SOU 1984:60

Generell permutation av donationsbestämmelser : delbetänkande

donahons bestämmelser

donahons

% Statens offentliga utredningar && l984:60 & Finansdepartementet

Generell permutation av donationsbestämmelser

Delbetänkande av inredningen angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m. Stockholm 1984

Omslag: Förlagsateljen ISBN 9l-38-08408-2 ISSN 0375—250-X Graphic Systems l984

Till statsrådet och chefen

för finansdepartementet

Den 28 juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för ekonomidepartementet att tillkalla en särskild ut— redare med uppdrag att göra en översyn av den stat—

liga fondförvaltningen m.m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 2 oktober 1979 som utredare numera bankdirektören Hans Henrik Abelin.

Att som sakkunniga biträda utredningsmannen förord— nades den 25 oktober 1979 kammarrådet Carl—Einar Nordling och direktören Gösta Telestam.

Att som experter biträda utredningsmannen förordna— des den 27 november 1979 numera riksbanksdirektören Erik Karlsson, revisionsdirektören Per Olov Lalin och byråchefen Lennart Lindberg samt den 19 oktober 1983 avdelningsdirektören Jan Andersson.

Till sekreterare förordnades den 29 oktober 1979

hovrättsassessorn Lennart Frii.

Utredningen har tidigare överlämnat tre delbetänkan— den, nämligen (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m., (SOU 1982:62) Avveckling av statliga fonder och (SOU 1983:66) Svenska kyrkans fond.

(SOU 1984:60) Generell permutation av donationsbe— stämmelser.

stockholm i augusti 1984

Hans Henrik Abelin

/Lennart Frii

I N N E H A L L

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

SAMMANFATTNING

UTREDNINGSUPPDRAGET

ALLMÄNT OM FONDER OCH STIFTELSER

STATLIG KONTROLL AV OCH TILLSYN ÖVER FONDER OCH STIFTELSER

NUVARANDE STATLIGA PLACERINGSFÖRE— SKRIFTER FÖR FONDER OCH STIFTELSER MED ANNAN FÖRVALTARE ÄN STATEN

ÖVERSIKT ÖVER STATLIGA PLACERINGSFÖRE— SKRIFTER FÖR FÖRVALTNING AV FONDER OCH STIFTELSER I VISSA ANDRA LÄNDER Inledning

Danmark

Finland

Norge Förbundsrepubliken Tyskland Storbritannien

Frankrike

USA

ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ PLACERINGS— MODELLER Inledning

Sid.

11

17

21

25

35

43 43 43 45 46 48 51 54 55

57 57

& (I) &) (X) 00 (I) . Ul J=- UJ N —'

ko ko ko xo KO . - ||> 0) N —'

10.1 10.1.1 10.1.2 10.2 10.3 10.4

11

Bilaga 1

Placering i obligationer Placering i likvida tillgångar Placering i andelar i aktiefond

Avslutande synpunkter

ALLMÄNNA ARVSFONDEN

ALLMÄNT OM PERMUTATION Inledning Permutationslagen Generell permutation Om samfonder m.m.

Om verkan av permutationsbeslut

PERMUTATION ENLIGT PRAXIS

Inledning

Behörighet att ansöka om permutation Återgång av donation

Besvärsrätt

UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG Generell permutation av placerings- regler

Fonder och stiftelser Penningfideikommiss

Generell permutation i vissa andra fall

Förbrukning av fond — eller stiftelse— kapital

Avslutande synpunkter

FÖRFATTNINGSKOMMENTARER

ETT URVAL Av FONDER OCH STIFTELSER MED SÄRSKILDA, Av STATEN EASTSTÄLLDA PLACERINGSREGLER

Sid.

61 63 64 70

77 77 80 81 82 83

85 85 90 92 97

101 101

113 115

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till Lag (0000:000) om generell permutation av förvalt— ningsföreskrifter beträffande donationsmedel som

förvaltas av annat än statligt organ Härigenom föreskrivs följande.

1 5

Utan hinder av vad som i samband med donation från enskild kan finnas föreskrivet i testamente, gåvo— brev, stadgar, stiftelsehandling eller annan liknande handling, tidigare beslut av regeringen (Kungl. Maj:t) eller statlig myndighet får styrelse för fond eller stiftelse som förvaltas av annat än statligt organ och som omfattas av föreskrift som nu sagts bestämma att fond— eller stiftelsekapitalet skall placeras även på sätt följer av 2 S.

2 5

Den i 1 5 avsedda fondens eller stiftelsens kapital får placeras i

1. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av staten, svensk kommun eller därmed jämförlig svensk samfällighet;

2. obligationer, som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypoteks— kassa, Svenska Bostadskreditkassan, Svenska Skepps-

hypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller kreditaktiebolag, eller andra av sådan kredit— inrättning utfärdade skuldförbindelser;

3. obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit;

4. obligationer, som utfärdats av svenskt närings— företag och som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller Sveriges investeringsbank aktiebolag;

5. fordran hos riksbanken eller riksgäldskontoret eller fordran, för vilken svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller postgirot eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar;

6. andelar i aktiefond enligt aktiefondslagen (1974z931) intill två tredjedelar av den bokförda förmögenheten.

3 5

Om beträffande sådan fond eller stiftelse som avses i 1 s, förvaltningsföreskrift, som inte gäller ända— målsbestämning, förbrukning av kapital eller pla— cering av tillgångar utöver vad som följer av 1 och 2 55, på grund av ändrade förhållanden inte längre kan iakttas eller föreskriften blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter, får styrelsen för fonden eller stiftel— sen tillämpa förfarande som bäst kan anses överens— stämma med utfärdarens avsikter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

2 Förslag till Lag (0000:000) om upplösande av vissa statligt förvaltade donationsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

Utan hinder av vad som i samband med donation från enskild kan finnas föreskrivet i testamente, gåvo— brev, stadgar, stiftelsehandling eller annan liknan— de handling, tidigare beslut av regeringen (Kungl. Maj:t) eller statlig myndighet får statligt förval— tad fond eller stiftelse förbrukas för sitt ändamål, om tillgångarnas bokförda värde inte överstiger 20 000 kronor.

Om de i första stycket avsedda donationsmedlen inte kan användas för sitt ändamål, skall medlen över—

föras till allmänna arvsfonden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:281)

fonden

om allmänna arvs—

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1929:281) om

allmänna arvsfonden att 1

lydelse.

Nuvarande lydelse

Den egendom som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock egen— dom som må tillfalla fonden genom gåva och testamente, skall utan sammanblandning med andra medel förvaltas

av kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om

handikappade.

5 skall ha nedan angivna

Föreslagen lydelse

Den egendom som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock egen— dom som må tillfalla fonden genom gåva och

testamente eller före—

skrift i lag, skall

utan sammanblandning med andra medel förval— tas av kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård och fostran av barn

och ungdom samt omsorg

om handikappade.

Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall

vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och

med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.

SAMMANFATTNING

Utredningens översyn syftar enligt direktiven bl.a. till att göra statlig och annan förvaltning av fonder och stiftelser mera effektiv och förenkla administra— tionen. Som ett led i utredningens strävanden att effektivisera statligt reglerad förvaltning av fonder och stiftelser har utredningen tidigare lagt fram be— tänkandena (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m., (SOU 1982:62) Avveckling av statliga fonder och (SOU 1983:66) Svenska kyrkans fond.

Enligt vissa beräkningar kan totala antalet fonder och stiftelser uppskattas till 50.000 och beräknas omfatta en sammanlagd bokförd förmögenhet om minst

50 miljarder kr. Utredningen, vars huvuduppdrag avser statlig fondförvaltning, har i betänkandet (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m. redovisat en kartläggning av enbart de fonder och stiftelser som staten förvaltar.

Flertalet fonder och stiftelser torde vara allmän— nyttiga i den meningen att de har till huvudsak— ligt ändamål att, utan begränsning till viss eller vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och fostran av barn eller lämna understöd för bere— dande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten— skaplig forskning eller att under samverkan med mi— litär eller annan myndighet stärka rikets försvar.

Som framgår av ovan representerar fonder och stiftel—

ser tillsammans ett mycket betydande kapital. De individuella förmögenheterna torde dock ofta vara

förhållandevis små.

För att förvaltningen av fonder och stiftelser skall kunna rationaliseras, bör fondkapitalet placeras så effektivt som möjligt. Genom sammanförande av små eller mindre kapitalbildningar till en större fond erhålls betydande möjligheter att uppnå eftersträvad effektivitet i förvaltningen. Ett alternativ är där— vid att fonder och stiftelser sammanförs till s.k. samfonder. Med samfonder avser utredningen att ett flertal små fonder och mindre stiftelser sammanläggs (fusioneras) till en enda fond och att de i samfonden ingående fonderna och stiftelserna formellt upplöses. För att få fusionera flera fonder och stiftelser till en större fond bör kravet gälla att de skall ha i huvudsak likartade ändamål. Någon övre gräns för hur stor en fond eller stiftelse får vara för att få fu— sioneras finns inte, utan denna fråga får bedömas från fall till fall. Syftet med att bilda en samfond är sålunda i första hand att rationalisera förvalt— ningen av donationsmedel men även att bättre kunna tillgodose ett för flera fonder och stiftelser gemen— samt ändamål genom att större belopp kan disponeras för ändamålet. En samfondsbildning innebär en för— enklad hantering särskilt när det gäller placering och bokföring av kapitalet och användning av dispo— nibel avkastning. I en samfond av någorlunda storlek är det också lättare att utan avkall på avkastnings— kraven hålla den betalningsberedskap som kan erford— ras med hänsyn till enskilds behov. Fusion av fonder och stiftelser förutsätter att donationsföreskrifter jämkas. Statliga organ kan, efter ansökan, under vissa förutsättningar besluta om sådan jämkning. Förfaran— det, som kallas permutation, regleras beträffande all—

männyttiga fonder och stiftelser i permutationslagen (1972z205).

Vissa av fördelarna med samfondsförfarande kan dock uppnås även på annat sätt. Om donationsbestämmelser- na inte lägger hinder i vägen — eller om efter per— mutation av bestämmelserna förekommande hinder undan— röjts — kan nämligen fonderna och stiftelserna sam— förvaltas utan att någon fusion äger rum. Kapitalet kan då placeras gemensamt. Bokslut måste dock upp— rättas för varje fond (stiftelse) i de fall en re— gelrätt sammanslagning (fusion) inte skett med annan eller andra fonder (stiftelser) till följd av att fondens (stiftelsens) ändamål inte längre kan till— godoses. Möjligheterna att åstadkomma en mera orga— niserad samförvaltning av fonder och stiftelser, som inte är statligt förvaltade, är dock begränsade, eftersom förvaltningen är fördelad på en mycket

stor mängd olika rättssubjekt.

När det gäller placeringsinriktningen bör denna väl- jas så att minsta möjliga risker uppstår i placering— arna, samtidigt som kostnaderna för förvaltningen bör begränsas i någorlunda relation till det förvaltade kapitalets storlek. Mindre förmögenheter bör av dessa skäl inte placeras i fastigheter eller i aktier. Däremot bör generella möjligheter tillska— pas när det gäller placering i vissa slag av obliga— tioner och statspapper samt fondandelar.

Med hänsyn till den på senare tid friare ränteut— veckling som ägt rum och mot bakgrund av den trygg— het i placeringarna som generellt är förenad med obligationsinnehav, utgör placering i flertalet slag av obligationer ett intressant alternativ. Obligationer som här avses är både statsobligationer och obligationer utfärdade av kommun, hypoteksinsti— tutioner, svenska banker eller vissa näringsföretag.

Placeringar som också generellt bör tillåtas är vidare fordran hos riksbanken eller riksgäldskon— toret eller fordran, garanterad av bank osv.

Aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931) är en ändamålsenlig form för frivillig placeringssamverkan för fonder och stiftelseförmögenheter som står utan— för statens förvaltning. Placering i andelar i såda— na aktiefonder erbjuder både ett betydande mått av riskspridning och en professionell förmögenhetsför- valtning. Därutöver erbjuder aktiefondsverksamheten varierande placeringsmöjligheter utan avkall på risk— spridning även på det sättet att aktiefonder kan ha helt olikartade placeringsinriktningar. Sålunda före— kommer aktiefonder som nära nog uteslutande har sina placeringar i obligationer med olika utgivare och

liknande värdepapper.

Förvaltningsbestämmelser som utfärdats för donationer bygger normalt på samhällsstrukturen vid en viss tid— punkt, i allmänhet vid donationstidpunkten. Deras egentliga syfte, t.ex. att bevara och förkovra fon— dens eller stiftelsens värde, kan i själva verket motverkas genom nya förhållanden. Permutation för

att tillgodose det ursprungliga, egentliga syftet ligger då nära till hands.

Som ett led i strävandena att skapa bättre förutsätt— ningar för icke statliga förvaltningsorgan att full— göra sitt förvaltaransvar föreslår utredningen gene— rella möjligheter att placera i obligationer, andra skuldförbindelser som inte kräver någon särskild säkerhetsprövning samt andelar i aktiefond. Vidare ges förvaltaren möjlighet att under vissa betingel— ser avvika från ursprungligen meddelade förvaltnings— föreskrifter och i stället tillämpa ett förvaltnings— förvarande som bäst kan anses överensstämma med ut— färdarens (donators) avsikter. Det är här närmast fråga om förvaltningsverksamheten, som måhända inte längre kan utövas i enlighet med numera föråldrade föreskrifter eller ändrade förutsättningar som kan

vara för handen. I sådana fall föreslås en generell

frihet gälla för förvaltaren att avvika från förvalt— ningsföreskrifterna. Denna frihet avser dock inte rätt att utan föregående permutation avvika från ändamålsbestämmelse eller förbruka fond— eller stif— telsekapitalet eller — på annat sätt än vad som följer av det tidigare sagda — besluta om ändrad

placeringsinriktning.

Förslaget i nu berörda delar begränsas till icke statligt förvaltat kapital. I fråga om statligt förvaltade fonder och stiftelser avser utredningen att lägga fram förslag i nu aktuella frågor i utred—

ningens slutbetänkande.

Utredningen föreslår vidare att i lag generellt förordnas att statligt förvaltad fond och stiftel— se, vars bokförda förmögenhet inte överstiger

20 000 kr., skall förbrukas för sitt ändamål. Om ändamålet för sådan fond eller stiftelse inte längre kan fullföljas, skall fonden eller stiftel— sen upplösas och kapitalet tillföras allmänna arvs— fonden. Förslaget är begränsat till de av statliga organ förvaltade fonderna och stiftelserna. Försla— get torde dock kunna tjäna som förebild även när det gäller rationalisering av annan än statlig förvalt—

ning av fonder och stiftelser.

Redan under förarbetena till permutationslagen fram— hölls vikten av att information spreds om permuta— tionspraxis för att förvaltare av fonder och stif— telser skulle få kännedom om de möjligheter till rationell förvaltning som permutationsinstitutet erbjuder. För att förvaltningen av fonder och stif— telser i allmänhet skall kunna göras mera effektiv och rationell har utredningen funnit det angeläget att sprida kännedom om denna praxis. I bilaga 2 till detta betänkande presenteras en översikt över permu— tationspraxis sedan permutationslagens ikraftträdan— de år 1972.

Det förekommer att regeringen eller länsstyrelse, efter särskild ansökan, enligt praxis i administra— tiv väg fastställer placeringsregler för fond eller stiftelse, som inte förvaltas av statligt organ. Utanför den reglering som sådant fastställelsebeslut kan sägas innebära faller flera av de mera betydelse— fulla fonderna och stiftelserna. Den prövning som sker, när staten fastställer placeringsregler för

nu aktuella fonder och stiftelser, kan inte anses vara uttryck för någon samhällets syn på hur fonder— na och stiftelserna bör placera sitt kapital. Utred— ningen föreslår därför att regeringen eller läns— styrelse, såvitt gäller fond eller stiftelse som inte förvaltas av staten, vid ansökan om fastställel— se av placeringsregler endast fastställer att fond— resp. stiftelsekapitalet skall vara nöjaktigt pla— cerat och att sålunda den närmare utformningen av placeringsinriktningen överlämnas till fondens

eller stiftelsens styrelse. Med nöjaktigt placerat menas här främst att förvaltaren placerar det ifrå— gavarande kapitalet så att detta dels inte blir föremål för onödiga risker, dels lämnar önskvärd kapitaltillväxt eller avkastning, allt beroende på vad som kan vara närmare föreskrivet i donations— urkunden. Genom vad nu anförts markeras att det är styrelsen som bär ansvaret för förvaltningen, däri— bland placeringsverksamheten. Om man så vill kan det sägas att ett genomförande av förslaget leder till en viss avreglering samtidigt som det bör ses som ett led i strävandena att rationalisera det

administrativa förfarandet.

Utredningens förslag i detta betänkande kan genom— föras utan att resultatet av utredningens fortsatta arbete avvaktas. Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

Utredningens uppdrag är att lägga fram förslag som syftar till att göra den statligt reglerade förvalt— ningen av fonder och stiftelser mera effektiv och rationell. Översynen omfattar främst statlig fond— administration samt den statliga reglering som ut— övas över placeringsverksamheten hos fonder och stiftelser, som har annan förvaltare än staten. En— ligt direktiven, som är fullständigt återgivna i utredningens betänkande (SOU 1982:12) Statlig fond— förvaltning m.m., bör även vid översynen övervägas bl.a. lämpliga åtgärder att få till stånd en fort— löpande granskning av möjligheterna till permutation, dvs. ändring av donationsbestämmelser, och ett ratio— nellt utnyttjande av fondmedel, varvid även andra lösningar än förfarande enligt permutationslagen

bör kunna komma i fråga.

Av särskilt intresse i nu förevarande sammanhang är följande uttalanden i direktiven om statliga place— ringsregler för fonder och stiftelser.

En av utredarens huvuduppgifter bör vara att göra en översyn av de placeringsregler som f.n. gäller för de olika fonderna. Därvid bör syftet vara att likartade regler så långt möjligt bör gälla för de olika fonderna. Hänsyn måste dock tas till skill— nader i fråga om behovet av likviditet. Det kan där— för finnas skäl för utredaren att utforma förslag till några olika "placeringsmodeller" anpassade till olika grupper av fonder. Ett riktmärke för utredarens förslag till placeringsregler bör vara att medel i huvudsakligen likartade fonder får placeras på samma sätt.

och ändamålsenlig placering. Detta får dock vägas mot önskemålet om en tillfredsställande avkastning. Reglerna måste också vara sådana att de befrämjar en effektiv fondförvaltning. Detta gäller allmänt men får givetvis särskild betydelse om hänsyn tas till förvaltningskostnaderna.

Inom ramen för vad jag nu har angett bör utredaren överväga i vad mån rätten att placera fondmedel i aktier och liknande tillgångar liksom i fastigheter och inteckningslån bör förändras. Härvid bör utreda— ren beakta de synpunkter som framförs i kapital— marknadsutredningens slutbetänkande och i den efter— följande behandlingen av detta.

Utredaren bör också överväga den statliga fondför— valtningens roll på kreditmarknaden och dess bety— delse för ekonomin i övrigt i enlighet med vad riks— banksfullmäktige har anfört i sitt yttrande över kammarkollegiets framställning. Förslagen bör ut— formas med hänsyn till dessa faktorer och de effek— ter på kreditmarknaden och ekonomin i övrigt som kan följa på utredarens förslag bör redovisas.

I kapitalmarknadsutredningens slutbetänkande (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi

behandlas frågan om de statligt reglerade fonder— nas placering av medel. Utredningen konstaterar att fonderna har ett begränsat nettoplaceringsbe— hov och därför saknar större betydelse från en övergripande kapitalmarknadssynpunkt. Kapitalmark— nadsutredningen har därför inte funnit det vara

dess uppgift att göra en närmare översyn av de regler som reglerar fondernas placeringar. Utredning— en anser dock att de mycket heterogena placerings— reglerna är ägnade att skapa en onödigt vidlyftig administration inom de olika fondförvaltande myn— digheterna. Mot denna bakgrund ifrågasätter kapital— marknadsutredningen, om fondmedel bör få placeras i fastigheter och inteckningslån. Sådana placeringar kräver nämligen omfattande administrativa åtgärder, såsom prövning av inteckningssäkerheternas värde

och kontakter med enskilda låntagare. Enligt kapi— talmarknadsutredningens mening finns därför skäl att begränsa placeringsmöjligheterna för flertalet

fonder till obligationer, kommunlån och andra värde—

handlingar som inte kräver särskild säkerhetsprövning i de enskilda fallen.

Vad som redovisats ur direktiven och kapitalmarknads— utredningens slutbetänkande har generell räckvidd med avseende på statlig fondförvaltning men är också av betydelse när det gäller sådant fond— och stiftelse— kapital, för vilket staten utfärdat placeringsföre— skrifter men som i övrigt inte är föremål för statlig förvaltning. Exempel på sådant stiftelsekapital är Nobelstiftelsen.

Genom beslut den 16 februari 1984 utfärdade regering— en kommittédirektiv till samtliga kommittéer och sär— skilda utredare angående utredningsförslagens inrikt— ning (Dir. 1984z5). Enligt dessa direktiv får förslagen bl.a. inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Vidare bör varje möjlighet att effek—

tivisera den offentliga sektorn tillvaratas.

I det följande redovisar utredningen ett sammandrag av begreppen fond och stiftelse. Till vissa delar baseras framställningen på utdrag ur en inom stif— telseutredningen (Ju 1975:01) upprättad promemoria.

Begreppet fond kan avse — förutom rent bokförings— mässiga poster i aktiebolags och andra juridiska personers balansräkningar — en rad olikartade före- teelser som t.ex. aktiefond och AP—fonden. Stundom betecknas egendomsbildning av stiftelsekaraktär som fond. I doktrinen anges sålunda ibland som typiskt för fondbegreppet att fonden utgörs av kapital i form av pengar eller värdepapper och att det är av— kastningen av detta kapital som skall användas för stiftelseändamålet. I den fortsatta framställningen

avses med fond endast egendomsbildning av stiftelse— karaktär.

Stiftelseinstitutet har vuxit fram i praxis och är endast i begränsad utsträckning reglerat i lag. Undantag gäller dock bl.a. de stiftelser som är att betrakta som pensions— eller personalstiftelser. Dessa stiftelser regleras förhållandevis ingående i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästel—

ser m.m.

En stiftelse kan grundas av fysisk eller juridisk person. Som ett led i bildandet av en stiftelse krävs att egendomen skiljs från stiftarens för— mögenhet och förs över till stiftelsen. Vidare

krävs att stiftaren har bestämt det ändamål, vilket stiftelsen skall tjäna. Ändamålet får inte strida mot goda seder eller lag. Ändamålsbestämningen måste vara någorlunda preciserad. Annars anses

en stiftelse inte ha kommit till stånd. Dessutom torde krävas att ändamålet skall vara åtminstone

i någon mån varaktigt och den anslagna egendomen av sådan art och omfattning att det tilltänkta ändamålet skall kunna främjas annat än under en kortare tid. Något krav på att stiftelseförordnan— det och förmögenhetsdispositionen skall ha viss form uppställs inte. I fråga om förmögenhetsdispo— sitionen kan det dock av allmänna regler följa krav på viss form. Är förmögenhetsdispositionen en

dödsdisposition måste den ske genom testmente.

Egendom som någon innehar för annans räkning svarar inte för innehavarens (dvs. den faktiska besittarens) förpliktelser och ingår inte i hans konkursbo. Egen— domen betraktas som främmande hos besittaren. Ett stiftelseförordnande med åtföljande förmögenhets— disposition är förenat med samma rättsverkan om stiftaren med sitt förordnande avsett att stiftelse— egendomen skall utgöra en självständig förmögenhet.

En förutsättning för att ett stiftelseförordnande skall leda fram till skapandet av ett särskilt rättssubjekt är således att stiftaren avsett att stiftelseegendomen skall utgöra en självständig förmögenhet. Det är ofta inte möjligt att ur ett stiftelseförordnande direkt kunna utläsa vad stif- taren avsett härvidlag. Har denne förordnat att stiftelseegendomen skall förvaltas av ett härför särskilt tillskapat organ, tolkas det dock alltid som att stiftaren avsett att egendomen skall ut— göra en självständig förmögenhet. Är det däremot så att stiftaren anförtrott förvaltningen åt en redan bestående organisation, är det betydligt mer

denna punkt. Det kan å ena sidan vara så att denne avsett att stiftelseegendom skall utgöra en själv— ständig förmögenhet med den bestående organisatio— nen som förvaltare, s.k. anknuten stiftelse. Å andra sidan kan stiftarens mening ha varit att stiftelse— egendomen rättsligen skall ingå som en del av den förvaltande organisationens förmögenhet med en för organisationen gentemot stiftaren bindande förplik— telse att använda egendom för det av stiftaren be— stämda ändamålet, s.k. osjälvständig stiftelse. Rådande rättsläge synes vara att, om stiftaren

kan antas ha avsett att stiftelseegendomen faktiskt skall hållas avskild från den mottagande organisa— tionen och om stiftelseändamålet samt den mottagan— de organisationens ändamål inte sammanfaller, stif— tarens avsikt anses ha varit att stiftelseegendomen

skall utgöra en självständig förmögenhet.

Enligt gällande rätt krävs inte att stiftelsen re— gistreras eller på annat sätt vinner offentligt er— kännande för att den skall utgöra en juridisk per— son. Eftersom det inte föreligger allmän registre— ringsplikt för fonder och stiftelser måste uppgif- ter om totala antalet fonder och stiftelser grunda sig på mer eller mindre säkra uppskattningar. Försök till uppskattningar har gjorts (se bl.a. stiftelse— utredningens rapport Ds Ju 1979z4). Enligt vissa beräkningar kan totala antalet fonder och stiftelser numera uppskattas till 50 000 med en sammanlagd bok— förd förmögenhet om 50 miljarder kr.

Antingen kan stiftaren själv utse de personer som skall ha hand om stiftelsens förvaltning eller också kan stiftaren överlämna förvaltningen till ett redan befintligt rättssubjekt. I sistnämnda fall används ofta begreppet fond i stället för stiftelse. Enligt den i Ds Ju 1979:4 redovisade stickprovsundersökningen var år 1976 förvaltningen av nära 40 000 av totalt

Vad därefter gäller begreppet förvaltning av fond eller stiftelse omfattar det i allmänhet placering, redovisning och förvaring av fondens eller stiftel— sens medel i form av värdepapper eller banktillgodo— havande samt inkassering av utdelningar, räntor och amorteringar. Begreppet kan även anses omfatta hur medlen skall användas inom ramen för ändamålsbestäm— melserna och utbetalning av belopp. Däremot torde enligt allmänt språkbruk med fond— (stiftelse—) för— valtning inte avses den tillsyn som vissa organ kan

ha över fonders och stiftelsers verksamhet.

3 STATLIG KONTROLL AV OCH TILLSYN ÖVER FONDER OCH STIFTELSER

Fondens och stiftelsens förhållande är i olika av— seende reglerade i lagstiftningen. I lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser (TL) föreskrivs beträffan— de vissa fonder och stiftelser anmälningsskyldighet till och övervakning (tillsyn) genom länsstyrelse. Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. innehåller vissa specialbestämmelser för pen— sions— och personalstiftelser. Vissa föreskrifter ges även i 191 5 lagen (1955:183) om bankrörelse

och i 97 5 lagen (1955:416) om sparbanker. Permuta— tionslagen (1972:205) innehåller regler om ändring av sådana för fonder och stiftelser givna villkor som har blivit föråldrade, orimliga eller annars inte kan iakttas. Lagen (1982:315) om styrelserepre— sentation i vissa stiftelser ger möjlighet för sam— hället att utse ledamot i styrelsen för vissa stif— telser. Enligt handelsregisterlagen (1974z157) är stiftelse som bedriver näringsverksamhet skyldig att registrera sin firma hos länsstyrelsen. Vissa bestämmelser om stiftelser finns även i skattelag—

stiftningen.

Enligt TL skall fonder och stiftelser i princip an— mälas till länsstyrelsen. Undantagna från anmälnings— skyldighet — och därmed från tillsyn — är fonder och stiftelser som genom anknytning till staten eller särskilda institutioner antas vara förvaltade på ett betryggande sätt.

De statligt förvaltade fondmedlen är underkastade sedvanlig statlig revision. Särskilda revisions— kontor har hand om revisionen, varvid regeringen för varje särskilt fall bestämmer vilka organ som skall granskas av revisionkontoret. Revisionskon— toret skall granska redovisningen i syfte att be— döma, om den är rättvisande (redovisningsrevision). I mån av resurser skall revisionskontor även grans— ka förvaltningen i effektivitetsfrämjande syfte (förvaltningsrevision). Revisionskontor skall år— ligen avlämna en revisionsberättelse innehållande en bedömning för räkenskapsåret. Berättelsen skall tillställas organet senast fem månader efter ut— gången av det räkenskapsår berättelsen avser. Av— skrift av berättelsen skall insändas till riks— revisionsverket, som har meddelat särskilda före— skrifter angående redovisning av gåvo— och dona— tionsmedel.

Riksrevisionsverket och riksdagens revisorer har möjlighet att företa revision inte bara av statligt förvaltade fonder och stiftelser utan även av läns— styrelses och andra statliga organs tillsyn över

fonder och stiftelser.

Undantagna från anmälningsskyldighet enligt TL är även stiftelser, som har av regeringen fastställda stadgar och enligt dem står under särskilt anordnad tillsyn, stiftelser som är anförtrodda åt ideella föreningar och andra samfund samt stipendiestiftel— ser vid enskilda undervisningsanstalter. Undantaga är vidare s.k. familjestiftelser till förmån för medlemmar av viss släkt eller vissa släkter, stif— telser, vars förmögenhet inte överstiger 20 000 kr. samt stiftelser som enligt regeringens förordnande

eller stiftarens föreskrift inte skall vara under—

kastade tillsyn enligt TL. Totala antalet fonder och stiftelser som står under tillsyn enligt TL uppgår till nära 10 000.

Alla anmälningsskyldiga fonder och stiftelse omfat— tas dock inte av tillsyn enligt TL. Tillsyn är före— skriven endast för sådana fonder och stiftelser som främjar ett allmännyttigt ändamål. Tillsynen innebär en övervakning av att stiftelsens förvaltning sköts i enlighet med lagen och de föreskrifter som gäller för vederbörande stiftelse. Vid granskningen skall främst ses till att stiftelsens medel inte undandras de ändamål för vilka de har anslagits och att för— mögenhet är nöjaktigt placerad. Tillsynen omfattar både stiftelsens organisation och redovisning. Läns— styrelsen skall tillse att det finns en styrelse för stiftelsen (10 S TL). Stiftelsen är för sin del skyldig att anmäla förändringar i styrelsen (11 S TL). Stiftelsens räkenskaper och verksamhetsberättelse skall insändas inom tre månader från räkenskapsårets utgång (14 S TL). Att denna skyldighet fullgörs kon— trolleras genom att granskningsliggaren kontinuerligt genomgås. Vid försummelse påminns stiftelsen skrift— ligen om sina skyldigheter jämlikt 14 S TL. Enligt 17 S TL har länsstyrelsen möjlighet att meddela föreläggande vid vite samt att utdöma vite. Det kan här anmärkas att samarbetsutredningen föreslog att skyldigheten att insända revisionshandlingar till länsstyrelse skulle utsträckas till att avse även alla övriga stiftelser som har mer än en milj. kr. i tillgångar (se samarbetsutredningens betänkande SOU 1970:41 s. 130). Förslaget har inte lett till ändrade regler.

Med ledning av insända handlingar granskar länssty— relsen stiftelsens förvaltning. Länsstyrelsen skall

därvid se till att stiftelsens förmögenhet är place— rad på ett tillfredsställande sätt och att tillgång— arna används i enlighet med stiftelsens ändamål. Länsstyrelsen har möjlighet att fordra in ytter— ligare uppgifter och göra ingående granskning av stiftelsens förvaltning när omständigheterna så kräver, t.ex. förteckning över destinatärerna (15 S TL).

Någon intensivare kontrollverksamhet brukar det i praktiken inte bli fråga om. Finner länsstyrelsen vid granskning av stiftelsens redovisningshandlingar att stiftelsens ändamål inte kan tillgodoses med be— fintliga bestämmelser, kontaktas stiftelsen och upp— manas ansöka om permutation för att få till stånd en ändring av dessa bestämmelser. Har stiftelsens för— mögenhet nedgått under 20 000 kr., kan länsstyrelsen undanta stiftelsen från tillsyn.

Länsstyrelsen skall även hjälpa stiftelsen med er— forderliga råd och upplysningar. I denna verksamhet ingår främst skyldigheten att fastställa stadgar för stiftelse med allmännyttigt ändamål. Vissa mini— mikrav för fastställelse anges i 5 5 2 st. TL. Syf— tet med bestämmelsen synes vara att länsstyrelsen skall hjälpa stiftaren eller stiftelsens styrelse att utforma ändamålsenliga föreskrifter. Rådgivning— en omfattar inte bara besvarande av direkta frågor från stiftelserna utan också egna initiativ från tillsynsmyndighetens sida, t.ex. påpekande om att en otidsenlig eller opraktisk stadgebestämmelse lämpligen bör permuteras.

För att kunna fullfölja sin övervakande och råd— givande verksamhet måste länsstyrelsen ha tillgång till fullständig dokumentation. Hos länsstyrelsen skall därför bevaras samtliga föreskrifter som gäller för stiftelsen, liksom de handlingar som inges vid anmälan och vid fortlöpande tillsyn.

Över stiftelser som anmälts enligt lagen skall föras en förteckning, innefattande vissa viktigare uppgif— ter om de anmälda stiftelserna. De redovisningshand— lingar som inges till länsstyrelsen är allmänna hand— lingar, som inte är sekretessbelagda.

Länsstyrelsen har möjlighet att fordra in ytterligare uppgifter och göra en ingående granskning av stiftel— sens förvaltning när omständigheterna så kräver

(15 S TL). Beroende på stiftelsens ändamål kan det ibland vara befogat att t.ex. begära specifikation av till vem eller vilka medel utdelats.

Enligt 15 S tredje stycket TL kan länsstyrelsen, om omständigheterna påkallar det, dvs. om missförhållan— den av något slag misstänks föreligga i någon stif— telse, hos stiftelsen granska räkenskaper m.m.

Enligt 16 5 TL kan tillsynsmyndigheten, under där an— givna förutsättningar, förbjuda verkställighet av stiftelsens beslut och förelägga stiftelsens styrel— se att fullgöra sina åligganden. I 7 S TL stadgas att domstol under vissa förutsättningar äger för— ordna om annan förvaltning av stiftelse.

Vid sidan av TL finns det för pensions- och personal— stiftelser särskilda bestämmelser om styrelsen och dess sammansättning i lagen om tryggande av pensions— utfästelse m.m. (tryggandelagen). Med pensionsstif— telse avses i lagen en av arbetsgivare grundad stif— telse, vars uteslutande ändamål är att trygga ut— fästelse om pension till arbetstagare eller dennes efterlevande. Flera arbetsgivare kan gemensamt bilda sådan stiftelse. Med personalstiftelse avses i lagen en av arbetsgivare grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbets— tagares efterlevnade som inte avser pension, avlöning eller annan förmån som arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare. Personalstiftelsens

grupp av arbetstagare eller efterlevande.

Tryggandelagen innehåller beträffande pensions— och personalstiftelse detaljerade föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter i styrelse, utseende av styrelseordförande och revisor, beslutsförhet och omröstning i styrelsen, arvoden åt styrelseledamöter och revisorer samt likvidation m.m. Tillsynsmyndighet är även enligt denna lag länsstyrelsen. Om tillsyns— myndighetens befogenheter och åliggande gäller i

tillämpliga delar bestämmelserna i TL.

Därutöver kan, som tidigare påpekats, framhållas att i 191 5 lagen (1955:183) om bankrörelse (banklagen) och 97 5 lagen (1955:416) om sparbanker finns be— stämmelser om stiftelser, vilkas förmögenhet huvud— sakligen består av medel som förts över från bank. Av särskilt intresse är den tillsynsuppgift som ålagts bankinspektionen i fråga om medelsplaceringen. Beträffande bankerna gäller som viktig aspekt att de i princip inte via till dem knutna stiftelser för— värvar tillgångar och inflytande som banklagstift— ningen annars lägger hinder i vägen för. Bankinspek-

tionens granskning tar särskilt sikte härpå.

Intressant i sammanhanget är banklagens bestämmelser om krav på skälig säkerhet för stiftelsens medel jäm— fört med kravet i TL rörande placering av stiftelsens medel på nöjaktigt sätt.

För stiftelser som står under tillsyn enligt TL eller tryggandelagen gäller att det åligger styrelsen att föra räkenskaper, att årligen avsluta dessa samt att därefter till tillsynsmyndigheten sända in ett räkenskapssammandrag enligt ett formulär som fast— ställts av regeringen. För stiftelser, som inte står under tillsyn finns det, med ett viktigt undantag,

visningsskyldighet. Undantaget avser sådana stiftelser som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Dessa stiftelser är bokföringsskyldiga såvitt gäller

nämnda verksamhet.

Om stiftelsen är bokföringsskyldig, skall räkenska— perna bestå av löpande bokföring och årsbokslut en— ligt bokföringslagens bestämmelser. Även om en stif— telse inte står under tillsyn eller om dess verksam— het inte är sådan att den faller under bokförings— lagens bestämmelser, finns det dock krav på en grund— läggande ordning och reda bland stiftelsens räken— skapshandlingar. Enligt 20 S taxeringslagen (1956:623) åligger det envar skattskyldig att genom räkenskaper, anteckningar eller på annat sätt sörja för att det finns underlag för fullgörandet av deklarationsskyl— digheten. Det underlag som krävs är i princip inget

annat än en ordnad bokföring.

Revisionsplikt åvilar numera flertalet associations— rättsliga bindningar. För stiftelsernas del har det dock, bortsett från vissa bestämmelser i tryggande— lagen, hittills inte funnits några direkta regler om att revisor skall utses. I 5 5 p. 5 TL finns dock en föreskrift om att det i stadgar, som ges in för fast— ställelse, skall vara angivet hur revision skall ske. Bestämmelsens syfte är att i första hand möjliggöra för länsstyrelsen att medge undantag från tillsyn. Sådant undantag kan nämligen medges bl.a. om stif— telsens revision är betryggande anordnad. Vad gäller revision av fonder och stiftelser kan här anmärkas att en revisionsberättelse inte torde kunna utmynna

i beslut om ansvarsfrihet för styrelsen. Sådant be— slut skulle annars, i fall då styrelsen inte följt stiftarens föreskrifter men ändå beviljas ansvars— frihet, i sak innebära permutation av dessa före—

skrifter.

För stiftelser som omfattas av tillsyn enligt TL gäller enligt 6 S TL att styrelseledamöterna är solidariskt ansvariga gentemot stiftelsen för skada som uppstår vid överträdelse av TL eller av de före— skrifter som gäller för stiftelsen eller om de eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndar stif— telsen skada. Bestämmelsen har ansetts analogt till- lämplig även beträffande stiftelser som inte står

under tillsyn enligt TL.

Stiftelser är visserligen principiellt skattskyldiga för såväl inkomst som förmögenhet. Vissa undantag är dock medgivna i kommunalskattelagen (1928z370)

(KL 53 S 1 mom. e), i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (7 5) och lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (6 5). Enligt dessa bestämmelser är vissa slag av stiftelser skattskyldiga till kom— mun endast för inkomst av fastighet och av rörelse

och till staten endast för inkomst av rörelse.

Denna begränsade skattskyldighet gäller bl.a. stiftel— ser, som har till ändamål att främja vård och upp— fostran av barn, lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. För inskränkning av skattskyldighet krävs, utöver ett kvalificerat ändamål enligt ovan, att minst 80 pro— cent av inkomsterna används för det kvalificerade ändamålet räknat som ett genomsnitt över ca 5 år

(det s.k. fullföljdsrekvisitet) och att inte heller ett fåtal personer gynnas. I prop. 1976/77:135 tolka— de departementschefen fullföljdsrekvisitet så att

80 procent av avkastningen skulle användas för det ideella ändamålet i genomsnitt över en period av

5 år. Skatteutskottet ville för sin del dock inte utesluta att genomsnittsbedömningen i vissa fall

borde kunna omfatta en längre tidsperiod

(se SkU 1976/77:45 s. 29). I ett avgörande från den

19 maj 1980 (dnr 3069—1979) synes regeringsrätten ha anslutit sig till utskottets bedömning.

Länsstyrelsen är regional skattemyndighet för bl.a. inkomst— och förmögenhetsskatt. Chefen för länssty— relsens skatteavdelning (skattechefen) leder och an- svarar för bl.a. den deklarationsgranskning och annan kontroll för taxeringen som utförs inom av- delningen och vid lokal skattemyndighet.

Skatteavdelningen är i de flesta län indelad i sex enheter, däribland taxeringsenhet och revisionsenhet. Taxeringsenheten har hand om den årliga taxeringen och dess tjänstemän utför granskning av deklaratio— ner åt taxeringsnämnderna och utför TN—revisioner och taxeringsbesök. Gränsen mellan TN—revision och taxeringsrevision i vanlig bemärkelse är flytande och några mer framträdande skillnader föreligger inte. Vad som i allmänhet kännetecknar TN-revision är att den har en smalare inriktning och är mindre omfattande än en vanlig taxeringsrevision. Revi— sionsenheten gör olika dqurerevisioner och andra

utredningar beträffande skattskyldigas taxeringar.

Den lokala skatteförvaltningen utgörs av lokal skattemyndighet och taxeringsnämnder, som är be— slutande organ i första instans i fråga om den år— liga taxeringen till inkomst— och förmögenhetsskatt.

Den kontroll som för närvarande står skattemyndig— heterna till buds över stiftelseförmögenheterna be— står i att de obegränsat skattskyldiga stiftelserna är deklarationspliktiga enligt 22 5 1 mom. taxerings— lagen (1956:623) om deras bruttointäkter överstiger 100 kr., medan de begränsat skattskyldiga enligt

33 5 samma lag har att årligen avlämna en särskilt uppgift om verksamheten. Den praktiska betydelsen av denna bestämmelse förringas dock i viss utsträckning

av att skattechefen på ansökan från stiftelsen kan

dispensera från uppgiftsskyldigheten. Härtill kommer att uppgifterna regelmässigt är sekretessbelagda. Det kan anmärkas att det inte finns någon formell koppling mellan länsstyrelsernas tillsyn enligt TL och skattemyndigheternas kontroll av fonder och

stiftelser.

Möjlighet att kontrollera att alla fonder och stif— telser avlämnar deklaration eller uppgift torde endast finnas beträffande sådana som är kända hos skattemyndigheterna, dvs. de som tidigare är full— gjort sin uppgiftsskydlighet. Det kan här anmärkas att enligt en av riksskatteverket under maj 1983 utfönikartläggning var endast 9 543 fonder och stif— telser av uppskattningsvis totalt över 50 000 fonder

och stiftelser kända av skattemyndigheterna.

4 NUVARANDE STATLIGA PLACERINGSFÖRESKRIFTER FÖR FONDER OCH STIFTELSER MED ANNAN FÖR— VALTARE ÄN STATEN

Flertalet fonder och stiftelser uppvisar ett brett spektrum inte bara av allmännyttiga ändamål utan

även allehanda förvaltningsföreskrifter. Donator eller testator kan sålunda i donationsurkund eller liknande handling ha meddelat föreskrifter såväl om hur avkastningen skall få disponeras som om hur för— valtningen i övrigt skall handhas. Donator eller testator kan t.ex. ha föreskrivit att medlen skall placeras i sådana placeringsalternativ som sedermera av olika anledningar visat sig framstå som opraktiska eller olämpliga och därför torde behöva ändras. Detta får då — med vissa undantag — endast ske genom att staten beslutar om s.k. permutation. Härigenom kan uppkomsten i viss mening anses ha skett av en statlig placeringsföreskrift för fond eller stiftelse, som

inte förvaltas av staten.

Statlig placeringsföreskrift för nu berörd fond eller stiftelse kan uppkomma även till följd av att rege- ringen efter särskild ansökan fastställer stadgar för sådan fond eller stiftelse. Detta sker då enligt praxis i administrativ väg. Enligt vad som uttala— des under förarbetena till lagen (1929:116) om till— syn över stiftelser (TL) har sådan fastställelse sökts och erhållits då det gäller stiftelse med be— tydande förmögenhet eller med ändamål av större räckvidd (NJA II 1929 s. 236). Även länsstyrelse

kan enligt 5 S TL — efter särskild ansökan — fast— ställa stadgar för stiftelse (och fond).

Enligt vad justitiekanslern uttalat (se Departe— mentsutredningens promemoria 1971:133 angående be— slutsrätten i ärenden om permutation, bilaga 2 s. 2) är gällande praxis att erforderliga stadgar inte fastställs av Kungl. Maj:t (numera regeringen) annat än när fråga är om mycket stora stiftelser som är föremål för allmän uppmärksamhet, t.ex. Nobelstif— telsen och stiftelsen Pro Patria.

I detta sammanhang förtjänar anmärkas att stiftelser med allmännyttiga ändamål sedan gammalt åtnjuter vissa skatteprivilegier (se SOU 1939:47 s. 14 ff). Enbart det förhållandet att stiftelsens stadgar fastställts av Kungl. Maj:t har dock inte inverkat på detta.

Någon skyldighet att hos regeringen eller länssty— relse söka fastställelse av Stiftelses stadgar före— ligger inte och ett stadfästelsebeslut synes inte ha någon rättslig betydelse (se Hessler, Om stif— telser, s. 12). Fastställandet av stadgar innebär sålunda inte någon inskränkning av det skadestånds— ansvar för försumlig förvaltning som åvilar fondens eller stiftelsens styrelse. I sammanhanget kan nämnas att statens juridiska ansvar för den stat— liga förvaltningen av donationsmedel har krävt en närmare reglering av placeringsverksamheten så snart donator eller testator inte meddelat särskilda placeringsföreskrifter (se bl;a. kungörelsen 1968:453 om placering av gåvo— och donationsmedel som förvaltas av statlig myndighet). Utredningen

återkommer till denna fråga i ett senare betänkande.

Några enhetliga principer för fonders eller stif— telsers kapitalplaceringar torde inte förekomma. Det kan i detta sammanhang inskjutas att flera av de mera betydande allmännyttiga stiftelserna, däri— bland Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för

allmännyttiga ändamål, inte har stadgar fastställda av staten eller är underkastade tillsyn enligt TL (se SOU 1970:41 s. 90). Enligt koncentrationsutred— ningen torde några enhetliga principer för dessa stiftelsers kapitalplaceringar vara svåra att finna (se SOU 1968:7 s. 188).

Utredningen har försökt att kartlägga de fonder och stiftelser som efter särskild ansökan har erhållit placeringsregler fastställda av staten. Utredningen har därvid tillskrivit samtliga länsstyrelser och granskat ett omfattande arkivmaterial från regerings— kansliet. Av praktiska skäl har utredningen valt att redovisa ett urval av fonder och stiftelser som är aktuella i nu berört hänseende. Detta urval redo— visas i bilaga 1. Redovisningen sker av praktiska skäl utan redigering av texterna. I tabell 1 nedan anges kapitalets storlek hos de fonder och stiftel—

ser som redovisas i bilaga 1.

Kapitalets storlek hos de fonder och stiftelser som

redovisas i bilaga 1

Inom parentes anges hur många av nu aktuella fonder/ stiftelser som tillkommit på statligt initiativ.

___—___—

Stiftelsens till— Antal stiftelser med placeringsregler gångar (i tkr.) fastställda av länsstyrelse regeringen

___—___—

0 — 100 1 —

101 — 500 4 —

501 — 1000 1

1001 — 5000 10 3 5001 — 10000 1 3 (1) 10001 — 50000 — 6 (3)

50001 — 100000 — 1 100001 — 200000 — 2 (2)

200001 — 300000 — 1 300001 — 400000 — 1 (1)

Vad gäller de på statligt initiativ tillkomna fonderna och stiftelserna synes redogörelsen i bilaga 1 utvisa att placeringsregler för dessa ut— formas från fall till fall med hänsyn till fonder— nas och stiftelsernas verksamhetsinriktning. Som belysande exempel kan nämnas de stiftelser som till— skapats på jordbruksområdet (jfr konjunkturfonden för mejeriprodukter m.fl.) där medlen kan lånas ut till berörda intresseföreningar. Tilläggas bör att det enligt utredningens kartläggning inte synes förekomma någon på statligt initiativ tillkommen fond eller stiftelse, vars verksamhetsinriktning enbart avser förmögenhetsförvaltning.

Som framgår av redogörelsen i bilaga 1 har även stat— liga placeringsregler för andra fonder och stiftelser än de på statligt initiativ tillkomna fått varierande utformning. Placeringsregler för sådana stiftelser, t.ex. Ester Lindahls stipendiefond, Samfundet De Nio och Sällskapet Pro Patria, har fastställts endast i sådana fall där stiftaren eller annan som företräder stiftelsen särskilt begärt detta. Utanför den regle— ring som sådant fastställelsebeslut kan sägas inne— bära faller, som ovan angetts, flera av de för sam— hällsekonomin mera betydelsefulla fonderna och stif—

telserna.

För vissa fonder och stiftelser har staten fastställt placeringsregler av ramkaraktär. Exempel härpå är tillsynslagens krav på att förmögenheten skall vara nöjaktigt placerad. Totala antalet fonder och stif— telser som är föremål för tillsyn enligt tillsyns— lagen (TL) uppgår som tidigare påpekats till nära

10 000.

I 15 S TL sägs att vid tillsynsmyndighetens gransk— ning det huvudsakligen bör tillses att stiftelsens medel inte dras från det ändamål, vartill de är be— stämda, och att förmögenheten är på nöjaktigt sätt placerad. Rättesnöret för stiftelsestyrelsen vid förfogandet över medlen är stiftarens vilja, sådan den kommit till uttryck i stiftelseurkund och stad— gar. Det kan emellertid hända att stiftaren inte meddelat särskilda föreskrifter. De riktlinjer, som förvaltaren då har att följa — nöjaktig säkerhet

och avkastning — är tämligen obestämbara. Detta gäller endast stiftelser, som är ställda under till— syn enligt TL. Däremot har i fråga om stiftelser som avses i tryggandelagen förekommit att länsstyrelse givit tämligen detaljerade föreskrifter om lämplig medelsplacering, oftast då i syfte att åstadkomma

en högre avkastning.

Vad åter gäller den närmare innebörden av uttrycket nöjaktig säkerhet och avkastning kan följande sägas. Begreppet "nöjaktig" återfinns, som tidigare på— pekats i TL. I ett av de förslag, som föregick den lagen, talades i stället om "betryggande" placering. Lagrådet anförde därom, att "för icke krav på be— tryggande placering må onödigtvis nedbringa för— mögenhetens avkastning, ordet betryggande torde böra ersättas med nöjaktigt, helst ju i fråga om placeringen hänsyn måste tagas till vad stiftaren må hava förordnat" (se NJA II 1929 s. 289).

Ett krav på "betryggande" säkerhet är strängare än ett på endast "nöjaktigt" säkerhet. Här må som exempel hänvisas till förarbetena till 11 S 1 st tryggandelagen, där departementschefen yttrade att innebörden av säkerhetskravet bäst ansågs kunna an— ges med uttrycket "betryggande", varvid jämförelse gjordes med dåvarande 56 S (numera 59 5) lagen om bankrörelse.

Frågan om innebörden av uttrycket "nöjaktig place— ring" har prövats i ett regeringsrättsavgörande i ett mål rörande en pensionsstiftelse, RÅ 1979

R 79 2:9, vari regeringsrätten bl.a. uttalade följande.

Vad som skall förstås med nöjaktig placering är inte närmare angivet i lagen, och av dess förarbe— ten framgår endast att ett ursprungligt krav på "betryggande" placering ersatts.med gällande krav på nöjaktighet. Syftet med ändringen är att möjlig— göra placeringar som inte ”onödigtvis nedbringar förmögenhetens avkastning". Kravet på nöjaktig pla— cering får i brist på närmare precisering ges den innebörden att placeringen skall enligt allmän be— dömning framstå som ändamålsenlig med hänsyn till det syfte pensionsstiftelsen har. Med en sådan utgångspunkt måste otvivelaktigt placeringens säkerhet framstå som mer angelägen än dess möjlig— heter till avkastning. Hinder möter följaktligen inte för pensionsstiftelsen att minska anspråken på avkastning för att i stället säkra kapitalets realvärde och sina möjligheter i övrigt att in—

fria pensionsutfästelser vid pensionsfall. Från samma utgångspunkt måste i själva verket sådana placeringar ges företräde som tryggar stiftelsen mot såväl nominella förluster som mot att dess kapital urholkas genom den fortgående penningvärde- försämringen.

Bland övriga författningar där säkerhetskrav upp— ställs i en eller annan form kan nämnas försäkrings— rörelselagen (1982:713) och föräldrabalken 15 kap. 4 S och den därunder intagna kungörelsen (1974:1048)

om placering av omyndigs medel m.m.

De placeringsregler, som uppställs i de nu nämnda författningarna, är inriktade på största möjliga säkerhet och på ett minimum av risktagande. Sådana krav är det inte tal om för stiftelsernas del, något som delvis kommer till uttryck redan genom att ett krav på nöjaktig avkastning ställs upp jämsides med kravet på nöjaktig säkerhet. Förvaltaren har att söka förena dessa ibland svårförenliga krav för att på bästa sätt tillgodose stiftelsens ändamål. Detta utesluter inte ett visst mått av risktagande.

5 ÖVERSIKT OVER STATLIGA PLACERINGSFÖRESKRIFTER FÖR FÖRVALTNING Av FONDER OCH STIFTELSER I VISSA ANDRA LÄNDER

5.1 Inledning

I avsnitten 5.2 — 5.8 lämnas en översiktlig redogörel— se för statliga placeringsföreskrifter för förvaltning av fonder och stiftelser i Vissa andra länder. De länder som behandlas är Danmark, Finland, Norge, Förbundsre— publiken Tyskland, Storbritannien, Frankrike och USA. 5.2 Danmark

I Danmark används beteckningen stiftelse när egendom avskiljts i syfte att tillhandahålla fri bostad åt behövande. När förmögenheten består av värdepapper eller fast egendom, vars avkastning skall användas till ett visst bestämt ändamål, används däremot be— teckningen legat eller fond. Om legat driver närings— verksamhet används benämningen fond eller selvejende institution (se Juridisk formularbog 1977 s. 201).

Det rättsliga innehållet i begreppen fond, legat, selvejende institution och stiftelse är inte reglerat i lag utan har utformats i praxis.

I Lovforslag nr L 133/1983—84 Förslag till Lov om fonde og visse föreningar föreslås bl.a. att endast fond, legat, stiftelse eller andra selvejende institutioner som är registrerade i ett centralt fondregister kan uppträda som juridisk person. Därtill ställs i för— slaget krav på att fond (motsv.) i princip skall ha en förmögenhet överstigande 200 000 danska kronor.

Legat eller fond i Danmark kan upprättas utan re- gistrering eller stadfästelse av offentligt organ. Enligt lov nr 213 av den 31 maj 1983 skulle alla fonder, legat, stiftelser och andra selvejende in— stitutioner före den 1 oktober 1983 anmälas till ett centralt fondregister. Undantagna från registrerings— plikt var fonder med kapital understigande 50 000 dkr. och fonder som stod under offentlig tillsyn.

Det finns i dansk rätt inte något krav på att ett privat legat skall stå under offentlig tillsyn. Genom århundraden har det dock varit praxis att donations— urkunder och motsvarande blivit stadfästa av Kongen. Sådan stadfästelse inhämtas beträffande praktiskt taget alla fonder som har ett allmännyttigt ändamål (se Erik Goldschmidt, Nogle bemaerkninger om beståen— de stiftelser og ikke—konfirmerade legater, Ugeskrift for Retsvaesen 1950 s. 128). Sådan stadfästelse, som kallas konfirmation, meddelas av det ministerium inom vars förvaltningsområde legatets eller fondens ända— mål hör. Kapitalgränsen för stadfästelse lär för när— varande i regel ligga på 100 000 danska kronor (dkr.) men varierar något med stiftelsens ändamål. Antalet stadfästa stiftelser och legat antas vara omkring

5 000, varvid justitieministeriet har tillsyn över 100 legat.

Stadfästelsen innebär att fonden/legatet kommer under offentlig tillsyn, vilken bygger på administrativ praxis. Vid vissa tillfällen kräver mera omfattande dispositioner godkännande från tillsynsmyndigheten. Såvida donator inte meddelat särskilda regler för hur det stadfästa legatets kapital skall vara place— rat, är statliga placeringsregler tillämpliga. De statliga reglerna om placering av stadfästa legats/ fonders medel är något mer flexibla än reglerna för placering av omyndigs medel och tillåter bl.a. att en tredjedel av fondens/legatets kapital placeras

i sådana aktier som noteras dagligen på Köpenhamns börs (se Bekendtgdrelse om anbringelse af midler

der tillhprer legater m.v. under offentlig bestyrel— se eller offentligt tillsyn 332/1966, ändrad 354/1972). Det bör särskilt påpekas att dessa

regler är tillämpliga endast om det i donations—

urkunden saknas regler för medelsförvaltningen.

Privat stiftade fonder eller legat förvaltas — för- utom av de olika fackministerierna — även av bl.a. universitet, högskolor och den statliga myndigheten overformynderiet. Den senare myndigheten förvaltar legatkapital tillhörigt omyndiga (se Betaenkning om overformynderiet nr 358/1964 5. 47).

5.3 Finland

Finland har en allmän stiftelselag (lag om stiftel- ser 5.4.1930/109). Denna lag avser enligt sin orda— lydelse endast självständiga stiftelser och sålunda inte stiftelser som har sin förvaltning anknuten till myndighet eller annat organ. Det kan här in— skjutas att begreppet fond i Sverige ofta används för att beteckna sistnämnda typ av förvaltade stif— telser. Den finländska lagen innehåller inte någon definition av begreppet stiftelse. Enligt nyssnämnda lag krävs att stiftelsen Vinner offentligt erkännande för att den skall utgöra en juridisk person. Till— stånd söks hos justitieministeriet. För godkännande krävs att stiftelsens förmögenhet är större än

100 000 finska mark. I stiftelsens stadgar måste finnas regler om hur kapitalet skall placeras. Vid justitieministeriets förberedelsearbete används två placeringsmodeller med mycket allmänt hållna före—

skrifter.

Sålunda skall kapitalet enligt dessa placeras på ett betryggande och inkomstbringande sätt. Godkända stif—

hela landet gemensamt register över stiftelserna, vilka uppgår till omkring 2 000. Pensionsstiftelser, vilka är omkring 500 till antalet, skall enligt en särskild lag placera sitt kapital på enahanda sätt

som enligt de nyssnämnda placeringsmodellerna.

Justitieministeriet handlägger frågor om permutation. Enligt 17 5 stiftelselagen kan ändamål bara ändras, om det är omöjligt att uppfylla eller om det på grund av att stiftelsen har för små tillgångar eller annan orsak skulle vara uppenbart onyttigt eller stridande mot lag eller goda seder att forsätta stiftelsens verksamhet. Stiftelser och fonder utan egen styrel— se är däremot, vare sig det gäller permutation eller

andra frågor inte reglerade i lag.

Vad gäller fonder och stiftelser vars förvaltning är anförtrodd annat rättsubjekt förekommer mera sällan att staten anförtros förvaltningen. Staten har inte meddelat några för statligt förvaltade fonder avsedda placeringsregler vilka träder in om donations— eller stiftelseurkunden inte innehåller några regler för

medelsförvaltningen.

5.4 Norge

Vad gäller det rättsliga innehållet i det norska stiftelseinstitutet har detta vuxit fram i praxis. Norsk rätt har inte något krav på offentligt er— kännande som villkor för bildandet av en giltig stiftelse. Stiftelserna kan indelas i offentliga och privata. Med offentliga stiftelser avses stif— telser som fått särskild stadfästelse av Konungen eller ett departement. Övriga stiftelser räknas som privata. De offentliga stiftelserna är till skillnad mot de privata ställda under statlig kontroll.

När det gäller de privata stiftelserna finns inte några allmänna regler för hur medlen skall vara placerade. Stiftelsens styrelse kan därför placera medlen helt valfritt, såvida inte placeringsföre— skrifter finns i stiftelsens statuter. De offentliga stiftelserna, däremot, har särskilda regler för med— lens placering. Också här är stiftelsens statuter

av avgörande betydelse, men det sätts vanligen som villkor för stadfästelse att det i staturerna intas bestämmelse om att kapitalet skall placeras på sätt som är särskilt stadgat för de offentliga stiftel— serna (se betänkandet Stiftelser og omdanning

NOU 1975:63 s. 38). Enligt den nuvarande utform— ningen av dessa av staten fastställda allmänna reg— ler är placering tillåten huvudsakligen i olika typer av obligationer (se föreskrift om offentliga stiftelser, Rundskriv. G—298/81 och Kg. resolusjon 4.12.1981).

I odelstingspropositionen nr 3 1979—80 om lov om stiftelser m.m. föreslogs i enlighet med ett ut— redningsförslag att gällande rätt skulle kodifieras och att frågor om stiftelser fortsättningsvis skulle handläggas enbart av justitiedepartementet. Propo— sitionen ledde till Lov 23 Maj 1980 nr 11 om stif— telser m.m. Denna lag trädde i kraft den 1 januari 1982. I 5 17 anges att tillsynen av de offentliga stiftelserna bl.a. innebär att det skall tillses

att stiftelsens medel förvaltas och placeras enligt

föreskrifter som meddelas av det allmänna.

Det kan anmärkas att, såvida inte annat bestäms, lagen inte omfattar offentligrättsliga stiftelser eller av offentliga organ avsatta och på uppbörd av skatter

och allmänna avgifter uppbyggda fonder.

Enligt melding till Stortinget nr 20 (1980—81) om offentlege fond omfattade den statliga förvaltning— en av fonder, uppbyggda av skatter och allmänna av-

gifter, vid årsskiftet 1979/80 totalt 171 fonder med ett sammanlagt kapital om 2 645 miljoner norska kronor (nkr), varav finansdepartementets fondskontor förvaltar 140 fonder med ett sammanlagt kapital av omkring 1 585 miljoner nkr. Vid val av placerings— objekt undviks inköp av värdepapper och särskilt

pantobligationslån som anses vara arbetskrävande.

5.5 Förbundsrepubliken Tyskland

Rent allmänt kan konstateras att, lika litet som i Sverige, finns i Västtyskland ett enhetligt och klart avgränsat fondbegrepp. Den rättsliga regle— ringen av statlig och privat fondförvaltning är splittrad och delvis ofullständig. Enstaka lag— paragrafer, oftas allmänt hållna, kompletteras av praxis och förvaltningsföreskrifter av Olika valörer som utfärdats av myndigheter. Privaträtt och offent— lig rätt erbjuder delvis olikartade regelsystem. Friheten för de organ som har hand om fondförvalt— ningen är stor i fråga om kapitalplaceringar, var— vid placeringsreglerna kan variera beroende på den rättsform som valts för fonderna, på vem som för— valtar dessa etc. skattereglerna kan på ett av— görande sätt påverka valet av rättsform för fonder— na. Särskilt i fråga om privata fonder är stiftelse—

formen den vanliga.

Fonder har ofta formen av stiftelse (Stiftung). Svar på frågor om placeringsregler får därför direkt eller analogt sökas på det stiftelserättsliga området.

Någon direkt definition av begreppet stiftelse ges inte i västtysk lag. Det tycks dock vara en veder- tagen uppfattning att stiftelse är ett icke förenings— uppbyggt institut, som är avsett att tjäna ett visst ändamål med hjälp av en förmögenhet som stadigvaran— de avsatts för just detta ändamål. Såtillvida är lik— heten med det svenska stiftelsebegreppet påtaglig.

Stiftelser kan vara av olika slag. I första hand skiljs mellan privaträttsliga och offentligrättsliga stiftelser. Dessa kan i sin tur vara antingen själv- ständiga (selbständige, rechtsfähige) eller osjälv— ständiga (unselfbeständige, nichtrechtsfähige). De självständiga privaträttsliga stiftelserna finns reglerade i Bärgerliches Gesetzbuch (fortsättnings— vis BGB) 55 80—88. BGB reglerar däremot inte de osjälvständiga stiftelserna och inte heller de offentligrättsliga, vare sig dessa är självständiga eller osjälvständiga. Men inte ens för de självstän— diga stiftelserna är BGB:s regler uttömmande. Stif- telserätten är nämligen i huvudsak en delstatsange— lägenhet (Landesrecht). Kompletterande lagstift— ning återfinns således i delstaternas lagstiftning, vilket ju också förutsetts i BGB S 80. Självfallet får delstaternas lagstiftning på området inte stå i strid med BGB:s bestämmelser. Flertalet delstater har under sextio— och sjuttiotalen antagit moderna och tämligen omfattande stiftelselagar. Överensstäm— melsen är stor mellan de elva delstaternas lagstift— ning. Enligt BGB krävs delstats tillstånd att upp— rätta en stiftelse (S 80). De närmare reglerna härom återfinns i delstatslagstiftningen som också inne—

håller regler om tillsynsförfarandet.

Beträffande de privaträttsliga stiftelserna är stiftaren oftast en privatperson eller privaträtts— lig juridisk person, som genom gåva, testamente etc. skänkt kapital eller annan förmögenhet med avsikt att avkastningen skall användas för visst angivet ändamål. I princip kan även offentligrättsliga juridiska personer grunda privaträttsliga stif— telser. Detta torde dock tillhöra undantagen. Det naturliga tycks vara att offentliga organ — om dessa alls anser det ändamålsenligt att särskilja en viss förmögenhetsmassa för speciellt syfte — väljer formen offentligrättslig stiftelse, an— stalt eller dyl.

Att privaträttsliga stiftelser kan förvaltas av offentlig myndighet framgår redan av BGB S 86.

De närmare reglerna återfinns i delstaternas lag— stiftning. Det faktum att förvaltningen sker i offentlig regi ändrar inget i fråga om stiftelsens grundläggande rättsliga natur. Den förblir privat—

rättslig.

Förvaltningen av privata fonder har dock inte lagts på statliga organ. I sammanhanget bör noteras att förbundsrepublikens federala uppbyggnad försvårar direkta jämförelser mellan "statliga" företeelser

i Sverige och Västtyskland.

Det är däremot mycket vanligt att förvaltningen av privata fonder anförtrotts kommunalt organ. Det sedvanliga uttrycket för sådana fonder är — i den mån de har stiftelseform — Örtliche Stiftungen. För förvaltningen av stiftelsekapitalet gäller då i första hand bestämmelserna i stiftelsestadgarna (Satzung). Av dessa framgår normalt hur kapitalet skall placeras, under vilka förutsättningar det får utökas eller minskas, om hela avkastningen skall fördelas på destinatärerna etc. I andra hand följer förvaltningen de för kommunen gängse reg—

lerna.

Att förvaltningen av stiftelser kan skötas av banker framgår exempelvis av 31 5 i Nordhein—Westfalens sparbankslag. Bankerna synes inte använda några modeller för hur stiftelsernas kapital bör place— ras. När förvaltningen sköts av privaträttsliga juridiska personer gäller grundprincipen att stif— telsekapitalet skall placeras säkert och räntabelt. I avsaknad av mer specifika anvisningar i stiftelse— stadgar, stiftelselagar etc. anses BGB:s föreskrif— ter om placering av omyndigs penningmedel tillämp— liga (55 1806—08).

Även om staten inte direkt reglerar de privata fonder— nas verksamhet, är det klart att samhället, exempel— vis genom beskattningsregler och bestämmelser om till— stånd och tillsyn beträffande stiftelser, ändå utövar ett betydande inflytande på detta område.

Som redan nämnts kan privata självständiga stiftelser endast upprättas med den aktuella delstatens tillstånd (BGB S 80). Som en service till presumtiva stiftelse— grundare — och i syfte att om möjligt undvika fram— tida krångel — tillhandahåller vissa tillståndsmyndig— heter s.k. modellstadgar, som förutom att spegla tvingade lagstiftning också beaktar de erfarenheter som vunnits i praxis. I delstatens stiftelselag an— ges vilka uppgifter och befogenheter som tillsyns— myndigheterna har, vilka av stiftelseorganens åtgär— der som kräver särskilda tillstånd etc. I sådan stiftelselag är placeringsreglerna i regel allmänt hållna och ger fondförvaltaren tämligen fria händer när det gäller själva kapitalplaceringen. 5.6 Storbritannien

I England motsvaras stiftelse— och fondinstitutet närmast av the trust och då särskilt the charitable trust. Det centrala med en trust är att en person (the settlor) överlåter medel till annan (the trustee) för att förvaltas till förmån för en eller

flera personer eller för ett bestämt ändamål.

Med charitable trust avses en trust med vissa i lag närmare angivna allmännyttiga ändamål som att hjälpa gamla, fattiga och sjuka, stödja utbildning, reli— gion eller andra för samhället nyttiga ändamål. charitable trust får inte ha en alltför begränsad krets av destinatärer så att den i praktiken funge—

rar som en familjestiftelse.

charitable trusts skiljer sig även i annat avseende från andra trustformer. Beträffande charitable trust finns inte någon begränsning för deras verksamhet tidsmässigt, medan däremot andra trustformer inte får strida mot "the rule of perpeputies". Denna regel innebär att annan trustform än charitable trust inte får ha längre varaktighet än en eller flera personers livstid jämte 21 år.

Trustinstitutet har utformats huvudsakligen i rätts— praxis och har fått en mycket stor betydelse på

olika rättsområden. Förklaringen till det senare kan finnas i den rättshistoriska utvecklingen med avseen— de t.ex. på reglerna för makars egendomsförvaltning och testamentsrätten.

Trustförvaltare (trustee) kan vara en eller flera fysiska eller juridiska personer. Förvaltaren räk— nas som ägare till egendomen, vilken dock inte sva- rar för förvaltarens personliga skulder. Han är skyldig att använda egendomen på det i trusthand—

lingen föreskrivna sättet.

Det krävs t.ex. inte något offentligt erkännande för att upprätta en trust. Ett karaktäristiskt drag i trusträtten är den omfattande befogenhet att kontrol— lera trusternas verksamhet vilken tillkommer dom- stol, i regel en avdelning av högsta domstolen. Så— lunda krävs bl.a. domstolstillstånd för vissa dis— positioner. Domstolen kan även ge råd t.ex. i fråga om placering av trustmedel och i vissa fall taga mera aktiv del i förvaltningen (se Halsbury's Law

of England 4 ed. vol. 5 1974 s. 516). sålunda kan domstolen vid behov meddela nya förvaltningsföre— skrifter (se Keeton, The laws of trust 1947 s. 161) eller ändra ändamålet med stiftelsen eller fonden. Permutationsrätten regleras av s.k. cyprés— doktrinen enligt vilken ändringen skall ligga

så nära stiftarens vilja som möjligt. Även en stat— lig myndighet, the Charity Commissioners, har rätt att besluta om permutation, dock endast vad gäller charitable trusts. Kompetensfördelningen med avseen— de på charitable trusts mellan domstol och Charity Commissioners/Board of Education uppges i doktrinen

inte vara fullt klar.

Sådana truster står i motsats till andra trust— former under tillsyn av nämnda myndighet, vilken

dock inte har rätt att delta i förvaltningen av trusten (se Halsbury's Law of England, 4 ed. vol. 5 s. 520). Tillsynen och kontrollen utövas bland an— nat på det sätt att the Charity Commissioners ut— arbetar allmänna modeller bl.a. för hur trustmedlen skall placeras (se Charity Law and Volantary Organi— sations, Report of the Goodman Committe 1976 s. 118).

Om trusten inte har några egna placeringsregler är Trustee Investment Act 1961 tillämplig. Denna lag ger även vissa ökade möjligheter till placering av tillgångar, om trusthandlingarna ger snävare regler än lagen. Enligt denna lag får förvaltaren (the trustee) placera upp till 50 procent av trustens tillgångar i en rad olika placeringsobjekt, däri— bland aktier i solida välkända företag. Förvalta— ren skall dock vid placering av kapital samråda med en i finansiella frågor erfaren person (se Hubert Picarda, The Law and Practice Relating to Charities 1977 s. 400) .

1962 bildade the Charity Commissioners the Chari- ties Official Investment Fund för att göra det möj— ligt att tills vidare verkställa placeringar för Charitable truster som vanligtvis på grund av sin ringa storlek inte kunde fullt utnyttja den fulla fördelen av den vidare möjligheten till investe— ring som ges förvaltaren (trustees) i the Trustee Investment Act 1961.

Nämnda investeringsfond är i realiteten en förenad trust begränsad till registrerade charitable trusts. Den styrs av förvaltare (trustees) utnämnda av the Charity Commissioners, som senare även skapat andra investeringsfonder så som the National Asso— ciation of Almhouses common investment fund och Charities Narrower—Ranger Common Investment Fund (Charinco). Även för dessa fonder har the Chari—

ty Commissioners utsett förvaltare. Det dagliga fondarbetet i samtliga nu nämnda fonder har dock

överlämnats till bank. 5.7 Frankrike

I Frankrike har stiftelseinstitutet utformats i praxis och inte i lag. Stiftelsen blir en juri- disk person först när den godkänns av regeringen. Detta gäller även stiftelser som inrättas genom testamente. Det är ett villkor för offentligt god— kännande att stiftelsen är allmännyttig (reconnais— sance d'utilité publique). Det är också nödvändigt att stiftelsen i allt väsentligt är upprättad i enlighet med Vissa modellstatuter, vilka upprättas av den myndighet som förbereder ärenden rörande stiftelser, Conseil d'Etat.

I nyssnämnda modellstatuter ges föreskrifter om stiftelsens ändamål och förmögenhet, om styrelsens organisation, och räkenskapsföring och revision samt om användningen av stiftelsens medel. Vidare upptas bestämmelser om ändring av stadgarna och om stiftelsens upplösning. Modellstatuterna förut— sätter att stiftelse står under tillsyn av den minister under vars departement stiftelsens ända— mål närmast hör, varvid för vissa av stiftelsens dispositioner krävs tillstånd (se Dalloz, Nouveau repertoire de droit 1962 S 67).

Fonder, bildade av det allmänna, regleras genom särskilda lagar (se Dalloz, Nouveau repertoire de droit 1962 5 19). Bland fondförvaltande statliga myndigheter bör särskilt omnämnas Caisse des dépöts et consignations (CDC). CDC förvaltar bl.a. vissa statliga och allmänna fonder samt privata sparinsti— tuts reserver. Det sammanlagda kapitalet uppgick den 31 december 1979 till drygt 140 000 miljoner francs (se Gérard Dusart, la Caisse de dépöts et consigna— tions 1980 s. 24). CDC lämnar framför allt lång—

fristiga lån till kommuner.

Avslutningsvis kan anmärkas att, oavsett vad fond— statuterna kan innehålla, fonderna får — efter till— stånd från Banque de France — placera medel i värde—

papper ställda till viss man. 5.8 USA

Vid sidan av begreppet fund förekommer även i USA trustinstitut, vilket har ungefär samma innehåll som det i England. Vissa truster, fonder etc. är undantagna från beskattning — federalt och del- statligt. Som en motprestation till denna genori— sitet från beskattningssynpunkt kräver myndigheter— na insyn i skötseln och dispositionen av medlen. Insynen sker från såväl federal som delstatlig

nivå genom att helt enkelt räkenskaperna etc. hålls öppna för granskning. Sålunda utöver State Attorney General tillsyn över charitable trusts. Till skill— nad från England finns det i USA dock inte några särskilda tillsynsmyndigheter utöver den tillsyn över charitable trust som allmän åklagare (Attorney General) utövar. I de flesta delstater regleras i lag hur trustmedel skall placeras. Om inte dona— tionsurkunden eller motsvarande handling innehåller några särskilda placeringsföreskrifter, innebär dessa lagregler i allmänhet att trustmedel skall

(prudent) person skulle välja för sina egna medel. Allmänt kan sägas att skatteregler på federal och delstatlig nivå sätter gränser för i vilka objekt och/eller i vilken utsträckning medel får placeras.

Vad i övrigt gäller förvaltningen av vad som i Sverige motsvaras av fonder och stiftelser finns det inte någon generell federal lagstiftning som särskilt tar sikte på placeringsmöjligheterna o.dyl. för privata fonder och stiftelser. Däremot finns det lagar för vissa typer av fonder och stif— telser. Sålunda påverkas flertalet privata fonder och stiftelser för välgörande ändamål av legala regel— verk med avseende på skattemässig status samt av lagar i den stat fonden eller stiftelsen har sitt säte. Sålunda behandlas Title 26 of the US Code, section 501 (c) och section 507—509 organ resp. privata stiftelser som är undantagna från beskatt— ning.

I chapter 42 of title 26, section 4940—4948 Inter— nal Revenue Code (skattelagen) behandlas mera i detalj skattereglerna för privata fonder och stif— telser, och där anges vidare bl.a. otillåtna transaktionstyper i dylika fonder och stiftelser.

6 ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ PLACERINGSMODELLER

6.1 Inledning

I det följande för utredningen fram mera allmänt hållna synpunkter på placering av fonders och stiftelsers medel. Utredningen anser inte att speciella aspekter bör läggas på placering av tillgångarna, eftersom gängse principer om största möjliga avkastning eller värdetillväxt torde komma

att läggas till grund för placeringsinriktningen.

I sammanhang då olika placeringsregler, skrivna eller oskrivna, vägs mot varandra anförs ofta att reglernas främsta syfte bör vara en ändamålsenlig och säker placering. Man vill också att vid reg— lernas utformning hänsyn tas till särskilda krav på likviditet. Med beaktande härav skall vidare placering i möjligaste mån ge värdesäkring åt det insatta kapitalet.

Olika intressenter kan ha starka önskemål om en till— fredsställande räntabilitet och tillväxt på det insatta kapitalet. Förutom att ändamålet med fonden etc. skall tillgodoses måste sålunda kraven på vär— debeständighet och god avkastning kunna tillgodoses. Dessa faktorer bör också balanseras mot intresset

av att placeringsreglerna utformas så att de sam— tidigt främjar eller i vart fall inte motverkar en effektiv förvaltning.

Genom en effektiv och rationellt utformad förvalt— ning och av fonder och stiftelser kan goda place- ringar möjliggöras som annars inte skulle kunnat

ske.

Olika placeringsformer förekommer. De vanligaste placeringsformerna är aktier, reverslån, obliga— tioner, fastigheter och placering på räkning i

bank. Utredningen kommer att i ett senare betän— kande närmare redovisa de olika placeringsinstru— menten och begränsar sig i förevarande delbetänkan— de till att mera kortfattat beröra de nämnda instru—

menten.

Som framgår av det ovan sagda är frågan om vilka riktlinjer som lämpligen bör vägleda förvaltare av fonder och stiftelser i deras placeringsval mångfacetterad. Vid val av placeringsformen aktier eller vissa andra värdepapper tillkommer aspekten om hur det inflytande skall utövas som följer av

fondernas/stiftelsernas värdepappersinnehav.

Den ekonomiska teorins utgångspunkt för analysen av företagens beteende i marknadsekonomin är bl.a. ett antagande om vinstmaximering. För t.ex. en förmögen— hetsförvaltare skulle ett motsvarande antagande in— nebära att denne strävar efter att placera medlen

på ett sådant sätt att totalavkastningen (inkl. värdestegring på förvärvade tillgångar) blir så

hög som möjlig.

I sin strävan efter högsta möjliga avkastning måste en kapitalplacerare alltid ta hänsyn till den risk som är förknippad med en placeringsform. Risken eller bättre uttryckt osäkerheten om den framtida utvecklingen kan avse utdelningen eller värdesteg— ringen eller bådadera. En placeringsform kan mer

eller mindre teoretiskt även innebära finansiell

risk (risk för att kapitalet går förlustigt). Så— lunda är en fordringsrätts eller akties värde bl.a. be— roende på gäldenärens resp. aktiebolagets soliditet.

Ränte— och prisutvecklingen samt skattesystemets utformning har drivit fram intresset för antikvi— teter, konst, ädelstenar och ädla metaller som pla— ceringsalternativ. Självfallet kan dylika objekt inte komma i fråga vid t.ex. förvaltningen av fonder och stiftelser, men de bör ändock nämnas för att visa den vida ram inom vilken en förmögenhetsför—

valtare i och för sig kan operera.

Vid avvägningen av hur placeringsformerna närmare skall användas i den praktiska hanteringen gör sig många synpunkter gällande. Allmänt kan sägas att någon enhetlig, för alla situationer heltäckande lösning inte finns. Visserligen finns framtagna matematiska modeller för hur den optimala värde— pappersportföljen bör vara sammansatt. Finansana— lytiker och ekonomer har också inte sällan teore- tiska lösningar av olika utseende och ofta bestämda

meningar om hur de rätta placeringarna skall göras.

Teori och verklighet är dock som bekant inte alltid sammanfallande, och det har följdriktigt visat sig att de modeller som på papperet verkar vara utom- ordentligt välfunna i själva verket inte lett till åsyftade resultat. I de fall, där vissa placeringar kunde ha förefallit naturliga, har det i stället visat sig att mindre utstuderade alternativ varit de mest lönsamma. Som exempel kan nämnas att de aktie- fonder som under för aktiemarknaden besvärliga åren 1979—80 gick bäst, var de som helt enkelt hade pla— cerat en relativt stor del av fondkapitalet som specialinlåning i bank, låt vara att man därvid kom i åtnjutande av en betydligt högre ränta än normalt.

Den ekonomiska utvecklingen och nyheter på kapital— marknadens område förändrar alltså ständigt förut— sättningarna för användningen av de olika placerings— instrumenten. Givetvis inverkar också andra, nära— liggande faktorer vad gäller placeringar av förmögen— heterna. Därtill hör framför allt de krav på betal— ningsberedskap som en fonds eller Stiftelses ändamål

ställer.

Men också fonders/stiftelsers storlek har betydelse för möjligheterna till effektiva placeringar. Det kan sålunda vara mindre meningsfullt att placera ett litet kapital i aktier eller reverslån, i synner— het om kapitalet skall vara lätt tillgängligt för utdelning. Med en stor förmögenhet följer, å andra sidan, större möjligheter att planera placeringarna på både kort och långt sikt. En slutsats inställer sig härvid genast, nämligen att det därför kan vara ändamålsenligt att små fonder och stiftelser med i huvudsak samma ändamålsinriktning i placeringshän— seende behandlas som en sammanslagen stor fond eller stiftelse, varigenom möjligheter till optimal för— räntning och värdetillväxt av de enskilda förmögen— heterna väsentligt ökar. Principiellt kan övervägas att tillämpa ett sådant förfarande också när det gäller större fonder och stiftelser med samma ända—

målsinriktning.

Av det föregående framgår att placeringsinriktningen beträffande fond— och stiftelseförmögenheter kan variera högst väsentligt. Flera alternativ kan tänkas. Det framstår därvid som mindre lämpligt att lägga fram alltför detaljerade förslag till regler om placering av medlen i fonder och stif— telser. Däremot är det möjligt och kan i vissa

fall framstå som önskvärt att de erfarenheter tas till vara som allmänt sett finns i fråga om för—

mögenhetsplaceringar.

Vid val av olika placeringsalternativ bör först klar— göras, om förvaltningens mål är en hög direktavkast— ning eller om tonvikten bör läggas vid en långsiktig värdetillväxt. I det förra fallet kan den finansiella tjänst som fonden eller stiftelsen erbjuder ge upp— hov till en aktiv likviditetsförvaltning. Därvid blir i regel en betydande del av fondens/stiftelsens pla— ceringar kortsiktiga, dvs. placeringarna sker normalt i form av banktillgodohavanden, statsskuldväxlar eller bankcertifikat. Aktier kan ifrågakomma men ofta bara i undantagsfall. Obligationer har inte varit aktuella i någon större utsträckning, bl.a. därför att obligationsmarknaden generellt sett hittills

har haft en relativt låg omsättningskapacitet. Med hänsyn till de nya inslag som på senare tid förekom— mit på obhgationsmarknaden (jfr t.ex. riksobliga— tionerna) torde man dock kunna förvänta sig en mot-

satt utveckling i detta avseende.

Av intresse i nu förevarande sammanhang är att kartlägga förutsättningarna för placering av de aktuella fondernas och stiftelsernas medel på sådant sätt att några risker inte uppkommer i placerings— verksamheten. Av särskild betydelse är härvid en redovisning av de möjligheter som placering i obligationer och andelar i aktiefonder erbjuder. Givetvis har utredningen ingen erinran mot att placering, liksom hittills, i stor utsträckning kommer till stånd i form av likvida tillgångar.

6.2 Placering i obligationer

Ett alternativ till placering i likvida tillgångar är placering i obligationer. Ibland framhålls det att en fond— eller stiftelseförvaltning, som är helt eller i huvudsak hänvisad till placering i obligationer, inte kan uppnå lika hög avkastning som en friare och akti—

vare förvaltning innefattande rätt att placera i

aktier och fastigheter. En orsak till detta torde vara att riksbanken tidvis utövat en hård reglering

av obligationsräntorna.

En ändring har dock på senare tid skett i riktning mot en friare ränteutveckling, vilket kommit till uttryck i en högre avkastning på industriobligatio— ner och vissa stats— och bostadsobligationer. Vidare bör noteras att det riskkapital som aktier represen— terar kräver en högre total avkastning för att

aktiemarknaden skall fungera.

Med beaktande av de synpunkter som skäligen kan an— föras beträffande placering av fondernas och stif— telsernas medel samt de särskilda synpunkter som därvid kan läggas på långfristiga resp. kortfristi— ga placeringar anser utredningen att tillgångarna fritt bör kunna placeras i obligationer. Givetvis gäller härvid, liksom i alla sammanhang då större förmögenheter skall placeras på sådant sätt att rimliga krav på säkerhet i placeringarna uppställs, att förmögenheten åtminstone i viss utsträckning bör fördelas på olika placeringar. Även utan några formella begränsningsregler kan det därför förut— sättas att de förvaltande organen normalt inte placerar fondförmögenheten uteslutande i obliga— tioner. Skulle i undantagsfall placeringar göras enbart i sådana värdepapper, bör placeringarna ske i olika slags obligationslån så att i tillbörlig

utsträckning också här viss riskspridning sker.

När det gäller placeringar i obligationer kan skilda intressen ligga till grund. Först och främst måste naturligtvis ekonomiska synpunkter vara avgörande. Detta har diskuterats i det föregående. Men också andra värderingar kan anläggas. Det kan sålunda hävdas att Vissa slag av obligationsplaceringar är till fördel för det allmänna i sådan grad att en viss prioritet bör komma till stånd, t.ex. beträffan—

de förvärv av statsobligationer. Statens behov av med— verkan Vid finansieringen av det f.n. rådande stora statliga budgetunderskottet skulle sålunda kunna för— anleda en, mot bakgrund av den låga risk som anses förenad med sådana förvärv, rekommendation från ut— redningens sida om placeringar i statsobligationer. Utredningen anser dock att ett förslag härom, som närmast skulle få ekonomisk/politisk prägel, skulle falla utanför ramen för utredningsuppdraget. Utred— ningen lägger därför inte fram några förslag till sådana föreskrifter eller rekommendationer. Detsamma gäller även i fråga om bostadsobligationer, industri— obligationer m.m. Placeringarna bör i stället ske väsentligen med utgångspunkt från de för ifrågavaran— de fond eller stiftelse rådande ekonomiska intresse— na och i övrigt med beaktande av de allmänna lämplig— hetssynpunkter som förvaltningen anser sig lägga i

placeringsfrågan. 6.3 Placering i likvida tillgångar

Som inledingsvis påpekats utgör kraven på likviditet en betydelsefull faktor vid utformandet av placerings— strategin. Om fonder och stiftelser med olika krav

på likviditet samförvaltas, kan balans uppstå mellan sådana krav. Fonder och stiftelser kan uppvisa hela skalan av krav på likviditet. Vissa medel måste så— lunda, bortsett från en viss buffert, ständigt hållas i beredskap för krav på betalning. Andra fonder och stiftelser utsätts under längre tidsperioder inte för några betalningskrav. Behov av likviditet hos sådana fonder och stiftelser föreligger därvid i mera be—

gränsad omfattning.

Det är naturligt att fonder och stiftelser i allmän— het håller en viss likviditet. Detta sker i regel genom att nödvändig likviditetsreserv placeras på bankräkning eller i form av bankcertifikat eller statsskuldväxlar. Från utredningens sidan kan givet— vis inte någon erinran göras mot en sådan typ av

telser med betydande tillgångar är det dock ofta nödvändigt att placeringarna sker med hänsyn till krav på större kapitaltillväxt och även avkastning

än vad enbart en likviditetsberedskap kan ge. Det blir därför till slut fråga om en bedömning i det enskilda fallet, hur stor del av fond— (stiftelse—) förmögenheten som skall placeras i likvida tillgångar

av nu nämnt slag. 6.4 Placering i andelar i aktiefond

Placering i aktier har i regel betraktats som mera riskfylld än placering i andra slags tillgångar. Sådana placeringar måste därför ofta ske med beak— tande av önskvärdheten att placeringarna sprids på olika "papper". Detta är särskilt angeläget när

det rör sig om något större eller stora förmögen— heter. För att kravet på riskspridning skall kunna tillgodoses förutsättes normalt ett mera omfattande kapital. Detta kan bl.a. ha uppkommit genom samför—

valtning av flera mindre fonder och stiftelser.

Vad gäller val av aktier som placeringsform repre— senterar investmentbolaget ur placerarnas synpunkt en teknik för indirekt ägande. Aktier i ett sådant bolag kännetecknas av att de genom fördelningen på skilda aktier erbjuder en viss riskspridning. Vad investmentbolaget sålunda kan erbjuda placeraren

är portföljval, riskspridning och förvaltning. För små placerare eller för placerare som saknar erfor— derliga kunskaper, tid eller intresse för att själva köpa och förvalta aktier kan investmentbolagsaktier

utgöra ett intressant alternativ.

En med placering i aktier besläktad placeringsform är investering i andelar i aktiefonder. Aktiefonder— nas verksamhet regleras sedan 1975 av aktiefonds—

lagen (1974:931). Lagen kan närmast karaktäriseras

som ett slags skyddslagstiftning för mängden av pri— vatpersoner, som ofta satsar ett mindre kapital på

andelar i en aktiefond.

En aktiefond består huvudsakligen av aktier eller andra värdepapper och bildas genom att allmänheten tillskjuter kapital till fonden. Aktiefonden be— traktas inte som juridisk person. Av intresse i detta sammanhang är särskilt att fonden ägs av fondandelsägarna. Äganderättens omfattning står direkt i proportion till andelsinnehavets storlek. Aktiefondsverksamheten administreras av ett fond— bolag, som förvaltar tillgångarna och svarar för försäljning och inlösen av andelar i fonden. För— varing av tillgångarna i en aktiefond ombesörjs

av en s.k. förvaringsbank, som tar emot inbetal— ningar och svarar för utbetalningar som avser fonden. Aktiefondsverksamhet är i Sverige en skyddad verk— samhetsform så till vida som att den måste bedri— vas enligt aktiefondslagen, vilken bl.a. förutsätter

förvaltning här i landet genom ett svenskt fondbolag.

Den förvaltade fondförmögenheten är avskild från fondbolagets egen. Om inte särskilda föreskrifter gäller enligt aktiefondslagen tillämpas vanliga regler om aktiebolag beträffande fondbolaget. Fond— bolagets aktiekapital skall vara minst 250 000 kr., om värdet av den eller de aktiefonder bolaget för— valtar sammanlagt uppgår till högst 50 mkr., och

minst 500 000 kr., om värdet är högre.

Fondbolagets styrelse består av minst fem ledamöter. Av styrelseledamöterna utser fondandelsägarna eller intressesammanslutning för dem en ledamot för varje påbörjat tretal. Särskild vikt har i lagen lagts vid fondandelsägarrepresentanternas ledamotskap i styrelsen. Styrelsen beslutar om hur rösträtt för aktier i fonden skall utövas i varje särskilt fall.

av fondandelsägarrepresentanterna.

Fondandelsägarrepresentanterna väljs vid en av fond— bolaget utlyst fondandelsägarstämma, vid vilken re— presentant för bankinspektionen kan vara närvarande. Valet skall ske enligt de föreskrifter som gäller

enligt fondbestämmelserna.

För varje aktiefond finns fondbestämmelser som skall ange de allmänna riktlinjerna för placering av fond- medlen. I fondbestämmelserna skall vidare anges, om utdelning skall ske till fondandelsägarna eller inte och, om utdelning skall ske, grunderna och sättet för denna. Vidare skall i fondbestämmelserna anges grunderna för beräkning av fondandelsvärdet, var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske samt uppgifter om räkenskapsår för fondbolaget och fonden. Dessutom skall obligatoriskt anges vissa ytterligare uppgifter i fondbestämmelserna.

Bankinspektionen fastställer fondbestämmelserna för aktiefond. Om bestämmelserna skulle strida mot lag eller annan författning eller vara oskäliga för fond— andelsägarna, skall fastställelse vägras. Aven änd— ringar av fondbestämmelser skall underställas bank—

inspektionen.

Fondbolag får inte utöva annan verksamhet än aktie— fondsverksamhet. Efter särskilt tillstånd kan dock fondbolaget utöva verksamhet som äger samband med aktiefondsverksamhet.

Bankinspektionen meddelar tillstånd att utöva aktie— fondsverksamhet. Sådant tillstånd får meddelas endast om fondbolaget registrerats, fondbestämmelser fast— ställts för aktiefonden samt bolaget är lämpligt

att utöva verksamheten.

Fondbolag får inte utan bankinspektionens tillstånd ta upp lån i aktiefondsverksamheten eller pantsätta egendom som ingår i aktiefond. Fondegendomen är utmätningsfri. För att man skall få tillfredsställan— de riskspridning får värdepapper med samma utfärdare ingå i en fond till högst 10 % av fondvärdet, om inte bankinspektionen medger undantag från denna be— stämmelse. Den angivna huvudregeln innebär sålunda att placering av fondens medel måste ske i värde— papper utgivna av minst 10 börsnoterade eller därmed likställda bolag. Dock får andra än sådana Värde— papper förvärvas intill sammanlagt 10 % av fondens värde. Utan hinder av 10 %—spärren får förvärvas obligationer och andra skuldförbindelser utfärdade av staten. Vidare får högst 5 % av röstvärdet för aktierna i ett och samma aktiebolag ingå i en aktie— fond.

Egendomen i en aktiefond skall, som tidigare nämnts, förvaras av en förvaringsbank. Sådan bank skall

vara svensk affärsbank, sparbank eller kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen (föreningsbank). Om ut— ländska värdepapper ingår i fonden, får dock för— varingsbank låta lämpligt utländskt förvaringsinsti— tut omhänderha värdepapperen. Anmälan om detta skall

göras till bankinspektionen.

Ett fondbolag kan antingen utge fondandelsbevis eller föra register över fondandelsinnehavet. Fond— andelsbevis har karaktären av innehavarpapper och utgör alltså grunden för den andelsrätt som beviset utvisar för innehavaren. Om fondbolaget för register över fondandelsinnehavet, läggs registeranteckningen rörande innehavet till grund för andelägarens rätt till fondandelen i fråga. Om fondandelsägare begär inlösen av fondandel, skall i princip inlösen ske omedelbart. I lagen finns också föreskrifter om redovisning av aktiefond och om upphörande och

för varje kalenderkvartal ange kvartalsredovisning för aktiefond som bolaget förvaltar. Redogörelsen skall innehålla uppgifter av väsentlig betydelse för fondverksamheten samt för viss dag under redo— visningsperioden utvisa bl.a. antal och slag av värdepapper samt värdet vid inlösen av en fond— andel. För varje räkenskapsår skall fondbolag senast två månader efter räkenskapsårets utgång avge årsberättelse för aktiefond som bolaget för—

valtar.

Lagen innehåller vidare regler om tillsyn över aktie— fondsverksamhet. Bankinspektionen är tillsynsmyndighet beträffande hela verksamheten inkl. förvaringsbanken.

Vid utövandet av tillsyn har inspektionen att med uppmärksamhet följa fondbolagets verksamhet, i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på säkerheten för bolaget och aktie— fond som bolaget förvaltar, eller annars är av betydelse för en sund utveckling av aktiefonds— verksamheten. Tillsynsreglerna beträffande aktie— fonder knyter nära an till bankinspektionens till— syn över bl.a. banker. Bankinspektionen skall bl.a.

förordna en revisor i fondbolaget.

Särskild Vikt har lagts vid inspektionens granskning av att fondbestämmelserna i enlighet med aktiefonds— lagen upptar regler om det sätt på vilket fondandels— ägare utser ledamöter i fondbolagets styrelse. Bank— inspektionen utöver vidare tillsyn med ledning av handlingar, som fondbolag enligt aktiefondslagen eller med stöd därav utfärdade bestämmelser skall insända till inspektionen. Tillsyn utövas även

genom undersökning hos bolaget eller på annat sätt.

Bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter

om hur fondbolags räkenskaper skall föras. Föreskrif—

ter får meddelas också om förvaring och inventering av värdehandlingar.

Fondbolag skall i sin rapportering till bankinspek— tionen redovisa fondbolagets och aktiefondens till— gångar och vid inspektionens undersökningar till— handahålla böcker, räkenskaper och andra handlingar av betydelse för tillsynens utövande.

Av det anförda framgår, att bankinspektionen har en central ställning när det gäller tillsynen av aktie— fondsverksamheten och övervakningen av att aktie- fondslagstiftningen fungerar väl.

Aktiefondslagstiftningen förutsätter s.k. öppna fonder. En sådan fond kan, till skillnad från slutna fonder, öka och minska sitt kapital allt efter för— ändringarna beträffande utelöpande fondandelar. Vi—

dare har i princip var och en rätt att förvärva an— delar i en aktiefond. Endast öppna fonder är till— låtna i Sverige.

Genom det förut angivna kravet på riskspridning före— ligger automatiskt en större trygghet för placeraren vid förvärv av fondandelar jämfört med förvärv av enskilda aktieposter.

På senare år har aktiefonderna blivit ett attraktivt placeringsalternativ. Genom fondandelsförvärv har privatpersoner, som förmår att spara endast rela— tivt begränsade belopp, möjlighet att få sitt spa— rande professionellt förvaltat och, som nyss nämnts, genom fondförmögenhetens fördelning på flera slag av värdepapper en riskspridning på sina placeringar. Sparandet kan också totalt sett administreras till lägre kostnader än om varje enskilt sparande skulle hanteras individuellt.

I samband med aktiefondernas ökade aktivitet har det diskuterats, huruvida dessa på längre sikt har

lyckats uppnå bättre avkastning än den genomsnitt— liga kursutvecklingen enligt generalindex. Det bör emellertid observeras, att, även om fonderna inte avkastningsmässigt skulle överträffa index, den re— lativa graden av trygghet är värdefull. Vidare in— kluderar fondbolagens förvaltning Viss finansiell service. Erfarenheter visar att negativ avvikelse från

index, om sådan förekommer, på längre sikt är obetydlig.

6.5 Avslutande synpunkter

För att vissa placeringsformer i praktiken skall vara aktuella krävs att fond— (stiftelse—) förmögen- heten är av en viss minsta storlek. Med en stor för— mögenhet följer större möjligheter att planera pla— ceringarna på både kort och lång sikt. Vidare krä— ver hänsynen till kravet på låga förvaltningskost— nader att förmögenheterna förvaltas så rationellt som möjligt. I fråga om mindre förmögenheter är det enligt utredningens mening mest ändamålsenligt att möjligheterna till en samförvaltning av fonderna och stiftelserna tas till vara. Samförvaltning kan ske genom att ett flertal småfonder (mindre stiftelser) sammanläggs till en enda fond och att de i små fonder ingående fonderna och stiftelserna formellt upplöses. Syftet med att bilda en samfond är i förs— ta hand att rationalisera förvaltningen av fonder och stiftelser men även att bättre kunna tillgodo— se ett för flera fonder och stiftelser gemensamt ändamål genom att större belopp kan disponeras för ändamålet. En samfondsbildning innebär en förenklad hantering särskilt när det gäller placering och bok— föring av kapitalet och användning av disponibel av— kastning. Samförvaltning kan också ske utan att fonderna eller stiftelserna upplöses. Kapitalet kan då placeras gemensamt. Bokslut måste dock upprättas för varje fond och stiftelse i de fall en regelrätt

andra fonder eller stiftelser. För de olika fonder eller stiftelser som skall ingå i denna samförvalt— ning bör ett avräkningsförfarande tillämpas. De sär— skilda fonderna och stiftelserna tar därvid del i kostnaderna för den gemensamma medelsförvaltningen efter storlek och får sin andel av den gemensamma avkastningen i proportion till sitt andelstal i den

gemensamma medelsförvaltningen.

7 ALLMÄNNA ARVSFONDEN

Allmänna arvsfonden tillkom enligt beslut av 1928 års riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt. Begränsningen av arvsrätten ansågs kräva en särskild ordning för att ta hand om egendom efter avlidna, som inte efterläm— nade närmare släktingar och inte förfogat över kvar— låtenskapen genom testamente. Sådant omhändertagande

borde lämpligen ske genom en fond till främjande av

barns och ungdoms vård och fostran samt — efter be— slut av riksdagen år 1969 — även omsorg om handikap— pade.

De grundläggande bestämmelserna om allmänna arvsfon— dens rätt till arv återfinns i 5 kap. ärvdabalken (ÄB). Enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall sålunda egendom, som i arv, gåva eller testa— mente tillfaller fonden, utan sammanblandning med andra medel förvaltas av kammarkollegiet som en sär— skild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Av medel, som inflyter under ett räkenskapsår skall vid årets ut— gång en tiondel läggas till kapitalet. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljan—

de år vara tillgänglig för utdelning.

Understöd ur fonden får inte lämnas för åtgärd, vars bekostande åligger stat eller kommun. Om omständig— heterna föranleder därtill, får tillgängliga medel läggas till fonden. Fondens rätt till egendom bevakas

av kammarkollegiet. Kammarkollegiet får på fondens vägnar godkänna testamentet till annan än fonden. Godkännande kan ske, även om anledning till klander föreligger eller testamente inte bevakats i föreskri— ven ordning, under förutsättning att testamentet kan antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja. Arv som tillfallit fonden kan avstås helt eller delvis till annan, om det med hänsyn till arvlåtarens uttalanden eller andra särskilda omstän— digheter kan antas överensstämma med arvlåtarens yttersta Vilja. Även i annat fall kan arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som stått arvlåtaren nära om det kan anses billigt. Beslut om avstående fattas av regeringen eller efter dess be— myndigande av kammarkollegiet. I vissa fall, när fast egendom ingår i kvarlåtenskapen, krävs riksdagens medverkan. Lagen innehåller härutöver vissa bestäm—

melser om förfarandet, när egendom tillfallit fonden.

Enligt de grundläggande bestämmelserna i lagen om allmänna arvsfonden är — som framgår av det före— gående — arvsfondens ändamål att främja barns och ungdoms vård och fostran samt omsorg om handikappade. Denna definition av fondens uppgift är mycket vid— sträckt och täcker det mesta som har med barna— och ungdomsvård samt omsorg om handikappade att göra. Den begränsas emellertid dels med hänsyn till de vid varje tillfälle tillgängliga arvsfondsmedlens stor— lek, dels av föreskriften att bidrag ur fonden inte får lämnas för åtgärd, vars bekostande åligger stat eller kommun. Beslut om understöd ur fonden meddelas

av regeringen.

Arvsfondslagen innehåller inte några föreskrifter, som närmare reglerar utdelningen av bidrag ur fonden, utan bidragsgivningen har inom den nyss angivna yttre ramen för verksamheten utformats successivt i praxis. (En utförlig redogörelse för denna praxis lämnas i Allmänna arvsfonden för barn, ungdom och handikappa—

de. Fondens verksamhet under 50 år.) Det ligger i sakens natur att praxis skiftat under de drygt 50 år som verksamheten pågått. Vissa bidragsändamål har helt eller delvis upphört och andra har tillkommit. Förskjutningen i praxis beror främst på den sociala verksamhetens utveckling i samhället, vilken tid efter annan haft till följd att staten och kommun övertagit det ekonomiska ansvaret för en rad uppgif—

ter.

8 ALLMÄNT OM PERMUTATION

8.1 Inledning

I det föregående har diskuterats olika placerings— alternativ för fond— resp. stiftelsekapital. För att Vissa placeringsformer i praktiken skall kunna vara aktuella krävs att kapitalet är av en viss minsta storlek. Med en stor fond— eller stiftelseförmögen— hetföljer större möjligheter att planera placeringen på både kort och lång sikt. Vidare kräver hänsynen till förvaltningskostnaderna att förmögenheterna förvaltas så rationellt som möjligt. I fråga om mindre fond— och stiftelseförmögenheter är det en— ligt utredningens mening mest ändamålsenligt att möjligheterna till en samförvaltning kommer till stånd. En meningsfull samförvaltning bör därvid av— se donationsmedel med samma krav på betalningsbered— skap. I fråga om flertalet fonder och stiftelser ställs i regel endast krav på att direktavkastningen skall disponeras för utdelning. Det förhållandet att denna avkastning — allt i enlighet med resp. dona— tors föreskrifter — delas ut till olikartade ända— mål eller kapitaliseras i olika hög grad torde inte försvåra en ekonomisk samförvaltning.

En förutsättning för att placeringarna skall bli så fördelaktiga som möjligt är sålunda att förvalt— ningen kan skötas rationellt, t.ex. genom samför— valtning av mindre fonder och stiftelser. Ett

_ vägen, vare sig det gäller uttryckliga föreskrifter i urkunden hur placeringarna eller förvaltningen skall äga rum eller — vilket får betydelse främst för förmögenheter som inte kan utnyttjas — det för— hållandet att ändamålsbestämningen inte längre fyller något syfte. I sistnämnda fall kan det t.ex. gälla bestämmelser om att donationen skall tas i anspråk för tillgodoseende av ändamål, som numera inte kan realiseras. I nu nämnda fall kan urkundsbestämmel— serna ändras genom permutation, dvs. beslut om änd— ring av donationsbestämmelse, så att en både menings— full placering och förvaltning kan äga rum. Permu— tation kan sålunda erbjuda en möjlig väg att få till stånd ett mera rationellt utnyttjande av donations—

medel.

Sedan gammalt har enskild genom gåvobrev, testamen— te, stiftelseförordnande eller liknande handling kunnat donera medel för att främja olika allmän— nyttiga ändamål, däribland utbildning, försvar och socialvård. Donationer till allehanda allmännytti— ga ändamål kulminerade under slutet av 1800—talet och i början av detta sekel men har därefter av— tagit i takt med det moderna samhällets framväxt och sociala åtaganden och förekommer numera spora— diskt utom vad gäller forskningsverksamhet.

Ändrade samhällsförhållanden kan medföra att dona— tors föreskrifter inte längre kan följas eller fram— står som opraktiska. Om ändrade förhållanden inträf— fat i fråga om de förutsättningar, under vilka en donation tillkommit, t.ex. beträffande ändamålsbe— stämningen, kan staten genom beslut om permutation medge att bestämmelser som getts av enskild i

ovan angiven urkund får ändras. Ändring av dona—

tionsbestämmelse utan permutation kan ske endast om i donationsurkunden gjorts förbehåll om detta och om vissa andra förutsättningar är uppfyllda (se Hessler, Om stiftelser, s. 498).

Permutationsrätt har sedan gammalt ansetts tillkomma Kungl. Maj:t (regeringen). Permutationsrätten har inte grundats på någon bestämmelse i regeringsformen, utan den har vuxit fram på sedvanerättslig grund (se bl.a. grundlagsberedningens betänkande (SOU 1972:15) Ny regeringsform Ny riksdagsordning, s. 199, och Thulin, Om konungens ekonomiska lagstiftning, 1890).

Som grund för rätten till permutation ligger två, delvis motstående intressen, nämligen dels hänsynen till stiftaren, dels samhällsintresset. stiftarens syften med förordnandet kan vid ändrade förhållanden ibland inte förverkligas på det sätt han avsett. Om någon ändring av ifrågavarande urkund då inte kunde komma till stånd, skulle fonden eller stiftelsen an— tingen bli tvungen att inställa sin verksamhet eller få vidkännas avsevärda svårigheter att följa stifta— rens vilja. Det måste då anses riktigt och överens— stämmande med stiftarens vilja och med de intressen som är förbundna med fonden eller stiftelsen att er—

forderliga ändringar får vidtas.

Samhällets intresse har, åtminstone tidigare, ofta i doktrinen tillmätts en tämligen underordnad bety— delse. Detta intresse kan enligt vad som uttalats "knappast motivera ingripande i annat än mer påtag— liga fall av onyttighet eller skadlighet" (se Hessler, Om stiftelser, s. 306). Det kan finnas skäl att

anta att samhällsintresset i framtiden kan komma att spela en större roll i permutationsförfarandet än hittills. Enligt en i doktrinen hävdad uppfattning

(se L. Vahlén, Stiftelseinstitutet i svensk rätt, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland 1955, s. 56) torde sålunda enligt modernt betraktelse—

sätt samhällsintresset tilläggas större betydelse och föranleda till permutation så snart fond— eller stiftelsemedlen inte ger det uttryck som är önskvärt

ur samhällets synpunkt.

8.2 Permutationslagen

En mera fullständig reglering av permutationsrätten infördes för första gången genom antagandet av per— mutationslagen (1972:205), vilken trädde i kraft den 1 juli 1972. Beslutanderätten i permutationsärenden har i lagen ålagts fideikommissnämnden i fråga om fideikommiss och i övrigt kammarkollegiet. I vissa fall skall dock ärendet överlämnas till regeringen för avgörande. Det kan i detta sammanhang erinras

om bestämmelsen i 22 5 första stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen), som tillägger länsstyrelse rätt att under vissa förutsättningar ändra pensions— och personalstiftelses stadgar. Talan mot beslut i samt— liga permutationsärenden förs hos regeringen. I kam— markollegiet fattas beslut i permutationsärenden av

generaldirektören eller efter delegation kammarråd eller annan tjänsteman.

I 1 S 1 st permutationslagen (PL) stadgas.

Kan bestämmelse, som enskild meddelat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande handling, på grund av ändrade förhållanden ej längre iakttagas eller har bestämmelsen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eller föreligger annat särskilt skäl, kan på ansökan bestämmelsen ändras eller upphävas eller undantag medges för särskilt fall (permutation).

I 1 S 2 st PL stadgas att, om permutationen avser ändring av det ändamål som skall tillgodoses, det nya ändamålet skall så nära som möjligt motsvara

det ursprungliga.

I permutationslagen regleras frågan om ändring eller upphävande av bestämmelse som enskild meddelat i stiftelseförordnande eller liknande handling (1 S PL). Med enskild avses inte endast fysiska personer utan även privaträttsliga juridiska personer.

Utanför lagens tillämpningsområde faller ändring av förordnanden som gjorts av annan än enskild. Detta följer motsatsvis av ordalydelsen i 1 S. Sålunda skall föreskrifter beträffande statliga och kommu— nala stiftelser alltjämt ändras av regeringen. Även de pensionsstiftelser och personalstiftelser som avses i tryggandelagen är undantagna från PL:s till— lämpningsområde med stöd av en uttrycklig föreskrift iSSPL.

Ett argument för att fonder och stiftelser skall tåla det ingrepp, som permutationsbeslut innebär, är att fonderna och stiftelserna ofta har en skatte— privilegierad ställning. I sammanhanget förtjänar att erinras om att skatteprivilegiet förutsätter att utdelning sker från fonderna och stiftelserna och att dessa har allmännyttigt ändamål, dvs. inte till— godoser intressen hos en alltför begränsad person— krets. En effektivare kontroll från skattemyndig— heternas sida att fonderna och stiftelserna till— godoser dessa krav torde vara ett incitament till permutation av donationsbestämmelser.

8.3 Generell permutation

Det kan nämnas att regeringen tidigare beslutat om s.k. generell permutation. Av intresse är här främst två Kungl. brev med bestämmelser om dispositionen av vissa donationer till skolväsendet. Det ena ut— färdades den 15 november 1968 för stipendie—, premie— och materielfonder vid avvecklingsskolorna, dvs. statliga och kommunala realskolor och högre folk— skolor. Bakgrunden var dessa skolformers upphörande.

Det andra brevet utfärdades den 14 mars 1969 och rör— de lönedonationer vid rikets allmänna läroverk. Ut- färdandet sammanhängde med det i 14 S statstjänste— mannalagen (1965:274) intagna förbudet för tjänste— man att uppbära med tjänsten förenade gåvo— och donationsmedel eller därmed jämförlig förmån. I båda breven fick fondförvaltare, skolstyrelse och länsstyrelse i uppdrag att på grundval av de gene— rella besluten svara för detaljutformningen i de

enskilda fallen (se prop. 1972:8 s. 26).

8.4 Om samfonder m.m.

För att förvaltningen av donationsfonder skall för— enklas kan, som tidigare påpekats, övervägas att

sammanföra små och mindre fonder till s.k. samfonder.

Med samfonder avser utredningen att ett flertal små fonder sammanläggs (fusioneras) till en enda fond och att de i samfonden ingående fonderna formellt upplöses. För att få fusionera fonder till en sam— fond bör kravet gälla att de skall ha i huvudsak likartade ändamål. Någon övre gräns för hur stor en fond får vara för att få fusioneras gäller, inte utan denna fråga får bedömas från fall till fall.

I praxis brukar fonder med kapital på mer än ca 200 000 kr. inte få sammanläggas, om det inte finns särskilda skäl till det. Syftet med att bilda en samfond är i första hand att rationalisera fond— förvaltningen men också att man bättre skall kunna tillgodose ett för flera fonder gemensamt ändamål genom att större belopp kan disponeras för ända— målet. En samfondsbildning innebär en förenklad hantering särskilt när det gäller placering och bokföring av kapitalet och användning av disponi—

bel avkastning.

Samfondsförfarande innebär som nämnts att ifråga— varande fonder eller stiftelser upplöses och att en ny förmögenhetsbildning kommer till stånd. Ett sådant förfarande innebär ändring av stiftelseurkunden etc. och förutsätter därför alltid att permutation dess—

förinnan skett.

Vissa av fördelarna med ett samfondsförfarande kan uppnås även på annat sätt. Om donationsbestämmelser— na inte lägger hinder i vägen — eller om efter per— mutation av bestämmelserna förekommande hinder undan— röjts — kan sålunda fonderna förvaltas gemensamt utan att någon fusion äger rum. Kapitalet kan då placeras gemensamt. Bokslut måste dock upprättas för varje fond särskilt. Möjligheterna att åstadkomma en mera organiserad gemensam förvaltning av fonder och stif— telser, som inte är statligt förvaltade, är dockofta begränsade, eftersom förvaltningen är fördelad på

en mycket stor mängd olika rättssubjekt.

Även när det gäller gemensam förvaltning av fonder och stiftelser — som alltså inte förutsätter fusion — kan det tänkas att sådan förvaltning skall föregås av permutationsförfarande. Detta är bl.a. fallet, om donator föreskrivit att förvaltningen skall ske oberoende av fonder eller stiftelser med liknande ändamålsbestämmelser eller om ändrade förhållanden har inträffat som gör det omöjligt att tillämpa

den ursprungliga donationsurkunden.

Ofta torde dock gemensam förvaltning av fond— resp. stiftelsekapital kunna ske utan föregående permuta— tion.

8.5 Om verkan av permutationsbeslut Ett permutationsbeslut är i allmänhet att uppfatta

som ett tillstånd, ett medgivande för styrelsen att avvika från det som ursprungligen föreskrivits i

stiftarens förordnande. Om permutationsbeslutet sålunda har karaktären av tillstånd, uppstår frågan om förvaltare inte bara är berättigad utan också förpliktad att följa beslutet.

Det tillstånd till förändrad användning av stiftel— sens medel som meddelats, bör anses medföra att den förvaltande styrelsen självständigt äger pröva, om de omständigheter som föranlett permutationen fort— farande består; om så inte är fallet, bör den äga rätt att återgå till en tillämpning av stiftelse— förordnandet i dess ursprungliga lydelse (se Hessler, Om stiftelser, s. 475). Med andra ord bör styrelsen få gå tillbaka till det utsprungliga ändamålet — utan att på nytt söka permutation — om ändrade förhållan— den åter gjort den tidigare ändamålsbestämningen

genomförbar.

Det nu skisserade läget är det enda där permutations— beslutet får — eller skall — förbigås. I alla andra fall, då det gamla ändamålet är och förblir ogenom— förbart eller onyttigt och det nya definitivt trätt i dess ställe, blir den förvaltande styrelsen bun— den av permutationen och skyldig att rätta sig

efter dess innehåll. Även stiftaren — och hans arvingar — blir bunden av beslutet i samma utsträck— ning som av det ursprungliga förordnandet (se Hessler, Om stiftelser, s. 476).

9 PERMUTATION ENLIGT PRAXIS 9.1 Inledning

Under förarbetena till permutationslagen (1972:205) (PL) uttalades att flertalet permutationsärenden var förhållandevis enkla att handlägga och avgöra samt att någon omfattande utredning i regel inte behövdes. För huvudtyperna av ärendena hade, enligt vad som sålunda uttalades, i praxis utbildats fasta normer

för bedömningen (se prop. 1972:8 s. 26 f).

I lagstiftningsärendet framhöll departementschefen önskvärdheten av att bättre kännedom spreds om denna praxis och anförde därvid bl.a. följande (se prop. 1972:8 s. 30).

Det torde finnas åtskilliga stiftelser som på grund av olämpligt utformade ändamålsbestämmelser inte kom— mer till större nytta och där skäl för permutation föreligger men stiftelsens företrädare inte har detta klart för sig. Med hänsyn härtill är det önskvärt att sprida bättre kännedom om permutationsmöjligheterna och gällande principer. Det är en uppgift för de hand— läggande myndigheterna att ägna uppmärksamhet åt denna fråga.

Med anledning av en motion om översyn av PL uttalade lagutskottet i sitt betänkande LU 1979/80:30 att det är en huvuduppgift för den permuterande myndigheten att se till att donators intentioner följs så nära som möjligt. Vidare ville utskottet starkt betona att särskild varsamhet måste iakttas när det gäller ären— den där det endast förflutit en kortare tid mellan mottagandet av en donation och en ansökan om permu— tation.

Kammarkollegiet har uttalat att med den nuvarande lagstiftningen och den skyldighet kollegiet har att i rättstillämpningen följa tidigare praxis det inte

är möjligt att rationalisera handläggningen med hän— syn till de krav som från rättslig och pietetssynpunkt

kan ställas på en permutationsmyndighet.

Framställningar till kammarkollegiet om permutation leder i regel till att de begärda ändringarna bi— falls. Till Viss del beror detta på de förhands— och underhandskontakter som förekommer mellan kollegiet och sökandena. Det händer således att sökandena, innan ansökan inges, tar kontakt med kollegiet för att få del av praxis i liknande ärenden. Under handläggning— ens gång förekommer vidare kontakter med sökandena per telefon när det gäller mindre viktiga frågor eller genom att kollegiet översänder promemorior med förslag till ändring av ansökningarna. Sådana ändringsförslag

brukar oftast följas av sökandena.

Kammarkollegiet är i princip bundet av de yrkanden som framställts i ansökan. Någon absolut bundenhet

är det dock inte fråga om. Kollegiet kan med stöd av tidigare praxis i viss mån avvika från vad som före— slagits i ansökan när förhållanden påkallar det. Så— dan avvikelse torde emellertid endast avse bestämmel—

ser som inte direkt rör ändamålet.

Enligt praxis i permutationsärenden föreskriver så— lunda kammarkollegiet — Vilket är av betydelse beträf— fande fond, från vilken endast avkastningen får tas i anspråk — att minst en tiondel av den årliga avkast— ningen skall läggas till kapitalet. Anledningen till denna praxis, som övertagits från Kungl. Maj:t, är att bereda fonden ett visst inflationsskydd. I prop. 1972:8 s. 22 anges sålunda följande.

Vidare anför justitiekanslern att den i anmärkningen under 2 angivna fonderingen av en tiondel av den år— liga avkastningen i princip föreskrivs beträffande

alla fonder där kapitalet inte får förbrukas och inte heller är placerat i mera värdebeständig tillgång så— som fastighet. Sådan föreskrift meddelas i samband med permutation även när denna inte avser någon änd— ring av tillgångarnas placering.

Föreskriften att minst en tiondel av fondens avkast— ning årligen skall fonderas får dock inte uppfattas så, att fondering sker med t.ex. 30 procent eller mer. En lämplig övre gräns kan — åtminstone vad gäller s.k. begränsat skattskyldiga stiftelser — vara 20 procent. Om denna fonderingsprocent överskrids, föreligger nämligen risk för att stiftelsen blir obegränsat

skattskyldig (se Hagstedt, Om beskattning av stif— telser, s. 312 f).

Vidare föreskrivs i regel, framför allt såvitt avser kommunalt förvaltade donationer, att disponibel av— kastning inte i något fall får användas för ändamål som skall tillgodoses med utdebiterade medel. Härmed avser kollegiet att fonden inte får tillgodose sådant som obligatoriskt åligger kommun (motsv.) att ombe—

sörja och för Vilket kommun kan utdebitera medel.

Är det fråga om försäljning av fast egendom och inne- håller inte ansökningen uppgift om priset, föreskrivs normalt, att försäljningen skall föregås av sakkunnig, opartisk värdering, att köpeskillingen inte får under— stiga vid sådan värdering åsatt saluvärde samt att blivande köpeavtal skall underställas länsstyrelsen för godkännande.

Som allmänna villkor för medgivande till sammanlägg- ning av fonder gäller i praxis, att sammanläggningen bedöms främja den verksamhet, som fonderna bedriver enligt sina resp. urkunder eller enligt permutations— beslut, att det i allt väsentligt föreligger överens— stämmelse mellan fonderna i fråga om ändamålsbestäm— ningen samt att det inte i någon av stiftelseurkun— derna finns uttrycklig föreskrift om att stiftelsen

föreskriver vid samfondsbildning att vid disposition av fonden hänsyn skall tas till föreskrifterna för

de i samfonden ingående donationerna.

Grundförutsättningarna för permutation torde i grova drag kunna beskrivas enligt följande.

Permutation av bestämmelser för fond eller stiftelse medges i princip endast då bestämmelsen till följd

av ändrade förhållanden blivit omöjligt att förverk— liga eller påtagligt onyttigt eller uppenbart kommit i strid med donators avsikter. Det sistnämnda är ofta fallet när det allmänna övertagit de uppgifter, för vilka fonden eller stiftelsen bildats. Permutation kan också medges, om det föreligger annat särskilt skäl.

Vid permutation av ändamålsbestämmelser måste ett ändamål sökas som ligger det ursprungliga så nära som möjligt och som kan antas svara mot donators avsikter (se prop. 1972:8 s. 32). Är ändamålet så speciellt att något näraliggande ändamål inte går att uppleta, finns i regel inte någon annan utväg än att fonden eller stiftelsen får ett nytt ändamål, eventuellt

med någon annan anknytning till donator. Detta kan eventuellt ske på det sättet att fonden eller stif— telsen sammanläggs med en befintlig fond med liknande ändamål (s.k. samfond).

I fråga om permutation av förvaltningsföreskrifter, t.ex. föreskrifter om medlens placering, fordras som regel däremot endast att de blivit olämpliga eller opraktiska. Sådana förvaltningsföreskrifter kan dock framstå som särskilt viktiga för stiftaren. I dessa fall är förvaltningsföreskrifterna underkastade de

strängare regler som gäller för ändring av ändamålet.

Där uttryckligheten i donationsurkunden om förvaltning på visst sätt är vag eller där bestämmelserna inte

avsikt med förordnandet, kan en permutering anses möjligare än där donators tilltro och anknytning till den angivna förvaltningsmyndigheten synes ha varit en betydelsefull faktor vid förordnandet. Be— träffande åldern av en donation kan kort och gott sägas att en äldre donation permuteras lättare än en yngre. Förvaltningsbestämmelser som utfärdats för donationer bygger normalt på samhälls— strukturen vid en viss tidpunkt, i allmänhet vid donationstidpunkten. Deras egentliga syfte, t.ex. att bevara fondens eller stiftelsens värde, kan i själva verket motverkas genom nya förhållanden. Per— mutationer för att tillgodose detta ursprungliga, egentliga syfte ligger nära till hands.

Som tidigare påpekats framhölls redan under förar— betena vikten av att information sprids om permuta— tionspraxis för att förvaltare av fonder och stif— telser skulle få kännedom om de möjligheter till rationell förvaltning som permutationsinstitutet

erbjuder. För att förvaltningen av fonder och stif— telser i allmänhet skall kunna göras mera effektiv och rationell har utredningen funnit det angeläget att sprida kännedom om denna praxis.

I bilaga 2 till detta betänkande presenteras ett urval av regeringens resp. kammarkollegiets beslut om permutation sedan permutationslagens ikraftträ— dande den 1 juli 1972.1) Beslut efter den 1 januari

1) Praxisöversikt avseende enstaka år finns i prop. 1972:8 s. 39 ff (vissa beslut från år 1968) och M. Nordlander, Förvaltningsrättslig-tidskrift 1974. s. 172 ff (vissa beslut från år 1973) samt L. Hylbom, Andrade förhållandens inverkan på stiftelser, sär— skilt på stiftelsers ändamålsbestämning, Uppsala 1978 (vissa beslut från år 1976). Det kan anmärkas att kammarkollegiet diarieför i genomsnitt 300 per— mutationsärenden per år.

1984 har endast undantagsvis kunnat beaktas. I be— tänkandet behandlas inte permutation av donations— bestämmelser, där de personer som medlen skall gynna (destinatärerna) är individuellt bestämda antingen genom att nämnas vid namn eller genom att mekaniskt

verkande regler om släkttillhörighet uppställs.

I detta avsnitt har lämnats en översiktlig redogörel— se för permutationspraxis. I det följande berörs frå— gan om behörighet att ansöka om permutation, åter— gång av donation och rätt att besvära sig över per—

mutationsbeslut.

9.2 Behörighet att ansöka om permutation

Behörig att söka permutation är i första hand den som företräder egendomen, dvs. fondens resp. stiftel— sens styrelse eller förvaltare. Vidare får givetvis stiftaren själv anses behörig att ansöka om permuta— tion. Om donator är i livet, skall hans skriftliga medgivande av permutationen inhämtas. Har donator avlidit relativt nyligen skall donators släktingar och eventuella universella testamentstagare höras angående permutationen. I prop. 1972:8 s. 32 uttalas att även personer som ingår i destinatärskretsen eller som efter den ifrågasatta permutationen skulle komma att ingå i denna krets borde anses berörda på

sådant sätt att de kan göra ansökan.

Uttalandet i nämnda proposition är dock inte helt en— tydigt. En mycket vidsträckt möjlighet att permutera ändamål för fond eller stiftelse skulle göra kretsen av presumtiva destinatärer och därmed ansökningsbe—

rättigade mycket stor.

Fäster man särskilt avseende vid allmänhetens kontroll av fondens eller stiftelsens verksamhet, skulle det vara konsekvent att ge presumtiva destinatärer en

Vad som komplicerar bedömningen av destinatärs tale— rätt är att den rättsliga ställning som tillkommer fonds destinatär är mångfacetterad och föga utredd. Bland de frågor som här kan uppkomma må nämnas att destinatär kan tänkas äga en juridisk rätt att utfå medel från fonden eller att komma i åtnjutande av förmån från fonden. Vidare skulle en person som för— menar sig tillhöra destinatärskretsen kunna tänkas ha möjlighet att genom domstol bli förklarad som destinatär. Ett annat problem är, om destinatär äger rätt att föra talan mot styrelsen på grund av på— stådd vanvård o.d. av dess angelägenheter (se Karl— gren, Ändamålsbestämmelse och stiftelse, s. 52 ff) och 105 ff).

Räckvidden av uttalandet i förarbetena till permuta— tionslagen att även presumtiva destinatärer kan göra ansökan om permutation (se prop. 1972:8 s. 32) be— gränsas av följande omständighet. I permutations— praxis, både före och efter PL:s tillkomst, upprätt— hålls den principen att stiftelsestyrelsens medver— kan är nödvändig för att permutation skall komma till stånd. För att en framställning om permutation från en person ur en redan existerande eller en blivande destinatärskrets skall kunna bifallas, fordras så- lunda att styrelsen biträtt ansökan. Utsikterna för en destinatär eller presumtiv destinatär att få sin ansökan beViljad är sålunda beroende av om styrelsen godkänner den begärda ändringen. Utredningen vill för sin del ifrågasätta, om det ur principiell synpunkt kan anses godtagbart att låta en ansökningsrätt vara beroende av om annan, i detta fall fondens eller stiftelsens styrelse, biträder ansökan.

Bland de intressentgrupper som inte är ansökningsbe— berättigade märks stiftarens borgenärer samt hans ar— vingar och övriga anhöriga. Inte heller länsstyrel— sen i egenskap av tillsynsmyndighet enligt TL äger

behörighet att påkalla permutation. Kammarkollegiet

äger inte att utan ansökan besluta om permutation. 9.3 Återgång av donation

Innan fond— eller stiftelsebildning fullbordats, får stiftaren ändra ändamålsbestämningen. Såvida inte stiftaren gjort ett särskilt förbehåll om ändring, saknar han däremot i princip möjlighet att företa ändring i fondens eller stiftelsens ändamål när stiftelsen är fullbordad (se NJA 1946 s. 324).

Ändringsförbudet gäller både beträffande godtycklig ändring, dvs. en ändring som går ut på att stifta— ren när som helst skulle kunna ge fonden eller stif— telsen ett helt annat ändamål än det ursprungliga, och i fall där ändringen skulle kunna motiveras av att ändrade förhållanden inträtt efter fondens eller stiftelsens tillkomst. Motiven till ändringsförbudet kan främst sökas i de skäl som ligger bakom huvud— regeln att gåva inte kan återkallas, nämligen hän— synen till stiftarens och fondens eller stiftelsens borgenärer. Dessutom bör hänsyn tas även till desti— natärerna, dvs. de som åtnjuter bidrag från fonden eller stiftelsen.

Det som ovan sagts om förbudet mot ändringsrätt utan stöd av förbehåll och om motiven till detta förbud äger motsvarande tillämpning även beträffande åter— kallelse av stiftarens förordnande. Sålunda råder allmän enighet om att, sedan förmögenhetsdispositio— nen fullbordats, stiftaren inte äger återkalla fond— eller stiftelsebildningen och återta tillgångarna. Detta gäller som en huvudregel och endast i det fall att någon förehållsklausul inte existerar. Åter— kallelseförbudet är dock, liksom ändringsförbudet, försett med undantag. Som ett undantag kan tänkas det — dock föga praktiska — fallet att stiftaren,

förvaltaren och samtliga destinatärer är ense om åter— kallelsen. Denna skulle då kunna tillåtas komma till

stånd.

Vidare kan allmänna regler om rättshandlingars ogil— tighet bli tillämpbara. Sålunda är reglerna i 3 kap. avtalslagen i och för Sig tillämpliga. Om testamentes ogiltighet gäller särskilda regler i 13 kap. ärvda— balken.

Om stiftaren utgått från felaktiga förutsättningar, kan han undantagsvis anses berättigad att återfå medlen. Om ändrade förhållanden inträtt, kan det dock ligga närmare till hands att ansöka om permutation. För att återkrav med stöd av reglerna om felaktiga förutsättningar skall kunna godkännas brukar två villkor uppställas. För det första bör ändamålsbe— stämningen vara av så särpräglad natur, att möjlig— heterna att genomföra stiftarens avsikter under de ändrade omständigheterna helt och hållet bortfallit. För det andra bör krävas att förändringarna inträder så pass kort tid efter fondens eller stiftelsens bildande att de framstår som oförmodade händelser.

I praktiken medför detta att återkravsrätten oftare kommer i fråga för stiftaren själv än för hans ar—

vingar.

Under förutsättning att ovanstående Villkor är upp— fyllda, gäller emellertid detsamma även beträffande andra fall då permutation i princip kan bli aktuellt. Sålunda kan talan om återgång på grund av bristande förutsättningar väckas, t.ex. om tillgodoseende av ändamålet har kommit att övertas av det allmänna.

Det sista undantaget från återkravsförbudet rör det fallet att stiftarens förordnande är behäftat med s.k. ursprunglig brist. Om en stiftelseförfattning redan från början inte går att tillämpa sägs denna vara behäftas med ursprunglig brist. Bristen kan

gälla ändamålsbestämningen eller någon bestämmelse av annat slag. Frågan är i dessa fall om bristen kan åtgärdas genom permutation eller om förordnandet i stället bör drabbas av ogiltighet och var man

skall dra gränsen för permutationsrätten.

I propositionen (prop. 1972:8 s. 31 f) till PL om— nämnde vederbörande departementschef att det permu— tationsskäl som är tillämpligt i denna fråga är

"annat särskilt skäl" och fortsatte.

Det är emellertid givet att utrymmet för permuta— tion vid fall av ursprunglig brist är mycket be— gränsat. Åtminstone när bristen hänför sig till själva ändamålet torde det ofta vara riktigast att betrakta hela förordnandet som ogiltigt med påföljd att egendomen i stället skall tillfalla stiftarens rättsägare.

Av allmänna rättsgrundsatser följer att, om ändamålet redan från början är i sin helhet helt omöjligt att genomföra, förordnandet blir ogiltigt och stifta-

ren — eller kanske vanligare hans arvingar — berät— tigade att återta stiftelsemedlen. Permutation

torde i detta läge inte ifrågakomma.

Om bristen inte rör ändamålet i dess helhet utan bara avser något moment i ändamålsbestämningen, t.ex. någon mindre föreskrift om verksamhetsföre— målet, kan enligt nuvarande praxis dock permutation komma ifråga. Permutation kan enligt denna praxis även ske vid ursprunglig brist hos andra bestämmel— ser än sådana som rör ändamålet. Endast om bestäm— melsen framstår som väsentlig för utfärdaren, anses

hela förordnandet ogiltigt.

Som utredningen tidigare påpekat är huvudregeln den att stiftarens förordnande inte kan återkallas. I vissa situationer kan dock stiftaren vid sitt för— ordnande ha utgått från sådana felaktiga förutsätt—

ningar att han får anses berättigad att återfå egen—

domen. I flera avgöranden, där det enligt utredningen— ens mening legat nära till hands att anse att egen— domen skulle återgå till stiftaren eller dennes rätts— ägare, har kammarkollegiet i stället valt andra lös—

ningar.

Belysande exempel är det i bilaga 2, 1:49 refererade ärendet. I detta ärenden hade makar i inbördes testa— mente år 1974 förordnat att 20 000 kr. skulle till— falla en församling för att skaffa målade fönster till en kyrka. Förvaltaren ansökte i stället att få använda medlen för restaurering av kyrkans orgel.

Som skäl anfördes att riksantikvarieämbetet avslagit församlingens begäran att skaffa målade fönster till kyrkan. Kollegiet biföll ansökningen.

Ett annat belysande exempel är det i bilaga 2, 4D:2 refererade ärendet, där fråga var om senare inträffa— de omständigheter, nämligen att det allmänna väsent— ligen övertagit den verksamhet som stiftaren avsett att stödja. Omständigheterna var i huvudsak följande.

Huvudmännen för Sparbanken i Härnösand beslöt den 25 april 1959 att inrätta "Sparbankens i Härnösand stiftelse för ungdomsvård". Stiftelsens ändamål an— gavs i huvudsak vara att stödja sådan ungdomsvår— dande verksamhet, som inte skulle tillgodoses av samhället. År 1961 slogs Sparbanken i Härnösand sam— man med Sundsvalls sparbank under firma Länsspar— banken i Västernorrland. Styrelsen för sparbanken, tillika stiftelsens styrelse, anhöll hos kammarkolle— giet att stiftelsens verksamhet skulle få upphöra och dess tillgångar tillföras sparbankens reserv— fond. Som skäl härför anförde styrelsen bl.a. att det allmänna i allt väsentligt övertagit ansvaret för den verksamhet banken avsett att stödja.

Genom beslut den 2 november 1976 lämnade kammarkolle— giet bankens ansökan utan bifall med motivering att

sådana ändrade förhållanden inte inträtt att stiftel— sens ändamål inte kunde tillgodoses samt att det inte heller i övrigt förelåg förhållanden som utgjorde för— utsättning för permutation.

Sparbanken anförde besvär över kammarkollegiets be— slut. Bankinspektionen avgav yttrande och anförde sammanfattningsvis bl.a. följande.

Av stadgarnas innehåll synes framgå att syftet med stiftelsen var att verka för bidrag inom områden som inte är föremål för bidragsverksamhet från det allmännas sida. Sparbanken åberopar som skäl för sin ansökan senare tids utveckling på det sociala området, där det allmänna i allt väsentligt över— tagit ansvaret för den verksamhet banken avsett att genom stiftelsen stödja. ——— En viss begräns— ning i möjligheterna att nå upp till det ursprung— liga ändamålet med stiftelsen har härigenom inträtt. Enligt stiftelsens stadgar skall stiftelsen också främja sparande. Det kan anmärkas att detta ändamål också gäller för Sparbankernas verksamhet i dess hel— het och alltså inte kräver avsättning av medel i sär— skild ordning. ——— Det bör också framhållas att det här är fråga om en bank som själv bestämt grunderna för stiftelsens verksamhet och att samma bank — 18 år senare — funnit förhållandena vara sådana att verksamheten inte längre bör fortsätta. Inspektio— nen anser att dessa omständigheter bör tillmätas särskild betydelse jämfört med om någon annan än banken begärt permutation av stiftelsens stadgar. Det allmännas intresse när det gäller frågan om verksamheten bör fortsätta eller ej torde också få anses ha blivit i icke ringa mån beaktat genom att företrädare för det allmänna i egenskap av huvudmän i banken deltagit i beslutet att upphöra med stiftelsens verksamhet. Skulle permutation väg— ras, kan också befaras en generellt sett negativ inställning från bankens sida att i fortsättningen mot sin Vilja bevilja anslag ur fonden. Detta kan knappast vara en önskvärd utveckling.

Kammarkollegiet anförde i yttrande bl.a.

Genom sparbankens huvudmäns beslut 1959—04—25 att inrätta stiftelsen, att till den överföra del av 1958 års vinstmedel och att därvid antaga stadgar för stiftelsen, varigenom dess ändamål och förvalt- ning fastställdes, konstituerades stiftelsen som

ett självständigt rättssubjekt. Detta bekräftas, för— utom genom protokollsutdrag från sammanträdet med huvudmännen nämnda dag, även genom ordalydelsen i S 1 i stadgarna.

Stadgarna innehåller inte någon klausul med förbe— håll att stiftarna äger rätt att ändra stiftelsens ändamål eller att upplösa den. Någon därpå grundad rätt för stiftarna att återkräva stiftelseegendomen finns alltså inte.

Det i permutationsärendet framförda yrkandet att stiftelsen skall upplösas och medlen skall överföras till bankens reservfond innebär de facto att bankens huvudmän, dvs. stiftarna, gör anspråk på att egen— domen skall återföras till stiftarna, dvs. banken. Ett sådant förfarande skulle dock, såsom framgår ovan, helt strida mot stiftelserättsliga principer.

Banken har i besvärsinlagan bl.a. anfört att den förändring som inträtt i synen på det allmännas in— satser, varvid fondens existens inte längre kan an— ses motiverad, är att jämföra med en testators rätt att ångra visst testamentariskt förordnande. Kolle— giet vill framhålla att de rättsliga förordnanden som här avses inte är jämförbara. Bildandet av en stiftelse genom testamentariskt förordnande fullbor— das inte förrän testamentet blir verkställbart, dvs. tidigast vid testators frånfälle. I det aktuella fallet är det fråga om en fullbordad förmögenhets— överföring till en därigenom bildad stiftelse. Någon "ångerrätt" för stiftarna föreligger alltså inte här.

I övrigt fann kollegiet inte att klaganden i besvä— ren eller bankinspektionen i sitt yttrande anfört någon omständighet som borde medföra ändring av

det överklagade beslutet. Kollegiet vidhöll därför sitt tidigare ställningstagande och avstyrkte bi— fall till besvären. Regeringen lämnade besvären utan bifall (Socialdepartementet 1978—09—28,

V 2905/76).

9.4 Besvärsrätt

Som tidigare nämnts förs talan mot kammarkollegiets beslut hos regeringen genom besvär (4 5 PL). Be— svären inges till och bereds inom det departement till vilket fonden eller stiftelsen med hänsyn

till sitt ändamål är att hänföra. Av den besvärs—

hänvisning som ges i kollegiets avslagsbeslut fram— går till vilket departement besvärsskriften skall inlämnas. Det är i allmänhet fråga om social- eller utbildningsdepartementet. Besvärshandlingen skall ha inkommit till vederbörande departement inom tre

veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Det är inte helt lätt att få en uppfattning om praxis i besvärsärenden. Dels är antalet avslagsbeslut och antalet besvär ringa, dels behandlas besvären av olika departement och av olika enheter inom depar— tementen. Rent allmänt kan sägas att regeringen mera sällan ändrar kammarkollegiets beslut.

Beträffande frågan om vem som har rätt att anföra be— svär över kammarkollegiets beslut gäller den generella regeln i 11 5 förvaltningslagen (1971:290), att talan får föras "av den som beslutet angår, om det gått honom emot". Rent principiellt uppställs således dels kravet att beslutet skall ha sådana verkningar mot den som överklagar att det framstår som befogat att beslutet omprövas, dels att det överklagade beslutet skall ha inneburit ett totalt eller partiellt avslag på ansökningen, att denna avvisats eller att det på

annat sätt länt klaganden till nackdel.

Detta betyder först och främst att den som varit sökande i kammarkollegiet, dvs. i allmänhet förval— taren av fonden eller stiftelsen, alltid är besvärs— berättigad. Vidare kan antas att de som är behöriga att ansöka om permutation — stiftaren, förvaltaren, destinatärerna och presumtiva destinatärer — ofta kan anses så berörda av beslutet att de äger rätt att besvära sig, även om de inte haft ställning av part i första instans. I två regeringsbeslut den

18 januari 1974 har besvär anförda av stiftarens efterlevande barn resp. av en systerdotter till

donatorn upptagits till prövning. Besvären lämnades

dock utan bifall (Socialdepartementet dnr M 532 och 591/73 samt dnr M 3016/72, M 3036/72 och 3076/72). Med dessa beslut får anses fastslaget att även stif—

tarens arvingar har besvärsrätt.

10 UTREDNINGENS ÖVERVAGANDEN OCH FÖRSLAG 10.1 Generell permutation av placeringsregler 10.1.1 Fonder och stiftelser

Som framgår av vad tidigare anförts gör sig många synpunkter gällande när det gäller avvägningen av hur placeringsformerna närmare skall användas i den praktiska hanteringen. Det kan synas svårt för att inte säga praktiskt omöjligt att lägga fram mera detaljerade förslag till placeringsregler för fonder

och stiftelser.

Rationella och ekonomiska fördelar är förenade med att det finns vissa normregler för fonders och stiftelsers placeringar. Även gentemot potentiella donatorer synes sådana föreskrifter vara av Värde. Behovet av normregler innebär dock inte att dessa

bör vara detaljerade. Detta skulle i onödig utsträck— ning låsa en blivande utveckling på kapitalmarknaden och allt för snävt binda placeraren i hans bedömning— ar. Detta motiverar att statliga placeringsregler

för fonder och stiftelser i allmänhet bör vara all— mänt hållna. En lämplig förebild är tillsynslagens krav på nöjaktig placering. Vidare skall styrelsen för resp. fond eller stiftelse inte kunna undgå sitt ansvar för placeringsverksamheten genom att repliera på en av staten fastställd placeringsföreskrift. Detta motiverar att staten för fonder och stiftelser

i allmänhet endast fastställer en allmän ram för

denna verksamhet. Vad däremot gäller statligt för— valtade fonder och stiftelser nödvändiggör dock statens förvaltaransvar en närmare statlig reglering av verksamheten. Utredningen återkommer till denna fråga i ett senare betänkande. I fråga om vilka rättsregler som gäller resp. vilket ansvar som åvilar styrelser för fonder och stiftelser i allmänhet, tor— de som grund för skadeståndsansvar analogivis kunna åberopas bestämmelserna i TL. För fonder och stiftel— ser som omfattas av denna lag gäller nämligen enligt 6 5 TL att styrelseledamöterna är solidariskt ansva— riga gentemot fonden eller stiftelsen för skada som uppstår vid överträdelse av TL eller de föreskrifter som gäller för fonden eller stiftelsen. Solidariskt ansvar inträder också, om styrelseledamöterna eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndar fonden eller stiftelsen skada. Bestämmelsen anses analogt tillämplig även beträffande fonder och stiftelser

som inte står under tillsyn enligt TL.

Som tidigare påpekats förekommer att regeringen eller länsstyrelse,efter ansökan, fastställer placerings— regler för fonder och stiftelser som inte förvaltas

av staten. Utanför den reglering som sådant faststäl— lelsebeslut kan sägas innebära faller som ovan an— getts flera av de mera betydelsefulla fonderna och stiftelserna. Den prövning som Sker vid fastställelse av placeringsregler för nu aktuella fonder och stif— telser torde inte vara uttryck för någon samhällets syn på hur fonder och stiftelser bör placera sitt kapital. Utredningen föreslår därför att regeringen eller länsstyrelse fortsättningsvis endast faststäl— ler att donationsmedel, som inte är statligt förval— tade, skall vara nöjaktigt placerade och att sålunda särskild reglering genom utfärdande av placeringsreg— ler inte meddelas. Som tidigare framhållits markeras härigenom att det är fondens eller stiftelsens styrel— se som ensam bär ansvaret för förvaltningen, däribland

Å andra sidan kan det tänkas att det från andra syn— punkter än de som utredningen nyss anfört kan vara motiverat i vissa fall med någon form av statlig reglering också beträffande sådana fonders och stif— telsers verksamhet som inte är föremål för statlig förvaltning. Utredningen vill här hänvisa till de synpunkter som ligger bakom t.ex. lagstiftningen om försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i för samhällsekonomin mera betydelsefulla stiftelser. Vidare torde stiftelser, som delvis baserar sin verksamhet på årliga statsanslag, böra bli föremål för en statlig uppföljning och kontroll av medels— förvaltningen. Slutligen kan tänkas fall där staten av hänsyn till utvecklingen på kapitalmarknaden och allmännyttiga fonders och stiftelsers begränsade skattskyldighet önskar utöva en reglering av förvalt— ningen av dessa fonders och stiftelsers förmögenhet. T.ex. kan detta — som i England — ske i den formen att fond eller stiftelse ges möjlighet att placera kapital i en i förhållande till staten fristående fond, vars placeringsregler statligt organ fast— ställt.

Flertalet fonder och stiftelser torde ha tillkommit under början av 1900—talet. Placeringsinstrumenten hade vid den tiden ofta en annan utformning eller innebörd. Utvecklingen på kapitalmarknaden nödvändig— gör därför jämkningar av de placeringsföreskrifter som donator eller testator eventuellt utfärdat utan att för den skull säkerheten i placeringarna åsido— sätts. Beträffande medelsplaceringsbestämmelse torde gälla att sådan nästan uteslutande tillkommit för att trygga fondens värde. Ett frångående av place— ringsreglerna för att trygga fondernas värdebestän— dighet ligger således i linje med reglernas egentliga syfte och torde därför i allmänhet inte behöva möta

någon tveksamhet.

En riktpunkt för permutationsbeslut bör vara de säkerhetskrav som kan uppställas. Ett mått på hur lagstiftaren bedömt placeringar i obligationer från säkerhetssynpunkt utgör banklagens bestämmelser om kapitaltäckningskrav vid obligationsförvärv. Enligt 57 5 lagen (1955:183) om bankrörelse gäller sålunda följande.

Till skydd för insättarna skall bank ha eget kapital till visst lägsta belopp. Detta bestäms i förhållande till bankens tillgångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i fyra grupper, nämligen A—D. Vid placeringar som hänförs till grupp A krävs inget eget kapital. I övrigt skall banken vid varje tidpunkt ha eget kapital till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

en % av summan placeringar som anges under B, fyra % av summan placeringar som anges under C, åtta % av summan placeringar som anges under D.

Särskilda regler gäller beträffande vad som skall anses vara eget kapital.

Obligationer som utfärdats av staten, kommun, bank, allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fast— ställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nor— diska investeringsbanken hänförs i riskhänseende till grupp A. Andra, fullgoda obligationer hänförs till grupp B.

Med beaktande av de synpunkter som föranleds av fondernas och stiftelsernas karaktär av tillväxt— fonder eller avkastningsfonder samt de särskilda synpunkter som därvid kan läggas på långfristiga resp. kortfristiga placeringar anser utredningen

sålunda att de förvaltande organen bör fritt kunna placera fondtillgångarna i obligationer. Givetvis gäller härvid, liksom i alla sammanhang då större förmögenheter skall placeras på sådant sätt att all— männa krav på säkerhet i placeringarna uppställs, att förmögenheten åtminstone i viss utsträckning fördelas på olika placeringar. Även om några formel— la begränsningsregler inte föreslås från utredningens sida, kan det därför förutsättas att de förvaltande organen normalt inte placerar förmögenheten uteslu— tande i obligationer. Skulle i undantagsfall place— ringar göras enbart i sådana värdepapper, bör place— ringarna ske i olika slags obligationslån så att i tillbörlig utsträckning det allmänna kravet på risk—

spridning därigenom tillgodoses.

Andra placeringar som inte kräver någon särskild säkerhetsprövning är andra skuldförbindelser än obligationer till staten, kommuner och kreditaktie— bolag enligt lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Förbindelser som här kan vara aktuella är bl.a. s.k. kapitalmarknadsreverser. I detta sammanhang kan er— inras om att beträffande andra former av skuldför— bindelser ofta ett förmedlande organ, t.ex. bank, utför säkerhetsprövningen, som då inte i och för

sig kräver några särskilda arbetsinsatser från det fondförvaltande organets sida. Det juridiska ansvaret för sådan placering ligger dock i dessa fall på placeraren/långivaren även om förmedlingsorganet i fråga har att göra en kreditprövning av samma slag som om det själv vore kreditgivare och får anses stå

åtminstone ett moraliskt ansvar härför.

Under avsnittet Allmänna synpunkter på placerings— modeller har berörts den betydelsefulla faktor som kravet på likviditet utgör vid utformningen av pla— ceringsstrategin för fonder och stiftelser. Det är naturligt att fonder och stiftelser håller en viss

större eller mindre del av tillgångarna på bankräk— ning eller i form av bankcertifikat eller skattkam— mar— och statsskuldsväxlar. Från utredningens sida kan givetvis inte någon erinran göras mot en sådan

typ av placeringar.

Placering i andel i aktiefond enligt aktiefondslagen erbjuder både ett betydande mått av riskspridning Och professionell förmögenhetsförvaltning. Aktie— fondsverksamheten erbjuder riskspridning även på det sättet att aktiefonden kan ha helt olikartade place— ringsinriktningar. Sålunda förekommer aktiefonder som nära nog uteslutande har sina placeringar i

obligationer och liknande värdepapper.

På senare år har aktiefonderna blivit ett attraktivt placeringsalternativ. Genom fondandelsförvärv har privatpersoner, som bara förmår att spara relativt begränsade belopp, möjlighet att få sitt sparande professionellt förvaltat och, som nyss nämnts, genom fondförmögenhetens fördelning på flera slag av värde— papper en riskspridning på sina placeringar. Sparan— det kan också totalt sett administreras till lägre kostnader än om varje enskilt sparande skulle hante—

ras individuellt.

Däremot har placering i aktier i regel betraktats

som mera riskfylld än placeringar i andra slags till— gångar. Sådana placeringar måste därför ofta ske med beaktande av önskvärdheten att placeringarna sprids på olika "papper". En förutsättning för placering i aktier är sålunda att krav på riskspridning kan tillgodoses. Aktieplaceringar torde därför endast böra komma i fråga vad gäller relativt stora till— gångar och samförvaltade fondförmögenheter av mera betydande Storlek. Utredningen anser redan på denna grund att bestämmelse i donationsurkund eller motsva— rande handling som utgör hinder mot placering i aktier och därmed ur risksynpunkt jämställda värde— papper inte bör generelltundanröjas.

Medelsplacering i fast egendom har inte medtagits som placeringsform. Enligt utredningen är en restriktiv inställning till placeringsformen motiverad med hän— syn framför allt till de förvaltningskostnader som normalt är förenade med fastighetsinnehav. Ofta krävs fastighetsteknisk expertis som på något sätt är knu— ten till placeringsverksamheten, något som innebär en extra kostnadsbelastning. Inte heller har placering i reverslån med säkerhet av fast egendom medtagits, eftersom sådan placering förutsätter en noggrann säkerhetsprövning från kapitalförvaltarens sida. Detta kan leda till att, på motsvarande sätt som gäl— ler i fråga om placering i fast egendom, till fondens eller stiftelsens förvaltning behöver knytas personer

med specialistkompetens beträffande värderingen.

Som tidigare påpekats är möjligheterna att åstadkomma en mera organiserad samförvaltning av fonder och stiftelser, som inte är statligt förvaltade, begrän- sade. Ett alternativ skulle dock vara att det med förebild i bl.a. aktiefondslagen inrättas placerings— fonder med särskilt uppbyggd administration. En ef— fektiv sådan verksamhet synes dock förutsätta att an— slutningen till placeringsfonderna dels skall vara obligatorisk, dels utgöra en förutsättning för en be— gränsad skattskyldighet. Med hänsyn till utrednings— uppdragets omfattning lägger utredningen inte fram förslag i nu antydd riktning. Däremot förordar utred— ningen att redan befintliga samverkansformer utnytt— jas i ökad utsträckning.

Som ett led i strävandena att skapa bättre möjlig— heter för styrelsen för fond eller stiftelse att fullgöra sitt förvaltaransvar föreslår utredningen att placeringsföreskrifter jämkas så att hinder mot att placera i obligationer, andra skuldförbindelser som inte kräver någon särskild säkerhetsprövning samt andelar i aktiefond generellt undanröjs.

Som tidigare påpekats bör staten inte detaljreglera hur fond eller stiftelse, som inte är statligt för— valtad, skall placera sitt kapital. På grund av att — trots den riskfördelning som finns inbyggd i aktie— fondssystemet — viss risk är förenad med placering i andelar i aktiefond har utredningen funnit det motive— rat att begränsa den generella möjligheten att placera fond— och stiftelsetillgångar i sådana Värdepapper. Utredningen anser att en begränsning till högst två

tredjedelar av fondförmögenheten kan vara motiverad.

10.1.2 Penningfideikommiss

Med fideikommiss förstås i allmänhet ett förordnande, vilket föreskriver att viss egendom — vanligen en fastighet eller ett komplex av fastigheter men ibland kapital eller lösöre — för all framtid skall bevaras ominskad och följa en bestämd successionsordning. Innehavaren förvaltar egendomen och åtnjuter avkast— ningen därav. Det är regel vid penningfideikommiss att innehavaren inte själv sköter medelsförvaltning— en, utan denna är överlämnad till exempelvis banks notariatavdelning, eventuellt i samråd med innehava— ren och utsedda gode män (se fideikommissutredningens betänkande SOU 1959:40 s. 80). I allmänhet uppfattas fideikommisset inte som en juridisk person, utan var— je särskild fideikommissinnehavare anses ha en be— gränsad eller bunden äganderätt till egendomen. En— ligt doktrinen saknas för svensk rätts del material för avgörande av frågan var gränsen mellan rättsfigu— ren stiftelse och institutet fideikommiss går (se Hessler, Om stiftelser, s. 68).

Fideikommissinstitutet går tillbaka till 1600—talets mitt. Enskilda personer började då instifta fidei— kommiss för sina efterkommande, varvid förebilderna hämtades från utlandet. 1810 infördes förbud att in— stifta nya fideikommiss i fast egendom. Motsvarande förbud i fråga om lös egendom infördes först genom

balken — och lagen (1930:106) om vissa rättshandling— ar till förmån för ofödda, Vilka båda lagar trädde i kraft den 1 januari 1931. Genom lag (1963:583) om av- veckling av fideikommiss, vilken trädde i kraft den

1 januari 1963, påbörjades en successiv obligatorisk avveckling av fideikommissen. Avvecklingen skall ske under medverkan av en Särskild nämnd, fideikommiss— nämnden. Denna nämnd är, sedan permutationslagens ikraftträdande den 1 juli 1972, även beslutande in— stans i permutationsärenden som rör fideikommissför— ordnanden. I vissa fall skall dock sådana ärenden

överlämnas till regeringen för avgörande.

Enligt vad departementschefen uttalade i samband med tillkomsten av 1963 års lag (se NJA II 1963 s. 228) omfattar lagstiftningen om fideikommissförbud även stiftelseförordnanden eller förordnanden där en in— stitution eller inrättning insattes som formell ägare till egendom, om förmån ur den med förordnandet av— sedda egendomen under obegränsad tid skall utgå en— ligt mekaniskt verkande regler. En understödsfond, vars avkastning utdelas inom Viss släkt efter behovs— prövning, eller en stipendiefond till förmån för med- lemmar av viss släkt omfattas enligt departements— chefen dock inte av förbudet. Behovsprövningen förut—

sätter i dessa fall en av testator oberoende prövning.

Kungl. Maj:t har den 13 september 1968 efter hemstäl- lan från fideikommissariernas intresseorganisation meddelat generella regler för placering av fideikom— misskapital, som förvaltas av bank. Enligt sålunda meddelade placeringsföreskrifter skall kapitalet placeras i fullgoda räntebärande obligationer, i räntebärande lån mot fullgod inteckningssäkerhet eller i aktier noterade på Stockholms fondbörs A— lista. Placeringen skall ske efter samråd med fidei— kommissets innehavare och, om god man finns för kapi— talet, godkännande av denne. Kungl. Maj:ts tidigare meddelade tillstånd till placering av kapitalmedel i

sätta att gälla.

I betänkandet (SOU 1982:12) tatlig fondförvaltning m.m. har en redogörelse lämnats för fideikommiss,

som helt eller delvis är penningfideikommiss.

Enligt vad utredningen inhämtat från fideikommiss— nämndens kansli torde det penningfideikommisskapital som i och för sig kan bli föremål för alternativa placeringar uppgå till uppskattningsvis sammanlagt

ca 150 milj. kr. Enligt utredningens bedömning är medlens placering med hänsyn till dessas begränsade storlek inte av något större allmänt intresse. Över— väganden och förslag till placeringsregler beträffan— de kapitaltillgångar som här är i fråga kräver att

en närmare kartläggning sker av penningfideikommissens storlek och kapitalets nuvarande placering. En sådan kartläggning förutsätter ett mycket omfattande arbete med genomgång av ett betydande antal akter hos fidei— kommissnämnden samt att kontakt tas med nära nog samt— liga innehavare av penningfideikommiss. Begäran om ändrade placeringsregler har inte framförts. Utred— ningen har på grund av det anförda inte ansett sig böra lägga fram något förslag till ändrade place— ringsregler avseende nu aktuella medel.

10.2 Generell permutation i vissa andra fall

Utredningen har i det föregående föreslagit att sty— relse för fond eller stiftelse, som förvaltas av annat än statligt organ, får bestämma att fond— eller stif— telsekapitalet skall placeras i vissa obligationer, vissa skuldförbindelser eller fondandelar. Dessa möj— ligheter föreslås föreligga oberoende av vad som i fråga om placeringsskyldighet kan ha föreskrivits i

testamente, gåvobrev, stadgar, beslut etc.

Emellertid kan behov föreligga av ändrade möjligheter att förvalta den ifrågavarande fonden eller stiftel— sen utan att detta rör själva placeringsverksamheten. Förordnandet i ett testamente kan t.ex. innehålla föreskrifter om det praktiska handhavandet av fond— tillgångarna, redovisning, sammansättning av styrelse etc., vilket allt p.g.a. ändrade förhållanden (t.ex. ny lagstiftning) kan medföra svårigheter eller hinder när det gäller en rationell och effektiv förvaltning

av tillgångarna.

Utredningen har, efter ingående studium av den gäl— lande permutationslagstiftningen och rådande praxis, funnit att det är av stor betydelse för att förvalt— ningen av fond— eller stiftelsekapital skall fungera tillfredsställande att det förvaltande organet — i regel fondens eller stiftelsens styrelse — har till— räckliga befogenheter att utan omfattande byråkrati själv lösa sin förvaltningsuppgift. Befogenheterna bör avse rätten att självständigt få avgöra, när ändrade förhållanden medfört att förvaltningsföre— skrifter som meddelats för fonden eller stiftelsen inte längre kan iakttas eller blivit uppenbart onyt— tiga eller uppenbart stridande mot utfärdarens av— sikter. Kan styrelsen därför konstatera att sådana ändrade förhållanden inträffat, bör styrelsen ha be— fogenhet att tillämpa sådant förfarande som bäst kan anses överensstämma med utfärdarens avsikter. Utred— ningen föreslår att lagliga möjligheter tillskapas i detta syfte genom införande av en särskild, generellt

verkande bestämmelse.

De föreslagna utvidgade befogenheterna för styrelsen bör inte sträcka sig längre än till den del av för— valtningsverksamheten som behöver ändras p.g.a. änd— rade förhållanden. Vidare bör det inte förekomma att styrelsen självständigt beslutar om en ändrad tillämp— ning av själva ändamålsbestämmelsen eller beslutar om

Sådant beslut, som enligt nuvarande praxis i permuta— tionsärenden förekommer när fråga är om mindre fonder och stiftelser, innebär på sikt att fonden eller stiftelsen upphör med sin verksamhet. Beslutet måste därför anses vara av så ingripande karaktär att hän— synen till stiftaren kräver att frågan blir föremål för permutation i gängse ordning. Inte heller bör styrelsen, med undantag för vad som följer av 1 och 2 SS, bestämma annan placeringsinriktning än vad som angetts i föreskrifter eller stadgar för fonden eller stiftelsen. I de nu anförda fallen bör, liksom hit— tills, en ändring föregås av sedvanlig ansökan och prövning enligt permutationslagen (1972:205).

För att ändrad tillämpning av meddelade förvaltnings— föreskrifter i de av utredningen avsedda fallen skall dels kunna tjäna till ledning vid information om praxis och dels utgöra grund för påpekanden eller synpunkter från tillsynsmyndighetens sida kan övervä— gas om inte vederbörande förvaltande styrelse skall åläggas att till permutationsmyndigheten anmäla beslu— tade ändringar i berörda avseenden. Enligt utredning— ens bedömning torde ett stort antal av de fall som

här kan komma i fråga vara av förhållandevis enkel

och okomplicerad beskaffenhet. Redan av denna anled— ning torde en anmälningsplikt inte behövas. Härtill kommer att den helt övervägande delen av berörda fon— der och stiftelser inte står under statlig tillsyn. Möjligheterna att effektivt kontrollera att en anmäl— ningsplikt av det nu skisserade slaget skulle efter— levas torde få anses vara begränsade. Utredningen har mot denna bakgrund inte funnit tillräckliga skäl före— ligga att föreslå införande av sådan anmälningsplikt.

Utredningens förslag under avsnitt 10.1.1 och nu förevarande avsnitt tar endast sikte på fonder och stiftelser som förvaltas av annat än statligt organ. I och för sig torde förslaget väl lämpa sig även be— träffande statligt förvaltade fonder och stiftelser. Med hänsyn emellertid till att denna fråga har ett

direkt samband med administrationen av statligt för— valtat kapital, vilket spörsmål utredningen avser att behandla i sitt slutbetänkande, återkommer utredning—

en till den nyssnämnda frågan i det betänkandet. 10.3 Förbrukning av fond- eller stiftelsekapital

Utredningens kartläggning av den statliga fondadmi— nistrationen (se bilagan till SOU 1982:12) utvisar att förvaltningen är spridd på ett mycket stort antal statliga organ och att av totalt ca 3 200 donations— fonder drygt 800 har ett bokfört kapital, som under— stiger 20 000 kr. och har ett sammanlagt bokfört kapital om drygt 5 milj. kr. Utredningen vill i an— slutning härtill ånyo framhålla att utgångspunkten för fondens och stiftelsens verksamhet i regel är att förmögenheten lämnar så hög avkastning som möjligt. En effektiv placeringsverksamhet förutsätter därför

i allmänhet att den förvaltade förmögenheten är av viss storlek. Med en stor förmögenhet följer större möjligheter att planera placeringarna på både kort

och lång sikt.

Som ett led i strävandena att göra statligt reglerad fondförvaltning mera effektiv anser utredningen det motiverat att föreslå att regeringen generellt för— ordnar att fonder och stiftelser vars bokförda kapi— tal inte överstiger en viss minsta värdegräns får förbrukas för sitt ändamål. Det är i och för sig vanskligt att bestämma en sådan gräns, eftersom olika synpunkter härvid kan göra sig gällande. Undantagsvis kan även ett mindre kapital vara tillfredsställande placerat i värdepapper och ge utrymme för erforderlig avkastning eller värdetillväxt. I regel saknas dock, som tidigare framhållits, möjligheter att uppnå effek— tivitet i förvaltningen när det gäller ett litet kapi» tal, och en fortsatt medelsförvaltning framstår därför i dessa fall som föga meningsfull. Utredningen har

20 000 kr. eller mindre framstår som irrationell och att möjligheter snarast bör tillskapas att upphöra med statlig förvaltning av förmögenhetstillgångar som

uppgår till högst detta värde.

Utredningen föreslår att fonder och stiftelser, vars bokförda kapital inte överstiger den nämnda värde— gränsen, får förbrukas för sitt ändamål. Beloppsgrän— sen är densamma som den i 2 5 lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser, enligt vilken 20 000 kr. ut— gör gräns för anmälningsplikt och tillsyn. På sikt torde den nu föreslagna värdegränsen böra omprövas och sättas högre. Förslaget skapar förutsättningar för en förenklad förvaltning av fonder och stiftelser. Som tidigare påpekats finns det i allmänhet inte några närmare uppgifter om icke statligt förvaltade donationsmedel, varav endast en mindre del står under statlig tillsyn. Beträffande de statligt förvaltade donationsmedlen föreligger dock en fullständig kart— läggning samtidigt som förvaltningen av medlen måste

anses stå under en betryggande tillsyn.

Mot denna bakgrund är det i detta avsnitt presente— rade förslaget begränsat till fonder och stiftelser som förvaltas av statliga organ. Om fond eller stif— telse med angiven storlek inte längre kan fullfölja sitt ändamål, föreslår utredningen att fonden eller stiftelsen upplöses genom att förmögenheten överförs

till allmänna arvsfonden.

Genom att donationsmedel tillförs allmänna arvsfonden skulle donators intresse av att medlen används för allmännyttigt ändamål kunna tillgodoses. Utredningen vill i sammanhanget också erinra om att lagstiftaren

i andra fall sett allmänna arvsfonden som en uppsam— lingsfond för medel som inte längre kan användas för sitt ändamål. Sålunda skall vid likvidation av bank— aktiebolag medel i vissa fall tillföras allmänna arvs—

[1955z183]). Liknande bestämmelser finns i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden röran— de dödsbo, aktiebolagslagen (1975z1385) och försäk— ringsrörelselagen (1982:713).

10.4 Avslutande synpunkter

En viktig uppgift för samhället är att se till att medel som under särskilda betingelser upplåtits för att i form av fond eller stiftelse främja vissa ända— mål förvaltas på betryggande sätt. Detta gäller sär— skilt, om fonden eller stiftelsen skall främja all— männyttiga ändamål. En förutsättning för att samhäl— lets kontroll av fonderna och stiftelserna skall bli effektiv är givetvis att vederbörande myndigheter får

kännedom om vilka fonder och stiftelser som finns.

Från denna synpunkt är det nuvarande systemet för tillsyn av fonder och stiftelser otillfredsställande, eftersom det innebär att endast en del av fonderna

och stiftelserna är skyldiga att anmäla sin existens hos offentlig myndighet. Det finns sålunda inga samla— de offentliga uppgifter om förekommande fonder och stiftelser, deras ändamål, stadgar och styrelseleda- möter. Med den ökade användning som stiftelseinstitu— tet fått inom skilda områden ser utredningen detta

som en allvarlig brist.

Samhällets kontroll av och tillsyn över fonder och stiftelser är som framgår av vad tidigare anförts uppdelad på länsstyrelse enligt TL och tryggande— lagen, å ena sidan, och skattemyndigheterna (däri- bland länsstyrelsens kontroll av fondens och stiftel—

sens räkenskaper) å andra sidan.

Enligt utredningens mening kan betydande effektivi— tetsvinster åstadkommas genom en mindre splittrad kontrollfunktion. En lösning skulle därvid vara att

led i skattemyndigheternas arbete med fonder och stiftelser. Härigenom undviks administrativt dubbel— arbete i största möjliga utsträckning. En rationali— sering i antydd riktning skulle kunna genomföras i huvudsak inom ramen för nuvarande lagstiftning om tillsyn och skattekontroll. Fonders och stiftelsers uppgiftsskyldighet enligt 14 S tillsynslagen och 33 S taxeringslagen skulle kunna ske med användande av ett och samma formulär, vilket dock nödvändiggör smärre

ändringar i tillämpningskungörelsen till TL.

Med hänsyn till utredningsuppdragets utformning läg— ger utredningen inte fram förslag till ändrade reg— ler om samhällets kontroll av och tillsyn över fonder och stiftelser som inte är statligt förvaltade. Ut— redningen vill ändock framhålla vikten av att en rationalisering av angiven karaktär beaktas så att

dubbelarbete i största möjliga utsträckning undviks.

Utredningen vill understryka betydelsen av att sty— relsen för resp. fond eller stiftelse samt de organ som har hand om tillsyn, däribland revision, med upp— märksamhet följer den enskilda fondens eller stiftel— sens förutsättningar att sköta verksamheten ratio— nellt och effektivt och att, om en översyn av verk— samheten ger anledning till det, de av utredningen i det föregående anförda synpunkterna beträffande per—

mutation m.m. övervägs.

Slutligen Vill utredningen framhålla att ett genom— förande av dess förslag inte kommer att innebära ökade offentliga utgifter eller minskade statsin— komster men däremot skulle leda till ökad effekti—

visering inom den offentliga sektorn.

Lag om generell permutation av förvaltningsföreskrif—

ter för donationsmedel som förvaltas av annat än stat—

ligt organ

Författningen har utarbetats efter förebild bl.a. i de generella permutationsbeslut som Kungl. Maj:t meddelat den 15 november 1968 resp. den 14 mars 1969 ang. dispositionen av donationsfonder i samband med avvecklingen av vissa skolformer. Eftersom hittills— varande regler om permutation fastställts i lags form, talar övervägande skäl för att också generella föreskrifter om permutation meddelas i form av lag. Den föreslagna lagen föranleder inte någon ändring i permutationslagen (PL), som enbart avser permutation efter ansökan. Lagen äger tillämpning på sådana fonder och stiftelser som inte skall redovisas i de statliga räkenskaperna. Med fond avses egendomsbild— ning av stiftelsekaraktär, dvs. medel som varaktigt

avsatts för visst ändamål.

Paragrafen har utformats som en bestämmelse av ge— nerell karaktär, innebärande möjlighet för förval— tare av fond- eller stiftelsekapital att placera kapitalet på sätt följer av 2 5 utan hinder av de föreskrifter angående placeringen som kan finnas meddelade i donationsurkund, stadgar, stiftelse—

handling eller dylikt. Givetvis innebär den före—

slagna regeln inte någon skyldighet att avvika från meddelade föreskrifter, men den kan underlätta en rationell och effektiv förvaltning av det kapital som är i fråga utan att ett omständligt permuta— tionsförfarande behöver tillgripas.

2 5

Utan hinder av vad för varje donation kan finnas föreskrivet i testamente etc. får enligt den före— slagna paragrafen fonds eller stiftelses tillgångar placeras i sådana värdepapper och lån, som tillgodo— ser kraven på säkerhet i placeringarna. Här avses

i första hand obligationer och andra skuldförbindel— ser som utfärdats eller garanterats av staten, svensk kommun eller därmed jämförlig svensk samfällighet (1.) samt av kreditinstitut som närmare anges i 2. i paragrafen. Vidare anses som säkra placeringar obligationer som utfärdats eller garanterats av svenska banker (inklusive föreningsbanker) (3.) eller som utfärdats av svenskt näringsföretag (4.) samt fordran hos riksbanken eller riksgäldskontoret eller fordran som svensk bank, postgirot eller för— säkringsbolag svarar för (S.).

Förbindelser som kan vara aktuella är bl.a. s.k. kapitalmarknadsreverser. Dessa placeringar kräver inte någon särskild säkerhetsprövning. Däremot bör placeringar i skuldförbindelser utfärdade av t.ex. finansbolag inte förekomma, även om finansbolag står under tillsyn, eftersom dessa bolag inte tillerkänts full fondgill status.

Som närmare utvecklats i avsnittet Allmänna synpunkter på placeringsmodeller kan aktiefondslagen (1974:931) närmast karaktäriseras som ett slags skyddslagstift— ning för kapitalplacerare med en begränsad place— ringsvolym. Andelar i aktiefond representerar redan

i sig en riskspridning. Samtidigt erbjuder placering i andelar i aktiefond bl.a. för fonder och stiftelser med begränsade tillgångar professionell kapitalför— valtning. Genom kravet i aktiefondslagen att den

mot fondandelarna svarande fondförmögenheten skall vara placerad i minst ett visst antal företags olika aktier har säkerhetsintresset tillgodosetts i bety— dande omfattning. Mot bakgrund härav föreslår utred— ningen att placering i fondandelar generellt bör tillåtas. Eftersom det emellertid med visst fog kan hävdas att sådan placering trots allt kan sägas inne— bära en viss risk, anser utredningen dock att möjlig— heten att placera i andelar i aktiefond bör begrän— sas till högst två tredjedelar av fondens eller stiftelsens värde.

De i det föregående föreslagna möjligheterna till jämkning av donationsbestämmelser torde få anses tillgodose donators eller testators önskemål om säkra placeringar. Däremot är placeringar i aktier generellt sett förenade med sådana risker att kravet på riskspridning endast torde kunna tillgodoses, om placeringsvolymen har en betydande omfattning. Redan av detta skäl anser utredningen att ett generellt undanröjande av placeringsföreskrifter som hindrar placering i aktier inte bör komma i fråga. Inte heller har placering i fast egendom eller reverslån mot säkerhet av fast egendom medtagits, eftersom så— dan placering i regel kräver att personer med spe- cialistkompetens knyts till kapitalförvaltningen.

3 5

Enligt paragrafen kan jämkning ske av viss förvalt— ningsföreskrift, om denna på grund av ändrade för— hållanden inte längre kan iakttas eller om bestämmel— sen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stri— dande mot utfärdarens avsikter. Med jämkning avses

valtningsföreskrift som meddelats av donator eller att, utan att någon formell ändring sker av före— skriften, tillämpa denna på annat sätt än som följer av ordalydelsen, allt under förutsättning att det tillämpade förfarandet kan anses överensstämma med utfärdarens avsikter.

Som tidigare påpekats kan jämkning ske av sådan för— valtningsföreskrift som inte avser ändamålsbestäm— ning, förbrukning av kapital eller placeringsverk— samhet (jämför dock jämkningsmöjligheterna enligt 1 och 2 SS). Förvaltaren får i dessa fall avvika från förvaltningsföreskrift som meddelats i testa— mente, gåvobrev etc. (se 1 S) och i stället tillämpa förfarande som bäst kan anses överensstämma med ut— färdarens avsikter.

Förutsättningarna för jämkning är, med ett undantag desamma som de som upptas i PL. Undantaget avser den i PL upptagna lokutionen "annat särskilt skäl" som, enligt uttalanden under förarbetena till PL, enbart avser ändring av ändamålsbestämning.

Med ändamålsbestämning avser utredningen enbart före— skrifter som bestämmer arten av det ändamål som ut— färdaren bestämt i sitt förordnande. Med förbrukning av kapital menas ianspråktagande även av det kapital på vilket avkastningen grundas. Detta innebär på kort — eller lång sikt att fond — eller stiftelse— förmögenheten kan komma att upplösas.

De fall som åsyftas enligt förevarande bestämmelse är sådana där testamentet, gåvobrevet etc. inne— håller föreskrifter om det praktiska handhavandet

av fondtillgångarna, redovisning, sammansättning av styrelse m.m., vilket allt p.g.a. ändrade förhållan— den (t.ex. ny lagstiftning) kan medföra svårigheter eller hinder när det gäller en effektiv eller ratio— nell förvaltning av tillgångarna.

Föreligger fall som nu sagts bör förvaltaren ges möjlighet att utan föregående permutationsförfarande själv besluta att, med avvikelse från de ursprungli— gen meddelade förvaltningsföreskrifterna, tillämpa sådant ändrat förfarande i fråga om förvaltningen som bäst kan anses överensstämma med donators före— skrifter. Den föreslagna paragrafen avser att möj— liggöra ett Sådant tillämpningsförfarande. Under avsnitt 10.2 har frågan ytterligare kommente—

rats.

Den i paragrafen föreslagna bestämmelsen innebär sålunda inte rätt för förvaltaren att ändra ända— målsbestämningen för fonden eller stiftelsen i fråga. Ibland kan dock gränsfall uppkomma av Sådan art att sedvanligt permutationsförfarande bör tillgripas.

Lag om upplösande av vissa statligt förvaltade

donationsfonder

Inte heller denna lag föranleder någon ändring i permutationslagen, som enbart avser permutation efter ansökan. Förslaget innebär att, utan hinder

av vad för varje donation från enskild kan finnas föreskrivet i testamente etc., statligt förvaltad donationsfond, vars bokförda värde inte överstiger 20 000 kr., får förbrukas för sitt ändamål. Med donationsfond avses egendomsbildning av stiftelse— karaktär, dvs. medel som varaktigt avsatts för visst ändamål. Lagen omfattar sådana donationsfonder som

skall redovisas i de statliga räkenskaperna.

Den föreslagna bestämmelsen innebär ingen skyldighet för förvaltare av här avsedd egendomsbildning att medverka till att dessa mindre fonders kapital för— brukas för sitt ändamål, även om rationella skäl talar för en sådan lösning. Anledning saknas därför att i lagtexten särskilt ange att förvaltaren av pietetsskäl eller liknande orsak kan avstå från att

Om fond eller stiftelse, vars bokförda värde inte överstiger 20 000 kr., ej längre kan fullgöra sitt ändamål, skall fonden upplösas genom att kapitalet överförs till allmänna arvsfonden. Utredningen har i

sina allmänna överväganden under avsnitt 10.3 närmare utvecklat motiven härför.

Lag om ändring i lagen om allmänna arvsfonden

%

Utredningens förslag om lag om upplösande av vissa statligt förvaltade donationsfonder förutsätter

ändring i lagen om allmänna arvsfonden.

SOU 1984:60

Bilaga I

ETT URVAL AV FONDER OCH STIFTELSER MED SÄRSKILDA, AV STATEN FASTSTÄLLDA PLACERINGSREGLER.

SOU 1984:60 Bilaga 1 125 Fonder och stiftelser som har av regeringen fastställda placeringsregler

& Danviks hospital ........ ...............................129 Fabrikspotatisodlingens konjunkturutjämningsfond. ...... 130 Humanistiska fonden ....... .............................13O Kungl. och Hvidtfeldska stipendieinrättningen..........132 Konjunkturutjämningsfonden för mejeriprodukter ........ .133 Kötthandelns konjunkturutjämningsfond............. ..... 134 Ester Lindahls stipendiefond ..... .... ....... . ..... .....134 Nobelstiftelsen........................................135 Norrbacka—Eugeniastiftelsen............................137 Norrlandsfonden........................................138 Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond.............140 Rosenbäckstiftelsen....................................141 Samfundet de Nio.......................... ..... ........142 Spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond.............142 Stiftelsen för bistånd åt vanföra i Skåne ..... .........143 Stiftelsen övralid........... ...... ....................143 Sällskapet Pro Patria................... ..... ..........144 Svenska Fisk konjunkturutjämningsfond..................145 Ägghandelns konjunkturutjämningsfond...................146 Änggårdsstiftelsen............... ...... ................146

Fonder och stiftelser som har av länsstyrelse fastställda

placeringsregler

Sid.

Ahréns stiftelse ........ .............. ..... ............147 Alfta församlings barnhemsfond.... ...... . ..... .........147 1878 års stiftelse ...... . ..... . .......... ......... ..... 148 Dahlgrens stiftelse....................................149 Dicksons stiftelse....... ........ ......................150 Fredgas minne..........................................151 Hammars donationsfond... ....... ........................151 Lennings stipendiestiftelse............................152 LO—distriktets i Stockholms län Hjälpverksamhets—

stiftelse..............................................153 Lundellska fondstiftelsen..............................154 Månssons från Edänge donationsfond.....................155 Nymbergs stiftelse.....................................155 Ovansjöfonden.................. ..... ... ..... ...........155 Stiftelsen Apelvikens sjukhus..........................156 Stiftelsen Arbrå Jordägarefond.........................157 Stiftelsen de C:s minnesfond............. ..... .........158 Stiftelsen C 0 Rydbergs donationsfond..................158 Stiftelsen Siamon......................................159 Sundbergska stiftelsen.................................160

Syskonens Ohléns ——— fond..............................162

Danviks hospital

Stiftelsen Danviks hospital har till ändamål att vårda sådana ofärdiga, åldriga, bräckliga eller värnlösa personer som, även om de kan bidra till eller helt bekosta sitt uppehälle, ändå är oförmögna att tillfredsställande vårda sig själva. Stiftelsen är avsedd företrädesvis för personer som tillhör Stockholms stad (se 1 5 i instruktionen för direktionen över

stiftelsen).

Stiftelsen står under vård och inseende av landshövdingen i Stockholms län samt förvaltas närmast av en direktion, i vilken landshövdingen eller, vid förfall för denne, länsöverdirektören är ordförande. Direktionens övriga sju ledamöter förordnas av socialstyrelsen (se 2 5 i

instruktionen).

Stiftelsens medel skall, i den mån de inte erfordras för bestridande av löpande utgifter, placeras så att de ger avkastning genom utlåning mot inteckning i fast egendom eller tomträtt i stad inom högst tre fjärdedelar av taxeringsvärdet eller mot hypotek av obligationer eller andra skuldförbindelser, utgivna av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank, Stockholms stad eller andra kommuner i riket, eller ock andra därmed jämförliga räntebärande obligationer. Direktionen får därjämte för stiftelsens räkning inköpa obligationer av ovan nämnda slag, aktier i sådana svenska industriföretag, som befinns lämpliga för placering av stiftelsen medel, preferensaktier, utgivna av svenska banker, samt fast egendom. För inköp av aktier får användas högst hälften av det belopp, vartill stiftelsens tillgångar uppgår. Vid beräkning av nämnda belopp skall taxeringsvärdet med avdrag för intecknad gäld anses utgöra värdet av stiftelsens fasta egendom. Värdet av obligationer

och aktier som innehas av stiftelsen skall anses motsvara

gällande kurs enligt notering på Stockholms fondbörs vid

senaste årsskifte (se 8 å i instruktionen). Fabrikspotatisodlingens konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de

medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Stärkelse— och Bränneriintressenter, ekonomisk förening, tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestäms i sådant avtal (l 5 i stadgar för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till förening såsom rörelsemedel för föreningens eget behov och för vidare utlåning till Sveriges Stärkelseproducenters Förening u.p.a. och Sveriges Bränneriidkareförening u.p.a. för finansiering av sistnämnda båda föreningars övertagande av årets produktion vid stärkelsefabrikerna respektive brännerierna. I övrigt skall medlen vara placerade hos Sveriges Kreditbank — numera PK—banken — i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna eller jordbruksnämnden lämnar medgivande till annan placering (se

6 å i stadgarna). Humanistiska fonden

Humanistiska fonden är bildad av lotterimedel, som Kungl. Maj:t i sådant syfte tilldelat Vitterhets—, historie— och antikvitetsakademien, och står under akademiens förvaltning. Fondens avkastning skall, sedan avdrag skett för förvaltningskostnader och dylikt samt avsättningar gjorts till behövliga regleringskonton, av akademien användas till befrämjande av dess verksamhet i enlighet med de för akademien gällande stadgarna (se 1 5 i reglementet för

fonden).

Fondkapitalets förvaltning, som skall vara helt skild från akademiens övriga fondförvaltningar, ombesörjs av tre ekonomidelegerade, av vilka en utses av kammarkollegiet och två av akademien (se 2 å i reglementet).

l) Ekonomidelegerade äger inköpa obligationer

a) som utfärdats eller garanterats av svenska staten eller svensk kommun;

b) som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller Svenska skeppshypotekskassan;

c) som utfärdats av svenskt kreditaktiebolag; samt

d) som utfärdats av allmänna eller enskilda svenska inrättningar eller bolag, därest för obligationerna är ställd fullt betryggande säkerhet i form av inteckning i fastighet eller tomträtt.

2) Ekonomidelegerade äger mot ränta och på de villkor i övrigt, som prövas lämpliga utlämna lån

a) till svensk kommun eller mot borgen av sådan kommun;

b) mot säkerhet av inteckning i sådan fast egendom eller tomträtt inom riket, som med hänsyn till beskaffenhet, läge, brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet dock inte till högre belopp än att inteckningen ligger inom sjuttiofem procent av taxeringsvärdet eller det värde vartill fastigheten blivit av ekonomidelegerade uppskattat efter sakkunnig värdering;

c) mot säkerhet av sådana obligationer, som enligt 1. må förvärvas för fondens räkning;

d) mot garanti av svensk bank. 3) Ekonomidelegerade äger inköpa sådan fastighet som med hänsyn till beskaffenhet, läge och avkastning kan anses innebära betryggande placering. 4) Ekonomidelegerade må förvärva aktier och förslagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs och som befinnes vara

lämpliga för anbringande av fondens medel. För sådant förvärv

må dock ej användas mer än sammanlagt högst sextio procent av fondens kapital enligt senast fastställda bokslut.

För beslut om inköp enligt 3 och 4 erfordras att samtliga ekonomidelegerade är ense om beslutet.

5) Ekonomidelegerade äger placera medel på räkning i svensk bank.

Fondens värdepapper och övriga säkerhetshandlingar skall lämnas i förvar hos riksbankens avdelning för öppna deposita. Bankens bevis härom skall förvaras i fondens kassaskåp. Fondens kapital får ej tagas i anspråk utan regeringens tillstånd. Inflytande avkastning av fondkapitalet skall insättas på särskild bankräkning (se 4 S i reglementet).

Kungl. och Hvidtfeldska stipendieinrättningen

Stipendieinrättningen grundar sig dels på Margareta Hvidtfeldts den 22 januari 1664 upprättade testamente, dels på Konung Karl XI:s enligt kungl. breven den 25 oktober och den 26 november 1694 gjorda donation. Stiftelsen har till ändamål att på sätt i instruktionen närmare omförmäles, dels bereda stipendier åt lärjungarna i gymnasierna vid de allmänna läroverken inom Göteborgs och Bohus län ävensom åt studerande vid universitet och högskolor inom riket samt vid

Chalmers tekniska institut, och dels lämna understöd för vetenskaplig och pedagogisk verksamhet (se 1 6 i stiftelsens

instruktion).

Stiftelsen förträdes av en styrelse, bestående av fem

kuratorer, nämligen landshövdingen i Göteborgs och Bohus län såsom ordförande, biskopen i Göteborgs stift och borgmästaren i Göteborg samt två av Kungl. Maj:t förordnade personer. Stipendieinrättningens kontanta tillgångar skall, i den mån de icke erfordras till bestridande av förestående utgifter, göras fruktbärande genom placering i svenska statens eller

Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer, med rätt dock

för kuratorerna, att, där de allo är därom ense, i stället inköpa andra svenska obligationer, som allmänt anses vara av fullgod beskaffenhet, eller ock utlämna lån vare sig till svenska kommuner eller municipalsamhällen, därest Kungl. Maj:ts tillstånd till ifrågavarande lån erhållits, eller mot hypotek av sådana obligationer, som förut nämnts, eller mot sådan inteckning i fastighet här i landet, som prövas innebära fullgod säkerhet. Kuratorerna må även, där de alla är därom ense, besluta om inköp av fast egendom, vare sig skogsfastighet på landet eller hyresfastighet i stad, som med hänsyn till beskaffenhet, läge och hyres— eller arrendeavkastning kan anses innebära betryggande placering. Dock må för sådana inköp användas högst belopp, sammanlagt motsvarande en femtedel av inrättningens eget kapital. Om och i den mån särskilda förvaltningsföreskrifter erfordras i anledning av dylikt köp, meddelas sådana av Kungl. Maj:t efter förslag av kuratorerna, vilka om verkställt köp skall göra anmälan hos Kungl. Maj:t. Härutöver må kuratorerna, där de allo är därom ense, för belopp, likaledes motsvarande sammanlagt högst en fjärdedel av inrättningens eget kapital, inköpa aktier i sådana svenska industriföretag, som med avseende på naturatillgångar och övriga ekonomiska förhållanden befinnas lämpliga för anbringande av stipendieinrättningens medel, ävensom i sådana svenska företag i övrigt, vilkas tillgångar till övervägande del består av aktier i industriella företag av angivna slag eller av fastigheter, som ovan sägs, aktier utgivna av svenska banker, samt förlagsbevis, utgivna av svenska banker, eller av sådana industriella företag, som ovan sägs (se 27 5 i

instruktionen).

Konjunkturutjämningsfonden för mejeriprodukter

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de

medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd

och Föreningen för mejeriprodukter ekonomisk förening tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestäms i

sådant avtal (se 1 S i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men skall i övrigt, i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna,

vara placerade hos bankinrättning. Sådan placering skall.

såvitt avser valet av bankinrättning, godkännas av

jordbruksnämnden (se 6 å i stadgarna för stiftelsen).

Kötthandelns konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Svensk kötthandel, förening u.p.a. tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestämmes i sådant avtal

(se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men skall i övrigt, i den mån de icke erfordras

för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna,

vara placerade hos bankinrättning. Sådan placering skall.

såvitt avser valet av bankinrättning, godkännas av

jordbruksnämnden (se 6 6 i stadgarna). Ester Lindahls stipendiefond

Denna fond, som instiftats genom ett av fröken Ester Lindahl den 5 juli 1920 upprättat testamente och vars kapital vid överlämnandet till akademien för de fria konsterna var placerat i värdepapper till ett i bouppteckningen efter donatrix upptaget belopp av 450 545 kronor 81 öre, skall av

nämnda akademi förvaltas genom dess förvaltningsnämnd samt ämbets— och tjänstemän enligt föreskrifterna i de för akademien gällande stadgarna samt enligt ovan nämnda testamente meddelade bestämmelser och i övrigt enligt detta reglemente. Fonden skall i akademiens räkenskaper särskilt bokföras under namn av "Ester Lindahls stipendiefon" (se 5 1

i reglemente för fonden).

Fondens tillgångar skall göras räntebärande genom placering i följande slag av värdehandlingar, nämligen

l) obligationer, som utfärdats eller garanteras av staten;

2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges Stadshypotekskassas obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars reglemente blivit av Konungen fastställt; 4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens tillstånd; 5) skuldförbindelser, för vilka säkerhet lämnats genom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde; 6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade värdehandlingar, som till art och till den säkerhet, de erbjuder, kan anses jämförliga med någon av de under 1) — 5) nämnda (se 2 5 i reglementet för fonden). De från fonden utgående stipendierna skall årligen efter ansökan utdelas "till unga konstnärer såsom resestipendier. vilka av en och samma innehavare kunna behållas under högst

tre år" (se 10 å i reglementet för fonden).

Nobelstiftelsen

Stiftelsens tillgångar skall, i den mån de icke erfordras för anskaffande av lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal eller eljest är till förestående utgifter behövliga, placeras på sätt i 10 5 (i reglementet för

Nobelstiftelsens styrelse) sägs. Tillfälligt kassaöverskott må förräntas genom än det sätts in i

penninganstalt, som står under offentlig kontroll och åtnjuter allmänt förtroende. Vid placering av stiftelsens tillgångar skall lämplig riskfördelning iakttagas (se 9 5 i

reglementet).

Styrelsen äger inköpa obligationer, utfärdade av a) svenska eller norska staten,

b) svenska eller norska hypoteksbanken,

c) svenska eller norska kommuner,

d) allmänna eller enskilda svenska eller norska inrättningar

eller bolag, därest för obligationerna är ställd fullt

betryggande säkerhet av inteckning i lands— eller stadsfastigheter, tomträtt eller järnväg (se 10 6 1. mom. i

reglementet).

Styrelsen äger ock inköpa andra statspapper eller obligationer, som allmänt anses vara av fullgod beskaffenhet (se 10 å i reglementet).

Styrelsen äger att mot den ränta och på de villkor i övrigt, styrelsen prövar lämpliga, utlämna lån

a) till kommun eller mot borgen av kommun,

b) mot hypotek av obligationer av de slag, som i 10 5 1- mom. omförmäls,

c) mot sådan inteckning i fast egendom inom Sverige eller Norge, som med hänsyn till fastighetens beskaffenhet, läge, brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet, samt mot inteckning i tomträtt till fast egendom av angivet slag,

d) mot garanti av svensk bank eller mot borgen av svenska aktiebolag, vars aktier må av stiftelsen förvärvas, eller —

inom ramen för det belopp som anges i 10 5 4. mom. första

stycket — mot säkerhet av aktier i aktiebolag, som nyss

nämnts.

Styrelsen äger inköpa sådan fast egendom, som med hänsyn till beskaffenhet, läge och avkastning kan anses innebära betryggande placering (se 10 $ 3. mom. i reglementet).

Styrelsen äger intill ett belopp motsvarande högst sextio procent av stiftelsens eget kapital (tillgångar med avdrag av främmande skulder) enligt senast fastställda bokslut,

förvärva a) vid Stockholms fondbörs eller vid utländsk börs inregistrerade aktier eller aktier upptagna på lista som utges av sammanslutning av svenska fondkommissionärer, allt i den mån företaget i fråga befinnes lämpligt för anbringande

av stiftelsens medel. b) förlagsbevis inregistrerade vid Stockholms fondbörs och

utgivna av företag, till vilket utlåning av stiftelsens medel lämpligen kan ske (se 10 S 4. mom. i reglementet).

För inköp av utländska aktier må dock användas ett belopp motsvarande högst tjugofem procent av stiftelsens eget kapital (se 10 5 i reglementet).

För beslut i placeringsfrågor erfordras att samtliga i beslutet deltagande styrelseledamöterna, till antalet minst fyra, bland dem minst en i ekonomiska frågor särskilt förfaren ledamot, är om beslutet ense. Vad nu sagts skall dock icke gälla placeringar av mindre vikt eller rutinmässig karaktär (se 11 å i reglementet). Norrbacka — Eugeniastiftelsen

Stiftelsen — som bildats genom sammanläggning av Norrbackastiftelsen och Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse —

har till ändamål att underlätta rörelsehindrades situation genom att lämna understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bl.a. boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreationsresor samt främja forskning och utvecklingsarbete. Medel som härrör från egendom som tillhört Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse skall vid tillgodoseende av angivna ändamål i första hand användas för verksamhet som avser rörelsehindrade barn och före detta

elever vid Eugeniahemmet (se 1 5 stadgarna för stiftelsen).

Medel som inte behövs för löpande utgifter skall innestå på räntebärande bankräkning eller placeras i värdehandlingar. Med värdehandlingar avses

a) fullgoda inhemska obligationer,

b) andra skuldförbindelser, för vilka staten, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som löftesman eller garant, för vilka säkerheten utgöres av obligationer som anges under a) eller av inteckning av jordbruks—, affärs— eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomrätten eller mot borgen av svenska bankaktiebolag,

c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, postbanken — numera PK— banken — eller centralkassa för jordbrukskredit,

d) aktier eller förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs. För inköp av aktier får användas högst 60 procent av behållningen enligt senast fastställd balansräkning (se 7 5 i stadgarna).

Norrlandsfonden

Stiftelsen Norrlandsfonden bildades år 1961 (prop. l961:77, SU 1961:89, rskr l961:133). Motivet var att använda en del av

avkastningen från en av våra rikaste naturatillgångar, de lappländska malmfyndigheterna, för att bygga upp nya ekonomiska värden. Behovet av finansieringsstöd i Norrland vid sidan av redan existerande former bedömdes vara sådant att ett speciellt riskttagande var samhällsekonomiskt motiverat. Detta borde komma till klart uttryck genom att en viss del av malmvinstmedlen avsattes till en särskild fond, Norrlandsfonden, för industriellt forsknings— och utvecklingssamarbete samt främjande av företagsverksamhet. Norrlandsfondens verksamhet regleras av dess stadgar, som

fastställs av regeringen.

Norrlandsfonden har till ändamål att i enlighet med de riktlinjer som riksdagen godkänt (prop. 1975/76:200, NU l976/77:7, rskr 1976/77:50) främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län. Härvid skall inlandskommunerna ägnas särskild uppmärksamhet. Stiftelsen skall särskilt verka för utveckling och differentiering av den norrländska förtagsamheten genom att, med beaktande av den regionalpolitiska planeringen, stödja etablering och utbyggnad av dels manufaktureringsindustrin grundad på norrländska råvaror, dels sådan industriell produktions— och serviceverksamhet i övrigt, som är stödberättigad enligt normerna för det statliga lokaliseringsstödet, ta initiativ till att stödja utredningar och inventeringar som bedöms vara av betydelse för det norrländska näringslivet, samt främja samordning av regional industriell service i Norrland. Vidare skall stiftelsen ta initiativ till och stödja sådant forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till att vidareförädla råvarutillgångar eller eljest är av betydelse för det norrländska näringslivet (se 2 5 i stadgarna för

fonden).

Stöd till etablering och utbyggnad lämnas i form av

medellångt eller långfristigt lån. Kortfristiga lån kan dock

i undantagsfall lämnas för att möjliggöra en nödvändig ökning av omsättningstillgångarna i samband med väsentlig expansion eller större beställning, om andra kreditmöjligheter icke föreligger. Lån får under en tid av högst tio år vara ränte— och amorteringsfritt. Återbetalning skall vara fullgjord inom tjugo år räknat från dagen för lånets utbetalning, om icke

särskilda skäl föreligger för utsträckning av amorteringstiden. Låneverksamheten skall bedrivas i samverkan med övriga organ som handhar statligt kreditstöd på detta område. Stöd till annan verksamhet enligt 2 5 i stadgarna kan

lämnas i form av lån, som får vara förenat med villkorlig

återbetalningsskyldighet, bidrag eller förlustgaranti.

För beviljade lån skall i allmänhet gälla samma räntesats som

tillämpas för industrigarantilån med rörlig räntefot enligt kungörelsen (l962:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd,

hantverk och småindustri (se 3 5 i stadgarna).

Stiftelsens medel skall, i den mån de icke tagits i anspråk enligt 3 5 eller behövs för bestridande av löpande utgifter, vara placerade på räntebärande räkning i Sveriges Riksbank,

Post— och Kreditbanken eller, när särskild anledning

föreligger, annan bank (se 16 å i stadgarna). Oljeväxtodlingens konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Sveriges Oljeväxtodlares centralförening u.p.a., samt Sveriges oljeväxtintressenter, förening u.p.a., tillföras stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestämmes i sådant

avtal (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till Sveriges oljeväxtintressenter, förening u.p.a., såsom rörelsemedel men skall i övrigt vara placerade hos Sveriges Kreditbank — numera PK-banken —, i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna eller jordbruksnämnden lämnar medgivande till annan placering (se

6 5 i stadgarna).

Rosenbäckstiftelsen

Stiftelsens ändamål är att underlätta rörelsehindrades situation genom att lämna ekonomiskt understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bl.a. boendeförhållanden, arbetsmöjligheter och rekreation samt främja forskning och utvecklingsarbete (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Medel, som inte behövs för löpande utgifter, skall innestå på räntebärande bankräkning eller placeras i värdehandlingar. Med värdehandlingar avses

a) fullgoda inhemska obligationer,

b) andra skuldförbindelser, för vilka staten, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som löftesman eller garant, för vilka säkerheten utgöres av obligationer som anges under a) eller av panträtt i jordbruks—, affärs— eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten eller mot borgen av svenskt bankaktiebolag,

c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, postbanken — numera PK— banken — eller centralkassa för jordbrukskredit,

d) aktier eller förslagsvis, som är noterade på Stockholms fondbörs. För inköp av aktier får användas högst 60 procent

av behållningen enligt senast fastställd balansräkning (se

5 5 i stadgarna). Samfundet de Nio

Samfundets ändamål och uppgift är förnämligast att främja den

svenska skönlitteraturen genom prisbelöning av från trycket

utgivna skönlitterära alster samt — därest samfundet bedömer

detta vara ekonomiskt möjligt — genom utgivandet av en

tidskrift (se 1 5 i stiftelsens stadgar).

Samfundets tillgångar må ej utan tillstånd av överståthållarämbetet — numera länsstyrelsen i Stockholms län

— anbringas annorlunda än hos bank eller i sådana tillgångar,

i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigas medel (se 21 å i stiftelsens stadgar). Spannmålshandelns konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Svensk Spannmålshandels ekonomisk förening, tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestämmes i sådant

avtal (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men skall i övrigt i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna, vara placerade hos Sveriges Kreditbank — numera PK—banken — (se 6 5 i stadgar för stiftelsen).

Stiftelsen för bistånd åt vanföra i Skåne

Stiftelsens ändamål är att huvudsakligen främja vård, fostran och utbildning av rörelsehindrade barn och ungdomar i Skåne, vård av behövande rörelsehindrade personer i övrigt, likaså i Skåne, ävensom forskning och utvecklingsarbete beträffande

hjälp och hjälpmedel åt rörelsehindrade (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Medel, som inte behövs för löpande utgifter, skall placeras

enligt de bestämmelser som tillämpas för omyndigs medel (se

6 5 i stadgarna för stiftelsen). Stiftelsen övralid

Stiftelsen har tillkommit med anledning av testamentariska förordnanden den 21 oktober och den 7 november 1937 av en av de aderton i svenska akademien, filosofie doktorn Verner von Heidenstam. Stiftelsen benämns Stiftelsen övralid och har

till ändamål dels att bereda understöd och fri sjukvård åt

behövande personer inom Västra Ny (Nykyrka) kommun samt att till denna kommun överlämna medel till sådana kulturella och sociala behov, som kommunen eljest icke är i stånd tillgodose, varvid dock skall tillses, att skattelindring

icke därigenom bereds kommunen, dels att till svenska

författare och till svenska forskare inom de vetenskaper, som

särskilt intresserat testator, utdela understöd och belöningar, dels ock att i oförändrat och väl underhållet skick bedriva egendomen övralid (se 1 5 i stadgarna för

stiftelsen).

Vid placering av stiftelsens medel skall lända till efterrättelse bestämmelserna i förordningen den 21 november 1924 (nr 474) med särskilda bestämmelser om anbringande av

omyndigs medel eller den författning, med vilken nämnda

förordning må bliva ersatt, eller de bestämmelser, Kungl. Maj:t på ansökan av stiftelsen för visst fall må meddela (se 11 å i stadgarna). Sällskapet Pro Patria

Kungl. Sällskapet Pro Patria, som står under Kungl. Maj:ts nådiga beskydd, har till ändamål att dels lämna penningunderstöd enligt vad nedan sägs, dels genom att utdela medaljer, som får bäras offentligt av innehavarna, uppmuntra och belöna medborgerliga förtjänster ävensom trohet och flit, som någon visat under långvarig anställning eller

verksamhet.

Penningunderstöd må ges till främjande av svenska barns eller svensk ungdoms vård, fostran och utbildning ävensom till behövande ålderstigna, sjuka eller lytta som är bosatta i riket. Understöd eller bidrag kan jämväl lämnas för främjande av verksamhet, som huvudsakligen tjänar något av nämnda syften (se l 5 i sällskapets stadgar).

Sällskapets tillgångar skall placeras på ett betryggande sätt. Vid placeringen skall beaktas såväl önskemålet om god avkastning som önskemålet om värdebeständighet.

Sällskapets medel placeras i

1. fastigheter eller tomträtter som med hänsyn till beskaffenhet, läge och avkastning kan anses innebära betryggande placering,

2. tillgodohavanden eller fordringar hos svenskt bankaktiebolag eller sådant finansbolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpning av 57 5 första stycket banklagen, hos svensk sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, hypoteksbank

eller försäkringsbolag med svensk komcession,

3. vid Stockholms fondbörs inregistrerade obligationer,

förlagsbevis, aktier eller konvertibla skuldebrev, som kan

anses innebära betryggande placering, 4. skuldförbindelser för vilka staten, kommun eller därmed

jämförlig samfällighet svarar som gäldenär, borgensman eller

garant,

5. skuldförbindelser för vilka säkerheten utgöres av

a) panträtt i fastighet eller tomträtt med förmånsrätt inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering bestämt belåningsvärde,

b) borgen eller garanti av företag som anges under punkt 2,

c) obligationer som avses under punkt 3.

Vid köp av aktier skall iakttagas att Sällskapets aktieinnehav icke genom köpet kommer att överstiga sextio procent av Sällskapets behållning vid senaste kvartalsskifte

(se 9 5 i sällskapets stadgar). Svensk Fisk konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Svensk Fisk, ekonomisk förening, tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som bestäms i sådant avtal

(se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till föreningen såsom

rörelsemedel i föreningens prisreglerande verksamhet. I övrigt skall medlen vara placerade hos bankinrättning i den

mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen

förenade kostnaderna eller jordbruksnämnden lämnar medgivande

till annan placering (se 6 5 i stadgarna).

Ägghandelns konjunkturutjämningsfond

Stiftelsen har till ändamål att fondera och förvalta de medel som på grund av avtal mellan statens jordbruksnämnd och Sveriges export- och importförening för ägg, förening u.p.a., tillförs stiftelsen, ävensom därå upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder, som

bestäms i sådant avtal (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Stiftelsens medel kan utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men skall i övrigt, i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen förenade kostnaderna, vara placerade hos bankinrättning. Sådan placering skall. såvitt avser valet av bankinrättning, godkännas av jordbruksnämnden (se 6 5 i stadgarna).

Änggårdsstiftelsen

Stiftelsens ändamål är att underlätta fysiskt handikappades, särskilt rörelsehindrades, situation genom att lämna understöd för undervisning och utbildning, utöva hjälpverksamhet avseende bl.a. boendeförhållanden. arbetsmöjligheter och rekreation samt att främja forskning och utvecklingsarbete (se 1 5 i stadgarna för stiftelsen).

Medel som inte behövs för löpande utgifter skall innestå på räntebärande bankräkning eller placeras i värdehandlingar. Med värdehandlingar avses

a) fullgoda inhemska obligationer, b) andra skuldförbindelser, för vilka staten, kommun eller

annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som

löftesman eller garant, för vilka säkerheten utgöres av

obligationer, som anges under a) eller av inteckning i jordbruks—, affärs— eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett efter

expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten eller mot borgen av svenskt

bankaktiebolag.

c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, postbanken — numera PK— banken — eller centralkassa för jordbrukskredit,

d) aktier eller förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs. För inköp av aktier får användas högst 60 procent av behållningen enligt senast fastställd balansräkning (se 5 5 i stadgarna).

Eva och Oscar Ahréns stiftelse

Stiftelsens ändamål är bl.a. dels att främja vård och

uppfostran av behövande barn, dels lämna understöd för beredande av undervisning och utbildning åt medellösa barn och ungdomar, som ådagalagt utpräglad studiebegåvning. flit och oklanderlig vandel. Utbildningen skall företrädesvis dels avse utbildning till präst, diakon, missionär, lärare eller predikant inom kristligt samfund samt utbildning för praktiska yrken såsom hantverk och handel m.m., dels lämna understöd för främjande av vetenskaplig, företrädesvis medicinsk forskning, därvid Karolinska institutet i Stockholm bör äga företräde.

Den del av stiftelsens medel, som skall göras räntebärande på

annat sätt än genom inköp av aktier i aktiebolaget Oscar Ahrén, bör placeras allenast i sådana värdehandlingar, vari omyndigas medel med överförmyndarens i Stockholm samtycke må placeras (se 9 5 i stiftelsens stadgar).

Alfta församlings barnhemsfond

Stiftelsen har — i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts

medgivande den 6 juli 1961 — till ändamål att genom anslag

från avkastningen av barnhemsfondens egna medel samt av A. G. Apelgrens donation och Johan Johanssons fond, sedan en tiondel av årliga avkastningen lagts till respektive kapital, främja den kyrkliga barn— och ungdomsverksamheten i församlingen, dock att så länge förra barnhemsföreståndarinnan Agnes Rignell lever erforderlig del av avkastningen skall användas till hennes pensionering (se

2 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens medel skall placeras i enlighet med föreskrifterna i förordningen den 21 november 1924 med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs medel,

därest icke tillsynsmyndigheten till viss del medger undantag därifrån (se 6 5 i stiftelsens stadgar). 1878 års stiftelse

Stiftelsen har till ändamål bl.a. att bereda behövande och skötsamma ensamstående kvinnor som har vårdnaden om barn eller länge och troget arbetat hos ett och samma husbondefolk hjälp att erhålla sunda och ändamålsenliga bostäder (se 1 5 i

stiftelsens stadgar).

Stiftelsens medel, i den mån de ej är nedlagda i fastighet avsedd för fullföljande av stiftelsens ändamål att på i l & närmare angivna villkor upplåta bostäder, må göras inkomstbringande genom förvärv jämväl av andra fastigheter, som prövas med hänsyn till beskaffenhet och läge äga bestående värde, genom utlåning mot säkerhet av inteckningar i sådan fastighet med iakttagande därvid, att inteckning ej må utan medgivande av överståthållarämbetet — numera länsstyrelsen i Stockholms län - godtagas som säkerhet med mindre den ligger inom 75 procent av vederbörande fastighets taxeringsvärde samt genom inköp av svenska obligationer och på Stockholms fondbörs noterade aktier och förlagsbevis, till

vars inköp må användas medel till belopp motsvarande högst hälften av stiftelsens bokförda förmögenhet, samt med beaktande av att lämplig riskfördelning ernås. Medel, som ej sålunda placerats, skall insättas på räkning i bank (se 7 5 i

stiftelsens stadgar).

Dahlgrens stiftelse för upprätthållande av skolhem för flickor

Stiftelsens ändamål är att — i den anda, som kommer till uttryck i civilingenjör Max Albin Dahlgrens testamentariska förordnanden — främja fostran, utbildning och vård av barn och ungdom från Bohuslän, som är i behov därav och som när det gäller utbildningen, visat sig ha håg och fallenhet härför. Ändamålet fullföljes därvid främst genom att ekonomiskt understöd lämnas. Bidrag får icke utgå till

verksamhet, som det åligger stat eller kommun att bekosta (se 3 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar skall göras fruktbärande genom placering i svenska statens eller Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer, dock med rätt för styrelsen, där minst fyra ledamöter är därom ense, att i stället inköpa andra svenska allmänt såsom fullgoda ansedda obligationer eller ock att utlämna lån till svenska kommuner, därest Kungl. Maj:ts tillstånd till ifrågavarande lån erhållits, eller att ge lån mot inteckning i fastighet här i landet till högst 50 % av taxeringsvärdet. Utan hinder av vad ovan stadgats får upp till 40 % av stiftelsens tillgångar placeras i svenska, börsnoterade aktier. Härvid skall eftersträvas spridning på aktier i ett flertal företag. Kontanta medel skall alltid i stiftelsens namn innestå i bank (se 10 5 i

stiftelsen stadgar).

Fru Charlotte W. Dicksons stiftelse

Stiftelsens ändamål är att stödja och främja undervisning och utbildning i ämnen som omfattar hem och hushåll, företrädesvis inriktade på textila sysslor såsom vävning, knyppling, sömnad m.m. ävensom att i övrigt genom stipendium eller eljest stödja det kulturarbete som är förknippat härmed och som till stor del har djupa rötter i Vadstena med omnejd (se 3 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar skall efter styrelsens bestämmande vara på betryggande sätt placerade. Som placeringsobjekt kan ifrågakomma l. obligationer, inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. andra skuldförbindelser,

a) för vilka staten, kommunen eller annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som gäldenär, borgensman eller garant, eller

b) för vilka säkerhet utgörs av obligationer, som anges under punkt 1, panträtt i jordbruks-, affärs— eller bostadsfastighet eller i tomträtt till sådan fastighet i Sverige inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten,

3. aktier eller förlagsbevis, som inregistrerats vid Stockholms fondbörs.

För inköp av aktier, som under punkt 3 sägs. får användas högst sextio procent av stiftelsens behållna förmögenhet enligt senast fastställda bokslut (se 9 & i stiftelsens

stadgar).

Stiftelsen Ernst och Hilma Fredgas minne

Stiftelsens ändamål är att främja vård av behövande åldersstigna, sjuka eller lytta från städerna Linköping och Norrköping (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

Fondens medel skall, i den mån de ej tas i anspråk för byggnadsändamål eller behövs för den löpande förvaltningen, placeras i fullgoda värdehandlingar eller insättas i bank på kapitalsamlingsräkning eller liknande räkning (se 6 S i

stiftelsens stadgar). Hugo och Cyssie Hammars donationsfond

Stiftelsens ändamål är att bereda rekreation eller vila åt vid AB Götaverken och dess dotterbolag i Göteborg anställd personal, som enligt beprövande av styrelsen för stiftelsen

är i behov därav (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar, inkl. den behållna köpeskillingen vid försäljning av stiftelsens fastighet eller andra tillgångar, skall utgöra en självständig förmögenhet, som ej får till

kapitalet minskas och som skall redovisas i räntebärande

obligationer, utgivna eller garanterade av svenska staten, fastighets- eller fartygsinteckningar inom 60 % beträffande fastigheter av taxeringsvärdet och beträffande fartyg av dess

värde, fastställt på sätt som tillämpas av Svenska Skeppshypotekskassan vid beviljande av lån mot inteckning i fartyg.

Dessutom må placeras högst 60 % av stiftelsens förmögenhet i aktier, som är noterade på Stockholms fondbörs eller i aktier i Salénrederierna AB, i sistnämnda bolag dock för högst 100 000 kronor. I stiftelsen skall också inräknas gåvor ,och gäller för sådana gåvomedel till alla delar samma villkor,

som gäller för stiftelsen därest icke för det särskilda fallet givaren annorlunda föreskrivit.

Årliga avkastningen av stiftelsens medel, sedan minst en tiondel lagts till kapitalet, skall användas för att bereda rekreation och vila åt vid AB Götaverken och dess dotterbolag i Göteborg anställd personal enligt stiftelsens ändamål och i enlighet med dessa stadgar (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

John Lennings stipendiestiftelse

Norrköpings Fabriksförening har sedan år 1882 förvaltat

medel, som med stöd av fabrikören John Lenning den 16 december 1879 upprättade testamente "med full äganderätt" överlämnats till föreningen. I samband med beslut om sin upplösning har fabriksföreningen förordnat, att dessa medel, skall utgöra en stiftelse, benämnd John Lennings stipendie— stiftelse. Stiftelsen skall ha till ändamål att medelst

stipendier bereda inom Norrköpings näringsliv verksamma och därstädes mantalskrivna personer tillfälle att i Sverige eller utlandet genom studier vid företrädesvis högre undervisningsanstalter eller genom praktik inhämta ökade insikter och skicklighet i sitt yrke (se 1 S i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar får placeras i:

1. aktier och konvertibla skuldbrev noterade på Stockholms fondbörs, dock högst sextio procent av stiftelsens behållning enligt senast fastställt bokslut;

2. obligationer och förlagsbevis, registrerade på Stockholms fondbörs;

3. andra skuldförbindelser,

a) för vilka staten, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som gäldenär, borgensman eller

garant,

b) för vilka säkerheten utgöres av obligationer, som anges under punkt 2,

c) för vilka säkerheten utgöres av panträtt i jordbruks-. affärs— eller bostadsfastighet eller i tomträtt till sådan

fastighet i Sverige inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta

egendomen eller tomträtten, d) för vilka säkerheten utgöres av borgen av svenskt

bankaktiebolag;

4. räntebärande bankkonto (se 6 5 i stiftelsens stadgar). LO—distriktets i Stockholms län Hjälpverksamhetsstiftelse

Stiftelsens uteslutande ändamål är att utöva hjälpverksamhet bland inom Stockholms Läns Fackliga Centralorganisations verksamhetsområde bosatta medlemmar eller före detta medlemmar i Landsorganisationen, vilka på grund av ålderdom, sjukdom eller jämförbar orsak är behövande samt att till inom Stockholms Fackliga Centralorganisations verksamhetsområde bosatta medlemmar i Landsorganisationen lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens styrelse skall svara för att stiftelsen tillhörigt kapital placeras på betryggande sätt. Till vägledning för styrelsens bedömande skall därvid gälla, att styrelsen utan särskilt tillstånd av vederbörande tillsyningsmyndighet endast äger placera kapitalet i börsnoterade aktier eller av staten utgivna obligationer samt utlåna medel mot bankmässig säkerhet och till lägst för affärbankerna gällande inlåningsränta. Styrelsen skall dock ha rätt att utan bankmässig säkerhet utlåna kapital till Stockholms Fackliga Centralorganisation under förutsättning att för bankerna gällande inlåningsränta erlägges samt att

amorteringsplan icke överstigande tio år i samband med utlåningen avtalas (se 4 5 i stiftelsens stadgar). Lundellska fondstiftelsen

I samband med att Sällskapet Uppsala enskilda läroverk den 1

juli 1968 upphörde med sin verksamhet och upplöstes har Sällskapet och dess Grundfondsförvaltning beslutat överlämna sina behållna tillgångar till en stiftelse, benämnd "Lundellska fondsstiftelsen". Av ifrågavarande donationsmedel skall, efter beslut av stiftelsens styrelse, i enlighet med av Sällskapet antagna bestämmelser utdelas premier, stipendier och understöd. Mottagare skall vara elever eller personal vid Lundellska skolan (f.d. Uppsala enskilda läroverk) eller Seminariet för huslig utbildning (f.d. Fackskolan för huslig ekonomi), båda i Uppsala, eller i förekommande fall de båda läroanstalterna själva (se 1 5 i

stiftelsens stadgar).

Stiftelsens medel skall göras räntebärande på bästa sätt. Medlen må placeras i obligationer, utgivna av Svenska staten, svensk kommun, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank eller Svenska Bostadskreditkassan samt i inteckningar i svenska fastigheter inom 75 % av taxeringsvärdet. I den mån stiftelsen vid

bildandet eller genom annan donation erhåller aktier eller andra än nu nämnda värdehandlingar må därvid förbliva. Hinder möter ej heller att utnyttja rätt till nyteckning av aktier, då nyteckning må ske i förhållande till innehav av gamla aktier eller att behålla genom fondemission erhållna aktier

(se 5 å i stiftelsens stadgar).

Per Månsons från Edänge donationsfond

Fonden har tillkommit genom testamente den 4 mars 1946 av hemmansägaren Per Månsson, Edänge, Hybo. Stiftelsens ändamål är att utdela lämpliga belopp till personer, som är behövande, intresserade och självägande jordbrukare inom Ljusdals kommun och främst till sådana, som gjort sig kända för djurvänlighet och omtanke vid vård av egna djur (se 6 5 i

stiftelsens stadgar). Medlen skall insättas på bankräkning eller placeras i säkra värdepapper, som förvaras i bankfack (se 4 å i stiftelsens

stadgar).

G. W. Nymbergs stiftelse

Stiftelsens ändamål är bl.a. att lämna studiehjälp åt begåvade bröstarvingar eller adoptivbarn till vissa anställda

vid AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier. Stiftelsens medel skall placeras i obligationer, börsnoterade aktier, goda fastighetsinteckningar eller därmed jämförliga

värdehandlingar (se punkt 9 i stiftelseurkunden).

Ovansjöfonden för främjande av frivillig ungdomsverksamhet

Fonden har till syfte att främja den frivilliga

ungdomsverksamheten inom f.d. Ovansjö kommuns gränser dels

genom stipendier till de personer, som utbildar sig till ungdomsledare för verksamhet inom f.d. kommunen samt dels genom premier till dem, vilka inom f.d. Ovansjö kommuns gränser redan är aktiva ledare eller på annat sätt handhar den frivilliga ungdomsverksamheten och ungdomens fostran, oavsett om det gäller politiska, idrottsliga, sportsliga,

religiösa eller andra idéella organisationer. Med hänsyn till

att Ovansjö församling instiftat en fond för kristen fostran och undervisning, varur bidrag kan erhållas till utbildning av ledare i församlingsarbetet bland barn och ungdom, skall

bidrag till denna verksamhet i första hand sökas ur

församlingens fond (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

Fondens medel skall göras räntebärande genom insättning på särskild bankräkning. Årligen skall 1/10 av fondens avkastning under föregående år läggas till kapitalet (se 3 5 i stiftelsens stadgar). Stiftelsen Apelvikens sjukhus

Stiftelsens ändamål är att företrädesvis i Halland underlätta rörelsehindrades situation genom att i form av understöd utöva hjälpverksamhet avseende bl.a. boendeförhållanden,

arbetsmöjligheter, rekreationsresor och fritidsaktiviteter

samt att främja forsknings- och utvecklingsarbetet inom ifrågavarande område. Understöd kan lämnas såväl till

organisationer, verksamma inom ifrågavarande arbetsfält, som till enskilda personer däribland inräknat även vårdare för de

rörelsehindrade (se 1 å i stiftelsens stadgar).

Medel som inte behövs för löpande utgifter skall innestå på räntebärande bankräkning eller placeras i värdehandlingar. Med värdehandlingar avses

a) fullgoda inhemska obligationer, b) andra skuldförbindelser, för vilka staten, kommun, annan

därmed jämförlig samfällighet eller kreditaktiebolag i Sverige svarar som löftesman eller garant, eller för vilka säkerheten utgörs av obligationer som anges under a) eller av inteckning i jordbruks-, affärs— eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt

uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten

eller mot borgen av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

d) aktier eller förlagsbevis, som är noterade på Stockholms

fondbörs. För inköp av aktier får användas högst sextio

procent av behållningen enligt senast fastställd balansräkning (se 7 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsen Arbrå Jordägarefond

Denna stiftelse har bildats jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse av den 1 mars 1963, nr 43 (se 1 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens ändamål är att förvalta de tidigare under kommunalstämman stående Arbrå sockens Magasinskassa och Arbrå sockens Legokassa. Till stiftelsens förvaltning kan även överlämnas andra för jordbrukare gemensamma kassor, som då införlivas med grundfonden (se 2 5 i stiftelsens stadgar).

Beslutanderätten över stiftelsen utövas på stämmor med

huvudmännen, som utgöres av envar ägare av i mantal satt jord inom Arbrå socken (se 3 å i stiftelsens stadgar).

Tillgångarna i de för förvaltning övertagna kassorna utgör stiftelsens grundfond. Denna skall vara placerad i säkra värdehandlingar, som lämnar god ränta, såsom aktier, räntebä— rande obligationer, lån till kommun eller mot inteckningar liggande inom 60 % av taxeringsvärdet i jordbruksfastighet eller ock insatta på bankinrättning. För att trygga fondens värdebeständighet skall årligen av nettoavkastningen, dvs. sedan skatter och administrationskostnader avgått, minst 10 % överföras till grundfonden. När grundfonden uppgår till

300 000 kronor ankommer det på årsstämman att besluta i vad mån ytterligare avsättning skall ske (se 13 5 i stiftelsens

stadgar).

Stiftelsen de C:s minnesfond

Stiftelsens ändamål är att utdela understöd på lägst 300 kr. åt ensamma mödrar eller familjer med barn med företräde för dem, som har klena eller sjuka barn, samt i andra hand åt medellösa, åldersstigna kvinnor i Stockholm (se 1 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar skall av styrelsen i samråd med den förvaltande banken placeras på betryggande sätt i reverser mot säkerhet av pantbrev, obligationer, förlagsbevis, aktier eller andra värdepapper som kan anses innefatta en hygglig och säker placering. Av stiftelsens årliga behållna avkastning skall en tiondel läggas till kapitalet (se 5 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsen C. 0. Rydbergs donationsfond

Stiftelsens ändamål är att utdela livräntor till kvinnliga s.k. "pauvres honteux" med företräde för änkor, vilka gjort sig kända för hedrande vandel och vilka vid tidpunkten för livräntans tilldelande är och under de närmaste därförut förflutna fem åren varit mantalsskrivna i Stockholm. Intill en tiondel utav samtliga livräntetagare kan dock utgöras av ogifta kvinnor, som uppfyller nyssnämnda villkor (se 1 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens medel får placeras i säkra obligationer, i räntebärande lån mot panträtt i jordbruks—, affärs— eller bostadsfastighet eller i tomträtt till sådan fastighet i Sverige inom 75 procent av ett av stiftelsen efter

expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta

egendomen eller tomträtten, samt i aktier noterade på Stockholms fondbörs A-lista. För inköp av aktier får dock användas högst 60 procent av stiftelsens behållning enligt senast fastställda bokslut (se 10 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsen Siamon

Stiftelsens ändamål är att främja vetenskaplig forskning med utnyttjande av de medel, som stiftelsen emottagit på grund av ett av framlidne ingenjören Göran Simon Göransson och hans hustru Annie Iréne Göransson, född Kolthoff, den 23 augusti 1935 upprättat inbördes testamente (se 2 5 i stiftelsens

stadgar).

Stiftelsens tillgångar skall efter styrelsens bestämmande i varje särskilt fall placeras sålunda:

1. För inköp och bebyggande av sådan fastighet, som med hänsyn till beskaffenhet, läge och hyres- eller arrendeavkastning kan anses innebära betryggande placering.

2. För utlåning mot inteckning i fast egendom här i landet, som prövas innebära fullgod säkerhet, med beaktande att inteckningarna skall ligga inom 75 procent av senast fastställda taxeringsvärde, dock att inteckning må, därest överståthållarämbetet - numera länsstyrelsen i Stockholms län - på ansökning av styrelsen därtill lämnat tillstånd, godtages såsom säkerhet ändock att inteckningen icke har nämnda förmånsrättsläge.

3. För utlåning till svensk kommun, där kommunen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd till lånets upptagande.

4. För inköp av dels obligationer utgivna av svenska staten, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt Svenska bostadskreditkassan, dels

och sådana på Stockholms fondbörs noterade obligationer,

som utgivits av svenska städer eller industriella företag.

5. För inköp till belopp motsvarande högst sextio procent av stiftelsens behållning enligt senast fastställda bokslut av aktier i sådana svenska industriföretag, som med avseende på naturatillgångar och övriga ekonomiska förhållanden befinnas lämpliga för anbringande av stiftelsens medel, ävensom i sådana svenska företag i övrigt vilkas tillgångar till övervägande del består av aktier i industriella företag av angivna slag eller av fastigheter, som ovan under 1. angivits, ävensom av aktier, utgivna av svenska banker, samt av förlagsbevis, utgivna av svenska banker eller av sådana svenska industriella företag, som ovan sägs. För beslut om inköp enligt detta moment erfordras, att samtliga ledamöter i styrelsen som deltager i beslutet, är därom ense.

6. Inflytande penningmedel, vilka icke lämpligen kan placeras på ovan angivet sätt, skall göras räntebärande genom insättning hos sparbank eller annan bank (se 3 å i stiftelsens stadgar).

Sundbergska stiftelsen

Sundbergska stiftelsen i Linköping, vilken grundats genom testamente av garvareåldermannen Gustaf Sundbergs den 1 december 1879 avlidna änka, fru Wilhelmina Sundberg, har till ändamål att i enlighet med Kungl. Maj:ts medgivande genom utdelande av stipendier medverka till att välartade, värnlösa och, i den mån tillgångarna det medge, även andra fattiga gossar och flickor från Linköping efter avslutad folkskoleundervisning erhåller sådan fortsatt skol— eller yrkesutbildning, som motsvarar deras fallenhet och som det icke åligger de legala barna- och ungdomsorganen att bekosta

(se 1 å i stadgar för stiftelsen).

Stiftelsens tillgångar skall efter stiftelsens styrelses bestämmande i varje särskilt fall placeras sålunda:

1. För inköp och bebyggande av sådan fastighet, som med hänsyn till beskaffenhet, läge och hyres— eller arrendeavkastning kan anses innebära betryggande placering. För utlåning mot inteckning i fast egendom här i landet som prövas innebära fullgod säkerhet, med beaktande att inteckningarna skall ligga inom 75 procent av senast fastställda taxeringsvärde. För utlåning till svensk kommun, där kommunen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd till lånets upptagande.

För inköp av dels obligationer utgivna av svenska staten. Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt Svenska bostadskreditkassan, dels ock sådana på Stockholms fondbörs noterade obligationer, som utgivits av svenska städer eller industriella företag. För inköp till belopp motsvarande högst sextio procent av stiftelsens behållning enligt senast fastställda bokslut, av aktier i sådana svenska industriföretag, som med avseende på naturatillgångar och övriga ekonomiska förhållanden befinnas lämpliga för anbringande av stiftelsens medel, ävensom i sådana svenska företag i övrigt, vilkas tillgångar till övervägande del består av aktier i industriella företag av angivna slag eller av fastigheter, som ovan under 1. angivits, ävensom av aktier, utgivna av banker samt av förlagsbevis, utgivna av svenska banker eller av sådana svenska industriella företag, som ovan sägs. För beslut om inköp enligt detta moment erfordras, att samtliga i styrelsens beslut

deltagande ledamöter är därom ense.

Inflytande penningmedel, vilka icke lämpligen kan placeras på ovan angivet sätt, skall göras räntebärande genom

insättning hos sparbank eller annan bank (se 3 G i

stadgarna för stiftelsen). Syskonen Jonas Ohléns, Ingrid Olssons och Lars Olssons fond

Förutvarande Ljusdals landskommun har varit uppdelad i tre fjärdingslag nämligen norra och östra, västra och södra fjärdingarnas skifteslag. För envar av dessa finns förvaltning, anordnad enligt lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter. Inom landskommunen hade funnits legokassa och uddemantalskassa, som förvaltats av

jordägarestämman. vid extra stämma den 18 november 1965 hade stämman beslutat, att medlen skulle överlämnas till en stiftelse "Ljusdals jordägares kassor" (numera rubricerade stiftelse) och att styrelsen för stiftelsen skulle utses av

fjärdingarnas skifteslag.

Av den årliga avkastningen och sedan omkostnaderna avräknats må styrelsen varje år utdela lämpliga belopp till personer, som gjort ansökan därom, är behövande, intresserade, självförsörjande jordbrukare inom Ljusdals socken och gjort sig kända för djurvänlighet (se 5 5 i stiftelsens stadgar).

Stiftelsens tillgångar skall förvaltas självständigt utan sammanblandning med andra medel, och styrelseledamöterna är gemensamt ansvariga för fondens tillgångar. Medlen skall insättas på bankräkning eller placeras i säkra värdepapper, som skall förvaras i bankfack (se 3 5 i stiftelsens

stadgar).

SOU 1984:60

Bilaga 2

ÖVERSIKT ÖVER PRAXIS I PERMUTATIONSÄRENDEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL BILAGA 2

M

1 ÄNDAMÅLSÄNDRING

2 SAMFONDSBILDNING OCH ANNAN UPP— LÖSNING AV FONDER

a) Samfondsbildning b) Annan upplösning av fonder c) Beslut om kapitalförbrukning

i övrigt

3 ÄNDRING AV FONDS FÖRVALTNINGS— BESTÄMMELSER I ÖVRIGT

a) Fastighetsförsäljning

b) Bidragsbeloppets storlek

c) Placeringsföreskrifter

d) Kapitaliseringsföreskrifter

e) Förvaltarbyte

f) Omständighet av liknande som sagts under a — e)

4 ÖVRIGA FRÅGOR

a) Permutationslagens tillämpnings—

område

b) Rätt att ansöka om permutation

c) Besvärsrätt

d) Återgång av donation och andra

frågor

Sökordsregister

Sid.

|

209 233

261 271 277 285 293

323 333 337

1:1 ÄNDAMÅLSÄNDRING

KYRKANS PRYDANDE OCH UNDERHÅLL — FÖRSAMLINGSHEMSBYGGE

Genom testamente 1959—05-14 förordnade amerikanske medborgaren Andrew Bernhard Olson att hans kvarlå— tenskap skulle, sedan vissa legat utgått, överläm— nas till kyrkorådet i Krogsereds församling, Hal- lands län, att av kyrkorådet insättas på bank och förvaltas under namn av Ander Ohlssons, Yered, do- nation till minne av hans föräldrar Olander Ohlsson, Yered, och Anna Josefina Ohlsson. Kapitalet skulle oförändrat kvarstå men räntan kunde efter kyrkorå— dets bedömande uttagas och användas till kyrkans prydande eller underhåll.

Kyrkorådet ansökte om att i den mån avkastningen av donationen inte erfordrades för kyrkans prydande el- ler underhåll densamma fick användas för att bekosta ett församlingshemsbygge. Fondens behållning uppgick 1976-12-31 till ca 453 000 kr. och upplupen avkast— ning till ca 147 000 kr. Som skäl för ansökningen anfördes att Krogsereds kyrka för närvarande inte var i behov av underhåll eller reparation som inte kunde täckas genom andra medel än de som utgjordes av nämnda donation.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet före— skrev att av den årliga avkastningen minst en tion- del skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—01-16, dnr 614/77

1:2 ÄNDAMÅLSÄNDRING

KLOCKSPEL — TRARELIEF

År 1971 påbörjade kyrkorådet i Kortedala församling

en insamling vars ändamål var att anskaffa ett klock- spel till Kortedala församlingskyrka. De insamlade medlen jämte upplupen ränta uppgick till 16 354 kr.

Kyrkorådet ansökte om att de insamlade medlen skulle få användas till Kortedala församlingskyrkas prydan—

de genom inköp av en väggdekor — närmare bestämt en trärelief benämnd "Ängelns hälsning till Maria". Som skäl anfördes att "det vore utsiktslöst att sö- ka åstadkomma ett klockspel, vilket i dag lär kosta minst 200 000 kr.".

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—01—31, dnr 1530/77

1:3 ÄNDAMÅLSÄNDRING

LÄSESTUGA — MATERIAL TILL BIBLIOTEKSSAMLING M.M.

I samband med att huvudmännen i dåvarande Motala Sparbank år 1920 beslöt att överlåta sparbanken till Östergötlands Enskilda bank gjordes vissa donationer. Bl.a. överlämnades 15 000 kr. "till anordnande av en läsestuga enligt de närmare föreskrifter, som komma att lämnas av Motala Stadsfullmäktige".

Motala kommun ansökte om att halva behållningen av donationen skulle användas till utsmyckning av den blivande bibliotekslokalen i Folkets Hus i Motala och att den andra hälften skulle fonderas, varvid den årliga avkastningen, med avdrag för 10 % som skulle läggas till kapitalet, skulle användas till inköp av materiel till bibliotekets samlingar av tryckt materiel om Motala. Som skäl anfördes att donationen aldrig kommit till användning och att inom tätorten Motala fanns ett huvudbibliotek med filialer vars ordinarie kostnader skulle täckas av kommunala medel. Av handlingarna i ärendet framgick att fondkapitalet uppgick till ca 123 000 kr.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen av det kapital som skulle fonderas för materielinköp minst en tiondel skulle läggas till kapitalet. Kk 1978-09-01, dnr 24—229—78

1:4 ÄNDAMÅLSÄNDRING

ALTARTAVLA - . ” KYRKORUMMETS FÖRSKONANDE

Ernst Leonard Carlsson förordnade i testamente 1939-04—17 bl.a. att av hans kvarlåtenskap skulle 15 000 kr. överlämnas till Yxnerums församlings kyr— koråd för att användas till förskönande och andakts— givande ändamål i dess kyrka genom utförande av en altartavla av en god och erkänd konstnär samt in— sättning av katedralfönster i kyrksalen.

Församlingen ansökte om att donationen i stället skulle få användas till att göra kyrkorummet skönare och mera funktionellt. Därmed avses arbeten rörande kyrkans belysning, omändring av altarring samt in— stallation av hörslinga och högtalaranläggning.

I ärendet upplystes bl. a. att kyrkan renoverades in— vändigt år 1969. Altarväggen pryddes med ett medel— tida krucifix och figurer. Behov av altartavla 1 kyrkan förelåg inte.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—03—03, dnr 137/77

1:S ÄNDAMÅLSÄNDRING

UNDERSTÖD TILL JORDBRUKARE — STIPENDIER TILL BARN FRÅN LRF—ANSLUTNA LANTBRUKARE

Genom gåvobrev 1952- 10— 24 överlämnade Hilma Glad till Svanshals lokalavdelning av RLF — numera Rök— Svanshals lokalavdelning av LRF — visst belopp att under namn av "Glads katastroffond" förvaltas av lokalavdelningens styrelse i enlighet med i gåvobre— vet meddelade föreskrifter av vilka bl. a. framgår följande.

Avkastningen av medlen må efter styrelsens för lokalavdel— ningen bestämmande användas för utlännande av bidrag till sådana brukare av jordbruksfastigheter inom Svanshals för— samling, i första hand Ramstad 2:1, 3: 1, 3. 2, 4: 2, 4: 8 och Gottorp 2. 39, vilka utan eget förvållande befinna sig i

ekonomiskt trångmål på grund av översvänning, annan natur— katastrof, eldsolycka, sjukdom och dylikt, eller som av därmed jämförlig anledning är i behov av ekonomiskt bi— stånd. Bidrag né utgå endast till medlem av RLF.

Styrelsen för Rök—Svanshals lokalavdelning av LRF ansökte om att avkastningen från fonden, sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet, skulle få an— vändas, förutom till det i gåvobrevet angivna ända— målet, även till stipendier till ungdom från LRF— anslutna lantbrukarhem inom Svanshals församling för lantbruks— och lanthushållsstudier. Som skäl anför— des bl.a. att fonden ännu inte hade utnyttjats och enligt styrelsens mening hade anledning saknats för någon jordbrukare i församlingen att söka bidrag ur fonden. Fonden, vars avkastning var liten, skulle komma till bättre användning om densamma fick använ— das även för utdelning av stipendier. Enligt lokal— avdelningens mening förelåg behov av dylika stipen— dier för församlingens ungdom.

Kollegiet biföll framställningen.

Kk 1978—03—13, dnr 24—52-78

1z6 ÄNDAMÅLSÄNDRING

UNDERSTÖD '- " TRIVSELBEFRAMJANDE ÅTGARDER

Genom testamente 1944—05—09 överlämnade Klara Schön till femte vaktdistriktet av Stockholms polisdistrikt visst belopp att bilda en fond benämnd Kommissarie J Fromhold Schöns fond, vars ränta "årligen i maj må— nad skall utdelas i två lika stora poster till behö- vande ordinarie och gifta polismän, tillhörande vakt— distriktet, vilka äro i behov av detta understöd på grund av att deras hustrur eller barn under räken— skapsåret, räknat från den 1 maj, varit insjuknade, så att detta föranlett oförutsedda utgifter". Förvalt— ningen av medlen och utdelningen av understöden skulle vidare handhas av en särskild nämnd.

Med anledning av omorganisation inom Stockholms polis— distrikt meddelade Kungl. Maj:t genom beslut 1972-01—28 vissa ändrade bestämmelser beträffande fondens förvalt— ning av vilka framgår bl.a. att fonden överfördes till första vaktdistriktet.

Fondens förvaltningsnämnd hemställde om permutation på så sätt att fondens årliga ränta i stället skall i maj månad utdelas till vaktdistriktets polisper- sonal för hjälpande eller trivselbefrämjande åtgär— der. Som skäl anfördes att olika försäkringar ofta täcker de behov testamentet avser, att polismännen inte gärna vill berätta på arbetsplatsen om sina ekonomiska och familjära förhållanden, att det är lika vanligt med extra som med ordinarie polismän och att många polismän har familjeliknande förhål— landen utan att vara gifta.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av fondens årliga avkastning skulle läg— gas till kapitalet.

Kk 1978—08—03, dnr 1605/77

1:7 ÄNDAMÅLSÄNDRING

BEKLÄDNADSBIDRAG TILL NYFÖTT BARN — UNDERSTÖD TILL ARBETSTAGARE

Hilma och Nils Arvedsons fond har enligt sina av läns— styrelsen i Värmlands län 1974—11—27 fastställda stad— gar till ändamål att främja sådan välfärd åt arbets— tagare vid AB Pripps Bryggeriers arbetsställen 1 Da— larna och Värmland samt i Åmål som avser beklädnads- bidrag till nyfött barn till anställd vid något av angivna arbetsställen.

Styrelsen för fonden hemställde om permutation av än- damålsbestämningen, vilken föreslogs få följande ly— delse.

Fondens ändamål är att frända sådan välfärd åt arbetstagar— na och deras barn vid AB Pripps Bryggeriers arbetsställen 1 Dalarna, Värmland samt i Åmål — i fortsättningen benännd arbetsgivaren - som i första hand avser beklädnadsbidrag till nyfött barn till anställd vid något av angivna arbet5r ställen och i andra hand annan form av välfärd, som inte avser pension, avlöning eller annan förmån, vilken arbets— givaren är skyldig utgiva till enskild arbetstagare.

Som skäl anfördes att det var svårt att tillgodose ändamålet då medelåldern bland de anställda var rela— tivt hög.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst tio procent av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—08—18, dnr 24—185—78

1:8 ÄNDAMÅLSÄNDRING

MANLIGA ELEVER — KVINNLIGA ELEVER

Enligt testamente 1939—05—20 förordnade Hans Nilsson att sedan vissa legat utgått återstående kvarlåten— skap skulle bilda en stiftelse benämnd Hans Nilssons stiftelse. Av stiftelsens årliga nettoavkastning skulle en tiondel läggas till kapitalet och 800 kr. utgå som bidrag till två olika föreningar. Av den därefter återstående årliga avkastningen skulle bl.a. "en fjärdedel såsom stipendier utbetalas för bekos— tande av utbildning för välartade, begåvade behövande gossar från de båda skånska länen, vilka bedriva jord— bruksstudier" och en fjärdedel "såsom stipendier utbe— talas för bekostande av utbildning för välartade be— hövande gossar från de båda skånska länen, vilka be— driva allmänna studier". Vidare förordnades att stif— telsens medel skulle deponeras hos och förvaltas av Skandinaviska Banken Aktiebolags notariatavdelning i Helsingborg.

Skandinaviska Enskilda Banken i Helsingborg hemställde om permutation av testamentet på så sätt att stipendier i fortsättningen skulle kunna utgå även till kvinnliga elever. Som skäl anfördes att manliga och kvinnliga elever borde likställas.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst tio procent av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—08—21, dnr 466/77.I beslut 1977-11—17 biföll

regeringen (Utbildningsdepartementet, dnr 1124/77) en liknande ansökan.

1:9 ÄNDAMÅLSÄNDRING

UNDERSTÖD ÅT FRÅN SJUKHUS UTSKRIVEN KONVALESCENT — ALLMÄN DISPOSITIONSRATT FOR HALSO— OCH SJUKVÅRDSNÄMND

Genom testamente 1907—01—31 överlämnade Knut Johan Lambert Ljungberg 5 000 kr. till bl.a. "epidemisjuk— husen", att användas till "understöd åt från sjukhu- sen utskrivna konvalescenter" enligt bestämmande av resp. överläkare.

Stockholms läns landsting ansökte att fondens avkast— ning skulle användas för bidrag till patienter vid och konvalescenter från i första hand Roslagstulls sjukhus, att fondens namn ändrades till K Ljungbergs bidragsfond, att dispositionsrätten till fondens av— kastning skulle ligga hos hälso— och sjukvårdsnämnden med rätt till delegation enligt gällande bestämmelser, samt att en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet. Som skäl anfördes att det säl— lan förelåg sådan kontakt mellan sjukhuset och patien- ten efter utskrivningen att sjukhuset då fick kunskap om eventuella hjälpbehov.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet. Avkastningen fick inte användas till ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1979—02-13, dnr 1342/77

1:10 ÄNDAMÅLSÄNDRING

SJUKSTUGA — FRITIDSHEM/DAGHEM

Enligt protokoll från kommunalstämma i Bräcke 1913—05-11 överlämnade grosshandlaren Per Edlings dödsbodelägare 10 000 kr. till Bräcke kommun såsom grundplåt för inrättandet av en sjukstuga i Bräcke. Medlen avsattes till en fond benämnd Bräcke sockens sjukstugefond vars kapital vid tiden för ansökan upp— gick till ca 100 000 kr.

Bräcke kommun ansökte om att fonden skulle få använ— das till "allmänna kostnaden för uppförande av ett fritidshem eller daghem inom Bräcke samhälle".

Som skäl anfördes att byggande av sjukstuga eller liknande numera var en landstingskommunal uppgift och att det ursprungliga ändamålet aldrig skulle komma att kunna förverkligas.

Kammarkollegiet fann att det av Bräcke kommun före— slagna nya ändamålet för fonden inte var tillräck— ligt närliggande det ursprungliga, varför kollegiet avslog ansökningen.

Kk 1978—08—31, dnr 347/74

1 : 1 1 ÄNDAMÅLSÄNDRING

ANORDNANDE AV TEKNISK AFTONSKOLA — BIDRAG TILL BEFINTLIGA SKOLOR

I samband med att huvudmännen i dåvarande Motala Sparbank år 1920 beslöt att överlåta sparbanken till Östergötlands Enskilda bank gjordes vissa donationer. Bl.a. överlämnades 20 000 kr. "till anordnande av en teknisk aftonskola enligt reglemente, som skall av- fattas av stadsfullmäktige i Motala".

I skrivelse 1977—11—08 till kammarkollegiet, vilken skrivelse ingivits till länsstyrelsen i östergötlands län, hemställer Motala kommun, med stöd av kommunfull— mäktiges beslut 1977—09—21, S 208, om permutation av fonden. Länsstyrelsen har med eget yttrande 1978-02—10 överlämnat ansökningen till kollegiet.

Motala kommun ansökte om att donationens behållning skulle fördelas mellan Platenskolan, för inköp av så— dan teknisk-naturvetenskaplig utrustning som gick ut— över det som kunde anses rimligt att anskaffa med kom— munala medel, och Stefanskolan, för ett urmuseum. Med— len skulle fördelas mellan Platenskolan och Stefansko— lan i enlighet med de närmare föreskrifter kommunfull— mäktige sedermera kunde komma att utfärda. Som skäl anfördes att fonden aldrig tagits i anspråk för av— sett ändamål och att detta på grund av ändrade för- hållanden, bl.a. inom skolväsendet, inte kunde full— följas. Av handlingarna i ärendet framgick vidare att fondkapitalet uppgick till ca 164 000 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—09—01, dnr 24—230—78

1:12 ÄNDAMÅLSÄNDRING

NARMARE ANGIVNA KRISTLIGA TIDNINGAR - RELIGIOSA TIDNINGAR OCH TIDSKRIFTER

Genom gåvobrev 1922—05—19 överlämnade L C Lindblom vissa aktier till Södertälje landstingslasarett. Utdelningen skulle användas till "prenumeration av de kyrkligt kristliga tidningarna Församlingsbladet— Evangeliskt Veckoblad, Sveriges Ungdom, Sveriges Barn samt Ljus och kraft". Fondens kapital uppgick 1975—12—31 till 4 022 kr.

Landstinget ansökte att fondens namn ändrades till Lindbloms och Wallinders fond, att avkastningen dis- ponerades i första hand vid Södertälje sjukhus för prenumeration på religiösa tidningar och tidskrif— ter, att dispositionsrätten till fondens avkastning skulle ligga hos hälso— och sjukvårdsnämnden med rätt till delegation enligt gällande bestämmelser, samt att en tiondel av den årliga nettoavkastningen skulle läggas till kapitalet.

Som skäl anfördes att donationsbestämmelsernas vill— kor med specificering av vid tidpunkten för fondens bildande befintliga kristliga tidningar torde på se- nare tid ha omöjliggjort användande av fondens av- kastning.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet före- skrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1979—01—02, dnr 225/77

1:13 ÄNDAMÅLSÄNDRING

MANLIG — . KVINNLIG SÖKANDE

Genom testamente 1953—03—18 förordnade Otto Nilsson att vissa medel skulle tillfalla Östra Husby försam— ling och bilda en fond, benämnd Cecilia och Otto Nilssons donation. Fonden skulle förvaltas av en styrelse. Den årliga avkastningen skulle utdelas till en yngling från folkskolan med betyg om "god

flit och gott uppförande" som har intresse för jord— bruk, samt bör tilldelas den som önskar få teoretisk utbildning i jordbruk. Utdelning kunde också ske till den som har samma betyg från skolan och som behöver hjälp för inköp av mindre jordbruk eller till arren— de av jordbruk.

Styrelsen för stiftelsen hemställde om att även kvinn— liga sökanden som i övrigt uppfyllde kraven enligt testamentet skulle få rätt att söka stipendium ur fon— den.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—02—02, dnr 24—403—78

1:14 ÄNDAMÅLSÄNDRING

FATTIGA BARN PÅ SJUKHUS f ALLMAN DISPOSITION FOR HALSO— OCH SJUKVÅRDSNÄMND

1901 hade av en okänd givare 5 000 kr. överlämnats till Stockholms hälsovårdsnämnd för epidemisjukhusets räkning. Medlen skulle bilda en fond vars avkastning skulle användas "till hjälp åt fattiga barn, som vår— dats på epidemisjukhuset".

Stockholms läns landsting hemställde om permutation. Ansökningen innebar att fondens avkastning skulle an- vändas till hjälp åt patienter, företrädesvis barn vid i första hand Roslagstulls sjukhus, att fondens namn skulle ändras till Roslagstulls sjukhus bidrags— fond, att dispositionsrätten till fondens avkastning skulle ligga hos hälso— och sjukvårdsnämnden med rätt till delegation enligt gällande bestämmelser, samt att en tiondel av den årliga nettoavkastningen skulle läggas till kapitalet. Som skäl för ansökningen anför— des att fonden varit "mycket svår att använda med gäl— lande begränsning till 'fattiga barn'. Det framgick sällan vid sjukhusvistelse att ett barn eller dess familj var i behov av ekonomisk hjälp".

Kammarkollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet. Avkastningen fick inte användas till ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1979—02—02, dnr 1343/77

1:15 ÄNDAMÅLSÄNDRING

LUFTVÄRN - _ UNDERSTOD ÅT HEMVARNSMAN

Luftvärnsfonden för Umeå med omnejd tillkom genom en insamling år 1940. Fonden skulle användas för luft- värn åt Umeå med omnejd. Den del av medlen, som åter— stod efter inköp av fyra luftvärnskanoner, fondera— des. Fondens behållning uppgick 1978-01-01 till drygt 50 000 kr.

Umeå kommun såsom förvaltare av fonden hemställde om permutation. Ansökningen innebar att för fonden skulle gälla följande.

Luftvärnsfonden i Umeå ned omnejd har till syfte att stärka sanhörighet, kamratskap och deltagande vid utbildning inom hemvärnet samt att uppmuntra till deltagande vid hemvärnets insatser inom den kcmnunala beredskapen. Därvid får avkast— ningen av fonden användas i första hand till såväl hemvärns— nan som nedlem av dennes familj för att tillgodose sådant vid frivillig konnunal beredskapsinsats uppkonnet särskilt behov som ej kan tillgodoses inom ranen för gällande bidrags- författningar, i andra hand till såväl hemvärnsman som med— lem av dennes familj för att tillgodose sådant av tjänst— göringen föranlett särskilt behov som ej kan tillgodoses inom rånen för gällande bidragsförfattningar samt i tredje hand till inköp av priser för att stinulera hemvärnsman till deltagande i utbildning, övningar och tävlingar.

Vidare skulle gälla att fonden skulle förvaltas av so— ciala centralnämnden i Umeå.

Som skäl för framställningen anfördes att hemvärnet ut— gjorde en kommunal beredskapsstyrka med uppgifter dels vid en eventuell krigssituation och dels vid olika for— mer av olyckshändelser och katastrofer. Det nya ända— målet för fonden låg därför nära det ursprungliga, samtidigt som fonden kunde komma till användning i dags— läget.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle läggas till kapitalet.

Kk 1979-03—27, dnr 24—1559—78

1:16 ANDAMALSANDRING

BIDRAG TILL BEKOSTANDE AV SJUKHUS— OCH LÄKARVARD BIDRAG TILL REHABILITERING ELLER KONVALESCENTVÅRD

I testamente 1929-05-15 förordnade fröken Maria Norén bl.a. att 5 000 kr. vardera skulle tillfalla Tärna kommun, Risbäcks kapellag av Doroteas socken och Di- kanäs kyrkobokföringsdistrikt av Vilhelmina socken. Medlen skulle förvaltas som en fond. Av fondens av— kastning skulle årligen en femtedel läggas till ka— pitalet och resten utdelas "till sådana inom distrik— ten boende obemedlade personer, som utan att åtnjuta fattigunderstöd, äro i behov av bidrag till bekostan— de av sjukhus— och läkarvård".

Styrelsen för fonden hemställde om permutation. Ansök— ningen innebar att utdelning av fyra femtedelar av av— kastningen skulle få ske till personer boende inom distriktet, som var i behov av bidrag till rehabilite— ring eller konvalescentvård. Som skäl för framställ— ningen åberopades att såväl sjukhus— som läkarvård i princip bekostades av sjukförsäkringen och att det så— ledes var svårt att utdela medel enligt testamentets föreskrift.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att disponibel avkastning, sedan minst en tiondel lagts till kapita- let, fick användas enligt ansökningen, dock inte för ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1979—03—29, dnr 996/75

1:17 ÄNDAMÅLSÄNDRING BEGRÄNSNING Av DESTINATÄRSKRETS

Genom testamente 1923—04—22 förordnade makarna Karl August och Charlotta Elisabeth Jansson att deras ef— terlämnade förmögenhet skulle bilda en fond benämnd Karl August Janssons stiftelse. Sedan stiftelsens kapital vuxit till 300 000 kr. skulle den årliga av— kastningen användas till befrämjande av Metodist Episkopalkyrkans verksamhet i Örebro och Karlstad. Stiftelsen skulle särskilt inrikta sin verksamhet på upprättandet av ålderdomshem, barnhem, diakonisshem,

sjukhem och andra liknande anstalter. Enligt testa— mente 1945—05—09 förordnade hustrun att stiftelsen inte skulle vara bunden av dessa tidigare bestämmel- ser, men att det ålåg stiftelsen att använda avkast— ningen till "främjande av Metodistkyrkans verksamhet i Örebro och Karlstad 1 så nära anslutning till ifrå— gavarande bestämmelser som praktiska hänsyn må med— giva".

Kungl. Maj:t förklarade genom beslut 1964—06—29 att bestämmelserna i det första testamentet inte utgjor— de hinder mot att stiftelsens årliga avkastning, se— dan en tiondel därav lagts till kapitalet, användes för befrämjande av Metodistkyrkans verksamhet i Öre— bro och Karlstad, oaktat stiftelsens kapital inte uppgått till 300 000 kr. Vidare förklarades att hin- der inte heller mötte mot att avkastningen användes för annan nyss avsedd verksamhet än upprättandet av sådana anstalter, som angivits i testamentet.

Styrelsen för stiftelsen ansökte om att stiftelsens stadgar skulle ändras till att, sedan en tiondel av den årliga avkastningen lagts till kapitalet, åter— stoden av avkastningen skulle årligen utdelas som stipendier till behövande barn och ungdomar under tjugoett år, vilka tillhörde Metodistkyrkans försam— lingar eller dessas barn— och ungdomsorganisationer i örebro och Karlstad. Som skäl anfördes att den dis— ponibla avkastningen utdelades till kyrkans ungdoms— arbete i de båda städerna. Styrelsen fann det önsk— värt att — i anslutning till testatorernas önskemål att tillgodose barmhärtighetsinrättningar - få för framtiden ett närmare preciserat ändamål.

Karlstads Metodistförsamling tillstyrkte framställ— ningen.

örebro Metodistförsamlings förvaltningsråd motsatte sig ändamålsändring och anförde att det var svårt att finna behövande barn och ungdomar under 21 år. Förvaltningsrådet anförde att ett stöd som gav för— måner för alla ungdomar i församlingens ungdomsar- bete var välbehövligt. Länsstyrelsen i Stockholm av- styrkte framställningen, eftersom den föreslagna ända- målsändringen fick anses medföra en begränsning av

den krets ungdomar som kunde ha nytta av stiftelse- medlen.

Kammarkollegiet fann de nuvarande bestämmelserna för stiftelsen inte utgöra hinder mot att avkastningen användes även för det ändamål som avses med ansök— ningen. Tillräckliga skäl för att göra den inskränk-

ning i ändamålsbestämningen som ansökningen innebar hade inte anförts. Kollegiet avslog därför framställ— ningen.

Kk 1979—04—20, dnr 755/76

1:18 ÄNDAMÅLSÄNDRING

SOLDATPENSIONER — BIDRAG TILL FRIVILLIGA SKYTTEVÄSENDET

Uppsala läns enöresfond tillkom genom att rotehål— larna inom Uppsala län överlämnade 30 000 kr. av Uppsala läns enöreskassa och klädpenningfonds medel. Kungl. Maj:t fastställde 1909—01-22 reglemente för fonden. Avkastningen skulle användas för pensioner åt avskedade soldater vid Upplands infanteriregemen— te, vilka tillhört de inom Uppsala län förlagda kom— panierna och utmärkt sig under långvarig tjänst, samt åt dessas behövande änkor och oförsörjda barn. Efter samtliga pensionsberättigades frånfälle skulle av— kastningen användas för att bereda regementets värn— pliktiga trevnad under vapenövningstiden, genom att anordna läsrum, skaffa tidningar och böcker m.m. dylikt eller, efter beslut av Kungl. Maj:t, för an— nat för de värnpliktiga nyttigt ändamål.

Enöresfondens direktion ansökte att fonden skulle få kallas Uppsala läns enöreskassas minnesfond och få till ändamål att dels stödja det frivilliga skytte— väsendet eller andra därmed jämförliga, det frivil— liga lokalförsvaret berörande ändamål, dels ock be— vara minnet av indelningsverket till exempel genom bidrag till upprustning och underhåll av gamla sol— dattorp, allt såvitt gällde den del av Uppsala län inom vilken enöreskassan varit verksam.

Som skäl anfördes att det inte längre fanns någon som var berättigad till pension ur fonden och att de värnpliktigas behov numera tillgodosågs med andra medel. - Fonden uppgick 1977—01-01 till 13 393 kr.

Kollegiet biföll ansökningen med föreskrift att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle tillfö— ras fondens kapital.

Kk 1979—09—11, dnr 159/77

1:19 ÄNDAMÅLSÄNDRING

KVINNLIG — . MANLIG DESTINATAR

Genom gåvobrev 1913—12—08 skänkte Anna Mathilda Roos fastigheter för bildande av en stiftelse till förmån för medlemmar av föreningen "Kristliga föreningen av Unga Kvinnor". Kungl. Maj:t beslöt 1971—10-29 att fas- tigheterna fick försäljas och att den disponibla av- kastningen fick användas som bidrag till mindre bemed— lade kvinnliga medlemmar av KFUK—KFUM för vila och rekreation.

Styrelsen för stiftelsen ansökte om att bidrag i fort- sättningen skulle lämnas företrädesvis till kvinnliga medlemmar av KFUK—KFUM, men att även manliga medlem— mar skulle få komma ifråga.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle tillföras fondens kapital.

1979—04—24, dnr 24—793—78

1:20 ÄNDAMALSÄNDRING

UNDERHÅLL AV KYRKA _ KYRKORGEL

Stora Kils församling förvaltade såvitt nu är i fråga fem donationsfonder.

Theodor Erikssons fond: Vissa medel skänktes till Stora Kils kyrka att användas efter bestämmande av kyrkorådet. Om möjligt skulle 10 % av den årliga av- kastningen kapitaliseras. — Fondens kapital var om- krong 41 000 kr.

Hilma Wibelius minnesfond: Syftet med fonden var att utgöra en underhållsfond för Stora Kils kyrka. Fonden skulle göras bestående för all framtid och förvaltas av Stora Kils kyrkoråd. Sedan kapitalet uppgått till 10 000 kr. "må avkastningen i mån av behov användas för kyrkobyggnadens underhåll och förskönande såväl dess inre som dess yttre". Avkastning som inte togs

i anspråk lades till fondens kapital. Vid större re- parationer eller nybyggnader kunde dessa medel för— brukas men kapitalet skulle alltid vara minst 10 000 kr. — Fondens kapital var omkring 20 000 kr.

Gammalt Kilsbarns fond: Den årliga räntan skulle vid jultiden fördelas mellan "fem äldre personer av de mest behövande inom församlingen", vilka icke åt— njuta stadigvarande fattigvård". — Fondens kapital var omkring 5 600 kr.

Biskopinnan Charlotte Rundgrens gåvomedelsfond: Fon— den hade tillkommit genom två donationer. Den årliga räntan skulle vid jultiden användas till understöd åt tre "aktningsvärda och torftiga personer som icke anlitat fattigvården". Enligt den senaste donationen skulle minst en femtedel av räntan tillföras fondens kapital. — Fondens kapital var cirka 2 400 kr.

Carl Nordlings fond: Avkastningen skulle användas till beklädnad av medellösa konfirmander. Någon del av den årliga räntan skulle läggas till kapitalet. — Fondens kapital var omkring 1 400 kr.

Församlingen ansökte om permutation. Theodor Eriks— sons fond och Hilma Wibelius fond föreslogs få samman— läggas till en fond, vars medel fick tas i anspråk för inköp av en orgel till nya kyrkan i Kils samhälle. Vi— dare föreslogs att Gammalt Kilsbarns fond, Biskopinnan Charlotte Rundgrens gåvomedelsfond och Carl Nordlings fond sammanlades till en fond, vars medel fick tas i anspråk för social verksamhet bland barn och åldringar.

I ärendet upplystes att den nya kyrka till vilken or— geln skulle inköpas låg fem km. från den plats där den gamla kyrkan, som fortfarande användes, var belägen. Den nya kyrkan beräknades bli invigd i juni 1979. Or— geln till den nya kyrkan var beställd. Som skäl för an- sökningen anfördes bl.a. följande. Genom att omplacera medlen i fasta föremål hedrades donatorerna på ett bättre sätt än att låta inflationen minska fondernas värde. Dessutom var fondernas ändamål otidsenliga och administrationskostnaderna höga.

Kollegiet yttrade i beslut:

Den kyrka till vilken Theodor Erikssons fond och Hilna Wibelius Minnesfond är donerade, är fortfarande i bruk. Eftersom fondernas avkastning sålunda kan användas i en— lighet med bestämmelserna i donationsurkunderna, finner kannarkollegiet inga skäl för pernutation. Kollegiet av— slår därför framställningen i denna del.

Tillräckliga skäl för att få ta i anspråk kapitalmedlen i Gammalt Kilsbarns fond, biskopinnan Charlotte Rundgrens gåvomedelsfond och Carl Nordlings fond har inte anförts. Kollegiet kan därför inte bifalla framställningen i förer liggande skick. Däremot bifaller kollegiet framställningen på så sätt att fonderna får sammanläggas till en samfond, varvid saniondens årliga avkastning, sedan minst en tion— del tillförts kapitalet, får användas till social verk— sanhet bland barn och åldringar. Avkastningen får inte användas för ändamål som skall tillgodoses med utdebite— rade medel. En förteckning avseende de i samfonden in— gående fonderna skall upprättas samt innehålla dels de föreskrifter som gällde för fonderna före sannanlägg— ningen och dels stadgar för sanåonden.

Kk 1979—09-07, dnr 24—1507—78

1 :21

ÄNDAMÅLSÄNDRING

BEGRAVNINGSBIL - BARVAGN

I testamente 1957-01—15 förordnade Klas Johan Johan— nesson att 20 000 kr. av hans kvarlåtenskap skulle överlämnas till Berga kyrkoråd för inköp av en be— gravningsbil med tillbehör.

Kyrkorådet hemställde att fonden i stället skulle få användas till inköp av bårvagn, överföring av guds— tjänsterna i Berga kyrka till ålderdomshemmet och utsmyckning av det nya församlingshemmets kapell. Som skäl anfördes att församlingen inte hade för av- sikt att inköpa begravningsbil. Fondens kapital upp— gick 1979-01—01 till 40 773 kr.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har avgivit yttrande i ärendet 1979—08—17.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—09—10, dnr 24—1037—79

1:22 ÄNDAMÅLSÄNDRING ALLMÄN UTVIDGNING Av DESTINÄRSKRETS

I testamente 1977—05—01 förordnade Holger Carlsson att en fastighet skulle tillfalla Lions Club i Ös- terhaninge "att disponeras efter eget godtycke". Lions Club överlämnade enligt stiftelseurkund 1979—12—31 fastigheten till en stiftelse benämnd Stiftelsen Holger Carlssons Minne samt upprättade stadgar för stiftelsen. S 2 av stadgarna har föl- jande lydelse:

Stiftelsens uteslutande ändamål är att fränga barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att fränr ja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta.

Styrelsen för stiftelsen hemställde att 5 2 i stad— garna skulle få följande lydelse:

Stiftelsen har till huvudsakligt ändamål att, utan be— gränsning till viss fandlj, vissa familjer eller bestänr da personer, fränga vård och uppfostran av barn eller länna understöd för beredande av undervisning eller ut- bildning eller utöva hjälpverksanhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning.

Som skäl för ansökningen anfördes att bestämmelsen i S 2 var alltför begränsad. Av handlingarna fram— gick att stiftelsens tillgångar 1981-06—30 var ca 135 000 kr.

Kollegiet yttrade i beslut. vad styrelsen har anfört är inte skäl för att utvidga stiftelsens ändanål. Kannarkollegiet avslår därför an— sökningen.

Kk 1982-11—12, dnr 24—1045-82

1:23 ÄNDAMÅLSÄNDRING

UTBILDNING INOM LITOGRAFISKA FACKET - UTBILDNING M.M. INOM DEN GRAFISKA BRANSCHEN

Genom gåvobrev 1963—08—29 bildades Erik och Hanna Grudes stiftelse. Stiftelsens kapital hade senare

ökats genom testamente 1963—07—25 av makarna Grude. Stiftelsens ändamål var att främja svensk ungdoms utbildning inom det litografiska facket genom att bevilja stipendier för dylik utbildning vid skola i Sverige eller i utlandet, eller anslag till Så- dan skola.

Stiftelsens styrelse ansökte om att stiftelsens än— damål skulle vara att främja utbildning och veten— skaplig forskning inom den grafiska branschen an— tingen genom utdelandet av stipendier eller på an- nat sätt.

Som skäl anfördes bl.a. att den grafiska tekniken hade undergått en ytterst snabb utveckling. Det hade visat sig allt svårare att finna stipendiater som motsvarade stiftelsens ändamålsbeskrivning. Med li- tografiska facket avsågs en del av det arbetsområde som tillhör reproduktionsområdet. Den nya tekniken hade inneburit att gränserna mellan arbetsuppgif— terna inom reproduktionsområdet hade blivit mindre markanta och att uppgifterna flöt in i varandra. Den första grundutbildningen var numera gemensam för alla grafiska yrkesarbetare.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—10—10, dnr 24—700—78

1:24 ANDAMALSANDRING DESTINATÄRSKRETS

I testamente 1974—03—28 förordnade Karl Gustafsson att viss del av hans kvarlåtenskap skulle bilda Han— dikappfonden och förvaltas av Ryssby församlings kyrkoråd. Avkastningen skulle, efter det att en tiondel lagts till kapitalet, utdelas som hjälp till personer inom Ryssby församling, som genom olycksfall, sjukdom eller andra orsaker blivit svårt handikappade och därav kommit nödsituation.

Kyrkorådet hemställde,såvitt nu är av intresse,att av- kastningen av denna fond skulle få användas som bidrag till uppsökande verksamhet bland gamla och/eller sjuka personer inom församlingen, som bidrag till personer inom församlingen, som genom sjukdom eller olycksfall kommit i ekonomiska svårigheter, som bidrag till kost—

nad för resor utöver vad den kommunala färdtjänsten eller försäkringskassan ersätter, till täckande av kostnader för konvalescentvård och rekreationsresor för församlingsmedlem som är i behov därav, till be— stridande av kostnader för ortopediska hjälpmedel och andra hjälpmedel som handikappad person kan be— dömas vara i behov av samt som bidrag till arbete bland pensionärer, barn och ungdom i församlingen.

Som skäl för ansökningen anfördes att invånarantalet i Ryssby församling var knappt 2 000 personer, var- för ändamålsbestämningen var alltför begränsad, samt att sociallagstiftningen numera tillgodosåg svårt handikappades behov.

Kollegiet yttrade i beslut såvitt nu är av intresse:

För ändring genom pernutation av det ändamål som Skall tillgodoses krävs att det nya ändamålet så nära som näg— ligt notsvarar det ursprungliga. Detta krav är inte upp— fyllt såvitt gäller kyrkorådets begäran att få använda Handikappfonden även som bidrag till arbete bland pensio- närer, barn och ungdom i församlingen. Ansökningen kan därför inte bifallas i denna del.

Kk 1980—01—03, dnr 24—881—79

1 : 25 ANDAMALSANDRING

LINDRING AV SKATTETRYCKET — RESTAURATION AV KYRKA

Genom gåvobrev 1928—03—09 överlämnade Ollas A Eriks— son vissa medel till Boda socken att bilda en minnes— fond. Av fondens årliga avkastning skulle 1/4 läggas till kapitalet tills kapitalet uppnådde ett belopp av 100 000 kr. Resterande avkastning skulle bilda "en särskild fond att användas till lindring av skat— tetrycket inom socknen under missväxtår, eller då det av en eller annan orsak eljest är svårare än vanligt för socknens jordbrukare att utgöra sina skatter, dock detta med den inskränkningen att därest våra avkomlingar försumma att vårda och ansa vår grav och gravsten å kyrkogården denna vård och ans då övertages av förvaltningen och bestrides av medel ur denna fond. Då minnesfonden uppgått till 100 000 kr. lägges hela årliga avkastningen till den särskil— da fonden för skattelindringen". Fonden skulle för-

valtas av kommunalnämnden. Skattelindringsfondens medel uppgick vid tiden för permutationsansökan till ca 50 000 kr.

Rättviks kommun hemställde om permutation. Ansök— ningen innebar att kyrkliga institutioner kunde er— hålla medel från 3/4—delar av fondens årliga avkast— ning. Som skäl för framställningen anfördes att då Boda kyrka var i stort behov av restauration skulle genom ianspråktagande av medel från Skattelindrings— fonden till restaurationen skattetrycket för befolk— ningen i Boda socken lindras.

Kollegiet yttrade i beslut:

Bestämmelserna för fonden antyder att donators avsikt med förordnandet varit att skapa en fond med socialt ändamål. Kammarkollegiet finner att det föreslagna ändamålet — bidrag till kyrkliga institutioner, t ex för restaurering av Boda kyrka — inte är tillräckligt närliggande det ur— sprungliga för att permutation skall kunna beviljas.

Kammarkollegiet avslår därför ansökningen.

Kk 1980—01-11, dnr 1442/77

1:26 ÄNDAMÅLSÄNDRING

STATY — MINNESPLATTA

1936 mottog en privatperson ett belopp från en okänd givare. Detta belopp skulle innestå och förräntas i viss sparbank tills det blev så stort att det för medlen kunde uppföras en staty på skolgården i Djäk— neboda. Statyn skulle uppföras till tacksamhet över att det vid kriget med Ryssland 1809 inte kom till någon drabbning och blodsutgjutelse i Djäkneboda under ryska härens marsch från Sävar till Ratan. Dessutom skulle statyn bli en fredens och förbröd— ringens symbol för kommande tider och släkten. I en donationsurkund preciserades monumentets utformning och placering. Monumentet skulle föreställa en knä— böjande kvinna och utföras i granit eller marmor och på sockeln skulle inhuggas orden "Tillkomme Ditt Rike". Den privatperson som mottagit donationen hem— ställde nära 30 år senare att styrelsen för viss hem— bygdsförening skulle använda beloppet till ett "bil— ligare minnesmärke".

Hembygdsföreningen ansökte om att föreningen, i stäl— let för uppförande av monumentet, kunde låta gjuta en gjutjärnsplatta, med en liknande inskription som den som föreskrevs i förordnandet, att uppsättas på en större natursten på skoltomten.

Som skäl för framställningen anfördes att kostnader— na för ett monument i enlighet med givarens önskemål blev mycket stora i förhållande till de medel som stod till förfogande. Dessa medel uppgick 1979—12—31 till 9 198 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1980-04—08, dnr 24—80—80

1 : 27 ÄNDAMÅLSÄNDRING

UNDERSTÖD TILL ANKOR OCH BARN INOM HANTVERKS— OCH TJANSTEMANNAKLASSERNA — FRÄMJA BARN— OCH UNGDOMSVARD M.M.

Enligt testamente 1919—11—22 med tillägg 1921—01—04 förordnade Margaretha Carolina Hallberg bl.a. att vissa medel skulle överlämnas till drätselkammaren i Trelleborg att förvaltas under benämning Möller— Ska donationsfonden". Efter legatarien Alma Svens— sons död skulle den årliga avkastningen — sedan 1/10 därav lagts till kapitalet - utdelas till behövande änkor och barn inom hantverks- och tjänstemannaklas— serna i Trelleborg. Enligt uppgift avled Alma Svens— son år 1959.

Kommunen hemställde om permutation av relaterade

ändamålsbestämmelse, innebärande ändring enligt föl— jande.

Fondens ändamål är att genom bidragsgivning ur tillgångar— nas avkastning, sedan minst 1/10 lagts till kapitalet, fränga barn— och ungdomsvård och bistå åldringar och han— dikappade eller eljest behövande i avseende på sådana än— damål och behov, som inte skall bekostas av utdebiterade medel.

Som skäl för framställningen anfördes bl.a. att ända— målsbestämmelsen på grund av ändrade förhållanden bli— vit uppenbart onyttig, vilket även bestyrktes av att någon utdelning aldrig skett. Med bibehållande av sin

sociala anknytning skulle en utvidgning och anpass— ning av bestämmelsen till dagens förhållanden med— föra att fonden åter skulle fylla sin funktion. Fondens behållning uppgick 1979—12—31 till 44 208 kr., varav kapitalbehållning 16 123 kr. och balan— serad utdelning 28 085 kr.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet erin— rade emellertid om att sådana avkastningsmedel som avsåg längre tid tillbaka än 1980—01—01 fick anses ingå i fondens kapital.

Kk 1980—09—01, dnr 24—280—80

1:28 ÄNDAMALSÄNDRING

MINDRE BEMEDLAD PERSON INOM VISST LAN — ELEV VID VISS VARDSKOLA

Enligt testamente 1972—12-12 förordnade Valborg Ka— rolina Andersson att vad som återstod av hennes kvarlåtenskap, sedan bl.a. vissa legat blivit utbe— talda, skulle överlämnas till Västmanlands läns landsting att förvaltas under benämningen Familjen Andersson i Borgvalla fond. Beträffande fondens an— vändning föreskrevs följande.

Den årliga avkastningen av denna fond skall utdelas som hjälp åt framåtsträvande, ndndre bemedlad person inom länet, Han eller kvinna, som för sin utbildning är i behov av hjälp eller behöver hjälp för sin verksanhet.

Fondens kapital uppgick till ca 235 000 kr.

Landstinget hemställde om permutation. Ansökningen innebar bl.a. att fondens destinatärskrets skulle begränsas till elever vid Västmanlands läns lands- tings vårdskola, mantalsskrivna inom länet. Som skäl för framställningen anfördes bl.a. att det av prak- tiska skäl bedömdes som uteslutet att medel från fonden skulle kunna sökas för alla typer av utbild— ning samt att en allmän tillkännagivning skulle vara alltför svårhanterlig och kostsam utan att därför garantera en rättvis fördelning. I allt fall var någon form av begränsning av destinatärskretsen nödvändig. Utskottet kunde dock tänka sig en preci— sering av användningsområdet till att omfatta utbild— ning vid sex namngivna landstingsskolor.

Kammarkollegiet fann att tillräckliga skäl för att göra den begränsning av destinatärskretsen som sö— kanden begärt inte hade anförts i ärendet. Kolle— giet avslog därför framställningen.

Kk 1980—10—08, dnr 24—155—80

Förvaltningsutskottet anförde besvär. Regeringen lämnade besvären utan bifall (Socialdepartementet 1981—01—29, M 2918/80).

1 : 29 ÄNDAMÅLSÄNDRING

BARNVERKSAMHET I SVERIGE — MOTSVARANDE VERKSAMHET UTOMLANDS

Föreningen för vård och fostran av barn och ungdom (tidigare Föreningen för värnlösa barns uppfostran) hade till ändamål att bereda vård och fostran åt värnlösa eller eljest hjälpbehövande barn och ung— domar. Föreningen förvaltade bl.a. sex donations— fonder. Föreningen hemställde om permutation. Ansök— ningen innebar att föreningen ville använda såväl avkastningen som kapitalmedlen i dessa fonder för föreningens verksamhet i allmänhet för hjälpbehö— vande barn och ungdomar och särskilt för sådana, som bereds vård i barnbyn i Sierra Leone.

Som skäl för framställningen anfördes. Föreningens verksamhet hade tidigare främst bestått i drivandet av barnhem, placering av barn i fosterhem och utgi— vandet av en tidskrift. Till följd av samhällets förändring hade bl.a. verksamheten vid de flesta av föreningens barnhem nedlagts, däribland Gerdahemmet, Gisselö gosshem och Sjöbo barnhem. Numera hade före— ningen endast ett barnhem i drift, nämligen Hultgår— den i Nässjö. Även den i Norrköping bedrivna barn— bespisningen hade nedlagts. Föreningens verksamhet bedrevs numera dels vid nämnda barnhem i Nässjö, dels i Ungdomens hus i Norrköping, dels vid daghem i Östersund och dels genom stipendier till bl.a. ungdomar som tidigare vårdats vid föreningens barn— hem. Därutöver hade föreningens verksamhet numera särskilt inriktats på anläggande av en barnby i Sierra Leone, där fattiga, handikappade och i öv— rigt hjälpbehövande barn skulle mottagas. Igångsät— tandet skedde med bistånd av SIDA, men drivandet av barnbyn skulle föreningen stå för. — Då de barnhem som avkastningen från fonderna skulle tillfalla nu— mera nedlagts, kunde bestämmelserna i ifrågavarande testamenten och gåvobrev på grund av ändrade förhål— landen inte längre iakttagas. Föreningen ansåg att det föreslagna nya ändamålet så nära som möjligt motsvarade det ursprungliga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrkte bifall till ansökningen och anförde bl.a. följande.

Även om det föreslagna nya ändamålet i och för sig måste anses behjärtansvärt kan det dock enligt länsstyrelsens uppfattning inte anses uppfylla de krav som anges i 1 5 andra stycketpermutationslagen att det nya ändamålet så nära som möjligt skall motsvara det ursprungliga. Läns- styrelsen finner vidare sannolikt att samtliga donatorer avsett att den donerade förmögenheten fortvarande skulle tjäna ett bestämt ändamål.

Kollegiet yttrade i beslut:

Av donationsurkunderna framgår klart att donatorerna av— sett att bilda fonder och att endast avkastningen skulle användas för respektive fonds ändamål. Med hänsyn härtill och då inte heller fondernas kapital är att beteckna som ringa finner inte kollegiet att föreningen anfört till— räckliga skäl för ianspråktagande av fondernas kapital— medel.

Då donationerna gjordes bedrev inte föreningen någon verk— samhet utomlands och donationsurkunderna medger inte hel— ler enligt sina ordalydelser någon sådan användning av avkastningen. Av vad som framgått i ärendet skulle avkast— ningen från fonderna kunna användas för föreningens nuva- rande verksamhet inom landet. Kollegiet finner därför inte skäl föreligga att utvidga fondernas användningsområde till att även omfatta verksamhet vid barnbyn i Sierra Leone, vilket dessutom är alltför avlägset från fondernas ursprungliga ändamål.

Kammarkollegiet bifaller därför ansökningen på sätt att föreningen medges att använda avkastningen från ifrågava— rande fonder — sedan årligen minst en tiondel därav lagts till fondernas kapital — för föreningens verksamhet i all- mänhet för hjälpbehövande barn och ungdomar inom landet. Däremot lämnar kollegiet ansökningen utan bifall i övrigt, nämligen i vad avser ianspråktagande av fondernas kapital och inledande av verksamhet vid barnbyn i Sierra Leone.

Av handlingarna i ärendet framgår att avkastningen från några fonder inte förbrukats i enlighet med fondernas bestämmelser utan samlats under viss tid och bokförts såsom disponibel avkastning. Sådana avkastningsmedel som. avser längre tid tillbaka än 1980—01—01 får anses numera ingå i kapitalet.

Kk 1981—02—26, dnr 24—667—80

1:30 ÄNDAMALSÄNDRING VANDRINGSPRIS

Styrelsen för Svenska Pointerklubben förvaltade Guld— pokalen som var ett vandringspris instiftat till upp— muntran av det skandinaviska samarbetet för pointerns utveckling som ädel och sportsmässig brukshund.

Guldpokalen var pris vid Svenska Pointerklubbens år— liga jaktprov. Om samma person erövrat priset fem gånger blev det för alltid dennes egendom. Styrelsen för Svenska Pointerklubben hemställde om permutation. Ansökningen innebar att priset skulle bli ständigt vandrande. Som skäl anfördes att det tidigare av oli— ka skäl varit praktiskt omöjligt att under en tävlan— des aktiva liv kunna komma upp till 5 inteckningar.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—08—11, dnr 24—763—81

1:31 ANDAMALSANDRING

BEHÖVANDE KVINNOR — FÖRSAMLINGENS ALDRE MEDLEMMAR

Enligt gåvobrev 1920—06-12 förordnade grosshandlaren C E Delin att 2 000 kr. skulle överlämnas till kyrko— rådet i Sjötofta församling för bildandet av en fond benämnd Komminister Anders Jacob Delins minnesfond. Avkastningen av fonden skulle utdelas

"vid jultiden till två behöfvande änkor eller äldre ogifta kvinnor inom Sjötofta församling, hvilka äro kända för en aktningsvärd vandel, men icke åtnjuta understöd af den komr munala fattigvården, med högst femtio (50) kronor till hvar— dera."

Fondens kapital uppgick vid 1980 års utgång till ca 4 600 kr.

Kyrkorådet hemställde att fondens avkastning i stäl— let fick användas till församlingens verksamhet bland samtliga församlingens äldre medlemmar.

Som skäl anfördes att fondens ändamål var otidsen— ligt. Utdelning från fonden hade inte ägt rum sedan år 1967.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—08—12, dnr 24—819—81

1:32 ÄNDAMÅLSANDRI NG

TUBERKULOSSJUKA — KRONISKT LUNGSJUKA

Enligt testamente 1907—01—31 av apotekare Knut Ljung- berg skulle visst belopp bilda en fond benämnd Apote— karen Knut Ljungbergs fond. Räntan skulle efter marin- överläkarens bestämmande användas för beredande av sa— natorie— eller annan vård av tuberkulossjuka bland un- derbefäl och manskap vid Kungl. flottans station i Stockholm.

I beslut 1957—04—26 förordnade Kungl. Maj:t att avkast— ningen skulle användas för beredande av understöd åt behövande tuberkulossjuka bland underbefäl och meniga vid flottan, därvid företräde skulle ges åt personal som tillhört Stockholms örlogsstation.

Chefen för marinen ansökte om att avkastningen av fond— medlen skulle användas för beredande av understöd åt behövande kroniskt lungsjuka bland underbefäl och me— niga vid flottan, därvid företräde skulle ges åt per— sonal som hade tillhört Stockholms örlogsstation el— ler som tillhörde eller hade tillhört Ostkustens Ör— logsbas. Som skäl angavs att det numera var svårt att finna bidragsberättigade. Antalet tuberkulossjuka var i dag ringa. Förutvarande Stockholms örlogsstation motsvarades närmast av Ostkustens örlogsbas. Av de eventuellt företrädesberättigade som tillhört Stock— 'holms örlogsbas fanns endast ett fåtal äldre personer kvar i livet.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle tillfö— ras kapitalet och att disponibel avkastning inte fick användas till ändamål som skulle tillgodoses med all— männa medel.

Kk 1981—09—04, dnr 24—552—81

1:33 ANDAMALSANDRING

BEKLADNADSBIDRAG — BIDRAG TILL LAGER OCH UTFLYKTER

Enligt testamente 1932—11—15 förordnade Noak Larsson att hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Södra Unna— ryds kommun och förvaltas av församlingens kyrkvär— dar. När kapitalet uppnått visst belopp skulle rän— tan utdelas till "beklädnad för mindre bemedlade Lä— sebarns föräldrar inom kommunen".

Unnaryds kyrkoråd ansökte, som förvaltare av fonden, om att avkastningen ur fonden skulle få användas till läger och utflykter för konfirmander.

Kollegiet biföll ansökningen. Kollegiet föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen Skul— le läggas till fondens kapital samt att avkastningen inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1981—09—08, dnr 24—958—81

1:34 ÄNDAMALSÄNDRING

BEHÖVANDE PA TYSKA HEMMET — _ BEHOVANDE ÅLDRINGAR INOM EN FÖRSAMLING

Genom testamente 1962—03—19 av Magda Ettler förord— nades bl.a. att viss del av hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Tyska Hemmet, Östermalmsgatan 33, Stockholm, att bilda en fond, benämnd Magda och Max Ettlers fond. Fondens angelägenheter skulle handha— vas av kyrkorådet i Tyska S:ta Gertruds församling såsom fondens styrelse och dess ändamål vara att främja vården av behövande på Tyska Hemmet.

Församlingen hemställde att fondens avkastning skul— le få utdelas till behövande åldringar inom försam— lingen. Som skäl anfördes att verksamheten vid Tyska Hemmet upphört.

Kollegiet biföll ansökningen, men föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet. Kk 1981—11—18, dnr 24—359—81

1:35 ÄNDAMÅLSÄNDRING

PAUVRES HONTEUX — ÄLDRE PERSONER

I testamente 1924—11—01 förordnade konsul Otto Åker— man att vad som återstod av hans förmögenhet, sedan legat och vissa kostnader utgivits, skulle bilda en stiftelse med namnet Konsul Otto Åkermans hem för Pauvres Honteux i Visby. Stiftelsens ändamål skulle vara att "åt äldre, verkligt behövande, aktningsvär- da personer av s k ståndspersonsklass kostnadsfritt eller mot viss avgift bereda ett hem, där bostad samt i den mån stiftelsens tillgångar det medgiva, även vård och föda dem tillhandahållas, för vilket ända— mål ett särskilt hem städse skall finnas och av stif— telsen vidmakthållas". Stiftelsens förvaltning skulle äga rum på det sätt stadsfullmäktige i Visby bestämde.

Stiftelsens styrelse hemställde tillsammans med Got— lands kommun att begreppet pauvres honteux i Visby inte längre behövde tillämpas och att intagning till hemmet fick ske utan avseende på vilken kategori äld— re personer inom Gotlands kommun det var. Som skäl anfördes att det var svårt att finna några personer ur kretsen pauvres honteux i Visby och att begreppet inte var tidsenligt.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—12—14, dnr 24—979—80

1:36 ANDAMALSANDRING

KYRKTORN — KYRKORGEL

I testamente 1952—03—06 förordnade Maria Edlund att hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Vännäs försam— ling att användas till uppförande av ett torn på församlingens kyrka. Församlingen hemställde att fondens medel skulle få användas för en orgel till Vännäs kyrka. Som skäl angavs att ett torn inte kunde byggas av fondmedlen på grund av stora kost— nader för förstärkning av kyrkans grund och bärande stomme.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—12-23, dnr 24—1512—81

1:37 ÄNDAMÅLSÄNDRING

BEREDA BOSTAD — EKONOMISKT STOD

1878 års Stiftelse hade sitt ursprung i en år 1878 företagen insamling för att lindra rådande bostads— brist i Stockholm. Enligt de ursprungliga stadgarna för stiftelsen, fastställda av Kungl. Maj:t och över— ståthållarämbetet år 1957, skulle ändamålet vara att bereda behövande och skötsamma ensamstående kvinnor, som antingen hava vårdnaden om barn eller länge och troget arbetat hos ett och samma husbondsfolk, hjälp att erhålla sunda och ändamålsenliga bostäder.

Enligt stadgarna fullgjordes ändamålet dels genom upplåtelse av hyresrätt i stiftelsens egen fastighet mot billig hyra, dels genom bidrag till hyreskostnad.

Genom kammarkollegiets beslut 1977—09—09 utvidgades destinatärskretsen att jämväl omfatta behövande och skötsamma ensamstående kvinnor som har eller haft vårdnaden om föräldrar eller andra anhöriga.

Stiftelsens styrelse hemställde att ändrad ändamåls— bestämmelse skulle gälla för stiftelsen. Bestämmel— sen skulle ha följande lydelse.

Stiftelsen, som verkar under namnet 1878 års Stiftelse, har till ändamål att ge ekonomiskt stöd åt behövande och ensamstående kvinnor, företrädesvis kvinnor som antingen hava vårdnaden om barn eller länge och troget arbetat hos ett och samma husbondfolk eller har eller haft vårdnaden om föräldrar eller andra anhöriga.

Som skäl för ansökningen har sökanden anfört bl.a. följande. Stiftelsen ägde ingen fastighet och hjäl— pen till destinatärskretsen hade därför skett via s.k. hyresbidrag. Genom de statliga och kommunala bostadsbidragen hade bidrag till hyreskostnaden alltmer kommit att falla under samhällets sociala verksamhet. Genom föreslagen ändring av stiftelsens ändamålsbestämmelse skulle man undvika sammanbland— ning med de statliga och kommunala bostadsbidragen. Ändringen skulle därför i huvudsak innebära en an— passning till gällande lagstiftning på det sociala området.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle

tillföras fondens kapital.

Kk 1982—01—22, dnr 24—1589—81

1 : 3 8 ANDAMALSANDRING

BIDRAG TILL FATTIGA FLICKEBARN — STIPENDIER TILL STUDERANDE UNGDOMAR

Dr Alfred Steinmetz Minne m.m. var en stiftelse vars ursprungliga ändamål var att "i mån av tillgångar giva kristlig uppfostran och vård åt fattiga flicke- barn från Bollnäs församling, varvid företräde läm- nas åt sådana flickor, vilka blivit intagna på Boll— näs fattigvård till full försörjning". Stiftelsen förfogade över tre fonder, nämligen kassafonden, Greta Tillgrens Minnesfond och pensionsfonden. Sist— nämnda fond hade tillkommit för pensionering av tidi— gare i stiftelsens tjänst anställd personal. År 1961 förklarade Kungl. Maj:t hinder inte möta mot försälj— ning av stiftelsens fastighet jämte i densamma upp— förd, till barnhem avsedda byggnad. Tillika före— skrevs bl.a. att disponibel avkastning av fonderna skulle efter ansökningsförfarande utdelas till me— dellösa flickor, tillhörande nämnda församling, som stipendier för yrkesutbildning. Såvitt gällde pen- sionsfonden skulle detta dock gälla först sedan pen— sionsberättigad person inte längre fanns.

Stiftelsens styrelse hemställde om tillstånd att änd— ra 5 1 i stadgarna till följande lydelse:

Stiftelsens ändamål är att av de medel, som stå till dess förfogande, utdela stipendier till studerande ungdomar från Bollnäs församling.

Som skäl för framställningen framhölls att det blivit svårt att finna bidragsberättigade mottagare samt att i församlingen fanns ungdomar av båda könen med be- gränsade ekonomiska resurser, vilka satsade på en ut— bildning.

Kollegiet biföll ansökningen, men föreskrev att minst en tiondel av fondernas årliga avkastning skulle läg- gas till kapitalet. Detta beslut skulle dock inte innebära någon ändring rörande eventuella pensioner ur pensionsfonden.

Kk 1982-02—05, dnr 24—98—81

1:39 ÄNDAMÅLSÄNDRING

EN ELEV — FLERA ELEVER

Bokhandlanden Alfons Ahlgrens Stipendiefond bildades genom testamente 1959—08-22. Enligt förordnandet skulle fonden förvaltas av kollegiet vid Högre all— männa läroverket i Värnamo. Vidare föreskrev testa— tor att avkastningen årligen skulle utdelas, efter prövning av kollegiet vid skolan, till en begåvad och skötsam elev i högsta ringen för vidare studie— utbildning. Högre allmänna läroverket i Värnamo mot— svarade numera Finnvedsskolan.

Skolstyrelsen i Värnamo kommun hemställde om permuta— tion. Ansökningen innebar att den årliga räntan kun— de utdelas även till flera elever samt att personal— konferensen ägde rätt att besluta om utdelning.

Som skäl för ansökningen anfördes bl.a. följande. Personalkonferensen vid Finnvedsskolan hade utdelat stipendium till elev med högsta medelbetyget. Denna urvalsmetod fick rimligtvis anses uppfylla villkoren i Alfons Ahlgrens förordnande. Inom personalkonferen— sen var man dock medveten om att betygens mät— och prognosvärde var bristfällig. Det hade dock inträf— fat att två elever erhållit samma medelbetyg, vil— ket medfört svårigheter. Personalkonferensen hade funnit det lämpligt att utdelning från fonden årli— gen kunde ske till fler än en elev.

Kollegiet biföll ansökningen, men föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle till— föras fondens kapital.

Kk 1982—03—11, dnr 24—10—82

1:40 ÄNDAMÅLSÄNDRING

FRAMJA VÅRD — FRAMJA FORSKNING

Enligt testamente 1970—12—22 av Lorentz Nilsson skulle hans kvarlåtenskap tillfalla en stiftelse benämnd Helfrid och Lorentz Nilssons stiftelse. Stiftelsen skulle förvaltas av en styrelse. Stiftel—

sens ändamål skulle vara att främja vård av behövande sjuka eller handikappade med särskild företrädesrätt för synskadade. - Vid utdelande av bidrag enligt ovan skulle företrädesrätt lämnas för mottagare med hemortsrätt inom Staffanstorps kommun eller — vid eventuell delning av denna kommun — bostad inom det område av annan kommun som tidigare ingått i Staf- fanstorps storkommun.

Stiftelsens styrelse hemställde om att även få an— vända stiftelsens avkastning till att främja medi— cinsk forskning med företräde för forskning inom ögonsjukdomar. Som skäl till ansökningen angavs att det på grund av stiftelsens stora avkastning om ca 200 000 kr. årligen var svårt att finna destinatä— rer inom stiftelsens ändamålsområde.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att stiftel- sens årliga avkastning, sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet, i andra hand fick användas i enlighet med ansökningen. Vidare föreskrev kollegiet att avkastningen inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses med allmänna medel.

Kk 1982—03—18, dnr 24—1754—81

1:41 ÄNDAMÅLSÄNDRING

BIDRAG TILL FATTIGA, FÖRSUMMADE FLICKEBARN — LON TILL FÖRSAMLINGSDIAKONISSA

I testamente 1914—11—09 förordnade Anna Katrina Ols— son bl.a. att hennes hemman 1/4 mantal Houva Över— gård 2:3 i Forshälla socken skulle bilda en fond, som skulle förvaltas av kyrkorådet i Forshälla för— samling. Fondens avkastning skulle användas till att bereda fattiga, försummade flickor, helst sådana som förlorat en eller båda föräldrarna, en god och kristlig uppfostran. Även gamla, ärbara fattiga tjänarinnor i församlingar skulle erhålla understöd.

Kyrkorådet hemställde att ändamålsbestämmelserna ut— vidgades så att medel ur fonden även fick överföras till församlingens diakonifond, vars avkastning an— vändes för lön till diakonissan i församlingen. Som skäl för framställningen anfördes bl.a. att det nu— mera var svårt att ur fonden dels ut medel enligt donationsbestämmelserna och att en överföring av

medel från Anna Katrina Olssons donationsfond till diakonifonden torde motsvara testators intentioner.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att medel ur fonden fick i andra hand användas för diakonal verk— samhet i församlingen. Kollegiet föreskrev dock att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet och att avkastningen inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses med ut— debiterade medel.

Kk 1982-05-07, dnr 24—306—81

1:42 ÄNDAMÅLSÄNDRING

BIDRAG TILL FÖRSAMLINGSMEDLEM, SOM INTE ÄGDE MER AN 2 000 KR. - BIDRAG FÖR SOCIALT ÄNDAMÅL ENLIGT SOCIALNÄMNDS BE— STAMMANDE

Sigfrids egnahemsfond, som förvaltades av Östra Göinge kommun, bildades genom donationsbrev 1918—02—15 av N J Sigfrid. Fondens ändamål var att årligen skulle utdelas bl.a. 1 000 kr. till inom viss församling boende personer, som inte ägde mera egna medel än 2 000 kr.

Östra Göinge kommun hemställde att minst 10 % av av— kastningen skulle årligen tillföras kapitalet och att utdelning skulle ske genom socialnämndens försorg för socialt ändamål, varvid hänsyn skulle tas till att ändamålet inte fick tillgodoses av allmänna medel.

Som skäl för ansökningen anfördes att det inte varit möjligt att utdela medel ur fonden samt att ändamå— let borde anpassas efter rådande samhällsförhållanden. Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—07—09, dnr 24—749—82

1:43 ANDAMALSANDRING

ELEVHEM — ELEVFORENING

Elevhemsfonden vid gymnasieskolan i Skara bildades genom att förre rektorn vid Skara högre allmänna läroverk Gustaf Holmstedt i samband med läroverkets 300-årsjubileum 1941 utfärdat upprop till förmån för ett då planerat elevhem i Skara.

Skara kommun hemställde om permutation. Ansökningen innebar bl.a. att den för utdelning disponibla av— kastningen skulle i början på varje kalenderår ut- delas till elevföreningar vid gymnasieskolan 1 Ska— ra. Som Skäl för ansökningen anfördes att något elev- hem inte hade uppförts och att tanken på detta inte längre var aktuell.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—07—23, dnr 24—231—82

1:44 ÄNDAMÅLSÄNDRING

KYRKOINVENTARIER — PRYDNAD AV KYRKOGARD

Gåvofonden för Vårfrukyrkan skulle användas för an— skaffande av inventarier och textilier för Vårfru— kyrkans behov och dess prydande. Fonden bestod av medel som överlämnats för att hedra en avliden an- förvants eller väns minne eller i anledning av hög- tidsdag. Fondens kapital uppgick 1981—12—21 till 27 779 kr. Fonden förvaltades av kyrkorådet i En— köpings församling. Kyrkorådet ansökte att fonden fick användas även till annan prydning inom och utanför Vårfrukyrkan samt å Vårfrukyrkogården för kyrkans och kyrkogårdens behov och prydande.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—08—02, dnr 24—1609—81

1:45 ANDAMALSANDRING

FATTIGA BARNS BEKLÄDNAD — BIDRAG TILL FORSAMLINGS SOCIALA ARBETE

I testamente 1919—10—19 förordnade Jon Gustaf Silje— ström att vad som återstod av hans kvarlåtenskap, sedan legat och vissa kostnader utgivits, skulle tillfalla Alingsås Missionsförening att användas för föreningens verksamhet till fattiga barn bekläd— nad.

Alingsås Missionsförsamling (tidigare benämnd Alings— ås Missionsförening) hemställde att kollegiet ger för- samlingen tillstånd att använda avkastningen från Siljeströmska fonden till församlingens sociala ar- bete, företrädesvis som ekonomiskt bidrag till barn— familjer eller enskilda personer som har särskilda behov och till församlingens arbete bland människor med alkohol— och andra drogproblem.

Som skäl anfördes bl.a. att samhällets ansvar för barns materiella standard markant ökat t.ex. genom barnbidrag och reglerna om bidragsförskott och att det därför för församlingen känts alltmer onaturligt att utdela pengar till barns kläder.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att fondens avkastning i första hand skulle användas för verk— samhet bland barn och ungdom och i andra hand som bidrag till barnfamiljer eller enskilda personer som hade Särskilda behov och till församlingens ar- bete för ungdom med alkohol— och andra drogproblem. Kollegiet föreskrev att minst en tiondel av den år— liga avkastningen skulle kapitaliseras.

Kk 1982—08—23, dnr 24—292—82

1:46 ANDAMÅLSÄNDRING ANVÄNDNINGSOMRADE

Genom Kungl. Maj:ts beslut 1970—02-20 lades Skara stad, Valle och Ardala landskommuner samt den del av Gudhems landskommun, som motsvarades av Bjärka församling, samman till en nybildad kommun, benämnd

Skara. Samtidigt förordnades bl.a. att användnings— området för de dåvarande kommunernas donationer skul— le vara oförändrat efter indelningsändringen, som skulle gälla fr.o.m. 1971—01—01.

De kommuner som sålunda bildade Skara kommun hade be— rörts av ändringar i kommunindelningen även tidigare nämligen 1934 och 1952. I samband med beslut härom hade Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser rörande an— vändningsområdena för de av kommunerna förvaltade donationsfonderna. Innebörden av dessa beslut var i allmänhet att användningsområdena skulle vara oför— ändrade efter kommunsammanläggning. För den 1934—01—01 nybildade Skara stad gällde emellertid till följd av Kungl. Maj:ts brev 1933—05—12 angående den nya kom— munindelningens verkan å de donationer som vid ut— gången av år 1933 disponerades av Skara stad eller Skara socken, vilken lades samman med staden, att dessa skulle komma samtliga invånare inom den vidga— de staden till godo, såvitt donationsbestämmelserna inte lade hinder i vägen.

Skara kommunfullmäktige hemställde att avkastningen av Skara kommuns donationsfonder skulle få användas inom hela kommunen, såvitt donationsbestämmelserna inte lade hinder i vägen. Som skäl anfördes bl.a. att förvaltning och användning av fonderna skulle väsentligt underlättas om de fick användas inom he- la kommunen.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. I beslutet an— fördes följande.

En förutsättning för att Skara kommuns donationsfonder skall få användas inom hela kcmmunens område bör, såsom kommunen själv utgått ifrån, vara att donationsbestämmel— serna inte lägger hinder i vägen. Med denna begränsning avses sådana fall där donator velat tillgodose ett klart avgränsat område inom den ursprungliga kommunen eller där donator själv förutsett att kommunsammanläggning skall ske och meddelat särskilda bestämmelser med anledning härav. Andra fall kan också tänkas då donator, genom föreskrift eller annorledes, uttryckt en avsikt med donationen som otvetydligt innebär att dess användningsområde inte får utvidgas till en genom sammanläggning nybildad kommun.

För ändring av en donations användningsområde även i fall då, enligt vad ovan sagts, donationsbestämmelserna lägger hinder i vägen, bör krävas speciella skäl av annan art än de i detta ärende aktuella allmänna förvaltningstekniska.

Med hänvisning till vad sålunda anförts föreskriver kamr markollegiet, med bifall till ansökningen, att avkastningen av de av Skara kommun förvaltade donationsfonderna skall användas inom hela kommunens område, såvitt donationsbe— stämmelserna inte lägger hinder i vägen.

Kk 1982—11—08, dnr 24—28—81

1:47 ÄNDAMÅLSÄNDRING

FATTIGA, FÖRÄLDRALÖSA BARN — BARN OCH UNGDOM

Lovisa Elisabeth Lycke förordnade i testamente 1900—03—12 att 20 000 kr. av hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Sorunda församling. Kapitalet skul— le förvaltas av kyrkorådet och räntan skulle den 24 september varje år användas till vård och underhåll åt fattiga, föräldralösa barn i församlingen. Fon— dens kapital var 1981—12-31 ca 48 000 kr.

Kyrkorådet ansökte om att avkastningen, sedan 10 pro— cent lagts till kapitalet, skulle användas till kris— ten verksamhet bland barn och ungdom inom församling— en, exempelvis för frivilligt studiearbete, enskilda studier, lokalupplåtelser och studieledare. Som skäl anfördes att de sociala myndigheterna sörjde för än— damålet i testamentet.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet och att fonden inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade me— del.

Kk 1982-11—11, dnr 24—1067-82

1:48 ÄNDAMÅLSÄNDRING

LIKBILN— GRAVGRAVARE

Enligt testamente 1963—07—09 av Claes Wilander skul- le kyrkorådet i Traryds församling erhålla 5 000 kr. för inköp av en likbil.

Kyrkorådet hemställde om att fonderade medel för in— köp av en likbil i stället skulle få användas för in— köp av en gravgrävare. Som skäl anfördes att försam— lingarna inte ombesörjde transporter i egen regi ef— tersom den delen av begravningsverksamheten sköttes av begravningsentreprenörer.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—11—15, dnr 24—747—82

1:49 ÄNDAMÅLSÄNDRING

MÅLADE KYRKFÖNSTER — RESTAURERING AV KYRKANS ORGEL

I inbördes testamente 1974—10—23 förordnade makarna Sigrid och Erik Larsson att 20 000 kr. skulle till— falla Rappestads församling för att skaffa målade fönster till Rappestads kyrka.

Kyrkofullmäktige begärde tillstånd att i stället få använda medlen — 27 180 kr. — för restaurering av kyrkans orgel. Som Skäl anfördes att riksantikvarie- ämbetet avslagit församlingens begäran att skaffa målade fönster till kyrkan.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982-11—17, dnr 24—1221—82

1:50 ÄNDAMÅLSÄNDRING

MINDRE BEMEDLADE KVINNLIGA PERSONER INOM VISS FÖR— SAMLING — UNDERSTÖD TILL BEHÖVANDE

I testamente 1940—07—04 förordnade Hildur Ström bl.a. att hennes fastighet skulle överlämnas till Hedvig Eleonoras församling i Stockholm att förvaltas under benämningen Stiftelsen Hildur Ströms Minne. Vidare överlämnades till församlingen 100 000 kr. till en fond i och för uppförande när så blir nödvändigt av en ny byggnad på tomten. Fonden förvaltades av stif— telsen.

Av fastighetens nettoinkomst skulle årligen hälften avsättas till fastighetens underhåll och den andra hälften utdelas i form av understöd till mindre be— medlade bildade kvinnliga personer inom Hedvig Eleo— nora församling.

Vid tiden för permutationsansökan var stiftelsens tillgångar fördelade på en underhålls— och under— stödsfond samt en nybyggnadsfond. Den förra hade förutom fastigheten en nettoskuld på ca 220 000 kr. och den senare hade ett kapital på ca 550 000 kr.

Stiftelsen hemställde om kollegiets medgivande till att

dels sammanslå de båda fonderna till en dels av den totala avkastningen utgiva åttio (80) procent såsom understöd till behövande inom och utom Hedvig Eleo— nora församling, allt enligt förordnanden i testamentet. Resterande del av avkastningen, tjugu (20) procent, avses att fonderas årligen.

Som skäl för ansökningen anfördes att endast ca 10 000 kr. årligen kunnat utbetalas som understöd på grund av att så stor del av kapitalet och avkast— ningen bundits enligt bestämmelserna i testamentet. Vidare syntes det inte praktiskt genomförbart att uppföra någon ny fastighet.

Kollegiet avslog ansökningen såvitt avser bestämmel— sen att understöd utbetalas till behövande utom Hed— vig Eleonora församling.

Kollegiet biföll ansökningen i övrigt och föreskrev att minst en tiondel av den nybildade fondens avkast— ning skulle fonderas.

Vidare föreskrev kollegiet att avkastningen inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses med utde- biterade medel.

Kollegiet anförde som skäl för sitt avslag till vid— gad destinatärskrets följande:

Den föreslagna bestämmelsen att understöd skall utgå till behövande även utom Hedvig Eleonora församling innebär en kraftig utvidgning av den s k destinatärskretsen. Denna krets är enligt testamentet begränsad till att omfatta endast mundre bemedlade bildade kvinnliga personer inom församlingen. Kammarkollegiet finner inga skäl föreligga för en sådan utvidgning. Ansökningen kan därför inte bi— fallas pa denna punkt.

Kk 1982—12-09, dnr 24—933—81

1:51 ÄNDAMÅLSÄNDRING

MÄN — KVINNOR

Enligt testamente 1944—05-04 förordnade makarna Karen och Markus Markussen bl.a. att viss del av deras kvar— låtenskap skulle förvaltas som en stiftelse, benämnd Markussens studiefond. Fondens avkastning skulle ut— delas som stipendier varje år "till behövande, sköt— samma och särskilt begåvade inom Kronobergs län födda män i och för påbörjande, fortsättande och avslutande av deras studier vid läroverk, universitet" och andra i testamentet nämnda läroanstalter. För stiftelsen har upprättats särskilda stadgar i huvudsaklig över— ensstämmelse med testamentsbestämmelserna.

Styrelsen för fonden ansökte om sådan ändring av än— damålsbestämmelsen i stadgarnas 1 5 att stiftelsen fick möjlighet att utdela stipendier även till inom Kronobergs län födda kvinnor. Som skäl för framställ— ningen anfördes att den inskränkningen av stipendie— kretsen till enbart män måste i allra högsta grad an— ses som otidsenlig. Vidare anfördes.

Sedan testamentets upprättande har det skett stora föränd- ringar i det svenska samhället när det gäller jämlikhets— strävandena mellan män och kvinnor. Ett exempel på detta är den utjämning som ägt rum på utbildningens område. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån uppgick andelen kvinn— liga studerande vid landets universitet och högskolor höst- terminen 1945 till 22 procent. Höstterminen 1979 var andelen inte mindre än 53 procent. Det betyder att nu är det fler kvinnor än män som är högskolestuderande. Även på andra omr råden, t ex inom förvärvslivet, har det skett en fortgående utjämning mellan könen. Dessa stora samhällsförändringar kunde makarna Markussen knappast förutse när de upprättade sitt testamente.

Kammarkollegiet yttrade i beslut:

Stiftelsens styrelse har tidigare ansökt om permutation av stadgarna av samma innebörd som den nu aktuella fram— ställningen. Genom beslut 1976—06—21 avslog kammarkolle— giet denna framställning. Beslutet motiverades av att kol— legiet funnit utrett att testatorerna avsiktligt begränsat kretsen av förmånstagare till män och att det inte förelåg några särskilda skäl för permutation.

Sedan år 1976 har frågan om jämställdhet mellan könen kom- mit allt mer i fokus och utvecklingen på området har gått snabbt. Bl a kan pekas på lagstiftningem om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och den rättspraxis som utvecklats. Arbetet för jämställdhet utgör numera ett naturligt inslag inom samhällslivets olika områden.

Regeringen har vidare genom beslut 1977—11—17 i ett likar— tat ärende — ändrade bestämmelser för Karl Gustaf Redins stipendiefond — likställt kvinnliga och manliga elever.

Mot bakgrund av dessa omständigheter finner kollegiet numera tillräckliga skäl föreligga för permutation enligt framlagt förslag.

Kammarkollegiet bifaller därför framställningen.

Kk 1982—12—23, dnr 24-1185—80

2A:1 SAMFOND. DONATORS SAMTYCKE

Skolstyrelsen i Umeå kommun förvaltade bl.a. 13 do— nationsfonder tillkomna genom gåvobrev och testamen- ten mellan åren 1836—1965. Skolstyrelsen ansökte om att de 13 donationsfonderna, däribland Inspektor P Nordströms donation och Kyrkoherde Gustaf A Grubb— ströms minnesfond, skulle sammanläggas till en sam— fond benämnd Stipendiefonden vid Umeå kommuns grund— skola samt att för samfonden skulle gälla bl.a. föl- jande bestämmelser.

Av den årliga avkastningen skall minst en tiondel läggas till kapitalet. Därefter skall den för utdelning disponib— la avkastningen företrädesvis användas för

belöning eller uppmuntran åt elev, som visat goda kunska— per i särskilt ämne, god kamratanda eller berömvärd flit, belöning till elev, som ägnat arbete åt teater eller mu- sik eller annan kulturell verksamhet vid resp. skola el- ler åt gymnastik eller idrott, stipendium för fortsatt utbildning, hjälp åt elev för studier eller för studieresa inom— eller utomlands, studiebesök, skolresa, fritidsverksamhet, kulturell verk— samhet, idrottstävling eller annat för eleverna gemensamt ändamål eller förvärv av materiel m.m.

Som skäl för framställningen i ärendet anfördes en önskad ändring av donationsbestämmelserna till ett mer allmänt ändamål.

Kollegiet yttrade i beslut såvitt nu är av intresse:

Genom gåvobrev 1894—01—01, 1897—05—07 och 1905—01—06 över— lämnade Per Nordström vissa medel till dåvarande fattig— vårdsstyrelsen för att förvaltas under benämningen Inspek- tor P Nordströms donation. Den årliga räntan skulle utde— las till nödställda fattiga inom vissa byar.

Kammarkollegiet finner att de för samfonden föreslagna än— damålen inte så nära som möjligt motsvarar det ursprungliga ändamålet för Inspektor P Nordströms donation. Denna bör sålunda inte ingå i den föreslagna samfonden. Kollegiet av— slår ansökningen i denna del.

Kollegiet finner vidare att kyrkoherde Gustaf A Grubbströms minnesfond inte bör ingå i samfonden, eftersom donator Elsa Grubbström inte lämnat sitt medgivande till den föreslagna permutationen. Ansökningen avslås därför även i denna del.

Kollegietiinnerdäremot inte hinder föreligga mot att övriga donationsfonder får bilda en samfond.

Kk 1978—08—04, dnr 157/75

2A:2 SAMFOND . FRI SANGSFOND

I testamente 1945—07—17 förordnade Ester Malmén att 15 000 kr. skulle tillfalla vardera Mörby sjukhus och Södertälje länslasarett att användas för en fri— säng. Företrädesrätt till frisängarna hade i Huddinge boende och till Huddinge hörande personer.

Stockholms läns landstingskommun ansökte om att de två fonderna skulle få sammanläggas till en fond be- nämnd Ester Malméns frisängsfond, att avkastningen skulle användas i första hand vid Huddinge sjukhus till förmån för patienter företrädesvis från Huddinge kommun, att kammarkollegiets beslut 1973—02—12 1 p., angående ändrade bestämmelser rörande s.k. frisängs— fonder, skulle gälla för patienter i såväl Sluten som öppen vård. Därvid skulle gälla följande.

Avkastningen av frisängsfond av nu ifrågavarande slag får, i den mån avkastningen inte kommer till användning för be— redande av ersättning för vård på allmän sal, enskilt el— ler halvenskilt rum, användas

a) såsom bidrag under eller efter sjukhusvård till patient som i anledning av sjukhusvistelsens längd eller på grund av minskad arbetsförmåga, orsakad av sjukdomen, fått sin ekonomiska ställning försämrad,

b) till täckande av kostnad för eftervård, som patient av ekonomiska skäl eljest inte har möjlighet att bekosta,

c) till bestridande av kostnader för ortopediska hjälp— medel,

d) till bestridande av kostnader för andra personliga hjälpmedel än ortopediska, vilka personer med olika fy- siska handikapp medicinskt bedöms vara i behov av, dock ej tandproteser och vanliga glasögon samt

e) till täckande av kostnader för konvalescentvård och rekreationsresor, som patient av ekonomiska skäl eljest inte har möjlighet att bekosta.

Avkastningen av ovan angivna frisängsfond må dock inte användas för ändamål som skall bekostar med allmänna me— del eller till bestridande av utgift i den del den täcks av medel från allmän försäkringskassa.

Kollegiet biföll ansökningen. Kollegiet föreskrev att av den årliga avkastningen skulle minst en tion— del läggas till kapitalet.

Kk 1978—11—13, dnr 161/77

2A:3 SAMFOND

Enligt testamente 1924—05—30 förordnade Emelia Jako— bina och Ellen Dorotea Eriksson att visst belopp skulle bilda en fond. Fonden skulle förvaltas av en styrelse om tre personer, vilka skulle utses av stads- fullmäktige i Göteborg. Avkastningen skulle användas till årligt understöd med lika fördelning mellan sex inom Göteborgs stad födda och boende obemedlade kvinn- liga handelsbiträden inom kortvaru— och manufaktur- branschen, som genom sjukdom eller ålderdomssvaghet blivit urståndsatta att kunna fortsätta med sin verk— samhet. De sjukligaste och äldsta skulle äga före— träde.

Genom kammarkollegiets beslut 1976—12-06 bildades Göteborgs kommuns donationsfond — samfond — för so- cialt ändamål. I samfonden ingick 31 fonder. För sam— fonden gällde bl.a. att

disponibel avkastning av samfonden skulle enligt beslut av sociala ceitralnämnden användas till stöd åt behövande inom kommunen och att vid disposition av samfonden skulle hänsyn tas till föreskrifterna för de i samfonden ingående donationerna i den utsträckning som fanns lämpligt.

Styrelsen för fonden Systrarna Erikssons minne hem— ställde att fondens förvaltning skulle överflyttas till Göteborgs kommunstyrelse och att fonden skulle få sammanläggas med samfonden. De personer, som hit- tills erhållit bidrag från fonden, skulle fortsätt- ningsvis erhålla bidrag från samfonden. Som skäl an— fördes att ändamålsbestämningen numera var svår att uppfylla och att fondens medel kunde komma till bätt- re användning om de tillfördes samfonden.

Kollegiet biföll ansökningen. Vidare föreskrevs att i donationsboken för samfonden skulle framgå att fonden "Systrarna Erikssons minne" ingick i "Göte— borgs kommuns donationsfond — samfond — för socialt ändamål".

Kk 1979—02—19, dnr 24—168—78

2A:4 SAMFOND. ANVÄNDNINGSOMRÅDE. DONATORS SAMTYCKE

Linköpings kommun hemställde om permutation av 220 donationsfonder med huvudsakligt ändamål att utgöra premie—, stipendie— och materielfonder till förmån för elever vid skolor inom Linköpings kommun. Fram— ställningen innebar dels att donationernas geogra— fiska verksamhetsområde — oavsett vad som kunde vara föreskrivet - ändrades till att omfatta hela stor— kommunen Linköping, dels att vissa fonder sammanla— des till samfonder på närmare angivet sätt och dels att ändamålsbestämmelserna ändrades på närmare an— givet sätt.

Kollegiet yttrade i beslut, såvitt nu är av intresse:

Enligt kammarkollegiets praxis i permutationsärenden med stöd bl.a. av Kungl. brev 1968—11—15 ang dispositionen av avvecklingsskolornas donationsfonder m m får använd— ningsområdet för en genom sammanläggning nybildad kommuns donationsfonder för skoländamål — efter därom gjord ansö— kan — utsträckas till att omfatta hela den nybildade kom— munen om ej särskilda skäl talar däremot. Grunden härför är att varje kommun nu utgör ett elevområde.

Vad gäller de fonder som skall ingå i de föreslagna same fonderna finner kollegiet med det undantag som framgår nedan inte hinder möta mot att avkastningen av den får användas inom hela Linköpings nybildade kommuns område. Enligt praxis bör härvid föreskrivas att vid utdelning hänsyn skall tas till de i resp samfond ingående fonder— nas ursprungliga bestämmelser i den utsträckning som fin— nes lämplig. I fråga om utvidgning av användningsområdet för de i ärendet aktuella särfondema finner kollegiet inte heller hinder föreligga mot en sådan permutation med de undantag som framgår nedan.

Undantagen avsåg fonder där donator motsatt sig sam— fondsbildning.

Gentemot de i ärendet framförda erinringarna att vissa styrelser och personer inte hörts över permutationsansök— ningen har kommunen invänt följande. I de fall en dylik styrelse alltjämt fungerar eller samråd i övrigt äger rum med viss person har vederbörande beretts tillfälle att av— ge yttrande. I andra fall, då föreskrifter härom fallit i glömska eller av annat skäl inte iakttagits under en lång tid, har kommunen funnit meningslöst att försöka få in yttranden i ärendet. Kollegiet finner — i likhet med läns— styrelsen - att kommunens inställning i denna fråga kan godtagas.

Kk 1979—02—19, dnr 446/74

Besvär fördes mot beslutet. Se vidare 4C:7.

2A:5 SAMFOND. DONATORS SAMTYCKE

Halmstads kommun förvaltade bl.a. 142 donationsfonder för skoländamål. Kommunen ansökte om att fonderna skul- le läggas samman till två samfonder benämnda Halmstads grundskolors samfond och Halmstads gymnasieskolors sam— fond med hela kommunen som användningsområde.

Beträffande en av fonderna, T.I.F.—gåvan, hade donator, kamratföreningen T.I.F., begärt att donationen åter- ställdes till föreningen. Föreningen anförde att sam- fondsbildningen syntes innebära, att de villkor som förknippats med T.I.F.—gåvan inte kom att kunna till— lämpas.

Kollegiet yttrade i beslut, såvitt nu är av intresse:

Kammarkollegiet finner att fonden "TIF—gåvan" inte bör ingå i samfonden, eftersom donator kamratföre— ningen T.I.F. inte lämnat sitt medgivande till per— mutationen. Ansökningen lämnas därför utan bifall i denna del. Kollegiet medger att återstående 141 fon- der får läggas samman till två samfonder.

Kk 1979—02—27, dnr 1375/74, 1818/76

2A:6 SAMFOND

Genom gåvobrev 1947-11-23 överlämnade Maggi, Elisa— beth och Sigrid von Platen vissa medel till Hälsing— borgs stad att bilda en fond, benämnd Fröken Ellen von Platens donationsfond. Av fondens årliga avkast— ning skulle en femtedel läggas till kapitalet, var- efter återstoden skulle "utdelas till en eller två musiklärarinnor i Hälsingborg, vilka äro i behov av hjälp och gjort sig förtjänta därav".

Helsingborgs kommun hemställde om permutation på så sätt att fondens medel skulle överföras till Helsing— borgs kommuns samfond för mindre bemedlade, som bil— dats genom kammarkollegiets beslut 1976—05—07. Sam- fondens för utdelning disponibla avkastning skulle användas till bistånd åt mindre bemedlade. Avkast- ningen fick inte användas för ändamål som skulle tillgodoses genom det allmännas försorg. Som skäl anfördes att det numera var svårt att finna perso—

ner som enligt bestämmelserna var berättigade till utdelning.

Kollegiet biföll ansökningen. Kollegiet föreskrev

att i donationsboken för Helsingborgs kommuns sam— fond för mindre bemedlade skulle framgå att Fröken Ellen von Platens donationsfond ingick i samfonden.

Kk 1979—10—01, dnr 1463/76

2A:7 SAMFOND

Svenska Fotografernas Förbund förvaltade tre fonder till förmån för behövande förbundsmedlemmar samt Ernest Flormans Minnesfond, vars avkastning skulle utdelas som hederspension till äldre medlem i för- bundet.

Förbundet hemställde om permutation.

Framställningen innebar att fonderna skulle läggas samman till en samfond, Svenska Fotografernas För— bunds Rese—, Utbildnings- och Understödsfond. För samfonden skulle enligt stadgar, antagna av Svenska Fotografernas Förbunds kongress, gälla bl.a. att av— kastningen skulle användas "till förbundets medlem— mar för ändamål som kan verka för fotografyrkets utveckling, för ändamål som kan främja yrkesutbild— ningen genom kursstipendier, studieresor och som ekonomiskt understöd till behövande medlemmar", att fonden skulle förvaltas av förbundsstyrelsen och att fondens medel skulle placeras i enlighet med vad som gällde angående förmyndarmedel. Av hand— lingarna i ärendet framgick att Ernest Flormans Min— nesfonds kapital 1978—12-31 uppgick till drygt 6 000 kr. medan övriga tre fonders kapital uppgick till sammanlagt ca 90 000 kr.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet medger att fonderna får läggas ihop till en samiond med bestämmelser enligt det anförda, dock att av den årliga avkastningen minst en tiondel skall läggas till kapitalet.

Vidare föreskriver kollegiet att vid disposition av same fonden hänsyn skall tas till de ursprungliga donations- bestämmelserna i den utsträckning som finns lämpligt och

att för samfonden skall läggas upp en donationsbok som skall innehålla dels en förteckning över de fonder som ingår i samåonden och de föreskrifter som gällde för dem före sammanläggningen och dels stadgar för samfonden. Det torde ankomma på länsstyrelsen att fastställa stadgar med övriga erforderliga föreskrifter för samfonden.

Kk 1979—10-26, dnr 24—831—78

2A:8 SAMFOND

Kriminalvårdsstyrelsen förvaltade följande två dona— tionsfonder med anknytning till kriminalvården. L Rubens fond, vars ränteavkastning skulle användas till fromma för frigivna fångar. Fonden bildad en— ligt gåvobrev 1901—01—20. Fångvårdsmännens minnes— fond bildad enligt gåvobrev 1927—09—24 av Viktor Almqvist. Denna fonds avkastning skulle användas till understödjande av fångars familjer som i följd av familjeförsörjarnas frihetsförlust råkat i nöd— ställd belägenhet.

Kriminalvårdsstyrelsen hemställde att fonderna fick sammanläggas till en fond, benämnd Rubens och Alm— qvists samfond, vars disponibla avkastning, sedan minst tio procent därav lagts till kapitalet, skulle utgå i form av bidrag till frigivna klienter och klienters familjer. Som skäl anfördes bl.a. att en rationell förvaltning och redovisning av fondkapi— talet skulle erhållas.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att vid disposition av samfonden skulle hänsyn tas till föreskrifterna för de i samfonden ingående donatio— nerna i den utsträckning som fanns lämplig. En för- teckning över de i samfonden ingående fonderna skulle upprättas, som innehöll dels de föreskrif— ter som gällde för fonderna före sammanläggningen och dels stadgar för samfonden.

Kk 1981—06—26, dnr 24—1265—80

2A:9

SAMFOND . ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Kristianstads kommun förvaltade elva samfonder med sociala ändamål. Samfonden hade bildats genom elva olika beslut under 1976 av kammarkollegiet. Med un— dantag för föreskrifter om geografiska användnings— områden var samfondernas stadgar likalydande. Dessa innehöll bl. a. den föreskriften att beslut om ut— delning skulle fattas av sociala centralnämnden ef— ter hörande av förekommande särskilda kommittéer. De geografiska användningsområdena utgjordes av förutvarande Araslövs kommun, Degerberga kommun, Everöds kommun, Fjälkinge kommun, Kristianstads stad, Nosaby kommun, Oppmanna—Vånga kommun, Tol— larps kommun, Träne kommun, Vä kommun och Åhus kö-

ping.

Kommunen hemställde om att de elva samfonderna fick sammanläggas till en samfond. För samfonden skulle gälla följande stadgar.

a. Samfonden har bildats genom sammanläggning av 11 same fonder vilka i sin tur sammanlagts av fonder med socialt ändamål enligt särskild förteckning. b. Förvaltningen av samfonden skall handhas av kommun— styrelsen. e. Av den årliga avkastningen skall munst 1/10 läggas till kapitalet. Beslut om utdelning fattas av sociala central— nämnden. Utdelningen skall användas åt behövande eller åt organisationer för verksamhet bland behövande. d. Avkastningen får inte användas för ändamål som skall tillgodoses med utdebiterade medel. e. Avkastning som inte används reserveras för utdelning under kommande år. f. Vid disposition av samfonden skall hänsyn tas till fö— reskrifterna för de i samfonden ingående ursprungliga do— nationerna i den utsträckning som finnes lämplig.

Som skäl anfördes bl.a. att

Kristianstads kommun hade bildats genom sammanläggning av ett större antal kommuner vid fyra tillfällen med början år 1952. Under perioden 1952—1966 var nuvarande Kristian— stads kommuns geografiska område uppdelat på elva kommu— ner. Senaste kommunsammanläggningen ägde rum år 1974. Genom de olika kommunsammanläggningarna och samhällsut— vecklingen hade medvetenheten beträffande de förutvarande kommungränserna successivt minskat. Denna förändring mo- tiverade en sammanläggning av de elva samfonderna till en social samfond med ett och samma geografiska använd—

ningsområde. Vidare skulle genom sammanläggningen admi— nistrativa fördelar vinnas som i sin tur skulle ge utrymr me för en ytterligare förbättring av inriktningen av fond— dispositionerna.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet före— skrev att en särskild donationsbok skulle upprättas för den nybildade samfonden. Donationsboken skulle, förutom förteckningen över de fonder som ingick i samfonden, innehålla de föreskrifter som gällde för fonderna innan de fick bilda samfond samt stadgar för den nya samfonden.

Kk 1981—09—07, dnr 24—297—81

2A:10

SAMFOND. DONATORS SAMTYCKE

Skolstyrelsen i Gävle kommun hemställde om permuta— tion av tolv av Skolstyrelsen förvaltade fonder. Ansökningen innebar såvitt nu är av intresse att en fond, Rektor Sven Karsbergs premiefond för engelska, skulle sammanläggas med tidigare av kammarkollegiet bildad samfond.

Enligt gåvobrev 1958—05—30 förordnade Sven Karsberg att vissa medel skulle bilda en fond benämnd Rektor Sven Karsbergs premiefond för engelska. Fonder över- lämnades till Gävle stads drätselkammare för att för- valtas på samma sätt som Gävle Borgareskolas övriga fonder. Den för utdelning disponibla avkastningen skulle delas i två premier och vid läsårets slut utdelas som belöning för goda kunskaper i och visat intresse för engelska språket. Fondens kapital upp— gick 1979—12—31 till 24 180 kr.

Sven Karsbergs barn, Arne Karsberg och Birgit Lund— vik uttalade i yttrande bl.a. följande.

Det står fullt klart för oss och för var och en som kände pappa, att han, utifrån sin tid och dess Skolförhållanden i Gävle stad, på det skarpaste skulle motsätta sig något sådant. Han ägnade mer än 30 år av sin mannakraft åt att utveckla Borgareskolan och bevara dess särart.

Nu är vi ju medvetna om att mycket förändrats sedan dess och att hela skolväsendet inom kommunen organiserats om och att den allmänna tendensen på alla områden är att sammanföra till större enheter. Så vi tror inte att det

är lönt att kämpa mot utvecklingen och får därför ge vårt tillstånd till denna sammanslagning.

Men vi gör det med stor olust och under protest. Kollegiet yttrade i beslut, såvitt nu är av intresse:

Kammarkollegiet finner inte, med hänsyn till vad Sven Kars— bergs barn anfört, skäl föreligga för permutation av Rektor Sven Karsbergs premiefond för engelska.

Ansökningen lämnas därför utan bifall i den delen.

Kk 1981—08—26, dnr 24—290—81

2A:11 SAMFOND

Norrköpings kommun ansökte om permutation beträf— fande ett antal fonder, som dels förvaltades av kommunen, dels av annan förvaltare. Samfonden före— slogs bildad genom sammanläggning av 139 av kommu— nen förvaltade fonder och 4 av annan förvaltade fonder. För samfonden hade upprättats förslag till stadgar. För fonderna som behandlades särskilt i ansökan, under bl.a. punkt 6, gällde att de skulle ingå i samfonden. Fonderna under punkt 6 hade ett kapital som uppgick till 216 965 kr., 258 178 kr., 146 076 kr., 140 622 kr. och 800 706 kr.

Som skäl för framställningen anfördes bl.a. föl— jande.

För många av fonderna är utdelningsbestämmelserna starkt föråldrade. För fonder med låg kapitalbehållning kan den för utdelning tillgängliga avkastningen bli helt obetyd— lig eller så liten att kostnaden för att förvalta och redovisa fonden överstiger dess avkastning. I en samfond kan förvaltningen ordnas rationellt, bestämmelserna för utdelning blir enhetliga och de belopp som kan delas ut blir någorlunda stora. För att fonderna som behandlats under'punkt 6 ovan skall få ingå i samfonden framhålls att alla donatorer bör behandlas lika. Den lojalitet och respekt fondförvaltaren och samhället är skyldig att visa inför donators vilja och intentioner kan ju inte sägas vara större om fondkapitalet är stort än om det är fråga om ett blygsamt fondkapital. Vidare kan fondkapitalets storlek vara beroende av omständigheter som donator och fondförvaltaren inte kan råda över.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse:

I propositionen (1972:8) med förslag till permutationslag framhöll föredraganden (s 30) att "som utgångspunkt för tillämpningen av lagen bör gälla att den praxis som har ut— vecklat sig vid Kungl. Maj:ts handläggning av permutations— ärenden skall följas även i fortsättningen och att någon ändring av hittills tillämpade allmänna principer inte är åsyftad". Justitiekanslern uppgav (prop s. 22) i remissvar att det brukade föreskrivas som villkor vid samfondsbild— ning att ingen av de fonder som skulle bilda samfond fick överstiga 20 000 kr.

Kollegiet uttalade 1974—09—27 (se Aktuellt från skolöver— styrelsen 1974/75 nr 22, s 3), i anledning av gymnasiesko— lans inrättande 1971—07—01 och därmed sammanhängande prob— lem vid användningen av donationsfonder bl a följande. I praxis har ansetts att en fond kan — såvitt övriga förut— sättningar för sammanläggning finns — sammanläggas om inte fonden har en alltför stor kapitalbehållning. I beslut 1968—11—15 från Kungl. Maj:t avseende bestämmelser om dispo— sitionen av avvecklingsskolornas donationsfonder sattes gränsen till 20 000 kr. Med hänsyn till penningvärdeföränd— ringen har kollegiet dock medgett att större fonder får samr manläggas. Är en fonds behållning över 40 000 kr bör den dock — om tillräckliga skäl anförs därför — kunna samman— läggas.

Ovan angivna utveckling av praxis har fortsatt och kollegiet tillämpar numera inte någon fast gräns för hur stor en fond får vara för att ingå i en samfond utan denna fråga bedöms från fall till fall.

En samfondsbildning innebär i regel att ett flertal småfon— der sammanläggs och de huvudsakliga permutationsskälen för detta är dels att rationalisera fondförvaltningen och dels att bättre kunna tillgodose ett för flera fonder gemensamt ändamål genom att större belopp kan disponeras för ändamå— let. Ju större en fonds kapital är desto svagare gör sig dessa skäl gällande. I sammanhanget bör även nämnas att då sammanläggning inte går att genomföra är samförvaltning ett alternativ som tillgodoser vissa av skälen för samfondsbild— ning. En samförvaltning torde kunna genomföras utan permita— tion såvida inte någon donationshandling innehåller ett för— bud mot samförvaltning.

Av ifrågavarande fonder har fonden Gd (140 622 kr.) ett ka— pital som i ock för sig inte talar emot att den ingår i sam- fonden. Däremot har den ett så speciellt och från övriga fon— der särskiljande ändamål "beredande av räntefria lån" att den inte kan anses lämplig att ingå i samfonden.

Övriga fyra fonder har var för sig så stort kapital att de skäl som vanligen anförs för samfondsbildning här sak— nar tyngd. Därutöver ingår i två fonder fastigheter med särskilda forvaltningsforeskrifter vilket också talar emot att de ingår i samfonden.

Att en fond har ålderdomliga bestämmelser är i sig inte heller tillräckliga skäl att medge att den inläggs i same fond utan bor istallet åtgärdas genom permutation av ända— målet. Inte heller i övrigt har kommunen — med hänsyn till fondernas storlek — anfört tillräckli t starka skäl för att fonderna skall få läggas in i sam onden.

Kollegiet avslog ansökningen såvitt avser nu behand— lade fonder.

Kk 1981—12—21, dnr 953/77

Kommunen anförde besvär. Regeringen avslog besvären (Utbildningsdepartementet 1982—09—02, dnr 208/82).

2A:12

SAMFOND. KYRKLIG SAMFÄLLIGHET

Kyrkonämnden i Uddevalla, Bäve och Lane Ryrs försam— lingars kyrkliga samfällighet ansökte om permutation beträffande ett antal fonder, som förvaltades av för— samlingarnas kyrkoråd.

Ansökningen innebar såvitt nu är av intresse att tre samfonder skulle få bildas och att samfondernas av— kastning skulle få användas inom hela den kyrkliga samfälligheten.

Kollegiet anförde i beslut såvitt nu är av intresse:

Syftet med en samfällighet är att åstadkomma en samordnad ekonomisk förvaltning. Församlingarna fortsätter att vara kommunala enheter med egna beslutande organ. En samfällig— het är inte en lika fast sammanhållen enhet som en kommun eller en församling. Problem kan uppkomma om en församling bryts ut ur samfälligheten eller ny församling tillkommer. Vidare saknar samfälligheten organ som är lämpade att hand— ha utdelningen ur fonderna. På grund härav kan permutation inte medges.

Kammarkollegiet avslog ansökan i nu aktuell del.

Kk 1982—04—16, dnr 24—112—79

2A:13 SAMFOND

Toarps, Rångedala och Äspereds församlingar bildade sedan 1971—01—01 en kyrklig samfällighet för vården

av alla angelägenheter av ekonomisk natur. Kyrkofull— mäktige för samfälligheten ansökte om permutation be— träffande ett antal fonder, som förvaltades av försam- lingarnas kyrkoråd. Fonderna hade i huvudsak sociala ändamål. För två av fonderna, Per J Samuelssons fond och August och Johan Magnussons fond, gällde att av— kastningen i första hand resp. att 50 kr. av avkast— ningen skulle användas för viss gravskötsel.

Ansökningen innebar såvitt nu är av intresse följande. I första hand föreslogs att alla fonderna sammanlades till en samfond, benämnd Samfonden för barn—, ungdoms— och äldreverksamhet inom Toarps kyrkliga samfällighet, med hela den kyrkliga samfälligheten som användnings— område. Som skäl för framställningen har anförts bl.a. följande. Fonderna har likartade ändamål. För— samlingarna har gemensam ekonomisk förvaltning och gemensam kyrkoherde och bedriver redan stora delar av barn—, ungdoms— och äldreverksamheten gemensamt inom samfälligheten. Den föreslagna samfondsbildning— en skulle medföra ekonomiska och administrativa för— delar.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse.

Syftet med en kyrklig samfällighet är att åstadkomma en sam— ordnad ekonomisk förvaltning. Församlingarna fortsätter att vara kommunala enheter med egna beslutande organ. En samfäl— lighet är inte en lika fast sammanhållen enhet som en kommun eller en församling. Om en samfond bildas för hela samfällig— heten kan problem uppkomma ifall senare en församling bryts ut ur samfälligheten eller ny församling tillkommer. Vidare saknar samfälligheten organ som är lämpade att handha utdel— ningen ur fonderna.

På grund av det anförda kunde enligt kollegiet permu- tation inte medges.

Kk 1982—07—01, dnr 24—1655-79, 24—1656—79, 24—1657—79

2A:14 SAMFOND . LÖNEEIDRAGS FOND

Den regionala museiverksamheten inom östergötlands län bedrevs av två självständiga rättssubjekt; Stif— telsen Linköpings stads museum för skön konst och östergötlands Fornminnes— och Museiförening.

Stiftelsen förvaltade sex fonder, vilka huvudsakligen hade till ändamål att inköpa konst. Kapitalen bestod i sin helhet av aktier. Den ekonomiska förvaltningen av fonderna handhades av Östgötabanken resp. Skandi— naviska Enskilda Banken. Fyra av fonderna hade 1980—12—31 ett kapital om 707 935 kr., 892 361 kr., 165 412 kr. och 10 000 kr.

Föreningen förvaltade bl. a. tolv fonder av vilka fler— talet hade såsom ändamål att inköpa föremål till ut— ökande av föreningens samlingar. Den ekonomiska för— valtningen handhades av Östgötabanken förutom för en fond, lönebidragsfonden, som förvaltades av kammar— kollegiets fondbyrå. Fonden bildades under 1930— talet av lotterimedel för avlönande av landsantikvarier i den tidigare landsantikvarieorganisationen. En av föreningens övriga fonder hade ett kapital om 665 647 kr.

Stiftelsen, föreningen, kommunen och landstinget hem— ställde om permutation. Ansökningen innebar såvitt nu är av intresse att stiftelsens och föreningens fonder skulle i första hand få bilda en samfond med stadgar enligt upprättat förslag.

Kollegiet anförde i beslut:

Den 5 k lönebidragsfonden har inte bildats på enskilt ini— tiativ varvid permutationslagen inte är tillämplig beträf- fande denna fond. Kollegiet kan sålunda inte besluta att fonden skall ingå i samfond.

Flera av de fonder som enligt framställningen skall läggas samman till samfond har kapital av betydande storlek, vilket skulle kunna vara hinder för samfondsbildning. Med hänsyn till fondernas ändamålsbestämmelser och placering i aktier finner kollegiet emellertid särskilda skäl föreligga att låta dem ingå i en samfond enligt framställningens första- handsyrkande.

Kollegiet biföll ansökningen, såvitt nu är av intresse.

Kk 1982—09—17, dnr 24—1317—81

2A:15 SAMFOND. ANSAMLAD AVKASTNING

Malmö kommun förvaltade ett antal skolfonder till förmån för elever inom kommunen. Malmö skolstyrelse hemställde om såvitt nu är av intresse viss sam— fondsbildning.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intres— se:

Enligt ansökan skall fonderna vid Pauliskolan och Malmö Latinskola läggas in i samfonden för gymnasieskolan. Frå— gan har under beredningen i kommunen behandlats bl a i skolornas samarbetsnämnder och kollegier. Dessa organ har genom skolornas rektorer i skrivelser till kommunen mot— satt sig att de två skolornas fonder läggs in i samfonden. Rektor för Pauliskolan, Lars Bjellerup, har även vid be— sök hos kollegiet redogjort för sin skrivelse. Samarbets— nämnderna och kollegierna anser att flertalet donations— bestämmelser ännu kan efterlevas. Pauliskolan föredrar att den skolans fonder får bilda en egen samfond. — Av handlingarna framgår vidare att de båda skolorna har av— sevärt större sammanlagt fondkapital än de övriga gymna— sieskolorna, räknat efter elevantalet.

Kollegiet kan enligt praxis medge att det bildas samfon— der för en hel kommun på det sätt som Skolstyrelsen har begärt. Det ligger i sakens natur att en samfond får ett mera allmänt formulerat ändamål än de fonder haft som upp- lösts och lagts in i samfonden. Vid samfondsbildning förer skriver dock kollegiet att vid disposition av samfonden hänsyn Skall tas till föreskrifterna i urkunderna för de i samfonden ingående donationerna i den utsträckning som finnes lämplig. Om som i detta fall en förhållandevis stor del av samfondens kapital ursprungligen donerats för en viss skola eller utbildningslinje, bör detta enligt kollegiets mening beaktas när Skolstyrelsen beslutar om utdelning av medel.

Kammarkollegiet medger att Malmöskolornas samfond nr 1 för grundskolan och Malmöskolornas samfond nr 2 för gymnasie— skolan får bildas och att bestämmelser enligt bilagorna 4 och 6 skall få gälla. Kollegiet föreskriver dock att av samfondernas årliga avkastning skall mdnst en tiondel läg— gas till kapitalet. Vidare föreskriver kollegiet att vid disposition av samfonderna skall hänsyn tas till föreskrif- terna i urkunderna för de i samåonden ingående donationer— na i den utsträckning som finns lämplig. De donationsböc— ker som uppläggs för samfonderna skall innehålla dels för— teckning över de fonder som ingår i samfonden och de före—

skrifter som gällde för dem före sammanläggningen, dels stadgar för samfonden.

Av handlingarna i ärendet framgår att vissa fonder inte använts sedan länge, utan att avkastningen reserverats. Som Villkor för att samfonderna Skall få bildas föreskri— ver kollegiet att sådan avkastning som hänför sig till tiden före år 1981 skall läggas till samåbndernas bundna kapital.

Kk 1982—10—12, dnr 24—51—81

2A:16 SAMFOND. ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Efter ett upprop av Elfsborgs Läns Läkareförening 1909 bildades 1912 Elfsborgs läns förening för be— redande av vård åt fattiga obotligt sjuka. Enligt 1 S i stadgarna från samma år skulle föreningen ha till uppgift att upprätta sjukhem och där bereda vård åt medellösa och mindre bemedlade, Elfsborgs län tillhörande obotligt sjuka. Föreningen ändrade sedermera namn till Föreningen för Älvsborgs läns sjukhem. Enligt 5 1 i stadgar, som fastställdes av länsstyrelsen 1972, hade föreningen till uppgift att "upprätta sjukhem och där bereda vård åt sådana inom Älvsborgs län boende långtidssjuka, vilka äro i behov av sjukvård men icke kunna mottagas å lasa- rett, sjukstuga eller därmed jämförlig anstalt".

Ett hem för 30 patienter uppfördes 1914. Föreningen hade under årens lopp erhållit penninggåvor och do— nationer. Älvsborgs läns landsting har under senare år givit bidrag till sjukhemmets drift. Sedan Sjuk— hemmet ansetts mindre lämpligt för sitt ändamål och utdömts av brandmyndigheterna har fastigheten över— lämnats till Älvsborgs läns landsting. Landstinget har förbundit sig att uppföra ett nytt sjukhem i egen regi på fastigheten.

Föreningens styrelse förvaltade 38 fonder. Fondernas ändamål var huvudsakligen att bereda vård åt lång— tidssjuka på sjukhemmet. Donatorerna hade beträffan— de nio av fonderna föreskrivit att sjuka som bor på orter inom södra Älvsborgs län skall ha företräde.

Föreningens styrelse har, som ansökningen slutligen utformats, hemställt att de fonder som styrelsen förvaltar skall få sammanläggas till en samfond be—

nämnd Sjukhemsfonden i Ulricehamn och att kollegiet skall fastställa stadgar för samfonden. Första styc— ket av andra meningen i 3 S lyder: "Återstoden av avkastningen skall användas till olika hjälpåtgär— der inom hemsjukvården i södra Älvsborgs län (den S k Sjuhäradsbygden) ————." Föreningen har i andra hand hemställt att denna passus skall ändras till "Återstoden av avkastningen skall användas till oli— ka hjälpåtgärder inom hemsjukvården i Älvsborgs län

med företräde för den s k Sjuhäradsbygden ---— .

Som skäl för ansökningen har anförts bl a följande. Sedan sjukhemmet lagts ned önskar föreningen använ— da avkastningen av de kvarstående fondmedlen i så nära anslutning till donatorernas önskemål som möj— ligt.

De medel, som tillförts föreningen och bildat dess ekonomiska grundval har lämnats av givare i södra delen av Älvsborgs län, de sju häradena. Medlen har merendels lämnats mer eller mindre formlöst och ofta utan närmare föreskrifter, men alla gåvor och testa— mentslöften har åsyftat att bereda människor från södra delen av Älvsborgs län en drägligare tillvaro än i de ofta fattiga och trångbodda hemmen på den tid, då det allmänna ej kunde ta hand om sjuka an— norledes än på lasarett och sjukstugor under korta- re tid och på fattigstugorna och i städernas för- sörjningshem.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse.

Såvitt framgår av donationsurkunderna har inte avsikten med någon av donationerna varit att begränsa utdelningen till sjuka inom Sjuhäradsbygden. Inte heller av uppropet för bildande av den förening som förvaltar fonderna eller av föreningsstadgarna från och med bildandet 1912 och fram till 1980 framgår annat än att föreningens verksamr het skulle avse hela Älvsborgs län. Kollegiet anser därför att samfondens användningsområde inte kan begränsas till att avse Sjuhäradsbygden. '

I 9 av de 28 bevarade donationsurkunderna har donatorerna föreskrivit att företräde skall ges till sjuka från Sju— häradsbygden. Det sjukhem som föreningen har förvaltat har legat i Ulricehamn och det har under ett antal år en- dast använts för patienter från Sjuhäradsbygden, huvudsak- ligen från ett område motsvarande Ulricehamns kommun. För 10 av de 38 fonderna saknas donationsurkunder. Enligt före— ningens styrelse har donatorerna varit bosatta i södra de— len av Älvsborgs län och donationerna har varit avsedda för sjuka från denna del av länet. Kollegiet finner att

de i detta stycket omnämnda omständigheterna talar för att ge ett visst företräde för hjälpåtgärder inom hem— sjukvården i Sjuhäradsbygden. Uttrycket i 3 5 i stadgarna "olika hjälpåtgärder inom hemsjukvården i Älvsborgs län med företräde för den s k Sjuhäradsbygden" bör enligt kollegiets mening tolkas så att personer från andra delar av Älvsborgs län än Sjuhäradsbygden inte får uteslutas från hjälpåtgärder. Företräde bör endast ges för sökande från Sjuhäradsbygden i de fall likartade förhållanden rå— der för sådan sökande och sökande från andra delar av Älvsborgs län.

Kollegiet biföll andrahandsyrkandet.

Kk 1982—11—02, dnr 24-1624—80

2A:17 SAMFOND. TILLSYN. FONDSTORLEK. GRAVSKÖTSELFÖRESKRIFT

Borås kommun förvaltade såvitt nu var i fråga 79 fonder. Merparten av fonderna hade ett socialt ända— mål. Övriga fonder hade som ändamål att vårda vissa gravar. Kommunen ansökte om vissa samfondsbildning— ar.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse.

Enligt ansökningen skall samfonderna stå under länsstyrel— sens tillsyn medan detta ej skall gälla för särfonderna. Huruvida en fond skall stå under tillsyn eller ej kan ej avgöras genom permutation, såvida ej stiftaren lämnat sär— skild föreskrift därom. Alla fonderna saknar föreskrift om tillsyn, varför tillsynsfrågan får avgöras enligt lag om tillsyn över stiftelse (1929:116).

De huvudsakliga permutationsskälen för samfondsbildning är dels att rationalisera fondförvaltning och dels att bättre kunna tillgodose ett för flera fonder gemensamt ändamål genom att större belopp kan disponeras för ändamålet. Ju större en fonds kapital är desto svagare gör sig dessa skäl gällande. Särskilda skäl krävs för att en stor fond skall få ingå i en samfond. Kollegiet tillämpar inte nå— gon fast gräns för hur stor en fond får vara för att få ingå i en samfond utan denna fråga bedöms från fall till fall. J P Holmströms donation (644) (en av fonderna som omfattades av ansökan) har ett kapital som uppgår till 273 800 kr. Kommunen har inte — med hänsyn till fondens storlek — anfört tillräckligt starka skäl för att fonden skall få läggas in i samfonden.

Gemensamt för tre av fonderna är att fattigvårdsstyrelsen tagit emot pengar som överlämnats på villkor att styrel— sen skulle åtaga sig vård av gravplatser. Styrelsen får genom att ta emot beloppen anses ha lämnat tyst samtycke till villkoren. De avtalsförhållanden som därigenom upp— stått kan inte ändras eller upplösas genom permutation. Kommunens förpliktelser för gravskötsel kvarstår därför oavsett hur kommunen disponerar donationsmedlen.

Med undantag för J P Holmströms donationsfond (644) medgav kollegiet de sökta samfondsbildningarna, dock med den inskränkningen att förslaget rörande samfon— dernas tillsyn lämnades utan åtgärd. Kollegiet läm— nade ansökningen, såvitt gällde ovan nämnda grav— fonder utan åtgärd.

Kk 1982—11—12, dnr 24—493—79

2A:18 SAMFOND . DESTINATÄRSKRETS

Odd Fellowlogen nr 15 Carl XIV Johan i Örebro för— valtade ett antal fonder vars ändamål i huvudsak var att lämna bidrag till behövande medlemmar av logen eller till medlemmar närstående behövande personer.

Logen hemställde att fonderna skulle sammanläggas till en samfond. Som skäl för ansökningen anfördes att det förelåg svårigheter att dela ut medel ur fonderna samt att en samfondsbildning innebar en förenklad administration.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse.

För de medel som förvaltas av sökanden under benämning Albert Englunds gåva har givaren ej lämnat några bestäma melser beträffande användning och förvaltning av medlen. Sökanden äger därför rätt att utan prövning enligt den i permutationslagen stadgade ordningen disponera över dessa medel. Angående ändamålsbestämmelserna för i ansökningen angivna fonderna gäller bl a att destinatärskretsen skall utgöras av behövande personer samt, med undantag för två av fonderna, att medel endast skall utdelas till medlemr mar av logen eller till anhöriga till dessa medlemmar eller anhörig till avliden medlem. Föreslaget ändamål för samfonden innebär en alltför stor utvidgning av destina— tärskretsen genom att medel kan utdelas till personer som ej är behövande och till personer utan anknytning till Odd Fellowlogen. Enligt kammarkollegiets mening förelig—

ger därför ej skäl att bifalla ansökningei utan beaktande av de begränsningar beträffande destinatärskretsen, som gäller för flertalet av särfonderna.

Kammarkollegiet lämnar ansökningen utan åtgärd beträffan— de Elbert Englunds gåva.

Kollegiet medgav att den sökta samfonden fick bildas. Be— träffande samfonde ändamål biföll kollegiet ansökningen på så sätt att samfondens avkastning i första hand skulle användas till behövande medlemmar av logen och till med— lemmarna närstående behövande anhöriga och i andra hand för äldreomsorg och för främjande av vård, uppfostran och utbildning av ungdom. Kollegiet biföll i övrigt ansökning— en.

Kk 1982—12—10, dnr 24—1552—81

2A: 19 SAMFOND . DONATORS YTTRANDE . SKOLSAMFOND

Tingsryds kommun förvaltade ett antal fonder för huvudsakligen skoländamål och sociala ändamål. Kom— munen hemställde om att få bilda tre samfonder.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intresse.

Den föreslagna ändamålsbestämmelsen för Tingsryds kommuns socialnämnds samfond (en av de sökta samfonderna) att bl.a. behövande inom kommunen som inte vill erhålla hjälp från samhället skall erhålla ekonomisk hjälp Strider mot bestämmelsen att avkastningen inte får användas för ända— mål som skall tillgodoses med utdebiterade medel och bör därför utgå.

Enligt fast praxis föreskriver kammarkollegiet vid bl.a. samfondsbildning att minst en tiondel av den årliga avkast— ningen skall läggas till kapitalet. Syftet är att i någon mån motverka att kapitalets realvärde sänks genom infla- tion. Den föreslagna övergångsbestämmelsen under stadgar— nas S 2 skulle medge att en stor del av ansamlade ränte- medel fick förbrukas under en kortare tid, varefter den disponibla avkastningen skulle sjunka. En sådan bestämmel— se skulle motverka regeln om kapitalisering. I liknande fall föreskriver därför kollegiet som villkor för permu— tation att en dd. av den ansamlade räntan inte får för— brukas utan skall läggas till kapitalet.

Enligt stadgarnas 5 5 skall samfondernas förvaltning stå under kommunfullmäktiges tillsyn. Detta innebär ingen

ändring i bedömningen av om förvaltningen även skall stå under tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelse. Det ankommer på länsstyrelsen att besluta i den senare frågan.

Kommunen har inte inkommit med yttrande från donatorerna för vissa av fonderna, nämligen Erik Wemborns premiefond, Inga Jonssons, Kvarnmåla donationsfond och Gunnar Erics- sons mlnnesfond. För Inga Jonssons, Kvarnmåla donations— fond gäller att utdelning skulle ske i samråd med donato— rerna. De två övriga fonderna är relativt nya och donato— rerna lever. Utan samtycke från dessa kan fonderna inte läggas in i respektive samfond.

Fyra av de fonder, som omfattas av ansökningen, har inte bildats på enskilt initiativ utan genom anslag från kommunen. Permutationslagen är inte tillämplig beträffande dessa fonder. Det torde ankomma på rege— ringen att besluta om permutation för fonderna.

Kollegiet avslår ansökningen såvitt avser Erik Wem— borns premiefond.

Kk 1982—12—30, dnr 24—163—164—165—82

2A:20 SKOLSAMFOND

Styrelsen för Brunnsviks Folkhögskola förvaltade elva fonder, som huvudsakligen hade till ändamål att tillgodose eleverna vid folkhögskolan.

Styrelsen för folkhögskolan hemställde att få lägga samman fonderna till en samfond samt att bl.a. föl— jande bestämmelser skulle få gälla för samfonden.

Den för utdelning disponibla avkastningen får användas till förmån för elever i folkhögskolans längre kurser, företrädesvis för studiebesök, skolresor, fritidsverksamhet, kulturell verk— samhet, idrottstävling eller annat för eleverna gemensamt ändamål, förvärv av materiel eller andra saker, hjälp åt elev för studier eller för studieresa inom eller utom landet. Avkastningen kan även användas för belöning eller upp— muntran av elev som visat god kamratanda eller berömvärd flit, belöning till elev som ägnat arbete åt gymnastik eller idrott, stipendium för fortsatt utbildning.

Som skäl för framställningen anfördes bl.a. att de intentioner som fondernas stiftare haft inte var aktuella eller ändamålsenliga samt att fondernas avkastning var ringa.

Kammarkollegiet yttrade i beslut: Kammarkollegiet gör följande överväganden.

De flesta fonder är till för Stipendier och andra indi— viduella ändamål, vilket bättre måste beaktas vid bestämr mande av samfondens ändamål.

Med ledning av Kungl Maj:ts beslut 1968—11—15 rörande dis- positionen av de 5 k avvecklingsskolornas donationsfonder har kollegiet utbildat en fast praxis rörande ändamålet när fonder av förevarande slag får bilda samfond.

Kammarkollegiet bifaller därför ansökningen med den änd— ringen att samfonden får följande ändamål.

Den för utdelning disponibla avkastningen får användas till förmån för elever i folkhögskolans längre årskurser, företrädesvis för belöning eller uppmuntran av elev, som visat god kammat— anda eller berömvärd flit, belöning till elev, som ägnat arbete åt teater eller mu— sik eller annan kulturell verksamhet vid skolan eller åt gymnastik eller idrott, stipendium för fortsatt utbildning, hjälp åt elev för studier eller för studieresa inomr eller utomlands, studiebesök, skolresa, fritidsverksamhet, kulturell verk- samhet, idrottstävling eller annat för eleverna gemensamt ändamu, förvärv av materiel eller andra saker.

Kk 1983—01-13, dnr 24—157—81

2A:21

SAMFOND . FONDSTORLEK

Göteborgs kommun förvaltade ett antal skolfonder. Göteborgs kommunfullmäktige hemställde om att få bilda tre samfonder.

Kollegiet anförde i beslut, såvitt nu är av intres— se, följande om några av de fonder som omfattades av ansökan.

Göteborgs Nya Elementarläroverks för flickors särfond och Donationen 1862 har betydande kapital, varför enbart skä— let att rationalisera fondförvaltningen inte är tillräck— ligt för att lägga in fonderna i samfonden. (Fondernas kapital och s.k. disponibel avkastning var år 1978 212 126 kr. och 27 134 kr. resp. 195 293 kr. och 85 335 kr.) Då Göteborgs nya elementarläroverk inte längre finns samt givaren av Donationen 1862 ville vara okänd och in- köp av skolböcker bekostas av allmänna medel, finner kol- legiet att särskilda skäl föreligger för att lägga in fon— derna i samfond III.

wilh Röhss' utdelningsfond av år 1934. Fondeis kapital är betydande, men då fonden inte är knuten till särskild sko- la finner kollegiet att det finns skäl att lägga in fonden i samfond. (Fondens kapital och s.k. disponibel avkastning var år 1978 189 020 kr. och 19 752 kr.)

3 d Pensionsfonden. Fondens kapital är betydande, men då fondens ändamål inte går att tillämpa idag, finner kolle— giet att skäl föreligger att få lägga in fonden i samfond. (Fondens kapital och s.k. disponibel ränta var år 1978 182 664 kr. och 62 181 kr.)

Kk 1983—01—24

2B:1 UPPLÖSNING

Värmlands läkarförening förvaltade Carl-Axel Jepp— sons Minnesfond. Ur fonden skulle när medlem i före— ningen avled och efterlämnade änka med barn som be— hövde hjälp, 200 kr. utbetalas till de efterlevande.

Föreningen ansökte om att fonden skulle överföras till Sveriges läkarförbunds understödsfond. Regle— mentet för understödsfonden innehöll bl.a. följande.

Fondens ändamål är att lämna understöd åt förbunds— medlemmar, som råkat i nödställd belägenhet, och åt behövande änkor och oförsörjda barn efter förbunds— medlemmar.

Som skäl anfördes att fondens ändamål inte längre gick att uppfylla och att det aldrig skett någon utdelning från fonden.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—04—20, dnr 24—1298—78

2B:2 UPPDELN ING

Kyrkorådet i Nysätra församling förvaltade Elisabeth af Silléns fond. Avkastningen av fonden skulle, se— dan 10 % lagts till kapitalet, användas i första hand för att bekosta tillsyn och vård av Elisabeth af Silléns fädernegrav och i andra hand till hjälp åt Nysätra sockens fattiga eller sjuka och för dia- konala ändamål i övrigt i socknen. Fonden uppgick 1979—01—01 till 26 452 kr.

Kyrkorådet begärde att få dela fonden på så sätt att 40 % av kapitalet bildade en fond för skötsel av gra— ven och resten utgjorde en fond med övriga nuvarande ändamål för den odelade fonden.

Som skäl för ansökningen anfördes följande. År 1976 var avkastningen av fonden 1 595 kr. och förvalt— ningskostnaden 150 kr. Kostnaden för gravskötseln in— beräknat periodvis återkommande omförgyllningar av inskriptioner på gravens två stenar uppgick i genom— snitt till omkring 500 kr. per år. Eftersom summan av kostnaden för gravskötsel och den del av avkast-

ningen som skulle läggas till kapitalet översteg 20 % av fondens nettoavkastning åtnjöt fonden inte inskränkt skattskyldighet enligt 53 5 1 mom. e) kommunalskattelagen. Fonden hade således debiterats skatt med 630 kr. för år 1976. Bifall till ansök— ningen skulle innebära, att skattebeloppet minska— des genom att endast gravfonden beskattades, och gjorde det möjligt att använda större del av av— kastningen för fondens sociala ändamål.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kollegiet bedömer att kostnaderna för graven kommer att stiga i mlnst samma takt som fondavkastningen. Dei frame tida vården av graven skulle enligt denna bedömning även— tyras om fonden delades på begärt sätt. Eftersom Elisabeth af Sillén föreskrivit att det främsta ändamålet för fonden skall vara att bekosta gravskötseln bör ansökningen inte bifallas.

Kammarkollegiet lämnar ansökningen utan bifall.

Kk 1979—06—06, dnr 24—148—78

2B:3 UPPLÖSNING

I testamente 1898—05—22 föreskrev makarna Lars Johan och Lovisa Winggvist att efter bådas död av deras efterlämnade förmögenhet skulle avsättas 100 000 kr. till en fond. Kapitalet skulle innestå hos ägaren eller ägarna till Fritsla Mekaniska vävfabrik utan säkerhet så länge den fanns till och ägdes av tes— tatorernas efterlevande. En ränta motsvarande vad som "i solida bankinrättningar högst beräknas på deponerat kapital skulle årligen utdelas till "de fattigare vid fabriken och arbetarna på Fritsla Stom". En styrelse bestående av sex personer skulle besluta om fördelningen av understöden. Vidare före— skrevs att om fabriken övergick i annan persons ägo än de efterlevande fick kapitalet innestå även hos denne, såvida han ställde säkerhet till Fritsla kom— mun. Skulle fabriken helt upphöra skulle fonden till— falla Fritsla kommun och förvaltas av den såsom an— nan kommunens egendom.

I testamente 1907—03—11 föreskrev makarna Birger och Maria Wingqvist att efter deras död skulle 100 000 kr. bilda en fond med deras namn till förmån för "firman L J Winggvists arbetspersonal och möjligen behövande

tjänstemän, däri inbegripet personalen såväl vid fabriken som på Stommen och Bjällbo tillika med firmans jordbruksarbetare inom Fritsla kommun". För denna fond skulle i avseende på omhänderhavan- det, förvaltningen och utdelningen gälla alla de bestämmelser och grunder som föreskrivits beträf- fande förstnämnda fond.

Ignar Andén — släkting till Birger wingqvist — över— tog efter dennes död rörelsen. Andén avsatte under sin livstid vid tre olika tillfällen sammanlagt 200 000 kr., vilka redovisats — i likhet med de tidigare donerade medlen — som skuld i rörelsens bokslut. Efter den sista avsättningen har redovi— sats en skuld om totalt 400 000 kr.

Efter Ignar Andéns död 1972 övertogs rörelsen av hans tre barn, vilka fortsatte rörelsen. Dessa barn ansökte om att bestämmelsen om årlig utdelning av fondens ränteavkastning måtte upphävas och att vid bifall till detta yrkande kollegiet måtte förordna att fonden skulle anses upplöst. Som skäl åberopades bl.a. att rörelseresultatet sedan mitten av 1950— talet successivt försämrats, att antalet anställda kraftigt minskat och att samhällets sociala omvård- nad i dag var så utbyggd att ingen behöver lida nöd.

Kollegiet anförde i beslut:

I ärendet framgår visserligen att de textila grenarna av ifrågavarande rörelse minskat jämfört med tidigare. Men rörelsen bedriver också — liksom tidigare — annan verk— samhet såsom jordbruk och skogsbruk. Eftersom donationer— nas destinatärskrets omfattar även andra arbetstagargrup— per än dem som är sysselsatta inom textilindustrin är det inte omöjligt att använda avkastningen av de donerade medlen. Kammarkollegiet finner därför inte tillräckliga skäl föreligga för en upplösning av fonderna enligt an— sökningen.

Kollegiet lämnar ansökningen utan bifall.

Kk 1979—10—02, dnr 1201/77 Barnen anförde besvär. Regeringen — som fann permuta— tionslagen ej tillamplig pa de av Ignar Anden avsatta medlen - lamnade besvären i denna del utan åt ärd och i ovri t utan bifall (Socialdepartementet 198 -04—02, dnr V 510/79).

ZB:4

UPPLÖSNING

Enligt testamente 1954—11—23 förordnade systrarna Hanna och Olivia Johnsson att deras kvarlåtenskap,

sedan vissa legat utgått, skulle tillfalla Älmhults Missionsförsamling att bilda en fond benämnd Hanna och Olivia Johnssons donation. Endast fondens av— kastning fick förbrukas och därvid i första hand användas för underhåll av missionsförsamlingens kyrka.

Missionsförsamlingen ansökte om permutation. Ansök— ningen innebar att fonden skulle få upplösas och dess medel skulle få användas som bidrag till finansie— ringen av en tillbyggnad av ungdoms— och församlings— lokaler. Som skäl för ansökningen anfördes bl.a. att församlingen under årens lopp i erforderlig omfatt— ning underhållit den år 1894 uppförda kyrkobyggnaden, delvis med hjälp av avkastningen från donationen, och att man var i stort behov av utökade lokaler för bl.a. ungdomsverksamhet. Donationens medel uppgick vid tiden för ansökan till ca 13 000 kr. och den beräknade kost— naden för tillbyggnaden till ca 650 000 kr. Finansie— ringen av densamma avsågs huvudsakligen ske med fri— villigt insamlade medel ävensom kommunala och andra bidrag. Enligt församlingens uppfattning låg det — med hänsyn till ändrade förhållanden — i linje med testatorernas vilja att fondens kapital användes för finansiering av tillbyggnaden.

Kollegiet anförde i beslut:

Missionsförsamlingens kyrka är fortfarande i bruk. Behov av underhåll av densamma kommer otvivelaktigt att finnas även i framtiden. Eftersom fondens avkastning sålunda kan användas i enlighet med bestämmelserna i testamentet, fin— ner kammarkollegiet inga skäl för permutation. Kollegiet avslår därför framställningen.

Kk 1980-06—13, dnr 24—207—80

Missionsförsamlingen anförde besvär. Regeringen av— slog besvären (Justitiedepartementet 1980—10—02, dnr 1584/80).

2B:5 UPPLÖSNING

Enligt ett inbördes testamente 1965—11—16 av Anna och Gottfrid Persson skulle visst belopp bilda en fond benämnd Anna och Gottfrid Perssons premiefond. Sedan Gottfrid Persson avlidit, ändrade Anna Persson för sin del testamentet 1974—10—13, varigenom fonden har bildats endast på grundval av Gottfrid Perssons testgmentsförordnande. För fonden skulle följande bestammelser gälla. Endast den årliga räntan skulle

"utdelas såsom premium till den flitigaste och mest intresserade eleven Vid skolan". Premien skulle ut-

delas till elev i sista klass i Alvikens skola, Bromölla.

Skolstyrelsen hemställde om att fonden skulle få upplösas och medlen få användas för inköp av böcker till skolbiblioteket. Fondkapitalet uppgick till drygt 517 kr. Som skäl för framställningen anfördes att beloppet var ringa och att det blev en svår be— dömningsfråga att utse årskursens flitigaste elev.

Kollegiet yttrade i beslut:

Med hänsyn till att fonden nyligen har mottagits av skol- styrelsen, att inga ändrade förhållanden inträtt efter mottagandet och att vad Skolstyrelsen anfört inte heller utgör annat särskilt skäl för permutation, finner kamr markollegiet att permutation inte kan beviljas.

Kollegiet avslår därför ansökningen.

Kk 1980—11—14, dnr 24—450—80

2B:6 UPPLÖSNING. HUSRIVNING

I testamente 1923—02—15 förordnade Per Hansson att det av honom ägda huset "med uthus etc" skulle till- falla Everöds församling "såsom ålderdomshem för för— samlingens fattiga, som därigenom komma att bo nära sin präst och kyrka och därför bättre kunna tillses och njuta den omsorg de kunna behöva".

Kommunen ansökte om att nämnda byggnader — belägna å kommunen tillhöriga fastigheten Everöd 5:74 i Kris— tianstads kommun - skulle få rivas. Som skäl anfördes att bostadshuset var att betrakta som saneringsobjekt och saknade värde. År 1967 uppfördes ett nytt ålder— domshem och i samband därmed upphörde behovet av do- nationsbyggnaden som ålderdomshem. Byggnaden hade stått obebodd sedan 1976. Stiftelsen saknade i övrigt tillgångar.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—10—02, dnr 24—620—81

2B:7 UPPLÖSNING

I testamente 1969—01—23 förordnade Ingrid och Edgar Berg bl.a. att ett belopp om 5 000 kr. skulle till— falla S:t Pauls Metodistförsamling att användas för inre prydande av församlingens helgedom. Ifrågava— rande belopp fick dock komma till användning först då församlingen byggde en ny, tidsenligare kyrka med utnyttjande av församlingens kyrktomt.

Metodistförsamlingen hemställde om permutation, inne— bärande att såväl kapital som upplupen ränta skulle då användas för prydande av nuvarande kyrka. Som skäl för framställningen anfördes att församlingen inte hade för avsikt att ersätta nuvarande, kulturhisto— riskt värdefulla, kyrka med en ny.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—01—22, dnr 24—1756—81

2B:8 UPPLÖSNING

Enligt sammanträdesprotokoll 1940—08—21 bildades stif— telsen Oskarströms församlingshem av personer intres— serade av att få till stånd ett församlingshem inom municipalsamhället samt antogs bl.a. stadgar för stiftelsen. I stadgarna föreskrevs att stiftelsen skulle förvaltas av en särskild styrelse samt att stiftelsens medel skulle överlämnas till det gemen- samma kyrkorådet i händelse av stiftelsens upplösning. Av handlingarna i ärendet framgick att stiftelsen un— der år 1940 hade förvärvat en fastighet som hittills använts som församlingshem.

Länsstyrelsen i Hallands län fastställde stadgar för stiftelsen senast 1958—01—22 i anledning av Oskar— ströms utbrytning till egen församling. Enligt de nya stadgarna skulle stiftelsens medel i händelse av dess upplösning överlämnas till nämnda församling.

Styrelsen för Oskarströms församlingshem hemställde att stiftelsen skulle upplösas och dess tillgångar, däri ingående fastigheten Åsen 1 samt ett kapital om ca 20 000 kr. (räkenskapsåret 1980), skulle överläm— nas till Oskarströms församling. Såsom skäl anfördes dels att stiftelsen saknade tillräckliga medel för

drift och upprustning av den snart 100—åriga försam— lingshemsbyggnaden, dels att Oskarströms församling hade för avsikt att uppföra ett nytt församlingshem på egen mark varefter det gamla församlingshemmet skulle rivas.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet medger att stiftelsens tillgångar överlämh nas till Oskarströms församling, varigenom stiftelsen upp— löses. De överlämnade tillgångarna skall användas såsom bidrag till uppförande av nytt församlingshem i Oskarströms församling.

Kk 1982-01—22, dnr 24—120—81

ZB:9 UPPLÖSNING

Enligt testamente 1940—11—26 förordnade Margit Inge— borg Eklund att en fjärdedel av hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla Stockholms Stadsbudsförening u p a för att bilda en fond benämnd Stadsbudet 81 Carl Fredrik Eklunds Gåvofond, vars årliga avkastning skulle utdelas av nämnda förenings styrelse till gamla orkeslösa mindre bemedlade stadsbud och stads- budsänkor.

Styrelsen för fonden ansökte om att fonden skulle få upplösas och att dess tillgångar skulle få fördelas i lika andelar mellan de kvarvarande f.d. medlemmarna i Stockholms Stadsbudsförening u p a.

Som skäl till ansökningen anfördes bl.a. följande. Stockholms Stadsbudsförening upphörde redan år 1961. Därefter bildades tre av varandra oberoende före— ningar från vilka en styrelse bestående av tre per— soner — en från vardera föreningen — utsågs för fon— den. Något intresse hos dessa föreningar att överta förvaltningen av fonden från nuvarande styrelse fanns inte. Avkastningen, ca 3 500 kr. per år, var för li— ten att utdela till de ca 15-20 medlemmarna som alla var lika bidragsberättigade. I ärendet upplystes att fondens behållning uppgick till ca 37 000 kr.

Kollegiet yttrade i beslut: Kammarkollegiet bifaller ansökningen på så sätt att fon— dens medel får utdelas till dem som enligt fondbestämmel— serna är bidragsberättigade.

Kk 1982—02—19, dnr 24—1048—81

23:10

UPPLÖSNING

I gåvobrev 1913—05—06 föreskrev Salomon Smith bl.a. följande.

Jag skänker till staden Ystad ett belcpp af hundratusen Kronor att utgöra en stiftelse, som skall kallas Gustaf och Augusta Smiths ålderdomshem och hvars ändamål skall vara att med högst sjuttiotusen Kronor af det skänkta be— loppet uppföra byggnad, att användas till fria bostäders utlämnande åt obemedlade, som minst 15 år varit medlemmar af Ystads samhälle, och som ej tillhöra den egentliga ar— betsklassen och ej heller den klass, som användes till de mera underordnade göromålen i den enskildes tjänst, dock så, att i Särskilda fall äfven sistnämnda kategorier af behöfvande kunna få lägenhet i stiftelsen, när styrelsen pröfvar skäl dertill vara förhanden. Hvad af donerade med— len återstår, sedan stiftelsens byggnad blifvit uppförd, skall utgöra en orubblig fond, deraf räntan för all frame tid skall användas till byggnadernas underhåll samt öfriga nödiga utgifter för stiftelsen.

Genom testamente 1933—03—31 av Betty Bruzelius till— fördes stiftelsen kapital för hemmets utvidgning med ytterligare en byggnad. Härvid föreskrev testator att den tilltänkta byggnaden skulle uppföras i huvudsak efter den plan som låg till grund för den av hemmets stiftare förut uppförda byggnaden.

Stiftelsens tillgångar bestod vid tiden för permuta— tionsansökan av fastigheterna nr 3 och nr 4 inom kvar— teret Ystad 1 Ystads kommun samt en aktiepost om ca 17 000 kr. Av ett till ansökningen bifogat värderings— intyg framkom att fastigheternas värde var 1 300 000 kr. I intyget framhölls dock att åtgärder för efter— satt underhållsarbete motsvarade en kostnad om ca 300 000 kr. Stiftelsens skulder uppgick till ca 1 030 000 kr. Med undantag för en mindre del inteck— ningsskulder utgjorde Ystads kommun stiftelsens enda fordringsägare.

Stiftelsens styrelse hemställde om permutation Ansök— ningen innebar att stiftelsen erhåller tillstånd att försälja fastigheterna till Ystads kommun, att stif— telsen med erhållen köpeskilling skall reglera sina skulder, att stiftelsen i och med försäljningen upp— hör med sin verksamhet.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet bifaller ansökningen på så sätt att stif— telsen medges tillstånd till försäljning av fastigheterna

samt att de från försäljningen härrörande medlen får an- vändas till betalning av stiftelsens skulder. Kollegiet föreskriver dock att försäljningen av fastigheterna skall föregås av värdering av opartisk, sakkunnig värderingsman, att köpeskillingen inte får understiga vid sådan värder ring åsatt saluvärde och att det för försäljningen upprät- tade köpeavtalet skall underställas länsstyrelsen för god- kännande.

Huruvida stiftelsens verksamhet skall anses ha upphört i och med ifrågavarande försäljning kan ej avgöras i detta ärende. Kollegiet lämnar därför ansökningen i denna del utan åtgärd. I det fall stiftelsen saknar tillgångar ef— ter betalning av skulderna får stiftelsen anses vara upp- löst. I annat fall får stiftelsens styrelse ta ställning till vilka åtgärder som lämpligen bör vidtagas med reste- rande del av stiftelsens tillgångar och ansöka om härför erforderlig permutation.

Kk 1982-04—16, dnr 24—1443—81

2B:11 UPPLÖSNING

Forsa församling förvaltade dels fonden Inventarium Domesticum för vilken urkund eller annan uppgift om fondens bestämmelser saknades, dels Likvagnskassan. Den senare fonden grundade sig på ett gåvobrev 1909—09-25 av Olof Olsson, Jonas Andersson och Lars Andersson till Forsa församling. Gåvan bestod av en likvagn. Vid uthyrning av vagnen skulle avgift upp— tas vilken skulle användas för vagnens underhåll. Fonderna hade 1981 en behållning om 875 kr. respek— tive 1 075 kr.

Forsa församling ansökte om att fondernas medel skul— le få överlåtas till Forsa kyrkas blomsterfond, var- vid fonderna skulle upplösas. Forsa kyrkas blomster— fond har följande huvudändamål.

1. Ihågkommandet av sjuka och gamla i församlingen.

2. Till kyrkans prydande.

3. Mission, flyktinghjälp, cancerforskning etc. som präs— terna och kyrkvärdarna i samråd finna angelägna.

4. Det särskilda ändamål, som givaren själv bestämmer.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—07—29, dnr 24—570-82

2B:12 UPPLÖSNING . GRAVUNDERHÅLL

I testamente 1886—03—27 förordnade godsägaren J M Svensson från Flishult att avkastningen av ett be— lopp skulle användas dels till "vård och underhåll av våra gravar" och dels till livränta till barn av föräldrar som bor och arbetar på Flishults egendom. Beloppet skulle förvaltas av kyrkorådet i Näsby. Svenssonska fondens kapital var 1981—05—18 3 854 kr.

I testamente 1945—10—03 förordnade August Wilhelm Nehrman att räntan av visst belopp, som överlämnats till Näsby församling, i första hand skulle användas till underhåll av familjegrav och att därefter möj— ligen återstående överskott skulle fördelas mellan fattiga inom församlingen boende personer. Nehrmans fond förvaltades av kyrkorådet i Näsby församling. Fondens kapital var 1981—05—18 5 181 kr.

Kyrkorådet hemställde om att fonderna skulle upplö— sas och att innestående medel skulle avsättas till underhåll av ovan nämnda gravar på Näsby kyrkogård. Beträffande den Svenssonska fonden skulle underhål— let omfatta en tidsperiod om 30 år, 1981—2011, inne— fattande skötsel av gravplanen, vinterkrans och grav— stenens underhåll (förgyllning), och beträffande bankdirektör August Wilhelm Nehrmans fond en tids— period om 50 år, 1981—2031, innefattande skötsel av gravplanen, vinterkrans och gravstenens underhåll.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—09—08, dnr 24—1354—80

2C:1 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt en 1840-06—15 upprättad handling överlämnade A M Berghman till kyrkoherdeämbetet i By pastorat och kyrkorådet i Bro församling 250 riksdaler banco. Medlen skulle utlånas mot fem procents ränta och upplupen ränta läggas till kapitalet till dess "svår missväxt inträffar å Torpen under Mellby Ägendom, då de således hopsparde medlen utdelas lika emellan alla Barnen å berörde Torp".

Kyrkorådet i Bro församling hemställde om permutation på så sätt att hela det disponibla beloppet, 2 630kr. jämte upplupen ränta, fick användas till kyrkans verk— samhet bland barn under sex år i Bro församling. Som skäl anfördes bl.a. att några torp under Mellby egen— dom inte längre existerade och att söndagsskola och vardagsarbete för 3-5 åringar, dvs. innan den kommu— nala förskolan tog vid, kunde underlättas genom bi— drag från denna donation. I ärendet upplystes att By pastorat på grund av omorganisation upphört.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—01—12, dnr 813/77

2C:2 KAPITALFÖRBRUKNING

I testamente 1970-08—08 förordnade makarna J A Löf— bom och Edit Löfbom att viss del av deras kvarlåten- skap skulle tillfalla föreningen Djurens Vänner, Helsingborg, att "förvaltas som en "Djurens fond" där ränteavkastningen varje år användes för lidande djur". Edit Löfbom avled 1970—10-21 och J A Löfbom 1970—11—09.

Föreningen anhöll om sådan ändring av testamentet att föreningen fick disponera fondmedlen utan annan in- skränkning än som följde av det därmed avsedda ända- målet. Som skäl åberopades dels att inflationen hade lett till att utbytet av den rätt föreningen tillagts genom testamentet blivit alltmer urholkad och illuso- risk, dels att makarna Löfbom, om de haft effekten av penningvärdeförsämringen klar för sig, skulle ha givit testamentet en annan lydelse.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet finner inte att sökanden anfört tillräck- liga skäl för permutation och lämnar därför ansökningen utan bifall.

Kk 1978—01—16, dnr 325/75

2C:3 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1972—02—13 förordnade Sven Carls— son att hans kvarlåtenskap, sedan vissa legat utgått, skulle utgöra en fond benämnd Sven Carlssons Småkyr- kofond. Fonden skulle förvaltas av kyrkorådet i Öja församling och användas som grundplåt för byggande av en småkyrka inom Albergaområdet i Stora Sundby.

I skrivelse till länsstyrelsen i Södermanlands län ansökte kyrkorådet om permutation. Ansökningen inne— bar att såväl fondens avkastning som kapital fick användas till dels utbyggnad av kyrkogården vid Öja kyrka samt restaurering av kyrkorgeln, dels markan— Skaffning och anläggande av parkeringsplats vid för- samlingshemmet i Alberga och dels byggande av en för— samlingssal i anslutning till Klockargården, försam— lingshuset vid Öja kyrka.

Länsstyrelsen överlämnade med eget yttrande ärendet till kammarkollegiet för permutation. Länsstyrelsen tillstyrkte att fonden med avkastning fick tas 1 an— språk, men av hänsyn till testators vilja endast till det av kyrkorådet sist nämnda ändamålet.

Som skäl för ansökningen anfördes att det inte var aktuellt med något ytterligare kyrkobygge inom för— samlingen.

Kollegiet yttrade i beslut: Kammarkollegiet bifaller ansökningen på så sätt att kolle- giet medger att fonden, såväl kapitalet som avkastningen, får tas i anspråk för byggande av församlingssal i anslut— ning till Klockargården, församlingshuset vid Oja kyrka.

Kk 1978—04-10, dnr 24—147—78

2C:4 KAP ITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1959—09—18 förordnade Ester Falk att hennes kvarlåtenskap skulle överlämnas till kyr— korådet i Säfsnäs. Medlen skulle användas till något som kunde berika det inre av kyrkobyggnaden.

Kyrkorådet ansökte om att 6 000 kr. av fonden skulle få tas i anspråk till stiglucka och övriga prydnader på Säfsnäs nyanlagda kyrkogård. Som skäl anfördes att stiglucka och extra arbeten med kyrkogårdens för— skönande inte kunde bekostas med skattemedel och att kyrkobyggnaden efter den senaste restaureringen var i mycket gott skick och inte behövde mer konstnärlig utsmyckning. Av handlingarna i ärendet framgick att fonden uppgick till ca 26 000 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978-04—14, dnr 24—450—78

2C:5 KAP ITALFÖRBRUKNING

Genom testamente 1927—01—18 förordnade fru Anna Kris— tina Lithström bl.a.a att 10 000 kr. skulle tillfalla Malmöhus läns Hemslöjdsförening i Malmö att förvaltas som en fond benämnd Bengta och Johan Eskilssons fond. Av den årliga räntan skulle 9/10 användas till bere— dande av fri undervisning i vävnad åt behövande elev.

Styrelsen för hemslöjdsföreningen ansökte om att så- väl ränta som kapital av fonden skulle få användas till vidareutbildning av hemslöjdsföreningens egen personal. Som skäl åberopades bl.a. att undervis- ningen numera var fri på de skolor där vävning före- kom och att den vävskola som under många år bedrevs i föreningens regi övertagits av Polhemsskolan i Lund. Under de senaste åren hade stipendium på grund därav inte kunnat utdelas. Vidare åberopades att värdet på fondens kapital, som 1976-12—31 uppgick till 11 493 kr., endast var en bråkdel av vad det var för 50 år sedan då testamentet skrevs.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet, som inte finner de av sökanden åbercpade skälen tillräckliga för att upplösa fonden, bifaller an—

sökningen på det sättet att avkastningen — sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet — får användas för vi— dareutbildning av hemslöjdsföreningens egen personal.

Kk 1978—06—27, dnr 456/77

2C:6 KAP ITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1924-03—19 förordnade Bernhard Olsson bl.a. att ett belopp av 6 000 kr. skulle av- sättas till en fond, benämnd Bernhard Olssons liv— räntefond. Fondens årliga ränta skulle utgå till den tjänare, manlig eller kvinnlig, som hos ett och sam— ma husbondefolk tjänat i mer än 8 år. Fonden skulle förvaltas av Långelanda kommunalnämnd.

Orust kommun, som förvaltade fonden, anhöll om per— mutation så att fondens kapital skulle få förbrukas genom fördelning bland de personer som bäst kan upp— fylla fondens ändamål. Av handlingarna i ärendet framgick att fonden enligt 1975 års bokslut uppgick till 1 434 kr. Som skäl för framställningen anfördes dels det ringa fondkapitalet, dels fondens omoderna ändamål.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—09-01, dnr 660/77

2C:7 KAPITALFÖRBRUKNING

Genom testamente 1945-08—16 förordnade Hans Hansson att all hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Burlövs ålderdomshem och förvaltas av dess styrelse. Den år— liga avkastningen skulle utbetalas till hemmets fö— reståndarinna och användas till extra förplägnad för å ålderdomshemmet intagna pensionärer, förslagsvis å den fest som årligen vid midsommar brukar anordnas å hemmet eller vid andra tillfällen då föreståndaren finner lämpligt.

Burlövs kommun ansökte om att ändamålsbestämmelsen ändras på så sätt att fonden skulle få förbrukas och användas för förbättring av yttre miljön vid ålder— domshemmet Granliden i Arlöv. Som skäl anfördes att

någon utdelning inte hade ägt rum sedan 1971 samt att fonden på grund av ändrade förhållanden inte fyllde sitt ursprungliga ändamål. Fondens kapital uppgick vid årsskiftet 1977/78 till 4 189 kr.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet medger att fonden får förbrukas för ovan angivet ändamål, dock föreskriver kollegiet att det på lämpligt sätt anges att förbättringen av den yttre mil- jön bekostats av medel från denna fond.

Kk 1978—12-04, dnr 24—1446—78

2C:8 KAP ITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1814—06—18 med tillägg 1825—03-20 förordnade Eric Boman Ericson bl.a. om bildandet av en fond vars avkastning skulle användas till lön åt skolläraren i österhaninge församling. Om överskott uppstod skulle detta användas till inköp av böcker åt fattiga barn och belöningar åt de barn som visar mesta flit och gör bästa framsteg.

Skolstyrelsen i Tyresö kommun anhöll om att få upp— lösa fonden och förbruka kapitalet för upprättande av ett skolmuseum. Som skäl anfördes bl.a. att lä— rarlöner bekostades av staten, att eleverna i grund- skolan hade fri materiel samt att premier för flit och framsteg i dag saknade reell betydelse. Av hand- lingarna i ärendet framgick vidare att fondens kapi— tal 1974-12-31 uppgick till 17 412 kr.

Kollegiet yttrade i beslut: Kammarkollegiet finner att det föreslagna ändamålet ej tillräckligt nära motsvarar det ursprungliga. Kollegiet lämnar därför ansökningen utan bifall.

Kk 1979—01—23, dnr 982/75

2C:9 KAP I TALFÖRBRUKN ING . GRAVUNDERHÅLL

Borås kommun förvaltade 8 fonder som överlämnats för framtida skötsel av vissa gravar. De fonder som omfat—

tades av ansökan var dels Elfrida Wendts, Lars Pet— terssons, Hilda Leijons samt Johan Wilhelm Holmertz' gravfonder, dels Anna Lindströms, Gustafva Kollbergs, August och Bernhardina Bergströms samt Rosalie Sal— menius' gravfonder.

Kommunen ansökte om permutation. Enligt ansökningen räckte avkastningen av fonderna inte till de löpande underhållskostnaderna för gravarna. Tillstånd begär- des att få täcka bristen genom att använda fondernas kapital.

Kollegiet yttrade i beslut:

Enligt permutationslagen kan bestämmelse, som enskild med— delat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande handling, under vissa förhållanden ändras eller upphävas. Genom permutation kan således bestämmelserna ändras beträffande sådana gravfonder som utgörs av dona— tionsmedel av stiftelsekaraktär. Permutationslagen är däremot inte tillämplig på sådan gravfond som tillkommlt genom att en myndighet mot ersättning åtagit sig vård av gravplats för viss eller obegränsad tid.

Gemensamt för de fyra förstnämnda fonderna är att fattig- vårdsstyrelsen tagit emot pengar som överlämnats på vill- kor att styrelsen skulle åtaga sig vård av gravplatser. Styrelsen får genom att ta emot beloppen anses ha lämnat tyst samtycke till villkoren. De avtalsförhållanden som därigenom uppstått kan inte ändras eller upplösas genom permutation. Kollegiet lämnar därför ansökningen såvitt gäller dessa fonder utan åtgärd.

Kollegiet bifaller ansökningen rörande övriga fonder, men föreskriver att respektive fond får användas bara för den gravplats som avsågs då kapitalet överlämnades.

Kk 1979—03—01, dnr 1709/77

2c : 1 0 KAPITALFÖRBRUKNING

Publicistklubben mottog 1916—01-30, enligt testamente av Sofia Gumaelius, 2 500 kr, för att bilda Sofia Gu— maelius' understödsfond för tidningstypografer. I stadgar för fonden har föreskrivits att avkastningen skall användas för tillfälliga understöd åt behövan- de typografer anställda vid tidningstryckeri, eller deras anhöriga, och att fondens kapital inte får för- brukas.

Publicistklubben begärde att bestämmelserna för fon— den skulle ändras så att den fick upplösas genom att de samlade tillgångarna i ränta och kapital förbruka- des för föreskrivet ändamål i samarbete med Grafiska fackförbundet. Fonden uppgick, inberäknat ränta och kapital, 1978—12—31 till 7 910 kr. Som skäl anfördes att fondavkastningen var otillräcklig för ändamålet och att det visat sig svårt att finna behövande bi— dragstagare.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979-05—23, dnr 1638/75

2C:11 KAPITALFÖRBRUKNING

Länsstyrelsen i Uppsala län godkände 1964—11—09 änd— rad disposition av Börje Sockens magasinkassa. Läns— styrelsens beslut innebar att magasinkassans till— gångar skulle bilda en stipendiefond benämnd Börje sockens Magasinkassas Stipendiefond. Av fondens år- liga avkastning skulle tio procent läggas till kapi— talet och återstoden utdelas såsom stipendier till jordbrukarungdomar boende inom kassans ursprungliga verksamhetsområde och som under året bevistat lant— bruks— eller lanthushållsskola, folkhögskola eller skogsskola. Fonden skulle förvaltas av styrelsen för Börje lokalavdelning av RLF. År 1973 tillfördes fonden 8 991 kr. från Börje Hästförsäkringsförening som då trätt i likvidation.

Styrelsen för Börje lokalavdelning av LRF ansökte om att de medel i stipendiefonden som härrörde från häst- försäkringsföreningen jämte upplupen och inte ianspråk— tagen ränta fick användas för finansiering av samlings— lokal i Börje förutvarande socken.

Därvid avsågs att använda medlen som bidrag till stif— telsen Börje Idrottsgård som huvudsakligen utnyttjades av ungdomar från trakten. Som skäl för framställningen åberopades bl.a. att de studerande inom lantbruksnä- ringarna fick sitt stipendiebehov täckt genom avkast— ningen från den ursprungliga fonden. Vidare anfördes att den föreslagna användningen innebar att medlen som ursprungligen kom från den gamla bondesocknen Börje skulle komma samma bygd tillgodo. Som jämförel— se framhölls att de övriga socknar som erhållit me— del i samband med likvidationen av hästförsäkringsföre- ningen använt dessa till respektive bygds samlingslo- kal.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—06—11, dnr 24—826—78

2C:12 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1933—04—21 förordnade K J Larsson att 5 000 kr. skulle bilda en fond benämnd "K J Larssons fond för Kyrkrums förskönande". Den årliga avkastningen skulle användas till "fortsatt plante— ring och förskönande av det 5 k Kyrkrum i Fole". Vidare förordnade K J Larsson att 10 000 kr. skulle bilda en fond benämnd "K J Larssons understödsfond". Den årliga avkastningen skulle utdelas till "mindre bemedlade personer inom Fole socken, vilka på grund av sjukdom i familjen eller av annan oförvållad or— sak, som prövas skälig, är i behov av tillfälligt understöd". Understödet fick inte utgå till personer som åtnjöt fattigvård. Fonderna förvaltades av kyr- korådet i Fole församling. Vidare föreskrevs i tes— tamentet.

Kapitalet i förenämnda båda fonder får ej minskas, men kan avkastningen i den man den ej användes under ett år reserveras till följande år.

I ärendet upplystes att Kyrkrum var ett markområde vilket var bebyggt med såväl prästgård som skola och att fondernas senast redovisade behållning uppgick till 16 325 kr. resp. 23 322 kr.

Kyrkorådet ansökte om permutation. Ansökan innebar följande. Den årliga avkastningen från K J Larssons fond för Kyrkrums förskönande föreslogs få användas till kyrkogårdens förskönande. Den årliga avkast- ningen från K J Larssons understödsfond föreslogs få användas till församlingens arbete med social verk- samhet bland de äldre i socknen, som inte täcktes genom det allmännas försorg. Vidare hemställdes att ca 11 000 kr. från K J Larssons fond för Kyrkrums förskönande och ca 13 000 kr. från K J Larssons un- derstödsfond, vilka belopp uppgavs utgöra hopsamlade avkastningar som inte kunnat utdelas under tidigare år, skulle få tas i anspråk för ovanstående ändamål.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet medger att ändamålsbestämmelserna för fon— derna ändras enligt ansökningen. Kollegiet föreskriver dock

att minst en tiondel av den årliga avkastningen av resp. fond skall läggas till kapitalet.

Inga skäl har anförts för att de hopsamlade avkastningarna skall få disponeras. Visserligen har testator föreskrivit att avkastning under ett år kan reserveras till följande år. Därmed synes avses att ge möjlighet att reservera av— kastning vid enstaka tillfällen. Att ta i anspråk under en följd av år hopsamlad avkastning enligt framställningen innebär att fondernas resterande kapital blir så ringa att det blir svårt att tillgodose ändamålen. Detta skulle stri— da mot syftet med donationerna. Kollegiet avslår därför framställningen i denna del.

Kk 1979-07—16, dnr 24—249—78

2C:13 KAPITALFÖRBRUKNING

Kyrkorådet i Tensta församling förvaltade bl.a. en fond benämnd Tensta kyrkas sjukfond, vars avkastning skulle användas till "läkarhjälp åt behövande försam- lingsbor, som inte kunde erhålla understöd från kom— munen, särskilt till sådana från södra hälften av socknen".

Kyrkorådet hemställde om permutation. Ansökningen innebar att fondens kapital skulle få tas i anspråk för kristen verksamhet inom Tensta församling bland barn och ungdom, ålderstigna och andra, som var i behov av omvårdnad. Som skäl anfördes fondens ringa kapital och att någon utdelning inte kunnat ske se— dan fonden emottogs år 1929. Av handlingarna i ären— det framgick att fonden 1979—12—31 uppgick till drygt 2 400 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1980-07—17, dnr 24—184—80

2C:14 KAP ITALFÖRBRU KN ING

Köinge kyrkoråd förvaltade dels Ameli & Berta Karl— sons donation vars avkastning, enligt testamente 1929—05—22 av Berta Karlsson, skulle utbetalas till "läkarevård och medicin åt fattiga sjuka inom Köinge

socken, som ej erhålla understöd av kommunen", dels Nygrenska fonden vars ändamål inte var känt på grund av att urkund saknades.

Kyrkorådet hemställde om permutation. Ansökningen innebar att fonderna skulle få sammanläggas till en samfond med ändamålet "kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna och andra, som är i behov av omvårdnad". Vidare skulle enligt ansökningen gälla att inte endast avkastningen utan även samfondens kapital skulle få förbrukas. Av handlingarna i ären- det framgick att de båda fondernas kapital 1978—12—31 uppgick till sammanlagt ca 9 400 kr.

Kollegiet,som biföll ansökningen om samfondsbildning, yttrade i beslut, så vitt nu är av intresse:

Kammarkollegiet finner, främst med hänsyn till fondkapita— lets storlek, att tillräckliga skäl för att få förbruka fondmedlen inte har anförts och lämnar därför detta yr— kande utan bifall.

Kk 1980—08—05, dnr 24—3—80

2C:15 KAPITALFÖRBRUKN ING

Grosshandlaren Carl Fredrik Liljevalch, som avled år 1909, hade i testamente 1908—01-02 bemyndigat utred- ningsmännen i sitt bo att bestämma om användningen av de medel som skulle komma att återstå i boet, se— dan av honom gjorda donationer utgått. Med stöd här— av förklarade utredningsmännen, i skrivelse till stadsfullmäktige i Stockholm 1912—12-20, sig villiga att använda intill 500 000 kr. för att i Stockholm få till stånd en byggnad, huvudsakligen avsedd för konstutställningar, under förutsättning att fullmäk— tige till byggnadstomt upplät ett i skrivelsen när— mare angivet område på Djurgården. Genom beslut 1913—03—31 beslöt stadsfullmäktige upplåta tomten i fråga och uppdrog åt drätselnämnden att träffa avtal med utredningsmännen om byggnadens förvaltning. Av— talet ingicks 1914—05—26.

I punkt 6 av avtalet föreskrevs att det kapital, som kunde återstå av angivna 500 000 kr. efter byggnads— arbetenas avslutande och som enligt punkt 2 skulle tillfalla staden med full äganderätt, skulle förval— tas som en särskild fond benämnd Liljevalchs konst-

halls fond, vars avkastning fick — för såvitt in— komsterna av utställningarna inte förslog till att betala omkostnaderna för byggnaden — användas till att täcka eventuell brist och i främsta rummet till avlöning åt intendenten. Då fondens kapital översteg 100 000 kr. fick räntan även användas för eventuella ombyggnader eller andra ändamål, som främjade syftet med förevarande donation. Fondens kapital fick inte tas i anspråk för annat ändamål än utvidgande av konstutställningsbyggnaden eller uppförande av ny sådan enligt beslut av stadsfullmäktige. Fondens kapital uppgick 1978—12—31 till 120 351 kr. och av— kastningen till 6 056 kr.

Enligt testamente 1916—04—03 med tillägg 1916—06—25 förordnade Kasper Erik Salin bl.a. att hans "skiop— tikonplåtar och film rörande Stockholms stad jämte samtliga kopior härav" skulle överlämnas till sta— dens arkiv. Vidare skulle visst belopp överlämnas, varav räntan skulle användas till komplettering av donators samling av Stockholmsvyer då fotografierna blivit skadade eller förstörda och till komplette— ring av banden. Fondens kapital uppgick 1978-12—31 till 2 419 kr. och avkastningen till 206 kr.

Enligt testamente förordnade Sara Ericsson bl.a. att avkastningen av 5 000 kr. skulle användas till över— syn av en av donators dotter Irma Ericsson tillver- kad och till Stockholms kommun donerad modell av de- lar av Stockholm, benämnd Lilleby. Vidare skulle återstående kvarlåtenskap tillfalla stadsmuseet. De donerade medlen har behandlats som en fond, vars kapital 1978-12—31 var 6 487 kr. och avkastning 675 kr.

Stockholms kommunfullmäktige hemställde om permuta— tion. Ansökningen innebar att ovan nämnda fonders kapital fick tas i anspråk för sina ändamål.

Som skäl för ansökningen anfördes bl.a. beträffande Liljevalchs konsthalls fond att fondens avkastning numera tillfördes intäkterna för Liljevalchs konst— hall och kostnaderna för driften ingick i kultur— nämndens budget. Beträffande K E Salins fond och änkefru Sara Ericssons donation anfördes att fond— kapitalen var ringa samt att någon möjlighet att sammanlägga fonderna inte fanns.

Kollegiet yttrade i beslut:

Beträffande Liljevalchs konsthalls fond har — speciellt med hänsyn till fondens storlek — inte tillräckliga skäl

anförs för att fonden Skall få förbrukas. Kammarkollegiet avslår därför ansökningen i denna del.

Kollegiet bifaller ansökningen i övrigt.

Kk 1980—12—23, dnr 24—577—80

2C:16 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt protokoll 1940—01—27 vid sammanträde med Stockholms stads biblioteksstyrelse överlämnade AB Wallinska skolan 1940—01—20 en donation för bildande av en biblioteksfond. Avkastningen skulle, sedan en tiondel lagts till kapitalet, användas av stadsbiblioteket till inköp av böcker till gymna— siets bibliotek.

Genom beslut 1975—12—18 medgav kammarkollegiet, med anledning av att Wallinska skolan upphört, att av— kastningen fick tas i anspråk för inköp av böcker till barn— och ungdomsavdelningen vid Stockholms stadsbiblioteks huvudavdelning.

Stockholms kommun ansökte om att fondens kapital fick förbrukas i enlighet med fondens ändamålsbe— stämmelse. Som Skäl för framställningen anfördes fondens ringa kapital. Detta uppgick år 1979 till 2 821 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—01-09, dnr 24—344—80

2C:17 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente 1946—12—18 förordnade makarna Anna och Nils Apelskog att viss del av deras kvarlåten— skap skulle avsättas till en fond. Fonden skulle för— valtas av kyrkorådet och "användas till kyrktornets restaurering efter det ursprungliga förslaget eller till kyrkans förskönande".

Genom beslut 1977-01—31 medgav kammarkollegiet på ansökan av kyrkorådet i Askersunds församling att fondens medel fick användas till täckande av kost—

naderna för en kommande behövlig restaurering av tornet på Sofia Magdalena kyrka i Askersund. Vidare föreskrev kollegiet att kyrkorådet skulle inkomma till kollegiet med förslag rörande dispositionen av återstående medel.

Kyrkorådet hemställde om att hela fonden skulle få tas i anspråk för ifrågavarande restaurering. Fon- dens behållning 1979—12-31 uppgick till 77 999 kr. Som skäl för framställningen i ärendet anfördes att kostnaderna för tornets restaurering uppgick till 200 500 kr. enligt en av kyrkorådet godkänd kost— nadsberäkning utförd av AB Västerviks Fasadrepara— tioner.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—02—25, dnr 24—1611—80

2C:18 KAP ITALFÖRBRUKN ING

Enligt gåvobrev 1916—07—08 överlämnade Ernst M Gre— nander och Elsa Grenander 3 000 kr. till domkapitlet i Västerås. Beloppet skulle utgöra en fond, vars av— kastning skulle användas till inköp av vetenskaplig teologisk litteratur för stifts— och läroverksbib- lioteket i Västerås.

Domkapitlet ansökte om att Grenanderska biblioteks- fonden skulle överlämnas till Västerås stadsbiblio— tek för att få förbrukas för inköp av litteratur

till bibliotekets forskaravdelning. Fondkapitalet uppgick 1979—06—30 till 12 752 kr. Som skäl för fram— ställningen anfördes bl.a. att efterfrågan på medel till de ändamål som donatorerna avsett att stödja varit mycket liten.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet finner att fonden med hänsyn till sin stor— lek inte bör förbrukas. Kammarkollegiet bifaller dock an— sökningen på Så sätt att fondens förvaltning får överfö— ras till drätselkontoret samt att fondens årliga avkast— ning — sedan mlnst en tiondel därav tillförts kapitalet — får användas till inköp av företrädesvis teologisk litte— ratur till forskaravdelningen vid stadsbiblioteket.

Kk 1981—07—15, dnr 24—274—80

2C:19 KAP I TALFÖRBRUKNING

Malmö S:t Johannes församling förvaltade bl.a. sex fonder med sociala ändamål. Församlingen ansökte om permutation. Ansökningen innebar såvitt nu är av in— tresse att både avkastningen och viss del av kapita— let (10 % årligen) skulle få användas till kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sju— ka och andra som är i behov av omvårdnad. Fondernas kapital uppgick 1980—12—31 till 71 175 kr., 11 266 kr., 222 944 kr., 10 826 kr., 20 019 kr. och 112 001 kr.

Som skäl för framställningen anfördes bl. a. följande:

P.g.a. ändrade förhållanden i samhället kan fonderna ej längre på rätt sätt utnyttjas och har därför blivit up— penbart onyttiga. Yrkandet om att viss del av kapitalet får disponeras är väsentligt för församlingen för dess mögligheter till ökade aktiviteter som planerats. Infla— tionens nuvarande storlek är också en omständighet som testatorerna och givarna förmodligen icke tagit med i beräkningen. Församlingen kommer naturligtvis, som ti— digare, att iaktta viss försiktighet med att ta kapital i anspråk, om detta yrkande bifalles. Men kyrkorådet är av den åsikten att det är viktigare att fonderna tas i anspråk i manniskokärlekens tjänst än att de smälter bort i inflationen, även om det skulle innebära att de står något längre som minnesmärken över upphovsmännen.

Kollegiet yttrade i beslut såvitt nu är av intresse:

Kammarkollegiets praxis vad avser ianspråktagande av kapi— tal från fonder är restriktiv. I princip medges endast förbrukning - oavsett om det är omedelbar eller successiv - av fonder vars kapital är så ringa att avkastningen knappt överstiger administrationskostnaderna och att det inte finns någon möjlighet att bevara fonden exempelvis genom sammanläggning av flera små fonder till en större fond eller överlämnande till annan förvaltare.

I samband med beslut om ändrade ändamålsbestämmelser för donationsfonder, där endast avkastningen får användas, föreskriver kammarkollegiet regelmässigt att en viss del av avkastningen skall läggas till kapitalet. Motsvarande föreskrift lämnades av Kungl. Maj:t innan permutations— lagen (SFS 1972:205) infördes. Kungl. Maj:t tillämpade den regeln att en tiondel av avkastningen skulle fonderas varje år. Detta föreskrevs i princip beträffande alla fon- der där kapitalet inte fick förbrukas och inte heller var

placerat i mera värdebeständig tillgång såsom fastighet. Kollegiet har ändrat denna praxis till minst en tiondel för att ge fondförvaltaren möjlighet att avsätta ett stör— re belopp till kapitalet och därmed förbättra möjligheter— na att inflationsskydda fondens kapital.

Kammarkollegiet finner inte tillräckliga skäl föreligga för ianspråktagande av kapitalet från fonderna och avslår därför ansökningen i den delen.

Kk 1982-03—22, dnr 24—882—81

2C:20 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt testamente år 1955 förordnade Valborg Magnus— son att en tredjedel av hennes återstående kvarlåten— skap, sedan vissa legat utgått, skulle tillfalla Lundby församling i Göteborg för byggande av småkyr— kor i Lundby. De donerade medlen, vilka fonderades under benämningen Valborg Magnussons fond, uppgick 1981—12-31 till 147 564 kr.

Lundby församlings kyrkoråd hemställde om att av fon- dens kapital få använda 50 000 kr. till byggande av en ny orgel i Toleredskyrkan. Som skäl för ansök- ningen anfördes att det inom en överskådlig framtid inte fanns behov av fler kyrkor i församlingen.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet bifaller ansökningen. Kollegiet föreskriver att en mlnnestavla skall uppsättas i Toleredskyrkan av vil- ken det framgår att valborg Magnussons fond bidragit med medel till anskaffandet av orgeln.

Kk 1982—07-16, dnr 24—439—82

2C:21 KAP ITALFÖRBRUKN I NG

Enligt donationsbrev 1918—05—28 överlämnade Claes A. Tamm ett antal obligationer till Sveriges Allmänna Fjäderfäavelsförening att bilda en fond benämnd Claes A. Tamms fond. Fondens ränteavkastning skulle använ— das uteslutande för att anordna föreningens allmänna utställningar med vissa tidsintervaller. Fonden skulle

stå under förvaltning av den sistnämnda föreningens förvaltningsutskott. I samband med att Sveriges Fjä- derfäodlares Riksförbund år 1931 uppgick i dåvarande Sveriges Allmänna Fjäderfäavelsförening ändrades nam— net till Sveriges Fjäderfäavelsförening. Sedan ännu ett namnbyte ägt rum 1967 förvaltas numera av Före— ningen Svensk Fjäderfäskötsel.

Föreningen hemställde i första hand att fonden skulle få upplösas och att såväl upplupen avkastning som ur— sprungligt kapital skulle få användas för att främja landets fjäderfänäring. I andra hand hemställde före— ningen dels att fonden skulle bestå och att upplupen och kommande avkastning skulle användas för att främ— ja landets fjäderfänäring, dels att fonden skulle förvaltas av styrelsen för föreningen.

Som skäl för ansökningen anfördes att föreningen inte på många decennier anordnat någon "allmän utställning" och att man inom föreningen helt saknade intresse och motiv för att anordna dylika utställningar. Föreningen var vid tiden för donationen en avelsförening men hade numera till ändamål att verka för främjande av landets fjäderfänäring. Föreningen hade inte längre något för— valtningsutskott och man ansåg det i stället lämpligt att styrelsen handhade förvaltningen. 1979-12-31 upp— gick fondens kapital till 20 000 kr. och dess ackumu- lerade avkastning till ca 22 000 kr.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet är mycket restriktivt när det gäller att med— ge upplösning av fonder genom förbrukning av kapitalet. Till— räckliga skäl för att upplösa fonden har inte anförts med hänsyn till dels att förvaltaren kan föreslå ett nytt ända— mål för fonden som är närliggande det ursprungliga ändamålet och dels att det sammanlagda beloppet av fondens kapital och ackumulerade avkastning är relativt stort. Kammarkollegiet avslår därför förstahandsyrkandet och bifaller andrahandsyr— kandet på så sätt att fondens avkastning får användas till att främja landets fjäderfänäring, att upplupen avkastning som kan hänföras till tiden efter år 1980 får användas för det nya ändamålet och att föreningens styrelse skall förvalta fonden. Kollegiet föreskriver dock att minst en tiondel av den årliga avkastningen skall tillföras kapitalet.

Kk 1982—10—14, dnr 24—1610—80

2C:22 KAPITALFÖRBRUKNING

Enligt gåvobrev 1936—02-29 donerade Sven Edvard Larsson 10 000 kr. till Tvååkers kyrka. Medlen skulle bilda en fond benämnd Bröderna Larssons i Södra Måsagård stif— telse och förvaltas av kyrkorådet i Tvååkers församling. Räntan skulle användas till Tvååkers kyrkas förskönande samt till höjande av kyrkomusiken och kyrkosången inom församlingen.

Kyrkorådet hemställde om att få förbruka fondens medel i sin helhet för inköp av lämplig skulptur eller annan kyrklig bilddekoration inom de närmaste åren. I ärendet upplystes att fondens kapital fortfarande uppgick till 10 000 kr. och att fondens avkastning använts enligt donationsvillkoren. Såsom skäl till ansökningen anför- des att nyttjandet av fondens avkastning starkt beskars på grund av att nära hälften av avkastningen åtgick till skatt.

Kollegiet yttrade i beslut: Det skäl sökanden åberopat har inte medfört att bestämmelserna i gåvobrevet ej längre kan tillämpas och utgör inte heller annat särskilt skäl för permutation.

Kammarkollegiet avslår därför ansökningen.

Kk 1984—01—20, dnr 24—484—83

3A:1 FASTIGHETSFÖRSÄLJNING

Enligt gåvobrev 1932—05—05 överlämnade Edla af Klercker till Akademiska föreningen i Lund fastig— heterna Kyrkokvarteret 1 och Torsken 2 i Skanörs församling, Vellinge kommun. Fastigheterna skulle, efter givarens död, bilda en stiftelse med namnet John och Edla af Klerckers studentgård i Skanör med ändamål att bereda manliga medlemmar av Akademiska föreningen tillfälle till studier, vila och rekrea- tion under en fri och otvungen samvaro. Vidare för— ordnades att stiftelsen skulle förvaltas av en nämnd bestående av Akademiska föreningens ordförande, Lunds studentkårs ordförande, Akademiska föreningens edil och kassör samt en av Akademiska föreningens överstyrelse vald ledamot.

Akademiska föreningen hemställde om tillstånd att få försälja fastigheten Torsken 2.

Som skäl angavs att de båda donationsfastigheterna var i behov av en mycket genomgripande och kostnads— krävande renovering. Det var nödvändigt att renovera Kyrkokvarteret 1, som innehöll de bostäder vilka upplåts till Akademiska föreningens medlemmar, för att stiftelsens verksamhet skulle kunna drivas en— ligt af Klerckers önskemål. Om— och tillbyggnaden av denna fastighet hade kostnadsberäknats till 500 000 kr. och kunde delvis finansieras genom en försäljning av Torsken 2.

Kollegiet medgav att fastigheten fick försäljas, varvid köpeskillingen skulle användas för att fi— nansiera om- och tillbyggnad på stiftelsen tillhö- riga fastigheten Kyrkokvarteret 1. Kollegiet före— skrev att en försäljning skulle föregås av värde— ring av opartisk, sakkunnig värderingsman, att köpeskillingen inte fick understiga vid sådan vär- dering åsatt saluvärde och att blivande köpeavtal skulle underställas länsstyrelsen för godkännande.

Kk 1978—03—28, dnr 1523/77

3A:2 FASTIGHETSFÖRSÄLJNING

Enligt gåvobrev 1962—11—13 överlämnade direktör Stig Bergman fastigheten Maggås 22:6 i Orsa församling,

Kopparbergs län, till stiftelsen Beckers personal— hem i Maggås. Fastigheten skulle användas för att bereda vård eller vederkvickelse åt behövande, ål— derstigna eller sjuka som är eller varit tjänste— män, arbetare eller andra anställda hos AB wilh. Becker eller dess dotterbolag. I gåvobrevet förbe- höll sig givaren rätt att så länge han önskade en— sam få nyttja och disponera fastigheten.

Styrelsen för Stiftelsen Beckers personalhem i Maggås ansökte om att fastigheten Maggås 22:6 skulle få säl— jas till direktör Stig Bergman för 50 000 kr. Vidare framgick att, så snart försäljningen genomförts, skulle stiftelsens medel läggas samman med andra fondmedel till en ny stiftelse, wilh. Beckers Per— sonalstiftelse. Denna skulle ha till ändamål att åt arbetstagare vid företaget ge bidrag till vissa stu- dier. Som skäl anfördes att givaren förbehållit sig rätt att disponera fastigheten varför denna inte kommit destinärerna till del och att donator erbju- dit sig att köpa tillbaka fastigheten för att "akti- vera donationen". Av handlingarna i ärendet framgick att fastigheten var åsatt ett taxeringsvärde av 25 000 kr.

Kollegiet medgav att fastigheten Maggås 22:6 i Orsa församling, Kopparbergs län, överläts till Stig Bergman för en köpeskilling ej understigande 50 000 kr., varvid köpeskillingen skulle fonderas och till— föras Wilh. Beckers personalstiftelse.

Kk 1978—06-05, dnr 24—569—78

3A:3 FASTIGHETSFÖRSÄLJNING

I gåvobrev 1896-05-27 förordnade makarna Johanna Gustafwa och Carl Johan Olsson att fastigheten Erslycke 1:7 i Lycke socken skulle tillfalla Lycke kommun för att tjäna som bostad åt mindre bemedlade eller understödstagande kommunmedlemmar. Fastigheten skulle inte få försäljas, utarrenderas eller upplå— tas till sådana byggnadstomter, för vilka tomtlega skulle erläggas. Fastigheten är lagfaren för Lycke församling.

Lycke församlings kyrkoråd ansökte om att fastigheten skulle få försäljas. Köpeskillingen skulle insättas

på bank och den årliga räntan användas till försam— lingsvårdande angelägenheter, såsom ungdomsverksam— het, understöd till behövande inom församlingen m.m. Som skäl anfördes bl.a. att det sedan år 1950 hade varit omöjligt att uppfylla donationsbestämmelserna.

Kollegiet medgav att kyrkorådet försålde fastighe— ten Erslycke 1:7 i Lycke socken. Kollegiet föreskrev att försäljningen skulle föregås av värdering av sakkunnig opartisk värderingsman, att försäljnings— priset inte fick understiga vid sådan värdering åsatt saluvärde och att för försäljningen upprättat köpeavtal skulle underställas länsstyrelsen för god- kännande. Kollegiet föreskrev vidare att inflytande köpeskillingsmedel skulle fonderas och avkastningen tillföras en fond benämnd Erslyckan. Av den årliga avkastningen skulle minst tio procent läggas till kapitalet. Avkastningen fick inte användas för ända— mål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1978—09—29, dnr 24—539—78

3A:4 MARKBYTE

Genom gåvobrev 1930—03—15 överlämnade nämndeman Ored Ohlsson från Stoby som gåva gården Olahus, bestående av fastigheterna Stoby 4:3, 4:4, 4:5 och 4:6 samt Stobymaden 5:1 i Stoby socken, till Önnestads Folk- högskolas och Lantmannaskolas Garantiförening (se— dermera önnestads lantmannaskolas garantiförening) i Kristianstads län. I gåvobrevet föreskrev Ohlsson bl.a. att fastigheterna skulle odelade kvarbli i lantmannaskolans ägo för all framtid och "därvid tjäna vid skolan förekommande undervisning, före- trädesvis i skogsodling och beteskultur". Genom se— nare gåvobrev överlämnade Ohlsson visst kapital "för att för framtiden säkerställa stiftelsens fort- bestånd". Medlen skulle "uteslutande användas i än- damål att iståndsätta och för framtiden vidmakthålla Olahus". Kapitalmedlen hade enligt donators före— skrift fonderats och benämndes Olahus fond. Förvalt— ningen av stiftelsen och de fonderade medlen hade övertagits av Kristianstads läns landsting.

Landstinget anhöll om kammarkollegiets medgivande till markbyte, innebärande att 2 675 m2 av stiftel— sens fastighet Stoby 4:3 skulle överföras till grann— fastigheten Rättelövsmölla 1:4, tillhörig Seve Siges-

gård, och att från den senare fastigheten 490 m2 överförs till Stoby 4:3, och till att markbytet sker genom fastighetsreglering. För mellanskillna— den i areal skall Sigesgård erlägga ersättning till landstinget med 3 kr/m2. Som skäl åberopades dekil— formade och svåra gränsförhållanden som rådde och som förhindrade ett rationellt brukande av stiftel—

sens mark.

Kollegiet medgav att ifrågavarande markbyte kom till stånd och att det skedde genom fastighetsreglering. Kollegiet föreskrev dock att fastställandet av mel— lanskillnadsersättningen skulle föregås av värdering av opartisk, sakkunnig värderingsman, att ersätt— ningen inte fick understiga det värde som framkommer vid sådan värdering och att blivande avtal skulle underställas länsstyrelsen för godkännande. Vidare föreskrev kollegiet att inflytande ersättningsmedel skulle tillföras Olahus fond att disponeras i enlig— het med dess föreskrifter.

Kk 1979—07—05, dnr 24—1616—78

3A:5 FASTIGHETS FÖRSÄLJN ING

Genom testamente 1939—03-22 förordnade J A Engvall att hans del i fastigheten, numera betecknad Räven nr 11 i Aneby, skulle tillfalla Lommaryds kommun som skulle använda den till uthyrning åt behövande mot så stor hyra att halva fastigheten därmed un— derhölls. Fastigheten fick inte försäljas. Vad som återstod av kvarlåtenskapen skulle fördelas lika mellan Lommaryds och Bredestads kommuner och bilda Engvalls donationsfond. Räntan skulle till varje jul utdelas till gamla behövande fem kronor till varje. Fonden skulle stå under respektive kommunal— nämnds förvaltning. Lommaryd och Bredestad ingår numera i Aneby kommun.

Aneby kommun ansökte om medgivande till dels försälj— ning av fastigheten, dels att medlen av försäljning— en tillfördes Engvalls donationsfond, dels att ändamåls— målsbestämningen skulle ändras på så sätt att fondens år— liga avkastning, efter det att en tiondel lagts till kapitalet, utan beloppsbegränsning fick användas till bidrag till åldringar, handikappade och övriga behö— vande i avseende på sådana ändamål och behov som sta— ten och kommunen inte skall tillgodose med utdebite—

rade medel, dels att disponibel avkastning används enligt beslut av sociala centralnämnden, dels ock att fondens förmögenhet och tillgångar i övrigt förvaltas av kommunstyrelsen genom att tillgångarna hålles räntebärande i bank. Som skäl för ansökningen anfördes att fastigheten var i behov av kostnadskrä— vande reparationer samt beträffande ändamålsbestäm— ningen att den formulering som valts gav större möj- ligheter till utdelning ur fonden. Av handlingarna i ärendet framgick att fastighetens taxeringsvärde uppgick till 45 000 kr.

Kollegiet biföll ansökningen med föreskrift att en försäljning av fastigheten skulle föregås av värde- ring av opartisk sakkunnig värderingsman, att för— säljningspriset inte fick understiga vid sådan vär— dering åsatt saluvärde och att för försäljningen upprättat köpeavtal skulle underställas länsstyrel— sen för godkännande. Kollegiet föreskrev vidare att inflytande köpeskilling skulle läggas till Engvalls donationsfond. Avkastningen skulle användas enligt ansökningen, dock att minst en tiondel av den år— liga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1979—09-14, dnr 24—444—79

3A:6 TOMTMARK. LÖNEDONATION

I testamente 1848—01—07 förordnade Johan Dahlborg att viss fastighet, numera benämnd Ödetorp Östra 3:3 i Grinstads jordregistersocken, skulle tillfalla Grinstads sockens "Skolemästare för evärderlig tid till så kallat boställe, som efter den enes avträ- dande av en annan tillträdes"... Donationen bestod vid tiden för permutationsansökan av ovannämnda fastighet med en areal av 33 hektar och i bank inne— stående ca 50 500 kr.

Melleruds kommun, som förvaltade fonden, hemställde om permutation. Ansökningen innebar tillstånd att få försälja de på fastigheten belägna byggnaderna med en normalstor tomt, varvid försäljningsmedlen skulle tillföras övriga kapitalmedel. Vidare anhöll kommu— nen att få använda fondens avkastning till barn- och ungdomsverksamhet i Grinstads församling. Fond- förvaltare skulle vara fritidsnämnden.

Kollegiet yttrade i beslut såvitt nu är av intresse:

Beträffande ansökan, J Dahlbergs fond, medger kollegiet att ifrågavarande tomtmark får försäljas och att infly— tande köpeskilling fonderas med fondens övriga kapital. Kollegiet avslår däremot ansökningen såvitt avser det föreslagna nya ändamålet för fonden, då detta inte är tillräckligt närliggande det ursprungliga. Härvid hänvi— sar kollegiet till den praxis som utvecklats efter Kungl. Maj. ts beslut 1969—03—04 ang. dispositionen av lönedona— tioner vid rikets allmänna läroverk m.m. Enligt denna praxis skulle donationer av här ifrågavarande slag an— vändas till förmån för skolledare och lärare, företrä— desvis som bidrag till studier, studieresor och veten— skapligt pedagogiskt författarskap eller för förvärv till lärarbibliotek, inköp av konstverk eller dylikt till lärarrum m.m.

Kk 1979—09—14, dnr 890/77

3A:7 FASTI GHETSFÖRSALJN ING

Genom testamente 1969—08—26 förordnade Karin Hed— ström, som avled samma år, att fastigheten Hjorten1, Hedemora kommun, skulle vid hennes frånfälle med full äganderätt tillfalla Hedemora församlings dia— koniverksamhet, "huvudsakligen för vård och hjälp åt gamla Hedemorabor, vilka icke har möjlighet till

hjälp på annat sätt än genom församlingens diako— nissa". Vidare föreskrevs i testamentet att "för- säljning av fastigheten får ske 25 år efter testa- tors död".

Kyrkorådet hemställde i skrivelse 1976—04—28, om permutation av testamentsbestämmelserna så att för— samlingen fick tillstånd att försälja fastigheten, trots att 25 år ännu inte förflutit efter testators död.

Kollegiet yttrade i beslut 1976—09—10:

Den universella testamentstagaren har invänt att församr lingen inte fullföljt ändamålsbestämningen på det sätt som testator avsett. Mot denna invändning kan det enligt kammarkollegiets mening hävdas att det av testamentets ordalydelse inte klart kan utläsas hur testator menat att ändamålet skulle främgas. Kollegiet finner därför testamentet inte lägga hinder i vägen mot att församr lingen fullföljer ändamålet på det sätt att fastighetens avkastning används för att gagna diakoniverksamheten i Hedemma.

Testator har inskränkt församlingens dispositionsrätt till fastigheten genom förbudet att sälja den innan 25 år för— flutit efter hennes frånfälle. Församlingens motiv att re— dan nu sälja fastigheten är att denna för närvarande inte kan ge någon avkastning, eftersom eventuella hyresintäkter skulle åtgå helt till amortering av reparationsskulden. Enligt vad kollegiet under hand erfarit bör det inte vara svårt att få fastigheten uthyrd på den allmänna hyresmark— naden. Visserligen torde fastigheten inte kunna ge någon nettoavkastning under de närmaste åren. I ett längre pers— pektiv torde dock enligt kollegiets mening ett bibehållande av fastigheten i församlingens ägo kunna gagna ändamålet att främga diakoniverksamheten i Hedemora.

Kollegiet finner Således inte tillräckliga skäl föreligga för att häva försäljningsförbudet och lämnar därför ansök— ningen utan bifall.

Kk 1976—09—10, dnr 618/76.

Kyrkorådet ansökte i skrivelse 1977—10-14 ånyo om permutation.

Kollegiet yttrade i beslut:

Då intet nytt framkommit lämnar kammarkollegiet på de i tidigare beslutet angivna skälen ansökningen utan bifall.

Kk 1979—10—10— dnr 1499/77

3A:8 MARKBYTE

Enligt testamente 1932-01—04 förordnade hemmansägaren Håks Per Persson att återstoden av hans kvarlåtenskap, sedan vissa legat utgått, skulle tillfalla Norra Ny församling och bilda en fond benämnd "Håks Per Pers— sons Testamente". Fonden skulle förvaltas av Norra Ny sockens fattigvårdsstyrelse och avkastningen, sedan en tjugondel lagts till kapitalet, skulle utdelas till behövande personer boende i viss församling. Den i donationen ingående fasta egendomen fick inte av— yttras.

Torsby kommun ansökte om permutation. Ansökningen in— nebar att stiftelsen skulle få genomföra ett planerat markbyte med lantbruksnämnden i Värmlands län. Stif— telsen skulle till lantbruksnämnden lämna tre områden med en total areal av 45,1 har. Stiftelsen skulle från lantbruksnämnden erhålla ett område med en total areal av 54,0 ha.

Lantbruksnämnden uttalade att det föreslagna markby— tet innebar att stiftelsen från arronderingssynpunkt förbättrade sin situation avsevärt samtidigt som det var av stor vikt för lantbruksnämnden att kunna dis- ponera de ifrågavarande skiftena för fortsatt ratio—

naliseringsarbete. Kollegiet biföll ansökningen.

3A:9 MARKOMRADE

Genom inbördes testamente 1949—08—05 förordnade Maja och Albert Johansson bl.a. att Mossebo Säteri (Mosse- bo 3:3) i Pelarne socken "med allt tillhörande fast och löst avsättes till en fond, benämnd Maja och Albert Johanssons stiftelse, Mossebo Gästhem". På fastigheten skulle ordnas fri eller så billig vis— telse som möjligt åt sådana som är i behov av vila. Vidare föreskrevs att säteriets corps de logis för all framtid skall kvarstå såsom ett kulturminnes— märke.

Fondens styrelse hemställde att kollegiet skulle lämna medgivande till försäljning av ett markområde av fastigheten Mossebo 3:3. Som skäl anfördes att området utgjorde skogsmark som slutavverkats och att det var mera lönsamt att sälja marken än att plantera skog på den.

Kollegiet medgav att fonden sålde markområdet. Kol— legiet föreskrev att försäljningen skulle föregås av värdering av sakkunnig opartisk värderingsman, att försäljningspriset inte fick understiga vid så— dan värdering åsatt saluvärde och att blivande köpe- avtal skulle underställas länsstyrelsen för godkän- nande. Kollegiet föreskrev vidare att inflytande köpeskillingsmedel skulle fonderas. Avkastningen, sedan minst en tiondel årligen lagts till kapitalet, skulle användas enligt fondens ändamål.

Kk 1981-09—28, dnr 24—88—81

3A:10 FASTIGHETSFÖRSÄLJNING

I testamente 1940—01—04 förordnade Erik Gustaf Eriks— son att den honom tillhöriga fastigheten Artorp Gäst- givaregården 1:6 - numera Gärdhems Artorp 1:6 i Troll- hättans kommun — skulle med full äganderätt tillfalla Gärdhems församling under villkor att den användes till bostad åt blivande församlingssyster. Stiftel— sens styrelse hemställde att kollegiet lämnade med- givande till försäljning av Gärdhem Artorp 1:6 och till att såväl köpeskillingen som fonderade bankme- del fick disponeras på sätt församlingen fann lämp— ligt för diakonalt arbete inom församlingen.

Som skäl för framställningen anfördes bl.a. att egendomen inte vid något tillfälle kunnat utnytt— jas för avsett ändamål och att behov därav inte heller torde föreligga i framtiden.

Kollegiet biföll ansökningen vad av fastigheten Gärdhems Artorp 1 skrev dock att en försäljning av föregås av värdering av opartisk ringsman, att försäljningspriset

avser försäljning :6. Kollegiet före—

fastigheten skulle sakkunnig värde- inte fick under-

stiga vid sådan värdering åsatt saluvärde och att för försäljningen upprättat köpeavtal skulle under— ställas länsstyrelsen för godkännande.

Kollegiet biföll ansökningen i övrigt på så sätt att köpeskillingen liksom bankmedlen skulle fonderas och

att avkastningen härav — sedan minst en tiondel till— förts kapitalet — fick användas för kristen verksam— het bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som är i behov av omvårdnad. Disponibel av— kastning fick dock inte användas för ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1982—10—15, dnr 24—1096—81

3B:1 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

I testamente 1941—01—11 förordnade Alfred Christensen att av hans kvarlåtenskap skulle bildas en fond be— nämnd Alfred och Alma Christensens minne. Fonden skulle förvaltas av kyrkoråden i Oscars och Matteus' församlingar i Stockholm. Sedan vissa legat utgått skulle återstoden av fondens avkastning årligen ut- delas i poster om 300 eller 250 kr. till mindre be- medlade och oförvitliga i Stockholm bosatta kvinnor.

Kyrkoråden i Matteus' och Oscars församlingar anhöll om permutation på så sätt att respektive kyrkoråd, för i testamentet angivet ändamål, ägde rätt att fritt bestämma storleken av de belopp som skulle utbetalas.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet samt att disponibel avkastning inte fick användas för ändamål som skulle tillgodoses av allmänna medel.

Kk 1979—04—03, dnr 24—1342—78

3B:2 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

Genom stiftelseurkund 1935—11—25 bildade Alma Dett— how en stiftelse, kallad Alma Detthows hjälpfond. Stiftelsens ändamål var att utdela den årliga av- kastningen som tillfällig hjälp åt "oförvållat i nöd komna eller på grund av sjukdom i behov varande kvinnor, företrädesvis ur de bildade klasserna". - Enligt kammarkollegiets beslut 1975—11—24 var den högsta summa, som inalles på ett år fick utgå till samma person 600 kr., och fick ingen sammanlagt av stiftelsen erhålla mer än högst 2 400 kr.

Styrelsen för stiftelsen hemställde att ovannämnda belopp skulle få höjas till 900 resp. 3 600 kr. Som skäl anfördes att förändringen av penningvärdet hade medfört att det understöd som fonden kunde ge numera var otillräckligt för hjälpsökandenas behov samt att tillgängliga medel medgav att understöds— beloppen ökades.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—09—04, dnr 24—134-79

3B:3 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

Genom testamente 1860—03—12 donerade friherre Malte von Liewen och hans hustru Annette von Liewen till Bäckseda socken, under namn av Annette Wilhelmina von Liewens Donation, vissa jordbruksfastigheter. Enligt testamentsbestämmelserna skulle fastigheter- na utarrenderas. Arrendesumman skulle årligen

utdelas i lika lotter till sex (6) inom socknen bosatte och mantalsskrifne under sist och nästförutgångna året sammanvigde äkta par, hvilka vore mindre bemedlade och utmärkta för godt uppförande.

Vid utdelning av donationsmedel kunde även inom socknen boende och mantalsskrivna flickor mellan 16 och 20 år komma i fråga.

Kungl. Maj:t medgav i beslut 1932—03—18 att av dona— tionsmedlen fick årligen utdelas högst 12 gåvolotter, varvid förutom arrendesumman även skogsförsäljnings— medel fick tas i anspråk. Gåvolotternas belopp upp— gick sedan år 1975 till 1 600 kr. vardera. Genom kammarkollegiets beslut 1977-09-09 utökades antalet gåvolotter vid varje utdelning till högst 24 med bibehållande av gåvolotternas storlek.

Förvaltningsnämnden för Annette Wilhelmina von Lie— wens Donation hemställde om att minst tio procent av donationsmedlens årliga nettoavkastning skulle läggas till kapitalet samt att beloppsgränsen för gåvolotterna skulle undanröjas. Som skäl anfördes att såväl tillgångar som vinstnettot på donations— fondens avkastning motiverade en höjning av gåvo- lotterna.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att dona— tionsmedlens avkastning inte fick användas för ända— mål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1981—09-11, dnr 24—844—80

3B:4 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

Karolinska institutets konsistorium förvaltade bl.a. följande tre stipendiefonder

1. Grosshandlare Axel Lennstrands donationsfond

2. Grosshandlare Axel Lennstrands stipendiefond

3. Ernst Ferdinand Söderbergs stipendiefond.

Konsistoriet hemställde om permutation. Ansökningen innebar följande. Beträffande fond 1 skulle före— skriften "stipendiums storlek skall vara 500 kronor" ändras till "stipendiums storlek skall vara minst 1.000 kronor". Beträffande fond 2 skulle föreskrif- ten "stipendiat må icke samtidigt inneha annat sti— pendium" utgå. Beträffande fond 3 skulle föreskrif— ten "stipendium skall utgå med minst 500 kronor och högst 3.000 kr" ändras till "stipendium skall utgå med minst 1.000 kronor".

Som skäl för framställningen anfördes att vissa gåvo— eller testamentsbestämmelser medförde en oprak- tisk inskränkning av stipendienämndens arbete. Sedan stipendierna inrättades hade t.ex. i en del fall av- kastningen stigit på ett sätt som möjliggjorde utde— lande av större stipendiebelopp än vad stadgarna med— gav. Penningvärdets fall medförde även att Större stipendiebelopp var motiverade.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—03—11, dnr 24-228—82

3B:5 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

I testamente 1945—04—21 förordnade Johan och Lydia Svensson att Lydia & Johan Svenssons fond skulle bildas och förvaltas av kyrkorådet i örkelljunga socken. Den årliga räntan skulle användas till att utbetala tio kr. till varje inom äktenskapet inom Örkelljunga socken fött barn som faddergåva. Om den årliga räntan inte skulle räcka till fick behövligt belopp tagas av fondens kapital.

Kyrkorådet i Örkelljunga församling hemställde om permutation. Framställningen innebar att åtta tion— delar av den årliga räntan skulle få fördelas bland

de under året födda barnen och att två tiondelar skulle läggas till kapitalet. Som skäl för ansök— ningen anfördes att räntan för år 1981 var 5 000 kr. och att beloppet för utdelning var för lågt.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet och att återstoden fick utdelas till angivet ändamål med belopp som kyrkorådet bestämde.

Kk 1982—09—13, dnr 24-1023—82

3B:6 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

I testamente 1920—07—05 förordnade Ester Lindahl att viss del av hennes kvarlåtenskap skulle till- falla Kungl. Akademien för de fria konsterna för att bilda en fond benämnd Ester Lindahls stipen— diefond. Avkastningen skulle uppdelas i stipendier om 5 000 kr. och skulle utdelas av en nämnd till unga konstnärer såsom resestipendier i högst 3 år. Stipendiebeloppet har sedan höjts tre gånger och senast till 20 000 kr. genom kammarkollegiets be— slut 1979—03—15.

Kungl. Akademien för de fria konsterna hemställde om medgivande att få ändra bestämmelsen om stipen— diebeloppets Storlek på så sätt att det fortsätt— ningsvis skulle överlåtas på akademien och stipen— dienämnden att i samråd besluta om från fonden ut— gående antal stipendier och deras storlek. Som skäl för framställningen anfördes att akademien ville undvika att med hänvisning till penningvärdets fall behöva göra kontinuerliga permutationsframställ— ningar.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1982—12—13, dnr 24—906—82

3B:7 BIDRAGSBELOPPETS STORLEK

Genom gåvobrev 1930—04—15 överlämnade Gustaf Fränckel vissa medel till Stockholms Enskilda Banks förvaltning för att bilda en fond benämnd "Gustaf Fränckels Under- stödsfond för Musiker". Avkastningen skulle utdelas på visst sätt som understöd åt behövande musiker till ett belopp av högst 500 kr. årligen för varje understöds— tagare. Genom permutationsbeslut senast av kammarkol- legiet 1976—01—16 hade beloppsgränsen höjts till 2 000 kr.

Styrelsen för fonden hemställde att understöden fick utges med varierande belopp alltefter de sökandes be- hov.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1979—05—30, dnr 24—1213—78

3Bz8 BIDRAGSBELOPP. MIDDAGSFOND

Genom testamente 1951—12—28 förordnade Oswald Lydén att hans kvarlåtenskap skulle bilda en fond, vars avkastning skulle utdelas till orkeslösa åldringar inom Tanums storkommun. Understödet till var och en som kunde komma ifråga skulle utgå med högst 100 kr. Fonden skulle förvaltas av en styrelse bestående av fyra personer. Styrelsen skulle sammanträda den 11 juli varje år och i samband därmed förtära gemensam middag, vars pris inte fick överstiga 25 kr. per ku- vert. Arvode till styrelseledamot skulle inte utgå. 1968—11—29 medgav Kungl. Maj:t en höjning av under— stödsbeloppen och anslaget för styrelseledamöternas middag. Genom kammarkollegiets beslut 1976—09—10 höj— des understödet till högst 400 kr. och anslaget till styrelseledamöternas middag till 125 kr. per kuvert.

Styrelsen för stiftelsen anhöll att anslaget för styrelseledamöternas middag fick beräknas efter 250 kr. per kuvert. Som skäl anfördes penningvärdets fall och därmed starkt ökade restaurangpriser.

Kollegiet inhämtade under hand att fondens kapital uppgick till cirka 200 000 kr. och att ett fyrtio- tal personer fick bidrag ur fonden.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—09—17, dnr 24-1021—82

3C:1 PLACERINGS FÖRESKRI FT . AKTI EFOND

I samband med att Föreningen Gotlands vapen vid års— möten 1962—03—13 och 1963-03-08 beslutade om före- ningens ombildande till stiftelse antogs stadgar för denna. Stiftelsens medel skulle enligt 5 6 "placeras i börsnoterade aktier eller i obligatio— ner med betryggande säkerhet".

Styrelsen för stiftelsen ansökte om att placering av stiftelsens medel medgavs i Handelsbankens aktie— fond. Som skäl åberopades bl.a. att aktiefondens förvaltning hade bättre möjligheter än enskilda att bedöma vilka placeringar i aktier som fortlöpande var mest gagneliga.

Kollegiet medgav att stiftelsens medel fick place— ras i aktiefond under förutsättning att fonden en- dast innehade sådana svenska värdepapper som var inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Kk 1978—01—20, dnr 1361/77

3c : 2 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Arkitekt Henrik Åberg upprättade ett tillägg till ett tidigare testamente 1921—07—12, vilket inte godkändes som testamente. Genom en överenskommelse i november 1922 mellan dödsbodelägarna i hans döds— bo deponerades visst belopp till förvaltning av Skandinaviska Kreditaktiebolagets Notariatavdelning i Stockholm för bildande av en fond benämnd Henrik och Olga Åbergs museifond. Boutredningsmannen be- stämde att vissa medel skulle förvaltas hos Skan— dinaviska Kreditaktiebolagets Notariatavdelning, Stockholm, för bildande av en fond benämnd Henrik och Olga Åbergs Linköpingsfond för stödjande av filantropiska och kulturella strävanden. Medlen fick enligt särskilda bestämmelser för båda fon— derna bland annat placeras i inteckningar i Stock- holmsfastigheter inom 2/3 av taxeringsvärdet.

Skandinaviska Enskilda Banken ansökte om att medlen fick placeras i inteckningar i Stockholmsfastighe— ter inom 75 procent av belåningsvärdet. Som skäl

anfördes att det medgivna utrymmet utnyttjades för bottenlån hos andra kreditinstitut, varför place— ringsalternativet inte kunde utnyttjas.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—01—11, dnr 24-1274—78

3C:3 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Genom testamente 1966—07—29 föreskrev Albert Nils- son bl.a. att viss egendom skulle tillfalla Blå— bandsrörelsens Folkhögskoleförening att av före- ningen förvaltas som en fond benämnd Albert Nils- sons, Gunghult, Hinneryd, studiefond för helnykte— rister. För fonden skulle vidare gälla bl.a. att kapitalet skulle innestå på Kronobergs läns spar— bank i Strömsnäsbruk eller ock utlånas till jord- och skogsägare (däribland även Hinneryds kyrkliga församling för innehav av kyrkohemman) inom Hinne- ryds församling och mot säkerhet av inteckning i jord och skogsfastigheter (eventuellt mot värdering) upptill 90 % av taxeringsvärdet och till sedvanlig utlåningsränta i sparbank.

Föreningen hemställde om permutation av fondens pla— ceringsföreskrifter. Ansökningen innebar att de me— del som ej utlånas till jord— och skogsägare i Hinneryds församling skulle få utlånas till före- ningen. Utlåningen skulle ske till sedvanlig utlå— ningsränta i sparbank mot säkerhet i form av pant— brev i föreningens fastighet Helliden 2:2 i Agne— torps socken, Tidaholms kommun, och/eller i de av föreningen ägda fastigheterna Helliden 2:5 och 2:8 i samma socken. Som ytterligare säkerhet skulle tecknas borgen av Sveriges Blåbandsförbund i Örebro.

Som skäl anfördes att 35 000 kr. av studiefondens medel inte var utlånade, att Hellidens Folkhögskola stod i ett utbyggnadsskede då det kunde bli nödvän— digt att uppta lån mot hög ränta medan studiefon— dens medel utlånades till lägre ränta och att utlå— ning till föreningen skulle på bästa sätt gagna folkhögskolan.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle läggas till kapitalet. Kk 1979—02-15, dnr 1002/77

3C:4 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) förvaltade fon— derna IVA:s jubileumsinsamling, IVA:s stiftelse, Enströmfonden, John Davidssons fond, Hofintendenten Axel Melanders fond, Nils Fredrikssons fond, Koope— rativa fonden, Axel Ax:son Johnsons fond, Henry och Gerda Dunkers donation, Professorn Einar Hogners forskningsfond och Korrosionsfonden.

I stadgarna för IVA föreskrevs i S 39 att förvalt— ningen av akademiens tillgångar skulle befordra akademiens rätt och säkerhet och att i sådant hän— seende akademiens kontanta medel och av akademien eller akademistyrelsen förvaltade fonder skulle förräntas med fullgod säkerhet.

IVA begärde, såvitt nu är av intresse, att sådana fond— bestämmelser upphävdes som inskränkte IVA:s möjlig— heter att fritt placera fondmedel med hänsyn till vad som vid varje tidpunkt befanns lämpligt. Vidare skulle fondernas kapital, med undantag för vad som motsvaras av IVA-stiftelsens fasta egendom, få pla— ceras i en samförvaltningsfond. De olika fonderna skulle äga del i samförvaltningsfondens kapital och avkastning i förhållande till de tillgångar var och en tillfört samförvaltningsfonden.

Kollegiet biföll ansökningen och anförde:

Kollegiet gör följande bedömning rörande placeringen av den föreslagna samförvaltningsfondens kapital. Enligt fast praxis i permutationsärenden lämnas inte tillstånd till att donationsmedel får placeras helt fritt om donations— villkoren eller övriga omständigheter lägger hinder i vä— gen för det. Föreskrifterna i 5 39 av stadgarna för IVA torde emellertid bli tillämpliga även på den föreslagna samförvaltningsfonden, och innebär därvid tillräcklig säkerhet även för kapitalet i Enströmfonden, som såvitt handlingarna utvisar är den enda berörda fonden som f.n. har särskilda placeringsföreskrifter. Det är därför god— tagbart att låta Enströmfonden ingå i samförvaltningsfon— den utan att meddela särskilda bestämmelser för place— ringen av samförvaltningsfondens kapital.

Kk 1979—09—06, dnr 24—692—78

3c : 5 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Stiftelsen Solhemmet för Handel och Industri grun- dade sig på Sigge Williamsons testamente 1927-01—29 med tillägg 1929-03-26. Den hade varit föremål för permutation genom kammarkollegiets beslut 1977—05—09. Styrelsen för stiftelsen ansökte om ändrade möjlig— heter att placera stiftelsens tillgångar. Stiftelsen önskade få placera dem i överensstämmelse med kolle- giets normalplaceringsregler.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att stif— telsens medel fick placeras i

1 obligationer, som inregistrerats vid Stockholms fondbörs, 2 andra skuldförbindelser,

a) för vilka staten, kommun eller annan därmed jämförlig samfällighet i Sverige svarar som gäldenär, borgensman eller garant

b) för vilka säkerheten utgöres av obligationer som anges under p 1, panträtt i jordbruks—, affärs- eller bostadsfastighet eller i tomträtt till sådan fastighet i Sverige inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering god- känt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten, borgen av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller försäkrings— företag med svensk koncession, 3 fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, centralkassa för jord— brukskredit, kreditaktiebolag, sådant bankägt aktiebo- lag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av 57 5 första stycket banklagen eller försäkringsföretag med svensk koncession 4 aktier eller förlagsbevis, som inregistrerats vid Stockholms fondbörs.

För inköp av aktier, som under p 4 sägs, får användas högst sextio procent av stiftelsens behållning enligt senast fastställda bokslut.

Kk 1979—11-12, dnr 24—641-79

3C:6 PLACERINGSFÖRESKRIFT

Enligt gåvobrev 1932—07—06 överlämnade Ebba Danelius visst kapital att bilda en fond benämnd 0 H Dzs fond för arbetsterapi för nervsjuka i Stockholm. Fonden, som numera benämns Stiftelsen för 0 H D—fondens ar- betsterapi, utgjordes ursprungligen av nom. 50 000 kronor Svenska Bostadskreditkassans 5 % obligatio- ner 1932 och nom. 50 000 kronor Svenska Skeppshypo- tekskassans 5 % obligationer 1931.

Enligt gåvobrev 1945—11—23, av samma donator, utöka— des fonden med nom. 45 000 kronor Inteckningsbanken AB:s 3 % obligationer 1937 och nom. 5 000 kronor Svenska Bostadskreditkassans 3 % obligationer 1939.

Fondens ekonomiska förvaltning skulle omhänderhas av Aktiebolaget Göteborgs Banks notariatavdelning.

I gåvobrevet från 1932—07-06 föreskrevs beträffande placeringen att "då omplacering på grund av utlott— ning eller av annan anledning erfordras äger nota- riatavdelningen inköpa andra såsom fullt säkra an— sedda obligationer om möjligt sådana löpande med fem procent ränta, så att fondens kapital alltid bibehålles vid ett nominellt belopp av etthundra— tusen kronor".

Götabanken hemställde, i egenskap av ekonomisk för- valtare, om permutation. Ansökningen, som biträddes av fondens styrelse, innebar att fondens kapital skulle få omplaceras i svenska börsnoterade aktier och obligationer samt i reverser med säkerhet av bankgaranti. Som skäl för framställningen anfördes bl.a. behovet av att kunna omplacera kapitalet på ett mera inflationsskyddat sätt.

Kollegiet biföll ansökningen, dock med föreskrift att för inköp av aktier fick användas högst sextio procent av fondens behållning enligt senast fast- ställda bokslut.

Kk 1980—03—04, dnr 24-386-78

3C:7 PLACERI NGSFÖRESKRIFT

Falu kommunstyrekse förvaltade bl.a. 25 fonder för skilda ändamål. Kommunen hemställde om permutation.

Ansökningen innebar,såvitt nu är av intresse, att i de fall donationsurkunderna innehöll bestämmelse om speciell placering av donationskapitalet gemensam placering skulle kunna ske. Gemensam placering skulle ske genom insättning å bankräkning, utlåning till Falu kommun med stöd av regeringens tillstånd eller SFS 1977:544 5 3, köp av aktier i börsnote— rade bolag och Falu Elverk AB eller statsobligatio- ner.

Kollegiet föreskrev i beslut att vid utlåning till kommunen skulle utgå marknadsmässig ränta samt att för inköp av aktier fick användas högst sextio pro— cent av det behållna donationskapitalet enligt se- nast fastställda bokslut.

Kk 1982—03—11, dnr 24-1089—79

3C : 8 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Hjalmar Bengtssons Minnesfond bildades genom gåvo- brev 1967-12-08, varigenom 150 000 kr. överlämnades till Norums Röda Korskrets. Beträffande förvalt- ningen av fonden föreskrev givaren bl.a. att kapi- talet skulle insättas hos AB Göteborgs Bank i Ste— nungsund å räkning med högsta möjliga ränta. AB Gö— teborgs Banks nuvarande firma vid tiden för ansökan var Götabanken.

Norumkretsen av Svenska Röda Korset hemställde om permutation. Ansökningen innebar dels att Norumkret— sen skall äga rätt att jämväl insätta kapitalet hos andra svenska banker, dels att kapitalet även skall kunna placeras i bankcertifikat, revers med bank— garanti och revers med säkerhet i inteckning i fast egendom inom 90 % av taxeringsvärdet. Som skäl an— fördes bl.a. att fondens avkastning skulle användas för olika aktiviteter för pensionärer i Stenungsund. Kostnaderna för denna verksamhet hade ökat, varför det var nödvändigt att höja fondens avkastning.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982-08—02, dnr 24—1357—81

3C:9 PLACERINGSFÖRESKRI FT

Stiftelsen Solhemmet för Handel och Industri grun- dade sig på Sigge Williamssons testamente 1927—01—29 med tillägg 1929—03—26. Bestämmelserna rörande pla- ceringen av stiftelsens tillgångar var föremål för permutation genom kammarkollegiets beslut 1977-05-09 och 1979—11—12.

Styrelsen för stiftelsen hemställde om medgivande till att stiftelsen även fick förvärva, äga och för- valta hyresfastigheter. Som skäl anfördes att ett bättre inflationsskydd för stiftelsens tillgångar härigenom erhölls.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—08—04, dnr 24—108-82

3D:1 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Fonden tillkom genom gåvobrev 1911-02-19 av Elis Sidenbladh. Fonden förvaltades av vetenskapsakade- mien och hade till ändamål att dels ge stipendier för studier vid högre läroanstalter åt söner, men även döttrar, till vetenskapsakademiens svenska le- damöter och ordinarie tjänstemän, dels tillhandahål- la ett räntebelopp åt donators bröstarvingar så länge sådana finns. 20 procent av fondens årliga avkastning skulle efter viss avjämning läggas till kapitalet. Förvaltningsutskottet avgav utlåtande över inkomna ansökningar - efter hörande av fondens inspektor - varefter akademien fattade beslut.

Vetenskapsakademien anhöll att kollegiet måtte medge att beslutanderätten i stipendieärendena överflyttas från akademien till dess förvaltningsutskott och att 25 procent av fondens årliga avkastning får läggas till kapitalet. Som skäl för ansökningen anfördes bl.a. följande.

Vid pågående omläggning av bestämmelserna för akademiens donationsfonder hade beslutsfattandet i stipendieärenden regelmässigt flyttats från akademien till någon av dess klasser eller något utskott. I förevarande fall borde stipendiegivningen lämpligen handhas av akademiens för— valtningsutskott vars utlåtande hittills i praktiken va— rit avgörande för besluten. Fondens inspektor borde gi— vetvis som hittills yttra sig till utskottet över inkomna ansökningar. Vid den omläggning som pågick hade vidare eftersträvats att i största utsträckning erhålla enhet— liga bestämmelser om avsättning av årsavkastningen till fondernas kapital varvid 25 procent valts genomgående. Med hänsyn till bl a rådande inflation var det angeläget att så sker även här.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev i enlig— het med sin praxis att minst tio procent av fondens årliga avkastning skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978-02-09, dnr 871/77

3D:2 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Fonden tillkom genom gåvobrev 1930-02—15 av Rickard Hogner. Fondens ändamål var att bli "till välsignelse

och ära för Sverige samt att skaffa hemmavarande svenskar goda arbetsförtjänster samt lyckliga hem, så att de finna att bästa land är Sverige samt ovansklig heder och ära att kallas och vara svensk". Fonden förvaltades av vetenskapsakademien. Donator hade upprättat vissa riktlinjer angående de ändamål för vilka anslag från fonden skulle utgå, innebärande bland annat att fonden fick användas till befordrande av fosterlandskärlek, understöd åt lantbruks- och trädgårdsskötsel, riksmuseum, arkeologi, fornminnes- vård, konst, sång, musik, hälsovård, gymnastik, idrott, lån åt behövande, export, hemslöjd m.m. I ett tillägg till gåvobrevet hade donator förklarat att akademien för övrigt fick göra som den efter tidsförhållandena anser bäst. Enligt överenskommelse mellan akademien och donator skulle under första 150-årsperioden av fondens verksamhet endast vart åttonde års avkastning utdelas och övriga årsavkast— ningar läggas till kapitalet. Akademien måtte där— efter besluta hur räntemedlen skulle användas.

Akademien anhöll att kollegiet måtte medge dels att fonden fick användas för igångsättande av vetenskap— lig verksamhet i fall då medel därtill eljest inte stod till förfogande, dels att utdelning av avkast— ningen fick ske årligen, sedan 25 procent därav lagts till kapitalet.

Som Skäl för ansökningen anfördes bl.a. följande. Fondens ändamål var synnerligen vidsträckt och spände över de mest skiftande områden. Med hänsyn till donators tillägg till gåvobrevet kunde möjligen anses att den tänkta ändringen av fondens ändamål inte skulle kräva permutation. Då emellertid åtgär- den var av ingripande natur hade akademien ansett sig böra ansöka om permutation för förändringen. Vid en ändring av fondens ändamål på föreslaget sätt var det ett väsentligt önskemål att avkast- ningen, efter avsättning med 25 procent till ka— pitalet, fick tagas i bruk för årlig utdelning. Detta var desto mer angeläget som en inbesparing av räntan under sju år torde leda till att fonden

— även om ändamålet ändrades till främjande av vetenskaplig forskning — blev skattskyldig för sin inkomst och förmögenhet. Donators syfte med acku— muleringen av räntan skulle därigenom i betydande grad motverkas.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev i enlig- het med sin praxis att minst tio procent av fondens årliga avkastning skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—02—09, dnr 823/77

3B:3 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Genom testamente 1908—04-07 överlämnade Johan Edvard Lignell till Aktiebolaget Göteborgs Bank visst belopp att förvaltas som en fond under namnet Brukspatron J E Lignells donationsfond. För fonden är föreskrivet att "den årliga räntan fördelas i tvenne lika stora delar hvaraf den ena lägges till kapitalet och den andra utbetalas till studiehjälp åt en eller flera mindre bemedlade unga begåfvade män, vilka Bankens styrelse i Stockholm äger utse".

Götabanken ansökte i egenskap av förvaltare för fon— den att få ändra donationsföreskrifterna på så sätt att av den årliga avkastningen 9/10 fick utbetalas som stipendier och 1/10 fick läggas till kapitalet. Som skäl anfördes att på grund av den begränsade ut- delningsmöjligheten hade fonden av taxeringsmyndig— heterna ansetts vara obegränsat skattskyldig. Det måste därför anses vara av betydelse för fondens ändamål att utdelning av fondens avkastning fick ske i sådan omfattning att fonden ansågs vara icke skattskyldig.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att av den årliga avkastningen minst en tiondel skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—05—25, dnr 1676/77

3D:4 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Genom testamente 1919—06-12 förordnade Axel och Maria Melander att 70 000 kr. skulle tillfalla Karolinska institutet under namnet Axel och Maria Melanders fond. Fondens ändamål var att understödja och uppmuntra unga forskare inom de medicinska dis- ciplinerna. I testamentet föreskrevs bl.a. att "af räntan skall 1/4 läggas till kapitalet, intill dess detsamma uppgår till 250 000 kronor, och därefter 1/10, intill dess kapitalet uppgår till 500 000 kronor". Fonden förvaltades av Handelsbanken.

I skrivelse 1978—03—17 till kammarkollegiet hem— ställde Handelsbanken att endast tio procent av den årliga nettoavkastningen fortsättningsvis skulle

läggas till kapitalet. Som skäl anfördes att bestäm- melserna om avsättning med 25 procent av avkastningen till kapitalet medförde sådana skattekonsekvenser att såväl förmögenhetstillväxten som den disponibla av— kastningen för fondens egentliga ändamål kunde bli tämligen begränsade.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev i enlig— het med sin praxis att minst tio procent av den år- liga avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978—06-06, dnr 24—391—78

3D:5 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Svea Anderssons stipendiefond för medicine kandida— ter och licentiater grundade sig på ett testamente från 1942—12—27 med tillägg och ändring 1942—06—18. Enligt föreskrifterna skulle av fondens årliga net- toavkastning en fjärdedel läggas till kapitalet och tre fjärdedelar utbetalas såsom stipendium till en medicine kandidat eller licentiat.

Götabanken, som enligt testamentet hade att förvalta fonden, hemställde om sådan ändring av föreskrifter- na att av den årliga avkastningen 9/10 fick utbetalas som stipendier och 1/10 läggas till kapitalet. Som skäl åberopades att på grund av den begränsade utdel- ningsmöjligheten kunde fonden inte anses utdela av— kastningen i den omfattning som enligt rättspraxis skäligen kunde antas svara mot avkastningen på till— gångarna och fonden skulle således anses vara obe— gränsat skattskyldig.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att kolle- giet föreskrev att minst 1/10 av avkastningen skulle läggas till kapitalet.

Kk 1978-12—27, dnr 24-1480—78

3D:6 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT Genom gåvobrev 1916-11—05 överlämnade Agnes och Erik Johansson 10 000 kr. till Ås socken att bilda en fond benämnd Sigrid och Johan Erssons i Torsta dia—

konissfond. Fonden skulle förvaltas av Ås sockens kyrkoråd. Räntan av 8 000 kr. skulle varje år ut- delas som "bidrag till underhåll af en eller flera diakonissor eller en eller flera sjuksköterskor". Räntan av återstående 2 000 kr. skulle årligen läg- gas till kapitalet tills detta uppgick till 200 000 kr.

Kyrkorådet i Ås hemställde om permutation. Ansök- ningen innebar att bestämmelsen om att räntan på 2 000 kr. skulle läggas till kapitalet tills detta uppgick till 200 000 kr. ändrades till att minst en tiondel av den årliga avkastningen på hela kapi— talet, lades till kapitalet. Som skäl för ansök- ningen anfördes att de 2 000 kronorna aldrig inom rimlig tid kom att växa till 200 000 kr. Fondens sammanlagda värde uppgick 1977—12-31 till 61 841 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—01—26, dnr 24—559-78

3B:7 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Enligt testamente 1925-02-20 förordnade Didrik Bildt bl.a.

Hvad som återstår i mitt bo, sedan här ofvan gjorda legat utgått och testamentariska bestämmelser i öfrigt fullgjorts, går till Johanniterorden i Sve- rige. Af medlen bildas en fond, kallad Didrik Bildts fond, hvarav halfva räntan årligen utdelas. Resten fonderas. Medlen utdelas till sjukliga gamla, i Sverige boende svenska undersåtar, med företräde för dem af adlig börd, 4/5 (fyra femtedelar) till herrar, 1/5 (en femtedel) till damer.

Genom kammarkollegiets beslut 1976-11-19 upphävdes föreskriften i testamentet om den särskilda kvote- ringen mellan herrar och damer av understöden från fonden.

Johanniterorden hemställde om ytterligare permuta— tion av fondbestämmelserna. Ansökningen innebar att kollegiet, med ändring av gällande bestämmelser, föreskrev dels att minst en tiondel av fondens år- liga avkastning skulle läggas till dess kapital, dels att fondens övriga avkastning, efter avdrag för erforderliga förvaltningskostnader skulle utde—

las till behövande sjukliga gamla, i Sverige boende svenska undersåtar.

Som skäl för framställningen åberopades bl.a. att bestämmelserna för fonden medförde obegränsad skatt— skyldighet varigenom avkastningen till stor del åt— gick för att betala på fonden belöpande skatt.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981-03—23, dnr 24—267-81

BD:8 KAPITALISERINGSFÖRESKRI FT

Judiska församlingen i Stockholm ansökte om permuta— tion, bl.a. samfondsbildning beträffande ett antal fonder, som förvaltades av församlingen. Försam— lingen föreslog, såvitt nu är av intresse, att en— dast en fond skulle underkastas bestämmelse om fon- dering av viss del av avkastningen. Som skäl för denna begränsning anfördes.

Församlingen är medveten om att kollegiet vanligen brukar föreskriva viss fondering för att skydda donationsfonder- na mot inflationen. Församlingen har emellertid en väl fungerande förmögenhetsförvaltning med bl a ett place— ringsråd och har därigenom åstadkommit ett reellt infla- tionsskydd.

Församlingen har i och för sin förmögenhetsförvaltning knutit en placeringskommitté till sig bestående av kvali- ficerade placeringsrådgivare. Som norm för kommitténs placeringsutrymme gäller att så många procent av varje års avkastning läggs till kapitalet som motsvarar kon— sumentindex förändring. Det bästa skyddet mot inflatio- nen anser församlingen dock vara att sköta placeringarna på ett framsynt sätt och därvid har kapitaliseringsprcr centen mycket liten betydelse. Med hänsyn härtill önskar församlingen att kollegiet inte föreskriver någon fonde— ringsprocent.

Kollegiet, som biföll ansökan om samfondsbildning, ansåg att sedvanlig kapitaliseringsregel skulle gälla. Kollegiet anförde därvid följande. I kolle— giets föreskrifter vid samfondsbildning ingår en— ligt fast praxis att av den årliga avkastningen minst en tiondel skall tillföras fondens kapital. Anledningen är att förvaltaren skall ha möjlighet att inom vissa gränser — övre gränsen är beroende

av när skattskyldighet kan inträda för fonden - anpassa kapitaliseringen efter bl.a. inflationen. Kollegiet finner inte att församlingen angivit tillräckliga skäl mot den sedvanliga regeln om kapitalisering.

Kk 1981—09-16, dnr 24—442—80

Församlingen anförde besvär. I yttrande över besvä- ren anförde kammarkollegiet bl.a. följande:

Avsikten med föreskriften är att motverka att kapitalets värde urholkas. Av besvärshandlingarna framgår att för— samlingen kapitaliserar betydligt större del av avkast— ningen än vad kollegiet föreskrivit. Församlingen har i besvären anfört att behovet av pengar kan vara så Stort att varje kapitalisering kan vara ytterst besvärande. Häremot kan anföras att en tiondel av årsavkastningen inte torde ha någon större betydelse i en sådan situa— tion och att, om verkligt stora tillfälliga behov upp— står och särskilda skäl anses föreligga, kollegiet kan genom permutation medge församlingen att använda en del av kapitalet.

Regeringen avslog besvären (Kommundepartementet 1982—08-19, Ky 1610/81).

3D:9 KAPITALISERINGSFÖRESKRIFT

Enligt testamente 1979-05—11 av Olov Holgert Larsson skulle vissa tillgångar tillfalla en stiftelse under namn Stiftelsen Edit och 0. H. Larssons minne med bl. a. följande bestämmelser. Stiftelsen skulle förvaltas av en särskilt utsedd styrelse. stiftelsens tillgångar skulle vara placerade i Sundsvallsbanken med vilken styrelsen skulle samråda i frågor av ekonomisk na- tur. Av stiftelsens nettoavkastning skulle årligen en tredjedel läggas till kapitalet.

Styrelsen för stiftelsen hemställde om att få ändra på kapitaliseringsbestämmelsen så att minst tio pro— cent av den behållna avkastningen varje år skulle av— sättas till kapitalet. Som skäl åberopades att kapi- taliseringsbestämmelsen syntes medföra att stiftelsen blev obegränsat skattskyldig vilket testator inte av- sett.

Kollegiet biföll ansökningen. Kk 1982—11—15, dnr 24—1387-82

3E:1 FÖRVALTARB YTE

S:ta Maria Magdalena församling anhöll hos kammar— kollegiet, såvitt nu är i fråga, att förvaltningen för Löwendahlska donationen samt Lisa och Ludv. Lund— bergs donationsfond — som enligt stiftelseurkunderna skulle förvaltas av notariatavdelningarna hos Sveri— ges Kreditbank resp. Svenska Handelsbanken — skulle överföras till Skandinaviska Enskilda Banken. Försam- lingen hade andra fonder som förvaltades av sistnämn- da bank och förvaltningskostnaderna skulle bli lägre om ansökan bifölls.

Svenska Handelsbanken och Post— och Kreditbanken, PK-banken, avstyrkte bifall till ansökningen. Handels- banken anförde därvid att två återstående avkomstta- gare till Lisa och Ludv, Lundbergs donationsfond mot- satt sig överföringen.

Genom beslut den 31 augusti 1976 avslog kammarkolle- giet församlingens ansökan med hänsyn till vad Han— delsbanken anfört samt till att Skandinaviska Enskil- da Banken förklarat sig kunna överta förvaltningen av fonderna endast under förutsättning att de nuva- rande förvaltarna inte hade något att erinra.

S:ta Maria Magdalena församling anförde besvär över kammarkollegiets beslut. Skandinaviska Enskilda Ban- ken förklarade därvid sig villig att utses till för— valtare av berörda fonder samt förband sig att över- föra de båda avkomsttagarnas avkastning till deras konto i Handelsbanken. Kollegiet tillstyrkte bifall till besvären med hänsyn till vad Skandinaviska En— skilda Banken senast anfört.

Regeringen upphävde i beslut 1977-12—22 överklagade beslutet och återförvisade ärendet till kollegiet för handläggning.

Kollegiet biföll därefter ansökningen, dock med före— skrift att det ålåg Skandinaviska Enskilda Banken att - så länge någon av makarna Widegren var i livet - så snart dem tillkommande avkastning från Lisa och Ludv. Lundbergs donationsfond var tillgänglig, föra över densamma till makarnas konto i Handelsbanken.

Kk 1978—02-23, dnr 24—50-78

3E:2 FÖRVALTARBYTE

I gåvobrev 1960-08-16 överlämnade G A Näslund 10 000 kr. till Nordmalings manskör för bildande av en fond med ändamål att stödja manskören. Fonden skulle för— valtas av en styrelse vald av kören.

Kassören i Nordmalings manskör Arnold Engman hem— ställde att förvaltningen av fonden skulle överföras till kulturnämnden i Nordmalings kommun. Kulturnämn— den biträdde ansökningen. Som skäl anfördes bl.a. att Nordmalings manskör var upplöst och att något styrel— seval inte hade skett sedan 1963.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—06—02, dnr 24—237-78

3E:3 FÖRVALTARBYTE

Stiftelsen tillkom genom testamente 1950—06-13 av makarna Sture och Angelica Leander jämte testaments— tillägg 1959-03—18 av Sture Leander. Stiftelsen skulle förvaltas av en Styrelse bestående av ordföranden i Ängelholms Frimurareförening samt ordförandemästarna i frimurarelogerna i Helsingborg. Skulle dessa loger upplösas skulle styrelsen i stället bestå av härads- hövdingen i Södra Åsbo och Bjäre domsaga samt kyrko- herdarna i Ängelholms och Helsingborgs Maria försam— lingar. Stiftelsens ekonomiska förvaltning skulle handhas av Skandinaviska Enskilda Bankens notariat— avdelning i Helsingborg.

Stiftelsen ansökte om att stiftelsens styrelse skulle bestå av lagmannen i Ängelholms domsaga samt kyrko— herdarna i Ängelholms och Helsingborgs Maria försam- lingar. Som skäl åberopades bl.a. att stiftelsens ändamål - understöd åt behövande ålderstigna, sjuka och lytta människor - låg utanför logernas verksam- het och att logernas medlemmar inte var särskilt lämpade att svara för utdelningen av stiftelsens avkastning.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—06—08, dnr 1644/77

3B:4

Stiftelsen Aina Rietz' fond tillhörde Gamla Majflic- kors Förbund. Fonden bildades vid förbundets första årsmöte 1948—02—19 till minne av en av förbundets stiftare, kuratorn Aina Rietz, som avled 1947—12-08. Fonden förvaltas av förbundet. Förbundet hemställde om att förvaltningen av fonden skulle överföras från förbundet till Carl Johans församling i Göteborg. Som skäl anfördes bl.a. att förbundet troligen skulle komma att upplösas och att förbundet därför ville försäkra sig om att fonden skulle komma att existera även i framtiden. Kyrkorådet förklarade sig villigt att övertaga förvaltningen.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—01—02, dnr 24—761—78

3B:5 FÖRVALTARBYTE

Genom testamente 1915-02—15 förordnade G Th Gustafs- son bl.a. att Stora Skedvi församling skulle erhålla ett belopp av femtusen kr. och att den årliga räntan skulle användas till understöd åt behövande inom för— samlingen. Såsom förvaltare förordnades en banks no— tariatavdelning.

Kyrkorådet hemställde om att bankens förvaltning av fonden upphörde och att kapitalet tillställdes kyrko- rådet. Fonden skulle därefter förbrukas och användas i enlighet med vad donator föreskrivit. Som skäl an- fördes bl.a. att nuvarande förvaltningskostnader översteg fondens avkastning. Fondens kapital uppgick vid årsskiftet 1976/77 till 1 794 kr. och avkastning- en till 125 kr. Banken hade inte någon erinran mot ansökningen.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—02-08, dnr 1279/77

3E:6

FÖRVALTARBYTE

Genom kammarkollegiets beslut 1975—09-11 sammanlades de båda av socialstyrelsen förvaltade fonderna Johanna

Hedéns donationsfond och Barnmorskornas understöds- kassa. Den Sålunda bildade fonden, benämnd Barnmor— skornas understödskassa, skulle ha till ändamål att utge bidrag till behövande barnmorskor. Den ekono- miska förvaltningen av fonden skulle överföras till kammarkollegiets fondbyrå. År 1976 antogs stadgar för fonden.

Sedan socialstyrelsen i skrivelse till kammarkolle- giet föreslagit att beslutanderätten beträffande fondens avkastning skulle överföras till Svenska Barnmorskeförbundet, hemställde förbundets styrelse att få överta såväl ändamålsförvaltningen som den ekonomiska förvaltningen av fonden.

Kollegiet biföll ansökningen och medgav sålunda att förvaltningen av Barnmorskornas understödskassa över— fördes till Svenska Barnmorskeförbundet. Beslutet skulle gälla räknat fr.o.m. 1979—07-01.

Kk 1979—07-13, dnr 940/77

3E:7 FÖRVALTARBYTE

Genom gåvobrev 1938-08—01 överlämnade Odd Fellow- logen nr 3 Amicitias i Malmö 10 000 kr. till Malmö allmänna sjukhus. Medlen skulle bilda en fond med namnet Odd Fellow-logen Amicitias frisäng och den årliga avkastningen skulle, sedan minst en tiondel lagts till kapitalet, användas för bestridande av kostnad för sjukhusvård åt medlem av logen eller dennes familj. Sedan kapitalet stigit till 15 000 kr. kunde ett eventuellt överskott få disponeras för sjukvård åt utom logen stående person, som inte åt- njöt understöd av allmänna medel.

Malmö sjukvårdsstyrelse hemställde att fonden skulle få överföras till logen, vilken biträdde ansökningen. Logen skulle efter övertagandet använda fondens av- kastning till humanitär verksamhet samt till sjuk- husvistelse för sjuk broder eller dennes familj. Fondens namn skulle ändras till Humanitära fonden vid sjukdom. Som skäl anfördes att fonden p.g.a. genomförda sociala reformer inte behövdes i samma utsträckning som förr. — Fondens kapital var 1978—12-31 22 565 kr.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—08—28, dnr 24-842—79

3E:8 FÖRVALTARBYTE . PLACERI NGSFÖRESKRI FT

Genom testamente 1961—04—21 förordnade Adolf och Gurli Johnsson att visst belopp skulle bilda en fond och tillfalla Föreningen Pensionerade Officerare. Fonden skulle förvaltas av Stockholms Enskilda Bank. Fondens kapital skulle i princip hållas placerat i svenska börsnoterade aktier — dock inte i bankers eller försäkringsbolags aktier - men fick tillfäl— ligt göras räntebärande på bankräkning.

Föreningen hemställde dels att förvaltningen av med- len skulle flyttas över till föreningen och dels att bestämmelserna om medelsplacering skulle ändras till vad som gällde för föreningens övriga tillgångar, nämligen följande.

Medlen skall göras vinstgivande genom placering i bank eller på sådant annat sätt som gällande bestämmelser om anbringande av omyndigs medel tillåter. Medlen må även med de begränsningar som må beslutas vid årssammanträdet i föreningen placeras i aktier noterade på Stockholms Fondbörs och på Svenska fondhandlareföreningens lista.

Som skäl anfördes det ringa belopp kapitalet utgjorde samt att fondens kapital skulle samförvaltas med före- ningens övriga tillgångar.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979-09—03, dnr 24—821—79

3E:9 FÖRVALTARBYTE

I testamente 1958-06—13 med tillägg 1962—07-03 för— ordnade fru Bertha Almgren bl.a. att vissa värdehand— lingar skulle tillfalla Skolan för vuxna synskadade i Kristinehamn och bilda en fond benämnd Professor Oscar Almgrens blindskolefond. Sedan fonden vuxit till 10 000 kr. skulle avkastningen enligt testamen- tet användas till "s k blindklockor eller möjligen annat, som kan vara till nytta och glädje för de blinda".

Handelsbanken anhöll i egenskap av boutredningsman i dödsboet efter Bertha Almgren om permutation. Ansök- ningen innebar att legatet i stället skulle tillfalla

Synskadades förbund i Uppsala län att i den omfatt— ning testamentet angav utge huvudsakligen resesti— pendier till synskadade. Som skäl åberopades bl.a. att skolan upphört och ingick som en del i ett AMU- center. Vidare anfördes att såvitt dödsboet kände till erhölls blindklockor numera genom allmänna me- del.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—09—05, dnr 1678/77

3E:10 FÖRVALTARB YTE

Genom testamente 1961—04-21 förordnade Adolf och Gurli Johnsson att 50 000 kr. skulle tillfalla Kungl. Skånska trängregementets officerkår (numera regementsofficerskår). Fonden skulle förvaltas av Stockholms Enskilda Bank.

Regementsofficerskåren hemställde att själv få över- ta förvaltningen av fonden och anförde som skäl att bankens förvaltningskostnader översteg fondens av- kastning.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—09—07, dnr 24—227—79

3E:11 FÖRVALTARBYTE. AVKASTNINGSMEDEL

östergötlands läns lantvärnsbeklädnadsfond bildades 1808 och dess förvaltning överlämnades 1865 till landstinget i Östergötlands län, att användas till understöd "först och främst åt sådana personer som från Östgöta Landsförsamlingar blifvit utskrifna till Landtvärn och för denna tjänstgöring äro till helsa och välfärd skadade", så länge sådana fanns, och därefter åt avskedade förtjänta soldater och båtsmän inom länet.

Landstinget i Östergötlands län ansökte om att få överföra fonden till hemvärnsförbundet för att an- vändas såsom förbundets styrelse finner lämpligt. Av

Stadgar för förbundet framgick att dess ändamål var att inom Linköpings försvarsområde, genom främst ekonomiska åtgärder, stödja försvarsområdets hem- värn samt därigenom bidraga till att vidmakthålla och fördjupa allmänhetens intresse för hembygdens försvar. Inflytande bidrag till hemvärnet skulle användas till sådan verksamhet för vilken statliga medel inte fick tas i anspråk.

Som skäl för ansökningen åberopades att samhällsför— hållandena hade blivit så förändrade att fondbestäm— melserna inte längre var tillämpbara. Fonden uppgick 1978-12—31 till 12 804 kr., varav 6 848 kr. avsåg upplupen ränta.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet bifaller ansökningen på så sätt att fon- dens förvaltning får överföras till Östergötlands och Tjustbygdens Hemvärnsförbund, varvid avkastningen av fonden, sedan minst en tiondel lagts till kapitalet, skall användas i förbundets verksamhet att stödja hem- värnet i Linköpings försvarsområde. Med hänsyn till att avkastningen lagts till kapitalet under en längre tid, bör den sålunda ackumulerade räntan numera anses utgöra del av fondens kapital.

Kk 1979-10—12, dnr 24-1115—79

3E:12 FÖRVALTARBYTE

Genom testamente 1975—03-13 förordnade Johan Winberg bl.a. att en del av hans kvarlåtenskap skulle bilda Offerdals Nordsvenska hästfond med ändamål att "un- derstödja nordsvensk avel inom Offerdals socken medelst premieringar i stil med vad som skett de senaste åren". Fonden skulle förvaltas av lantbruks- nämnden i Jämtlands län.

Lantbruksnämnden ansökte om att förvaltningen av fonden skulle överlämnas till Jämtlands läns hushåll- ningssällskap. Som stöd för ansökningen åberopades att lantbruksnämndernas uppgifter beträffande häst- avel avsågs bli överförda till de inom området verk- samma organisationerna samt att hushållningssällska- pet var engagerat i hästavel i länet. Hushållnings- sällskapet förklarade sig berett att överta förvalt— ningen av fonden.

Kollegiet biföll ansökningen. Kk 1979—12—17, dnr 24-1183—79

3E:13 FÖRVALTARBYTE

Enligt gåvobrev 1920—12—31 skänkte B John F Anders— son vissa medel till Klara församlings fattigvårds— styrelse. Avkastningen skulle användas till en ge— mensam middag för styrelsens medlemmar. Till midda- gen fick även ordföranden i stadens fattigvårdsnämnd, stadens fattigvårdsinspektör och styrelsens sekrete— rare eller den som hade i uppdrag att förvalta fon- den inbjudas. Om styrelsen upphörde skulle medlen på motsvarande villkor övertas av de funktionärer, som inom Klara församling kom att ersätta denna. Vid tiden för permutationsansökan var kapitalet ca 10 000 kr. och det förvaltades av Stockholms kammar- kontor, som tillställde sociala distriktsnämnden nr 1 avkastningen.

Kyrkorådet i Klara församling ansökte om att dels förvaltningen av fonden skulle överflyttas till kyrkorådet, dels att den årliga avkastningen, sedan minst en tiondel lagts till kapitalet, fick av kyr- korådets fonddelegerade användas till en gemensam middag, med rätt för fonddelegerade att därvid in- bjuda personer som biträder fonddelegerade i deras arbete, eller andra enligt givarens syfte.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1980-01—03, dnr 24-524-79

3E:14 FÖRVALTARBYTE

Enligt testamente 1911-10—18 förordnade Hans Jakap Svensson bl.a. att hans kvarlåtenskap skulle "till- falla de fattiga inom Hede socken Sörbygdens härad".

Efter förslag från kyrkorådet i Hede församling hem- ställde Munkedals kommun om att fondens förvaltning skulle få överföras till församlingens kyrkoråd.

Kollegiet yttrade i beslut: Med hänsyn till att det inte är en uppgift för församh lingen att förvalta en fond med enbart social inriktning, finner kammarkollegiet att fondens förvaltning inte bör överflyttas till kyrkorådet. Kollegiet avslår därför ansökningen.

Kk 1981—01—09, dnr 24-894—80

3E:15 FÖRVALTARBYTE

Genom donationsbrev 1947—12—27 förordnades om bil— dandet av Alfred och Herminia Löfgrens Musikfond, vars medel skulle förvaltas av Aktiebolaget Svenska Handelsbankens notariatavdelning i Göteborg.

Fondens styrelse hemställde att fondens medel fort— sättningsvis skulle förvaltas av kommunstyrelsen i Karlstad. Som skäl anfördes att bankens förvaltnings- kostnader uppgick till nära hälften av fondens år- liga avkastning.

Handelsbanken hade inte något att erinra mot bifall till ansökningen. Kommunstyrelsen i Karlstad till— styrkte ansökningen och uttalade sin villighet att förvalta fondens medel på samma sätt som skedde för övriga donationsfonder.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981-07—14, dnr 24—366—81

3E:16 FÖRVALTARBYTE

Stiftelsen, biskopen Johannes Rudbeckius' stiftelse, tillkom genom att biskopen Johannes Rudbeckius 1631-11-25 donerade 1/2 mantal frälse Åsskog nr 1 i Almby socken, numera stadsägan nr 1092 i Örebro kom- mun, till Örebro skola till förbättring av skolmäs- tarens "lägenhet". Stiftelsen förvaltades enligt Kungl. Maj:ts beslut 1960-12—09 av stiftsnämnden i Strängnäs. Kammarkollegiet förordnade i beslut 1974-04-01 att Stiftelsens disponibla avkastning varje år skulle överlämnas till Skolstyrelsen i Örebro för att enligt beslut av Skolstyrelsen använ- das till förmån för skolledare och lärare vid gymna- sieskolan och grundskolans högstadium i örebro kom- mun, företrädesvis som bidrag till studier, studie- resor och vetenskapligt och pedagogiskt författar- skap.

Stiftsnämnden begärde hos kammarkollegiet att bli befriad från att förvalta stiftelsen och föreslog att Örebro kommun skulle överta uppdraget. Som skäl anförde stiftsnämnden att förvaltningen av fastig-

heten inte på ett naturligt sätt kunde inlemmas i nämndens övriga förvaltningsuppdrag. Kommunfullmäk— tige i Örebro beslöt att genom fastighetsnämnden överta förvaltningen av stiftelsen.

Kollegiet biföll ansökningen och föreskrev att stif— telsens disponibla avkastning skulle användas enligt kollegiets beslut 1974— 04- 01. Kollegiet avsåg att i särskild skrivelse uppdra åt kommunen att efter sam— råd med länsstyrelsen till kollegiet inkomma med för— slag till stadgar för stiftelsen.

Kk 1982-01—12, dnr 24—193—81

3E:17

FÖRVALTARBYTE

Stiftelsen Fonden Kvällsol bildades år 1918 genom att dess stiftare överlämnade 1 940 kr. till dåva- rande Svenska lärarinnornas pensionsförening, under— stödsförening. Pengarna skulle bilda en fond, av vars ränta årliga utdelningar skulle göras åt pen— sionerade behövande lärarinnor. _ Ledamöter i sty- relsen skulle utses av Lärarnas Riksförbund.

Styrelsen för stiftelsen förvaltade enligt beslut av Kungl. Maj:t 1955-12-09 även en annan fond, Olga Pe- terssons fond. Den hade bildats enligt testamente 1937— 11- 28 av Ada Petersson för att lämna pensioner åt behövande lärarinnor, med företräde för sådana som varit anställda vid Åhlinska skolan eller Söder- malms Högre Elementarläroverk för flickor.

Styrelsen förvaltade vidare Hedda De la Gardies, född von Hermanson, stiftelse. Denna hade bildats genom en donation år 1908 av greve Johan Casimir De la Gardie till förmån för lärarinnor vid Brummerska skolan i Stockholm. Avkastningen skulle användas till att bereda understöd åt lärarinnor med försva- gad hälsa. Kungl. Maj:t medgav i beslut 1970-03—20 att stiftelsen fick förvaltas av styrelsen för stif— telsen Fonden Kvällsol, enligt för denna stiftelse gällande bestämmelser i tillämpliga delar.

Styrelsen begärde hos kammarkollegiet att bestäm— melserna för fonderna skulle ändras. Ansökningen innebar i huvudsak att fondernas ändamål skulle vara att lämna ekonomisk hjälp till äldre kvinnor, före— trädesvis lärarinnor som var i behov härav, för att

bereda dem möjlighet till rekreativ vård eller hjäl— pa dem som kommit i ekonomiskt trångmål och att sty— relsen skulle utses av Stockholms Stadsmissions hu— vudstyrelse.

Som skäl för framställningen anfördes att kretsen av destinatärer minskat så att det blivit svårt att till— godose fondernas ändamålsbestämmelser.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—01-14, dnr 24—550-80

3E:18 FÖRVALTARBYTE

Enligt gåvobrev 1952—11—04 av en kommitté bestående av vissa danska medborgare med prins Axel som ord- förande överlämnades ett insamlat kapital till svenska ambassadören i Köpenhamn för att bilda en dansk—svensk fond. Dess ändamål skulle vara att ge svenska medborgare ökad kunskap om Danmark och danska förhållanden samt att utveckla kontakten och samhörigheten mellan de svenska och danska fol— ken. Ambassadören, som skulle förvalta fonden, skul— le varje år lämna en redogörelse över dispositionen av fondmedlen till den danska kommitténs ordförande.

1972-11—22 fastställde den svenska ambassadören och den danska rådgivande kommittén stadgar för fonden som därvid benämndes Dansk—svenska vänskapsfonden.

I skrivelse ingiven av utrikesdepartementet hemställ— de svenske ambassadören i Köpenhamn om permutation. Ansökningen innebar att förvaltningen av fonden skulle överflyttas från ambassadören till den danska rådgivande kommittén, som skulle utgöra styrelse. Enligt förslag till nya stadgar, som antagits av ambassadören och rådgivande kommittén, skulle fon— dens ändamål vara att främja dansk-svenska kultur- förbindelser och över huvudtaget dansk—svensk vän- skap och förståelse. I vissa frågor skulle krävas skriftligt godkännande av Sveriges ambassad i Köpen— hamn såsom vid användning av fondens kapital, änd- ringar av ändamålet och vid fondens upplösning.

Såsom skäl till ansökningen anfördes att fondförvalt— ningen låg för mycket utanför ambassadens arbetssfär

och att kommittén hade bättre förutsättningar att själv bestämma om fondens förvaltning och använd— ningen av dess medel.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982—11—25, dnr 24—886—81

3E: 1 9 FÖRVALTARB YTE

Såsom tillägg till ett den 29 augusti 1939 upprättat inbördes testamente förklarade makarna Hildur och Harry Winberg i förordnande den 10 november 1959 att sedan vissa legat utgått återstående del av kvarlåtenskapen skulle tillfalla Halmstads försam— ling. Detta kapital skulle utgöra en särskild fond med benämning Hillan och Harry Winbergs fond. För fonden gällde enligt förordnandet bl.a. följande.

a. Fonden skall förvaltas av Sveriges Kreditbank genom dess notariatavdelning i samråd med kyrkoherden i Halmr stads församling. b. Årliga behållna nettoavkastningen skall genom bankens försorg och efter anvisning av kyrkoherden i församlingen utdelas till hjälp åt inom församlingen bosatta behövande sjuka eller lytta, företrädesvis sjuka eller lytta barn.

c. Det åligger kyrkoherden att halvårsvis för kyrkorådet i församlingen anmäla huru fondens nettoavkastning bli— vit använd.

År 1962 delades Halmstads församling i S:t Nikolai och Martin Luthers församlingar. Dessa församlingar bildar tillsammans med två mindre församlingar en samfällighet. Kyrkonämnden, som är det förvaltande och verkställande organet i samfälligheten hemställ- de om permutation. Ansökningen innebar såvitt nu är av intresse att den ekonomiska förvaltningen skulle handhas av kyrkonämnden.

Som skäl för ansökningen i nu aktuell del anfördes bl.a. följande.

PK—bankens notariatavdelning i Stockholm är förvaltare av fonden. Detta är onödigt komplicerat då kyrkonämnden i realiteten har beslutanderätten rörande fondens använd— ning. — Fondens kapital utgöres i huvudsak av två rever— ser om tillhopa 1 250 000 kr. samt bankmedel på drygt

500 000 kr. Räntan på bankmedlen uppgår till 9,5 procent. Kyrkonämnden har möglighet att erhålla avsevärt högre ränta på bankmedel i lokal bank i Halmstad än vad PK- banken lämnar. Den avkastning som man kan erhålla från bankmedlen är av avsevärd betydelse för möjligheten att ge bidrag i enlighet med fondens ändamålsbestämmelse. Vid tiden för testamentets upprättande var makarna Wi- berg bosatta i Stockholm och det torde därför ha varit naturligt för dem att förordna att fonden skulle förval- tas av Sveriges Kreditbank i samråd med kyrkoherden i Halmstads församling. Vidare kan påpekas att i stiftel— sens tillgångar tidigare ingick en fastighet som är be- lägen i Stockholm. Denna har sålts och medlen har placer rats på bankräkning. Makarna Winberg föddes och växte upp i Halmstad och under sina sista levnadsår bodde Hillan Winberg i Halmstad. Detta tyder på att makarna Winberg hade en stark anknytning till Halmstad, varför det inte torde strida mot testatorernas vilja att fonden färvaltas av kyrkonämnden.

PK-banken ansåg sig inte kunna tillstyrka att den ekonomiska förvaltningen av fonden skulle omhänder- has av kyrkonämnden i Halmstads kyrkliga samfällig- het.

Kollegiet yttrade i beslut:

På grund av fondens betydande storlek torde det varit av väsentlig betydelse för donatorerna att en bank förval- tar fonden. Med anledning härav finner kammarkollegiet att vad sökanden anfört ej utgör tillräckliga skäl för att kyrkonämnden ensam skall vara fondförvaltare. vad sökanden anfört utgör dock skäl för att också annan bank kan vara fondförvaltare.

Kammarkollegiet bifaller ansökningen på så sätt att fond— förvaltningen i enlighet med kyrkonämndens bestämmande jämväl får handhas av annan bank i sammåd med kyrkonämn— den.

Kk 1982-12-13, dnr 24-293—82

3E:1 STYRELSELEDAMOT. MANDATPERIOD

Enligt stiftelseurkund 1951-08-13 förordnade Hanna Larsson att hennes kvarlåtenskap skulle utgöra en stiftelse benämnd Stiftelsen för gamla och vårdbe— hövande inom Hallsbergs socken. Stiftelsen skulle stå under förvaltning av en styrelse bestående av tre ledamöter. Mandatperioden skulle vara fyra år. Av styrelsens ledamöter skulle dåtida motsvarighe- ter till kommunfullmäktige i Hallsberg, Kumla—Halls— bergs Hushållningsgille och sociala centralnämnden i Hallsbergs kommun utse en ledamot vardera.

Hallsbergs kommun hemställde om permutation av stif— telseurkunden så att mandatperioden ändrades från fyra till tre år. Sociala centralnämnden och Kumla— Hallsbergs Hushållningsgille biträdde ansökningen. Som skäl åberopades att primärkommunens mandatpe— riod numera var tre år. Av praktiska skäl var det fördelaktigt om primärkommunens och stiftelsens mandatperioder sammanföll.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—01-12, dnr 750/77

3F:2 STYRELSELEDAMOT

Genom testamente 1939—04-08 förordnade makarna Ellen och Folke Zetterwall att sedan vissa legat utgått, kvarlåtenskapen efter dem skulle tillfalla byggnads- styrelsen och utgöra en fond benämnd Helgo Zetter- walls fond. Därvid föreskrevs bl.a. att beslutande- rätten över fonden skulle tillkomma en nämnd om sju personer. Dessa skulle utgöras av byggnadsstyrelsens generaldirektör, tre på särskilt sätt bestämda be— fattningshavare (kammarkollegiets beslut 1973-11-01) och tre bland de till tjänsteåren äldsta tjänstgöran- de arkitekterna utom stat inom byggnadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen begärde att — i stället för tre arkitekter utom stat — dessa tre styrelseplatser fick, allteftersom de blev lediga, besättas av bygg- nadsstyrelsen efter förslag av Svenska arkitekters riksförbund (SAR). Som skäl anfördes att arkitekterna utom stat redovisades sista gången i 1958 års stats- kalender. Någon ny arkitekt utom stat hade inte ut-

setts sedan 1934 och kretsen hade uppnått en hög ålder.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—06-02, dnr 24—372-78

3F:3 STYRELSELEDAMOT

Genom testamente 1953-12-12 förordnade Jörn Thuring att kvarlåtenskapen efter honom skulle tillfalla Fredrik och Ingrid Thurings stiftelse. Av stadgarna framgick bl.a., att 20 procent av avkastningen skulle kapitaliseras, samt att återstående avkastning skulle användas för vetenskaplig forskning enligt styrelsens bestämmande, företrädesvis inom den medicinska dis- ciplinen.

Kammarkollegiet medgav i beslut 1973-04-27 bl.a. att stiftelsens styrelse skulle bestå av två ledamöter. En namngivet bankdirektör skulle vara den ene leda- moten. Den andre styrelseledamoten skulle utses av Svenska läkarsällskapet för en tid av 3 år 1 sänder.

Styrelsen för stiftelsen anhöll att stiftelsens sty— relse skulle bestå av minst två och högst fem leda— möter, att de två enligt bestämmelsen utsedda leda— möterna skulle bestämma antalet styrelseledamöter och, om antalet skulle vara fler än två, jämväl utse de övriga styrelseledamöterna, samt att för giltigt styrelsebeslut skulle förutsättas, att, om styrelsen bestod av högst tre ledamöter, två av dem var ense om beslutet, om antalet styrelseledamöter var fler än tre fattades beslut med enkel majoritet och att vid lika röstetal skulle den mening som omfattades av ordföranden gälla. Som skäl anfördes att om an— talet styrelseledamöter utökades skulle stiftelsen få direktkontakt med företrädare för olika forsknings— områden.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—01-11, dnr 24—1550-78

3F:4 STYRELSELEDAMOT

Genom gåvobrev 1937—05—29 och 1942-07—15 skänkte Kullgrens Enka Aktiebolag vissa belopp till Malmöns församling för bildande av två fonder. Fonderna skulle förvaltas av en styrelse, som bestod av tre personer, av vilka bolaget ägde att utse en, som tillika skulle vara styrelsens ordförande och de övriga skulle utses av Malmöns kyrkostämma.

Konkursförvaltaren för bolaget ansökte att styrelsen i sin helhet skulle utses av Malmöns kyrkostämma. Som skäl för ansökningen anfördes att bolaget för- sattes i konkurs vid Göteborgs tingsrätt 1978-04—10.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—01—18, dnr 24—1428-78

3F:5 ERSÄTTARE FÖR STYRELSELEDAMOT

Bertil Gustafssons stiftelse för Pauvres Honteux i Linköping bildades genom testamente 1950—12—05. Enligt förordnande gällde att styrelsen skulle bestå av dels landshövdingen i Östergötlands län dels biskopen i Linköpings stift och dels en av länssty- relsen i Östergötlands län utsedd person, som dock inte fick vara befattningshavare i Linköpings stads tjänst.

Stiftelsens styrelse hemställde att landshövdingen och biskopen skulle ges möjlighet att, om de så fann lämpligt, utse annan i sitt ställe till ledamot i stiftelsens styrelse. Som skäl anfördes att styrel- sens arbetsuppgifter hade utvecklats på ett sätt som innebar att landshövdingen och biskopen ej kun- de belastas med ytterligare uppgifter på grund av respektives arbetssituation.

Kollegiet biföll ansökningen på så sätt att lands- hövdingen och biskopen berättigades utse varsin personlig ersättare.

Kk 1981-12—21, dnr 24-1668—81

3F:6 ERSÄTTARE FÖR STYRELSELEDAMOT

Bertil Gustafssons fond för hembygdsforskning bilda— des genom testamente 1950—12-05. I förordnandet an- gavs att fondens styrelse skulle bestå av dels lands- hövdingen i Östergötlands län dels biskopen i Linkö— pings stift och dels landsarkivarien i Östergötlands län.

Stiftelsens styrelse hemställde att landshövdingen och biskopen berättigades utse var sin personlig ersättare. Som skäl för ansökningen anfördes att resp. befattningshavares arbetssituation medför att dessa fått allt svårare att ägna sig åt fondens angelägenheter. Från förvaltningssynpunkt skulle det därför vara en fördel om landshövdingen och biskopen berättigades utse en personlig ersättare, som hade bättre möjligheter att ägna tid och intresse åt fon— dens angelägenheter.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1982-05—07, dnr 24-454-82

3E:7 INSKRÄNKNING ATT UPPLATA LOKAL

Enligt gåvohandling 1937—05-25 skänkte Erik och Axel Wiklund 1 100 kr. för bildande av en stiftelse, be- nämnd stiftelsen Vads Bystuga. Gåvan skulle vara en grundplåt för anskaffande av en samlingslokal i Vad och stiftarna tänkte sig att kapitalet skulle ökas genom ytterligare gåvor och donationer. Länsstyrel— sen i Kopparbergs län fastställde 1937-09—14 stadgar för Stiftelsen. Enligt stadgarna hade stiftelsen till ändamål att förvärva, äga och förvalta sam— lingslokal i Vad, Söderbärke socken, till stöd för där bedriven ideell verksamhet. Samlingslokalen var avsedd för religiösa sammankomster samt till möten och sammanträden, som avsåg främjande av välgörenhet, nykterhet, folkbildning, idrott och liknande ändamål. Lokalen fick däremot inte upplåtas till politiska sammankomster, inte heller till nöjestillställningar.

Stiftelsen anhöll, såvitt är av intresse, att in- skränkningarna vad gäller möjligheten att upplåta samlingslokalen, skulle upphöra. Som skäl anfördes att styrelsen hade haft svårt att kunna följa in—

skränkningarna, då man under en lång följd av år varit hänvisad till kommunala bidrag för sin verk- samhet och dessa gavs bara under den förutsättningen att inga sådana begränsningar fanns.

Länsstyrelsen tillstyrkte inte ändring med hänsyn till donatorernas uttalade ovilja mot upplåtande av lokaler för politiska sammankomster och nöjes- tillställningar. Stiftelsen vidhöll sitt yrkande och anförde bl.a. att

formuleringen i stiftelsens Stadgar att lokalen inte må upplåtas till politiska sammankomster, ej heller till nöjestillställningar kan ha berott på att vid tiden för stiftelsens tillkomst ett Vads Folkets hus fanns där det var full verksamhet och att det då bedömdes som lämpligt att göra en uppdelning av verksamheten i de två samlings- lokalerna i denna del av Söderbärke så att politiska mö— ten och nöjestillställningar skulle hållas i vads Folkets Hus och övrig verksamhet i vads bystuga. Någon verksamhet i vads Folkets hus har inte funnits de sista tjugofem åren och byggnaderna revs för ett tiotal år sedan. Situa- tionen vad gäller disponerandet av stiftelsen vads Bystugas lokaler är idag helt annorlunda än vid tiden för stiftel- sens tillkomst. I dag är Vads Bystuga de': elda samlings— lokal som står till förfogande i Vad. Den är mycket anli— tad och är att betrakta som en verklig bystuga för ortens befolkning. För att tillmötesgå önskemål att lokalen verk- ligen skall vara en sådan samlingspunkt för bygden kan det anses vara befogat att en ändring av den ursprungliga for- muleringen av s 2 i stiftelsens stadgar sker i enlighet med de önskemål som framställts.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1981—06—26, dnr 24—1521-80

3F:8 LÅNEFÖRBUD

Genom testamente 1923-05—04 av Emilie Piper, som av- led 1926—12-13, och avstående 1927—02—05 av hennes syster tillföll viss fast egendom inom Kimstads, Kullerstads och Borgs socknar i Östergötlands län med äganderätt riddarhuset att förvaltas som en särskild fond, benämnd Emilie Pipers donationsfond, på vissa i testamentet närmare angivna villkor. Des- sa innebar bl.a. att riddarhuset inte fick "inteckna eller eljest belåna eller pantsätta fastigheterna"—--

dock med de undantag som i testamentet föreskrevs eller förutsattes kunna ske. Undantagen återfinns i testamentet under 5. Av denna punkts andra stycke framgick, att egendomen förutsattes vara belånad för intecknad gäld till det belopp sådan gäld före— låg vid Emilie Pipers frånfälle. Beloppet av inteck— nad gäld uppgick på hennes dödsdag enligt bouppteck— ningen till 330 000 kr.

Riddarhusdirektionen anhöll om tillstånd att, oaktat förbudet i testamentet, belåna den Emilie Pipers donationsfond tillhöriga fasta egendomen intill ett belopp av 300 000 kr. utöver den vid Emilie Pipers frånfälle befintliga intecknade gälden och att in— teckna egendomen i härför erforderlig utsträckning.

Som skäl anfördes bl.a. följande. Taxeringsvärdet på den fasta egendomen var 1926 1 171 400 kr. medan det år 1977 uppgick till 6 782 000 kr. Egendomen be— svärades av inteckningar till ett belopp av 330 000 kr. Inteckningarna var för närvarande belånade till cirka 175 000 kr. Bland den testamenterade egendo- men ingick en byggnad, benämnd Löfstad slott. Denna byggnad var jämte kringliggande område i enlighet med bestämmelse i testamentet avgiftsfritt upplåten till Östergötlands museum. Det ålåg dock riddarhuset enligt testamentet att svara för dels det yttre un- derhållet av slottsbyggnaden med flyglar och maga— sinsbyggnad, dels underhållet av ett antal anlägg— ningar i anslutning till slottet. Denna underhålls- skyldighet hade under åren varit mycket betungande och hade utgjort en stor belastning för fonden. För att betjäna byggnaderna inom slottsområdet ävensom på en intilliggande, fonden tillhörig jordbruksfas- tighet pågick, efter anmaning av vederbörande hälso— vårdsnämnd, installation av en vatten- och avlopps— anläggning. Denna hade kostnadsberäknats till 540 000 kr. Emellertid hade den förklarats för all- män, vilket betydde att statsbidrag skulle komma att utgå. Riddarhuset skulle dock komma att åsamkas en kostnad liggande mellan 350 000 och 400 000 kr. Ca 100 000 kr. syntes kunna tas i anspråk av reser- verade fondmedel, men bortåt ca 300 000 kr. behövde upplånas, då direktionen inte ansåg sig kunna taga i anspråk några andra medel härför och inte heller den ovan nämnda outnyttjade belåningsrätten. Även andra stora utgifter för slottet kunde bli aktuella, exempelvis erfordrades inom tio år en större fasad— renovering.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—05-02, dnr 1667/77

3F:9 LÅNEFÖRBUD

Genom gåvobrev 1924-09—21 skänkte Sally von Bahr till stiftelsen Uppsala Domkyrkas Gosskör viss fast egendom i Undersåkers socken, Jämtlands län. Gåvans ändamål reglerades i en samma dag till stiftelsens styrelse ställd skrivelse, vari bl.a. förordnades att den fasta egendomen inte fick säljas, uthyras eller belånas samt att densamma måtte användas till rekreationsort för kören och "dess ledare samt med— lemmar av Domkapitlet och körens styrelse ävensom för andra utövare av musik, särskilt kyrklig sådan". Sedermera har genom Kungl. Maj:ts beslut 1954-05-26 den donerade egendomen avyttrats och i dess ställe förvärvats fastigheterna Öregrund 23:2 och 23:3 i östhammars kommun med därå befintliga byggnader jämte vissa inventarier. Vid förvärvet var fastig— heterna besvärade av ett antal inteckningar intill ett belopp om tillhopa 30 000 kr., vilka nu är obe— lånade. Vidare upplystes att stiftelsen år 1930 testamentariskt erhållit 100 000 kr. av Sally von Bahr till underhåll av den fasta egendomen i Jämt— land, vilka medel numera disponerades för fastighe— terna i Östhammars kommun.

Domkapitlet hemställde, som förvaltare, om att kol- legiet medgav stiftelsen rätt att inteckna fastig— heterna Öregrund 23:2 och 23:3 för gäld, samt på sätt och i omfattning stiftelsens styrelse fann lämpligt uthyra desamma. Som skäl anfördes att egen— domens underhåll på grund av den allt fortlöpande penningvärdesförsämringen inte kunde finansieras en— bart med avkastningen från det donerade kapitalet. På grund härav hade underhållet eftersatts, varför stiftelsen nu stod inför betydande reparations- och underhållsåtaganden. Förbudet mot att belåna egen— domen syntes därför inte längre kunna iakttagas. Genom att upphäva förbudet mot att hyra ut fastig— heterna kunde inkomster erhållas dels till att be— kosta erforderliga lån, dels som bidrag till drift- kostnader.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979-09—27, dnr 24-194—79

3Fz10 ANNONSERING. REVISIONSBERÄTTELSE

I testamente 1944-05—04 förordnade makarna Karen Johanne Markussen och Markus Markussen att av del av deras kvarlåtenskap skulle bildas en fond, "Mar— kussens studiefond". Fondens medel och övriga till— gångar skulle överlämnas till statskontoret för att där bokföras och förvaltas som särskild fond. Hos statskontoret skulle föras särskilda räkenskaper vilka varje år skulle granskas av vederbörliga re— visorer. Revisorernas berättelse och utlåtande skul— le fortast möjligt publiceras i en tidning i länet.

Kungl. Maj:t vägrade i brev 1955-02-04 statskontoret att ta emot fonden men biföll ett andrahandsyrkande om att Sveriges Kreditbank AB skulle få förvalta medlen på sätt som föreskrevs i testamentet och i ett förslag till stadgar som fastställdes av läns— styrelsen i Kronobergs län 1955-02-17.

Stiftelsens styrelse begärde att bestämmelsen om att revisionsberättelsen skulle kungöras i en tidning i Kronobergs län skulle slopas. Som skäl anfördes bl.a. att kungörandet av revisionsberättelsen var en helt onödig åtgärd och kostnad. Makarna Markussen hade tänkt sig att förvaltningen och revisionen skulle ske i Stockholm och ville därför att revisionsbe- rättelsen skulle offentliggöras i ett lokalt organ. Nu utsågs revisorerna av länsstyrelsen i Kronobergs län, som var tillsynsmyndighet för stiftelsen. Revi- sionsberättelsen fanns tillgänglig för allmänheten på länsstyrelsen. I ärendet upplystes att stiftelsens kapital uppgick till ca 1,3 milj. kr.

Kammarkollegiet fann inte att tillräckliga skäl före— låg att helt frångå testatorernas anvisning. Kolle— giet biföll ansökningen på så sätt att kollegiet - med ändring av ifrågavarande bestämmelse — föreskrev att en mindre annons skulle införas i en länstidning om att revision hade verkställts och att revisions- berättelsen fanns tillgänglig för allmänheten på länsstyrelsen.

Kk 1979—07—05, dnr 24-550—79

3E:11 ANNONSERING

Gösta Miltons donationsfond till Kungl. Tekniska högskolan hade till huvudsakligt ändamål dels att främja vetenskaplig undervisning i samband med hög— skolans avdelning för lantmäteri, dels ock främja vetenskaplig forskning i samband med lantmäteriet eller lantmäterieleverna och deras utbildning.

Stiftelsens styrelse hemställde om permutation. An— sökningen innebar följande ändring i 5 S 5 st.

Före varje utdelningstillfälle skall kungörelse med er- forderliga upplysningar anslås på högskolans anslagstavla. Utdelningen skall därjämte bekantgöras på annat lämpligt sätt enligt högskolestyrelsens närmare bestämmande.

Som skäl för framställningen i ärendet anfördes att kostnaden för annonseringen var betydande med hän- syn till avkastningens ringa storlek.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1980—10-30, dnr 24—805—80

3F:12 AVKASTNINGSMEDEL

I testamente 1939-02-26 förordnade Josefina och Hugo Karlström bl.a. att ett belopp om 7 500 kr. skulle tillfalla Lummelunda församling. Ifrågavarande be- lopp skulle förvaltas av församlingens kyrkoråd och den årliga avkastningen av 2 500 kr. eller en tred- jedel därav utgå till "extra förplägnad i julen åt socknens fattiga".

Församlingen hemställde om att nämnda avkastning skulle få användas för kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra som är i behov av omvårdnad.

Kammarkollegiet biföll ansökningen. Kollegiet före— skrev att av den årliga avkastningen skulle minst

en tiondel tillföras kapitalet samt erinrade om att sådana avkastningsmedel som avsåg längre tid till— baka än 1980—01-01 numera fick anses ingå i kapita- let. Disponibel avkastning fick Vidare inte användas

för ändamål som skulle tillgodoses med utdebiterade medel.

Kk 1981—11—06, dnr 24—527—80

3F:13 AVKASTNINGSMEDEL

Trelleborgs kommunstyrelse förvaltade bl.a. trettio— tre fonder med social anknytning. Kommunstyrelsen hemställde att fonderna skulle få sammanläggas till

en samfond benämnd social samfond för Trelleborgs kommun.

Kollegiet biföll ansökningen och yttrade såvitt nu är av intresse:

Av handlingarna i ärendet framgår att avkastningen från vissa fonder inte förbrukats i enlighet med fondernas bestämmelser utan ackumulerats och bokförts såsom dispo— nibel avkastning. Sådana avkastningsmedel som avser läng- re tid tillbaka än 1980—01—01 får anses numera ingå i kapitalet.

Kk 1982-01—07, dnr 24—1056—81

3E:14

PERMUTATIONSKOSTNAD

Enligt inbördes testamente 1967—08—16 förordnade makarna Anders och Alida Andersson följande.

Efter bådas vårt frånfälle skall behållningen av vår kvarlåtenskap tillfalla Tynnereds församling, Göte— borg, att förvaltas av församlingens Kyrkoråd. Rådet äger att efter gottfinnande använda medlen till Kyr— kans prydande och vård.

Anders Andersson avled 1971—06-04 och Alida Andersson avled 1978-04-27.

Kyrkorådet hemställde om permutation. Ansökningen in- nebar, såvitt nu är av intresse, att kostnaden för ansö- kan om permutation skulle få bestridas av medel ur tes- tamentsgåvan.

Kollegiet yttrade i beslut:

Lika med domkapitlet och länsstyrelsen finner kammarkolle— git att de donerade medlen kan användas i enlighet med testamentets föreskrifter. Vad sökanden har anfört utgör inte tillräckliga skäl att medge permutation.

Testamentet innehåller inte föreskrift att förvaltnings- kostnader o dyl får belasta de testamenterade medlen. Vid detta förhållande saknas anledning medge att med permuta- tionsansökningen förenade kostnader får bestridas med an— litande av dessa.

Kammarkollegiet avslår därför ansökningen.

Kk 1981—09-08, dnr 24-678—80

3F:15 ORGANISATIONSFÖRÄNDRING

Enligt testamente 1971—01-14 förordnade Louise Tirén att hennes kvarlåtenskap, sedan vissa legat utgått, skulle bilda en stiftelse benämnd Professor Lars Ti- réns donation 1958. Stiftelsens avkastning skulle, sedan 15 procent årligen lagts till kapitalet, an- vändas för att främja vetenskaplig forskning röran- de skogens föryngring i Sverige. Vidare förordnades att styrelsen för stiftelsen borde bestå av medlem- marna i skogshögskolans styrelse samt en medlem av Skogsstyrelsen, att styrelsens medel skulle förval- tas av Stockholms Enskilda Banks notariatavdelning och att testamentsexekutor och boutredningsman skul- le vara advokaten Vivika Adlers jämte Stockholms En- skilda Banks notariatavdelning.

Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet ansökte att styrelsen för stiftelsen skulle bestå av dekanus vid skogsvetenskapliga fakulteten samt fyra av uni— versitetets styrelse för en tid av tre år utsedda ledamöter, varav en skulle företräda Skogsstyrelsen.

Som skäl anfördes att skogshögskolan sedan 1977-07—01 ingick som en skogsvetenskaplig fakultet i det ny- bildade Sveriges lantbruksuniversitet.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—03—15— dnr 1636/77

3F: 1 6 ORGAN 1 SATI ONSFÖRÄNDRING

Dåvarande interimsstyrelsen vid Lunds universitet an— höll om permutation av närmare angivna fonder enligt följande.

1 Stipendier för studerande på grundexamensnivå skall — utan avseende på vad i vederbörande donationsurkund förer skrivits — utdelas av högskolestyrelsen med rätt för den— na att delegera beslutanderätten på en central stipendier nämnd, vars sammansättning högskolestyrelsen bestämmer. 2 Utan avseende på vad i vederbörande donationsurkund fö— reskrivits om stipendiats tillhörighet till viss fakultet/ sektion skall dylik föreskrift i tillämpliga fall avse not— svarande utbildningssektor/utbildningslinje på sätt när— mare i ansökan angives. 3 I donationsurkunderna föreskrivna villkor om stipendia- tens släktförhållanden, bördighet från viss ort samt om föräldrars yrke, födelseort, ekonomi och dylikt skall ej vara obligatoriska utan skall beaktas endast företrädes— vis där sökande uttryckligen i ansökan åberopat desamma. 4 I ansökan upptagna resestipendier, som nu utdelas av vissa fakulteter med särskilda belopp för envar av grup— perna ordinarie lärare, docenter och studerande ändras så att beloppen för ordinarie lärare och docenter utdelas av vederbörande fakultetsnännd och beloppen åt studerande ut— delas av stipendienämnden. 5 Alla stipendier får utdelas och utbetalas en gång årli— gen med engångsbelopp, som utgöres av den årliga avkast— ningen. 6 Kameral sammanslagning eller samordning får företagas med fonder med ringa avkastning men med samma destinatär.

Som skäl för ansökningen åberopades angelägenheten av att kunna rationalisera utdelningen och den ekonomis— ka förvaltningen av fonderna. Vidare upplystes att grundutbildningen i den nya högskolan inte var knuten till fakulteter utan till utbildningslinjer, som ad— ministrerades av ett trettiotal linjenämnder.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—07—11, dnr 1011/77

3F:17 ORGANISATI ONS FÖRÄNDRING

Skaraseminariets fond bildades genom kammarkollegiets beslut 1975—10—23 om sammanläggning av fyra donations— fonder. Kollegiet biföll bl.a. ansökan om att samfon— dens årliga avkastning, sedan en tiondel därav lagts till kapitalet, skulle utdelas i stipendier efter vissa föreskrifter till lärarkandidater vid lärarhög- skolan i Jönköping, i första hand lärarkandidaterna vid låg- och mellanstadielärarlinjerna samt att be— slut om stipendiater skulle fattas av rektorsnämnden.

Högskolestyrelsen vid högskolan i Jönköping hemställde att stipendierna skulle få utdelas till lärarkandida— ter vid högskolan i Jönköping samt att beslut om sti— pendiater skulle fattas av högskolestyrelsen efter förslag från linjenämnden för låg— och mellanstadie— lärarlinjerna. I övrigt skulle bestämmelserna vara oförändrade. Som skäl anfördes att i och med högskole— reformen 1977—07—01 hade lärarhögskolan i Jönköping nedlagts. Den nya högskolan i Jönköping bestod av för— utvarande lärarhögskolan och förskoleseminariet.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1978—11-01, dnr 1417/77

3F:18

ORGANISATIONSFÖRÄNDRI NG

Kammarkollegiet har i beslut 1973—12—06 medgivit att 10 donationsfonder — förvaltade av det avvecklade folkskoleseminariet i Karlstad - fick sammanläggas till en samfond benämnd Karlstads Folkskoleseminariums Minnesfond. Samfondens årliga avkastning skulle, sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet, användas till stipendier åt studerande vid lärarhögskolan i Karlstad. Beslut om stipendiater skulle, efter förslag av elevkårens styrelse, fattas av rektorsnämnden — vid behandling av stipendiefrågor utökad med sådant antal representanter för elevkåren att röstetalet blev lika för lärarkår och elevkår. Ursprungligt ändamål för fon— derna var att utdela premier eller stipendier till vis— sa elever vid folkskoleseminariet.

Lärarhögskolan i Karlstad anhöll om att disponibel av- kastning skulle användas till stipendier åt studerande vid de allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning till undervisningsyrken vid högskolan i

Karlstad samt att beslut om stipendiater skulle fat— tas av linjenämnden för låg— och mellanstadielärar— linjerna, till vilken nämnd också ansökan skulle inges. Som skäl anfördes bl.a. att lärarhögskolan i Karlstad 1977—07—01 skulle upphöra och uppgå i hög- skolan i Karlstad genom ikraftträdandet av högskole— lagen. De allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning till undervisningsyrken vid högskolan i Karlstad motsvarade lärarhögskolan. Linjenämnden för låg— och mellanstadielinjerna var den närmaste motsvarigheten till den förutvarande rektorsnämnden vid lärarhögskolan.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—02—21, dnr 649/77

3F:19 ORGANISATIONSFÖRÄNDRING

I testamente 1936—01-16 förordnade Edvard Cassel att hans kvarlåtenskap, sedan vissa legat utgått, skulle tillfalla stats— och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola för att bilda en stiftelse för i första hand privaträttens utvecklingsbehov. Stiftelsens styrelse skulle bestå av avdelningens dekanus, såsom ordförande, samt två ledamöter valda av Högsta domstolen respektive Sveriges advokatsam- fund. Efter beslut 1952—08—01 av Kungl. Maj:t skulle ordförande utses av juridiska fakulteten för en pe- riod av tre år.

Juridiska fakultetsnämnden hemställde om att nämnden fortsättningsvis skulle få utse ordförande i stif— telsens styrelse. Som skäl anfördes att nämnden 1977—07-01 övertagit fakultetens funktion som be— slutande organ i flertalet ärenden.

Kollegiet biföll ansökningen.

Kk 1979—06—27, dnr 24—7692—79

3F:20 ORGANISATIONSFÖRÄNDRING

Genom testamente 1822-09—07 donerade kommerserådet P E Filéen medel till "allmänna uppfostringsanstalter

i riket" avsedda att användas för "folkundervisningen eller Elementaira skolor, hvarest efter Vexelundervis— ningsmethoden, eller på annat enkelt sätt, bibringas de första begreppen i Religion och Moral, jemte skrif— va och räkna".

Kungl. Maj:t förordnade 1974—07—12 att avkastningen från Filéenska testamentsfonden skulle, sedan en tion— del av avkastningen lagts till kapitalet, efter beslut av kollegiet vid speciallärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm användas för att främja studier och verk— samhet inom dess arbetsområde.

Linjenämnden för speciallärarlinjen vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm ansökte om att testaments— fonden skulle få följande ändamål.

Avkastningen från Filéenska testamentsfonden skall, sedan en tiondel av avkastningen lagts till kapitalet, efter be- slut av linjenämnden för speciallärarlinjen vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm användas för att främga studier och forskning inom linjens ämnesområde och verksamr het i övrigt som gagnar speciallärarlinjen. Berättigade att söka medel ur fonden är personal och studerande vid speciallärarlinjen,

Som skäl anfördes bl.a. att efter det att högskole- reformen trätt i kraft år 1977 hade kollegiet vid speciallärarlinjen upphört att vara beslutande organ inom högskolan. Lärarhögskolan i Stockholm uppgick samma år i Högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Det organ som låg närmast till hands att besluta hur fondens avkastning skulle användas var linjenämnden för speciallärarlinjen. Föreslagen ändamålsbestämning kunde sägas vara en kodifiering av rådande praxis och strävan efter en mer precis ändamålsbeskrivning.

Kollegiet biföll ansökningen med tillägget att av den årliga avkastningen skulle minst en tiondel tillföras fondens kapital.

Kk 1981—10—21, dnr 24—1078—81

3F:21 ORGANISATIONSFÖRÄNDRING Enligt testamente 1962—03—22 av Elin Gigner erhöll Borås Djurskyddsförening visst belopp att bilda en fond benämnd Gustaf och Elin Gigners donation, som

skulle förvaltas av föreningens styrelse. Årliga räntan skulle användas för föreningens verksamhet.

Enligt testamente 1959—08—15 av Karin Karlsson er— höll Borås Djurskyddsförening viss del av hennes kvarlåtenskap att användas till

inköp av föda åt djuren, såsom till änder, svanar och för övrigt skogens vilt både inom Boråsområdet samt övriga platser inom Sjuhäradsbygden, där så behövs.

Styrelsen för föreningen ansökte om att förvaltning— en av fonderna skulle få överflyttas till Stiftelsen Svenska Blå Stjärnans Djursjukhus i Borås. Fondernas ändamål skulle bestämmas enligt följande.

Från Gustaf och Elin Gigners donation skulle, sedan minst tio procent lagts till kapitalet, användas för djursjukhusets verksamhet till inköp av instrument och utrustning som kommer att medföra en förbättrad djurvård vid djursjukhuset.

Medlen i Karin Karlssons fond skulle i första hand användas enligt de ursprungligen gällande bestämmel— serna och i andra hand för djursjukhusets verksamhet enligt ovan.

Som skäl anfördes att föreningen skulle upplösas.

Kollegiet biföll ansökningen, men föreskrev beträf— fande Gustaf och Elin Gigners donation att minst en tiondel av den årliga avkastningen skulle läggas till kapitalet, och beträffande Karin Karlssons fond att endast årliga avkastningen, sedan minst tio procent därav lagts till kapitalet, fick använ— das för djursjukhusets verksamhet samt att sådan avkastning som inte utdelas under visst år skulle tillföras kapitalet.

Kk 1981—11—03, dnr 24—1009—81

4A:1 PERMUTATI ONS LAGENS TI LLÄMPN INGS OMRÅDE

Greve E C D Reventlow hade i gåvobrev 1851-09—24 förordnat följande.

"Härmed gifver och förärar jag för evärderlig tid till folkskolan vid Munkarps by den vestra tredjedelen utaf den vid 1847 års laga skifte till nr 6 1/32 mantal Munkarp utlagda plan, utgörande denna tredjedel, hvarpå skolhuset är nu uppförtl cirka Sex Tunneland, och skall brukningsrätten till denna jordareal i skolelärarens av- löning endast motsvara underhållet af en ko och ett jord— land ...... (om läraren missköter sig) ......, samma skolstyrelse då eger att använda denna jord på hvad sätt den för gott finner till skolkassans bästa, hvarvid sko— leläraren i sådant fall endast erhåller sin genom gällan— de författningar bestämda årliga lön ...... "

Ovannämnda fastighet, betecknad Munkarp 6:23 ut— gjordes av en tomtdel på 6 000 m med bostadsbygg- nad och skolbyg nader (skoltomten) och en jordbruks- del på 24 850 m . Enligt värderingsutlåtande 1974—07—20 avseende skoltomten hade byggnaderna vär- derats till 193 000 kr. och tomtmarken till 27 000 kr. Jordbruksmarken hade inte särskilt värderats. Höörs kommun var lagfaren ägare till fastigheten.

Kommunen hade i skrivelse till kammarkollegiet "för kännedom" meddelat att fastigheten försålts för 235 000 kr. och med tillträde 1975—05—01. Som skäl för försäljningen hade anförts följande.

Gudmuntorps socken uppgick 1.1.1952 i Snogeröds kommun, vilken kommun genom kommunsammanläggning 1.1.1969 uppgick i Höörs nybildade kommun. Skolundervisningen i den nybil— dade Höörs kommun kommer i framtiden att vara koncentre— rad till tätorterna Höör och Tjörnarp. Skolan i Munkarps by har icke utnyttjats för skoländamål sedan kommunbild- ningen 1.1.1969.

Vidare hade kommunen i skrivelse till länsstyrelsen i Malmöhus län bl.a. anfört. De på fastigheten be— fintliga skolbyggnaderna syntes ha uppförts och be— kostats av socknen genom skattemedel. Sedan skolan lades ned hade undervisningen överflyttats till en ny skola i kommunen. Finansieringen av denna hade skett helt genom kommunala skattemedel och fick an— ses utgöra en ersättning för den nedlagda skolan i Munkarps by. Kommunen ansåg vidare att ifrågavarande gåva inte var av sådant slag att permutation kunde

sökas eller medgivas, varför det inte förelåg skäl att det kapital, som influtit vid försäljningen, skulle fonderas eller på annat sätt avsättas för visst ändamål.

Länsstyrelsen hade i yttrande funnit att av köpeskil- lingen, 235 000 kr., fick 42 000 kr. anses belöpa på den donerade marken (235 000 kr. — 193 000 kr., ut— görande det uppskattade värdet på byggnaderna, = 42 000 kr.) och ansett att detta belopp borde fonde— ras som E C D Reventlows donation.

Kollegiet yttrade i beslut:

Eftersom ifrågavarande fastighet utgör en donationsfastig— het finner kammarkollegiet att en försäljning av den med därav föranledd ändring av det med donationen avsedda ändamålet är underkastad permutationslagens (1972:205) regler.

Enligt praxis i permutationsärenden brukar beträffande donationer som är anslagna till lön åt skollärare beslu- tas om sådana nya ändamålsbestämmelser som motsvarar de föreskrifter som utfärdats av Kungl Maj:t i brev 1969—03—14 ang dispositionen av lönedonationer vid rikets allmänna läroverk m m, punkt B 6.

Med hänvisning härtill finner kollegiet att kommunen bör åläggas att av inflytande köpeskilling fondera den del som kan anses hänförlig till fastighetens markvärde. I enlighet med länsstyrelsens förslag finner kollegiet att värdet på marken bör beräknas till 42 000 kr.

Kollegiet beslutar sålunda följande.

Kollegiet godkänner den skedda fastighetsförsäljningen och föreskriver att av köpeskillingen 42 000 kr skall avsättas till en fond benämnd E.C.D. Reventlows skolfond. För den sålunda nybildade fonden skall upprättas stadgar av vilka skall framgå att avkastningen av fonden skall, sedan årligen minst en tiondel därav lagts till kapita— let, användas e'mligt beslut av Skolstyrelsen till förmån för skolledare och lärare vid grundskolan inom Höörs kom- mun, företrädesvis som bidrag till studier, studieresor och vetenskapligt och pedagogiskt författarskap. Avkast— ningen får inte användas för ändamål som skall tillgodo- ses med utdebiterade medel.

Kk 1978—01-19, dnr 829/76

4A:2 PERMUTATIONSLAGENS TI LLÄMPNI NGSOMRÅDE

Sura sockens förening mot tuberkulos hade enligt sina stadgar till uppgift att "med till buds ståen— de medel verka för bekämpande af tuberkulosen såsom folksjukdom i vårt land med särskild hänsyn till förhållandena inom Sura socken". I stadgarna sades vidare.

5 9 Beslut om ändring af dessa stadgar eller om före- ningens upplösning må endast fattas af två på hvarandra följande föreningsmöten, däraf ett ordinarie, hvarvid vid sista mötet fordras, att minst två tredjedelar af de röstande sig om beslutet förena. Är föreningens upp— lösning beslutad, skall styrelsen föranstalta om, att föreningens medel blifva använda till afsedt ändamål.

Styrelsen för föreningen ansökte om att kollegiet måtte bifalla styrelsens beslut om upplösning av föreningen samt förslag till disposition av före— ningens tillgångar.

Kollegiet yttrade i beslut:

Då det inte ankommer på kammarkollegiet att vare sig pröva frågan om upplösning av föreningen eller hur före- ningens medel därvid skall disponeras, lämnar kollegiet ansökningen utan åtgärd.

Kk 1978—06—09, dnr 24-728—78

4A:3 PERMUTATIONSLAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE. RÄTT TILL ARV

Genom testamente 1965—03—23 förordnade Annie Mar— tinson (avliden år 1967) bl.a. följande.

4. All kvarvarande behållning, inklusive utfallande för- säkringsbelopp såväl beträffande liv— som pensionsförsäk- ringar, skall tillfalla en fond benämnd "Annie Thorell- Martinsons fristad för sjuka". Fonden skall förvaltas av de ordinarie prästerna i Heliga Trefaldighets församling i Kristianstad och de kontanta medlen skall användas för inköp av en fastighet eller lägenhet i Kristianstad. Mina möbler och övrigt lösöre skall användas för möble- ring av ett dagrum i lägenheten. Fastigheten eller lägen— heten skall upplåtas till fattiga, sjuka damer från Kristianstads län efter behovsprövning.

Sedan styrelsen för Annie Thorell-Martinsons fri— stad för sjuka hemställt om permutation av testa— mentet hemställde donators syster om att utfå 50 000 kr. som arv efter Annie Martinson.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kammarkollegiet får meddela att det inte ankommer på kol— legiet att pröva frågan om (donators syster) rätt till arv.

Kk 1978—11—17, dnr 24—1236—78

Donators syster (The Thorell) anförde besvär. Rege— ringen lamnade besvären utan bifall (Socialdeparte— mentet 1979—03—22, M 3087/78).

4A:4 PERMUTATIONSLAGENS TILLÄMPNINGS OMRÅDE

Genom inbördes testamente 1915—04-05 förordnade Ludvig och Tiny Danström att 100 000 kr. skulle tillfalla Halmstads stad för att bilda en fond be— nämnd Ludvig Danströms donationsfond. Avkastningen skulle i första hand användas till kyrklig verksam— het, undervisningsväsendet och den allmänna upplys— ningens höjande, stadens förskönande samt till sjuk— vårdens förbättrande.

Efter Tiny Danströms död förordnade Ludvig Danström i nytt testamente 1918—10—14 att, sedan vissa legat utgått, hans återstående förmögenhet samt fastigheten "Villa Elde" skulle tillfalla Halmstads stad för att bilda en fond benämnd Ludvig Danströms donationsfond. Avkastningen skulle, sedan 1/10 lagts till fonden, av folkskolestyrelsen användas till premier och sti- pendier samt till beklädnad och bespisning av fatti- ga skolbarn.

Efter Ludvig Danströms död träffades mellan dennes dödsbodelägare och Halmstads stad en överenskommelse 1924-08—11. Denna innebar att Ludvig Danströms dona— tionsfond skulle användas till de i Ludvig och Tiny Danströms testamente 1915—04—05 angivna ändamålen. Dessutom förband sig staden att varje år och för all framtid till premier, stipendier samt till beklädnad eller bespisning av fattiga skolbarn utbetala ett be— lopp motsvarande nio tiondelar av donationsfondens avkastning.

I skrivelse 1976-12—01 till kammarkollegiet hade kom- munstyrelsen i Halmstads kommun, med stöd av kommun— fullmäktiges beslut 1976—06—23, 5 169, och 1976-10—28, S 262, hemställt om permutation. Ansökningen innebar att fondens användningsområde i första hand skulle

vara hela kommunen, att ändamålsbestämningen i Ludvig och Tiny Danströms testamente 1915—04—05 skulle vara gällande för fonden samt att kommunen skulle befrias från skyldigheten att för skolsociala ändamål årligen utbetala ett belopp motsvarande nio tiondelar av do— nationsfondens avkastning.

Som skäl för ansökningen anfördes att ändamålsbestäm— ningen i 1915 års testamente bäst syntes överensstäm— ma med vad båda makarna gemensamt ansett väsentligt. Med den sociala omvårdnaden, de skolsociala förmånerna och studiestödet, som tillkommit efter donationsfon— dens inrättande, syntes anledning inte föreligga att kommunen därutöver skulle för dessa ändamål anslå medel till belopp motsvarande nio tiondelar av fondens årliga avkastning.

Kollegiet yttrade i beslut:

Den överenskommelse som Halmstads stad och dödbodelägarna träffade 1924 är inte av beskaffenhet att kunna prövas av kammarkollegiet enligt permutationslagen. Kollegiet lämnar därför ansökningen, i den del den gäller befrielse från skyldighet att till skolsociala ändamål årligen ut- betala ett belopp motsvarande nio tiondelar av donations—

fondens avkastning, utan åtgärd. Kammarkollegiet bifaller ansökningen i övrigt.

Kk 1979—03—06, dnr 1805/76

4A:5 PERMUTATI ONS LAGENS T I LLÄMPN INGSOMRÅDE

Genom beslut 1923-06—01 lämnade Kungl. Maj:t till— stånd till försäljning av markområden från den Kvillinge kyrka tillhöriga kronolägenheten Kyrko- sågen nr 1. Av utredningen i ärendet framgick att lägenheten utgjorde en del av ett genom donations- brev 1474—03—22 till Kvillinge kyrka donerat "gods". Kungl. Maj:t överlämnade åt kammarkollegiet att för- ordna om disposition av de inflytande köpeskillings- medlen.

Genom beslut 1927—09—08 förordnade kollegiet att köpeskillingsmedlen skulle "överlämnas till kyrko— rådet i Kvillinge församling för att som en Kvil- linge kyrka tillhörig särskild fond av kyrkorådet förvaltas och disponeras på sätt om kyrkokassas medel är vedertaget; skolande av årliga räntan 1/10 läggas till kapitalet".

Norrköpings kyrkliga samfällighet hemställde att den s.k. Kyrkosågsfonden fick utgöra en särskild inves— teringsfond för Kvillinge kyrka. Vidare hemställdes att fonden befriades från bestämmelsen om kapitalise- ring med 1/10 av den årliga räntan.

Kollegiet yttrade i beslut:

Kyrkosågsfonden består av medel som influtit såsom ersätt— ning för försåld kyrklig jord, närmare bestämt församlings— kyrkas fastighet, och som fonderats. Kyrkosågsfonden får alltså anses utgöra en församlingskyrkas fastighetsfond. För sådan fond gäller bestämmelserna i 26 och 28 55 i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord samt 93—95 55 för- ordningen (1971:860, omtryckt 1976:151) om förvaltning av kyrklig jord.

Till följd av dessa lagbestämmelser kan kammarkollegiet inte medverka till att Kyrkosågsfonden ändras till en särskild investeringsfond. Den tidigare meddelade föreskriften om viss kapitalisering av årsräntan är dock på grund av den nu gällande lagstiftningen inte längre aktuell.

Kammarkollegiet lämnar därför ansökningen såvitt avser Kyrkcr sågsfonden utan vidare åtgärd. I övrigt handläggs ansökningen som ett permutationsärende, vari särskilt beslut kommer att meddelas.

Kk 1979—11—22, dnr 24—1531—79

4A:6 PERMUTATIONSLAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Direktionen för Falun-Borlänge hälso— och sjukvård förvaltade en donationsfond benämnd Ester Åsberg— Lindbergs Minne. I framställning till kammarkolle— giet upplyste direktionen att en givare som ville vara anonym önskade skänka 125 000 kr. till fonden utan anspråk på att ändra fondens namn eller bestäm— melser. Direktionen begärde att kammarkollegiet skulle godkänna åtgärden.

Kollegiet yttrade i beslut:

Enligt permutationslagen (1972:205) erfordras tillstånd genom permutation för att ändra, upphäva eller annars göra undantag från bestämmelse som enskild meddelat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande handling. Sådant medgivande krävs däremot inte för att utan villkor tillföra en donationsfond ytterligare medel.

Kammarkollegiet lämnar därför framställningen utan åt— gärd.

Kk 1982—04—13, dnr 24—413—82

4A:7

PERMUTATIONSLAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE. PREMIE— OBLIGATIONSLÅN

År 1876 utbjöd Aktiebolaget Göteborgs Handelskom- pani (härefter kallat bolaget) för Köckert, Halten- hoff & Co:s i Geneve räkning ett premieobligations- lån på 7 200 000 kr., fördelat på 480 000 delaktig— hetsbevis a 15 kr. Bevisen skulle efter utlottning lösas in under åren 1876—1914. Utgivning och inlösen av bevisen skulle förmedlas av bolaget. Till säker— het för lånets återbetalning skulle låntagaren hos bolaget deponera Bergslagernas Jernvägs Aktiebolags 5 % obligationer (utgivna 1874-01—15) allt efter som delaktighetsbevis lämnades ut. — Bolaget för— sattes i konkurs år 1879 och därmed upphörde utläm- nandet av nya och utlottningen av äldre bevis. Det fanns då 39 896 utlämnade oinlösta bevis, motsva— rande ett lånebelopp på 598 440 kr. och hos bolaget hade obligationer deponerats till motsvarande värde. Obligationerna har efter konkursen förvaltats av särskilda sysslomän. — 1915—06-03 återstod 2 024 oinlösta delaktighetsbevis. Högsta domstolen för- klarade i dom 1919—04-11 att innehavarna av dessa var berättigade att för varje bevis få ut 1/2024 av depositionsmedlen, inklusive behållen räntein— komst.

Kapitalets förvaltare begärde att de deponerade med- len genom permutation fick avsättas till en särskild fond för främjande av näringslivs- och arbetslivs— forskning. I andra hand hemställde sökandena att kollegiet hos regeringen tillstyrkte att den före- slagna ändringen av syftet med förvaltningen kom till stånd genom särskild lagstiftning. Som skäl för ansökningen anfördes bl.a. följande.

Förvaltarna har regelbundet genom annonser i dagspressen anmodat innehavare av utestående bevis att lämna in dessa för inlösen. Under de senaste 30 åren har sammanlagt fem bevis lämnats in (ett under ettvart av åren 1950, 1951, 1957, 1962 och 1965). Antalet utelöpande bevis är nu 1813. På varje bevis belöper 1/1813 av de deponerade medlen. Dessa uppgick vid årsskiftet 1977/78 till 1 679 709 kr. Det måste

antas att de flesta oinlösta bevis har förstörts eller förkommit. Det framstår som meningslöst att fortsätta förvaltningen av det stora kapitalet enbart för att möj— liggöra för någon eller några innehavare av bevis att göra anspråk på en liten del av kapitalet. Enligt bestäm— melserna för den föreslagna fonden skulle den som inom tio år från fondens bildande presenterade ett eller flera av de ursprungligen utfärdade bevisen ur fonden få 1 000 kr. för varje bevis.

Kollegiet yttrade i beslut:

Enligt permutationslagen kan bestämmelse som enskild med— delat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande handling under vissa förhållanden ändras. Per- mutationslagen är däremot inte tillämplig på de avtal, som här föreligger mellan långivare och låntagare röran— de premieobligationslånet. Eftersom depositionen skett enligt dessa avtal kan ansökningen om permutation inte tas upp till prövning.

Omständigheterna i ärendet berör inte något intresse som kammarkollegiet skall bevaka. Det ankommer därför inte på kollegiet att göra en sådan framställning till rege— ringen som sökandena begärt i andra hand.

Kollegiet lämnar därför framställningen i sin helhet utan åtgärd.

Kk 1980—01—21, dnr 24—2—79

Kapitalets förvaltare anförde besvär. Regeringen fann enligt grunderna for permutationslagen (1972:205) att den för delaktighetsbevisen gällande depositionsutfästelsen borde kunna ändras genom permutation. Regeringen upphävde kammarkollegiets beslut och överlämnade ärendet till kammarkollegiet för ny behandling (Justitiedepartementet 1981-08—20, 456/80).

4A:8

PERMUTATIONSLAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE . GRAVVÅRDS— AVTAL

Nynäshamns kommun förvaltade bl.a. 14 fonder för huvudsakligen sociala ändamål och skoländamål. An— sökningen innebar, så vitt nu är av intresse, bil- dande av särskilda gravfonder. Enligt ansökningen skulle del av Oscar Rydbergs donationsfond och av Oscar Jansson, Blista, Julglädjesfond utbrytas ur respektive fonds kapital att bilda särskilda fonder avsedda för gravskötsel. Förvaltningen av dessa fon- der skulle, jämte de medel (i ansökningen betraktade som en särskild fond, benämnd Adlercreutz gravfond) med vilka Friherrinnan Adlercreutz fond för fattiga gamla qvinnor under Nynäs utökades enligt testamente 1877—01—05 under "förbindelse att underhålla å Osmo

kyrkogård Adlercreutzska grafven i det skick den sig nu befinner", överföras till Osmo respektive Sorunda församling.

Kollegiet avslog ansökningen samt erinrade om att kommunens åtagande att bekosta vård av gravar allt— jämt bestod. Kollegiet yttrade i beslutet bl.a.:

Enligt permutationslagen kan bestämmelse, som enskild meddelat i gåvobrev, testamente, stiftelseförordnande eller liknande handling, under vissa förhållanden änd- ras eller upphävas. Genom permutation kan således be— stämmelserna ändras beträffande sådana gravfonder som utgörs av donationsmedel av stiftelsekaraktär. Permu— tationslagen är däremot inte tillämplig i de fall en myndighet mot ersättning eller annorledes åtagit sig vård av gravplats för viss eller obegränsad tid. För Oscar Rydbergs donationsfond, Oscar Jansson, Blista, Julglädjesfond samt Friherrinnan Adlercreutz fond för fattiga gamla qvinnor under Nynäs gäller att förvalta— ren av donationerna för ett visst ändamål tagit emot donationsmedlen mot villkor att vårda vissa gravplatser utan rätt att därvid ta donationsmedlen i anspråk. För— valtaren av donationsmedlen får genom att ta emot be— loppen anses ha lämnat tyst samtycke till villkoren. De avtalsförhållande som därigenom uppstått kan inte ändras eller upphävas genom permutation.

Kk 1981—07—29, dnr 24—266—79

4A:9 PERMUTATIONSLAGENS TI LLÄMPN INGSOMRÅDE

Enligt testamente 1911—02—28 av Anders Hansson skulle hans återstående tillgångar, sedan skuld och utred— ningskostnad gäldats, tillfalla Ockelbo kommun under namn av Anders Hanssons dövstumsfond varav räntan, sedan fonden "vuxit till", skulle användas till

skolbildning för inom kommunen befintliga döfstumma medel— lösa barn, i vars förstånd och förnuft det är hopp att i någon för dem passande skola ernå åsyftad verkan.

I beslut 1939—02—10 förklarade Kungl. Maj:t bl.a. att bestämmelserna i testamentet inte skulle utgöra hin— der för att använda fondens avkastning till ändamål avseende bildning, uppbyggelse, personlig samvaro eller annan personlig hjälp för dövstumma av alla åldrar.

Ockelbo kommun hemställde om att, utan att desti— natärskretsen skulle ändras, få utbyta ordet döv— stum mot hörselskadade/talskadade i fondens namn samt ändamål. Som skäl anfördes att ordet dövstum borde ändras till det mera tidsenliga hörselska— dad/talskadad.

Kollegiet yttrade i beslut: Kammarkollegiet bifaller ansökningen vad gäller ändringen av fondens namn, dock att kollegiet föreskriver att minst tio pro- cent av fondens årliga avkastning skall läggas till kapitalet.

I övrigt erfordras inte permutation, varför fram— ställningen i den delen lämnas utan åtgärd.

Kk 1982—11—15, dnr 24-582—82

4B:1 RÄTT ATT ANSÖKA OM PERMUTATION. DESTINATÄR

Enligt testamente 1901—04—22 förordnade Eva Bonnier bl.a. att hennes kvarlåtenskap skulle bilda en fond, vars ändamål skulle vara att bekosta dels konstnär— ligt smyckande av offentliga byggnader i Stockholm dels även prydande av allmänna platser i Stockholm med konstverk i skulptur eller skulptur och arkitek- tur i förening. I testamentet intogs även ett reg— lemente för fonden. I reglementet föreskrevs att en särskild nämnd, Eva Bonniers donationsnämnd, ägde bestämma om medlens användande för det med fonden avsedda ändamålet.

Stockholms kommunfullmäktige hemställde, i egenskap av destinatär, om permutation av testamentet. Där— vid anhöll fullmäktige att få avskaffa Eva Bonniers donationsnämnd och överföra dess uppgifter på kom— munens konstnämnd för utsmyckning av allmänna plat- ser. Som skäl anfördes bl.a. att donationsnämndens verksamhet hade ringa omfattning och att det var svårt att praktiskt efterkomma donators anvisningar rörande sättet att utse nämndledamöter.

Kollegiet anförde i beslut:

Eftersom Eva Bonniers donationsnämnd inte biträtt ansök— ningen kan kammarkollegiet inte ta upp denna till pröv— ning. Ansökningen lämnas därför utan åtgärd.

Kk 1978—03—02, dnr 900/76

4B:2 RÄTT ATT ANSÖKA OM PERMUTATION. KOMMUNMEDLEM

År 1876 överlämnade sångerskan Christina Nilsson behållningen av en konsert i Växjö domkyrka till Växjö stad att bilda en fond. Fondens ändamål skulle vara att uppföra arbetarebostäder i staden. Sådana bostäder uppfördes sedermera och var i bruk fram till början av 1970—talet. Fonden hade över— gått till att vara en kapitalfond vars behållning 1974-12-31 uppgick till 30 647 kr. 72 öre. Fonden förvaltades av kommunstyrelsen i Växjö kommun.

Jarl Jörnehag, Vederslöv, Växjö, hemställde i egen— skap av boende i Växjö kommun, om permutation av

ändamålsbestämningen. Ansökningen innebar att fond— kapitalet skulle ta tas i anspråk för att renovera Christina Nilssons fädernehem Snugge. Som skäl an— fördes att Snugge, som var i privat ägo, fr.o.m. 1974-01—01 hyrdes på femtio år av Smålands Museum i Växjö, att byggnaden var klassificerad som kul— turhistoriskt märklig men i mycket dåligt skick, att Smålands Museum saknade resurser för en restau— rering och att Växjö kommun vid förfrågan sagt sig inte ha för avsikt att anslå medel till detta.

Kommunstyrelsen i Växjö avstyrkte bifall till ansök— ningen.

Kollegiet anförde i beslut:

Eftersom kommunstyrelsen, som är fondens förvaltare, inte biträtt ansökningen kan kammarkollegiet inte ta upp denna till prövning. Ansökningen lämnas därför utan åt— gärd.

Kk 1978—03—02, dnr 1481/75

4B:3 RÄTT ATT ANSÖKA OM PERMUTATION- PRESUMTIV DESTINATA'R

Enligt testamente 1966—02-24 av Axel Hirsch skulle till Kungl. Karolinska mediko—kirurgiska Institutet utgå 8 000 000 kronor att förvaltas som en särskild fond, benämnd Oscar, Axel och Fanny Hirschs fond. Denna fond skulle delas i två lika delar varav en skulle bilda Axel Hirschs studieresefond för kirur— ger. Av denna fonds avkastning skulle

stipendier utgå till läkare, som vid Karolinska Institutet avlagt medicine licentiatexamen och under minst två år varit anställda som underläkare vid någon av Karolinska Institutets undervisningskliniker inom de kirurgiska disciplinerna, för att bereda dem tillfälle till studier å utrikes ort.

De närmare stadgarna rörande fondernas förvaltning, verk— samhet m.m. äger Institutets lärarkollegium att faststäl— la. Testator vill allenast uttala det önskemålet att sti— pendiernas belopp bliva av sådan storlek, att de bereda vederbörande stipendiater effektiv hjälp.

Docent Leif Bergdahl, Thoraxkirurgiska kliniken, Karolinska sjukhuset, hemställde om att kravet att

ha avlagt medicine licentiat/läkarexamen vid Karo- linska institutet skulle upphävas så att även i öv— rigt kvalificerade sökande som avlagt sin examen vid andra högskolor både inom och utom riket skulle vara berättigade till stipendium från fonden. Som skäl till ansökningen angavs att ovanstående krav var "diskriminerande".

Karolinska institutets fakultetsnämnd avstyrkte an— sökningen.

Kollegiet yttrade i beslut:

Eftersom Karolinska institutet, som är fondens förvaltare, inte biträtt ansökningen, lämnas denna utan åtgärd.

Kk 1982—06—22, dnr 24—149—82 Bergdahl överklagade kollegiets beslut. Regeringen yttrade i beslut:

Regeringen avslår besvären.

Utbildningsdepartementet 1984—05—10, dnr 1936/82.

4C:1 BESVÄRSRÄTT

På därom gjord ansökan meddelade kammarkollegiet den 15 februari 1973 beslut om permutation av Nanna Wallins fond. Enligt de nya bestämmelserna för fon— den, som förvaltas av Oscars församlings kyrkoråd i Stockholm, skulle fondens avkastning — sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet — efter samråd med Gärdesskolans kollegium i Stockholm till- delas en eller flera studiebegåvade elever vid nämn— da skola eller förutvarande sådana elever vid denna skola för fortsatt utbildning efter genomgången av obligatorisk skola.

Häröver anförde kollegiet vid Gärdesskolan besvär med yrkande att formuleringen "efter samråd med Gärdesskolans kollegium" i förenämnda beslut änd— ras till "i samråd med Gärdesskolans kollegium".

Kungl. Maj:t yttrade i beslut:

Eftersom Gärdesskolans kollegium inte kan anses ha rätt att anföra besvär över kammarkollegiets beslut, upptar Kungl. Maj:t inte besvären till prövning.

Utbildningsdepartementet 1973—08—30, dnr 1060/73

4C:2

BESVÄRSRÄTT. DONATORS ARVINGE. INNEVÅNARE I LANDS— TINGSKOMMUN

Genom gåvobrev den 27 augusti 1943 överlämnade fru Elsbeth Funch, född Nisser, såsom gåva till "Elsbeth Funchs stiftelse, Ökna Konvalescenthem" fastigheten Ökna Säteri 1:1 med förbehåll att hon under sin livs— tid eller intill den tidigare tidpunkt, som kunde av henne komma att bestämmas, ägde full och hel nytt— jande- och förvaltningsrätt till den bortgivna egen— domen liksom rätt att utan redovisningsskyldighet uppbära avkastningen av egendomen. Vidare överläm— nade hon som gåva på enahanda villkor på gården be- fintliga levande inventarier liksom de döda inven— tarier, som brukades för jordens, skogens och träd- gårdens skötsel, ävensom vissa i gåvobrevet närmare angivna konstföremål.

Jämlikt S 18 i stadgarna beslöt styrelsen den 18 augusti 1944 att upplösa stiftelsen.

I skrivelse den 10 maj 1971 anhöll landstingets för— valtningsutskott att få nedlägga driften av konvales— centhemmet och använda avkastningen av den donerade egendomen för stiftelsens ändamål.

Kammarkollegiet förklarade i beslut den 14 september 1972 hinder inte möta att konvalescentvården på Ökna säteri nedlades och att avkastningen av den donerade egendomen användes för den upplösta stiftelsens än— damål.

Över kammarkollegiet beslut har besvär anförts av Th. Svanström, Nyköping, godsägaren Lennart Wahl- ström, Tystberga, civilingenjören Stig Bredberg, Tystberga, arkitekten Hakon Ahlberg, Stockholm samt fru Gunilla Skawonius och konstnären Sven Erik Ska- wonius, Bromma.

Kammarkollegiet anförde i yttrande över besvären bl.a.:

Någon rätt för stiftarens anhöriga att i den egenskapen över- klaga förevarande beslut finns inte. Ahlberg samt Gunilla och Sven Erik Skawonius har inte heller visat någon annan omständighet som skulle innebära att de i förevarande ärende skulle vara behöriga att överklaga kollegiet ber slut. Kollegiet anser därför att deras besvär inte kan upptas till prövning. Vad beträffar de övriga klagandena är de bosatta inom landstingskcmmunens område och är tänk— bara destinatärer. Deras besvär bör därför upptas till prövning.

Kungl. Maj:t yttrade i beslut:

Kungl. Maj:t lämnar de av Gunilla Skawonius, Svanström och Wahlström anförda besvären utan bifall.

Ahlberg och Sven Erik Skawonius är inte arvingar till donator och har inte heller visat någon annan omständig— het, som innebär att de i förevarande ärende är behöriga att överklaga kammarkollegiets beslut. På grund härav upptar Kungl. Maj:t inte deras besvär till prövning.

Socialdepartementet 1974—01—18, dnr M 3016, M 3036, M 3076/72

4C:3 BESVÄRSRÄTT. DONATORS BARN

Frida Pettersson och Jenny Segerholm, f. Pettersson, överlät genom gåvobrev den 22 mars 1951 fastigheten Smedsta 3:1 i Lunda socken till Södermanlands läns landsting att utgöra en donation benämnd "Systrarna Frida och Jenny Petterssons minne". För donationen lämnades följande bestämmelser: Fastigheten skulle utnyttjas för tillgodoseende av någon angelägen uppgift inom landstingets sjukvårdande eller famil— jesociala verksamhet. Härvid skulle företräde i möj— ligaste mån beredas husmödrar från landsbygden. Fas— tigheten överlämnades med full äganderätt. Donato— rerna och Karl Alfred Lundwall, som efter gåvobre— vets utfärdande gift sig med Frida Pettersson, skulle dock ha nyttjande— och förvaltningsrätten till fastigheten liksom rätt att utan redovisnings— skyldighet uppbära från egendomen fallande avkast— ning under deras återstående livstid. Fastigheten fick inte styckas eller del därav försäljas eller upplåtas för sambruk med närliggande gårdar.

I överenskommelse den 9 maj 1963 träffades tillägg och förtydligande till nämnda gåvobreb mellan Frida och Karl Alfred Lundwall, Jenny Segerholm och hennes man Botvid Segerholm samt Södermanlands läns lands— tingskommuns förvaltningsutskott. Enligt överenskom- melsen skulle nyttjanderätten till fastigheten gemen— samt tillkomma Frida och Karl Alfred Lundwall samt Jenny och Botvid Segerholm. Den på visst sätt fram- räknade nettoavkastningen av fastigheten skulle de— las med hälften till vardera familjen. Därest en av makarna avled skulle familjens hälft odelad till- falla den efterlevande maken. Sedan jämväl denne av- lidit skulle nettoavkastningen helt tillfalla den eller de efterlevande inom den andra familjen.

Samtliga 1 överenskommelsen nämnda personer hade av— lidit vid tiden för permutationsansökan.

I skrivelse den 7 mars 1972 hemställde förvaltnings— utskottet att få sälja fastigheten samt att försälj- ningslikviden skulle få utgöra en fond, vars avkast- ning skulle utnyttjas för i gåvobrevet angivet ända— mål.

Genom beslut den 9 februari 1973 biföll kammarkolle- giet ansökningen och anförde:

Kollegiet föreskriver, att försäljningen skall föregås av värdering av opartisk, sakkunnig värderingsman, att köpe- skillingen inte får understiga vid sådan värdering åsatt saluvärde samt att blivande köpeavtal skall underställas länsstyrelsen för godkännande. Vid försäljning erhållna köpeskillingsmedel skall fonderas. Den årliga avkast— ningen skall, sedan mdnst en tiondel därav lagts till kapitalet, användas för ändamål som anges i gåvobrevet 1951-03—22.

Över kammarkollegiets beslut anförde revisorn Carl- eric Lundwall och Carl—Axel Lundwall, som båda var Karl Alfred Lundwalls barn, besvär.

Kammarkollegiet anförde i yttrande över besvären, att klagandena enligt kollegiets mening saknade rätt att besvära sig över beslutet, enär de inte var bo— satta inom Södermanlands län och inte heller anfört någon annan grund för besvärsrätt.

Kungl. Maj:t yttrade i beslut:

Kungl. Maj:t - som upptar de av klagandena anförda besvä— ren till prövning — lämnar besvären utan bifall.

Socialdepartementet 1974—01—18, dnr M 532, M 571/73

4C:4 BESVÄRSRÄTT. MILJÖVÅRDSGRUPP

I en den 17 september 1953 dagtecknad stiftelseur— kund grundade numera avlidne advokaten Rolf Norden— stedt Kulturens Toppeladugård, Nordenstedtska stif— telsen. Urkunden godkändes samma dag av hans hustru Karin Nordenstedt. I stiftelsen skulle ingå Toppe— ladugårds slott med tillhörande byggnader, trädgård, sjö, park, skog och åker samt vissa andra i stiftel— seurkunden närmare angivna fastigheter, däribland den s.k. Risen, allt i Genarps och Lyngby socknar i Skåne. Genom senare gåvobrev tillförde makarna Nordenstedt stiftelsen ytterligare fastigheter, ak- tier och lösören. Under år 1957 antogs med donators medverkan stadgar för stiftelsen. Enligt stiftelse— urkunden är stiftelsens huvudsakliga ändamål att i anslutning till Kulturens (Kulturhistoriska före— ningen för södra Sverige) verksamhet inom Toppe— ladugårds slott upplåta bostäder eller rum, där museimän och andra vetenskapsmän under tillfreds-

ställande yttre betingelser skall kunna ägna sig åt vetenskaplig forskning eller mötas för vetenskapliga överläggningar. Stiftelsen har vidare till ändamål att bereda Kulturen möjlighet att ställa lokaler och plats till förfogande för allmänt kulturella ändamål, att till fromma för bygdens folk bevara till slottet hörande park och trädgård, vilken sistnämnda finns beskriven i Carl von Linnés Skånska resa, samt att även i övrigt efter förmåga skydda och befrämja "de skönhetsvärden som naturen i så rikt mått här rymmer, ej minst den s.k. Risen, och därmed tjäna allmännyt— tan". Stiftelsen skall styras av en nämnd. Enligt 8 S stadgarna för stiftelsen skall, om fråga uppstår om stiftelsens upplösning och nämnden är enig om att stiftelsen skall upplösas, frågan hänskjutas till Kulturens styrelse, som äger att fatta beslut härom. Upplöses stiftelsen skall, enligt nämnda paragraf, dess samtliga tillgångar överlämnas till Kulturen att förvaltas på sådant sätt att stiftelsens syfte i största möjliga utsträckning tillgodoses med iakt— tagande av att stiftelsens förvaltning och räkenska— per bildar en för sig sluten enhet.

Kammarkollegiet meddelade den 10 oktober 1975 efter ansökan från stiftelsens nämnd beslut i ärendet. Kollegiet medgav att — utan hinder av stiftarnas föreskrifter — Toppeladugårds slott med tillhörande mark med undantag av naturreservatet Risen fick för— säljas. Av inflytande köpeskillingsmedel samt stif- telsens nuvarande fonder skulle bildas en enda fond. Av avkastningen fick, sedan minst en tiondel därav lagts till kapitalet, medel ställas till förfogande av stiftelsens nämnd genom stipendier och anslag för att tillgodose vad som överensstämmer med stif- tarnas syfte, nämligen att gynna vetenskaplig forsk— ning och bereda tillfälle för museimän och andra ve- tenskapsmän att mötas för vetenskapliga överlägg- ningar. Denna verksamhet skall förläggas till loka— ler inom Kulturens område i Lund, huvudsakligen till Weibullska huset, vilket därvid skall benämnas Nor— denstedtska stiftelsen. Kollegiet föreskrev vidare att försäljningen av Toppeladugård skulle föregås av värdering av opartisk sakkunnig värderingsman, att köpeskillingen inte fick understiga vid sådan värdering åsatt saluvärde samt att blivande köpe— avtal skulle underställas länsstyrelsen för god— kännande.

över kammarkollegiets beslut anfördes besvär bl.a. av Genarps miljövårdsgrupp.

Genarps miljövårdsgrupp uttalade i sin besvärsskri— velse att gruppen inte motsatte sig permutation i vad avser Toppeladugårds slott och park, men däre— mot beträffande natur— och fritidsområdet. I påmin— nelser yrkade miljövårdsgruppen därjämte att, för det fall att permutation medgavs, det samtidigt fö— reskrevs att markområdena överfördes till annan "samhällelig institution" och att de förklarades som naturreservat.

Regeringen yttrade i beslut:

Regeringen lämnar de av Genarps miljövårdsgrupp anförda besvären och det i gruppens påminnelser framförda yrkan— det utan bifall.

Frågan om utvidgning av naturreservatet Risen får prövas enligt bestämmelserna i naturvårdslagen.

Utbildningsdepartementet 1977—05—26, dnr 4271/75, 55/76

4C:5 BESVÄRSRÄTT . INTRESSEFÖRENING

Genom testamente den 28 januari 1735 förordnade Brita Thomaedotter dels att viss henne tillhörig egendom skulle tillfalla Falu stads nya kyrka, som inte fick sälja eller skingra egendomen utan borde behålla den och alltid vinnlägga sig om att vidmakt— hålla den och låta bruka den till kyrkans nytta, dels att viss annan henne tillhörig egendom skulle tillfalla Falu stads trivialskola, som inte fick sälja eller avsöndra egendomen utan alltid borde behålla den och endast arrendera ut den och se till att egendomen brukades och hölls i gott stånd. Ar— rendet, om vilket kyrkorådet och åbon alltid skulle avtala, skulle årligen mottagas av rektor, som hade att redovisa det och i första hand använda det till inköp av böcker till skolbarnen eller till själva skolans vidmakthållande. — Angivna egendomar kom sedermera att bilda fastigheten Krus— och Ebbegår— den 1:1 i Aspeboda socken om 11084/100000 mantal, varav Falu Kristine församling ägde 8150/100000 mantal och gymnasieskolan i Falu kommun 2934/100000 mantal.

På ansökningar av församlingen och kommunen förkla— rade kammarkollegiet i beslut den 28 augusti 1973

de i testamentet meddelade bestämmelserna inte ut— göra hinder mot att församlingen och kommunen för— sålde sina andelar i nämnda fastighet till Falu kyrkliga samfällighet. Avsikten med försäljningen var att fastigheten sedermera skulle ingå i ett markbyte mellan samfälligheten och Stora Koppar- bergs Bergslags aktiebolag. Denna transaktion är numera genomförd.

I en den 3 februari 1977 till regeringen inkommen skrivelse anförde Intressentföreningen Fågelmyran som ombud för ett flertal fastighetsägare besvär över kammarkollegiets beslut och yrkade att det upphävdes. Till stöd för besvären åberopades bl.a., att på fastigheten "skall kunna placeras en stor del av Sveriges största soptipp för industriavfall".

Föreningen utgjorde en sammanslutning av boende och fastighetsägare i Aspeboda och Ornäs samt personer med intresse för trakten kring Fågelberget och Fågelmyran inom Borlänge och Falu kommuner. Före— ningen m.fl. hade anfört besvär över koncessions— nämndens beslut att lämna tillstånd till en anlägg- ning för deponering av industriavfall inom området Fågelmyran. Det för anläggningen avsedda området var beläget huvudsakligen inom fastigheten Krus- och Ebbegården 1:1.

Kammarkollegiet anförde i yttrande i ärendet bl.a.:

Huvudregeln i förvaltningslagen 11 5 beträffande besvärs— rätt är att talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot. I rättspraxis har utvecklats den principen att besvär får anföras, förutom av den som in— tar partsställning, av den som beslutet rör, dvs. har ett berättigat intresse i saken.

Föreningen som sådan kan knappast sägas vara direkt berörd eller ha ett berättigat intresse av ifrågavarande permu— tationsbeslut, varigenom Falu kommun och Falu Kristine församling fick tillstånd att sälja sina resp. andelar av Krus— och Ebbegården till den kyrkliga samfälligheten i Falun. Avsikten med försäljningen var — vilket också var klarlagt i permutationsärendet — att fastigheten se— dermera skulle ingå i ett markbyte mellan samfälligheten och Stora Kopparbergs Bergslags AB.

Emellertid kan inte uteslutas att de fastighetsägare och andra personer, som föreningen företräder, för egen del kan äga besvärsrätt. Det är nämligen tänkbart att de skulle kunna göra gällande att de är presumtiva eller verkliga destinatärer till den stiftelse som bildats

genom testamentsförordnandet och vars ändamål är att vara till kyrkans nytta resp. främja skolverksamhet. Vid dessa förhållanden bör enligt kollegiets mening besvären inte avvisas på den grund att föreningen saknar besvärsrätt.

Vad gäller frågan om besvären anförts i rätt tid får kol— legiet anföra följande. Huvudregeln är att besvärshand— ling skall ha kommit in till besvärsmyndigheten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet (förvaltningslagen 12 5, andra stycket) . Något krav på delgivning i viss form uppställs inte utan det räcker elligt praxis att klaganden skriftligen fått del av be— slutet genom beslutsmyndighetens försorg. I permutations— ärenden är det som regel endast part och del som avgett yttrande eller på annat sätt agerat i ärendet som erhål— ler skriftligt besked om beslutet. Annan som inte varit direkt involverad i ärendet på detta sätt men som ändå berörs av detta blir vanligtvis inte underrättad om be- slutet genom permutationsmyndigheten.

I fråga om beslut som avser föreskrift till allmän efter— rättelse och som ej delges räknas besvärstiden från den dag då beslutet tillkännagavs. Denna regel är emellertid inte tillämplig i permutationsärenden.

Föreningen har hävdat att besvärel kommit in i rätt tid. Föreningen synes därvid stödja sig på att den helt kort före besvärsinlagans avfattande fick kännedom om permu— tationsbeslutet.

Reglerna rörande besvärstid och praxis på området får till följd att somliga permutationsbeslut teoretiskt sett inte vinner laga kraft. En klagande kan göra gällande att till utgångspunkt för beräkning av besvärstid skall tas den dag han "fick del av beslutet", dvs. blev underkunnig om det. I praktiken kan detta emellertid få orimliga konse- kvenser och leda till rättsosäkerhet. En pröxming får där— för göras från fall till fall av de föreliggande omstän— digheterna.

I det aktuella ärendet har permutationsbeslutet tillställts två kommunala myndigheter — de beslutande organen i kommu— nan resp. församlingen. Dessa är underkastade offentlig— hetsprincipen som innebär insyn för kommunmedlemmarna i vad som händer på det kommunala resp. församlingskommunala området. Med hänsyn härtill anser kollegiet att förening— ens påstående att ej ha fått kännedom om beslutet förrän "nyligen" inte förtjänar avseelde. Dessutom anser kollegiet att en i detta sammanhang oskäligt lång tid förflutit från permutationsbeslutet till dess besvären anfördes. Enligt kollegiets mening bör därför besvären i första hand avvi— sas såsom inkomna för sent.

Regeringen yttrade i beslut:

Eftersom klagandena ej kan anses behöriga att föra talan mot kammarkollegiets ifrågavarande beslut, tar regeringen inte upp besvären till provning.

Kommundepartementet 1977-12—01, dnr Ky 4181/77 (U 424/7 )

4C:6 BESVÄRSRÄTT

Genom beslut den 2 februari 1979 biföll kammarkolle— giet en ansokan av styrelsen for soc1alforvaltningen

i Helsingborgs kommun om permutation av J.H. Wenner- bergs fond.

Härutöver anförde familjen Hafströms dödsboförvalt- ning, som den 7 februari 1979 fått del av beslutet, besvär genom Harald Hafström i en den 4 juli 1979 inkommen skrivelse.

Regeringen yttrade i beslut:

Enär besvären inte anförts inom rätt tid, upptar regeringen inte dessa till prövning.

Socialdepartementet 1979—08-02, dnr M 172a/79

Med anledning av ansökan av Harald Hafström om åter- ställände av försutten tid yttrade regeringsrätten i es ut:

Vad Hafström anfört utgör inte skäl för återställande av den försuttna besvärstiden. Regeringsrätten lämnar darfor ansoknlngen utan bifall.

Regeringsrätten 1980-03—26, 3778—1979

4C:7 BESVÄRSRÄTT. PASTOR. KYRKORÅD

Genom beslut den 19 februari 1979 medgav kammarkol— legiet permutation för ett flertal skolfonder inom nuvarande Linköpings kommun. Bland dessa var nedan nämnda fonder.

Melker Brodins Fond (nr 13). Genom testamente den 19 december 1938 förordnade Hilda och Melker Brodin att ett belopp om 5 000 kr. skulle utbetalas till Nykils kommun för att förvaltas som fond av skol- styrelsen. Årliga ränteinkomsten å fondkapitalet skulle i första hand bestrida kostnaden för testa- mentsgivarnas gravkullar så att de alltjämt skulle befinnas i vårdat skick. Det som sedan återstod av fondräntan kunde av Skolstyrelsen inom vad denna

hade befogenhet att pröva och bestämma över begag— nas för skolbarnens trevnad såsom tandvård, skol— resor m.m.

Petrenska fonden (nr 74). Genom testamente den 11 januari 1886 förordnade Augusta Johanna och S.N. Petrens att till Nykils församling skulle utges 2 000 kr., vilka medel skulle förvaltas av Nykils församlings kommunalnämnd, och varav räntan årligen, skulle efter pastors och församlingens gottfinnande utdelas, med en tredjedel till premier åt flitiga och välartade skolbarn, och återstoden till kläder åt barn, som under året ordentligt bevistat folk— skolan, samt kunde av sådant understöd vara i be— hov.

Hanna och Gustaf Rudebecks donation (nr 79) och Gustaf och Hanna Rudebecks donation (nr 80). Genom gåvobrev den 23 augusti 1917 förordnade Hanna och Gustaf Rudebeck att 6 500 kr. skulle tillfalla Ny— kils kommun. Av dessa medel skulle kyrko— och skol— rådet använda räntan å 1 000 kr. för gravunderhåll och räntan å 1 000 kr. till materiel för flickslöjd och skodon åt fattiga skolbarn inom kommunen. Åter- stoden skulle förvaltas av Nykils kommunalnämnd. Efter viss tillväxt skulle del av avkastningen an— vändas till skolhusbyggnad och resterande del till något slags sjukhem i kommunen.

Enligt kammarkollegiets beslut skulle det bl.a. bil— das dels en grundskolans samfond, innefattande — förutom andra — fonderna nr 13, 74 och 80, beståen— de av i huvudsak donationsfonder från förutvarande folkskolorna, dels en gymnasieskolans samfond, innefattande - förutom andra — fond nr 79, beståen— de av donationsfonder till förmån för elever vid förutvarande högre allmänna läroverket i Linköping.

Kyrkoherden Bo Adell anförde med instämmande av kyr— korådet i Nykils församling besvär över kammarkolle— giets beslut och yrkade att regeringen dels upphävde kollegiets beslut beträffande fond nr 13 samt förkla— rade fonden vara en av kommunen förvaltad gravfond, dels förklarade att avkastningen av fonderna nr 74, 79 och 80 borde gå till elever inom förutvarande Ny— kils elevområde efter hörande av pastor och försam— ling.

Kammarkollegiet anförde i yttrande bl.a.:

13 Melker Brodins fond skulle enligt testamentet tillkomma Nykils kommun och förvaltas av dess skolstyrelse. Andamå—

Reg

let var i första hand att med avkastningen bestrida kost- nader för gravvård. Återstoden av avkastningen kunde an— vändas för skolbarnens trevnad. Efter kommunsammanlägg— ningar förvaltas fonden numera av Skolstyrelsen i Lin— köpings kommun. Enligt kollegiets mening företräder var— ken Adell eller kyrkorådet i Nykils församling något så- dant intresse beträffande denna fond som skulle berättiga dem att anföra besvär över kollegiets beslut. Eftersom de sålunda saknar besvärsrätt bör besvären i denna del inte tas upp till prövning.———

I fråga om 74 Petraeuska fonden torde den dispositions— rätt över fonden som kan ha tillkommit Nykils församling på grund av testamentet ha övergått till den borgerliga kommunen i samband med kommunaliseringen av skolväsendet. Av handlingarna i ärendet framgår att fonden tidigare förvaltats av förutvarande Södra Valkebo kommun, som bil- dades vid 1952 års kommunindelningsreform. Efter senare kommunsammanläggningar förvaltas fonden numera av Linkö— pings kommun genom dess skolstyrelse. På grund härav har det enligt kollegiets mening inte funnits anledning att höra vare sig Nykils kyrkoråd eller "pastor" i ärendet. Om pastor — trots att fonden numera förvaltas av den bor— gerliga kommunen - ändå bort höras till följd av testa— mentsbestämmelsen, vill kollegiet hänvisa till överkla— gade beslutet. Enligt detta har kollegiet godtagit komr munens uppfattning att det inte skulle vara meningsfullt att höra de olika "pastorerna" som finns omnämnda, när detta inte skett under en lång följd av år. — För övrigt anser kollegiet att klaganden inte heller beträffande denna fond är berättigad att anföra besvär.———

Liksom beträffande Petraeuska fonden torde Nykils församr lings rätt till Gustaf och Hanna Rudebecks donerade medel ha upphört genom skolväsendets kommunalisering. I vart fall kan, liksom i fråga om Petraeuska fonden, konstate- ras att donationerna tidigare förvaltats av Södra Valkebo kommun och numera förvaltas av Linköpings kommun. Vidare faller donationernas ändamål numera inom den borgerliga kommunens kompetensområde. Enligt kollegiets mening sak— nar såväl Adell som kyrkorådet även här besvärsrätt.-——

eringen yttrade i beslut: Emedan klaganden inte kan anses ha rätt att anföra besvär över kammarkollegiets beslut rörande ifrågavarande fonder upptar regeringen inte besvären till prövning.

Utbildningsdepartementet 1979—12—20, dnr 862/79

4c : 8 BESVÄRS RÄTT

Enligt ett av fröken Alma Hafström den 13 februari 1933 upprättat testamente skulle tiotusen (10 000) kronor avsättas till en fond, som skulle benämnas S.H. Hafströms fond och tillfalla Hälsingborgs stad, samt förvaltas efter bl.a. följande grunder:

Så länge min brorsdotter fru Ellen Sjöberg, född Hafström, överlever mig skall hon av fonden åtnjuta räntan. Efter hennes död eller om hon dött före mig skall räntan till— komma min brorsdotter fröken Hanna Hafström under hennes livstid. Då fondens ränta icke tillkommer vare sig Ellen Sjöberg eller Hanna Hafström skall räntan utgå till min brorsdotter fru Ingeborg Barber, född Hafström, under hen— nes livstid.

Då ingen av dem, som sålunda blivit berättigad till fon- dens ränta längre är i livet, skall räntan årligen vid Julen i två lika delar utgå till tvenne aktningsvärda i Hälsingborg boende äldre fattiga kvinnor av bättre samr hällsställning s.k. pauvres honteuses efter drätselkamma— rens i Hälsingborg eller däremat svarande myndighets be— stämmande, dock att företräde skall lämnas till avkomling efter min fader, som är bosatt i Hälsingborg och kan anses tillhöra sagda klass av kvinnor.

Genom beslut den 7 maj 1976 medgav kammarkollegiet på därom av kommunstyrelsen i Helsingborg gjord framställning att vissa donationsfonder för välgö— rande ändamål, däribland S.H. Hafströms fond, fick läggas samman till en samfond benämnd Helsingborgs kommuns samfond för mindre bemedlade. I ärendet var upplyst att Helsingborgs kommun efter permutations- beslutet fullgjort betalningsskyldighet enligt fö- reskrifterna mot Hanna Hafström samt att fru Inge— borg Barber, född Hafström, avlidit år 1964.

Harald Hafström — som anmält sig företräda familjen Hafströms dödsboförvaltning, vari uppges ingå de oskiftade dödsboena efter Samuel Herman Ask, Inge— borg Hafström, Ernst Hafström, Sigrid Hafström, Fritz Hafström, Gerda Hafström, Anna Hafström och Thor Hafström — anförde besvär över kammarkolle— giets beslut och yrkade därvid att donationsfondens medel skulle överlämnas till dödsboförvaltningen.

Kammarkollegiet anförde i yttrande i ärendet bl.a. följande:

Klaganden har inte visat att han äger företräda vare sig S.H. Hafströms fond eller dess destinatärer. Inte heller i övrigt föreligger några omständigheter som berättigar klaganden att anföra besvär över permutationsbeslutet. Klagandens yrkande innebär att han vill göra gällande bättre rätt till fondens medel än vad samfonden har. Ett sådant yrkande kan inte prövas i administrativ ordning utan talan därom bör väckas vid allmän domstol.

Regeringen yttrade i beslut:

På av kammarkollegiet i yttrandet angivna skäl upptar re— geringen inte besvären till prövning.

Socialdepartementet 1980—12—04, dnr 842/77

4Dz1 ÅTERGÅNG AV DONATION M.M.

Sjukvårdsstyrelsen i Jämtlands läns landstingskommun förvaltade följande tre fonder, instiftade av Jämt— lands Gille. Enligt två gåvobrev 1930—11—26 överläm— nade gillet till direktionerna för Jämtlands läns lasarett i Östersund och för centralsanatoriet Sol— liden i Östersund obligationer till ett kapitalbe— lopp av 5 000 kr. vardera. Räntan var avsedd att få av överläkarna vid lasarettet och sanatoriet fritt disponeras till något sjukvårdsändamål, för vilket de eljest inte ägde anslag eller medel. Un— der i övrigt likartade förhållanden borde medlem av gillet eller dennes nära anförvant äga företräde. Fondernas kapitalbehållning 1975—12—31 var 12 216 kr. resp. 11 271 kr. Enligt gåvobrev 1937—10—17 överläm- nade gillet till direktionen för Jämtlands läns centrallasarett 10 000 kr., vars avkastning skulle användas för vård på lasarettet av medlem av gillet. Fondens kapitalbehållning 1975—12—31 var 36 565 kr.

I gemensam ansökan begärde Sjukvårdsstyrelsen och gillet att få lägga samman 1930 års fonder och "åter- föra" 1937 års fond till gillet. Gillet ville an— vända sistnämnda fond för reseersättningar, trak— tamenten och andra angelägna ersättningar i anslut— ning till sin verksamhet, som enligt gillets stad— gar skulle vara att bland medlemmarna verka för främjandet av vänskap, broderlighet och hjälpsamhet.

Kollegiet lämnade ansökningen utan bifall och an— förde:

En förutsättning för att ändra donationsföreskrifter om ändamål är att det nya ändamålet så nära som möjligt motr svarar det ursprungliga. Den föreslagna ändringen för den fond som instiftats år 1937 fyller inte detta krav.

Fonderna kan visserligen ännu användas efter sina bestäma melser eller kammarkollegiets beslut 1973—02—12 om ändrade bestämmelser rörande användningen av s k frisängsfonder. Det skulle emellertid vara en fördel om alla tre fonderna kunde läggas ihop till en samfond och få ett gemensamt vidgat ändamål. Under ärendets handläggning har därför inom kollegiet upprättats ett sådant förslag till beslut. Sökandena har dock inte kunnat enas i frågan om hur för— valtningen av samfonden skulle ordnas.

Gillets företrädare har under hand motsatt sig ett beslut med tillstånd endast att lägga samman de två fonder som bildats år 1930.

Det saknas därför förutsättningar att bifalla ansökningen i någon del.

Kk 1979—10—10, dnr 545/76

Gillet anförde besvär. Regeringen lämnade besvären utan bifall (Socialdepartementet 1980-02—07, M 2566/79).

4D:2 ÅTERGÅNG Av DONATION

Huvudmännen för Sparbanken i Härnösand beslöt den 25 april 1959 att inrätta "Sparbankens i Härnösand stiftelse för ungdomsvård". Stiftelsens ändamål an— gavs i huvudsak vara att stödja sådan ungdomsvår— dande verksamhet, som inte skulle tillgodoses av samhället.

År 1961 slogs Sparbanken i Härnösand samman med Sundsvalls sparbank under firmanamnet Länssparban— ken i Västernorrland, senare ändrat till Sparbanken Västernorrland.

Styrelsen för Sparbanken Västernorrland, tillika stiftelsens styrelse, anhöll hos kammarkollegiet att stiftelsens verksamhet skulle få upphöra och dess tillgångar tillföras sparbankens reservfond. Som skäl härför anförde styrelsen bl.a. att det allmänna i allt väsentligt övertagit ansvaret för den verksamhet banken avsett att stödja.

Yttranden i ärendet avgavs av länsstyrelsen i Väs— ternorrlands län samt bankinspektionen, som anförde bl.a. följande:

AV stadgarnas innehåll synes framgå att syftet med stif— telsen var att verka för bidrag inom områden som inte är föremål för bidragsverksamhet från det allmännas sida. Sparbanken åberopar som skäl för sin ansökan senare tids utveckling på det sociala området, där det allmänna i allt väsentligt övertagit ansvaret för den verksamhet banken avsett att genom stiftelsen stödja. Inspektionen kan för sin del på denna punkt ansluta sig till bankens uttalande. Det torde nämligen förhålla sig så att det allmänna i allt större utsträckning övertagit ansvaret för och bidragsverksamheten till vissa av de aktiviteter som i stadgarna anges som föremål för stiftelsens bidrags— verksamhet. Exempel härpå torde vara anordnande av ung—

domsgårdar och därmed sammanhängande verksamhet. Det samr hälleliga övertagandet på detta område har accentuerats under tiden efter 1959, då stiftelsen bildades. En viss begränsning i möjligheterna att nå upp till det ursprung- liga ändamålet med stiftelsen har härigenom inträtt. En— ligt stiftelsens stadgar skall stiftelsen också främja sparande. Det kan anmärkas att detta ändamål också gäl- ler för sparbankernas verksamhet i dess helhet och allt— så inte kräver avsättning av medel i särskild ordning.

Det är vidare mägligt att, som länsstyrelsen påpekat, ut- delning ur stiftelsen hade kunnat få en större omfatt- ning, om stiftelsens styrelse hade verkat mera aktivt för att fullfölja ändamålsbestämmelserna.'_—

Å andra sidan har, som nämnts, stiftelsen verkat sedan år 1959. Under verksamhetstiden har av det anvisade ka— pitalet, 147 000 kr, endast 1.750 kr utdelats. Även om, som nyss framhållits, detta förhållande till en del kan bero på bristande aktivitet från stiftelsens styrelses sida, kan den ringa bidragsgivningen inte frånkännas betydelse i förevarande sammanhang. Ett tänkbart alter— nativ är att stiftelsen efter vederbörlig ansökan om permutation ändrar stadgarna så att ändamålsbestämmel— serna kommer att i vissa hänseenden sammanfalla med engagemang från det allmännas sida utan att för den skull komma i konflikt med bestämmelsen i 17 5 andra stycket sparbankslagen. Av sparbankens ansökan till kamr markollegiet synes emellertid framgå att banken inte av— ser att söka sådan permutation. Återstående alternativ skulle därför vara att bankens ansökan bifalles eller_ att banken fortsätter stiftelsen under oförändrade vill— kor. I den uppkomna situationen vill bankinspektionen inte motsätta sig att ansökan bifalles. Vid detta ställ- ningstagande från inspektionens sida har särskilt beak— tats den i nyssnämnda lagrum fastslagna regeln att av- satta vinstmedel skall redovisas under bankens reserv— fond.

Genom beslut den 2 november 1976 lämnade kammarkol- legiet bankens ansökan utan bifall med motivering att sådana ändrade förhållanden inte inträtt att stiftelsens ändamål inte kunde tillgodoses samt att det inte heller i övrigt förelåg förhållanden som

utgjorde förutsättning för permutation.

Sparbanken Västernorrland anförde besvär över kam- markollegiets beslut.

Bankinspektionen och kammarkollegiet avgav yttrande i ärendet.

Bankinspektionen anförde bl.a.:

I sitt beslut har kammarkollegiet anfört att det sedan stiftelsens tillkomst inte inträtt sådana ändrade för— hållanden att stiftelsens ändamål inte kan tillgodoses och att inte heller i övrigt sådana förhållanden före— ligger som enligt 1 S permutationslagen utgör förutsätt— ning för permutation. Enligt inspektionens mening borde dock i det föreliggande fallet de i inspektionens yttran— &rwwmweaämkmmåwmwsmmaäf&pam— tation. Det bör också framhållas att det här är fråga om en bank som själv bestämt grunderna för stiftelsens verk— samhet och att samma bank — 18 år senare — funnit för— hållandena vara sådana att verksamheten inte längre bör fortsätta. Inspektionen anser att dessa omständigheter bör tillmätas särskild betydelse jämfört med om någon annan än banken begärt permutation av stiftelsens stadgar. Det allmännas intresse när det gäller frågan om verksamr heten bör fortsätta eller ej torde också få anses ha bli— vit i icke ringa mån beaktat genom att företrädare för det allmänna i egenskap av huvudman i banken deltagit i beslutet att upphöra med stiftelsens verksamhet. Skulle permutation vägras, kan också befaras en generellt sett negativ inställning från bankens sida att i fortsättningen mot sin vilja bevilja anslag ur fonden. Detta kan knappast vara en önskvärd utveckling.

Kollegiet anförde bl.a.:

Genom sparbankens huvudmäns beslut 1959—04—25 att inrätta stiftelsen, att till den överföra del av 1958 års vinst— medel och att därvid antaga stadgar för stiftelsen, vari— genom dess ändamål och förvaltning fastställdes, konsti— tuerades stiftelsen som ett självständigt rättssubjekt. Detta bekräftas, förutom genom protokollsutdrag från same manträdet med huvudmannen nämnda dag, även genom ordaly— delsen i S 1 i stadgarna. ———

Stadgarna innehåller inte någon klausul med förbehåll att stiftarna äger rätt att ändra stiftelsens ändamål eller att upplösa den. Någon därpå grundad rätt för stiftarna att återkräva stiftelseegendomen finns alltså inte.

Det i permutationsärendet framförda yrkandet att stiftel— sen skall upplösas och medlen skall överföras till bankens reservfond innebär de facto att bankens huvudman, dvs stiftarna, gör anspråk på att egendomen skall återföras till stiftarna, dvs banken. Ett sådant förfarande skulle dock, såsom framgår ovan, helt strida mot stiftelserätts— liga principer.

Banken har i besvärsinlagan bl a anfört att den föränd— ring som inträtt i synen på det allmännas insatser, var— vid fondens existens inte längre kan anses motiverad, är att jämföra med en testators rätt att ångra visst testamentariskt förordnande. Kollegiet vill framhålla att de rättsliga förordnanden som här avses inte är jämn förbara. Bildandet av en stiftelse genom testamentariskt förordnande fullbordas inte förrän testamentet blir verk— ställbart, dvs tidigast vid testators frånfälle. I det aktuella fallet är det fråga om en fullbordad förmögen— hetsöverföring till en därigenom bildad stiftelse. Någon "ångerrätt" för stiftarna föreligger alltså inte här.

I övrigt fann kollegiet inte att klaganden i besvä— ren eller bankinspektionen i sitt yttrande anfört någon omständighet som borde medföra ändring av det överklagade beslutet. Kollegiet vidhöll därför sitt tidigare ställningstagande och avstyrkte bifall (Socialdepartementet 1978—09—28, V 2905/76) till besvären.

Regeringen lämnade besvären utan bifall.

5.

aftonskola 174

aktiefond 277

altartavla 169 annonsering 314—315 användningsområde 202, 212, 213, 216, 220, 224 arbetstagare 171

arvsrätt 325 avkastningsmedel 188, 223, 250, 315, 316

avslag 173, 178, 181, 185, 186, 189, 190, 205, 209, 213, 217, 218, 220, 221, 224, 227, 228, 233, 234, 235, 236, 243, 245, 247, 251, 252, 253, 255, 256, 257, 259, 266, 298, 300, 305, 314, 316, 330, 335, 351, 352

&

barn 171, 176, 188 barnverksamhet utomlands 190

begravningsbil 183 beklädningsbidrag 171, 194, 202

besvärsrätt 337—349 bibliotekslokal 168 bibliotekssamling 168, 254, 255

bidragsbelopp 271—275 bostad 196

&

2

daghem 173

destinatärs ansökan 333, 334

destinatärskrets 178, 184, 185, 189, 198, 205, 227 diakonissa 199

donators arvinge 337, 339 donators samtycke 209, 212, 213, 217, 228

E

elev 198 elevförening 201 elevhem 201

E

fastighetsförsäljning 240, 261, 262, 264, 266, 268 forskning 198

fotograf 214

frisängsfond 210 fritidshem 173

frivilliga skytteväsendet 180

föreskrift om minnestavla 257

församlingsdiakonissa 199 församlingshem 167, 183, 235, 238, 244 församlingskyrkas fastig- hetsfond 327

församlingsmedlem 192, 194, 200, 202, 204, 205, 243, 251, 255

förvaltarbyte 293—305

9

grafiker 184 gravunderhåll 233, 242, 247

gravgrävare 204 gravskötselföreskrifter 226, 233 gravvårdsavtal 330

&

handelsbiträde 211 hantverkare 188 hemslöjd 245 hemvärnsman 177 husrivning 237

hyresbidrag 196

indelningsverket 180

intresseförening 342

£

jordbrukare 169, 172, 175

&

kapitalförbrukning 243—259 kapitaliseringsföreskrift

285—291 klockspel 167

kommunmedlems ansökan 333

kommunmedlems besvärs— rätt 337

konfirmand 194

konsthall 252 konvalescent 172, 178, 185

kriminalvård 215 kvinnlig—manlig 172, 175, 181, 197, 207

kyrkans prydande eller underhåll 167, 169, 181, 186, 201, 205, 235, 238, 245, 254, 257, 259 kyrklig samfällighet 220, 221

kyrkorgel 181, 195, 205 kyrktorn 195 kyrkogård 201, 245, 250 kyrkoråd 345

&

lantbrukare 169 likbil 204, 241 litografiker 184 luftvärn 177 lungsjuka 193 läsestuga 168 låneförbud 311—313 lönebidragsfond 222 lönedonation 265

M manlig—kvinnlig 172, 175,

181, 197, 207 markbyte 263, 267

markområde 268 middagsfond 275 miljövårdsgrupp 340 minnesplatta 187, 257

musiklärare 213

E

organisationsförändring 317—322

pauvres honteux 195 pastors besvärsrätt 345 patient 172, 176 permutationslagens tillämp— ningsområde 247, 323—332 permutationskostnad 316 placeringsföreskrifter 277—283, 297

polisman 170 premieobligationslån 329 prydande av kyrka 167

&

religiösa tidskrifter 175 revisionsberättelse 314 rätt att ansöka om permu— tation 333—335

&

sjukstuga 173 skattetrycket 186 skola 174 skolmuseum 247 sockenlokal 249 soldatpensioner 180 stadsbud 239

staty 187

styrelse 307—310

2

tomtmark 265

tidningar 175

tillsyn 226 trivselbefrämjande åtgärd 170

trärelief 167 tuberkulossjuk 193 typograf 248

E

underhåll av kyrka 167 upplåtelse av lokal 310 upplösning 233—242 ursprunglig brist 167, 168, 169, 173, 174, 187, 188, 195, 200, 201, 204, 205, 233

!

vandringspris 192

X, Y, Z

360 Sökordsregister till bilaga 2 & ålderdomshem 246 återgång av donation

351—355

Ä,Ö

ändamålsändring 167—208

Kronologisk förteckning

_._._._._. !”#$—NMT

16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33.

35. 36. 37. 38. 39.

41.

42.

45.

47.

49.

50.

51.

PWPNPWPPNT'

Sociala aspekter på regional planering. I. Värdepappersmarknaden. Fi. Domstolar och eko-brott. Ju. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. Fi. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. Näringstillständ. Ju. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. I. Kompletterande motståndsformer. Fö. . Rösträtt och medborgarskap. Ju.

Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. Samordnad narkotikapolitik. S. RF 10:5. Ju. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. Ju. Förvärv i god tro. Ju. Sveriges internationella transporter. K. Arbetsmarknadsstriden |. A. Arbetsmarknadsstriden ll. A. Datorer och arbetslivets förändring. A. Förenklad självdeklaration. Fi. Panträtt. Ju. Folkbibliotek i Sverige. U. En bättre information om kemiska produkter. Jo. Ny konsumentköplag. Ju. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelselag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. Ny Banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. Fi. LÅS MERA! U. Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. Handla med tjänster. Ud. Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommittens delbetänkande. Del i. Bo. Bostadskommittens delbetänkande. Del 2. Bo. Rullande festighetstaxering m m Del 1. Fi. Rullande festighetstaxering m m Del 2. Fi. Hälso— och sjukvård inför 90-telet. (HS 90) Huvudrepport. S. Hälsopolitiska mål och behovsbeserad planering. Under- Iagsstudie. S. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvud- bilaga 1—3 Huvudbilega 1: Fakta om ohälsens sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets- miljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den jämlika sjukvården? S. Att förebygga skador — ett hälsopolitiskt handlingspro- gram. Underlagsstudie. S. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. S. Hälsopolitik i samhällsplaneringen — Boendemiljö — Ar- betsmiljö — Arbetslöshet — Kost. Underlagsstudie. S. Invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. S. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Un- derlagsstudie. S. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Hu- vudbilaga: Hälsoupplysning. S. Länssjukvärden — möjligheter till förändring. Underlags- studie. S. *

Hälsa — vård — Samhällsekonomi —— Sysselsättning. Ex- pertrepport. S.

Personal för framtidens hälso- och sjukvård. Underlagsstu- die. S. Datateknik och industriell förnyelse. |.

52. Svensk sydafrikapolitik. Ud. 53. Föreningarnas radio. U. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. Tvångsmedel — Anonymitet — Integritet. Ju. | rätt riktning. A. Folkrätten i krig. Fö. Kommunerna i totalförsvaret. Fö. Invendrar- och minoritetspolitiken. A. Näringsförbud. Ju. Generell permutation av donationsbestämmelser. Fi.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och eko-brott. [3] 2. Näringstillständ. [8] 3. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] 1983 års rösträttskommitte. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 1015. (m] Förvärv i god tro. [16] Panträtt. [22] Ny konsumentköplag. [25] Nya alternativ till frihetsstraff. [32] Tvångsmedel — Anonymitet — Integritet. [54] Näringsförbud. [59]

Utrikesdepartementet Handla med tjänster. [33] Svensk sydafrikapolitik. [52]

Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10] Folkrätten i krig. [56]

Kommunerna i totalförsvaret. [57]

Socialdepartementet

Samordnad narkotikapolitik. [13] Hälso- och sjukvård inför 90—talet. (HS 90)

1. Hälso- och sjukvård inför 90—talet, (HS 90) Huvudrapport. [39] 2. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Underlags— studie. [40] 3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1—3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbets- miljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den jäm- lika sjukvården? [41] 4. Att förebygga skador — ett hälsopoli- tiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [42] 5. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom — ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [43] 6. Hälsopolitik i samhällsplaneringen — Boendemiljö — Arbetsmiljö — Arbetslöshet — Kost. Under- lagsstudie. [44] 7. Invandrarna i hälso- och sjukvården. Under- lagsstudie. [45] 8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Underlagsstudie. [46] 9. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. [47] 10. Länssjukvården -— möjligheter till förändring. Underlagsstudie. [48] 11. Hälsa — värd — Samhällsekonomi — Sysselsättning — Expertrapport. [49] 12. Personal för framtidens hälso- och sjuk- vård. Underlagsstudie. [50]

Kommunikationsdepertementet Sveriges internationella transporter. [17]

Finansdepertementet

Värdepappersmarknaden. [2] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvu drapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskildt studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 84 Bilagede13,[7] Förenklad självdeklaration. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörel selag. [26] 2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslagen [27] 3. Ny banklagstihning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. N] banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Fastighetstaxeringskommitten. 1. Rullande fastighetstaxering m m Del 1. [37] 2. Rullande fastighetstaxering rn m Del 2. [38] Generell permutation av donationsbestämmelser. [60]

Utbildningsdepartementet Folkbibliotek i Sverige. [23]

LÄS MERA! [30] Föreningarnas radio. [53]

Jordbruksdepartementet En bättre information om kemiska produkter. [24]

Arbetsmerknadsdepartementet Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden I. [18] 2. Arbets- marknadsstriden ||. [19]

Datorer och arbetslivets förändring. [20] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] I rätt riktning. [55] Invandrar- och minoritetspolitiken. [58]

Bostadsdepartementet

Bostadskommittén. 1. Bostadskommittens delbetänkande. Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. [35] 3. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. [36]

Industridepartementet

Sociala aspekter på regional planering. [1] Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] Datateknik och industriell förnyelse. [51]