SOU 1972:3

Personal för tyg- och intendenturförvaltning : vissa personalkategori- och kårfrågor, personalsammansättningen i Försvarets materielverk : delbetänkande [1]

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Majas bemyndigande den 28 juni 1968 tillkallade chefen för försvarsdepartementet samma dag f.d. över— direktören Curt W. Curtman, överdirektören i försvarets materielverk Folke Skoglund och departementsrådet i försvarsdepartementet Rune Blomqvist med uppdrag att utreda vissa personalfrågor mm. inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningsområdet. De- partementschefen uppdrog åt Curtman att i egenskap av ordförande leda utredningens arbete. På därom gjord framställning entledi- gade departementschefen fr.o.m. den 14 april 1971 Blomqvist från ifrågavarande upp— drag samt uppdrog åt expeditionschefen i försvarsdepartementet Lars R. Ljunggren att vara sakkunnig.

Med stöd av förenämnda bemyndigande tillkallade departementschefen följande per- soner att såsom experter stå till utredningens förfogande, nämligen — amiralitetsrådet Folke Wedin den 30 au-

gusti 1968,

— översten Gunnar Engdahl, marindirektö- ren av 1. graden Bo Åsgård, avdelnings- direktören Gösta Elg och byrådirektören OIofÅlander den 17 februari 1969, — numera avdelningsdirektören i statens vat— tenfallsverk Torkel Sölve den 9 oktober 1969, — krigsrådet Hans Kollind den 12 november 1970, — Hygdirektören av 1. graden Yngve Häll- brink, majorerna Nils Wannegård och

Gunnar Magnusson den 25 januari 1971, — översten Fritz Lindohf(avliden den 7 juni

1971) och marindirektören av 1. graden Lennart Nordgren den 20 april 1971, — överstelöjtnanten Ulf A:son Lindahl den 11 juni 1971, — överstarna Inge Nordh och Per-Gunnar Brantberger den 23 juli 1971. Till utredningens förfogande såsom sekre- terare har stått under tiden den 30 augusti 1968 — den 31 december 1970 numera avdelningsdirektören i försvarets materiel— verk Curt Augustinsson och fr.o.m. den 15 december 1970 organisationsdirektören hos försvarets rationaliseringsinstitut Egon Ro- sell.

Utredningen har antagit benämningen 1968 års personalkategoriutredning — PKU.

Utredningen har efter remiss avgett föl- jande yttranden, nämligen över — förslag till nya reglementen för delar av

fälttygkåren den 18 juli 1969,

— 1966 års verkstadsutrednings betänkande II rörande försvarets tygverkstadsorgani— sation m.m. (stencil Fö 196916) den 29 december 1969, — Försvarets Civila Tjänstemannaförbunds skrivelse om arbetsvillkor m.m. för civil- anställda inom försvaret den 27 februari 1970,

— militära tjänstgöringsåldersutredningens betänkande avseende militära tjänstgö- ringsåldrar (SOU 1969133) den 26 mars 1970,

— försvarets materielanskaffningsutrednings delbetänkande avseende verksamheten inom försvarets materielverk (stencil Fö 1970212) den 9 februari 1971. Utredningen får härmed till fullgörande

av sitt uppdrag överlämna betänkande dels med förslag till principer för personalsam- mansättningen i försvarets materielverk, dels med förslag till lösning av vissa personalkate- gori- och kårfrågor inom tyg- och intenden— turförvaltningsområdet. Utredningen avser att i ett senare betänkande behandla princi- perna för personalsammansättningen i regio— nal och lokal instans inom förenämnda för- valtningsområden samt befordringsförhållan- den m.m. för personalen.

Stockholm ijanuari 1972. C W Curtman

Folke Skoglund Lars R Ljunggren

/Egon R oseIl

,Innehåll

I Inledning

Kapitel 1 Utredningens uppgift 1.1 Direktiven för personalkategoriut- redningen .................. .2 Tilläggsdirektiven ............ .3 Gränsdragning till andra. utred- ningar ..................... 1.3.1 Militära tjänstgöringsålders- utredningen ............

.3.2 Marinens befälsutredning .3.3 Utredningen rörande be- fordringsförfarandet mm inom krigsmakten ....... 1.3.4 Krigsmaktens förvaltnings- utbildningsutredning ..... 1.4 Sammanfattning av utredningens

uppgift

1 1

1 1

Kapitel 2 Allmän bakgrund 2.1 Personalkategorifrågan iförsvarets materielverk och dess föregångare 2.1.1 Återblick på tidigare utred- ningar

2.1.2 Bakgrunden till utrednings- uppdraget 2.2 Organisatorisk bakgrund 2.2.1 Försvarets materielverk . . . 2.2.2 Prop 19711124 angående organisation m ni av försva- rets materielverk 2.2.3 Personalkårer (motsv) inom tyg- och intendenturförvalt- ningsområdet 2.3 Förvaltning av tyg- och intenden- turmateriel i fred ............. 2.4 Förvaltning av tyg- och intenden- turmateriel i krig .............

10

10 11

11

12

12

14

14

21

21

25

26

Kapitel 3 Utredningsarbetets upplägg- ning och genomförande ........... 28 3.1 Utgångspunkter .............. 28 3.1.1 Uppdragets omfattning . . . 28 3.1.2 Arbetsmetodik m m ..... 28 3.1.3 Precisering av utredningens uppgift ............... 29 3.1.4 Vissa begreppsbestämningar 30 3.2 Utredningsplan .............. 33 3.2.1 Planistort ............ 33 3.2.2 Arbetsplan för delbetänkan- de 1 .................. 33 3.2.3 Organisation av utrednings- arbetet ............... 33 3.3 Faktainsamling .............. 34 3.3.1 Underlag från försvarets materielverk ........... 34 3.3.2 Underlag från andra för- svarsmyndigheter ....... 36 3.3.3 Underlag från industrin . . . 36 3.3.4 Övrigt underlag ......... 36 3.4 Kontakter med andra utredningar 36 H Vissa personalkategori- och kår- frågor Kapitel 4 Behov av nuvarande perso- nalkategorier ................... 37 4.1 Allmänt .................... 37 4.2 Civilmilitära personalkategorins berättigande ................ 38 4.3 Ammunitionsingenjörers kategori- tillhörighet ................. 40 Kapitel 5 Sammanslagning av perso- nalkårer inom krigsmakten ......... 42 5.1 Allmänt .................... 42 5.2 Gemensam civilmilitär teknisk kår 43 5

5.3 Gemensam teknisk officerskår 44 5.4 Gemensam militär tyg- och inten- denturförvaltningskår ......... 45 5.4.1 Berörda personalkårers verk- samhet i stort .......... 45 5.4.2 Militära och civilmilitära personalkårer som kan be- röras av en sammanslagning 46 5.4.3 Pågående försök och ut- vecklingstendenser ...... 48 5.4.4 Samordningsalternativ . . . . 50 5.4.5 Val av alternativ ........ 52 5.4.6 Benämning av den gemen- samma militära tyg- och in- tendenturförvaltningskåren 52 Kapitel 6 Sammanslagning av perso— nalkårer inom försvarsgrenarna ..... 53 6.1 Allmänt .................... 53 6.2 Armén ..................... 53 6.2.1 Allmänt ............... 53 6.2.2 Tekniska stabskåren — arme'ingenjörpersonalen inom tygtekniska kåren . . . 53 6.2.3 Tekniska stabskåren - ge- neralstabskåren ......... 54 6.3 Marinen .................... 55 6.3.1 Mariningenjörer på högskole- nivå ................ 55 6.3.2 Mariningenjörer på gymna- sienivå ............... 56 6.3.3 Gränsfrågor mellan högsko- le- och gymnasieskikten 57 6.4 Flygvapnet ................. 57 6.4.1 Allmänt ............... 57 6.4.2 Officerare i tygförvaltnings- tjänst — tlygingenjörer 57 Kapitel 7 Personalkåradministration 59 7.1 Nuläge ..................... 59 7.2 Överväganden ............... 60 7.2.1 Utgångspunkter ......... 60 7.2.2 Principer .............. 60 7.2.3 Detaljöverväganden ...... 61 HI Personalsammansättningen i för- svarets materielverk Kapitel 8 Nuvarande organisation 65 8.1 Tjänsterna och deras art ....... 65 8.1.1 Antal och slag av tjänster 65 8.1.2 Gällande grunder för nuva- rande uppsättning av tjäns- ter av olika kategorier 66 8.1.3 Antal civila och övriga tjäns- ter samt deras placering i organisationen .......... 66

8.2 Rekryteringsförhållanden 8.2.1 Rekrytering till olika slag av tjänster 8.2.2 Rekrytering till alternativa tjänster ............... 8.2.3 Rekrytering till civila tjäns- ter med militär och civilmi- litär personal ........... 8.2.4 Tjänstgöringstidens längd i viss befattning m rn ...... 8.3 Åldersfördelning ............. 8.4 Tyg- och intendenturförvaltnings- personalen i krigsorganisationen 8.4.1 Krigsorganisationens inver- kan på materielverkets fredsorganisation ........ 8.4.2 Civil personals utnyttjande i krigsorganisation ........ 8.5 Löne- och budgetsystem m m . 8.5.1 Medel för bestridande av kostnader för löner åt per- sonal vid materielverket 8.5.2 Ordinarie och icke-ordinarie tjänster 8.5.3 Inrättande av tjänst ...... 8.5.4 Tillsättande av tjänst ..... 8.5. 8.5.

5 Omplacering av tjänst m m 6 Pensionsåldrar

Kapitel 9 Utbildning

9.1 Den civila personalens grundläg- . gande utbildning ............. 9.2 Utbildning av militär och civilmili- tär personal ................. 9.2.1 Inledning .............. 9.2.2 För försvaret gemensam ut- bildning för intendenturför- valtningstjänst .......... Utbildningen inom armén Utbildningen inom marinen Utbildningen inom flygvap— net .................. 9.2.6 Studietjänstgöring m m för militär och civilmilitär per— sonal 9.3 Verkspersonalens utbildningsnivå . 9.4 Inomverksutbildningen ........

wow ww (Jr-(åh)

Kapitel 10 Förutsedda förändringar m m .......................... 10.1 Förändringar beträffande mate-

rielverket ..................

10.1.1 Verkets uppgifter 10.1.2 Verkets organisation 10.1.3 Konsekvenser för verkets

tjänstesammansättning 10.2 Försvarets planerings- och eko- nomisystem ................

10.2.1 Innebörd

67

67

78 79 79

79 80 84

85 87 88 89 91 91 91 92 92

93 93

10.2.2 Konsekvenser — allmänt 10.2.3 Konsekvenser för mate-

rielverket ............ Utvecklingsarbete med den statli- ga personaladministrativa verk- samheten .................. 10.3.l Syfte och omfattning i

stort 10.3.2 Konsekvenser Militära tjänstgöringsåldersutred- ningen .................... Försvarets förvaltningsutbildning Andra ändringar och deras kon- sekvenser ..................

10.3

Kapitel 11 PKU undersökningar . . . . 11.1 Erfarenheter av nuvarande sy- stem för materielverkets tjänste- uppsättning ................ 11.1.1 Presentation av insamlat material ............. 11.1.2 Erfarenheter från centra- la staber m fl ......... 11.1.3 Erfarenheter direkt berö- rande personalen vid för- svarets materielverk . . . . 2 Befattningsstudier ........... 3 Utbildningsbehoven 1 1.3.1 Utbildningsbehoven inom materielverket

1 1.3.2 Utbildningsverksamhe- tens former ........... 1 1.3.3 Utbildningskostnader Erfarenheter inom andra verk- samhetsområden av kår-(katego- ri-)inde1ad personaluppsättning . 11.4.1 Myndigheter utom för- svarsdepartementets an- svarsområde 11.4.2 Försvarets forskningsan- stalt ................ 11.4.3 Industriföretag 11.5 Sammanfattning

Kapitel 12 Principförslag till perso- nalsam mansättning i materielverket 12.1 Inledning .................. 12.2 Alternativ. Val av huvudalterna- tiv ....................... Jämförelse mellan huvudalterna- tiven 12.3.1 Alternativ A 12.3.2 Alternativ B 12.3.3 Principförslag Tillämpningar inom principför- slagets ram 12.4.1 Allmänt ............. 12.4.2 Civil befordringsgrupp .. 12.3 12.4

94

95

95

96 97

97

99

99 99 102 103 109 110 110 110 111 111

111

111 112 112

113 113

113

114 114 116 118

119 120

12.4.3 Alternativa tjänster . . . . 12.4.4 Chefstjänsterna på löne-

plan C .............. 121 12.5 Riktlinjer för personalsamman- sättningen ................. 121 Kapitel 13 Tillämpning av principer- na ............................ 123 13.1 Allmänt ................... 123 13.2 Förslag gällande nuvarande orga- nisation ................... 124 1 3.2.1 Armématerielförvaltning- en ................. 124 13.2.2 Marinmaterielförvaltning- en ................. 125 13.2.3 Flygmaterielförvaltning— en ................. 127 13.2.4 Intendenturmaterielför- valtningen ........... 129 13.2.5 Administrativa avdelning- en ................. 129 13.2.6 Förrådsavdelningen . . . . 130 13.2.7 Verkstadsavdelningen 131 13.3 Förslag gällande materielverkets kommande organisation ...... 131 IV Utredningens förslag och dess kon- sekvenser Kapitel 14 Utredningens förslag . . . . 133 Kapitel 15 Ekonomiska konsekvenser m m .......................... 137 Kapitel 16 Genomförande ........ 139 16.1 Allmänt ................... 139 16.2 Personalsammansättningen inom materielverket .............. 139 16.3 Bildandet av försvarets inten- dentkår ................... 139 16.4 Överförandet av tekniska stabs- kåren till generalstabskåren . . . . 141 16.5 Överförandet av personaladmini- strationen för den civilmilitära tekniska personalen till försvars- grensstaberna .............. 141 16.6 Överförandet av ammunitions- ingenjörerna vid milostaberna till arméns tekniska kår ......... 141 V Bilagor 111 Kvalificerade teknikers framti- da möjligheter inom försvaret 143

211

212

311

711

811

812

813

814

815

816

817

818

819

8110

911

912

913

914

915

Arbetsvillkor mm för civilan- ställda inom försvaret 1954 års personalkårutredning och 1960 års intendenturför— valtningsutredning .......... Militär och civilmilitär personal för tyg- och intendenturförvalt— ningstjänst i central, regional och lokal instans den 31 decem- ber 1970 Vissa av utredningen använda begrepp och förkortningar Personalkåradministration i central instans för personal inom tyg- och intendenturför- valtningsområdena ......... Huvudavdelningarnas samt verkstads- och förrådsavdel- ningarnas tjänster. Läget den 31 januari 1971 Organisations-, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-A ....... Organisations-, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-M Organisations-, kategori— och lö— nestruktur vid FMV—F Organisations-, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-1 Organisations—, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-B Organisations—, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-FD Organisations-, kategori- och lö- nestruktur vid FMV-VD Utnyttjande av tjänster för al- ternativa personalkategorier Åldersfördelning för innehavare av militära, civilmilitära, civila och alternativa tjänster den 28 februari 1971 Undervisningstid för utbildning till intendenturofficer samt för- valtare i intendenturförråds- tjänst .................... Undervisningstid för vissa kur- ser vid utbildning till teknisk stabsofficer, tygofficer och arméingenjör .............. Undervisningstid för viss tek- nisk personal, marinen Undervisningstid för viss tek- nisk personal, flygvapnet ..... Genomgången utbildning, hu- vudavdelningsvis, för militär personal

145

149

154

155

157

158

159

161

162

164

165

166

167

168

169

170

171

172

173

174

917

1211

1311

1312

1313

1314

Genomgången utbildning, hu- vudavdelningsvis, för civilmili- tär personal ............... Genomgången utbildning, hu- vudavdelningsvis, för civil per- sonal Bedömarens roll vid bedömning av en befattning Studie av den praktiska tillämp- ningen av utredningens förslag Exempel på fördelning av per- sonalkårbundna tjänster inom armématerielförvaltningen Exempel på fördelning av per- sonalkårbundna tjänster inom marinmaterielförvaltningen . . . Exempel på fördelning av per- sonalkårbundna tjänster inom flygmaterielförvaltningen Exempel på fördelning av per- sonalkårbundna tjänster inom intendenturmaterielförvaltning- en ......................

175

176

177

180

190

191

192

I inledning

] Utred ningens uppgift

1.1 Direktiven för personalkategoriutred- ningen

Kungl. Maj:t bemyndigade den 28 juni 1968 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla tre sakkunniga med uppdrag att utreda vissa personalfrågor inom tyg- och intendentur- materielförvaltningsomrädet m.m. Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet anför- de till stöd för sin framställning bl.a. följan— de.

”De nuvarande principerna för fördelningen av tjänster inom den militära materielförvaltningsverk- samheten bygger 1 allt väsentligt på de förslag som lades fram av 1954 års personalkårutredning och som därefter har godkänts av statsmakterna. Grundläggande för bedömningen av personalsam- mansättningen har varit och är alltjämt behovet av att tillförsäkra materielförvaltningsverksamheten på olika nivåer inom krigsmakten välutbildad per- sonal och personal med tillräcklig erfarenhet av materielens militära användning i krig och fred. Detta behov har man sökt tillgodose genom att till verksamheten knyta militär personal med fackut- bildning, t.ex. tekniska stabsofficerare och inten- denturofficerare, civilmilitär personal med såväl militär utbildning som civil fackutbildning, t.ex. armé-, marin- och flygingenjörer, samt civil perso- nal med teknisk, ekonomisk, merkantil och juridisk utbildning. 1 vissa fall, särskilt när det gäller ledande befattningar, har tjänster inrättats för alternativt militär, civilmilitär eller civil personal eller någon kombination av dessa alternativ.

Den ny ss angivna grundsynen på materielförvalt- ningens personalbehov kom till uttryck också i 1964 års tygförvaltningsutrednings betänkande om tygförvaltningens centrala organisation (SOU 1966111). Utredningen framhöll att synnerligen stora krav på kunnighet och kompetens mäste ställas på förvaltningspersonal inom tygförvalt-

ningen. Detta gäller i synnerhet för de tre katego- rier som representerar stridsmiljö, tekniskt fack- kunnande och ekonomiskt-merkantilt kunnande. För de två förstnämnda kategorierna är det enligt utredningen också nödvändigt med kunskaper om och lång erfarenhet av de speciella förutsättningar som gäller för försvaret, d.v.s. sambandet och awägningen mellan hög effektivitet i krig jämte hög beredskap och god ekonomi i fred.

Som framgått av det förut anförda har man genom det system för bestämmandet av persona- lens sammansättning som hittills har tillämpats inom den militära förvaltningsverksamheten i förs— ta hand velat skapa möjligheter att till materielför- valtningen knyta personal med olika specialkunska- per och med den miljöutbildning, bakgrund och praktik som krävs inom den komplicerade verksam- het, det här är fråga om. Systemet medger också en i och för sig önskvärd flexibilitet och underlättar cirkulationen mellan förvaltningstjänst och stabs- och trupptjänst för den militära och civilmilitära personalen.

Mot systemet har emellertid även framförts invändningar. Tygförvaltningsutredningen pekade för sin del på det förhållandet att nuvarande karriärsystem ibland framtvingar ombyte på tjänst med 3—4 års intervall, något som enligt utredning- ens uppfattning är oförenligt med kravet på konti- nuitet i arbetet. Systemet försvårar också växling mellan tjänst i förvaltningen och arbete inom t.ex. försvarsindustrin och minskar myndigheternas möj— ligheter att awäga behovet av anställd teknisk expertis i förhållande till engagemang hos indu- strin. Sistnämnda fråga har berörts av försvarets materielförvaltningsutredning som ansett en fort- satt utredning i detta ämne till grund för bl.a. materielverkets personal- och lönepolitik vara av betydelse. Andra nackdelar som har påtalats är att det personalpolitiska handlandet blir bundet och urvalet vid tillsättningar alltför styrt, att den långsiktiga personal- och utbildningsplaneringen försvåras och att bedömningen av befordringsutsik- ter och rekryteringsbehov blir osäker.

Den nu aktuella översynen kan inte begränsas enbart till frågan om den kategorimässiga uppbygg— naden av olika personaluppsättningar utifrån vissa kriterier av typbehov av personal med olika utbild— ning, erfarenhet etc. Den måste också tillgodose såväl krigs— som fredsorganisationens krav. Vid översynen bör vidare beaktas en rad andra pro— blem, av vilka flera f.n. är föremål för särskilda överväganden. Dit hör t.ex. frågan om och hur ett eventuellt nytt budgetsystem med ökad valrätt för myndigheterna att utnyttja tilldelade anslag för anställningar eller för köp av tjänster kan förenas med den bundenhet till personalstater som nuva- rande system innebär. Behovet av tjänster som är förbehållna militär och civilmilitär personal kan också bli avhängigt resultatet av militära tjänst- göringsåldersutredningens arbete. Även resultatet av den utredning rörande gemensam utbildning av tyg— och intendenturpersonal som på mitt uppdrag drivs av överbefälhavaren måste beaktas. I samman- hanget kan också vissa personalkårfrågor behöva belysas. Jag vill erinra om att tygförvaltningsutred- ningen i sitt betänkande berörde frågan om en för försvaret gemensam civilmilitär teknisk kår och därvid pekade på fördelarna härav för bl.a. de nya regionala stabernas del.

Utrcdningsarbetet bör i första hand ta sikte på att ange principer för utnyttjande av olika perso- nalkategorier inom intendentur- och tygmateriel- förvaltningsfunktionen i central instans. — — —

Vid sina överväganden skall de sakkunniga beakta kravet att varje organisationsenhet skall ha en för sina uppgifter väl lämpad och så allsidigt sammansatt pcrsonaluppsättning som verksam- heten betingar. Hänsyn skall också tas till försvars- organisationens samlade behov av personal med erfarenhet av förvaltningstjänst, vilket innebär att förhållandena i regional och lokal instans också måste beaktas. De sakkunniga bör idetta samman- hang undersöka om hittills tillämpat cirkulations- system för militär och civilmilitär personal är lämpligt eller om behovet av kontakter mellan t.ex. staber och förvaltningar kan tillgodoses på annat sätt. För- och nackdelar från effektivitetssynpunkt och från praktiska och ekonomiska synpunkter vid utnyttjande av personal av olika kategorier skall studeras och redovisas genom alternativa förslag till lösningar.

1 den mån övervägandena bedöms få återverk- ningar på nuvarande militära och civilmilitära personalkårer, skall utredningen även avge de för- slag som betingas härav. Konsekvenser av föreslag- na förändringar, t.ex. ifråga om befordringsför- hållanden, rekryteringsbehov för freds- och krigs- organisationen, utbildningsresurser etc. skall utför— ligt belysas såväl organisatoriskt som kostnads- mässigt."

Kungl. Maj:t bemyndigade samma dag che- fen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning rörande organisa- tion av anskaffningsverksamheten och där- med sammanhängande funktioner m.m. inom försvarets materielverk (UMA).

I skrivelse till Konungen den 25 september 1969 hemställde Sveriges Civilingenjörsför— bund (CF) att personalkategoriutredningen skulle undersöka de kvalificerade tekniker- nas framtida möjligheter inom försvaret.

Vidare hemställde Försvarets Civila Tjänstemannaförbund (FCTF) i skrivelse till Konungen den 10 november 1969 om en utredning med uppgift att framlägga förslag till vissa ändringar bl. a. i fråga om samman- sättningen av försvarets personal. Över denna framställning har överbefälhavaren, försva- rets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut och perso— nalkategoriutredningen avgett yttranden.

Genom beslut den 16 oktober 1970 överlämnade statsrådet och chefen för för- svarsdepartementet nämnda skrivelser och yttranden till personalkategoriutredningen att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Utdrag ur civilingenjörsförbun- dets skrivelse lämnas i bilaga 1 :1 och ur civila tjänstemannaförbundets skrivelse jämte ytt- randen över denna i bilaga 1 12.—

1.3 Gränsdragning till andra utredningar

1.3.1 Militära tjänstgöringsåldersutredning— en

Militära tjänstgöringsåldersutredningens (MTU) förslag till höjda pensionsåldrar för viss personal, vilket behandlats i 1971 års avtalsrörelse, berör i utgångsläget endast enstaka tjänster inom materielverket. Ge- nomförande av pensionsåldershöjningen på- verkar därför inte, som framgår av avsnitt 10.4, i nämnvärd grad personalkategoriutreö- ningens ställningstagande till personalsani- mansättningen i central instans.

I MTU funktion som befälsutredning för flygvapnet föreligger vissa beröringspunkter med PKU. Beträffande den inom tyg- och intendenturmaterielförvaltningen verksamnu militära och civilmilitära personalen har PKU således i princip uppgifter av samma slag som

MTU har beträffande flygvapnets personal. Av den inom flygvapnet verksamma persona- len har — bortsett från intendenturofficerar- na på aktiv stat vilka inte tillhör flygvapnet — flygingenjörpersonalen sin tjänstgöring förlagd till tygmaterielförvaltningen. Med hänsyn härtill och då förutsättningarna för att använda militär personal utan kvalifice- rad teknisk utbildning i uppgifter som an- kommer på flygingenjörer får anses begränsa- de, har mellan utredningarna överenskom- mits att flygingenjörpersonalen behandlas av PKU.

Av annan flygvapenpersonal är den civil- militära mästar- och teknikerpersonalen samt vissa militära befattningshavare, bl.a. office— rare i försvarets materielverk och vissa förval- tare på förband, i viss utsträckning verksam- ma inom tyg- och intendenturmaterielför- valtningen. Mästar- och teknikerpersonalens huvuduppgifter är emellertid att hänföra till bastjänsten där huvuddelen av befälsuppgif— terna ankommer på denna personal. Övervä- gandena rörande mästar- och teknikerperso- nalen bör därför ankomma på MTU. Detta förhållande ändras inte av den omständig- heten att tillgodoseendet av personalbehoven inom flottiljs materielavdelning i fred ochi verkstadsförband i krig har stor betydelse för ett ändamålsenligt utnyttjande av mästar- och teknikerpersonalen. Dessa frågor faller emellertid även inom PKU arbetsområde. Samråd har därför skett mellan utredningar- na i dessa delar. Liknande synpunkter gäller beträffande militär personal som i vissa fall tjänstgör inom tyg- och intendenturmateriel- funktionen.

l.3.2 Marinens befälsutredning

Marinens befälsutredning (MBU) skall utar- beta förslag till en ändamålsean befälsord- ning och till befälets inbördes gruppering, rekrytering, utbildning och utnyttjande inom marinen. Utredningen skall vidare utarbeta förslag till sammansättning av marinens be- fälsstater i fråga om aktiv personal av samt- liga kategorier vid flottan och kustartil-

leriet. Mot denna bakgrund är berörings- punkterna mellan MBU och PKU av samma karaktär som ovan redovisats för MTU- PKU. Detta betyder att, med tillämpning av en gränsdragning likartad den mellan MTU och PKU, PKU för sin del skall behandla frågor sammanhängande med mariningenjö- rerna, medan MBU behandlar frågor rörande nuvarande underofficerare och underbefäl i teknisk tjänst. För det fall annan uppgifts- fördelning mellan utredningarna kan bli ak- tuell', måste denna preciseras närmare för varje särskilt fall. Vidare bör PKU ange de krav på militärteknisk personal som motive— ras av deras tjänstgöring inom materielver- kets ansvarsområde och MBU för sin del kraven på militär utbildning och kompetens för mariningenjörer, som konstitueras av denna grupps användning inom marinen utanför materielverkets ansvarsområde. Mot denna bakgrund har samråd skett med MBU i de frågor rörande marinens tekniska perso- nal som behandlas i kapitel 5, 6 och 7.

1.3.3 Utredningen rörande befordringsför- farandet m.m. inom krigsmakten

Utredningen rörande befordringsförfarandet m.m. inom krigsmakten (BFK) skall pröva om gällande befordringssystem i allo skapar fullgoda garantier för att befordran sker på objektiva och rättvisa grunder. Härvid skall uppmärksamhet fästas vid de svårigheter som uppkommer då personal från olika befäls— kårer skall jämföras med varandra samt övervägas om tillämpat system för vitsords- givning är ändamålsenligt. Vidare skall bl.a. ställning tas till i vilken utsträckning ansök- ningsförfarande skall förekomma vid tjänste— tillsättningen.

Under avsnitt III i betänkandet har perso- nalkategoriutredningen behandlat ett antal principförslag för personalsammansättningen i materielverket. Därvid har frågor om ansök- ningsförfarandet m. m. berörts. Även frågor om vitsordsgivning aktualiseras i detta sam- manhang. Samråd har därför tagits med BFK.

1.3.4 Krigsmaktens förvaltningsutbildnings- utredning

Sedan Kungl. Maj:t 1967 uppdragit åt över- befälhavaren att inkomma med förslag till organisation av krigsmaktens förvaltnings- utbildning och förslag lämnats till Kungl. Maji (se avsnitt 10.5) har chefen för för— svarsdepartementet den 26 februari 1971 bemyndigats att tillkalla en sakkunnig att ytterligare utreda förvaltningsutbildningen inom krigsmakten, krigsmaktens förvalt- ningsutbildningsutredning (KFU 71). I en till statsrådsprotokollet fogad promemoria an- förs bl.a.

av

— — — Härvid bör särskilt utredas frågan om utbildningens innehåll och utformning med hänsyn till befattningarnas förväntade framtida krav, bl.a. anpassningen till de krav försvarets nya planerings- och ekonomisystem kan komma att ställa. Möjlig— heterna av att skapa en integrerad utbildning för samtliga kategorier av förvaltningspersonalen bör noga prövas. I samband härmed bör beaktas dels i vad mån förändringarna inom det allmänna utbild- ningsväsendet kan komma att påverka förutsätt- ningarna m.m. för förvaltningsutbildningen, delsi vad mån möjligheter till samverkan med civil utbildning — — —

C. Övrigt För att ge underlag till en eventuell sammanslag- ning av berörda personalkårer bör vidare härmed sammanhängande frågeställningar granskas. Härvid bör samråd ske med 1968 års personalkategoriut- redning.”

Om en för krigsmakten gemensam förvalt- ningsskola kommer till stånd och förvalt- ningsutbildningen där blir integrerad för samtliga kategorier förvaltningspersonal på- verkar detta i väsentliga avseenden bedöm- ningen av de frågor PKU har att utreda. En utveckling i denna riktning skulle nämligen inte blott innebära att förvaltningsutbild— ningen kom att vidgas och intensifieras utan även på sikt resultera i mera enhetliga kunskaper hos förvaltningspersonal, till- hörande skilda personalkategorier och för- svarsgrenar. För att inte en fördröjning av PKU arbete skulle behöva ske genom att utredningen avvaktade resultatet av KFU 71 våren 1971 påbörjat arbete har mellan utred- ningarna träffats den överenskommelsen att

frågan om eventuell sammanslagning av be- rörda personalkårer skall behandlas av PKU — oavsett vad som angetts under punkten C i den till direktiven för KFU 71 fogade promemorian.

Vid sin behandling av frågan om vissa personalkårsammanslagningar och vid ut- formningen av principerna för personalsam— mansättningen i försvarets materielverk har därför personalkategoriutredningen sökt ta hänsyn till en utveckling av ovan angivet slag.

1.4 Sammanfattning av utredningens upp- gift

I ursprungsdirektiven avgränsas utredningens uppgift till att omfatta vissa personalfrågor inom tyg- och intendenturmaterielförvalt- ningsområdet m.m. Mot bakgrund av tilläggs- direktiven, den innebörd av begreppet för- valtning som används inom krigsmakten samt Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets ma- terielverk finner PKU att utredningens upp- gift inte endast bör omfatta personal för materielförvaltning utan jämväl personal för förvaltning av övriga förnödenheter och för tjänster i övrigt inom de berörda funktioner- na. Uppdraget ti11 personalkategoriutred- ningen har utredningen därför sammanfattat på följande sätt:

Utredningen förvaltningspersonalens sammansättning inom tyg- och intendenturförvaltningsfunktioneni central, regional och lokal instans.

[ första hand skall principerna i central instans anges.

Frågan om organisation av och arbetsupp- gifter för personalkårexpeditionerna inom berörda funktioner har ansetts ingå i uppgif- ten.

Utredningen skall vid översynen _ tillse att såväl krigs- som fredsorganisatio—

nens personalbehov tillfredsställs,

— beakta frågan om det nya budgetsyste- mets inverkan, — belysa personalkårfrågorna,

skall överse principerna för

— beakta resultatet av militära tjänstgörings- åldersutredningens arbete, — beakta kravet att varje organisationsenhet skall ha en för sina uppgifter väl lämpad och så allsidig sammansatt personalupp- sättning som verksamheten betingar, — ta hänsyn till försvarsorganisationens sam-

lade behov av personal med erfarenhet av tyg- och intendenturförvaltningstjänst,

— undersöka om hittills tillämpat cirkula- tionssystem för militär och civilmilitär personal är lämpligt eller om behovet av kontakter mellan t.ex. staber och förvalt- ningar kan tillgodoses på annat sätt.

För- och nackdelar från effektivitetssyn- punkt och från praktiska och ekonomiska synpunkter vid utnyttjande av personal av olika kategorier skall studeras och redovisas genom alternativa förslag till lösningar.

2. Allmän bakgrund

2.1 Personalkaregorifrågan [ försvarets mate- rielverk och dess föregångare

2.1.1 Återblick på tidigare utredningar

Krigsmaktens personal har sedan lång tid bestått av militär, civilmilitär och civil perso— nal. Förekomsten av dessa olika personal- kategorier inom krigsmakten utgör såsom framhållits av f.d. generaldirektören B. Wallén (PM angående civil medverkan inom försvarets verksamhet m.m.; stencil, oktober 1959) ett särdrag för försvaret. Han fram- höll, att huvudkategorierna militärer, civil- militärer och civila var för sig täckte perso- nalgrupper med stora variationer inbördesi fråga om utbildning, inriktning och arbets- uppgifter. Detta förhållande skapade ett rikt differentierat mönster i frågan om kategori-, fack- och yrkestillhörighet för försvarets personal.

Frågorna om kategoritillhörighet har till- dragit sig särskilt intresse i samband med de olika organisationsutredningarna på den mili- tära förvaltningens område. Personalkate- goriutredningen redovisar i det följande i korthet några i ämnet framlagda reformför- slag.

Departementschefen framhöll i proposi- tion I942:210 att en undersökning borde komma till stånd rörande den ingenjörtek- niskt utbildade personalens utnyttjande inom försvarsväsendet. I direktiven för den tillkallade utredningen, försvarsväsendets

ingenjörutredning, angavs bl.a. att frågorna om den tekniska tjänstens organisation inom försvarsväsendet måste prövas främst från militär synpunkt. I sitt betänkande (utnytt- jandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed samman- hängande frågor; SOU 1944244) framhöll utredningen att de vid staber och truppför- band tjänstgörande ingenjörerna jämte god teknisk utbildning och praktik måste ha en tillräckligt djupgående militär utbildning samt inta en rent militär ställning. Utred- ningen föreslog beträffande armén, att den ingenjörpersonal som tjänstgjorde vid trupp (motsvarande) skulle vara militär samt den, som tjänstgjorde vid förvaltningsmyndig- heter eller liknande, militär eller civil. Beträf- fande mariningenjörerna uttalade utredning- en att, då mariningenjören i sin tjänsteutöv- ning ombord i realiteten intog samma ställ- ning i befälsavseende som officeren, han även formellt borde övergå från att vara civilmilitär till att vara militär i egentlig mening.

På grundval av yttranden över utredning- ens förslag upprättades inom försvarsdepar- tementet en promemoria med förslag till vissa provisoriska åtgärder på förevarande område. Promemorian lades till grund för proposition 1946:80 vilken bifölls av riksda- gen. I promemorian förutsattes att arméns ingenjörer i likhet med marinens och flyg- vapnets ingenjörpersonal tills vidare skulle erhålla ställning som civilmilitär personal och

benämnas arméingenjörer samt att vid sidan av dessa även civila tekniker skulle finnas anställda. I huvudsak syntes kunna godtas en princip, enligt vilken endast de ingenjörer borde tillhöra kategorin arméingenjörer, för vilka en växling mellan förvaltningstjänst och trupp- eller stabstjänst var lämplig och möj- lig. 1945 års försvarskommitté (försvarets organisation; SOU 1947272) föreslog häref- ter, att arméingenjörpersonalen skulle sam- manföras i en civilmilitär personalkår be- nämnd arméingenjörkåren.

1946 års militära förvaltningsutredning (försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning; SOU 1950:36) räknade på sådana befattningar, där såväl tekniska som militära insikter erfordrades, som regel med tekniskt utbildade officerare, där de militära erfarenheterna ansågs böra tillmätas den största betydelsen, och med civilmilitära ingenjörer, där tekniskt kunnande bedömdes vara viktigast. I sådana befattningar, där militära insikter inte ansetts nödvändiga, ansåg utredningen att civil personal borde användas. Av remissmyndigheterna anförde bl.a. försvarets civila tjänstemannaförbund, att den militära sakkunskap som erfordrades inom förvaltningarnas tekniska konstruk- tions— och utvecklingsorgan borde tillföras dem genom att officerare fungerade som militärassistenter till bl.a. byrå- och sektions- chefer. Departementschefen fann i proposi- tionen I954:I 09 de uppfattningar som kom- mit till uttryck i personalsammanslut- ningarnas remissyttranden ofta innefatta övervärderingar av förtjänsterna inom de egna leden liksom också underskattningar av andra personalkategoriers företräden. Han föreslog, att för att möjliggöra större valfri— het flera tjänster skulle kunna besättas med alternativt militär/civilmilitär eller civilmili- tär/civil personal än vad då var fallet. Enligt statsutskottet (utlåtande nr 133) var detta ett steg i rätt riktning mot åstadkommande av bättre urvalsmöjligheter vid tjänsternas besättande.

I detta sammanhang bör även nämnas uttalanden av 1953 års örlogsvarvsurredning (örlogsvarvens organisation m.m.; SOU

195719). För utredningen hade det synts angeläget att skapa möjligheter att utse den vid varje tillfälle lämpligaste personen till befattningen i fråga. Vissa befattningar borde emellertid besättas med vederbörlig personal- kategori. Övervägas borde att införa alterna- tiva lönegrader för att undvika för stor rörlighet inom örlogsvarvet bland persona- len. Två reservanter i utredningen anförde bl.a. att systemet med kommendering av militär och civilmilitär personal för tjänstgö- ring vid varven medfört att tjänstgörings- perioderna i regel varit alldeles för korta. Enligt ett av reservanterna utformat alterna- tivt organisationsförslag borde behovet av militär expertis tillgodoses genom att civilan- ställa militära och civilmilitära beställnings- havare.

Vid behandlingen av 1946 års förvalt- ningsutrednings förslag hade i propositionen 1954:109 uttalats behovet av en allmän och förutsättningslös översyn av personalkårerna inom tygförvaltningstjänsten. Detta blev en uppgift för 1954 års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret, som un- der de närmaste åren avgav en rad betänkan- den och vars förslag i det väsentliga ligger till grund för nuvarande förhållanden.

I sitt betänkande angående de militära och civilmilitära personalkårerna för tygför- valtningstiänsten inom armén (stencil, de- cember 1957) fann utredningen den omstän- digheten, att armétygförvaltningens anskaff- ning avsåg krigsmateriel, i och för sig inte medföra att fullgörandet av arbetsuppgifter- na fordrade militär ställning för vederböran- de. Utredningen bedömde det icke uteslutet att ersätta de tekniska stabsofficerarna med civila ingenjörer. En sådan lösning skulle emellertid bjuda på många vanskligheter. Utredningen tvekade inte om att de tekniska stabsofficerarna, vilka utgjorde ett beprövat inslag i försvarets tekniska personal och följaktligen inte borde utgå ur organisatio- nen utan tungt vägande skäl, borde bibehål- las för kvalificerade tjänster inom armétyg- förvaltningen, framför allt inom vapenområ- det. En motsatt lösning skulle även medföra den olägenheten, att förvaltningen berövades

militär faekkunskap av odisputabelt värde för verksamheten. Utredningen hyste dock uppfattningen, att personalkategoriemas an- tal borde nedbringas. Kvalificerade tekniska befattningar inom förvaltningen borde i hu- vudsak avses för tekniska stabsofficerare och civila tekniker. Vissa uppgifter borde emel- lertid även med utredningens utgångspunkter handhas av arméingenjörer. Avvägningen mellan militärer och civila grundade utred- ningen i huvudsak på ett studium av de olika befattningarnas ställning och arbetsuppgif- ter. Frånsett för byråchefer och högre fann utredningen något behov inte föreligga av för flera personalkategorier alternativa befatt- ningar. Beträffande ledande tjänster måste intresset av vidast möjliga rekryteringsbas tillmätas utslagsgivande betydelse. I det över- vägande antalet fall syntes ej heller arbets- uppgifterna kräva, att befattningshavaren i sin tjänst hade militär eller civilmilitär ställ- ning. För dessa fall kunde det rent princi- piellt hävdas att tjänsterna borde vara civila. Utredningen fann emellertid skäl tala för att officer som erhöll sådan tjänst i allmänhet kunde få behålla sin militära ställning.

I proposition I958:110 fann departe- mentschefen de skäl bärande som utred- ningen anfört för att tekniskt utbildade officerare även i fortsättningen skulle avses för den tekniska förvaltningstjänsten vid armétygförvaltningen. Härigenom erhölls garantier för att förvaltningen kunde tillföras en fast kader av såväl militärt som tekniskt skolad personal. Likaså anslöt han sig till utredningens förslag att de tekniska befatt- ningarna i övrigt huvudsakligen borde avses för civil personal och tillstyrkte alltså, att huvuddelen av arméingenjörtjänsterna vid förvaltningen ersattes med civila tjänster.

I sitt betänkande angående vissa personal- frågor m.m. inom den tekniska tjänsten vid flygvapnet (stencil, september 1959) konsta- terade utredningen, att flygförvaltningens arbetsuppgifter i princip var av likartad natur som armétygförvaltningens. Fullgörandet av ämbetsverkets uppgifter fordrade sålunda inte, att vederbörande hade militär eller civilmilitär ställning. Flygförvaltningen — lik-

som armétygförvaltningen -— hade dock be- hov av personal med vissa militära insikter. Utgångspunkterna för avvägningen mellan olika personalkategorier i flygförvaltningen var emellertid delvis artskilda från dem vid armétygförvaltningen. Vid sistnämnda verk hade man bl.a. tillgång till en förhållandevis talrik och tekniskt väl skolad officerskate— gori under det att inslaget av civilmilitära ingenjörer var relativt svagt. Vid flygförvalt- ningen var förhållandena i stort sett de motsatta. Utredningen räknade med att be- hovet av teknisk personal med militära insik— ter i flygförvaltningen i huvudsak tillgodo- sågs med militärt skolade ingenjörer och endast till en mindre del med militär perso— nal. Förekomsten av en i tekniskt avseende väl kvalificerad kategori civilmilitära ingen- jörer av vilka en stor del meddelades flyg- förarutbildning medförde, att för flygförvalt- ningens del behov inte förelåg av en militär personalkategori motsvarande de tekniska stabsofficerarna vid armén. Personal med ifrågavarande insikter borde under sin tjänst- göring i flygförvaltningen bibehålla militär respektive civilmilitär anställningsform. Den— na personal måste kunna omplaceras till andra befattningar inom flygvapnet varför det skulle uppstå betydande svårigheter om civil anställningsform tillämpades vid tjänst- göring i förvaltningen. I fråga om de militärt utbildade ingenjörerna kunde i stort sett motsvarande synpunkter anföras. Med hän- syn till det förhållandet att de civilmilitära ingenjörerna redan i stor utsträckning ut- nyttjades i den centrala förvaltningen borde en ändring av anställningsformen grundas på starka skäl. Några sådana kunde emellertid knappast andragas. Ett avsevärt antal befatt- ningar var inte klart hänförliga till vare sig den civilmilitära eller den civila gruppen. Dessa borde kunna rekryteras med såväl militärt utbildade ingenjörer som annan per- sonal med erforderlig teknisk skolning. Det skulle då måhända ligga närmast till hands att de gjordes till civila. Det fick emellertid förutsättas vara lättare att rekrytera dem med civilmilitär personal om denna kunde bibehålla sin tidigare anställningsform, varför

den lämpligaste lösningen var att befatt- ningarna avsågs för såväl flygingenjörer som civila ingenjörer. Den som erhöll alternativ tjänst borde bibehållas vid sin personalkate- gori. Flertalet av de ledande tjänsterna vid flygförvaltningen ansåg utredningen borde göras alternativt civilmilitära eller civila.

Departementschefen ansåg sig (statsverks— propositionen 1960, bil. 6) i huvudsak böra biträda utredningens förslag till fördelning av befattningarna vid flygförvaltningen på olika personalkategorier.

I betänkande den 15 december 1961 yttrade sig 1954 års personalkårutredning angående vissa personalfrågor m.m. inom den tekniska tjänsten vid marinen (stencil, december 1961). Utredningen föreslog, att kategorin specialingenjörer vid mariningen- jörkåren skulle avvecklas. Arbetsuppgifterna i marinförvaltningen var enligt utredningen av samma struktur som i armétyg- och flygförvaltningama och fullgörandet av de- samma förutsatte sålunda inte att vederbö- rande hade militär eller civilmilitär ställning. Även marinförvaltningen hade emellertid be- hov av personal med militära insikter. Om kategorin specialingenjörer avvecklades kom vapenavdelningens behov av personal med militära insikter att tillgodoses främst genom officerare. Samtliga de för civilmilitära spe- cialingenjörer avsedda befattningarna inom avdelningen borde omvandlas till civila be- fattningar. Även de befattningar som avsågs för alternativt civilmilitär eller civil innehava- re borde givetvis omvandlas till civila. Beträf- fande skeppsbyggnadsavdelningen anteckna- de utredningen att någon för officer avsedd befattning icke ingick i avdelningens organi- sation och ifrågasatte för sin del ingen ändring i angivet hänseende. Ifråga om be- fattningar för byråchef och högre föreslog utredningen att flertalet av dem gjordes alternativa.

Departementschefen fann sig i proposi- tion 1962:88 i huvudsak kunna ansluta sig till utredningens ovannämnda förslag.

Vad slutligen angår intendenturförvalt- ningen må här erinras om det yttrande som — enligt vad framgår av proposition

1966:109 — avgavs av militära tjänstgörings- åldersutredningen över 1960 års intendentur- förvaltningsutrednings förslag till organisa- tion av en för försvaret gemensam intenden— turkår. Enligt tjänstgöringsåldersutredningen borde intendenturoffieerare företrädesvis av- ses för befattningar, för vilka erfarenheter från regionala och lokala organ samt kunska— per om samtliga försvarsgrenars intenden— turtjänst och om de förhållanden varunder denna arbetar vara viktiga. En ökad militär representation inom intendenturverket med— förde olika fördelar, bl.a. förbättrad krigs- organisation.

En närmare redogörelse för innehållet i de förslag som avlämnades av 1954 års personal- karutredning och 1960 års intendenturför- valtningsutredning återfinns i bilaga 221.

2.1.2 Bakgrunden till utredningsuppdraget

I syfte att mot bakgrunden av tidigare utredningar få underlag för ett val av organi- sationsform på tygförvaltningsområdet till- kallades 1964 års tygförvaltningsutredning, som avgav betänkandet Tygförvaltningens centrala organisation (stencil, 1965 :6; SOU 1966:11). Sedermera uppdrogs åt försvarets materielförvaltningsutredning att på grund- val av tygförvaltningsutredningens betänkan- de och under iakttagande av vad som anförts i en inom försvarsdepartementet upprättad promemoria utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till organisation och personalstater för ett försvarets materielverk. Till fullgörandet av detta uppdrag avgav utredningen betänkande med förslag rörande organisationen av ett för försvaret gemen- samt materielverk (stencil, 1967213). Enär de angivna betänkandena ligger till grund för organiserandet av försvarets materielverk, som trädde i funktion den 1 juli 1968, har det synts personalkategoriutredningen erfor- derligt att mera fylligt redogöra för vad däri anförts rörande de frågor, som det ankom- mer på utredningen att närmare undersöka ävensom för de avgivna remissyttrandena. Under rubriken Krav på tygförvaltningens

centrala organisation anlade 1964 års tygför- valtningsutredning synpunkter på den sanno- lika framtida inriktningen av materielan- skaffningen. Utredningen fann, att tygför- valtningens organisation måste innehålla tek- niskt, ekonomiskt och militärt utbildad och erfaren personal. Denna skulle vara kompe- tent att leda och genomföra anskaffning och underhåll m. ni. av ett successivt förnyat materielbestånd, vilket torde bli minst lika differentierat och komplicerat som det nuva- rande för optimal verkan i den specifika stridsmiljön. Förvaltningen måste ha god kontakt med vederbörlig försvarsgren. I för- valtningen måste finnas tillgång på personal med god kännedom om varje särskild för- svarsgrens stridsmiljö och de tekniska miljöer som där förekommer. För de personalkate- gorier, som representerade stridsmiljökun- skap och tekniskt fackkunnande, var det nödvändigt med kunskaper om och lång erfarenhet av den speciella målsättning, som gäller för försvaret, d. v. s. sambandet och avvägningen mellan hög effektivitet i krig jämte hög beredskap och god ekonomi i fred. Detta kunde vinnas på två vägar an- tingen genom att ge en teknisk vidareut- bildning åt officerare med i övrigt goda meriter eller genom att bibringa den civila högskoleutbildade ingenjörpersonalen erfor- derliga kunskaper om operativa och taktiska förhållanden. Täta personalbyten var olyckli- ga och kunde i många fall fördyra och försena projekten. När den militära persona- len utnyttjades för tekniskt förvaltningsarbe- te eller för planeringsuppgifter ansågs det nuvarande karriärsystemet som ibland fram- tvingade ombyte av befattning med 3—4 års intervall oförenligt med kraven på konti- nuitet i arbetet.

Tygförvaltningsutredningen framförde några synpunkter på hur kraven på den ledande personalen i en effektiv och ekono- misk förvaltning skulle kunna uppfyllas. Då det gällde stridsmiljökunnandet torde för huvuddelen av materielen officerare som fått sin militära grundutbildning kompletterad med teknisk vidareutbildning eller civilmili- tära högskoleingenjörer som tillägnat sig

tillräcklig kännedom om de militära proble- men genom förbands- och verkstadstjänst vara de bäst meriterade. En kommendering till förvaltningstjänst borde helst omfatta minst fem år. När det gällde det tekniska fackkunnandet torde civilt utbildad personal inom vissa fack i regel vara mest lämpad, medan för fack vapen även den militära högskoleutbildningen var lämplig. En växling mellan arbetsuppgifter inom förvaltning och industri skulle ofta vara lämplig för båda, men anställningstider på över tiotalet år borde eftersträvas. Huvuddelen av förvalt- ningstjänsterna borde göras till rent civila tjänster. Dessa skulle stå öppna för såväl civil som militär och civilmilitär personal. En officer skulle lämna sin aktiva militära tjänst för att fortsätta en rent civil karriär. Ifråga om den civilmilitära personalen torde dock inte vara nödvändigt att vederbörande for- mellt övergick till rent civil anställningsform, emedan den långvariga förvaltningstjänst som eftersträvades kunde åstadkommas ge- nom karriär enbart inom förvaltningen. Emel- lertid ansågs det önskvärt att civilmilitär personal inte tillhörde viss försvarsgren. Det- ta krav kunde tillgodoses endast genom att en för försvaret gemensam civilmilitär kår organiserades. För den kategori befattnings- havare, som speciellt skulle ansvara för att kraven på anpassning till stridsmiljön tillgo- dosågs, var det lämpligt med växling mellan olika tjänstgöringsplatser. Detta kunde som nu ske genom placering eller kommendering, varför vissa militära befattningar borde inrät- tas på i princip samma sätt som militärassi- stentbefattningarna vid försvarets forsknings- anstalt.

Ur de remissyttranden som avgavs över tygförvaltningsutredningens betänkande må följande refereras.

Överbefälhavaren ansåg, att organisa- tionen måste innehålla det antal officerare, som fanns i dagsläget. Chefen för armén anförde, att befattningar av typen militäras- sistenter inte var lämpliga. Karriärsystemet innebar visserligen, att befattningshavare i karriären stannade 3-4 år i befattningen men efter viss kortare tjänstgöring vid för-

band erhölls högre befattning ofta inom samma verksamhetsgren. Chefen för marinen fann, att utredningens synpunkter på den militära personalens ställning inom förvalt- ningsverket grundades på påståendet, att tjänstgöringsperioderna var för korta i rela- tion till den tid utveckling och anskaffning av moderna vapensystem erfordrade. Detta ansågs med avseende på marinförvaltningen direkt missvisande. Nuvarande miljökunnan— de i form av militär sakkunskap på skilda nivåer och i direkt ansvarig ställning i förvalt- ningsorganisationen måste garanteras. En ställning motsvarande de tidigare assistenter— na i t. ex. telestyrelsen kunde under inga förhållanden godtas.

Marinförvaltningen konstaterade att sy- stemet med växeltjänst för marinens tek— niska officerare visserligen ibland kunde in- nebära, att lägre befattningshavare byttes efter tre år eller mindre, men om vederbö- rande tillhörde den kategori officerare, som avsågs för förvaltningstjänst, återkom han snart nog till förvaltningen som detalj— eller sektionschef. Arméförvaltningen framhöll, att redan i dagens läge huvuddelen av förvalt- ningstjänsterna var rent civila; fördelningen på kategorier var 92 % civila, 6 % militära och 2 % civilmilitära. Vad utredningen an- fört om täta ombyten av den militära per- sonalen ansågs icke representativt för armé- förvaltningen.

Förslaget att huvuddelen av tjänsterna skulle vara rent civila tillstyrktes av tjänste- männens centralorganisation (TCO-S) och Sveriges akademikers centralorganisation. TCO-S tillstyrkte även förslaget om inrättan- de av militärassistentbefattningar. Statsver- kets ingenjörsförbund ansåg, att till varje befattning borde utses den därför lämpli- gaste personen på grundval av förtjänst och skicklighet. Att kommendera officerare som chefer för teknisk anskaffningsverksamhet inom förvaltningen som ett led i officerarnas karriär kunde ej anses tillfredsställande. Ci- vila tekniker torde i de flesta fall kunna ges för sina speciella uppgifter fullt tillräckliga stridsmiljökunskaper genom att såsom obser- vatörer få följa militära övningar och fältför-

sök. Den stridsmiljökunskap som erfordrades härutöver förutsattes kunna förmedlas av de föreslagna militärassistenterna. Av stats— tjänstemännens riksförbund framhölls åter att endast militär personal med högre tek- nisk utbildning hade tillräcklig utbildning och erfarenhet att representera stridsmiljö- kunnandet. En omvandling av militära tjäns- ter till civila skulle förändra hela befordrings- systemet för de tekniska stabsofficerarna.

Tygförvaltningsutredningens betänkande anmäldes iproposition 1966:110. Frågan om personalens sammansättning berördes inte däri.

Försvarets materielförvaltningsutredning uttalade, att nuvarande förhållanden, som bl. a. innebar att ett begränsat antal tjänster var förbehållna militär eller civilmilitär per- sonal, fick ses mot bakgrunden av behovet att tillförsäkra förvaltningsorganisationen er- forderlig sakkunskap för skilda verksamhets- områden. Samma behov förelåg beträffande de civila tjänsterna men den speciella sak- kunskapen tillgodosågs inte genom särskild kårtillhörighet utan genom befattningsbe- skrivningar o. d. Systemet med olika perso- nalkategorier och anställningsformer hade emellertid bestämda svagheter.

Ur remissyttrandena återges följande.

Chefen för armén ansåg, att en ökning av den kvalificerade militära personalen måste undw'kas med hänsyn till personalbehoven i övrigt inom armén. Enligt chefen för flyg- vapnet skulle materielverkets tillkomst med- föra krav på ökade resurser inom flygstaben. Chefen för marinen fann, att en ökad militär bemanning i försvarets materielverk skulle ge en personalreserv för krigsorganisationen. Arméförvaltningen framhöll, att till materiel- verkets ledande befattningar borde finnas alternativa karriärvägar för olika personalka- tegorier. Växlingstjänst, ansåg flygförvalt- ningen, kunde vara lämplig i viss utsträck- ning som ett led i vidareutbildning. Försva- rets intendenturverk underströk vikten av att personalen i verksledningen blev så allsidigt sammansatt, att ledningen av alla de förvalt- ningsområden som inlemmades i materielver- ket underlättades.

TCO-S ifrågasatte om icke samtliga tjäns- ter borde vara civila. Härigenom kunde ledi- ga tjänster sökas av såväl civil som civilmili- tär och militär personal. Avgörande för till- sättningen blev enbart den sökandes för- tjänst och skicklighet, inte vederbörandes kategoritillhörighet. Även försvarets civila tjänstemannaförbund ansåg att befattningar- na inom materielverket borde vara civila. Inom försvarets centrala förvaltningar behöv- des normalt ingen militär sakkunskap. Den militärtekniska och taktiska bedömningen skedde inom de militära stabema. Även statstjänstemännens riksförbund ägnade per- sonalfrågorna stort intresse. För utnyttjande av personal med militär bakgrund talade bl. a. följande. Officersutbildningen t. o. rn. militärhögskolans högre kurser ansågs kvali- tativt jämförbar med akademisk utbildning. Den militära personal som erhöll högre ut- bildning bibragtes bl. a. en ledarutbildning som anpassats för befattningar bl. a. inom materielverket. För att garantera erforderligt miljökunnande måste vissa tjänster avses för officerare med teknisk utbildning eller för- valtningsutbildning. Enligt den mening som uttalades av Sveriges akademikers centralor- ganisation borde samtliga tjänster göras civila med möjlighet för civilmilitär och militär personal att kvarstå i respektive kårer.

Yttrande avgavs även av militära tjänst- göringsåldersutredningen. Enligt denna kun- de frågan om rekrytering av militär och civilmilitär personal till den centrala förvalt- ningsorganisationen angripas från två princi— piella utgångspunkter, organisationens egna behov och krigsmaktens (eller statens) samla- de behov. Anställningsformen under tjänst- göringen i förvaltningen spelade mindre roll. Utredningen fann det angeläget, att det fortsatta utredningsarbetet rörande materiel- verkets personalorganisation bedrevs med beaktande av de krav på en ändamålsenhg hushållning med militär och civilmilitär per- sonal som föranlett tjänstgöringsåldersutred- ningens tillkallande.

Föredragande departementschefen kon- staterade i proposition 1968:107 att mate- rielförvaltningsutredningen inte haft anled-

ning gå närmare in på den. betydelsefulla frågan om personalens sammansättning. Pro- blemen var så djupgående att de borde utredas i särskild ordning.

2.2. Organisatorisk bakgrund 2.2.1 Försvarets materielverk

Enligt Kungl. Majxs instruktion för försva- rets materielverk den 6 juni 1968 är verket central förvaltningsmyndighet för tyg- och intendenturförvaltning vid krigsmakten.

Materielverket leds av en styrelse. Leda- möter av denna är en generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och minst sex andra ledamöter, som utses av Kungl. Maj:t. Gene- raldirektören är chef för verket.

Inom materielverket finns fem huvuden- heter — inom verket benämnda huvudavdel- ningar — nämligen armématerielförvalt- ningen, marinmaterielförvaltningen, flygma- terielförvaltningen, intendenturmaterielför- valtningen och administrativa avdelningen. Chef för var och en av de förstnämnda fyra förvaltningarna är en militär eller civilmilitär tjänsteman eller en överdirektör. Chef för administrativa avdelningen är en överdirek- tör.

Huvudavdelningarna är indelade i avdel— ningar och byråer samt i vissa fall smärre enheter. Enligt Kungl. Maj :ts beslut har materielverkets uppgifter på verkstads- re- spektive förrådsområdet, vilka tidigare var fördelade på olika enheter, fr. o. m. den 1 juli 1970 koncentrerats till två för verket gemensamma avdelningar, nämligen verk- stads— och förrådsavdelningarna. I avvaktan på resultatet av försvarets materielanskaff— ningsutrednings arbete har avdelningarna tills vidare provisoriskt underställts chefen för administrativa avdelningen respektive chefen för intendenturmaterielförvaltningen. Verket har utarbetat och till Kungl. Maj:t ingett förslag om normalieverksamhetens samman- förande till en gemensam enhet, som i verkets yttrande över materielanskaffnings- utredningens betänkande föreslagits bliva un-

derställd chefen för administrativa avdel- ningen.

Organisationen den 1 juli 1971 framgår av bild 2.1.

Den interna verksamheten regleras i en av verket fastställd arbetsordning.

Vissa i instruktionen särskilt angivna ären- den av viktigare och mer omfattande natur avgörs av styrelsen. Ärendena i övrigt avgörs i princip av generaldirektören men med stöd av instruktionens bestämmelser har i arbets— ordningen en omfattande delegering av be— slutanderätten till underställda chefer ägt rum.

2.2.2. Prop. 197l:124 angående organisation rn. rn. av försvarets materielverk

Kungl. Maj:t har i prop. 1971:124 tagit ställning till av materielanskaffningsutred- ningen framlagt förslag till omorganisation av försvarets materielverk.

Verket föreslås i propositionen bestå — under styrelse och verkschef — av fem huvudavdelningar, nämligen huvudavdel- ningarna för armémateriel, marinmateriel och flygmateriel samt för drifttjänst och administration varjämte skall finnas en enhet för central planering. I samband härmed tas ställning till vissa särskilda frågor. Sålunda föreslås vapenenheten inom huvudavdel- ningen för flygmateriel svara för allmänna robottekniska frågor samt anskaffning av mera kvalificerad robotmateriel. För funk- tionerna inköp, underhåll och kontroll före- slås enheter ingå i var och en av de materiel- anskaffande huvudavdelningarna; vikten av samordning inom dessa områden betonas emellertid starkt. Teleunderhållskontoret fö- reslås utgå ur organisationen. Av materielan- skaffningsutredningen framlagt förslag om att huvuddelen av provningsverksamheten skulle sammanföras till en huvudavdelning för provning biträds inte men departements— chefen föreslår, att inom huvudavdelningen för flygmateriel inrättas en provningsenhet med samordningsansvar för materielverkets hela provningsverksamhet.

Departementschefen anser att rationalise- ringsvinster kan ernås genom en samordning mellan tyg- och intendenturmaterielanskaff- ning. Då huvudparten av den intendenturma- teriel som anskaffas är avsedd för armén, föreslås en intendenturenhet i princip med samma uppgifter som den nuvarande inten- denturmaterielförvaltningen ingå i huvudav- delningen för armémateriel. Undantag görs för nuvarande livsmedelsbyrån som föreslås ingå i huvudavdelning för drifttjänst under benämningen förplägnadsenheten.

I den nya huvudavdelningen för drift- tjänst föreslås därutöver ingå enheterna för förråd och verkstad, som anses ha en klar driftfunktion riktad mot regional och lokal instans. Slutligen föreslås biluttagningen ingå i denna huvudavdelning.

Huvudavdelningen för administration motsvarar i huvudsak den nuvarande admi- nistrativa avdelningen med några avvikelser. Sålunda inplaceras i avdelningen en för verket gemensam normalieenhet. Från avdel- ningen bryts ut centralplaneringen och den nuvarande kanslibyråns allmänna enhet, vil- ka ingår i den nya enheten för central planering.

Departementschefen räknar med att om- organisationen kommer att ta relativt lång tid men att den skall kunna påbörjas den 1 juli 1972. Vissa delar av verket föreslås flyttas till annan ort; bl. a. föreslås huvudav- delningen för drifttjänst lokaliseras till Karl- stads-området.

Riksdagen fattade beslut den 3 december 1971 om FMV organisation i anledning av prop. 1971:124. Enligt förslag i försvarsut- skottets betänkande (FöU 197122) besluta— des att den föreslagna huvudavdelningen för drifttjänst skulle ingå i organisationen som materielverkets huvudavdelning i Karlstad.

Den nya organisationen av verket framgår av bild 2.2.

2.2.3. Personalkårer (motsv.) inom tyg- och intendenturförvaltningsområdet

Enligt kap. 3:24 tjänstereglemente för krigs— makten (TjRK) uppdelas fast anställd militär

Verksledn ing Styrelse Verkschef — —————————— bir—enär— _

I l l l Armémateriel- Marin materiel- Flygmateriel- Intendentur— Administrativa förvaltningen förvaltningen förvaltningen materiel för- avdelningen

vaItn ingen Chef Chef Chef Chef Chef Planering Planering Planering Planering Cen tralplane- ring Vapenavdel- Vapenavd el- Systemplane- Materielbyrå ning ning ring Kanslibyrå Livsmedels- Fordonsav- Skeppsbygg— Pro jek tled- byrå Personalbyrå delning nad savdelning ning för flygplan- Drivmedels- Kameralbyrå Elektroav— Inköpsav- systern 37 byrå delning delning Organisations- Flygplanav- Allmän byrå byrå1 lnköpsavdel— Normalie- delning ning byrå Norm aliesek- Centralexpe- Elektroav- tion dition Underhållsav- Personal- och delning delning utb ildnings- sektion Robotavd el- Normaliebyrå ning Materielin- Inköpsavdel- spektion ning Underrätt el- Underhållsav- secentral delning Perso nalkår- Normaliebyrå expedition Materielkon- F örråd sav- Verkstad s- trollsektion delning2 avdelning Underrättelse— cen tral

Personal— och utbildnings- sektion

1 Till organisationsbyrån är knutna statens transportkontor, materielverkets dataenheter och försvarets klassifikationscentral Lyder tillsvidare under chefen för enheten

Bild 2.1 Materielverkets organisation i stort (den 1 juli 1971).

Verksledning Styrelse Verkschef Enhet för central planering | i I I Huvudavdelning Huvudavdelning Huvudavdelning Hu vudavdelning Huvudavdelning armémateriel marinmateriel flygmateriel i Karlstad administration Chef Chef Chef Chef Chef Planering med Planering med Planering Planering med Juridisk enhet expedition expedition expedition Allmän enhet Organisations- Vapenenhet Vapenenhet med expedition Förplägnads- enhet enhet Ammunitions- Fartygsenhet Vapenenhet Personalenhet enhet Förrådsenhet Inköpsenhet Flygplanenhet Kameralenhet Fordonsenhet Verkstadsen- Underhålls- Stridsled- het Normalieenhet Sambandsenhet enhet ningsenhet Biluttagning Centralex- lntendentur- Kontrollenhet Provningsen- pedition enhet het Inköpsenhet Inköpsenhet Underhålls- Underhålls- enhet enhet Kontrollenhet Kontrollenhet

[ Statens transportkontor år tills vidare knutet till huvudavdelningen

Bild 2.2 FMV organisation enligt riksdagens besluti anledning av prop. 19711124

och civilmilitär personal på personalkårer. Vilka dessa är m. m. framgår av bilaga 3:4 till TjRK. Försvarsgrenarnas personalkårer är olika till antal och storlek. På senare år har viss personal sammanförts till för krigsmak- ten gemensamma kårer. Detta är fallet med bl.a. försvarets intendenturkår.

Till övervägande delen verksamma inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena är försvarets intendenturkår, intendenturkåren, (armen), marinintendenturkåren, tekniska stabskåren, fälttygkåren, tygtekniska kåren och mariningenjörkåren samt flygingenjör- personalen. Härutöver kommer för tyg- och intendenturtjänst ianspråktagen personal

inom flottans personalkårer, kustartilleriets officers— och underofficerskårer samt flyg- vapnets personalkadrari övrigt.

Militär och civilmilitär personal för tyg— och intendenturförvaltningstjänst i central, regional och lokal instans framgår av bilaga 2:2. I anslutning härtill må om respektive kår nämnas följande.

Försvarets intendenturkår (provisoriskt reglemente TLA 1966, s. 277) är en för krigsmakten gemensam militär personalkår som utgörs av intendenturoffieerare på aktiv stat. Riksdagen har i princip beslutat att förvaltare i intendentur- och sjukvårdsför- rådstjänst och i kassatjänst skall ingå i

försvarets intendenturkår samt att utredning skall ske genom överbefälhavarens försorg hur försvarsgrenarnas intendenturofficerare i reserven skall kunna sammanföras till kåren och utbildningen anordnas. Intendenturkär- chefen utövar under överbefälhavaren led- ningen av och uppsikten över kåren. Han är som chef för intendenturkåren och marin- intendenturkåren underställd chefen för armén respektive chefen för marinen. Enligt överbefälhavarens order är han dessutom ansvarig för krigsplacering av flygvapnets officerare i intendenturbefattning.

Tekniska stabskåren (reglemente TKG 301/710023) är en personalkår som tillhör armén och omfattar tekniska stabsofficerare. Till kåren hör sådan personal på aktiv stat som innehar tjänster, vilka är avsedda för tekniska stabsofficerare. Vid avgång från aktiv tjänst ingår personalen i fälttygkårens eller annan personalkårs reserv. Chef för tekniska stabskåren är chefen för armémate- rielförvaltningen eller, om denne inte är militär tjänsteman, den till tjänsteställningen främste tekniske stabsofficeren inom försva- rets materielverk.

Fälttygkåren (reglemente TKG 301/710023) är en personalkår som tillhör armén och omfattar tygofficerare och tygun- derofficerare på aktiv stat. Till kåren hör också personal i kårens reserv och sådan personal på arméns reservstat som är place- rad vid kåren. Personalkårchefen är under- ställd chefen för armén.

Tygtekniska kåren (reglemente TLA 1962 s. 191 med ändr.) utgör en armén tillhörande civilmilitär personalkår, omfattande för tyg- förvaltningstjänst avsedda ingenjörer (armé- ingenjörer och armédirektörer), tyghant- verkare, förste tyghantverkare och förste tygverkmästare (mästarpersonal) samt biträ- dande armétekniker, armétekniker och förste armétekniker (teknikerpersonal). Till tygtekniska kåren hör personal på aktiv stat utgörande förutom arméöverdirektören inne- havare av beställningar, som för kåren upp- förts på personalförteckning för armén. Till kåren hör dessutom personal i tygtekniska kårens reserv. Chef för tygtekniska kåren är

arméöverdirektören, som tillika är chef för underhållsavdelningen vid armématerielför- valtningen.

Mariningenjörkåren (reglemente TSA 1962 s. 101 med ändr.) är en civilmilitär personalkår, som tillhör marinen och omfat- tar för tjänst i marinen särskilt utbildade ingenjörer. Mariningenjörkårens aktiva perso- nal utgörs av innehavare av tjänst, uppförd på personalförteckning för mariningenjörkå- ren (mariningenjörtjänst). Dessutom hän- förs dit dels civilmilitär innehavare av tjänst som är avsedd för alternativt mariningenjör- personal eller civil tjänsteman dels ock ma- riningenjörkåren tillhörig tjänsteman, som med bibehållen civilmilitär ställning övergått att vara innehavare av tjänst som är avsedd för alternativt armé-, marin- eller flygingen- jörpersonal eller civil tjänsteman. Till marin- ingenjörkåren hör även personal i reserven. Genom beslut den 28 maj 1968 har Kungl. Maji föreskrivit, att de uppgifter som an- kom på marinöverdirektören (tjänsten för marinöverdirektör förd på övergångsstat) tills vidare skall fullgöras av chefen för marinmaterielförvaltningens skeppsbygg- nadsavdelning personligen. Han är därvid underställd chefen för marinen.

Chefen för flottans personalkårer är tilli- ka chef för marinstabens sektion 3. Chefen för kustartilleriets officers- och underoffi- cerskårer är tillika chef för sektion 4 i marinstaben. Båda personalkårcheferna är i denna egenskap underställda chefen för marinen.

För flygingenjörer m. fl. vid flygvapnet finns ingen personalkår i formell mening. Personalchef är chefen för flygvapnet. Ge- nom ämbetsskrivelse den 23 januari 1970 har en teknisk direktör vid materielverket och flygdirektör av 1. graden personligen ålagts att fr. o. m. den 1 februari 1970 och tills vidare inom flygstaben biträda med hand- läggning av ärenden som rör flygingenjörer och teknisk utbildning av viss civilmilitär personal vid flygvapnet m. m.

Kungl. Maj:t har utfärdat gemensamma bestämmelser för personalkårchef vid armén och marinen (TLA 1964 s. 51, TSA 1964 s. 51).

Enligt dessa bestämmelser åligger perso- nalkårchef vid armén och marinen bl. a. att — skaffa sig personalkännedom för bedöm-

ning av duglighet och användbarhet, — avge förslag och yttrande i personalad- ministrativa ärenden som skall avgöras av Kungl. Maj:t, överbefälhavaren eller för- svarsgrenschef, — själv avgöra sådana personaladministrativa ärenden samt kommendering till utbild- ningsanstalter och utbildningskurser i övrigt som enligt gällande bestämmelser ankommer på honom,

— avgöra ärende eller viss grupp av ärenden som berör kåren och som försvarsgrens- chef överlämnar till honom, - enligt försvarsgrenschefs bestämmande in- spektera utbildningen av personal, som tillhör eller avses skola antas i kåren. Bestämmelserna gäller i tillämpliga delar för av utredningen berörda personalkårer

(motsv.), dock ej för flygstabens personalav- delning och ej heller för personal- och utbild- ningssektionen vid tlygmaterielförvaltningen.

För vissa kårer gäller härutöver särskilda bestämmelser. Dessa ålägger i regel kårchefen att i mån av tillgång till medel anordna utbildning och övningar för kårens personal samt att följa utvecklingen inom berört verksamhetsområde och utarbeta för utbild- ning erforderliga läroböcker, reglementen o. s. v.

2.3 Förvaltning av tyg- och intendenturma- teriel i fred

De krav som ställs på den centrala materiel- förvaltningen har angetts av såväl 1964 års tygförvaltningsutredning som försvarets ma- terielförvaltningsutredning. Dessa utred- ningars' kravanalyser har i sina väsentligaste avsnitt godtagits av berörda myndigheter och organisationer. För försvarets materielan- skaffningsutredning har det ej heller synts att några mera vägande invändningar kan göras mot nämnda analyser. Då det är dessa krav som konstituerar behovet av personal med olika kunskaper och erfarenheter inom försvarets materielverk, anser personalkate-

goriutredningen en redovisning av desamma vara motiverad.

Enligt "försvarets materielförvaltningsut- redning skall materielverket bl. a.

— under Kungl. Maj:t som central förvalt- ningsmyndighet i tekniskt och ekono- miskt hänseende ansvara för anskaffning, underhåll och förrådshållning av krigs- maktens förmödenheter samt genomföra härför erforderlig kontroll, — följa den tekniska utvecklingen, bearbeta insamlat material samt tillhandahålla to- talförsvarets myndigheter upplysningari detta hänseende, — förse krigsmaktens förband med den ma- teriel de behöver till lägsta möjliga kost- nad med hänsyn till avsedd effekt och räknat för hela livslängden, — inom sitt ämbetsområde skapa och vid- makthålla de resurser för underhåll och förrådshållning, som erfordras för krigs- maktens materiella beredskap och ut- hållighet i krig, — tillgodose Kungl. Maj:ts, överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas behov av en enhetlig och översiktlig men tillräckligt detaljerad redovisning av de teknisk-eko- nomiska förhållanden, som erfordras för dessa myndigheters överväganden och uppföljning, — anpassa verksamheten till de krav på ett nära och kontinuerligt samarbete på alla ansvarsnivåer — särskilt med försvars- grensstaberna och försvarsstaben — som speciellt förbandsproduktion och krigs- förberedelsearbetet ställer, — gentemot den regionala och lokala organi- sationen utöva ledning enligt så enhetliga principer som möjligt och på ett sätt, som är väl samordnat med överbefälhavarens planläggning för operationernas förande och försvarsgrenschefernas planer för för- bandsproduktion, — gentemot industrin uppträda som ”kom- petent köpare”, — på ett effektivt och smidigt sätt tillgodose de centrala stabemas, försvarets forsk- ningsanstalts och industrins behov av kon- takter för ett meningsfullt samarbete.

I anslutning härtill har materielanskaff— ningsutredningen anfört bl. a. följande röran- de materielförvaltningens roll i försvarets verksamhet.

Materielförvaltningsverksamheten utgör en del av förbandsproduktionen. Anskaff- ning och underhåll av materiel, anställning och utbildning av fast personal, utbildning av värnpliktiga, samtrimning av förband, krigs- och mobiliseringsförberedelser, befästnings- arbeten m. m. utgör en sammanhängande verksamhet. Alla de olika delarna måste vara nära samordnade och awägda mot varandra. Förbandsproduktionen styrs ytterst av stats- makternas säkerhetspolitiska avvägningar samt av överbefälhavarens operativa plan- läggning. Överbefälhavarens direktiv för det operativa krigsförberedelsearbetet är ut- gångspunkten för all verksamhet rörande mobilisering, utbildning, taktik, organisa- tion, utrustning och personal. Det direkta ansvaret för förbandsproduktionen åvilar försvarsgrenscheferna, med vilka ett konti- nuerligt samarbete måste äga rum.

Staberna styr inriktningen av materielan- skaffningen. Värderingen av olika vapen- system är huvudsakligen en angelägenhet för staberna men materielverket medverkar främst med kompletterande uppgifter. När man genom det gemensamma förberedelsear- betet på stabs- och förvaltningssidan nått fram till målsättning för ett visst vapen- system och anskaffning är aktuell, har mate- rielverket ansvar för genomförandet. Detta innebär i regel, att utveckling, konstruktion och tillverkning genomförs vid industrin. Verket skall härvid ha tillräcklig kompetens för att leda anskaffningen så att målsätt- ningarna nås på mest ekonomiska vis utan att säkerheten eftersätts och så att ett minimum av dubbelarbete förekommer mel- lan industrin och materielverket.

När materielen levereras, tas den om hand av regionala och lokala myndigheter. Mate- rielverkets verksamhet i detta sammanhang utgörs dels av förberedelser för drift, under- håll och förrådsställning i samband med anskaffningen, dels av den förvaltningsmäs- siga (fackmässiga) ledningen av denna verk-

samhet. Det är väsentligt att verket håller kontakt med materielen under hela dess livstid. Genom samarbete med regionala myndigheter och förband tillförs verket erfarenheter från materielen i tjänst.

2.4 Förvaltning av tyg- och intendenturma- teriel i krig

Personaluppsättningen vid materielverket är strukturerad och dimensionerad med hänsyn till att verket i första hand skall fungera i fred.

De uppgifter som kommer att åvila verket i krig är till väsentliga delar annorlunda än dem som skall fullgöras i fred. Följande exempel på huvudfunktioner i krig kan anges: ledning, lägesuppföljning, rapporte- ring, fackkunnig bedömning av materielläget, krigsanskaffning, krigsunderhåll, verkstads- tjänst, förrådsverksamhet, dataverksamhet, personaltjänst, organisation, uppsättande av stödförband m.m. Dessa m.fl. funktioner bedöms erforderliga i verkets krigsorganisa- tion för stöd åt den operativa ledningen, för vidmakthållande av resurser i krig samt för vissa egna behov. En jämförelse mellan dessa funktioner och fredsfunktionema visar en uppgiftsförskjutning från anskaffningsverk- samhet i fred emot stabs- och vidmakthållan- deverksamhet i lqig.

Uppgiftsförskjutningen innebär att bety- delsen av vissa av fredsorganisationens enhe- ter vid övergång till krigsorganisation kom- mer att minska eller upphöra medan andra enheter kommer att öka ivikt. Tillkomman- de uppgifter kan även ställa krav på att nya organisationsenheter bildas.

Från effektivitetssynpunkt och med hän- syn till beredskapskrav är det angeläget att krigsorganisationen i största möjliga ut- sträckning bygger på fredsorganisationen. Ett flertal uppgifter i krigsorganisationen löses bäst av personal som i sin dagliga gärning i fredsorganisationen vunnit erfaren- heter och rutin. Även om personalföränd- ringar av olika skäl blir nödvändiga är det emellertid angeläget att de fredstida organi-

sationsenheter, som skall fortsätta sin verk- samhet vid mobilisering och i krig, vid övergång till krigsorganisation bibehålls med en till uppgifterna avpassad personaluppsätt- ning.

Utredning pågår inom materielverket i syfte att ta fram principerna för en lämplig krigsorganisation.

3. Utredningsarbetets uppläggning och genomförande

3.1. Utgångspunkter 3.1.1 Uppdragets omfattning

Personalkategoriutredningen har bedömt att det vore värdefullt om principerna för perso- nalsammansättningen i materielverket kunde finnas tillgängliga då underlag skall utarbetas för huvuddelen av de förhandlingar som måste föregå de nu aktuella omorganisatio- nerna av verket. Med hänsyn härtill och till att utredningens arbete i första hand bör ta sikte på att ange principerna för personal- sammansättningen i central instans har föl- jande uppdelningi stort av arbetet skett:

— delbetänkande ]: principer för personal- sammansättningen i försvarets materiel- verk, vissa personalkategori- och kårfrå- gor, personalkåradministration,

— delbetänkande 2: en fördjupning av utred- ningen avseende personalsammansätt- ningen i försvarets materielverk, behand- ling av personalsammansättning m. m. regionalt och lokalt samt vissa personal- kårfrågor.

Vid behandlingen av personalsammansätt- ningen i försvarets materielverk måste i varierande utsträckning hänsyn tas till för- hållanden regionalt och lokalt. I vissa fall, då så måste ske i mera betydande grad, har hela den aktuella frågan tagits med redan i delbetänkande 1.

3.1.2 Arbetsmetodik m. m.

För att lösa sina uppgifter måste PKU studera

— hur verksamheten bedrivs i nuvarande organisation,

— de erfarenheter förvaltningspersonalen

har av nuvarande personalsammansättning m. m.,

-— de erfarenheter beträffande materielver— kets personal som finns vid staber, andra myndigheter och industrin samt — andra förhållanden av betydelse — såsom framgår av direktiven — bl. a. resultatet av MTU arbete, nya planerings- och ekono- misystemets inverkan, m. m.

Utredningsarbetet inleddes därför med en omfattande kartläggning av nuvarande för- hållanden. För denna verksamhet krävdes en stor insats från materielverkets sida.

Utan att avvakta detaljresultat av igång- satta undersökningar fördes inom utred- ningen ett principresonemang kring altemati- va lösningar av personalsammansättningen.

På grundval av bl. a. de befattningsbe- skrivningar som materielverket framtagit för all personal genomfördes i samarbete med byråcheferna (motsv.) iverket en definiering av kraven på kunskaper och erfarenheter för alla tjänster i lägst lönegrad A 23 och för ett betydande antal tjänster därunder. Detta underlag utnyttjades för analyser av perso- nalsammansättningsproblemen.

Lednings- Ledning av verksamhetsområdet funk tion Produktions- Anskaff- Underhåll Förråd s— Förpläg- Verk- funktioner ning av och hållning nads— stads- fömöden- drift av av för- tjänst tjänst heter förnöden- nödenhe- heter ter Underrättelsetjänst Publikationstjänst Säkerhetstjänst Kamera] verksamhet Stödfunk- Personaladministration Juridisk verksamhet tioner Expeditionsverksamhet Rationalisering Intendentsverksamhet m.m.

Bild 3.1 Uppdelning av verksamhetsområdet ”Materielförsörjning”. Bilden hämtad ur ”Allmänna grunder för rationaliseringsverksamheten i försvaret,” FRI 162 (30) 13.2.1970.

Den slutliga utformningen av principerna för personalsammansättningen i materielver- ket borde enligt utredningens uppfattning anstå tills propositionen med anledning av UMA förslag avgetts. Principerna borde ut- formas så att de kunna äga giltighet åtmin- stone över en perspektivplaneperiod, d. v. s. 15 år.

3.1.3. Precisering av utredningens uppgift

Utredningens arbete är avgränsat till tyg- och intendenturförvaltningsområdena. Utred- ningen har utgått ifrån att hit skall hänföras personal med lednings-, produktions- och stödfunktioner inom berörda områden. Det- ta innebär att all personal i materielverket skall omfattas av utredningens delbetänkan- de 1. Omfånget åskådliggörs i bild 3.1. Av denna framgår bl. a. att ett antal stödfunk- tioner anses ingå i tyg- och intendenturför- valtning i den mån verksamheten bedrivs inom materielverket. Detta innebär emeller- tid att utredningen vid behandling av denna personals utbildning, befordran m. m. även måste beakta förhållanden utom materielver- ket. Dessa frågor behandlas dock först i delbetänkande 2.

Enligt direktiven kan den nu aktuella översynen

”inte begränsas enbart till frågan om den kategori- mässiga uppbyggnaden av olika personaluppsätt- ningar utifrån vissa kriterier av typbehov av per- sonal med olika utbildning, erfarenhet etc. Den måste också tillgodose såväl krigs- som fredsorgani- sationens krav."

Utredningen konstaterar att den inte skall undersöka det antalsmässiga behovet av tjänstemän inom de aktuella funktionerna i krigs- och fredsorganisationen. Detta är orga- nisatoriska frågor som inte åvilar utred- ningen. Utredningen skall däremot föreslå sådana "principer för utnyttjande av olika personalkategorier” att personalsammansätt- ningen i materielverket kommer att tillgodo- se både krigs- och fredsorganisationens krav.

En undersökning av vilken personalsam- mansättning som krävs för att materielverket skall kunna fylla sin uppgift i fred och krig kan i princip göras på två sätt: antingen kan man utgå från ett definierat krigsorganisa- toriskt personalbehov och anpassa fredsorga- nisationens personalbehov till detta eller kan man angripa problemet motsatt väg. Mate- rielverkets krigsuppgift ställer krav på en relativt omfattande krigsorganisation som i princip bör vara uppbyggd så att bl. a. mobiliseringen blir så smidig som möjligt.

Från denna utgångspunkt vore det naturligt att definiera behoven av kunskap och erfa- renhet för att bekläda krigsorganisationens tjänster och därefter undersöka hur den personal som denna organisation kräver bäst skall kunna utnyttjas i fredsorganisationen. Utredningen har emellertid valt att utgå från den faktiskt existerande fredsorganisationen bl. a. därför att, som nämnts i avsnitt 2.4., personaluppsättningen är strukturerad och dimensionerad med hänsyn till att verket i första hand skall fungera i fred. I princip bör emellertid båda vägarna, om kraven är rätt formulerade, leda till samma lösningar.

3.1.4. Vissa begreppsbestämningar

Vissa av utredningen använda begrepp och förkortningar redovisas i bilaga 3:1. Nedan skall endast diskuteras innebörden av två grundläggande begrepp, nämligen personal- kategori och miljökunnande.

Personalkategori Enligt vedertaget språkbruk finns inom krigs- makten tre personalkategorier, nämligen mi- litär, civilmilitär-,. och civil personal. ”Några klara och entydiga definitioner av katego- rierna finns således inte. Genom att personal med civilmilitär status har uppräknats i TjRK klargörs dock delvis indirekt kategori- tillhörighet för krigsmaktens personal. Ej uppräknad personal är således antingen mili- tär eller civil” (SOU 1967:15, Tjänsteställ- ning inom krigsmakten, betänkande avgivet av tjänsteställningsutredningen, TSU). Indel- ningen i stort av kategorierna framgår av bild 3.2 (TSU s. 19).

TSU anger vidare på sidorna 184—185: ”Kategoriindelning av krigsmaktens personal kan ske efter olika grunder. Den huvudsakliga grunden till gällande indelning i militär, civilmilitär och civil personal — — — anges ibrottsbalken 21:20 & vara "behovet av befälsföring och övriga tjänstgö- ringsförhållanden”. Det torde dock vara otvivelak- tigt att även andra faktorer, som t. ex. lönepoliti- ska, har spelat en roll vid tillkomsten av de olika kategorierna. En kategoriindelning kan självfallet göras efter åtskilliga andra grunder som t. ex. efter anställnings(utnyttjande-)form i fast anställd, värn- pliktig, krigsfrivillig och tjänstepliktig personal

m.fl., efter kön i manlig och kvinnlig personal eller efter befälsställning i befäl och meniga.

Utredningen anser det troligt att man i fram- tiden liksom f. n. måste räkna med vissa generella inskränkningar i befalsrätten med hänsyn till att skilda personalgrupper på grund av sin utbildning är i olika grad skickade att föra befäl. Från de synpunkter utredningen har att företräda torde därför finnas ett behov av kategoriindelning på grundval av befälsra'ttens omfattning. — — —

Som utredningen har redovisat i kapitel 2 kan befälsrätten sägas vara av två olika typer, dels den befälsrätt som tillkommer chef (förman) över underlydande, dels den befälsrätt som tillkommer annan än chef. Den förra typen är i regel oin- skränkt, i den senare kan vissa begränsningar ske.

I modern krigföring har stridshandlingarna bl. a. en sådan utbredd omfattning och ett så snabbt förlopp att alla som placeras i befäls(förmans-)posi- tioner principith borde ges sådan utbildning att de vid behov kan ingripa i ledningen utan hänsyn till deras eventuella inriktning på fackområden. Hittills har det emellertid inte varit möjligt att utifrån sådana principer med hänsyn till de sammantaget sett begränsade resurserna ge all här aktuell per- sonal erforderlig befälsutbildning. Begränsningar i utbildningen har blivit nödvändiga. Mot bakgrund av främst krigsuppgifternas art och den faktiska omfattningen av befälsutbildningen för skilda be- fattningsgrupper kan därför befälsrättens omfatt- ning — vilket i princip sker i gällande ordning — indelas i tre ”grader”.

En praktiskt taget oinskränkt befälsra'tt före- kommer för personal i befattningar med vilka följer ansvar för förbands och avdelningars operativa och taktiska ledning, d.v.s. för huvuddelen av den kategori som i gällande ordning kallas militär personal. Oinskränkt befälsrätt innebär härvid att förutom chefs befälsrätt över underlydande har vederbörande även skyldighet och rätt att då befalsförhållanden inte har reglerats på eget initia- tiv ta befäl över icke underställda krigsmän oavsett deras kategoritillhörighet. Sådan personal bibringas fullständig militär befälsutbildning.

En starkt begränsad befälsrätt finns för personal som placeras i befattningar med hänsyn uteslutan- de till kvalifikationer inom speciella fackområden. Befattningshavaren får utöva befäl principiellt en- dast som chef (förman) över underlydande perso- nal ur det egna fackområdet (d. v. s. som arbetsle- dare inom den egna arbetsenheten). Eftersom denna personal, som i gällande ordning betecknas som civil personal, inte bibringas någon militär befälsutbildning, kan den inte ges rätt och skyldig- het att ta befäl .över.personal utanför den egna arbetsenheten eller det egna fackområdet.

Mellan de båda ytterligheterna finns en kategori av personal — i gällande ordning kallad civilmilitär personal — som är specialister inom vissa fackområ- den men som dessutom avses bestrida befattningar i krigsorganisationen som bl.a. chefer för specialen- heter i vilka fast eller tillfälligt ingår militära enheter för t. ex. skydds-, bevaknings-, transport- eller t. o. m. stridsuppgifter. Denna personal ges en i jämförelse med militär personal något begränsad

Militär personal Civilmilitär personal Civil personal

Fast anställd personal Stampersonal Reservpersonal

Civila tjänstemän m.fl.

Värnpliktig personal och krigsfrivillig personal

Civilförsvarspliktig personal och tjänstepliktig personal

som tas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten

Hemvärnspersonal (Driftvärnspersonal)

Försvarets re- servsjuksköters— kepersonal, frivilligt tjänstgörande underårig per- sonal och tjänstgörande medlem av fri- villig f örsvars- organisation

Bild 3.2 Personalkategoriernas indelning i stort.

befälsrätt omfattande dels chefs befälsrätt över underställd personal även utanför det egna fackom- rådet, dels rätt och skyldighet att ta befäl över icke underställd personal dock huvudsakligen begränsad till det egna fackområdet. Av denna anledning krävs att personalen genomgår viss militär befälsut- bildning.

Redovisade tre ”grader” av inskränkningar i befälsrättens omfattning är de som enligt utred- ningens mening bör tillämpas i gällande ordning som grund för personalens kategoriindelning.

Personalkategoriutredningen delar den uppfattning om bakgrunden till och behovet av indelning som ovanstående citat ger ut- tryck för. Utredningen vill dock fästa upp- märksamheten på att en indelning av per- sonalen efter behovet av kunskap om och

erfarenhet av civil och militär verksamhet för att lösa arbetsuppgifterna i krig leder till i princip liknande resultat. Sålunda kan för en viss befattning ställas krav på militära fack- kunskaper och erfarenheter av att föra för- band medan kraven på civila kunskaper är begränsade. Kraven på befattningen tillgodo- ses då bäst av personal med gedigen militär utbildning. Å andra sidan kan civila fackkun- skaper och erfarenheter vara avgörande för val av innehavare av viss befattning. Om behov därjämte föreligger av begränsad mili- tär kunskap och erfarenhet tillgodoses dessa bäst av civilmilitär personal. Personalkategoriutredningen vill med des- sa exempel endast visa att från utredningens

synpunkt personalsammansättningen av en enhet skall avgöras med utgångspunkt iarten och omfattningen av de kunskaper och erfarenheter som krävs för arbetsuppgifter- nas utövande. Om tjänsterna skall förbe- hållas personal med militär, civilmilitär eller civil ställning blir främst en konsekvens av dessa kravs tillgodoseende, även om andra faktorer också är viktiga och måste beaktas. Bl.a. utifrån den grund som ovanstående citat ur TSU ger har personalkategoriutred- ningen för sin del definierat begreppet civil- militär personal på följande sätt: civilmilitär personal—för visst verksamhets- område specialutbildad personal som avses bestrida befattningar i krigsorganisationen vilka är förenade med oinskränkt befälsrätt inom verksamhetsområdet, i övrigt med be- fälsrätt som begränsas till underställd per- sonal.

Miljökunnande

I de flesta resonemang, uttalanden etc., som berört kompetenskrav för materielverkets personal, har begreppen miljökunskap, miljö- kännedom, miljöerfarenhet och liknande ut- tryck förekommit. De har därvid i allmänhet utnyttjats som sammanfattande beteckning på de kunskaper som erhålls genom militära och civilmilitära utbildningsvägar och prak- tiska erfarenheter från staber och förband (verkstäder).

Under arbetet med definieringen av be- fattningarna i materielverket (jfr avsnitt 11.2) har utredningen kunnat konstatera att innebörden i ovannämnda begrepp tolkas olika och framför allt att behovet av miljö- kunnande uppenbarligen värderas olika av skilda uppgiftslämnare. Dessas bakgrund, pri- oriteringen av andra kompetenskrav samt att kraven angetts i termer som inte alltid varit helt tillämpbara kan vara orsaker härtill.

En närmare analys av begreppen har redan av dessa skäl varit nödvändig för att möjliggöra en tolkning av materialet. Vidare erfordras en noggrannare definition för ett studium av vilka möjligheter som står till buds för att tillgodose behovet av olika miljökunnande.

En uppdelning av begreppet miljökunnan- de kan göras, på flera sätt, men skarpa avgränsningar är naturligen svåra att erhålla. Med hänsyn till en fortsatt användning av begreppet bör både användningsområdenas karaktär, utbildningsformer m. m. beaktas. Mot denna bakgrund har utredningen funnit att följande fyra huvudtyper av miljökun- nande bör användas när behov av precisering föreligger:

— allmänmilitärt kunnande: kunskaper om krigsmaktens organisation och funktioner i krig och fred samt om ledning, planering och bedrivande av verksamheten i krig och fred, utbildning etc. — användningsmåssigt kunnande: kunskaper om de praktiska förhållanden som är väsentliga för materielens utformning. Exempelvis kan nämnas kunskaper om klimatiska förhållanden, vibrationer och skakningar, hanteringsmöjligheter, krav som kan ställas på den användande per- sonalen, skyddskrav, beredskapskrav, tids- förhållanden etc.

— taktiskt-tekniskt kunnande: kunskaper

om materielens tekniska funktion och prestanda med avseende på de taktiska användningssätten liksom kunskaper om dessa. Detta bör hållas avskilt från ett rent tekniskt kunnande om materielens funk- tionsprinciper och detaljerade konstruk- tion, vilket i allmänhet kräver grund- läggande matematiska, naturvetenskapliga och tekniska kunskaper.

— underhållstekniskt kunnande: kunskaper om organisation, arbetsförhållanden, re- surser och metoder för materielens under- håll samt om de speciella krav som underhåll och drift i fred och krig ställer på materielen.

Allmänmilitårt kunnande kommer enligt utredningens uppfattning främst till använd- ning i planeringsfunktioner. Behovet varierar starkt mellan olika organisationsenheter, främst beroende på formerna för samverkan med lokala och regionala organ. Allmänna kunskaper, specifika för respektive försvars- gren, är önskvärda på alla nivåer.

Taktiskt-tekniskt kunnande är väsentligt i alla funktioner som har att leda och bereda verksamhet under studie- och typutveck- lingsfaserna. Kraven på kunskaperna är störst i verksamhet förknippad med komplicerad materiel och komplexa materielsystem, ef- tersom konsekvenserna av olika egenskaps- krav där är svårast att överblicka.

Det användningsmässiga kunnandet är, liksom det underhållstekniska, väsentligt när det gäller att i anskaffningsverksamheten fastställa den detaljerade utformningen av och egenskaperna hos materielen. Det an- vändningsmässiga och underhållstekniska kunnandet är självfallet nödvändigt även eljest inom organisationsenheter med under- hållsfunktioner.

Utredningen bedömer att med miljökun- nande avses antingen allmänmilitärt kunnan- de eller allmänmilitärt kunnande jämte ende— ra/flera av de övriga huvudtypema. Vid överväganden avseende behov av kunnande måste hänsyn även tas till i vilken grad behoven skall tillgodoses. Inom varje huvud- typ kan nämligen urskiljas hela skalan av krav på — från ett grundligt till ett blott relativt ytligt - kunnande.

3.2. Utredningsplan 3.2.1 Planistort

Med de utgångspunkter och den prioritering som redovisats ovan utkristalliserades i bild 3.3 illustrerad plan i stort för utredningens verksamhet.

Som framhållits i avsnitt 3.1.1 har utred- ningen ansett att principerna för personal- sammansättningen i central instans borde finnas tillgängliga vid utarbetande av under- laget för förhandlingarna inför omorganisa- tionen av materielverket. Därmed låstes tid- punkten i stort för 1. delbetänkandet.

Å andra sidan har utredningen varit be- roende av UMA förslag och av propositionen med anledning av detta förslag. Tiden för slutförandet av arbetet med 1. betänkandet har därmed begränsats. Med anledning härav

måste vissa följdfrågor av de grundläggande principerna för personalsammansättningen i materielverket, t. ex. rekrytering, utbildning, befordran m. m., hänskjutas till delbetänkan- de 2.

3.2.2. Arbetsplan för delbetänkande 1

Följande större arbetsuppgifter måste lösas inför delbetänkande l :

— kartläggning av tjänster i materielverket, bl.a. innebärande att tjänsterna måste definieras med avseende på behoven av kunskap och erfarenhet, — framtagning av statistik som visar mate- rielverkets sammansättning, personalens utbildning m. m., — studium av olika möjligheter till princip- lösningar för personalsammansättning och val av slutligt förslag till lösning, - insamlande och bearbetning av erfaren- heter dels från materielverkets personal, dels från ”de tunga” myndigheter, med vilka verket samarbetar, — kartläggning av krigsorganisationens be- hov av militär och civilmilitär personal inom aktuella funktioner, - framtagning av ett exempel på personal— sammansättning i materielverket med tillämpning av utredningens principer, — utredning av konsekvenserna för personal- sammansättningen av försvarets plane- rings- och ekonomisystem samt av resulta- tet av militära tjänstgöringsåldersutred- ningen.

Arbetsplan för det sista årets arbete inför delbetänkande 1 fick med dessa utgångs- punkter och mot bakgrund av tidigare utfört arbete den utformning som bild 3 .4 visar.

3.2.3. Organisation av utredningsarbetet

Den kartläggning av verksamheten centralt, regionalt och lokalt inom tyg- och intenden- turförvaltningen som pågick 1969—70 ge- nomfördes av de sakkunniga och ett fåtal, huvudsakligen deltidstjänstgörande, exper-

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 Över- Kartläggning av Delbe- siktlig verksamheten cent- tänkande planlägg- ralt, regionalt och ] ning lokalt Principer Tillämpning av prin- FMV. Riks- ciperna Vissa kate- ————) dags- ————)Kårsammanslagningar gori- och beslut m m. kårfrågor UMA Prop. be- med an- tänk- ledning ande av UMA förslag Fortsatt ”Fördjup- kartlägg- ning” FMV. ning re- Personal- Riks- ——> gionalt _) samman— —->dags— —)Tillämpning och lokalt sättning beslut _ regionalt och 10- kalt. Vissa kår- frågor Delbe- tänkande 2

Bild 3.3 Plan i stort för PKU verksamhet

ter. Under denna tid studerades jämväl ett antal grundläggande frågor. Sedan materiel- anskaffningsutredningen avgett sitt betän- kande på senhösten 1970 kunde arbetet intensifieras, varvid en heltids- och ytterliga- re åtta deltidsexperter efterhand tillfördes utredningen.

De ursprungliga experterna tillkallades såsom kategoriexperter. I samband med att behovet att definiera materielverkets tjänster aktualiserades tillfördes utredningen en ex- pert från varje huvudavdelning för att i första hand göra definieringsarbetet. Katego- riexperterna kom därvid att bilda ledningsor- gan med uppgift att bl. a. samordna arbetet.

Därigenom och genom den valda arbetsmeto- den torde definieringsarbetet ha blivit objek- tivt genomfört så långt detta varit möjligt.

3.3. Faktainsamling 3.3.1 Underlag från försvarets materielverk

I en gemensam skrivelse den 19 november 1968 hemställde PKU och materielanskaff- ningsutredningen om underlag från materiel- verket för utredningamas arbete. Underlaget skulle främst utgöras av en redovisning av nuvarande anskaffnings- och underhållsverk-

| 1972

197 0 1971 UMA Proposition Delbe- betänkande till följd tänkande i av UMA ' [___————_—— ___—l Studium och | Studium av | remissbe— propositio- ] handling av | nen UMA förslag | | ' _______ ! Framtagning av statistik ev ——————— m 1 >—l Industribesök m m :; 1 7! > Studium av | 2 krigsorga- Definiering av tjänster U nisationens i FMV 111 inverkan C | -1 'i'! | Exempel FMV o I z 2 Grundläggande mo- Val av prin- Z dellstudier cipförslag ; | C) Behandling av vissa kårfrågor | ' | Resultatet av MTU och dess in- | verkan på PKU | ' | Inverkan av FPE |

Bild 3.4 Arbetsplan för delbetänkande 1

samhet samt av arbetsfördelningen mellan materielverket och utomstående organ. Vida- re skulle tas fram befattningsbeskrivningar för all personal, ett behov som tidigare jämväl aktualiserats av statens avtalsverk.

Parallellt med kartläggningsarbetet anord- nade materielverket en serie orienteringar för UMA och PKU avseende verksamheten inom verket.

Hösten 1969 begärde utredningen mate- rielverkets medverkan att ta fram viss stati- stik för att belysa verkets personalsamman- sättning i olika avseenden. Denna statistik

sags delvis över i början av 1971 och redovisas i utredningens kap. 8 och 9.

Under 1. halvåret 1970 genomfördes en omfattande intervjuserie med personal ur materielverket tillhörande olika kategorier och nivåer. Syftet var att fånga in persona- lens syn på kategorifrågan, sin arbetssitua- tion m. m.

I avsnitt 3.2.3 omnämnt definieringsar- bete genomfördes våren 1971 under viss medverkan av byråcheferna (motsv.) i mate- rielverket.

3.3.2. Underlag från andra försvarsmyndig- heter

Utredningen har lagt ned relativt stort arbete på att utröna hur personal vid andra myndig- heter och industrin bedömer behov av och tillgång till kunskaper och erfarenheter hos materielverkets personal.

Under 1969 genomförde utredningen ett 20-tal studiebesök vid centrala, regionala och lokala myndigheter i syfte att få en bred inblick i tyg- och intendenturförvaltningen.

Under 1970 undersöktes översiktligt med hjälp av materielverket och försvarsgrenssta- berna behov av och tillgång på militär och civilmilitär personal för freds- och krigsbe- fattningar inom tyg- och intendenturförvalt- ningen. I detta arbete deltog även berörda personalkårchefer.

Våren 1971 genomfördes en intervjuun- dersökning vid försvarets forskningsanstalt (FOA). Skälen härför var dels att anstaltens personal på olika nivåer genom sina nära kontakter med materielverket bedömdes kunna tillföra utredningen ytterligare syn- punkter på materielverkets personalsamman- sättning, dels att studera OA-organisationen eftersom den i många avseenden syntes fungera som en personalkår med personal tjänstgörande vid flera myndigheter.

3.3.3. Underlag från industrin

Utredningen har under 1971 besökt AB Bofors, SAAB-Scania AB, Kockums Meka- niska Verkstads AB, Svenska Textilforsk- ningsinstitutet samt AB Eiser. Avsikten med dessa besök har varit att få upplysning om hur företrädarna för dessa delar av industrin ser på samarbetet med materielverket och på behoven av kompetens av olika slag hos verkets personal.

3.3.4. Övrigt underlag

Som framgår av den föregående beskriv- ningen av faktainsamlingen har utredningen

lagt stor vikt vid att kartlägga de enskilda tjänstemännens situation och hur den upp- fattas av ett representativt urval vid materiel- verket. Detta är i och för sig naturligt med hänsyn till den betydelse utredningens resul- tat kan ha för den enskildes arbetssituation. Frågans vikt poängteras inte minst av FCTF och CF tidigare refererade skrivelser. I avsikt att ytterligare bredda utredningens bedöm- ningsunderlag har under våren 1971 tagits kontakter och förts diskussioner med före- trädare för berörda personalorganisationer.

I avsikt att erhålla ett vidgat underlag för bedömning av personalpolitik, personalsam- mansättningsproblem m. ni. har utredningen även haft kontakter med postverket, telever- ket och statens järnvägar.

3.4 Kontakter med andra utredningar

Såsom framgår av avsnitt 1.3 har samarbete skett bl. a. med militära tjänstgöringsålders- utredningen, marinens befälsutredning, för- svarets materielanskaffningsutredning samt krigsmaktens förvaltningsutbildningsutred- ning. Kontakter har därutöver förevarit med utredningen rörande befordringsförfarandet m.m. inom krigsmakten samt delegationen för införande av nytt system för planering och budgetering inom försvaret.

II

Vissa personalkategori- och kårfrågor

4. Behov av nuvarande personalkategorier

4.1 Allmänt

Inom tyg- och intendenturförvaltnings- tjänsten frnns samtliga personalkategorier representerade. Behovet härav har emellertid ifrågasatts. Som skäl för en minskning av antalet kategorier har bl. a. anförts att flexi- biliteten i fråga om placering av personal blir sämre ju flera kategorier som finns. Här bör observeras att — med några få undantag — civilmilitär personal inte tjänstgör inom in— tendenturförvaltningsområdet. (Jfr bl.a. med bilaga 825). Följande argumentation kan därför begränsas till förhållandena inom tyg- förvaltningsområdet.

För bedömning av frågan om någon per- sonalkategori inom tygförvaltningsområdet kan undvaras bör det vara av intresse att försöka finna generella principer för val av personalkategori för olika tjänster. Först kan därvid konstateras att civila tjänster finns inom de flesta delar av förvaltningsorganisa- tionen och på alla nivåer. Utmärkande för dessa tjänster är — krav på en grundutbildning som normalt

kan erhållas i det civila utbildningsväsen-

det,

- inget eller begränsat krav på erfarenhet från militär miljö utanför den egna arbets- platsen, — inget behov av befälsutövning i militär mening.

Militär och civilmilitär personal används

huvudsakligen i de fall då ett eller flera av följande kriterier är förhanden: — den för tjänsten lämpliga utbildningen kan endast erhållas i militära skolor, — krav på miljökunnande eller militära kun- skaper föreligger, — tjänstgöringen är förenad med militär befälsutövning, — motsvarande befattning i krigsorganisa- tionen är militär/civilmilitär. Det går sålunda att finna ganska klara kriterier för om en tjänst inom förvaltnings- området bör vara civil eller militär/civilmili- tär. Det är däremot svårare att finna några generella skillnader mellan de tjänster inom förvaltningsorganisationen som besätts av militär eller civilmilitär personal. Inom armén och flygvapnet är underhållsområdet i högre utsträckning företrätt av civilmilitär personal än av militär. Någon sådan skillnad kan däremot inte urskiljas inom marinen. I sammanhanget må även framhållas den skill- naden mellan försvarsgrenama att arméns och flygvapnets tekniska personal på under- officers- och underbefälsnivå är civilmilitär, medan marinens motsvarande personal är militär. Detta förhållande får ses mot bak- grund av att marinens ifrågavarande personal i större utsträckning än arméns och flygvap- nets ingår i stridande enheter (fartyg eller båtar). Vid armén och flygvapnet har denna personal som en huvuduppgift att i särskilda underhållsförband svara för underhålls—

tjänsten. Ehuru det anförda inte gäller helt generellt är det dock det främsta motivet som anförts för att denna personal vid marinen bör bibehålla sin militära ställning. Förslag om en ändring till civilmilitär form har dock framförts, bl. a. av 1954 års perso- nalkårutredning (se bilaga 2:l ).

I fråga om utnyttjandet av militär och civilmilitär personal inom olika teknikom- råden i anskaffningsfunktionen kan urskiljas ett visst mönster. Sålunda synes en viss koncentration av militär personal ha skett till det område som anses mest exklusivt militärt, nämligen vapenområdet, medan tek- nikområden som har en vidsträckt tillämp- ning även inom den civila sektorn såsom flygteknik, Skeppsteknik och teleteknik, i allmänhet företräds av civilmilitär eller civil personal. Inte heller detta gäller dock gene- rellt, eftersom flygingenjörer tas i anspråk även inom vapenområdet.

Utredningen kan sålunda konstatera att det i dagens organisation är svårt att finna några enhetligt tillämpade, generellt gällande principer vid val mellan den militära och civilmilitära kategorin till tjänster inom tyg- förvaltningsområdet.

Beträffande den militära kategorin kan konstateras att, även om enstaka eller grup- per av tjänster som nu är militära i och för sig kunde tänkas omvandlas till civila eller civilmilitära, det inte är tänkbart att helt awara militär personal inom försvarets tyg- förvaltning. Sålunda kräver bl. a. sambandet mellan fredsorganisationen och mobilise- rings- och krigsorganisationen ett inte ovä- sentligt inslag av personal med allmänmilitärt miljökunnande i fredsorganisationen. En helt civil förvaltningsorganisation i fred skulle därför förutsätta en ändring av den militära personalens kategoritillhörighet vid tjänstgö- ring inom förvaltningsområdet. Några förde- lar synes inte kunna uppnås genom ett sådant förfarande.

Behovet av den civilmilitära kategorin har däremot ifrågasatts i olika sammanhang, varför denna fråga behandlas särskilt (avsnitt 4.2).

4.2. Civilmilitära personalkategorins berätti- gande

Senast frågan om den civilmilitära kategorins berättigande aktualiserades var i FCTF tidi- gare nämnda skrivelse, bilaga l:2. Däri ut- talas:

"befattningar som till sitt innehåll är exklusivt militära bör ha militär status. Ovriga befattningar bör vara civila. Någon mellankategori — civilmilitär personal — bör inte finnas."

Några särskilda motiv för att just den civilmilitära kategorin inte bör finnas, har inte framförts i skrivelsen.

Den för tygförvaltningen avsedda civilmi- litära personalen utgörs: — inom armén av arméingenjörpersonal, till- hörande tygtekniska kåren, till vilken kår även hör mästarpersonal och tekniker, — inom marinen av mariningenjörpersonal H (högskoleutbildad) och G (EYmnasieut- bildad), tillhörande mariningenjörkåren, — inom flygvapnet av flygingenjörpersonal, reellt men inte formellt utgörande en kår, samt verkmästare, mästare och tekniker, vilka ej heller utgör en särskild teknisk kär i formell mening. Vid prövning av frågan om den civilmili- tära kategorin kan undvaras inom här aktuel- la förvaltningsområden bör man överväga dels ett reellt avskaffande vilket innebär att den civilmilitära kategorin med dess särdrag i fråga om rekrytering, utbildning och tjänst- göring elimineras och dess arbetsuppgifter övertas av militär eller civil personal, dels ett formellt avskaffande, i huvudsak en benäm- ningsfråga, som innebär att benämningen "civilmilitär” ersätts med ”militär” utan att några egentliga förändringar i sak genomförs. Bägge dessa fall kommer att närmare belysas.

De ovan uppräknade civilmilitära perso- nalgrupperna fullgör viktiga funktioner i freds- och krigsorganisationen. Utredningen har funnit att dessa funktioner enligt vunna erfarenheter bör fullgöras av personal med en kompetens beträffande utbildning och praktik som i stort sett motsvarar den som nuvarande civilmilitär personal innehar.

Utmärkande för den civilmilitära, tek-

niska personalens utbildning och tjänstgöring är:

— civil, teknisk utbildning, - allmänmilitär utbildning som är av mindre omfattning än aktiva militärers, — rekryteringen har skett i första hand som tekniker, — befattningarna som bestrids efter utbild- ningstiden har huvudsakligen tekniskt eller tekniskt/administrativt innehåll, — tjänstgöring, åtminstone tidvis, i befatt- ningar som är förenade med militär be- fälsutövning, — krigsplacering i befattningar med krav på allmänmilitärt kunnande.

Några av de befattningar som nu bestrids av civilmilitär personal skulle eventuellt ge- nom modifiering av arbetsuppgifterna kunna avses för civil personal men flertalet är förenade med en viss grad av militär befälsut- övning eller kräver ett miljökunnande sådant det definieras i avsnitt 3.1.4. Främst avses här allmänmilitärt och användningsmässigt,i vissa fall även underhållsmässigt kunnande.

Avskaffas den nuvarande civilmilitära tek- niska personalen och ersätts av militär per- sonal skulle detta komma att leda till att den militära personalen måste ges en omfattande teknisk utbildning. Om den civilrrrilitära tek- niska personalens arbetsuppgifter skulle övertas av militär personal måste denna personal alltså dubbelutbildas. Dessutom måste den praktiska tjänstgöringen komma att äga rum i såväl militära som tekniska befattningar. Utbildnin'gstid och kostnader skulle uppoffras som sedan inte helt nyttig- görs och värdequ praktiktid i tekniska befattningar skulle offras för tjänstgöring i rent militära befattningar. Detta vore inte en lämplig lösning beträffande utbildning och praktik för personal som skall tjänstgörai befattningar där den tekniska kompetensen är det väsentliga.

Genom direktrekrytering till en teknisk, civilmilitär karriär, får man det bästa urvalet. Att enbart rekrytera från militär personal innebär en onödig begränsning av urvalet.

Av de skäl som anförts beträffande eko- nomi, utbildning, praktik och rekryteringsur-

val anser utredningen därför att behov finns av personal med istort den avvägning mellan civila och militära kunskaper och erfaren- heter som representeras av nuvarande civil- militära kategori med tekniska uppgifter. Det kan emellertid ifrågasättas om den civil- militära ställningen behöver bibehållas. Ut- redningen får i denna fråga anföra följande.

Enligt vad som framgår av avsnitt 3.1.4 innebär beteckningen civilmilitär en in- skränkning i den militära befälsrätten. Ka- rakteristiskt för här ifrågavarande civilmili- tära personal är också att den har en grundläggande teknisk utbildning, vanligen förvärvad vid civila utbildningsanstalter och direkt användbar både inom och utom krigs- makten.

Den civilmilitära personalen har titlar som avviker från de militära titlarna och som anknyter till vederbörandes utbildning och verksamhet såsom ingenjör och tekniker. Dessa titlar har ansetts praktiska inte minst vid kontakter med industrin, då de säger mer om vederbörandes kompetens än en militär titel.

Särskiljande av den civilmilitära persona- len från den militära har även ansetts under- lätta en lönesättning som är mera anpassad till den allmänna arbetsmarknaden.

Frågan är om dessa förhållanden fortfa- rande kan anses vara relevanta för ett bibe- hållande av den civilmilitära ställningen för ifrågavarande personal. Vad först inskränk- ningen i befälsrätten beträffar, konstaterar utredningen att det i viss begränsad utsträck- ning föreligger inkonsekvenser i nuvarande organisation. Det finns dels militära perso- nalgrupper som har inskränkt befälsrätt, t.ex. marinens underofficerare och underbefäl i teknisk tjänst, dels civilmilitär personal i krigsorganisationen, exempelvis inom baser och reparationsorgan, med befälsrätt som obetydligt avviker från en militärs. Befälsrät- ten synes sålunda inte generellt innebära en klart urskiljbar gräns mellan militär och civilmilitär personal.

Den civila tekniska utbildningen ärinte heller ett tillräckligt motiv för att kategori- indela personal då även militär personal ofta

De civilmilitära titlarna är otvivelaktigt praktiska i vissa fall och ett avskaffande av dem skulle innebära vissa nackdelar. Inga formella hinder finns emellertid att ha dem kvar även om personalen skulle bli militär.

Beträffande lönesättningen har förutsätt- ningarna i viss mån ändrats. Dels har för- handlingsrätten inom det statliga området utvidgats genom den nya ordning som trädde i kraft 1966, dels föreligger en tendens att frikoppla grad och lön från varandra vilket även har varit en av förutsättningarna för TSU förslag. Det är därför tveksamt om lönesättningsfrågan påverkas av kategoritill- hörigheten.

Skall ändringar vidtas i ett fungerande system bör dessa enligt utredningens upp- fattning grundas på starka skäl. Ändringarna bör vidare omfatta hela problemkomplexet. Direktiven begränsar emellertid utredningen till tyg- och intendenturförvaltningsområde- na. Inom dessa synes inte några väsent- liga fördelar stå att vinna genom att av- skaffa den civilmilitära ställningen. Utred— ningen finner för sin del att det kan vara praktiskt att ha en sammanfattande benäm- ning på en grupp som — ehuru heterogen — dock uppvisar vissa gemensamma särdrag och förordar därför ett bibehållande av det civil— militära begreppet inom tyg- och intenden- turförvaltningsområdena.

4.3. Ammunitionsingenjörers kategoritillhö- righet

Inom försvaret föreligger på olika nivåer behov av särskild teknisk sakkunskap för handläggning av frågor om ammunition. På central och regional nivå finns personal härför som är civil och som i princip inte har några arbetsuppgifter utanför ammunitions- området. Skärpta säkerhetskrav för ammuni- tion har aktualiserat dessa behov och i samband därmed även frågan om den med ammunitionen sysselsatta personalens kate- goritillhörighet.

I materielverket erfordras personal med

ingående teknisk kunskap för anskaffning, leveransprovning, övervakning och revidering av ammunition samt handläggande i övrigt av ammunitionsfrågor. Nuvarande personalsam- mansättning för lösande av dessa uppgifter med civila experter som samarbetar med militär personal synes lämplig. Den civila personalen får under sin tjänstgöring för detta ändamål erforderligt miljökunnande. Ytterligare behov i detta avseende samt behov av vapen- och ammunitionsteknisk utbildning tillgodoses av inom ifrågavarande enheter tjänstgörande militär personal. Be- hov av förändringar i central instans förelig- ger därför inte.

På regional nivå handläggs tekniska am- munitionsärenden av en vid varje militärom- rådesstab anställd driftingenjör, ammuni- tionsingenjör. Denne skall även som expert kunna biträda förband, lägre staber m.fl. 1 ammunitionsfrågor rörande bl. a. utbildning krigsplanläggning, förvaring och röjning.

Utbildning i ammunitionskunskap för den på lokal nivå tjänstgörande personalen har på senare år minskat. En följd härav har blivit att vissa arbetsuppgifter som tidigare hand- lagts på denna nivå hänskjuts till regional nivå vilket innebär att ammunitionsingen- jörernas arbete inte blott ökat i omfattning utan även ändrat karaktär.

Utbildningen och befordringsmöjligheter- na för dessa ingenjörer samt möjligheterna att snabbrekrytera vakanta ammunitions- ingenjörtjänster bedöms inte vara tillfreds- ställande. Till utredningen har framförts att det vore en fördel om ammunitionsingen- jörerna även vore utbildade i underhålls- tjänst.

För att lösa befordringsproblemen för denna lilla grupp av specialister (6—10 ingen- jörer) och underlätta rekryteringen till va- kanta tjänster kan övervägas militär eller civilmilitär anställningsform.

Erforderlig grundutbildning bedöms vara gymnasiets tekniska linje kompletterad med specialutbildning inom facket. Vidare krävs lång erfarenhet från tjänst inom ammuni— tionsområdet.

Väljs militär anställningsform kunde här-

för lämpade officerare eller underofficerare omskolas till ammunitionsingenjörer. Förde- larna härmed skulle bl.a. vara att goda kun- skaper om ammunitions hanterande vid skjutning och i militär taktik samt vana att föra befäl förelåg. Däremot skulle den grund- läggande tekniska utbildningen saknas, var- för omskolning skulle bli tidsödande och kostsam.

Vid civilmilitär anställningsform skulle ammunitionsingenjörer kunna rekryteras från armé- och mariningenjörer med vapen- ingenjörutbildning varvid endast vissa kompletterande teoretiska kunskaper krävs från ammunitionsområdet. Då större delen av arbetsuppgifterna rör arméns ammuni- tionsfrågor synes det lämpligast att ammuni- tionsingenjörerna rekryteras bland arme- ingenjörer och knyts till tygtekniska kåren. Härigenom ges även möjligheter för ammuni- tionsingenjörer till växeltjänstgöring på tjäns- ter för vapeningenjör samt till vidare beford- ran inom tygtekniska kåren.

Utredningen finner med anledning härav att ammunitionsingenjörer bör vara civilmili- tära och tillhöra tygtekniska kåren. Blivande ammunitionsingenjörer bör tas ut bland arme'ingenjörer från yrkesgrenen vapen- ingenjör och ges erforderlig kompletterande utbildning. Befattning som ammunitions- ingenjör skall inte vara sluttjänst. Ammuni- tionsingenjör skall därför beredas tillfälle att genom växeltjänstgöring iandra befattningar förvärva vidgad kompetens för befordran till högre vapeningenjörtjänst.

5. Sammanslagning av personalkårer inom

krigsmakten

5.1 Allmänt

Den militära och civilmilitära personalen för tygförvaltning är reellt och i vissa fall även formellt organiserad i ett flertal olika perso- nalkårer. Den civilmilitära personalen har redovisats i föregående kapitel. Den militära personalen är i stort följande:

— armén: officerare vid tekniska stabskåren samt tygoffice- rare och tygunderofficera- re tillhörande fälttygkåren, tekniskt utbildade office- rare samt för teknisk tjänst avsedda underofficerare och underbefäl, militär personal i ringa om- fattning.

Av personalen för intendenturförvaltning tillhör officerarna försvarets intendenturkår, arméns förvaltare intendenturkåren. Motsva- rande underofficerare i marinen och flygvap- net tillhör tills vidare sjöunderofficerskåren samt kustartilleriets respektive flygvapnets underofficerskår.

Mångfalden av kårer och personalgrupper ger anledning att pröva möjligheten av sam- manslagningar både inom krigsmakten och inom respektive försvarsgren. Tänkbara vin- ster vid integrering av personalkårer är färre kårledningar, större flexibilitet vid personal— placeringar, rationalisering av utbildningen, större enhetlighet inom arbetsområdet, ens-

— marinen:

— flygvapnet:

artade lydnads— och ansvarsförhållanden.

För att en sammanslagning av personal- kårer skall vara möjlig och meningsfyud krävs att någon eller helst flera av följande förutsättningar är för handen: — personalen skall vara sysselsatt med lik- artad verksamhet, — personalen skall arbeta inom ett gemen- samt materielområde,

— samma krav på erfarenhet av miljö m.m. skall föreligga,

— personalen bör ha likartad utbildning, — ett flertal tjänster kan bestridas från de . berörda kårerna, — den organisation till vilken flertalet tjäns- ter är knutna bör vara gemensam. Dessa krav är som synes inte oberoende av varandra utan hänger samman mer eller mindre. Kravet att flera tjänster skall kunna besättas alternativt från berörda kårer får inte fattas så att man inte skulle ha speciella utbildnings- och praktikvägar i en integrerad kår. Specialisering förekommer ju redan i nuvarande kårer.

I fråga om sammanslagningar skall först prövas i vilken utsträckning integrering över försvarsgrensgränsema är möjlig. Den allmän- na tendens till minskning av klyftorna mel- lan försvarsgrenarna, som bl.a. tagit sig ut- tryck i en gemensam försvarsstab, integrera- de regionala staber och ett gemensamt cen- tralt ämbetsverk för tyg- och intendenturför- valtningen aktualiserar på ett särskilt sätt

sammanslagningar över försvarsgrensgränser- na. Några sådana tänkbara sammanslagningar skall diskuteras och prövas i det följande.

5.2. Gemensam civilmilitär teknisk kår

I sina direktiv till PKU uttalar chefen för försvarsdepartementet följande.

”Jag vill erinra om att tygförvaltningsutred- ningen i sitt betänkande berörde frågan om en för försvaret gemensam civilmilitär teknisk kår och därvid pekade på fördelarna härav för bl. a. de nya regionala stabernas del."

TFU (1964 års tygförvaltningsutredning) säger för sin del i sitt betänkande (SOU 1966:11) beträffande denna fråga följande.

”I fråga om civilmilitär personal torde det inte vara nödvändigt att vederbörande formellt övergår till rent civil anställningsform, emedan den långva- riga förvaltningstjänst som eftersträvas kan åstad- kommas genom karriär enbart inom förvaltningen. Med hänsyn till att det är angeläget att sådant försvarsgrenstänkande, som kan leda till inte tillå- ten suboptimering, hålls tillbaka, är det emellertid därvid önskvärt att civilmilitär personal inte tillhör viss försvarsgren. Vid en omorganisation av de civilmilitära kårerna kan detta krav lämpligen tillgodoses genom att endast en för försvaret gemensam civilmilitär kår organiseras. Många andra fördelar skulle enligt utredningens uppfattning vinnas härutöver, t.ex. vid tjänstgöring i de nya regionala staberna, då erforderlig teknisk expertis, som i detta fall bör vara civilmilitär, kan tillvarata alla tre försvarsgrenarnas intressen. Uniformerings- frågan bör inte utgöra ett oöverstigligt hinder härför.”

Redan 1959 hade riksdagens revisorer i samband med sin behandling av den centrala tygförvaltningstjänsten uttalat följande.

”Revisorerna äro alltså av den uppfattningen att frågan om ett gemensamt tygförvaltningsverk bör närmare utredas, varvid även behovet av en enhetlig militäringenjörkår torde böra klarläggas.”

Det var naturligt för TFU att tänka sig en för försvaret gemensam civilmilitär teknisk kår. Det centrala tygförvaltande verk som utredningen såg som slutmål var en produkt- gruppindelad organisation grundad på tekno- logisk samhörighet. I ett sådant verk skulle försvarsgrensgränserna i princip vara utsud- dade.

UMA har vid sina överväganden om den framtida organisationen av materielverket funnit att fördelarna med en sådan organisa- tion inte uppväger nackdelarna och i stället

föreslagit en organisation som i princip är indelad efter taktisk-organisatorisk samhörig- het, d.v.s. i praktiken en försvarsgrensindelad organisation. Kungl. Maj:t har i sin proposi- tion 19712124 tagit ställning för UMA för- slag i detta avseende. Därmed har det väsent- liga motivet för en gemensam civilmilitär teknikerkår fallit bort.

Vid prövning av sammanslagning av de civilmilitära personalkårema emot de i av- snitt 5.l uppställda kriterierna finner utred- ningen att inget av kriterierna uppfylls helt.

Verksamheten är visserligen såtillvida lik- artad som att de berörda civilmilitära perso- nalgrupperna är sysselsatta med anskaffning och underhåll av teknisk materiel, men detta kan inte vara ett tillräckligt skäl för samman- slagning. Materielområdena är i princip för- svarsgrensuppdelade och kräver vart och ett sin speciella inriktning. Endast inom vapen- och teleområdena finns större gemensamma materielfrågor.

Redan 1954 års personalkårutredning har konstaterat att ”huvuddelen av tygmate- rielen företer väsentliga skiljaktigheter mel— lan de olika försvarsgrenama ifråga om såväl konstruktion som användning” (betänkande september 1959) vilket var det främsta skälet till att denna utredning för sin del ansåg att ”prövningen av föreliggande per- sonalfrågor inom tygförvaltningstjänsten lämpligen bör ske försvarsgrensvis”. För- hållandena har härvidlag inte ändrats väsent- ligt sedan denna bedömning gjordes.

Kraven på miljöerfarenheter är i princip försvarsgrensbundna. Den militära miljöut- bildningen är specifikt försvarsgrensinriktad och kan inte göras gemensam utan att väsentligen ökas i omfång.

Antalet tjänster som i praktiken skulle stå öppna för alla grupperna är ytterst be- gränsat.

En gemensam organisation finns i form av materielverket, men detta endast iformell mening. Eftersom verket som ovan framhål- lits är försvarsgrensuppdelat med relativt självständiga huvudavdelningar är även denna arbetsplats försvarsgrensmiljöbetonad fr.o.m. huvudavdelningsnivå och lägre.

TFU har också framhållit de fördelar som skulle kunna vinnas vid tjänstgöringi de nya regionala staberna. Den regionala och lägre regionala förvaltningsorganisationen är f.n. föremål för studier och det är därför svårt att fastslå i vilken utsträckning civilmilitärer med tekniska uppgifter kommer att erford- ras i denna organisation. Det må i detta sammanhang framhållas att farhågorna inte bör överdrivas för att personal som tillhör en försvarsgren men placeras på en tjänst i en integrerad stab eller förvaltning skulle ha svårigheter att tillvarata alla tre försvars- grenarnas intressen. Erfarenheterna från för- svarsstaben och de integrerade regionala sta- berna är i princip positiva i detta avseende.

Sammanfattningsvis finner utredningen inga bärkraftiga motiv för att föreslå tillska- pandet av en för försvaret gemensam civilmi- litär, teknisk kår.

Trots att - enligt utredningens uppfatt- ning — förutsättningar saknas för bildandet av en gemensam civilmilitär teknisk kår, vill utredningen dock framhålla att det inom vissa begränsade områden bör finnas möjlig- heter att — utan formell sammanslagning av kårer eller annan organisationsändring — utnyttja personal över försvarsgrensgränser- na. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att statsutskottet i sin behandling av prop. 19582110 med förslag angående personal för tygförvaltningstjänsten inom armén med anledning av delbetänkande av 1954 års kårutredning uttalat följande:

"Med hänsyn till att den tekniska utvecklingen på förevarande område är likartad för samtliga försvarsgrenar synes det angeläget att åstadkomma bästa samordning och möjliggöra utbyte av kompe- tent personal mellan försvarsgrenama, där detta kan visa sig önskvärt (kursiverat här). Även änd- ringar i avvägningen mellan försvarsgrenama kunna aktualisera omflyttningar av detta slag. Det kan icke anses uteslutet, att det framdeles kan visa sig lämpligt att närmare sammanknyta försvarsgrenar- nas tygförvaltningskårer. Det hade därför måhända varit lämpligast att, såsom i motionen 1er 135 framhållits, försvarets ingenjörsfrågor för de olika försvarsgrenama hade lösts i ett sammanhang och efter likartade linjer.”

Exempel på områden där teknisk personal skulle kunna tjänstgöra oberoende av för- svarsgrenstillhörighet är helikoptertjänst, motortjänst och robottjänst.

F. n. finns helikopteringenjörer utbildade inom alla tre försvarsgrenama. Det synes vara rationellt att dessa finns i samma kår. Utredningen ser inget hinder att t.ex. en flygingenjör tjänstgör vid ett av arméns helikopterförband. En motoringenjör från armén skulle på samma sätt kunna tjänstgöra vid ett kustartilleriförband. Detta senare sker f. ö. redan nu vid sådana kustartilleriförsvar som är integrerade med ett försvarsområde.

Bland de fördelar som står att vinna med ett vidgat utnyttjande över försvarsgrens- gränserna av teknisk specialistpersonal kan nämnas enhetligare och effektivare utbild- ning, bättre befordringsmöjligheter och urval av personal och bättre möjligheter till lämp- lig praktik.

Då de flesta av de tjänster som kan vara aktuella i detta sammanhang finns utanför materielverket avser utredningen behandla denna fråga utförligare i betänkande 2.

5.3 Gemensam teknisk officerskår

Officerare för teknisk tjänst rekryteras från militärhögskolans högre tekniska kurser. Se- dan rnilitärhögskolans tillkomst 1961 har eftersträvats en samordning av den militär- tekniska utbildningen bl.a. på så sätt att tekniska kurser med vapenteknisk inriktning anordnats parallellt vid de tre försvarsgrens- linjerna. Som närmare redovisas i avsnitt 9.2.5 upphörde dock försöksvis med ut- gången av läsåret 1970/71 den tekniska kursen vid flyglinjen.

Den grundläggande tekniska utbildningen sker till stor del separat vid de tekniska kurserna bl.a. med hänsyn till de olika förkunskapema hos försvarsgrenarnas elever. I de tillämpade tekniska ämnena eftersträvas samordnad och till viss del gemensam utbild- ning. Den senare delen utgör f. n. endast en mycket liten del av kursen (högst ca 10 %).

Samordnad och delvis gemensam utbild- ning sker i allmänna ämnen och strategi. I taktik är utbildningen till övervägande delen försvarsgrensinriktad och beträffande kurser- na vid armélinjen i hög grad samordnad

mellan stabskurser och tekniska kurser.

Eleverna vid de högre tekniska kurserna utnyttjas efter avslutad kurs vid staber, förvaltningar, skolor och förband. Härvid tas i anspråk endast en mindre del (procentsat- sen är beroende av kursernas storlek men utgör normalt ca 20—30 %) för teknisk tjänst vid materielverket och regionala för- valtningar. Mot denna bakgrund är förutsätt- ningarna små för ytterligare integrerad rekry- tering och utbildning med inriktning mot materielverkets behov.

De tekniska officerarna vid materielverket skall främst medverka i materielutvecklingen och därvid tillföra de kunskaper och erfaren- heter, som erfordras för utformning av mate- rielen så att den anpassas till förbandspro- duktionens krav. I första hand krävs förden- skull av här aktuella officerare att de innehar och vidmakthåller näraliggande kunskaper och erfarenheter av den egna försvarsgrenens materiella problem. För att säkerställa detta tillämpas f.n. inom försvarsgrenama olika former för växeltjänstgöring t.ex.trupptjänst för arméns tekniska stabsofficerare. Ett ut- byte i detta avseende mellan försvarsgrenar- na synes inte rationellt.

Även om en av förutsättningarna (jfr avsnitt 5.1) för en gemensam teknisk offi- cerskår — nämligen gemensam utbildning — till viss del uppfylls föreligger i övrigt inga motiv för en sådan sammanslagning. Därtill kommer dels det förhållandet att militärhög- skolan fortsättningsvis eventuellt inte kom- mer att utbilda tekniska officerare för flyg- vapnet dels de försvårande omständigheterna med en för försvaret gemensam personalkår för tekniska officerare främst då det gäller skapandet av ett lämpligt rotationssystem.

Med stöd av dessa skäl finner utredningen det inte motiverat att förorda en för försva- ret gemensam personalkår för tekniska offi- cerare.

5.4 Gemensam militär tyg- och intendentur- förvaltningskår

5.4.1 Berörda personalkårers verksamhet i stort

Innan frågan närmare behandlas måste med några ord beröras vilken förvaltningsverk- samhet som en för försvaret gemensam militär tyg- och intendenturförvaltningskår avses bedriva. Definition av begreppet för- valtning återfinns i bilaga 3 21.

Begreppet förvaltning innefattar en mängd verksamheter. Man kan sålunda tala om tekniskt inriktade förvaltningsåtgärder i samband med materielens anskaffning, modi- fiering, renovering och verkstadsmässiga un- derhåll. För sådana "tekniska förvaltningsåt- gärder” finns olika specialister såsom tekni- ska stabsofficerare, civilmilitär teknisk perso- nal eller civil teknisk personal.

Andra förvaltningsåtgärder är inriktade på redovisning, förvaring, underhåll, tillhanda- hållande m.m.av det för krigsmaktens behov anskaffade materielbeståndet. Denna på det anskaffade materielbeståndet inriktade för- valtningsverksamheten benämns i fortsätt- ningen ”beståndsförvaltning". En riktig be- ståndsförvaltning avser säkerställa bl. a. att krigsmaktens olika enheter tillhandahålls ma- teriel för såväl förbandsproduktionen i fred som för mobilisering och ersättningstjänsten i krig, allt inom ramen för tilldelade resurser. För att god materiell planläggning och bered- skap till lägsta kostnad skall ernås, bör denna verksamhet anförtros miljökunnig, i förvalt- nings- och ekonomifrågor utbildad personal.

Vid genomförande av beståndsförvaltning kan ofta krävas tekniska åtgärder, t.ex. i samband med materielens reparation, revide- ring eller översyn. De som svarar för be- ståndsförvaltningen kommer härvid i ett ”kund-leverantörsförhållande" till den tek- niska förvaltningen. Ett sådant förhållande är direkt anpassbart till planerings- och ekonomisystemet (FPE).

Av i avsnitt 2.2.3 nämnda militära perso- nalkårer som i sin helhet är verksamma inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena är

Tabell 5.1 Intendentur- och fälttygkårernas verksamhetsområden i stort

Personal Verksamhet inom

ur gemen— armen marinen flyg- samma vapnet enheter flottan kustar- (FMV m.m.) tilleriet

Intk x x x x x

Ftk x x — x —

Tabell 5.2 Intendentur- och fälttygkårpersonalens uppgifter i stort

Verksamhet/Uppgifter Åligger som regel personal ur Intk Ftk Förvaltningsmässig och ekonomisk verksamhet som främst rör — förvaring, underhåll , upplåtelse, kassation, överlåtelse och redovisning av egendom, x x Tillhandahållande och redovisning av — förplägnad, förläggning, energi, x x — transporter, x2 x — avlöningsförmåner och penningrnedel x3

1 Jämte för underhållsverksamheten erforderlig anskaffning främst av reservdelar, tillbehör och förbruk- ningsmateriel därest sådan inte tillhandahålls på annat sätt. 2 inom flygvapnet. 3 Förvaltare ikassatjänst.

det endast försvarets intendenturkår och fälttygkåren som ansvarar för en renodlad beståndsförvaltning. Dessa kårers verksam- hetsområden framgår i stort av tabell 5.1.

Inom materielverket åligger personal ur försvarets intendenturkår jämväl tekniska förvaltningsåtgärder i samband med inten- denturförnödenheternas anskaffning.

Inom flottan och flygvapnet ombesörjs beståndsförvaltningen som regel jämsides med den tekniska förvaltningsverksamheten och omhänderhas ofta av personal med teknisk utbildning.

Intendentur- och fälttygkårpersonalens uppgifter i avseende på beståndsförvaltning redovisas i tabell 5.2.

Uppgifterna inom ovan berörda förvalt- ningsområden innefattar som regel all verk- samhet som enligt förvaltningsreglemente för krigsmakten inryms i begreppet förvaltning.

Personal ur de skilda personalkårema har härvid ansvar för verksamheten inom sin egen förvaltningsgren. Försvarets planerings- och ekonomisystem (se kap. 10) har dock utjämnat och kommer framdeles i än högre grad att utjämna skillnaden mellan förvalt- ningsgrenarna. Såväl tygmateriel och am- munition som intendenturfömödenheter in- nefattas sålunda — jämte andra förnöden- heter — i begreppen förrådsverksamhet och materielunderhåll.

5.4.2 Militära och civilmilitära personalkårer som kan beröras av en sammanslagning

Kårtillhörigheten för den militära och civil- militära personal vars ansvarsområde i hu- vudsak omfattar tekniska förvaltningsåtgär— der avhandlas i avsnitt 5.2 och 5.3.

Tabell 5.3 Förekomst i stort av personal ur intendentur- och fälttygkåren.

Enheter Officerare Underofficerare tillhörande tillhörande Intk Ftk Intkl Ftk

Central nivå Fst x x Ast x x MS x FS x

FMV x x x

Högre regional nivå

Milostaber x x x x MKG stab x x x x Miloförvaltningar x x x x Eskaderstaben x

Lägre regional nivå

Försvarsområdesstaber x x x x

Örlogsbasstaber x x

Kustartilleriförsvarsstaber x x x x

Lokal nivå

Arméförband x x x x

Fartygsförband x Marinens skolor x x Flottiljer x x

1 Förvaltare i sjukvårdsförråds- och kassatjänst är inte redovisade här.

Ifråga om kårer och personal för i huvud- sak beståndsförvaltning må särskilt framhål- las att:

— försvarets intendenturkår enligt av riksda- gen beslutad men ännu ej helt genomförd organisation även skall omfatta krigsmak- tens samtliga underofficerare i sjukvårds- förråds- och kassatjänst (fortsättningsvis avses med försvarets intendenturkår (Intk) den av riksdagen beslutade organi- sationen), — intendenten vid lägre regionala och lokala myndigheter som regel även är förvalt- ningsgrenschef för sjukvårdsmateriel- och kasernförvaltnings(fortifikations—)tjänsten, vad gäller sistnämnda tjänst dock ej vid marina myndigheter, — i fälttygkåren (Ftk) ingående tygoffice- rare och tygförvaltare förekommer i hu- vudsak endast inom armén och i materiel- verket för beståndsförvaltning av arméns tygmateriel och ammunition,

— i enheter tillhörande marinen och flygvap- net samt i motsvarande huvudavdelningar inom materielverket har militär och civil- militär personal — officerare och under- officerare (motsv.) — tillhörande marinens respektive flygvapnets personalkårer upp- gifter rörande beståndsförvaltning; be- hovet av personal för dessa uppgifter kommer att redovisas i delbetänkande 2, -— flygmaterielförvaltarna har uppgifter som nära stämmer överens med motsvarande uppgifter för tygmaterielförvaltare i ar- men.

Av tabell 5.3 framgår i stort i vilka från förvaltningssynpunkt viktigare enheter som personal ur Intk och Ftk förekommer. På den personal som bildar nuvarande försvarets intendenturkår och fälttygkåren, ävensom en eventuell gemensam militär tyg- och intendenturförvaltningskår, ställs enligt utredningens uppfattning krav på ett gediget miljökunnande. Personalen bör därför även

fortsättningsvis rekryteras bland personal med erfarenhet från trupptjänst (motsv.).

Utifrån beredskapskrav, som bl. a. är motive- rade av följande förhållanden, bör persona-

len alltjämt ha militär ställning: — övergång från freds- till krigsorganisation måste helt inriktas på snabbaste möjliga utveckling av största försvarseffekt även inom lägsta enheter vilket kräver att den förvaltningspersonal som planlägger och leder denna omställning är väl insatt i de militära förhållandena, — personalens befattningar i krig kräver befälsföring bl.a. över inkallad personal som betjänar förråd m.m. men även över stridande personal, som avdelas för skydd,

— den förbandsproducerande verksamheten i fred med krav på materiel och förnöden- heter för utbildningen måste tillgodoses med rimligt hänsynstagande till god hus- hållning och bibehållen mobiliserings- och krigsberedskap.

5.4.3 Pågående försök och utvecklingsten- denser

Utveckling i central instans. Tillkomsten av försvarets materielverk den 1 juli 1968 fram- hävde och skärpte kravet på att den centrala ledningen av förvaltningsverksamheten gent- emot de regionala, lägre regionala och lokala myndigheterna skulle utövas enligt så enhet- liga principer som möjligt och med erforder- lig anpassning till den försvarsgrensvis ge- nomförda förbandsproduktionen. Den stabs- mässiga samordning av krigsförberedelsear- betet m.m. som styrs i stort av överbefälhava- ren kräver en motsvarande förvaltningsmäs- sig samordning genom materielverkets för- sorg.

De skiljaktigheter i fråga om förvaltnings- förfaranden och rutiner inom tygförvalt- ningstjänstens olika områden som tidigare gällt vid de försvarsgrensvis organiserade centrala ämbetsverken håller på att utjäm- nas. Inom intendenturförvaltningstjänsten har förutvarande försvarets intendenturverk

redan tidigare genomfört en sådan samord- ning. Dessa förändringar skapar på sikt förut- sättningar för en gemensam grundsyn på tyg- och intendenturförvaltningen inom krigs- maktens olika nivåer. Härigenom möjliggörs även en allmän samordning av förvaltnings- rutiner m.m. mellan tyg- och intendenturför- valtningstjänsten. Denna samordning skapar i sin tur förutsättningar för en gemensam och i möjligaste mån likartad utbildning av krigs- maktens förvaltningspersonal.

Försök i regional och lägre regional in- stans. I samband med FKU försök med nytt ekonomisystem vid P 2 omorganiserades re- gementsstaben fr.o.m. den 1 december 1967, innebärande bl. a. att tyg- och intendenturför- valtningsfunktionerna samlades till en enhet -— förvaltningsavdelning. En samordning av tyg- och intendenturfunktionerna genomför- des således vid regementet. Under den tid som dessa försök pågått har kunnat konsta- teras vissa vinster, såväl ekonomiska som effekthöjande. Full effekt kan dock inte förväntas förrän personalen erhållit för den samordnade verksamheten erforderlig utbild- ning.

Försöken vid P 2 har sedermera utökats till att omfatta även I 12 fr.o.m. 1969. Motsvarande försök bedrivs även vid Karls» krona örlogsskolor och F 10.

Den 30 oktober 1969 uppdrog ÖB åt arméchefen att genomföra försök med änd- rad stabs- och förvaltningsorganisation inom försvarsområde. Försöken genomförs vid fo 49 stab och I 14. Målet i stort för försöken är en organisation, som ger erforderliga re- surser för ledning av verksamheten i krig inom fo 49 samt i fred för utbildning, mobiliseringsförberedelser och mobilisering, krigsplanläggning och förvaltning vid I 14 och fo 49, allt till lägsta möjliga kostnader och personalinsatser.

Samtliga förvaltningsfunktioner för såväl försvarsområde som regemente har samord- nats inom försvarsområdesstabens sektion 2 under ledning av en av förvaltningsgrens- cheferna.

Försöken har resulterat i endast ringa personalbesparingar främst på grund av att

försöksperioderna varit för korta och alla för försöken nödvändiga förutsättningar inte förlegat. På sikt, d. v. s. då en försöksperiod innehållande såväl krigsförbandsövningar som stabstjänstövningar i en ny krigsorgani- sation genomförts, samt den ledande förvalt- ningspersonalen erhållit en med hänsyn till de nya uppgifterna inriktad utbildning och ökad erfarenhet, beräknas dessa försök med- föra en ytterligare minskning av resursbeho— vet. Allmänt har dock kunnat konstateras, att organisationen i stort har visat sig vara ändamålsenlig.

Vid intervjuer med personalen vid P 2 och fo 49/I 14 har utredningen erfarit en i huvudsak positiv inställning till den försöks- vis sammanförda förvaltningsverksamheten. Vid sistnämnda enhet var dock personalen hårt ansträngd på grund av det arbetsläge som sammanförandet av förvaltningsorgani- sationen, omläggning av fredsförrådstjänsten samt samtidigt bedrivna försök med stabens krigsorganisation inneburit. Vissa förbere- dande undersökningar har skett för en utök- ning av försöksverksamheten även till andra f örsvarsområdesstaber och regementen.

Chefen för flygvapnet har avlämnat för- slag till ny förvaltningsorganisation vid flyg- flottiljerna. Förslaget innebär en samordning av intendentur- och viss del av tygförvalt- ningstjänsten i en under flottiljintendenten lydande förvaltningsavdelning.

Inom materielverket har utarbetats ett preliminärt förslag till en inom militärområ- dena samordnad miloförvaltning omfattande nuvarande milotyg- och milointendenturför- valtningarna. Förslaget har varit remitterat till MB S och MB Ö. Några försök (motsv.) har — i avvaktan på principbeslut i av ÖB ledd utredning rörande lägre regionala led- ningen — hittills ej påbörjats.

Tillkomsten av FPE medför stora ändring- ar inom den tidigare i huvudsak förvaltnings- grensvis organiserade förvaltningstjänsten. FPE har sålunda framtvingat en mer integre- rad ekonomisk planering (budgetering) inom förvaltningsområdet. Härigenom upphävs den tidigare strikta gränsdragningen mellan tyg- och intendenturförvaltningstjänst med

helt åtskilda ekonomiska resurser (anslags— poster), i många fall även med gränser inom förvaltningsgrenarna.

Inverkan av MTU. Den till 60 år höjda pensionsåldern för samtliga officerare och underofficerare som tidigare haft 50 eller 55 års pensionsålder innebär ett krav att den äldre personalen får lämpliga arbetsuppgifter och tjänster, t. ex. inom förvaltningsområdet, där denna personals stora miljökunnande är värdefull. Den bör därför tillvaratas såväl inom materielverket som i den regionala, lägre regionala och lokala förvaltningsverk- samheten. Med de höjda pensionsåldrarna ökas t. ex. möjligheterna att rekrytera militär förvaltningspersonal inom såväl marinen som flygvapnet. Till tyg- och intendenturförvalt- ningstjänst vidareutbildad militär personal kan på så sätt, bl.a. till förmån för den tekniska tjänsten, frigöra sådan civilmilitär mariningenjör- och flygingenjörpersonal som för närvarande handlägger beståndsförvalt- ningsärenden.

Inverkan av KFU 71. Om en för krigs- makten gemensam förvaltningsutbildning kommer till stånd underlättas samordningen av aktuella personalkårer.

Sammanfattningsvis kan framhållas att utvecklingen på central nivå, pågående för- sök m.m. i regional och lokal instans samt pågående utredning avseende en gemensam förvaltningsskola (KFU 71) entydigt pekar mot att stora fördelar skulle vinnas genom en organisatorisk samordning av beståndsför- valtningen inom samtliga instanser och för- svarsgrenar.

Den centrala organisatoriska samord- ningen av tyg- och intendenturtjänsten bör få en regional och/eller lokal motsvarighet vilket skulle innebära att upp till 70 % av den militära personalen för beståndsförvalt- ning kommer att vara placerad i gemen- samma enheter. Detta medför automatiskt krav på en organisatorisk samordning också av berörda personalkårer. Ett bibehållande av nuvarande kårer skulle nämligen medföra betydande samordningsproblem. Sålunda torde bl. a. personvalet i samband med per- sonalplaceringar ofta bli avhängigt av kvo—

tering mellan kårerna, vilket vore olämpligt. Vidare skulle en samlad analys av rekry- terings- och utbildningsbehov försvåras.

Den förväntade organisatoriska utveck- lingen bör följas av en personaladministrativ anpassning av kårstrukturerna. I avsnitt 5.1 angivna förutsättningar för att en samman- slagning skall vara möjlig och meningsfylld föreligger redan i nuläget eftersom det kan konstateras att:

— samtlig här berörd personal har likartad verksamhet inom ramen för krigsmaktens

beståndsförvaltning, , materielområdena och rådande förvalt- ningsrutiner inom intendenturområdet praktiskt taget helt och inom tygmateriel- området till stora delar är likartade; undantag utgör den för försvarsgrenama specifika (organisationsbestämmande) materielen, — krav på militärt miljökunnande föreligger för tjänsten såväl i krig som i fred, —- verksamheten, som i förvaltningshänseen- de är riktad mot materielverket, kräver en i huvudsak gemensam förvaltningsutbild- ning och ekonomisk utbildning, — ett flertal tjänster kan bestridas av perso— nal från samma kår utan att kraven på erfoderlig speciell miljökunskap eftersätts.

Samordningen av förvaltningskårerna är en logisk följd av den samordning av verk- samheten som skett inom materielverket. Denna samordning äri hög grad styrande för utvecklingen även iregional samt lägre regio- nal och lokal nivå.

I detta sammanhang kan även de civilmili- tära flygmaterielförvaltarna komma att be- röras. På grund av kravet på miljökunnande har de rekryterats genom vidareutbildning av militär och civilmilitär personal. De har upp- gifter avseende beståndsförvaltning i stort likartade tyg- och intendenturförrådsförvalt- arna. Det synes därför lämpligt att tjänsterna omvandlas till militära tjänster och att perso- nalen inordnas i en gemensam militär förvalt- ningspersonalkår. En sådan åtgärd är äveni linje med materielverkets strävan att åstad- komma enhetlighet inom förvaltningsom-

rådet. Den berörda personalen erhåller där- jämte större möjligheter till valfrihet och personutveckling. Militära tjänstgöringsål- dersutredningen behandlar emellertid från andra utgångspunkter denna personals ut- bildning m. m. Då denna utredning kan leda till förslag som i sig kan motivera ändrad kategoritillhörighet bör beslut i frågan anstå till vidare.

5.4.4 Samordningsalternativ

Nedan diskuteras olika alternativ för en samordning av nuvarande intendentur- och fälttygkårerna ävensom inlemmande i en sådan kår av personal för beståndsförvaltning inom marinen och flygvapnet samt de konse- kvenser dessa alternativ medför.

En ytterligare samordning som även skul- le omfatta för sjukvårdsmateriel och fortifi- kationsmateriel avsedd förvaltningspersonal ligger enligt givna direktiv utanför utred- ningens uppdrag. Dock bör framhållas att förvaltningen av nämnda materiel för när- varande är samordnad med intendenturför- valtningstjänsten vid flertalet lägre regionala och lokala myndigheter (jfr avsnitt 5.4.2). Utredningen förutsätter att nuvarande sam- ordning i lägre regional och lokal instans mellan intendentur-, sjukvårdsmateriel- och fortifikationsförvaltning skall kvarstå oför- ändrad även ien framtida ytterligare integre- rad organisation. Strävan är att den samord- ning som i det följande föreslås skall kunna underlätta en framdeles utökad integration av all förvaltningstjänst i såväl regional som lägre regional och lokal instans.

Varje samordningsåtgärd måste anpassas till krigsorganisationens krav. Då samord- ningsåtgärderna även syftar till en enhetlig krigsförvaltning är det önskvärt att krigsorga— nisationens krav inom försvarsgrenama ut- formas efter i möjligaste mån enhetliga grunder och med samma ambitionsnivå. Överbefälhavaren styr härvidlag verksam- heten. Krigsorganisationens krav måste beak- tas vid fredsorganisationens utformning och omfattning. Kravet på en smidig övergång

från freds— till krigsorganisation är en vital beredskapsfråga.

Konsekvenserna av varje samordningsåt- gärd måste förutses och behärskas. Svårig- heter kan eljest uppstå inom förvaltningsom- rådet med dess stora materiella och ekono- miska värden. Utredningen vill därför endast ge en allmän inriktning för samordning samt föreslå sådana åtgärder vilkas konsekvenser kan överblickas i nuläget.

Enligt utredningens mening kan samord- ningen lämpligen genomföras enligt något av de i det följande redovisade två alternativen, vilka båda leder till samma slutläge — en gemensam militär tyg- och intendenturför- valtningskår.

Alternativ A

-— steg 1 innebär en gemensam militär för- valtningskår för beståndsförvaltningen av tygmateriel inom samtliga försvarsgrenar i likhet med försvarets intendenturkår, som således bibehålls i beslutad omfattning (d. v. 5. två likartade förvaltningskårer),

— steg 2 innebär en sammanslagning av de två för krigsmakten gemensamma kårer- na.

AlternativB

— steg ] innebär att en förvaltningskår bildas genom sammanslagning av nuvaran- de fälttygkåren med försvarets intenden- turkår, — steg 2 innebär att kårens uppgifter och personal kompletteras att omfatta även beståndsförvaltningen av tygmateriel inom marinen och flygvapnet.

Konsekvenser av alternativ A Den samordning som redan före materielver- kets bildande genom dåvarande FIV försorg ägt rum inom intendenturförvaltningstjäns- ten har successivt medfört en allt mer ökad likformighet mellan försvarsgrenama samti- digt som en gemensam utbildning och sam- verkan lett till att personalen numera — oberoende av ursprunglig försvarsgrenstill- hörighet — kan placeras vid olika organisa- tionenheter, även om kårledningen efter-

strävar att med hänsyn till behovet av miljökunskap placera personalen vid enheter där de erhållit sin grundläggande miljökun- skap. Inom såväl materielverkets förrådsav- delning som vid militärområdesstaber har integreringen nått långt och visat sig fungera väl.

Alternativets främsta fördel är att inom tygförvaltningstjänsten efter hand ernås sam- ma integrering som ovan redovisats iavseen- de på intendenturförvaltningstjänsten.

Vidare är det en fördel om den relativt nyorganiserade försvarets intendenturkår får fortsätta att fungera orörd, i varje fall under steg 1.

En väsentlig nackdel är att steg ] resulte- rar i två kompletta kårer som vid samman- slagningen i steg 2 kan komma att minskas.

På grund av svårigheterna att genomföra de organisatoriska åtgärder som steg 1 med- för kommer genomförandet av alternativet att ta lång tid i anspråk. Under uppbyggnads- tiden kommer dessutom verksamheten i stor omfattning att präglas av dubbelarbete och komplicerade ansvarsförhållanden.

Konsekvenser av alternativ B En väsentlig nackdel i alternativ B torde vara, att steg 1 innebär en sammanslagning av en redan krigsmaktinriktad personalkår med en enbart på förvaltning av armétyg- materiel skolad kår. Personalen i en sålunda sammansatt kår kommer att under en över- gångstid inte vara allsidigt användbar. Den militära personalen för tygförvaltning inom krigsmakten blir således inte sammanförd förrän under steg 2.

Fördelarna med detta alternativ synes emellertid avsevärda och är i första hand följande: — redan under steg 1 erhålls en direkt personell anknytning till den organisation som pågående försök m.m. enligt avsnitt 5.4.3 kan förväntas utmynna i, — förutsättningarna ökar för att åstadkom- ma ensartade förvaltningsrutiner och för- valtningsbestämmelser, — rekrytering kan ske till endast en förvalt- ningskår varigenom inte önskvärd kon-

kurrens undviks och personalen kan ut- nyttjas optimalt,

— endast en personalkårledning kommer att erfordras.

5.4.5 Val av alternativ

Bägge alternativen har nackdelen, att nuva- rande specialinriktning av utbildningen mot visst förvaltningsområde måste slopas (ev. göras ytligare) och ersättas med en mera allsidig utbildning, då det måste förutsättas att utbildningstiden inte kan förlängas i nämnvärd grad. Den operativa ledningen eller de för förbandsproduktionen ansvariga cheferna kan hävda att de inte får tillgång till de specialister som erfordras bl. a. med hän- syn till försvarets breda materiella register. Detta skulle medföra att gjorda försvarsin- vesteringar inte kan rätt tillvaratas och för- valtas. Här påtalad nackdel måste beaktasi samband med organisatoriska åtgärder, för- valtningsutbildningens utformning samt vid utnyttjande av det miljökunnande som kan erbjudas inom en gemensam kår.

Ett i förhållande till nuläget vidgat för- valtningsområde med förvaltningsansvaret under myndigheten koncentrerat till en be- fattningshavare och en därtill anpassad för- valtningsorganisation kan medföra att de olika förvaltningstjänsternas nivåplacering måste omprövas.

Utredningen anser att en väsentlig följd av samordningen är att likvärdiga personella resurser för att genomföra en enhetlig be- ståndsförvaltning av tyg- och intendenturför- nödenheter kan erbjudas inom hela krigs- makten. Detta ernås i båda alternativens steg 2. Det synes dock lättare att genomföra steg 2 i alternativ B samtidigt som man under övergångstiden kan utnyttja fördelarna med steg 1 i samma alternativ. Alternativ B tar dessutom kortare tid att genomföra. De omedelbara vinster som kan ernås i alternativ B steg 1 bör vidare utnyttjas. Utredningen föreslår därför att alternativ B väljs.

5.4.6 Benämning av den gemensamma mili- tära tyg- och intendenturförvaltningskåren

Utredningen, som diskuterat ett flertal alter- nativa benämningar av den gemensamma militära tyg- och intendenturförvaltnings- kåren, föreslår benämningen ”Försvarets in- tendentkår”. Benämningen ”intendent” är enligt utredningens mening en inom krigs- makten allmänt förekommande och veder- tagen benämning av personal som handlägger förvaltningsärenden av den art varom här är fråga. Den kolliderar ej heller med andra inom krigsmakten gällande benämningar.

försvarsgrenama

6.1 Allmänt Av kap. 5 framgår att utredningen inte funnit tillräckliga skäl att föreslå samman- slagning av personalkårer inom krigsmakten utom såvitt på sikt gäller en gemensam mili— tär förvaltningspersonalkår. Det ligger nära till hands att därefter undersöka om några sammanslagningar av tekniska personalkårer är möjliga inom för- svarsgrenama varvid samma kriterier för sam- manslagning som angetts i kap. 5 kan gälla. I avsnitt 6.2 granskas från dessa utgångspunkt- er här aktuell personal inom armén, i av— snitten 6.3 och 6.4 inom marinen respektive flygvapnet.

6.2 Armén 6.2.1 Allmänt

För tygförvaltningen inom armén tas i hu- vudsak, ifråga om militär och civilmilitär personal, följande personalgrupper i anspråk:

tekniska stabs- officerare tygofficerare tygunderofficerare arme'ingenjörper— sonal —

mästarpersonal _Etygtekniska kåren tekniker —

tekniska stabskåren

!

:] f ältt ygkåren

Sammanslagning av personalkårer inom

Ifrågasatt sammanslagning av den tygtek- niska kåren med motsvarande civilmilitära kårer i övriga försvarsgrenar har behandlatsi avsnitt 5.2. I avsnitt 5.4 har personalen tillhörande fälttygkåren föreslagits skola ingå i en gemensam militär förvaltningspersonal- kår.

Med hänsyn till det förhållandevis ringa antalet befattningar i den tekniska stabs- kåren — mindre än 50 tjänster — synes det bl. a. av rent organisatoriska skäl motiverat att undersöka möjligheterna att sammanföra kåren med annan kår. Denna fråga behandlas i avsnitt 6.2.2 och 6.2.3.

6.2.2 Tekniska stabskåren — arméingenjör- personalen inom tygtekniska kåren

Tekniska stabskårens personal utgörs av offi- cerare — tekniska stabsofficerare — i grader- na fr.o.m. kapten t.o.m. överste. De är samtliga — utom två lärare vid militärhögsko— och en kapten vid arméstaben # placerade vid materielverket. Verksamheten för de tekniska stabsofficerarna berör i första hand tygmaterielanskaffningen, främst teknisk och ekonomisk planering samt studie- och utredningsverksamhet för materielutveck- ling. Arméingenj örpersonalen inom tygtek- niska kåren omfattar ca 140 befattningsha- vare. Av dessa tjänstgör endast en mindre del

centralt inom materielverket medan huvud- delen har sina arbetsuppgifter vid regionala staber, truppförband, utbildningsanstalter och tygverkstäder. Huvuduppgiftema för armeingenjörerna är verksamheter som sam- manhänger med tygmaterielens underhåll.

I avsnitt 5.1 har redovisats de förutsätt- ningar, som bör föreligga för att en samman— slagning skall vara meningsfull. Utredningen konstaterar med stöd av vad ovan framförts samt utifrån kraven på utbildning (avsnitt 9.2.3) att dessa förutsättningar saknas för här ifrågasatt åtgärd och förordar därför inte en sammanslagning av tekniska stabskåren med tygtekniska kåren.

6.2.3 Tekniska stabskåren — generalstabs- kåren

Den tekniska stabskåren rekryteras bland officerare som genomgått armélinjens högre tekniska kurser vid militärhögskolan. Exakt samma grundutbildning och rekryteringsväg gäller för en del av generalstabskåren (upp- skattningsvis ca 20 %). En möjlighet att minska antalet personalkårer är sålunda att den tekniska stabskåren överförs till general- stabskåren. En fördel med detta förslag är — förutom ett minskat antal personalkårer — att man underlättar utbytet av personal mellan stab och förvaltning. Vidare kan det långsiktiga och kontinuerliga behovet av miljökunskap —vid förvaltningen tillgodoses på ett säkrare sätt än för närvarande. Ytterli- gare motiv för överföringen är även minsk- ningen av antalet personalkårledningar. Re- sursinsatsen för den tekniska stabskårens administration är förhållandevis blygsam men den innebär en splittring av ledande chefers arbetsuppgifter, d. v. s. chefen för ar- mématerielförvaltningen och chefen för dess planering. Att chefen för armématerielför- valtningen, som är ansvarig för utnyttjandet av all personal inom förvaltningen, tillika är personalkårchef för de tekniska stabsoffice- rarna kan bl. a. av psykologiska skäl anses vara mindre lämpligt.

1954 års kårutredning behandlade kårfrå- gor bl. 3. inom tygförvaltningsområdet. Ut- redningen konstaterade för arméns del att

den militära och civilmilitära personalen skulle hänföras till två kårer, fälttygkåren och tygtekniska kåren. Den förra skulle som dittills omfatta den militära personalen och den senare all civilmilitär personal. I fälttyg- kåren ingick vid denna tidpunkt bl. a. teknis- ka stabsofficerare. Utredningen övervägde annan kårtillhörighet för denna kategori offi- cerare, bl. a. ett sammanförande med gene— ralstabskåren. Därvid konstaterades att en del fördelar stod att vinna med en sådan anordning. Bl. a. skulle visst utbyte mellan kårens kategorier kunna bli möjligt och större förutsättningar skulle föreligga att till- varata de utpräglat tekniskt begåvade office- rarna för kvalificerade tekniska befattningar. Utredningen avstyrkte dock ett inordnande av de tekniska stabsofficerarna i general- stabskåren. Det avgörande skälet härför var att man inte ville splittra den inom tygför- valtningstjänsten verksamma personalen på ytterligare kårer.

Efter 1954 års kårutredning har inom såväl försvaret i allmänhet som inom tyg- och intendenturförvaltningsområdet skett så- dana förändringar att personalkategoriutred- ningen har att beakta kårfrågoma från delvis andra utgångspunkter än nämnda kårutred- ning. Beträffande de tekniska stabsofficerar- na må endast erinras om att dessa fr. o. m. den 1 januari 1971 bildar egen personalkår, varför det avgörande motivet i 1954 års kårutredning mot ett sammanförande med generalstabskåren ej längre föreligger.

I annat sammanhang har övervägts en sammanslagning av de officerare, som tjänst- gör i centrala staber och förvaltningar till en för krigsmakten gemensam stabskår. En sam- ordning inom armén av generalstabskåren och den tekniska stabskåren synes enligt utredningens uppfattning inte innebära ett föregripande av en sådan utveckling.

Mot denna bakgrund och då flera av de i avsnitt 5.1 angivna grundläggande förutsätt- ningarna för sammanslagning uppfylls anser utredningen att det är rationellt att överföra den tekniska stabskåren till generalstabs- kåren och att det bör uppdras åt chefen för armén att genomföra detta.

6.3 Marinen 6.3.1 Mariningenjörer på högskolenivå

Inom marinen finns förutom civil personal två teknikerkategorier på högskolenivå näm— ligen sjö- och kustartilleriofficerare som ge- nomgått militärhögskolans tekniska kurs (tekniska officerare) samt mariningenjörer med teknisk högskoleutbildning, mariningen- jörer H.

Särskilda tjänster finns inte för de tek- niska officerarna. Ett 80-tal befattningar i fredsorganisationen, varav 41 inom materiel- verket, anses dock böra besättas med tek- niska officerare. Dessa tjänstgör emellertid även i befattningar, som inte kräver teknisk utbildning, exempelvis i staber och som fartygschefer.

För mariningenjörer H, som omfattar personal med skeppsteknisk utbildning eller i undantagsfall mekanistutbildning, finns 57 tjänster, varav 29 i materielverket. Arbets- uppgifterna är av teknisk natur, och samtliga befattningar kräver teknisk utbildning.

Befattningarna utanför materielverket, 39 för tekniska officerare och 28 för marinin- genjörer H, är fördelade mellan sjötjänst, lägre regional eller lokal förvaltning och undervisning. Befattningarna är främst in- riktade på stridsutbildning, drift och under- håll.

Befattningarna för officerare är inriktade emot vapen- och teleteknik, de för marinin- genjörer emot skepps- och maskinteknik. Inom dessa teknikområden tjänstgör även mariningenjörer med utbildning vid teknisk gymnasielinje, mariningenjör G, samt under- officerare och underbefäli teknisk tjänst.

Som framgår av avsnitt 9.2.4.l är den totala skolningstiden fram t. o. m. den 1 sep- tember år 12 ungefär densamma för teknisk officer och mariningenjör H, ca 5 500 tim- mar teori och ca 80 månaders praktik. (År 12 är valt som jämförelsetidpunkt eftersom här aktuella officerares tekniska utbildning då är avslutad). Beträffande inriktningen är skillnaden stor. För officeren ägnas ca 2 000 timmar av teorin åt teknisk utbildning me-

dan mariningenjören härför använder ca 4 700 timmar. Beträffande de tekniska stu— dierna är de för mariningenjören inriktade mot konstruktion och tillverkning, medan officerens till stor del inriktas mot operativt utnyttjande och drift. Av övrig tid för teorin använder officeren ca 3 500 timmar för mili- tär och operativ utbildning, medan för ma- riningenjören ca 800 timmar avses härför.

Den tekniske officeren uttas inte för tek- nisk tjänst förrän efter ca 10 år, medan mariningenjör H grundrekryteras för sådan tjänst. Detta innebär att större delen av den praktiska tjänsten för officeren har operativ inriktning, medan mariningenjörens från bör- jan är tekniskt inriktad.

Anledningen till den så markant olika inriktningen av utbildningen är de bägge kategoriernas olika användning. De tekniska officerarna utnyttjas sålunda förutom i tek- nisk tjänst även i operativ tjänst, medan mariningenjören hela tiden tjänstgör inom tekniska områden. Dessa väsentligt olika in- riktningar torde även påverka rekryteringen så att den gymnasist som vill skapa sig en framtid inom marinen och som är särskilt intresserad av eller har speciell fallenhet för teknik hellre väljer mariningenjöryrket än sjöofficersbanan.

Med hänsyn till likartade krav på de tekniska tjänster som bestrids av de bägge kategorierna ligger nära till hands att pröva möjligheten att sammanföra tekniska office- rare och mariningenjörer i en kår. Av bl. a. följande skäl anser dock utredningen i likhet med 1954 års kårutredning att en sådan sammanslagning inte bör komma till stånd: — mariningenjörer är en för marinen gemen-

sam personalkategori,

— de båda grupperna har olika rekrytering och utbildning, — den tekniske officeren tjänstgör även i icke tekniska befattningar tillsammans med övriga officerare och ingår i samma befordringsenheter som dessa. Under senare år, då verkningarna av be- slutet att avskaffa de civilmilitära special- ingenjörerna börjat märkas, har behovet av högskoleingenjörer med grunng miljökun-

skap och civilmilitär ställning gjort sig känn- bart framförallt inom tele- och elektroområ- dena och i viss mån även inom vapenområ- det. Anledningen till detta är bl.a. den omfattande tekniska utveckling som sker samt ökade krav på militärt kunnande fram- förallt på lägre regional nivå.

På det lokala planet, d. v. s. på fartyg och förband, finns f. n. inte några högskoleutbil- dade ingenjörer inom tele- och kraftelektris- ka områdena. På lägre nivå förekommer så- dan kompetens endast undantagsvis. För de kvalificerade arbetsuppgifter som erfordrar högskoleutbildning måste därför f. n. avdelas personal som saknar härför erforderlig kom- petens eller måste de hänskjutas till central instans. Förutom denna nackdel medför bristen på högskoleingenjörer regionalt och lokalt, att materielverket har svårt att erhål- la högskoleingenjörer med erforderlig miljö- kunskap.

PKU förordar därför att mariningenjörer H jämväl rekryteras med aspiranter som genomgår teleteknisk eller starkströmselek- trisk grundutbildning för tjänstgöring huvud- sakligen inom tele- och starkströmsområ- dena. Dessa mariningenjörer H bör ges sam— ma militära grundutbildning som skepps- byggare/mekanister och bör ingå i samma befordringsenhet som dessa.

Härigenom kan även teknisk personal på gymnasienivå med teleteknisk eller kraftelek- trisk inriktning erbjudas möjlighet att genom fortsatta studier avancera inom egen yrkes- gren.

6.3.2 Mariningenjörer på gymnasienivå

De aktuella kategorierna på denna nivå är mariningenjörer G (civilmilitärer) och tek- niska underofficerare vid flottan och kustar- tilleriet (militärer).

För mariningenjör G finns 100 befatt- ningar, för flottans tekniska underofficerare 366 och för kustartilleriets tekniska under- officerare 145 befattningar. Praktiskt taget samtliga dessa befattningar är inriktade mot drift och underhåll av materielen. Större

delen är dessutom innehållsmässigt av samma typ och inriktning oberoende av kategori.

Befattningarna fördelar sig med ca 404 % vid central eller regional/lokal förvaltning, ca 40 % i sjötjänst (35 % drifttjänst och 5 % féör— bandsbunden underhållstjänst) samt ca 20% i utbildningstjänst.

Med den tendens till avancerad teknik och ökad automation som finns beträffande marinens fartyg och materiel höjs kvalifika- tionskraven på den ledande tekniska perso- _nal som skall omhänderha driften och under-

hållet emot gymnasiekompetens i tekniska ämnen.

Paralleller kan dras med den civila sjöfar- ten och sjöbefälsskolorna. För sjöingenjörer har utbildningen nyligen (1968) översetts av skolöverstyrelsen med anledning av den tek- niska utvecklingen ombord.

Det har även kommit till utredningens kännedom att chefen för marinen utreder frågan om vidareutbildning av bl. a. under- officerarna i teknisk tjänst och att ett krav på ökade tekniska kunskaper gjort sig gällan- de.

Nuvarande utbildningsgångar för marin- ingenjör G och underofficer i teknisk tjänst har med vissa undantag (direktrekrytering) samma rekryteringsskikt, d.v.s. stamunder- befäl i flottan och kustartilleriet.

För mariningenjör G utbildning utnyttjas till stor del det civila skolväsendet (jfr avsnitt 9.2.4.5). Denna del av utbildningen är hu- vudsakligen inriktad emot konstruktion och tillverkning, medan befattningarna för perso- nalgruppen avser drift och underhåll av mari- nens materiel. Utbildningen ger kompetens för inträde till teknisk högskola.

Utbildning av underofficeren i teknisk tjänst sker helt i marinens regi och inriktas mot drift och underhåll av marinens materiel (jfr avsnitt 92.42). Den teoretiska och praktiska skolningen harmonierar med den marina övningsrytmen.

För maskinisten ger utbildningen samma kompetens som civil sjöingenjörutbildning men ger inte kompetens för inträde till teknisk högskola.

Då utbildningen för mariningenjör G inte

är direkt anpassad till aktuella befattningar och önskemål och planer finns på att ge underofficerarna i teknisk tjänst (blivande kompaniofficerarna) ökad teoretisk kompe- tens ligger det nära till hands att söka sammanslå dessa två grupper. Utredningen har funnit starka skäl tala för en sådan sammanslagning på kompaniofficersnivå. Det torde få ankomma på MBU att närmare utreda denna fråga isamband med översynen av marinens befälsordning, emedan krigsor- ganisationen kan ställa nya krav på denna personal. Denna nya grupp bör, bl. a.*för att kommenderingar skall underlättas och större flexibilitet erhållas, vara gemensam för mari- nen på samma sätt som mariningenjör G f. n. är. Erfarenheterna härav är enbart goda.

6.3.3 Gränsfrågor gymnasieskikten

mellan högskole— och

Vid en sammanslagning av mariningenjör G och kompaniofficerare iteknisk tjänst måste gränsdragningen mellan mariningenjör H och kompaniofficerarna ägnas speciell uppmärk- samhet.

Vid införande av mariningenjör G över- fördes en del befattningar, som dittills be- satts med mariningenjör H, till den nya gruppen. Detta har bl.a. fört med sig att det numera råder brist på utbildningsbe- fattningar för mariningenjör H, speciellt i sjötjänst och regional/lokal förvaltning. Bristen har tillfälligtvis kunnat hävas genom att under utbildning varande mariningen- jör H tjänstgör i befattningar för marin- ingenjör G.

Utredningen har noterat att ett antal be- fattningar för mariningenjör G är så kvalifi- cerade att utredningen ifrågasätter om de bör besättas av kompaniofficerare i teknisk tjänst. Å andra sidan finns civila befattningar som lämpligen borde vara tillsatta med kom- paniofficerare. Vidare konstaterar utredning— en ett behov av kvalificerade slutbefattningar för kompaniofficerare.

Utredningens förslag till fördelning av befattningar inom materielverket redovisas i

kap. 13. Frågan om behovet av befattningar regionalt och lokalt avses behandlas i delbe- tänkande 2.

6.4 Flygvapnet 6.4.1 Allmänt

Inom tygförvaltningsområdet vid flygvapnet tjänstgör förutom civil personal officerare, ett fåtal underofficerare (bl. a. provflygförare vid försökscentralen i Malmslätt) samt — ur den civilmilitära kategorin — flygingenjörer, mästare och tekniker. På den nivå som representeras av de två sistnämnda personal- gruppema tjänstgör huvudsakligen civilmili- tär personal.

6.4.2 Officerare flygingenjörer

i tygförvaltningstj änst —

Omkring 25 officerare tjänstgör inom tygför- valtningsområdet i central instans. Omkring 10 av dem är placerade som militärassisten- ter. Av de övriga tjänstgör 12 inom prov- ningsverksamheten vid försökscentralen och robotavdelningen.

För flygingenjörpersonal finns drygt 100 tjänster av vilka något över 20 i'central och omkring 70 i regional och lokal instans. Härtill kommer centralt 100 alternativa tjänster för bl. a. flygingenjörpersonal, av vilka omkring 20 f. n. är tillsatta med sådan personal. Vidare finns ca 90 flygingenjöraspi— ranter.

Flygingenjörpersonalen i central instans är huvudsakligen sysselsatt med tekniska och tekniskt-administrativa uppgifter inom an- skaffnings- och underhållsverksamheten. Den i regional och lokal instans placerade perso- nalen är verksam inom drift- och underhålls- området.

I chefens för flygvapnet yttrande över tjänsteställningsutredningen framfördes bl.a. följande:

"— — — Jag hävdar också — i motsats till utred- ningen — att stora fördelar skulle stå att vinna, om den civilmilitära personalen — även meteorologer

”

Från personal i förvaltningstjänst inom flygvapnet har framförts, att utredningen borde undersöka om det är möjligt att ge sådan utbildning till flygofficer och flygin- genjör att personal ur båda kategorierna kunde placeras i tjänster, som i dag är exklusivt militära resp. civilmilitära. Härige- nom skulle bl. a. skapas möjligheter att bilda en gemensam kår för flygofficerare och flyg- ingenjörer i reell mening.

Som framgår av avsnitt 9.2.5 är undervis- ningen för flygofficerare i tekniska ämnen vid MHS relativt begränsad. I ämnesplanen för den högre kurs, som på försök tillämpas vid militärhögskolan fr.o.m. läsåret 1971/72, har antalet timmar för teknisk utbildning beskurits i förhållande till omfånget i tidi— gare tekniska kurser. Någon kompletterings- kurs för officerare som avses placeras inom förvaltningsverksamhet planeras tills vidare inte.

Omfattningen av teknisk utbildning för flygofficer t.o.m. militärhögskolans högre kurs omfattar drygt 1 000 tim, medan mili- tär utbildning ornfattar i det närmaste 4 000 tim. För flygingenjören gäller det omvända förhållandet. Det torde inte vara möjligt med hänsyn framför allt till kostnader och den långa utbildningstid som skulle tillkomma att ge de två personalgrupperna sådan utbild- ning att full utbytbarhet på tekniska och operativa tjänster skulle föreligga. Däremot vill utredningen förorda att det på något längre sikt görs en översyn av gällande be- stämmelser för utbildning av flygingenjörer med inriktning mot dels en utökning av officerskursen, dels en komplettering av denna sedan flygingenjören vunnit praktisk erfarenhet efter några års tjänst.

I avsnitt 4.2 sammanfattas utredningens allmänna åsikt om behovet av personal med kompetens motsvarande nuvarande civilmili- tärers sålunda:

"— — — ett behov finns av personal med i stort den avvägning mellan civila och militära kunskaper och erfarenheter som representeras av nuvarande civil- militär kategori med tekniska uppgifter. — — —"

Med hänsyn till vad som ovan anförts

anser utredningen att väsentliga förutsätt- ningar saknas för att f n. föra samman flyg- vapnets officerare och flygingenjörer till en kår.

7. Personalkåradministration

7.1. Nuläge

Utredningen har i avsnitt 2.2.3 redovisat vissa fakta om personalkårema inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena. ] bi— laga 711 lämnas kompletterande uppgifter om de administrativa resurser som berörda personalkårchefer disponerar för ledning, or- ganisation och uppföljning av personalkår- funktionen. I anslutning härtill vill utred- ningen anföra följande.

Berörda personalkårchefer lyder jämlikt instruktionerna för dem under försvarsgrens- chef, chefen för försvarets intendenturkår dock under överbefälhavaren. De har i prak- tiken en mycket självständig ställning med som regel egen kåradministration, organisa- toriskt knuten till enhet inom materielverket eller förlagd till andra lokaler än försvars- grensstabens.

Uppgiften att vara personalkårchef inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena är som regel en tillikauppgift. Av de berörda kårcheferna (motsv.) är det endast cheferna för försvarets intendenturkår och fälttyg- kåren som är heltidsengagerade med kårupp— gifter. Förstnämnda chef har intendenturför- valtningsskolan sig underställd.

Personalkårchef skall främst i skilda hän- seenden företräda kårpersonalens intressen. De mest krävande uppgifterna är att leda personalutvecklingen samt att bedöma perso- nalens utvecklings- och befordringsmöjlig-

heter. Härvid biträds kårchefen som regel av chef för myndighet där personal är placerad för tjänstgöring. För att aktivt kunna verka i den miljö där personalen är verksam behöver kårchefen själv ha betydande erfarenhet här- av.

Personalkårens centrala administrativa en- het benämns olika. Försvarets intendentur- kår och fälttygkåren har var sin kårstab, tygtekniska kåren en expedition, medan övriga kårers administration är ansluten till avdelning eller sektion inom försvarsgrens- stab eller materielverket.

Jämlikt instruktionen för personalkår- chef inom armén och marinen (TLA 1964119, TSA 1964zl9) samt särskild till- läggsinstruktion för vissa kårer består det administrativa arbetet av personaltjänst (in- klusive personalutveckling), fackmässig ut- bildning samt expeditions- och förvaltnings- tjänst.

Personalkårchefs ansvar vad avser perso- naltjänst omfattar bl.a. personalplanering, bemanningsplanering, freds- och krigsplace- ringsärenden, personalutveckling, befordran, rekrytering, kommenderingar och personal- vård.

Personalkårchefs ansvar för fackmässig utbildning kan bl. a. innebära arbete på och utgivande av utbildningsanvisningar och reglementen, utbildningsplanering, uppfölj- ning av utbildningsmål (inspektioner), ledan- de av fältövningar samt kursverksamhet.

En kåradministrations expeditions- och förvaltningstjänst omfattar i regel kassa- tjänst, budgetering, registrering, arkivering, boktjänst, sekreterartjänst, skrivtjänst och duplicering. Omfattningen av denna stöd- funktion varierar bl. a. till följd av kårernas personella innehåll. Friliggande kåradminis- trationer har behov av mera fullständiga expeditionstjänstresurser. Kårer (motsv.) som är anslutna till befintlig administrativ enhet med egna expeditionella resurser, exempelvis avdelning inom försvarsgrensstab, utnyttjar delvis dessa resurser.

7.2. Överväganden 7.2.1 Utgångspunkter

Utredningen har tidigare konstaterat att be- hov alltjämt föreligger av tre personalkate- gorier (kap. 4). Den har också förordat en för krigsmakten gemensam militär förvalt- ningspersonalkår — försvarets intendentkår (kap. 5) samt har i kap. 6 föreslagit att tek- niska stabskåren inordnas i generalstabskåren och funnit starka skäl tala för att tjänster för mariningenjörer G förs samman med tjänster för marinens underofficerare i teknisk tjänst.

Utredningen behandlar vidare i kap. 10 förutsedda administrativa och organisato- riska förändringar inom krigsmakten vilka kan komma att påverka personal inom tyg- och intendenturförvaltningsområdet. Av spe- cith intresse i detta sammanhang är den förutsedda utvecklingen under 1970-talet mot allt större integration mellan ekonomi- system och personaladministrativa systern. Härvid eftersträvas förbättrade möjligheter till överblick och styrning och därmed ett bättre tillvaratagande av befintlig personal. Denna kommer att ställa allt större krav på medinflytande. Samhällets utbildningspolitik kommer att i avsevärd grad utöva inflytande på krigsmaktens utbildningsförhållanden — inte minst gäller detta de anställda inom skilda personalkårer. En sådan utveckling kommer att medföra behov av förstärkt personaladministrationen. De i kap. 10 om-

kan emellertid leda till andra lösningar av personaladministrationen än vad som nu kan förutses. En total översyn av hela personal- kåradministrationen kan därvid bli motive- rad. Förslag till förändringar bör därför ske i medvetande om det korta tidsperspektiveti detta hänseende.

Vid överväganden av personalkåradminis- trationens innehåll i framtiden finner därför utredningen att den idetta sammanhang bör utgå från följande: — försvarets intendentkår skall bildas, _ tekniska stabskåren kommer att inordnas i generalstabskåren, — tjänster för mariningenjörer G förs sam- man med tjänster för marinens underoffi- cerare i teknisk tjänst (blivande kompani- officerare i teknisk tjänst), — krigsmaktens personalfunktion kommer att överses i olika avseenden med följder för personaladministrationen.

7.2.2. Principer

Flertalet kårchefer har som tidigare anförts kårchefssysslan som tillikauppgift. Personal- kåradministrationen leds därför av annan tjänsteman. En sådan ordning har hittills accepterats av den berörda personalen. Ut— vecklingen är emellertid den att personalen inom en kår kräver ökade insatser från sin kårledning, varför kåradministrationens re— surser tenderar att bli otillräckliga för att tillfredsställande svara emot de ökade kra- ven. Utredningen anser därför att en perso- nalkårchef i framtiden bör ha personal- kårarbetet som huvuduppgift. Härigenom vinns också att chefsskap för personalkår inte förenas med arbetsledaransvar i sådana befattningar där intressekonflikter kan upp- stå. Bl.a. som en följd härav anser utred- ningen att framtidens personalkårer kan vara förhållandevis stora. En tänkbar utveckling är att en befattningshavare kan svara för flera kårers personal, även tillhörande skilda kategorier.

De huvudsakliga krav som utredningen

anser böra ställas på personalkårchefen och dennes administration är följande: — kårchefens främsta uppgift bör vara att lära känna, bedöma och vidareutveckla kårens personal; härför krävs bl. a. lång- siktig personalplanering och noggrann personalbedömning,

— insikt krävs om det område inom vilket kårens personal väsentligen arbetar, så att målanalys kan utföras och realistiska krav ställas på utbildningsmyndigheter; härför krävs att kårchefen och hans medarbetare har praktisk erfarenhet av kårens arbets- område, — personaltjänsten inom kåradministratio- nen bör avse såväl fredsförhållanden som krigsförberedelser. Personalkåradministrationens omfattning

har ovan angetts vara personaltjänst, fack- mässig utbildning samt expeditions- och för- valtningstjänst. Utredningen finner, inte minst med hänsyn till den ovan nämnda utvecklingen av personalens anspråk på kår- ledningen, att kåradministrationen så långt möjligt bör koncentreras till personaltjänst.

Personalfunktionen inom försvarsgrens- stab bör sammanhålla personaltjänsten inom hela försvarsgrenen. Motsvarande princip bör gälla utbildningsfunktionen. Personalkår— chefs delansvar för utbildning bör därför enligt utredningen begränsas till att omfatta fackmässig verksamhet som är förenad med fullgörande av huvuduppgiften personal- tjänst.

7.2.3. Detaljöverväganden

PKU har den principiella uppfattningen att här berörda personalkårchefer — utom möj- ligen chefen för en för krigsmakten gemen- sam kår — alltjämt bör lyda under försvars- grenschef samt att såsom nyss nämnts per- sonalkåradministration bör koncentreras till att i huvudsak omfatta personaltjänst. Denna uppfattning utgör grundvalen för de fort- satta övervägandena. Utredningen väljer att först diskutera vissa frågor kring försvarets intendentkår. Framställningen avslutas med

ett avsnitt om förutsedd utveckling mot tekniska försvarsgrenskårer berörande såväl militära tekniska personalgrupper som de civilmilitära kårerna — tygtekniska kåren, mariningenjörkåren samt flygingenjörperso- nalen.

Lydnadsförhållanden m.m. för försvarets in- tendentkår

Skapandet av försvarets intendentkår jäm- likt förslaget i avsnitt 5.4 torde bl. a. kräva en uppbyggnadsperiod om flera år. Kåren kommer att innehålla främst aktivt befäl med kvalificerad förvaltningsutbildning för både tyg- och intendenturförvaltnings- tjänsten (beståndsförvaltning) inom krigs- makten. Kåradministrationens storlek i slut- läget är beroende av personalkårchefens ställ- ning, lydnadsförhållanden, uppgifter, kårens slutliga omfattning m. m. Resurser måste successivt anpassas efter anslutningen av de skilda personalgrupperna. Förvaltningsut- bildningsutredningen kan komma att föreslå en förvaltningsskola, som i viss utsträckning kan beröra verksamheten vid kåren under och efter uppbyggnadsperioden. Utifrån grundsynen att personalkåradministration väsentligen bör omfatta personaltjänst bedö- mer emellertid utredningen det möjligt att i detta sammanhang bortse från en blivande förvaltningsskolas ställning i organisationen och inflytande på personalkårverksamheten.

Nuvarande försvarets intendenturkår ly- der under överbefälhavaren medan fälttyg- kåren lyder under arméchefen. För den blivande försvarets intendentkår kan i det- ta hänseende två huvudalternativ uppställas — kåren lyder under överbefälhavaren, — kåren lyder under en av försvarsgrensche— ferna.

I båda alternativen kan kårchefen anting- en ges en relativt självständig ställning för att inte onödigt belasta huvudmannen eller inte- greras med försvarsstaben, alternativt en av försvarsgrensstaberna.

Kåren kommer att huvudsakligen vara en för krigsmakten gemensam personalkår. Prin- cipiellt borde därför kårchefen lyda under överbefälhavaren i likhet med vad som nu är

fallet med chefen för försvarets intendentur- kår. Emot detta talar dock att överbefälhava- rens och försvarsstabens uppgifter främst är inriktade på operativ och långsiktig plane- ringsverksamhet. Därtill kommer att för- svarsstabens personalfunktion med drygt 30 anställda skall svara för ledning och samord— ning av krigsmaktens personaltjänst i fred såväl som för operativ personaltjänst och inte bör belastas med administrationen av en omfattande kår. En sådan ökad belastning torde även ställa krav på en väsentlig perso— nalförstärkning. Det konstaterades vid till- komsten av försvarets intendenturkår att disponibla resurser inom försvarsstaben var otillräckliga för att även handlägga intenden- turkårärendena. Denna kår underställdes lik- väl i formellt avseende överbefälhavaren trots att handläggning av personalkårfrågor faller något utanför huvudinriktningen av överbefälhavarens uppgifter. Försvarets in- tendenturkår tillfördes emellertid sådana ad- ministrativa resurser att kåren i realiteten nu är helt självständig. Intendenturkårens ad- ministration upptar 14 befattningar.

För försvarsgrenscheferna och deras sta- ber skulle det förefalla naturligt att äta sig administrationen av en ny personalkår, efter— som sådan verksamhet redan nu utgör en väsentlig del av stabsarbetet. Med hänsyn till bl. a. personalkårens inriktning och att styr- ningen av den i kåren ingående personalens uppgifter kommer att i hög grad ske från det för försvarsgrenama gemensamma materiel- verket skulle det emellertid vara förenat med nackdelar av psykologisk och annan natur, om kåren ställdes under en av försvarsgrens- cheferna.

Mot bakgrund av osäkerheten i fråga om konsekvenserna på sikt av den pågående personaladministrativa utvecklingen föreslår utredningen, trots att vissa skäl talar mot förslaget, att försvarets intendentkår tills- vidare understålls överbefälhavaren.

Kårchefens uppgift bör i stort överens- stämma med de uppgifter som f. n. åligger cheferna för försvarets intendenturkår och fälttygkåren och som framgår av avsnitt 7.1. I awaktan på resultatet av förvaltningsut-

bildningsutredningen bör dock förändringar inte vidtas i kårchefens ansvar för den fackmässiga utbildningen.

Utredningen tar i detta sammanhang inte ställning till personalkårchefens behov av administrativa resurser. Dock bör en samord- ning av de nuvarande kårstabernas admini- strativa resurser i erforderlig utsträckning kunna ske snarast efter statsmakternas beslut om inrättande av försvarets intendentkår.

Försvarsgrenskårer för teknisk personal

Den militära och civilmilitära tekniska personalen inom krigsmakten är f.n. för- svarsgrensinriktad. Denna huvudprincip bör enligt utredningens uppfattning alltjämt gäl- la, inte minst med hänsyn till förslaget i prop. 1971:124 att inom materielverket bi- behålla särskilda huvudavdelningar för ar- mémateriel, marinmateriel och flygmateriel. Om beslut fattas i enlighet med utredningens förslag att tekniska stabsofficerskåren sam- manförs med generalstabskåren har inte lång- re någon militär teknisk personalgrupp orga- nisatorisk anknytning till materielverket.

De civilmilitära kårernas ställning påver- kas däremot dels av förankringen till respek- tive försvarsgrenar dels av anknytningen till verksamheten inom materielverket. Dessa förhållanden avspeglas bl. a. i ifrågavarande personalkårchefers (motsv.) dubbla lydnads- förhållanden.

Chefen för tygtekniska kåren — armeöver- direktören — har f.n. som huvuduppgift att vara chef för underhållsavdelningen inom armématerielförvaltningen. Som personalkår- chef är han direkt underställd chefen för armén. Personalkåren omfattar ca 1 260 civilmilitärer på aktiv stat samt ca 430 reservanställda. Huvuddelen av de aktiva — ca 1 220 (96 %) — är fördelade på de flesta regionala myndigheterna samt arméns för— band och utbildningsanstalter.

Chefen för mariningenjörkåren — såsom nämnts-i avsnitt 2.2.3 f. n. chefen för marin- materielförvaltningens skeppsbyggnadsavdel- ning — är som personalkårchef underställd chefen för marinen. Kåren består av ca 170 civilmilitärer på aktiv stat och ca 50 reserv-

anställda. Av dessa tjänstgör ca 70 % utan- för materielverket. Härutöver kommer ca 25 mariningenjöraspiranter. I samband härmed bör framhållas att marinens militära tekniska personal - bl. a. drygt 500 underofficerarei teknisk tjänst (blivande kompaniofficerare i teknisk tjänst) — f.n.i personalkårhänseende lyder under chefen för flottans personal- kårer, tillika chef för sektion 3 i marinsta- ben, respektive chefen för kustartilleriets officers- och underofficerskårer, tillika chef för sektion 4 i marinstaben.

Chefen för flygvapnet har det högsta ansvaret för flygingenjörpersonalens perso— naltjänst. En avdelningschef vid materiel- verket — f.n. chefen för flygmaterielförvalt- ningens underhållsavdelning — har emellertid såsom nämnts i avsnitt 2.2.3 ålagts att fullgöra uppgifter, motsvarande dem som eljest skulle ankomma på en kårchef för denna personal. Flygingenjörpersonalen om- fattar ca 155 aktiva civilmilitärer och ca 45 reservanställda. Av den aktiva personalen tjänstgör ca 50 % i regional och lokal instans. Härutöver kommer ca 90 flygingenjöraspi- ranter. I sammanhanget bör framhållas att en sektionschef vid flygstaben f.n. under chefen för flygvapnet fullgör personalkårchefs upp- gifter för flygvapnets civilmilitära mästare- och teknikerpersonal, tillsammans ca 2 100 personer.

Såvitt utredningen kunnat finna är de med nämnda avdelningschefstjänster före- nade uppgifterna så omfattande att avdel- ningscheferna redan i nuläget inte hinner ägna erforderlig tid även åt de krävande göromål, som åligger dem i deras egenskap av personalkårchefer (motsv.).

Av ovanstående redovisning framgår bl. a. att tygtekniska kåren omfattar ett betydligt större antal personer än övriga civilmilitära personalkårer (motsv.). Om emellertid en summering görs försvarsgrensvis av all tek- nisk personal blir förhållandena annorlunda. Arméns ca 1 250 personer — tekniska stabs- kåren undantagen — motsvaras då av mari- nens ca 700 — officerare och underbefäl i teknisk tjänst ej inräknade — och flygvapnets ca 2 200 (huvuddelen i bastjänst).

Som tidigare anförts i avsnitt 7.2.2 synes utvecklingen inom det personaladministrati- va området - enligt utredningens bedömning — gå mot förhållandevis stora personalkårer, ledda av heltidsengagerade personalkårche- fer. Med hänsyn bl.a. härtill kan övervägas att föra samman all försvarsgrensinriktad teknisk personal — tekniska stabsofficerare undantagna — till en för försvarsgrenen gemensam teknisk kår. Såvitt utredningen kunnat finna bör en sådan personalkår rent principiellt kunna innehålla personalgrupper såväl med olika kompetens som med olika kategoritillhörighet .

Med hänsyn till de principiella förhållan- den som redovisats i avsnitt 7.1 och anknyt- ningen till annan personaladministrativ verk- samhet inom försvaret anser utredningen att berörda personalkårchefer (_motsv.) med led- ningsresurser bör ingå i respektive försvars- grensstaber. En sådan lösning medför emel- lertid nackdelen att nuvarande nära anknyt- ning till den tekniska verksamheten inom materielverket upphör. Detta kan kanske få konsekvenser inom; utbildningsområdet. Denna fråga hör emellertid nära ihop med den större frågan om vidareutbildning av all personal i förvaltningstjänst. Den avses där- för behandlas i samarbete med förvaltnings— utbildningsutredningen inför delbetänkande 2.

Utredningens förslag till omstrukturering innebär inom armén att särskild tjänst för arméöverdirektör tillförs arméstaben för att möjliggöra effektivare ledning av tygtekniska kåren. Dess sammansättning föreslås i stort vara oförändrad. Kåren bör i samband här- med byta namn till arméns tekniska kår.

Förslagets innebörd inom marinen är att en ny tjänst bör tillföras marinstaben för att möjliggöra en effektivare personaltjänst för marinens personal i teknisk tjänst — marin- ingenjörer, underofficerare och underbefäl i teknisk tjänst. Innehavaren föreslås få be- nämningen marinöverdirektör. Utredningen har övervägt om här ifrågavarande personal bör ingå i en gemensam personalkår, be— nämnd marinens tekniska kår. En sådan lösning är emellertid inte någon primär

förutsättning för en enhetlig ledning av personaltjänsten för här ifrågavarande perso- nal. Beslut i detta avseende bör därför anstå tills frågan om den tekniska personalens inom marinen ställning, utbildning m.m. ytterligare belysts av marinens befälsutred- ning.

Förslagets innebörd inom flygvapnet är att en ny tjänst bör tillföras flygstaben för att möjliggöra effektivare ledning av flygvap- nets tekniska personal — flygingenjörer, mäs- tare och tekniker. Innehavaren av tjänsten föreslås få benämningen flygöverdirektör. Flygvapnets personal är som tidigare nämnts i avsnitt 2.2.3 inte indelad i personalkårer. Utredningen har övervägt om flygvapnets tekniska personal trots detta bör bilda en gemensam kår — benämnd flygvapnets tek- niska kår. Av samma skäl som anförts ovan för marinen bör beslut om en sådan kårs bildande anstå tills frågan om flygvapnets mästares och teknikers ställning ytterligare belysts av militära tjänstgöringsåldersutred- ningen.

Med hänsyn till vad som ovan anförts föreslår utredningen att beslut fattas om inrättande av tjänst för arméöverdirektör vid arméstaben, marinöverdirektör vid marin- staben och flygöverdirektör vid flygstaben. Personalkåradministrationerna (motsv.) bör flyttas till respektive staber.

III

materielverk Personalsammansättningen i försvarets

8. Nuvarande organisation

Materielverkets organisation har i sina hu- vuddrag redovisats i avsnitt 2.2. I detta kapitel följer en närmare redogörelse för verkets personalsammansättning med avseen- de på tjänsterna och deras art (avsnitt 8.1), rek'ryteringsförhållanden (avsnitt 8.2) och åldersfördelning (avsnitt 8.3). Dessa delar avser nuvarande förhållanden i fred. I direkt anslutning härtill lämnas vissa uppgifter om förhållandena i krig (avsnitt 8.4). Under rubriken Löne- och budgetsystem m.m. redo- görs därefter för nu gällande principer för avlöningskostnademas bestridande, anställ- ningsformer m.m. (avsnitt 8.5), i den mån de har betydelse för utredningen.

8.1 Tjänsterna och deras art 8.1.1 Antal och slag av tjänster

Totalantalet tjänster den 31 januari 1971 var 4791. Deras fördelning framgår av tabell 8.1. Administrativa avdelningens 626 tjänster omfattar bl. a. sammanlagt 137 tjänster, av- sedda för två självkostnadsbärande enheter, nämligen för datadrift i avvaktan på resul- tatet av försök med gemensam datadrift under försvarets civilförvaltnings ledning och för statens transportkontor. Räknas nämnda 137 tjänster bort, består administrativa av- delningen av (626 — 137 =) 489 tjänster och

SOU 1972:3

Tabell 8.1 Fördelning den 31 januari 1971 av tjänsterna vid försvarets materielverk (samtliga anslag).

Huvudavd eln ing Antal Verkschef 1 Till förfogande ] Arm ématerielförvaltningen 1215 Marinm aterielförvaltningen 676 Flygmaterielförvaltningen 173 5 Intendenturmaterielförvaltningen 253 Förråd savdelningen 221 Administrativa avdelningenl 626; 4891 Verkstadsavd elningen 6 3

Summa 4791; 46541

' Med resp utan de självkostnadsbärande enheterna datadrift, 120 1/2 tjänster, och statens transport- kontor (STK), 16 1/2 tjänster.

verket i sin helhet av (4 791 — 137 =) 4 654 tjänster. I detta antal ingick den 31 januari 1971 214 vakanta eller inte utövade tjänster, som successivt skulle rensas ut eller av annan anledning inte borde betraktas som dispo- nibla. Antalet disponibla tjänster, tjänsterna vid självfinansierande enheter frånräknade, var sålunda (4 654 — 214 =) 4 440. Övriga vakanta tjänster var vid nämnda tillfälle 607, varför antalet utövade tjänster uppgick till (4 440 — 607 =) 3 833.

De 4 654 tjänsternas fördelning på löne- grader och personalkategorier framgår i hu- vudsak av tabell 8 .2.

65

Tabell 8.2 Tjänster fördelade på lönegrader och personalkategorier den 31 januari 1971. (Samtliga anslag; exkl datadrift och STK) 1

Kategori Lönegrad Summa Cl—8 A20=B7 A14—l9 A1—13

Militär på aktiv stat 6 199 6 = 211

arvodestjänst — 39 — — 39

Civilmilitär 2 86 13 = 101

Civil 39 1532 1389 1198 4158

Alternativ 33 112 — — 145 80 1968 1408 1198 4654

1 Tabell 8.2 och bilagorna 812—8, vilka upprättats med personalläget den 31 januari 1971 som grund, har därefter bringats i överensstämmelse med ALS 1971—73 så långt detta varit möjligt intill den 1 september 1971.

8.1.2 Gällande grunder för nuvarande upp- sättning av tjänster av olika kategorier

Personalsammansättningens struktur med av- seende på förekomsten vid materielverket av militära, civilmilitära, civila och alternativa tjänster och deras placering inom verket bygger i allt väsentligt på de förslag som lagts fram av 1954 års personalkårutredning samt av 1960 års intendenturförvaltningsutred- ning och som i huvudsak godkänts av stats- makterna.

En redogörelse för de faktorer vilka personalkårutredningen beaktat vid sina överväganden m. m. har lämnats i bilaga 211. Sist isamma bilaga har 1960 års intendentur- förvaltningsutredning berörts. 1 kap. 2 och utförligare i nämnda bilaga redogörs även för kårutredningens förslag beträffande perso- nalsammansättningen i dåvarande armétyg-, marin- och flygförvaltningarna.

8.1.3 Antal civila och övriga tjänster samt deras placering i organisationen

Antalet tjänster vid verkets huvudavdelning— ar samt verkstads- och förrådsavdelningarna består av 4 156 civila tjänster och 496 militära, civilmilitära och alternativa tjänster

med den fördelning på nämnda enheter som framgår av bilaga 8:l. Hänvisande till denna vill utredningen särSkilt peka på de struktu- rella olikheterna mellan de materielförvaltan- de huvudavdelningarna i fråga om relationen mellan antalet civila och antalet övriga tjäns- ter och sammansättningen av sistnämnda tjänster. Dessa olikheter, som är ett uttryck för 1954 års personalkårutrednings principer såvitt gäller armé-, marin- och flygmateriel- förvaltningarna, belyses ytterligare av bila- gorna 812-8 (se not till tabell 8:2) som visar sammansättningen och placeringen av tjäns— ter i lönegrad A 23 och högre.

1 överensstämmelse med personalkårut— redningens förslag finner man att huvudprin- ciperna för personalsammansättningen i sist- nämnda lönegrader är — inom armématerielförvaltningen: vid

vapen- och fordonsavdelningarna militära eller civila tjänster och eljest civila tjäns- ter,

— inom marinmaterielförvaltningen: vid va- penavdelningen militära eller civila tjäns- ter, vid skeppsbyggnadsavdelningen och personal- och utbildningssektionen civil- militära, civilmilitära/civila civila tjänster och eljest civila tjänster, — inom flygmaterielförvaltningen: civilmili- tära, civilmilitära/civila eller civila tjänster

eller

(av 19 militära tjänster i lönegrad A 23 och högre är 3 placerade vid vapenbyrån samt 11 vid försökscentralen, främst provflygningssektionen, och robotavdel- ningen). Bilagorna 812-8 ger även visst underlag för att bedöma befordringsmöjligheterna för den civila personalen. Inom enheter med en koncentration av exklusivt militära, exklu- sivt civilmilitära eller alternativt militära/ civilmilitära tjänster på sektionschefsnivå och lönegraderna närmast därunder är be- fordringsmöjligheterna för civil personal be- gränsade.

8.2. Rekryteringsförhållanden

Rekryteringen i allmänhet till olika slag av tjänster berörs i avsnitt 8.2.1.

Som förut nämnts har i den nuvarande organisationen i vissa fall — frånsett tjänster för byråchefer och högre — inrättats alterna- tiva tjänster för att underlätta rekrytering m. rn.

Det har därför ansetts vara av intresse att särskilt undersöka från vilka personalkatego- rier de alternativa tjänsterna har rekryterats. En fullständig sådan undersökning har av arbetstekniska skäl inte gjorts utan den har begränsats till att omfatta tjänsteinnehavar- nas egenskap av militära, civilmilitära eller civila befattningshavare den 31 januari 1971 (avsnitt 8.2.2). I samband därmed har på motsvarande sätt även undersökts i vilken utsträckning militär eller civilmilitär befatt- ningshavare övergått till civil tjänst (avsnitt 8.2.3). Slutligen har en specialundersökning gjorts beträffande tjänstgöringstidens längd i en och samma befattning m. m. för militär, civilmilitär och civil personal och jämförelser i detta avseende anställts mellan kategorierna (avsnitt 8.2.4).

8.2.1. Rekrytering till olika slag av tjänster

De uppgifter som utredningen införskaffat om rekryterings- och vakansförhållanden vi-

sar ett genomsnittligt vakansläge på 13,5 %, högre (20—25 %) för militära och civilmili- tära, något lägre för civila tjänster. Antalet vakanser undergår fortlöpande ändringar, och tillfälliga förskjutningari vakansläget för olika tjänstekategorier får inte påverka ut- redningens ställningstagande vid val av perso- nalkategori. En annan sak är att särskilda åtgärder för att förvärva och behålla personal i nyckelposition kan behöva vidtas i besvär- liga rekryteringslägen. Exempel härpå är kontraktsanställning av bl. a. högt kvalifice- rade specialister, särskilt civil teknisk perso- nal. Antalet dylika kontraktsanställningar den 31 januari 1971 var 35, därav 23 vid flygmaterielförvaltningen, framgår av tabell 8. 3.

såsom närmare

8.2.2. Rekrytering till alternativa tjänster

Av bilaga 8. 9 framgår att 4 vid flygmateriel- förvaltningen inrättade militära/civilmilitära tjänster alla innehades av militär personal.

Av 15 militära/civila tjänster var alla tillsatta med militära tjänstemän utom en tjänst vid förrådsavdelningen, som hade civil innehavare.

Antalet militära/civilmilitära/civila tjäns- ter är 7, varav en vid armématerielförvalt- ningen, 2 vid marinmaterielförvaltningen, 3 vid flygmaterielförvaltningen och en vid in- tendenturmaterielförvaltningen. Dessa tjäns- ter var tillsatta med militära befattningsha- vare utom tjänsten som chef för flygplanav- delningen, vars innehavare var civilmilitär.

Av 119 civilmilitära/civila tjänster var 18 vakanta den 31 januari 1971, varav 4 vid marin- och 14 vid flygmaterielförvaltningen. Av återstående 101 tjänster fanns vid armé- materielförvaltningen en civil innehavare, vid marinmaterielförvaltningen 9 civilmilitära och 12 civila innehavare samt vid flygmate- rielförvaltningen 18 civilmilitära och 61 civi— la innehavare, sammanlagt 27 civilmilitära och 74 civila innehavare.

Tabell 8. 3 Kontraktsanställningar, fördelade på huvudavdelningarna personalkategorivis på vakanthällna tjänster inom angivna lönegradsskikt. Läget den 31 januari 1971.

Kategori Huvudavdelning Summa Vakanthållen

tjänst HA HM HF HI HB

Civilmilitär

C 1 — 8 — = — = — =

A 20 = B7 — 2 1 = — 3

Civil

C 1 — 8 1 — — — _ 1 A 20 = B7 4 3 17 — 2 26

Alternativ

C 1 = 8 — = — — — —

A 20 = B 7 — = 5 = = 5 5 5 23 — 2 35

Tabell 8. 4 Civila tjänster, fördelade på huvudavdelningarna personalkategorivis, vilkas innehavare samtidigt har lägre militär eller civilmilitär ordinarie tjänst (förenar tjänst). Läget den 1 oktober 1969

Bottentjänst Huvudavdelning Summa HA HM HF HI HB

Militär officer 4 4 l 1 10 20 underofficer 32 17 7 8 2 66

underbefäl 1 1 3 — — 5 91

Civilmilitär ingenjör 3 6 7 — 2 18

mästare 3 1 29 1 — 34 tekniker 8 — 68 — = 76 128 51 29 115 10 14 219

8.2.3. Rekrytering till civila tjänster med militär och civilmilitär personal

Civila tjänster har i viss omfattning rekryte- rats med militära och civilmilitära befatt- ningshavare. Befintlig statistik beträffande dessa förhållanden hänför sig till hösten 1969 men torde i huvudsak återspegla det aktuella läget.

Av tabell 8.4 framgår att 219 civila tjänster innehades av befattningshavare som förenade högre civil tjänst med lägre militär

eller civilmilitär tjänst. Framför allt var så fallet bland militär personal för underoffice- rare vid armén och bland civilmilitär perso- nal för mästare och tekniker vid flygvapnet.

Antalet civila tjänster som innehades av förutvarande militära och civilmilitära tjäns- temän, vilka i samband med pensionering eller eljest lämnat sin militära eller civilmili- tära anställning, var 380. Såsom bl. a. fram- går av tabell 8. 5 förekom sådan övergång bland underofficerare mest inom armén och marinen, bland underbefäl mest inom armén

Tabell 8. 5 Civila tjänster, fördelade på huvudavdelningarna personalkategorivis, vilkas innehavare genom avsked eller ålderspension lämnat militär eller civilmilitär anställning. Läget den 1 oktober 1969.

Tidigare Huvudavdelning Summa anställning HA HM HF HI HB Militär officer 12 11 2 5 8 38 underofficer 19 43 8 7 5 82 underbefäl 54 25 42 5 16 142 262 Civilmilitär ingenjör 4 20 19 = — 43 mästare l 6 13 1 2 23 tekniker 10 6 36 = — 52 118 100 1 1 1 120 18 31 380

Tabell 8. 6 Civila tjänster, fördelade på lönegrader personalkategorivis, vars innehavare tidigare innehaft militär eller civilmilitär anställning. Läget den 1 oktober 1969

Tidigare Lönegrad Summa anställning Cl—8 A20—B7 Al3=19 A1=12 Militär Officer 2 36 — = 38 underofficer = 41 40 1 82 underbefäl — 53 83 6 142 262 Civilmilitär ingenjör 1 1 31 1 = 43 mästare — 14 9 — 23 tekniker — 26 26 — 52 118 13 201 159 7 380

och flygvapnet och bland civilmilitära mästa- re och tekniker mest inom flygvapnet. Även officerare och civilmilitär ingenjörpersonal har emellertid i viss omfattning gått över till civila tjänster. Tabell 8.6 visar till vilka lönelägen (i stort) övergången skett. Ifrågavarande befattningshavare torde i samband med övergången i allmänhet ha vunnit befordran till tjänst i högre lönegrad än de förut innehaft, varvid deras erfarenhet från tjänstgöring i regional och lokal nivå kan antas i många fall ha tillmätts stort värde. Denna uppfattning bestyrks om man summerar antalet civila tjänster som inne-

hades av (tidigare) militär eller civilmilitär personal (tabellerna 8.4 och 8. 6). Antalet civila tjänster som innehades av sådan perso- nal var (219 + 380 =) 599.

8.2.4. Tjänstgöringstidens längd i viss befatt- ning m. m.

Mot bakgrund av det krav på kontinuitet i fråga om innehav av mera kvalificerade tjänster vid sakorganen som i olika samman- hang framförts (se bl.a. bilagorna 1:1 och 1 :2) har utredningen låttit göra en undersök- ning av hur länge militära, civilmilitära och

Tabell 8. 7 Tjänstgöringstidens längd i en och samma befattning och i en följd för militär (m), civilmilitär (cm) och civil (c) personal 1954—1969 vid armé-, marin- och flygmateriel- förvaltningarnas (motsv.) sakorgan; lönegrad A 28 och högre.

Kate— 0 = 2 3 — 4 5 = 10 11 — Summa gori

Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % m 51 26 61 31 64 32 21 11 197 100 cm 20 15 38 27 55 40 24 18 137 100 e 28 16 27 15 56 31 66 38 177 100

Tabell 8.8 Tillträde till och avgång från befattning av militär (m), civilmilitär (cm) och civil

(c) personal sakorgan; lönegrad A 28 och högre

1954—1969 vid armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarnas (motsv.)

Förändringens art m, % cm, % c, % Tillträde befordran m. m. inom verket 61 39 ) 28

från förband 37 i 98 56 95 2 ] 30 från annan statlig myndighet 2 1 13 från enskild tjänst — 4 57 Summa 100 100 100 Avgång i samband med befordran inom verket 34 33 1 21 till förband 39 i 73 33 71 4 i 25 till annan statlig myndighet 7 4 11 till enskild tjänst 2 11 46 pensionering, dödsfall m. m. 18 14 18 Summa 100 100 100

civila befattningshavare i lönegrad A 28 och högre tjänstgjort i en och samma befattning vid nämnda organ inom arme—, marin- och flygmaterielförvaltningarna och deras före- gångare undertiden 1954—1969.

Undersökningen har omfattat totalt 197 militära, 137 civilmilitära och 177 civila befattningshavare. Tjänstgöringstidens längd i befattningen redovisas i tabell 8.7 på så sätt att antalet avgångar, absolut och procentu- ellt, anges för var och en av perioderna 0=2 år, 3=4 år etc.

Av tabellen framgår att under de 4 första åren slutade 57 % av den militära, 42 % av den civilmilitära och 31 % av den civila personalen. Av den militära personalen stan- nade 11 % i befattningen mer än 10 år,

medan motsvarande procenttal för den civil- militära och civila personalen var 18 resp. 38.

Framför allt den militära och civilmilitära personalen har bl. a. som led i utbildningen tjänstgjort i mer än en befattning inom verket på grund av omplaceringar med eller utan befordran. Även i detta avseende är förhållandena olika för militär, civilmilitär och civil personal. Av de militära och civil- militära befattningshavama tjänstgjorde 41 % resp. 42 % i mer än en befattning, medan motsvarande procenttal för de civila tjänste- männen var 19 %.

Av intresse har även varit att undersöka varifrån personalen rekryterats vid tillträde av befattning samt = iförekommande fall —

varthän personalen gått vid avgång från befattningen. Resultatet av denna undersök- ning redovisas i tabell 8. 8.

Av tabellen framgår att det alldeles över— vägande antalet militära och civilmilitära befattningshavare kommer från och avgår till befattning inom försvaret. Den civila perso- nalen har under perioden huvudsakligen re- kryterats från enskild tjänst. Beträffande tillträde av befattning för den civila persona- len visar undersökningen att rekryteringen i här ifrågavarande lönelägen skett i 28 % av fallen med personer inom verket och i 72 % av fallen med personer utanför verket.

Militära och civilmilitära tjänster tillsättsi regel utan ansökningsförfarande, medan mot- satsen är fallet beträffande civila tjänster på löneplan B och i lönegrad 19 och högre på löneplan A. Normalt är tillsättningsproce- duren kortare för tjänster som tillsätts utan än för tjänster som tillsätts med ansöknings- förfarande.

8.3. Åldersfördelning

Åldersfördelningen den 28 februari 1971 framgår av bilaga 8:10. I stort är omkring hälften av verkets personal 49 år och däröver med de största årgångarna i åldern 50—54 är.

8.4. Tyg- och intendenturförvaltningsper- sonalen i krigsorganisationen

8.4.1. Krigsorganisationens inverkan på ma- terielverkets fredsorganisation

Frecsplaceringen vid verket av militär och civilmilitär personal är motiverad av verkets eget behov av miljökunnig personal, men därjimte kan skäl för placeringen även vara — rrer eller mindre — att antalet tjänster för aktiY personal inom viss militär eller civilmi- litär kår för tyg- eller intendenturförvalt- ningsverksamhet är avpassat med hänsyn till ett itörre krigs- än fredsbehov och att det därfir är angeläget att bereda all personal inon kåren i fråga sådan kvalificerad syssel— sättring i fred som svarar mot personalens

utbildning i förvaltningstjänst. Med anled- ning härav och i anslutning till utredningsdi- rektivens uttalande att personaluppsätt- ningen måste tillgodose såväl krigs- som fredsorganisationens krav har utredningen bl.a. sökt bedöma om och i vilken mån materielverkets fred beror av andra försvarsmyndigheters behov av personal i krig.

Utredningen har i detta syfte inhämtat visst underlag från överbefälhavaren, för- svarsgrenscheferna och materielverket. Detta underlag är emellertid på grund av pågående översyner av krigsorganisationen och särskil- da undersökningar om personalbehovet inom specialområden inte tillräckligt hållbart att läggas till grund för angivna bedömanden.

Materielverkets krigsorganisation överses f. n. Verket har meddelat utredningen bl.a. att verkets krigsorganisation i princip skall baseras på den personal fredsorganisationen innehåller, varvid förutsatts att verkets be- manning i fred omfattar civil, civilmilitär och militär personal i ungefär samma proportion som hittills. Mot denna bakgrund har utred- ningen grundat sitt förslag till verkets perso- nalsammansättning på de krav som fredsor- ganisationen ställer (jfr kap. 2).

personalsammansättning i

8.4.2. Civil personals utnyttjande i krigsorga- nisationen

Enligt 35 å statstjänstemannalagen (Sth) äger tjänsteman som är anställd med full- makt, konstitutorial eller förordnande tills vidare lämna tjänsten efter skriftlig uppsäg- ning. Den som är förordnad för tillfällig anställning må lämna tjänsten omedelbart efter anmälan om anställningen inte har varat mer än tre månader i följd. Den som förordnats för bestämd tid har inte rätt till uppsägning men kan på egen begäran beviljas avsked före anställningstidens utgång om särskilda skäl föreligger (36 5 Sth).

Kommer riket i krig upphör uppsägnings- rätten. Enligt 40 & Sth må i det läget tjänsteman inte utan tillstånd lämna tjäns- ten. Om Konungen så förordnar gäller förbu—

Tjänsteplikt enligt allmänna tjänsteplikts- lagen innebär skyldighet att utföra ålagt arbete, dock inte vapentjänst vid krigsmak- ten. Tjänsteplikt enligt denna lag finns i två former: tjänsteförlängning, d. v. s. skyldighet att utföra arbete i sin anställning och allmän tjänsteplikt, d. v. s. skyldighet att äta sig och utföra anvisat arbete.

Till skillnad mot vad som är fallet enligt tjänstepliktslagen har tjänsteförlängningen enligt 40 5 Sth självfallet inte kunnat göra undantag för vapentjänst vid krigsmakten beträffande dem som är anställda för sådan tjänst, varjämte regeln träder automatiskt i tillämpning vid krig. Kungl. Maji kan redan i fred bestämma den personkrets för vilken tjänsteförlängningen skall gälla när riket är i krigsfara.

Av brottsbalken 21 : 20 och särskild kun- görelse (SF 1968: 333) om den rättsliga innebörden av begreppet krigsmakten och krigsman framgår att endast vissa särskilt nämnda befattningshavare eller grupper av befattningshavare är krigsmän under vanliga fredsförhållanden. Civila tjänstemän är med få undantag inte krigsmän under vanliga fredsförhållanden.

Under beredskapstillstånd och i krig skall enligt brottsbalken 22: 14 såsom krigsman anses förutom den som på grund av 21: 20 eller med stöd därav givna bestämmelser är krigsman jämväl envar annan som är tjänst- göringsskyldig vid krigsmakten, i den mån Konungen inte förordnar annorlunda. Så till vida råder under beredskap och krig ingen skillnad mellan militär, civilmilitär och vid krigsmakten anställd civil personal. Beträf- fande militär och civilmilitär personals ut- nyttjande för krigsmaktens verksamhet gäller inga väsentliga inskränkningar. Militär perso- nal har dock inte befälsrätt i fråga om viss civilmilitär personals fackuppgifter och civil— militär personal äger i regel inte utöva befäl över andra än dem som är i fackmässigt hänseende underställda. Anses det vara av särskild betydelse att civilanställd tjänsteman som är värnpliktig även i krig skall fullgöra uppgifterna i den tjänst, i vilken han är

anställd, meddelas för hans vidkommande krigsuppskov. Därigenom kan ifrågavarande myndighet ta tjänstemannen i anspråk för "krigsplacering" hos myndigheten. Civilan- ställda manliga tjänstemän, som inte är värnpliktiga, och kvinnliga tjänstemän, vilka bör tillhöra myndighetens krigsorganisation för att i denna fullgöra liknande uppgifter som i fred, ”krigsplaceras” också hos myn- digheten.

Inte ens såsom krigsmän kan de civila tjänstemännen utnyttjas i samma utsträck- ning som militär och civilmilitär personal. Om vissa begränsningar härvidlag kan hänvi- sas till följande utdrag ur militära tjänstgöv ringsåldersutredningens betänkande (SOU l969:22),sidan 163 ff:

”Det torde vara klart att militär och civilmilitär anställningshavare på aktiv stat kan utnyttjas för krigsmaktens verksamhet i krig utan andra begräns- ningar än dem som ges av vederbörandes psykiska och fysiska förutsättningar för olika slag av uppgif- ter.

Civil tjänsteman som är värnpliktig torde också t. o. m. det år han fyller 47 år med stöd av värnpliktslagen kunna tas i anspråk för den krigsbe- fattning för vilken han bedöms äga de största förutsättningarna, oberoende av vederbörandes fredsplacering. Möjligheterna att i fred öva honom i annan krigsbefattning än den som överensstämmer med hans fredsuppgifter begränsas dock till vad värnpliktslagen föreskriver och de är avsevärt mind- re än vad som gäller för yrkesbefa'l. Ett relativt betydande antal civila tjänstemän i allmän tjänst har emellertid krigsuppskov och kan sålunda inte disponeras för krigsplacering inom krigsmakten. När det gäller befattningshavare över vämpliktsål- dern torde vederbörande såsom anställningshavare av vederbörlig myndighet kunna utnyttjas för sådana uppgifter i krigsorganisationen som inte kräver deltagande i strid e. d. En befattningshavare i försvarets materielverk som är specialist på minor bör sålunda i krig kunna knytas till förband eller annan enhet med uppgift att studera konstruktion och verkningar av minor som fienden använder. Man synes kunna räkna med att, med stöd av bestämmelser i statstjänstemannalagen, bestämmel- ser kan utfärdas som förhindrar avskedstagande i en akut krissituation. För övrigt bör vissa möjlighe- ter föreligga att ta vederbörande i anspråk även efter avsked med tillämpning av lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet för Civilförsvarspliktig att tjänstegöra vid krigsmakten eller av lagen om tjänsteplikt.

[ samtliga omnämnda fall finns dock vissa väsentliga begränsningar. Vederbörande torde så- lunda inte såsom civil tjänsteman eller med stöd av nyss nämnda lagar kunna åläggas att bära vapen, att föra befäl över stridande förband eller eljest bestri-

da tjänst som "är förenad med egentliga stridsupp- gifter". För att nämna ett konkret exempel bör sålunda en förrådsförrnan vid förband väl kunna åläggas att svara för utlämning av materiel från mobiliseringsförråd. Däremot kan han inte ges till uppgift att föra befäl över trupp som skyddar utlämningen av materiel. En civil förrådsförman har inte någon skyldighet att i en kuppsituation ta befälet om militärt befäl inte hunnit fram till mobiliseringsplatsen, något som man måste och har rätt att fordra av varje militärt befäl. Som ett annat exempel kan anföras en civil tjänsteman över 47 år i materielverket eller försvarets forskningsanstalt, som är specialist på visst slag av materiel. Denne bör kunna placeras till tjänstgöring i högkvarter eller i regional stab för tekniska, administrativa göromål o. (1. Men kan vederbörande placeras som chef för verkstadsförband vars personal är beväp- nad för självförsvar? Mot sitt bestridande torde han inte kunna placeras som chef för förband med stridsuppgifter men han bör kunna åläggas följa sådant förband som specialist utan skyldighet att delta istridsuppgifter."

Till vad som sålunda anförts rörande vissa begränsningar beträffande den civila perso- nalens utnyttjande i krig må emellertid erinras om att t. ex. inom ramen för driftvär— net har personalen rätt och möjlighet att effektivt delta i stridshandlingar (närförsvar av arbetsplatsen).

8.5 Löne- och budgetsystem m.m.

Materielverkets organisation och personal- uppsättning påverkas i olika avseenden av budgettekniska och lönetekniska förhållan- den. Dessa är av betydelse bl. a. när det gäller att anpassa organisation och personal- samrmnsättning till fortlöpande förändringar i verksamhetens inriktning och omfattning. Verkets möjligheter att självt vidta organisa- toriska och personella ändringar beror sålun- da — inom ramen för de möjligheter härutin- nan som instruktionen för materielverket ger —— bl.a. av reglerna för det gällande tjänste- och lönegradssystemet.

Offentligrättsliga regler gäller i fråga om irrrättmde och indragning av tjänster liksom beträffande ordningen för tillsättande av tjänst och entledigande från denna.

Statens avtalsverk har i det 5. k. handlägg- ningscirkuläret lämnat föreskrifter och anvis- ningar om tillämpningen av vissa kollektivav-

tal för tjänstemän m.fl. Avtalsverket kan överlämna att handlägga förhandlingsrätts- frågor till annan statlig myndighet.

8.5.1 Medel för bestridande av kostnader för löner åt personal vid materielverket

Medel för avlöningar till personalen vid verket anvisas huvudsakligen under det till myndighetens disposition ställda förslagsan- slaget F 4. Försvarets materielverk, anslags- posten Avlöningar. Endast efter av Kungl. Maj:t lämnat medgivande får avlöningskost— nader bestridas från annat anslag än myndig- hetsanslaget.

Från sakanslag må bestridas kostnader för avlöningar åt 7l befattningshavare, de flesta vid flygmaterielförvaltningen och några vid administrativa avdelningen. Ifrågavarande personal finns upptagen i bilaga 1 till det av Kungl. Maj :t meddelade s.k. sakanslagsbrevet med förteckningar över tjänster med avlö- ning från annat anslag än förvaltningsanslag. Tjänsterna vid flygmaterielförvaltningen av— ses för verksamhet som i samband med att de centrala flygverkstäderna överfördes till förenade fabriksverken ansågs böra förläggas till materielverket. Tjänsterna vid administra- tiva avdelningen avses för viss rationalise- ringsverksamhet.

Vid materielverket må enligt instruktio- nen för verket militär eller civilmilitär perso- nal placeras till tjänstgöring. De befattningar på vilka personalen placeras ingår i verkets organisation men personalen avlönas från vederbörande försvarsgrens anslag till avlö- ningar till aktiv personal m.fl. Antalet sådana befattningar är 179. Härtill kommer 6 be- fattningar för meteorologpersonal som avlö- nas från ifrågavarande anslag.

Av det totala antalet tjänster vid verket beräknas avlöningskostnadema för (4 654 — 71 — 185 =) 4 398 tjänster under myndig- hetsanslaget, 71 tjänster under sakanslag och 185 tjänster under försvarsgrensanslag.

För bl.a. materielverkets tjänster gäller i anslutning till den generella kungörelsen (1969z54) om beräkning och redovisning av

Tabell 8. 9 Tjänsternas fördelning på ordinarie och icke-ordinarie tjänster den 31 januari ] 971

Kategori Ordinarie lcke-ordina- Summa tjänster rie tjänster

Militär på militär stat 204 7 211

arvodestjänst — 39 39 Civilmilitär 90 11 101

Civil 419 3 739 4158 Alternativ 110I 35 145 823 3 831 4 654

| .. . . _ . Av dessa ar 4 ordinarie eller extra ordinarie.

lönekostnadspålägg, att lönekostnadspålägg om 23 %, för budgetåret 1972/73 24 %, skall beräknas på utgiven lön.

8.5.2. Ordinarie och icke—ordinarie tjänster

Tjänsterna vid materielverket fördelar sig på ordinarie och icke-ordinarie tjänster den 31 januari 1971 på sätt som framgår av tabell 8.9.

Bortsett från arvodestjänsterna är alltså de militära tjänsterna med några få undantag ordinarie. De civilmilitära och alternativa tjänsterna är huvudsakligast ordinarie. De vanligaste alternativa tjänsterna är civilmili- tära/civila (119). Bland dessa är antalet icke ordinarie tjänster ca en fjärdedel. Av de civila tjänsterna är endast 10 % ordinarie. På senare år nyinrättade civila tjänster är nästan undantagslöst icke-ordinarie. De befintliga civila ordinarie tjänsterna på löneplan A och B kommer successivt att avvecklas enligt vad som framgår av organisationsbrevet för mate- rielverket.

l organisationsbrevet har angetts att i den mån civil tjänst vid centralplaneringen till- sätts med officer på aktiv stat, denne får — om han så önskar — anställas som militär tjänsteman med samma avlönings— och pen- sionsförmåner som gäller för den civila tjäns- ten. Denna får därvid tillfälligt utbytas mot extra ordinarie tjänst för kapten eller rege- mentsofficer i samma lönegrad som den

civila tjänsten. Ett motsvarande medgivande har lämnats även beträffande civil tjänst vid förrådsavdelningen vid dennas tillkomst den 1 juli 1970. Medgivandena har lämnats för att bereda ifrågavarande officerare möjlighet att kvarstå i den militära befordringskarriä- ren och sålunda prövas för befordran i vanlig ordning och torde vara att se som en övergångsvis vidtagen anordning.

8.5.3. Inrättande av tjänst

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse (19551915) om inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m.m. inrättas i de avseen— den som kan komma i fråga i detta samman- hang ordinarie tjänst av Kungl. Maj:t. Det- samma gäller extra ordinarie tjänst i lägst lönegrad A 23 och extra tjänst i lägst lönegrad B 6. Av kungörelsen följer för materielverkets del att annan extra ordinarie eller extra tjänst och arvodestjänst inrättas av verket, om annat inte följer av beslut eller bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelat. Enligt kungörelsen gäller vidare bl.a,följande. Göromålsförordnande — d.v.s. förordnande som, utan att avse vikariat, innebär att någon bestrider göromål som ankommer på inne— havare av tjänst av visst slag _ får endast förekomma för göromål, som ankommer på innehavare av ordinarie, extra ordinarie eller extra tjänst. Fråga om göromålsförordnande prövas av vederbörande myndighet. Får myndigheten inte inrätta motsvarande extra ordinarie tjänst och förordnandet beräknas

vara minst sex månader i följd prövas frågan av Kungl. Maj:t.

Verkets möjligheter att inrätta icke-ordi- narie tjänst är begränsade till att avse civil tjänst under myndighetsanslaget och inom ramen för anslagets avlöningspost.

8.5.4. Tillsättande av tjänst'

Bestämmelser om förfarandet vid tjänstetill- sättning har meddelats i statstjänstemanna- lagen, instruktionen för materielverket, kun- görelsen 19652819 om tjänstetillsättning vid arme'n, marinen och flygvapnet samt i regle- menten för personalkårer eller motsvarande föreskrifter m.m. Av bestämmelserna fram- går i huvudsak följande.

Militär tjänst vid armen, marinen eller flygvapnet tillsätts utan föregående kungö- relseförfarande. dock att försvarsgrenschef äger bestämma att sådan tjänst skall utlysas. Med vissa undantag tillsätts även civilmilitär tjänst utan ledigförklarande. Tjänst som är alternativ kungörs. Civil ordinarie tjänst samt civil icke-ordinarie tjänst i lönegrad A 19 och högre tillsätts i regel efter kungörelseförfa- rande. Extra ordinarie eller extra tjänst som är placerad i högst lönegrad A 18 eller som är tjänst i högstlönegrad och får placeras i högst lönegrad A 18 eller som ingår i befordringsgång behöver inte kungöras. Det- ta gäller även arvodestjänst (beträffande mili— tär arvodestjänst föreligger dock särskilda bestämmelser om kungörelseförfarande).

Av instruktionen för materielverket fram- går bl.a. att tjänst på löneplan C (general- direktörstjänsten undantagen) tillsätts av Kungl. Maj .t efter anmälan av generaldirek- tören. Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av verket. Verket får tillsätta militär tjänst utan att tjänsten kungjorts ledig till ansökan. Innan verket tillsätter militär eller civilmilitär tjänst eller prövar fråga om anställnings upphörande såvitt av- ser sådan tjänst, skall yttrande inhämtas från försvarsgrenschefen eller, ifråga om inten- denturoffieer, från överbefälhavaren.

[ Kungl. Maj:ts förordnande för avdel-

nings- och byråchefer har på senare tid endast angetts att förordnandet avser viss typ av tjänst vid materielverket (”N.N. för- ordnas att vara byråchef i Ce 1 vid materiel- verket”).

Då materielverket utannonserar tjänst an— ges i regel arbetsuppgifterna samt vid vilken enhet tjänsten är placerad. Tillsättningsbeslu- tet (och anställningsbeviset) anger emeller- tid endast att beslutet aVSer viss tjänst vid verket men inte tjänstens närmare placeringi verkets organisation. Ej heller tjänstgörings— orten anges.

Då tjänst tillsätts utan ansökningsförfa- rande, sker beträffande viss personal inom krigsmakten urvalet bl.a. med ledning av ett särskilt vitsordssystem och särskilda kompe- tensnormer i enlighet med föreskrifter i kungörelsen 19552476 med vissa bestämmel- ser angående befordran av militär personal på aktiv stat (befordringskungörelsen) och kbr den 3 december 1965 (med ändring den 25 november 1965; TLA nr 6, nytryck 85/1966) med bestämmelser om villkor för befordran av militär personal på aktiv stat rn. m. (befordringsbrevet). Föreskrifterna på området är föremål för prövning av BFK (se avsnitt 1.3.3).

Frågan om normer för betyg och intyg över anställning inom den statligt reglerade offentliga förvaltningen har utretts av den 1968 tillsatta betygsutredningen (betänkan— de SOU 197028). [ utredningsuppdraget ingick att ”med utgångspunkt från behovet av kontinuitet i bedömningarna bl.a. under- söka om ett system, liknande det som används i fråga om bl. a. viss militär perso- nal, med tid efter annan återkommande personbedömningar kunde vara lämpligt". Utredningen, som på s. 81 ff redogör för det militära systemet, föreslår att betyg skall utfärdas, då tjänsteman skriftligen eller muntligen begär att få sådan handling, och förordar att betygsarbetet systematiseras och läggs som en fast rutin i anslutning till tjänstemans avgång ur tjänst. Betygsutred- ningen har ansett sig inte böra föreslå infö- rande av ett system med kontinuerliga per- sonbedömningar men framhåller att, i den

mån en utbyggnad av den statliga personal- administrationen sker, andra förutsättningar än f.n. kommer att föreligga för utforman- det av ett generellt gällande vitsordssystem byggt på systematiska kontinuerliga person- bedömningar.

8.5.5 Omplacering av tjänst m. m.

Genom instruktionen för materielverket samt organisationsbrevet och beslut den 5 juni 1970 (organisationen av verkstads- och förrådsledningsorganen m. in.) har Kungl. Maj:t fastställt verkets organisation — under styrelse och verkschef — på huvudenheter och avdelningar ner till enheter, lydande direkt under avdelningschef, alltså i princip ner t. o. m. byrånivå (motsv.). Tjänsterna vid verket har endast i viss utsträckning (ordina- rie och vissa icke-ordinarie tjänster) tagits upp i regleringsbrev och — i motsats till vad som varit fallet tidigare beträffande de förut- varande försvarsgrensförvaltningarna — utan att tjänsternas närmare placering i organisa- tionen angetts. Materielverket får därför anses ha rätt att självt besluta om organisa- tionen närmast under byrå (motsv.) och att flytta tjänster inom verket, i princip alla tjänster under byråchefsnivå (motsv.).

Verket har sålunda beslutat om indelning av byråer (motsv.) i sektioner m. rn. och har fördelat tjänsterna på dessa enheter. Därvid har i de flesta fall följts tidigare principer, vilka i många fall förutsatts skola gälla. Av nuvarande regleringsbrev framgår sålunda genom anteckningar till personalförteck- ningen att vissa tjänster är avsedda för viss enhet eller förutsätts skola utnyttjas på visst sätt. Den nuvarande placeringen av tjänster- na är väsentligen en följd av de förut redovisade och alltjämt gällande principerna för personalsammansättningen.

Beträffande förflyttning av tjänsteman eller flyttning av tjänst (med eller utan innehavare) må i övrigt anföras följande, såvitt är av intresse i här förevarande sam- manhang.

Av bestämmelserna i Sth m.m. framgår att tjänsteman är skyldig att

— fullgöra tjänstens uppgifter, — lyda förmans order rörande tjänsteutöv- ningen, om de inte är uppenbart lagstridi— ga, — finna sig i ändring av arbetsuppgifterna, om dessa inte ändras i grund, — utöva annan statlig tjänst än den egna -— annan högre tjänst dock längst tre måna- der årligen — hos myndighet eller inrätt- ning inom samma verksamhetsområde som tjänstemännens ordinarie, — finna sig i omstationering från en ort till en annan (skälig hänsyn skall dock tas till olägenheter som skulle uppkomma för tjänstemannen).

Ordinarie tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial är enligt 34 ä 5th skyldig tåla förflyttning till annan statlig tjänst som tillsätts med samma anställningsform. Inom krigsmakten kan dessutom ordinarie tjänste- man som är krigsman och är anställd med förordnande tills vidare förflyttas till annan ordinarie tjänst som är avsedd för krigsman oberoende av om denna tjänst tillsätts med fullmakt, konstitutorial eller förordnande för bestämd tid eller tills vidare. Övriga ordinarie samt icke-ordinarie tjänstemän är inte skyldiga underkasta sig förflyttning. De kan emellertid på grund av organisations- ändring c. d. sägas upp och erbjudas ny tjänst och kan sålunda i vissa lägen likväl tvingas anta annan tjänst. Om den nya tjänsten enligt gällande regler skall utlysas kan dylik flyttning inte genomföras utan att Kungl. Maj:t medgett undantag från kungörelseför- farandet. Förflyttning i 34 5 Sth mening kan ske inom myndighet eller från en myn— dighet till en annan. [ senare fallet gäller som huvudregel att myndigheterna skall ha sam- ma eller liknande arbetsområde. Förflyttning till tjänst hos myndighet inom annat verk- samhetsområde må ske endast om arbetsupp- gifterna är likartade eller tjänstemannen i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för tjänsten.

Beslut om förflyttning enligt Sth fattas av Kungl. Maj:t, Avses emellertid förflytt— ning till tjänst som tillsätts av samma myn- dighet som anställt tjänstemannen prövas

frågan av myndigheten. Om tjänsten enligt vanliga regler skall ledigförklaras måste myn- digheten emellertid begära Kungl. Maj :ts medgivande till att frångå kungörelseförfa- randet. Sådant medgivande har lämnats gene- rellt t.ex. till vissa affärsdrivande verk där tjänstetillsättning genom förflyttning ofta sker.

Från förflyttning i 34 5 Sth mening skall skiljas den flyttning av tjänst inom verket som förut nämnts och som materielverket har relativt vidsträckta befogenheter att vidta. Vissa inskränkningar i dessa befogenheter har redan berörts, såsom givna föreskrifter av Kungl. Maj :t eller förutsatta regleri fråga om tjänsternas utnyttjande. Andra inskränk- ningar följer av gällande avtal om tjänsternas lönegradsplacering. Kan sålunda flyttning av tjänst beräknas föranleda ändringar i de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna bör för- handlingar om lönegradsplaceringen ske in- nan beslut fattas om tjänstens flyttning.

En rad praktiska problem måste också beaktas vid flyttning av tjänst med inne— havare, såsom tjänstemannens kompetens, vidareutbildningsfrågor, den anställdes villig- het till flyttning m.m.

8.5.6. Pensionsåldrar

Enligt statens allmänna tjänstepensionsregle- mente är anställningshavare skyldig avgå vid övre gränsen av den för honom gällande pensioneringsperioden. Medgivande att kvar- stå i anställningen kan lämnas så länge vederbörande är fullt tjänstduglig.

Pensioneringsperioderna är tre (I: 60—63 år, [1263—65 är, 111265—66 år). Kungl. Maj:t fastställer tillämplig period eller — beträffan- de särskilda anställningar — period med andra åldersgränser.

För militär eller civilmilitär tjänsteman skall reglementets bestämmelser om pensio- neringsperiod i stället avse den levnadsålder som Kungl. Maj:t fastställer som pensionsål— der.

Genom särskilt brev den 15 januari 1960 om pensioneringsperioder m.m. har Kungl.

Maj:t utfärdat föreskrifter om pensionerings- perioder och pensionsåldrar.

Civila tjänster vid materielverket isamma lönenivåer som officerstjänsterna och tjäns- terna för den civilmilitära ingenjörpersona- len vid verket tillhör pensioneringsperiod Ill. För stora grupper av militära tjänster har intill 1972 gällt pensionsåldrar under 60 år, dock att för bl. a. tygofficerare och officerare ur försvarets intendenturkår tillämpats 60 år. Genom avtal om löner 1971—73 för stats- tjänstemän m.fl. (ALS 1971—73) har över- enskommelse träffats om ändring av vissa pensionsbestämmelser m. m., enligt vilka,bl. a., för militära och civilmilitära tjänster skall gäl- la lägst pensionsåldern 60 år fr.o.m. den 1 januari 1972 (frånsett vissa övergångsbestäm— melser). För de vid materielverket inrättade tjänsterna för armé-, marin- och flygingenjör- personal gäller 65 års pensionsålder, medan motsvarande tjänster vid armén är hänförda till 65 och 63 år samt vid marinen och flygvapnet till 65 och 60 år.

Olikheterna i fråga om tiden för pensions- avgång har viss betydelse för bedömningar rörande personalsammansättningen inom viss organisation, såtillvida att kostnaderna för organisationen varierar med kategoriernas relativa storlek och att kombinationen höga utbildningskostnader och låg pensionsålder ger en förhållandevis dyr arbetskraft. Bety- delsen av dessa skillnader har emellertid minskat både genom tidigare och nu genom ALS 1971—73 vidtagna pensionsåldersänd- ringar. Slutligen har pensionsåldrarna bety— delse även för bedömning av rekryterings- och befordringsförhållanden.

9. Utbildning

Med hänsyn till arten och omfattningen av materielverkets verksamhet ligger i sakens natur att verket inom sig måste äga tillgång till ett betydande antal personer med tek- niska och ekonomiska m. fl. fackkunskaper. 'De mest kvalificerade tekniska fackkunska- perna innehas i regel av civil och civilmilitär personal, men inom vissa teknikområden tillgodoses behovet av kvalificerad teknisk sakkunskap även av tekniskt utbildad militär personal. Där kunskaper och erfarenheter rörande militära och militärtekniska förhål- landen har stor betydelse har dessa i regel en sådan nivå och omfattning att de måste ha förvärvats genom utbildning till officer eller armé-, marin- eller flygingenjör jämte flerårig tjänstgöring. Militära befattningar med un- derofficers eller lägre grad och motsvarande civilmilitära befattningar finns därför f. n.i ett förhållandevis mycket begränsat antal vid materielverket.

I det följande lämnas en översiktlig redo- görelse för den i tyg- och intendenturförvalt- ningsverksamheten sysselsatta personalens utbildning.

I samband med utredningens fortsatta undersökningar rörande bl. a. den civila per- sonalens karriärvägar m. m. har utredningen anledning att närmare gå in på den civila personalens yrkesutbildning före anställning vid verket. Därför omnämns endast denna utbildning i avsnitt 9.1.

Utbildningen av militär och civilmilitär

personal behandlas i avsnitt 9.2 i den ut- sträckning som erfordras i nu förevarande sammanhang. Kapitlet avslutas med en kort- fattad redogörelse för utbildningsståndpunk- ten hos materielverkets personal (avsnitt 9.3) och verkets interna utbildningsverksamhet (avsnitt 9.4).

9.1. Den civila personalens grundläggande utbildning

Med grundläggande utbildning av civil perso- nal avses här all den utbildning som denna personal har erhållit före anställning hos materielverket. Denna utbildning omfattar — utbildning förvärvad inom det allmänna skolväsendet, fr. o. m. obligatorisk grund— skola t. o. m. högskolenivå, — vidareutbildning och praktik i varierande omfattning i enskilda företag, _ civil vidareutbildning och praktik i varie- rande omfattning från offentlig förvalt- ning. Därjämte måste beaktas den militära eller civilmilitära utbildning som den civila perso- nalen kan ha förvärvat under värnplikts- tjänstgöring eller vid anställning inom krigs- makten. Vissa uppgifter om bl.a. den civila personalens utbildning framgår av avsnitt 9.3.

9.2 Utbildning av militär och civilmilitär personal

9.2.1 inledning

För utbildning av militär och civilmilitär personal har grundläggande bestämmelser meddelats av Kungl. Maj:t.

Utbildningen omfattar såväl obligatoriska som icke-obligatoriska delar.

Den militära personalen genomgår både obligatorisk och annan utbildning såväl i rent militära ämnen som i tekniska m. fl. fackäm- nen praktiskt taget helt vid krigsmaktens utbildningsanstalter m. m. (militärhögskolan, intendenturförvaltningsskolan, tygförvalt- ningsskolan m. fl.). Den civilmilitära persona- lens tekniska utbildning kombineras med militär utbildning på olika sätt. Den kan ingå i denna men kan också förläggas till utbild- ningsanstalter utanför krigsmakten, t. ex. tek- niska högskolor, varvid den militära utbild- ningen anordnas på sätt som är lämpligt med hänsyn till högskolestudierna. Som ett led i utbildningen av militär och civilmilitär perso- nal ingår att planenligt tjänstgöra i olika befattningar inom vederbörligt verksamhets- område (växling mellan tjänstgöring vid stab, förvaltning, förband o. s. v.).

Nedan behandlas var för sig för försvaret gemensam utbildning för intendenturförvalt— ningstjänst (avsnitt 9.2.2) och den försvars- grensvis organiserade utbildningen (avsnitt 9.2.3-5). Den militära och civilmilitära perso- nalen genomgår vidareutbildning i princip under hela sin tjänstetid. Denna utbildning, som omfattar deltagande i kurser av olika slag, även t.ex. specialinriktad utbildning utomlands och utbildning i språk, berörs inte i annan mån än att innehållet i vissa bestäm- melser om studietjänstgöring m.m. redovisas sammanfattningsvis (avsnitt 9.2.6).

Redogörelsen i avsnitten 9.2.2-5 är endast en allmän översikt över den särskilda utbild- ningen för intendentur- och tygförvaltnings- tjänst och medger inte närmare jämförelser mellan omfattning och innehåll av olika personalgruppers utbildning.

9.2.2. För försvaret gemensam utbildning för intendenturförvaltningstjänst (bilaga 921)

9.2.2.l Utbildning till intendenturofficer

Utbildning till intendenturofficer sker vid tvåårig intendenturofficerskurs förlagd till intendenturförvaltningsskolan (lntS). Chefen för försvarets intendenturkår avger till över- befälhavaren förslag till högsta antal officera- re ur varje försvarsgren som må antas till instundande års intendenturofficerskurs. Sökande skall, för att kunna antas som intendentaspirant, ha genomgått militärhög- skolans allmänna kurs med godkännande betyg samt ha varit officer i minst 10 år. Yngre sökande må dock antas som inten- dentaspirant ett år efter det han genomgått militärhögskolans allmänna kurs — därest han vid denna erhållit kompetens för högre kurs eller — därest han i övrigt bedöms särskilt lämplig för utbildning till intendenturofficer. Intendentaspirant antas efter förtjänst och skicklighet. Skicklighet värderas — med hänsyn till betyg vid militärhögsko- lans allmänna kurs, stamvitsord (tjänstgö- ringsvitsord) och betyg från annan utbild- ning eller verksamhet samt — med hänsyn till lämplighet grundad på av vederbörande chefer avgivna yttranden. Allmänt utbildningsmål är att bibringa full kompetens för — placering i fred som förvaltningsgrenschef (intendent) i intendentur-, kasern- (forti- fikations-) och sjukvårdsförvaltning vid förband och försvarsområde samt i tjänst vid regional och central myndighet avsedd för intendenturofficer,

— krigsplacering i befattning, som svarar mot tjänsten i fred, samt som avdelnings- chef i högre förbands stab.

Under intendenturofficerskursen fördelas utbildningstiden på följande fyra skeden:

l. utbildningsåret — utbildning i huvudsak vid IntS,

— utbildning vid arméns underhållsskola och marinintendenturskolan (MintS) samt vid

arméförband, örlogsbaser, kustartilleriför- svar och flygflottiljer,

2. utbildningsåret

— utbildning vid lntS samt krigsförbandsöv- ning, — utbildning vid militär- och försvarsområ- desstaber, milointendenturförvaltningar och lntS samt krigsförbandsövning.

9.2.2.2 Utbildning till förvaltare i intenden- turförrådstjänst

Utbildningen sker vid i regel årligen anord- nad förvaltarekurs vid lntS. Kursen är ge— mensam för underofficerare ur arménlmari- nen och flygvapnet. För urval till utbild- ningen har försvarsgrenama var för sig delvis olika bestämmelser men med det gemensam- ma syftet att urvalet skall ske bland perso- ner, som har gedigen erfarenhet och som i särskild ordning prövats lämpade för utbild- ningen.

Allmänt mål för utbildning till intenden— turförrådsförvaltare är att bibringa formell kompetens för — placering i fred som förrådsförvaltare vid

lokala och regionala myndigheter samt i tjänster vid regionala och centrala staber och förvaltningar avsedda för intenden- turunderofficerare,

— krigsplacering i mot tjänsterna i fred svarande befattningar samt som chefer (stf chefer) för vissa förband. Förvaltarkursen omfattar utbildning vid lntS (längsta tiden) och vid trängregemente

samt krigsförbandsövning.

I anslutning till den schemalagda utbild- ningen vid lntS utför eleven även praktisk tjänstgöring vid eget förband under cirka 12 veckor. Denna utbildning bedrivs i form av orienteringar och självstudier samt praktiska arbetsuppgifter främst inom intendenturför- rådsförvaltarens arbetsområde.

9.223. Utbildning till förvaltare i kassa» tjänst

Urval, antagning och kommendering av ele- ver för utbildning till förvaltare i kassatjänst sker efter i princip samma grunder som till förvaltare i intendenturförrådstjänst. Den väsentliga skillnaden är att utbildningen för den förra kategorin syftar till att ge kompe- tens för arbetsuppgifter inom främst den kamerala sektorn.

Förvaltarna i kassatjänst skall enligt riks- dagsbeslut gå upp i försvarets intendentur— kår. När detta beslut skall genomföras är dock inte känt (jfr dock avsnitt 5.4). Det största antalet förvaltare i kassatjänst finns vid armén, i regel som förvaltningsgrensche- fer för förbandens kassaavdelningar. Dessa tillhör intendenturkåren. Däremot finns ej någon tjänst för förvaltare i kassatjänst vid materielverket. Detta senare förhållande ut— gör skäl för att här ej närmare redovisa utbildningen av förvaltare i kassatjänst.

9.2.3. Utbildningen inom armén (bilaga 912)

9.2.3.l Allmänt

Den obligatoriska Officersutbildningen om- fattar, utöver plutonchefsskole- och aspirant- skoleutbildningen, krigsskola, truppslagssko- la och allmän kurs vid MHS. Den sistnämnda kursen avslutas i regel under tionde — elfte året efter inryckningen.

Kraven på studiekompetens för att få genomgå utbildning till officer på aktiv stat är att efter genomgånget gymnasium ha erhållit slutbetyg med ett medelbetyg av lägst 2,3. Vid artilleriet, luftvärnet och in- genjör— eller signaltrupperna krävs att ford- ringarna uppfylls för slutbetyg i matematik på någon av gymnasiets linjer och grenar utom humanistisk linje och ekonomisk linjes ekonomisk-språkliga gren. Den som inte har erforderlig kompetens kan, om vederbörande har fått goda militära vitsord och i övrigt bedöms lämplig, kommenderas till försvarets läroverk för erhållande av den nödiga kom- petensen.

Den obligatoriska underofficersutbild- ningen omfattar, utöver den grundläggande utbildningen till underbefäl, genomgång av arméns underofficersskola och truppslagsun- derofficersskola. Arméns underofficersskola, som omfattar ca 11 månaders undervisning, genomgås i regel under sjätte anställnings- året. Truppslagsunderofficersskolan genom- gås i regel under nionde anställningsåret och omfattar ca 6,5'månaders utbildning.

9.2.3.2 Krigsskolan

Utbildningen vid krigsskolan påbörjas, om erforderlig studiekompetens innehas, i mars 3. året efter inryckningen och avslutas i september 4, året. Eljest sker utbildningen 2-3 år senare efter kompletterande gymnasie- studier vid försvarets läroverk.

Av totala utbildningstiden, ca 2 800 tim- mar, ägnas ca 50 % av tiden åt utbildning inom ämnesområdena ledarskap, försvars- kunskap och taktik, medan ca 10 % omfattar teknikutbildning.

Frivilliga överkurser organiseras i vissa ämnen för att stimulera till studieinsatser utöver den obligatoriska utbildningen. Dessa överkursers längd är ca 90 undervisningstim— mar. De kan bl.a. omfatta pedagogik, socio- logi och matematik. Undervisningen förläggs till fritid eller självstudietid.

Efter avslutad kurs utnämns kadetterna till fänrikar och tjänstgör de två närmaste åren i regel som plutonchefer vid värnplikts— utbildningen.

9.2.3.3 Artilleri- och ingenjörofficersskolan

Till artilleri— och ingenjörofficersskolan är förlagda ArtOS, LvOS, IngOS, SignOS samt TKK (teknisk kompletteringskurs). Utbild- ningen påbörjas i regel under tredje officers- året och som elever kommenderas officerare ur artilleriet, luftvärnet, ingenjör- och signal- trupperna. Utbildningstidens längd är ca 10 månader. Officerare ur övriga truppslag kan efter att ha genomgått respektive truppslags-

officersskola kommenderas till teknisk kompletteringskurs, varvid kompetens kan erhållas för inträde vid allmänna kursens taktisk-tekniska grenar vid MHS.

Utbildningsmålet i stort är förmåga att i krig vara kompanichef samt officer i batal- jonsstab inom respektive truppslag och att i fred vara plutonchef vid befälsskola t.o.m. plutonchefs- eller aspirantskola samt kom- panichefs ställföreträdare.

Undervisningen skall ge eleverna en fast grund för vidare utbildning mot målet för arméns officerare _ att nå kompetens för krigsplacering som bataljonschef och för fredsplacering som kompanichef — bl.a. genom kunskaper från AIOS i teoretiska truppslagstekniska ämnen för berörda befatt- ningar. Den skall även ge underlag för fortsatta studier.

Avgångsbetyg, upptagande slutbetyg (vits- ord) i varje ämne för sig, tilldelas eleverna efter avslutad skola. Elev med tillräckligt goda betyg erhåller kompetens för inträde vid allmänna kursens taktisk—tekniska grenar vid MHS (MHSAAK) om officeren i fråga förklarats lämplig av förbandschef. Komplet- tering av betyg kan i viss utsträckning ske inom två år efter avslutad OS respektive TKK.

9.2.3.4 Armélinjens allmänna kurs vid MHS, vapentekniska grenen (AATKV) och ingen- jörtekniska grenen (AATKI)

MHSAAK genomgås mellan sjätte och åtton— de officersåret och omfattar ca 8 månader.

Till de taktisk-tekniska grenarna kan en- dast de officerare kommenderas som har nått stadgad kompetens från truppslagsskola eller från teknisk kompletteringskurs.

Utbildningsmålet i stort för kurserna är att

- ge formell kompetens för krigsplacering som bataljonschef,

— påbörja den grundläggande tekniska un- dervisning, som erfordras som underlag för att tillämpade militärtekniska studier skall kunna bedrivas under högre kurser,

— ge tillräckligt underlag för att givande samstudier mellan de högre tekniska kurserna och stabskursen skall kunna bedrivas. Efter avslutad allmän kurs vid MHS är den obligatoriska delen av Officersutbildning- en avslutad. Fortsatt utbildning vid skolor och kurser sker efter frivilligt åtagande.

9.2.3.5 Armelinjens högre tekniska kurser vid MHS, vapenteknisk kurs (ATKV) och ingenjörteknisk kurs (ATKI)

Utbildningen vid de högre tekniska kurserna börjar samma år som allmänna kursen avslu- tas. ATKV pågår ca 29 månader och ATKI ca 26 månader. Vid högre kurserna sker utbildningen för chefs-, stabs- och lärarbe- fattningar, där goda kunskaper erfordras inom området för vapen- respektive fältar- betsteknik.

Elever som efter avslutad kurs uppfyller vissa betygskrav och i övrigt bedöms lämpli- ga uttas till tekniska stabsaspiranter och/eller generalstabsaspiranter. Elever med förord till båda dessa vägar får själva välja mellan dem.

9.2.3.6 Fortsatt utbildning till teknisk stabs- officer (TSO)

Officer, som efter genomgången högre tek- nisk kurs vid MHS (ATKV och ATKI) blivit uttagen till teknisk stabsaspirant, genomför en tvåårig aspiranttjänstgöring vid olika av- delningar inom materielverket, vid armésta- bens utrustningsavdelning och vid MHS. As- pirantens tjänstgöringstid är iregel uppdelad i sexmånaders perioder och aspiranten be- reds på detta sätt tillfälle att tjänstgöra på fyra olika enheter. Avsikten med aspirant- tjänstgöringen är främst att ge en så allsidig utbildning som möjligt inom de tekniska stabsofficerarnas arbetsområden men också att pröva aspirantens lämplighet för aktuella arbetsuppgifter. Aspirant med godkännande vitsord från aspiranttjänstgöringen kan erhål- la intransport i tekniska stabskåren.

Utbildning till tygofficer sker vid en tvåårig tygofficerskurs. För att komma ifråga för denna utbildning krävs genomgången allmän kurs vid militärhögskolan, minst ett års tjänst som kompanichef samt förbandsche- fensförord att få genomgå utbildningen.

Den teoretiska utbildningen sker vid tyg- förvaltningsskolan och omfattar ca 15 måna- der, medan den praktiska utbildningen be- drivs som praktikanttjänstgöring under två perioder om tillsammans ca 8 månader.

Målet är att utbilda officerare — till tygofficerare vid förband och försvars-

områden,

— för tjänster avsedda för tygofficerare vid regional och central myndighet, —— till försvarsområdes-, brigad- och fördel- ningstygofficerare i krig. Elev som med godkännande vitsord ge- nomgått tygofficerskurs kan intransporteras i fälttygkåren som tygofficer.

9.2.3.8 Utbildning till förvaltare vid fälttyg- kåren

Utbildning till förvaltare sker vid en ca ll månaders kurs vid tygförvaltningsskolan. Som elever antas aktiva underofficerare. Den teoretiska utbildningen bedrivs under ca 9 månader vid tygförvaltningsskolan och den praktiska utbildningen under ca 2 månader vid truppförbanden.

Målet är att utbilda tygunderofficerare för tjänstgöring — som chefer för tygförråd vid regionala tygförvaltningar och vid lokala myndighe- ters tygavdelningar, — i tjänster avsedda för underofficerare ur fälttygkåren vid centrala och regionala staber och förvaltningar i fred, — som chefer för vissa förband i krig,

— som stabsmedlemmar i krigsorganiserade regionala staber.

Utbildningen omfattar totalt 1 000 tim- mar. Huvuddelen av tiden ägnas åt utbild- ning i ämnena förvaltning och tygmateriel-

vård. Efter avslutad kurs kan intransport ske som tygunderofficerare vid fälttygkåren.

9.2.3.9 Utbildning till arméingenjör

Utbildningen till arméingenjör sker på tre utbildningslinjer: motor. signal och vapen.

Kraven på studiekompetens för att få genomgå utbildning till arméingenjör är att efter genomgånget fyraårigt gymnasium, tek- nisk linje, ha erhållit slutbetyg med ett medelbetyg av lägst 2,3. Motoringenjörer skall ha genomgått maskinteknisk och övriga ingenjörer teleteknisk linje.

Blivande motoringenjörer genomgår för- beredande plutonchefsskola vid trängför- band under 3 månader. Därefter följer en 12 månaders armeingenjörskola direkt följd av kadettskola om 3 månader. De två sistnämn- da skolorna är förlagda till tygförvaltnings- skolan.

Utbildningens mål är att bibringa eleven sådan färdighet, kunskap och förmåga att han kan tjänstgöra som motoringenjör i krigsbefattning vid vissa staber och förband.

Rekrytering av signal- och vapeningen- jörer sker på två vägar dels bland värnplikti- ga, som gör grundutbildningen som värnplik- tiga signal-, instrument-, robot eller radartek- niker under ca 12 månader, dels bland vidareutbildade armétekniker. Den förra re- kryteringsvägen innebär att arméingenjör- aspiranterna efter den grundläggande utbild- ningen genomgår kadettskola om 3 månader vid signaltrupperna (gäller blivande signalin- genjörer) eller vid luftvärnet (gäller övriga kategorier). Under senare år har denna rekry- teringsväg inte utnyttjats. I stället har s.k. långvägsrekrytering ske tt genom att armétek- niker med goda betyg efter avslutad armé- teknikerutbildning och efter att ha fullgjort minst ett års tjänst som armétekniker anta- gits som arméingenjöraspiranter. Dessa kom- menderas till utbildning vid gymnasium, teknisk linje. Därefter utbildas de vid kadett- skola under ca 3 månader. Efter avslutad kadettskola antas aspiranterna som arméun- deringenjörer. Befordran till arme'ingenjör sker i regel 1 år efter anställning.

Mästarpersonalen, som omfattar tyghantver- kare, förste tyghantverkare och förste tyg- verkmästare, rekryteras bland armétekniker- na. Utbildningen av härför lämpliga armétek- niker påbörjas tidigast fjärde året efter ut- nämning till biträdande armétekniker. Kur- sen benämns tyghantverkarkurs och har en längd av ca 16 månader. Målet är att utbilda mästare för tjänstgöring — i befattning för ledning av reparations- tjänsten vid krigsreparationsförband och krigsverkstäder, — som lärare vid befäls-, tekniker-, mekani- ker- och värnpliktsutbildning i tygmate— rieltjänst,

— som arbetsledare vid milotygverkstad samt i befattning där mycket god kun- skap om tygmaterielens reparation erford- ras.

Utbildningen omfattar dels fortsatt mili- tär befälsutbildning, dels kompletterande ut- bildning i ämnen som svenska, engelska, matematik, fysik och kemi samt i tekniska ämnen avpassade för teknikerns yrkesgren. Tre utbildningslinjer kan anordnas, nämligen motor, vapen och tele.

Av totala kursomfångets ca 2 200 timmar utgör ca hälften utbildning i tekniska ämnen.

Efter genomgången kurs sker utnämning till tyghantverkare så snart ledig tjänst dispo- neras. Befordran till förste tyghantverkare sker i turordning i allmänhet efter ca 2 års tjänst som tyghantverkare. Fortsatt beford- ran till förste tygverkmästare sker med hän- syn till visad lämplighet och tillgång på tjänster (urvalsbefordran efter ansöknings- förfarande).

9.2.3.ll Utbildning till armétekniker

Kraven för att få genomgå utbildning till armetekniker är genomgången grundskola och tvåårig verkstads- eller yrkesskola samt att vid inskrivningen bli lägst underbefälsut- tagen. Efter grundläggande militärutbildning om ca 3 månader vid respektive förband sker

utbildning först vid teknikerskola ] (ca 8 månader), följd av praktiktjänstgöring under ca 1 år vid förband eller verkstad. Därefter genomgås teknikerskola 2 som omfattar ca 12 månader, varefter utnämning sker till armétekniker.

Vid teknikerskolorna ges dels allmän mili- tärutbildning och befälsutbildning, dels tek- nisk utbildning på speciell militär materiel och erforderlig komplettering av den civila yrkesutbildningen.

Efter avslutade teknikerskolor placeras de utnämnda arme'teknikerna för praktisk tjänstgöring vid förband, skolor och verkstä- der.

9.2.4. Utbildningen 913)

inom marinen (bilaga

9.2.4.l Utbildning till tekniskt inriktad offi- cer

Någon skillnad i utbildningen mellan tek- niskt inriktad och stabsinriktad officer görs inte förrän vid MHS högre kurs, varför hela den grundläggande utbildningen är gemen- sam. För kustartilleriofficerare är utbild- ningsinriktningen något annorlunda, men ut- bildningsgången är densamma som för sjö- officeren, varför någon särskild redogörelse för kustartilleriofficerarnas utbildning inte lämnas här.

Sjöofficersaspirantens utbildning under de första 2,5 åren omfattar till en början allmänmilitär utbildning i land och ombord, varefter följer grundläggande befäls- och yrkesutbildning vid Sjökrigsskolan (lägre ka- dettkursen) och sedan placering ombord i befälsbefattning.

Den grundläggande delen av den allmänna Officersutbildningen avslutas med genom- gång av högre kadettkurs vid Sjökrigsskolan och examen där under 4. utbildnings(anställ- nings—)året. Den från Sjökrigsskolan utexami- nerade officeren gör efter denna utbildning ett preliminärt vapentjänstval och tjänstgör 12 månader i sjö— och instruktionstjänst.

Den slutliga grundläggande vapentjänstut- bildningen sker under 8 månader vid vapen-

tjänstskola i någon av vapentjänstgrenarna artilleri, ubåtsjakt, min, torped eller ubåt.

Den sålunda grundutbildade sjöofficeren tjänstgör sedan fram till hösten det 9. anställningsåret i olika officersbefattningar framför allt i sjötjänst. Samtliga officerare genomgår därefter militärhögskolans allmän- na kurs under 6 månader. Denna leder fram till formell kompetens för krigsplacering som fartygs- och förbandschef.

De officerare som väljer och blir uttagna till högre teknisk kurs genomgår efter ytterli- gare 6 månaders praktisk tjänst 2 års utbild- ning vid militärhögskolan med speciell inrikt- ning på vapen och vapensystem samt nöd- vändig grundläggande teknik. Undervisning- en syftar enligt MHS målsättning till

”utbildning för högre chefsbefattningar inom eget vapenslag Och för sådana kvalificerade be- fattningar där goda vapentekniska kunskaper er- fordras. Med kvalificerade tekniska befattningar avses sektions- och detaljchefer i centrala för— valtningar, avdelnings- och sektionschefer i regi- onala och lokala förvaltningar samt befattningar som lärare vid militärhögskolan, chef för vapen- officersskola, ]. lärare vid vapenofficersskola och Sjökrigsskolan samt lärare vid kustartilleriets skjutskola."

Det totala utbildningsomfånget t. o. m. MHS tekniska kurs (som slutar hösten 12. anställningsåret) är ca 5 500 timmar teori samt ca 80 månaders praktik. Av den teore- tiska utbildningen är ca 2 050 timmar tek- nisk utbildning.

9.2.4.2 Utbildning till underofficeri teknisk tjänst

Efter avslutad underbefälsutbildning och 15 månaders tjänstgöring i underbefälsbefatt- ning (dock tidigast 4 år efter antagning till befälselev) får högbåtsman i teknisk tjänst söka underofficersutbildning och, om han blir antagen, påbörja studier vid marinens tekniska skola. Möjliga linjer är maskintek— nisk linje för blivande skeppstekniska under- officerare och torped-, artilleri- och robot- mästare samt elteknisk linje för blivande telemästare. Efter 2 års studier följer utbild- ning under 14 månader vid marinens under— officersskola. Den totala utbildningen efter

underbefälsutbildning är ca 4050 timmar teoretisk utbildning, av vilka över 2700 timmar är teknisk utbildning, och 16 måna- ders praktisk tjänstgöring. För de underoffi- cerare för vilka förvaltarbefordran är aktuell tillkommer obligatorisk förvaltarutbildning med ca 650 timmar teori. Deras teoretiska utbildning efter underbefälsutbildning blir totalt ca 4 700 timmar, av vilka ca 2 900 timmar är teknisk utbildning.

9.243 Utbildning till underbefäl

Underbefälets utbildning är huvudsakligen praktisk. Efter genomgången furirskola full- görs praktisk tjänstgöring i ca 3 år med kortare specialkurser av olika slag inlagda. Därefter sker befordran till högbåtsman (överfurir).

9.2.4.4 Utbildning till (högskoleutbildad)

mariningenjör H

lnträdeskraven för antagning till mariningen- jöraspirant är betyg från gymnasiets tekniska eller naturvetenskapliga linje som räcker till antagning vid teknisk högskolas sektion för maskinteknik. Utbildningen vid högskolan sker under 4 läsår i följd. De mellankom- mande somrarna ägnas åt yrkesinriktad prak- tisk utbildning med tjänstgöring inom verk- städer och varv samt i befälsbefattning om- bord.

De avslutande studierna vid tekniska hög- skolans 4. årskurs leder fram till civilin- genjörexamen på maskinteknisk linje med främst skeppsteknisk inriktning. Härutöver läses under denna årskurs specialämnet krigs- fartygskonstruktion. Efter avlagd civilingen- jörexamen och 1,5 månads skyddstjänstkurs ges mariningenjöraspiranten 3 månaders praktisk tjänst vid kustflottan och kustartil- leriet.

Den obligatoriska utbildningen avslutas med en 5 månaders kadettskola där marinin- genjörkadetten erhåller den slutliga materiel- och förvaltningsutbildningen. Den obligato-

riska utbildningen är slutförd på våren 6. året efter antagningen till aspirant.

Därefter tjänstgör mariningenjören i tek— niska befattningar företrädesvis i land. Jäm— framräknad utbildningsom— fattning till hösten 12. året (jämförelse med teknisk sjöofficer, se avsnitt 9.241) är ca 5 500 timmar teori samt ca 80 månaders praktik. Av teorin är nära 4700 timmar teknisk utbildning.

förelsemässigt

9.2.4.5 Utbildning till (gymnasieutbildad )

mariningenjör G

Efter avslutad underbefälsutbildning (dock tidigast 3 år efter antagning till befälselev) kan furir vid marinen söka mariningenjörut- bildning linje G. Efter antagning påbörjas studier vid valfritt gymnasium, maskintek- nisk, elkraftteknisk eller teleteknisk linje. Den fyraåriga gymnasieingenjörutbildningen genomförs i en följd med uppehåll under somrarna, då mariningenjörkadetten genom- går teoretisk och praktisk skolning i mari- nens regi. Efter gymnasieingenjörexamen och praktisk tjänstgöring i underbefäls- (un- derofficers-) befattning 3 månader genom- går mariningenjörkadetten en 5 månaders kadettskola varefter han utexamineras som mariningenjör.

Den totala utbildningen — efter underbe- fälsutbildningen — är ca 5 100 timmar teori samt 7 månaders praktisk tjänstgöring. Av teorin är ca 3 350 timmar teknisk utbild- ning. Någon ytterligare obligatorisk skolning efter grundutbildningen finns inte.

(Anm. Undantagsvis har förekommit att blivande mariningenjör G har antagits bland dem som redan har genomgått teknisk gym- nasieutbildning).

9.2.5. Utbildningen inom flygvapnet (bilaga 924). 9.2.5.l Utbildning till flygofficer

Utbildningen till flygofficer på aktiv stat är uppdelad på två linjer, en för flygofficer i

flygtjänst och en för flygofficeri marktjänst. Den senare linjen leder till befattningar inom stridslednings- och luftbevakningstjänst eller vid luftvärnsrobotdivision.

Utbildningen till flygofficer i flygtjänst börjar med grundläggande flygutbildning vid krigsflygskolan i Ljungbyhed under 13 må- nader. Den följande officerskursen omfattar en första del om 11 månader och en andra del om 6 månader. Mellan dessa båda delar är inlagd en 6 månaders s.k. typinflygnings- skola, då eleverna får utbildning som förare av krigsflygplan. Efter fänriksutnämningen vidtar ytterligare flygutbildning, den grund- läggande flygslagsutbildningen. Denna har på senare år bedrivits med flygplan 32 Lansen och flygplan 35 Draken, för Lansenförare i 12 och för Drakenförare i 21 , fr. o. m. hösten 1971 i 18 månader. Den efterföljs av fortsatt flygslagsutbildning.

Utbildningen till flygofficer i marktjänst börjar med grundläggande utbildning vid kadett- och aspirantskolan under 12 må- nader. Därefter följer fortsatt utbildning i stridslednings— och luftbevakningstjänst (striltjänst) vid strilförband under 5 måna- der. Den därefter följande officerskursen äger rum vid krigsskolan tillsammans med eleverna på flyglinjen. Den omfattar totalt 13 månader.

Under tiden flyglinjens elever får utbild- ning på krigsflygplan mellan officerskursens båda delar fortsätter utbildningen för mark- linjens elever med 6 månaders markutbild- ning vid aspirantskolan i Hägernäs. Nu stude- ras bl. a., förutom striltjänst, teleteknik och teletjänst, även strilsystem- och robotsystem- lära.

Efter drygt 4 års tjänst som officer vid förband sker kommendering till MHS all- männa kurs under 7 månader. Efter genom- gång av denna — 8 år efter aspirantutbild- ningens början — äger flygofficeren kompe- tens för — krigsplacering i kaptensbefattningar före-

trädesvis vid flygande förband eller lägre regional stab, - placering i fred i kaptensbefattningar fö- reträdesvis vid flygande förband och

-— kommendering till högre kurs vid MHS.

Under ovannämnda utbildning erhålls tek- nisk undervisning i viss begränsad omfatt- ning.

T.o.m. läsåret 1970—1971 kunde flygof- ficer beordras till stabskurs eller teknisk kurs vid MHS. Genom äs den 2 april 1971 har medgetts att — utan hinder av bestämmelser— na i 8 & instruktionen för MHS — en gemensam högre kurs vid MHS flyglinje försöksvis tills vidare får anordnas en gång årligen fr.o.m. hösten 1971. Kursen skall omfatta ca 20 månader (oräknat uppehåll för elevernas tjänstgöring vid förband eller motsv.).

9.2.5.2 Utbildning till flygingenjör

På motsvarande sätt som för den blivande flygofficeren är utbildningen till flygingenjör uppdelad på två linjer, en för flygingenjör i flygtjänst och en för flygingenjöri marktjänst.

För antagning till flygingenjöraspirant krävs betyg från gymnasiets tekniska eller na- turvetenskapliga linje som fordras för antag- ning vid teknisk högskola.

Utbildningen till flygingenjör i flygtjänst påbörjas med grundläggande flygutbildning vid krigsflygskolan i Ljungbyhed tillsammans med officersaspiranterna samt en kort för- bandsorientering.

Studierna vid högskolan bedrivs inom något av facken flygteknik, elektroteknik, teknisk fysik eller maskinteknik. Under stu— dierna bereds eleverna tillfälle till fortsatt flygtjänstgöring. Under sommaruppehållen fullgörs praktisk verkstadstjänst vid flygvap- nets tekniska skolor i Halmstad, praktisk tjänst vid flygflottilj och fortsatt flygutbild- ning.

Utbildningen till flygingenjör i marktjänst börjar med 3 månaders militär utbildning före högskolestudierna. Dessa bör i första hand bedrivas inom facken flygteknik eller elektroteknik. Praktisk tjänstgöring under sommarmånaderna sker ungefär som för blivande flygingenjör i flygtjänst.

Efter civilingenjörexamen genomgår båda flygingenjörkategorierna en 7 veckors offi- cerskurs. För flygingenjör i flygtjänst kom- pletteras utbildningen normalt med inflyg- ning på krigsflygplan vid typinflygnings- skola.

9.2.5.3 Utbildning till mästare m.m.

Vid flygvapnet finns bl.a. civilmilitära förste verkmästare, verkmästare, förste mästare, förste flygtekniker, flygtekniker och hjälptekniker. De sistnämnda rekryteras bland dem som genomgått verkstadsskola e. d. och fullgjort värnpliktstjänstgöring företrä- desvis i teknisk befattning vid flygvapnet. Till flygtekniker antas hjälptekniker som genomgått föreskriven utbildning vid flyg- vapnets tekniska skolor (med 1 565 timmari tekniska ämnen) eller annan med motsvaran- de kunskaper. Särskild utbildning (eller där- emot svarande kunskaper) krävs även för befordran till mästare. Som exempel på omfattningen av denna utbildning kan näm- nas att utbildningen till elektromästare inne- håller omkring 1 250 timmar teknik vartill kommer över 200 timmar teknisk engelska, arbetsledning och förvaltningstjänst. För ut- bildning till flygmaterielförvaltare krävs här- utöver en särskild förvaltarkurs i förråds- tjänst under ca 28 veckor. mästare,

9.2.6. Studietjänstgöring m.m. för militär och civilmilitär personal

Ovan har berörts att militär och civilmilitär personal har möjligheter att fullgöra studie- tjånstgöring inom försvaret och att bedriva studier vid läroanstalter m. m. utanför försva- ret. Bestämmelserna härom1 innehåller sam- manfattningsvis följande (vissa av de i be- stämmelserna reglerade förhållandena är nu- mera avtalsbara).

Officer, underofficer och civilmilitär in- genjör kan kommenderas tills. k. Studietjänst- göring. Derma fullgörs utanför egen försvars- gren eller — i fråga om personal som tillhör

någon av krigsmaktens gemensamma perso- nalkårer - utanför egen förvaltningsgren och syftar till att ge en sådan ytterligare inblick i verksamheten som fordras för tjänstgöring i fred eller i krig. Den omfattar som regel en vecka, endast i undantagsfall längre tid än en månad, och avser att följa verksamhet vid stab, förvaltning, skola eller viss kurs, övning m. m.

Studier kan bedrivas vid teknisk högskola av officer vid tekniska stabskåren, av arméin- genjör och mariningenjör (G) samt vid gym- nasium (teknisk linje) — utom av armétek- niker och underbefäl vid marinen som kom- menderats att undergå utbildning till armé- resp. mariningenjör (G) — av förste armétek- niker, tyghantverkare och förste tyghantver- kare samt av marinen tillhörande underoffi- cerare och underbefäl, Studierna bedrivs — olika för olika personal — efter kommende- ring eller beviljande av tjänstledighet eller en kombination av dessa båda former. Vid kommendering skall vederbörande under- teckna en skuldförbindelse med belopp mot- svarande den på studietiden belöpande lönen m.m. Vid tjänstledighet kan beviljas lån som i vissa fall är räntefritt, i andra fall löper med ränta. Vid fortsatt anställning avskrivs skul- den enligt vissa regler.

För studier eller praktik vid in— eller utländskt företag kan marin- och flygingen— jör medges tjänstledighet och erhålla lån som är räntefritt och aVSkrivs enligt nämnda regler. Arméingenjör kan vid tjänstledighet (med C-avdrag) för tjänstgöring vid inhemskt företag inom verkstadsindustrin erhålla stat- ligt stipendium (lön från företaget förutsätts utgå).

Utöver dessa möjligheter kan teknisk stabsofficer samt armé- och flygingenjör beordras att under kortare tid bedriva spe- cialstudier vid läroanstalt, institution, indu- striföretag e. d. inom landet.

Armétekniker och biträdande armétek-

! Studietjänstgöring: TLA 1967 s. 85. Studier m.m.: Arme'n: TLA 1958 s. 221 med ändr., 1962 s. 191 med ändr., 1964279 och 109,TKG 710023. Marinen: TSA 1962 s. 101 med ändr., TKG 700154. Flygvapnet: EkofC 1962/48 med ändr.

niker samt underbefäl vid marinen må för självstudier för inträde till gymnasium med- ges rätt att utnyttja tjänstetid och erhålla bidrag för bekostande av brevskolekurs.

9.3. Verkspersonalens utbildningsnivå

[ bilagorna 9:5—7 redovisas utbildningsnivån för materielverkets militära, civilmilitära och civila tjänstemän. Innehållet i bilagorna är resultatet av en undersökning hösten 1969. Även om förskjutningar ständigt sker torde uppgifterna i bilagorna återge en i huvudsak rättvisande bild av utbildningsinriktning och utbildningsniväer. Påpekas må att i bilagorna inte särredovisas personal som sedermera kommit att tillhöra förråds- och verkstadsav- delningarna. Denna personal är i bilagorna inräknad i huvudavdelningarna.

Förut har redovisats väsentliga skillnader beträffande personalsammansättningens struktur mellan huvudavdelningarna. Denna skillnad kommer till synes även i här förelig- gande material.

Militära befattningshavare med officers- och underofficersutbildning fördelar sig på huvudavdelningarna enligt tabell 9.1.

Militärhögskolans högre kurs har genomgåtts av 75 av officerarna vid armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna. Hur många av dem som därvid gått den tekniska linjen framgår inte av materialet, men ingen av dessa officerare har examen från teknisk högskola. Av omkring 34 tekniska stabsoffi- cerare vid armématerielförvaltningen och omkring 23 officerare med teknisk utbild- ning vid marinmaterielförvaltningen har 19 bedrivit kompletterande studier vid teknisk högskola varav 10 vid armé- och 9 vid marinmaterielförvaltningen.

Antalet civilanställda med officers- eller underofficersutbildning redovisas i tabell 9.2. De civila tjänstemännen med militär bak- grund vid administrativa avdelningen tjänst- gör huvudsakligen vid centralplaneringen, kanslibyråns allmänna enhet och organisa- tionsbyrån.

En sammanställning av den civila och civilmilitära personalens tekniska utbildning på högskole- och gymnasienivå vid materiel- förvaltningarna redovisas i tabell 9.3. Flertalet civila och civilmilitära tjänstemän med teknisk utbildning, lägst tekniskt gym- nasium, vid tygmaterielförvaltningarna finns

Tabell 9.1 Militära befattningshavare med officers— och underofficersutbildning. Läget den 1 oktober 1969.

Utbildning till Huvudavdelning

HA HM HF HI HB Officer 85 41 27 53 3 Underofficer 14 2 4 _ S:a 99 5 9 29 5 7 3

Tabell 9.2 Civilanställda med officers- och underofficersutbildning. Läget den 1 oktober 1969.

Utbildning till Huvudavdelning HA HM HF HI HB Officer 16 3 6 18 Underofficer 51 60 15 15 7 S:a 67 75 18 21 25 88 SOU 1972:3

Personal Huvudavdelning HA HF HI S:a Teknisk högskola Civil 34 86 4 156 Civilmilitär 4 38 64 33 119 — 4 69 225 Gymnasium, teknisk linje Civil 43 153 2 285 Civilmilitär 8 51 91 7 160 — 2 19 304 S:a 89 155 279 6 529

vid flygmaterielförvaltningen. det minsta an- talet vid arme'materielförvaltningen.

Procentuellt sett (i förhållande till antalet disponibla tjänster) utgör denna personal vid armematerielförvaltningen 7 %, vid marin- materielförvaltningen 24 % och vid flygma- terielförvaltningen 16 %.

9.4 Inom verksu tbildningen

Sedan början av 1960-talet finns under fjärde huvudtiteln ett årligt anslag för vidare- utbildning av viss civil personal. För budget- året 1971/72 har anvisats 545000 kr., av vilka i staten för anslaget 254 000 kr. uppta- gits för utbildningsverksamheten vid mate- rielverket. Från anslaget bestrids utgifter för av myndigheterna i egen regi anordnad vida- reutbildning, avgifter för eller bidrag till korrespondenskurser eller andra enskilda kurser samt omkostnader. Utbildningen syf- tar till att göra den civila personalen bättre skickad att lösa arbetsuppgifter som före- kommer inom ifrågavarande myndigheters verksamhetsområde. Den behöver inte begränsas till enbart vidareutbildning i mera snäv betydelse. Även introduktionsutbild- ning och omskolningsverksamhet får bekos— tas från anslaget. Myndigheterna skall under- rätta varandra om pågående eller planerad utbildning. Försvarets civilförvaltning skall verka för att likartad utbildning eller om-

skolning för personal från två eller fiera myndigheter anordnas gemensamt.

Ovan har redogjorts för den militära och civilmilitära personalens grundutbildning. Den vidare utbildningen sker enligt planer som upprättas av vederbörande personalkår- Iedning — i förekommande fall i samråd med materielverket — och bekostas av medel under försvarsgrenarnas övningsanslag. Perso- nalen deItar av naturliga skäl även i den inomverksutbildning som materielverket be- driver. Därav föranledda ökade kostnader för denna utbildningsverksamhet täcks genom bidrag från övningsanslagen.

Utbildningsverksamheten vid materielver- ket bedrivs i enlighet med av verket fastställ- da allmänna riktlinjer för densamma och en hösten 1970 fastställd utbildningsplan att i stort ligga till grund för utbildningen budget— åren 1970/71 » 1972/73. Utbildningens närmare innehåll framgår av särskilda kurs- program. En allmän översyn av utbildnings- verksamheten pågår f.n. och kan väntas medföra en revidering av verksamheten fr.o.m. budgetåret 1972/73.

Den nuvarande utbildningens (inom ra- men för ovannämnda medel) främsta syfte är att ge personalen på alla nivåer de speciella kunskaper som tjänsten vid materielverket kräver. I första hand är målet att säkerställa befattningshavarens kunskaper och färdighe- ter för arbete i innehavd befattning med hänsyn till utvecklingens krav (fortbildning)

men också att ge kompetens för andra mer kvalificerade uppgifter (vidareutbildning).

Utbildningen planläggs så att den skall tillgodose behovet hos olika personalgrup- per. Dessa är t. ex. chefspersonal (avdelnings-, byrå- och sektionschefer), ingenjörpersonal, ADB-personal, kontors- och biträdesperso— nal, verks- och företagsnämndsledamöter, nyanställd personal, omplacerad personal, kursledare och lärare. För var och en av dessa grupper fastställs utbildningsmål i stort, utbildningens innehåll m. m.

Utbildningsformerna är flera. "FMV-kur- ser" anordnas i verkets egen regi eller i samarbete med andra myndigheter. De kan även utgöras av kurser som köpts från enskild kursanordnare. En annan form är att befattningshavare deltar i kurser som är anordnade av andra än verket (externa kur- ser). Därjämte förekommer föredrag och studiebesök, korrespondensundervisning och studiecirklar. Bland Utbildningsformerna finns även upptagen växeltjänstgöring, var- med avses tjänstgöring under kortare tid i utbildningssyfte i annan än den egna befatt- ningen.

Utbildningen genomförs som regel på tjänstetid och är jämställd med övrig tjänst.

Uttagning av deltagare till kurser m.m. sker efter särskild planläggning. Varje befatt- ningshavare bereds därvid tillfälle framföra sina utbildningsönskemål. Den som antagits till viss kurs är att betrakta som beordrad till kursen. I regel sker alltså uttagningen efter frivillig anmälan. Det finns emellertid kurser i verkets regi med obligatoriskt deltagande, såsom introduktionsutbildning samt utbild- ning som verket anser ha särskild betydelse för innehavare av viss typ av tjänster, t.ex. de s.k. chefskurserna för avdelnings-, byrå- och sektionschefer.

Beträffande utbildningens omfattning och innehåll kan nämnas följande översiktliga uppgifter.

"FMV kursplan” budgetåren 1970/71 — 1972/73 omfattar 35 olika slag av kurser (chefskurser. administrativa kurser, tekniska och matematiska kurser m.fl.). Ungefär halva antalet återkommer varje är, flera av dessa

kurser 2—3 gånger per år. Antalet kurser i planen är sammanlagt 125, fördelade på de tre budgetåren med 46, 43 respektive 36. Under det första budgetåret beräknades an- talet kursdeltagare till omkring 1 130.

Det planerade antalet deltagare i externa kurser under budgetåret 1970/71 var om- kring 400. Omkring 50 av dessa deltog i mer än en kurs. Kurskostnaderna för de externa kurserna beräknades enligt kursplanen till omkring 160 000 kr.

10. Förutsedda förändringar m.m.

Den nuvarande kategorifördelningen inom materielverket och skälen för densamma har närmare redovisats i avsnitt 8.1. Behov av förändringar i fråga om materielverkets per- sonalsammansättning är först och främst beroende av ändringar beträffande verkets uppgifter och organisation.

De mest genomgripande organisatoriska förändringarna inom krigsmakten på senare tid har skett 1962 genom omdaningen av krigsmaktens högsta ledning, 1966 genom omdaningen av den regionala ledningen och 1968 genom omdaningen av den centrala tyg- och intendenturförvaltningen. De redan beslutade förändringarna är led i en djup- gående omdaningsprocess. Besluten beträf- fande krigsmaktens högsta ledning och regio- nala ledning torde följas av ändringar även i lokal instans. Undersökningar härom pågår. Tillkomsten av försvarets materielverk 1968 var inledningen till ytterligare kommande förändringar. Sålunda fattades 1970 beslut om inrättande inom verket av de för försva- ret gemensamma verkstads- och förrådsled- ningsorganen. I prop. 1971:124 har lagts fram förslag om organisation av materielan- skaffningsverksamheten rn. in. vid verket.

Väsentliga ändringar av i första hand icke direkt organisatorisk art men likväl med betydande både organisatoriska och perso- nella konsekvenser kommer att följa av beslutet om genomförandet inom försvaret av det nya planerings- och budgeteringssyste- met (prop. l970:97).

Utredningen måste självfallet beakta dessa förändringar rörande organisation och verk- samhet. Utredningen har emellertid även att ta hänsyn till andra pågående utredningar m.m., vilka kan få konsekvenser för personal- uppsättningen i nu förevarande sammanhang främst inom materielverket. En redogörelse för förändringarna i den nuvarande organisa- tionen m. m. lämnas i detta kapitel.

10.1. Förändringar materiel- verket

beträffande

10.1.1. Verkets uppgifter

Prop 19711124 omfattar organisationen av materielverkets anskaffningsverksamhet. UMA avser att i annat betänkande redovisa sin syn på anskaffningen av sjukvårdsmate- riel och fortifikatorisk materiel. Om även anskaffning m.m. av denna materiel skulle komma att åvila materielverket förblir likväl anskaffning m. m. av tyg-och intendenturma- teriel den helt dominerande uppgiften för verket. Personalsammansättningen i stort kommer således alltfort att bestämmas av denna uppgift.

Beträffande tygförvaltningsverksamheten framhöll 1954 års personalkårutredning att huvuddelen av tygmaterielen företedde vä- sentliga skiljaktigheter mellan de olika för- svarsgrenama i fråga om såväl konstruktion som användning — ett förhållande som hade

accentuerats genom den tekniska utveckling- en de senaste åren — och att personalens utbildning och tjänstgöring måste specialise— ras redan på ett tidigt stadium samt att bl. a. av dessa anledningar utredningens prövning av personalfrågorna borde ske försvarsgrens- vis. UMA har pekat på väsentliga olikheter i fråga om den organisationsbestämmande ma- terielens struktur m. m. och bl.a. framhållit att den tekniska utvecklingen under senare år- tionden gått mot alltmer integrerade mate- rielsystem exempelvis beträffande jaktflyg- plan, torpedbåtar, stridsvagnar samt artilleri, kustartilleribatterier och robotsystem.

Utredningen anser sig kunna konstatera att tyngdpunkten av den nuvarande tygma- terielanskaffningen för försvarsgrenama i hu- vudsak visar samma tekniska särdrag som förut och att utvecklingen inte pekar på några avgörande förändringar härvidlag, som skulle utjämna de nuvarande olikheterna mellan de försvarsgrensinriktade materielför— valtningarnas tekniska verksamhet. Snarare vill det synas som om den tekniska utveck- lingen går mot alltmer komplicerad och specialiserad materiel och att för viss för- svarsgren specialkonstruerade, komplexa ma- terielsystem inte längre är något endast för marinen och flygvapnet utmärkande. Det är därför alltjämt nödvändigt att i huvudsak bedöma frågan om personalsammansätt- ningen inom de tre försvarsgrensinriktade materielförvaltningarna var för sig. PKU egna undersökningar för vilka redogörs i kap. 11 bestyrker detta.

Intendenturmaterielförvaltningens perso- nalsammansättning måste bedömas efter de särskilda uppgifter, som åvilar denna enhet. Ett visst behov av ”försvarsgrensinflytande” gör sig i viss mån gällande även beträffande förrådsavdelningen. Personalfrågorna inom verkstadsavdelningen kan däremot bedömas i huvudsak enhetligt oberoende av huruvida sakfrågorna armén, marinen eller flygvapnet.

avser

10.1.2. Verkets organisation

FMV krigsorganisations behov av personal av

olika kategorier har behandlats i avsnitt 8.4. Verkets organisation enligt prop. 1971:124 framgår av kap. 2.

I propositionen behandlas organisationen ned t. o. m. enheter som lyder direkt under huvudavdelningschef. Detaljutformningen är en arbetsuppgift för materielverket. Omorga- nisationen, som tar sin början den I juli 1972, beräknas ta lång tid i anspråk.

Organisationsförslaget grundar sig på nu rådande förhållanden samt kända och förut- sebara förändringar. UMA pekar emellertidi sitt betänkande på svårigheterna att förutse de organisatoriska konsekvenserna av den framtida utvecklingen inom ett flertal områ- den, bl.a. krigsmaktens framtida struktur och materielinnehåll, utvecklingen av den militä- ra stabsorganisationen samt vidareutveckling— en av försvarets planerings- och ekonomisys- tem. Detta innebär att organisationen inom vissa gränser bör av materielverket successivt kunna ändras och fortlöpande anpassas till utvecklingen. Ett sammanförande av sakor- ganens enheter enligt UMA förslag på basis av taktisk-organisatorisk samhörighet även på lägre nivåer (sektion) kan ses som ett led i denna utveckling. Detta kommer att medfö- ra ett mera rationellt utnyttjande av persona- len men ställer samtidigt ökade krav på personalen t. ex. ifråga om utbildning.

10.1.3. Konsekvenser för verkets tjänstesam- mansättning

De genom bl.a. tillkomsten av materielverket ökade möjligheterna att förbättra ledning och samordning av tyg- och intendenturför- valtningstjänsten påverkar inte blott verkets organisation och arbetsformer m.m. utan även personalsammansättningen. I den mån likartade verksamhetsgrenar inom materiel- förvaltningarna förs samman till gemensam- ma enheter eller olika arbetsformer kan göras enhetliga skapas även ett bättre och överskådligare underlag än förut för bedöm- ning av personalfrågorna. Den nya förråds- och verkstadsledningsorganisationen utgör exempel härpå. Normalieverksamhetens bli-

vande organisation erbjuder ytterligare exempel på samma förhållande. Samtidigt renodlas de verksamhetsgrenar beträffande vilka olikheter i arbetsuppgifter m.m. motive- rar fortsatta skiljaktigheter i fråga om organi- sation och personal.

Bibehållandet av tre försvarsgrensinrikta- de materielförvaltningar har motiverats bl. a. av olikheterna i fråga om uppgifternas tek- niska beskaffenhet m.m. Dessa olikheter leder enligt utredningens mening till att _ liksom tidigare hävdats — personalsamman- sättningen i stor utsträckning måste bedömas för varje sådan förvaltning för sig. Såvitt nu kan bedömas kommer dessa förhållanden inte att ändras för överskådlig tid.

UMA motiverade sitt förslag till organisa- tion även med den taktisk-organisatoriska samhörigheten. Skulle emellertid i en fram- tid den militära centrala stabsorganisationen ändras väsentligt, kan även den nu föreslagna materielanskaffningsorganisationen behöva omprövas. Den tekniska beskaffenheten av anskaffningsuppgiften påverkas emellertid inte i och för sig av stabsorganisationen, och personalkategorifrågorna kommer fortfaran- de huvudsakligen att bero av de kompetens- krav m.m. som de tekniska och taktisk-tek- niska förutsättningarna ställer. Av vikt är emellertid att materielverkets organisation lätt kan anpassas till ändringar i fråga om de organisationspåverkande faktorerna — yttre eller inre, tekniska eller andra. Därför bör personalkategorisammansättningen inte an- nat än undantagsvis anges detaljerat med avseende på olika tjänsters organisatoriska placering utan i stället — i enlighet med utredningsdirektiven — principiellt.

Utredningen förutser f. n. ingen principiell ändring av materielverkets sammansättning av tjänster med anledning av krigsorganisato- tiska förhållanden (jfr avsnitt 8.4.1).

10.2 Försvarets planerings- och ekonomisy- stem

lO.2.l Innebörd

Det nya planerings- och ekonomisystemet

(FPE) syftar till att genom systematisering förbättra bl. a. den långsiktiga försvarsplane- ringen. Effektiviteten i planering och genom- förande skall höjas genom en förbättrad målprecisering och resursfördelning grundad på en långt ned i organisationen driven budgetering. Mål och resurser skall bringas i en riktig balans och resultatet av verksamhe- ten skall ställas i relation till gjorda resurs- uppoffringar. Genom att verksamheten främst styrs genom angivande av mål och resurser möjliggörs en ökad handlingsfrihet. Denna nås bl.a. genom att möjligheter er- bjuds till utbyte mellan olika resurskompo- nenter.

För att ange mål för försvarets långsiktiga inriktning och beskriva framtida alternativa försvarssammansättningar upprättas perspek- tivplaner på grundval av de bedömningar av politisk, strategisk, militärteknisk och eko- nomisk utveckling som sker i s.k. miljö- och ramstudier. Perspektivplanerna är inte ett handlingsprogram utan kan sägas utgöra idé— skisser av framtida utvecklingsmöjligheter.

För verksamheten på kort sikt uppgörs femåriga årligen rullande programplaner, som redovisar försvarets utveckling organisa- toriskt, personellt och materiellt.

Underlag för statsmakternas ställningsta- gande till resurskrävande objekt redovisas i systemplaner, som skall täcka systemens hela livslängd och omfatta systemens alla kostna- der och resurskrav.

För det militära försvaret förs krigsför- banden samman till huvudprogram och del- program. För varje program finns en pro- gramansvarig myndighet — programmyndig- het — som genom planering styr fördelning av resurser inom programmet.

Genomförandeverksamheten — produk- tionen — bedrivs främst vid centrala förvalt- ningsmyndigheter, truppförband och skolor. Verksamheten uppdelas i produktionsområ- den — ledning och förbandsverksamhet, ma- terielanskaffning, anskaffning av anläggning- ar samt forskning och utveckling. För varje produktionsområde — till den del det berör ett program — finns produktionsansvarig myndighet — produktionsmyndighet.

Verksamhet som berör flera program eller produktionsområden och som kräver speciell kompetens och/eller produktionsteknik och som av rationella skäl bör kunna överblickas samlat indelas i fack (t.ex. personalvård, verkstadsdrift).

Genomförandet styrs främst genom upp- drag som härrör ur av Kungl. Maj:t till produktionsmyndigheter givna primärupp- drag.

Primäruppdragen kan antingen uppdelasi internuppdrag till organisationsenheter inom den egna myndigheten eller uppdelas i och vidarebefordras till underlydande produk- tionsmyndigheter genom sekundäruppdrag. Uppdragen är kopplade till delprogram och delproduktionsområde och utgör därigenom länkar mellan program och produktionsom- råden samt mellan olika organisationsnivåer.

Ett uppdrag anger uppgifter, resurser för uppgifternas lösande samt handlingsregler, t.ex. för omdisponering av resurser. Verksam- heten styrs även genom olika former av produktions- och fackanvisningar.

För varje primäruppdrag anges ett budge- terat belopp. Detta belopp skall ha täckning i anslag. Anslagen knyter liksom uppdragen an till indelningen i program och produk- tionsområden. Varje anslag avser betalnings- medlen för ett eller flera uppdrag. Den årliga programbudgeten utgör den fullständiga samlingen av primäruppdrag. Anslagen på driftbudgeten kommer att vara förslagsanslag medan anslagen på kapitalbudgetsidan oför- ändrat kommer att vara investeringsanslag.

FPE ställer med hänsyn till behoven att jämföra måluppfyllelse med angivna mål och budgeterade värden med utfall krav på en omfattande utvärdering och redovisning. Denna skall bl.a. omfatta redovisning mot primäruppdrag och därigenom mot program och produktionsområden.

10.22 Konsekvenser — allmänt De nya ansvarsförhållandena och det infor— mationsflöde som systemet medför ställer

inte absoluta krav på organisationsföränd-

ringar. Systemets fördelar som ledningsin- strument kan dock inte utnyttjas till fullo utan anpassning av organisationen till princi- perna om målstyrning och samlat ansvar för prestationer och kostnader. En sådan anpass- ning kan av naturliga skäl ske först på sikt. Med smärre justeringar bedöms dock de väsentligaste fördelarna med systemet kunna utnyttjas.

Det nya systemet innebär att chefer på olika nivåer får ökade möjligheter att inom tilldelade kostnadsramar göra omfördelning av resurser inom olika områden. De personel- la resurserna kommer även i fortsättningen att till en viss del styras av Kungl. Maj:t. Detta kommer tills vidare att ske på samma sätt som f.n. genom personalförteckningar men mindre specificerade. Friheten att i större utsträckning disponera över de personella resurserna måste ställas emot svårigheterna att mäta prestationer, produktivitet och ef- fektivitet. Först på sikt, när dessa problem tillfredsställande kan bemästras, torde större handlingsfrihet beträffande personalresurser- na kunna medges. Anställningsförhållanden m.m. regleras också genom avtal, vilket vä- sentligt begränsar handlingsfriheten.

FPE införs den 1 juli 1972. Arbetet med systemets fortsatta utveckling påbörjades vå- ren 1971 av en arbetsgrupp tillsatt av chefen för försvarsdepartementet. Arbetsgruppen skall bl. a. säkerställa att samordning kom- mer till stånd mellan systemets olika delar och överväga formerna och tidpunkterna för kommande steg i utvecklingen.

10.2.3. Konsekvenser för materielverket

Materielverket har

— programansvar för delprogrammet 5.4, Försvarets materielverk, vilket bl. a. inne- bär krav på långsiktig planering och be- räkning av resursbehov för verkets interna verksamhet, resursfördelning mellan ver- kets skilda uppgifter, upprättande av pro- gramplan, av primäruppdragsförslag och av anslagsframställning för verkets organi- sation och interna verksamhet m. m.,

— produktionsansvar för produktionsområ- det ”materielanskaffning” (utom vad gäl- ler sjukvårdsmateriel och viss anskaffning i samband med byggnadsverksamhet) samt för huvuddelen av produktionsområ- det ”Forskning och utveckling” (främst tillämpad, objektbunden forskning och försök); verket lämnar programansvariga myndigheter, främst försvarsgrenschefer, underlag för programplan och för anslags- framställning med primäruppdragsförslag, — fackansvar för verksamheten inom facken förrådsverksamhet (utom vad gäller sjuk- vårdsmateriel), verkstadsdrift, förplägnad och materielunderhåll (utom sjukvårds- materiel) och tillhandahåller fackmässiga normer och föreskrifter för produktionen samt rationaliteten facken. I anslutning till FPE pågår inom materiel- verket arbete med utveckling av ett för hela verket gemensamt budgetsystem, som bl. a. skall ge underlag för program- och produk- tionsplaner samt för planering av utnyttjan- de av verkets interna resurser.

De nya systemen kommer successivt att påverka all verksamhet i ökande grad och få organisatoriska och personella konsekvenser. Ökade och differentierade informationsbe- hov ställer krav på ändrade rutiner, som i stor utsträckning kommer att bygga på maskinell databehandling. Planerings- och ekonomisystemet skapar förutsättningar för materielverket att successivt samordna dessa rutiner.

Avlöningsmedel för personal skall belasta det program eller den myndighet där perso- nalen tas i anspråk. Detta innebär för mate- rielverkets del att avlöningsmedlen för den militära och civilmilitära personalen, som f. n. avlönas från försvarsgrensanslag, förs över till myndighetsanslaget (F 4). Vidare kommer tjänsterna för denna personal att föras över till materielverket.

Vid val mellan olika sätt att lösa en uppgift kommer kostnads- och lönsamhets- frågor att spela stor roll. Därvid måste även storleken av de s.k. lönekostnadspåläggen beaktas. Detta blir av särskild betydelse för

övervakar inom

den händelse att system med differentierade pålägg kommer att införas (se bilaga 2 till statsverksprop. 1971).

I det föregående har nämnts att materiel- verket blir fackmyndighet och vad detta innebär. Huruvida av det nya systemet även följer att vissa personaladministrativa befo- genheter, som verket f.n. har, kommer att upphöra ärinte helt klart.

10.3. Utvecklingsarbete med den statliga per- sonaladministrativa verksamheten

10.3.1. Syfte och omfattning i stort

På uppdrag av Kungl. Maj :t genomför stats- kontoret en översyn av den statliga personal- administrationen. Under 1969 och 1970 inriktades verksamheten emot den civila delen av statsförvaltningen. Utredningsresur- serna har härvid i viss mån koncentrerats till frågor om ett personaladministrativt infor- mationssystem (PAI), vari även ingår en avlöningsrutin samt personaladministrativ statistik. Försöksverksamhet med PAI be- drivs vid sju civila myndigheter med tyngd- punkt inom justitiedepartementets verksam- hetsområde.

Kungl. Maj:t har under 1970 meddelat vissa riktlinjer för det fortsatta utvecklingsar- betet med den statliga personaladministrati- va verksamheten. Härvid har bl. a. uppdragits åt försvarets rationaliseringsinstitut att biträ- da statskontoret med vissa kompletterande utredningar vad rör försvarsdepartementets verksamhetsområde inom ramen för översy- nen av den statliga personaladministrationen.

Översynens huvudsyfte är att genom en aktivering och effektivisering av den statliga personaladministrationen möjliggöra ett ra- tionellare tillvaratagande av de personella resurserna.

Utredningsarbetet skall syfta till att på sikt uppnå största möjliga integration mellan personaladministrativa system och ekonomi- system. Översynen skall således ses som en viktig del i det rationaliseringsarbete som pågår för att åstadkomma en effektivare

Översynen indelas i följande fem under- sökningsområden (delprojekt): — personaladministrativ organisation (PAO) på myndighetsnivå (PAO-M) och centralt inom statsförvaltningen (PAO-C), — personaladministrativ planering (PAP), -— personaladministrativt informationssy- stem (PAl) innefattande personal- och befattningsdata, pensionsdata samt löne- uträkningsrutin, — personaladministrativ utbildning (PAU) avseende generell chefs- och arbetsledar- utbildning och utbildning av personal- tjänstfunktionärer; senare har även utbild- ning för företagsnämndsledamöter i per- sonaladministration lagts till delprojektet, — personaladministrativ uppföljning och ef- fektmätning (PAM) avseende dels att ut- veckla metoder för uppföljning, dels att studera förändringar i personaltjänstens effektivitet isamband med insatta perso- naladministrativa åtgärder. Översynen beräknas pågå i vart fall intill den 1 april 1974.

10.3.2. Konsekvenser

PAI avses bilda den tekniska och administra- tiva grunden för det personalpolitiska hand— landet både centralt inom statsförvaltningen och inom verk och myndigheter. Genom PAI erhålls sådan information som gör det lättare för enskilda myndigheter att tillvarata sina personalresurser. PAI torde också innebära en rationalisering av personalarbetets mer rutinbetonade delar. Informationen i PAI avses även tjäna som underlag för planerings- beslut både på myndighetsnivå och centralt inom statsförvaltningen. En bas skapas här- igenom för en effektivare personaladmi- nistrativ planering på skilda nivåer.

Under de närmaste åren torde översynen efter hand leda till förslag till olika åtgärder inom det personaladministrativa området. Dessa torde bl.a. resultera i övergripande riktlinjer för personaltjänsten inom statsför- valtningen bl.a. i fråga om personal- och

löneredovisning samt personalplanering. Konsekvenserna för försvarets del och där- med för personaltjänsten inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena kan f. 11. inte helt förutses. Utredningen bedömer emellertid att utvecklingsarbetet kommer att leda till ökade möjligheter till överblick och styrning och därmed bättre tillvaratagande av befintliga personalresurser.

10.4. Militära tjänstgöringsåldersutredningen

Militära tjänstgöringsåldersutredningen (MTU) avlämnade i oktober 1969 betänkan- det Militära tjänstgöringsåldrar (SOU 1969133). Utredningens uppgift var att enligt av chefen för försvarsdepartementet medde- lade direktiv i ett sammanhang förutsätt- ningslöst pröva möjligheterna att utnyttja aktiv militär och civilmilitär personal till högre ålder än för närvarande. En självklar förutsättning härför skulle vara, att den personella kvaliteten inom krigsorganisa- tionen inte försämrades.

I anslutning till 1971 års löneförhandling— ar har överenskommits om höjning av pen- sionsåldern till 60 år för militär personal som f. n. har lägre pensionsålder än 60 år. Löne- gradsplaceringen har reglerats i ett protokoll fört vid överläggningar mellan avtalsverket och berörda personalorganisationer. För de militära tjänster som tillkommit genom ut- byte av bl. a. arvodetjänster för pensionerad militär personal har lönegradsplaceringen därvid emellertid endast angetts preliminärt. Enligt protokollet skall vid en årligen åter- kommande översyn förhandlingar tas upp om den definitiva lönegradsplaceringen av de tjänster av ifrågavarande slag som under den kommande ettårsperioden beräknas bli dis- ponibla på grund av nuvarande innehavares avgång från tjänsterna. Hittills beslutade förändringar med anledning av MTU förslag får ses som inledande åtgärder på grund av den beslutade pensionsåldershöjningen. På sikt torde behov uppstå av ytterligare tjäns- ter för äldre militär personal. Det är dock tveksamt om materielverket kommer att beröras härav.

10.5. Försvarets förvaltningsutbildning

Genom beslut den 3 mars 1967 uppdrog Kungl. Maj :t åt överbefälhavaren att utreda och till Kungl. Maj:t före den 1 september 1968 inkomma med förslag till organisation av den krigsmaktens förvaltningsutbildning, som angavs i en inom försvarsdepartementet utarbetad promemoria.

1 prop. 1971:29 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet angavs, att den av överbefälhavaren föreslagna för krigsmaktens gemensamma och till stockholmsområdet lokaliserade förvaltningsskolan skulle förläg- gas till Östersund. Med hänsyn till denna ändrade förutsättning beslöts enligt stats- rädsprotokoll den 26 februari 1971 att förvaltningsutbildningens organisation och innehåll borde ytterligare utredas.

Chefen för försvarsdepartementet bemyn- digades att tillkalla en sakkunnig med upp- drag att utreda och inkomma med förslag till en sådan förvaltningsutbildning inom krigs- makten som angavs i särskild inom försvars- departementet utarbetad promemoria och att ge de ytterligare direktiv och anvisningar för verksamheten som kunde erfordras.

Utdrag ur nämnda promemoria. gräns- dragning mellan personalkategoriutredningen och krigsmaktens förvaltningsutbildningsut- redning samt vissa konsekvenser för PKU del har redovisats i avsnitt 1.3.4.

Personalkategoriutredningen för sin del har i sina överväganden och ställningstagan- den utgått från att — en för försvaret gemensam förvaltnings-

skola kommer att inrättas, — integrerad utbildning för all förvaltnings- personal inom försvaret kommer att efter- strävas, — förändringar inom allmänna utbildnings- väsendet kan medföra ökad samverkan mellan den militära och den civila utbild- ningen.

10.6 Andra ändringar och deras konsekven- ser

I försvarets rationaliseringsplan 1971 ger

försvarets rationaliseringsinstitut en över- blick över rationaliseringsprojekt och utred- ningar inom försvaret som syftar till att förbättra verksamheten och organisationen i fred. Ett stort antal projekt m.m. pågår, flera av dem på uppdrag av Kungl. Maj:t eller såsom av Kungl. Maj:t tillsatta utredningar.

Inriktningen för den närmaste S-årsperio- den (1972/73—1976/77) är främst att full- följa införandet av FPE och att anpassa övriga delar av det fredsadministrativa syste- met till inom materielförvaltningsområdet bör för de

FPE. Målet för rationaliseringen

närmaste åren vara att genomföra omorgani— sation av materielförvaltningens centrala led- ning och att fullfölja översynen av materiel- förvaltningen i regional, lägre regional och lokal instans. Några av de pågående utred- ningarna av särskilt intresse för personalkate- goriutredningen har nämntsi 10.1—5 ovan. 1 kap. 1 har dessutom berörts MTU, MBU och BFK arbete samt sambanden mellan dessa utredningar och PKU.

Av andra särskilda utredningar som angår organisatoriska förhållanden må nämnas för- svarets fredsorganisationsutredning, översyn av militärområdesstabernas organisation, ut- redning om ledningsorganisationen i lägre regional instans och utredning om organisa- tion av stabs-, mobiliserings- och förvalt- ningstjänst inom försvarsområde. Inom ma- terielverket fortsätter utvecklingen av ett flertal rationaliseringsprojekt inom olika om- råden. Av större sådana projekt kan nämnas utveckling av reservdelsförsörjningssystem, system för redovisning m,m. av befintliga förnödenheter, utveckling av informations- system för förnödenhetsunderhåll samt ut? redning såväl av central och regional som av lokal förrådshållning.

Flertalet av de för personalkategoriutred— ningen mest aktuella utredningarna lämnar f. n. inget säkert underlag för slutsatser beträf- fande faktorer som kan påverka frågorna om personalkategorier och utbildning m. m., men detta förhållande understryker vikten av att — såsom redan förut framhållits — utred- ningens förslag måste bli sådant att det tillåter en följsam anpassning till kommande

Slutligen må i förevarande sammanhang även erinras om den särskilda utredningen om det statliga tjänste- och lönesystemet, som bedrivs av den s.k. lönesystemutredning- en. Denna bör enligt direktiven — eftersom nuvarande system med fasta tjänster ger upphov till fastlåsta förhållanden i fråga om den statliga förvaltningsorganisationen — söka komma fram till en ordning som smidigare kan anpassas till successivt ändrade betingelser för arbetet vid myndigheterna. Det bör därvid eftersträvas att ge myndighe- terna tillfälle att i större omfattning än nu direkt medverka vid lösningen av sina löne- sättningsfrågor. Utredningen bör även kart- lägga de problem av offentligrättslig och civilrättslig natur som är förenade med de ändringar i det statliga tjänste- och lönesyste- met som utredningen kan komma fram till. Det bör därvid bl. a. undersökas hur anställ- ningsformerna skall utformas i samband med sådana ändringar. Med den ringa kännedom som f.n. finns om vad ett nytt lönesystem kommer att innebära kan personalkategori- utredningen inte i detta betänkande ta hän- syn till ett sådant system.

11. PKU undersökningar

I kap. 8 och 9 har redogjorts för nuvarande organisation, personalsammansättning och utbildning m. m., främst med syfte att bely- sa förhållandena inom materielverket. De or- ganisatoriska m. fl. förändringar, vilka på sikt kan komma att påverka frågan om personal— sammansättningen inom verket, har berörts i kap. 10. Väsentligt för att kunna bedöma denna fråga så allsidigt som möjligt är därjämte att beakta erfarenheterna av den nu gällande organisationen m.m., dagens upp- fattning om de krav på kunskaper och erfarenheter, vilka personalen bör äga, samt i anslutning härtill utbildningsbehoven och sätten för dessas tillgodoseende.

Erfarenheterna av den nuvarande perso- nalsammansättningen har insamlats genom relativt omfattande studiebesök hos myndig- heter och enskilda företag samt särskilda intervjuundersökningar med personal vid ma- terielverket och försvarets forskningsanstalt. Genom informella samtal med representan- ter för närmast berörda personalorganisa- tioner har deras uppfattningar inhämtats eller belysts.

11.1 Erfarenheter av nuvarande system för materielverkets tjänsteuppsättning 11.1.1 Presentation av insamlat material

Utredningen har tagit direkta kontakter med

myndigheter m.fl. för att få del av deras erfarenheter av det nuvarande systemet för personalsammansättningen inom tyg- och intendenturförvaltningstjänsten.

Med början hösten 1968 har studiebesök gjorts vid materielverket samt vid centrala, regionala och lokala staber m.m. inom krigs- makten. De staber m.m. som besökts har varit — centrala staber: försvarsstaben och för-

svarsgrensstaberna,

— regionala staber: södra och östra militär- områdesstaberna, nedre Norrlands militär- områdesstab och Gotlands militärkom- mandostab, — förband: Skånska dragonregementet, Bergslagens artilleriregemente och Jämt- lands flygflottilj, - tyg- och intendenturförvaltningar i regio- nal instans: östra militärområdets tygverk- stadsförvaltning och Bergslagens militär- områdes intendenturförvaltning, — försvarsområden: Karlskrona försvarsom- råde (se nedan Blekinge kustartilleriför- svar), Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde, — örlogsbaser: syd-, väst- och ostkustens örlogsbaser, — kustartilleriförsvar: Blekinge kustartilleri- försvar (med stab och förvaltning även för Karlskrona försvarsområde) samt Göte- borgs, Gotlands och Norrlands kustartille- riförsvar.

Syftet med dessa besök var att från tjänstemän i ansvarig ställning få en oriente- ring om och delges erfarenheter beträffande tyg- och intendenturförvaltningsverksam- heten, dennas organisation och personal, samarbetet mellan förvaltningsorganen samt nuvarande personalkårsystem. Orienteringar- na m.m. rörde — utom aktuell organisation o.d. — kraven på kunskaper och erfarenheter samt utbildning m.m. för personal i förvalt- ningsverksamheten, sedda ur den enskilda stabens etc. synvinkel, och var inte speciellt inriktade på frågor om personalsammansätt- ningen vid försvarets materielverk. Materialet från dessa besök är att se som en bakgrund till bedömningen av materielverksfrågorna. Det redovisas sammanfattningsvis nedan un- der avsnitt ll.l.2. Där redovisas också vä- sentligen resultaten av de studiebesök som utredningen gjort våren 1971 hos cheferna för intendenturkåren, fälttygkåren och tyg- tekniska kåren och som främst angätt vissa särskilda personalkårfrågor.

Utöver nämnda studiebesök har utred- ningen genomfört vissa undersökningar med anknytning direkt till förhållandena vid ma- terielverket. Våren 1969 gjordes sålunda en omfattande undersökning genom intervjuer med ett antal befattningshavare vid materiel- verket, och våren 1971 företogs dels ett studiebesök vid försvarets forskningsanstalt, dels ock intervjuer med befattningshavare vid denna anstalt. Kontakter under hand har vidare förevarit med företrädare för närmast berörda personalorganisationer. Slutligen har vissa industriföretag, som är leverantörer av materiel eller tjänster till materielverket, samt Svenska Textilforskningsinstitutet be- sökts.

Intervjuerna med personal vid materiel- verket har syftat till att erhålla bidrag till utredningens undersökningar rörande kraven på kunskaper i skilda befattningar samt att få del av erfarenheter av den nuvarande personalsammansättningen. Intervjuerna har föregåtts av en förundersökning av militär- psykologiska institutet rörande uppläggning m.m. av intervjuerna. Institutet har redovisat undersökningsresultatet i en rapport i okto-

ber 1969, benämnd ”Bedömarens roll vid bedömning av en befattning”. En av PKU gjord sammanfattning av innehållet i rappor- ten bifogas (bilaga llzl). Därav framgår bl.a. att man som helhet får mest och bäst information om bl.a. kvalifikationskraven om man vänder sig till befattningshavaren själv samt att över- och underordnade kan ge värdefull information i vissa typer av frågor. Den preliminära undersökningen har även visat att hänsyn måste tas till den utfrågades bakgrund vid värdering av informationer, enär ”bedömareffekten” är stor. Denna ef— fekt, säger institutet, måste hållas under kontroll vid fortsatt undersökning för att så objektiv information som möjligt skall erhål- las.

Den efterföljande intervjuundersökningen genomfördes i form av samtal i grupper bestående av tre företrädare för utredningen och tre—fyra tjänstemän från materielverket. Sammanlagt intervjuades 85 tjänstemän. Varje samtal varade i regel 3—4 timmar.

Befattningshavama i materielverket utval- des enligt följande grunder:

— så många funktioner som möjligt borde vara representerade, — alla personalkategorier borde vara repre- senterade,

—— såväl ledarpersonal måste intervjuas, — så många organisationsenheter som möj- ligt borde vara representerade. Sammanställningar över intervjuernas om-

fattning lämnas i tabellerna 11.1 och 11.2. Den stora andelen intervjuade civila bland den handläggande personalen motiveras främst av de få militära och civilmilitära tjänstemännen inom handläggarskiktet vid

mat erielverket .

Samtalen följde ett i förväg uppgjort formulär som tjänade till allmän ledning. Samtalen kunde emellertid tillåtas utveckla sig relativt fritt. Varje befattningshavare be- reddes även tillfälle att själv ta upp frågor som han bedömde ha betydelse. Hela tiden eftersträvades att endast gå in på frågor beträffande vilka befattningshavaren hade egna kunskaper eller erfarenheter. Till viss

som handläggare

Tabell 11.1 Deltagare i intervjuerna med materielverkets personal fördelade efter kategori, nivå och funktionsgrupp ! 2

Funktions— Militär Civilmilitär Civil Summa gr UPP ledande handl. ledande handl. ledande handl. ledande handl. perso— perso- perso— perso- perso- perso- perso- perso- nal nal nal nal nal nal nal nal Gemensamma funktioner 3 - 4 — 7 _ 14 — Anskaff- ningsfunk- tioner 12 I 4 3 19 13 35 17 Underhålls- funktioner _ 1 3 l 3 4 6 6 Fackfunk- tioner — 2 — 1 — 4 — 7 Summa 15 4 1 1 5 29 21 55 30

Funktionsgrupperna är sammansatta av de funktioner UMA definierat: — gemensamma funktioner: gemensam ledningsfunktion, konsultfunktion — anskaffningsfunktioner: teknisk beredning, konstruktion, provning, kontroll, inköp, instruktion,

tillverkning, norm alie — underhållsfunktioner: underhållsberedning. resursanskaffning, underhållsledning, — fackfunktioner: förrådsledning, verkstadsledning, förplägnadsledning. Deltagare kan vara sysselsatta inom flera funktionsgrupper. Redovisning i denna tabell har därvid skett iden funktionsgrupp som antagits dominera vederbörandes arbete.

Tabell 11.2 Deltagare i intervjuerna med materielverkets personal fördelade efter kategori, nivå och huvudavdelning

Huvud— Militär Civilmilitär Civil Summa avdelning ledande handl. ledande handl. ledande handl. ledande handl. per so- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- nal nal nal nal nal nal nal nal HA 5 1 2 2 7 4 14 7 HM 4 1 5 l 5 5 14 7 HF 2 — 4 l 8 6 14 7 H1 4 2 — 1 — 6 4 9 HB — — — — 9 - 9 — Summa 15 4 1 I 5 29 21 55 30

hjälp för samtalen förelåg befattningsbeskriv- ningar.

Studiebesöket vid försvarets forsknings- anstalt hade två syften. Det ena var att få del av anstaltens personalpolitik och i synnerhet erfarenheter beträffande rekrytering m.m. av personal för Operationsanalys (den s.k. OA- personalen), enär denna civila personalgrupp syntes i vissa avseenden kunna jämställas med en personalkår. Redogörelse för denna del av studiebesöket lämnas i det följande

under avsnittet 11.4. Det andra syftet var att få veta anstaltsledningens uppfattning om kompetensen hos materielverkets personal och om verkets personalsammansättning. Även intervjuerna med personal vid anstalten hade detta syfte. De intervjuade vid anstal- ten — sammanlagt 36 tjänstemän — utvaldes så att hela kontaktmönstret för anstaltens samarbete med materielverket blev represen- terat.

Kontakter, som ägt rum med företrädare

för de närmast berörda personalorganisatio- nerna, har skett under hand och haft formen av samtal om de i detta sammanhang aktuel- la problemen, närmast kompetens- och ut- bildningsfrågor och i anslutning därtill per- sonalkategorifrågor. Sveriges Civilingenjörs- förbund och Försvarets Civila Tjänstemanna- förbund har i dessa frågor uttalat sina uppfattningar i de i kap. 1 omnämnda skri- velserna (bil. I:], 122). I den mån utred- ningen fäst särskild vikt vid vad som eljest framkommit har detta redovisats i här före- varande sammanhang.

Vad slutligen beträffar de av utredningen gjorda industribesöken har syftet med dessa varit att kartlägga företagens erfarenheter beträffande samarbetet med verkets perso- nal, företagens behov av att få erforderlig kännedom om tekniska, taktiska eller opera- tiva och ekonomiska m.fl. förhållanden och om dessa behov blir tillgodosedda i samarbe- tet med verkets befattningshavare i skilda nivåer och med olika utbildning.

De besökta industrierna har varit AB Bofors, Kockums Mekaniska Verkstads AB och AB SAAB-SCANIA, dessa tre på grund av deras omfattande verksamhet för armé-, marin- och flygmaterielförvaltningarna. När- mast med tanke på personalfrågor rörande intendenturmaterielförvaltningen har även Svenska Textilforskningsinstitutet samt AB Eiser besökts. De nämnda företagen har vid besöken företrätts av personal i ledande befattningar inom berörda områden, såsom

- i förekommande fall — planering, projekt— ledning, teknik, produktion, kontroll, prov- ning, installation, beskrivning, försäljning, ekonomi och personal. Då utredningen vid redovisningen av de framförda uppfattning- arna refererar till namngivna företag, avses, om inte annat anges, de intervjuade tjänste- männen i företagen. Samma förhållanden gäller staber och förband m.fl.

Resultaten av de undersökningar som direkt angått förhållandena vid materielver- ket (intervjuerna vid materielverket och forskningsanstalten, industribesök m.m.) re- dovisas iavsnittet 1 1.1.3 under där upptagna rubriker. Under varje rubrik redogörs sam-

manfattningsvis för de mera allmänt före- kommande eller eljest mera väsentliga upp- fattningar m.m. som framkommit vid dessa undersökningar. Vissa av chefen för tygtek- niska kåren anförda synpunkter, vilka mera direkt angått förhållanden vid materielver- ket, har även redovisats i detta sammanhang.

11.1.2 Erfarenheter från centrala staber m.fl.

Allmänt har understrukits att omställningen från freds- till krigsorganisation och uppgif- terna i krigsorganisationen är grundläggande för krav som måste uppställas på stabs- och förbandspersonalens kunskaper, erfarenheter och utbildning. Goda fackkunskaper krävs av specialinriktade personalgrupper inom tyg- och intendenturförvaltningstjänsten. Även den icke-militära personalen måste ha goda kunskaper om den militära verksamheten och viss förtrogenhet med såväl stabs— som trupptjänst. Erfarenheter från repetitions- övningar har sålunda bl.a. visat att den civila personal, som avses tas i anspråk i krig, måste bibringas vidgade insikter om militära förhållanden och om arbetsuppgifternas full- görande i krig. I viss mån kan detta gälla även civilmilitär personal, även om det fram- hölls att omställningen från fred till krig är lättare för denna än för civil personal. [ detta sammanhang må nämnas ett — med hänvis- ning till rådande knapphet på personal — framfört förslag att i krigsbefattningar, där det med hänsyn till arbetets art är möjligt, byta ut f.n. militär mot civil personal, eventuellt efter viss omfördelning av arbets- uppgifterna. En dylik omfördelning kan emellertid enligt chefen för intendenturkå- ren inte ske beträffande befattningarna inom intendenturförvaltningstjänsten. Uppgifterna för fred och krig går nämligen ihop inom denna tjänst, och den militära personalen uppfyller normkrav på militära kunskaper, som det tar många år att nå och som den civila personalen inte uppfyller. I kategori- frågan hävdades av intendenturkårchefen att personalen på här ifrågavarande område i princip borde vara militär.

Framför allt de regionala staberna men även andra har pekat på ett ökat behov av kunskaper över' försvarsgrensgränserna. Bl.a. kräver en fördjupad mobiliseringsplanlägg- ning sådana kunskaper. Det har även fram- hållits att inom staberna måste tyg- och intendenturoffieerare kunna ersätta varand- ra. Gemensam utbildning för tyg- och inten- denturoffieerare är därför ett önskemål.

Betydelsen av ökade förvaltningskunska- per, innefattande bl.a. ekonomiska kunska- per inom området för försvarets nya plane- rings— och ekonomisystem, underströks, lik- som behovet av utbildning på detta område.

Ett nödvändigt led i den militära och civilmilitära personalens utveckling är enligt allas uppfattning tjänstgöring iolika befatt- ningar vid stab, förvaltning och förband (verkstad). Genom dylik växeltjänstgöring tillgodoses även de olika myndigheternas behov av personal med kunskaper och erfa- renheter från andra delar av verksamheten. Bl.a. —— framhölls det — måste det vara fördelaktigt för materielverket att genom denna växeltjänstgöring förvärva och bibe- hålla allsidigt och aktuellt kunnande om verksamheten i regional och lokal instans. Tjänstgöringens längd i de olika befattningar- na kunde inte närmare bestämmas utan borde avgöras från fall till fall inom relativt vida gränser. Täta byten medför olägenheter såväl för myndigheterna som för den enskil- de. Beträffande tjänstgöringsperiodernas lämpliga längd framfördes mycket olika upp- fattningar, från 2 ä 3 år till 5—8 år. De regionala staberna och örlogsbaserna angav perioder på 3, 3 år 4—5 och 4—6 år. Beträffande ordningsföljden för tjänstgöring- en på de olika nivåerna och hos skilda myndigheter förekom även något varierande uppfattning. De administrativa formerna för växeltjänstgöringens anordnande berördes inte närmare. Chefen för tygtekniska kåren framhöll emellertid att personal i regional och lokal instans, som skall tjänstgöra i central instans, inte bör ”placeras” i viss befattning där utan — med bibehållen place- ring på verkstad och förband — ”utlånas” till den centrala myndigheten.

Beträffande den nuvarande kategoriindel- ningen framhölls bl.a. att kunskapskraven och inte kategoritillhörigheten är det väsent- liga. Krigsorganisationsbehoven är styrande. Den nuvarande kategoriindelningen ansågsi allmänhet lämplig och kategoritillhörigheten ganska väl avvägd. Från flygvapnets sida ifrågasattes emellertid om inte den civilmili- tära kategorin borde slopas och den civilmili- tära personalen bli militär.

Det nuvarande kårsystemet ansågs i all- mänhet vara ett bra system. Bl.a. innebär det en viss garanti för att erhålla lämplig perso- nal för krigsorganisationen och i fred vid rätta tidpunkter. Den planering och styrning som behövs härför är nödvändig. Funnes inte ett kårsystem måste det ersättas med någon annan form av styrning för ändamålet.

Olika meningar framfördes i fråga om eventuell sammanslagning av fälttyg- och intendenturkårerna. Från vissa håll förorda- des en sådan sammanslagning eller anfördes att tanken var tilltalande e.d., medan från andra håll tveksamhet anmäldes till föränd- ringen.

Det är enligt intendenturkårledningens mening angeläget att i den omfattning riks- dagen beslutat sammanföra försvarsgrenarnas intendenturpersonal till den för krigsmakten gemensamma intendenturkåren.

Ledningen för tygtekniska kåren under- strök personalfunktionens växande betydelse och i samband därmed nödvändigheten av att tillgodose kårledningens behov av resur- ser bl.a. för att kunna tillfredsställande om- besörja långsiktig planering.

11.1.3 Erfarenheter direkt berörande perso- nalen vid försvarets materielverk

De erfarenheter och på dem grundade upp- fattningar som utredningen fått del av ge- nom intervjuer med materielverkets egen per- sonal, med ledningen för försvarets forsk- ningsanstalt och med personal inom anstal— ten, med företrädare för vissa industriföretag m.m. och för personalorganisationer har _framför allt berört behovet av kunskaper

och erfarenheter hos materielverkets perso- nal samt huruvida i dagens läge brister finns i dessa avseenden, vilka kan hänföras till det nuvarande systemet för personalsammansätt- ningen eller för kunskapernas och erfarenhe- ternas förvärvande. Därjämte har frågor om kategoritillhörighet och kårsystem tagits upp. Det av utredningen inhämtade materia- let redovisas nedan sammanfattningsvis un- der rubrikerna Kunskaper, Erfarenheter, Per- sonalkategorier och Kårsystem. Denna indel- ning ansluter sig även till ovan redovisade erfarenheter från centrala och regionala sta- ber m.fl.

Med kunskaper avses i förevarande sam- manhang närmast teoretiska grundkunskaper som förutsättning för att de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna skall kunna full- göras tillfredsställande samt teoretiska kun- skaper som ytterligare förvärvas genom fort- satt utbildning inom eller utom materielver- ket. Erfarenhet jämställs här med kunnighet förvärvad genom arbete inom eget eller angränsande verksamhetsområde. Det går inte alltid att hålla isär dessa förhållanden. Indelningen är schematisk. Den har tjänat syftet att gruppera och underlätta behand- lingen av det inhämtade materialet.

Kunskaper

Allmänt har inom materielverket framhållits behovet av en gedigen grundutbildning. Det gäller all personal, både den på sakorgan och i andra enheter. Beträffande sakorganen har anförts detsamma från forskningsanstaltens sida, såväl av anstaltsledningen som av perso- nalen. lnom sakorganen erfordras både tek- niska och militära kunskaper. Avgörande är de tekniska och systemtekniska kunskaper- na: den tekniska och rnilitär-tekniska utveck- lingen går snabbt, materielen blir mer och mer komplicerad och även komplexiteten ökar — sedan länge beträffande marin- och flygmateriel men numera i ej ringa mån även i fråga om armémateriel. Även inom armé- materielförvaltningen måste därför krävas ökat systemtekniskt kunnande. Liknande uppfattningar framförs från vissa personalor- ganisationer som även poängterar en ökad

betydelse av ekonomiska kunskaper i sam- band med teknisk planering m.m.

Den snabba utvecklingen kräver fortsatt utbildning även efter anställning (placering) vid materielverket inte blott i tekniska utan även i andra ämnen. Bl.a. har inom verket framhållits att den tekniska civila personalen även bör äga taktiska och operativa kunska- per och att civil personal borde kunna få utbildning bl.a. i taktiska och operativa äm- nen vid t.ex. militärhögskolan. Över huvud taget har på alla håll fästs synnerligen stor vikt vid att utbildningsverksamheten utvid- gas och att en effektiv utbildning bedrivs som omfattar all personal. Särskilt betydelse- fullt anses vara att fortsatt och vidgad utbildning i olika former kommer den civila personalen till del.

Ledningen och personalen vid forsknings- anstalten anser att materielverkets personali regel och då så är möjligt i tid inser behovet av viss forskningsuppgift. Långsiktsbedöm- ningen har i det sammanhanget stor betydel- se. Denna sker numera bl.a. i studie- och underlagsgrupper i samarbete mellan de mili- tära staberna, forskningsanstalten och mate— rielverket. Personalen vid materielverket har tillräckliga kunskaper för att ge anstalten erforderliga informationer, likaså — isamma syfte — tillräckliga erfarenheter om materie- lens användning vid förband. Sistnämnda uttalande gäller den militära och civilmilitära personalen i lika mån. Samtidigt framhölls emellertid att civil personal med lång erfa- renhet ofta är mycket kompetent och väl medveten om den militära miljöns betydelse för materieltekniska frågor. Skulle bristande kunskaper härom föreligga kunde anstalten komplettera underlaget från t.ex. militär stab. Verkets personal har också förmåga att dra de rätta slutsatserna av anstaltens forsk- ningsresultat och att utnyttja detta på ett riktigt sätt. Detta omdöme gäller all tekniskt kvalificerad personal, civil, civilmilitär och militär, dock med framhållande av risker för bristande sådan förmåga inom verksamhets- grenar med förhållandevis stark representa- tion av militär personal med korta tjänstgö- ringsperioder. Denna personal hinner nämli-

gen inte fördjupa sina tekniska kunskaper och erfarenheter, varjämte kontinuiteten blir lidande (”den tekniska bedömningen blir kvalificerad endast om föredraganden är kvalificerad”).

Forskningsanstalten har endast ett fåtal uppgifter berörande intendenturmaterielför- valtningens verksamhetsområde. Ovan refere- rade erfarenheter, som gjorts av personal vid forskningsanstalten, hänför sig därför uteslu- tande till de tre tygmaterielförvaltningarna.

De företag som utredningen besökt sam- arbetar direkt med både civil, civilmilitär och militär personal, AB SAAB-SCANIA huvud- sakligen med civil och civilmilitär personal. Textilforskningsinstitutets och AB Eisers samarbete med intendenturmaterielförvalt- ningen sker med materielbyrån och nästan uteslutande med civil personal med teknisk högskoleutbildning (kemi).

Dessa företags uppfattning är att samar- betet med materielverket går bra och att personalen i huvudsak har erforderliga kun- skaper. Bofors sade sig ha behov att möta personal från materielverket med ”breda” kunskaper, ”generalister”. Det mera inträng- ande tekniska studiearbetet bör enligt Bofors bedrivas av industrin, medan materielverket skall ”täcka in” kunskaperna om miljö och taktik. Jämte att personalen skall vara tek- niskt välorienterad och ha goda taktisk-tek- niska kunskaper bör den även besitta kun- skaper i produktionsteknik. Därigenom och genom ekonomiska kunskaper och insyn i företagets kostnader skapas förutsättningar för ett förtroendefullt och kostnadsbespa- rande samarbete. Alltför ”teknikinriktade” kontakter med materielverket leder till granskningsverksamhet från verkets sida, en dubblering och inte en sammanlagring av kunskaper. 1 frågor om underhåll av materie- len saknar Bofors kunnighet. I det avseendet måste verket ge Bofors allt erforderligt un- derlag. Det är därvid av stor betydelse att detta kommer in i ett tidigt skede av materielprojektet. Samarbete mellan olika enheter och en god projektledning är erfor- derliga.

Beträffande de särskilda kontrollorgan

som materielverket har vid Bofors framhölls att dessa behövdes, att en viss samordning förekom av deras verksamhet men att för deras olika verksamhetsområden fordrades speciella materiel- och miljökunskaper.

Kockums underströk behovet av höga tekniska kunskaper parade med praktiskt kunnande. Taktisk-operativa frågor är vikti- ga. I dem krävs mycket goda kunskaper, och det är betydelsefullt att erfarenheter som görs på förband snabbt bearbetas och delges företaget. Det underströks starkt att den taktiska bilden inte får vara gammal. lnhäm- tandet av kunskaper från förbanden är sär- skilt viktigt även för att de senaste röneni fråga om underhåll av materielen skall kunna beaktas i ett materielprojekt. Vissa svårighe- ter i detta hänseende sades förefinnas på vapenområdet. Betydelsen av att äga tillgång till aktuella taktisk-operativa kunskaper m.m. framgick enligt företaget av att en ubåtsof— ficer kommenderas att tjänstgöra vid Kockums två år i taget och att det visat sig att motsvarande expertis även skulle behövas på maskinområdet. Beträffande personalens kunskaper om industrin var uppfattningen att det behövdes viss allmän sådan kunskap och därjämte särskild kunskap om Kockums. I stort sett ansågs befintliga sådana kunska- per tillräckliga. Detsamma gällde det teknisk- ekonomiska kunnandet, även om ojämnheter fanns mellan olika enheter.

SAAB-SCANIA framhöll liksom Kockums behovet av högt utbildad teknisk personal. Man arbetar i många fall intill vetandegränsen vilket kräver högkvalificerad personal, både specialister och personal med tväröverblick. Mycket höga krav måste stäl- las på system- och projektledningspersona- lens utbildning. Personal med lägre utbild- ning är när det gäller avancerad utveckling i regel begränsat användbar. F.n. anses flygma- terielförvaltningens kunskapsstandard på det tekniska området fylla rimliga krav, men det mest betydelsefulla skiktet är antalsmässigt något svagt. Fler civilingenjörer skulle behö- vas. Personal med lägre utbildning behövs enligt företaget som hjälpkraft. inom kon- trollverksamheten gjorde personal med låg

utbildning men lång erfarenhet goda insatser, men pågående materielutveckling kommer efter hand att ställa högre krav.

Betydelsen av att företaget på ett mycket tidigt stadium iett materielprojekt får del av taktiskt-operativt underlag underströks även av SAAB-SCANIA. Militär personal måste vara med i projektarbetet redan från början i större utsträckning än som stundom varit fallet. Detta underlag bör erhållas direkt från den militäre representanten och inte via en ”översättning” av teknisk personal, vilket kunde innebära risker för misstag. Underla- get måste vara aktuellt såtillvida att det skall vara grundat på senaste erfarenheter. På särskild fråga i detta sammanhang beträffan- de värdet av flygförarutbildning för civilmili- tär teknisk personal vid flygmaterielförvalt- ningen uppgavs att det för företagets del inte spelade någon roll huruvida den civilmilitära personalen hade flygförarutbildning eller inte, dock att personal som bolaget hade kontakt med i frågor om flygutprovning borde äga flygförarutbildning. Det sades även att militär personal i förvaltningen riskerar att förlora den fortlöpande kontakt med den militära utvecklingen som enligt företagets mening är nödvändig för att kun- skaperna skall vara aktuella. Vad beträffar kunskaper om industrin finns enligt företa- get inga särskilda brister. Möjligen skulle det teknisk-ekonomiska samarbetet vinna på ökade kunskaper om hur ett projekt kalkyle- ras från konstruktion till tillverkning men i princip behöver den tekniska personalen inga särskilda ekonomiska kunskaper. Dessa skall finnas inom inköpsavdelningen.

Textilforskningsinstitutet och AB Eiser framhöll att det ur deras synvinkel är nöd- vändigt att kunna samarbeta med personal vid intendenturförvaltningens materielbyrå som har hög teknisk utbildning och ingående kunskaper på området. Detta gäller både specifikations-, utvecklings- och kontrollar- bete. Det kan i sammanhanget förtjäna påpekas att kraven på textilprodukter av olika slag för militära ändamål i regel skiljer sig väsentligt från kraven på liknande pro- dukter för civilt bruk.

Erfarenheter Tjänstemännen vid materielverket framhöll allmänt att den första tidens erfarenheter från den praktiska tjänstgöringen i viss tjänst spelar stor roll för tjänstens rätta utövande i fortsättningen. I regel får man räkna med en inskolningstid på omkring ett år, ibland kortare, ibland längre tid — upp till tre år.

Militär och civilmilitär personal förvärvar erforderligt miljökunnande] i olika grad un- der sin tjänstgöring dels före placering/an- ställning vid materielverket, dels i samband med växeltjänstgöring vid trupp (motsv.) om 1—2 års längd, dels ock genom att persona- len bereds möjlighet följa förbandsverksam- het m.m., t.ex. vid repetitionsövningar. Den civila personal vid verket som har militär eller civilmilitär bakgrund har i stort samma miljökunnande vid början av sin tjänstgöring i verket, men möjligheterna att vidmakthålla detta kunnande är begränsade. Övrig civil personal, d.v.s. huvudparten av verkets an- ställda, måste bibringas miljökunnande — i _den mån det behövs -— genom verkets för- sorg.

De militära och civilmilitära företrädarna för berörda funktioner uttalade utan undan- tag att ledande och handläggande personal måste ha ingående miljökunnande för att lösa sina arbetsuppgifter. Även huvuddelen av de civila tjänstemännen deklarerade sam— ma uppfattning. Här bör anmärkas att perso- nal, tillhörande olika kategorier, uppenbarli- gen har väsentligt skilda uppfattningar om vilken grad av miljöerfarenhet som bör fin- nas för att den skall anses vara tillräcklig och utgöra erforderligt miljökunnande. Av utta- landena framgick nämligen att samtliga som ansåg sig ha behov av miljökunnande även ansåg sig besitta detta. Detta gällde även den civila personal som inte hade civilmilitär eller militär bakgrund.

De civila tjänstemän som deklarerade att miljökunnande inte behövdes saknade enligt

Här och i de närmaste följande styckena avses med miljökunnande ej blott allmänmilitärt kun- nande utan främst på erfarenheter grundat använd- ningsmässigt, taktiskt-tekniskt och underhållstek- niskt kunnande (jfr avsnitt 3.1.4).

egen bedömning själva sådant kunnande. I några fall ansågs att detta borde finnas representerat inom organisationsenheten, t.ex. genom tillförande av militärassistent till enheten. Någon enstaka tjänsteman ansåg det räcka med att det fanns hos staberna och genom dem vid behov delgavs förvaltningen.

Inom funktionerna inköp, personal och organisation ansågs inga speciella krav på miljökunnande föreligga.

De flesta tjänstemännen uttalade den uppfattningen att erfarenhet från tjänstgö- ring inom industri eller erfarenhet från kon- takter med industrin var bra att äga men sådan erfarenhet ansågs inte utgöra en förut- sättning för att lösa arbetsuppgifterna inom materielverket. Även i denna fråga torde den intervjuades egen erfarenhet påverka inställ- ningen. Sålunda deklarerade de tjänstemän som har industrierfarenhet en mycket klar uppfattning om det stora värdet därav. Den allmänna inställningen synes dock vara att den erfarenhet av industriell verksamhet som erfordras i tillräcklig grad uppnås genom kontakterna med industrin i den ordinarie verksamheten.

Chefen för tygtekniska kåren har framhål- lit att i den mån industrin tas i anspråk för underhållsarbeten verket måste kunna styra dessa arbeten. Det kan fordra ökade kunska- per och högre utbildning för viss personal inom underhållsområdet än f.n. Nämnde chef har även framhållit att underhållsbered- ning kräver både personal med hög teknisk utbildning och personal med praktisk erfa— renhet av förbandstjänst.

Växeltjänstgöring finns sedan länge för militär och civilmilitär personal. I detta sammanhang bör observeras att det bland dessa kategorier existerar två typer av växel- tjänstgöring. Normalt torde man därmed åsyfta aspiranttjänstgöring som innebär job- rotation i utbildningssyfte ett antal perioder om 3—6 månaders längd och tillsammans omfattande 2—2,5 år. Den andra typen kan härledas till behovet av en mera långsiktig personalutveckling. Byte av tjänstgöring (för- valtningstjänst, stabstjänst, trupptjänst) kombineras därvid ofta med befordran och

sker med 3—6 års, ofta även längre tids mellanrum.

Flera av de intervjuade ansåg att någon form av växeltjänstgöring skulle vara av stort värde även för civil personal. Korta tjänstgö- ringsperioder bedömdes medföra olägenhe- ter. Den allmänna uppfattningen var att kortare kommenderingsperioder än 345 år,i vissa fall längre, inte borde förekomma.

I de flesta fall uttrycktes behoven av växeltjänstgöring endast helt allmänt. Kon- kreta förslag till omfattning framfördes i enstaka fall, t.ex. pekades på behov av växeltjänstgöring mellan underhålls- och sak- organ, mellan lokal, regional och central instans, mellan industri och materielverket samt mellan olika ämbetsverk.

Vad gäller växeltjänstgöring mellan verket och industrin har Kockums uttalat att, i den mån sådan växeltjänstgöring över huvud taget bör ske, en förutsättning härför är att företaget självt har nytta av den och att vederbörande tjänsteman fullgör arbete un- der ansvar. Enbart att följa arbetet vid industrin ger inte tillräckliga kunskaper, me- nar man. SAAB-SCANIA har i denna del motsatt uppfattning och anser, liksom i allmänhet tjänstemännen inom materielver- ket, att erforderliga kunskaper normalt vinns efter hand genom informella kontakter i det löpande samarbetet. Skulle någon tjänste- man vilja närmare studera arbetet vid företa- get räcker det med att han följer arbetet under någon tid. Från Bofors sida gjordes inga särskilda uttalanden i denna fråga.

Behovet av växeltjänstgöring kommente- rades av personalen vid forskningsanstalten. Man ansåg att behov av dylik tjänstgöring fanns för alla personalkategorier. För militär och civilmilitär personal borde tjänstgörings- perioderna vid materielverket vara längre än f.n. och utgöra 7—8 år. Sambandet förvalt- ning—stab motiverade växeltjänstgöring dem emellan framför sådan tjänstgöring för- kvaltning — trupp.

Bofors har även yttrat sig om den militära personalens växeltjänstgöring och sagt att den säkert är nyttig men att den — om tjänstgöringsperioderna är korta — skapar

bristande kontinuitet; 3 år är i kortaste laget; 6 år och mer ärinte en för kort tid.

Behovet av erfarenhet från tjänstgöring vid regional och lokal förvaltning och från örlogsvarv har betonats av Kockums, som även framhållit betydelsen av sjötjänst med avseende speciellt på drift- och underhålls- verksamheten.

Personalkategorier

I personalkategorifrågan fanns bland mate- rielverkets tjänstemän starkt skilda uppfatt- ningar representerade. I allmänhet ansågs den nuvarande sammansättningen med mili- tär, civilmilitär och civil personal och awäg- ningen dessa grupper emellan i huvudsak lämplig. Förekomsten av olika kategorier med olika anställningsvillkor skapar emeller- tid motsättningar och ”kategoritänkandet” är starkt utvecklat. Men det fanns även de som höll före att kategoritillhörigheten är av underordnad betydelse och att det är kun- skaper och erfarenheter som är avgörande. Denna uppfattning hävdades i de fall då fråga om bibehållande av den civilmilitära kategorin diskuterades. Den kombination av utbildning och erfarenhet som kategorin representerar måste finnas, menade man. Vad kategorin kallades ansågs ha mindre betydelse. Det konstaterades att varken den civila eller den militära kategorin helt kunde ersätta den civilmilitära kategorin. Militär personal med teknisk utbildning är mindre väl utbildad från teknisk synpunkt. Civil personal kan, anses det, inte ges erforderligt miljökunnande och civilmilitär personal inte tillräcklig militär utbildning för att katego- rierna skall kunna ersätta varandra.

Ett flertal företrädare för marinmateriel- förvaltningen framförde vid samtalen att slopandet av mariningenjörkårens special- ingenjörer 1962 var olyckligt. De negativa konsekvenserna därav har först nu börjat visa sig eftersom kvarvarande f.d. specialingenjö- rer hittills fyllt de kunskaps- och erfarenhets- behov denna kategori representerade och någon helt lämplig ersättare vid pensionsav- gångar inte står att få.

Personal från forskningsanstalten ansåg

kompetensen vara avgörande oberoende av kategoritillhörighet men värdet av tillgång på militär och civilmilitär personal med miljöan- knytning underströks. Den militära bak- grundserfarenheten hos f.d. underofficerare som övergått till ingenjörtjänster ansågs även värdefull.

Även från industrihåll deklarerades upp- fattningen att kunskaperna och inte tillhörig- heten till viss personalkategori var avgöran- de. Kategoritänkandet var främmande för företagen. Bofors, Kockums och SAAB- SCANIA har samarbete med alla kategorier- na. Samarbetet går utmärkt oberoende av kategoritillhörighet. Man pekade emellertid på riskerna med för korta tjänstgöringsperio- det vid olika enheter för militär och civilmili- tär personal. Ofta finner man enligt Kockums utmärkt materielkännedom hos civil personal med långvarig tjänstgöring på samma enhet. Det militärtekniska kunnandet kan inte undvaras och det vore enligt Kockums uteslutet med enbart civil personal vid materielverket. I detta sammanhang mås- te emellertid även erinras om den ovan berörda av tjänstemän vid SAAB—SCANIA framförda meningen att militär flygande personal i förvaltningen riskerar att snabbt förlora kontakten med den taktisk-operativa utvecklingen, vilken liksom den tekniska går snabbt.

Kårsystem

Frågor om det nuvarande kårsystemet före- kom endast vid intervjuerna med materiel- verkets personal och vid kontakterna med personalorganisationerna.

En sammanslagen civilmilitär kår såsom tygförvaltningsutredningen förordat (jfr av- snitt 2.l.2) ansågs av verkets personal med- föra svårigheter och bli byråkratiskt tung- rodd utan att ge några påtagliga fördelar. Sålunda ansåg man sig kunna konstatera att försvarsgrenarnas civilmilitära personal inte kunde ersätta varandra centralt och ej heller regionalt eller lokalt.

Kårsystemets styrka enligt verkspersona- len är möjligheterna att planera och styra rekrytering och utbildning och bl.a. genomfö-

ra en organiserad växeltjänstgöring. I anslut- ning härtill berördes möjligheterna att under mer eller mindre kårliknande former admini- strera den civila personalens utbildning m.m. Några bestämda uppfattningar härom fram- kom inte bland personalen.

Utredningens intryck från kontakterna med de militära personalförbunden är dessas positiva inställning till kårsystemet. De civila personalförbunden var emot bildandet av civila kårer e.d. och betonade exempelvis vikten av att fortsatt utbildning i olika former bygger på frivillighet.

11.2. Befattningsstudier

Som underlag för att analysera det komman- de behovet av personal med olika utbildning och erfarenhet har utredningen funnit det nödvändigt att studera dessa förhållanden hos materielverkets nuvarande personal. Ut- redningen har därvid varit medveten om att vissa omorganisationer inom materielverket är att förvänta som resultat av UMA betän- kande. Utredningen anser dock att dessa omorganisationer främst innebär omflytt- ning av större eller mindre enheter medan arbetsuppgifter m.m. för de enskilda tjänster- na i stort sett är oförändrade.

Med denna utgångspunkt har utredningen låtit utföra en analys i form av befattnings- studier. Efter hänvändelse till materielverket har analysen genomförts av utredningens experter i samarbete med materielverkets chefspersonal. Förutom det underlag som erhållits genom samtal med chefspersonalen har även materielverkets befattningsbeskriv- ningar utnyttjats.

Som underlag för analysen har legat ett av utredningen utarbetat system för kriterier beträffande krav på utbildningsnivå, utbild- ningsfack och praktisk erfarenhet samt verk- samheten på respektive tjänster. Kriterierna har omfattat: — utbildningsnivå: olika graderingar på ut- bildning från grundskola till och med akademisk examen varvid militär utbild- ning jämställts med motsvarande civil skolutbildning,

— utbildningsfack: bl.a. teknisk, militär, eko- nomisk och juridisk utbildning samt för- valtningsutbildning, — praktisk erfarenhet: bl.a. erfarenheter från tjänstgöring i försvarets förvaltningar m.m.— och vid militära enheter samt från repara- tions- och underhållsorgan, — med i tjänsten förenad verksamhet: bl.a. olika former av administrativ verksamhet samt verksamhet inom anskaffnings-, un- derhålls- och fackfunktioner. Befattningsstudierna har inte omfattat

chefstjänster på C-löneplanen, eftersom ut- redningen bedömt att urvalet av tjänstemän på denna nivå grundar sig på delvis andra kriterier än dem, som är avgörande för urval till övriga tjänster.

Eftersom syftet med befattningsstudierna

i första hand har varit att bedöma behovet av militär och civilmilitär personal inom mate- rielverket har analysen främst koncentrerats till tjänstegrupper och organisationsenheter där placering av sådan personal kan bli aktuell. Utredningen har analyserat alla tjäns- ter på B-löneplanen och tjänster på A—Iöne- planen i lönegrad A 23 och högre (avseende läget den 1 januari 1971). Av lägre tjänster än i lönegrad A 23 är f.n. endast ett förhål- landevis ringa antal bundna till de militära eller civilmilitära kategorierna. I arbetsbespa- rande syfte har utredningen fördenskull låtit förteckna de tjänster i lönegrader lägre än A 23, som av experterna bedömts vara ak- tuella att kunna besättas med militära och civilmilitära tjänstemän och beträffande vil- ka det därför kunnat ifrågasättas att ändra

tjänstens kategoritillhörighet. Utredningen har låtit berörda personalorganisationer och materielverket yttra sig över dessa förteck- ningar med möjlighet att inkomma med önskemål om kompletterande analys. Dessa yttranden har beaktats vilket innebär att alla de tjänster, ivilka man från något håll ansett en placering av militär eller civilmilitär tjäns- teman motiverad, torde ha blivit föremål för utredningens analys.

Eftersom utredningen — som tidigare framhållits — har till uppgift att lämna ett principförslag beträffande fördelningen av

tjänsterna inom materielverket på olika kate- gorier utgör analysen av befattningsstudierna endast ett arbetsunderlag i utredningens vär- deringar. Utredningen anser sålunda att man i regel inte ur detta material kan utpeka någon eller några tjänster, som bör låsas till viss kategori. Däremot har utredningen an- sett det möjligt att bl.a. med stöd av analysen bedöma i vilken omfattning materielverket är beroende av att inom sig ha tillgång på personal med sådan utbildning och erfaren- het som återfinns bland de militära och civilmilitära personalkategorierna.

1 1.3 Utbildningsbehoven

11.3.1. Utbildningsbehoven inom materiel— verket

Antalet anmälningar till ”FMV-kurser” (se avsnitt 9.4) har varit större än antalet delta- gareplatser till förfogande. När det gäller externa kurser har knappast någon som anmält sig behövt avvisas på grund av plats- brist. Härav kan emellertid inte dras den slutsatsen att utbildningsbehoven kunnat i huvudsak tillgodoses. Redan planläggningen av utbildningsverksamheten har ju måst ske med hänsynstagande till de begränsningar som förhållandevis små medelsresurser dikte- rat. I själva verket har omfattningen av utbildningsverksamheten inte täckt det hit- tillsvarande behovet. I fortsättningen måste dessutom utbildningen för den civila perso- nalen utökas. Utredningen erinrar i detta sammanhang om vad som under avsnitt 11.1.3 sagts om den civila personalens behov inte blott av fortsatt utbildning i tekniskt och ekonomiskt hänseende m.m. utan också av kunskaper i taktiska och operativa ämnen samt om den militära och militärtekniska miljö i vilken materielen skall utnyttjas.

Det vidgade utbildningsbehovet vid mate- rielverket torde enligt vad utredningen under hand erfarit komma att bestyrkas av den särskilda utbildningsplanering som bedrivs inom materielverket.

Utbildningen inom materielverket i form av FMV-kurser, externa kurser och bidrag till korrespondensstudier förutsätts i fortsätt- ningen äga rum såsom hittills med de änd— ringar som följer av nya utbildningsmål och nya utbildningsmöjligheter. Bland nya exter- na kurser torde bl.a. böra inrymmas möjlig- heter att delta i kurser av olika slag vid militära skolor, bland dem den blivande förvaltningsskolan.

Av avsnitt 9.2.6 framgår att militär och civilmilitär personal har beretts särskilda möjligheter att fullgöra studietjänstgöring och att i olika former bedriva studier vid läroanstalt, institution, industriföretag m.m. Enligt utredningens mening bör — i mån av behov för materielverket — även civil perso- nal inom ramen för vidareutbildningsverk- samheten kunna komma i åtnjutande av motsvarande förmåner (helt eller delvis). Det vore ett led i vuxenutbildningen och den enskildes anpassning till ändrade arbetsför- hållanden och skulle bl.a. innebära att man för vidareutbildningen tillgodogjorde sig de utbildningsmöjligheter som samhället erbju— der.

Civil personal bör i likhet med vad som tillämpas för militär och civilmilitär personal även beredas tillfälle till växeltjänstgöring. Olika uppfattningar har yppats om dennas omfattning m.m. (se avsnitt 11.1.3) men enighet har rätt om att sådan tjänstgöring skulle vara av värde. Utredningen är inte nu beredd att framlägga något förslag till hur växeltjänstgöring för civil personal vid mate- rielverket bör anordnas m.m. Även behovet av sådan tjänstgöring för civil tyg- och intendenturförvaltningspersonal utanför ma- terielverket bör beaktas och eventuella före- skrifter avse personalen både inom och utom verket. Gällande i avsnitt 8.5.5 redovisade regler för inrättande, tillsättande och ompla- cering av tjänst m.m. bör därvid ses över och i den mån så erfordras för att bl.a. tillgodose behovet av växeltjänstgöring anpassas till detta behov.

Frågan om utbildningen vid materielver-

ket kommer utredningen att behandla när— mare i nästa delbetänkande, såvitt rör för- valtningsutbildning i samarbete med KFU 71.

1 1.3.3 Utbildningskostnader

Utbildningskostnaderna bestrids såsom nämnts i avsnitt 9.4 av medel från särskilt anslag för vidareutbildning av viss civil perso- nal m.m., varjämte vissa medel tillskjuts från försvarsgrenarnas övningsanslag. Materielförvaltningsutredningen föreslogi sitt betänkande på där anförda skäl att kostnaderna för vidareutbildningen av den civila personalen skulle få bestridas från sakanslag. Sedan numera det särskilda myn- dighetsanslaget tillkommit och försvarets nya planerings- och ekonomisystem skall träda i kraft den I juli 1972 har enligt vad utredningen erfarit bestämts att medel för nämnda vidareutbildning skall beräknas un- der myndighetsanslaget i stället för det särskilda anslaget. Enligt utredningens upp- fattning är det en fördel att dessa utbild- ningskostnader kommer att bestridas från samma anslag som kostnader för löner m.m.

11.4. Erfarenheter inom andra verksamhets- områden av kår-(kategori—)indelad personal- uppsättning

11.4.1. Myndigheter utom försvarsdeparte- mentets ansvarsområde

Utredningen har efter vissa preliminära un- dersökningar haft kontakter med statens järnvägar och televerket för att få del av deras erfarenheter beträffande rekrytering, utbildning m.m. och i anslutning därtill per- sonaladministrativa frågor med anknytning till utredningens uppgift. Avsikten var att närmare undersöka om och i vilken mån förhållandena inom dessa verk och materiel- verket var jämförbara, särskilt huruvida per- sonalen var uppdelad i olika mer eller mindre kårliknande grupper med skilda utbildnings-

och karriärvägar, och om gjorda erfarenheter i dessa hänseenden kunde nyttiggöras i ut- redningsarbetet och inom materielverket. Förhållandena inom de nämnda två ver- ken visade sig emellertid vara väsentligt olika Det konstaterades att erfarenheterna vid statens järnvägar en- dem vid materielverket. dast hade begränsat värde för utredningen, och att vad televerket beträffar förhållande- na i väsentliga avseenden inte var jämförbara.

11.4.2. Försvarets forskningsanstalt

Vid försvarets forskningsanstalts planerings- byrå finns sedan 1958 särskild personal för Operationsanalys (OA—personal) inom försva- ret. Personalen (25 befattningshavare den I april 1971) är f.n. organiserad i fem arbets- grupper, nämligen en vid försvarsstaben, en vid var och en av försvarsgrensstaberna och en vid civilförsvarsstyrelsen, varjämte viss försöksverksamhet bedrivs vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

OA-personalen är alltså anställd vid forsk- ningsanstalten, men inriktningen av grupper- nas arbete åvilar respektive myndighet. Pla- neringsbyrån är samordningsorganet som handhar rekrytering och utbildning av OA- personalen och svarar för utveckling och rekommendation av metodik för OA-verk- samhet.

OA-personalen rekryteras huvudsakligen med personer med matematisk-statistisk grundutbildning men i viss omfattning även med personer med ekonomisk och samhälls- vetenskaplig utbildning. Efter anställning genomgår personalen särskild utbildning, an- passad för försvarets speciella planeringspro- blem. Den omfattar introduktionskurser, grundkurser och tilläggskurser på samman- lagt 2—2,5 månader och genomförs under 2 år. Genom att rekryteringen begränsats till en gång om året underlättas bl.a. de anställ- das inpassning i utbildningsrytmen.

Den nyanställde placeras i en av de fem arbetsgrupperna, där han får kompetent handledning. Med 2—3 års mellanrum sker byte till andra uppgifter. Intervallerna kan i

detta fall vara relativt korta därför att bytet sker mellan likartade arbeten. Kommande byten planeras i god tid. Personalen får minst ett halvt års förvarning. Ingen flyttas mot sin vilja.

Tjänsterna för OA-personalen ärinte låsta för just operationsanalytisk verksamhet. De var det tidigare, men metoden övergavs, emedan den ledde till organisatorisk stelhet. OA-personalen har sålunda inte ”monopol” på arbetet. Kurserna är öppna för all perso- nal och enhetliga befordringsnormer gäller inom hela forskningsanstalten. Möjlighet finns alltså för annan än OA-personalen att erhålla tjänst t.ex. som OA-gruppchef, vilket hänt.

OA-personalen är en speciell kategori med speciell utbildning och speciella arbetsupp- gifter. Den bildar emellertid ingen kår. Rek- rytering m.m. sker delvis i former som påminner om förhållandena inom en kår, delvis icke. Personalärendena hålls samman av forskningsanstalten. Ett alternativ härtill vore att personalen skulle vara anställd vid vederbörande stab (motsv.). En sådan form har underkänts, emedan personalens ”profes- sionella identitet” skulle försvinna. Att hålla personalen samlad vid forskningsanstalten befaras leda till isolering från staberna etc. och har inte ansetts lämpligt.

Nuvarande anställnings- och arbetsformer m.m. rymmer både för- och nackdelar. For- merna är resultatet av en successiv utveckling som karakteriserades såsom ”en personalkår- idé genomförd utan formalisering” och som hittills bedömdes tillfredsställande.

11.4.3. Industriföretag

Under avsnitt 1 1.1.3 har nämnts att enligt de besökta industriföretagens uppfattning per- sonalens kunskaper och inte tillhörigheten till viss personalkategori var avgörande för personvalet. I anslutning till diskussionerna härom berördes även frågor om företagens personalpolitik, såsom rekrytering, utbild- ning m.m. och huruvida personalkårliknande grupper av anställda fanns.

Frågor om personalplanering, urval och utbildning ägnades genomgående stort intres- se. Verksamheten var i hög grad anpassad till det enskilda företaget. Inte på något håll förekom emellertid personalkårliknande gruppbildningar.

11.5. Sammanfattning

Av avsnitt 11.1.3 framgår sammanfattnings- vis att behovet av en gedigen grundutbild- ning allmänt framhållits. Inom sakenheterna måste tillgång finnas till både tekniska och militära kunskaper. Ett växande behov av ekonomiskt kunnande har gett sig till känna. Behovet av erfarenheter av den militära och militär-tekniska miljön har vitsordats. Någon form av växeltjänstgöring e.d. borde finnas även för civil personal som har behov av miljöerfarenhet.

Nyssnämnda behov av kunskaper och erfarenheter har bestyrkts genom de företag— na befattningsstudierna inom materielverket.

Fortsatt utbildning efter anställning vid verket är angelägen. Den måste tillgodose både behovet av ökade kunskaper och vidga- de erfarenheter. Administrationen och gra- den av styrning av utbildningen i vissa fall är en väsentlig fråga. Utbildningen av OA-perso- nal vid forskningsanstalten bedrivs inte i kårbundna former; bl.a. sker arbetsbyten efter frivillighet.

OA-personalen kan endast i viss mån betraktas som en kår. Skillnaderna i förhål- lande till en kår i vanlig mening är stora. Några särskilda erfarenheter eljest av kårlik- nande system hos ovannämnda myndigheter utanför försvaret eller inom här berörda företag finns inte.

12. Principförslag till personalsammansättning i

materielverket

12.1. Inledning

I direktiven för PKU anförs bl.a.

”För— och nackdelar från effektivitetssynpunkt och från praktiska och ekonomiska synpunkter vid utnyttjande av personal av olika kategorier skall studeras och redovisas genom alternativa förslag till lösningar."

Flera tillvägagångssätt för en sådan studie kan skisseras. PKU har valt att genomföra studien i nedannämnd ordning:

— definition av teoretiskt tänkbara renodla- de alternativ,

— val av huvudalternativ, — jämförelse mellan huvudalternativen, ut— formning av principförslag,

— tillämpningar och variationer inom prin- cipförslagets ram. För att denna studie skall kunna genom- föras så förutsättningslöst som möjligt krävs att alternativen under de första stegen är mycket allmänt definierade. Preciseringen av alternativens innebörd bör bl.a. bli en följd av de tillämpningar och variationer som ut- redningen vill rekommendera.

En studie av och jämförelse mellan upp- ställda huvudalternativ bör främst koncen- treras till alternativens nackdelar. Utred- ningens uppfattning är nämligen att ett alternativs bärkraft främst beror av möjlighe- terna att reducera verkningarna av dess nackdelar.

12.2 Alternativ. Valav huvudalternativ

Den till sitt innehåll allmännaste indelnings- grunden för olika personalsammansättnings- alternativ är baserad på förekomsten av tjänster, reserverade för viss kategori. (Be- träffande alternativa tjänster, se avsnitt 12.4.3). Följande alternativ är därvid möj- liga:

A 1 Civila tjänster A 2 Civilmilitära tjänster A 3 Militära tjänster Dessa alternativ karakteriseras av att all personal i vart och ett av dem tillhör en och samma kategori. Med tre personalkategorier kan från teoretiska grunder även konstrueras följande kombinationsalternativ för perso- nalsammansättningen :

B ] Civila + civilmilitära + militära tjäns- ter

B 2 Civila + militära tjänster B 3 Civila + civilmilitära tjänster B 4 Civilmilitära + militära tjänster. Alternativen A 2, A 3 och B 4 är enligt utredningens uppfattning endast teoretiska, bl.a. medan de förutsätter att civil personal — män såväl som kvinnor — under, i och över värnpliktsåldern skulle tillhöra militära och/ eller civilmilitära personalkårer. Dock kan nämnas att idén, att all personal (med vissa undantag) i materielverket skulle ha civilmili- tär stållning, har framförts till utredningen vid intervju med befattningshavare vid ver-

ket. Likaså må erinras om Kungl. Maj:ts uppdrag till överbefälhavaren att utreda ”Ar- betsuppgifter för kvinnor inom det militära försvaret”.

Alternativ A I har direkt eller indirekt föreslagits i personalorganisationernas 1 kap. ] omnämnda skrivelser. Utredningen får även erinra om att tygförvaltningsutred- ningen föreslagit att huvuddelen av förvalt- ningstjänsterna borde vara civila tjänster. Det bör vidare konstateras att materielverkets verksamhet, i varje fall i fred, inte skiljer sig i princip från annan civil förvaltningsverksam- het och inte medför, att personalen för fullgörande av sina uppgifter i verket behö- ver utöva militärt befäl och ha militär eller civilmilitär ställning. Alternativ Al måste därför utgöra ett huvudalternativ för stu- dien.

Alternativ B 1 överensstämmer i princip med den nuvarande personalsammansätt- ningen inom materielverket och måste därför anses vara ytterligare ett huvudalternativ.

Utredningen har i kap. 4 konstaterat att behov alltjämt föreligger av den civilmilitära personalkategorin. Teoretiskt kan emellertid skisseras den möjligheten att civilmilitär per- sonal vid tjänstgöring i central instans uppe- håller civila eller militära tjänster. Om en sådan variant skulle befinnas lämplig bör den komma fram vid fortsatt studium av alterna- tiven A 1 eller B ]. Alternativ B 2 bör mot denna bakgrund inte behöva bli föremål för speciella överväganden.

Alternativ B 3 har inte föreslagits i något tidigare sammanhang. Tygförvaltningsutred- ningen har dock antytt ett alternativ snarlikt detta. Dess grunddrag är desamma som i alternativ B 2, d.v.s. personal ur en kategori — i alternativet B 3 civilmilitär — innehar de befattningar som kräver speciella kunskaper! om och erfarenheter från den militära mil- jön, medan återstående befattningar är för- behållna civil personal. Utredningen har inte funnit några bärande skäl för en sådan lösning. Som huvudalternativ för en järn- förande diskussion kvarstår således alterna- tiven A 1 och B 1, fortsättningsvis benämnda alternativ A och B. Även från andra utgångs-

punkter torde valet av huvudalternativ bli detsamma.

12.3 Jämförelse mellan huvudalternativen

De krav som under alla förhållanden måste tillgodoses i det alternativ som utredningen slutligt förordar kan sammanfattas sålunda: — varje organisationsenhet skall ha en för sina uppgifter väl lämpad och så allsidigt sammansatt personal som verksamheten betingar, — tekniskt och tekniskt-ekonomiskt kun- nande måste med hänsyn till verksamhe- tens huvudinriktning vara väl företrätt, men även militärt miljökunnande måste finnas inom materielverket, — förutsättningar skall finnas för ökad ef- fektivitet i verksamheten,

— alternativet måste medge viss organisato- risk flexibilitet.

Vid bedömning av frågan om kategoritill- hörigheten för chefstjänsterna på löneplan C måste även andra faktorer beaktas än dem som har betydelse för spörsmålet om katego- ritillhörigheten för övriga tjänster. Utred- ningen anser därför att kategoritillhörigheten för dessa tjänster på löneplan C inte skall ha inflytande på valet av principförslag rörande verkets personalsammansättning i stort. Frå- gan om chefstjänsternas kategoritillhörighet behandlas i avsnitt 12.4.4 sedan slutligt val av alternativ skett.

Utredningen utgår ifrån att den civila personalen kommer att beredas en ökad utbildning och möjligheter till erfarenhetsök- ning genom växling av arbetsuppgifter för att bredda och fördjupa kompetensen och meri- tera sig för högre tjänster. En sådan utbild— ning är en nödvändig förutsättning för hög effektivitet på sikt inom verket, oberoende av vilket alternativ som väljs. Denna fråga kommer att vidare behandlas av utredningen i samarbete med KFU 71. Resultatet därav framläggs i delbetänkande 2.

12.3.1. Alternativ A Alternativ A karakteriseras av att samtliga

tjänster i materielverket är civila och att tillsättning av tjänster på löneplan A och Bi princip förutsätts ske efter ansökan. Det förutsätts därjämte att militär och civilmili- tär personal som erhåller tjänster i verket skall ha möjlighet att återgå till karriärer inom respektive kårer och att deras beford- ringsmöjligheter inom dessa inte skall för- sämras.

Innebörden av en sådan lösning är bl.a. fri konkurrens om alla lediga platser. Kunskaper om och erfarenheter av den militära miljön kommer att finnas i verket under förutsätt- ning att personal med relevant utbildning och praktik söker och får de lediga tjänster- na.

Alternativet har följande fördelar:

+ det ger maximal rekryteringsbas såväl formellt som reellt genom att kunskaper och erfarenheter är ensamt kvalificerande, oberoende av hur de erhållits,

— materielverkets egen personaladministra- tion underlättas i vissa avseenden, spe- ciellt i fråga om långsiktig utbildnings- och re kryteringsplanering, — all personals möjligheter till vidare ut- veckling, utnyttjande av egen förmåga samt tillfredsställande av egna önskemål om arbetsuppgifter, ansvar etc. ges största utrymme,

— möjligheterna att förvärva och behålla kvalificerad civil personal hindras inte av kategorigränser. Alternativet har följande nackdelar: — behovet av aktuella militära miljöerfaren- heter kan bli svårt att tillgodose,

— inhämtande och tillgodogörande av erfa- renheter från regional och lokal förvalt- ning kan på sikt försämras. — de militära och civilmilitära personalkå— rernas verksamhet försvåras då samplane- ring skall ske mellan tjänster inom och utom materielverket med olika karaktär,

— eventuella behov av fredsplaceringi mate- rielverket av personal för regionala och lokala myndigheters krigsorganisation för- svåras,

— materielverkets övergång till egen krigsor- ganisation kan försvåras.

En bedömning av alternativets nackdelar leder till följande.

Möjligheterna att inom materielverket skapa och vidmakthålla erforderligt miljö- kunnande har av PKU, liksom av tidigare utredningar, befunnits vara ett väsentligt krav. Behoven härav verifieras av de under— sökningar utredningen utfört och redovisat i föregående kapitel. Skapandet av detta mil— jökunnande inom materielverket är enligt utredningens uppfattning betingat av möjlig- heterna att rekrytera duglig militär och civilmilitär personal med tillräcklig erfaren- het till erforderligt antal tjänster. Förutsätt- ningarna härför bedöms vara goda under ett inledningsskede, men möjligheterna att vid- makthålla genom växel- tjänstgöring enligt nuvarande förfarande blir

miljökunnandet

sämre, eftersom möjligheterna att omplacera personal minskar.

Den i detta alternativ civila men tidigare militära och civilmilitära personalen kan visserligen vidmakthålla ett visst mått av miljökunnande, i tillämpliga delar nyanserat enligt avsnitt 3.1.4, genom deltagande i krigsförbandsövningar och taktisk-teknisk utprovning samt genom samverkan i den ordinarie tjänsten med staber och förband men detta bedömer utredningen vara otill- räckligt. Utredningens undersökningar visar, som framgår av kap. 11, att behoven av aktuell miljöerfarenhet inom flera sektorer av materielverket är stora. Starka skäl talar därför för att det alternativ som utredningen slutligt förordar måste tillförsäkra materiel- verket kontinuerlig tillförsel av miljöerfaren- het. I denna fråga måste utredningen konsta- tera att nuvarande system för växeltjänstgö- ring, även om det inte alltid fungerar helt tillfredsställande, på sikt ger säkerhet för vidmakthållande av erforderligt miljökun- nande hos den militära och civilmilitära personalen. En sådan styrd växeltjänstgöring under längre perioder är även ett av de säkraste sätten att kontinuerligt tillförsäkra materielverket aktuella erfarenheter från re- gional och lokalförvaltning.

Alternativ A kan emellertid erbjuda for- mella problem beträffande växeltjänstgöring.

Sålunda skulle enligt vad som framgår av avsnitt 8.5 militär eller civilmilitär tjänste- man, som förenar sin ordinarie tjänst med innehav av icke—ordinarie civil tjänst vid materielverket — det fall som skulle bli det vanligaste — inte i regel mot sin vilja kunna tvingas återgå till bottentjänsten och i denna beordras till växeltjänstgöring.

Personalkårernas planering av rekrytering, utbildning och placering av den militära och civilmilitära personal, som följaktligen måste finnas i materielverket och som det även av krigsorganisatoriska skäl kan vara önskvärt att placera där, kommer att försvåras och kan medföra olägenheter även för verket. [ vilken grad så blir fallet kan inte förutses, eftersom möjligheterna att genomföra en långsiktig personalplanering och till denna anknuten utbildningsverksamhet blir beroen- de av individernas egna bedömningar, växlan- de arbetsmarknadssituationer m.m.

Försvarsgrenarnas behov av att i materiel- verket få fredsplacera militär och civilmilitär personal som tillhör regionala och lokala myndigheters krigsorganisation har utred- ningen bedömt vara litet. Det bör kunna tillgodoses inom ramen för materielverkets eget behov av personal med militär och civilmilitär miljöerfarenhet. En fullt tillfreds- ställande lösning av denna placeringsfråga kräver avsteg från den helt civila tjänsteupp- sättning som är alternativets förutsättning. På grund av problemets ringa storlek får emellertid detta förhållande inte i väsentlig grad påverka det slutliga ställningstagandet i valet av alternativ.

Övergången till krigsorganisation av ver- ket skulle kunna förorsaka problem beträf- fande befattningar, som i krig måste besättas av militär eller civilmilitär personal. Dessa problem bedöms dock såsom relativt ringa, bl.a. därför att dessa befattningar redan i fredsorganisationen i allmänhet sannolikt skulle innehas av personal med militär eller civilmilitär kompetens.

12.3.2 Alternativ B Alternativ B karakteriseras av att huvud-

delen av tjänsterna är civila, medan ett mindre antal av tjänsterna på löneplan A och B är militära eller civilmilitära och tillsätts

utan föregående ansökningsförfarande. Alternativet har följande fördelar:

— behoven av ett aktuellt miljökunnande samt av erfarenheter från lokal och regio- nal förvaltning kan tillgodoses på ett enkelt och tillfredsställande sätt,

- säkerheten att inom materielverket erhål- la personal med militär och civilmilitär utbildning och erfarenhet blir god, när olika kårorganisationers rekryterings—, ut- bildnings- och befordringssystem kan ut- nyttjas, — omplaceringar på militära och civilmilitä- ra tjänster går relativt enkelt att genom- föra,

; personalkårernas planeringsarbete blir jämförelsevis enkelt, — önskemål att vid verket fredsplacera utan- för FMV krigsplacerad personal kan till- godoses. Alternativet har följande nackdelar:

— befordringsmöjligheterna för den civila personalen och materielverkets möjlighe- ter att självt bestämma över sin organisa- tion blir begränsade, i synnerhet om de militära och civilmilitära befattningarna är bundna till bestämda platser i organisa- tionen, — rekryteringsbasen för kvalificerade tjäns- ter blir begränsad inom stora delar av ver- ket, — svårigheter kan uppstå att rekrytera och behålla kvalificerad civil personal på grund av begränsade befordringsmöjlig— heter, — den personella kontinuiteten på tjänster för militär och civilmilitär personal kan bli otillfredsställande på grund av alltför täta omplaceringar, — alternativet kan bidra till att skapa vissa motsatsförhållanden mellan olika perso- nalgrupper inom materielverket dels på grund av psykologiska faktorer, dels på grund av skilda utbildnings- och beford- ringsmöjligheter för de olika personalka- tegorierna.

En bedömning av alternativets nackdelar leder till följande.

Nackdelen med en fixering av de militära och civilmilitära tjänsterna till bestämda platser i organisationen upphöri samma mån som den organisatoriska bundenheten redu- ceras. Tjänsterna i fråga bör därför formellt avses för materielverket och inte viss enhet inom verket. Placeringen (utnyttjandet) av dessa tjänster innefattar varierande organisa- toriska och lönetekniska frågor m.m. och bör med hänsyn till tjänsternas beskaffenhet bestämmas av materielverket i samverkan med berörda kårchefer.

Befordringsmöjligheterna för civil perso- nal är i detta alternativ betingade av — förutom möjligheten till vidareutbildning — dels den totala tillgången på högre tjänster och hur många av dessa som är reserverade för icke-civil personal, dels placeringen i organisationen av dessa senare tjänster.

Utredningen skall föreslå principer vars tillämpning inom en given personell ram bör leda till en lämplig kategorifördelning av tjänsterna. Utgångspunkten för bedömning av behovet av tjänster för militär och civilmi- litär personal anser utredningen därvid främst skall vara organisationens behov av det miljökunnande som denna personal äger. Detta behov måste emellertid vägas bl.a. mot behovet av personal med tekniskt och tek- niskt-ekonomiskt kunnande och med avse- värd erfarenhet av verksamheten inom ver- ket.

För att möjliggöra befordran av den civila personalen vilken till skillnad från vad som gäller för huvuddelen av den militära och civilmilitära personalen måste ske inom ma- terielverket — om man bortser från möjlighe- terna till befordran inom övriga delar av statsförvaltningen — är det väsentligt att chefsbefattningar även på lägre nivå inte utan starka skäl förbehålls militär eller civil- militär personal. Härigenom kan skapas för- utsättningar för att behovet av kontinuitet på ledande befattningar kan tillgodoses.

Nackdelen av rådande begränsningar i utbildningsmöjligheterna är i och för sig inte bunden till något av alternativen. Den mins—

kas i samma mån som utbildningsverksam- heten utvidgas och intensifieras, speciellt om utbildningen innefattar miljökunskap m.m. Härigenom torde enligt utredningens mening även den väsentligaste orsaken till nackdelen med den begränsade rekryteringsbasen bli undanröjd. Detsamma torde gälla även för den sist upptagna nackdelen i alternativ B. Genom lämplig personalplanering samt prak- tiska åtgärder i arbetsformer m.m. bör mot- sättningarna mellan olika personalkategorier kunna ytterligare förebyggas.

En av följderna av den organisatoriska frihet som förutsatts bör bli ökad konkur— rens om ett större antal tjänster för ledande personal än i nuvarande organisation och en viss ökning av befordringsmöjligheterna för kvalificerad personal.

Behovet av kontinuitet även på befatt- ningar för militär och civilmilitär personal har bl.a. framförts av tygförvaltningsutred- -ningen (se avsnitt 2.1.2) samt vid utred- ningens samtal med personal ur verket, forskningsanstalten och industrin (se avsnitt 1 1.1.3).

1 avsnitt 8.2.4 har utredningen redovisat resultatet av en undersökning av tjänstgö- ringstiden i en och samma befattning för militär, civilmilitär och civil personal i löne- grad A 28 och högre. Av denna framgår att byte av tjänster inom fyra år från tillträdet är störst bland personalkårbunden personal (för militär 57 %, för civilmilitär 42 % och för civil 31 %). Detta kan anses vara en nackdel, vilket framhållits av bl.a. tygförvalt- ningsutredningen. Å andra sidan visar samma undersökning att militär och civilmilitär per- sonal oftast förflyttas inom den centrala förvaltningen eller mellan denna och regiona- la eller lokala enheter medan den civila personalen i övervägande del kommer från och flyttar till enskild tjänst. Det kan från denna synpunkt ifrågasättas om inte den till synes bristande kontinuiteten i den militära och civilmilitära personalens tjänstgöring är mera formell än reell. Det är emellertid angeläget att bristande kontinuitet motver- kas genom ett nära samarbete mellan verket och personalkårledningarna.

12.3.3. Principförslag

Utifrån verksamhetens karaktär vid materiel- verket är tekniskt-ekonomiskt kunnande och avsevärd erfarenhet, speciellt av anskaffning av komplicerad materiel, hos personalen av utslagsgivande betydelse för verkets möjlig- heter att på ett effektivt sätt lösa sina uppgifter. Utredningen delari detta avseende tygförvaltningsutredningens uppfattning att behovet av dessa kunskaper och erfarenheter

bäst tillgodoses genom att huvuddelen av tjänsterna är civila. Bägge alternativen kan dock i stort tillgodose detta behov.

Materielverkets egen personaladministra- tion skulle måhända underlättas om alla tjänster vore civila. Denna eventuella fördel anser utredningen emellertid ha underordnad betydelse.

De positiva följderna för materielverkets effektivitet på sikt av att all personals möjligheter till vidare utveckling, utnyttjan— de av egen förmåga samt tillfredsställande av egna önskemål om arbetsuppgifter, ansvar etc. ges största utrymme, bör enligt utred- ningens uppfattning tillmätas väsentlig bety- delse. Liknande utvecklingstendenser fram- träder klart inom övrig offentlig förvaltning och enskilt näringsliv. Utredningen har an— sett att det inte är nödvändigt att söka närmare bedöma dessa effekter, eftersom de bör kunna erhållas i bägge alternativen i lika utsträckning.

Nackdelen i alternativ A främst beträffan- de möjligheterna att tillgodose behovet av aktuella miljöerfarenheter och erfarenheter från lokal och regional förvaltning är enligt utredningens uppfattning allvarlig. Möjlighe- terna att på sikt säkerställa en kvalitativt och kvantitativt tillräcklig och kontinuerlig rek- rytering av personal med önskvärd militär och civilmilitär miljöerfarenhet vid ansök- ningsförfarande till alla tjänster anser utred- ningen som osäkra, bl.a. på grund av svårighe- terna för den enskilde tjänstemannen att bedöma konsekvenserna av att gå över i civil tjänst. En sådan rekrytering är även beroen- de av de villkor som förknippas med en tjänstgöring i materielverket.

Övriga nackdelar i alternativ A bedömer utredningen inte i och för sig vara av allvarlig art för verkets effektivitet. De är dock påtagliga för respektive personalkårer främst i vad avser möjligheterna att förse verket med den från erfarenhetssynpunkt lämpliga personalen.

Utredningen har kunnat konstatera att erfarenheterna av den nuvarande personal— sammansättningen i stort sett är goda. Alter- nativ B innebär hög säkerhet för att denna effektivitet ej försämras. Förslag till avgöran- de förändringar måste därför grundas på starka skäl.

De anförda nackdelarna i alternativ B bör enligt utredningens uppfattning kunna be- gränsas utan att fördelarna försvagas. De förutsatta åtgärderna, främst en minskad bundenhet beträffande placering av militära och civilmilitära tjänster och en ökad och intensifierad utbildning av den civila perso- nalen, är emellertid enligt utredningen vä-l sentliga för att alternativ B skall kunna utgöra en lämplig lösning på sikt.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vikten av att materielverket ges ökade möjligheter att behålla kvalificerad personal. Hit hör t.ex. utnyttjande av kon- traktsanställning e.d. i ökad utsträckning och ökat utrymme i allmänhet för individuell lönesättning, inte nödvändigtvis samman- kopplad med chefsskap.

Utredningen bedömer att ekonomiska faktorer, såsom kostnader för löner och pensioner, inte i någon avgörande grad påver- kar valet av alternativ.

Utredningen finner sålunda: en principiell personalsammansättning i materielverket enligt alternativ B, d.v.s. med tjänster för civil, civilmilitär och militär personal, ger säkrare förutsättning för en hög effektivitet :" materielverkets verksamhet. En- dast alternativ B säkerställer nämligen mate- rielverkets långsiktiga behov av personal med erforderlig militär och civilmilitär miljöerfar- enhet. Utredningen föreslår alltså en perso- nalsammansättning i försvarets materielverk enligt alternativ B.

ram 12.4.1 Allmänt

Utredningens förslag av alternativ B är pri- märt inte grundat på kvantitativa övervägan- den eller särskilda förhållanden vid olika organisationsenheter. Dessa överväganden re- dovisas i detalj 1 kap. 13. De innebär bl.a. avvägningar mellan olika kunskaps- och er- farenhetskrav på personalen och med hänsyn till möjligheterna att reducera nackdelarna i det föreslagna alternativet. Allmänt kan där- vid följande anföras.

Utredningen har i samband med befatt- ningsdefinieringen kunnat konstatera att be- hovet av personal med militärt och/eller civilmilitärt miljökunnande bedöms mycket olika inom olika sektorer av materielverket. Utredningen finner detta i och för sig natur- ligt med hänsyn till de synnerligen varieran- de krav som verksamheten inom olika delar av materielverket ställer. Den historiska ut- vecklingen inom olika förvaltningsgrenar och därav betingade verksamhetsformer, utbild- ningsvägar, tillgång på lämplig personal och allmänna värderingar måste anses ha viss betydelse. Även andra faktorer har påverkat utvecklingen. Jämförelser mellan olika sekto- rer med likartade arbetsuppgifter har enligt utredningens uppfattning också pekat på att det totala behovet av militär och civilmilitär personal måste diskuteras ingående. Möjlig- heterna att tillgodose tillfälliga behov av miljökunnande genom tidsbegränsad för- stärkning med personal från staber och förband etc. bör övervägas i den mån omfat- tande behov av sådan kompetens uppkom- mer.

Behovet av militär och civilmilitär perso- nal i verket skall som tidigare anförts i avsnitt 12.3.2 enligt utredningens uppfatt- ning främst avpassas med hänsyn till behovet av aktuellt miljökunnande. I nuvarande orga- nisation representeras emellertid vissa rent tekniska kunskapsområden, speciellt vapen- och ammunitionsteknik, av tekniskt utbilda- de officerare. Motsvarande teknisk utbild-

ning inom dessa områden bör enligt utred- ningens uppfattning även kunna övervägas för civil och civilmilitär personal. Behovet av militära tjänster inom verket för att tillgodo- se kraven på kompetens inom teknikområ- den med speciell militär anknytning bör därför särskilt övervägas när lämpligheten av sådan utbildning närmare klarlagts. Vid be- dömningen av totalt erforderligt antal militä- ra tjänster måste dock utredningen tillsvidare utgå från att tekniskt utbildade officerare måste tas i anspråk för att tillgodose ovan- nämnda tekniska kunskapsbehov.

Bland de nackdelar, som hänför sig främst till den valda principlösningen, ingår svårig- heter att rekrytera och behålla kvalificerad civil personal på grund av begränsade beford- ringsmöjligheter. I debatten om materielver- kets personalsammansättning har dessa svå- righeter bl.a. förknippats med att ett antal tjänster i praktiken i stort sett varit förbe— hållna militär och civilmilitär personal. Detta är riktigt i huvudsak därför att personalens sammansättning och placeringen av de mili— tära och civilmilitära tjänsterna beror av de alltjämt gällande principer, som bl.a. drogs upp av 1954 års personalkårutredning. Det bör dock samtidigt framhållas att verket även nu får anses ha möjlighet att, utan att rubba dessa principer och om inte hinder reses av andra skäl, flytta enstaka militär eller civilmilitär tjänst och i dennas ställe placera civil tjänst. Att vid tillsättning av tjänster som är alternativt civila ett förhål- landevis stort antal av tjänsterna har tillsatts av militär och civilmilitär personal beror emellertid inte i och för sig av tjänsternas eventuella låsning till viss plats i organisa- tionen utan av konkurrensläget vid tillsätt- ningen. lnom vissa delar av materielverket kan emellertid de begränsade befordrings- möjligheterna för den civila personalen inte motiveras av konkurrensen med militära och civilmilitära tjänstemän. Nackdelarna är där att hänföra till den inbördes konkurrensen mellan civila tjänstemän inom och utom materielverket och till en fördelning av de civila tjänsterna från karriärsynpunkt, vars lämplighet kan ifrågasättas. Fördelningsprob—

lematiken kommer att tas upp av utred- ningen vid studierna av karriärvägar m.m. för den civila personalen. Denna fråga kommer att behandlasi delbetänkande 2.

Utredningen redovisar i bilaga 12:l en studie av möjligheterna att tillämpa de före- slagna principerna i praktiken. Undersök- ningen visar att materielverket under av utredningen förordade förutsättningar har reella och formella möjligheter att med beaktande av olika personalkategoriers in- tressen disponera tillgängliga tjänster på lämpligt sätt. Den flexibilitet som de före- slagna principerna är ett uttryck för, synes uppnås till priset av en något utökad admini- strativ process. På sikt kan detta framtvinga viss utökning av materielverkets personal- byrå. Utredningen saknar möjlighet att upp- skatta storleken av en sådan men förutsätter att antalet fall per år som motiverar en fördjupad handläggning enligt de exempel som redovisas i bilaga 1211 blir relativt ringa.

Utredningen har i anslutning till sina överväganden om principlösningen under- sökt vilka möjligheter som finns att utnyttja personalkårsorganisationens fördelar även för civil personal (avsnitt 12.4.2) samt frågan om alternativtjänster (avsnitt 12.4.3) och tjänsternas på löneplan C kategoritillhörighet (avsnitt 12.4.4).

12.4.2. Civil befordringsgrupp

Utredningen har övervägt att bland den civila personalen bilda en särskild grupp av kvalifi- cerade befattningshavare i lönegraderna A 26 — B 7, som skulle utgöra en civil personalkår efter liknande mönster som de militära och civilmilitära kårerna. Rekrytering skulle ske med personal på akademi— och högskole- nivå och befordran äga rum inom utstakade karriärer och efter fullgjord tjänstgöring i olika befattningar. Ett system med regelbun- det återkommande personbedömningar och avgivande av vitsord skulle tillämpas, mot- svarande det som förekommer för viss mili- tär och civilmilitär personal.

Ett preliminärt studium av detta uppslag

har visat antingen att gruppen skulle bli stor och innehålla personal med vitt skilda arbets- uppgifter och befordringskarriärer eller, om gruppens storlek väsentligt begränsades, att svårlösta och ömtåliga gränsdragningar gente- mot personal utanför gruppen skulle bli följden. Kompetensfrågor av principiell art skulle behöva aktualiseras, liksom frågor om formerna för tjänstetillsättning. Problemen kring införandet av ett vitsordssystem är uppenbara (jämför betygsutredningens be- tänkande Tjänstgöringsbetyg, SOU 197028). Det kunde även ifrågasättas om det vore väl— betänkt att förorda en så genomgripande personaladministrativ anordning som den här berörda i nuvarande läge, då omfattande personaladministrativa projekt pågår (se kap. 10).

Utredningen har därför inte f.n. funnit tillkomsten av en särskild civil befordrings— grupp lämplig, även om vissa fördelar kunde vinnas med den. Bl. a. skulle säkerligen en genomförd planering av den enskilde tjänste- mannens tjänstgöring och vidareutveckling befrämja rekrytering, arbetstrivsel och effek— tivitet. En dylik planering måste emellertid eftersträvas för all personal och inte begrän- sas till en mindre personalgrupp. Detta pro- blem kommer att behandlasi delbetänkande 2.

12.43. Alternativa tjänster

Som framgår bl.a. av redovisningen i kap. 8 (bilaga 8:l) är i nuvarande organisation 145 tjänster alternativa. Alternativitet för en tjänst innebär att den kan tillsättas med personal från endera av de för tjänsten nämnda personalkategorierna. 1954 års kår- utredning godtog alternativitet främst på ledande befattningar beträffande vilka det i allmänhet framstått som särskilt önskvärt med en bred rekrytering (jfr bilaga 2zl). Alternativitet kan även anses vara ett uttryck för att militär och civilmilitär miljökunskap kan vara till fördel för utövandet av befatt- ningen i fråga. Alternativiteten är alltså i princip knuten till särskilt angivna tjänster 1

den nuvarande organisationen (jfr bilagorna 8:2—818).

Den lösning utredningen förordar förut- sätter att det antal personalkårbundna tjäns- tter som skall finnas vid materielverket för att tillgodose behovet av miljökunskap i fred och krig ställs till verkets förfogande utan att bindas till bestämda platser i organisationen. Verket skall ha rätt att flytta personal och tjänster för att täcka aktuella behov. Därmed upphör sambandet mellan alternativitet och tjänst och alternativa tjänster i formell me- ning behöver inte förekomma.

12.4.4. Chefstjänsterna på löneplan C

Utredningen förutsätter att chefstjänsterna på löneplan C skall tillsättas av Kungl. Maj:t utan föregående ansökningsförfarande.

] sitt betänkande angående de militära och civilmilitära personalkårema för tygför- valtningstjänsten inom armén framhöll per- sonalkårutredningen (jfr avsnitt 2.1.1) — beträffande de ledande tjänsterna inom armétygförvaltningen — att intresset av vi- daste möjliga rekryteringsbas måste tillmätas utslagsgivande betydelse. I det övervägande antalet fall syntes ej heller arbetsuppgifterna kräva, att befattningshavaren i sin tjänst hade militär eller civilmilitär ställning, För dessa fall kunde det rent principiellt hävdas att tjänsterna borde vara civila. Utredningen fann emellertid skäl tala för att officer som erhöll sådan tjänst i allmänhet kunde få behålla sin militära ställning. Utredningen anförde samma principiella syn som grund för sina ställningstaganden beträffande de ledande befattningarna vid marin- och flyg- förvaltningarna.

Val av chefstjänstemän på här ifrågavaran- de nivåer måste delvis ske utifrån andra kriterier än dem som tillämpas på lägre nivåer. Dessa kriterier uppfylls som regel av personal från flera kategorier.

PKU delar därför kårutredningens upp- fattning att rekrytering till chefstjänsterna på löneplan C måste kunna ske från så bred bas som möjligt. På grund därav har utred-

ningen funnit att dessa tjänster här vara civila och i konkurrens stå öppna för alla tre personalkategorierna. Därvid förutsätts, att inom ramen för vidareutbildning av verkets personal chefsutbildningen för den civila personalen även skall omfatta ökade kunska- per om militära och militärtekniska förhål- landen (jfr avsnitt ll.3.l om utbildningsbe- hoven vid FMV). Som en följd av att tjänsterna är civila bör de vara förenade med i huvudsak lika avlönings- och pensionsvill- kor i samma lönegrad.

Militär eller civilmilitär befattningshavare som blir innehavare av sådan tjänst har emellertid berättigat intresse av att kunna behålla sin militära eller civilmilitära anknyt- ning. Härigenom behöver denne inte riskera att befordringsmöjligheterna i den militära eller civilmilitära karriären försämras. En sådan befattningshavare bör därför i före— kommande fall medges rätt att kvarstå i vederbörande personalkår. Denna rätt bör gälla sådana tjänster för vilkas rätta utövande militär eller civilmilitär miljökunskap erford- ras åtminstone i någon grad. Är så inte fallet A och likaså om tjänsten enligt allmän förvaltningspraxis bör vara civil — bör enligt utredningens uppfattning tjänsten vara ex- klusivt civil i den mening att militär eller civilmilitär befattningshavare, som eventuellt går över till sådan tjänst, skall förutsättas lämna sin tidigare karriär även om han formellt kan förena tjänst. De tjänster om vilka här är fråga är tjänsten för verkschefen, tjänsterna för cheferna för inköpsenheterna vid materielförvaltningarna samt chefstjäns- terna vid administrativa avdelningen.

12. 5 Riktlinjer ningen

för personalsammansätt-

Utredningens principiella ställningstaganden beträffande personalsammansättningen i ma- terielverket leder till följande riktlinjer.

— Tjänster för såväl civil som civilmilitär och militär personal erfordras för att en hög effektivitet i verksamheten skall så- kerställas på sikt.

—' Huvuddelen av tjänsterna bör vara civila och därmed öppna att tillsättas med den lämpligaste kandidaten oavsett kategori- tillhörighet. —— Vid materielverket måste finnas tillgång till personal med aktuellt militärt miljö- kunnande. Detta är möjligt endast genom att materielverket disponerar exklusiva tjänster för militär och civilmilitär perso- nal.

-. Verket bör ha valfrihet att placera dessa exklusiva tjänster enligt egen bedömning och med stöd av föreliggande behov vid olika enheter. Med hänsyn till att behovet av miljökunnande med få undantag är specifikt försvarsgrensberoende bör dock här ifrågavarande tjänster i princip vara fördelade på enheter som lyder direkt under verksledningen. — Utredningen anser att inget behov förelig- ger av alternativa tjänster. — Chefstjänsterna på löneplan C föreslås bli civila, dock med rätt för militära och civilmilitära tjänstemän att i vissa fall bibehålla anknytningen till respektive per- sonalkår.

Utredningen konstaterar att den speciella militärtekniska utbildningen och militära förvaltningsutbildningen är av särskilt värde inom vissa delar av materielverkets organisa- tion. Detta leder till koncentration av tjäns- ter för personal med militärt miljökunnande till vissa enheter. Således bör , huvuddelen av officerarna med högre

utbildning vid militärhögskolan avses för tjänster inom nuvarande armématerielför- valtningens vapen- och fordonsavdel- ningar, marinmaterielförvaltningens va- penavdelning samt flygmaterielförvalt- ningens flygplanavdelning.

— officerare och underofficerare med för- valtningsutbildning och erfarenhet av s.k. beståndsförvaltning placeras främst vid nuvarande intendenturmaterielförvalt- ningen och vid förrådsavdelningen. — den civilmilitära personalens speciella mil- jökunnande främst utnyttjas inom nuva- rande armématerielförvaltningens under- hållsavdelning, marinmaterielförvalt-

ningens skeppsbyggnadsavdelning samt flygmaterielförvaltningens flygplanavdel- ning.

13. Tillämpning av principerna

13.1 Allmänt

Med tillämpning av de principer för personal- sammansättningen vid materielverket, som redovisats i kap. 12, och med utnyttjande av analyserna av befattningsstudierna enligt av- snitt ll.2 har utredningen utarbetat ett förslag till sammansättning av de personal- kårbundna tjänsterna på löneplanerna A och B i materielverket.

Behovet av de exklusivt militära och civilmilitära tjänsterna har undersökts mot bakgrund av fredsorganisationens krav, var- jämte övervägts om detta behov tillgodoser krigsorganisationens krav. Utredningen har även bedömt om förslaget medger tillfreds- ställande rekryterings- och befordrings- möjligheter för de personalgrupper, som till övervägande del tjänstgör inom verket.

Utredningen har valt att redovisa antalet tjänster uppdelade på typbefattningar. Där- med avses sådana befattningar inom de militära och civilmilitära kategorierna, som kännetecknas av att befattningshavama rek- ryteras enhetligt och har likartad utbildning och miljöerfarenhet. Utredningen har därvid eftersträvat ett så litet antal olika typbefatt- ningar som möjligt.

Inom de olika typbefattningarna har ut- redningen där så ansetts motiverat valt upp- delning i olika lönenivåer. För t.ex. officers- tjänster och civilmilitära ingenjörtjänster har utredningen bedömt en uppdelning i två

nivåer som tillräcklig, varvid den högre får anses motsvara tjänster på nuvarande sek- tionschefsnivå och den lägre tjänster på nuvarande detaljchefsnivå. Till den lägre nivån har utredningen hänfört tjänster i lägre lönegrad än A 28.

Motsvarande uppdelning på två nivåer har även redovisats för underofficerare och mäs- tarpersonal. Enligt utredningens uppfattning är ett cirkulationssystem motsvarande vad som tillämpas för officerare även önskvärt för underofficerare, eftersom man på detta sätt bäst synes kunna tillgodose de anspråk på aktuell miljökunskap, som motiverar ex- klusiva militära och civilmilitära tjänster. Till den lägre nivån har hänförts tjänster i lägre lönegrad än A 19.

Vid materielverket finns för närvarande två militära tjänster för fältflygare vid för- sökscentralen inom flygmaterielförvalt- ningen. Dessutom har två armét'ekniker pla- cerats vid arme'materielförvaltningen. Befatt- ningsstudierna har inte visat ett behov av det miljökunnande underbefäl representerar i sådan omfattning att det motiverar flera heltidstjänster än f.n. Det behov av personal för bl.a. reparationstekniska genomgångar m.m. som utredningen anser föreligga, bör lösas genom kommenderingar för varje sär- skilt tillfälle.

Utredningen har ansett sig vara bunden av det beslut om ändring av arvodestjänster till tjänster för aktiva officerare, som fattats i

samband med avtal om höjd pensionsålder för vissa officerstjänster.

Utredningens förslag till principer för personalsammansättningen bör såsom fram- hållits i kap. 12 i minsta möjliga mån binda de olika tjänsterna till bestämda platser inom materielverkets organisation. Enligt utred- ningens uppfattning bör materielverket i stället få största möjliga frihet i sin interna personalplacering. I förslaget nedan redovisas fördenskull endast antalet tjänster på löne- planerna A och B fördelade på underavdel- ningar inom huvudavdelning. I bilagorna 1311 - 13:4 redovisas behovet av de olika typbefattningarna uppdelade på dessa orga- nisationsenheter. Denna redovisning är enligt utredningens uppfattning endast att betrakta som exempel på fördelning. Utredningen förordar att endast totala antalet militära och civilmilitära tjänster inom de olika hu- vudavdelningarna fastställs, dock med rätt att flytta enstaka tjänster mellan huvudav- delningarna för att tillgodose speciella be- hov.

Utredningens förslag redovisas både i da- gens organisation ochi den i prop. 1971 :124 föreslagna organisationen. [ det senare fallet måste viss reservation göras för de detaljänd- n'ngar i organisationen, som blir en följd av

den nya organisationens slutliga genomföran- de.

] förslaget medräknas även det uppskatta- de antalet tjänster vid materielverket för administration av de civilmilitära kategorier- nas personalkårärenden. Antalet dylika tjäns- ter beräknas vid armématerielförvaltningen till sju för handläggning av tygtekniska kå- rens personalfrågor, vid marinmaterielför- valtningen till fyra för handläggning av ma- riningenjörkårens personalfrågor samt vid flygmaterielförvaltningen till tre för hand- läggning av ärenden rörande flygvapnets ci- vilmilitära personal. När utredningens förslag att överföra personalkårledningen för dessa personalkategorier till respektive försvars- grensstab genomförs bör dessa tjänster jämte tjänster för erforderlig civil personal överfö- ras från materielverket till dessa staber. Förslaget att inordna de tekniska stabsoffice- rarna i generalstabskåren påverkar däremot inte utredningens förslag.

13.2. Förslag gällande nuvarande organisa- tion

13.2.l Armématerielförvaltningen För nuvarande armématerielförvaltningen

Tabell 13.1 Personalkårbundna tjänster vid armématerielförvaltningen (löneplan A och B)

Tjänster för Förslag Nuläge militär personal — Officerare ur armén högre nivå 21 20 med högre teknisk lägre nivå 16 16 utbildning — Officerare med för— högre nivå 3 3 valtningsutbildning lägre nivå 11 12 — Övriga officerare lägre nivå 1 4 — Övriga underofficerare högre nivå 1 6 Summa 53 61 civilmilitär personal — Arméingenjörer högre nivå 6 5 lägre nivå 7 6 — Mästarpersonal högre nivå 7 10 lägre nivå 5 5 l — Armétekniker högre nivå 2 — Summa 27 26 (+2)

1 Två placerade

bör beräknas antal personalkårbundna tjäns- ter enligt tabell 13.1.

Sammanfattningsvis innebär förslaget nå- gon minskning av antalet militära tjänster inom armématerielförvaltningen. Av huvud- avdelningens totala personal kommer antalet militära tjänster att utgöra 4 % och antalet civilmilitära tjänster 2 %.

Exempel på den aktuella personalens för- delning inom huvudavdelningen redovisas i bilaga 1311. Utredningen vill i anslutning härtill lämna följande kommentarer.

— Antalet högskoleutbildade officerare inom vapen- och fordonsavdelningarna är oförändrat, vilket utredningen motiverar med nu föreliggande brist på högskoleut- bildade civila tekniker inom dessa militär- tekniskt betonade verksamhetsfält. Utred- ningen anser dock att i den utvidgade utbildning för den civila personalen, som förordas på annan plats i betänkandet, bör kunna inrymmas sådan vidareutbild- ning i bl.a. vapen- och stridsfordonsteknik att vissa militära tjänster på sikt bör kunna ersättas med civila tjänster.

— Antalet högskoleutbildade officerare inom elektroavdelningen bör ökas efter- som utredningen funnit ett ökat behov av miljökunnande inom nämnda verksam- hetsområde.

— Antalet högskoleutbildade officerare blir dock så gott som oförändrat med hänsyn till att ovan angiven utökning kan kom- penseras med minskat utnyttjande av militär personal på annat håll, främst inom kontrollverksamheten.

— Bland officerare med förvaltningsutbild- ning har inräknats nio tjänster för bl.a. expeditionsofficerare, som för närvarande är arvodestjänster men som i samband med förhandlingar om höjd pensionsålder omvandlats till tjänster för aktiva office- rare.

— Minskningen bland underofficerare avser arvodestjänster för bl.a. expeditionsun- derofficerare. De arbetsuppgifter som är förenade med dessa tjänster är enligt utredningens uppfattning inte beroende av ett militärt miljökunnande. Något be-

hov att aktivera dessa tjänsteri samband med pensionsåldershöjningen synes inte föreligga.

— Bland den civilmilitära personalen föreslås smärre förändringar i form av minsk- ningar vid bl.a. vapenavdelningen men samtidigt utökning med några tjänster som f.n. upprätthålls med långtidskom- menderad personal.

— Utredningen förutsätter att utöver det angivna antalet officerare med högre tek- nisk utbildning tillkommer tekniska stabs- aspiranter, som kommenderas till mate- rielverket för utbildning där enligt nu gäl- lande principer. Även behovet av utbildning av armé- underingenjörer inom materielverket bör tillgodoses på motsvarande sätt.

13.2.2 Marinmaterielförvaltningen

För den nuvarande marinmaterielförvalt- ningen bör beräknas antal personalkårbund- na tjänster enligt tabell 13.2.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att antalet militära tjänster minskar något. Minskningen är väsentligen hänförd till grup- pen övriga officerare. Av de föreslagna femi denna grupp är fyra f.d. arvodestjänster som i samband med pensionsåldershöjningen för- utsatts skola aktiveras. Inom gruppen övriga underofficerare föreslås inga tjänster. F.n. finns sex arvodestjänster inom denna grupp. De arbetsuppgifter som är förenade med dessa tjänster är enligt utredningens uppfatt- ning inte beroende av ett militärt miljökun- nande och något behov att aktivera dessa tjänster i samband med pensionsåldershöj- ningen synes inte föreligga.

Förslaget beträffande civilmilitära tjänster får ses mot bakgrund av följande förutsätt- ningar.

—— Alternativa tjänster skall i princip inte längre finnas (kap. 12). Detta bör medfö- ra att vissa alternativa tjänster bör om— vandlas till exklusivt civilmilitära, medan övriga blir rent civila.

Tjänster för Förslag Nuläge avseende exklusi- va exklusi- alterna- tjänster va tiva tjänster tjänster cm/c militär personal

— Officerare ur marinen högre nivå 14 10 med högre teknisk lägre nivå 22 27 utbildning

— Officerare med högre nivå — — förvaltningsutbildning lägre nivå 1 1

— Övriga officerare högre nivå 2 2

lägre nivå 3 8

— Tekniska underoffi- högre nivå 21 17 cerare lägre nivå 4 3 — Övriga underof fi- högre nivå — 5 cerare lägre nivå — 1

Summa 67 74

civilmilitär personal — Mariningenjör H högre nivå 21 19 5 (nuvarande utbild- lägre nivå 10 9 9 ning)

— Mariningenjör H högre nivå 3 — — (elektro—tele- lägre nivå 2 — — tekn utb) - Mariningenjör G högre nivå 6 1 l 6

Summa 42 29 20

1 Härutöver är två kommenderade. (Enligt 1954 års personalkårutredning borde finnas 110 mariningenjörer G, av vilka 23 borde avses för marinförvaltningen. Enär statsmakterna bestämde totalantalet till 100, borde enligt marinledningen endast 13 avses för marinförvaltningen, där de efter hand skulle ersätta främst civil personal. Detta utbyte har emellertid på grund av vakanser inom mariningenjörkåren inte kommit till stånd i annan mån än att nämnda två kommenderingar skett).

— Rekryteringen till mariningenjör H utökas med aspiranter som genomgår teleteknisk eller starkströmselektrisk grundutbild- ning. Av de 14 alternativa tjänsterna för marin- ingenjörer H är f.n. fern besatta med civilmi- litärer. Tre av dessa alternativa tjänster före- slås bli civilmilitära, medan 11 blir civila. Denna faktiska minskning av antalet marin- ingenjörer H med nuvarande grundutbildning kompenseras av den utökning som föreslås beträffande nuvarande mariningenjörer G, där fem av de sex alternativa tjänsterna föreslås bli civilmilitära. För mariningenjörer med teleteknisk och starkströmselektrisk grundutbildning föreslås fem tjänster, två för

elektriker och tre för teletekniker. Detta är ett mindre antal än det dokumenterade behovet. Utredningen anser emellertid att antalet tjänster för denna grupp bör prövas i samband med att behovet av tjänster utanför materielverket kartläggs och avser därför ta upp denna fråga på nytt i delbetänkande 2.

Förslaget innebär att den militära perso- nalen kommer att utgöra 10 % och den civilmilitära 6 % av huvudavdelningens totala personal.

Exempel på den aktuella personalens för- delning inom huvudavdelningen redovisas i bilaga 1312. Utredningen vill i anslutning här- till lämna följande kommentarer. — Antalet högskoleutbildade officerare

inom vapenavdelningen är i stort sett oförändrat, vilket har samma motivering som anförts beträffande motsvarande per- sonalgrupp vid armématerielförvalt— ningen. Vid skeppsbyggnadsavdelningen har tillförts en befattning för tekniskt utbildad officer. Utredningen har funnit att en civil befattning vid ubåtstrån som bestrids av en officer permanent bör avses för en tekniskt utbildad ubåtsofficer.

— Antalet underofficerare i teknisk tjänst har ökat något. Totala antalet underoffi- cerare har dock kunnat hållas ungefär konstant, då — som tidigare påpekats — gruppen övriga underofficerare utgått helt

— Utredningen villi detta sammanhang erin- ra om skälen för att underofficerarna i teknisk tjänst tillsammans med marinin- genjör G skall utgöra en gemensam per- sonalgrupp på den nya kompaniofficers— nivån. Förslagen beträffande dessa grup- per bör därför ses i ett sammanhang. Grupperna redovisas dock var för sig för att nuläget skall kunna återges korrekt. _ De tre alternativt civilmilitära/civila tjäns- ter som omvandlas till exklusivt civilmili- tära är hänförda till skeppsbyggnadsavdel- ningen, vilket innebär att avdelningen kommer att disponera 27 tjänster för mariningenjör H med nuvarande grundut- bildning, mot i dagens läge 29, som alter- nativtjänster, som f.n. är besatta med civilmilitärer, inräknas. — Utredningen har konstaterat ett behov av civilmilitära högskoleingenjörer vid tor- pedbyrån. Innan ställning tas till att inrätta sådana tjänster bör behovet av mariningenjörer med specialutbildning inom torpedområdet vid myndigheter utanför materielverket kartläggas. Utred- ningen avser därför ta upp denna fråga i delbetänkande 2.

— Av de fem tjänsterna för mariningenjör H med teleteknisk och starkströmselektrisk grundutbildning avses tre för vapenavdel- ningens telebyrå och två för skeppsbygg- nadsavdelningens elektrobyrå för att till— godose behovet av miljökunnande vid

—— Antalet tjänster för mariningenjör G ut- ökas till sex mot nuvarande en exklusiv och sex alternativa tjänster. En av tjäns- terna avses för vapenavdelningen. —- Utredningen förutsätter att utöver det angivna antalet mariningenjörer tillkom- mer marinunderingenjörer som kommen- deras till materielverket av chefen för marinen för utbildning.

13.2.3 Flygmaterielförvaltningen

För nuvarande flygmaterielförvaltningen bör beräknas antal personalkårbundna tjänster enligt tabell 13.3.

Förslaget innebär en principiell ändring från nuvarande personalsammansättning så- tillvida att samtliga alternativa civilmilitära tjänster utgår och ersätts av exklusivt militä- ra, civilmilitära och civila tjänster.

Den militära personalen kommer enligt förslaget att utgöra 2 % och den civilmilitära 4 % av huvudavdelningens totala personal.

Exempel på personalens fördelning inom huvudavdelningen redovisasi bilaga l3:3. Utredningen vill i anslutning härtill lämna följande kommentarer.

— De alternativt militära/civilmilitära tjäns— terna föreslås omvandlas till tjänster för officerare med högre utbildning i enlighet med i avsnitt 12.4.3 redovisad principiell uppfattning och med hänsyn till att dessa tjänster är förenade med krav på större militärt miljökunnande än som represen- teras av civilmilitär personal. — En tjänst inom projektledningen (L37) som nu är civil har till sitt innehåll sådan karaktär att den bör avses för en aktiv officer med högre utbildning. —— Inom elektroavdelningen och flygplanav- delningen föreslås w'ss utökning med mili- tära tjänster med hänsyn till ett ökat behov av militärt miljökunnande, speciellt inom elektroavdelningen. — Med hänsyn till kraven på taktiskt-tek- niskt miljökunnande bör vissa tjänster avses för officerare med högre utbildning.

Tjänster för Förslag Nuläge avseende exklusi- va tjäns- exklusi- Alternativa ter va tjänster tjänster m/cm cm/c militär personal —- Officerare ur flyg— högre nivå 13 6 3 vapnet med högre lägre nivå 8 9 utbildning — Övriga officerare högre nivå 1 1 lägre nivå 2 8 — Övrig militär per— högre nivå sonal (fältflygare) lägre nivå 2 2 Summa 26 26 3 civilmilitär personal 1 — Flygingenjörer med högre nivå 14 3 3 flygtjänst lägre nivå 2 2 3 — Flygingenjörer utan högre nivå 12 5 27 flygtjänst lägre nivå 22 12 51 — Mästare högre nivå 11 7 Summa 61 29 84

1 Med undantag av tjänster för läkare, trafikledare och meteorologer

Utredningen förutsätter därvid att dessa officerare bibringats sådana tekniska kun- skaper att de effektivt kan utnyttjas inom materielverket. I princip bör kraven på kunskaper här vara desamma som gäller för motsvarande officerare från övriga försvarsgrenar, — För officerare utan högre utbildning har bl.a. beräknats en tjänst för mobiliserings- officer som för närvarande är arvodes- tjänst men som i samband med förhand— lingar om höjd pensionsålder omvandlats till tjänst för aktiv officer. — Beträffande flygingenjörpersonalen inne- bär förslaget en konsekvent tillämpning av utredningens principiella uppfattning enligt avsnitt 12.4.3. På grund av att ett stort antal tjänster för kvalificerad ingen- jörpersonal är alternativt civilmilitära/ civila har ingående undersökts huruvida flygingenjörers miljökunnande erfordras inom respektive organisationsenheter. Un-

derlag har därvid i första hand varit sådana uppgifter som erhållits vid befatt- ningsdefinieringen, men behoven har även prövats mot bakgrund av respektive orga- nisationsenheters uppgifter och aktuella personalsammansättning. Totalt sett inne- bär förslaget att 84 alternativt civilmili- tära/civila tjänster utgått och ersatts med 32 exklusivt civilmilitära — utöver de 29 tidigare befintliga — samt 52 civila tjän- ster. Utöver i tabell 13.3 angivna civilmilitärt anställda 11 flygande flygingenjörer finns i nuläget ytterligare 3 flygingenjörutbilda- de befattningshavare med flygtjänst, alltså tillhopa 14 med flygtjänst. Jämfört här- med innebär förslaget en ökning med 2 till 16, varvid särskilt beaktats flygplanav- delningens behov av kvalificerad flygut- bildad expertis under alla faser av flyg- planssystemens utveckling, tillverkning och drift. (1954 års personalkårutredning

redovisade 18 befattningar vid flygförvalt— ningen vilka borde avses för flygförarut- bildade flygingenjörer). Generellt gäller dessutom, att flygtjänst- göringen ger en mycket värdefull direkt kontakt med den operativa miljön, som kontinuerligt tillför den flygande flyg- ingenjören värdefulla kunskaper om pro— blemen även inom bas- och strilsystemen.

— Vid underhållsavdelningen sammanhålls ärenden rörande vidmakthållande av be- fintlig flygmatericl. Erfarenhetsmässigt har det visat sig nödvändigt att till avdel- ningen knyta personal med aktuella erfa- renheter av flygmaterielen främst från bas- och reparationstjänst. För att säker- ställa att avdelningen kan disponera sådan personal kontinuerligt har utredningen ansett det motiverat att tillföra under- hållsavdelningens driftbyrå fyra civilmili- tära mästartjänster. — Utredningen förutsätter att utöver det angivna antalet flygingenjörer tillkommer flygunderingenjörer som av chefen för flygvapnet kommenderas till materielver- ket för utbildning.

13.2.4 Intendenturmaterielförvaltningen För nuvarande intendenturmaterielförvalt— ningen bör beräknas antal personalkårbund- na tjänster enligt tabell 13.4.

Antalet militära tjänster utgör enligt försla- get 17 % av huvudavdelningens totala perso- nal. Exempel på den aktuella personalens fördelning inom huvudavdelningen redovisas i bilaga 1314. Förslaget innebär någon minsk- ning av antalet officerare med förvaltningsut- bildning. Utredningen föreslår däremot en ökning av antalet underofficerare med sådan utbildning, varvid nio tjänster för övriga underofficerare kan utgå.

Utredningen har funnit starka skäl för bibehållandet av i stort sett oförändrad personalsammansättning vid intendenturma- terielförvaltningen på grund av denna organi- sationsenhets starkt markerade inriktning mot och styrning av förvaltningsverksam- heten på regional/lokal nivå, vilket kräver ett stort inslag av militärt miljökunnande vid denna enhet.

13.2.5 Administrativa avdelningen

För nuvarande administrativa avdelningen bör beräknas antal personalkårbundna tjäns- ter enligt tabell 13.5.

Den militära och civilmilitära personalen kommer enligt förslaget att utgöra 2% av huvudavdelningens totala personal.

Inom avdelningen finns f.n. två tjänster i den högre nivån för regementsofficer vid centralplaneringen. En av tjänsterna är place— rad vid planeringens tekniska enhet och den

Tabell 13.4 Personalkårbundna tjänster vid intendenturmaterielförvaltningen ' (Löneplan A och B)

Tjänster för Förslag Nuläge

militär personal —,— Officerare med för- Högre nivå 22 24 valtningsutbildning Lägre ” 15 19

— Ovriga officerare Högre ” 1 1

Lägre " _ 2

— Underofficerare med Högre " 4 3 förvaltningsutbild- Lägre " 2 — — Övriga underofficerare Lägre ” _ 9

Summa 44 58

1 Med undantag av tjänster för veterinärer

Tabell 13.5 Personalkårbundna tjänster vid administrativa avdelningen (löneplan A och B)

Tjänster för Förslag Nuläge

militär personal

— Officerare med högre Högre nivå 4 2 utbildning Lägre " — — — Ovriga officerare Högre " 1 l

Lägre " 2 l

— Underofficerare Högre " 1 —

Summa 8 4

civilmilitär personal

— Armé, marin- eller Högre nivå 1 -—

Hygingenjör

andra tjänsten vid den ekonomiska enheten.

Utredningen anser skäl föreligga att bibe- hålla dessa två tjänster i organisationen. Båda tjänsterna kräver högskoleutbildning och bör bibehållas i den högre nivån. Ytterligare en tjänst för regementsofficer i den högre nivån bör emellertid tillföras centralplaneringen och närmast avses för den tekniska enheten. I samband med detta ställningstagande har utredningen prövat om anledning finns att behålla möjligheten enligt gällande organisa- tionsbrev för militär tjänsteman, som erhål- ler civil tjänst vid centralplaneringen, att förordnas i en mot den civila tjänsten tillfäl- ligt utbytt extra ordinarie tjänst för kapten eller regementsofficer i samma lönegrad som den civila tjänsten. Utredningen föreslår att reglerna härom i organisationsbrevet upphävs men med rätt för nuvarande innehavare att bibehålla sin ställning så länge han kvarståri tjänsten.

Vid administrativa avdelningen i övrigt bör enligt utredningens mening tre tjänster för aktiv militär personal beräknas för att inom organisationsbyrån handlägga ärenden rörande verkets egen krigsorganisation m.m., nämligen två officerare, av vilka en i den högre nivån och en i den lägre nivån, samt en underofficer i den högre nivån.

Beträffande militära tjänster vid admini- strativa avdelningen må till slut endast kon- stateras att två arvodestjänster för pensione- rade officerare vid säkerhetsenheten inom

kanslibyrån i samband med det centrala löneavtalet 1971—73 för statstjänstemän m.fl. (ALS 1971—73) omändrats till tjänster för aktiva officerare. En av dessa tillhör den högre nivån.

Den civilmilitära tjänsten är främst avsedd att inom centralplaneringen utnyttjas för samordning av underhållsverksamhet.

13.2.6 Förrådsavdelningen

För nuvarande förrådsavdelningen bör beräk- nas antal personalkärbundna tjänster enligt tabell 13.6. Sammanfattningsvis innebär förslaget en ök- ning av antalet militära tjänster, väsentligast på förvaltarnivån.

Den militära och civilmilitära personalen kommer enligt förslaget att utgöra 13 % av huvudavdelningens totala personal.

Förrådsavdelningen organiserades i en för- sta etapp fr.o.m. 1.7.1970. Det första organi- sationssteget omfattade huvuddelen av den förrådsverksamhet, som tidigare ingick i armé-, marin- och intendenturmaterielför- valtningarna samt ammunitionsredovisningen vid flygmaterielförvaltningen. Ytterligare tre etapper återstår att genomföra innan förråds— avdelningens slutliga utformning är klar.

Verksamheten vid förrådsavdelningen kan jämföras med den vid intendenturmateriel- förvaltningen vad beträffar inriktningen mot

Tjänster för Förslag Nuläge avseende exklusiva tjänster exklusiva alternativa tjänster tjänster m/c militär personal — Officerare med för— Högre nivå 8 5 3 valtningsutbildning Lägre " 11 8 l — Övriga officerare Högre " — 1 A — Underofficerare med Högre " 6 — — förvaltningsutbildning - Övriga underofficerare Lägre " — 2 — Summa 25 16 4 civilmilitär personal — Ingenjörer Lägre nivå — 1 — Mästare Högre " 1 1 Lägre " 2 2 Summa 3 4

och styrningen av verksamheten vid regio- nal/lokal instans. Denna ställer krav på ak- tuell allmän militär miljökunskap liksom kunskaper om det praktiska arbetet inom förrådsverksamheten och därav beroende verksamhet.

Hittills under förrådsavdelningens exis- tens liksom tidigare vid de ovan nämnda materielförvaltningarnas förrådsenheter har behovet av omfattande erfarenheter av för- rådsfrågor på såväl central som regional/lokal nivå varit klart och entydigt. Ett ökat antal militära tjänster behövs för att i längden bibehålla förrådsavdelningens effektivitet som bygger på denna erfarenhet. Framförallt kommer bristen på förvaltningsutbildade un- derofficerare att göra sig mycket kännbar efterhand som nuvarande innehavare av vissa civila tjänster med förvaltningsutbildning av- går. Det är därför enligt utredningens upp- fattning nödvändigt för att behålla militärt miljökunnande och praktiska kunskaper inom nivån förvaltningsunderofficerare att föreslagna förvaltaretjänster tillkommer och ersätter motsvarande antal civila tjänster.

Analogt med vad som föreslagits beträf- fande administrativa avdelningen bör även i fråga om förrådsavdelningen de regler upphä- vas, enligt vilka militär tjänsteman som blir innehavare av civil tjänst kan förordnas i tillfälligt inrättad militär tjänst.

13.2.7 Verkstadsavdelningen

Verkstadsavdelningen har f.n. inga militära eller civilmilitära tjänster. Utredningen har funnit visst behov föreligga vid avdelningen av närmare kunskaper om militära förhållan- den inom försvarsgrenama m.m. och att garanti bör skapas för att avdelningen inom sig skall förfoga över sådan sakkunskap. Med anledning härav kunde i och för sig vara motiverat att vid avdelningen funnes tre civilmilitära tjänster: en för armé-, en för marin- och en för flygingenjörpersonal. Ut- redningen anser emellertid att innehavaren av en av dessa tjänster även bör kunna bevaka och tillvarata de särskilda intressen som de andra två tjänstemännen skulle före- träda. Med anledning härav bör antalet civil- militära tjänster vid avdelningen kunna be- gränsas till en.

13.3 Förslag gällande materielverkets kom- mande organisation

[ prop. 1971 :124 redovisar departementsche- fen förslag till materielverkets kommande organisation i stort. Detaljutformning av denna kommer att beslutas först senare och med stöd av från materielverket utarbetat förslag. Eftersom propositionen innebär för-

Tabell 13.7 Preliminär fördelning av personalkårbundna tjänster på löneplan A och B inom materielverket, grundat på organisationsförslag enligt prop. 19712124, bilaga 3

Typbefatt- Enheten Huvudavdelning för (i) Summa ning för personal- central armé— marin- flyg- Karl- admi— kårbund- plane- mate— mate- mate— stad nistra— na ring riel riel riel tion tjänster Officerare med högskole- utbildning 3 37 36 21 1 98 Officerare med förvalt— ningsutbild— ning 38 32 71 Övriga offi- cerare 1 5 3 1 3 13 Underofficera— re med för- valtningsut- bildning 6 6 12 Tekniska under- officerare 25 Övriga under- officerare ] l 2 Civilmilitära ingenjörer (ej marining G) 1 13 36 50 1 101 Mariningenjör 6 6 Mästare 12 11 3 26 Tekniker 2 2' Summa perso- nalkårbundna tjänster 4 110 109 85 43 5 356'

' Jämte tjänster för två fältflygare vid försökscentralen

slag om en intern omorganisation av mate- rielverket och inga arbetsuppgifter tillförts eller fråntagits verket har utredningen be- dömt att ovan i avsnitt 13.2 föreslaget antal militära och civilmilitära tjänster skall vara tillräckligt för att tillgodose materielverkets behov därav även i en kommande organisa- tion.

Fullständigt underlag för en slutlig fördel— ning av dessa tjänster på de nya enheterna inom materielverket saknas f.n. Enligt utred- ningens uppfattning bör materielverket för- dela de militära och civilmilitära tjänsternai enlighet med utredningens förslag till princi- per för tjänsternas utnyttjande och med ledning av det i detta kapitel lämnade exemplet på placeringen av nämnda tjänster.

I tabell 13.7 redovisas sammanfattningsvis

en preliminär fördelning av tjänsterna på materielverkets kommande huvudenheter.

Verksamheten inom materielverket kommer av olika skäl att genomgå förändringar, t.ex. med hänsyn till konsekvenserna av ett nytt försvarsbeslut. I ett sådant läge måste möjlig- het föreligga att ändra antalet tjänster för den personalkårbundna personalen. Materiel- verket har i dag möjlighet att inrätta och även dra in civila tjänster i lönegrader upp t.o.m. B 5. Motsvarande möjlighet finns inte och bör enligt utredningens uppfattning inte heller finnas för personalkårbundna tjänster. Däremot bör materielverket t.ex. i samband med anslagsframställningar kunna lämna för- slag till sådana förändringar. Motiven bör därvid grundas på de värderingsprinciper som utredningen tillämpat i detta betänkande.

IV

konsekvenser Utredningens förslag och dess

14. Utredningens förslag

Utredningens förslag präglas av en strävan att forma principer för personalsammansätt- ningen i försvarets materielverk som tillgodo- ser såväl verkets behov av militärt miljökun- nande som personalens berättigade krav på fri konkurrens om lediga tjänster. Förslagen, som återfinns i kapitlen 4-7, 12 och 13, kan sammanfattas på följande sätt.

Tillgången på militärt miljökunnande inom materielverket måste säkerställas (kap. 12). Utredningen föreslår att huvuddelen av tjänsterna skall vara civila, men att ett mindre antal av tjänsterna på löneplan A och B skall vara militära eller civilmilitära. Utred- ningen anser nämligen att bibehållande och förnyande av verkets tillgång på militärt miljökunnande endast kan tillgodoses om militär och civilmilitär personal finnsi mate- rielverket. Ett effektivt utnyttjande av detta miljökunnande kräver emellertid att verket självt kan placera den tillgängliga personalen i organisationsenheter där behovet är störst. Detta kan lösas om den militära och civilmi- litära personalen ställs till verkets förfogande utan formell bindning av tjänster för denna personal till bestämda organisationsenheter. Utredningen vill speciellt framhålla nödvän- digheten av att materielverket disponerar ett aktuellt miljökunnande, vilket endast kan förvärvas genom återkommande trupptjänst- göring (motsv.). Sådan tjänstgöring bör där- för även ske på nuvarande regementsofficers- mva.

SOU 1972:3

Fri konkurrens bör i största möjliga ut- sträckning föreligga om tjänsterna :" materiel- verket (kap. 12). Den nuvarande förhållande- vis starka låsningen av de militära och civilmilitära tjänsterna organisatoriskt och med hänsyn till deras utnyttjande — begrän- sar de civila tjänstemännens befordringsmöj- ligheter. Ovannämnda förslag minskar lås- ningarna och medför att den civila persona- lens konkurrensmöjligheter ökas. En förut- sättning för att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas är emellertid att den civila persona- len bereds tillfälle till en väsentligt ökad miljöutbildning och bättre möjligheter än f.n. till erfarenhetsökning genom växling av ar— betsuppgifter. Utredningen anser detta vara en nödvändig förutsättning för hög effektivi- tet på sikt inom verket. Härmed samman- hängande problem har dock hänskjutits till delbetänkande 2 och avses behandlas i sam- arbete med krigsmaktens förvaltningsutbild- ningsutredning.

Civilmilitär teknisk personal måste finnas inom tygförvaltningsområdet (kap. 4). Ut- redningen konstaterar att personal med kom- petens motsvarande nuvarande civilmilitärers även fortsättningsvis måste finnas inom tyg- förvaltningsområdet. De krav på viss förmåga till befälsutövning och på vidsträckt miljö- kunnande som föreligger kan — utöver av civilmilitärer — endast tillgodoses av militär personal. Utredningen finner dock att en teknisk utbildning av den senare kategorin,

133

som skulle möjliggöra att den civilmilitära personalens berättigande kunde ifrågasättas, inte är lämplig av ekonomiska skäl. Inte heller det omvända förhållandet att ge nuva- rande civilmilitärer en militär utbildning av samma omfattning som den militära persona- lens på motsvarande nivå anses ekonomiskt försvarbart. Utredningen finner även att här ifrågavarande personal fortfarande bör vara civilmilitär.

Chefstjänsterna på löneplan C bör i prin- cip vara civihz (kap. 12). Utredningen före- slår att chefstjänsterna på löneplan C bör vara civila och stå öppna för alla tre katego- rierna. Militär eller civilmilitär befattningsha- vare som erhåller sådan tjänst vid någon av de försvarsgrensinriktade huvudavdelningar- na eller huvudavdelningen i Karlstad bör dock medges rätt att kvarstå i vederbörande personalkår (motsv.) såsom aktiv. En kon- sekvens av att tjänsten är civil bör bli att militär eller civilmilitär befattningshavare som upprätthåller sådan tjänst underkastas den civila tjänstens avlönings- och pensions- villkor.

En gemensam militär kår för tyg- och intendenturförvaltningspersonal — försvarets intendentkår — bör bildas (kap. 5). Utred- ningen finner att den sedan några år pågåen- de utvecklingen emot en på central, regional och lokal nivå integrerad s.k. beståndsförvalt- ning bör fullföljas genom att nuvarande i huvudsak militära personal med arbetsupp- gifter inom detta område sammanslås till en för försvaret gemensam personalkår, be- nämnd ”Försvarets intendentkår”.

Personaladministration för militär och ci- vilmilitär personal bör flyttas till de centrala staberna (kap. 7). Utredningen anser princi- piellt att personaladministration för militär och civilmilitär personal är en arbetsuppgift som väsentligen bör åvila försvarsgrenschef. Vidare bör arbetsledaransvar om möjligt inte förenas med chefsskap för personalkår då en sådan kombination kan leda till intressekon- flikter. Utredningen anser sig vidare kunna förutse behov på sikt av förstärkt personal- administration. Av dessa skäl föreslås att nuvarande organ i materielverket för admini-

stration av militär och civilmilitär personal överförs till försvarsgrensstaberna. För led- ning av personaladministrationen för de civil- militära teknikerna föreslås att heltidstjäns- ter för arméöverdirektör, marinöverdirektör och flygöverdirektör inrättas vid respektive staber. Dessa civilmilitära befattningshavare skall främst omhänderha personaladministra- tionen av tygtekniska kåren respektive ma- riningenjörkåren och flygingenjörpersonal. Frågan huruvida tjänsterna inom försvars- grensstaberna bör förenas med andra uppgif- ter eller med särskilda uppgifter beträffande övrig teknisk personal i berörda försvarsgre- nar bör avgöras vid den slutliga handlägg- ningen av befälsordningarna för marinen och flygvapnet. Tekniska stabskåren föreslås av ovannämnda skäl upphöra och personalen ingå i generalstabskåren. Denna lösning ger enligt utredningens uppfattning ökade möj- ligheter för berörd personal att vidmakthålla det militära miljökunnandet.

Bl.a. mot bakgrund av osäkerheten i kon- sekvenserna på sikt av den pågående per- sonaladministrativa utvecklingen föreslår ut- redningen att försvarets intendentkår — trots de skäl emot en sådan lösning som utred- ningen anför — tillsvidare underställs överbe- fälhavaren.

För försvaret gemensamma militära eller civilmilitära tekniska personalkårer bör inte bildas (kap. 5). Utredningen har inte funnit tillräckligt bärkraftiga motiv för att föreslå bildande av för försvaret gemensamma mili- tära eller civilmilitära tekniska personalkårer. Men utredningen anser sig böra uttala att det inom vissa begränsade områden bör finnas möjligheter att utnyttja personal över för— svarsgrensgränserna.

Viss förändring av sammansättningen av marinens tekniska personal bör ske (kap. 6). Utredningen ifrågasätter om inte mariningen- jör G bör utgå och huvuddelen av tjänsterna för denna personalgrupp tillsammans med nuvarande underofficerare i teknisk tjänst bör bilda en ny grupp av teknisk personal på kompaniofficersnivå. Ett mindre antal av nuvarande tjänster för mariningenjör G bör dock föras till mariningenjör H-nivån såsom

utbildningstjänster. Beslut i dessa avseenden bör dock enligt utredningens åsikt anstå tills frågan om de nuvarande underofficerarnasi teknisk tjänst ställning, utbildning m.m. yt- terligare belysts av marinens befälsutredning. Utredningen anser vidare att behoven inom marinen av militärteknisk kompetens inom tele- och elektroområdena bör tillgodoses genom att mariningenjör H jämväl rekryteras med aspiranter som genomgår teleteknisk och starkströmselektrisk grundutbildning. Gemensam militär kär för flygvapnets officerare och fl ygingenjörer bör inte bildas (kap. 6). Berörda personalgruppers utbild- ning är väsentligt olika. Utredningen anser det inte vara ekonomiskt försvarbart att ge endera personalgruppen sådan utbildning att utbytbarhet på tekniska och operativa tjäns- ter kan uppnås. Utifrån detta konstaterande och ovan deklarerad uppfattning om att den civilmilitära tekniska personalen alltjämt bör finnas inom tygförvaltningsområdet anser utredningen att flygvapnets officerare och flygingenjörer inte bör sammanföras i en kår. Ammunitionsingenjörerna i militärområ- desstaberna bör hänföras till civilmilitära kategorin (kap. 4). För att denna fåtaliga personalgrupps utbildnings-, tjänstgörings- och bcfordringsförhållanden skall kunna lö- sas på ett tillfredsställande sätt föreslår utredningen att personalen blir civilmilitär och inordnas i tygtekniska kåren. Förändringar i förhållande till läget den 31 januari 1971 av det antal militära och civilmilitära tjänster som bör stå till materiel-

verkets (nuvarande organisationsenheters) förfogande är enligt utredningens förslag följande (kap. 13).

_ Armématerielförvaltningen(avsnitt 13.2.1): Antalet tjänster för militär personal före- slås minska från f.n. 61 till 53 samt för civilmilitär personal med 1 till 27. Minsk- ningen av militär personal berör bl.a. nuvarande s.k. arvodestjänster för expedi- tionsunderofficcrare. — Marinmaterielförvaltningen (avsnitt 13.2.2): Antalet tjänster för militär personal före- slås minska från f.n. 74 till 67 främst genom att sådana tjänster där behov inte

föreligger av militärteknisk utbildning el- ler förvaltningsutbildning omvandlas till tjänster för civil personal. Tjänster för civilmilitär personal föreslås öka från 29 till 42. Det behov av ökat miljökunnande som detta förhållande avspeglar, samman— hänger främst med den av utredningen konstaterade bristen på mariningenjörer med teleteknisk och starkströmselektrisk grundutbildning som täcks på detta sätt. Ökningen förklaras också av att ett mindre antal av nuvarande alternativa tjänster omvandlas till exklusivt civilmili- tära. Flygmaterielförvaltningen 13.2.2): Antalet exklusivt civilmilitära tjänster fö- reslås öka från 29 till 61. Denna ändringi fördelningen föreslås ske genom att 32 av de f.n. 84 alternativa tjänsterna under lönegrad C 1 omvandlas till exklusivt

(avsnitt

civilmilitära tjänster. Utredningen har konstaterat ett ökat behov av civilmilitär personal med flygutbildning, men _ främst av ekonomiska skäl * omfattar den föreslagna ökningen endast 2 sådana tjänster. (Detta är en minskning i förhål- lande till 1954 års personalkårutrednings bedömning). lntendenturmaterielförvaltningen (avsnitt 13.2.4): Antalet tjänster för militär perso- nal föreslås minska med 14 till 44 främst genom att huvuddelen av tjänsterna för officerare och underofficerare utan för- valtningsutbildning utgår. Administrativa avdelningen (avsnitt 13.2.5): Avdelningen föreslås tillföras yt- terligare 4 tjänster för militär och ] tjänst för civilmilitär personal. 3 av de militära tjänsterna beräknas för ärenden rörande verkets krigsorganisation. Förrådsavdelningen (avsnitt 13.2.6): För— slaget innebär'en ökning av antalet tjäns- ter för militär personal med 9 till 25. Utredningen har bedömt att ett säkerstäl- lande på sikt av erforderligt miljökunnan- de endast kan ske genom att 6 tjänster för förvaltningsutbildade underofficerare till- förs organisationen.

— Verkstadsavdelningen (avsnitt 13.2.7): En tjänst för civilmilitär tjänsteman bör fin- nas vid avdelningen för att behovet av närmare kunskaper om de militära förhål- landena skall kunna tillgodoses vid avdel- ningen.

Utredningen har hänskjutit följande frågor till delbetänkande 2.

En huvudfråga som avses behandlas i delbetänkande 2 är personalsammansätt- ningen inom tyg- och intendenturförvalt- ningsområdena regionalt och lokalt. Denna fråga kräver studier och undersökningar av ungefär samma karaktär som dem utredning- en tillämpat i central instans. På grundval av förslagen till personalsammansättning inom hela de berörda förvaltningsområdena kan utredningen utarbeta förslag i betänkandets andra huvudfråga, nämligen rekryterings-, utbildnings- och befordringsförhållanden för den civila personalen. I denna del måste utredningen samarbeta nära med krigsmak- tens förvaltningsutbildningsutredning.

I samband med utredningens undersök- ningar på regional och lokal nivå avser utredningen att granska möjligheterna att i ökad utsträckning över försvarsgrensgränser- na utnyttja viss civi/militär personal, t.ex. ingenjörer i helikopter-, motor- och robot- tjänst. Även frågan om antaletammunitions- ingenjörer avses behandlas i anslutning där- till.

Som en konsekvens av utredningens sam- lade förslag följer bl.a. att de militära och civilmilitära personalkårernas inre uppbygg- nad måste överses.

15. Ekonomiska konsekvenser m.m.

Utredningen har valt att i delbetänkande 1 i första hand behandla vissa frågor från princi- piell synpunkt. På grundval av ställningsta- ganden efter remissbehandlingen av betän- kandet avses detaljutformningen göras samti- digt som befordringsproblem m.m., främst berörande den civila personalen, avses be- handlas. Till följd av denna uppläggning medför förslagen i detta delbetänkande en- dast i vissa avseenden omedelbara ekono- miska konsekvenser.

Ett beslut om att alla chefstjänster på löneplan C skall vara civila medför, som framhållits i kap. 14, att bl.a. militär befatt- ningshavare som utses att upprätthålla sådan tjänst erhåller pensioneringsperiod 111, i praktiken innebärande pensionsåldershöjning från 60 till 65—66 år. I princip innebär en höjd pensionsålder lägre pensionskostnader och omvänt. Militära tjänstgöringsåldersut- redningen behandlar likartade problemställ- ningar i sitt betänkande Militära tjänstgö- ringsåldrar (SOU 1969:33, s. 268) och anger den ungefärliga ökningen av pensionskostna- den till 1,5 procentenheter för varje år pensionsåldern understiger 63 år. Mellan 63 och 65 år antas ingen förändring föreligga. Utifrån samma beräkningsgrunder skulle här ifrågavarande pensionsåldershöjning mot- svara en besparing för varje tjänst som förändras till civil med 4,5 procentenheter av bruttolönen för tjänsten ifråga. Omsatt på personalläget i materielverket den 31 januari

1971, vilket får antas motsvara en normal kategorifördelning av C-planetjänsterna, in— nebär förslaget en årlig besparing av ca 90 000 kr.

Den lösning av personaladministrationen som utredningen förordar innebär bl.a. inrät- tande av tre nya tjänster i försvarsgrenssta- berna. Utredningen anser att kostnadsök- ningen på grund härav till en del bör kunna motvägas genom indragning av tjänster i de nuvarande personalkårstaberna (motsv.). Den tillkommande kostnaden har därför uppskattats till totalt ca 30 000 kr./är. Bil- dandet av försvarets intendentkår innebär å andra sidan att en tjänst för personalkårchef kan dras in, vilket medför en årlig besparing med ca 82 000 kr.

Överflyttning av arméöverdirektörens ex- pedition samt huvuddelen av personal- och utbildningsenheterna i marin- och flygmate- rielförvaltningarna till respektive försvars- grensstaber, innebär att ca 500000 kr. i lönemedel (HA ca 200 000 kr., HM ca 200000 kr., HF ca 100000 kr.) överförs från FMV till respektive stabers avlöningsan- slag.

Den förändrade strukturen av marinens tekniska personal på det sätt utredningen ifrågasatt medför kostnadsökningar. Då den- na fråga emellertid hänger nära samman med de problem marinens befälsutredning har att granska bör kostnadsaspekten belysas av sistnämnda utredning.

Vad beträffar föreslagna förändringar i antalet militära och civilmilitära tjänster inom materielverket har utredningen den uppfattningen att det totala antalet tjänster, således inklusive tjänsterna för civila tjänste- män, med de förutsättningar utredningen har att utgå ifrån, skall vara konstant. Ett minskat antal militära och/eller civilmilitära tjänstemän innebär därför motsvarande ök- ning av antalet civila tjänstemän och omvänt. Sådana förändringar antas innebära att tjäns- teinnehavaren ur den nya kategorin kom- mer att få samma lön som tidigare utgått. Detta innebär att väsentligare kostnadsänd- ringar endast uppstår på grund av ändringar i pensionsålder för tjänster som omvandlas till eller från militära tjänster. Utifrån samma beräkningsunderlag som tidigare använts er- hålls därför en kostnadsminskning om ca 8 000 kr. /är.

Utredningens förslag innebär därutöver att ett ökat antal flygingenjörer i flygtjänst ställs till materielverkets förfogande. Av fö- reslagna 61 flygingenjörer bör enligt utred- ningens undersökningar 16 vara flygande, d.v.s. en ökning av antalet flygingenjörer i flygtjänst med 2. Denna ökning innebär en ökad årskostnad av ca 200 000 kr.

Utredningens övriga förslag bedöms inte medföra några omedelbara ekonomiska kon- sekvenser. De innebär inte heller några eko- nomiska åtaganden på sikt.

De direkta ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag blir således en kost- nadsökning om ca 50 000 kr./är.

Det ligger i sakens natur att en kvantitativ beräkning av alla de vinster, som ett genom- förande av utredningens förslag anses leda till, inte låter sig göras. Men de väsentliga fördelarna gentemot nuvarande förhållanden bedömer utredningen ligga i dels möjligheter- na att skapa fri konkurrens om flertalet tjänster i materielverket samtidigt som ound- gängliga behov av militärt och civilmilitärt miljökunnande tillgodoses, dels frigörandet av de militära och civilmilitära kåradmini- strationerna från verket. Bägge dessa fakto- rer ger på sikt ökade möjligheter att tillvara- ta de skilda personalkategoriemas speciella

kunskaper och erfarenheter. Vidare ger de föreslagna principerna och deras tillämpning materielverket ökade möjligheter att smidigt anpassa sin organisation till ändrade uppgif- ter m.m. Tillsammans med den av utred- ningen i flera sammanhang betonade nödvän- digheten av en förbättrad utbildning, spe- ciellt för den civila förvaltningspersonalen, bör dessa förhållanden väsentligt bidra till höjd effektivitet i materielverket.

16. Genomförande

16.1 Allmänt

Föreliggande kapitel avser genomförandet och måste läsas mot bakgrund av vad som föreslagits i kap. 14 och konsekvenserna därav. I var för sig särskilda avsnitt behandlas här nedan följande områden:

— personalsammansättningen inom materiel- verket, — bildandet av försvarets intendentkår, — överförande av personaladministrationen för den civilmilitära tekniska personalen till försvarsgrensstaberna, — överförande av ammunitionsingenjörerna vid milostaberna till arméns tekniska kår. Genomförandet av de av PKU föreslagna ändringarna i personalsammansättning och kårstruktur kan behöva utsträckas under längre tid beroende på konsekvenseri fråga om personalens kategoritillhörighet, anställ- ningsform, pensionsåldrar o.d. Hänsyn måste även tas till personalens berättigade intres- sen. 1nte minst gäller detta då förändringarna kan medföra omstationering.

16.2 Personalsammansättningen inom mate- rielverket

Utredningen har i kap. 12 och 13 framlagt förslag till personalsammansättning inom materielverket. Ett genomförande av sådana förändringar som förslaget innebär påverkari

särskild grad enskilda tjänstemän och deras arbetssituation. Enligt utredningens mening bör det därför ankomma på materielverket självt att genomföra förändringarna i perso- nalsammansättningen i enlighet med utred- ningens förslag. Personalens berättigade krav kan därvid tillgodoses på bästa sätt.

Omorganisationen av materielverket en- ligt prop. 19711124 avses påbörjas under 1972 och torde därefter pågå under ett antal år. I samband härmed är det lämpligt att inleda sådana förändringar i personalsam- mansättningen som motiveras av utredning- ens förslag. Under omorganisationen kan det därför bli aktuellt att ändra antalet tjänster för de olika personalkategorierna. Sådana förändringar måste ske smidigt och bör som regel företas vid uppkommen vakans, om inte andra för personalen godtagbara lös- ningar kan presenteras.

Föreslagna förändringar i personalkårad- ministrationen kommer att medföra fördelar för materielverket i personaladministrativt hänseende. Ökat krav ställs emellertid på samplanering med personalkårchefer för be- vakning av att verkets behov av personalkår- bunden personal blir tillfredsställande tillgo- dosett. Detta måste särskilt beaktas under genomförandet.

16.3 Bildandet av försvarets intendentkår

Utredningen hari kap. 5 föreslagit samman-

Genomförandesteg

Inriktning i tid

1972 1973 1974 1975 1976 —

Verkställighet av riksdagsbeslut an— gående återstående organisering av försvarets intenden- turkår

Samplanering av ut- bildning och re— krytering

Kompletteringsut- bildning för nya arbetsuppgifter i olika nivåer _ _ _ —C Formell samordning: Kårledning skapas O

Sammanslagning av personalkårema. De förutvarande kår- stabernas uppgifter och ledande verksam- het övertas av den nya kårstaben

Fortsatt uppbyggnad av kåren Gemensam utbildning

(% 7

Bild 16.1 Genomförandesteg för sammanslagning av försvarets intendenturkår och fälttyg— kåren till försvarets intendentkår.

slagning av försvarets intendenturkår och fälttygkåren till en ny personalkår — försva- rets intendentkår. Utredningen avser att un- der det fortsatta arbetet undersöka förutsätt- ningarna för att tillföra intendentkåren yt- terligare kårbunden personal med arbetsupp- gifter inom den s.k. beståndsförvaltningen.

Tiden för omorganisationen påverkas av beslutsprocessen och administrativa åtgärder i olika faser av genomförandeskedet. Hänsyn måste härvid även tas till de omfattande pensionsavgångarna främst under andra hälf- ten av 1970-talet och nyrekrytering av de nuvarande kårerna.

Genom att utnyttja de resurser som redan finns i form av de två personalkårstaberna, intendenturförvaltningsskolan och tygför- valtningsskolan bör övergången till en ny

personalkår inledningsvis kunna få ett smi- digt förlopp.

Som en förberedande åtgärd bör den av riksdagen tidigare beslutade organisationen av försvarets intendenturkår helt genomfö- ras. Härigenom blir de nuvarande kårerna organisatoriskt parallellställda. I samband härmed bör en gemensam personalkårledning skapas av de nuvarande personalkårstaberna under en personalkårchef på vilken ledandet av de vidare organisationsåtgärderna bör ankomma. Dessa gäller kårledningsorganisa- tion, övergångsbestämmelser, tjänsteställ- ning, uniformering m.m. Även personalens medverkan måste tillgodoses och inplaneras.

Kompletterande utbildning av kårernas nuvarande personal måste komma igång så att personalens kompetens blir tillräcklig för

det vidsträcktare verksamhetsområdet. Detta är möjligt med nuvarande utbildningsorgani- sation.

Trots de gynnsamma förutsättningar som föreligger torde efter det att beslut fattats lång tid likväl förflyta till dess organisations- arbetet är genomfört och den nya personal- kåren fått tillräcklig stadga. Det är därför angeläget att principbeslut fattas så att arbe- tet med samordning kan komma i gång. Utredningen skisserar i bild 16.1 de tänkbara steg som bör kunna ligga till grund för genomförandet.

16.4 Överförandet av tekniska stabskåren till generalstabskåren

Utredningen kan inte finna några tekniska hinder för ett snabbt överförande av de tekniska stabsofficerarna till generalstabskå- ren. Båda personalkårerna tillhör armén. Det bör därför uppdras åt chefen för armén att genomföra överförandet senast 1.7.1973.

16.5 Överförandet av personaladministra- tionen för den civilmilitära tekniska persona- len till försvarsgrensstaberna

Utredningens förslag att överföra personalad- ministrationen för den civilmilitära tekniska personalen till försvarsgrensstaberna bör ge- nomföras i anslutning till omorganisationen av materielverket.

16.6 Överförande av ammunitionsingenjö- rerna vid milostaberna till arméns tekniska kär

I anslutning till vad i kap. 4 föreslagits bör principbeslut meddelas om att tjänsterna för ammunitionsingenjörer vid milostaberna Sk.!ll ha civilmilitär ställning och tillhöra arméns tekniska kår. Chefen för armén bör få i uppdrag att genomföra förändringen.

Bilagor

Bilaga 1:l KVALIFICERADE TEKNIKERS SVARET

(Utdrag ur Sveriges Civilingenjörsförbunds underdåniga skrivelse den 25 september 1969).

”Sveriges Civilingenjörsförbund, CF, har under en längre tid med oro konstaterat att vid tillsättning av högre tekniska tjänster inom försvaret officerare i stor utsträckning förordats före kvalificerade tekniker. Trots kännedom om den svenska officerens mång- sidighet och stora kunnande måste man ställa sig tveksam till en utveckling där den specialutbildade civilingenjören ersätts med en tekniskt mindre kompetent befattnings- havare även om den senare besitter aldrig så stor s.k. miljökännedom (försvarsgrenskänne— dom). Denna framförs ofta som en väsentlig fördel hos officeren.

Förbundet anser dock att officerens stör- re miljökännedom inom försvaret i det prak- tiska arbetet i allmänhet ofta uppvägs väl av civilingenjörens erfarenhet från och ingående kännedom om industrins miljö och arbets- former. Betydelsen av miljökännedom får därför icke överdimensioneras. All teknisk personal bör istället beredas möjlighet att förvärva denna miljökännedom inorn försva— ret på motsvarande sätt som den militära personalen bibringas vissa tekniska kunska- per. En bättre integrering av teknik och taktik bör eftersträvas.

SOU 1972:3

FRAMTIDA MÖJLIGHETER INOM FÖR-

Vid bl.a. projektering och inköp av mate- riel måste större krav ställas på personalens kompetens i tekniskt och ekonomiskt än i militärt avseende. Denna kompetens besitter de högskoleutbildade ingenjörerna och eko— nomerna. 1 uppgiften att anskaffa och under- hålla försvarsmateriel måste den tekniska och ekonomiska utbildningen vara utslagsgi- vande vid bedömning av personalens kompe- tens för tjänster inom försvaret.

Förbundet anser att den tendens vi tyckt oss konstatera på sikt kommer att medföra ogynnsamma konsekvenser. Det är väsentligt att sektionschefer och övriga högre chefer har gedigna teknisk-ekonomiska kunskaper och att en kontinuitet eftersträvas så att en rationell och långsiktig planering av verksam- heten skall kunna genomföras. Dessa befatt- ningshavare skall under eget ansvar fatta beslut i teknisk-ekonomiska frågor av stor räckvidd samt leda underställd personal som huvudsakligen består av ingenjörer som utför utvecklingsarbete eller annan kvalificerad verksamhet av teknisk-ekonomisk art. Dessa uppgifter innebär i hög grad en styrning av industriell verksamhet där stora krav ställs på förmåga att föra tekniska diskussioner på hög nivå. Även mot bakgrund härav måste de teknisk-ekonomiska kunskaperna och erfa- renheterna väga tungt vid tillsättande av

143

chefstjänster. Förbundet tycker sig ha funnit att högre tekniska tjänster i stor utsträckning utnyttjas som genomgångs- eller rekryte- ringstjänster som ett led i den militära karriären. Förbundet bedömer det som vä- sentligt att försvaret som arbetsgivare beva- rar möjligheten att rekrytera och bibehålla en teknikerkår med hög utbildning och

kompetens. — — — För att försvaret skall-

kunna tillgodose sitt behov av denna perso- nalkategori fordras bl.a. att karriärvägar står öppna även för de tjänstemän som har en kvalificerad civil utbildning.”

Bilaga 112 ARBETSVILLKOR M.M. FÖR CIVlLANSTÄLLDA INOM FÖRSVARET

(Utdrag ur Försvarets Civila Tjänstemanna- förbunds underdåniga skrivelse den 10 no- vember 1969 samt yttrandena över denna skrivelse. [ första hand har uteslutits avsnitt som berör förhållanden i regional och lokal instans).

l. Försvarets Civila Tjänstemannaförbunds (FCTF) skrivelse

n

Förutsättningarna att infria personalens för- väntningar på anställningen är på många arbetsplatser begränsade. På den statliga sek- torn utgör den civila personalen inom försva- ret en särskilt eftersatt grupp. En bidragande orsak utgör tillämpningen av systemet med tre skilda personalkategorier.

Det har beträffande de civilanställda ansetts att de skall vara ”färdigutbildade” när de tar anställning inom försvaret. Den militära per- sonalen däremot får genomgå hela sin yrkes- utbildning vid försvarets egna.skolor och den utbildningen är inte exklusivt militär till sin uppläggning utan omfattar även en rad tek- niska, ckonomiska och personaladministra- tiva ämnen. Detta är en av de omständighe- ter som kommit att skapa skillnader mellan de civila och civilmilitära/militära grupperna.

Inom ramen för den militära och civilmilitä-

ra befattningshierarkin har utvecklats ett system av personalkårer som inte enbart utestänger de civilanställda från en rad yrkes- grenar utan även skapar skarpa gränslinjer mellan olika militära och civilmilitära karriä- rer. Dessa förhållanden inrymmer många ingredienser av djupt rotat ”kårtänkande", splittrade resurser och ogynnsamma place- ringsmöjligheter för stora personalgrupper. Rekryteringen av militär personal till civila tjänster har inte genomgått några större förändringar sedan 1966. Ca 54 % av den personal som under perioden 1.7.1967—l.9.1969 erhållit befattningar vid FMV på B- respektive C-löneplan har tidigare varit militärer eller civilmilitärer.

Dessa förhållanden har många orsaker. På militärt håll anses det värdefullt att för vissa personalgrupper kunna upprätthålla en cir- kulation mellan förvaltningstjänst och stabs- och trupptjänst. Att militära befattningsha- vare i så stor utsträckning placeras i chefs- funktioner under de ofta korta tidsperioder de befinner sigi förvaltningstjänst medför både att kontinuiteten i förvaltningsarbetet går förlorad och att de civila förvaltnings- tjänstemännen stoppas i sina karriärer. Följ- den blir att ”den fast anställda” civila personalen måste svara för kontinuiteten i verksamheten samtidigt som denna personal ej får möjlighet att genom uppehållande av högre tjänst skaffa meriter för befordran.

Växeltjänstgöring förekommer endast un— dantagsvis för civil personal. De civilanställda har betydligt sämre möjligheter att erhålla utbildning i tjänsten än sina militära kolle- ger. Detta är andra anledningar till att så många civila blir utslagna i konkurrensen om högre tjänster vid FMV. Härtill kommer en ofta uttalad uppfattning att militär miljö- och sakkunskap skulle vara att föredra på vissa befattningar. Denna inställning torde vara mer slentrianmässigt än sakligt betingad. Den hävdas huvudsakligen av befattningsha- vare som själva har militär bakgrund och som innehar sådana positioner att de kan utöva inflytande på tjänstetillsättningar m.m. Här finns risk för uppkomsten av "onda cirklar” som kan eliminera möjligheterna att åstad— komma en allsidig och ändamålsenlig perso- nalrekrytering.

Den övervägande militära sidorekrytering- en till högre tjänster har sedan länge utgjort en källa till irritation hos den civila persona- len. — — —

l FMV personalorganisation kan liksom vid flertalet andra myndigheter urskiljas fyra skikt: biträden. assistenter, handläggare och chefer. Personalutbildningen får inte enbart ge möjligheter till vidareutveckling inom respektive skikt utan måste även medverka till att slå bryggor mellan skikten.

Utbildningsvägar bör således skapas inom FMV för olika personalgrupper med sådan inriktning att de som genomgått utbildning kan söka befattningar på högre nivå. — — —

Vid sidan av dessa fasta utbildningsgångar bör finnas ett rikligt utbud av fortbildnings- och vidareutbildningstillfällen. Denna utbild- ning bör utgöra integrerade delar av en systematiskt uppbyggd personalplanering. Personalutbildningen måste ändras för att skillnaderna mellan civil och militär personal i fråga om placerings- och befordringsmöjlig- heter m.m. skall kunna elimineras. Därutöver måste anvisningar utarbetas för vissa befatt- ningar som klart anger arbetsuppgifternas civila respektive militära innehåll. Vidare bör frågan om växeltjänstgöring för civil personal utredas.

Samtliga tjänster inom FMV bör vara civila. Detta sammanfaller med de riktlnjer som angavs av 1954 års tygförvaltningsured- ning (SOU 1966:11) vilken konstaterade att befattningarna vid de berörda myndigheter— na utan undantag var "civila" till sitt inne— håll.

Samlade överväganden

Befattningar som till sitt innehåll är erklu-

.sivt militära bör ha militär status. Ö/riga befattningar bör vara civila. Någon ”mellan- kategori” — civilmilitär personal — börinte finnas.

Till civila tjänster bör samtliga personalkate- gorier äga tillträde. Målsättningen bör vara att åstadkomma en så allsidig rekrytering som möjligt och detta bör ske genom att såväl civila som militära grupper får likartade möjligheter att genom utbildning och på annat sätt kvalificera sig för olika beford- ringstjänster.

Formerna för den civila personalens inpla- cering i krigsorganisationen bör undersökas, liksom de civilanställdas tjänsteställning i krigsorganisationen och betingelserna i övrigt för de civila krigsbefattningarnai relation till andra krigsplacerade personalgrupper. — — —

Militär personal kan inom vissa gränser tvångsvis förflyttas mellan olika tjänster och tjänstgöringsorter. Denna växeltjänstgöring lämnar mycket övrigt att önska dels på grund av att omplaceringarna sker genom kommenderingar dels på grund av att befatt- ningshavama många gånger sätts in på ciefs- positioner på den nya arbetsplatsen Vilket begränsar möjligheterna att genomföra myn- dighetsinterna befordringar.

Av allt fler kategorier anställda krävs att de skall ha varierande yrkeserfarenheter och kunna agera inom vida referensramar får att passa in i de flexibla arbetsorganisationer som efterhand växer fram på den svenska arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet personal som skall inneha ledande och sam-

ordnande funktioner på olika tjänstenivåer. Under sådana förhållanden framstår begrepp som växeltjänstgöring, rotationstjänstgöring, ”on the job training” m.m. som allt betydel- scfullarc utvecklingsfaktorer både ur arbets- givaresynpunkt och för den enskilde arbets- tagaren.

Av nyss nämnda skäl är det naturligt och önskvärt att även civil personal bereds tillfäl- le till växeltjänstgöring. Ett sådant system bör emellertid bygga på frivillighet från individens sida och systemet får inte med- föra några negativa konsekvenser med av- seende på myndigheternas interna rekryte- ring av personal till befordringstjänster."

2. Yttranden över FCTF skrivelse

Följande myndigheter (motsv.) har beretts möjlighet att yttra sig över FCTF skrivelse:

— överbefälhavaren. ÖB skr 921 den 3 februari 1970

— försvarets materielverk, FMV-BK skr A 400112 den 25 februari 1970

— försvarets civilförvaltning, FCF skr 777312 (1 13)/69 den 20 februari 1970 — försvarets rationaliseringsinstitut, FRl skr 301 (1638) den 27 februari 1970

— 1968 års personalkategoriutredning, den 27 februari 1970. FMV föfeslår att skrivelsen överlämnas till PKU. FCF redovisar samma uppfattning, men finner att de väckta frågorna synes ligga inom ramen för flera utredningars verksam- hetsområden. Även PKU analys av skrivelsen leder till förslag om en uppdelning av pro- blemställningarna och uppgifter bl.a. till FRI och existerande utredningar. Nedan lämnas citat ur ÖB Och FRI

yttranden.

Överbefälhavarens yttrande — — — ”Sådana lösningar av personalfrågor- na måste alltid eftersträvas som på bästa

möjliga sätt kan tillgodose både kollektivets

och den enskildes samt samhällets intressen. Utgångspunkter för den militära personalens anställningsformer, utbildning m.m. måste vara krigsorganisationens krav. 1 den remitte- rade skrivelsen har fredsförhållanden fått dominera alltför mycket för att den ensam skall kunna ligga till grund för överväganden om framtida åtgärder. Däremot bör syn- punkterna i den man de kan bidra till förbättringar, t.ex. av rekrytering av såväl militär som civil personal, vägas in i övervä- ganden om reformer inom personalområdet.

Krigsmaktens uppgifter i krig och fred gör att verksamheten måste bli mångskiftande med krav på mycket varierande kunskaper och yrkeserfarenhet. En del av dessa har ingen motsvarighet inom andra verksamhets- fält. Dessa förhållanden gör att intresset att finna ändamålsenliga lösningar inom perso- nalområdet är stort. En strävan i denna riktning gör det nödvändigt med successiva förändringar, motiverade av ändrade uppgif- ter, verksamhetsformer och inte minst av den fortlöpande samhällsutvecklingen."

Försvarets rationaliseringsinstituts yttrande

”Enligt rationaliseringsinstitutets uppfatt- ning åsyftar PKU direktiv en förutsättnings- lös prövning av sådana principiella åtgärder som förordas av FCTF vad gäller kategoriför- delning, växeltjänstgöring och utbildning."

Särskilt yttrande av styrelseledamoten, nu- mera budgetchefen i finansdepartementet Pierre Vinde

”Idealt vore om all kategorisering av perso- nalen kunde avskaffas och utnämning ske endast på grundval av den enskilde befatt- ningshavarens kvalifikationer. Å andra sidan kräver — med gällande anställnings- och pensioneringssystem — statens arbetsgivaran-

svar samt ansvaret för ett rationellt personal- utnyttjande att befattningshavare som rekry— terats för rent militära uppgifter får en meningsfylld sysselsättning även när de inte kan sysselsättas enbart med sådana uppgif- ter.

Enligt min uppfattning bör den förutsätt- ningslösa prövning som förordas iinstitutets yttrande — — — innefatta möjligheten att i största möjliga utsträckning avskaffa katego- riseringen och avskaffa formella kompetens- krav. I själva verket bör detta vara målsätt- ningen för personalkategoriutredningens ar- bete.”

Bilaga 221 TU RFÖRVALTNINGSUTREDNING

]. 1954 års personalkårutredning

Personalkårutredningen har vid sina under- sökningar inom armén, marinen och flygvap- net använt i princip samma tillvägagångssätt. Inom var och en av försvarsgrenama har tygförvaltningens (den tekniska tjänstens) organisation och tjänster kartlagts samt per- sonalens utbildning m.m. studerats. Princi- piella och praktiska frågor rörande personal- kårernas antal och uppbyggnad har behand- lats. Vid utredningens överväganden har be- aktats allmänna utvecklingstendenser i mate- rieltekniskt hänseende m.m. samt en rad faktorer hänförliga till arbetsuppgifternas beskaffenhet centralt, regionalt och lokalt såväl i fred som i krig, erforderlig kompe- tens, utbildning och erfarenhet, rekryterings- och befordringsförhållanden samt kostnads- och lönsamhetssynpunkter. På de grunder som härvid framkommit har avvägningar skett beträffande personalens kategoritillhö- righet.

l.1 Arbetsuppgifternas art

Alltefter arbetsuppgifternas att har tjänster- na — centralt, regionalt och lokalt — i regel hänförts till ledande befattningar (i central instans byråchefer och högre, i lägre instans t.ex. chef för avd VI vid flygflottilj), andra kvalificerade befattningar med tekniska upp-

SOU 1972:3

1954 ÅRS PERSONALKÅRUTREDNING OCH 1960 ÅRS INTENDEN-

gifter (t.ex. i central instans befattningar för sektionschefer och lägre) och övriga tekniska befattningar (i huvudsak alla befattningar med teknisk verksamhet av mera rutinmäs- sigt slag).

En annan indelningsgrund har varit ar- betsuppgifternas beskaffenhet med hänsyn till dess tekniska inriktning på materielslag o.d. Sålunda har ingenjörtjänster hänförts till olika specialfack och tjänster för yrkesut- bildad personal till olika yrkesgrenar. Dessa specialfack och yrkesgrenar har tillkommit i takt med den tekniska utvecklingen och anpassats till de särskilda förhållandena vid var och en av försvarsgrenama och kraven på specialisering inom dem. En jämförelse mel- lan försvarsgrenarna visar därför stora skilj- aktigheter i fråga om antal och slag av specialfack och yrkesgrenar. Arbetsuppgif- terna präglas även i övrigt i väsentliga hän- seenden av olikheter mellan och även inom försvarsgrenama. Som exempel kan nämnas — beträffande marinen — att tjänstgöring ombord (sjötjänst) ställer delvis andra krav än tjänstgöring i land och — beträffande flygvapnet — att för viss personal med tekniska uppgifter på marken flygförarut- bildning har tillmätts särskilt värde. För flygvapnets del har även beaktats flygsäker- heten, som jämte andra förhållanden i vissa fall lett till högre krav på arbetsuppgifternas kvalitet (befattningshavarnas kompetens) än som måhända eljest skulle ha ställts.

149

Kartläggningen av arbetsuppgifterna har även avsett att utröna i vilken mån de tekniska uppgifterna förenats med militära uppgifter eller krävt förtrogenhet med mili- tära förhållanden. Härvidlag har kraven un- der beredskap och krig måst beaktas i särskild grad.

Inom alla tre försvarsgrenama finns ifred tekniska arbetsuppgifter för vilkas utförande krävs militära insikter eller vilka har nära anknytning till militär verksamhet. Som exempel härpå har anförts utbildningsverk- samhet, mobiliserings- och krigsförberedelse- arbete. Som exempel på förening av tekniska uppgifter med fullgörande av vissa rent militära uppgifter kan nämnas att det förut- satts att viss tekniskt yrkesutbildad personal inom marinen jämte sin huvuduppgift — drift, vård och reparation — skall i mån av behov och allt efter förhållandena vid olika tjänstgöringsplatser kunna åläggas fullgöra rent militär tjänst, såsom dagbefäls- och vakttjänst etc. Beträffande marina förhållan- den har bl.a. påpekats att verksamheten ombord bedrivs under militära former, var- vid befälsställning, lydnadsförhållanden etc. är strängt reglerade. I krig (och vid fältöv- ningar i fred) finns inom alla tre försvarsgre- narna krigsorganiserade enheter med tek- niska uppgifter (reparation och underhåll) som också skall kunna uppta närförsvar (strid). I dessa fall har frågor om befälsrätt och dess innebörd måst beaktas vid val av kategori för personal vid sådan enhet.

1.2. Kompetens

Kompetensen i tekniskt avseende för olika uppgifter och inom olika enheter (centralt, regionalt och lokalt) har i regel angetts i tre nivåer: högskoleutbildning (eller motsvaran- de), utbildning vid tekniskt gymnasium eller tekniskt institut (eller motsvarande) samt lägre teknisk utbildning (yrkeskompetens av olika slag). Beträffande marinen må särskilt nämnas att högskoleutbildade ingenjörer med skeppsteknisk utbildning bl.a. avsetts för tjänstgöring ombord, vilket inte var fallet

beträffande högskoleutbildade ingenjörer med annan utbildning. Sistnämnda ingenjö- rer kom enligt utredningens förslag inte heller eljest att tjänstgöra i befattningar, som oundgängligen krävde militär eller civilmili- tär ställning.

Kraven på militärt kunnande varierar. De högsta kraven — genomgången militär hög- skola (vapenteknisk eller ingenjörteknisk lin- je) jämte praktisk tjänstgöring — har gällt de tekniska stabsofficerarna vid armén. Den militära kompetensen för de tekniskt utbil- dade officerarna vid marinen har inte närma- re angetts av utredningen. Beträffande flyg- vapnet har utredningen framhållit att för flygförvaltningens del något behov inte fanns av en militär personalkategori motsvarande arméns tekniska stabsofficerare. Behovet av militära insikter hos flygförvaltningen tillgo- dosågs på annat sätt. I övrigt har kraven på militärt kunnande berott av de högst skiftan- de uppgifter om vilka varit fråga i de särskilda fallen och omfattat från fullständig officers-, underofficers- eller underbefälsut- bildning (t.ex. för tygofficer eller tygunder- officer) eller viss ej alltför ringa militär utbildning (t.ex. den som utgör led i utbild- ning av armé-, marin- eller flygingenjör) till blott sådana insikter i militär krigsorganisa- tion etc. som civila tekniker kan behöva för sitt arbete och som kan erhållas t.ex. vid särskilt anordnad utbildning av olika slag, genom studiebesök etc.

1.3. Utbildning och erfarenhet

I anslutning till bl.a. arbetsuppgifter och kompetenskrav har synpunkter anförts på utbildning och erfarenhet. Väsentligt har bl.a. varit att i förekommande fall tillgodose behovet av erfarenhet från trupptjänstgöring (motsv.) för den som tjänstgör i förvaltnings- verksamhet och omvänt. Sålunda har i flera fall understrukits behovet av växling mellan förvaltningstjänst och stabs- eller trupptjänst (även verkstadstjänst) samt — beträffande marinen —- mellan tjänstgöring ombord ochi land. I samband härmed har framhållits vikten av att omplaceringar kan ske smidigt.

Av de synpunkter som varit vägledande beträffande rekrytering m.m. bör särskilt nämnas önskvärdheten av en bred rekryte- ringsbas, goda urvalsmöjligheter och tillfreds- ställande befordringsförhållanden beträffan- de såväl befordringstjänster som sluttjänster för skilda befordningskarriärer inom perso- nalkårerna. Bl.a. för möjligheterna att förvär- va och behålla personal har det ansetts av vikt att med god säkerhet kunna bedöma befordringsutsikter och rekryteringsbehov. Därför har man i allmänhet inte velat godta alternativa tjänster mer än för flertalet ledan- de befattningar i central instans (byråchefer och högre), beträffande vilka det i allmänhet framstått som särskilt önskvärt med rekryte- ring från alla kategorier. 1 övrigt har utred- ningen icke föreslagit några alternativa tjäns- ter vid armétygförvaltningen. Vissa dylika tjänster (i verklig mening alternativa att tillsättas efter ansökan) borde emellertid finnas vid marin- och flygförvaltningarna i syfte bl.a. att underlätta ett rationellt ut- nyttjande av de tekniska personalresurserna. Antalet dylika alternativa tjänster vid flyg- förvaltningen blev förhållandevis stort. Be- träffande marinförvaltningen rörde det sig om ett 15-tal befattningar, främst inom skeppsbyggnadsavdelningen. Ett sådant antal alternativa tjänster borde kunna inrättas utan att överblicken över befordringsutsikter och rekryteringsbehov för högskoleutbildade maringingenjörer menligt påverkades.

] valet mellan militär eller civilmilitär anställningsform har i vissa fall rekryterings- och befordringsförhållanden fått fälla utsla- get till förmån för civilmilitär ställning. Sålunda har denna anställningsform för ma- ringingenjör med gymnasiekompetens an- setts ge erforderlig smidig anpassning till löneläget för ingenjörpersonal och därige- nom sannolikt skapa förutsättningar för en gynnsam rekrytering. Av motsvarande skäl föreslogs civilmilitär ställning även för flerta- let av den tekniskt yrkesutbildade persona— len vid marinen i syfte att åstadkomma en smidigare anpassning till löneläget för perso-

nalgrupper med likartad utbildning och likar- tade arbetsuppgifter och på längre sikt bättre rekryteringsutfall än vid militär anställnings- form.1 Beträffande marinens högskoleutbil- dade specialister har utredningen ej endast påpekat vikten av att deras vidareutbildning ägnades speciell uppmärksamhet utan även framhållit önskvärdheten av att de åtminsto- ne i viss omfattning utbildas så att de kan gå över från ett arbetsområde till ett annat. Därigenom skulle bl.a. placerings- och be- fordringsfrågor underlättas.

Slutligen må nämnas att utredningen — beträffande fråga om att eventuellt göra flottiljingenjörer vid flygvapnet till militära tjänstemän — anfört att detta skulle ge uppenbara svårigheter att placera dem i de lönegrader som tillämpades för officerare. Även frågan om tjänsteställning för dylika officerare i förhållande till övriga officerare skulle bli svårlöst.

1.5. Kostnad och lönsamhet

I vissa fall har kostnads- och lönsamhetssyn- punkter särskilt anförts av utredningen.

Kombinationen fullständig Officersutbild- ning — teknisk högskoleutbildning — låg pensionsålder ger en dyrbar arbetskraft. Det- ta har beaktats av utredningen vid bedöm- ningen av behovet av tekniska stabsofficerare vid armén.

Tanken att ge flygförarutbildad officer teknisk utbildning motsvarande teknisk hög- skola har avvisats såsom icke ekonomiskt försvarligt.

Av ekonomiska skäl har iakttagits återhåll- samhet i fråga om antalet flygförarutbildade flygingenjörer.

1 Detta förslag har ej genomförts. Enligt vad depar- tementschefen anfört i prop. 1962z8 syntes inte några för marinen speciella skäl som talade mot civilmilitär anställningsform föreligga. Med hänsyn till att vissa frågor om gränsdragningen mellan olika befalskategorier kunde komma att aktualiseras i samband med utredningen om marinens befäl an- sågs dock någon förändring inte böra genomföras för det dåvarande. — Nyssnämnda utredning, mari- nens befälsutredning, har ej avslutats.

Frågan om vilken kompetens (högskola eller ej) som flottiljingenjör vid flygvapnet borde inneha har vägts bl.a. mot de ekono- miska riskerna som kunde uppstå om kom- petensen sänktes från högskole- till gymna- sienivå. Besparingarna i lönemedel till följd av en dylik sänkning tedde sig obetydliga i jämförelse med de ekonomiska riskerna för försämrat underhåll. Sänkningen syntes dess- utom äventyrlig med hänsyn till flygsäkerhe- ten.

Utredningen, som ansett att arméingenjör vid förband, staber m.m. med enstaka un- dantag icke behövde högre grundläggande teknisk kompetens än motsvarande examen från tekniskt läroverk, har övervägt om arméingenjör med denna kompetens borde få genomgå teknisk högskola med statligt stöd i en eller annan form för att säkra den centrala förvaltningens behov av tekniker. Utredningen ansåg sig inte kunna förorda så genomgripande åtgärder (ehuru utredningen dock tagit upp frågan om vidareutbildning i begränsad omfattning).

Krigsplacering ombord av ett antal hög- skoleutbildade tekniker (skeppstekniskt ut- bildade), i fred tjänstgörande vid bl.a. marin- förvaltningen, borde enligt vad utredningen framhållit medverka till att minska det totala personalbehovet i fred.

1.6. Val av kategori

En av utgångspunkterna för val av kategori — militär, civilmilitär eller civil — i den centrala tygförvaltningen (dåvarande armétyg—, ma- rin— och flygförvaltningarna) har varit att den anskaffningsverksamhet m.m., som ombe- sörjs centralt, utövades på i huvudsak samma sätt som motsvarande göromåli verk utanför försvaret och att den omständigheten att anskaffningen avsåg krigsmateriel inte i och för sig medförde att fullgörandet av arbets- uppgifterna fordrade att vederbörande hade militär ställning. Även om det enligt sakens natur ankom på vederbörande militära stabs- organ att tillhandahålla erforderliga militära synpunkter ansågs det likväl nödvändigt för

de tekniska förvaltningarna att inom sig äga tillgång till personal med militära insikter.

Armétyg- och marinförvaltningarna dispo- nerade sedan länge officerare med teknisk utbildning för anskaffning, drift och under- håll av materiel. Inom marinen utnyttjades de tekniska officerarna dock inte för upp- gifter avseende nybyggnad eller underhåll av fartyg. Inom flygvapnet saknades motsvarig- het till dessa tekniska officerare vid armén och marinen, varför flygförvaltningens behov av personal med militära insikter i huvudsak tillgodosågs genom anlitande av civilmilitär personal.

Inom armétygförvaltningen borde enligt utredningen de tekniska stabsofficerarna ut- nyttjas för kvalificerade tjänster framför allt inom vapenområdet. Andra tekniskt kvalifi- cerade tjänster borde huvudsakligen avses för civila specialister. För befattningar som inte krävde högre tekniska insikter men väl in- gående kunskap om tygmaterielens förvalt- ning m.m. borde avses officerare med utbild- ning vid tygförvaltningsskolan. För enstaka befattningar som krävde insikter i den mili- tära reparationstjänsten, beräknades personal ur tygtekniska kåren. Vissa uppgifter har ansetts vara av den karaktären att de lämpli- gen borde handhas av civilmilitär personal (arméingenjörer). Så har bedömts vara för- hållandet med frågor om utbildning m.m. av den civilmilitära personalen inom tygförvalt- ningstjänsten, krigsreparationsärenden samt inom materielinspektionen förekommande ärenden.

Inom marinförvaltningen borde de tek- niska officerarna utnyttjas inom vapenavdel- ningen. Högskoleutbildade ingenjörer med skeppsteknisk utbildning borde placeras inom skeppsbyggnadsavdelningen. De borde — bl.a. med hänsyn till behovet av omplace- ringar till befattningar såväl ombord som på andra håll i land — vara civilmilitärer. Militär ställning för dem övervägdes men enligt utredningen borde civilingenjör med civil grundutbildning inte få militär status. Andra högskoleutbildade ingenjörer än sådana med skeppteknisk utbildning (specialister) bor- de — eftersom de i enlighet med vad förut

nämnts icke skulle placeras i befattningar som krävde militär eller civilmilitär ställning * få civil status. Vissa tjänster föreslogs blii verklig mening alternativa.

Inom flygförvaltningen föreslogs högskoleutbildade tekniker vara civilmili- tärer, nämligen i fråga om befattningar för vilka flygförarutbildning bedömdes ha sär- skilt värde samt befattningar som krävde militära insikter i annan form eller hade nära anknytning till verksamheten vid flottilj. Civil anställningsform ansågs i vissa fall

vissa

obetingat lämplig, nämligen för befattningar av specialistkaraktär för vilka varken militära insikter eller erfarenhet från förband ansågs vara av betydelse samt för befattningar där avgörande vikt måste tillmätas praktisk kom— petens, grundad på långvarig erfarenhet, och där kravet på kontinuitet gör sig gällande med särskild styrka. Ett ej ringa antal tjäns- ter borde bli i verklig mening alternativa.

2. 1960 års ning

intendenturförvaltningsutred-

1960 års intendenturförvaltningsutredning framlade i sitt betänkande den 22 december 1961 tre alternativ för intendenturpersona- lens kårtillhörighet. Ett av alternativen var sammanförande av personalen i en gemen- sam kår. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut 1962 anbefallt fortsatt arbete med sikte på en gemensam kår lade utredningen fram förslag härom i betänkande den 18 januari 1965.

Av de allmänna skälen för bildandet av en gemensam kår må nämnas att befordrings- och placeringsfrågor ansågs underlättas, att enhetlighet i intendenturförvaltningstjänsten skulle främjas liksom samordning av inten— denturtjänsten i övrigt, att personalens ra— tionella utnyttjande även skulle främjas och att det borde vara lättare att vidta anpass- ningar till fredsorganisatoriska förändringar än om personalen var uppdelad på mer än en kår.

Den gemensamma kåren omfattar ännu inte all intendenturförvaltningspersonal.

Av personalen för intendenturmaterielför- valtningstjänsten tillhör officerarna den för försvaret gemensamma intendenturkåren. Arméns förvaltare i intendenturförrådstjänst tillhör arméns intendenturkår. Motsvarande underofficerare i marinen och flygvapnet tillhör sjöunderofficerskåren samt kustar- tilleriets resp. flygvapnets underofficerskår. All denna personal är således militär. Ställ- ningen som officer eller underofficer torde framför allt bero av krigsorganisationens krav. Reservanställd intendenturpersonal till- hör respektive försvarsgren. Den civila per- sonalen inom intendenturförvaltningstjäns— ten består av personal för förplägnadstjänst, drivmedelstjänst intendenturmaterieltjänst (förråd, redovisning), personalkassaverksam- het och inköpsverksamhet.

För de centrala förvaltningsuppgifterna inrättades vid försvarets (numera intendenturmaterielförvaltningen i försvarets materielverk) ett flertal militära tjänster dels för att verket borde tillförsäk- ras kunskaper och erfarenheter från regional

intendenturverk

och lokal nivå, dels ock av krigsorganisato- riska skäl.

Befattningshavare lntendenturkårer Tekniska Fälttyg- Tygtek— Ur flot- Ur kust- Marin- Ur flyg— Flyging- stabskå- kåren niska tans artille- ingenjör- vapnets enjör- Försva- Intenden-Marinin- ren kåren personal- riets kåren personal- personal rets in- dentur- tenden- kårer3 off- och kadrar tenden- kåren turkåren uoffkå-

turkår rer 3

Aktiv personal Militärer 232 146 47 302 126 135 Civilmilitärer 1260 11531 2148 1552

Härav

i central instans inom FMV

TURFÖRVALTNINGSTJÄNST STANS DEN 31 DECEMBER 1970

I

S:a 59 2 44 20 37 11 18 44 39 78

i central instans utanför FMV 31 6 3 10 1 8 2 7 5 iregional och lokal instans 142 138 272 1222 107 117 117 2102 72

Övrig personal Förening av tjänst 55 36 14 21 114 20 Reservanställda militärer 40 45 9 209 96 civilmilitärer 4 3 2 5 0 44

CENTRAL,

1 Härtill kommer 25 muing. ? Härtill kommer 89 flygingasp 3 Förvaltningspersonal för marinens förråd, vapen- och skeppsteknisk materiel samt ammunition.

REGIONAL OCH LOKAL IN-

Bilaga 2:2. MILITÄR OCH CIVILMILITÄR PERSONAL FÖR TYG- OCH INTENDEN-

Bilaga 3:1 VISSA AV UTREDNINGEN ANVÄNDA BEGREPP OCH FÖRKORTNINGAR

l . Begrepp

Civilmilitär personal — för visst verksamhets- område specialutbildad personal som avses bestrida befattningar i krigsorganisationen vilka är förenade med oinskränkt befälsrätt inom nämnda verksamhetsområde, i övrigt med befälsrätt som begränsas till underställd personal.

Miljökunnande kan uppdelas iallmänmili- tärt, användningsmässigt, taktiskt-tekniskt och underhållstekniskt kunnande med föl- jande betydelse.

Allmänmilitärt kunnande — kunskaper om krigsmaktens organisation och funk- tioner i krig och fred samt om ledning, planering och bedrivande av verksamhe- ten i krig och fred, utbildning etc.

Användningsmässigt kunnande — kun- skaper om de praktiska förhållanden som är väsentliga för materielens utformning.

Taktiskt-tekniskt kunnande — kunska- per om materielens tekniska funktion och prestanda med avseende på de taktiska användningssätten liksom kunskaper om dessa.

Underhållstekniskt kunnande — kun- skaper om organisation, arbetsförhållan- den, resurser och metoder för materielens underhåll samt om de speciella krav som underhåll och drift i fred och krig ställer på materielen.

Personalkåradministration — till personalkår-

chef (motsv.) förfogande stående admi- nistration berörande huvudområdena perso- naltjänst, fackmässig utbildning samt expedi- tions- och förvaltningstjänst.

Förvaltning — teknisk och ekonomisk verksamhet som främst rör anskaffning, för- varing, underhåll, upplåtelse, kassation, över- låtelse och redovisning av egendom samt till- handahållande och redovisning av andra för- måner och penningmedel.

2. Förkortningar

2.1. Utredningar

BFK =Utredningen rörande befordrings- förfarandet m.m. inom krigsmak- ten FKU =1964 års försvarskostnadsutred- ning KFU 71 = Krigsmaktens förvaltningsutbild- ningsutredning

MBU = Marinens befälsutredning MFU = Försvarets materielförvaltningsut- redning MTU = Militära tjänstgöringsåldersutred ningen TFU = 1964 års tygförvaltningsutredning TSU = Tjänsteställningsutredningen UMA = Försvarets materielanskaffnings-

utredning

FMV—A,HA — Armématerielförvaltningen FMV—M,HM — Marinmaterielförvaltningen

FMV—F, H FMV—1, HI

FMV-B, H

F — Flygmaterielförvaltningen

— Intendenturmaterielförvalt- ningen

B — Administrativa avdelningen

FMV—FD, FD — Förrådsavdelningen

FMV—VD, BP

VD— Verkstadsavdelningen — Personalbyrån (i FMV-B)

2.3. Skolor, kurser

lntS

TygS MintS MHS MHSAAK

MHSAATK

MHSAATK

Intendenturförvaltningsskolan Tygförvaltningsskolan Marinintendenturskolan Militärhögskolan Militärhögskolan, armélinjens allmänna kurs V Militärhögskolan, armélinjens allmänna tekniska kurs, va- pentekniska grenen 1 Militärhögskolan, armélinjens allmänna tekniska kurs, in- genjörtekniska grenen

MHSATKV Militärhögskolan, armelinjens

MHSATKI

MHSFHK

2.4. Övriga FPE -— Ftk — Intk — mingG —

mingH —

OA — PAI _

Tsk —

högre vapentekniska kurs, Militärhögskolan, armélinjens högre ingenjörtekniska kurs Militärhögskolan, flyglinjens högre kurs

förkortningar

försvarets planerings- och ekono- miSystem

fälttygkåren

försvarets intendenturkår mariningenjör med gymnasieut- bildning mariningenjör med högskoleut- bildning

Operationsanalys personaladministrativt informa- tionssystem

tekniska stabskåren

Intenden- turkårer2

Tekniska stabskåren

Fälttyg- kåren

Tygteknis- ka kåren

Mariningen— jörkåren

Ur flottans personal- kårer

Ur KA off— och uoff- kårer Ur FV per- sonalkad- rar

Flygingenjör- personalen

Personalkårch (motsv)

Huvuduppgift

Administrationsenhet

Chef för administrations- enheten

Administrativa resurser för

personaltjänst

Administrativa resurser för

utbildning

Administrativa resurser för expeditions— och förvaltnings-

tjänst

Total arbetsinsats inom kår-

administrationen (manår)

Total personalstyrka (inkl. personal som förenar tjänst

och rcservanställda)

Överste

Personal- kårchef

Kårstab

Regoff

2 off 2 uoff 2 off 1 off 2 uoff 4 bitr

154

1170

Generalma- jor C FMV—A

FMV-A:P

Överste (10 %)

loff (15 %)

1 bitr (10 %)

0,4

60

Överste

Personal- kårchef

Kårstab Regoff 1 off

1 uoff

1 off (50 %)

2 bitr

6,54

420

Armeöver- direktör

C FMV— AzUH

AöD exp.

Armedirek— för

1 adir 1 aing l fthv 2 fate ] aing

1 off 2 bitr

10

1800

Marindi- rektör

C FMV- M:S

FMV- MzPU Marindirek- för

1 regoff

1 uoff l ming 1 bass 1 ming l uoff 2 bitr

260

Kommendör

C sekt 3 MS

Persavd MS sekt 3

Regoff

125

Överste

C sekt 4 MS

Pers— och orgavd MS sekt 4

Regoff

135

CFV CFV

Persavd FS

Regoff

3 off 1 uoff 2 off 1 uoff

2 bitr

2150

Teknisk direktör C FMV- FzUH

FMV-FzPU

Flygdirek- tör (50 %)

] ass 1 bitr

1 fdir 1 fing 2 bing l verkm 2 bitr

2,5

200

] 2 3 4

I tabellen angivna procentsatser anger den ung. insats som vederbörande tjänsteman lägger på arbetsuppgiften lnnefattar Försvarets intendenturkår, Intendenturkåren och Marinintendenturkåren

Värdena inte möjliga att ange utan särskild detaljutredning

lnkl.personalkårchefen

INOM TYG- OCH INTENDENTURFÖRVALTNINGSOMRÅDENA ] Bilaga 7.'I. PERSONALKÅRADMINISTRATION I CENTRAL INSTANS FÖR PERSONAL

Bilaga &] HUVUDAVDELNINGARNAS SAMT VERKSTADS- OCH FÖRRÅDSAVDEL- NINGARNAS TJÄNSTER. LÄGET DEN 31 JANUARI 1971.

| 735

_Civ 1112—910/0 Civ 541— 800/o Civ 1571— 90% Civ 187—716'7/0 Civ485-99 ,670 Civ 63-1000/0 Civ 197— 89n/o Övr 103— Solo Övrl'lS—Ztlolo Övr 184—100/0 Övr 156—2570 Övr- 4- 30,40/0 Övr 24—1 lo/u HA HM HF HI VD FD Fördelning av posten "Övr-" enligt diagrammet S:a Militär 58 52 25 51 2 lä 7.1 l Civmil 27 30 38 2 4 101 Alf: 9 31 100 l 4 1105 m/c 7 4 4 15 m/cm 4 4 m/cm/c l 2. 3 l 7 cm/c I 25 93 IS Arvode 9 12 | 12 2 3 39 Summa 103 155 164 55 4» — 24 496

92ku datadrift och STK

mä;

GD u. : __ mlmlmlålmla

(EDC HA

IAZ

mjzalzslztilza

7 | 6 ] &

GU 4. Gl> 1. IK. 1. &. amn 1.

(lilgwelll

Gl Glb d'

.—

| [ 2 | 3 I 4 1 3 | 2 ] |

s 1 5 | 7

23 I 24 | 15 ] za [ aa

Teckenförklaring m.m.

1. Tablåerna i bilagorna 822 — 828 har nedanstående principiella uppbyggnad:

Organi- Tjänsternas i lönegrad Organi- sations > A 23 inplacering or- sations- enheter ganisatoriskt och löne- enheter

mässigt 2. Följande beteckningar används i tablåerna:

' militär tjänst dessa tjänster m civilmilitär —”— är ”stängda" för & militär/civilmilitär —"— civila 0 militär/civil —”— dessa tjänster & civilmilitär/civil —”— är ”öppna” för 0 militär/civilmilitär/civil —”— civila O civil —”_

3. Tjänsterna på löneplan A har samlats i fem grupper enligt följande:

lönegraderna betecknas i tabellen med A 30 29 % A 30 29/27 A 28 28/26 A 28 27 27/25—23 A 26 25 % A 26 25—23 A 24 A 24 A 23 A 23

4. Om tjänster i en organisationsenhet tillhör skilda kategorier men har lika lön, är de upptagna i ordning militär, civilmilitär, civil tjänst. Militär eller civilmilitär tjänst med alternativ löneställning innefattande även en lägre lönegrad än de övriga tjänsterna, redovisas dock efter civil tjänst i den högre lönegraden. Inom i punkt 3 omnämnda lönegrupper redovisas tjänst i högre lönegrad före tjänsti lägre. 160 SOU 1972:3

Bilaga 8:3' ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VID FMV-M (Teckenförklaring m.m. i bilaga 8:2)

(n

.: D. U U- .: xlzlmlulzln.

: i olilålmlm :lilålmI—t

A 30128126124123

715T5

QDHM c 121314131211

& I I | 1

.

A V

. .

B 51517

. . . .. i &

= IO

_

Q ee ogoam =

o & _ *

' 9 v Q 09 . ooååg4= 09 o o 9 o a ! eeeee =

:cliulcnlålnclilu o. 2 x:

9 - 9 Ice 99 -- 99»

.C (lmlilulwlalo (

alt—lo _JIIEEl—DCCU 1— ::

OO

OOO

.. V

A V

014. .: N (_: L|.l

(O ((O (

(o ':

&) U .9 o " ..

.N

..

C_—CO *

Awais—%

7- I

FL Ch— . , ll

.. . A R " ut”...

v L

A B

231241

26128110

51517

(; 1121314131211

30|23126121+123

UMilitör innehavare placerasi lönegrad A29/27

For—is. nästa sida

(Teckenförklaring m.m. i bilaga 8 :2) Bilaga 8.'4 ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VID FMV-F

?

30 1 28 | 26 | 24 | 23

7 1 6 | 5

Forts från föregående sida

1 | 2 1 3 1 a | 3 | 2 1 1

5 1 e 1 7

23 1 24 | 25 1 za ] 30

Bilaga 8.'5 ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VlD FMV-l (Teckenförklaring m,m. i bilaga 8:2)

(: HIO

rinnig—_.- P_———o—l 4 X

6 0 I B . M L

P_ H— I_ |

A JO c () L 0 L Ch

FI—o—o |

0 &) & I P 0 c_ I D_O—O i D L—O u

M_ &

I (O

&_

L—C/L

A Ch—

H_ & T— &

rs () » % wn _

A B C

25124126128150 516171L213|

1) Dessa tjänster för officerare i lönegrad A28—23 placeras på byråer m.m.enligt CHI bestämmande ZJqua st A23 därutöver för kapten hålls Vakanta i stället för inrättade 1 för officer i A26 vid allmänna bgrän 1 för civil i A 30 vid allmänna byrån Zför civil i A 23 vid allmänna bqrön och materielbqrän

Bilaga 8.'6 ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VID FMV-B (Teckenförklaring m,m. i bilaga 8:2)

C HBO

I m rx __ U kf u F A HW K Chm.f|. JUN O ] sak o—o : C K: o ; A _o—(QCQ—(H R J A U U P Ch L A n X U D U % V V K 5 0 & Ä— R Chm.fl. G e % ((> 0 7” E R— "__ 5— A of 0 Ch 015 E_ FKC

(5 ?

211" t

(5

(

l

A B c 23124125|28130 515171121314

')Självkostnadsbäronde enheter

Bilaga 8.'7 ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VID FMV-FD (Teckenförklaring m.m. i bilaga 8:2)

F— O 3: I n__© (of ,, 0

D [%;—: 1) ÄN %%) & 1) % FBF A__ 1 & L—ow o n &

23124125128130 51517 |

1)Militär innehavare placeras i lönegrad A29 resp. A27

Bilaga 8.'8 ORGANISATIONS-, KATEGORI- OCH LÖNESTRUKTUR VID FMV-VD (Teckenförklaring m.m. i bilaga 8:2)

'D

27

> m

'D 0

1. Fördelning efter kategorikambination och huvudavdelning

Kategorikombination Utnyttjande Summa

HA HM HF HI F D Vakant

m cm e m om e m om e m cm e m cm c HA HM HF HI FD

Militär/Civilmilitär Militär/civil Militär/civilmilitär/civil Civilmilitär/civil

15

I | | I | v—1 | m 1 | | | 1 VlNl | | IQNl | | IBHI

7 119

| I =? _. v 1 I | I I | 1 _. xo oo ...i

Summa 8 — . 1 6 9 12 6 19 61 l — —— 3 — l — 4 14 — — 145

2. Fördelning efter kategorikombination och utnyttjande-kategori

Kategorikombination Utnyttjande Summa

m cm c Vakant

Militär/civilmilitär 4 — — — 4 Militär/civil 14 — 1 — 15 Militär/civilmilitär/civil 6 l — f 7 Civilmilitär/civil — 27 74 18 119

24 28 75 18 145

Bilaga 8.'9 UTNYTTJAND RIER. LÄGET DEN 31 J DATADRIFT OCH STK).

E AV TJÄNSTER FÖR ALTERNATIVA PERSONALKATEGO- ANUARI 1971. (SAMTLIGA ANSLAG. EXKL TJÄNSTER FÖR

Bilaga 8:10 ÅLDERSFÖRDELNING FÖR INNEHAVARE AV MILITÄRA, CIVILA OCH ALTERNATIVA TJÄNSTER DEN 28 FEBRUARI 1971. (INNEFATTAR ÄVEN VIKARI- ER VID BARNSBÖRD, LÅNGTIDSSJUKDOM ETC.).

Ålder år 1971 Militär Civilmilitär Civil Summa aktiv arvode

— 29 3 11 658 672 30 — 34 7 10 257 274 35 — 39 19 7 244 270 40 — 44 17 18 323 358 45 — 49 28 18 517 563 50 — 54 62 5 24 767 858 55 — 59 36 8 19 564 627 60 — 7 8 9 472 496 Summa 179 21 116 3802 4118

Bilaga 9:l UNDERVISNINGSTID FÖR UTBILDNING TILL INTENDENTUROFFICER SAMT FÖRVALTARE I INTENDENTURFÖRRÅDSTJÄNST

Bakgrundsu tbildning Officerare: Genomgången MHS allmänna kurs samt viss förberedande utbildning före inten- denturofficerskurs vid lntS. Underofficerare: Avlagd underofficersexamen samt viss förberedande utbildning enligt för respektive försvarsgren gällande bestämmelser före intendenturförrådsförvaltarekurs vid lntS.

Utbildning Intoffkurs Förvaltarekurs (Ämne, övningsgren) tim, dagar (d) tid, dagar (d)/skede sza tid 1 2 Strategi 60 — 60 2 Stats- och förvaltningskunskap 51 43 94 84 Övrig förvaltningskunskap 287 228 515 233 + 2d Intendenturtjänsten i krig med tältövningar och stabsövningar 148 + 12d 162 + 21d 310 + 31d 86 + 7d Ekonomi 54 180 234 — Rättskunskap — 65 65 — Förrådstjänst — — — 60 Arbetsledning — — — 69 Övrig utbildning inkl reservtid 206 + 82d 304 + 104d 510 + 186d 178 + 48d Summa timmar + dagar 806 + 94d 982 + 125d 1788 + 217d 710 + 57d

Bilaga 9.'2 UNDERVISNINGSTID FÖR VISSA KURSER VID UTBILDNING TILL TEK- NISK STABSOFFICER, TYGOFFICER OCH ARMEINGENJÖR (TIM)

Kurs—utbildning Teknisk Tygofficer Arme- stabsof- ingenjör ficer

Artilleri— och ingenjörofhcersskolan 1118 Allmän tekn. utb. 133 Matericlinriktad tekn. utb. 322 Militär miljöutb. 600 Övrig utb. 63

Armelinjens allmänna tekniska kurser vid MHS 7141 Allmän tekn. utb. 314 Militär miljöutb. 229 Övrig utb. 171

Armelinjens högre tekniska kurser vid MHS 21492 Allmän tekn. utb. 543 Materielinriktad tekn. utb. 560 Militär miljöutb. 514 Övrig utb. 532

Tygo f ficersku rs 21 26 Militär miljöutb. 534 Mobplanläggning 60 Förvaltningstjänst (allmän förvaltning, mtrl- o. medelsförvaltning, stabs- och exp.tjänst m m, tygmtrl— o. amtjänst) 746 Ekonomi 182 Personaiadministration 90 Övrig utb. 514

Armeing, plutonchefs— och kadettskola 2800 Truppföring och trupputb. 623 Militär miljöutb. 397 Materielinriktad tekn. utb. 950 Övrig utb. 830

'2 Avser AATKV; AATKI 696 tim Avser ATKV; ATKI 1953 tim

Utbildning

Teknisk officer

Marining (H)

C ivil-

ing (skepps- b.)

Marining (G)

Tekn un- derof— ficer

Grundl. mil. utbildning teknisk utb. övrig utb.

Gymnasial utb. Uoff-skola teknisk utb. övrig utb.

Tekniskt gymn. teknisk utb. övrig utb.

Förvaltareutb. teknisk utb. övrig utb.

Postgymnasial utb. Kadettskola m.m. teknisk utb. övrig utb.

Vapenoff. skola teknisk utb. övrig utb.

MHS, allm. o. tekn. kurs teknisk utb. övrig utb.

Teknisk högskola teknisk utb. övrig utb.

710 1772

332 642

1002 1061

941 662

3738 172

3738 172

540 759

2960 1260

140 280

2734 1326

170 487

Bilaga 9.'4 SAMMANSTÄLLNING AV UNDERVISNINGSTID FÖR VISS TEKNISK PER- SONAL, FLYGVAPNET

Utbildning Teknisk utbildning Flyging Civiling Civiling av tIygoff(f1ygutb.) (flygutb.) (flygtekn) (elektrotekn.) -1970/71 1971/72- Postgynmasial utbildning Militär grundutbildning teknisk utb. 563 563 460 övrig utb. 2321 2321 989 MHS, allm. kurs teknisk utb. 100 100 övrig utb. 515 515 MHS, tekn. kuis' teknisk utb. 765 övrig utb. 1402 MHS, tiyglinjens högre kurs2 teknisk utb. 395 övrig utb. 2001 Teknisk högskola teknisk utb. 3342 3342 2951 övrig utb. 196 196 190

' Enligt kursplan för FTK 69—71 2 Enligt MHS Skr. 210 1971.02.23

Bilaga 9.'5 GENOMGÅNGEN UTBILDNING, HUVUDAVDELNINGSVIS, FÖR MILITÄR PERSONAL, LÄGET DEN 1 OKTOBER 1969

(Innehavare av militära tjänster på aktiv stat, av arvodestjänster för pensionerad militär per- sonal och av alternativtjänster med fn militär innehavare).

Utbildning Antal/huvudavdelning Summa HA HM HF Hl HB

Officersutbildning 85 41 27 53 3 209 Underofficersutbildning 14 18 2 4 — 38 Teknisk högskola 10' 9' — _ 19 Annan akademisk

utbildning , — — — — — Övrig utbildning 19 9 5 40 — 73 Summa 128 77 34 97 3 339

' Kompletteringskurser vid teknisk högskola.

Bilaga 9.'6 GENOMGÅNGEN UTBILDNING, HUVUDAVDELNINGSVIS, FÖR CIVIL- MILITÄR PERSONAL, LÄGET DEN 1 OKTOBER 1969

(Innehavare av rent civilmilitära tjänster och av alternativtjänster med f.n.civilmilitär inne- havare).

Utbildning Antal/huvudavdelning Summa HA HM HF HI HB

Teknisk högskola 4 32 33 — - 69 Annan akademisk

utbildning — f — 2 — 2

Tekniskt gymnasium 8 4 7 — — 19

Lägre civil teknisk

utbildning 16 — 4 — - 20

lindast militär teknisk

utbildning — — — — — -—

Annan militär utbildning 18 — 13 — — 31

Övrig utbildning — — 7 — —

Summa 46 36 64 2 — 148

Bilaga 97 GENOMGÅNGEN UTBILDNING, HUVUDAVDELNINGSVIS FÖR CIVlL PER- SONAL, LÄGET DEN 1 OKTOBER 1969

(Innehavare av rent civila tjänster och av alternativtjänster med f.n. militär innehavare).

Utbildning Antal/huvudavdelning Summa HA HM HF HI HB Ot'ficcrsutbildning 16 15 3 6 18 58 Undcrofficcrsutbildning 51 60 15 15 7 148 Undcrbcfälsutbildning 55 26 45 5 16 147 Annan militär teknisk utbildningl 79 4 137 , 7 227 Teknisk högskola 34 32 86 4 6 162 Annan akademisk utbildning 16 6 14 5 33 74 Tekniskt gymnasium 43 87 153 2 9 294 Annat gymnasium 16 12 23 5 12 68 Lägre teknisk utbildning 443 166 561 35 36 1241 Annan utbildning 381 195 534 124 275 1509 Summa 1134 603 1571 201 419 3928

' Kurser av skilda slug. tex signaltjiinstkurs. kurser i radio- och radartcknik. stridsl'ordonskurscr, kurser i nlotortcknik (mark och flyg), helikoptertjänst, cldlcdning. spräng- och mintjiinst. krutliira, vapenslagskur— scr (pjästcknik, pv, grk, ksp, robot, torped, min). kurser i bombröjning och röjdykning, underrättelsekurs. skyddsingcnjörskurs, kurs i snöröjning.

Kort sammanfattning av MPI B-rapport nr 33, oktober 1969,

1. Bakgrund till förundersökningen

För att nå fram till en bedömning av kvalifikationskraven på befattningar inom FMV fordras att man utför någon form av arbetsanalys. Informationen härför kan häm- tas genom intervjuer, frågeformulär, observa- tioner eller genom studier av relevanta före- skrifter, rapporter o.d. Oftast kombinerar man två eller flera av dessa informationskäl- lor.

Oberoende av vilket tillvägagångssätt som används, kommer man inte i något fall ifrån den dubjektiva faktorn i bedömningarna. Denna kan komma in både vid insamlandet och vid tolkningen av informationen.

Undersökningar har visat (ex. Messic & Ross 1962) att de bedömningar man gör är beroende av bedömarens egen sociala status. Överfört på FMV skulle det innebära att bedömningar av befattningar inom FMV är beroende av den status bedömarens egen befattning har.

Man kan förvänta systematiska skillnader mellan olika bedömares sätt att beskriva funktioner inom verket. Man kan t.ex. anta att en civil och en militär befattningshavare skiljer sig åt vid beskrivandet av en civil befattning. Likaså kan befattningshavaren

SOU 1972:3

själv och hans chef antas beskriva befatt- ningen olika.

Detta innebär, att om man vill beskriva och kravsätta befattningar inom verket måste man känna till de systematiska diffe- renser i bedömningarna, som kännetecknar olika typer av bedömare.

2. Målsättning

Som förstudie till en totalundersökning gjor— des en förundersökning som innehöll följan- de aktiviteter:

— kartlägg systematiska differenser mellan olika bedömare, varvid den typ av bak- grundsdata som kan tänkas ha betydelse är

. bedömarens kategoritillhörighet,

bedömarens lönenivå (löneskikt), . bedömarens befattningsnivå (chef, under- ordnad osv.),

. bedömarens (förvaltning), — testa erhållen informationsmängd vid oli- ka frågeställningar, — testa informationens relevans för en vida- re kartläggning av verket, — kartlägg var den mest relevanta informa- tionen finns.

Då en av huvudfrågorna för utredningen var befattningshavarnas kategoritillhörighet, var det dessutom av intresse att jämföra

huvudavdelningstillhörighet

177

befattningarna utifrån befattningshavarnas kategoritillhörighet.

3. Teoretisk modell

På grund av behovet av flexibilitet i under- sökningen ansågs intervjuförfarande vara den bästa metoden för infcrrnationsinsamlandet. Det medförde dock att antalet bedömningar måste maximeras. Den insamlade informa- tionen riskerade annars att bli för otymplig för att kunna bearbetas.

En teoretisk modell byggdes upp, där det skulle finnas tillräckligt antal bedömningar och befattningar för att ge underlag för statistisk bearbetning för varje enskild bak- grundsfaktor.

Fyra bedömare användes för beskrivning av en befattning, nämligen befattningshava- ren själv samt en överordnad, en sidoordnad och en underordnad befattningshavare.

Avgörande för valet av befattningar som skulle analyseras var lönenivå, kategori- och huvudavdelningstillhörighet. Antalet bedöm— da befattningar skulle därmed bli 36 (3 kategorier ggr 3 lönenivåer ggr 4 huvudavdel- ningar).

4. Undersökningens genomförande

Intervjuerna utfördes av fyra psykologer från MP]. Samma intervjuare gjorde alla inter- —vjuer som rörde samma befattning samt alla intervjuer som rörde motsvarande befatt- ningar vid övriga förvaltningar.

Som underlag för intervjuerna användes ett välstrukturerat frågeformulär med både bundna och öppna svarsalternativ. Samtliga frågor skulle ställas till varje intervjuad. Följdfrågor fick ställas av intervjuaren som antecknade svaren iett formulär.

Antalet befattningshavare som intervjua- des blev 37 och antal intervjuer 125.

6. Sammanfattning av resultatet

Målsättningen i undersökningen har endast i

vissa avseenden uppnåtts. Personalsamman- sättningen vid verket har påverkat valet av bedömare. Detta har medfört att bakgrunds- faktorerna inte kunnat hållas under kontroll i den utsträckning som hade varit önskvärt.

Skillnader i bedömningar kan härledes till bedömarens kategoritillhörighet, lönenivå, ställning till befattningshavaren samt huvud- avdelningstillhörighet. Många skillnader är emellertid av det slaget att de måste betrak- tas som skillnader beroende på direkta olik- heter hos befattningarna.

I undersökningens målsättning ingick — förutom att kartlägga differenser mellan bedömarna — att testa erhållen informations- mängd, att testa informationens relevans för en vidare kartläggning och att kartlägga var den mest relevanta informationen fanns.

Mängden information var totalt störst hos befattningshavama. Likaså var den större hos högavlönade än hos lågavlönade. Om man däremot ser på den för frågeställningen relevanta informationen fanns det ingen skillnad mellan bedömarna. Den för fråge- ställningen relevanta informationen var över- huvudtaget mindre än vid utfrågning genom enkätmetoden.

Detta har tolkats så, att man inför inter- vjuaren inte endast gav sådana svar som man var helt säker på, utan även höll sig till svar av typen ”socialt önskvärda”. Vid enkätme- toden känner sig bedömaren mer anonym och svarar då lättare.

De frågor som ställdes avsåg i hög grad att få fram eventuella skillnader mellan bedö- marna än att ge en total beskrivning av och kraven på befattningen. De frågor som för personalkategoriutredningen var av intresse att få svar på gällde: Hur får man reda på behovet av en viss kategoritillhörighet till en viss befattning?

Som tidigare nämnts har dessa frågor inte gett tillfredsställande svar. Vad som framgått är att civila anser att de civila de bedömt bör vara civila och militärer anser att de militärer de bedömt bör vara militärer. Vad vi där- emot inte fått tillräcklig kännedom om är, hur de civila befattningshavama uppfattas av militärer och hur de militära av civila. Vi vet

alltså inte de angivna svarens relevans. Om frågor av den här typen på nytt kommer att ställas, betyder det att vi får samma typ av svar.

Endast två frågor var av det slaget att någon information inte gick att ta ut eller bearbeta.

Ingen av bedömarna tycks markant skilja sig från de andra genom att ha mer eller bättre information att komma med. En sammanställning av all information kring bedömarna tyder dock på att man som helhet får mest och bäst information om man vänder sig till befattningshavaren själv. Den som mest avviker är sidoordnanden. Han skiljer sig i det avseendet att han oftast visar brist på information. Både över- och underordnade kan i vissa typer av frågor ha värdefull information att komma med.

Den information man får om befattnings- havama tyder på att de olika kategorierna inte sysslar med samma slags arbetsuppgifter. En skillnad är t.ex. kontaktuppgifter. Om skillnaderna i arbetsuppgifter är betingade av befattningshavarnas bakgrund eller har en annan grund, har inte undersökningen kun- nat ge svar på. Den ställer endast frågan: Har man ett visst arbete och söker personal därför eller har man en viss personal, som själv utformar sina arbetsuppgifter? Enligt svaren på frågan om möjligheterna att påver- ka sina uppgifter anser man att militära och civilmilitära befattningshavare kan påverka sina arbetsuppgifter mer än civila.

Valet av personal skulle också kunna förklaras utifrån den sammanställning som gjordes av lönen relaterad till utbildning. Om denna speglar förhållandena inom FMV skulle det innebära, att militär personal med en viss utbildningsnivå är billigare att anställa än motsvarande civila personal.

Föreliggande undersökning var inte av- sedd att ge något svar på sammansättningen av FMV personal utan endast visa vilka typer av problem man måste ta hänsyn till vid en totalundersökning. Undersökningen har visat att hänsyn måste tas till den utfrågades bakgrund för att värdera den information som erhålls. Bedömareffekten är stor. Vid

fortsatt undersökning måste denna hållas under kontroll för att så objektiv informa- tion som möjligt skall erhållas.

Att underlåta att fråga en viss kategori människor skulle kunna innebära att väsent- lig information uteblir. Att å andra sidan okritiskt acceptera all information innebär misstolkning.

Bilaga 12:1 STUDIE AV DEN PRAKTISKA TILLÄMPNINGEN AV UTREDNINGENS FÖRSLAG

1 kap. 12 har utredningen föreslagit en personalsammansättning vid materielverket bestående av civil, militär och civilmilitär personal. Huvuddelen av personalen skall vara civil. Militär och civilmilitär personal skall utnyttjas för arbetsuppgifter, vilka krä- ver det speciella kunnande som dessa båda personalkategorier representerar.

En undersökning har gjorts av var dessa uppgifter förekommer i dagens organisation. Bl.a. på grundval av resultatet av undersök- ningen har i kap. 13 beräknats det totala behovet av personalkårbundna tjänster iver- ket med en preliminär fördelning av dessa på huvudenheterna. I bilagor till samma kapitel har angetts ett exempel på de ifrågavarande tjänsternas fördelning på avdelningar m.m. i dagens organisation.

I prop. 19711124 har framlagts förslag om organisation i stort av materielverket. Den föreslagna" organisationen utmärks bl.a. av att tre särskilda huvudavdelningar för armé-, marin- och flygmateriel skall anskaffa de skilda men var för sig likartade typer av materielsystem som behövs för armén, ma- rinen och flygvapnet. Huvudavdelningen för armémateriel skall även anskaffa intenden- turmateriel. Till var och en av dessa huvudav- delningar knyts enheter för underhåll, inköp och kontroll. 1 en särskild huvudavdelning samlas uppgifter för förplägnad, förråd, verk— stad och biluttagning. Härtill kommer en en- het för central planering och kansliuppgif—

ter samt en huvudavdelning för administra- tion.

Genom denna uppgifts- och organisations- indelning i stort har bl.a. eftersträvats att — så långt möjligt — likartad materiel skall anskaffas endast av en enhet i verket. Av indelningen framgår i grova drag var de arbetsuppgifter kommer att finnas vilka för sitt rätta fullgörande kräver militär eller civilmilitär sakkunskap och sålunda var i organisationen den personalkårbundna per- sonalen främst kommer att behövas. Organi- sationsstrukturen torde komma att bestå för överskådlig tid och utgöra en fast grund för verkets personalsammansättning och inrikt- ning av personalplaneringen.

Den nya organisationen är i många av- seenden likartad dagens organisation. Bety- dande skiljaktigheter finns, men de påverkar inte nämnvärt de bedömningar av behovem personalkårbundna tjänster som utredningen gjort med utgångspunkt i gällande organisa- tion. Det i kap. 13 beräknade totalbehovet militära och civilmilitära tjänster har be- dömts bli oförändrat i ett utgångsläge för den nya organisationen.

Som en följd av att denna organisation fastställts i sina huvuddrag kommer inom flera verksamhetsgrenar och inom olika delar av verket fortsatta organisationsundersök- ningar att bedrivas genom verkets försorg. Även eljest kommer rationaliseringsarbete att pågå,. och en fortlöpande anpassning av

olika organisationsenheters uppgifter till ut- vecklingen i tekniska och andra hänseenden måste även ske. Resurser kommer därför att behöva omfördelas mellan olika enheter med konsekvenser för både den civila, militära och civilmilitära personalens utnyttjande.

Den fasta organisationsstrukturen är grun- den för stabilitet även i personellt hänseen- de. En viss fasthet reellt och formellt även långt ner i verkets underenheter har väsent- liga personalpolitiska fördelar och underlät- tar i hög grad bedömningar av rekryterings- behov och befordringsmöjligheter m.m. Den- na även av personalredovisningsskäl önskvär- da stadga i organisationen måste emellertid — inte minst i personalens eget intresse — kombineras med en flexibilitet, som medger organisatorisk följsamhet till ändrade arbets- uppgifter och metoder m.m. De av utred- ningen förutsatta ökade möjligheterna till utbildning i tjänsten bl.a. av den civila personalen. omfattande även taktiska, opera- tiva och militärtekniska förhållanden, är ytterligare skäl för en flexibel organisation och personalsammansättning.

Verket bör sålunda inom ramen för den av Kungl. Maj:t fastställda organisationen äga största möjliga frihet att självt bestämma indelningen på underenheter och tjänsternas fördelning och placering på dessa med tillämpning av de av utredningen föreslagna principerna för tjänsternas utnyttjande. Tjänsterna bör därför ställas till verkets förfogande och formellt inte bindas till vissa enheter eller produktionsgrenar.

Mot den här ovan tecknade bakgrunden har utredningen studerat hur de föreslagna principerna kan komma att tillämpas i prak- tiken. Vid denna studie har bl.a. förutsatts att

— alla för materielverket avsedda tjänster skall finnas inrättade vid verket samt att beträffande tjänster på löneplanerna A och B beslut om deras placering och om anställning fattas av verket, i förekom- mande fall efter hörande av berörd perso- nalkårchef, — ovan antydd ökad och breddad vidareut-

bildning av civil personal har pågått ett antal år. Studien utgår alltså från att den nya organisationen har i huvudsak genomförts.

Studien har begränsats till att allmänt söka belysa åtgärder vid omplacering av tjänster mm. och i samband därmed vissa frågor rörande den civila personalens karriär- möjligheter. Studien har i huvudsak endast omfattat tjänster inom områdena för an- skaffning och underhåll av teknisk materiel.

På följande sidor redovisas i tabellform de resultat av studien som torde tilldra sig störst intressei förevarande sammanhang. Även om studien begränsats på sätt nyss nämnts och de i tabellen angivna antalet ”händelser” också har måst begränsas, torde resultatet visa att materielverket — under de ovan angivna förutsättningarna — äger reella och formella möjligheter att med beaktande av olika personalkategoriers berättigade intres— sen disponera tillgängliga tjänster på lämpligt sätt. Detta gäller inte blott då den nya organisationen har i huvudsak genomförts, vilket såsom ovan sagts varit en av utgångs- punkterna för studien, utan även då under tiden för genomförandet behov uppkommer av att omdisponera personalresurser.

] tabellen har på enstaka punkter det administrativa förfarandet inom verket be- rörts men eljest lämnats å sido såsom en intern angelägenhet för verket att utforma. Utredningen vill emellertid framhålla att en nödvändig förutsättning för att utredningens förslag till principer för personalens utnytt- jande skall kunna tillämpas på ett riktigt sätt är att personalärendena bereds och samman- hålls av personalbyrån i erforderlig samver- kan — förutom med alla berörda inom verket — med bl.a. personalkårchefer och personal- organisationer.

Pos

Händelse Inverkan (bedömning) PERSONALKÅRBUNDNA TJÄNSTER

Arbetsuppgifterna ändras

Nya uppgifter till- Enheten behöver förstärkas med miljö— ,kommer vid viss kunnig befattningshavare enhet (a).

varaktigt tillfälligt

Åtgärd Anm.

l. Prioritering; behovet av miljökunska- per vid a antas här i exemplet vara stör— rc än vid viss annan enhet (b)

2. Tjänst flyttas från b till a.

3. Vid enheten b kan behöva vidtas arbetsomläggningar m.m. som ev. kan beröra även andra enheter och såväl personalkårbundna som civila tjänster; den från b flyttade tjänsten kan ersät- tas av annan personalkårbunden militär resp. civilmilitär tjänst eller

eventuellt — beroende på tjänstens krav efter arbetsomläggningar —— av civil tjänst (se vidare 1.2 och 1.3).

= de ovan nämnda, dock att befattnings- havare beordras (korttidsförordnanden) fullgöra uppgifter på annan plats än

den där de normalt är placerade utan att tjänsterna omflyttas i organisa- tionen.

1.2

1.2.1

l.2.l.1

Tjänst för officer med vapenteknisk utbildning har ta- gits i anspråk för uppgifter på annan plats; på den förutvarande plat- sen (b) måste annan tjänst tillkomma (b är här enhet inom anskaffnings- funktionen)

Kraven vid b på kombinerat militärt och militärtekniskt kunnande kvar- står; kravet på tekniskt kunnande överväger

Hu vudavdelningen för armémateriel Alternativt 1. Militär tjänst flyttas till b 2. Civil tjänst flyttas till h, om tillräckligt kunnig bl.a. vapentekniskt utbildad, civil befattningshavare finns att tillgå

Ett tredje alternativ — att civil- militär tjänst inom huvudavdelningen för armémateriel flyttas till b ——

har inte medtagits, enär civil- militära tjänster på tillräckligt

hög nivå inte utnyttjas i egent-

lig anskaffningsverksamhet inom denna enhet.

1.2.1.2

1.2.2

1.3

_! M ---1

Kraven vid b på militärt kunnande har nedgått genom arbetsomläggning eller eljest men utan att upphöra (t.ex.

har inom huvudavdelningen för flygmateriel krav på flygtjänst ansetts kunna släppas).

Civilmilitär teknisk tjänst har tagits i anspråk för uppgif- ter på annan plats; på den förutvarande platsen (b) måste an- nan tjänst tillkomma

Kraven vid b på militärtekniskt kunnande kvarstår; kravet på tek- niskt kunnande klart väsentligast

Huvudavdelningama för marin-

och flygmateriel

Till skillnad från fallet vid huvud- avdelningen för armémateriel synes det realistiskt räkna med att — utöver militär tjänst —— inte blott civil

utan även civilmilitär tjänst kan

bli aktuell att flytta till b. Vid huvudavdelningen för flygmateriel måste särskilt beaktas huruvida för uppgifter- nas fullgörande flygutbildning, even- tuellt även flygtjänstgöring är önsk- värd.

Huvudavdelningen för armémateriel Civil tjänst flyttas till h, om tillräckligt kunnig, bl.a. vapentek- niskt utbildad, civil befattnings- havare finns att tillgå.

Huvudavdelningama för marin- och flygmateriel

Civilmilitär eller civil tjänst

flyttas till b, om vapentekniskt utbildad civilmilitär befattnings- havare resp. tillräckligt kunnig, bl.a. vapentekniskt utbildad,

civil befattningshavare finns att tillgå.

Alternativt

1. Civilmilitär tjänst flyttas till b

2. Civil tjänst flyttas till h, om miljöutbildad civil befattningsha- vare finns att tillgå

1.3.2

1.4

1.4.1 1.4.2

2.1 2.2

Arbetsuppgiftema kompliceras genom fördjupning på tek- niska eller därmed jämförbara områden eller genom att fler teknikområden än förut berörs Arbetsuppgifterna upphör

Över huvud taget

på nuvarande plats i organisationen

Kraven vid b på militärt kunnande har nedgått genom arbetsomläggning eller eljest

Ökade (fördjupade, vidgade) kun- skaper behövs

varaktigt tillfälligt

Tjänsten kan inte längre utnyttjas för sitt ändamål Tjänsten kan inte utnyttjas på nuvaran- de plats

Civil tjänst flyttas till b

1. Tjänstens innehavare ges specialut— bildning

2. Behovet beaktas i vidareutbildnings- planerna

3. Fråga om förstärkning utifrån kan bli aktuell

Konsult eller expert anlitas

Tjänsten utgår (till en början vakant- sättning)

Tjänsten flyttas till och nyttiggörs på annan plats

3.1

3.2 3.3

11

1.1

Tjänst blir vakant

Tjänsten skall/kan återbesättas plan- enligt

Tjänsten kan inte återbesättas inom rimlig tid

Tjänsten skall inte utnyttjas på sam- ma sätt eller på samma plats som för- ut

CIVIL TEKNISK TJ ÄNST

Arbetsuppgifterna ändras

Det militära insla- Krav på militärt kunnande uppkommer get växer utan att kraven på teknisk kompetens nedgår varaktigt

ej oväsentligt kunnande

Tjänsten återbesätts Vissa militära och civilmilitära tjänster (t.ex. vid förrådsenheten och den civilmilitära tjänsten vid verkstadsenheten) kan avses för personal från olika personalkårer — för krigsmakten gemensamma eller för viss försvarsgren — med tjänstgöring på skilda orter i lan- det. I dylika fall kan finnas sär- skild anledning överväga tillsätt- ning av tjänsten efter utlysnings— eller anmälningsförfarande

F örordnanden — eventuellt även i succession — och eventuella arbets- omläggningar m.m. enligt 1.1.1—2

T.ex. tjänsten återbesätts inte ome- Prövning av tjänsts utnyttjande delbart, tjänsten omplaceras och er- m.m. bör ske då tjänst blir vakant sätts med annan tjänst m.m. 1. Innehavaren bedöms klara uppgifter- na t.v. och kvarstår i tjänsten; han kan erhålla

a. speciell vidareutbildning eller

b. militär assistans genom placering

av militär tjänst vid enheten i fråga

eller på annat sätt eller c. kombination av a och b.

1.1.I.2

1.1.2

1.2

1.2.1 1.2.2

2.1

väsentligt kunnande

tillfälligt

Det militära insla- get har vuxit starkt och fått en domine- rande betydelse

De militära kompetenskraven blir ut- märkande, medan kraven på teknisk kompetens blir relativt sett lägre

De militära och civila kompetens- kraven väger lika

Angeläget skapa be- fordringsmöjlighet för civil tjänsteman

Förutsättningar: innehavare av civil teknisk tjänst har fått vidareutbild- ning i militära

och tekniska ämnen, t.ex. vapen- teknisk kurs vid MHS, är närmaste man till militär sektionschef (motsv.)

Alternativt l. Innehavaren kvarstår i tjänsten, ges speciell vidareutbildning och får militär assistans 2. Tjänsten byts mot civilmilitär Beror bl.a. av arbetsuppgifternas (omplacering) art 3. Tjänsten byts mot militär (ompla- cering)

Innehavaren kvarblir i tjänsten och ges militär assistans Tjänsten byts mot militär (omplace- ring)

Alternativt 1. Innehavaren ges speciell vidare—

utbildning, kvarblir i tjänsten

och får militär assistans Beror bl.a. av arbetsuppgifternas 2. Tjänsten byts mot militär eller art

civilmilitär (omplacering)

2.1.1 2.1.2 2.1.4

2.2

2.2.1—4

Sektionschefen be- viljas semester (tjänstledighet)

1 månad

Sektionschefen vis-

tas utomlands 3 mån.

Sektionschefen skall göra trupp- tjänst (motsv.) under längre tid

Sektionschefstjänsten

blir vakant

Förutsättningar: innehavaren, erfaren civil tekniker, har fått vidareutbild- ning i militära ämnen, är närmaste man till civilmili- tär sektionschef (motsv.)

=2.l.1—4

Den civile tjänstemannen förordnas uppehålla sektionschefstjänsten (be- strida göromål)

"

(ev. placeras annan militär tjänste- man som sektionschef)

Alternativt:

1. Annan militär tjänsteman placeras som sektionschef

2. Behovet av miljökunnande granskas. Byte av personalkategori på sek- tionschefsplatsen om — den civile tjänstemannen personligen bedöms fylla kraven

— behovet av miljökunnande bedöms större inom annan enhet

(se vidare anm. efter tabellen)

”

= (eller motsv.) 2.1.1—4

1 de i 2.1.3 och 2.1.4 nämnda situationerna har även antagits att arbetsuppgifterna på sektionschefstjänsten inte har ändrats. Skulle sådan ändring har skett, skulle t.ex. någon av de tidigare i 1.1.1— 1.1.4 berörda åtgärderna kunna komma i fråga.

Utan att dylika ändringar skett eller väntas ske bör likväl ytterligare handlings- möjligheter undersökas. (l avvaktan på att ett nytt lönesystem eventuellt kommer att ge ökat utrymme för högre lön i innehavd tjänst bortses från denna möjlighet). Sålunda synes det betydelsefullt att tjänstens — i detta fall sektionschefstjänstens — karaktär prövas och att styrkan av kraven på militär kompetens därvid värderas. Därigenom och genom att tjänsternas utnyttjande skall prö- vas vid uppkommande vakans kommer näm- ligen med tillämpning av principerna för personalsammansättningen enskilda tjänster att bli föremål för en omprövning, som är viktig främst emot bakgrunden av den civila tjänstemannens ökade kunskaper också om militära förhållanden och av betydelsen av vidgad fri konkurrens. Skulle i det militära fallet (2.1) visa sig att kravet på yrkesmilitärt kunnande är oförändrat högt är de i alt. 1 ovan nämnda åtgärderna riktiga. Skulle kra- vet vara lägre, bör den civile tjänstemannen kunna förordnas fullgöra sektionschefsgöro- målen, om han genom vidareutbildning och långvarig tjänstgöring förvärvat tillräckligt miljökunnande för arbetsuppgifterna. Den militäre sektionschefen borde omplaceras till uppgifter, där hans större militära kunnande bleve utnyttjat fullt ut. En sådan lösningi ett enskilt fall vore sakligt motiverad och borde även utgöra en rimlig avvägning mellan olika personalkategoriintressen. Vid nyss- nämnda prövning kan tänkas framkomma skäl för arbetsomläggningar, som visar sig innebära rationaliseringar med konsekvenser för tjänsterna både inom den enhet, varom närmast är fråga och andra enheter. Det skulle föra för långt att här utveckla sådana exempel. Väsentligt är emellertid att åtgär- derna skall vara i sig själva sakligt motivera-

de. De skall inte få vidtas enbart för att skapa bättre karriärmöjlighet för den civile tjänstemannen. — Det nu sagda har närmast haft avseende på det militära fallet men gäller i princip även om sektionschefstjän- sten skulle vara civilmilitär (2.2). Dock råder den skillnaden mellan dessa båda fall att det yrkesmilitära kunnandet visserligen hänför sig till delvis andra militära verksamhetsgre- nar eller förhållanden än dem som främst omfattas av det civilmilitära kunnandet men att, vid en gradering, kraven på militärt kunnande i princip bör vara större i en militär än i en civilmilitär tjänst. Det kan därför i allmänhet vara lättare att skifta från civilmilitär än från militär till civil tjänst.

Bilaga [3:1 EXEMPEL PÅ FÖRDELNING AV PERSONALKÅRBUNDNA TJÄNSTER INOM ARMEMATERIELFÖRVALTNINGEN (LÖNEPLAN A OCH B)

Typbefattning Nivå Plane- Vapen- Fordons- Elektro- Under- Kon— Övriga Summa ring avdel- avdel- avdel- hålls- troll enheterl ning ning ning avdel- or- ning gan

Officerare med Högre 2 10 5 3 1 21 högre teknisk utbildning Lägre 1 7 5 2 1 16 Officerare med Högre l 1 1 3 förvaltnings- utbildning Lägre 2 1 4 1 2 1 11 Övriga offi— Högre cerare

Lägre l 1 Underoff i- Högre 1 l cerare

Lägre Arméingenjör- Högre 4 2 6 personal

Lägre 4 3 7 Mästarper- Högre 2 5 7 sonal

Lägre 5 5 Armétekniker Högre 2 2

Lägre

' lnnefattar underrättelsecentral och materielinspektion. Vid inköpsavdelningen och normaliebyrån föreslås ingen personalkårbunden personal.

Bilaga I3:2 EXEMPEL PÅ FÖRDELNING AV PERSONALKÅRBUNDNA TJÄNSTER INOM MARINMATERIELFÖRVALTNINGEN (LÖNEPLAN A OCH B).

Typbefattning Nivå Plane- Vapen- Skepps— Personal- Summa ringen avdel- bygg- och utbild- ningen nadsav- ningssek- del— tion + un- ningen derhålls- enhet 1

Officerare med Högre 1 12 1 14 högre teknisk utbildning Lägre 1 20 1 22 Officerare med Högre f örvaltningsut- bildning Lägre l 1 Övriga off i- Högre l 1 2 cerare

Lägre 2 1 3 Tekniska under- Högre 11 9 1 21 officerare

Lägre 4 4 Mariningenj örer Högre 1 18 2 21 H, nuv grundutb

Lägre 9 1 10 Mariningenjörer Högre 2 1 3 H, teletekn och elektroutb Lägre 1 1 2 Mariningenjö- Högre 1 4 1 6 rer G

Lägre

Vid inköpsavdelningen och normaliebyrån föreslås ingen personalkårbunden personal.

1 Avser tjänst i den tidigare verkstadsbyrån, som överförts till den provisoriska underhållsenheten.

Bilaga 13.1? EXEMPEL PÅ FÖRDELNING AV PERSONALKÅRBUNDNA TJÄNSTER INOM FLYGMATERIELFÖRVALTNINGEN (LÖNEPLAN A OCH B)

Typbefattning Nivå Flyg- Elektro- Robot- Under- Övriga Summa plan- avdel- avdel— hålls- enheter avdel- ning ning avdel- ningl 2 ning

Officerare med Högre 6 1 4 l 1 13

högre utbildning

Lägre 4 2 l 1 8 Övriga office- Högre 1 1 rare

Lägre 1 1 2 Flygingenjörer Högre 8 1 1 1 3 14 med flygtjänst

Lägre 2 2 Flygingenj örer Högre 4 2 2 3 1 12 utan flygtjänst

Lägre 10 3 2 4 3 22 Mästare Högre 5 l 4 l 1 1

!

Inklusive projektledning flygplan 37 (L 37) Jämte tjänster för två fältflygare vid försökscentralen lnnefattar planeringen, systemplaneringen, materielkontrollsektionen samt personal- och utbildningssektionen Vid inköpsavdelningen, normaliebyrån och underrättelsecentralen föreslås inga personalkårbundna tjänster.

Bilaga 13:4 EXEMPEL PÅ FÖRDELNING AV PERSONALKÅRBUNDNA TJÄNSTER INOM INTENTURMATERIELFÖRVALTNINGEN (LÖNEPLAN A OCH B).

Typbefattning Nivå Övriga 1 Summa enhe- ter Officerare med Högre 4 22 förvaltningsut- bildning Lägre 4 15 Övriga off i— Högre 1 1 cerare Lägre Underofficera- Högre 4 re med förvalt- ningsutbildning Lägre l 2

' lnnefattar planering, veterinärer)

allmänna byrån och normaliesektionen. (Härutöver finns två civilmilitära

Kronologisk förteckning

1. Ämbetsansvaret II. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 2. Möbelindustrin i Sverige. Göteborgs Offsettryckeri AB. I

3. Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Beckman. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryekorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ämbetsansvaret ||. [1]

Försvarsdepartementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3]

Industridepartementet Möbelindustrin i Sverige. [2]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer | den kronologiska förteckningen.

3 'l J:”afå. 1977. STOCKHOLM

Allmänna Förlaget