0,1 100 17—19 år 28,0 49,2 19,2 2,9 0,6 0,1 0,0 100 7 225 6 590 20—24 år 17,3 27,2 33,7 16,4 5,0 0,4 0,0 100 10 892 10 766 25—29 år 14,0 13,1 22,4 28,2 19,1 3,0 0,2 100 14 757 15 093 30—34 år 14,9 12,3 16,7 24,8 23,6 6,9 0,8 100 16 414 16 284 35—39 år 15,0 13,4 16,1 23,1 22,8 8,0 1,6 100 16 929 16 233 40—44 år 14,6 14,3 16,6 22,2 21,9 8,3 2,1 100 17 239 16 023 45—49 år 14,7 15,1 17,0 21 ,7 21,2 7,9 2,4 100 17 266 1 5 745 50—54 år 15,7 15,6 18,0 22,3 19,3 6,8 2,3 100 16 617 15 136 55—59 år 17,4 17,5 19,6 21,6 16,3 5,6 2,0 100 15 576 14 017 60—66 år 25,7 22,3 19,0 15,8 11,5 4,1 1,6 100 13 139 10 546 67— år 46,4 31,4 11,5 4,9 3,7 1,5 0,6 100 8 094 5 371 Samtliga 22,2 21,1 18,6 17,9 14,4 4,6 1,2 100 13 750 11 820
Källa: SOS, Skattetaxeringarna.
Inkomsterna av kapital är likaledes mest be- tydelsefulla i denna åldersklass,
För de anställda (och icke yrkesverksam- ma) stiger den disponibla inkomsten liksom sparandet upp till 50-årsåldern. De yngsta enheterna uppvisar negativt sparande. För jordbrukarna kan inget bestämt samband mellan ålder, disponibel inkomst och sparan- de iakttas. De övriga företagarna når snab- bare än de andra grupperna upp till höga disponibla inkomster. Deras sparkvot är, med undantag för åldrarna 55—65 år, i stort sett högre än för andra kategorier.
Förenklat skulle man kunna säga att hus- hållen börjar sitt ekonomiska liv med små finansiella tillgångar och realtillgångar samt låg inkomst och liten (eventuellt) negativ sparkvot. Därefter samlar hushållet förmö- genhetsvärden under ca 30 år. Jordbrukarna och de anställda strävar efter en positiv finansiell balans, medan företagarna låter skulderna bli betydligt större än de finan- siella tillgångarna. De anställda får aldrig några stora realtillgångar.
C: 5. Avslutande kommentar
Tyngdpunkten i denna undersökning har lagts på fördelningen av taxeringsenheternas skattepliktiga förmögenheter och inkomster- na före skatteavdrag och sociala bidrag. Det
har kunnat konstateras att båda dessa för- delningar ändrats obetydligt under efter- krigstiden. De förändringar av fördelning- ama som kan iakttas har främst varit i ut- jämnande riktning under 1940-talets senare hälft. Sedan början av 1950-talet har för- delningarna van't påfallande stabila. Samma slutsats kommer man till i fråga om fördel- ningen av inkomsterna före skatt och bidrag för de enskilda inkomsttagarna. De beräk- ningar som gjorts för att fastställa de dispo- nibla inkomsternas fördelning för ensam- stående och samtaxerade taxeringsenheter har ej kunnat utföras utan vissa approxima- tioner. Den slutsats som dessa beräkningar medger är att den direkta effekten på in- komstfördelningen av skatte- och socialpoli- tiken totalt sett inte är stor men har avsevärd betydelse för mycket höga och låga inkomst- tagare. I detta sammanhang bör dock erin- ras om de indirekt omfördelande effekterna som framför allt tar sig uttryck däri att inkomstens betydelse för den enskilde in- komsttagaren påverkas av ett flertal sociala och andra förmåner som ej har bidragska- raktär. Det ställer sig emellertid mycket svårt att uppskatta värdet av dylika förmå- ner. Därför har deras roll i samband med skatte- och socialpolitikens inkomstomförde- lande verkningar inte närmare utretts.
Som underlag för en bedömning av vilka
Tabell 6:23. Fårmögenhetsställning och inkomstsituation i olika åldersklasser år 1958. Taxe- ringsenheter. Kronor per enhet.
Åldersklasser, år
26—— 31— 36— 41— 46——- 51— 56— 61— —25 30 35 40 45 50 55 60 65 66— Enheter som äger jordbruk Finansiella tillgångar 6 500 8 900 7 300 18 800 13 100 40 500 30 100 9 300 därav: på bank (%) -— —— 64 60 46 22 62 23 44 79 aktier (%) —— — 2 8 0 56 3 68 44 3 försäkringar (%) — — 13 14 18 11 13 3 6 3 Skulder — _,15300 30000 16900 26400 13900 13400 19800 3400 Realtillgångar —— — 42 800 79100 69 400 85 800 56000 64900 94300 30 300 Nettoförmögenhet — —— 33 900 58 000 59 800 78 300 55 300 92 000104 700 36 300 Skuldprocent — -— 31 34 22 25 20 1 3 16 8 Totalinkomst —— —— 12 500 16100 12 700 14 200 11600 13 000 9 000 6400 därav: av arbete (%) —— — 35 27 38 30 25 27 11 10 av fastighet och rörelse (%) —— — 58 66 53 59 66 58 67 41 av kapital (%) —— — 1 2 2 5 4 12 13 4 transferinkomst (%) — _ 6 5 8 6 5 3 9 45 Disponibel inkomst — — 10 900 13 300 11600 12 000 9 800 10 500 8 600 5 900 Sparkvot1 (%) —— — 14 33 20 13 11 39 13 10 Sparkvot2 (%) —— —— 32 43 27 21 18 48 17 13 Enheter som äger annan rörelse Finansiella tillgångar —— — 3 900 18 900 17 500 31 000 18 800 20 600 31 200 30 100 därav. på bank (%) — — 28 26 33 48 42 48 60 44 aktier (%) — — 0 1 10 7 2 4 15 23 försäkringar (%) _ —— 12 9 20 14 14 6 9 2 Skulder — — 16800 57400 27 800 96200 30100 25700 20500 18000 Realtillgångar —— —— 36 600 97 700 70 000162 200 85 900 61 500 59 300 49 300 Nettoförmögenhet — — 23 700 59 200 59 600 97 100 74 700 56 400 70100 61 500 Skuldprocent — — 42 49 32 50 29 31 23 23 Totalinkomst — -— 21100 46700 29600 36400 20700 15000 16900 11500 därav: av arbete (%) — -— 23 2 16 6 9 15 2 3 av fastighet och rörelse (%) — —-— 74 94 82 91 87 77 83 57 av kapital (%) —— — 0 3 0 1 3 3 10 7 transferink. (%) — —- 3 2 3 2 2 5 5 33 Disponibel inkomst —— —— 15 400 42 800 25 000 25 800 17 600 11 600 14 500 9 400 Sparkvot1 (%) — — 28 23 27 11 17 4 5 26 Sparkvot” (%) — —— 31 27 35 25 24 12 9 35 Enheter som ej äger jordbruk eller annan rörelse Finansiella tillgångar 1400 3 400 5 000 7 700 11 100 12 400 14 000 11 300 16 600 12 500 Därav: på bank (%) 81 40 40 47 44 42 30 71 42 53 aktier (%) 0 13 16 15 9 11 32 6 31 27 försäkringar (%) 14 22 31 25 28 36 22 14 15 34 Skulder 1 100 3 500 3 900 4 900 4 200 12 200 5 200 2 500 3 000 3 200
(forts. tabell 6: 23 ).
Åldersklasser, år
26— 31—- 36— 41— 46— 51— 56— 61—
—25 30 35 40 45 50 55 60 65 66—
Realtillgångar 500 4200 5 300 10000 9 500 25 900 11800 13 400 11700 13100 Nettoförmögenhet 800 4000 6400 12700 16400 26000 20700 22200 25 300 22400 Skuldprocent 57 48 38 28 20 32 20 10 1 1 12 Totalinkomst 6200 14300 15300 16 900 15200 18200 14600 13 500 12400 6500 därav: av arbete (%) 83 93 93 90 89 89 88 82 76 22 av fastighet o. rörelse (%) 1 2 1 3 2 4 3 4 3 7 av kapital (%) 1 0 0 1 2 2 3 3 8 10 transferinkomst (%) 16 5 6 6 7 5 7 1 1 13 61 Disponibel inkomst 5 300 11600 12 300 13 900 12 700 14 800 11500 10 800 9 600 5 800 Sparkvot1 (%) — l 6 5 9 13 14 , 7 2 10 5 Sparkvot2 (%) 10 17 13 16 21 24 14 11 13 8
1 Sparande exkl. köp av varaktiga konsumtionsvaror. ” Sparande inkl. köp av varaktiga konsumtionsvaror, sedan avdrag gjorts för sålda och i byte läm- nade varor. Källa: Hushållens sparande 1958, Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B: 33.
faktorer som huvudsakligen bestämt in- komst- och förmögenhetsfördelningarnas på- tagliga stabilitet är det tillgängliga statistiska materialet ej tillräckligt. De socio-ekonomis- ka teorier som vanligtvis kommer till an- vändning vid en sådan frågeställning har av detta skäl ej kunnat testas för de svenska efterkrigsförhållandena. De olika sidor av förmögenhets- och inkomstfördelningarna som har belysts i denna undersökning måste därför betraktas som fragment till en hel- hetsbild av de studerade fördelningarnas ömsesidiga beroende och bestämning av olika socioekonomiska faktorer.
Bland de faktorer som kan ha betydelse för förmögenhets- och inkomstfördelningar- nas utveckling över tiden brukar den allmän- na ekonomiska utvecklingen anföras. I fråga om t.ex. det svenska jordbrukets ändrade ställning under efterkrigstiden kan man bl. a. konstatera att antalet jordbmksenheter snabbt minskat. Detta har delvis skett ge- nom att små enheter slagits ihop till större. Andra enheter har upphört och deras ägare har ev. övergått till annan sysselsättning där inkomsterna varit högre. Strukturrationali- seringen inom jordbrukssektorn kan därför förväntas ha påverkat både förmögenhets-
fördelningen och inkomstfördelningen. Un- gefär samma utveckling som i jordbruks- sektorn har förevarit inom andra näringar, t.ex. handeln. Att det ändå kan konsta- teras att förmögenhetsfördelningen med ägarna uppdelade efter näringsgrenstillhörig— het endast obetydligt ändrats under efter- krigstiden, tyder på att de ekonomiska om- vandlingama av näringslivet haft begrän- sad betydelse för förmögenhetsfördelningens utveckling på i varje fall kort sikt.
I stället för att uppdela de olika för— mögenhetsklasserna efter ägarnas närings- tillhörighet kan man undersöka om det före- ligger någon skillnad i fråga om förmögen- heternas placeringsformer i de olika klas- serna. Kunde detta fastställas samtidigt med att olika placeringsformer konstateras ge olika hög avkastning (inkl. värdestegringar) skulle därmed en orsak till förändringar i förmögenhets- och inkomstfördelningarna kunna spåras. De uppgifter angående för- mögenheternas placeringsformer i olika för- mögenhetsklasser som finns tillgängliga (för förmögenhetsställningarna vid slutet av åren 1945 och 1951) visar att placeringsformerna aktier, fastigheter och bankmedel förekom- mer i olika grad i de olika förmögenhets-
*a—
___ am:
klasserna. Högst upp på förmögenhetsskalan är det aktier, längre med är det fastigheter och längst ned på förmögenhetsskalan är det bankmedel som är den typiska pla- ceringsformen. Vidare gäller att ju högre upp på nettoförrnögenhetsskalan en förmö- genhet är belägen, desto sannolikare är det att den uppvisar finansiell nettoskuld, dvs. att de reala tillgångarna är belånade med högre belopp än vad ägaren innehar av finansiella fordringar i form av bankmedel och andra lånefordringar. Den fortskridande allmänna prisstegringen under efterkrigsti- den har sannolikt bidragit till att ge olika slag av förmögenhetsobjekt olika avkastning, så att de större förmögenhetema i allmänhet erhållit en högre real avkastning (inkl. vär- destegringsvinster) än de mindre förmögen- hetema. Inflationens inverkan på förmögen- hets- och inkomstfördelningarna via dess inverkan på förmögenhetsobjektens relativa avkastningar är emellertid svår att ange. Det är nämligen ytterst vanskligt att säga något om vilken utveckling som skulle ha förevarit om prisstegringarna varit annor- lunda än vad de faktiskt varit och vilken utveckling då förmögenhetsobjektens av- kastning, arbetslönerna etc. skulle ha haft. Eftersom personernas val av förmögenhets- sammansättning påverkas av deras förvänt- ningar om de olika objektens framtida av- kastning följer att den typ av förmögenhets- överföringar och andra ändringar i förmö- genhets- och inkomstfördelningarna som är specifikt knutna till inflationsförloppet är de som förorsakas av icke förutsedda pris- stegringar. Dessa har i regel verkningar på de enskilda förmögenhetema och inkoms- terna som innebär vinster i vissa avseenden och förluster i andra. Nettoeffekten av dessa är svår att bestämma. Prisstegn'ngar- nas specifika betydelse för fördelningarnas utveckling kan på grund härav ej faststäl- las, eftersom den inte kan studeras isolerat från övriga faktorer. Detta betyder emel- lertid inte att prisstegringarna skulle ha sak- nat betydelse för fördelningarnas utveckling under efterkrigstiden. Om man kan räkna med att de förmögenhetsobjekt, som de större förmögenhetema framför allt är pla-
cerade i (aktier och fastigheter), genom prisstegringarna varit högre avkastande än de förmögenhetsobjekt, som de mindre för- mögenhetema främst varit placerade i (bank- tillgodohavanden, obligationer m.m.) samt att de finansiella nettoskuldinnehavarna gjort vinster på bekostnad av de som har finansiella nettofordringar, skulle prissteg- ringarna ha påverkat förmögenhets- och inkomstfördelningarna mot ökad ojämnhet. Den iakttagna stabiliteten i fördelningarna varken stöder eller motsäger ett sådant antagande.
De små förskjutningar i inkomstfördel- ningen som kan iakttas för taxeringsenhe- terna innebär att de medelstora inkomstta- garna ökat sin andel av den totala inkomst- summan före skatt och bidrag samt att de högsta och lägsta inkomsttagarna fått sina relativa ställningar i motsvarande grad re- ducerade. De medelstora inkomsterna ut- görs framför allt av inkomster från tjänst och egen rörelse medan de stora och små inkomsterna i större utsträckning utgörs av kapitalinkomster. Om man kan bortse från att personer med stora inkomster kan ha erhållit betydande Obeskattade värdesteg- ringsvinster och att deras relativa ställning därför inte har försämrats så mycket som taxeringsstatistiken ger vid handen, skulle den slutsatsen kunna dras att det framför allt är personer som är ägare till realka- pital eller har sådana egenskaper vilka be- främjar hög arbetslön, som framför allt för- bättrat sina ställningar i inkomstfördel- ningen. Individernas ålder, utbildning m.m. i olika inkomstklasser kan därför vara lika väsentliga att undersöka som att utreda hur de olika arbetsmarknadsorganisationernas medlemmar är fördelade på de olika in- komstklasserna. I föreliggande undersök- ning har endast en av dessa faktorer, näm- ligen åldersfördelningen, närmare behand- lats. Det kan därvid konstateras att både inkomst- och förmögenhetsfördelningen är mycket olika i olika åldersklasser samt att dessa olikheter framträder någorlunda lik- artat bland jordbruksföretagare, övriga före- tagare samt anställda.
Adelman, M. A.; The Measurement of In- dustrial Concentration. The Review of Eco— nomics and Statistics. Vol. XXXIII, No. 4 (November 1951)
Aktievinstutredningen; ning. SOU 1965: 72.
Allmänna skatteberedningen; Nytt skattesystem. SOU 1964: 25. Bericht iiber das Ergebnis einer Untersuchung der Konzentration in der Wirtschaft. Deut- scher Bundestag, 4. Wahlperiode. Drucksache IV/2320. Bonn 1964. Berle, Adolf A. & Means, Gardiner C.; The Modern Corporation and Private Property. New York 1932. Carlson, Sune; Företagsledning och företags— ledare. Stockholm 1945 (3 omarb. uppl. 1960). Distribution of Ownership in the 200 Largest Nonfinancial Corporations, Temporary Na- tional Economic Committee (Securities and Exchange Commission, Division of Re- search), monograph No. 29. Washington 1940. Economic Concentration. Hearings before the Subcommittee on Antitrust and Monopoly of the Committee on the Judiciary. United States Senate, Eighty-ninth and ninetieth con- gress. Part 5, Concentration and Divisional Reportning, appendix (part 5 A). Washington 1967. Ekman, Bo; Svenska dotterbolag i utlandet. Industriförbundets Tidskrift 1964 nr 4. Florence, P. Sargant; The Logic of British and American Industry. A Realistic Analysis of Economic Structure and Government. Rev. ed. London 1961. [1]. Florence, P. Sargant; Ownership, Control and _ Success of Large Companies. An Analysis of English Industrial Structure and Policy 1936 —1951. London 1961. [2]. Galbraith, John Kenneth; The New Industrial State. Boston 1967. Gordon, R. A.; Business Leadership in the Large Corporation. Washington 1945. Hammarberg, Cecil; Priserna på bostads— och
affärsfastigheter åren 1957—1963. Skat -
Akticvinsters beskatt-
Litteraturförteckning
Hammarberg, Cecil; Priserna på jordbruksfas- tigheter åren 1957—1963. Skattenytt 1964 nr 6—8. [2]. Hermansson, C. H.; Monopol och storfinans. Stockholm 1962. Hushållens sparande år 1958 (1957, 1955). Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B nr 33 (nr 31—32, 25—26). Stockholm 1966 (1959—1963). Kimmel, Lewis H.; Share Ownership in the United States. Washington 1952. Kommittén för indirekta skatter, 1952 års; Den statliga indirekta beskattni'tgen. SOU 1957: 13. Larner, Robert ] .; Ownership and Control in the 200 Largest Nonfinancial Corporations, 1929 and 1963. The American Economic Review, Vol. LVI, No. 4, Part 1 (September 1966). Lidén, Lars; Makten över företaget. En analys av ansvarsfördelningen mellan bolagsstäm- ma, styrelse och verkställande direktör, Stockholm 1966. Lindgren, Gunnar; Hur stora är företagen i Sverige? Industria, december 1949. [1]. Lindgren, Gunnar; Shareholders and Share- holder Participation in the Larger Companies Meetings in Sweden. Weltwirtschaftliches Archiv, Band 71, Heft 2 (1953). [2]. Lindgren, Gunnar; Hur länge lever ett aktie- bolag? Balans 1949, häfte 4. [3]. Lintner, John; The Financing of Corporations. The Corporation in Modern Society, ed. by Edward S. Mason. Cambridge, Mass. 1959. Långtidsutredningen, 1965 års; Svensk ekonomi 1966—1970. SOU 1966: 1. Rhenman, Eric; Företagsdemokrati och före- tagsorganisation. Om organisationsteorins tillämpbarhet i debatten om arbetslivets de- mokratisering. Stockholm 1964. Svenska Aktiebolag 1966/67 samt tidigare år- gångar. Stockholm 1966 och tidigare. Värdesäkringskommittén; Indexlån. SOU 1964:
1—2.
nytt 1964 nr 6—8. [1].
KUNGL. BIBL. l 6 FE81958
Statens offentliga utredningar 1968
Systematisk förteckning
J'uåtitiqupinun cn'tlt Handläguningen tv si'kuhatdrlcor. [&I
Fömnrsdcpart-montut
Ekman] Mun. nu tatuerat. Ekonomisystem för lämnat. WE film? [21
FINANSD EPARTEM ENTET
xmemnrlunautradinln en. 171. .Wimmduns amkm $% .mdmutngsnmwrocnmwmm-
mum men teamen Myrna lnnm du pri-
QUNGL. 'DL. t 6 FEBiQöB å'TOt
u.
Anm..5i1tiorm inn milomfnu mn) MMM- mamma mn W&Wlål lämmna”! K L Beckmann Tryckerier AB 190 i