SOU 1971:85
Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige
N 4-0 (;(
oå (— _ Cija,
(P( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
swe—& » _
., __» ?; :. 1... ._,__
iserlng
Lokal av Skogsindustri
197135;
dra Sverige
kande avgivet av utredningen om
lsö
Beitän
södra Sveriges skogsindustri
Statens offentliga utredningar 1.97 1 :85 Civildepartementet
Lokalisering av Skogsindustri i
södra Sverige
Betänkande avgivet av utredningen om
södra Sveriges Skogsindustri Stockholm 1971
Goreborgs Offsenryckeri AB, Sthlm 71.521 S
Till Statsrådet och chefen för civildepartementet
Genom beslut den 11 december 1970 bemyndigade Kungl Maj:t chefen för civildepartementet att tillkalla en sakkunnig för att utreda förutsättningarna för lokalisering av skogsindustrier inom vissa sydsvenska vattenområden. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades som sakkunnig generaldirek- tören Ingvar Widen.
Till sekreterare åt utredningsmannen förordnades den 11 januari 1971 avdelningsdirektören Nils Ahlgren.
Att som experter biträda utredningen förordnade departementschefen den 11 januari 1971 byråchefen i statens planverk Peter Heimbilrger, profes- sorn vid skogshögskolan Nils-Erik Nilsson Och byrådirektören i statens naturvårdsverk Thomas Rahmn. Genom beslut den 26 mars 1971 entledi- gades Rahmn på egen begäran från uppdraget att vara expert och som ny expert förordnades avdelningsdirektören i statens naturvårdsverk Arne Hansson.
Utredningen har antagit namnet "utredningen om södra Sveriges skogs— industri".
Arbetet inom utredningen har koncentrerats på följande grenar inom skogs- industrin: sågverksindustri, spånskiveindustri, massaindustri och pappers- industri. Utredningsområdet (södra Sverige) har omfattat Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt västgötadelen av Älvsborgs län.
Överläggningar har under arbetets gång ägt rum med berörda länsstyrel— ser och industriföretag. Utredningen har vid dessa överläggningar erhållit uppgifter om skogsindustrins nuvarande struktur Och lokalisering samt om dess utbyggnad splaner. Detta basmaterial har kompletterats genom egna studier och redovisats ibetänkandet. Utredningen har även sammanställt vis sa data om järnvägar, vägar och hamnar och uppgifter om vattendragen i södra Sverige.
Utredningens bedömningar av möjligheterna att tillgodose skogsindustrins råvarubehov baseras på beräkningar utförda av professor Nils -Erik Nilsson. Uppgifter om kommuner i södra Sverige med massaindustri har, som under- lag för analyser av skogsindustrins sysselsättningsmässiga betydelse, sam- manställts inom statens planverk av avdelningsdirektör Hartmuth Pauldrach. Statens naturvårdsverk har utarbetat och till utredningen överlämnat en redo görelse för vatten-, luft— och bullerproblem inom massa-, pappers- och boardindustrin. Fil lic Gustav Nylander har på utredningens uppdrag i en uppsats beskrivit effekter på sjöar och vattendrag av utsläpp av föroreningar från massa- och pappersindustri.
Utredningen får härmed efter slutfört uppdrag överlämna sitt betänkande "Lokalisering av skogsindustrii södra Sverige” (SOU 1971:85).
Solna den 1 december 1971
Ingvar Widen Arne Hansson Peter Heimbtlrger Nils-Erik Nilsson
/Nils Ahlgren
"| ,, ' . ' "'_'. |s' ' _| ._lfr|||| ||.|GL" '|||.'||
. | | _ | " | __.... . |. |- * '|.|| ' . ,, '|' lif-'i .'. |D... '|'__'-|'r"?- ' .-' u. ' "" '.' - .|' '|'-' "| .. . ' ..l Elli. .'H' —— |l|'_—_|, |_"": T| Jag" |e|||..4|.||—5.|__ ' | - _ || | L. rnn ||. '.—'|n-.|'|._' , .- | |iå' . jr . " ||?" | .'|||"l.l1".|'#"'.c; r. _ II 'I || ' ..1 __|._ .. _. |..|"||uq-a-|-..|._.| "||' | .' .' '- N," " " ' _'i| ull.: ' '. '. - .l' '. ..' .' .' ..' "" ' |.-. , . |.|—'|l'.. |!| -|" || ||| |. || [ "'.” |E, ||?" "55. ._ | ' . | | | _. , . |_ ||. | _.| — —| | ' " '.'. .'||.|= .'. .||'| . —' ||'|f"i"" ”||' ....- || . ||—.||- [- || ||. |__. . .
h'|-3"-vu|uu _ . n- ' .- _. -| :'ii”"f"'.d' .|.:.- 'i; '|'" ” ,' .'!'" .. . = ""'." ' mut'a-calls
"." _.Å :.._'.':_t - '.' . "(|_|' 1 - "'
_.' .|__f_. """". '.' sul-'N' ' f ' | _ L'."'__ |_ |-
_'l|.|'.._| .-._ —— du” . |||—»."
|__ |
'|5iiåk ia. " "' ' .'||' _*|._|'|'|". - ""
I'Ll .iLJr-Iml, _ " _ - » |..._l_..,,|i-|-n':.ä|5||u ' .' IH'J 'I'I'IlEE'
ååaåndg iL'l-n "l '
. _ ' ..."| _| - - | I”"|-| ||||.,'.|r|.||r - ___-Äc- _-".-;_||_ |||?” ||.;||_'__- - '— "' _.. ?PT.._.|||_-,||..||.5 |. ____._||.,___ ""—"'""le _ .. I Fl _, '. .. . |. ||||l||||li| |,”
" " - __"'|'1'.' .'. . |..|. | . .... .. A.,. _|..|,| jär H _ | | . LTH.» _ # |||] .. ,| ")—.|. | —'|.'|'L"”1|l""|.h|'.. i'lriu'å'i ”| -L-E'l-"|:'F'-' '. "ii. nu. || '_ |, | _ . . |__ |__-'.! räl" , _ Enl—.] .' . . | _. '_|| ._| 'i__ll. '.... ||| "'|'|;'E'.' :||:, |.|'.l:||"*._%||r || _ % ":|'|II'IV | _| | ' ' , _ _r|| _|| ”|E?” ,| h_m' | :'n'|||-| —|'f-_:'_|_ :unl”; j_" Fh '
_||.-- £å|é|| ng '
-|| ||| '|_|'||—
|-|| |'._.| " ||: _ t'.— " . ' ' "' l' '_'l:||_|| ' ||||' :" 'ur'é'l'd'r' .'.' " . .' ' " _ .'.'_..|'j*..t :| |” | ' " 4. "| ...»9 | ';'r'u ..'. ".fl_,'l"|'äm': ||. .. .M, _ | . '.'-""'i 'H-It | II_ -'|b Ill" [T_l | |||_|| &_ ||_ _ _ . _ "||| | .._| "'t | | | , .. ,... 3 || *' '.. . . . . _,, 4 ..*F"" - .'.-.f 54) ' 'i': "I'lli-ql'inb'w'nlk . .|- .|."'.'"-- '. "' . w.|. ll.| - ' |. '$..- _.'._ -"' |, ,,'|'||"',|."l'é|."'|'|'.,|,|= ';'i'l'1l'lLllnl-u.!"..|
ul - 'r- |||
INNEHÅLL
Kapitel 1 Inledning
1. 1 Utredningsuppdrag 1.2 Utredningsarbetets uppläggning
1. 3 Utredningsområdets avgränsning
1. 4 Betänkande-ts disposition 1.5 Definitioner, beteckningar, förkortningar
Kapitel 2 Skogsindustrini södra Sverige
2. 1 Sågverksindustrin
2. 1.1 Sågverksindustrin i södra Sverige år 1970
2 . 1.2 Utvecklingstendenser
2. 1. 3 Industrin under 1970-talet Skivindustrin Massaindustrin
2. 3.1 Massaindustrin i södra Sverige år 1970 2 . 3. 2 Utbyggnadsplaner
2. 4 Pappersindustrin 2. 4. 1 Pappersindustrin i södra Sverige år 1970 2 . 4. 2 Utbyggnadsplaner
Kapitel 3 Skogsproduktion - råvarubehov
3. 1 Skogsproduktion 3. 1. 1 Översikt över nuvarande skogstillstånd och tillväxt 3 . 1 . 2 Förhållandena inom utredningsområdet 3. 1. 3 Avverkningsberäkning
. 1. 4 Långsiktig uttagsnivå kogsindustrins råvarubehov
2. 1 Virkesförbrukning år 1970
2 . 2 Sågverksindustrin 2 . 3 Spånskiveindustrin 2 . 4 Massaindustrin 3.2. 5 Skogsindustrins råvarubehov 1970—1980
3. 3 Skogsindustrins expansionsmöjligheter med hänsyn till skogs- produktionen 3 S 3 3 3 3
apitel 4 Skogsindustrin och sysselsättningen Sågverksindustrin Skivindustrin Massaindustrin Pappersindustrin Sysselsättningen under 1970-talet Regionala sys selsättningseffekter Lokala sys selsättningseffekter K 4 4 4. 4. 4 4 4 4 Slutsatser om skogsindustrins betydelse för sysselsättningen
0340thth
Kapitel 5 Skogsindustrin och miljövärden 5.1 Allmänt om skogsindustrins miljöeffekter
5.2 Förorening av vatten
5. 2. 1 Skogsindustriellt avloppsvatten 5.2.2 Effekter på. sjöar och vattendrag av skogsindustriella avloppsvatten
5. 2. 3 Syrehushållningen i sjöar och vattendrag
5. 2. 4 Syrehushållningen i sydsvenska vattendrag 5.2. 5 Andra skogsindustriella vattenföroreningsproblem
Luftförorening
Bedömning av större utbyggnadsprojekt
U1U'1 rho.)
itel 6 Sammanfattning och slutsatser Skogsindustrin i södra Sverige Skogsproduktion - råvarubehov Skogsindustrin och sysselsättningen Skogsindustrin och miljövärden
K 6. 6. 6 6 6 Slutsatser
mdäwN—tg
Bilaga 1 Skogsindustrin i södra Sverige 1. 1 Sågverksindustrin
1.1.1 Produktion år 1970 1. 1. 2 Struktur och lokalisering 1.1. 3 Förbrukning av sågtimmer i södra Sverige år 1970 1. 1. 4 Utveckling under 1960—talet 1.1. 5 Utveckling under 1970—talet 1. 2 Skivindustrin 1. 3 Massaindustrin 1. 3. 1 Produktion år 1970 1. 3.2 Struktur och lokalisering 1. 3. 3 Råvaruförbrukning år 1970 1. 3. 4 Uppgifter om enskilda anläggningar 1. 3. 5 Pågående utbyggnad av massaindustrin 1. 3. 6 Företagens utbyggnad splaner 1.4 Pappersindustrin 1. 4. 1 Produktion år 1970 1. 4. 2 Struktur och lokalisering 1.4. 3 Företagens utbyggnad splaner 1. 5 Skogsi ndustrins råvarubehov 1. 5. 1 Sågverksindustrin 1. 5. 2 Spånskiveindustrin 1. 5. 3 Massaindustrin 1. 5. 4 Skogsindustrins totala råvarubehov 1. 6 Sysselsättningen inom skogsindustrin i södra Sverige 1. 6. 1 Sågverksindustrin 1. 6. 2 Skivindustrin 1. 6. 3 Massaindustrin 1.6. 4 Pappersindustrin 1. 6. 5 Geografisk fördelning 1. 6. 6 Sysselsättning inom skogsindustrin under 1970-talet Bilaga 2 Skogsproduktion i södra Sverige 2.1 Introduktion 2.2 Några begrepp 2.3 Översikt av nuvarande skogstillstånd och tillväxt 2.4 Avverkningsberäkning år 1969
105 105 106 106 107
108 112 117 119 120
125 125 126 128 128 130
Bilaga 3
3. 1
industri yltebruks kommunblock 1. 1 Hyltebruk 1.2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1. Näringslivets struktur 1. 4 Tätorter på pendlingsavstånd 1 Kommunala planer, preliminärt länsprogram
3 5 Vaggerydsanläggningarna 2 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling
. 3 Näringslivets struktur
4. Tätorter på pendlingsavstånd 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram
o Jönköpingsanläggningarna . 2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur . 4 Tätorter på pendlingsavstånd 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram namo kommun 1 Ohs bruk Z Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur 4 Tätorter på pendlingsavstånd 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram o kommun 1 Brusafors sulfitfabrik 1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur . 4 Tätorter på pendlingsavstånd 5 e 1 2 3 4 5 s m: »:
gumman» _. . . ..
Kommunala planer, preliminärt länSprogram bo kommun Lessebo bruk Folkmängds- och arbetskraftsutveckling Näringslivets struktur Tätorter på pendlingsavstånd Kommunala planer, preliminärt länsprogram g ryds kommun 1 Fridafors bruk 2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur . 4 Tätorter på pendlingsavstånd 5 h
mswssw
('D
|...
500000
Kommunala planer, preliminärt länsprogram ults kommun
ywww H. . .
1 Delary bruk 2 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur . 4 Tätorter på pendlingsavstånd 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram karyds kommun 1 Strömsnäsbruk och Timsforsanläggningarna 2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 3 Näringslivets struktur 4
wwwwzwwwww xo occ—oämoooooooog 4141—1441
01
och Timsforsanläggningarna Kommunala planer, preliminärt länsprogram
(»
Uppgifter om kommuner i södra Sverige med massa-
Tätorter på pendlingsavstånd från Strömsnäsbruk
.10
.11
.12
.13
.14
.15
.16
.17
.18
Växjö kommun 3.10.1 Böksholms bruk
3. 10.2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling
3. 10. 3 Näringslivets struktur
3. 10.4 Tätorter på pendlingsavstånd
3. 10. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Mönsterås kommunblock 3.11.1 Mönsterås bruk
3. 11. 2 Folkmängds— och arbetskraftsutve ckling
3. 11. 3 Näringslivets struktur
3. 11.4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 11. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Oskarshamns kommun
3.12.1 Emsfors bruk
3.12.2 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling
3. 12. 3 Näringslivets struktur
3. 12.4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 12. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Västerviks kommun
3.13.1 Eds cellulosafabrik 3 . 13. 2 Folkmängds - och arbetskraftsutveckling
3. 13. 3 Näringslivets struktur 3.13.4 Tätorter på pendlingsavstånd
3. 13.5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Ronneby kommun
. 14.1 Djupafors kartongfabrik
3. 14.2 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling
3. 14. 3 Näringslivets struktur
3. 14.4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 14. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Karlshamns kommun 3.15.1 Mörrums bruk
3. 15.2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling
3. 15. 3 Näringslivets struktur
3. 15. 4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 15. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Broby kommunblock 3.16.1 Broby Industrier AB
3. 16.2 Folkmängds— och arbetskraftsutve ckling
3. 16. 3 Näringslivets struktur 3.16. 4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 16. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Bromölla kommunblock 3.17.1 Nymölla bruk
3. 17.2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling
3. 17. 3 Näringslivets struktur
3. 17.4 Tätorter på pendlingsavstånd
3. 17. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram Varbergs kommun 3.18.1 Värö bruk
3. 18. 2 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling
3. 18. 3 Näringslivets struktur
3. 18.4 Tätorter på. pendlingsavstånd
3. 18. 5 Kommunala planer, preliminärt länsprogram
(»
Bilaga 4 Uppgifter om vägar, järnvägar och hamnar i södra Sverige 4. 1 Vägar
4. 2 Järnvägar 4 3 Hamnar
ilaga 5 Uppgifter om vattendrag i södra Sverige 1 Vattendrag i södra Sverige 2 Vättern 5.2.1 Data om sjön Regleringar och kraftverk Användning som vattentäkt och recipient Övriga uppgifter
ONNN
H
(+. wo =»wa
Data om vattendraget Regleringar och kraftverk Användning som vattentäkt och recipient
mmmmmwmm
g www
9,0. . . »wws—swmp—
Data om vattendraget Regleringar och kraftverk Användning som vattentäkt och recipient Övriga uppgifter byån Data om vattendraget Regleringar och kraftverk Användning som vattentäkt och recipient Övriga uppgifter msån
pammmm 5 (D
gåwN—s
6. 1 Data om vattendraget 6. 2 Regleringar och kraftverk 6. 3 Användning som vattentäkt och recipient 6. 4 Övriga uppgifter 5. 7 kräbeån 5. 7.1 Data om vattendraget 5. 7. 2 Regleringar och kraftverk 5. 7. 3 Användning som vattentäkt och recipient 5. 7. 4 Övriga uppgifter 5. 8 Helgeån 5. 8. 1 Data om vattendraget 5. 8.2 Regleringar och kraftverk 5. 8. 3 Användning som vattentäkt och recipient 5. 8. 4 Övriga uppgifter 5. 9 Lagan 5. 9. 1 Data om vattendraget 5. 9. 2 Regleringar och kraftverk 5. 9. 3 Användning som vattentäkt och recipient 5. 9. 4 Övriga uppgifter 5. 10 Nissan _ 5.10.1 Data om vattendraget 5. 10.2 Regleringar och kraftverk
5. 10. 3 Användning som vattentäkt och recipient 5.10.4 Övriga uppgifter
5. 11.1 Data om vattendraget 5.11.2 Regleringar och kraftverk
5. 11. 3 Användning som vattentäkt och recipient 5. 11 . 4 Övriga uppgifter
5.12 Viskan
5. 12. 1 Data om vattendraget
5. 12.2 Regleringar och kraftverk
5. 12 . 3 Användning som vattentäkt och recipient 5. 12 . 4 Övriga uppgifter
Bilaga 6 Vatten-, luft- och bullerproblem inom mas sa-, pappers—
0000 b&b—JN»—
0000. CDQOU'I
. 9
00
och boardindustrin Vattenföroreningar Luftföroreningar Bullerproblem Massatillverkning . 4. 1 Barkhante ring 4. 2 Tillverkning av mekanisk massa 4. 3 Tillverkning av kemisk massa . 4. 4 Tillverkning av halvkemisk massa 4. 5 Blekning av massa . 4. 6 Utsläpp av susPende rat material Tillverkning av papper och kartong Boardtillve rkning Oljeeldning Sammanfattning av föroreningsutsläppen vid Skogsindustriell verksamhet Framtidsperspektiv beträffande den tekniska utvecklingen
000000
. 10 Sammanfattning
Bilaga 7 Effekter på sjöar och vattendrag av utsläpp från massa-
444—14 Unhww—
och pappersindustri
Sjötyper Syrehalt och temperatur i sjöar Den naturliga biologiska produktionen i vatten och syre situatione1 Syrefritt bottenvatten Cellulosaindustrins avloppsvatten
. 5. 1 Sedimenterbar substans Lättoxiderbara ämnen Svåroxiderbara ämnen Närsalter Toxiska ämnen Lukt— och smakämnen Bakterier Ämnen som ackumuleras i det biologiska kretsloppet Termisk förorening Luftföroreningar som kan överföras till vatten- förorening
4444444444 mmmwmmmmm v-noooxloxmdsww
O
7. 6 Utsläpp i sjö, rinnande vatten eller havsvik
7. 7 Rening av cellulosaavlopp3vatten före utsläpp
TABELLER
Huvudtext
1. Råvaruåtgångstal 2 Massafabriker Öch pappersbruk i södra Sverige år 1970 3 Virkesförråd på. skogsmark 1953-1962 Och 1964-1968 inom
industriområdena IV — VI
383 385
4 Årlig tillväxt 1964-1968 enligt Skogshögskolan 1971 5 Nettotillväxt 1958-1962, bruttotillväxt 1964-1968 och produktionsförmåga inom olika industriområden i Sverige 6 Råvaruåtgångstal 7 Produktion vid skogsindustri i södra Sverige 1970-1980 enligtföretagens utbyggnadsplaner 8 Råvarubehov inom skogsindustrin i södra Sverige 1970-1980
Bihga1
1. 1 Produktion inom sågverksindustrin i södra Sverige år 1970
1. 2 Produktion inom sågverksindustrin i södra Sverige fördelad på storleksklasser
1. 3 Förbrukning av sågtimmer i södra Sverige år 1970 1.4 Utveckling inom sågverksindustrin i södra Sverige 1965-1970
1. 5 Produktion inom sågverksindustrin i södra Sverige år 1975 och 1980, utvecklingsalternativ + 2, $'%/år och + 5, 0%/år
1.6. Spånskiveindustrii södra Sverige 1970-1975
1.7 k&assaindustrier i södra Sverige år 1970
1. 8 Produktion vid massaindustrier i södra Sverige år 1970
1. 9 Produktion av pappersmassa i södra Sverige år 1970 fördelad på nnassaslag
1. 10 Massaproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska områden
1. 11 Massaproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på företag
. 12 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1973 1.13 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1973 fördelad på geografiska områden 1.14 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1973 fördelad på företag 1.15 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1980
1. 16 Kapacitet vid massaindustri i södra Sverige 1970-1980 fördelad på storleksklasser 1.17 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1980 fördelad på geografiska ornråden
1. 18 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1980 fördelad på företag 1.19 Pappersbruk i södra Sverige år 1970
1. 20 Produktion vid pappersbruk i södra Sverige år 1970 1.21 Pappersprodukäon isödra Sverige år 1970förde1ad på geografiska områden 1.22 Pappersproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på företag 1.23 Kapacitetxvid pappersindustrin i södra Sverige år 1980
1. 24 Kapacitet vid pappersindustrin i södra Sverige år 1980 fördelad på geografiska onnråden 1.25 Underlagför beräkning av skogsindustrins råvarubehov, råvaruåtgångstal 1.26 Produkan och råvarubehOV'vhisågverksindustrhii södra Sverige 1970-1980 1.27 Produktion av sågverksflis och sågspån vid sågverksin- dustrini.södra Sverige 1970-1980 1.28 Råvarubehov vid spånskiveindustrin i södra Sverige 1970-1975 3 1.29 Råvarubehov (m f ub) vid södra Sveriges massaindustri
1970-1980
62 63 70 127 134 135
138 138
141
143 144
145 147 150 166 167
168 171
173 173 174 175 176 179
180 182
183 185 187 187 188
190
1.30. Råvarubehov (me ub) för skogsindustrin i södra Sverige, alt + 5, 0%/år fö sågverksindustrin
1.31. Råvarubehov (m f ub) för skogsindustrin i södra Sverige, alt + 2, 5%/år för sågverksindustrin
1.32. Råvarubehov (m3f ub) vid skogsindustrin i södra Sverige fördelat länsvis, alt + 5, 0%/år för sågverksindustrin
1. 33 Antal sysselsatta inom sågverksindustrin i södra Sverige 1960—1969
1. 34 Sysselsättning inom massa- och pappersindustrin i södra Sverige 1960-1969
1.35. Sysselsättning inom södra Sveriges Skogsindustri 1960-1969, fördelad på län
1.36. Sysselsättning inom södra Sveriges Skogsindustri 1960-1980
Bilaga 2 2.1 Virkesförråd på skogsmark (inkl torrskog) 1953—1962 och 1964-1968. Fördelning på industriområden och ägargrupper resp diameterklasser
2. 2 Årlig total tillväxt för olika trädslag, tillväxt per hektar och år samt årlig volymtillväxtprocent (diskont, 5 år), länsvis fördelning.
2. 3 Nettotillväxt per år för perioden 1958-1962 (avverkad volym + förrådsökning), beräknad bruttotillväxt (enligt tabell 2. 2) och ”produktionsförmåga" (enligt AVB 69 sid 13—14) inom olika industriområden
2.4. Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser 1953-1962 och 1964-1968 inom industriområde IV-VI
2. 5 Skogsmarksareal, virkesförråd och produktionsförmåga inom län och småområdesgrupper i södra Sverige (industriområde VI samt västgötadelen av Älvsborgs län) 2.6 Skogsmarksareal, virkesförråd, produktionsförmåga, tillväxt och avverkning i södra Sve rige, länsvis fördelning
2.7. Skogsmarksareal, beräknad avverkning enligt alternativ C och produktionsförmåga inom län och småområdesgrupper i södra Sverige (industriområde VI samt västgötadelen av Alvsborgs län)
2.8. Bruttoavverkning enligt alternativ C fördelad på län och ägargrupper
2.9. Jämförelse mellan nuvarande avverkning (enligt trend), avverkningsberäkning och tillväxtberäkning
Bilaga 3'
3. 1. 1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i
3.1.
3.1.
2
3
. 4
Hyltebruks kommunblock Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Hyltebruks kommunblock år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunblockets tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Hyltebruk år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Vaggeryds kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Vaggeryds kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tät- orter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Vaggerydsanläggningarna år 1965
197 198
202 203
225 226 227 228 231 232 232
.9.4(S) .9.4(T) . 10.1
Folkmängds- Och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Jönköpings kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Jönköpings kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tät- orter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Munksjö AB:s Jönköpingsanläggningar år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Värnamo kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Värnamo kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tät- orter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Ohs bruk år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Eksjö kommun Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Eksjö kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunen5 tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Brusafors sulfitfabrik år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Lessebo kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Lessebo kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Lessebo bruk år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Tingsryds kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Tingsryds kommun år 1965 i olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tät- orter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Fridafors bruk år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Almhults kommun Fönvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Älmhults kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Delary bruk år 1965
Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Markaryds kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Markaryds kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Strömsnäsbruk år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Timsforsanläggningarna år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1930 i Växjö kommun
236 237 237 239
242 243 243 244 247 248 248 249 252 253 253 254 257 258 259 260 263 264 264
266 268 269 270 271 272 275
.10. .10. .10. .11. .11. .11. .11. .12. .12. .12. .12. .13. .13. .13. .13. .14. .14. .14. .14. .15. .15. .15. .15. .16. .16. .16. .16.
. 17.
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Växjö kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Böksholms bruk år 1965 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Mönsterås kommunblock Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Mönsterås kommunblock år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunblockets tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Mönsterås bruk år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Oskarshamns kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Oskarshamns kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Emsfors bruk år 1965 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Västerviks kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Västerviks kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Eds cellulosafabrik år 1965 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960—1980 i Ronneby kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Ronneby kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Djupafors kartongfabrik år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Karlshamns kommun Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Karlshamns kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Mörrums bruk år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Broby kommunblock Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Broby kommun- block år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunblockets tätorter år 1965
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Broby år 1965
Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Bromölla kommunblock
276 277 278 281 282 283 284 286
288 289 292 293 294 295 298 299 300 301 304 305 306 307
311 312 313 316
3.17.4 3.18.1
3.18.2
Bilaga 5
U'! ._—
HH—OWNOWQWN mmmwwmmmmm HO
ilaga 6
SFD? ..
O* N
6.4
6.6
Bilaga 7 7.1
FIGURER
Huvudt e xt 1 2
3
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Bromölla kommunblock år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunblockets tätorter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Nymölla bruk år 1965 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Varbergs kommun Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Varbergs kommun år 1965 inom olika näringsgrenar Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tät- orter år 1965 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Värö bruk år 1965
Uppgifter om avrinningsområden, vattenföring och Sjöyta för vattendrag i södra Sverige Vattenföring i Vättern - Motala ström Vattenföring i Emån Vattenföring i Ronnebyån Vattenföring i Mörrumsån Vattenföring i Skräbeån Vattenföring i Helgeån Vattenföring i Lagan Vattenföring i Nissan Vattenföring i Ätran Vattenföring i Viskan
Exempel på föroreningsutsläpp från några moderna sulfat- massafabriker Exempel på utlösning av organisk substans vid framställning av sulfitmassa Exempel på utlösning av organisk substans vid mas sa- blekning Sammanställning av specifika föroreningsutsläpp vid olika tillverkningsprocesser i kg/ton massa med utnyttjande av modern teknik Beräknade årsutsläpp från teoretiskt konstruerade produk- tionsenheter Beräknade årsutsläpp efter långtgående extern rening från två planerade massafabriker med integrerad papperstill- verkning
Syremättnadsvärden enligt G A Truesdale, A L Downing och G F Lowden
Utredningsområdet (södra Sverige)
Sågverken i södra Sverige år 1970 fördelade på stor- leksklasser Sågverksindustrin i södra Sverige år 1970
317 318 319 322 323 324 325
376 378 380
383
384
385
391
21
26 27
12 13 14
15
16
17 18 19 21 22 23
24 25
26 27
28 29
30
32
33
Sågverken i södra Sverige år 1970 fördelade länsvis på storleksklas ser Sågverksindustrin i södra Sverige 1965—1980, utveck— lingsalternativ + 2, 5 procent per år respektive + 5, 0 procent per år Spånskiveindustrin i södra Sverige 1970-1975 enligt före- tagens utbyggnadsplaner Massa- och pappersindustrin i södra Sverige år 1970 Massaproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på massaslag Produktion vid massaindustrierna i södra Sverige år 1970 Massaindustrin i södra Sverige år 1970 Massaproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska områden Massa- och pappersproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på företag Kapacitet vid massaindustrierna i södra Sverige 1970-1980 enligt företagens utbyggnadsplaner Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige 1970-1980 fördelad på massaslag (enligt företagens utbyggnadsplaner) Kapacitet vid mas sa— och pappersindustrin i södra Sverige 1970—1980 fördelad på företag (enligt företagens utbyggnads- planer) Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige 1970—1980 fördelad på geografiska områden (enligt företagens utbygg- nadsplaner) Massaindustrin i södra Sverige år 1973 enligt företagens utbyggnadsplaner Massaindustrin i södra Sverige år 1980 enligt företagens utbyggnadsplaner Produktion vid pappersbruken i södra Sverige år 1970 Pappersindustrin i södra Sverige år 1970 Pappersproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska områden Kapacitet vid pappersbruken i södra Sverige 1970—1980 enligt företagens utbyggnad splaner Pappersindustrin i södra Sverige år 1980 enligt företagens utbyggnadsplaner Skogsmarksareal och virke sförråd inom utredningsområdet Tillväxt, produktionsförmåga och avverkning inom utred- ningsområdet Beräknad produktionsförmåga och avverkning enligt alternati C (AVB 69) inom utredningsområdet Bruttoavverkning enligt alternativ C (AVB 69) inom utred- ningsområdet fördelad på ägargrupper och huggningsformer Virkesflöde inom skogsindustrin Råvarubehov vid massaindustrin i södra Sverige 1970—1980 fördelat på mas saslag Råvarubehov vid skogsindustrin i södra Sverige 1970—1980 Råvarubehov vid skogsindustrin i södra Sverige 1970-1980 fördelat länsvis Virkesbehov och avverkning enligt alternativ C (AVB 69) i södra Sverige redovisat länsvis Antal sysselsatta inom sågverksindustrin i södra Sverige 1960-1969 fördelade länsvis
41 44
65 67
68 71
78 81 84
34 35 36 37 38 39 40 41 42
43 44
Bilaga 2
2.
Bilaga 3 3.
wwww
L» 405
B 1 1.2 1 1 1 1
axonet»
ilaga 1
1
0
01th
om
Antal sysselsatta inom massaindustrin i södra Sverige 1960-1969 fördelade länsvis Antal sysselsatta inom pappersindustrin i södra Sverige 1960—1969 fördelade länsvis Antal sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige 1960-1969 fördelade länsvis Andelen sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige år 1969 redovisning länsvis Massa- och pappersindustrin i södra Sverige år 1970 Lessebo kommun med pendlingsomlandet till Lessebo bruk Markaryds kommun med pendlingsomlanden till Strömsnäs— bruk och Timsfors Bromölla kommunblock med pendlingsomlandet till Nymölla bruk Beräknade årsutsläpp av BS -substans, lignin, svaveldioxid (inkl oljeförbrukning) och stoft från ett antal teoretiskt konstruerade produktionsenheter för massatillverkning Syremättnadsvärden i vatten vid olika temperatur Schematisk bild som illustrerar lågvattenföringarna i de större sydsvenska vattendragen Vattenföring vid mynningen av större vattendrag i södra Sverige med gränsvärden för koncentrationerna 5 mg BS7 per liter och 2 mg BS7 per liter inlagda
Sågverksindustrin i södra Sverige år 1970 Massaindustrin i södra Sverige år 1970 Massaindustrin i södra Sverige år 1980 Pappersindustrin i södra Sverige år 1970 Pappersindustrin i södra Sverige år 1980 Råvarubehov vid skogsindustrin i södra Sverige 1970-1980 fördelat länsvis
Indelning av södra Sverige, industriområde VI och väst- götadelen av Älvsborgs län P (V), i småområdesgrupper
Kommuner och kommunblock i södra Sverige med massa- och pappersindustri Hyltebruks kommunblock med pendlingsomlandet till Hyltebruk - Vaggeryds kommun med pendlingsomlandet till Vaggeryd Jönköpings kommun med pendlingsomlandet till Jönköping Värnamo kommun med pendlingsomlandet till Ohs bruk Eksjö kommun med pendlingsomlandet till Brusafors sulfit- fabrik Lessebo kommun med pendlingsomlandet till Lessebo bruk Tingsryds kommun med pendlingsomlandet till Fridafors bruk Älmhults kommun med pendlingsomlandet till Delary bruk Markaryds kommun med pendlingsomlanden till Strömsnäs— bruk och Timsfors
86 89 91 94 99 101 102 109 110
114
116
136 170 178 184
194
204
3.11 3.12
3.13 3.14
3.15
3.16
Bilaga 4 4.1
N
sera— då!»
01
Bilaga 5
U'! N|—
mmmmmmmmmmm
Växjö kommun med pendlingsomlandet till Böksholms bruk Mönsterås kommunblock med pendlingsomlandet till Mönster- ås bruk Oskarshamns kommun med pendlingsomlandet till Mönsterås bruk Västerviks kommun med pendlingsomlandet till Eds bruk Ronneby kommun med pendlingsomlandet till Djupafors kartongfabrik Karlshamns kommun med pendlingsomlandet till Mörrums bruk Broby kommunblock med pendlingsomlandet till Broby massa- och pappersbruk Bromölla kommunblock med pendlingsomlandet till Nymölla bruk Varbergs kommun med pendlingsomlandet till Värö bruk
Bärigheten för riksvägar och genomgående länsvägar i januari 1970 Vägar upplåtna för 10 tons axeltryck och 16 tons boggi— tryck år 1971 Järnvägslinjer i södra Sverige år 1970 Hamnar i södra Sverige, exkl hamnar i Göta älvdalen och på Öland Föreslagna regionhamnar i södra Sverige enligt Hamn— utredningen (SOU 1969:22)
Vattendragen i södra Sverige och deras avrinningsområden Schematisk illustration av lågvattenföringen i vattendrag i södra Sverige Vättern och dess tillrinningsområde Storån och dess avrinningsområde Emån och dess avrinningsområde Ronnebyån och dess avrinningsområde Mörrumsån OCh dess avrinningsområde Skräbeån och dess avrinningsområde Helgeån och dess avrinningsområde Lagan och dess avrinningsområde Nissan och dess avrinningsområde Ätran och dess avrinningsområde Viskan och dess avrinningsområde
Blockschema för tillverkning av kemisk massa
Skiktning och cirkulation i dimiktiska sjöar Vattnets produktion Det biologiska kretsloppet i vattnet Förändringar i bottensedimenten vid sänkning av syrehalten Nedbrytning av socker genom oxidation respektive jäsning
274 280
285 291
297 303 309
315 321
331 332
339 340 343
347 349 351 354 358 363 365 367
390 393 394 395 396
KAPITEL 1
INLEDNING
Utredningsuppdrag
Utredningens uppdrag har varit att utreda förutsättningarna för lokalise— ring av skogsindustrier inom vissa sydsvenska vattenområden. Bakgrunden till utrednings arbetet är främst den ökade konkurrensen om vattentillgång- arna i södra Sverige som uppstått i samband med att ett flertal stora skogs- industriprojekt aktualiserats i ansökningar till koncessionsnämnden för miljöskydd. Statens naturvårdsverk hemställde med hänvisning till dessa ans ökningar i skrivelse till Kungl Maj:t om "en övergripande och vägle- dande planering, som ej endast tar hänsyn till miljövårdsfrågorna utan även till alla de övriga faktorer som är av betydelse för ett utnyttjande av recipientutrymmet i Lagan och andra sydsvenska vattenområden på ett ur samhällsekonomisk synpunkt optimalt sätt".
Utrednings arbetets uppläggning Utredningen har med hänsyn till den begränsade tid som stått till förfo- gande avstått från att söka bygga upp samhällsekonomiska modeller, som eventuellt skulle kunna möjliggöra kvantitativ ekonomisk optimering av lokaliseringsproblemen. Arbetet har i stället inriktats på att få fram ett allsidigt underlag för kommande beslut som berör utvecklingen inom skogsindustrin i södra Sverige. I detta underlag ingår dels analyser av de fysiska förutsättningarna för utbyggnad av skogsindustrin, dels bedöm- ningar av den skogsindustriella verksamhetens effekter på sysselsättning- en och på miljön inom olika regioner.
Skogsindustri är kapitalkrävande och produktionsenheterna är i regel stora. Detta gäller i särskilt hög grad massa— och pappersindustrin. som dessutom genom utsläpp av föroreningar starkt påverkar omgivan- de natur och miljö. Industrins nuvarande struktur och lokalisering är därför av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen. Utredning- en har med hänsyn härtill relativt detaljerat kartlagt skogsindustrin i södra Sverige och sammanställt företagens offentliggjorda utbyggnads- planer. Härvid har utredningen haft kontakt med samtliga berörda skogs—
industriföretag. Det nyss nämnda materialet har utgjort utgångspunkt för 1 utredningens analyser av förutsättningarna för utbyggnad av skogsindustrin inom berört område.
Av de traditionella produktionsfaktorerna arbete. kapital och råvaror har utredningen koncentrerat sitt arbete på tillgången på vedråvara. Utredning- en har dessutom översiktligt kartlagt eventuella fysiska restriktioner för skogsindustrin i form av tillgång på fabrikationsvatten, transportsystem m m. Behovet av arbetskraft inom skogsindustrin, vars tillverkning ford— rar relativt liten arbetsinsats, torde kunna tillgodoses utan större problem. Industrins kapitalförsörjning behandlas inte av utredningen och denna fråga ingår inte heller i uppdraget. De marknadsmässiga förutsättningarna för en Skogsindustriell expansion i södra Sverige belyses med utgångspunkt i de enskilda företagens utbyggnadsplaner och branschorganens framtidsbe- dömningar. Några egentliga prognoser för marknadsutvecklingen har där- emot inte upprättats av utredningen. I dessa frågor hänvisas till de arbe— ten som bedrivs inom långtidsutredningen, skogspolitiska utredningen. skogsindustriernas samarbetsutskott, branschorganen m fl.
Skogsindustriell verksamhet vid stora produktionsenheter påverkar sam- hället och miljön i en mängd olika avseenden. Utredningen har i första hand inriktat sitt arbete på att kartlägga sysselsättningseffekterna samt inverkan av utsläpp av föroreningar och andra miljöstörningar. Det har däremot inte varit möjligt beräkna de samlade externa effek— terna på regioner och kommuner av en utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige enligt alternativa förslag.
Utredningsområdets avgränsnipg
Utredningsarbetet har koncentrerats på de grenar av skogsindustrin där vedråvaran är en primär produktionsfaktor och utgör en väsentlig del av slutproduktens värde. Den tekniska integrationen av pappersmassa- och pappersproduktionen har dock gjort det nödvändigt att även behandla pap— persindustrin. I begreppet Skogsindustri innefattar utredningen i sitt be— tänkande följande industrigrenar: sågverksindustri, skivindustri, massa- industri Och pappe rs industri.
Geografiskt har utredningsarbetet begränsats att omfatta Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads. Malmöhus och Hallands län samt västgötadelen av Älvsborgs län. Utredningsområdet har härige— nom fått en relativt naturlig avgränsning med hänsyn bl a till de större skogsindustriernas fångstområden för vedråvara. I arbetet har givetvis tagits hänsyn till de virkestransporter som sker framförallt över områ—
dets nordgräns .
Figur 1 Utrednings området (södra Sverige)
—»_ l--.—_ l.. . ; ..— _. . .' o r "/ .__ xmo 1 .; 1_ mo ": ', ', . ä _-4 . .. V ” I ' I 3 * ' ' A'HDNBEFG * ALDIMARSH ,! _ . o , 1 : v 0 ' o r 0 ', m..—m. 0 ; ', *.! .x 0 - ' NO s , _ 1—1'691 lh » . _ (*- W_'_' ,] *. 1 s/ 1, 0 (nu ww], _ _a," _ 0 wc _ _ . » 3- ( O ”';—w.lwcx ' ,'5—4 ; Yunus _x , a 4, melamin , 1 != gg . KISAO * ”| ' * " | mao (_lx ___ & 1 - ,: J "— ' v- , ». . . , 4 , ( I h&m & , 91 . ' . sous ., I | x . ,] O : 'x 7 m; EAC-u "”*" ( |) !) sw mnm,__1 __ 0 c
. *-» fW ' r * vosno * wsno : VETLANDA | ( __'l l ,- l” 39 "gavs-' ' ,. :" ' : r *- ( vm».— i '. ”le rag ?__Qll_l___. ' _”L .- _ ' i / XL 4 ) uocssv — '; * o i »
; X xx & *. umuowoe NJ_—N x MONSHIÅS __ X . |
-—/
71 - m a ( ' ALKEWBEHGI = NE” X 1
1 "|” !
""A ' f ,_5 "', lVESYA (' rl . |; UNG" . "”,
mwsuo | _ 11
s . x
wa I . ' ., , 4 '. . " x' " :* 1.36.
I. , _ (mum. _ Awwu, "'N-' . ....- o fx .. _ , . . II . SVAG 1 /k _ * _ Hos", , f »- fun/a , . o r (_ ' uunm __ ; ., : _Aucewoue/ o_ d ' _ Ongman ' . now .” Mssuuow . _: *... , ms : [AX : .. r 0 Å _- PML 'N quo ':,19 . » '] ua namn 1va , RIU, 'Å ,, ' x '. v 4 r' in hur svuov ( MOD! LVS ONA—, on,-_| . Q' 8, _ Gru"! för utredningsområde l—x *, 1 ,. __» -I. [ WR A.? Nou-v _ ——— Utredningens orena mellan östra u 55-1. .. ." ;__>_ " och västra Sveda! '&'—J 1- |] _? LUND ," , x___ " om n 0 50 km mma *. ' lk ;(wium, ' sm mm H-n-J—A—J /-' — [:KUIU'; vm. ro,- FUN-'! () nu .' : ”V'! 1 I YIELLEBOIG x' .
l.
Gränsdragningen följer aktuella länsgränser med undantag för västgöta- delen av Älvsborgs län, där Göta älv fått utgöra västlig gräns för utred- ningsområdet. Massa— och pappersindustrierna i Göta—älvdalen har inte
direkt behandlats i utredningen, men dessa industriers uttag av virke inom utredningsområdet har beaktats. Vid beskrivning av förhållanden inom utredningsområdet har gällande indelning i kommunblock använts och likaså har den officiella numreringen följts i tillämpliga delar. Som komplement till länsindelningen har lagts in en gräns mellan "östra inlandet" och "västra inlandet" se figur 1. Denna indelning innebär att den östra delen omfattar avrinningsområdena för de större vattendrag, som mynnar i Östersjön och den västra delen på. mot— svarande sätt avrinningsområdena för vattendrag som avrinner till Kattegatt. Gränsdragningen har anpassats till aktuella kommunblocks-
gränser.
Betänkandets disEosition
Betänkandet är uppdelat i en huvuddel och en bilagedel. Den förstnämnda innehåller sammanfattanderedogörelser för skogsindustrin, analyser av lokaliseringsförutsättningar samt utredningens slutsatser. I den andra delen ingår sju bilagor, innehållande material av grundläggande betydelse
för ut re dnings arbetet .
Kapitel 2 omfattar en redovisning dels av dagsläget inom den sydsvenska skogsindustrin. dels av industrins utbyggnadsplaner. Denna redovisning utgör utgångspunkten för utredningens analys i följande kapitel av förut- sättningarna för utbyggnad av skogsindustrin. Kapitel 3 innehåller redo- görelser för skogsproduktionen inom utredningsområdet och för skogsin— dustrins beräknade råvarubehov år 1980 vid utbyggnad enligt företagens offentliggjorda planer. I ett avslutande avsnitt diskuteras Skogsindustrins expansionsmöjligheter med hänsyn till skogsproduktionen. Kapitel 4 be— handlar sysselsättningen inom skogsindustrin och dess regionala och 10- kala arbetsmarknadsmässiga betydelse. Kapitel 5 behandlar miljöproble- men i samband med Skogsindustriell produktion i stor skala, främst när det gäller förorening av vatten och luft. En granskning av massa- och pappersindustrins större utbyggnadsprojekt från miljövårdssynpunkt av- slutar detta kapitel. Kapitel 6 innehåller sammanfattningar och utredning—
ens slutsatser.
Bilagorna omfattar relativt detaljerade redovisningar av uppgifterna om skogsindustrin och dess förutsättningar för lokalisering i södra Sverige. Dessa redovisningar är främst avsedda att utgöra ett komplement till den mer koncentrerade framställningen i huvuddelen. Avsikten är ock- så att detta grundmaterial skall kunna utgöra underlag för studier av del- problem som inte närmare behandlats inom ramen för utredningsarbetet.
Insamling, bearbetning och sammanställning av material om skogsindustrin i södra Sverige (bilaga 1), om järnvägar, vägar och hamnar (bilaga 4) och om vattendragen (bilaga 5) har utförts inom utredningen. Bilaga 2, som belyser skogstillgångarnas storlek och analyserar möjligheterna att till- godose skogsindustrins Virkesbehov, har utarbetats av professor Nils- Erik Nilsson vid Skogshögskolan. Bilaga 3 är en sammanställning av data om kommuner med massaindustrier utarbetad inom statens planverk. Den är i första hand avsedd att utgöra underlag för bedömning av skogsindustrins sysselsättningseffekter. Analysen av vatten- , luft- och bullerproblem inom skogsindustrin, som redovisas i bilaga 6, har utförts av statens natur- vårdsverk. Den avslutande beskrivningen i bilaga 7 av effekter på sjöar och vattendrag av skogsindustrins avloppsvatten har skrivits av fil lic Gustav Nylander, Umeå. Redigering av bilagematerialet har skett inom
utredningen.
Definitioner, beteckningar, förkortningar Utredningen har när det gäller ordval och definitioner i tillämpliga delar följt Tekniska Nomenklaturcentralens rekommendationer i Ordlista för massa-, pappers- och fiberskiveindustri, Skogsordlista, Vattenordlista m fl publikationer. Språkbruket inom de ämnesområden som utredningen behandlar är dock i många fall vacklande. Använda förkortningar, beteck— ningar m m ansluter till gängse praxis och utfärdade anvisningar.
Två begrepp som använts av utredningen i viss betydelse och därför sär- skilt bör kommenteras är ”Skogsindustri" och "södra Sverige". Med Skogsindustri avser utredningen i detta betänkande sågverksindustri, skivindustri baserad på trä (använd kortform skivindustri), massaindustri och pappersindustri. Det bör observeras att termen ofta används i en vidare betydelse. Långtidsutredningen har t ex i denna industrigren även innefattat snickerifabriker, möbelfabriker och andra träförädlingsindustri-
er.
Utredningen har som tidigare framhållits geografiskt avgränsat utredningsområdet att omfatta Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt västgötadelen av Älvsborgs län. Detta område har i betänkandet kallats södra Sverige utom i de fall missförstånd kan uppstå då termen utredningsområdet använts.
Bland i betänkandet ofta förekommande måttenheter kan nämnas
rn3f ub kubikmeter fast mått under bark
m3sk skogskubikmeter (hel trädstams volym med bark) m3t kubikmeter travat mått m3s kubikmeter stjälpt mått (används vid mätning av flis,
sågspån o d)
Bip rodukte r och omräkningstal
tillverkning avl m3 sågade trävaror ger 1,3 m3s sågverksflis
" lm " " " 0,6 m3s sågspån " l rn3 " " " 0,6 m3s bark 1 standard = 4,67 m3f 1 m3f ub : l. 2 m3sk barrträd 1 m3f ub : 1,3 m3sk lövträd l m3s sågverksflis : 0,37 m3f ub l m3s sågspån : 0,34 m3f ub Tabell 1 Råvaruåtgångstal Råvaruåtgång, m3f ub Tillverkning Måttenhet barr löv sågade trävaror m3 1. 85 1,65 spånskivor rn3 1, 3 1. 3 mekanisk massa ton 2, 5 - halvkemisk massa ton - 2. 4 sulfitmassa, oblekt ton 4, 4 3, 6 ” . blekt ton 5, 1 sulfatmassa, oblekt ton 4, 6 3 , 7 " , blekt ton 5,1 4, 0
SKOGSINDUSTRIN I SÖDRA SVERIGE
Den sammanställning av uppgifter om skogsindustrin” som presenteras i detta kapitel och som redovisas mer detaljerat i bilaga 1 bygger främst på grundmaterial som insamlats av utredningen vid överläggningar med enskilda företag, branschorgan och statliga myndigheter. För massa— industrin med ett relativt begränsat antal produktionsenheter har det varit möjligt att studera de enskilda industrierna och deras utbyggnads- planer. Detta gäller i huvudsak även för pappersindustrin, dock i första hand de pappersbruk som är direkt integrerade med massatillverkning. Sågverksnäringen med ett stort antal sågverk av mycket varierande stor— lek utspridda över hela utredningsområdet har däremot inte kunnat kart— läggas och behandlas på samma detaljerade sätt. Denna industrigren har studerats länsvis och den framtida utvecklingen har baserats på generella
bedömningar för branschen i dess helhet.
l sammanställningen redovisas dels läget inom olika industrigrenar år 1970, dels en tänkbar utveckling under 1970-talet baserad på företagens och branschorganens egna bedömningar. De uppgifter för år 1980 om kapacitet, produktion, råvarubehov m m som presenteras, bygger således inte på något prognosarbete i egentlig mening utan är resultatet av en be-
arbetning av industrins utbyggnadsplaner och framtidsbedömningar.
En omfattande utbyggnad av framförallt massaindustrin pågår och ett antal stora enheter kommer att tas i drift under år 1972. Utredningen har därför valt att komplettera utvecklingsbilden för 1970-talet med en beskrivning av det sannolika läget inom skogsindustrin i södra Sverige vid årsskiftet 1972/73.
Sågverksindustrin Sågverksindustrin består av ett stort antal produktionsenheter av varie-
rande storlek, från småsågar, som endast är i drift ett par månader per år, till stora exportsågverk med en årlig produktion av 200 000 -300 000 m3 Produktionen av sågade och hyvlade trävaror i Sverige uppgick år 1970
Utredningen innefattar i begreppet skogsindustri, sågverksindustri, skivindustri baserad på vedråvaran (kortformen skivindustri används i fortsättningen), massaindustri och pappersindustri, jfr kapitel 1, avsnitt 1 .
till ca 12 milj m3, varav en tredjedel producerades inorn södra Sverige. År 1965 fanns i landet enligt den senaste sågverksinventeringen 4 500 såg- ( verki drift. 1 800 av dessa utgjordes av s k husbehovssågar, som dock svarade för endast 1 procent av den totala produktionen. Antalet sågverk har genom pågående strukturrationalisering sannolikt minskat med omkring 1 500 enheter under den senaste femårsperioden.
åsar? Elfåäléliåtfåäi.59515?_5_*£€11159_å£_1f27_9
Sågverksindustrin i södra Sverige omfattade år 1970 600 sågverk med en årlig produktion av minst 300 m3. De minsta enheterna dominerade i antal, men de svarade endast för en mindre del av produktionen, se figur 2. Antalet stora sågverk är fortfarande litet och år 1970 produ- cerade endast 23 sågverk mer än 30 000 m3 per år (6 500 standards). Dessa verk utgjorde endast 4 procent av totalantalet men svarade för
24 procent av årsproduktionen i södra Sverige.
Figur 2 Sågverken i södra Sverige år 1970 fördelade på storleksklasser
Årlig produktion por mint |
>45000 mono-45000 15000-30000
Mod-l- 5 000 _ 15 000 __- proMt'mn soo - 5 000 6 600 ämm I | | | | I I | I | | 400 300 200 100 memorium; 1,4 mm Produktion nu j .3
Sågverksindustrin med sitt stora antal produktionsenheter är väl fördelad över södra Sverige, se figur 3. Trots en kraftig strukturrationalisering under senare år har den geografiska spridningen i huvudsak bibehållits. även om mönstret av sågverk blivit glesare. Medeltransportavståndet
för timret understiger fortfarande 30 km för flertalet anläggningar.
Figur 3 Sågverksindustrini södra Sverige år 1970
fsg »
%&
.
X 1 ; ,.
J _xo ( . ( cwosro (1'A-_'ll m menar. ' ”_ - ,1-_| ' ' __ ,] . .'.a- . . ?— X )X I * '_A- 0 l .
&&
whowcz
Ams '
)
4 _a!
(%
m,, ©r-_7.xI—__
» Marino»; 0
l :
ww
! ; vaniieouc
I)!"
x
—: l , l' , m.m. '.o ; x . . .11 ms- 0” :
!)* _ _
(vann-..
9 . i».
v'" ; I x
&
. &
vzsu
* _r
. , _ Awuuu' __,"
LAHOLM _; _rk 'x x/E/ _ Pil/Kit ' " | 0 _,” : 'x Å uunsi ( _ .- 4 , ; |
! msvvmsuo '
!
vit/AD» (',. .
O ! ;
( , 5 o !
%.
A N & .
”' && JC, _,
2/ : & fr.-f
Prod milj ms Antul 0.4 60 40 20 50 km 0 O
Sågverksindustrin i södra Sverige har sin tyngdpunkt i det sydöstra in— landet. De tre största sågverkslänen är Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, vilka år 1970 svarade för 67 procent av den totala produk— tionen. Skillnaderna i industristruktur mellan de olika länen är påtag— liga, se figur 4.
Figur 4 Sågverken i södra Sverige år 1970 fördelade länsvis på storleksklasser
Prowktion såga? Storlokakluu Antal olgvort trävuor nilj .
5 -/5.- 100 00[ så 40] Jo & 021 0,12 oå: 01,4 wow—45000 15000_3oooo
Hcdolpromktion 5 000 _ 15 000 F __ 3 5 500 . hum 500 _ 5 000 >45 000
30000-45000 15000_50000
n
5 000 _ 15 000 *d-lprgdumon 500 _ 5 000 s 400 . mm > 45 000
SOM-45000 15000_50000
Dål- 5 000 _ 15 ooo Wien soo _ 5 ooo 10 ooo .%nm
BWO-3000)
hoom-outta. 5 000 ' 15 000 5 100 ämm-1. 300 _ 5 000 30 000 _ 45 000 ' 15 000 ' 30 000 hdnlprodukuon _— 5 000 ' 15 000 U 7 600 .3/on1-t 300 _ 5 000 15 000 _ 30 000 nodolproduktion 5 000 _ 15 ooo '” 1'400 .3/onm 300 _ 5 000 30 000 _ 45 000 15 000 _ 50 000 Hidolprochktion 5 000 _ 15 000 __ P( 4 400 ämm—t 500 _ 5 000 100 80 60 40 20 0,1 0,2 0,3 0,4 l l l 1 l 1 | | Antal sågurk Produktion tågade
trävaror ||in _3
Medelproduktionen under år 1970 var väsentligt högre i Kronobergs län med 8 400 m3 per sågverk och i Kalmar län med 10 000 in3 per sågverk än i övriga län. Sågverken i Hallands län och inom västgötadelen av Älvs- borgs län låg däremot avsevärt under medeltalet för södra Sverige. Det största antalet små sågverk fanns i Jönköpings och Älvsborgs län. I dessa län fanns hälften av de 380 sågarna. som hade en årlig produktion mindre än 5 000 rn3 (1 100 standards).
Flertalet av de sågverk som producerade mer än 300 m3 per år var i drift huvuddelen av året. Kapacitetenl) vid de mindre sågarna utnyttjades år 1970 till 80 procent och vid de större till 90 procent. Flerskift före—
kom endast vid ett fåtal större sågverk.
Sågverksindustrin i södra Sverige sysselsatte år 1970 8 200 personer vid sågverk och hyvlerier med minst fem anställda. Arbetskraftsbehovet inom industrin uppgick samma år till i medeltal 4 mantimmar för till— verkning av 1 m3 sågade trävaror. Variationen var dock stor från 5 — 6 mantimmar per rn3 vid äldre mindre sågverk till 2 mantimmar
3 . per m v1d moderna stora anläggningar.
Produktionen av sågade trävaror baseras till 97 procent på barrtimmer. Råvaruförbrukningen år 1970 kan vid ett genomsnittligt råvarubehov av 1, 85 m3f ub per m3 färdig produkt uppskattas till 7,4 milj m3f ub.
Vid sågningen erhålls som biprodukter sågverksflis och sågspån. Huvud- delen av flisproduktionen, som vid ett fullständigt tillvaratagande kan uppskattas till 1. 9 milj m3f för år 1970. används som råvara för massa- tillverkning. Sågspånstillgången, som beräknas uppgå till 0, 8 milj m3f. har däremot hittills endast utnyttjats i begränsad omfattning, bl a för
tillverkning av spånskivor.
PfYåElfliPBEEåPéåEåéå
Sågverksindustrin i Sverige har som tidigare framhållits under 1960—talet gått igenom en strukturell omvandling, vilket bl a medfört att antalet sågverk minskat med hälften till totalt omkring 3 000 år 1970. Nedlägg-
ningen har främst drabbat sågverk med liten årsproduktion, men fort-
1) Beräknad drifttid vid enskift 1 900 timmar per år.
farande dominerar de små enheterna i antal. Samtidigt har produktionen i !
landet stigit under 1960-talet med 3—4 procent per år, vilket inneburit en betydande ökning av produktionen per enhet. Kapacitetsökningen har främst möjliggjorts genom utbyggnad av befintliga sågverk och endast ett fåtal
nyetable ring är har 5 kett.
I södra Sverige minskade antalet sågverk med en årlig produktion över— stigande 300 m3 från 1 100 år 1965 till 600 år 1970. Produktionen ökade samtidigt med 28 procent från 3, 1 milj in3 till 4, 0 milj m3, varigenom medelproduktionen per sågverk mer än fördubblades från 2 900 m3 per år till 6 600 m3 per år. Nedläggningen av sågverk har varit mest omfattande i Kronobergs och Kalmar län, där antalet minskade med 54 procent eller med totalt 225 enheter.
Sågverksindustrin i södra Sverige räknar med en fortsatt produktions- ökning under den första delen av 1970-talet av samma storleksordning som under den gångna femårsperioden, dvs med 5—6 procent per år.
I den enkät om företagens utbyggnadsplaner som gjordes av Sågverkens Riksförbund i oktober -november 1970 redovisas f ö en ännu snabbare expansionstakt. En årlig produktionsökning av storleksordningen 5 procent överensstämmer väl med Västsvenska Skogsindustriutredningens (SOU 1969:21) bedömning av sågverkens tekniska utvecklingsmöjligheter. Denna utredning anger en "sågverkspotential", uppskattad med utgångs— punkt i bedömningar av de enskilda företagens utvecklingsmöjligheter under gynnsamma betingelser beträffande avsättning. finansiering, till— gång på arbetskraft och virkesråvara. För industriområdena IV, V Och VII) anges denna "potential" till 9, 7 milj m3 år 1980. En utbyggnad av sågverksindustrins kapacitet upp till denna nivå skulle innebära en årlig expansion av 5 procent beräknad på 1965 års produktion.
Sågverksindustrin är genom sin produktion och uppbyggnad i viss mån flexibel och kan inom relativt vida ramar anpassas till ändrade konjunk- turförutsättningar. En ökning av produktionen vid de befintliga sågverken
1) Industriområde IV omfattar: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara- borgs, Örebro och Värmlands län; V: Sörmlands, Östergötlands och Gotlands län; VI: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län,
kan ske med förhållandevis måttliga kapitalinsatser. En mer allmän övergång till tvåskiftsdrift, som f n endast tillämpas vid ca 5 procent av sågverken i södra Sverige. skulle t ex medföra en betydande produktions- ökning. Specialisering och utbyggnad av olika samarbetsformer mellan
sågverken torde dessutom kunna ge avsevärda rationaliseringsvinster.
Sågverksnäringens framtida utveckling är i första hand en fråga om marknadsutveckling och avsättningsmöjligheter och i andra hand en fråga om tillgång på kapital Och arbetskraft. Råvaruförsörjningen har hittills
i regel inte varit någon dimensionerande utbyggnadsfaktor. En
skärpt konkurrens om virkestillgångar kan dock i framtiden medföra att tillgången på sågtimmer blir avgörande för sågverksindustrins fortsatta
expansion, se kapitel 3.
När det gäller marknadsutvecklingen för sågade trävaror är bedömning- arna mycket skiftande. Ett kännetecknande drag för tidigare prognoser har varit en underskattning av efte rfrågeutvecklingen och det torde fortfarande föreligga en tendens i denna riktning. Den senaste prognosen för Väst— europa räknar således med en konsumtionsökning för sågade trävaror av storleksordningen 2 procent per år under 1970-talet. 1970 års långtids- utredning ansåg likaså en produktionsökning inom den svenska sågverks- industrin med 2 procent per år vara realistisk för perioden 1970—1975. Den västsvenska skogsindustriutredningen utgick däremot i sina bedöm— ningar från en något högre ökning med 2, 5 procent per år för tidsperioden 1965-1980, medan den faktiska ökningen under åren 1965-1970 varit dubbelt
o sa stor.
Industrin under 1970-talet
Utredningen har med hänsyn till osäkerheten i den framtida utvecklingen valt att b elysa konsekvenserna av två utvecklingsalternativ, ett högre med en årlig ökning av 5 procent och ett lägre med en ökning av 2, 5 pro- cent per år. Expansionen inom södra Sveriges sågverksindustri under 1960-talet och industrins gynnsamma geografiska exportläge talar dock för att det högre alternativet ges prioritet, åtminstone för den första hälften av 1970—talet. Det högre alternativet skulle år 1980 innebära en total produktion i södra Sverige av 6 milj rn3 sågade trävaror och det lägre av 5 milj m3.
Sågverksindustrins branschorgan räknar med en fortsatt strukturratio- nalisering inom industrin under 1970—talet. Den teknik som utvecklas är väl lämpad för medelstora sågverk med en produktion av 20 000 — 40 000 m3 per år. Västsvenska skogsindustriutredningen framhöll för sin del att produktionstekniska skäl inte talar för att sågverk behöver dimensioneras för mer än 10 000 standards (45 000 m3) per år, eftersom några nämn- värda stordriftsfördelar ur produktionssynpunkt inte kan förväntas över denna gräns. Sågverkstekniken och industrins nuvarande struktur och lokalisering tyder på att de medelstora sågverken kommer att byggas ut kraftigt, samtidigt som antalet småsågar minskar. Det är också troligt att samarbetet mellan sågverken när det gäller marknadsföring, vidare- förädling m ni kommer att utökas, vilket kan skapa förutsättningar för
specialisering vid enskilda produktionsenheter.
Nyetablering av sågverk har under senare år endast aktualiserats i sam- band med utbyggnad av massaindustrier och i dessa fall ofta med special- inriktning. Ett tungt vägande skäl för utbyggnad av befintliga anläggningar är att investeringskostnaderna för ökning av produktionen i dessa fall blir väsentligt lägre än vid nybyggnad. Sågverkens Riksförbund anger i 1970 års investeringsenkät att ökad produktion i genomsnitt kräver 130 - 140 kr per rn3 vid utbyggnad av befintliga sågverk, medan nyetablering fordrar
400 kr per m3.
En fortsatt nedläggning av sågverk i samma takt som under senare år skulle kunna innebära att produktionen av sågade trävaror i södra Sverige år 1980 koncentreras till 300 sågverk. Vid en femprocentig ökning av den totala produktionen till 6 milj m3 skulle. medelproduktionen härigenom
öka från 6 600 11113 per sågverk år 1970 till 20 000 rn3 per sågverk år 1980.
Utvecklingen inom de olika länen kan med hänsyn till skillnader i den industriella strukturen bli något olikartad. Det har dock inte varit möj- ligt att inom ramen för detta arbete närmare analysera förutsättningarna för olika geografiska områden. Utredningen har därför valt att räkna fram 1970 års produktionsvärden för de olika länen till år 1980 med an- vändande av samma procenttal, vilket givetvis innebär en grov schemati—
sering. Den relativa produktionsfördelningen kommer härigenom att
bibehållas, se figur 5.
Figur 5 Sågverksindustrin i södra Sverige 1965 - 1980, utvecklingsalternativ + 2, 5 procent respektive + 5, 0 procent per år
% 2 7 ! ? ? f .; / ' 4 f 5 1970__..1ggo ? é .. " v...... | 4 ' _)"JX m--.. ; ' _ p...... :, .:; q lAHDLM .— _r' _ 7— gg ÅSTAD ' & + 5.0% DSIVIII' . _ fl *— PÖL— " 57-41. ( _ ”'a'—"OU” gunst—'.) "' 25% 9,4 41, DLOFSYIM nowe , .. ..f n' "X ;; . "De, 0 '_ M *, [' pEKiS- - , . A ,'Aåw t Lim...—£ %. ? ;, 15%? 4. 615 x mo...—%% . '” 4 ,: m;!”R ,: , / 'I ' / , -/ . — ' .Lv ..nc _ ( I / z.. & Unn: smov ; ./' H I,)" le ou , 0—1, r/ / A & ;-' *
& ä'x mwa ÄR ')__ ',fwmul: sw, -1 7. *»J— 0 . , SKURUP, ' . o , ' !
HAMN
om, mr__7—l/x__
1 c : 'amuoao &.
1965 1970 1980
Skivindustrin
I södra Sverige fanns år 1970 fyra anläggningar för tillverkning av spån- skivor med en sammanlagd produktion av 215 000 m3. Fiberskive- och plywoodindustri saknas inom detta område och några planer på utbygg— nad av annan skivindustri än för tillverkning av spånskivor har inte
aktualis erats .
Anläggningarna i Åryd och Laholm ägs av Skogsägarnas Industri AB (SIAB), som dessutom är stor producent av trävaror, massa och papper. De båda andra spånskivefabrikerna i Oskarström och Rydöbruk tillhör Ry AB, som
bl a är delägare i massa— och pappersindustrin i Hyltebruk.
Figur 6 Spånskiveindustrin i södra Sverige 1970—1975 enligt företagens utbyggnads- planer :. 137” 14; ,A_ & __ [__J mant!I N_— & : | __ :. k' o—snvf—Wuosåuusu , %år_'*_ 0 1 | , 0,3 N o % xx ( >: 0 || & | ' ( I % *I visum: bä uwcrumv _ J x _ , ] ./ JONKOFING ."" j... & _l 0 ) Ax . ».” :. x .X ,! . _. . ,. . mmm : ' ' / ___," __ | . 0 , & l.- , , -' : 0 & Huknfnd/ -_J — waern) .., ,fx _, , .. » , =.. 3 mix-' .. , w 10.-CA . _ _ | P/WXÅ ,: & ' gom... l?e—*" '. ". g.....w , . _ 1 ,.— _ — _, , I,, 3 Q & *,.” .. .' 41 X » __ ”Nr,” _ " 4 '— 'r ." >_— vnnainc » _L ,. & x ".. view—mo ' )” X [AX,- N" _ .: LW ' " Y/Q xx Ryd" k ,-_q/ 0 ) NOGSBV . , 0 1 _ . W _ ibm- _N . __ : rx & NN N' & l *- uvwvowcz N*AX xx monsun; N' ' x x & N_J ," I N N' . ås Nää 1,1 X Q 70 X) '., ) : .., __ » X 19701975 X .' ' & Ooklntröm ';)” ,, g(muo': Å,,g.,.(vc_/ _,» i . .. i 1” e-l — ).- va-o Pl 1970 1"!in 0 mm [|__ ,I 1970 127 LESSEB? .! » .W .— sx; =. : . o ._- Xl & '_"—-/* " lid I " -'1 ' 7 ['x-'! &" N' [holm ' *Sq "? lås "*.v' 3 s . ) "W" ' , » _ ' * __| &UÄ WWW/""' "] E% II”-'.": _ vwcsnv- ? i ' » ' x : .._____ 197 J & = & _. . ” ro :, x w , ,_—r .) / ,/ *.. & Broby / _. ,! ». Mtb,” , ___/_ ) X ' LIUNGA 1 ) -. .*— NGMOW' o -.'—' & ' momuou ,'lowm 1. X —x . _,4. "';—sx mssunow , " & I: :. m:, "'n ,,!) * 11,0”: ._ 97? (ua-Y; ””$" : . ,7 Munnen X- 0» o ,,p/ 0 A_ , [Mon . 1 . HEL Ncwur » ”PM”—z ; 1 ,! Q . Tini,/W jx ,; 00% w—klimm ,r |__/m. ; (,:RlslvwsunY' & DL M a Livs 00423, ()”/_: q. NL,) m;, ' !” x, 5 _ ,—_- |. 100000 (A w_cs ' : ;?.ov'.u»—_f ”m"] _1' ! Å/._Y__1xv_ '_r- _ L- II 0 LUND ' X I) ': ' slow ( . => / mimf—s ,1_ ,I'FDW '"; w- NAMN ”"x 7' nu" 0 ,l ' mu af-»;HI—"IXÄMU? uno» (',— lillELLEBORG (| * ' 0 50 km 0 ' ' 1970 1975
2.3
Spånskiveindustrin kommer enligt företagens offentliggjorda planer att expandera kraftigt under de närmaste åren. Kapaciteten vid de befintliga anläggningarna väntas öka till sammanlagt 280 000 m3 per år. Samtidigt planerar Skogsägarnas Industri AB (SLAB) att bygga en ny anläggning i Hultsfred för en årsproduktion av 150 000 rn3 och Skåneskog ekonomisk förening avser att komplettera massa— och pappersindustrin i Broby med en spånskivefabrik för 110 000 m 3/å.r.
Den nordiska spånskiveindustrin kommer enligt branschens egen bedöm- ning sannolikt att få en viss överkapacitet i början av 1970-talet. Någon nyetablering eller annan väsentlig produktionsökning i södra Sverige ut- över redovisade projekt är därför knappast sannolik under de närmaste
o aren.
Utredningen har därför valt att räkna med en relativt låg expansionstakt under andra hälften av 1970—talet. En sammanlagd produktion år 1980 vid de sex industrierna av 600 000 m3 har lagts till grund för beräkning
av råvarubehov m m.
Spånskiveindustrin i södra Sverige har 525 anställda vid de fyra industri- erna. Den planerade utbyggnaden av Hultsfred Och Broby väntas öka
personalbehovet med 200 - 350 personer.
För tillverkning av spånskivor används både rundvirke och olika slags träavfall. Behovet av industrived. som kan ha alternativ användning inom massaindustrin, utgör fn 30-50 procent av det totala råvarubehovet. beroende på produktinriktning. Utvecklingen går i samband med ökad konkurrens om virkesråvaran mot större andel avfall. Utredningen har med hänsyn härtill räknat med att behovet av rundved för Spånskiveindu— strin i södra Sverige inte kommer att överstiga 500 000 m 3f ub under
1970—talet.
Massaindustrin Massaindustrin i Sverige omfattade år 1970 80 anläggningar med en sam- manlagd produktion av 8, 3 milj ton. I södra Sverige fanns samma år 18 massafabriker, vilka producerade 0, 9 milj ton. Antalet anläggningar
i södra Sverige utgjorde således 23 procent av totalantalet i landet, men dessa fabriker svarade endast för 11 procent av 1970 års produktion av
pappersmassa.
Massa— och pappersindustrin i södra Sverige år 1970
__. ” | ._ _ * » =; » &, II.-' 0 ' ».1_ n mmm: . .» c & , ” Å'UDREPS '».mw = v. . _ ____ 3 —_ ., 0 =on' ”( _. X X : ,” t o ' 0 » mcsl ) JL— ( 0 11.» .nu—,. * ;—__ ) x . r I x : __ R &: " x vunnen : Kf? * Ed ) ,'( " _ mac Als ' *—»*—' V' ' |---
I /Xx1 vÅsYERx/m så
: . r , ,' www Woltorvlk || , 0 K o , , Mum 0 4 | * (_ Brunton .) »3 __ | .. ,-x x , -—i | : - '_x TX " ' * ' . ___ », —_ - ___, ' Silverdalen—rd " _ uv», _, . ; null-mim ? ,X ::3' _ l ..
, nummer”;
, & *I. *| umuowce N'AXN & MONSYE .. : ( Bökuholnj .XAI ! . " | * lturmo'z' ,!'"?!ka ) vmo 1:' ' 'x ' " _) "', ) * "_. V—l , * I.. 0 : ul & , '. ' & *. NVBRO ' _a'Louobo 71
|
ÅlMMULfå-x—
t__/
1 A NOLM
uuwca 1 _l
» mcuuorg O _; . ; x ,me x memaow _ .
w HEL NCDORG'F
nu,,— l
' Mekanisk massa
. Kemisk masse
. Papper. papp. kartong ! EorxiAz—h .O 1 / rmuaonc
0 50 km ___—14
Måääeinillf/EEPZ Lägsta _Sy9_r_ig % _å_r_ 3910.
Av de 18 massaindustrierna tillverkade 8 enbart pappersmassa, medan de övriga 10 även hade integrerad pappersproduktion, se figur 7. Vid
de integrerade massa— och pappersbruken producerades år 1970
250 000 ton massa, varav 150 000 ton direkt förädlades till papper. Den totala produktionen av papper vid de integrerade pappersbruken uppgick till 365 000 ton, motsvarande 68 procent av den totala pappersproduktionen
i södra Sverige, jfr avsnitt 2.4.
Sulfitindustrierna dominerade i antal med 9 enheter, vilka sammanlagt producerade 300 000 ton, se figur 8. Sulfatindustrin omfattade 5 anlägg- ningar med en tillverkning av 510 000 ton. År 1970 tillverkades dessutom 60 000 ton halvkemisk massa vid två anläggningar, varav den ena är integrerad med en sulfatfabrik. För direkt användning i papp- och kartong— produktion framställdes 40 000 ton mekanisk massa vid tre bruk.
Figur 8 Massaproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på massaslag
uilj ton
0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 " friståend- 0'4 pappersbruk 0,3 10 O 2 integrerad. ' pappersbruk
Mekanisk Halvkeuilk Sulfit- Sulfat- Totalt Popper, papp, nun |||-ssu nu. nas. musa kartong
Massaindustrierna är av mycket varierande storlek, se figur 9. År 1970 tillverkade den minsta enheten, Strömsnäsbruk, 6 000 ton sulfitmassa, medan den största. Mörrums bruk, producerade 197 000 ton sulfatmassa. Massafabrikernai södra Sverige är genomgående av mindre storlek än riksgenomsnittet. Den årliga medelproduktionen per anläggning uppgick år 1970 till 50 000 ton mot 100 000 ton per anläggning i hela landet.
Figur 9 Produktion vid massaindustrierna i södra Sverige år 1970
ton
200000
150030
bal- produktion
__ hol. Sverige
100 000
80 000
60 000 __ produktion 40000
20000
"%:”. F"; åa.-.::. '; _ . gå"-"335152” HW Pågååzåaåzåålååååg
mekanisk massa halvkemisk massa
sulfatmassa
%%
sul f i tmassa
1 ) Nimrod-Aktionen integrerad nd pappor-tillverkning
Den genomsnittliga produktionen vid sulfitindustrins 9 anläggningar upp- gick år 1970 till 33 000 ton, men 5 enheter tillverkade mindre än
20 000 ton per år. Sulfatindustrin har en gynnsammare storleksstruktur med två. anläggningar från 1960-talet,vardera med en kapacitet av ca 200 000 ton per år. Medelproduktionen för sulfatfabrikerna uppgick år
1970 till 100 000 ton per enhet.
Huvuddelen av den svenska massaindustrin anlades före år 1910 och det är därför naturligt att lokaliseringsbilden präglas av de förutsättningar som då gällde, se figur 10. I södra Sverige skedde ingen nyetablering av massaindustri under en femtioårsperiod från 1908 till 1958, då Mönsterås bruk vid Kalmarsund togs i drift. Under 1960-talet tillkom Nymölla och Mörrum och i slutet av 1972 beräknas sulfatfabriken i Värö ,
15 km norr om Varberg,vara i drift.
Figur 10 Massaindustrin i_ södra Sverige år 1970
Ammann *y/uomns-a a' . o
roar—'. "
, , wcs/ »___ ')._ 0 _ Hou. mm
7 , um] *5 *, mum"
& ._' ' M—uf : x' vlsvuvyk bä )
! v.muuv I
usmomns
Wehlin
_ Wnnn _: _ Alm-wu, ___v , [mom go ." b.llry » ,, "” ' Hmmm-.-f om :; €$___ F _) _ "&_ ..x ., 0 -'irz': Md.," UUNGÅ | ÄN E NO 0 O'SVIM _ . ! Gt »? 0. | ., "o ' , _» AW ,m m Mmmm» i»: -. I » war, &” on 0 ':'N'Q'I camby_ Q NEA. GBOIC LI A —_ ' Run,—kx /j k 1 I örrum 0 O % , . "( vnov (' m IN: KMSrMNsun ' 0 L ou o __. q, VS _ _ (.; . v.) ”nu". "*,—__ nouv/ uv ING: .' ' 1910»: ! (N. N n '; "Y”" :; L- | 0 LUND ' , . " " Slow X " mekenlsk halvkomlak aulflt sulfat . r— __ . » x , o / _, man men. mun mas” MALNO &_ '/.__ WELIILA'I w NW -:! — .—' | _ l' _ , vm .. r—J'V*- ”Saara/:l nun» L- 0 k IlYRKLLEBORG 's. * . X 0 5 m . . __|—_a. _. . l ' | | | | , ' v ' 0 som man man) nu 100000 null-
Den inlandsförlagda industrin dominerar fortfarande i antal med 13 en- heter, men produktionsmässigt svarar dessa industrier endast för
40 procent av produktionen, se figur 11. Inlandsindustrins låga produk— tionsandel sammanhänger med att de tre stora nyetableringarna vid kusten, Mönsterås, Mörrum och Nymölla, har stor kapacitet och år 1970 till— verkade dessa industrier sammanlagt 500 000 ton. Tillverkningen av papper är däremot fortfarande koncentrerad till inlandet, se figur 21.
Figur 11 Massaproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska om— råden Antal Promtion enheter lilj ton 18 —— 0.9 — 0,8 15 — _ 0,7 _ 0,6 10 —— 0,5 — 0,4 _o,3 5 _. — 0,2 — 0,1 0 . | | l [ Antll Prod Antal Prod Ant-l Prod Antll Prod Öutorojö- Öutu Vista Vint- Södr- kulton inland" inlandet knuten Sverig-
Massaindustrin i södra Sverige har produktionsmässigt sin tyngdpunkt i sydost, se figur 10. Pågående utbyggnader av massaindustrin kommer dock att inom de närmaste åren utjämna skillnaderna mellan de östra och västra delarna, se figurerna 17 och 18.
I södra Sverige domineras massaindustrin och i viss mån även pappers- industrin av följande fyra företag: AB Klippans Finpappersbruk, Munk— sjö AB, Skogsägarnas Industri AB (SIAB), "Papyrusgruppen " (AB Pa- pyrus m fl), se figur 12. Övriga industrier — 5 massafabriker och
8 pappersbruk — ägs antingen av andra större skogsindustriföretag med huvuddelen av sina intressen förlagda till övriga delar av landet, bl a
M0 och Domsjö AB, Billerud AB, eller utgör fristående företag.
Figur 12 Massa- och pappersproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på
företag
milj ton
0,9 — 0,8 — 0,7 _. 0,6 —4 0,5 -—4
0,4 —
0,3 _
AB Klipp-na link-jäs AB SIAB 'Plpyrub- Finpnppcnbruk gruppen"
' Ibu- ä Pappor, papp, kartong
Masstafabriker och pappersbruki södra Sverige år 1970
Företag Massafabrik Pappersbruk Klippans Finpappers- Lessebo Lessebo bruk AB Böksholm _ Emsfors Emsfors - Nyboholm - Östanå - Klippan 1 Munksjö AB Vaggeryd Vaggeryd l Munksjö Munksjö Timsfors Timsfors Skogsägarnas Industri AB Fridafors Fridafors (SIAB) Delary - ! Strömsnäsbruk Strömsnäsbruk | Mönsterås — Mörrum - "Papyrusgruppen" Hyltebruk Hyltebruk Nymölla - Övriga Ohs — Brusafors — Ed - Djupafors Djupafors Broby Broby - Esseltewell - Alstermo - Gransholm — Pauliström - Silverdalen — Figeholm - Westervik _ Nättraby SOU 1971185
g?- 3- ?- Pféxggeeéåeleeer.
Massaindustrin i södra Sverige expanderar f n kraftigt och redan vid årsskiftet 1972/73 beräknas industrins kapacitet ha stigit till 1, 7 milj ton per år. Denna fördubbling av produktionskapaciteten under en tre- årsperiod är främst en följd av de stora utbyggnaderna i Hyltebruk, Mörrum och Nymölla och av nyetableringen av sulfatfabriken i Värö. Utöver dessa pågående utbyggnader har även andra stora projekt offentlig— gjorts under senare år i samband med bl a ansökningar till koncessions—_ nämnden för miljöskydd och till vattendomstolar. Ett realiserande av samtliga dessa projekt skulle innebära en ytterligare höjning av produk- tionskapaciteten i södra Sverige till totalt 2, 6 milj ton per år. Endast en nedläggning har tillkännagivits, nämligen av sulfitf abriken vid Munksjö AB:s anläggningar i Jönköping under 1973—1974. För de återstående fem mindre massafabrikerna med en sammanlagt produktion av 110 000 ton år
1970 har inga utbyggnadsplaner presenterats.
Utredningen har valt att basera diskussioner och bedömningar i första hand på företagens offentliggjorda planer. Dessa planer redovisas rela- tivt detaljerat ibilaga 1 och i mer översiktlig form i detta avsnitt. En ut- byggnad av samtliga projekterade anläggningar torde med hänsyn till bl a erforderliga tillstånd, projekteringstid, finansiering, arbetskraftsfrågor knappast kunna vara avslutad förrän i slutet av 1970—talet. År 1980 har därför satts som första produktionsår för en massaindustri i södra Sverige utbyggd till en årlig kapacitet av 2, 6 milj ton. De fem industrier för vilka inga utbyggnadsplaner offentliggjorts, har antagits bibehålla oförändrad produktion under 1970-talet, dvs sammanlagt 110 000 ton per år. Projekten har uppdelats i pågående utbyggnader. som väntas vara färdigställda före årsskiftet 1972/73 och i planerade projekt som beräknas bli realiserade först efter denna tidpunkt. Något försök till tidsordning av de enskilda
projekten i övrigt har däremot inte gjorts.
De stora utbyggnadsprojekten, vilka bl a ställer stora krav på tillgång av virke, är: Hyltebruk, Strömsnäsbruk, Timsfors, Mönsterås, Ems- fors, Mörrum, Nymölla och Värö. Av dessa är utbyggnaden av Mönster— ås avslutad, medan anläggningarna i Hyltebruk, Nymölla och Värö
Figur 13 Kapacitet vid massaindustrierna i södra Sverige 1970—1980 enligt företagens utbyggnadsplaner (Teckenförklaring se figur 14)
Produktion sil] ton
0,2 . Sverig. totalt 0,9 |ilj ton 0 'x a- 0.1 ,. 0,05 0 Kap-Cint 0,5 * Sun Sverig. totult 1,7 lilj ton ') 5 ml- 0' kuplciht !! ooo ton/lr 0.5 0,4 0,3 saur- Snrig- toult ; 2,6 nu j m 03 0,2 Ml- kup-citot __
146 000 ton/lr
”år., 535 år:-2.5 . &! m=. r;3äåzaaa-:åååsatå3= SOU1971:85
beräknas kunna tas i bruk under år 1972. Massafabrikerna i Vaggeryd, Lessebo, Böksholm och Broby väntas dessutom öka sin produktion med 10 000 — 40 000 ton per år och anläggning. Utbyggnaden av kartongfabriken
i Fridafors medför en mindre ökning av massatillverkningen.
De stora anläggningarnas dominans skulle vid ett realiserande av före- tagens utbyggnadsplaner ytterligare förstärkas, se figur 13. År 1960 svarade 3 anläggningar med en årsproduktion av mer än 100 000 ton för 54 procent av den totala produktionen i södra Sverige. År 1973 skulle an— talet enheter av denna storleksklass ha ökat till 6 med 80 procent av kapaciteten och 1980 till 9 med 90 procent av den totala kapaciteten. De fyra största anläggningarna Timsfors, Mönsterås, Mörrum Och Värö skulle i slutet av 1970-talet få en sammanlagd kapacitet av 1,5 milj ton
motsvarande 56 proeent av den totala kapaciteten i södra Sverige.
Den mest markanta förändringen av ett genomförande av företagens pla— ner på inriktningen av produktionen är att andelen mekanisk massa ökar kraftigt. Utbyggnaden av tidningspappersbruk i Hyltebruk och Mönsterås och av en kartongfabrik i Strömsnäsbruk skulle tillsammans med en kraftig expansion i Timsfors medföra en successiv stegring av kapaciteten när det gäller mekanisk massa från 40 000 ton år 1970 till nära 600 000 ton år 1980. Andelen mekanisk massa skulle därmed öka från 4 procent till
22 procent av den totala produktionen. Någon nämnvärd förskjutning av relationstalen mellan övriga massaslag skulle däremot inte ske, se figur 14. Redovisad produktionsfördelning för år 1980 inom södra Sverige överensstämmer väl med motsvarande fördelning för hela landet år 1970.
Figur 14
Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige 1970—1980 fördelad
på massaslag enligt företagens utbyggnadsplaner
.11] ton
1,2 —-
. !
”' i
i : .. .. ! | : ... .; : E-
5 f = 0! 5 i u ». = __ _q _. _| i »; H 3 1 43 å
! 1 s a .; 19 7 0 19 7 3 1 9 8 0
Söt-| Sverig. 0,9 lil] ton 1,7 lilj ton 2,6 nu.) ton
mekanisk massa [mm halvkemisk massa
sulfitmassa & sulfatrnassa
Företagens utbyggnadsplaner innebär inte heller någon större förskjut— ning i produktionen mellan de olika företagen, Se figur 15. Den enda större volymförändringen som skulle bli resultatet är att Munksjö AB ökar sin massaandel med 5 procent, främst på bekostnad av gruppen "övriga". När det gäller papperstillverkningen kan däremot kraftiga
förändringar uppkomma, se avsnitt 2.4.
Figur 15 Kapacitet vid massa- och pappersindustrin i södra Sverige 1970 —1980 fördelad på företag enligt företagens utbyggnadsplaner
|!in ton 1,4 _. 1,2 — 1,0 * 0,8 " 0,6 —' 0,4 0,2 0 X _! ?. E "' = = s å & s , » = a. & . = ": & ä & q 52. |. av & - a 4-0 I 0 >. G. "4 EU X D. 8 n 0- Q "' x & m .5. = 2 a'; ?. " m -5 ** u. 3 m I av :S 4 u. 1 9 7 0 Södra Sverige Mass. 0,9 milj ton Papper 0,5 milj ton
' Massa & Papper, papp, kartong
Den planerade utbyggnaden av massaindustrin innebär som tidigare fram- hållits en koncentration av större delen av produktionen till ett antal
storanläggningar. Geografiskt sett skulle industrierna vid Östersjökusten
Munksjö AB
'Papyrus- gruppen"
SIAB
1980
2,6 |!in ton 1,4 milj ton
Övriga
och inom det västra inlandet utvecklas kraftigast, se figur 16. De inlands—
förlagda industrierna skulle främst genom planerad utbyggnad under senare delen av 1970—talet inom Timsfors — Strömsnäsbruk- regionen behålla sin
andel med 40 procent av kapaciteten.
Figur 16
Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige 1970 — 1980 fördelad på
geografiska områden enligt företagens utbyggnadsplaner oil) tal 1,4 _.
1,2-
Öna-sjökanten Östr- inl—nå't Vlltn inl-utt Öctorojöuutcn Öotu hund-t Vlotn inland-t Öltonjdkultm Öotrl inlmbt Vhtr. inlnnbt
Vlltkuton Vlctkuton Vhthulm
.. O O 0
1970 1973
som smtp 0,9 nu ha 1,7 nu; ton 2,5 .11) m.
En utbyggnad av massaindustrin i enlighet med de planer som företagen hittills offentliggjort skulle som framgår av figurerna 17 och 18 medföra stora förändringar när det gäller såväl industristruktur som lokaliserings—
bild.
Figur 17
Massaindustrin i södra Sverige år 1973 enligt företagens utbyggnads— planer
[”U/) / _Munkllb
A
. _,V "'"X . , , |) : msn:: 0 |
,4 wax-15%”; . ( snus—vw. »-»1
,,,", . |
Evil-fon —
luucav
mwsun
ll & ["*—_” , _ I ,/ |,” ",: ' x ) ; Strömnnisbruk . x
i | ,-- mn mem. 0 ”W om,
,. au r—N , !
|_ ,' *.», I SVALOV o.”: 0 .
mekanisk halvkemisk sulfit sulfat
massa massa massa massa 50 km L__|_L__I . . | | | | | | | | | ' o se nu wu nu: zu: nu :|: uno nan nun wu-
Figur 18 Massaindustrin i södra Sverige år 1980 enligt företagens utbyggnads- planer
; . va...: (1 **! , _ , w.- ms ***. |, __x : — 0 | . ' r * l'4— . , ! ”(| "* . O _; 1_ wdav, | . *. quam—_. .. Y *. * __ _ & v .. ', A'wDABi: Wuncwnw _ r' & . ) ' o I .; , | 55," |; 0 'N a. _ I O xHU-dluncA IAsK , vnclwu | " '- I KN j"! "**r '
P../U
. ,,,... 7 mm..”. !
r__ -- |
_ I l K o 1 NOGSBV
'N'—— ,,)
vw H../' ,.
UWIOINGE N- ' ""x x
| ' unusual ' : :.;
!-
DSBYI/
o ' .! |__
Nt L NGBOIG ! nu;,— l I | _ (
0
mekanlak halvkemisk aulfit sulfat
| . * 1 man . ,). ,,,-mmm...; W M," massa massa massa massa n *—. *"» '" 0 | ' ”_ stunupl"' X ' VELU ' o
yst/(D» [_ . X 50 km
0 man man) man man munk./b
2.4.1
Pappersindustrin Tillverkning av papper, som år 1970 uppgick till totalt 4. 4 milj ton i
landet baseras numera nästan helt på pappersmassa framställd av ved- råvara. Andelen avfallspapper utgjorde samma är endast 6 procent av
bas råvaran för pappersproduktionen.
Pappersbruken kan med hänsyn till produktionsinriktning indelas i två huvudgrupper. Den ena gruppen omfattar större pappersbruk för till— verkning av stapelvaror av typen tidningspapper, journalpapper o d.
1)
vilka nästan alltid är direkt anslutna till massafabriker, s k integrerade bruk. Den andra utgörs av bruk med mer varierad produktion av fin— papper och olika former av specialpapper, vilka i regel tillverkas i mind- re kvantiteter. Denna tillverkning är mer arbetskrävande och förädlings- värdet är högre än för stapelvarorna. I den senare gruppen förekommer både integrerade anläggningar och friliggande pappersbruk. Till de mindre pappersbruken är ofta knutna avdelningar för tillverkning av olika slag av pappersprodukter. Även enheter med liten årsproduktion kan härigenom ha stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt, se kapitel 4.
Den svenska pappersindustrin omfattade år 1970 67 tillverkningsenheter med en sammanlagd produktion av 4,4 milj ton. Av dessa utgjorde 44 enheter integrerade anläggningar, vilka svarade för ca 90 procent av produktionen i landet. Det bör dock observeras att den volymmässiga fördelningen av pappersproduktionen inte direkt kan tillämpas för värdemäs siga jämförelser, eftersom förädlingsvärdet i regel är väsentligt högre för finpapper och specialpapper än för tidningspapper och andra stapel-
varor.
?sppsrfieéeättiai. féslfaåys 5136. År- 1229
År 1970 fanns i södra Sverige 21 pappersbruk för tillverkning av papper, papp och kartong med en sammanlagd produktion av 535 000 ton, se figur 7. Pappersindustrierna i södra Sverige utgjorde således 32 procent av totalantalet pappersbruk i landet, men dessa bruk svarade endast för 12 procent av produktionen. Tio av pappersbruken ingick i anläggningar med egen massatillve rkning , i fortsättningen kallade integrerade bruk.
l) Beteckningen integrerad används i fackspråket i olika sammanhang, t ex för teknisk integration av produktionen inom en anläggning eller inom ett företag eller koncern, och i sammansättningarna vertikal integration, horisontal integration.
Integrationen är av mycket varierande omfattning och gruppen är mycket heterogen med avseende på produktionsinriktning. Vissa bruk, t ex Lesse— bo, Emsfors. förädlar större delen av den egna massaproduktionen till papper: andra, t ex Vaggeryd, har en relativt liten papperstillverkning i förhållande till massaproduktionen; medan åter en tredje grupp, med bl a Munksjö, Strömsnäsbruk, tillverkar väsentligt mer papper än massa. Det är också viktigt att beakta den långtgående samordning av produktionen inom olika företag och koncerner som utvecklats under senare år. Exempel på en sådan form av integration inom företag är produktionen vid Vaggeryd —
Munksjö, Delary - Strömsnäsbruk och vid Brusafors — Silverdalen.
De integrerade pappersbruken utgör således knappt 50 procent av total— antalet anläggningar i södra Sverige, medan motsvarande andel för landet
i dess helhet är 65 procent. Produktionen av papper (inkl tillverkning baserad på inköpt tillskottsmassa) uppgick vid de integrerade anläggningar— na år 1970 till 365 000 ton, motsvarande 70 procent av totalproduktionen i södra Sverige. Vid dessa anläggningar framställdes samma år 250 000 ton
massa, varav 150 000 ton direkt förädlades till papper.
Pappersindustrierna i södra Sverige är av mycket varierande storlek och har olika produktionsinriktning, se figur 19. Medelproduktionen uppgick år 1970 till 25 000 ton per enhet mot 65 000 ton per enhet för landet i dess helhet. vilket bl a sammanhänger med att produktionen vid pappersindustrin i södra Sverige i större utsträckning är inriktad på finpapper och högför- ädlade produkter. Några volymmässigt stora pappersbruk finns inte heller i södra Sverige med undantag av Munksjöanläggningen i Jönköping, som år 1970 kom på 10:e plats bland de svenska bruken. Nio av pappersbruken (varav sju utan egen massatillverkning) tillverkade år 1970 mindre än
15 000 ton. Det bör dock framhållas att flertalet av dessa bruk vidareför— ädlar det tillverkade papperet och att slutprodukterna därmed får ett högt förädlingsvärde. Denna produktion är i regel också mer arbetskrävande än renodlad massa— och papperstillverkning, vilket gör att även volym— mässigt små pappersindustrier kan ha stor betydelse ur sysselsättnings—
synpunkt.
Figur 19
Produktion vid pappersbruken i södra Sverige år 1970
ton 100000— halm-oaktiv” __— halaSvu-igu 50000 40000 "1 30000 . .. v — Mldulpromktion '. —— zoooo .. & södnSvu-ig. % '.'. 0 10000 : .: . & Q. o—l —Q.' : : |— L S '_' å n'?) e—c : a ååå—5.32 Luca—g |-->.5 puergomtBESBBLEEEå—Q m= 38.12€:3$£.Et""2 sku—sa MOWEDDMG—Ht'ååWånggO-g »Nu) ÅMHNdelL-nE-HCAG'HL v-c :>mi'zmqnuw>-omuu)zom:8x
& Fristående pappersbruk
1) Sulfitfabrik 13 000 ton 2) Sliperi 10 000 ton 3) Sulfit-fabrik & 000 ton 4) Sliperi 13 000 ton 5) Slipori 17 000 ton
Pappersindustrin uppvisar en delvis annan lokaliseringsbild än massa- industrin, se figur 20. I den mån papperstillverkningen inte är direkt
integrerad med massaframställning har andra faktorer varit avgörande för lokaliseringen och framför allt för den strukturrationalisering som pågår. Utbyggnaden av pappersbruk för tillverkning av mjukpapper, där
närheten till stora konsumtionsmarknader är av avgörande betydelse, är ett exempel på detta.
Figur 20
Pappersindustrin i södra Sverige år 1970
"" 7' kg SOWEHOP'JH - — **. O . f_x våt [_ . -:r. . ,xx x] _ex _ o ' -" XJ *- ”] | I . X ” _ _ 14" __»;o u, v_ . x / .'.». n- . _ _ ' r— » l * . | »] O ) 0 . . '. A'nmstzc Numan-m _ | , I | I! . , -. . _ , år _ o _. , (DEL , , .... , _ [_ (+ . ' . ' , , : , : . m ud u , / v 0 Ayn—.es: ov,_ , x , _ ". ' XHSRPHUNCA " '*N_ I . , ) __! , vlncARDAI x ,, ,-l ! N- I x I s__ Mao ! -*?, v _ __- _ *, . ' 0 /N_ Mmm: & .eu, ; ULRICEHAMNk _ . 0 ' I ' 'x / .eu _ —_w ,- _ I , x _" 1 " S' __,— / Xx , Vv , . O _ 'I x_—' ., _, _ , __? , ; l ' a' 0 / : . nr.: mu * rm. .. _, _ & NGM") ( = * 7 * ' Vaggeryd : ,r— __, ' ' ' ' » *.! > &, / k . x _, W ,! st JUNGA, _; __ 0 1x , . * f / ( * enosno , , ' sAvsxo | vmwm ' osammw 1, KÄ x . ._ . ,,__ _: _ | __ ._ __ , Glsnvi- » - l ' x _5 J..» » ,' , _ .,_,J ' ._— ' —— "- _ ' _l! vunna _» 1 '. _ vxm r rk X SXF Q,: &: _l. _ . . ) v? ' / 4. o I HÖGSBY 0 ( [= w. " X. N . _ , . ( I 'N ' ! u ' N _ x ) f ' l' ' — , . ummmci N' ". x mmm—, "__, p [4 _. * - -' 1 x ! . . & A......m. --_ Nyh-bm 1.5' ' ,'Sl ? ,.rf ,' " |__. (
. ; Menmo '_ , :o . ) -'-.'-=' som. , o vnuo I _,NvJ )).»-
.:
. z . (.I- » (ls')k
-. u.....oy— ."
m" 0 , wc.. ___ _ >... A & ** .c) _1' 0 :_" l_- ! ___ x __. g , _ , , " ' " '] » &, .. *, $ *: ( "nwn , SWUMM __, ._l _ . . |, ' ' 7, ( ...). v-o _ Yun: | Truman __ _: ,"----'| u,. .. X.. su,, (hunter _L/ _/ [A., . _om_ .. x / »/* Frldnfon .-. ,: x.. m ' _ ,_ __ X uuNcA ; _ v '. __ & ÄNGELHDL ' O _ ,” | mormou | -x ' *" — . '. o" o . Diupdon --__ ' _; xU- ms.. HASSlENOlM , _a _. mmm,) ', ..', även: *,”!- ( "UN—hl ! ._ AALSKHONA on , | 0 ,L , | . . . ___ch ..p, ' * "& nh! E I n L msgwy Kupp-"jk ', g %. . x . , ' r' / ] 1.4 . t cw ...g x' 1 I ”___, stLov ( "mer ) msumsuo ' 0 lv ONA*' Dig!-_l ' ! x U') ** | | "*”—"N I O nom! (Av mc: ' | ( kOV XFP— __ ls. x. _ »-,” y :; LI ' X '! ." om” ( i. Papper. papp. kartong ' _x m.m & . ”fb—(muy sw HW. ,.-1_ *7 ' **,J— xo . . SKURUP! ' vm» mr-J-VN-H'o : vmo (__ . , I *» X : munens . * - . .' 0 50 km . . . . 50000 IOOCOO 200000 300000 ton/Ar
De inlandsförlagda fabrikerna dominerar såväl i antal som när det gäller produktionsvolym, se figur 21. Medan de 13 massafabrikerna i inlandet endast svarade för 40 procent av massaproduktionen år 1970 uppgick de inlandsförlagda pappersbrukens andel av pappersproduktionen till 88 procent. Fördelningen av produktionen är relativt jämn i södra Sverige med hälften på. vardera den östra och västra delen. Figur 21 Pappersproduktionen i södra Sverige år 1970 fördelad på. geografiska
områden
Antal Produktion milj ton
20 —- 0.5
O..
:= ";—z—zoz—zv .»! 31.033.
>—-0'4
'.' w.; ' of.
. . . ., :»:ozo' ' —: .'...Ol. . o o.
_o,3
. oto:. . . .
;.g. |... .
. 0,0
'o'o'o o_._
1 - . o . o . . . 0'0'04'ozo; ' 0.0... . o ' 0.0 % ooo
& .. ..
'$” 8 ! & 5.5. 55 ås %% :83 ss ;: ;?. åå
Den största pappersproducenten år 1970 i södra Sverige var Munksjö AB med 26 procent av den totala produktionen, se figur 12. Andra stora till— verkare är Klippans Finpappersbruk AB och Skogsägarnas Industri AB (SIAB) med vardera 18 procent. Den fjärde stora massatillverkaren "Papyrusgruppen" hade år 1970 däremot en produktionsandel som endast uppgick till 5 procent. Dessa fyra skogsindustriföretag svarade tillsam— mans för 90 procent av massaproduktionen och för 66 procent av pappers— tillverkningen i södra Sverige.
Uféyssaeéårlamr.
Pappersindustrin expanderar kraftigt och ett flertal större projekt, bl a ett tidningspappersbruk i Hyltebruk och ett finpappersbruk i Nymölla, håller nu på att realiseras. Företagen har dessutom offentliggjort stora utbyggnadsplaner som framför allt gäller integrerade pappersbruk i direkt anslutning till massafabriker.
Utredningen har, som tidigare framhållits, inte haft möjlighet att kart- lägga pappersindustrin och dess utbyggnadsplaner lika noggrant som massa— industrin. Med hänsyn till bransehens starka beroende av marknadsutveck— lingen har det inte heller funnits förutsättningar för något långsiktigt prog- nosarbete. För 11 av de befintliga pappersbruken föreligger offentliggjorda utbyggnadsplaner och dessutom planeras utbyggnad av nya pappersbruk i Nymölla och Mönsterås. Övriga 10 pappersbruk hade år 1970 en produktion av 147 000 ton och utredningen har i sina sainmanställningar räknat med oförändrad produktionsvolym vid dessa bruk eller med de högre kapacitets— värden som redovisas. I denna senare grupp ingår både små enheter med en produktion mindre än 10 000 ton per år och enheter upp till 35 000 ton.
Om samtliga utbyggnadsplaner för 13 av pappersbruken realiseras samtidigt som 1970 års produktion bibehålls vid övriga 10 pappersbruk ökar kapaciteten vid pappersindustrin i södra Sverige till 1,4 milj ton. se figur 22. Osäkerheten när det gäller åtskilliga av dessa projekt är dock stor, särskilt när det gäller tidpunkten för en utbyggnad. Ett par stora ny- heter i Hyltebruk och Nymölla beräknas dock vara i drift under år 1972.
Kapacitet vid pappersbruken i södra Sverige 1970—1980 enligt
företagens utbyggnadsplane r
Produktion milj ton 0,1 — o 5 0,05 — ca 0 _ Kip-cit.! lilj ton 0.3 — 0,2 _ o m a'- '- O,1 _” 0.05 _ O _
SCO- Sverig. totalt 0,53 lilj tm
I'd-Ipad
.—
holn Sverig. und-ipred löda Sverig.
SBC-l Sverig. totalt 1,44 lilj ton
haku-od drown- intog-Inb DM "moooo) totalt (SSW) kunna.».- 26w0) .: = | 5 : Eureeg 23:33: .:»: . ges.-aganzegoztstgtee ..s_. 35720238£ ”23:e åbaäåå" _m. nano-_?!u—cczångseom? egsåzazstatsaisczgs—mazr & Fristående pappersbruk 57
Pappersindustrin i södra Sverige skulle framför allt genom planerade utbyggnader av de stora enheternai Hyltebruk, Strömsnäsbruk, Tims— fors. Mönsterås och Nymölla delvis ändra struktur. De stora pappers— bruken för tillverkning av stapelvaror får en volymmäs sigt mycket do- minerande ställning och de integrerade bruken skulle svara för 80 procent av den totala produktionen. Medelproduktionen per enhet skulle stiga
från 25 000 ton år 1970 till 63 000 ton år 1980, motsvarande genomsnittet för den svenska pappersindustrin år 1970. Det torde vara realistiskt att räkna med en fortsatt minskning av antalet mindre produktionsenheter under 1970-talet. Det totala produktionsbortfallet härigenom blir dock sannolikt litet, vilket framgår av att år 1980 skulle de 8 minsta enheterna
svara för endast 5 procent av den totala produktionen.
De planerade utbyggnaderna medför en förskjutning av papperstillverk— ningen från inlandet mot kusten, se figur 23. De inlandsförlagda industri- erna behåller dock nära 70 procent av den totala pappersproduktionen i södra Sverige, jfr massatillverkningen figur 16. De stora projekten i Hyltebruk, Strömsnäsbruk och Timsfors medför en förflyttning av tyngd—
punkten för papperstillverkningen mot väster.
Ett genomförande av de offentliggjorda utbyggnadsplanerna skulle inne— bära en delvis annan fördelning av produktionen mellan olika företag
än den nuvarande, se figur 15. Skogsägarnas Industri AB Och "Papyrus— gruppen" flerdubblar sin kapacitet och ökar sina produktionsandelar för år 1980 till 40 procent resp 20 procent. Både Klippans Finpappersbruk AB och Munksjö AB skulle trots betydande kapacitetsökningar minska sina relativa andelar av den totala produktionsvolymen i södra Sverige från
26 procent år 1970 till 18 procent år 1980, respektive från 18 procent
till 9 procent.
Expansionsplanerna innebär att de ovannämnda fyra stora massaproducen- terna i södra Sverige år 1980 skulle disponera en sammanlagd produktions— kapacitet för papperstillverkning av 1 240 000 ton, dvs 85 procent av den totala kapaciteten mot 66 procent år 1970. Det bör dock avslutningsvis framhållas att utöver nu redovisade utbyggnadsplaner har ett antal större projekt framförallt i anslutning till de stora massafabrikerna diskuterats. Förutsättningarna för en ännu kraftigare expansion inom pappersindustrin
i södra Sverige än den nu antagna är dock i första hand en fråga om mark-
nadsutvecklingen för pappersprodukter.
Figur 23 Pappersindustrin i södra Sverige år 1980 enligt företagens utbyggnads-
planer
.:
. x 4 ., ( X _ ' v— "— x & Oms»N IFNRJ/ *. Mmm/u så >_Wontorvlk
—— X vru—AHBV ;
millon'x , __J
4——
N : _r-
Pnuilotröm j ,. 1 ,:3, | ”* . o nu.!sr Oma”:
. *" / _. nm Nyboholm ( osuisw—MN 1/ |: .-I ,x _____ . )X" -— Q,. ': o 1 —. / å i (' X .. ) . wwwc; N' * _-v ,0 . X ) . . VÅKID [ ( l_._,/Vv_/ " la— & luNGBv " LESSEBO _|” mwsuu | * ; . I » '"JN | ' Run-bog: ];" (töm », ,x | & ' nån PW” mv _ [wow __ x! _. -Asun &" 1,3. —.2 / "Milou ._l » x— Dam » . . " Ä Hum ) i _ mc,; orm! lm ( —- w 1 of" Chun | 0 NN" Dlupafon Å HÅSS ENOLM .'
,. " '.!, Pris- ', vx ,4 www») v ..
' C”- '-Brob;' fs.—e . _ _ 'qu "..p/ r __. * _, 'm- nu NGBORGRNY [_ Kllpplnjk " »! OOQV , ( j ] ,_.' _— ' au .16 *v , . ("mmm-,. :: rh! SVALÖV , NOG! !N' Nm |. ONA—' o,_,__| Q. V') . I & ____,_ A —N—' . _ (om: & (__: o uo-av/ : VI GE | ., AN __" _1 _) V'- . : o Y :» L ' _ & X ,' Papper. napp. kartong 'x- '_ OSJÖIO I K , __| m_mo '— , ,rf'CWN-Å/ w HAMN _;K ”7. —,,_,— o 'I - ..,,__;_u—_-»._sg=v:, ,....» ;, o 50 km )musnous 'x * ' X . .' o ' 56000 100000 200000 300000 ton/år
3.1
SKOGS PROD UK TION - RÅVARUBEHOV
Förutsättningarna för en expansion av skogsindustrin behandlas i förelig— gande kapitel med hänsyn till skogsproduktionen och möjligheterna att utnyttja denna för tillverkning av trävaror, spånskivor och pappersmassa. Granskningen baseras dels på avverkningsberäkningar med redogörelse för den långsiktiga skogsproduktionen, se bilaga 2, dels på uppgifter om skogsindustrins utbyggnadsplaner, se kapitel 2 och bilaga 1.
Sko s roduktion
Skogsbruket har under 1960-talet karakteriserats av stora förändringar både när det gäller avverkning och skogsskötsel. I de avverkningsberäk- ningar som ligger till grund för utredningens bedömningar har effekterna av den ändrade skogsskötseln kunnat beaktas endast i begränsad ornfatt- ning. En mer ingående analys av de långsiktiga konsekvenserna av olika avverknings- och skogsskötselprogram hade varit önskvärd, men ett sådant tids- och kostnadskrävande arbete har inte kunnat inrymmas inom
utredningens ram.
Sö:/935.119. 993. 99959??? _åliQå—itillff år)? 51631 FållYiiidi
Virkesförrådet i södra Sverigel) har under de senaste årtiondena ökat starkt. Mellan taxeringsperioderna 1953-1962 och 1964-1968 ökade sålun- da förrådet inom industriområdena IV—VIZ)med 12 procent eller med totalt 95 milj m3sk. En ökning har skett inom samtliga ägargrupper, se tabell 3. Skogen har dessutom blivit äldre och grövre. Inom de tre industri- områdena steg förrådet av skog i diameterklassen 15-25 cm med 6 procent,
medan skog över 25 cm ökade med 25 procent.
Ökningen av virkesförråden innebär att tillväxten varit större än avverk-
ningen. Virkesbalansutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU 1968:9)
1) I avsnitt om skogsproduktionen har beteckningen "södra Sverige" bibe- hållits för området söder om nordgränsen för Sörmlands, Örebro och Värmlands län. 2) Industriområde IV omfattar: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara- borgs, Örebro och Värmlands län; V: Sörmlands, Östergötlands och Gotlands län; VIJönköpings, Kronobergs, Kahnar, Blekinge, Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län.
Virkesförråd på skogsmark 1953-1962 och 1964-1968 inom industri-
områdena IV—VI, milj m35k
Ägargru perl) Totalt K ÖA AB E 1953-1962 55,0 44.7 114.0 579,0 792.6 1964—1968 59,3 50,0 117,8 660,5 887,6 Förändring, m3 +4,3 +5,3 +3,8 +81.5 +95,o " . % +8 +12 +3 1 +14 +12
1) K: kronoskogar, ÖA: övriga allmänna skogar, AB: aktiebolagsskogar, E: övriga enskilda skogar
en beräkning av den totala årliga tillväxten i landet grundad på data från åren 1953-1962. Enligt denna beräkning skulle tillväxten uppgå till 77, 7 milj m3sk per år (efter korrigering till "normala klimatbetingelser"). I samband med denna utredning har en ny tillväxtberäkning utförts vid Skogshögskolan under sommaren 1971. Bearbetnings- och analysarbetet
är ännu inte helt avslutat, varför de resultat som nu föreligger måste betraktas som preliminära. Vid användning av tillväxtdata för jämförande analyser bör man uppmärksamma den allmänna osäkerheten i dessa data, som bl a orsakas av att beräkningarna genomförs som differensuppskatt—
ningar och av svårigheten att beakta klimatbetingade variationer.
En jämförelse mellan den nyare beräkningen och den beräkning som utfördes för Virkesbalansutredningen tyder på att tillväxten för hela landet sjunkit. Det är främst i Svealand som en sänkning i tillväxten inträffat, medan ökande tillväxt inregistrerats i Götaland och förvånande nog även i Norrland, se tabell 4. Totalt sett är tillväxtminskningen i och för sig obetydlig, men det är anmärkningsvärt att ett avbrott nu har skett
i en sedan årtionden stigande trend.
Tabell 4 Årlig tillväxt 1964-1968 enligt Skogshögskolan 1971, milj m3sk
Ärlig tillväxt Förändring i förh 1964 — 1968 1953 - 1962 Norrland 33, 2 +0, 6 Svealand 20,1 -1, 5 Götaland 24, 0 +0, 5 Hela riket 77, 3 -0, 4
Orsakerna till denna stagnation har ännu inte kunnat analyseras i detalj. Faktorer som positivt påverkar den absoluta tillväxten är ökat virkes- förråd och inväxning av ungskog i produktiva åldrar. Ökad avverkning
och ökad slutavverkningsareal tenderar däremot att sänka tillväxten. Slutavverkning av äldre skog ger en högre genomsnittlig tillväxtprocent eftersom den mogna skogen har en lägre tillväxtprocent än genomsnittet. Men om yngre växtlig skog tas in i slutavverkningarna för att åstadkomma en bättre bestånd sarrondering, kan denna positiva effekt avta. Minskad gallringsareal i äldre skog synes ha lett till en kraftig ökning av bestånds- tätheten, varigenom tillväxtprocenten sjunkit. Detta gäller främst skog
i åldern 60-100 år och det är framförallt tallens relativa tillväxt som
gått ned. Den minskade tillväxten av tall kan också till viss del vara en följd av skador orsakade av märgborre. Det mekaniserade skogsbruket, med bl a lagring av obarkat virke i skogen. skulle härigenom indirekt
kunna verka hämmande på tillväxten.
Tillväxten av tall har i hela landet gått ned med ca 1, 9 milj m3sk, medan tillväxten av gran ökat med ca 1, 1 milj m3sk. Förskjutningen från tall till gran är beroende av att en relativt större andel tall ingår i slutavverk-
ningsskogarna. Granen dominerar däremot i de inväxande ungskogarna. De nu redovisade tillväxtberäkningarna avser den biologiska bruttotill—
växten, medan nettotillväxten är lägre på grund av s k självgallring. Det
är inte möjligt att med nuvarande metoder mäta självgallringen och den
utgör därför en stor osäkerhetsfaktor. Nettotillväxten kan uppskattas genom summering av den beräknade årliga avverkningen och den genom- snittliga förrådsökningen. En sådan uppskattning är dock behäftad med en osäkerhet som är särskilt stor för korta tidsperioder. En över-slags- mässig beräkning för de olika industriområdena tyder på att nettotill— växten för hela landet uppgår till ca 72 milj m3sk, vilket kan jämföras med den beräknade bruttotillväxten av 77 milj rtn3 sk, se tabell 5.
Tabell 5 Nettotillväxt 1958-1962 , b ruttotillväxt 1964 - 1968 och produktionsförmåga
inom olika industriområden i Sverige
Netto- Brutto- Produk- Industriområde tillväxt tillVäXt ”Fms" N/P B /P (N) (B) förmåga (P) milj m3sk %
I (BD,AC,Y del avZ) 21,6 25,8 27,5 79 94 411 (delar av Zoch X) 5,4 5,9 5,7 95 104 111 (W,U.C,B,del aVX) 11,7 11,9 14,7 80 81 IV (S.T.P,R,O) 15,7 14,3 17,6 89 81 V (E.D,l) 4,7 4,9 6,0 78 82 VI (F,G.H.K,L,M,N) 12,7 14,5 17,1 74 85 Hela riket 71,8 77,3 88,6 81 87
Produktionsförmågani) skulle enligt beräkningar som nyligen utförts (AVB 69) uppgå till 89 milj m3sk. Ökningen med 8 milj m3sk i förhållande
till en motsvarande beräkning publicerad 1961 är en följd av höjda
bonitetsuppskattningar och ökad skogsmarksareal. Effekten av den genom— snittliga bonitetshöjningen uppgår till omkring 5 prooent. Det bör i detta sammanhang framhållas att skillnaden mellan den nuvarande tillväxten och den bedömda produktionsförmågan fortfarande är störst i södra Sverige.
1) Ett områdes produktionsförmåga har definierats som den uthålliga år—
liga avkastning som skulle kunna erhållas om hela arealen vore bevuxen med skog av samma slutenhet och tillväxtprocent som den "bättre hälf- ten" enligt den andra riks skogstaxeringen (1938-1952) och om dessutom åldersklassfördelningen vore jämn. Produktionsförmågan ger en upp— fattning om den nivå på skogens avkastning som i ett längre tidsperspek— tiv praktiskt torde kunna uppnås.
En beräkning baserad på tillväxten i nuvarande yngre och medelålders bestånd tyder på att man på längre sikt skulle kunna förvänta sig en pro- duktion av 93 milj m3sk på nuvarande Skogsmarksareal, dvs 4 milj m35k mer än uppskattningen av produktionsförmåga enligt tabell 41). Det bör dock framhållas att dessa uppskattningar av produktionsförmågan är hypotetiska och förutsätter att intensiteten i skogsskötseln bibehålls
på minst samma nivå som under de senaste årtiondena.
Förhållaraésqa. 39959 935999åqgs_qrp_råésf)
Utvecklingen inom detta område visar en god överensstämmelse med de tidigare redovisade förändringarna inom industriområdena IV— VI. Inom utredningsområdet har sålunda det totala virke sförrådet ökat från 376 milj m3sk för perioden 1953—1962, till 422 milj m3sk för perioden 1964-1968, dvs med 12 procent. Virkesförrådet i diameterklassen 15-25 cm steg under samma tidsperiod med 7 procent till 146 milj rn3 sk och skog över 25 cm i brösthöjd ökade med 22 procent till 195 milj rn3 sk.
Utredningsområdet omfattar 3,3 milj hektar skogsmark, motsvarande
14 procent av den totala skogsmarks arealen i riket, se figur 24. Virkes— förrådet uppgår till 422 milj m3sk, vilket innebär 18 procent av det totala förrådet.
Produktionsförmågan har beräknats uppgå till 20, 0 milj m35k och till- växten till 17. 2 milj m3sk, vilket motsvarar ca 22 procent av respektive
totalbelopp för hela riket. En länsvis fördelning redovisas i figur 25.
éyysäkpésgåéstälssifzs
o . . 3 Virkesbalansutredningen redovisade är 1968 avverkningsberäkningar ) för hela landet, vilka baserades på 1953-1962 års riksskogstaxeringar. Stora förändringar i skogstillstånd har som framgått av avsnitt 3. l. 1.
ägt rum under det senaste årtiondet. Skogshögskolan har därför genomfört
1) Se Virkesbalanser 1967 (SOU 1968z9), bilaga A, sid 152-153 2) Utredningsområdet omfattar F, G, H, K, L, M och N län (industriområ- de VI) samt västgötadelen av Älvsborgs län, betecknad P (V) 3) Beräkning av avverkningens storlek för en viss angiven kommande tidsperiod under preciserade betingelser beträffande skogsskötseln
Figur 24 Skogsmarks areal och virkesförråd inom utredningsområdet
Areal Södra Sverige total areal 3,3 milj h; milj Förråd totalt förråd 422 milj m sk ha milj 013 sk
1 O —- 100
P(V) E skogsmarksareal ' virkesföpråd
Figur 25 Tillväxt, produktionsförmåga och avverkning inom utredningsområdet
. . 3 Målj Södra Sverige total tillväxt 17,2 milj m sk 3 m Sk total produktionsförmåga 20,0 milj m sk 5 total avverkning 11,8 milj m sk 4 _ 3 _ Fiji 2 _ .'.1 :$; '..0 'o'. 1 34 " '$$- || f..—1 1" ;.g. ut 0 .'.. ||| Län F G H K
' tillväxt D produktionsförmåga & awerkning
på data från 1964-1968 års riksskogstaxeringar. nya avverkningsberäkningar (AVB 69)1 , som huvudsakligen grundas
Förutsättningarna för AVB 69 ansluter nära till dem som tillämpades i Virkesbalansutredningen. I syfte att anpassa den nya beräkningen till de ökade arealerna slutavverkningsskog och med kännedom om att medel- alternativet i södra Sverige tidigare lagts på en för låg nivå (se SOU 1968z9, sid 156) har för södra Sverige införts ett slutavverkningsalter— nativ som innebär större årliga slutavverkningsarealer än alternativ C. Det nya alternativet bör närmast ses som exempel på ett program som kan vara tillämpligt, om man under en 10—20 årsperiod vill sänka virkesför— rådet så att det svarar mot en kortare genomsnittlig omloppstid än vad alternativ C skulle resultera i. En sådan åtgärd, som skulle ha karaktär av engångsuttag, diskuterades i Virkesbalansutredningen. Om man fort- sättningsvis vill hålla avverkningarna på D-alternativets höga nivå, krävs emellertid produktionsbefrämjande åtgärder i betydande omfattning för att varaktigt höja tillväxten. För att närmare precisera vilka åtgärder, som skulle behöva sättas in, erfordras en sådan översiktlig avverknings— och
skogsvårdsprogrammering som diskuterats i bilaga 2.
Avverkningsberäkningarna i AVB 69 avser en 10-årsperiod. Utgångsläget utgörs av ett medeltillstånd för perioden 1964-1968, dvs år 1966, vilket innebär att beräkningsperioden omfattar tiden 1966-1975. För närmare upplysningar om beräkningsalternativen och detaljförutsättningar hänvisas
till AVB 69 sid 4—6.
Den totala bruttoavverkningen inom utredningsområdet enligt alternativ C uppgår till 18, 7 milj m3sk mot en beräknad möjlig produktionsförmåga av 20, 0 milj m3sk. Förhållandena inom de olika länen framgår av figur 26.
1) "Avverkningsberäkning 1969: skogsmarksarealer. virkesförråd, möjlig avverkning m fl uppgifter för industriområden, län och små- områden enligt riksskogstaxeringen 1964—1968"; rapport nr 15 från Institutionen för skogstaxering, Skogshögskolan.
Figur 26 Beräknad produktionsförmåga och avverkning enligt alternativ C (AVB 69) inom utredningsområdet.
. . 3 Milj Södra Sverige total produktionsförmåga 20,0 milj m sk
3 _ _ 3 "' Sk total avverkning, alt c 18,7 mn) m sk
4
5
2
1
0 Län F G H K L M N
G produktionsförmåga & avverkning enl alt C
Det föreligger ett markant överskott av äldre skog i jämförelse med en tänkt jämn åldersfördelning över omloppstiden, vilket innebär att man torde kunna hävda att alternativ C utgör ett alternativ, som ligger nära den nivå som motsvarar skogens långsiktiga avkastningsförmåga enligt nuvarande skogstillstånd och skogsskötselintensitet. Det är därmed inte sagt att man reservationslöst kan avverka 18-20 milj m3sk per år på längre sikt. Förutsättningen härför torde dels vara att avverkningen är fördelad på ägarkategorier och huggningsformer (slutavverkning, gallring) på i stort sett samma sätt som förutsatts i beräkningarna, dels att sköt— selmetoderna inte leder till en sämre framtida produktion än den som beräknats för den bättre hälften av skogsarealen enligt den 2:a riksskogs— taxeringen. Preliminära analyser av de senaste årens avverkningar tyder dock på att de verkliga avverkningarna tenderar att avvika alltmer från vad som förutsätts i avverkningsberäkningarna. Detta gäller både avverkningens fördelning på ägarkategorier och fördelningen på slutavverk-
ning och g all ring .
I AVB 69 redovisas den beräknade totala avverkningen fördelad på ägar- grupper samt på slutavverkning och gallring. Det framgår härav att inom utredningsområdet skulle i genomsnitt 60 procent tas ut som slut- avverkning och 40 procent som gallring. Det är emellertid stor skillnad mellan ägargrupperna. På kronoskogar utgörs 77 procent av den totala avverkningen av slutavverkning, medan motsvarande andel på övriga en- skilda skogar uppgår till endast 57 procent. Den senare gruppen dominerar den totala avverkningen med 81 procent. Frågan om gallringsvirket blir tillgängligt i förutsatt omfattning är därför framförallt beroende av om det enskilda skogsbruket kommer att utföra gallringshuggningar i avsedd
omfattning.
Figur 27 Bruttoavverkning enligt alternativ C (AVB 69) inom utredningsområdet fördelad på ägargrupper Och huggningsformer Milj m3 sk
18 _; 16 _
14..
12
10
V////////////&
&
0 man & ”m e .,,m & Ägar- grupp K ÖA AB E Samtliga
gallring N slutavverkning & total awerkning
K: kronoskogar, ÖA: övriga allmänna skogar
AB: bolagsskogar, E: övriga enskilda skogar
Låpgåélftiasttasspéyå
De snabba förändringarna i det moderna skogsbruket har som framgått av den tidigare redovisningen till viss del ändrat förutsättningarna för de avverkningsberäkningar som nu redovisats. Negativa effekter av en långtgående ej miljöanpassad mekanisering kan därför befaras. De av- verkningar som utförs i praktiken tenderar att avvika alltmer från de principer som förutsatts i avverkningsberäkningarna. En ökad osäkerhet när det gäller inverkan av den ändrade skogsskötseln på den långsiktiga skogsproduktionen motiverar stor försiktighet vid bedömning av möjlig- heterna att långsiktigt öka avverkningarna till en väsentligt högre nivå än vad som nu beräknats svara mot den långsiktiga produktionsförmågan.
Tekniskt sett föreligger utan tvekan de möjligheter att öka avkastningen genom gödsling m ni som diskuterades av Virkesbalansutredningen. Det finns dock inte några reella belägg för att en sådan ökad skogsskötsel- intensitet ligger inom praktiska räckhåll. Samhällets och skogsbrukets sannolika ambitioner på längre sikt kan för närvarande inte överblickas. Miljöfrågorna har dessutom ökat i betydelse, vilket aktualiserar en rad viktiga avvägningsfrågor. Kommer t ex storskalig spridning av gödsel från luften att accepteras? Vad kommer den ökade försurningen av atmosfären att innebära på sikt? Hur skall insektsangreppen i det mekaniserade skogs- bruket bemästras utan användande av miljöfarliga gifter? Vilka inskränk- ningar i virkesproduktionen måste ske med hänsyn till det ökade behovet
att tillgodose friluftsliv och rekreation?
Med hänsyn till rådande osäkerhet har utredningen funnit det motiverat att i första hand lägga C-alternativet enligt AVB _69 till grund för bedöm- ning av skogsindustrins möjligheter att tillgodose sitt Virkesbehov i ett längre tidsperspektiv. Ett kontinuerligt uttag av ca 19 milj m3sk per år
inom utredningsområdet kommer utan tvekan att ställa stora krav på skogs- skötseln, men de erforderliga åtgärderna har ansetts kunna ligga inom en realistisk ram med hänsyn tagen till samhällets önskemål beträffande
ekonomi, sysselsättning, miljö rn m. En temporär höjning under en 10-2 O—årsperiod av uttagen till D-alternativets nivå, motsvarande 20, 5 milj m3sk per år, är närmast en samhällseko- nomisk och en företagsekonomisk fråga, se avsnitt 3.3. De tekniska svårig-
heterna att öka avverkningarna från nuvarande ca 12 milj mSSk till C-alter- nativets 18,7 milj m sk respektive D-alternativets 20, 5 milj m3sk bör
dock inte underskattas.
Skogsindustrins råvarubehov
Skogsindustrin använder i sin produktion olika former av industrived,
se figur 28. Virkesåtgången varierar med hänsyn till slutproduktens art och förädlingsgrad, se tabell 6. Vid sågning av trävaror erhålls som biprodukter sågspån, kutterspån samt bark och_ annat avfall. Större delen av den tillgängliga mängden sågverksflis, som uppgår till 1, 3 m3s (stjälpt mått) per m sågade trävaror, utnyttjas parallellt med massaved som råvara vid massatillverkning. Sågspån och kutterspån har däremot
hittills endast använts som industriråvara i begränsad utsträckning.
Tabell 6 Råvaruåtgångstal Råvaruåtgång m3f ub Tillverkning Måttenhet ' barr löv sågade trävaror m3 1,85 1,65 spånskivor rn3 1, 3 l , 3 mekanisk massa ton 2,5 — halvkemisk massa ton , sulfitmassa, oblekt ton 4, 4 3 , 6 " . blekt ton 5, l , sulfatmassa, oblekt ton 4, 6 3, 7 " , blekt ton 5, l 4, O
YiälfsååääääslsrzipaåalåtQ
Förbrukningen av industrived vid skogsindustrin i södra Sverigel) kan för år 1970 beräknas uppgå till 9, 8 milj m3f ub under förutsättning att hela den tillgängliga volymen sågverksflis användes för massatillverk- ning. Utredningens inventeringar tyder dock på att endast 80 procent av
den teoretiskt beräknade flistillgången utnyttjades inom massaindustrin.
i) Utredningsområdet "södra Sverige" omfattar F, G, H, K, L, M och N län samt västgötadelen av Älvsborgs län, betecknad P (V).
M A R K N A D
AVFA|.L
Spånsklvor
Klenved
0,2 m f ub/m3
Sågade trävaror
Sågverksflis
Pappersmassa
AVFALL
1,3 m3 f ub per m3
spånskivor
Timmer
1,85 m3 f ub per m3
sågade trävaror
Massaved
2,b-5,| m3 f ub per ton massa
SKOGSPRODUKHON
Virke sflöde inom skogsindustrin
Figur 28
3.
2.
Det verkliga uttaget av industrived under år 1970 i södra Sverige uppgår därför sannolikt till något mer än 10 milj m3f ub.
Sågverksindustrin är den dominerande virkeskonsumenten med 7, 4 milj m3f ub, motsvarande 75 procent av den totala förbrukningen i södra Sverige, se figur 30. Massaindustrins råvarubehov uppgick år 1970 till 4,1 milj m3f ub, varav 1, 9 milj m3f ub täcks med sågverksflis vid
ett fullständigt utnyttjande av denna tillgång. Spånskiveindustrin beräknas samma år ha förbrukat endast 0, 3 milj m3f ub industrived, vilket samman— hänger med att denna industri utnyttjar träavfall i relativt stor omfattning. Förbrukningen av industrived i södra Sverige skulle således år 1970 ha fördelats på 7,4 milj m3f ub timmer och på 2, 5 milj m3f ub massaved
och klenvirke .
55351”; 5155 testas???
Utredningen har med hänsyn bl a till svårigheterna att bedöma marknads- utvecklingen valt att räkna med två alternativ för sågverksindustrins ut— veckling under 1970—talet, se kapitel 2. Det högre alternativet innebär
en årlig produktionsökning med 5 procent och det lägre en 2, 5-pr0centig ökning per år. Flera skäl, främst utvecklingen under 1960-talet och den sydsvenska sågverksindustrins gynnsamma geografiska läge, talar för
att det högre alternativet läggs till grund för de fortsatta diskussionerna.
Sågutbytet vid sågverken tenderar att minska främst beroende på ändra- de avverkningsmetoder och reducerteknikens utveckling. En ökad råvaru— förbrukning inom sågverksindustrin på grund av lägre sågutbyte kompen— seras dock till viss del av ökad volym avfallsprodukter, som kan använ- das som råvara inom massa— och skivindustrin. Utredningen har använt nuvarande relativa åtgångstal för hela 1970-talet. vilket kan innebära en
viss mindre underskattning av timmerbehovet.
Sågverksindustrins behov av sågtimmer skulle vid en årlig 5—procentig stegring av produktionen öka från 7. 4 milj m3f ub år 1970 till 11 milj m3f ub år 1980. Tillgången på flis stiger därmed från 1,9 milj m3f ub till 2,9 milj m3f ub och dessutom erhålls 1,2 m3f ub
sågspån, som kan väntas få vidgad användning som ersättning för industri- ved vid tillverkning av bl a pappersmassa. Det lägre utvecklingsalterna— tivet för sågverksnäringen innebär en ökning av råvarubehovet till 9, 2 milj m3f ub samt en flisproduktion av 2, 4 milj m3f ub år 1980.
åriesäåreieéysrfis
Spånskiveindustrin använder i sin tillverkning både rundvirke och olika slags träavfall. En ökad konkurrens om virkesråvaran kommer sannolikt att medföra att industrin i högre grad än hittills söker utnyttja träavfall i produktionen. Andelen industrived med alternativ användning inom främst massaindustrin kan härigenom väntas minska. Utredningen har därför räknat med att Spånskiveindustrin under slutet av 1970-talet, trots en väntad kraftig expansion, inte kommer att förbruka mer än 500 000 m3f ub industrived per år.
Mas s aindustrin
Sulfit- och sulfatfabrikerna svarade år 1970 för 94 procent av den totala förbrukningen av vedråvara inom massaindustrin i södra Sverige. Detta beror givetvis främst på den kemiska massaindustrins produktionsmäs- siga dominans. men sammanhänger också med att tillverkningen av ke-
misk massa är mer råvarukrävande, se tabell 6.
Huvuddelen av virkesråvaran utgjordes av barrved, levererad som massa- ved eller sågverks flis. Sliperierna och sulfitfabrikerna, vars tillverkning traditionellt är baserad på gran, förbrukade år 1970 1 530 000 m3f ub varav 270 000 m3f ub lövved. Om man antar att hela barrvedsförbruk- ningen vid dessa industrier utgjordes av gran och att dessutom 10 procent av sulfatindustrins råvarubehov tillgodosågs med granmassaved skulle totalförbrukningen av gran inom massaindustrin år 1970 uppgå till ca
1,5 milj m3f ub.
Förbrukningen av lövved vid industrier med lövmassaproduktion uppgick år 1970 till 865 000 m3f ub, varav 90 procent förbrukades vid de tre industrierna Mörrum, Nymölla och Broby. Den totala förbrukningen av lövved inom massaindustrin var sannolikt högre,frarnförallt beroende
på att sulfatindustrin accepterar en mindre andel löv i barråvaran vid tillverkning av vissa massakvaliteter. Ett tillägg för 5-procentig lövved
i råvaran för sulfatmassa skulle innebära att totalt 1 milj m3f ub löv- massaved förbrukades i södra Sverige år 1970. Denna volym utgör 25 procent av massaindustrins totala råvarubehov och 40 procent av
massavedsuttaget i södra Sverige år 1970.
Fördelningen av virkesförbrukningen inom massaindustrin (inkl sågve rks— flis) på olika trädslag skulle under dessa förutsättningar för år 1970 bli
följande: gran 36 procent, tall 38 procent, löv 25 procent.
Ett realiserande av företagens utbyggnadsplaner skulle innebära en höjning av kapaciteten inom massaindustrin i södra Sverige från 0, 9 milj ton år 1970 till 2, 6 milj ton år 1980, se kapitel 2. Råvarubehovet ökar därmed vid ett 100—procentigt utnyttjande av kapaciteten från 4, 1 milj m3f ub till 11 milj m3f ub. Den mest markanta förändringen i produktionsin- riktning under 1970-talet skulle bli att andelen mekanisk massa stiger från 4 prooent till 22 procent. Denna kraftiga expansion medför dock på grund av lägre råvaruåtgång för mekanisk massa att virkesbehovet inte ökar li-
lika snabbt som produktionen, se figur 29.
Behovet av lövved vid industrier med tillverkning av lövmassa skulle stiga från 865 000 m3f ub år 1970 till 1 420 000 m3f ub år 1980. Lövve- den skulle vid tillägg för 5 procent lövmassaved i råvaran för tillverk— ning av sulfatmassa därmed utgöra ca 15 procent av massaindustrins totala virkesförbrukning eller 20 procent av det totala massavedsuttaget. Några tekniska svårigheter att förbruka en större andel lövmassaved
i sulfatindustrin torde dock inte föreligga.
Den framtida fördelningen på gran- och tallråvara torde i stor utsträck— ning bli en funktion av tillgång och pris på industrived. Tillgången på vedråvara kan i framtiden bli en dimensionerande faktor för utbygg— naden av skogsindustrin och det är därför sannolikt att massaproduktio- nen kommer att anpassas på ett sådant sätt att all ekonomiskt tillgänglig vedråvara utnyttjas. Sulfit— och sulfatindustrin har redan nu tekniska möjligheter att i viss utsträck ning utnyttja en blandad barrveds råvara med varierande inslag av gran och tall. Tillverkningen av mekanisk massa kommer dock sannolikt även i fortsättningen att främst baseras på granved, medan lövved används för framställningen av halvkemisk
mass a.
Figur 29 Råvarubehov vid massaindustrin i södra Sverige 1970—19801)
fördelat på massaslag
lålj 3 3 3 ,. f ub totalt 4,1 milj . r ut: totalt 7,6 nu . ' ub totalt11,0 .ilj . ! ub
] _| 5 n .: g .. .. . i . i E G E . .. å ”; C 2 å ä' . o.- 1: > '— 'n- " " " "" " '; "; "5 ” "' "5 "S | 2 å ä 8 : a m 2 2 a m 1970 1973 1980
3- 2- 5 5159853'311411553'395_äåliaiälåäållQY 39.79.4999
Skogsindustrins totala råvarubehov skulle vid ett realiserande av offent— liggjorda utbyggnadsplaner och vid en årlig 5—procentig ökning av såg— verksproduktionen fördubblas under 1970-talet från 11, 7 milj m3f ub till 22, 5 milj m3f ub, se figur 30. Detta framtida bruttobehov reduceras genom utnyttjande av den ökade tillgången på sågverksflis, som beräknas uppgå till 2, 9 milj m3f ub år 1980. Sågspån används i viss utsträckning redan nu som råvara för tillverkning av bl a spånskivor, och vid ökad konkurrens om vedråvara är det sannolikt att spån även får vidgad använd-
1) Beräkningen har baserats på företagens utbyggnadsplaner
ning för massaframställning. I den planerade anläggningen i Timsfors kommer att ingå tillverkning av 70 000 ton massa baserat på 350 000 m3f ub sågspån. Nettobehovet av industrived skulle under dessa förutsättningar reduceras till 9, 8 milj m3f ub år 1970 och 19,3 milj m3f ub år 1980. Av skogsindustrins avfallsprodukter skulle med dessa utbyggnadsplaner teoretiskt sett år 1980 återstå 0,5 milj m3f ub sågspån och ca 1 milj m3f
bark s om indus tri råvar a.
En sänkning av expansionstakten inom sågverksindustrin till 2, 5 procent per år skulle med bibehållande av övriga utbyggnadsplaner för skiv— och massaindus tri innebära en minskning av bruttobehovet år 1980 till 20, 7 milj m3f. Nettobehovet av industrived skulle därmed reduceras till 18, 0 milj m3f ub och mängden disponibelt träavfall till 0, 3 milj m3f sågspån respektive 1 milj m3f bark.
Råvarubehovet skulle med denna utveckling förbli väsentligt större inom de östra delarna av södra Sverige än inom de västra, se figur 31. Med den gränsdragning som redovisas i figur 1 skulle nettobehovet år 1980 av industrived fördelas med 12,3 milj m3f ub på den östra delen och 7, 0 milj m3f ub på den västra. Efterfrågan på vedråvara skulle bli störst i Kalmar och Kronobergs län, som tillsammans svarade för 8, 8 milj m3f ub eller 45 procent av det totala behovet i södra Sverige. Dessa län skulle också genom sin omfattande sågverksindustri dominera flisproduk- tionen med 45 prooent av den totala volymen år 1980.
Efterfrågan på industrived kommer som en följd av massaindustrins utbyggnad av stora produktionsenheter att öka stegvis inom de olika länen. Sågverksindustrin med sitt stora antal enheter och jämnare utbyggnads- takt orsakar inte samma språng i ökningen av virke sbehovet. Igång- sättningen av driften vid de stora anläggningarna i Nymölla och Värö kommer att medföra en stark efterfrågeökning i Kristianstads och Hallands län i början av 1970-talet. Under senare hälften av detta årtionde skulle Timsfors—Strömsnäsbruk och Mönsterås-Emsfors orsaka motsvarande
snabba ökning av råvarubehovet i Kronobergs och Kalmar län.
Figur 30 Råvarubehov vid skogsindustrin i södra Sverige 1970—19801)
'nllj m3 Tub 11 — I'l / l/A 1 55/0 » _ ///// '///,, _, I 9 ///// _l ”#0 /////» /////» R _. / ! '///'/ 7 ///// _ '///// :////// / 5 , 4,44 ,//(/ 5 _. 4 _ 3 J 2 _ 1 .. O lllll ”I .»: a ; __ € % .: & ': A= . i .: å i :. å , .: % L 1 —_ _| ._4 = % 4.1 : 2 = ' 2 3 : 3 U) VN lll ä' NU . i; nu . '? $ ! Tå (% ! vi 3 ! 19 7 0 19 7 3 1980 :55'” I Rundvxrko //, Sågverkaflu _ Sågspån
1) Beräkningen har baserats på antagandet att sågverksindustrin expanderar med 5 procent per år och att de offentliggjorda planerna för mas sain— dustrin och skivindustrin realiseras.
Figur 31 Råvarubehovl) vid skogsindustrin i södra Sverige 1970—1980
fördelat länsvis
| ' r
. . ,___ x ”._'-= . N" x ||| "Jl/ N. ”I? c IX »
vvmmwct
, x | w_o
lepo ::
' ] X / $% %? *._ :x' 'k _:III lll ”";; "18:50 " lm " * z
' > . ll _ K 1! ) Åww . ] Jrnä/ Tlesmr- ', LAHOLM ;" fx & "|! ”a' ”___- | & 0 ." '_' & 7—4' liilll ||".- / & / :, oss:/' Youma ,r'zx— /onst I!” " ', O ) a.,:_ ( ___ ..... [mill] ' uuNsA | __. _l _l _Anctwowl of ; | 4106st v,.llll IL , , 'x Mwai]! [: ...en ] o [_ _ Jian _ I- 1532: [" AILSN ' "' . .10' lv _r !IIOH &, flllll . "ugnen,. N' 'qx 0 [__p ((= _ HEL SMG? LI [, Å ' | Ul '" ]Illlm]||1 ':.» ! SVAOLOV (|?IILIVIEI.I:mrIAN51m' . L 5 ONA= _ V . ”***. O»:— . Gil
x ['_—
-.'! 7. T_r' ' SKUIUP mu eo... F-VN- "'.O ' nuo» ('. | ' ( I VIELLEBOIG XI .
,.— V Beräkningarna har baserats på antagandet att sågverksindustrin expan- derar med 5 procent per år och att samtliga offentliggjorda utbyggnads- planer för massa- och skivindustri realiseras.
3. 3 Skogsindustrins expansionsmöjligheter med hänsyn till skogsproduktionen Den totala tillväxten i södra Sverigei) har beräknats uppgå till 17,2
milj m3sk, medan produktionsförmågan uppskattats till 20 milj m3sk. Alternativ C enligt AVB 69 skulle för beräkningsperioden 1966—1975 inne- bära en årlig bruttoavverkning av 18, 7 milj m3sk jämfört med nuvarande avverkning som uppskattats till 11, 8 milj m3sk. En kontinuerlig avverkning på längre sikt enligt alternativ C förutsätter, dels att avverkningarna förde- las på samma sätt på ägarkategorier och huggningsformer som i de genom— förda beräkningarna, dels att skogsskötseln inte leder till en framtida pro- duktion som är lägre än den som beräknats för den bättre hälften av skogs-
arealen enligt den andra riksskogstaxeringen.
Utredningen har, trots de tendenser till nedgång itillväxten som registre- rats, ansett det realistiskt att räkna med att skogsbruket genom en aktiv skogsskötsel under överskådlig framtid skall kunna upprätthålla en produk- tionsnivå som motsvarar C—alternativet. Enligt utredningens uppfattning bör därför i första hand detta alternativ användas som underlag för be- dömning av den sydsvenska skogsindustrins möjligheter att i ett längre tidsperspektiv tillgodose sitt Virkesbehov. Alternativ C skulle vid en för- delning på 80 procent barr och 20 procent löv och omräknat till volym fast mått under bark motsvara ett uttag av 15, 3 milj m3f ub.
Den totala förbrukningen av vedråvara inom skogsindustrin uppgick år 1970 till 11, 7 milj m3f ub. Behovet av industrived kan efter reducering med den flisvolym som utnyttjas för massa- och spånskivetillverkning uppskat- tas till ca 10 milj rn3f ub. Råvarubehovet i södra Sverige (exkl sågverks— flis) beräknas genom pågående utbyggnader inom skogsindustrin öka till 14, 3 milj m3f ub år 1973. En fortsatt årlig expansion inom sågverks- industrin med 5 procent och ett realiserande av massa— och pappersin— dustrins utbyggnadsplaner skulle medföra en ytterligare ökning av behovet av industrived till 19, 3 milj m3f ub år 1980. En lägre expansionstakt inom sågverksindustrin med 2, 5 procent per år skulle innebära att råvarubeho— vet år 1980 begränsas till 18,0 milj m3f ub.
Södra Sverige har under senare år utgjort det enda återstående stora överskottsområdet när det gäller vedråvara i landet. Ett relativt Stort
utflöde av framförallt rundved har ägt rum, både i form av export och
1) Utredningsområdet "södra Sverige" omfattar: F, G,H,K, L,M och N län samt västgötadelen av Älvsborgs län, betecknat P (V)
genom transport till skogsindustrier i andra delar av landet. Granmassa- ved exporteras i relativt stora kvantiteter till Norge och bl a långtimmer säljs till EEC-länderna. Export av mindre volymer massaved och Sågverks! flis förekommer även till andra länder. Den totala exportvolymen varierar kraftigt från år till år, men torde i genomsnitt under senare år inte ha understigit 1 milj m3f ub per år från södra Sverige. Årligen transporteras ca 1 milj m3f ub massaved från den sydöstra delen av detta område till framförallt massaindustrin i Örnsköldsviksområdet. Dessutom täcker industrierna i Göta—älvdalen en del av sitt råvarubehov med virke från västra Götaland. Det totala utflödet av virke från södra Sverige torde således uppgå till 2-2, 5 milj m3f ub per år. Härtill kommer att planer föreligger på utbyggnad av massaindustrier i Östergötland och inom Väner- området, vilket ytterligare kan öka konkurrensen om råvarutillgångarna i
utredningsområdets norra delar.
Skogsproduktionens geografiska fördelning inom ett så begränsat område som södra Sverige torde inte vara av avgörande betydelse för lokalisering av skogsindustrier. Pågående utbyggnader medför en relativt jämn fördel- ning av de tunga virkesbehoven i förhållande till skogstillgångarna. En fortsatt expansion enligt företagens planer skulle dock medföra en brist—
situation i de östra och centrala delarna, se figur 32.
En siffermässig jämförelse visar att redan år 1973 skulle skogsindustrin i södra Sverige vid fullt uttnyttjande av den utbyggda kapaciteten förbruka 94 procent av tillgänglig avverkningsvolym enligt alternativ C. Utrymmet för export och för industrier norr om utredningsområdet begränsas häri- genom till 1 milj m3f ub. Expansionsutrymmet för skogsindustrin i södra Sverige skulle således med hänsyn till den långsiktiga skogsproduktionen inom området i huvudsak ha tagits i anspråk genom pågående utbyggnader redan år 1973. En temporär höjning av uttagen enligt D—alternativet kan ge ytterligare 1, 7 milj m3f ub per år och höja avverkningsnivån under en 10-20 årsperiod till totalt 17 milj m3f ub. En viss ökning av expansions- möjligheterna skulle härigenom erhållas, men det bör framhållas att om avverkningarna långsiktigt skall kunna bibehållas på denna höga nivå krävs en form av skogsskötsel, som i dagens läge förefaller vara svårgenomför— bar. Förutsättningarna för en kompensation av produktionsbortfallet efter denna 10-20 årsperiod genom import av vedråvara kan inte heller anses
gynnsamma .
Figur 32 Virkesbehov och avverkning enligt alternatic C (AVB 69) i
södra Sverige redovisat länsvis
] ]
]"
f—lu
: "]] ]]]?o ”' ”'”
i!! ] » |__?! * ) 1 .] ,) o '?
IB nu 1 m )"
lll" |||
IHJ
mum
milj m3 i ub
m m]!
]]
Avverk- Rundvi VR:s-' ning behov enligt ,,, c 1973 ISBD
En utbyggnad av tung Skogsindustri till en kapacitet som betydligt överstiger en realistisk nivå för den långsiktiga skogsproduktionen är enligt utred- ningens mening ej motiverad. Utredningen anser därför att en utbyggnad av Sågverks-, spånskive- och massaindustrin i södra Sverige i hela den utsträckning som förutsätts i skogsindustrins planer inte bör komma till stånd.
En viss höjning av produktionen vid den vedförbrukande industrin över 1973 års beräknade nivå kan ske inom C-alternativets ram, under förut— sättning att utflödet av virke från utredningsområdet radikalt skärs ned. Detta skulle dock innebära en skärpning av svårigheterna för vissa norr—
landsindustrier att tillgodose sitt behov av råvara.
En ökning av avverkningarna enligt D—alternativet kan skapa utrymme för ytterligare expansion, men det bör observeras att en sådan ökning endast motsvarar stegringen av virkesbehovet under tre år enligt de samlade utbyggnadsplanerna för skogsindustrin. Om produktionen långsiktigt skall kunna höjas till D-alternativets nivå fordras långtgående skogsvårdsåt- gärder. En osäkerhetsfaktor som dessutom bör beaktas är om skogsägarna överlag är beredda att genomföra avverkningar av så stor omfattning.
Fördelningen av skogsindustrins produktion på olika industrigrenar är framförallt en marknadsfråga, som inte närmare studerats inom utred— ningens ram. Det måste dock förutsättas att sågverksindustrin med sin struktur och sin goda lokala anknytning kommer att kunna hävda sitt behov av råvara gentemot massaindustrin. Den begränsade tillgången på vedrå- vara torde därför innebära att planerad expansion av massaindustrin i södra Sverige efter år 1973 inte är genomförbar i full utsträckning. Det är med hänsyn härtill uteslutet att med föreslagen utformning bygga ut samtliga projekt i Emsfors, Mönsterås, Strömsnäsbruk och Timsfors. Med ett visst risktagande ifråga om råvaruförsörjningen är det enligt utredningens uppfattning möjligt att ett eller eventuellt två av dessa pro- jekt kan komma till stånd. Dessa stora anläggningar skulle ställa så stora krav på råvaror (inom områdena Emsfors—Mönsterås respektive Strömsnäsbruk— Timsfors en ökning med vardera 1,7 milj m3f ub per år) att detta kan medföra att existerande massaindustrier i södra Sverige eller inom andra områden av landet ej kan bibehållas på längre sikt.
.1.
)
.. l SKOGSINDUSTRIN OCH SYSSELSATTNINGEN
Skogsindustrinz) sysselsatte år 1969 totalt 17 900 personer i södra Sverige3). Invånarantalet i samma område uppgick samtidigt till 2, 3 milj. Denna industrigren svarade för 1,8 procent av den totala sysselsättningen inom området och för 5 procent av sysselsättningen inom industrin. Någon nämnvärd ökning av antalet anställda i skogsindustrin torde inte ha skett under år 1970. Av de sysselsatta arbetade 8 200 personer eller 46 procent inom sågverksindustrin, 700 eller 4 procent inom Spånskiveindustrin,
1 850 eller 10 procent inom massaindustrin och 7 150 eller 40 procent
inom pappe rsindustrin.
Sågverksindustrin Sågverksindustrin i södra Sverige sysselsatte år 1969 totalt 8 200 perso-
ner vid sågverk och hyvlerier med minst fem anställda. 1 de tre stora sågverkslänen. Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, fanns samma år 5 550 anställda inom denna industrigren, motsvarande 70 procent av
totalantalet i södra Sverige.
Antalet anställda inom sågverksindustrin i södra Sverige har under 1960-talet ökat med i genomsnitt 2, 7 procent per år. Produktionen har samtidigt stigit med ca 5 procent per år, vilket innebär en ökning av produktiviteten (beräknad som produktion per anställd) med ca två procent per år. Arbetskraftsåtgången inom den sydsvenska sågverks- industrin sjönk under perioden 1965-1970 från i medeltal 4, 4 mantimmar per m3 sågade trävaror till 4, 0 mantimmar per m3. Behovet av arbets- kraft varierar dock inom vida gränser från 5-6 mantimmar per in3 vid äldre mindre sågverk till 2 mantimmar per m3 vid moderna stora
anläggningar.
1) Detta kapitel baseras främst på material redovisat i bilaga 1, av— snittet l. 6 sysselsättning inom skogsindustrin i södra Sverige och i bilaga 3, uppgifter om kommuner i södra Sverige med massaindustri. 2) Sågverksindustri, spånskiveindustri, massa— och pappersindustri. 3) Omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads. Malmöhus och Hallands län samt västgötadelen av Älvsborgs län-
Figur 33 Antal sysselsattal) inom sågverksindustrin i södra Sverige
1 960- 1969 fördelade länsvis
Personer Södra Sverige totalt 1960 6 632 1965 7 166 2000 _ 1969 8 219 1000 _ 500 _ 0 , | | År 606569 606569 606569 606569 606569 606569 606569 Län F 62) Hz) K L + M N P (V)
1) Vid sågverk och hyvlerier med minst fem anställda. 2) Gränsändringar under 1960-ta1 et mellan G och H län har medfört förskjutningar som försvårar en separat behandling av länen.
Utredningen har valt att i första hand räkna med en årlig produktions- ökning inom sågverksindustrin i södra Sverige med 5 procent per år,
se avsnitt 2. 1. Konsekvenserna av ett lägre utvecklingsalternativ med
en 2, 5-procentig årlig ökning belyses också. Det är troligt att rationa- liseringen såväl när det gäller industrins struktur som de interna pro— duktionsförhållandena kommer att fortsätta. Antalet produktionsenheter väntas minska och utredningen anser det inte orealistiskt att räkna med en reducering under 1970-talet från nuvarande 600 sågverk med en medel- produktion av 6 600 m3 per år till 300 sågverk med en produktion av 20 000 rn3 per år. Produktiviteten kan härigenom också väntas öka och
orsaka en sänkning av behovet av arbetskraft.
En sänkning av det specifika arbetskraftsbehovet till 3 mantimmar per m3 sågade trävaror skulle med en samtidig ökning av produktionen till 6 milj m3 innebära ett behov av 9 500 heltidsanställda inom sågverksindus- trin år 1980. En lägre rationaliseringstakt som resulterar i 3, 5 man- timmar per m3 ger vid samma produktionsvolym ett arbetskraftsbehov av 11 000 personer. Om produktionsstegringen går långsammare kommer givetvis behovet av arbetskraft att minska, vilket dock i viss mån kompen — seras av att industrins möjligheter att rationalisera produktionen försäm- ras. En minskning av årsarbetstiden för de anställda från nuvarande
] 900 timmar per år kan även medföra en ökning av behovet av arbetskraft.
Med antagen produktionsutveckling och fortsatt rationalisering torde man i slutet av 1970—talet kunna räkna med ett arbetskraftsbehov inom såg-
verksindustrin i södra Sverige av storleksordningen 10 000 personer.
Utredningen har inom ramen för sitt översiktliga arbete inte närmare kunnat analysera utvecklingen inom de skilda länen. Sågverksindustrins struktur och lokalisering talar dock för att snabba förskjutningar av produktion och sysselsättning inte kommer att ske mellan olika geogra- fiska områden. Utvecklingen av sysselsättningen under 1960-talet har
också varit relativt likartad inom länen, se figur 33.
Skivindustrin
Skivindustrin i södra Sverige omfattade år 1970 fyra industrier för till- verkning av spånskivor. Antalet kollektivanställda uppgick till samman- lagt 525 personer, vartill kommer personal för administration, för- säljning m in. Det totala antalet anställda inom denna industrigren kan uppskattas till 650-700 personer, varav en tredjedel finns inom Kronobergs län och resterande två tredjedelar inom Hallands län. Planerade spån— skivefabriker i Hultsfred och Broby beräknas ge sysselsättning år
200-300 personer. Antalet anställda inom Spånskiveindustrin i södra Sverige kan i mitten av 1970-talet antas uppgå till 900-1000 personer.
Massaindustrin
Massaindustrin i södra Sverige, exkl integrerad papperstillverkning, sysselsatte år 1969 totalt 1 850 personer vid 18 anläggningar. l Jön- köpings län fanns 5 fabriker, i Kronobergs län 6, i Kalmar län 3 samt
i Blekinge och Kristianstads län vardera 2 fabriker. Malmöhus län saknar massaindustri liksom Hallands län, där driften vid två tidigare befintliga
industrier upphörde i mitten av 1960—talet. Några massafabriker är
inte heller belägna inom västgötadelen av Älvsborgs län (exkl Göta-älv- dalen).
Figur 34 Antal sysselsatta inom massaindustrin i södra Sverige 1960—1969
fördelade länsvis
Personer Södra Sverige totalt 1960 1 444 1965 2 258 1969 1 846 500 _. 400 _ 300 _ 200 _ 100 _ O . . , l 1 , _ 1 1 1 l 1 Är 606569 606569 606569 606569 606569 606569 606569 Län F G H K L + M N P (V)
Antalet sysselsatta inom massaindustrin ökade kraftigt i södra Sverige under första hälften av 1960—talet från 1 450 personer år 1960 till
2 260 personer år 1965. Industrins kapacitet steg samtidigt under denna period från 450 000 ton per år till 840 000 ton per år. Denna snabba ök— ning av såväl produktionen som antalet anställda sammanhänger framför- allt med nyetableringen av massafabrikerna Mörrum och Nymölla. Under andra hälften av 1960-talet genomfördes endast begränsade utbyggnader av massaindustrin och produktionen ökade till 908 000 ton år 1970. Sam- tidigt minskade den totala personalstyrkan till 1 850 personer år 1969. Produktiviteten inom den sydsvenska massaindustrin, beräknad som pro- duktionen per anställd, steg under 1960-talet med i genomsnitt 6 procent
per år till omkring 500 ton per anställd och år.
Det totala arbetskraftsbehovet kan åter väntas öka under de första åren av 1970-talet. Orsaken härtill är den kraftiga utbyggnaden av industrin som pågår, vilken kommer att resultera i en höjning av den samman- lagda kapaciteten till 1, 7 milj ton år 1973. Företagens egna uppgifter tyder på att det finns skäl att räkna med en ökning av antalet anställda inom den sydsvenska massaindustrin med 600-700 personer fram till år 1973. Huvuddelen av denna ökning kommer att ske vid Värö. Hyltebruk och Nymölla. Expansionen vid dessa stora enheter torde endast till en mindre del kompenseras av rationaliseringar inom övrig massaindustri. Det totala antalet anställda vid massaindustrin i södra Sverige kommer
därför sannolikt att år 1973 uppgå till 2 400 - 2 500 personer.
Massaindustrins behov av arbetskraft är i ett längre tidsperspektiv starkt beroende av marknadsutveckling, produktionsutveckling, möjligheter till rationaliseringar m m. En bedömning av arbetskraftsbehovet på längre sikt blir därför relativt osäker och måste grundas på allmänna antaganden. Produktiviteten inom industrin kan väntas fortsätta att öka, dels genom strukturrationalisering, dels genom interna rationaliseringsåtgärder. Som exempel kan nämnas att personalstyrkan vid Värö bruk, omfattande både sulfatfabrik och sågverk, beräknas komma att uppgå till endast 500 personer. Personalen fördelas enligt följande: driftpersonal vid mas- safabriken 115 personer, driftpersonal vid sågverket 95, verkstadsper— sonal 130 samt lednings- och administrationspersonal 160. Fabriken skall i en första etapp producera 200 000 ton oblekt sulfatmassa per år och i en andra etapp 300 000 ton per år. Produktionen skulle vid 200 000 tons årsproduktion och med 350 personer direkt eller indirekt knutna till massafabriken uppgå till 575 ton per anställd och år och vid 300 000 ton till 850 ton per anställd och år. Nymölla magnefitfabrik för en årlig produktion av 250 000 ton blekt massa beräknas få en produktion som upp- går till 800 ton per anställd och år. Den beräknade produktiviteten vid dessa två moderna industrier, som kommer att tas ibruk under 1972,
kan sannolikt tjäna som riktmärke vid bedömningar av arbetskraftsbehovet
vid de större enheterna i södra Sverige. Om företagens utbyggnadsplaner realiseras får den sydsvenska massa— industrin en årskapacitet av 2, 6 milj ton år 1980. Härav skulle 2, 3 milj ton tillverkas vid 9 anläggningar med en årlig produktion överstigande
1.
100 000 ton. Behovet av arbetskraft för denna del av produktionen skulle vid en genomsnittlig produktivitet av 800 ton per anställd och år uppgå till 2 900 personer. Övriga 9 anläggningar, som antagits bibehålla eller endast i begränsad omfattning öka sin produktion, sysselsatte år 1970 750 personer i massatillverkning. En viss minskning av personalbehovet kommer utan tvekan att ske genom rationalisering av produktionen, men någon mer omfattande reducering av antalet anställda inom denna del av massaindustrin torde inte ske annat än vid nedläggning av produktions- enheter. Som ett maximialternativ för massaindustrin i södra Sverige torde man kunna räkna 3 500 anställda år 1980. Om produktionen bibehålls på samma nivå som år 1973, samtidigt som ett flertal mindre enheter läggs ned, är det tänkbart att personalbehovet i slutet av 1970—talet kan
minska till 2 500 personer.
Pappe rs indus trin
Pappersindustrin i södra Sverige sysselsatte år 1969 totalt 7 160 perso- ner vid 21 pappers- och pappbruk. Produktionen vid dessa anläggningar, varav 10 enheter var integrerade med massafabriker, uppgick år 1970 till sammanlagt 535 000 ton.
Merparten av de sysselsatta inom pappersindustrin fanns år 1969 i Jönköpings län (30 procent) ooh i Kronobergs län (34 procent), se figur 35. Pappersindustri saknas helt inom Malmöhus och Hallands län och inom västgötadelen av Älvsborgs län (exkl Göta-älvdalen).
Antalet anställda inom pappersindustrin i södra Sverige har under 1960— talet minskat med endast 300 personer. Samtidigt har produktionen ökat med 140 000 ton, vilket innebär att produktiviteten. beräknad som produk- tion per anställd, under denna period. stigit med i genomsnitt 4 procent per år.
Tillverkning av papper sker vid pappersbruk av mycket varierande stor— lek och med olika produktionsinriktning. Vissa produkter kan tillverkas med liten insats av arbetskraft medan andra är mer personalkrävande. Medelvärden för industrin måste därför användas med stor försiktighet. Stapelvaror av typen tidningspapper, fluting o d produceras i regel i stora integrerade anläggningar med en arbetsinsats av samma storleks-
ordning som vid massatillverkning. Även finpapper i stora kvantiteter
Antal sysselsatta inom pappersindustrin i södra Sverige 1960-1969
Personer Södra Sverige totalt 1960 7 471 5000 1965 7 130 .1 1969 7 159
,, L
0 | I _m111L1
Är 606569 606569 606569 606569 606569 606569 606569 Län F G H x L+M N P(v)
kan framställas med liten arbetsinsats, vilket kan illustreras med att
det planerade pappersbruket i Nymölla för 85 000 ton per år beräknas sysselsätta endast 150 personer. Produktionen per anställd skulle vid fullt utnyttjande av kapaciteten i detta fall uppgå till 560 ton per år. Till- verkning av specialpapper, som ofta är kombinerad med konvertering till olika slag av pappersprodukter, är däremot arbetskrävande. Det är inte ovanligt att produktionen per anställd vid mindre bruk är begränsad till
30-40 ton per år.
En kraftig utbyggnad av pappersindustrin i södra Sverige pågår och yt- terligare utbyggnader har aviserats i ansökningar till vattendomstolar och till koncessionsnämnden för miljöskydd. Om samtliga offentliggjorda planer realiseras kommer den sydsvenska pappersindustrin i slutet av 1970-talet att ha en årlig kapacitet av 1 440 000 ton. En sammanställning av företagens uppgifter tyder på att denna kraftiga volymmässiga expan- sion skulle kunna genomföras med en personalökning av totalt ca 1 000 per-
soner.
De stora integrerade pappersbruken för tillverkning av stapelvaror kommer under dessa förutsättningar att dominera med 60 procent av
den totala produktionen i södra Sverige. En långt driven rationalisering inom denna del av pappersindustrin skulle sannolikt innebära att personal- behovet för produktion av 900 000 ton papper i form av tidningspapper och andra stapelvaror kan begränsas till 1 OOO—l 500 personer. Utvecklingen vid de pappersbruk som har mer differentierad tillverkning av finpapper och specialpapper av olika slag blir därmed avgörande för sysselsättning— en inom pappersindustrin.Några av dessa produktions enheter är relativt stora medan flertalet tillverkar mindre än 25 000 ton papper per år. Ut- vecklingen under en längre tidsperiod vid dessa mindre pappersbruk, av vilka flertalet är friliggande, är svårbedömbar. En omfattande nedlägg- ning av enheter av denna storleksklass skulle inte medföra någon väsent— lig minskning av den totala produktionsvolymen, medan däremot syssel- sättningen inom den sydsvenska pappersindustrin skulle minska kraftigt.
Utredningen har med reservation för den stora osäkerheten i bedömning— arna funnit det sannolikt att pappersindustrin inom området (exkl ansluten pappersvaruindistri) inte kommer att sysselsätta mera än 9 000 personer i slutet av 1970-talet. Om den pågående expansionen följs av en stark strukturrationalisering är det tänkbarkt att sysselsättningen efter ett maximivärde i början av decenniet åter sjunker ner mot 1969 års värde
till drygt 7 000 personer.
Sysselsättningen under 1970-talet Skogsindustrin i södra Sverige sysselsatte som tidigare nämnts år 1969 totalt 17 900 personer. Merparten eller 70 procent av de anställda finns inom Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, se figur 36. De tre länens dominans är främst en följd av det stora antalet sysselsatta inom
sågverksindustri och pappersindustri, se figurerna 33 och 35.
Antalet anställda inom skogsindustrin i södra Sverige har ökat med 2 100 personer under 1960—talet. Sågverksindustrin svarar för huvud- delen av denna ökning, men även inom spånskive— och massaindustrin har utvecklingen varit positiv. Sysselsättningen inom pappersindustrin
har däremot minskat med 300 personer.
Figur 36 Antal sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige 1960-1969 för-
delade länsvis
fx , | , _ __ , A
.|. _ _ ; tum,-_ , ,_..
.J fx ,x I ;— &.
» = |
00%Q na,-my »: ; " 0
i 960 IEEE 1969
I: A_N—__.» / T. 0 50 km X " H—i—i—l—l SIOHC ' o &_ x , &_ Jura; .a]: v:.-— ._._ . , , vi?” _X ," , vs AUX, J,. x .
l960 l965 1965
Personer
3000
2000
NOD
Pågående utbyggnader av framförallt massa- och pappersindustrin kommer under åren 1971-1972 att medföra en ökning av antalet sysselsatta inom den sydsvenska skogsindustrin. En fortsatt expansion under 1970-talet kan innebära att personalbehovet ytterligare ökar, men utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är svårbedömbar. Bland de faktorer som försvårar en bedömning av den framtida sysselsättningen kan främst nämnas mark— nadsutveckling. produktionsvolym, produktionsinriktning. förädlingsgrad och rationaliseringsmöjligheter. En måttlig expansion inom skogsindustrin under senare delen av 1970—talet och en fortsatt rationalisering innebär troligtvis att antalet sysselsatta år 1980 inte kommer att överstiga
20 000 personer. En kraftig utbyggnad av industrin ger ofta begränsade sysselsättningseffekter, eftersom en expansion i regel samtidigt skapar förutsättningar för rationaliseringar och leder till utkonkurrerande av
mindre, me r arbetsintensiva anläggning ar .
Utredningen har med hänsyn till vad som redovisats ansett det mindre troligt att antalet sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige även vid stark volymmässig expansion långsiktigt skulle stiga väsentligt över 1970 års nivå. Det är tänkbart att sysselsättningen i stället när ett maxi- mivärde i början av 1970-talet. då ett antal stora anläggningar tas i drift, för att sedan stagnera eller långsamt sjunka. Sysselsättningen inom de olika industrigrenarna kan komma att variera med hänsyn till inrikt— ningen av den framtida produktionen av skogsindustriprodukter.Några mer omfattande förskjutningar är dock knappast att vänta under de närmaste åren. För överslagsmässiga beräkningar torde man därför kunna räkna med att fördelningen från år 1969 i huvudsak bibehålls.
Förskjutningarna i sysselsättningen mellan de olika länen var under 1960—talet relativt små. Den största förändringen gäller Blekinge län som ökade sin andel av totalantalet sysselsatta i södra Sverige från 4 procent år 1960 till 9 procent år 1969. Inom övriga län inskränker sig förändringarna till någon eller några procent. Skogsindustrin har således under 1960-talet ur sysselsättningssynpunkt präglats av en regional stabilitet. Det bör också observeras att nylokalisering av stora bas— industrier för massatillverkning har begränsade effekter på sysselsätt- ningen. Det finns knappast anledning att räkna med några mer omfattande
förskjutningar i sysselsättningen mellan de olika länen under 1970-talet.
I södra Sverige fanns år 1969 totalt 2,3 milj invånare, varav 1 milj var förvärvsarbetande. Skogsindustrin med 17 900 anställda svarade således endast för 1, 8 procent av sysselsättningen. Industrin i södra Sverige sysselsatte samma år totalt 365 000 personer, vilket innebär att skogs- industrins andel härav uppgick till 5 procent. Utvecklingen inom denna industrigren kan med hänvisning till dessa värden inte anses ha någon avgörande inverkan på den totala sysselsättningen i södra Sverige.
En kraftig utbyggnad av den sydsvenska skogsindustrin skulle under 1970-talet sannolikt i gynns ammaste fall maximalt kunna innebära en ökning med 5 000 anställda. Detta motsvarar en genomsnittlig årlig ökning av antalet förvärvsarbetande i södra Sverige med 0, 05 procent. Råvaruutrymmet för basindustrierna, sågverk, spånskiveindustrier och massafabriker, är dock som visats i kapitel 3 begränsat och någon omfattande utbyggnad av dessa industrier under senare delen av 1970-ta- let förefaller inte sannolik. En expansion inom pappersindustrin är
framförallt beroende av marknadsutvecklingen.
Skogsindustrins betydelse för sysselsättningen är emellertid mycket olika inom skilda län, se figur 37. I Kronobergs län utgör de anställda inom skogsindustrin 17 procent av totalantalet industrisysselsatta och 6, 3 procent av de förvärvsarbetande, medan däremot i Malmöhus län skogsindustrin endast svarade för 0. 3 procent av den totala sysselsätt— ningen och O, 1 procent av industrisysselsättningen. Utvecklingen inom skogsindustrin är regionaltsett framförallt betydelsefull inom Krono- bergs och Kalmar län, där denna industrigren både sysselsätter ett relativt stort antal människor och svarar för mer än 10 procent av sys- selsättningen inom industrin. Även inom Jönköpings län och delar av andra län kan skogsindustrin anses vara av betydelse ur regional syssel-
s ättnings s ynp unkt .
Karakteristiskt för Kronobergs län är det stora antalet sysselsatta inom pappersindustrin, som svarar för 9 procent av industrisysselsättningen i länet. Utvecklingen vid de sex pappersbruken är därför inte bara av lokalt arbetsmarknadsintresse utan även av betydelse för den totala
sysselsättningen inom länet. I Kalmar län dominerar sågve rksindustrin
Figur 37 Andelen sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige år 1969 redovisning länsvis
% 2 15 _ ; 2 & & / / 10 _ / & — / / — / / i & ”1 T' 5 _ 0 Län F G H K L M N P(V) Södra
Sverige
% andel av industrisysselsatta
& " " totala antalet förvärvsarbetande
med 59 procent av totalantalet sysselsatta inom skogsindustrin. En bi— behållen sysselsättning inom sågverksindustrin är därför av särskilt
stor betydelse idetta län, där sågverken svarar för 7 procent av in- dustrisysselsättningen. Sågverksindustrin med ett stort antal produk— tionsenheter - 100 sågverk med i genomsnitt 40 anställda i Kalmar län - förändras dock totalt sett relativt långsamt jämfört med massa- och pappersindustrins stora enheter. Genom den goda geografiska spridningen utjämnas också effekten av sysselsättningsförändringar vid enskilda såg—
verk.
Kustområdena i södra Sverige är sett i ett regionalt perspektiv mindre känsliga för nedläggning av skogsindustrier än inlandet. Detta beror dels på att denna industrigren inte har en lika dominerande ställning i kustområdena dels på att möjligheterna till alternativ sysselsättning här är större. Vissa delar av ostkusten har dock haft problem med undersys- selsättning. I inlandet där skogsindustrin har väsentligt större betydelse ur sysselsättningssynpunkt kan nedläggning av större enheter, t ex pappers— bruk med anknuten pappersvaruindustri, medföra arbetsmarknadsproblem av även regional karaktär. Ett bibehållande av sysselsättningen vid skogs— industrin i inlandet på nuvarande nivå är därför ur regionalpolitisk syn- punkt en angelägen uppgift. Sågverksindustrin med sitt stora antal pro- duktionsenheter och sin goda geografiska spridning torde därvid ha goda naturliga förutsättningar att tillgodose detta önskemål. Pappersindustrin är också traditionellt lokaliserad till inlandet och år 1970 var nära 90 procent av pappersproduktionen i södra Sverige förlagd till inlands- fabriker. Massaproduktionen sker däremot numera efter utbyggnaden av de stora kustindustrierna i Mönsterås. Mörrum och Nymölla till 60 procent
vid kusten.
De företagsekonomiska fördelarna av en integrerad tillverkning av massa och papper vid stora enheter kommer sannolikt att innebära en förskjut- ning av även pappersproduktionen mot kusten, där flertalet av de stora moderna massafabrikerna är belägna. Utredningen har inom ramen för arbetet inte haft möjlighet att bedöma möjligheterna för de mindre pappers- bruken i södra Sveriges inland att överleva i konkurrens med nya stora integrerade enheter. Utredningen vill dock peka på de problem som en eventuell nedläggning främst av pappersbruk i inlandet kan medföra såväl ur regional som lokal arbetsmarknads synpunkt.
Lokala sysselsättningseffekter De skilda grenarna av skogsindustrin har med hänsyn till struktur och uppbyggnad delvis olika effekter på den lokala sysselsättningen i kommu— ner och tätorter. Sågverksindustrin består av ett stort antal förhållande- vis små produktionsenheter som är geografiskt väl fördelade. I södra Sverige fanns år 1970 totalt 600 sågverk med en årlig produktion över- stigande 300 m3. Det totala antalet anställda uppgick till 8 200 personer, vilket innebär i genomsnitt 14 anställda per sågverk. Storleken varierar dock från mycket små enheter med ett par anställda upp till stora moder—
na anläggningar med 100-200 anställda. Den geografiska spridningen kan belysas med uppgiften att transportavståndet för timret i regel understiger 3 0 km.
De övriga grenarna av skogsindustrin. skivindustri, massaindustri och pappersindustri, är uppbyggda av väsentligt större produktionsenheter i ett glesare mönster, se figur 38. I södra Sverige fanns år 1970 fyra spånskiveindustrier med 100—200 anställda vid varje anläggning. Massa— industrin omfattade 18 fabriker med i genomsnitt 100 anställda per produktionsenhet. Den minsta enheten för renodlad mas satillverkning hade 50 anställda och den största 465. Pappersindustrin bestod samma år av 21 pappersbruk. varav 10 ingick i integrerade anläggningar för tillverkning av både massa och papper. Antalet anställda motsvarar i genomsnitt 340 personer per produktionsenhet. Bland de 29 anläggning— arna för massa- och papperstillverkning (8 massafabriker, 10 integre— rade massa- och pappersbruk samt 11 friliggande pappersbruk) fanns 11 anläggningar med mer än 300 anställda. Den största arbetsplatsen
utgjordes av Munksjö AB:s anläggningar i Jönköping med 1 200 anställda.
Skogsindustrierna har genom sin storlek ofta en avgörande betydelse för näringslivet i de kommuner där de är lokaliserade. I många fall är också främst massa- och pappersindustrierna av historiska skäl lokaliserade till bruksorter, som byggts upp kring en enda dominerande industri. En nedläggning av en massafabrik eller ett pappersbruk i en sådan ort kan därför medföra allvarliga arbetsmarknadsproblem, om inte alternativa sysselsättningsmöjligheter kan skapas inom andra delar
av kommunen eller i övrigt inom pendlingsomlandet.
Som underlag för bedömningar av effekterna på enskilda kommuner av utbyggnad eller nedläggning av större skogsindustrier har statens plan— verk på utredningens uppdrag sammanställt uppgifter om kommuner i södra Sverige med massaindustri. se bilaga 3. Sammanställningen är främst avsedd att användas för en bedömning av de konsekvenser som driftförändringar vid företaget har på sysselsättning, folkmängd och näringsliv i övrigt. I detta basmaterial ingår även en del uppgifter om statliga och kommunala pl'aner för dessa kommuner eller kommunblock. Materialet omfattar samtliga 18 kommuner eller kommunblock i södra Sverige som år 1970 hade massaindustri i drift eller under utbyggnad. Industrier för tillverkning av spånskivor. pappersmassa eller papper finns i totalt 24 kommuner eller kommunblock i södra Sverige, se figur 38.
Massa- och pappersindustri i södra Sverige år 1970
Oh” : , ,» ,....omno W).—.” » _". 15 . "& _ o ' ; x.4_ 'x 0 1.41. ».om' I_ . x / V” _ '. ', Elof—BHC. WMWSNW' . r' , = 0 '. ; &. ”. o _. o &I ' " "M"—" ”
, O
*_ I . 0 . 'p'-' =.. | —' H 1 '
=. 0 wmwnm
) -—'—(
"if '” *. vAucAnmi vi! ' / . .; .» o Ed * . _ I Qx I l m -. x )---r ""r” ; K _ . . & & Om" J Nl vstEnVIx bä aom , . . ; . , . , , . Wunrvk I ,, , le-, . ..v' / R_— I I ' | I '. . ' i . . l) !, x / fm ,! SVE uu—Im', l/ XA, 'x/ ' ' , cusuvn l/ Ä ,J. . v. V).—um. ; I :
>. — ' lin-canal ”*. Hymbruk .-.—' ' ,". *; ,.rf f). . &(
uncnv monsun |
.-—-k ,»Stföngmlobmk ' _ l
unow
. suo' 9 km "
- 345” . Iwama»?! O 1' , x ms—
.. ' ,,.
om...] ' Mekanisk massa o LUND ' : . Kemisk massa
! Mimo -—_ ,x__
x"! Hmm...]: . m.,. Papper. papp. kartong r- 0 ' .H....uu'v '.O ,! umayy-
. . x 0 50 km L_L__|_L_|_l
_- " vnu mp J-VN-
| , ; "qule —' . .
Massaindustrins uppbyggnad och lokalisering i södra Sverige har genom de stora investeringarna under senare år bestämts till sina huvuddrag.
De stora basindustrierna får en alltmer dominerande ställning när det gäller produktionsvolymen. men de mindre friliggande enheterna kvarstår som betydelsefulla arbetsplatser med ofta ett stort antal anställda. Den framtida strukturen kommer bl a att bli beroende av storleken på expan-
sionsutrymmet för ytterligare stora tillverkningsenheter och de mindre
massafabrikernas konkurrenskraft. Pappersindustrin är av väsentligt större betydelse för sysselsättningen och utvecklingen inom denna industrigren är därför av avgörande betydelse. Osäkerheten när det gäller såväl pappersindustrins framtida produktionsvolym som struktur är dock mycket stor. Avgörande frågor är härvid bl a om den omfat- tande pappersindustrin i inlandet kan bibehållas parallellt med utbyggnad av integrerade pappersbruk vid de stora kustförlagda massaindustrierna. Vad händer t ex med de mindre pappersbruken med en ofta arbetskrävan— de tillverkning. om massaproduktionen koncentreras till ett fåtal stora enheter? Ett stort antal tänkbara utvecklings alternativ kan skapas med utgångspunkt i massa- och pappersindustrins nuvarande struktur. Dessa alternativ medför olika effekter på de enskilda kommunerna med hänsyn till valet av utbyggnads- respektive nedläggningsobjekt. En mer ingående analys ur sysselsättningssynpunkt av ett antal sådana teoretiskt konstru— erade alternativ har dock inte bedömts vara motiverad. innan de större avvägningsfrågorna inom skogsindustrin beträffande produktionsvolym, produktionsinriktning, kapitalförsörjning m m diskuterats. Utredningen har därför valt att endast belysa problemställningen med ett par exempel på kommuner med massa— och pappersindustri. I övrigt hänvisas till
basmaterialet ibilaga 3.
Lessebo bruk utgör ett gott exempel på den historiskt betingade lokali- sering—eri _a—v-skogsindustri till vattendrag i inlandet med central place- ring i ett skogsområde, där företaget har stora egna skogar. Bruket. som är beläget i centralorten Lessebo med 2 800 invånare. har 650 an- ställda. Produktionen uppgick år 1970 till 19 000 ton blekt sulfitmassa och 32 000 ton papper. Massa— och pappersindustrin dominerar syssel- sättningen på orten med 48 procent av totalantalet förvärvsarbetande. Även inom kommunen Lessebo, som har 8 450 invånare. intar Lessebo bruk en dominerande ställning som största arbetsplats. Massa- och pappersindustrin svarade för 22 procent av den totala sysselsättningen inom kommunens tätorter och för 81 procent av sysselsättningen inom skogsindustrin.
En nedläggning eller en radikal nedskärning av antalet anställda vid ett företag med en sådan dominerande ställning i en kommun skulle medföra allvarliga arbetsmarknadsproblem. I exemplet Lessebo är de alternativa sysselsättningsmöjligheterna inom kommunen relativt begräns ade. Läns— program 1970 förutsätter dessutom i sina prognoser en negativ befolk- ningsutveckling under 1970-talet, även vid en bibehållen, oförändrad sysselsättning vid Lessebo bruk. På gränsen till pendlingsomlandet (30 km radie) finns dock i detta fall Växjö med ett expansivt näringsliv.
Läget i Lessebo kommun är troligen relativt representativt för flertalet mindre inlandskommuner i södra Sverige. Befolkningsutvecklingen är stationär eller vikande och de alternativa sysselsättningsmöjligheterna inom kommunerna vid nedläggning av företag är begränsade. Avståndet
till mer expansiva regioner och tätorter är dock i regel inte stort i järn— förelse med förhållanden i andra delar av landet. En illustration till detta är att Lessebo bruk endast svarade för 3 procent av sysselsättningen i pendlingsomlandets tätorter.
Figur 39
Lessebo kommun med pendlingsomlandet till Lessebo bruk
. H I * lägg... m x As * E A , ,
.. . ...... .L. DA . "" F ; . , '! x Aicum . .. L. .' ...i * .a... [ ' st nuo u mr u _ . . . ,0 H c) ( »... ” 'N ov . . , ' * , ' ” now: 10 I, ! inom ,. 1 ' , * ' ' , S*." ' pmm VÅ ' va: ...... G A 9"- G A- anal : ". . . ”_. M.: = & . . $ - , na " |. B nu n. .- , L |. In | A ' ' . . LE » ' cm » f ' ,. . ...... . _ em ' l 1 "_ IVD . n.. *s* ' .... ' I J " hl.- ' & * A; E & [ _ ; u .: - F "_ E M A B— A ' Y D u » r s. ' . () i mm _ ' . Am ' GH ..... ___ _ AL. Å I ' r | ' a.. " "" _ XR, . .... "x 6 . " "I ”I,. ». _. . . , l.- . T ! UK" 'i o . OH ' , ( ft? mil i ' ' .:—
. HASSAFAIIIK Ammann: "nns-nun
Markaryds kommun är när det gäller skogsindustrins betydelse i vissa avseenden-jämförbar med Lessebo kommun. Antalet anställda vid de två massa- och pappersindustrierna i Strömsnäsbruk och Timsfors uppgår till sammanlagt 1 270 personer. Strömsnäsbruk producerade år 1970 6 000 ton oblekt massa, 56 000 ton papper och en stor mängd förädlade produkter. Timsfors tillverkade 13 000 ton mekanisk massa, 40 000 ton papper Och 25 000 ton wellpapp o d. Kommunen hade år 1970 11 400 in— vånare. varav 7 100 i tätorterna Markaryd, Strömsnäsbruk, Traryd och Timsfors. Massa- och pappersindustrin svarade för 41 procent av sys- selsättningen i kommunens tätorter, vilket är det högsta värde som någon kommun i södra Sverige uppvisar. Företagen dominerar givetvis också sysselsättningsmässigt inom respektive tätorter med 72 procent i Ströms— näsbruk och med 160 procent i Timsfors. Sistnämnda värde innebär en omfattande inpendling. Andelarna av totalantalet förvärvsarbetande inom tätorter på pendlingsavstånd (30 km) är däremot av en annan storleks- ordning. I tätorterna inom omlandet till Strömsnäsbruk fanns 12 850 för— värvsarbetande, vilket innebär att Strömsnäsbruk svarade för 6, 8 procent av sysselsättningen. För Timsfors var motsvarande värden 9 750 per— soner respektive 4.5 procent.
En av de avgörande skillnaderna mellan kommunerna Lessebo och Marka— ryd är att den senare enligt tillgängliga bedömningar har ett gynnsammare läge ur expansionssynpunkt. Detta har bl a i länsprogram 1970 tagit sig uttryck i en förväntad befolkningsökning till 12 400 invånare år 1980. Arbetsmarknadsproblemet är dock principiellt likartat vad gäller möj— ligheterna att bibehålla sysselsättningen för nära 1 300 personer i massa— och pappersindustri.
Frågeställningen kompliceras också i detta och många andra fall av att industrierna till vissa delar är omoderna och att det är svårt att bibe- hålla lönsamheten med nuvarande produktionsvolym och produktionsinrikt— ning.
Det måste dock anses angeläget att bibehålla sysselsättningen vid de större massa- och pappersindustrier som är belägna i mindre inlands- kommuner, om inte alternativ sysselsättning kan skapas. I några fall förekommer små industrier med 50-100 anställda, som visserligen är dominerande i en mindre tätort, men som sysselsättningsmässigt betyder relativt litet inom kommunen. Ett upprätthållande av driften vid dessa enheter enbart med hänvisning till sysselsättningen kan knappast ges någon högre prioritet, om alternativa arbetstillfällen finns inom kommu—
nen eller på pendlingsavstånd.
Figur 40
Markaryds kommun med pendlingsomlanden till Strömsnäsbruk och Timsfors
/ W 1 V _a o, Jm l (j;? _ now , U ' [, ... g _ ..... . - ,,. . 1 ' . A . lo / j_ k 4. & j , L ru F ;; i ) "[ . . M , . M... a 0 . L ' . ,......" ...-. re./,...... ' Jx / n ' . " "4 . J/ / V ' . . A...—_— / o - _. (4 ] mavan. » ' ' al...... ' ' _ / ( uno” | . ( * no 0 1 ha. ___—I ( VVD R v . -M . . » g) . .. & [ MY K -KEL o R Y " v.! Avlll|v ( mu . p: 0 Den" _— . ” / , , ' L * * ...:i' ... T 9 ' ! UK w .. . sw- . - nu: | ""” m d'i" M ) .. .. ' m- n v i; nu IG ou ' - ' M v - W 0 0” M 5 Y / s.... .... s ' ) . ' ) sn man—u ' ' _ / Muu m , uu , .. . .. _ . 3 | fr _ 5"! os" ) i 96 .. : ,,,. ”_ R K L L 't," ”"'-" "— (> Amunt; m». W . l ; m.... _; | B” "i . ' "' om ». . I * u , u... r.” . mv ""”" Å , *. V » n lou B R O Y 4 L M . ' Dswc [ ] ulucsmv ISA! NGIV R T Alf" KNIIING LN ; k . Å . . F . * ' T"! "0. ' X f ' . "m I "" _ (— Allt!—3701 , ' 9" om m 5. _ »., xo» s.. , _' ” fx [x: X. . x
. MASSAFAIIIK A FRILIGGANDE rnrznsnux
Bromölla kommunblock vid Hanöbukten med Nymölla bruk representerar 53.53.1555lökåiiäe'riigååituation. Nymölla magnefitfabrik anlades i början av 1960—talet och producerade år 1970 116 000 ton blekt sulfitmassa. En pågående utbyggnad av industrin kommer att höja kapaciteten till 250 000 ton massa per år. Samtidigt anläggs ett pappersbruk i anslutning till massafabriken för en årlig produktion av 85 000 ton. Fabriken kom- mer därmed att år 1973 svara för 15 procent av massatillverkningen och för 10 procent av papperstillverkningen i södra Sverige.
Företaget har f n 250 anställda och beräknar öka personalstyrkan efter utbyggnad till 470 personer. Bromölla kommunblock hade år 1970 10 550 invånare, varav 7 400 inom tätorterna Bromölla. Näsum, Valje, Gualöv Och Nymölla. Massaindustrin svarade för 7 procent av syssel- sättningen inom kommunblockets tätorter, vilket kan jämföres med 41 procent för massa- och pappersindustrin i Markaryds kommun. Inom pendlingsomlandet till Nymölla fanns 47 tätorter med sammanlagt 92 800 invånare. De anställda vid Nymölla bruk utgjorde därmed endast 0. 6 procent av det totala antalet förvärvsarbetande inom pendlingsom— landet. Dessa värden ökar efter utbyggnaden till 12-13 procent inom kommunblocket och till 1 procent inom pendlingsomlandet. En fortsatt expansion vid massa— och pappersindustrin utgör ett naturligt kommunalt önskemål, men i jämförelse med andra kommuner med sådan industri kan ur sysselsättningssynpunkt en expansion i Bromölla knappast anses ha särskilt hög angelägenhetsgrad.
Figur 41
Bromölla kommun dock med pendlingsomlandet till Nymölla bruk
7 ." man ut " ..... a » Ä. , _ ... m., !. ;! &” (läkt WLiHul . , ._u |»" » LT . .. ,. .,. . $ 23%. | NA x ,. ,, 5 T R 0 —. ., MSW: G H _ . »- ,... v w , l—l- om. sv om. 4 l .. v '; ' n.. (10 B R Y 'W" K A 5 H A N -/':h M * ', i n mum #5» nu: , »" _..- mmuc w ) *? rl , u, nu. ' W v ' f - v w ' , u nu ( Amman! , A | L" |: 3 LLA” nu ., .. I L A 3 # ,._, ., &» _u- . . 1 X . * . 9" ' 0. .! * , » ...så / "3 X * w — »| V om . .-' PUKAVIKsnur—EN & W " lov _ f ' o ' L s 0 v E 5 30 R (3 "'$ , . ,,, Muu vm & :. 1 i n' c: _, y Rui ' nm A E WWII ” . ' »!va ANY” ' . 0 Junna: :'(/AND ,— _ wo ,, - ' . . x . > nod-mun , + / + A ) .,- . - _ D . - 15:e .. l %* l & * » ) LI I & ÅNU! * i i » . l 1 !! f ”& " l i . ; . . f /) G.SONNÅI V . | * . j. , vwo_1_ _ i . .a. .? - L.-., . . NJA]; ( """ ' I 1 r , » i” . WA DKGEIIIGA a 1 L , Fult—- , i ' * ,,, . ff., , l—L __ ___—...; A , . ; l . 1 ! __; 1 i": &]?ij N 0 B U K T &: N Jill ) ' mmm * ** ' ** + , ——+ *wÅ % * ' "* ..» ,/ AY; , . . 1 | , J ". . ,, l * ; 1 l * 1 1 5 a., - - _ l, mm,. i ,. ,m & i l & r . 2 E
. MASSAFADRIK A musa/um: mmasunux
Slutsatser om skogsindustrins betydelse för sysselsättningen Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att skogsindustrin i södra Sverige svarar för 1, 8 procent av den totala sysselsättningen inom området. Massaindustrin sysselsätter härav endast en tiondel. Sysselsätt- ningen inom branschen har, räknat på län och regioner, relativt liten betydelse, men kan lokalt ha stor inverkan framför allt i inlandet och i viss
mån vid ostkusten.
En utbyggnad av massaindustrin utöver det långsiktigt möjliga råvaru- uttaget skapar ökad konkurrens om råvarutillgångarna och kan leda till nedläggning av mindre effektiva massaenheter och friställning av perso- nal i en omfattning som kan motsvara sysselsättningen i en ny enhet.
Både med hänsyn härtill och till massaindustrins förhållandevis låga sysselsättningseffekt är en utbyggnad av nya massaindustrier från syssel- sättnings synpunkt inte särskilt angelägen. Det bör också understrykas att övriga grenar inom skogsindustrin i dag svarar för 90 procent av den totala sysselsättningen inom skogsindustrin i södra Sverige. Dessa in- dustrier har deSSutom en ur sysselsättningssynpunkt gynnsam spridning över stora delar av inlandet. I första hand bör därför eftersträvas sådana utbyggnader inom skogsindustrin som tryggar sysselsättningen inom de lokalt mest känsliga områdena. Om en ökning av sysselsättningen inom branschen totalt sett önskas torde större effekter erhållas genom en satsning på ökad förädlingsgrad inom skogsindustrin.
SKOGSINDUSTRIN OCH MILJÖVÄRDEN
Naturliga biologiska system utgör komplicerade produktionssystem som påverkas av en mängd externa faktorer av olika ursprung. Detta gäller i hög grad sjöar och vattendrag, där förändringar av vattnets beskaffen—
het och av det biologiska livet är resultatet av en invecklad process,
där inverkan av enskilda ämnen är svår att klarlägga. Vid bedömningar av förutsättningarna för lokalisering av t ex Skogsindustri är det viktigt
att ha klart för sig att generella modeller över skeendet i naturen, vilka skulle kunna utgöra underlag för värderingar av framtida effekter av olika mänskliga åtgärder, i stor utsträckning ännu saknas. Olika handlingsalter— nativ måste därför byggas upp med hänsyn tagen till osäkerheten i bedöm- ningar av de miljöeffekter som kan uppstå, t ex vid förändringar av till- förseln av olika ämnen till ett vattensystem. Detta innebär givetvis inte att verkningar på miljön måste uteslutas ur lokaliseringsbedömningar. Däremot innebär det att miljöfrågorna - liksom de ekonomiska - i Större utsträck- ning får behandlas inom ramen för riskbedömningar. Kvantitativa restrik- tioner, baserade på analyser av naturens möjligheter att ta emot och oskadliggöra föroreningar, kan endast uppställas för ett fåtal ämnen och
vid preciserade betingelser. Underlaget för bedömningar av skogsindustrins miljöeffekter måste därför i huvudsak bli av allmän karaktär.
Utredningen har valt dels att söka kartlägga skogsindustrins utsläpp av olika ämnen och möjligheterna att minska dessa utsläpp, dels att beskriva all- männa effekter av skogsindustriella utsläpp (främst på vattensystemen) dels att redovisa något om de speciella vattenförhållanden som råder i södra Sverige. Denna kartläggning utgör inte någon fullständig redovisning av miljöproblemen vid utbyggnad av skogsindustri, men den ger sannolikt en tillräckligt noggrann bild för att belysa de aktuella frågeställningarna.
Utredningens bedömningar i detta kapitel baseras främst på tre delutred— ningar som redovisas i bilagorna 5-7. Statens naturvårdsverk har i bilaga 6 behandlat vatten—, luft- och bullerproblem inom massa-, pappers- och boardindustri samt redogjort för de tekniska möjligheterna att reducera utsläppen av föroreningar från dessa industrier. Verket har även redovi—
.1.
sat framtidsperspektiv när det gäller den tekniska utvecklingen av pro- cessteknik och reningsteknik. Fil lic Gustav Nylander har på utredningens uppdrag beskrivit effekterna på sjöar och vattendrag av utsläpp från massa- och pappersindustri, se bilaga 7. Framställningen har främst inriktats
på syrehushållningsproblemet, eftersom detta är ett centralt miljöproblem vid Skogsindustriell verksamhet. Slutligen har inom utredningen,som underlag för bedömningar av förutsättningarna för inlandslokalisering
av massa- och pappersindustri,sammanställts uppgifter om vattendragen
i södra Sverige. se bilaga 5. Detta basmaterial redovisas av utrednings- tekniska skäl inte mer detaljerat i föreliggande kapitel, varför utredning—
en för närmare studier av enskilda frågor hänvisar till bilagorna 5-7.
Allmänt om skoÅsindustrins miljöeffekter
Skogsindustriell verksamhet i stor skala innebär fortfarande. trots en snabb teknisk utveckling under senare år, påtagliga risker för Skador
på omgivande natur och miljö. Skillnaderna i de effekter som orsakas av olika grenar av skogsindustrin är dock stora och valet av slutprodukt är
i detta avseende den avgörande faktorn. Den mekaniska torra bearbetningen av trä vid sågverken medför inga direkta föroreningsproblem, även om transport och lagring av virke lokalt kan medföra olägenheter. Vid till- verkning av pappersmassa erhålles däremot avfallsprodukter, som måste avledas till vattendrag eller släppas ut i atmosfären. Avfallsmängderna är vid sådan tillverkning ofta stora och kan medföra omfattande skador på om-
givningen.
Miljöproblemen inorn skogsindustrin är framförallt en fråga om förore— ning från massa-, pappers- och boardindustri med punktvisa stora ut- släpp i vatten oeh luft. Moderniseringen av denna industri innebär att utsläppsmängderna totalt sett minskar, men samtidigt sker en koncentra- tion av produktionen till ett färre antal större enheter. Denna koncentra- tion kan lokalt medföra, förutom vatten- Och luftförorening, ökade pro- blem när det gäller trafik. buller och andra störningar. I regel kan dock olägenheter av denna art elimineras genom tekniska motåtgärder och en
god samhällsplanering. Med hänsyn till utredningsarbetets översiktliga karaktär har utredningen
inriktat sitt arbete på vatten— och luftföroreningsfrågor av betydelse vid bedömning av lämpliga lokaliseringsområden för tung skogsindustri,
5.2
Tyngdpunkten kommer därmed att ligga på massa- och pappersindustrins
föroreningsproblem .
Förorening av vatten
EISQSEÄIICPE'CEEUE_alePPåYPEEQQ
Avloppsvattnet från massa— och pappersindustrin innehåller huvudsakligen lösta organiska ämnen, kokkemikalier av olika slag samt fiber och bark. Den lösta organiska substansen utgörs till största delen av ligninämnen, kolhydrater, organiska syror och alkoholer. Med undantag av ligninämne- na bryts dessa organiska ämnen ned tämligen snabbt i naturen av vattnets mikroorganismer under konsumtion av i vattnet löst syre. Svårartad syre- brist med åtföljande fiskdöd kan därigenom uppkomma vid utsläpp av av- loppsvatten i små vattendrag eller instängda vikar.
Kemikaliernas sammansättning varierar med hänsyn till verkningsmetod och slutprodukt. Vid tillverkning av sulfatmassa behandlas veden med en alkalisk kokvätska, innehållande olika natriumföroreningar, medan en sur eller neutral bisulfitlö sning används i sulfitprocessen. Sulfitluten bereddes tidigare nästan alltid på kalciumbas, men numera används lösliga baser (magnesium, natrium, ammonium) i allt större utsträckning. Blekning av massan sker vanligen med klor, hypoklorit, klordioxid och alkali i olika
steg.
Utvecklingen inom såväl det processtekniska som det reningstekniska om- rådet har under senare år gått mycket snabbt och det finns i dag helt andra tekniska möjligheter att minska utsläppen av föroreningar från skogsindustrin än i mitten av 1960-talet, se bilaga 6. Särskilt när det gäller vissa tillverkningsproces ser kan utsläppen, beräknade per ton slutprodukt, reduceras kraftigt. Detta gäller till exempel integrerad till- verkning av oblekt sulfatmassa, mekanisk massa och papper. I utred- ningen "Skogsindustri i södra Sverige" (SOU 1969:21) angavs förore— ningsmängden för sådan tillverkning till 20 kg 3551) per ton produkt (23 kg BS7). Två år senare angav Munksjö AB i ansökan till koncessions— nämnden att utsläppen från den planerade Timsforsfabriken, som projek- terats för en årlig produktion av 280 000 ton sulfatmassa, 70 000 ton me'-
kanisk massa och 140 000 ton papper, skulle kunna begränsas till 1 ton
1) Biokemisk syreförbrukning (BS): förbrukning av syre vid biokemisk oxidation av ämnen i vatten; som mått på vattnets halt av organiska föroreningar används i regel syreförbrukningen under 7 dygn(BS7).
lättoxiderbara ämnen (BS,?) per dygn. Med hänsyn till risken för till- fälliga utsläpp ansökte dock bolaget om rätt att släppa ut 2, 5 ton BS7 per dygn, motsvarande 2, 5 kg per ton massa. Även vid tillverkning av andra massaprodukter torde det vara tekniskt och i regel också ekonomiskt möjligt att minska utsläppen till väsentligt lägre nivåer än vad som angavs i den västsvenska skogsindustriutredningen. De tekniska möjligheterna
att reducera utsläppen från blekerier för tillverkning av blekta massor är
dock fortfarande begränsade.
Trots en snabb utveckling inom miljövårdsområdet släpper flertalet befint- liga industrier ut betydande mängder föroreningar och en minskning av dessa utsläpp kommer sannolikt att ta lång tid. Tendensen till en snabb minskning av de relativa utsläppen motverkas även i många fall av en ökad produktion. För att belysa storleksordningen på utsläppen av föroreningar från modern massaindustri redovisas i figur 42 beräknade utsläpp från
ett antal teoretiskt konstruerade produktionsenheter. De redovisade ut- släppsnivåerna kan anses motsvara de generella krav som i dag ställs
av miljövårdande myndigheter vid större om- och tillbyggnader av skogs- industrier. De utgör däremot ingen nedre gräns för vad som är tekniskt möjligt att uppnå genom kombination av lämpligt processval och förbättrad reningsteknik. Det har också vid projektering av ett par moderna anlägg- ningar visat sig att lägre utsläppsnivåer under vissa omständigheter kan
förväntas .
Föroreningsutsläppen från den befintliga massa- och pappersindustrin är f n väsentligt större än de värden som anges i figur 42. Som exempel kan nämnas att en sulfitfabrik som anlades i början av 1960-talet, beräknas årligen släppa ut 12 000 ton BS7 vid en produktion av 120 000 ton pappers- massa per år. Vid äldre sulfitindustrier utan lutindunstning kan en pro- duktion av 100 000 ton ge upphov till utsläpp av storleksordningen
30 000 ton BST För att illustrera den relativa storleken av dessa förore— ningsmängder kan nämnas att det totala utsläppet från Stor-Stockholms- området år 1970 beräknades uppgå till 30 000 ton syreförbrukande sub—
stans mätt som BST
E_fäfalstgäeåfjfäar. 9913 att? gézeg AV. _SFPBEEBQBEEILislla. ayleeräYsttsp.
Föroreningarna i det skogsindustriella avloppsvattnet kan med hänsyn
till deras effekter på sjöar och vattendrag indelas i följande grupper:
sedimenterbara substanser, biokemiskt lättoxiderbara respektive svår- oxiderbara ämnen. närsalter, toxiska substanser, lukt- och smakämnen, ämnen som ackumuleras i det biologiska kretsloppet termiska föroreningar och bakterier. Dessa föroreningar har både direkta effekter på vattnets beskaffenhet, t ex minskning av syrehalten, och indirekta effek— ter , t ex gödning av den biologiska produktionen. Effekterna av enskilda ämnen kan i regel inte särskiljas, eftersom det är fråga om kombina— tionseffekter av en serie ämnen. Fiskdöd i ett vattensystem kan primärt orsakas av utsläpp av toxiska ämnen, vars verkan förstärks av att syre— halten är låg på grund av tidigare utsläpp av lättoxiderbara ämnen och närsalter. Beskrivningen i bilaga 7 av föroreningarnas inverkan på vattensystemen ger därför endast en förenklad bild av de komplicerade
processerna i naturen.
En av de centrala frågorna för vattenvården är syrehushållningen i sjöar
och vattendrag, vilken är nära knuten till begreppet självrening. Ett
utnyttjande av de 5 k självreningsprocesserna innebär att vattenorganismer- nas naturliga förmåga att bryta ner och eliminera skadliga substanser utnytt- jas för att bli av med föroreningar från samhällen och industrier. Naturens möjligheter att på detta sätt ta emot och oskadliggöra föroreningar är emellertid begränsade både när det gäller art och mängd av substanser. Självreningsbegreppet är i egentlig mening endast giltigt för nedbrytning av biokemiskt oxiderbara organiska ämnen, som omvandlas till koldioxid, vatten och salter. Utsläppen av syreförbrukande substanser från massa- och pappersindustrin är mycket stora (se avsnitt 5. 1), vilket gör syre- hushållningen i sjöar Och vattendrag till en avgörande fråga vid utbyggnad av sådan industri. Vattensystemets möjligheter att bryta ner dessa för- oreningar i de skogsindustriella avloppsvattnen blir därmed en reell
fysisk restriktion för industriutbyggnader.
år!? beåbållsléegéai. slöar. _0_c_h_ rättspsärsg
Syresituationen i ett vattensystem är av avgörande betydelse för vatten- kvaliteten och för det biologiska livet i vattnet. En god syrehushållning i sjöar och vattendrag är en förutsättning för att vattnet skall kunna användas för konsumtion, fiske, bad mm. Tillgång på syre är också ett villkor för att övriga vattenföroreningsproblem skall kunna lösas på tillfredsställande sätt. Däremot innebär givetvis inte hög syrehalt en garanti för en i andra
avseenden god vattenbeskaffenhet.
Figur 42 Beräknade årsutsläpp av BS7 -substans, lignin, svaveldioxid, (inkl olje- förbrukning) och stoft från ett antal teoretiskt konstruerade produktions-
enheter för massatillve rkning
Utsläpp ton/år slipmassa 250 000 ton/år
2 000 .. ..
0 . % J | % | |
ton/år
10 000
Sulfatmassa
250 000 ton/år
8 000
6 000
4 000
2 000
ton/år
Sulfitmassa
4 000 100 000 ton/år
2 000
ton/år
Halvkemisk massa 50 000 ton/år
2 000
M H & x : H m m m _. m .” & äs =S ==== = - - . u-q c—v-c -—1 m: ..4: ....c ....C mg +, x : x x = x > x + h & m 0 b—Q m m n o o (nu—0 "";—i U)»; ...g... >_r, _» m 9 J 9 m a 4 3 m e m
Nedbrytningen av den organiska substansen i skogsindustriella avloppsvat- ten sker under konsumtion av stora mängder syre som tas från vattnets innehåll av löst syre. För att inte syrebrist skall uppstå med alla dess negativa effekter krävs balans mellan efterfrågan och tillgång på syre i vattnet. Syrehushållningen är beroende av ett stort antal faktorer, bl a mängden tillförda föroreningar, vattenomsättningen, förutsättningarna för återluftning, vattnets naturliga status, vattnets temperatur (se figur 43), den biologiska produktionen. Undersökningar och studier av varje enskilt vatten- system bör därför genomföras, om effekterna på syrehalten i olika punkter och vid olika tidpunkter skall kunna förutsägas med någon större grad av noggrannhet. När det gäller stora vattenmassor med komplicerade ström- ningsförhållanden blir sådana undersökningar omfattande och kostnadskrä-
vande och resultaten präglas ofta av stor osäkerhet.
Figur 43
Syremättnadsvärden i vatten vid olika temperatur
Syre— mättnad mg/l
15 —
temp oC
Sjöar och vattendrag reagerar delvis olikartat vid tillförsel av syrekrä- vande substans, vilket sammanhänger med skillnader i förutsättningar för vattenomsättning och syresättning. Dessa skillnader är särskilt på- tagliga mellan vattendrag med forsar, som ger en god återluftning, och små djupa sjöar, där vinden har begränsade möjligheter att verka och där skiktningen försvårar en god omblandning. De individuella förutsättningarna för syresättning blir därmed avgörande för ett vattensystems möjligheter att bryta ner biokemiskt lättoxiderbar substans och för den geografiska
omfattningen av syreneds ättninge n.
Generella restriktioner baserade på teoretiska beräkningar av utsläppens storlek och syrehalten i ett opåverkat vatten har således begränsat användningsområde. Någon objektiv definition av vad ett vattendrag "tål " kan inte heller ges, eftersom en sådan bedömning är beroende av använd- ningen av vattnet och värderingar av vattensystemets betydelse för olika ändamål. Det bör också framhållas att de vattendrag som i fortsättningen antagits kunna fungera som recipienter för massa- och pappersindustri re- dan idag belastas med skogsindustriellt avloppsvatten. För diskussioner om skogsindustrins framtida lokalisering i södra Sverige har utredningen funnit att utsläpp som medför lägre syrehalter än 5 mg per liter i recipienten inte bör accepteras. En sådan sänkning av syrehalten i en sjö eller i ett vattendrag innebär att gränsen för ädelfiskens livsbetingelser nås och att vitalitetet hos andra fiskar minskar. Om syrehalten i ett vattensystem under lång tid är låg ökar också känsligheten för momentana tillskott av föroreningar och för förgiftning av det biologiska livet genom utsläpp av toxiska ämnen. En minskad vattenomsättning kan vid dessa syrenivåer
få katastrofala följder. Syrehalten vid full mättnad uppgår vid en vatten- temperatur av 150C till knappt 10 mg per liter. Utredningen har därför vid sina överslagsmässiga beräkningar utgått ifrån att utsläpp som ger en högre koncentration än 5 mg BS7 per liter inte bör accepteras.
Om utsläppet begränsas så att halten i vattnet blir mindre än 2 mg BS7 per liter är det däremot inte sannolikt att nedgången i syrehalt i ett vatten— drag med god vattenkvalitet och god vattenomsättning kommer att nämnvärt inverka på det biologiska livet i vattnet eller på annat sätt förändra vatt- nets beskaffenhet. Risken för katastrofer vid olyckshändelser minskar därmed också betydligt. Vill man bibehålla en god vattenkvalitet i ett vattendrag med hänsyn till viktiga rekreations— och friluftsintressen kan det därför anses vara motiverat att begränsa utsläppen under denna
lägre nivå.
Utsläpp av avloppsvatten, som innehåller stora mängder lättoxiderbara ämnen, i grunda näringsrika sjöar utgör här ett särskilt problem. Sommar- tid är syresituationen i dessa sjöar ofta mycket god, eftersom syre pro- duceras av fytoplankton, som ofta förekommer i stora mängder. Vinter-
tid vid lång isläggning kan däremot syrebrist uppstå på grund av att ned- brytningen av den sommartid bildade organiska substansen och de till-
förda föroreningarna kräver stora mängder syre.
Det bör dock understrykas att de ovan angivna överslagsmässiga värdena inte får uppfattas som allmänna "tillåtlighetsnivåer" för föroreningsut- Släpp. Vid prövning av det enskilda fallet måste hänsyn givetvis tas till de naturliga förhållandena i vattensystemet och till den betydelse som systemet har för fiske, rekreation och andra användningsområden.
En begränsning av ett utsläpp så att koncentrationen ej överstiger 5 mg BS7 per liter innebär vid en vattenföring av 10 m3/s ett maximalt ut- slapp av 4, 3 ton BS.7 per dygn. En sänkning av nivån till 2 mg BS7 per liter i vattendraget reducerar vid samma vattenföring det maximala ut- släppet till 1, 7 ton BS7 per dygn.
5- 2- 4 årrsbeebållpésgeai.äiéåyssäkaxatfseéfég
Vattendragen i södra Sverige är genomgående små och endast i Lagan, Ätran och Helgeån överstiger lågvattenföringen vid mynningarna 10 m3/s. Lagan är det dominerande vattendraget med en garanterad lägsta lågvatten- föring av 20 m3/s så högt upp som vid Traryd. I jämförelse med Göta älv är dock vattenföringen i Lagan relativt obetydlig, se figur 44.
De sydsvenska vattendragen utnyttjas i stor omfattning för kraftproduk— tion och långa sträckor är profilreglerade. Detta har medfört att t ex Lagan nedströms sjön Vidöstern omvandlats till en serie långsmala sjöar förbundna med långsamt rinnande åsträckor. Nolltappningl) tillämpas också vid många kraftverk under helger och andra kortare tider med låg elkraftförbrukning. Många av de sydsvenska vattendragen fungerar där-
med på långa sträckor som sjösystem.
En strikt tillämpning av koncentrationsgränsen 5 mg 1357 per liter och 2 mg BS7 per liter på Timsfors- Och Hylteprojekten och på de teoretiskt
1) Nolltappning innebär att inget vatten framsläpps vid kraftverken utan vattnet magasine ras.
konstruerade produktionsenheterna, se figur 42, visar att syrehushåll- ningen fortfarande är en avgörande restriktion för lokalisering av mas sa- och pappersindustri i södra Sverige, se figur 45. En konsekvens av användningen av det högre koncentrationsvärdet i vattendraget blir att anläggningar av typen Timsfors teoretiskt sett kan lokaliseras till de nedre delarna av Emån, Mörrumsån, Skräbeån, Helgeån, Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Ställs kravet högre med det lägre värdet 2 mg BS7 per liter faller Skräbeån och Viskan bort ur bilden och marginalerna för Emån och
Nissan blir knappa.
Dessa räkneexempel har baserats dels på beräknade utsläppsmängder
från massa- Och pappersindustri, dels på uppgifter om den normala låg- vattenföringen i vattendragen. Valet av den normala lågvattenföringen
som bas för beräkningarna motiveras av att detta värde i regel kan säker- ställas genom utnyttjande av tillgängliga regleringsmöjligheter. Genomförda regleringar av bl a Lagan har bekräftat detta. En sådan höjning av mini- mivattenföringen medför dock givetvis en ändring av vattenhushållningen, som påverkar möjligheterna att utnyttja vattendraget för andra ändamål.
Stora enheter för tillverkning av oblekta produkter Och integrerad till- verkning av papper skulle således med hänsyn till syrehushållningen kun- na förläggas till de större sydsvenska vattendragens nedre lopp. Någon nytetablering av större skogsindustrier torde som tidigare framhållits inte bli aktuell, varför diskussionen kan koncentreras till de områden där tung skogsindustri redan är etablerad. Någon mer omfattande utbygg— nad vid de inlandsfabriker som är belägna vid Mörrumsån och Helgeån torde vara utesluten med hänsyn till konkurrerande intressen. I Mörrums- ån är det framförallt de starka rekreations- Och fritidsintressena och ett kommersiellt fiske som gör en Skogsindustriell expansion inom massa- sektorn föga önskvärd. Syre situationen i Helgeån är redan nu tidvis mycket ansträngd och kraven på att utnyttja vattnet för andra ändamål inom denna
expansiva bygd är mycket stora.
Stora massaindustrier i södra Sveriges inland bör därför med hänsyn till syrehushållningen i vattendragen koncentreras till de nedre delarna av Lagan och Nissan. En utbyggnad av massa- och pappersindustri av det slag som planerats i Timsfors och Strömsnäsbruk har bedömts kunna ske
Figur 44 Schematisk bild som illustrerar lågvattenföringarna i de större sydsvenska vattendragen
Göta å'ly Vänern
Motala ström
oå Q [0 '? ,så == : 3 = å'o'" 10 X 't =E: åse 4> == :s då lh =O o z.. 'o' ')
kävlin.,ån € LLQ] MLG
LLQ = Lägsta lågvuttenföring MLG = Medellågvonenföring
i Lagan utan allvarliga rubbningar av syrebalansen. eftersom en minimi- vattenföring av 20 rn3 /s nedströms Traryd garanterats av Sydkraft AB. I Nissan kommer däremot även i fortsättningen utsläppen från ett utbyggt Hyltebruk att vid lågvattenföring medföra en viss sänkning av syrehalten i Nissan på en sträcka nedströms utsläppet. De naturliga förutsättningarna för en återluftning av vattnet är dock relativt gynnsamma i Nissan, där vissa forsar och fall är outbyggda. Nedsättningen av syrehalten kan därför
antas beröra endast en begränsad sträcka av ån.
Den tekniska utvecklingen medför sannolikt att utsläppen från anläggningar för tillverkning av massaprodukter och papper i framtiden ytterligare kan reduceras i förhållande till de anläggningar som nu projekteras. För vissa kombinerade tillverkningar är det inte osannolikt att helt slutna produktions- processer kan utvecklas, se bilaga 6, avsnitt 9. lniorande av syrgasblek- ning som ersättning för konventionella bleksteg skulle dessutom kunna innebära att utsläppen av organisk substans vid tillverkning av halvblekta massakvaliteter sänks till en sådan nivå att inlandsförläggning vid vatten- drag av typen Lagan och Nissan kan bli möjlig. Det torde dock inte vara- motiverat att med hänvisning till den framtida tekniska utvecklingen nu föreslå utbyggnad av stora produktionsenheter vid små vattendrag med risk att akuta syreproblem uppstår. Massaindustrierna inom det östra inlandet torde därför knappast kunna utvecklas till stora massaproducen- ter. utan får bibehållas som relativt små tillverkningsenheter med i vissa fall integrerad papperstillverkning, För de aktuella projekten vid Lagan och i viss mån även vid Nissan kan den tekniska utvecklingen i framtiden ge större frihet beträffande såväl produktval som produktionsvolym.
Havsforskare har under 1960—talet registrerat kraftiga sänkningar av syre- halten i Östersjöns bottenvatten och svavelväte har tidvis förekommit inom stora områden. En av de viktigaste orsakerna härtill anses vara att till— förseln av organiska ämnen till djupvattnen ökat. Denna ökning torde främst vara en följd av att Östersjöns egen produktion av organiska ämnen stigit, vilket i sin tur är en effekt av ökad tillförsel av näringsämnen. Utsläppen av lättoxiderbar organisk substans från tätorter och industrier anses däre- mot inte spela någon avgörande roll för syrehushållningen inom större havsområden. Stora punktvisa utsläpp inom kustnära vattenområden kan
Figur 45 Vattenföringen vid mynningen av större vattendrag i södra Sverige med gränsvärden för koncentrationerna 5 mg BS7 per liter och 2 mg BS7 per liter inlagda Tillverkning av 100 000 ton blekt sulfitmassa per år, 5 mg/l
Vattenföring m3/s |
50 Tillverkning av 250 000 ton blekt sulfatmassa per år, 5 rug/l
Hyltebruk 2 _mg/l
20 _ Hyltebruk 5 mg/l 10 _ ___—_ Timsfors 5 _2mg/1 Timsfors Smg/l "?!" ...» : o 0 2 & & & 81 & & & & n co ln ro K) er 0 o o .— 50 G . Q — — ! nu _ . — --—s v— m m m co (» u— q— 1- .. :. E o 331 (x: m om m m w N (V cu LC E ås aus :E E E E E E "O'-* m .! >.): m.! nox :: x x x .! :|: :E .0 E a) om 5 : oc Mux (Xl mm JN .a; om ca N än mv— v-n L. ”än Cx— gg? :o mk m "'$ ; xo +'L oo sr :r- L LC) r—l cnsr u) L ww m> _a.— E 0 :o _a: o m N +! "* >o (om qur mv— En wi— Isf _Jno zm :crn >N
& normal lågvattenföring m lägsta lågvattenföring
.2.
dock orsaka syreproblem med försämrade möjligheter att utnyttja dessa
områden för fiske, rekreation o d som följd.
Utsläpp av lättoxiderbar organisk substans från skogsindustrier torde således ur syrehushållningssynpunkt inte utgöra några avgörande pro—
blem för större havsområden. Däremot kan andra föroreningar från massa- och pappersindustrin vid havsutsläpp innebära risker för långsiktiga skade- verkningar, vilket måste beaktas vid val av lokaliseringsplats, se avsnitt
5. 2 . 5
451931 51595 % åedjasjrésllsxsttfafä E 9 Eseåeesrmälsm
Andra grupper av föroreningar från skogsindustrin kan inte på samma sätt som de organiska ämnena behandlas med utgångspunkt i vattnens själv- reningsförmåga, eftersom de i egentlig mening inte är nedbrytbara. I många fall är också kunskaperna om dessa amnens effekter mycket begränsade och man kan inte i förväg avgöra om utsläppen i ett längre tidsperspektiv
är ofarliga. Anrikningen av kvicksilver i högre djur, trots en primärt mycket låg koncentration i utsläppen , är ett exempel på svårigheten att bedöma inverkan av spridning av ett ämne i naturen. Vid granskning
av lokaliseringsområden för skogsindustri måste därför, som komple- ment till beräkningar av syrehushållningen, göras riskbedömningar
när det gäller effekterna av utsläpp av för naturen artfrämmande ämnen.
Avvägningen mellan naturens självreningsförmåga och utsläppen av biokemiskt lättoxiderbar organisk substans innebär, som framgått av avsnitt 5. 2. 4, att i södra Sverige kan stora massaindustrier f n endast förläggas vid havet eller vid de nedre delarna av större vattendrag. Med hänsyn till industrins nuvarande lokalisering och dispositionen av vatten- tillgångarna har därvid endast Lagan och Nissan ansetts vara tänkbara för större inlandslokaliseringar av massaindustri. Behovet av fabrika- tionsvatten. som vid en stor massafabrik kan uppgå till 2—3 m3/s, inne- bär dessutom en bindning av kustindustrierna till större vattendrags
mynning sområden.
Avloppsvatten från massa- och pappersindustri innehåller förutom lätt- oxiderbara organiska ämnen, som kan orsaka direkta syreproblem i vattendrag Och sjöar, ett stort antal andra föroreningar och förorenings— grupper, se avsnitt 5. 2. 2. Vid utbyggnad av nya massaindustrier eller
ombyggnad av äldre industrier bör med utnyttjande av modern teknik utsläppen av sedimenterbar substans, närsalter och varmvatten kunna begränsas, så att inga mer omfattande olägenheter uppstår inom större områden. De svåroxiderbara ämnena främst i form av olika ligninföre— ningar nedbryts mycket långsamt. Ligninets verkningar har hittills
inte närmare kunnat klarläggas, men negativa effekter som ökning av vattnets färg och komplikationer vid framställning av dricksvatten har registrerats. I Vänern har permanganatförbrukningen ökat från 15 mg/l år 1900 till 45 mg/l år 1967. Någon nämnvärd nedbrytning av ligninet hinner således troligen inte ske i inlandsvattendrag utan ligninet förs ut i havet. Ligninutsläppen skulle därför kunna utgöra motiv för kustlokalisering; i första hand om det gäller att avlasta ett vattendrag som används för vatten— försörjning. Osäkerheten i de långsiktiga verkningarna gör det dock svårt
att med hänvisning till ligninutsläpp förorda något alternativ.
Lukt- och smakämnen kan även vid låga koncentrationer medföra skador på fisk och skaldjur och försvåra användningen av vattensystemet för vattenförsörjning. En god utspädning, t ex genom havsutsläpp, kan minska verkningarna men samtidigt innebär utsläpp i stora vattenområden sämre möjligheter att kontrollera eventuella effekter på det biologiska livet. Det kan ta lång tid innan skadeverkningar uppmärksammas och omfattande områden kan då ha påverkats. Utsläpp av avlöppsvatten innehållande lukt- oc'h smakämnen i kustnära områden kan i vissa fall innebära påtagliga
risker för skador på fiskeområden av större ekonomisk betydelse.
Nackdelar med utspridning av föroreningarna över stora områden blir särskilt påtagliga vid utsläpp av ämnen som kan anrikas i det biologiska kretsloppet. Även vid låga koncentrationer i utsläppen kan höga halter erhållas högt upp i näringskedjan, eftersom ämnena i huvudsak förblir oförändrade genom kretsloppet. Naturens återhämtning går i dessa fall långsamt, även om utsläppen snabbt begränsas.
Så länge skogsindustrin släpper ut ämnen och substanser, som även i mycket låga koncentrationer kan ge negativa effekter eller anrikas i det biologiska kretsloppet är det angeläget att spridningen sker under så kontrollerade former som möjligt. Verkningarna är ofta svårbedömbara
och en efterkontroll genom registrering av inverkan på det biologiska
livet kan vara den enda metoden att klarlägga effekterna. Dessa skäl talar för att skogsindustriellt avloppsvatten om möjligt bör släppa ut i vattensystem, där effekterna snabbt kan registreras. Om industrin kan eliminera utsläpp av dessa miljöfarliga ämnen, genom att t ex ändra produktionsprocesserna så att endast i vatten nedbrytbara avfallsproduk- ter erhålls, kan vattenföroreningsproblemen helt inriktas på självrenings- problematiken. Till dess en sådan omläggning genomförts kvarstår
riskerna med spridning av dessa ämnen.
Valet av lokaliseringsområde kan med hänsyn härtill inte enbart ske med utgångspunkt i syrehushållningen och vattnets självreningsförmåga. Riskerna för svårkontrollerad spridning av föroreningar, som i låg koncentration kan ha negativa effekter eller som anrikas i det biologiska kretsloppet, måste även tas med i bedömningen av riskerna för negativa miljöeffekter. Stor utspädning (havsutsläpp) ger låga koncentrationer med obetydliga direkta effekter, men eventuella skadeverkningar blir svåra att registre- ra Och stora områden blir utsatta för föroreningsrisker. Liten utspädning (utsläpp i vattendrag) ger höga koncentrationer med ofta starka, snabba effekter i naturen, vilka i regel dock får begränsad omfattning och är
lättare att kontrolle ra.
Luftförorening
Utsläpp av sura gaser och illaluktande ämnen är de viktigaste luftförore— ningsproblemen vid utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige. Stoft och andra fasta partiklar kan i regel innehållas och spridningen blir av
mycket beg räns ad omfattning .
Utsläppen av svaveldioxid från massa- och pappersindustrin utgör totalt 12 procent av de totala svaveldioxidutsläppen i landet. En reducering av dessa utsläpp från massaindustrins processtekniska avdelningar och vid förbränning av eldningsoljor kommer att ske under 1970-talet. Det är troligt att industrins andel av den totala tillförseln av svaveldioxid till atmosfären härigenom kommer att minska. Utbyggnad av massa— och pappersindustri inom sydöstra Sverige kan med hänsyn till luftförore- ningssituationen vara något fördelaktigare än i sydvästra Sverige. som belastas hårdare med bl a svaveldioxid från kontinenten och England.
5.4
Utsläppet av svaveldioxid från de enskilda Skogsindustrierna kan dock i framtiden väntas ge relativt sett så små tillskott till atmosfären att dessa utsläpp knappast utgör någon lokaliseringsfaktor av avgörande be- tydelse. Ett speciellt problem som bör uppmärksammas är att luftförore- ningar sekundärt kan ge upphov till vattenföroreningar. Exempel härpå utgör utsläppen av svaveldioxid, som i små sjöar i Bohuslän medfört en
sänkning av pH-värdet ner till 3, 5.
Illaluktande ämnen från sulfatindustrin kan vid ogynnsamma meteorolo— giska förhållanden ge upphov till olägenheter även på långt avstånd från industrin. Genom olika tekniska åtgärder kan utsläppen av dessa ämnen reduceras men ämnena ger även i mycket små koncentrationer upphov till dålig lukt. Det är med hänsyn härtill och till vissa proeesstekniska svårigheter inte troligt att luktolägenheterna vid sulfatfabrikerna helt kan elimineras. Utbyggnad av sulfatindustri inom områden, där sådan industri inte tidigare funnits och där stora krav ställs på en god luft- kvalitet bör därför undvikas.
Massa- och pappersindustrin kommer med utnyttjande av modern teknik i framtiden inte att utgöra några stora föroreningskällor när det gäller utsläpp i luften. Viss reservation för luktproblemen vid sulfatindustrin måste dock göras. Luftföroreningsfrågorna kan därför generellt sett inte anses vara av avgörande betydelse för val av lokaliseringsområde, under förutsättning att det inte blir aktuellt att till nya områden med omfattande befolkning eller med stora fritids- och rekreationsintressen lokalisera skogsindustriell verksamhet. Däremot kan dessa frågor liksom buller- problemen vara mycket betydelsefulla vid den generalplanemässiga in- placernigen av en stor skogsindustri.
Bedömning av större utbyggnadsprojekt Miljöproblemen inom den sydsvenska skogsindustrin är främst en fråga om förorening från massa- och pappersindustrin. Tillverkningen inom övriga industrigrenar är i flertalet fall av renare karaktär utan stora utsläpp i vattensystemen eller atmosfären. Och produktionsenheterna är i regel av väsentligt mindre storlek. Ur regional lokaliseringssynpunkt är därför miljöfrågorna i dessa fall inte av avgörande betydelse. Lokalt
kan dock t ex sågverk orsaka besvärande miljöstörningar, men proble- men kan i regel lösas på det lokala planet genom tekniska motåtgärder och genom en god samhällsplanering. Utredningen har med hänsyn här- till koncentrerat sitt arbete på en granskning av de större utbyggnads-
projekten inom massa- och pappersindustrin.
De större projekt inom massa- och pappersindustrin som aktualiserats i södra Sverige för 1970—talet är följande: Hyltebruk, Strömsnäsbruk, Timsfors, Mönsterås, Emsfors, Nymölla och Värö, se kapitel 2. Av dessa är tidningspappersbruket i Hyltebruk, magnefitfabriken och fin- pappersbruket i Nymölla samt sulfatfabriken i Värö under utbyggnad och beräknas vara i drift under år 1972. Dessutom planeras produktionsök-
ningar i Vaggeryd, Fridafors. Böksholm, Lessebo och Broby.
Även om modern teknik utnyttjas för att minska utsläppen i samband med ett realiserande av dessa utbyggnadsplaner, innebär detta givetvis inte att "naturliga" förhållanden kan återställas inom dessa områden. Miljön och naturen kommer även i fortsättningen att i viss utsträckning påverkas av dessa stora industrier. Man måste också vara medveten om att risken för olyckshändelser med temporära stora utsläpp som följd inte helt kan elimineras vid skogsindustriell produktion. Denna faktor får dessutom större tyngd vid lokaliseringsbedömningar i takt med att de kontinuerliga utsläppen reduceras till allt lägre nivåer. Det är viktigt att slå fast att produktion av pappersmassa och i viss mån även papper under överskådlig tid kommer att medföra utsläpp av föroreningar i såväl vatten som luft. Utbyggnad av stora produktionsenheter innebär därför en låsning av främst mark- och vattenanvändningen inom ett område
för lång tid framåt.
Utredningen har vid sin genomgång mot bakgrund av vad som redovisats i detta kapitel och i bilagorna 5 — 7 funnit, att ovan redovisade projekt bör kunna genomföras utan försämring av miljön inom dessa områden.
I flertalet fall är det dessutom sannolikt att nuvarande förhållandena samtidigt kan förbättras, men detta förutsätter att mode rn teknik utnyttjas för att minska utsläppen av föroreningar, i vissa fall i väsentligt högre grad än vad som föreslagits i föreliggande planer. Inom Väröområdet, som tidigare inte varit industrialiserat, är det dock ofrånkomligt att
miljön kommer att försämras.
En gradering av de enskilda projekten med hänsyn till deras effekter på miljön är svår att genomföra främst beroende på problemen att kvanti- fiera effekterna. Syrehushållningen och vattentillgången i vattendragen
och de kustnära områdena utgör dock fortfarande en begränsning i utbygg- nadsmöjligheterna'som innebär att stora enheter för tillverkning av hel- blekt pappersmassa under överskådlig tid inte kan förläggas inom södra Sveriges inland eller i instängda kustlägen. Däremot har bl a utbyggnaden av Vaggerydsanläggningarna och planeringen av Timsforsprojektet visat att det nu är möjligt att klara syrehushållningen i större vattendrag, även vid stora enheter för tillverkning av oblekt massa och papper. En kraftig ut- byggnad av den äldre massaindustrin inom de östra delarna av södra Sveriges inland torde trots detta inte vara genomförbar med hänsyn till att vattendragen inom detta område är små och att vattenföringen i regel är mycket ojämn. För denna massaindustri är det närmast en fråga om att bibehålla sin konkurrenskraft trots relativt låg årsproduktion genom
specialisering och samarbete med pappersindustrin.
För de kustförlagda industrierna, med utsläpp i Östersjön och Väster- havet (Mönsterås, Mörrum, Nymölla, Värö), kan inte lika entydiga gränser för utbyggnadsmöjligheterna uppställas. De stora skogsindustri- erna har påverkat framförallt de kustnära områdena, men omfattningen av dessa effekter har varit svår att kartlägga och utförda undersökningar har inte gett några entydiga svar. Skogsindustrins roll som förorenare av Östersjön är inte heller klarlagd och några resultat av pågående forsk— ning som skulle kunna ligga till grund för val av utbyggnadsorter för
massaindustrin torde inte kunna förväntas under den närmaste tiden.
Den sydsvenska massaindustrin kommer som framgått av kapitel 3 sannolikt inte att byggas ut till större kapacitet än som motsvarar företagens samlade utbyggnadsplaner, dvs till högst 2,7 milj ton per år. Redan år 1972 kommer följande sex industrier att ha en årlig kapacitet överstigande 100 000 ton och svara för en produktion av i, 4 milj ton: Hyltebruk, Vaggeryd, Mönsterås, Mörrum, Nymölla och Värö. Planerad utbyggnad av Timsfors, Strömsnäsbruk, Emsfors och Mönsterås skulle innebära att drygt 2,3 milj ton per år kan produceras vid nio större an- läggningar. Mas saproduktionen i södra Sverige skulle därmed i huvudsak koncentreras till följande sex lokaliseringsområden: Hyltebruk, Vaggeryd, Timsfors-Strömsnäsbruk, Emsfors-Mönsterås, Mörrum-Nymölla och
Värö.
Med hänsyn till den begränsning av produktionen som tillgången på virkes- råvara medför kan det knappast anses erforderligt vare sig ur företags- ekonomisk eller samhällsekonomisk synpunkt att ta i anspråk fler områ- den för tung skogsindustri i södra Sverige. Nyetablering av massaindustri inom tidigare opåverkade områden är ur miljösynpunkt i regel ett sämre alternativ än utbyggnad av befintlig industri. Samtliga dessa sex områden utom Timsfors-Strömsnäsbruk kommer år 1973 att ha moderna massa- industrier med en årlig produktion överstigande 100 000 ton. En diskussion om dessa områden är lämpliga ur miljösynpunkt för tung skogsindustri förefaller därför i dagens läge varken motiverad eller meningsfull. Med nuvarande utbyggnadsplaner är huvudfrågan för massaindustrin i södra Sverige om en eventuell fortsatt expansion med hänsyn till miljöeffekterna bör förläggas till området Timsfors-Strömsnäsbruk eller i ett kustläge vid
Emsfors-Mönsterås .
För en utbyggnad vid Lagan talar, att utsläppen kommer att ske på ett sådant sätt att effekterna på miljön lätt kan kontrolleras, att begränsade områden påverkas , att naturen i inlandet svarar relativt snabbt på ut- släpp av föroreningar och att tekniska lösningar på föroreningsproblem sannolikt utvecklas snabbare när påtagliga effekter på naturen kan regi- streras. Mot detta projekt kan anföras. att ett vattendrag är mer käns- ligt för stötbelastningar än en större vattenmassa, att syrehushållningen innebär begränsningar i produktvalet och att vissa föroreningar följer med
Lagan i oförändrat tillstånd.
Fördelarna vid utsläpp i havet ligger främst i de bättre utspädningsför- hållandena och den mindre känsligheten när det gäller tillfälliga utsläpp. Den stora minusposten vid havsutsläpp är givetvis osäkerheten beträf- fande utsläppens effekter i ett längre tidsperspektiv. Det är visserligen möjligt att bygga upp en god kontroll av innehållet i avloppsvattnen, men effekterna på det biologiska livet är svåra att kontrollera på grund av den kraftiga utspridningen av föroreningarna. Ackumulationseffekter kan uppstå som inte är möjliga att registrera förrän efter mycket lång tid. När det gäller område Emsfors-Mönsterås sker liksom i Värö också utsläppen inom ett relativt känsligt kustavsnitt med starka fritids- och
rekreationsintressen och ett livligt yrke sfiske.
Från luftvårdssynpunkt kan å ena sidan anföras att Timsfors-Strömsnäs-
brukprojektet innebär en inbrytning av sulfatindustri med ofrånkomliga
luktproblem i ett tidigare relativt opåverkat område. Å andra sidan är denna del av inlandet glest befolkad och genom en lämplig detaljlokali— sering torde nackdelarna av utsläppen av illaluktande ämnen kunna be-
gräns as .
När det gäller närmiljön och dispositionen av marken finns inom båda dessa områden goda möjligheter att lösa miljöproblemen på ett tillfreds- ställande sätt. Starka skäl talar dock ur miljösynpunkt för en samordning av produktionsenheterna inom de båda områdena, så att den verksamhet som negativt inverkar på omgivningen koncentreras till den plats där de bästa förutsättningarna finns att begränsa effekterna. Det är med hänsyn härtill motiverat att undersöka möjligheterna att sammanföra de aktuella
utbyggnadsplanerna till ett projekt inom vardera området.
.i
KAPITEL 6
SAMMANFATTNING OCH S LU TSATSER
Skogsindustrin i södra Sverige (kapitel 2)
Skogsindustrin i södra Sverige omfattar 600 sågverk med en årlig pro- duktion överstigande 300 m3, 4 spånskiveindustrier, 18 massafabriker
samt 21 pappersbruk .
Sågverksindustrin tillverkade år 1970 4 milj rn3 sågade trävaror, vilket utgör en tredjedel av den totala produktionen i landet. De tre största sågverkslänen i södra Sverige är Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med vardera 20-25 procent av den samlade produktionen. Industrin har under perioden 1965-1970 expanderat med i genomsnitt 5 procent per år. Utredningen har i sina bedömningar utgått ifrån att det finns marknadsmässiga förutsättningar för en fortsatt expansion under 1970- talet av samma storleksordning. Strukturrationaliseringen väntas fort- gå och en koncentration av tillverkningen under en tioårsperiod till 300 sågverk med en genomsnittlig årlig produktion av 15 000 - 20000 rn3
är inte osannolik .
De fyra spånskivefabrikerng tillverkade år 1970 215 000 m3 Spånskivor. Kapaciteten väntas genom utbyggnad av befintliga fabriker och genom anläggning av två nya industrier i Hultsfred och Broby öka till 500 000 m3
per år.
1_VI_a_s_s_aipSlp_st1_-i_n_ producerade år 1970 0, 9 milj ton pappersmassa, mot- svarande 11 procent av den totala produktionen i landet. Fabrikerna i södra Sverige är genomgående mindre än riksgenomsnittet med en medel- produktion av 50 000 ton per år mot 100 000 ton per år för riket. Denna skillnad är särskilt påtaglig inom sulfitindustrin med 9 anläggningar, vilka sammanlagt tillverkade 300 000 ton.
En kraftig utbyggnad av massaindustrin pågår och år 1973 beräknas kapa- citeten ha ökat till 1, 7 milj ton per år. Företagen planerar dessutom att under andra hälften av 1970-talet öka kapaciteten vid flertalet övriga in- dustrier. De fyra största projekten som hittills aktualiserats är Emsfors, Mönsterås, Strömsnäsbruk och Timsfors. Beslut om nedläggning före-
ligger endast när det gäller sulfitfabriken i Jönköping.
Fappgfpindustrip tillverkade år 1970 0, 5 milj ton papper vid 21 pappers- bruk, varav 10 ingick i anläggningar med egen massatillverkning. Pro- duktionen i södra Sverige motsvarade 12 procent av den totala pappers- produktionen i landet. De sydsvenska pappersbruken är väsentligt mindre än riksgenomsnittet med en medelproduktion av 25 000 ton per år och enhet mot 65 000 ton för riket. Antalet små pappersbruk är stort och
år 1970 tillverkade nio bruk mindre än 15 000 ton.
Liksom när det gäller massaindustrin pågår en kraftig utbyggnad av de befintliga pappersindustrierna i södra Sverige. Företagen planerar dess- utom att anlägga ytterligare pappersbruk, vilket totalt skulle medföra en ökning av den årliga kapaciteten till 1, 4 milj ton i slutet av 1970-talet. De stora enheterna i Hyltebruk, Munksjö, Strömsnäsbruk, Timsfors, Mönsterås och Nymölla skulle därvid svara för drygt 70 procent av den
framtida pappersproduktionen i södra Sverige.
Tabell 7 Produktion vid skogsindustrin i södra Sverige 1970—1980 enligt företagens utbyggnadsplaner
Produktion (kapacitet) Industrigren 1970 1973 1980 Sågverkl), milj m3 4,0 4,6 6,0 Spånskiveindustrier, milj m3 0,2 , 0,6 Massafabriker, milj ton 0, 9 1,7 2,6 Pappersbruk, milj ton 0, 5 0, 9 1,
1) Expansion med 5 procent per år.
6.2 Skogsproduktion - råvarubehov (kapitel 3) Produktionsförmågan inom utredningsområdet, vilket omfattar 3, 3 milj hektar skogsmark, har beräknats uppgå till 20 milj m3sk. Motsvarande värden för landet i dess helhet är 23, 5 milj hektar respektive 89 milj m3sk. Tillväxten inom området har uppskattats till 17, 2 milj m3sk.
Alternativ C enligt "Avverkningsberäkning 1969", vilken avser perioden 1966—1975, innebär en bruttoavverkning av 18, 7 milj m3sk. Utredningen har med hänsyn till osäkerheten när det gäller möjligheterna att höja den långsiktiga skogsproduktionen, ansett att i första hand detta alterna- tiv bör läggas till grund för bedömning av skogsindustrins möjligheter att tillgodose sitt framtida virkesbehov. Omräknat till fast mått ger alternativ C 15, 3 milj m3f ub.
Den sydsvenska skogsindustrins råvarubehov uppgick år 1970 till 11, 7 milj m3f ub, vilket efter reducering för utnyttjande av sågverks- flis innebär ett nettobehov av ca 10 milj m3f ub industrived. Om före- tagens utbyggnadsplaner genomförs kommer nettobehovet att öka till 14, 3 milj m3f ub år 1973 och till 19, 3 milj m3f ub år 1980. Härvid förut- sätts att all tillgänglig sågverksflis och en stor del av sågspånstillgången
utnyttjas som råvara för tillverkning av spånskivor och pappersmassa.
Tabell 8
Råvarubehov inom skogsindustrin i södra Sverige 1970-19801),
milj m3f ub.
Industrigren 1970 1973 1980
Sågverk 7,4 8,5 11,0 Spånskiveindustri 0, 3 O, 5 0, 5 Massaindustri, nettobehov av industrived 2, 3 5, 3 7, 8 Massaindustri, bruttobehov inkl flis (4, 1) (7, 5) (11, 0) Summa industrived 10, 0 14, 3 19, 3
1) Under förutsättning att sågverksindustrin ökar sin produktion med 5 procent per år och att övriga företags expansionsplaner genomförs.
En siffermässig jämförelse visar att skogsindustrin i södra Sverige vid fullt utnyttjande av den utbyggda kapaciteten redan år 1973 skulle för- bruka 94 procent av tillgänglig avve rkningsvolym enligt alternativ C. Utflödet av virke från utredningsområdet beräknas uppgå till 2-2, 5 milj m3f ub. Denna mängd måste därför begränsas om industrin inom om—
rådet skall kunna tillgodose sitt Virkesbehov inom angiven ram.
6.4
En väsentlig höjning av skogsindustrins kapacitet över 1973 års beräkna- de nivå kan således inte genomföras utan att avverkningarna ökas mer
än vad som förutsatts i alternativ C. Möjligheterna att komplettera den inhemska skogsproduktionen med import torde i ett längre tidsperspektiv inte heller vara gynnsamma. Utredningen anser därför att en utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige enligt företagens planer inte är genom- förbar. För massaindustrins del innebär den förväntade bristen på ved— råvara bl a att Emsfors, Mönsterås, Strömsnäsbruk och Timsfors inte torde kunna byggas ut som planerats. Med ett visst risktagande ifråga om råvaruförsörjningen är det enligt utredningens uppfattning dock möjligt
att ett eller eventuellt två av dessa projekt kan komma till stånd.
Skogsindustrin och sysselsättningen (kapitel 4)
Skogsindustrin i södra Sverige sysselsätter ca 18 000 personer, vilket motsvarar mindre än två procent av sysselsättningen inom området. Utvecklingen inom denna industrigren kan därför anses ha relativt liten betydelse för den totala sysselsättningen inom området. Detta gäller i särskilt hög grad massaindustrin, som endast svarar för en tiondel av sysselsättningen inom skogsindustrin. Skogsindustrin kan dock regionalt
och framförallt lokalt vara av stor betydelse.
Utredningen anser att en utbyggnad av skogsindustrin med hänsyn till sysselsättningseffekterna bör inriktas på att bibehålla sysselsättningen inom de lokalt sett mest känsliga områdena. Om en ökning av sysselsätt- ningen inom branschen bedöms vara angelägen uppnås största effekt genom en satsning på ökad förädlingsgrad. En fortsatt utbyggnad av mas- saindustrin är däremot från total sysselsättningssynpunkt inte särskilt
angelägen.
Skogsindustrin och miljövården_(kapitel 5)
Miljöproblemen inom skogsindustrin orsakas främst av stora punktvisa utsläpp av föroreningar i vatten och luft från massa-, pappers- och board- tillverkning. Med modern teknik är det dock möjligt att minska utsläppen från dessa industrier till väsentligt lägre nivåer än de nuvarande. I an- sökan till koncessionsnämnden beträffande Timsforsanläggningen har företaget åtagit sig att begränsa utsläppen till värden motsvarande endast 5-10 procent av de värden som angavs av den västsvenska skogsindustri- utredningen i SOU l969:21. Blekning av massa medför dock fortfarande utsläpp av stora mängder lignin och biokemiskt syreförbrukande substans.
Syrehushållningen i sjöar och vattendrag är ett centralt vattenvårdsproblem vid massa— och papperstillverkning. Stora enheter för tillverkning av hel- blekta produkter torde på grund av syreproblemet inte under överskådlig tid kunna förläggas till södra Sveriges inland eller i instängda kustlägen. Däremot är det numera möjligt att med bibehållen syrebalans bygga ut även stora fabriker för tillverkning av oblekt massa och papper vid större sydsvenska vattendrag. Med hänsyn till den låga vattenföringen i många vattendrag och till konkurrerande intressen är det därvid i första hand
Lagans och Nissans nedre lopp som är aktuella.
Lokalisering av skogsindustri med hänsyn till utsläppen av ligninämnen, toxiska substanser, lukt- och smakämnen o d innebär riskbedömningar
på ett ofta bristfälligt faktaunderlag. Vid havsutsläpp är möjligheterna att förutsäga effekterna av sådana ämnen och att kontrollera verkningarna på det biologiska livet väsentligt sämre än vid utnyttjande av inlandsvatten som recipienter. Som tidigare framhållits anses däremot föroreningar innehållande lättoxiderbar organisk substans inte utgöra något större problem vid utsläpp i havsområden. Om man således är villig att ta större risker kan havsutsläpp med i regel mindre restriktioner när det gäller avloppsutsläpp vara att föredra. För inlandslokalisering talar i detta
fall att utsläppen sker under mer kontrollerbara former.
De viktigaste luftföroreningsproblemen vid skogsindustrier orsakas av utsläpp av sura gaser och illaluktande ämnen från massaindustrier. Luft— föroreningsfrågorna kan dock generellt sett inte anses vara av avgörande betydelse för val av lokaliseringsområde, under förutsättning att lokalise- ring av sulfatindustri inte blir aktuell till nya områden med omfattande befolkning eller med stora fritids- och rekreationsintressen. Däremot kan dessa frågor liksom bullerproblemen vara betydelsefulla vid den general— planemässiga inplaceringen av en stor skogsindustri.
Massaproduktionen skulle enligt föreliggande planer koncentreras till föl- jande sex lokaliseringsområden: Hyltebruk, Vaggeryd, Timsfors—Ströms- näsbruk, Emsfors-Mönsterås, Mörrum-Nymölla och Värö. I de fall pro- jekten avser att ersätta äldre industrier som nu har mycket stora utsläpp kan en förbättring förväntas. Det torde däremot vara ofrånkomligt att miljön försämras vid nylokalisering av massa- och pappersindustri, t exi Värö. Utredningen anser därför att det från miljösynpunkt är angelä-
get att ytterligare områden i södra Sverige inte tas i anspråk för stora
mas s aindust rier.
Det har inte varit möjligt för utredningen att från miljösynpunkt prioritera något av de framtida stora projekten i Timsfors, Strömsnäsbruk, Emsfors eller Mönsterås. Vid en eventuell utbyggnad i dessa lägen är det dock ange— läget att projekten samordnas så att de negativa miljöeffekterna av den skogsindustriella verksamheten begränsas. Det är med hänsyn härtill motiverat att undersöka förutsättningarna för en koncentration av vissa delar av produktionen till en anläggning inom såväl området Timsfors-
Strömsnäsbruk som inom området Emsfors-Mönsterås.
Slutsatser
Den begränsade tillgången på vedråvara kommer som tidigare framhållits, att medföra att företagens utbyggnadsplaner inte kan genomföras i planerad omfattning. I detta läge är det enligt utredningens uppfattning både önsk- värt och genomförbart att i första hand bygga ut befintliga skogsindustrier och undvika nylokalisering. En satsning på områden och orter med befint- lig skogsindustri är ur samhällets synpunkt angelägen med hänsyn till
sysselsättning, samhällsbyggande, miljöeffekter m m.
lndustrigrenar med god geografisk spridning av produktionen på ett större antal enheter, t ex sågverksindustri, är gynnsammare ur sysselsättnings— synpunkt än t ex massaindustrier med ett fåtal enheter och med ett litet arbetskraftsbehov. Basindustrierna är generellt sett inte arbetskrävande, varför en satsning på högre förädlingsgrad måste ske om en ökning av den totala sysselsättningen skall kunna uppnås. Utbyggnad av stora enheter
för integrerad massa-pappersproduktion kan också medföra en nedläggning
av friliggande pappersindustri i ofta känsliga arbetsmarknadsområden.
Skillnaden i miljöpåverkan av olika industrigrenar är stora, från den torra bearbetningen i sågverk till tillverkning av helblekt massa. Valet av slut- produkt blir därmed, trots utvecklingen av reningstekniken under senare år, avgörande för skogsindustrins inverkan på miljön. En snabb ombyggnad av industrin - vilken i regel ur löns amhetssynpunkt medför en struktur- rationalisering med koncentration och nedläggning av enheter - är totalt sett fördelaktig genom de reduceringar av utsläppen som härigenom kan erhållas. Koncentrationen innebär lokalt att miljöpåverkan permanentas inom vissa områden medan andra områden avlastasvfrån föroreningsut—
släpp.
I det föregående har belysts de faktorer som talar för Och emot en fort- satt utbyggnad av massaindustrin i södra Sverige med de stora projekt som aviserats i Timsfors, Strömsnäsbruk, Emsfors och Mönsterås. Ut- redningen vill sammanfattningsvis framhålla att den avgörande faktorn som begränsar möjligheterna att genomföra samtliga dessa projekt är tillgången på vedråvara. Med hänsyn härtill finns det enligt utredningens uppfattning , såvitt nu kan bedömas, knappast förutsättningar att under 1970-talet bygga ut mer än en eller eventuellt två av dessa anläggningar. Främst miljövårdssynpunkter talar därvid för att utbyggnader, antingen de sker i området Timsfors-Strömsnäsbruk eller i området Emsfors- Mönsterås, samordnas med befintliga och eventuellt tillkommande anlägg-
ningar så att omgivningspåverkan inom området minimeras.
En prioritering mellan å ena sidan Timsfors—Strömsnäsbruk och å andra sidan Emsfors-Mönsterås är enligt utredningens mening ytterst svår. De befintliga industrierna sysselsätter inom det förstnämnda området
i dag inemot 1 300 personer och inom det andra 650 personer. Ur syssel- sättningssynpunkt kan således skäl anföras för en utbyggnad inom båda områdena, särskilt med hänvisning till de företagsmässiga fördelarna av en integrerad massa-pappersproduktion. Utredningen vill dock framhålla att tillverkning av helblekt pappersmassa med nu känd teknik förutsätter
havs utsläpp.
Slutligen vill utredningen framhålla att det är sannolikt att produktionen inom de olika grenarna av skogsindustrin i södra Sverige under 1970-talet kommer att koncentreras till ett allt färre antal enheter. De väntade förändringarna av industrins struktur och lokalisering innebär att förhål- landen när det gäller sysselsättning, miljö etc ändras inom många regioner. Takten i denna pågående strukturomvandling är också avgörande för om- fattningen av samhällets insatser beträffande regionalpolitik, samhälls- byggande, miljövård m m. Utredningen anser det därför angeläget att utvecklingen inom skogsindustrin och följdverkningarna av denna utveckling följs med uppmärksamhet genom en kontinuerlig bevakning av dessa frågor.
BILAGA 1
SKOGSINDUSTRIN I SÖDRA SVERIGE
Uppgifter om skogsindustrin i södra Sverige och dess utbyggnadsplaner har insamlats av utredningen under l:a halvåret 1971 dels vid överlägg- ningar med enskilda företag och branschorgan, dels genom studier av utredningar, ansökningar till koncessionsnämnden för miljöskydd och vattendomstolar, branschöversikter o d. Detta grundmaterial, som om- fattar uppgifter om produktion, råvarubehov, sysselsättning m rn, har
bearbetats och sammanställts inom utredningen.
Redovisningen är relativt detaljerad eftersom uppgifterna är av grund- läggande betydelse för diskussioner och bedömningar av skogsindustrins möjligheter att expandera i södra Sverige. I sammanställningen redovisas dels läget inom olika industrigrenar år 1970 och dels en antagen utveck- ling under 1970-talet baserad på industrins egen bedömning. De uppgifter om framtida kapacitet, råvarubehov o d som presenteras bygger således inte på något prognosarbete i egentlig mening utan är resultatet av en bearbetning av företagens och branschorganens planer och framtidsbe- dömningar. Stora industriprojekt tar ofta 5-10 år att realisera, varför 1980 valts som basår för redovisning av framtida förhållanden. En om- fattande utbyggnad av skogsindustrin pågår och ett antal stora enheter kommer att tas i bruk under år 1972. Läget inom skogsindustrin år 1973
är därför av särskilt intresse och redovisas separat.
I framställningen används enheter, förkortningar, omräkningstal och åtgångstal, vilka delvis kan vara okända för läsaren. I regel ges för- klaringar i anslutning till tabeller och beräkningar, men för att underlätta
läsningen kan följande allmänna förklaringar lämnas.
Decimalsystemet används konsekvent även när det gäller sågade trävaror.
Ofta använda volymenheter är:
m3f ub kubikmeter fast mått under bark
m33k skogskubikmeter (hel trädstamsvolym med bark) m3t kubikmeter travat mått m35 kubikmeter stjälpt mått (används vid mätning av flis, sågspån o d)
Bland omräkningstalen kan nämnas: 3
1 standard : 4,67 m f ub
l m3f ub : 1,2 m3sk barrträd 1 m3f ub = 1,3m3sk lövträd 1 m3s sågverksflis : 0,37 m3f ub 1m3s sågspån : 0,32 m3f ub
Sågverksindustrin Sågverksindustrin består av ett stort antal produktionsenheter av mycket
varierande storlek. Det har inom ramen för detta arbete därför inte varit möjligt att studera enskilda företag inom branschen utan industrin har behandlats länsvis. De redovisade uppgifterna omfattar sågverk med en årlig produktion av mer än 300 m3. Ett stort antal sågar av husbehovstyp torde härigenom ha fallit bort, men dessa svarar endast för någon procent av totalproduktionen. Den underskattning av produktionen som kan ha blivit följden av denna avgränsning saknar därför betydelse för ut-
re dningens öve rs iktlig a bedömningar.
Redovisningen grundas på material som erhållits främst från sågverks— industrins branschorgan. Statistiska uppgifter har dessutom hämtats från 1965 års sågverksinventering och från den årliga industristatistiken. Av särskilt intresse i prognossammanhang är den investeringsenkät som år 1970 genomfördes av Sågverkens Riksförbund.
Produktion år 1970 Inom södra Sverige producerades år 1970 4 milj m3 sågade trävaror (850 000 standards), se tabell 1.1.Den totala produktionen i Sverige uppgick samma år till 12 milj m3, vilket innebär att södra Sverige svarade för drygt 30 procent av den svenska produktionen. Under året var 600 såg— verk med en årlig kapacitet större än 300 rn3 i drift.
Vid sågningen erhålls som biprodukter sågverksflis och sågspån. Huvud— delen av flisproduktionen i södra Sverige, som år 1970 kan uppskattas till 5,2 milj m3s (1, 9 milj m3f ub), utnyttjas som råvara för massatill— verkning. Däremot används sågspån endast i begränsad omfattning som industriråvara, bl a för tillverkning av spånskivor.
Produktion inom sågverksindustrin i södra Sverige år 1970
Län Sågverkl) | Sågade Flis Sågspån trävaror 3 antal m3 rn s m3s F 163 905 000 1 180 000 545 000 G 92 770 000 1 000 000 460 000 H 100 1 005 000 1 310 000 605 000 K 27 165 000 215 000 100 000 L + M 55 420 000 545 000 250 000 N 54 235 000 305 000 140 000 P (V)2) 110 485 000 630 000 290 000 Södra Sverige 601 3 985 000 5 185 000 2 390 000 Sverige, totalt 1 2003) 12 000 000 15 600 000 7 200 000
l) Årlig produktion större än 300 m3. 2) Västgötadelen av Älvsborgs län, se figur 0.1. 3) Uppskattat värde.
åtalar-99b_192(9_1i_äsr_izl_g
Sågverksindustrin i södra Sverige består av ett stort ant al produktions- enheter av varierande storlek. Det finns fortfarande småsågar med en årlig produktion av något hundratal m3, vilka är i drift endast några månader per år. Samtidigt har i södra Sverige under senare år byggts sågverk med en kapacitet av 150 000 — 200 000 m3 per år.
De mindre sågarna med en produktion av högst 5 000 m3 per år (1 100 standards/år) dominerar fortfarande med 63 procent av total— antalet, se tabell 1. 2. Dessa 380 sågar svarade dock år 1970 endast för 17 procent av produktionsvolymen eller totalt för 670 000 m3. De större sågarna är fortfarande relativt få till antalet. men har en betydande andel av den samlade produktionen. De 75 största sågarna med en årlig produk- tion större än 15 000 m3 (12 procent av totalantalet) svarade år 1970 för
ca 50 procent av tillverkningen av sågade trävaror i södra Sverige.
Tabell 1. 2 Produktion inom sågverksindustrin i södra Sverige år 1970 fördelad
på storleksklasser
I Antal sågverk och årlig produktion, procentuell fördelning på storleksklasser Antal Total Produktion Län 3 3 _ 3 _ 3 _ 3 sågverk ' 5 000 m 5 000-15 000 m 1: 000-30 000 m 30 OOval: 000 m 43 000 m 5! sågv prod sågv prod sågv prod sågv prod sägv prod F 71 20 19 28 6 24 4 25 - - 163 905 000 G 55 10 25 27 12 29 6 22 2 12 92 770 000 H 40 8 42 36 13 28 2 7 3 21 100 1 005 000 K 63 17 30 52 'i 31 ' > 27 165 000 L + M 54 19 29 3). 13 32 4 17 - - 55 420 000 N 70 26 24 45 & 26 ' — - - 54 , 235 000 P(V) 79 33 14 30 5 22 2 15 — - 119 ' 485 000 Södra Sverige 63 17 25 32 8 27 3 16 1 8 601 3 985 000 Produktion i södra Sverige Antal sågverk. st 378 149 51 18 5 601 LProduktion m3 668 000 1 301 000 1 075 000 638 000 303 000 . - 3 985 000
Sågverksindustrin med sitt stora antal enheter är väl fördelad över södra Sverige. Trots en kraftig minskning av antalet enheter under senare år har den geografiska spridningen i huvudsak bibehållits även om mönstret av sågverk blivit glesare. Transportavståndet för timret under- stiger dock fortfarande 30 km för flertalet av anläggningarna. Sågverks— industrin har främst expanderat genom utbyggnad av mindre och medel- stora verk. Nyetableringar av större sågverk har under 1960-talet endast
skett i ett fåtal fall.
Kalmar län var år 1970 det största sågverkslänet i södra Sverige, se ta— bell ]. 2. Stora trävaruproducenter är också Jönköpings och Kronobergs län. Den sydöstra delen av landet har väsentligt större sågverksindustri än den sydvästra delen. se figur 1.1.
Skillnaderna i industristruktur mellan de olika länen är påtagliga. I Kronobergs och Kalmar län var år 1970 medelproduktionen per sågverk väsentligt högre (8 400 m3 resp 10 000 m 3) än medeltalet för södra Sverige (6 600 m ). I Hallands län och västgötadelen av Älvsborgs län uppgick däremot medelproduktionen per sågverk endast till 4 400 m Det största antalet mindre sågverk, 146 st "med en årlig produktion mindre än 15 000 m3, fanns i Jönköpings län.
' milj rn3
Prod
; O __, r— x ___—,
Antal
»
”in ,,...M ,, mv /— mf1xltlxw5xurlifq 2.— 0 , » |
.a
Å/V/A/z/fwfi
1, ell _: lx
Sågverksindustrin i södra Sverige år 1970 Figur 1. 1
Nuvi no
, . _ N
,
0,4
60 40 20
0
50 km
' 15Lk€60"6
De större anläggningarna har i regel en betydande andel av den totala produktionen. I Kronobergs län utgjorde anläggningarna med större årsproduktion än 15 000 m3/år endast 20 procent av antalet men svarade för 63 procent av produktionen. Motsvarande storleksgrupp för Hallands län omfattade 6 procent av totalantalet med 26 procent av hela produktions— volymen. Det bör dock observeras att det fortfarande finns få stora såg-
verk i södra Sverige.
Flertalet sågverk med en årlig produktion större än 300 ni3 var i drift huvuddelen av året. Kapacitetsutnyttjandet uppgick vid en produktionstid av 1 900 timmar per år vid enskift för de större sågverken till 95 procent och för de mindre sågarna till 80 procent. Flerskift förekom endast vid
ett fåtal stora sågverk.
Arbetskraftsbehovet för produktion av sågade trävaror varierar inom relativt vida gränser, från 5 — 6 timmar per rn3 vid äldre, mindre sågverk ner till 2 timmar per rn3 vid moderna storsågverk. Sågverks- industrin inkl hyvlerier sysselsatte år 1969 8 200 personer i södra Sverige. Det största antalet sysselsatta fanns i Jönköpings, Kronobergs
och Kalmar län, jfr avsnitt 1. 6.
warming _a_v_ sägnen? ; _i_ 5 945 15.26.2159- år _1_9_7_0_
Produktion av sågade trävaror baseras till 97 procent på barrtimmer.
Ett fåtal sågverk utnyttjar lövved, bl a boksågverket i Broby med en produktion av 25 000 m3/år. Behovet av virke för tillverkning av 1 m3 sågade trävaror beräknas i medeltal uppgå till 1, 85 m3f ub. Den samman— lagda förbrukningen av sågtimmer i södra Sverige kan med ledning av uppgifter om produktionen för år 1970 uppskattas till 7 400 000 m3f ub,
se tabell 1. 3.
UEYQEIEPPÅ 99519£_1_2åQ-_t9_19£
Strukturrationaliseringen har under 1960-talet medfört en stark minskning av antalet sågverk. Inom södra Sverige har antalet verk reducerats från
ca 1 100 år 1965 till 600 år 1970 eller med totalt 45 procent, se tabell 1. 4. Samtidigt har produktionen ökat med 28 % från 3, 1 milj m3 till 4, 0 milj m3. Nedläggningen har i huvudsak omfattat små enheter med liten årsproduk- tion. Detta har medfört att medelproduktionen per sågverk mer än för— dubblats under denna femårsperiod från 2 900 m3/ verk till 6 600 m3 /verk.
Det bör framhållas att ökningen av produktionen huvudsakligen skett genom utbyggnad av befintliga anläggningar.
Tabell 1. 3 Förbrukning av sågtimmer i södra Sverige år 19701 )
Län Produktion Råvaruförbrukning m3 m3f ub F 905 000 1 670 000 G 770 000 1 420 000 H 1 005 000 1 860 000 K 165 000 310 000 L + M 420 000 780 000 N 235 000 440 000 P (v) 485 000 900 000 Södra Sverige 3 985 000 7 380 000 Sverige, totalt 12 000 000 22 200 000
1) Beräknad på grundval av produktionsuppgifter och med råvaru- åtgångstal 1,85 m3f ub per m3 sågade trävaror_
Tabell 1. 4 Utveckling inom sågverksindustrin i södra Sverige 1965 — 1970
1965 1970 Förändring
Län 1965-1970. %
antal p'rod. rn3 antal prod. m3 antal prod.
F 275 820 000 163 905 000 - 40 + 10
1)
G 220 700 000 92 770 0001) > _ 54 + 20 H 195 775 000 100 1 005 000
K 40 125 000 27 165 000 - 32 + 32.
L + M 105 275 000 55 420 000 — 48 + 53
N 85 140 000 54 235 000 — 37 + 68
P (V) 165 295 000 110 485 000 - 33 + 65
Södra Sverige 1 085 3 130 000 601 3 985 000 — 45 + 28
Sverige, totalt 2 100 10 000 000 1 2002 12 000 000 - 45 + 20
1) Gränsändringar mellan G och H län har medfört förskjutningar i produktionen till förmån för H län, vilket försvårar en separat behandling av länen.
2) Uppskattat värde.
Nedläggningen av sågverk under perioden 1965—1970 har varit mest om-
fattande i Kronobergs och Kalmar län. där antalet minskat från 415 till 190 eller med 54 procent. Sågverksindustrin i dessa båda län har därmed
fått en annan storleksstruktur än t ex industrin i Hallands och västgöta— delen av Älvsborgs län, jfr avsnittet 1. l. 2. Antalet sågverk med en årlig produktion mindre än 5 000 m3 utgör i Kronobergs och Kalmar län 50 procent av totalantalet mot 75 procent i Hallands och Älvsborgs län. Det bör dock framhållas att de små Sågverkens andel av den totala pro- duktionen endast utgör 9 procent resp 30 procent. Medelproduktionen år 1970 var i Kronobergs och Kalmar län 9 100 m3 per sågverk, medan motsvarande värde för Hallands och Älvsborgs län var 4 400 m3 per såg— verk. Samtliga fem sågverk med en årlig produktion större än 45 000 m fanns också i de båda förstnämnda länen. där dessa verk är 1970 svarade
för 17 procent av produktionen.
PPI? 951.195- 9949 5 lan—33195
Sågverksindustrin räknar med en fortsatt produktionsökning under den första hälften av 1970—talet av samma storleksordning som under perioden 1965-1970, dvs med 5—6 procent per år. Ett realiserande av de enskilda företagens utbyggnadsplaner för åren 1970-1975 skulle enligt en enkät genomförd av Sågverkens Riksförbund medföra en något snabbare expan-
sion särskilt i södra Sverige.
Den västsvenska skogsindustriutredningen konstaterade i sitt betänkande SOU 1969:21 att "sågverksindustrin genom övergång från en— till fler- skiftsdrift, genom inrättande av klenvirkeslinjer och genom successiv modernisering kan anpassa produktionen med måttliga kapitalinsatser efter hand till en växande marknad. En betydande grad av flexibilitet är karakteristisk för sågverksindustrin även i ett längre tidsperspektiv”. Utredningen redovisade en "sågverkspotential", dvs en bedömning av det enskilda företagets utvecklingsmöjligheter under gynnsamma betingelser beträffande avsättning, finansiering, tillgång på virkes råvara och arbets— kraft. För industriområdena IV, V och VI angavs denna potential till totalt 9. 7 milj rn3 år 1980. En utbyggnad upp till denna nivå skulle således innebära en ökning med 4, 0 milj m3 under perioden 1965-1980, motsvarande en årlig ökning med 5 procent. Den västsvenska skogs- industriutredningen grundade dock sina slutliga bedömningar på en årlig ökning av produktionen av sågade trävaror med 2, 5 procent, främst med
hänvisning till marknads utve cklingen.
1970 års långtidsutredning har nied hänsyn till bl a antaganden om a ena sidan ett sänkt bostadsbyggande inom landet och å andra sidan en gynnsam exportsitutation ansett en årlig produktionsökning för perioden 1970—1975 av 2 procent per år vara realistisk. Till dessa bedömningar av den framtida utvecklingen inom svensk sågverksindustri kan fogas
att senare års prognoser för Västeuropa indikerat en konsumtionsökning
under 1970—talet för sågade trävaror av storleksordningen 20 procent.
Utredningen har valt att som underlag för diskussioner och bedömningar av bl a virkesbalansen räkna med en genomsnittlig årlig ökning av produktionen vid sågverken i södra Sverige med 5 procent under 1970—talet. Konsekvenserna av ett lägre utvecklingsalte rnativ med en 2, 5—procentig ökning kommer också att belysas.
Industrins branschorgan räknar med en fortsatt rationalisering av såg— verksindustrin och antalet produktionsenheter väntas minska kraftigt.
Den förutsatta produktionsökningen kommer sannolikt att till övervägande del ske genom utbyggnad av befintliga anläggningar. Nyetablering
av större sågverk har hittills endast aktualiserats i samband med utbyggnad av massaindustrier och i dessa fall ofta med specialutformning. På grund av olika samverkande faktorer, bl a nuvarande storleksstruktur , ägarförhållanden—, behovet av korta transportavstånd för råvaran, nya samarbetsformer för vidareförädling, är det sannolikt att antalet sågverk även i slutet av 1970-talet kommer att vara relativt stort i jämförelse med t ex antalet massaindustrier. En fortsatt nedläggning i samma takt som under senare år av mindre enheter skulle kunna medföra en koncentration av praktiskt taget hela produktionen av sågade trävaror i södra Sverige år 1980 till 300 sågverk. Detta skulle i så fall vid en årlig 5-procentig ökning av produktionen innebära att medelproduktionen ökade från 6 600 m3/verk år 1970 till 20 000 m3/verk år 1980,
Den framtida utvecklingen inom de olika länen kan med hänsyn till den industriella strukturen bli något olikartad. Det har dock inom ramen för detta arbete inte varit möjligt att göra någon differentierad bedömning av Sågverksindustrins framtida utveckling inom olika regioner. Utred- ningen har därför valt att skriva fram 1970 års produktionsuppgifter för resp län till år 1975 och år 1980 med 2, 5 resp 5, 0 procent per år, se tabell 1. 5.
1.
Tabell 1. 5 Produktion inom sågverksindustrini södra Sverige år 1975 och 1980, utvecklingsalternativ + 2, 5 %/år och + 5, 0 %/år
Sågade trävaror, m3 Län 1970 1975 1980
+2.5% +5,0% +2,5% +5,0%
F 905 000 1 020 000 1 130 000 1 130 000 1360 000
G 770 000 865 000 960 000 960 000 1 150 000
H 1 005 000 1 130 000 1 250 000 1 250 000 1 500 000
K 165 000 185 000 205 000 205 000 250 000
l.. + M 420 000 475 000 525 000 525 000 630 000
1 N 235 000 265 000 295 000 295 000 350 000
P (V) 485 000 545 000 605 000 605 000 730 000 iSödra Sverige 3 985 000 4 485 000 4 970 000 4 970 000 5 970 000 ,
Skivindustri
Inom södra Sverige finns fyra anläggningar för tillverkning av spånskivor, medan däremot fiberskive- och plywoodindustri helt saknas. Produktionen av spånskivor uppgick år 1970 till sammanlagt 215 000 m3, motsvarande ca 130 000 ton, se tabell 1.6
Den nuvarande produktionen av spånskivor fördelas i stort sett lika mellan Ry AB, ägare till Oskarström och Rydöbruk, och Skogsägarnas Industri AB. Skogsägarnas Industri AB avser att komplettera sina an— läggningar i Åryd och Laholm med en fabrik i Hultsfred för 150 000 rn3 per år. Broby Industrier AB, som är ett dotterbolag till Skåneskog ekonomisk förening, planerar att bygga en spånskivefabrik för 110 000 m3
i anslutning till massafabriken i Broby.
Pågående och planerade utbyggnader skulle innebära att kapaciteten för- dubblas till mitten av 1970—talet. Industrins branschorgan befarar en viss överkapacitet inom den nordiska Spånskiveindustrin under en över- gångstid på grund av den starka expansionen. Någon nyetablering av spånskivefabriker inom södra Sverige torde därför inte bli aktuell före
ligt lägre expansionstakt under den andra hälften av 1970—talet. En ökning av kapaciteten vid de sex industrierna till 600 000 rn3 har lagts till grund
för beräkningar av råvarubehov m m.
Tabell 1 . 6
Spånskiveindustri i södra Sverige 1970 - 1975 1)
Anläggning Kommun (block) Produktion Kapacitet Råvarubehovz) län är 1970, år 1975, år 1975 rn3 m3 m3t Äryd Växjö G 65 000 70 000 175 000 Hultsfred3) Hultsfred H - 150 000 360 000 3 Broby ) Broby L - 110 000 275 000 Oskarström Torup (Hyltebruk) N 35 000 70 000 170 000 Rydöbruk Torup (Hyltebruk) N 70 000 90 000 210 000 Laholm Laholm N 45 000 50 000 120 000 Södra Sverige 215 000 500 000 1 310 000
2
bart industrived. 3) Beräknas vara i drift år 1973.
1 Enligt företagens utbyggnadsplaner. Råvarubehov i m3t (kubikmeter travat mått) vid utnyttjande av en-
För tillverkning av spånskivor används både rundvirke och olika slags
träavfall. Utvecklingen går mot ökad användning av avfallsprodukter
och industrin räknar med att behovet av rundvirke inte kommer att
överstiga 50 procent av det totala råvarubehovet. Vid tillverkning av
vissa kvaliteter fordras inte mer än 30 procent rundvirke. Behovet av
industrived, som kan ha en alternativ användning som massaved, skulle vid en 50-procentig andel och vid antagna produktionsvolymer uppgå till 500 000 m3f ub år 1975 och 600 000 m3f ub år 1980. En ökad konkur-
rens om virkestillgången kan komma att tvinga fram en ytterligare
sänkning av andelen rundved.
Inom Spånskiveindustrin är f n 525 personer anställda. Den planerade
utbyggnaden av fabrikerna i Hultsfred och Broby väntas öka personal—
behovet med 200 - 300 personer.
Sammanställningen av uppgifter om massaindustrin i södra Sverige grundas
på uppgifter som lämnats av resp företag. Redovisningen har med hänsyn
till massaindustrins viktiga roll som virkeskonsument och de enskilda
industriernas regionala och lokala betydelse gjorts relativt detaljerad
Och omfattande. Materialet är uppdelat i två huvudavsnitt, dels en be-
skrivning av dagsläget med uppgifter om de enskilda industrierna, dels
en sammanställning av företagens pågående och planerade utbyggnader.
Uppgifter om den framtida utvecklingen har hämtats ur företagens planer
som offentliggjorts i samband med ansökningar till vattendomstolar,
koncessionsnämnden för miljöskydd o d. För att få en anknytning till
pappersindustrin redovisas i detta avsnitt även vissa uppgifter om den
integre rade pappe rsindustrin.
Tabell 1. 7
Massaindustrier i södra Sverige år 1970
Anläggning ') Produktion Företag Kommun (block), län Hyltebruk sulfitmassa, papper Hylte Bruks AB Hyltebruk F Munksjö AB. Vaggeryds— sulfitmassa, halv- Munksjö AB Vaggeryd F anläggningarna kemisk massa.
peripac Munksjö AB . Jönköpings- sulfitmassa, papper Munksjö AB Jönköping F anläggningarna pal—>P- kartong, pappersprodukter Ohs Bruk sulfitmassa Billerud AB Värnamo ]? Brusafors Sulfitfabrik sulfitmassa Mo och Domsjö AB Eksjö F Lessebo Bruk sulfitmassa,papper. AB Klippans Finpappersbruk Lessebo G kartong Fridafors Bruk slipmassa, papp. Skogsägarnas Industri AB Tingsryd G kartong Delary Sulfatfabrik sulfatmassa Skogsägarnas Industri AB Älmhult G Strömsnäsbruk sulfitmassa,papper, Skogsägarnas Industri AB Markaryd G kartong. pappers- produkter Munk5jö AB. Timsfors- slipmassa. papper, Munksjö AB Markaryd G anläggningarna papp. kartong. pappersprodukter Böksholms Sulfitfabrik sulfitmassa AB Klippans Finpappersbruk Växjö Mönsterås Bruk sulfatmassa Skogsägarnas Cellulosa AB, Mönsterås H dotterbolag till Skogsägarnas Industri AB Emfors Bruk sulfitmassa,papper AB Klippans Finpappersbruk Oskarshamn H Es Cellulosafabrik sulfatmassa Petersen & Sön A/S. Norge Västervik H Djupaiors Kartongfabrik slipmassa, kartong Djupafors Fabriks AB Ronneby K Mörrums Bruk sulfatmassa Skogsägarnas Industri AB Karlshamn K Broby halvkemisk massa, Broby Industrier AB. dotter- Broby L papper bolag till Skåneskog ekonomisk förening Nymölla sulfitmassa Nymölla AB Bromölla L Vätö Bruk 2 sulfatmassa Skogsägarnas Industri AB Varberg N
]) I den fortsatta redovisningen används de understrukna kortformerna för anläggningarna. Z) Anläggningen beräknas tas i drift aug-sept 1972.
År 1970 tillverkades pappersmassa vid 18 produktionsenheter i södra Sverige. se tabell 1. 7.Totalt fanns i landet 80 anläggningar (96 tillverk- ningsenheter), vilket innebär att nära 25 procent av antalet massafabriker fanns i södra Sverige.
399933 1.031 År. 1929
Produktionen av pappersmassa vid de 18 fabrikerna i södra Sverige upp- gick år 1970 till 0, 9 milj ton, se tabell 1. 8. Den totala massaproduktionen i landet utgjorde samma år 8, 3 milj ton, vilket innebär att södra Sverige
svarade för 11 procent av landets produktion.
Tabell 1. 8
Produktion vid massaindustrier i södra Sverige år 1970
Amaegmng ***,f, %*” *) nad) ton Hyltebrukl) 1908 (1942) 50 000 500 Nissan Vaggerydl) 1904 (1969) 77 000 250 Lagan Munksjöl) 1862 (1936) 13 000 1 200 Vättern Ohs 1893 (1953) 8 000 50 Lagan Brusafors 1888 20 000 110 Emån Lessebol) 1836 (1964—1969) 1.9 000 650 Ronnebyån Fridaforsll 1892 (1963) 10 000 300 Mörrumsån Delary 1872 (ca 1955) 41 000 130 Helgeån Strömsnäsbrukl) 1896 6 000 830 Lagan Timsforsl) 1890 (1931—) 13 000 450 Lagan Böksholm 1900 (1962) 49 000 170 Mörrumsån Mönsterås 1958 (1964) 180 000 420 Östersjön E_msforsl) 1867 (1962) 17 000 240 Östersjön Ed 1895 24 000 90 Östersjön Djupaforsl) 1868 (1957) 17 000 250 Ronnebyån Mörrum 1962 (1970) 197 0004) 465 Östersjön Brobyl) 1957 (1962) 51 000 200 Helgeån Nymölla 1960—1962 116 000 250 Östersjön Väröz) 1969-1972 - (500) Kattegatt Södra Sverige 908 000 6 555 (7 055)
l) Integrerad papperstillverkning. 2) Anläggningen beräknas vara i drift under aug-sept 1972. 3) Inkl personal för massa- och papperstillverkning samt
anställda vid avdelningar för administration, försäljning,
forskning, utveckling m m. 4) Utbyggd till 305 000 tons kapacitet i slutet av 19704
enligt följande: mekanisk massa 4 procent, halvkemisk massa 7 procent, sulfitmassa 33 procent och sulfatmassa 56 procent. se tabell 1. 9_Mot- svarande kapacitetsuppgifter var samma år för den svenska massaindustrin: mekanisk massa 20 procent, halvkemisk massa 5 procent, sulfitmassa 23 procent och sulfatmassa 52 procent. Södra Sveriges massaindustri karakteriseras således i jämförelse med den samlade massaindustrin
i landet av låg andel mekanisk massa och hög andel sulfitmassa.
Tabell 1. 9 Produktion av pappersmassa i södra Sverige år 1970 fördelad på. massaslag Anläggning Massaproduktion, ton Integrerad papperstill- mekanisk halv— Sulfit sulfat totalt verkning, ton kemisk Hyltebruk 50 000 50 000 24 000 Vaggeryd 12 000 65 000 77 000 6 000 Munksjö : 13 000 13 000 93 000 Ohs 8 000 8 000 — Brusafors 20 000 20 000 -
F län 12 000 91 000 65 000 169 000 123 000 Lessebo 19 000 19 000 32 000 Fridafors 10 000 10 000 41 000 Delary 41 000 41 000 - Strömsnäsbruk 6 000 6 000 56 000 Timsfors 13 000 13 000 40 000 Böksholm 49 000 49 000 -
G län 423 000 74 000 41 000 138 000 169 000 Mönsterås 180 000 180 000 - Emsfors 17 000 17 000 15 000 Ed 24 000 24 000 -
H län 17 000 204 000 221 000 15 000 Djupafors 17 000 17 000 31 000 Mörrum 197 000 197 000 -
K län 17 000 197 000 214 000 31 000 Broby 51 000 51 000 28 000 Nymölla 116 000 116 000 -
L län 51 000 116 000 167 000 28 000 Värö - -
N län — .. Södra Sverige 40 000 63 000 298 000 507 000 908 000 366 000
Av de 18 industrierna tillverkade 8 enbart pappersmassa. medan de övriga 10 även hade integrerad papperstillverkning. Vid de integre— rade bruken producerades år 1970 253 000 ton pappersmassa, varav 153 000 ton direkt vidareförädlades till papper inom anläggningarna. Den totala pappersproduktionen vid dessa 10 anläggningar uppgick sam— ma år till 366 000 ton, vilket motsvarar 68 procent av den totala pro—
duktionen av papper i södra Sverige.
Ca 10 procent av den kemiska massa (sulfit och sulfat) som producerades år 1970 användes i de integrerade bruken för direkt vidareförädling till papper. Återstående 90 procent fördelades med 50 procent på övriga pappersindustrier och med 40 procent på export., Exportmassan utgjordes
praktiskt taget helt av blekta produkter.
1- 3- 2 529935- 995.19531153rjps
Massaindustrin i södra Sverige är heterogen och består av anläggningar med en produktion från 6 000 ton/år till 200 000 ton/år. Medelproduk— tionen per enhet i södra Sverige uppgick år 1970 till 50 000 ton/år, vilket kan jämföras med 100 000 ton som genomsnitt för hela massaindustrin
i landet. Hälften av anläggningarna producerade högst 20 000 ton/år
och svarade endast för 14 procent av den totala produktionen. Produktionen vid de tre största anläggningarna motsvarade 54 procent av den totala
volymen i södra Sverige.
Sulfitindustrin består av 9 anläggningar med en genomsnittlig produktion år 1970 av 33 000 ton/enhet. Som jämförelse kan nämnas att medel- kapaciteten år 1969 för den svenska sulfitindustrin anges till
53 000 ton/år och enhet. Fem av dessa anläggningar hade en årsproduk- tion av högst 20 000 ton och svarade endast för 28 procent av den totala sulfitmassaproduktionen. Nymöllafabriken med 116 000 ton svarade ensam
för 39 procent av den totala produktionen av sulfitmassa i södra Sverige.
Sulfatindustrin omfattar 5 anläggningar med en genomsnittlig produktion år 1970 av 100 000 ton/enhet. Den minsta enheten producerade 24 000 ton medan produktionen vid den största uppgick till 197 000 ton. Medelkapa-
citeten för sulfatindustrin i Sverige var år 1969 144 000 ton.
Massaindustrierna i södra Sverige är som framgår av detta statistiska material genomgående av mindre storlek än riksgenomsnitten. Detta gäller framför allt sulfitindustrin med ett stort antal små, äldre anlägg- ningar. Sulfatindustrin har en gynnsammare storleksstruktur med två anläggningar från 1960—talet med en kapacitet av vardera ca 200 000 ton.
Huvuddelen av den nuvarande massaindustrin i södra Sverige tillkom före sekelskiftet eller omedelbart därefter. Det är med hänsyn härtill natur— ligt att lokaliseringsbilden präglas av de förutsättningar som då gällde. Ett centralt läge inom råvaruområdet liksom tillgången på stora mängder sötvatten var av avgörande betydelse. Inlandslägena vid större vatten- drag dominerar därför i södra Sverige, se figur 1. 2.
I samband med nyetablering av massaindustrin i slutet av 1950—talet valde man av bl a miljövårdsskäl att förlägga de nya fabrikerna till kusten. Den första större kustförlagda industrin tillkom 1958 då Mönsterås bruk togs i drift. Totalt finns nu fem kustförlagda industrier, vilka samt— liga är belägna vid östersjökusten. Produktionen vid dessa fabriker upp—- gick år 1970 till 534 000 ton, vilket motsvarar en medelproduktion av 107 000 ton/enhet, se tabell 1. 10. I denna grupp ingår de tre nyetable- ringar som skett sedan 1908, Mönsterås. Nymölla och Mörrum med en sammanlagd produktion av 493 000 ton.
Tabell 1.10 Massaproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska områden
' - ! Anlägg- Massaproduktion, ton ) Integrerade ) Område ! ningar pappersbruk ' antal T * mekanisk halv- . sulfit ) sulfat totalt antal ton kemisk ' , 1 , Östersjökusten 5 - — ' 133 000 401 000 534 000 1 15 000 Östra inlandetl) 7 27 000 51 000 88 000 41 000 207 000 4 1 132 000 i Västra inlandetl) 6 13 000 .12 000 , 77 000 65 000 [167 000 5 *, 219 000 Västkusten - I - - - - _ - 'Södra Sverige 18 I 40 000 [63 000 298 000 507 000 908 000 * 10 1 366 000
l I I | | | | 1 | 1) Gränsdragningen mellan östra inlandet och västra inlandet
har skett med hänsyn till avrinningsförhållanden och administrativ indelning, se figur 1,
Massaindustrin i södra Sverige år 1970
, ._x ,V o , . u » 0 [ ,_- x , ;_ am _ ,, __ _. _ ,G (, -». , — ', , ] jj— _ u —' ,' (___—7 I- , ' 0 ' | ._ mn _.v x ,. , V " , '— ) w-k ' 0 f o i | * |”)le — ; -_ i:, :, .*- ' _; u my wat) ) O . ,' O ** » lx kainlu'JZA ) x ; X man:»; __, *, 1 fx , | _ man , x__— » vf , )___. r . , r * . |__
*I vAsVEnvu så
:
*I O Wm.—snar ,
nous
.. z . & o . wc mm) W"— , Vu rl
vem-wo. |
» M f : __ :*-_ wemo " ,.)xF Q" * * ' [' i, 0 l ) ' X "X," ,r -' . ukuowcz N- '”X_
sinnen" X,
' lLKEHEEi—G' -
, , -H_yn.bmk
,," , , "x'/,(x ,
NALMSVAD |
, |- . A.MhUJ; ..
”How vg _
& "”” ' "ln-fon, 1 ; &
Q , se frid-for- ,-X " N— När:; _; ul *: X
ÅNCExHow/ O (”ämm .RONNEBY & __ . . _. A; [(,-4 "Ill' . Dluplfon HÅSSltNCLM _ &,
-._ , _ e . 7—4
. i voasAs O
. »” ).I' Pm ) x vw AuLsuaoNA » . .
._'; .
,! 0 Broby _ '
nu somnar h*P:AN*—_ , u ; & .17; * / 1
örrum " 0 %v
ut, , "Mm (' | mon ;N ( msnmsuo " 0 kv Wi, q.,al & . x '. Nk,-') '_'—"" O uouav/ (Av mas . ' är” * (N_— _,' ' /__Y__nv_ , ru” _ L- 1 O twn ' X ,) '._ "* 09550 / :_ mekanisk halvkemisk aulfit sulfat -_ , _ massa massa massa mm*__ ,1.__ ,.frwmw W ww massa __" "_: ” 0 | , — _ swnur ' "*” ":)"—"" " .o " mm» (,. )muuom ': * ' x 0 50 km . _! L—l__|_|__.| , . | | | | | | | | 0 Som INN!) MM mono WW! Inn/l!
De 13 inlandsfabrikerna producerade år 1970 374 000 ton, vilket mot—
svarar 41 procent av massaproduktionen i södra Sverige. Kustfabriker— nas dominans i produktionsavseende kommer att öka under de närmaste åren, då Mönsterås och Mörrum nått upp till full kapacitet och pågående
utbyggnader av Nymölla och Värö avslutats.
Tillverkningen av papper sker däremot till största delen vid inlands— förlagda pappersbruk. En viss omsvängning kan dock väntas under kom- mande år i och med att integrerade pappersbruk byggs ut vid ett par
av de stora kustförlagda massaindustrierna.
Massaindustrin i södra Sverige har produktionsmässigt sin tyngdpunkt inom den sydöstra delen. I Kalmar, Blekinge, Kristianstads och den
den östra delen av Kronobergs län finns 11 anläggningar med en samman- lagd produktion av 700 000 ton. En utjämning av produktionen _mellan de olika delarna av södra Sverige kommer dock att ske genom nu pågående
utbyggnader, jfr avsnitt 1.3. 5.
Massaindustrin och i viss mån även pappersindustrin i södra Sverige domineras av följande fyra stora företag: AB Klippans Finpappersbruk, Munksjö AB. Skogsägarnas Industri AB och "Papyrusgruppen”
(AB Papyrus m fl), se tabell 1.11.
Skogsägarnas Industri AB svarar i dagsläget för hälften av massaproduk- tionen i södra Sverige. På papperssidan har företaget däremot endast
18 procent av den totala produktionen. Skogsägarnas Industri AB till- sammans med "Papyrusgruppen" dominerar även när det gäller produk— tionen av massa för avsalu. AB Klippans Finpappersbruk och Munksjö AB har endast 9 resp 11 procent av massaproduktionen i södra Sverige. De båda företagen svarar däremot med 18 resp 26 procent för nära hälften av tillverkningen av papper i södra Sverige. Det bör framhållas att "övriga företag" har 34 procent av den samlade pappersproduktionen,
jfr avsnitt 1. 4.
Skogsägarnas Industri AB har hela sin produktion koncentrerad till massa- och pappersbruk i södra Sverige medan övriga bolag även har viss produktion inom andra delar av landet. Det bör observeras att andra större skogsindustriföretag har intressen i gruppen "Övriga företag". Som exempel kan nämnas att Billerud AB äger Ohs bruk samt att Mo och Domsjö AB äger Brusafors sulfitfabrik och pappersbruken i
Silve rdalen och Paulis tröm.
Tabell 1.11
Massaproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på företag
.. .. . Massaproduktion, ton Pappers— Foretag Anlaggnlng produktionl) ton företag anläggning företag AB Klippans Fin- , pappersbruk ; 85 000 95 000 I , Lessebo 19 000 f Böksholm 49 000 Emsfors 17 000 Munksjö AB 103 000 139 000 Vaggeryd 77 000 ; Munksjö 13 000 3 Timsfors 13 000 iSkogsägarnas ålndustri AB 434 000 97 000 & Fridafors 10 000 E Delary 41 000 ! Strömsnäsbruk 6 000 ; Mönsterås 180 000 ; Mörrum 197 000 f"Papyrusgruppen" 166 000 24 000 Hyltebruk 50 000 Nymölla 116 000 Övriga _120 000 179 000 ":(5 massafabriker % joch 8 friliggande ;pappersbruk) iSödra Sverige "908 000 908 000 534 000
1) Inkl. tillverkning vid pappersbruk utan egen massatillverkning,
1- 3- 3 Båyefyfézézelfeme 31939
Tillverkningen av pappersmassa baseras numera praktiskt taget helt på
massaved och sågverksflis. Flertalet av massaindustrierna i södra
Sverige utnyttjar i regel båda dessa råvaror i sin produktion. Ett par av
1.3.4
fabrikerna med särskilda kvalitetskrav använder dock enbart rundvirke. Tillgången på sågverksflis har hittills varit alltför begränsad för att tillgodose större massafabrikers råvarubehov. Däremot baserar ett antal mindre industrier sin tillverkning enbart på sågverksflis.
Sågspån har hittills inte använts i södra Sverige för massatillverkning, men planer finns på utbyggnad av en anläggning för sågspånskokning.
Vid tillverkning av vissa massakvaliteter kan dessutom 5-10 procent sågspån blandas in i basråvaran.
Råvarubehovet för tillverkning av pappersmassa varierar från 2, 4 m3f ub för 1 ton halvkemisk massa till 5, l m3f ub för 1 ton blekt sulfit- eller sulfatmassa. se tabell 1. 25. Vid beräkning av råvarubehov antages
1 m3s (stjälpt mått) sågverksflis motsvara 0,37 m3f ub.
Både barrved och lövved används vid tillverkning av kemisk massa. För halvkemisk massa utnyttjas i regel lövved medan mekanisk massa före— trädesvis tillverkas av granved. Önskemålen om slutproduktens egenska—
per är avgörande för valet av vedråvara.
Råvarubehovet för 1970 års produktion av pappersmassa i södra Sverige kan uppskattas till 4, 1 milj m3f ub. Industrierna vid östersjökusten och östra inlandet förbrukade härav 3. 3 milj m3f ub eller 82 procent av den totala volymen. Massaindustrins råvarubehov torde i dagens läge till ca 30 procent tillgodses med sågverksflis. En mer ingående redo-
visning av råvarubehovet följer i avsnitt 1. 5.
Umgås-3. 991 PPPFÅQQ 99.1?889211441'.
HYLTEBRUK, sulfitfabrik och pappersbruk. Ägare: Hylte Bruks AB, delägare bl a AB Statens Skogsindustrier, Feldmiihle AG. Papyrus AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB.
Läge: vid Nissan, 45 km nordost om Halmstad, i Hyltebruk, Hyltebruks
kommunblock, Jönköpings län.
Produktion 1970: 50 000 ton kalciumbisulfitmassa varav 30 000 ton blekt massa. Slutprodukter 24 000 ton sulfitpapper, 20 000 ton torkad blekt
avsalumassa och 6 000 ton oblekt våtmassa.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik anlagd 1908, senaste större ombyggnad 1942. Tillverkning med kalciumbisulfit, 5 kokare, blekeri för
30 000 ton, pappersbruk med 5 pappersmaskiner. Råvarubehov 240 000 m3f ub (rundvirke + flis), vattenbehov 1 m3/s. lutindunstning och lutförbränning saknas, utsläpp 34 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: uttransport med bil och järnväg, skeppning över
Halmstad, antal anställda 500 p_
Utbyggnadsplaner: utbyggnad pågår för en årlig produktion av 100 000 ton magnefitmassa och 130 000 ton slipmassa. Slutprodukter 25 000 ton torkad massa, 8 000 ton våt massa, 30 000 ton sulfitpapper och 165 000 ton tidningspapper. Sulfitfabriken byggs om för övergång till magnesiumbas, blekeriet läggs ner, nuvarande pappersbruk bibehålls, en tidningspappersmaskin installeras. Råvarubehov efter utbyggnad 765 000 m3f ub. Utsläppen beräknas år 1972 minska till: lignin 3, 5 ton/d, filtrerbara ämnen 2 ton/d, 6 ton BS7/d. Biologisk rening tillkommer 1975, vilket sänker utsläppen till 4, 5 ton BS7/d. Personalökning till 650 p.
Tillstånd: koncessionsnämnden har den 26. 4. 1971 gett tillstånd till ut- byggnaden och verksamheten under vissa förutsättningar, bl a att regleringar genomförs så att lägsta vattenföringen i Nissan ökas till 7 m3 /s.
VAGGERYDSANLÄGGNINGARNA (Götafors bruk): sulfatfabrik, avdelning
för halvkemisk massa, peripacfabrik. Ägare: Munksjö AB
Läge: vid ett biflöde till Lagan inom Vaggeryds samhälle, 30 km söder
om Jönköping, Vaggeryds kommun, Jönköpings län.
Produktion år 1970: 65 000 oblekt sulfatmassa, 12 000 ton halvkemisk
massa. 6 000 ton peripac.
Tekniska uppgifter: sulfatfabrik anlagd 1908, senaste större ombyggnad 1969, kontinuerlig kokning. Råvarubehov 340 000 m3f ub, varav 70 procent täcks med sågverksflis. Avdelning för halvkemisk massa utan utsläpp, crossrecoverysystem, hög slutningsgrad på systemen, kemisk fällning av avloppsvattnet, utsläpp 5 kg BS7/ton massa, mot— svarande totalt 1 ton/d.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av massan används i bolagets pappers— brukiJönköping. järnvägstransport. mindre del för avsalu. biltransport.
antal anställda 250 p.
Utbyggnadsplaner: utbyggnad av massafabriken påbörjas sommaren 1971 för en produktion av 100 000 ton oblekt sulfatmassa och 25 000 ton halvkemisk massa. Produktionen av peripac skall fördubblas till 12 000 ton. En massavedsåg för 50 000 m3 per år är under utbyggnad. Råvarubehov efter utbyggnad 520 000 m3f ub, exkl virke som omvand— las till sågade trävaror. Utsläppen beräknas minska i förhållande till dagens nivå. oförändrad personalstyrka. Den utbyggda fabriken be- räknas vara i drift 1972.
Tillstånd: tillstånd till utbyggnaden lämnat av Söderbygdens vattendom— stol den 31.10.1969.
MUNKSJÖ (Jönköpingsanläggningarna): sulfitfabrik, pappers- och pappbruk,
konverteringsanläggningar. Ägare: Munksjö AB. Läge: Jönköping, Jönköpings kommun, Jönköpings län.
Produktion år 1970: 13 000 ton oblekt sulfitmassa, 75 000 ton papper, 18 000 ton dränkt papp och 25 000 ton konverterade produkter.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från 1935—1936 på kalciumbas med en årlig kapacitet av 20 000 ton, massan används för egen pappersfram— ställning. Råvarubehov 1970 55 000 m3f ub. Pappersbruk med 10 pappersmaskiner och en pappmaskin. Sedimentering av avloppsvatten före utsläpp i Munksjön, nuvarande utsläpp totalt 13 ton BS7/d varav 11 ton från massafabriken. Huvuddelen av BS-substansen (94 %) avleds
via separat ledning direkt till Vättern.
Allmänna uppgifter: en stor del av pappersbrukets behov av massa tillgodo- ses från bolagets Vaggerydsanläggningar. Intransport av massa med järnväg, uttransport med bil och järnväg, utskeppning över Göteborg.
Antal anställda vid Jönköpingsanläggningarna inkl huvudkontor 1 200 p.
Utbyggnadsplaner: sulfitfabriken kommer att läggas ner 1973-74. Ombygg- nad av pappersbruket beslutad, innebärande en kvalitetsomläggning
och en ökning av kapaciteten med 4 000 — 5 000 ton per år.
Tillstånd: vattendom den 9. 6. 1970 med tillstånd till en produktion av 45 ton sulfitmassa/d, 300 ton papper/d och 50 ton papp/d. Bolaget skulle bl a installera en flytande avsättningsbassäng, ta bort fiberbanker
och lufta vattnet i Munksjön.
OHS BRUK: sulfitfabrik Ägare: Billerud AB
Läge: vid sjön Ruskens utlopp genom Ohsån (biflöde till Lagan), 20 km
öster om Värnamo, Värnamo kommun, Jönköpings län. Produktion år 1970: 8 000 ton blekt sulfitmassa.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från 1893, moderniserad 1920—1923, blekeri tillkom 1937, nytt kokeri med två kokare och ny ångpanne- anläggning 1951-1953. Råvarubehov 40 000 m3f ub. Fabriken saknar lututvinning, utsläpp 8 ton BS7/d, 11 ton lignin/d.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av massan som är av specialkvalitet exporteras, direkttransport med bil. Anställda 50 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget har ej offentliggjort några utbyggnadsplaner, men utredningar om förutsättningarna för-en utbyggnad pågår. För fortsatt
drift krävs kompletterande miljövårdsåtgärder.
Tillstånd: Naturvårdsverket har den 18. 12. 1970 hemställt om koncessions—
nämndens prövning av villkoren för fortsatt drift.
BRUSAFORS SULFITFABRIK Ägare: Mo och Domsjö AB.
Läge: Mariannelund 35 km öster om Eksjö vid Brusaån, ett biflöde till Emån, Eksjö kommun, Jönköpings län.
Produktion år 1970: 20 000 ton blekt sulfitmassa.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från år 1888 på kalciumbas med 3 kokare, blekeri, lutindunstning och lutförbränning, utsläpp 7-10 ton BS7/d. Råvarubehov 100 000 m3f ub.
Allmänna uppgifter: den producerade massan transporteras med bil till bolagets pappersbruk i Silverdalen, 15 km sydost om Mariannelund. Bruket har järnvägsförbindelse. Antal anställda 110 p.
Utbyggnadsplaner: några officiella utbyggnadsplaner föreligger ej. Kompletterande miljövårdsåtgärder kommer sannolikt att bli nöd—
vändiga, för fortsatt drift.
Tillstånd: ansökan till koncessionsnämnden aviserad under 1971.
LESSEBO BRUK: sulfitfabrik, pappersbruk och sågverk Ägare: AB Klippan Finpappersbruk.
Läge: Lessebo vid Lesseboån, ett biflöde till Ronnebyån, 30 km sydost
om Växjö, inom Lessebo kommun, Kronobergs län.
Produktion år 1970: 19 000 ton blekt sulfitmassa, 32 000 ton papper,
40 000 rn3 trävaror.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från 1906, ombyggd 1964-1969, kalcium- bas, 2 kokare. Råvarubehov 100 000 m3f ub, tillgodoses till större delen med sågverksflis. Lutindunstning och lutförbränning, utsläpp 6 ton BS7/d. Den producerade massan används direkt för papperstill- verkning. Pappersbruk med 4 pappersmaskiner. Tillverkning av
framför allt tryck- och skriv-papper.
Allmänna uppgifter: uttransport av papper sker med järnväg, utskeppning över Karlskrona och Göteborg. Antal anställda 650 p. Bolaget har
relativt stora skogstillgångar omkring Lessebo.
Utbyggnadsplaner: bolaget avser att bygga ut sulfitfabriken till en kapacitet av 40 000 ton/år. Kokning på kalciumbas bibehålls, en ny kokare in- stalleras jämte indunstningsanläggning m m. Råvarubehov 200 000 m3f ub, varav 60-70 % beräknas kunna tillgodses med såg- verksflis. Pappersmaskinerna kommer att trimmas till en årlig pro- duktion av 40 000 ton. Genom olika åtgärder, bl a biologisk rening av kondensanten beräknas utsläppen minska till 5, 6 ton BS7/d. Regle- ringsåtgärder kommer att vidtagas för att höja lågvattenföringen i
Lesseboån, Antalet anställda väntas öka med ett 50-tal p.
Tillstånd: ansökan till koncessionsnämnden den 5. 1. 1971 om tillstånd att bygga ut bruket för en årlig produktion av 40 000 ton massa och papper.
FRIDAFORS BRUK: träsliperi, papp- och kartongfabrik. Ägare: Skogsägarnas Industri AB (SIAB).
Läge: vid Mörrumsån 25 km norr om Karlshamn inom Tingsryds kommun,
Kronobergs län. Produktion år 1970: 9 600 ton slipmassa, 41 000 ton papp.
Tekniska uppgifter: sliperi från 1892, ombyggt 1957, 3 slipstolar.
Pappersbruk med 3 kartongmaskiner, tillverkning av bl a liner, gips—
plattepapp. Råvarubehov 27 000 m3f ub granmassaved. För papptill- verkning används även avfallspapper. Utsläpp ca 1 ton BS7/d, sedi—
mente ringsbas säng 5 aknas .
Allmänna uppgifter: uttransport av papp och papprodukter företrädesvis
med lastbil; smalspårig järnväg. Antalet anställda 300 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget avser att år 1971 genom ombyggnad av en pappmaskin och trimning av de båda övriga höja produktionen till 60 000 ton papp/år. Tillverkningen av slipmassa beräknas öka till 15 000 ton/år och råvarubehovet för massatillverkning till40 000 m3f ub. Sedimenteringsbassäng med kemisk fällning anläggs, beräknat utsläpp 0, 5 ton BS7/d. Utbyggnaden väntas ej medföra någon ökning av perso- nalstyrkan.
Tillstånd: vattendom 28. 3. 1958. Ansökan till koncessionsnämnden den 13. 6. 1970 om tillstånd till en årlig produktion av 15 000 ton slipmassa och 60 000 ton papp.
DELARY BRUK: sulfatfabrik Ägare: Skogsägarnas Industri AB (SIAB).
Läge: vid Helgeån 15 km öster om Strömsnäsbruk, Älmhults kommun,
Kronobergs län.
Produktion år 1970: 41 000 ton oblekt sulfatmassa, 840 ton hartsolja,
125 ton terpentin.
Tekniska data: Delary från 1872 är Sveriges äldsta sulfatfabrik. Ombyggd under 1950-talet, 5 kokare, tillverkning av kraftmassa för Strömsnäs pappersbruk. Råvarubehov 185 000 m3f ub, tillgodoses huvudsakligen med sågverksflis. Vattenbehov 0, 6 m3/s. Utsläpp ca 2 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: den producerade massan transporteras i våt, lös form med bil till bolagets pappersbruk i Strömsnäsbruk, järnväg saknas. Antal anställda 130 p.
Utbyggnadsplaner: några officiella utbyggnadsplaner föreligger ej.
Tillstånd: bolaget har enligt vattendom av den 30. 5. 1959 bl a tillstånd till utsläpp av avloppsvatten från en produktion av 36 000 ton/år.
STRÖMSNÄSBRUK: sulfitfabrik och pappersbruk Ägare: Skogsägarnas Industri AB (SIAB).
Läge: vid Lagan 10 km norr om Markaryds samhälle inom Markaryds
kommun, Kronobe rgs län.
Produktion år 1970: 6 000 ton oblekt sulfitmassa, 56 000 ton papper, för— ädlade produkter, bl a 63 milj säckar.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från 1896 med 2 kokare. Pappersbruk med 6 pappersmaskiner. Konverteringsavdelningar för tillverkning av kräpp, kartong, säckar o d. Råvarubehov 30 000 m3f ub, tillgodoses med pappersavfall. Vattenbehov 0, 6 m3/s, utsläpp i Lagan av 4, 8 ton BS7/d, lutindunstning saknas, sedimenteringsbassäng från 1967.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av massan för pappersframställningen erhålls från bolagets sulfatfabrik i Delary. Uttransport av produkter med bil eller järnväg. Utskeppningshamnar: Helsingborg, Halmstad och Göteborg. Antal anställda 830 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget avser att anlägga en fabrik för tillverkning av 105 000 ton mekanisk massa/år och en fabrik med två kartong— maskiner för produktion av 150 000 ton falskartong/år. Utgångsmate- rialet för falskartongen är 60 % mekanisk massa, 32 % kemisk massa, 8 % fyllnadsämnen. Det nuvarande pappersbruket bibehålls för en produktion av 65 000 ton/år. Sulfitfabriken läggs däremot ner. Råvaru- behov för den mekaniska massan: 260 000 rn3f ub. Beräknat vatten- behov ca 1 m3/s. Utsläpp i Lagan från en utbyggd anläggning 6 ton BST/d resp 2 ton suspende rat material/d. Antalet anställda be- räknas inte öka.
Tillstånd: vattendom 18. 12.1964 med bl a tillstånd att avleda 1 m3/s för produktion av 8 300 ton sulfitmassa och 80 000 ton papper. Ansökan till koncessionsnämnden den 14. 4. 1971 om tillstånd till en årlig pro— duktion av 105 000 ton mekanisk massa, 150 000 ton falskartong och 65 000 ton papper.
TIMSFORS BRUK (Timsforsanläggningarna): träsliperi, pappers— och pappbruk. Ägare: Munksjö AB
Läge: vid Lagan 3 km norr om Markaryd, inom Markaryds kommun,
Kronobergs län.
Produktion år 1970: 13 000 ton slipmassa, 40 000 ton papper, 25 000 ton kascherat papper och wellpapp.
Tekniska uppgifter: träsliperi och pappersbruk från 1896, utbyggt i flera omgångar. Sliperi med 2 slipstolar. pappersbruk med 3 maskiner. Slipmassan används till större delen direkt för pappersframställning. Råvarubehov 32 000 m3f ub granmassaved. Nuvarande utsläpp i Lagan 1,1 ton BS7/d och 0, 9 ton/d filtrerbara ämnen.
Allmänna uppgifter: anläggningen har järnvägsförbindelse, utskeppning över Halmstad, Helsingborg och Göteborg. Antal anställda 450 p, inkl personal för tillverkning av wellpappemballage. Utbyggnadsplaner: bolaget avser åren 1972-1978 att bygga ut fabriken till följande omfattning: sågverk för 115 000 m3/år, sulfatfabrik för 280 000 ton/år (varav 70 000 ton sågspånskokning), träsliperi för 70 000 ton/år och ett pappersbruk för 140 000 ton/år. Den befintliga wellpappfabriken kommer också att utökas successivt. Råvarubehovet för massafabriken beräknas uppgå till 1 450 000 m3f ub, varav 350 000 m3f ub tillgodoses med sågspån och 120 000 m3f ub kommer som flis från egen såg. Genom långtgående slutning av processystem och externa reningsåtgärder räknar man med att nedbringa utsläppen till 1 ton BS7/d vid normal drift. Tillstånd för utsläpp av 2, 5 ton BS7/d begärs dock som en säkerhetsmarginal. Antalet anställda beräknas öka till 750 p.
Tillstånd: bolaget har den 9. 6. 1970 ansökt hos koncessionsnämnden om tillstånd till fabrikation enligt dessa planer. Ansökan kompletterad den 21. 4. 1971.
BÖKSHOLMS BRUK: sulfitfabrik Ägare: AB Klippans Finpappersbruk
Läge: vid Mörrumsån 25 km norr om Växjö inom Växjö kommun,
Kronobergs län.
Produktion år 1970: 49 000 ton blekt magnesiumsulfitmassa, varav
39 000 ton barrmassa och 10 000 ton lövmassa.
Tekniska uppgifter: sulfitfabrik från 1902, ombyggd 1951—1954 och 1962 för övergång till magnesiumbas, 5 kokare. Råvarubehov 250 000 m3f ub, varav 60 - 70 % tillgodoses med sågverksflis. Vattenbehov 1, 0 m3/s. Lutindunstning och kemikalieåte rvinning genom förbränning, försök med biologisk rening av kondensat pågår, utsläpp ca 10 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av den producerade massan transporteras med bil till bolagets pappersbruk. Bruket har anknytning till smal— spårig järnväg. Bolaget har relativt stora skogstillgångar inom Böks—
holmsområdet. Antalet anställda uppgår till 150 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget avser att öka produktionen till 60 000 ton/år, vilket medför att råvarubehovet ökar till 300 000 m3f ub. För att förbättra tillståndet i Mörrumsån skall enligt beslut av vattendomstol bl a lututvinningen förbättras, biologisk rening med kemisk fällning genomföras och vissa regleringsåtgärder utföras. Antalet anställda
väntas inte öka på grund av utbyggnaden.
Tillstånd: deldom av Söderbygdens vattendomstol den 23. 10. 1970 med tillstånd till planerad utbyggnad. Bland villkoren kan nämnas: utsläpp maximalt 6 t on BS7/d, i medeltal under månad 5 ton/d, syrehalt i Mörrumsån nedströms Lidakvarn > 4 mg 02/1, högst 10 000 ton av årsproduktionen får utgöras av aspmassa.
MÖNSTERÅS BRUK: sulfatfabrik. Ägare: Skogsägarnas Cellulosa AB. dotterbolag till Skogsägarnas Industri AB.
Läge: vid Kalmarsund 10 km nordost om Mönsterås tätort inom Mönsterås
kommun, Kalmar län.
Produktion år 1970: 180 000 ton sulfatmassa, varav 136 000 ton halvblekt
massa, 6 500 ton hartsolja.
Tekniska uppgifter: den första etappen för 70 000 ton/år togs i bruk 1958, den andra etappen 1964, 3 kokare för kontinuerlig kokning, blekning i fyra steg. Råvarubehov 900 000 m3f ub, varav 40 procent täcks med sågverksflis, ribb och bakar. Vattenbehov normalt l, 1 In3 /s. 6 km vattenledning från Emån. Utsläpp av avloppsvatten i Kalmarsund via en 5 km lång avloppstub, sedimenteringsbassänger, utsläpp 17 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: all massa för avsalu, huvuddelen av massan går på export, skeppning över egen hamn alternativt bil— eller järnvägstrans-
port. Antalet anställda uppgår till 420 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget avser dels att genom tillbyggnad av sulfat- fabriken öka produktionen till 260 000 ton blekt sulfatmassa/år, dels att anlägga ett tidningspappersbruk för 300 000 ton/år med sliperi för
250 000 ton/år. Råvarubehovet stiger härigenom till 1 940 000 m3f ub. Behovet av råvatten ökar till 2 m3 /s och utsläppet av organisk substans från 17 ton BS7/d till 38 ton BS7/d. En ökning av arbetsstyrkan med 150 - 200 personer kan bli aktuell.
Tillstånd: senaste vattendom 3. 11. 1970, ansökan av den 27. 6.1969 till Söderbygdens vattendomstol om tillstånd till planerad utbyggnad av tidningspappersbruk. Dispens lämnat av naturvårdsverket beträffande luftvårdande åtgärder den 30. 11. l970för en mindre utbyggnad av blekeri och upptrimning av produktionen till 185 000 ton/år.
EMSFORS BRUK: sulfitfabrik och pappersbruk Ägare: AB Klippans Finpappersbruk Läge: vid Emån 15 km söder om Oskarshamn inom Oskarshamns kommun,
Kalmar län.
Produktion år 1970: 17 000 ton oblekt sulfitmassa, 15 000 ton papper, bl a frukt— och omslagspapper.
Tekniska uppgifter: pappersbruk från 1872, sulfitfabrik från 1893, senaste större ombyggnad 1962, kokning på kalciumbas, 2 kokare. Råvarubehov 80 000 m3f ub, endast granmassaved används. Anordningar för lut- återvinning saknas. utsläpp 9—10 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av massan används i pappersbruket, ut— transport sker med eget industrispår till Påskallavik, varifrån produkterna skeppas eller transporteras med bil. Antalet anställda
240 p, varav 180 p i pappersbruket.
Utbyggnadsplaner: bolaget planerar att anlägga en ny fabrik för 150 000 ton blekt sulfitmassa per år i anslutning till den befintliga anläggningen, pappersbruket kommer att bibehållas. Råvarubehovet ökar därmed till 765 000 m3f ub och behovet av fabrikationsvatten till 1 m3 /s. Utsläpp av avloppsvatten kommer eventuellt att ske genom en tub till Kalmarsund. En ökning av personalstyrkan till ca 300 personer kan bli aktuell.
Tillstånd: senaste vattendom 4. 12.. 1964 med tillstånd till produktion av 15 000 ton massa. Ansökan om tillstånd till planerad utbyggnad kommer
att lämnas in till koncessionsnämnden före den 1. 10. 1971.
EDS CELLULOSAFABRIK: sulfatfabrik Ägare: M Peterson & Syfn A/S, Moss. Norge.
Läge: vid Storån 30 km norr om Västervik inom Västerviks kommun,
Kalmar län. Produktion år 1970: 24 000 ton oblekt sulfatmassa.
Tekniska uppgifter: sulfatfabrik från 1895, 4 kokare, kapacitet 100 ton/d. Råvarubehov 110 000 m3f ub varav 80 procent tillgodoses med såg— verksflis. Utsläpp 2—3 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: den producerade massan har hittills transporterats med bil och järnväg till bolagets pappersbruk i Norge. Avloppsvattnet avleds till Storån 5 km från åns utlopp i Syrsan (vik av Östersjön). Antalet anställda 90 p.
Utbyggnadsplaner: några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts.
Tillstånd: vattendom 14. 10. 1970 med tillstånd till produktion av 100 ton/d (35 000 ton/år) under vissa villkor beträffande renings- åtgärder.
DJUPAFORS: kartongfabrik med sliperi. Ägare: Djupafors Fabriks AB
Läge: Kallinge vid Ronnebyån, 7 km norr om Ronneby inom Ronneby
kommun, Blekinge län.
Produktion år 1970: 31 000 ton kartong och 17 000 ton slipmassa för eget bruk.
Tekniska uppgifter: anläggningsår 1868, senaste större ombyggnad 1957. Råvarubehov 50 000 m3f ub granmassaved för slipmassa och kemisk massa för papptillverkning. Utsläpp av 0, 5—1 ton BS7/d, 2 ton filtrerbara ämnen.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av produktionen exporteras över Ronneby, Karlshamn och Helsingborg. Anläggningen har järnvägsförbindelse, Antalet anställda uppgår till 250 p, inkl försäljningsbolaget Inland- Djupafors.
Utbyggnadsplaner: några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts.
MÖRRUMS BRUK: sulfatfabrik Ägare: Skogsägarnas Industri AB (SIAB)
Läge: vid Hanöbukten, 10 km väster om Karlshamn inom Karlshamns
kommun, Blekinge län.
Produktion år 1970: 197 000 ton blekt sulfatmassa, varav 88 000 ton barr—
massa och 109 000 ton lövmassa.
Tekniska uppgifter: sulfatfabrik för 120 000 ton togs i bruk 1962. utbyggnad 1969—1970 med ytterligare en linje för 175 000 ton/år. Linje 1 med 5 kokare a 175 m3. linje 2 med 4 kokare a 225 m3, 2 blekerier för 400 ton/d resp, 500 ton/d för blekning i 6 steg. Råvaru- behov är 1970 885 000 m3f ub, varav 450 000 m3 barr (30-35 % till- godoses med sågverksflis) och 435 000 m3 löv. Vattenbehov 2 m3/s, vattenledning från Mörrumsån. Avloppsvattnet släpps ut i Pukaviks- bukten efter sedimentering via en 6 km lång tub, utsläpp av organiska ämnen 45 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: hela produktionen utgörs av avsalumassa, varav huvuddelen exporteras över Karlshamn. Anläggningen har järnvägs—
förbindelse. Antalet anställda uppgår till 465 p.
Utbyggnadsplaner: den nu avslutade utbyggnaden av sulfatfabriken medger en produktion av 310 000 ton/år. Råvarubehovet ökar därmed till 1 385 000 m3f ub, fördelat på 660 000 m3 barr och 925 000 m3 löv vid nuvarande produktionsinriktning. Bolaget avser att anlägga en klor—alkalifabrik för en årlig produktion av 45 000 ton klor och
100 000 ton alkali i anslutning till sulfatfabriken.
Tillstånd: senaste vattendom av den 29. 8. 1968 med tillstånd till en pro— duktion av 315 000 ton blekt sulfatmassa per år. Vattendomstolen prövar f n bolagets ansökan om tillstånd att anlägga planerad klor- alkalifabrik, dom aviserad till den 30. 6. 1971.
BROBY: massafabrik för halvkemisk massa, pappersbruk och sågverk.
Ägare: Broby Industrier AB, dotterbolag till Skåneskog ekonomisk
förening.
Läge: i Broby vid Helgeån 25 km norr om Kristianstad. Broby kommun,
Kristianstads län.
Produktion år 1970: 51 000 ton halvkemisk massa, varav 23 000 ton björk-
massa för avsalu och 28 000 ton som förädlades till papper (fluting).
Tekniska uppgifter: anläggningen togs i bruk 1957, kapaciteten höjdes 1962. Massafabrik med en kokare för kontinuerlig kokning, successiv produktionsökning till 65 000 ton/år tekniskt möjligt. Pappersbruk med en pappersmaskin för 30 000 ton/år. Råvarubehov 120 000 m3f ub lövved. Utsläpp i Helgeån efter sedimentering 4-5 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: uttransporten av färdigprodukterna sker med bil och järnväg. Sågverket, som har en kapacitet av 40 000 m3/år, har hittills baserats på boktimmer. En utbyggnad och ombyggnad av sågverket pågår för att höja kapaciteten till 70 000 m3 /år och för att även möjliggöra sågning av barrtimmer. Antalet anställda vid anlägg— ningen inkl sågverk uppgår till 200 p.
Utbyggnadsplaner: bolaget planerar att höja produktionen till 65 000 ton massa, varav hälften avses bli förädlat till papper. Råvarubehovet ökar till 160 000 m3f ub. De nuvarande utsläppen beräknas samtidigt kunna sänkas med 20 procent. En spånskivefabrik för 110 000 m3/år kommer att tas i drift l. 1. 1973 (torr tillverkning). Några ytterligare
utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts.
Tillstånd: senaste vattendom av den 27. 8. 1968 med bl a villkor om lägsta tillåtna syrehalt i Helgeån. Ansökan inlämnad till Söderbygdens vat- tendomstol om tillstånd till planerad produktionsökning.
NYMÖLLA BRUK Ägare: Nymölla AB
Läge: vid Skräbeåns mynning 20 km öster om Kristianstad inom Bromölla
kommun, Kristianstads län. Produktion år 1970: 116 000 ton blekt magnefitmassa.
Tekniska uppgifter: anläggningen togs i drift 1962, produktionen har successivt ökats från 50 000 ton år 1963. Tillverkning enligt magnefit- metoden, 5 kokare, lutindunstning, lutförbränning och kemikalieåter— vinning genom rökgasrening. Råvaruförbrukning 300 000 m3f ub barr— ved och flis samt 230 000 m3f ub lövved. Skräbeån vattentäkt, vatten- förbrukning 1 m3 /s. Avloppsvatten avleds efter sedimentering genom en 4 km lång tub till Hanöbukten, utsläpp 32 ton BS7/d.
Allmänna uppgifter: den producerade massan säljs inom landet och på export, utskeppning med bil över Sölvesborgs hamn, järnvägsför—
bindelse saknas. Antalet anställda 250 p.
Utbyggnadsplaner: utbyggnad av magnefitfabriken pågår för en årlig produktion av 250 000 ton , fördelat på en bokmassalinje för 115 000 ton/år och på en barrmassalinje för 135 000 ton/år. Råvaru— behovet ökar till 460 000 m3f ub lövved och 690 000 m3f ub barrved. Av barrvedsbehovet beräknas 70 — 75 procent kunna tillgodoses med
sågverksflis.
I anslutning till magnefitfabriken anlägger AB Papyrus ett finpappers— bruk med en pappersmaskin för 85 000 ton/år. Mässan pumpas genom
rörledningar direkt från massafabriken till pappersbruket.
Vissa administrativa och tekniska funktioner blir gemensamma för de båda industrierna, bl a anläggningar för behandling av avloppsvatten. Behovet av fabrikationsvatten stiger till 2, 4 m3/s. Avledningen av föroreningar från massafabrik och pappersbruk till Hanöbukten be- räknas öka till totalt 60—65 ton BS7/d. Antalet anställda väntas öka till totalt 470 p, varav ca 320 p vid massafabriken.
Tillstånd: Söderbygdens vattendomstol beviljade den 1. 8. 1966 bolaget tillstånd att bortleda 3, 0 m3 /s från Skräbeån och att utsläppa avlopps- vatten i Hanöbukten från en fabrik för tillverkning av 250 000 ton magnefitmassa. Koncessionsnämnden beslöt den 15. 4. 1971 dels att ge Nymölla AB tillstånd till massafabriken under vissa villkor beträf— fande luftvårdsåtgärder och dels att bevilja AB Papyrus tillstånd till planerad utbyggnad av pappersbruk för 85 000 ton/år.
VÄRÖ BRUK: sulfatfabrik Ägare: Skogsägarnas Industri AB (SIAB)
Läge: vid Viskans utlopp i Kattegatt 15 km norr om Varberg inom
Varbergs kommun, Hallands län. Produktion år 1970: anläggningen kommer att tas i drift augusti 1972.
Tekniska uppgifter: massafabriken byggs i en första etapp för en produk- tion av 200 000 ton blekt sulfatmassa per år. En andra etapp för en höjning av produktionen till 300 000 ton/år är även förberedd. Till- verkningen uppdelas på två linjer med satsvis kokning i 8 kokare. Råvarubehov för 200 000 ton: 1 020 000 m3f ub, för 300 000 ton: 1 530 000 m3f ub. Vattenbehov 2 m3 /s, råvattenledning från Viskan, regleringsdamm i mynningen. Avloppsvattnet avleds efter sedimente-
ring till Kattegatt genom en 5 km lång tub, beräknat utsläpp 26 ton BS7/d.
I anslutning till massafabriken anläggs ett sågverk för en årlig produktion av 170 000 m3 sågade trävaror. Gemensam vedhantering för massafabrik Och sågverk. Råvarubehov 315 000 m3f ub.
Allmänna uppgifter: huvuddelen av den producerade massan kommer att exporteras över Varbergs hamn. Anläggningen får järnvägsförbindelse med stickspår till Väröbacka station. Vid anläggningarna beräknas 500 personer bli anställda, fördelat på 115 p i massafabrik, 95 p
i sågverk, 130 p i verkstäder och 160 p för ledning, administration o d.
Utbyggnadsplaner: några utbyggnadsplaner utöver de tidigare redovisade har inte offentliggjorts. Möjligheter till komplettering och utbyggnad av Väröanläggningen med papperstillverkning och träförädling har dock
beaktats av bolaget vid planering och markdisposition.
Tillstånd: deldom av Västerbygdens vattendomstol den 10. 5.1968 med tillstånd till bortledning av 2 m3/s från Viskan och till utledning av avloppsvatten i Kattegatt under vissa villkor. Ansökan till koncessions- nämnden den 29. 3. 1971 om tillstånd att öka kapaciteten till 300 000 ton/år.
Påsåszléa stängsel. sy. meääeislépffsåe
En kraftig utbyggnad av massaindustrin i södra Sverige pågår och redan vid årsskiftet 1972/73 beräknas industrins kapacitet ha ökat till 1, 7 milj ton per år, se tabell 1. 12. Denna fördubbling av produktionskapaciteten under ett par år beror främst på de stora utbyggnaderna i Hyltebruk, Mörrum och Nymölla och på att Värö bruk för 300 000 ton per år tas i drift i slutet av 1972. Hyltebruk kommer att öka från 50 000 ton år 1970 till 230 000 ton, Mörrum hade redan i slutet av år 1971 en kapacitet av 310 000 ton och Nymölla fördubblar produktionen till 250 000 ton. Enligt offentliggjorda planer kommer även Vaggeryd, Fridafors, Böksholm och Broby att under denna tvåårsperiod öka sin produktion med samman- lagt 78 000 ton/år. För övriga 11 massaindustrier med en produktion av 370 000 ton (varav 185 000 ton iMönsterås)förutsätts ingen mer om—
fattande produktionsökning fram till 1973.
Kapaciteten vid de integrerade pappersbruken väntas samtidigt öka med 80 procent, främst beroende på anläggning av tidningspappersbruk för 165 000 ton/år i Hyltebruk och finpappersbruk för 85 000 ton/år i Nymölla.
Tabell 1. 12 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1973 1)
Kapacitet massa, ton
Kapacitet
Anläggning papper, ton mekanisk halv- Sulfit s'ulfat totalt kemisk Hyltebruk 130 000 100 000 230 000 195 000 Vaggeryd 25 000 100 000 125 000 12 000 Munksjö ' 15 000 15 000 100 000 Ohs 8 000 8 000 — Brusafors 20 000 20 000 -
F län 130 000 25 000 143 000 100 000 398 000 307 000 2) Lessebo 20 000 20 000 32 000 Fridafors bruk 15 000 15 000 60 000 Delary 42 000 42 000 - Strömsnäsbruk 6 000 6 000 56 000 Timsfors 15 000 15 000 40 000 Böksholm. 60 000 60 000 -
G län 30 000 86 000 42 000 158 000 188 0002) Mönsterås 185 000 185 000 - Emsfors 18 000 18 000 16 000 Ed 26 000 26 000 —
H län 18 000 211 000 229 000 = 16 0002) Djupafors 17 000 17 000 31 000 Mörrum 310 000 310 000 - .
K län 15 000 310 000 327 000 31 0002) Broby 65 000 65 000 35 000 Nymölla 250 000 250 000 85 000 _
L län 65 000 250 000 315 000 120 0002) Värö bruk 300 000 300 000 -
N län 300 000 300 000 - Södra Sverige 175 000 90 000 497 000 963 000 1 727 000 662 0002)
2 1 Enligt företagens utbyggnadsplaner. Exkl produktion vid pappersbruk utan egen massatillverkning.
De närmaste årens utbyggnader medför inga radikala förändringar när det gäller fördelningen av produktionen mellan olika massaslag. Andelen mekanisk massa ökar främst genom utbyggnad av tidningspappersbruket i Hyltebruk från 4 procent till 10 procent av totalproduktionen. Detta
värde är dock väsentligt lägre än medeltalet år 1970 för landet i dess helhet. Den halvkemiska industrin och sulfitindustrin väntas öka sin
kapacitet något långsammare än sulfatindustrin.
De stora anläggningarnas dominas förstärks under perioden 1971-1972. Antalet anläggningar med en årlig kapacitet överstigande 100 000 ton fördubblas från 3 till 6. Dessa massafabriker kommer då att svara för
80 procent av den totala produktionen i södra Sverige och därmed även för ca 80 procent av massaindustrins råvarubehov. De 9 minsta anlägg- ningarna med en kapacitet av högst 20 000 ton skulle få sin produktions- andel sänkt från 12 procent år 1970 till 8 procent år 1973. Som en följd
av utbyggnaderna av de stora massaindustrierna ökar kapaciteten per produktionsenhet från i genomsnitt 50 000 ton/år år 1970 till 91 000 ton/år år 1973.
Geografiskt medför den pågående utbyggnaden en jämnare fördelning av produktionen mellan de östra och västra delarna av landet, se tabell 1. 13. Den sammanlagda kapaciteten vid de 12 industrierna inom östra delen skulle uppgå till 1 milj ton/år jämfört med 0, 7 milj ton för de 7 västligt belägna anläggningarna. För de 13 inlandsfabrikerna innebär utbyggnaderna att de får sin andel av produktionen sänkt från 41 procent år 1970 till 37 procent år 1973.
Tabell 1. 13 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 19731)fördelad på
ge ografis ka områden
Anlägg- Kapacitet massa, ton Kapacitet Område ningar papper 21 antal mekanisk halvke- sulfit sulfat totalt antal ton misk
Östersjökusten 5 268 000 521 000 789 000 2 101 000 Östra inlandet 7 32 000 65 000 100 000 42 000 239 000 4 158 000 Västra inlandet 6 145 000 25 000 129 000 100 000 399 000 5 403 000 Västkusten 1 300 000 300 000 - - Södra Sverige 19 175 000 90 000 497 000 963 000 1 727 000 11 662 000
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner. 2) Exkl kapacitet vid pappersbruk utan egen massatillverkning.
1.3.6
Under denna tvåårsperiod är det framför allt Skogsägarnas Industri AB och "Papyrusgruppen" som expanderar. Skogsägarnas Industri AB konso- liderar med Värö bruk sin ställning som södra Sveriges dominerande massaproducent med hälften av den samlade kapaciteten,"Papyrusgruppen" ökar sin kapacitet med drygt 300 000 ton, vilket innebär nästan en tre— dubbling av gruppens massaproduktion. Utbyggnaden av de integrerade pappersbruken i Hyltebruk och Nymölla gör dessutom "Papyrusgruppen" till den största papperstillverkaren i södra Sverige.
Tabell 1. 14 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 19731) fördelad på företag
Företag Massaindustrier Pappersbrukz) antal kapacitet antal kapacitet ton ton AB Klippans Fin- pappersbruk 3 98 000 5 96 000 Munksjö AB 3 155 000 3 152 000 Skogsägarnas Industri AB 6 858 000 2 116 000 "Papyrusgruppen" 2 480 000 2 280 000 Övriga 5 136 000 10 186 000 Södra Sverige 19 1 727 000 22 830 000
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner. 2) Inkl pappersbruk utan egen massatillverkning,
Färs! %& 91.15 _ethggPasifpl 21.1: :
Omfattande planer på utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige har offentliggjorts under de senaste åren. Någon nyetablering av massa- industri har inte aktualiserats utan samtliga projekt gäller utbyggnad av befintliga anläggningar. Utöver vad som tidigare redovisats i avsnittet 1. 3. 5 har mer omfattande utbyggnadsplaner offentliggjorts för Lessebo, Strömsnäsbruk, Timsfors, Mönsterås och Emsfors. An- sökningar om tillstånd till dessa utbyggnader har även inlämnats till koncessionsnämnden för miljöskydd eller till vattendomstolar. Ett realiserande av dessa planer skulle innebära att 12 av de befintliga 18 massaindustrierna i södra Sverige under några få år skulle öka sin kapa— citet väsentligt i förhållande till 1970 års produktion. Samtidigt tillkommer
en storanläggning i Värö för 300 000 ton/år. De återstående 6 anlägg- ningarna (Munksjö, Ohs, Brusafors. Delary, Ed och Djupafors), för vilka inga utbyggnadsplaner ännu offentliggjorts, producerade år 1970 sammanlagt 123 000 ton. Munksjö AB avser att lägga ner driften vid sulfitfabriken i Jönköping 1973-74 Och nedläggning av ytterligare ett par av dessa äldre industrier kan bli aktuella. Vid en bedömning av massa- industrins framtida kapacitet bör man dock beakta att en kapacitets— minskning som erhålls vid nedläggning av små massafabriker ofta kom—
penseras genom trimning av de större produktionsenheterna.
För att få en samlad bild av konsekvenserna av skogsindustrins expan— sionsplaner har utredningen sammanställt offentliggjorda planer och lagt dessa till grund för en beräkning av massaindustrins framtida kapacitet, se tabell 1.15.
De redovisade kapacitetssiffrorna har med hänsyn till prognostid,
tid för realiserande av stora industriprojekt rn m ansetts kunna represen— tera ett antaget läge år 1980. Redovisningen baseras dels på beräknad kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1973 enligt tabell 1. 12, dels på uppgifter om planerad utbyggnad av Lessebo, Strömsnäsbruk, Timsfors, Mönsterås och Emsfors. De fem industrierna Ohs, Brusafors, Delary, Ed och Djupafors för vilka några officiella utbyggnadsplaner
inte föreligger. har för år 1980 upptagits med oförändrad produktion. Någon ytterligare expansion vid de industrier som byggs ut under åren 1970—1972 har inte heller förutsatts.
Det bör understrykas att föreliggande sammanställning helt baseras
på de planer som offentliggjorts av företagen. Någon värdering av rea— lismen i de olika projekten eller bedömning av de enskilda industriernas utvecklingsmöjligheter har således inte skett. Vid en analys av des-sa utbyggnadsplaner bör man vara medveten om att företagens planer baseras på bedömningar gjorda med utgångspunkt i dagsläget . Situationen kan med hänsyn bl a till marknadsutveckling, tillgång på råvaror och kapital snabbt förändras. Detta skulle givetvis kunna medföra antingen att redan offentliggjorda projekt ställs på framtiden eller att nya projekt
aktualiseras .
Ett realiserande av företagens utbyggnadsplaner innebär att kapaciteten vid massaindustrin i södra Sverige ytterligare skulle öka till 2, 6 milj ton
per år, dvs med 190 procent i förhållande till 1970 års produktion. Till-
Figur 1. 3 Massaindustrin i södra Sverige år 19801)
| , LM me .a x *xx ; __: — . I x x 4 - D | I," |__:MOLBV. &
, : NGSI ola. . ( ' N.N(FIlNNGA ) tis —
&IVÅRGÅM'JAI I x * . . I * / _ | 9—— )---” *r !
| VEYLANDA | " osunww
r -_
"__ _._ -".-1' .
AV— '— Qu u Emm . O lx HÖGSBY —
ww x
umlowsi x
! AllENBERGl "| ,...» ,
HM
NAMYAD
” OSM/l II 1 _ . H*
”5” f '_ mekanisk halvkemisk aulm sulfat 'dfogam) ,,,, MM,, massa massa mana massa . mm» J,. 50 km L_.l_|__|_.|__l | ' r r 1 | 1 1 | 1 0 i)” IGM mm m” mm l-Ill'
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner.
Tabell 1.15 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 19801)
. . Kapacitet massa, ton Kapacitet Anläggning papper, ton mekanisk halv- Sulfit sulfat totalt kemisk
Hyltebruk 130 000 100 000 230 000 195 000 Vaggeryd ..5 000 100 000 125 000 12 000 Munksjö 100 000 Ohs 8 000 8 000 - Brusafors 20 000 20 000 -
F län 130 000 25 000 128 000 100 000 383 000 307 0002) Lessebo 40 000 40 000 40 000 Fridafors 15 000 15 000 60 000 Delary 42 000 42 000 - Strömsnäsbruk 105 000 105 000 215 000 Timsfors 70 000 280 000 350 000 140 000 Böksholm 60 000 60 000 -
G län 190 000 100 000 322 000 612 000 455 0002) Mönsterås 250 000 260 000 5.10 000 300 000 Emsfors 150 000 150 000 16 000 Ed _ 26 000 26 000
H län 250 000 150 000 286 000 686 000 316 0002) Djupafors 17 000 17 000 31 000 Mörrum 310 000 310 000 -
K län 17 000 310 000 327 000 31 0002) Broby 65 000 65 000 35 000 Nymölla 250 000 250 000 85 000
1. län 65 000 250 000 315 000 120 0002) Värö 300 000 300 000 -
H län 300 000 300 000 - Södra Sverige 587 000 90 000 628 000 1318 000 2 623 000 1 229 0002)
1) Redovisningen är baserad på företagens offentliggjorda utbyggnadsplaner. 2) Exkl. kapacitet vid pappersbruk utan egen massatillverkning.
verkningen av papper vid de integrerade bruken tredubblas samtidigt till 1,1 milj ton1 ). Förädlingsgraden vid dessa bruk skulle därmed stiga något från 40 procent år 1970 till 43 procent år 1980 (47 procent om även Munksjö inräknas ).
Den mekaniska massans andel av totalproduktionen fortsätter att öka genom utbyggnad av Strömsnäsbruk och Mönsterås och skulle år 1980 utgöra 22 proeent av totalproduktionen i södra Sverige. Kapaciteten när det gäller kemisk massa förblir i huvudsak oförändrad från år 1973
med 3 procent halvkemisk massa, 24 procent sulfitmassa och 51 procent sulfatmassa. En sådan fördelning av kapaciteten år 1980 på olika massa- slag inom massaindustrin i södra Sverige överensstämmer med mot— svarande fördelning år 1970 för hela landet, jfr avsnitt 1. 3. 1.
De stora anläggningarna skulle få en alltmer dominerande ställning
när det gäller produktionsvolym och därmed även råvaruförbrukning.
År 1980 skulle 90 procent av produktionen vara förlagd till nio enheter med en kapacitet större än 100 000 ton/år. De fyra största anläggningarna Mönsterås (510 000 ton), Timsfors (350 000 ton), Mörrum (310 000 ton) och Värö (300 000 ton) svarar därvid för 56 procent av produktionen i södra Sverige. Återstående fyra anläggningar med en årsproduktion av
högst 20 000 ton får sin volymandel reducerad till 2 procent.
De planerade utbyggnaderna skulle inte medföra någon förändring av för— delningen av produktionen mellan de östra Och västra delarna. Det bör dock observeras att stora anläggningar saknas inom det östra inlandet. De inlandsförlagda industrierna skulle främst genom expansion i Timsfors och Strömsnäsbruk återtaga sin andel från år 1970 med
41 procent av den totala produktionen, se tabell 1.17. När det gäller den integrerade tillverkningen av papper dominerar inlandsfabrikerna
med 64 procent av produktionen.
1) Munksjöanläggningen i Jönköping betraktas på grund av planerad ned- läggning av sulfitfabriken i fortsättningen som friliggande pappersbruk
Tabell 1.16 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige 1970—1980 1) fördelad
på storleksklasser
l 3 0 Storleksklasser 1970 97 198 ton enheter produktion enheter kapacitet enheter "kapacitet antal ton antal ton antal ton
S 20 000 9 123 000 9 134 000 4 60 000
20 000 — 100 000 6 292 000 4 193 000 5 2.33 000
100 000 - 200 000 3 493 000 2 310 000 3 380 000
7 200 000 — — 4 1 090 000 6 1 950 000
Södra Sverige 18 908 000 19 1 727 000 18 2 623 000
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner.
Tabell 1.17 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 1980 1) fördelad på
geografiska områden
Område A_nlägga Kapacitet massa, ton Kapacitået ningar papper antal . . , mekanisk halv- sulfit sulfat totalt anta. ton kemisk Östersjökusten 5 250 000 400 000 596 000 1 246 000 3 401 000 Östra inlandet 7 32 000 65 000 120 000 42 000 259 000 4 166 000 Västra inlandet 5 305 000 25 000 108 000 380 000 818 000 5 562 000 Västkusten 1 _ _ _ 300 000 300 000 - _ Södra Sverige 18 585 000 90 000 628 000 1318 000 2 623 000 14 1129 000
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner. 2) Exkl produktion vid pappersbruk utan egen massatillverkning.
Ett genomförande av företagens utbyggnadsplaner innebär att den rela-
tiva produktionsfördelningen från år 1970 mellan de stora massaprodu—
centerna i södra Sverige i huvudsak bibehålls år 1980. Den enda större
förändringen är att Munksjö AB ökar sin andel av produktionen från
nuvarande 11 procent till 18 procent. Denna ökning kompenseras i
huvudsak av motsvarande minskning inom gruppen "övriga". När det gäller pappersproduktionen skulle däremot relativt kraftiga produktions—
förskjutningar uppstå, jfr avsnitt 1. 4.
1.4
Tabell 1. 18 Kapacitet vid massaindustrin i södra Sverige år 19801) fördelad på. företag
Företag Massaindustrier Pappersbrukz) antal kapacitet, ton antal kapacitet, ton
AB Klippans Fin- 3 250 000 5 130 000 pappersbruk Munksjö AB 2 475 000 3 252 000 Skogsägarnas 6 1 282 000 3 575 000 Industri AB "Papyrusgruppen' 2 480 000 2 280 000 Övriga 5 136 000 10 205 000 Södra Sverige 18 2 623 000 23 1 442 000
1) Enligt företagens utbyggnadsplaner 2) Inkl kapacitet vid pappersbruk utan egen massatillverkning
Pappe rsindus tri
Ett nära samband råder mellan massa- och pappersproduktion och år 1970 var 70 procent av papperstillverkningen i södra Sverige förlagd till pappersbruk i direkt anslutning till massafabriker, s k integrerade bruk. Som komplement till teknisk integration inom samma anläggning är samordning inom företagen av massa- och pappersproduktionen
vid flera fabriker vanlig. Exempel på en sådan form av integration är Vaggeryd - Munksjö - Timsfors (Munksjö AB) och Delary - Strömsnäs— bruk (SLAB). Utredningen har med hänsyn till detta samband mellan massa- och papperstillverkning ansett det angeläget att även redovisa läget inom pappersindustrin i södra Sverige. Av tidsskäl har denna redovisning dock inte kunnat göras lika omfattande och detaljerad som när det gäller massaindustrin. Den har också i större utsträckning fått
baseras på uppgifter i utredningar och annan litteratur.
P_r951_u_k_ti_0_ra _å_r_ 1939
Inom södra Sverige fanns år 1970 21 pappers- och pappbruk med en sammanlagd produktion av 534 000 ton, se tabell 1. 19 och 1. 20. Den totala produktionen i Sverige uppgick samma år till ca 4, 4 milj ton, vilket innebär att södra Sverige svarade för .12 procent av papperstill- verkningen i landet. Tio av pappersbruken ingick i anläggningar med
egen massatillverkning, i fortsättningen kallade integrerade bruk. Pro-
Tabell 1.19
Pappersbruki södra Sverige år 1970
Anläggningl) Produktion Företag Kommun (block), län Hyltebruk papper, sulfitmassa Hylte Bruks AB Hyltebruk F Munksjö AB, Vaggeryd - peripac, sulfatmassa, Munksjö AB Vaggeryd F anläggningarna halvkemisk massa Esseltewell papper. pappers— Esselte AB Jönköping F produkter
Munksjö AB. Jönköpings- papper. papp,kartong, Munksjö AB Jönköping F anläggningarna pappersprodukter (sulfitmassa)
Nyboholms Bruk papper, papperspro— AB Klippans Finpappersbruk Vetlanda F dukter
Pauliströms Bruk papper. pappers- Mo och Domsjö AB Vetlanda F produkter
Alstermo Hårdpappsbruk papper, papp. pappers- Lagerfors-Alstermo AB Uppvidinge G produkter
Lessebo Bruk papper. kartong AB Klippans Finpappersbruk Lessebo G (sulfitmassa)
Fridafors Bruk papp, kartong Skogsägarnas Industri AB Tingsryd G (slipmassa)
Strömsnäsbruk papper, kartong, Skogsägarnas Industri AB Markaryd G pappersprodukter (sulfitmassa)
Munksjö AB. Timsfors- papper, papp. kartong, Munksjö AB "Markaryd G
anläggningarna pappersprodukter (slipmassa)
Gransholms Bruk papper, pappers- Gransholms AB Växjö G produkter
Silverdalens Pappersbruk papper Mo och Domsjö AB Hultsfred H
Mönsterås Bruk papper (år 1980) Skogsägarnas Cellulosa AB. Mönsterås H sulfatmassa dotterbolag till Skogsägarnas
Industri AB
Emsfors Bruk papper AB Klippans Finpappersbruk Oskarshamn H (sulfitmassa)
Figeholms Bruk presspan AB Figeholms Bruk Oskarshamn H
Westervike Pappersbruk papper. papp, kartong Westerviks Pappersbruk AB Västervik H
Nättraby Bruk papper, pappers- Nättraby Bruks AB Karlskrona produkter
Djupafors Kartongfabrik papper. kartong Djupafors Fabriks AB Ronneby K (slipmassa)
Broby papper, halvkemisk Broby Industrier AB. dotter- Broby I., massa bolag till Skåneskog ekonomisk
förening
Östanå Bruk papper AB Klippans Finpappersbruk Broby
Klippans Finpappersbruk papper, kartong. AB Klippans Finpappersbruk Klippan pappersprodukter
Ngmblla Pappersbruk papper (år 1972) AB Papyrus Bromölla L
1) I den fortsatta redovisningen används de understrukna kortformerna för anläggningarna.
duktionen vid dessa integrerade bruk uppgick till 366 000 ton, vilket
motsvarar 68 procent av pappersproduktionen i södra Sverige.
Tabell 1. 20
Produktion vid pappersbruk i södra Sverige år 1970
Anläggningsår (senaste
Produktion 1970
Anläggning större ombyggnad) integrerade friliggande bruk bruk
Hyltebrukl) 1908 (1962) 24 000 Vaggerydl) 1904 (1969) 6 000
Esseltewell 1915 (1966) 6 000 Munksjö” 2) 1862 93 000
Nyboholmz) 1901 (1962) 8 000 Pauliströmz) 1900 20000 Alstermoz) 1865 (1970) 4 000 Lessebo ” 1836 (1969) 32 000 Fridaforsl) 1892 (1963) 40 000 Strömsnäsbruk1)2) 1896 56 000 Timsforsl) 2) 1896 41 000 Gransholmz) 1862 3 000 Silverdalen 1874 36 000 Emsforsl) 1867 (1962) 15 000 Figeholmz) 1931 5 000 Westervik 1915 (1965) 35 000 Nättrabyz) 1940 (1959) 11 000 Djupaforsl) 1868 (1957) 31 000 Brobyl) 1957 (1962) 28 000
Östanå 1904 (1966) 12 000 Klippanz) 1832 28 000 Södra Sverige 366 000 168 000
1) Egen massatillverkning. 2) Avdelningar för konvertering till pappers- och papprodukter.
1.4.2
Ett stort antal pappersbruk konverterar papper till olika pappersproduk— ter. Slutprodukterna vid anläggningarna är därför av mycket varierande slag. från stapelvaror av typen tidningspapper, fluting, kraftliner o d
till pappersprodukter med högt förädlingsvärde, t ex skriv— och rit— papper med påtryck, säckar och annat emballage. Gränsdragningen mellan pappersindustri och pappersvaruindustri är i många fall oklar. I den följande redovisningen inkluderas därför i vissa fall uppgifter om pappers—
varuindustri som är direkt knuten till pappersindustri.
% 229195 9 s 1.1 _193393138195
Pappersindustrin i södra Sverige består av ett relativt stort antal enheter av mycket varierande storlek och med olika produktionsinriktning. se tabell 1. 20. En dominerande del av produktionen utgörs av finpapper och andra specialprodukter. Med undantag av Munksjöanläggningen, som storleksmässigt kom på 10:e plats bland de svenska. pappersbruken,
finns inga volymmässigt stora pappersbruk i södra Sverige. Medelpro- duktionen per enhet uppgick till 25 000 ton/år, med en minsta enhet på 3 000 ton/år och en största på 93 000 ton/år. De 10 integrerade bruken är väsentligt större (37 000 ton/år och enhet) än de 11 friliggande bruken (15 000 ton/år och enhet). De fyra största bruken Munksjö, Strömsnäsbruk Timsfors och Fridafors (samtliga integrerade) svarade år 1970 för
43 procent av produktionen i södra Sverige. De 9 minsta (varav 7 frilig- gande) med en produktion av högst 15 000 ton/år och enhet hade endast
13 procent av den totala produktionsvolymen. I regel torde dock de mindre (friliggande) pappersbruken driva förädlingen längre och är ofta samman-
kopplade med pappe rsvaruindustri.
Fördelarna med en teknisk integration av massa- och papperstillverk— ning, särskilt när det gäller stapelvaror som tidningspapper, har varit avgörande för utbyggnaden av pappersindustrin. För de mindre bruken med en ofta specialiserad produktion har andra faktorer varit av större betydel- se än integrationen med massatillverkning. Ett exempel på detta utgör mjukpappersindustrins expansion under 1960-talet, där närheten till stora konsumtionsmarknader varit av avgörande betydelse för valet av utbygg— nadsorter. Pappersindustrin i södra Sverige uppvisar därför en delvis
annan lokaliseringsbild än massaindustrin, se figur 1. 4.
Figur 1. 4 Pappersindustrin i södra Sverige år 1970
) Ir ' ., ,v * U _ & motu-own, () L :. 00 , x! ) os _» 'vQ, q_ |: & _x _». | __ » ' *.-.r x - . * - (_ (, . , ', l ' _: *". ! **x ' ___—_ I- ' ut _ ||;— 0 | "! x41".li . "ATV” _ ' .'x ** * ] * 7.4 v-ln '. ; Amman: www—usd. , __ , | _ o l l . ____ : _ ,: 9 x —_ .. 0 i"? n mrp'" ' i A— * ,. . . . &":ch » , I» ,, O ( m N u.. , ] v 0 wcs! ,_ _ » . _7__ I 0 xNIRRuun'A ”__ ; _' . ' IAsX ) l ”' n- , vAnGARDAl , i x . : ,r- . _ m.,, . ' I I)--- / * vksvuvu ] | && , »Wn vuwsaev , ,
0 !
nous
'&J 3.
I
;
: %
. O , *r ' p , _ o ** __ NC mm,) um. : amn—(y r x ;4 *.?" ' nur-nu..; ' I .1 x / x"! holm , W ,' Svt ,unm', _] _ H . -' I * mom x, , vmwm " OsxARSN-XMN l/ XA &( - ' ..,!"— u _ ___.l ,, 3 mauve. ; ,-—_ . , r , _ I N n-- ___ ' "",__n vunna x ?F '— NH x' x _. i 1 ? o , uocsav Enn-fon ( r "" "_ X . , x x ,!'" » uwwowcf
--x; ' _k ” ' Alklumml *
[Muu-uk )
. _. , / "'.— '-' ;) "! xuvrsno' ,, . ( [6 ww ' Granholm mwsuo | ;__ I ' ['x ' *. . x )".K ["*—.A |” ' ,. .» . , ,_ . rk vamonllbruk v- : 'x) (w,, ' mmm,—__, , . .- fx : [AH wu _ 'N » , ;..o- MUQOQ/ . . . / ,, — Fridofpn ,! x— /mm ' _. (q __ _ _, X _ Äuwm ) , M **".l ._ & ÅNGE now! ” ! mom! -- q, | __ . s .. L _: o,": Oniani ] o [_ Dlupllon '—_, . , _, 'xl'l,vlns-) Mssuuow : ' ;»x .." »”an :, AltSKRONA ..' ,, won. .Broby um . ( _ ' kv" on Lp ' 0 Å- ' Wow] ' I |, uu ”mc,—Qx ww : 554le , . ""7' 1 k ,” ”Q ' - N / ] .' > _ - . v .m __ , I,- _ 0 "DOI ; ) lllSllANSVAO ' q.. V') O noun] : .gxnu _ ._,-4 y :; X " 090” / '. Papper. papp. kartong "fb—mu: 5 mm ' —_ " 0 | ' slut—uv!” X ' ' '$!on 4.— | : _ _ I "158075 x: 0 50 km 0 511000 100600 200000 mom (on/Gl
De inlandsförlagda industrierna dominerar med 88 procent av papperspro— duktionen i södra Sverige. Detta gäller såväl integrerade som friliggande bruk. Som jämförelse kan nämnas att de 13 massafabrikerna i södra Sveriges inland däremot endast svarade för 41 procent av den totala massaproduktionen år 1970. Det bör observeras att år 1970 fanns ingen papperstillverkning vid någon av de tre stora kustindustrierna i Mönsterås.
Mörrum och Nymölla.
Tabell 1. 21 Pappersproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på geografiska
områden
Anlägg- Pappersproduktion. ton
Område ningar integrerade fristående bruk bruk totalt
antal (antal) (antal) Östersjökusten 4 15 000 (1) 51 000 (3) 66 000 Östra inlandet 10 132 000 (4) 83 000 (6) 214 000 Västra inlandet 7 219 000 (5) 34 000 (2) 253 000 Västkusten - — — - Södra Sverige 21 366 000 (10) 168 000 (11) 534 000
Produktionen är relativt jämnt fördelad mellan de östra och de västra delarna av södra Sverige. Anläggningarna är dock genomsnittligt väsent- ligt större inom den västra delen (36 000 ton/år och enhet) än inom den östra (20 000 ton/år och enhet). Sju anläggningar med en produktion av högst 15 000 ton/år finns inom den östra delen medan den västra delen endast har två sådana anläggningar. Detta sammanhänger bl a med att
flertalet av de friliggande bruken är belägna i östra Sverige.
Den största pappersproducenten i södra Sverige är Munksjö AB med 26 procent av den totala produktionen. se tabell 1. 22. Andra stora till- verkare är AB Klippans Finpappersbruk och Skogsägarnas Industri AB (SIAB) med vardera 18 procent av produktionen. Den fjärde av de "fyra stora" massaproducenterna "Papyrusgruppen", svarade år 1970 endast för 5 procent. Dessa fyra företag hade år 1970 90 procent av massa—
produktionen och 66 procent av papperstillverkningen i södra Sverige.
Pappersproduktion i södra Sverige år 1970 fördelad på företag.
Pappe rsproduktion, ton
Företag Anläggning företag anläggning Företag med en produktion 2 20 000 ton/år 3)
AB Klippans Finpappersbruk 95 000 ' Nyboholmz) 8 000 Lessebol) 32 000 Emsforsl) 15 000 Östanå 12 000 Klippanz) 28 000
Munksjö AB 139 000 Vaggerydl) 6 000 Munksjöl 93 000 Timsforsl) 2) 40 000
Skogsägarnas Industri AB 97 000
(SIAB) Fridaforsl) 41 000 Strömsnäsbruk” 2) 56 000 "Papyrusgruppen" Hyltebrukl) 24 000 24 000
Mo och Domsjö AB 56 000 Pauliströmz) 20 000 Silverdalen 36 000
Westerviks Pappersbruls AB Westervik 35 000 35 000
Djupafors Fabriks AB Djupaforsl) 31 000 31 000 Broby industrier AB Brobyl) 28 000 28 000
Företag med en produktion
420 000 ton/år3)
Esseltewell AB Esseltewellz) 6 000 6 000 Lagerfors-Alstermo AB Alstermoz) 4 000 4 000 Gransholms AB GransholmZ) 3 000 3 000 AB Figeholms Bruk Figeholmz) 5 000 5 000 Nättraby Bruks AB Nättrabyz) 11 000 11 000
Södra Sverige 534 000 534 000
1) egen massatillverkning 2) avdelningar för konvertering till pappersprodukter 3) inom södra Sverige
En omfattande utbyggnad av pappersindustrin i södra Sverige pågår. Bland de större projekten kan nämnas utbyggnad av tidningspappersbruk i Hyltebruk för 165 000 ton/år och av finpappersbruk i Nymölla för 85 000 ton/år. Företagen har dessutom offentliggjort stora expansions- planer framför allt när det gäller integrerade pappersbruk i direkt an-
slutning till massafabriker.
Det har inom ramen för detta utredningsarbete inte varit möjligt att i detalj kartlägga pappersindustrins utbyggnadsplaner. Inte heller har det med hänsyn till branschens starka beroende av marknadsutvecklingen utanför Sverige funnits förutsättningar för något långsiktigt prognosarbete. Frågan om val av förädlingsgrad när det gäller de skogsindustriella exportvarorna kommer också in i bilden som ett stort osäkerhetsmoment. Utredningen har därför begränsat redovisningen att omfatta en samman- ställning av företagens offentliggjorda utbyggnadsplaner. I de fall några officiella utbyggnadsplaner inte föreligger har utredningen förutsatt att 1970 års produktion bibehålls.
Ett realiserande av samtliga planer torde med hänsyn till projekterings— och byggnadstid, tillgång på kapital och arbetskraft m ni ta större delen av 1970—talet i anspråk.Sammanställningen har därför i likhet med vad som tidigare redovisats för massaindustrin ansetts kunna illustrera ett
tänkbart läge år 1980.
En utbyggnad enligt offentliggjorda planer, samtidigt som driften vid övriga anläggningar bibehålls i oförändrad omfattning, skulle innebära att produktionen ökar från 534 000 ton år 1970 till 1 442 000 ton år 1980. Ökningen domineras av planerade utbyggnader av tidningspappersbruk
i Hyltebruk och Mönsterås med en sammanlagd kapacitet av 465 000 ton. Andra stora projekt är Strömsnäsbruk med en ökning av 150 000 ton/år, Timsfors med ytterligare 100 000 ton/år och Nymölla med 85 000 ton/år.
De integrerade brukens produktionsandel skulle öka från 70 procent år 1970 till nära 80 procent år 1980. Det bör observeras att Munksjö AB:s Jönköpingsanläggningar efter sulfitfabrikens nedläggning redovisas inom
gruppen friliggande bruk, varigenom en lägre ökningstakt för de integre—
rade bruken erhålls. Medelproduktionen vid pappersbruken skulle med dessa planer stiga från 25 000 ton år 1970 till 63 000 ton år 1980. För
integrerande bruk skulle den genomsnittliga kapaciteten öka till 100 000 ton/år,medan de friliggande bruken stannar vid 26 000 ton/år.
Tabell 1. 23
Kapacitet vid pappersindustrin i södra Sverige år 1980
1)
Kapacitet, ton/år Anläggning Företag integrerade friliggande totalt bruk bruk Hyltebrukz) "Papyrusgruppen" 195 000 195 000 Vaggeryd Munksjö AB 12 000 12 000 Esseltewell Esseltewell AB 6 000 6 000 Munksjö” Munksjö AB 100 000 100 000 Nyboholm AB Klippans Finpappersbruk 11 000 11 000 Pauliström Mo och Domsjö AB 20 000 20 000 Alstermo Lagerfors—Alstermo AB 8 000 8 000 Lessebo AB Klippans Finpappersbruk 40 000 40 000 Fridafors SIAB 60 000 60 000 Strömsnäsbruk!” SIAB 215 000 215 000 TimsforsS) Munksjö AB 140 000 140 000 Gransholm Gransholms AB 3 000 3 000 Silverdalen Mo och Domsjö AB 36 000 36 000 Mönsteråse) SIAB 300 000 300 000 Emsfors AB Klippans Finpappersbruk 16 000 16 000 Figeholm AB Figeholms bruk 5 000 5 000 Westervik Westerviks Pappersbruk AB 50 000 50 000 Nättraby Nättraby Bruks AB 11 000 11 000 Djupafors Djupafors Fabriks AB 31 000 31 000 Broby Broby Industri AB 35 000 35 000 Östanå AB Klippans Finpappersbruk 23 000 23 000 Klippan - " - 40 000 40 000 Nymölla” "Papyrusgruppen" 85 000 85 000 Södra Sverige 1 129 000 313 000 1 442 000
l) Kapaciteten beräknad med utgångspunkt i företagens officiella utbyggnads- plan och 1970 års produktionsvärden. 2) Utbyggnad av tidningspappersbruk 1971-72— 3) Sulfitfabriken läggs ner 1973-74. 4) Utbyggnad av kartongfabrik och sliperi. 5) Utbyggnad av sulfatfabrik, sliperi och pappersbruk. 6 Utbyggnad av tidningspappersbruk- 7 Utbyggnad av finpappersbruk 1971—72.
kustförlagda industrier, vilka ökar sin andel från 12 procent av produk-
tionsvolymen till 32 procent.
Tabell 1. 24
Kapacitet vid pappersindustrin i södra Sverige år 19801) fördelad på geografiska områden
Anlägg— Kapacitet, ton Område ningar _ antal integrerade fristående totalt bruk bruk (antal) (antal) Östersjökusten 401 000 (3) 66 000 (3) 467 000 Östra inlandet 10 166 000 (4) 101 000 (6) 267 000 Västra inlandet 562 000 (4) 146 000 (3) 708 000 Västkusten — - — — Södra Sverige 23 1 129 000 (11) 313 000 (12) 1 442 000
1) Enligt företagens offentliggjorda utbyggnadsplaner.
De planerade stora utbyggnaderna i Hyltebruk, Timsfors och Strömsnäs— bruk innebär också att tyngdpunkten i produktionen förskjuts mot väster,
se figur 1. 5
Bland företagen skulle framförallt "Papyrusgruppen" och Skogsägarnas Industri AB (SLAB) öka sin produktionsandel väsentligt till 20 procent resp 40 procent, jfr tabell 1. 22. Munksjö AB ökar sin kapacitet med 110 000 ton men får trots detta sin andel av papperstillverkningen i södra Sverige sänkt från 26 procent till 18 procent. Även AB Klippans Finpappersbruk skulle få en reducerad andel till 9 procent. Det bör dock understrykas att dessa jämförelser avser volymproduktionen och inte återspeglar de förädlingsmässiga relationerna. Stora integrerade en— heter för stapelvaror ger därför en uppenbar slagsida i en analys av
denna karaktär.
De "fyra stora" massaproducenterna i södra Sverige skulle vid ett rea— liserande av de offentliggjorda planerna disponera sammanlagt en pro- duktionskapacitet av 1 240 000 ton/år, dvs 85 procent av den totala kapaciteten. Utöver dessa offentliggjorda planer har ytterligare fram- tida utbyggnader av pappersindustrin diskuterats. Beroende på mark— nadsutvecklingen kan bl a följande större projekt bli aktuella: installation
av ytterligare en tidningspappersmaskin i Hyltebruk samt utbyggnader av pappersbruki Mörrum och Värö.
Figur 1. 5 Pappersindustrin i södra Sverige år 1980 1)
,. . . ..». x ,_ &_ O _ ( om.. I NRJ/*I vksvskvll & , _- x Munk-HJ," x ) Wuhrvlk .P' 7 , mum.) schnell,.) o 0 | '. 1 n . .- /- www. , ._e ..,. ,. , . . .__ ._ _ _ 5... 0 'x (_ ,. » en - '— '» / U uuusrkm” ; lf _ 1 X» _.1 b , —. Mm " ( u _) ,» MDA Nyboholm ( m.m..... x_f". ., J _ .-7__
| ' & x,— —— NIF—x:" , ,vi/r XLä/(E o NIX ..ocssv E'mgxof"
, x x A.. x . urwuowcz &” . x »:n » U.
; »
ansno |
, - ”Snön—Igni-513m|ix _ , . J,
, (&
[wow
.- ASU-r) ' YOISÅS ;” o../. 4: m.m", O » I / ,-4 o -' ” ...NZÅ : -* *:x Frid-fon .: x . , , mammut o t' Unna | OLOFSYFM m.m....." - X _— -c -— f f '. om, 0 _ ( Dluplfon . _, . ”Im” msmuow | vx | www") :, " I » '.voav, *_ b , ("0 J ' . nus-(nom — As ", Y 1 " XJ” ' I 0 . ' 'MOu ' ' ' - ,,.an KHG-D. ( 4 _. , _, nu." nu NGBORG n ' V _ *Paby: ”" Ik ,, ! 00% '. r' & / r..- 5 'ow om 0 'Y I I i .nu MLM ( .Hool ; ) xllsnANsuo ' N . '. oslfw. ( ' V') ——'*" : o uonav/ (ÄV INCf " ' f?tol/ X IF;: " "_ __ _ '; :...-a Y :; ””M” -' o ”N" N X " Papper. napp. kartong ': SIÖIO I x_x f. o .__ ) K .....o'. ). ,l-rfwmw ». ...... ”"a *7' N,:— Xo " . VE—Ll' so,-j-V—u'xfåuw? ”nm—(_l; 0 50 km . _ , _ . I—l—l—l—LJ I TiszEBQRG &. . . 0 50030 100030 200000 300000 ion/dr
1) Enligt företagens offentliggjorda utbyggnadsplaner.
l. Skogsindustrins råvarubehov Råvaruförbrukningen år 1970 vid skogsindustrin i södra Sverige har sammanställts med ledning av uppgifter om virkesförbrukning vid en- skilda industrier och allmänna uppgifter om produktionsinriktning och produktionsvolym. För massaindustrierna har det i regel varit möjligt att basera beräkningarna på data om den verkliga förbrukningen under året vid de enskilda industrierna. Förbrukningen av sågtimmer har där- emot beroende på det stora antalet enheter inte kunnat registreras på detta sätt. Det har därför varit nödvändigt att beräkna Sågverksindustrins virkesförbrukning med ledning av uppgifter om produktion inom de olika
länen och med användande av generella råvaruåtgångstal, se tabell 1. 25.
Tabell 1. 25 Underlag för beräkning av skogsindustrins råvarubehov Råvaruutgångstal å "t ä 3 Tillverkning Måttenhet R varua g ng,m f ub barr löv sågade trävaror m3 1. 85 1, 65 spånskivor In3 1, 3 1, 3 mekanisk massa ton 2, 5 halvkemisk massa ton — , sulfitmassa, oblekt ton 4. 4 3 , 6 " , blekt ton 5,1 sulfatmassa. oblekt ton 4.6 , " . blekt ton 5,1 , Måttenheter och förkortningar m3f ub kubikmeter fast mått under bark m3s kubikmeter stjälpt mått (används vid mätning av flis, sågspån o d) m3sk skogskubikmeter (hel trädstams volym med bark) m3t kubikmeter travat mått
1.5.1
sågverksflis l. 3 m3s per m3 sågade trävaror sågspån 0, 6 m3s per m3 " ”
bark 0, 6 m3s per m3 " " Omräkningstal
1 m3f ub = 1, 2 m3sk barrträd 1 m3f ub = 1,3 m3sk lövträd l m3s sågverksflis : 0,37 m3f ub 1 m3s sågspån = 0,32 m3f ub
Skogsindustrins framtida behov av virkesråvaror för åren 1973 och 1980 har uppskattats med ledning av tidigare redovisade uppgifter om produk- tionskapacitet, se avsnitten 1.1 — 1. 3. Det bör understrykas att de an- tagna produktionsvolymerna för åren 1973 och 1980 bygger dels på förut— sättningen att massaindustrins Och skivindustrins offentliggjorda utbygg— nadsplaner realiseras, dels att sågverksindustrin expanderar under 1970—talet med 5 procent per år alternativt med 2, 5 procent per år.
ååaye 5155 Elitserie
Sågverksindustrin i södra Sverige producerade år 1970 4 milj m3 sågade trävaror, vilket innebar en virkesförbrukning av 7, 4 milj rn3f ub. Industrins branschorgan räknar med en fortsatt expansion under den första delen av 1970—talet av samma storleksordning som under femårs- perioden 1965—70, dvs med 5—6 procent per år. Utredningen har som tidigare redovisats valt att med hänsyn till bl a svårigheterna att be- döma marknadsutvecklingen för en längre tidsperiod belysa konsekven- serna av ett lägre och ett högre utvecklingsalternativ. Det lägre alter- nativet innebär en årlig ökning av produktionen med 2, 5 procent och det högre en ökning med 5 procent per år. Inom ramen för detta utred— ningsarbete har det inte heller varit möjligt att göra någon differentierad bedömning av den framtida utvecklingen av sågverksindustrin inom olika regioner. Utredningen har därför skrivit fram 1970 års produktion med
samma procentsats för samtliga län. Sågverksindustrin skulle under dessa förutsättningar öka sitt råvarubehov från 7, 4 milj m3f ub år 1970 till 9, 2 milj m3f ub år 1980, alternativt 11 milj m3f ub vid det högre alternativet, se tabell 1. 26.
Tabell 1. 26
Produktion och råvarubehov vid sågverksindustrin i södra Sverige
1970 - 1980 Produktion. m3 Råvarubehov”, mat ub Län 1970 1980 1980 1970 1980 1980
alth, 5 % a1t*5, 0 % alt*2, 5 % altoS, O % F 905 000 1 130 000 1 360 000 1 670 000 2 100 000 2 520 000 G 770 000 960 000 1 150 000 1 420 000 1 770 000 2 130 000 H 1 005 000 1 250 000 1 500 000 1 860 000 2 300 000 2 780 000 K 165 000 205 000 250 000 310 000 380 000 460 000 L + M 420 000 525 000 630 000 780 000 970 000 1 160 000 N 235 000 295 000 350 000 440 000 550 000 650 000 P (V) 485 000 605 000 730 000 900 000 1 120 000 1 350 000 Södra Sverige 3 985 000 4 970 000 5 970 000 7 380 000 9 200 000 11 050 000
1) 97 % av produktionen baseras på barrtimmer.
Sågverksindustrin har stor betydelse som råvaruleverantör till massa— industrin. Den del av sågverksavfallet som kan omvandlas till flis ut- nyttjas i stor utsträckning för massati llverkning. En fortsatt expansion av skogsindustrin kommer sannolikt att relativt snart medföra brist på vedråvara, vilket innebär att även sågspån blir av betydelse för massaindustrin. Tillgängliga kvantiteter sågverksflis och sågspån vid alternativa produktionsvolymer redovisas i tabell 1. 27.
Tabell 1. 27
Produktion av sågverksflis och sågspån vid sågverksindustrin i södra
Sverige 1970 - 1980
Sågverksflis , m3f ub
SågsPån, m3f ub
Län 1970 1980 1980 1970 1930 1980
alt+2, 5 % alt+5, o % aina; 5 % ams", o % F 435 000 540 000 650 000 175 000 215 000 260 000 G 370 000 460 000 550 000 150 000 185 000 220 000 H 485 000 600 000 720 000 195 000 240 000 290 000 K 80 000 100 000 120 000 30 000 40 000 50 000 L + M 200 000 250 000 300 000 80 000 100 000 120 000 N 110 000 140 000 170 000 45 000 55 000 70 000 P (v) 230 000 290 000 350 000 95 000 115 000 140 000 Södra Sverige 1 910 000 2 380 000 2 860 000 770 000 950 000 1 150 000
För tillverkning av spånskivor används dels rundvirke, dels olika sorters träavfall, t ex kutterspån Och sågspån. Vid användning av enbart hög- klassig råvara är förbrukningen i genomsnitt ca 1,3 m3f ub per m3 färdig produkt. Med stigande råvarupriser och ökad konkurrens om råvarorna går emellertid utvecklingen mot ökad användning av avfallsprodukter. Behovet av rundvirke väntas inte överstiga 50 procent av det totala råvarubehovet Och för vissa kvaliteter fordras inte mer än 30 procent
högklas sig råvara.
Spånskiveindustrins behov av rundved skulle enligt företagen i egna bedömningar år 1975 inte överstiga 500 000 m3f ub. Det är tvärtom sannolikt att industrin i en skärpt konkurrens situation kommer att ytterligare öka andelen träavfall. Samtidigt kan man konstatera att massaindustrin redan planerar anläggningar för sågspånskokning, vilket på sikt kan medföra konkurrens även om denna biprodukt från sågverken. Utredningen har därför ansett det realistiskt att räkna med att behovet av rundvirke för Spånskiveindustrin år 1975 inte kommer att överstiga 500 000 m3f uh. Någon ökning av förbrukningen av rundved eller såg- verksflis förutsätts inte heller ske till 1980, beroende på att träavfall
kan förväntas komma till ökad användning .
Tabell 1. 28 Råvarubehov vid Spånskiveindustrin i södra Sverige 1970 - 1975
3 1) .. . Råvarubehovi m f ub Behov av Anläggning rundved, m f ub 1970 1975 1975
Åryd 80 000 90 000 80 000 Hultsfred — 190 000 130 000 Broby — 140 000 100 000 Oskarsström 45 000 90 000 70 000 Rydöbruk 90 000 115 000 80 000 Laholm 55 000 65 000 40 000 Södra Sverige 270 000 690 000 500 000
l) Rundved kompletterad med 50—70 % träavfall; bedömningen baserad på uppgifter från företagen
Pappersmassa framställs företrädesvis av massaved och sågverksflis. Ett par mindre fabriker med särskilda kvalitetskrav på slutprodukten använder dock enbart massaved. Flertalet av industrierna i södra Sverige utnyttjar både massaved och sågverksflis i produktionen. eftersom till- gången på sågverksflis inte medger att större enskilda massaindustrier
helt baserar sin tillverkning på denna råvara.
Sågspån har i södra Sverige hittills inte utnyttjats för tillverkning av pappersmassa, men utbyggnad av en anläggning för sågspånskokning planeras i Timsfors. Sågspån kan även vid konventionell framställning
ingå med 5 — 10 procent i råvaran för vissa massakvaliteter.
Både barrved och lövved används för tillverkning av pappersmassa. Barr- massa och lövmassa produceras antingen vid skilda linjer eller under olika kampanjer. Råvarans sammansättning, och därmed möjligheterna att tillvarataga överskott av vissa trädslag, bestäms av kraven på slut- produktens egenskaper och kvalitet. För tillverkning av mekanisk massa används företrädesvis granmassaved medan den halvkemiska massan helt baseras på lövved. I barrmassa kan vid tillverkning av åtskilliga kvaliteter även blandas in upp till 5 procent lövved utan kvalitetsförsäm- ring. En viss flexibilitet och utbytbarhet mellan olika trädslag finns således. Dessa möjligheter har hittills framför allt utnyttjats av företag med egen papperstillverkning. Med ökad efterfrågan på massaved kan man vänta sig en anpassning av produktionen så att all ekonomiskt till- gänglig vedråvara i framtiden kommer att utnyttjas inom skogsindustrin.
Råvarubehovet för tillverkning av pappersmassa varierar från 2,4 m3f ub för 1 ton halvkemisk massa till 5, 1 m3f ub för 1 ton blekt sulfit— eller sulfatmassa, se tabell 1. 25. Massaindustrin i södra Sverige förbrukade år 1970 4,1 milj m3f ub, se tabell 1. 29. Härav utgjorde barrvedsandelen ca 80 procent (3, 2 milj m3) och lövvedsandelen 20 procent (0, 9 milj m3). Enligt tillgängliga uppgifter från de enskilda företagen förbrukades sam- ma år 1, 5 milj m3f ub sågverksflis. Detta innebär att minst 80 procent av det teoretiskt beräknade flisutbytet från sågverken utnyttjades som råvara för massatillverkning, jfr tabell 1. 27,Praktiskt taget hela denna
flisvolym utgjordes av barrved.
är relativt osäkra. Variationen från år till år kan sannolikt också vara betydande beroende på produktionsinriktning och tillgång på virke.
I tabell 1. 29 har lövved endast redovisats för de industrier som har separata lövmassalinjer eller som bedriver kampanjer under viss tid. Den totala förbrukningen av lövved har härigenom sannolikt underskattats, eftersom främst sulfatindustrin kan acceptera viss inblandning av lövved
i barråvaran. Om fem procent av råvaran för tillverkning av barrmassa inom sulfatindustrin utgörs av lövved ökar den redovisade lövvedsförbruk-
ningen i södra Sverige med 0,1 milj m3f ub.
De traditionellt granbaserade massaindustrierna - sulfitfabrikerna och sliperierna — förbrukade år 1970 1, 3 milj m3f ub barråvara (inkl såg- verksflis). Om man antar. dels att hela detta råvarubehov tillgodoses med granved, dels att sulfatindustrin använder 10 procent granved för sin tillverkning, skulle förbrukningen år 1970 av gran och tall för massa- industrin i södra Sverige bli lika stor. Någon motsvarande beräkning av fördelningen på grantimmer och talltimmer har inte kunnat genomföras.
Tabell 1. 29 Råvarubehov (m3f ub) vid södra Sveriges massaindustri 1970-1980
Anläggning 1970 19731) 19801)
barr löv totalt barr löv totalt barr löv totalt Hyltebruk 240 000 - 240 000 765 000 - 765 000 765 000 - 765 000 Vaggeryd 300 000 40 000 340 000 460 000 60 000 520 000 460 000 60 000 520 000 Munkujb 55 000 - 55 000 65 000 - 65 000 - - - Ohs 40 000 — 40 000 40 000 — 40 000 40 000 - 40 000 Brusafors 100 000 - 100 000 100 000 - 100 000 100 000 - 100 000 Lessebo 100 000 - 100 000 100 000 - 100 000 200 000 - 200 000 Fridafors 25 000 — 25 000 40 000 — 40 000 40 000 - 40 000 Delary 185 000 — 185 000 190 000 - 190 000 190 000 — 190 000 Strömsnäsbruk 30 000 - 30 000 30 000 — 30 000 265 000 - 265 000 Timsfors 30 000 - 30 000 30 000 - 30 000 | 450 000 - 1 450 0002) Böksholm 210 000 40 000 250 000 260 000 40 000 300 000 260 000 40 000 300 000 Mönsterås 900 000 - 900 000 900 000 - 900 000 1 950 000 - 1 950 000 Emsfors 80 000 - 80 000 80 000 - 00 000 765 000 . 765 000 Ed 110 000 - 110 000 120 000 - 120 000 120 000 - 120 000 Djupafors 50 000 50 000 50 000 - 50 000 50 000 - 50 000 Mörrum 450 000 435 000 885 000 I 605 000 700 000 i 385 000 655 000 700 000 1 385 000 Broby - 120 000 120 000 4 - 160 000 160 000 - 160 000 160 000 Nymölla 300 000 230 000 530 000 i 690 000 460 000 1 150 000 690 000 460 000 1 150 000 Värö — > - 11 530 000 - 1 530 000 I 530 000 . 1 530 000 Södra Sverige 3 205 000 865 000 4 070 000 16 135 000 1 420 000 7 555 000 9 560 000 i 420 000 10 980 0002
!) Redovisad fördelning på barrmassa och lövmassa för år 1973 och 1980 utgör endast ett tänkbart utnyttjandealternativ av planerad produktlonskapacitet. " z) Härav 350 000 171-”fun sågspån.
Den planerade kraftiga utbyggnaden av massaindustrin i södra Sverige skulle medföra en höjning av produktionskapaciteten från 0, 9 milj ton
år 1970 till 2, 6 milj ton år 1980, se avsnitt 1. 3. Behovet av vedråvara skulle därmed öka från 4 milj m3f ub till 11 milj m3f ub år 1980.
se tabell 1. 29. Vid diskussioner om fördelningen av virkesbehovet på olika trädslag bör man observera att den väntade starka expansionen under 1970—talet framför allt gäller mekanisk massa, från 40 000 ton/år till 600 000 ton/år. Samtidigt fördubblas kapaciteten vid sulfitindustrin från 300 000 ton till 600 000 ton/år. Detta innebär att det sammanlagda rå- varubehovet för dessa produktionsgrenar, vilka traditionellt baserats på granmassa. skulle öka till 4 milj m3f ub. Behovet av lövved vid de industrier som år 1970 utnyttjade lövved i större utsträckning skulle under denna period öka till 1, 4 milj m3f ub, vilket dock innebär en minskning av den relativa andelen lövved av det totala virkesbehovet inom massaindustrin från ca 20 procent till 15 procent. Det bör avslutningsvis framhållas att den begränsade tillgången på vedråvara sannolikt kommer att medföra en anpassning av massaproduktionen så att all ekonomiskt tillgänglig råvara i framtiden kommer att utnyttjas. Den redovisade framtida fördelningen på lövved och barrved i tabell 1. 29 bör därför
betraktas enbart som ett tänkbart alternativ.
51595 % masses 599121. E_åYPFPPPPPY
Skogsindustrins råvarubehov skulle vid en årlig 5-procentig ökning av produktionen av sågade trävaror och vid ett realiserande av samtliga offentliggjorda planer för utbyggnad av Skivindustri och massaindustri öka till 22,5 milj m3f ub år 1980, se tabell 1.30. Sågverken och massa— industrin skulle vardera förbruka 11 milj m3f ub, medan behovet av industrived för Spånskiveindustrin genom utnyttjande av sågavfall o (1 kan begränsas till 0, 5 milj m3f ub. Produktionen av sågverksflis skulle under dessa förutsättningar öka till 2, 9 milj m3f ub och sågspånspro- duktionen till 1, 2 milj m3f ub. Av dessa biprodukter beräknas all till- gänglig flis användas vid massatillverkningen och dessutom avser Munksjö AB att utnyttja 0,35 milj m3f ub sågspån i anläggningen för spånkokning i Timsfors. Skogsindustrins nettobehov år 1980 av virkes— råvara (rundvirke) skulle därmed reduceras till 19, 3 milj m3f ub.
Tabell 1. 30 Råvarubehov (m3f ub) för skogsindustrin i södra Sverige, alt + 5, 0 %/år för sågverksindustrin
1970 1913 19110
industri sö Svty sv sz) 5 Sv3 sö Sv') sv sz) s Svs) se Sv') sv sz) 5 Sv” Sågverk + 5 030 000 2 350 000 7 3110 000 5 700 000 2 700 000 a 480 000 7 530 000 3 57.0 000 11 050 000 Spånlkiveind. + en 000 190 000 270 000 310 000 190 000 500 000 310 000 190 000 500 000 Mal-sind. + 3 335 000 735 000 4 070 000 4 575 000 2 9150 000 7 555 000 s 410 000 4 570 0004) 10 980 0004 Pii-prod. . 1 300 000 610 000 1 910 000 1 490 000 700 000 2 190 000 1 950 000 910 000 2 860 000 Summa 4) 4 Indultrived 7 145 000 2 665 000 9 510 000 9 115 000 5 175 000 14 345 000 12 300 000 7 370 000 19 670 000 Såg-pånlprod. - 525 000 245 000 770 000 600 000 290 000 300 000 705 000 365 000 1 150 000
1) Sydöstra Sverige enligt figur l. 2) Sydvästra Sve rige enligt figur 1. 3) Södra Sverige enligt figur i. 4) Härav kommer 350 000 mh ut) att tillgodoses med sågspån.
En utveckling enligt det lägre alternativet för sågverksindustrin med en
2,5-procentig ökning per år skulle medföra en sänkning av bruttobehovet i förhållande till det högre alternativet (inkl sågverksflis och sågspån) med 1, 8 milj m3f ub till 20, 7 milj m3f ub. Nettobehovet minskar med 1,3 milj m3f ub till 18,0 milj m3f ub, se tabell 1.31.
Tabell 1. 31 Råvarubehov (m3f ub) för skogsindustrin i södra Sverige, alt + 2,5 %/år för sågverksindustrin
1970 1973 19110 Industri so Sv” sv sz) 5 Sv31 sö Sv” sv Sv?) 5 5.73) sö sv” sv sz) 5 Sv ” Sågverk + 5 030 000 2 350 000 7 380 000 5 400 000 2 530 000 7 930 000 6 270 000 2 930 000 9 200 000 Spånskiveind. + 110 000 190 000 270 000 310 000 190 000 500 000 310 000 190 000 500 000 Mas-aina. + 3 335 000 735 000 4 070 000 4 575 000 2 930 000 7 555 000 6 »110 000 4 570 0004) 10 960 0004) Flilprod. - 1 300 000 610 000 1 910 000 1 400 000 660 000 2 060 000 1 620 000 760 000 2 380 000 Summa 4 Industrivcd 7 145 000 2 665 000 9 310 000 8 885 000 5 010 000 13 925 000 11 370 000 (> 930 000 )15 300 0004) Sågapånsprod. — 525 000 245 000 770 000 560 000 260 000 320 000 650 000 305 000 955 000
]) Sydöstra Sverige enligt figur 1. 2) Sydvästra Sverige enligt figur 1. 3) Södra Sverige enligt figur 1. 4) Härav kommer 350 000 m3f ub att tillgodoses med sågspån.
Av sågverkens biprodukter — flis, sågspån och bark — skulle således , under förutsättning att denna expansion inom skogsindustrin är genom— förbar med hänsyn bl a till skogsproduktionen, år 1980 återstå disponi— belt 0, 6 - 0. 8 milj m3f ub sågspån och ca 1 milj m3f bark. Härav skulle skivindustrin vid antagen produktionsutveckling sannolikt utnyttja 0, 2 — 0, 3 milj m3f ub sågspån. Som råvara för ytterligare massatill- verkning skulle därmed endast återstå ca 0. 5 milj m3f ub sågspån.
Råvarubehovet skulle med denna utveckling förbli väsentligt större inom den östra delen av södra Sverige (12, 3 milj m3f ub) än inom den västra delen (7, 0 milj m3f ub). Detta beror på att expansionen inom såväl såg- verksindustrin som massaindustrin främst kommer att ske genom en geografiskt sett relativt jämnt fördelad utbyggnad av befintliga anlägg-
ningar.
Det bör också observeras att sågverksindustrin har sin tyngdpunkt inom sydöstra Sveriges inland, jfr figur 1. l. Flisproduktionen inom Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län skulle vid en 5-procentig ökning av produk— tionen år 1980 uppgå till sammanlagt 2 milj m3f ub år 1980, motsvarande
70 procent av den totala flistillgången i södra Sverige.
Utbyggnad av stora produktionsenheter inom massaindustrin medför till skillnad mot sågverksindustrins expansion en språngvis ökning av råvarubehovet. De pågående utbyggnaderna av främst Hyltebruk, Nymölla och Värö mellan åren 1970 och 1973 innebär att råvarubehovet ökar vid industrin i Jönköpings län med 45 procent eller med 0, 9 milj m3f ub, i Kristianstads län med 68 procent eller med 0, 8 milj m3f ub och i Hallands län med 300 procent eller med 1,6 milj m3f ub, se tabell 1. 32 och figur 1. 6. Planerade utbyggnader av bl a Timsfors, Strömsnäsbruk, Mönsterås och Emsfors skulle från
år 1973 till år 1980 öka råvarubehovet vid industrin inom Kronobergs län med 107 procent eller med 2,1 milj m3f ub och inom Kalmar län med 80 procent eller med 2, 2 milj m3f ub.
Figur 1. 6 Råvarubehov vid skogsindustrin i södra Sverige 1970 - 1980 fördelat
läns vis
1 , lwzovwr.
_ _: . & _4 __ ( __. (__tuomvl
s. sum-uma
'AsK
, monom _: I "»
N visiuvu
_.' 'msm o 4' o
ri. ||| ' _l _ ut |||1|| ! | 1 1 P4 I _!III : ' _.o' __I o r”, »uusr'aw': _»
:
1
__|____,(| SM: vmwm |
rX [_ _ ä,... . c?”:v; ' "111111. ' lilll|11llilu
, s -— . upwuowce XXX- ' _.
' O
. Mwu - nuna". fx & 617111 ”611 Inna: _ouv/j' NW ( _ _l l * _,- v. v-
01075an 0
», Tour
XLR”O ';.D 60006 "få”? ?"”fu(||(___
!( :usmwsno 'IFIL
-' .:"; ms _wlul
*,;— _lsmov ; ll ou . O'.
":
? LOV _ __, - 14va i: I._ Nun _ , S.,-' Y T' _1 O LUND X ,» '» slow ( ». ," o ._
”va-( ) mu ; | 1
0 _|
1.6
Tabell 1, 32 Råvarubehov (m3f ub) vid skogsindustrin i södra Sverige fördelat
länsvis, alt + 5, 0 %/år för sågverksindustrin
1970 1973 1930 Län brutto __ rund - brutto- runa - brutto— rund- behov fli- virke behov fli- virke behov nn virke F 2 445 000 435 000 2 010 000 3 410 000 490 000 2 920 000 3 945 000 650 000 3 295 000 G 2 120 000 370 000 1 750 000 2 410 000 425 000 1 985 000 4 655 000 550 000 4 105 0001) H 2 950 000 485 000 2 465 000 3 370 000 555 000 2 815 000 5 745 000 720 000 5 025 000 K 1 245 000 80 000 1 165 000 1 785 000 90 000 1 695 000 1 895 000 120 000 1 775 000 L + M 1 430' 000 200 000 1 230 000 2 300 000 230 000 2 070 000 2 570 000 300 000 2 270 000 N 630 000 110 000 520 000 2 220 000 130 000 2 090 000 2 370 000 170 000 2 200 000 P (V) 900 000 230 000 670 000 1 040 000 270 000 770 000 1 350 000 350 000 1 000 000 Södra Sverige. 1) totalt 11 720 000 1 910 000 9 810 000 16 535 000 2 190 000 14 345 000 22 530 000 2 860 000 19 670 000
1) Vid Timsforsanläggningen planera! en anläggning for kokning av 350 000 11131 ub sågspån, vilket innebär en såkning av behovet av industrived i G län till 3 755 000 m3f ub och totalt till 19 320 000 mh uh.
Sysselsättning inom skogsindustrin isödra Sverige
Föreliggande redovisning av sysselsättningen inom skogsindustrin i södra Sverige bygger dels på uppgifter insamlade av utredningen vid överläggningar med enskilda företag, dels på material från Statistiska Centralbyrån. Uppgifterna avser antalet sysselsatta i den direkta pro— duktionen Och anställd förvaltningspersonal. Detta innebär att all per- sonal vid industrierna - med undantag för personal vid särskilda för- säljningsbolag — innefattas i redovisningen. Materialet täcker hela skogsindustrin och är uppdelat på, följande branscher: sågverk och hyv- lerier, träfiberskiveindustri, massaindustri och pappersindustri.
Vissa divergenser i materialet har inte kunnat undvikas främst beroende på svårigheter att avgränsa branscherna, vid t ex produktion av pappers— varor som är integrerad med papperstillverkning. Noggrannheten är inte heller så stor att en strikt statistisk analys har kunnat genomföras. Det bör framhållas att det statistiska materialet endast omfattar arbets- ställen med minst fem anställda och att statistiska data för år 1970 saknas, vilket försvårat jämförelser med aktuella produktionsuppgifter. Avgräns— ningen av utredningsområde innebär dessutom att endast västgötadelen (exkl Göta-älvdalen) av Älvsborgs län ingår, se fig 0. 1. Sågverksindustrin inom denna del av länet har antagits sysselsätta 70 procent av det totala antalet anställda inom sågverksnäringen. År 1970 fanns inte någon övrig
skogsindustri inom västgötadelen av Älvsborgs län.
1- 6- 1 ååsysäösåséssärés
Sågverksindustrini södra Sverige sysselsatte år 1969 8 200 personer vid sågverk och hyvlerier med minst fem anställda. Sysselsättningen har inom sågverksindustrin. i motsats till vad som gäller för skogs- industrin i övrigt, stigit under hela 1960-talet med i genomsnitt
2, 7 procent per år. Samtidigt har produktionen av sågade trävaror ökat med ca 5 procent per år, vilket innebär att arbetsåtgången per produce- rad enhet minskat. Är 1965 uppgick arbetskraftsbehovet till i medeltal 4,4 mantimmar för tillverkning av 1 rn3 sågade trävaror och år 1970 till 4, 0 timmar per m3. I de redovisade värdena på totala produktionen ingår dock även viss del av tillverkningen vid sågverk med mindre än fem anställda, vilket talar för att beräknade produktivitetsvärden
är genomsnittligt något för höga. Arbetskraftsbehovet varierar inom vida gränser från 5—6 mantimmar per nu3 vid äldre, mindre sågverk till 2 mantimmar per m3 vid moderna stora anläggningar.
Inom samtliga län har arbetskraftsbehovet ökat under 1960—talet med
1. 5 — 3, 0 procent per år, se tabell 1. 33. Skillnaderna i sysselsättning
är stora mellan olika län, men dessa skillnader motsvaras inte helt
av olikheter i produktionsvolym. Med hänsyn till osäkerheten i grund— materialet kan man inte draga några säkra slutsatser om eventuella skillnader i produktivitet inom sågverksnäringen i de olika länen.
Det tycks inte heller finnas något entydigt samband mellan produktiviteten,
mätt som produktion per anställd och tidenhet, och industristrukturen.
Det är troligt att behovet av arbetskraft inom sågverksindustrin även under 1970-talet kommer att öka långsammare än produktionen. En sänkning av arbetskraftsbehovet till i genomsnitt 3 mantimmar per rn3 skulle vid en samtidig årlig 5—procentig produktionsökning till 6 milj m3 medföra att antalet sysselsatta stiger till totalt 9 500 personer år 1980 i södra Sverige. En lägre rationaliseringstakt till 3, 5 mantimmer per m3 ger med samma produktionsökning ett personalbehov av
11 000 personer år 1980 . Det bör observeras att i dessa och andra lik— artade beräkningar har inte inräknats en eventuell framtida minskning
av den årliga arbetstiden per anställd.
1.6.2
1.6.3
Tabell 1. 33
Antal sysselsatta inom sågverksindustrin i södra Sverige 1960 - 1969
Antal sysselsattal) Produktionz), m3 Län
1960 1965 1969 1965 1970 F 1 254 1 488 1 590 820 000 905 000 (33) 1 448 1 554 1 641 700 000 770 000 H3) 1 675 1 865 2 320 775 000 1 005 000 K 390 404 446 125 000- 165 000 L + M 853 828 1 046 275 000 420 000 N 252 307 325 140 000 235 000 P (V) 760 720 850 295 000 485 000 Södra Sverige 6 632 7 166 8 218 3 130 000 3 985 000
1) Vid sågverk och hyvlerier med minst fem anställda. 2) Vid sågverk med en årsproduktion> 300 m3. 3) Gränsändringar mellan G och H län har medfört förskjutningar i produktionen till förmån för H län, vilket försvårar en separat be- handling av länen.
Skivindustrin omfattade år 1970 fyra industrier för tillverkning av spånskivor. Antalet kollektivanställda uppgick till sammanlagt 525, var— till kommer personal för förvaltning, försäljning m m. Det totala antalet anställda kan uppskattas till 650-700, varav en tredjedel inom Krono- bergs län och två tredjedelar inom Hallands län. Planerad utbyggnad av nya spånskivefabriker i Hultsfred och Broby beräknas ge sysselsättning åt 200-300 personer.
En fortsatt måttlig produktionsökning inom Spånskiveindustrin torde kunna genomföras utan väsentlig utökning av personalen. Skivindustrin i södra Sverige kan i mitten av 1970—talet beräknas sysselsätta 900-1 000 personer. Med hänsyn till den därefter väntade långsammare expansionstakten förefaller en ytterligare ökning av antalet sysselsatta fram till år 1980 mindre sannolik.
Mas saindustrin
Massaindustrin, exkl integrerad papperstillverkning, sysselsatte år 1969 1 850 personer vid 18 massafabriker, se tabell 1.34. Antalet sysselsatta ökade kraftigt under första hälften av 1960-talet från 1 450
personer år 1960 till 2 260 personer år 1965, vilket framförallt samman— hänger med nyetablering av massaindustrierna i Nymölla och Mörrum. Kapaciteten vid de sydsvenska massaindustrierna ökade under denna femårsperiod från 450 000 ton per år till 840 000 ton per år. Kapacitets- ökningen uppgick således till i genomsnitt 17 procent per år, medan antalet sysselsatta steg med 11 procent per år. Produktiviteten inom den sydsvenska massaindustrin ökade under denna femårsperiod från 310 ton per anställd och år till 370 ton per man och år, dvs med i genomsnitt
4 procent per år.
Produktionen av massa ökade väsentligt långsammare under andra hälften av 1960-talet till 908 000 ton år 1970. Den fortsatta rationalise— ringen kombinerad med ökningen av kapaciteten medförde en minskning av arbetskraftsbehovet med 410 personer från 1965 års maximivärde
till 1 850 personer år 1969. Produktionen per anställd år 1970 uppgick - under förutsättning att antalet sysselsatta inom massaindustrin var oförändrat mellan åren 1969-1970 - till 490 ton per anställd. motsvaran— de en årlig ökning med 6-7 procent under perioden 1965-1970.
Tabell 1 . 34
Sysselsättning inom massa- och pappersindustrin i södra Sverige
1960 - 1969 1960 1965 1969
Län massa papper massa papper massa papper F 421 2 559 457 2 051 425 2 169 G 319 2 437 357 2 425 298 2 414 H 506 1 285 614 1 157 522 1 112 K - 251 380 238 380 335 1.+ MI) - 843 296 1 197 221 1 129 N 198 85 154 62 - _ p (v)” - _ _ — _ - Södra Sverige 1 444 7 471 2 258 7 130 1 846 7 159
1) Malmöhus län saknar såväl massa- som pappersindustri 2) I utredningsområdet har ej inräknats pappers— Och massaindustrin i Göta-älvdalen
Den årliga produktivitetsökningen inom massaindustrin i södra Sverige har således under 1960-talet uppgått till i genomsnitt 6 procent per år. Denna kraftiga ökning är ett resultat dels av rationaliseringar av pro— duktionen vid de enskilda industrierna, dels av en strukturrationalisering inom hela massaindustrin. Under denna tioårsperiod har tillkommit två
helt nya anläggningar samtidigt som några äldre mindre brukt lagts ned.
Arbetskraftsbehovet inom massaindustrin varierar inom relativt vida gränser. Den årliga produktionen per anställd kan uppgå till 150-200 ton vid äldre mindre industrier medan motsvarande värde för moderna storanläggningar är 650—750 tonl). Som exempel kan nämnas att perso- nalstyrkan vid Värö bruk inkl sågverk beräknas komma att uppgå till 500 personer, fördelat på: 115 i massafabriken, 95 i sågverket, 130 i verkstäder och 160 för ledning, administration o d. Fabriken skall i en första etapp producera 200 000 ton blekt sulfatmassa per år. Pro— duktionen per anställd och år vid massafabriken, inkl verkstadspersonal och administrativ personal, kan med ledning av dessa uppgifter uppskat— tas till 550-600 ton. I en andra etapp som beräknas vara färdigställd
i slutet av år 1972, kommer produktionen att höjas till 300 000 ton per år utan nämnvärd ökning av personalstyrkan. Produktiviteten skulle
därmed öka till uppskattningsvis 800 ton per anställd och år.
Antalet sysselsatta inom massaindustrin kan under de närmaste åren beräknas öka främst som en följd av att Värö bruk tas i drift. Utbygg- nad av bl a Nymölla och Hyltebruk medför också mindre ökningar av behovet av arbetskraft för massatillverkning. Industrins egna uppgifter tyder på att personalbehovet för en ökning av produktionen från 0, 9 milj ton år 1970 till 1, 7 milj ton år 1973 skulle medföra en ökning av per- sonalbehovet med 600-700 personer. Produktionen per anställd och år skulle under dessa förutsättningar öka till i genomsnitt 680 ton år 1973. En sådan snabb produktivitetsökning kan vara realistisk med hänsyn till
att expansionen i huvudsak är koncentrerad till stora anläggningar.
De stora enheternas andel av produktionen skulle om företagens planer genomförs fortsätta att öka under 1970—talet. Vid en produktionsvolym
1) Dessa uppgifter är väsentligt lägre än de produktivitetsuppgifter som vanligen redovisas, beroende på att inte endast driftpersonal utan att all personal vid industrin innefattas i utredningens beräkningar.
av 2, 6 milj tonl) år 1980 skulle 2, 3 milj ton tillverkas vid anläggningar med en årlig produktion överstigande 100 000 ton. För produktionen av 2, 3 milj ton vid dessa 9 industrier skulle krävas en personalstyrka av 2 900 man under förutsättning att produktiviteten uppgår till 800 ton per man och år - motsvarande Väröfabrikens beräknade produktivitet år 1973. De övriga 9 industrierna, som således endast skulle svara för 10 procent av den totala produktionen, sysselsatte år 1970 sammanlagt 750 personer i massatillverkning. Det förefaller tveksamt, om ens en hård rationalisering kombinerad med nedläggning av oräntabla anläggning— ar skulle kunna medföra en minskning av antalet sysselsatta fram till år 1980 med mer än 350-400 . En ökad insats av kapital i industrierna kan dock givetvis medföra en ytterligare sänkning av det totala arbets- kraftsbehovet.
Det torde vara realistiskt att räkna med att massaindustrin fram till
år 1980 ökar sitt personalbehov till 3 200 - 3 500 personer, under förut— sättning att företagens planer innebärande en tredubbling av kapaciteten under 1970-talet genomförs. En lägre expansionstakt som en följd av avsättningssvårigheter, brist på råvaror e d, kan innebära att planerade projekt får uppskjutas. Detta kan i sin tur medföra att sysselsättningen inom massaindustrin stannar vid 1973 års beräknade värde på 2 500 per-
soner.
Paprffféeésäåäiza
Pappersindustrin i södra Sverige sysselsatte år 1969 7 160 personer
vid 21 pappers— och pappbruk, varav 10 bruk var integrerade med massa- fabriker. Produktionen uppgick år 1970 till 535 000 ton, varav 365 000 ton
vid de integrerade bruken.
Antalet sysselsatta inom pappersindustrin i södra Sverige minskade under 1960—talet med 310 personer eller med 0,4 prOcent per år, se tabell 1. 34. Samtidigt ökade produktionen med 140 000 ton eller med 3. 5 procent per år. Produktiviteten, mätt som produktion per anställd och år, steg såle- des från 53 ton år 1960 till 75 ton år 1970. Variationen är dock mycket stor inom pappersindustrin beroende bl a på skillnader i förädlingsgrad. Stapelvaror av typen tidningspapper kan tillverkas med en arbetsinsats
av samma storleksordning som vid massatillverkning, motsvarande
1) Sammanställning byggd på. företagens offentliggjorda utbyggnadsplaner
500—600 ton per man och år. Vid produktionen av finpapper vid mindre bruk kombinerad med tillverkning av pappersvaror kan man däremot ofta
räkna med en produktion av 30—40 ton per man och år.
Den inlandsförlagda pappersindustrin har en dominerande ställning i södra Sverige med nära 90 procent av produktionen, se avsnittl. 4. 2. Produktionen vid dessa bruk, varav flertalet är friliggande och av be- gränsad storlek, är också i regel koncentrerad _till arbetskrävande till- verkning av finpapper och specialpapper av olika slag. Som en följd härav har Jönköpings och Kronobergs län väsentligt högre sysselsätt- ningssiffror än övriga län, 30 procent resp 34 procent av det totala
antalet sysselsatta inom pappersindustrin i södra Sverige, se tabell 1. 34.
Pappersindustrin i södra Sverige expanderar kraftigt och nya stora an- läggningar är under utbyggnad. Ett realiserande av samtliga offentlig- gjorda utbyggnadsplaner skulle innebära en ökning av produktionen från 535 000 ton år 1970 till 1 440 000 ton i slutet av 1970-talet. Volym— mässigt kommer de stora integrerade bruken att dominera med
80 procent av den totala produktionen i södra Sverige. Enligt företagens egna bedömningar skulle denna planerade expansion kunna genomföras med en ökning av personalen som inskränker sig till omkring 1000 per- soner. Produktionen per anställd och år inom pappersindustrin skulle därmed stiga från 75 ton år 1970 till 175 ton i slutet av 1970-talet, beroende på rationaliseringar och på att stapelvaror , som tidningspapper
o d, kommer att utgöra en större andel av produktionen.
En utveckling av pappersindustrin enligt företagens offentliggjorda pla- ner skulle således endast medföra en begränsad ökning av antalet sys- selsatta inom industrin, beroende på att de stora anläggningarna för stapelvaror kommer att dominera. En väsentligt större expansion på grund av t ex ändrade marknadsförhållanden kan innebära ett ökat ar— betskraftsbehov. Men även en sådan ytterligare expansion skulle för- modligen till övervägande del koncentreras på stora integrerade anlägg— ningar för stapelvaror. Det torde därför vara realistiskt att räkna med att pappersindustrin i södra Sverige, även vid en mycket stark expansion och med ett bibehållande av äldre mindre pappersbruk, inte under över— skådlig tid kommer att sysselsätta mer än 9 000 personer. Sysselsätt— ningen kan vid en lägre expansionstakt och med en hård strukturrationa-
lisering bli väsentligt lägre.
1.6.6
99933351—115 59 5519 111193
Det totala antalet sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige uppgick år 1969 till 17 900 personer, se tabell 1. 35. Jönköpings, Kronobergs
och Kalmar län hade vardera 23, 26 resp 22 procent av totalantalet.
I Malmöhus län fanns knappt 2 procent av antalet sysselsatta inom skogs—
industrin och i Hallands län endast 4 procent.
Tabell 1. 35 Sysselsättning inom södra Sveriges skogsindustri 1960-1969, fördelad på län
Län 1960 1969 1970 F 4 234 3 996 4 184 Gl) 4 429 4 561 4 578 H1) 3 466 3 636 3 954 K 651 1 022 1 161 L 1 440 2 107 2 094 M 256 214 302 N 536 523 775 p (v) 760 720 850 Södra Sverige 15 772 16 779 17 898
1) Gränsändringar mellan G och H län har medfört förskjutningar till förmån för H län framför allt när det gäller produktionen av sågade trävaror, vilket försvårar en separat behandling av länen.
Den skogsindustriella expansionen under 1960-talet har ökat sysselsätt- ningen i södra Sverige med drygt 2 100 personer, vilket motsvarar
en årlig ökning av 1, 4 procent. I flertalet län har utvecklingen inneburit oförändrat eller ett något stegrat personalbehov. Den största ökningen faller på Blekinge län med 510 personer och på Kristianstads län med 650 personer. I båda dessa fall är nyetablering och utbyggnad av massa-
och pappersindustri den främsta orsaken.
52% % slättens. 39994 939529??? Erja 913519 5 HiQ-9192
Den väntade expansionen inom skogsindustrin, som bl a framgår av att råvarubehovet väntas bli fördubblat under 1970-talet, kan som tidi- gare redovisats även medföra en viss fortsatt ökning av personalbehovet.
Osäkerheten i en bedömning av det framtida arbetskraftsbehovet är dock
mycket stor, eftersom sysselsättningen är en funktion av en mängd samverkande faktorer. Utvecklingen inom de olika branscherna tyder dock på att ett genomförande av företagens expansionsplaner kan med- föra en årlig ökning av antalet sysselsatta inom skogsindustrin i södra Sverige med 2-3 procent per år under 1970-talet, se tabell 1.36.
Den pågående utbyggnaden av framför allt massa- och pappersindustrin innebär sannolikt att antalet sysselsatta i skogsindustrini södra Sverige ökar till inemot 20 000 personer i mitten av 1970-talet. Utvecklingen därefter är dels beroende på den fortsatta expansionen inom skogs- industrin och dels takten i rationaliseringen inom industrin.
Tabell 1. 36 Sysselsättning inom södra Sveriges skogsindustri 1960 — 1980
Industrigren 1960 1965 1969 19802) Sågverk o hyvlerier 6 632 7 166 8 219 9 500-11 000 Spånskiveindustrin 225 225 675 1 000 Massaindustri 1 444 2 258 1 846 2 500- 3 500 Pappersindustri 7 471 7 130 7 159 7 000- 9 000 Södra Sverige 15 772 16 779 17 899 20 000-24 500
l) Uppskattade värden 2) Bedömningar gjorda med ledning av företagens utbyggnadsplaner
BILAGA 2 SKOGSPRODUKTION l SÖDRA SVERIGEI)
Introduktion
Denna bilaga avser att belysa skogstillgångarnas storlek inom utred— ningsområdet samt möjligheterna att på kort och långt sikt tillgodose skogsindustrins virkesbehov. Den grundas huvudsakligen på uppgifter redovisade i rapport nr 15 från institutionen för skogstaxering vid Skogshögskolan av Klaus Janz: "Avverkningsberäkning 1969". Redovis- ningen av skogsmarksarealer, virkesförråd, möjlig avverkning m fl uppgifter för industriområden, län och småområden (se figur 2. 1) bygger på riksskogstaxeringens material från åren 1964—1968. Dessutom har en ny beräkning av den årliga tillväxten utförts, vilken grundas på samma tidsperiod vad avser virkesförrådet men på provträdsdata från perioden 1966-1969.
Figur 2. l
Indelning av södra Sverige, industriområde VI och västgötadelen av
Älvsborgs län P (V), i småområdesgrupper
1) Denna bilaga har utarbetats av professor Nils Erik Nilsson vid Skogshögskolan.
Avverkningsberäkning 1969 (AVB 69) avsåg ursprungligen endast att utgöra en "uppfärskning" av de avverkningsberäkningar som ingår som bilaga A i SOU l968:9, Virkesbalanser 1967 (i det följande kallad VBU). Resultaten från 1964-1968 års taxering visade emellertid att mycket stora förändringar hade inträffat sedan 1953—1962, den period på vilken VBU är baserad. Det bedömdes därför nödvändigt att utföra en helt ny men med hänsyn till tidsramen förenklad beräkning, vars preliminära karaktär måste understrykas. Avve rkningsberäkning 1969 kan därför inte ersätta en önskvärd mera högkvalitativ beräkning. En sådan bör vara grundad på skogsskötselprogram som i större utsträckning är anpassa- de till de snabbt förändrade skogliga förutsättningarna. Det föreligger nu tekniska förutsättningar för en framskrivning av skogstillståndet på ett sådant sätt att beräkningarna kan grundas på ett helt aktuellt utgångsläge. Man skulle nu även kunna analysera de långsiktiga konsekvenserna av olika avverknings— och skogsskötselprogram genom att simulera skogens framtida tillväxt i datamaskin. En sådan ambitiös utredning är emellertid tids- och kostnadskrävande. Med nuvarande, resurstillgång vid Skogshög- skolan kommer det att dröja många år innan en utredning av detta slag
kan förverkligas medan behovet föreligger redan nu.
I ett föredrag vid Kungl Skogs- och Lantbruksakademien i april 1971 med titeln "Översiktlig avverknings- och skogsvårdsprogrammering" har för- fattaren till denna bilaga närmare diskuterat behovet av en ambitiös in- sats på detta område. Detta behov har även understrukits i andra sam- manhang, bl a av Skogsstyrelsen i skrivelse till Jordbruksdepartementet, av Skogsindustriernas Samarbetsutskott i skrivelse till Skogshögskolans styrelse, av Skogshögskolans styrelse i petita samt av parterna på virkes-
marknaden i prisområde l i skrivelse till Finansdepartementet.
Några begrepp
éyyerkpingsberäkning. Beräkning av virkesuttagens storlek (vanligen uttryckt i skogskubikmeter, mask) under alternativa. preciserade förut- sättningar beträffande avverkad areal och virkesuttag per hektar. Avverk- ningsberäkningen ger primärt bruttokvantiteter, vilka kan behöva redu- ceras med hänsyn till volymen klent virke som ej är lönsamt att ta till-
vara eller med hänsyn till avsättningsläge.
?illyäxtberäkning. En tillväxtberäkning grundas vanligen på mätningar utförda på enskilda provträd. Den årliga diametertillväxten uppskattas gen om mätning av årsringar från borrkärnor tagna i brösthöjd. Höjd— tillväxten uppskattas med hjälp av streckgraderad kikare. När det gäller lövträd kan höjdtillväxten inte mätas varför vanligen extrapoleringar av mätresultat från barrträd måste tillgripas. Med klimatjpsteradjillyäxt avses att mätresultaten för enskilda år korrigeras för väderleksbetingade avvikelser kring en beräknad långsiktig trend. lapp35151_e_ti_ll_v_ä_>5t avser årlig tillväxt under visst år eller viss kortare period (exempelvis 5 år) medan medeltillyäxt vanligen avser tillväxt i medeltal under en omlopps- tid. Medeltillväxt och medelprpdpktiqn är synonyma begrepp.
Slutayyerkping. Huggningsingrepp som leder till att beståndets massa— slutenhet (täthetsbegrepp) går ned under 0, 3. En slutavverkning kan
innebära kalhuggning eller att fröträd lämnas kvar.
P_r_o_d_u_k_ti_ons_f_ö_r_rnåga (bonitet). Från Riksskogstaxeringens produktions- översikter (Nilsson 1961) har för olika tillväxtområden erhållits medel- produktionsvärden för olika bonitetsklasser. Dessa har härletts att gälla för den i slutenhetshänseende bättre hälften av skogsmarksarealen vid viss växttid för skogen. Genom att väga dessa värden med de olika bonitetsklassernas andel av arealen inom varje småområde har en genom- snittlig produktionsförmåga beräknats. Denna anger vilken uthållig årlig avkastning. som skulle kunna erhållas. om hela arealen vore bevuxe 11 med skog av samma slutenhet och tillväxtprocent som den bättre hälften (enligt den 2:a riksskogstaxeringen) och om dessutom åldersklassför- delningen vore jämn. Den avkastningsnivå, som härigenom anges, torde vara praktiskt möjlig att uppnå. Det bör observeras att den årliga beräk- nade avverkningen kan vara högre än den angivna produktionsförmågan och att detta förhållande i så fall kan vara ett uttryck för att området
har ett överskott på äldre avverknigsmogen skog.
Stubbinyeptering. Moment i riksskogstaxeringen som innebär räkning och mätning av stubbar från träd avverkade under föregående avverk— ningssäsong (räknat från skottskjutningen under ett år till samma tidpunkt nästa år). Med kännedom om relationerna mellan stubbdiameter och brösthöjdsdiameterl) kan stubbinventeringen ge en skattning av avverkad
volym. Några procents systematisk underskattning kan föreligga.
1) Den diameter på vilken virkesvolymen normalt beräknas.
2.3
Skgggkubikmeter (m3sk) . Stamvolym med bark från stubbe till trädets topp. För en kubikmeter fast mått under bark (m3f ub) åtgår cirka 1, 2 m3sk barrvirke Och l, 3 m35k lövvirke. Alla volymuppgifter i denna
bilaga avser skogskubikmete r.
Översikt av nuvarande skogstillstånd och tillväxt Karakteristiskt för skogstillståndets utveckling i södra Sverige under de senaste decennierna är att virkesförråden ökat mycket snabbt; främst gäller detta grövre och äldre skog. I tabell 2. 1 redovisas medelförrådets förändringar från perioden 1953-1962 (VBUzs basperiod) till 1964-1968 (basperiod för AVB 69) inom industriområdena IV—VII). Det framgår av denna redovisning att ökningarna i virkesförråd främst avser skog över 25 cm i brösthöjdsdiameter samt att förrådsökningen huvudsakligen är koncentrerad till enskilda skogar och övriga allmänna skogar. Det är alltså uppenbart att den löpande tillväxten under den aktuella tidsperio-
den varit större än avverkningarna.
Tabell 2. l
Virkesförråd på skogsmark (inkl torrskog) 1953-1962. och 1964-1968, milj m3sk Fördelning på industriområden och ägargrupper resp diameterklasser
K : Kronoskogar, ÖA = Övriga allmänna, AB : Bolagsskogar, E : Övriga enskilda Ägar ru er Diameterklaeser Totalt för d .
1" "”mam'åde" Tue'ms'å' K OA AB 1: 0-10 10-15 15—25 25+ 0-2s+ 1v(s.'r. P. 11,0) 1953-1962 24.2 18,7 00,7 231,9 29,1 48,9 140,4 123.9 355.5 1964—1963 20,2 19.3 05.5 270.7 27.9 46,2 156,7 173,2 403.7 Differens +4,0 +0,6 +4.9 +38,7 -1.3 .z.7 + 0,3 +44.3 +4s.z
Förändring. % 117 103 106 117 96 94 106 134 114 (5.0.1) 1953-1962 10.0 10.6 13.6 90,5 8,7 13.6 43.4 56.9 124.6 1964-1968 10,3 13,7 13.4 97.2 0.7 13.9 45.5 66.5 134.6 Differens +0.3 +:.1 -0,2 +6,7 0.0 +0.3 +2,1 +7,6 +10,o
Förändring. % 103 130 96 107 100 102 105 113 108 1 (F,G.H.K.L.M. N) — 1953-1962 20.9 15.4 19.7 256.6 25.3 37,7 114,4 135.3 312.5 1964-1960 20.8 17.0 10.9 292.6 24,4 37.7 122.5 164,6 349,3 Differens o +1,6 -0.s +36.0 -0.9 0.0 +s,0 +29.3 +36,7
Förändring, % 100 110 96 114 96 100 107 122 112 1v-v1 1953-1962 55.0 44.7 114.0 579,0 63,2 100,2 306.2 323,1 792,6 1964-1960 59,3 50,0 117,11 660,5 61.0 97,6 324,7 404.3 887,6 Differens +4,3 +5,3 +3,6 +s1.5 -2.2 -2,4 +1a,5 +e1.z +95.0
Förändring, % 100 112 103 114 97 98 106 125 Hz
1) Industriområde IV omfattar: Göteborgs och Bohus. Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Värmlands län; V: Sörmlands, Östergötlands och Gotlands län; VI: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län
I samband med Virkesbalansutredningen redovisades en tillväxtberäkning för hela riket, som var baserad på provträdsmaterial från åren 1953-1960 samt på uppskattningar av virkesförrådet under åren 1953-1962 (VBU, tabell A. 11. sid 173). Enligt denna beräkning utgjorde den årliga klimatjusterade tillväxten inom hela riket 77, 7 milj mBSk. I allmänhet har man inte velat fästa särskilt stort avseende vid tillväxtberäkningar, beroende på svårigheterna att på ett invändningsfritt sätt beakta de klimatbetingade (eller rättare väderleksbetingade) variationerna i tillväxt. En bidragande orsak härtill är att tillväxt och avverkning ej är jämförbara storheter. Utöver avverkningarna förekommer en naturlig avgång genom 3 k självgallring. Eftersom tillväxtberäkningarna dessutom är differens- skattningar erhåller man lätt relativt stora fel. I VBU redovisades ett försök till förrådsbalans ( tabell A. 64, sid 257) som i någon mån belyser dessa förhållanden. Med hänsyn till de stora förrådsändringarna och de stora förskjutningarna inom åldersklasser och diameterklasser har det emellertid ansetts önskvärt att i samband med denna utredning utföra en ny tillväxtberäkning. En ny beräkning borde även i någon mån kunna indikera huruvida den minskade gallringsintensiteten och den i stor skala påbörjade odlingen av märgborrar ännu har givit några utslag i form av minskad tillväxt. På grund av tidsbrist är det nu inte möjligt att redovisa mer än preliminära resultat av beräkningarna. De detaljanalyser som
krävs för en definitiv redovisning måste anstå till senare.
Resultatet av de nya beräkningarna och en jämförelse mellan dessa och de beräkningar som genomfördes i Virkesbalansutredningen redovisas i tabell 2. 2. Som framgår av redovisningen har det inträffat en sänkning av tillväxten. Sänkningen är inte stor absolut taget men är anmärknings- värd eftersom den markerar ett avbrott i en sedan årtionden tillbaka stigande trend. Som tidigare nämnts har det ännu inte varit möjligt att närmare analysera orsakerna härtill. Visa faktorer tenderar att höja tillväxten. andra verkar sänkande. Faktorer som verkar höjande på
den absoluta tillväxten är ökat virkesförråd samt inväxning av ungskog
i produktiva åldrar. Ökad avverkning och ökad andel slutavverkning tenderar att sänka tillväxten. I den mån slutavverkningarna även syftar till beståndsarrondering och sålunda delvis inkluderar yngre växtlig skog minskar den omlagringseffekt mot högre genomsnittlig tillväxt- procent som slutavverkning annars innebär. Minskad gallringsareal i
äldre skog har lett till en kraftig ökning av beståndstätheten per hektar
och därigenom till en sänkning av tillväxtprocenten. Detta gäller speciellt skog i åldern 60-100 år och det är framförallt tallens relativa tillväxt som har gått ned. Det ligger också nära till hands att se ett samband mellan den minskade tillväxten av tall och de ökade skadorna av märg— borrar. Dessa är en följd av bristande biologisk anpassning i det nya mekaniserade skogsbruket (främst genom lagring av obarkat virke i skogen). När det gäller södra Sverige är det naturligt att tillväxten av tall minskar eftersom en mycket stor andel tall ingår i slutavverknings- skogen, medan praktiskt taget inga nya tallungskogar anläggs. I komman- de genomgripande analyser av den framtida skogsproduktionen finns det därför skäl att ställa frågan huruvida nuvarande trädslagsblandning i nyanlagda bestånd är optimal.
Tabell 2. 2
Årlig total tillväxt för olika trädslag, tillväxt per hektar och år samt årlig volymtillväxtprocent (diskont, 5 år), länsvis fördelning. I tabellen anges dessutom förändringar i förhållande till tidigare beräkning
(VBU, tabell A. 11)
Årlig tillväxt Tillväxt Förlndringar i förhållande till VBU Område 161111, 1000 m3uk mang/ha % 1000 m3sk m3ak/ha Tillväxt tall gran björk löv summa tall gran luv summa ';, BDzL 1363 623 394 30 2410 1,12 2,20 -127 ' 47 - 36 —210 -0.1 -0.2 BD:K 1967 857 797 200 382] 2,02 2,94 + 37 + 97 +157 +291 - -0.1 AC1L 1235 1795 443 80 3553 1,76 2,58 -105 9215 - 97 + 13 - - AC:K 1665 1337 561 91 3654 2,74 3.36 44.65 +157 +122 +444 +0,1 - 7. 2104 3786 715 143 6748 2,48 2,72 - 86 1 +196 - 2 +108 -0,1 -0,3 Y 1662 4107 733 349 6851 3. 58 3.36 -188 -323 +102 -409 -0,2 -0.2 X 2278 2893 719 254 6144 4.13 3.58 + 38 +193 +143 +374 +0,1 - W 2623 2699 516 ' 137 5975 2.59 2.38 -377 — 71 - 7 -455 -0,3 -0,3 . S 1317 + 3232 441 210 5200 3.99 3.38 —183 -113 — 69 -370 -0.5 -0.5 T 893 i 1439 258 * 134 2724 4, 75 3.45 - 77 + 39 - ZE - 66 -0,4 -0.4 U 652 ' 700 158 79 1589 3,96 3,31 — 58 -120 - 53 -231 —0,9 -0,6 C 509 ' 528 130 + 93 1260 4,26 3,44 - 71 -142 - 37 -250 -0,9 —0.6 B 553 703 179 208 1643 4,19 3,32 - 67 - 27 + 47 — 47 -0,1 -0,5 D 1 578 791 _ 184 166 1719 4.94 3.90 - 42 " 29 + 30 - 41. -0,3 -0,5 E 1 1016 1306 254 191 2767 4,60 3,60 - 54 - 44 + 5 — 93 -0,6 -0,4 R ; 617 800 250 154 1821 4,74 3,68 -123 + 60 + 24 - 39 -0.6 -0,6 1 P 846 2309 330 209 3694 5,14 3,83 - 14 +349 + 19 +354 +0,l ! -0.3 i F 883 2307 321 179 3690 5.22 3.96 -127 +287 + 20 +lBO -0.1 -0,3 ] G 748 1852 260 127 2987 5.27 4.18 -182 - 48 - 43 -Z73 40.1 -0.4 H 1155 1633 273 343 3409 4,64 3,91 —105 + 8 + 6 - 91. -0.5 -0,5 I 256 81 20 12 369 2,37 2.90 + 6 + 1 + 2 + 9 —0,3 -0,4 0 210 466 94 92 862 4,44 4, 25 + 20 + 96 + 6 +122 -0.5 -0.3 N 236 655 121 162 1224 5.49 4.53 - 64 +115 + 3 + 54 —0,3 -0.8 K 127 688 86 195 1099 6,07 4,93 — 23 +128 - 6 + 99 +0,3 —0,4 L 247 770 168 440 1625 5.89 4.50 - 63 +120 + 38 + 95 +0,1 -0,5 M 25 211 34 202 472 6.21 4.52 + 5 + 41 + 36 + 82 - -0,l Sverige 25815 38573 3439 4483 77310 3,26 3.32 —1865 +1133 9332 —350 -0,1 —0,3
1) Beräkningen grundas på genomsnittligt virke-förråd under åren 1964-1968 um: på provträdumitningar åren 1966-1969 VBU dan-åkningen var grundad på 1953-1962 är! förråd och på 1953-1960 hl provträd
En speciell svårighet vid tolkningen av tillväxtberäkningar är att dessa avser biologisk bruttotillväxt, medan nettotillväxten är lägre på grund av s k självgallring. Självgallringens storlek är icke direkt mätbar med nuvarande metoder och utgör därför en osäkerhetsfaktor. En icke helt invändningsfri uppskattning av den årliga nettotillväxt en i medeltal under en viss period kan erhållas genom summering av den beräknade årliga avverkningen enligt stubbinventeringen och den beräknade genomsnitt— liga förrådsökningen. En dylik beräkning ger en uppskattning av netto— tillväxten exkl självgallring, men är inte särskilt noggrann för korta tidsperioder, eftersom den influeras starkt av medelfelen i de olika skattningarna. En beräkning av detta slag har trots dessa begränsningar i noggrannhet utförts industriområdesvis och redovisas i tabell 2. 3. Tabellen innehåller även den beräknade nya bruttotillväxten (tabell 2. 2) samt beräknad "produktionsförmåga" enligt AVB 69 sid 13—14.
Tabell 2. 3 Nettotillväxt per år för perioden 1958-1962 (avverkad volym + förråds— ökning), beräknad bruttotillväxt (enligt tabell 2. 2) och "produktions— förmåga" (enligt AVB 69 sid 13-14) inom olika industriområden, milj m3sk
Nettotillväxt (N) Bruttotillväxt (B) Produktions- N/P B /P .f .. _ Industriområde ::;gerensberak förmåga (P) . . 3 . . 3 . . 3 milj m sk milj m sk milj m sk % % I (BD,AC,Y,del av 2) 21,6 25,8 27,5 79 94 11 (delar av Z och X) 5,4 5, 9 5, 7 95 104 111 (W, U,C,B,de1 av X) 11,7 11,9 14,7 80 81 IV (S,T,P.R,O) 15, 7 14,3 17,6 89 81 V (E.D,I) 4,7 4,9 6,0 78 82 VI (P.G.H.K, L, M. N) 12,7 14,5 17,1 74 85 l-VI 71,8 77,3 88,6 81 87
Beräkningen av nettotillväxten för hela riket slutar på 72 milj m3sk jämfört med 77 milj mssk bruttotillväxt. Skillnaden kan uppfattas som
summan av uppskattningsfel och självgallring. Den nya skattningen av produktionsförmågan slutar på 89 milj m3sk för hela riket mot 81 milj m3sk enligt beräkningarna i rapport nr 1 år 1961. Ökningen beror på att bonitetsuppskattningarna höjts i förhållande till
de tidigare skattningarna samt på ökad skogsmarksareal. Effekten av den genomsnittliga bonitetshöjningen uppgår till cirka 5 procent. Det framgår av redovisningen i tabell 2. 3 att marginalen mellan den nuva- rande tillväxten och den bedömda produktionsförmågan fortfarande är större i södra Sverige än i norra. Det bör i detta sammanhang fram— hållas att beräkningen av produktionsförmågan även denna gång är grun- dad på Riksskogstaxeringens produktionsöversikter för den i slutenhets- hänseende bättre hälften av skogsmarksarealen. Bedömningen att det på sikt skall vara möjligt att nå upp till denna nivå grundas sålunda på antagandet att framtidsskogen genomsnittligt skall kunna nå samma pro- duktion som den i slutenhetshänseende bättre hälften enligt den andra riksskogstaxeringen (1938-1952). Enligt en beräkning grundad på till- växten i nuvarande yngre och medelålders bestånd (redovisad i VBU sid 152—153) skulle man kunna förvänta en produktion av 93 milj m35k från nuvarande skogsmarksareal, dvs 4 milj m3s mer än vad som framgår av skattningen av produktionsförmågan. Det bör framhållas
att alla de refererade skattningarna är hypotetiska och att de förutsätter att skogsskötselintensiteten i framtiden kan uppehållas på minst samma nivå som under de senaste decennierna. Denna förutsättning kommer att
diskuteras mera ingående i senare avsnitt.
Skogsmarks arealens fördelning på huggningsklasser har ändrats mycket snabbt. Andelen slutavverkningsskog (D3) har ökat men även arealen kalmark och skog under brösthöjd (A+B1) har ökat. Den totala skogs- marksarealen har ökat sannolikt främst genom överföring av nedlagd åkermark till skogsmark, varjämte tidigare trädbevuxen betesmark kan ha överförts till skog. I viss utsträckning kan nytillskotten även utgöras av tidigare myr— och bergimpediment. Av tabell 2. 4 framgår att den totala arealen ökat med 430 000 hektar. Slutavverkningsskogen (D3) har ökat med nära 500 000 hektar, medan gallringsskogen minskat med drygt 300 000 hektar. Nästan halva arealen är emellertid fort-
farande gallringsskog. vilket är värt att notera.
Tabell 2. 4 Skogsmarksarealens fördelning på huggningsklasser 1953-1962 och 1964-1968 inom industriområde IV- VI, 1000 hektar
Huggningsklass Industriområde Taxeringsår
A. 511) 522) c, 1313) 92.034) ES) A_E
IV (S, T, P, R, 0) 1953-1962 331 344 I 687 52.3 70 2 956 1964-1968 447 426 1 512 789 35 3 208
Differens +116 +82 -175 +266 -35 +252
V (E,D,I) 1953-1962 98 140 559 200 30 1 027 1964-1968 143 148 539 265 11 1 105
Differens +45 +B - 20 +65 -19 +78
VI (F.C.H.K.L.M.N) 1953-1962 225 398 1 603 379 59 2 664 1964-1968 332 368 1 484 542 35 2 764
Differens +107 -30 -119 +163 -24 +100
IV-VI 1953—1962 654 882 3 849 1 102 159 6 647 1964-1968 922 942 3 535 1 596 81 7 077
Differens +268 +60 -314 +494 —78 +430
]) A, Bl: Kalmark (slutenhet under 0, 3) och ungskog med en medelhöjd under 1, 30 m. 2) BZ: Ungskog med en medelhöjd över 1,30 m. trädens diametrar i huvud- sak under 10 cm. 3) C. Dl: Yngre och äldre gallringsskog, trädens diametrar i huvudsak över 10 cm. 4) DZ. D3: Slutavverkningsmogen skog. 5) E: Tras— och skräpskog.
I tabell 2. 5 redovisas i sammandrag uppgifter rörande skogsmarks— arealer, virkesförråd och produktionsförmåga för olika småområdes— grupper i de län som ingår i det nu aktuella redovisningsområdet. Små— områdesgruppernas belägenhet framgår av figur 2. 1.
Tabell 2. 5 Skogsmarksareal, virkesförråd och produktionsförmåga inom län och småområdesgrupper i södra Sverige (industriområde VI samt västgöta- delen av Älvsborgs län)
Skogsmarks- Virkesförråd (V) Produktionsförmåga (P) Län Grupp areal 1 000 ha milj m3sk m3sk/ha 1 000 m3sk m3sk/ha
F a 162 22,3 138 1 010 6,23 b 215 27,0 125 1150 5,35 c 184 27,0 147 1 160 6,29 d 148 19,2 130 860 5,84 summa 707 95,5 135 4180 5,90 G a 251 32,0 128 1440 5,73 163 20,7 127 960 5,88 c 153 19,7 129 930 6,12 summa 567 72,4 128 3 330 5,87 1—1 a 195 24,1 124 1 050 5,40 b 223 27.4 123 1 190 5,33 c 196 22,4 114 1140 5,82 83 10,2 123 530 6,36 e 40 3,8 96 300 7,55 summa 737 88,0 120 4 210 5,71 K & 124 15,3 123 890 7,19 57 7,2 126 400 6.99 summa; 181 22,5 124 1290 7,12 L a 121 17,4 143 880 7,23 71 8,5 119 500 7,13 82 10.6 129 610 7,38 summa 274 36,4 132 1 990 7,25 M a 46 6,3 136 380 8,33 30 4,3 145 250 8,39 summa 76 10,6 139 630 8,35 N a 79 10,6 134 520 6.55 87 11,2 129 600 6,94 59 5,6 95 380 6.52 summa 223" 27,4 123 1 490 6,68
P (V) & 133 18,4 139 730 5,48 ? 163 22,7 139 950 5,82 c 209 27,7 132 1 240 5,95 summa 505 68,8 136 2 920 5,78
En länsvis summering av skogsmarksarealer, virkesförråd, beräknad tillväxt och produktionsförmåga redovisas i tabell 2. 6. I sammanställ— ningen anges även nuvarande avverkning enligt stubbinvente ringen (trendvärdet för år 1970 enligt en rätlinjig utjämningslinje).
Tabell 2. 6 Skogsmarksareal, virkesförråd, produktionsförmåga, tillväxt och avverkning i södra Sverige, länsvis fördelning
Skogs- Virkes- Produk- Tillväxt (T) Nuvarande avverkning Län marks- förråd tionsför- areal måga (P) . . 3 3 3 3
1000 ha mll] m sk 1000 m sk 1000 rn sk 1000 m sk % av P % av T F 707 95,5 4 180 3 690 2 490 60 67 G 567 72,4 3 330 2 990 2 550 77 85 H 737 88, 0 4 210 3 410 2 680 64 79 K 181 22,5 1 290 1 100 890 69 81 L 274 36,4 1 990 1 620 900 45 56 M + N 299 38,0 2120 1 700 930 44 55 P (V) 505 68,8 2 920 2 650 1 400 48 53 Södra Sverige 3 270 421,6 20 040 17 160 11 840 59 69
Avverkningsberäkning år 1969 Förutsättningarna för AVB 69 ansluter sig nära till de som tillämpa- des i VBU. I syfte att anpassa den nya beräkningen till de ökade arealerna slutavverknings skog och med kännedom om att medelalternativet i södra Sverige tidigare lagts på en för låg nivå (se VBU, sid 156) har i södra Sverige ett slutavverkningsalternativ D införts. Detta innebär större årliga slutavverkningsarealer än den tidigare beräkningens al— ternativ C och bör närmast ses som exempel på ett program som kan vara tillämpligt, om man under en period om 10 a 20 år vill sänka virkesförrådet till att svara mot en kortare genomsnittlig omloppstid än
vad alternativ C skulle resultera i.
En sådan åtgärd som skulle ha karaktär av engångsuttag diskuterades i Virkesbalansutredningen (VBU, sid 126). Om man fortsättningsvis vill hålla avverkningarna på D-alternativets höga nivå, krävs emellertid produktionsbefrämjande åtgärder i betydande omfattning för att var-
aktigt höja tillväxten. För att närmare precisera vilka åtgärder, som skulle behöva sättas in, erfordras en sådan översiktlig avverknings- och skogsvårdsprogrammering som diskuterats i inledningen till denna bilaga. Beräkningsperioden är 10 år. Då utgångsläget svarar mot ett medeltill— stånd under perioden 1964—1968, dvs år 1966, avser beräkningsperioden decenniet 1966-1975. Vad beträffar beräkningsalternativen och detalj— förutsättningarna för beräkningarna hänvisas till AVB 69 sid 4-6.
Som tidigare framhållits kan D-alternativet inte betraktas som ett rea— listiskt alternativ på längre sikt med mindre att man varaktigt kan höja tillväxten genom produktionsbefrämjande åtgärder. När det gäller att bedöma skogstillgången i förhållande till industriens långsiktiga behov är det därför realistiskt att betrakta C-alternativet som en utgångs- punkt för diskussionerna om relationen mellan tillgång och behov av
virke .
Beräknad årlig avverkning enligt alternativ C inom de län och småom- rådesgrupper som ingår i utredningsområdet redovisas i tabell 2. 7.
I sammanställningen redovisas även den beräknade genomsnittliga ut- hålliga produktionsförmågan uttryckt i m3sk/ha, jfr definition i avsnitt
2.2.
Redovisningen på småområdesgrupper avser närmast att belysa i vilken utsträckning den beräknade möjliga avverkningen sarnvarierar med pro- duktionsförmågan inom mindre områden än län. Som framgår av redo- visningen föreligger det en i stort sett god överensstämmelse , vilket kan tolkas så att skogstillståndet är relativt homogent vad beträffar åldersfördelning och bestockning.
Den totala bruttoavverkningen inom utredningsområdet enligt alternativ C uppgår till 18, 7 milj m3sk mot en beräknad möjlig produktionsförmåga av 20, 0 milj m3sk. Med hänsyn till att det föreligger ett markant över- skott av äldre skog i jämförelse med en tänkt jämn åldersfördelning
över omloppstiden torde man kunna hävda att alternativ C utgör ett alternativ, som ligger nära den nivå som motsvarar skogens långsiktiga avkastningsförmåga enligt nuvarande skogstillstånd och skogsskötsel—
intensitet.
Skogsmarksareal, beräknad avverkning enligt alternativ C Och
produktionsförmåga inom län och småområdesgrupper i södra Sverige (industriområde VI samt västgötadelen av Älvsborgs län)
Skogs- Beräknad årlig avverkning Produktionsförmåga ,» marks- Län Grupp areal 3 3 total, 1000 ha total, lcoo m sk m nk/ha 1000 m Bk mask/ha tall gran löv torra summa
F a 162 283 499 165 19 966 , 1010 6,23 b 215 401 630 110 33 1174 , 1150 5,35
c 184 381 614 176 21 1192 , 1160 6,29 d 148 248 402 140 21 811 , 860 5, 84
summa 707 1313 2145 591 94 4143 5, 9 4180 5, 90
G a 251 592 860 196 44 1692 6,7 1440 5, 73 1) 163 251 369 140 23 783 4,8 960 5, 88
153 193 479 141 10 823 5,4 930 6,12
summa 567 1036 1708 477 77 3298 5,8 3330 5,87
H a 195 461 384 150 12 1007 5,2 1050 5,40 b 223 600 372 190 16 1178 5,3 1190 5,33
|: 196 316 270 127 15 728 3,7 1140 5,82
d 83 115 309 143 21 588 7,1 530 6,36
e 40 13 9 28 1 51 1,3 300 7.55
summa 735 1505 1344 638 65 3552 4,8 4210 5,71
K 3 124 134 414 186 9 743 , 890 7,19 b 57 95 152 108 9 364 , 400 6,99
summa 181 229 566 294 18 1107 6,1 1290 7,12
L a 121 255 471 245 19 990 , 880 7,23 1) 71 82 106 214 6 408 , 500 7,13
(: 82 99 86 295 6 486 , 610 7, 38
summa 274 436 663 754 31 i 1884 6, 9 1990 7, 25
M a 46 4 72 221 10 307 6,7 380 5,33 17 30 28 74 131 10 243 , 250 8,39
summa 76 32 146 352 20 550 7, 2 630 8, 35
N a. 79 157 287 112 13 569 7, 2 520 6. 55 b 87 136 236 169 11 552 6, 3 600 6, 94
c 59 93 66 105 7 271 4,6 380 6,52
summa 223 386 539 356 31 1392 6,2 1490 6, 68
P (V) & 133 239 320 147 21 727 5,5 730 5,48 1) 163 271 630 108 21 1030 6,3 950 5,82
C 209 192 645 154 39 1030 4,9 1240 5,95
summa 505 702 1595 409 _ 81 2787 5,5 2920 5,78
Södra Sverige 3268 5639 8756 3901 417 18713 5,73 20040 6,13
Det är därmed inte sagt att man reservationslöst kan avverka
18-20 milj m3sk per år på längre sikt. Förutsättningen härför torde vara dels att avverkningen är fördelad på ägarkategorier och huggnings- former (slutavverkning, gallring) i stort sett på samma sätt som förut- sätts i beräkningarna, dels att skötselmetoderna inte leder till en sämre framtida produktion än den som beräknats för den bättre hälften av
skogsarealen enligt den 2:a riksskogstaxeringen.
Preliminära analyser av de senaste årens avverkningar tyder dock på att de verkliga avverkningarna tenderar att avvika alltmer från de modeller som förutsätts i avverkningsberäkningarna. Detta gäller både vad beträffar avverkningens fördelning på ägarkategorier och fördel- ningen på slutavverkning och gallring. Avverkningens fördelning på ägargrupper och huggningsformer enligt AVB 69 redovisas i tabell 2. 8. Det framgår härav att i genomsnitt 60 procent skulle tas ut som slut— avverkning och 40 procent som gallring. Det är emellertid stor skillnad mellan ägargrupperna. Medan andelen slutavverkning utgör 77 procent på kronoskogar utgör den inte mer än 57 procent på övriga enskilda skogar. Eftersom denna grupp dominerar (81 procent av totala avverk- ningen) kan man för utredningsområdets vidkommande konstatera, att frågan om gallringsvirket kommer att bli tillgängligt, i första hand beror på omfattningen av det enskilda skogsbrukets framtida gallringshuggning—
ar.
Fördelningen på trädslag bör kommenteras något. Som framhållits tidi- gare sker inom området en relativt snabb förskjutning från tall till gran. Huvudorsaken härtill är att slutavverkningsbestånden domineras av tall medan den nytillkommande skogen huvudsakligen är gran. Som framgår av jämförelsen i tabell 2. 9 avverkas nu en större andel tall än vad av- verkningsberäkningarna anger. Tillväxtberäkningen, som visar stor dominans för gran, indikerar att förskjutningen från tall till gran kommer att fortsätta. När det gäller tillväxten av löv skulle man av tabell 2. 2 kunna dra den slutsatsen att det sker en förskjutning från björk till övrigt löv eftersom tillväxten av björk har minskat och tillväxten av övriga lövträd ökat. Denna slutsats är dock osäker. då de tidigare tillväxtberäkningarna var mera schablonartade och förutsatte samma tillväxtprocent för björk och övriga lövträd.
Bruttoavverkning enligt alternativ C fördelad på län och ägargrupper
G = gallring. S : slutavverkning. 1 000 m3 sk
Område Avverkning Krono— Övriga Bolags— Övriga Samtliga
skogar allmänna skogar enskilda skogar F G 39 64 40 1 408 1 551 S 127 193 111 2162 2 593 s/G + $. % 77 75 74 61 63 G G 28 52 120 1 127 1 327 s 271 181 223 1 296 1 971 s/G+s. % 91 78 65 53 60 H G 70 32 64 1 234 1 400 s 319 138 98 1597 2152 S/G + 5 % 82 81 61 56 61 K G 8 9 18 421 456 s 12 38 26 575 651
S/G + 5. % 60 81 59 58 59 — L G 67 33 19 593 712 s 130 110 31 902 1 173 S/G + 5, % 66 77 62 60 62 M G 28 14 2 191 235 s 43 26 16 229 314 S/G+S. % 61 65 89 55 57 N G 45 39 26 544 654 s 45 24 34 636 739 s/G + $, % 50 38 5,7 54 53 P (v) G 56 58 16 948 1 078 s 224 122 41 1323 1710 s/G + $, % 80 68 72 58 61 Södra Sverige G 341 301 305 6 466 7 413 s 1 171 832 580 8 720 11303 G+s 1 512 1133 885 15186 18716 S/G + $, % 77 73 il 66 57 60
Tabell 2. 9 Jämförelse mellan nuvarande avverkning (enligt trend), avverknings— beräkning och tillväxtberäkning. 1 000 mssk
Område Nuvarande avverkning enligt trend Avverkningsberäkning, alt C Tillväxtberäkning
tall gran löv torra summa tall gran löv torra summa till gran IÖV summa ? 680 1 390 380 40 2 490 1310 2150 590 90 4140 800 2 310 500 3 690 G 730 1400 300 40 2 550 1 030 1 710 480 80 3 300 750 1 850 390 2 990 1-1 990 1 130 530 30 2 680 1510 1340 640 60 3 550 1 150 1640 620 3 410 K 130 500 250 10 890 230 570 z90 20 1 110 130 690 280 1 100 1. 180 400 310 10 900 440 660 750 30 1 880 240 770 610 1 620 M + N 210 490 220 10 930 420 730 740 50 1 940 310 1170 520 1 700 1» (v) 360 800 210 30 1 400 700 1 600 410 80 2 790 590 1 690 370 2 650 Södra Sverige 3280 6110 2 280 170 11040 5 640 s 760 3 900 410 18 710 4 050 9 820 3290 17 160
UPPGIFTER OM KOMMUNER I SÖDRA SVERIGE MED
MASSAINDUSTRI1 )
Syftet med denna sammanställning är att skapa underlag för bedömningar av de kommunala effekterna vid utbyggnad eller nedläggning av massa— och pappersindustri. Sammanställningen skall kunna användas för att beskriva konsekvenserna för samhället av driftsförändringar vid före- taget i fråga om sysselsättnings- och folkmängdsutveckling och när det gäller näringslivets sammansättning inom kommunen och på pendlings- avstånd från industrin. Materialet utgör ett faktaunderlag som presen—
teras utan egna ställningstaganden.
I begreppet skogsindustri innefattas av statistiska skäl i denna bilaga följande branscher: trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers—
och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. Ut- redningen har i sitt arbete använt en snävare definition, som innebär att i skogsindustrin endast ingår: sågverk och hyvlerier, Skivindustri
samt massa- och pappersindustri, jfr bilaga 1.
I sammanställningen redogörs även för statens och kommunernas planer för utvecklingen inom resp kommuner och kommunblock. I det förra fallet är det fråga om länsstyrelsernas befolkningsmålsättning, i det senare fallet om fysiska utbyggnadsplaner. Dessa planer bildar den bakgrund mot vilken man kan betrakta lokala sysselsättnings— och folkmängdseffekter och andra konsekvenser av produktionsförändringar
vid mas s afab rike rna.
Nedläggning av en massa- eller pappersindustri kan medföra bl a följande konsekvenser, vilka ofta kombineras med varandra: real— kapitalförstöring, anläggning av ersättningsindustri, utpendling resp utflyttning. Erfarenheter från tidigare industrinedläggelser visar att orten och kommunen i regel drabbas av viss folkmängdsminskning. Materialredovisningen har med hänsyn härtill koncentrerats på syssel—
sättnings förhållanden och pendlingsmöjlighete r.
1) Denna bilaga har utarbetats våren 1971 inom statens planverk av avdelningsdirektör Hartmuth Pauldrach.
De uppgifter om kommunala förhållanden som presenteras har i huvud- sak hämtats från statistiska källor. För komplettering och diskussion av insamlat material besöktes i april 1971 länsarkitekterna och pla—
neringsdirektörerna i berörda län utom Hallands län.
Ur 1965 års Folk- och bostadsräkning har hämtats bl a data om andelen förvärvsarbetande i olika näringsgrenar, andelen in- och utpendlare
samt skogsindustrins andel av de förvärvsarbetande i kommunens eller kommunblockets tätorter. Fördelningen av den förvärvsarbetande dag- befolkningen på. näringsgrenar har jämförts med motsvarande fördel- ning i hela riket år 1965 som var: jord- och skogsbruk m rn 10, 2 procent. industri 34,1 procent. byggnads— och anläggningsverksamhet 9, 7 procent och service 46, 0 procent. För tätorterna på pendlingsavstånd har an— vänts den tätortsavgränsning som man begagnat sig av vid Folk— och
bostads räkningen 1965.
Statistiska centralbyråns industristatistik har möjliggjort en beskrivning av förändringar av antalet industrisysselsatta mellan åren 1962 och 1968.
Endast de viktigaste industribranSCherna har kommenterats.
Uppgifter om enskilda företag har baserats i första hand på utredning av insamlade basmaterial, se bilaga I, i andra hand på företagsregist— ren i de berörda länen. Länsplanerarenheterna har tillhandahållit pre- liminära befolkningssiffror för år 1970. Härigenom har bl a tätorts- folkmängdens utveckling för perioden 1965-1970 i kommuner och kom-
munblock med pappersmassaindustri kunnat avläsas.
Länsplanering 1967 och preliminärt länsprogram 70 har använts för att ange en lämplig planeringsnivå för år 1980 i kommunen resp kommun— blocket. För kommunblock utanför stödområdet har regeringen i princip godtagit alternativ 2 i Länsplanering 1967. I sådana fall där det preli- minära länsprogrammet rekommenderar ett annat alternativ eller juste- rade värden som underlag för kommunblockens planering har detta särskilt angivits. I vissa fall framgår också. kommunens egen uppfatt- ning om lämplig planeringsnivå för år 1980. De preliminära länspro- grammen innehåller en ortsklas sifice ring av länens orter och kommu- ner i storstadsalternativ, regionala tillväxt centra. serviceorter på
glesbygden och övriga orter. Dessutom ingår uppgifter om sysselsätt- ningsskapande åtgärder och offentliga investeringar. framför allt pla- nerade större kommunala investeringar under åren 1970-1975. Även
dessa uppgifter har förtecknats.
Planverkets resp länsarkitektens planarkiv har använts för att samla in uppgifter om den kommunala planberedskapen i form av översikts- och detaljplaner. Även annat material såsom planutredningar, konces-
sionshandlingar etc har i viss mån kommit till användning.
Illustrationskartan är en förminskning av den nya planeringskartan
i skala 1:250 000. Kartbilden omfattar resp kommuner eller kommun- block och pendlingsomlandet till massaindustrierna. Pendlingsomlandet definieras i detta sammanhang som det cirkulära området inom 30 km fågelvägsavstånd från en punkt. I vissa sammanhang används termen närpendlingsomland för att beteckna området inom 10 km avstånd från industrin. Kartan är främst avsedd att illustrera industriernas läge
i förhållande till kommuncentra och andra tätorter. varför samtliga
massa- och pappersindustrier markerats på kartorna.
Det material som redovisas i denna bilaga måste naturligtvis efter hand kompletteras och ajourföras. De preliminära länsprogrammen remiss— behandlas under år 1971, vilket kan leda till ändrade ställningstaganden. 1970 års Folk- och bostadsräkning bearbetas för närvarande och kom- mer att ge bl a nya näringslivsdata. Dessutom pågår översiktsplanering och utredningsverksamhet i kommunerna som medför en förbättring av underlaget för bedömningar av de samhälleliga konsekvenser av produktionsförändringar vid massafabrikerna i södra Sverige.
Figur 3. 0 Kommuner och kommunblock i södra Sverige med massa- och
pappersindustri
x. & "namns;
'— X ' ' *5 *. monom ,
/
o 1 ! ?OFIN / ”7/ .
ALKE'JBERGI
'_5
, nuNcsv
-'/"/ 16 7”
NALMSYAD
"'"X _, ,, 1 ,
z/f/
& LAHOLM . ' osm II ; "n - I)" » /onm " I O , f ' Ä LJUNGA 1 ___ " manual 1 0 f' '” a '_ 'N » BEOBV ;» _» lv": PRS-) "Assman.— . , I x roar. r * "5,40... . , _01 o , ; v— ' : 1 nu wcnonmi;_X ! ”"W"". 1' _ .aluyrm ] k
/
u_ ,'
r __ 7- - _ swmp ' VELL" EOr-J'" "".O " vsuo» 41. 1 I & ; umeaonc ., - . .
,_.— o . .
. Musmlrduslrl (om int-grunt www) ' Puppuuuk
% Kmmn och kormublodt med "massaindustri
Figur 3. 1
Hyltebruks kommunblock med pendlingsomlandet till Hyltebruk
Ä _ a V .4 IV ' . , nvo GI , [ H I E & "J!-u: - U ' I '|'— uu 'n 6 . AIMS D '
cw”
Wy—
NO 10 & lll Ibn-.. '; , _V MV . Q 0. 13 A .. . L 1 0 . L 0 . w-o— . '1u G
Hyltebruk är centralort i ett kommunblock med samma namn. Delar av
kommunblocket ligger inom Hallands län, medan centralorten hör till
Jönköpings län. Kommunblocket kommer att gå samman till en kommun
den 1 januari 1974. Blooket ingår i Halmstads arbetsmarknadsregion. Avståndet från Hyltebruk till Halmstads stad, som år 1970 hade ca
50 000 invånare, uppgår till 40 km. I tätorten Hyltebruk finns en massa-
och pappersindustri med samma namn.
Produktionen vid Hyltebruk uppgick år 1970 till 50 000 ton sulfitmassa, varav 30 000 ton blekt massa. Hälften av den tillverkade pappersmassan användes i pappersbruket för framställning av 24 000 ton papper. Ut— byggnad av fabriken pågår för en årlig produktion av 100 000 ton oblekt sulfitmassa. 130 000 ton mekanisk massa, varav huvuddelen vidareför- ädlas till 30 000 ton sulfitpapper och 165 000 ton tidningspapper. Antalet sysselsatta vid anläggningen är 500 personer. Pågående utbyggnad av industrin väntas medföra en ökning av personalen till 650 personer.
%"93559598451 9.931. arbet—älgar»? säte.??? 98
Den preliminära befolkningssiffran för år 1970 var i Hyltebruks kommun— block 10 950 personer.
I det preliminära länsprogrammet från år 1970 rekommenderas prognos— alternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognos alternativ 4 ligger i början av perioden 1970-1980 något över prognosalternativ 2, se tabell 3. 1. 1. För år 1980 är siffrorna desamma. Inom kommunblocket pågår utredningsarbete för att närmare klarlägga en lämplig planerings— nivå. Blockets egna prognossiffror för åren 1975 och 1980 ligger högre än prognos alternativ 4. Orsaken härtill är att den planerade utbyggnaden av bruket medtagits i blockets bedömningar.
Tabell 3. 1.1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-19801 Hyltebruks
kommunbloek1 )
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 11 350 11 200 10 900 10 900 11 000 Förvärvsarbetande 4 950 4 850 4 700 4 700 4 700
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Enligt preliminära befolkningsuppgifter för kommunblockets tätorter den 31. 12. 1970 har endast tätorten Hyltebruk haft någon större befolk— ningsökning under perioden 1965—1970. Torup och Kinnared har ökat
något, medan övriga tätorter varit oförändrade eller minskat obetydligt,
.1.3
Fifi 58 251.13'935 PEPE???
Industrin är den mest betydelsefulla näringen i kommunblocket. Andelen industrisyssels atta (förvärvsarbetande dagbefolkning) ligger 8 procent över riksgenomsnittet för år 1965. Sysselsättningen inom servicesektorn är knappt hälften så stor som genomsnittet för landet. Mer än var fjärde person sysselsätts inom jord- och skogsbruk, vilket är en mycket hög andel. De areella näringarna sysselsatte fler personer än service- näringarna. 5 procent av de sysselsatta i kommunblocket var inpendla-
re. medan andelen utpendlare uppgick till 6 procent.
Tabell 3. l. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Hyltebruks kommunblock
1)
år 1965 inom olika näringsgrenar
Näringsgren Förvärvsarbetande Pendling nattbefolkning dagbefolkning (netto)
pz) % p % p
Jord- och skogsbruk 1 365 27,4 1 364 27,8 -
Industri 2 065 41,5 2 058 42, 0 - 7
Byggnads- och anlägg— ningsverks amhet 392 7. 9 383 7. 8 — 9 Service 1 155 23, 2 1 099 22.4 —56
Summa 4 977 100, 0 4 904 100, 0 —73
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
2) p : personer.
Industrins sysselsättning ökade med 5, 7 procent mellan åren 1962 och 1968. Massa— och pappersindustrin dominerar inom kommunblocket. Tillsammans med träindustrin svarar den för 70 procent av blockets
totala sysselsättning inom industrin.
I tätorten Hyltebruk finns vid sidan av den dominerande massa- och pappersindustrin två konfektionsindustrier och en ve rkstadsindustri. I Rydöbruk.som har nästan 50 procent förvärvsarbetande inom skogs- industrin, finns bl a en spånskivefabrik. Totalt sysselsatte skogsindu—
strin 30 procent av de förvärvsarbetande i kommunblockets tätorter.
Tabell 3. 1. 3 Skogsindustrins sysselsättnings andel i kommunblockets tätorter år 1965
Tätort ! Folkmängd Förvärvsarbetande
! totalt totalt skogsindustrin
J; P P P % Hyltebruk 2 465 1 082 i 397 , 36, 7 Torup ! 750 ' 346 ] 89 i 25,7 Rydöbruk ; 657 . 282 1 137 48, 6 Unnaryd i 638 260 J 25 9. 6 Landeryd 476 191 16 8, 4 Kinnared 313 140 41 29. 3 Summa 5 299 2 301 705 30,6
1) Här avses trävaru— och möbelindustri. massa—. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
_T_ä_te fter. Påeseélipssaysfåsé
Inga större tätorter finns inom 30 km pendlingsavstånd från Hyltebruk. Den största av tätorterna inom pendlingsavståndet är Oskarström med drygt 3 000 invånare och med flera industribranscher representerade. Inom pendlingsomlandet bor endast 15 000 tätortsinvånare, vilket är ett förhållandevis lågt värde.
Torup och Rydöbruk domineras av trävaruindustrin. I Kinnared finns pappersvaruindustri. Inom en 10 km radie från tätorten Hyltebruk är skogsindustrin relativt omfattande, se tabell 3.1. 4.
De 500 sysselsatta vid massa- och pappersindustrin i Hyltebruk år 1970 utgör 46 procent av totalantalet förvärvs arbetande i Hyltebruks tätort enligt Folk— och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie (inkl Hyltebruk) är 24 procent och inom en 30 km radie 7 procent.
3.
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring
Hyltebruk år 1965
Förvä rvs arbetande
Tätort Folkmängd totalt totalt skogsindustri 1) p p p %
Avstånds zon 0-10 km
Hyltebruk 2 465 1 082 397 36, 7 Torup 750 346 89 25, 7 Rydöbruk 657 282 137 48, 6 Landeryd 476 191 16 8,4 Kinnared 313 140 41 29. 3 Avståndszon 0-10 km 4 661 2 041 680 33,3 Avståndszon 10—30 km
Oskarström ; 3 220 1 544 188 12,1
Smålandsstenar 5 2 818 1 254 268 21,4 Reftele ! 1 071 479 11 2, 3 8 tätorter (1 000 inv 3 676 1 602 212 13.2 Avståndszon 10-30 km 10 785 4 879 679 13, 9 Pendlings omlandet (0-30 km) 15 446 6 920 1359 19,6
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
1- 5 Kpmmqrnlsrlaraer... Pralåraisäzt. 339585985381
Arbete pågår f n med en generalplan för Hyltebruks köping. General- planen kommer att ingå i en blockplan. I planen redovisas expansions-
områden för industrin på bägge sidor om Nissan. Den förväntade ex—
pansionen av massa— och pappersindustrin. för vilken koncession ny-
ligen har givits, medför betydande omläggningar i trafiksystemet. Fastställd byggnadsplan finns för Hyltebruks anläggningar. Industriom-
rådet ligger inbäddat i bostadsbebyggelse.
I länsprogram 70 för Hallands län anges att en forts att utveckling av småindustrin är önskvärd i Hyltebruksblocket för att därigenom få en mera differentierad struktur. Länsstyrelsen föreslår att underleveran- törs- eller filialtillverkning från större industrier i Halmstad förläggs till Hyltebruk.
I länsprogram 70 för Jönköpings län framhålls att en utbyggnad av pappersbruket kräver bl a insatser ifråga om samhällsplanering. Bostads— byggandet måste forceras Och erforderlig byggarbetskraft rekryteras. Likaså krävs avsevärda insatser för att förbättra vissa vägar och för att lösa vattenvårdsproblemen. Genom den planerade utbyggnaden för- bättras dock förutsättningarna för en gynnsam serviceutveckling i
kommunblocket.
Investeringsprogrammet för tiden 1970—1975, som nu är inriktad frarn— för allt på en ny sporthall och en administrationsbyggnad. behöver
justeras på grund av planerad utbyggnad av Hyltebruk.
Den pågående utbyggnaden sker på mark, vars användning redan regle- rats i fastställd plan. På sikt finns även möjligheter att expandera på andra sidan ån. Enligt koncessionsnämndens utslag i april 1971 ställs bl a krav på biologisk rening av avloppsvattnet från industrin som villkor för utbyggnaden.
Vaggeryds kommun Figur 3. 2 Vaggeryds kommun med pendlingsomlandet till Vaggeryd
mun
6.1) .. J 6 1.3.3: * VID ! & APO! LA & ,,. "ln-nn , 1 _ ut
nu
.... ' V W. &] . , , , L, , ,, , , . Tb? , ! N v 1 , ,, nu .4 ,, . , , ». , ONK | 1. nb ' l » 0 SLL ""i' ». 1 1 4 N'? 1 M ,, _ ,,. _ , , m a s . , , , 1 . , , 1 _ * "5 J * LEJ-1: — 1 n , 4 , , f_n 14466 R ' |!
No JO
»
:
umo-v
»: nu
ut:
: um"
mo
8
1
moms
. MASSAFADRIK A quoomns PAPPERSBRUK
Vaggeryd är centralort i den nya kommun med samma namn som bil- dades den 1 januari 1971. Kommunen ingår i Jönköpings arbetsmark-
nads region. Avståndet från tätorten Vaggeryd till Jönköping är 30 km. Jönköpings kommun hade år 1970 drygt 100 000 invånare. I det pre— liminära länsprogrammet har Vaggeryd klassats som "övrig ort". I Vaggeryds tätort ligger Munksjö AB:s Vaggerydsanläggningar med
massafabrik och avdelning för tillverkning av peripac.
Yasssfyésszéägseieaeme ! Messala 5.13.)
Vid dessa anläggningar producerades år 1970 65 000 ton oblekt sulfat— massa. 12 000 ton halvkemisk massa och 6 000 ton peripac (papper). Bolaget avser att under år 1972 bygga ut anläggningarna till en årlig kapacitet av 100 000 ton oblekt sulfatmassa, 25 000 ton halvkemisk massa och 12 000 ton peripac. Dessutom anläggs en massavedssåg för 50 000 m3 per år. Totalt sysselsätts 250 personer. Den planerade
utbyggnaden beräknas inte medföra någon ökning av personalbehovet.
_F.0_1 mans.-_ 9.931. ézésäelsaeffä 95289151388
Den preliminära befolkningssiffran för år 1970 i Vaggeryds kommun är 11 100 personer, vilket innebär en minskning med 150 personer sedan år 1965, se tabell 3. 2. 1. Sysselsättningen inom industrin har dock ökat under perioden 1965-1970. I det preliminära länsprogrammet år 1970 rekommenderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens pla— nering. Prognos alternativ 4 innebär liksom alternativ 2 en befolknings— ökning under 1970-talet. I prognosen har ej förutsatts några föränd— ringar i sysselsättning vid Vaggeryds anläggningarna.
Tabell 3. 2-1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960—1980i Vaggeryds
kommun1 )
| Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 10 900 11250 11 100 11300 11800 Förvärvsarbetande 4 600 4 800 4 850 4 950 5 150
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för kommunens tätorter den 31. 12. 1970 har Vaggeryd och Skillingaryd ökat sin befolkning något. Tätorten Hok har däremot fått vidkännas en mindre befolkningsminsk—
ning.
813.988 % 113935 33.11.1635!
Nästan hälften av de förvärvsarbetande i Vaggeryds kommun arbetar inom industrin och drygt 20 procent inom jord- och skogsbruket resp servicesektorn. Detta innebär att andelen sysselsatta inom jord- och
skogsbruk är dubbelt så stor som genomsnittet för landet. Industrin
är också överrepresenterad. Servicenäringarna har däremot endast hälften så stor andel som riksgenomsnittet. Endast 2 procent av de sysselsatta i kommunen (förvärvs arbetande dagbefolkning) var in- pendlare. Andelen utpendlare uppgick till 5 procent.
Tabell 3. 2. 2 Förvärvs arbetande dag- och nattbefolkning i Vaggeryds kommun år
1)
1965 inom olika näringsgrenar
. . Förvärvs arbetande Pendling
Näringsgren
nattbefolkning dagbefolkning (netto)
p % p % p
Jord- och skogsbruk 985 20, 2 985 20, 8 'i' 0
Industri 2 347 48. 2 2 308 48, 7 - 39 Byggnads- och an— läggningsverksamhet 370 7, 6 363 7, 6 - 7 Service 1 171 24, 0 1 086 22,9 - 85
Summa 4 873 100, 0 4 742 100, 0 -131
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Näringslivet kännetecknas av en industrialiseringsgrad på omkring 50 procent. Antalet sysselsatta inom industrin ökade med 9, 3 procent mel- lan åren 1962 och 1968. Träindustrin var år 1968 nästan lika omfattande som metall— och verkstadsindustrin, 39 procent resp 41 procent. Huvud- delen av industrin med 90 procent av de sysselsatta finns i de två orter—
na Vaggeryd och Skillingaryd.
Tabel 3. 2. 3 Skogsindustrins sysselsättnings andel i kommunens tätorter år 1965
" Folkmängd Förvärvsarbetande Tatort totalt | totalt skogsindustrin ! . P ! p p % Vaggeryd 1 3 644 ! 1533 550 35,9 Skillingaryd 3 160 1 382 261 18,9 Hok 407 168 41 24. 4 Summa 7 211 3 083 852 27, 6
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
.2.4
Massafabriken i Vaggeryd är kommunens största arbetsplats. I Vagge-
ryds tätort finns dessutom en större verkstadsindustri och en mindre
konfektionsindustri. I kommunens tre tätorter förvärvsarbetar genom-
snittligt var fjärde inom skogsindustrin.
T ärmar. årgångar/553951
Den största tätorten inom pendlingsomlandet kring Vaggeryd är Jönköping
med bl a Munksjö massa- och pappersbruk. Av omlandets tätortsbefolk- ning på knappt 100 000 personer bor tre fjärdedelar i Jönköping. I när- belägna tätorten Skillingaryd finns en möbelindustri och två verkstads-
industrier. Flera mindre tätorter på pendlingsavstånd har skogsindustri.
Tabell 3. 2. 4
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Vaggeryds—
anläggningarna år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt skogsindustri1 ) p ? p %
! Avståndszon 0-10 km | Vaggeryd 3 644 1 533 ; 550 35,9 Skillingaryd 3 160 1 382 261 18,9 Hok 407 168 * 41 24,4
Avståndszon 0-10 km 7 211 3 083 852 27,6 Avståndszon 10-30 km I Jönköping 71 033 32 756 ! 1 731 5.3 Norrahammar 4 696 2 237 1 157 7, 0 1 Taberg 2 421 1 088 1 150 13,8 Gnosjö 2 322 1 121 : 37 3,3 Tenhult 1 784 674 '; 128 19. 0 Forserum 1 676 775 i 293 37,8 Malmbäck 1 152 463 221 47,7 7 tätorter 41 000 inv 3 357 1 483 226 15, 2 Avståndszon 10—30 km 88 441 40 597 2 943 7, 2 Pendlingsomlandet (0-30 km) 95 652 43 680 1 3 795 8,7
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 250 sysselsatta inom massaindustrin i Vaggeryd år 1970 utgör 16 procent av totalantalet förvärvsarbetande i Vaggeryds tätort enligt Eolk- och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvs— arbetande i tätorter inom en 10 km radie är 8 procent och inom en
30 km radie 1 procent.
KPEREQél—léjlållåäz Harpa—352 331.152 593535;
Generalplan finns för Vaggeryds köping. Industrin har goda expansions— möjligheter mellan den gamla sträckningen av E4 och en planerad ny sträckning. Enligt vägverkets flerårsplan skall den nya förbifarten förbi Vaggeryd påbörjas under år 1974. Översiktsplanering pågår också i Skillingaryd. Ett externt industriområde kommer eventuellt att läggas ut mellan de två tätorterna med den gamla E4 som förbindelseled. Någon
detaljplan för anläggningarna finns inte.
Tillgången på byggbar mark är god i Vaggeryd. Ett väl utbyggt vägnät
unde rlättar virke stransporte rna.
Arbete pågår f 11 med en ekonomisk långtidsplan för den nya kommunen. Planen skall ingå i det definitiva länsprogrammet. De mest angelägna kommunala investeringarna är ett medborgarhus i Skillingaryd och en
sim- och sporthall i Vaggeryd.
3. 3
Jönkö in 5 kommun
Figur 3.3 Jönköpings kommun med pendlingsomlandet till Jönköping
. MASSAFAIRIK . FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Jönköpings kommun är färdigbildad efter sammanläggning slutförd den 1 januari 1971. Kommunen har något mer än 100 000 invånare. Jönköping är centralort i en arbetsmarknadsregion och skall enligt det preliminära länsprogrammet klassas som storstadsalternativ.
N. ÅK
uno Alm ' nu , 1 és D. [i NA ,/ uu 14 " 8 N K G __ |” » ,, ,. naiv ! a : ' - , W 4: a l ,, 1 4, N , ' N , , , , ,, _ , ( L ' 1 .r__ " 1 | _ * Åu ( I! I"”. ' . T; . A 1 * . _a.
I tätorten Jönköping ligger bl a Munksjö AB:s anläggningar för massa- o ch pappe rstillve rkning .
J 551592 åegäaraläggzlésg 3593». (11./195135) ? 3513)
Produktionen vid anläggningarna uppgick år 1970 till 13 000 ton oblekt sulfitmassa, 75 000 ton papper, 18 000 ton dränkt papp samt 25 000 ton konverterade pappersprodukter. Bolaget avser att lägga ned driften vid sulfitfabriken 1973-1974 samtidigt som pappersbruket byggs ut för en årlig produktion av sammanlagt 100 000 ton papper och papp. Tillverk- ningen av förädlade pappersprodukter kommer också att öka. Antalet anställda inkl personal vid huvudkontoret är för närvarande 1 200 personer. Nedläggningen av sulfitfabriken kompenseras sysselsättnings-
mässigt av planerad utbyggnad av pappersbruket.
angränsa—_ 95.11. 3513? 25.15an etteslslésg
Den preliminära befolkningssiffran för år 1970 är 107 650 personer i Jönköpings kommun. I det preliminära länsprogrammet för år 1970 rekommenderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognosalternativ 4 överstiger för perioden 1970-1980 väsent- ligt prognosalternativ 2. I prognosen har ej förutsatts någon förändring av sysselsättningen vid Munksjö AB:s Jönköpings anläggningar.
Tabell 3. 3. 1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Jönköpings kommunl)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 95 950 101350 105 350 111450 117 800 Förvärvsarbetande 42 350 45 500 47 950 50 550 53 150
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2
Samtliga tätorter inom kommunen utom Lockebo har enligt de prelimi- nära befolkningsuppgifterna för den 31.12. 1970 vuxit under perioden 1965-1970. Folkökningen har i de flesta tätorterna varit mycket kraftig. Skärstad tillkom dessutom som tätort under år 1970.
133298 % 13.635 _åtFRkEBE
Jönköpings kommun är industrialiserad i större utsträckning än vad som gäller för landet i sin helhet. Servicenäringarna är av samma genomsnitt— liga storleksordning som i det övriga landet. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruket är däremot lägre, vilket med tanke på den höga tätortskoncentrationen får anses vara normalt. Pendlingen över kommun-
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Jönköpings kommun år 1965 inom olika näringsgrenar”
.. . Förvärvsarbetande Pendling Näringsgren _ _ (netto) nattbefolkning dagbefolkning p % p % p Jord— och skogsbruk 2 971 6,5 2 965 6,4 - 6 Industri 19 255 41,8 19 301 41, 7 + 46 Byggnads- och an- läggningsverksarnhet 3 937 8,6 4 003 8,6 + 66 Service 19 849 43,1 20 055 43. 3 +206 Summa 46 012 100, 0 46 324 100, 0 +312
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Tabell 3. 3. 3
Skogsindustrins sys selsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Folkmängd Förvärvsarbetande
Tätort totalt totalt skogsindustrin
p p P % Jönköping 71 033 32 756 1 731 5,3 Norrahammar 4 696 2 237 157 7, 0 Bankeryd 3 282 1 414 63 4,5 Taberg 2 421 1 088 150 13,8 Gränna 1 874 757 1 18 2,4 Tenhult 1 784 674 128 19,0 Trånghalla 733 321 1 20 6, 2 Kaxholmen 614 245 1 21 8, 6 Bottnaryd 463 194 1 10 5, 1 Barnarp 413 189 1 83 43, 9 Odensjö 369 151 1 29 1 19,2 Månsarp 331 153 ' 27 1 17,6 Lockebo 307 116 9 7, 8 Lekeryd 263 96 4, 2 Tunnerstad 233 98 1, 0 Summa 88 816 40 489 2 451 6,1
1)
Här avses trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers- och
pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
3 procent av de sysselsatta i kommunen medan andelen utpendlare upp—
gick till 2 procent.
Mellan åren 1962 och 1968 minskade industrins sysselsättning med
8, 6 procent. Metall-och verkstadsindustrin som år 1968 svarade för
60 procent av samtliga industrisysselsatta registrerade den största absoluta minskningen. Massa-, pappers- och träindustrin ökade däremot
om man räknar i antalet sysselsatta.
Husqvarna Vapenfabrik är den största industrin i kommunen med mer
än dubbelt så många anställda som Munksjö AB:s Jönköpingsanläggningar. Ytterligare två industrier är av Munksjöanläggningarnas storlek. Vid sidan av de ovannämnda storindustrierna finns ett stort antal medelstora industrier med mer än 200 anställda, bl a en wellpappindustri. Totalt
sett är skogsindustrin svagt representerad i kommunen.
Palema Påesesllipgaaxsråsé
Tätorten Jönköping dominerar mycket kraftigt inom pendlingsomlandet, som har 100 000 tätortsinvånare. Andra tätorter inom omlandet med stor andel sysselsatta inom skogsindustrin är Barnarp med pappers- industri, Vaggeryd med Munksjö AB:s Vaggerydsanläggningar och
Malmbäck med trävaru— och möbelindustri.
De 1 200 sysselsatta vid Munksjö AB:s massa— och pappersindustri år 1970 utgör 4 procent av totalantalet förvärvsarbetande i Jönköpings tät- ort enligt Folk— och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie är 3, 2 procent och
inom en 30 km radie 2, 6 procent.
Kommunala planer, preliminärt länsprogram
Generalplanen för Jönköping från 1940—talet visar industrins läge.
År 1969 presenterades en förberedande generalplan för Jönköpings kommunblock. Munksjö AB:s anläggningar ligger instängda mellan Munksjön, järnvägen och infarten till Jönköping söderifrån. Expansions- möjligheterna är härigenom begränsade. För industriområdet finns
en fastställd stadsplan.
Tabell 3. 3. 4 Förvärvs arbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Munksjö AB:s Jönköpingsanläggningar år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustri1 ) P P P % Avstånds zon 0-10 km Jönköping 71 033 32 756 1 731 5,3 Norrahammar 4 696 2 237 157 7, 0 Bankeryd 3 282 1 414 63 4,5 Trånghalla 733 321 20 6. 2 Barnarp 413 189 83 43, 9 Odensjö 369 151 29 19,2 Lockebo 307 116 9 7, 8 Avståndszon 0-10 km 80 833 37 184 2 092 5,6 Avstånds zon 10—30 km Vaggeryd 3 644 1 533 550 35.9 Taberg 2 421 1 088 150 13, 8 Habo 2 213 999 140 14, 0 Mullsjö 1 999 854 97 11.4 Gränna 1 874 757 18 2,4 Tenhult 1 784 674 128 19. O Forserum 1 676 775 293 37, 8 Malmbäck 1 152 463 221 47, 7 8 tätorter (1000 inv 2 836 1 156 190 16,4 Avståndszon10-30 km 19 599 8 299 1 787 21, 5 Pendlingsomlandet (0-30 km) 100 432 45 483 3 879 8, 5
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Enligt det preliminära förslaget till investeringsprogram för Jönköping skall under perioden 1970—1975 främst den offentliga servicen byggas ut. Härigenom önskar man åstadkomma en utjämning i sysselsättnings— strukturen. Industri- och servicesektorerna är f n lika stora med
40 procent av den totala sysselsättningen. Nya industriområden planeras, bl a en s k industriby. Länsstyrelsen föreslår i sitt preliminära läns- program från 1970 att decentraliserad universitets- och högskoleutbild— ning förläggs till Jönköping och att till staden lokaliseras verk och insti-
tutioner, som utflyttas från storstadsområden.
Figur 3. 4
Värnamo kommun med pendlingsomlandet till Ohs bruk
o 1 ' (= '
' .. » . .. 1.1 1 ?! *M— .
'.)..W "å”" & "",—å € &, anESlAj"; * 1, #
ned-m & 111” 11 7 5.11 ** 1 » mmo— .L 171/7 I _ I ' Wir kx
. mssnumx
A quccmoe PAPPEnssnux
Värnamo är centralort i kommunen med samma namn, vilken färdigbilda- des den 1 januari 1971. År 1970 hade Värnamo tätort, som också är centrum för en arbetsmarknadsregion, ca 15 000 invånare. Värnamo klassas i det preliminära länsprogrammet som regionalt tillväxtcentrum. I tätorten Osbruk 20 km öster om Värnamo ligger Ohs bruk, som tillhör Billerud AB.
3.4.3
Ohs bruk producerade år 1970 8 000 ton blekt sulfitmassa. Antal syssel— satta vid bruket är 50 personer. Några planer på utbyggnad av industrin
har inte offentliggjorts .
Falkman—_ 9.931. 338 935 553428? & 151.133.
Den preliminära befolkningssiffran för år 1970 var 29 300 personer i Värnamo kommun. I det preliminära länsprogrammet från år 1970 rekommenderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens pla- nering. Prognosalternativ 4 innebär en kraftigare befolkningsökning än alternativ 2. I prognoserna har inte någon förändring av sysselsättningen vid Ohs bruk förutsatts. Värnamo kommun har anpassat prognoserna till den hittillsvarande utvecklingen och justerat målsättningen när det gäller
befolkningstalet.
Tabell 3. 4. 1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Värnamo kommunl)
1 Befolkningsdata 1 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 1 25 900 27 750 29 600 31 700 34 400 |Förvärvsarbetande 11 400 12 500 13 350 14 350 15 450
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Av kommunens tätorter har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31.12.1970 Värnamo under perioden 1965-1970 ökat med 1 800 personer och Forsheda med 400 personer. Dessutom har Hörle, Lanna och Kärda tillkommit som nya tätorter under denna period. Mindre befolk— ningsökningar har förekommit i Rydaholm, Bredaryd och Bor, medan övriga tätorter minskat under perioden. Osbruk med massafabriken som
enda industri hade år 1970 upphört som tätort.
Nansenön? 38.11.1895
Industrin var den viktigaste näringen i Värnamo kommun år 1965. Den sysselsatte drygt 10 procent mer än riksmedeltalet (förvärvsarbetande dagbefolkning). Jord- och skogsbruket var också relativt omfattande
med ca 50 procent fler sysselsatta än genomsnittligt för landet. Service-
Andelen inpendlare till kommunen utgjorde 5 procent av antalet syssel-
satta. Andelen utpendlare uppgick till 3 procent.
Tabell 3. 4. 2
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Värnamo kommun år 1965
inom olika närings grenar
1)
N" . Förvärvsarbetande Pendling aringsgren
nattbefolkning dagbefolkning (netto)
p % p % p
Jord- och skogsbruk 2 010 15,7 2 006 15,4 - Industri 5 719 44,6 5 818 44,7 + 99 Byggnads— och an— läggningsverksamhet 984 7, 7 1 002 7, 7 + 18 Service 4108 32,0 4 190 32,2 + 82 Summa 12 821 100, 0 13 016 100, 0 +l95
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Sysselsättningen inom industrin ökade med 16 procent mellan åren 1962 och 1968. Industrin är väl differentierad på olika branscher. År 1968 ar-
betade knappt 60 procent inom metall- och verkstadsindustrin samt gummi-
varuindustrin.
Tabell 3. 4. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort 1 Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindust ri1 )
P p p % Värnamo ' 13 173 6 361 456 7,2 Rydaholm 1 487 621 195 31,4 Bredaryd 1 134 468 22 4, 7 Forsheda 770 306 12 3, 9 Bor 6 9 308 55 17, 9 Horda 419 194 17 8, 8 Åminne 274 123 5 4, 0 Osbruk 226 91 56 61, 5 Summa 18182 8 472 818 9, 7
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers— och
3- 4. 4 Tränar. Påleeeéäizlsfsysråsé
Närmaste tätort till Osbruk är Bor med ett snickeri och en verkstads— industri. Dessutom finns ett flertal skogsindustrier inom pendlings- avstånd. Bland de största är en wellpappfabrik i Värnamo tätort och möbelfabriker i Skillingaryd, Sävsjö och Lammhult. Drygt 40 procent av tätortsinvånarna på pendlingsavstånd bor i Värnamo tätort. Totalt
finns 30 000 personer i tätorter inom pendlingsomlandet.
Tabell 3. 4. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Ohs bruk år 1965
T" Folkmängd Förvärvs arbetande atort totalt totalt skogsindustri” 9 p 19 % Avståndszon 0-10 km Osbruk 226 91 56 61, 5 Avståndszon 0—10 km 226 91 56 61,5 Avstånds zon 10-30 km Värnamo 13 173 6 361 456 7,2 ! Sävsjö 4 707 2 005 281 14,0 1 1 Skillingaryd 3 160 1 382 261 18,9 ' ' Lammhult 1 499 673 215 31,9 1 Rydaholm 1 487 621 195 31,4 Moheda 1 069 438 65 14, 8 Stockaryd 1 020 378 142 37, 6 7 tätorter 41 000 inv 4 085 1 708 265 15,5 Avståndszon 10-30 km 30 200 13 566 1 880 13. 9 Pendlingsomlandet (0—30 km) 30 426 13 657 1 936 14.1
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 50 sysselsatta vid massaindustrin i Osbruk år 1970 utgör 55 procent av totalantalet förvärvsarbetande i tätorten enligt Folk— och bostads- räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 30 km radie är 0, 4 procent.
Ksmmeraelsrkeeo. P;?lårpésäzt 13938398 3391
I översiktsplaneringen för friluftsliv och fritidsbebyggelse i Jönköpings län bildar sjön Rusken,vid vars utlopp Ohs bruk är beläget, tillsammans med ett flertal andra sjöar en sk fritidsregion. För sjön Rusken gäller strandskyddsförordnande från år 1967. Samhället Osbruk ligger centralt i denna fritidsregion. En generalplan för tätorten Värnamo har lagts fram år 1970. Tätortsplaner finns också för övriga tätorter i kommunen.
Detaljplanering saknas för industrin i Osbruk.
Under senare år har inga bostäder byggts i Osbruk. Osbruk har dåliga vägförbindelser med Värnamo. Miljön i och kring orten kan stimulera
en ökad fritidsbosättning. Centralorten Värnamo är expansiv och har en differentierad industri. Bland angelägna investeringar kan nämnas grundskola samt vatten—
och avloppsanläggningar.
Ohs bruk ligger perifert i kommunen, varför även förhållandena i den
angränsande Sävsjö kommun är av intresse.
Eksjö kommun Figur 3. 5
Eksjö kommun med pendlingsomlandet till Brusafors sulfitfabrik
. MASSAFAIRIK AFRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Eksjö är huvudort i den vid årsskiftet 1970/71 färdigbildade kommunen med samma namn. Kommunen ingår i Eksjö/Nässjö/Vetlanda arbets— marknadsregion. Eksjö är en utpräglad serviceort som i det preliminära länsprogrammet klassats som "övrig ort". I tätorten Mariannelund inom kommunen 35 km öster om Eksjö. ligger Brusafors sulfitfabrik, som
tillhör Mo och Domsjö AB.
3.5.1
Brusafors sulfitfabrik producerade år 1970 20 000 ton blekt sulfitmassa. Hela produktionsvolymen transporteras med bil till bolagets pappersbruk i Silverdalen, 15 km sydost om Mariannelund för användning som råvara för papperstillverkning. I Silverdalen är även bolagets huvudkontor be- läget. Sulfitfabriken sysselsätter 110 personer. Några planer på utbygg—
nad av industrin har inte offentliggjorts.
F.C.l mans.-_ 9.911. 338828152448 alt): 8 9151.in
Eksjö kommun hade enligt preliminära beräkningar år 1970 18 200 in- vånare. I det preliminära länsprogrammet från år 1970 rekommenderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Alternativ 4 räknar till skillnad från alternativ 2 med en stagnationsperiod mellan åren 1965 och 1970. Prognosen förutsätter oförändrad sysselsättning vid
B rus afor s s ulfitfab rik.
Tabell 3. 5. l Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Eksjö kommun
1)
Befolkningsdata 1960 1965 ' 1970 1975 1980 Folkmängd 18 900 18 250 18 350 18 300 18 400 Förvärvsarbetande 7 650 7 600 7 600 7600 7 650
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Inom kommunen har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 samtliga orter ökat sin befolkning under perioden 1965—1970. Procentuellt har Hjältevad och Eksjö ökat mest, medan
Ingatorp nästan stått stilla.
883388 8 131938 555933le
Eksjö kommun har en serviceförsörjning som motsvarar förhållandena inom landet i dess helhet. Jord- och skogsbruket är däremot överrepre— senterat medan industrin är underrepresenterad i förhållande till riks- genomsnittet. 6 procent av de sysselsatta i kommunen var inpendlare.
Andelen utpendlare uppgick till 5 procent.
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Eksjö kommun är 1965 inom
1)
olika näring 5 g renar
_. . Förvärvsarbetande Pendling Naringsgren 1 (netto) nattbefolkning dagbefolkning , p % p % 1 p
Jord- och skogsbruk 1 449 1 18,5 1 450 18,2 + 1 Industri 1 2 202 28,1 1 2 203 27,7 * 1 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 631 8, 0 608 8, 5 + 49 Service 3 558 45.4 3 635 45,6 + 77 Summa 7 840 100, 0 7 968 100, 0 +128
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Mellan åren 1962 och 1968 ökade sysselsättningen inom industrin med
7, 6 procent. Trävaruindustrin passerade samtidigt metall- och verkstads—
industrin som viktigaste industribrans ch. Totalt sett är dock industriali-
seringsgraden låg i kommunen. Tjänstesektorn med försvaret och sjuk- vården sysselsätter fler människor än industrin.
Tabell 3. 5. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
_. Folkmängd Förvärvs arbetande Tatort totalt totalt Skogsindustril) F F p %
Eksjö 8 934 3 897 ! 200 5,1 Mariannelund 1 947 759 167 22, 0 Ingatorp 652 261 64 24, 5 Bruzaholm 492 238 42 17, 6 Hjältevad 394 149 71 47, 7 Hult 313 123 32 26,0 Summa 12 732 5 427 576 10, 6
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
.5.
I Mariannelund finns förutom sulfitfabriken en träförädlingsindustri
och två verkstadsindustrier. Hjältevad är den tätort som har den största
andelen förvärvsarbetande inom skogsindustrin. För kommunens tätorter
som helhet är skogsindustrins andel 11 procent, se tabell 3. 5. 3.
_Täfethr. På. 88881131833395 år)?
Samtliga större tätorter (över 1 000 invånare) på pendlings avstånd från
Mariannelund utom Storebro har omfattande trävaru- och möbelindustri.
Vimmerby är störst av orterna inom pendlingsomlandet med knappt
7 000 invånare,men någon dominerande ort finns inte.
Tabell 3. 5. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Brus afors sulfitfabrik år 1965 Tätort Folkmäng Förvärvs arbetande 1) totalt totalt skogsindustri p 9 p % Avståndszon 0-10 km Mariannelund 1 947 759 167 22, 0 Ingatorp 652 261 64 24, 5 Avståndszon 0—10 km 2 599 1 020 231 22,6 Avståndszon 10-30 km Vimmerby 6 763 2 877 303 10,5 Hultsfred 4 768 2 094 600 28,7 Målilla station 1 235 500 1 109 21, 8 Silverdalen 1 102 521 358 68, 7 Storebro 1 095 431 1 0, 2 Södra Vi 1 045 400 113 28,3 13 tätorter 51 000 inv 6 453 2 592 816 31, 5 Avståndszon10—30 km 22 461 9 415 2 300 24,4 Pe ndling s oml andet (0-30 km) 25 060 10 696 2 531 23,7
1) Här avses trävaru— ooh möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 110 sysselsatta vid Brusafors sulfitfabrik år 1970 utgör 14 procent av de förvärvsarbetande i Mariannelunds tätort enligt Folk- och bostads— räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie inkl Mariannelund är 11 procent och inom en 30 km
radie 1 procent.
Kpmmralaeäaner, prplårpjsäft 19999 398 5391
Översiktsplaner har upprättats för alla tätorter i kommunen. Översikts- planen för Mariannelund redovisar markreservat för industriexpansion. Svenska kommunförbundet har vissa utredningsuppdrag som avser hela den nybildade kommunen. Blockplanering pågår dock inte för närvarande.
För industriområdet finns fastställd detaljplan.
Brusafors sulfitfabrik och pappersbruket i Silverdalen har järnvägsför— bindelse men Statens Järnvägar planerar att genomföra en nedläggnings— utredning som berör den aktuella järnvägen. Enligt vägverkets behovsplan skall riksväg 33 få en sträckning söder om Mariannelund. Mariannelund har
högstadieskola.
Enligt det preliminära länsprogrammet från år 1970 bör verkstads- industrin i Eksjö kommun ägnas särskild uppmärksamhet. Det kommu- nala investeringsbehovet för perioden 1970-1975 gäller främst en sport- anläggning och barnstugor.
Massafabriken ligger perifert i kommunen, varför förhållandena i den
angränsande Vimmerby kommun även är av intresse.
Les sebo kommun
Figur 3. 6 Lessebo kommun med pendlingsomlandet till Lessebo bruk
_ '. , ';; . . 911859.” W 1 "of
' '.:1 ; ,u, | '. ' H . . ., .t— 1-. _ . s..-.
. . 1 . | l' '.. vi, . "! A . ; x.
. NASSAFABRIK AFRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Lessebo är centralort i den kommun med samma namn som färdigbil— dades den 1 januari 1971. Lessebo ingår i Växjös arbetsmarknadsregion. Avståndet till Växjö, som år 1970 hade 39 000 invånare. är drygt 30 km. Idet preliminära länsprogrammet från 1970 har Lessebo klassats som ”övrig ort". I utkanten av tätorten Lessebo ligger Lessebo bruk, som
tillhör AB Klippans Finpappersbruk.
Lessebo bruk producerade år 1970 19 000 ton blekt sulfitmassa, 32 000 ton papper och 40 000 m3 trävaror. Hela produktionen av massa används för papperstillverkning inom bruket. I anslutning till massa- och pappersindustrin finns ett sågverk för 40 000 m3/år. Bolaget avser dels att bygga ut sulfitfabriken för en årlig kapacitet av 40 000 ton,
dels att öka pappersproduktionen till 40 000 ton per år. Vid anläggningen är 650 personer sysselsatta. Utbyggnaden av bruket kan medföra en
ökning av personalbehovet med ett 50-tal personer.
59.11.541199849: 9.99. 999 915.152??? 9 99163151398
Lessebo kommun hade år 1970 enligt preliminära beräkningar 8 450 in— vånare. Prognosen tyder på en folkminskning under 1970-talet, se
tabell 3. 6. 1. I prognosen har förutsatts oförändrad sysselsättning vid Lessebo bruk. Det preliminära länsprogrammet från 1970 rekommen- derar prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prog—
nosalternativ 4 ligger för perioden 1970—1980 obetydligt över alternativ 2.
Tabell 3. 6. 1 Folkmängds— ooh arbetskraftsutveckling 1960 - 1980 i Lessebo kommunl)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 8 400 8 350 8 450 8400 8 250 Förvärvsarbetande 3 750 3 900 4 000 3 850 3 750
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2
Samtliga tätorter i kommunen har enligt preliminära beräkningar för den 31.12.1970 ökat sin befolkning under perioden 1965—1970. Lessebo och Hovmantorp har båda ökat med ca 200 invånare, medan befolkningsök-
ningen i Kosta och Skruv har varit obetydlig.
9193398919959 39.11.1959 3
Lessebo är länets mest industrialiserade kommun. År 1965 arbetade över 60 procent av de sysselsatta (förvärvsarbetande dagbefolkning) inom industrin. Den låga andelen serviceverksamma beror dels på industrins dominerande roll, dels på det inflytande som utövas av Växjö. Andelen inpendlare och utpendlare uppgick till 5 procent vardera.
Tabell 3. 6. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Lessebo kommun år 1965 inom olika näringsgrenar 1)
Närin s ren Förvärvsarbetande Pendling g g nattbefolkning dagbefolkning (netto) p % p % p
Jord- och skogsbruk 429 10, 9 443 11, 2 + 14 Industri 2 489 62,9 2 512 63,4 + 23
Byggnads— och an— läggningsverksamhet 249 6, 3 265 6, 7 + 16 Service 788 19. 9 740 18, 7 - 48
Summa 3 955 100,0 3 960 100, 0 + 5
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965
Antalet industrisysselsatta minskade med 3 procent mellan åren 1962 och 1968. Jord- och skogsindustrin hade vid den senare tidpunkten 38 procent av de industrisysselsatta, massa- och pappersindustrin drygt
30 procent. Övriga industribranscher var blygsamt företrädda.
Glasindustrin med Kosta och Skruf i spetsen karaktäriseras av många tämligen små företagsenheter med betydande överkapacitet. Massa- och pappersindustrin representeras av ett enda företag, nämligen AB Klippans Finpappersbruk, som har sin produktion förlagd till huvud-
orten Lessebo.
Tabell 3. 6. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustrin P P P %
Lessebo 2 776 1 363 737 54, l Hovmantorp 1 604 741 28 3, 8 Kosta 1 209 592 10 1,7 Skruv 729 320 21 6, 6 Summa 6 318 3 016 796 26,4
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Lessebo bruki tätorten Lessebo är den största arbetsplatsen i kommunen. Trots skogsindustrins blygsamma ställning iövriga tätorter uppgår skogs—
industrins relativa andel av sysselsättningen i kommunen till 26 procent.
3- 6- 4 "Lämnar. PÅEéalélinfsyäåecé Inom pendlingsavstånd från Lessebo bruk finns 50 000 tätortsbor, varav
30 000 i Växjö. Växjös låga andel förvärvsarbetande inom skogsindustrin slår igenom i totalsiffran för omlandets tätorter, se tabell 3. 6. 4.
Tabell 3. 6. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring
Lessebo bruk år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande totalt totalt skogsindustril) F F p % Avstånds zon 0-10 km Lessebo 2 776 1 363 737 i 54,1 Hovmantorp 1 604 741 28 ; 3, 8 Skruv 729 320 21 i 6, 6 Avståndszon 0—10 km 5 109 2 424 786 1 32, 4 ! Avståndszon 10-30 km Växjö 29 354 13 634 157 1. 2 Emmaboda 3 267 1 384 106 3 7.7 Tingsryd ? 1 876 801 29 ) 3.6 Lenhovda 1 330 630 164 ) 26, 0 ' Kosta 1 209 592 10 ' 1,7 & Lindås 1194 510 19 3.7 17 tätorter 51 000 inv 7 348 3 201 352 11, 0 Avståndszon 10-30 km 45 578 20 752 837 4, 0 Pendlingsomlandet (0-30 km) 50 687 22115 1623 7, 3
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
.6.
I Lenhovda finns en snickerifabrik. Bland de 17 tätorter inom pendlings- omlandet som har mindre än 1 000 invånare märks Åryd och Sävsjö- ström med en relativt stor andel av de förvärvsarbetande inom trävaru-
och möbelindustrin.
De 650 sysselsatta vid Lessebo bruk år 1970 utgör 48 procent av total- antalet förvärvsarbetande i Lessebo tätort enligt Folk- och bostads— räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 10 km radie är 29 procent och inom en 30 km radie 3 procent.
Kramers. Elsass. Harrie? rt. 5952 5 egrsm
Lessebo har en kommunblocksplan från år 1969. För bruksområdet finns en fastställd stadsplan. En ändrad och utvidgad stadsplan från
år 1966 föreligger för sågverksområdet.
Sysselsättningen bör enligt det preliminära länsprogrammet ökas främst i Lessebo, Hovmantorp och Kosta. vilket särskilt gäller arbetstillfällen för kvinnlig arbetskraft. Kommunala investeringar behövs under perioden 1970-1975 främst när det gäller vatten och avlopp, gator och vägar samt för sport, bad och friluftsliv.
Enligt länsprogrammet väntar kommunen under 1970-talet en något vikande folkmängd. År 1980 närmar sig folkmängdstalet de 8 000 per-
soner som har ansetts vara ett minimum för en nybildad kommun.
Tingsryds kommun Figur 3. 7
Tingsryds kommun med pendlingsomlandet till Fridafors bruk
( j , _, - L E , 1. H* ,...,L .! ,. V & w ! , * :, . . , ; v- ) ' i . m. _ *** x _, » 'i' 6 ' ' L # 4 , L E . l _ * G| YD __ L ' . .. 1 | 1 _ . . , m,, . () lY " - ' p * ' - *x H. . - . y. _ _ 1 > ' - & ' L FS * nu. ”, | I- , 1 ! q ' . H] ) , . R H NN . €— ," , '( f,) Är—C * ' 1 E .] . ., o 00 .*I ” 1 :Fumm N ".6 .j' ' SU , _, - ' en
. nunnan
Tingsryds kommun, som färdigbildades den 1 januari 1971. ingår i Växjö arbetsmarknadsregion. Växjö, som år 1970 hade 39 000 invånare. ligger på 40 km avstånd från tätorten Tingsryd. I det preliminära läns— programmet för Kronobergs län klassas Tingsryd som "övrig ort". I
kommunen, vid gränsen till Blekinge län, ligger Fridafors bruk som
tillhör Skogsägarnas Industri AB.
Produktionen uppgick år 1970 till 41 000 ton papp och 10 000 ton mekanisk massa, som används som råvara för papptillverkning. Utbyggnad pla— neras för en årlig produktion av 60 000 ton papp och 15 000 ton mekanisk massa. 300 personer är sysselsatta vid bruket. Utbyggnaden väntas
inte medföra någon ökning av personalstyrkan.
59.1 magen—. 9531. %!]??Eälillaiff €» stressiga
Tingsryds kommun hade år 1970 enligt preliminära beräkningar 15 050 invånare, vilket innebär att folkminskningen har gått långsamma- re än vad som antogs i prognoserna från 1967. Prognoserna enligt Länsplane ring 1967 redovisar en kraftig befolkningsminskning för hela perioden fram till år 1980. Prognoserna förutsätter oförändrad syssel-
sättning vid Fridafors bruk.
I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekommenderas prognos— alternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognosalterna- tiv 4 ligger år 1970 något över prognosalternativ 2. Prognoserna överensstämmer för år 1975 medan alternativ 4 ligger något under
alternativ 2 för år 1980.
Tabell 3. 7.1
Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Tingsryds kommunl)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 16 250 15 650 14 850 14 100 13 350 Förvärvsarbetande 6 550 6 550 6 400 6 100 5 850
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2
Enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 har samtliga orter med undantag av Fridafors och Dångebo vuxit under perioden 1965-1970. Tingsryds befolkning har ökat med ca 400 personer, Ryds och Väckelsångs med vardera 100 personer.
I Tingsryds kommun utgjorde jord- och skogsbruk år 1965 den största näringsgrenen och sysselsatte mer än var tredje förvärvsarbetande. Industrin var i det närmaste lika stor och hade en sysselsättningsandel motsvarande medeltalet för hela riket. Servicenäringarna var däremot svagt representerade, med endast hälften av riksgenomsnittet. Kom- munen hade en relativt stor utpendling. År 1965 uppgick andelen ut- pendlare till 8 procent. medan 5 procent av de sysselsattai kommunen var inpendlare.
Tabell 3. 7. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Tingsryds kommun år 1965
i olika näringsgrenarl)
| Näringsgren Forvarvsarbetande Pendling nattbefolkning dagbefolkning (netto) p % P % p Jord- och skogsbruk 2 344 33, 9 2 336 35, O - 8 Industri 2 284 33.1 2 287 34,3 + 3 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 603 8. 7 509 7. 6 — 94 Service 1 676 24, 3 1 545 23,1 -131 Summa 6 907 100, 0 6 677 100. 0 -230
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965
Industrisysselsättningen ökade med 11 procent mellan åren 1962 och 1968. Sågverk och hyvlerier svarade för knappt 15 procent av syssel- sättningen år 1968, massa- och pappersindustri för en något mindre
andel. Skogsägarnas Industri AB i Fridafors var enda företag i den
senare branschen. Den kemiska industrin och livsmedelsindustrin
svarade tillsammans för 25 procent av de industrisysselsatta.
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande totalt totalt ! skogsindustrinl ) p p 1 p % * Tingsryd 1 876 801 : 29 3, 6 Ryd 1 284 553 'g 55 9. 9 , Urshult 787 331 i 22 6, 6 )Konga 506 199 21 10,6 Linneryd *. 437 192 25 13, 0 ; Väckelsång 1 421 197 i 29 14,7 * Fridafors 412 184 121 65,8 ;, Rävemåla 261 100 13 13, 0 Dångebo 259 98 6 6,1 Summa 6 243 2 655 321 12,1
1) Här avses trävaru— och möbelindustri. massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Bruket i Fridafors är den enda industrin i denna tätort. I övriga tätorter i kommunen förekommer viss skogsindustri, dock i betydligt mindre omfattning än i Fridafors. Genomsnittligt svarade skogsindustrin för
12 procent av de förvärvsarbetande i kommunens tätorter.
Termer. 25.29951155531153599
Hälften av tätortsinvånarna på pendlings avstånd från Fridafors bruk bor i Karlshamn (12 000 inv) och Olofström (9 000 inv).
Den enda skogsindustrin inom 10 km radie är förutom Fridafors bruk
en mindre pappers— och pappersvaruindustri i Ryd. Inom 30 km radie finns bl a Mörrum med en större massafabrik. Totalandelen av antalet förvärvs arbetande blir för skogsindustrin låg, beroende på att Karlshamn och Olofström med över hälften av samtliga förvärvsarbetande, endast
har en obetydlig andel sysselsatta inom skogsindustrin.
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Fridafors
bruk år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande 1) totalt totalt skogsindustri P P P % Avstånds zon 0-10 km Fridafors 412 184 121 65, 8 ? Ryd 1 284 553 55 9,9 3 ! Kyrkhult 694 274 24 8, 8 * Avståndszon 0-10 km 2 390 1 011 200 19. 8 1 Avståndszon 10-30 km ; Karlshamn 12 236 5 483 77 1,3 ; Olofström 8 763 4 187 15 0,4 & Asarum 3 553 1591 85 5,3 Mörrum 3 261 1419 187 13,2 Svängsta 1 988 997 7 0, 7 Lönsboda 1 964 867 59 6,8 Tingsryd 1 876 801 29 3, 6 ' Jämshög 1 367 565 10 1 1,8 11 tätorter 51 000 inv 4 337 1 808 159 8,8 ? Avståndszon 10-30 km 39 345 17 718 628 3,5 Pe ndlings oml andet L(0-30 km) 41 735 18 729 828 4,4
1) Här avses trävaru- och möbelindustri. massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 300 sysselsatta vid Fridafors bruk år 1970 utgör 163 procent av de förvärvsarbetande i Fridafors tätort enligt Folk— och bostadsräkningen
1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en
10 km radie är 30 procent och inom en 30 km radie 2 procent. Samhället
Fridafors domineras således sysselsättningsmässigt helt av bruket.
3- 7- 5 KPEEEQIPFQAEEIRB- Prslårzlieäzt. lassenman. Översiktsplaner som omfattar hela den nybildade kommunen saknas. Generalplan finns för tätorten Ryd. För Tingsryds tätort pågår general— planearbete. Fridafors bruk berörs inte av några översiktsplaner. Bruket ligger inom fastställd byggnadsplan.
Enligt det preliminära länsprogrammet är en viss förstärkning av den industriella sysselsättningen önskvärd särskilt i Ryd. Fler kvinnor bör få förvärvsarbete. Bland kommunala investeringar som behövs under perioden 1970-1975 dominerar vatten och avlopp, åldringsvård,
sport, bad och friluftsliv. Enligt länsprogrammet har Fridafors år 1975 upphört att klassificeras som närhetserviceort. Önskemål finns om bostäder i tätorten Fridafors
för de skiftesarbetande som finns vid bruket.
Fridafors bruk ligger perifert i kommunen varför Också förhållandena
i den angränsande Olofströms kommun är av intresse.
Figur 3. 8
Älmhults kommun med pendlings omlandet till Delary bruk
1 ' ' , , . ! u . » '” . " ' I ""' nu , ' .” ' U | U " . M i- "' _ A L E s 5 u , . _ __ _ o . ' _ . ,...—.... __ . ' P | , , i , ,, A Yl , ...... . . Asu-crm ' 'I ,. ,,, , . , , .. a . , , ro _/ mmm] € * ' m.m... , ** * * AYOI' I ,. , , , , , , _ !! '!r . ...... , , . , , '( 7 4 » lö Ä T ' R K R Y'D """—'— " , .r . . , . . in" . "u,-v . ,_ ' T . 8 n: v nu: ””"” .... , z , u.... c ., , | , ,. . l . V ”' '" m. , ,, .. os Y "" ' _ , . , ,. , . . , F ; AGIINU uu . ) ”?"" IID . .. , - n i | / 3— onv ' ' '1 kl WUNUL yc- |..." ' nu u gru— ,; | "* ..,. L * nuw d mm * * , "' " ”" .&g- , , , " ' , ”_ navn 1 | | . m. a n o Y $'”" ,, ' " H ss H LM * lLINGnOV 1 - A .. ( 14 mum: lN [) 73 k L
. mssuuuam
L FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Älmhult är centralort i en kommun med samma namn, vilken bildades
genom sammanläggning den 1 januari 1971. I det preliminära länspro- grammet har Älmhult föreslagits som tillväxtcentrum av länsregional betydelse. Älmhults kommun ingår i Växsjös arbetsmarknadsregion. Avståndet mellan Älmhult och Växjö är 70 km. Öster om centralorten Älmhult, i tätorten Delary, ligger Delary bruk, som tillhör Skogsägar-
nas Industri AB.
.3
19.61 %&erng
Delary bruk producerade år 1970 41 000 ton oblekt sulfatmassa samt en mindre mängd hartsolja och terpentin. Hela produktionen transporteras med bil till bolagets anläggning i Strömsnäsbruk för användning som råvara för papperstillverkning. Antalet sysselsatta vid fabriken är 130
personer. Några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts.
5.0.1 masses—_ 9911. % 519 etsätafrå EEYQQIQÅEE
Älmhults kommun hade år 1970 enligt preliminära beräkningar 15 300 invånare. Prognosalternativ 2 enligt Länsplanering 1967 förutsätter en viss folkminskning mellan åren 1960 och 1980. Befolkningsutvecklingen blev emellertid positiv under senare delen av 1960-talet, varför en revidering har gjorts i Länsprogram 70. Antalet förvärvsarbetande har däremot bibehållits oförändrat. I den justerade prognosen som re- kommenderas som underlag för kommunens planering förutsätts oför-
ändrad sysselsättning vid Delary bruk.
Tabell 3. 8. 1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Älmhults kommunl)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 IFolkmängd 15 400 15 200 | 14 850 14 500 14 100 |iFörvärvsarbetande 6 400 6 450 6 400 6 2.50 6 100
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Enligt de preliminärt sammanräknade befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 har Älmhult ökat med 1 000 invånare och Eneryda med 100 invånare. Befolkningsförändringar i övriga tätorter har varit små.
135255 % lir/935 55.41.1995
Sysselsättningen i Älmhults kommun fördelades år 1965 på: 40 procent industri, 30 procent service, 20 procent jord— och skogsbruk och 10 procent byggnads- och anläggningsverksamhet. Jämfört med hela riket är andelen jord- och skogsbruk dubbelt så stort i kommunen, industrin 20 procent större, medan servicesektorn endast utgör 2/3
av riks medeltalet.
Kommunen hade en betydande utpendling. Andelen utpendlare var 9 procentmedan 6 procent av de sysselsatta i kommunen var inpendlare.
Tabell 3. 8. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Älmhults kommun år 1965
inom olika näringsgrenar”
_ . Förvärvsarbetande Pendling
; Näringsgren tto) | nattbefolkning dagbefolkning (ne
P % p % p Jord- och skogsbruk i 1 338 20, 2 1 1 325 20, 8 l — 13 Industri 2 700 40, 8 2 563 40. 2 —137 Byggnads- och an- ,, | 1 läggningsverksamhet ; 606 9, 2 5 528 ; 8, 3 , - 78 Service * 1969 29,8 1 957 30.7 - 12 Summa 6 613 100, 0 6 373 100, 0 -240
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Mellan åren 1962 och 1968 ökade antalet industrisysselsatta med 8 procent. 1968 var maskinindustrin den största branschen med 25 procent. Snickeri— och möbelfabriker svarade för en nästan lika stor andel, medan sågverk och hyvlerier hade ca 9 procent av de industrisysselsatta.
Tabell 3. 8. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande
totalt totalt skogsindustrin P P P % Älmhult 5 667 2 520 177 7,0 , Diö 951 387 175 ; 45, 2 , Liatorp 645 291 29 1 10, O Eneryda 337 118 - 11 9.3 1 Möckeln 332 128 ' 22 17, 2 | Delary 269 122 69 ; 56, 6 Häradsbäck 246 98 22 1 22,4 *
Summa 8 447 3 664 505 13, 8
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
I Delary finns förutom bruket endast en mindre verkstadsindustri. Av övriga tätorter har bara Diö en mera omfattande skogsindustri. Totalt svarar skogsindustrin för knappt 14 procent av de förvärvsarbetande i
kommunens täto rte r .
_Tärelzteä P?.EäéåliPBPPYPEåEQ
Inom 30 km radie från Delary finns flera tätorter med ett stort antal sysselsatta inom skogsindustrin. I Strömsnäsbruk finns en massa- och pappersindustri, som tillhör samma företag som Delary sulfatfabrik. Denna industri är länets största arbetsplats. I Bjärnum finns möbel-
industri.
Bland de 12 tätorter som har mindre än 1 000 invånare kan nämnas Timsfors med pappersbruk och träsliperi, Traryd nära Strömsnäsbruk, Östanå i Kristianstads län med pappers- och pappersvaruindustri och Diö med trävaru- Och möbelindustri. Den största tätorten inom pend- lingsomlandet är Ljungby, som med 12 500 invånare svarar för en
fjärdedel av alla tätortsinvånare på pendlingsavstånd.
De 130 sysselsatta vid Delary bruk år 1970 utgör 107 procent av de förvärvsarbetande i Delary tätort enligt Folk— och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie
är 6 procent och inom en 30 km radie 1 procent.
timmar?-11.21.9396), 17.43.1113??? Et. 358525 985331. Översiktsplan för Älmhults köping finns från år 1967. Någon översikts-
plan som också berör Delary bruk finns inte. Industriområdet omfattas
inte av gällande byggnadsplan för Delary.
Av det preliminära länsprogrammet framgår att Älmhult har goda kom- munikationer, ett differentierat näringsliv och kvalificerad service. Det är dock angeläget att antalet arbetstillfällen ökas i kommunen. Bostads- tilldelningen bör också ökas. Bland kommunala investeringar som är angelägna under perioden 1970-1975 märks främst utbyggnad av vatten
och avlopp. gymnasium samt gator och vägar.
Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring
Delary bruk år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande totalt totalt skogsindustrin P P P % Avstånds zon 0-10 km Delary 269 122 69 56, 6 Älmhult 5 667 2 520 177 7, 0 Avståndszon 0-10 km 5 936 2 642 246 9,3 Avståndszon 10-30 km I ; Ljungby 10 727 4 811 % 195 4. 1 % Osby 5 949 2 525 148 5,9 ; Markaryd 3 202 1 344 1 203 15,1 Bjärnum 2 644 1 163 f 428 36,8 Strömsnäsbruk 2 553 1 154 ; 623 54,0 & Lönsboda 1 964 867 1 59 6,8 Glimåkra 1 386 584 ; 72 12,3 Vittsjö 1 351 550 ; 68 12,4 Hästveda 1 277 522 5 90 17, 2 12 tätorter 51 000 inv 5 512 2 419 742 30.7 Avståndszon 10-30 km 36 565 15 939 2 628 16,5 Pendlingsomlandet (0—30 km) 42 501 18 581 2 874 15,5
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Markaryds kommun
Figur 3. 9 Markaryds kommun med pendlingsomlanden till Strömsnäsbruk och Timsfors ' nu , ; * n '. mau WIW !. ... . 1; .J. 1 n 4 ' L u r' g) _, , . lu- | 0 . " _ . ; n, _ I” " A 17 .. - T , _ _ , , , ,, a ,: J mun _. I , T,, , , ,, , &) , 1 & vou . i , , € _ | , "* "'”? . R , 4 . .. . ,, /' Q' 0 K RY'D VI ' , , P" . . / T , I , 11 _,M . - , _, r . s , , åf _ __ , ***—Y 0” "ut nu Asun-4 _ wu A _ E' - lll-1 RK LL ?? "V 9. PUM hr- ' ",—v , w _a mu V OIK F'h' * i i., .. 1 n , nu . non BRO Y L'M ' ' _ vn: LLIIlGSLov ! . nm R T ' "__,- , min:—c u: ,, _L if . :I'Vll ' Mn Mim Å [N ”9
. mssuusmx A FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Markaryd är centralort i Markaryds kommun som färdigbildades den 1 januari 1971. Kommunen ingår i Ljungbys arbetsmarknadsregion. Avståndet mellan Markaryd och Ljungby, som år 1970 hade 12 500 in— vånare, är 60 km. I det preliminära länsprogrammet har Markaryd klassats som "övrig ort”. I kommunen finns två massa- och pappers- industrier, pappersbruket i Strömsnäsbruk, som tillhör Skogsägarnas
Industri AB och Munksjö AB:s Timsforsanläggningar i Timsfors strax
norr om Markaryd.
3.9.2
551.631? PéfPfPh 9 9 b _? 131.559 EE" eelässraipgéfzia (ww; ?" .fi— 1.3)
År 1970 producerades i Strömsnäsbruk 6 000 ton oblekt sulfitmassa, 56 000 ton papper och pappersprodukter, bl a 63 miljoner papperssäckar. Enligt företagets planer skall anläggningen byggas ut för en årlig produk- tion av 105 000 ton mekanisk massa, 150 000 ton falskartong och
65 000 ton papper. Den nuvarande sulfitfabriken kommer därvid att läggas ned. För närvarande sysselsätts 830 personer vid anläggningen. Utbygg-
naden väntas inte medföra någon ökning av personalbehovet.
Produktionen vid Timsforsanläggningarna uppgick år 1970 till 13 000 ton mekanisk massa, 40 000 ton papper samt 25 000 ton kascherat papper och wellpapp. Efter planerad utbyggnad skulle den årliga produktionen bli: 280 OOOtonblekt sulfatmassa, 70 000 ton mekanisk massa. 140 000 ton papper och 115 000 m3 sågade trävaror. Dessutom avser man att bygga ut wellpappfabriken. Vid anläggningen sysselsätts 450 personer. Planerad utbyggnad väntas innebära att personalstyrkan ökar till 750 personer.
5.0.1 mangs-_ 99.13 äzéetslsaftå ettqelsléag
Markaryds kommun hade år 1970 enligt preliminära beräkningar 11 800 invånare. Befolkningstillväxten under senare delen av 1960-talet var alltså större än vad som angavs i prognosalternativ 2 enligt Länsplanering 1967. Det preliminära länsprogrammet från år 1970 reviderades med anledning härav. Den nya prognosen visar på en kraftig befolkningsökning under perioden 1970—1975 och därefter en något långsammare tillväxt— takt. I den justerade prognosen har förutsatts oförändrad sysselsättning vid pappersbruket i Strömsnäsbruk och vid Timsforsanläggningarna.
Tabell 3. 9. 1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Markaryds kommun
1)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 10 550 11 000 11400 11 850 12 350 Förvärvsarbetande 4 450 4 800 5 150 5 400 5 700
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
3.9.3
Samtliga orter inom kommunen har enligt de preliminära befolknings- uppgifterna för den 31.12.1970 vuxit kraftigt under perioden 1965-1970. Markaryd har ökat med 800 personer, Strömsnäsbruk med 400, Timsfors
med 150 och Traryd med 100 personer.
blåsiga % lis/93- % _ätfPKEEE
I Markaryds kommun arbetade år 1965 nästan hälften av den förvärvsar- betande dagbefolkningen inom industrin mot drygt en tredjedel i hela riket. I tätorten Markaryd (inkl Timsfors) fanns det ca 55 procent industrisysselsatta och i Strömsnäsbruk (inkl Traryd) drygt 60 procent. Servicenäringarna i kommunen låg betydligt under riksmedeltalet. Jord— och skogsbrukets andel var av samma storleksordning som riksgenom- snittet. Inpendlingen till kommunen var relativt omfattande. Totalt 9 procent av samtliga sysselsatta (förvärvsarbetande dagbefolkning) var
inpendlare. Andelen utpendlare uppgick till 5 procent.
Tabell 3. 9. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Markaryds kommun år 1965
. . .. . 1 inom olika näringsgrenar )
Nä ringsg ren Förvä rvs arbetande Pendling nattbefolkning ] dagbefolkning (netto) ; P i % P % P Jord— och skogsbruk ] 760 15, 5 758 14,6 - 2
I | Industri ; 2 387 48,5 ' 2 526 49,4 +139 " Byggnads— och an- : iläggningsverksamhet g 447 9,1 462 9.0 + 15 Service ; 1 323 26,9 . 1 364 26,7 + 41 Summa 4 917 100,0 5110 100,0 +193
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Under perioden 1962—1968 ökade antalet industrisysselsatta med 14 pro- cent. Kommunen har en tämligen ensidig industristruktur med massa— och pappersindustri som dominerande inslag. År 1968 fanns inte mindre än 54 procent av samtliga industrisysselsatta i denna bransch. Branschen representeras av två stora företag, Skogsägarnas Industri AB med än— läggningar i Strömsnäsbruk och Munksjö AB med verksamheten förlagd till Timsfors. Järn- och met allmanufaktur svarade för 18 proeent av industrisysselsättningen. Denna bransch var mest expansiv mellan åren
1962 och 1968.
3.9.4
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Folkmängd Förvärvsarbetande Tätort ])
totalt totalt skogsindustri
p P p % Markaryd 3 202 1 344 203 15,1 Strömsnäsbruk 2 553 1 154 623 54, o ?
Traryd 769 354 133 37,6 Timsfors 583 278 160 57, 6 Summa 7107 3130 1119 35,8
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa—, pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
Markaryd har ett (tämligen allsidigt sammans att näringsliv. Massa- och pappersindustrin i Strömsnäsbruk utgör den största arbetsplatsen i länet. Timsfors är kommunens minsta tätort. Där finns förutom Munksjö AB:s Timsforsanläggningar några småindustrier med samman- lagt ett 50—tal sysselsatta. Var tredje förvärvsarbetande i kommunens
tätorter arbetar inom skogsindustrin.
Täreztsr. PÅ 2999219393391: 33151. är.-%% _Sfäémäraääääeli 9531. _T_1 mäfgrfaplägg : steama
Inom pendlingsomlandet till Strömsnäsbruk finns knappt 30 000 tätorts— invånare. Störst bland tätorterna är Osby och Älmhult, vardera med mindre än 6 000 invånare. Den höga andelen sysselsatta inom skogs- industrin i Traryd hänger delvis samman med att Traryd är besättnings— ort för anställda vid Strömsnäsbruk. Bjärnum har en större möbelindu- stri. Bland de 8 tätorterna med mindre än 1 000 inv inom 30 km radie
finns Delary med massaindustri.
De 830 sysselsatta vid Strömsnäsbruk år 1970 utgör 72 procent av de förvärvsarbetande i Strömsnäsbruks tätort enligt Folk- och bostadsräk- ningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 10 km radie är 48 procent och inom en 30 km radie 7 procent.
Tabell 3. 9. 4 (S) Förvärvs arbetande i tätorter inom ett pendlingsomland till Ströms- näsbruk år 1965
.. Folkmängd Förvärvsarbetande Tatort 1 totalt totalt skogsindustri ) P p p %
EAvståndszon 0-10 km ! Strömsnäsbruk 2 553 1 154 i 623 54, 0 ' Traryd 769 354 g 133 37,6 Timsfors 583 278 j 160 57,6 Avståndszon 0-10 km 3 905 1 786 5 916 51,3
Avståndszon 10—30 km ) Osby 5 949 2 525 148 ; 5.9 Älmhult 5 667 2 520 177 g 7, o Markaryd 3 202 1 344 203 ? 15,1 Bjärnum 2 644 1 163 428 i 36,8 Vittsjö 1 351 550 68 12.4 Hästveda 1 277 522 90 ] 17,2 8 tätorter 51 000 inv 3 661 1638 251 15,3 Avståndszon 10-30 km 23 751 10 262 1 365 13,3 Pendlingsomlandet
(0-30 km) 27 656 12 848 2 281 17,8
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
Inom pendlingsomlandet kring Timsforsanläggningarna bor knappt
23 000 människor. De största orterna vid sidan om Markaryd och Strömsnäsbruk är Osby med ca 6 000 invånare samt Bjärnum med drygt 2 600 invånare. Den relativt höga andelen förvärvs arbetande inom skogsindustrin på 10-30 km avstånd beror främst på. möbelindustrin som är väl utbyggd inom dessa områden, se tabell 3. 9.4 (T). Bland
de 9 tätorter, som har mindre än 1 000 invånare, märks Delary med
massafabrik OCh Traryd.
De 450 sysselsatta vid Timsfors bruk år 1970 utgör 162 procent av de
förvärvsarbetande i Timsfors tätort enligt Folk— och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en
10 km radie är 15 procent och inom en 30 km radie 5 procent.
Tabell 3. 9. 4 (T) Förvärvsarbetande i tätorten inom ett pendlingsomland till Timsfors-
anläggningarna år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande totalt ; totalt skogsindustril) P p p % Avstånds zon 0—10 km Timsfors 583 278 160 57, 6 Markaryd 3 202 1 344 203 15,1 Strömsnäsbruk 2 553 ' 1 154 623 54, 0 Emmaljunga 371 i 190 | 55 28, 9 I Avståndszon 0-10 km 6 709 [ 2 966 I 1 041 35, 0 Avståndszon 10—30 km Osby 5 949 2 525 148 5, 9 Bjärnum 2 644 1 163 428 36, 8 Vittsjö 1351 550 68 12,4 Hästveda 1 278 522 90 7 17, 2 9 tätorter E 1000 inv 4 626 2 023 370 18, 3 Avståndszon10-30 km 15 848 6 783 1 104 16,3 Pendlingsomlandet (0-30 km) 22 557 9 749 2 145 22, 0
1) Här avses trävaru- Och möbelindustri. massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- OCh bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
3- 9- 5 K?razettraelaaleeett PEPÄYPÅEäE'E 3295259552131
Ett generalplanearbete för Markaryds kommun har påbörjats. Inom ramen för detta arbete kommer skogsindustrins framtida markbehov att beaktas. För tätortsområdet Strömsnäsbruk— Traryd pågår översikts- planering. En dispositionsplanekarta utan beskrivande text finns för Markaryd- Timsfors. Plankartan har upprättats år 1968 och upptar bl a bostäder på det område som nu är aktuellt för utbyggnad av Timsfors-
anläggningarna.
- Nuvarande anläggningar vid Strömsnäsbruk är belägna öster om Lagan. På en fastställd stadsplan från år 1965 redovisas ett område på bägge sidor om Lagan som område för industriändamål. Den planerade utbygg- naden skall ske väster om Lagan på bolagets mark. Den nya anläggningen
kommer att förbindas med den äldre genom en bro över Lagan.
För Timsforsområdet har i december 1969 presenterats en plankarta, som redovisar läget för den planerade utbyggnaden av Timsforsanlägg- ningarna, huvudvägarnas samt järnvägens sträckning. Utbyggnaden avses
ske på kommunens mark.
Enligt det preliminära länsprogrammet från år 1970 bör en ökad differen- tiering av industrin i tätorten Strömsnäsbruk eftersträvas. Massa— och pappersindustrin dominerar i sys selsättningshänseende, särskilt lokalt
i de två närbelägna tätorterna Strömsnäsbruk och Traryd.
De direkta tillskotten av arbetskraft vid den planerade utbyggnaden av Timsforsanläggningarna beräknas uppgå till 300 personer. Enligt kom- munens bedömningar i samband med koncessionsansökan från företaget leder etableringen till fortsatt kommunal expansion Och utbyggnaden kom- mer också det övriga näringslivet till godo. Utbyggnaden i Timsfors
föruts ätte r ökat bostadsbyggande .
Enligt det kommunalekonomiska långtidsprogrammet (KELP) finns f n ingen överskottskapacitet i kommunala anläggningar. På skolområdet kan viss överkapacitet emellertid föreligga, eftersom både Markaryd och Strömsnäsbruk har högstadieskola. Enligt det preliminära länsprogrammet från år 1970 krävs under första hälften av 1970-talet kommunala investe- ringar i främst vatten och avlopp. gator och vägar samt ett medborgar-
hus i Markaryd.
*.10
Väx'ö kommun Figur 3.10
Växjö kommun med pendlingsomlandet till Böksholms bruk
I I I _ & [_ . 'Vi. 4 _ A, . ' Å f — ' ' 4 $%... ' '_- "' % Å )" =.? ' .. .5 ”f:." mn ut T . . ' v— Mm ' "i, A» E G * - . Q & -— . .:. ll " | r .. .... D 5 _" _ , jo ** ” ”." ... . »: X I. .» 'I _|| ' , a_i L NG ) .- a ( ” ' Lau-Anund ___ _ (D 'D 1 _.
DN . ...
. , , . nu ,...... ' — ' ' ,,,, ,, , . , . . , . : ' __ ......— _ . , ' » .. Å . . .. " ' l
. MASSAFAIIIK A qucuun: unusuaux
Växjö kommun färdigbildades genom sammanläggning den 1 januari 1971. Den nya kommunen, som år 1970 hade 39 000 invånare, är centralort i en arbetsmarknadsregion med samma namn. Enligt det preliminära länsprogrammet från 1970 uppfyller Växjö och Alvesta tillsammans de krav som bör ställas på ett storstadsalternativ. I Böksholms tätort inom den nordöstra delen av kommunen ligger Böks-
holms bruk, som tillhör AB Klippans Finpappersbruk.
3.10.2
3.10.3
Böksholms bruk producerade år 1970 49 000 ton blekt sulfitmassa. En utbyggnad planeras av fabriken till en årlig kapacitet av 60 000 ton sul- fitmassa. 170 personer sysselsätts vid fabriken. Utbyggnaden torde inte medföra någon ökning av personalstyrkan.
129139?ng 51.5: _9911 _a_1:b_e_t_s kraftssttysslclång
I Växjö kommun bor ca 35 procent av länets invånare. Kommunen är den
me '.'t expansiva i länet och har ett mångsidigt näringsliv.
Den preliminära befolknings siffran i Växjö kommun för år 1970 var
59 050 personer. Prognosen för befolkningsutvecklingen enligt tabell
3. 10. 1 redovisar en mycket kraftig ökning, som stegras under hela perioden. 1 prognosen har förutsatts att sysselsättningen vid Böksholms bruk förblir oförändrad. Det preliminära länsprogrammet 1970 rekom- menderar prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognosalternativ 4 utgår ifrån en något snabbare ökning under perioden
1970—1975 än alternativ 2 men befolkningstalen är identiska för år 1980.
Tabell 3.10.1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Växjö kommunl)
[ a Befolkningsdata 1960 1965 ? 1970 1975 1980
Folkmängd 46 300 51 900) 58 700 66 950 76 650 Förvärvsarbetande 19 850 22 950i 26 900 30 900 35 900 1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Samtliga tätorter inom kommunen utom Böksholm har enligt de preli- minära beräkningarna för den 31. 12. 1970 vuxit under perioden 1965-1970. Tätorten Växjö har ökat med över 7 000 personer under denna 5-årsperiod. Rottne har ökat med 300 personer, Lammhult och Braås vardera med ca 200 personer. Ingelstad Och Äryd med ca 100, jfr tabell 3. 10. 3. Övriga förändringar har varit obetydliga.
Nini eg % 13915 5 359339!
Växjö kommun har en mer omfattande serviceförsörjning än vad som
gäller för landets kommuner i allmänhet. Nästan varannan förvärvs—
10.4
arbetande i kommunen har ett serviceyrke. Industrins andel är lägre än vad som är normalt för riket. Även i jämförelse med andra kommu- ner i länet är industrins sysselsättningsandel låg i Växjö kommun. Jord— och skogsbrukets andel är ca 50 procent större än genomsnittet för riket som helhet, vilket främst beror på kommunens ytmässiga ut— bredning och den omfattande glesbygden. Av de sysselsatta inom kom— munen var 7 procent inpendlare och 4 procent utpendlare.
Tabell 3.10. [.
Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Växjö kommun år 1965
1)
inom olika nä rings grenar
Näringsgren Förvärvs arbetande Pendling nattbefolkning dagbefolkning (netto)
P % P % P
Jord— och skogsbruk 3 610 15,3 3 694 15,1 + 84 Industri 6 321 26, 9 6 472 26, 5 +15l
Byggnads- och an- läggningsverksamhet 2 380 10,1 2 740 11, 2 +360 Service 11 230 47, 7 11 520 47. 2 +290
Summa 23 541 100, 0 24 426 100, 0 +885
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Mellan åren 1962 och 1968 ökade antalet industrisysselsatta i kommunen med 11 procent. Växjö kommun uppvisar en riktdifferentierad industri— struktur, trots att industrin endast sysselsätter 27 procent av de förvärvsarbetande. Maskinindustrin var störst med drygt 22 procent
av de industrisysselsatta, varav AB Svenska Fläktfabriken svarade
för ca 45 procent. Snickeri- och möbelfabriker hade 14 procent av de industrisysselsatta, medan transportmedelsindustrin och järn- och metallmanufaktur vardera svarade för 10 procent.
Skogsindustrin är av relativt stor betydelse för de minsta tätorterna i kommunen. På grund av att andelen förvärvsarbetande inom skogs- industrin är mycket låg i Växjö blir dock totalsiffran för kommunen
inte högre än 5 procent . ifatt: Eter. _P_å_ 29 PéliPBEPYPEåEQ
Två tredjedelar av samtliga tätortsinvånare på pendlingsavstånd från Böksholms bruk bodde i Växjö som år 1970 hade 29 400 invånare. I tätorterna inom 10 km radie från Böksholm finns några mindre skogs—
industrier, huvudsakligen trävaru- och möbelindustrier.
Skogsindustrins sysselsättnings andel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande
totalt totalt _ ,,,EBPEEEQRSFEU,
p 1 p ? P [ % _
Växjö 1 29 354 113 634 ! 157 1 1, 2 ; Bergsnäs 2 300 976 45 i 4,6 "i!-';»? Lammhult 1 499 673 % 215 1 31. 9 Braås ] 1 017 425 52 . 12,2 Gemla i 1 016 472 ? 4 ! 0,8 %lngelstad L 708 i 301 i 20 6, 6 ' Rottne 1 692 E 318 % 66 20,8 Sandsbro i 549 i 214 i 34 15,9 Åryd 343 . 138 83 1 60,1 Böksholm 276 ; 117 87 74,4 Åbyfors 245 111 51 45, 9 Klavreström, del av 5 4 0 _
Summa 38 004 17 383 814 4.7
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Trävaru- och möbelindustri förekommer i stor utsträckning i samtliga tätorter på 30 km avstånd med undantag för Växjö samt några mindre tätorter. Bland de 8 tätorterna inom 30 km zonen med mindre än
1 000 invånare finns Sävsjöström, Åryd, Åbyfors och Rörvik, inom vilka mer än 50 procent av de förvärvsarbetande är anställda inom
trävaru- och möbelindustri.
De 150 sysselsatta vid Böksholms bruk år 1970 utgör 128 procent av de förvärvsarbetande i Böksholms tätort enligt Folk— och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en
10 km radie är 9 procent och inom en 30 km radie 1 procent. Bruket,
som är den enda industrin i Böksholm,har således en dominerande ställning när det gäller sysselsättningen i tätorten. Brukets andel av det totala
antalet förvärvsarbetande inom pendlingsomlandet är däremot låg.
Tabell 3.10.4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsområde till
Böksholms bruk år 1965
Lgr- Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustrin p p p % Avståndszon 0-10 km ! j Böksholm ' 276 117 | 87 74,4 ? Braås ; 1 017 425 ' 52 12. 2 ; Norrhult ; 923 419 23 5, 5 * Klavreström i 881 403 & 11 2,7 Rottne [ 692 318 E 66 20,8 i | [ i Avståndszon 0-10 km l 3 789 1 682 i 239 14, 2 Avståndszon 10-30 km Växjö . 29 354 13 634 ; 157 1.2 Åseda ; 2 402 1 013 i 125 12,3 Bergsnäs 2 300 976 | 45 4. 6 Lammhult 1 499 673 215 31. 9 Lenhovda 1 330 630 164 26. O Moheda 1 069 438 65 14. 8 8 tätorterfl 000 inv 3 231 1 272 403 31, 7 Avståndszon 10-30 km 41 185 18 636 1 174 6,3 Pendlingsomlandet (0-30 km) 44 974 20318 1413 7,0
]) Här avses jord- och skogsbruk samt trävaru- och möbelindustri, massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostads- räkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
1 0. 5 KPHItraeqakajlaraeät E_rslårpéeäät 339313 955313
För centralorten Växjö finns en generalplan från 1965-1968. En kom- munal översiktsplanering har även påbörjats. Någon översiktsplan för hela den nybildade kommunen finns dock inte. För Böksholm har upp-
rättats byggnadsplan. vilken dock inte omfattar industriområdet.
En satsning på Växjö/Alvesta-regionen är enligt det preliminära läns- programmet angelägen. En sådan satsning skulle få positiva följdverk-
ningar för länet Och särskilt för den sydöstra landsdelen. Växjöom— rådet bedöms ha de spontana förutsättningarna som efte rlystes för ett stortstadsalternativ. I länsprogrammet föreslås att universitetsfilialen får ett utökat antal ämnen och att en socialhögskola lokaliseras till
Växjö.
Åtskilliga organisationer och verksamheter av skilda slag med sydöstra Sverige som arbetsfält har under senare år lokaliserats till Växjö. Högre utbildning har möjliggjorts i och med tillkomsten av universitets- filialen. Ytterligare förutsättningar för nylokalisering av företag och institutioner kan skapas genom insatser i fråga om planeringen och markresurserna, kommunikationerna, tillgången på utbildad arbets- kraft, bostadsförsörjningen och boendemiljö, skolväsendets utbyggnad, samhällsservicen (statlig och kommunal) samt anläggningar för sport
och friluftsliv.
Byggandet av Öjaby flygplats är ett angeläget projekt. Mellan 1970 och 1975 krävs kommunala investeringar främst i vatten. gator och vägar,
grundskola samt i sport. bad och friluftsliv. Böksholms bruk ligger perifert inom kommunen varför också förhål— landena i angränsande kommuner. särskilt Vetlanda kommun, är av
intresse.
Figur 3.11
Mönsterås kommunblock med pendlingsomlandet till Mönsterås bruk
. x , , OSK H _1 kx
på x_n —% ' / V *” Lä. & .
4 . ' " r ! 9...
x ;Wsarvflis'eew-f ,
._ . väg-m - 1.
;. , av
) 1 1':' mum»: _ :
'x 03141 J)
. MASSAFABRIK A FRILlGGANDE PAPPERSBRUK
Mönsterås är centralort i ett kommunblock, som från och med år 1974 skall bilda en kommun. Kommunblocket ingår i Oskarshamns arbets- marknadsregion. Avståndet till Oskarshamn, 50:11 år 1970 hade drygt
17 000 invånare, är ca 25 km. I det preliminära länsprogrammet klassas Mönsterås som serviceort. 10 km nordost om centralorten ligger Mönsterås bruk, som tillhör Skogsägarnas Cellulosa AB, ett dotterbolag till Skogsägarnas Industri AB.
.11.2
Mönsterås bruk producerade år 1970 180 000 ton sulfatmassa, varav 136 000 ton halvblekt massa samt 6 500 ton hartsolja. Bolaget avser att bygga ut sulfatfabriken för en årlig produktion av 260 000 ton blekt sulfatmassa. Dessutom planeras ett tidningspappersbruk för 300 000 ton tidningspapper per år och tillhörande sliperi för 250 000 ton/år. Vid anläggningen är 420 personer sysselsatta. Ett realiserande av dessa
planer kan medföra en personalökning med 150—200 personer.
F:)llfäraäisgfåez 9931. 359954.st % 952421le 95
Den preliminära befolkningssiffran i Mönsterås kommunblock för år 1970 var 13 400 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekommenderas en justerad prognos som underlag för kommunblockets planering. Anledningen härtill är att prognosen enligt Länsplanering 1967 förefaller mindre sannolik med hänsyn till utvecklingen under den senare delen av 1960-talet. se tabell 3. 11.1. Den justerade prognosen redovisar en lägre ökningstakt under 1970-talet, som innebär att Mönsterås kommunblock år 1980 skulle ha 14 300 invånare. Prognosen förutsätter oförändrad sysselsättning vid Mönsterås bruk. Kommun— blocket räknar i det kommunalekonomiska långtidsprogramrnet för år 1975 med 600 fler invånare än länsstyrelsen och för år 1980 med
1600 fler invånare.
Tabell 3. 11.1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Mönsterås
kommunblookl)
! I Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd ! 12 550 13 500 13 950 14 450 14 800 Förvärvsarbetande 4 950 5 550 5 550 5 750 5 800
1) Enligt Länsplanering 1967. alt 2.
Av kommunens tätorter är det enligt de preliminära befolkningsuppgifter— na för den 31.12.1970 framförallt Mönsterås men också Blomstermåla och Timmernabben som haft en positiv befolkningsutveckling under perioden 1965-1970. Övriga tätorter har stagnerat eller minskat.
Finsjö och Sandbäckshult har under denna period upphört att vara tätorter
enligt tätorts definitionen.
Mönsterås kommunblock är starkt industrialiserat. Industrin syssel- satte år 1965 nära hälften av de förvärvsarbetande (dagbefolkning). Servicenäringarna låg samtidigt ca 20 procentenheter under riksgenom— snittet. Närheten till Kalmar och Oskarshamn har utan tvekan inverkat dämpande på serviceförsörjningen. Jord— och skogsbrukets andel av de
förvärvs arbetande var 50 proeent högre än riksmedeltalet.
Det förekom en omfattande pendling i båda riktningarna över kommun- blocksgränsen. Antalet inpendlare utgjorde 7 procent av de sysselsatta,
medan andelen utpendlare uppgick till 9 procent.
Tabell 3.11. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Mönsterås kommunblock
år 1965 inom olika näringsgrenarl)
! Näringsgren Forvarvsarbetande i Pendling
nattbefolkning dagbefolkning ' (netto)
P % I P % P Jord- och skogsbruk 852 15,4 T 837 i 15,4 - 15 'Industri 2 600 46.9 2 561 * 47,1 ; - 39 Byggnads—och an- läggningsverksamhet 619 11,2 616 11,3 - 3
1
Service 1 467 26, 5 1 422 26,2 - 45 Summa 5 538 100, 0 5 436 100. 0 -102
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Näringslivet är väl differentierat. Mellan 1962 och 1968 ökade antalet industrisysselsatta med 11 procent, främst inom metall- och verkstads- industrin. De senaste två åren har det funnits fler lediga platser än arbetslösa i kommunblocket. En betydande utbyggnad av massa— och
pappersindustrin är också planerad.
Tätorten Mönsterås har förutom sulfatfabriken flera större industrier. Inom flertalet av kommunblockets tätorter finns skogsindustri av varierande slag. Antalet förvärvsarbetande inom skogsindustrin utgjorde
22 procent av totalantalet sysselsatta.
.11.5
??fezter. Påleseéljzlassxsråeé
Inom närpendlingsområdet (O-lO km) förekommer ett flertal skogs- industrier. Bl a finns en större trävaru- och möbelindustri i Blomster- måla. Inom 30 km zonen är Oskarshamn, som år 1970 hade 17 000 invånare, den största tätorten. Bland de 10 tätorterna med mindre än
1 000 invånare kan nämnas Emsfors med Emsfors bruk, se avsnitt 3.12.
Totalt fanns år 1965 34 000 personer i pendlingsomlandets tätorter.
Tabell 3.11. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunblockets tätorter år 1965
Tätort ; Folkmängd Förvärvsarbetande.”
: totalt totalt skogsmdustri .
p p p ; % Mönsterås i 5 028 2 142 403 ; 18,8 ' Blomstermåla 1 713 662 210 ; 31,7 ; Timmernabben ; 754 281 29 ; 10, 3 Fliseryd 681 289 31 ; 10,7 ! Ålems station 607 259 60 ; 23,1 Emsfors, del av ; 91 42 35 ; 83, 3 Finsjö 256 117 61 ; 52,1 Ålems kyrkby 251 72 9 12, 5 Sandbäckshult 221 75 38 50, 7 Summa 9 602 3 939 876 22,2
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 420 anställda vid Mönsterås bruk 1970 utgör 20 procent av total- antalet förvärvsarbetande i Mönsterås tätort enligt Folk— och bostads- räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 10 km radie är 12 procent och inom en 30 km radie 3 procent.
timmesatlaaeät 1339324139352339525982391
Generalplanearbete pågår för både Mönsterås tätort och glesbygdsdelen
i kommunblocket. Trafikledsplan har upprättats för tätortsområdet
och visar bl a föreslagen ny järnvägssträckning. En skiss till glesbygds— plan redovisar industriområdet för Mönsterås bruk och ett skyddsområde. Massafabriken äger också en stor del av marken inom Skyddsområdet.
En byggnadsplan fastställd år 1969 finns för nuvarande industriområde.
Samhälleliga insatser krävs framför allt för att förbättra infrastruk— turen. En viktig faktor är kommunikationerna, som bör förbättras mellan kommunblockets tätorter. En normalspårig järnväg Stubbemåla-
Mönsterås-sulfatfabriken är under utbyggnad. Kommunala investeringar
behövs också i vatten och avlopp samt en ny högstadieskola .
Tabell 3.11. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Mönsterås
bruk år 1965
Folkmängd Förvärvsarbetande Tätort totalt totalt ; skogs industri1 ) p 9 ; p %
Avståndszon 0-10 km ; »
Mönsterås 5 028 2 142 403 ; 18,8 ;
Blomstermåla 1 713 662 ; 210 31.7 Timmernabben 754 281 I 29 ;; 10, 3
. ;
Älems station 607 259 ; 60 ; 23, l Älems Kyrkby 251 72 9 ; 12,5 Sandbäckshult 221 75 ; 38 50, 7 Avståndszon 0-10 km 8 574 3 563 749 21, 0 Avståndszon 10-30 km ;
Oskarshamn 15 469 6 869 3 255 ; 3,7
Borgholm 2 453 1 040 7 0,7 ; Högsby 1 670 672 80 i 11,9 ; 10 tätorterfl 000 inv 5 873 2 444 687 28,1 ; Avståndszon 10—30 km 25 465 11 025 1 029 9,3 ; Pendlingsomlandet (0-30 km) 34 039 14 588 1 778 12,2
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De investeringar som Skogsägarnas Industri AB gjort i Mönsterås sulfatfabrik har varit mycket betydelsefulla för Kalmar län främst från ekonomisk synpunkt och med hänsyn till sysselsättningen. I början av 1960— talet var massafabriken den största arbetsplatsen i Mönsterås
köping.
Figur 3.12
Oskarshamns kommun med pendlingsomlandet till Emsfors bruk
. mssuunm A museums PAPPERSBRUK
Oskarshamns kommun färdigbildades redan den 1 januari 1967. Oskars- hamn är centralort i kommunen och i en arbetsmarknadsregion med sam— ma namn. Tätorten Oskarshamn hade år 1970 omkring 17 000 invånare. Det preliminära länsprogrammet klassar Oskarshamn som ett regionalt tillväxtcentrum. Ca en mil söder om centralorten ligger Emsfors bruk, som tillhör AB Klippans Finpappersbruk. Tätorten Emsfors, i vilken
bruket är beläget, sträcker sig delvis in i Mönsterås kommunblock.
3.12. 2
3. 12. 3
Emsfors bruk producerade år 1970 17 000 ton oblekt sulfitmassa, varav huvuddelen användes i pappersproduktionen, som uppgick till 15 000 ton. Företaget planerar att anlägga en ny sulfitfabrik i direkt anslutning till de befintliga anläggningarna för en årlig produktion av 150 000 ton blekt sulfitmassa. Antalet sysselsatta vid bruket är
240 personer. En utbyggnad enligt företagets planer kan medföra en
ökning av personalstyrkan till 300 personer.
Fpllfmärtséez 99.11. ersättare 922619151398
Den preliminära befolkningssiffran i Oskarshamns kommun för år 1970 var 25 750 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekommenderas prognosalternativ 2 som underlag för kommunens pla- nering, se tabell 3. 12.1. Prognosen redovisar en jämn och relativt kraftig befolkningsökning. Prognosen förutsätter oförändrad syssel- sättning vid Emsfors bruk. I den kommunala prognosen redovisas för åren 1975 och 1980 ca 1 000 fler invånare i kommunen än vad som
anges i det preliminära länsprogrammet.
Tabel 3. 12. 1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980i Oskarshamns
kommun 1 )
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980
Folkmängd 24 350 24 800 25 600 26 450 27 250 Förvärvsarbetande 10 200 10 600 10 950 11 000 11 150
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Tätorten Oskarshamns befolkning har ökat kraftigt under perioden 1965-1970. Relativt sett har dock ökningen varit störst i Fårbo. Invånarantalet i övriga tätorter har varit oförändrat eller minskat
under denna fe mårspe riod.
Nerjas % 135/fat % 349339!
Andelen förvärvsarbetande inom industrin i Oskarshamns kommun
var 10 procent högre än genomsnittet för landets kommuner. Industrin
hade en dominerande ställning i kommunen är 1965 med 45 procent av
det totala antalet sysselsatta. Servicenäringarnas andel låg däremot
10 procent under riksgenomsnittet, medan övriga näringsgrenar överens- stämde med förhållandena i landet i övrigt. Av de sysselsatta i kom-
munen var 5 procent inpendlare och likaså 5 procent utpendlare.
Tabell 3.12. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Oskarshamns kommun
år 1965 inom olika näringsgrenar”
| .. . Förvärvs arbetande Pendling Näringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto) p % p % p Jord- och skogsbruk . 1 118 10,51 1 128 10,5 + 10 Industri 4 720 44, 5 4 820 45,1 +100 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 1 020 9,6 1 000 9,4 - 20 Service 3 749 35,4 3 743 35, 0 — 6 Summa 10 607 100, 0 10 691 100, 0 + 84
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Till följd av nedläggningen av varvsrörelsen vid Oskarshamns varv sjönk industrins sysselsättning med nära 20 procent mellan åren
1962 och 1968. Totalt 1 400 arbetsplatser lades ned under denna period. År 1970 upptogs varvsrörelsen på nytt Och på tre år räknar man med att åter få upp arbetsstyrkan till ca 900 man. Redan 1969-1970 för- bättrades sysselsättningssituationen i kommunen avsevärt och de tidigare förlustsiffrorna hade hämtats in. Näringslivet är nu väl differentierat. Arbetskraftsbalanser visade också den markanta om- svängning som skett i sysselsättningen under 1969 och i än högre grad under 1970. Antalet lediga platser har under de senaste två åren varit
större än antalet arbetslösa.
Emsfors tätort har inga andra industrier än sulfitfabriken och pappers- bruket. Ett relativt stort antal förvärvsarbetande inom skogsindustrin fanns år 1965 också i tät orterna Figeholm, Påskallavik och Fårbo. Den låga andelen skogsindustri i Oskarshamn gör dock att andelen för- värvsarbetande inom skogsindustrin endast uppgår till 8 procent av
det totala antalet sysselsatta i kommunens tätorter.
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustri1 ) P P P % Oskarshamn 15 469 6 869 255 3, 7 Kristdala 1 159 443 34 7, 7 Påskallavik 878 349 117 33, 5 Figeholm 720 284 117 41. 2 Emsfors, del av 359 172 126 73,3 Fårbo 374 145 44 30. 3 Misterhult 250 91 8 8, 8 Summa 19 209 8 353 701 8, 4
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
3- 12- 4 339554. Påeezlélizlgésysråeé
3.12. 5
Totalt bor drygt 30 000 personer i tätorter på pendlingsavstånd från Emsfors bruk. Oskarshamn och Mönsterås, som tillsammans har två tredjedelar av omlandets tätortsbefolkning, är de enda orterna som kan erbjuda sysselsättningsalternativ. För Mönsterås del är den framtida industriutvecklingen beroende av hamnen. Det finns trots allt relativt mycket skogsindustri i pendlingsomlandets tätorter, se tabell 3. 12. 4 Den största arbetsplatsen inom skogsindustrin är Mönsterås bruk med 420 anställda. Den höga andelen sysselsatta inom skogsindustrin i Påskallavik hänger samman med att Påskallavik är bos ättnings ort för personal vid Emsfors bruk.
De 240 sysselsatta vid Emsfors bruk år 1970 utgör 112 procent av total- antalet förvärvsarbetande i Emsfors tätort enligt Folk- och bostads- räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 10 km radie är 9 procent och inom en 30 km radie 2 procent.
Kpmmseaåaslaqerg- Pfflifrléäläfå _låiaiåezegzem
För Oskarshamn inklusive Döderhult finns en generalplan från år 1966
som innehåller en trafikledsplan och en dispositionsplan för centrum. Trafikledsplanen reviderades år 1970. 1966 års generalplan berör
inte Emsfors.
Tabell 3.12. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Emsfors bruk år 1965
:
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande 1 totalt totalt skogsindustri ) p 11 p %* Avståndszon 0-10 km Emsfors 450 214 161 75, 2 Mönsterås 5 028 2 142 403 18,8 Påskallavik 878 349 117 33. 5 Avståndszon 0-10 km 6 356 2. 705 681 25, 2 Avståndszon 10-30 km Oskarshamn 15 469 6 869 255 3, 7 Blomstermåla 1 713 662 210 31, 7 Högsby 1 670 672 80 11, 9 11 tätorter 51 000 inv 6 012 2 412 652 27. 0 Avståndszon 10-30 km 24 864 10 615 1 197 11,3 Pendlingsomlandet (0-30 km) 31 220 13 320 1 878 14.1
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
En kommunplan för Oskarshamn är under arbete. Den skall innefatta
även generalplanen för centralorten.
En dispositionsplan för Påskallavik och Emsfors har nyligen färdig- ställts. Den visar att det finns goda markreserver för expansion av industrin i anslutning till nuvarande skogsindustri. Därutöver redovisas befintlig bostadsbebyggelse i Emsfors. Detaljplan saknas för Emsfors bruk.
Under 1960-talet minskade folkmängden i Emsfors, som bl a saknar skolor. Däremot har folkmängden ökat i Påskallavik som i allt större utsträckning blivit bostadsort för personalen vid Emsfors bruk.
Kommunens investeringar för perioden 1970-1975 gäller främst vägar, vatten och avlopp samt en ny gymnasieskola. En utredning om de kollek- tiva förbindelserna i kommunens glesbygdsområden pågår f n. Emsfors bruk ligger perifert i kommunen varför förhållandena i det angränsande
Mönsterås kommunblock även är av intresse, se avsnitt 3. 11.
Västerviks kommun Figur 3. 13
Västerviks kommun med pendlingsomlandet till Eds bruk
”" W. ] - .'M- 'i ' Å/j '” 'if , . ' A . _ ' . .” - ** -— a. -- . *- ,” Q—A' .. 35531" VAL ml . ' v— mm -p. . E G - ..4 v .'Il m D 5 ". , IN » ' '
"&
nu
-_ _" _ .11 ._J'l'ki [
. 1 noun ” . o.
m.— _
. MASSAFABRIK A rmuscmos nnsasunux
Västerviks kommun färdigbildades den 1 januari 1971.Västervik är centralort i kommunen och i en arbetsmarknads region med samma namn. Västervik hade år 1970 drygt 20 000 invånare. I det preliminära läns- programmet klassas Västervik som regionalt tillväxtcentrum. Näst Kalmar är Västervik länets främsta serviceort. I tätorten Edsbruk inom norra delen av kommunen ligger Eds cellulosafabrik, som tillhör M Peterson & Se'n A/S, Moss, Norge. Avståndet till Västervik är ca
3.13.2
Eds cellulosafabrik producerade år 1970 24 000 ton oblekt sulfatmassa. Några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts. Antalet anställda vid
fabriken är 90 personer.
2103 masse—”>.: 9.031. éäéstälsraifä Bärselsléeg
Den preliminära befolkningssiffran i Västerviks kommun för år 1970 är 42 300 personer. Prognosalternativ 2 i Länsplanering 1967 redo- visar en låg befolkningstillväxt mellan 1965 och 1970 som följs av en något högre tillväxttakt under periodens andra del. I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekommenderas en justerad prognos som underlag för kommunens planering. Befolkningstalen för åren 1975 och 1980 enligt det preliminära länsprogrammet har anpassats till en ny- ligen framlagd blockutredning. Den justerade prognosen redovisar en ökande befolkningstillväxt under perioden. 1 prognosen har förutsatts
oförändrad sysselsättning vid Eds cellulosafabrik.
Tabell 3. 13. 1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960 - 1980 i Västerviks
1)
kommun ! Befolkningsdata 1960 3 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 42 700 | 42 100 42 350 42 950 43 450 Förvärvsarbetande 17 200 | 17 650 17 700 17 550 17 650
1) Enligt Länsplanering 1967. alt 2,
Av kommunens tätorter har enligt de preliminära befolkningsuppgifte rna för den 31. 12. 1970 Västervik. Gamleby. Överum och Gunnebo ökat relativt kraftigt under perioden 1965-1970. Relativt sett har dock ök- ningen varit störst för Loftahammar. Övriga tätorter har haft en stagne- rande eller negativ befolkningsutveckling. Under perioden har Ukna
tillkommit som tätort.
3.13.3
Näfisg 51.113! % 353.149!
Servicenäringarna var år 1965 den största näringsgrenen i Västerviks kommun med nära 40 procent av antalet förvärvsarbetande. Industrin sysselsatte samma år 37 procent av de förvärvsarbetande. Jämfört med förhållandena i hela riket kunde skillnaden mellan de två närings- grenarna vara 10 procent större. Jord- och skogsbruket sysselsätter 50 procent fler inom kommunen än riksgenomsnittet. Pendlingen är relativt liten över kommungränsen med 2 procent inpendlare och
utpendlare år 1965.
Tabell 3.13. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Västerviks kommun år
1965 inom olika näringsgrenar )
Näringsgren Förvärvsarbetande Pendling nattbefolkning dagbefolkning (netto) !
P % P % p Jord- och skogsbruk 2 730 15,5 2 728 15,5 .- 2 Industri 6 491 36,8 6 565 37.2 + 74 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 1 451 8,2 1 416 8, O - 35 Service 6 960 39,5 6 936 39,3 - 24 Summa 17 632 100.0 17 645 100, 0 + 13
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Utvecklingstendensen för sysselsättning inom industrin har de senaste åren varit positiv. Industrins sysselsättning ökade med 5, 4 procent mellan åren 1962 och 1968. Sysselsättningen inom massa— och pappers- industrin har dock minskat under denna tidsperiod. Efter år 1968 har sysselsättningsläget inom industrin ytterligare förbättrats. Antalet lediga platser har under Senare år varit större än antalet arbetslösa, även under vintermånaderna.
.13.
Tabell 3.13. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort ) Folkmängd Förvälrvsarbetande 1 ) totalt totalt ) skogsindustri ) ) 9 p ) p % Västervik ) 18 877 8 469 Ä 390 ! 4,6 ) Gamleby ) 3 083 1 219 ) 9 5 0,7 * Överum ) 2 142 875 ' 0 : 0, 0 ) Ankarsrum ) 1 912 786 4 : 0, 5 ! Gunnebo : 1 289 536 f 1 ) 0,2 Edsbruk 580 211 104 49.3 ) )Totebo 339 157 » 121 77, o ' Jenny 328 136 3 3 ) 2,2 ) Hjorted . 325 144 ; 19 ! 13,2 Loftahammar 295 97 2 2,1 Piperskärr 279 98 7 7,1 Blankaholm 237 92 f 84 91 , 3 Helgenäs 228 86 42 48, 8 ' Summa 29 914 12 906 786 6,1
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
I tätorten Edsbruk finns inga andra industrier än Eds cellulosafabrik. Förutom de 90 anställda vid cellulosafabriken arbetar ca 50 personer vid företagets sågverk i det närbelägna Helgenäs. Skogsindustri finns också i Totebo och i Blankaholm. Hälften av de förvärvsarbetande inom skogsindustrin finns i Västervik med bl a ett pappersbruk som år
1970 tillverkade 35 000 ton papper. Totalt sett svarar dock skogs-
industrin endast för 6 procent av sysselsättningen i kommunens tätorter.
_Tfifeäteä Påsseélipassysråssl
Inom 10 km radie från Edsbruk ligger Helgenäs med ett sågverk till- hörande företaget. På pendlingsavstånd upp till 30 km ligger Västervik med mer än hälften av tätortsbefolkningen inom pendlingsomlandet ' som uppgår till 30 000 personer. Skogsindustrin inom omlandet svarar
för ca 7 procent av tätorternas arbetstillfällen.
3.13. 5
Tabell 3.13. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Eds cellulosafabrik år 1965
lkm . .. Tätort Fo ängd Förvarvsarbetande1 totalt totalt &sindustri ) p 19 p ) % Avståndszon 0-10 km Eds bruk 580 211 104 49, 3 » .. ) Overum 2 142 875 0 ) 0, 0 ) Helgenäs 228 86 42 ) 48, 8 Avståndszon 040 km 2 950 ) 1 172 146 12,5 ) Avståndszon 10—30 km i _ Västervik 18 877 8 469 390 ) 4,6 Valdemarsvik 3 437 1 481 373 i 25,2 Gamleby 3 083 1 219 9 0.7 Gusum 1 326 574 13 2, 3 5 tätorter 51 000 inv 1 639 511 20 3, 9 Avståndszon 10-30 km 28 362 12 254 805 6, 6 Pendlingsomlandet (0-30 km) 31312 13 426 951 7,1
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 90 sysselsatta vid Eds cellulosafabrik år 1970 utgör 43 procent av totalantalet förvärvsarbetande i Edsbruks tätort enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie är 8 procent och inom en 30 km radie
1 procent.
Kpmmsraalaelasaeat PEPlåfPÅEäE'E 339883985381
En generalplaneutredning för Edsbruk - Helgenäs gjordes år 1958. Den redovisar industriområdet för Eds bruk, som är beläget på båda sidor om Edsån. En översyn av denna utredning pågår inom ramen för en blockplanering för Västervik. Detaljplan saknas för industriområdet. Bostadsbebyggelsen inom Edsbruk regleras av två byggnadsplaner.
Trafikförsörjningen och servicen inom kommunens glesbygd är f n under utredning. Under perioden 1970-1975 skall ett nytt reningsverk för biologisk och kemisk rening byggas i Västervik. Landstinget bygger ett centrallasarett.
3.14. Ronneby kommun Figur 3.14
Ronneby kommun med pendlingsomlandet till Djupafors kartongfabrik
, h, vcu np ' .! l )" .. b * . ”'N » uuuv T 5 Y , .12 "mm APOC! u/ '— . ”x.-4 "T=. % ... v nu K SHA N 14 / nu ' " ' ASA! M A f*** _ )J.?é, ) ) QQ
uni-lv
Å K A .,? . u . MA .LÅ'M » , Å ' ,,,... 017.037?- q. "* na.” lo p. . ' ' !
. NASSAFAIRIK A FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Ronneby är centralort i kommunen med samma nanm, vilken färdig-
bildades den 1 januari 1967. Kommunen ingår i Karlskrona arbetsmark- nadsregion. Avståndet mellan Ronneby och Karlskrona, som år 1970
hade 34 000 invånare, är 20 km. Enligt det preliminära länsprogrammet
uppfyller Blekinge läni dess helhet kravet på ett storstadsalternativ. I
tätorten Kallinge strax norr om Ronneby ligger Djupafors kartongfabrik.
3. 14. 2
Produktionen vid fabriken uppgick år 1970 till 31 000 ton kartong samt 17 000 ton mekanisk massa, som användes för kartongtillverkning. Några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts. Antalet anställda, inkl personal vid försäljningsbolaget Inland-Djupafors, uppgår till 250 per- soner. Vid kartongfabriken beräknas 150 personer vara sysselsatta.
Mästarna-_ 95:31. arbetslag: % 922652151298
Den preliminära befolkningssiffran i Ronneby kommun för år 1970 är 29 650 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekom— menderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognosalternativ 4 redovisar en befolkningstillväxt för tiden 1970-1980 som i början av perioden ligger något över och i slutet betydligt över prognosalternativ 2, se tabell 3. 14. 1. Prognosen förutsätter oförändrad sysselsättning vid Djupafors kartongfabrik.
Tabell 3.14.1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Ronneby kommun 1)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980
Folkmängd 27 350 28 400 29 650 30 650 31 700 Förvärvsarbetande 10 700 11 400 11 800 12 050 12 350
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Av kommunens tätorter har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 Ronneby och Kallinge haft en stor befolkningsökning under perioden 1965-1970. Den största ökningen faller på Kallinge. men även Bräkne-Hoby och Listerby har procentuellt sett ökat mycket kraf- tigt. Övriga tätorter har haft en stagnerande eller negativ befolknings-
utveckling .
5.14.3
818298 5 133955 -ätEPFEEE
Ronneby kommun är mer industrialiserad än genomsnittet av landets kommuner och industrin sysselsätter 42 procent av de förvärvsarbetande. Andelen sysselsatta inom serviceområdet är däremot lägre och mot- svarar tre fjärdedelar av riksgenomsnittet. Jord- och skogsbruket är överrepresenterat i jämförelse med förhållandena i hela riket med 50 procent fler sysselsatta i denna näringsgren. Av de sysselsatta i kommunen var 5 procent inpendlare och 8 procent utpendlare.
Tabell 3.14. 2 Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Ronneby kommun år 1965 inom olika näringsgrenar 1 )
Nä . Förvärvsarbetande Pendling ringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto)
p % p % p Jord- och skogsbruk 1 766 15,2 1 778 15. 7 + 12 Industri 4 809 41, 3 4 763 42,1 — 46 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 1 043 9, 0 965 8, 6 - 78 Service 4 016 3.4, 5 3 799 33, 6 -217 Summa 11 634 100, 0 11 305 100, 0 -329
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Under perioden 1962-1968 ökade antalet industrisysselsatta med 25, 3 procent. Metall- och verkstadsindustrin var den dominerande. Massa— och pappersindustrin svarade år 1968 för 6 procent av syssel-
sättningen och träindustrin för en lika stor andel.
Under de senaste åren har betydande inskränkningar skett vid kommunens största indtstri. Kockums Jernverks AB. Dessa inskränkningar har också berört traditionellt kvinnliga sysselsättningar. Det är enligt Ronneby kommun angeläget att nya arbetstillfällen skapas och då sär- skilt sådana som sysselsätter kvinnlig arbetskraft. Den låga förvärvs- arbetandegraden inom kommunen innebär att det finns en arbetskrafts-
reserv.
3.14.4
Tabell 3.14. 3 Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort ) Folkmängd Förvärvsarbetande 1) ) totalt totalt skogsindustri -_ ) p p p % Ronneby ) 11 019 )4 621 ) 153 3,3 ) Kallinge ) 4 791 ) 2 021 ) 128 i 6,3 * Bräkne-Hoby ) 1 478 585 ) 38 6,5 Johannishus 527 204 ) 7 ) 3, 4 Backaryd ) 384 141 ) 17 ) 12,1 Eringsboda 374 137 ) 13 ) 9. 5 Listerby 343 129 ) 6 4, 7 Hallabro 246 105 ) 13 12, 4 Summa 19 162 7 943 ) 375 4. 7
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- ochpappers- varuindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Sysselsättningen vid Djupafors kartongfabrik utgör en liten del av de förvärvsarbetande i Ronneby—Kallinge. Skogsindustrin är också genom- gående svagt representerad i kommunens tätorter och svarar för mindre
än 5 procent av sysselsättningen.
??.teräsr. PÅ 299911315593'533951
Ronneby - Kallinge har ett mångsidigt näringsliv. Inom dessa båda tät- orter bor drygt 80 procent av samtliga tä tortsinvånare i närpend— lingsområdet (0-10 km). Karlskrona och Karlshamn är de största tät- orterna inom pendlingsomlandet. Större skogsindustrier saknades år
1965 inom en 30 km radie från Kallinge.
De 250 sysselsatta vid Djupafors kartongfabrik år 1970 utgör 12 procent av totalantalet förvärvsarbetande i Kallinge tätort enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie är 3 procent och inom en 30 km radie
0, 7 procent.
3.14.5
Tabell 3.14. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring
Djupafors kartongfabrik år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande . totalt t otalt skogsindustri1 ) R R D % Avståndszon 0-10 km Kallinge ) 4 791 ) 2 021 128 6,3 ) Ronneby 11 019 1 4 621 157 ) 3,3 Bräkne-Hoby ? 1 478 5 585 38 ) , ) ) | Johannishus ) 527 3 204 7 ) 3, Listerby ' 343 ) 129 6 i 4,7 l ' l Avståndszon 0-10 km 18 158 ) 7 560 332 4,4 ) 1 ; Avståndszon 10-30 km ) ' Karlskrona 31 062 5 14 237 67 ! 0,5 Karlshamn 12 236 ; 5 483 77 1,4 Asarum 3 553 ; 1 591 85 Lyckeby 3 423 ) 1 440 9 Rödeby 2 036 ) 782 10 1,3 Nättraby 2 008 i 749 3 ) 0,4 15 tätorter i 1 000 inv 4 882 ) 1 917 91 4,7 Avståndszon 10—30 km 59 200 26 199 342 1,3 Pendlingsomlandet (0-30 km) 77 358 33 759 674 2, 0
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa—, pappers— och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
zigenarna starten. 939.113??? Et. 323952 39% 5991
En generalplan finns för Ronneby och Kallinge tätortsområde. 1 en preliminär landskapsplan från 1967 redovisas inga industriområden. En fysisk översiktsplan för Ronneby kommun är nu under tryckning. Enligt översiktsplanen skall Ronneby och Kallinge i princip byggas samman. Riksväg 15 med skyddszoner löper dock mitt emellan de två
tätorterna.
Stadsplan finns för Djupafors industriområde. Inom industriområdet, som ägs av företaget, har reserverats utrymme för en eventuell ut-
byggnad.
Ronneby kommun har f n det lägsta skatteunderlaget i länet. Servicen
är otillfredsställande i de mindre tätorterna. Enligt kommunens uppfatt- ning måste ett ökat antal sysselsättningstillfällen tillskapas för att mot— verka den ogynnsamma befolkningssammansättningen. Framförallt bör sysselsättningsmöjligheterna för kvinnlig arbetskraft förbättras.
Behovet av industriområden är väl tillgodosett. Bostadsplaneringen ligger långt framme. Ronneby erbjuder också goda möjligheter för en alltmer utvecklad turistnäring. En upprustning av vägnätet mellan
glesbygdens mindre tätorter och tätorten Ronneby är dock nödvändig. Av investeringsbehovet för perioden 1970-1975 går större delen till
vägar, vatten och avlopp samt åldringsvård. Ett Vårdcentrum skall
byggas i samarbete med landstinget.
Figur 3.15 Karlshamns kommun med pendlingsomlandet till Mörrums bruk
_j M v v.”— 6 "små? & T GAS Y
; .14-n.. IAWC .14- "" Lf . .
nunui
,. HIM ? . n,. _.L 5 T R O, R , Y &.., L llNUlY . , V Y G . _ I ' . & um. »" . ' n., / (Lo ? o Y ”"*” , KA 5 A N _ m,m 1 * * I I 1 , h ' lN ' U V ' Ål o" . . .. . . . , . * ASM , , * . * 5. & uumob Ms ) A ; av _,f . ' uv ., _ , , , * LA 33 _ . ms , *, v.» ' Q ,— , _ , ) , ,,,, » O.,, * , Ä .' UK v !( EN : W " t..... .. " r , * , ,_ ,,n4,)m,, * Hig—. .' 5 d v E 5 ); o R c ' ) ..,, Au" : wu Lp: , ) ) ) ) ' Luma: "A),; "" . ' nu" , ) * 'i) * "Ooh!!! ' M _, Anp»! """? _ ; ',),2 Å :.”: ) i!, m),, , . ) . , / ) Anm "533 x +) ) * )&” _)" . A D _ .,l x ) . - - . .. . _ ) 4 . e;— . . . . i ) r” . ) _ ) 1 ' * ) ) ) ) _ . m ) . g ) ) v ) ) ua . 1 " ) ) ) ) ; ) ' ' '" 0). )- .fi -) -) _ki, . ful,.) ) LL , ) ) ) ) ) ) ' : ) ) ) 1 ) ) 1
. mssmnnm
Karlshamns kommun består sedan den 1 januari 1967 av de förutvarande kommunerna Karlshamn, Asarum, Hällaryd och Mörrum. Kommunen sträcker sig i norr till gränsen mot Kronobergs län och bildar tillsam- mans med Sölvesborgs och Olofströms kommunblock Karlshamns arbets— marknadsregion. Centralorten Karlshamn hade år 1970 14 000 invånare. Enligt det preliminära länsprogrammet uppfyller Blekinge län i dess helhet kravet på. ett storstadsalternativ. Söder om Mörrums tätort. knappt 10 km från Karlshamn ligger Mörrums bruk. som tillhör Skogs-
3.15. 2
Mörrums bruk, som efter nyligen genomförd utbyggnad har en årlig kapacitet av 310 000 ton blekt sulfatmassa, producerade år 1970 197 000 ton pappersmassa. Fabriken sysselsätter 465 personer. Några utbyggnadsplaner har inte offentliggjorts när det gäller massafabriken. Däremot planerar företaget att anlägga en klor-alkalifabrik för en årlig produktion av 45 000 ton klor och 100 000 ton alkali i direkt anslutning till den befintliga anläggningen.
Fpllfméieäéäz 9.631. åEPéåålilléffå stressiga
Den preliminära befolkningssiffran i Karlshamns kommun för år 1970 är 31 900 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 rekom— menderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunens planering. Prognosalternativ 4 ligger för perioden 1970—1980 något över prognos- alternativ 2, se tabell 3. 15. 1. Prognosalternativ 4 visar en kraftig och stadig befolkningstillväxt under hela perioden. Prognosen förutsätter
oförändrad sysselsättning vid Mörrums bruk.
Karlshamns kommun anser den regionalekonomiska målsättningen enligt Länsplanering 67 vara en minimibedömning. Den spontana utvecklingen inom kommunen bedömes ha en sådan styrka att målsättningen kommer
att överträffas. En hämmande faktor är bostadsbyggandet.
Tabell 3. 15.1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Karlshamns
kommun1 )
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 27 700 30 000 31 550 33 200 34 900 Förvärvsarbetande 11 850 13 250 13 800 14 250 14 750
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
De större orterna Karlshamn (Asarums tätort ingår fr o m 1970 i Karlshamns tätort). Mörrum och Svängsta har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 ökat kraftigt under perioden 1965 - 1970. Hällaryd har haft en stor relativ ökning medan de två
övriga täto rte rna mins kat .
Industrin var år 1965 den största näringsgreneni Karlshamns kommun. Kommunens industrialiseringsgrad översteg med 8 procent riksmedel— talet. Servicesektorn var däremot mindre omfattande och den var
8 procent lägre än genomsnittet för hela landet. Byggnads- och anlägg- ningsverksamheten svarade för större andel sysselsatta än jord- och skogsbruket. Inpendlingen var relativt stor med 7 procent av de syssel— satta (förvärvsarbetande dagbefolkning). Andel utpendlare uppgick till
5 procent.
Industrin svarade år 1965 för ca 42 procent av den totala sysselsättning— en i kommunen. Statistiska centralbyråns industrist atistik visar att antalet sysselsatta minskade med 3, 9 procent mellan 1962 och 1968. Metall— och verkstadsindustrin dominerade i kommunen. Massa- och
pappersindustrin svarade för 8 procent av sysselsättningen år 1968.
Tabell 3. 15. 2
Förvärvs arbetande dag- och nattbefolkning i Karlshamns kommun
1)
år 1965 inom olika näringsgrenar
N" . Förvärvsarbetande Pendling aringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto) p % p % p Jord— och skogsbruk 1 300 9.7 1 283 9.4 - 17 Industri 5 594 41, 7 5 727 41, 7 +133 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 1 433 10. 7 1 548 11,3 +115 Service 5 089 37,9 5161 37,6 + 72 Summa 13 416 100,0 13.719 100.0 +303
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Kommunen bedömer utvecklingsmöjligheterna som goda för flertalet industribranscher. Den anser industrin väl strukturerad på olika före— tag och branscher. Företagen är till stor del exportföretag. De är inte särskilt konjunkturkänsliga och har ett relativt gott löne- och vinstläge.
.15.4
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande 11 totalt totalt skog51ndustr1 ) P P P %
Karlshamn 12 236 5 483 77 1,4 Asarum 3 553 1 591 85 5,3 Mörrum 3 261 1419 187 13,1 Svängsta 1 988 997 7 0, 7 Hällaryd 437 159 7 4,4 Åryd 368 150 2 1, 3 Pukavik. del av 147 61 7 1, 1 Summa 21 990 9 860 372 3.8
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
I Mörrum finns förutom massafabriken flera andra industrier, särskilt verkstadsindustri. Kommunens tätorter har en låg andel sysselsatta
inom skogsindustrin (mindre än 4 %), se tabell 3.15. 3.
återtar. _PåEéiislliPEåH'fEåéé
Totalt finns. 53 000 tätortsbor inom ett pendlingsomland kring Mörrums bruk. De största tätorterna är Karlshamn, Olofström och Sölvesborg med sammanlagt 27 000 invånare. Skogsindustrin har relativt liten om- fattning inom en 30 km radie från Mörrum. Massa- och pappersindustri
finns i Fridafors Och Nymölla. jfr avsnitten 3. 7 och 3. 17.
De 465 sysselsatta vid Mörrums bruk år 1970 utgör 32 procent av de förvärvsarbetande i Mörrums tätort enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en
10 km radie är 5 procent och inom en 30 km radie 2 procent.
3.15.5
Tabell 3.15.4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Mörrums
bruk år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande totalt totalt skogsindustril) 10 p p % Avståndszon 0-10 km Mörrum 3 261 1419 187 13,2 Karlshamn 12 236 5 483 77 1.4 Asarum 3 553 1 591 85 5,3 ! Svängsta 1 988 997 7 0.7 ) Norje 436 180 3 1.7 Lörby 349 155 8 5,2 Pukavik 245 109 7 6 , 4 Avståndszon 0-10 km 22 068 9 934 374 3,8 Avståndszon 10-30 km Olofström 8 763 4 187 15 0,4 Sölvesborg 6 246 2 707 147 5,4 Bromölla 5 100 2 429 122 5, 0 Bräkne-Hoby 1 478 585 38 6.5 Jämshög 1 367 565 10 1. 8 17 tätorter 51 000 inv 8 094 3 385 419 12.4 Avståndszon 10—30 km 31 048 13 858 751 5,4 Pendlingsomlandet (0-30 km) 53 116 23 792 1 125 4,7
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965 , jfr utredningens definition i bilaga 1.
K.O.fsmraelsrlaraeät P_r9_li_rp_ir_1€i5t_ 9952598 5591.
Ett generalplanearbete pågår för Karlshamns kommun. som blev färdig- bildat redan 1 januari 1967. "V ägutredning Karlshamn" från år 1968 innehåller förslag till vägsystem och markanvändning. Någon utökning av industriområdet för Mörrums bruk har inte förutsatts vare sig i denna utredning eller på den karta från 1970 som utvisar den översikt- liga markanvändningen i kommunen. Inte heller någon utbyggnad av bostadsbebyggelsen i anslutning till Mörrums bruk, som ligger söder om tätorten Mörrum,förutsätts komma till stånd. Detaljplan saknas för
industriområdet kring Mörrums bruk. Enligt vägutredningen har tät- orten Mörrum goda utvecklingsmöjligheter och gott om lättplanerad
mark.
Kommunala investeringar under perioden 1970-1975 behövs främst
när det gäller hamnen och gator samt vägar. Ett ökat bostadsbyggande skall underlätta näringslivets fortsatta positiva utveckling i Karlshamns kommun. Enligt kommunens uppfattning föreligger gynnsamma förut— sättningar för nylokalisering av företag. Man framhåller därvid främst följande faktorer: hamn, skogsmark av hög produktivitet, vatten för produktions- och recipientändamål och elkraft. Staden kan erbjuda blivande industrier ett stort industriområde invid en helt ny hamn nord—
väst om Ka rlshamnsve rket.
3.16 B roby kommunbloc k Figur 3. 16 Broby kommunblock med pendlingsomlandet till Broby massa— och pappersbruk ' halm» "_l—mh ' . ,- 4 _ Q . , . -M . . I. . , .. 'Ryf. RY—Dk sm sul ...... ...—...... "'”” F '! % ' , _ . . .) g. ' _)..- 7 ' T .se 5... .. , . * / Slur- MM": , sr * J ' '"- ' . ,. _. &” 9 W O'S Y J.,... " M |
. LMGIINU ' / wnuu
LUNu S'" om) &.
Ende "' "i 5 : » WLSHUL
.c. " n..., . 3 / ( . ..
,, ' ' u
nu. M _ ,t ) . ' Y | ; .
... M L T R 0 mm 6 mum 5 GL * * ”' Paw ' . . 0 . . * , _ ' ») "
"'" ,, /' | uu ' W ' * . om:x ' ' -_ "" ' »... " ' Lé / ww »» w _ ') ' H ' ' ' xc ' ' L. J.,/3,13 / SS H LM * " ' LLINGSLOV um ; "w A"_... mama LN 73) / j 5 / a . . . f — » b 1- TVII _ "N,, . ,AIKRSTDIF f A : m "» , 9" om : x , 3 ny . ) ” L A . 3 . :. _ Nagu . ' * ' '" v L ) om o ? ' . . . x % ) _ . Lo _ . IOMOL x 5 _/ ] FI,. 046713 :) .... mm m., .. M * 'euu'uuu "" , n' uuNGE ov
' _j]
flis-Mif"- "% ' *"
" V/"OO ,4' , ' ,. tm " ( ./ JK .
! ffH/o 03
ffa— [
shop
. MASSAFABRIK Å FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Broby är centralort i ett kommunblock som fr o m 1974 kommer att utgöra en egen kommun. I det preliminära länsprogrammet från 1970 betecknas Broby som ”övrig ort'I med goda utvecklingsmöjligheter. Broby kommunblock ingår i Kristianstads arbetsmarknadsregion. Avståndet mellan Broby och Kristianstad, som år 1970 hade 29 000 invånare, är 25 km. I tätorten Broby ligger Broby massafabrik med pappersbruk och sågverk, som tillhör Broby Industrier AB, ett dotterbolag till Skåneskog
3.16.2
PIPPYJRQQSPIÅ'EEÅ?
Industrin producerade år 1970 51 000 ton halvkemisk massa, varav 28 000 ton förädlades till papper.samt 40 000 rn3 sågade trävaror. Företaget planerar att öka den årliga produktionen till 65 000 ton halv- kemisk massa, varav 50 procent kommer att förädlas till papper, samt 70 000 rn3 sågade trävaror. Samtidigt planerar man att anlägga en spånskivefabrik i anslutning till massafabriken för tillverkning av
110 000 m3/år. Anläggningen sysselsätter 200 personer.
FPmefåesqäz 9.631. %!??E-ililléffå Bärselelées
Den preliminära befolkningssiffran i Broby kommunblock för år 1970 är 14 550 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 re— kommenderas prognos alternativ 4 som underlag för kommunblockets planering. Prognosalternativ 4 redovisar en tilltagande kraftig befolk— ningsökning fram till år 1975. varefter ökningstakten avtar. Under hela perioden 1970-1980 ligger dock prognosalternativ 4 omkring 400 perso— ner under alternativ 2 enligt Länsplanering 1967, se tabell 3. 16. 1.
Prognosen förutsätter oförändrad sysselsättning vid Broby Industrier AB.
Tabell 3.16.1
Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Broby kommun— 1)
block
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 12 550 13 350 14 800 15 850 16 500 Förvärvsarbetande 5 400 5 750 6 300 6 600 6 700
1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Samtliga tätorter inom kommunblocket utom Östanå och Hjärsås har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna haft en stadig tillväxt under perioden 1965-1970. Knislinge har ökat med 600 personer, Hana— skog med 500 personer samt Broby och Sibbhult med vardera 200 in— vånare,
När? sg % 1_i_v_e_t % _s_t_r_u_k_tsr
Bland näringsgrenarna svarar industrin för mer än hälften av alla arbetsplatser i kommunblocket. För landet i dess helhet gäller att
industrin sysselsätter i medeltal ca 35 procent av de förvärvsarbetande.
Den kraftiga industrialiseringen av Broby kommunblock har ingen mot- svarighet på servicesidan. År 1965 var serviceandelen mindre än hälften av genomsnittet för landet. För sin serviceförsörjning är kom— munblocket i stor utsträckning hänvisad till Kristianstad. Jord- och skogsbrukets andel av de förvärvsarbetande år 1965 låg 50 procent över
riks genomsnittet .
En omfattande pendling sker till och från kommunblocket. Av de sys— selsatta i kommunblocket var 10 procent inpendlare och 12 procent
utpendlare .
Tabell 3.16. 2 Förvärvs arbetande dag- och nattbefolkning i Broby kommunblock år
1965 inom olika näringsgrenar”
.. . Förvärvsarbetande Pendling Näringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto) p % p % p Jord— och skogsbruk 925 15,5 915 15, 5 - 10 Industri 3 097 51,8 3 169 53,7 + 72 Byggnads- och an- läggningsverksamhet 523 8. 8 517 8. 8 — 6 Service 1 430 23, 9 1 299 22, 0 -131 Summa 5 975 100. 0 5 900 100. 0 — 75
1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Den industriella utvecklingen mellan åren 1962 och 1968 har medfört en ökning av antalet sysselsatta inom industrin med 5, 8 procent. Hälften av de sysselsatta arbetar inom tillverkningsindustrin.
Tätorterna Östanå och Hanaskog domineras av skogsindustri. Tillsam- mans svarar dessa båda tätorter för drygt hälften av alla sysselsatta
inom skogsindustrin i kommunblockets tätorter. Genomsnittligt tillhör var femte förvärvs arbetande i kommunblockets tätorter denna industri-
gren.
Tä£9£t££ Påeeeéljzlassysfåeé På 10 km avstånd från Broby finns två orter som domineras av skogs-
industri, Hanaskog med träförädlingsindustri och Östanå med pappers—
bruk och pappersvaruindustri.
Inom 10—30 km zonen ligger centralorterna Kristianstad och Hässleholm samt Bjärnum, som har en större möbelindustri. Bland tätorter med mindre än 1 000 invånare finns Emmaljunga och Ballingslöv som båda har en omfattande trävaru- och möbelindustri. Inom pendlingsomlandet bor totalt 98 000 personer.
Tabell 3.16. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunalblockets tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustrin P P P % Broby 2 330 975 171 17.5 ' Knislinge i 2 018 973 108 11,1 Glimåkra ; 1 386 584 72 12.3 Sibbhult 3 1 213 553 37 6, 7 Hanaskog | 1 153 553 338 61,1 Östanå 299 142 101 71,1 Immeln 234 100 4 4. 0 Hjärsås 206 92 0 0,0 Summa 8 839 3 972 831 20.9
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 200 sysselsatta vid Broby Industrier AB år 1970 utgör 21 procent av totalantalet förvärvsarbetande i Broby tätort enligt Folk- och bostads- räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter inom en 10 km radie är 5 procent och inom en 30 km radie 0,4 procent. En större massaindustri finns i Nymölla, där även ett integrerat pappersbruk är under utbyggnad, se avsnitt 3.17. Bland större tätorter inom pendlingsavstånd. vilka har ett mera differentierat näringsliv kan främst nämnas Kristianstad och Hässleholm.
Tabell 3.16. 4 Förvärvs arbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Broby
år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande 1) totalt totalt skogsindustri p p p % Avstånds zon 0-10 km Broby 2 330 975 171 17.5 Knislinge 2 018 973 108 11. 1 Glimåkra 1 386 584 72 12,3 Hästveda 1 277 522 90 17.2 Sibbhult 1 213 553 37 6,7 Hanaskog 1 153 553 338 61.1 Östanå 299 142 101 71.1 Hjärsås 206 92 0 0, 0 Avståndszon 0—10 km 9 882 4 394 917 20, 9 Avståndszon 10-30 km Kristianstad 26 480 12 637 239 1,9 Hässleholm 15 772 6 932 120 1,7 Olofström 8 763 4 187 15 0.4 Osby 5 949 2 525 148 5,9 Bromölla 5 100 2 429 122 5,0 Tyringe 3 982 1 702 118 6,9 Bjärnum 2 644 1 163 428 36,8 Vinslöv 2 356 967. 48 5. O Lönsboda 1 964 867 59 6,8 ! Jämshög 1 367 565 10 1,5 ' Vä 1 363 573 11 1,9 Vittsjö 1 351 550 68 1,2 27 tätorter 51 000 inv 10 775 4 693 343 7,3 '. Avståndszon 10-30 km 87 866 39 790 1 729 4.3 Pendlingsomlandet (0-30 km) 97 748 44 184 2 646 6, 0
1) Här avses trävaru- och möbelindustri. massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
3- 16- 5 Kpmmraskarlaraett P;.elårpés'ézt. läsäszegzm En dispositionsplan är under utarbetande. En skiss till stadsplan för
Broby utvisar industriområdet.
Den största investeringen inom kommunblocket som behöver göras i
början av 1970-talet är en grundskola. Både Knislinge och Broby har
högstadieskola.
Figur 3.17
Bromölla kommunblock med pendlingsomlandet till Nymölla bruk
WWW _P/UMW/å
mmm sno ” &.
( ! >- . E! » : »- > = _ ; E 1— . N... ,? i 1 4 >g? :. ! W [ ;> ,åf B & v , 5 H A N
Mi * f ( mm 'i” 1 ""U / _... mmm: ' LN 1 '
k mmm X än.—J " .
| LLÅ' u . . ' , , L A, 3 . - ,, (3,5 .. ” ' * t' x—..W-e ' 'I .: . » ...—m »! 9... 1 : PUKÄVIKsnur'n—N & W ' * . 1 mv cl 5 of v E s 50 R G F . _ Aun ku L ,: i * 'ÖTT !: ' if? | a: v IUI . nu."—l
? _? X)) "0wa , Aupvf I"":A , ,m Jm , .nlulvu % [i
». . u - man * .... _. ._ 1 +! + * A nu» , ,, , , . F—h _
: å , [__ . inl
amn ! * . : ,. ._ ,,. , a, '" im +,,,,,1_L,__m, AB,,iw 1 i 1
LA ' / vrm ' 1 l Zi; nu 'han—|a— * 1 f”? ' * ** ej”” [ * 1 1 V” ' NÖBUKTEN / gu ” = ' ,
r) ' 1 l
f * , % T 1
Å Ä! . i 1 M
. MASSAFABRIK A FRILIGGANDE PAPPERSBRUK
Bromölla är centralort i ett kommunblock som fr o m 1974 kommer att bilda en kommun. I länsprogrammet från 1970 betecknas Bromölla som "övrig ort" med goda utvecklingsmöjligheter. Kommunblocket ingår i Kristianstads arbetsmarknadsregion. Avståndet från Bromölla till Kristianstad, som år 1970 hade 29 000 invånare, är 20 km. I tätorten
Nymölla söder om Bromölla ligger Nymölla bruk.
5.17.Z
5.17.3
Nymölla bruk producerade år 1970 116 000 ton blekt sulfitmassa. En utbyggnad av fabriken för en årlig produktion av 250 000 ton blekt sulfit- massa pågår. Ett integrerat pappersbruk , som kommer att förses med massa direkt från sulfitfabriken. är under uppförande. Pappersbruket, som ägs av AB Papyrus, kommer att tillverka 85 000 ton finpapper per år. Vid den nuvarande anläggningen är 250 personer sysselsatta. Andelen anställda väntas öka till 470 personer, varav 320 personer vid den ut—
byggda massafabriken.
Fplkmfåeafläz 95:31. aäbeåäääafråeweqliléeg
Den preliminära befolkningssiffran i Bromölla kommunblock för år 1970 är 10 750 personer. I det preliminära länsprogrammet från 1970 re— kommenderas prognosalternativ 4 som underlag för kommunblockets planering. Prognosalternativ 4 överensstämmer för perioden 1970-1980 med prognos alternativ 2. Befolkningen skulle enligt detta alternativ
öka kraftigt under den första delen av perioden, varefter ökningstakten avtar, se tabell 3.17. 1. Prognosen förutsätter oförändrad sysselsätt—
ning vid Nymölla bruk.
Tabell 3. 17.1 Folkmängds— och arbetskraftsutveckling 1960-1980 i Bromölla
kommunblockl)
Befolkningsdata 1960 1965 1970 1975 1980 Folkmängd 9 000 9 950 10 550 11 600 11 900 Förvärvsarbetande l 4 000 4 500 5 150 5 500 5 700 1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2.
Endast två tätorter inom kommunblocket har enligt de preliminära befolkningsuppgifterna för den 31. 12. 1970 vuxit under perioden 1965—1970. Bromölla har ökat med drygt 800 invånare och Näsum med drygt 100. Gualöv och Nymölla har bibehållit sina befolkningstal, medan Valje fått vidkännas en viss minskning.
N_ä_r_ir_1gsl_iye_ts _struktur
Bromölla kommunblock är ett av de mest industrialiserade blocken i
3.17.4
landet. Industrin sysselsatte år 1965 65 procent av de förvärvsarbe— tande (dagbefolkning). Servicen i Bromöllablocket är starkt beroende av i första hand Kristianstad men också av Sölvesborg, som ligger på bara en mils avstånd från centralorten Bromölla. Antalet sysselsatta inom servicenäringarna uppgick endast till 17 procent av totalantalet. Andelen förvärvsarbetande i övriga näringsgrenar år 1965 var tämligen normal i jämförelse med riksgenomsnittet. Pendlingen till och från kommunblocket var omfattande. Av de sysselsatta i kommunblocket var
15 procent inpendlare och 20 procent utpendlare.
Tabell 3.17. 2
Förvärvsarbetande dag— och nattbefolkning i Bromölla kommunblock
1)
år 1965 inom olika näringsgrenar
. . Förvärvsarbetande Pendling Näringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto)
P % P % P
Jord— och skogsbruk 501 10. 9 482 11,1 - 19
Industri 2 842 61.7 2 821 65, 0 - 21 Byggnads— och an— läggningsverksamhet 346 7. 5 280 6 , 5 - 66
Service 914 19,9 757 17,4 —157
Summa 4 603 100. 0 4 340 100, 0 -263
1) Enligt Folk— och bostadsräkningen 1965.
Industrialiseringsgraden är som tidigare framhållits hög inom kommun- blocket. Mellan åren 1962 och 1968 har dock sysselsättningen inom industrin minskat med 3. 6 procent. Bromölla är ett ensidigt samman— satt kommunblock med 70 procent av de industrisysselsatta inom jord-
och stenindustrin.
Nymölla bruk dominerar i tätorten Nymölla. Skogsindustrin svarade
år 1965 för 9 procent av sysselsättningen i samtliga tätorter.
_Tfäte 5263: PÅ_E€£191_iPB_SPYPtånd
Skogsindustrin är relativt blygsamt representerad i tätorterna både på
10 km och 30 km pendlings avstånd. Mer omfattande skogsindustri inom
17.5
30 km zonen finns i Hanaskog med träförädlingsindustri och i Mörrum med massafabrik, se avsnitt 3. 15. De största tätorterna inom pend— lingsomlandet är Kristianstad och Karlshamn. Tätortsfolkmängden
totalt uppgår till 93 000 personer.
Tabell 3.17. 3
Skogsindustrins sysselsättnings andel i kommunblockets tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvsarbetande
totalt totalt skog sindustril)
P ? P % Bromölla 5 100 2 429 122 5, 0 Näsum 687 279 18 6,5 Valje, del av 522 212 24 11.3 Gualöv 544 238 43 18, l Nymölla 537 236 103 43. 6 Summa 7 390 3 394 310 9.1
1) Här avses trävaru— och möbelindustri, massa—, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk— och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
De 250 sysselsatta vid Nymölla bruk 1970 utgör 105 procent av total- antalet förvärvsarbetande i Nymölla tätort enligt Folk— och bostads räk- ningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 10 km radie är 4 procent och inom en 30 km radie 0, 6 procent.
KPIEEQEQeliElåflfil-Z'- E_rflårpéeéfå läsares zara
En Översiktsplan för Bromölla köping och en generalplan för Bromölla tätort har lagts fram i februari 1970. Planarbetet fortsätter. Över— siktsplanen redovisar för Nymölla enbart befintliga förhållanden. Ett nytt bostadsområde föreslås mellan Edenryd och Valje, vilka är än—
slutna till avloppsledningen från Sölvesborg.
För industriområdet i Nymölla saknas detaljplaner. Kommunen gav dispens för pappersbruket som uppförs i anslutning till massafabriken.
Detaljplan finns däremot för bostadsb ebyggelsen i Nymölla.
Tabell 3.17. 4 Förvärvs arbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Nymölla bruk år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande 1) totalt totalt skogsindustri p ? p % Avståndszon 0—10 km Nymölla 537 236 103 43, 6 Sölvesborg 6 246 2 707 147 5.4 Bromölla .5 100 2 429 122 5. 0 Valje 565 230 28 12,2 Gualöv 544 238 43 18. 1 Nymö 208 97 5 5. 2 Avståndszon 0-10 km 13 200 5 937 345 5. 8 Avståndszon 10-30 km Kristianstad 26 480 12 637 239 1. 9 Karlshamn 12 236 5 483 77 1.4 Olofström 8 763 4 177 15 0.4 Åhus 3 574 1 493 79 5.3 Asarum 3 553 1 591 85 5.3 Mörrum 3 261 1 419 187 13,2 Knislinge 2 018 973 108 11.1 Svängsta 1 988 997 7 0, 7 Jämshög 1 367 565 10 1, 5 Vä 1 363 573 11 1. 9 Sibbhult 1 213 553 37 6, 7 Hanaskog 1 153 553 338 61, 1 29 tätorter 51 000 inv 12 637 5 395 228 4. 2 Avståndszon 10—30 km 79 606 36 419 1421 4. 0 Pendlingsomlandet (0—30 km) 92 806 42 356 1 766 4, 2
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-, pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
Enligt det preliminära länsprogrammet bör nyetable ringar stimuleras
i Bromölla kommunblock. Den kommunala servicen skall byggas ut. För
perioden 1970—1975 har det kommunala bostadsbyggnadsbehovet beräknats
till 1 275 bostäder. Länsbostadsnämnden vill minska byggandet med 300 lägenheter. Förutom bostäder behövs under första hälften av
1970-talet en ny grundskola i kommunblocket.
. 18 Varber s kommun Figur 3.18
Varbergs kommun med pendlingsomlandet till Värö bruk
”37111! ' ......15 -. . " ] nu om». _! ___? Å_ .. 1 , u ”M + .- ) få! ,. f 11 Ett. . u smc» ,,,, ' + "I". m- A I... 11.11 "a I NG KA mk 111 4»: A I " 1 1,5 ,” l ' ;/ ! . . av P:". —. & ;! 341 ,, ,, i ,, / QSO"! ”* f N n 13 "” ”"
> / Af. & _ M.... , 1. /- '
.,, ,,, ._ ,_, _.
_+ )
| SB .1 . .
| 1 A K & ERG,
hush '
GL
* . 1 FF 1 1 Muir- 1 1 1
mins .
. russnuvux
Varberg. som år 1970 hade 16 000 invånare. är centralort i den kommun med samma namn som färdigbildades den 1 januari 1971. Varberg be- tecknas i den preliminära versionen av länsprogram 1970 som ett regionalt tillväxtcentrum. Tillsammans med Falkenberg är Varberg centralort i en arbetsmarknadsregion. Varbergs kommun har f n länets kraftigaste befolkningstillväxt. I norra delen av Varbergs kommun pågår utbyggnad av Värö bruk, som tillhör Skogsägarnas Industri AB. Av-
ståndet från Värö till Varberg är 15 km.
Sulfatfabriken i Värö beräknas vara i drift i slutet av år 1972. Anlägg— ningen är dimensionerad för en årlig produktion av 300 000 ton blekt sulfatmassa. I anslutning till massafabriken anläggs dessutom ett såg- verkför 170 000 rn3 sågade trävaror per år. Anläggningen beräknas i
utbyggt skick sysselsätta 500 personer. varav 100 i sågverket.
3- 1 8- 2 5.0.1 lfäflfäåcls; .0_c_h_ 5513925_15114f£59£v_äc_15139g Den preliminära befolkningssiffran i Varbergs kommun för år 1970 var 39 050 personer. Planeringsnivån i det preliminära länsprogrammet från 1970 överensstämmer med alternativ 4 i länsplanering 1967. Länsstyrelsen understryker dock att ramvärdet 44 100 invånare år 1980 för Varbergs kommun baserats på nuvarande industriutveckling och att några antaganden om ytterligare lokalisering av storindustri till Värö— området inte gjorts. Prognosen bör därför betraktas som ett minimi—
alte rnativ.
Den kommunala målsättningen för befolkningen år 1975 ligger ca 4 000 personer högre än vad som framgår av tabell 3.18. 1. Differensen torde enligt länsprogrammet främst bero på att kommunens förväntningar
är större än länsstyrelsens ifråga om den pågående industrialiseringen och serviceutbyggnaden i Varberg-Väröområdena.
Tabell 3.18. 1 Folkmängds- och arbetskraftsutveckling 1960-1980i Varbergs kommunl)
1
Befolkningsdata 1 1960 1 1965 1970 1975 1980
Folkmängd 34 000 , 35 000 39 300 42 700 44 100 ' 1
Förvärvsarbetande 14 750 i 15 800 17 400 18 600 i 18 900 1) Enligt Länsplanering 1967, alt 2. Samtliga orter inom kommunen har enligt de preliminära befolknings—
uppgifterna för den 31. 12.1970 ökat sin befolkning under perioden
1965-1970, med undantag av Tofta som gått något tillbaka. Invånaran-
3. 18.3
talet i Bua har nästan fördubblats under perioden, vilket hänger samman med utbyggnaden av Värö bruk och kärnkraftverket i Ringhals. Sam— hällena Tångaberg och Väröbacka har dessutom tillkommit som tätorter.
Av kommunens tätortsbefolkning bor drygt 75 procent i Varbergs tätort.
Naim 51.13??? 533.113?le
Varbergs kommun hade år 1965 tre stora näringsgrenar, som hade ungefär likartat antal sysselsatta, nämligen: jord- Och skogsbruk samt fiske m m med 27 procent, industri 31 procent och service 34 procent .
I jämförelse med förhållandena i hela landet är framförallt de areella näringarna kraftigt överrepresenterade i kommunen. Servicen är där— emot betydligt svagare företrädd än i genomsnittet av landets kommuner. Av de sysselsatta i kommunen var 3 procent inpendlare och 5 procent
utpendlare.
Tabell 3.18. 2
Förvärvsarbetande dag- och nattbefolkning i Varbergs kommun år
1965 inom olika näringsgrenar” .. . Förvärvs arbetande Pendling Näringsgren nattbefolkning dagbefolkning (netto)
P % P % P Jord- och skogsbruk 4 156 26,3 4 138 26.7 - 18 Industri 4 803 30.4 4 728 30, 5 — 75 Byggnads- och an- 1 444 9,1 1 342 8,7 -102 läggningsverksamhet Service 5 402 34. 2 5 271 34,1 -131 Summa 15 805 100. 0 15 479 100, 0 —326 1) Enligt Folk- och bostadsräkningen 1965.
Av den totala ökningen av sysselsättningen inom industri i Hallands län mellan åren 1962 och 1970 föll drygt 40 procent på Varbergs kommun. Industrins sysselsättning inom kommunen ökade med 32 procent under denna tidsperiod, varav endast en mindre del berodde på Värö-projek- tet. År 1970 svarade metallindustrin för 57 procent av industrisyssel-
sättningen och trä- och möbelindustrin för 7 procent. I november 1970
3.18.4
3.18. 5
Tabell 3.18. 3
Skogsindustrins sysselsättningsandel i kommunens tätorter år 1965
Tätort Folkmängd Förvärvs arbetande totalt totalt skogsindustril) P P P % Varberg 15 714 7 100 123 1,7 I Tvååker 1 070 407 15 1 3, 7 Träslövsläge 1 037 395 2 0, 5 Veddige 866 341 5 1, 5 Bua 463 191 3 1, 6 Trönninge 343 131 5 3. 8 Kungsäter 315 135 23 17,0 Tofta 238 103 2 1. 9 Skällinge 203 75 12 16, 9 Summa 20 249 8 878 190 2,1
1) Här avses trävaru— och möbelindustri. massa. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965. jfr utredningens definition i bilaga 1.
Tanner. Påreeélislgfayfråeé
Inom en 10 km radie från Värö bruk finns inte någon skogsindustri och överhuvud taget mycket få industrier. Inte heller på pendlingsavstånd upp till 30 km förekommer större skogsindustrier. Däremot finns ett
flertal andra stora industrier i Varbergs tätort. Inom pendlingsomlandet
fanns totalt 29 000 tätortsinvånare, varav mer än hälften i Varberg.
De 500 sysselsatta vid ett utbyggt Värö bruk utgör 63 procent av total- antalet förvärvs arbetande inom en 10 km radie enligt Folk— och bostads- räkningen 1965. Motsvarande andel av de förvärvsarbetande i tätorter
inom en 30 km radie är 4 procent.
K?rrmtmakaelaeerl Prflåfpéeäzt. 34932 13% 552”.
I Varbergs blockplan har reserverats mark för ytterligare extern indu- stri inom Väröområdet, Området sträcker sig från Värö inåt landet.
Bua och Veddige avses fungera som serviceorter för industrin och den
omgivande bygden. I Värö dispositionsplan har markre servat gjorts som skall täcka en tänkbar utvidgning av anläggningen samt eventuell till- kommande fabrikation. Ett förslag till stadsplan för Lahall samt delar av Backa och Bua behandlar också det område, som beräknas bli ianspråktaget för industrianläggningar inklusive erforderliga skyddsom- råden. Stadsplaneförslaget fastställdes av Kungl. Maj:t år 1968.
Tabell 3.18. 4 Förvärvsarbetande i tätorter inom ett pendlingsomland kring Värö bruk
år 1965
T" Folkmängd Förvärvs arbetande atort 1) totalt totalt skogsindustri P P P % Avståndszon 0—10 km Veddige 866 1 341 5 1. Bua 463 191 3 1, Frillesås 397 165 7 4, Tofta 238 103 2 1, 9 Avståndszon 0-10 km 1 964 800 17 2. l Avståndszon 10-30 km Varberg . 15 714 7100 123 1.7 Kungsbacka 6 461 2 722 68 2,5 Tvååker 1 070 1 407 15 3.7 Träslövsläge ; 1 037 395 2 O. 5 6 tätorter 51 000 inv ; 2 376 1 007 91 9. 0 | Avståndszon 10—30 km 26 658 11 631 299 2,6 Pendlingsomlandet 1 (0-30 km) 28 622 12431 316 2.5
1) Här avses trävaru- och möbelindustri, massa-. pappers- och pappersvaruindustri enligt Folk- och bostadsräkningen 1965, jfr utredningens definition i bilaga 1.
I Värö är man inte beredd att godta föreliggande blockplan. Man vill ha alternativ till planen, som utgår från en större satsning på befint- liga orter. Man anser att Bua— Väröområdet borde byggas ut så. att underlag skapas för bl a en högstadieskola. En sådan utbyggnad skulle medföra att redan färdigställda servicefunktioner kan bättre utnyttjas. Enligt Varbergs blockplan skall invånarantalet i Bua öka från 450 per- soner till 3 000 personer. Värö vill också att industri i en andra etapp av blockplanearbetet lokaliseras till Viskadalen mellan motorvägen och Veddige.
De tekniska förutsättningarna för en expansion i Värö är goda. Varbergs kommun kan även innevarande år räkna med en extratilldelning av
bostäder utöver den vanliga bostadskvoten.
Enligt det preliminära länsprogrammet från 1970 är sysselsättnings- skapande åtgärder f n inte aktuella i Varbergs kommun. I takt med industriutvecklingen inom Varberg - Väröområdet bör dock servicen liksom kommunikationerna med inlandet byggas ut. Det behövs även insatser för att motverka alltför stora svängningar i sysselsättningen, vilket främst gäller byggarbetskraften i Värö. De största investeringar- na under de närmaste åren krävs inom skolsektorn och för vatten och
avlopp .
UPPGIFTER OM VÄGAR, JÄRNVÄGAR OCH HAMNAR I SÖDRA SVERIGE
Skogsindustrin är en av de industrigrenar som har det största behovet av transporter, såväl när det gäller råvaror som färdiga produkter. Virkes- transporterna till Skogsindustrierna” i södra Sverige kan för år 1970 uppskattas till 10 milj ton , motsvarande i genomsnitt 30 000 ton per dygn. På råvarusidan tillkommer dels tilltransport av olja, kemikalier, kalk
m m främst till massa—och pappersindustrierna och dels transporter av halvfabrikat mellan olika industrier, t ex sågverksflis från sågverken till massaindustrin och pappersmassa från massafabriker till friliggande pap— persbruk. Denna tillkommande transportmängd uppgår f n till 2 - 3 milj ton per år. Ett realiserande av företagens utbyggnadsplaner skulle på rå- varusidan medföra en fördubbling av transportbehovet till omkring 25 milj ton (75 000 ton/d) år 1980, varav 20 milj ton(60 000 ton/d) för virkes— transporter. Transporten av virke i södra Sverige sker till största delen med lastbil, medan järnvägar och fartyg utnyttjas för transport av främst
olja och kemikalier.
Produktionen inom skogsindustrin i södra Sverige, som består av sågade och hyvlade trävaror, spånskivor, pappersmassa och papp, uppgick år 1970 sammanlagt till 3, 5 milj ton. Om företagens utbyggnadsplaner full- följs skulle den totala produktionen år 1980 ha ökat till ca 6, 5 milj ton. För leverans av skogsprodukter på den inhemska marknaden används landsvägs- och järnvägstransport. Exporten,särski1t av stora volymer sta- pelvaror, sker däremot i första hand med fartyg, men även direkttransport till konsumenter på kontinenten med lastbil och järnväg börjar förekomma
i allt större utsträckning.
Skogsindustrin med sitt stora transportbehov är givetvis starkt beroende av rationella transportsystem. Utformningen av dessa system kommer därmed också att vara av avgörande betydelse för industrins lokalisering och utbyggnad. Utredningen har dock inom ramen för sitt översiktliga ar- bete inte haft möjlighet att närmare analysera inverkan av de nuvarande transportsystemens utformning på förutsättningarna för utbyggnad av skogsindustrin. En sådan analys, som skulle kunna ha formen av en opti- meringskalkyl, förutsätter en ingående kännedom om både transportvo— lymer och transportsystem. Den underliggande modellen skulle sannolikt
1) I skogsindustrin innefattas: sågverk och hyvlerier, skivindustrier, massafabriker och pappersbruk
också bli mycket komplicerad beroende bl a på det stora antalet produk- tionsställen och antalet konsumenter. Till dessa svårigheter av utred— ningsteknisk art kommer den begränsade användbarheten av en sådan teoretiskt konstruerad modell, med hänsyn till ägarförhållanden, föränd- ringar över tiden av transportsystemen,t ex genom olika former av inte- gration, ändrad taxepolitik o d.
Som underlag för lokaliseringsdiskus sioner av mer allmän karaktär redo- visas i denna bilaga vissa uppgifter om vägnät, järnvägar och hamnar i södra Sverige. Sammanställningen baseras på statistiskt material från utredningar. som kompletterats med uppgifter från Statens Vägverk, Statens Järnvägar Och Sjöfartsstyrelsen.
Vag r
Den största delen av skogsindustrins transporter, som för södra Sverige kan uppskattas till 16 - 17 milj ton per år, är förlagda till vägarna. Detta gäller särskilt transporten av virke och sågverksflis där lastbilarna dominerar, även om järnvägarna fått ökad betydelse vid större avstånd. Virkes- och flistransporterna utgör omkring 70 procent av skogsindustrins
totala transportv olym.
Vägnätet i södra Sverige är i jämförelse med förhållandena i de norra delarna av landet relativt tätt, vilket underlättar och förbilligar virkes- transporterna. Bärigheten är också genomgående godtagbar för de stör— re vägarna, se figur 4.1.
För skogsindustrins tunga transporter är omfattningen av de sk tunga väg- nätet av största betydelse. Även här gäller att situationen i södra Sverige är relativt gynnsam i jämförelse med särskilt de norra delarna av landet, se figur 4. 2
Järnvägar
Skogsindustrin utnyttjar järnvägarna främst för transport av råvaror som olja, kemikalier o d för färdigprodukter. Virkestransporter på järn— väg har under senare år fått ökad användning vid längre avstånd.
År 1969 fraktades med järnväg i hela Sverige 3,2 milj ton trävaror och fiberplattor, 2. 4 milj ton massaved, 1, 8 milj ton pappersmassa och
. 3
2, 3 milj ton papper. Omräknat till transportarbete innebär detta 1471 milj tonkm, 578 milj tonkm, 606 milj tonkm resp 99 milj tonkm.”
Järnvägslinjer i södra Sverige år 1970 med persontrafik och med endast godstrafik redovisas i figur 4.3 . Ett fåtal smalspåriga järnvägslinjer har inte markerats. Någon klassning av linjerna med hänsyn till deras bety-
delse för transport av skogsindustriprodukter har inte skett.
Hamnar
En betydande del av exporten av skogsindustrins produkter sker med fartyg, även om landstransporterna fått viss betydelse under senare år främst för export från södra Sverige till kontinenten. Sjöfarten har också stor betydelse för transport av olja, kemikalier o d till i första hand de
kustförlagda massa- och pappersindustrierna.
Skogsindustriprodukterna dominerade den till utlandet avgående parti-
och styckegodstrafiken med 80 procent av den totala mängden år 1967. Huvuddelen av denna trafik gällde Östersjö— och Nordsjöfart. Den totala exporten av sågade trävaror uppgick år 1967 till 5, 6 milj m3 (3, 1 milj ton), varav 90 procent gick till hamnar i norra och västra Europa. Samma år exporterades 4 milj ton pappersmassa och 2,4 milj ton papper och board. Härav gick 70 - 75 procent till nord- och västeuropeiska hamnar,
10 — 15 procent till medelhavshamnar och resterande 10 - 20 procent till
transoceana hamnar .
Exporten av skogsindustriprodukter från södra Sverige uppgick år 1964 till 1, 9 milj ton, vilket motsvarar 23 procent av den totala exporten från den svenska skogsindustrin.
Av den inrikes fartygstrafiken i hela landet svarade år 1967 trä, massa, papper m m endast för 1 procent av dentotala transportmängden på 11 milj ton.
Ett stort antal hamnar och lastageplatser finns i södra Sverige, se figur 4. 4. Bland de största hamnarna kan nämnas Göteborgz), Malmö, Norrköpingz), Karlshamn. Helsingborg och Halmstad. Vid ett flertal
av hamnarna lastas och lossas skogsindustriprodukter.
l) tonkm : tonkilometer. 2) Belägen utanför utredningsområdet.
Bärigheten för riksvägar och genomgående länsvägar i januari 1970 1)
. ———-X my? 'uc
—/ lx ...,».
. om I I
.
_ Fullgod bärighet ----- Godtaqbar hålighel -—--- Doug banan-1 Mycm adlig bärighet
- I ;...»n .
X __ 1 ingame—4,» . ' _ ,, (
1) Enligt karta upprättad av statens vägverk, vägregistret.
Figur 4.2 Vägar upplåtna för 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck år 1971 ”
1) Enligt en karta upprättad av statens vägverk i maj 1971, baserad på. länsstyrelsens trafikkungörelser för år 1971. Av redovisningstekniska skäl har inte begränsningar av den fria höjden till 4, 5 m vid ett antal vägportar kunnat markeras.
Figur 4. 3 Järnvägslinjer i södra Sverige år 19701)
UNLOPING ,Å
: z 7 x nmuow , * :
"»
UPWKHNQK Xf'då—xx
I 'x
/ x
.11 FEBS-, N man I
———H———-—- Jömvåqslinjc med han: person-och godstrafik Jdrmégsllnje mud "IBG" godstrnflk
1) Enligt karta upprättad av Statens Järnvägar.
Figur 4. 4 Hamnar i södra Sverige, exkl hamnar i Göta älvdalen och på Ölandl) På kartan redovisas även några större hamnar utanför utredningsområdet
med export av skogsindustriprodukter.
], X von. j> ' :rm 0 | XR __ I & x x " Nounvom; __ , r———_ . _./ UDDEVALLA )VÅNK' O
&. & HEREL mum
_ , » .. I r ) t ' ww " *. vAlGAle ! . -1 »- a/ I I * R »] , , __ _ A |__— ' * I Å
|, ") '! I 1 ,f , "' -.. * ut," I x I K,» ' . , . l , — ' x' SM. n : xul & x '— ) ( x 7 " '; € / — x ,, fmx ,! ha :wu', __| .. o Vx . x ' , l/ >)X_X (( . ((NOSIO _, 1 czsuvu ' xx _ , I/ ,1__- * ; Vnrbefg/ _ V:! i , 1- n e * ,” '_' vx_ ' , x 1 JM X. i; | ( I . . uvwxomne N" Xx , » _ ! u * " JN N '. 70 X '. HlYNEBiUl X l' A 0 V') ) vm _ f o ( o i __ ,”v—I
, ,_,_5(*f'f
(|er "&
kmmu , '. ." ___ mm JUNGSV ,, _ 1' LESSEBO ;” |”, r— Fx » ' » _ I., | 1 . | 1 "' xmow ; 0 r ossv ” * fy,/., * nu " " | 0 , LAUNGA ! 1 » __ » * mounowy 0 .: ' "| A 5 . ," , .. . suoev 51759 .'.”.r. _” ulfpus * ”WEW” | IAS ults", l_ "??—QR" 0 ',.o' o "* v— : . »— » , www—__ 1 %. i" ] k , | I _ & j 1 , _ v
, ,' xmsiunsno , lNoon (LIN ,
lehumn && E - MAL Klmphnmn A;L [! :i,
_ I vm"- so,__/_x;—__'xlo
% Hamn eller lustwms med lastning lellerlcssningl av skogslnmurlpmdulau D Hamn iller lustmlals (exkl. Hamm) som fn ej används ful skogslnduslrlpvodumr.
Hate slllrnn ungar ! m slömlu djupghndel !nrled chin undra största knjdjup
1) Uppgifterna är hämtade ur Svensk Lots del Hzi och H:2 samt ur utredningen "De svenska hamnarna" (SOU 1969:22)
Före slagna regionhamnar i södra Sverige enligt Hamnutredningen
(sou 1969:22).
74:e?
)
0 *zwmmm
'ÅSlx * x "mono,/n
cozmz O
lx._
*/_, V L
*I vAstEnvu
. umaiwv-Å ! y—v'x . . J/ N IN o / JOHKOPING '.'—' ,Å'” | , . , wvgm , ,— , ) , ' , '» ' " - ”:(-3 o I . _, ___, &_,ul x' 4 ,. X ”_; .,' r ', f (_ /"l—x _,q xx " --? . k__ '» N N' &_ x_r_| ' O "* x man? Jin. vAQJHD _, *, ') ,fx __", | 0 . _ f»! , ,. ,, ,. l _ — HUrlJ—ED ! .; / x . **1': i ._u- _! .. O -—1 |, . ”: mono ' , " , sum ) , osuzwum * "" * _ __»— c-suvz. 1 ', [' |x . , _ , _ _a"? ' ' ,.L x,__ N ".- l-- ___/1 vMeuG ; 1 ,' _ . www ( ( x ,) N" * .' L, . / u., ._,./ & 1 o 1 NOGSIY , ,— o ( _ ,,- m 1 ; x_ =_ X & ( ; . *X ' ”, x ) ..."" v ' I ". uvwmuci X-f . !, Mous'ius --xr , 1.4 w— x *, I ' *u X ',0 :. ——_»' , . ”_, mmm, x ' -. l ' — ALKi 45EFG| VAXJO 'N N I *, " »"! ' ,Jf k/ ' __ -NVJ ,” *—_ ," - r., Awesu ' o ( ul * & : ' " " ' '. l _l * NVIRO J UNGBY || _” LESSEBQ "L,, ._ mmm | . . _ ,'x % 0 (' ,: o __,» ' ' ”& * | * l 1 W ,-—__,x , C. | ,.»n * _ ) : f_n" __ »” _| =.; |. x, & *! x uwn . ,, l .|., ; : ae , . , _ ,, , _ ,, —, _ Yuan”- ') _ Am,—un, ___", ww" ;, (w mf _ fx : m----. www 0 | _, 'x» : JN(/ ) sno ' / osv I' _. _2 /&,/'*.r _ ' ' / .] mum _ am- ' I O ,'(, _. ' X ' LIUNGA | ' 4 * ", k _ |.— ' & manna I , ' ! OLO'STROM '”;ng , | —x . .. | 0 I , . t ,*. '.':mxx nAssu—ow |, ' axon LN ." :) "l ' ' l ' ' nanm __! 'no-r: '_ (”o ' . 1 . (' ”saom * ;p, 0 A ,- | u ' - , ..,:w -— 1 -. nu . . — , jk , 00%? & " j ] ,,, . _ -_.Lv .nu 0 ' ' x % ; : msnmsuo . q, "* ! V') ' 1 ( LM * __o wont , ,__X__n zixl-. Y ?, , r ' Slow X '. | 0 / __! mma __ lf, , mm,: 5 "AMN ”'_'x ämm..— xo ,' ' Riala-n mmm ml | hann vm. so,-_7-v*—-".o ,' "Hox, 41- mmnqu-n (sou mzzz | ' ITlELtEBORG x * ' X ' " . sum (lll mimi-um 0 som
UPPGIFTER OM VATTENDRAG I SÖDRA SVERIGE
Tillverkning av pappersmassa och papper kräver tillgång på stora kvantiteter sötvatten. Som exempel kan nämnas att en modern massa- fabrik med en årsproduktion av 300 000 ton sulfatmassa förbrukar i genomsnitt 2 m3/s , vilket motsvarar 200-250 m3 vatten per ton massa. Riklig tillgång på sötvatten har därför varit en avgörande faktor vid lokalisering av massa- och pappersindustri. Även om en minskning av vattenbehovet per producerad enhet kan väntas, är det sannolikt att till- gången på sötvatten under överskådlig tid kommer att begränsa valmöj-
ligheterna när det gäller utbyggnad av stora produktionsenheter.
I många fall utnyttjar massa- och pappersindustrin samma vattendrag
både som vattentäkt och som recipient för sitt avloppsvatten. Med ökade krav på miljön blir vattendragets möjligheter att ta emot föroreningar
från industrin utan alltför negativa följdverkningar en faktor av större betydelse. Generellt torde man kunna påstå att recipientfrågorna åtminstone i inlandet väger tyngre än tillgången på sötvatten. De kustförlagda in- dustrierna intar här en mellanställning genom sitt utnyttjande av vatten-
dragen som vattentäkter och havet som recipient.
Utredningen har med hänsyn till vattenfrågornas centrala betydelse i lokaliseringsbedömningar sammanställt viktigare uppgifter om de större vattendragen i södra Sverige. Redovisningen bygger på uppgifter som erhållits från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och på material från utredningar, statistiska publikationer m m. Redovisningen omfattar främst uppgifter om vattenföring, vattenreg— leringar, sjöarealer, kraftverk, vattendragens användning för olika ändamål (vattenförsörjning, recipienter, fiske, bad o d). Med hänsyn till utredningens översiktliga karaktär har inte någon detaljredovisning av data eftersträvats, vilket bl a inneburit att endast större regleringar och större kraftverk tagits med. Den varierande storleken på vattendra— gen och den skiftande användningen av vattensystem har också medfört
att redovisningen inte kunnat göras enhetlig i alla avseenden.
Vattendragen i södra Sverige och deras avrinningsområden
_ !» .. Olk- ' gym,—BP , .
, , _ åå":; ?
ni.../war!) _ .
__ _ _ uma-lm. hvvndilåd: _ i _ _ .. hmm uvu- Namn pa huv/vållade o . . . 4 s . v . . ... ....
0 Nlurkuihn ' " ' ' » , ,. . ,
5.2
Sammanställningen omfattar dels allmänna data om vattendragen i södra Sverige (avsnitt 5.1), dels mer detaljerade beskrivningar över 11 större vattendrag i södra Sverige (avsnitt 5.2 - 5.12). Inom 10'av dessa vatten- drags avrinningsområden finns massaindustri. Dessutom har medtagits Ätran, som är det enda återstående större vattendraget (> 2 000 km2)
i södra Sverige som inte berörs av vattenuttag för massaindustri eller
används som recipient för sådan industri.
Vattendrag i södra Sverige För en alternativ bedömning av möjligheterna att utnyttja ett vattendrag, som vattentäkt eller recipient är uppgifter om avrinningsområdets storlek:, lågvattenföringar och sjöarealen av särskilt intresse. Dessa uppgifter
har sammanställts för ett 20-tal vattendrag i södra Sverige, se tabell 5. 1.
Tillverkning av massa och papper kräver fortfarande god tillgång på sötvatten. Massa— och pappersindustrins stora vattenbehov liksom behovet av vatten för utspädning och neutralisering av utsläppen av föroreningar medför att tillgången på vatten utgör en avgörande restriktion för utbygg— nad av stora produktionsenheter. Som underlag för bedömningar av förut- sättningarna för massa- och pappersindustriers utbyggnad redovisas vat— tentillgångarna i södra Sverige schematiskt i figur 5.2.
Vättern
I nedanstående framställning behandlas endast sjön Vättern och de vattendrag som rinner till sjön. Övriga delar av Vättern-Motala ströms vattensystem med åarna Svartån och Stångån, sjöarna Boren, Roxen och Glan samt deras avrinningsområden har utelämnats, eftersom de ligger
utanför utredningens område.
Perserna?
Vättern och dess tillrinningsområde omfattar totalt 6 359 km2. Den sammanlagda sjöytan inom detta område är 2 270 km2, varav 1 912 km2 faller på Vättern. Sjöandelen, beräknad på avrinningsområdet vid utloppet genom Motala ström, utgör 36 procent av den totala arealen
6 359 km2
Uppgifter om avrinningsområden, vattenföringen och Sjöyta för vattendrag i södra Sverige
Nr enl. Avrinnings- Lågvattdenförinå Sjöyta Vattendrag SMHI område vid mynwen m km2 normal lägsta % av totalytan Vättern—Motala ström 67 15 466 60 25 20.5 Söderköpingsån 68 881 1, O 0, 20 9. 7 Storån 70 510 0,6 0,15 11,6 Botorpsströmmen 71 1 004 1,2 0, 25 11,3 Virboån 73 604 0, 8 0, 3 7. 9 Emån 74 4 472 7 3 6, 8 Alsterån 75 537 1,6 0,1 5.7 Ljungbyån 77 750 0, 4 0, 03 0, 8 Lyckebyån 80 847 0, 8 0, 1 5, 4 Nättrabyån 81 456 0, 4 0, 02 7, 7 Ronnebyån 82 1 112 1, 5 0, 5 8, 5 Mörrumsån 86 3 382 9,6 1,8 13,3 Skräbeån 87 1 034 3 , 8 1, 8 13, 3 Helgeån 88 4 775 13 4 5, 4 Kävlingeån 92 1 213 1,9 0. 6 2. 2 Vegeån 95 500 0.4 0.1 0, 0 Rönneån 96 1 890 4. 5 2, 0 3 . 5 Lagan 98 6 440 23 7, 0 9, 0 Nissan 101 2 682 7,5 2,3 5,0 Ätran 103 3 343 13 5,5 6,0 Viskan 105 2 201 4.3 1.9 6,1 Rolfsån 106 686 2,7 0, 62 9,1 Vänern-Göta älv 108 50 183 464 1) 289 I) 17,8 1)U .. .. ppstroms Nordre alv SOU 1971:85
Figur 5. 2 Schematisk illustration av lågvattenföringen i vattendrag i
södra Sverige 1)
Göta -- Vänern al., Motala ström
& |: ln ;? =E : ng :! .uå ? ': :B— x 2: n:o = n & 0: os.. 4; ; EK:-== d;) 111 zu" 0 Z.: '9' ')
Kalimeån & Ltol MLO
LLQ : Lägsta lågvuttenföring MLQ = Medellågvottenföring
IO mals motsvaras av 2,5 mm bredd
1)Vattendrag med avrinningsområde större än 500 km2
Vättern och dess tillrinningsområde
—--——— Vattendelare, huvudflöde . _ ————— ,, biflöde Massafabnk 103 ÅTRAN gåwåååiohnuvudflode pappersbruk Mätpunkt O 0 50 km
Tabell 5. 2
Vattenföring i Vättern - Motala ström
Mätplats Nivå över Lågattenföring i m3/s havet m normal lägsta Vätterns utflöde vid Motala 89 28 8, 9 Motala ströms mynning i 0 60 25 Bråviken
5. 2 - 2 Regenter. 953115 Ewert.
Tillflödena till Vättern är relativt små. Forsviksån är störst med ett avrinningsområde på 824 km2. De största sjöarna förutom Vättern är Unden (95 kmz), Viken (48 kmz), Tåkern (44 kmz), Örlen (15 kmz), Nätaren (12 kmz), Bunn (10 kmz) och Ören (10 kmz). Samtliga dessa sjöar utom Örlen är reglerade. Med undantag för Tåkern är regle-
ringarna tillkomna för kraftändamål.
I en dom av vattendomstolen år 1958, fastställd av vattenöverdomstolen år 1960, är principerna för Vätterns reglering angivna. Minsta tillåten tappning genom Motala ström vid Motala anges till 5 m3/s. Reglerings-
amplituden för sjön är 0, 5 m och viss korttidsreglering är tillåten.
Sjön Viken i tillflödet Forsviksåns avrinningsområde regleras av Göta Kanalbolaget för att underlätta slussningen i Göta Kanal. Under vintern och våren minskas tappningen för att fylla magasinen till sommaren.
Sjön Unden uppströms Viken regleras bl a med hänsyn till denna reglering; en minsta vattenföring av 2 m3/s i utflödet måste dock alltid upprätt- hållas. Lägsta naturliga lågvattenföring vid Forsviksåns utlopp i Vättern är 0, 5 m3/s, men på grund av regleringarna understiger tappningen i regel inte 3 m3/s. I övrigt finns i tillflödenas avrinningsområden ett
antal mindre sjöar, som reglerats för olika ändamål.
I Vätterns tillflöden finns ett tjugotal mindre kraftverk, bl a nedströms sjöarna Unden, Viken, Bunn och Ören. Den sammanlagda utbyggda effekteni) i tillflödena är ca 17 MW (megawatt). I Vätterns utlopp Motala ström finns ett flertal stora kraftverk. Den utbyggda effekten i hela Vättern - Motala ströms vattensystem var år 1969 141 MW, vilket innebär att den disponibla effektenz) var utbyggd till 84 procent.
Användning som vattentäkt och recipient
Vid och i närheten av Vättern ligger 50 tätorter med sammanlagt
175 000 invånare, vilket motsvarar omkring 80 procent av den totala befolkningen i området. Bland de större kan nämnas Jönköping (inkl. Huskvarna) (78 100 inv), Norrahammar (6 500 inv), Vadstena (6 100 inv), Bankeryd (4 500 inv), Karlsborg (4 200 inv), Hjo (3 700 inv), Askersund (3 100 inv), Gränna (2 000 inv). Motala (27 000 inv) och Nässjö (20 300 inv) ligger båda delvis inom Vätterns tillrinningsområde.
1) Installerad turbineffekt (Källa: Statistisk årsbok 1970, tabell 1121 2) Disponibel turbineffekt vid medelvattenföring och 90 procent verknings— grad (Källa: Statistisk årsbok 1970, tabell 112)
Vättern utnyttjas i stor utsträckning som vattentäkt för tätorter och industrier vid sjön. thattenverk finns bl a i Jönköping, Huskvarna, Motala, Vadstena, Bankeryd, Karlsborg, Ödeshög Och Gränna. Uttaget för dessa närbelägna tätorter uppskattas till 17 milj m3/år. Vatten- försörjningen för Skara, Skövde och Falköping sker med fjärrvatten- ledningar från Vättern, varigenom 7, 5 milj m3/år leds bort till Vänerns tillrinningsområde .
Tre massa- och pappersindustrier finns inom tillrinningsområdet, nämligen Munksjö AB:s anläggningar i Jönköping och i Olshammar samt Esseltewell i Barnarp. Dessa skogsindustrier och ett flertal andra industrier tar sitt fabrikationsvatten från Vättern. Skogsindustrins vattenuttag har av Kommitten för Vätterns vattenvård beräknats uppgå till 52 milj rn3 år 1970, fördelat med 25 milj m3 vardera på Munksjö AB:s båda anläggningar och resterande 2 milj rn3 på Esseltewell. Motsvarande värde för kommuner och övrig industri är 31 milj rn3 per år.
År 1980 beräknas enligt samma källa det sammanlagda vattenuttaget
ha ökat till 104 milj m 3/år eller i genomsnitt 3, 3 in 3/s och under de två därpå följande decennierna beräknas uttaget bli mer än för- dubblat. Genom överföringar till andra vattensystem bortfördes år 1960 ca 9 milj m3, år 1980 beräknas denna siffra ha stigit till det dubbla och år 2 000 till 115 milj 1113, vilket motsvarar 9 procent av Vätterns
nyttiga tillrinning.
Vattnet i Vättern är trots de många tätorternas och industriernas av- loppsutsläpp fortfarande av god kvalitet. Lokalt, bl a i södra Vättern, är dock vattnet påtagligt förorenat. Drygt 90 procent av tätortsinne- vånarna inom vattensystemet bor i orter med biologisk eller biologisk och kemisk rening. Näs Sjös avloppsvatten rinner till Vättern via Huskvarnaån, medan Motalas avloppsutsläpp huvudsakligen sker i Motala ström. Utsläppen från massa- och pappersindustrin har upp- skattats till ca 23 ton BS7/d under år 1970, varav drygt hälften kom från Jönköpingsanläggningarna. De kommunala avloppsutsläppen
uppgick samtidigt till ca 1, 2 ton BS7/d.
Vättern kommer som redan nämnts att i ökad utsträckning användas
som vattentäkt. Man planerar bl a att utnyttja Vättern som vattentäkt
för Norrköping, Linköping och Mjölby (sammanlagt ca 190 000 inv). Enligt Kommittén för Vätterns vattenvård kan 600 000 - 700 000 perso— ner komma att år 2 000 vara beroende av Vätterns vatten för sin vatten- försörjning. Det starka intresset för Vättern som vattentäkt beror främst på den goda vattenkvaliteten i sjön och på den stora vatten— volymen (medeldjupet 39 m ger en volym på ca 70 miljarder m3).
Vätterns vatten har en omsättningstid på ca 60 år.
Såväl yrkesfiske som Sportfiske bedrivs i Vättern. Ett betydande yrkes- fiske förekommer av sik, röding, lake m fl fiskarter. Vätterns röding är välkänd, i övrigt finns bl a siklöja, öring, abborre och gädda. Vättern har mycket stor betydelse ur rekreationssynpunkt för bad och
övrigt friluftsliv.
Storån
Storåns avrinningsområde uppgår till 510 km2, varav 11, 6 procent utgörs3 av Sjöyta. Den nuvarande lågvattenföringen vid mynningen är 0,6 m 3/s och den lägsta vattenföringen 0,15 m 3/s.
Figur 5.4 Storån och dess avrinningsområde
.__.__ Vattendelare, huvudflöde _____ ,, biflöde . Namn på huvudflöde 103 ATRAN Bifurkation o . Massafabrik . Pappersbruk * Mätpunkt ro STORAN 0 50 km
Den största sjön i systemet - Storsjön (11 km2) 5 km från mynningen — är reglerad för kraftändamål, liksom fyra andra mindre sjöar. Reglerings- amplituden för Storsjön är 1, 5 m. Två kraftverk finns inom avrinnings— området, varav det ena ligger vid Edsbruk (Eds cellulosafabrik) och har en fallhöjd på 13 rn. Effekten vid de två kraftverken är ca 1 MW.
5- 3- 3 ess/amma_SAraréttfzatälst. 959.2991111995
. 1
Endast fyra tätorter finns inom området, varav Åtvidaberg är den största med 9 200 inv. De övriga tre: Edsbruk. Falerum och Ukna har sammanlagt drygt 1 100 inv. Ingen av dessa orter använder ytvatten för sin vattenförsörjning. Storån används som recipient för de fyra tätorterna. Åtvidaberg och Ukna har biologisk rening medan de båda andra endast har mekanisk rening av sitt avloppsvatten.
Eds cellulosafabrik, som är den enda massaindustrin inom avrinnings- området, tar sitt fabriksvatten från Storån. Avloppsvattnet släpps ut i ån nedströms bruket 5 km uppströms åns utlopp i Syrsan (vik av Öster- sjön). Utsläppen från massafabriken år 1970 har uppskattats till 2-3 ton BS7/d.
Emån
PaåaqrzLYétffpzifegfff
Avrinningsområdets yta är 4 472 km2, varav 6, 8 procent utgörs av Sjöyta.
Figur 5. 5
Emån och dess avrinningsområde
74 EHÅN
._._. ._ Vattendelare, huvudflöde . _____ ” biflöde = Massafabnk .. Namn på huvudflöde Pappersbruk 103 ATRAN - - Blfurkatlon Mät nkt o * P" 0 50 km
mm SOU 1971:85
Vattenföring i Emån
Nivå öve r Lågvatte nfö ring
Mätplats havet m /s m ..
normal lagsta Emån nedströms samman- 94 3 , 4 l. 2 flödet med Flenån Emån nedströms samman- 88 4, 8 l. 5 flödet med Brus aån Emån nedströms samman- 74 7 3 flödet med Nötån Emån vid mynningen 0 Brus aån före sammanflödet 118 0, 4 0,1 med Silverån
Brus aån nedströms samman— 109 0, 5 0,15 flödet med Lindenån
5- 4- 2 33539 Enger. 95.11. kraft:/9532
Inom vattensystemet finns drygt 60 sjöar med en yta större än 1 kmz.
Ett flertal sjöar är sedan länge reglerade, bl a några av de största sjöarna såsom Solgen (24 kmz), Hulingen (10 kmz), Saljen (9 kmz), Bellen (7 km2) och Vallsjön (7 kmz). Regleringsamplituderna är ganska stora (upp till 3 m) i flera av sjöarna. Andra större sjöar i systemet
är Mycklaflon (inkl Skedesjön 19 km2) och Nömmen (15 kmz). Båda dessa sjöar är oreglerade.
För kraftverksändamål korttidsregleras en stor del av vattensystemet.
I Emåns vattensystem finns 10 större kraftverk. Fallhöjden vid dessa varierar mellan 4 m och 28 m. Normalårsproduktionen är mer än
67 000 MWh (megawattimmar). År 1969 var den utbyggda effekten 21 MW,
vilket motsvarar 38 procent av den disponibla vattenkraften.
Nedströms Mönsterås bruks vattenintag i Emåns mynning gäller enligt vattendom från år 1961 att vattenföringen efter maximalt uttag på 1, 5 rn3/s ej får understiga 3 m3/s under tiden 1 aug-15 nov. Mönsterås bruk önskar dock i samband med utbyggnad att öka sitt vattenuttag med 0, 5 m3/s. Enligt avtal från år 1956 mellan Sydkraft AB och Mönsterås bruk skall vad korttidsregle ring beror vattenföringen inte understiga 4 rn3 /s vid Finsjö i Emåns nedre lopp (ca 25 km uppströms mynningen). År 1969 överenskom samma parter att gemensamt ansöka om ändring av tappningsbestämmelserna för sjön Saljen så att - med oförändrade
5.4.3
5.4.4
tre höstmånader under torrår skall kunna åstadkommas.
eeyåpsipées 30331. rättspzälst 9.631. !? säl-113315
Inom Emåns avrinningsområde finns ett 40-ta1 tätorter av vilka flertalet doek är små. De största är Vetlanda (11 300 inv), Eksjö (10 000 inv), Hultsfred (5 200 inv), Virserum (2 700 inv), Högsby (2 300 inv), Mariannelund (2 200 inv) och Målilla (2 000 inv). Nässjö (20 300 inv) och Bodafors (2 500 inv) ligger delvis inom avrinningsområdet. Båda dessa
orter använder ytvatten från Emåns vattensystem för sin vattenförsörj- ning. Däremot släpper Nässjö ut sitt avloppsvatten i Huskvarnaån, medan Bodafors belastar Emån. Endast ett fåtal andra tätorter använder vattensystemet som vattentäkt, däribland Vetlanda, Eksjö och Sävsjö (sammanlagt uttag ca 4, 4 milj m3/år).
Tre massafabriker och tre pappersbruk — Mönsterås bruk, Emsfors bruk, Brusafors sulfitfabrik, Silverdalens pappersbruk, Nyboholms pappersbruk och Pauliströms pappersbruk - tar sitt fabrikationsvatten från Emåns vattensystem (sammanlagt uttag ca 50 milj m3/år). Samtliga dessa fabriker utom Mönsterås bruk släpper också ut sitt avloppsvatten i systemet. Ems- fors bruk överför dock huvuddelen av sitt avloppsvatten direkt till Öster— sjön. Utsläppen från massa- och pappersindustrin i Emån har för år 1970 uppskattats till 10 ton BS7/d. Avloppsutsläppen från tätorterna och övrig industri var av betydligt mindre omfattning.
SD's/5.18 synsättet
Havsöring och i någon mån även lax går upp för lek i Emån närmast mynningen. Fiskeriintressenterna hävdar att laxuppgången förhindras vid lägre vattenföring än 4 m3/s. Öring finns liksom sik dessutom på några andra ställen i vattensystemet. 1 sjön Mycklaflon finns ett ursprung- ligt bestånd av röding och mal finns relativt riktligt ovanför Emsfors.
I Bellenån finns stora pärlmusselbestånd. Andra vanliga fiskearter är aborre, gädda, lake. Yrkesfiske förekommer endast i ringa utsträckning
dels i Emåns nedre lopp, dels i sjön Solgen.
Ronnebyån
Paragraiféttsmifegsf Ronnebyåns avrinningsområde är 1 112 km2 och därav utgörs 8, 5 procent
av Sjöyta.
Figur 5. 6 Ronnebyån och dess avrinningsområde
Tabell 5. 4
103 ÅTRAN
Vattenfö ring i Ronnebyån
"
Vattendelare, huvudflöde biflöde Namn på huvudflöde Bifurkation
( . .. . . 3 1 Mätplats NlVå. over Lågvattenforing m /s ( havet '; m normal lägsta I utflödet ur Läen 167 0, 2 0.05 ] utflödet ur Viren ! 134 1,1 0, 3 5 o 1, 5 0.5
| mynningen
5- 5- 2 Regleringar. s_cääséitysfh
Bland de största sjöarna kan nämnas Rottnen (34 kmz). Läen (10 km2) och Viren (7 kmz), vilka samtliga är reglerade. Lessebo bruk har ansökt om att även få reglera sjön Öjen (4 kmz). För Viren gäller enligt vattendom från år 1947 bl a att den naturliga tillrinningen till sjön alltid skall framsläppas intill 2. 7 m3 /s. Tappningen från Rottnen får enligt dom fastställd år 1908 inte överstiga 3 m /s under tiden
15 juni - 15 augusti. För övrig tid har inte domstolen fastställt några särskilda tappningsregler. Ett avtal mellan Sydkraft AB och Lessebo
5.5.3
bruk avser bl a att säkerställa en minimitappning från Rottnen på
0. 9 m3/S. Man räknar med att lågvattenföringen vid sammanflödet Rottneån — Lesseboån därefter sällan skall behöva understiga 2, 0 in3 /s. Efter reglering av Öjen beräknas lågvattenföringen vid dess utlopp ej understiga 1, 1 m3/s. Utöver de nämnda sjöarna finns ytterligare ca
5 sjöar som är reglerade. Det bör observeras att i tabell 5.4 anges natur- lig lågvattenföring och att minimitappningen f n är betydligt större genom
regleringarna av bl a Läen.
I vattensystemet finns ett tiotal större kraftverk, vilkas fallhöjder varierar från 3 m till 23 m. Normalårsproduktionen uppgår till drygt 37 000 MWh. Den utbyggda effekten var år 1969 11 MW, vilket innebär att hela den disponibla effekten är utnyttjad.
epyäsésésg 30351. Yättspfälft. 9.631. 5 9 91.13.1993
Inom Ronnebyåns avrinningsområde finns ett tiotal tätorter, varibland Ronneby (11 900 inv), Kallinge (5 600 inv) och Lessebo (3 100 inv). Övriga tätorter är av mindre storlek. Ronnebyån nedströms Läen an— vänds inte som vattentäkt för några tätorter. Lessebo uppströms Läen använder än som ytvattentäkt (vattenuttag drygt 0, 2 milj m3 /år). Ronnebys vattenförsörjning baseras huvudsakligen på ytvatten från Nättrabyån.
Ett antal industrier tar sitt fabrikationsvatten från vattensystemet och
utnyttjar i likhet med tätorterna Ronnebyån även som recipient.
Inom avrinningsområdet finns två massa- och pappersindustrier näm- ligen Lessebo bruk med massa— och papperstillverkning och Djupafors kartongfabrik som båda tar sitt fabriksvatten från systemet. Utsläppen från dessa fabriker beräknas år 1970 uppgå till ca 7 ton 357/d.
Fisken från södra delen av sjön Öjen och Ronnebyån ned till mynningen är förklarad otjänlig som människoföda p g a hög kvicksilverhalt. På
sträckan Lessebo ned till Virens inlopp förekommer tidvis fiskdöd.
Ett vattenvårdsförbund för Ronnebyån har nyligen bildats med uppgift
att bl a samordna vattenundersökningar i vattensystemet.
Pat % PIF. ! ettspslrsgff
Avrinningsområdets yta är 3 382 km2 och därav utgörs 13, 3 procent av Sjöyta. Ovanför Fridafors finns 95 procent (3 206 km2) av avrinningsområdet
Figur 5. 7 Mörrumsån och dess avrinningsområde
u-_ G kwii
' ,qr-r. h ' *pi'f l
103 ÅTRAN O
Vattendelare, huvudflöde
,, biflöde Namn på huvudflöde Bifurkation Massafabrik Pappersbruk Mätpunkt 50 km
5.6.2
5.6.3
Vattenfö ring i Mör rums ån
' O .. .. - 3 Mätplats Niva over Lågvattenforing m /s havet m normal lägsta utflödet ur Örken 188 l, 3 0, 4 inflödet i Salen 142 4, 1 1 , 2 ; Fridafors 118 8, 9 1, 8 i ( mynningen O 9, 6 1, 8 1
895.113 fäster. 9.631. 155 933793?
Ett stort antal sjöar inom vattensystemet är reglerade, däribland de största sjöarna; Åsnen (150 krnz), Helgasjön (50 kmz), Örken (27 kmz), Salen (22 km2) och Innaren (16 kmz). Regleringen av Åsnen, som enligt vattenöverdomstolens dom den 19 december 1968 skall vara genomförd under år 1972, är en av de viktigaste. Domen innebär att man säkerstäl— ler en normaltappning av 12-15 m3 /s och att minimitappningen ökar till 9 m3/s under hela året med undantag av 6 1/2 vecka under juli-augusti då den blir 7 m3/s. Detta medför normalt en ökning av minimitappningen med 4 m3/s i förhållande till den hittills bedrivna regleringen. Andra viktiga regleringsmagasin är sjöarna Änghultssjön (4 kmz), Madkroken (14 km2) och Örken uppströms Böksholm, vilka reglerats för att öka låg- vattenföringen nedströms Böksholms sulfitfabrik.
I vattensystemet finns ett tiotal större kraftverk. Fallhöjden vid de större kraftverken varierar mellan 5 m och 18 m. Produktionen under ett normalår uppgår till 85 000 MWh. Den utbyggda effekten var år 1969 21 mW, mot—
svarande 48 procent av den disponibla vattenkraften.
ésyäpfipésg faran. ysttspfälst. 99.11. 59 91.17.1993
Ett tjugofemtal tätorter finns inom vattensystemet. Av de större kan nämnas Växjö (39 000 inv), Alvesta (7 600 inv), Mörrum (4 300 inv), Svängsta (2 500 inv) och Bergsnäs (2 300 inv). Ett fåtal av tätorterna, bl a Växjö och Alvesta, utnyttjar vattensystemet som vattentäkt (ca 5, 5 milj mS/år). Tre massaindustrier och ett pappersbruk, nämligen Böksholms sulfitfabrik, Fridafors bruk, Mörrums bruk och Gransholms bruk. tar sitt fabrikationsvatten (ca 68 milj mS/år) från Mörrumsån. Än mottar avloppsvatten från alla dessa fabriker utom Mörrums bruk,
.6.4
.7.1
som släpper ut sitt avloppsvatten i Hanöbukten via en drygt 4 km lång tub. Utsläppen från massa— och pappersindustrin exkl Mörrums bruk har för år 1970 uppskattats till 10 ton BS7/d. varav huvuddelen kom från Böksholms sulfitfabrik. Tätorterna Och de övriga industrierna belastar även systemet men föroreningsmängderna är väsentligt mindre
än 5 kog s indust rins utsläpp.
SD's/Eigatamaifäer. Mörrumsåns nedre lopp är känt för sitt laxfiske. I övriga delar av vatten-
systemet är tillgången god på bl a öring och ål.
Enligt vissa fiskeintressenter går ej laxen upp i ån när vattenföringen understiger 4—5 m3/s. Vidare har hävdats att laxfisket och laxuppvand- ringen försämrats genom utsläpp från Mörrums bruk och Karlshamnsver-
ket.
Mörrumsån och området därom har med tanke bl a på laxfisket stort
intresse ur frilufts— och rekreationssynpunkt. Skräbeån
Psfégrayeätspézégsf Skräbeåns avrinningsområde är 1 034 km2, varav 13,3 procent är
sjöyta.
Figur 5. 8
Skräbeån och dess avrinningsområde
._._ ._ Vattendelare, huvudflöde ' ————— u ' biflöde Massafabrlk 103 ÅTRAN gamn på huvudflode Pappersbruk |furkat|on & Mät nkt 0 pu 0 50 km mim—___]
O 044 & HELGEÅN
5.7.2
5.7.3
Tabell 5. 6 Vattenföring i Skräbeån
_ Nivå över Lågvattenföring m3 /s Mätplats havet m normal lägsta , 1 | utloppet ur Immeln 81 0, 65 0, 25 mynningen 0 3 , 8 l, 8
Beale tassar. 9_c_h_ krävs:-".12
Den största sjön i vattensystemet, Ivösjön (54 km2 , inkl Oppmanna— sjön 69 km2) ca 5 km uppströms mynningen regleras av Nymölla massa- fabrik. En lägsta lågvattenföring på 4 m3/s vid mynningen av Skräbeån
i havet har garanterats genom ombyggnad av befintliga regleringsdam- mar och genom rensningar i ån. Ivösjön och Oppmannasjön, som för- binds med varandra genom en kort kanal. sänktes båda ca 2 m i slutet på 1800-talet och kan ur regleringssynpunkt betraktas som en sjö. Nor-
malt är nivåskillnaden mellan dem 0, 1-0. 2 m.
Bland övriga sjöar i vattensystemet kan nämnas Immeln (24 kmz), Raslången (5 ka) Och Halen (4 kmz), varav Immeln och Halen är reg- lerade. Tidigare var även Raslången reglerad. För Immeln gäller enligt deldom av vattendomstolen från år 1955 att tappningen från sjön ej får underskrida 1. 0 m3 /s under tiden 1 oktober - 15 november och inte vara lägre än 0,4 m3 under övrig tid av året. I övrigt finns inom systemet ett antal reglerade. mindre sjöar. Totalt finns 11 sjöar som är större än 1 kmz.
Ett tiotal kraftverk finns inom vattensystemet med fallhöjder mellan 4 m och 19 m för de fem största. Produktionen under ett normalår är ca
4 000 MWh. Den utbyggda effekten är av storleksordningen 2 MW.
éyyässiséeg -sarpxettepfäli 95.11. 59 91.21.6513
Inom avrinningsområdet bor drygt 30 000 personer varav drygt 20 000 i 11 tätorter. Bland tätorterna inom området märks Olofström ( 9 300 inv), Bromölla (6 000 inv), Lönsboda (2 100 inv) och Jämshög (2 000 inv). Skräbeån används endast i ringa utsträckning som vattentäkt för kommunal vattenförsörjning. Olofström och Jämshög tryggar gemensamt sin vatten-
försörjning till ungefär 20 procent med ytvatten (ca 0. 2 milj m3/år) från sjön Halen. Olofström har enligt dom från år 1968 rätt att bortleda högst 8 000 m3/d i medeltal per månad (maximalt dygnsuttag 10 000 må). Under senare tid har diskuterats utbyggnad av en gemensam vattenförsörj- ningsanläggning för bl a Broby, Osby, Hästveda, Glimåkra, Sibbhult, Kniss- linge och Hanaskog (sammanlagt ca 17 000 inv) med Immeln som vattentäkt. Ett genomförande av dessa planer skulle innebära att i genomsnitt 0, 5 m 3/s överförs från Skräbeåns vattensystem till Helgeåns vattensystem. Planer finns även på att Sölvesborg skall utnyttja Ivösjön för sin vattenförsörjning.
Nymölla massafabrik vid Skräbeåns mynning tar sitt fabrikationsvatten från ån (1 m3/s), men släpper ut avloppsvattnet genom en 4 km lång tub i Hanöbukten. De totala föroreningsmängderna som tillförs vattendraget har härigenom blivit relativt måttliga. Avloppsutsläppen från tätorter och övrig industri kan beräknas vara av storleksordningen 1 ton BS7/d.
Genom pågående utbyggnad av massafabriken och nybyggnad av ett pappers— bruk ökar vattenbehovet vid Nymölla till 2, 4 m 3/s. Enligt dom från år 1966 har Nymölla AB rätt till ett vattenuttag på 3 m3/s vid en produktion av 250 000 ton massa/år, dock måste minst 1 m3/s, eller då tillrinningen är mindre, hela tillrinningen framsläppas. Bland övriga industrier som tar sitt fabrikationsvatten från Skräbeåns vattensystem kan nämnas Olof— ströms AB och Iföverken, sammanlagt drygt 20 000 m3 /d, motsvarande
en femtedel av Nymöllas nuvarande vattenuttag. Det totala uttaget av vatten för industrin från Skräbeåns vattensystem beräknas uppgå till
122 000 mS/d.
I vattensystemet fiskas bl a havsöring, sik och ål, mest såsom binärings— och fritidsfiske. I Hanöbukten utanför mynningen bedrivs ett relativt be— tydande kustfiske (yrkesfiske). En minskning i ålfisket har skett under senare tid. Enligt fiskarna beror detta på att tillgången på ål minskat främst på grund av utsläppen av avloppsvatten från massafabrikerna i Mörrum och Nymölla. I sjön Immeln är malen relativt vanlig. Sjöarna i Skräbeåns vattensystem används i ökande utsträckning för sportfiske,
bad och annan rekreationsverksamhet.
5- 8— 1 Psraerzayettspfiiaaef
Helgeåns avrinningsområde täcker en yta av 4 775 kmz, varav endast
5, 4 procent utgörs av sjöar.
Figur 5. 9
Helgeån och dess avrinningsområde
u HELGEÅN .
__ ' Aki-( ” J måf'Äl'J'o-v " Hlndbuhu
-——-— Vatt dela , h dfl"d _ _____ en, re bäiådeo e . Massafabrlk »- N fl " 103 ATRAN 8331 ååiohnuvuci ode & ::;erizuk O 0 50 km |__I_J_;l_l
Tabell 5. 7 Vattenföring i Helgeån
Nivå över Lågvattenföring m3 /s
Mätplats havet
m normal lägsta utloppet ur Möckeln 136 3, 3 1, 3 nedströms sammanflödet med Prästeboån (vid Delary) 109 4, 5 utloppet ur Osbysjön 72 7, 5 3, 0 nedströms sammanflödet med Killingeån 42 8, 2 3 , 2 omedelbart före förgreningen nära mynningarna 0, 5 13 4
5- 8- 2 Bsglszåeaeä mätgivare. Helgeån saknar större naturliga sjömagasin. Vattenföringen blir därför förhållandevis ojämn. Få sjöar i Helgeåns vattensystem är årsreglerade. Den största sjön inom systemet, Möckeln (46 kmz),är oreglerad men av—
sänkt ca 1 m på 1860—talet.
Den näst största sjön, Hammarsjön (21 ka) - även den avsänkt - i Helgeåns nedre lopp, ligger endast 0. 7 m över havets nivå och har
därför inget värde som vattenmagasin för kraftändamål. Osbysjön (5 kmz), 75 km från mynningen i Hanöbukten, korttidsregleras numera i enlighet med dom från år 1968.
Sträckan från Aralövssjön (O, 9 m ö h) till Osbysjön (72 m ö h) är profil— reglerad, dvs en stations uppdämda vattenyta når fram till uppströms liggande station. De nio kraftverken på denna sträcka tillämpar kraftig korttids reglering med nolltappning. Vid Genastorps kraftverk omedelbart nedströms Osbysjön, är en variation av vattenföringen mellan 0 och
45 m3/s tillåten.
Sjön Tjurken (6 ka) uppströms Möckeln är reglerad för en laxodlings- . 2 . 2 anläggning. Ett flertal sjöar såsom Femlingen (17 km ). ViSSjon (12 km ), Finjasjön (ll kmz), Virestadssjön (10 km2) och Aralövssjön (5 km ) är liksom Möckeln och Hammarsjön avsänkta.
I vattensystemet finns ca 30 kraftverk varav drygt ett tiotal utgörs av
större anläggningar. Fallhöjden varierar för dessa större kraftverk
mellan 4 m och 17 m. Produktionen under ett normalår uppgår till ca 120 000 MWh. År 1969 var den utbyggda effekten 28 MW, vilket innebär att disponibel vattenkraft var utbyggd till 60 procent.
5- 8- 3 499991ng _eqr5=_Yé—t_t9_n_tälst_ 9.031. !? 91.21.6513 Inom avrinningsområdet finns ett (30—tal tätorter, av vilka kan nämnas Kristianstad (34 100 inv) , Hässleholm (17 600 inv), Älmhult (6 700 inv), Osby (6 500 inv), Tyringe (4 200 inv). Åhus (4 100 inv), Bjärnum (3 400 inv), Broby (2 700 inv), Knislinge (2 600 inv), Tollarp (2 500 inv) och Vinslöv (2 400 inv). Totalt bor drygt 150 000 personer inom avrin- ningsområdet varav ca 102 000 i tätorter (69 %). Endast ett fåtal tätorter, däribland Älmhult, använder Helgeån och dess biflöden som vattentäkt. Älmhult har genom dom från år 1957 rätt att avleda 1 800 m3/d från Möckeln för att förstärka sin grundvattentäkt genom infiltration. Ett ytvattenverk planeras dock för Broby och Osby har redan nu behov av att använda Osbysjön som vattentäkt. Den framtida vattenförsörjningen för Broby, Osby, Hästveda, Glimåkra. Sibbhult, Knislinge och Hanaskog har aktualiserat ett projekt om gemensam vattenförsörjningsanläggning för dessa tätorter med sjön Immeln i Skräbeåns vattensystem som vatten-
täkt.
Två massafabriker (Delary bruk och Broby) och ett pappersbruk (Östanå bruk) finns inom avrinningsområdet. Nuvarande vattenuttag för de tre Skogsindustrierna uppgår sammanlagt till ca 1 m3 /s. En omfattande annan industri finns dessutom i området. Industrins (inkl skogsindustrins) totala vattenförbrukning uppgick år 1970 till ca 275 000 m3/d. varav ca 95 procent tillgodosågs med ytvatten.
De många tätorterna, av vilka de flesta har biologiska reningsverk. och ett stort antal industrier släpper ut sitt avloppsvatten i vattensystemet. Mas- sa— och pappersindustrins avloppsutsläpp har beräknats motsvara något mer än 7 ton BS7/d. Stora föroreningsmängder kommer även från brännerier. sockerbruk, konservfabriker och mejerier. Utsläppen från kommuner och industrier (exkl skogsindustrier) har för år 1970 uppskattats till drygt
20 ton BS7/d.
5- 8- 4 1ÖY5189_1£P_Råi_fE€r
Inom vattensystemet förekommer numera inte någon ädelfisk. Ett visst ålfiske i liten skala bedrivs fortfarande yrkesmässigt, främst i Hammarsjön, där även gädda fiskas. I vattensystemet finns mal på några ställen.
Avrinningsområdets övre sjörikare del har stor betydelse ur fritids- synpunkt och även den nedre delen används i stor omfattning för sport—
fiske, bad och annan rekreation.
Hammarsjön är det sista naturliga reservatet i östra Skåne för träsk—
fåglar.
Helgeån utnyttjas som tidigare framhållits i stor utsträckning som recipi— ent. Nedströms Broby är vattnet starkt förorenat med höga värden på colibakterier, permanganatförbrukning och BS7 samt låga värden för syrehalt. För att förbättra situationen på denna sträcka utnyttjas bl a
luftnings anordningar i kraftverken.
5.9. Lagan
5- 9- 1 Psfaerayattszrärsssf
Avrinningsområdets yiaär 6 440 km2. varav 9 procent utgörs av sjöar. 80 km uppströms mynningen (strax nedströms Bolmåns utflöde i Lagan) är avrinningsområdet ca 5 150 km2, motsvarande 80 procent av hela området. Bland de största biflödena kan nämnas Bolmån med 2 110 km2 och Skålån med 1 460 km2.
Figur 5.10
Lagan Och dess avrinningsområde
1/1 . 9 . |); %% 1. a ),. , :! vf 7! . " 3,45. . .J' _ ML lib" (,'( 554 "N, . | ') » x , / . .t—J ' J "'i ' Icy” / "i ' '? H . s Ala/r,”,iuj E).. 101 mssm ! _ - m FYLLEAN '.'—. ) , asusvwsm ' / Lukol—:huh: - '—.?—. ' neuen! /* _ ns » , ' l» AQF. gj” "* I :"Jx xxx-x” ) .17-— ' r "'i-1. ___._ Vattendelare, huvudflöde . , ————— ,, biflöde Massafabrlk 103 ATRAN Namn på huvudflöde Pappersbruk Bifurkation .. Mat unkt 0 X :> 0 50 km _I_L__I___l__l
Vattenföring i Lagan
Nivå över Lågvattenföring rn3 /s Mätplats havet
m normal lägsta Lagan efter sammanflödet med Hjortsjöån 188 0, 25 0,1 Lagan vid utflödet ur Vid- östern 144 5 2 Lagan före sammanflödet med Bolmån 126 10 3, 5 Lagan före sammanflödet med Markarydsån 95 20 Lagan vid mynningen 0 23 7 0 Toftaån-Skålån vid utflö— det ur Rusken 181 2,0 0,8 Skålån före sammanflödet med Lagan 134 3,8 1,5 Bolmån före sammanflö— det med Lagan 126 8, 5 2, 3
Inom Lagans vattensystem 2finns 63 sjöar som är större än 1 ka. De största är Bolmen (184 km2 ), Vidöstern (45 km2 ), Flåren (39 kmz), Rusken (33 km2) och Unnen (22 km2). Stora delar av vattensystemet är reglerat och praktiskt taget hela huvudfåran är profilreglerad. Kort— tidsreglering tillämpas i stor utsträckningNedströms kraftverket i Änga— bäck sker s k nolltappning, dvs vattnet innehålls helt i magasinen vid låg elkraftkonsumtion, främst nattetid och under helger. På sträckan Traryd— Ängabäck är minimitappningen f n 15 m 3/s.
Bolmen är ars reglerad för kraftändamål enligt domar från 1941 och 1961. Tappningen från sjön måste uppgå till minst 5 m 3/s (vid exceptionellt lågvattenstånd dock 2 m 3/s). Högsta tillåtna tappning är normalt 50 m3 /s. vid vattenstånd högre än 141, 7 m och kraftig tillrinning får denna dock höjas till 80 m3/s. Bolmen utgör även ett korttidsmagasin. Sjön Kösen, som genomflytes av Bolmån (11 km2) korttidsregleras enligt dom från år 1954 (tappningsgränser mellan 5 och 60 m 3/s).
Sjön Unnen som genom en kort å avbördar sitt vatten till Bolmen regleras enligt dom från 1940 för kraftändamål, liksom Flåren (39 km2) och Furen (12 km2) enligt domar från åren 1923 och 1961. Tappningen från Flåren till Skålån får uppgå till högst 40 m3/s och måste överstiga tapp- ningen genom Toftaån utom då tappningen vid Skålån är maximal.
Sjöarna Rusken (vattendom från år 1927) och Rymmen (dom från år 1945) är också de reglerade för kraftändamål. Dessa regleringar är anpassade så att lågvattenföringen nedströms Ohs bruk kan upprätthållas på en högre nivå. Vidöstern får enligt domar av vattendomstolen från åren 1951 och 1961 endast användas för dygns— och veckoreglering. Reglering får ske när den naturliga vattenföringen vid utloppet är lägre än 30 m3/s. Tappningen får då variera mellan 0 och 30 m3/s på ett sådant sätt att tappningen för varje vecka skall vara densamma som om ingen reglering ägt rum. Vidöstern är avsänkt vid två tillfällen på 1800—talet med sam-
manlagt en meter.
Sjön Exen (5 km2) och Trarydsmagasinet (omedelbart norr om Traryd) korttids regleras enligt domar från åren 1947 och 1961. Tappningen får vid Traryd ej underskrida 15 m3/S.
Av större sjöar som är oreglerade kan nämnas Allgunnen (14 ka) - dock avsänkt 1 m — och Hindsen (13 kmz).
Genomförandet av det 5 k Sydvattenprojektet, som är ett vattenförsörjnings— projekt med överföring av vatten från Bolmen i tunnel och ledningar till västra Skåne, medför att i genomsnitt 6 m3/s kommer att bortledas. I detta värde ingår även det vatten som från Unnen via Fylleån leds till Halmstad för att säkra stadens vattenförsörjning. Som en kompensation för denna kon- tinuerliga bortledning av 6 m3/s från Lagan nedströms Traryd, har Sydkraft, som är den helt dominerande kraftproducenten i Lagan, accepterat att öka
minimivattenföringen vid Traryd till lägst 20 m3/s.
Inom avrinningsområdet finns mer än 40 kraftverk, varav omkring
hälften i Lagan och resten i biflödena. Av dessa är ett tiotal större anläggningar, vilka huvudsakligen ligger i Lagan. Fallhöjden för dessa varierar mellan 5 m och 26 m. Lagan är från Vidöstern ned till mynningen
helt profilreglerad, dvs en stations uppdämda vattenyta når fram till
5.9.3
den uppströms liggande stationen. Härigenom har en serie långsmala sjöar skapats, vilka utnyttjas för korttidsreglering. Produktionen under normalår är ca 650 000 MWh. Den utbyggda effekten var år 1969
129 MW, vilket motsvarar hela den disponibla effekten.
Som jämförelse kan nämnas att den utbyggda vattenkrafteffekten i hela Sverige år 1969 uppgick till 10 467 MW och att den beräknade disponibla effekten uppskattats till ca 20 000 MW. Den utbyggda effekten i Lagan svarade således, trots att den samlade effekten i detta vattendrag är väsentligt större än i något annat vattendrag i södra Sverige, endast för drygt 1 procent av den totala vattenkrafteffekten. Kraftverken i Lagan har dock en väsentligt större betydelse för kraftförsörjningen än vad som återspeglas av effektandelen, beroende på att man genom korttids regleringar snabbt kan få fram stora effekttillskott till de stora förbrukningsområdena i södra Sverige.
sp)/?r??? 1.15 ser?. Y ettspfiälft. 9911. 5 9 912199;
Inom avrinningsområdet bor totalt ca 110 000 personer, varav drygt
60 procent i ett fyrtiotal tätorter. De största tätorterna är Värnamo
(15 000 inv), Ljungby (12 500), Sävsjö (5 400), Skillingaryd (4 200). Laholm (4 000), Markaryd (4 000), Vaggeryd (3 800) och Strömsnäsbruk (3 100). Endast Lammhult och Rörvik med sammanlagt 2 200 inv baserar sin vattenförsörjning på enbart ytvatten (ca 140 000 rn3 /år).
Strömsnäsbruk och Traryd med sammanlagt ca 4 400 inv utnyttjar vatten från Lagan för förstärkning av sina grundvattentäkter. Ljungby klarar sin vattenförsörjning till ca 75 procent med grundvatten medan resterande del (drygt 0,4 milj m3/år) tas från Lagan. Övriga orter ut—
nyttjar grundvatten.
Tre massa— och pappersindustrier är belägna vid Lagans huvudfåra, nämligen Vaggeryds sulfatfabrik, Strömsnäsbruks sulfitfabrik och pappersbruk samt Timsfors pappers- och pappbruk med sliperi. Vid sjön Ruskens utlopp genom Osån, ett biflöde till Lagan, ligger Ohs sulfitfabrik.
Lagans vattensystem belastas av stora föroreningsmängder från såväl
tätorter som industrier. De största föroreningskällorna är massa— och
5.9.4
pappersindustrierna, som år 1970 beräknas släppa ut 15 ton BS7/d, men även övriga industrier som mejerier, slakterier och bryggerier är stora förorenare. De kommunala avloppsutsläppen har för samma år uppskattats till ca 7 ton BS7/d. Vissa sträckor av Lagan har genom dessa utsläpp påtagligt försämrats och tillståndet är tidvis mindre till-
fredsställande.
93.18 s_saesifter.
Lagans avrinningsområde är av stor betydelse för Olika fritidsaktiviteter såsom bad, båtsport, sportfiske och annat friluftsliv. Något yrkesfiske bedrivs inte inom vattensystemet. Intressanta fiskarter för det alltmer betydelsefulla sportfisket är öring, sik och siklöja, som finns inom de övre delarna av vattensystemet. Öring finns bl a i Ärån, Bolmån, Bolmen (s k Bolmenöring). Sik och siklöja finns i de större sjöarna
och i Bolmån. Lax fångas numera endast i Lagan närmast mynningen (upp till Laholm). Vid Laholm finns en laxodlingsanstalt. som årligen producerar 30 000 smolt. Ål, som p g a kraftverken inte kan vandra upp i åarna, uppsamlas vid mynningen och placeras ut i vattensystemet.
Särskilt i Bolmen bedrivs mycket ålfiske.
För Lagan finns en vattenvårdsplan som upprättats av Lagans vatten— vårdsförening. Föreningen bedriver även vissa undersökningar av vattenkvaliteten.
Nissan
Paragrayattspfifsssf Avrinningsområdet uppgår till 2 682 ka, varav 5, 0 procent utgörs
av sjöar.
Figur 5.11 Nissan och dess avrinningsområde
WYJ NISSAN V ..MEÅN
Tabell 5. 9
Vattenföring i Nis 5 an
..är w ”w
mednlm. huvudllbdu biflöde
Nunn'hi huvudflbdl "” ”RA" Blfurmlon 0 Mani-Nik Pepp-"bwin Mitpunkx 50 km
Nivå över Lågvattenföring rn3 /s Mätplats havet m normal lägsta efter sammanflödet med 146 3 . 0 1, 5 Anderstorps ån efter sammanflödet med 132 5 . 2 2, 0 Sandsjöån efter sammanflödet med 69 6 . 5 2, 3 Kilaån mynningen 0 7, 5 2, 3 SOU 1971:85 363
1.10.3
Nissans avrinningsområde är sjöfattigt men relativt myrrikt. Den största sjön Jällunden (9 ka) är reglerad för kraftändamål med en amplitud på l, 2 m. Även ett flertal av de små sjöarna är reglerade, bl a Färgensjöarna (sammanlagt 11 kmz). Vattenföringen i Nissan inom vida gränser varierar på grund av bristen på stora magasin. Vid mynningen i Laholmstrakten kan man räkna med ett minimivärde
på 2, 5 m3/s och ett maximivärde på 310 m3/s.
Ett flertal stora kraftverk finns i Nissan. Fallhöjderna för de elva vik- tigaste varierar mellan drygt 2 m och 29 m. Många av biflödenas fall är också utnyttjade för kraftförsörjning. Produktionen under normalår kan uppskattas till 70 000 MWh. Den utbyggda effekten var år 1969 26 MW. motsvarande 40 procent av den disponibla vattenkraften.
I samband med planerad utbyggnad av Hyl tebruks massa- och pappers— industri har Hylte AB ansökt om rätt att reglera sjöarna Jällunden, Gällen och Tabergsjön, vilka har en sammanlagd areal av 15 km2. Av- sikten är att genom dessa regleringsåtgärder säkerställa en lågvatten-
föring av 7 rn3 /s under torrperioder.
%s:/ässmss 10351. Yéttspf äkt. 95.11. Se 91.219?!
Ett 20-tal tätorter finns inom avrinningsområdet. Av de största kan nämnas Halmstad (50 000 inv), Gislaved (8 000 inv), Oskarström (3 400 inv), Anderstorp (3 100 inv), Smålandsstenar (3 100 inv), Hyltebruk ( 2 700 inv) och Gnosjö (2 600 inv). Nissan används i obetydlig omfattning som vattentäkt för tätorter, medan däremot industrierna i
relativt stor utsträckning utnyttjar ytvatten som fabrikationsvatten.
Den största vattenkonsumenten är områdets enda massa- och pappers-
industri, Hyltebruk, som förbrukar i genomsnitt 1 m3 /s.
Nissan utnyttjas som recipient för avloppsvatten från såväl tätorter
som industrier. Massa- och pappersindustrin, som numera endast omfattar en anläggning är den största föroreningskällan. Från Hyltebruk utsläpps avloppsvatten som innehåller 30-35 ton BS7/d. Ett flertal andra industrier såsom textilindustrier och mejerier utnyttjar Nissan både som vattentäkt och recipient. Från tätorter utsläpps också ofull-
ständigt renat avloppsvatten.
5.10.4
Vattendraget har genom föroreningsutsläpp blivit överbelastat och på sträckan nedströms Hyltebruk har mycket dåliga syreförhållanden upp- stått med bl a fiskdöd som följd.
Öms % _eensifter.
Tillgången på fisk av intresse för fritidsfisket är dålig, särskilt i de nedre delarna som är starkt förorenade. Laxen har under lång tid
inte heller kunnat gå upp i det förorenade vattendraget.
De övre delarna av vattensystemet utnyttjas däremot för fritids-
och rekre ations ändamål.
Ätran
Det & _em_ Y ett”-995195?! Ätrans avrinningsområde är 3 343 km2, varav 6 procent utgörs av sjöar.
Figur 5. 12 Ätran och dess avrinningsområde
_ _ _ Vunna-lm. mulm mu
vas Am,-m o
Nun-nun! huvudllod- ailurmmn
Mm'llmk Pimlbrvk Marwnu
fl.
.11.2
.11.3
Tabell 5. 10 Vattenföring i Ätran
Nivå över Lågvattenföring m3 /s
Mätplats havet m normal lägsta
Ätran efter sam- manflödet med Asman 125 6, 3 3. 0 Ätran före samman- flödet med Högvads- 43 10 4. 2 ån
Ätran vid mynningen 0 13 5. 5 Asman före sam- manflödet med 127 1, 3 0.16 Ätran
39519 fäster. 95.11. 1552—3ka
Flertalet sjöar inom avrinningsområdet är reglerade, bl a de största sjöarna Åsunden (Åsunden + Valdbrosjön + Torpasjön) (33 kmz), Fegen (24 kmz), Sämsjön (2 km2) och Kalvsjön (7 kmz). Reglerings-
amplituden varierar i regel mellan 1 och 2 m.
Större delen av fallhöjden i Ätran är utbyggd för kraftverksändamål. Ett tjugotal kraftverk finns, varav ungefär hälften är större anlägg— ningar. Fallhöjden vid dessa varierar mellan 5 m och 29 m. Den ut— byggda effekten var år 1969 67 MW motsvarande 88 procent av den disponibla vattenkraften.
493999? sg geni./attan! äkt. 95:11. 59 91.13.1931!
Inom avrinningsområdet finns ett 30-tal tätorter, bland vilka de största är Falkenberg(12 000 inv), Ulricehamn(7 700 inv), Svenljunga (2 700 inv) och Tranemo (2 700 inv). Ätrans vattensystem används inte i någon större utsträckning som vattentäkt för dessa tätorter. Någon mer vattenkrävande industri av typ massa- eller pappersindustri finns inte heller vid Ätran. Inom främst Svenljungaområdet utnyttjar deck ett antal industrier ån som vattentäkt (5-10 l/s).
Ätran utnyttjas som recipient för ett relativt stort antal tätorter och industrier, men belastningen på ån är i förhållande till vattenföringen väsentligt lägre än på flertalet andra större vattendrag i södra Sverige. På en sträcka av 8-9 mil från Svenljunga till mynningen är tillskotten
av föroreningar mycket små. Det kan noteras att i utredningen om södra Sveriges vattenförsörjning (SOU 1965:8) redovisas en vattenför- sörjningsanläggning baserad på Ätran som ett huvudalternativ för stora
delar av Halland.
5- 11- 4 9'_v_r_igs_sP_Rsi_ft_er_
1 biflödet Högvadsån och Ätran nedströms Ätrafors finns lax. Sport- fiske förekommer livligt inom hela området och Ätrans avrinningsområde utgör ett unikt rekreations- och friluftsområde i sydvästra Sverige.
5. 12 Viskan 5- 12- 1 Pata -esxsttsréfsssr
Avrinningsområdets storlek är 2 200 km2, varav 6 procent utgörs av
sjöar.
Figur 5. 13
Viskan och dess avrinningsområde L,M—__ [;t-j O R% 5,5"; fxf-J ?? ' ('if ALINGSÅS Xi:-7
* i. I. .J
)LFSÅN _ ros VISKAN ___ _ ._._ ._ Vattendelare, huvudflöde . ————— ” biflöde . Massafabnk .. Namn på huvudflöde Pappersbruk 103 ATRAN Bifurkation & Mät nkt 0 Du 0 50 km ___—|__J_L__l
Vattenföring i Viskan
! O .. O . - 3 Mätplats Niva over Lagvattenförlng m /s havet 111 normalt lägsta efter sammanflödet 87 l, 2 0, 5 med Bolån efter sammanflödet 11 3 , 4 l, 6 med Surtån mynningen 0 4, 3 1. 9
5- 12- 2 Bsslszåeset 999.155 steak.
Fallhöjden i Viskan Och dess biflöden utnyttjas i relativt stor omfattning för kraftproduktion. Flertalet av de stora sjöarna, bl a Öresjön (16 km2) söder om Kinna och Viskans källsjö Tolken (12 km2) är reglerade med amplituder på 2—3 m. Årsreglerade för kraftändamål är även Öresjön
(7 ka) norr om Borås, Frisjön (7 kmz), Stora Hornsjön (6 kmz), Stora Hålsjön (4 kmz), Skäggeredssjön (2 km2) och Bosjön (l kmz). Korttidsreglering förekommer i större delen av vattensystemet. 5 k
nolltappning tillämpas vid Öresjön norr om Borås Och vid Stora Hålsjön.
Lågvattenföringen i Viskan kan gå ned till 2 m3/s vid mynningen. För att säkerställa vattentillgången för den nya Väröfabnken, planerad för produktion av 300 000 ton sulfatmassa per år, måste därför ytterligare regleringsåtgärder tillgripas. Skogsägarnas Industri AB avser att reglera sjön Fävren (4 km ) så att en lägsta vattenföring av 3 m3/s garanteras vid Viskans mynning. En regleringsdamm har även byggts i mynningen för att hindra att salt havsvatten tränger in till fabrikens vattenintag. Nivåskill- naden mellan den uppdämda vattenytan och havsytan skall uppgå till 0, 1 m.
Ett flertal stora kraftverk finns i vattensystemet och många av biflödenas fall är utbyggda. Fallhöjderna vid de tolv största kraftverken varierar mellan 5 m och 27 m. Den utbyggda effekten uppgick år 1969 till 25 MW, vilket motsvarar 61 procent av den disponibla vattenkraften.
5.12.4
Inom avrinningsområdet finns ett tjugotal tätorter med drygt 100 000 invånare. De största är Borås (71 300 inv), Kinna (6 800 inv), Skene (4 300 inv), Fristad (3 700 inv), Viskafors (3 300 inv), Brämhult (2 700 inv). Fritsla (2 500 inv) och Dalsjöfors (2 300 inv). Av dessa ut- nyttjar Borås, Kinna och Viskafors Viskan som vattentäkt. Borås vatten- uttag, som sker från Öresjön, 5 km uppströms staden. uppgår till 0, 6 m3/s (9,3 milj m3/år). Ett flertal stora industrier, bl a textil— industrier och gummiindustri tar sitt fabrikationsvatten från systemet. Massafabriken i Värö kommer att tillgodose sitt vattenbehov på 2 m3/s
med vatten från Viskan, se 5. 12. 2.
Viskan tillförs avloppsvatten från ett stort antal tätorter och industrier främst på sträckan Borås-Skene. Systemet belastas med biokemiskt syre- förbrukande substans och framför allt med kemikalier från industrin, som omfattar bl a textilindustri, gummiindustri, färgerier, mekanisk industri.
Öxrégataeesiftgr.
Sjöar och vattendrag inom i första hand de övre delarna av vattensyste- met utnyttjas i allt högre grad för fiske. bad och rekreation. I huvud— fåran närmast mynningen, där vattenkvantiteten återhämtat sig i viss
utsträckning, fiskas fortfarande lax och öring.
6.1
VATTEN-. LUFT- OCH BULLERPROBLEM INOM MASSA-, PAPPERS— OCH BOARDINDUSTRIN 1)
Lokalisering och utbyggnad av skogsindustriella företag styrs av en rad olika faktorer såsom råvarutillgång, transportvägar, vatten- och elför- sörjning, tillgång på mark, arbetskraft etc. Ytterligare en faktor
- i vissa fall av begränsande karaktär - är den miljöförstöring som förorsakas av skogsindustriell verksamhet, främst vatten- och luft-
föroreningar samt buller.
Vattenföroreningar
Föroreningarna i skogsindustriellt avloppsvatten utgörs huvudsakligen av lösta organiska ämnen, kokkemikalier av olika slag samt av fibrer och bark. Den lösta organiska substansen består till största delen av ligninämnen, kolhydrater, organiska syror och alkoholer. Med undantag av ligninämnen nedbryts dessa ämnen tämligen snabbt av vattnets mikro- organismer under konsumtion av i vattnet löst syre. Svårartade syre- bristsituationer med åtföljande fiskdöd kan härigenom uppkomma. Ligninämnen är däremot mycket resistenta mot mikrobiologisk nedbryt- ning. De påverkar dock vattnets färg och därmed även siktdjupet vilket kan vara av betydelse för produktionsförhållandena i vattnet. Närvaron av ligninämnen kan dessutom avsevärt begränsa vattnets användbarhet för konsumtionsändamål. Föroreningsmängden med avseende på biologiskt nedbrytbar substans uttrycks som biokemisk syreförbrukning (BS),
dvs den mängd syre som åtgår för att oxidera den i vattnet lösta orga- niska substansen. Bestämningen av den biokemisk syreförbrukningen görs numera av praktiska skäl under sju dygn, betecknad BS7.
Luftföroreningar
Skogsindustrins luftförorenade utsläpp indelas vanligen i de tre huvud- grupperna stoft, sura gaser och illaluktande ämnen. De mest betydande stoftmängderna släpps ut med rökgaserna. Lutförbränning medför utsläpp av olika slags kemiska föreningar, me saombränning ger upphov till kalk- och mesadamm, och från bark- och oljeeldade pannor släpps ut sot och aska. Be svärande emissioner av stoft kan även förekomma vid flingtorkning. kemikaliehantering, flishantering o s v.
1) Denna bilaga har utarbetats av statens naturvårdsverk.
. 3
Svaveldioxiden bildas till allra största delen vid förbränning av lut och eldningsolja. Smärre mängder svaveldioxid släpps också ut vid t ex
sulfitfabrikernas syraavdelningar och kokerier.
Illaluktande ämnen förekommer huvudsakligen endast vid sulfatfabriker. De bildas dels vid lutförbränningen (mest svavelväte), dels vid skilda punkter i processen (mest organiska svavelföreningar). Gemensamt för alla dessa illaluktande ämnen är att de innehåller svavel och att de
luktar starkt även vid stor utspädning.
Bullerproblem Bullerkällorna vid skogsindustriella anläggningar är många och bullret
blir följaktligen mycket sammansatt. Mest bullrar säkerhetsventiler och friblåsningsventiler för ånga, blåsmaskiner och blåsledningar för flis och bark, fläktar, kompressorer, flishuggar o s v. Ur bullersynpunkt har även transporterna stor betydelse, och då inte bara transporterna till och från anläggningen utan även de transporter som utförs av last- och arbetsmaskiner inom fabriksområdet, främst då kanske vid vedhanteringen.
Ur omgivningshygienisk synpunkt bör bullernivån i närliggande bostads - bebyggelse nattetid ej överstiga 40-45 dB (A) i samhällen av typ mindre eller medelstora brukssamhällen, vilket det vanligtvis är fråga om.
Det buller, som är direkt hänförbart till produktionen, fortgår i allmän- het dygnet runt. Dagtid tillkommer dock en del aktiviteter inom fabriks- området, vilka inte direkt har med produktionen att göra. Även inom det bebyggda området tillkommer en hel del bullerstörningar, varför buller- nivån dagtid kommer att ligga betydligt högre.
För att en stor skogsindustri skall kunna uppfylla dessa krav ur buller- synpunkt fordras dels att industrin vidtar långt gående bullerbekämpande åtgärder och dels att man har en rejält tilltagen skyddszon mellan fabriken och omkringliggande bostadsbebyggelse. Skyddszonen bör ha en bredd av ca en kilometer, och bör i vart fall delvis vara skogsbevuxen. Den kan
då förväntas skydda mot såväl buller som vissa andra störningar från fabriken, kanske främst utsläpp av illaluktande gaser från sulfatfabriker.
. 1
De mängder och typer av föroreningar som emitteras till luft och vatten är i hög grad beroende av vilket tillverkningsförfarande som tillämpas, var- för produktionsinriktningen blir helt avgörande för miljöpåverkan. Vid tillverkning av pappersmassa skiljs vedens fibrer från varandra an— tingen på mekanisk väg eller på kemisk väg. I vissa fall tillämpas både ett mekaniskt och kemiskt moment, 5 k halvkemiska metoder.
Ur emissionssynpunkt kan följande indelning av massaframställningen göras: 6. 4. l Barkhantering 6.4.2 Tillverkning av mekanisk massa (85-95%) 6. 4. 3 Tillverkning av kemisk massa (40—55%), sulfatmetoden och och sulfitmetoden 6. 4.4 Tillverkning av halvkemisk massa (SS-85%) 6.4.5 Blekning av massa 6.4.6 Utsläpp av suspenderat material
Siffrorna inom parentes anger utnyttjandet av vedråvaran. Utsläppen av föroreningar från Oljeeldning finns redovisade under punkt 6. 7, och är således ej inräknade i nedan angivna föroreningsmängder.
B a_rlcbapr % E äras
Mekaniseringen av skogsbruket har medfört att praktiskt taget all ved som förbrukas vid en skogsindustri barkas vid industrianläggningen. Av stockens totala volym utgörs ca 15-20 procent av bark. Barkningen kan utföras med torr metod eller med våt metod eller med en kombination
av båda. Vid torra barkningsförfaranden uppkommer inget förorenat av- loppsvatten. Våtbarkning är emellertid i vissa avseenden effektivare, varför den anses nödvändig för tillverkning av många massakvaliteter.
Utsläppen av föroreningar från barkhanteringen varierar inom vida gränser, bl a beroende på vedslag, lagrings— och transportsätt samt graden av återanvändning av bakvattnet. Konventionell Våtbarkning ger en BS-utlösning av 2-6 kg per ton massa. Ofta immas veden före bark— ningen varvid BS-utlösningen ökar.
Renseriavloppsvattnet kan renas genom att det får passera en avsätt- ningsbassäng eller ett filter. Båda dessa åtgärder medför en väsentlig reduktion av mängden utsläppt suspenderat material som vid moderna
fabriker torde vara ca 1 kg per ton massa.
För att reducera BS-mängden i renseriavloppsvatten undersöks sedi- mentering i kombination med kemisk fällning. Fullskaleförsök beräknas bli påbörjade under hösten 1971. Det kan vidare nämnas att man vid en projekterad nyanläggning åtagit sig att tillämpa ett helt torrt barknings- förfarande vid produktion av oblekt sulfatmassa och slipmassa. Den del av barken som ej medföljer avloppsvattnet till recipienten bränns vanligen i pannor för kombinerad bark- och Oljeeldning. Härvid nyttiggörs rök-
gasernas värmeinnehåll för ångalstring.
Stoftutsläppen från barkförbränningen varierar något beroende på vedslag, massakvalitet, massautbyte m m, men med de reningsutrustningar som idag står till buds kan utsläppen begränsas till mellan 0, 2 och 0, 4 kg per
ton massa.
?.illysrkpésg _a_v_ metasida 59%? se
Mekanisk massa tillverkas genom att råmaterialet efter barkning sönder- delas på mekanisk väg antingen mot roterande slipstenar eller genom be- arbetning av flis i raffinörer. Massan har låga hållfasthets- och hållbar- hetsegenskaper. I allmänhet räknar man med ett BST-utsläpp av 10-15 kg per ton konventionell slipmassa och 15-20 kg per ton raffinörmassa. Ligninutlösningen blir vid tillverkning av dessa massor ringa. Några allvarligare luftvårdsproblem förekommer vanligen inte vid tillverkning av mekanisk massa bortsett från vad som behandlas under avsnitten om
barkhante ring samt Oljeeldning.
Tillysfkpésg _ay. kemisk. 59% å se
Kemisk massa tillverkas genom att den barkade veden behandlas med kemikalier under högt tryck och vid hög temperatur, varvid det fiber- sammanhållande ligninet till största delen utlöses. Samtidigt som fibrer- na friläggs sker en viss utlösning av hemicellulosa. 1) Även cellulosan angrips något. Kemisk massa ger ett starkare och hållbarare papper än
mekanisk massa.
1) Hemicellulosa är ett med cellulosa närbesläktat ämne.
Blockschema för tillverkning av kemisk massa
VED i Kokedguser BARKNING KOKNING BLEKNING FLISHUGG- TVÄTTNING NING ; SILNING Barkfrugrnent Lutförluster Lutförluster SS
MASSAUPPTAGNING ELLER PAPPERSTILLVERK— NING
Fibrer Fibrer lndunstnings- Rökgaser gaser W T T Lunuounsr- FÖRBRÄNNlNG NING
i
Lutförluster Fibrer
Mesuugnsgaser
i
KEMIKALIE-
i
Kondensut
ÅTERVINNING
Vid tillverkning av sulfatmassa behandlas veden med en alkalisk kok- vätska innehållande Olika natriumföreningar, se figur 6. 1. Verksamma kemikalier är natriumhydroxid och natriumsulfid. Den övervägande delen av kemikalierna återvinns efter kokningen och används på nytt i processen. De förluster som uppstår på olika ställen i processen ersätts vanligen med natriumsulfat, vilket gett processen dess namn. Återvinningen sker så att luten, som innehåller förbrukade kemikalier samt ur veden utlösta föreningar -- svartluten -- skiljs från massan genom tvättning. Luten indunstas sedan till hög torrhalt (GO-65%) , varefter den förbränns i en sodapanna. Den värme som därvid alstras tillvaratas för generering av ånga. Kemikalierna tappas ur pannan och används vid beredning av ny kokvätska. Från såväl kokningsprocessen som från lutindunstningen er- hålls ur BS-synpunkt mycket koncentrerade kondensat, i vilka metanol är den ur syretäringssynpunkt viktigaste beståndsdelen.
Vid sulfatmassatillverkning är en långt driven återvinning av kemikalier ur luten en förutsättning för lönsamheten av verksamheten. Lututvinningen drivs vid moderna fabriker till ca 99 procent, något som möjliggjorts genom kontinuerliga kokningsproeesser och effektiva tvättmetoder. Detta har i sin tur medfört att lutförlusterna från massatvätten har kunnat hållas mycket låga. Det har också varit möjligt att väsentligt sänka för- oreningsmängderna i kondensaten genom avdrivning av metanol samt förbränning av denna. För att minska föroreningsutsläppen får avlopps- vattnet vanligen passera en sedimenteringsanläggning innan det släpps ut i recipienten. Om sedimenteringsanläggningen kompletteras med en flockningsenhet i vilken lämpliga flockningskemikalier tillsätts, i all- mänhet aluminiumsulfat eventuellt i kombination med någon organisk s k hjälpkoagulat, kan föroreningsmängderna i exempelvis sileriavlopps- vattnet ytterligare minskas. En förutsättning för att ett sådant förfarande skall bli tekniskt—ekonomiskt genomförbart är att sileriets bakvatten- system i största möjliga utsträckning sluts. Föroreningsutsläppen från några moderna fabriker redovisas i tabell 6.1.
Biologisk behandling av sulfatavloppsvatten är enligt utländska erfaren- heter fullt möjligt. Metoden har dock ännu ej tillämpats i Sverige, efter- som processtekniska lösningar fått prioritet framför de reningstekniska. Vid fabriker med speciellt svåra recipientförhållanden kan dock biologisk behandling behöva tillgripas som kompletterande reningsåtgärd.
Exempel på föroreningsutsläpp från några moderna sulfatmassa- fabriker . _ Kg BS7/ton massa Tillverkning Tvättförlust Kondens at Fabrik 1 (sulfat) 5 4,5 Fabrik 2 (80 % sulfat, 20 % halv- 9 7, 6 kemisk massa) efter kemisk fällning 3, 5 efter metanolavdrivning 4 Fabrik 31)(p1anerad 80 % sulfat, 20 % raffinörmassa) vid ostörd drift 0, 2 0, 8 vid driftstörningar 1, 7 0, 8
1) Redovisade värden baseras på företagets åtagande
i ansökan till koncessionsnämnden. En för omgivningen synnerligen påtaglig skillnad mellan sulfatmassa- tillverkning och sulfitmassatillverkning är sulfatfabrikernas utsläpp av illaluktande ämnen, främst svavelväte, metylmerkaptan, dimetyl— sulfid samt dimetyldisulfid. Numera föreligger goda möjligheter att nedbringa mängderna av det svavelväte som bildas vid lutförbränningen. Bildning av illaluktande gaser under kokprocessen kan däremot endast i ringa grad undertryckas. Man får där i stället inrikta sig på att förhind- ra att gaserna släpps ut i atmosfären. Flera olika förfaranden härför har utvecklats. I Sverige uppsamlas vanligen de illaluktande gaserna i en gemensam luktledning — gaser som är lösta i avloppsvattnet frigörs ofta först genom behandling av lämpliga avloppsvatten i speciella av- drivningskolonner — varefter de förbränns, absorberas eller oskad- liggörs på annat sätt. Vanligast iSverige är Skoghallmetoden eller
Mörrumsmetoden. Den totala mängden illaluktande gaser som bildas vid processen torde
motsvara ca 2 kg svavel per ton massa och ger således efter förbränning upphov till 4 kg svaveldioxid. För närvarande är det dock icke tekniskt—
ekonomiskt möjligt att på detta sätt fullständigt oskadliggöra de illaluktande gaserna från en sulfatfabrik. En viss del emitteras alltid direkt till atmos- fären utan att passera någon destruktionsanordning. Denna del motsvarar
ca 0, 2 kg svavel per ton massa.
Utöver dessa illaluktande gaser utgörs luftföroreningarna från sulfat- massatillverkning huvudsakligen av svaveldioxid och stoft från lutför- bränning och kemikalieåtervinning. Den totalt bildade mängden svavel- dioxid torde uppgå till omkring 15 kg per ton massa, inklusive gasför- bränning, medan stoftmängden uppgår till ca 2 kg per ton massa. Genom att låta rökgaserna från lutförbränningen passera en skrubber med natron- lut eller natriumkarbonat som tvättvätska, kan svaveldioxidutsläppen därifrån begränsas till 10-20 procent av det ursprungliga värdet. Med en skrubber kan även huvuddelen av rökgasernas stoftinnehåll uppfångas.
Vid sulfitprocessen kokas veden vanligen med en sur bisulfitlösning. Denna kokvätska bereddes tidigare nästan alltid av kalciumbas men numera används lösliga baser, dvs magnesium, natrium och ammonium,
i allt större utsträckning. Flertalet av våra sulfitfabriker kokar dock fort- farande med kalcium som bas och vid denna tillverkning finns f n ingen teknisk-ekonomisk tillämpbar metod att återvinna kemikalierna. Vid fabriker med löslig bas kan däremot som regel såväl kemikalier som svaveldioxid återvinnas. Arbetsoperationer och utsläppspunkter vid sulfitkokning med kemikalieåtervinning blir i stort sett samma som vid
sulfatprocessen, se figur 6.1.
Vid en kalciumsulfitfabrik kan således endast lutens förbränningsvärme utnyttjas. Bränningen - vilken idag framstår som en absolut nödvändig åtgärd ur vattenvårdssynpunkt - leder till högst betydande, och ur luft- vårdssynpunkt oacceptabla utsläpp av svaveldioxid. Det föreligger idag tekniska möjligheter att rena rökgaserna från Svaveldioxiden, men kost- naderna härför blir höga. De metoder som kan komma ifråga leder vidare till att stora mängder vattenhaltigt slam erhålls, vilket måste deponeras på land.
I fråga om sulfitfabriker på löslig bas är det icke endast ett vatten- och luftskyddsintresse att driva reningsåtgärderna långt, utan även en företags»
ekonomiskt motiverad åtgärd. Under senare år har urtvättningen av lut ur
massan avsevärt kunnat förbättras genom nya tvättmetoder — filter, radialtvättar, skruvar m m. Det är idag tekniskt—ekonomiskt möjligt att tvätta ur mellan 95-97 procent av luten vid sulfitmassakokning varigenom föroreningsutsläppen avsevärt begränsas. Det är emellertid ej endast massatvättens effektivitet som är avgörande för föroreningsutsläppens storlek. Graden av nedkokning av massan spelar också stor roll. Långt nedkokade massor - dissolving- eller viskosmassor - ger hög förorenings- halt i luten. Vid framställning av pappersmassa är utlösningen väsentligt lägre. Ännu mindre utlösning erhålls vid kokning av högutbytesmassor, vilka under senare år fått ökad betydelse.
Tabell 6. 2
Exempel på utlösning av organisk substans vid framställning av
sulfitmassa. Massakvalitet kg BS7/ton kg lignin/ton Viskosmassa 350-450 530 Pappersmassa 220 450 Högutbytesmassa 180 170
Kokning av massa samt indunstning av lut leder liksom vid sulfatmassa- framställning till att en hel del organiska föreningar avgår i gasform, kondenseras och tillförs avloppen. Dessa föreningar som främst utgörs
av ättiksyra och metanol är starkt biokemiskt syreförbrukande. Man
torde kunna räkna med att kondensaten vid en lututvinning av 95-97 procent svarar för ett BS-utsläpp av 15-40 kg/ton massa beroende bl a på om
barrved eller lövved använts.
Vid vissa sulfitfabriker på löslig bas har man genom neutralisering av luten före indunstningen och förbränningen kunnat reducera förorenings- mängden i kondensaten i väsentlig grad. Genom olika externa reningsåt— gärder är det vidare möjligt att ytterligare reducera utsläppen från sul- fitmassatillverkning. Kemisk fällning, som visat sig mycket effektiv inom sulfatindustrin, har ännu ej lyckats särskilt bra inom sulfitindustrin. För att nå bättre effekt har man tvingats tillgripa biologisk behandling. Denna metod förutsätter emellertid oftast tillsats av närsalter, varför
biologisk rening vanligen måste efterföljas av kemisk fällning. Vid svenska
6.4.4
sulfitfabriker har det hittills i regel varit fråga om att biologiskt behandla kondensat. Kondensaten Svarar vid en långt driven lututvinning för en betydande del av totalutsläppen, varför en effektiv biologisk rening kan
väntas medföra väsentligt reducerade utsläpp.
De enda luftföroreningarna av betydelse från sulfitmassatillverkning ut- görs av svaveldioxid och stoft från främst lutförbränningen. Svaveldioxid- utsläppet har vid moderna fabriker, utrustade med skrubbrar, kunnat nedbringas till mellan 5 och 10 kg per ton massa. Det är vidare möjligt att med mode rn teknik nedbringa stoftutsläppen i så hög grad att stoft endast svårligen kan påvisas i rökgaserna under ostörd drift. Betydande stoftutsläpp kan dock förekomma i samband med maskinhaverier o dyl i
re ningsutrustnin gen .
Tillysszaies _a_v_ 931215? Risken—isa
Den halvkemiska massan har fått ökad betydelse under senare år beroende
på ökad efterfrågan på emballagepapper, såsom wellpapp och kartong.
Halvkemisk massa framställs i princip på samma sätt som kemisk massa, men kokförloppet avbryts på ett så tidigt stadium att ligninet endast delvis utlösts, dvs processutbytet blir högt. Kokningen måste därför följas av en mekanisk defibrering. Tillverkningen sker i allmänhet enligt neutralsul-
fitmetoden med natrium som kokbas. Som råvara används björk eller bok.
I allmänhet sker tillverkningen av halvkemisk massa i anslutning till en sulfatfabrik. Denna sammankoppling möjliggör s k cross recovery, dvs den halvkemiska fabrikens avlut blandas med sulfatfabrikens lut och bränns tillsammans med denna i sulfatfabrikens sodapanna. Den halv- kemiska fabrikens begagnade kemikalier överförs alltså till sulfatfabriken, återvinns och kan därmed delvis täcka sulfatfabrikens kemikalieförluster. Den halvkemiska fabrikens kokvätska bereds av färska kemikalier. Ut- lösningen av organisk substans ur veden uppgår vid denna typ av massa— tillverkning endast till 15-20 procent. Lutåtertagningen uppgår vid mo- derna fabriker till 85-90 procent och tvättförlusterna varierar mellan
10 och 30 kg BS7 per ton massa, medan den utsläppta ligninmängden varierar mellan 2 och 10 kg. Kondensaten från lutindunstningen m m svarar för en BS—mängd av samma storleksordning som tvättförlusterna.
Från lutförbränningen emitteras per ton massa ca 3 kg svaveldioxid samt
fabrikens skorsten.
Platens. _aJ'. mes.-ie
Många kvaliteter av papper förutsätter hög ljushet hos massan. Ofta måste därför massan underkastas blekning med olika kemikalier - vanligen klor, hypoklorit, klordioxid och alkali i olika steg. Mellan varje bleksteg är vanligen ett tvättsteg inlagt. I vissa fall - halvkemisk massa och slip- massa - används peroxid som blekmedel, varvid blekningen sker i ett steg. Blekningen innebär en kraftigt ökad utlösning av organisk substans
i form av BS och ligninämnen. Graden av utlösning sammanhänger dels med massans kvalitet, dvs vilka råvaror som använts, hur långt massan nedkokats och dels med blekningsförfarandet. Exempelvis ger en långt nedkokad Viskosmassa vid blekning upphov till ett lägre ligninutsläpp
än vad blekning av pappersmassa gör, beroende på att merparten av ligninet redan utlösts vid kokningen. Beträffande utlösning av biokemiskt syreförbrukande substans är förhållandet snarast det motsatta. Exempel på utlösning av BS reSpektive lignin vid framställning av blekt massa redovisas i tabell 6. 3.
Tabell 6. 3
Exempel på utlösning av organisk substans vid massablekning.
Massatyp kg BST/ton kg lignin/ton Pappersmassa (sulfat) 10—13 40—50 Viskosmassa (sulfit) 40-100 ca 10 Slipmassa 2-5 0
Luftemissionerna från blekeriet torde i första hand uppkomma genom
intermittent läckage av blekerigaser.
921322 91 %Eäpeeéeäet matats!
Hittills har huvudsakligen luftemis sioner samt utsläpp av löst organisk substans - BS och lignin - behandlats. Massatillverkningen medför
emellertid även ett utsläpp av suspenderat material såsom barkfragment
. 5
. 6
och fibrer. Genom moderna avskiljningsförfaranden, främst sedimente- ring i kombination med mekanisk och/eller kemisk flockning, kan detta utsläpp vanligen begränsas till 2-5 kg per ton massa. För vissa typer av avloppsvatten är ännu slamhanteringsproblemen delvis olösta, men
ett intensivt utvecklingsarbete pågår inom detta område.
Tillverkning av papper och kartong Vid pappers- Och kartongframställning utgår man antingen från pappers- massa, framställd enligt någon av de metoder som ovan angivits, eller från en massa framställd genom uppslagning av s k returpapper eller från en blandning av båda. Efter malning formas papperet eller kar- tongen på en viramaskin, där en del av vattnet i massan dränerar genom pappersbanan. Därefter pressas ytterligare vatten ut varefter papperet
torkas i ett torkparti.
För att motverka fiberförluster vid papperstillverkning anordnas vanligen ett internt fiberåtervinningssystem med filter eller flotationsanläggning
i anslutning till pappersmaskinen varvid återvunnen fiber kan återföras till produktionen. Det fiberförande avloppsvattnet passerar dessutom vanligen ett slutreningssteg, oftast i form av en sedimenteringsbassäng, före utsläppet till recipienten. Genom pH-justering och tillsats av fällningskemikalier före sedimenteringen erhålls förutom en avsevärt förbättrad fiberavskiljning, även en avsevärd reduktion av avloppsvattnets BS.
Utsläppen av löst organisk substans från papperstillverkning är förhållande- vis ringa. Den malning som sker av massan ger emellertid upphov till
ett visst utsläpp av biokemiskt syreförbrukande substans, i allmänhet
rör det sig om 2-10 kg BS7/ton produkt. Ligninutsläppet torde vara försum- bart. Fiberutsläppet från ett modernt pappersbruk varierar mellan
2 och 5 kg ton massa.
B oardtillve rkning
Tillverkning av boardmassa sker i Sverige vanligen enligt defibrator-
metoden. Vedflis matas kontinuerligt in i ett tryckkärl och behandlas med vattenånga under högt tryck och vid hög temperatur under några minuter. Därefter sönderdelas massan i defibratorer varpå följer upptagning, ark-
formning, pressning och härdning.
till vattenlösliga kolhydrater. Defibratormetoden ger med barrved som råvara en vedförlust av ca 8 procent, varav huvuddelen är vattenlösliga ämnen. Är råvaran lövved blir förlusterna något större beroende bl a på lövvedens högre hemicellulosahalt. Framför allt vid tillverkning av porös board innehålls en stor del av den utlösta organiska substansen iden
färdiga produkts n.
Tillverkningen av hård board medför ett BS-utsläpp av 50—80 kg BS7/ton board. Motsvarande värde för porös board är ca 15-20 kg/ton. Vid till- verkning enligt masonitförfarandet blir BS-utlösningen betydligt högre, eller ca 150 kg/ton. Någon nämnvärd ligninutlösning sker icke vid dessa
processer.
Möjligheterna att nedbringa BS-utsläppen från boardtillverkning har hittills huvudsakligen begränsats till slutning av processvattensystemen. Vid en fabrik indunstas och förbränns dock överskottsbakvattnet vilket medfört att BS-utsläppet reducerats med ca 90 procent. Vid en annan fabrik räknar man med att avsevärt kunna nedbringa BS-utlösningen genom att sänka defibreringstrycket. Under sista året har vidare flera metoder att kemiskt fälla avloppsvatten från boardtillverkning lanserats. De bästa resultaten har hittills nåtts med en finsk process. Man har kunnat redu- cera BS -utsläppet till en femtedel och har dessutom lyckats återföra sedimentet till tillverkningsprocessen. Slutligen kan nämnas att man vid en fabrik leder större delen av avloppsvattnet från boardtillverkningen till tvätteriet i intilliggande sulfatfabrik, varigenom utsläppen från
boardfabriken kunnat reduceras till ca en tredjedel av tidigare värden.
Oljeeldning
Det stora föroreningsproblemet vid Oljeeldning är utsläppet av svavel- dioxid, vars verkningar är av såväl lokal som regional natur. Svavel- halten ieldningsoljan är generellt begränsad till 2, 5 viktsprocent, men enligt naturvårdsverkets intentioner bör högsta tillåtna svavelhalt i eld- ningsolja inom några år ha sänkts till 1, 0 viktsprocent. Det stoft som bildas vid förbränning av olja är dels sot och dels aska.
Stoftproblemet från Oljeeldning vid massafabriker är dock av liten om—
fattning.
Oljeförbrukningen vid en massafabrik påverkas av en mängd faktorer som t ex lutens torrsubstanshalt, förekomsten av blekeri, mängden genererad egen elkraft, sättet för massans upptagning m m. Man kan räkna med en genomsnittlig oljekonsumtion av 0, 2 m3 olja per ton massa. Utsläppen av stoft Och svaveldioxid blir då, per ton massa, 0, 3 kg stoft
och 10 kg svaveldioxid om olja med 2. 5 viktsprocent svavel används.
Sammanfattning av föroreningsutsläppen vid skggsindustriell verksamhet
En sammanställning av specifika utsläpp för de olika tillverkningsproces— ser som ovan diskuterats redovisas i tabell 6.4. Ärsutsläpp från ett antal teoretiskt konstruerade produktionsenheter har beräknats med ledning
av dessa värden, se tabell 6. 4. Storleken på utsläppen motsvarar de
generella krav som idag kan ställas av miljövårdande myndigheter inte
Tabell 6. 4 Sammanställning av specifika föroreningsutsläpp vid olika tillverknings—
processer i kg/ton massa med utnyttjande av modern teknik
Utsläpp i Slip- Sulfat- Sulfit- Halv- Board kg/ton massa massa pappers- pappers— kemisk massa massa massa
BS från barkning 2-6 2-6 2-6 2-6 2-6 BS från tvättning 1-20 1-10 5-20 10-30 - BS från defibre- ringl) _ _ - - 10-30 BS från kondensat - 1-10 15-40 10-30 - BS från blekning 2-5 10-13 10-13 2-5 - Lignin från tvätt- ning 0 1-10 10-40 2-10 0 Lignin från blek- ning 0 40-50 40-50 0 - Suspenderat material 2—5 2-5 2-5 2-5 2-5 Illaluktande gaser (som svavel) 0 0, 2 O 0 0 Svaveldioxidz)
från processen 0 5 5-10 3 0
från Oljeeldning 10 10 10 10 10 Stoftz) o, 5 2 1 1 -
1) Det lägre värdet innefattar även externa åtgärder. 2) Värdena innefattar även externa åtgärder.
Tabell 6. 5 Beräknade årsutsläpp från teoretiskt konstruerade produktions-
enheterl)
Tillverkning Utsläpp i ton/år i ton/år
BS Lignin BS Lignin Svavel— Stoft dioxid exkl blekning inkl blekning
Sli massa 258000 750 0 1 250 0 2 500 125
Sulfat -
pappers— massa 250 000 1 000 250 3 500 10 000 3 750 500
Sulfit- pappers- massa 100 000 2 200 1 000 3 200 5 000 1 500 100
Halvkemisk massa 50 000 1 100 100 1 200 100 650 50
Board 100 000 1 700 0 — - 1 000 100
l) Beräkningarna har genomförts med användande av de lägsta värdena i tabell 6. 4
blott vid nyanläggning av skogsindustrier utan även vid större om- och tillbyggnader. De utsläppsnivåer som redovisas i tabell 6. 5 utgör således ingen nedre gräns för vad som f n är tekniskt möjligt. Tvärtom har det visat sig att i de fall förhållandena i recipienten krävt detta har en ytter- ligare reduktion av föroreningsutsläppen kunnat genomföras med utnyttjan- de av en kombination av lämpligt processval och förbättrad reningsteknik, se tabell 6. 6. Den ökade ekonomiska belastningen som sådana åtgärder medför får då vägas mot vinster som kan erhållas i andra avseenden såsom närhet till råvara och avsättningsområden, tillgång på industrimark etc. Vid diskussion av miljöskyddsfrågorna är det därför viktigt att
hålla i minnet den snabba tekniska utveckling som sker inom detta om— råde.
6.9
Tabell 6. 6 Be räknade årsutsläpp efter långtgående extern rening från två planerade massafabriker med integrerad papperstillverkning
Tillverkning UtSIäpp i ton/år i ton/år
BS Lignin BS Lignin Svavel- Stoft d' 'd exkl blekning inkl blekning mm
Fabrik 1 (100 000 t
magnefitmas- lsa, 130 000 t ) slipmassa i integrerad papperstill- verkning) 1 500 1 200 - - 3 000 250
Fabrik 2 f (280 000 t sulfatmassa,
70 000 t slipmassa) 375 100 - —
Framtidsperspektiv beträffande den tekniska utvecklingen I det föregående har behandlats den processteknik och de reningsmetoder som i dag kan anses tekniskt-ekonomiskt tillämpliga. I det följande skall i korthet beröras ur miljösynpunkt betydelsefull teknik som är under ut-
veckling .
Den miljövårdsmedvetenhet, som under de senaste åren vuxit fram inom den industrialise rade världen har verkat starkt pådrivande på utvecklandet av reningsåtgärder inom den föroreningsmassiva skogsindustrin. I vissa länder såsom USA och Kanada har intresset främst knutits till de renings- tekniska möjligheterna, medan ansträngningarna i Sverige kommit att kon-
centreras på interna processtekniska lösningar på föroreningsfrågorna.
Hösten 1970 startades ett för svensk skogsindustri gemensamt miljö- vårdsprojekt inom ramen för Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning (SSVL). Projektet, som är uppdelat i åtta grupper med olika arbetsområden, beräknas vara avslutat ibörjan av år 1973. En
viktig del av arbetet gäller att undersöka möjligheterna att sluta vatten- systemen vid kokning, tvättning, silning samt blekning av massan. Även pappersbrukens vattensystem studeras. Vidare avser man utarbeta kontrollmetoder så att utsläpp till följd av spill och överkörningar kan nedbringas. Beträffande externa reningsåtgärder är arbeten i gång rörande kemisk fällning av blekeribakvatten, biologisk behandling av olika skogsindustriella avloppsvatten samt slamhantering. Slutligen kan nämnas att man även studerar kondensatbehandling enligt moderna metoder
samt syrgasblekning.
Införandet av ett pressteg vid tvättning och silning av sulfat— Och sulfit- massa kan komma att medföra en väsentlig reduktion av tvättförlusten. Det torde vara möjligt att nedbringa denna till 1 kg BS/ton massa genom en kombination av lämpligt tvättförfarande, slutet sileri och ett press- steg. En vidare utveckling av detta förfarande kan leda till möjligheten att helt sluta vattensystemet. I varje fall kan man se denna möjlighet för
vissa kombinerade tillverkningar, exempelvis sulfatmassa och slipmassa.
Blekning av cellulosafiber med syrgas i alkalisk miljö under tryck har med utmärkt resultat bedrivits vid en svensk sulfatcellulosafabrik i en kontinuerlig anläggning med kapaciteten 160 ton per dygn. Syrgasbleknings- torn kan antingen tillämpas som ett första steg i bleksekvensen följt av
ett önskat antal konventionella bleksteg eller också kan syrgassteget an- vändas som enda bleksteg exempelvis vid tillverkning av halvblekt sulfat- massa för tidningspapper eller kartong. På grund av att avloppsvattnet från ett syrgassteg kan återföras till kemikalieåtervinningssystemet
- något som inte är möjligt med ett konventionellt klorsteg - uppnås en
väsentlig reduktion av föroreningsutsläppen från blekningsprocessen.
Under förutsättning att 80 procent av blekvätskan från syrgassteget åter— tas till sulfatprocessen torde det vara möjligt att reducera utsläppet från ett sulfatblekeri med nära 50 procent 'med avseende på biokemiskt syreför— brukande substans. Vid integrerade bruk kan ännu bättre BS-reduktion påräknas - vid halvblekt sulfatmassatillverkning skulle utsläppen nästan
helt kunna elimineras.
Då otvivelaktigt stora fördelar kan uppnås genom syrgasblekning ligger
det nära till hands att även undersöka möjligheterna att ersätta den kon-
ventionella massakokningen med syrgaskokning. Dessa frågor studeras f n intensivt framför allt i USA och Kanada. Frånvaron av svavelföreningar vid syrgaskokning skulle uppenbarligen medföra stora fördelar såväl ur luftvårds synpunkt som ur vattenvårds synpunkt. Användningen av samma kemikalier vid såväl kokning som blekning erbjuder vidare förutsättningar
för en helkontinuerlig, långt sluten process.
Som ovan nämnts kan föroreningsmängderna i vissa skogsindustriella avloppsvatten avsevärt nedbringas genom externa reningsåtgärder såsom kemisk fällning eller biologisk behandling. För närvarande finns dock inga tekniskt-ekonomiskt tillämpbara metoder att kemiskt fälla exempelvis blekeri- och sulfitavloppsvatten. Ett annat problem är att de biologiska behandlingsmetoderna ännu så länge är mycket känsliga för fluktuationer i tillflödet till reningsanläggningen. Exempelvis kan ett ut släpp av små mängder svaveldioxid slå ut en hel reningsanläggning, som det sedan kan ta flera veckor att få att fungera igen. Slutligen bör framhållas att de problem som sammanhänger med omhändertagande av slammet från reningsanläggningar av detta slag ännu är i stort sett olösta. Ett intensivt utvecklingsarbete inom dessa områden pågår dock för närvarande inom den svenska skogsindustrin och det finns goda möjligheter att flera av
ovan nämnda problem inom kort skall kunna lösas.
Under senare tid har man börjat undersöka de tekniskt-ekonomiska möj- ligheterna att använda aktivt kol för rening av industriella avloppsvatten. Bland annat kan aktivt kol tänkas bli använt för rening av sulfatkondensat, som först behandlats i avdrivarkolonn för borttagande av flyktiga svavel- föreningar och metanol. Härigenom skulle sulfatkondensaten kunna renas nära nog restlöst. Försök att rena sulfitkondensat med aktivt kol har hittills givit mindre tillfredsställande resultat.
För koncentrering av utspädda avloppsvatten, en åtgärd som ofta är
en förutsättning för vidare behandling, har i USA utarbetats en metod som kallas omvänd osmos. Avloppsvattnet pumpas genom ett batteri
av parallellkopplade dialysrör med membran av cellulosaacetat. Färg— reduktion i diffus atet vid sådan behandling är mycket god, liksom reduk— tionen av den kemiska syreförbrukningen (90-99%). BS-reduktionen är vanligen lägre. Membranens livslängd har avgörande betydelse för me— todens tillämpbarhet. Utvecklingen av nya membrantyper går snabbt och man kan i framtiden räkna med förbättrade ekonomiska förutsättningar
för derma metod.
.10
Katalytisk oxidation är en teknik som allmänt tillämpas inom den organisk kemiska industrin. Frågan har därför uppkommit om inte katalytisk oxi- dation kunde vara ett lämpligt förfarande för att t ex oskadliggöra sulfit- kondensat. Frågan om lämplig katalysator torde dock komma att kräva
betydande forskningsinsatser.
Sammanfattning
Från skogsindustrin emitteras idag - trots betydande miljövårdsinsatser - alltjämt stora föroreningsmängder, vilka vållar sådana olägenheter att
de på många håll utgör en hämmande faktor för företagets vidare expansion. I det fall t ex blekt massa tillverkas, är vattenföroreningen ofta av sådan storlek att mycket god vattenomsättning krävs för att tillgodose miljö- vårdsintresset, vilket hittills inneburit lokalisering av dessa industrier
till kusterna.
Genom den miljövårdsmedvetenhet, som vuxit fram under senare år
har det blivit möjligt att påverka den tekniska utformningen av produk— tionsprocesserna i skilda delar så att stor hänsyn tages till miljöpåverkan. När de metoder som ovan antytts funnit sin tekniska tillämpning kan en radikal sänkning av skogsindustrins emissioner förväntas. Härigenom
t orde den begränsning ur miljövårds synpunkt för lokalisering och ut- byggnad av skogsindustriella företag, som inledningsvis framfördes,
avsevärt reduceras.
7.2
EFFEKTER PÅ SJÖAR OCH VATTENDRAG AV UTSLÄPP FRÅN
MASSA- OCH PAPPERSINDUSTRI 1)
Cellulosaindustrins avloppsutsläpp förorsakar i de flesta fall syrehus- hållningsproblem i sjöar och vattendrag. Framställningen har därför
främst inriktats på en belysning av detta problemkomplex.
Sjötmer
Sverige är i den lyckliga situationen att äga ett stort antal sjöar, rinnande vatten samt en lång kust med havsvikar. Man har beräknat att det finns cirka 90 000 sjöar kvar av de som bildades under istiden. Ett stort antal har redan passerat sjöns åldringsstadium och blivit myrar. Den närings— fattiga, klara Och djupa (oligotrofa) sjötypen är den ursprungliga. Denna sjötyp, som är kännetecknande för skogs— och bergsområden, har låg
växt- och djurproduktion.
Motsatsen är den näringsrika (eutrofa) Och därmed högproduktiva sjön. I lerslättsområden i de södra och mellersta delarna av landet är dessa sjöar vanliga. Dessutom förekommer de i jordbruksområden och inom
andra områden som under årens lopp kulturpåverkats. Sjöarna har där- vid fått mottaga näring främst i form av fosfor Och kväve vid dränering av jordar eller från avloppsutsläpp från tätorter och industrier.
En tredje Ofta förekommande sjötyp är den dystrofa eller humusrika sjön. Den efterträder de två föregående och kännetecknas av brunt, humusrikt vatten som ofta har lågt pH-värde. orsakat av humussyror. Vitmossor vandrar in och bildar ofta stora gungande, bärkraftiga ytor med fria vattenvolymer därunder. Sjön är p g a näringsbrist och dåliga optiska egenskaper lågproduktiv. Denna sjö utgör det sista stadiet i
en sjös åldrande.
SJrrehalt och temperatur i sjöar Eftersom allt högre liv i vatten är syrgaskrävande och syrets löslighet i vatten är temperaturberoende kan sjöar indelas i två huvudgrupper.
A. Grunda sjöar med ett max djup av 12—15 m
B. Djupa sjöar med djup större än 12-15 m
1) Denna bilaga har utarbetats av fil lic Gustaf Nylander, Umeå
Den grunda sjön har inte någon utbildad temperaturskiktning. Sommar- tid sker alltså en mer eller mindre fullständig omblandning av hela vattenvolymen. Syretillförseln till vattnet, som sker från luften vid
vattenytan, blir därför god, om inte sjön ligger alltför vindskyddad.
I den djupa sjön förekommer däremot goda turbulensförhållanden endast i ytskiktet (epilimnion). som sommartid kan uppvärmas av solljuset till ca ZOOC. Detta skikt når en mäktighet av ungefär 10-12 m och där— under sker en stark temperaturnedgång i vattnet, se figur 7. l. Värden på temperaturfall av storleksordningen 8—100C inom 3—4 meters nivå— skillnad har uppmätts i detta Språngskikt (metalimnion). Under detta skikt finns sjöns djupvatten (hypolimnion)som till följd av sitt isolerade läge har små möjligheter till syreluftning. Endast vid två tillfällen per år, vid höst— och vårcirkulationen. kan detta bottenvatten. som ofta inte är mer än +4OC, nå ytan för luftning.
Figur 7. l
Skiktning och cirkulation i dimiktiska sjöarl)
SOMMAR HÖST 4—Vind
Epilimnion/XC (__— /D/ /_ Metolimnion/W Å
Hypolimnion » lf T N) vc 4'c VINTER VÅR Is , T &+ 4'c 4'c
T=Temperatur
1) Sjöar med skiktade vattenmassor, vilka på grund av termisk cirkulation omblandas två gånger per år vid vårcirkulationen och höstcirkulationen
Syremättnaden i vattnet är temperaturberoende. Det är lättare att nå höga syrevärden i kalla vatten än i varma. Vid OOC är syremättnaden 14,2 mg/l, vid 40 12,7 mg/l, vid 100 10,9 mg/l och vid 200 8,8 mg/l, se tabell 7.1. Det är alltså små mängder syre som kan lösas (9—14 mg/l) vid våra vanligaste vattentemperaturer.
Tabell 7. 1 Syremättnadsvärden enligt G A Truesdale, A L Downing och G F Lowden
Tenm 0,00 0,2 0,4 0,6 0,8 00 14,16 14,08 14,00 13,93 13,85 1 13,77 13,70 13,63 13,55 13,48 2 13,40 13,33 13,26 13,19 13,12 3 13,05 12,98 12,91 12,84 12,77 4 12,70 12,64 12,57 12,51 12,44 5 12,37 12,31 12,25 12,18 12,12 6 12,06 12,00 11,94 11,88 11,82 7 11,76 11,70 11,64 11.58 11.52 8 11,47 11,41 11,36 11,30 11,25 9 11,19 11,14 11,08 11,03 10,98
10 10,92 10,87 10,82 10,77 10,72
11 10,67 10,62 10,57 10,53 10,48
12 10,43 10,38 10,34 10,29 10,24
13 10,20 10,15 10,11 10,06 10,02
14 9.98 9.93 9.89 9.85 9.81
15 9.76 9.72 9.68 9.64 9.60
16 9,56 9,52 9,48 9,45 9,41
17 9,37 9,33 9,30 9.26 9.22
18 9,18 9,15 9,12 9,08 9,04
19 9,01 8,98 8,94 8,91 8,88
20 8,84 8,81 8,78 8,75 8,71
21 8,68 8,65 8,62 8,59 8,56
22 8,53 8,50 8,47 8,44 8,41
23 8,38 8,36 8,33 8,30 8,27
7.3
Vattnets begränsade innehåll av syre står också i skarp kontrast till
de stora utsläpp av syrekrävande substanser som sker i sjöar och vattendrag. Ett utsläpp av kommunalt spillvatten från en person under ett dygn beräknas direkt kräva ungefär 12.5 gram syre. Tar man dess- utom hänsyn till den sekundära nedsmutsningen till följd av tillförseln av 4 gram fosfor per dygn tillkommer ett syrebehov av ytterligare 550 gram syre för oxidation av växtlighet, främst alger. Detta innebär att vid naturens rening av detta spillvatten erfordras allt syre som finns
i 53 m3 vatten vid + 4OC.
Uppmätta värden på sulfitavlutar har gett syrebehovsvärden på
40—60 gram syre per liter, för kondensat 4—7 gram syre per liter och för björkblekerivatten l. 3 gram syre per liter. Sker utsläpp av cellulosaavloppsvatten som innehåller syrekrävande substanser av denna storleksordning krävs stora recipienter med goda syresättnings- möjligheter, om ej alltför stora skador skall uppkomma.
Den naturliga biologiska produktionen i vatten och syresituationen
I en näringsfattig sjö är produktionen normalt låg. Ett stort antal arter av alger, växt - och djurplankton samt bottendjur är representerade
men endast ett fåtal individer förekommer av varje art. Denna harmo- niska jämnvikt medför att någon större syrekonsumtion inte sker vid oxidation av det bildade organiska materialet. Även i djupa oligotrofa sjöar är syreförhållanden i regel goda vid bottnen. Vid provtagning i sjön Hornavan, som är Sveriges djupaste sjö, var syrehalten 11, 7 mg/l vid bottnen på 200 meters djup, vilket innebär en syremättnad på
93 procent.
I en närsaltrik sjö utvecklas, speciellt under sommarhalvåret en stor mängd fytoplankton, dvs mikroskopiska alger, som utnyttjar denna näring och som använder solljuset som energikälla. Även flytbladväxter som näckrosor och nate är vanliga i dessa sjöar liksom strandväxter som vass och säv. Växtplankton ätes av djurplankton, som är vegeteri- aner, vilka i sin tur ätes av större rovdjursplankton eller vissa fiskar och änder, se figur 7. 2. Nästa steg i denna näringspyramid är kräft- djur, småfisk och insektslarver. I toppen på denna pyramid finns rov—
fisk, rovfåglar, rovdjur och människor.
Figur 7. 2 Vattnets produktion
Bestånd: Produktivitet:
instlålunde energi
absorberande energi
T ___— _____ ] Hvis fotosyniesen utnyttjad energi—il [ I ___ _____ J ___-.
Å1 Autonom välter
brunn
Az WMMWR
._'!QHO
4— blu HD _.
A & '. :i . 3 L - [:,:
—neuo —>
nail inqil 'Iu—vörden iiömållcnde till den ackumulerade energien
Denna organismcykel är ej helt sluten. Det som inte ätes upp sedimen- terar till botten, där makroskopiska bottendjur tjänstgör som renhåll- ningsjon, se figur 7. 3. Till denna grupp hör bl a gråsuggor. skalbaggar, insektslarver, maskar. Andra mycket viktiga bottenorganismer är bakterier och svampar. Bakterierna bryter företrädesvis ned lättoxider— bara ämnen med enkel kemisk sammansättning, såsom socker, enklare äggviteämnen och flyktiga syror. Svamparna har däremot förmågan att angripa Och sönderdela komplicerat uppbyggda ämnen, som lignin
och humus ämnen.
Syresituationen i de näringsrika (eutrofa) sjöarna är sommartid ofta mycket god beroende på att syre avges vid algernas fotosyntes. Syrevär- den på 15—20 mg/l, motsvarande 150—200 procents syremättnad, kan ofta uppmätas i vattenprover tagna på dagen. Under natten minskar syre—
halten betydligt, eftersom ljusinflödet är mindre.
Figur 7. 3 Det biologiska kretsloppet i vattnet
ulloktonu ' | ' 1 l I | —— I — Losto , — Solenergi näringsämnen xx Solenergi | 1 1 | ) 1 | ) I | ' l 1 | outoktono / , l ,
Primär A produktion | (fotosyntes)
Litorqlvdxter ]
Primär produktion A (fotosyntes)
Primär konsumtion 2
A Primär 2 konsumtion
Sekundär
A Sekundär konsumtion 3 3 konsumtion
Tortiar Nektisku rövufe A Terliiir konsumtion L (ohltnrure) L konsumtion | '
Vintertid, då fotosyntesen upphört och isen täcker sjön, hindras syre— sättningen effektivt. Samtidigt kräver den under sommarhalvåret bildade organiska substansen, vilken ej hunnit oxideras under denna tid. stora kvantiteter syre under vinterhalvåret. Ofta uppmäts låga syre- värden i vattnet, speciellt under senare delen av isperioden. De områ- den i sjön som först blir syrefria i dessa sjöar är det bottennära vat- tenskiktet i de djupare delarna. Är sjön mycket näringsrik kan hela vattenvolymen från botten till isen bli syrefri. Detsamma händer om sjön belastas av alltför stora mängder syrekrävande substanser från
tätorter och industrier.
Minskningen av syrehalten i vattnet och den därmed uppkommande syre- bristen orsakas alltså av den mängd organisk substans som bildas i vatten- systemet eller som utifrån tillförs recipienten. Denna organiska substans utgör föda för bakterierna. Ju mer alger eller kolhydrater ju fler bakte- rier. Mikroorganismer kräver syre vilket tages från vattnets förråd av löst syre. Den bildade organiska substansen i sjön sedimenterar till botten. Avloppsvatten som utsläpps i en sjö når också snabbt botten. eftersom förorenat vatten är tyngre än rent vatten. På. grund av denna koncentration av syrekrävande substans uppträder nästan undantagslöst
de lägsta syrevärdena i bottenvattnen.
Syrefritt bottenvatten När bottenvattnen blir syrefria i en recipient inträffar framför allt följande två stora förändringar.
I bottensedimentet uppträder ett järnhydroxid-humusskikt som tjänstgör som en effektiv fälla för närsalter (fosfor, kväve). för joner (järn, mangan, kisel, tunga metaller) samt för grumlande och färgande sub- stanser. Redan då syrehalten sjunker ner mot 1 mg/l tages syret från hydroxiden så att denna barriär brytes , varefter en utströmning sker av näringsämnen, joner och substanser som grumlar och färgar vatt— net. se figur 7. 4, Detta medför en ytterligare förhöjning av sjöns pro— duktion. Jonutströmningen innebär bl a en smakförsämring av vattnet. som kan medföra problem om sjön användes som vattentäkt. En förbätt— rad vattenrening erfordras, vilket kan innebära väsentliga fördyringar. De optiska egenskaperna försämras också på grund av färg och grumlig- het.
Figur 7. 4 Förändringar i bottensedimenten vid sänkning av syrehalten I 11
A b 04 ”& 0: co. .,,å'im.
' _] 4 ker ' [___ Fcfåiljapcog ;
fr.—(o”),
A'MD T Vatten då!/CQ; Annex-ob px "un. pH stiger ker !
| _] Bottom?! Fe/OAI), .cn, utt-nunna T
xy wxx xx x xxx xxxxx stassx x x __XYY COJ'
Paul/03— lotten SOU 1971 :85 | 3
Den andra stora förändringen som sker vid syrefria förhållanden i det bottennära vattenskiktet är en övergång från oxidation till jäSning när det gäller vattnets självrening. Jäsningsprocessen sker också med hjälp av mikroorganismer, men de anaeroba organismerna arbetar mycket långsammare och ofullständigare än de aeroba som kräver goda syre— förhållanden. Giftigamellanprodukter bildas ofta, t ex svavelväte. Om ett ämne hinner brytas ned fullständigt under en viss tids rymd genom oxidation så uppnås under samma tid endast en 8-procentig reduktion genom jäsning, figur 7. 5. Detta innebär en uppgrundning av recipienten. Allt övrigt liv som kräver syre såsom fisk och bottendjur försvinner också om vattnet blir syrefritt.
Figur 7. 5
Nedbrytning av sooker genom oxidation respektive jäsning
C,,HROs + 602—' SCO2 + 6 HZO
0. T X|DA ION AF=- 686 kcal
(100 ”la)
csHuo, _ ZCZHSOH + zco,
JASNING AF: - 54 kcal
(7,9'l.)
Cellulosaindustrins avloppsvatten
Cellulosaindustrin är den störste vattenkonsumenten i landet, vilket givetvis medför att de största avloppsvattenkvantiteterna släpps ut från denna industri. En allt större slutning av vattensystemen i äldre fabriker sker dock och i nya industrienheter är vattenbehovet per ton massa be—
tydligt lägre än i äldre. Avloppsvattnen från cellulosaindustrin kan uppdelas i barkningsvatten,
kokningsvätska, tvättvatten, kondensat och blekerivatten. Föroreningarna
i dessa vatten kan indelas i följande grupper:
7. 5. 2 Lättoxide rbara ämnen
7. 5. 3 Svåroxiderbara ämnen
7. 5. 4 Närsalter
7. 5. 5 Toxiska substanser, joner, sura— eller alkaliska utsläpp 7. 5. 6 Lukt och smakämnen
7. 5. 7 Bakterier
7. 5. 8 Ämnen som kan ackumuleras i det biologiska kretsloppet 7. 5. 9 Termisk förorening
7. 5. 10 Luftföroreningar som kan överföras till vattenförorening.
7. 5. 1 Sedimenterbar substans
Sedimenterbar substans utgöres framför allt av bark och fiber från bark— ningsprocessen och från tvättning och blekning av massan. Vid pappers— tillverkning uppstår fiberförluster av varierande omfattning. Även utsläpp av oorganisk substans som aska och mesa förekommer från skogsindustrin.
Dessa ämnen sjunker till botten i recipienten och skador orsakas på fisken och dess lekplatser. Dessutom är dessa organiska ämnen biolo- giskt nedbrytbara vilket innebär stor syrekonsumtion. Detta medför svavelvätebildning och negativa förändringar av den makroskopiska bot-
tenfaunan, se avsnitt 7. 5. 2.
Tippas bark eller fibersediment från sedimenteringsbassänger på mark kan yt- eller grundvattenförorening uppkomma. Dräneringsvattnen kommer att innehålla förutom syrgaskrävande substanser även starkt brunfärgade och skummande ämnen samt luktande substanser. Större vikt torde därför behöva läggas på återanvändning. kompostering eller eldning av dessa produkter.
Lättoxide rbara ämnen
Till de lättoxiderbara ämnena i avloppsvatten från cellulosaindustrin
räknas enkla- och sammansatta kolhydrater, ättiksyra, alkoholer. Dessa ämnen konsumerar syre från hela vattenvolymen närmast utsläppen. I djupa sjöar uppmätes under vinterperioden de lägsta syrehalterna närmast botten men även sommartid blir vattnet under språngskiktet starkt påverkat. De grunda sjöarna har visat sig vara tåliga ur syresynpunkt under sommar— halvåret. På vintern är däremot denna sjötyp mycket känslig och fiskdöd
kan inträffa särskilt vid olyckshändelser i form av stora momentana
utsläpp.
Vid dåliga syreförhållanden har fisken svårt att hitta föda vid botten till följd av ökad färg och grumlighet. Dessutom minskar ofta antalet individer per m2 bottenyta katastrofalt, vilket sänker utbytet av fisket för befolkningen. Lax och annan ädelfisk är mer känslig för låga syre— halter än mört, braxen o d, vilka ofta anses vara skräpfisk eller vit- fisk.
Svåroxide rb ara ämnen
De svåroxiderbara ämnena anlagras i vattenområdet så att en ständig försämring av vattnets optiska egenskaper sker. Till följd av främst ligninets brunfärgning av vattnet kan solstrålningen ej nå så djupt ned
i vattnet som tidigare. En minskning av siktdjupet medför att mindre mängd Växtplankton, dvs primärproduktionen, produceras. Eftersom Växtplankton utgör basfödan för alla andra högre organismer i vattnet minskar vattendragets övriga produktion och till sist även produktionen av fisk. Ur badsynpunkt är brunfärgat vatten ej heller så attraktivt. Användning av sådant brunfärgat ytvatten som konsumtionsvatten kräver
också mer omfattande rening.
Närs alte r
Närsalter finns bl a i kambiumskiktet, dvs lagret mellan bark och ved. Detta skikt lossnar vid barkningen varför det är önskvärt att barkningen om möjligt kan ske utan avloppsutsläpp. Närsalter göder sjöar och vatten- drag och påskyndar åldrandet
Toxis ka ämnen
Svavelföreningar som monosulfider, disulfider, merkaptaner och svavel- väte har i koncentrerad form visat sig vara toxiska för vattenorganismer- na. Samma verkan har utsläpp av sura eller basiska ämnen i en sådan mängd att recipientens vatten når pH—värden 5, 5 eller över pH 8, 5. Sådana utsläpp kan också förändra vattnets jonbalans. Svavelföreningar påskyndar nedbrytningen av andra substanser i vatten med en syrekon- sumtion som följd. Vid syrebrist uppträder så det giftiga svavelvätet.
7.5.7
7.5.8
7.5.9
7. 5.10
Lukt- och smakämnen utgörs främst av hartssyror, som äveni stor ut- spädning kan ge fiskkött försämrad kvalitet genom anlagring av dessa ämnen. Vid framställning av vissa cellulosaprodukter kan andra ämnen uppkomma som försämrar fiskens smak. En sådan påverkan har uppträtt
också i stora östersjövikar.
Pensées
Industrins avloppsvatten börjar oxideras redan inne i fabriken, vilket medför att bakterietalet är mycket stort i dessa vatten. Författaren har uppmätt totalantalet bakterier nedströms en sulfitfabrik till
1 400 OOO/ml medan motsvarande värde uppströms fabriken var 600—700/ml. Även colibakterier brukar förekomma i dessa avloppsvatten.
Message. se knasiga—rj. 993 319.199.an Erste temat.
För att förhindra bakterie— och svampangrepp på massaprodukten har tidigare fenylkvicksilverföreningar använts. Numera är detta förbjudet men även andra ämnen kan användas, t ex pentaklorfenol. En del av de gifter som används följer med avloppsvatten ut i vattensystemen och kan anlagras i alger och vattenlevande djur med maximivärden i rovfiskar
som gädda.
Essens _fézezseifzs
Avloppsvatten från cellulosaindustrier är ofta varma i förhållande till recipientens vattentemperatur, vilket kan förorsaka en högre naturlig produktion p g a en förkortning av isperioden. Eftersom syrets löslig— het i vatten är temperaturberoende försämrar denna termiska förorening vattnets syresättning. Den biologiska oxidation av organiskt material
i vattnet kommer däremot att gå snabbare. vilket förorsakar större
syrekonsumtion.
Lyftfsmrspéeg erman.Issefztetfåraetill. ysrteefäfyrszléeg Luftföroreningar från dessa industrier utgörs främst av olika svavel— föreningar samt vid kloralkaliindustri av oorganiskt kvicksilver. Även sot och stoft hör till de ämnen som genom höga skorstenar kan hamna
i vattensystem på relativt långt avstånd från föroreningskällan.
Vissa ämnen anrikas i näringskedjan. thattentäkter även uppströms en industri kan få stora tillskott av t ex kvicksilver, vilket fördyrar fram-
ställningen av renvatten eller t o m kan tvinga samhället att byta vatten- täkt.
Den hittillsvarande redogörelsen har främst behandlat utsläpp av avlopps- vatten i sjöar. Allmänt kan sägas att sjöar visat sig vara de känsligaste recipienterna eftersom de ofta har liten vattenomsättning och att vattnet
därmed blir mer eller mindre stillastående.
Rinnande vatten är ur syresynpunkt mindre känsliga, om älvarna eller åarna är tillräckligt stora i förhållande till utsläppets koncentration
och volym. De belastade och kraftigt förorenade sträckorna brukar då bli relativt korta. Gavlehytteån är ett exempel på en för liten recipient
i förhållande till ett stort utsläpp. Syrefria områden kan i sådana fall uppkomma även i vattendrag. Beläggning av smutsvattensvamp på stenar är vanligt förekommande i kalla rinnande vatten, rika på kolhydrater.
Den sjö eller havsvik som mottar detta förorenade vatten brukar få de sämsta förhållandena (bottensediment, syrehalt) vid och på botten. Under- sökningar av utsläpp från cellulosaindustrier i Östersjön har visat att på- verkan närmast utsläppspunkten ofta varit av mycket begränsad omfatt- ning, vilket bl a kan bero på den starka Skiktning som utbildats till följd av olikheter i temperatur och salthalt från ytan till botten i Öster- sjövikarna. Den bästa spridnings- och reningsförmågan för en sådan recipient torde enligt författarens mening föreligga, om utsläppet sker
ovanför temperatursprångskiktet. dvs på 10-15 m djup.
Ringa påverkan har också registrerats vid bottenutsläpp inom områden med stor vattenomsättning orsakad av kraftiga bottenströmmar, t ex Vargödraget vid Piteå. Motsatta förhållanden råder i tröskelfjordar (Örnsköldsviksfjorden), där vattenomsättningen blir ringa. Syresitua- tionen i dessa fjordar blir då kritisk speciellt under sensommarstagna-
tionen med hög vattentemperatur.
Östersjöns och Kattegatts bräckta vatten är en god buffert mot utsläpp
av syror och baser till skillnad från sötvattenrecipienter. På grund av god utspädning och goda syreförhållanden kan en snabb
oxidation ske av fiber o d som hamnar i Östersjön. Det är tänkbart att
bräckvattenförhållandet härvid även spelar in.
Försämringen av Östersjöns bottenvatten torde bl a bero på en försäm— ring av det inströmmande bottenvattnet från Kattegatt. Tubutsläpp av av- loppsvatten närmast botten i Kattegatt bör därför enligt författarens me— ning inte rekommenderas, eftersom dessa kan förorsaka ytterligare syre- konsumtion i Östersjön. Det är speciellt de längre molekylerna, t ex
hemicellulosor. som förorsakar denna syrekonsumtion.
Rening av cellulosaavloppsvatten före utsläpp De tre metoder för avloppsvattenrening som för närvarande användes är samtliga tillämpliga på cellulosaavloppsvatten: mekanisk rening,
biologisk rening, kemisk rening.
Den mekaniska reningen där den sedimenterbara substansen tillvaratages sker externt i sedimenteringsbassänger. Denna reningsmetod bör vara
obligatorisk, oavsett var industrin ligger.
Den biologiska reningen, som endast oxiderar substanser med enklare kemisk uppbyggnad som kolhydrater. flyktiga syror och alkoholer, bör utnyttjas vid industrier med utsläpp i recipienter med dåliga syreför— hållanden under vissa delar av året. Närsalter (fosfor och kväve) behöver
i regel tillsättas, eftersom dessa vatten ofta är närsaltfattiga.
Kemisk rening tillsammans med de två övriga reningsmetoderna är motiverad då sjön redan har en hög organisk produktion Och man vill förhindra en ytterligare eutrofiering. Dessutom ger en kemisk rening även en reduktion av färgad substans och bakterier. En kombination av mekanisk och kemisk rening ger bättre reningseffekt även av smärre fiberfragment och kolloidalt lösta ämnen, vilka kan grumla och färga
vattnet.
Inom fabriksområdet bör det dessutom finnas en buffertbassäng som vid olyckshändelser i produktionen kan inkopplas. Katastrofutsläppen kan
t ex bestå av koncentrerade avlutar eller fiberrika avloppsvatten.
Vid återgång till normala produktionsbetingelser kan dessa avloppsvatten omedelbart pumpas tillbaka till en indunstningsanläggning eller få pas- sera en sedimenteringsanläggning. Ofta kan recipienten klara de konti— nuerliga utsläpp som sker , men stora momentana utsläpp innebär nästan alltid katastrof ur syresynpunkt för inlandsrecipienter eller stora fiber-
beläggningar på botten i recipienten.
Buffertbassänger får anses bli allt viktigare i framtiden vid de mycket stora produktionsenheter som uppföres samt med de stora produktions-
ökningar som sker vid redan befintliga anläggningar både i inlandet Och
vid kusten.
Kronologisk förteckning
.;
.J—I—l—l—l bwh)
.|.; (”01
17.
18. 19.
20.
21.
22.
23.
24. 25. . Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27.
28. 29.
30. 31. 32. 33. . Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35. 36. 37. 38.
. Veterinärdistriktsindelningen,
. Arbetskraftsresu rserna 1965—1990.
eom m se 99 w w
. Utvecklingstendenser
. Regional . SOU 71. Handbok för det officiella utrednings-
trycket. Beckman. Fi. . Post- och inrikes Tidningar. Norstedt & Söner.
Ju.
rn m. Svenska Reproduktions AB. Jo. Kommunala val. Esselte. C. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. Ny sjömanslag. Esselte. K. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. . Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. . Snatteri. Berlingske Boktryckeriet, Lund. Ju. . Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri
AB. K. . Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års
långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. inom offentlig sektor. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. . Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtids-
utredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. .Förslag till aktiebolagslag m m. Tryckeribola—
get. Ju.
utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reprodu ktions AB. !. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. Familiepensionsfrågor m m. Berlingske Bok- tryckeriet. Lund. S. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betän— kande l. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADB) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Regis- ter m m. Norstedt & Söner. K. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingske Boktryckeriet. Lund. U. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In.
Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. ln. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K Den svenska betalningsbalansstatistiken. Essel- te. Fi. Valutaraserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsba- lansstatistiken. Esselte. Fi. , Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H.
Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. ln. Produktionsresurser för tv och radio i utbild- ningen. Esselte. U. Konsumentpolitik-riktlinjer Tryckeribolaget. H. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa pa- tientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S.
och organisation.
39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Ber- _ lingska Boktryckeriet. Lund. In. 40. 41 . 42.
. Bilagor
. lnvandrarutredningen l.
. Högsta domstolens kansli. Export och import 1971—1975. 1970 års läng- tidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. Ny domstolsadministretion. Göteborgs Offset- tryckeri AB. Ju. Försäkring och annat kontant stöd vid arbets- löshet. Esselte. ln. . Arbetskraftens struktur och dimensioner. Essel- te. In. till betänkande. Esselte. ln.
KSA-utredningens
. Utsökningsrätt Xl. Norstedt & Söner. Ju. .Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Nor- stedt & Söner. Fi. .Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvalt- ningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. . Personurval med hjälp av psykologiska under- sökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. . Unga lagöverträdare ]. Esselte. Ju. . Räddningstjänst. Göteborgs Offsettrvckeri AB. C Göteborgs Offset— tryckeri AB. ln. . Byggandets industrialisering. Beckman. ln. . Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. . Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. . Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. . Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. . Utbildning av vissa värnpliktiga i stebstjänst. Esselte. Fö. . Rätten till abort. Göteborgs Offsettrvckeri AB. Ju.
Göteborgs Offset- tryckeri AB. Ju.
60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Off- settryckeri AB. U. 61. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offset- tryckeri AB. U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göte- borgs Offsettryckeri AB. U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 64. Sanering ]. Esselte. ln. 65. Sanering ll. Bilagor. Esselte. ln. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri AB.
- Fi.
67. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göte— borgs Offsettryckeri AB. ln. 68. Läkertiänster. Göteborgs Offsettrvckeri AB. S. 69. Näringspolitiken — ny verksorganisation. Göte— horgs Offsettryckeri AB. H. 70. Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. FI. 71. Bokskogens bevarande. Svenska Reproduktions AB. Jo. 72. Meskinell teknik vid de allmänna valen. Göte— borgs Offsettryckeri AB. Ju. 73. Fonogrammen i musiklivet. Esselte. U. 74. Kriminalvård i anstalt. Esselte. Ju. 75. Hushållning med mark och vatten. Esselte C. 76. Offentligt biträde och kostnadsersättning iför- valtningsärenden. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 77. Svenska folkets alkoholvanor. Esselte. Fl. 78. Jordbruksbeskattningen. Beckman. Fl. 79. Byggnadsindex för bostäder. Esselte. Fl.
Forts.
Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.
Kronologisk förteckning
F o rts.
80. Vuxna Utbildning Studiefinansiering. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 81. Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. Ljungföre- tagen, Örebro. Ju. 82. Förvaltning av fonder i staten. Göteborgs Off- settryckeri AB. Fi. 83. Skadestånd lll. Esselte. Ju. 84. Den kommunala kompetensen. Esselte. C. 85. Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. Göteborgs Offsettryckeri AB. C.
Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.
Nordisk udredningsserie (Nu) 1971
Kronologisk förteckning
1. Forskning med relation till utbildning för ålders- klasserna 16—19 år. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. Konsument- och marknadsföringsfrågor.
. Nordiska transportproblem. . Nordiska ministerrådets arbetsformer.
mas—= .»
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Fost- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag rn m. 15] Ny domstolsadministration. [41 Utsökningsrätt XI. [45f Unga lagöverträdare I. 49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Maskinell teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård i anstalt. [74] Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvalt— ningsärenden. [76] Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. [81] Skadestånd III. [83]
Socialdepartementet
Familjepensionsfrågor m rn. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patient- grupper. [38]
Läkartjänster. [68]
Försvarsdepartementet
Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]
Kommunikationsdepartementet
Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m m. 1. Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande 1. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskom— melse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överens- kommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m.]23] Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. [63]
Finansdepartementet
SOU 71. Handbok för det officiella utrednings- trycket. [1] 1970 års Iångtidsutredning. 1. Svensk industri un- der 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. (713. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. Bilaga 1. 8 4. Miljövården i Sverige under 70—talet. Bila- ga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. 1970-års långtidsutredning. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betal- ningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46]
Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder in- om statsförvaltningen. [47] 2. Personurvel mec hjälp av psykologiska undersökningar. [48] .Mellanölsfrågan. [66] Svenska folkets alkoholvanor. [77]
Jordbru ksbeskattningen. [78 Byggnadsindex för bostäder. ]79]
Förvaltning av tonder i staten. [82]
Utbildningsdepartementet
Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] [Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen 36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rappor- [ter.][54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. 55 1968 års utbildningsutredning 1. Universitetsstu- dier utan examen. [60] 2. Val av utbildning och Yrke. [61] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. 62 Fonogrammen i musiklivet. [73] Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [80]
Jordbruksdepartementet
Veterinärdistriksindelningen, m m. [3] Bokskogens bevarande. [71 ]
Handelsdepartementet
Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik [37] Näringspolitiken — ny verksorganisation. [69]
— riktlinjer och organisation.
lnrikesdepartementet
Servicekommitten. 1. Boendeservice 3. Kommun— studien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudlen. [27] 4. Boendeservice 6. Struiktu rstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens stru k- tur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utred— ningens betänkande. [44] lnvandrarutredningen 1. [51]
Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sane- ring Il. Bilagor [65] Räntaomfördelning och vinstutdelning. [67]
Civildepartementet
Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [75] Den kommunala kompetensen. [84] ' Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. [85]
Industridepartementet Malm — Jord —— Vatten. [17]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utred— ningarnas nummer i den kronologiska förteckning— en.
Jallll.]|]||.l |]li .|.] |]. lli i. ]|.]].
l raseri oai ..... m
"W Italiana Förlaget