SOU 1974:51

Utbildning i förvaltning inom försvaret

Till Statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 till- kallade statsrådet och chefen för försvarsdepartementet organisations- direktören hos försvarets rationaliseringsinstitut Folke Nihlfors att som sakkunnig utreda den framtida organisationen av krigsmaktens förvalt— ningsutbildning och göra erforderliga kostnadsberäkningar samt att där- utöver särskilt utreda förvaltningsutbildningens innehåll och utformning. Åt numera departementssekreteraren Jan Dinell uppdrogs att vara sekre- terare åt den sakkunnige.

Till sitt förfogande i utredningsarbetet har den sakkunnige haft följande experter:

byråintendenten Margareta Aldén, Flygstaben överstelöjtnanten Margen Aronsson, Försvarets Materielverk översten Per-Gunnar Brantberger, numera Försvarets Materielverk byrådirektören Erik Danell, Försvarets Civilförvaltning kaptenen Erik Knöös, Marinstaben översten Greger Lindberg, Tygförvaltningsskolan

lze byråintendenten Eva Lönnqvist, Försvarets Materielverk avdelningsdirektören Lennart Magnusson, Försvarets Materielverk studierektorn Stig Nyberg, Arméstaben byrådirektören Gösta Svensson, Försvarets Materielverk lze flygteknikern Nils—Arne Selin, Västgöta flygflottilj och marindirektören l gr Bo Åsgård, Försvarets Materielverk

I utredningens sekretariat har medverkat kontoristen Marianne Nor- ström.

Utredningen har arbetat under benämningen Krigsmaktens förvalt- ningsutbildningsutredning — KFU 71.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande Utbildning i förvaltning inom försvaret. I detta betänkande i två delar föreslås inrät- tande av en försvarets förvaltningshögskola, lokaliserad till Östersund i enlighet med 1971 års riksdagsbeslut. Utredningens förslag till förvalt—

ningsutbildningens utformning och innehåll innebär en i olika avseenden ökad integrering av utbildningen och dessutom en vidgning av utbild— ningsinsatserna för främst den civila personalen inom försvaret.

Utredningen har för avsikt att i ett senare betänkande (del 3) redovisa resultat av kvarstående utredningsarbete. Detta torde enligt utredningens mening inte hindra ett ställningstagande dessförinnan till i huvudbetän— kandet framlagda förslag.

Stockholm i juni 1974

Folke Nihlfors

Jan Dinell

1. Kurs för expeditionsföreståndare vid intendenturavdelning [

Nuvarande utbildning för armén och flygvapnet äger rum vid IntS. Kursen anordnas t.v. årligen.

Målet för utbildningen är att ge förmåga

att leda expeditionstjänsten vid intavdelningens expedition samt hand- leda kompaniadjutanter (motsv.) i fråga om expeditionstjänsten inom intavdelningens ansvarsområde.

Kursen omfattar

praktisk tjänstgöring vid intavdelning ca 3 mån. utbildning vid IntS ca 3 veckor.

Utbildningen vid IntS omfattar totalt ca 110 timmar, varav allmän förvaltning ca 10 %, facktjänst ca 70 %, personaltjänst ca 5 %, arbets- * ledning ca 5 % samt expeditions— och säkerhetstjänst ca 10 %. Fort-

och vidareutbildning sker främst vid konferenser o. (1. J. Utbildning för kompaniofficer till förvaltningstjänst i flottan och kustartilleriet

Utbildningen till kompaniofficer i intendenturförrådstjänst och i kassa- tjänst samordnas vid IntS med motsvarande kurser för elever ur armén och flygvapnet.

Allmän förvaltningskurs (numera benämnd högre förvaltningskurs för kompaniofficerare) genomförs för flottan och kustartilleriet gemensamt

Tabell 4:16 Utbildningens fördelning på ämnen och övningsgrenar

Utbildningsomräden Period ] Period 2 Amnen Korrespondens Undervisning Beräknad högsta Antal studietid i tim. timmar per brev Lc'durxkupsutbildning 100 144 Försvarskunskap 8+16 33 Personaltjänst 16+16+16 35 Militärpsykologi 12+16 40 Instruktörstjänst 36 Stabs- och tuktikutbildning 100 217 Statskunskap 12 Förvaltningslära 111 40 Stabstjänst 16+16 65 Taktik 16+8+6 50 Underhållstjänst 5+10+10 50 Undervisningstimmar 361 Självstudier och grupparbete1 ca 200 119 Elevföredrag och redovisning av 20 grupparbeten Fysisk träning och skjutning 25 Summa timmar ca 200 525

1 Härutöver viss tid i resp. ämne för grupparbeten.

vid MKS. Den allmänna kursen efterföljs av kurser som är specialin- riktade på vederbörande elevs verksamhetsområde.

Den allmänna förvaltningskursen indelas i två perioder. Period 1 omfattar korrespondensstudier vid eget förband. FBrevS handhar denna undervisning i vilken följande ämnen ingår: försvarskunskap, personal— tjänst, militärpsykologi, pedagogik, förvaltningslära, stabstjänst, taktik, bastjänst vid flottan, underhållstjänst vid kustartilleriet.

Utbildningen genomförs på ca 26 veckor med ett beräknat antal stu— dietimmar på 200.

Period 2 omfattar lärarledd undervisning under 300 lektionstimmar och avser en fördjupning i de ämnen som berörts i period 1. Därutöver kommer statskunskap och instruktörstjänst.

Utbildningsmålet är under period 1 att ge eleven likvärdig kompetens oberoende av elevs tidigare inriktning och att vara en förberedelse för den efterföljande lärarledda undervisningen. Den senare —- under pe- riod 2 — syftar till att bl.a. lära eleverna att självständigt handlägga arbetsuppgifter samt öva dem att leda och fördela stabsarbeten, ut— veckla allmänna och militära ledaregenskaper, öka kunskapen om stabs- och förvaltningstjänsten m.m. Utbildningens uppläggning framgår av i tabell 4:16.

K. Specialkurser

Specialkurserna påbörjas efter den allmänna förvaltningskursen och skall sammantaget ge kompetens för avsedda befattningar i freds» och krigsorganisationen. För vissa befattningar inom expeditions- och stabs- tjänstens område krävs ingen specialkurs.

Vid flottan anordnas specialkurser på 13 veckor (ca 520 timmar) för teknisk personal, fartygschefer och radiostationschefer. I den gemen— samma första delen på 3 veckor ingår bl. a. stabstjänst med 10 timmar, taktik 32 timmar, sjukvårdstjänst 12 timmar. Under den specialinriktade delen av utbildningen förekommer bl.a. förvaltningslära, arbetsledning och författningskunskap.

Den vid behov anordnade specialutbildningen vid kustartilleriet ge- nomförs som utbildning i arbetet under ledning av andra befattnings— havare vid förbandet i samband med mottagandet av den nya tjänsten. ;.

4 4.3.2 Utbildningen av plutonsofficerare !. i

Den obligatoriska utbildningen till och som plutonsofficer på aktiv stat

A. Utbildningen inom armén

Den obligatoriska utbildningen till och som plutonsofficer på aktiv stat vid armén omfattar — jämte praktisk utbildning —— gruppchefs- i skola 1 och 2 (GS 1 resp. 2), plutonsofficerskurs (PK) samt truppslags- skola (TSP).

Ämnena förvaltning och ekonomisk ledning ingår i ämnesområdet

administration som har samma principiella omfattning m.m. som vid kompaniofficersutbildningen. De skall i stort ge kunskap om

bestämmelser för arbetstidsreglering, den militära förvaltningen i krig och fred, tjänsteskrivelses upprättande och handläggning respektive

någon kunskap om system för ekonomisk ledning, kunskap om ekonomisk planering vid kompani.

Med förvaltningstjänsten sammanhängande kunskaper meddelas där- jämte i vissa andra _ främst nedan uppräknade _ ämnen som härmed bl. a. skall ge

totalförsvar: någon kunskap om försvarskostnader och långtidspla- nering, medlens användning,

fruppslagslaklik: kunskap om vederbörliga förbands organisation, ut- rustning och huvuduppgifter,

materielliira: god kunskap om kompaniets underhållsmateriel, inre tjänst: god förmåga att leda, övervaka och kontrollera materiel- och förläggningsvård.

Av den totala utbildningstiden kan beräknas åtgå ca 385 timmar för förvaltningskunskap i vidsträckt mening.1 I truppslagsskolan används av dessa timmar nära 150 i förvaltningslära.

B. Utbildningen till kompaniadjutant inom armén

Äldre plutonsofficerare (över 40 är), vilka i fred avses tjänstgöra som kompaniadjutanter vid utbildningskompanier, meddelas vidareutbildning vid milo-vis anordnade kurser om ca fyra veckor. En del platser

Tabell 4:17 Utbildningens fördelning på ämnen och övningsgrenar

___—________—__—_———-

Ämne/övningsgrcn Timmar

_________________—————_

Stabs- och expeditionstjänst 12 Rättsvård 6 Pcrsonalvard 4 Personaltjänst 20 Kassatjänst 25 Mobiliseringstjänst 5 Säkerhetstjänst 4 Allmän förvaltningstjänst 3 Tygtjänst 20 Motortjänst 6 Intendenturtjänst 20 Sjukvårdstjänst 9 Fysisk träning 8 Reserv 10

Summa 152

1 Timantalet gäller artilleriet men torde vara representativt för andra va- penslag utom trängtrupperna.

inom dessa kurser ställs till förfogande för kustartilleriet. Varken flottan eller flygvapnet anordnar motsvarande kurser.

Utbildningen, som syftar till att ge god förmåga att tjänstgöra i an- given befattning, omfattar främst förvaltningstjänsten vid kompani i fred.

Av tabell 4:17 framgår hur utbildningstiden fördelades vid den kompaniadjutantkurs som vid I 15 genomfördes år 1972.

C. Utbildningen inom marinen

Den obligatoriska utbildningen pågår under 3—4 år med omväxlande teoretiska och praktiska inslag samt är uppdelad i både flottan och kustartilleriet på allmänna linjer och tekniska linjer.

Förvaltningsutbildning ingår i flottans olika kurser med tillhopa nära 140 timmar varvid i befälskurs 2 avsätts 50 timmar för ergonomi.

Inom flottan anordnas en vidareutbildning, benämnd Ik3h, som ger kompetens för tjänstgöring som instruktör i allmänmilitär utbildning, örlogsutbildning och yrkesutbildning i egen yrkesgren. Av utbildnings- tiden på 16 veckor ägnas 16 timmar åt förvaltningstjänst och ca 30 timmar åt psykologi. försvarsorganisation, expeditionstjänst och rätts- vård.

För kustartilleriets elever kan förvaltningsutbildningen beräknas om- fatta ca 190 timmar, fördelade på tre instruktörskurser. Ergonomi ingår med 50 timmar, psykologi med 58 timmar och stabstjänst. förvaltnings- lära och expeditionstjänst med ca 70 timmar. Någon vidareutbildning av typ flottans Ik3h har hittills inte anordnats inom kustartilleriet.

D. Utbildningen inom flygvapnet

Den obligatoriska utbildningen till plutonsofficer på aktiv stat vid flyg- vapnet omfattar — jämte praktisk utbildning genom tjänstgöring vid förband (motsv.) — plutonsofficerskurs 1 och 2 (PK ] resp. 2) (gäller ej flygförare och flygnavigatörer).

Inom flygvapnet utbildas plutonsofficerare inom fem olika områden nämligen till trupputbildare och signalister, i striltjänst samt till flyg- förare och flygnavigatörer. .

För trupputbildare ingår i utbildningen ämnena stabs- och expeditions- i tjänst 40 timmar och förvaltningstjänst 40 timmar. Undervisningen skall i i stort ge kunskap om grunder för militär stabs- och expeditionstjänst, ' tjänstemeddelanden, dessas upprättande, registrering m.m., blanketter och tekniska hjälpmedel samt någon kunskap om förvaltningstjänstens organisation, reglementen och föreskrifter, intendenturmaterieltjänsten * vid flottilj, förplägnadstjänsten i fred och krig, flyg— och motorfordons- tjänst vid flottilj samt kassatjänsten.

För sådana i stridsledartjänst ingår i utbildningen ämnet förvaltnings- lära med 10 timmar. Den skall i stort ge någon kunskap om grund- ; läggande förvaltningsbestämmelser, förvaltning av materiel, förplägnads- [ tjänst, kassatjänst samt radartroppens intendenturmateriel. | |

Med förvaltningstjänsten sammanhängande kunskaper meddelas där- jämte för samtliga kategorier i vissa andra — främst nedan uppräknade — ämnen som bl.a. skall ge

försvarsorganisation: någon kunskap om organisation, utrustning, uppgifter och verksamhet samt om säkerhetstjänst,

inre tjänst: god färdighet att leda, övervaka och kontrollera materiel- och förläggningsvård samt i dagbefäls åligganden.

4.4 Utbildningen av reservpersonal

( I detta avsnitt redovisas i korthet endast specialutbildning av sådan ' reservpersonal som är avsedd för befattningar i förvaltningstjänst.

l 4.4.1 Utbildningen av intendenturofficerare i reserven

Repetitionskurs för reservofficerare i intendenturkåren (armén)

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar ca 3 veckor.

Målet för utbildningen är främst att vidmakthålla de grundläggande kunskaper som tidigare meddelats samt ge eleverna de ytterligare kun- skaper som erfordras för tjänstgöring i intendenturbefattning vid förd- stab, artregstab, etgrpstab, etbatstab, fostab, grpstab och uhkomp.

Kurs i stabs— och förvaltningstjänst för reservofficerare i intendentur- ktit'cn (armén) (kaptenskurs)

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar ca 5 veckor.

Målet är att ge de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänst- göring som intendenturofficer i stabs- och förvaltningstjänst.

Repetitionskurs för reservofficerare i marininlendenturkåren

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar 2 veckor.

Målet är att vidmakthålla och öka de grundläggande kunskaper som tidigare meddelats eleverna för tjänstgöring (krigsplacering) som inten- dent vid fartygsförband, bevakningsområdesstab, basbataljon, spärr- och kustartilleribataljon samt som intendent till förfogande vid örlogsbas och kustartilleriförsvars intendenturavdelning.

Kurs för reservofficerare i marinintendenturkåren (kaptenskurs)

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar ca 5 veckor.

Målet är att ge eleverna de kunskaper och färdigheter, som erfordras för tjänstgöring som intendenturofficer i stabs- och förvaltningstjänst.

Kurs för reservofficerare i intendenturbefatlning vid flygvapnet (kap— tenskurs)

FV har tidigare anordnat rubricerade utbildning, som omfattar ca 6.5 veckor (45 dagar), helt i egen regi och vid behov. Sedan ett antal år är dock utbildningen delvis samordnad med motsvarande utbildning vid IntS. Deltagare ur FV avses sålunda genomföra dels ett teoriskede — ca 5 veckor — vid IntS, dels ett praktikskede — ca 1,5 veckor — vid flottilj. Under teoriskedet avses viss utbildning genomföras vid flygvapnets bastjänstskola. Hittills har dock ingen sådan samordnad utbildning genomförts.

Målet är att ge de kunskaper och färdigheter som erfordras för tjänstgöring vid främst bas- och strilförband.

4.4.2 Utbildningen av fortifikationsofficerare i reserven

Fortifikationskurs för reservofficerare

Nuvarande utbildning anordnas av chefen för fortifikationskåren vid behov och omfattar ca 7 veckor.

Målet är att ge kompetens för krigsplacering vid lägre och högre regionala myndigheter samt som chef för fortifikationsgrupp.

Kurs för officerare i fortifikationskårens reserv

Nuvarande utbildning anordnas av chefen för fortifikationskåren vid behov och omfattar ca 10 dagar.

Kursen avser vidareutbildning och omfattar främst studier av organi- sation och ledning av fortifikatorisk utbyggnad vid mobilisering.

Nuvarande förvaltningsutbildning av civilmilitär personal

Krigsmaktens civilmilitära personal omfattar främst tygtekniska kårens och mariningenjörkårens personal, flygvapnets civilmilitära tekniska per- sonal samt försvarets medicinalkårs personal och militärtandläkarper- sonalen. Vid flygvapnet finns dessutom meteorolog— och trafikledarper- sonal samt flottiljpoliser. Dessa sistnämnda grupper har emellertid i princip ingen förvaltningstjänst varför de ej vidare behandlas här.

Den civilmilitära personalen — som är specialutbildad för bestämda verksamhetsområden — avses bestrida befattningar i krigsorganisationen vilka är förenade med oinskränkt befälsrätt inom resp. verksamhetsom- råde men i övrigt med befälsrätt som begränsas till underställd personal. I arbetsuppgifterna ingår som regel viss förvaltningstjänst.

I den följande redogörelsen har inte medtagits sådan fort- och vi- dareutbildning som sker vid externa kurser och inomverksutbildning som anordnas av resp. myndigheter. De kurser som redovisas i detta kapitel är sådana som förekom senast år 1972.

5.1 Utbildningen av tygteknisk personal inom armén

5.1.1 Utbildningen av arméingenjörer

Utbildningen till arméingenjör sker på fyra utbildningslinjer: motor, signal, vapen och radar. Målet är att ge eleverna sådan färdighet, kun- skap och förmåga att de kan tjänstgöra som arméingenjörer i krigsbe- fattningar vid vissa staber och förband.

Utbildningen omfattar i princip förberedande plutonchefsskola, plu- tonchefsskola och kadettskola. Vissa skiljaktigheter föreligger dock mel- lan de olika utbildningslinjerna.

Av utbildningen i plutonchefs- och kadettskolorna, sammanlagt ca 2 800 tim., omfattar ämnet förvaltningstjänst endast 10 tim., som främst ger någon kunskap om handläggning av förvaltningsärenden m.m., orientering om författningar för köp, anfordran och rekvisition samt

vissa ekonomiska bestämmelser jämte krigskassatjänsten vid kompani o.d. Ämnet ingår i det större ämnesområdet administration (79 tim.), som dessutom omfattar ämnena mobiliseringstjänst (35 tim.), personal- tjänst (32 tim.) och säkerhetstjänst (2 tim.).

Gränsen mellan teknik och förvaltning är svår att fastslå. Den tek— niska utbildningen innehåller ofta moment av ren förvaltningskaraktär liksom förvaltningsutbildningen rent tekniska avsnitt. Arméingenjörer- nas tekniska ämnen ger därför vissa förvaltningskunskaper. Som exem- pel må nämnas att kunskap i fältreparationstjänst ges i ämnet ledar- skap, tygmaterieltjänst i ämnet taktik samt materielvård i ämnet teknik.

Efter 1—2 års arméingenjörstjänst genomgås en obligatorisk förvalt- ningskurs om 6 veckor. Kursen är främst tillrättalagd för regements- ingenjörer men även andra arméingenjörer kommenderas till densamma. Målet är att ge regementsingenjör sådana kunskaper att han kan

— ansvara för att den tekniska tjänsten vid tygavdelningens förråd, lokaler och anordningar för materielvård samt utbildningsanord— ningar bedrivs ändamålsenligt och enligt gällande bestämmelser ävensom för kontroll av materielen — biträda tygofficer vid planläggning och handläggning av ärenden rörande materielens handhavande, besiktning, förvaring och under- håll. Detta innebär: god kunskap om programbudgetering, förvalt- ning och allmän förrådstjänst vid regemente, kunskap om arbetsled- ning samt någon kunskap om central och regional förvaltning.

Utbildningen omfattar ca 220 tim. Tidens fördelning på i kursen ingående läroämnen samt omfattningen i stort framgår av tabell 511.

Behovet av fort- och vidareutbildning i övrigt tillgodoses främst ge- nom en omfattande kursverksamhet. Utbildning av arméingenjörer för krigsplacering i staber på olika nivåer och i högre befattningar inom reparationstjänsten ges på underhållskurser vid arméns underhållsskola (US). Behovet av teknisk vidareutbildning på ny materiel, nya metoder för materielunderhåll m.m. tillgodoses dels genom intern kursverksam— het (avsnitt 5.l.4) dels genom kurser, som ordnas av militära förband och skolor samt av industrin.

Möjlighet finns till vidareutbildning vid teknisk högskola med bibe—

Tabell 5:I Förvaltningskurs för arméingenjörer. Utbildningstidens för- delning på ämnen

Ämne Timmar

Allmän förvaltning 27 Ekonomi 48 Förrådstjänst 6 Materielförvaltning 20 Underhåll 43 Arbetsledning 35

179

Summa

hållen lön under tre år. I medeltal utexamineras två arméingenjörer per år från teknisk högskola.

5.1.2 Utbildningen av mästare

Mästarpersonalen, som omfattar tyghantverkare, förste tyghantverkare och förste tygverkmästare, rekryteras bland arméteknikerna. Utbild- ningen av särskilt uttagna armétekniker påbörjas tidigast fjärde året efter utnämning till biträdande armétekniker. Kursen benämns tyghant- verkarkurs och har en längd av ca 16 månader. Målet är att utbilda mästare för tjänstgöring

— i befattning för ledning av reparationstjänsten vid krigsreparations- förband och krigsverkstäder —— som lärare vid befäls-, tekniker-, mekaniker- och värnpliktsutbild— ning i tygmaterieltjänst —— som arbetsledare vid milotygverkstad samt i befattning där mycket god kunskap om tygmaterielens reparation erfordras.

Utbildningen omfattar dels kompletterande utbildning i allmänna äm— nen samt i tekniska ämnen, avpassade för teknikerns yrkesgren, dels fortsatt 'militär befälsutbildning.

Av totala kursomfångets ca 2 200 timmar ägnas ca hälften åt utbild- ning i tekniska ämnen. Ämnet administration, som omfattar 84 tim., skall främst ge

— god kunskap om mobiliseringsförberedares uppgifter och om tjäns- ten på A-plats »— kunskap om plutonchefs åliggande beträffande personalvård i krig samt någon kunskap om militära rättsvårdens mål och medel i fred och i krig — kunskap om bestämmelserna för handhavande av hemliga handlingar samt någon kunskap om föreskrifter för säkerhetstjänsten _— kunskap om tygförvaltningstjänstens organisation centralt, regionalt och lokalt —— god kunskap om tygverkstadsorganisationen och någon kunskap om den militära verkstadsorganisationen i övrigt.

Av övrig med förvaltningstjänsten sammanhörande utbildning må sär— skilt nämnas att viss undervisning förekommer i psykologi, ergonomi och företagsekonomi, 50 timmar vardera.

Tjänsten vid försvarets verkstäder samt rutiner sammanhängande med FPE-systemet m. m. studeras under ämnet tygtjänst.

Behovet av fort— och vidareutbildning tillgodoses på sätt som anges i avsnitt 5.1.4.

5.1.3 Utbildningen av armétekniker

Utbildningen till fast anställd armétekniker omfattar, förrutom den grundläggande militärutbildningen vid förband (ca 3 mån.), tekniker-

skola 1 (ca 8 mån.), praktiktjänstgöring (ca 12 mån.) och teknikerskola 2 (ca 12 mån.).

Vid teknikerskolorna ges dels teknisk utbildning på speciell militär materiel och erforderlig komplettering av den civila yrkesutbildningen. dels allmänmilitär utbildning och befälsutbildning. Utbildning i förvalt- ningstjänst erhålls främst i ämnet tygmaterieltjänst och administration som vid de olika linjerna omfattar 200—300 tim.

Behovet av fort- och vidareutbildning tillgodoses främst på sätt som anges i avsnitt 5.1.4.

5.1.4 Kurser för personal ur tygtekniska kåren m.fl.

Fort— och vidareutbildningskurser för personal ur främst tygtekniska kåren men även för annan vid FMV placerad personal samt verkstads— personal anordnas årligen enligt arméöverdirektörens (Aöd) kurskata— log.

Kurserna är främst vapentekniska, motor- och fordonstekniska samt l teletekniska. Anordnande myndigheter är Aöd. TygS. RMS. StabSbS och civila företag, t. ex. Volvo och Saab-Scania.

Katalogen upptar även kurser i övrigt med vissa inslag av förvalt- ningskaraktär.

För vid verkstäder placerad personal anordnas speciella kurser t.ex. i arbetsmätning, vilken utbildning hittills varit av stor omfattning. men som förväntas avta. Denna personal deltog även i de kurser som anord— nades av försvarsverkens arbetsstudiekommitté (FVAK) innan denna upphörde 1972 (jfr kap. 6).

5.2 Utbildningen av mariningenjörspemmal

Mariningenjörernas utbildning är fördelad på två linjer. Mariningenjör H (Ming H) högskoleutbildad Mariningenjör G (Ming G) gymnasieutbildad Ming H grundrekryteras från gymnasieskolans tekniska eller natur— vetenskapliga linjer med betyg som räcker för antagning vid teknisk högskola. 1 Ming G rekryteras från flottans och kustartilleriets tekniska plutons- l officerare. * 1 1 1 5.2.1 Allmänt utbildningsmål Utbildning av mariningenjörsaspiranter och -kadetter avser att ge eleven den militära och tekniska utbildning som erfordras för tjänstgöring som mariningenjör.

Utbildningen bedrivs dels vid marinens skolor och förband dels vid teknisk högskola eller vid gymnasium.

Kurserna vid marinens skolor och förband skall därvid ge eleverna den militära, tekniska och praktiska kunskap som krävs utöver den som ges vid teknisk högskola och gymnasium.

5.2.2 Utbildningen av mariningenjörer H

Högst 11 terminer är anslagna för studier vid teknisk högskola. Utbild— ningen sker vid avdelningen för Skeppsteknik eller undantagsvis vid av- delning för maskinteknik.

Aspirantutbildning sker under 10 veckor före första årskursens bör- jan vid högskolan. Utbildningen vid högskolan sker under minst 4 läsår i följd med speciella kurser vid marinen under sommarmånaderna. Efter civilingenjörsexamen vid högskolan avslutas utbildningen med en 16 veckor lång kurs vid kustflottan följd av kadettskola under 22 veckor vid sjökrigsskolan (KSS) och Berga örlogsskolor (BÖS).

Total minsta utbildningstid: 4 är 9 månader efter avslutad gymna- sieskola.

5.2.3 Utbildningen av mariningenjörer G

Aspiranter uttas bland sökande tekniska plutonsofficerare med minst 3 års tjänst. Utbildningen börjar med ]. årskursen i 4-årigt tekniskt gym— nasium som sedan varvas med utbildning vid marinen efter samma mönster som gäller för Ming H.

Total minsta utbildningstid efter plutonsofficersutbildning och Ming G—utbildning sammanlagt 7 år och 6 månader.

5.2.4 Förvaltningsutbildningen för mariningenjörer

Förvaltningsutbildningen genomförs till största delen under de av- slutande kurserna vid KSS och BÖS för båda linjerna. varjämte till— kommer 36 tim. taktikutbildning. Utbildningen ingår huvudsakligen i ämnet stabstjänst enligt följande tabell.

T(l/WH 5:2 Mariningenjörers förvaltningsutbildning

Timantal

Ming H Ming G

Bas- och underhållstjänst 16 16 Förvaltning % 90 Stabstjänst 86 66

192 172

Utbildningsmålet är detsamma för båda linjerna. Utbildningen syftar i första hand till att ge eleverna god kunskap om stabs- och förvaltningstjänst i marinen, kännedom om marinens och orientering om andra försvarsgrenars taktiska uppträdande och uppgif— ter i försvaret. Därjämte skall kompletterande teknisk utbildning inom resp. tjänstegren äga rum.

Någon obligatorisk vidareutbildning förekommer ej för mariningen- jörer. Ming H genomgår under sin högskoletid den större kursen i indu-

.s'trie/l ekonomi och organisation. Denna kurs är obligatorisk på den maskintekniska linjen och ger poäng på övriga linjer. Många går dess- utom en fortsättningskurs för driftsingenjörer.

Större kursen (5 veckotimmar under 1 termin) omfattar Föreläsningar: Den industriella ekonomins och organisationens grun- der, produktivitetsproblem. finansiering av industriföretaget, kostnader, intäkter, kalkylproblem. Principerna för den ekonomiska redovisningen. kontosammanhanget i industriföretagcts redovisning, kostnadsredovis— ning, resultatredovisning. kontoplaner, bokslut och bokslutsrapporter, organisationsproblem vid olika typer av industriföretag. arbetsledning. arbetsfysiologi och arbetspsykologi, planering och kontroll. förråds- och lagerorganisation, arbetsstudier, löneformer och arbetsvärdering. opera- tionsanalysens grunder samt databehandlingsproblem.

Övningar (] veckotimme under ] termin): Tillämpningsexempel på olika delar av den i föreläsningarna behandlade kursen.

Fortsättningskursen för driftsingenjörer (2 veckotimmar under 1 tel"- min) omfattar en mera ingående behandling av driftsekonomi: Admini— strativ styrning. driftsorganisation, produktionsstyrning (system och styr— ning, planeringsfunktioner och —nivåcr, prognossystem. huvudplancring, detaljplanering), arbetsstudier (organisationsstudier. metodstudier. ar- betsmätningssystem, lönedifferentieringssystem). kvalitetsstyrning (kvali- tetsstyrning, kontrollmetodik). produktionsberedning (layout). materiel- hantering och transporter, underhåll och reparationer, värdeanalys.

5.3 Utbildningen av flygvapnets ('lVi/IH/ll/ät'a personal

5.3.1 Utbildningen av flygingenjörer

Utbildningen till flygingenjör sker på två utbildningslinjer: flyglinjen och marklinjen. På båda linjerna sker utbildningen omväxlande vid tek- nisk högskola och vid militära skolor och förband. Civilingenjörsutbild— ningen sker vid endera avdelningen för flygteknik. elektroteknik. tek- nisk fysik eller maskinteknik.

Flygingt'njör på flyglinjen

Utbildningen omfattar — utöver civilingenjörsutbildningen _ 4 utbild- ningsskeden — dvs. 13 mån. grundläggande flygutbildning (GFU) samt mellan högskolekurserna tre sommarperioder om vardera 3 mån.: flyg- tjänst och praktik vid flottilj (F/P), flygtjänst och flygvapnets tekniska skola vid F 14 (FTS) resp. flygtjänst och praktik vid flottilj (F/P). Även under studierna vid högskolan sker viss flygtjänst.

Någon militär förvaltningsutbildning ingår inte i denna utbildning. Däremot genomgår så gott som alla flygingenjörer under sin högskole- tid kursen i industriell ekonomi och organisation (jfr 5.2.4).

Flygingcnjör på marklinjen

Utbildningen omfattar — utöver civilingenjörsutbildningen — fyra ut- bildningsskeden om vartdera tre sommarmånader: allmänmilitär utbild-

!

ning vid F 2 (AMU), flygvapnets tekniska skola vid F 14 (PTS), utbild- ning vid central verkstad (CV) samt praktiskt skede vid flottilj (F).

Av utbildning som sammanhänger med förvaltningstjänsten må sär— skilt nämnas följande:

Bastiänstutbildningen (15 tim. under AMU) skall ge någon kunskap om bastjänstens organisation i stort, någon kunskap om stationsavdel- ningens organisation och arbetsuppgifter samt orientering om tjänsten vid flottiljs materielavdelning.

Mater-ielavdelningsntbildningen (50 tim. under F) skall ge kunskap om flygvapnets underhållssystem samt verkstadens organisation och uppgif— ter i krig och fred, någon kunskap om flygtidsplanering, ekonomisystem, kollektivavtal och arbetslagstiftning, orientering om tekniska publikatio- ner och tekniska rapporteringssystem samt praktisk fackinriktad tjänst- göring på såväl verkstad som baskompani.

I anslutning till anställningen som flygunderingenjör genomgås en begränsad officerskurs (BOK). Av utbildningens ca 305 tim. omfattar ämnet förvaltningslc'ira ca 20 tim.

Flygingenjörerna i marktjänst genomgår därjämte under civilingen- jörsutbildningen som regel i föregående avsnitt nämnd "större kurs” och "fortsättningskurs" i industriell ekonomi och organisation.

5.3.2 Utbildningen av mästare

Mästarkurs kan sökas efter fullgjord tjänst som flygtekniker under minst fyra år (avsnitt 5.3.3). Mästarutbildningen omfattar ca 9 mån. teknisk utbildning vid flygvapnets tekniska skola (FTS) och ca 2 mån. allmän befälsutbildning vid flygvapnets markstridsskola (FMS). Utbild- ningen sker på två linjer: flygplan/vapen och elektro.

Under utbildningen vid FMS (ca 360 tim.) förekommer viss förvalt— ningsutbildning i ämnena inre tjänst 13 tim., underhållstjänst 8 tim., bas- tjänst 10 tim., expeditionstjänst 15 tim.

Utbildningen vid FTS (ca 1 520 tim.) ger i ämnena Arbetsledning (150 tim.): god kunskap i elementär psykologi, om grunderna för personalledning samt om pedagogikens grundregler och instruktionsmetodik, kunskap om arbetslagstiftning, god kunskap om ar- betarskyddet inom flygvapnet och om arbetsplanering, någon kunskap om nätplanering samt god kunskap om stationsavdelningschefs och chefs för fpltropp (resp. eltropp) arbetsuppgifter.

Förvaltningstjänst (40 tim.): kunskap om flygvapnets förvaltnings— organisation och bestämmelser, god kunskap om förrådstjänst och ma- terielförsörjning, om krigsutrustningslistornas systematiska uppställning och om TOM-system, kunskap om transporttjänst samt god kunskap om felrapportering och felanalys.

5.3.3 Utbildningen av flygtekniker

Utbildningen till flygtekniker sker på två linjer: flygplan/vapen och elektro. Den omfattar i stort: ca ett år grundläggande utbildning vid

flottilj (hjälpmekanikerutbildning), ca 11 veckor flygteknikerkurs militärt skede vid F 14, ca 40 veckor flygteknikerkurs flygplan (resp. elektro) tekniskt skede vid F 14 samt ca 9—16 veckor typskolning (beroende på kategori och flygplantyp) vid F 14 eller flottilj.

Under teknikerkursens militära skede meddelas undervisning i bl.a. inre tjänst (13 tim.), underhållstjänst (10 tim.), bastjänst (10 tim.) och förvaltningstjänst (10 tim.).

Under det tekniska skedet meddelas undervisning i bl.a. (tr/tetrlctl— ning (135 tim.) som skall ge

—— kunskap om grundläggande principer för människans beteende som individ och gruppmedlem samt kunskaper i arbetslagstiftning. arbe- tarskydd, planering och personalledning att lägga till grund för ar- betsledande uppgifter som flygtekniker vid kompani — kunskap om flygmaterielförvaltningens organisation. förrådstjänst och materielförsörjning i fred och krig, TOM-systemet samt fel- rapportering och felanalys i den omfattning som erfordras för tjänstgöring som flygtekniker vid kompani —— förmåga att tjänstgöra som instruktör vid förekommande materiel- utbildning inom eget fackområde.

5.4 Utbildningen av medicinalpersonal

5.4.1 Utbildningen till civilmilitär medicinalpersonal

Utbildningen till civilmilitär medicinalpersonal sker under värnplikts- utbildningen. Under denna meddelas som regel ingen särskild förvalt— ningsutbildning. Den avslutande läkarfackskolan, resp. fackutbildningen av tandläkare, apotekare och veterinärer, ägnas sålunda huvudsakligast åt utbildning i krigsmedicin samt taktik och stabstjänst. Eftersom apo- tekarna har ansvar för sjukvårdsmateriel och läkemedel, ingår dock viss förvaltningstjänst i dessas fackutbildning. Av den totala utbildningstiden. ca 300 tim., omfattar sålunda ämnena sjukvårdsmaterieltjänst och läke- medelstjänst 17 resp. 34 tim. eller sammanlagt ca 17 %.

Ämnet sjukvårdsmaterieltjänst omfattar bl. a. mobiliserings- och krigs- planläggning, sjukvårdsmaterieltjänstens organisation, den långsiktiga sjukvårdsmaterielplanläggningen samt demonstration och genomgång av sjukvårdsmateriel.

Ämnet liiketnedelstjänst omfattar bl.a. krigsmaktens läkemedelsför- sörjning i fred och krig, utrustning med och ersättning av läkemedel samt av blod och blodersättningsmedel, behovsberäkningar, urvalsprin- ciper för reglementerade läkemedel samt farmakologisk genomgång av sådana läkemedel.

5.4.2 Fort- och vidareutbildningen av medicinalkårens personal

Försvarets sjukvårdsstyrelses (SjvS) internprogram för utbildning av me— dicinalkårens personal avser främst

i 1 l

— krigsbefattningsutbildning: läkarkurser, stabsveterinärutbildning, stabs- och sambandsövningar samt läkarfältövningar — fredsutbildning: medicinska och kirurgiska kurser samt förbands— och

tjänsteläkarkurser.

Dessutom upptar programmet försvarstandläkarkurser (ej medicinal- kårpersonal) samt apotekarkurser i samråd med militärapoteket.

Den planlagda utbildningen omfattar ca 175 elever/år motsvarande ca 300 elevveckor/år.

Den förvaltningstjänst som förekommer omfattar främst orientering om sjukvårdsmaterieltjänst.

5.5 Utbildningen av värnpliktig civilmilitär personal

5.5.1 Utbildningen av drivmedelsassistenter

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar ca 18 dagar.

Målet är att omskola särskilt uttagna värnpliktiga till drivmedels- assistenter för krigsplacering i fostaber.

5.5.2 Utbildningen av förplägnadsassistenter

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas vid behov och omfattar ca 18 dagar.

Målet är att omskola särskilt uttagna värnpliktiga till förplägnads- assistenter för krigsplacering i fo— och fördelningsstaber med uppgift att biträda med stabsarbete samt utbildning och kontroll av kok- och förplägnadstrossar.

5.5.3 Utbildningen av krigskassörer

Nuvarande utbildning äger rum vid IntS. Den anordnas som regel år- ligen och omfattar ca 18 dagar.

Målet är att omskola särskilt uttagna värnpliktiga till krigskassörer. En repetitionskurs av ungefär motsvarande omfattning anordnas även- ledes årligen. Därtill kommer ca 2 veckors praktisk tjänstgöring under krigsförbandsövning.

Kurs för krigskassainspektörer i milostab anordnas vid behov för särskilt uttagna krigskassörer.

För civil personal och för flera personalkategorier gemensam utbildning

6.1 Utbildning av civil personal

l Såsom framgått av kapitlen 4 och 5 genomgår den militära personalen l så gott som helt och den civilmilitära personalen delvis såväl grundut— ! bildning som därpå följande obligatoriska och frivilliga fort- och vidare- utbildning vid krigsmaktens utbildningsanstalter, förband och andra myndigheter.

Den civila personalen däremot har som regel erhållit grundutbildning före sin anställning inom krigsmakten. Denna utbildning kan vara av mycket varierande omfattning t. ex. obligatorisk grundskola t.o.m. hög- skolenivå, vidareutbildning och praktik i varierande omfattning i en- skilda företag samt civil vidareutbildning och praktik i varierande om- fattning från offentlig förvaltning.

Därutöver har den manliga personalen som regel viss militär värn- plikts- eller reservbefälsutbildning.

Den civila personalens fort- och vidareutbildning har tidigare varit av relativt ringa omfattning. Under senare år har dock såväl inomverks- som annan utbildning utökats i jämförelse med den tidigare omfatt- ningen. Bl.a. har myndigheterna för personalutbildningens genomföran- de anlitat den utbildningsverksamhet som bedrivs utanför försvaret av t. ex. PUN, Stkt m. fl. (jämför kapitel 7). Detta får ses som en följd av den allt mer ökade förståelsen för utbildningens betydelse i arbetslivet.

Nämnda utbildning har fram till 1972 bekostats av särskilda medel. Sedan början av 1960-talet fanns sålunda under fjärde huvudtiteln ett årligt anslag för vidareutbildning av viss civil personal m.m. Genom ! anslaget täcktes utgifter för av myndigheterna i egen regi anordnad vidareutbildning, avgifter för eller bidrag till korrespondenskurser eller andra enskilda kurser samt omkostnader.1 Utbildningen syftade till att göra den civila personalen bättre skickad att lösa arbetsuppgifter, som ! förekommer inom ifrågavarande myndigheters verksamhetsområden. l

1Begreppet vidareutbildning användes då för det som numera benämns fortbildning.

Den behövde inte begränsas till enbart vidareutbildning i mera snäv be- tydelse. Även introduktionsutbildning och inskolningsverksamhet bekos- tades från anslaget. Myndigheterna skulle underrätta varandra om på- gående eller planerad utbildning. FCF skulle verka för att likartad utbildning för personal från två eller flera myndigheter anordnades gemensamt. Fr.o.m. budgetåret 1972/73 har de centrala stabernas och ämbetsverkens medel för utbildning överflyttats från det gemensamma anslaget till resp. myndigheters förvaltningsanslag. I stort gäller dock fortfarande de av Kungl. Maj:t och FCF tidigare utfärdade föreskrif- terna om medlens användning.

De uppgifter om förhållanden, utbildningskurser m.m. som återfinns i detta kapitel är i huvudsak från senast år 1972.

6.1.1 Av FMV anordnad utbildning

FMV utbildningsverksamhet redovisas i avsnitt 6.2.1. Här upptas dock kurser för viss förrådspersonal vid regionala och lokala förråd och verkstäder.

A v FMV—FD genomförd utbildning

Under nybildade FMV—FDzs första år initierades och genomfördes ett lO-tal kurser, varav fyra anordnades på TygS. Utbildningsprogrammet under budgetåret 1971/72 framgår av tabell 6:1.

Tabell 6.'l FMV—FD utbildningsprogram 1971/72

Kurs nr Utbildningens ändamål Kurstid Antal elever l Arbetsledarkurs för arméns förrådspersonal 3 veckor 20 2 Kurs för am-förrådsföreståndare vid marinen ] vecka 30 3 Kurs för instruktörer för arbetsledarkurser vid milo 1—2 veckor 21 (3/milo) 4 Skyddsmaterielkurs 26 timmar 25 5 Skyddsmatericlkurs 26 timmar 25 6 Skyddsmaterielkurs 26 timmar 25 7 Skyddsmatcrielkurs 26 timmar 25 8 Skyddsmaterielkurs 26 timmar 25 9 -l 1 Kurs för truckförare 3 dagar lZ/kurs

A v FVAK genomförd utbildning Försvarsverkens arbetstudiekommitté (FVAK), som började sin verk- samhet 1947, har allt sedan mitten av 50—talet och fram till 1972 anord- nat kurser främst för personal inom verkstäderna. FVAK var inte något FMV—organ men redovisas här eftersom dess verksamhet numera över- tagis av materielverket. Som exempel på FVAK-kurser kan nämnas ar- betsledarekurser och arbetsstudiekurser.

En redovisning av den allmänna målsättning som FVAK haft i sin produktionstekniska utbildning ges i bilaga 6:l.

6.1.2 Av FortF anordnad utbildning

I FortF regi anordnas regelmässigt fort- och vidareutbildning av civil personal inom förvaltningen samt vid de regionala byggnadskontoren. Dessutom anordnas kurser för maskinpersonal.

Utbildning av personal vid FortF och byggnadskontor

FortF preliminära plan för vidareutbildning av civil personal under budgetåret 1972/73 upptar såväl administrativa som tekniska kurser. Omfattningen av de förra framgår av bilaga 6:2 som kan ses som ett exempel på en vanlig utbildningsplan för civil personal och som ut- visar att ingen av dessa kurser sträcker sig över längre tid än 4 dagar. Detta gäller för den administrativa förvaltningskursen för per— sonal fr.o.m. lgr 19, den kontorstekniska kursen för kontorspersonal t. o. m, lgr 17 och den tekniska förvaltningskursen för teknisk personal i lgr 9—17.

K ur.s'er för maskinpersonal

Kurser för maskinbefäl vid försvarets fasta maskinanläggningar anord- nas vid behov i FortF regi. De omfattar ca 1 vecka och anordnas milo- vis. Därutöver anordnas ett stort antal tekniska kurser i oljeeldningstek— nik och värmeautomatik samt i skötsel av ventilations- och elutrust- ' ningar.

l i 6.1.3 Av SjvS anordnad utbildning 1

F orl— och vidareutbildning av Sjukskötwir/tor

SjvS internprogram avser främst vidareutbildning av förbandssjukskö- terskor och instruktionssköterskor. Programmet upptar årligen en kurs för vardera kategorien, omfattande två resp. en vecka. I båda kurserna ingår ett antal timmar orientering om sjukvårdsmateriel och läkemedel.

SjvS internprogram avser främst att meddela förrådsförmän och för- rådsmän vid centrala och lokala sjukvårdsförråd fortlöpande kunskap om nytillkommen materiel och dess vård och förvaring. Programmet upptar en kurs om två veckor per år och motiveras främst av den allt- mer komplicerade sjukvårdsutrustning, som efter hand införs vid krigs— förbanden. Utbildningen omfattar främst materielkunskap samt hante- ring, förvaring och vård av sjukvårdsmateriel.

SjvS ställer också medel till militärbefälhavarnas förfogande för an- ordnande av regionala kurser för förrådsförmän.

F ort— och Vidareutbildning av förrådsperxonal ; l

6.2 Utbildning gemensam för flera personalkategorier

Såsom framgått av tidigare redovisning äger fort- och vidareutbildning rum, bl.a. i förvaltningstjänst och därmed nära sammanhängande äm- nen, av militär, civilmilitär och civil personal vid krigsmaktens olika myndigheter.

Utbildningen samordnas emellertid ofta, såväl mellan skilda personal- kategorier som mellan olika myndigheter. Personal ur andra statliga verk inbjuds även att delta i vissa kurser.

Av tidigare avsnitt har framgått att varje myndighet i princip har utbildningsansvar beträffande sin personal samt att vissa myndigheter dessutom har ett vidare ansvar för personalutbildningen. Här kan som exempel nämnas av FRI för andra myndigheters personal anordnade kurser och konferenser i vardagsrationalisering m.m. ] det följande redovisas kortfattat några utbildningsaktiviteter.

6.2.1 FMV utbildningsverksamhet

Av FMV programplan 1972/77 kan bl.a. utläsas att materielverkets ut- bildningsverksamhet är ett medel för att verket skall nå sina mål be- träffande effektivitet i verksamheten och hög arbetstillfredsställelse hos personalen.

Utbildningsverksamheten har till uppgift att säkerställa befattnings— havarens kunskaper och färdigheter i den egna befattningen med hän- syn till utvecklingens krav (fortbildning). Utbildningsverksamheten syf- tar även till att ge kompetens för andra arbetsuppgifter (vidareutbild— ning). Verksamheten bedrivs under ledning av en utbildningsenhet vars personal utgörs av 4 administratörer och 5 kontorister.

Snabb utveckling inom det tekniska och administrativa området, hit- tills genomförda resp. väntade förändringar inom försvarets centrala materielförvaltning samt ökade krav på information och medinflytande har skärpt kraven på en planmässigt bedriven verksutbildning.

Materielverket eftersträvar att uppfylla dessa krav genom att

—— genomföra en allmän och bred utbildning av verkets samtliga chefer — intensifiera introduktionsutbildning så att anpassningstiden förkortas för all nyanställd personal — genomföra administrativa verkskurser för handläggar- och biträdes- personal — genom interna och externa verkskurser låta teknisk personal följa med i utvecklingen — genomföra utbildning initierad av verkets rationaliseringsprojekt — genomföra utbildning för ledamöter i verksnämnd och företags- nämnder.

Materielverkets utbildningsplan utgör ett rullande långsiktigt hand- lingsprogram och redovisar administrativa och tekniska kurser inom verket. Planen redovisar ett femtiotal verkskurser/år med i stort 7000

Tabell 6:2 Omfattningen av FMV centrala utbildningsverksamhet 1970/71 och 1971/72

Kurser Utbildningsdagar

1970/71 l97l/72

FMV-kurser (5 750) (6 850) administrativa 3 650 5 250 tekniska 900 750 övriga ] 200 850 Externa kurser (4 850) (4 100) administrativa 2 800 2 950 tekniska ] 050 950 övriga 1 000 200

utbildningsdagar. Den individuella utbildningen vid externa kurser med varierande längd uppgår till ca 4 000 utbildningsdagar per år.

Insatserna inom den centralt ledda utbildningen uppgår för närvaran- de genomsnittligt till tre utbildningsdagar per anställd och år. Lång- siktigt planeras utbildningsverksamhet för genomsnittligt fem utbild- ningsdagar per anställd och år för att ingen eftersläpning skall ske med hänsyn till framtida krav på verkets personalrcsurser. Omfattningen av FMV centrala utbildningsverksamhet framgår översiktligt av tabell 6:2.

I bilaga 613 lämnas en redovisning av de centralt bedrivna administra- tiva vcrkskurserna 1972/73.

Vid de olika huvudavdelningarna genomförs dessutom teknisk, kvali- ficerad materiel- och objektbunden utbildning av betydande omfatt- ning.

6.2.2 FCF utbildningsverksamhet

Som framgår av kapitel 4 sker den skolmässiga utbildningen till kassa- chef samt till chef för kameralavdelning och redovisningskontor vid milo— stab vid IntS. ] nämnda utbildning medverkar bl. 'a. FCF genom att ställa tjänstemän till IntS förfogande som lärare i kursens huvudämnen.

Utbildning i förvaltningstjänst inom kassa- och löneområdet före— kommer även vid flera andra än nyssnämnda lntS—kurser. Även i TygS utbildningskurser ingår sådan utbildning liksom vid MHS allmänna kur- ser. Kurser för personal i kassatjänst om 2—4 dagar anordnas såsom tidigare framhållits av MB. Vid samtliga nu nämnda kurser medverkar personal ur FCF som lärare och föreläsare.

FCF utbildning i egen regi har hittills förekommit endast i ringa om- fattning. Exempelvis genomfördes utbildning i redovisningssystem m/70-S under första halvåret 1972 varvid ett antal specialkurser om ca tre dagar anordnades för milokamrerare, kassachefer och kassörer m.fl. Fr.o.m. 1 juli 1973 har tillsatts två befattningshavare som helt skall syssla med utbildning och information avseende ekonomisystem.

Personal som i sitt arbete kommer i kontakt med ADB-frågor ges en första information om ADB. Främst är det kassachefer, kassörer

och avlöningsuträknare som får sådan information. Utbildningen om- fattar Stkt orienterande ADB-kurs, tre dagar, samt en dags utbildning vid FCF.

6.2.3 FOA utbildningsverksamhet

FOA har en särskild utbildningsenhet med en chef och 2 kontorsan- ställda på heltid samt ett 10-tal interna lärare på timtid. Fastställda riktlinjer finns för personalutbildningen. Denna skall omfatta inskol- ning, fortbildning, vidareutbildning och omskolning.

I egen regi har under 1972/73 för den civila personalen anordnats ett antal kurser, bl.a. sekreterare- resp. assistentkurser med sammanlagt 66 deltagare, chefskurs för 21 deltagare, en kurs i föredragningsteknik och muntlig framställning, en totalförsvarskurs och en längre kurs (10 da- gar) i långsiktsplanering och planeringsteori, den senare med 30 del- tagare.

I en del av FOAzs kurser ingår anställda i andra myndigheter som deltagare.

6.3 Regional utbildningsverksamhet

Regional utbildning i förvaltningstjänst och denna närliggande ämnes- områden äger rum i relativt stor omfattning inom samtliga milon. Den bedrivs i såväl milostabernas som miloförvaltningarnas regi.

F örvaltningsutbildning inom offentlig förvaltning utanför försvaret och inom den privata sektorn

7.1 Inledning

l Försvarets förvaltningsutbildning överensstämmer inom flera ämnesom- l, råden till sitt innehåll med eller tangerar det kursutbud som före— ligger såväl inom den statliga sektorn i övrigt som inom den privata. , KFU har därför bedömt det vara av värde att studera hur denna för— i valtningsutbildning är utformad med avseende på utbildningsinnehållets struktur och tillämpning av olika utbildningsformer.

KFU har valt att först redovisa utbildningsverksamheten inom den offentliga sektorn utanför försvaret där främst statens personalutbild- ningsnämnd (PUN) och statskontoret (Stkt) får representera utbild- l ningscentra medan de affärsdrivande verken visar utbildningsverksam- l heten ur den enskilda myndighetens synvinkel. i

På motsvarande sätt redovisas i korthet kursutbudet och utbildnings— ! planeringen vid de privata utbildningscentra ALI-RATI, IFL och Her- l mods och därefter har två större företags utbildningspolitik fått stå som exempel på företagsutbildningens uppläggning inom industrin. Slut- ligen berörs de fackliga löntagarorganisationernas utbildningsverksam- het.

Uppgifterna i detta kapitel avser förhållanden och kurser under hu- vudsakligen år 1972.

7.2 Statens personalutbildningsnämnd

Enligt sin instruktion (SFS 1967z454) har statens personalutbildnings- nämnd — PUN — bl.a. till uppgift att undersöka behovet av utbild- ning, att planera och genomföra personalutbildning, som är gemensam för flera myndigheter, att bistå statliga myndigheter i utbildningsfrågor och att främja samordningen av statlig personalutbildning.

PUN centralt bedrivna utbildning har utvecklats till att avse en stegvis anordnad introduktionsutbildning och fortbildning inom de båda huvudgrupperna kontorspersonal och handläggande personal. Utbild- ningsstegarna ser i princip ut enligt följande bild:

Kontorspersonalens utbildningsstege

rMyndighets-_:

Registrators- Chefssekre- Kurser under Personalled- . kurs terarkurs utveckling ningskurs | "ite"? Ut" | l_bildning _] _ _ 1. _ _ _ _ _ _] Förvaltningskurs för kontorspersonal I lntrodu ktionskurs för kontorspersonal Handläggande personalens utbildningsstege _____ _1 Allmän Personalled— rMyndighetsintern | Chefskurs ningskurs utbildning |. _ _ _ _ _] T ______ .]

Kurs i berednings- och föredragningsteknik

Introdu ktionskurs:

Förvaltningskurs för ny- anställd handläggande personal

Nämndens kurser har i viss utsträckning bildat mönster för de större myndigheternas egna utbildningsinsatser. I det följande redovisas huvud- parten av det kursprogram PUN presenterade 1972.

7.2.1 Introduktionskurs

Om introduktionskursen för nyanställd kontors— och expeditionsvakts- personal i högst lgr A 13 (med högst ett års anställning med statligt kon- torsarbete) kan här nämnas att kursen omfattar tre dagar och att den anordnas såväl i Stockholm som länsvis med placering i regel i resi- densstäderna. Någon tidsplan fastställs ej för dessa kurser utanför Stock- holm. PUN har i varje län utsett lokala kursorganisationer, till vilka ansökningar om deltagande skall inges. Antalet deltagare är 25 personer per kurs. Hösten 1972 genomfördes i Stockholm 10 kurser av detta slag.

Introduktionskursens syfte anges vara att ge en allmän orientering om statsförvaltningens organisation och arbetssätt samt om statstjänstemän- nens skyldigheter och rättigheter. Den skall även väcka intresse för ra- tionella arbetsmetoder och skapa förståelse för vikten av ett gott sam-

arbete på arbetsplatsen. Kursinnehållet berör riksdag, regering, statsför- valtning, statstjänstemannalagen och statstjänstemannastadgan, lönefrå- gor, Språkfrågor, metoder och hjälpmedel för kontorsarbete samt sam- arbetet på arbetsplatsen.

7.2.2 Förvaltningskurs för kontorspersonal

Förvaltningskursen är avsedd för personal med kvalificerade arbetsupp- gifter inom kontors- och expeditionsvaktskarriären. Att ha genomgått denna kurs är en förutsättning för att delta i PUN specialkurs för registratorer, för chefssekreterare eller för personalledare. Kursen om— fattar fem arbetsdagar och anordnas som internat. Antalet deltagare per kurs är 22 personer. Hösten 1972 genomfördes sex kurser av detta slag. Förvaltningskursens syfte är att öka kunskaperna om den offentliga för— * valtningens organisation och arbetssätt, att ge ekonomiska aspekter på arbetet och att belysa samarbetsfrågorna. ,

Ur kursinnehållet kan nämnas att en fördjupning och utökning av ] kunskaperna från introduktionskursen äger rum med orientering om lagstiftning och budgetarbete, ärendens handläggning, förvaltningssprå- ket, offentligt tryck, offentlighet och sekretess m. m.

7.2.3 Specialkurser för registratorer och chefssekreterare

Registratorkursen är avsedd för sådana befattningshavare som svarar för registrering inom en myndighet, såväl centralt som på avdelnings— eller byrånivå. En förutsättning är deltagande i den i 7.2.2 redovisade förvaltningskursen. Kursen omfattar fem arbetsdagar och anordnas som internat. En sådan kurs genomfördes hösten 1972 med ca 20 del— tagare.

Kursens syfte är att öka kunskaperna om förvaltningsförfarandet, om offentlighet och sekretess, om metoder och tekniker i diarieföring och om arkivfrågor. Kursinnehållet berör bl.a. de förvaltningsrättsliga aspekterna på registratorsarbetet, bestämmelserna om offentlighet och sekretess, system och hjälpmedel i arbetet samt arkivkunskap. :

Kurs för sekreterare åt verkschefer och andra chefer på jäm- förlig nivå har under fyra år anordnats men antalet kurser har endast uppgått till fem. Det uppges vara ovisst om denna kurstyp kommer att vidare anordnas.

7.2.4 Kurs för ekonomipersonal vid matinrättningar

Kursen är avsedd för ekonomipersonal (husmor, första kokerska, koker— ska, ekonomibiträde) som själv utför matlagningsarbete, har uppgifter 1 vid inköp och vid uppgörande av utspisningsstater samt vissa arbets— i ledande uppgifter. I viss utsträckning har ekonomipersonal vid för- ! svaret deltagit i denna kursverksamhet. Kursens längd är 15 arbets-

dagar och deltagarantalet 22 personer. Syftet med kursen är att ge ! teoretiska grundkunskaper om arbetet i storhushåll. Kursinnehållet om- l

fattar kost- och näringslära, hygien, matberedning, dietkost, storkökets organisation och utrustning, inköp och lagerhållning, arbetarskydd, arbetsledning.

7.2.5 Kanslistkurs

Kurserna för kanslister är kompetensgivande med skriftliga prov samt betyg. Kursdeltagare är dels sådana tjänstemän som förordnats till kanslister (kursen är för dem obligatorisk) dels sådana tjänstemän som bedöms ha särskilt goda studieförutsättningar och allmän lämplighet att fullgöra kanslistgöromål. Något krav på särskild skolunderbyggnad ställs ej för deltagare i kursen. De sökande till denna kurs uttas av PUN arbetsutskott i vilket ingår två representanter för fackliga huvud— organisationer. För dem som i första hand bedöms vara lämpliga att komma i fråga till kursen anordnas ett särskilt uttagningsprov ca en månad före kursens början.

Syftet med de två kurser som i regel anordnas per år och som om— fattar en tid av ca fyra månader per kurs med ett deltagarantal av 22 personer, är att ge kunskaper av grundläggande betydelse för full- görandet av administrativa kanslistuppgifter, dels genom att höja del- tagarnas kunskapsnivå på det samhällsvetenskapliga ämnesområdet, dels genom att ge färdigheter i olika tekniker i förvaltningsarbetet, främst berednings— och föredragningsteknik.

Kursinnehållet berör bl. a. stats- och kommunalkunskap, rättskunskap, allmän förvaltningsrätt och sociallagstiftning. Vidare förekommer av- löningsbestämmelser och resereglementen, förvaltningsekonomi, arbets- psykologi, rationellt kontorsarbete m. m.

I sju ämnen anordnas skriftliga prov. För att erhålla avsedd kompe- tens krävs vitsordet godkänd i samtliga dessa ämnen.

7.2.6 Förvaltningskurs för nyanställd handläggande personal

Kursen är avsedd för nyanställda handläggare med administrativa upp- gifter i statsdepartement, centrala ämbetsverk, länsstyrelser m.m. Del— tagarna förutsätts ha varit anställda högst sex månader i statlig tjänst. Kursen anordnas för 22 deltagare som internat under 10 arbetsdagar och föregås av självstudier under tre dagar på hemorten. Syftet med kursen är att ge en helhetsbild av statsförvaltningens uppgifter, orga— nisation och arbetssätt, att belysa olika beslutsprocesser, att orientera om olika administrativa tekniker och rutiner, att träna teknik för sam— manträden, beredning och föredragning, att träna för deltagande i arbetsgrupp och att diskutera förvaltningsspråket.

Kursinnehållet omfattar bl. a. målfrågor inom statsförvaltningen, stat- ligt rationaliseringsarbete, beslutsprocesser, offentlighet och sekretess, lag- stiftningens teknik, statsbudgeten, programbudget, statistik i utrednings- arbete, berednings- och föredragningsteknik.

Under åren 1970—1972 genomfördes 37 kurser av denna typ. Hösten 1972 utarbetades på försök en något längre kurs för samma målgrupp

— nyanställda handläggare — med internatundervisning sammanlagt tre veckor, fördelade på två perioder om en vecka och två veckor samt en mellanliggande period om 3—4 månader för tjänstgöring med färdig- hetsträning hos den egna myndigheten. Den första nya utbildnings- kursen påbörjades i februari 1973. Första och tredje perioden omfattar föreläsningar, diskussioner, grupparbeten och individuell färdighetsträ- ning. Tredje perioden inleds med prov på inläst litteratur i syfte att kontrollera deltagarnas kunskaper om de fakta som meddelats i första perioden och om litteraturstudierna under andra perioden. Sistnämnda period domineras dock av färdighetsträning hos den egna myndig- heten. Viss medverkan på myndighetshåll förutsätts Linder andra perioden. Kursdeltagarnas respektive chefer bör inom ramen för nor— mal arbetsledning svara för genomförandet av färdighetsträningen. PUN avses medverka genom konsultinsatser. Även om andra perioden om- fattar 3—4 månader förutsätts det dock att färdighetsträningen, som är föranledd av den första internatveckan, skall behöva jämte anbe- fallda litteraturstudier ta i anspråk högst två veckor av denna tid. I bilaga 711 återges en tabell över försökskursens ämnen samt tidsåt- gången per ämne och studiernas fördelning på perioder. Avsikten med omläggningen anges av PUN väsentligen vara att på sikt söka få till stånd en samordning mellan vissa färdighetstränande moment i kursen och deltagarnas arbetsuppgifter under deras introduktion i det löpande arbetet vid den egna myndigheten. I jämförelse med tidigare kurstyp har inslagen av färdighetsträning i berednings- och föredragningsteknik utökats.

7.2.7 Kurs i berednings- och föredragningsteknik

I ! I syfte att ge statliga myndigheter underlag för och hjälp med att ' anordna internutbildning för sin personal har nyligen utarbetats en ny i typ av kurs i berednings- och föredragningsteknik. Helt eller delvis skall & kursen drivas internt inom olika myndigheter där elevunderlag finns 1 härför. Avsikten är emellertid att PUN själv också anordnar dylika kurser för tjänstemän vid myndigheter som inte har möjligheter att . driva egen intern utbildning av detta slag. Den hittillsvarande kursen i *- berednings- och föredragningsteknik har anordnats under 10 arbets— *, dagar varav de 2 första ägnats åt självstudier på hemorten och de övriga J som internat. Kursdeltagarna skall ha beredningsarbete och föredrag- ningar som väsentlig uppgift och bör i regel ha haft dylikt arbete i i statlig förvaltning under minst två år. Det är alltså fråga om fortbild- ning för att ge ökade kunskaper och färdigheter i arbetsmetodik. l Kursinnehållet omfattar bl.a. skriftlig framställning och formulering * av beslut och protokoll, argumentationsanalys och författningstolkning, .' rättsliga överväganden, ekonomiska bedömningar och planeringsteknik.

7.2.8 Chefskurs i allmän administration !

Kursen är avsedd för relativt nyutnämnda avdelningschefer, byrå- chefer och med dem jämställda befattningshavare. Även andra, främst

avdelningsdirektörer, kan i mån av utrymme få deltaga. Antalet del- tagare är 22 per kurs och kurslängden 10 arbetsdagar. Syftet med denna kurs är att med utgångspunkt i en allmän orientering om statsför- valtningen och samhället ge en fördjupning i centrala frågor inom ämnesområdena administration, förvaltningsrätt och ekonomi.

Ur kursinnehållet kan nämnas: ledare och ledarskap, förvaltnings- demokrati. det personaladministrativa chefsansvaret, förvaltningsförfa- randet. offentlighet och sekretess, förvaltning och massmedia, politik och administration, budgetarbetet i departementen, den långsiktiga eko- nomiska planeringen, programbudgeteringen, förvaltningsrevision.

7.2.9 Utbildning i personalledning, personalsamverkan

Tidigare har kurser på vardera 5 arbetsdagar anordnats som internat för personalledare inom kontorsområdet. För deltagande har krävts genom— gången förvaltningskurs för kontorspersonal (7.2.2). Under 1972 har som ersättning utarbetats en kurs med en något annan uppläggning. Kursen är avsedd för befattningshavare med personalledande funktio- ner för minst fyra direkt underställda, t.ex. chefer för avdelningar, byråer. sektioner, enheter, kanslier, expeditioner o.dyl. Utbildningen genomförs i fyra faser. Den första består av förberedelsearbete vid egen myndighet, den andra utgör en internatkurs på 5 dagar, den tredje fasen innefattar genomförandet av tillämpningsuppgift vid egen myn— dighet samt planering av den återstående fjärde fasen, som utgör en internatskurs på tre dagar.

Syftet med kursen är att diskutera och forma mål för personal- ledande arbete samt att öva olika personalledarfunktioner. Kursinne- hållet omfattar sådant som ledarskap och gruppsykologi, mål-medel- analys för personalledande arbete, övningar av olika samarbets- och samtalssituationer och planering av tillämpningsuppgifter.

7.2.10 PUN-kursernas lokalisering och elevurval

Flertalet av PUN längre kurser förläggs till kursgården Sjudarhöjden i Sigtuna som bla rymmer 88 hotellrum för eleverna. Även vissa konferenser och sammanträden kan läggas till kursgården. PUN kurs- program utges höst och vår och vänder sig till den enskilde tjänste- mannen. Denne. kan inlämna ansökan om deltagande i en kurs endast om den egna myndigheten av PUN inbjudits att sända deltagare till denna kurs. Myndigheten skall till PUN yttra sig över inkomna ansök— ningar och därefter sker elevurvalet.

7.3 Statskontoret

Statskontoret är statens centrala myndighet för rationalisering inom den civila delen av statsförvaltningen. I verkets uppgifter ingår bl.a. att utföra rationaliseringsundersökningar och samordna den statliga

rationaliseringsverksamheten. En viktig uppgift är också att utbilda personal för det statliga rationaliseringsarbetet.

Utbildningsverksamheten genomförs dels i form av olika kurser (s.k. centrala kurser) som riktar sig till statsförvaltningens personal, dels ge- nom konsultation och utbildningsplanering för enskilda myndigheter och rationaliseringsprojekt. Statskontoret anordnar dessutom årligen aspi- rantutbildning för att tillföra statskontoret speciellt utbildad utred- ningspersonal.

7.3.1 Centrala kurser

Genom de kurser som beskrivs i utbildningsprogrammet- erbjuds möj- lighet att få grundläggande kunskaper i administrativ rationalisering l och i automatisk databehandling liksom kunskap om särskilda me— l toder och tekniker. Påbyggnadsutbildning anordnas för utredare och l systemmän. Kurserna har utformats så att de kan kombineras för att passa individuella utbildningsbehov. För vissa kurser krävs tidigare rationaliseringsutbildning och i vissa fall praktisk erfarenhet.

Närmare beskrivning av de olika kursernas mål, utformning. inne- håll, antal deltagare m. m. framgår av statskontorets kursprogram. som utsänds höst och vår. 11

7.3.2 Utbildningsplanering och myndighetsanpassad utbildning

Utbildningsenheten kan utöver de centrala kursinsatserna också med- verka genom konsultationer som kan avse utbildningsplanering för en- skilda myndigheter och rationaliseringsprojekt samt vid utarbetande och genomförande av myndighets- eller projektanpassad utbildning. Ge— nom denna verksamhet kan utbildningen anpassas till olika personal— gruppers utbildningsbehov och sättas in vid en tidpunkt som är lämplig för respektive myndighet eller projekt.

7.3.3 Vissa kurser hos statskontoret

I korthet skall här redovisas sådana kurser som statskontoret anordnar centralt och som i KFU-sammanhang kan ha visst intresse. Kursen i administrativ rationalisering (AR) om 21 dagar vänder sig till blivande utredare och systemmän som arbetar inom AR—området samt till utred— ningspersonal som saknar systematisk kunskap om en rationaliserings- utrednings olika faser. Kursen är också lämplig för organisationsföre- . dragande och för annan personal som medverkar i administrativt ut— redningsarbete. Kursinnehållet omfattar rationaliseringsarbetets målsätt- ning, organisationsfrågor, planerings-, intervju-, föredragnings- och kon— ferensteknik, kontorsteknik, kartläggningsmetodik, systemutveckling, lön— samhetsbedömning och resursberäkning. Målet för utbildningen är att deltagarna efter kursen skall kunna planera och genomföra en begrän- sad AR-utredning, kunna aktivt medverka i en omfattande AR-utred—

ning, kunna dokumentera en begränsad AR-utredning samt kunna ange problem vid genomförandet och uppföljningen av AR—utredningar.

Personer som arbetar eller kommer att arbeta i administrativa system där automatisk databehandling (ADB) ingår kan deltaga i statskontorets Orienterande ADB-kurs på tre dagar. I en mera kvalificerad kurs i Automatisk databehandling, som omfattar 15 dagar, är målet satt så att deltagarna efter kursen skall ha sådana kunskaper om arbets- faserna vid utvecklingen av ett administrativt ADB-system att de kan medverka i arbetet med utformning av ett sådant system och med systemmän och programmerare kunna diskutera problem av maskin- orienterad art. Kursen är avpassad för personer med grundläggande kunskaper om administrativ rationalisering och ADB. Prov på del— tagarnas förkunskaper anordnas i första avsnittet av kursen.

I en fyradagarskurs i nätplanering är målet att deltagarna efter kur- sen skall kunna konstruera och använda manuella nätplaner för admi- nistrativt planeringsarbete.

En kurs i blanketteknik är avsedd för dem som medverkar vid kon- struktion av blanketter samt för systemmän inom AR- och ADB- området. Deltagarna i kursen, som omfattar 5 dagar, skall lära sig att självständigt konstruera en enkel blankett och efter anvisningar och samråd om blankettekniken även konstruera mer komplicerade blanketter.

7.4 Utbildning och information vid riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket —— RRV _ bedriver målinriktad utbildning inom områdena för planering och budgetering. redovisning med resultatanalys och revision. Utbildningen är till övervägande del avsedd för de myn- digheter som successivt ansluts till SEA—systemet.

En ökad satsning på utbildning och information i SEA planeras för de närmaste budgetåren inte blott för personal i s. k. ekonomifunktioner utan även för annan personal, främst sådan som fattar beslut med vittgående ekonomiska konsekvenser.

Personal hosförsvarets myndigheter har i viss utsträckning deltagit i sådan av RRV bedriven utbildningsverksamhet. De av RRV centralt anordnade kurserna kommer att minska i antal vartefter genomföran— det av den nya organisationen för redovisning och revision i statsför- valtningen äger rum. Efter år 1975 kommer RRV, när det gäller system S, att anordna utbildning endast när väsentliga ändringar uppstår i systemet. Sådant utbildningsbehov som uppkommer på grund av t. ex. personalomsättning m.m. vid myndigheter som tillämpar system S be- räknas kunna tillgodoses med studiematerial som RRV utarbetar. I mån av behov anordnas liksom tidigare central utbildning i stans- ning.

För personal vid revisionskontor har RRV ett utbildningsansvar som grundar sig på verkets tillsynsskyldighet. Därför anordnas regelbundna konferenser för personal vid dessa kontor och vid redovisningscentra- ler. Vid nybildade sådana enheter genomförs myndighetsanknuten ut- bildning samt vissa centrala kurser vid RRV.

7.5 Statens personalnämnd

I syfte att främja en samordning och effektivisering av den statliga per- sonaladministrationen inrättades den 1 juli 1971 statens personalnämnd _SPN.

SPN har ett övergripande ansvar för alla sådana åtgärder som var för sig eller sammantagna leder till högre arbetstillfredsställelse och personlig utveckling för statsförvaltningens anställda och att de per- sonella resurserna tillvaratas rationellt. SPN har centrala uppgifter inom hela det personaladministrativa —— PA — området men skall till en början särskilt svara för utveckling och samordning av personal- administrativ planering (PA-planering), omplaceringsverksamhct samt personalhälsovård och personalsocial verksamhet. PA-planeringen har bl. a. till syfte att främja de anställdas personliga utveckling. Personalen skall ha möjlighet att utveckla sina kunskaper och färdigheter i linje med personliga intressen.

Hittills har SPN icke bedrivit egen utbildningsverksamhet. Däremot förekommer nära samarbete med PUN i fråga om planläggning och genomförande av utbildning i personaladministration.

7.6 A ffärsdrivande verk

KFU har särskilt studerat material och intervjuat representanter för personalfunktionen vid statens järnvägar, postverket, televerket, rikspo— lisstyrelsen, statens vägverk och statens vattenfallsverk.

Avsikten med dessa studier har i första hand varit att få en upp- fattning om utbildningsverksamhetens omfattning och hur den inordnats i respektive verks personaladministrativa system. Studierna har genom— förts i samarbete med PKU.

För KFU del har intresset främst knutits till följande områden: analys av utbildningsinnehåll, urval till utbildning, utbildningsformer och kurslokaler, lärarkrafter samt betygssättning. Karaktäristiskt för samtliga verk är att de i stor utsträckning bedriver en yrkesinriktad be- fattningsutbildning, som har till uppgift att stödja internrekrytering till lediga tjänster. Utbildningen i sig själv är dock inte någon garanti för be- fordran utan tjänsterna tillsätts som regel efter utlysning i vanlig ordning.

Vid samtliga verk gäller att deltagande i utbildning sker på frivillig grund. SJ och postverket framhåller kravet på frivillighet även om det medför ökad arbetsbelastning för utbildningsfunktionen i fråga om pla- neringsarbetet. Från rikspolisstyrelsens sida framhålls att man strävar efter att undvika att belasta personalens fritid med verksstudier. Per- sonalen vill ha sin fritid ograverad. Detta börjar bli ett alltmer uttalat krav. Samma uppfattning har även börjat göra sig gällande inom övriga verk.

7.6.1 Analys av utbildningsinnehåll

Vid såväl SJ som postverket genomförs omfattande och noggranna arbets- och arbetskravsanalyser vid inventering av utbildningsbehov för olika personalgrupper. Följande metoder har efter behov utnyttjats:

i l l l

Studier av tillgänglig dokumentation i form av arbetsinstruktioner, befattningsbeskrivningar m.m., intervjuer med företrädare för berörda personalkategorier. Direktobservationsmetoden, dvs. direkta studier av vissa arbetsförlopp och arbetsmoment. Critical incident-metoden.

Dessa metoder i förening med elevanalyser har utgjort underlag för framtagning av kursinnehåll för olika elevgrupper. De bedöms som nöd— vändiga, grundläggande moment vid all utbildningsplanering.

Postverket understryker vikten av att utbildningsinnehållet bestäms med hänsyn till de uppställda målen för utbildningen. Kursen skall anpassas till de arbetsuppgifter som kursdeltagarna framdeles skall ut- föra. Det anses betydelsefullt att en kurs inte innehåller moment som inte kommer till användning i tjänsten.

7.6.2 Urval till utbildning

Som tidigare framhållits är grundprincipen hos samtliga verk att del- tagande i fort- och vidareutbildningskurser sker efter frivillig ansökan och i konkurrens med övriga sökande. För urvalet tillämpas olika me- toder, från enkla kvoteringar mellan personal ur olika organisations- enheter till avancerade psykologiska lämplighetsprövningar, tester, som strävar efter att ge ett objektivt rättvisande urval. Vid vägverket och vattenfallsverket styrs urvalet delvis med hjälp av utvecklings-(plane- rings—)samtal mellan chef och medarbetare, som utmynnar i önskemål om deltagande i viss kurs. Dessa önskemål registreras i personalplane- ringssystemet. Vid rikspolisstyrelsen föreligger en viss automatik i uttag- ningen, därigenom att utbildning för viss befattning sker i efterhand sedan befordran till tjänsten redan ägt rum. Utbildningssystemet bygger således på en form av efterutbildning som erfordras för att den nytill- trädande skall kunna lösa sina uppgifter i den befattning som erhållits på andra meriter. Postverket tillämpar i stor utsträckning psykologiska prov och intervjuer av såväl psykologer som kvalificerade postfunktio- närer vid urval till viktigare kurser. Urvalssystemet anses relativt kost- samt men ger ett säkert urval. I den mån särskilda lämplighetspröv- ningar står till buds vid antagning av kursdeltagare kan myndighet avstå från de av kompetensutredningen (SOU 1970:21) föreslagna kvoterings- reglerna.

Vid de flesta verken förekommer medverkan av personalorganisa- tionerna i samband med planering av utbildningsverksamheter och urval till kurser. Av speciellt intresse är den medverkansform som förekommer vid postverket. För gallring av kursdeltagare till vissa centrala kurser genomförs urvalet av ett urvalskollegium, som bl.a. har ledamöter ur berörda personalorganisationer. Kollegiet lämnar förslag till slutligt urval.

7.6.3 Utbildningsformer

De centrala kurserna vid de olika verken genomförs i stor utsträckning vid egna verksskolor. Dessa haren särskild administration och som

regel egna lärarkrafter. Till internat och kursgårdar förläggs som regel kurser i personalledning och kommunikationsteknik. Fördelen är att resvägarna ofta blir kortare för kursdeltagarna. Internatförläggningar anses även ge utrymme för tankeutbyten och kamratlig samvaro på kvällstid.

Korrespondensundervisning i samarbete med Hermods och Brev— skolan är ett viktigt inslag i verkens utbildning. Vägverket genomför en avsevärd del av den administrativa utbildningen med verkets interna brevkurser. Utbildningspaket, delvis programmerat lärostoff, utnyttjas bl.a. av televerket i AR-utbildningen och av postverket beträffande utbildning i service- och kontaktteknik.

Praktikperioder och självstudier ingår som led i de flesta verks utbild— ning. Givetvis förekommer även deltagande i kurser vid kursinstitu- tioner som PUN (se 7.2), ALI—RATI (se 7.7) m.fl. Undervisning i simulerad arbetsmiljö med verkliga övningsanläggningar har utveck— lats inom SJ och postverket. Undervisningsformerna kräver ofta mycket dyrbara anläggningar men har visat sig lönsamma eftersom eleverna i direkt kursform kan tillämpa arbetsrutinerna. Genom dessa arrange— rade, simulerade arbetssituationer har praktikperioderna kunnat göras kortare.

7.6.4 Lä rarkrafter

De verk som har egna skolor har också en fast lärarkår som på heltid sysslar med undervisning. Men dessutom erfordras speciallärare som medverkar på deltid mot arvode. Speciallärarna rekryteras såväl inom resp. myndighet som externt. Framförallt inom områden som personal— administration, arbetspsykologi, AR/KR och företagsekonomi, där ver- ken inom sig ofta saknar tillräcklig kompetens, söker man lärare från det allmänna skolväsendet och näringslivet. SJ-skolan i Ängelholm har i sin organisation 60 tjänstemän samt ca 30 inlånade för utbildnings— verksamhet m.m. Vägverket utnyttjar i sin utbildning 329 interna och 39 externa deltidsmedverkande lärare.

7.6.5 Betygsättning

Kursbetyg efter en flergradig skala tillämpas hos vissa av myndig— heterna. Vägverket använder inte betyg på sina kurser, eftersom rätt- visande sådana inte bedöms möjliga att sätta efter de kortvariga kurser som verket bedriver. Man tillämpar dock skriftliga prov, som uppleVs som en sporre av deltagarna. Vattenfallsverket har en icke officiell betygsättning av deltagarna i vissa grundläggande kurser. Betygen med— delas icke till deltagarna. Televerket har den uppfattningen att fin- graderade betyg ej kan användas vid kortare kurser. Där ger man inga betyg i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till betygsutredc ningens förslag ( SOU 1970:28 ). Postverket följer i stort samma prin- ciper. Vid vissa längre kurser ges ett totalt slutbetyg samt betyg i vissa

examensämnen. I andra kurser av fortbildningskaraktär och relativt korta kurser utdelas diplom som bevis på godkänt resultat. Det anses viktigt att mäta både utbildningsresultat och utbildningseffekt (den på- verkan som visar sig i prestationer i arbetet). Hittills har man dock i utbildningssammanhang huvudsakligen ägnat sig åt sådan kontroll av ut- bildningsresultaten, där mätningarna kan göras mera objektivt.

7.7 Statskonsult AB

Statskonsult bildades efter riksdagsbeslut våren 1969 och verksamheten startade i november samma år. Tyngdpunkten låg ursprungligen på system- och programmeringsarbete för ADB samt, i anslutning därtill, allmän kontorsrationalisering och datatekniska utredningar. Profilen har sedan vidgats till att även omfatta sektorerna organisationsutveckling, projektadministration samt utbildning.

Utbildningsrerksamheten omfattar hela det område inom vilket före- taget i övrigt kan erbjuda konsulttjänster, dvs. hela det administrativa utvecklings- och rationaliseringsområdet.

Statskonsult arbetar i stort sett inom samma verksamhetsområde som Stkt och ALI-RATI. Företaget erbjuder såväl allmänna kurser som skräddarsydda _ anpassade till beställarens önskemål. Utöver denna kursverksamhet bedrivs verksamheter i form av företagsintern utbild- ning, behovsanalys. utformning av utbildningsprogram, framställning av utbildningsmaterial, genomförande av företagsanpassad utbildning och individuell utbildningsplanering.

Den allmänna kursverksamheten omfattar kurser rörande administra- tion. systemutveckling för MDB-system och ADB-system. kommunika- tionsteknik, vissa specialkurser för chefstjänstemän, ”användare", kon— taktmän och sekreterare m.fl. främst i ämnen som ADB och admini— strativ rationalisering.

7.8 A LI-RA TI—utbildningsverksamhet

Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) utbildningscentrum, ALI-RATI (arbetsledareinstitutet — rationaliseringsinstitutet) planerar, utvecklar och genomför utbildning för näringslivet. Utbildningen spänner över ett brett register och täcker ett stort antal olika arbetssituationer. ALI- RATI erbjuder enskilda företag men också den offentliga sektorn ett kurssortiment som till stora delar berör förvaltningsutbildningen. ALI- RATI utbildar inom följande ämnesområden:

organisations-, grupp- och ledarutveckling produktionsteknik, ergonomi administrativ rationalisering, systemutveckling personal- och utbildningsfrågor produktionsekonomi.

Huvudprincipen är gemensam grundläggande utbildning för olika be- fattningar inom en personalkategori. Sedan följer vidareutbildning för

speciella uppgifter genom olika kombinationer av kurser som varvas med praktik enligt ett ”byggsatssystem”. Dessa ”byggsatssystem” är karaktäristiska för verksamheten inom ALI-RATI. De betonar bety- delsen både av systematisk utbildning och av utbildningsvägarnas och kursernas inbördes samband, oavsett vilka befattningshavare det gäller. Genom ”byggsatssystemen" kan utbildningen anpassas till de olika före- tagens behov och ALI-RATI olika kursutbud integreras i ett företags- internt utbildningssystem.

7.8.I Verksamhetens omfattning m. rn.

Kursverksamheten innefattar ungefär åttio olika kurstitlar. ALI-RATI har ett 50-tal fast anställda lärare och ca 200 lokalt verksamma regio— nallärare. Dessutom medverkar ytterligare ett antal specialföreläsare från företag, organisationer och utbildningsinstitutioner. Ungefär 19 000 elever utbildas varje år. Utbildningen hos ALI-RATI sker på flera sätt:

A. Öppna kurser (öppna för flera företag)

Heltidskurser på moderna kursinternat i olika delar av landet eller deltidskurser lokalt över hela landet, ofta i form av kvällskurser.

B. Företagsinterna kurser

ALI-RATI utbildar lärare från företagen som sedan köper kurspaket med fullständigt lärar- och elevmaterial samt pedagogiska hjälpmedel eller genomför med egna lärare kurser i företagen. ALI-RATI kon- sulter hjälper också företagen med analys av utbildningsbehov samt föreslår, utvecklar och genomför företagsanpassad utbildning.

7.9 Institutet för företagsledning

Institutet för företagsledning (IFL) är en fristående stiftelse som 1968 bildades av Handelshögskoleföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Civilekonomföreningen och Sveriges Industriförbund.

Stiftelsen har till ändamål att bedriva och främja utbildning av per- sonal för ledaruppgifter samt att driva därmed förenlig verksamhet. För tillgodoseende av detta ändamål äger stiftelsen jämväl stödja veten— skaplig forskning ägnad att främja sådan utbildning.

Stiftelsen skall drivas utan vinstsyfte. IFL riktar sin verksamhet till privata, kooperativa och offentliga företag och förvaltningar och inom dessa till befattningshavare som fattar beslut av långsiktig räckvidd.

7.9.1 Utbildningsprogram

IFL har till huvuduppgift att vara ett service-, kontakt- och kurs- centrum i det samspel mellan individ, företag och utbildningsinstitutio- ner, som är den bärande tanken om den livslånga utbildningen. Den

innebär konkret att IFL i samråd med olika företag medverkar vid utformningen av program för intern ledarutveckling. IFL kan också bi- stå vid individuell utvecklingsplanering på chefsnivå.

För KFU mera intressanta kurser ur kursprogrammet är följande:

Företagsledning 3 X 2 veckor = 6 veckor Ekonomisk analys, planering och 4 x 1 vecka = 4 veckor styrning Långsiktig organisationsutveck/ing 2 + 1 vecka på internat samt 1 vecka projektarbete i grupp = 4 veckor Redovisning och finansiering 2 X 2 veckor = 4 veckor

lFL—skolan ger möjlighet till ett varvat studieprogram under ett helt år, där tolv kursveckor uppdelade i sex internatavsnitt utgör program- mets formella utbildningsdel. Mellan dessa får deltagarna tillfälle att tillämpa kunskaper och färdigheter inom sina egna företag. Kurserna utnyttjas av landets större verkstadsföretag. Statsförvaltningen finns även representerad inom elevgrupperna i de olika kurserna.

7. IO Hermods

Hermods är en stiftelse vars ekonomiska överskott går till metod- utveckling och elevstipendier.

Studier vid Hermods innebär individualiserad undervisning byggd på korrespondensstudiemetoden.

Vid Hermods kan eleverna studera på grundskolenivå, på gymnasiets olika linjer och på akademisk nivå i vissa ämnen. Dessa studier leder fram till officiella tentamina och betyg. De flesta elever läser separata kurser eller kurskombinationer i t.ex. språk, merkantila eller tekniska ämnen. Alla större kurskombinationer är utformade så att de leder fram till någon form av allmänt erkänd examen eller kompetens.

Exempel på bred utbildning av detta slag är olika arbetsledarkurser och utbildningsprojekten Impuls och KUB som Hermods utarbetat på uppdrag av Svenska Landstingsförbundet resp. Svenska Kommunför- bundet.

7.1 1 Två exempel på företagsutbildning inom industrin

KFU har som angetts i 7.1 ansett sig böra i största korthet redovisa — som exempel —— uppläggningen av viss företagsutbildning inom två in- dustriföretag, AB Svenska Kullagerfabriken (SKF) och Svenska Cellu- losa AB (SCA).

7.11.1 Utbildningen hos SKF

Målet för SKF utbildningsverksamhet anges vara att ge personalen erforderliga kunskaper och färdigheter inte bara. för nuvarande arbets— uppgifter utan även för andra, ofta mer kvalificerade uppgifter allt efter

individuella förutsättningar. Utbildningsbehovet skall framgå av den år- liga personalplaneringen och därvid bör varje anställd ha möjlighet att till vederbörande chef anmäla det utbildningsbehov som anses före- ligga.

Allt fler kurser förläggs till arbetstid enär utbildningsverksamheten utgör ett normalt inslag i anställningen och deltagande i en kurs be- traktas som arbete i företagets tjänst. Dock förläggs till fritiden sådana kurser som begärs av de anställda själva eller deras fackliga organisa- tioner.

För att mäta om utbildningsinsatserna även på lång sikt ger önskat resultat skall företagets utbildningsfunktion göra kontinuerliga uppfölj- ningar. Det åligger därvid chef att aktivt medverka till att kursdeltagar— nas uppsatta handlingsprogram genomförs samt att i övrigt se till att kursdeltagarens nyförvärvade kunskaper tas tillvara i dennes dagliga arbete.

Värdering av utbildningen sker genom att kursdeltagarna kritiskt granskar och redovisar sin uppfattning beträffande utbildningens upp- läggning och metodik samt om uppsatta utbildningsmål enligt deras uppfattning uppnåtts. Givetvis skall också utbildningsfunktionen syste- matiskt mäta utbildningseffekterna samt utvärdera kursernas upplägg- ning och genomförande.

7.1 1.2 Utbildningen hos SCA

Riktlinjerna för SCA:s utbildningsverksamhet innehåller bl.a. följande angående målsättningen.

Utbildningen skall vara inriktad på att göra de anställda på alla nivåer så väl skickade att lösa sina arbetsuppgifter att företaget kan ligga i främsta ledet både ifråga om utveckling av nya produkter och arbetsmetoder och ifråga om tillämpning av etablerade tekniker. Högre chefer och tjänstemän'skall utöver aktuella fackkunskaper ha sådan in- sikt i organisatoriska och administrativa frågor att de kan anlägga en helhetssyn på den egna verksamheten och dess roll i företaget. Vidare skall de ha en utbildning i personalledning som möjliggör effektiva insatser från den underställda personalens sida. Arbetsledare i produk- tionen skall liksom hittills varit fallet ha en utbildning som ger dem en god allmänbildning, moderna yrkeskunskaper och skicklighet i arbets- ledning. Lägre tjänstemän och arbetare skall utöver goda yrkeskun- skaper ha en sådan kännedom om företaget och dess förhållanden att de upplever de egna arbetsuppgifterna som värdefulla och väsentliga. Utbildningens roll i företaget skall vara i första hand förebyggande men också avhjälpande. Båda dessa moment i utbildningsverksamheten förutsätter att företagets samtliga chefer aktivt engagerar sig i utbild- ningsfrågorna. Varje chef har ansvaret för hur hans medarbetare löser sina uppgifter och därmed också för att de har den utbildning som krävs för dessa. Särskilt angeläget är det att cheferna medverkar vid kontinuerliga inventeringar av utbildningsbehoven.

Ifråga om utbildningens genomförande förekommer utbildning såväl i egen regi som genom kurser och konferenser vilka anordnas av sam- hälleliga eller enskilda organ. Den interna utbildningen förläggs till ar— betsplatscn endast då den kan genomföras där utan störningar för pro- duktion eller för inlärningsresultat. Särskilda instruktörer bör utnyttjas så att arbetsledarna kan avlastas. Utbildning av arbetsledare bör ske som en kombination av internatutbildning och korrespondensstudier. Övriga tjänstemän skall också erbjudas dylika studiemöjligheter eller andra for- mer av självstudier.

7.12 De fackliga löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet

Inom ramen för den omfattande utbildningsverksamhet som de fack- liga löntagarorganisationerna bedriver direkt eller genom sådana sär- skilda utbildningsorgan som ABF och TBV förekommer även ämnes- områden som ingår i den statliga förvaltningsutbildningen. Här kan i korthet framhållas att personaladministrativa frågor ägnas stort intresse i dessa fackliga kurser liksom frågor rörande företagsdemokratin. Även sammanträdes- och konferensteknik står på vissa kursprogram. En sådan kurs som ABC för statstjänstemän innefattar den offentliga förvalt— ningens organisation och hur den arbetar. Självfallet ingår i stor om- fattning i dessa fackliga kurser sådant som berör arbetsrättens område — löne— och traktamentsfrågor o. d.

Sådana befattningshavare som genomgått dylika fackliga kurser torde vid deltagande i försvarets förvaltningsutbildningsverksamhet ha nytta av det kunnande de förvärvat i facklig verksamhet och där förekom- mande utbildning i sådana ämnen som rör arbetsrätt, arbetsmarknads- politiken, företagsdemokratin. arbetsmiljö och arbetarskydd.

111. Resultat av utredningens studier samt erfarenheter och slutsatser av dessa och vissa andra undersökningar

8. Studier och kontaktverksamhet m m

8.1 Studiebesök 8.1.1 Omfattning Under utredningsarbetets gång har förekommit en relativt omfattande intervjuverksamhet och genomförts ett antal enkäter med personal och myndigheter. Intervjuerna har skett i anslutning till företagna studiebe— sök på staber, förvaltningar, förband och skolor. Vid dessa direktkon- takter har personalen meddelat erfarenheter av hittillsvarande utbild— ningsverksamhet och uttryckt önskemål om förändringar i densamma. Med myndigheterna har förekommit samråd, i regel i anslutning till studiebesöken. Följande militärområdesstaber och inom resp. militärområden verksam- ma förvaltningar, förband och skolor har besökts.

Inom Södra militärområdet:

Södra militärområdesstaben Södra militärområdets tygförvaltning Södra militiirområdets tygverkstadsförvaltning Södra militärområdets intendenturförvaltning Kronobergs regemente Skånska dragonregementet Skånska flygflottiljen

Inom Västra militärområdet:

Västra militärområdesstaben Västkustens örlogsbas Älvsborgs regemente Livregementets husarer Skaraborgs regemente Göta luftvärnsregemente Göta signalregemente

Göta trängregemente

Älvsborgs kustartilleriregemente Västgöta flygflottilj

Inom Östra militärområdet:

Östra militärområdesstaben Stockholms kustartilleriförsvar Vaxholms kustartilleriregemente

Inom Bergslagens militärområde:

Bergslagens militärområdes intendenturförvaltning

Inom Nedre Norrlands militärområde:

Nedre Norrlands militärområdesstab

Nedre Norrlands militärområdes tygförvaltning l

Nedre Norrlands militärområdes tygverkstadsförvaltning ;

Nedre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning *

Norrlands artilleriregemente I l l

Norrlands kustartilleriförsvar

Inom Övre Norrlands militärområde:

Övre Norrlands militärområdesstab Övre Norrlands militärområdes tygförvaltning Övre Norrlands militärområdes tygverkstadsförvaltning Övre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning Bodens samt Jokkmokks försvarsområden Norrbottens regemente Norrbottens flygflottilj

Vissa militära skolor:

Militärhögskolan Intendenturförvaltningsskolan

Försvarets brevskola

Arméns fallskärmsjägarskola ( Arméns underhållsskola '

Tygförvaltningsskolan Berga örlogsskolor

Karlskronas örlogsskolor med Marinens intendenturskola

Flygvapnets Halmstadsskolor l

Studiebesök har även förekommit hos följande:

Inte ndenturkårstaben Fälttygkårstaben Befästningsinspektionen Arméöverdirektören Gällöfsta kurscentrum

För att bredda faktaunderlaget har KFU även besökt vissa myndig— heter och statliga utbildningsinstitutioner utanför försvaret samt några utbildningsanstalter utanför den offentliga sektorn. Följande har besökts:

Statens personalutbildningsnämnd Statens personalnämnd Riksrevisionsverket Statens järnvägar] Postverket” Televerket1 Statens vägverk1

Statens vattenfallsverk1 Rikspolisstyrelsen1 Länsstyrelsen i Jämtlands län Socialhögskolan i Östersund Östersunds kommunförvaltning

ALI-RATI _ (Svenska Arbetsgivarföreningens utbildningscentrum i Lidingö) Hermods

8.1.2 Synpunkter på behov av förvaltningsutbildning

I det följande redovisas ett urval av de synpunkter på behovet av ökad och bättre förvaltningsutbildning som oftast framfördes vid de olika studiebesöken inom militärområdena. Speciella aspekter på utbildnings- behoven inom de olika verksamhetsområdena redovisas inom resp. ka- pitel med förslag till utbildning (kap. 13—22).

Man var i allmänhet enig om att kommande organisationsförändring- ar inom försvaret skulle komma att kräva ökade utbildningsinsatser inom förvaltningssektorn. Den kurs- och konferensverksamhet som bedrivs i milo regi är ofta mera sporadisk. Av KFU framförd tanke att denna verksamhet skulle kunna understödjas och i vissa fall ombesörjas av en kommande för försvaret gemensam förvaltningsskola, om en sådan in- rättas, möttes med välvilja. Man ville dock gärna att egna lärare medver- kade vid regionala/lokala kurser.

Den i många fall totala bristen på utbildning av den civila förvalt- ningspersonalen påtalades med skärpa. Utan målinriktad utbildning blir inlärningstiden mycket lång. Man framhöll också att den civil— militära personalen inte fick erforderlig förvaltningsutbildning liksom att plutonsofficerarna borde få en starkt utökad dylik utbildning.

Biand ämnen i vilka utbildning överhuvudtaget eller ytterligare ut- bildning önskades kan särskilt nämnas försvarets planerings- och eko- nomisystem (FPE), databehandling, arbetsledning främst på förråds- och vcrkstadssidan men också inom förplägnadstjänsten (köksföreståndare),

ersonaladministration, kassatjänst och fastighetsförvaltning.

Introduktionsutbildning och fortbildning med bl.a. information om den militära miljön ansågs erforderlig för civil personal, inte bara ny- anställd sådan.

På av KFU framställd fråga om inställningen till kompendieskeden

1 Studierna har skett i samverkan med PKU. Jfr kap. 7.

som ett medel att begränsa en kurstid gav myndigheterna i allmänhet till känna en viss tveksamhet. Man ansåg att studierna under sådana skeden måste få äga rum på arbetstid — något som man dock knappast trodde skulle kunna ordnas genomgående. Kompendiestudier Linder arbetstid skulle kanske kräva kontroll av inlärningsresultaten utan att sådan be— tygssättning därmed påverkar bedömningen i den egentliga kursen.

8.2 Intervjuverksamheten

Intervjuerna ägde i allmänhet rum i anslutning till KFU studiebesök vid regionala staber samt vid förband inom milo Ö, ÖN och milo V. Sammanlagt 400 befattningshavare intervjuades efter särskilda frågefor- mulär. Av tabell 8:1 framgår hur de intervjuade fördelar sig på olika personalkategorier.

Av intervjusvaren från Fo 46/SK och milo ÖN framgick att nästan alla bland den militära personalen hade genomgått förvaltningsutbild- ning (regementsofficerarna till 92 %) och bland den tekniska personalen ., drygt hälften. Övriga kategorier hade i ringa utsträckning genomgått i

dylik utbildning.

Ca hälften av regements- och kompaniofficerarna hade på eget ini- tiativ genomgått kurser med förvaltningsinslag. Från civilmilitär pcr— sonal framfördes önskemål om ökad utbildning i förvaltningskunnan- de på grund av göromålens art.

en civila personalen begärde mer allmän förvaltningsutbildning med speciell inriktning på FPE-systemet och databehandling.

Nära 90 % av de tillfrågade ansåg det skulle vara av värde med ett kompendieskede som introduktion till en kurs men hälften ansåg att god— *: känt prov på kompendieskedet inte borde få utgöra villkor för delta— gande i den efterföljande kursen.

Intervjusvaren från tillfrågade inom milo V _ av vilka nära hälften var plutonsofficerare —— visar en något annan bild. Plutonsol'fieerarnas kritik mot brister i sin utbildning för förvaltningstjänst kunde konstateras

Tabell 8:I. Intervjuade personer i förvaltningstjänst fördelade på olika personalkategorier l

Vid Fo 46/3K inom milo Ö och förband inom milo ÖN _k— Personalkategori Antal Procentuell

fördelning ___—___—

Regementsofficerare 13 5 Kompaniofficerare 31 12 Plutonsofficerare 1 — Teknisk personal (över lönegrad 14) 52 20 Teknisk personal (under lönegrad 14) 38 15 Kontorspersonal (över lönegrad 14) 16 6 Kontorspersonal (under lönegrad 14) 39 16 Förrådsmästare, förrådsförmän 18 7 Förrådsmän 51 19

Vid förhand inom milo V

Procentuell fördelning

Personalkategori

Civil personal i kamerala befattningar 22 16 Civil personal i övriga kontorsbefattningar 38 27 l Befattningshavare i förrådstjänst 13 9 Plutonsofficerare _ 68 48 141 100

Totalt: 400

vara starkt utbredd. Denna personalkategori saknade liksom den civila personalen ofta särskild förvaltningsutbildning för innehavd befattning. Intresset för frivillig, målinriktad utbildning var särskilt framträdande hos den civila personalen.

Inställningen till kompendieskede före en kurs var även i denna in- tervjuomgång — milo V — positiv men blott hälften var villig att för kompendiestudier sätta till sin fritid. De gifta kvinnorna var mest obe— nägna och angav som huvudskäl tidsbrist. Denna grupp bland de inter- vjuade ställde sig också tveksam till deltagande i kurser som anordnas utanför hemorten.

Av de för kompendieläsning intresserade var blott hälften positiv till tanken på att godkänt prov skulle utgöra villkor för genomgång av kurserna. Man ansåg att de som ej var vana vid självstudier skulle kunna falla bort trots allmänt goda förutsättningar för att genomgå en lärar- ledd kurs.

Främst från den civila personalen riktades kritik mot nuvarande upp- läggning av kurser i FPE-systemet enär de ansågs ligga på alltför all- mänt och teoretiskt plan. Uppläggningen av genomförda kurser i data- behandling ansågs bättre. Korrespondensstudier som krav för befordran fanns det ingen klar majoritet för. Lärarledd undervisning ansåg många ge det bästa resultatet.

Ett stort intresse visades för en utökad förvaltningsutbildning som gjordes integrerad över såväl försvarsgrens- som kategorigränserna. Där— vid ansågs det vara av särskild vikt att utbildningen leddes av kvalifice- rade lärare och att studiemiljön gynnade en utbildning av nämnt slag.

Den civila personalen, som allmänt efterlyste introduktionsutbildning. ansåg det mycket värdefullt med regionalt anordnade konferenser eller möten för genomgång av nya förvaltningsbestämmelser o.d. och för möjligheten att därvid diskutera gemensamma spörsmål och erfaren— heter.

Från intervjuade plutonsofficerares sida framfördes allmänt den upp- fattningen att de som grupp borde beredas sådan förvaltningsutbildning som gjorde det möjligt för dem att överta befattningar som nu inte står öppna för dem. Ungefär hälften av de intervjuade ansåg att en allmän grundläggande förvaltningsutbildning borde finnas för dem. En sådan kunde vid behov följas av specialkurser.

8.3 Enkät till tidigare elever vid IntS och TygS

Hösten 1971 genomfördes en enkät för att bredda KFU underlag för kommande överväganden angående förvaltningsutbildningens utform- ning genom att bereda tidigare elever vid IntS och TygS tillfälle att be- svara ett antal frågor och i övrigt genom fria inlägg ge sin personliga syn på den utbildning de genomgått och därjämte komma med förslag till en kommande förvaltningsutbildnings organisation, innehåll och ut- formning. Synpunkter kunde även läggas på sådant som sammanhänger med en lokalisering av en förvaltningsskola till Östersund.

Enkäten tillställdes samtliga elever vid de fem senaste i tabell 8z2 redo- visade kurserna vid resp. skola.

8.3.1 Enkätens huvudfrågor

Huvudfrågorna i enkäten gällde behovet av studier före den egentliga kursen, kompendieskede, utbildningens innehåll, den praktiska tjänst- göringen, utbildningsmetodiken, lärarfrågan vid en ev. skola i Östersund, behovet av studiebesök, av deltagande i MHS stabstjänstövningar. pro- blemen kring en integrerad utbildning. Slutligen ställdes frågor om be- hovet av elevbostäder och bostadsförmedling i Östersund, motions- och fritidslokaler, särskilda studierum samt behovet av förvärvsmöjligheter för hustrur till elever i de långa militära förvaltningskurserna då familjen medföljde till skolorten.

8.3.2 Kommentar till enkätsvaren

K assa :'hc [ ernas synpunkter

Beträffande kursinnehållet ville de flesta kassachefer minska betydligt på ämnet försvarsorganisation och i stället utöka ämnena kassatjänst, bokföring, driftsekonomi, arbetsrätt, expeditionstjänst samt stabstjänst- övningar. De framförde önskemål om nya ämnen såsom budgeterings— och ekonomisystem, socialförsäkrings— och pensionsbestämmelser. Praktikanttjänstgöringen föreslogs inlagd i kurstiden.

Tabell 8.2. Antalet enkätsvar från elever som genomgått utbildning vid IntS resp. TygS åren 1965—1970.

Utsända Inkomna Procent in- enkäter svar komna svar IntS Kassachefskurs 81 49 58 Intendenturförrådsförvaltarkurs 85 48 56 Intendenturofficerskurs 62 43 69 TygS Tygförvaltarkurs 72 24 33 Tygofficerskurs 44 29 66

Summa

De flesta ville ha mer grupparbete och praktikfall samt fler applika- toriska exempel med formella och tillämpade övningar, även om detta skulle leda till utökning av kurstiden. För att aktivera eleverna borde fler frågestunder inläggas samt antalet diskussioner i grupp och dylikt utökas.

Många ansåg att kompendier och reglementen användes för mycket. att lärarna inte alltid kunde på rätt sätt använda sådant som overhead- apparater i undervisningen och att Speciallärarna ofta visade sig vara dåligt förberedda inför sin undervisning.

Man föreslog mera tid till elevernas förberedelser och information kring studiebesöken och att också uppföljning skedde efteråt. Studiebe- söken borde dessutom läggas i anslutning till studierna i det ämne som ett besök är avsett att komplettera bilden av.

Mera allmänna synpunkter lades på sådant som önskemål om utökad praktisk tjänst och längre tid till förberedande självstudier.

lnturn/enturförråds/örvaltarnas synpunkter

Majoriteten av intendenturförrådsförvaltarna ville minska undervisning- en i materialkännedom. Utbildningen i sjukvårdsmaterieltjänst borde i stället utökas något liksom i livsmedelstjänst, förrådstjänst, intenden- turtjänst i krig, ekonomi och planering, fastighetsförvaltning. mobilise- ringsplanläggning och drivmedelskunskap.

Praktikanttjänst borde inlemmas i utbildningen. Nuvarande system fungerade inte så bra eftersom eleverna ofta utnyttjades som extra arbetskraftsförstärkning under praktiktjänstgöring.

Eleverna ville ha fler praktikfall och formella övningar. Lärarna borde kunna på rätt sätt använda de tekniska hjälpmedlen.

Aktivering av eleverna genom grupparbete o.d. önskades men där— emot föreslogs minskning av antalet examensprov — speciellt i materiel— kunskap. 10 % av kurstiden går åt till prov av olika slag. Kritik riktades mot föråldrade kompendier och reglementen och mot dåligt förberedda speciallärare. Man var kritisk mot den s. k. betygsjakten.

En huvudlärare ansågs kunna leda undervisningen i flera ämnen under medverkan av deltidslärare. Man ville dock ha kvar Speciallärarna.

Klarare utbildningsmål för förrådsföreståndare efterlystes. Antingen borde en koncentration ske på mer materiel- och förrådstjänst eller också borde tjänstgöring som biträdande intendenturofficer leda till mer ekonomi- och planläggningsarbete.

I anslutning till enkätsvaren inkom till KFU två särskilda förslag till utbildningsgång m.m. i framtiden. Förslagen redovisas i bilaga 8:1.

Tygförvaltarnas synpunkter

Liksom andra elevkategorier vill tygförvaltarna minska utbildningen i försvarsorganisation, materielkännedom och ammunitionstjänst men öka den i fråga om förvaltning, mobiliseringsplanläggning och ekonomi samt arbetsledning. Utbildning i nya FPE-systemet och i fastighetsförvaltning bör tillkomma i framtida kursplaner.

Samma synpunkter som kassachefer och intendenturförrådsförvaltare

hade tygförvaltarna lagt på praktikanttjänstgöring och på behovet av att modernisera utbildningsmetoderna.

Krav ställdes på mer samordnad utbildning med intendenturförråds— förvaltarna och på att samma redovisningssystem används inom hela krigsmakten.

Intendenturofficerarnas synpunkter

Önskemål uttalades av intendenturofficerarna om en minskning i kurs- planer av strategiämnet. Även stabs- och förvaltningskännedom kun- de minskas liksom materielkännedom (livsmedelslära rn. fl.) och un— dervisningen i drivmedelstjänst. I fråga om fastighetsförvaltning med byggnadslära borde däremot utbildningen öka liksom mobiliserings- och krigsplanläggningsutbildningen. Däremot ville man minska eller ta bort ämnet kassatjänst. "

Några har ansett att enskilt utredningsarbete borde bytas ut mot grupparbete.

De flesta ville att praktikanttjänstgöringen skall ingå i kurstiden men det rådde olika meningar om när den skall läggas in i utbildningen. Den borde styras hårdare av skolan efter särskilt program.

Om eleven hade genomgått allmän kurs vid MHS borde främst sådana ämnen som strategi och taktik kunna minskas eller utgå. Ämnen som ; borde tillkomma låg i första hand på underhållstjänstområdet. Hälften av enkätsvaren utvisade intresse för att deltagande i MHS stabstjänst- * övningar skulle ske endast under andra året. Några föreslog att första ' året skulle användas för studiebesök vid MHS stabstjänstövning medan : andra året skulle innebära direkt medverkan. i

Att förlägga förvaltningsofficerskursen till US i Skövde ansåg 80 % vara viktigt, eftersom US hade specialister och goda utbildningsresurser. US—kursen gav också goda kontakter mellan tyg- och intendentur- tjänsterna.

Bland de allmänna synpunkter som i övrigt framfördes kan nämnas följande:

Praktikfallen i utbildningen borde utökas. Efter grundutbildning bor- de praktisk tjänst ske under några år på lokal nivå, varefter specialut- bildning kunde äga rum. Integrerad utbildning borde anordnas för äldre intendentur- och tygofficerare.

Tygofficerarnas synpunkter Till övervägande de] ansåg tygofficerarna att praktisk tjänstgöring före kursen borde vara obligatorisk trots att sådan tjänstgöring inte kunde anses ge likvärdiga förutsättningar för studierna under kursen. Någon minskning av kurstiden ansågs ej möjlig.

Det framfördes förslag om en utökning av ämnena mobiliseringsplan- läggning, ekonomi och personaladministration och i stället en minskning i av kurstiden för ämnen som taktik, materieltjänst och ammunitions- tjänst. Nya ämnen föreslogs såsom företagsekonomi, orientering om utredningar och den tekniska utvecklingen samt förrådsbyggnadspla- .? nering. *

Tygol'ficerarna var i allmänhet positiva till att deltagandet i MHS stabstjänstövningar ägde rum båda kursåren, dock med något enklare uppgifter första året.

Huvuddelen ville ha kvar utbildningen vid US i Skövde. Främsta mo- tivet var att man där fick specialkunskaper i krigsplaceringsbefattningen, miljökunnande och god kontakt med övriga elevkategorier.

Bland allmänna synpunkter som framfördes kan nämnas behovet av mera kvalificerade lärare och att vidareutbildningsfrågan i förvaltnings- tjänst ytterligare utreddes.

Synpunktcr på skollokalitcter o.d. Samtliga ovan berörda personalkategorier framhöll betydelsen av att den nya förvaltningsskolan byggdes modernt och försågs med välmöble— rade lokaliteter, moderna studiehjälpmedel, referensbibliotek, studie- oeh grupparbetsrum, filmrum och expeditioner med övningsmöjligheter. Det borde vidare finnas möjlighet till fysisk träning i motionshall samt bastu m. m.

8.4 Enkät till tidigare elever i kompaniadjutantkurser

Våren 1972 ställdes en enkät till tidigare elever i kompaniadjutant- kurser inom olika militärområden. De bereddes tillfälle att dels besvara ett antal frågor om den utbildning de fått, dels ge genom fria inlägg sin personliga syn på i sammanhanget aktuella frågor. Som exempel på det sistnämnda angavs ”underbefälets vidareutbildning inom förvaltningsområdet”. Av tabell 813 framgår antalet enkätsvar och kurs- tider.

Tabell 8.3 Antal enkätsvar från elever i kompaniadjutantkurser 1967—1972 och resp. kurstid

År Milo Kurstid Utsända Inkomna

tim. enkäter svar

1967 NN 136 14 1 1968 NN 149 19 6 1970 S 150 22 10 1970 V 86 25 10 1970 B 144 7 4 1971 Ö 104 27 12 1971 ÖN 1 16 22 10 1972 V 152 14 10

150 63

8.4.1 Enkätens huvud frågor

Svar skulle lämnas på 15 frågor som främst berörde utbildningens inne- håll och när den borde genomföras. Vidare skulle svar lämnas på frågor om de i kursen ingående ämnena givit olika grad av utbyte och om vissa ämnen borde ges större eller mindre utrymme o. d., om praktiska

övningsexempel förekom i tillräckligt antal och om övningar med appli- katoriska exempel genomförts. Synpunkter på studiebesök skulle redo- visas. Frågor ställdes också om utbildningen för kompaniadjutant borde förläggas till central förvaltningsskola och hur bostadsfrågan skulle ordnas vid en kursförläggning till Östersund.

8.4.2 Kommentar till enkätsvaren

Nära hälften av dem som genomgått utbildningen Linder aktuella år hade våren 1972 ännu inte tjänstgjort i befattning för vilken utbildningen är kompetensgivande. En majoritet ansåg att den lämpligaste åldern för att genomgå adjutantkursen låg mellan 35 och 40 år. Hela 85 % föreslog ett centralt genomförande av utbildningen och alltså ej med MB som an- ordnare. Vid central skola borde valfrihet i logifrågan finnas. Hälften förordade dock elevhotell.

Av de i hittillsvarande kurser förekommande ämnena ansågs kassa— tjänst och rättsvård ha gett gott utbyte medan motortjänst och fältpost- tjänst gett sämre utbyte. Även andra ämnen har ansetts ge relativt mindre utbyte för eleverna, i första hand stabs- och expeditionstjänst. mobili- seringstjänst och allmän förvaltningstjänst. Vid en kursomläggning för- ordades därför en satsning på dessa senare ämnen. Även kassatjänstäm- net borde därvid få ökat utrymme. Minskning ansågs kunna ske av äm- nena motortjänst samt allmän intendentur- och tygtjänst.

Över 80 % ville att framtida kurser skulle få fler praktiska övnings- exempel främst i kassa— och personaltjänst. Flera applikatoriska exempel önskade man också.

Kritik riktades mot att vissa studiebesök berörde objekt som ej hörde till en kompaniadjutants göromål. En omläggning av studiebesökens in— riktning förordades så att vissa ämnesområden blev bättre belysta. Främst gällde detta personaltjänsten.

Bland spörsmål som enkätsvarare tog upp på eget initiativ var behovet av ökad utbildning för kompetens till högre befattningar inom förvalt- ningsområdet. Kurstiden ansåg många vara för kort. En allmän inställ— ning var att kurserna inte borde innehålla så många föreläsningar 0:h allmänna orienteringar kring försvarsorganisation o.d. utan i stället fler praktiska övningar av realistiskt slag i t. ex. ”simultananläggningar". Det påpekades att en prioritet för vissa ämnen behövdes, särskilt då FPE- och datautbildning. Man ville ha kursplanerna mera enhetliga för att få fram likartad rutin i tjänsten. Allmänt önskades att uppföljnings- och kom- pletteringsutbildningen ordnades på ett mer systematiskt sätt.

8.5 Enkät till myndigheterna inom försvaret angående persona/utbild- ningen och kostnaderna för denna

KFU beslöt i slutet av år 1972 att vända sig till försvarets myndigheter med en enkät angående myndigheternas personalutbildning, dess orga- nisation och omfattning samt kostnaderna för densamma. Under utarbe- tandet av enkäten erhöll KFU kännedom om den enkät RRV i samråd med PUN utformat och utsänt i slutet av november till 142 myndigheter

inom hela statsförvaltningen, däribland vissa försvarets myndigheter. Beklagligtvis kunde en samordning inte komma till stånd varför KFU- enkäten, som vände sig till alla försvarets myndigheter, utsändes strax efter nyår 1973. Därigenom kom KFU-enkäten att innehålla några frågor som var samma som i RRV-enkäten. Sistnämnda enkät berörs i kap. 9 i anslutning till en utvärdering av KFU-enkäten.

8.5.1 KFU-enkätens huvudfrågor

KFU begärde uppgift om försvarsmyndigheterna hade någon särskild utbildningsenhet och vilken personaluppsättning denna hade. om resp. myndighet hade några fastställda riktlinjer för personalutbildningen, om personalen medverkat vid fastställandet av dessa och hur personal- utbildningen var utformad. KFU—enkäten koncentrerade sig dessutom på frågan om något personalinflytande fanns på utbildningsverksamheten, hur informationen om kurser och utbildningsmöjligheter skedde och under vilka former urvalet av elever till olika kurser ägde rum. samt om några normvärden användes för omfattningen av utbildningen. exem- pelvis personaldagar/anställd eller kronor/anställd o.d. Vidare frågades huruvida någon del av myndigheternas utbildningsverksamhet kunde överflyttas till en för försvaret gemensam förvaltningsskola i Östersund därest en sådan skola skulle komma att inrättas och om myndigheterna i så fall kunde låta sina lärare tas i anspråk av denna skola. Slutligen ställdes frågan hur myndigheterna ställde sig till en tänkt anordning där kortare kurser och kurser av regional karaktär genomfördes lokalt under ledning av och med utbildningsmateriel från förvaltningsskolan, varige— nom en viss avlastning kanske kunde ske av den lokalt bedrivna utbild- ningsverksamheten.

På särskilda blanketter begärde KFU redovisning av dels samtliga kurser av förvaltningsutbildningskaraktär som anordnats av försvarets myndigheter under 1972/73, dels kurser under samma år som anord- nats för försvarets tjänstemän av myndigheter eller andra organ utanför försvaret. Kurser som var kortare än en dag skulle ej redovisas. Kon- ferenser ansågs inte vara kurser. Kostnaderna för kurserna skulle speci- ficeras på lärarmedverkan, elev- och omkostnader. Eleverna skulle för- delas på civila, civilmilitära och militära.

8.5.2 Kommentar till enkätsvaren om utbildningsorganisation, personal- inflytande o.d.

I det följande skall i första hand kommenteras de svar som av 45 myndigheter lämnats på frågor som berör personalutbildningsorganisa- tionen, riktlinjerna för personalutbildningen och formerna för persona- lens inflytande på densamma samt frågorna rörande konsekvenserna av en förvaltningsskolas tillkomst i Östersund. Då kostnaderna för myn- digheternas personalutbildning och fördelningen av desamma på olika delposter tas upp till .närmare skärskådan i kap. 28, lämnas i detta avsnitt endast några kortare kommentarer.

Vissa myndigheter av skolkaraktär har tyvärr lämnat uppgifter som innefattar deras utbildningsorganisations hela omfattning och personal- uppsättning och inte särskilt redovisat — eller ej kunnat redovisa — den del av organisationen som avsett den egna personalens utbildning internt och externt. Helt allmänt kan dock konstateras att endast ett mindre antal myndigheter har speciell utbildningsenhet avsedd för den egna personalen. Den största enheten för detta ändamål har FMV —— den består av fyra administratörer och fem befattningshavare med kontors tjänst, samtliga på heltid. FOA, en annan stor myndighet inom försvaret, har en administratör och två i kontorstjänst på heltid. I de flesta fall handhas emellertid utbildningsfrågor för den egna personalen som en deluppgift på en administrativ avdelning eller motsvarande.

I regel anlitas timlärare. I något fall har redovisats att undervisnings— skyldighet föreligger för den egna myndighetens tjänstemän.

Fastställda riktlinjer för personalutbildningen uppges finnas hos 30 myndigheter. I ett fall har särskilt påpekats att riktlinjerna ej gällt den civila personalen under chefsnivån. Där fastställda utbildningsriktlinjer finns torde de enligt vad KFU kunnat utröna i första hand gälla militär personal. Ibland hänvisas i svaren till kurskataloger eller gällande regle- menten som uppges innehålla riktlinjer för personalutbildningen.

Hos 15 myndigheter har personalen fått tillfälle att mera direkt med- verka i tillkomsten av utbildningsriktlinjerna, enär särskilda utbildnings- nämnder inrättats. I övrigt hänvisas till att inom företagsnämnderna före- kommer diskussion om utbildningsfrågorna. Observeras bör att utbild- ningsnämnder enligt vid tiden för enkäten gällande bestämmelser inte behövde finnas på regional/lokal nivå.

Såväl PUN som Stkt kurser utnyttjas i hög grad av de myndigheter som inte har tillräckliga resurser att i egen regi bedriva någon utbild- ningsverksamhet. I mindre omfattning används kurser vid Gällöfsta kurscentrum eller hos ALI-RATI. Om utbildningsanstalter utanför för- svaret lämnas en redogörelse 1 kap. 7. Gällöfsta kurscentrum omnämns i kap. 3.

Vid 24 myndigheter förekommer ansökningsförfarande till kurser. Beslut om uttagning till kurs fattas i regel av enbart myndigheten eller av utbildningsnämnd där sådan finns. Samrådsförfarande är vanligt med den som skall uttas till kurs, särskilt då fråga är om kommendering. I något enstaka fall kan samråd ske med facklig personalorganisation.

Personalinflytande på utbildningens innehåll och utformning av olika kurser förekommer hos 28 myndigheter. I många fall utfrågas deltagarna vid en kursavslutning om sina erfarenheter och vad som bör ändras på till nästa liknande kurs. Ibland sker viss utfrågning före en kurs och innan kursplanen definitivt utformas.

Information om utbildningsmöjligheter sker vanligast genom att kurs— program utsänds till personalen eller genom anslag i tjänstelokaliteter. Även samtal med tänkbara deltagare förekommer inte så sällan. I övrigt skiftar medlen för information mellan de olika myndigheterna.

Endast några få myndigheter använder normvärden för personalut- bildningens omfattning per anställd och år. FCF har uppställt en norm

på 10 utbildningsdagar per anställd eller 5 procent av lönekostnaden. För FMV gäller en norm på 5 dagar per anställd, FOAzs motsvarande norm är ca 3 dagar per anställd. FRI redovisar normvärden på mellan 5 och 15 dagar per anställd och MPI 10 dagar per anställd och år.

På KFU-enkätens fråga om det skulle vara tänkbart att överflytta någon av resp. myndighet nu bedriven utbildning till en förvaltningsskola i Östersund gavs i allmänhet det svaret att knappast något kunde över- flyttas. Några få myndigheter gav dock anvisning på viss tänkbar kurs- överflyttning, såsom de hittills milovis bedrivna kompaniadjutantkurserna (motsv.), arbetsledningskurser för förråds- och ekonomipersonal, kurser i förrådsredovisning samt externt anordnade kurser av mera allmän karaktär såsom kurser vilka f. n. anordnas av PUN och Stkt.

Lärare anses i regel inte kunna av myndigheterna ställas till en ev. förvaltningsskolas förfogande annat än som tillfälliga föreläsare.

Däremot hälsas i allmänhet med tillfredsställelse ett förverkligande av den framförda tanken att en central förvaltningsskola skulle genomföra lokala kortare kurser eller kurser av regional karaktär och med utbild- ningsmateriel från skolan. Några myndigheter har ej ansett något behov av en sådan skolas medverkan föreligga. Från något håll har tanken avvisats principiellt eftersom vederbörande försvarsgrenschef ansetts böra leda all utbildning själv eller genom underställd chef.

8.5.3 Kommentar till enkätsvaren om elevkategorier, kursdagar, kost- nader m. m.

Enkäten tog som tidigare nämnts upp frågan om kursomfattningen under 1972/73, hur deltagarna fördelat sig på personalkategorier m.m. och hur kostnaderna fördelat sig på internt resp. externt anordnade kurser.

Redovisningen skilde mellan förvaltningsutbildning anordnad 1972/73 av myndigheter inom försvaret och dylik utbildning anordnad av myn- digheter eller skolor utanför försvaret.

Utbildningen inom försvaret var givetvis dominerande. Nära 4200 elever deltog i kurserna och antalet elevdagar uppgick till totalt ca 56 500. (Jfr bilaga 8:2.) I kurser som anordnades utanför försvaret del- tog ea 490 elever under sammanlagt ca 2 630 kursdagar. Stkt och PUN stod för nära 60% av sistnämnda kursdagar. Genomsnittligt uppgi:k personalutbildningen till knappt 2 dagar per anställd inom förvaltnings- organisationen.

Vid försvarets egna kurser belöpte sig de sammanlagda kostnaderna under ifrågavarande utbildningsår till ca 5,25 miljoner kronor varav elevkostnaderna utgjorde största andelen eller nära 4 miljoner kronor. I elevkostnaderna ingår rese- och traktamentsersättningar men inga löne- kostnader. Lärarkostnaderna uppgick till i runt tal 950000 kronor. I detta belopp ingick utöver rese- och traktamentskostnader även lärar- arvoden. Kostnaderna för de utanför försvaret anordnade kurserna be— löpte sig till ca 250 000 kronor.

Av intresse är att notera hur de olika personalkategorierna, militär,

civilmilitär och civil personal, varit representerade i denna utbildning. Det visar sig att av deltagarna inom de av försvaret anordnade kurserna utgjorde 28 % militär och 5 % civilmilitär personal samt återstoden eller 67 % civil personal. I kurserna utanför försvaret var motsvarande pro- centuella fördelning på de tre personalkategorierna 8, 9 och 83 %.

I den fortsatta kommentaren skall endast beröras den inom försvaret anordnade förvaltningsutbildningen. Personalkategorifördelningen på kurserna har ovan angivits. Vid en närmare granskning av hur antalet elevdagar (ca 56 500) fördelat sig på personalkategorierna blir bilden annorlunda. 78 % av dessa har åtgått för militär personal, 2 % för civilmilitär och 20 % för civil personal. Den största gruppen deltagare i den interna utbildningen — de eivilanställda (67 %) — har sålunda en förhållandevis liten andel i kursdagarna.

Genomsnittligt fördelar sig antalet utbildningsdagar personalkategori- vis så att en militär kursdeltagare fått drygt 37 dagar, en civilmilitär 5 dagar ozh en civil 4 dagar.

Den gjorda undersökningen ger förklaringen. De långa kurserna är avsedda för militär personal ozh är i regel för denna av kompetensgi- vande karaktär. Utbildningen av kompani- och regementsofficerare i förvaltningstjänst har en längd på ett resp. två år.

Om man uppdelar de genom enkäten framtagna kurserna i tre grup— er, där den första gruppen omfattar "korta" kurser på upp t. o. m. 14 dagar, den andra gruppen "medellånga" kurser på 15 t. o. m. 50 dagar och den tredje gruppen "långa" kurser på minst 51 dagar visar det sig att nära hälften av samtliga kursdagar hör till tredje gruppen och att endast militära kursdeltagare har förekommit i denna grupp av kurser. I de medellånga kurserna, andra gruppen. är också den militära perso- nalen helt dominerande bland kursdeltagarna eller till 97 %. I första gruppen, de korta kurserna. är den civila personalen i stället domineran- de med 75 % av kursdagarna medan den militära personalens andel är 19 %.

Om man delar tipp respektive personalkategori på de tre grupperna av kurser. korta, medellånga och långa, finner man att den civila per- sonalen uppdelas procentuellt på 98, 2 och 0, den civilmilitära på 82, 18 och 0 samt den militära personalen på 6, 33 och 61.

Som tidigare nämnts avsåg enkäten även att kartlägga användningen av lärare. Antalet fasta lärare utgör 58 under utbildningsåret 1972/73 vartill kommer deltids- eller timlärare, föreläsare m.fl., motsvarande ca 900 lärarinsatser i den inom försvaret anordnade förvaltningsutbild— ningen.

En speciell kommentar till frågor kring kurskostnaderna lämnas i kap. 28. Här skall blott i korthet nämnas att i genomsnitt uppgår kostnaderna för en elevdag till 93 kronor. Kostnadernas fördelning på de tre personalkategorierna blir procentuellt den att på militär personal kommer 73 %, på civilmilitär 3 % och på civil personal 24 %.

Mot detta bör ställas de tre personalkategoriernas fördelning på för- svarets personal i sin helhet resp. inom förvaltningsorganisationen.

8.6 Målgrnppsstatistik

8.6.1 Den civila personalen För att kunna indela den civila personalen i målgrupper har KFU in- hämtat uppgifter om antalet civilanställda inom 4 huvudtiteln ur statens avtalsverks (SAV) lönestatistik för 1971. De målgrupper som valts är indelade i fyra lönegradsgrupper, nämligen Al——Al7, A18—A25, A26——BS och B6—C4. Nedanstående tabeller upptar antalet heltidsanställda resp. deltidsan- ställda civila tjänstemän, placerade i lönegrad eller motsvarande arvode inom 4 huvudtiteln under oktober månad 1971 och fördelade på ovan- nämnda lönegradsgrupper.

Tabell (?.-4 Heltidsanställda

lönegradsgrupp Antal anställda %

A l——A 17 17 461 74 A ] 8—A25 4 443 19 A26—BS ] 416 6 Bö—u 276 1

Summa 23 596 100

Tabell 8.5 Deltidsanställda

Lönegradsgrupp Antal anställda %

Al—A17 2 637 95 AlS—AZS 110 4 A26—BS 18 ] B6— 2 0 Summa 2 767 100

En deltidsanställd kan enligt SAV antas i genomsnitt arbeta ca 60 % av heltid. Detta innebär omräknat till heltid att de deltidsanställda mot- svarar 1 660 heltidsanställda.

Det totala antalet civila tjänstemän uttryckt i heltidsanställda blir således 25 256. Därutöver tillkommer R-personal.1 Uppgifterna för den— na personal har hämtats ur SAV lönestatistik från andra kvartalet 1971, där varje person som arbetat någon gång under detta kvartal registrerats som en individ enligt följande tabell.

Tabell 8.6 R-personal

Myndighet Antal FMV 5 340 FortF 612 Summa 5 952

1 Med R-personal avses tjänstemän som utöver fast lön har en rörlig lönedel. De omfattas av särskilt avtal — Ast/R-avtal.

För att kunna ange omfattningen av R-personal, uttryckt i heltids- anställda, måste en skattning göras, eftersom den i tabellen redovisade personalen innefattar även deltidsanställda. KFU har därför antagit att R-personalen våren 1971 uppgick till ca 5 000 heltidsanställda.

Slutligen bör i denna statistik inräknas den personal som har lokal- vårdsuppgifter. Enligt SAV lönestatistik, daterad den 31 december 1071, kunde antalet anställda för lokalvård, som var sysselsatta minst halvtid. beräknas till 1 292. Enligt SAV kan antas att denna personal i genomsnitt arbetar ca 60 % av heltid. Detta innebär omräknat till heltid ca 775 heltidsanställda för lokalvård.

Det totala antalet civilanställda inom 4 huvudtiteln under oktober månad 1971 framgår av följande tabell.

Tabell 8.7 Totala antalet civilanställda

Anställningsform Antal heltids- % anställda Heltidsanställda 23 600 76 Deltidsanställda 1 660 5 R-personal1 5 000 16 Lokalvärdspersonalx 775 3 Summa avrundat 31 000 100

' KFU har ansett att sifferuppgifterna för R- och lokalvårdspersonalen i detta sammanhang även kan få gälla för oktober 1971.

8.6.2 Personalstatistik från LEMA

Ledningsgruppen för minskning av antalet anställda inom krigsmakten — LEMA — som tillsattes i december 1971 består av chefen för Fst och chefen för FRI. Ett sekretariat finns inom FRI.

System LEMA är en ADB-grundad rutin för rapportering av per— sonalläget inom krigsmakten vid vissa angivna tidpunkter, hittills en gång varje halvår, mars och september.

Till krigsmakten räknas bl. a. inte sådana myndigheter som försvars- departementet, FRI, civilförsvarsstyrelsen m. fl. Dessa myndigheters personal har däremot redovisats i den statistik som hämtats från SAV.

LEMA-systemet ger information om antalet avlönade men ej om an- talet anställda eller antalet tjänster.

All personal redovisas som är anställd och uppbär lön från myndighet inom krigsmakten under rapportmånaden, oavsett anställnings- och löne-

Tabell 8.8 Personalläget mars 1973 enligt LEMA

Personalkategori Antal avlönade Militär 16 207 Civilmilitär 4 238 Civil 29 602

Summa 50 047

form. KFU har använt sig av den rapport om personalläget inom krigs- makten som avser mars 1973.

Uppgifter om antalet civila enligt LEMA skiljer sig sålunda från de uppgiftzr som KFU inhämtat genom SAV lönestatistik. Skillnaden be- ror delvis på att antalet anställda inom 4 huvudtiteln minskat från okto- ! bsr 19"1 till mars 1973. Vidare kan de olika redovisningstillfällena mars l ozh okiober innebära att en skillnad uppstår som i och för sig inte är recll utan blott beror på att redovisningen anknyter till olika tidpunkter under iret. Härutöver beror skillnaden på att som ovan nämnts vissa myndigheter ej är redovisade i LEMA-rapporten. Slutligen kan SAV lönestatistik antas vara behäftad med viss ofullständighet.

8.6.3 Förvaltningsutbildningens målgrupper

För at kunna beräkna storleken av målgrupperna för förvaltningsut- bildningen har KFU använt det förenämnda underlaget ur SAV statistik för oktober 1971, LEMA-rapporten om personalläget inom krigsmakten mars 1973. vissa personalberäkningar som återfinns i PKU delbetänkan- de 2 smit uppgifter från vissa myndigheter inom 4 huvudtiteln.

Målgrupperna för förvaltningsutbildning, fördelade på personalkate— gorier, framgår av den följande sammanställningen.

Tabell 8.9 Utbildningens målgrupper

Summa 310 400 100

g Personelkategori Antal %

' Militär 3 100 10,2 Civilmiitär ] 500 4,9 ; Civil 25 800 84.9

L ___—_ (

1 de kapitel där KFU lägger fram förslag till utbildning för personal inom ce olika förvaltningsområdena (kap. 13—22) redovisas respektive målgrupper för utbildningen mera i detalj.

8.7 Sunråd och information

8.7.1 Overlåiggningar med myndigheter utanför Östersund I enlighet med sina direktiv har KFU haft samråd med myndigheter som bedriver sådan skolverksamhet som har mer eller mindre direkt samband med utredningsuppdraget. KFU har därför besökt MHS, IntS, TygS och US. varvid utöver orienteringar om skolverksamheten diskussion före- kommit om skilda utbildningsfrågor såsom ökad integrering, utbild- ningsnietodik, betygs- och vitsordsproblem m. m. Med FbrevS har disku- terats möjligheter till viss läromedelsproduktion för den framtida för— valtningsutbildningens behov. Vid besök hos befästningsinspektionen har diskuterats frågor kring fortifikationsutbildningens lokalisering m.m. Mee staberna för Intendenturkåren och Fälttygkåren har samråd ägt

rum i skilda frågor men främst rörande den försöksverksamhet på för- valtningsområdet, som KFU föreslagit i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet den 25 januari 1973 och hur en sådan verksamhet lämpligen bör utformas och genomföras (se vidare härom i kap. 29).

KFU har vidare haft överläggningar med SPN, PUN och RRV. Överläggningarna med SPN (maj 1973) gällde den framtida förvalt- ningsutbildningens förhållande till SPN personaladministrativa utbild- ning. SPN har numera från RRV övertagit ansvaret för utbildningen inom den statliga förplägnadsverksamheten. Utbyte av synpunkter kring utbildningen för personal i verksamheten förekom. Överläggningarna med SPN gällde vidare frågan om hur kostnaderna för en framtida för— valtningsutbildning borde redovisas. Frågan om en avgiftsfinansiering hade tagits upp till utredning.

Med PUN har KFU haft samråd rörande den administrativa perso— nalens utbildning, i vilken omfattning dylik utbildning bör kunna anord- nas inom försvaret och när utbildning kan repliera på PUN-kurser. I anslutning härtill har även berörts de utbildningskurser som PUN anord- nat för ekonomipersonal inom statsförvaltningen och i vilka även före— kommit deltagare från försvarsscktorn. För KFU har det framstått som angeläget att krigsmaktens förvaltningsutbildning skall kunna på ett na- turligt sätt ingå i den samordning av all statlig personalutbildning. främst fortbildning, som PUN har ansvaret för. PUN har uppgivit sig vara beredd att som konsult biträda med uppläggning av personalutbildning hos myndigheter som inte har förutsättningar att själva genomföra dylik utbildning. Som exempel på ett ämnesområde där PUN har exklusiv expertis kan nämnas rättskunskap. PUN har den uppfattningen att fort- bildningskurser inte skall vara meritgivande. Endast i PUN kompetens— givande kanslistkurs utdelas vitsord men bara med graderna godkänd — icke godkänd. Vid övriga kurser sätts ej några betyg.

Besök har företagits hos PUN förvaltningsskola i Sigtuna varvid stu— derats lokalfrågor som kan vara av betydelse för KFU vid bedömning av hur en försvarets framtida förvaltningsskola borde utformas. Liknan- de besök har ägt rum vid Gällöfsta kurscentrum, varvid också erlllllllls information om de möjligheter sistnämnda skola har att ta hand om någon del av en försvarets förvaltningsutbildningsverksamhet.

Samrådet med RRV har berört frågan om utbildningen av personal i de nya ekonomi-systemen. Hittills har RRV svarat för viss lärarutbild- ning i ämnesområdet. Även frågan om elevlönernas redovisning vid kal- kyleringen av kostnaderna för den framtida förvaltningsutbildningen har diskuterats med RRV.

KFU studier vid statens järnvägar, postverket, televerket. statens väg- verk och statens vattenfallsverk samt rikspolisstyrelsen har företagits gemensamt med PKU i början av år 1972. Med dessa studier har KFU avsett att få en uppfattning om utbildningsverksamhetens omfattning och om dess inordning i resp. verks personaladministrativa system.

Utbildningen vid verken, som i regel sker på tjänstetid, har redovisats närmare i kap. 7.

För KFU del har intresset främst knutits till följande utbildnings- frågor: analys av utbildningsinnehåll, urval till utbildning, utbildnings- former och kurslokaler, lärarkrafter samt betygssättning.

Allmänt kan här konstateras att utbildningsverksamheten är föremål för stort intresse. Inom myndigheterna strävar man att skapa personal— administrativa system som ger utrymme för systematiska utbildningsin- satser för all personal. Vid vissa verk utnyttjas även 5. k. utvecklingssam- tal mellan chef och underlydande som ett led i utbildningsplaneringen. Deltagande i utbildningskurserna sker som regel frivilligt efter ansökan i konkurrens med andra sökande. Vid vissa verk finns personalorgani- sationerna representerade i kommittéer för urval av deltagare. KFU återkommer till sistnämnda fråga i kap. 25.

8.7.2 Överläggningar med myndigheter i Östersund

Av speciell karaktär har varit de överläggningar KFU haft med läns— styrelsen i Östersund, med representanter för Östersunds kommun, Socialhögskolan i Östersund samt med milostab NN och chefen för A 4.

Länsstyrelsen har redovisat olika problem inom länet som kan vara av betydelse vid KFU överväganden angående lokalfrågornas lösning om en central förvaltningsskola skall inrättas. Det klargjordes att en sådan skola inte kunde påräkna lärarhjälp i någon större omfattning av befattningshavare inom länsstyrelsen. Om elev i de långa kurserna vid en förvaltningsskola skulle ha med sig sin hustru ansågs möjligheterna för henne att skaffa arbete i Östersund som ganska små. Länsstyrelsen hade en lång kö av sökande till uppkommande vakanta befattningar på bl. a. kontorsområdet.

Med representanter för Östersunds kommun har KFU haft tre över- läggningar som bl. a. gett information om hur kommunen ser på mark- frågorna, om en för försvaret gemensam förvaltningsskola kommer till stånd. Man var inställd på att tillmötesgå alla rimliga önskemål om en skolbyggnadsplacering på ett område som nu delvis tillhör kommunen. Man var vidare positiv till att söka tillgodose bostadsbehovet för kurs- deltagare och lärare. Man hade tidigare för andra skolors behov snabbt kunnat bygga elevbostäder och hade sålunda viss erfarenhet som kunde vara av värde vid den byggenskap som kunde bli erforderlig genom till- komsten av en försvarets förvaltningsskola. Till detta kan läggas att en noterad minskning av intagningen till gymnasieskolan kan förmodas ge ökad tillgång på möblerade privatrum i Östersund.

Ett centralt organ för bokning av elevrum och elev/lärarbostäder ansågs vara möjligt att inrätta.

Det uttalades från kommunens sida att man räknade med fortsatt ut— byggnad av systematiserad universitetsutbildning och att lärarna vid den- na utbildning i viss utsträckning kunde medverka som lärare också vid en försvarets förvaltningsskola. Det hade enligt uppgift aldrig varit svårt att rekrytera lärare till östersundsområdet.

Tillkomsten av en förvaltningsskola kunde ge bättre möjligheter att skapa heltidstjänster för lärare, ansåg man,

Kommunen hade vissa planer på att börja en kursverksamhet för storkökspersonal. Om det i anslutning till en försvarets förvaltningsskola i Östersund skulle förekomma utbildning i förplägnadstjänst ozh om ett särskilt utbildningskök skulle byggas ville man från kommunens sida an— mäla intresse av att utnyttja de nya utbildningsresurserna för sin verk- samhet, om kapacitet härför skulle uppstå.

Samrådet med Socialhögskolan i Östersund har främst rört frågan om möjligheter att i vissa fall ha samma lärare. Fyllnadstjänstgöring för att åstadkomma hel lärartjänst torde bli möjlig att ordna enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser från april 1972. (Se vidare kap. 24.)

Den hittillsvarande inriktningen av socialhögskolans utbildningsverk— samhet på den kommunala sektorn kommer successivt att ändras. [ sam- arbete med SPN ämnar socialhögskolan utveckla en utbildningslinje i personaladministration. Därutöver finns planer på nya linjer i offentlig ekonomi, planering samt offentlig administration med förvaltning. Den— na förändring innebär en väsentlig breddning av förvaltningsutbildning- en. Därtill kommer ökade insatser på utbildning i rättskunskap. där— ibland ämnen som avtals- och arbetsrätt. Man ämnar även påbörja ADB—utbildning av orienterande karaktär för förvaltningspersonal.

Socialhögskolan kommer under 1974 att få en egen modern produk- tionsenhet för läromedel. En försvarets förvaltningsskola skulle kanske i vissa fall kunna utnyttja denna produktionsenhet för sin egen lärome- delsframställning — åtminstone vid toppbelastningar.

Slutligen skall från samrådet med milostaben i Östersund och chefen för A 4 nämnas frågan angående skötseln av de gemensamma stödfunk- tionerna för en försvarets förvaltningsskola och ATS, lokaliserade till A 4 markområde, om en garnisonsförvaltning införs ledd av I 5/Fo 22. Från KFU togs upp frågan om militära lärarkrafter kunde hämtas bland milostabens personal. Den uppfattningen tycktes råda att stora svårig- heter skulle uppstå om stabspersonal skulle ställas till förfogande som deltidslärare vid en förvaltningsskola i Östersund. Det skulle vara för- delaktigare om skolan fick en fast lärarkår av den omfattningen att milo- staben under vissa tider på året kunde få arbetskraftsförstärkning från skolans lärarkår.

8.7.3 Kontakt med enskilda utbildningsinstitutioner

Studiebesök har gjorts vid ALI-RATI, Svenska arbetsgivareföreningens utbildningscentrum på Lidingö. Förutom utbildningsorganisationen och kursutbudet studerades den moderna kursgården Wijk.

AB Hermods i Malmö redovisade vid ett studiebesök sina korrespon- denskurser som riktar sig till vuxenstuderande. Hermods hade även resurser för produktion av utbildningspaket och kurser anpassade till beställarens önskemål. Dessa resurser har tagits i anspråk av många offentliga institutioner såsom statliga verk och landstingen i och för utbildning av personal. Så har även skett inom försvaret. IntS och TygS har t. ex. i sin undervisning anlitat utbildningsmaterial från Hermods.

8.7.4 Överläggningar med personalorganisationer

I enlighet med sina direktiv har KFU haft samråd under arbetets gång med berörda personalorganisationer. I viss utsträckning har därvid hjälp erhållits vid genomförandet av bl. a. enkäter och intervjuer med militär och civil personal. Samrådsförfarandet har dessutom inneburit utbyte av informationer och synpunkter på skilda frågor som legat inom KFU arbetsområde och i vissa fall gett impulser av vikt för utredningsarbetet. Särskilt har detta gällt sådana frågor som personalens inflytande på elevurval till utbildning av olika slag och till utbildningens innehåll och l inriktning. l När det gäller personalinflytandet har på begäran av KFU statstjänste- , männens fyra huvudorganisationer inkommit med sina synpunkter som mera utförligt redovisas i kap. 25.

8.7.5 Deltagande i försvarsstabens arbetsgrupp Östersund m.m.

' Kungl. Maj:t beslöt den 1 oktober 1971 att uppdraga åt FortF att i . samråd med ÖB, KFU 71 och Östersunds kommun vidta åtgärder för ' anskaffning av lokaler i Östersund för ATS och en för krigsmakten ge- mensam förvaltningsskola, om de inrättades, samt snarast inkomma med förslag till projekteringsunderlag.

ÖB tillsatte den 4 november 1971 i samråd med FortF en arbetsgrupp för framtagande av projekteringsunderlag till såväl ATS som en för— svarets förvaltningsskola i Östersund. Till arbetsgruppen, benämnd Ag Ö, adjungerades KFU sekreterare.

Ett flertal sammanträden har hållits kring olika spörsmål rörande lokalbehov, markfrågor m.m.

KFU har i frågan om gemensamma funktioner med ATS haft sam- råd med arméöverdirektören som haft CA uppdrag att utreda ATS- lokalfrågor. KFU har därvid ansett att ATS bör som den större skolan svara för de gemensamma funktionerna i en skolbyggnad som delas med en ev. förvaltningsskola. Bland sådana funktioner kan nämnas re- ception, skrivcentral, kassatjänst, bibliotek, läromedelsproduktion m.m.

Frågor rörande omlokalisering av personal från IntS och TygS har handlagts av Ag Ö.

8.7.6 Deltagande i konferenser, fältövningar m.m.

Utredningsmannen i KFU har lämnat viss information kring utred- ningsarbetet vid dels en högre kurs vid IntS den 25 november 1971 dels ett inom milo Ö anordnat förvaltningsmöte den 6 juni 1972 i Borens- berg. Utredningsmannen och vissa experter har bevistat fältövningar som anordnats av IntS resp. TygS.

TCO utbildningsdagar hösten 1971 bevistades av Utredningsmannen tillsammans med experter. Konferenstemat var ”Återkommande utbild- ning”. Bland ämnena för debatt kan nämnas Vuxenpedagogik i utveck- ling, Reformer för återkommande utbildning samt Samhällets och ar- betsgivarnas roll i dessa utbildningssammanhang.

Experterna Brantberger, Magnusson och Nyberg har deltagit i en av Hermods anordnad konferens våren 1972 angående bl. a. ledarutbild- ning och undervisningsteknologi.

8.8 KFU yttranden

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har KFU avgivit yttrande den 20 april 1972 på grund av remiss angående det delbetän- kande I som avgivits av PKU (SOU 1972:3). Yttrandet återges i bi- laga 83.

Även det av U 68 avgivna betänkandet ”Högskolan" (1973z2) har KFU anmodats yttra sig över. Detta yttrande till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet har lämnats den 1 februari 1974 och återges i bilaga 8:4.

Slutsatser av utredningens studier m m

I detta kapitel redovisas de slutsatser som KFU anser sig kunna dra av sina omfattande studier varöver en redogörelse lämnats i kap. 8. I sammanhanget kommer också undersökningar gjorda av försvarets ma— terielanskaffningsutredning — UMA — och av PKU att beröras liksom deras inverkan på KFU arbete. Detsamma gäller den undersökning som RRV genomfört angående personalutbildningsfunktionen inom statsför- valtningen och som framlagts i en rapport i juni 1973. Som nämnts i kap. 8 berör sistnämnda undersökning i betydelsefulla delar samma frågor som ingick i KFU enkät vintern 1973 till myndigheterna inom 4 huvudtiteln.

9.1 Det av PKU lämnade underlaget

Som framgått av kap. 1 och 8 har visst samarbete skett med PKU. För KFU överväganden har PKU överlämnat underlag i form av specifika- tioner på kunskapskrav för vissa slag av arbetsuppgifter eller typer av tjänster på olika nivåer.

I några fall är dessa kravspecifikationer en följd av PKU förslag om inrättande av nya speciella tjänster eller av förslag om ändrad använd- ning av personalen på vissa arbetsområden.

Då KFU inte haft i uppdrag att för egen del ta någon ställning till sådana förslag innebär därav föranledda vissa förslag till utbildning som KFU framlägger endast ett tillgodoseende av ett tänkt behov av utbild- ning om PKU-förslagen godtas i denna del.

Det har varit av värde för KFU att få del av resultaten av de studier och undersökningar som genomförts av PKU och som lett fram till bl. a. en redovisning av kunskapskrav för olika tjänster inom olika förvalt- ningsområden. Det bör dock i detta sammanhang nämnas att PKU byggt upp sina kravspecifikationer efter något andra principer än de KFU utgått från vid sitt utarbetande av förslagen till utbildning. Såsom framgår av kap. 12 (12.12) har nämligen KFU indelat perso- nalen efter dess funktioner i stort varigenom målgrupperna för förvalt-

ningsutbildningen kommer att utgöras av beslutsfattare. handläggare och medarbetare.

I sina kravspecifikationer har PKU vidare utgått från i andra sam— manhang för militär utbildning avsedd klassificering på tre nivåer, kal- lade kunskapsgrader,

a) någon kunskap b) kunskap c) god kunskap.

KFU har däremot — vilket närmare utvecklas i kap. 12 (12.62) — utgått från en något annorlunda kravnivåindelning, omfattande två kun- skaps- och två färdighetsgrader.

9.2 Påverkan av UMA

De av UMA verkställda undersökningarna om materielanskaffningsverk— samheten inom FMV berör i ett första delbetänkande (Stencil Fö 1970:12) anskaffningen av tyg- och intendenturmateriel. I proposition 124 år 1971 utgjorde utredningsförslaget en grundval för det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till organisationen i stort av FMV. I UMA delbetän- kande avseende anskaffning m. ni. av fortifikatorisk materiel, sjukvårds- materiel och läkemedel (St 1971:4) föreslås vissa förändringar. De två betänkandena har tjänat till ledning vid utarbetandet av de förslag till utbildningens inriktning och omfattning för personal i anskaffningsverk— samhet som KFU framlägger i kap. 14 och 19.

9.3 RRV undersökning om personalutbildningen

Den av RRV framlagda rapporten utgör en översiktlig kartläggning av personalutbildningens ställning inom statsförvaltningen. Undersökningen grundar sig på två enkäter, den ena riktad till myndigheterna, den andra till personalen. Av de 138 myndigheter, till vilka enkäten utsändes, hörde 16 till försvaret.

Med personalutbildning menas i RRV-undersökningen utbildning av statstjänstemän i form av aspirantutbildning och liknande grundutbild- ning, introduktionskurser för nyanställda samt fort- och vidareutbildning som anordnas eller stöds av myndighet. All renodlad militärutbildning samt omskolning och diverse mellanformer har uteslutits.

En statsanställd får i genomsnitt 4,2 utbildningsdagar per år och ut- bildningskostnaden härför utgör 900 kr motsv. ca 2 % av myndighetens totala lönekostnader. Nära 80 % av utbildningen sker i myndigheternas egen regi.

Utbildningskostnaderna domineras av lönekostnader för deltagarna. Rese- och traktamentskostnader är sex gånger så stora som kursavgif— terna. Myndigheter som arrangerar utbildning för annan personal (även icke statlig) tar i allmänhet inte betalt för detta. De myndigheter som kräver betalning beräknar avgifterna efter mycket varierande principer.

Deltagandet i utbildning är mycket olika mellan individer och kate- gorier av individer. 30 % hade inte fått någon personalutbildning under

sin anställningstid. För 10 % var det mer än fem år sedan någon dylik utbildning erhållits. För 10 % av dem som någon gång deltagit i perso- nalutbildning gällde det en introduktionskurs i anslutning till nyanställ- ning. För 15 % hade erhållen utbildning motiverats av väntade föränd- ringar inom myndigheten.

De statsanställda som fått, relativt sett, avsevärt mer utbildning än övriga är heltidsarbetande i åldern 26—40 år, sådana med gymnasial- eller postgymnasial utbildning, de med några få års anställningstid samt de med tjänsteställning som chef eller handläggare.

Var fjärde myndighet har en särskild enhet för administration av ut- bildningsfrågor. Vid 40 % av myndigheterna finns en eller flera tjänste- män med särskilt ansvar för personalutbildningen. Var femte myndig- het saknar fast organisation för utbildningsfrågor av detta slag.

Hälften av myndigheterna anser en del av utbildningen som obliga— torisk. För dessa myndigheter utgör den obligatoriska utbildningen 40 % av den totala.

De som genomgått personalutbildning har ansett att deras arbets- situation därigenom förändrats i positiv riktning på det sätt som följande uppställning utvisar.

Tablå 9:1 Positiva förändringar av arbetssituationen till följd av per- sonalutbildning (i procent)

Ökad säkerhet i arbetet 54 Omläggning av arbetet 15 Ökad arbetstillfredsställelse 50 Ökad förmåga att klara nya arbetsuppgifter 28 Ökade befordringsmöjligheter 20 Bidrag till faktisk befordran 18 Kunskaper har kunnat spridas 25 inom myndigheten

Utvecklingstendenserna bedöms av många myndigheter så att de i framtiden skulle komma att anordna en förhållandevis större andel av personalutbildningen i egen regi. Goda erfarenheter finns av de delvis verksanpassade kurspaket som bl. a. PUN utarbetat. Det anses rimligt med ett fortsatt centralt men kanske bättre samordnat kursutbud inom vissa kunskapsområden.

De flesta anställda anser att introduktion vid nyanställning bör få större utrymme. En tredjedel vill ha ökat medinflytande i utbildnings- frågor.

Vid jämförelse mellan en grupp myndigheter med välutvecklad per- sonalutbildningsfunktion och en grupp där utvecklingen inte hunnit lika långt visar det sig att skillnaden på ett signifikant sätt slår igenom i såväl personalens erfarenheter av personalutbildningen som i den allmänna attityden till denna. Personal från myndigheter med en mer välutvecklad personalutbildningsfunktion finner i högre grad än personal från den andra gruppen myndigheter att utbildningen förändrat deras arbetssitua- tion så att de kunnat få nya arbetsuppgifter och att arbetet kunnat ratio- naliseras och så att befordran underlättats. Denna personal anser vidare

att arbetet inte i samma grad som enligt den andra gruppens bedömning lägger hinder i vägen för fullföljande av behövlig utbildning.

De flesta myndigheterna anser att främsta syftet med personalutbild- ningen är att möjliggöra för de anställda att klara nuvarande och kom- mande arbetsuppgifter. 42 % av myndigheterna saknar helt dokumen- tation av sin målsättning för utbildningen. Där sådan finns anses den ge de ansvariga för utbildningen ett stöd vid ställningstagande till olika ut- bildningsproblem. Dessutom noteras att den stimulerar och förstärker de anställdas intresse för personalutbildningen.

RRV-rapporten påvisar också att stor vikt måste läggas vid sättet att fastställa utbildningsbehovet inom en myndighet. Över hälften av myn- digheterna (54 %) anger att utbildningsbehovet i stor utsträckning fram- kommer via de anställdas egna önskemål. Men där så sker visar den gjorda enkäten att personalen i mindre utsträckning anser att utbild- ningen är verkningsfull och i större utsträckning att arbetet lägger hinder i vägen för genomförande av utbildning.

Rakt motsatt uppfattning har personalen vid de myndigheter som främst använder verksamhetsplanering, befattningsanalyser och utveck- lingssamtal för att klarlägga utbildningsbehovet. RRV anser det därför allvarligt att 25 % av de tillfrågade myndigheterna saknar varje form av planering av personalutbildningen. Bara 15 % har en individuell planering.

Utvärdering av utbildningens effekter är främst knuten till sådan ut— bildning som betraktas som obligatorisk och till myndigheter med skrift- ligt dokumenterade utbildningsmål. 27 % av myndigheterna bedriver viss utveckling av utvärderingssystem.

RRV—undersökningen visar att en någorlunda utvecklad behovsinven- tering, planering, uppföljning och utvärdering har ett direkt samband med förekomsten av utbildningsansvarig tjänsteman eller särskild ut- bildningsenhet. Vid 20 % av myndigheterna saknas dock något sådant.

Betydelsen av en välutvecklad — men inte nödvändigtvis särskilt stor —— personalutbildningsfunktion anses i RRV-rapporten ha demonstrerats i undersökningen. Att skapa en sådan funktion är inte beroende av om en myndighet är stor eller liten. Däremot har undersökningen fllnnit ett samband mellan allmän administrativ utvecklingsnivå _ t. ex. till- lämpning av programbudgetering och verksamhetsplanering — och en välutvecklad personalutbildning. I rapporten understryks vikten av att , utbildningen anpassas till myndigheternas lång- och kortsiktiga mål samt ; integreras med övrig verksamhet så att ”rätt” utbildning produceras vid 1 ”rätt" tidpunkt. i

Vad RRV-rapporten belyser i fråga om kostnadsproblemen kring per- sonalutbildningen kommer att tas upp till behandling 'i anslutning till KFU överväganden rörande de ekonomiska konsekvenserna av de fram— lagda utredningsförslagen (kap. 28).

9.4 Den civila personalens utbildningsbehov De studier KFU företagit hos såväl centrala som regionala och lokala instanser, varvid intervjuer skett med befattningshavare på olika nivåer

och med representanter för myndigheter, ger klart belägg för att för- valtningsutbildningsbehovet är stort hos civil personal. Detta gäller i främsta rummet personal i lägre lönegrader och med en utbildning före anställningen som mycket ofta endast utgörs av den obligatoriska grund- skolan. Inskolningen i arbetet har därför måst äga rum under lång tid. För en del anställda har erfarenhetsuppbyggnaden inneburit en synner- ligen avskärmad specialisering på vissa arbetsuppgifter. Detta är givetvis till förfång då behov uppstår att omplacera denna personal till andra uppgifter. Den enskilde civile befattningshavarens vidareutveckling har därvid också hämmats. En viss bitterhet eller besvikelse kan spåras i de intervjusvar som KFU fått under sina studiebesök. Försvarets myndigheter anses tidigare vid planläggning och genomförande av olika utbildningsprogram inte ha i tillräcklig utsträckning räknat med den civila personalen som mål- grupp för utbildning. Kanske har ibland också antytts att man inte kunde avvara den enskilde befattningshavaren från hans eller hennes löpande arbete. Mot denna bakgrund och det förhållandet att den mili- tära personalens fort- och vidareutbildning haft helt andra och större proportioner har troligen besvikelsen uppstått.

KFU finner det vara en realitet att stort behov föreligger av utbildning av den civila förvaltningspersonalen inte minst den på regional/lokal nivå. Myndigheternas uttalanden om behovet är i detta fall helt överens- stämmande med den berörda personalens.

KFU studier har lett till den uppfattningen att ökade satsningar måste göras på introduktionsutbildning. Vidare är det erforderligt med en vidgad information till den civila personalen om den militära miljö den arbetar i. Det finns visserligen bland denna personal olika uppfattningar angående omfattningen av ett behövligt militärt miljökunnande men KFU anser att nuvarande brister på sina håll är alltför stora för att åtgärder ej skall vidtas för att täcka kunskapsluckorna.

De omorganisationer som redan påbörjats och som kan väntas fram- över betyder inte bara en minskning av personalbehovet utan också ett ökat behov av att kunna omplacera personal på andra och nya arbets— uppgifter. För att det senare skall kunna ske, torde personalen, främst den civila, behöva göra betydande insatser för sin egen vidareutbildning. Därtill kommer att man tydligen på berört personalhåll anser att hit- tillsvarande utbildning i FPE-systemet inte varit tillräcklig därför att den varit lagd alltför allmänt och teoretiskt. KFU anser att utbildningen av civila arbetsledare på främst förråds- och verkstadsområdena men också inom förplägnadstjänsten och fortifikationsområdet länge släpat efter, och därför behöver en satsning på ökad utbildning ske för dessa perso- nalgrupper. På det administrativa området finns också ett konstaterat behov av utbildning av arbetsledande personal. Bakgrunden till detta är bl. a. den nutida synen på människan i arbetslivet som innebär ett under- strykande av vikten av att kunna uppnå medarbetarnas arbetstillfreds- ställelse och utveckla en samverkan mellan olika grupper av anställda på arbetsplatsen.

Den ökade användningen av databehandling kräver givetvis vidgad

utbildning eller orientering om tekniken m. m. Vad beträffar FPE- systemet bör utbildningen i dess tillämpning vara så utformad att berörd personal praktiskt kan vidta de åtgärder av olika slag som berör det egna arbetsområdet.

9.5 Förvaltningsutbildningen för militär och civilmilitär personal

Intervjuer och enkäter har inte bara varit inriktade på att klarlägga den civila personalens utbildningsproblem utan har även avsett att belysa den militära och civilmilitära personalens hittillsvarande utbildning på de olika förvaltningsområdena. Tillfälle har därvid getts tidigare kurs- deltagare att lägga fram sina synpunkter på utbildningen.

Plutonsofficerarna har fört fram kritik över de bristande möjligheterna för deras personalkategori till utbildning i förvaltningstjänst under senare skedet av deras tjänstetid. Pensionsåldershöjningen till 60 år samt pågående organisationsförändringar gör det angeläget att utöka möjlig- heterna för utbildning av plutonsofficerare för arbetsuppgifter inom för- valtningsorganisationen. Av detta och även andra skäl har KFU i kap. 13 funnit anledning redovisa ett förslag till grundläggande förvaltnings- utbildning för plutonsofficerare. Denna utbildning kan utgöra bas för den särskilda befattningsutbildning som därutöver kan vara erforderlig. I detta sammanhang bör även nämnas att PKU i sitt delbetänkande 2 föreslagit inrättande av tjänster för s.k. underhållsbefäl — i huvudsak utgörande plutonsofficerare. Ett förslag till utbildning för sådan tjänst— göring lägger KFU fram i kap. 16.

För kompani- och regementsofficerare har sedan länge funnits möjlighet till förvaltningsutbildning, vilket ökat förutsättningarna för personal tillhörande dessa kategorier att uppnå en god arbetstillfredsstäl- lelse fram till pensionsåldern 60 år (65 år). De slutsatser KFU kan dra av de i kap. 8 redovisade svaren från tidigare deltagare i förvaltnings- kurser vid IntS och TygS, avsedda för kompani- och regementsofficerare (se 8.3). liksom från deltagare i regionala kompaniadjutantkurser för plutonsofficerare (8.4) är flera och skiftande. Här skall i det följande behandlas endast några av de mera principiellt viktiga. De vid enkäterna framlagda detaljsynpunkterna har dessutom i möjligaste mån beaktats vid utformningen av KFU förslag till utbildningsplaner på de olika för- valtningsområdena. Bland dessa synpunkter kan nämnas de om för- ändringar av utbildningens omfång i vissa ämnesfrågor och införande av nya ämnen, om framtagning av fler praktikfall o.d.

Under utredningsarbetets gång har på föreliggande utbildningsområde pågått en utveckling till ökad integrering av tyg— och intendenturförvalt— ningsområdenas arbetsuppgifter och detta har fortlöpande påverkat ut- formningen av kurserna vid IntS och TygS. De vid enkäten hösten 1971 från tidigare elever framförda önskemålen om ökad integrering i ut- bildningen och om därav föranledd minskning av utbildning i materiel- kunskap har sålunda redan i stort sett beaktats.

Av utredningens studier framgår att vidareutbildningen av den civil- militära personalen är av ringa omfattning. För marin- och flygingenjörer

finns ingen obligatorisk vidareutbildning. Önskemål om sådan utbildning har framförts till KFU med särskild tonvikt på förvaltningsområdet. Ett konstaterat behov av utbildning i förvaltningsämnen föreligger hos civilmilitär personal på plutons- och kompaniofficersnivå vid armén och flygvapnet när det gäller materielunderhåll och verkstadsdrift.

9.6 Lärarfrågan och utbildningsmetodiken

Kritiken mot systemet att vid de hittillsvarande skolorna IntS och TygS anlita ett stort antal specialister som deltidsanställda lärare har för KFU klargjort att det i direktiven framförda utredningsalternativet med flera heltidsanställda lärare, som skulle kunna i huvudsak täcka lärarbehovet vid en lokalisering av en framtida förvaltningsskola till Östersund, även kan starkt motiveras med andra skäl än lokaliseringsfrågan. Ett ökat antal fasta lärare med bredare undervisningsområden att svara för skulle jämte tillämpning av moderna pedagogiska metoder och nya läromedel kunna leda till en effektiviserad utbildning, där ökad elevaktivitet är en av grundförutsättningarna och där en sådan aktivitet också kan förväntas bli uppnådd.

Av intervju- och enkätsvar framgår att hittillsvarande praktiktjänst- göring anses böra inlemmas i kurstiden och styras på ett särskilt sätt från centralt utbildningshåll. S. k. ”förpraktik” synes utgöra en form av orientering om kommande arbetsområde och dess uppgifter som blivan- de kursdeltagare uppskattar trots att de inte fått den utbildning som anses vara erforderlig för att de skall kunna tjänstgöra på ifrågavarande arbetsområde. I den mån ”förpraktiken” innefattar mer än en oriente- ring ställer sig KFU skeptisk till användningen av densamma som ett meningsfyllt led i utbildningen. Denna uppfattning moitveras närmare i kap. 12.

Viljan att ta på sig extra bördor för att få del av utbildning har klart kommit till synes hos främst den civila personalen i dennas positiva in- ställning till kompendieskeden som inledning till studierna i en kurs. Samma välvilliga inställning finns dock ej till tanken på inlärning under fritid. Att godkända prov efter kompendiestudier skulle utgöra villkor för deltagande i en kurs finns ej heller något nämnvärt intresse för.

Från militära elever i kompetensgivande utbildningskurser har fram- förts kritik mot alltför stor användning av kompendier som inte är peda- gogiskt bra utformade och man har också velat helt avvisa kompendie- skeden.

KFU ställer sig rent principiellt tveksam till en mera allmän använd- ning av utbildning som inleds med ett kompendieskede. För att en sådan utbildningsgång skall kunna accepteras måste större krav ställas än hit- tills på goda kompendier och välutformad vägledning i övrigt av studier före den egentliga utbildningen. Erforderlig tid för inlärning måste också medges i form av arbetstidsuttag. Frågan om kompendiestudier och användningen av sådana återkommer KFU till i kap. 12.

Att krav på moderna pedagogiska metoder ställts finner KFU i och för sig naturligt, varför utredningen i sina förslag till förvaltningsutbild-

ning utgår från att moderna läromedel och pedagogikens senaste rön kommer till användning. (Jfr kap. 11 och 12.) Den förändrade, ibland helt negativa inställningen till prov och detaljerad betygssättning som enligt studierna förefinns anser KFU måste beaktas även om betygs- frågan inte kan bedömas enbart mot denna bakgrund. En översiktlig behandling ges dock i kap. 11, avsnittet Kompetensgivande utbildning (11.7.1).

9.7 Myndigheternas egen personalutbildning

Under avsnitt 9.3 har lämnats en kortfattad redogörelse för RRV-under— sökningen 1972/73 om statsförvaltningens personalutbildningsfunktion, dess omfattning och verksamhet. Som framgår av kap. 8 har KFU gjort en liknande men ej så omfattande undersökning hos försvarets myndig- heter. De slutsatser som kan dras av sistnämnda undersökning bör, an— ser KFU, ses mot bakgrunden av den bredare RRV-undersökningen.

9.7.1 Planering, utvärdering m.m.

Om man ser till förekomsten av särskilda enheter eller befattningshavare för personalutbildningsverksamheten finner man att försvaret inte är sämre ställt än statsförvaltningen i övrigt. [ fråga om riktlinjer för per— sonalutbildningen kan noteras att 2/3 av försvarets myndigheter har sådana fastställda medan inom statsförvaltningen i stort enligt RRV- rapporten läget i detta hänseende är något sämre. I och för sig är det inte så onaturligt att det inom försvaret finns en målinriktad utbild- ningspolitik för de anställda, eftersom utbildningsverksamhet (riktad till de värnpliktiga) är huvuduppgift för försvarets myndigheter på lokal/ regional nivå. Planeringen av personalutbildningen har i RRV-under- sökningen särskilt betonats som synnerligen viktig och KFU delar den uppfattningen. Till en sådan planering hör att fastställa utbildningsbe- hovet. En fortlöpande analys av behovet torde behövas bl. a. genom befattningsanalyser. FMV har på detta område gjort vissa mönsterbildan- de insatser. FMV företar sin behovsberäkning efter en modell med pla- neringssamtal, då den enskilde tjänstemannen framför sina önskemål om utbildning till sin närmaste chef. Denne kan också framlägga förslag till lämplig utbildning bl. a. beroende på förändringar i arbetsuppgifter och därav uppkommande utbildningsbehov. De på detta sätt insamlade 5 uppgifterna utgör underlag för utbildningsplaneringen som är lagd på i en treårsperiod. ;

Dessutom bör utvärdering ske efter genomförd utbildning för att få fram underlag till förbättringar i den framtida utbildningen ifråga om såväl den långsiktiga uppläggningen som detaljspörsmål. Utvärdering bör enligt KFU ske inte bara efter kompetensgivande eller obligatoriska kurser utan även efter andra kurser av mera omfattande och återkom- mande slag. Frågan om utvärdering behandlas vidare i kap. 11.

I likhet med vad RRV-undersökningen konstaterar kan KFU från sin genomförda enkät notera att förekomsten av en organisationsenhet

eller en särskild befattningshavare för utbildningsfrågor hos en myndig- het är förutsättningen för god planering, uppföljning och utvärdering. Ett annat samband har i RRV-undersökningen påvisats, nämligen att myndigheter med den högsta personalomsättningen i regel saknar utbild- ningsplanering. KFU ansluter sig till den uppfattningen att en satsning på bl.a. utbildningsplanering leder till lägre personalkostnader genom mindre personalomsättning.

Förekomsten av särskilda utbildningsnämnder e. (1. ger möjlighet till ett mera direkt inflytande från de anställdas sida på personalutbildningens utformning m. m. Till spörsmålen kring personalinflytandet även i fråga om urval av deltagare i utbildningskurser återkommer KFU i kap. 25.

När det gäller frågan om ansökningsförfarande till utbildning har KFU den principiella inställningen att ansökan alltid skall förekomma eftersom all utbildning bör bygga på frivillighetens grund.

9.7.2 Normvärden för personalutbildning

Av KFU—enkäten framgår att endast ett fåtal av försvarets myndigheter uppställt normvärden för personalutbildningens omfattning. Ambitio- nerna kan sägas vara tillfredsställande hos dessa myndigheter, varibland FRI redovisar upp till 15 utbildningsdagar per år och anställd, FCF 10 dagar samt FMV 5 dagar.

Mindre tillfredsställande är det att konstatera att omfattningen av för- valtningsutbildningen inom försvaret enligt den av KFU framtagna sta- tistiken genomsnittligt ligger på låg nivå eller knappt 2 dagar per anställd inom förvaltningsorganisationen — vid en beräknad omfattning av ca 30 000 anställda. (Jfr kap. 8.)

Enligt RRV-undersökningen skulle över hela statsförvaltningen an- talet utbildningsdagar per år och anställd genomsnittligt ligga vid 4,2. Därvid bör dock beaktas att något olika avgränsningar skett i fråga om bl. a. redovisning av kursdagar i de två enkäterna. De är därför inte helt jämförbara. I detta sammanhang bör vidare noteras att utbildningsfre— kvensen inom försvaret är mycket ojämnt fördelad på de tre personal- kategorierna militär, civilmilitär och civil personal, något som framgår av redovisningen i kap. 8. Den förstnämnda kategorien (ca 3 100 befatt- ningshavare i förvaltningsorganisationen) har haft 14,2 utbildningsdagar per anställd år 1972/73. Observeras bör att en uppdelning av detta antal utbildningsdagar på de tre yrkesofficersgrupperna torde utvisa att det till övervägande delen varit kompani- och regementsofficerare som fått utbildning. De två andra personalkategorierna — de ca 1 500 civilmilitärt anställda och de ca 26 000 civilanställda — har endast erhållit 0,9 resp. 0,5 utbildningsdag per anställd under samma år.

Förklaringen till den stora skillnaden är bl. a. den att de för militär personal anordnade kurserna i regel är av annan karaktär (oftast vidare- utbildning vid övergång från trupptjänst till förvaltningstjänst) än de för civil personal avsedda kurserna som vanligen avser fortbildning. Oav- sett detta tycks dock utbildningsmöjligheterna för den civila och civil- militära personalen inom försvaret vara avsevärt sämre än för personal

inom statsförvaltningen i dess helhet. KFU har därför dragit den slut- satsen att utbildningskapaciteten på förvaltningsområdet måste avsevärt utökas så att försvarets civila personals liksom den civilmilitära perso- nalens förvaltningsutbildning inte längre eftersätts. Därtill kommer att försvarets myndigheter skulle kunna förbättra sin effektivitet om en ökad satsning sker på personalutbildningen inom förvaltningsområdena. Detta är inte minst av stor betydelse då sådana omorganisationer genom— förs som är avsedda att leda till minskning av främst civil personal. RRV-undersökningen har i den sistnämnda frågan gett resultat som synes bekräfta antagandet om utbildningsinsatsernas lönsamhet. Till lönsamhetsaspekten återkommer KFU i kap. 12.

IV Grundläggande överväganden

Utveckling av betydelse för förvalt- ningsutbildningen inom försvaret

I det följande kommer att beröras genomförda eller beslutade föränd— ringar inom allmänna skolväsendet och inom krigsmakten, vilka bedöms kunna få betydelse för utformningen av en framtida förvaltningsutbild- ning inom försvaret.

10.1 Förändringar inom allmänna skolväsendet

10.1.1 Grundskolan

Under ett tjugotal år har det obligatoriska skolväsendet varit föremål för successiva förändringar. Det tidigare parallellskolesystemet med folk- skola, realskola och flickskola omfattade en statlig sektor med folkskola och realskola, en kommunal med realskola och flickskola och en privat med främst en realskoleförberedande skolform, realskola och flickskola. Etappvis har de tre parallella skolformerna ersatts med en enhetlig skol- form som under försöksskedet under 1950-talets slut kallades 9-årig en- hetsskola och som efter modifieringar blev den 9-åriga obligatoriska grundskolan med sitt differentierade högstadium, vilket bibehölls oför- ändrat fram till 1969 års reviderade läroplan för grundskolan (Lgr 69) där den tidigare differentieringen i årskurs (åk) 8 och 9 reducerades och högstadiet gjordes sammanhållet.

Samtidigt med att grundskolan infördes kommunvis, avvecklades steg för steg de tre parallellskoleformerna men för detta krävdes en avsevärd tidsrymd, vilket återspeglas i elevutsläppet från olika skolformer de senaste tio åren. Antalet avgångna elever 1963 var: grundskola 30 900, folkskola 39000, realskola 40200 och flickskola 5600, sammanlagt 115 700 elever.

Fem år senare, 1968, var motsvarande siffror grundskola 83 500, folk- skola 8 800, realskola 15 100 och flickskola 1 200, sammanlagt 108 600 elever. Läsåret 1971/72 var folkskolan helt avvecklad och vårterminen 1973 avlade de 200 sista realskoleeleverna sin examen och förvärvade de 100 sista flickskoleeleverna sin normalskolekompetens medan 106 800 elever samtidigt gick ut grundskolan. Från och med läsåret 1973/74

omfattar det obligatoriska skolväsendet, bortsett från enstaka privat— skolor, en enda skolform, nämligen den kommunala, nioåriga examens- fria grundskolan, där fr.o.m. vårterminen samtliga ämnesgrupperingar i åk 9 berättigar rent allmänt till sekundärutbildning.

10.1.2 Gymnasial utbildning En naturlig följd av det obligatoriska skolväsendets förändringar blev, att den gymnasiala utbildningen under 1960-talets mitt avsevärt bred- dades genom införandet av de tvååriga fackskolelinjerna. Genom ut- byggnad av yrkesskolesystemet i och med 1970 års läroplan för gym- nasieskolan (Lgy 70) har också de tre strängt åtskilda gymnasierna med allmän, teknisk respektive ekonomisk inriktning, fackskolan och yrkes— skolorna sammanförts till en integrerad skolform, där inriktningen hos de tidigare parallellskoleformerna återspeglas i olika linjer av gymnasie- skolan.

Huvudsyftet med utvecklandet av 1970 års gymnasieskola är, att det inom en och samma skolform för sekundärutbildning skall finnas ett så varierat utbud av utbildningsvägar och dessutom så relativt okompli- cerade former för övergång från en utbildningslinje till en annan att det utbildningsbehov som 16-åringen från grundskolans avgångsklass representerar, skall kunna tillgodoses inom gymnasieskolan.

Liksom ovan för grundskolan kan framväxten av gymnasieskolan åskådliggöras med siffrorna för antalet elever som avslutat fullständig utbildning vid olika gymnasiala skolformer. Därvid förutsätts att även fortsättningsvis mer än 90 % av elevantalet utgörs av ungdomselever.

Av landets 118500 16-åringar år 1961 examinerades 21800 från gymnasieutbildning tre år senare och 38 000 genomförde tvåårig yrkes- skoleutbildning dvs. varannan åk 9-elev vidareutbildades i allmänna skol— väsendet. År 1965 var antalet lG-åringar 120 800 och av dessa genom— förde 35600 treårig gymnasieutbildning, 5400 tvåårig fackskola och 43 200 tvåårig yrkesskoleutbildning, dvs. sju av tio grundskoleelever fort- satte. År 1973 var antalet l6-åringar 107100 och av dessa beräknades i SCB prognos 29000 gå treårig gymnasielinje, 20100 tvåårig teoretisk gymnasielinje och 48 100 tvåårig yrkesskolelinje, dvs. åtta å nio ungdo- mar av tio kommer att ha minst elva års skolunderbyggnad bakom sig när de lämnar allmänna skolväsendet. Av de 105 900 som 1977 beräk- nas avsluta åk 9 av grundskolan kommer enligt samma prognos högst 28 500 att år 1980 avsluta treårig gymnasieutbildning och 20 400 att gå tvåårig teoretisk gymnasielinje resp. 47500 tvåårig yrkesinriktad linje, vilket innebär, att även vid decenniets slut högst två av tio kan antas ha kortare skolgång än elva är bakom sig. Mot bakgrund av dessa prognosvärden skulle det alltså finnas skäl förmoda att de som i fram- tiden rekryteras till civil tjänst inom försvaret, liksom de som påbörjar sin utbildning till yrkesofficer kommer att ha minst två års gymnasial utbildning utöver den obligatoriska nioåriga grundskolan.

Av ovanstående torde emellertid också framgå att såsom en följd av gymnasieskolans konstruktion kommer denna minst tvååriga gymnasiala utbildning att ha ett högst varierande innehåll.

Gemensamt för flertalet linjer är emellertid, att de innehåller ämnet arbetslivsorientering med sammanlagt ca 60 undervisningstimmar. Dess- utom kommer en avsevärd andel av gymnasieeleverna att ha fullgjort obligatorisk praktik. Detta är något som enligt KFU uppfattning bör tas hänsyn till vid planeringen av den arbetslivsorienterande delen av intro- duktionskurser för förvaltningspersonal.

Omfånget av den basämnesutbildning som ingår i ett flertal kurser (se vidare kap. 12) kommér också att kunna reduceras något mot bak- grund av de flesta elevers tvååriga gymnasiala utbildning. Startpunkten måste ju nämligen givetvis bli en annan än för elever utan varje gym- nasial utbildning.

Under läsåret 1973/74 har emellertid kunnat förmärkas en minskad övergång till gymnasieskolan från grundskolans åk 9 och ett ökat antal studieavbrott. Detta kan komma att motverka större tillströmning till den högre utbildning som ovan redovisats. Försvarets rekryteringsunder- lag kommer i så fall att påverkas därav.

En kompletterande utbildning i allmänna ämnen för blivande yrkes- officerare av olika kategorier bedrivs dels på vissa förband dels vid för- svarets gymnasieskola. Målgruppen för denna utbildning är aspiranter som saknar erforderlig studiekompetens och utbildningen omfattar för plutonsofficersaspirant grundskolans högstadium samt delar av åk 1 av tvåårig teoretisk gymnasielinje, för kompaniofficerare fullständig två- årig teoretisk gymnasielinje och för regementsofficerare fullständig tre- årig gymnasielinje. Tilläggas bör också att yrkesofficerarnas personal- organisationer i ett gemensamt yttrande över FöD stencil 1972-06-22 angående befälsstrukturen inom försvaret finner att genomgången två- årig teoretisk gymnasielinje bör ge direkt tillträde till yrkesofficersutbild- ning, något som kan komma att påverka innehållet i denna komplet- terande utbildning. Eftersom målgruppen är rent militär och den mili- tära personalen före förvaltningsutbildning förutsätts ha fullständig mili— tär yrkesutbildning och mångårig yrkesverksamhet finner KFU att den kompletterande utbildningen i allmänna ämnen inom försvaret inte kan såsom sådan påverka utformningen av förvaltningsutbildningen utan bara såsom en av många former för den gymnasiala utbildningen.

I övrigt anser sig KFU inte kunna bedöma i vilken utsträckning och riktning förvaltningsutbildningen inom försvaret kommer att direkt på- verkas av gymnasieskolans framväxt eftersom det första utsläppet från den integrerade gymnasieskolans tvååriga linjer ägt rum våren 1973 och första kullen från treåriga linjer går ut våren 1974 och från fyraårig teknisk linje först år 1975.

Det bör dock framhållas, att tvåårig distributions- och kontorslinje (Dk) samt tvåårig och treårig ekonomisk linje (Ek resp. E) bör ge en grundutbildning särskilt lämpad för inte minst sådana befattningar inom för- valtningsområdet, där befattningshavarna tillsätts genom direktrekrytering.

10.1.3 Gymnasieskolans kompetensvärde Riktlinjer för nya kompetensregler inför högre studier fastställdes av riksdagen våren 1972. Preciseringen av dessa regler kommer att få av-

görande betydelse för hur allmänna skolväsendet kommer att påverka startpunkten för efterliggande utbildning. Genom riksdagsbeslutet har det allmänna behörighetskravet fastställts men det ankommer på resp. berörda myndighet att precisera de särskilda behörighetskrav till olika utbildningsvägar, som är en nödvändig förutsättning för yrkesutbildning och yrkesverksamhet. Dessa krav på särskilda förkunskaper skall nor- malt uttryckas i hela årskurser i gymnasieskolan och någon allmänt an- given lägsta betygsgräns avses inte förekomma.

Analysarbetet som skall ge underlag för precisering av dessa särskilda behörighetskrav pågår för närvarande inom försvarsgrenarna i samarbete med skolöverstyrelsen. Eftersom detta arbete inte beräknas kunna vara slutfört förrän tidigast sommaren 1974 och de nya kompetensreglcrna beräknas träda i kraft den 1 juli 1975 eller senast ett år därefter vore det alltför hypotetiskt att nu dra slutsatser om vilken inverkan detta kan komma att få på förvaltningsutbildningen inom försvaret under slutet av 1970-talet.

10.1.4 Högskoleutbildningen

Även den eftergymnasiala utbildningen har varit föremål för en ingå- ende översyn mot bakgrund av den förändrade gymnasiala utbildningen. Detta arbete, som utförts av 1968 års utbildningsutredning (U 68). har våren 1973 resulterat i två betänkanden, nämligen Högskolan (SOU 1973:3) och Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning (SOU l973:12). KFU har anmodats inkomma med yttrande över det förstnämnda betänkandet och KFU yttrande framgår av bil 8:4.

I betänkandet om Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskole- utbildning har U68 föreslagit sex försökslinjer med inriktning mot konfektionsindustri, livsmedelsindustri, pappers- och pappersmassein- dustri, stålindustri, träindustri och verkstadsindustri.

De linjeinriktningar som för rekrytering till vissa fack inom krigs- makten är av särskilt intresse för KFU är mot livsmedelsindustri och mot verkstadsindustri. Då U 68 emellertid föreslagit dessa linjer loka— liserade till Eskilstuna och Göteborg resp. Lund och Malmö torde en närmare samordning med eller en koppling till denna högskoleutbild— ning inte vara realistiskt att räkna med under försöksskedet. KFU förut- sätter emellertid att resultaten av försöksverksamheten avvaktas innan några slutsatser dras och att frågan tas upp till förnyad behandling när dessa föreligger.

Det är ännu inte möjligt att med säkerhet bedöma vilka direkta kon- sekvenser U68 betänkanden kommer att få för högskoleutbildningen i landet och än mindre vilken indirekt effekt U68 förslag kan få för försvarets förvaltningsutbildning. KFU kan föreställa sig, att ökad kapacitet och ett breddat register för den civila högskoleutbildning som föreslås lokaliserad till bl. a. Östersund kan gynna en utbildningssamver- kan mellan civila och militära utbildningsanstalter där.

10.2 Förändringar inom försvaret

10.2.1 Organisation

Som en följd främst av 1972 års försvarsbeslut kommer såväl freds- som krigsorganisationen att undergå väsentliga förändringar under 1970- och 1980-talen.

Fredsorganisationens minskning och anpassning i övrigt till den nya situationen är i vissa fall redan beslutad och i några fall även påbörjad. I andra fall pågår utredningar och försök. Generellt innebär anpassning- en främst en ändring av stabs-, mobiliserings- och förvaltningsorganisa- tionen som medför reducering av antalet myndigheter (administrationer) samt övergång till större utbildningsenheter. Den ändrade strukturen av förvaltningsorganisationen innebär bl. a. en integrering mellan olika för- valtningsgrenar. Som en följd härav är det möjligt att minska antalet an- ställda inom krigsmakten. Detta gäller i hög grad förvaltningssektorn.

Den ovan allmänt antydda förändringen av krigsmaktens fredsorga- nisation kommer enligt KFU att ställa nya och ökade krav på den kvar- varande personalen, inte minst förvaltningspersonalen. Som en följd härav ökar också behovet av utbildning — under ett övergångsskede i betydande omfattning. Av de förhållanden, som är av särskild betydelse för framförallt utbildningsfrågorna och som i nuläget kan överblickas med någorlunda grad av säkerhet, vill KFU särskilt framhålla följande.

I central instans kommer bl. a. FMV nya organisation att ställa krav på en vidgad utbildning, främst för den civila personalen. Samtidigt för- svåras ledning och genomförande av inomverksutbildningen genom om- lokalisering av vissa delar av verket. Däremot torde viss utbildning för enheter som lokaliserats till samma ort som andra centrala myndigheter _ t. ex. Karlstad — på olika sätt kunna samordnas med dessa enheters utbildning.

KFU utgår från att även väntad -— och i vissa fall redan beslutad — omorganisation av andra centrala myndigheter kommer att medföra lik- nande utbildningsproblem.

I lägre regionala och lokala instanser kommer de beslutade omorgani- sationerna av försvarsområden och arméförband, örlogsbaser och kust- artilleriförsvar samt flygflottiljer att medföra särskilda utbildnings- behov såväl i samband med övergången till de nya organisationsformer- na som i fortsättningen. Detta sammanhänger bl. a. med att förvalt— ningsverksamheten avseende tyg- och intendenturtjänst blir integrerad och kommer att bedrivas i större organisationsenheter vilket medför vidgade arbetsområden bl.a. för den ledande förvaltningspersonalen. Därigenom kan antalet regements- och kompaniofficerare minskas. Vissa arbetsuppgifter som omhänderhafts av dessa officerare kommer att om- fördelas till annan personal. Även denna kommer sålunda att få för- ändrade arbetsuppgifter, ofta mera ansvarsfyllda och krävande än de nuvarande. Utvecklingen leder emellertid även till en minskning av den verkställande driftpersonalen, vilket medför ökade krav såväl på denna personal som på arbetsledningen.

Nämnda förhållanden bör mötas bl. a. med en breddad utbildning av alla berörda. I viss utsträckning har kompletterande utbildning för den av omorganisation närmast berörda personalen redan påbörjats. Från KFU synpunkter är emellertid utbildningens omfattning och inriktning på längre sikt av större intresse.

Krigsorganisationens framtida utformning har ännu inte fastlagts. KFU har därför gjort sina överväganden med utgångspunkt i nuvarande krigsorganisation, dock under hänsynstagande till de ändrade förhållan- dena inom främst lägre regional/lokal instans.

Sammanförandet av försvarets intendenturkår och fälttygkåren till en gemensam kår — försvarets intendentkår — (jfr kapitel 2), kommer också att medföra särskilda utbildningsproblem. Å ena sidan bör sålunda personalen i denna kår vara placerbar i ett stort antal befattningar inom hela krigsmakten, vilket kräver en både bred och djup utbildning. Å andra sidan torde den som t. ex. omplaceras till annan försvarsgren efter flera års tjänst i kåren vilja förnya sina kunskaper om den nya försvars— grenens problem, även om han fått nämnda breda utbildning. För KFU är därför utbildningens omfattning och inriktning bl. a. en avväg- ningsfråga av stor vikt. Problemställningen är härvid främst vad som skall inrymmas i en kompetensgivande utbildning och vad som skall hänföras till återkommande utbildning samt i vad mån den förra ut— bildningen skall ha samma slutmål för alla deltagare. KFU återkom— mer härtill i kapitlen 12 och 13. Problemet är för övrigt likartat för all kårbunden personal, vilket bl. a. framgår av kapitlen 16, 19 och 20.

Den tekniska utvecklingen på materielområdet liksom utvecklingen av de administrativa systemen torde fortgå kontinuerligt. All personal måste sålunda successivt läras (och läras om) att utnyttja alltmer kom— plicerad materiel och nya kvalificerade hjälpmedel.

Kraven på att fredsorganisationen skall vara rationell och resursbe- sparande skärps efter hand. Därför måste all förvaltningspersonal i le- dande ställning kunna tillämpa företagsekonomiska principer, t. ex. kost- nads/intäktsanalys m. m. på det ekonomiska området.

10.2.2 Arbetsmiljö och förvaltningsdemokrati

Såsom anförts ovan medför omorganisationen inom främst lägre regio- nal/lokal instans att ansvarsfulla uppgifter måste delegeras i alla nivåer i större utsträckning än tidigare. Enligt KFU bör detta ses som en riktig utveckling och ett normalt förhållande inom alla ledningsorganisationer. På grund av otillräcklig utbildning i att leda och ta ansvar har arbets- fördelningen i många fall inte blivit sådan att de personella resurserna effektivt kunnat utnyttjas. Från KFU synpunkter är det sålunda vä- sentligt att personalen i alla instanser och nivåer, oavsett personal— kategori, får en utbildning, som ger den de kunskaper och färdigheter som erfordras för aktuell befattning.

Inom hela arbetsmarknaden ägnas f.n. ett mycket stort intresse åt demokrati- och arbetsmiljöfrågor. Krigsmakten utgör härvid inget undantag. Kraven på olika former av medbestämmanderätt och andra

arbetsrättsliga reformer samt förbättring av de personaladministrativa funktionerna har på senare år växt sig allt starkare.

Försök. som har gjorts med målstyrning och s.k. självstyrande grup— per, har bl. a. givit belägg för att ökat inflytande över den egna arbets— situationen gynnar arbetstillfredsställelsen. Utformningen av ett sådant medinflytande (samverkan) kan ske på olika sätt och i olika grad. Ett gemensamt drag torde dock vara att ledningsfunktionen kommer att för- ändras med bl. a. mera demokratiska samarbets- och beslutsformer som följd.

I juni 1973 lades fram ett betänkande (SOU 1973:28) av styrelse- reprcsentationsutredningen — STRU —— med förslag till representation för de anställda i statliga myndigheters högsta beslutande organ. Kungl. Maj:t har till 1974 års riksdag lagt fram en proposition på grundval av betänkandets förslag. Riksdagen har godtagit propositionen och detta innebär personalens deltagande i sina resp. verks beslutsprocesser. (Se närmare kap. 25.)

1973 års riksdag —- höstsessionen — har antagit Kungl. Maj:t förslag i proposition nr 177 om sådan ändring i statstjänstemannalagen att de offentliganställdas inflytande ökar på frågor som rör annat än myndig- heternas verksamhet. Lagändringen, som trädde i kraft 1 januari 1974, innebär bl. a. att personalutbildningsfrågor i fortsättningen skall kunna regleras genom kollektivavtal.

Enligt KFU uppfattning medför en sådan utveckling som här ovan berörts ökade utbildningskrav på alla nivåer.

10.2.3 En kommande enhetlig befälsordning

Kungl. Maj:t har i proposition l973:128 redovisat de principer som bör ligga till grund för en enhetlig befälsordning inom det militära för- svaret. Riksdagen har inte haft något att erinra däremot. Eftersom riksdagen redan 1971 bl. a. uttalat att arbetet med att ta fram en ny befälsordning skulle bedrivas med kraft, torde krigsmakten komma att relativt snart få en ny befälsstruktur i enlighet med vad departements- chefen anfört i propositionen. KFU utvecklar i kap. 12 (12.4) vissa synpunkter på verkningarna av en sådan reform.

Vuxenutbildning. Den vuxen— studerande. Utvärdering. Betyg

I detta kapitel tar KFU upp vissa allmänna aspekter på utbildning av vuxna. Utgångspunkten är en diskussion kring olika former för sam- band mellan: :

. grundläggande utbildning i allmänna skolväsendet ' yrkesutbildning ' praktik och ' yrkesverksamhet.

Sambandet mellan dessa komponenter i försvarets förvaltningsutbild- ning karaktäriseras. Dessutom berörs allmänt vuxenutbildning, plane- ring och utvärdering av utbildning för vuxna samt vad som i dessa hän- seenden har relevans för förvaltningsutbildning inom försvaret.

] 1.1 Utbildningssekvenser

För den yrkesverksamme finns ingen engångsutbildning som är tillräck- lig för att garantera en effektiv yrkesverksamhet allt framgent. Kun- skaper och färdigheter föråldras eller kan bli oanvändbara och fordrar därför successiv förnyelse eller ändrad inriktning.

I det följande berörs hur utbildning och yrkesverksamhet kan tänkas alternera under en individs yrkesaktiva tid och i vilken utsträckning ut- bildningen är en direkt förberedelse för yrkesverksamheten.

I tablå 11:1 redovisas några former för samband mellan yrkesverk— . samhet och olika typer av utbildning, här benämnda sekvenser, som kom- . menteras i anslutning till tablån. Av tablå och kommentarer framgår också vilken utbildning som kan tänkas inriktad mot yrkesverksamhet inom förvaltningsområdet.

Tablå II.-I Samband mellan utbildning och yrkesverksamhet

I sekvenserna anges tidsföljd men utan tids- och volymcskala. SEKVENS

4. LG_I__é__|____ p

x I F F 5 IG_LYg_J=I____=____I=L—__—> P/(P)

Teckenförklaringar

|_ _ _ _) = yrkesverksamhet = utbildning = skeden där utbildningen kan vara inriktad mot förvaltningsområdet

ll

grundläggande obligatorisk utbildning kompletterande grundläggande utbildning grundläggande fackinriktad yrkesutbildning gymnasieskola, högskola grundläggande icke specialiserad yrkesutbildning " " praktik, studietjänstgöring (P) = begränsad praktik, se 11.1.2 fortbildning vidareutbildning introduktionsutbildning

+ ll

Il II II

—('I1'U-i-(QO || ||

Sekvens 1

I en del utbildningssammanhang kan man se utbildningen som ett mål i sig själv och de yrkesanknutna inslagen såsom tillämpningsskeden. Målet med dessa starkt begränsade praktikperioder (P) är då att stödja och förstärka vad utbildningen ger abstrakt, principiellt och applikato— riskt. Praktiken — i den mån den förekommer -— är till största delen en hjälpfunktion och breddar vägen för den fortsatta utbildningen, varvid det övergripande målet för utbildningen inte i första hand är yrkesverk- samhet inom ett klart avgränsat område. I stället avses utbildningen ge en relativt ospecialiserad grundförutsättning, Y, för en kommande yrkes- utbildning inom ett fack eller en grupp av närbesläktade fack.

Denna typ av utbildning återfinns t. ex. i gymnasieskolans treåriga linjer och de tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska linjerna. Men dit måste också den del av den akademiska utbildningen anses höra, som inte är knuten till fackhögskolor, alltså exempelvis alltjämt mer-

parten av den utbildning som bedrivs vid juridisk och filosofisk fakul- tet. Förslag till utbildningslinjer i den blivande högskoleutbildningen har framlagts av 1968 års utbildningsutredning bl. a. för utbildning inom filosofisk fakultet att genomföras 1976/77. Av detta framgår, att de drag som berörts i samband med nuvarande juridiska och filosofiska fakulteter i stor utsträckning kommer att återfinnas även i den före- slagna högskoleutbildningen.

Denna grundläggande utbildning förutsätter före verksamhet inom ett visst yrke eller yrkesområde ytterligare specialiserande yrkesut- bildning, Y.

Med några få undantag genomförs den hittills berörda grundläggande utbildningen vid gymnasie— och högskola fortlöpande, utan avbrott i form av obligatoriska praktikperioder. fram till den punkt då den egentliga yrkesutbildningen sätter in.

Sekvens 2

En mer avgränsat yrkesinriktad utbildning återfinns i flertalet av gym- nasieskolans 2-åriga linjer och i fackhögskoleutbildningen. Behörighets- kraven för tillträde till gymnasium och fackhögskola är formellt knutna till allmänna skolväsendet, nämligen genomgången obligatorisk grund- skola respektive vissa uppnådda resultat vid genomgången angiven sär- skild typ av gymnasial utbildning. Något krav på förpraktik ställs i all- mänhet inte, även om sådan i en del fall räknas en sökande till godo.

Vid fackhögskolorna och de yrkesinriktade gymnasielinjerna omväx- las utbildning. Y, med tillämpningsskeden i form av praktik, P. inom den yrkesverksamhet till vilken utbildningen syftar.

Praktiken fungerar härvid som stöd för utbildningen men också som en förberedande introduktion på arbetsmarknaden. Utbildning och prak- tik samverkar mot ett gemensamt övergripande mål: att skapa en arbets— livsanpassad yrkesfungerande individ.

Sekvens 3

En variant av sekvens 2 förekommer inom försvaret. Det är nämligen inte alls ovanligt att personal som söker sig till utbildning inom försvaret vid tillträdet till den förberedande yrkesutbildningen har ofullständig grundläggande utbildning vid gymnasieskola. I sådana fall bereds till- fälle till komplettering av grundutbildningen, G+, upp till den nivå som den kommande verksamhetsnivån fordrar. Det ger då en utbildnings— gång som framgår av tablå 1121.

Efter avslutad grundläggande yrkesutbildning, Y, alternerar yrkes- verksamhet med utbildningsskeden av växlande periodicitet.

Utbildningen är härvid ett led i personalutvecklingen och syftar till att öka eller i varje fall bibehålla individens kapacitet inom hans nuvarande verksamhetsområde. Detta görs genom så kallad fortbildning, F (se ! kap. 1). Utmärkande för målgruppen för fortbildning är att den redan i har arbetslivserfarenhet genom längre eller kortare yrkesverksamhet. i

Till skillnad mot i den grundläggande yrkesutbildningen finns det i fortbildning rika tillfällen att anknyta till redan vunna yrkeserfarenheter.

Även om visserligen kursdeltagarnas erfarenhetsprofil kan variera högst avsevärt finns goda förutsättningar för givande konkretiseringar, och den ständiga knytningen till yrkesverksamheten blir naturlig. Sam- tidigt är ju utsikterna gynnsamma för att kursdeltagaren i anslutning till avslutad utbildning skall få tillfälle att meningsfullt omsätta sina ny- förvärvade färdigheter i praktiken.

Sekvens 4 En annan form av personalutveckling inom företag och förvaltning är den som är inriktad på att utbilda individen för verksamhet inom vidgade eller nya arbetsområden. För detta anordnas vidareutbildning, V (se även kap. 1), vilken följs upp med fortbildning. F, inom det vidgade eller nya området. Vad som ovan sagts om erfarenhetsanknytning och konkretisering i fortbildningen gäller i allt väsentligt även vidareutbild- ningsskeden.

Sekvens 5 Slutligen bör också nämnas ännu en sekvens som i likhet med sekvenser- na 3 och 4 är alltigenom yrkesinriktad, men där inget behov av kom- pletterande grundläggande utbildning förefinns. Dessutom saknas förut— sättningar för de yrkesanknytningar bakåt i tiden som utmärker fort- bildning och vidareutbildning. I detta fall rör det sig om introduktion av nyanställd personal som kommer från avslutad utbildning vid grund- skola, gymnasieskola eller högskola.

Utbildningssekvenser för förvaltningsutbildning inom försvaret Som framgår av tablå llzl kommer förvaltningsutbildning att i huvudsak finnas företrädd i sekvenserna 4 och 5. Därvid kommer den numerärt stora gruppen att vara elever i utbildning av typ sekvens 4 dvs. med startpunkt i tidigare yrkesverksamhet företrädesvis inom försvaret och de kommer att utbildas för fortsatt verksamhet med nyförvärvad eller utvidgad kapacitet inom försvarets förvaltningsområde.

Målgruppen för introduktionsutbildning i sekvens 5 utgörs av ny- anställd civil personal.

11.2 Återkommande utbildning

Utmärkande för försvarets förvaltningsutbildning är att den förutsätter yrkesanknytning eller längre eller kortare yrkesverksamhet efter lägst avslutad obligatorisk skolutbildning. Utbildningen är också vad man numera kallar vuxenutbildning, i viss mån på gymnasial men övervä- gande på eftergymnasial nivå.

I den utbildningsdiskussion som förs mot bakgrund av de förändringar som det allmänna utbildningsväsendet undergår möter man termen åter- kommande utbildning. Därmed menar man att fortbildning och yrkes— verksamhet alternerar på ett sätt som man sedan länge tillämpat bl. a. inom försvaret, där långa sammanhängande utbildningsperioder i möj- ligaste mån har undvikits genom inlagda perioder av yrkesverksamhet.

Man ser inom försvaret den fortlöpande tillämpningen i den verkliga arbetssituationen som en nödvändig förutsättning för en meningsfylld yrkesutbildning.

11.3 Utbildningen och de vuxenstuderande De pedagogiska frågorna kring den vuxenstuderande har under senare år blivit föremål för ett allt starkare intresse. Tidigare var man mindre benägen att se vuxna elever som en målgrupp för utbildning med egna behov och krav i fråga om metodisk planering. Ungdomsutbildningen var till relativt nyligen normgivande även för utbildning av vuxna trots att vuxengruppen ganska länge varit stor nog för att kunna göra anspråk på att få sina speciella problem och behov tillgodosedda. Vid den kart- läggning av vuxenutbildningen i Sverige som gjordes 1968! fann man, att redan då närmare 1,5 milj. individer ägnade sig åt vuxenstudier av något slag. Sedan dess har antalet ökat.

11.3.1 Allmänna förutsättningar för vuxenutbildning

Det är obestridligt att stor del av statlig och kommunal vuxen— utbildning genomförts med hjälp av lärarkrafter som själva inte är ut- bildade för speciellt vuxenutbildningen eller för att undervisa över huvud taget. Egentligen först under de senaste två, tre åren har lärarutbildning anpassad för vuxenutbildning förekommit vid lärarhögskolorna. alltjämt dock i relativt begränsad omfattning.

Inom näringslivet har man däremot en ganska lång vuxenutbildnings- tradition och där för övrigt all utbildning är vuxenutbildning. Samma sak gäller den långa traditionen i statlig och kommunal inomverksut- bildning, inbegripet även försvarets utbildning.

ll.3.2 De vuxenstuderandes betingelser Vad är det då som särpräglar de vuxenstuderande och vad är skillnaden mellan dessa elever och dem i barn- och ungdomsutbildningen?

Den vuxenstuderandes situation präglas framför allt av att han/hon befinner sig i den av fri vilja och i allmänhet själv fattar beslutet att för- sätta sig i den. Detta kan i viss mån minska de problem som uppstår till följd av att den vuxenstuderande befinner sig i en annan livssituation än den ungdomsstuderande. Den vuxne har bakom sig längre eller kor- tare erfarenhet av förvärvslivet, kan ha hunnit bilda familj, har från sin synpunkt berättigade krav på materiell standard, etablerade sociala kontakter m. m. Dessa faktorer medför då också, att om en individ mer eller mindre frivilligt gör avkall på en eller flera av dessa komponenter i sin livssituation för att ägna sig åt studier av något slag tycker han sig ha rätt att ställa förväntningar när det gäller resultatet såväl i fråga om utbildningsanordningarnas sätt att skapa förutsättningar för den enskilde att nå optimala studieresultat som studieprestationernas möjlig- heter att påverka livssituationen i positiv riktning, i samhället, på arbets- platsen och inom den egna livssfären (ekonomiskt etc.).

1 Eliasson, Höglund = Vuxenutbildning i Sverige (Utbdep. 1971 :l)

Hittills har här i resonemanget kring den vuxne i en studiesituation i första hand berörts ramfaktorer som indirekt påverkar den vuxnes sätt att reagera i utbildningsprocessen. Även i det egentliga studiearbetet företer den vuxne drag som skiljer honom/henne från ungdomsstude- rande i samma studiebelägenhet. Den vuxne har ett starkare behov av att kunna relatera n'ytt stoff till genom erfarenhet redan kända fakta och företeelser och vill kunna skapa ett organiskt samband mellan det nya och det välbekanta. Eftersom för den vuxne i mindre utsträckning än för ungdomseleven stoffinlärning är ett acceptabelt mål i sig själv och det medvetna inlärandet uppfattas som mödosamt, strävar den vuxne efter att dessutom genom selektiv inlärning minska stoffmängden och koncentrera sig på vad som är absolut centralt enligt elevens egna vär- deringar.

Enighet tycks råda om att minnesfunktioner förändras med åren och på så sätt att inlärning blir mer tidskrävande och det s.k. mekaniska minnets kapacitet avtar. Däremot är frågan om åldersbetingade för- ändringar av minnets stabilitet alltjämt föremål för diskussion. En grad- vis nedsättning av synen och ibland även hörseln hör snarare till regeln än till undantagen.

I gengäld har den vuxne studerande försteg framför ungdomen genom att han har ett angivet mål eller behov klart för sig, inte sällan relaterat till tidigare och kommande yrkesverksamhet, att han är mer medveten om vad uthållighet och omsorgsfullhet betyder i en arbetssituation och genom att han bör ha blivit mer förtrogen med sin egen kapacitet och hur han skall organisera sin arbetsinsats för att få ut mesta möjliga av den. Detta betonar vikten av att eleven får en klar uppfattning av målet för utbildningen och delmålet för det aktuella avsnittet.

11.3.3 Planering med hänsyn till vuxeneleven I vuxenutbildningen har man, jämfört med ungdomsutbildningen, mindre möjligheter att gruppera eleverna efter något så när likartad utbildnings- bakgrund, yrkeserfarenhet och studiekapacitet. Detta gör det helt me- ningslöst att t. ex. tala om genomförd undervisning om man därmed vill uttrycka en inlärningseffekt. Av större betydelse är i stället hur utbild— ningen planeras med hänsyn till de vuxenstuderandes förkunskaper, stu- dicvanor och erfarenhetsområden samt i vilken utsträckning man strävat efter och lyckats anpassa inlärningssituationen efter varje elevs särskilda förutsättningar. Av detta följer att utbildningen måste bli i stor utsträckning indivi- dualiserad, vilket i sin tur förutsätter — en ingående elevanalys dvs. kartläggning av målgruppen för utbild- ningen —— en aktiv och elastisk utbildningsplanering som bygger upp för indi— viden anpassade inlärningssituationer — för målgruppen lämpade läromedel

— en rik repertoar av hjälpmedel —— ett system för utvärdering av utbildningens effektivitet

möjligheter att utvärdera individuella prestationer.

För att uppnå en effektiv utbildningsplanering fordras emellertid dess- utom medverkan från elevernas sida. Vad som särskilt bör uppmärk- sammas vid planering av utbildning avsedd för vuxna är alltså den enskilde studerandes utbildningssituation dels från studiesocial synpunkt och dels från studieteknisk synpunkt, dvs. med hänsyn till de speciella karaktäristika som kan sägas utmärka den vuxnes sätt att lära och hur detta sedan är kopplat till mediafrågor, former och metoder, läromedel och hjälpmedel etc.

I fråga om de vuxenstuderande som är målgrupper i förvaltningsut- bildning inom försvaret har KFU granskat deras situation ur två syn— vinklar, nämligen studiesocialt (Studiesituationen 11.4) och studietekniskt (Inlärningssituationen 11.5).

1 1.4 Studiesiluationcn

I studiesituationen inbegrips sådana förhållanden/fakta som påverkar studiearbetet utan att vara direkt knutna till undervisningen. Dessa bak- grundsfakta kan ändå vara avgörande för huruvida eleven får tillfälle att göra sig själv rättvisa i studierna eller ej. KFU har därför i medve- tande om detta tagit upp frågor av studiesocial karaktär redan i enkäter och vid intervjuer (kap. 8) med tidigare elever i kurser med förvaltnings— innehåll.

De problem som kan tänkas komma att uppstå för eleverna varierar givetvis beroende på kursens utsträckning i tiden. Ju längre kurstiden är, desto mer avgörande kan de studiesociala problemen bli för den enskilde. På en kurs omfattande några veckor är det i första hand var— dagliga praktiska detaljer som kan verka störande; kosthåll, förlägg- ning, allmän trivsel etc.

En längre tids bortovaro från hemorten medför däremot sociala kom- plikationer i en annan dimension. Bostadsförhållanden på studicortcn blir mer avgörande, liksom tillgången till lokaler för ostörda enskilda studier. De ekonomiska konsekvenserna av en tidskrävande utbildning blir omfattande och då inte bara för kursdeltagarna själva. utan kanske också för deras familjer. Behov av familjebostäder uppkommer och där- med också önskemål om förvärvsarbete för maka och om tillgång 'till skolutbildning för barn. Givetvis måste också säkerställas att skolorten inte enbart kan erbjuda utbildning utan även har sociala resurser för såväl kursdeltagarna som deras anhöriga, något som är nödvändigt om man skall kunna förvänta sig ett fullgott utbyte av en utbildningsinsats som under en längre period gör ett ingrepp i den enskildes tillvaro. KFU har uppmärksammat dessa frågor och redovisar sina synpunkter och slutsatser i främst kap. 25.

Det är ofrånkomligt att det relativt långa tidsperspektivet i viss mån inverkar på precisionsgraden i slutsatser och förslag. KFU begränsar sig därför till att notera vad som mot bakgrund av tillgängligt fakta— underlag kan bedömas relevant för situationen i slutet av 1970-talet.

1 1.5 Inliirningssitualionen

Under denna rubrik kommer att tas upp en del spörsmål kring vuxen- utbildningsmetodik som har inverkan på planering av förvaltningsut- bildningen inom försvaret och som anknyter till vad som anförts i 11.3.3.

] 1.5.1 Målgrupperna

Såsom framgår av de i kap. 13—22 föreslagna kurserna och målgrup- perna för dessa kurser kommer variationsvidden, dvs. avståndet mellan extremvärdena inom den enskilda målgruppen ibland att bli avsevärd i fråga om såväl ålder och yrkeserfarenhet som utbildningsbakgrund och studievana. Detta blir framförallt fallet vid de tillfällen då utbildningen är vertikalt integrerad t.ex. med chef och medarbetare i samma kurs. Där är ju inlärningssituationen dessutom komplicerad av att utbildnings- målet varierar inom målgruppen och kan komma att vara individuellt för varje gruppmedlem. Enda möjligheten att åstadkomma denna an- passning till eleven är att man vid uppläggning av utbildningen förfogar över erforderliga elevdata för att kunna bedöma vilka förväntningar eleven har skäl att ställa på studieresultat och utbyte av kursen och dessutom vilka prestationer man som lärare/kursledare har rätt att för- vänta sig av resp. elev. I någon mån kan det då också bli möjligt att förutse —- och i viss mån för utbildningen tillgodogöra sig — grupp— dynamiska effekter, samtidigt som man måste vara beredd att neutrali— sera icke önskvärda bieffekter.

1 1.5.2 Elevmedverkan

I 1133 har sagts att den individanpassade utbildningen måste bygga på att eleverna själva har möjlighet att påverka uppläggningen och med— verka vid genomförandet.

Indirekt påverkan

Påverkan görs å ena sidan från elevsynpunkt sett indirekt genom att ut- bildningen anpassas till de förhandsdata som skolan kommer att ha för varje elev, nämligen angående ålder, yrkeserfarenhet, studievana och utbildningsbakgrund. I varje fall de tre senare har väsentlig betydelse vid både planering och utformning av inlärningssituationen.

Direkt påverkan Den direkta påverkan å andra sidan sker genom att elever ger kurs- ledningen synpunkter på utformning av kursen såsom sådan och hur stoffet lämpligen bör arrangeras för att möjliggöra önskvärd inlärning.

Det kan förefalla tämligen självklart, att man i utbildning skall till- godogöra sig eleverfarenheter, men i realiteten visar sig återkopplingen från elever till utbildningsutformning mycket svår att systematiskt för- verkliga i större skala än genom en kursvärdering av eleverna omedel- bart före kursavslutningen. Denna form av systemutvärdering kan ha

sin betydelse genom att närproblemen berörs, men kursens egna elever kan ju i första hand ha synpunkter på metoder, läromedel. hjälpmedel och studieanordningar i övrigt.

Av större betydelse för kursutformningen i stort är däremot den upp— fattning om kursen som tidigare elever har efter ett års, två års och tre års praktiserande i yrket av de kunskaper, färdigheter och ev. attityder som kursen gav. Genom sina praktiska kursutvärderingar i yrkesverk- samhet är de i stånd att ge information av betydelse för utformning av inlärningssituationen, kursstoffet, den tidsmässiga dispositionen, former för studiearbete, samverkan ämnen emellan m. m.

Inte minst bör det förhållandet att tidigare elever har möjlighet att relatera förvaltningsutbildningen till den yrkessituation de mött tillmätas betydelse. Den vägen kommer mycken erfarenhet att finnas tillgänglig. Denna bör också komma utbildningen till godo genom att stoffet ut— formas så att det utan omfattande omstrukturering är applicerbart på den tillämpningssituation kursdeltagaren kommer att möta efter kursens slut. Det är ju ändå yrkesverksamheten efter kursen som motiverar kursens genomförande.

Det är också denna typ av fördröjd kursvärdering som tillfört KFU många väsentliga synpunkter på nuvarande förvaltningsutbildning genom den genomförda enkäten med elever vid tidigare förvaltningskurser. Se redovisning i kap. 8. KFU finner att detta bör vara en form för insam- ling av information angående utbildningens uppläggning rn. ni. som bör sättas i system (se vidare i kap. 26). Genom sådan återföring av erfa— renheter skapas en typ av garanti för att undervisningens innehåll är relaterat till en aktuell yrkesverksamhet.

1 1.5.3 Myndighetskontakt

KFU anser att fortlöpande kontakter mellan företrädare för vederbö— rande myndigheter och de för förvaltningsutbildningen ansvariga bör komma till stånd, eftersom detta är ett grundvillkor för att utbildningen alltid skall kunna hållas i fas med utvecklingen inom förvaltningsom- rådet. Se vidare i kap. 26.

ll.5.4 Läromedel och hjälpmedel

Genom information om elevernas studiesituation, målgruppens struktur beträffande förkunskaper, yrkeserfarenheter och Studieteknik. nuvarande och tidigare elevers synpunkter på utbildningen samt berörda myndig- heters anvisningar om kursinnehållet får man fram faktorer som är av- görande för planeringen såväl av utbildningen som sådan som av inlär- ningssituationen.

Innan man kan planera inlärningen måste man emellertid också ha klart för sig förutsättningar i fråga om läromedel och hjälpmedel.

Vilka läromedel kan man tänkas förfoga över? Vilken typ av studie- material lämpar sig bäst för eleverna, ämnet och målet för kursen? Vilka läromedel kan tänkas bli erforderliga utöver dem som redan står till buds?

Knutna till dessa bedömningar är också hjälpmedelsfrågorna om re- presentationsformerna med olika kombinationer av text, bild och ljud, och vilka tekniska hjälpmedel för olika media dessa representations- former förutsätter.

I kap. 26 återkommer KFU till läromedel och läromedelsutveck— ling. KFU vill dock betona, att förutsättningarna för att man i försvarets förvaltningsutbildning skall kunna överbrygga skillnaderna inom mål— gruppzrna och kunna nå de uppställda målen inte får vara avhängiga av huruvida man i utbildningen disponerar lämpliga läromedel och hjälpmedel eller ej. KFU förutsätter därför att resurserna i detta hän- seende d5mensioneras för att kunna tillgodose alla rimliga behov med hänsyn till utbildningsmålen.

11.5.5 Metoder

I de föregående avsnitten 11.3—1 1.5.4 har berörts de socialpsykologiska, inlärningspsykologiska och materiella faktorer som kan påverka vuxen- utbildning. De ger tillsammans utbildningens förutsättningar i fråga om motivation, individualisering och samverkan.

Nästa steg i utbildningsplaneringen blir då att disponera utbildningen metodiskt, dvs. att bedöma vilka metoder som kan mest effektivt skapa förutsättningar för en viss grupp elever att tillgodogöra sig ett visst stoff eller en viss färdighet inom en viss tidsrymd.

Därvid bör strävan vara att göra elevernas aktiva insats så stor som möjlig, även om utbildningsinnehållet kan medföra högst varierande grad av elevaktivitet.

Som exempel på mera elevaktiva metoder kan nämnas självinstrueran- de material, Simulatorträning, praktikfall och inbasketövningar etc., medan däremot TV— och radioundervisning, demonstrationer och före- läsningar är relativt elevpassiva. Den välavvägda metodplaneringen ford- rar ett omsorgsfullt förberedelsearbete vid utformningen av inlärnings- situationen och ställer således höga krav på lärarens engagemang och möjligheter att engagera sig. I den enkät som KFU genomfört bland tidigare elever i förvaltningsutbildning för militär personal berördes studiebesök som inslag i utbildningen. Svaren innehåller uppskattande men också starkt kritiska omdömen om studiebesök. Det framgår att studiebesöken ofta förefallit kursdeltagarna vara ett höggradigt elev- passivt inslag i kursen, ibland utan något påtagligt samband med denna. Även om i kursplanförslagen (kap. 13—22) inte markerats, att studie- besök med fördel kan läggas in i vissa kurser, anser KFU, att ett behov av elevaktiva studiebesök inte sällan föreligger. Förutsättningen är dock ett sådant förberedelse och planeringsarbete att besöket blir ett menings— fyllt inslag och inte enbart ett avbrott i studiearbetet, att besöket genom- förs vid rätt tidpunkt i utbildningen och på sådant sätt att syftet med detta nås samt att den fortsatta utbildningen fortlöpande återkopplar till de intryck och erfarenheter besöket gav.

Den översiktliga metoddiskussion som i övrigt kunde vara intres- sant att ta upp i anslutning till förslagen till kursplaner anser KFU

det vara i linje med sitt uppdrag att begränsa till vad som finns för- ankrat i kursplanerna i form av uttryckliga förslag om arbetsformer för enstaka avsnitt i några av kursplaneförslagen. De arbetsformer som direkt anges är kompendieskeden och hemstudier, varför KFU i det följande berör dessa och redovisar sin uppfattning om dem.

Kompendieskcden

I vissa delmål anges litteraturläsningsskeden eller kompendieskeden. Till sådana förberedande skeden har avsatts stoff där utbildningen inte oundgängligen måste lokaliseras till en utbildningsanstalt orh där den direkta lärar- eller handledarinsatsen inte heller är nödxändig för inlärningen. Stoffet kan lika väl presenteras i ett förproducerat läro— medel som eleven på egen hand kan arbeta med. Förutsättningen är emellertid att läromedlen är omsorgsfullt anpassade till elevens studie— tekniska kapacitet, sannolika förkunskaper och disponibla tid.

Lärarens främsta uppgift är att skapa lämpliga förutsättningar för inlärning samt att stimulera deltagarna att handla. Inlärningen är sedan ett resultat av deltagarnas egen aktivitet. För att ett kompendium skall kunna tillgodose kraven på elevaktivitet måste det presentera utbild- ningsinnehållet så att deltagarna själva, eventuellt med hjälp av kom— pletterande hjälpmedel, kan skaffa sig instruktion och övning på ett sätt som är stimulerande. Materialet bör alltså vara självinstruerande. De främsta fördelarna med ett sådant material är att deltagarna själva kan bestämma när information skall inhämtas, kan arbeta i egen takt, själva kontrollera inlärningseffekten, repetera det som inte omedelbart förstås samt ta utbildningsavsnittet på beting. Den effektivaste formen är ett programmerat material, men ett sådant är dels mycket dyrbart att fram- ställa, dels mindre intressant för en deltagare som anser sig kunna ”gå » en kortare väg".

Ett väsentligt krav är också att eleven vid början av den kurs kom- pendieskedet preparerar för får sitt studieresultat utvärderat och att under upptakten av själva kursen täta återknytningar görs till stoffet i kompendieskedet. Under förutsättning att kompendieskedet helt inte— greras med övriga delar av kursen, görs väsentliga vinster i fråga om den egentliga kurslängden och lärarinsatser (när väl materialet är utar— betat) samtidigt som eleven får tillfälle att gradvis anpassa sig till att åter befinna sig i en studiesituation, vilket kan vara svårt nog om närmast föregående studietillfälle tidsmässigt är avlägset.

KFU är medveten om att höga tekniska krav måste ställas på mate- rialet i ett kompendieskede och att det i en del fall kan vålla problem för den enskilde att på hemorten bereda utrymme för arbete med det studiematerial som ingår i ett kompendieskede. Icke desto mindre är KFU beredd förorda en begränsad användning av kompendieskeden om materialet låter sig så väl struktureras att erforderlig studietid och däremot svarande arbetstidsuttag kan anges.

Hemstudier

Till skillnad mot kompendieskedena förutsätter hemstudieperioder att delar av kursen genomförts och att perioden infaller under ett avbrott i den kursbundna delen av utbildningen i form av praktikskede, helger, ferier eller annat uppehåll. Eleverna har alltså beretts tillfälle att inhämta visst kursstoff och till detta kan och skall hemstudiematerialet anknyta och ansluta.

Eftersom eleven under den redan genomförda delen av kursen bör ha blivit relativt hemmastadd i kurslitteraturen finns det fog för att anta att uppbyggnaden av studiematerialet speciellt för självstudier är mindre angelägen än att hemstudierna täcks av strukturerade arbetsuppgifter som är relevanta i förhållande till inte bara kursmålet utan även studiema- terialet.

De synpunkter på utvärdering av studieresultat och på återknytning till självstudiestoffet som anförts beträffande kompendieskeden gäller också hemstudieperioder.

Ett villkor för att ett självstudieskede skall fungera är att kursverk- samheten efter ett sådant skede inte börjar där föregående kursverk- samhet slutade och självstudieskedet började, utan vid skedets slutpunkt. I annat fall inser man snart att ingen arbetsprestation förväntas under ett sådant skede vilket medför förlängning av kursen, övertidsarbete eller nedskärning av målen.

l l .6 Utvärdering

Försvarets förvaltningsutbildning syftar till att utbilda för befatt— ningar med förvaltningsuppgifter inom såväl freds— som krigsorganisa- tionen. Detta är det slutliga övergripande målet för hela utbildningen och det är mot en sådan verksamhet utbildningen hela tiden skall vara inriktad.

De underliggande ämnesmålen och delmålen är antingen direkt rela— terade till den kommande förvaltningsverksamheten eller indirekt såsom i s.k. basämnen (se vidare kap. 12 m. fl.). Dessa ämnen ingår i förvalt- ningsutbildningen enbart som förutsättningar för utbildning mot de di- rekta målen. Oberoende av ämnes/delmålens dignitet eller deras relation till det övergripande slutmålet är en utvärdering av vart och ett av dem från flera synpunkter oumbärlig. Det är först genom utvärderingen av ut- bildningen man får information om huruvida de uppställda målen nåtts, i vilken utsträckning de nåtts, i vilka hänseenden de inte nåtts och even— tuellt också varför de i vissa hänseenden inte nåtts.

Utvärdering av utbildningen i förhållande till det övergripande slut- målet, yrkesverksamheten, ger information om den totala utbildnings— effekten (se tablå 112 A).

Utbildningseffekten utvärderas i arbetssituationen, då den befattnings- ningsutbildade sätts att fungera i den befattning han utbildats för, varvid man bedömer den enskildes kapacitet, utbildningsstoffets aktualitet och

dess användbarhet. Det rör sig då enbart om en utvärdering på individ— nivå.

Även i direkt samband med utbildningen bör utbildningseffekten ut- värderas genom tillämpningsspel, inbasketprov, applikatoriska exempel och praktikfall. Den utbildande myndigheten utvärderar då antingen gruppens utbildningsresultat och därmed själva utbildningen, eller be- gränsar utvärderingen till individuella prestationer för att med stöd av individresultaten kunna ge en prognos om individens förutsättningar att fungera i avsedd befattning (se tablå ll:2 B).

Vid utvärdering av det samlade utbildningsresultatet i förhållande till respektive ämnes/delmål fås ett mått på effektiviteten i utbildningen sådan den bedrivits fram till utvärderingstillfället. dvs. vilken grad av måluppfyllelse utbildningen möjliggör för ifrågavarande målgrupp.

Samtidigt får man också underlag för en bedömning av elevgruppens situation inför ett nytt skede, avsnitt eller ämne, för en bedömning av individualiseringsbehov och av den enskildes förmåga att tillgodogöra sig utbildning av en viss effektivitet (se tablå 11:2 C).

Man får sist men icke minst också underlag för handledande och stödjande information till elever (se tablå ll:2 D).

Oberoende av vilket syftet är med utvärderingen bör denna vara ett fortlöpande och integrerat inslag i utbildningen redan på planerings— stadiet och inte sättas in först sedan utbildningen avslutats.

Detta sker med hjälp av prov, men sådana bör enligt KFU uppfatt- ning inte enbart vara avsedda att ge vissa mätvärden som underlag för individbedömning i betygsättningssyfte utan skall framförallt ge under- lag för effektivisering och individualisering av utbildningen, varför de inte bör användas fristående utan som en del av ett läromedel.

Av ovanstående framgår, att KFU anser den primära användningen av prov vara att få fram information om

— utbildningens effektivitet

— den enskildes förutsättningar att lösa sina befattningsuppgifter — den tidpunkt då den kunskapsnivå nåtts som erfordras för att färdig- hetsträningen skall kunna sättas in (se kap. 12 om kravnivåer).

Prov som stöd vid betygsättning, som kontrollinstrument och som hjälp att rangordna elevprestationer inbördes i förvaltningsutbildningen är enligt KFU av sekundär betydelse.

Informationen om utbildningens effektivitet bör givetvis tas in fort— löpande under utbildningens gång, vilket också minskar behovet av ett heltäckande slutprov inom varje delmål eller ämne. Ett avslutande färdighetsprov kan emellertid vara det snabbaste och effektivaste sättet att fastställa när angiven kravnivå för respektive ämnes- eller delmål är uppnått och bör då givetvis också användas. Prov som används i diagnostiserande syfte är inte av något större värde om det inte i an— slutning till proven finns planerade differentierade åtgärder med anled— ning av utfallet av provet.

Tablå [1.2 Olika komponenter vid utvärdering m. m.

Tablån utgör en översikt över förhållandet mellan olika komponenter vid utvärdering (1), formerna för utvärdering (2), vad utvärderingen mä- ter resp. ger (3) samt vad som kan påverkas av resultat och slutsatser av utvärderingen (4).

! 2 3 4 Samband Utvärdering Utfall Konsekvens/ påverkan A. övergripande mål tillämpning utbildnings- utbildnings- yrkesverksam- effekt innehåll, mål het individ B. övergripande mål slutprov utbildnings- utbildnings- provresultat vid kurs effekt innehåll, mål grupp C. ämnes/delmål fortlöpande utbildningens innehåll, metod provresultat vid kurs effektivitet grupp D. ämnes/delmål fortlöpande underlag för metod, indivi- provresultat vid kurs diagnos, pro- duella program individ gnos, informa- tion. betyg- sättning 11.7 Betyg

Frågan huruvida deltagare i samband med genomförd kurs skall göras till föremål för en samlad, graderad bedömning eller ej är framförallt beroende av följande faktorer

— om kursens omfång, innehåll och inriktning ger underlag för en till- förlitlig bedömning av den enskildes väsentliga studieresultat — om övriga förutsättningar finns för utarbetande av tillförlitliga utvär- deringsinstrument — om en slutbedömning fyller något ändamål utanför kursen.

Förvaltningsutbildningen kommer — i likhet med annan inomverks- utbildning — att inriktas på två inbördes väsentligt olika huvudmål. I det ena fallet rör det sig om kompetensgivande, vidareutbildande kurser och i det andra om introduktions- eller fortbildningskurser.

11.7.1 Kompetensgivande utbildning

Graderade prestationsbedömningar i form av slutbetyg finner KFU vara befogade i samband med kompetensgivande utbildning. Den normala konsekvensen av utbildningen blir ju nämligen att den kommer att refereras i en urvalssituation såsom merit. Därvid blir alltså ett betyg över studieprestationer från en sökandes sida ett väsentligt urvalsintrument och betygsättandet klart motiverat för ett påtagligt ändamål.

Önskvärt är givetvis också att man mot bakgrund av utbildningens kompetensgivande karaktär genomgående kan tillämpa ett absolut ut— värderingssystem, dvs. en bedömning mot i förväg angivna kriterier för olika betygsgrader. Detta med tanke på att till kompetensbedömningen också är kopplat ett rangordningsbehov mot bakgrund av befordrings- frågan, ev. förtur, lönegradsmeritering, kvalifikationshöjning etc.

Förutsättningarna för fasta kriterier inom ett så föränderligt område som förvaltning kan emellertid inte bedömas goda. De faktiska förhållan- dena torde snarare medföra att ett grupprelaterat utvärderingssystem måste komma att tillämpas, där varje grupp är en årskull inom facket. Möjligen kan man tänka sig någon form av utprövningsförfarande från en årskull till en annan. Samtidigt är KFU medveten om att utvärde- ringsinstrument snabbt kan komma att bli föråldrade, inte tekniskt men innehållsmässigt. Detta talar ofrånkomligen för en grupprelaterad bedöm— ning, där man i stället får förutsätta att ekvivaleringen grupperna sins— emellan finns i urvalssystemet — i så måtto nämligen att grupperna sinsemellan är jämförbara, genomsnittligt sett, såväl vad avser förkun— skaper som kapacitet. Kraven för att bli uttagen till en viss kurs får alltså förutsättas inte undergå någon signifikant variation från ett år till ett annat. Skulle emellertid som följd av rekryteringsläge, ekonomiska vill- kor, befordringsförhållanden eller liknande gruppens struktur bli klart förändrad måste ändå utvärdering och normering hållas intakta, så att det övergripande målet för kursen/utbildningen inte på grund av för- ändring i målgruppsstruktur förskjuts vare sig mot överkrav eller under- krav i förhållande till den yrkesverksamhet som målet är relaterat till.

KFU anser emellertid att betygsfrågan inte kan bedömas separat för förvaltningsutbildningen utan att denna fråga, som av KFU här behand- lats översiktligt, bör tas upp i ett vidare sammanhang och bl. a. i anslut- ning till det militära vitsordssystemet. Dock förordar KFU att slutbetyg sätts vid kompetensgivande kurser.

11.7.2 Övrig utbildning

I de fall utbildningens mål är att introducera personal på en ny arbets— plats, att fortbilda anställda i de befattningar de redan innehar eller att vidareutbilda dem för nya uppgifter ligger det minst lika mycket i anställningsmyndighetens som den enskildes intresse att få information om huruvida kursdeltagaren uppnått de i kursplanerna angivna krav- nivåerna och målen.

Detta kan antingen ha formen av ett kursintyg, som går som oriente- ring till myndigheten eller ske som rapportering från genomgången för- valtningsutbildning direkt till kursdeltagarens anställningsmyndighet.

KFU förordar ett system med direktrapportering till myndigheten och meddelande till respektive elev, att den anställde uppnått de mål för utbildningen som uppställts för respektive introduktions- eller fortbild- ningskurs, men anser inte att denna rapportering skall innehålla någon form av graderad prestationsbedömning.

Utbildningens principiella utformning och samordning Kurs- och ämnesplaner

Enligt direktiven skall KFU bl. a. utreda frågan om förvaltningsutbild- ningens innehåll och utformning med hänsyn till befattningarnas för— väntade framtida krav. Härvid bör möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga kategorier särskilt beaktas (jfr kap. 1).

Såsom underlag för sina överväganden och förslag har KFU härvid bl. a. de erfarenheter från studiebesök, intervjuer och enkäter m. m. som redovisats i kap. 9 och som i korthet ger vid handen att det för närva- rande finns ett mycket stort inte tillgodosett utbildningsbehov, samt att nuvarande förvaltningsutbildning, särskilt på grund av bristande organi- satoriska och personella resurser, röner viss berättigad kritik. KFU har också haft tillgång till vissa underlag som lämnats av PKU (jfr kap. 9).

Vidare har KFU att ta hänsyn till de i kap. 10 redovisade föränd- ringarna inom det allmänna skolväsendet och krigsmakten vilkas bety- delse för utformningen av en framtida förvaltningsutbildning kan sam- manfattas sålunda.

Inom det allmänna skolväsendet medför utvecklingen att även fram- gent högst två av tio ungdomar kan antas ha kortare skolgång än elva år när de börjar sin yrkesverksamhet samt att varje yrkesofficer kommer att ha minst två års gymnasial utbildning utöver grundskolan. Vidare kan utvecklingen av den yrkestekniska högskolan på sikt medföra att krigsmakten inom vissa fack kan rekrytera personal med en bättre yrkes- teknisk utbildning än för närvarande.

Inom krigsmakten kommer organisationsutvecklingen under 1970- och 1980-talen att ställa nya och större krav på förvaltningspersonalen med bl. a. ett ökat utbildningsbehov som följd. Förväntad övergång från nuvarande befälsordningar till en framtida enhetlig befälsordning inom försvaret öppnar vägar för en utökad integration inom en kommande förvaltningsutbildning.

KFU har dessutom i kap. 11 tagit upp vissa allmänna aspekter på utbildning av vuxna samt vad som härvid har relevans för förvaltnings- utbildningen inom försvaret och sålunda utgör ett viktigt underlag för dennas utformning och samordning m. m.

12.1 Förvaltningsutbildningens målgrupper

KFU uppfattning om förvaltningens allmänna uppgift samt dess för- hållande till övrig verksamhet inom krigsmakten har redovisats i kap. 1. Av detta framgår att all personal bör ha vissa förvaltningskunskaper samt att den personal som är placerad eller avses placeras i förvaltningstjänst eller som eljest har att handlägga förvaltningsärenden därutöver måste ha ytterligare kunskaper och färdigheter inom förvaltningsområdet.

Sistnämnda kunskaper och färdigheter bör berörd personal främst kunna skaffa sig genom sådan särskilt anordnad förvaltningsutbildning varom KFU enligt sina direktiv skall lämna förslag. Konsekvenserna för övrig förvaltningsutbildning inom krigsmakten skall också redovisas.

De målgrupper som bör omfattas av den särskilda förvaltningsut- bildningen innefattar i stort all personal vid krigsmaktens centrala för- valtningsmyndigheter samt de myndigheter eller delar av myndigheter i regional och lokal instans som väsentligen har förvaltningsuppgifter. Häri ingår också sådan personal som vid dessa enheter är placerad i vissa administrativa stödfunktioner, främst expeditions- och annan kontors- tjänst. Däremot ingår inte sådan personal som vid trupp (motsv. vid marinen och flygvapnet) vidtar vissa förvaltningsåtgärder — t. ex. enkla- re materielunderhåll — dvs. som inte erfordrar sådan särskild förvalt- ningsutbildning som ovan nämnts.

12.1.1 Omfattningen av målgrupperna

De målgrupper som med tidigare nämnda gränsdragningar bör omfattas av den särskilda förvaltningsutbildningen har redovisats i kap. 8 där även osäkerheten i tillgängligt siffermaterial berörts. Sammanlagt ca 30 400 ingår i målgrupperna och nära 85 procent utgörs av civil personal.

Som en följd främst av 1972 års försvarsbeslut kommer såväl freds- som krigsorganisationen att undergå väsentliga förändringar under 1970- och 1980-talen, vilket kommer att medföra en relativt omfattande minsk» ning av antalet anställda inom bl.a. förvaltningssektorn. Särskilt be- rörs den civila personalen härav. Organisationsunderlagen är emel— lertid ännu inte på långt när sådana att förändringarna för de en- skilda målgrupperna kan anges med rimlig grad av säkerhet. Härtill kommer den osäkerhet som ligger i att åldersfördelningen inom grup- perna, vilken mer eller mindre kan påverka utbildningsbehovet, inte är känd. KFU har emellertid, trots nämnda svårigheter, varit nödsakad att bestämma sig för vissa utgångsvärden för sina fortsatta överväganden, vilka närmare framgår av de särskilda utbildningskapitlen.

Till ovan angiven personal kan komma sådan som, trots att den t. ex. är placerad inom andra verksamhetsområden, kan behöva någon form av särskild förvaltningsutbildning. KFU bedömer dock att detta inte skall påverka förhållandena i stort.

I vissa fall kan små målgrupper för vilka särskild utbildning inte lämpligen bör anordnas bereda vissa svårigheter. KFU återkommer till denna fråga i senare sammanhang.

12.1.2 Målgruppernas indelning

Förvaltningsverksamheten och utbildningen för denna är rikt fasetterad i flera avseenden. Vissa områden är till sin karaktär rent civila, andra är utpräglat militära specialiteter och mellan dessa båda poler finns moment och avsnitt med inslag av civilt material i militärt huvudstoff eller med militär miljöanknytning av civilt stoff.

Målgrupperna är dessutom synnerligen mångskiftande och represen- terar — förutom att de tillhör olika personalkategorier — samtliga tänk- bara utbildningsstadier.

Någon form av huvudindelning av målgrupperna har därför varit angelägen att genomföra och då helst en med hänsyn till de befattningar och det ansvarsomfång som befattningsutbildningen inom förvaltnings- området avser göra kursdeltagarna lämpade att verka inom.

F unktionsområden

KFU fann det vara nödvändigt att för detta ändamål strukturera mål- grupperna inbördes efter deras arbetsfunktioner och utbildningsbehov. Varken lönegradsplaceringar eller tjänsteställningsförhållanden visade sig då vara rationella indelningsgrunder. Kvar fanns ändå önskemålet att kunna sammanställa större enheter än enskilda målgrupper och att där- med kunna sammanföra likartade eller närbesläktade utbildningsbehov, även om de ingående målgrupperna i andra hänseenden avsevärt skiljer sig från varandra, såväl vad avser sammansättning som verksamhetsfält i stort.

Med utgångspunkt i ansvarsfördelningen fann KFU det vara möjligt att sammanföra målgrupperna till funktionsområden, ställda i relation till beslutsprocessen hos de berörda myndigheterna, dvs till beslut som berör underställda myndigheter och enheter samt eventuellt också sido— ordnad myndighet. Endast beslut med extern effekt borde härvid ligga till grund för avgränsningen.

KFU stannade för följande tre från varandra funktionellt relativt väl avgränsbara områden, benämnda efter befattningshavarnas funktions- sätt i stort, nämligen

beslutsfattare handläggare och medarbetare.

Med beslutsfattare avses då befattningshavare som är ansvarig för myndighets beslut. Med handläggare betecknas befattningshavare som är ansvarig för framtagande och utarbetande av underlag för myn- dighets beslutsfattande och/eller för verkställande av beslut som myn— dighet fattar under det att medarbetare är den som biträder vid fram- tagande av underlag för och/eller verkställande av myndighets beslut.

KFU är väl medveten om att gränserna mellan funktionsområdena inte är definitiva, utan att beslutsfattare under vissa betingelser kan komma att fungera som handläggare eller medarbetare. Detta är emel- lertid av mindre betydelse; avgörande är i stället inom vilket område

huvudfunktionen ligger. KFU använder sålunda i vissa sammanhang funktionsområdena beslutsfattare, handläggare och medarbetare för att bl. a. sammanställa större enheter än enskilda målgrupper.

Personalkategorier

KFU har funnit att också indelningsgrunder av annat slag kan vara nödvändiga i andra sammanhang. Inledningsvis har sålunda bl.a. kon— staterats att målgrupperna representerar skilda personalkategorier, vilket kan ge en naturlig indelningsgrund. KFU vill dock i detta sammanhang understryka att kategorifrågan som sådan inte ligger inom ramen för utredningsuppdraget.

Med hänsyn till att militär och civilmilitär personal ofta har för resp. kategori speciella uppgifter i krigsorganisationen och som regel därav följande särskilda planläggningsuppgifter i fredsorganisationen, är en indelning av målgrupperna efter personalkategorier ibland nödvändig. Härtill kommer att denna personal, till skillnad mot den civila, är sam- manförd i personalkårer, vilket också i viss utsträckning påverkar utbild- ningens omfattning och innehåll.

I anslutning till målgruppernas indelning efter personalkategorier får KFU erinra om att utredningen funnit att plutonsofficerarnas möjlig- heter till utbildning och utveckling inom förvaltningsområdet hittills varit alltför begränsade (jfr kap. 9). Äldre plutonsofficerare som är avsedda att övergå till förvaltningstjänst bör därför enligt KFU mening genomgå en grundläggande förvaltningskurs. Syftet härmed bör främst vara att ge dessa plutonsofficerare en plattform för vidare utveckling. Utbildningen bör sålunda inte i första hand syfta till kompetens för vissa bestämda befattningar. KFU lämnar i kap. 13 förslag till en sådan förvaltningsut— bildning.

Fack och funktioner

KFU har slutligen funnit att det i vissa sammanhang är nödvändigt att dela in målgrupperna med hänsyn till förvaltningstjänstens olika fack och funktioner.

Sammanfattningsvis får KFU sålunda anföra att det inte varit möjligt att åstadkomma en enhetlig och för alla situationer lämplig målgrupps- indelning. De valda indelningsgrunderna har dock möjliggjort de över- blickar KFU funnit angelägna.

12.2 Förvaltningsutbildningens struktur

I kap. 11 har redovisats hur utbildning och yrkesverksamhet kan tänkas alternera enligt olika sekvenser under en individs yrkesverksamma tid samt i vilka sekvenser som förvaltningsutbildningen främst torde vara företrädd.

I samband därmed används bl. a. begreppen introduktionsutbildning, vidareutbildning, fortbildning och återkommande utbildning. KFU inför

här ytterligare ett begrepp — grundläggande befattningsutbildning. In- nebörden i stort av dessa begrepp framgår av följande avsnitt.

12.2.1 Introduktionsutbildning

En ny anställning kan innebära stora förändringar även för en person med lång yrkeserfarenhet. Till en början har därför den nyanställde ofta en känsla av osäkerhet.

Introduktionen av en nyanställd syftar därför främst till att hjälpa både den nyanställde i den anpassningsprocess som nyanställningen innebär och myndigheten i dess strävanden att snabbt få en fullgod ar- betskraft i den anställda. Ansvaret för introduktionsverksamheten ligger på myndigheten, men det praktiska genomförandet kan som regel med fördel delegeras.

Introduktionen måste medge en individuell behandling av den an- ställda och utformas efter myndighetens speciella förhållanden, den ny- anställdas personlighet och det slag av arbete som skall utföras. Trots detta måste introduktionsförfarandet för att bli effektivt systematiseras och i viss mån utvecklas till en rutin. KFU har vid sina studier funnit att arbetsplatsintroduktionen, främst av sådan nyanställd civil personal som inte tidigare haft anställning inom försvaret, i vissa fall bör kunna underlättas genom introduktionsutbild- ning i form av lärarledda kurser eller självinstruerande material. En viktig del av stoffet i denna utbildning bör härvid ha samband med det militära miljökunnandet (jfr avsnitt 12.3.1).

12.2.2 Grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning

Såsom framgått av kap. 11 omfattar alla sekvenser, sålunda även de i vilka förvaltningsutbildningen är företrädd, olika perioder av sådan grundläggande allmän utbildning eller yrkesutbildning som förmedlas genom det allmänna skolväsendet.

Den som med sådan utbildning samt längre eller kortare yrkesverk- samhet bakom sig anställs i förvaltningstjänst inom försvaret bör —— i den mån det inte är tillfyllest med en introduktionskurs enligt ovan —— som regel ha en särskild befattningsanpassad utbildning i samband med anställningens påbörjande. Denna vidareutbildning bedrivs i avsikt att göra deltagaren lämpad att motsvara de krav en ny befattning ställer.

På motsvarande sätt kan en officer genom vidareutbildning skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna övergå från annan militär tjänst till förvaltningstjänst.

För att kunna skilja den vidareutbildning som enligt ovan sker i sam- band med inträdet i förvaltningstjänst från sådan som genomgås vid senare tillfälle, betecknar KFU den förstnämnda typen som grundläg- gande befattningsutbildning. I vissa fall kan denna utbildning även vara kompetensgivande.

Målet för en grundläggande befattningsutbildning bör vara att kurs— deltagaren genom denna skall kunna skaffa sig de kunskaper och får—

digheter som erfordras för att fullgöra de arbetsuppgifter vartill utbild- ningen syftar. Befattningsutbildningen bör härvid inte göras alltför snäv. Detta hindrar dock inte att vissa kurser kan ha mera avgränsade mål.

Den grundläggande befattningsutbildningen för militär personal krä- ver som regel en ytterligare vidgad ram, vilket främst sammanhänger med kårsystemet (se vidare kap. 13, 19 och 20).

Varje vidareutbildning som en anställd genomgår efter den första, dvs. den grundläggande befattningsutbildningen, bör ha motsvarande prin- cipiella mål som denna. Den bör alltså ge kursdeltagaren möjlighet att skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för de nya upp- gifterna.

Sambandet mellan de olika utbildningarna ligger främst i att den an— ställde för varje ny utbildning har bakom sig såväl i tidigare utbildning förvärvade kunskaper och färdigheter som under mellanliggande yrkes- verksamhet vunna erfarenheter.

KFU i det följande lämnade förslag om grundläggande befattnings- kurser och andra vidareutbildningskurser är utformade mot bakgrund av ovanstående.

12.2.3 Fortbildning och återkommande utbildning

Personal med anställningstid av viss längd bör beredas tillfälle att genom fortbildningskurser följa med i utvecklingen inom det egna verksamhets— området, dvs. att hålla kunskaper och färdigheter i nivå med förändrade krav i innehavd befattning.

Till följd av fortbildningens angivna mål kan KFU inte redovisa några konkreta förslag om den framtida fortbildningens omfattning och periodicitet. Denna är nämligen inte möjlig att för närvarande bedöma eller ens uppskatta. Varje myndighet bör därför efter hand göra egna beräkningar. KFU återkommer emellertid till denna fråga i samband med sina kostnadsberäkningar. (Se kap. 23 och 28.)

Systemet med en sekvens som innefattar vidareutbildning jämte en eller flera fortbildningskurser kallas återkommande utbildning.

KFU har i kap. 11 bl.a. erinrat om att systemet med återkomman- de utbildning sedan länge tillämpats för den militära personalen. I den period av omdaningar som försvaret nu har gått in bör en utvidgad systematisk varvning av förvaltningsutbildning och yrkesverk— samhet vara ytterst angelägen. Härigenom minskar nämligen kraven på att redan inför vidareutbildningen göra säkra bedömningar av ”befatt— ningarnas förväntade framtida krav” och möjliggörs en successiv och bättre anpassning mellan arbete och utbildning. Samtidigt kan fördel— ningen av utbildningsresurserna lättare anpassas efter växlande behov. Individen bör också finna större tillfredsställelse i en sådan varvning eftersom den ger både en bredare erfarenhetsbakgrund och en större valfrihet.

Förvaltningsutbildningen kan sammanfattande karaktäriseras som en yrkescentrerad, återkommande vuxenutbildning.

12.3 Allmänna krav på förvaltningsutbildningen Vid sina överväganden angående förvaltningsutbildningens innehåll och organisation har KFU sökt analysera de behov och krav som berörda myndigheter och individer kan ha i skilda avseenden. Föränderligheten av arbetsmiljön i dess vidaste bemärkelse vållar av- sevärda svårigheter vid en sådan behovsanalys. Det är sålunda svårt att inom väsentliga områden uttala något bestämt om inriktningen av ut- vecklingen samt takten och omfattningen av förändringarna. Vilka delar av dagens förvaltningskunnande som först blir inaktuella kan därför inte alltid klart bedömas. Vidare inträffar inte en förändring samtidigt över hela förvaltningsområdet, varför en gammal rutin eller bestämmelse kan gälla samtidigt med en ny. De fortlöpande förändringarna medför också behov av en ständig förnyelse av kunskaper och färdigheter. Ut- bildningsinsatsen kan därför inte ses som en engångsinvestering. Försvarets förvaltningsutbildning måste sålunda få sådana resurser att den kan fungera väl i en föränderlig miljö och härvid även ta hän- syn till ojämnheterna i utvecklingen. KFU har i sina överväganden m. m. utgått från att dess förslag skall tillgodose det bedömda behovet fr. o. m. 1970-talets slut och framåt. I den mån viss utbildning behöver starta tidigare bör den därför genomföras såsom försöksverksamhet. Där- utöver torde det bli nödvändigt med viss överbryggande utbildning, bl. a. på grund av nuvarande personals varierande grundkunskaper. För att åliggandena skall kunna fullgöras på ett riktigt sätt krävs som regel att befattningshavaren uppfyller för befattningen i fråga gällande krav på sådana grundläggande kunskaper —— allmänna eller yrkesbeto- nade tekniska, ekonomiska etc. —-— som meddelas inom det allmänna skolväsendet. Som en följd bl. a. av den i kap. 10 redovisade utveckling- en utgår KFU i sina överväganden från att sådana kunskaper förvärvats före förvaltningsutbildningens början (jfr avsnitt 12.2.1). KFU förutsät- ter också att den militära personal, som skall vidareutbildas för förvalt— ningstjänst, före utbildningens början genomgått all obligatorisk utbild- ning till och som officer. Förvaltningstjänsten i allmänhet, liksom varje gren, fack eller funktion av densamma, kräver — utöver förenämnda grundläggande kunskaper — ett specifikt yrkeskunnande sammanhängande med de aktuella ar- betsuppgifterna. Från myndigheternas och även individens sida måste det anses som ett rimligt krav att varje anställd genom krigsmaktens förvaltningsutbildning kan skaffa sig dessa kunskaper och färdigheter. Såsom framgått av kap. 1 har dock KFU från den egentliga förvalt- ningsutbildningen undantagit sådan utbildning som är rent militär, tek— nisk, medicinsk etc. för så vitt den inte utgör ett led i den berörda per- sonalens förvaltnings-, underhålls- och miljökunnande. KFU vill i detta sammanhang särskilt framhålla att krigsmaktens materiel och annan utrustning i många fall är dyrbar och/eller invecklad varför dess handhavande kräver stor noggrannhet, gott omdöme och skicklighet. En alltför ytlig utbildning kan därför leda till stora skador och andra ekonomiska konsekvenser. Det är härvid också väsentligt att bl. a. arbetarskydd och ergonomi ges ett relativt stort utrymme.

Utöver rena fack— eller yrkeskunskaper måste utbildningen som regel också meddela viss kring— eller miljökunskap. Det s. k. militära miljö- kunnandet utgör härvid en viktig faktor till vilken KFU återkommer i avsnitt 12.3.1 nedan. I övrigt bör kännedom om angränsande arbetsupp— gifter m.m. hjälpa individen att bättre bedöma egen insats och skapa möjligheter för en god anpassning i arbetsmiljön. Samtidigt underlättas överflyttning till andra arbetsuppgifter.

En viss kunskapsmarginal är ofta en förutsättning för snabb anpass- ning till förändrade krav. Med den strukturomvandling som pågår inom krigsmakten torde man få räkna med ett ökande antal befattningshavare som med varierande tidsmellanrum måste placeras om. Från individens synpunkt är kunskapsmarginalen särskilt viktig, eftersom organisatoriska och andra förändringar eljest kan medföra ogynnsamma konsekvenser för den enskilde. Förvaltningsutbildningen bör därför inte göras för snäv eller specialiserad särskilt som detta dessutom skulle försvåra den integration som enligt direktiven till KFU bör eftersträvas (jfr även av- snitt 12.2.1).

Demokrati— och arbetsmiljöfrågor intar i dag en central plats i ar— betslivet och utvecklingen av företagsdemokrati, samverkans— och med— verkansformer m.m. kräver kunskaper för att bli meningsfylld. Detta har också beaktats vid utformningen av kurs- och ämnesplaner.

12.3.1 Militärt miljökunnande

Vid sina studier m.m. har KFU — liksom tidigare PKU1 — kunnat konstatera att uppfattningen om vad som bör ligga i begreppet ”militärt miljökunnande” varierar väsentligt samt att dessutom behovet av ett sådant kunnande värderas olika.

Man kan skilja mellan fyra huvudtyper av militärt miljökunnande nämligen: allmänmilitärt kunnande, taktisk-tekniskt kunnande, använd— ningsmässigt kunnande samt underhållstekniskt kunnande.

Det kan konstateras att den militära och civilmilitära personalen som regel värderar miljökunnandet mycket högt. Hos den civila per- sonalen är däremot uppfattningen härom ytterst varierande. Generellt sett torde man dock vara överens om att denna personal skulle kunna arbeta effektivare om miljökunnandet var större än för närvarande.

KFU anser att nuvarande system för rekrytering och utbildning av militär förvaltningspersonal, dvs. vidareutbildning av officerare som ge— nomgått all obligatorisk utbildning till och som officer, beaktar såväl freds- som krigsorganisationens behov av personal med ett gott militärt miljökunnande. Härtill kommer den miljöutbildning av inte oväsentlig omfattning som ingår i den grundläggande befattningsutbildningen inom förvaltningsområdet.

Den civilmilitära personalen tjänstgör ofta, eller kan beordras att till— fälligt tjänstgöra, i befattningar som automatiskt ger ett miljökunnande. Detta omfattar dock främst det underhållstekniska området samt delar

1 SOU 1972:3 Personal för tyg- och intendenturförvaltning.

av de taktisk-tekniska och användningsmässiga områdena. Med hänsyn till att den civilmilitära personalen relativt tidigt tjänstgör inom förvalt- ningsområdet bör vederbörande myndigheter särskilt beakta att förvalt- ningsutbildning för ledande befattningar bör meddelas först sedan ett tillräckligt miljökunnande inhämtats. KFU anser dock att även denna utbildning måste innefatta en miljöutbildning som är avpassad för dessa befattningar.

Enligt KFU mening varierar den civila personalens behov av militärt miljökunnande vilket framgått av utredningens tidigare nämnda studier.

KFU anser att ett systematiskt uppbyggande av den civila personalens miljökunnande bör leda till såväl kortare inskolningstider som ett bättre utnyttjande av denna personal. Vid mera långtgående behov bör därför den civila personalen ges tillfälle till studietjänstgöring, särskild miljö- inriktad utbildning m. m. Frågan om utformning m. ni. av denna torde dock ligga utanför KFU uppdrag. I sina efterföljande förslag har emel- lertid KFU vägt in vilka behov som bör och kan tillgodoses i samband med sådan utbildningsverksamhet som utredningen har att behandla.

12.4 Integrering och differentiering

Såsom inledningsvis anförts bör enligt direktiven möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier särskilt beaktas. KFU tolkning av begreppet integrerad utbildning har framgått av kap 1. Här redovisas utredningens principiella syn på integrerings— och diffe- rentieringsfrågorna. KFU framlägger i kap. 23 exempel på olika former för integrering av förvaltningsutbildningen.

All utbildning som KFU skall behandla kan såsom framgått av av— snitt 12.2 hänföras till begreppet befattningsutbildning, dvs. den har till mål att utveckla de kunskaper och färdigheter som behövs för att full- göra uppgifter som är bundna till befattningar inom förvaltningsområ- det. För befattningsutbildningen gäller — liksom för varje annan form av utbildning _ att den utformas med hänsyn till utbildningsmål, del- tagarnas förkunskaper och övriga utbildningsförutsättningart (Jfr kap. 11.)

Om deltagarna i en viss utbildning med ett bestämt utbildningsmål i stort sett har samma utbildningsförutsättningar kan man ha ett enhetligt utbildningsinnehåll och en enhetlig utbildningsmetodik. Utbildningen kan alltså i princip vara integrerad. Deltagarnas eventuellt olika kate- goritillhörighet saknar härvid praktisk betydelse.

Om deltagarna däremot har olika förutsättningar måste utbildnings- innehåll och eventuellt även utbildningsmetod anpassas efter deltagar- nas olika krav. Utbildningen kan sålunda i princip vara integrerad endast till de delar där förutsättningarna är likvärdiga medan den i övrigt måste vara differentierad. I den mån nämnda olikheter i utbildningsförutsätt— ningar inte är orsakade av deltagarnas olika kategoritillhörighet saknar denna även i detta fall praktisk betydelse.

Om kurser med skilda utbildningsmål har några sinsemellan lika del- mål, kan tidigare principiella resonemang tillämpas för motsvarande

V/ integrerln ' '

9 mellan kurser | samma nivå 0 % integrering mellan kurser i samma nivå

integrering mellan kurser i olika nivåer

integrering mellan kur'ser i olika nivåer

Bild 12.] Exempel på integrering mellan kurser

delar av aktuella kurser. I den mån deltagarnas utbildningsförutsätt— ningar i fråga om dessa delar är lika kan alltså utbildningen vara inte- grerad. Det har härvid ingen reell betydelse om kurserna som helhet ligger på samma eller olika nivå, tex är två chefskurser eller en chefs- och en medarbetarkurs.

I vissa fall kan två kurser ha delmål som kompletterar varandra. Två sidoordnade eller över- och underordnade befattningshavare kan t. ex. utbildas för skilda delfunktioner inom samma funktion. Om förutsätt- ningar för en integrerad utbildning i övrigt föreligger kan en sådan ofta på ett snabbare och bättre sätt ge kunskap m. m. om den samlade funktionen än skilda utbildningar skulle göra. Exempel på integrering mellan skilda kurser framgår av bild 12.].

I exemplet förutsätts kurs A och B som helhet ligga på en högre nivå än kurs C, D och E.

KFU anser sålunda att utbildningen i princip kan vara integrerad när dels mål eller delmål är lika eller kompletterar varandra, dels utbild— ningsförutsättningarna är likartade. Deltagarnas eventuellt olika kate- goritillhörighet har härvid reell betydelse endast i den mån detta ger olika utbildningsförutsättningar.

Möjligheterna till integrering ökar om utbildningsmålen, såsom KFU framhållit i avsnitt 12.2 och 12.3, inte görs för snäva. Vidare kan under- laget i form av likvärdiga utbildningsförutsättningar breddas genom olika former av överbryggande utbildning.

Integreringssträvandena kan i viss mån försvåra en sådan individuali— sering av utbildningen som kan vara önskvärd med hänsyn till myndig- heternas individuella personalutvecklingsplaner. KFU anser emellertid att man även inom ramen för en i övrigt integrerad utbildning, genom utnyttjande bl.a. av moderna läro- och hjälpmedel samt utbildnings- metoder, kan få erforderligt utrymme för individuella anpassningar.

KFU anser att från pedagogisk och ekonomisk synpunkt bästa plane- ring och genomförande bör kunna åstadkommas om en helhetssyn läggs på hela förvaltningsutbildningen. Härav bör också följa att denna inte- greras i all möjlig omfattning.

Vidare bör förvaltningspersonalen, oavsett personalkategori och ställ- ning i organisationen, få en vidgad insyn i angränsande arbetsområden som bör kunna leda till en ökad respekt och förståelse för andra upp- gifter än den egna. Förvaltningspersonalen lär sig också redan under sin utbildning att samarbeta på ett sätt som sedan bör komma till uttryck i den följande tjänstgöringen.

Genom att inte göra utbildningsmålen alltför snäva erhålls — såsom tidigare framhållits — ökade möjligheter till integrering av utbildningen. Denna breddning får emellertid inte tränga undan kravet på att förvalt- ningsutbildningen skall vara målinriktad. KFU anser att båda önske- målen bör kunna tillgodoses om man för närliggande befattningar till- lämpar ett system med s. k. blockutbildningl.

Principen bygger på att utbildningen för aktuella befattningar utfor- mas som utbildningsblock på sätt som schematiskt illustreras av bild 12.2.

A—E representerar befattningar för vilka gemensam blockutbildning bedöms lämplig. Utbildningen är i exemplet uppbyggd i tre block som till sin omfattning i tiden inte nödvändigtvis behöver sammanfalla. I basblocket I ges den för samtliga gemensamma utbildningen. I block II har en måttlig differentiering genomförts och i den avslutande etappen block III ges den för varje typ av befattning speciella utbildningen.

KFU får i detta sammanhang också framhålla att den vid höstriks- dagen 1973 bifallna propositionen nr 128 angående de principiella riktlinjerna för en framtida, enhetlig befälsordning inom försvaret (jfr kap. 10) innehåller uttalanden som berör utbildningen i allmänhet för yrkesofficerare och som KFU kan ansluta sig till inom ramen för

* Jfr SOU 1966:3 Yrkesutbildningen I.

Bild 12.2 Blockutbildningens principiella uppbyggnad

sitt utredningsuppdrag — förvaltningsutbildningen. Särskilt när KFU be- handlat integrationsfrågan och utbildningen har KFU känt sig bunden av att personalkategorifrågorna behandlats i annat utredningssamman- hang och att en kommande översyn av befälsordningen i sinom tid måste komma att skapa underlag för en utökad integration, eftersom det militära befälet i en framtid kan förväntas bli rekryterat med i stort sett samma utbildning från det civila skolväsendet bakom sig. KFU har emellertid vid sina överväganden stannat för att lägga sina utbildnings- förslag så att de skall kunna tillämpas så snart som möjligt — dvs. mot bakgrunden av nuvarande militära befälsstruktur. Dock har KFU genom tillämpning av i det föregående redovisade principer på såväl den mili- tära som den civila sidan i sina förslag strävat efter största möjliga utbildningsintegration. Vid planering i detalj av den framtida förvalt- ningsutbildningen för militär personal bör eftersträvas en ytterligare samordning och sådan måste givetvis också förutskickas när det gäller civil personal.

I en av KFU föreslagen försöksverksamhet bör kunna vidareutvecklas de integreringssträvanden som framläggs i de följande kap. 13—23 och även tas upp nya aspekter till övervägande. (Se kap. 29.)

KFU får slutligen framhålla att varje förvaltningskurs i mån av plats i princip självklart bör vara öppen för var och en som — DaVsett personalkategori — för sin tjänst har behov att skaffa sig aktuella kunskaper och färdigheter inom området och som har de förkunskaper som erfordras för att kunna tillgodogöra sig utbildningen.

Härigenom möjliggörs bl. a. också för sådana anställda som tillhör mycket små målgrupper att i viss mån få sina utbildningsbehov till- godosedda.

12.5 Utbildning av personal för olika fack och funktioner

Med utgångspunkt i direktiven och ovannämnda tolkning av integre— ringsbegreppet har KFU studerat verksamheten inom central, regional och lokal instans samt sambandet dem emellan ävensom indelningen i fack och funktioner. Utredningen har härvid funnit att en samlad redo- visning genom alla instanser av varje fack eller funktion för sig ger den

klaraste bilden såväl av den verksamhet för vilken utbildning avses ske som av möjlig integrering och erforderlig differentiering.

Det har dock befunnits lämpligt att sammanföra utbildningen av personal för verksamhet som omfattar flera förvaltningsgrenar, fack eller funktioner till ett särskilt avsnitt. KFU rubricerar fortsättningsvis sådan verksamhet, vilken i huvudsak endast förekommer i regional och lokal instans, som ”förvaltningstjänst i allmänhet”. Denna representeras till övervägande del av militär personal men i viss utsträckning också av civilmilitär personal.

KFU använder i detta sammanhang begreppen ”förvaltnings— och underhållsutbildad kompani- respektive regementsofficer” för att be- teckna officer som — oavsett kårtillhörighet ——- är utbildad för att handlägga förvaltningsärenden inom flera fack och funktioner ävensom sådana stabsmässiga underhållsärenden som tillhör, motsvarar eller i övrigt har samhörighet med dessa fack och funktioner. KFU betecknar sådan officer tillhörande försvarets intendentkår som K/ intendent respektive R/intendent.

Den civilmilitära tekniska personalen tjänstgör huvudsakligen inom funktionerna anskaffning, underhåll och verkstad. Dessutom finns civil- militär personal inom utbildningsfunktionen m. fl. Från KFU syn- punkt är problemet främst att den civilmilitära personalen växlar mellan facken materielunderhåll, verkstadstjänst och anskaffning, varvid det förstnämnda med hänsyn till dess procentuella andel av antalet befatt- ningar är viktigast.

Eftersom den civilmilitära personalen -— med ett relativt fåtal undan- tag -— egentligen inte är verksam i ”förvaltningstjänst i allmänhet” bör dess utbildning principiellt sett inte heller redovisas i det avsnitt som behandlar sådan verksamhet. Det har dock ansetts lämpligt att på någon plats i betänkandet redovisa denna personalkategoris utbildning samlad, främst för att kunna samordna den totala utbildningen inom de tre nämnda facken. KFU har härvid stannat för att göra en sådan redo- visning i det avsnitt som behandlar funktionen materielunderhåll efter- som denna måste anses vara viktigast för den civilmilitära tekniska per- sonalen.

KFU har slutligen funnit att möjligheterna till samordning m.m. mellan de olika facken osv. bör kunna studeras samlat. Uppdelningen- på kapitlen 13—23 har skett från dessa utgångspunkter.

I kapitel 13 behandlar KFU sålunda under nämnda begrepp ”perso- nal för förvaltningstjänst i allmänhet” verksamhet och utbildning av- seende flera förvaltningsgrenar osv. enligt ovan.

Kapitel 14—20 redovisar verksamhet och utbildningsbehov, fack-, funktions- eller produktionsområdesvis, varvid i kapitel 16 —— ”materiel- underhåll” —— även redovisas den civilmilitära tekniska personalens ut- bildning.

Kapitel 21 upptar i ett sammanhang utbildningen för sådan admini- strativ verksamhet som visserligen förekommer i samband med alla fack osv. men som tekniskt och utbildningsmässigt bör ses som ett avgränsat område.

Kapitel 22 behandlar sådan verksamhet och utbildning av allmän eller speciell karaktär som kan beröra flera fack o.d. utan att därför vara direkt hänförbar till något av dessa. Vidare har till kapitlet samlats viss övrig verksamhet av från utbildningssynpunkt mindre omfattning.

I kapitel 23 summerar KFU och behandlar från bl. a. integrerings- m.fl. samordningssynpunkter den utbildning som föreslagits i kapitlen 13—22.

12.6 Kurs- och ämnesplaner

Med utgångspunkt i direktiven samt med ledning av utförda studier. härledda utbildningsmål och genomförda analyser m.m. har KFU ut- arbetat olika förslag till förvaltningsutbildning som framläggs i kom- mande kapitel.

För att härvid på ett enhetligt sätt kunna presentera sina utbildnings- förslag har KFU valt att utforma kursplanerna efter följande modell.

Förvaltningsutbildning för —————

Målgrupp: ——————— Förkunskaper: _____

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att ——————

Utbildningen omfattar 00 veckor (000 lektionstimmar) fördelade på ämnen enligt tabell 00:O.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 00.0 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär förslaget att — _ — —

Bilagorna, som ingår i betänkandets del 2, är också uppställda på ett enhetligt sätt.

KFU har inte ansett det vara nödvändigt eller lämpligt att komplettera kursplanerna med utarbetade ämnesplaner. Det bör i stället ankomma på vederbörande utbildningsmyndighet att utarbeta sådana planer.

Som underlag för utformningen av kursplanerna har KFU också bl. &. haft i följande avsnitt redovisade överväganden m. m.

12.6.1 Ämnesområden och ämnen

Med ämne avser KFU en grupp av kunskaper och färdigheter med likartade relationer till förvaltningsverksamhet på olika nivåer. De många ämnen som ingår i de olika kursplanerna behöver en systema- tisk gruppering. KFU har därför med utgångspunkt i ämnenas inbördes anknytningar eller gränser till varandra grupperat dessa under följande huvudrubriker

försvarsspecifika ämnen personaladministrativa ämnen förvaltningsadministrativa ämnen samt basämnen jämte materiel- och materielvårdskunskap.

Försvarsspecifika ämnen är de som ger den egentliga militärt an- knutna miiljöutbildningen för samtliga personalkategorier. Ämnena be- nämns i kursplanerna

totalförsvar

taktik

underhållstjänst stabstjänst mobiliserings- och krigsplanläggning befästningslära fältarbetstjänst.

Personaladministrativa ämnen är de som ger utbildning i personal- planering och personalsociala frågor, nämligen

personaladministration personalledning och personalsamverkan utrednings- och kommunikationsteknik.

Förvaltningsadministrativa ämnen har innehåll som dels är gemen- samt för förvaltning i allmänhet såväl inom som utanför försvaret dels är särpräglat av försvarsmiljön. Ämnena benämns

allmän förvaltning materielförvaltning anskaffningsverksamhet förrådsverksamhet materielunderhåll verkstadsdrift

förplägnad fastighetsförvaltning

kameral verksamhet expeditionstjänst med kontorsteknik.

Basämnen slutligen är beteckning för sådana ämnen som närmast är att betrakta som nödvändiga förkunskaper för förvaltningsutbildning inom de övriga ämnesområdena.

Följande basämnen återfinns i kursplanerna matematik byggtekniska ämnen ekonomiämnen materiel- och materielvårdskunskap rationaliseringsverksamhet rättskunskap.

Indelningen i ämnesområden har inte något att göra med lokalisering av utbildningen på lokal, regional eller central nivå utan tjänar enbart till att ge överskådlighet åt kursplanerna och det rådande sambandet mellan olika ämnen. Se vidare kursplanerna i kap. 13—22.

Utöver ovan redovisade genomgående ämnen tillkommer för vissa kurser speciella ämnen, vilket framgår av kursplanerna i berörda kapitel.

12.6.2 Kravnivåer i utbildning

Vid presentationen av innehållet i kursplanerna finns ett behov av en klassificering av detta med avseende på den slutliga prestationsnivå som utbildningen för en viss målgrupp avser att nå inom det enskilda kurs- momentet. Det kan därvid vara en fråga om såväl kunskaps- som fär- dighetsnivåer.

I andra sammanhang — bl. a. av PKU _ har militär utbildning klassificerats på tre nivåer, kallade kunskapsgrader, nämligen

Grad 1 (a) som skall ge någon kunskap/förmåga Grad 2 (b) ” ” " kunskap/förmåga Grad 3 (c) ” ” ” god kunskap/förmåga. Kunskapsgraden 1 (a) innebär, att tjänsteman ges grundläggande kun- skaper/förmåga utan krav på förmåga till självständig handläggning. Kunskapsgraden 2 (b) skall göra tjänsteman i stånd att självständigt, med god tid till förfogande, lösa en arbetsuppgift.

Kunskapsgraden 3 (c) skall ge tjänsteman kunskaper/förmåga att självständigt, med kort förberedelsetid, lösa uppgiften.

I sitt arbete med kursplaner för olika grenar av förvaltningsutbildning har behov uppstått för KFU att systematiskt nivågradera och nivågrup- pera kursinnehållet.

Utredningens strävan har varit att framställa utbildningsmål och nivåbestämma slutkrav på ett sådant sätt, att det skall vara möjligt att med rimlig precision avgöra huruvida kravnivån för ämnet/avsnittet i fråga huvudsakligen uppnåtts samt dessutom bedöma graden av mål— uppfyllelse.

Förvaltningsutbildningen är på varje utbildnings- och kravnivå inrik- tad på målet att skapa förutsättningar för kursdeltagaren att vid ut- bildningens slut ha uppnått den färdighetsnivå som erfordras för yrkes- verksamhet inom ett visst område av förvaltningen. Utbildningen skall då också ge kursdeltagaren tillfälle att inhämta de kunskaper som är en förutsättning för färdighetsträningen.

Vid granskning av kunskapsgraderna KUNSKAP/GOD KUNSKAP har KFU inte kunnat finna, att GOD i realiteten innebär någon kvali- tetsgradering. Snarare måste GOD KUNSKAP tolkas såsom att betygs- graden 3 (c) inrymmer en större kunskapsmassa än betygsgrad 2 (b). Denna skillnad bör inte markeras med något som kan uttydas som en värdering och kan för övrigt helt lämnas åsido vid gradering av krav- nivå. Det finns ingen anledning att gradera de kunskaper som färdig- hetsträningen förutsätter, då en kvalitetsgradering inte skulle vara reell och en kvantitetsgradering sakna betydelse oavsett om kursdeltagaren uppnår färdighetsnivån eller ej. Bristande färdighet kan ju inte kompen- seras genom principiell behärskning av en viss kunskapsmassa. Avgö— rande för förutsättningarna att lösa arbetsuppgifter på kravnivå 2 (b) och kravnivå 3 (c) är enbart beroende av huruvida kursdeltagaren upp- når nivån i fråga eller ej, vad avser färdigheten.

Storleken av kunskapsmassan bakom en ev. uppnådd färdighet saknar direkt intresse. Däremot är kunskaperna en förutsättning för att färdig-

hetsnivån skall kunna uppnås men omvänt skall färdighetsnivån inte kunna nås utan att angivna kunskaper behärskas.

Skulle det vara möjligt att uppnå färdighetsnivån utan att ha inhämtat de angivna kunskaperna — är kunskapskraven felaktiga.

KFU finner sig därför böra ange såsom kravnivå c (3) GOD FÄR- DIGHET och såsom kravnivå b (2) FÄRDIGHET. Bakom dessa fär— dighetsnivåer finns såsom en oundgänglig förutsättning en aktiv kun- skapsmassa av växlande omfång. Kravnivå a (1) bör inte förknippas med något färdighetskrav. På denna nivå ställs enbart krav på passiva kunskaper och till den förs det stoff om vilket eleven skall vara orien- terad. Denna nivå benämns därför NÅGON KUNSKAP.

Med ”någon kunskap om” betecknas således delmål av orienterande karaktär, där kursdeltagaren ges tillfälle att förvärva passiva kunskaper utan att ställas inför krav på att kunskaperna skall kunna praktiskt om- sättas i en tillämpningssituation.

Kravnivån ”kunskap om" anger däremot sådan kunskap som skall behärskas aktivt och där den aktiva kunskapen inte utgör slutmålet för utbildningen utan alltid är förknippad med en färdighetsträning och ett krav på förmåga att praktiskt tillämpa kunskaperna i den kommande yrkesverksamheten. Detta senare uttrycks genom kravnivån ”färdighet att". Det tämligen begränsade behovet att uttrycka ett högre färdighets— krav anges med kravnivån ”god färdighet att”.

Delmål med färdighetskrav uttrycks genomgående i beteendetermer. Även andra sätt att redovisa utbildningsinnehåll och prestationsnivåer är givetvis möjliga att använda. KFU har emellertid genom att pröva sig fram under utredningsarbetets gång funnit, att den använda redovis- ningsformen visat sig vara den mest ändamålsenliga i analysarbetet. Den torde också komma att visa sig praktisk och lättillgänglig för dem som på grundval av dessa delmål har att utforma utbildning.

12.6.3 Veckotimtal och lektionstid

Vid sina studier av nuvarande utbildning har KFU kunnat konstatera att antalet schemalagda lektionstimmar under veckan varierar väsentligt mellan olika kurser. Däremot är lektionstiden numera som regel 40 minuter.

KFU anser principiellt att arbetstiden under en utbildningskurs som regel skall motsvara den som gäller för annat arbete, dvs. 40 timmar å 60 minuter/ arbetsvecka eller 8 timmar/arbetsdag. I denna tid bör in- räknas såväl skolarbetstid som tid för hemstudier. De kursplaner som redovisas i kap. 13—22 har också till tiden avpassats så att deltagarna beräknas kunna inhämta i respektive plan angivna kunskaper och får- digheter inom nämnda ”normala arbetstid”. Hänsyn har härvid också tagits till att vissa längre kurser måste förläggas till tider då även andra arbetsfria dagar infaller än lördagar och söndagar, dvs. motsvarande förlängning av kurstiden har gjorts. '

Vid det praktiska genomförandet av kortare kurser bör dock veder-

hörande myndigheter i viss utsträckning kunna bestämma att kurstiden skall avkortas genom ett större arbetstidsuttag/dag, dvs. genom omför- delning av arbetstid. Sådant förekommer ju även i nuläget vid t.ex. internatkurser.

KFU har också funnit att övervägande antalet skäl talar för att en lektionstimme (motsvarande) bör omfatta 40 minuter samt att den lärar- ledda undervisningen (se nedan) i genomsnitt för varje kursdag skall omfatta sju lektionstimmar år 40 minuter, dvs. 35 lektionstimmar/vecka. Arbetstidsuttaget för ”lektioner" utgör sålunda — raster ej inräknade — 7X40 minuter = 280 minuter.

Vid beräkningen av ovannämnda antal "lektioner" per dag har KFU som lärarledd undervisning räknat alla för lärare och kursdeltagare ge- mensamma aktiviteter, dvs. främst föreläsningar, lektioner, studiebesök och grupparbete m.m. samt sådant enskilt arbete som dels skall äga rum i skollokalerna, dels kräver lärarens närvaro, bl.a. för att svara på frågor o.d. I detta sammanhang erinras om att undervisningen enligt KFU i kap. 11 redovisade principer så långt möjligt skall vara ”elev- aktiv" för att nedbringa inlärningstiden.

Med hänsyn till att lektionstiden enligt ovan inte bara omfattar in- lärning av nytt stoff utan i hög grad också inlärande av färdigheter m.m., anser KFU att erforderlig reservtid dvs. tid för transporter bl. a. i anslutning till studiebesök och diverse genomgångar m.m. samt tid för fysisk träning bör kunna tillgodoses utanför den för ”lektioner” (eller lärarledd undervisning) angivna tiden men inom ramen för åtta timmars arbetsdag (40 timmars arbetsvecka). Enligt utredningens mening bör det likväl bli arbetstid över för att inrymma erforderligt hemarbete.

-I de av KFU föreslagna kursplanerna har endast medtagits tid för läroämnen, dvs. ej tid för fysisk träning och reservtid. Varje sådan plan redovisar alltså 35 lektionstimmar/vecka. Enligt KFU mening är det dock inget som hindrar att en kursanordnare schemalägger hela den normala arbetstiden dvs. åtta timmar/dag eller 40 timmar (å 60 min.)/ vecka. Detta kan t.o.m. vara lämpligt för att vid främst kortare inter- natkurser göra klart för deltagarna att de är skyldiga utföra enskilt arbete (hemstudier) under sådan arbetstid som inte är lektionstid eller ianspråktagen reservtid m. m.

I de fall praktikanttjänstgöring ingår i kurs bör deltagarnas arbetstid vara densamma som vederbörande myndighets. KFU kursplaner redo— visar i förekommande fall endast antalet veckor (eller dagar) som omfat- tas av sådan tjänstgöring.

Vid vissa längre kurser som även innefattar jul- och nyårshelg, har KFU summariskt beräknat ifrågavarande uppehåll till två veckor/år. Under sådant uppehåll bör hemstudier genomföras enligt de principer som redovisats i kap. 11. I aktuella planer har ingen särskild hemarbets- tid angetts inom ramen för två-veckorsuppehållet.

KFU har också gjort vissa överväganden m.m. vad gäller beräkningen av tidsuttaget vid kompendieskeden o.d., vilket närmare utvecklas i av- snitt 12.6.4.

12.6.4 Kompendier och kompendieskeden

I kapitel 8 och 9 redovisade undersökningar m.m. har även omfattat frågan om kompendier och kompendieskeden. Erfarenheterna har här— vid varit delvis motsägande. Sålunda är de som erhållit förvaltningsut- bildning och därvid även i form av kompendieskeden som regel mycket kritiska, i vissa fall helt negativa. Däremot är många som anser sig helt eller delvis sakna utbildning, som regel positiva till kompendier och kompendieskeden.

Enligt vad KFU har kunnat finna har nämnda negativa inställning två huvudorsaker. För det första är kompendierna som regel inte ut- formade så att de stimulerar till eller underlättar denna form av studier. För det andra saknas tid för deras inlärning.

KFU har också i kap. 11 framhållit att studieformen ställer vissa väsentliga krav, men trots detta är KFU beredd förorda en begränsad användning av kompendieskeden. Ett viktigt skäl härför är bl. a. att undervisningsmetoden erbjuder möjligheter att individualisera utbild- ningen, vilket är viktigt inte minst vid integrerade kurser.

Som framhållits i kap. 11 är det viktigt att erforderlig studietid kan anges. KFU har också i aktuella fall angett vilket arbetstidsuttag dvs. antalet timmar (å 60 minuter) som bör medges för att genomföra kom- pendieskedet.

12.6.5 Praktiktjänstgöring

I nuvarande förvaltningsutbildning för främst militär personal förekom- mer två former av praktiktjänstgöring, dels s.k. förpraktik, som infaller före den egentliga utbildningen, dels praktik som på olika sätt är invävd i densamma. Därjämte förekommer i ett fåtal fall ”praktik” som full- görs efter den egentliga utbildningens avslutande.

KFU undersökningar har visat att kursdeltagarna som regel anser praktik vara mycket värdefull. Utbytet av olika former för praktik är däremot varierande.

F örpraktik Med förpraktik betecknas i vissa sammanhang sådan, ofta månadslång, verksamhet som utförs inom det blivande arbetsområdet före påbörjande av den egentliga befattningsutbildningen. Härvid fullgörs som regel ar- betsuppgifter som vederbörande sålunda ännu inte utbildats för. Dessutom kan praktikanten få sin uppfattning om arbetsuppgifter och rutiner inom facket formad genom lokala tillämpningar som inte alltid är generaliserbara eller överförbara till någon annan arbetsplats men likväl kan vara befogade på den aktuella arbetsplatsen. Konsekvensen av detta kan bli att början av den egentliga utbildningen måste ägnas åt att rätta till felaktigt inlärda fakta och beteenden, vilket förutom tids- förlust också innebär en negativ Överraskning för kursdeltagarna. För- praktiken får alltså under sådana förhållanden en huvudsakligen negativ, fördröjande inverkan på inlärningen. På den arbetsplats praktikanten

varit placerad har dessutom handledarnas, dvs. de ordinarie befattnings- havarnas, dagliga arbete störts under en avsevärd tidsrymd. Samtidigt som dessa skött sina egna dagliga göromål har de informerat praktikan- ten om hur och varför, dvs. förmedlat elementära kunskaper, planerat och kontrollerat genomförd färdighetsträning. Detta måste ha lett till en viss effektivitetsminskning på arbetsplatsen.

Militär och civilmilitär personal har som regel det miljökunnande som erfordras för att på ett riktigt sätt kunna tillgodogöra sig förvaltnings- utbildningen. Likväl kan det vara lämpligt att den blivande kursdelta- garen i en grundläggande befattningsutbildning (jfr avsnitt 12.2.2) ges en praktisk arbetsplatsorientering om högst en vecka genom att följa verksamheten på en arbetsplats inom samma arbetsområde som han skall utbildas att verka inom.

Anpassning i arbetsmiljön av nyanställd civil personal bör ske på sätt som angetts i avsnitt 12.2.1, dvs. genom sedvanlig introduktion — vid behov kompletterad genom en särskild introduktionskurs eller en grund- läggande befattningsutbildning. Nämnda utbildning bör av de skäl som tidigare anförts om möjligt genomgås i direkt anslutning till anställ- ningens påbörjande.

KFU får i detta sammanhang framhålla att sådan yrkesverksamhet som föregår en vidareutbildning (jfr avsnitt 12.2.2) ej är att betrakta som förpraktik. Verksamheten sker ju bl. a. i en annan befattning än den till vilken aktuell utbildning syftar. Ej heller bör som förpraktik anses de eventuella uppgifter av arbetsledande karaktär, som en presumtiv kursdeltagare i en kurs för arbetsledande personal kan få för att ge underlag för prövning av vederbörandes lämplighet.

KFU finner sig av ovan anförda skäl inte kunna förorda s. k. för- praktik, medan en tidsmässigt starkt begränsad orientering på en arbets- plats inom det nya facket bedöms kunna få en stimulerande effekt i den följande utbildningen.

Praktik under kurs

Ifråga om den praktik som i nuläget ingår i den egentliga förvaltnings- utbildningen har KFU funnit att denna enligt många deltagare anses böra styras mycket hårt från den utbildande myndighetens sida för att ge fullt utbyte.

KFU anser emellertid att den praktiktjänstgöring som nu inryms i för— valtningsutbildningen i många fall knappast kan anses motsvara begrep- pet ”praktik”. Snarare måste denna med hänsyn bl. a. till tiden rubri- ceras som studietjänstgöring. Sådan tjänstgöring bör därför kunna göras så kort som erforderliga studier medger. KFU anser också att den fär- dighetsträning som praktiken avser att ge i många fall kan göras effekti- vare genom sådana utbildningsmetoder som ”simulerar verkligheten”. Så- lunda kan härigenom bl. a. ett större antal ”fall” arrangeras än som normalt möter kursdeltagarna under ett praktikskede. Härigenom bör även den sammanlagda kurstiden kunna minskas. Här hänvisas till kap. 7 (7.6.3) angående erfarenheter av sådan utbildning vid SJ och postverket.

KFU anser också att en praktiktjänstgörings utbildningsvärde i hög

grad är beroende av planeringen. Det är sålunda väsentligt att målet för denna är fullt klart liksom den tidpunkt när praktiken bör sättas in och hur den bör genomföras.

I förberedelsearbetet ingår också att intressera deltagarna så att de verkligen är aktiva, dvs. ställer frågor och gör anteckningar m.m. samt mera ingående studerar de problem av allmänt eller särskilt intresse som kan förefinnas på aktuell arbetsplats. En väl planlagd, genomförd och utnyttjad praktiktjänstgöring kan alltså ge undervisningen stark åskådlighet. KFU har dock endast föreslagit särskilda praktikskeden vid vissa längre kurser. Med hänsyn till vad som sagts i det föregående år dock dessa skeden kortare än i nuvarande kurser. Jämför även vad KFU anfört i avsnitt 12.6.2 angående delmålen ”färdighet” och ”god färdighet".

I övrigt bör den egentliga praktiken regelmässigt ske i yrkesverksam- heten. Genom en systematiskt genomförd återkommande utbildning på sätt som anges i avsnitt 12.2.3 eller genom varvad utbildning enligt 12.6.6 säkerställs också sambandet teori-praktik.

Praktik efter kurs Varje kurs bör medge att kursdeltagaren skaffar sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att inneha avsedd befattning. I vissa fall kan — bl. a. av tidsskäl —— ”god färdighet” (jfr avsnitt 12.6.2) inte upp- nås i fråga om alla delmål. Den färdighetsträning som erfordras för att uppnå detta mål bör enligt KFU mening ske i den ordinarie yrkesverk- samheten och ej som en ”praktik”, vilken den utbildande myndigheten inte har någon möjlighet att kontrollera eller följa upp.

I av KFU föreslagna kurser har avvägning mellan färdighetsgraderna ”färdighet” och ”god färdighet" skett med utgångspunkt i att den ut- bildade efter genomförd utbildning skall kunna inneha befattningen även om han inte är ”fullärd” i alla avseenden.

12.6.6 Varvad utbildning

En kurs kan antingen genomföras i ett sammanhang eller uppdelad på två eller flera delar, åtskilda genom kortare eller längre tids verksamhet i ordinarie befattningar — varvad utbildning.

Uppdelningen är bl. a. beroende av kursens mål och innehåll, kurs- deltagarna samt möjligheterna att utnyttja mellanliggande perioder för sådana uppgifter i ordinarie befattningar som ger exemplifieringar till kursinnehållet, eller på annat sätt medverkar till att uppnå mål eller delmål. Varvad utbildning förutsätter sålunda en medverkan från be- rörda myndigheter.

Varvad utbildning bör kunna medföra tidsvinst — dvs. färre kursdagar — och därmed som regel också lägre kurskostnader. Ökade reskostna- der kan dock medföra att en kurs blir dyrare genom uppdelning, trots att minskningen av såväl antalet kursdagar som mellanliggande vecko- slut bör medföra vinster. Vid vissa kurser kan dessutom en uppdelning under vissa betingelser medföra att traktamentskostnaderna totalt blir

större än vid en sammanhängande kurs, eftersom den tid under vilken stort traktamente utgår räknas från varje kursdels början.

Varvad utbildning ger emellertid större frihet vid val av kursort. Sålunda kan t. ex. ett inledande introduktionsavsnitt genomföras i eller i närheten av den ort varifrån flertalet kursdeltagare kommer, vilket minskar reskostnaderna. Vidare kan t.ex. en kursdel genomföras vid förband e. d. till vilket en extra resa skulle skett om kursen varit sam- manhängande.

Varvad utbildning kan medge ett friare val av utbildningsmetoder. Den medför också kortare bortovaro från arbetet och hemmet.

KFU anser att varvad utbildning i många fall kan vara att föredra framför en sammanhängande kurs. Med hänsyn till att här lämnade förslag avser 1970-talets slut och framåt — dvs. rör kurser som inte kan detaljplaneras nu — lämnar utredningen dock inga direkta förslag härom. Dock kan de kurser, vari föreslås ingå kompendieskede. i viss mån anses vara varvad utbildning, även om inga direkta anknytningar görs till verksamheten i ordinarie befattningar.

KFU i det följande lämnade förslag avser sålunda — med nämnda undantag — sammanhängande kurser. Kostnadsberäkningarna har också gjorts med utgångspunkt i detta förhållande. Enligt KFU mening bör det ankomma på vederbörande Skolmyndighet att i samband med kur- sernas detaljplanering och i samråd med berörda myndigheter besluta om kurserna skall genomföras i en följd eller som varvad utbildning. Inom en försöksverksamhets ram kan också prövas metoden med varvad utbildning. (Jfr avsnitt 12.4.)

12.7 Utbildningens lönsamhet

Såsom inledningsvis anförts kommer bl. a. organisationsutvecklingen inom krigsmakten att enligt KFU mening medföra ett ökat utbildnings- behov. Det skulle därför vara av stort värde om man objektivt kunde mäta utbildningsinvesteringars ekonomiska betydelse.

Trots att människans roll som produktionsfaktor och komponent i organisationen under senare år varit föremål för omfattande studier och analyser och många utbildningsekonomiska undersökningar gjorts, har man emellertid ännu inte funnit några säkra metoder att mäta lönsam- heten av investeringar i utbildning.

Såväl utomlands, och då främst i USA, som i Sverige ägnar man emel- lertid ett allt större intresse åt undersökningar för att belysa utbild— ningens betydelse såväl för den enskildes ekonomi som för samhällets ekonomiska tillväxt. Enligt KFU mening kan vissa synpunkter, erfaren- heter och resultat som publicerats vara av intresse för att belysa svårig- heterna att göra sådana bedömningar samt att investering i förvaltnings- utbildning likväl kan anses vara lönsam. Aktuella undersökningar m. m. redovisas översiktligt i bilaga 12:1.

Meningarna kan givetvis vara delade när det gäller att dra slutsatser av gjorda undersökningar, särskilt som det är mycket svårt att bestämma utbildningens produktionsvärde dvs. ”belöningarna”. KFU anser emel-

lertid att det inte är möjligt att gå förbi det faktum att alla undersök- ningar som utredningen haft tillgång till visar att investering i utbildning lönar sig! Att man ännu inte kunnat utforma några objektiva metoder att mäta lönsamheten ändrar inte detta.

KFU har dragit den slutsatsen att utbildningen av förvaltningsperso- nalen och den hastighet med vilken nya kunskaper och färdigheter kan föras ut i praktisk tillämpning inom alla instanser är av mycket stor ekonomisk betydelse för hela statsförvaltningen. Detta gäller i särskilt hög grad för försvaret vars organisationsutveckling under överskåd— lig tid bl. a. kommer att kännetecknas av nya, färre och större organisa- tioner med en sammanlagt mindre personalstyrka. Om det sålunda inte finns välutbildad förvaltningspersonal när t. ex. organisationsförändring— ar skall genomföras, ny materiel skall tillföras eller livslängden hos viss materiel skall förlängas genom bl. a. ett ökat underhåll av materiel i för- råd och i bruk, kan stora svårigheter uppstå och rationaliseringarnas lönsamhet fördröjas under lång tid. All reformering av förvaltnings- personalens utbildning måste dock ses i nära samband med utvecklingen inom det allmänna skolväsendet (jfr kap. 10).

Förvaltningsutbildningens utbyggnad måste i varje läge anpassas med hänsyn till planerad utveckling på andra områden och till försvarets totala disponibla resurser. Inom ramen för dessa resurser gäller det som vanligt att söka göra en sådan avvägning av investeringarna att ett opti- malt utnyttjande erhålls. Mot bakgrunden härav kan förvaltningsutbild- ningen betraktas som en produktionsfaktor, som bör tillerkännas en skä- lig del av försvarets resurser. En ökad satsning på sådan utbildning torde sålunda i många fall kunna medföra en minskning av de totala kostnaderna, bl. a. genom den ökade effekten.

Från KFU synpunkt är det emellertid inte tillfyllest att man med stor tillförsikt kan anse att förvaltningsutbildning lönar sig, dvs. är ett be- fogat alternativ. Utbildningen som sådan måste också vara produktiv.

På de flesta utbildningsområden torde finnas en allmän strävan efter högsta möjliga utbildningseffekt till lägsta möjliga kostnad. De kunska- per och färdigheter som utbildningen ger används därvid som mått på effekten. Dock är inte alltid utbildningsmålen uttryckta i så konkreta termer att de lätt kan översättas i kvantitativa resultattermer (jfr bilaga 1211). Såsom framgått av avsnitt 12.6.2 har emellertid KFU sökt for- mulera utbildningsmålen så exakt som möjligt. Därigenom kan besked lämnas om vad kursdeltagarna efter genomgången utbildning skall kunna göra och med vilken färdighet, allt uttryckt i så långt möjligt mätbara prestationer. Eftersom det finns risk för att svårmätbara måls uppfyllelse förbises, är det väsentligt att den undervisningsteknologiska

1 I en interpellationsdebatt i riksdagen den 15 mars 1974 angående studie- avbrotten i gymnasieskolan m. m. uttalade statsrådet Hjelm-Wallén bl. a. följande: ”Samtidigt som vi kan konstatera att allt större värde sätts på arbetslivserfarenhet menar jag att man bör understryka att utbildning alltid lönar sig. Oavsett om individens utbildning är förlagd till ungdomsåren eller till en senare tidpunkt i livet gör den individen bättre rustad i arbetslivet och i samhället i övrigt."

forskningen och utvecklingen kontinuerligt kan nyttiggöras förvaltnings— utbildningen, bl.a. för att förbättra mättekniken.

12.8 F örvaltningsutbildningens organisation

Av kap. 3—6, som behandlar förvaltningsutbildningens nuvarande orga— nisation och omfattning inom försvaret. framgår bl. a. att två egentliga förvaltningsskolor — IntS och TygS —— ingår i krigsmaktens fasta skol- organisation. Det framgår vidare att förvaltningsutbildning dessutom be- drivs i varierande former på ett stort antal platser inom och utom krigs- makten.

ÖB—utredningen 1969, för vilken redogörelse lämnats i kap. 2, föreslog bl. a. att utbildningen av officerare (nuvarande regementsofficerare) i förvaltningstjänst skulle äga rum vid MHS samt att övrig gemensam förvaltningsutbildning skulle äga rum vid en ny för krigsmakten gemen— sam förvaltningsskola. Flera remissmyndigheter förordade dock en ge- mensam skola för all förvaltningsutbildning. 1971 års riksdag har seder- mera beslutat att om en gemensam förvaltningsskola kommer till stånd, denna skall förläggas till Östersund. Såsom framgått av de i kap. 1 redo- visade direktiven till KFU ansågs förutsättningarna för ÖB utredning därmed ha ändrats väsentligt, varför förvaltningsutbildningens organisa- tion borde utredas ytterligare. Enligt samma direktiv borde också bl. a. möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personal- kategorier särskilt beaktas.

I anslutning till anmälan till 1973 års riksdag om organiserande fr.o.m. den 1 oktober 1973 av försvarets intendentkår framhölls också (se kap. 2) att en sådan åtgärd gör det angeläget att utbildningen inom tyg— och intendenturförvaltningsområdena ytterligare samordnas. Vidare anförde försvarsutskottet i sitt betänkande nr 14 för år 1973 att ”sam- ordningen bör medföra vinster bl. a. beträffande den utbildning som kan göras likartad för olika slag av uppgifter i förvaltningsorganisationen”.

Under studierna och utredningsarbetet i övrigt har KFU, mot bak- grund av bl. a. ovannämnda direktiv och uttalanden samt i avsnitt 12.4 omnämnd proposition l973:128, övervägt hur den framtida förvaltnings— utbildningen bör organiseras för att på bästa sätt svara mot de krav som bör kunna ställas på en sådan utbildning.

KFU har härvid, liksom ÖB gjort i ett av sina alternativ (jfr kap. 2), kommit till att all central förvaltningsutbildning bör genomföras i en för försvaret gemensam förvaltningsskolas regi. Härvid bör utbildningen kunna förläggas inte enbart till Östersund utan också till andra platser. Skolan bör därjämte ha vissa andra uppgifter. KFU förslag m. m. redovisas i kap. 26.

V Förslag till förvaltningsutbildning för olika fack och funktioner

Utbildning av personal för förvaltningstjänst i allmänhet

13.1 Verksamhetsområdets avgränsning och personal

Begreppet ”förvaltningstjänst i allmänhet” används av KFU för att be- teckna verksamhet som omfattar flera förvaltningsgrenar, fack eller funktioner. Området är i huvudsak representerat i regional och lokal instans och där till övervägande del av militär personal men i viss utsträckning också av civilmilitär personal (jfr kap. 12).

Från KFU synpunkter kan såsom förvaltningstjänst i allmänhet rubri- ceras främst sådan verksamhet som utövas av

—- plutonsofficer _— eller i vissa fall kompaniofficer — i befattning som kompaniadjutant (motsv.) och platschef vid skjutfält eller övnings- plats samt civilmilitär tekniker i befattning som bastroppchef vid flyg- flottilj

— förvaltnings- och underhållsutbildad kompaniofficer (jfr kap. 12) samt civilmilitär teknisk personal med kompaniofficers tjänsteklass —- i för sådan tjänsteman avsedd befattning ——- vid militärområdesstab och regional förvaltning, eskaderstab, försvarsområdes-, örlogsbas- och kustartilleriförsvarsstab, arméförband och flygflottilj samt vissa skolför- band och skolor, allt i den män inte verksamheten är hänförlig till visst fack (funktion, motsv.) enligt kap. 14—22.

— förvaltnings- och underhållsutbildad regementsofficer (jfr kap. 12) samt civilmilitär teknisk personal med regementsofficers tjänsteklass — i för sådan tjänsteman avsedd befattning — vid i föregående stycke nämn— da enheter och med samma förbehåll.

KFU har också till här berörd verksamhet hänfört uppgifterna för i krigsorganisationen — i stabs- och förvaltningstjänst placerade —— inten- denturofficerare i reserven.

Av KFU grundläggande överväganden i kap. 12 framgår att det med hänsyn till pågående organisationsförändringar inom krigsmakten inte varit möjligt att detaljberäkna utbildningsbehoven. KFU utgår dock från

att den framtida förvaltningsorganisationen totalt kommer att omfatta färre anställda med uppgifter i ”förvaltningstjänst i allmänhet” än den nuvarande.

Antalet befattningar för plutonsofficerare (motsv.) i förvaltningstjänst i allmänhet omfattar i nuläget ca 485 kompaniadjutantsbefattningar (vissa närliggande stabsbefattningar inräknade), ca 25 befattningar som plats— chef vid skjutfält eller övningsplats samt ca 30 befattningar som bas- troppchef vid flygflottilj. Om man räknar med i genomsnitt 20 års tjänst efter erhållen befattningsutbildning kan det årliga utbildningsbehovet f.n. uppskattas till ca trettio kompaniadjutanter, en åt två platschefer resp. en åt två bastroppchefer varvid hänsyn även tagits till normala av- gångar under tjänstetiden.

Av befattningarna för förvaltnings— och underhållsutbildade kompani- och regementsofficerare, av KFU benämnda K/intendent resp. R/in- tendent, torde huvuddelen komma att besättas med personal ur för— svarets intendentkår vilken organiserats fr.o.m. den 1 oktober 1973 på sätt som framgår av kap. 2. Denna kår omfattar i nuläget bl. a. ca 455 kompaniofficerare — officerare i kassatjänst oräknade — och ca 415 regementsofficerare. I för kompaniofficerare angiven summa har härvid inräknats vissa officerare ur marinen vilkas överförande formellt sett ännu inte har skett. Vid en genomsnittlig tjänstetid av 20 resp. 25 år efter genomgången befattningsutbildning och "normala” avgångar under tjänstetiden behöver uppskattningsvis ca 25 kompani- och 20 regements- officerare f.n. utbildas årligen för att täcka kårens rekryteringsbehov. Eftersom dessutom varje K/intendent och R/intendent i princip bör ha kompetens för alla för förvaltnings- och underhållsutbildade officerare avsedda befattningar som inte fordrar specialutbildning eller komplette- rande vidareutbildning måste alla kompani- resp. regementsofficerare i kåren ha samma grundläggande befattningsutbildning.

Enligt vad departementschefen anför i prop. 1973175 bör i intendent— kåren framdeles ingå även ytterligare personal ur marinen och flyg- vapnet. KFU utgår emellertid från att kåren trots detta kommer att minska bl. a. på grund av omorganisationerna i de olika instanserna. Rekryteringsbehovet bedöms likväl tills vidare inte minska i nämnvärd grad eftersom stora pensionsavgångar vid 1970-talets slut och i början av 1980-talet reducerar]personaltillgången i sådan grad att detta måste kompenseras genom en ökad rekrytering.

Eftersom även andra officerare än de som kommer att ingå i inten- dentkåren kan få befattningar, avsedda för förvaltnings- och underhålls- utbildade officerare, blir utbildningsbehovet större än vad som erfordras för enbart denna kår. En ändring av antalet befattningar med 20—25 påverkar emellertid det genomsnittliga årliga utbildningsbehovet med endast en åt två deltagare. KFU bedömer därför att ökningen — liksom tidigare nämnda minskning av kårens personal — endast kommer att få marginella effekter på utbildningsbehovet.

Med hänsyn till rådande ovissa läge i fråga om det framtida personal- behovet anser sig KFU sålunda i sina överslagsberäkningar — som enligt vad som framgår av kap. 12 i princip gäller från 1970-talets slut

och framåt — kunna utgå från ovannämnda uppgifter om nuläget vid försvarets intendentkår och därav följande utbildningsbehov.

I föreliggande uppräkning av vad som kan rubriceras som förvalt- ningstjänst i allmänhet anges för kompani- och regementsofficerare bl. a. ”allt i den mån inte verksamheten är hänförlig till visst fack” etc. När det gäller den militära personalen är dessa undantag få. Den civil- militära tekniska personalen tjänstgör däremot endast i ett relativt fåtal fall i befattningar vilka samtidigt spänner över flera fack eller funktioner.

Till denna kategori hör dock de civilmilitära flygmaterielförvaltarna (mästare) vid flygflottiljerna, vilka i princip fullgör samma arbetsupp- gifter som förvaltnings- och underhållsutbildade kompaniofficerare inom arméns och marinens förrådsorganisation. Den tekniske chefen vid flyg- flottilj har också som chef för materielavdelningen en uppgift som spän- ner över flera fack. Likaså har i militärområdesstab tjänstgörande armé- ingenjörer sådana uppgifter.

Den civilmilitära tekniska personalen tjänstgör emellertid huvudsak- ligen inom funktionerna anskaffning, underhåll och verkstad varvid per- sonalen växlar mellan facken. KFU har därför såsom nämnts i kap. 12 valt att redovisa den civilmilitära tekniska personalens utbildning i kap. 16 eftersom funktionen materielunderhåll som behandlas i sistnämnda kapitel måste anses vara viktigast för denna personal.

Vad gäller befattningarna för intendenturofficerarna i reserven redo- visar KFU, av skäl som framgår av det följande, inte här några uppgifter om storleken av målgrupper e. d.

13.2 Utvecklingstendenser

KFU har i kap. 10 redovisat vilka förändringar inom bl. a. krigsmakten som är av särskild betydelse för bedömning av utbildningsfrågorna. Här må särSkilt framhållas den samordning över förvaltnings- och försvars- grensgränser av bestämmelser och rutiner som pågår, framför allt inom FMV kompetensområde, och som underlättar en integrerad utbildning och även bör kunna nedbringa utbildningstiderna. Samtidigt ställer bl. a. utnyttjandet av förbättrade planerings- och informationssystem krav på större företagsekonomiska insikter hos all ledande förvaltningspersonal.

Eftersom antalet kompani- och regementsofficerare i förvaltnings- tjänst kommer att bli mindre i lägre regional/lokala enheter med inte- grerad förvaltning än i nuvarande organisationer, utan att uppgifterna totalt sett minskar, vidgas ansvaret och ökar kraven på kunskaper och färdigheter hos bl. a. denna personal.

13.3 Utredningens studier

Såsom framgår av kap. 8 har KFU genomfört ett stort antal studier m.m. På grund av rådande organisationsläge hänför sig dock flertalet av dessa till inte integrerade förvaltningsenheter. I kap. 9 redovisade erfarenheter måste sålunda delvis ses mot denna bakgrund. KFU har emellertid i de utbildningsförslag som lämnas i föreliggande kapitel —

som i hög grad är berörda av organisationsförändringarna —— sökt sam— manväga inom skilda organisationsavsnitt och områden erhållna syn- punkter och erfarenheter.

KFU har också kunnat tillgodogöra sig i PKU underlag lämnade syn- punkter och förslag (jfr kap. 9).

13.4 Överväganden

13.4.1 Allmänt

I nuläget innehas såsom översiktligt framgår av avsnitt 13.1 ett stort antal befattningar inom förvaltningsområdet av officerare.

Övergång från trupptjänst (motsvarande) till förvaltningstjänst sker i genomsnitt för plutons- och kompaniofficerare i 40-årsåldern o:h för regementsofficerare vid ca 35 års ålder. Härvid beträds ett i huvudsak nytt arbetsfält, trots att den tidigare verksamheten i större eller mindre omfattning berört förvaltningsverksamheten.

Såsom framgår av kap. 4 innehåller den obligatoriska utbildningen till och som plutons-, kompani- och regementsofficer visst — men för olika försvarsgrenar och personalkategorier starkt varierande _ stoff av förvaltningskaraktär. När övergången sker ligger emellertid denna utbildning — utom vad gäller regementsofficerarna — som regel långt tillbaka i tiden. För alla tre kategorierna torde emellertid den långa tjänstgöringen vid trupp jämte den obligatoriska förvaltningsutbildningen ha gett goda kunskaper om de krav truppen bör och kan ställa på för— valtningsverksamheten.

Däremot har varken plutons-, kompani- eller regementsofficerare de särskilda kunskaper och färdigheter som erfordras för verksamhet inom förvaltningsområdet. Övergången ställer därför som regel krav på en till varje verksamhetsområde anpassad förvaltningsutbildning.

För plutonsofficerarna medför övergången till i detta kapitel berörda befattningar som regel inte någon ändring av krigsplaceringarnzl. Som en följd härav kan förvaltningsutbildningen koncentreras till problem sammanhängande med verksamheten i fred samt vid mobilisering och kuppanfall. KFU närmare överväganden i fråga om i detta kapitel berörda befattningar redovisas i avsnitt 13.4.2.

Såsom framgår av kap. 12 har KFU funnit att en grundläggande förvaltningskurs för äldre plutonsofficerare skulle underlätta ett ökat ut— nyttjande av sådana officerare inom förvaltningsområdet. KFU redo- visar i avsnitt 13.5.1 förslag till en sådan förvaltningsutbildning vars syfte främst är att ge plutonsofficerare en plattform för vidare utveck— ling. Den är också avsedd att vara en grund för plutonsofficerarnas sär- skilda befattningsutbildning. Om denna förvaltningskurs kommer till stånd och i princip anses lämplig som basutbildning för de ca 1 200 be- fattningar inom förvaltningsområdet och liknande områden som nu in— nehas av plutonsofficerare, blir det årliga utbildningsbehovet ca 70.

Behovet av fortbildning för i förvaltningstjänst placerade plutonsoffi— cerare sammanhänger främst med utvecklingen inom arbetsområdena.

KFU förutsätter att eventuellt föreliggande behov av sådan utbildning tillgodoses på sätt som principiellt anges i kap. 12.

De kompani- och regementsofficerare som utbildats för förvaltnings- tjänst i allmänhet tas som regel och efter frivilligt åtagande i anspråk över myndighets- och försvarsgrensgränser. Övergången till förvaltnings- tjänst innebär också regelmässigt ändrade krigsplaceringar. Förvaltnings- utbildningen för dessa officerare måste sålunda tillgodose kraven för ett relativt stort antal befattningar.

Det är också väsentligt att de mycket stora värden som förvaltas i främst regional och lokal instans handhas av sakkunnig personal. Varje befattningshavare måste därför besitta en kompetens i förvaltnings- och underhållshänseende av tillräckligt hög kvalitet.

Såsom framgår av avsnitt 13.1 torde huvuddelen av befattningarna för förvaltnings- o:h underhållsutbildade kompani- och regementsoffi- cerare komma att besättas med personal ur försvarets intendentkår. Trots att kårfrågan som sådan ligger utanför KFU uppdrag påverkar den utredningens ställningstaganden främst i fråga om förvaltningsut- bildningens bredd och djup. Den grundläggande befattningsutbildningen bör sålunda kunna tillgodose kravet att vara kompetensgivande för in- träde som K/intendent resp. R/intendent i försvarets intendentkår.

Som en följd härav kan ifrågasättas om målet skall vara att alla kompani- resp. regementsofficerare skall ha samma placerbarhet efter genomgången kompetensgivande utbildning eller om denna skall diffe- rentieras med hänsyn till kraven för skilda befattningar. KFU principiella överväganden angående avvägningen mellan grundläggande befattnings- utbildning och vidareutbildning framgår av kap. 12. Vad gäller den grundläggande befattningsutbildningen för kompani- och regements— officerare anser KFU att alla deltagare genom denna skall kunna skaffa sig kompetens att bestrida huvuddelen av för resp. kategori aktuella be- fattningar. Utbildningen för sådana befattningar som beräknas bli avsedda endast för vissa officerare eller fordrar särskild utbildning, bör emellertid undantas från den gemensamma utbildningen och göras till föremål för vidareutbildning.

Den grundläggande befattningsutbildningen bör —— utöver att ge kom- petens för de befattningar som närmast berörs, dvs. främst inom den lägre regionala/lokala instansen — också tillgodose de krav som allmänt måste ställas på kompani- resp. regementsofficerare tillhörande intendentkåren. KFU vill härvid stryka under krigsbefattningarnas särskilda krav.

Av KFU grundläggande överväganden i kap. 12 framgår också att utredningen utgår från att rekryteringen av kompani- och regements- officerare för förvaltningstjänst i princip skall ske genom vidareutbild- ning av officerare som genomgått all obligatorisk utbildning till och som officer. Ett sådant förfarande beaktar såväl freds- som krigsorganisa— tionens behov av personal med militärt miljökunnande och bör också underlätta en övergång från freds- till krigsorganisation.

KFU ovan deklarerade principiella uppfattning — att alla deltagare i den grundläggande befattningsutbildningen skall kunna bestrida huvud-

delen av berörda befattningar — är sålunda främst en följd av kårsyste— met. Medlemmarna i t. ex. intendentkåren måste vara så allmänt använd— bara att de inom rimliga gränser kan omplaceras utan att krav på sär- skild befattningsutbildning automatiskt skall uppstå. Kärchcfen måste alltså ha relativt stor handlingsfrihet i fråga om placering av kårens per- sonal. Samtidigt bör överutbildning så långt möjligt undvikas. Vid pla- cering av officerare i förvaltnings- och underhållstjänst vid lägre regional och lokal myndighet måste kravet på miljökunnande tillmätas stor xikt.

I avsnitt 13.] ovan har framhållits att 20—25 befattningar endast motsvarar ett genomsnittligt utbildningsbehov av en åt två deltagare per år. Eftersom antalet officerare, som önskar en grundläggande befatt- ningsutbildning för att kunna tillträda en speciell befattning i förvalt- ningstjänst i allmänhet utan att därför ingå i intendentkåren. väntas bli av relativt liten omfattning, torde det inte vara möjligt att annat än i undantagsfall anordna någon särskild för dessa officerare avpassad utbildning. Det bör därför ankomma på vederbörande utbildande myn- dighet (skola) att i aktuella fall så långt möjligt tidsplanera och genom— föra utbildningen på ett sådant sätt att dessa officerare kan följa de delar av utbildningen som erfordras för att tillgodose de individuella målen. KFU återkommer till denna fråga i kap. 23. Jämför även kap. 12.

Befattningar för förvaltnings- och underhållsutbildade kompani— och regementsofficerare finns i alla instanser. För att officeren skall få en erfarenhetsuppbyggnad som dels på bästa sätt främjar hans egen verk— samhet och utveckling, dels tillgodoser förvaltningsvcrksamhctcns krav i olika nivåer, bör han emellertid efter den grundläggande befattningsut- bildningen som regel placeras inom den lägre regionala/lokala instansen. Placering bör också från början ske i någon av de lägre befattningarna inom instansen. Officeren får därigenom tillfälle att befästa sina kun— skaper och färdigheter i den praktiska verksamheten innan han sätts in på de mer ansvarsfyllda uppgifterna.

Kompani- och regementsofficer som (avses) placeras i befattning vil— ken — utöver den grundläggande befattningsutbildningcn och därpå följande erfarenhetsuppbyggnad — ställer ytterligare krav pil kunskaper och färdigheter, bör beredas tillfälle att genomgå vidareutbildning '_anigt KFU i det följande lämnade förslag.

KFU närmare överväganden om grundläggande utbildning resp. vidareutbildning för i detta kapitel berörda befattningar redovisas i fråga om kompaniofficerare i avsnitt 13.4.3 och regementsofficerare i 13.44.

Den grundläggande befattningsutbildningen och vidareutbildningen bör kompletteras genom återkommande fortbildning vars intervaller, innehåll och längd anpassas med hänsyn till aktuella behov. KFU prin- cipiella överväganden angående sådan utbildning framgår av kap. 12. Enligt dessa bör varje myndighet avgöra i vilken omfattning och när denna bör genomföras. Med hänsyn till förekommande omplaceringar bör dock kompani- och regementsofficerare i princip genomgå en fort— bildningskurs vart 4—6 år, dvs. sammanlagt ca tre resp. fyra kurser under tjänstetiden. Den som genomgår vidareutbildning enligt i detta eller kap. 14—22 framlagda förslag torde som regel inte behöva genom-

gå någon sådan fortbildningskurs under samma femårsperiod. Därutöver kan givetvis ytterligare behov av fortbildning föreligga.

Vissa synpunkter om utbildning för intendenturofficerare i reserven redovisas i avsnitten 13.4.5 och 13.5.8.

13.4.2 Plutonsofficerare (motsv.)

Verksamhet som utövas av plutonsofficer i befattning som kompani- adjutant. platschef vid skjutfält eller övningsplats resp. som bastropp- chef vid flygflottilj (civilmilitär befattning) rubriceras enligt ovan av KFU såsom förvaltningstjänst i allmänhet.

Såsom kompaniadjutant placerad plutonsofficer förestår kompaniexpe- ditionen. ansvarar för kompaniets kassaförskott och vissa kontantutbetal- ningar, handlägger under chefen vissa budget-, personalvårds- o:h ma- terielärenden. ansvarar för den inre tjänsten samt är som regel kompani— kvartermästare under övningar.

Såsom platschef vid skjutfält eller övningsplats placerad plutonsofficer har som regel ansvar för tygmateriel-, ammunitions-, intendenturmate— riel—. drivmedels- och bränsleförråd. Han har också ansvar för befint— lighet o_-h vård av fasta anordningar och byggnader. Han är som regel ansvarig för viss anslagsuppföljning och är förskottsinnehavare. Han är arbetsledare och kan dessutom vara brandchef och marketenteriföre- ståndare.

Såsom bastroppz'hef vid flygflottilj placerad civilmilitär tekniker leder verksamheten vid troppen och ansvarar för dess förläggning, förplägnad, inre tjänst o.d. Han lämnar förslag till åtgärder för att höja basens be- redskap. Han ansvarar för underhåll, rengöring och reparation av basens fasta anläggningar, för tillsyn och skötsel av basförråd av ammunition o:h drivmedel samt för brand— och räddningstjänst vid basen och för landande flygplan. Han har också expeditionstjänst.

KFU anser att en plutonsofficer (tekniker) bör ha särskild utbildning för att kunna inneha i det föregående nämnda befattningar. Före pla_ cering i sådan befattning bör han därför genomgå en grundläggande förvaltnngsutbildning enligt KFU förslag i avsnitt 13.5.1 nedan. Denna utbildning förutsätts vara integrerad för ifrågavarande personal.

Därutöver bör han genomgå en särskild befattningsutbildning enligt KFU förslag i avsnitt 13.5.2—3. Härvid skall han bl. a. inhämta kunskap om de bestämmelser m. m. som gäller för verksamheten samt skaffa sig färdighet att utföra med resp. befattning sammanhängande göromål. KFU bedömer att även befattningsutbildningen —— frånsett försvars- grensvis genomförda tillämpningar —— kan vara gemensam för berörd personal. Utredningen är medveten om att plutonsofficerarnas obligato- riska utbildning företer stora skiljaktigheter försvarsgrenarna emellan. Arméns officerare t.ex. får utbildning som kompanikvartermästare, vilket är en värdefull bakgrund för förvaltningstjänsten. KFU bedömer dozk at: skiljaktigheterna inte är större än att integrering är möjlig. Eventuellt kan färdighet i vissa fall inte påräknas förrän efter viss tid i befattning.

13.4.3 Kompaniofficerare (motsv.)

Mot i avsnitt 13.4.1 ovan redovisade principiella bakgrund har KFU övervägt vilka befattningar för kompaniofficerare (motsv.) som bör täckas in av målet för en grundläggande befattningsutbildning. Utred- ningen anser härvid att kompaniofficeren genom en sådan utbildning bör kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna sköta samtliga för sådana officerare avsedda befattningar i lägre regional/lokal instans, dvs. främst inom förråds— och försörj- ningsenheter (motsv.). KFU anser vidare att verksamheten vid ett regionalt förråd har så stor likhet med motsvarande verksamhet inom lägre instanser att även befattningar vid sådana förråd bör kunna in- rymmas i målet för utbildningen.

KFU anser vidare att i avsnitt 13.1 nämnda civilmilitära flygmateriel- förvaltare bör genomgå samma grundläggande befattningsutbildning.

De nya organisationerna i lägre regional/lokal instans är utformade bl.a. med hänsyn till att övergång smidigt skall kunna ske från freds- till krigsorganisation. För kompaniofficerarna, vilka f. n. i många fall har rent fredsorganisatoriska uppgifter, medför omorganisationen krav på mera allsidiga kunskaper inom det försvarsspecifika ämnesområdet. främst i totalförsvar och underhållstjänst, detta trots att de som tidigare nämnts har genomgått all obligatorisk utbildning till och som officer. Organisationsförändringarna torde också innebära att kompaniofficerar- nas administrativa uppgifter ökar på bekostnad av den direkta arbets- ledningen i förråd o. d. Kraven inom nämnda och övriga ämnesområden framgår närmare i avsnitt 13.5.4.

Kompaniofficer som (avses) placeras i befattning inom högre regio- nal eller central instans bör beredas tillfälle att genomgå vidareutbild- ning enligt avsnitt l3.5.5. Vid placering i central instans bör han även genomgå lämplig i kap. 14—22 redovisad fackbetonad eller allmänt administrativ utbildning.

13.4.4 Regementsofficerare (motsv.)

Regementsofficerarnas grundläggande befattningsutbildning bör som en följd av i avsnitt 13.4.1 redovisade principer ha som allmänt mål att deltagarna genom utbildningen skall kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna besätta samtliga för förvalt— nings- och underhållsutbildade regementsofficerare avsedda befattningar i lägre regional/lokal instans, dvs. främst inom sektion 2, materielenhet, förrådsavdelning o.d. samt såsom förbandsintendent. Härigenom säker- ställs att erforderlig kompetens finns inom en myndighet även vid upp- kommande vakans i någon regementsofficersbefattning, vilket är av särskilt stor vikt inom armén eftersom antalet officerare är relativt litet i den nya lägre regionala/lokala förvaltningsorganisationen. Vidare bör utbildningen planeras på längre sikt och sålunda ej vara alltför mycket inriktad på att bemästra sådant som att oväntade vakanssituationer kan uppkomma.

KFU vill ånyo framhålla att utbildningen -— utöver att vara kompe- tensgivande för inträde som R/intendent i försvarets intendentkår — också bör kunna tillgodose behovet av förvaltnings- och underhållsutbil- dade regementsofficerare i övrigt. Vidare bör utbildningen kunna följas av sådan civilmilitär teknisk personal som behöver ifrågavarande kun- skaper och inte kan skaffa sig dessa genom i kap. 16 redovisad utbild- ning ävensom av viss civil personal. Härvid bör det också vara möjligt att utesluta vissa delar av utbildningen på sätt som angivits i avsnitt 13.4.1.

Vid lägre regionala och lokala myndigheter inom armén och flygvap- net har intendenten hittills varit förvaltningsgrenschef även för kasern- förvaltnings-(fortifikations-)tjänsten. I arméns nya integrerade organi- sationsenheter (förbandstyp A och B) ankommer förvaltningen av myn- dighetens byggnader på fortifikationsenheten. Det är ännu inte bestämt om någon ändring skall ske vid flottiljerna. KFU bedömer dock att ämnesområdet i intendentens grundläggande befattningsutbildning kan minskas till vad som erfordras såsom underlag för övrig verksamhet, t. ex. förrådsverksamheten. De intendenter som för sin verksamhet kan behöva mera omfattande kunskaper och färdigheter (dvs. t. v. vid flottilj placerade ca 15 officerare) bör i stället ansluta till lämplig fortifikations— utbildning. Se kap. 19.

KFU anser vidare att regementsofficeren för sin verksamhet inom lägre regional/lokal instans behöver sådana kunskaper om högre instan- sers verksamhet att målet för den grundläggande befattningsutbildningen lämpligen även kan inrymma samtliga befattningar t.o.m. detaljchef (motsv.) inom högre regional och central instans. Placering inom sist- nämnda instans kan dock kräva en fördjupad fack- eller specialutbild- ning som inte lämpligen bör inrymmas i den grundläggande utbild- ningen. Denna bör härvid ansluta till lämplig utbildning enligt kap. 14—22.

KFU anser sålunda att den grundläggande befattningsutbildningen liksom i nuläget bör vara begränsad till befattningar i vissa lägre nivåer. Övriga för regementsofficerare avsedda befattningar kräver — utöver erfarenhet av verksamhet på lägre nivåer _— som regel vidareutbild- ning på sätt som framgår av i detta och kap. 14—22 lämnade förslag.

Kraven på kunskaper och färdigheter vid grundläggande utbildning samt sådan vidareutbildning som avser förvaltningstjänst i allmänhet framgår närmare av avsnitten 13.5.6—7.

13.4.5 Reservofficerare

Kungl. Maj:t uppdrog den 15 april 1966 åt ÖB att bl. a. utreda frågan om utbildning av intendenturofficerare i reserven. I avvaktan på resul- tatet av en sådan utredning utgår KFU från att nuvarande — i kap. 4 omnämnd — utbildning skall äga rum tills vidare.

1 3.5 Förslag

Som en följd av KFU studier och överväganden redovisas i det följande förslag till grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning av plutons-, kompani— och regementsofficerare för förvaltningstjänst i all- mänhet samt vissa synpunkter på utbildningen av reservofficerare i intendenturbefattning.

Enligt KFU allmänna principer är angiven utbildning i mån av plats öppen för var och en som — oavsett personalkategori — för sin tjänst har behov att skaffa sig erforderliga kunskaper och färdigheter inom området och som har de förkunskaper som krävs för att kunna tillgodo- göra sig utbildningen. (Jfr kap. 12.)

Behov av fördjupad fack— eller annan specialutbildning tillgodoses på sätt som framgår av kap. 14—22.

Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

13.5.1 Grundläggande förvaltningskurs för plutonsofficerare

Målgrupp: plutonsofficerare som (avses) placeras i förvaltningstjänst.

Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som officer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att i fred inneha befattning i förvaltningstjänst vid främst lägre regional/lokal myndighet.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 13.-l .

Delmål för utbildningen framgår av bilaga l3:l i betänkandets del 2. Avsikten med denna kurs är främst att allmänt och bättre än f. n. underlätta utnyttjandet av äldre plutonsofficerare inom förvaltningsom- rådet. Den är sålunda inte avpassad med hänsyn till behovet för viss eller vissa befattningar. Kursen utgör en basutbildning för övriga i detta och följande kapitel lämnade förslag om utbildning för plutonsofficerare. Enligt KFU mening erfordras sålunda kursen för sistnämnda ändamål.

I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen —— i varje fall vad gäller förstnämnda ändamål — en utökning eftersom det f.n. inte finns någon motsvarande förvaltningsutbildning. Till det sistnämnda ändamålet återkommer KFU i anslutning till resp. kurs.

13.5.2 Kompaniadjutantkurs

Målgrupp: plutonsofficerare som (avses) placeras i befattning som kom— paniadjutant (motsv.). Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som officer, trupptjänst vid kompani samt grundläggande förvaltningskurs för plutonsofficerare. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att i fred inneha befatt- ning som kompaniadjutant (motsv.) inom eget truppslag vid armén, resp. inom flottan, kustartilleriet eller flygvapnet.

Tabell 13.—I Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för plutonsofficerare

___—____———

Ämnesgrupper/ämnen Kurs/ung. antal lektionstim.

13.5.1 13.5.2

Försvarsspecifika ii/nnen 20 Totalförsvar 2 Underhållstjänst 6 Stabstjänst 4 Mobiliserings— och krigsplanläggning 8

Persona/adm[nisi/allra ämnen 15 Personaladministration 7 Personalledning och personalsamverkan 4 Utrednings- och kommunikationsteknik 4

Förraliningsadmin(strativa ämnen 29 Allmän förvaltning Materielförvaltning Materielunderhåll

Förplägnad

Kamera] verksamhet Expeditionstjänst med kontorsteknik

Basämnen

Ekonomiämnen Ekonomisk redovisning Rättskunskap

Summa: 70 1051

___—____.—_—-—-

1 Härtill kommer ett kompendieskede omfattande främst grunderna i allmän förvaltning, förplägnad, kameral verksamhet och rättskunskap. Arbetstidsut- tag 40 tim. (å 60 min.).

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 13.-I . Härtill kommer ett föregående kompendieskede mot- svarande ca 40 tim. arbetstidsuttag som kursdeltagaren genomför med hjälp av självinstruerande material.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 13:2 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär KFU förslag, dvs. den grundläggan- de förvaltningskursen jämte kompaniadjutantkursen, en utökning med en kursvecka samt 40 tim. kompendieskede för deltagare ur armén. Efter- som marinen och flygvapnet i regel saknar motsvarande utbildning innebär förslaget för deltagare ur dessa försvarsgrenar en ökning med 2+3 =S kursveckor samt 40 tim. kompendieskede.

13.5.3 Övrig utbildning av plutonsofficerare för förvaltningstjänst i allmänhet

Såsom anförs i avsnitt 13.1 hänför KFU även sådan verksamhet som utövas av plutonsofficerare i befattning såsom platschef vid skjutfält eller övningsplats resp. som bastroppchef vid flygflottilj till förvaltnings- tjänst i allmänhet.

Utbildningen för sådan verksamhet hör därför naturligen hemma i detta kapitel. Med hänsyn till att båda målgrupperna är mycket små anser KFU emellertid att det inte är lämpligt att anordna särskild ut- bildning för nämnda befattningar.

I stället bör dessa plutonsofficerare — efter genomgången grundläg- gande förvaltningskurs — ansluta till i kap. 15 och 19 föreslagna kurser inom förråds- resp. kasernförvaltningsområdet.

Ett sådant förfarande innebär enligt KFU uppfattning en lämplig lösning även om vissa olägenheter kan uppstå för den enskilde som kan behöva gå igenom flera kurser för att täcka in föreliggande utbildnings- behov.

13 .5.4 Intendentkurs B

Målgrupp: kompaniofficerare som önskar skaffa sig en grundläggande befattningsutbildning i förvaltnings— och underhållstjänst eller kompetens för inträde som K/intendent i försvarets intendentkår.

Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra tjänst i samtliga för förvaltnings— och underhållsutbildade kompaniofficerare avsedda be— fattningar i lägre regional/lokal instans samt vid miloförråd.

Utbildningen omfattar 43 veckor (ca 1 300 lektionstim. och 5 veckors praktik) fördelade på ämnen enligt tabell 13:2.

Med hänsyn till utbildningens längd bör i kurstiden läggas in tid för en årssemester dvs. 6 veckor samt ett juluppehåll (hemstudier) 2 veckor. Den totala kurstiden blir därför 43+6+2=51 veckor. Praktiktjänst- göringen bör förläggas till andra myndigheter och försvarsgrenar än kursdeltagarens egen eftersom han bör vidga sitt miljökunnande.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 13:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget —— dvs. den integrerade kurs för kompani- officerare som anordnats 1973-74 _— innebär framlagt förslag en minsk- ning av den totala kurstiden med en vecka. I förhållande till de hit- tills förvaltningsgrensvis inriktade kompaniofficerskurserna vid IntS och TygS innebär förslaget en ökning av kurstiden med två veckor resp. en minskning med en vecka.

KFU anser att kompaniofficerarnas nya uppgifter kräver en breddad och fördjupad utbildning. Genom ett ökat antal fasta lärare samt mo- dernare läromedel m.m. bör emellertid utbildningen framgent bli ändå effektivare. KFU bedömer därför den föreslagna tiden vara tillräcklig. Som en följd av KFU principiella inställning till praktiktjänstgöring under kurs (se kap. 12) har praktiktiden minskats till fem veckor.

13.5.5 Intendentkurs A

Målgrupp: förvaltnings— och underhållsutbildade kompaniofficerare. Förkunskaper: intendentkurs B samt tjänstgöring som förvaltnings- och underhållsutbildad kompaniofficer.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra i befattning för förvaltnings- och underhållsutbildad kompaniofficer vid högre re- gional stab och regional förvaltning.

Utbildningen omfattar tre veckor (ca 105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 13:2. Härtill kommer ett föregående kompendie- skede motsvarande ca 20 tim. arbetstidsuttag som kursdeltagaren genom- för med hjälp av självinstruerande material.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga I3:4 i betänkandets del 2.

Tabell 13:2 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid föreslagna kurser för kompaniofficerare

___—f

Ämnesgrupper/ämnen Kurs/ung. antal lektionstim.

13.5.4 13.5.5

____________._——————-—

F örsvarsspecifika ämnen 1801 55 Totalförsvar 20 14 Taktik 15 6 Underhållstjänst 90 20 Stabstjänst 15 5 Mobiliserings- och krigsplanläggning 40 10

Personaladministraliva ämnen 90 Personaladministration 45 Personalledning och personalsamverkan 20 Utrednings- och kommunikationsteknik 25

Förvaltningsadminislrativa ämnen 5951 Allmän förvaltning 55 Materielförvaltning 200 Anskaffningsverksamhet 35 Förrådsverksamhet 125 Materielunderhåll 40 Verkstadsdrift 10 Förplägnad 75 Fastighetsförvaltning 30 Kameral verksamhet 15 Expeditionstjänst med kontorsteknik 10

Basämnen 435 Ekonomiämnen

Ekonomisk redovisning 10 Materiel- och materielvårdskunskap 380 Rationaliseringsverksamhet 30 Rättskunskap 15

___—___—

Summa: 1 3002 105”

___—___!

11 de försvarsspecifika och förvaltningsadminis-trativa ämnena bör den tillämpade utbildningen ske främst i form av applikatoriska studier o. (1. samt genom särskilda studier och övningar vid olika myndigheter. Ämnena är härvid helt samordnade. Föreslagna timantal bör därför endast betraktas som riktvärden.

? Härtill kommer 5 veckors praktik. 3 Härtill kommer ett kompendieskede omfattande viktigare formella under- lag. Arbets—tidsuttag 20 tim. (å 60 min.).

I förhållande till nuläget innebär förslaget en total utökning eftersom någon motsvarande utbildning inte finns f.n. Dock har vid IntS skett viss utbildning av chefer för milointendenturkompanier.

13.5.6 Högre intendentkurs B Målgrupp: regementsofficerare som önskar skaffa sig en grundläg- gande befattningsutbildning i förvaltnings- och underhållstjänst eller kompetens för inträde som R/intendent i försvarets intendentkår. Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som regementsofficer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att inneha samtliga för förvaltnings- och underhållsutbildade regementsofficerare avsedda bc- fattningar i lägre regional/lokal instans samt för sådana officerare av- sedda befattningar t. o. m. detaljchef (motsv.) i högre regional o:h central instans. Han skall också skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra tjänst i avsedda befattningar i arméns, marinens och flygvapnets krigsorganisation. Utbildningen omfattar 78 veckor (ca 2 465 lektionstim. och fem vec— kors praktik) fördelade på ämnen enligt tabell 13.-3. Med hänsyn till utbildningens längd bör i kurstiden läggas in "tid för en årssemester och ytterligare en semestervecka dvs. 6+1=7 veckor samt juluppehåll (hemstudier) 2X2=4 veckor. Den totala kurstiden blir därför 78+7+4=89 veckor vilket innebär att en kurs som börjar omkring 1 oktober kan sluta vid midsommar tredje året. Detta medför också att kursdeltagaren efter kursens slut kan vikariera för sin före- trädare i avsedd befattning under dennes semester, själv ha sommar- semester varefter överlämning m. m. kan ske i god tid före 1 oktober. De ca fem veckornas praktiktjänstgöring bör förläggas till andra myn- digheter och försvarsgrenar än kursdeltagarens egen eftersom han bör vidga sitt miljökunnande. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 13.5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget -— dvs. den integrerade kurs i tyg- och intendenturförvaltningstjänst för regementsofficerare som 1973-75 för— söksvis anordnas vid IntS — innebär framlagt förslag en minskning av kurstiden med 13 veckor varav åtta veckor är utbildningstid och fem veckor semestertid. Anledningen till att den egentliga utbildningstiden kunnat förkortas är främst att KFU räknar med att undervisningen framgent kan bli ändå effektivare, bl.a. genom ett ökat antal fasta lärare samt modernare läromedel m.m. KFU har dessutom bedömt att utbildningstiden i främst materiel- och materielvårdskunskap kan minskas. Vidare har praktiktjänstgöringen minskats med en vecka. I öv- rigt är dock kurserna i huvudsak överensstämmande. I förhållande till den hittillsvarande förvaltningsgrensvis inriktade regementsofficerskursen vid IntS innebär förslaget en minskning av kurs- tiden med 16 veckor varav 11 veckor är utbildningstid och fem veckor semestertid. I förhållande till motsvarande kurs vid TygS innebär för— slaget en minskning av kurstiden med 11 veckor varav sex veckor är utbildningstid och fem veckor semestertid.

Tabell 13.3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid föreslagna kurser för regementsofficerare

___—___—

Ämnesgrupper/ämnen Kurs/ung. antal lektionstim.

13.5.6 13.5.7

_____—_———————_—-

Försvarsspecifika ämnen 7901 95 Totalförsvar 70 15 Taktik 80 15 Underhållstjänst 430 45 Stabstjänst 80 5 Mobiliserings- och krigsplanläggning 130 15

Personuladministrativa ämnen 105 Personaladministration 45 Personalledning och personalsamverkan 20 Utrednings- och kommunikationsteknik 40

Förvaltningsadministraliva ämnen 8801 Allmän förvaltning 350 Materielförvaltning 200 Anskaffningsverksamhet 35 Förrådsverksamhet 115 Materielunderhåll 40 Verkstadsdrift 10 Förplägnad 75 Fastighetsförvaltning 30 Kameral verksamhet 15 Expeditionstjänst med kontorsteknik 10

Basämnen 690 Ekonomiämnen Företagsekonomi 100 Nationalekonomi 30 Statistik 20 Ekonomisk redovisning 50 Materiel- och materielvårdskunskap 370 Rationaliseringsverksamhet 60 Rättskunskap 60

Summa: 2 4652 1403

_______________#__—

1I de försvarsspecifika och förvaltningsadministrativa ämnena bör den tillämpade utbildningen ske främst i form av applikatoriska studier o. d. samt genom särskilda studier och övningar vid olika myndigheter. Ämnena är härvid helt samordnade. Föreslagna timantal bör därför endast betraktas som riktvärden. '

? Härtill kommer 5 veckors praktik. 3 Härtill kommer ett kompendieskede omfattande viktigare formella under— lag. Arbetstidsuttag 20 tim. (år. 60 min.).

13.5.7 Högre intendentkurs A

Målgrupp: förvaltnings- och underhållsutbildade regementsofficerare. Förkunskaper: högre intendenturkurs B samt tjänstgöring som förvalt- nings- och underhållsutbildad regementsofficer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som chef för förvaltningsavdelning vid högre regional stab, stf chef för regional

förvaltning samt chef för sektion 2 och materielenhet (motsv.) vid lägre regional stab.

Utbildningen omfattar fyra veckor (ca 140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 13.3. Härtill kommer ett föregående kompendieskede motsvarande ca 20 tim. arbetstidsuttag som kursdeltagaren genomför med hjälp av självinstruerande material.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga I 3:6 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget — dvs. den högre kursen i underhållstjänst och krigsförvaltning vid IntS — innebär förslaget en minskning av kurs- tiden med två veckor. Kurserna är dock inte helt jämförbara, eftersom förslaget mera än nuvarande kurs har tyngdpunkten i de regionala pro- blemen. Dessutom redovisas f. n. inget arbetstidsuttag för kompendie- skedet.

13.5.8 Kurser för reservofficerare

Såsom framgår av avsnitt 13.4.5 utgår KFU från att nuvarande utbild- ning skall äga rum tills vidare. Utredningen anser det också vara lämp- ligt att denna även fortsättningsvis knyts an till övrig förvaltningsutbild- ning.

Utbildning av personal för anskaffningsverksamhet

14.1 Verksamhetsområdets avgränsning och personal

Enligt krigsmaktens gemensamma nomenklatur (Nomen K) innebär anskaffning:

”förvaltningsverksamhet i syfte att skapa resurser avseende anläggningar och förnödenheter. Den fredsmässiga anskaffningen omfattar

—— utförande av projektering och konstruktion och därmed samman- hängande standardisering samt försök, —— utarbetande av tekniska bestämmelser för tillverkning eller upp- handling, — verkställande av inköp, leveranskontroll och garantiövervakning samt — utarbetande av materielbeskrivningar och tekniska underhållsinstruk— tioner.”

Till anskaffning räknas även sådan förberedande studie- och utred- ningsverksamhet som föregår projektering.

Sådan anskaffning som äger rum under ett skärpt utrikespolitiskt läge eller under krig genom inköp, förhyrning eller tvångsmässigt ian- språktagande av befintliga tillgångar, eller genom krigsproduktion, be- nämns krigsanskaffning.

Såsom framgått av den inledningsvis lämnade definitionen omfattar anskaffningen en hel serie av verksamheter där själva inköpet — upp- handlingen — i många fall endast utgör en relativt liten del. Med upphandling avses härvid merkantil verksamhet som innefattar inköp (eller byte, förvärv av nyttjanderätt, förhyrning m.m.) av förnöden- heter, anläggningar eller tjänster för statens behov.

Anskaffningsverksamheten avser sålunda:

— anläggningar: för vissa funktioner eller verksamheter iordningställda markområden, byggnader, rum eller utrymmen jämte för funktio- nerna eller verksamheterna erforderliga installationer, t.ex. befäst- ningar, kasernetablissement, läger samt

-— förnödenheter: materiel (inkl. material), ammunition, livsmedel och drivmedel samt levande djur som krigsmakten behöver för sin verk- samhet. Till förnödenheter räknas även penningmedel, vatten och elkraft samt bränsle.

Anskaffning av anläggningar sammanhänger med fortifikations- och byggnadsförvaltningen. Utbildningen av personal för sådan verksamhet avhandlas därför i kap. 19.

I detta kapitel behandlas fortsättningsvis endast utbildningen av personal för anskaffning av förnödenheter. Anskaffning av penning- medel — kameral verksamhet — avhandlas dock 1 kap. 20.

Förfarandet vid anskaffning av förnödenheter kan allmänt indelas i följande skeden: utredning, projektering, upphandling, tillverkning och uppföljning. Avgränsningen skedena emellan sker i många fall genom viktigare resursbestämmande beslut. Anskaffning som är av större ekonomisk omfattning skall sålunda underställas Kungl. Maj:t för inhämtande av projekteringstillstånd (steg 1) och av tillstånd till serietillverkning (steg 2).

Anskaffningen kräver samverkan mellan befattningshavare i ett fler- tal funktioner. Dessa bildar bl. a. bakgrunden till de kunskapskrav och det utbildningsbehov för personal sysselsatt med anskaffningsverksam- het som KFU har att överväga och ta ställning till. Funktionerna är: ledning, teknisk beredning, konstruktion, provning, kontroll, inköp, instruktion, tillverkning och normalieverksamhet.

Anskaffningsprocessens olika skeden och funktioner varierar väsent- ligt till sin omfattning från fall till fall. För vissa projekt/objekt där erfarenheten grundas på tidigare anskaffning eller där anskaffningen gäller standardvaror eller tidigare upphandlade förnödenheter, kan enkla rutiner och beslut på lägre nivå tillämpas. Den i anskaffningsverk- samheten engagerade personalen växlar sålunda när det gäller besluts- nivåer, ansvarsområden och kunnandekrav ävensom i fråga om antalet ianspråktagna tjänstemän.

Anskaffningsärenden handläggs av militär, civilmilitär och civil per- sonal i krigsmaktens såväl centrala som regionala och lokala instanser. Tyngdpunkten ligger inom de centrala förvaltningsmyndigheterna, främst FMV, FortF och SjvS.

14.1.1 Anskaffning i central instans

Anskaffningsverksamheten är en av huvuduppgifterna vid de centrala förvaltningsmyndigheterna. Det är därför naturligt att en stor del av personalen helt eller delvis sysselsätts i denna verksamhet.

Såsom tidigare anförts varierar dock de uppgifter som åläggs perso- nalen beroende på anskaffningsobjektets art. Uppgifter av ledande karaktär kan sålunda för viss anskaffning åläggas personal som i andra anskaffningsprocesser får en mera underordnad roll. Likaså kan inom samma enhet handläggas ärenden avseende flera funktioner, vilket t. ex. är fallet inom SjvS. Det är därför inte möjligt att göra en antals-

mässigt riktig uppdelning av målgrupperna på funktioner även om det råder ett visst ”normalt” samband mellan anskaffningsverksamhetens skeden och funktioner. ' Vad gäller FMV framgår personalens för anskaffningsverksamhet antalsmässiga fördelning av tabell 14.-1. Uppgifterna är grundade bl. a. * på en av UMA gjord undersökning avseende åren 1966—1969.

Tabell l4:1 FMV personals för anskaffningsverksamhet ungefärliga för- delning på funktioner

. ________________

Punktion Ungefärligt antal1

___—##—

Ledning 300 Teknisk beredning 725 Konstruktion 35 Provning 700 Kontroll 200 Inköp 80 Tillverkning 20 Normalieverksamhet 200

N 2300

_______________——————

1 Omfattar all personal utom ”stödpersonal". Till stödpersonal räknas bl. a. skriv- och kontorspersonal, assistenter, data- personal m.fl. Denna personal torde utgöra 15—20 % av den totala i anskaffningsverk- samheten. Utbildningsfrågor för denna administrativa personal redovisas i kap. 21.

Som tidigare antytts föreligger svårigheter att precisera personalens uppdelning i målgrupper. Då byråchefer och sektionschefer kan antas ha en beslutande funktion i anskaffningsprocessen är det ur denna kategori de hämtas som kommer att verka som projektledare i första hand. Antalet kan mot bakgrund härav uppskattas till ca 150 personer. Utgår man vidare från att i projektarbetet detaljcheferna (motsv.) dels har kvalificerade handläggningsuppgifter, dels kan verka som objektledare för enkla objekt och/eller inom ett större system — pro- jekt —— blir antalet kvalificerade handläggare/objektledare ca 600. Den återstående personalen skulle då utgöras av i första hand med teknisk fackinriktning i anskaffningsprocessen verkande handläggare/medarbe— tare.

Den anskaffningsverksamhet som förekommer inom FortF ansvars- område omfattar såväl anläggningar som förnödenheter. Eftersom det i princip är samma personal som sysselsätts i båda verksamheterna har KFU ansett att utbildningsbehovet bör redovisas i kap. 19.

Inom SjvS är personalen för anskaffningsverksamhet placerad vid materielbyråns anskaffningssektion. I viss utsträckning berörs även personal inom centralsektionen. Det är att märka att i princip samtliga funktioner inom anskaffningsprocessen handläggs av anskaffningssektio- nen, att dennas personal är relativt begränsad (ca 15 personer) samt att det av personalen särskilt krävs kunskaper av medicinsk—teknisk art och om sjukvårdsmiljön.

14.1.2 Anskaffningi regional och lokal instans

I de regionala och lokala instanserna har anskaffningsverksamheten inte samma karaktär som i central instans och är av väsentligt mindre omfatt- ning. Huvuddelen av verksamheten är dessutom koncentrerad till inköps- funktionen.

Vid milotygförvaltningar, örlogsbaser och kustartilleriförsvar finns särskilda inköpsenheter. Deras inköpsverksamhet kan vara volymmäs- sigt omfattande, men den är relativt rutinartad.

Vid kustartilleriförsvaren förekommer även anskaffning som har anknytning till flera funktioner än inköpsfunktionen.

I lägre regional/lokal instans förekommer jämförelsevis ringa inköps—/ anskaffningsverksamhet. Den utgörs —— med undantag för viss livs- medelsanskaffning — som regel endast av inköp efter centralt uppgjorda ram- och rabattavtal.

Milointendentur- och milotygverkstadsförvaltningarnas inköpsverksam- het kan jämföras med motsvarande verksamhet i den lägre regionala/lo- kala instansen. Vid de förstnämnda förvaltningarna sker dock en realtivt omfattande anskaffning av livsmedel. Den anskaffning som erfordras för driften av verkstäderna har i allt väsentligt lagts på milotygförvalt— ningarna.

Anskaffningsverksamheten vid flygflottiljerna är främst koncentrerad till verkstadssidan (avd. 6) och gäller i första hand reservdelsanskaff— ning enligt för flygvapnet speciella rutiner. Övrig lokal upphandling inom såväl verkstads- som intendenturfunktionen har samma karaktär som vid arméns lokalmyndigheter. För upphandlingen svarar i första hand en kamrer resp. flottiljintendent.

Av tabell 14.-2 framgår det antal befattningshavare — förutom de inom fortifikations- och byggnadsförvaltningen —— som är sysselsatta med anskaffningsverksamhet inom de regionala och lokala instanserna.

Tabell 14.-2 Personalens för anskaffningsverksamhet fördelning inom regionala och lokala instanser

Myndigheter Antal personer cal

Miloförvaltningar 25 Kustartilleriförsvar 20 Örlogsbaser 25 Flygf lottil jer 40

Summa 1 10

1 Personal för fortifikations- och byggnadsförvaltning redovisas i kap. 19.

14.2 U tvecklingstendenser

De förändringar inom bl. a. krigsmakten som främst är av betydelse för bedömning av utbildningsfrågorna har redovisats i kap. 10. Härutöver må särskilt framhållas att utvecklingen syns gå mot större samarbete med industrier och konsultföretag för medverkan vid utveckling och

” projektering av materiel samt för köp av vissa andra tjänster. De mili- tära myndigheternas huvuduppgifter kommer därmed alltmer att för- ; skjutas mot en teknisk och ekonomisk styrning av anskaffningsprojek— ten. På grund av en allt mera komplicerad materiel samt krav på en ' allt noggrannare planering och ekonomisk uppföljning ökar arbetsinsat— ' serna vilket främst bör mötas med ett ökat kunnande. Utvecklingen medför sålunda att större krav måste ställas på personalens kvalifika- ' tioner. Den snabba utvecklingen skärper också behovet av fortbildning. Åldersläget under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet medför pensionsavgångar som — trots personalminskning —— leder till nyrekrytering av personal som kan förutses ha godtagbar grundutbild- i ning för anskaffningsverksamhet men ringa kunskap om militär miljö och organisation. Detta påverkar givetvis den erforderliga utbildningens ! inriktning i stort och utformning.

14.3 Utredningens studier Anskaffningen av förnödenheter har främst ifråga om den centrala instansen varit föremål för omfattande undersökningar, bl.a. genom UMA. , När det gäller de centrala myndigheterna har sålunda som regel ett l tillräckligt underlag förelegat för KFU bedömningar. KFU har emel- . lertid utfört ett antal kompletterande studier mot bakgrunden av den speciella inriktning som utredningsarbetet haft. KFU har härvid lagt tyngdpunkten i fältstudierna på de regionala och lokala instanserna. ' Undersökningarna har främst gällt anskaffningsverksamhetens innehåll " och omfattning, personal till förfogande samt dennas behov av utbild- * ning. Studierna har berört bl.a. milostaber, regionala förvaltningar, ; försvarsområden och regementen, örlogsbaser, kustartilleriförsvar och f flottiljer, vilket framgår närmare av kap. 8. i De överväganden KFU gjort med ledning av det studiematerial, som stått till förfogande samt utredningens egna undersökningar m.m., framgår av följande avsnitt. Här må dock framhållas följande. ' Särskilt under anskaffningsförfarandets inledande skeden bedrivs ar- "j betet i nära samarbete med försvarsgrensstaber och berörda industri- ' företag samt forsknings- och försöksorgan. Samarbetet under utred- *? ningsskedet mellan stab och förvaltning leder fram till en taktisk- teknisk—ekonomisk målsättning vilken i hög grad styr det fortsatta arbe- . tet. Felbedömningar under utredningsskedet kan därför få allvarliga konsekvenser. . KFU har vid sina studier också funnit att den inomverksutbildning " som hittills anordnats i central instans inte täcker hela det samlade ' behovet av utbildning. De olika kurserna har sålunda som regel varit ' inriktade på vissa enskilda funktioner eller uppgifter. Även om ett '; flertal kurser med olika inriktning sammantagna kan tillgodose det ' väsentligaste kravet på utbildning innebär denna ordning en inte godtag- bar tidsutdräkt. Vad här sagts gäller också i huvudsak den utbildning för ;_ inköpare i central instans som anordnats inom ramen för inomverks- i' utbildningen.

14.4 Överväganden

Eftersom tyngdpunkten i anskaffningsverksamheten ligger i den centrala instansen, ställs de största kraven på kunskaper och färdigheter i denna instans. Här måste sålunda ett kunnande om processens alla skeden och funktioner vara väl representerat. I regionala och lokala instanser är däremot kraven i stort koncentrerade till inköpsfunktionen samt den särskilda planeringen för krigsanskaffning.

Huvuddelen av anskaffningsprocessen är teknisk verksamhet som i den centrala instansen utförs vid olika sakorgan, vilka i regel vart och ett representerar ett teknologiområde. Sålunda finns exempelvis vid FMV sakorgan med övervägande teleteknisk, mekanisk, skeppsbyggnads- teknisk eller flygteknisk expertis. Mer komplicerad materiel kan fordra samverkan av personal med grundkunskaper på skilda teknologiska områden eller med olika teknologisk bakgrund men med en gemensam specialutbildning t. ex. inom vapenområdet.

Arbetet i anskaffningsprocessen innebär bl.a. att personal, främst den ledande — projekt/objektledare och den kvalificerade handläggande personalen — blir verksam i flera av processens olika funktioner. Detta ställer krav på kunnande inte bara om de olika funktionerna utan även om kringliggande förhållanden som organisation, underhåll, vård, materielens olika användningssätt och förrrådshållning m.m., allt nöd- vändiga kunskaper vid medverkan bl. a. i studier och analyser i samband med utarbetandet av materielens taktisk-ekonomiska målsättning.

För den tekniska personalen i övrigt som inom anskaffningsverksam— heten i första hand har tekniska uppgifter i ”facket” förefinns i viss utsträckning ett utbildningsbehov av annan karaktär, dvs. såväl special— inriktad teknisk utbildning som sådan särskild utbildning som kan vara erforderlig inför ett förestående projekt. KFU anser att denna senare utbildning ej är något direkt led i anskaffningsverksamheten och att den därför ej faller inom utredningsuppdragets ram.

I central instans är funktionen inköp som regel förlagd till särskilda inköpsorgan. Av personalen i dessa krävs andra kunskaper och färdig- heter än av övrig personal i anskaffningsverksamhet. Samspelet med övriga funktioner nödvändiggör emellertid att inköpspersonalen lämnas en viss orienterande utbildning om dessa samt om de kringliggande förhållanden som ovan nämnts för personal i den tekniskt inriktade anskaffningsprocessen.

För inköpspersonal i regional och lokal instans är behovet av sådan orienterande utbildning mindre. Vid de studier KFU gjort har dock framkommit ett klart uttalat behov av viss utbildning om kringliggande förhållanden vilken ger motivation för den egna verksamheten och bidrar till ökad förståelse och ökat samarbete mellan olika myndig— heter och inom den egna myndigheten.

Mot ovannämnda bakgrund har KFU valt att behandla utbildningen av personal för anskaffningsverksamhet uppdelad på delområdena ”personal för verksamhet av teknisk art” och ”personal för inköpsverk— samhet”.

KFU har därvid funnit att de som kommer att såsom kvalificerade handläggare få uppgifter inom ”verksamhet av teknisk art” i första hand bör erhålla sådan vidareutbildning som inte är att hänföra till de kunskaper som grundutbildningen — förkunskaperna -— gett. Det är också denna personal som KFU anser i första hand bör genomgå en samlad vidareutbildning för att minska inskolningstiden och uppnå större effekt. Utbildningen bör genomgås i ett tidigt skede efter anställningens början.

Personal i ledande ställning inom anskaffningsverksamheten — pro- jektledare — rekryteras i regel genom befordran från nivån kvalifice- rade handläggare och har därigenom en praktisk erfarenhet av projekt- arbete. Den snabba tekniska utvecklingen, ökat samarbete med in— dustrier och företag, organisationsförändringar och därmed förändrade taktiska och operativa målsättningar, personalreduceringar, pensions- avgångarnas följder m.m. leder emellertid till ökade krav på utbildning. Det är därför KFU uppfattning att vidareutbildning för projektledare/ blivande projektledare är önskvärd och erforderlig. Personal med mindre erfarenhet av militär projektledning, t. ex. relativt nyanställd men civilt högt kvalificerad personal eller sådan som bytt ”fack” inom organisatio- nen, behöver härvid en något längre utbildning än sådan som har erfa- renhet som kvalificerade handläggare och genomgått utbildning enligt ovan.

KFU bedömer emellertid att antalet projektledare som rekryteras på detta sätt inte är så stort att särskild kurs lämpligen kan anordnas. De bör därför i första hand ansluta till vidareutbildningen för övriga projektledare/blivande projektledare. Dessförinnan bör de emellertid — förutom eventuell introduktionsutbildning —— genomgå erforderliga delar av handläggarnas grundläggande befattningsutbildning. KFU anser också att sistnämnda utbildning lämpligen kan genomföras såsom självstudier med hjälp av särskilt iordningställt material.

KFU intervjuer och studier av anskaffningsverksamheten i regional och lokal instans som i huvudsak aVSett inköpsfunktionen visar att behovet av utbildning i stort endast berör gruppen handläggare/med- arbetare. Någon för denna personal direkt målinriktad utbildning har tidigare ej ägt rum.

KFU anser emellertid att denna personal bör få en grundläggande befattningsutbildning vilken utöver utbildningen för den direkta inköps- funktionen även bör omfatta viss utbildning om kringliggande förhål- landen. Enligt KFU allmänna principer bör denna utbildning även stå öppen för tjänstemän i övrigt som behöver sådan utbildning.

Sålunda har bl.a. framförts att behov av utbildning rörande inköps— funktionen föreligger för personal, verksam inom anskaffningsproces- sens övriga funktioner. Även för inköpare i central instans anses det vara erforderligt med en grundläggande befattningsutbildning.

14.5 Förslag till kurser Mot bakgrund av framkommet utbildningsbehov och vad i det före- gående anförts föreslår KFU att följande kurser anordnas inom verk-

samheten anskaffning. Kursernas omfång och innehåll är främst av- passat med hänsyn till den civila personalens behov. För militära deltagare kan sålunda kurstiden minskas inom i första hand det för- svarsspecifika ämnesområdet. Beträffande civilmilitär personal hänvisas till kap. 16. Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

14.51 Introduktionskurs för nyanställd civil personal

Målgrupp: nyanställd civil personal, som ej tidigare innehaft tjänst inom försvaret och som inte erfordrar grundläggande befattningsutbildning.

Förkunskaper: för vederbörlig befattning föreskriven grundläggande utbildning förvärvad före anställningen.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun— skap om den militära arbetsmiljön så att en snabb anpassning till arbetet möjliggörs.

Utbildningen omfattar 14 lektionstim. Fördelningen på ämnen fram- går av tabell 14z3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga l4zl i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

14.5.2 Grundläggande befattningsutbildning för personal med huvud— uppgift inom anskaffningsverksamhet av teknisk art

Målgrupp: militär, civilmilitär och civil personal främst inom central instans.

Förkunskaper: för vederbörlig befattning erforderlig teknisk utbild- ning.

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter inom anskaffningsprocessens olika funktioner som erfordras för att handlägga anskaffningsärenden.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på äm- nen enligt tabell 14:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 14:2 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

14.5.3 Vidareutbildning för (blivande) projektledare inom anskaffnings— verksamhet av teknisk art

Målgrupp: militär, civilmilitär och civil personal inom central instans, främst (blivande) sektionschefer inom förvaltningarna.

Förkunskaper: grundläggande befattningsutbildning för personal med huvuduppgift inom anskaffningsverksamhet av teknisk art (kurs 14.52) samt praktisk erfarenhet av projektarbete.

Tabell 14.-3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för personal med huvuduppgift inom anskaffningsverk- samhet av teknisk art (14.52 och 14.53) samt vid introduktionskurs för civil personal (14.5.1).

Ämnes gru pper / ämnen Kurser / ungefärligt antal lektionstim.

14.5.l 14.5.2 14.5.3

Försvarsspecifika ämnen 34

Totalförsvar 5 Taktik 8 Underhållstjänst 14

7

Mobi liserings- och krigsplanläggning

Persona/administrativa ämnen 12

Personaladministration 6 Personalledning och personalsamverkan — Utrednings- och kommunikationsteknik 6

Förvaltningsadministrativa ämnen 74

Allmän förvaltning 12 Materielförvaltning 15 Anskaffningsverksamhet 36 Materielunderhåll 4 Verkstadsdrift 2 Kameral verksamhet 5

Basämnen 20

Ekonomiämnen

Företagsekonomi —— 6 Rationaliseringsverksamhet 3 8 Rättskunskap 3 6

Summa 14 1401

1 För nyanställd civil personal tillkommer introduktionskurs enligt 14.5.1.

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda projektarbete.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 14:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga l4:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

14.5.4 Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för personal med huvuduppgift inom inköpsfunktionen i regional/lokal instans

Målgrupp: ingenjörer, kamrerare, byråintendenter, vissa plutonsoffice- rare, byråassistenter och assistenter. Personal i inköpsfunktionen inom regional/lokal instans.

Förkunskaper: för vederbörlig befattning föreskriven grundläggande utbildning.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de

kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra arbetsuppgifter inom inköpsfunktionen.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 14:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 14:4 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

14.5.5 Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för inköpare i central instans Målgrupp: civil personal placerad vid centrala förvaltningars inköpsav- delningar med uppgift att handlägga förvaltningarnas inköp. Förkunskaper: för vederbörlig befattning föreskriven grundläggande utbildning förvärvad före anställningen. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att handlägga inköps- ärenden i central instans. Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 14:4. Delmål för utbildningen framgår av bilaga l4:5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en utökning av ämnesområdet och därmed av antalet lektionstimmar.

Tabell 14.-4 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid föreslagna kurser för personal inom inköpsfunktionen ___—__ Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstim 14.5.4 14.5.5 F örsvarsspecifika ämnen 10 15 Totalförsvar 3 6 Underhållstjänst 4 6 Mobiliserings- och krigsplanläggning 3 3 Persona/administrativa ämnen 8 25 Personaladministration — 8 Personalledning och personalsamverkan 6 9 Utrednings- och kommunikationsteknik 2 8 Förvaltningsadministraliva ämnen 46 38 Allmän förvaltning 10 10 Materielförvaltning 10 4 Anskaffningsverksamhet 20 24 Verkstadsdrift 1 — Kameral verksamhet 3 —— Expeditionstjänst med kontorsteknik 2 — Basämnen 6 27 Ekonomiämnen Företagsekonomi 18 Rationaliseringsverksamhet 3 3 Rättskunskap 3

15. Utbildning av personal för förråds- verksamhet

15 .] Verksamhetsområdets avgränsning och personal

15.1.1 Omfattning Från de synpunkter KFU har att företräda kan förrådsverksamheten inom krigsmakten i stort anses omfatta:

—— Ledning/planering

fackmässig styrning samt övrig organisatorisk och ekonomisk ledning/ planering av förrådsverksamhet,

utfärdande av föreskrifter samt fastställande av rutiner för förråds- verksamheten ävensom kontroll (inspektion) av efterlevnaden,

—— Förrådsdrift

mottagning, emballering, förvaring och utlämning (distribution) av förnödenheter, tillämpning av säkerhets— och skyddsföreskrifter samt kontroll av dessas efterlevnad, vård av förnödenheter i förråd i den mån detta ankommer på för- rådsorgan,

utarbetande av normer m. m. för förråds- och därtill hörande vård- lokaler, typansvar för inredning i förråd och därtill hörande vårdlokaler, förråds- hanteringsmateriel samt — med vissa undantag — för förrådsmiljö- materiel, emballage för förpackningsändamål i förråd och materiel avseende inbrottsskydd,

—— Redovisning m.m.

förnödenhetsredovisning samt utarbetande av uppgifter om förnöden- hetstillgångar (lägesrapporter),

förnödenhetsdirigering (fördelning, omfördelning, utlåning) enligt givna grunder samt meddelade direktiv och anvisningar. Förrådsverksamheten styrs fackmässigt inom:

— tyg- och intendenturförvaltningsområdet av FMV, — sjukvårdsförvaltningsområdet av SjvS samt _— fortifikationsförvaltningsområdet av FortF.

FMV har enligt Kungl. Maj:ts uppdrag i samråd med SjvS och FortF lämnat förslag om överförande av den centrala förrådsledningen från de nämnda ämbetsverken till FMV. ? I högre regional instans bedrivs förrådsverksamheten under MB i (C MKG) genom miloförvaltningarnas försorg enligt av fackmyndighe- ten utfärdade föreskrifter. I lägre regional och lokal instans bedrivs förrådsverksamheten under vederbörande chef genom försorg av förvaltnings- (grens) chef, enligt av MB (C MKG) utfärdade föreskrifter.

15.1.2 Personal

Personalen för förrådsverksamhet är till övervägande del civil, men även militär och civilmilitär personal är sysselsatt i densamma.

Den militära personalen omfattar plutons—, kompani- och regements- officerare, förstnämnda kategori dock endast i begränsad omfattning. Befattningarna för kompani- och regementsofficerare är till det över— vägande antalet i ”förvaltningstjänst i allmänhet” dvs. av den karak- tären att de kräver en bred förvaltningsutbildning vari förrådsverksam- heten endast representerar en liten del. Utbildningen av kompani- och regementsofficerare behandlas därför huvudsakligen i kap. 13.

Den civilmilitära person-alen förekommer endast i begränsad omfatt— ning inom förrådsverksamheten. Hit hör främst

— flygmaterielförvaltarna (civilmilitära kompaniofficerare) vid flyg- flottiljerna vilka är placerade som chefer för flygmaterielförråd och i princip fullgör samma arbetsuppgifter som förvaltningsutbildade kompaniofficerare inom arméns och marinens förrådsorganisation, och därför avhandlas i kap. 13, —— materielmästarna (civilmilitära kompaniofficerare) vid flygflottiljer- na vilka är placerade som chefer för materieltroppar samt — flygteknikerna vid materieltropparna (varierande antal i olika trop- par) varav en är placerad som stf chef för troppen. Dessutom hör såsom bastroppchefer placerade flygtekniker i vissa avseenden till ! förvaltningsområdet (jfr kap. 13). 1 Den civila personalen intar som inledningsvis framhållits en kvanti- l tativt dominerande ställning inom förrådsorganisationen. Hit hör främst — viss personal vid FMV förrådsavdelning, —— förrådsförvaltare, förrådsmästare, förrådsförmän (transport— och ga- rageförmän) och förrådsmän (bilförare), — driftsingenjörer och ingenjörer inom drivmedelsområdet samt — personal för förnödenhetsredovisning.

Ett tillförlitligt underlag för bedömning på lång sikt av antalet an- ställda inom förrådsverksamheten kan f.n. inte framtagas. Detta beror

bl.a. på att pågående organisationsförändringar inom försvarsgrenarna kommer att medföra avsevärda personalreduceringar som ännu inte är slutgiltigt fastställda. Vid bedömning av de kvantitativa utbildnings- behoven för olika målgrupper inom förrådsverksamheten måste KFU därför utgå från vissa osäkra värden. De närmare bedömningarna av utbildningsbehoven framgår av det följande. Härvid har förrådsperso- nalen delats in i vissa relativt klart avgränsade ”befattningsgrupper” där varje grupp består av personal som har så likartade arbetsuppgifter att ett utbildningssystem bör kunna tillämpas på hela gruppen. Specialister inom gruppen kan dock behöva särskild utbildning beträffande vissa ämnen inom systemet (t. ex. vissa förrådsmän i drivmedelsförrådstjänst. andra inom sjukvårdsmateriel- och explosivvaruområdet osv.). Likaså kan utbildningen för personal tillhörande olika ”befattningstyper” vara mer eller mindre integrerad.

Sådana grupper har utelämnats, vilkas utbildning avhandlas i andra kapitel. Sålunda har kompani- och regementsofficerare samt civilmili- tära flygmaterielförvaltare i ”förvaltningstjänst i allmänhet” samt per- sonal i ”administrativa stödfunktioner” inte medtagits eftersom dessas utbildning avhandlas 1 kap. 13 resp. 21.

Den militära och civilmilitära personal som avhandlas i detta kapitel utgörs av bl.a. materielofficerare vid flottan och kustartilleriet vilkas antal enligt vad KFU funnit inte torde komma att överstiga 20. Antalet materielmästare och flygtekniker i materiel- och bastroppar är beroende av flygvapnets framtida organisation. Enligt de underlag KFU nu har är det dock sannolikt att i detta sammanhang aktuellt antal inte kommer att överstiga 30 i fråga om materielmästare samt 60 i fråga om flygtekniker i materiel- och bastroppar (avser endast troppchefer och stf troppchefer). Antalet platschefer vid skjutfält och övningsplatser bedöms vara ca 25 (jfr kap. 13). Militär personal i redo- visningsfunktionen avhandlas senare.

Behovet av militära arbetsledande ”ansvarsmän” inom vissa special- områden beräknas utgöra för —— explosiva varor, en plutons- eller kompaniofficer per fo-regemente (motsv.) vid armén samt örlogsbas och KA-försvar vid marinen, dvs. sammanlagt ca 35, —— drivmedel, en kompaniofficer/plutonsofficer per KA-försvar jämte en vid Örlb O, dvs. sammanlagt 6, —— sjukvårdsmateriel, en plutonsofficer per KA-försvar, dvs. samman- lagt 5, —— dykerimateriel, en plutonsofficer per örlogsbas dvs. sammanlagt 3.

Den civila personalen i arbetsledande ställning inom förrådsverksam- heten — utom ingenjörspersonal inom drivmedelsområdet —— dvs. för- rådsförvaltare, -mästare och -förmän (motsv.) utgör tillsammans med för- rådsmännen f.n. ca 675 personer i högre regional instans och ca 3 800 i lägre regional/lokal instans. Detta antal kommer att minska, men hur mycket kan inte avgöras i nuläget. KFU har dock baserat sina beräkningar m.m. på en antagen reducering i regional instans om 10 %.

Tabell 15:I Personal för förrådsverksamhet i central, regional och lokal instans

& Befattningsgrupper Ungefärligt antal S:a (målgrupper) _a avrundat1 central hogre reg. lagre reg./ instans instans lokal

instans

& Materielofficerare 20 20 Materiellmästare 30 30 Flygtekniker 60 60 Platschefer vid skjutfält

m. m. 25 25 Militära ”ansvarsmän” 49 50 _ Förrådsförvaltare 50 50 Förrådsmästare 150 15 0 Förrådsförmän 600 600 Förrådsmän 2 8502 2 8502 Driftsingenjörer och ingen-

jörer 40 40 Redovisningspersonal 65 300 365 Övrig personal i central

instans 65 65 & Summa avrundat 4 300 &

1Sådan personal som är verksam i ”förvaltningstjänst i allmänhet” resp. ”administrativa stödfunktioner” är ej medräknad (jfr kap. 13 resp. 21). 2 Varav ca 1 000 med specialutbildning inom olika områden.

och i lägre regional/lokal instans om 20 %. Detta innebär en minskning från totalt ca 4475 till ca 3650. Vid ett relationsförhållande mellan civila arbetsledare och underställd personal på 1:3—1:4, dvs. vad PKU förordat, blir antalet civila arbetsledare genomsnittligt ca 800. Vid ungefär samma relationstal mellan de olika arbetsledarnivåerna blir antalet förrådsförvaltare ca 50, förrådsmästare ca 150 och förrådsför- män ca 600.

Av de ca 2850 förrådsmännen förutsätts att ett visst antal skall specialutbildas inom vissa områden. KFU har i sina bedömningar m.m. räknat med att sammanlagt ca 35 % av personalstyrkan bör erhålla sådan utbildning, dvs. ca 1000 personer enligt följande överslagsvisa fördelning.

— Ammunition ca 215 personer — Drivmedel ca 215 personer — Livsmedel ca 140 personer —— Sjukvårdsmateriel ca 285 personer _ Miljömateriel ca 140 personer — Dykerimateriel ca 10 personer.

Det totala antalet driftsingenjörer och ingenjörer inom drivmedels- området i nuvarande organisation utgör ca 45. KFU saknar underlag för att bedöma det framtida behovet av sådan personal men räknar även här med överslagsvis ca 10 % minskning dvs. till ca 40.

Personal för förnödenhetsredovisning i regional och lokal instans beräknas f. n. uppgå till ca 450 personer. Möjligheterna till personalredu- ceringar i samband med införande av krigsmaktsintegrerade system är inte klarlagda. KFU har dock erfarit att 30 % minskning f. n. bedöms vara möjlig men att en minskning med 50 % även övervägts i samband med pågående organisationsförändringar inom försvarsgrenarna. KFU utgår dock i sina beräkningar från att minskning med ca 30 % kommer att ske vilket innebär att denna målgrupp skulle komma att omfatta ca 300 personer, varav ca 60 arbetsledare. I den centrala instansen uppgår personalstyrkan till 65 personer varav 15 arbetsledare.

Vid FMV förrådsavdelning finns ca 65 befattningar — utöver nu nämnda för redovisningspersonal — med direkt anknytning till förråds- verksamheten.

Sammanfattningsvis utgår KFU i sina överväganden m.m. från att personalen för förrådsverksamhet kommer att omfatta i tabell l5:I angivet antal.

15.2. Utvecklingstendenser

Förrådsverksamheten inom krigsmakten kommer inom den närmaste framtiden att påverkas av en rad organisatoriska åtgärder innebärande bl. a. ett sammanförande inom varje myndighet av organisatoriskt splitt- rade förrådsfunktioner och funktioner för förnödenhetsredovisning, övergång till storförrådsdrift samt en ökad samordning inom och mel- lan försvarsgrenarna på främst regional och lokal nivå. Härtill kommer tidigare nämnda personalreduceringar under 1970-talet som bl. a. nöd- vändiggör en omvärdering och omfördelning av arbetsuppgifterna inom och mellan olika nivåer.

Förrådsverksamheten kommer även i fråga om både arbetsformer och administrativa rutiner att påverkas av bl. a. utvecklingen av FPE samt av nya administrativa styrsystem, t.ex. ett för krigsmakten gemensamt förnödenhetsredovisningssystem.

Nämnda utveckling får enligt KFU mening också vissa principiella följder för utbildningen av personal för förrådsverksamhet. Såsom anförts i kap. 10 medför sålunda reduceringen av antalet förvaltnings- officerare vid övergång till en integrerad förvaltningsorganisation bl.a. att arbetsuppgifter måste föras över från högre till lägre arbetsledar- nivåer. Detta innebär att vissa lednings- och planeringsuppgifter som tidigare åvilat regementsofficerare måste delegeras till kompanioffice- rare och vissa direkta arbetsledande uppgifter som dessa nu har måste föras över till den civila arbetsledarnivån. Detta nödvändiggör att den civila arbetsledarpersonalens kompetens höjs genom främst en förbätt- rad utbildning.

De civila arbetsledarnas förutsedda större ansvar och mera omfat- tande uppgifter har medfört ett behov av en förstärkning av det civila arbetsledarskiktet ovanför förrådsförmännen dvs. med förrådsmästare och förrådsförvaltare. I den förrådsorganisation vid lägre regionala/lo- kala myndigheter som fr.o.m. den 1 juli 1973 successivt införs vid

armén och marinen har en sådan förstärkning skett och enligt förslag till förrådsorganisation vid flygvapnet kommer en sådan förstärkning att ske. Målgrupperna får sålunda en efter hand ändrad sammansätt- ning.

Arbetsuppgifterna för förrådsmän karaktäriseras i nuvarande organi— sation av en relativt långt driven specialisering inriktad på olika förnö- denhetstyper. Den integrerade förrådsorganisationen samt sammanfö- randet av två eller flera myndigheter kommer liksom den ökade sam— ordningen mellan försvarsgrenarna att kräva en mera allsidigt utbildad och användbar personal, detta främst för att förrådsverksamheten fort- sättningsvis skall kunna bedrivas rationellt och med minsta möjliga per- sonalresurser. En viss specialisering torde dock bli ofrånkomlig främst i fråga om sådana förnödenheter beträffande vilka särskilda säkerhets— och skyddstekniska föreskrifter gäller för hantering, transport, förvaring, vård m.m., något som även framgår av KFU personalredovisning i avsnitt 15.1.2.

Utvecklingen av nya system för förnödenhetsredovisning torde bl.a. medföra att redovisningspersonalen, som f. n. är specialiserad på olika i produktion varande system och inte kan utnyttjas över systemgränserna, i framtiden kan utbildas på alla krigsmaktsintegrerade system, vilket ökar personalens användbarhet och medger ett rationellt utnyttjande av de personella resurserna. Av redovisningen i avsnitt 15.1.2 framgår även att en viss personalreducering också kan förväntas.

15.3. Utredningens studier

Vid KFU 1 kap. 8 redovisade studier har förrådsverksamheten varit föremål för relativt omfattande undersökningar varvid främst följande framkommit.

KFU har funnit att utbildningen av förrådspersonal huvudsakligen bedrivs lokalt och regionalt. Endast viss specialutbildning planläggs, leds och genomförs centralt. I regel samordnas utbildningen av MB samt leds och genomförs av milostaben eller enligt MB uppdrag av lokal myndighet. Långsiktiga utbildningsplaner, som omfattar 4—5 år, finns som regel uppgjorda. Utbildningen är sammantaget mycket om— fattande och kräver stora personella resursinsatser. Den är som regel förvaltningsgrensinriktad men på senare år har även mellan olika för- valtningsgrenar integrerad utbildning skett. Utbildningen är däremot ej integrerad mellan försvarsgrenarna med undantag för utbildningen i intendentur- och sjukvårdsförrådsverksamhet.

KFU har vidare konstaterat att utbildningen av arbetsledare, som f.n. främst bedrivs regionalt, varken kvantitativt eller kvalitativt upp— fyller de krav som med hänsyn till personalens arbetsuppgifter måste ställas på denna. Detta beror framförallt på bristande personella resurser (lärare). Centralt anordnade kurser förekommer men är helt otillräckliga för att tillgodose utbildningsbehovet. Endast en kurs per år för arbetsledare omfattande 20—30 elever har t.ex. under åren 1972—74 genomförts, resp. är inplanerad vid förvaltningsskolorna.

KFU har också funnit att alla regionala, lägre regionala och lokala myndigheters redovisningspersonal i samband med övergång till nuva- rande förnödenhetsredovisningssystem samt modifieringar av dessa system, genomgått av FMV förrådsavdelning (och dess föregångare i organisationen) planerad och genomförd utbildning samt att fortbild- ningskurser anordnas kontinuerligt i MB regi.

Enligt vad KFU har kunnat finna är uppgifterna i huvudsak likartade för civil förrådspersonal i regional och lokal nivå —— som är den kvan- titativt helt dominerande kategorin — inom alla delar av krigsmaktens förrådsverksamhet. Goda förutsättningar torde därför föreligga att sam- ordna utbildningen över förvaltningsgrens- och försvarsgrensgränser.

Av tabell 1511 framgår att det i central instans — utöver viss redo- visningspersonal — finns totalt 65 tjänster med en direkt anknytning till förrådsverksamheten. Befattningshavare som upprätthåller dessa tjänster är som regel specialiserade på vissa arbetsuppgifter men kan trots detta i utbildningshänseende betraktas som en grupp, eftersom deras uppgifter i hög grad är inriktade på verksamheten i regional och lokal instans. Detta förutsätter dels ett visst militärt miljökunnande, dels kunskap om krigsmaktens förvaltningsorganisation och förvaltningsbe- stämmelser samt om förrådsorganisation och förrådsverksamhet i regio- nal och lokal instans.

15.4. Överväganden

KFU i det följande redovisade överväganden har skett med utgångs- punkt i bl.a. den indelning i ”befattningsgrupper” som anges i avsnitt 15.1.2. KFU har dock börjat med gruppen förrådsmän, eftersom studier och enkäter m.m. visat att utbildningen av personal för förrådsverk— samhet måste vara systematiskt uppbyggd om de krav som ställs på denna personal skall kunna tillgodoses.

15.4.1. Förrådsmän

Förrådsverksamheten är —- förutom att den skall tillgodose kraven vid mobilisering och krig — i hög grad en servicefunktion med uppgift att betjäna den förbandsproducerande verksamheten i fred.

Den nyanställde förrådsmannen kommer därför omedelbart i kontakt med de krav som ställs på den serviceinriktade delen av förrådsverk- samheten. Hans verksamhet i övrigt karaktäriseras främst av det sortiment av förnödenheter — ofta av mycket komplicerad teknisk natur — som hanteras och lagerhålls inom den militära förrådsverk- samheten. Detta kräver utöver introduktionsutbildningen som snabbt bör göra honom förtrogen med den miljö han skall arbeta i —— en grundläggande befattningsutbildning som kan ta en relativt lång tid i anspråk. Efter denna utbildning bör förrådsmannen kunna utföra rutin- mässiga arbetsuppgifter som ej kräver specialutbildning ifråga om mate- rielvård och materielhantering. Han bör också självständigt kunna

kontrollera, hantera, vårda, packa, förrådsställa, utlämna och mottaga förnödenheter av tekniskt okomplicerad natur samt, efter detaljanvis— ningar av arbetsledare, kunna medverka i motsvarande arbete med mera tekniskt komplicerade förnödenheter. Den grundläggande befattningsut— bildningen bör genomföras i så nära anslutning till introduktionsutbild— ningen som möjligt och vara avslutad under första anställningsåret, helst under dess första del.

Såsom framgår av avsnitt 15.1.2 bedömer KFU att vissa förrådsmän behöver vidareutbildas inom sådana förnödenhetsområden som —— främst från skyddsteknisk— och säkerhetssynpunkt — kräver speciella kunskaper och färdigheter (t.ex. ammunition, drivmedel, livsmedel, sjukvårdsmateriel). För sådan utbildning bör uttas förrådsmän som genomgått den grundläggande befattningsutbildningen samt visat sär- skilda anlag och intresse för aktuella specialområden.

Samtliga förrådsmän bör genomgå fortbildning enligt 1 kap. 12 redo- visade principer. Till denna utbildning kan vid behov och med fördel knytas sådan materielutbildning som framgår av i kap. 22 redovisade speciella materielkurser och som inte lämpligen kan inrymmas i en grundläggande befattningsutbildning. För personal som erhållit vidare- utbildning avseende sjukvårdsmateriel torde finnas behov av en särskild kurs avseende mera komplicerad teknisk-medicinsk materiel.

15.4.2. Förrådsförrnän, förrådsmästare och förrådsförvaltare

Den ovan angivna utbildningen av förrådsmän bör jämte erfarenhets- uppbyggnaden i arbetet kunna utgöra en grundval för kommande utbild- ning av arbetsledare inom förrådsverksamheten.

Den första vidareutbildningen bör främst ge möjlighet för särskilt utvalda förrådsmän att skaffa sig färdighet att leda och planera förråds— arbetet inom begränsad del av en integrerad förrådsfunktion med flera delfunktioner. I samband med denna arbetsledarutbildning bör de kursdeltagare som tidigare vidareutbildats inom sådana förnödenhets- områden som från bl. a. skydds- och säkerhetsteknisk synpunkt kräver särskilda kunskaper och färdigheter och som fortsättningsvis avses arbeta inom samma områden ges möjlighet att även skaffa sig de speciella kunskaper och färdigheter som dessa områden kan kräva av en arbetsledare.

I ett andra vidareutbildningssteg — utbildning till förrådsmästare — bör målet vara att särskilt utvalda förrådsförmän skall kunna skaffa sig god färdighet att planera och leda förrådsarbetet för flera delfunk- tioner inom en integrerad förrådsfunktion.

Ifråga om den högsta arbetsledarebefattningen — förrådsförvaltare —— föreslår KFU ingen särskild vidareutbildning. Uttagning till sådana befattningar bör ske efter sedvanlig meritbedömning av sökande som är eller uppfyller kraven för befordran till förrådsmästare.

Fortbildningen av förrådsförmän, -mästare och -förvaltare bör ske enligt principerna 1 kap. 12.

15.4.3. Materielofficerare, materielmästare och flygtekniker samt platschefer vid skjutfält m.m.

Som framgår av avsnitt 15.1.2 är denna grupp antalsmässigt relativt begränsad. Personalen har främst sådana uppgifter inom mobiliserings- (materiel-)servicefunktionen vid örlogsbaserna och kustartilleriförsvaren, baskompanierna vid flygflottiljerna och flygvapnets bastroppar samt vid skjutfält och övningsplatser att kraven på militärt miljökunnande är särskilt framträdande.

KFU bedömer att de arbetsledande uppgifterna i övrigt kan jämföras med dem som normalt åligger de kvalificerade civila arbetsledarna (för- rådsmästare) varför den vidareutbildning som anges i avsnitt 15.42 för civila arbetsledare även torde kunna användas för här aktuell perso- nal. Härutöver kan viss utbildning inom specialområden (ammunition, drivmedel, sjukvård) behövas och torde i så fall kunna ske inom ramen för den vidareutbildning som enligt avsnitt 15.4.1 avses för förrådsmän inom vissa specialområden. Även fortbildningen bör vid behov kunna ansluta till motsvarande utbildning för nämnda civila personalgrupper.

15 .4.4 Arbetsledande ”ansvarsmän” inom vissa specialområden

Denna grupp bör erhålla specialutbildning inom resp. ansvarsområde (explosiva varor, drivmedel, sjukvårdsmateriel). Gruppen är emellertid så liten att en särskild utbildningsgång inte lämpligen bör anordnas. KFU bedömer emellertid att utbildningsbehovet kan tillgodoses i anslut- ning till den utbildning inom resp. specialområden som enligt avsnitten 15.4.1 och 15.42 anordnas för vissa blivande förrådsmän och förråds- förmän.

Vid behov kan utbildningen härvid kompletteras genom särskilt av- passade block.

15.4.5. Driftsingenjörer och ingenjörer inom drivmedelsområdet

Kompetenskravet för ingenjörspersonalen inom drivmedelsområdet är —- utom för ingenjörer vid flygflottilj -— sjöingenjörsexamen eller mot- svarande kompetens. De nuvarande befattningshavarna är också i stor omfattning rekryterade från denna teknikerkategori. Någon annan lämplig grundutbildning torde f.n. ej förekomma vare sig inom den civila eller militära undervisningssektorn.

För att denna personal tillfredsställande skall kunna lösa ofta kompli- cerade tekniska arbetsuppgifter krävs drifttekniska kunskaper samt kun- skaper inom petroleumbranschen, brandskydds-, vattenskydds- och mil- jövårdsområdet. Särskild fort- och vidareutbildning inom dessa områden torde knappast kunna anordnas av krigsmakten och bör därför enligt KFU mening istället anslutas till den specialutbildning som förekommer inom det civila undervisningsväsendet eller som anordnas av myndighe- ter och organisationer vilkas arbetsuppgifter huvudsakligen omfattar här aktuella verksamhetsområden.

Driftsingenjörerna — främst vid milointendenturförvaltningarna och milointendenturförråden — har emellertid i fred omfattande administra- tiva och expeditionella arbetsuppgifter. Härtill kommer att som regel all personal tillhörande denna kategori är krigsplacerad i olika befatt— ningar med anknytning till drivmedels— eller drivmedelsförrådstjänsten. Ingenjörspersonalen bör därför få en allmän förvaltningsutbildning så att den kan skaffa sig färdighet att utföra de administrativa och expedi- tionella arbetsuppgifterna i fred samt kan placeras i krigsbefattning inom eget specialområde.

15.4.6. Personal för förnödenhetsredovisning

Personal med arbetsuppgifter inom förnödenhetsredovisningen är i dags- läget som regel specialiserad på ett eller högst två i produktion varande redovisningssystem. Detta medför begränsade möjligheter att flexibelt utnyttja personalen såväl inom resp. myndigheter som mellan myndig- heter tillhörande samma försvarsgren eller olika försvarsgrenar. Undan- tag i detta avseende utgör dock system AmredK, IF och SF, som är krigsmaktsintegrerade. Utvecklingen av systemen för förnödenhetsredo— visning kommer — som framhålls i avsnitt 15.2 — att gynnsamt på- verka möjligheterna att utbilda redovisningspersonal på de krigsmakts- integrerade systemen. Vid tidpunkten för genomförande av utredningens förslag torde systemen vara i produktion, varför nedanstående över— väganden avseende personalens utbildning hänför sig till bedömt system- läge 1977. '

För den nyanställda redovisningspersonalen erfordras i vanlig ordning en sådan introduktionsutbildning att den blir förtrogen med den miljö inom vilken den skall arbeta samt i anslutning därtill en grundläggande befattningsutbildning. Efter denna utbildning bör personalen ha kunskap om de bestämmelser m.m. som är grundläggande för redovisningsverk— samheten inom krigsmakten, dvs. främst förvaltningsinstruktioner, regis— ter, sats— och tillbehörslistor m.m. samt i bruk varande redovisnings- system, ävensom färdighet att utföra rutinmässiga arbetsuppgifter inom ett systems funktion samt biträda med uppgifter inom övriga system.

Den grundläggande befattningsutbildningen bör genomföras inom en sexmånadersperiod. Fortbildning av redovisningspersonal bör ske enligt i kap. 12 angivna principer. Utbildningen bör ge vidgade kunskaper i samtliga system.

Utbildningen av arbetsledare, dvs. chefer för redovisningsenheter och förrådsbokföringsgrupper, måste enligt KFU mening i viss utsträckning differentieras för civila och militära chefer eftersom dessa har olika utbildning inom redovisningsområdet. Den civila personalen bör sålunda genom tidigare utbildning och erfarenhet ha goda kunskaper och fär- digheter i redovisning. Den militära personalen däremot, som kan kom- ma att rekryteras direkt från kategorin icke förvaltningsutbildade plu- tons- eller kompaniofficerare, saknar erforderliga kunskaper i redovis- ning. I övrigt bör utbildningen för båda kategorierna koncentreras till

ämnena personaladministration, personalledning och personalsamverkan, allmän förvaltning samt vissa basämnen (bl. a. ekonomi och rättskun- skap).

15.4.7. Personal vid FMV förrådsavdelning

I detta sammanhang berörda befattningar vid förrådsavdelningen ka- raktäriseras, såsom framgår av avsnitt 15.3, av specialisering för varje befattning på viss eller vissa arbetsuppgifter, t.ex. förrådsdrifts- och distributionsekonomi, förrådsrationalisering, förrådsplanering, -utform- ning och -inredning, arbetar- och inbrottsskydd, skydds- och säkerhets- tjänst avseende explosiva och brandfarliga varor resp. systemutveckling och systemvård. För resp. befattningar erforderliga specialkunskaper måste som regel vara förvärvade före tillträdet genom militär eller civil grundutbildning. Vidareutbildning inom specialområdena bör liksom f.n. är fallet enligt KFU mening ske genom inomverksutbildning samt utnyttjande av de utbildningsresurser som finns inom det civila under- visningsväsendet.

För huvuddelen av här berörda befattningar krävs emellertid dels kunskap om för förrådsverksamheten gällande föreskrifter m.m., dels kunskap om verksamheten vid regionala och lokala myndigheter. Den hittillsvarande rekryteringen har också karaktäriserats av att befatt- ningarna i stor omfattning besatts med personal som har sådana kun- skaper. Erfarenheten har emellertid visat att ett konsekvent fasthållande vid kravet på sådana kunskaper medför risker för att kvalificerad civil personal, bl. a. ekonomer och tekniker, inte kan erhålla befattningar för vilka de i övrigt innehar kompetens. Enligt KFU mening bör sådan personal få ett bättre utgångsläge genom att ges möjlighet till en kompletterande utbildning.

Sektions— och detaljchefer samt även i viss omfattning handläggare samarbetar i sin dagliga verksamhet med personal i förvaltningstjänst vid regionala och lokala myndigheter och bör därför äga kunskap om de förhållanden under vilka denna arbetar samt de särskilda bestäm- melser och föreskrifter som reglerar verksamheten. Nämnda civila personal vid FMV förrådsavdelning bör därför, om den är nyanställd, erhålla en befattningsutbildning som, utöver de kunskaper och färdig- heter som erfordras för den direkta verksamheten i avsedd befattning, inriktas på att deltagarna skall kunna skaffa sig kunskap om de särskilda bestämmelser och föreskrifter som reglerar förvaltnings- och förråds- verksamheten vid regionala och lokala myndigheter samt arbetsförhål- landena inom verksamheten ifråga.

15.4.8. Värnpliktiga drivmedelsassistenter

KFU anser att fackutbildningen av värnpliktiga drivmedelsassistenter inte ligger inom utredningens uppdrag i annan mån än att den bör finnas redovisad som ett behov (se avsnitt 15.5.12).

15.5. Förslag

Utbildning av personal för förvaltningstjänst i allmänhet — inklusive förrådsverksamheten —— har redovisats i kap. 13. Nedan följer en redo— visning av kursplaner i stort i anslutning till de ”befattningsgrupper” som preciserats i avsnitt 15.1.2. Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

15.5.1. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för förrådsmän

Målgrupp: förrådsmän (allmän förrådsdrift).

Förkunskaper: fullgjord skolplikt.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter, att han självständigt kan hantera, vårda, förrådsställa, mottaga och utlämna förnödenheter av tekniskt okompli— cerad natur samt att han efter detaljanvisning skall kunna utföra mot— svarande arbetsuppgifter i vad avser tekniskt komplicerade förnödenhe— ter, dock ej sådana beträffande vilka speciella säkerhets— och skyddstek- niska krav uppställts (t.ex. ammunition, drivmedel, sjukvårdsmateriel).

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga l5:l i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en systematisering av nu bedriven utbildning.

15.5.2. Vidareutbildning för förrådsmän/grundläggande befattnings- utbildning för (blivande) ”ansvarsmän”

Målgrupp: förrådsmän samt kompaniofficerare/plutonsofficerare avsed- da att placeras som arbetsledare (”ansvarsmän") inom specialområdena ammunition, drivmedel och sjukvårdsmateriel.

Förkunskaper: för förrådsmän introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning (15.51), för kompaniofficer/plutonsofficer obliga- torisk utbildning till och som kompaniofficer/plutonsofficer samt för sistnämnda personalkategori genomgången grundläggande förvaltnings— kurs (13.5.1).

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter att han självständigt kan hantera, vårda, förrådsställa, utlämna och mottaga förnödenheter för vilka sär- skilda säkerhets- och skyddskrav uppställts.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på äm- nen enligt tabell 15:2. Inom områdena livsmedel och miljömateriel begränsas utbildningen till två veckor (70 lektionstim.).

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:2 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en systematisering av nu bedriven utbildning.

15.53 Vidareutbildning för förrådsmän och ”ansvarsmän” inom special- området kvalificerad sjukvårdsmateriel Målgrupp: förrådsmän och ”ansvarsmän” inom specialområdet sjuk- vårdsmateriel. Förkunskaper: vidareutbildning för förrådsmän/grundläggande befatt- ningsutbildning för ”ansvarsmän” (1552). Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig såda- na kunskaper och färdigheter att han självständigt kan hantera, vårda, förrådsställa, utlämna och mottaga komplicerade medicinsk-tekniska förnödenheter inom sjukvårdsmaterieltjänstens område. Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:2. Delmål för utbildningen framgår av bilaga lS:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget ingen principiell ändring.

15.5.4. Vidareutbildning för (blivande) förrådsförmän — allmän förrådskurs

Målgrupp: (blivande) förrådsförmän _— arbetsledare.

Förkunskaper: grundläggande befattningsutbildning för förrådsmän (1551).

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter att han kan planera och leda förråds-

Tabell [5.2 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser inom förrådsverksamhet

Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstimmar

15.51 15.52 15.5.3

Försvarsspecifika ämnen Totalförsvar

Personaladministraliva ämnen Personalledning och personalsamverkan

Förvaltningsadministrativa ämnen

Förrådsverksamhet Ammunition Drivmedel Livsmedel Sjukvårdsmateriel Miljömateriel Dykerimateriel

Busämnen 41 50 45

Materiel- och materielvårdskunskap 35 50 45 Rationaliseringsverksamhet 3 —— — Rättskunskap 3 —— —

Summa 105 105 (70) 70

_1Varje kursdeltagare utbildas endast inom ett specialområde (ammuni- tion, drivmedel osv.).

arbetet inom varje delfunktion 1 en integrerad förrådsfunktion med undantag av sådana förnödenheter beträffande vilka särskilda säkerhets— och skyddstekniska krav uppställts. Han skall härvid skaffa sig färdighet att leda ett å två arbetslag om tre är fyra förrådsmän.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:4 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en systematisering av nu bedriven utbildning.

15.5.5 Förrådsförmanskurs — specialkurs

Målgrupp: (blivande) förrådsförmän — arbetsledare samt ”ansvarsmän”.

Förkunskaper: för målgruppen blivande förrådsförmän — allmän för- rådskurs (15.5.4), för målgruppen ”ansvarsmän” —— grundläggande be— fattningsutbildning för ”ansvarsmän” (15.5.2).

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter att han kan planera och leda förrådsarbetet inom viss specialfunktion, där verksamheten omfattar förnödenheter för vilka särskilda säkerhets— och skyddstekniska krav uppställts.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:3.

Tabell I5:3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före— slagna kurser inom förrådsverksamhet

___—_a

Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ ungefärligt antal lektionstimmar

15.5.4 15.5.5 15.5.6 &

Färs varss pecifi ka ämnen 5 Totalförsvar 5

Personaladministrati va ämnen 60

Personaladministration 5 Personalledning och personalsamverkan 45 Utrednings- och kommunikationsteknik 10

Förvaltningsadminisrraliva ämnen 32

Förrådsverksamhet Ammunition Drivmedel Sjukvårdsmateriel Miljömateriel

Basämnen 43

Ekonomiämnen 4 5 Materiel- och materielvårdskunskap 10 37 Rationaliseringsverksamhet 20 20 Rättskunskap 9 14

Summa 140 175 R_—

1Varje kursdeltagare utbildas endast inom ett specialområde (ammunition, drivmedel osv.).

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom nå- gon direkt motsvarighet för närvarande inte finns utom i vad avser sjukvårdsmateriel.

15.5.6. Vidareutbildning för (blivande) förrådsmästare

Målgrupp: förrådsförmän — arbetsledare, materielofficerare vid örlogs- baser och kustartilleriförsvar, materielmästare och flygtekniker i mate- riel- och bastroppar vid flottiljer samt platschefer vid skjutfält m.m.

Förkunskaper: allmän förrådskurs och specialkurs (15.5.4 + 15.55)1 samt för plutonsofficerare genomgången grundläggande förvaltningskurs (13.5.1).

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig god färdighet att planera och leda förrådsarbete inom en förrådsfunktion som innehåller flera delfunktioner t. ex. truppservice, mobiliserings- (materiel-)service eller större mobiliseringsgrupp (-område) samt härvid kunna leda två eller flera arbetslag med skilda arbetsuppgifter.

Utbildningen omfattar 5 veckor (175 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:3.

Delmål för utbildning framgår av bilaga 15:6 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en minskning av kurstiden med en vecka.

15.5.7 Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för redovisningspersonal Målgrupp: förrådspersonal inom förnödenhetsredovisningsfunktionen. Förkunskaper: gymnasial kontorsutbildning. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig fär- dighet att självständigt utföra rutinmässiga arbetsuppgifter inom resp. redovisningssystems ram. Utbildningen omfattar 1—2 veckor (35—70 lektionstim.) på resp. system fördelade på ämnen enligt tabell 1514. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:7 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning med introduk- tionskurs på 14 timmar samt en systematisering av hittillsvarande utbild- ning.

15.5.8. Vidareutbildning för (blivande) civila arbetsledare inom förnö- denhetsredovisningsområdet

Målgrupp: förrådspersonal inom förnödenhetsredovisningsfunktionen — civila arbetsledare.

Förkunskaper: genomgången befattningsutbildning enligt 15.5.7 samt praktisk erfarenhet av tjänstgöring inom förnödenhetsredovisningsområ- det.

1 Detta krav gäller endast för målgruppen förrådsförmän.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig god färdighet att självständigt utföra samtliga inom förnödenhetsredovis- ningsområdet förekommande arbetsuppgifter samt färdighet att planera och leda verksamheten vid redovisningsenhet (förrådsbokföringsgrupp).

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på imnen enligt tabell 15:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:8 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning och systemati- sering av den motsvarande utbildning som för närvarande i viss utsträck- ning bedrivs i FMV—KzFD regi.

15.5.9. Vidareutbildning för (blivande) militära arbetsledare inom förnödenhetsredovisningsområdet

Målgrupp: förrådspersonal inom förnödenhetsredovisningsfunktionen — militära arbetsledare.

Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer/ plutonsofficer samt för plutonsofficer genomgången grundläggande för- valtningskurs (13.5.1).

Tabell I5:4 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser inom förrådsverksamhet

&

Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstimmar

15.5.7 15.5.81 15.5.91 &

F örsvarss peci fi ka ämnen — Totalförsvar —

Personaladministrati va ämnen 27

Personaladministration — 5 Personalledning och personalsamverkan 17 Utrednings- och kommunikationsteknik 5

Förvaltningsadministrativa ämnen

Allmän förvaltning 15 Förrådsverksamhet Förnödenhetsredovisning — 8 Inform.-styrsystem2 35 Ammunitionsredovisn.system 21 Reservdelsredovisningssystem3

Basämnen 6 20

Ekonomiämnen —— 10 10 Rationaliseringsverksamhet 3 — 20 Rättskunskap 3 10 10

Summa 70 (35) 70 140 M

1Kurserna 15.5.8 och 15.59 samordnas tidsmässigt så att utbildningen kan bedrivas gemensamt i de ämnen där samma kravnivå (delmål); upp- ställts.

2Systemet är avsett för förnödenheter utom ammunition och reservdelar. _3 Endast_viss personal — med huvudsaklig uppgift inom reservdelsförsörj- ningsfunktionen — bör genomgå kursavsnittet för denna funktion.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig god färdighet att planera och leda verksamheten vid redovisningsenhet samt färdighet att självständigt utföra samtliga inom förnödenhetsredovis- ningsområdet förekommande arbetsuppgifter.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på äm-- nen enligt tabell 15:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:9 1 betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning och systemati- sering av den motsvarande utbildning som för närvarande i viss utsträck- ning bedrivs i FMV—KzFD regi.

15.5.10. Vidareutbildning för (blivande) driftsingenjörer i drivmedels- tjänst

Målgrupp: förrådspersonal — driftsingenjörer (drivmedelsingenjörer) vid milointendenturförråd och flygflottiljer.

Förkunskaper: för resp. befattning uppställda tekniska kompetenskrav, tjänstgöring som arbetsledare vid krigsmaktens drivmedelsförråd.

Målet är att kursdeltagaren skall skaffa sig god färdighet att fullgöra de arbetsuppgifter som i fred åligger driftsingenjör vid milointendentur- förvaltning, driftsingenjör (drivmedelsingenjör) vid milointendenturför- råd eller flygflottilj samt färdighet att fullgöra arbetsuppgifter i krigsbe- fattning som stabsmedlem i milointendenturförvaltning, som plutonschef vid förband i vilka drivmedelsförråd ingår eller som chef för teknisk grupp vid drivmedelsförråd.

Utbildningen omfattar 6 veckor (210 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 15:5.

Tabell I5:5 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid kurs 15.5.10

Äm nesgrupper/ ämnen Timmar

Försvarsspecifika ämnen 58

Totalförsvar 8 Underhållstjänst med stabstjänst 310 Mobiliserings- och krigsplanläggning 20

Persona/administrativa ämnen 55

Personaladministration 25 Personalledning och personalsamverkan 20 Utrednings- och kommunikationsteknik 10

Förvaltningsadministrativa ämnen 56

Allmän förvaltning 16 Förrådsverksamhet

Speciell förrådsdrift (drivmedel) 30 Expeditionstjänst med kontorsteknik 10

Basämnen 41

Ekon omiämnen 6 Rationaliseringsverksamhet 20 Rättskunskap 1 5

___—___,—

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 15:10 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom någon motsvarande utbildning inte finns för närvarande.

15.5.11. Allmän förvaltnings- och förrådsutbildning för viss personal vid FMV-K:FD

Målgrupp: civila sektionschefer, detaljchefer och vissa handläggare vid FMV-KzFD som kontinuerligt har sin verksamhet inriktad på regionala och lokala myndigheter.

Förkunskaper: för resp. befattning uppställda tekniska kompetenskrav. Målet är att kursdeltagaren skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter — främst i vad avser förvaltnings- och förrådsverksamheten vid regionala och lokala myndigheter — som erfordras för fullgörande av till resp. befattning hörande arbetsuppgifter.

Utbildningen ansluts direkt till intendentkurs B för kompaniofficerare (13.5.4) genom att kursdeltagarna följer i kursen ingående här uppräk- nade ämnen: totalförsvar, allmän förvaltning, materielförvaltning, för- rådsverksamhet, rationaliseringsverksamhet.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 133 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom mot- svarande utbildning för närvarande ej genomförs.

15.5.12. Fackutbildning av värnpliktiga drivmedelsassistenter ;

Målgrupp: värnpliktiga som avses placeras som drivmedelsassistenter vid fo-staber.

Målet är att kursdeltagarna genom fackutbildning skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att de skall kunna biträda fo-intendenter med stabsarbete inom drivmedelstjänstens område samt med utbildning och kontroll av personal vid distributionsanläggningar m. m.

Utbildningen omfattar 3 veckor.

Utbildning av personal för materielunderhåll

16.1. Verksamhetsområdets avgränsning och personal

Med underhåll avses de åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla mate- riel och förnödenheter i övrigt i funktions- och driftsdugligt skick.

I detta kapitel behandlas endast utbildningen av personal som i första hand är avsedd för underhåll av tygmateriel (motsv.). Personal inom fortifikationsförvaltningens område behandlas i kap. 19. Beträffande övrig materiel är underhållsfunktionen som regel inte styrande för

personalutbildningen. Beroende på materielstrukturerna är underhållsorganisationen något

olika utformad vid försvarsgrenarna. Det torde ändå vara möjligt att göra en principiell strukturering av underhållsnivåerna som kan gälla generellt.

1. Underhåll vid förband genom personal som i första hand är avsedd för operativa uppgifter eller för materielens drift och därmed samman- hängande service.

2. Underhåll vid förband genom personal som är speciellt avsedd för underhåll.

3. Underhåll vid förbandsbunden verkstad på beställning av regional/ lokal myndighet som även svarar för specifikation och kontroll.

4. Underhåll vid specialinriktad inte förbandsbunden verkstad. Be- ställare är här ofta central myndighet, men kan även vara regional/lokal inom ramen för av central myndighet meddelade direktiv och med resp. verkstad träffat avtal. Underhållet enligt punkt 1 ovan avses ej vidare behandlas här, då denna personal väsentligen har andra uppgifter än underhåll. Under punkt 2 ovan behandlas endast personal avsedd för planering och ledning av underhållet. Den förrådsställda materielen underhålls enligt punkterna 3 eller 4. De rutinmässiga underhållsåtgärder som ej kräver större tekniskt kun- nande och ej heller speciella hjälpmedel eller verkstadsresurser utförs

emellertid av förrådspersonalen. De problem som sammanhänger här- med berörs ej i detta kapitel utan behandlas i kap. 15.

FMV är fackmyndighet för facket materielunderhåll. Verket utfärdar sålunda direktiv och föreskrifter för underhållsåtgärdernas omfattning m.m. och fördelning till nivå. Fackansvaret för tygmaterielunderhåll utövas närmast av resp. huvudavdelnings underhållsenhet men kan i vissa avseenden åligga resp. sakorgan. Den personal som i det senare fallet svarar för underhållsfrågorna har i allmänhet i första hand uppgifter inom anskaffningsfunktionen och behandlas därför i kap 14.

Personal avsedd för tjänst i verkstäder har i förhållande till övrig personal inom underhållet så artskilda uppgifter att det bedömts lämp— ligt att behandla den i ett särskilt kapitel — nr 17.

Med de avgränsningar som ovan gjorts blir den personal som skall behandlas här av en ungefärlig omfattning som framgår av tabell 1611.

En stor del av här berörd personal kan ha andra uppgifter än un- derhåll, varför det ibland har varit svårt att göra gränsdragningar. Vakanser liksom pågående organisationsändringar gör även beräk- ningarna osäkra.

Tabell I6:I Ungefärligt antal befattningar för personal inom facket materielunderhåll

R_— Nivå Armén Marinen Flygvapnet M CM C M CM C M CM C &

Centralt — 22 50 —— 3 25 —— 8 Regionalt-lokalt —— 650 — 400 —

Totala antalet utgör ca 1 900 &

M = Militär personal CM = Civilmilitär personal C = Civil personal

Av tabellen framgår att armén huvudsakligen har civilmilitär personal i underhållsverksamheten. Inom marinen är flertalet militär personal medan inom flygvapnet civil personal utgör den största gruppen. Att så stor del av underhållspersonalen inom marinen har militär ställning beror på att den tekniska personalen på plutons- och kompaniofficers- nivå inom marinen är militär. Den motsvaras i detta sammanhang inom de andra försvarsgrenarna av civilmilitär personal.

16.2. Utvecklingstendenser

16.2.1. Materiel

Försvarsgrenarnas materiel företer stora tekniska olikheter vilket ställer skilda krav på materielunderhållsfunktionen. Detta har påverkat organi-

sation och personalsammansättning som därför är olika vid de tre för- svarsgrenarna. Vissa gemensamma utvecklingsdrag kan dock iakttas.

Materielen tenderar att bli mer tekniskt komplicerad beroende på en strävan att öka antalet driftfunktioner per enhet. De större, samman- satta systemen ökar i antal. Detta ställer givetvis högre krav på under- hållspersonalen. Möjligheterna att utföra underhållet på förbanden minskar också eftersom det i större utsträckning krävs tekniskt speciali- serad personal och speciell testutrustning för dess genomförande. Under- hållsverksamheten tenderar sålunda att förskjutas från förbandsnivå till baser och centrala verkstäder, vilket också underlättas genom bl. a. ett vidgat användande av utbytesenheter.

Ett annat förhållande som påverkar utvecklingen i samma riktning är strävan att minska driftpersonalen genom införande av automatiserade funktioner i större utsträckning. Detta gör materielen mer komplicerad samtidigt som personalen som handhar materielen minskar i antal.

Kostnadsutvecklingen inom underhållsområdet påverkar även materia- lens utformning. Erfarenhetsmässigt är det svårare att genomföra ratio- naliseringar inom underhållsområdet än vid nytillverkning. Detta har medfört en kostnadsökning för underhållet av försvarets materiel. Av många skäl är det när det gäller försvarsmateriel inte möjligt att övergå till någon ”slit och släng-metod”. Man kan dock påverka den ogynn— samma utvecklingen genom att redan på konstruktionsstadiet ta större hänsyn till underhållsproblemen och göra materielen mindre underhålls- kråvande — bygga in underhåll —- och framförallt göra behovet av det mer hantverksmässiga och personalkrävande underhållet mindre. Detta är emellertid en lång process. Den tid det tar att utveckla komplicerad försvarsmateriel är 5 å 10 år, i vissa fall ännu längre. Livslängden för materielen är som regel minst 20 är, ibland upp till 30 år. Några väsent- liga och snabba ändringar i kraven på underhållspersonalen av detta skäl kan man sålunda inte förvänta.

Sammanfattningsvis innebär utvecklingen på materielsidan en större teknisk specialisering av underhållspersonalen, en förskjutning mot central nivå av de kvalificerade underhållsproblemen och ökade utbild- ningskrav.

16.2.2. Organisation

Organisationen och uppgiftsfördelningen av underhållsfunktionen mel- lan central, regional och lokal instans inom de tre försvarsgrenarna kan schematiskt beskrivas sålunda.

— Armén karaktäriseras av en relativt stark centralisering till under- hållsenheten vid huvudavdelningen för armémateriel i FMV men med en tyngdpunkt även på regional instans i milostabernas tekniska detalj. — Inom marinen är underhållet decentraliserat och i stor utsträckning

delegerat till lägre regional instans —— örlogsbaser och KA—försvar. Den högre regionala instansen — milostaben —- ingår i princip inte i marinens underhållsorganisation.

— Inom flygvapnet är underhållsfunktionen starkt centraliserad till underhållsenheten vid huvudavdelningen för flygmateriel i FMV, men även den lokala underhållsorganisationen vid flottilj är väl uppbyggd. Liksom beträffande marinen är milostaben undantagen från planläggning och kontroll av denna funktion.

Inom marinen kan man räkna med en viss förskjutning av uppgif— terna till den nybildade underhållsenheten vid huvudavdelningen för marinmateriel inom FMV. Det blir sålunda en viss utjämning av olik- heterna mellan försvarsgrenarna.

Ifråga om uppgiftsfördelningen i stort kan man dock inte räkna med några större förändringar på kort sikt av det läge som ovan redo- visats. Däremot finns en strävan att utjämna olikheterna mellan för— svarsgrenarna i detaljorganisationen i de olika instanserna framförallt i lägre regional instans. De nya organisationerna vid fo-staber, örlogs- baser och KA-försvar är i princip likartat uppbyggda. Detta bör med- föra större förutsättningar för en mellan försvarsgrenarna integrerad utbildning av förvaltningspersonal.

1623. Personal

Inom underhållsfunktionen tjänstgör, som framgår av tabell 1621, såväl civil som civilmilitär och militär personal. Den grundläggande tekniska utbildningen inhämtas företrädesvis inom det allmänna skolväsendet, men militär och civilmilitär personal får sådan även vid militära skolor.

Under efterkrigstiden har efterfrågan i allmänhet varit större på tek- niker än vad som motsvarat tillgången. Försvaret har liksom övriga delar av samhället fått konkurrera om den tekniska personalen. Detta har medfört att den formella, teoretiska kompetensen hos nuvarande befattningshavare ofta är lägre än den man numera vill kräva. Den snabba expansionen inom utbildningssektorn har emellertid medfört att situationen härvidlag ändrats. Det råder numera ingen brist på tekniker på t. ex. gymnasieingenjörsnivå. Detta bör på sikt medföra att försvaret tillförs mer personal som redan före anställning har relativt hög teknisk utbildning. Som följd av detta kan vidareutbildningen inom försvaret koncentreras till sådana ämnesområden som normalt inte förekommer i det allmänna skolväsendet.

16.3. Utredningens studier

KFU har till övervägande del utfört sina studier av verksamhetsområdet tillsammans med PKU, varför utredningarna i stort förfogat över sam— ma underlag. Studierna har även omfattat intervjuer och samtal med personal i skilda instanser och nivåer. Härvid har bl.a. framkommit följande.

Arméns materiel är i stor utsträckning förrådsställd, men utnyttjas delvis i samband med utbildning. Materielen förekommer i stor mängd och behovet av underhåll varierar i hög grad.

Inom marinen utförs materielunderhållet av verkstadspersonal. Som en följd av att materielen — främst den skeppstekniska — förekommer i små serier, har även kvalificerade underhållsuppgifter delegerats till marinens lägre regionala myndigheter.

Inom flygvapnet medför bl. a. materielens tekniska utveckling och den därav följande kostnadsutvecklingen för underhålls- och testutrustning, materielens mycket omfattande fredsanvändning samt kraven på flyg- säkerhet m.m. behov av en relativt stark central styrning av under- hållsverksamheten.

Vid PKU undersökningar inom armén har bl.a. framkommit att förståelsen för materielvård f.n. inte är tillfredsställande främst hos yngre aktiv personal och värnpliktiga. Förebyggande kontroller och reparationsåtgärder, som borde ha utförts av truppen, åsidosätts ofta. Verkstäderna utnyttjas därför även för relativt enkla arbeten. Detta har föranlett PKU att föreslå att särskilda ”underhållsbefäl” biträder kom- panichef (motsv.) med bl.a. underhållet av förbandets materiel.

16.4. Över väganden

De krav på kunskaper och erfarenheter som ställs på personal för materielunderhåll är relativt försvarsgrensberoende. Skillnaderna mellan försvarsgrenarna i detta avseende hänför sig emellertid huvudsakligen till den tekniska utbildningen, erfarenheterna av den egna försvarsgrenens specifika materiel och den egna försvarsgrenens miljö i övrigt. Denna del av kunskaps- och erfarenhetsinhämtandet torde liksom hittills böra ske inom det allmänna skolväsendet samt den försvarsgrensvis genom- förda utbildningen, vilken är av sådan karaktär att den inte behöver behandlas här.

När det gäller det förvaltningsmässiga kunnandet har KFU funnit att kraven inte i lika hög grad är försvarsgrensberoende. Det bör därför vara möjligt att organisera en utbildning i dessa ämnen som är integre- rad mellan försvarsgrenarna. Detta gäller i viss utsträckning även det militära miljökunnandet.

Den vidareutbildning som getts inom försvarets ram efter den grund- läggande tekniska utbildningen har huvudsakligen varit avsedd för mili- tär och civilmilitär personal. För den civila personalen har möjligheterna till vidareutbildning begränsats till kortare kurser, och endast i ringa ut- sträckning har kurser av förvaltningskaraktär förekommit. Eftersom den civila personalen utgör en stor del av personalen, i varje fall inom marinen och flygvapnet, finns sålunda ett mycket stort utbildningsbehov som f. n. ej kan anses vara tillgodosett.

PKU har vid specificering av kunskapskraven inom underhållsfunktio- nen delat upp personalen i ett flertal grupper dels i lokal/regional instans, dels i central.

Trots att kraven på utbildning inte är helt överensstämmande mellan några av dessa grupper torde det vid organiserandet av utbildningen för denna personal inte vara möjligt att —— bl. a. på grund av målgrup- pernas storlek —— räkna med en särskild kurs för varje grupp.

Den ledande personalen synes i stort kunna fördelas på tre grupper, som främst karaktäriseras av olika nivåer, nämligen detaljchefs-, sek— tionschefs- och förvaltningschefsnivå. Dessutom bör kontrollanterna från utbildningssynpunkt ses som en särskild grupp. PKU har som tidi- gare nämnts föreslagit tillskapandet av en ny kategori, s.k. ”under- hållsbefäl" med uppgift att leda underhållet av förbandets materiel. Detta befäl föreslås bli rekryterat från erfarna kompani- och plutons— officerare. Om sådana befattningar inrättas, bör även denna personal betraktas som en särskild målgrupp.

KFU vidare överväganden om utbildningens omfattning och utform- ning m.m. sker med utgångspunkt i ovan nämnda indelning. Målgrup- pens storlek framgår av tabell 1612.

Tabell I6:2 Personalens för materielunderhåll indelning i målgrupper & Målgrupp Ungefärligt antal Anteckningar &

Kontrollanter m. fl. ] 000 Detaljchefer m.fl. 650 Sektionschefer m.fl. 125 Förvaltningschefer m. fl. 100 Enligt av PKU

Underhållsbefäl 400 angivet ungefärligt behov.

R_—

KFU har valt att göra en samlad redovisning i detta kapitel av den civilmilitära tekniska personalens utbildning, vartill utredningen åter- kommer i avsnitt 16.46.

1641 Kontrollanter m. fl.

Till denna målgrupp hänför KFU personal vars arbetsuppgifter främst består i att prova materielens funktion, att fastställa fel, specificera erforderliga åtgärder samt att kontrollera utfört arbete. Kraven på materielkännedom och tekniska grundkunskaper bedöms vara stora, me— dan kraven på förvaltningskunnande är förhållandevis begränsade.

Enligt KFU bedömning bör i en grundläggande befattningsutbildning för hithörande personal huvudvikten läggas på ämnen som har anknyt- ning till materielunderhåll såsom vård— och underhållsföreskrifter, me- toder och planering. I fråga om statlig, speciellt militär förvaltning, krävs grundläggande kunskaper och färdigheter.

16.4.2. Detaljchefer m. fl.

Målgruppen omfattar främst i regional-lokal instans bl. a. föreståndare för anläggning vid milostab, planeringspersonal, detaljchefer och chefer för kontrollgrupper samt i central instans biträdande beredningspersonal vid underhållsenhet.

Personalen förutsätts ha erfarenhet från andra befattningar inom underhållsverksamheten. men fördjupade kunskaper och färdigheter krävs enligt KFU mening i ämnen som har anknytning till materielun— derhåll, varför tyngdpunkten i gruppens vidareutbildning också bör lig— ga på sådana ämnesområden.

Gruppen representerar den lägsta ”chefsnivån” inom underhållsverk- samheten. Krav måste därför ställas på kunskaper och färdigheter i arbetsledning. Utbildningen i försvarsspecifika ämnen bör också medge att deltagarna skaffar sig kunskap om totalförsvar och underhållstjänst samt mob- och krigsplanläggning.

16.4.3. Sektionschefer m. fl.

Målgruppen omfattar lägre chefstjänster i regional/lokal instans såsom chef för teknisk detalj vid regemente, chef för saksektion och större detalj samt planeringsingenjörer vid örlogsbas, stf. teknisk chef och planeringsingenjör vid flottilj samt i central instans detaljchefer och övrig självständigt handläggande personal vid underhållsenhet.

Av denna personal krävs en vidare överblick över verksamheten, var— för gruppens vidareutbildning bör medge att kursdeltagarna kan skaffa sig fördjupade kunskaper och färdigheter inom det försvarsspecifika ämnesområdet. Inom materielunderhållsområdet krävs ökade kunska— per och färdigheter i planering, moderna teorier om fördelning av un— derhåll och tillförlitlighetsanalyser m.m., system för materieluppfölj- ning. Arbetsledning är ett betydande inslag i verksamheten varför god färdighet häri är nödvändig.

16.4.4. Förvaltningschefer m. fl.

Till denna målgrupp hänför KFU chefer i regional/lokal instans såsom chef för teknisk detalj i milostab, chef för teknisk förvaltning och chef för planeringssektion i örlogsbas, teknisk chef vid flottilj och strilsystem- ingenjör samt i central instans sektionschefer (motsv.) vid underhålls— enhet.

Denna grupp representerar den högsta chefsnivån inom området. Kravet på en vidare överblick över verksamheten är därför särskilt stort.

Personalen förutsätts tidigare ha genomgått för närmast lägre nivå avsedd vidareutbildning inom underhållsområdet. Vad som därutöver erfordras är ytterligare fördjupade kunskaper och färdigheter inom de försvarsspecifika ämnena, FPE-systemet och budgetprocessen m.m.

16.4.5. Underhållsbefäl

Denna målgrupp, som är föranledd av PKU i det föregående omnämnda förslag till vilket KFU inte tar någon ställning, omfattar plutons- och kompaniofficerare med tidigare mångårig trupptjänst och med lång erfa- renhet av användning och vård av den vid förbandet förekommande ma-

terielen. Även arbetsledarkunskaper och -färdigheter samt militärt miljö— kunnande torde ha förvärvats i den tidigare tjänstgöringen.

KFU har ansett sig kunna utforma ett förslag till befattningsutbild— ning med utgångspunkt i de uttalanden m.m. som PKU gjort om det föreslagna underhållsbefälets arbetsuppgifter och ställning i organisa- tionen. Om förslaget vinner bifall kan en kommande mera detaljerad analys av dessa befattningar samt upprättandet av befattningsbeskriv- ningar ge anledning till modifiering av här föreslagen utbildning.

KFU anser att den grundläggande befattningsutbildningen bör inrik- tas på förvaltningsområden såsom förrådsverksamhet, materielredovis— ning, säkerhetsbestämmelser och arbetarskydd. Huvudvikten bör härvid läggas på avsnitt som direkt sammanhänger med materielunderhåll såsom vård— och underhållsföreskrifter, metoder, planering m.m.

16.4.6. Civilmilitär teknisk personal

Den civilmilitära personalens hittillsvarande utbildning har redovisats i kap. 5. Det framgår av redovisningen där att vidareutbildningen av denna personal har ringa omfattning. För marin- och flygingenjörer finns över huvud taget ingen obligatorisk vidareutbildning. Vid KFU studier har framförts önskemål om vidareutbildning inom framförallt förvaltningsområdet, men även beträffande rent tekniska och militära ämnen. Den civilmilitära personalen på kompani- och plutonsofficers- nivå i materielunderhålls- och verkstadstjänst vid armén och flygvapnet har ett konstaterat behov av utbildning i förvaltningsämnen.

KFU har ju med hänsyn till frågan om utbildningens integrering resp. differentiering, valt att redovisa utbildningsbehoven funktionsvis och ej personalkategorivis. Vid en sådan indelning kan emellertid vissa svårig- heter uppstå att överblicka den civilmilitära tekniska personalens utbild- ningsbehov, främst på grund av att denna personal tjänstgör inom flera funktioner. Eftersom vid KFU studier framkommit önskemål om en utökning av den civilmilitära personalens förvaltningsutbildning, har utredningen funnit det lämpligt att behandla denna fråga i ett särskilt avsnitt.

Hur den totala vidareutbildningen av civilmilitär teknisk personal skall läggas upp torde delvis falla utanför ramen för denna utredning då utbildningen förutom förvaltningsämnen även torde behöva omfatta rent tekniska och militära ämnen. KFU har emellertid den uppfattningen att tyngdpunkten i vidareutbildningen bör ligga på förvaltningsområdet och att denna del av utbildningen bör samordnas med utbildningen för övrig personal i förvaltningstjänst. Med anledning härav lämnas i det följande en redogörelse för hur KFU anser att de kurser som föreslås inom olika funktioner skall utnyttjas för vidareutbildning av den civil- militära tekniska personalen.

Som framhålls i kap. 12 tjänstgör den civilmilitära tekniska perso— nalen förutom inom materielunderhållsfunktionen även inom funktio- nerna anskaffning och verkstadsdrift, varvid en person kan växla mel- lan befattningar inom olika funktioner. De kurser som föreslås i detta

kapitel resp. i kap. 14 och 17 måste således för civilmilitär teknisk personal kunna kombineras på ett sådant sätt att samma eller likartat utbildningsstoff inte delges mer än en gång.

Såsom framgår av tabell 16:3 krävs utbildning i materielunderhåll för flertalet av personalen. KFU har därför ansett det lämpligt att utgå från utbildningen för denna funktion och göra de kompletteringar som eventuellt erfordras inom funktionerna anskaffning och verkstadsdrift.

En väsentlig fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning den civilmilitära tekniska personalens förvaltningsutbildning går att integrera med övrig motsvarande utbildning. Med hänsyn till den civilmilitära personalens särställning i förhållande till civil personal beträffande rekrytering, anställningsförhållanden, grundutbildning och erfarenhets- uppbyggnad m.m., kunde det ligga nära till hands att förorda en för varje civilmilitär personalkategori speciell utbildning.

Ett sådant system har emellertid uppenbara nackdelar. Det skulle sålunda innebära en stor belastning på utbildningsanstalten, och kurserna skulle i vissa fall innehålla alltför få elever med följd att kostnaderna skulle bli onödigt höga. KFU har sett det som en fördel att personal med olika utbildnings- och erfarenhetsbakgrund förs samman till ge- mensam utbildning, varigenom förekommande diskussioner berikas och ett erfarenhetsutbyte mellan personalgrupper från olika delar av försvarets förvaltningsorganisation kan äga rum.

En nackdel kan vara att utbildningen endast med svårighet kan detaljanpassas till tidigare genomgången utbildning. Genom en total- syn av den civilimilitära tekniska personalens utbildning och en succes- siv anpassning av dess olika delar bör denna nackdel på sikt kunna elimineras. KFU har sålunda den uppfattningen att en integrering av

Tabell 16:3 Den civilmilitära tekniska personalens fördelning på verk— samhetsområden

Personal- Ungefärligt antal för Summa grupper ————-—_—_

materiel- anskaff- verkstads- ov-2 underhåll ning drift rigt

Armén Tekniker — 80 535 Mästare —— 75 465 Arméing. — 15 130 Marinen Marining. 30 50 155

Flygvapnet Tekniker — 2 020 2 120 Mästare — 370 540 Flyging. 30 15 105

Total summa 4 050

1 Delvis verkstadsledningsfunktioner. 2”Övrigt” omfattar befattningar med utbildningsuppgifter — i allmänhet med anknytning till materielunderhåll, förbandstjänst som även har anknyt- ning till materielunderhåll — samt ett fåtal rent administrativa tjänster.

utbildningen, oberoende av kategori och försvarsgren inom här berörda funktioner, är både möjlig och lämplig och förordar därför en sådan lösning.

KFU detaljöverväganden ifråga om olika teknikerkategoriers förvalt- ningsutbildning framgår av det följande.

A. Mästare och teknikerpersonal vid armén och flygvapnet Denna personal tjänstgör i förvaltningsorganisationen inom funktionerna materielunderhåll och verkstadstjänst, varvid karriär som regel görs inom endera av funktionerna. Någon större rörlighet mellan de två arbetsområdena syns inte förekomma. Det bör således inte finnas några egentliga skäl att frångå den utbildningsgång som i detta kapitel resp. kap. 17 föreslås gälla för personal verksam inom dessa funktioner.

B. Ingenjörspersonal Ingenjörspersonalen tjänstgör inom materielunderhållsfunktionen, armé- och flygingenjörer samt ett fåtal mariningenjörer därutöver inom verk- stadsfunktionen samt marin- och flygingenjörer inom anskaffningsfunk- tionen.

All ingenjörspersonal bör därför genomgå i avsnitt 16.5.3 föreslagen vidareutbildning. Före denna utbildning bör dock den civilmilitäre ingenjören under 2—4 är få tillfälle att genom tjänstgöring på för— band skaffa sig erfarenhet av sin försvarsgrens materiel samt den miljö i vilken den används.

Eftersom den personal som avses för verkstadstjänst bör ha samma kunskaper och färdigheter inom funktionen som i kap. 17 nämnda driftsingenjörer i verkstadsdrift, behöver ovan nämnd utbildning kompletteras på sätt som framgår av avsnitt 16.5.6 A.

Även för den personal som är avsedd för anskaffningsfunktionen krävs en motsvarande påbyggnad av utbildningen. Denna bör ge ingen— jören möjlighet att skaffa sig samma kunskaper och färdigheter i ämnet anskaffning som i kap. 14 nämnda handläggare i anskaffningsverksam— het (avsnitt l6.5.6 B nedan).

Den personal som avses för vissa högre befattningar bör genomgå i avsnitt 16.5.4 föreslagen vidareutbildning. Personal i verkstadsdrift resp. i anskaffningsverksamhet behöver härvid komplettera denna ut— bildning med ämnen ur kurs för teknisk-administrativa chefer enligt kap. 17 (1755) resp. kurs för projektledare enligt kap. 14 (14.5.3) på sätt som framgår av avsnitt 16.5.6 C och D.

16.5. Förslag

Under hänvisning till redovisade studier m. m. och överväganden föreslår KFU nedan angivna grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning av personal för materielunderhåll samt kompletterande utbildning av civilmilitär ingenjörspersonal för verkstadsdrift och an- skaffningsverksamhet.

Förslagen innebär i förhållande till nuläget en väsentligt utökad ut- bildning. Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

16.5.1. Grundläggande befattningsutbildning för (blivande) kontrollanter m. fl.

Målgrupp: kontrollanter och instruktörer vid arméns lägre regionala/ lokala myndigheter, kontrollanter och övrig kontrollpersonal vid örlogs- baser och KA—försvar, kontrollingenjörer och övrig kontrollpersonal vid flygflottiljer samt strilingenjörer.

Förkunskaper: för vederbörlig befattning erforderlig teknisk utbild- ning.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig såda- na grundläggande kunskaper och färdigheter som erfordras för att full- göra tjänst i resp. befattning.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:l i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom någon motsvarande utbildning f. n. inte finns.

16.5.2. Grundläggande befattningsutbildning i materielunderhåll

Målgrupp: inom regional/lokal förvaltning detaljchefer och chefer för kontrollgrupper, planeringspersonal samt inom central förvaltning biträ- dande beredningspersonal.

Förkunskaper: för vederbörlig befattning erforderlig teknisk utbild- ning, i vissa fall i kombination med flerårig praktik inom aktuellt arbets- område.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig erfor- derliga kunskaper och färdigheter för fullgörande av tjänst i resp. befatt- ning.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:2 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom någon motsvarande utbildning f. n. inte finns.

16.5.3. Vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer vid regementen m. fl.

Målgrupp: inom regional/lokal förvaltning chef för teknisk detalj vid regemente, ingenjör i milostab, chef för saksektion och större detalj vid örlogsbas, planeringsingenjör, stf. teknisk chef vid flygflottilj samt inom central förvaltning detaljchef och annan motsvarande personal vid un- derhållsenhet.

Förkunskaper: grundläggande befattningsutbildning i materielunder- håll eller motsvarande utbildning, flerårig erfarenhet inom verksamhets- området.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig såda-

na kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra ledande befattning inom underhållsområdet.

Utbildningen omfattar 10 veckor (350 lektionstim.) fördelade på äm- nen enligt tabell 16:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:3 1 betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom någon motsvarande utbildning f. 11. inte finns.

16.5.4. Vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer i milostaber m. fl.

Målgrupp: inom regional/lokal förvaltning chef för teknisk detalj i milostab, chef för teknisk förvaltning och planeringssektion vid örlogs— bas, chef för materielenhet vid KA-försvar, teknisk chef vid flygflottilj och strilsystemingenjör samt inom central förvaltning sektionschef vid underhållsenhet.

Tabell 16:4 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före— slagna kurser för personal i materielunderhåll

___—__ Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektions— timmar

16.5.l 16.52 1653 16.5.4

__M—

F örsvarsspecifika ämnen 90

Totalförsvar Taktik 15 Underhållstjänst 25 Stabstjänst 15 Mobiliserings- och krigs- planläggning 20

Personaladminislrativa ämnen 50

Personaladministration 10 Personalledning och personal- samverkan 20 Utrednings- och kommunikations- teknik 4 20

F örvaltningsadministrati va ämnen 89

Allmän förvaltning 15 24 65 Materielförvaltning 12 10 15 Anskaffningsverksamhet — — 5 F örrådsverksamhet 5 5 Materielunderhåll 52 53 Verkstadsdrift 5 ' 8 —

Basämnen — 10 25

Rationaliseringsverksamhet — 10 20 Rättskunskap — —— 5

Summa 1051 1401 350

1För nyanställd civil personal tillkommer introduktionskurs på 14 tim. enligt kap. 14 (14.5.1).

Förkunskaper: Vidareutbildningskurs för (blivande) chefer för tek- niska detaljer vid regementen m.fl. (16.5.3), mångårig erfarenhet inom verksamhetsområdet.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter som erfordras för de högsta chefstjänsterna på underhållsområdet.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:4.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:4 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom någon motsvarande utbildning f. 11. inte finns.

16.5.5. Kurs för underhållsbefäl

Målgrupp: underhållsbefäl vid arméns utbildningsbataljoner och -kom- panier enligt förslag av PKU.

Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer alternativt plutonsofficer. Långvarig erfarenhet av användning och vård av eget förbands materiel. För plutonsofficer tillkommer grundläggande förvaltningskurs enligt i kap 13 framlagt förslag (13.5.1).

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kompletterande kunskaper i förvaltning att han kan leda under- hållet på förbandsnivå.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på äm- nen enligt tabell 16:5.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:5 i betänkandets del 2.

Tabell 16:5 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen i kurs för av PKU föreslaget underhållsbefäl

Ämnesgrupper/ämnen Ungefärligt antal lektionstim.

F örsvarsspecifika ämnen Total försvar

F örvaltningsadministrativa ämnen

Allmän förvaltning Materielförvaltning Materielunderhåll Förrådsverksamhet Verkstadsdrift

Baxämnen

Rationaliseringsverksamhet Rättskunskap

16.5.6. Kompletteringskurser för civilimilitär ingenjörspersonal

Enligt KFU allmänna principer är angiven utbildning i mån av plats öppen för var och en som —— oavsett personalkategori — för sin tjänst har behov att skaffa sig aktuella kunskaper och färdigheter inom området och som har de förkunskaper som erfordras för att kunna tillgodogöra sig utbildningen (jfr kap. 12). I förhållande till nuläget innebär de följande förslagen till kurser en nyhet då sådan utbildning f. n. inte finns.

A. Kompletteringskurs B för verkstadsdrift Målgrupp: civilmilitär ingenjörspersonal som avses tjänstgöra som drifts- ingenjörer (motsv.) i verkstadsdrift.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer vid regementen m. fl.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kompletterande kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänst- göra som driftsingenjör eller assistent åt teknisk—administrativ chef.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:6.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:6 A i betänkandets del 2.

B. K ompletteringskurs B för anskaffningsverksamhet Målgrupp: civilmilitär ingenjörspersonal som avses tjänstgöra inom an- skaffningsverksamhet av teknisk art.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer vid regementen m. fl.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kompletterande kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänst- göra i anskaffningsverksamhet i central instans.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) i ämnet anskaffnings- verksamhet enligt tabell 16:6.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:6 B i betänkandets del 2.

C. K ompletteringskurs A för verkstadsdrift Målgrupp: civilmilitär ingenjörspersonal som avses tjänstgöra som teknisk-administrativa chefer.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer i milostaber m. fl.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kompletterande kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänst— göra som chef.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:6.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:6 C i betänkandets del 2.

D. Kompletteringskurs A för anskaffningsverksamhet Målgrupp: civilmilitär ingenjörspersonal som avses tjänstgöra som projektledare inom anskaffningsverksamhet av teknisk art.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) chefer för tekniska detaljer i milostaber m. fl.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kompletterande kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänst- göra som projektledare.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 16:6.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 16:6 D i betänkandets del 2.

Tabell 16:6 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kompletteringskurser för civilmilitär ingenjörspersonal

Ämnesgrup per/ ämnen Kurser/ ungefärligt antal lektionstimmar

16.5.6 A 16.5.6 B 16.5.6 C 16.5.6 D

Personaladministrati va ämnen 20 Personalledning och personalsamverkan 20

Förvaltningsadministrativa ämnen

Allmän förvaltning —— Anskaffningsverksamhet — Verkstadsdrift 23

Basämnen 27

Ekonomiämnen 12 Rationaliseringsverksamhet 15 Rättskunskap —

Summa 70

Utbildning av personal för verkstadsdrift

17.1. Verksamhetsområdets avgränsning och personal

Verkstadsdriften avser underhållsverksamheten vid krigsmaktens för- bandsbundna verkstäder. Denna är huvudsakligen inriktad på översyner, tillsyner, reparationer och ändringar m.m. av krigsmaktens materiel samt i vissa fall tillverkning. Fackmässig ledning utövas av FMV, när- mast genom dess verkstadsavdelning (FMV—KzVD).

Verksamhetsområdet omfattar — förutom FMV-KzVD —— arméns miloverkstadsförvaltningar med tillhörande verkstäder samt örlogsbaser- nas, kustartilleriförsvarens och flygflottiljernas förbandsbundna verk- städer. Numera utgör också den nya teleservicebasorganisationen (TSB- organisationen) en förbandsbunden verkstadsresurs.

Utbildningen av personal i ovan angiven verksamhet avhandlas i detta kapitel. Dock behandlas personal inom verkstadsfunktionen för anskaff- ning i kap. 14, verkstadsförråd i kap. 15, kontrollverksamhet i kap. 16, kameralt arbete i kap. 20 samt administrativt arbete i allmänhet i kap. 21. Vissa sammanfattande synpunkter på den civilmilitära tekniska perso- nalens utbildning redovisas i kap. 16.

Av personalen vid FMV-KzVD är det enligt KFU mening endast vissa produktionstekniker som berörs av sådan utbildning som avhandlas i detta kapitel. Utbildningen för övrig personal behandlas i ovan nämnda kapitel.

Personalen vid de förbandsbundna verkstäderna inklusive TSB-orga- nisationen bedöms den 1 juli 1974 — dvs. då TSB-organisationen skall vara genomförd — omfatta ca 4 500 befattningshavare vari inräknats jämväl personal för verkstadsförråd och redovisning. Hänsyn har dock inte tagits till den påbörjade minskningen av verkstadsorganisationen.

Från KFU synpunkt kan den personal för verkstadsdrift som skall avhandlas i detta kapitel delas in på sätt som framgår av tabell 17:1.

Produktionspersonalen utgörs av de tjänstemän, som utför manuellt arbete och huvudsakligen omfattar R-tjänstemän, dvs. personal som utöver fast lön har ett rörligt tillägg enligt särskilt avtal — Ast-R.

Tabell I7:l Personal för verkstadsdrift (utom personal som behandlas i kap. 14, 15, 16, 20 eller 21)

Ungefärligt antal

Produktionspersonal 3 200 Arbetsledande personal Personal för direkt produktionsledning 800 Driftsledningspersonal 125 Produktionstekniker 80'

Summa avrundat 4 2002

1 Häri ingår även personal vid FMV-K:VD. * Varav ca 500 utgörs av civilmilitär personal.

Personalen för direkt produktionsledning (arbetsledare), som är civil- militär eller civil, handhar den omedelbara ledningen av det verkstads- mässiga reparations- och underhållsarbetet. Till denna kategori hänförs främst verkstads- och avdelningsföreståndare samt verkmästare etc.

Driftsledningspersonalen, som är civilmilitär eller civil, omfattar per- sonal som är ansvarig för driftens ledning men inte tar direkt och aktiv del i den omedelbara ledningen av arbetet i verkstaden. Till denna grupp hänförs främst verkstads- och driftsingenjörer samt teknisk-administrativ chefspersonal.

Produktionsteknikerna, som huvudsakligen har civil anställning men ofta har civilmilitär bakgrund, omfattar främst personal för produk- tionsberedning och metodutveckling.

17.2. U tvecklingstendenser

I samband med den organisationsutveckling med personalminskning inom försvaret som nu pågår kommer även reparations- och underhållsverk- samheten att få minskad omfattning. Sålunda kan såväl en koncentra- tion som en minskning av de totala verkstadsresurserna förväntas. Detta får givetvis till följd att såväl den direkta produktionspersonalen som personalen i de arbetsledande funktionerna kommer att minskas. Det synes vara realistiskt att räkna med en minskning på ca 10 % fram till slutet av 1970-talet.

Genom att krigsorganisationen kräver visst inslag av civilmilitär per- sonal inom detta arbetsområde, är det att förvänta att nedskärningarna främst kommer att beröra den civila personalen.

Även förändringar i arbetsinnehållet för den arbetsledande persona- len kan väntas i samband med att direktstyrningen på arbetsplatserna kommer att minska till förmån för målstyrning.

Rationaliseringsverksamheten torde i framtiden i större omfattning än för närvarande komma att inriktas på miljöförbättringar.

Då maskinell databehandling beräknas få större betydelse, erfordras ökad utbildning i ADB för olika personalgrupper.

17.3 Utredningens studier

I samband med kurser och studiebesök har intervjuer genomförts med representanter för de personalkategorier, som är verksamma inom verk- stadsdriften. Därvid har särskilt från den civila personalen uttalats behov av ökad utbildning.

Arbetsledarna har framhållit, att den grundläggande arbetsledningsut— bildningen ofta har erhållits först efter flera års tjänstgöring som arbets- ledare och att fortbildningen har haft för liten omfattning. Önskemål har framförts om regelbundet återkommande korta utbildningsperioder.

Det har också framkommit att arbetsledande personal behöver ökad information om utvecklingstendenser, kommande åtgärder och nya be— stämmelser.

Rationaliseringspersonalen har ansett att utbildningsmöjligheterna va- rit små beträffande förvaltningsämnen medan det produktionstekniska utbildningsbehovet blivit bättre tillgodosett.

KFU har kunnat konstatera att utbildning i arbetsledning och för— valtningsämnen ingår som ett normalt led i utbildningen av arméns civil- militära arbetsledare. Övriga arbetsledare är däremot som regel hän— visade till sådana kortare kurser för arbetsledare och produktionstekniker som fram till år 1972 anordnats av försvarsverkens arbetsstudiekom- mitté (FVAK) och därefter av FMV-KzVD. Även om man med dessa kurser avser att nå flertalet arbetsledare kan dock befaras att urvalet av elever från de olika arbetsplatserna ej alltid sker likartat, varför vissa arbetsledare inte får någon förvaltningsutbildning.

Sammanfattningsvis kan KFU -— mot bakgrund av nuläget sådant det kommit till uttryck bl.a. vid de intervjuer som omnämnts i det föregående — konstatera att stora grupper av personalen inom verk- stadsdriften inte erhåller systematisk utbildning i erforderlig omfattning.

17.4. Överväganden

Det kan förutses att den arbetsledande personalen på alla nivåer i slutet av 1970-talet torde fullgöra arbetsuppgifter som förväntas kräva delvis andra kunskaper och färdigheter än för närvarande. Med hänsyn till den fortgående demokratiseringsprocessen på arbetsplatserna torde det vara särskilt angeläget att utbildningen i personalledning och personalsamver- kan ges stort utrymme.

Här ifrågavarande personals verksamhet avser mycket skiftande ma- teriel. Utbildning i materiel- och materielvårdskunskap är ytterst angelägen. Befattningshavarna bör därvid ges tillfälle att deltaga i sådana materielkurser m.m. som redovisas i kap. 22 och som anordnas av militära myndigheter ofta i samarbete med tillverkare eller leverantör.

Den arbetsledande och produktionstekniska personalen har även be- hov av fortlöpande utbildning för en uppföljning av moderna arbets- förenklingsprinciper för att kunna använda de vanligaste hjälpmedlen. Från tid till annan kan kurser behöva anordnas med detta syfte. Något förslag till sådan kurs redovisas inte i detta kapitel, men KFU återkom- mer till frågan i kap. 22.

KFU särskilda överväganden i fråga om olika grupper av personal för verkstadsdrift resp. för ledning av verkstadstjänsten framgår av det följande.

17.4.1 Produktionspersonal För produktionspersonalen som till övervägande del är R-tjänstemän anordnas för närvarande normalt utbildning endast beträffande materiel, arbetsmetoder o.d., men däremot inte någon förvaltningsutbildning. Det är emellertid angeläget att personalen framgent bereds tillfälle att erhålla viss orientering om förvaltningsområdet eftersom behovet -— i samband med ett ökat beslutsinflytande —- beräknas bli större än för närvarande. Särskilt viktigt är att denna personal erhåller kunskaper och färdig- heter om arbetslagstiftning, arbetarskydd och säkerhetstjänst samt under- hålls- och reparationsverksamhetens organisation ävensom om mate- rielen och dess användning, kontroll etc.

17.4.2 Arbetsledande personal för verkstadsdriften Den arbetsledande personalen styr i hög grad produktionsprocessen, vil- ket medför ansvar för produkternas kvalitet och kvantitet, produktionens anordnande vad avser säkerhet och ekonomi samt arbetsutrustningens underhåll och funktion. Denna personalgrupp utgör en viktig länk mellan företagsledningen och de anställda genom att den har den dubbla funktionen att i sitt arbete företräda både arbetstagarna inför ledningen och ledningen inför arbetstagarna. Den arbetsledande personalen uppdelas i två grupper, dels personal för direkt produktionsledning (arbetsledare), som i allmänhet kan rekry- teras bland R-tjänstemän, civilmilitär eller militär teknisk personal, dels driftsledningspersonal, som i allmänhet har utbildning från teknisk hög- skola eller teknisk gymnasielinje och rekryterats från civila arbetsmark- naden eller bland civilmilitär personal.

A. Personal för direkt produktionsledning (arbetsledare) Arbetsledarepersonalen består av verkmästare (förmän) samt 1. verk- mästare (verkstads- och avdelningsföreståndare), som huvudsakligen rekryteras från verkmästarenivån.

Gemensamt för all personal i direkt produktionsledning är behovet av god utbildning i personalledning, samverkan och kommunikationsteknik.. Denna personals ställning som länk mellan driftsledning och R-tjänste- män ställer också speciella krav på kunskap och färdighet i samarbete- m. m. på arbetsplatsen.

I samband med att målstyrningen förväntas öka kan också förutses att gränserna mellan de olika nivåernas arbetsuppgifter inte kommer att bli lika markerade som nu. Detta medför enligt KFU mening att den

grundläggande befattningsutbildningen för arbetsledare bör vara relativt omfattande medan vidareutbildningen i samband med befordran till 1. verkmästare kan vara kortare.

Verkmästare (förmän) Denna grupps arbetsuppgifter består i första hand i att tillse att pro- duktionen inom ett avsnitt av en arbetsprocess, eller arbetet i en mindre grupp, förlöper utan störningar. Verkmästarna skall också tillse att arbetet utförs enligt givna anvisningar samt att utfärdade bestämmelser för arbetets anordnande följs. I samband därmed skall de utföra en fortlöpande kontroll av arbetsresultatet. Andra arbetsuppgifter är att påverka arbetsgruppen för att uppnå ett gott resultat samt att instruera nytillkomna och andra medlemmar i arbetsgruppen som behöver anvis- ningar o. d. för arbetets utförande.

Denna personal har därför främst ett behov av utbildning i personal- behandling, instruktionsfrågor, säkerhetsbestämmelser, arbetsmiljöfrågor och ergonomi, arbetsuppläggning och arbetsredovisning.

I. verkmästare (verkstads- och avdelningsföreståndare) För denna personal intar de tekniska och direkt produktionsledande frågorna en stor plats. Dock dominerar arbetsuppgifterna beträffande tillsyn, detaljplanering och kontroll av arbetet för flera mindre avsnitt av produktionsprocesserna eller för flera mindre grupper.

Vidareutbildningen bör därför inriktas på att fördjupa och vidga de kunskaper och färdigheter, som ges i den grundläggande kursen för verkmästare.

Den bör dessutom innefatta utbildning avseende planeringsfrågor, pro- duktionskontroll, arbetsorganisation, lagar och förordningar samt frågor beträffande beredskap och evakuering m. m.

B. Driftsledningspersonal Personal för driftsledning består av verkstads- och driftsingenjörer samt teknisk-administrativ chefspersonal.

I samband med nyrekrytering, som i allmänhet sker till verkstads- eller driftsingenjörsnivån (motsv.), bör den nyanställda personalen genomgå en utbildning som är anpassad till befattningen. Denna grundläggande befattningsutbildning bör göras relativt bred med hänsyn till att arbets— uppgifterna för denna personal kan komma att förändras i samband med att målstyrning alltmer beräknas komma till användning.

För att upprätthålla befattning som teknisk-administrativ chef krävs vidareutbildning, som dock kan göras relativt kort.

Denna personals arbetsuppgifter är i hög grad förenade med ansvar för verkstadsadministrationen. Utbildningen bör därför vara inriktad på att deltagarna skall kunna skaffa sig de kunskaps- och färdighetsunder- lag, som erfordras för att skapa rationella produktionsförhållanden i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter samt för övervak- ning av kostnads- och budgetläge.

Verkstads- och driftsingenjörer Arbetsuppgifterna för verkstads- och driftsingenjörer gäller tillsyn av produktionen inom ett produktionsavsnitt, beräkning och kontroll av anbud och offerter, handläggning av vissa personalfrågor m.m.

Utbildningen bör inriktas på ansvarsfrågorna och därför bl. a. om- fatta bestämmelser rörande verksamheten, företags- och driftsekonomi, arbetspsykologi och personalledning, arbetsorganisation, olika centrala, regionala och lokala myndigheters funktioner och arbetssätt.

Teknisk-administrativ chefspersonal Denna chzfspersonal är ansvarig för verksamheten vid större produk- tionsenheter och för dess rationella drift, för verksamhetens långsiktiga planering, budgetering m.m.

Utbildningen för chefspersonalen bör främst inriktas på de särskilda chefsfunktionerna. Sådana kunskaper och färdigheter som är speciella för verkstadsfunktionen bör härvid kunna förvärvas vid kurs enligt i det följande lämnat förslag. Däremot bör sådana kunskaper och färdigheter som är mera allmängiltigt administrativa kunna förvärvas vid i kap. 21 omnämnd chefsutbildning.

17.4.3. Produktionstekniker

Produktionsteknikerna medverkar indirekt i produktionsstyrningen i egenskap av specialister inom avgränsade områden (stabsorgan).

Arbetsuppgifterna är främst inriktade på att utarbeta bättre produk- tionsförhållanden, arbetsmetoder etc. för verkstadsdriften.

De kunskaper som är särskilt betydelsefulla gäller verkstadens funk— tionssätt och resurser samt produkternas funktionsmiljö och använd- ningssätt.

För den del av gruppen som har civilmilitär bakgrund torde produk- ternas funktionsmiljö och användningssätt vara tillräckligt väl kända, varför någon grundläggande utbildning ej kan anses nödvändig. För den produktionstekniska personal som har civil bakgrund bör däremot möj- ligheter skapas att få dessa kunskaper och erfarenheter.

Utöver tidigare erhållen grundläggande teknisk utbildning bör denna personal erhålla en grundläggande utbildning i de särskilda metoder och tekniker som krävs för att utföra det ordinarie arbetet och kunna skaffa sig kunskaper och färdigheter avseende överordnade styrsystem, bestäm- melser och regler.

17.5. Förslag

Som en följd av KFU studier och överväganden redovisas i det följande förslag till introduktions- och grundläggande befattningsutbildning samt vidareutbildning av personal för verkstadsdriften. Behovet av fort- bildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

17.5.1. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildnin; för nyanställda R-tjänstemän i verkstadsdrift

Målgrupp: nyanställda R-tjänstemän.

Förkunskaper: fullgjord skolplikt.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter att en snabb anpassning till a'betet möjliggörs.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 17:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 17:1 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget utgör förslaget en nyhet.

17.5.2 Vidareutbildning för (blivande) verkmästare i verkstadsdrift Målgrupp: personal som avses komma att tjänstgöra som arbetsledare i produktionen. Förkunskaper: erfarenhet av reparation och underhåll av försvarets materiel.

Tabell 17.12 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för R-tjänstemän, blivande verkmästare och 1. verkmästare inom verkstadsdrift

___—& Ämnesgrupper/ ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstimmar

17.5.1 17.5.2 17.5.3 & F örsvarsspecifika ämnen 2

Totalförsvar 2 Mobiliserings- och — krigsplanläggning

Personaladministrativa ämnen 60

Personaladministration 5 Personalledning och personal- samverkan 45 Utrednings- och kommunika- tionsteknik

Förvaltningsadministrativa ämnen

Materielförvaltning Förrådsverksamhet Materielunderhåll Verkstadsdrift Kameral verksamhet

Basämnen

Ekonomiämnen Materiel- och materiel- vårdskunskap Rationaliseringsverksamhet Rättskunskap

Summa 140 105 M_—

1 Se under överväganden avsnitt 17.4.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildning skall skaffa sig de kun- skaper och färdigheter som erfordras för att leda arbetet inom en mindre arbetsgrupp eller mindre avsnitt av produktionsprocessen.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 1712. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 1712 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget utgör förslaget en systematisering av hittills- varande utbildning.

17.5.3. Vidareutbildning för (blivande) 1. verkmästare i verkstadsdrift

Målgrupp: personal som avses tjänstgöra som verkstads- eller avdelnings- föreståndare i produktionen.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) verkmästare.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter, som sätter honom i stånd att leda arbetet inom en verkstad eller verkstadsavdelning bestående av flera mindre

produktionsavsnitt. Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen

enligt tabell 1712. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 17:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en systematisering av hit- tillsvarande utbildning.

17.5.4. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för (blivande) driftsingenjörer i verkstadsdrift

Målgrupp: personal, som avses tjänstgöra som driftsingenjörer (motsv.) i verkstadsdrift.

Förkunskaper: teknisk högskola eller teknisk gymnasielinje

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att tjänstgöra som drifts- ingenjör eller assistent åt teknisk-administrativ chef.

Utbildningen omfattar 6 veckor (210 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 17:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 1714 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en systematisering av hit- tillsvarande utbildning.

17.5.5. Vidareutbildning för (blivande) teknisk-administrativa chefer i verkstadsdrift

Målgrupp: befattningshavare som avses placeras som teknisk-administra- tiva chefer iverkstadsdrift.

Förkunskaper: grundläggande befattningsutbildning för driftsingenjö- rer i verkstadsdrift.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun-

Tabell 17:3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vie" före- slagna kurser för (blivande) driftsingenjörer och teknisk-administrativa chefer i verkstadsdrift

&

Ämnesgrupp/ämnen Kurser/ungefärligt aital lektionstimmar

17.5.4 17.5.5 _K—

F örsvarsspecifika ämnen 14 15

Totalförsvar 4 — Mobiliserings- och krigsplanläggning 10 15

Personaladministrati va ämnen 55 15

Personaladministration 25 10 Personalledning och personalsamverkan 20 — Utrednings- och kommunikationsteknik 10 5 F örvaltningsadministrativa ämnen 81 60

Allmän förvaltning 16 10 Materielförvaltning 5 10 Anskaffningsverksamhet 5 5 Förrådsverksamhet 5 — Materielunderhåll 10 10 Verkstadsdrif t 25 15 Fastighetsförvaltning 10 10 Kameral verksamhet 5

Basämnen 60

Ekonomiämnen 15 Materiel- och materielvårdskunska p 1— Rationaliseringsverksamhet 30 Rättskunskap 15 &

Summa

1 Se under Överväganden avsnitt 17.4.

skap om och god färdighet i att leda och övervaka den lokala verkstads— administrationen.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 17:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 17:5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utvidgning av hittills- varande utbildning.

17.5.6. Produktionsteknjkerutbildning

Då målgrupperna för produktionstekniker är små har KFU ansett det vara mest ändamålsenligt att deras utbildning i vissa allmänna ämnen samordnas med utbildningen av (blivande) driftsingenjörer. Därutöver föreligger även behov av utbildning i vissa delar inom rationaliserings- teknik, matematisk-grafiska metoder, nomografi o.d. samt arbets- m'atning, ergonomi etc.

Omfattningen av dessa speciella utbildningsinsatser bör prövas i sam— band med att kurserna anordnas, varvid bl.a. bör beaktas om elev- grupperna har civil eller militär bakgrund.

A. Befattningsutbildning för (blivande) produktionstekniker

Målgrupp: personal, som avses komma att tjänstgöra som produktions- tekniker och beredare i verkstadsdriften. Rekryteringen sker främst bland R-tjänstemän eller bland civilmilitär teknisk personal.

Förkunskaper: erfarenhet av reparation och underhåll av försvarets materiel.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun- skaper om och färdighet i att tillämpa allmänna rationaliseringstekniska hjälpmedel samt göra vissa bedömningar av tillvägagångssätt och möj- liga resultat.

En utbildning av produktionstekniker gemensamt med utbildningen av driftsingenjörer anser KFU bör begränsas till förslagsvis följande ämnen.

Totalförsvar

Personalledning och personalsamverkan (delvis) Utrednings— och kommunikationsteknik

Verkstadsdrift Ekonomiämnen och Rättskunskap.

B. Vidareutbildning för (blivande) 1. produktionstekniker

Målgrupp: personal, som avses tjänstgöra som [. produktionstekniker och produktionsberedare.

Förkunskaper: befattningsutbildning för produktionstekniker.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun- skaper om och färdighet i att tillämpa speciella rationaliseringstekniker, att bedöma tillvägagångssätt och resultat vid produktionstekniskt arbete samt att leda och samordna rationaliseringsprojekt.

Vidareutbildningen för (blivande) 1. produktionstekniker gemensamt med utbildningen för driftsingenjörerna torde enligt KFU lämpligen vara inriktad på nedanstående ämnen.

Mobiliserings- och krigsplanläggning Personalledning och personalsamverkan (delvis) Materielförvaltning Anskaffningsverksamhet

Förrådsverksamhet Materielunderhåll.

18. Utbildning av personal för förplägnad

18.1. Verksamhetsområdets avgränsning och personal

Den viktigaste delen av den s.k. förplägnadsfunktionen utgör bespis— ningen av anställda och värnpliktiga i matinrättningar (militärrestau- ranger av olika slag och lägerserveringar) samt från koktrossar och om- bord. Alla åtgärder inom området i övrigt syftar ytterst till denna verk- samhet, dvs. såväl anskaffningen av personal, lokaler, maskiner, livsme- del osv. som underhållet av materiel och förnödenheter samt förrådshåll- ningen av livsmedel m. m.

Fackansvaret för verksamheten åvilar FMV och utövas av förpläg- nadsavdelningen i huvudavdelning Karlstad (FMV-K). Verksamheten be- drivs i övrigt till sin huvuddel i lokal instans. Regionala och vissa lägre regionala myndigheter har styrande och kontrollerande uppgifter.

Antalet personer som arbetar i militärrestauranger o. d. utgör —— utöver deltidstjänstgörande — ca 1650, varav 1250 ekonomibiträden, 225 kokerskor, 95 biträdande köksföreståndare och 85 köksföreståndare. Förbandsintendenter och expeditionsföreståndare samt motsvarande per— sonal ide nya organisationsenheterna, ävensom viss kontorspersonal, har deluppgifter som rör ledning, redovisning och kontroll av verksamheten.

Befattningshavare i regional instans har som regel förplägnadstjänsten som en deluppgift. I central instans — förplägnadsavdelningen vid FMV-K — arbetar ca 40 tjänstemän av olika kategorier helt eller delvis inom facket förplägnad.

I detta kapitel avhandlas främst personalen i den egentliga bespis- ningsfunktionen, dvs. ovannämnda personal i matinrättningar o.d. samt den personal inom FMV som i central instans utövar ledning m.m. av denna funktion. Personal verksam i ”förvaltningstjänst i allmänhet”, som har förplägnadstjänsten som deluppgift, avhandlas sålunda i kap. 13. Personal inom förplägnadsfunktionen, med huvudsakligen anskaffnings-, förråds- eller underhållsuppgifter eller som är i "administrativ stödfunk— tion”, avhandlas i kap. 14, 15, 16 resp. 21.

Med den avgränsning av uppdraget som KFU gjort (jfr kap. 1) be-

handlas verksamhet vid koktrossar och ombord samt sådan verksamhet, som utövas av värnpliktig personal, endast i den mån personal som av andra skäl avhandlas i detta kapitel är berörd därav. Dock har KFU här tagit med sådan fackutbildning av värnpliktiga förplägnadsassistenter som i nuläget äger rum vid IntS.

18.2. Utvecklingstendenser

Genom statsmakternas beslut 1969 att handräckningsvärnpliktiga ej längre skulle få användas i matinrättningar och befälsmässar annat än i vissa undantagsfall har antalet anställda i förplägnadstjänsten ökat. En hel del mässrörelser har övergått i statlig regi från att tidigare ha be- drivits av resp. befälskårer. Efter hand kan allt fler befälsmässars ut- spisning genom de ökade kostnaderna för kårerna komma att överlåtas på statsverket. Möjligheten att samordna marketenterier och militärrestauranger undersöks f. n.

Utvecklingen inom livsmedelsteknik och näringsfysiologi pågår stän— digt och följs successivt av de för förplägnadstjänsten inom försvaret närmast ansvariga.

Enligt av FMV gjorda prognoser beräknas lönekostnaderna komma att stiga snabbare än livsmedelskostnaderna. Eftersom portionskostna- derna f. n. fördelar sig ungefär lika på livsmedels» och arbetskostnader, kan utvecklingen förväntas medföra en viss övergång till mindre arbets- krävande kostsystem. Försök med ”färdigmatsystem”, som främst ut- nyttjar djupfryst mat från livsmedelsindustrin, har sålunda ägt rum och gett vissa vinster.

18.3 Utredningens studier

Vid de intervjuer som företagits i samband med i kap. 8 redovisade stu- dier har från köksföreståndare och kokerskor framkommit ett starkt ut- talat behov av utbildning, inte minst sådan med inriktning på förvalt- ningsfunktionerna. Önskemål har härvid framförts om ökad kunskap hos i första hand köksföreståndarna angående gällande förvaltningsbe- stämmelser, avtal o.d. Såsom relativt självständiga arbetsledare anses de ha stor nytta härav.

För närvarande förekommer i mycket liten utsträckning fortbildning för här berörd personal. Genom FMV försorg anordnas dock centralt efter behov särskilda informationsdagar (2—3 dagar) för köksföre- ståndare och biträdande sådana. Programmet för dessa "kurser" blir i regel mycket komprimerat och kan endast ta upp de viktigaste aktuella frågorna som avser driften vid militärrestaurangerna. Befattningshavare från FMV medverkar även vid de informationsdagar för köksförestån- dare, biträdande köksföreståndare och kokerskor/ kockar som inom varje militärområde skall anordnas minst vart tredje år (2—3 dagar). Under dessa senare informationsdagar upptar programmet övervägande regio- nala frågor.

Ekonomibiträdena har i vissa fall angett att deras bristande intresse för särskild utbildning främst hänger samman med deras nuvarande från befordringssynpunkt mindre gynnsamma situation. Sålunda anses det att en genomgången utbildning inte kan ge det ekonomiska utbyte som behövs för att locka till den extra insats vuxenutbildningen innebär. Vidare riktas kritik mot att i vissa fall oavkortad lön ej utgår vid tjänst— ledighet för fort- och vidareutbildning.

Överraskande stora brister i fråga om kännedom om den militära miljö, inom vilken förplägnadstjänsten bedrivs, kunde noteras hos inter- vjuade ekonomibiträden.

KFU kunde också konstatera att frivilligorganisationernas verksam- het ställer särskilda krav — inte minst vid veckoskiftena — på arbets- insatser inom förplägnadstjänsten samt att verksamheten vid bl. a. läger- serveringar o. d. medför speciella problem.

18.4. Överväganden

KFU har mot bakgrunden av sin kartläggning av nuläget genom bl.a. i föregående avsnitt nämnda studiebesök och intervjuer funnit att de kvalifikationskrav som måste ställas på personal i förplägnadsverksam- heten inom försvaret är av de slag att hittillsvarande fort— och vidare- utbildning på detta område inte längre kan anses vara tillfyllest. Särskilt måste beaktas att såväl den ständiga tekniska och näringsfysiologiska utvecklingen som förändringar inom försvarets organisation med nödvändighet kräver en återkommande utbildning för de flesta perso— nalkategorierna inom förplägnadstjänsten, dvs. en organiserad fort- och vidareutbildning enligt i kap. 12 angivna principer. Detta har även be- styrkts genom en av RRV i samarbete med FMV genomförd förvalt- ningsrevisionell översyn av förplägnadsfunktionen inom krigsmakten.

18.4.1. Ekonomibiträden

En väl fungerande förplägnadstjänst är av största betydelse för trivsel och allmänt välbefinnande hos anställda och värnpliktiga. Verksamhe- tens servicekaraktär gör den också särskilt känslig. Härvid spelar inte minst ekonomibiträdena en viktig roll. KFU anser det därför vara nöd- vändigt att denna personalgrupp ges en sådan utbildning att den känner till de förhållanden som är specifika för förplägnadstjänsten inom försvaret och får klarhet i de bestämmelser som bl.a. av denna anledning gäller för driften i en militärrestaurang (motsv.).

Eftersom nyanställda ekonomibiträden oftast saknar praktik från storkök måste utbildning i matlagning och servering samt hantering av livsmedel och materiel m.m. anordnas för dem. Hittills har detta skett successivt genom en kombination av arbetsledningens instruktioner och egen erfarenhetsuppbyggnad. För en snabb och riktig anpassning till ar- betet behöver emellertid den personal som inte har erforderligt yrkes- kunnande — utöver introduktionsutbildning — få grundläggande be- fattningsutbildning. Denna bör äga rum snarast efter anställningens början.

18.4.2. Kokerskor/kockar

För erhållande av tjänst som kokerska/kock krävs att sökande skall ha genomgått yrkeskurs för kokerskor i storkök eller ha minst fyra års väl vitsordad tjänst i storkök. Det vanligaste f. n. är sistnämnda alternativ. Nyanställd, som inte tidigare varit sysselsatt inom försvaret, bör kunna genomgå samma introduktionsutbildning som ett nyanställt ekonomi— biträde.

Eftersom det av kokerskor/kockar främst krävs god färdighet i mat- lagning bör den för anställning grundläggande kompetensen kunna upp- nås genom ovan nämnda relativt långa yrkeserfarenhet. Såsom bakgrund erfordras emellertid också kunskap om bl. a. olika livsmedel, om livsme- delshygien samt om materielens användning och skötsel. Vidare krävs färdighet att leda personalens arbete samt att utföra beräkningar av livsmedelsåtgång m. m., varför en inte obetydlig utbildning är nödvän— dig. Den som inte genomgått yrkeskurs måste sålunda så snart som möj- ligt ges motsvarande kunskaper på annat sätt.

Statens personalutbildningsnämnds (PUN) ”Kurs för ekonomipersonal vid matinrättningar" har hittills kunnat utnyttjas för att ge teore- tiska kunskaper om kost- och näringslära, livsmedelshygien, matbered- ning och dietkost, storkökets organisation och utrustning, inköp och la- gerhållning samt arbetarskydd och arbetsledning.

Denna treveckors kurs —— som är avsedd för personal inom hela statsförvaltningen — har emellertid av naturliga skäl inte varit anpassad till försvarets speciella förhållanden. KFU anser därför erforderligt att en särskild försvarsinriktad vidareutbildning anordnas för blivande ko- kerskor/kockar. Kursen bör främst ge färdighet som arbetsledare för ett skift i militärrestaurang.

18.4.3. Biträdande köksföreståndare och köksföreståndare

För biträdande köksföreståndare och köksföreståndare finns formella kompetenskrav som innebär att vederbörande skall ha avlagt ekonomi- föreståndareexamen vid seminarium för huslig utbildning. Vid bristande tillgång på sökande med uppfyllda kompetensvillkor kan en ledigbliven befattning för biträdande köksföreståndare tillsättas med sökande som kan anses ha motsvarande kompetens, t. ex. internatföreståndare. KFU kan sålunda konstatera att försvarets köksföreståndare som regel torde ha en från utredningens synpunkter i stort sett likvärdig utbildnings— bakgrund.

De biträdande köksföreståndare och köksföreståndare som nyanställs vid försvaret saknar som regel militärt miljökunnande och bör därför snarast genomgå en särskild introduktionskurs. De bör också i direkt anslutning till denna kurs genomgå en grundläggande befattningsutbild- ning. Målet bör härvid vara att kursdeltagarna skall kunna skaffa sig färdighet att utföra administrativa och arbetsledande uppgifter i en mat— inrättning vid försvaret.

Om av PKU föreslagna tjänster för förste köksföreståndare — med

särskilda läraruppgifter — samt för köksförmän inrättas, kan särskild utbildning behöva anordnas.1 KFU lämnar dock inga särskilda förslag härom.

18.4.4. Personal vid FMV förplägnadsavdelning

Såsom framgått av avsnitt 18.1 avhandlas i detta kapitel i stort endast utbildningen av sådan personal som är verksam inom bespisningsfunk— tionen — central ledning m. m. av densamma inräknad — under det att personal i anskaffnings— m.fl. funktioner avhandlas i andra kapitel.

Arbetsuppgifterna för vid FMV förplägnadsavdelning i detta sam— manhang berörd personal är i hög grad specialiserade. Den måste därför — utöver de grundläggande kunskaper m.m. som erfordras för att er- hålla en befattning _ också skaffa sig den specialutbildning som behövs för att kunna fullgöra de särskilda uppgifterna. Sålunda finns bl a. ett varierande behov av kunskaper och färdigheter inom livsmedelshygien, apparat- och livsmedelsindustri, konserveringsteknik samt för planering av storkök m. m.

KFU anser att erforderlig vidareutbildning inom specialområdena — liksom f. n. är fallet — främst bör ske genom inomverksutbildning samt utnyttjande av utbildningsresurser utanför försvaret.

18.4.5. Värnpliktiga förplägnadsassistenter

KFU anser att fackutbildningen av värnpliktiga förplägnadsassistenter inte ligger inom utredningens uppdrag i annan mån än att den bör finnas redovisad som ett behov (se avsnitt 18.5.5).

18.5. Förslag

Som en följd av KFU studier och överväganden redovisas i det följande

förslag till introduktionsutbildning, grundläggande befattningsutbildning

och vidareutbildning av personal inom förplägnadsfunktionen. Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

18.5.1. Introduktionskurs för ekonomipersonal

Målgrupp: nyanställd ekonomipersonal (ekonomibiträden och kokerskor/' kockar) som ej tidigare innehaft tjänst inom försvaret och ej erfordrar grundläggande befattningsutbildning.

Förkunskaper: för ekonomibiträden fullgjord skolplikt. För kokerskor/' kockor dessutom yrkesutbildning eller praktisk erfarenhet. !

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig kun- skap om den militära arbetsmiljön så att en snabb anpassning till arbetet [ möjliggörs.

* Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet (SOU 1973:38).

Utbildningen omfattar 14 lektionstim. fördelade på ämnen enligt ta- bell 1413 som återfinns i kap. 14.

I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet, eftersom sådan kurs för närvarande helt saknas.

18.5.2. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för ekonomibiträden

Målgrupp: nyanställda ekonomibiträden.

Förkunskaper: fullgjord skolplikt.

Målet är att kursdeltagarna skall skaffa sig kunskaper och färdighe- ter för sitt arbete i försvarets matinrättningar.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 18:1. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 18:1 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet, eftersom grundläggande befattningsutbildning, direkt anpassad för eko- nomibiträden inom försvaret, för närvarande helt saknas.

18.5.3. Vidareutbildning för kokerskor/kockar

Målgrupp: blivande kokerskor/kockar i försvarets matinrättningar. Förkunskaper: introduktionskurs och grundläggande befattningsut- 1 bildning (motsv.) för ekonomibiträden. Målet är att kursdeltagarna skall skaffa sig färdighet att leda arbetet för skift inom försvarets matinrättningar. Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 18:1. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 18:2 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning då någon ut- bildning anpassad för försvarets kokerskor/kockar hittills inte funnits. PUN treveckorskurs, avsedd för ”ekonomipersonal vid statliga matin- rättningar” har dock utnyttjats. Denna kurs är rent teoretisk och kan sägas motsvara teoriutbildningen i den föreslagna ”grundläggande befatt- ningsutbildningskursen för ekonomibiträden”, utökad med arbetsledning. KFU anser det därför angeläget att vidareutbildning för kokerskor/ kockar anordnas med speciell inriktning på försvarets matinrättningar.

18.5.4. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för köksföreståndare

Målgrupp: nyanställda biträdande köksföreståndare och köksförestån- dare. Förkunskaper: ekonomiföreståndareexamen (motsv.). Målet är att kursdeltagarna skall skaffa sig färdighet att utföra de administrativa och arbetsledande uppgifterna i försvarets matinrättningar.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 18:1.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 18:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet, eftersom sådan kurs för närvarande helt saknas.

18.5.5. Fackutbildning av värnpliktiga förplägnadsassistenter

Målgrupp: värnpliktiga som avses placeras som förplägnadsassistenter vid försvarsområdes- och fördelningsstaber.

Målet är att kursdeltagarna genom fackutbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att de skall kunna bi- träda fo- och fördelningsintendenter med stabsarbete inom förplägnads— tjänstens område samt med utbildning och kontroll av kok- och livs— medelsgrupper.

Utbildningen omfattar 3 veckor.

Tabell l8:1 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för ekonomipersonal

Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstimmar

18.52 1853 18.5.4

Försvarsspecifika ämnen 2 — 21 Totalförsvar 2 — 4 Underhållstjänst _— —— 13 Mobiliserings— och krigs- planläggning — — 4

Personaladministrativa ämnen 9 12 18 Personaladministration 3 — 10 Personalledning och personal— samverkan 6 12 6 Utrednings- och kommunika- tionsteknik — — 2

F örvtzltningsadministrativa ämnen 100 13 15 Allmän förvaltning — 3 8 Förplägnad

Närings- och livsmedelskunskap 20 10 5 Produktionsteknik 80 — 2 Basämnen 29 10 16 Ekonomiämnen Ekonomisk redovisning —- — 2 Materiel- och materielvårds- kunskap 16 —— — Hygien 3 — 6 Rationaliseringsverksamhet 7 7 —— Rättskunskap 3 3 8 Summa 140 35 70

Utbildning av personal för fortifika- tions- och byggnadsförvaltning

19.1. Verksamhetsområdets avgränsning och personal

19.1.1 Omfattning Fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret kan från de synpunkter KFU har att företräda i stort anses omfatta anskaffning av anläggningar samt fastighetsförvaltning.

A. Anskaffning av anläggningar Med anskaffning av anläggningar avses markanskaffning samt anskaff- ning av befästningar -— inklusive flygfält — och kaserner. I de två sist- nämnda typerna av anskaffning innefattas såväl byggnation som köp och förhyrning.

Anskaffning av anläggningar ingår i det större begreppet anskaffning som avhandlas i kap. 14. Av nämnda kapitel har framgått att utbildning- en av personal för här aktuell typ av anskaffning likväl skall avhandlas i kap 19.

Anskaffningen av anläggningar omfattar i stort: — anskaffning, iståndsättning och större reparations- och underhålls- åtgärder som kräver projektering, — för befästnings- och kasernändamål bedrivet utvecklingsarbete, sak- kunnig verksamhet och grundplanering, — förberedelser för anskaffning av befästningar vid beredskap och i krig.

Den i anskaffningsförfarandet ingående byggprocessen indelas i hu- vudskedena: utredningsskedet, programskedet, projekteringsskedet, upp- handlingsskedet och byggskedet. Processen är lika vid anskaffning av be- fästningar och kaserner, men skillnaderna är likväl stora i fråga om själva produktionen. Skedena avgränsas som regel genom viktigare re- sursbestämmande beslut, bl.a. Kungl. Maj:t projekteringsuppdrag (steg 1) samt — vid projekt överstigande 500 000 kr —— Kungl. Maj:t upp- drag att bygga objektet (steg 2).

Anskaffningen genomförs i regel som projekt med deltagande av per— sonal som har kunskaper och erfarenheter inom olika områden. Lilksom vid den i kap. 14 beskrivna anskaffningsverksamheten för förnöden- heter ger en funktionsuppdelning av byggprocessen bättre underlag för bedömning av kunskaps- och färdighetskrav än Skedesindelningen. Funk— tionerna är: ledning, projektering (teknisk beredning), konstruktion, upp- handling (inköp), kontroll och provning.

Ärenden angående anskaffning av anläggningar handläggs i huvudsak endast centralt vid FortF och regionalt vid sektion 8 i milostaberna och MKG-stab samt vid de regionala byggnadskontoren. I viss utsträckning handläggs sådana ärenden även vid KA-försvarsstaber och ÖrlB-staber.

Under byggnadstiden ligger huvuddelen av arbetet, dvs. byggledning, administration och kontroll på regional myndighet (byggnadskontoren). Den centrala projektledningen utför kontinuerlig uppföljning och råd- givning samt besiktning.

Lokal instans medverkar vid anskaffning av kaserner främst genom att lämna vissa underlag och delta i s. k. byggmöten samt att överta an- skaffade objekt för vård och underhåll. Motsvarande medverkan vid befästningsanskaffning sker i lägre regional instans.

Trots att ingen väsentlig lokal medverkan i samband med anskaffning av befästningar förekommer i fred, har den lokalt placerade fortifika- tionspersonalen omfattande ”potentiella” arbetsuppgifter i ett skärpt läge, beredskap och krig. Mobiliserings- och krigsplanläggningen är också av betydande omfattning eftersom huvuddelen av de lätta befästningar som behövs i krig av olika skäl kan byggas först i samband med ett bered— skapsläge. Större delen av landets disponibla byggnadsresurser tas härvid i anspråk.

Inom anskaffningsverksamheten för anläggningar finns både militär och civil personal. Fördelning m. m. framgår av avsnitt 19.1.2.

B. Fastighetsförvaltning

Med fastighetsförvaltning avses vård och underhåll av krigsmaktens be— fästningar och byggnader samt flygfält, övningsfält, skjutfält och övrig fast egendom. Fastighetsförvaltningen indelas i underhåll och drift varvid till den senare även hänförs mindre reparationer av installationer samt andra smärre serviceåtgärder.

Även fastighetsförvaltningen kan delas in i funktioner, men gräns- dragningen är ofta svår att göra, särskilt i de minsta (lägsta) organisa- tionsenheterna. Funktionerna är: ledning, teknisk beredning (behovsut— redning, prioritering), konsultverksamhet (teknisk-ekonomisk rådgivning) och verkställighet.

Ärenden angående fastighetsförvaltning handläggs i såväl central som regional och lokal instans. Relativt stora olikheter råder dock mellan instanserna i fråga om verksamhet och ansvar. Både militär, civilmilitär och civil personal är verksam inom området. Fördelning m.m. framgår av avsnittt 19.1.2.

19.1.2. Personal

För fortifikations- och byggnadsförvaltning finns, såsom framgår av av- snitt 19.1.1, militär och civil personal samt i fråga om fastighetsförvalt— ning dessutom civilmilitär personal. Den helt övervägande delen av per- sonalen är civil.

Den militära personalen omfattar plutons-, kompani- och regements- officerare. Den fortifikationsutbildade personalen är samlad i en för krigsmakten gemensam personalkår, fortifikationskåren, som omfattar ca 55 regementsofficerare och 100 kompaniofficerare på aktiv stat. I kåren ingår dessutom ca 150 reservofficerare. Civilmilitär personal förekommer endast vid flygvapnet och omfattar ca 60 flygtekniker (plutonsofficerare) med befattningar vid bastropp och fältarbetstropp. Den civila personalen omfattar främst tekniker av olika slag represen- terande såväl byggtekniska som andra fack samt maskin- och hantverks- personal.

Personalens för anskaffning fördelning centralt på olika funktioner framgår av tabell I9:1. Motsvarande uppdelning regionalt kan inte göras eftersom personalen som regel har uppgifter inom såväl anskaffning som fastighetsförvaltning. Lokalt är personalen så gott som helt verksam inom sistnämnda område (jfr avsnitt 19.1.1).

Tabell 19:I FortF personal för anskaffningsverksamhet fördelad på funktioner ___—________——————— Funktion Ungefärligt antall ___—__________——————-—— Ledning 60 Projektering (teknisk beredning) 160 Konstruktion 90 Upphandling (inköp) 15 Kontroll 20 Provning 5

Summa 350” (115) ___—___.________—————

”Sådan personal inom funktionen som är verksam i administrativa stöd-

funktioner är ej medräknad (jfr kap. 21). ” Siffror inom () anger ungefärligt antal militär personal som ingår i angi- ven summa. Övrig personal är civil.

Såsom framgår av avsnitt 19.1.1 är det ofta svårt att dra gränserna mellan fastighetsförvaltningens olika funktioner. Därtill kommer att — som nämnts ovan —— många befattningshavare är verksamma även inom anskaffningsverksamheten. Slutligen har viss personal — främst inten- denter — fastighetsförvaltningen som uppgift vid sidan av annan verk- samhet. KFU har därför valt att redovisa personalen för fastighetsför- valtning på sätt som framgår av tabell I9:2.

Tabell I9:2 Personal för fastighetsförvaltning i central, regional och lokal instans

"_a Målgrupper Ungefärligt antal i S:a

avrundat1

central högre reg lägre instans instans reg/lokal instans

_K—

Militär personal2

regementsofficerare,

fort 3 15 10 30

regementsofficerare,

int3 63 65 kompaniofficerare, fort ] 11 75 85 kompaniofficerare, övr 5 5 plutonsofficerare 87 85 Civilmilitär personal

flygtekniker 62 60 Civil personal

tekniker m.fl. 91 150 132"1 375 vägmästare 14 15 skogvaktare 12 10 arbetsledare 4 5 maskinpersonal 1 161 1 160 hantverkspersonal 663 665

x_— Summa 955 176 2 288 2 560

&

1Sådan personal som är verksam i ”administrativa stödfunktioner” är ej medräknad (jfr kap. 21).

2 Härtill kommer ett 40—tal arvodesanställda regements- och kompanioffice- rare, vilkas tjänster i vissa fall kommer att omvandlas till tjänster för aktiv personal och i vissa fall beräknas bli indragna i samband med omorganisa- tion. 3 Deltid av varierande omfattning m.m. från KFU synpunkter dock repre- senterande ett utbildningsbehov. * Inräknat 19 civila kasernföreståndare vid flygflottiljerna. 5 Beräknat antal efter 1 juli 1974.

Utöver i tabell 19:1 och 1922 angiven personal tillkommer tidigare nämnda ca 150 officerare i fortifikationskårens reserv.

KFU har i sina allmänna överväganden i kap. 12 framhållit att det främst på grund av rådande ovissa organisationsläge är mycket svårt att antalsmässigt bestämma förvaltningsutbildningens målgrupper. Detta gäller även i hög grad fortifikations- och byggnadsförvaltningen. I fråga om fortifikationskåren är dock beräkningarna enklare, eftersom denna omfattar tre väl definierade målgrupper. Visserligen kan även behovet av fortifikationsutbildad personal undergå relativt stora förändringar, men dessa beräknas likväl få relativt marginella effekter på det årliga utbild- ningsbehovet. KFU räknar sålunda t. v. med att rekryteringsbehovet vid teoretiskt normala avgångar samt en genomsnittlig tjänstgöringstid om 20 år för kompaniofficerare samt 25 år för regementsofficerare och reservofficerare, är för

kompaniofficerare 5 per år regementsofficerare 2 a 3 per år reservofficerare 6 per år.

19.2. Utvecklingstendenser

Fortifikations- och byggnadsförvaltningen berörs också av de allmänna förändringar inom krigsmakten som nämnts i kap. 10. FortF är sålunda, liksom de flesta av försvarets verk och myndigheter, föremål för om- organisation och strukturomvandling. Nu pågående omorganisation av verket är grundad på riksdagsbeslut i enlighet med förslag i proposition 1973175. Personalens arbetsuppgifter får härvid i vissa fall en annan inriktning vilket medför krav på utbildningsinsatser.

I tabell 1912 har ca 65 intendenter redovisats såsom deltidstjänstgö- rande inom fastighetsförvaltningen (förvaltningsgrenschefer). I arméns nya integrerade organisationsenheter (förbandstyp A och B) ankommer emellertid förvaltningen av myndighetens byggnader på fortifikations- enheten. Det är ännu inte bestämt om någon ändring skall ske vid flyg— flottiljerna. KFU räknar därför t. v. med att ca 15 intendenter placerade vid flottilj kan komma att behöva sådana kunskaper och färdighe- ter inom förvaltningsområdet som krävs för förvaltningsgrenschef (jfr kap. 13).

Pågående översyn av fortifikations- och byggnadsförvaltningen i regio— nal och lokal instans som bedrivs av FRI gemensamt med FortF har bl. a. målet att samordna fastighetsförvaltningen över lämplig yta och om möjligt över försvarsgrensgränserna vilket kan förväntas medföra en minskning av bl. a. personalen i de lokala arbetsstyrkorna för verksam- het i egen regi. Kungl. Maj:t har i tilläggsdirektiv uppdragit åt FRI att senast 1 oktober 1974 redovisa resultatet av detta arbete.

Härtill kommer de personalminskningar som allmänt följer av ändrad organisation av lägre regionala/lokala myndigheter (jfr kap. 10). Sam- tidigt ökar dock fastighetsförvaltningens omfattning vid de enskilda myndigheterna eftersom dessa genom omorganisationen blir större.

Byggnadsindustrins organisation, materiel och metoder samt maski- nella utrustningar och installationssystem utvecklas mycket snabbt, och inom befästningsområdet kompliceras anläggningarna på grund av den snabba militärtekniska utvecklingen. Detta kommer att i allt högre grad skärpa kraven på väl avvägda teknisk-ekonomiska lösningar av varje projekt.

19.3. Utredningens studier

Under KFU i kap. 8 redovisade studier vid regionala och lokala myn- digheter har underlag införskaffats även från fortifikations- och bygg- nadsförvaltningens område. Kontakter har vidare tagits med FortF och befästningsinspektionen samt med kursledning och elever vid fortifika— tionskursen för kompaniofficerare 1972—73.

KFU har dessutom haft möjlighet att studera — utöver de underlag som överlämnats av PKU (jfr kap. 9) — det arbetsmaterial som denna utredning använt vid sina undersökningar inom fortifikations— och bygg- nadsförvaltningen.

KFU har också studerat nuvarande system för utbildning av officerare

för fortifikationskårens reserv. De överväganden m.m. som det till för- fogande stående studiematerialet föranlett, ävensom erfarenheterna av KFU egna undersökningar, framgår av följande avsnitt. Här må dock särskilt framhållas att fortifikatorisk utbildning sker endast inom för- svaret samt att fortifikationsutbildade kompani- och regementsofficerare är verksamma i alla instanser, vilket ställer särskilda krav på utbildning— en av sådan personal.

19.4. Överväganden

Liksom inom övriga förvaltningsområden är kraven på kunskaper och färdigheter beroende av arbetsuppgifternas art och omfattning samt det därmed förenade ansvaret. Mellan de olika funktionerna m. m. råder emellertid sådana samband att det ofta inte går att dra några gränser. KFU har dock valt att göra sina överväganden främst med utgångspunkt i förvaltningsområdets två huvuddelar, dvs. anskaffning av anläggningar och fastighetsförvaltning.

19.4.1. Anskaffning av anläggningar

Genom KFU studier och överväganden i fråga om anskaffningspro- cessen har i det följande redovisade allmänna kunskaps- och färdighets- krav framkommit.

Samtliga i byggprocessen ingående skeden och funktioner kräver att den däri verksamma personalen, utöver grundläggande tekniska kun- skaper, också har ett funktionsbetingat tekniskt specialkunnande. KFU förutsätter att förstnämnda kunskaper förvärvats före anställning inom förvaltningsområdet. Detsamma bör även gälla för det specialinriktade tekniska kunnandet, dock med undantag för vissa kunskaper inom be- fästningsområdet. Som en följd härav anser KFU att särskild utbildning inom här berörda områden — med nämnda undantag — inte torde vara erforderlig för civil personal inom förvaltningsområdet. Till den militära personalens tekniska utbildning samt övrig personals utbildning inom befästningsområdet återkommer KFU i ett senare avsnitt.

Personal verksam i lednings-, projekterings- och konstruktionsfunk— tionerna måste ha ett gott kunnande i fråga om hela byggprocessen. studie— och målsättningsarbete samt resurs- och nätplanering. I projek- teringsfunktionen är kunskaper och färdigheter inom projektledning samt funktions— och kostnadsanalys också väsentliga krav.

Inom kontrollfunktionen är kunskaper om branschens entreprenadbe- stämmelser och kontraktsformer samt erfarenheter av praktisk verksam- het som arbetsledare i entreprenadverksamhet särskilt värdefulla.

För upphandling av anläggningar krävs i princip samma allmänna kun- skaper och färdigheter som för upphandling av förnödenheter (jfr kap. 14). Dessutom krävs kunskaper och färdigheter inom de speciella om— råden som sammanhänger med entreprenadbestämmelser och kontrakt.

AV all arbetsledande personal inom anskaffningsverksamheten krävs med hänsyn till uppgifter och ansvar avpassade kunskaper och färdig—

heter i administrativ verksamhet, dvs. främst inom förvaltning, personal- administration och personalledning.

Kraven på miljökunnande är stora inom främst lednings-, projekte— rings- och provningsfunktionerna, men växlar med typ av objekt samt nivå inom funktionen. Även civil personal i anskaffningsverksamhet måste sålunda ha ett relativt gott militärt miljökunnande. KFU i det följande framlagda förslag till kurser m. m. tar också hänsyn härtill.

19.4.2. Fastighetsförvaltning

Såsom framgår av tabell 1922 är personalsammansättningen inom fastig- hetsförvaltningen komplicerad. Den innefattar sålunda många olika mili- tära, civilmilitära och civila grupper och är dessutom fördelad på tre förvaltningsinstanser. En viss förenkling kan dock förväntas, främst på den militära sidan, där utvecklingen synes peka på att andra kompani- och regementsofficerare än fortifikationsutbildade successivt skall ersät- tas med personal som har sådan utbildning.

Även i fråga om fastighetsförvaltningen har KFU genom studier och överväganden kommit fram till vissa allmänna kunskaps- och färdig- hetskrav som presenteras i det följande.

Fastighetsförvaltningen kräver liksom anskaffningsverksamheten att den däri verksamma personalen har såväl grundläggande tekniska kun- skaper som specialinriktade kunskaper. Behovet av specialkunnande är dock som regel mindre än inom anskaffningsverksamheten eftersom tek- niken främst består i en tillämpning av olika normvärden. Inom FortF, i lednings- och konsultfunktioner på milonivå samt inom KA-försvaren är dock kraven stora. Även inom sådana funktioner som sammanhänger med bl.a. underhåll av befästningar ställs stora krav.

Kraven på kunnande inom byggprocessen — som ju ingår i anskaff— ningsförfarandet — är inte heller lika stora utom vad gäller ledande personal inom den centrala underhållsberedningen och -ledningen. I öv— rigt hänförs kraven främst till de delar av byggprocessen som är spe- ciella för verksamhetsområdet.

Kunskaper och färdigheter inom projektledning, studie- och målsätt- ningsarbete samt funktions- och kostnadsanalys erfordras som regel endast inom den centrala instansen och där främst på vissa högre nivåer.

I såväl regional som lokal instans krävs kunskaper och färdigheter i fråga om resurs- och nätplanering, generalplanearbete samt statför- slag o. d.

Eftersom all förekommande direkt fastighetsförvaltning sker i lägre regional/lokal instans krävs givetvis av den personal som är verksam där kunskaper och färdigheter inom de områden som sammanhänger med underhåll och drift av förvaltade objekt. Av den ledande personalen krävs också kunskaper och färdigheter i fråga om fortifikatorisk krigs- planläggning samt ledning av utbildning i truppbefästningsarbeten.

Kraven på kunskaper och färdigheter som arbetsledare är för personal i central och högre regional instans inom fastighetsförvaltningen av ungefär samma art och omfattning som den som tidigare nämnts för

personal i anskaffningsverksamhet. I lägre regional/lokal instans är däremot kraven på arbetsledarkunskaper delvis annorlunda eftersom det där mera kan vara fråga om direkt arbetsledning ”på fältet”.

Kraven på miljökunnande är mycket höga för personal i befästnings- verksamhet, främst inom funktionerna ledning och teknisk beredning. Inom kasern-, mark— och driftverksamhet är däremot kraven inte sär— skilt markanta. I lägre instanser är också kraven regelmässigt större i lednings- än i verkställighetsfunktioner.

Maskin- och hantverkspersonalen utgör speciella grupper på vilka främst ställs krav i fråga om yrkeskunnighet, som regelmässigt bör vara förvärvad före anställning. Givetvis bör dock denna personal, i likhet med all annan nyanställd, erhålla en efter behovet avpassad introduk- tionsutbildning. Den arbetsledande personalen bör också erhålla en för sina uppgifter erforderlig utbildning.

19.4.3. För anskaffning och fastighetsförvaltning gemensamma överväganden

Av redovisningen i avsnitt 19.4.1—2 torde ha framgått att en uppdel- ning av målgrupperna efter verksamhetsområdets huvudindelning, dvs. anskaffning och fastighetsförvaltning, inte i alla avseenden är helt lämp- lig från utbildningssynpunkt.

KFU har också funnit att en indelning efter instanser i många fall är att föredra. I central instans ställs sålunda likartade krav på kunskaper och färdigheter hos all personal på samma nivå. Inom den högre regionala samt den lägre regionala/lokala instansen är förhållandet unge- fär likartat. I andra fall kan sambandet mellan två instanser, t. ex. re- gional och lokal, föranleda att viss personal i dessa betraktas som en målgrupp.

I sådana kurser som inte är särskilt instans- eller lokalbetonade kan givetvis personalen inom viss funktion — oavsett instans — utgöra en gemensam målgrupp.

KFU har sålunda i sina förslag till kurser avpassat målgrupperna med hänsyn till för varje kurs aktuellt mål.

Den militära — och i ett fåtal fall civilmilitära — personal, som övergår från annan verksamhet till förvaltningsverksamhet, måste dock enligt KFU mening i vissa fall betraktas som en speciell grupp.

19.4.4. Särskilda överväganden avseende militär och civilmilitär personal

KFU har i tidigare sammanhang framhållit att kategori- och kårfrågor —— trots att dessa som sådana ligger utanför utredningsuppdraget — på olika sätt påverkar ställningstagandena i fråga om främst förvaltnings- utbildningens bredd och djup.

KFU har sålunda i kap. 12 resp. 13 motiverat och föreslagit en grund— läggande förvaltningskurs för plutonsofficerare vilken bl. a. skulle under- lätta ett ökat utnyttjande av sådana officerare inom förvaltningsområdet.

Kompani- och regementsofficerarnas utbildning påverkas också i hög grad av att den bl. a. syftar till kompetens för inträde i fortifikations- kåren. De synpunkter m. m. som med avseende på intendentkåren fram— förts i kap. 13 gäller härvid i allt väsentligt också för fortifikations- kåren.

De överväganden och värderingar i övrigt för plutons-, kompani- och regementsofficerare som gjorts i samma kapitel har i huvudsak sin gil- tighet även inom fortifikationsområdet.

KFU vill i detta sammanhang också erinra om den utbildning inom det fortifikationstekniska området som sker för kompani- och regements- officerare i ”förvaltningstjänst i allmänhet” (jfr kap. 13). De samord- ningsfrågor m. m. som kan bli en följd bl. a. härav behandlas i kap. 23.

A. Plutonsofficerare Såsom framgår av tabell 19:2 upprätthålls i nuläget ca 150 befattningar inom fortifikationsförvaltningsområdet av plutonsofficerare och civil- militära tekniker. KFU har kunnat konstatera att dessa officerare som regel inte erhållit någon speciell utbildning härför.

KFU anser emellertid att även sådan personal bör ha den utbildning som erfordras för en snabb anpassning till de nya arbetsuppgifterna. Utredningens ovannämnda förslag om en grundläggande förvaltnings- kurs för plutonsofficerare syftar också till att bl. a. utgöra en grund för särskild befattningsutbildning. Denna bör sålunda ha som allmänt mål att ge de ytterligare kunskaper och färdigheter som erfordras för att in- neha befattning med fortifikatoriska inslag, dvs. som kasernvårdsbefäl och platschef vid skjutfält eller övningsplats samt chef för bastropp och fältarbetstropp vid flygflottilj. KFU har funnit att arbetsbeskrivningarna för dessa befattningar i flera avseenden företer relativt stora skiljaktig— heter såväl mellan de olika befattningarna som myndigheterna emellan. KFU har emellertid i enlighet med sina principer sökt utforma en ge- mensam kurs som täcker in utbildningsbehovet för den nivå befattning- arna representerarl.

B. Kompaniofficerare Mot bakgrund av tidigare redovisade principiella överväganden anser KFU att kompaniofficeren före anställning inom fortifikationsförvalt- ningsområdet bör genomgå en grundläggande befattningsutbildning. Ge— nom denna bör officeren kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att kunna sköta samtliga för fortifikationsutbildade kompaniofficerare avsedda befattningar i lägre regional/lokal instans ävensom de kunskaper och färdigheter som allmänt måste innehas av en officer i fortifikationskåren. KFU anser härvid att krigsbefattningar- nas krav måste särskilt beaktas.

Undervisningen i byggtekniska ämnen fordrar påbyggnad av tidigare matematikkunskaper, vilken lämpligen genomförs i form av korrespon- densundervisning motsvarande gymnasieskolans byggtekniska linje.

* Förekommande behov av utbildning i förrådsverksamhet tillgodoses enligt kap. 15 (jfr även 1353).

Kompaniofficer som avses placeras i högre befattning bör beredas tillfälle att genomgå vidareutbildning.

C. Regementsofficerare

Den nuvarande utbildningen av regementsofficerare för övergång till fortifikationstjänst äger rum vid MHS (se 3.5 med bilaga 313 samt 4.2.1). Antalet elever är relativt litet. I den kurs som påbörjades 1972 och som pågår i 2 1/2 år är antalet kursdeltagare 9, varav en dansk och en norsk. En förutsättning för deltagande i MHS fortifikationstekniska kurs är genomgången allmän kurs vid MHS med erhållet vitsord för inträde i högre kurs.

I den pågående kursen som omfattar 3 162 timmar. ägnas 1 270 tim- mar åt fortifikationsämnen. Av övrig kurstid åtgår bl. a. till ämnena strategi, taktik och krigsstabstjänst ca 850 timmar och något över 160 timmar till administration. En mera utförlig redovisning av kursens all- männa utbildningsmål samt utbildningstidens fördelning på ämnen åter— finns i bilaga 19:1.

Då KFU enligt sina direktiv bl. a. har att beakta möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier har den frågan väckts under utredningsarbetet om inte utbildningen också inom det fortifikationstekniska ämnesområdet kunde samordnas. KFU har sålunda funnit att kraven på kunskaper och färdigheter inom främst de byggtekniska ämnena till vissa delar är likartade för ett antal av de mål- grupper som omfattas av utredningen. Av kap. 23 framgår hur sam— ordning mellan olika kurser och kursavsnitt principiellt kan ske. KFU återkommer dessutom till detta spörsmål i kap. 27 vari behandlas de kon— sekvenser som KFU förslag till förvaltningsutbildning och till inrättan- det av en för försvaret gemensam förvaltningsskola kan leda till för annan utbildning inom krigsmakten.

Redan i detta sammanhang vill dock KFU framhålla att ovan berörda fråga synes vara av sådan angelägenhetsgrad att den bör utredas i sär- skild ordning tillika med andra spörsmål som behandlas i kap. 29.

D. Reservofficerare Såsom tidigare nämnts har KFU studerat nuvarande system för utbild- ning av reservofficerarna. Syftet härmed var närmast att undersöka i vad mån denna utbildning kan påverkas av eller påverka KFU överväganden i övrigt. Eftersom reservofficersutbildningen i nuläget fyller sitt ända- mål anser KFU att några egentliga ändringar i utbildningsplanerna ej bör göras. För att jämförelse och samordning med övrig utbildning skall vara möjlig har dock KFU i framlagt förslag till kursplan för grundläggande fortifikationsutbildning för reservofficer gjort viss om- redigering i enlighet med den av utredningen använda modellen.

19.4.5 Särskilda överväganden avseende civil personal Den civila personalens grundläggande och specialinriktade tekniska kun- skaper förutsätts såsom tidigare nämnts, med undantag för vissa kun- skaper inom befästningsområdet, ha förvärvats före anställningen.

Den militära personalen skaffar sig motsvarande kunskaper och fär- digheter genom en grundläggande befattningsutbildning. Denna förut— sätts också medge att de militära kursdeltagarna kan skaffa sig alla i övrigt erforderliga kunskaper och färdigheter.

Frånsett det militära miljökunnandet, som ju i särskild grad bör inne- has av militär personal —— och som är den främsta anledningen till att sådan personal utnyttjas inom förvaltningsområdet — är kraven på kun- skaper och färdigheter oberoende av personalens kategoritillhörighet.

Den civila personalen bör sålunda principiellt, men med undantag för sådant som är speciellt militärt, ha samma utbildning som motsvarande militära personal.

Frågor angående utbildningens samordning m. m. med t. ex. den mili- tära utbildningen behandlas i kap. 23.

19.5. Förslag

Som en följd av KFU studier och överväganden redovisas i det följande förslag till introduktionsutbildning, grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning av personal i fortifikations- och byggnadsförvalt- ning.

Enligt KFU allmänna principer är angiven utbildning i mån av plats öppen för var och en som — oavsett personalkategori —- för sin tjänst har behov av att skaffa sig aktuella kunskaper och färdigheter inom området och som har de förkunskaper som erfordras för att kunna till- godogöra sig utbildningen (jfr kap. 12).

Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

19.5.1. Grundläggande fortifikationsutbildning för plutonsofficerare

Målgrupp: plutonsofficerare som avses placeras inom fortifikations- och byggnadsförvaltningens område.

F örkunskaper: obligatorisk utbildning till och som plutonsofficer samt i kap. 13 (13.5.1) föreslagen grundläggande förvaltningskurs.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra tjänst som arbetsledare inom verksamhetsområdet.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 19:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 19:2 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns någon motsvarande utbildning.

19.5.2. Grundläggande fortifikationsutbildning för kompaniofficerare

Målgrupp: kompaniofficerare som önskar skaffa sig kompetens för in- träde i fortifikationskåren. F örkunskaper: obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana

Tabell 19.3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för aktiv militär personal

K Ämnesgrupper/ ämnen Kurser/ ungefärligt antal lektionstimmar

1951 19.52 19.5.3 &_

F örsvarsspecifika ämnen 44 355 75

Totalförsvar 20 10 Taktik 40 15 Underhållstjänst 20 — Slabstjänst 15 15 Mobiliserings- och krigsplanläggning 40 20 Befästningslära

Fältarbetstjänst

Personaladministmtiva ämnen

Personaladministration Personalledning och per— sonalsamverkan Utrednings- och kommunika- tionsteknik

F örvaltn in gsm/m inistra ti va ämnen

Allmän förvaltning Materielförvaltning Anskaffningsverksamhet Förrådsverksamhet Materielunderhåll Verkstadsdrift Förplägnad Fastighetsförvaltning Kameral verksamhet Expeditionstjänst med kontorsteknik

Basämn en 580

Matematik 110 Ekonomiämnen Statistik 10 Ekonomisk redovisning 10 Byggtekniska ämnen Elteknik 30 VVS-teknik 30 Konstruktionslära 110 Husbyggnadsteknik 90 Betongteknik 65 Bergsprängningsteknik 30 Fältmätning 25 Materiel- och materielvårds- kunskap 10 Rationaliseringsverksamhet 30 Rättskunskap 30

Summa 140 1 200I 105 ___—

1 Härtill kommer 6 veckors praktik samt för vissa deltagare ett kompendie- skede (40 tim. arbetstidsuttag).

kunskaper och färdigheter som erfordras för tjänstgöring som avdel- ningschef/detaljchef i fortifikationstjänst i lägre regional/lokal instans.

Utbildningen omfattar 42 veckor (1200 lektionstim. och 6 veckors praktik) fördelade på ämnen enligt tabell 19:3. Kurstiden omfattar 50 veckor inräknat juluppehåll (hemstudier) och semester (6 veckor).

Därtill kommer ett kursen föregående korrespondensundervisnings- skede i matematik för elever som ej har tillräckliga förkunskaper, om- fattande ca 40 tim. arbetstidsuttag.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 1913 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget ingen ändring av den totala utbildningstiden. Dock har vissa förändringar skett beträffande förhål- landet mellan timantalet och ämnesgrupper/ ämnen. De föreslagna mest väsentliga förändringarna innebär följande:

Ett tidsbestämt kompendieskede omfattande matematik, byggnads- materiallära och befästningslära föregår nuvarande utbildningskurs. Här föreslås korrespondensundervisning i matematik.

Utbildning har tillkommit i taktik och utökats i stabstjänst, mobili- serings- och krigsplanläggning samt i personal— och förvaltningsadmini- strativa ämnen. Praktiktiden har ansetts kunna minskas från 10 till 6 veckor. (Jfr avsnitt 12.65)

19.53. Vidareutbildning för kompaniofficerare i fortifikationstjänst

Målgrupp: kompaniofficerare vid fortifikationskåren.

Förkunskaper: grundläggande fortifikationsutbildning samt tjänstgö— ring som kompaniofficer i fortifikationstjänst.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig sådana kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som avdel- ningschef eller detaljchef i för kompaniofficerare i fortifikationstjänst avsedda befattningar i central och regional instans.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 19:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 1914 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom motsvarande kurs för närvarande inte finns. Viss specialutbildning och annan kompletteringsutbildning har på senare tid anordnats.

19.5.4. Grundläggande fortifikationsutbildning för reservofficerare

Målgrupp: reservofficerare som önskar skaffa sig kompetens för inträde i fortifikationskårens reserv.

Förkunskaper: reservofficersutbildning vid armén, marinen eller flyg- vapnet. Civilingenjörsexamen i väg- och vattenbyggnads- eller husbygg- nadsfacket eller ock annan ingenjörsutbildning, kompletterad med god praktisk erfarenhet inom motsvarande verksamhetsområden.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för krigsplacering vid regio- nala staber och som chef för fortifikationsgrupp.

Tabell 19.14 Undervisningstidens ungefärliga fördelning på lektionstim- mar vid grundläggande fortifikationsutbildning för reservofficerare. Kurs 19.5.4

___—___

Ämnesgrupper/ ämnen Ung. antal lektionstim.

___—ä—

F örsvarsspeci f ika ämnen 218

T otalförsvar 10 Taktik 50 Underhållstjänst 4 Stabstjänst 4 Befästningslära 90 Mobiliserings- och krigsplanläggning 30 Fältarbetstjänst 30 Persona[administrativa ämnen 5

Personaladministration 5

F örvaltningsadminislrati va ämnen 17

Fastighetsförvaltning Expeditionstjänst

Basiimnen Rättskunskap

Summa

Utbildningen omfattar 7 veckor (245 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell l9:4. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 19:5 i betänkandets del 2.

I förhållande till nuläget innebär förslaget i stort sett samma utbild— ning (jfr 19.4.4D).

19.5.5 Introduktionskurs för civil personal Målgrupp: nyanställd civil personal som ej tidigare innehaft tjänst i för- svaret och som inte erfordrar särskild befattningsutbildning. Förkunskaper: för vederbörlig befattning föreskriven grundläggande utbildning förvärvad före anställningen. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun- skap om den militära miljön så att en snabb anpassning till arbetet möj- liggörs. Utbildningen omfattar 14 lektionstim. Fördelningen på ämnen fram- går av tabell 1413 som återfinns i kap. 14. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en utökning eftersom motsvarande utbildning för närvarande förekommer i ringa omfattning.

19.5.6. Grundläggande befattningsutbildning för (blivande) förmän inom maskin- och hantverksområdet

Målgrupp: maskin- och hantverkspersonal som avses placeras som för- män inom eget arbetsområde.

Förkunskaper: för vederbörande befattning föreskriven yrkesutbild- ning samt introduktionsutbildning.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som förman inom arbetsområdet. Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 19:5. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 19:6 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

19.5.7. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för handläggande personal inom fortifikations- och byggnadsförvaltningens område

Målgrupp: nyanställd civil personal. Förkunskaper: för vederbörande befattning föreskriven yrkesutbild- ning.

Tabell l9:5 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för civil personal inom fortifikations- och byggnadsför- valtningens område

###—___—

Ämnesgrupper/ ämnen Kurser/ ungefärligt antal lektionstimmar

19.5.6 19.5.7

________________———————————

Försvarsspecifika ämnen Totalförsvar Underhållstjänst Stabstjänst Mobiliserings- och krigsplanläggning Befästningslära

PersonaIaclministrativa ämnen

Personaladministration Personalledning och personal- samverkan Utrednings- och kommunika- tionsteknik

Förvaltningsadministrativa ämnen

Allmän förvaltning Anskaffningsverksamhet Verkstadsdrift Fastighetsförvaltning Kameral verksamhet Expeditionstjänst med kontorsteknik

Basämnen

Rationaliseringsverksamhet Rättskunskap

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för tjänstgöring som handläg- gare i befattningar för civil personal inom fortifikations— och byggnads- förvaltningens område.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 19:5.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 19:7 i betänkandets del 2.

Timtal och delmål för anskaffningsverksamhet resp. fastighetsförvalt- ning bör anpassas till kursdeltagarnas kommande arbetsuppgifter.

I förhållande till nuläget innebär den föreslagna kursen en nyhet eftersom det för närvarande inte finns motsvarande utbildning.

Utbildning av personal för kameral verksamhet

20.1 Verksamhetsområdets avgränsning och personal I begreppet kameral verksamhet innefattar KFU från utbildningssyn- punkt funktionerna kassatjänst och avlöning samt, som ett led i båda funktionerna, ekonomisk redovisning. Med kassatjänst avses mottagande, utbetalning, redovisning och kontroll av penningmedel samt förande och verifiering av räken- skaper och övriga för kassatjänsten föreskrivna handlingar. Med avlöning avses uträkning och utbetalning av löner och andra ersättningar samt handläggning av avlönings-, pensions-, personal— och budgeterings- m. fl. ärenden.

Försvarets civilförvaltning — FCF — leder och övervakar avlönings- och kassaväsendet vid krigsmakten samt ekonomisk redovisning och redovisningsrevision vid samtliga myndigheter inom försvarsdepartemen- tets ansvarsområde.

Vid krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter och gemensamma institutioner finns enheter inrättade för den kamerala verksamheten. Organisationen växlar alltefter myndigheternas storlek och verksamhe- tens inriktning.

Vid krigsmaktens staber, förband och skolor finns för närvarande 81 enheter för kameral verksamhet inrättade (kameralavdelningar och redovisningskontor vid milostaber och kassaavdelningar vid övriga myndigheter) efter ett i huvudsak likartat organisationsmönster. I fred organiserade kamerala enheter fortsätter verksamheten under beredskapstillstånd och krig.

KFU behandlar i detta kapitel utbildningsfrågor m.m. endast för sådan personal som beräknas vara helt sysselsatt med kameral verk— samhet, dvs. chefer och detaljchefer för kamerala enheter, personal med verksamhet rörande in— och utbetalningsärenden samt avlönings— och kostnadsredovisningsärenden m.m. I den mån annan personal — på grund av deluppgift e.d. —— behöver kunskaper och färdigheter inom det kamerala verksamhetsområdet behandlas hithörande frågor i aktuellt kapitel i samband med övrig utbildning för denna personal.

Integrerings- och övriga samordningsfrågor behandlas i kap. 23. Med de avgränsningar KFU har gjort beräknas den kamerala verksamhetens målgrupper omfatta i tabell 20:l angivet ungefärligt antal personer.

Tabell 20:I Ungefärligt antal personer i kameral verksamhet

___—x Målgrupper Ungefärligt antal ___—___—

Milokamrerare 6 Chefer för kamerala enheter vid centrala samt lägre regionala och lokala myndigheter Kassörer och assistenter Avlöningsuträknare och chefer för avlöningsdetalj Kontorspersonal i övrigt

Summa (avrundad) x_—

1 Varav ca 95 militär och 15 civil personal. 2 Härtill kommer ett antal värnpliktiga krigskassörer m. fl, med ett beräknat utbildningsbehov ca 60/år.

20.2. Ut vecklingstendenser

Nya arbetsmetoder kan komma att i hög grad påverka organisationen och uppgifterna inom den kamerala sektorn. I detta sammanhang bör främst pekas på programbudgetsystemet, som nyligen börjat tillämpas, samt införandet av ett nytt redovisningssystem. Beträffande sist- nämnda system har Kungl. Maj:t uppdragit åt FCF att i samråd med FRI och RRV lägga fram förslag till organisation av ekonomisk redo- visning och redovisningsrevision inom försvaret med tidsplan för organi- sationens genomförande. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1973 har FCF som en första rapport lagt fram ett principförslag till ny organisation för ekonomisk redovisning och redovisningsorganisation. Förslaget innebär i huvudsak att försvaret delas in i redovisningsgrup— per, som betjänas av redovisningscentraler till vilka knutits revisionskon- tor samt att införandet beträffande centrala myndigheter bör ske senast budgetåret 1975/76 och beträffande lokala myndigheter 1976/77. Konsekvenserna för försvarets kassaorganisation vid införandet av ett .nytt redovisningssystem på lägre regional och lokal nivå berörs också i rapporten. Därav framgår sålunda att det inom försvaret i dagsläget finns 220 större och mindre ekonomi/kameralenheter varav knappt 90 utgörs av s.k. huvudkassor. I dessa kassor ingår funktioner för avlö- ningsuträkning och kassaarbete varvid arbetsfördelningen dem emellan beräknas vara ca 60/40. Införandet av det nya redovisningssystemet och den nya redovisningsorganisationen väntas minska myndigheternas kassaarbete. Nuvarande kassaorganisation antas dock inte komma att påverkas mera påtagligt eftersom bortfallet av arbetsuppgifter främst hänför sig till viss granskning av bokföringsunderlag samt förenklingar av vissa betalningsrutiner m.m. Det framhålls också i rapporten att frågan om att centralisera utbetalningarna i samband med resa och

förrättning bör utredas ytterligare. I avvaktan härpå bör utbetalning av resekostnadsersättningar och traktamenten samt utbetalning av rese— förskott handläggas i nuvarande ordning.

En annan fråga som kan komma att påverka kameralenheternas verk- samhet och organisation är utformningen och tillämpningen av ett kommande personaladministrativt informationssystem för statsförvalt— ningen (PAI) vars syfte är att rationalisera den personaladministrativa informationsbehandlingen och planeringen.

Pågående organisationsförändringar vid flertalet av arméns, marinens och flygvapnets myndigheter i lägre regional och lokal instans kommer även att inverka på kameralenheternas personella sammansättning.

Vid arméns myndigheter av organisationstyp A kommer den kame- rala verksamheten att bedrivas på en stabsfunktion i kameralavdelningen och en verkställighetsfunktion i kameralenheten. Som chef för avdel- ningen och tillika chef för kameralenheten avses en kompaniofficer i kassatjänst.

Övriga myndighetstyper (B—D) föreslås få en efter förbandets verk- samhet avpassad kassatjänst, som regel innebärande en hänvisning till myndighet av organisationstyp A.

Organisationsförändringarna inom marinen innebär —— begränsat till den kamerala sektorn —— att det administrativa arbetet i fråga om an- ställning och entledigande av personal samt inköp och kostnadsredovis- ning förts över från resp. förvaltning till kassaavdelningen som i den nya organisationen benämns kameralavdelning vid flottan och kameral- enhet vid kustartilleriet.

Beträffande den kamerala verksamheten vid flygflottiljerna föreslås i en FRI-rapport att denna skall bedrivas i en kameralenhet direkt underställd myndighetschefen. Organisationen kan närmast jämföras med den som skall tillämpas vid arméns myndigheter av organisations- typ A.

Ändringarna av fredsorganisationen påverkar även krigsorganisatio- nen. Inom krigskassatjänstens område har redan fattats principbeslut om ändring av krigskassaorganisationen. Ändringarna berör främst den del av organisationen där värnpliktiga krigskassörer tagits i anspråk för bestridande av krigskassatjänsten vid förbanden. Nyssnämnda ändringar innebär att utbildningen av krigskassörer kommer att få en annan in- riktning än för närvarande. Därvid förutsätts att utbildningstiden kan avkortas. Förberedelser av olika slag för övergång till den ändrade organisationen pågår.

20.3. Utredningens studier

Såsom redovisats i kap. 8 har KFU tillställt de kompaniofficerare som genomgått utbildning i kassatjänst vid IntS en enkät för att därmed söka erhålla dessas omdömen om den hittillsvarande undervisningen samt eventuella ändringsförslag.

Utöver vad som framgått aV nämnda redovisning må här framhållas att de allra flesta av dem som besvarat enkäten ansett studier på egen

hand före kursens början vara av värde. Man har också ansett att viss praktisk tjänstgöring bör genomföras före utbildningen.

Den övervägande delen av eleverna uttalar att kurstiden inte kan minskas. I stället är den allmänna meningen att tiderna för de ämnen som ingår i hittillsvarande kursplaner genomgående bör ökas om utbild- ningsmålet skall .nås.

I övrigt har underlag även från det kamerala området — främst i regional och lokal instans — införskaffats i samband med KFU i kap. 8 redovisade fältstudier. I kap. 9 anförda synpunkter på den civila perso- nalens utbildningsbehov gäller härvid i hög grad även inom det kame— rala området. Sålunda har bl.a. genom intervjuer med personal vid skilda kameralenheter framkommit att utbildningen för de olika arbets- uppgifterna i stor omfattning skett i själva arbetet. Någon centralt anordnad utbildning för kassörer och avlöningsuträknare har t. ex. hit- tills inte funnits. Däremot har viss fortbildning av personalen vid kassa- avdelningarna skett genom milovis anordnade kurser om 2 a 3 dagar.

Flera av de intervjuade har anfört att de anser att en relativt liten utbildningsinsats borde göra dem kompetenta att handha ansvarsfullare arbetsuppgifter än de nu har.

KFU har också kunnat konstatera att för den personal, som vid centrala förvaltningsmyndigheter och gemensamma institutioner tjänst- gör i liknande befattningar som kassachefernas vid försvarsgrenarnas myndigheter, som regel inte anordnats någon utbildning motsvarande den som nämnda kassachefer fått.

20.4. Överväganden

KFU anser att tidigare nämnda pågående ändringar i fråga om organi- sation och arbetsmetoder m.m. samt sådana som kan bli en följd av lämnade förslag och pågående eller väntade undersökningar kan komma att mer eller mindre påverka det administrativa arbetet i alla instanser. Nya och ökade krav torde härvid komma att ställas på bl. a. personal som arbetar inom den kamerala sektorn. KFU anser därför att främst den civila kontorspersonalen i kameral verksamhet måste få en breddad och fördjupad utbildning.

Den allmänna stämningen och andan vid en myndighet beror på en mängd faktorer. Det sätt på vilket olika servicefunktioner är ordnade spelar därför en viktig roll. Eftersom den personal som arbetar inom den kamerala sektorn bl.a. handlägger ärenden som i hög grad berör den enskildes löneförmåner m. m., är det givetvis nödvändigt att denna personal kan utföra sina åligganden på ett effektivt sätt. En systematiskt ordnad befattningsutbildning med stort inslag av praktikfall och övningsexempel bör härvid ge det bästa och snabbaste resultatet.

Eftersom de bestämmelser m.m. som utgör underlag för den kame- rala personalens verksamhet ändras relativt ofta, syns behovet av fort- bildning vara särskilt stort för denna personal. Enligt KFU i kap. 12 redovisade principer framläggs dock inga konkreta förslag här i fråga om sådan utbildning. Vissa ytterligare synpunkter lämnas i kap. 23.

Såväl i nuvarande som förväntad kameral organisation finns vissa skillnader i fråga om uppgifternas art och omfattning. t. ex. i vad avser handläggning av ärenden rörande anställning och entledigande av per- sonal samt myndighetens budgetering. Enligt KFU mening är emellertid skillnaderna inte så stora att de bör medföra någon differentiering av utbildningen. Dock medför förläggning av inköpsverksamheten vid flottan och kustartilleriet till kameralenheterna att härav berörd perso- nal bör genomgå en särskild utbildning enligt 1 kap. 14 framlagda förslag.

KFU närmare överväganden i fråga om utbildningen för olika grup- per av befattningar framgår av det följande. Av övervägandena föran- ledda förslag redovisas i 20.5.

20.4.1. Kontorsbiträden och kontorister

Till denna målgrupp hänför KFU sådana kontorsbiträden och konto- rister som biträder med bl. a. avlöningsuträkning och -rapportering samt kostnadsredovisning och allmänna kassagöromål.

Eftersom denna personal utarbetar primärunderlag m.m. — ehuru i många fall av rutinmässig karaktär —— anser KFU att varje nyanställd bör genomgå en grundläggande befattningsutbildning som bör genom_ föras i direkt anslutning till den sedvanliga introduktionsutbildningen. Målet för utbildningen bör främst vara att deltagaren skall kunna skaffa sig färdighet att utföra rutinmässiga arbetsuppgifter inom kassa- och avlöningsområdet.

20.4.2. Avlöningsuträknare samt chefer för avlöningsdetaljer

Till målgruppen avlöningsuträknare hänför KFU de befattningshavare vilka främst handlägger ärenden rörande uträkning av löneförmåner samt rapportering till avlöningscentral av dylika förmåner m.m.

Befattningsutbildningen för denna grupp bör genomföras såsom en vidareutbildning av personal som genomgått i 20.4.1 angiven grundläg- gande utbildning samt har viss praktisk erfarenhet från arbete vid kameral enhets avlöningsdetalj (motsv.). Målet för utbildningen bör främst vara att deltagaren skall kunna skaffa sig färdighet att utföra inom avlöningsdetalj förekommande arbetsuppgifter.

De avlöningsuträknare som avses för befattning såsom chef för avlö- ningsdetalj o.d. bör genomgå en särskild vidareutbildning. Målet för denna bör vara att deltagaren skall kunna skaffa sig färdighet som arbetsledare för administrativt arbete. (Jfr kap. 21.)

20.43 Kassörer och assistenter vid kassadetaljer

Till denna målgrupp hänför KFU sådan personal som vid kassadetalj (motsv.) handlägger ärenden angående resekostnads- och traktaments— ersättningar, reseförskott, postgiroutbetalningar, kontantinbetalningar samt kostnadsredovisning m.m.

Befattningsutbildningen för denna målgrupp bör främst genomföras såsom vidareutbildning av personal som genomgått i avsnitt 20.4.1 angiven grundläggande utbildning samt har viss praktisk erfarenhet från arbete vid kameral enhets kassadetalj (motsv.). Målet för utbildningen bör vara att kursdeltagaren skall kunna skaffa sig färdighet att utföra inom kassadetalj förekommande arbetsuppgifter.

20.4.4. Chefer för kameralavdelningar och kameralenheter

Till målgruppen chefer för kameralavdelningar och kameralenheter hänför KFU dels cheferna för nämnda enheter i påbörjad eller kom- mande ny organisation vid lägre regionala och lokala myndigheter (jfr. avsnitt 20.2) jämte motsvarande befattningshavare i den äldre organi- sationen, dels cheferna för motsvarande enheter vid centrala myndig- heter och vissa gemensamma institutioner, dels ock cheferna för militär- områdesstabernas kameralavdelningar och redovisningskontor — ”milo— kamrerare”.

Befattningshavarna vid lägre regionala och lokala myndigheter hand— lägger ärenden inom stabsfunktionen rörande mobiliserings— och krigs— planläggning avseende kassaverksamheten, anställning och entledigande av personal (medverkan), utbildning i kassatjänst m. m. ävensom övriga ärenden vid myndigheten avseende kassatjänst. De har också ansvar för verkställighetsfunktionen inom kassatjänsten. Vid de centrala myn- digheterna och de gemensamma institutionerna är uppgifterna något avvikande samt även sinsemellan olika.

Milokamrerarna har i första hand stabsuppgifter avseende kassatjäns- ten rörande främst mobiliserings- och krigsplanläggning samt ledning, kontroll och samordning av kassatjänsten inom milo. Såsom chefer för redovisningskontoren fullgör de i princip samma uppgifter som ankom- mer på cheferna för lägre myndigheters kassaenheter.

Av tabell 20:1 framgår att huvuddelen av här berörd personal är militär. Sålunda uttas med nuvarande ordning kompaniofficerare vid armén, marinen och flygvapnet för utbildning till chefer för kameral- avdelningar och kameralenheter (motsv. enheter i äldre organisation). Sedermera sker utbildning av ett begränsat antal till milokamrerare.

Kategori- och kårfrågor ligger som sådana utanför KFU utrednings- uppdrag. I tidigare sammanhang har emellertid framhållits att nämnda frågor trots detta på olika sätt påverkar utredningens ställningstaganden i fråga om främst förvaltningsutbildningens bredd och djup.

Kompaniofficerarnas utbildning påverkas sålunda i viss grad av att den bl. a. syftar till kompetens för inträde i och utveckling inom för- svarets intendentkår. De synpunkter m.m. som med avseende på inten— dentkåren framförts i kap. 13 ävensom de överväganden och värde- ringar i övrigt för kompaniofficerarna som nu gjorts i nämnda kapitel gäller härvid i allt väsentligt också för kompaniofficerarna i kameral verksamhet.

Mot bakgrund av tidigare redovisade principiella överväganden m.m. anser KFU att kompaniofficeren före anställning i intendentkåren bör

genomgå en grundläggande befattningsutbildning. Genom denna bör officeren kunna skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att sköta samtliga för kameralt utbildade kompaniofficerare avsedda befattningar i lägre regional/lokal instans. KFU anser härvid att krigs- uppgifterna måste särskilt beaktas.

Kompaniofficer som avses placeras som milokamrer eller chef för större kameralenhet bör beredas tillfälle att genomgå vidareutbildning enligt förslag i 20.5.

Om militära tjänster skulle utbytas mot civila tjänster inom den kamerala funktionen _— något som PKU föreslagit i sitt betänkande del 2 (sid. 272) — bör den civila personalen givetvis få erforderlig befatt- ningsutbildning. Kraven är härvid — med undantag för de rent mili— tära kunskaperna och färdigheterna — ungefär desamma som för tidi- gare nämnda kompaniofficerare i kameral verksamhet.

Ifrågavarande civila tjänstemän bör sålunda enligt KFU mening i prin— cip kunna genomgå samma befattningsutbildning som kompanioffice- rarna med undantag dock i fråga om det försvarsspecifika ämnesområ— det, inom vilket endast sedvanlig orientering erfordras.

Vidare bör sådan civil personal som tidigare varit verksam i någon lägre befattning inom det kamerala verksamhetsområdet inte behöva genomföra de delar av den aktuella befattningsutbildningen som mot- svarar vederbörandes tidigare erfarenhet m.m. inom ämnesområdet. KFU förutsätter därför att sådan civil personals deltagande i utbildning planeras in i samråd mellan vederbörliga myndigheter och på ett sådant sätt att erforderliga kunskaper och färdigheter kan förvärvas utan över- utbildning.

20.4.5. Värnpliktiga krigskassörer

KFU anser att fackutbildningen av värnpliktiga krigskassörer inte ligger inom utredningens uppdrag i annan mån än att den bör finnas redo- visad som ett behov (se 20.5.6).

20.5. Förslag

Som en följd av KFU studier och överväganden redovisas i det följande förslag till introduktionsutbildning samt grundläggande befattningsut- bildning och vidareutbildning av personal i kameral verksamhet.

KFU vill i detta sammanhang framhålla att de kurser som redovisas i det följande främst är avpassade med hänsyn till krav och behov vid regionala och lokala myndigheters kamerala enheter. Den personal som tjänstgör i kameral enhet vid central myndighet eller gemensam institu- tion e. (1. får därför ansluta till de kurser som med hänsyn till de sär- skilda arbetsuppgifterna är lämpligast.

Behovet av fortbildning tillgodoses enligt principerna i kap. 12.

20.5.1. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för personal i kameral verksamhet

Målgrupp: nyanställda kontorsbiträden och kontorister.

Förkunskaper: fullgjord skolplikt.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att utföra inom avlönings- detalj förekommande rutinarbeten.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 20:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 20:l i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet.

20.5.2. Vidareutbildning för (blivande) avlöningsuträknare

Målgrupp: personal vid avlöningsdetaljer (motsv.).

Förkunskaper: introduktionskurs och grundläggande befattningsut- bildning för personal i kameral— samt praktisk verksamhet inom avlö— ningsdetalj.

Målet är att kursdeltagaren» genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att utföra inom avlönings— detalj förekommande arbetsuppgifter.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 20:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 2012 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet.

Tabell 20:2 Undervisningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid föreslagna kurser för personal vid avlönings— och kassadetaljer

&

Ämnesgrupper/ämnen Kurser/ungefärligt antal lektionstimmar

20.51 20.52 20.5.3

&

F örsvarsspeci fika ämnen

4 Totalförsvar 4 Mobiliserings— och krigsplanläggning —

Personuladministrativa ämnen 70

Personaladministration 65 Personalledning och personalsamverkan 5

F örvaltningsadministrativa ämnen 17

Allmän förvaltning 2 Kameral verksamhet l5 Expeditionstjänst med kontorsteknik —

Basämnen 49

Ekonomisk redovisning 30 Rationaliseringsverksamhet 4 Rättskunskap 15

20.53 Vidareutbildning för (blivande) kassörer m. fl.

Målgrupp: personal vid kassadetaljer (motsv.).

Förkunskaper: grundläggande befattningsutbildning samt praktisk verksamhet inom kassadetalj.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att utföra inom kassadetalj förekommande arbetsuppgifter.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 20:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 20:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet.

20.5.4. Kameral intendentkurs B

Målgrupp: kompaniofficerare som önskar skaffa sig en grundläggande befattningsutbildning inom det kamerala verksamhetsområdet eller kom- petens för inträde som K/intendent i kameral verksamhet i försvarets intendentkår.

Förkunskaper: obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att inneha befattning som chef för kameralavdelning och kameralenhet samt motsvarande befatt- ningar avsedda för kameralt utbildade kompaniofficerare.

Utbildningen omfattar 30 veckor (ca 875 lektionstim. och 5 veckors praktik) fördelade på ämnen enligt tabell 20:3.

Med hänsyn till utbildningens längd bör i kurstiden läggas in tid för semester samt ett juluppehåll (hemstudier) 2 veckor. Den totala kurs- tiden blir därför 38 veckor.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 20:4 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget — dvs. den kurs som pågår vid IntS 1973/74 —— innebär förslaget en ökning av den egentliga undervisningen, men genom ett mindre antal praktikveckor sker en minskning av den totala kurstiden med 5 veckor.

20.5.5. Kameral intendentkurs A

Målgrupp: kompaniofficerare i kameral verksamhet.

Förkunskaper: kameral intendentkurs B samt tjänstgöring i kameral verksamhet.

Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att inneha befattning som chef för milostabs, större fo-regementes, örlogsbas- och större kust- artilleriförsvars, sektorflottiljs kameralavdelning, motsvarande enhet vid försvarsstaben och marinstaben samt vid centrala förvaltningsmyn- digheter och gemensamma institutioner.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 20:3. Utbildningen föregås av ett kompendieskede mot-

svarande ca 20 tim. arbetstiduttag som kursdeltagaren genomför med hjälp av självinstruerande materiel. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 20:5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget att målgruppen utökats med hänsyn till genomförda eller pågående organisationsförändringar vid krigsmaktens förband och staber. Den teoretiska utbildningen har minskats med 1 vecka och den praktiska med 3 veckor.

20.5.6 Fackutbildning av värnpliktiga krigskassörer Målgrupp: värnpliktiga som avses placeras som krigskassörer. Målet är att kursdeltagarna genom fackutbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att de skall kunna tjänst— göra som chef för kassadetalj vid krigsorganiserad enhet där kameralen— het inte ingår ävensom i övriga befattningar för krigskassörer. Utbildningen omfattar i nuläget 3 veckor.

Tabell 20:3 Undervisningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid ? föreslagna kurser i kameral verksamhet för kompaniofficerare

Ämnesgrupper/ämnen Kurs/ung. antal lektionstim. 20.5.4 20.5.5 F örsvarsspecifika ämnen 1201 50 Totalförsvar 20 14 ) Taktik 10 6 l Underhållstjänst 10 -— ! Stabstjänst 50 1 5 l Mobiliserings- och ' krigsplanläggning 30 15 ' Personaladministrari va ämnen 245 — | Personaladministration 200 _ Personalledning och personal samverkan 10 _ Utrednings- och kommunikations- teknik 35 — Förvaltningsadministrativa ämnen 2351 40 Allmän förvaltning 75 20 Kameral verksamhet 150 20 Expeditionstjänst med kontorsteknik 10 — Basämnen 275 15 Företagsekonomi 25 —— Ekonomisk redovisning 150 15 Rationaliseringsverksamhet 30 — Rättskunskap 70 — Summa 8752 1053

1I de försvarsspecifika och förvaltningsadministrativa ämnena bör den tillämpade utbildningen ske främst i form av applikatoriska studier o. (1. samt genom särskilda studier och övningar vid olika myndigheter. Ämnena är härvid helt samordnade. Föreslagna timantal bör därför endast betraktas som riktvärden.

? Härtill kommer 5 veckors praktik. 3Härtill kommer ett kompendieskede som omfattar formella underlag. Arbetstidsuttag 20 tim. (å 60 min.).

Utbildning av personal för administrativ verksamhet

21.1. Verksamhetsområdets avgränsning och personal

21.1.1. Avgränsning

KFU använder här begreppet ”administrativ verksamhet” som en sam- manfattande benämning för sådana administrativa uppgifter som främst utgör stödfunktioner till övrig verksamhet inom försvaret. Hit räknas sålunda med organisatorisk, personaladministrativ, juridisk och kameral samt expeditions- och serviceverksamhet sammanhängande funktioner. Den kamerala verksamheten behandlas dock särskild i kap. 20.

Organisationsfunktionen innefattar främst uppgifter angående den formella strukturen för enheternas uppbyggnad, beslutsvägar, informa- tionsvägar och auktoritet inom organisationen samt erforderliga system och rutiner.

Den personaladministrativa funktionen innefattar alla de insatser som görs i myndigheten för att handlägga och lösa dess personalfrågor.

Till den juridiska funktionen hänförs naturligen — förutom den juri- diska rådgivningen —— sådana ärenden som är av juridisk-administrativ eller juridisk—merkantil natur.

Expeditions- och servicefunktionen innefattar som namnet antyder sedvanligt skriv- och kontorsarbete samt sådana allmänna administrativa uppgifter som har servicekaraktär. För att beteckna denna verksamhet använder KFU fortsättningsvis den sammanfattande benämningen "kon- torsfunktionen”. Den 5. k. intendentsfunktionen1 inom vissa centrala myndigheter, vilken bl. a. skall tillgodose myndighetens behov av lokaler, inventarier, kontorsutrustning och andra förnödenheter, telekommunika- tioner och budtjänst, kan härvid enligt KFU mening ses som en del- funktion av kontorsfunktionen.

Administrativ verksamhet i den bemärkelse det här är fråga om dvs. som stödfunktion o. d., förekommer i samband med alla i tidigare

1 Ej att förväxla med begreppet ”intendent” som används för att beteckna militär personal tillhörande försvarets intendentkår (jfr kap. 13).

kapitel behandlade fack och funktioner. KFU har emellertid — med undantag för den kamerala verksamheten — valt att, oavsett personalens organisatoriska hemvist, behandla utbildningen av personal för sådan verksamhet i detta särskilda kapitel.

Sådan personal däremot, som på olika nivåer är direkt engagerad i produktions— eller fackverksamheten och vars grundläggande befatt— ningsutbildning och vidareutbildning behandlas i kap. 13 och följande, har möjlighet att också skaffa sig erforderligt administrativt kunnande i samband med resp. befattningsutbildning. Denna personals administra- tiva utbildning behandlas sålunda inte i detta kapitel. Enligt KFU allmänna principer är dock i kapitlet föreslagen utbildning öppen för var och en som _ oavsett personalkategori — för sin tjänst har behov av att skaffa sig aktuella kunskaper och färdigheter inom det administra- tiva ämnesområdet och som har erforderliga förkunskaper (jfr kap. 12).

Av kap. 1 framgår att KFU använder begreppet förvaltning för att beteckna den del av den statliga förvaltningen som utövas av myndigheter inom fjärde huvudtiteln samt att viss utbildning —— t. ex. rent militär — som regel undantas såsom inte ingående i utrednings- uppdraget. I konsekvens härmed anser KFU att uppdraget i fråga om här aktuell administrativ utbildning inte omfattar personal som inom staberna är verksam i rent militära stödfunktioner. Utan hinder härav kan berörd personal enligt KFU nämnda allmänna principer vid behov ansluta till denna utbildning.

Med hänsyn till att personalen inom kontorsfunktionen — ”kontors- personalen” — i stort sett fullgör likartade uppgifter var personalen än är placerad, inräknas dock all sådan personal vid de centrala, regionala och lokala staberna i den administrativa utbildningens mål— grupper.

21 .1.2 Personal

Inom de centrala förvaltningsmyndigheterna är samtliga i avsnitt 21.1.1 angivna delfunktioner av den administrativa funktionen representerade. Härvid är som regel de olika delfunktionerna — med undantag för kon- torsfunktionen — i huvudsak koncentrerade till särskilda administrativa enheter. Vid FCF förekommer dock här avsedd administrativ verksam- het jämväl vid kanslibyrån, kameralbyrån, juridiska byrån och revisions- byrån och inom SjvS är den även knuten till centralplaneringen och materielbyrån. FortF bedriver sådan verksamhet också vid bl. a. mark— byrån och utredningssektionen. Vid FMV däremot är ovan redovisade administrativa delfunktioner — med undantag för kontorsfunktionen —— i huvudsak koncentrerade till huvudavdelningen för administration och till centralplaneringen.

Även övriga centrala myndigheter såsom FOA, FFA, FRA, VPV och Cfs m. fl. uppvisar delvis olika mönster, men huvuddelen av den admi— nistrativa verksamheten är dock förlagd till någon eller några administra— tiv(a) enhet(er).

De administrativa uppgifterna fullgörs huvudsakligen av civil per- sonal. Vid de centrala förvaltningsmyndigheterna handläggs dock i vissa fall ärenden angående verkens egen krigsorganisation och mobiliserings- förberedelse av ett relativt fåtal militära befattningshavare. Därtill kom- mer ett antal expeditionsofficerare m. m. Likaså tjänstgör vid de centrala stabernas organisations-, personal- och utbildningsavdelningar vissa militära befattningshavare med administrativ verksamhet som huvud- uppgift.

Vid regionala och lokala myndigheter har den administrativa persona- len uppgifter främst inom organisationsfunktionen, den personaladmi- nistrativa funktionen och kontorsfunktionen. Befattningshavarna är härvid ofta verksamma inom flera funktioner. Chefer och hand- läggare utgörs till stor del av militär personal —— plutons-, kom- pani- och regementsofficerare — medan personalen i övrigt, främst inom kontorsfunktionen, huvudsakligen är civil.

Vid milostaberna tjänstgör inom personal-, utbildnings- och stabs— avdelningarna både kompani- och regementsofficerare samt civila hand- läggare i administrativa befattningar. Samma är förhållandet vid örlogs- basstabernas personal- och utbildningsavdelningar samt expeditioner. Vid kustartilleriförsvarsstabernas allmänna detalj och chefsexpedition tjänstgör även militära befattningshavare i administrativa befattningar.

Tabell Zl:l Ungefärligt antal befattningshavare i administrativ verk- samhet

Myndigheter Ungefärligt antal personer inom Kontors- Övriga administrativa funktioner funkt- tionen Handläggande Chefspersonal

personal Civ Civ Mil Civ Mil

FCF 140 110 50 SjvS 40 20 20 FortF 140 40 70 FMV 1 010 260 30 210 40 Övriga centrala förvaltnings- 1 600 400 50 150 40 myndigheter och institutioner m. m. Centrala staber 800 40 40 10 30 Arméns, marinens och flyg- 400 100 50 vapnets utbildn.-anstalter Högre och lägre regionala sta- 2 000 700 50 30 ber och förvaltningar Regements- och båt.-exp. 210 150

(motsv.)

Sjukvårdsavd och centrala sjv- 90 80 förråd

Summa 6 430 1 570 500 510 190 Totalsumma 9 200 (varav ca 700 militär personal)

Vid milotyg—, milotygverkstads- och milointendenturförvaltningar samt byggnadskontor tjänstgör antingen militära, civilmilitära eller civila befattningshavare som administrativa handläggare. Också vid örlogsba- sernas och kustartilleriförsvarens förvaltningar tjänstgör kompanioffi- cerare i administrativa befattningar.

Vid regements- (motsv.) och bataljons- (motsv.) expeditioner samt vid sjukvårdsavdelningar tjänstgör (eller avses tjänstgöra) plutonsofficerare som expeditionsofficerare.

Den civila biträdespersonalen inom kontorsfunktionen kan vara inpla- cerad i den regionala och lokala organisationen på varierande sätt, t. ex. fördelad på de olika underenheterna eller sammanhållen i centraldetaljer eller allmänna detaljer, gemensamma expeditioner och skrivcentraler.

Det totala antalet administrativ personal i central, regional och lokal instans utgör ca 9200 varav ca 700 militär personal. Fördelningen framgår närmare av tabell 21:I. I denna har KFU valt att redovisa personalen inom kontorsfunktionen för sig. I fråga om personalen inom övriga administrativa funktioner har KFU däremot endast gjort en uppdelning på handläggande personal och chefspersonal med hänsyn till att de olika funktionsområdenas specialistkunnande som regel torde ha inhämtats före tillträdet av .tjänst inom myndighet medan kunnande— och färdighetskraven i fråga om de allmänna administrativa färdighe- terna inte oväsentligt skiljer sig mellan de två nivåerna.

21 .2 Utvecklingstendenser

Utöver i kap. 10 redovisade förändringar som bedöms vara av särskild betydelse för försvarets förvaltningsutbildning vill KFU här framhålla följande.

Eftersom omsättningen inom den stora personalgrupp som repre- senteras av biträdespersonalen är väsentligt högre än inom övriga grup- per torde förändringarna inom skolväsendet påverka kontorsfunktionen snabbare än andra funktioner.

Samtliga pågående och kommande omorganisationer och omlokali- seringar föranleder väsentliga administrativa och personaladministrativa förändringar varvid främst den civila personalen berörs. Omfattande utbildningsbehov torde också uppkomma bl. a. på grund av nyrekryte- ring och ändrade arbetsuppgifter.

Nya arbetsmetoder och nya administrativa system kan också förvän- tas i hög grad påverka arbetsuppgifterna för personalen inom det admi- nistrativa verksamhetsområdet. Den snabba utvecklingen av dator- baserade administrativa system kommer sålunda att påverka organisa— tion och uppgifter både centralt och regionalt. Den teknik som inryms i olika datorsystem kräver för att kunna utnyttjas effektivt en kvalifi- cerad utbildning av personal inom den administrativa verksamheten, inte minst en ökad utbildning i datateknik. Utvecklingen på informa- tionsbehandlingsområdet kan också medföra sammanslagning av organi— sationsenheter samt ökade krav på planering och specialisering av per- sonal för hantering av systemen.

Den omständigheten att den administrativa personalen totalt torde komma att minskas föranleder i och för sig -— liksom inom övriga områden —— ökade krav på utbildningsinsatser.

Såväl inom statsförvaltningen som inom näringslivet har en kontinuer- lig utveckling mot ökad automatisering skett inom områdena administra— tion och teknik. Under 1970- och 1980—talen torde därför personal- frågorna få hög prioritet och därmed också de aktuella utbildnings— frågorna.

21 .3 Utredningens studier

Såsom framgår av kap. 8 har KFU genomfört ett stort antal studier m. m. Intervjuer och direkta observationer av verksamheten har dock främst berört regionala och lokala myndigheter och förvaltningar. Dessa studier har legat som grund för KFU uppfattning om berörd personals utbildningsbakgrund och utbildningsbehov.

Personalen inom den administrativa verksamheten har en mycket varierande utbildnings- och erfarenhetsbakgrund, som i många fall inte utgör någon relevant plattform för en utveckling inom det administra- tiva verksamhetsområdet.

Allvarliga brister i den civila personalens befattningsutbildning kan vidare konstateras inom verksamhetsområdet. Den utbildning som erhållits har som regel kommit relativt långt efter det att tjänst tillträtts eller nya uppgifter erhållits. Såsom framgår av kap. 9 har också befattningsutbildningen helt uteblivit för många civila tjänste- män.

Vid de centrala ämbetsverken har utredningen granskat utbildnings- planer och kursprogram. Vid FMV har befattningsbeskrivningar och annat skriftligt material gett underlag för utbildningsinnehåll i kurser för de olika målgrupperna. Oavsett personalens grundutbildningsnivå har KFU kunnat konstatera att all personal generellt behöver en systematisk utbildning inom det administrativa verksamhetsområdet. Vidare kan noteras att de chefstjänstemän som har personalledande och administrativa uppgifter i nuläget inte sällan har otillräcklig utbildning härför.

Från början av 1960-talet har vid de centrala förvaltningsmyndig- heterna bedrivits en viss utbildningsverksamhet för den civila, admi- nistrativa personalen. De ekonomiska och personella resurserna har dock varit alltför otillräckliga för att denna verksamhet i tillräcklig utsträckning skall ha kunnat tillgodose angelägna utbildningsbehov. Sedan 1970 har dock i främst FMV utvecklats en mer systema- tisk utbildningsverksamhet, vilket medfört att kurser byggda på utbild- ningsanalyser framtagits för administrativ personal vid myndigheten. Materialet har kunnat utnyttjas av KFU. Värdefullt underlag har även tillförts KFU genom studiebesök vid PUN och Gällöfsta kurscentrum.

21.4. Överväganden

Oavsett att den administrativa personalen utbildningsmässigt sett utgör en synnerligen heterogen grupp erfordras enligt KFU mening grundläg- gande befattningsutbildning och vidareutbildning på olika nivåer för att ge de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för en effektiv arbetsinsats. KFU har härvid funnit sig böra utforma kurserna så att den personal som kan förväntas tillgodogöra sig utbildningen — och som behöver den för sin tjänst — kan gå igenom befattningsutbildningen stegvis nivå för nivå.

Såsom framhålls i kap. 12 (12.3) kräver utvecklingen av företags- demokratins samverkans- och medverkansformer kunskaper för att bli meningsfylld, t. ex. ifråga om relationer mellan de anställda på en arbetsplats. KFU bedömer det därför angeläget med ökade utbildnings- insatser inom det personaladministrativa ämnesområdet, särskilt som detta i stor utsträckning är nytt för samtliga målgrupper.

Såsom delvis framgått av det föregående (21.1.1) ingår de administra- tiva teknikerna mer eller mindre i förvaltningstjänstens alla verksam- hetsområden. Detta berör härvid såväl kontorspersonal som handläg— gare och chefspersonal. Var och en behöver sålunda en efter sina arbets- uppgifter anpassad utbildning inom bl. a. områdena administrativa styr- system, delegeringsprinciper, personalledning, föredragningsteknik, plane- ringsmodeller och rationaliseringsverksamhet m.m. KFU har också funnit att kunskapskraven för den arbetsledande personalen inom hithö- rande ämnesområden i vissa avseenden är nivåoberoende, men däremot relativt beroende av vilka funktioner eller fack personalen tillhör. Möj- ligheter till integration i utbildningen mellan målgrupperna och över kategorigränserna föreligger därför enligt KFU mening i hög grad.

Av de förvaltningsadministrativa ämnena är det främst allmän för- valtning som är betydelsefull för personal med administrativa uppgifter. Inom basämnena ekonomi, rationaliseringsverksamhet och rättskunskap konstateras också utbildningsbehov som måste tillgodoses.

För kontorspersonal föreligger i regel behov av en grundläggande förvaltningsutbildning som bl. a. ger kunskaper om den offentliga för- valtningens organisation och arbetssätt, särskilt ifråga om försvarets specifika arbetsrutiner och krav. För den kvinnliga kontorspersonalen erfordras vidare en grundutbildning inom totalförsvarets ram, som den manliga som regel får i samband med sin värnplikt. Den kan givetvis endast ge en allmän orientering.

Den handläggande personalen utgörs dels av civila med teknisk eller annan utbildning över grundskolenivån dels av officerare som övergått till administrativa uppgifter. Enligt KFU mening krävs för denna perso- nal en gemensam grundläggande administrativ utbildning där hörn- stenarna-är det förvaltningsrättsliga regelsystemet, ekonomiadministra- tion, personaladministration och administrativ rationalisering.

För chefspersonalen är utbildning avseende sådana administrativa tekniker som sammanhänger med ledningsfunktionen av särskild bety- delse.

Oavsett att kunskapskraven enligt ovan generellt sett är relativt obe— roende av vilka funktioner eller fack personalen tillhör, finns det givetvis bestämmelser och rutiner m. ni. som är unika för något eller några områden. KFU anser det därför vara naturligt att vederbörande utbil- dande myndighet i mån av behov grupperar kursdeltagarna i olika kur- ser eller grupper inom kurser. Härigenom bör — inom ramen för utbild- ningsmålet i stort — individuella avvikelser kunna göras i de före- slagna kursplanerna. KFU anser vidare att t.ex. kursdeltagare med (blivande) verksamhet inom sjukvårdsexpeditionstjänsten kan behöva en specialinriktad utbildning. KFU har även angett detta i anslutning till delmålen för i det följande redovisade kursförslag.

Enligt KFU mening är det väsentligt att även den högre chefsperso- nalen, dvs. på lägst byråchefs (motsv.) nivå, erhåller en för verksamheten avpassad administrativ utbildning. Vid FMV anordnas också sedan 1970 en särskild chefsutbildning och FOA har planer på att införa motsvarande utbildning. Administrativ chefsutbildning anordnas också sedan en tid försöksvis vid MHS, dock för annan, motsvarande chefs- personal. I det följande redovisade förslag upptar inte någon kurs för sådan utbildning eftersom KFU avser att återkomma till frågan i ett senare betänkande. (Se kap. 27)

21.5. Förslag

KFU i det föregående redovisade studier och överväganden m. m. har utmynnat i följande förslag om grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning av personal för administrativ verksamhet.

Behovet av fortbildning tillgodoses enligt i kap. 12 angivna principer.

21.5.1 Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för kontorspersonal Målgrupp: nyanställd kontors- och expeditionsvaktpersonal, som ej tidi- gare innehaft tjänst inom försvaret. Förkunskaper: fullgjord skolplikt. Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig sådana grundläggande kunskaper och färdigheter att de kan utföra allmänna kontorsgöromål och snabbt anpassa sig till arbetsmiljön inom försvaret. Utbildningen omfattar 4 dagar (28 lektionstimmar) fördelade på äm- nen enligt tabell 21:2. Delmål för utbildningen framgår av bilaga 2111 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom någon motsvarande utbildning för närvarande inte finns utom vid FMV (3 dagars kurs).

21 .5.2 Vidareutbildning för (blivande) kansliskrivare m. fl.

Målgrupp: kontors- och expeditionsvaktpersonal. Förkunskaper: introduktionskurs och grundläggande befattningsutbild- ning för kontorspersonal (21.5.1).

Tabell 21:2 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för kontorspersonal

&

Kurser/ungefärligt antal lek- Ämnesgrupper/ämnen tionstimmar

21.5.1 21.52 2153 2154 _a

2 2 — Totalförsvar 2 2 — 8

F örs varss peci fika ämnen

20 26

Personaladministration —— 4 4 Personalledning och personal- 4 4 12 samverkan

Utrednings- och kommunikations- 4 12 teknik Personaladministrativa ämnen

F örvaltningsadministrativa ämnen

Allmän förvaltning Kameral verksamhet Expeditionstjänst med kontorsteknik

Basämnen

Rationaliseringsverksamhet Rättskunskap

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att de skall kunna fullgöra vid olika förvaltnings- m. fl. myndigheter förekommande kontorsarbete.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstimmar) fördelade på äm— nen enligt tabell 21:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:2 i betänkandets del. 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom ingen systematiserad motsvarande utbildning nu finns, utom vid FMV (5 da- garskurs). Försvaret har dock i nuläget tillgång till enstaka platser vid PUN förvaltningskurs för kontorspersonal.

21 .5.3 Vidareutbildning för personal med sekreterargöromål

Målgrupp: kansliskrivare, kontorsskrivare och assistenter som tjänstgör som sekreterare åt chef eller arbetsgrupp.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) kansliskrivare m. fl. (2152).

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att fullgöra en sekrete- rares arbetsuppgifter.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstimmar) fördelade på äm- nen enligt tabell 21:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:3 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom någon motsvarande utbildning inte finns, utom vid FMV (8 dagarskurs).

21 .5.4 Vidareutbildning för (blivande) kontorsarbetsledare Målgrupp: expeditionsförmän, assistenter och byråassistenter som år (skall bli) arbetsledare för kontorspersonal vid t. ex. skrivcentral, expedi- tion, tryckeri, telefonväxel, arkiv och budcentral m. m.

Förkunskaper: vidareutbildning för (blivande) kansliskrivare m. fl. (2152).

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda och samverka inom en arbetsgrupp.

Utbildningen omfattar 1 vecka (35 lektionstimmar) fördelade på ämnen enligt tabell 21:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:4 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom ingen systematiserad motsvarande utbildning finns.

2155 Vidareutbildning för (blivande) expeditionsföreståndare vid regementsexpedition (motsv.), förvaltningsexpedition inom milo och vid sjukavdelning Målgrupp: plutonsofficer som (avses) placeras som expeditionsförestån- dare vid regements- och bataljonsexpedition, regional förvaltnings- expedition eller sjukavdelning. Förkunskaper: grundläggande förvaltningskurs för plutonsofficerare enligt 13.5.1.

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda arbetet vid expedi- tionen.

Utbildningen omfattar 3 veckor (105 lektionstimmar) —— för personal i sjukvårdsexpeditionstjänst 4 veckor (140 lektionstimmar) — fördelade på ämnen enligt tabell 21 :3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:5 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget tillsammans med kravet på genomgången förvaltningskurs en utökning av utbildningstiden.

21.5.6 Vidareutbildning för handläggare i administrativ verksamhet Målgrupp: nyanställd handläggande personal med huvudsakliga upp- gifter att bereda och föredra administrativa ärenden samt tjänstemän som övergår från annan verksamhet till handläggande tjänst med admi- nistrativa uppgifter. Förkunskaper: för befattningen erforderlig skolunderbyggnad samt introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning (21.51) eller obligatorisk utbildning till och som kompaniofficer/regementsofficer.

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att tjänstgöra som hand— läggare vid olika förvaltnings- m. fl. myndigheter.

Utbildningen omfattar 4 veckor (140 lektionstimmar) fördelade på ämnen enligt tabell 21 :3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:6 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom någon motsvarande utbildning för närvarande inte finns inom försvaret, utom vid FMV (5 dagarskurs). Enstaka platser har dock hittills kunnat disponeras vid PUN kurs för handläggande personal.

21.5.7 Vidareutbildning för (blivande) sektionschefer (motsv.) Målgrupp: inom central förvaltning, sektionschef eller enhetschef. Inom regional/lokal förvaltning detaljchef eller enhetschef (motsv.).

Tabell 21:3 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för expeditionsföreståndare, handläggande personal och chefspersonal

& Ämnesgrupper/ämnen K utser/ungefärligt antal lek- tionstimmar

21.55 21.56 21.5.7

&

F örsvarsspeci fi ka ämnen

Totalförsvar Stabstjänst Mobiliserings- och krigsplanläggning

Persona/administrativa ämnen

Personaladministration - 12 Personalledning och personalsamverkan 8 Utrednings- och kommunikationsteknik 26

Förvaltningsadministrativa ämnen 39 [6

Allmän förvaltning 17 12 Anskaffningsverksamhet 4 4 Kameral verksamhet _ — Expeditionstjänst med kontorsteknik 18 —

Basämnen 40 24

Ekonomiämnen 10 10 Rationaliseringsverksamhet 20 8 Rättskunskap 10 10 6

Summa 1051 140 70

&

1För- personal i sjukvårdsexpeditionstjänst tillkommer vissa avsnitt som berör riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas verksamhet, författ- ningar och andra bestämmelser som rör sjukvårdsförmåner och sjukredo- visning, sjukvårdsexpeditionsbestämmelser och -rutiner samt sjukvårdsmateriel och sjukvårdsmaterieltjänst vid sjukavdelning, sammanlagt 35 lektionstimmar.

Förkunskaper: vidareutbildning för handläggare i administrativ verk- samhet (21 .5.6).

Målet är att kursdeltagarna genom utbildningen skall skaffa sig erfor- derliga kunskaper och färdigheter för att fullgöra med en ledande administrativ befattning sammanhängande uppgifter.

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstimmar) fördelade på ämnen enligt tabell 21:3.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 21:7 i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning eftersom för närvarande ingen motsvarande utbildning finns inom försvaret, utom vid FMV (5 dagarskurs).

Utbildning av personal för övrig förvaltningsverksamhet m m

I detta kapitel behandlar KFU utbildningen av personal för viss övrig förvaltningsverksamhet, nämligen personalkasseverksamhet och inre ren— hållning. Vidare behandlas utbildningsbehov sammanhängande med så- dana verksamheter av allmän eller speciell karaktär som kan beröra flera fack o. d. utan att därför vara direkt hänförbara till något eller några av dessa. Utbildningen av personal för s. k. administrativa stödfunktio- ner har dock behandlats i kap. 21.

22.1 Personalkasseverksamhet

Personalkasseverksamhet bedrivs vid huvuddelen av krigsmaktens för- band (motsv.) men varierar väsentligt i omfattning mellan olika enheter. Den centrala ledningen utövas av FMV genom förplägnadsavdelningens (FMV-K:L) personalkassedetalj.

Den lokalt bedrivna verksamheten omfattar främst marketenterirörelse (servering och försäljning från kiosker) samt biografrörelse (visning av underhållningsfilm). Vidare ingår i verksamheten åtta bagerier, ett blan- kettryckeri samt ett hotell. Personalens ungefärliga omfattning och för- delning framgår av tabell 22:1.

Tabell 22:I Personal för personalkasseverksamhet i lägre regional/lokal instans

&

Målgrupper Ungefärligt Anmärkningar antal

&

Marketenteripersonal 450 Hel- eller deltid Bageripersonal 25 Biografpersonal 160 Deltid (bisyssla) Tryckeripersonal m. fl. 15

Summa (avrundat) 650 Hel- eller deltid

R_—

Enligt Kungl. Maj:t beslut 17 maj 1974 övertar statsverket personal- kassornas ekonomiska åligganden i marketenterirörelserna fr. o. m: den 1 juli 1974.

Oavsett driftformen är det enligt KFU mening angeläget att persona- len har sådana kunskaper och färdigheter för sitt arbete att en gynnsam effekt på verksamheten uppnås. Den bör därför bl. a. ha en för upp— gifterna anpassad utbildning. Hittills har ingen organiserad och syste- matiserad utbildning regelmässigt förekommit.

Enligt vad KFU funnit anser personalen att utbildning skulle öka intresset för verksamheten. Det anses särskilt värdefullt om personal i ledande befattningar får en kompletterande utbildning. I avvaktan på en slutlig lösning av formerna för de olika verksamheternas bedri- vande anser KFU därför att utbildning av ”överbryggande" karaktär bör anordnas. Vidare bör en mera systematiserad utbildning successivt byggas upp inom försöksverksamhetens ram (kap. 29) sedan den framtida organisationsformen fastlagts i sina detaljer.

22.2. Inre renhållning

Verksamhetsområdet inre renhållning omfattar i huvudsak vård av försvarets olika lokaler vid centrala, regionala och lokala myndig- heter.

FMV är central förvaltningsmyndighet för inre renhållning varvid handläggning av hithörande ärenden sker vid inventariebyråns (FMV- A:IN) renhållningssektion.

Den lokalt verksamma personalen (även för centrala och regionala myndigheters lokaler) omfattar i stort

— ca 400 städledare (hel- eller deltid) —— ca 1 500 lokalvårdare (anställda enligt särskilt avtal), varav ca 300

vid centrala myndigheter. Utöver nämnda personal utnyttjas värnpliktiga för inre renhållning av förläggningslokaler (logement, hygienutrymmen och korridorer m. m.) och fartygsutrymmen o. d. Dessutom används entreprenörer i vissa storstädningssammanhang och för fönsterputsning samt i ett fåtal fall vid myndigheternas ordinarie lokalvård.

Utvecklingen inom byggmaterialområdet och inredningsområdet samt behovet av en förbättrad miljövård ställer speciella — och efter hand ökande _— krav på hjälpmedel och arbetsmetoder för den inre renhåll- ningen. Detta har lett till ökade insatser för att åstadkomma rationella städsystem, bättre utnyttjande av maskiner och redskap samt effektivare och samtidigt miljövänligare kemisk-tekniska hjälpmedel. I större om- fattning än tidigare anlitas därför för såväl utförande av inre renhåll- ning som ledning av detsamma civil personal som är utbildad för arbetet.

Lokalvårdarna, som är anställda enligt särskilt avtal, har som regel minst fyra timmars städarbete per dag. De har ofta även annat arbete, varför städarbetet utförs på ”icke kontorstid”. Vissa försök med städning på dagtid pågår dock. Någon systematisk utbildning för lokalvårdare förekommer som regel inte. Vissa kurser har dock anordnats regionalt/lo-

kalt under medverkan från FMV. I huvudsak meddelas endast handled- ning av städledaren. Det finns emellertid instruktioner om städning och användning av olika hjälpmedel.

Utbildning av städledare sker sedan ett antal år i FMV regi. Den ökade förståelsen för lokalvårdens betydelse har medfört att efterfrågan på utbildning numera är större än utbildningsresurserna.

En väl utförd renhållning ökar lokalernas och inventariernas livslängd samt medför en bättre arbetsmiljö och större trivsel för personalen. KFU anser därför att lokalvårdarna behöver särskilda kunskaper och färdigheter för sitt arbete som de bäst torde kunna skaffa sig genom en i kursform anordnad utbildning. En sådan torde också öka lokalvår- darnas förståelse för den inre renhållningens betydelse och därmed öka deras intresse för verksamheten, vilken ju ofta måste utföras på obekväm arbetstid.

KFU anser vidare att det är väsentligt att städledaren har de kun- skaper och färdigheter som erfordras för att leda och kontrollera lokal— vårdarnas arbete samt att härvid praktiskt kunna visa hur städning skall utföras samt hur olika hjälpmedel och material skall användas.

Som en följd av KFU studier och överväganden inom verksamhets— området föreslås följande utbildning för lokalvårdare och städledare. Därtill kommer behovet av fortbildning enligt samma principer som för annan personal (jfr kap. 12).

22.2.1. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för lokalvårdare

Målgrupp: nyanställda lokalvårdare. Förkunskaper: fullgjord skolplikt. Någon erfarenhet av städarbete. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig kun- skap om den militära arbetsmiljön så att en snabb anpassning till arbetet möjliggörs samt sådana kunskaper och färdigheter som erfordras för att utföra städarbete under städledares överinseende.

Utbildningen omfattar 4 dagar (28 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 22:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 22:l i betänkandets del 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en nyhet eftersom systema- tiserad utbildning av lokalvårdare hittills endast förekommit i ringa omfattning.

22.2.2. Grundläggande befattningsutbildning för städledare

Målgrupp: personal med (blivande) hel— eller deltidsuppgift som städ- ledare. Förkunskaper: kunskap om städningsarbetet vid egen myndighet. Målet är att kursdeltagaren genom utbildningen skall skaffa sig de kunskaper och färdigheter som erfordras för att leda städningsarbete samt instruera lokalvårdare om städmetoder och städteknik m. m.

Tabell 22.-2 Utbildningstidens ungefärliga fördelning på ämnen vid före- slagna kurser för städpersonal

Kurser/ ungefärligt antal lektionstim.

Ämnesgrupper / ämnen

22.2.1 22.2.2

F örsvarss pecifika ämnen 2 — Totalförsvar 2 — Personaladministrativa ämnen 6 18 Personaladministration — 8 Personalledning och personalsamverkan 6 10 Förvaltningsadministrativa ämnen 6 14 Materielunderhåll 6 12 Förrådsverksamhet — 2 Basämnen 14 38 Materiel- och materielvårdskunskap 8 18 Rationaliseringsverksamhet 3 12 Rättskunskap 3 8 Summa 28 70

Utbildningen omfattar 2 veckor (70 lektionstim.) fördelade på ämnen enligt tabell 22:2.

Delmål för utbildningen framgår av bilaga 222 i betänkandets del. 2. I förhållande till nuläget innebär förslaget en utökning med en vecka, främst på grund av att utbildning i arbetarskydd, hygien och städeko— nomi tillkommit samt att krav på färdighet ställs inom ett antal väsent— liga områden.

22.3. Miljövård

Den verksamhet som krigsmakten bedriver kan i många fall medföra risker även i fredstid för skadeverkningar på miljön, vilket har varit känt långt före dagens miljödebatt. Krigsmakten har också sedan länge en rad särskilda bestämmelser om vad som får göras och inte göras under olika övningar o. d. samt vilka åtgärder som skall vidtas för att begränsa riskerna för skador, återställa markområden m. m. efter övning och reglera eventuellt uppkomna skador.

Det är därför naturligt att i nuläget — då förbättrad miljövård be- traktas som en hela samhällets angelägenhet — många olika centrala, regionala och lokala organ inom krigsmakten har sin uppmärksamhet riktad på miljövårdsfrågoma.

KFU anser det också vara naturligt och nödvändigt att den utbildning av personal för olika grenar av förvaltningsverksamheten, som föresla- gits i kap. 13 och följande, även innefattar miljövärden inom olika verksamhetsområden.

Enligt KFU mening bör emellertid krigsmaktens insatser för att vårda och förbättra miljön kunna bli effektivare — och även utveckla försvarets sedan gammalt positiva attityd till miljöfrågorna — genom en samordnad utbildning av personal, representerande olika grenar av den regionala och lokala verksamheten, dvs. såväl stabs- och förvalt— ningspersonal som personal i trupptjänst.

Ett verksamhetsområde som på senare år varit föremål för belysning och för ökande insatser för att skydda miljön till lands och vatten är hanteringen av oljan. Vid här avsedd utbildning borde därför behandlas ”oljeprodukterna och miljön”, omfattande t. ex. begreppet miljö, olje- produkternas egenskaper från miljösynpunkt, oljeprodukternas före— komst i den militära miljön, åtgärder för att förhindra oljeskador. åtgär- der när skada uppstått samt åtgärder för att sprida kunskaperna inom den egna myndigheten.

Andra områden som kan vara värda att belysa med en sådan utbildning är t. ex. ”skärgården — en miljö med speciella problem”, ”skarpskjutningar och miljövård” samt ”befästningarna och allemans- rätten”. :

22.4. Materielutbildning

I nuläget anordnas vid behov viss specialutbildning på främst ny mate- riel av vederbörande myndighet, ofta i samarbete med materielle- verantören. Ett relativt litet antal tjänstemän har hittills beretts tillfälle delta i detta slag av kurser. Inom främst verkstadsdrift, materielunder- håll och förrådsverksamhet föreligger enligt gjorda uttalanden i anslut- ning till KFU studier ett allmänt behov av snabb orientering om eller specialutbildning på ny materiel av olika slag som levereras till krigs— makten. Denna utbildningsinsats kan emellertid vara inriktad på skilda mål. Förrådspersonalens behov av orientering och utbildning är ofta inte detsamma som t. ex. personalens i verkstadsdrift eller i materielunder— håll. Som ett led i fortbildningen kan kurser behöva anordnas för t. ex. förrådspersonal som inte omedelbart vid sin anställning kan få en så fullständig materielvårdskunskap som erfordras för vidgad användbar- het.

Vid ovannämnda utbildning bör en integrering eftersträvas såväl mel- lan försvarsgrenarna som mellan olika personalkategorier eller personal- grupper för att på så sätt begränsa antalet kurser för utbildning på samma slags materiel. Detta kan innebära att i en och samma kurs olika kategorier deltar olika lång tid allt beroende på vederbörandes arbets- uppgift och vad slags materiel det är fråga om. Kurstiden kan därige- nom variera mellan två till tre dagar och i enstaka fall upp till ett par veckor. I kap. 13 föreslagen minskning av kurstiden för utbildning av intendenter motiveras bl. a. med att visst utbildningsbehov på ett mate- rielområde kan tillgodoses efter den grundläggande utbildningen genom materielkurser av här berört slag. Detsamma gäller bl. a. den i kap. 15 och 17 föreslagna utbildningen av förrådspersonal resp. personal i verk- stadsdrift. Materielkurserna utgör sålunda en form av återkommande

utbildning med yrkeserfarenhet mellan kurserna (jfr kap. 12). Det kan inte uteslutas att ytterligare minskning av grundläggande befattningsut- bildning för olika berörda personalgrupper blir möjlig vid en ökad an— vändning av den ovan föreslagna utbildningsformen.

Det av KFU i kap. 12 förordade inrättandet av en för försvaret gemensam förvaltningsskola bör — om en sådan skola beslutas — skapa möjligheter för skolan att göra insatser för att samordna ifrågavarande specialutbildning, som kan anses vara alltför splittrad i nuläget. En sådan insats från denna skola befriar dock inte de myndigheter som nu anordnar materielkurserna från deras primära utbildningsansvar. Det biträde med anordnande och organisering av kurserna som förvaltnings— skolan skulle kunna lämna kan enligt KFU också ses som ett led i den rationaliseringsverksamhet som är nödvändig att fortlöpande bedriva även på internutbildningens område. Tillkomsten av en central för- valtningsskola och en arméns tekniska skola (ATS) skulle också öka möjligheterna för en rationell samordning av den utbildning som inte bedrivs centralt.

Med hänsyn till att ifrågavarande materielutbildning i huvudsak utgör ett led i fortbildningen av den därav berörda utbildningspersonalen, framlägger KFU inte några kursförslag.

22.5. Specialkurser

KFU har under utredningsarbetet funnit att det kan föreligga behov för viss personal att oavsett verksamhetsområde erhålla inom fortbild— ningens ram en kompletterande utbildning inom något speciellt och mera avgränsat område. Denna form av specialutbildning föreslås genomfö- ras som ”behovskurser", dvs. då anmälda behov föreligger i sådan om- fattning att kurs är motiverad. Exempel på tänkbara kurser är bl. a. följande.

Administrativ projektledning, syftande till att ge kunskap om projekt- och rationaliseringsverksamheten inom förvaltningstjänsten.1 Deltagarna bör efter kursen ha fått färdighet i projektarbete och projektledning. Kursen bör i stort omfatta projektorganisation och projektplanering samt behandla projektinitiering, samverkansformer och projektledning.

Materialadministration, syftande främst till att belysa principer och metoder för materialstyrning och utveckling av administrativa material— system samt metoder för att upptäcka och analysera fel och brister i använda system och ge impulser till vidareutveckling.

Arbetsförenkling, syftande till att ge kunskap om arbetsförenklingen som metod samt om dess användbarhet inom olika områden av förvalt- ningsverksamhet. Efter genomgången kurs bör deltagarna ha färdighet att tillämpa metoden inom eget verksamhetsområde samt att lägga fram uppslag och förslag till förbättringar av olika arbetsrutiner m. m.

Konferensledning, syftande till att ge färdighet i att planera, leda och

1 Utbildning för projektledare inom anskaffningsverksamhet av teknisk art behandlas i kap. 14.

följa upp konferenser och sammanträden. I kursen kan som bakgrunds— kunskap ingå kommunikationspsykologi och framställningsteknik. Hu- vudvikten bör dock läggas på färdighetsträning som konferensledare med stöd av moderna tekniska hjälpmedel, t. ex. ITV.

Undervisningsteknik, syftande till att ge personal som inte är pedago- giskt utbildad men som i sin tjänst har vissa läraruppgifter färdighet att undervisa med tillämpning av vanligen förekommande undervisnings— metoder. Kursen bör bl. a. omfatta elementär inlärningspsykologi, mål- formulering, planering och genomförande av lektion, undervisnings- metoder, pedagogiska hjälpmedel och utbildningskontroll.

22.6. Utbildning utanför försvaret

Inriktningen och omfattningen av utbildningsverksamheten vid de centrala utbildningsinstitutionerna i statsförvaltningen och i näringslivet har redovisats i kap. 3 och 7. Eftersom denna delvis berör samma mål- grupper som i kap. 13 och följande föreslagna kurser, torde berörings— punkterna vara relativt många.

KFU vill i detta sammanhang dock framhålla den principiella upp- fattningen att försvaret inte skall ”konkurrera” med dessa institutioner genom att anordna egen utbildning om befintlig utbildning kan till— godose föreliggande behov. Det kan därför vara lämpligt att även i framtiden sända kursdeltagare från försvaret till dessa institutioner för att genomgå sådan utbildning. I vissa fall torde det dock vara lämpligt om utbildningen kan utformas med beaktande av försvarets särskilda behov. Till denna fråga återkommer KFU i kap. 27.

Ett särskilt utbildningsbehov torde föreligga för innehavare av enstaka förekommande specialistbefattningar inom olika delar av förvaltnings- verksamheten. Deras exklusiva utbildningsbehov bör lämpligen tillgo— doses genom ”köp” utifrån.

VI Utbildningens integrering och lokalisering. Lärarverksamhet. Personalinflytande

Utbildningens totala omfattning, lokalisering och samordning

KFU synpunkter på utbildningens principiella utformning och samord- ning m. m. framgår av kap. 12. I de efterföljande kap. 13—22 redovisar KFU förslag om introduktionsutbildning, grundläggande befattningsut- bildning och vidareutbildning för personal inom alla fack och funktioner i central, regional och lokal instans.

I detta kapitel redovisas ovannämnda utbildnings beräknade totala omfattning ävensom synpunkter och förslag ifråga om fortbildningens principiella utformning och totala omfattning m. m. Vidare ger KFU här förslag om förvaltningsutbildningens samordning och lokalisering samt om utbildande myndigheter för de olika kurserna m. m. KFU får i detta sammanhang ånyo erinra om att underlaget för att bestämma målgruppernas sammansättning och storlek mot slutet av 1970-talet och framåt givetvis är mycket osäkert (jfr kap. 12).

KFU har emellertid vid sina beräkningar tagit hänsyn till de personal- förändringar om vilka beslut eller andra reella underlag föreligger. KFU vill dock hålla för troligt att det verkliga utbildningsbehovet likväl kan komma att bli något lägre än vad KFU nu kommit fram till.

23.1. Utbildningens totala omfattning 23.1.1 Introduktionsutbildningen

All nyanställd personal introduceras på arbetsplatsen genom den egna myndighetens försorg. Den av KFU föreslagna introduktionskursen (14.5.1) omfattande två utbildningsdagar (14 lektionstim.) är härvid avsedd att användas som ett komplement i samband med introduktion av sådan nyanställd civil personal inom alla fack och funktioner som inte tidigare haft anställning inom försvaret och som inte erfordrar någon grundläggande befattningsutbildning. Kursen redovisas i kap. 14 eftersom anskaffningsverksamheten är den första för vilken kursen är aktuell. Såsom framgår av berörda utbildningskapitel är introduktions- kursen för sådan nyanställd personal, som även skall genomgå en grund-

läggande befattningsutbildning, inordnad i denna utbildning. Om sist- nämnda utbildning inte kan genomföras direkt i anslutning till nyanställ- ningen, bör introduktionsdelen brytas ut och genomföras separat. I sådant fall bör vederbörande nyanställda ansluta till befattningsutbild- ningen två dagar senare än sådana kursdeltagare som även skall genom- föra introduktionsdelen.

Det totala behovet av här avsedd introduktionsutbildning är svårt att överblicka, eftersom personalomsättningen beror av en mängd faktorer av vilka många ligger utanför myndigheternas kontroll. Med ledning av tillgängligt material, bl. a. den tidigare nämnda RRV-under- sökningen, har dock KFU kommit fram till att det årliga utbildnings- behovet kan komma att omfatta 2 OOO—3 000 nyanställda.

23.12. Den grundläggande befattningsutbildningen och vidareutbildningen

Sammanställning över 1 kap. 13—22 föreslagna kurser för grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning av kompani- och regements- officerare i förvaltningstjänst i allmänhet, kompaniofficerare i fortifi— kationstjänst och kameral verksamhet samt civilmilitär ingenjörspersonal redovisas i tabell 23:I . Motsvarande utbildning för övrig personal redo— visas i tabell 23:2. Av tabellerna framgår — förutom kursnummer, be- nämning och antal utbildningsdagar per kurs — beräknat antal kursdel— tagare per år samt därav följande ungefärligt antal elevdagar och kur— ser.

Såsom framhållits i det föregående år kursunderlaget osäkert varför förskjutningar idetta är mycket sannolika. Med hänsyn till den genom— snittligt långa tjänstetiden för förvaltningspersonalen erfordras dock relativt stora förändringar av målgrupperna för att det i nämnvärd grad skall påverka kursutbudet.

Tabell 23.-l Sammanställning över den grundläggande befattningsutbild- ningens och vidareutbildningens totala omfattning för kompani- .och regementsofficerare i förvaltningstjänst i allmänhet, kompaniofficerare i fortifikationstjänst och kameral verksamhet samt civilmilitär ingenjörs- personal

_________.__——————-——

Nr/Benämning1 Utbild— Genom- Genom- Ungefär- nings- snittligt snittligt ligt antal dagar/ antal antal kurser kurs2 kursdelta- elevdagar /år3

gare/år / år

___—_£____——_——

Intendentkurs B 2154 25 5 375 1—2 Intendentkurs A 20t+ 15 8 120 % Högre intendentkurs B 3904 20 7 800 1 Högre intendentkurs A 20t+20 7 140 V.» Vidareutbildning för (bli- 50 15 750 l vande) chefer för tekniska detaljer vid regementen m. fl.

16.5.4 Vidareutbildning för (bli- 1/2 vande) chefer för tekniska detaljer i milostaber m.fl. 16.5.6 A Kompletteringskurs B 1 för verkstadsdrift 16.5.6 B Kompletteringskurs B 1 för anskaffningsverksamhet 15.5.6 C kompletteringskurs A 1/2 för verkstadsdrift 16.5.6 D Kompletteringskurs A 5 1/2 för anskaffningsverksamhet 19.5.2 Grundläggande fortifika- (40t)+2104 5 1/2 tionsutbildning för kompa- niofficerare 19.5.3 Vidareutbildning för kom- 15 45 14 paniofficerare i fortifika- tionstjänst 20.5.4 Kameral intendentkurs B 1504 10 1 500 % 20.5.5 Kameral intendentkurs A 20t+15 4 60 1/3

Summa — 130 17 585 10

___—___——_———-————

1 Varje kurs har samma nummer som det avsnitt i vilket kursen redovisas (i kap. 13. 16, 19 och 20). 2 Varje kursvecka motsvarar fem utbildningsdagar (lördagar samt sön- och helgdagar är alltså oräknade). I förekommande fall redovisas även beräknat arbetstidsuttag för i kurs ingående kompendieskede, t. ex. ”20t+” (som full- görs före den egentliga kursen). 3 Beräknat efter ett deltagarantal av högst 20 och lägst 12 per kurs. I vissa kompletteringskurser kan dock antalet vara lägre. Beteckningen ”%>" (%) anger att en kurs anordnas vart annat (tredje) år osv. 4 Tid för juluppehåll och semester oräknad. 5 Kompendieskcde endast för vissa deltagare.

13.5.1

13.52 14.52

1453

14.5.4

14.5.5

15.5.1

15.5.2

15.5.3

15.5.4

15.5.5 15.5.6 15.5.7

15.5.8

15.5.9

Tabell 23.-2 Sammanställning över den grundläggande befattningsutbild- ningens och vidareutbildningens totala omfattning för övrig —- ej i tabell

23:1 upptagen — personal.

___—_ Nr/Benämning1

Grundläggande förvalt- ningskurs för plutons- officerare Kompaniadjutantkurs Grundläggande befatt- ningsutbildning för perso- nal med huvuduppgift inom anskaffningsverk- samhet av teknisk art Vidareutbildning för (bli- vande) projektledare inom anskaffningsverksamhet av teknisk art Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för per- sonal med huvuduppgift inom inköpsfunktionen i regional/lokal instans Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för inkö- pare i central instans Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för för- rådsmän Vidareutbildning för för- rådsmän/grundläggande befattningsutbildning för (blivande) "ansvarsmän" Vidareutbildning för för- rådsmän och ”ansvars- män” inom specialområ- det kvalificerad sjukvårds- materiel Vidareutbildning för (bli- vande) förrådsförmän — allmän förrådskurs Förrådsförmanskurs — specialkurs Vidareutbildning för (bli- vande) förrådsmästare Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för redo- visningspersonal Vidareutbildning för (bli- vande) civila arbetsledare inom förnödenhetsredo- visningsområdet Vidareutbildning för (bli- vande) militära arbetsle- dare inom förnödenhets- redovisningsområdet

Utbild- Genom- Genom- Ungefär- nings- snittligt snittligt ligt antal

___—___—

dagar antal antal elev- kurser /kurs2 kursdelta- dagar/ år /år3 gare / år

10 80 800 4

40t + 1 5 25 375 1—2 20 30 600 1—2

] 0 8 80 V.»

10 6 60 1/1

l 5 7 105 1/2

l 5 200 3 000 1 0

15 70 1 050 3—4

1 0 20 200 1

20 3 5 700 2

10 40 400 2

25 20 500 1

1 0 20 200 1

10 4 40 %;

20 4 80 %

16.5.1

16.5.2

? 17.5.1

17.5.2

17.5.3

17.54

17.55

18.5.2

18.5.3 18.5.4

19.5.1

19.5.6

19.5.7

20.5.1

20.5.2 SOU 1974:51

Nr/Benämning1

15.5.ll0 Vidareutbildning för (bli-

vande) driftsingenjörer 1 drivmedelstjänst Grundläggande befatt- ningsutbildning för (bli— vande) kontrollanter m. fl. Grundläggande befatt- ningsutbildning i mate- rielunderhåll Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för nyan- ställda R-tjänstemän i verkstadsdrift Vidareutbildning för (bli- vande) verkmästare i verk- stadsdrift Vidareutbildning för (bli- vande) ]. verkmästare i verkstadsdrift Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för (bli- vande) driftsingenjörer i verkstadsdrift Vidareutbildning för (bli- vande) teknisk-administra- tiva chefer Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för eko- nomibiträden Vidareutbildning för ko- kerskor/ kockar Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för köks— föreståndare Grundläggande fortifika- tionsutbildning för plu- tonsofficerare Befattningsutbildning för (blivande) förmän inom maskin- och hantverks- området Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för hand- läggande personal inom fortifikations- och bygg- nadsförvaltningens områ- de Introduktionskurs och grundläggande befatt- ningsutbildning för perso- nal i kameral verksamhet Vidareutbildning för (bli- vande) avlöningsuträkna- re

Utbild- nings- dagar /kurs2

30

15

20

20

15

30

15

20

10

20

10

20

20

snittligt antal

5

60

40

140

35

154

80

15 12

12

30

25

12

Genom- Genom- snittligt antal elev- kurser kursdelta- dagar/år /år3 gare/år

150

900

800

700

700

75

450

45

1 600

75 120

240

80

600

125

240

Ungefär- ligt antal

1/3

%

%

Nr/Benämning1 Utbild- Genom- Genom- Ungefär- nings- snittligt snittligt ligt antal dagar antal antal elev- kurser /kur52 kursdelta- dagar/år /år3

gare/år

serv

5.5.1 Utb av drivmedelsassisten- 3 B ter 5.5.2 Utb av förplägnadsassi- 3 B stenter 5.5.3 Utb av krigskassörer 3 2

_______________—__————

1 Beteckningen ”1/2” anger att en kurs anordnas vart annat är. ”B” anger att kurs anordnas vid behov.

KFU förutsätter också att nu pågående utbildning av reservpersonal och värnpliktig personal i förvaltningstjänst skall fortgå i ungefär samma omfattning. Det totala utbildningsbehovet för sådan utbildning framgår av tabell 23.4.

20.5.3. Vidareutbildning för (bli- 20 7 140 %

vande) kassörer m. fl.

21.5.1 Introduktionskurs och 4 450 1 800 23

grundläggande befatt- ningsutbildning för kon- torspersonal

21.5.2 Vidareutbildning för (bli- 5 300 1 500 15 vande) kansliskrivare m. fl. 21.5.3 Vidareutbildning för per— 5 60 300 3 sonal med sekreterargö- romål 21.5.4 Vidareutbildning för (bli- vande) kontorsarbetsleda- re 21.5.5 Vidareutbildning för (bli- 155 8 120 % vande) expeditionsföre- ståndare vid regements- expedition (motsv.) och förvaltningsexpedition in- om milo och vid sjuk- avdelning 21.5.6 Vidareutbildning för 20 140 2800 7 handläggare i administra- tiv verksamhet 21.5.7 Vidareutbildning för (bli- 10 30 300 1—2 vande) sektionschefer (motsv.) 22.2.1 Introduktionskurs och 4 140 560 7 grundläggande befatt- ningsutbildning för lokal- vårdare 22.2.2 Grundläggande befatt- 10 35 350 2 ningsutbildning för städ- ledare

Summa (avrundat)6 — 2 240 22 990 135

Ul ON 30 v.»

1 Varje kurs har samma nummer som det avsnitt i vilket kursen redovisas (i kap. 13—22).

2Varje kursvecka motsvarar fem utbildningsdagar (lördagar samt sön- och helgdagar är alltså oräknade). I förekommande fall redovisas även be- räknat arbetstidsuttag för i kurs ingående kompendieskede, t. ex. ”20t+” (som fullgörs före den egentliga kursen).

3Beräknat efter ett deltagarantal av högst 20 och lägst 12 per kurs. Beteckningen ”'i/z” (%.) anger att en kurs anordnas vart annat (tredje) år osv.

4Behovet för (blivande) produktionstekniker och 1. produktionstekniker (17.5.6) inräknat. 5 Personal vid sjukavdelning 20 dagar. 6 Kurs för underhållsbefäl (16.5.5) ej inräknad.

23.1 .3 Fortbildningen

Den i tabell 23:1 och 23:2 redovisade grundläggande befattningsutbild- ningen och vidareutbildningen, vilken enligt KFU mening utgör ett grundvillkor för att därav berörd personal skall kunna skaffa sig erfor-

derliga kunskaper och färdigheter i samband med tillträdet av befatt- ningarna, motsvarar inte fullt 1,5 utbildningsdag per anställd och år. Om enbart de målgrupper medräknas som är berörda av utbildningen enligt tabell 23:2, blir genomsnittet knappt 1 utbildningsdag per anställd och år.

I kap. 12 har KFU anfört att förvaltningsutbildningen kan samman- fattande karaktäriseras som en yrkescentrerad återkommande vuxen- utbildning. För dem i förvaltningstjänst verksamma innebär detta bl. a. att varje grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning prin- cipiellt bör följas av en eller flera fortbildningskurser. I tabell 2311 och 23:2 angiven utbildning representerar sålunda endast första steget i ett antal olika utbildningssekvenser. KFU har emellertid också i 12.2.3 framhållit att några konkreta förslag om den framtida fortbildningens omfattning och periodicitet inte redovisas eftersom denna inte för när- varande är möjlig att bedöma. I kap. 22 har KFU likväl lämnat ett antal exempel på kurser av fortbildningskaraktär —— bl. a. vissa materiel- kurser m. m. —— vilka, utan att vara utarbetade som regelrätta kursför- slag enligt KFU bedömning i vissa fall kan vara nödvändiga för att därav berörd personals kunskaper och färdigheter skall kunna vara aktuella för de befattningar denna innehar.

KFU anser sig också här böra redovisa vissa principiella synpunkter m. m. som underlag för en överslagsmässig beräkning av den totala fortbildningens omfattning och kostnader.

Eftersom fortbildningens främsta ändamål är att bereda de anställda tillfälle att därigenom hålla kunskaper och färdigheter i nivå med för- ändrade krav i innehavd befattning, är det ytterst osannolikt att utbild- ningens periodicitet och omfattning skulle kunna visa något enhetligt mönster för alla anställda. Investeringar i utbildning måste emellertid bedömas och prioriteras tillsammans med övriga kostnadskrävande fak- torer. Det är därför väsentligt att ett genomsnittligt mål kan sättas som underlag för främst den långsiktiga planeringen. Såsom framgår av kap. 9 är det emellertid endast ett fåtal av försvarets myndigheter som uppställt normvärden för personalutbildningens omfattning. Vidare har KFU inte kunnat finna några uppgifter som visar ett bedömningsbart samband mellan dessa normvärdens storlek och det faktiska tillgodo- seendet av kunskaps- och erfarenhetskraven för befattningarna.

Enligt den av KFU gjorda undersökningen (9.7.2) framgår bl.a. att de ca 1 500 civilmilitärt anställda och de ca 26000 civilanställda i för- valtningsorganisationen endast erhållit 0,9 resp. 0,5 utbildningsdag per anställd och år 1972/73 under det att genomsnittet för hela statsförvalt- ningens personalutbildning enligt av RRV gjord undersökning utgör 4,2 dagar per anställd och år. Av KFU i det föregående redovisade studier m. m. framgår också att förvaltningsutbildningen — främst för civil- militär och civil personal — behöver väsentligt utökas om denna per- sonal skall kunna fylla de krav som beräknas komma att åvila den under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

KFU anser därför att det genomsnittliga målet för förvaltningsutbild- ningen för av tabell 23:2 berörd personal lägst kan sättas till 5 dagar —

varav fortbildning 4 dagar — per anställd och år. Detta skulle således vara något högre än RRV-undersökningens genomsnitt för den statliga personalutbildningen. Härvid bör noteras att denna undersökning inrym- de all utbildning medan det här skulle vara fråga om enbart förvalt— ningsutbildning. Med undantag för främst militär personal samt civil- militär- och civil teknisk personal torde dock den utbildning för här berörd personal, som inte är någon form av förvaltningsutbildning, i stort sett vara försumbar i detta sammanhang.

Med hänsyn till det enligt KFU-undersökningen i nuläget avsevärt lägre genomsnittet för försvaret skulle angivet mål innebära en inte oväsentlig förbättring i synnerhet för den civila personalen men ändock knappast betyda en normlyftning utöver vad som enligt RRV-undersök— ningen utgjorde genomsnittet för statsförvaltningen i sin helhet omkring år 1972. KFU vill dock ånyo framhålla att den nu angivna målsätt— ningen enbart kan utgöra ett riktvärde för resursplaneringen. Uppfölj- ningen — samt ändrade förutsättningar och förhållanden i övrigt _— kan givetvis föranleda ändringar i den fortsatta planeringen. KFU har därför valt att i sina kostnadsberäkningar (kap. 28) visa vilka kostnader som alternativt 4—6 dagars fortbildning per anställd och år medför. Som jämförelse med angivna alternativa målsättningar må framhållas att av FMV angiven norm upptar 5 dagars utbildning per anställd och år. FCF redovisar 10 och FRI 15 dagar (9.7.2) som dock ännu inte uppnåtts.

23.1.4. Den sammanlagda utbildningen

Introduktionsutbildningen kan enligt 23.1.1 komma att totalt beröra 2000—3000 anställda, dvs omfatta ca 4000—6000 elevdagar/år. Det totala utbildningsbehovet uttryckt i elevdagar för grundläggande befatt— ningsutbildning, vidareutbildning och fortbildning vid i 23.1.3 angivna alternativa antal dagars fortbildning per anställd och år framgår av tabell 23.-3.

Tabell 23.3 Totalt antal elevdagar för grundläggande befattningsutbild- ning, vidareutbildning och fortbildning vid alternativt 4—6 dagars fort- bildning per anställd och år

&

Utbildning avseende Totalt genomsnittligt antal elevdagar/år vid en utbildning enligt tabell 23:l och 23:2 samt en fortbildning per anställd och är omfattande

4 dagar 5 dagar 6 dagar ___— Tabell 23:1 17 585 17 585 17 585 Tabell 23:2 22 990 22 990 22 990 Fortbildning1 121 600 152 000 182 400 Summa 162 175 192 575 222 975

___—_— 1 För 30 400 anställda (kap. 8, tabell 8:9).

Tabell 23:4 Utbildningens totala omfattning för reservpersonal och värnpliktig personal i förvaltningstjänst

Kurser Längd Unge- Anm. vec- färligt Av- Benämning k01' antal snitt kurser /år1 4.4.1 Repkurs för reservoff i 3 Utbildning för reserv- Intk (armén) off int förutsätts vara 4.4.1 Kurs i stabs- och förvalt- 5 samordnad så att det ningstjänst för reservoff i totala behovet utgör l lntk (armén) — kaptens- kurs om 5 veckor/år. kurs ] För vissa kursdeltagare 4.4.1 Kurs för reservoff i Mintk 5 är tiden härvid kortare —kaptenskurs (jfr för resp kurs an- 4.4.1 Repk för reservoff i Mintk 2 given längd). 4.4.1 Kurs för reservoff i intbe— 5

fattning vid FV — kap- tenskurs

23.2. Central, regional och lokal utbildning

De kurser som KFU föreslagit i kap. 13—22 utgör — i den form de presenteras — ett i viss utsträckning ”standardiserat” kursutbud för resp. fack, befattningstyp och nivå m. m. Deltagarna i dessa kurser kan emellertid variera avsevärt såväl ifråga om ålder och yrkeserfarenhet som utbildningsbakgrund och studievana. Varje sådan kursdeltagare förväntar sig dock att genom utbildningen kunna skaffa sig just de kunskaper och färdigheter som han/hon behöver ha i innehavd eller blivande befattning. Även de myndigheter som sänder personal till för- valtningskurserna har ett motsvarande krav på en individualiserad undervisning.

Vid den praktiska tillämpningen måste utbildningen sålunda —— inom ramen för givna delmål — så långt möjligt anpassas med hänsyn till deltagarnas individuella behov och önskningar.

En faktor av väsentlig betydelse för en sådan anpassning utgör den bas från vilken kursdeltagarna rekryteras. I princip kan sålunda förvalt- ningsutbildningen genomföras i kurser vars rekryteringsbas är

— central, dvs. som i princip är öppna för deltagare från hela landet, dock att viss uppdelning kan ske om deltagarantalet föranleder med relativt korta tidsmellanrum återkommande kurser av samma slag,

— regional, dvs. som tar emot deltagare från alla myndigheter inom en region eller

— lokal, dvs. som i huvudsak endast är öppna för deltagare från den egna myndigheten.

Kurs bör lokaliseras till plats som med beaktande av alla väsentliga faktorer — dvs. även sådana av studiesocial art —— ger det bästa utbytet, dvs. som tillgodoser de uppsatta målen med lägsta möjliga resursinsatser. I princip kan sålunda varje kurs — oberoende av typ enligt ovan — förläggas var som helst inom landet. Som regel torde det dock vara lämpligast att förlägga lokala och regionala kurser vid eller i närheten av den egna myndigheten resp. inom egen region. såvida inte källmate— rialet (materiel, miljö m.m.) nödvändiggör annan lokalisering.

Frågan om en viss kurs lämpligen bör vara central, regional eller lokal kan i övrigt vara beroende av ett antal styrande faktorer av vilka här redovisas vissa som varit väsentliga för utformningen av KFU förslag.

Målgruppens storlek och enthetlighet dimensionerar kursutbudet, var- vid ett stort behov kan medge lokala kurser medan ett litet behov som regel nödvändiggör central utbildning. Vid sådana variationer inom målgruppen att differentierade kurser måste genomföras för att till- godose "individuella” behov enligt ovan kan det bli nödvändigt med centrala kurser för att få tillräckligt underlag för små delgrupper.

Ojämnheter i rekryteringen kan medföra ett mellan olika myndigheter mycket varierande utbildningsbehov. För att myndigheter med numerärt liten personalomsättning skall få samma utbildningsmöjligheter som sådana med stor omsättning krävs att utbildningen 'är samordnad, dvs. regional eller central.

Vid introduktionsutbildning — vilken bör meddelas i samband med ordinarie arbetsplatsintroduktion i direkt anslutning till anställningens början — torde det ofta vara nödvändigt med lokal utbildning eftersom anställning kan ske när som helst under året och utan sådan samordning myndigheterna emellan att gemensam utbildning lämpligen kan anordnas. Kursens ändamål och innehåll medför dock att samordning av utbild- ningen för personal tillhörande olika fack och myndigheter från utbild- ningsteknisk synpunkt är möjlig och lämplig. Möjligheterna till samord- ning är sålunda främst beroende av de tider när nyanställning sker samt avståndet mellan berörda enheter.

I sådana fall där det går att vänta — men inte för länge — på en utbildning _ talar tidsfaktorn som regel för centrala kurser eftersom dessa förkortar väntetiden.

Samordningen av lärare, lokaler (specialutrymmen) och källmaterial

(materiel, arbetsmiljöer m. m.) medför lägre kostnader ju mera integre- rad utbildningen är, vilket är ett vägande skäl för centrala kurser.

Kravet på en — oavsett instans, nivå och myndighet —— enhetlig för— valtningsutbildning som kan skapa bättre förutsättningar för en enhet- ligare förvaltningspraxis än hittills talar för så långt möjligt samordnade kurser, dvs. centrala.

Slutligen torde önskemålen om en för samtliga personalkategorier så långt möjligt integrerad förvaltningsutbildning bäst kunna tillgodoses inom ramen för en central kursverksamhet.

Såsom resultat av de överväganden KFU gjort föreslås att i kap. 13—22 angiven introduktionsutbildning, grundläggande befattningsut- bildning och vidareutbildning anordnas enligt tabell 23.—5.

Tabell 23:5 Introduktionsutbildningens, den grundläggande befattnings— utbildningens och vidareutbildningens principiella fördelning på lokala, regionala och centrala kurser

Typer Kurser enligt kap. 13—22 S:a (avrundat) elevdagar/år Lokala Introduktionskurser (14.5.1). S—e 2311 5 000 Regionala Introduktionskurser och grundläggande befatt- 4 300 ningsutbildning enligt tabell 23:2 för för- rådsmän, R-tjänstemän i verkstadsdrift samt lokalvårdare (1551, 17.51 och 22.2.1) (3 OOO-l— 700 + 5610) Centrala Övriga kurser enligt tabell 23:l och 23:2 36300 (17 585+22 990—4 300)

Som en följd av fortbildningens karaktär är det inte möjligt att avgöra i vilken omfattning denna lämpligen bör genomföras som central, regional resp. lokal utbildning.

I avsaknad av reella underlag har därför KFU —- som ett ingångs- värde i samband med dimensioneringen av den föreslagna försvarets förvaltningsskola — antagit att ca 25 % av fortbildningen eller 1 dag per anställd och år skall genomföras centralt (=30 400 elevdagar). Vid i genomsnitt 20 deltagare per kurs skulle sålunda den centrala fortbild- ningen totalt omfatta ca 1 500 kursdagar/år.

Övrig fortbildning, dvs. alternativt 3—5 dagar (91 200—152000 elev- dagar), förutsätter sålunda KFU skall genomföras regionalt och/eller lokalt.

Den i tabell 23:4 angivna utbildningen för viss reservpersonal och värnpliktig personal i förvaltningstjänst bör enligt KFU mening även genomföras som central utbildning (ca 1 500 elevdagar/år).

Sammanfattningsvis medför den i det föregående redovisade princi- piella fördelningen mellan lokal/regional och central utbildning att det årliga kursomfånget i genomsnitt beräknas omfatta för

—- lokal/regional utbildning ca 9 300 elevdagar introduktionsutbildning och grundläggande befattningsutbildning samt alternativt ca 91 200, 121 600 eller 152000 elevdagar fortbildning, dvs. sammanlagt ca 100000 —160 000 elevdagar per år (avrundat).

— central utbildning ca 36300 elevdagar grundläggande befattnings— utbildning och vidareutbildning, ca 30400 elevdagar fortbildning och ca 1 500 elevdagar utbildning av reservpersonal och värnpliktig personal eller sammanlagt ca 68 000 elevdagar per år (avrundat).

23.3 Utbildande myndigheter

Ansvaret för förvaltningsutbildningens genomförande bör — i likhet med vad som gäller för annan verksamhet — delegeras i så stor ut— sträckning detta är möjligt och lämpligt.

Alla centrala kurser enligt 23:2 bör därför i princip delegeras såsom ”uppdrag” till den förvaltningsskola (lokal myndighet) som KFU före- slår skall inrättas (kap. 26). Sålunda bör centrala myndigheter, t.ex. FMV, enligt KFU mening inte annat än i undantagsfall bedriva annan utbildning i egen regi än inomverksutbildning (=lokal utbildning). Angi- ven delegering rubbar inte de centrala myndigheternas ansvar för perso— nalutbildningen inom egna fack o. d., eftersom de såsom ”uppdragsgi- vare” bör ha möjlighet att styra utbildningsverksamheten i all önskvärd omfattning. Vidare bör myndigheterna vid behov medverka genom att ställa speciallärare rn. m. till skolans förfogande.

De regionala kurserna enligt 23.2 bör på motsvarande sätt kunna delegeras till lokala myndigheter inom regionen. Förvaltningsskolan kan härvid medverka i utbildningsverksamheten på sätt som framgår av kap. 26.

De lokala kurserna (=inomverksutbildning) anordnas givetvis av vederbörande lokala myndigheter, varvid viss medverkan även kan ske av förvaltningsskolan (jfr kap. 26).

23.4 Utbildningens integrering

Enligt sina direktiv skall KFU särskilt beakta möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier. KFU har därför undersökt och diskuterat olika sätt för ett sammanförande av utbildningen för skilda kategorier m. ni. av personal för förvaltnings- verksamhet. Härvid har KFU funnit att möjligheterna att integrera för- valtningsutbildningen bäst torde kunna tillgodoses om all central utbild- ning sker i förvaltningsskolans regi. Som en följd härav redovisas inte något alternativ med en till MHS förlagd förvaltningslinje för regements- officerare (jfr 2.5.2).

KFU tolkning av begreppet integrerad utbildning framgår av kap. 1 och dess principiella syn på integrerings- och differentieringsfrågorna av kap. 12. I det följande redovisas vissa former för integrering av den centrala förvaltningsutbildningen.

KFU vill i detta sammanhang framhålla att integreringen som sådan

inte bör vara ett mål, utan ett medel som tillämpas då detta medför att uppsatta mål och delmål kan uppnås på ett mindre kostnadskrävande sätt än vid undervisning med varje kategori, kurs osv. för sig. Härvid bör även den bonuseffekt som ett vidgat meningsutbyte m.m. kan med- föra tillmätas ett särskilt värde. Vidare torde utbildningens integrering vara enda utvägen att vid små målgrupper — utan höga kurskostna— der —— få rimliga tidsavstånd mellan kurser av samma slag.

23.4.1 Mellan olika personalkategorier integrerad utbildning

Huvuddelen av de kurser som föreslås i kap. 13—22 är i princip avsedda för personal tillhörande samtliga personalkategorier. Utbildningen kan härvid som regel vara helt integrerad. I vissa fall — t. ex. i någon kurs i kap. 14 — förutsätts att militär personal inte skall delta i de försvars- specifika ämnena, vilket inte hindrar att undervisningen i övrigt är helt integrerad.

Ett antal kurser — främst i kap. 13, 16, 19 och 20 — är avsedda för militär eller civilmilitär personal. Enligt KFU allmänna principer (kap. 12) är emellertid all utbildning i mån av plats öppen för var och en som — oavsett personalkategori — för sin tjänst har behov av att skaffa sig aktuella kunskaper och färdigheter inom området och som har de förkunskaper som fordras för att kunna tillgodogöra sig utbild- ningen. Sistnämnda krav — dvs. på förkunskaper _ torde medföra att undervisningen även i sådana fall kan vara helt integrerad.

I kap. 15 (15.5.11) föreslås att viss civil personal vid FMV—KzFD skall följa intendentkursen för kompaniofficerare i ett antal ämnen. KFU förutsätter härvid att utbildningen i huvudsak kan vara integrerad.

I kap. 16 (16.46) har bl. a. framhållits att den civilmilitära perso- nalens särställning i förhållande till civil personal beträffande rekryte- ring. anställningsförhållanden, grundutbildning och erfarenhetsuppbygg- nad m. m. skulle kunna föranleda att en för varje civilmilitär personal- kategori speciell utbildning förordades. Såsom framgår av nämnda avsnitt anser emellertid KFU att ett sådant system har uppenbara nack- delar. En integrering av utbildningen, oberoende av kategori och försvarsgren inom ifrågavarande funktioner, är både möjlig och lämplig varför KFU förordar en sådan lösning.

I kap. 20 (20.4.4) har KFU också anfört att civil personal i vissa fall bör kunna genomgå samma befattningsutbildning för kameral verksamhet som kompaniofficerama, dock med undantag ifråga om det försvarsspecifika ämnesområdet, inom vilket endast sedvanlig oriente- ring erfordras.

23.4.2 Mellan olika kurser integrerad utbildning

Som en följd av att all här föreslagen utbildning är befattningsutbild- ning, kommer en relativt stor del av varje kurs att vara specifik för just denna. Trots detta torde samordningsmöjligheter finnas i inte oväsentlig omfattning. För att dessa skall kunna tillvaratas krävs emellertid en noggrann planläggning och uppföljning av utbildningsverksamheten.

KFU lämnar i det följande några exempel på möjlig samordning mellan olika kurser.

Varje kurs innehåller ett antal ämnen inom vilka delmålen endast omfattar ”någon kunskap” dvs. som endast syftar till orientering eller passiv kunskap. I många fall är härvid omfattning och delmål identiska för flera kurser, varför en i dessa stycken helt integrerad undervisning är möjlig och som regel lämplig. Exempel härpå framgår av det föl- jande.

— Orientering om totalförsvarets organisation och huvudvikt på regio— nal/lokal nivå ingår bl. a. i vidareutbildningen för förrådsförmän (15.5.4), verkmästare i verkstadsdrift (17.5.2), avlöningsuträknare (20.5.2), kassörer m. fl. (20.53) och handläggare i administrativ verksamhet (21.5.6). I ämnet personaladministration ingår delmålet någon kunskap om urval, rekrytering och redovisning av personal vid bl. a. vidareut- bildningen för förrådsförmän (15.5.4), arbetsledare inom förnöden- hetsredovisningsområdet (15.5.8 och 15.59), verkmästare i verk- stadsdrift (17.52) samt förmän inom maskin- och hantverksområdet (19.5.6). Även inom det förvaltningsadministrativa ämnesområdet är kravet i många fall endast någon kunskap. Sålunda innebär delmålet för vidareutbildningen för 1. verkmästare i verkstadsdrift (17.5.3), den grundläggande befattningsutbildningen för driftsingenjörer i verk- stadsdrift (17.5.4) samt den grundläggande fortifikationsutbildningen för kompaniofficerare (19.52) i ämnet kameral verksamhet endast en orientering om organisation och uppgifter.

Oavsett befattning bygger varje fackämne på samma grundläggande bestämmelser och principer. Detta medför att sådan undervisning som ger underlag för inlärning av grundläggande stoff ofta kan vara ge— mensam för sådana kurser där behovet av grundkunskaper inom ämnes- området i stort sett är desamma. I många fall kan även färdighetsträ- ningen vara samordnad. Såsom exempel på sådan samordning må sär- skilt nämnas följande.

— Intendentkurs B (13.5.4), högre intendentkurs B (13.5.6) och grund- läggande fortifikationsutbildning för kompaniofficerare (19.52) kan ha en i huvudsak integrerad utbildning i personaladministration, personalledning och personalsamverkan samt expeditionstjänst med kontorsteknik.

Intendentkurs B (13.5.4) och högre intendentkurs B (13.5.6) kan ha en samordnad undervisning av de grundläggande avsnitten inom flertalet förvaltningsadministrativa ämnen. I vissa fall kan under- visningen vara så gott som helt integrerad, t. ex. i anskaffningsverk- samhet, kameral verksamhet och fastighetsförvaltning. I sistnämnda ämne kan en inte oväsentlig integrering även ske med utbildningen inom fortfikations- och byggnadsförvaltningsområdet (jmf. kap. 19). I ämnet utrednings— och kommunikationsteknik kan kunskapsinhäm- tande och färdighetsträning i språkbehandling och föredragnings-

teknik samordnas i ett flertal kurser, bl. a. vidareutbildningen för driftsingenjörer i drivmedelstjänst (15.5.10) och kontorsarbetsledare (21.5.4) samt den grundläggande befattningsutbildningen för drifts- ingenjörer i verkstadsdrift (17.5.4). — Den civilmilitära tekniska personalens kompletterande utbildning för anskaffningsverksamhet och verkstadsdrift (16.5.6 A—D) kan helt integreras med motsvarande utbildning av personal för anskaff- ningsverksamhet (14.52 och 1453) resp. verkstadsdrift (17.5.4 och 17.5.5).

I många fall kan den praktiska problemlösningen inom flera kurser bygga på samma förutsättningar eller spelunderlag m. m. och även i övrigt ha ett starkt samband. Härvid kan det vara fördelaktigt att ' inte bara samordna den grundläggande delen av undervisningen utan även mer eller mindre den tillämpade. Sådan samordning synes i princip — i större eller mindre grad — kunna tillämpas inom alla ämnesgrup- perna dvs. de försvarsspecifika, personaladministrativa och förvaltnings— administrativa ämnena samt basämnena. Exempel på sådan samordning framgår av det följande.

— Inom det försvarsspecifika ämnesområdet kan t. ex. intendentkurs B (13.5.4), högre intendentkurs B (13.5.6) och den grundläggande forti— fikationsutbildningen för kompaniofficerare (19.5.2) genomföra for— mella och tillämpade spel (motsv.) inom ramarna för samma appli— katoriska exempel 0. d. Det bör också vara möjligt att utnyttja (delar av) samma underlag för att öva deltagarna i andra kurser — där det krävs färdighet — att bedöma, fatta beslut eller vidta åtgärder t. ex. i vidareutbildningen för chefer för tekniska detaljer vid rege- menten m. fl. (16.53) samt i kameral intendentkurs B (20.5.4). — Inom de personaladministrativa och förvaltningsadministrativa äm- nesområdena samt i viss utsträckning även inom basämnena kan på motsvarande sätt framställas material som kan användas såsom underlag för formella och tillämpade övningar av olika slag (t. ex. spel) inom hithörande ämnen. Materialet kan t. ex. utgöras av detal— jerade beskrivningar av fiktiva myndigheter inom olika instanser. Detaljbeskrivningarna bör inom de områden som skall göras till föremål för övning vara så utförliga att deltagarna kan få fram data som normalt är tillgängliga i arbetssituationen. Vidare bör sådana förhållanden som bör kunna studeras praktiskt anknyta till lämpliga miljöer på utbildningsorten (t. ex. befintliga personalutrym- men, förråd osv.). I princip bör varje kurs kunna använda de under- lag som har anknytning till deltagarnas (blivande) arbetssituation.

Enligt KFU mening är det emellertid viktigt att alla spel 0. d. utfor- mas med hänsyn till deltagarnas utbildningsståndpunkt. Ju mera kun- skap dessa har om vederbörande myndigheters organisation och arbets- sätt, ju bättre de känner till innebörden av de situationer det är fråga om, ju mindre tid behövs för att illustrera bakgrunden till övningsmo- ment o. d. Inom de gemensamma ramarna i stort måste sålunda de olika

momenten kunna anpassas så att inom varje kurs ges just den utbildning som erfordras för att nå uppsatta delmål.

23.4.3 Samordning av läromedel m. m.

KFU anser att en av de största fördelarna med en gemensam förvalt— ningsskola är att alla läromedel —— kurskompendier och övningsexempel m. m. —— kan samordnas till ett helt för all förvaltningsutbildning. Härigenom säkerställs att undervisningen blir enhetlig oavsett stadium. fack eller utbildande myndighet.

Förvaltningsskolan bör sålunda enligt KFU mening inte bara sam- ordna underlagen för i egen regi genomförd undervisning utan även medverka i den totala samordningen för all förvaltningsutbildning. KFU räknar t. ex. med att kursmaterialet för introduktionskurserna (14.5.1) skall utformas centralt såsom ett ”kurspaket” som kan användas lokalt såväl för enskilda studier med viss handledning som för lärarledd under- visning i grupp (jfr 23.2).

23.5 Utbildning för enstaka befattningar

Sådan personal som har (avses för) befattningar för vilka särskilda kurser inte föreslagits i kap. 13—22, bl. a. innehavare av vissa "enstaka” befattningar, bör enligt KFU mening vid behov av förvaltningsutbild- ning ansluta till kurs som närmast synes tillgodose kraven på kunskaper och färdigheter.

I vissa fall kan härvid innehavare av sådan befattning behöva hänvi— sas till utbildning utanför försvaret (jfr 22.6).

23.6 Samordning med annan utbildning

Såsom framgår av nulägesbeskrivningen är utbildningen främst av den militära personalen (kap. 4), i vissa avseenden samordnad med annan utbildning vid bl. a. MHS och US.

KFU 1 kap. 26 redovisade förslag till skolorganisation inrymmer alla de resurser som beräknas erforderliga för att skolan skall kunna genom— föra den utbildning som avses förläggas dit. Det är likväl väsentligt att kursdeltagare vid skolan kan beredas tillfälle att under olika förhållan— den samverka med kursdeltagare vid andra skolor, främst MHS, ATS och US. Det bör dock ankomma på vederbörande skolledningar att _— inom ramen för gällande delmål m. m. — närmare överenskomma om de former osv. under vilka en sådan samverkan bör äga rum. Det kan kanske härvid vara lämpligt att vissa samövningar o. d. förläggs till förvaltningsskolan under det att annan samundervisning förläggs till exempelvis MHS eller ATS osv. Under hänvisning till bl. a. enkätsvaren (kap. 8) vill dock KFU framhålla att varje form av sådan samverkan skall vara meningsfylld för förvaltningsskolans — och givetvis också övriga skolors — kursdeltagare, dvs bl. a. komma vid rätt tillfälle, omfatta lämpliga avsnitt och vara elevaktiv.

I vissa fall kan i en kurs förekomma avsnitt som är identiska med av annan myndighet ordnad undervisning, t. ex. ADB-utbildningen vid Stkt. KFU anser att skolan i sådana fall lämpligen bör köpa erforderliga tjänster från sådan myndighet, i stället för att själv skaffa alla härför erforderliga resurser.

23.7 Praktiktjänstgöring

KFU har föreslagit att en kortare praktiktjänstgöring skall ingå i vissa längre kurser för militär personal. KFU principiella synpunkter m. m. på sådan tjänstgöring framgår av kap. 12.

Här vill KFU endast framhålla vikten av att all praktiktjänstgöring noga planeras och förbereds samt att den styrs hårt från skolan.

23.8 Deltagande i KFÖ

Militära kursdeltagare i vissa längre kurser deltar f. n. i främst arméns KFÖ såsom befattningshavare vid övade förband, instruktörer vid utbil- dande myndigheter eller ersättare för sådana befattningshavare i för- valtningstjänst som skall fullgöra KFÖ.

Enligt KFU mening bör officer som genomgår intendentkurs B resp. högre intendentkurs B eller motsvarande fortifikations— och kamerala utbildning (jfr kap. 13, 19 och 20) inte fullgöra KFÖ i innehavd krigs- befattning, eftersom han efter förvaltningsutbildningen som regel blir omkrigsplacerad.

KFU ifrågasätter också om tjänstgöring som instruktör resp. som ersättare i förvaltningsbefattning verkligen kan ge ett sådant utbyte — för kommande förvaltningsuppgifter —— att detta motiverar ett uppehåll i pågående kurs. Enligt KFU uppfattning bör därför KFÖ i stället utnyttjas för studium i grupp under skolans ledning av sådana skeden, förband osv. som kan berika den pågående undervisningen.

Utbildningssamverkan och lärarverksamhet

24.1 Utbildningens nivåer

Det utbildningsbehov inom förvaltningsområdet som representeras av försvaret är synnerligen varierat i fråga om såväl omfång som nivå för olika kurser.

Översiktligt kan nivåerna grupperas på tre stadier där den lägsta nivån, Stadium 3, nivåmässigt anknyter till gymnasieskolans tvååriga linjer, t. ex. kontorsteknisk linje.

Av detta följer att lärare på detta stadium bör ha kompetens som för civila lärare är analog med behörighet till ordinarie tjänst vid tvåårig gymnasieskolelinje.

Stadium 2 är närmast att betrakta som eftergymnasial grundutbild- ning av typen akademisk 20-p0ängskurs, grundkurs vid socialhögskola eller allmänna kursen vid MHS. Lärare på Stadium 2 bör alltså lägst ha den kompetens som fordras för behörighet att undervisa vid sådana kurser.

Stadium ] kommer att representera en utbildningsnivå som för när- varande återfinns i den akademiska undervisningen på 40-poängsnivån och högre samt i socionomutbildningens senare del. Inom det militära utbildningsväsendet motsvarar detta MHS stabskurs, vapentekniska, ingenjörstekniska och fortifikationstekniska kurser samt utbildning vid IntS. För lärare vid Stadium ] kommer alltså att krävas kompetens motsvarande vad som fordras vid ovan upptagna kurser.

24.2 Samverkan med utbildningsanstalter och myndigheter

Mot bakgrund av det lokaliseringsbeslut som framgår av kap. 2 har KFU undersökt möjligheterna för samverkan med utbildningsanstalter och myndigheter i Östersund.

Enligt vad KFU inhämtat har Östersund, som är en ledande skolort för Jämtlands län, en i det närmaste fullständig uppsättning linjer på gymnasieskolan, vartill kommer att den kommunala vuxenutbildningen

har ett rikt kursutbud. Den systematiserade decentraliserade universitets- utbildningen är sedan 1970 etablerad i kommunen och socialhögskolan är dessutom under successiv utbyggnad med uttalad inriktning på offentlig förvaltning.

Det är av intresse att redan nu få en allmän uppfattning om i vilken utsträckning civila utbildningsanstalter och olika myndigheter kan tänkas medverka i försvarets förvaltningsutbildning. KFU har därför vänt sig till de parter som kan bli aktuella med en förfrågan om deras inställning till en eventuell medverkan.

24.2.1 Utbildningsanstalter

Det har visat sig att såväl högskole- som kommunrepresentanter i Öster- sund ställt sig mycket välvilliga till tanken på en personell och mate— riell samverkan mellan ortens civila utbildningsresurser och försvarets. Mot bakgrund av detta antas att lärare. verksamma i högskoleutbildning och den gymnasiala utbildningen, skall kunna beredas tillfälle att under- visa även i försvarets förvaltningsutbildning. De formella förutsättning- arna för en lärarsamverkan med socialhögskolan och den systematiserade decentraliserade universitetsutbildningen finns genom Kungl. Maj:ts be- slut den 14 april 1972 angående särskilda bestämmelser om vissa lärar- tjänster för högre utbildning i Örebro, Östersund och Luleå. (Se bilaga 24:l.)

Därigenom regleras formerna för samverkan och gemensamt utnytt- jande av resurser beträffande enheterna för högre utbildning och mot- svarande i bl. a. Östersund på ett sådant sätt att de formella förutsätt- ningarna torde finnas för högskolelärarnas fyllnadstjänstgöring vid mot- svarande utbildning inom försvaret.

KFU har också inhämtat att man från representanter för denna högre utbildning ställer sig mycket positiv till en samverkan bl. a. beträffande lärare.

Även för en lärarsamverkan på det gymnasiala stadiet synes situatio- nen vara gynnsam. Ledningen för de kommunala skolformerna har mot bakgrund av vikande elevunderlag, förklarat sig mycket intresserad av att en lärarsamverkan etableras. I båda fallen rör det sig visserligen om en begränsad andel av den samlade utbildningsvolymen, men detta minskar inte värdet av att kontinuiteten i utbildningen kan säkerställas samtidigt som KFU anser försvarets förvaltningsutbildnings integrering i tillämp— liga delar med det civila utbildningsväsendet som synnerligen angelägen.

Goda förutsättningar synes också enligt KFU mening finnas för ett ömsesidigt utbyte av tjänster i detta hänseende.

24.2.2 Myndigheter

KFU har i sina studier och vid utredningens sammanträffanden med representanter för de kommunala och statliga — civila och militära —— myndigheterna i Östersund (jfr kap. 8) ifrågasatt om inte viss specialist- medverkan från myndigheternas sida skulle kunna påräknas i en cen- traliserad förvaltningsutbildning lokaliserad till Östersund.

De myndigheter som då närmast skulle kunna komma ifråga är läns- styrelse, landsting och milostab.

Det har härvid framkommit att man med dagens organisation och personalresurser från samtliga myndigheters sida bedömer sig ha mycket begränsade möjligheter att engagera sig i utbildningsverksamhet inom sina resp. specialiteter.

Det får emellertid inte anses uteslutet att de personella resurserna så förändras mot 1970-talets slut, att en myndighetsmedverkan i förvalt- ningsutbildningsverksamhet kan vidgas utöver begränsade punktvisa lärarinsatser.

Flera skäl talar för en Utbildningssamverkan mellan olika myn- dighetsföreträdare i Östersund, exempelvis: att utsikterna blir gynnsamma för att integrera en specialistinsats i den övriga utbildningen, att en sådan samverkan ger kursdeltagaren en naturlig bild av kontakt- ytorna mellan militär och civil förvaltning på en förbandsort, att man genom en sådan samverkan har möjlighet att ge kursdeltagarna en uppfattning om den inte obetydliga parallelliteten mellan militär och civil förvaltning, där många problem och rutiner är likartade medan andra är helt artskilda, att man inte helt kan utesluta möjligheten av att ett gemensamt utbild- ningsintresse för förvaltning skulle kunna ge utbildarna impulser och nya perspektiv på sin egen förvaltningsverksamhet.

KFU vill därför starkt betona det angelägna i att även medverkan från regionala och lokala civila och militära myndigheters sida kan åstadkommas så att den sakkunskap som där finns samlad kan komma försvarets förvaltningsutbildning till godo.

24.3 Lärarverksamhet

Frågor kring lärarverksamheten inom försvaret har tagits upp i olika sammanhang, och förslag har framförts om hur lärartjänster vid militära skolor bör utformas bl.a. med hänsyn till förordnandenas längd och relationerna till annan utbildningsverksamhet eller till annan militär verksamhet. KFU behandlar i det följande de lärare av olika slag vilka har det gemensamt att de kommer att vara verksamma inom försvarets förvaltningsutbildning enligt KFU förslag.

Bakgrunden till övervägandena och förslagen i det följande är syn— punkter framförda av Arméns officersutbildningskommitté (AOUK) i Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén (SOU 1946z38) samt av Försvarets lärarutredning (Ds Fö l964:1 sid. 24). En förutsättning är dessutom att en centralisering av huvuddelen av för- svarets förvaltningsutbildning kommer till stånd, eftersom detta är vill- koret för att så stor utbildningsvolym skall kunna lokaliseras till en skol— enhet att det kommer att finnas underlag för mer än deltidsengagemang av pedagogiskt skolade förvaltningsspecialister. Såsom framgår av kap. 12 (12.8) förordar KFU en för försvaret gemensam förvaltningsskola.

24.3.1 Arméns offieersutbildningskommitté

Beträffande lärarutbildning av militär personal anför AOUK följande: ”Någon egentlig utbildning av lärare i militära ämnen för krigsmaktens skolor finns icke nu anordnad. Dessa lärare rekryteras i allmänhet bland krigshögskoleutbildade officerare, vad högskolorna beträffar från de of— ficerare, som vid dessa skolor anlitas vid undervisningen såsom repeti- törer eller som haft tillfälle till lärarverksamhet vid lägre skolor. I många fall torde denna urvalsmetodik giva goda resultat. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke en ändamålsenlig praktisk lärarutbildning med undervisning i psykologi och pedagogik i samband med handledning av erfarna militära och civila lärare skulle vara ägnad att ytterligare för- bättra rekryteringen och bidra till ett effektiviserande av skolorganisa- tionen.

För sådan utbildning skulle vid krigshögskolan lämpligen kunna an- ordnas en särskild utbildningslinje parallellt med en nuvarande huvud- sakligen på stabstjänst inriktad eller som en påbyggnad på denna. De vid denna lärarlinje utexaminerade officerarna skulle avses för lärarbe- fattningar vid arméns undervisningsanstalter."

I sitt betänkande diskuterar kommittén direktivens propå om en lärar- linje vid krigshögskolan och anför därvid:

”Kommittén har vid behandling av denna fråga kommit till det re- sultatet, att en förläggning till arméhögskolan i vissa avseenden ej skulle vara ändamålsenlig. Det kan ju för det första ej förutses, vilka högskole- elever som komma att speciellt ägna sig åt lärarverksamhet, och det kan ej heller vara lämpligt att göra en elevs val av en eventuell lärarlinje bin- dande för framtiden. Vidare kommer det sannolikt i åtskilliga fall att ligga en längre eller kortare tidsperiod mellan avslutandet av arméhög- skolan och lärarverksamhetens början.” (Sid. 240.)

Kommittén betonar också, att det krävs så höga kvalifikationer för lärarverksamhet vid försvarets skolor att dessa lärare kan "påräkna att senare bli platerade på ledande poster” och att det av denna anledning ”torde vara klart, att en befattning som militär lärare vid exempelvis arméhögskolan aldrig får bli annat än en passagetjänst, som av en och samma person uppehålles endast under ett fåtal år". (Sid. 318.) I stället föreslår kommittén två ä tre veckors specialutbildning av officerare i lärartjänst.

24.3.2 Försvarets lärarutredning

Den väsentliga uppgiften för Försvarets lärarutredning skulle enligt di- rektiven vara att framför allt behandla de militära och civilmilitära lä- rarnas arbetstids- och ersättningsförhållanden. Inom utredningen har emellertid också ”diskuterats frågan om att efter mönster från vissa håll utomlands personalkårvis sammanhålla befattningshavare inom krigsmakten vilka valt lärarkarriären” (sid. 24). Utredningen väger skä- len för och emot ett sådant arrangemang och finner, att det vore en fördel, om ”lärarna under längre sammanhängande tjänstgöringsperioder

kunde ägna sig åt lärarverksamhet, varigenom den vana och skicklighet som därunder uppnås på ett bättre sätt än vad som nu är fallet kunde tillvaratas” (sid. 24). Då kunde också lärarverksamhet ”bedrivas utan sidoblickar på andra ur karriärsynpunkt mer lockande befattningar". Med hänvisning till att lärare i militära ämnen i de allra flesta fall måste ha färsk erfarenhet av trupptjänst, stabstjänst eller teknisk tjänst ansåg man emellertid att en lärartjänst under dåvarande förhållanden inte borde täcka längre tidsperiod än 3—5 år. Man fann det också svårt att få fram naturliga befordringsvägar inom en lärarkarriär, och den enda egentliga möjligheten att göra en lärarkarriär attraktiv ansåg man vara att erbjuda "avsevärd ekonomisk gottgörelse” varigenom man emellertid samtidigt skulle skapa ”ett olyckligt konkurrensförhållande mellan å ena sidan lärartjänst och å andra sidan högre militär utbildning” (sid. 25).

Utredningen ansåg sig mot denna bakgrund inte kunna förorda en särskild militär lärarkår.

När AOUK och Försvarets lärarutredning behandlat de frågor som är förknippade med militär personals tjänstgöring som lärare vid mili- tära skolor har bedömningarna gjorts med tanke på att alla slags lärar- befattningar inom försvaret skulle komma att beröras. Det har givetvis då också, såväl 1946 som 1964, visat sig svårt att bortse från karriär- och konkurrensaspekten.

24.4 Lärarverksamhet inom förvaltningsutbildning För KFU har lärarfrågan genom inriktningen på förvaltningsutbildning givits en naturlig avgränsning, eftersom utbildningsinnehållet har en ge— mensam huvudrubrik: förvaltning. I kap. 12 har framhållits att all förvaltningsutbildning är befattnings- inriktad och att följaktligen anknytningen till kommande tjänstgöringsbe- tingelser återfinns i varje moment av utbildningen. Denna anknytning kräver emellertid inte genomgående militär specialisering hos utbildare/ lärare. Vid utbildning till kvalificerade befattningar på olika nivåer inom krigsmaktens förvaltning torde det _— såväl för själva utbildningen som för den kommande verksamheten i befattningen — vara angeläget att i första hand betona det som är gemensamt för svensk statlig förvalt- ning, inklusive krigsmaktens förvaltning. Detta är något helt annat än allmänt orienterande inslag om samhället utanför krigsmakten och talar för att den allmänna grunden bör lämnas av icke—militära specialister på statlig och även kommunal förvaltning i allmänhet. Ett likartat synsätt ger FRI uttryck åt i rapporten Lokalisering av försvarets centrala skolor den 31 januari 1972, där det på sid. 19 sägs: ”I förekommande fall där bl. a. officerare undervisar som deltidslärare i civila ämnen bör ett utbyte mot civil lärarpersonal vara naturligt.”

24.4.1 Heltidstjänstgörande lärare Utbildningsinnehållet i förvaltningsutbildning hänför sig inte enbart till militär förvaltning eller ens exklusivt statlig förvaltning utan återfinns

inom områdena ekonomi och förvaltning även inom det enskilda nä- ringslivet. Detta kommer att medföra, att en avsevärd andel av undervis- ningen — möjligen mer än hälften — kommer att ombesörjas av civila lärare eller enstaka föreläsare.

Karriäraspekten sådan den tas upp av AOUK och Försvarets lärar- utredning saknar för dessa grupper givetvis helt relevans.

Arvoderingsfrågorna för civila lärare finns i huvudsak redan reglerade och problemen kring deras fortbildningsbehov är principiellt lösta inom utbildningsväsendet.

För de militära lärarna är situationen väsentligt annorlunda. Inom försvaret finns för närvarande ett militärt parallellkarriärsyste-m med tre huvudinriktningar; en taktisk-teknisk stabsgren, en ekonomisk-teknisk förvaltningsgren och en administrativ-pedagogisk förbandstjänstegren.

Ett sådant system inbjuder naturligt nog till jämförelser av den typ som såväl AOUK som Försvarets lärarutredning har argumenterat om— kring.

De militära befattningshavare som i första hand kan komma i fråga som lärare i förvaltningsutbildning har emellertid redan före ett lärarförordnande valt karriärväg inom parallellsystemet och därvid kvalificerat sig för läraruppgifter vid en central utbildningsanstalt. Av stor betydelse är då, att dessa kvalificerade läraruppdrag inte utformas så, att de kommer att fungera som hinder för vidare befordran lika lite som att en förutsättning för befordran får vara, att man övergår från lärarverksamhet till annan verksamhet, exempelvis inom förvaltningen. Det är väsentligt, att den erfarenhet, skicklighet och rutin i positiv bemärkelse som förvärvas genom flerårig lärarverksamhet inom ett ämnesområde tillförs undervisningen i stället för att frånhändas skolan vid den tidpunkt då läraren utvecklats till sin fulla kapacitet, dvs. efter två till tre års lärarverksamhet.

KFU finner dessutom att den brist på egentlig lärarutbildning för undervisare i militära ämnen vid försvarets skolor som påtalades i AOUK direktiv (24.3.1) fortfarande syns kvarstå i stort sett oförändrad att döma av den rapport som den 26 januari 1973 lämnats av Arbets- gruppen Militär lärarutbildning (KS, Utb).

De militära lärarna har otvivelaktigt lika stort behov av fortbildning och vidareutbildning inom sina resp. fack som de civila lärarna. Lärar- tjänst får under inga förhållanden innebära ofrånkomlig stagnation för den enskilde. För att förhindra detta bör även de militära lärarna dels få inplanerat i sin lärarverksamhet kortare fortbildningsinslag av infor- mativ art, dels tjänstgöra en längre, sammanhängande praktikperiod på förband eller i central eller regional myndighet för att bibehålla sitt mili- tära miljökunnande. Syftet med denna miljöpraktik är att ge lärarna fortlöpande direkterfarenheter och tillfälle att konkret uppleva förvalt- ningspersonals växlande arbetssituationer i freds- och i krigsorganisation.

Miljöpraktiken skall dock inte få leda till att förvaltningsofficeren regelmässigt avslutar en lärarfunktion med denna, utan är i stället avsedd att fortbilda och eventuellt också vidareutbilda dvs. kvalificera för be— fordran till högre lärarbefattning som huvudlärare, institutionsförestån-

dare, kurschef o.d. — förutsatt att han så önskar. Ingen skall givetvis vara förhindrad att efter praktikperiod som förvaltningslärare övergå till annan verksamhet eller återgå till samma typ av lärartjänst som vederbörande innehade före praktikperioden.

En militär lärare som vid tillträdandet av sin första lärartjänst kom- mer direkt från praktik vid förband eller motsvarande bör fullgöra högst sex års lärartjänst före nästa praktikperiod. Med hänsyn till årsrytmen inom utbildningsåret bör denna period vara av varierande längd bero- ende på inriktning och inrymma en KFÖ (inte nödvändigtvis egen).

Ytterligare en praktikperiod bör övervägas för dem som önskar kom- ma ifråga för urvalstjänster vid en central utbildningsanstalt.

KFU anser således att förvaltningsutbildningen till övervägande del bör bygga på en fast lärarstab av i största möjliga utsträckning heltids- tjänstgörande militära, civilmilitära och civila lärare.

KFU vill förorda att tjänsterna utformas på sådant sätt att en militär förvaltningsspecialist skall kunna välja läraryrket utan att för den skull hindras i sina befordringsmöjligheter. De militära lärartjänsterna bör alltså inte göras till passagetjänster för en kortare tidsperiod.

Utan att på något sätt ansluta till Försvarets lärarutrednings upp- fattning att ”avsevärd ekonomisk gottgörelse” skulle vara enda sättet att göra en lärarkarriär attraktiv finner KFU rimlighetsskäl tala för att förutsättningarna närmare undersöks för militära. civilmilitära och civila lärartjänsters lönesättning efter samma princip och på jämförbara eko- nomiska nivåer.

24.4.2 Deltidstjänstgörande lärare och föreläsare För enstaka moment eller avsnitt bör alltjämt finnas möjlighet att anlita deltidstjänstgörande lärare och föreläsare. Insatsen av föreläsare bör dock begränsas i så stor utsträckning som möjligt eftersom tidi- gare erfarenheter visar, att föreläsningsinslagen är mycket svåra att integrera i undervisningen i övrigt, såväl tidsmässigt som innehållsmäs- sigt, något som bl. a. framgår av den enkät som KFU genomfört med tidigare förvaltningsutbildad personal (kap. 8). En av förutsättningarna för att de av KFU föreslagna utbildningsmå- len skall kunna nås är att utbildningstiden kan utnyttjas effektivt. Sam- bandet mellan olika läroämnen kräver sålunda särskild uppmärksamhet för att inte överlappning eller luckor skall uppstå. Vidare är det nöd— vändigt att de deltidstjänstgörande lärarna och föreläsarna kan dispo- neras vid just de tider då deras stoff bör komma in i undervisningen för att ge bästa effekt. KFU anser att dessa personers lärarverksamhet därför i princip bör gå före annan verksamhet. Om myndighet medgivit att anställd medver- kar som lärare måste myndigheten acceptera att vederbörande fullgör sin lärarfunktion vid de tider som överenskommits med skolan. Avsteg bör sålunda inte få göras annat än i undantagsfall och då i samförstånd mellan skola och myndighet. KFU vill framhålla vikten av en tidig och noggrann planering för de deltidstjänstgörande lärarnas och föreläsarnas insatser i undervisningen.

Personalinflytande på utbildning och elevurval. Åtgärder för elevvård

25.1 Vissa allmänna utgångspunkter Inom hela arbetsmarknaden har under de senaste åren ägnats ett allt större intresse åt frågor kring de anställdas inflytande på olika områden och därmed åt demokratiseringen av arbetslivet överhuvudtaget. Lönta- garnas fackliga organisationer har ställt allt starkare krav på sådana förändringar att personalen skall kunna få medbestämmanderätt i olika frågor som hittills varit förbehållna arbetsgivarparten att ensam besluta om. Bakgrunden till denna utveckling är det samrådsförfarande som under tiden efter andra världskriget ägt rum i företagsnämnder och andra organ jämte de erfarenheter som vunnits under denna tid. På den statliga sektorn av arbetsmarknaden kan noteras utvecklingen inom företagsnämndsområdet. I september 1969 tillkallades särskilda sakkunniga, den s. k. delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF), med uppgift att undersöka om de anställdas inflytande kunde utökas på verksamheten inom den egna myndigheten och de förhållanden som där råder. DEFF har enligt sina direktiv påbörjat en försöksverksamhet rörande förvaltningsdemokrati i statsförvaltningen. I en serie rapporter har DEFF angivit de riktlinjer efter vilka förvalt- ningsdemokratin bör utvecklas. Det ökade medbestämmandet gäller främst myndighets personalpolitiska frågor. I försöksverksamheten får företagsnämnderna ökad betydelse. De blir reguljära organ i myndighetens fasta organisation och ges beslutande- rätt i vissa frågor. I detta sammanhang hör bland dessa frågor nämnas beslut om handlingslinjer för personalutbildningen samt beslut i fråga om exempelvis introduktion samt urval till utbildning. I den senaste DEFF-rapporten (.nr 5), som lämnades i slutet på novem- ber 1973, redovisas den försöksverksamhet som efter medgivande av Kungl. Maj:t påbörjats eller skall påbörjas hos vissa myndigheter. En av dessa myndigheter är FMV. I avsnitt 25 .7 återkommer KFU till upp- läggningen av den försöksverksamhet vid myndigheten i fråga som har igångsatts under andra kvartalet 1974.

25 .2 Ökad avtalsrätt berör bl. a. utbildningsfrågor

I proposition 1973zl77 har framlagts förslag om sådan ändring av hit- tills gällande avtalsförbud enligt 3 5 statstjänstemannalagen att avtal i princip skall kunna träffas om ledningen och fördelningen av arbetet inom myndigheten och om rätt till annan ledighet än semester. Propo- sitionen har bifallits av 1973 års höstriksdag och lagändringen har trätt ikraft fr. o. m. den 1 januari 1974.

Syftet med reformen har angivits vara att öka de offentliganställdas inflytande i frågor som rör annat än myndigheternas verksamhet. Frågor av mer omedelbar betydelse för personalen skall i fortsättningen kunna regleras genom kollektivavtal.

Enligt det föredragande statsrådet kan frågan om att i ett princip— avtal ge uttryck åt ett personalpolitiskt program bli tillåten för avtal. Därvid bör exempelvis allmänna principer om personalutbildning, personalintroduktion o. d. kunna göras till föremål för avtal. Även en del formella frågor bör för övrigt bli avtalstillåtna t. ex. överlägg- ningsförfarande eller remiss till partsammansatt arbetsgrupp, bl. a. när det gäller att besluta om arbetsregler, personalutbildning eller personal— social verksamhet (prop. sid. 37).

25.3 Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter

Kungl. Maj:t har till 1974 års riksdag framlagt ett förslag om represen— tation av de anställda i statliga myndigheter. Förslaget grundas i huvud- sak på ett betänkande år 1973 av styrelserepresentationsutredningen (STRU), enligt vilket två personalrepresentanter borde ingå som full- värdiga ledamöter i lekmannastyrelse och ämbetsmannastyrelse. Sådan representation skulle bli huvudregel vid myndigheter med minst 100 arbetstagare. Bland de 47 myndigheter som av Kungl. Maj:t föreslås få personalrepresentation återfinns fyra inom försvarets område verk- samma myndigheter, nämligen FMV, FOA, Cfs och FFA. De fackliga huvudorganisationerna föreslås få ett avgörande inflytande över valet av personalrepresentanter. Riksdagen har bifallit propositionens förslag.

Av STRU betänkande framgår att representation för de anställda i det högsta beslutande organet redan förekommer inom försvaret hos FOA, där en av styrelsens ledamöter sedan den 1 juli 1970 är förordnad efter förslag av personalorganisationerna vid anstalten.

25.4 De fackliga personalorganisationernas syn på personalinflytandet över utbildningen

KFU har i början av år 1973 tagit kontakt med de fyra huvudorgani— sationerna för att få deras syn på personalinflytandet över utformningen av förvaltningsutbildningen inom försvarets område och över elevuta tagningen till denna utbildning.

25.4.1 Statsanställdas Förbund (SF), tillhörande LO SF har helt allmänt hänvisat till att förbundet medverkat i bl. a. den utveckling av personalinflytande på utbildningsfrågor och elevurval till kurser som på senare år ägt rum inom Postverket och Televerket. Därvid har särskilt framhållits det samråd som skett med Postverket och som lett till att en tvåårig försöksverksamhet påbörjats fr. o. m. den 1 januari 1974 efter medgivande av Kungl. Maj:t. Försöksverksam— heten innebär bl. a. ett ökat personalinflytande vid urval av deltagare till vidareutbildningskurser m. m. genom inrättande av urvalskollegium, urvalsnämnder och personalkommittéer.

25 .4.2 Statstjänstemännens Riksförbund (SR) SR har genom Svenska Officersförbundet (SOF) till KFU framfört sina synpunkter på personalinflytandet över utbildningsfrågor.

I SOF skrivelse (bilaga 25:l)- framhålls i huvudsak att de personal- grupper, som berörs av viss utbildning, bör få inflytande på denna utbild- nings uppläggning. Detta kan lämpligen ske genom de fackliga organi- sationerna. SOF vill medverka till att utbildningens innehåll motsvarar de krav som de medlemmar har som genomgått utbildningen och där- efter vunnit erfarenheter efter viss tids praktisk tjänst. SOF vill också bevaka att kurserna planeras så att eleverna får bästa möjliga studie- miljö m. m. Myndigheterna bör utarbeta kursförslag som personalorga- nisationen får yttra sig över. Önskvärt är att den första kontakten tas då utkast till målsättning för en kurs föreligger.

Eleverna i en kurs bör ges tillfälle att påverka detaljplaneringen av lektionstider rn. m.

När det gäller uttagning till utbildning betonar SOF att ett ökat personalinflytande är önskvärt och att detta i huvudsak bör ske genom att personalorganisation godkänner principerna för urval, att lokal underavdelning av organisation får inflytande på myndighetens yttrande över inlämnad ansökan och ev. turordning mellan flera sökanden samt att personalorganisation orienteras om inkomna ansökningar om sökan- dens placering i turordning och vilka som föreslås till utbildningen.

25 .4.3 Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) SACO har som eget yttrande överlämnat till KFU de synpunkter som i en skrivelse framförts av Försvarets civilingenjörsförening (bilaga 25z2). Föreningen har i sin skrivelse erinrat om behovet av förvaltningsutbild- ning för civilmilitära ingenjörer och föreslår att denna personalgrupp får en dylik utbildning omfattande 3——6 månader och att den genom- förs efter 2—3 års anställning.

25 .4.4 Tjänstemännens Centralorganisations Statstjänstemannasektion (TCO-S) I skrivelse till KFU den 29 juni 1973 (bilaga 25:3) har TCO-S redo-

visat synpunkter som hämtats ur ett program, vilket antagits "av TCO-S stämma tidigare i samma månad. Programmet, benämnt ”Demokrati

och arbetsmiljö på den statliga sektorn”, berör i flera sammanhang ut-

utgöra viktiga faktorer för att förbättra de anställdas personliga utveck- lingsmöjligheter. I programmet har bl. a. utbildningsfrågorna nära sammankopplats med kraven på personalinflytande.

Tre principiella inflytandekrav anges som utgångspunkter

— Utöver hittillsvarande information och samråd måste nu med— bestämmanderätt garanteras. _ Medbestämmanderätt för enskilda anställda och grupper av anställda skapar förutsättningar för att de anställda direkt engageras och ser sambandet i stort mellan sina egna intressen i beslutsprocessen och verksamheten i stort. _ De anställdas inflytande måste garanteras på alla beslutsnivåer inom myndigheterna.

Parterna måste enligt TCO—S nå fram till centrala principavtal i vilka täcks in frågor av skilda slag, t. ex. inriktningen av utbildningsverk- samheten.

TCO-S förklarar sig verka för en ny utvecklingslinje för företags- nämnderna och deras underorgan. Den nya inriktningen bör leda till ett direkt inflytande i myndighets linjeorganisation genom att inflytandet knyts till vissa beslutsorgan som inrättas på olika nivåer. Detta innebär att en rad nya beslutsfattare deltar i myndighetsbesluten. De anställda skall garanteras rättighet att genom de fackliga organisationerna utse de nya beslutsfattarna.

TCO-S har i sin skrivelse framhållit att organisationen ställer krav på att varje myndighet skall ha en personaladministrativ funktion. I den åsyftade personaladministrativa förstärkningen måste ingå omfattande utbildningsinsatser av personaladministratörer och arbetsledning.

I ett avsnitt av förenämnda program berör TCO—S även utvecklingen inom Försvarets centrala företagsnämnd (FCFN), som svarar för sam- ordning och utveckling av demokratifrågorna inom försvaret. Under 1972 träffades inom FCFN en överenskommelse om riktlinjer för försök med fördjupad företagsdemokrati.

25.5 KFU—enkät om personalinflytandet på personalutbildningen inom försvaret

I den av KFU vintern 1973 företagna enkäten om personalutbildningen ställd till försvarets myndigheter, gällde en av frågorna om personalen medverkat vid fastställande av riktlinjer för personalutbildningen. Under den särskilda rubriken ”Former för personalens inflytande på personal- utbildningen" ställdes i enkäten ett antal frågor om särskild nämnd, kommitté. c. d. fanns för att säkra personalinflytandet på utbildningen vid myndigheten, och om den i så fall var fristående eller inordnad i företagsnämnden eller i annat organ. Vidare ställdes frågor om sam- mansättningen av nämnden/kommittén samt om deltagare i viss utbild- ning hade något inflytande på utformningen av kursinnehållet.

bildningsfrågor och utbildningsförhållandena i allmänhet som anses

Såsom framgår av kap. 8 (8.5.2) hade personalen hos 15 av de 45 myndigheter som besvarat enkäten haft möjlighet att mera direkt med- verka i tillkomsten av de utbildningsriktlinjer som hos 30 myndigheter fastlagts.

Särskilda utbildningsnämnder hade på sina håll inrättats. Personal- inflytande på utbildningens innehåll och utformning förekom hos 28 myndigheter. Deltagarna i olika kurser utfrågades i många fall vid kurs- avslutningen om sina erfarenheter från kursen och vad som borde ändras på till nästa liknande kurs. Ibland skedde viss utfrågning före en kurs och innan kursplanen definitivt utformades.

I den nämnda enkäten ställdes också frågor om det förekom ansök- ningsförfarande till en kurs och under vilka former elever uttogs till utbildning. Enligt svaren förekom ansökningsförfarande hos 24 myndig- heter men i regel var det enbart myndigheten eller utbildningsnämnden, där sådan fanns, som beslöt vem som skulle tas ut till en kurs. Där kommenderingsformen användes var det vanligt med samrådsförfarande med den som skulle kommenderas till utbildning.

25.6 Kursutvärdering

I stor utsträckning får deltagarna i de kurser som äger rum vid IntS och TygS — särskilt i de långa kurserna —— tillfälle att lägga fram sina synpunkter på den utbildning de fått. De får i regel också möjlighet att komma med förslag till ändringar i den framtida utbildningen. I vad mån dessa synpunkter och ändringsförslag kommer att beaktas av skol- ledningen torde mera sällan bli klarlagt för kursdeltagarna. Den utvär- dering som dessa medverkar i brukar ske strax före resp. kursavslutning och den tid som anslås för ändamålet anses ofta vara för liten. Ibland ägnas slumpmässigt för mycket tid åt ett kanske mindre betydelsefullt spörsmål vid sådana utvärderingar.

25.7 Den senaste utvecklingen av personalinflytandefrågorna inom försvaret

25 .7.1 Försöksverksamhet inom FMV

Under andra kvartalet 1974 har en försöksverksamhet påbörjats inom FMV sedan Kungl. Maj:t den 30 november 1973 lämnat medgivande härtill. Den modell som kommit till användning finns redovisad i DEFF rapport nr 5 (se avsnitt 25.1).

FMV försöksorganisation består av verksnämnden, samarbetsråd vid huvudavdelning (motsv.), samarbetsråd vid avdelning (motsv.), sam- arbetsråd vid byrå (motsv.) och samarbetsrådet för personaltillsättningar. De anställdas ökade medverkan innefattar bl. a. myndighetsbeslut.

Verksnämnden skall exempelvis besluta i ärenden om principer för introduktion i verket samt principer för utbildningsverksamheten i ver- ket, utbildningsplanen och därtill hörande anvisningar.

Samarbetsråd vid huvudavdelning skall besluta i ärenden om bl. a. intern introduktion och principer för internt urval och prioritering vid utbildning. Samma beslutanderätt har samarbetsråd vid avdelning (mot- sv.) eller byrå inom ramen för sitt verksamhetsområde.

Hälften av antalet ledamöter resp. suppleanter i verksnämnden och sarnarbetsråden utses av personalorganisationerna. Chefen för den enhet vid vilken råd är inrättat skall vara ordförande i rådet.

25.7.2 Försök med vidgat personalinflytande i FCF

Efter samråd med berörda personalföreningar har FCF beslutat pröva ett system som medger vidgat medinflytande för verkets anställda vid sammanträden för handläggning av ärenden, som enligt instruktion skall avgöras av generaldirektören ”om möjligt i närvaro av samtliga krigs- råd”, s. k. direktionsärenden.

Av de riktlinjer som gäller för den beslutade anordningen, som bör- jade tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974 framgår bl. a. att två perso— nalrepresentanter (med personliga suppleanter) utövar detta personal- inflytande på s. k. direktionsärenden. De utses av verket på förslag av organisationerna.

Personalrepresentanterna har samma ställning som övriga vid direk— tionssammanträde närvarande, dvs. ha rätt att yttra sig, ställa förslag och reservera sig. De får medansvar för beslut mot vilka de inte reser- verat sig. De äger ej rätt närvara vid behandling av fråga som rör strids— åtgärd, förhandling med arbetstagarorganisationer, slutande av kollektiv— avtal eller uppsägning av sådant avtal.

Enligt riktlinjerna för verksamheten skall direktionssammanträden inte användas enbart till föredragning, diskussion och avgörande av konkre— ta ärenden. Sammanträdena har också den mycket viktiga funktionen att vara forum för inbördes information om frågor av allmänt intresse. Vidare skall rapporter om verkets ekonomi, personal osv. föredragas och analyseras. Inforrnella diskussioner anses kunna ge bidrag till ut- formningen av verkets långsiktiga policy i olika frågor.

25.8 KF U överväganden om personalinflytandet

I ett tidigt skede av planeringen av utredningsarbetet hade KFU den uppfattningen att förvaltningsutbildningen inom försvaret i en framtid borde röna ett väsentligt inflytande från personalhåll i fråga om såväl dess inriktning och utformning som urvalet av elever till olika kurser. Under det senast förflutna året har utvecklingen varit relativt snabb. Den har lett till att tidigare hinder i statstjänstemannalagen att träffa avtal om t. ex. utbildningsfrågor fr. o. m. den 1 januari 1974 inte längre finns kvar. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen om huvudorganisationernas till KFU framförda synpunkter på personal— inflytandefrågor (25.4 och bilagor) är målet för de anställdas företrä— dare att bredda inflytandet både genom avtal och genom att de anställda får representation i myndigheterna bl. a. genom att nya beslutsorgan

inrättas. De av DEFF påbörjade försöken med en fördjupad förvalt- ningsdemokrati — även omfattande myndigheter inom försvaret — ger klart belägg för att man kommer att pröva nya vägar för att stärka personalinflytandet och att detta bl. a. kommer att beröra utbildnings- området.

Situationen är sålunda väsentligt annorlunda än då KFU började sitt arbete. Ändock har KFU inte ansett sig böra avstå från att i detta betänkande framlägga vissa överväganden med direkt inriktning på personalinflytandet över förvaltningsutbildningen inom försvaret, även om det kan antas att en del av de synpunkter som KFU framlägger redan i andra sammanhang är framförda och i vissa fall nu också * föremål för både överväganden och förhandlingar om avtal.

25.8.1 Inflytandet över utbildningens utformning m. m.

Av allt att döma kan man räkna med att de anställdas huvudorganisa— tioner kommer att ställa krav på ett reellt personalinflytande vid erfor— derlig inventering av utbildningsbehov liksom i fråga om utbildnings- planeringen samt självfallet utbildningens innehåll.

Som framgått av KFU genomförda enkäter och intervjuer känner personalen i hög grad ett stort utbildningsbehov. Olika myndigheter bekräftar detta. Någon välutvecklad behovsinventering av personal- utbildningen och i samband därmed utbildningsplanering förekommer mera sällan vid försvarets olika myndigheter, något som i första hand är till nackdel för den civila personalen.

KFU anser att en välutvecklad behovsinventering och utbildnings— planering ger en positiv effekt på utbildningen. Om denna effekt skall utvecklas och förbättras bör personalen ges ett i förhållande till nuläget ökat direkt medinflytande vid samtliga myndigheters genomförande av nämnda inventering och planering.

[ kap. 11 har KFU nämnt att stor betydelse för utformningen av utbildningen i stort är den uppfattning om utbildningen som tidigare elever har efter några års praktiserande i yrket. Dessa f.d. elever kan ge information av vikt för utformningen av nya kurser såsom inlär- ningsteknik, kursstoff, den tidsmässiga dispositionen 0. (1.

De elevenkäter KFU genomfört kan sägas vara en typ av fördröjd kursutvärdering som för framtiden borde på något sätt utformas i ett fortlöpande system till nytta för utbildningens uppläggning både i stort och i detaljerna. Naturligtvis kan utvärderingen också kanaliseras fram genom berörda fackliga organisationer. Även om avtal träffas i utbildningsfrågor av mera principiell natur bör dock möjligheter finnas för de anställda att direkt eller via sina organisationer föra fram förslag och detaljsynpunkter på kursutformningen. (Se även kap. 29).

Ett visst — ibland inte ringa — inflytande från elevsidan kan ske under pågående kurs med positiva effekter på utbildningsresultat. Som exempel på områden som på detta sätt bör kunna påverkas av eleverna, direkt vid öppna diskussioner, eller kanske mera lämpligt, indirekt via

utvalda representanter som för resonemang med kursledningen, kan anföras studiebesök, hjälpmedel, avvägningen mellan teori och tillämp- ningsövningar, detaljplanering av lektionstider m. m.

25.8.2 Personalinflytandet på elevurvalet

Såsom framgått av tidigare avsnitt innebär försöken med fördjupad förvaltningsdemokrati i enlighet med DEFF—modellen att personalinfly- tandet över urvalet av elever till olika utbildningskurser avsevärt för- stärks bl. a. genom att besluten i dessa frågor är avsedda att fattas av organ, i vilka personalrepresentanter ingår.

Det finns dock anledning att skilja mellan urval till kurser, som är kompetensgivande, och urval till övrig utbildning. I det förra fallet är urvalet av största betydelse för den enskildes framtida tjänstgöring och befordran, varför de organ som skall verkställa urvalet får en synner- ligen grannlaga uppgift. Om elevunderlaget till en kompetensgivande kurs finns spritt över hela landet — t. ex. blivande elever i en kompani— adjutantkurs eller i en intendentkurs — måste systemet för urval av eleverna vara väl genomtänkt och präglat av strävan till största objek- tivitet.

I det fall kårbunden militär personal utgör en målgrupp för viss utbildning torde vederbörande kårledning komma att avgöra elevurvalet. KFU utgår emellertid från att kårstab i framtiden kommer att ha en allsidig personalrepresentation med möjlighet till inflytande på elev- urvalet. Det stora utbildningsbehovet för civil personal leder till att de av KFU föreslagna kurserna — trots utökningen — kan behöva inriktas på elever från bara en eller ett par myndigheter eller också på t. ex. elever inom ett enda milo. Hur elevplatserna till en kurs fördelas myn- dighetsvis eller enskilt kan vara av stor betydelse. KFU utgår från att myndigheter och personalorganisationer träffar de avtal som är erfor- derliga på detta område. Den av DEFF påbörjade försöksverksamheten vid FMV bör kunna ge erfarenheter för den slutliga utformningen. Inte minst viktigt är i detta sammanhang planeringen av den enskilde anställdes utveckling genom bl. a. utbildning av olika slag. *

Även torde kunna förutsättas att möjlighet skall finnas att anföra besvär över beslut som rör urval av deltagare till en kurs. Om någon begränsning i denna besvärsrätt skulle ske, t. ex. genom att den endast skulle gälla beslut om deltagande i sådan utbildningskurs som ger kom— petens för befordran, utgår KFU från att en dylik begränsning måste avse allt elevurval till personalutbildning inom den statliga verksam- heten.

I vissa "fall måste förvaltningsskolan få möjlighet att företa ett slutligt urval bland anmälda elever för att deltagarsammansättningen i en kurs skall bli sådan att ett gott utbildningsresultat kan uppnås. I skolledningen bör ingå representanter från berörda löntagarorganisa- tioner varigenom detta slutliga elevurval kan ske under vederbörligt personalinflytande. (Se vidare kap. 26).

25.9 Åtgärder för elevvård 25.9.1 Allmän bakgrund

Eftersom förvaltningsutbildningen inom försvaret är en vuxenutbildning för redan anställda måste en speciell aspekt läggas på dessa elevers behov av särskild personalvård under utbildningstiden. Som KFU fram- hållit i kap. 11 (11.4) blir en studiesituation som innebär längre eller kortare tids bortovaro från hem och familj annorlunda än vid personalutbildning på eller intill arbetsplatsen och bostadsorten. Hän- syn härtill måste därför tas vid planeringen för inrättandet av en för försvaret gemensam förvaltningsskola i Östersund. Bostadsfrågan för eleverna är därför av stor vikt liksom tillgång på studierum m.m. I begränsad utsträckning kan det bli fråga om behov av familjebostäder för upp till två år.

Visserligen har försvaret skaffat sig långtgående erfarenheter av utbildningsverksamhet med vuxenelever som har mångårig tjänstgöring och som utbildas på annan ort än sin stationeringsort — här kan särskilt nämnas förvaltningsskolorna IntS och TygS — men KFU har dock ansett frågorna om elevvården vara av den vikt att de bör behandlas särskilt i ett betänkande vari förslag väcks om inrättande av en förvalt- ningsskola i Östersund. Inte minst betydelsefullt är att beakta att övervägande delen av kommande kursdeltagare i skolan är civila tjänste- män (även kvinnliga).

25.9.2 KFU studier

I KFU enkäter till tidigare deltagare i kurser med förvaltningsinnehåll liksom vid företagna intervjuer i anslutning till olika studiebesök har berörts frågor av studiesocial karaktär.

De uppfattningar och synpunkter som därvid framkommit fördelar sig på två områden. Det ena avser en framtida förvaltningsskolas i Östersund lokaliteter m. m., det andra de enskilda kursdeltagarnas behov av olika slag under sin studietid vid denna skola.

I fråga om själva skolan och dess utrustning utgår KFU från att den skall byggas efter moderna principer och förses med tidsenlig skolut- rustning. Sålunda bör det finnas tillgång till studie- och grupparbetsrum, filmsal, simultananläggning, intern tv 0. d. Det anses också nöd- vändigt med referensbibliotek. Till dessa spörsmål återkommer KFU i kap. 26.

När det gäller de mera direkt personliga krav som kan ställas av en kursdeltagare vid skolan kan noteras vissa variationer beroende på om en utbildning kan genomföras på relativt kort tid — två till tre veckor — eller om utbildningen sträcker sig över en längre period i vissa fall upp till nära två år. Gemensamt är dock intresset för bostads- frågans ordnande, för tillgång till fritidsrum (mässar) inom eller intill skolbyggnaden och för att motionsutrymmen — med bastu — skall finnas att tillgå.

I de kontakter KFU haft med Östersunds kommun har bl. a. bostads—

frågan tagits upp till överväganden. Utöver en viss tillgång på möblerade rum kunde företrädarna för kommunen redovisa planer på utbyggnad av bostadsområden och kommunen hade dessutom erfarenhet av att ställa bostäder till förfogande för elever och lärare vid socialhögskolan och andra skolor. Man var även villig att i sina planer beakta uppkommande behov av ett begränsat antal familjebostäder för deltagare i långa kurser som vill ta med sig sin familj.

I fråga om möjligheten att bereda tidsbegränsad anställning för sådan elevs familjemedlem, främst hustru, bedömdes dessa som små i Öster— sund, särskilt önskemål om kontorsarbete o.d. Emellertid får man hålla i minnet att detta problem aktualiseras först när förvaltningsskolan står färdig att tas i bruk i slutet på 1970—talet och då kan naturligtvis situatio- nen vara en annan.

Vid elevenkäterna har också framkommit önskemål om inrättande av ett särskilt organ för bostadsförmedling. En inte obetydlig grupp till- frågade synes vara skeptiska till ett bostadstvång genom att arbetsgi— varen ställer bostad till förfogande och därvid inte utanordnar något nattraktamente.

25.9.3 KFU överväganden i bostadsfrågan m. m.

Vilken form för bostadsförsörjning som skall användas har KFU ansett sig inte böra ta ställning till. Om Östersunds kommun kan ge garantier för att elevbostäder för såväl längre som kortare kurser skall finnas tillgängliga och att de är av god standard utgår KFU från att erfor- derliga avtal träffas härom._KFU redovisar i bilaga 26:2 en skiss till vad i korthet elevhotell och familjebostäder bör erbjuda samt beräknat antal erforderliga bostadstyper.

För de elever, som önskar att skolan skall ge anvisning på rum, bör ett särskilt serviceorgan finnas inrättat. Detta organ bör även kunna lämna visst biträde åt elever som själva önskar ordna sin bostadsfråga, Givetvis bör ett sådant serviceorgan ha kontakt med motsvarande organ hos Östersunds kommun.

Eleverna bör i samband med att kallelse till kurs utsänds få informa- tion om vad denna form av service kan erbjuda.

I fråga om behovet av fritidsanordningar och motionsutrymmen vill KFU framhålla att det bör vara angeläget att en försvarets förvalt- ningsskolas elever, främst de militära men också de civila, ges möj- lighet till motion och sport av olika slag. Det finns visserligen goda förutsättningar härför i Östersundsområdet utan att någon åtgärd behö- ver vidtas av denna skola men därutöver torde dock för inomhusmotion behöva finnas utrymmen för t. ex. bordtennis o. (1. samt motions- och testapparater. KFU förutsätter att gymnastik och inomhusidrott skall kunna utövas i lokaler som disponeras gemensamt med ATS och att även bastu m. ni. skall finnas att tillgå. I detta sammanhang bör erinras om att en del av de blivande kursdeltagarna i förvaltningsskolan är kvinnliga varför ovanberörda lokaler måste byggas med beaktande av detta. (Se vidare härom i kap. 26 med bilaga 26zl.)

25.9.4 Personalvårdsåtgärder i övrigt

När eleverna kommer för att delta i en kurs behöver de information och introduktion i sedvanlig ordning om skolans lokaliteter m. m. I samband härmed bör allmän orientering ges om Östersund och vad denna kommun har att erbjuda. Det kan förutsättas att Östersunds kommunalförvaltning därvid ställer informationsmaterial till förfogande.

Eftersom kursdeltagarna från olika delar av landet tillhör olika personalkategorier och i vissa fall kommer att under längre tid vara borta från sin familj och sin vanliga miljö torde det enligt KFU mening vara av behovet påkallat med en inte oväsentlig satsning på såväl kontaktverksamhet mellan elever och lärare i olika kurser (konferenser, företagsnämndsverksamhet, elevråd o. d.) som personalsocial verksam- het. Inom den sistnämnda verksamheten torde finnas viktiga arbetsupp- gifter för en personalvårdskonsulent för att bistå med råd och anvis- ningar till de kursdeltagare som får problem av olika slag. Sedan hösten 1973 bedriver Statens Personalnämnd SPN på försök en hälsocentral i Östersund. Denna verksamhet, som enligt inhämtad uppgift är avsedd att fortvara i Östersund, syftar till dels att meddela den hälsovård som hittills anvisningsläkare utövat för de statsanställda, dels att bedriva personalvårdskonsulterande verksamhet. KFU förutsätter att nämnda verksamhet skall vara helt utbyggd, när förvaltningsskolan står färdig att börja sin undervisning där och att det finns resurser så att skolans elever och anställda kan använda sig av hälsocentralens tjänster.

VH Förslag till inrättande av försvarets förvaltningshögskola och konsekven- serna härav

Förvaltningsutbildningens organisation och personalbehov rn. m.

Av den i kap. 23 (23.2) lämnade redovisningen framgår att förvalt— ningsutbildningen förutsätts skola genomföras såväl lokalt/regionalt som centralt och härvid i genomsnitt omfatta ca 100000—160000 resp. 68 000 elevdagar/år.

Den lokala/regionala utbildningens organisation och personalbehov m. ni. kommer att beröras i kap. 27 i samband med konsekvenserna av KFU förslag. Dock kommer vissa aspekter på central samordning och medverkan att redovisas i detta kapitel.

Den centrala förvaltningsutbildningens organisation och personalbehov m. m. redovisas däremot i detta kapitel medan konsekvenserna för annan utbildning framgår av kap. 27.

26.1 Motiv för inrättande av en för försvaret gemensam förvaltnings- skola samt en sådan skolas ställning

26.1.1 Motiv för inrättande Hittillsvarande förvaltningsutbildning inom försvaret har såsom framgår av kap. 3 bedrivits genom två fasta skolorganisationer _— IntS och TygS —— vid utbildningsanstalter utanför försvaret och av olika myndigheter såsom intern utbildning, lokaliserad till resp. myndighet eller på annat håll som kursinternat. Därjämte har förekommit kor- respondensundervisning. Till de fasta skolorna har främst den för militär personal avsedda förvaltningsutbildningen varit koncentrerad, men inom dessa skolors organisation har också i viss utsträckning anordnats för civilmilitär och civil personal avsedd utbildning. I kap. 12 har KFU tagit upp frågan om förvaltningsutbildningens organisation och därvid åberopat ett av ÖB-utredningen år 1969 fram- lagt alternativ enligt vilket all central förvaltningsutbildning borde genomföras i en för krigsmakten gemensam förvaltningsskolas regi. Under hänvisning till såväl uttalanden från remissinstanser vilka för- ordat en gemensam förvaltningsskola för all förvaltningsutbildning som uttalanden av statsmakterna i anslutning till organiserandet av

försvarets intendentkår samt med beaktande av de i Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1973 framlagda principerna för en framtida enhetlig befälsordning inom det militära försvaret som riksdagen godtagit har KFU för sin del förordat (se 12.8) att den centralt anordnade förvaltningsutbildningen genomförs av en för försvaret gemensam förvaltningsskola.

Genom de sammanställningar m. m. som KFU redovisat i kap. 23 över den av utredningen föreslagna utbildningens omfattning och sam- ordning klarläggs ytterligare behovet av att i en central utbildnings- anstalt planera och samordna den personalutbildning som bör bedrivas inom försvaret — även regionalt och lokalt —— samt genomföra den del av utbildningen som bör ske centralt. Härvid må särskilt framhållas att hittillsvarande system med ett stort antal tillfälliga lärarkrafter och specialföreläsare av administrativa, pedagogiska och andra skäl anses mindre lämpligt vilket också framförts i kritik från tidigare elever (se kap. 8). Inrättandet av en för försvaret gemensam förvaltningsskola möjliggör en övergång till användning av flera fasta lärare, utbildade för sin uppgift. Vidare torde kunna skapas bättre förutsättningar för att bl. a. integrera utbildningen i olika avseenden, vilket kan leda till en effektivisering av densamma. En samlad utbildningsverksamhet bör också på sikt kunna leda till en mera enhetlig förvaltningspraxis.

Till detta kommer att vid inrättande av en central utbildningsanstalt skapas större möjligheter för en uppföljning av den fortgående utveck- lingen på olika utbildningsområden varigenom försvarets förvaltnings- utbildning kan tillgodogöras frukterna härav. Den utveckling som kan påverka utbildningens innehåll och utbildningsmetodiken är i första rummet intressant. Förändringar eller nyheter på läromedels- och hjälpmedelsområdet är också av stort intresse.

En skola av detta slag möjliggör även — om erforderliga resurser ställs till dess förfogande — en utläggning av centrala utrednings- uppdrag som i vissa fall torde få karaktär av forskningsprojekt.

26.1.2 Förvaltningsskolans ställning

Enligt vad KFU har kunnat finna medför de uppgifter som bör an— komma på en för försvaret gemensam förvaltningsskola att denna — liksom andra läroanstalter med motsvarande uppgifter — bör ha ställ- ning som högskola. KFU får i detta sammanhang erinra om att sådana kvalificerade påbyggnader på den grundläggande utbildningen, som ligger efter en genomgången gymnasial utbildning, inom det allmänna skolväsendet betraktas som högskoleutbildningl. Detta gäller även om en del av lärostoffet i aktuell utbildning erbjuds också inom motsva— rande gymnasiala utbildningar. Benämningen högskoleutbildning är sålunda inte alltid ett uttryck för ämnesstudiernas omfattning utan för

1 I proposition l972:84 angående gymnasieskolans kompetensvärde beteck- nas med begreppet högskola ”all i offentlig regi bedriven utbildning —— oav- sett vid vilken läroanstalt den ges — som bygger på högre skolunderbyggnad än grundskola”.

den del av skolsystemet inom vilken studierna bedrivs. Vidare kan till en högskola vara knuten kursverksamhet som inte i och för sig är högskoleutbildning (jfr t.ex. kursverksamheten vid Stockholms univer- sitet).

KFU benämner därför fortsättningsvis ifrågavarande skola ”försvarets förvaltningshögskola (FFHS)”.

I enlighet med direktiven förutsätts också att skolan skall vara förlagd till Östersund.

26.2 Grundläggande huvudfunktioner inom skolan

Det är av stor vikt att FFHS får sådana resurser att den på skolan ankommande utbildningsverksamheten kan genomföras effektivt. Som en grundläggande förutsättning härför gäller att FFHS får möjligheter att planera och samordna verksamheten med hänsynstagande till före- liggande behov av utbildning inom försvarets olika förvaltningsområden. Planeringen måste göras långsiktig men ändock ge möjlighet till utbild- ningsinsatser föranledda av relativt snabbt uppkommande behov och krav på förändringar. En annan förutsättning är att utformningen av utbildningen kan grundas såväl på skolans med åren vunna erfarenhet som dess möjligheter att följa den utveckling som sker inom liknande utbildningsverksamhet utanför försvaret liksom den utveckling som sker inom utbildningsmetodik och läromedelsproduktion m. m. Själv- fallet måste i fråga om studierna av den utveckling, som FFHS kan ha nytta av i sin verksamhet, ett nära samarbete ske med PUN såsom centralt organ för statlig personalutbildning, SPN, Stkt, m. fl. Inledningsvis bör vidare nämnas att tillgång på en tillräckligt stor lärarstab, fast knuten till skolan, utgör en tredje förutsättning för att FFHS skall kunna genomföra de föreslagna utbildningsinsatserna.

26.2.1 Ledningsfunktionen

Med hänsyn främst till den omfattande utbildningsverksamhet som KFU föreslår skall bedrivas av FFHS, dels direkt genom centrala kurser i östersund och på andra platser inom landet, dels indirekt genom medverkan i regionala och lokala kurser, bör ledningen för högskolan bli så representativ som möjligt. Dessutom förutsätts ju kursdeltagarna komma från alla personalgrupper och personalkategorier samt från alla delar av den förvaltningsverksamhet som bedriVS av myndigheter under fjärde huvudtiteln.

Vidare bör den fördjupade förvaltningsdemokrati som på senare år håller på att utvecklas bl. a. ta sig uttryck i personalrepresentation i skolans ledning, varigenom värdefulla förslag och synpunkter från personalsidan kan föras vidare i arbetet med att fortlöpande utveckla försvarets förvaltningsutbildning till gagn för både de anställda och staten som arbetsgivare.

26.2.2 Utvecklingsfunktionen Impa/ser från myndigheter m. fl. inom och utom försvaret

Den kartläggning av utbildningsbehov och den analys av dessa som KFU företagit har framlagts som grundval för de i kap. 13—22 redovisade kursplanerna. Tillsammans med delmålen kan de sägas utgöra en första preliminär kurskatalog för skolan. Denna katalog kan således inte betraktas som en definitiv kurssammanställning utan måste fortlöpande förnyas och ändras såväl till form som innehåll. Pågående förändringar av försvarets organisation, rationaliseringsinsat- ser o. dyl. ger också anledning anta att revideringar av kursplaner successivt behöver vidtas liksom att ny inriktning på vissa delar av utbildningen kan visa sig vara nödvändig att genomföra. Förslag till sådana omläggningar kan förväntas komma från de myndigheter som anlitar skolan för sin personalutbildning.

Utöver från det hållet framlagda utbildningsönskemål kan man räkna med att PUN, som har att främja samordningen av statlig personal- utbildning och att verka för att utbildningen bedrivs på ett ändamåls- enligt sätt, bistår med synpunkter på skolans utbildningsprogram och dess inriktning m. m. Intresse torde även kunna påräknas beträffande vissa delar av skolans utbildningsverksamhet hos andra statliga myn- digheter med uppgifter på personalutbildningsområdet. Självfallet har skolan all anledning att samarbeta med t. ex. Stkt såsom huvudorgan för statlig utbildning i rationaliseringsverksamhet och ADB, med SPN som huvudansvarig för den personaladministrativa planeringen samt med RRV som huvudansvarig för den ekonomiska redovisningen inom statsförvaltningen.

Vidare bör här nämnas att motsvarande organ bland försvarets myn— digheter t. ex. FCF och FRI kan behöva biträda förvaltningshögskolan vid utformningen av läroplaner med synpunkter på den utbildning i ekonomisk redovisning m. m. samt i rationaliseringsverksamhet som myndigheterna i fråga har det direkta ansvaret för inom försvarets för» valtningsorganisation. Slutligen kan man räkna med att särskilda önske— mål om utbildning m. m. också framläggs av personalens fackliga organi— sationer.

Utbildningsmetodik och forskning

Utvecklingsfunktionen inom skolan bör företa den analys och utvärde— ring av de utbildningsbehov som föreligger och ta de initiativ som befinns vara erforderliga mot bakgrund av inhämtade informationer m. m. om sådant som är relevant för utbildningen och dess förnyelse. I detta syfte bör en uppföljning ske av den utbildningsmetodiska utvecklingen och forskningen för att föra kunskaperna härom vidare till ämnesföreträdarna vid skolan. Här kan pekas på sådana informations- källor inom försvaret som MPI, FBrevS och försvarsgrenarnas utbild- ningsmetoddetaljer. Utanför försvaret finns pedagogiska institutioner vid universitet och vissa lärarhögskolor, pedagogiskt centrum i Stock— holm m.fl. I fråga om forskningen kan orientering fås genom t.ex. UKÄ, SÖ och PUN.

Läromedels- och hjälpmedelsutveckling Produktionen av läromedel och hjälpmedel karaktäriseras av en ständig utveckling där på hjälpmedelssidan olika moderna tekniker tas till vara. Det måste därför vara av stor betydelse för FFHS att kunna följa upp vad som sker inom dessa delar av utbildningsväsendet så att nyheter kan tas till vara för effektivare utbildning och dubbelarbete inte skall förekomma genom egen produktion när köp utifrån kan ställa sig fördelaktigare från utbildningssynpunkt. På planerings- och genomförandefunktionerna ankommer det sedan att ta ställning till frågan om anskaffning eller egen produktion är gynnsammast med hänsyn till föreliggande behov.

Fortbildning av lärare Behov av fortbildning av lärarna kan konstateras vid de studier och den uppföljning av utvecklingen på olika områden som det ankom- mer på skolan att fullgöra inom utvecklingsfunktionen. I det samman- hanget måste naturligtvis formerna för denna lärarfortbildning vara föremål för fortlöpande översyn.

Påverkan på Iäroplansutformning

Uppslag till kompletteringar eller större och mindre ändringar i till- lämpade läroplaner erhålls som en konsekvens av uppföljningen av utvecklingen inom olika delar av undervisningsväsendet, förändringar inom försvarets organisation m. m., kontakter mellan företrädare för de myndigheter vilkas personal får sin utbildning genom FFHS försorg samt det system för lärarnas fortbildning som närmare behandlats i kap. 24. Ytterligare påverkansfaktorer är de synpunkter som framförs av kursdeltagarna före eller under pågående kurs eller såsom en fördröjd utvärdering efter en tids praktisk erfarenhet av det arbete för vilket en viss utbildningskurs genomgåtts. Även personalorganisationerna kan väntas framlägga synpunkter på läroplansutformningen. Såsom fram- hållits i kap. 11 (11.33) bör insamling av information från tidigare kursdeltagare om utbildningens uppläggning m. m. ge väsentliga syn— punkter på utbildningen och skapa garantier för att utbildningsstoffet står i rätt förhållande till den verksamhet kursdeltagarna efter erhållen utbildning skall ägna sig åt. De svårigheter som föreligger vid en utvärdering av utbildning i efterhand är sådana att problemet kring uppbyggandet av ett utvärderingssystem lämpligen bör närmare penet- reras inom ramen för den försöksverksamhet, varom KFU framlägger förslag i kap. 29.

Studier

De studier som behöver genomföras på förvaltningsområdet bör vara inriktade på att tillgodose försvarets förvaltningsutbildning med nytt stoff. På det militära området kan behöva genomföras jämförande internationella studier liksom studier över försvarsgrensgränserna och samordningsstudier över milogränserna. De senare studierna innebär

uppföljning av den förvaltningsutbildningsverksamhet som förekommer inom milon i syfte att ensa praxis och rutiner. Erfarenheter under KFÖ kan ge impulser beträffande förvaltningsverksamhet inom krigsorganisa— tionen på olika nivåer.

Det finns ett studiebehov att följa förvaltningsutvecklingen även inom den privata sektorn. Sålunda kan studier behöva genomföras rörande den kontorstekniska utvecklingen i den män inte PUN på detta område kan ge erforderliga informationer.

U tredningsuppdrag

Som en följd av att FFHS kan förmodas komma att få en vid över- blick över försvarets förvaltningsområde har skolan i vissa hänseenden förutsättningar att efter uppdrag genomföra specialstudier. Detta innebär att skolan bör kunna svara för ledning och planering av utred- ningsuppdrag inom förvaltningsområdet, men att arbetsinsatsen i genom- förandet som regel torde fordra resurstillskott för varje särskilt uppdrag. Vid behov bör konsulter kunna tas i anspråk för speciella uppgifter eller utredningar.

Såsom utredning i detta sammanhang betraktas inte s. k. elevarbeten annat än i undantagsfall (lärare + elever i grupp).

Organisationsu tveckl ing Den organisatoriska utvecklingen inom olika förvaltningsområden bör följas upp ämnesvis genom direktkontakt med resp. myndigheter. Vad som händer inom den civila statsförvaltningen i detta hänseende kan förutsättas bli observerat av t. ex. PUN.

Förändringar i vidareutbildnings- och fortbildningsbehov kan för- väntas bli en följd av större omorganisationer.

26.2.3 Planerings- och genomförandefunktionerna Kursplanering Vid den kursplanering på lång och kort sikt som måste ske vid FFHS bildar de anmälda utbildningsbehoven ett underlag. Dock torde — i varje fall i den slutliga planeringen — som regel en prioritering mellan olika utbildningsbehov vara nödvändig, främst på grund av begränsade ekonomiska resurser. Vid FFHS kommer att i första hand bedrivas utbildning som 1 kap. 13—22 redovisas som grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning. I en t. ex. treårig rullande utbildningsplan bör dessa kurser ingå i förvaltningshögskolans kurskatalog och utgöra grundval för planeringen. Vid överväganden om utbildningsverksamhetens innehåll och utformning samt om möjligheterna till integrering av denna för samtliga personalkategorier intar självfallet de kompetensgivande kur- serna en särställning i planeringen. Denna art av utbildning tillhör såväl den lång— som kortsiktiga kursplaneringen. Såsom framhållits i kap. 23 (23.2) föreslår KFU att huvuddelen av fortbildningsverksamheten förläggs till andra myndigheter än FFHS.

Till denna beräknas dock kunna förläggas en inte oväsentlig fortbildning vartill hänsyn måste tas i den långsiktiga planeringen, även om detalj- planeringen givetvis tillhör det mera kortsiktiga perspektivet. Tillfälligt uppkommande utbildningsbehov såsom utbildning till följd av omorgani- sation eller fortbildning som snabbt behöver sättas in på grund av oförutsedda händelser tillhör naturligtvis också planeringen på mera kort sikt.

FFHS kommer att ha ett uppenbart behov av en fortlöpande kontakt med de särskilda enheter eller befattningshavare som inom de olika myndigheterna bär det närmaste ansvaret för personalutbildningen så att den utbildning som myndigheterna framställt önskemål om kan bli utformad och genomförd på bästa sätt. Ett samrådsförfarande av dylikt l slag bör vara ett reguljärt inslag i planeringsarbetet.

Kursplaneringen påverkas givetvis av tillgång på lärare, materiel och hjälpmedel. Vid en ökning av centralt bedriven förvaltningsutbildning måste antalet fasta lärarkrafter också öka. Detta kan ge möjlighet till ett fastare grepp över kursplaneringen. Hittillsvarande utbildning vid IntS och TygS har såsom tidigare redovisats byggt på en tillgång på många tillfälliga lärarkrafter och föreläsare, vilket krävt en betydande administrativ insats vid kursplanering m. m.

Såsom framgått av KFU studier (kap. 8) är en av grundförutsätt- ningarna för en modern utbildning att god tillgång finns på moderna läro— och hjälpmedel jämte materiel i övrigt.

I detta sammanhang kan erinras om att till kursplaneringen också hör sådant som stabs— och fältövningar samt studiebesök.

Medverkan i regional/lokal utbildning

Såsom KFU tidigare framhållit bör FFHS även på olika sätt — t. ex. genom utbildning av lokala lärare — kunna medverka i regionalt/lokalt bedriven utbildning. Det är då väsentligt att önskemål härom kommer FFHS tillhanda i så god tid att dessa kan vägas in tillsammans med de krav som skolans egen utbildning beräknas ställa på främst lärar- och läromedelsresurser.

De centrala kursernas lokalisering

Tillkomsten av en för försvaret gemensam förvaltningshögskola i Öster- sund innebär inte att det blir möjligt att dit lokalisera ens större delen av utbildningen. Av bl. a. inledningen till detta kapitel framgår sålunda att en betydande del av förvaltningsutbildningen beräknas genomföras i regional/lokal instans, t. ex. introduktionsutbildningen, viss grundläg- gande befattningsutbildning samt framförallt huvuddelen av fortbild- ningen.

Där en stark lokal anknytning finns och/eller utbildningen tidsmässigt är begränsad kan det inte heller vara motiverat att den centralt —— dvs. i FFHS regi —— bedrivna utbildningen i alla fall förläggs till skolans lokaler i Östersund. De ekonomiska aspekterna såsom resekostnader o. d. måste sålunda särskilt beaktas vid FFHS kursplanering. Det bör dock betonas att kursplacering på annan ort än Östersund kräver känne-

dom om vilka resurser som finns tillgängliga på ifrågakommande platser. FFHS behöver därför en så fullständig överblick som möjligt av utbildningsresurserna utanför Östersund. En särskild fråga är om planeringen av utbildning på andra platser bör bygga på att vissa myn— digheter permanent utses att svara för de lokala arrangemangen. Om så sker underlättas planeringsarbetet centralt men samtidigt måste man räkna med att en viss belastning uppstår hos den i utbildningen medver- kande myndigheten. Om däremot verksamheten flyttas mellan olika myn- digheter, kan detta öka planeringsarbetet centralt men i stället uppkom- mer kanske lokalt vissa positiva effekter. Det är möjligt att både utse några permanenta organ för sådan utbildning och dessutom tillfälligt ordna sådan på från tid till annan olika platser eller hos olika myndig- heter. Till mera permanenta kursorter för denna centralt anordnade utbildning bör utses platser inom milona som med hänsyn till bl.a. kommunikationer och tillgång på utbildningsanordningar och lärare är särskilt lämpade.

Slutligen bör vid en planering av FFHS kurser utanför Östersund beaktas att olika förband har sina värnpliktsfria uppehåll, dvs. de perioder då en utbildningsverksamhet av här ifrågakommande slag kan lämpligast inplaceras under olika tider på året.

Formerna för elevurval Tillgång på elevdata och tekniken för elevurvalet påverkar planeringen av skolans verksamhet. Det är av vikt att elevdata så tidigt som möjligt ställs till skolans förfogande så att kursuppläggningen kan ta hänsyn till sammansättning rn. m. av det kommande elevbeståndet vid resp. kurser. Ifråga om tekniken vid uttagning av elever finns det anledning att pröva olika tillvägagångssätt för olika kurser. En speciell karaktär får t. ex. elevurvalet till kompetensgivande kurser för kårbunden per- sonal som efter genomförd utbildning ingår i en personalkår. Elevurvalet till kurser i vilka elever ingår från en enda myndighet kan tänkas bli annat än när elever från olika myndigheter skall uttas till samma kurs.

KFU har den uppfattningen att en central urvalsnämnd skall finnas vid skolan. Den föreslagna nämnden skall ha personalrepresentation (se vidare 26.6.2). Formerna för det slutliga elevurvalet och andra spörsmål förknippade med en dylik urvalsnämnds verksamhet behöver närmare undersökas och KFU återkommer till detta i kap. 29.

När det gäller frågor kring personalinflytande i stort på elevurval och utbildning hänvisas till kap. 25, där dessa särskilt behandlas.

Såväl urval vid en central nämnd som det elevurval som på lokal, regional och central nivå måste äga rum genom medverkan av nämn— der, bör kunna bli föremål för besvär till högre instans. Dessa omstän- digheter kan leda till en hel del merarbete vid planeringsarbetet inom skolan.

K ursgenom förande Genomförandet av den utbildning, som FFHS föreslås ha ansvar för och medverka i kräver naturligtvis såväl lärare på hel- och deltid som

föreläsare. I ett särskilt avsnitt (26.4) ger KFU sin bedömning av lärar- behovet m.m. för ett genomförande av den föreslagna förvaltnings— utbildningen.

Det stora antal elever som kommer att genomströmma förvaltnings- högskolan såväl i Östersund som på andra kursorter och den omfat- tande utbildning som dessutom beräknas komma att genomföras i regional/lokal instans under mer eller mindre direkt medverkan från skolans sida kräver tillgång på personal som speciellt är avdelad för sådana administrativa uppgifter som avser bl. a. service till kursledning och kursdeltagare.

26.2.4 Ekonomifunktioner och administrativa funktioner

Budgetfrågor

Utbildningsverksamhetens finansiering kan ske på olika sätt. Enligt hittillsvarande system har deltagare i IntS och TygS kurser inte belastat dessa skolor med andra kostnader än för lärare och undervisningsmate— rial o.d. De myndigheter som sänt tjänstemän som deltagare i dessa skolors kurser har i regel svarat för löner samt rese- och traktaments- kostnader.

Enligt vad KFU inhämtat kommer bl.a. finansieringsformerna för den statliga personalutbildningen att utredas. Därvid kommer bl.a. att undersökas möjligheten att genom särskilda kursavgifter finansiera utbildningen.

Utan att ta ställning till vilka finansieringsformer vid personalutbild- ning som är att föredra utgår dock KFU från att omfattningen av och formerna för den utbildning som personalen inom försvaret behöver erhålla för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina arbets- uppgifter inte skall vara avhängigt av finansieringssystemet.

Inom ekonomifunktionens ram faller även sådana budgetfrågor som regelmässigt förekommer vid en statlig institution och som därför inte behöver närmare behandlas här.

Administrativa frågor

Förvaltningshögskolans administrativa verksamhet berör personaladmi- nistration, kamerala göromål samt övriga stödfunktioner. I detta sam- manhang bör nämnas att KFU vid samråd med arméöverdirektören (Aöd), som haft att framlägga förslag till skolorganisation för ATS, överenskomrnit med denne i mars 1973 att ATS bör föreslås få ansvaret för de funktioner som de två skolorna kan bedriva gemensamt, t. ex. reception, budcentral, kassatjänst, personalservice, intendentfunktion, läromedelsproduktion, bibliotek samt bok— och läromedelsförråd. Vissa personalbesparingar skulle då kunna åstadkommas. Se även under 2652.

Stödfunktioner såsom telefonväxel, städning, värmecentral, körcentral och vakthållning förutsätts ombesörjas av en framtida garnisonsförvalt- ning.

26.3 Omfattning och lokalisering av FFHS kursverksamhet

26.3.1 Omfattning

Av det föregående och kap. 23 (23.2 och 23.3) framgår att alla centrala kurser föreslås genomföras av FFHS. Den genomsnittliga omfattningen, uttryckt i ”kursveckor”, framgår av tabell 26.'l .

Tabell 26.-1 Beräknad genomsnittlig omfattning av FFHS kursverksamhet

Utbildning Beräknat antal ”kursveckor"1 S:a genomsnitt- enligt kap. 23 _— lig utbildning varje år vart vart vart / år (avrundat)

annat år tredje år fjärde år kursveckor

Tabell 23512 124 112 3 3 180 Tabell 23:2 183 34 15 3 205 Tabell 23:4 11 9 — —— 15 Fortbildning3 300 _— — — 300

Summa 618 155 18 6 700

1 Med ”kursvecka” avses 1 kurs (=klass) under 5 dagar. 2 Tid för praktisk tjänstgöring, semester och juluppehåll ej inräknad (gäller endast vissa kurser). 3 Ca 1 500 kursdagar/år (jfr 23.2), dvs. ca 300 kursveckor/år.

Enligt KFU mening kan på grund av helger, semester m.m. som regel högst 40 av årets veckor utnyttjas för kursverksamhet.

Vid i tabell 2621 angiven total omfattning av utbildningen vid FFHS kommer sålunda 17—18 kurser (700:40=17,5) att pågå samtidigt under hela läsåret. Det beräknade genomsnittliga antalet kurser per år fram- går av tabell 26:2.

Tabell 26:2 Beräknat genomsnittligt antal kurser per år vid FFHS

Utbildning enligt Genomsnittligt antal kurser/år kap. 23 (avrundat) Tabell 2321 10 Tabell 23:2 110 Tabell 23:4 5 Fortbildning 300 Summa 425

Anm. I avsaknad av underlag angående fortbildningens omfattning och periodicitet m. m. (jfr kap. 12 och 23) har KFU här antagit att fortbildnings- kurserna i genomsnitt omfattar 1 vecka.

26.3 .2 Lokalisering

I avsnitt 26.2.3 har KFU under rubriken De centrala kursernas lokalise- ring bl.a. framhållit att tillkomsten av FFHS inte nödvändiggör att alla centrala kurser förläggs till dess lokaler i Östersund. Sålunda kan många skäl tala för att vissa centrala kurser förläggs till andra orter (jfr även 23.2).

Fråga uppstår då hur många av det genomsnittliga antalet 700 kurs— veckor per år som bör kunna förläggas till Östersund.

KFU anser principiellt att så stor del av FFHS kursverksamhet som möjligt bör förläggas till Östersund. Dock bör givetvis — såsom också framhållits i det föregående — sådana kurser som är tidsmässigt begrän- sade och/eller har stark lokal anknytning företrädesvis förläggas till andra lämpliga orter. Eftersom det bl. a. på grund av det starka inslaget av fortbildning, inte går att nu avgöra hur stor del av det totala kurs- utbudet som kan ha nämnda lokala anknytning, har KFU i sina beräk- ningar av lokalbehoven begränsat sig till att föreslå att skollokalerna i Östersund skall medge att minst så många kursveckor som motsvarar behovet för grundläggande befattningsutbildning, vidareutbildning samt för central utbildning av reservpersonal och värnpliktig personal, dvs. i genomsnitt 400 kursveckor, kan genomföras varje år. Resterande 300 kursveckor _— dvs. vad som motsvarar behovet för fortbildning —— måste sålunda genomföras på andra platser. Östersundsskolan bör dock utfor- mas på ett sådant sätt att en eventuell framtida utbyggnad underlättas.

KFU vill också understryka att ovan angiven fördelning inte får tolkas så att inga fortbildningskurser förläggs till Östersund medan alla andra kurser förläggs dit. Tvärtom bör det ankomma på FFHS att planera den totala utbildningen så att utbildningsmässiga och ekono- miska m. fl. krav blir tillgodosedda så att den totala kursverksamheten ger optimal effekt.

26.4 Behov av lärare

Som tidigare anförts finner KFU att utbildningen i största möjliga ut- sträckning bör handhas av till FFHS fast knutna lärare (hel- eller deltidstjänstgörande) och att insatserna av tillfälliga timarvoderade lärarkrafter och föreläsare så långt möjligt bör inskränkas till begrän- sade avsnitt där skolan i sin fasta lärarkader inte rimligtvis kan förmo- das disponera över erforderlig sakkunskap. Med föreläsare avses härvid vad som anges i Kbr 30/6 1967; TLA nr 51 ä 4 (s. 162), nämligen ”den som tages i anspråk för att genom enstaka föreläsning(ar) meddela kvalificerad undervisning, antingen inom ämnesområde som icke finnes upptaget i den för vederbörande skola eller utbildningskurs fastställda kursplanen eller visst specialavsnitt av ett på kursplanen upptaget läro- ämne, i vilket föreläsaren icke är hel- eller deltidstjänstgörande lärare vid samma skola eller utbildningskurs”.

De personaladministrativa ämnena kan i stor utsträckning anknytas till socialhögskolans i Östersund utbildning och basämnena samman- faller till stora delar med socialhögskolans och i viss mån gymnasie- skolans kurser. Behovet av lärarinsatser inom dessa ämnen torde kunna tillgodoses genom deltidslärare från dessa skolor.

Genom dessa möjligheter till pedagogisk samverkan mellan försvarets förvaltningsutbildning samt gymnasieskola och högskola i Östersund räknar KFU med att behovet av tillfälliga lärarkrafter och föreläsare skall kunna minskas till att omfatta ca 10—20 procent av den totala

utbildningstiden och då företrädesvis inom de försvarsspecifika och förvaltningsadministrativa ämnena. Det totala antalet timmar enligt de av KFU föreslagna kurserna för grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning beräknas till ca 13 500 enligt tabell 26:3.

Tabell 26.-3 Fördelning av antalet lektionstimmar per läsår på resp. ämnesområden vid centrala och regionala kurser avseende grundläg- gande befattningsutbildning och vidareutbildning

_E—

Ämnesområden Antal lektionstimmar

Centrala Regionala Summa kurser kurser

&

Försvarsspccifika ämnen 2 300 50 2 350 Personaladministrativa ämnen 2 100 150 2 250 Förvaltningsadministrativa ämnen 5 800 650 6 450 Basämnen 3 300 650 3 950 Summa 13 500 I 500 15 000 &

För utbildning av reservpersonal och värnpliktiga samt för central fortbildning tillkommer ca 500 resp. 10 500 timmar, varför det samman— lagda timunderlaget för föreläsare och hel— eller deltidstjänstgörande lärare uppgår till 24 500. Av de 1 500 timmarna regional utbildning kom- mer en del att genomföras under medverkan av FFHS, men omfatt- ningen kan för närvarande inte bedömas.

26.4.1 Läsåret

Den obligatoriska skolan m. m.

Enligt skolstadgan omfattar läsåret för allmänna skolväsendet, grund- skola och gymnasieskola, 40 veckor (280 dagar). Vid beräkning av det reella timuttaget reduceras emellertid, enligt uppgift från skolöverstyrel- sen, skolstadgans bruttoläsår till ett faktiskt läsår av 30—37 veckor.

Universitet och högskolor har enligt universitetsstadgan ett läsår omfattande 270 dagar. ”Lärares tjänstgöring fördelas dock i regel inom en tid av 234 dagar eller vid teknisk fakultet 241 dagar (92 €).”

FFHS

Den del av verksamhetsåret som undervisning bör bedrivas bedöms av KFU komma att omfatta högst 46 veckor och utgöra skolans brutto- läsår. Av kalenderårets 52 veckor avsätts 6 för personalens semester. För den heltidstjänstgörande läraren innebär detta emellertid inte 46 veckors undervisning — tid erfordras bl.a. för lärarfortbildning. Efter- som antalet lärare som företräder ett ämne eller en ämnesgrupp kom— mer att vara litet, sannolikt l ä 2 lärare per ämne är en sammanhållen lärarfortbildning endast möjlig beträffande sådant som är gemensamt för flera ämnen eller ämnesområden. Den ämnesanknutna fortbild- ningen av lärare vid skolan måste i stället genomföras enskilt eller för

ett fåtal lärare. Den enskilde läraren måste då påtaga sig ansvaret för inriktning och utformning av fortbildningen. Detta är tidskrävande jämfört med centralt eller regionalt ledd fortbildning med stora mål- grupper, såsom t. ex. inom allmänna skolväsendet. KFU finner därför att minst två veckor per är bör avsättas för heltidstjänstgörande lärares fortbildning inom eget ämne eller fack.

För deltidstjänstgörande lärare bör tid till fortbildning anslås i propor— tion till undervisningstiden.

Såsom framgår av redovisningen i 26.2 av skolans funktioner måste också förutsättas lärarmedverkan i det utvecklingsarbete som är avsett att bedrivas vid skolan och som kan innebära revidering av utbildnings- innehåll, läromedelsplanering, omarbetning eller utarbetande av läro- medel, metodutveckling etc.

Genom sin speciella sammansättning och inriktning har skolan behov av en vitt förgrenad uppföljning av utveckling och förändringar inom olika sektorer av förvaltningsverksamhet inom försvaret men även inom statlig och kommunal förvaltning i övrigt.

I många hänseenden måste skolan även sörja för sin egen metodik- och läromedelsutveckling parallellt med att vara mottaglig för impulser och information från motsvarande verksamhet inom andra delar av försvaret och samhället utanför försvaret.

KFU bedömer att sammanlagt minst fyra veckor per är bör anslås till heltidstjänstgörande lärares medverkan i utvecklingsarbetet vid FFHS. För deltidstjänstgörande lärare bör motsvarande tid avsättas i proportion till undervisningstiden. Bruttoläsåret omfattande 46 veckor bör alltså reduceras med minst sex veckor för fortbildning och utveck- lingsarbete. Detta ger ett nettoläsår för heltidsanställd lärare omfattande 40 veckorl.

Skulle krav ställas på längre nettoläsår än 40 veckor skulle detta medföra antingen minskning av utrymmet för fortbildning med åtföl- jande negativa effekt på utbildningen eller nedskärning av lärardelta- gandet i utvecklingsarbetet vilket i sin tur skulle resultera i behov av personalökning inom utvecklingsfunktionen samtidigt som man ändå skulle gå miste om en del av direktsambandet mellan undervisning och utvecklingsarbete.

Detta samband är så väsentligt att KFU i stället ifrågasätter om inte ytterligare tid bör anslås för denna lärarmedverkan. Vid beräkningen av det erforderliga antalet heltidstjänster för lärare enligt tabellerna 26.5—7 har redovisats tre alternativa nettoläsår med två veckors fort- bildning och fyra, fem resp. sex veckor avsatta för deltagande i utvecklings-, läroplans- och läromedelsarbetet. Avsikten med dessa alter- nativ är att åskådliggöra hur läsårsveckornas antal inverkar på antalet tjänster. KFU förordar emellertid att man under den försöksverksam- het som föreslås i kap. 29 utgår från ett nettoläsår för heltidsanställda lärare omfattande 40 veckor.

1 Detta innebär att om undervisning anges i veckotimmar motsvarar en veckotimme 40 undervisn1ngs—/kurstimmar per läsår.

26.4.2 Lärares undervisningstid

För universitet och högskolor anges lärares undervisningstid i timmar per läsår (timmar per kalenderår) och för grundskola/gymnasieskola i veckotimmar.

Undervisningstiden för vissa lärare vid universitet, högskola, social- högskola och MHS framgår av tabellen nedan.

Tabell 26:4 Undervisningstid vid viss eftergymnasial utbildning

Tjänst Undervisningstid Jämförelsetal i veckotimmar

universitetslektor 396 underv.tim./läsår 12 forskningsassistent 800 underv.tim./ läsår 24 universitetsadjunkt 693 underv.tim./ läsår 21 universitetslektor vid socialhögskola 396 underv.tim./läsår 12 lektor vid socialhögskola 425—475 underv.tim./läsår 12—14 universitetslektor vid MHS 396 underv.tim./kalenderår —

För lärare vid grundskolans högstadium är undervisningstiden — beroende på ämne — 24—33 veckotimmar vilket ger 720—1 110 tim- mar/läsår.

Motsvarande timantal för gymnasieskolans lärare är 21—33 vecko- timmar och omräknat till timmar/läsår ger detta 630—1 221.

Redovisningen i det föregående av veckotimtal och läsårstimmar visar stora variationer i undervisningsskyldighet för lärare vid univer- sitet, högskola, gymnasieskola och grundskola. Även inom en skolform är dock avvikelserna avsevärda varför något underbyggt normvärde inte finns att få ur materialet från de skolformer som representerar utbildningsnivåer motsvarande dem som kommer att finnas inom för- valtningsutbildningen inom försvaret.

Då frågorna kring bestämmelserna för heltidstjänstgörande lärares arbetstidsförhållanden vid den föreslagna skolan är av avtalsnatur kan från KFU sida endast presenteras överslagsberäkningar av lärarbehovet sett mot bakgrund av ett nettoläsår omfattande 38—40 veckor och där undervisningsskyldigheten angivits med några hypotetiska genom- snittliga veckotimmar nämligen 21, 22 och 23.

En stadieindelning av utbildningen med åtföljande differentiering av undervisningsskyldigheten blir den naturliga konsekvensen av det behov att reglera lärarnas arbetsförhållanden som kommer att uppstå i och med försöksverksamheten med integrerad förvaltningsutbildning. Därvid finner KFU det sakna betydelse om undervisningsskyldigheten uttrycks i timmar/läsår eller veckotimmar. Däremot bör samma uttryckssätt an- vändas för samtliga heltidstjänster oavsett nivån på utbildning. Dess- utom bör läsårets omfattning fastställas.

26.43 Beräkning av antalet heltidstjänster

KFU har i tabellerna 26:5—7 mot bakgrund av de för olika lärarkate— gorierna starkt varierande veckotimtalen ovan (12—33 veckotimmar) beräknat hur många heltidstjänster som krävs för 24 500 timmars för- valtningsutbildning (=700 kursveckor 51 35 lektionstimmar).

om 10, 15 eller 20 % av undervisningen bestrids av tillfälliga lärar- krafter och föreläsare med en genomsnittlig undervisning per lärare av 21, 22 resp. 23 tim- mar/vecka med 38, 39 eller 40 veckors nettoläsår.

* Tabellerna 26:5—7 förutsätter att kurserna utgörs av kontinuerlig i undervisning vid FFHS. De tjänster som kommer att innehas av flera deltidstjänstgörande redovisas som enkla tjänster.

Från kombinationsmöjligheten mellan olika ämnen och deras timtal bortses.

Tabell 26:5 Nettoläsår 38 veckor Vecko- 90 85 80

tim./%

21 27% 26 24% 22 26% 25 23% 23 25 23 22%

Tabell 26:6 Nettoläsår 39 veckor Tabell 26.-7 Nettoläsår 40 veckor

Vecko- 90 85 80 Vecko- 90 85 80 tim. / % tim./ %

21 27 25% 24 21 26% 25 23% 22 25% 24 23 22 25 24 22% 23 24% 23 22 23 24 22% 21%

För att timtalsmässigt små ämnen skall kunna omfattas av en heltids- tjänst fordras att de kan kombineras med ett eller fler angränsande eller närbesläktade ämnen.

Hur dessa ämneskombinationer kan tänkas genomföras kan ämnes— linjerna vid skolan ge en uppfattning om. Utbildningen föreslås nämligen organiserad på fyra linjer, vilka administrativt ingår i skolans utbild- ningsenhet (se vidare 26.6).

Vilka ämnen som planeras ingå i de olika ämneslinjerna framgår av tabell 26:8.

Av vad som ovan anförts angående kursernas kontinuitet och uppdel— ningen av heltidstjänst på deltidsbefattningar följer att de teoretiska värdena i tabellerna 26:5—7 — trots goda möjligheter till ämneskombi- nationer — bör räknas upp med minst 10 % för att återspegla ett verk-

Tabell 26:8 Ämneslinjer

1. 2.

Totalförsvar Allmän förvaltning Anskaffning Personaladmi- nistration Taktik Materielförvaltning Förråds— Personalledning verksamhet och personalsam- verkan Stabstjänst Fastighetsförvalt- Materiel- Utrednings- och ning underhåll kommunikations— teknik Underhållstjänst Kameral verksam- Verkstadsdrift Ekonomiämnen het Mob- och krigs- Expeditionstjänst Förplägnad Rationalisering planläggning m. m. Befästningslära Materiel- och Rättskunskap materielvårds- kunskap Fältarbetstjänst Byggteknik Basämnen i övrigt &

ligt lärarbehov eller med 2—3 tjänster. Det lägsta antalet heltidstjänster som skulle erfordras för den föreslagna utbildningsvolymen erhålls enligt tabell 26:7 med 40 veckors nettoläsår, 80-procentig insats av hel- och deltidslärare och 23 veckotimmar 21%+2=23% tjänster.

Det högsta antalet nås med 38 veckors nettoläsår 90-procentig fast lärarinsats och 21 veckotimmars tjänstgöring, nämligen 27%+3=30% tjänster.

Av timfördelningen i de framlagda kursförslagen (kap. 13—22) fram— går att ämnena fördelar sig med tyngdpunkten i teoretiska, yrkesinrik- tade ämnen och med en mindre andel ämnen av praktisk yrkesteknisk karaktär (t. ex. materielunderhåll, expeditionstjänst). Dessutom överväger de eftergymnasiala och gymnasiala ämnena.

Detta är anledningen till att KFU finner skäl att utgå från en genom— snittlig undervisningstid för lärare av 21 veckotimmar per nettoläsår.

Den tidigare nämnda strävan att uppnå en 90-procentig insats av hel- och deltidstjänstgörande lärare kan i ett begynnelseskede visa sig svårt att förverkliga. KFU räknar därför med en 80-procentig lärarinsats under det första skedet av skolans verksamhet, men att skolans fasta lärarkader under de närmast följande 1—2 åren byggs ut för en 90-procentig insats.

Detta innebär att skolan, med 40 veckors nettoläsår och 21 vecko- timmar genomsnittlig undervisningstid, fullt utbyggd kommer att behöva 28% heltidstjänster för lärare.

KFU har i 26.2.3 berört FFHS medverkan i lokal och regional utbild- ning och att denna medverkan kan komma att ställa krav på skolans lärare. Det är för närvarande svårt att bedöma omfattningen av denna medverkan och arten av denna samverkan, men KFU utgår från att detta innebär behov av ytterligare några lärartjänster. Under i kap. 29

föreslagen försöksverksamhet torde lämpligen detta lärarbehov närmare undersökas.

Bland annat på grund av pågående organisationsöversyner har KFU inte kunnat få fram tillräckligt underlag för att göra en precisering av den förväntade tillgången på befattningshavare, lämpade för lärar— uppgifter på lokal och regional nivå. Ytterligare underlag kan emellertid komma fram vid ovannämnda försöksverksamhet.

26.5 Miljö, lokaler och utrustning m. m.

Deltagandet i FFHS kurser bygger till väsentlig del på frivillighet. De som söker sig till utbildningen torde påverkas av om de bl. a. uppfattar undervisningsmiljön som lovande för tillgodoseende av egna behov och önskemål. KFU vill härvid hävda att utan ett aktivt intresse hos delta- garna kan en satsning på utbildning lätt bli en felinvestering.

För förvaltningsutbildningen ansvariga myndigheters benägenhet att utnyttja skolans resurser kommer också att vara beroende av möjlig- heterna att tillgodose ställda krav.

Den yttre ramen i form av miljö, lokaler, möbler och annan inredning samt utrustning och hjälpmedel har härvid stor betydelse. Detta är en konsekvens såväl av modernare undervisningsmetoder och -teknik som ett allmänt krav på god standard. Skolans presumtiva kursdeltagare kommer att ställa samma krav på trevnad och komfort i undervisnings- situationen som de har i den ordinarie miljön. TV, radio och band- spelare samt stillbilds- och filmapparatur uppfattas av de flesta som helt naturliga och nödvändiga hjälpmedel i en modern undervisning.

Det sätt på vilket undervisning genomförs är också i hög grad avgö- rande för kursdeltagarnas lust att ta emot och lära sig lösa förelagda uppgifter. Aktualitet, åskådlighet och omväxling samt aktivitet främjar härvid effektiviteten i undervisningen.

KFU anser sålunda att det är av vitalt intresse att FFHS väl kan fylla de miljö- och utbildningsmässiga krav som förvaltningspersonal och -myndigheter med fog kan komma att ställa. Detta gäller såväl lokalerna i Östersund som de lokaler skolan kan komma att disponera på andra platser.

26.5.1 Undervisningslokaler

I kap. 11 har KFU tagit upp vissa allmänna aspekter på utbildning med vuxna, men avstått från en översiktlig metoddiskussion, även om metodfrågan berörts (11.5.5).

KFU anser det dock vara nödvändigt att här återkomma till denna fråga eftersom den har direkt inverkan på skollokalernas dimensione- ring, utformning och utrustning.

KFU anser sålunda att den lärarledda klassundervisningen alltjämt bör anses som en viktig metod och har också funnit att kontaktbehovet lärare — kursdeltagare är av den omfattningen att varje kurs vid FFHS

i princip bör utgöra en ”klass" och sålunda normalt ha tillgång till ett ”klassrum”.

KFU anser vidare att den önskvärda personliga kommunikationen lärare — kursdeltagare är svår att upprätthålla om klassen/kursen har mer än 20 deltagare. KFU har därför valt att beräkna antalet kurser vid FFHS med utgångspunkt i detta genomsnittliga högsta deltagarantal i varje kurs.

För att inte uppehållet mellan kurserna skall bli för långt (högst 4 år) har dock KFU i vissa fall _ dvs. när målgrupperna är relativt små — föreslagit kurser med endast 12 (och i ett fåtal fall ändå färre) deltagare (jfr kap. 23).

Såsom framgått av kap. 23 beräknas undervisningen vid FFHS komma att omfatta ett stort antal kurser med skilda krav i fråga om utrustning och hjälpmedel m. m. Undervisningslokalerna bör likväl enligt KFU mening så långt möjligt vara allsidigt användbara. Specialarrangemang för särskilda kurser eller tillfällen bör således helst kunna ordnas i ordi- narie salar genom flyttbar utrustning m. m. — ”särskild dukning”.

Med hänsyn till att det torde bli relativt vanligt att extradeltagare (åhörare) följer undervisningen i vissa ämnen eller ämnesavsnitt, bör dock de allmänna salarna ge plats för 24 deltagare placerade vid var sitt bord, dvs. 4 platser utöver ”normalkursens”.

För att tillgodose i 26.3.2 angivet utbildningsbehov i Östersund, dvs. ca 400 kursveckor per år, erfordras 10 sådana allmänna lärosalar/klass- rum.

Enligt KFU mening bör dock FFHS därutöver som reserv och för att öka flexibiliteten disponera ytterligare en allmän lärosal, vilken dock bör kunna vara något mindre, dvs. ge plats åt 24 deltagare, placerade två vid varje bord.

Enligt direktiven förutsätts att utbildningen skall kunna integreras, vilket bl. a. ställer krav på att två eller flera klasser/kurser tidvis skall kunna undervisas i samma lokal. Det första kravet _ integrering mellan två klasser — tillgodoses enkelt genom att i ett av klassrummen tillfälligt placera två deltagare vid varje bord.

FFHS bör emellertid också kunna samla 3—4 kurser för gemensamma föreläsningar o. d. som ett led i integreringssträvandena och därför erfordras en allmän sal med plats för 4X24 deltagare jämte åhörare, dvs. ca 110 personer.

Med de mål som KFU generellt ställt i alla kurser — dvs. ”färdig- het” — krävs också att klasserna/kurserna kan delas upp såväl i ”halv- klasser" som mindre grupper, vilket ställer särskilda krav på lokalernas utformning och flexibilitet. Vidare krävs att skolan disponerar vissa specialsalar o. d. för sådan verksamhet som inte lämpligen kan visas eller utföras i särskilt ”dukade” allmänna lärosalar.

För att tillgodose kravet på uppdelning av klasserna räknar KFU med fem ”halvklassrum” — genom vikvägg e. d., delbara i vardera två gruppstudierum — samt 23 gruppstudierum.

Behovet av ”specialsalar” beräknar KFU enligt följande:

-— ] kontorsarbetssal —— inlärningsstudio: för halvklass, utrustad med u-formade kontorsarbetsplatser med utbytbar utrustning samt med anslutningsmöjligheter för IS-utrustning och stabsarbetsmateriel

_— I livsmedelssal: utrustad med bl. a. bänkspis, mikrovågsugn och stekugn samt demonstrationsbänk

_— ] laboratorium: utrustat med laboratoriebänkar samt utrustning för bl. a. demonstration av — arbete med —- materiel i kyla och värme, i torr och fuktig atmosfär samt under olika mekaniska påfrestningar m.m.

— 2 materiellektionssalar: utrustade i likhet med klassrummen men med möjlighet att ta in och ut enhetslastade förnödenheter samt

—— 4 demonstrationssalar: lämpliga för uppställning och visning av materiel och byggnadsdetaljer samt med möjlighet att ta in och ut enhetslastade förnödenheter.

I anslutning till militärrestaurangen bör också finnas —— I undervisningskök: utformat som ett renodlat produktionskök för halvklass.

Såsom motiv för det föreslagna undervisningsköket vill KFU särskilt framhålla den i kap. 18 föreslagna utökade och centralt bedrivna _— praktiska utbildningen för ekonomipersonalen, främst ekonomibiträden och kokerskor (kockar). Det är sålunda enligt KFU mening av synnerlig vikt att ett undervisningskök projekteras vid FFHS.

Enligt KFU beräkning kommer ett sådant kök inte att vara belagt under hela läsåret enbart för att täcka krigsmaktens behov. Härutöver kan dock viss ytterligare beläggning tillkomma, t.ex. utbildning av annan statlig ekonomipersonal (se kap. 27). Dessutom har representanter för Östersunds kommun uttalat att ett sådant kök — vid de tillfällen då annan undervisning inte pågår — lämpligen borde kunna utnyttjas för annan till Östersund förlagd liknande utbildning.

Den i det föregående föreslagna livsmedelssalen utgör bl. a. ett komplement till undervisningsköket, men avses även användas för un- dervisning av annan personal än den som beräknas utnyttja köket.

26.5.2 Administrationslokaler

FFHS lokalbehov för administrativa ändamål omfattar främst expedi- tionslokaler, lärarutrymmen, bibliotekslokaler o. d. samt utrymmen för hjälpmedel m. m.

Såsom framgår av 2624 femte och sjätte styckena har KFU i mars 1973 kommit överens med Aöd att ATS bör föreslås få ansvaret för vissa gemensamma funktioner. Vidare förutsätts att den framtida garni- sonsförvaltningen skall ombesörja vissa stödfunktioner för båda sko- lorna.

Sedan denna överenskommelse träffats har KFU vid sina ytterligare överväganden om bl. a. behovet av service för de många kursdeltagarna vid FFHS funnit att ett fullföljande av förslaget om ATS som huvud— ansvarig för vissa gemensamma funktioner kan komma att i vissa

avseenden oproportionerligt belasta ATS-administrationen och kanske därigenom skapa svårigheter för FFHS att gentemot sina kursdeltagare fullgöra åtaganden som dessa ställer krav på. Den stora årliga omsätt— ningen av kursdeltagare vid FFHS — ca 8000 mot ATS ca 2000 per år — varav ett stort antal dessutom deltar i kurser på andra orter än Östersund torde nämligen komma att medföra speciella och relativt svårbemästrade problem som FFHS lämpligen bör lösa direkt. KFU förutsätter därför att formerna för handhavandet av de gemensamma funktionerna liksom av de funktioner som skall hänskjutas till en garnisonsförvaltning kan behöva tas upp till förnyad prövning sedan FFHS organisation i övrigt fastlagts i princip. Inom ramen för den försöksverksamhet som föreslås av KFU och som närmare behandlas i kap. 29 torde även härovan redovisade spörsmål kunna vidare under- sökas.

26.5.3 Lokaler i övrigt

Till lokaler i övrigt hänför KFU bl. a. uppehållsutrymmen för kurs- deltagare, förvaringsutrymmen för dessas utrustning, hygienutrymmen o. d. Vid planering härav måste hänsyn tas till att FFHS kommer att ha såväl manliga som kvinnliga kursdeltagare.

Såsom framgår av kap. 25 (25.93) erfordras att olika åtgärder vidtas för kursdeltagarnas vistelse i Östersund. Sålunda ingår elevhotell och familjebostäder samt fritidsanläggningar m. m. i Östersund 1 de behov som måste tillgodoses för FFHS.

26.6 Förslag

Sammanfattningsvis föreslår KFU att en försvarets förvaltningshögskola (FFHS) inrättas och att denna högskola får en fristående ställning direkt lydande under Kungl. Maj:t. Lokaliseringen sker enligt 1971 års riks- dagsbeslut till Östersund. FFHS uppgifter, organisation m. m. bör i stort vara följande.

26.6.1 Uppgifter

FFHS bör ha ansvaret för utbildningen av personal för förvaltnings- verksamhet vid samtliga försvarets myndigheter —- för såvitt detta inte åvilar annan myndighet. Även annan personal — främst statlig _ bör kunna beredas undervisning vid FFHS om detta kan ske utan att huvud- uppgiften eftersätts.

Vid skolan bör därjämte bedrivas forskning, utveckling och försök inom verksamhetsområdet.

Det bör sålunda åligga skolan särskilt att

— biträda myndigheterna med undersökningar angående behovet av utbildning inom skolans verksamhetsområde och med prövning hur detta lämpligen bör tillgodoses

— planera och genomföra central utbildning — planera och genomföra utbildning för myndighets räkning såsom särskilt uppdrag

— bistå myndigheterna med utformningen och — i mån av resurser _— genomförandet av inomverksutbildning och annan utbildning som ge- nomförs i dessas regi

— främja samordningen av försvarets utbildning för förvaltnings- verksamhet och verka för att utbildningen bedrivs enhetligt, bl. a. genom att utarbeta kompendier och annat pedagogiskt underlag m. m. samt att utbilda lokala lärare

—— upplysa myndigheterna om vilka utbildningsmöjligheter inom för— valtningsområdet som föreligger vid skolan och i övrigt

_ i samråd med berörda centrala myndigheter verkställa utredningar, studier och försök rörande sådana verksamhetsområden och förhål- landen som omfattas av utbildningen vid skolan

— följa utvecklingen inom sådana områden som hänger nära sam- man med skolans uppgifter och verksamhet

— följa utvecklingen på det vuxenpedagogiska området och inom det allmänna undervisnings- och utbildningsväsendet samt verka för att denna i möjlig och lämplig mån tillgodogörs inom förvaltningsutbild- ningen

— samarbeta med andra myndigheter och institutioner som har inseende över eller bedriver utbildning inom sådana områden som hänger nära samman med skolans uppgifter och verksamhet.

26.6.2 Organisation

FFHS bör i stort ha den organisation som framgår av bild 26:1.

Ledningen av FFHS bör utövas av en direkt under Kungl. Maj:t lydande styrelse samt av en elevurvalsnämnd och en skolchef.

Styrelsen, som bör ha inseende över högskolans alla angelägenheter, föreslås bestå av nio ledamöter, varav skolchefen är en. Kungl. Maj:t förordnar styrelsens ledamöter, varav en bör representera PUN, tre företräda de statsanställdas huvudorganisationer (LO, SACO/SR och TCO), en de anställda vid skolan samt övriga försvarets myndigheter. Kungl, Maj:t utser ordförande och vice ordförande bland styrelsens ledamöter.

I elevurvalsnämnden föreslås utöver skolchefen —— som bör vara ordförande i nämnden -— ingå tre av styrelsen utsedda ledamöter varav två bör företräda personalorganisation.

Såsom framgår av bild 26:1 föreslås inom skolorganisationen tre enheter, vilkas benämning och funktioner kort anges på bilden. Endera chefen för utvecklingsenheten eller utbildningsenheten bör vara skol- chefens ställföreträdare och _— om vederbörande enhetschef ej är ledamot av styrelse eller elevurvalsnämnd — ha rätt att närvara vid och deltaga i överläggningar m.m. men ej i besluten inom styrelsen eller nämnden.

E Ievurvalsnämnd

Skolchef Administrativ enhet

Elev- och personaladministration Organisation

Budget

Gemensamma funktioner med ATS och garnisonsförvaltning

Utveckl i ngsen het

Behovsanalys Läroplans- läromedels— och hjälpmedelsutveckling Utvärdering

Lärarutbildning, - fortbildning Utredningar, studier

Utbildningsenhet

Kursplanering Samordning

Information Kurs-service Utbildning centralt på 4 ämneslinjer Utbildning lokalt

Bild 26:1 Förslag till organisation i stort av försvarets förvaltnings- högskola (FFHS)

26.6.3 Personalbehov

KFU är medveten om svårigheten att nu göra en beräkning av personal- behovet vid en fullt utbyggd skolorganisation i slutet av 1970-talet. I tabell 26:9 redovisas emellertid resultatet av KFU beräkningar i stort

Tabell 26:9 Personalbehov vid FFHS

x_— Befattning Skolchef Adminis- Utveck- Utbild- S:a trativ lings- nings— enhet1 enhet enhet ___—_— Skolchef ] Enhetschef ] l ] Handläggare 1 2 ] Medarbetare 3 4 Lärare-linjechefer 4 Lärare-övriga 24,5 24,5

Summa 1 5 3 34,5 43,5 E_—

1 Tillkommer för med ATS gemensamma administrativa funktioner erfor- derligt antal tjänstemän — beräknat till 28 — varav mellan 40 och 50 % kan beräknas komma på FFHS andel. Denna samordning med ATS torde kunna leda till en inbesparing av sju tjänstemän.

av detta personalbehov som det nu kan överblickas. Såsom framgår av kap. 29 föreslås inrättande av en särskild nämnd vilken bl. a. skulle få i uppdrag att framta underlag för förhandlingar om lönesättning o. d. för FFHS personal så att de ledande befattningarna kan utses i god tid före det första verksamhetsåret.

Vid skolan bör därutöver annan personal kunna anställas — resp. anlitas som experter o. d. — i mån av behov och tillgång på medel. Militär och civilmilitär personal bör även kunna kommenderas till tjänstgöring vid skolan.

Enligt KFU bedömning får FFHS en sådan betydelsefull ställning inom försvarets skolväsende att för befattningen som skolchef måste avses en synnerligen skicklig chefstjänsteman med bred erfarenhet och stor överblick av utbildningsfrågor samt med speciell inriktning på utbildningen inom förvaltningsorganisationen. KFU föreslår att skol- chefsbefattningen placeras i F26 (tidigare C 3). Särskilt höga kvalifika- tioner måste också krävas av cheferna för utvecklings— och utbildnings- enheterna. Om dessa och övriga befattningars placering i lönegrad utgår KFU från att sedvanliga förhandlingar kommer att föras varför några förslag härom inte framläggs.

Vid redovisning i tabellen över personalbehovet har KFU använt begreppen handläggare och medarbetare. Till de senare hänförs kontors- personal, assistenter m. fl. I kap. 12 (12.12) har KFU redovisat vad utredningen inlägger i nämnda begrepp.

Den administrativa enheten Den administrativa enhetens ansvarsområde omfattar som tidigare nämnts även de stödfunktioner som är gemensamma med ATS. Den stora elevomsättningen hos FFHS -— 8000 per år — torde sätta sin prägel härpå. Skolchefens sekretariat ingår i enheten. Ärenden av elev- vårdskaraktär handläggs inom enheten.

Utvecklingsenheten

Som framhållits i 2641 kommer under olika tider på året att i enheten ingå lärare som har att utföra uppdrag av olika slag. Omfånget av dessa insatser beräknas till två personår.

Utbildningsenheten

Inom utbildningsenheten erfordras arbetsinsatser utöver av lärarna, varav fyra bör vara närmast ansvariga för de ämnesområden som redo- visats i tabell 26:8, av sådana befattningshavare som särskilt svarar för den utbildning som genomförs på andra kursorter och av beräknat fyra assistenter som kurssekreterare.

26.6.4 Lokalbehov i Östersund

KFU har utarbetat ett projekteringsunderlag för FFHS ifråga om behovet av undervisningslokaler, lärarutrymmen, administrationslokaler m. m. Skolbyggnaden beräknas omfatta en kvadratmeteryta på 5400.

Därtill kommer undervisningskök samt andel i gymnastiksal och restau— rang. En sammanfattning framläggs i tabell 26:10. Projekteringsunder- laget med dess detaljuppgifter återges i bilaga 26:1.

Slutligen har KFU upprättat en skiss över behovet av elevhotell och familjebostäder som återfinns i bilaga 26:2.

Tabell 26:10 Lokalbehov för försvarets förvaltningshögskola (FFHS) i Östersund

& Lokaltyp/funktion Ungefärlig Antal en-

storlek heter/rum ' K A. Undervisningslokaler Allmän lärosal / klassrum Allmän lärosal/ klassrum Allmän Iärosal/läsavdelningar Allmän lärosal/hörsal Allmän lärosal/gruppstudierum Specialsal /kontorsarbetssal Specialsal/livsmedelssal Specialsal/laboratorium

Specialsal /materiellektionssal Specialsal /demonstrationssal

N >— uar—'Un—O

ANv—v—v—

Summa A

B. Gemensamma administrationslokaler med ATS Reception (totalt 10 m?) Skrivcentral (totalt 80 m?) Budcentral (totalt 20 m?) Kassadetalj (totalt 20 m?) Personalfunktion (totalt 15 m2) Intendentfunktion (totalt 10 m2) Läromedelsavdelning (totalt 300 m?) Bibliotek (totalt 250 m?) Bok— och läromedelsförråd (totalt 230 m?) öppet och hemligt arkiv (totalt 60 in?) &— SummaB

C. Övriga administrationslokaler Skolchefsrum Skolexpedition Sekreterare/ väntrum Administrativ personal Förrådslokaler & Summa C

D. Lärarutrymmen Lärarrum Iärarrum

SummaD

Tabell 26: 10 (forts)

Lokaltyp/funktion Ungefärlig Antal en- storlek heter/ rum

E. Hjälpmedel o. d.

Expensförråd Satsrum

Summa E

F. Lokaler i övrigt Uppehållsutrymmen för elever Utrymme för elevskåp och klädskåp

Duschrum, toaletter, omklädningsrum Kapprum, städrum Utrymme för telefonhytter Utrymme för bordtennis

Summa F ca 1 000 Summa At—4F (avrundat) 5 400

G. Undervisningskök (med bitttrymmen 12X20 m?) 240 H. Gymnastiksal gemensam med ATS (totalt 800 m?) 2001 1. Restaurang gemensam med ATS och A 4 (totalt 4 800 m?) 7002

1Under förutsättning att FFHS utnyttjar 25 % av gymnastiksalen under året. 2 Under förutsättning att FFHS utnyttjar 15 % av restaurangen under året.

Konsekvenser av KF U förslag till förvaltningsutbildning

Enligt den till utredningsdirektiven fogade departementspromemorian (bilaga lzl) bör beaktas huruvida övrig utbildning i förvaltningstjänst inom krigsmakten kan komma att påverka eller påverkas av förvalt- ningsutbildningen. I detta kapitel tar KFU upp till behandling uppkom- mande konsekvenser på det militära skolområdet och därefter övrig direkt eller indirekt påverkan genom KFU förslag. Inledningsvis bör dock framhållas att någon påverkan på KFU av ”övrig utbildning i förvaltningstjänst” inte skett utöver ett hänsynstagande till dess före- komst främst därför att denna utbildning i huvudsak inte förändrats under utredningsarbetets gång. Däremot kan konstateras att den utveck- ling som på senare år skett mot en ökad integrering av förvaltnings— utbildningen på intendentur- och tygförvaltningsområdena legat i linje med vad KFU utgått från i sin bedömning av vilken utbildning som erfordras för de framtida befattningarna i den militära förvaltnings- organisationen. Ett visst inflytande på denna utveckling torde KFU haft genom lämnad underhandsinformation om utredningens intentioner.

27.1 Den obligatoriska utbildningen för militär och civilmilitär personal

Såsom framgår av kap. 4 har den obligatoriska utbildningen till och som officer vissa mellan försvarsgrenarna varierande men genomsnitt- ligt sett relativt begränsade inslag av förvaltningsutbildning. KFU kan ej finna att dess förslag om förvaltningsutbildning för militär personal påverkar den obligatoriska utbildningen av denna. KFU förslag bygger på hittillsvarande tidigare erhållen utbildning och innefattar sålunda inte något krav på ytterligare eller förändrade förkunskaper som villkor för att genomgå särskild förvaltningsutbildning. Däremot bör tillkoms- ten av en försvarets förvaltningshögskola — FFHS —— med fler fasta lärare än inom hittillsvarande utbildningsverksamhet samt med resurser för utarbetande av utbildningspaket och läromedel i övrigt skapa möj- lighet till viss service åt andra försvarets skolor. I denna kan tänkas ingå sådant som leder till samordning av vissa delar av utbildningen vid

skolorna med den vid FFHS. Härigenom kan skapas förutsättningar för en mera enhetlig utbildning inom förvaltningsområdet.

Den i kap. 16 föreslagna gemensamma förvaltningsutbildningen för civilmilitär personal påverkar tidigare genomgången utbildning, varför denna på sikt behöver anpassas.

27.2 IntS och TygS

För intendenturförvaltningsskolan —— IntS —— får självfallet KFU för- slag om inrättande av en för försvaret gemensam förvaltningshög- skola —— FFHS — den konsekvensen att IntS avvecklas och att den där bedrivna utbildningen ingår i FFHS utbildningsverksamhet. Detsamma gäller den utbildning vid tygförvaltningsskolan -— TygS —— som är att hänföra till FFHS verksamhetsområde.

27.3 Lokal utbildning

Såsom framgår av kap. 26 utgår KFU också från att FFHS åläggs att i olika former styra utvecklingen på förvaltningsutbildningsområdet — i första hand den utbildning som genomförs lokalt och utan direkt ledning från skolan. Ett samrådsförfarande mellan FFHS och andra utbildningsanstalter inom försvaret är den naturligaste vägen för att tillgodose detta. Dessutom torde vid genomförandet av den lokala utbildningen i vissa fall kunna uppstå naturliga samverkansmöjligheter med kommunal vuxenutbildning, såsom ifråga om lärare, läromedels- utveckling m. m.

27.4 US kvartermästarutbildning

[ kap. 23 (23.6) har sådan samverkan berörts som gäller viss utbildning för den militära personalen. Därav framgår bl. a. att kvartermästar- utbildningen för regementsofficerare i förvaltningstjänst som hittills har ägt rum vid arméns underhåll—sskola i Skövde — US — kommer att överflyttas till FFHS. Tillgången på lärare i försvarsspecifika äm- nen — bl. a. i underhållstjänst — skapar nämligen goda förutsättningar för en förläggning av utbildningen till FFHS. Dessutom medverkar tillkomsten av ATS i Östersund att en sådan kan genomföras. KFU vill i detta sammanhang även framhålla att den på senare år påbörjade integreringen av utbildningen av regementsofficerare i intendentur- och tygförvaltningstjänst lett till bl.a. en minskning av utbildningstiden vid US.

Bortfallet av intendentkurserna får givetvis vissa konsekvenser för US övriga kvartermästarutbildning.

27.5 MHS fortifikationstekniska utbildning

I kap. 19 har KFU lagt fram förslag om grundläggande fortifikations- utbildning för plutonsofficerare och kompaniofficerare. Av kap. 23

framgår att KFU anser att denna utbildning bör genomföras vid den utbildningsanstalt som omhänderhar övrig förvaltningsutbildning för militär personal — dvs. FFHS.

Utbildningen av regementsofficerare i fortifikationstjänst äger f. n. rum vid militärhögskolan -— MHS. Antalet elever är relativt litet. I den kurs på 2% år, som påbörjades 1972, ingår blott 7 svenska deltagare.

Under utredningsarbetet och särskilt i anslutning till sina övervä- ganden om samordning av utbildning för olika personalkategorier (se exempel härpå i kap. 23) har KFU funnit det angeläget aktualisera även frågan om en samordning borde kunna ske också av utbildningen inom det fortifikatoriska ämnesområdet särskilt som kraven på kunska— per och färdigheter inom främst de byggtekniska ämnena till vissa delar är likartade för ett antal målgrupper.

Vid ett bifall till KFU förslag om placering vid FFHS av utbildningen för plutons— och kompaniofficerare i fortifikationstjänst behöver FFHS tillföras lärare för detta ämnesområde. Dessa skulle också kunna utnytt— jas vid undervisning av regementsofficerare i fortifikationstjänst om denna utbildning överflyttas från MHS.

Fåtalet elever av sistnämnda kategori gör det också angeläget med en samordning av utbildningen så långt det är möjligt. Den omständig- heten att för denna utbildning av regementsofficerare uppställts krav på att genomgången allmän kurs vid MHS gett vitsord för inträde i högre kurs bör i och för sig inte utgöra hinder för att den fortifikations— tekniska kursen anordnas av FFHS. Då fortifikatorisk utbildning endast förekommer inom försvaret torde det vara både rationellt och ekono- miskt fördelaktigt om ett sammanförande av denna utbildning till en och samma skola — FFHS — kan ske. Dessutom skapas förutsättning för att den eftersträvade integreringen av utbildningen för alla personal- kategorier även omfattar personal i fortifikatorisk förvaltningsutbild- ning.

Den utbildning av civil personal inom sistnämnda förvaltningsom- råde som föreslås i kap. 19 skulle också gynnas av ett sammanförande av undervisningen till FFHS. Bland annat underlättas härigenom plane- ringen av utbildningen och utformandet av dess innehåll.

Vad i det föregående framhållits får inte undanskymma att vissa problem —— både organisatoriska och andra —— uppstår kring ett sam- manförande och att dessa behöver utredas i särskild ordning vilket KFU redan understrukit i kap. 19. I kap. 29 tar KFU upp frågan om utform- ningen av den försöksverksamhet varom framställning redan tidigare skett och under vilka former denna bör ledas. Antydda övergångs- problem kan lämpligen utredas i anslutning till försöksverksamheten.

27.6 Administrativ chefsutbildning

Såsom framgår av kap. 21 (21.4) anordnas administrativ chefsutbildning sedan ett antal år vid både FMV och MHS. De förslag till förvaltningsutbildning som KFU framlagt i kap. 13—22

har gällt personal i nivåer under den högre chefsnivån. Det är emellertid angeläget att också den administrativa utbildningen av högre chefer inom försvaret blir föremål för en särskild översyn. KFU kommer i sitt fortsatta arbete att närmare utreda hithörande frågor. I ett senare betän- kande (del 3) kommer resultatet av denna utredning att redovisas.

27.7 VPV personaltjänstutbildning

Vid värnpliktsverket -— VPV — bedrivs sedan några år utbildning i personaltjänst. Denna omfattar, liksom flertalet av de 1 kap. 13—22 framlagda förslagen till kurser i förvaltningsutbildning, personaladmi— nistrativa ämnen och även vissa andra ämnen har sin motsvarighet i en del av KFU kursförslag. KFU finner därför frågan om samordning mellan försvarets förvaltningsutbildning och personaltjänstutbildningen förtjäna särskild uppmärksamhet, varför den kommer att prövas under KFU fortsatta utredningsarbete. Resultatet därav kommer att fram— läggas i KFU senare betänkande (del 3).

27.8 Vissa generella konsekvenser för försvarets myndigheter

Såsom framgår av kap. 23 räknar KFU med att den större delen av den fortbildning som utredningen anser erforderlig inom försvarets förvalt- ningsorganisation måste genomföras på regional/lokal nivå även om viss medverkan skall kunna påräknas från FFHS.

En fortbildning som uppgår till mellan 3 och 5 dagar per anställd och år är i och för sig inte särskilt omfattande men om den normen skall tillämpas inom försvarets förvaltningsorganisation måste en relativt stor satsning ske från myndigheternas sida. Denna skall dessutom om— fatta introduktionsutbildning och i vissa fall grundläggande befattnings- utbildning (jfr kap. 23).

Myndigheterna skall i princip inte själva bedriva sådan inomverksut- bildning som täcks av KFU-förslagen till kurser. Kursverksamhet av vidareutbildningskaraktär som FMV utbildningsenhet liksom dess verk- stadsavdelning hittills bedrivit kan inte kvarstå vid sidan av FFHS.

Som nämnts måste dock större delen av fortbildningen och viss del av grundläggande befattningsutbildning i anslutning till introduktions- utbildning genomföras huvudsakligen lokalt.

KFU förutsätter att i anslutning till en försöksverksamhet ytterligare överväganden måste göras kring spörsmål av det slag som ovan exempli— fierats.

Uppkommande behov av lärare vid en ökning av främst fortbild- ningen kan inte nu överblickas men KFU anser att FFHS bör genom- föra eller biträda med erforderlig utbildning av lärare och även utarbeta utbildningspaket till hjälp i den regionala/lokala utbildningsverksam- heten (se kap. 26).

Ett spörsmål som uppkommer vid tillkomsten av en förvaltningshög- skola inom försvaret är om myndigheternas egna organ för bedrivande

av viss personalutbildning skulle kunna slopas eller minska i omfatt- ning.

KFU har noterat att det endast är FMV som har ett för verket gemensamt utbildningsorgan av någon dimension (fyra administratörer och fem kontorister). Försvarets övriga myndigheter har vanligen utbild- ningsorgan av mindre omfattning och i flertalet fall endast en befatt- ningshavare avdelad för utbildningsuppgifter, ibland som en tillika- uppgift.

Såsom framhållits i kap. 26 ifråga om FFHS utvecklings- och plane— ringsfunktioner är en viktig förutsättning för ett rätt bedrivande av verksamheten att de myndigheter vilkas personal skall utbildas vid FFHS har befattningshavare eller enheter, med vilka FFHS kan stå i kontakt för utbildningens planering på kortare och längre sikt. för utfö- rande av analyser över utbildningsbehov m. m.

I detta sammanhang kan erinras om att RRV—enkäten 1973 om statsförvaltningens personalutbildningsfunktion visade på ett behov av lokala utbildningsenheter för kartläggning av utbildningsbehov och för långsiktig planering o. d. Vissa psykologiska effekter kunde också iakttas hos personal vid myndighet med egen utbildningsplanering. Personalen ställde sig mera positiv till utbildning som den visste var väl planerad.

Med beaktande av vad ovan nämnts finner KFU det knappast troligt att man i någon nämnvärd omfattning skulle kunna reducera myndighe- ternas enheter för personalutbildning mot bakgrunden av behovet att göra större insatser för genomförande av en ökad fortbildning. Detta bör dock inte hindra att under en försöksverksamhet även denna fråga närmare prövas.

27.9 Viss övrig utbildning

I kap. 3 och 7 redovisas inriktning och omfattning av utbildningsverk- samheten vid de centrala utbildningsinstitutionerna i statsförvaltningen och det privata näringslivet.

PUN och Stkt täcker i sitt kursutbud innehållsmässigt stora delar av den förvaltningsmässiga utbildningen och IFL har bl. a. den högre administrativa chefsutbildningen på sitt program. Med hänsyn till att resurserna för nämnda institutioner är relativt begränsade torde som regel enbart de små myndigheternas utbildningsbehov kunna tillgodoses genom denna kursverksamhet. För de större myndigheterna blir verk- samheten därför sannolikt främst av konsultativ art dvs. rådgivande vid utbildningsplaneringen i stort eller vid framtagande av utbildnings- modeller o. (1. Eftersom av KFU föreslagna kurser vänder sig till delvis samma målgrupper som PUN, Stkt och IFL torde beröringspunkter finnas i många frågor.

ALI-RATI besitter kompetens inom områdena organisations— och ledarutveckling, personal- och utbildningsfrågor samt administrativ ratio- nalisering. Samtliga ämnesområden återfinns i förvaltningsutbildningen, vilket talar för ett samarbete i någon form mellan försvarets utbildnings— organ och ALI-RATI.

Gällöfsta kurscentrum arbetar bl. a. inom sektorn personalsamverkan och arbetsplatsens miljö, som tangerar väsentliga ämnesområden inom försvarets förvaltningsutbildning vilket torde ge många anledningar till samverkan.

Tillkomsten av en för försvaret gemensam förvaltningshögskola i Östersund behöver i och för sig inte leda till någon minskning av beho- vet av samarbete med dessa utbildningsinstitutioner men naturligen kan en vidgning av FFHS utbildningsverksamhet enligt KFU förslag komma att leda till konsekvenser som den praktiska erfarenheten får påvisa mera konkret. KFU vill dock fästa uppmärksamheten på att en utökad förvaltningsutbildning i enlighet med KFU—förslagen bör kunna skapa en lättnad i PUN verksamhet. Befattningshavare i administrativ verk- samhet inom försvaret behöver sålunda inte längre ta i anspråk PUN för viss utbildning.

Såsom framgår av kap. 18 (18.42) har ekonomipersonal inom försva— ret hittills kunnat utnyttja en av PUN bedriven ”Kurs för ekonomi— personal vid matinrättningar” om tre veckor som gett teoretiska kun- skaper i olika ämnen men som inte varit anpassad till försvarets speciella förhållanden.

Om KFU förslag till utbildning av försvarets ekonomipersonal vin- ner bifall och ett särskilt utbildningskök kommer till stånd i Östersund i direkt anslutning till en nybyggd militärrestaurang på A4 område kan kanske sådan utbildningskapacitet erhållas att PUN—utbildningen på nämnda verksamhetsområde skulle kunna övertas av FFHS även i de delar den berör personal i statliga matinrättningar utanför försvaret. Utredningen har också under sitt arbete haft kontakt med PUN om nämnda spörsmål. KFU förutsätter därför att denna fråga blir föremål för vidare undersökning mera i detalj.

KFU principiella inställning är dock att försvaret inte skall ”kon- kurrera” med andra utbildningsinstitutioner genom att ordna egen utbildning om befintlig utbildning hos dessa institutioner kan tillgodose föreliggande behov. I vissa fall kan det dock vara erforderligt att sådan utbildning "tillrättaläggs” för försvarets behov.

Ekonomiska konsekvenser

KFU har i kap. 23 redovisat den totala omfattningen av föreslagen förvaltningsutbildning samt dennas samordning och lokalisering. I kap. 26 har framlagts förslag till inrättande av en för försvaret gemensam för- valtningshögskola — FFHS — och till denna skolas organisation och personalbehov.

Enligt sina direktiv har KFU att göra erforderliga kostnadsberäk- ningar för framlagda förslag. I detta kapitel redovisas dessa beräkningar liksom kostnaderna för nuvarande förvaltningsutbildning inom försvaret. KFU beräkningar har grundats på pris- och löneläget i februari 1973. Vidare har förutsatts att FFHS verksamhet har full omfattning fr. o. m. hösten 1979.

28.1 Kostnaderna för hittillsvarande förvaltningsutbildning

28.1.1 KFU—enkäten 1973 till försvarets myndigheter I kap. 8 har KFU redovisat sin enkät till försvarets myndigheter an- gående personalutbildningens organisation och omfattning samt kostna- derna för denna. I enkäten begärdes bl. a. en redovisning av samtliga kurser av förvaltningskaraktär som anordnats av försvarets myndigheter under 1972/73 eller som anordnats för försvarets tjänstemän av myn- digheter eller andra organ utanför försvaret. Kurser kortare än en dag liksom konferenser skulle ej medtagas. För varje kurs skulle redovisas antalet civila, civilmilitära och militära elever, antalet kursdagar samt kostnader. Kurskostnaderna skulle specificeras på elever, lärarmedver- kan och omkostnader. Elevkostnaderna skulle omfatta rese- och trakta- mentskostnader men ej löner. Kostnaderna för lärarmedverkan skulle omfatta heltids- och övriga lärares arvoden samt rese- och traktaments- kostnader. Redovisade omkostnader skulle innefatta kostnader för lokal- hyror, materiel, transporter och kursavgifter m. m. Myndigheternas enkätsvar utvisade att den inom försvaret genomförda utbildningen var helt dominerande. Nära 4 200 elever deltog i kurserna och antalet elevdagar uppgick till sammanlagt ca 56 500 (jfr bilaga 8:2).

I de utanför försvaret anordnade kurserna deltog ca 490 elever och elevdagarna uppgick till ca 2 630. De av myndigheterna redovisade kostnaderna —- ca 5,25 milj. kr. resp. 0,25 milj. kr. — jämte fördelningen på kostnadsslag framgår av tabell 28:1.

Tabell 28:1 Av myndigheterna redovisade kostnader för förvaltnings- utbildningen 1972/73

###—__—

Kostnadsslag Utbildning anordnad Utbildning anordnad inom försvaret utanför försvaret

Totalkostnad % av total- Totalkostnad % av total- tkr (avrundat) kostnad tkr (avrundat) kostnad

______________._———————

Elevkostnader 3 955 75 140 55 Lärarkostnader 945 18 — Omkostnader 350 7 110 45

”___—_,—

Summa 5 250 100 250 ____________———_————-

De av myndigheterna lämnade och i tabellen återgivna kostnadsupp- gifterna är för låga enligt vad KFU har kunnat finna. Man kan sålunda anta att vissa kostnader inte redovisats, bl. a. på grund av att myndig- heterna inte kunnat ta fram dessa ur disponibla underlag. KFU har också vid eftergranskning och kontakt med myndigheter funnit att lågt räknat en halv miljon kronor av kostnaderna för förvaltningsutbild- ningen inte redovisats. KFU är sålunda medveten om att vissa brister i tidigare kostnadsredovisningssystem försvårar såväl en analys av hittillsvarande kostnader som en jämförelse med kostnaderna för en utbildning i enlighet med utredningens förslag.

Såsom framgår av tabell 28:1 utgör kursomkostnaderna endast 7 pro- cent vid utbildning inom försvaret. Detta kan ha sin orsak i att kurs- administration inte medräknats i denna post frånsett eventuella lärar- arvoden och ej heller lokalkostnader. I" regel har inte uttagits någon kursavgift för deltagare från andra myndigheter.

I fråga om de utanför försvaret anordnade kurserna utgörs kostna- derna — utöver elevkostnader — av kursavgifter, som sålunda innefattar såväl lärarkostnader som omkostnader. Detta förklarar den relativt höga kostnadsandelen (45 %). Här förtjänar dock att påpekas att PUN inte tar ut några kursavgifter för sina kurser.

Vid bearbetningen av inkomna uppgifter har KFU delat upp de inom försvaret anordnade kurserna i tre grupper. Den första gruppen omfattar ”korta” kurser på upp t. o. m. 14 dagar, den andra gruppen ”medellånga" kurser på 15 t. o. m. 50 dagar och den tredje gruppen ”långa” kurser på minst 51 dagar.

Den genomsnittliga kostnaden för en elevdag för olika personal- kategorier och kurslängder framgår av tabell 28:2.

Tabell 28.-2 Genomsnittliga kostnader per elevdag för olika personal- kategorier och kurslängder (försvarets egen utbildning)

Personalkategori Genomsnittlig kostnad i kronor per elevdag vid en kurslängd av

1—l4 dagar 15—50 dagar >51 dagar Medelkost- nad (Vägd)

Militär 218 59 89 87 Civilmilitär 166 68 — 149 Civil 1 10 105 — 1 10

Medelkostnad 134 59 89 93 (vägd)

Som framgår av tabellen är kostnaderna för en elevdag i genomsnitt 93 kronor. Av kostnaderna för förvaltningsutbildningen kommer 45 procent på de långa kurserna, 38 procent på de korta och 17 procent på de medellånga. Att kostnaderna för de korta kurserna är högre beror främst på att rese— och traktamentskostnaderna vid dylika kurser blir högre räknat per elevdag. Fördelningen av kostnaderna på personal— kategorier blir 73 procent på militär, 3 procent på civilmilitär och 24 procent på civil personal. I detta sammanhang är av intresse att notera att den militära personalen endast utgör 10 procent av den totala mål— gruppen, den civilmilitära 5 procent och den civila 85 procent.

Fördelningen på personalkategorier av kostnaderna för den utanför försvaret anordnade förvaltningsutbildningen visar att civil personal stod för ca 90 procent medan resterande 10 procent delas ungefär lika av civilmilitär och militär personal. Den genomsnittliga kostnaden per elevdag uppgick till 113 kronor.

Den totala målgruppen för förvaltningsutbildning uppgår till ca 30 400 tjänstemän, varav 25 800 är civila, 1 500 civilmilitära och 3 100 militära (jfr kap. 8).

I av myndigheterna enligt tabell 28:1 redovisad kostnad för förvalt- ningsutbildningen 1972/73 — ca 5,5 milj. kronor _— ingår givetvis kost- naderna för IntS och TygS verksamhet på förvaltningsutbildningsom- rådet. Utfallet av dessa kostnader för budgetåret 1972/73 blev samman- lagt nära 3 milj. kronor (2,95) varav på IntS kom 1,6 milj. kronor. I beloppen ingår ej elevlönerna, ej heller kostnaderna för elevernas in- och utryckningsresor till kurs samt traktamenten under deras resdagar. Slutligen bör noteras att kostnader för under kurstiden infallande praktiktjänstgöring inte heller ingår.

28.1.2 RRV undersökning av kostnaderna för personalutbildningen inom statsförvaltningen

I kap. 9 har KFU berört den i juni 1973 framlagda RRV-rapporten om en undersökning angående personalutbildningsfunktionen inom stats— förvaltningen. I detta sammanhang uppehåller sig KFU främst vid de redovisade kostnaderna. Enligt rapporten får en statsanställd i genom-

snitt 4,2 utbildningsdagar per år och utbildningskostnaden härför utgör ca 900 kr eller totalt 215 milj. kr. motsvarande ca 2 procent av myndig- heternas lönekostnader. Nära 80 procent av utbildningen sker i myn— digheternas egen regi. RRV-undersökningen tar med lönekostnaderna för deltagarna varigenom utbildningskostnaden helt kommer att domi- neras av dessa. I övrigt hänvisas till tabell 28:3. Rese- och traktaments- kostnaderna är enligt RRV sex gånger så stora som kursavgifterna. Detta kan bero på att myndigheter som arrangerar utbildning för annan (statlig och icke statlig) personal än sin egen i allmänhet inte tar ut någon avgift härför. De myndigheter som uttar avgifter bestämmer dessa efter mycket varierande principer.

Rapporten visar även att för närmare hälften av myndigheterna har utbildningskostnaderna ökat mellan budgetåren 1970/71 och 1971/72.

En avsevärd spridning av kostnaderna per utbildningsdag konstateras. Genomsnittet ligger på drygt 200 kr. per dag och elev. Några myndig- heter redovisar kostnader på över 1 000 kr./dag.

I anledning av RRV kostnadsberäkningar vari lärar- och elevlöner under kurstid benämns produktionsbortfall vill KFU göra den reflexio- nen att man vid användning av ett sådant system för beräkning av utbildningskostnader också bör komma ihåg vilka vinster —- låt vara svåra att exakt uppmäta — som kan eller bör förväntas uppstå efter det att kursdeltagarna återgår till sina arbetsuppgifter eller över- flyttas till nya sådana. Det finns anledning anta att utbildningens vinst blir större än det 5. k. produktionsbortfallet under utbildningstiden liksom övriga mera direkta kostnader bl. a. genom den utbildade perso- nalens ökade effektivitet och användbarhet. Om sådan vinst inte förvän- tas av utbildningen har denna varit felplanerad antingen genom att fel elever uttagits till utbildning eller av andra skäl.

I detta sammanhang kan nämnas att en särskild utredning angående den statliga personalutbildningen enligt vad KFU inhämtat kommer att påbörjas i en relativ snar framtid. Denna utredning torde komma att ta upp här ovan berörda spörsmål.

Tabell 28:3 Personalutbildningskostnadernas ungefärliga procentuella fördelning på kostnadsslag enligt RRV-undersökningen

______________————-——-——— Kostnadsslag % av total- summan

Kursavgifter

Resor Traktamenten Böcker m. m. undervisningsmaterial Lärararvoden Administrativa omkostnader för utbildning Löner för administration av utbildning Produktionsbortfall för lärare (=lönekostnader) Produktionsbortfall för deltagare (=lönekostnader) Övrigt

95995":— Aun—hsb

...g-.- eeyyw —wme—

1

Summa ___—___!—

28.2 Kostnaderna för av KFU föreslagen förvaltningsutbildning I det följande framlägger KFU sina beräkningar över de kostnader som uppstår i anledning av KFU förslag. De redovisade investeringskost- naderna för byggnader har FortF lämnat uppgift om. Ifråga om beräk- ningen av de årliga driftskostnaderna har KFU följt sedvanliga normer exempelvis när det gäller personalkostnader. De genomsnittliga rese— kostnaderna har framtagits ur ett relativt omfattande underlag.

2821 Den centrala utbildningen In vesteringskostnader för F F HS Beräkningen av investeringsbehovet avser en femårsperiod under vilken skolbyggnad m. m. för FFHS skulle uppföras och förses med erfor- derlig utrustning i Östersund. Som kalkylpris har använts ett av FortF framtaget genomsnittsvärde av 2 000 kr/m2 totalyta. Beräknade investeringskostnader för förvaltnings— och skolbyggnaden samt undervisningsköket grundas på de i kap. 26 redovisade lokalbeho— ven. Därutöver tillkommer del i vissa investeringskostnader och utvän— diga arbeten (vägar, parkeringsplatser m. m.) som är gemensamma med ATS. Vidare beräknas restaurang och värmecentral m.m. komma att utnyttjas gemensamt av FFHS, ATS och A4. Investeringskostnader för de byggnader och funktioner som utnyttjas gemensamt fördelas procentuellt beroende på antalet anställda och elever (värnpliktiga) vid resp. myndighet. FFHS investeringsbehov i byggnader m.m. i Öster— sund framgår av följande tabell.

Tabell 28:4 FFHS investeringsbehov i skolbyggnad m. m. & Lokaltyp/funktion Totalyta i m? milj. kr. &

Förvaltnings- och skolbyggnad 7 000 Undervisningskök 250 Gymnastiksal 820 Utvändiga arbeten Restaurang 6 200 Värmecentral m. m.

Summa ca

I sina beräkningar har KFU ej medtagit det bidrag till finansiering av investeringarna som skulle kunna erhållas genom försäljning eller Överlåtelse av nuvarande skoletablissemang m. m. på Frösundaområdet.

Som underlag för en kostnadsberäkning av erforderliga inventarier och övrig utrustning har främst använts erfarenhetsvärden från andra sådana anskaffningar för försvaret.

Vidare får kostnader för nyanskaffning av inventarier och utrustning m. m. ställas i relation till en flyttning av nu tillgänglig utrustning o. Gl. till Östersund. Enligt vad KFU inhämtat kommer inventarier och utrust— ning vid IntS och TygS att bli mycket nedslitna och av relativt dålig teknisk standard i slutet på 1970-talet varför de ej bör flyttas till Öster—

sund. Dessutom är de då helt otillräckliga. En investering i ny utrustning får därför anses innebära en rationalisering.

Eftersom Östersunds kommun förutsätts svara för erforderliga inves- teringar i elevhotell och övriga bostäder har detta investeringsbehov inte medtagits i denna redovisning.

KFU beräknar kostnaderna för inredning och inventarier med AV- utrustning. kontorsmaskiner m. m. till ca 1,7 milj. kronor. Därtill kom- mer ett särskilt investeringsbehov på 200 000 kronor för anskaffning av interntelevision. Lokal för inspelningar förutsätts ATS kunna ställa till förfogande.

Det sammanlagda investeringsbehovet för FFHS för budgetåren 1975/76—1979/80 beräknas av utredningen till ca 22 milj. kronor (20,0+ 1,7+0,2).

Driftskostnader

I detta avsnitt redovisas personal-, administrations- samt elev- och omkostnader grundade på KFU framlagda förslag till förvaltningsut- bildningens samordning, lokalisering, totala omfattning samt organisa— tion och personalbehov. Samtliga kostnader är som tidigare nämnts beräknade i pris- och löneläget februari 1973.

A. Personal m. rn.

FFHS organisation och personalbehov framgår av kap. 26. Personal- kostnaderna innefattar löner inklusive 26 procent lönekostnadspålägg i ortgrupp 5. Sedvanliga genomsnittsvärden har använts vid beräkning av personalkostnaderna för FFHS som redovisas i tabell 28:5.

Tabell 28:5 FFHS personalkostnader

________________——_——

Personal Antal Lön ca kr. S:a lönekost- nader kr.

______________—_____-_———

Chef (C 3—F 26) 120 000 120 000 Enhetschefer (C l—F 24) 106 000 212 000 Chef för administrativ enhet samt

handläggare 75 000 375 000 Medarbetare 50 000 350 000 Lärare. linjechefer 85 000 340 000 Lärare, övriga 70 000 1 715 000 Föreläsarel 600 tim 100 60 0010 Lärare, timlönl 1 850 tim 60 111 000 Personal, gemensam med ATS'2 13 50 000 650 000

S:a lönekostnader kr. — —— 3 933 000

Styrelse- och nämndverksamhet, sjuk- och hälsovård samt övrig personal- vård m. m.3 160 000 S:a kostnader kr. (avrundat) 4 100 000 ___—__M— 1 Enligt vad som framgår av kap. 26 beräknas 10 % av undervisningen på 24 500 timmar bestridas av föreläsare (2,5 %) och tillfälliga lärare (7,5 %). Angivna timlöner och arvoden är genomsnittsvärden. ? Beräknat 13 av sammanlagt 28 tjänster (till största delen medarbetare). 3Kostnaden är framtagen med bl.a. beaktande av motsvarande kostnader hos IntS och TygS.

Såsom framgår av kap. 26 skall inom skolorganisationen utarbetas visst material som kan komma till användning också i lokal verksamhet och detsamma gäller det utvecklingsarbete som är avsett att bedrivas vid skolan. KFU gör dock ingen fördelning av personalkostnaderna härför på central och lokal verksamhet utan de ingår i beräkningsunderlaget för tabell 2825.

B. Administration

Vid beräkningen av de administrativa kostnaderna för FFHS har bl. a. utnyttjats uppgifter för motsvarande verksamhet hos andra statliga myndigheter. De i tabell 28:6 upptagna kostnaderna för resor och trak- tamenten för anställd personal har KFU beräknat på grundval av det antagandet att FFHS personal behöver företa sammanlagt 200 tjänste- resor per år och att den genomsnittliga kostnaden härför blir 500 kronor per resa.

Tabell 28.-6 FFHS administrativa kostnader

M_— Kostnadsslag Kostnad 1 kr

Lokalhyrorl 2 200 000 Resor och traktamenten för anställd personal 100 000 Renhållning 100 000 Expenser m. m. 200 000 Övriga kostnader 400 000

Summa kronor 3 000 000 ___—___

1 Hyreskostnaden skall enligt FortF beräknas till 10 % av byggnadsinves— teringarna inkl. rumsutrustning och yttre anläggningskostnader. (Som jäm- förelse kan nämnas att IntS för sina nedslitna lokaler redovisar hyreskost- nader på ca 30000 kr.)

C. Elev— och omkostnader

Såsom framgår av kap. 23 och 26 räknar KFU med att förvaltnings- utbildningen skall bedrivas såväl regionalt/lokalt som genom centralt anordnade kurser.

Av den centrala verksamheten, som beräknas omfatta 700 kursveckor, avses ca 300 kursveckor bli förlagda till i kap. 26 omnämnda kursorter utanför Östersund. Här har av beräkningsskäl valts som dylika orter Boden, Karlstad, Stockholm och Kristianstad.

Den centrala kursverksamheten beräknas omfatta ca 68 000 elevdagar per är. (Se kap. 23—23.2)

För att beräkna elevernas resekostnader har använts LEMA—rappor- ten (se 8.6.2) angående antalet anställda inom resp. milo. Vidare har för varje milo tagits fram ett genomsnittligt avstånd (vägt medeltal) beroende på avståndet till Östersund och antalet anställda inom resp. milo. Därefter har räknats fram ett genomsnittligt reseavstånd för samt- liga milon. Detta kan anges till 660 km (järnvägsavstånd i en riktning) till Östersund.

Det genomsnittliga reseavståndet (i en riktning) inom resp. milo till

närmaste beräkningsmässigt använda kursort har visat sig vara nära 100 km.

Följande beräkningar av resekostnaderna baseras på biljettpriset vid tågresa i första klass tur och retur.

Tågpriset tur och retur för 660 km uppgår till ca 300 kronor. Därtill kommer priset för sovplats i båda riktningarna å 32 kronor samt två halvdagstraktamenten å 18 kronor. Den genomsnittliga resekostnaden inklusive traktamenten blir då ca 400 kronor tur och retur.

Som jämförelse kan nämnas att genomsnittskostnaden för en flygresa tur och retur samma sträcka inklusive resekostnader mellan elevens hemort och närmaste flygplats samt traktamentskostnader har beräknats till ca 500 kronor, vilket således blir 100 kronor dyrare än vid tågresa. KFU har därför använt sig av tågkostnaderna vid sina fortsatta beräk- ningar. För kurser som inte är förlagda till Östersund beräknas den genomsnittliga resekostnaden inklusive traktamenten uppgå till 100 kro- nor. Restidstillägg kan i vissa fall dessutom tillkomma men kostnaderna härför har inte kunnat beräknas.

Vid beräkningen av traktamentskostnaderna (enligt fastställda belopp för 1973) har KFU schablonmässigt utgått från att dessa kostnader per kursvecka och elev _ oavsett kurslängden —- uppgår till ca 400 kronor.

I nuläget svarar elevernas resp. myndighet för kostnaderna för in- och utryckningsresor samt därmed sammanhängande kostnader då IntS och TygS anordnar kurser. KFU har dock tagit med de beräknade kostna- derna härför.

I kap. 26 (26.3.2) har framhållits att FFHS i Östersund behöver en kapacitet för främst grundläggande befattningsutbildning och vidare- utbildning motsvarande enligt tabell 23:1 och 23:2 ca 2 000 elever under 36 000 elevdagar per år (=7200 veckor). Övrig central utbildning är avsedd genomföras utanför Östersund. Elever i denna utbildning beräk- nas uppgå till ett antal av 6 000 per år (=6 000 veckor).

De totala resekostnaderna, inklusive traktamenten för in- och utryck- ningsresor för elever vid FFHS centrala kursverksamhet samt trakta- mentskostnaderna under själva kurstiden framgår av tabell 2817.

Vid användning av samma schablon som tidigare använts för rese- och traktamentskostnader kan vid kurser som ej är förlagda till Öster-

Tabell 28.-7 Totala rese- och traktamentskostnader för elever i den centralt anordnade kursverksamheten

_____________———-—

Utbildningsort Antal S:a rese- Antal S:a deltagare kostnader veckor trakta- kr. a 400 kr. menten under kurs kr.

___—______—-——

Östersund 800 000 7 200 2 880 000 Övriga kursorter 600 000 6 000 2 400 000

Summa 1 400 000 13 200 5 280 000

___—___,—

sund kostnaden för en lärares resor och traktamenten genomsnittligt beräknas till 800 kronor för en kursvecka. Därtill kommer kostnader för lärares resor och traktamenten i samband med övningar, studiebesök m. m. Kostnader för lärares resor inklusive traktamenten vid kurser utanför Östersund, studiebesök m. m. beräknas uppgå till 500 000 kronor.

Under kurs deltar eleverna i studiebesök, övningar m. m. Elevernas resekostnader för detta beräknas till 300 000 kronor.

Som tidigare .nämnts kommer av den centrala utbildningen 300 kurs- veckor att genomföras på andra orter än östersund, En strävan bör vara att placera vissa av dessa kurser på förband eller andra myndig— heter som under delar av året har möjlighet att ställa lokaler till för- fogande. Med hänsyn till den föreslagna lokala utbildningens omfattning (3—5 dagars fortbildning per anställd och år) torde ovannämnda möj- ligheter att få ta i anspråk lokaler på från utbildningsplaneringens syn- punkt rätt tid på året och lämplig plats vara relativt begränsade. KFU räknar därför med att vissa särskilda lokalkostnader uppstår. De kan uppskattas till 100000 kronor.

I fråga om beräkningen av kostnaderna för kurs— och undervisnings— material (böcker, kompendier o. d.) har KFU utgått från ett belopp per elev oavsett kurslängd på 75 kronor. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande kostnader hos IntS i nuläget ligger så lågt som ca 40 kro- nor. Detta har också väckt kritik från elevhåll. KFU har ansett sig böra beakta denna kritik. Utbildningens effektivitet blir lidande på om inte tillräckligt med kurs- och undervisningsmaterial finns tillgängligt för eleverna. En sammanställning av elev- och omkostnaderna för den centrala kursverksamheten om ca 700 kursveckor, omfattande ca 68 000 elevdagar/år, framgår av tabell 2818.

Tabell 28.-8 Sammanställning av elev- och omkostnader för den centrala kursverksamheten

&

Kostnadsslag Kostnader kr

___—_—

Resekostnader inkl. traktamenten för in- och utryckningsresor för elever ] 4100 000 Traktamenten för elever under kurstiden 5 300000 Resekostnader in-kl. traktamenten för lärare 500 000 Resekostnader för elever i samband med studiebesök m. m. 300 000 Lokalhyror, materiel 100 000 Undervisningsmaterial 60lO 000

Summa kostnader 8 200 000

&

28.2.2 Regional/lokal utbildning

Av den i kap. 23 lämnade redovisningen framgår att KFU föreslår att fortbildning i förvaltningstjänst alternativt bör omfatta 4—6 dagar per anställd och år, dvs. utöver den centralt bedrivna fortbildningen (i medel— tal en dag per anställd och år) tillkommer alternativt 3—5 dagars fort— bildning.

Av kap. 26 (tabell 26:2) framgår också att KFU i avsaknad av underlag angående fortbildningens omfattning och periodicitet m. m. antagit att varje fortbildningskurs i genomsnitt omfattar en vecka (=S utbildningsdagar). Som en följd härav blir antalet kursdeltagare per år i den regionala/lokala fortbildningen alternativt

-— 3>(30 400 : 5: 18 240 deltagare — 4X 30 400 : 5=24 320 deltagare — 5X3O 400 : 5=30 400 deltagare

Vid ett genomsnittligt deltagarantal av 20 per kurs (se 23.2) blir det årliga antalet kurser alternativt 912, 1 216 resp. 1 520.

Resekostnadema för elever och lärare vid regionala/lokala fortbild- ningskurser är i regel relativt små och genomsnittligt kan de beräknas till 75 kronor per person. Härvid bör beaktas att utbildningen i vissa fall sker vid den myndighet där deltagarna är anställda varigenom inga resekostnader uppstår.

I sistnämnda fall utgår givetvis inte heller traktamenten. KFU räknar därför med en genomsnittlig, lägre traktamentskostnad av 200 kronor per elev och kurs.

Vissa befattningshavare har som tjänsteåliggande att medverka i utbildningskurser av här åsyftat slag. KFU utgår dock från att den lokala lärarinsats som dessa befattningshavare gör måste kompletteras eller i vissa fall ersättas av särskilda lärarkrafter. Som framgår av kap. 26 (26.43) förutsätter KFU att FFHS kan behöva några särskilda lärartjänster för sin medverkan i regional/lokal utbildning. Det har emellertid inte varit möjligt att nu bedöma omfattningen av detta lärar- behov utan KFU räknar med att i kap. 29 föreslagen försöksverksamhet närmare utreder denna fråga.

I den följande sammanställningen (tabell 28:9) har KFU likväl upp- tagit ett belopp på 600000 kr. som en uppskattad kostnad för sådana lärarlöner jämte rese- och traktamentskostnader vid en fortbildning mot- svarande 3 dagar i genomsnitt per anställd och år. För 4 resp. 5 dagars fortbildning uppskattas nämnda kostnader till 800 000 kr. resp. 1 000 000 kr.

För de lokala lärarnas medverkan i utbildningen har däremot inte upptagits några lönekostnader — men väl ett schablonbelopp på 200 kr. per kursvecka för traktamenten. I detta sammanhang vill KFU erinra om att i de ekonomiska beräkningarna ej heller medtagits elevlöner under kurstid.

Lokalhyror beräknas efter en schablon på 100 kronor per kursdag. Kostnaden för lokaler uppgår alltså vid en kursvecka till 500 kronor. Som tidigare framhållits behöver troligen inte lokalhyra förekomma under vissa kurser.

För undervisningsmaterial har KFU beräknat kostnaden efter nor- men 5 kronor per elevdag.

De på detta sätt beräknade kostnaderna för alternativt 3—5 dagars fortbildning i förvaltningstjänst inom regional/lokal utbildningsverksam- het med 30400 anställda som målgrupp framgår av tabell 2829.

Tabell 28:9 Sammanställning över kostnader för alternativt 3, 4 eller 5 dagars fortbildning på regional/lokal nivå per anställd och år.

Kostnadsslag Kostnad för fortbildning i kronor

3 dagar 4 dagar 5 dagar

Resekostnader för elever 1 368 000 1 824 000 2 280 000 Traktamenten för elever 3 648 000 4 864 000 6 080 000 Resekostnader för lärare 137 000 182 000 228 000 Traktamenten för lärare 365 000 486 000 608 000 Lärarlöner m.m. 600 000 800 000 1 000 000 Lokalhyror 456 000 608 000 760 00.0 Undervisningsmaterial 456 000 608 000 760 000

Summa kronor 7 030 000 9 372 000 1 1 716 000

28.3 Sammanställning av kostnader för KFU förslag till förvaltnings— utbildning inom försvaret

I avsnitten 28.1 och 28.2 har redovisats beräknade driftskostnader per år för den föreslagna förvaltningsutbildningen som är avsedd bedrivas vid såväl centralt anordnad kursverksamhet som regional/lokal verk- samhet. I tabell 28: 10 lämnas en sammanställning.

De enligt ovannämnda tabell beräknade sammanlagda kostnaderna för centralt och regionalt/lokalt bedriven förvaltningsutbildning utgör så— lunda alternativt 22,3 milj. kr. (15,3+7,0), 24,7 milj. kr. resp. 27,0 milj. kr.

Med den målgrupp för förvaltningsutbildning inom försvaret som

Tabell 28:10 Sammanställning av de totala driftskostnaderna för den centrala utbildningen (2 dagar i genomsnitt per anställd och år) jämte alternativt 3, 4 eller 5 dagars regional/lokal utbildning i genomsnitt per anställd och år.

Kostnadsslag Kostnader i miljoner kronor

Central ut- Tillkommande regional/ bildn. i ös- lokal utbildning, alt.

tersund och ___—_ övr. kurs- 3 dagar 4 dagar 5 dagar orter

FFHS personalkostnader 4,1 FFHS administration 3,01 Elev- och omkostnader vid central utbildning 8,2 Kostnader för regional/ lokal utbildning 7,0 9,4 1 1,7 Summa miljoner kronor 15,3 7,0 9,4 11,7

1Häri ingår beräknade hyreskostnader på ca 2,2 milj. kr., utgörande 10 grocent på investeringskostnaderna för skolbyggnad m.m. i östersund (se 8.2.1).

KFU räknar med, dvs. sammanlagt 30400 personer, innebär KFU förslag att utbildningskostnaden per anställd och år skulle uppgå (i pris- och löneläget februari 1973) till alternativt 734 kr. vid sammanlagt 5 dagars utbildning, 813 kr. vid 6 dagars utbildning resp. 888 kr. vid 7 dagars utbildning. Detta skulle betyda en genomsnittlig kostnad per elevdag för de olika alternativen av 147 kr., 136 kr. resp. 127 kr.

28.4 Lokaliseringskostnader

KFU har inte ansett att det framlagda förslaget om inrättande av FFHS i Östersund är att betrakta som en omlokaliseringsåtgärd. I den mån problem av omlokaliseringsnatur kan uppstå för personal vid nuvarande IntS förutsätter KFU att dessa handläggs i den ordning som finns stadgat om dylika i andra fall. Under utredningsarbetets gång har den av ÖB tillsatta arbetsgruppen Östersund _ AgÖ — haft hand om bl. a. omlokaliseringsfrågor.

28.5 Inrättande av nytt delprogram (anslag) för FFHS

Vid bifall till KFU förslag om inrättande av en för försvaret gemensam förvaltningshögskola — FFHS _ bör ett nytt delprogram (anslag) till- komma. Verksamheten under delprogrammet FFHS föreslås budgeterat på två primäruppdrag inom delproduktionsområdena Allmän ledning och förbandsverksamhet samt Utbildning till och av fast anställd per- sonal m. fl.

Verksamheten bör finansieras från ett förslagsanslag FFHS. Investeringarna för den kommande högskolan bör finansieras från investeringsanslaget Gemensamma myndigheter m.m.: Anskaffning av anläggningar.

VIII Genomförande av KF U förslag. Sammanfattning

Tidsplan och övergångsanordningar

De förslag till personalutbildning för försvarets förvaltningsverksamhet och till utbildningens bedrivande som KFU framlagt i det föregående kan vid bifall till desamma helt genomföras först sedan skolbyggnaden och i övrigt erforderliga lokaler m. m. för den i kap. 26 föreslagna för- valtningshögskolan — FFHS —— uppförts i Östersund och fått för verksamheten avsedd utrustning.

Övergångsvis kan dock vissa delar av den föreslagna verksamheten påbörjas tidigare. Vidare bör ett antal spörsmål ytterligare utredas och i vissa fall —— försöksvis — prövas innan FFHS verksamhet startar i full skala på den nya skolorten.

29.1 Tidsplan för genomförande av förslagen

Under utredningsarbetets gång har KFU låtit FortF ta del av vissa preliminära projekteringsunderlag som KFU utarbetat och som i slut- giltigt skick redovisas i kap. 26 med bilagor. Under hand har därvid från FortF meddelats att skolbyggnaden m. m. — som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 oktober 1971 i största möjliga utsträckning skall samlokaliseras med en blivande arméns tekniska skola, ATS —— kunde tänkas stå färdig att tas i bruk tidigast hösten 1979 om beslut att inrätta FFHS fattades under år 1974.

KFU bedömer att skolledningen och vissa delar av planerings- och utvecklingsfunktionens enheter inom den nya skolorganisationen behöver påbörja de direkta förberedelsearbetena — dvs. FFHS formellt inrät- tas — senast två år dessförinnan eller fr. o. m. den 1 juli 1977. I annat fall torde det dröja ytterligare tid innan FFHS är helt funktionsduglig.

Redan i god tid före denna tidpunkt är det sålunda nödvändigt att de ledande befattningshavarna och även andra blir utnämnda. Därför måste i tid utföras befattningsanalyser för erforderliga förhandlingar med personalorganisationer om inplacering av tjänsterna i lönegrad m. m. Även utarbetning av förslag till instruktion o. d. behöver påbörjas.

Enlikt KFU mening är det väsentligt att hela den relativt långa

tidsrymden mellan det att beslut om skolans inrättande fattas och verk— samheten helt kan genomföras — dvs. ca fem år — utnyttjas effektivt för bl. a. vissa ytterligare utredningar m. m. samt viss utbildningsverk- samhet i enlighet med KFU förslag.

Sålunda bör åtgärder för att minska den konstaterade eftersläpningen av bl. a. den civila personalens utbildning igångsättas snarast och efter hand intensifieras.

Nuvarande IntS — i vilken sedan hösten 1973 även ingår den enhet för förvaltningsutbildning som dessförinnan fanns organiserad hos TygS — bör som KFU framhållit i kap. 27 avvecklas som en följd av KFU förslag. Dess nuvarande åligganden inom förvaltningsutbildningen av främst militär personal måste emellertid fullföljas fram till den tid- punkt då FFHS avses överta verksamheten. Kursernas utformning m. m. bör dock så långt möjligt anpassas till av KFU lämnade kurs- förslag. KFU anser också att IntS övergångsvis och i all möjlig omfatt- ning bör utnyttjas för genomförande av sådan av KFU föreslagen utbildning som bör igångsättas tidigare.

De frågor som enligt vad ovan sagts bör utredas särskilt, ävensom vissa förberedelser i övrigt, redovisas i avsnitt 29.2. Synpunkter och förslag om övergångsanordningar m. m. — inräknat viss försöksverk- samhet — framgår av avsnitt 29.3.

29.2 F rågor att utreda samt vissa förberedelser i övrigt

Under utredningsarbetet har vissa spörsmål aktualiserats som förtjänar närmare utredning, undersökning eller andra åtgärder som hittills inte kunnat genomföras men som bör vidtas innan en ny organisation för försvarets förvaltningsutbildning börjar verka. Dessa spörsmål har redo- visats i tidigare kapitel mer eller mindre utförligt. KFU lämnar nedan punktvis en sammanfattning av frågorna.

]. Utredning av den administrativa utbildningen av högre chefer inom försvaret (kap. 27)

2. Utredning av personaltjänstutbildningen inom försvaret (kap. 27)

3. Försök med olika former av integrering av förvaltningsutbildning för alla personalkategorier och med samordning av bl.a. läromedel (kap. 23)

4. Uppföljning av pågående utbildning inom förvaltningsområdet inom försvaret

5. Stadieindelning efter försök med integrerad utbildning (kap. 26)

6. Prövning av formerna för den samverkan som FFHS förutsätts komma att få med olika utbildningsanstalter i Östersund —— bl. a. ifråga om lärare (kap. 24)

7. Samordning på det fortifikatoriska utbildningsområdet vid en överflyttning till FFHS av den utbildning av regementsofficerare i forti- fikationstjänst, som hittills handhafts av MHS (kap. 19 och 27)

8. Samordning av utbildningen vid FFHS med annan sådan utbildning som inte avses organisatoriskt överflyttas till denna skola (kap. 23 och 27)

9. Undersökning av formerna för medverkan från FFHS i den regio- nala/lokala förvaltningsutbildningen (kap. 26) 10. Prövning av frågan om utbildning av lärare i försvarets förvalt- ningsutbildning, främst sådana som medverkar i lokal utbildning (kap. 26) 11. Undersökning av konsekvenserna för nuvarande organisation av inomverksutbildningen hos försvarets myndigheter vid en utökad central förvaltningsutbildning (kap. 26) 12. Framtagning av utbildningspaket för introduktionskurser m.m. (kap. 23) 13. Uppbyggnad av en mera systematisk utbildning för personal vid personalkassor m.m. (kap. 22) 14. Prövning av ytterligare utbildningsinsatser för en förbättrad mil- jövård inom försvaret (kap. 22) 15. Utarbetande av vissa modeller för specialkurser av olika slag (kap. 22) 16. Inordnande av praktiktjänstgöring i vissa kurser vid FFHS och formerna för ledningen av denna tjänstgöring (kap. 23) 17. Utarbetande av system för utvärdering av utbildningen (kap. 25 och 26) 18. Prövning av formerna för en central elevurvalsnämnds verksam- het (kap. 26) 19. Förnyad prövning av frågan om handhavandet av de med ATS gemensamma funktionerna inom skolorganisationen (kap. 26) 20. Åtgärder i anledning av omlokalisering av nuvarande verksamhet vid IntS, i den mån detta inte ankommer på annan myndighet.

Såsom framgår av kap. 27 (27.6 och 27.7) har KFU för avsikt att utreda de under punkterna 1 och 2 ovan redovisade frågorna och fram- lägga därav föranledda förslag i ett senare betänkande (del 3). Övriga frågor förutsätts bli behandlade av det särskilda organ som i avsnitt 29.3 föreslås skall inrättas. I detta sammanhang vill dock KFU fram- hålla att möjlighet kan uppstå för KFU att i sitt fortsatta arbete ta upp till prövning eller undersökning även någon av sistnämnda frågor.

29.3. Övergångsanordningar

Såsom framgår av föregående avsnitt är det synnerligen angeläget att ett särskilt organ inrättas för att ta upp till behandling där nämnda frågor. Detta organ bör även få möjlighet att bedriva viss försöksverk- samhet som ett led i sina undersökningar. Vidare bör organet utföra ett förberedande organisatoriskt arbete.

Redan i skrivelse den 25 januari 1973 till chefen för försvarsdeparte- mentet anmälde KFU behov av en försöksverksamhet under tiden intill

dess att FFHS kan ta över den av KFU föreslagna utbildningen. I denna skrivelse framhöll KFU bl. a. följande.

”Mot bakgrund av utredningsdirektiven angående utbildningens inte- grering för samtliga personalkategorier är det angeläget att en vidgad samordning försöksvis kan påbörjas relativt snart.

Genom påbörjande av en sådan försöksverksamhet på förvaltnings- utbildningens område skulle dessutom den civila personalens förvalt- ningsutbildning, som för närvarande i många hänseenden är bristfällig, kunna effektiviseras. Utredningen föreslår därför efter samråd med chefen för försvarets intendenturkår och chefen för fälttygkåren att medgivande lämnas till en försöksverksamhet för krigsmaktens förvalt- ningsutbildning av ovan angivet slag och att verksamheten inordnas i en skolorganisation bestående av nuvarande Intendenturförvaltningsskolan samt kursavdelningen för förvaltningsutbildning inom Tygförvaltnings- skolan. Till detta skolorgan bör även föras sådan utbildningsverksamhet som nu sker vid skilda myndigheter men som är eller kan vara likartad till innehåll och utformning, t. ex. vissa kurser inom förråds- och verkstadsområdena.

Det är också angeläget att inom en försöksverksamhet av föreslagen art kunna närmare undersöka det framtida lärarbehovet m. m. samt pröva olika utbildningsformer som kan resultera i bl. a. högre effektivi- tet i utbildningen.”

Framställningen från KFU innefattade i övrigt en erinran om att en sammanslagning av intendentur- och fälttygkårstaberna från den ] okto- ber 1973 torde frigöra erforderliga resurser, varför försöksverksamheten föreslogs påbörjas vid nämnda tidpunkt. KFU förutsatte också att verk- samheten kunde hållas inom försvarets totala resursram, varför särskilda medel inte erfordrades för täckande av utbildningskostnaderna.

Såsom framgått av det föregående avviker KFU förslag om formerna för ledningen av förordad försöksverksamhet från vad som angetts i skrivelsen den 25 januari 1973.

KFU anser nu att IntS inte bör bli det i det föregående föreslagna organet. Eftersom den framtida förvaltningsutbildningen — vid bifall till de riktlinjer för densamma som KFU förordat — till mycket stor del kommer att avse försvarets civila personal skulle en relativt omfat— tande provisorisk omorganisation behöva vidtas av IntS för att sätta in denna på de uppgifter av olika slag för vilka lämnats en redovisning i detta kapitel. Dess nuvarande personella resurser är dessutom helt otillräckliga härför. Däremot bör IntS utnyttjas för sådan genomfö- randeverksamhet som skall äga rum intill FFHS övertar ansvaret.

Mot bakgrund av KFU förslag i kap. 26 att FFHS bör få en fri- stående ställning direkt lydande under Kungl. Maj:t anser KFU det ej heller lämpligt med IntS som ett organ för ledning av en försöks- verksamhet på bred front och av det skiftande slag som ovan antytts.

I sina överväganden har KFU stannat för att nu föreslå att uppdraget överlämnas till en särskild av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd, i vilken bl. a. expertis från IntS kan ingå.

Med hänsyn till omfattning och inriktning av denna nämnds verk-

samhet bör nämnden få sådan sammansättning av ledamöter att verk- samheten kan tillföras en så bred expertis som möjligt. Personalföreträ- dare bör även ingå i nämnden.

Personella resurser i övrigt bör kunna ställas till en sådan nämnds förfogande genom ett ianspråktagande av viss personal, som enligt Kungl. Maj:t beslut den 28 september 1973 inte skulle ingå i den nya intendentkårens provisoriska stabsorganisation och som jämlikt ifråga- varande beslut sedermera skulle placeras efter av Kungl. Maj:t medde- lade föreskrifter. KFU anser att denna personal skulle kunna utnyttjas för att biträda nämnden med den verksamhet för vilken KFU i det

föregående redogjort.

29.4 Förslag Sammanfattningsvis vill KFU föreslå följande under hänvisning till vad som i det föregående framhållits och med påpekandet att det är ange— läget att det förordade undersökningsarbetet och förberedelsearbetet i övrigt snarast möjligt kan igångsättas med beaktande av behovet av en försöksverksamhet.

_ FFHS bör inrättas fr. o. m. den 1 juli 1977 med en t. v. reducerad personalorganisation

— Kungl. Maj:t bör uppdra åt en särskild nämnd att verkställa vissa undersökningar och organisatoriska m. fl. förberedelser inför tillkomsten av en ny skolorganisation samt i anslutning därtill bedriva viss försöks- verksamhet rörande försvarets förvaltningsutbildning.

Denna nämnd bör bestå av sju av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, varav två förordnas som ordförande resp. vice ordförande och tre är företrädare för personalorganisationer.

Nämnden bör utöver erforderlig expertis o. d. även få ta i an- språk personal som enligt Kungl. Maj:t beslut den 28 september 1973 kan omplaceras från intendentkårstaben samt utnyttja IntS för sådan genom- förandeverksamhet som lämpligen kan förläggas till denna skola.

Vidare föreslår KFU att nämnden får i uppdrag att framta underlag för förhandlingar om lönesättning o.d. för FFHS personal, så att de ledande befattningshavarna kan utses i god tid före det första verksamhetsåret

utarbeta förslag till instruktion m.m. samt att inkomma med förslag till den första skolbudgeten för 1977/78

framlägga en plan för nämndens försöksverksamhet för Kungl. Maj:t lämna fortlöpande rapporter från den därpå följande verksamheten och

redovisa för Kungl. Maj:t resultat av företagna undersökningar av särskilda spörsmål samt föreslå de åtgärder som bedöms vara erforder- liga att vidta för att FFHS skall kunna ta över verksamhetens ledning fr.o.m. den 1 juli 1977 och genomföra den centrala utbildningen av personal inom försvarets förvaltningsorganisation m.m. i enlighet med KFU förslag fr. o. m. hösten 1979.

Sammanfattning

30.1 Utredningens uppgift, organisation m. m. (kap. 1)

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en sakkunnig med uppdrag att utreda och inkomma med förslag till en sådan förvaltningsutbildning inom krigsmakten som anges i en inom departementet utarbetad promemoria (bilaga 1:l). På särskilt uppdrag hade överbefälhavaren i juni 1969 lagt fram ett förslag till organisation av krigsmaktens förvaltningsutbildning. Genom ett av 1971 års riksdag fattat beslut om att den av överbefäl- havaren föreslagna för krigsmakten gemensamma förvaltningsskolan skulle lokaliseras till Östersund om denna skola skulle inrättas, ändrades förutsättningarna väsentligt för överbefälhavarens förslag. De organisa- toriska följderna av en lokalisering till Östersund borde därför särskilt utredas och i anslutning därtill även frågan om utbildningens innehåll och utformning. Möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier borde särskilt beaktas.

I den nämnda promemorian underströks bl. a. behovet av att beakta i vad mån förändringarna i det allmänna utbildningsväsendet kunde påverka förvaltningsutbildningen och om möjligheter förelåg till sam— verkan med civil utbildning. En socialhögskola i Östersund skulle inrät— tas fr.o.m. 1 juli 1971 med bl.a. en förvaltningslinje.

Den tillsatta utredningen -— krigsmaktens förvaltningsutbildnings- utredning — antog benämningen KFU-71 eller enbart KFU. I kap. 1 redovisas vidare utredningsarbetets organisation och de olika skedena i detsamma samt gränsdragningen till och samarbetet med 1968 års personalkategoriutredning. Denna utredning har till KFU överlämnat visst underlag. De två utredningarna har tillsammans genomfört ett antal studiebesök.

Slutligen lämnas en redogörelse över av KFU i betänkandet ofta använda begrepp och deras innebörd. I bilaga 1:2 och 1:3 återfinns använda begrepp resp. förkortningar.

30.2 Tidigare utredningar och beslut rörande förvaltningsutbildningen (kap. 2 ) I den historiska återblicken i kap. 2 faller tyngdpunkten på den utred- ning som överbefälhavaren framlade i juni 1969. Ett av nämnda utred- nings förslag innebar att utbildningen av officerare (numera regements- officerare) i förvaltningstjänst skulle äga rum vid militärhögskolan. Övrig förvaltningsutbildning borde däremot organiseras i en ny för krigsmakten gemensam förvaltningsskola. Remissinstansernas syn på utredningsförslaget gick starkt isär i flera väsentliga frågor. Ytterligare utredning begärdes av försvarets rationali- seringsinstitut och av TCO. Sistnämnda organisation kritiserade starkt bristen på förslag till förvaltningsutbildning för numera plutonsoffi— cerare och för civil personal. Försvarets materielverk påtalade behovet av en mer systematisk vidareutbildning av civilmilitär och civil personal i förvaltningstjänst. Även ifråga om uppläggningen och lokaliseringen av förvaltnings- utbildningen för regementsofficerare bröt sig meningarna starkt. Försva- rets rationaliseringsinstitut anslöt sig närmast till det alternativ som innebar att hela utbildningen ägde rum vid en för krigsmakten gemen- sam förvaltningsskola, något som bl. a. kunde medföra ett bättre resursutnyttjande. TCO avstyrkte helt förslaget om en ny förvaltnings- linje vid militärhögskolan. Försvarets Civilförvaltning ansåg att det borde anstå med inrättande av en dylik utbildningslinje och chefen för armén framhöll att en önskvärd integrering av förvaltningsutbild- ningen för regements— och kompaniofficerare garanterades genom en gemensam skola. Chefen för marinen ansåg principiellt att all förvalt- ningsutbildning utom sådan som meddelades vid bl. a. militärhög- skolans högre kurser borde centraliseras till en gemensam skola. Chefen för flygvapnet liksom riksrevisionsverket förordade däremot utrednings- förslaget i denna del liksom SACO och SR. I kap. 2 berörs även tillkomsten av en gemensam militär tyg- och intendenturförvaltningskår. KFU yttrade sig över framlagt förslag härom från personalkategoriutredningen och tillstyrkte detsamma under hänvisning till bl. a. att en integrering av utbildningen för samtliga kategorier av förvaltningspersonal underlättades om en gemensam kår bildades för tyg— och intendenturpersonal. I anledning av proposition nr 75 beslöt 1973 års riksdag att försvarets intendenturkår och fälttyg- kåren inom armén skulle slås samman fr. o. m. den 1 oktober 1973 till försvarets intendentkår.

30.3 Förvaltningsutbildningens nuvarande organisation Och omfattning (kap. 3—7) Hittillsvarande förvaltningsutbildning bedrivs inom krigsmaktens fasta skolorganisation, vid utbildningsanstalter utanför krigsmakten, vid till- fälliga kurser eller som enskild korrespondensutbildning. I den fasta skolorganisationen ingår intendenturförvaltningsskolan, som är för hela

krigsmakten gemensam och tygförvaltningsskolan som bedriver utbild— ning inom armén. Därutöver förekommer viss förvaltningsutbildning vid militärhögskolan, arméns underhållsskola, försvarets brevskola och Gällöfsta kurscentrum.

Såväl intendenturförvaltningsskolan som tygförvaltningsskolan har ett fåtal fasta lärare varför större delen av undervisningen måste ske med hjälp av deltidstjänstgörande lärare eller föreläsare. Sistnämnda lärare och föreläsare har i regel uppgått till ett antal per år av ca 330 vid den förra skolan och till mellan 100 och 250 vid den senare. Vanligen är deltidslärarna och föreläsarna befattningshavare i centrala staber och inom den centrala försvarsförvaltningen vartill kommer ett antal lärare från det civila skolväsendet.

I den obligatoriska utbildningen till och som regementsofficer ingår viss förvaltningsutbildning. Den egentliga utbildningen i förvaltnings- tjänst har emellertid skett vid en tvåårig kurs vid intendenturförvaltnings— skolan resp. tygförvaltningsskolan och inneburit en vidareutbildning i och för övergång från trupptjänst till förvaltningstjänst. I kap. 4 lämnas en redovisning av utbildningens innehåll och omfattning inte endast för regementsofficerare utan även för kompaniofficerare och plutons- officerare.

De två senare officerskategorierna får också viss förvaltningsutbild— ning i sin obligatoriska utbildning till och som officer men denna företer variationer mellan försvarsgrenarna. Kompaniofficerares vidare- utbildning till förvaltningstjänst äger också rum vid de förenämnda två skolorna. För kompaniofficer har skolutbildningen för tygförvaltnings- tjänst omfattat ca 10 månader varjämte praktisk utbildning förekommit under två månader vid truppförband. Utbildningen för kompaniofficer i intendenturtjänst inom de tre försvarsgrenarna har omfattat ca 33 veckor jämte 16 veckors praktisk tjänstgöring vid eget förband. Kom- paniofficers utbildning till kassachef har varit gemensam för försvars- grenarna och omfattat ca 32 veckor jämte ca 12 veckors praktisk tjänst— göring. Kompaniofficerare utbildas även till fortifikationstjänst. Kursen härför anordnas i chefens för fortifikationskåren regi och omfattar utöver ett kompendieskede ca 50 veckor varav 10 veckor för praktik. Vid intendenturförvaltningsskolan och tygförvaltningsskolan har också anordnats expeditionsföreståndarekurser av olika slag.

Plutonsofficerarnas vidareutbildning för förvaltningstjänst har hittills begränsat sig till kompaniadjutantutbildning inom armén. Kurserna här- för har omfattat ca 4 veckor. Inom marinen och flygvapnet har i den obligatoriska utbildningen meddelats viss förvaltningsutbildning av be- gränsad omfattning.

Slutligen bör nämnas den utbildning som riktar sig till sådan reserv- personal och värnpliktig personal som är avsedd för befattningar i för- valtningstjänst. Kurser anordnas vid behov och omfattar mellan 2—5 veckor.

I kap. 5 lämnas en översikt av hittillsvarande utbildning av den civilmilitära personalen som främst omfattar tygtekniska kårens och mariningenjörskårens personal, flygvapnets civilimilitära tekniska per-

sonal samt försvarets medicinalkårs personal och militärtandläkar- personalen. Viss begränsad förvaltningsutbildning ingår i den utbildning som sker av arméingenjörer, mästare och armétekniker. Arméingenjö- rerna genomgår dock efter 1—2 års tjänst en obligatorisk förvaltnings- kurs på 6 veckor. Mariningenjörernas förvaltningsutbildning omfattar ca 170—190 timmar. Inom flygvapnet förekommer förvaltningsutbild- ning för flygingenjörer, mästare och flygtekniker i relativt liten omfatt- ning.

Den värnpliktiga och civilmilitära personalen omfattar drivmedels- assistenter, förplägnadsassistenter och krigskassörer. För den senare kategorin anordnas som regel årligen en kurs om 18 dagar vid inten— denturförvaltningsskolan.

Förekommande utbildning för civil personal redovisas i kap. 6 liksom den utbildning som är gemensam för flera personalkategorier. Den civila personalens vidareutbildning och fortbildning har tidigare varit av ringa omfattning. Utbildningsomfånget har dock ökat på senare år. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i inrättande av särskilda utbildnings- enheter eller genom att befattningshavare fått särskilt uppdrag att svara för dyl. utbildning. Försvarets materielverk har den största utbildnings- enheten (4 administratörer och 5 kontorister). Detta verks utbildnings- plan redovisar ett femtiotal verkskurser per år med i stort 7 000 utbild- ningsdagar. Därtill kommer individuell utbildning vid externa kurser med ca 4 000 utbildningsdagar per år. Utbildningsinsatserna centralt har lett till att antalet utbildningsdagar per anställd och år genomsnittligt uppgår till tre. Vid materielverkets olika huvudavdelningar förekommer främst teknisk utbildning av betydande omfattning men också som på förråds- och verkstadsavdelningarna utbildning i arbetsledning o. d.

Försvarets civilförvaltning bedriver utbildning och information om ekonomisystem. Två befattningshavare är anställda för denna verksam- het.

Försvarets forskningsanstalt har en särskild utbildningschef och två kontorsanställda och har fastställt riktlinjer för den egna personal- utbildningen.

Fortifikationsförvaltningen anordnar fort— och vidareutbildningskurser av bl.a. administrativt slag.

Sjukvårdsstyrelsens internprogram för utbildning upptar främst vidare- utbildning för sjuksköterskor samt fortbildning för förrådspersonal om nytillkommande material och dess hantering, förvaring och vård.

Slutligen bör nämnas att personal inom försvaret i viss begränsad utsträckning bereds möjlighet att delta i kurser som anordnas utanför försvaret. I kap. 7 redovisas den utbildningsverksamhet för admi- nistrativ personal som förekommer hos statens personalutbildnings- nämnd, statskontoret, riksrevisionsverket och statens personalnämnd. Som jämförelse lämnas också en kort översikt av de affärsdrivande verkens samt rikspolisstyrelsens personalutbildningsverksamhet och hur dessa myndigheter ordnat med bl. a. elevurvalet till utbildningen och betygsättningen samt med lärarfrågan.

I korthet presenteras också Statskonsult AB utbildningsverksamhet

samt några utbildningsanstalter inom den privata sektorn och de fack- liga löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet.

30.4 Studier och kontaktverksamhet m. m. (kap. 8)

30.41 Studiebesök

I anslutning till studiebesök vid staber, förvaltningar, förband och skolor har personal intervjuats om sina erfarenheter av hittillsvarande utbild- ningsverksamhet och fått tillfälle uttrycka önskemål om förändringar i densamma. Med skärpa påtalades den i många fall totala bristen på utbildning av den civila förvaltningspersonalen. Man framförde också att den civilmilitära personalen inte fick erforderlig förvaltningsutbild- ning av grundläggande karaktär.

Stort intresse visades för en utökad förvaltningsutbildning som gjordes integrerad över såväl försvarsgrens- som kategorigränserna. Utbildningen borde ledas av kvalificerade lärare och studiemiljön vara gynnsam. Den civila personalen accepterade i stor utsträckning ett kompendieskede som introduktion till en kurs men av de intresserade var blott hälften positiva till tanken på att godkänt prov skulle utgöra villkor för del- tagande i kurs.

30.4.2 Elevenkäter

En enkät till tidigare militära elever vid intendenturförvaltningsskolan och tygförvaltningsskolan genomfördes hösten 1971.

I relativt stor omfattning riktades i svaren kritik mot sättet för utbild- ningens genomförande och förslag framfördes om förändringar och moderniseringar. Bl.a. föreslogs att eleverna borde aktiveras med dis— kussioner, grupparbeten och applikatoriska exempel med formella och tillämpade övningar, bättre uppläggning av studiebesök o.s.v. Prakti- kanttjänstgöringen borde styras hårdare från skolan efter särskilt pro- gram. Krav på pedagogiskt kvalificerade lärare framfördes även.

Av en enkät våren 1972 till tidigare elever i kompaniadjutantkurser 1967—1970 framgår att nära hälften av dem ännu inte tjänstgjort i befattning för vilken utbildningen är kompetensgivande.

I framtiden borde utbildningen genomföras centralt och inte militär- områdesvis varigenom utbildningen kunde bli enhetlig. Viss kursomlägg— ning förordades med flera applikatoriska exempel och praktiska öv- ningar. Ökad satsning önskades på sådana ämnen som stabs— och expedi— tionstjänst, kassatjänst, allmän förvaltning och mobiliseringstjänst. Minsk- ning kunde i stället ske på allmän intendentur- och tygtjänst samt motor- tjänst.

30.4.3 Personalutbildningens omfattning och kostnader

En enkät vintern 1973 till försvarets myndigheter angående personal- utbildningen och kostnaderna för denna gav vissa intressanta resultat. Endast ett mindre antal myndigheter har speciell utbildningsenhet för

den egna personalutbildningen. I flertalet myndigheter finns fastställda riktlinjer för utbildning men dessa torde i första hand gälla militär personal. Vid vissa myndigheter förekommer ett personalinflytande på utbildningens innehåll och utformning. I många fall utfrågas kursdel- tagare om sina erfarenheter efter avslutad kurs och vad som bör ändras till nästa liknande kurs.

Endast ett fåtal myndigheter har normvärden för omfattningen av utbildningen. Försvarets civilförvaltning har uppställt en norm på 10 utbildningsdagar per anställd och år eller 5 procent av lönekostnaden. För försvarets materielverk är motsvarande norm 5 dagar, för försva— rets forskningsanstalt ca 3 dagar. Försvarets rationaliseringsinstitut redo- visar normvärden på mellan 5 och 15 dagar och militärpsykologiska institutet 10 dagar per anställd och år.

Myndigheterna ansåg på förfrågan att vissa kurser kunde tänkas flyttas över till en för försvaret gemensam förvaltningsskola, nämligen kompaniadjutantkurserna (motsv.) arbetsledarkurser för förråds- och ekonomipersonal, kurser i förrådsredovisning samt vissa kurser som nu anordnas av personalutbildningsnämnden och statskontoret. Myndig- heterna fann det tillfredsställande om den tanken kunde förverkligas att en central förvaltningsskola genomför lokala, kortare kurser eller regio— nala kurser med utbildningsmateriel från skolan.

I den inom försvaret genomförda förvaltningsutbildningen 1972/73 deltog nära 4200 elever och antalet kursdagar uppgick till ca 56500. I kurser utanför försvaret deltog 490 elever under sammanlagt ca 2600 kursdagar. Genomsnittligt uppgick antalet utbildningsdagar inom förvaltningsorganisationen till knappt två per anställd nämnda år. Skill- naden i utbildningsmöjligheter visade sig vara stor mellan de tre per- sonalkategorierna. Av de 56500 elevdagarna i av försvaret anordnad utbildning åtgick 78 % för militär personal, 2% för civilmilitär och 20 % för civil personal. Förklaringen är att de långa kurserna är av- sedda för militär personal och i regel kompetensgivande. Genomsnittligt fördelade sig antalet utbildningsdagar så att en militär kursdeltagare det året fick 37 dagar, en civilmilitär 5 dagar och en civil 4 dagar.

Antalet fasta lärare utgjorde 58 vartill kom deltids- eller timlärare, föreläsare m.fl. motsvarande sammanlagt c:a 900 lärarinsatser i de kurser som anordnades inom försvaret.

Kostnaderna för sist berörda utbildning uppgick till ca 5,25 miljoner kronor, varav elevkostnaderna utgjorde nära 4 miljoner kronor. I elev- kostnaderna ingick rese— och traktamentsersättningar men ej löner. I lärarkostnaderna på ca 950000 kronor ingick utöver rese- och trakta- mentsersättningar endast lärararvoden men inga löner. Den genomsnitt— liga kostnaden för en elevdag uppgick till 93 kronor, löner sålunda ej inräknade.

30.4.4 Målgruppsstatistik

För att kunna indela den civila personalen i målgrupper har KFU använt statistik 1971 från statens avtalsverk. Därjämte har använts

personalstatistik från Ledningsgruppen för minskning av antalet an- ställda inom krigsmakten, LEMA, samt vissa personalberäkningar i personalkategoriutredningens delbetänkande 2 och uppgifter direkt från myndigheterna. Målgrupperna för förvaltningsutbildning, fördelade på personalkategorier, utgör 3100 militära befattningshavare, 1500 civil- militära och 25800 civila. Totalsumman för alla målgrupper blir då 30 400, varav det civila inslaget utgör nära 85 procent.

3045 Samråd och yttranden

KFU har i enlighet med sina direktiv haft samråd med myndigheter som bedriver sådan skolverksamhet som har mer eller mindre direkt samband med utredningsuppdraget och med dåvarande staberna för intendenturkåren och fälttygkåren. Överläggningar har KFU vidare haft med statens personalnämnd. statens personalutbildningsnämnd och riks- revisionsverket.

Överläggningarna med myndigheter i Östersund har berört frågor som anknyter till lokaliseringen dit av en försvarets gemensamma förvalt- ningsskola. Länsstyrelsen har gett KFU information om olika problem inom Jämtlands län. Företrädare för Östersunds kommun har gett sin syn på bl. a. frågan om bostäder för kursdeltagare och lärare och på möjlighet till utnyttjande av skolans resurser i viss kommunal utbild- ningsverksamhet.

Det samråd som KFU haft med ledningen för socialhögskolan i Östersund har främst gällt möjligheterna att i vissa fall ha samma lärare. Socialhögskolan kommer att utveckla en utbildningslinje i personal— administration och planer finns på nya linjer i offentlig ekonomi och planering samt offentlig administration med förvaltning och ökade insatser på utbildning i rättsskunskap m. m.

Samrådet med militärområdesstaben i Östersund och med chefen för A4 har bl. a. rört skötseln av gemensamma stödfunktioner för en försvarets förvaltningsskola och arméns tekniska skola (ATS), lokali- serade till A4 markområde, om en garnisonsförvaltning införs. Möjlighe- ten att anlita befattningshavare vid militärområdesstaben som lärare vid förvaltningsskolan ansågs inte vara stora.

Överläggningar med personalorganisationer har ägt rum under utred- ningsarbetets gång. Viss hjälp har därvid erhållits vid genomförandet av bl. a. enkäter och intervjuer med militär och civil personal. I frågor som gällt framtida personalinflytande på utbildningens innehåll och inriktning samt på elevurval har på KFU begäran synpunkter lämnats av statstjänstemännens fyra huvudorganisationer.

I den av överbefälhavaren tillsatta arbetsgruppen för framtagande av projekteringsunderlag till såväl en arméns tekniska skola som en försva- rets förvaltningsskola har KFU sekreterare ingått som adjungerad ledamot. Efter samråd med arméöverdirektören som haft i uppdrag att utreda lokalfrågorna för arméns tekniska skola har KFU ansett att denna skola bör svara för de gemensamma funktionerna såsom recep- tion, skrivcentral, kassatjänst, bibliotek m. m.

KFU har efter anmodan avgivit yttrande över personalkategori- utredningens delbetänkande 1 (bilaga 813) och yttrande över det av universitetsutredningen — U 68 — framlagda betänkandet Högskolan (bilaga 8z4).

30.5 Slutsatser av utredningens studier m. m. (kap. 9)

KFU framhåller att det varit av värde att få del av resultaten av personalkategoriutredningens studier och undersökningar vilka lett fram till redovisning av kunskapskrav för personal inom olika förvalt- ningsområden. Nämnda utredning har dock utgått från något andra principer än de KFU utgått från. Även när det gäller kravnivåindel- ningen har de två utredningarna haft skilda utgångspunkter.

30.5 .1 Personalutbildningen i statsförvaltningen

I kap. 9 redogörs för den undersökning om personalutbildningen inom statsförvaltningen som riksrevisionsverket lämnat rapport om i juni 1973. Av de 138 myndigheter som ingick i undersökningen tillhörde 16 försvaret. Av intresse är att notera att en statsanställd får i genom- snitt 4,2 utbildningsdagar per år och att kostnaden härför är 900 kr. motsvarande 2 % av de totala lönekostnaderna. Rapporten påvisar att stor vikt måste läggas vid sättet att fastställa utbildningsbehovet hos en myndighet. Där verksamhetsplanering, befattningsanalyser och ut- vecklingssamtal används uppfattas utbildningen som verkningsfull. 25 % av myndigheterna saknade dock varje form av planering av personal- utbildningen. Enligt riksrevisionsverket visade undersökningen bety- delsen av en välutvecklad personalutbildningsfunktion och att utbild- ningen anpassas till myndighetens lång- och kortsiktiga mål samt integre- ras med övrig verksamhet så att ”rätt” utbildning produceras vid ”rätt" tidpunkt.

30.5.2 Utbildningsbehoven för försvarets civila personal

KFU studier har visat på att stort behov av utbildning för civil personal föreligger, inte minst på regional/lokal nivå. Såväl myndigheter som personal har samma uppfattning. Utöver ökad satsning på introduk- tionsutbildning erfordras vidgad information om den militära arbets- miljön och ökad praktiskt inriktad utbildning i FPE—systemet. Hittills- varande arbetsledareutbildning på den civila sidan behöver förstärkas främst på förråds- och verkstadsområdena, inom förplägnadstjänsten och på fortifikationsområdet. Den ökade användningen av databehand— ling kräver också vidgad utbildning eller orientering.

30.5.3 Förvaltningsutbildningen för militär och civilmilitär personal

KFU drar av den framförda kritiken från plutonsofficerarna den slut- satsen att höjningen av deras pensionsålder samt pågående organisa- tionsförändringar gör det angeläget att utöka möjligheterna till utbild- ning av dem för arbetsuppgifter inom förvaltningsorganisationen. De vid enkäten till kompaniofficerare och regementsofficerare hösten 1971 framförda önskemålen om ökad integrering mellan tyg— och intendentur— utbildning har redan i stort beaktats. Vidareutbildningen av civilmilitär personal har visat sig vara av ringa omfattning. Behov av utbildning i förvaltningsämnen har konstaterats främst finnas ifråga om materiel- underhåll och verkstadsdrift på plutons- och kompaniofficersnivån vid armén och flygvapnet.

30.5.4 Lärarfrågan och utbildningsmetodiken

KFU har fäst stort avseende vid den kritik som riktats mot hittills- varande lärarsystem med ett stort antal specialister och timläraranställda och bristerna på modern pedagogik m. m. Ett ökat antal fasta lärare med bredare undervisningsområden att svara för skulle jämte till- lämpning av moderna pedagogiska metoder och nya läromedel kunna leda till en effektiviserad utbildning med ökad elevaktivitet.

30.5.5 Myndigheternas egen personalutbildning

Av en jämförelse mellan KFU enkäter till försvarets myndigheter och riksrevisionsverkets undersökning över hela statsförvaltningen, båda avseende personalutbildningen, drar KFU den slutsatsen att förhållan— dena inom försvaret i stort inte kan betraktas som sämre annat än ifråga om utbildningens omfattning. Genomsnittligt ligger denna på knappt 2 dagar per anställd och år i förvaltningsorganisationen, vilket är mindre än hälften av vad personalutbildningen uppgår till inom statsförvalt- ningen i sin helhet, även om siffrorna inte är helt jämförbara.

Inom försvaret är emellertid förvaltningsutbildningsmöjligheterna mycket ojämnt fördelade på de tre personalkategorierna. Den militära förvaltningspersonalen hade 14,2 utbildningsdagar per anställd år 1972/73 medan de civilmilitärt och civilt anställda endast erhöll 0,9 resp. 0,5 utbildningsdag per anställd under samma år. För den militära perso- nalen är det ofta fråga om vidareutbildning vid övergång till för- valtningstjänst medan de för den civila personalen avsedda kurserna avser fortbildning. Utvecklings— och utbildningsmöjligheterna för den civila och civilmilitära personalen är emellertid avsevärt sämre än för statsförvaltningens personal i dess helhet. KFU anser, därför att utbildningskapaciteten på förvaltningsområdet måste avsevärt utökas så att försvarets civila och civilmilitära personals förvaltningsutbildning inte längre eftersätts. Om en ökad satsning sker på personalutbildningen skulle försvarets myndigheter kunna förbättra sin effektivitet.

30.6 Utveckling av betydelse för förvaltningsutbildningen inom försvaret (kap. 10)

I en översiktlig framställning belyser KFU förändringarna inom det allmänna skolväsendet med tonvikt lagd på den gymnasiala utbild- ningen. KFU anser sig dock inte kunna bedöma, i vilken utsträckning och riktning förvaltningsutbildningen inom försvaret kommer att direkt påverkas av den integrerade gymnasieskolans framväxt, eftersom det första utsläppet av elever från de tvååriga linjerna ägt rum våren 1973 och första kullen elever från treåriga linjer går ut våren 1974 och från fyraårig teknisk linje först Våren 1975. Dock bör framhållas att tvåårig distributions— och kontorslinje och treårig ekonomisk linje bör ge en grundutbildning, särskilt lämpad för inte minst sådana befattningar inom förvaltningsområdet som tillsätts genom direktrekrytering.

Beträffande högskoleutbildningen föreställer sig KFU att ökad kapa- citet och breddat register för den civila högskoleutbildning som av U 68 föreslås lokaliserad till Östersund kan gynna en samverkan mellan civila och militära utbildningsanstalter där.

Förändringarna inom försvaret som följd främst av 1972 års försvars- beslut leder bl. a. till minskning av antalet anställda och medför att nya och ökade krav ställs på kvarvarande personal. Detta i sin tur kräver ökade utbildningsinsatser. KFU pekar på sådant som materiel— verkets nya organisation och väntad omorganisation av andra centrala myndigheter samt omorganisation inom fo och regementen m.m. med åtföljande integrering av intendentur- och tygtjänsten.

KFU erinrar vidare om utvecklingen av förvaltningsdemokratin och det ökade intresset för arbetsmiljön som medför ökade utbildningskrav på alla nivåer. En kommande mera enhetlig militär befälsordning bör också tas med i bilden.

30.7 Vuxenutbildning, utvärdering, betyg (kap. 11)

KFU tar i detta kapitel upp vissa allmänna aspekter på vuxenutbild- ningen och olika former för samband mellan grundläggande utbildning i allmänna skolväsendet, yrkesutbildning, praktik och yrkesverksamhet.

Efter en redovisning av några former för samband mellan yrkesverk- samhet och olika typer av utbildning, här benämnda sekvenser, kommer KFU fram till att försvarets förvaltningsutbildning karaktäriseras främst av inriktning på vidareutbildning, uppföljd av fortbildning, men där också inslag finns av introduktionsutbildning av nyanställd personal som bakom sig har avslutad utbildning vid grundskola, gymnasieskola eller högskola.

Det är i allmänhet fråga om en vuxenutbildning av återkommande slag med mellanliggande perioder av yrkeserfarenhet. Efter en analys av de betingelser under vilka vuxenutbildning bör bedrivas granskar KFU den studiesociala och studietekniska situation, vari försvarets vuxenstuderande befinner sig. KFU understryker behovet av att beakta olika studiesociala problem som uppstår, särskilt vid längre kurser utan-

för kursdeltagarnas bostadsort. I fråga om den studietekniska situationen konstateras att den främst berörs av spörsmål kring vuxenutbildnings- metodiken och att man måste räkna med både indirekt och direkt elev— medverkan. Till den senare hör utvärdering av utbildningssystem. Läro— medel och hjälpmedel har också stor betydelse och kan vara till hjälp vid ett överbryggande av skillnaderna inom utbildningens olika målgrup- per. Strävan till att göra elevernas aktiva insats så stor som möjligt dominerar metoddiskussionen. Som exempel på elevaktiva studiemetoder nämns självinstruerande material, Simulatorträning, praktikfall.

I fråga om kompendieskeden ställer sig KFU av angivna skäl skep- tisk men är beredd förorda en begränsad användning om materialet låter sig så väl struktureras att studietid och däremot svarande arbets— tidsuttag kan anges. Beträffande hemstudier kan förutsättas att viss del av en kurs genomförts när hemstudieperiod vidtar. Kursverksamhe- ten efteråt måste knyta an till denna periods slut.

Till frågan om olika metoder för utvärdering av en utbildning gör KFU det uttalandet att användningen av prov inte enbart bör vara avsedda att ge vissa mätvärden som underlag för betygssättning utan framförallt skall ge underlag för effektivisering och individualisering av utbildningen. Prov bör därför vara en del av ett läromedel och inte användas fristående. Prov som stöd vid betygssättning, som kontroll- instrument och som hjälp att rangordna elevprestationer inbördes är av sekundär betydelse.

I betygsfrågan finner KFU att graderade prestationsbedömningar i form av slutbetyg är befogade i samband med kompetensgivande utbild- ning, medan vid övrig utbildning förord ges till ett system med direkt- rapportering till myndigheten och meddelande till resp. elev att denne uppnått utbildningsmålet. Någon prestationsbedömning skall därutöver ej ske. KFU anser emellertid att betygsfrågan bör tas upp i ett vidare sammanhang och bl. a. i anslutning till det militära vitsordssystemet.

30.8 Utbildningens principiella utformning och samordning. Kurs— och ämnesplaner (kap. 12)

30.8.1 Målgruppsindelning Målgrupperna för en förvaltningsutbildning och deras omfattning har redovisats i kap. 8 (30.4.4). Olika indelningsgrunder kan tänkas såsom lönegradsplacering eller tjänsteanställning. KFU finner det emellertid intressantare att med utgångspunkt i ansvarsfördelningen sammanföra målgrupperna till funktionsområden, ställda i relation till beslutsproces- sen hos myndigheterna. KFU stannar då för en indelning i tre funk- tionellt relativt väl avgränsade områden benämnda efter befattnings- havarens funktionssätt i stort, nämligen beslutsfattare, handläggare och medarbetare. Ibland har dock KFU funnit det nödvändigt med indel- ning efter personalkategori ehuru kategorifrågan som sådan inte legat inom KFU utredningsuppdrag. Även en indelning av målgrupperna efter förvaltningstjänstens olika fack och funktioner har visat sig erforderlig i vissa sammanhang.

30.8.2 Förvaltningsutbildningens struktur Strukturen i utbildningen framgår av de begrepp som används, näm- ligen introduktionsutbildning, grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning samt fortbildning och återkommande utbildning. Introduktion på arbetsplatsen bör kunna underlättas genom en sär- skild utbildning i form av lärarledda kurser eller självinstruerande mate- rial. Det militära miljökunnandet bör utgöra en väsentlig del av utbild- ningsstoffet. Grundläggande befattningsutbildning är den vidareutbildning som erfordras vid inträde i förvaltningstjänst. Senare förekommande vidare- utbildning bör ha samma principiella mål, nämligen att ge kursdelta— garen möjlighet att skaffa sig kunskaper och färdigheter för att utföra nya arbetsuppgifter. Efter viss anställningstid bör personalen beredas tillfälle genomgå fortbildningskurser i syfte att hålla kunskaper och färdigheter i nivå med förändrade krav i innehavd befattning. KFU lägger inte fram några konkreta förslag om den framtida fortbildningens omfattning och periodicitet. Varje myndighet bör göra sina egna beräkningar. System med vidareutbildning jämte en eller flera fortbildningskurser kallas återkommande utbildning, något som länge tillämpats för den militära personalen. Ur olika synvinklar bör, i den period av omda- ningar som försvaret gått in. en utvidgad systematisk varvning av för- valtningsutbildning och yrkesverksamhet vara ytterst angelägen. För- valtningsutbildningen kan sammanfattande karaktäriseras som en yrkes- centrerad, återkommande vuxenutbildning.

30.8.3 Allmänna krav på förvaltningsutbildningen KFU anser att utbildningsresurserna måste bli sådana att utbildningen kan fungera väl i en föränderlig miljö. I många fall är krigsmaktens materiel och annan utrustning dyrbar och invecklad så att en alltför ytlig utbildning kan leda till stora skador och andra ekonomiska kon— sekvenser. Utöver rena fack- eller yrkeskunskaper vari ingår kunskap om arbetarskydd och ergonomi måste utbildningen meddela miljökun- skap. I övrigt bör en viss kunskapsmarginal vara en förutsättning för snabb anpassning till förändrade krav vilket är till fördel vid omplace- ring. Förvaltningsutbildningen bör därför ej göras för snäv eller speciali— serad, särskilt som detta dessutom skulle försvåra strävandena till inte- gration i utbildningen. Slutligen framhåller KFU den centrala plats i arbetslivet som demokrati- och arbetsmiljöfrågorna intar idag. Vid utformningen av kurs— och ämnesplaner har KFU beaktat att företagsdemokrati, sam- verkans— och medverkansformer m. m. kräver kunskaper för ett me- ningsfyllt arbete. Ifråga om den civila personalens varierande behov av militärt miljö- kunnande påpekar KFU att ett systematiskt uppbyggande av ett sådant kunnande bör leda till kortare inskolningstider och bättre utnyttjande av denna personal.

30.8.4 Integrering och differentiering

Enligt utredningsdirektiven bör möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier särskilt beaktas.

Om deltagare i en viss utbildning har i stort sett samma utbildnings— förutsättningar kan utbildningen i princip vara integrerad och deltagar- nas olika kategoritillhörighet saknar då praktisk betydelse. Om däremot ' deltagarna har olika förutsättningar måste en anpassning ske av utbild- ningsinnehåll och ev. även utbildningsmetod. I princip kan utbildningen vara integrerad endast till de delar där förutsättningarna är likvärdiga. I övrigt måste den vara differentierad.

Om kurser med skilda utbildningsmål har några sinsemellan lika delmål kan en integrering ske beträffande de senare. Härvid har det ' ingen reell betydelse om kurserna som helhet ligger på samma eller olika ' nivå.

I vissa fall kan två kurser ha delmål som kompletterar varandra. , Över— och underordnade befattningshavare kan t. ex. utbildas för , skilda delfunktioner inom samma funktion. En integrering i utbildningen kan då på ett snabbare och bättre sätt ge kunskap m. m. om den samlade funktionen än skilda utbildningar.

Erforderligt utrymme för att tillmötesgå myndigheternas individuella . personalutvecklingsplaner kan man få, även inom ramen för en i övrigt * integrerad utbildning, genom utnyttjande bl. a. av moderna läro- och * hjälpmedel samt utbildningsmetoder.

Önskemål om såväl integrering av utbildningen som en målinrik— * tad förvaltningsutbildning bör kunna tillgodoses om man för när- liggande befattningar tillämpar ett system med s. k. blockutbildning. ,

KFU har vid sin behandling av integrationsfrågan och utbildningen känt sig bunden av” att personalkategorifrågorna behandlats i annat utredningssammanhang. En kommande översyn av den militära befäls— ; ordningen måste komma att skapa underlag för ökad integration. KFU har emellertid lagt sina utbildningsförslag så att de skall kunna tillämpas så snart som möjligt — dvs. mot bakgrund av nuvarande militära befäls— ' enheter.

I mån av plats bör varje förvaltningskurs i princip vara öppen för en var, oavsett personalkategori, som för sin tjänst behöver kunskaper ' och färdigheter inom området och som har erforderliga förkunskaper. , Utbildningsbehovet kan därigenom i viss mån tillgodoses även för f anställda som tillhör mycket små målgrupper.

30.8.5 Kursplaner och ämnesområden

KFU har utformat kursplanerna för utbildningen inom olika verksam- .. hetsområden efter en enhetlig modell. Delmålen för utbildningen är kurs _ för kurs samlade i betänkandets del 2. KFU förutsätter att utbildnings- ' myndigheten kompletterar kursplanerna med utarbetade ämnesplaner.

Ämnena inom förvaltningsutbildningen grupperas under fyra huvud- rubriker

försvarsspecifika ämnen personaladministrativa ämnen förvaltningsadministrativa ämnen basämnen jämte materiel— och materielvårdskunskap

30.8.6 Kravnivåer

KFU har strävat att framställa utbildningsmål och nivåbestämda slut- krav så att det skall vara möjligt att med rimlig precision avgöra om kravnivån för resp. ämne huvudsakligen uppnåtts samt bedöma graden av måluppfyllelse.

Kursdeltagaren skall vid utbildningens slut ha uppnått den färdig- hetsnivå som erfordras för yrkesverksamhet inom ett visst förvaltnings- område. Dessutom skall kursdeltagaren inhämta de kunskaper som är en förutsättning för färdighetsträningen.

Den lägsta kravnivån bör inte förknippas med något färdighetskrav. Där ställs enbart krav på passiva kunskaper —— eleven skall orienteras om Visst stoff och nivån benämns därför Någon kunskap.

”Kunskap om” anger däremot aktiv kunskap som alltid är förknip— pad med färdighetsträning och krav på förmåga att praktiskt tillämpa kunskaperna. Detta uttrycks i delmålen med kravnivån "Färdighet att”.

I vissa fall krävs en högre nivå med uttrycket "God färdighet att".

30.8.7 Veckotimtal och lektionstid

KFU anser att en lektionstimme i föreslagna kurser bör omfatta 40 minuter och att den lärarledda undervisningen i genomsnitt skall omfatta 35 lektionstimmar per vecka (=7 lektionstimmar per dag). Utanför denna tid läggs raster, reservtid, s.k. hemarbete och ev. fysisk träning allt inom ramen för 8—timmars arbetsdag. Hemstudier bör kunna företas vid längre kurser under jul- och nyårshelgsuppehåll på två veckor.

30.8.8 Kompendier och kompendieskeden

De redovisade undersökningarna visar på olika bedömningar av kompen- dieskeden. De som erhållit förvaltningsutbildning med inslag av dylika skeden är i regel mycket kritiska, främst därför att kompendier som regel inte är bra utformade och på grund av att tid saknas för inlär- ning.

KFU anser sig dock kunna förorda en begränsad användning av kompendieskeden bl. a. därför att de ger möjlighet till att individuali- sera utbildningen. I kursplaner där kompendieskede förordas anger KFU vilket arbetstidsuttag som bör medges.

30.8.9 Praktiktjänstgöring

För främst militär personal förekommer i nuvarande förvaltningsutbild- ning två former av praktiktjänstgöring, dels s. k. förpraktik, som infaller före den egentliga utbildningen, dels praktik under densamma. I ett fåtal fall förekommer även ”praktik" efter den egentliga utbildningen.

Förpraktiken är ofta månadslång och utförs inom det blivande arbets— området före den egentliga befattningsutbildningen. De arbetsuppgifter som då fullgörs har vederbörande sålunda ännu inte utbildats för.

KFU anser att en förpraktik kan leda till inlärning av sådana rutiner o. (1. som i början av den egentliga utbildningen måste rättas till vilket har en fördröjande inverkan på studierna. Vidare har praktikanternas handledare störts i sitt dagliga arbete vilket måste ha lett till viss effek- tivitetsminskning på arbetsplatsen.

KFU kan därför inte förorda denna form av praktik men en tids- mässigt starkt begränsad arbetsplatsorientering bedöms kunna få en stimulerande effekt i den följande utbildningen.

Sådan yrkesverksamhet som föregår en vidareutbildning är däremot ej att betrakta som förpraktik, inte heller sådan praktik som en presum- tiv deltagare i en kurs av arbetsledande karaktär kan få för att ge underlag för prövning av vederbörandes lämplighet.

Många tidigare kursdeltagare har om praktik under den egentliga förvaltningsutbildningen uttalat att den bör styras mycket hårt från den utbildande myndighetens sida för att ge fullt utbyte.

KFU anser att dylik praktiktjänstgöring i många fall får rubriceras som studietjänstgöring. En effektivare färdighetsträning kan enligt KFU nås med utbildningsmetoder som ”simulerar verkligheten”. Härigenom bör den sammanlagda kurstiden kunna minskas.

En praktiktjänstgörings utbildningsvärde är i hög grad beroende av planeringen. KFU föreslår endast i vissa längre kurser särskilda praktik- skeden. Genom systematiskt genomförd återkommande utbildning eller genom varvad utbildning säkerställs sambandet teori—praktik.

Om ytterligare färdighetsträning erfordras efter kurs bör denna ske i den ordinarie yrkesverksamheten och ej som en ”praktik” vilken utbild- ningsmyndigheten inte kan kontrollera eller följa upp.

30.8.10 Varvad utbildning

Om en kurs uppdelas på två eller flera delar med mellanliggande verk- samhet i ordinarie befattningar är det fråga om varvad utbildning. En sådan förutsätter medverkan från de myndigheter där kursdeltagarna tjänstgör.

KFU ger exempel på för- och nackdelar av varvad utbildning. Den kan sålunda medföra tidvinst men ändå i vissa fall bli dyrare att genom- föra. Några direkta förslag till kurser enligt denna modell föreslås ej av KFU som framhåller att metoden skulle kunna prövas inom ramen för en försöksverksamhet.

30.8.11 Utbildningens lönsamhet

KFU konstaterar att även om det är mycket svårt att bestämma utbild- ningens produktionsvärde kan man inte gå förbi det faktum att alla tillgängliga undersökningar visar att investering i utbildning lönar sig. Förvaltningsutbildningen kan betraktas som en produktionsfaktor, som får tillerkännas en skälig del av försvarets resurser. En ökad satsning på sådan utbildning torde i många fall minska de totala kostnaderna bl. a. genom den ökade effekten.

Om det inte finns välutbildad förvaltningspersonal när t. ex. organi- sationsförändringar skall genomföras, ny materiel tillföras eller materie— lens livslängd skall ökas genom bl. a. ökat underhåll av materiel i förråd och i bruk, kan stora svårigheter uppstå och rationaliseringarnas lönsam- het fördröjas under lång tid.

30.8.12 Förvaltningsutbildningens organisation

Under sina studier och i utredningsarbetet i övrigt har KFU övervägt hur den framtida förvaltningsutbildningen bör organiseras. Därvid har KFU beaktat utredningsdirektiven, remissyttrandena över ÖB-utred- ningen 1969, visst uttalande av riksdagens försvarsutskott 1973 i anslut- ning till anmälan om organiserandet av försvarets intendentkår samt uttalanden i proposition 1973:128 om en framtida mera enhetlig befäls- ordning inom försvaret.

KFU har kommit fram till att all central förvaltningsutbildning bör genomföras i en för försvaret gemensam förvaltningsskolas regi. Utbild- ningen bör kunna förläggas inte enbart till Östersund utan också till andra platser. Detaljmotiveringar m. m. för detta förslag lämnas i kap. 26.

30.8.13 Redovisningen av KFU förslag till utbildning

KFU har sammanfört utbildningen för personal i verksamhet som omfat- tar flera förvaltningsgrenar, fack och funktioner till ett särskilt kapitel (kap. 13). Denna verksamhet benämns ”förvaltningstjänst i allmänhet” och berör till övervägande del militär personal samt i viss utsträckning civilmilitär personal. KFU använder begreppen förvaltnings- och under- hållsutbildad kompani— resp. regementsofficer för att beteckna officer som är utbildad för att handlägga förvaltningsärenden inom flera fack och funktioner samt sådana stabsmässiga underhållsärenden som har samband därmed. KFU benämner officer i försvarets intendentkår som K/intendent resp. R/intendent.

Den civilmilitära personalen tjänstgör huvudsakligen inom funktio- nerna anskaffning, underhåll och verkstad. Det har ansetts lämpligt att samlat redovisa denna personalkategoris utbildning, främst för att kunna samordna den totala utbildningen. Redovisningen sker 1 kap. 16 som behandlar funktionen materielunderhåll.

I övriga kapitel med förslag till förvaltningsutbildning för personal inom olika fack och funktioner dominerar den stora målgrupp som den civila personalen utgör (kap. 14—22).

30.9 Kapitlen med kursförslagen

I utbildningskapitlen 13—22 redogörs först för resp. verksamhets- områdes avgränsning och personal — utbildningsmålgrupperna —— var- efter följer en redovisning av utvecklingstendenserna inom området och de studier som KFU genomfört — i den mån dessa inte be- handlats i kap. 8 och 9. Därefter framläggs utredningens överväganden följt av förslag till olika kurser. Då kapitlen är mycket innehållsrika kan i denna sammanfattning endast tas fram vissa enstaka spörsmål. som kan förtjäna att här särskilt omnämnas. Då detta inte får tolkas så att allt övrigt är mindre intressant vill KFU uppmana till direkt studium av resp. kapitel för att helhetsbilden skall bli klar.

3091. Utbildning av personal för förvaltningstjänst i allmänhet (kap. 13)

KFU-förslagen i detta kapitel avser främst kårbunden militär personal.

KFU har funnit att en grundläggande förvaltningskurs för äldre plutonsofficerare skulle underlätta ett ökat utnyttjande av sådana inom förvaltningsområdet. Kursen som föreslås omfatta två veckor anses ge dessa plutonsofficerare en plattform för vidareutbildning. På den kan läggas särskild befattningsutbildning. En sådan utbildning får blivande kompaniadjutanter. Sistnämnda utbildning föreslås omfatta tre veckor förutom ett kompendieskede.

Antalet kompani- och regementsofficerare i förvaltningstjänst kommer att bli mindre i lägre regionala/lokala enheter med integrerad förvalt— ning. Eftersom ansvaret därvid vidgas ökar kraven på kunskaper och färdigheter.

Utredningens principiella uppfattning att alla deltagare i den grund- läggande befattningsutbildningen för förvaltningstjänst för kompani- och regementsofficerare skall kunna bestrida huvuddelen av aktuella befattningar är främst en följd av kårsystemet. Medlemmarna i t.ex. intendentkåren måste vara så allmänt användbara att de kan omplaceras utan att krav på särskild utbildning uppstår. Samtidigt bör överutbild- ning undvikas. Miljökunnandet måste tillmätas stor vikt. Efter den för kompani- och regementsofficerare föreslagna grundläggande förvalt- ningsutbildningen bör placering ske inom den lägre regionala/lokala instansen. Vid en senare placering i befattningar som kräver ytterligare kunskaper och färdigheter bör de genomgå vidareutbildning. Komplet— terande fortbildning bör i princip återkomma vart fjärde _ sjätte år. För kompaniofficerare föreslås en grundläggande integrerad utbildning, intendentkurs B, som i förhållande till den kurs som anordnats vid tygförvaltningsskolan 1973—74 innebär att den totala kurstiden (51 veckor) minskar med en vecka. Som en nyhet föreslås av KFU en

vidareutbildning, intendentkurs A, på tre veckor för tjänstgöring i befatt- ning vid högre regional stab eller förvaltning.

För regementsofficcrare framlägger KFU två kursförslag. Högre intendentkurs B avses för utbildning till befattningar i lägre regional/ lokal instans för förvaltnings— och underhållsutbildade regements- officerare. Den föreslagna utbildningen (78 veckor inkl. praktik) innebär en minskning med åtta veckor vid jämförelse med den sedan 1973 på- gående integrerade kursen i tyg- och intendenturförvaltningstjänst. Vidareutbildning för uppgift som chef för förvaltningsavdelning vid högre regional stab, stf chef för regional förvaltning samt som chef för sektion 2 och materielenhet (motsv.) i lägre regional stab föreslår KFU skall ske genom deltagande i en högre intendentkurs A. Utbild- ningen omfattar fyra veckor jämte ett föregående kompendieskede.

Beträffande reservofficersutbildningen föreslås denna äga rum tills- vidare med nuvarande innehåll och anknytas till övrig förvaltningsutbild-

ning.

30.9.2 Utbildning av personal för anskaffningsverksamhet (kap. 14)

I kapitlet behandlas endast utbildning för förnödenhetsanskaffningen. Utbildningen för anskaffning av anläggningar som sammanhänger med fortifikations- och byggnadsförvaltningen behandlas i kap. 19. För- farandet vid anskaffning av förnödenheter kan indelas i följande skeden: utredning, projektering, upphandling, tillverkning och uppföljning. Tyngdpunkten ligger inom de centrala förvaltningsmyndigheterna, främst försvarets materielverk. Den anskaffning som förekommer i regionala och lokala instanser har annan karaktär och koncentreras till inköpsfunktionen.

Den föreslagna utbildningen inriktas på personal för verksamhet av teknisk art och personal för inköpsverksamhet.

De befattningshavare som kommer att såsom kvalificerade handläg- gare få uppgifter i verksamhet av teknisk art föreslås få en samlad vidareutbildning för att minska inskolningstiden. KFU understryker att den snabba tekniska utvecklingen, ökat samarbete med industrier och företag, organisationsförändringar inom försvaret och deras följder ställer ökade krav på personal i ledande ställning — projektledarna.

Utbildningsbehovet inom inköpsfunktionen i regional/lokal instans berör främst gruppen handläggare och medarbetare men också inköpare i central instans.

Omfattningen av utbildningen i KFU fyra kursförslag är två till fyra veckor. Någon direkt motsvarande utbildning finns för närvarande inte.

I kap. 14 presenteras även KFU förslag till introduktionskurs för ny- anställd civil personal. Den är tillämplig på all sådan personal oavsett verksamhetsområde och åberopas därför i andra kapitel med förslag till dyl. utbildning. Kursen omfattar 14 timmar som fördelas med två timmar på ämnet totalförsvar, sex timmar på personalledning och personalsam- verkan, tre timmar på rationaliseringsverksamhet och tre timmar på

rättskunskap.

30.93 Utbildning av personal för förrådsverksamhet (kap. 15) Personalen är till övervägande del civil. KFU räknar med att förråds- verksamhetens personal kommer att reduceras i alla nivåer främst på grund av en rad organisatoriska åtgärder genom övergång till stor- förrådsdrift och ökad samordning inom och mellan försvarsgrenarna. Nämnda utveckling medför omfördelning av arbetsuppgifterna så att bl. a. kompetensen för den civila arbetsledarpersonalen behöver höjas, främst genom förbättrad utbildning. Hittills har förrådsmännens arbets- uppgifter varit relativt specialiserade på olika förnödenhetstyper. Den nya integrerade förrådsorganisationen och sammanförandet av två eller flera myndigheter kräver en mer allsidigt utbildad och användbar personal. Utvecklingen av nya system för redovisning torde bl. a. med- föra att härför avsedd personal utbildas på alla krigsmaktsintegrerade system varigenom dess användbarhet ökas. KFU konstaterar att den nuvarande främst regionalt bedrivna arbets— ledarutbildningen inte uppfyller ställda krav, mest beroende på brist på lärare. Inom verksamhetsområdet bör enligt KFU anordnas 10 olika kurser, avsedda för alltifrån förrådsmän till driftsingenjörer inom drivmedels— området. Introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning för förrådsmän är föreslagen omfatta tre veckor och bör genomföras under första anställningsårets första del. Blivande förrådsförmän före- slås få en vidareutbildning på fyra veckor och blivande förrådsmästare dyl. utbildning på fem veckor. På förnödenhetsredovisningsområdet an— ser KFU att introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning bör följas av vidareutbildning för civila resp. militära arbetsledare omfattande två resp. fyra veckor. För de blivande driftsingenjörerna i drivmedelstjänst anser KFU att det krävs en utbildning på sex veckor. Slutligen för KFU fram det förslaget att viss personal vid FMV-KzFD som kontinuerligt har sin verksamhet inriktad på regionala och lokala myndigheter skall kunna få en utbildning i sådana ämnen som total- försvar, allmän förvaltning, materielförvaltning. förrådsverksamhet och rationaliseringsverksamhet och att denna utbildning direkt kan anslutas till intendentkurs B för kompaniofficerare. Kursförslagen utgör antingen en systematisering av hittillsvarande utbildning eller är nyheter.

3094 Utbildning av personal för materielunderhåll. Civilmilitär personals förvaltningsutbildning (kap. 16) Utbildningsfrågorna i detta kapitel avser främst underhåll av tygmateriel (motsv.). Inom armén är huvudsakligen civilmilitär personal sysselsatt i underhållsverksamhet, inom marinen är flertalet militär personal medan inom flygvapnet civil personal utgör den största gruppen. Utvecklingen på materielsidan innebär sammanfattningsvis en större teknisk specialisering av underhållspersonalen, en förskjutning mot central nivå av de kvalificerade underhållsproblemen och ökade utbild— ningskrav.

Den nya organisationen för fo—regementen, örlogsbaser och kustartil- leriförsvar är i princip likartad och bör därför medföra större förutsätt- ningar för en mellan försvarsgrenarna integrerad förvaltningsutbildning.

KFU framlägger förslag till grundläggande befattningsutbildning för blivande kontrollanter m. fl. på tre veckor och i materielunderhåll på fyra veckor samt vidareutbildning för chefer. Sistnämnda utbildnings- förslag riktar sig särskilt till civilmilitär teknisk personal.

Denna personalkategori har hittills fått vidareutbildning i ringa om— fattning. KFU har konstaterat att den civilmilitära personalen på kompani- och plutonsofficersnivå i materielunderhålls- och verkstads— tjänst vid armén och flygvapnet har behov av utbildning i förvaltnings- ämnen. KFU redovisar den uppfattningen att tyngdpunkten i utbild- ningen bör ligga på förvaltningsområdet och i denna del samordnas med utbildningen för övrig personal i förvaltningstjänst.

Eftersom den civilmilitära tekniska personalen även tjänstgör inom anskaffningsverksamhet och verkstadsdrift måste utbildningen kombine- ras så att samma eller likartat utbildningsstoff inte delges mer än en gång. KFU utgår dock från utbildningsbehovet i materielunderhåll och föreslår en kurs på 10 veckor för vidareutbildning. Inom målgruppen återfinns blivande chefer för teknisk detalj vid regemente, ingenjör i milostab, chef för sektion och större detalj vid örlogsbas, planerings- ingenjör, stf. teknisk chef vid flygflottilj samt inom central förvaltning . detaljchef och annan motsvarande personal vid underhållsenhet. KFU 1 föreslår dessutom att vidareutbildning anordnas genom en fyra-veckors-

kurs för befattningar på högre nivå såsom chef för teknisk detalj i milostab m. fl.

Den civilmilitära personalen bör enligt KFU erbjudas kompletterings— kurser (en åt två veckor) för verkstadsdrift och anskaffningsverksamhet på olika nivåer.

Slutligen bör nämnas att KFU framlägger ett förslag till vidare- utbildning (tre veckor) för kompaniofficer och plutonsofficer avsedd för underhållsbefäl vid arméns utbildningsbataljoner och —kompanier, om ett av personalkategoriutredningen väckt förslag om inrättande av en befattningsgrupp underhållsbefäl bifalles. KFU tar emellertid ingen egen ställning till förslaget som sådant.

30.9.5 Utbildning av personal för verkstadsdrift (kap. 17) Försvarets verkstadsdrift omfattar arméns miloverkstadsförvaltningar med tillhörande verkstäder samt örlogsbasernas, kustartilleriförsvarens och flygflottiljernas förbandsbundna verkstäder jämte den nya tele- servicebasorganisationen. I kapitlet behandlas utbildningsfrågorna för produktionspersonalen, som utgörs av R-tjänstemän dvs. de som utöver fast lön har rörligt tillägg enligt Ast—R-avtalet, produktionslednings- och driftsledningspersonalen samt produktionsteknikerna. Personalen är över- vägande civil med visst civilmilitärt inslag på arbetsledarområdena. KFU utgår från att förändringar i arbetsinnehållet för den arbetsle- dande personalen kan väntas i samband med en utveckling från direkt-

styrning till förmån för målstyrning och att rationaliseringsverksamheten alltmer inriktas på miljöförbättringar. Utbildningsbehovet i ADB ökar dessutom för olika personalgrupper.

KFU har även funnit att R-tjänstemännen har ett behov av viss orien- tering om förvaltningsområdet eftersom utvecklingen går mot ett ökat beslutsinflytande. Denna personal behöver också kunskaper och färdig- heter om arbetslagstiftning, arbetarskydd m.m. samt om verksamhetens organisation och materielens användning, kontroll osv. Ett förslag till introduktionskurs och grundläggande befattningsutbildning om en vecka framläggs som en nyhet för denna personalgrupp. I övrigt framläggs förslag till vidareutbildning för blivande verkmästare och 1. verkmästare samt till grundläggande befattningsutbildning för driftsingenjörer och vidareutbildning för blivande teknisk-administrativa chefer. Kurstiden varierar mellan tre och sex veckor. Beträffande tillgodoseende av pro— duktionsteknikernas utbildningsbehov hänvisar KFU till möjligheten att samordna en utbildning för dem med vissa ämnen i kurserna för drifts— ingenjörer.

30.9.6 Utbildning av personal för förplägnad (kap. 18)

Utbildningsfrågorna för personalen i försvarets matinrättningar o. (1. samt för den personal som inom materielverket utövar ledningen behand- las i detta kapitel. Utredningens studier har visat att behov föreligger av utbildning med inriktning på förvaltningsfunktionerna. Brister har sär— skilt konstaterats ifråga om ekonomibiträdenas kunskaper om den mili- tära miljö de arbetar i. Nuvarande utbildning anser KFU ej vara till— fyllest. Enligt KFU mening spelar ekonomibiträdena en viktig roll inom förplägnadstjänsten med dess servicekaraktär. Denna personalgrupp måste ges en sådan utbildning att den känner till de förhållanden som är specifika för försvarets förplägnadstjänst. I avsaknad av praktik från storkök behöver ekonomibiträdena snarast efter anställningens bör— jan en grundläggande befattningsutbildning i och för en snabb och riktig anpassning till arbetet. Dessutom krävs introduktionsutbildning liksom för andra som nyanställs i försvaret.

Vidare måste beaktas att såväl den tekniska och näringsfysiologiska utvecklingen som förändringarna i försvarets organisation kräver en återkommande utbildning för de flesta personalkategorierna inom för- plägnadstjänsten.

Beträffande utbildningen av kokerskor/kockar har hittills en av statens personalutbildningsnämnd anordnad tre-veckors kurs utnyttjats. Då denna kurs inte varit anpassad till försvarets förhållanden anser KFU det vara erforderligt att en särskild försvarsinriktad vidareutbildning i stället tillkommer. En speciellt för nyanställda biträdande köksförestån- dare och köksföreståndare avsedd utbildning föreslås med målet att kursdeltagarna skall skaffa sig färdighet att utföra administrativa och arbetsledande uppgifter i en försvarets matinrättning. De föreslagna kurserna omfattar en utbildningstid mellan en vecka och fyra veckor.

30.9.7 Utbildning av personal för fortifikations- och byggnads- förvaltning (kap. 19)

I kapitel 19 behandlas utbildningen för personal som handhar anskaff— ning av anläggningar samt fastighetsförvaltning. Anskaffningsförfa- randet indelas i huvudskedena: utrednings-, program-, projekterings-, upphandlings- och byggskedena. Fastighetsförvaltningen kan indelas i , underhåll och drift. * Inom detta verksamhetsområde återfinns alla de tre personalkatego- rierna men den civila personalen överväger helt. En översyn av fortifikations- och byggnadsförvaltningen i regional och lokal instans förväntas bl. a. medföra en personalminskning. Fastig- hetsförvaltningens omfattning ökar emellertid genom att antalet myn- digheter blir större på grund av organisationssammanförande. KFU har funnit att speciellt kraven på miljökunnande är stora inom främst lednings-, projekterings- och provningsfunktionerna. Även civil personal i anskaffningsverksamhet måste ha ett relativt gott militärt miljökunnande något som också KFU beaktat i sina framlagda förslag till utbildning. Personal verksam i lednings-, projekterings- och konstruktionsfunk— tionerna måste ha gott kunnande om hela byggprocessen, studie— och målsättningsarbete samt resurs- och nätplanering. Väsentliga krav ställs också på färdigheter inom projektledning samt funktions- och kostnads- analys. Kontrollfunktionen kräver kunskaper om t. ex. entreprenadbestäm— melser och kontraktsformer. För upphandling av anläggningar krävs i princip samma färdigheter som för upphandling av förnödenheter. Den direkta fastighetsförvaltningen sker i lägre regional/lokal instans och kräver främst färdigheter i underhåll och drift. Den ledande perso- nalen måste också ha färdigheter ifråga om exempelvis fortifikatorisk krigsplanläggning. Maskin— och hantverkspersonalen förutsätts ha yrkeskunnighet för- värvad före anställning men behöver givetvis få introduktionsutbild- ning och för blivande förmän krävs vidareutbildning. KFU föreslår som en nyhet en grundläggande fortifikationsutbildning för plutonsofficerare på fyra veckor. Det förutsätts att kursdeltagarna tidigare genomgått den i kap. 13 föreslagna grundläggande förvaltnings- kursen. KFU förslag till grundläggande fortifikationsutbildning för kompaniofficerare innebär en revidering av den nuvarande. Sålunda föreslås att ämnet taktik tillkommer och att korrespondensundervisning i matematik föregår den 42 veckor långa utbildningstiden. Dessutom föreslås att en ökning av utbildningen sker i stabstjänst, mobiliserings- och krigsplanläggning samt i personal- och förvaltningsadministrativa ämnen. Den totala utbildningstiden ändras inte genom att nuvarande praktiktid ansetts kunna minskas.

Vidareutbildning på tre veckor för kompaniofficerare föreslås var- igenom kursdeltagarna skulle kunna skaffa sig färdigheter för att tjänstgöra so-m avdelnings- eller detaljchef i regional och högre instans.

I ett särskilt avsnitt tas frågan upp om samordning av utbildningen av regementsofficerare i fortifikationstjänst med annan utbildning. I en är 1972 påbörjad kurs om 3 162 timmar är antalet svenska kursdeltagare blott sju. Militärhögskolan anordnar denna kurs. KFU har enligt sina direktiv att beakta möjligheterna att integrera utbildningen för samtliga personalkategorier. I kap. 23 återkommer KFU till spörsmål som har att göra med samordning mellan olika kurser och i kap. 27 tas upp till behandling de konsekvenser som förslagen till förvaltningsutbildning och till inrättande av en försvarets gemensamma förvaltningsskola kan leda till för annan utbildning inom krigsmakten. KFU framhåller dock att den ovan berörda frågan synes vara av sådan angelägenhetsgrad att den bör utredas i särskild ordning.

Slutligen kan nämnas att KFU föreslår en tvåveckors kurs för bli- vande förmän inom maskin- och hantverksområdet samt en fyraveckors kurs för nyanställd civil handläggande personal inom verksamhetsom— rådet.

30.9.8 Utbildning av personal för kameral verksamhet (kap. 20)

Kameral verksamhet innefattar från utbildningssynpunkt funktionerna kassatjänst och avlöning samt ekonomisk redovisning. I kap. 20 berörs endast den personal som är helt sysselsatt med kameral verksamhet. Programbudgetsystemet och nya redovisningssystem påverkar i framti— den arbetsuppgifterna inom den kamerala sektorn. Även ett kommande personaladministrativt informationssystem kan komma att beröra kame- ralenheternas verksamhet och organisation.

Av KFU studier har framgått att sådan utbildning som hittills ordnats för blivande kassachefer vid försvarsgrenarnas myndigheter inte meddelats den personal som vid centrala förvaltningsmyndigheter och gemensamma institutioner tjänstgör i liknande befattningar. Vid inter— vjuer har personal framfört den uppfattningen att en relativt liten utbildningsinsats borde göra den kompetent att handha ansvarsfullare uppgifter än för närvarande.

KFU anser det väsentligt att här berörd personal får en systematiskt ordnad befattningsutbildning med stort inslag av praktikfall och övnings- exempel.

KFU utgår från nuvarande fördelning av här berörda befattningar på militär och civil personal. Huvuddelen av befattningarna som chefer för kameralavdelningar och kameralenheter avses för kompanioffi- cerare. Skulle en ändring ske så att civila tjänster ersatte de militära krävdes i stort samma utbildning utom ifråga om det försvarsspecifika ämnesområdet.

De kursförslag som KFU framlägger berör till övervägande delen den civila personalen. Nyanställd kontorspersonal bör få en veckas befatt— ningsutbildning inklusive introduktionskurs. Blivande avlöningsuträknare och kassörer föreslås genomgå vidareutbildning om fyra veckor var- dera.

Nuvarande utbildning av kompaniofficerare föreslås reviderad. Under benämningen Kameral intendentkurs B redovisas en utbildning om 30 veckor, varav fem veckor utgörs av praktik. Vid jämförelse med den kurs som genomförs vid intendenturförvaltningsskolan 1973/74 innebär KFU förslag att den egentliga undervisningen ökar men den totala kurstiden minskas med fem veckor på grund av mindre antal praktik- veckor.

I en Kameral intendentkurs A föreslås dessutom en vidareutbildning på tre veckor med ett föregående kompendieskede på 20 timmars arbets- tidsuttag. I förhållande till nuvarande utbildning är kurstiden minskad.

30.9.9 Utbildning av personal för administrativ verksamhet (kap. 21)

Till administrativ verksamhet räknar KFU funktioner som samman- hänger med organisatorisk, personaladministrativ, juridisk och kameral samt expeditions- och serviceverksamhet. Den kamerala verksamheten har dock behandlats särskilt i kap. 20.

Nya arbetsmetoder och administrativa system kan väntas påverka arbetsuppgifterna. Omorganisationer och omlokaliseringar föranleder väsentliga förändringar som berör främst civil personal. Vid sina studier har KFU kunnat konstatera brister i den civila personalens befattnings- utbildning. Många tjänstemän har inte fått någon sådan utbildning. Inte sällan har de chefstjänstemän som har personalledande och administra— tiva uppgifter otillräcklig utbildning härför.

KFU anser det erforderligt med ökade utbildningsinsatser på olika nivåer. Möjligheter till integration i utbildningen mellan olika målgrupper och över kategorigränserna föreligger i hög grad på det administrativa verksamhetsområdet.

Nyanställd kontors- och expeditionsvaktspersonal föreslås genomgå den tidigare nämnda introduktionskursen och därtill en kortare grund- läggande befattningsutbildning i sammanlagt fyra dagar. Förslag om en veckas kurs framläggs som vidareutbildning för blivande kansliskri- vare m. fl., sekreterare resp. kontorsarbetsledare.

Nuvarande vidareutbildning för blivande expeditionsföreståndare vid regementsexpedition (motsv.) och förvaltningsexpedition inom milo och vid sjukavdelning har omarbetats. Enligt KFU förslag bör utbildningen omfatta tre veckor för de plutonsofficerare som avses för befatt- ningarna samt fyra veckor för dem som avses för sjukavdelning. Därvid förutsätter KFU att de tidigare genomgått den föreslagna grundläggande förvaltningskursen som redovisas i kap. 13.

Slutligen framläggs förslag till fyra veckors vidareutbildning för hand- läggare i administrativ verksamhet. Till målgruppen för denna utbild— ning hör såväl civil som militär personal. För blivande sektionschefer (motsv.) förordas en tvåveckors kurs varvid den nyssnämnda utbild- ningen för handläggare antas höra till förkunskaperna.

I regel finns ingen direkt motsvarighet till de föreslagna kurserna för administrativ personal annat än hos materielverket där dock utbild- ningen i allmänhet haft mindre omfattning än den som nu förordas.

30.9.10 Utbildning av personal för övrig förvaltningsverksamhet m. lll. (kap. 22)

I kap. 22 behandlas utbildningsbehov som sammanhänger med sådan verksamhet av allmän eller speciell karaktär som kan beröra flera fack o. d. utan att därför vara direkt hänförbara till något eller några av dessa.

Utbildningen för personalkassepersonal, främst den i marketenterier, bör till en början kunna få överbryggande karaktär.

I fråga om den inre renhållningen uttalar KFU att en utbyggd syste— matisk utbildning i kursform för lokalvårdare och städledare skulle få stor betydelse.

KFU föreslår därför en fyradagarskurs för lokalvårdare omfattande introduktionskurs av tidigare redovisat slag jämte en kortare grundläg— gande befattningsutbildning. För städledares utbildning förordas en kurs på två veckor.

På miljövårdens område föreslår KFU ökade insatser. KFU pekar på sådana aktuella spörsmål som hanteringen av oljan, skärgården med sina speciella miljöproblem m.m. Under rubriken Materielutbildning lägger visserligen KFU inte fram konkreta förslag till kurser men fäster upp— märksamheten på att det finns ett allmänt behov av snabb orientering om eller specialutbildning på ny materiel varvid bör eftersträvas en integrering såväl mellan försvarsgrenarna som mellan olika personal-

l (

kategorier eller personalgrupper för att begränsa antalet kurser. I sam- manhanget påpekas också att föreslagen minskning av utbildning för intendenter, förrådspersonal resp. personal i verkstadsdrift motiveras med att Visst utbildningsbehov på ett materielområde kan tillgodoses efter den grundläggande utbildningen genom särskilda materielkurser.

I kap. 22 berörs också lämpligheten av att vid behov få anordna specialkurser. Som exempel kan nämnas utbildning i administrativ projektledning, materieladministration, arbetsförenkling, konferensled— ning och undervisningsteknik.

Slutligen framhåller KFU den principiella uppfattningen att försvaret inte skall konkurrera med utbildningsinstitutioner utanför försvaret ge- nom att ordna egen utbildning om redan befintlig utbildning hos dessa institutioner finns. Även i framtiden bör kursdeltagare från försvaret kunna sändas dit. För utbildning av enstaka specialister kan ”köp” utifrån vara lämpligt.

30.10. Utbildningens totala omfattning, lokalisering och samordning (kap. 23)

30.101. Omfattning

KFU beräknar att den föreslagna introduktionsutbildningen på 14 tim- mar behöver meddelas till mellan 2000 och 3 000 nyanställda varje år. Utbildningen i fråga är avsedd som ett komplement till den introduktion på en arbetsplats som alla nyanställda bör få genom den egna myndig- hetens försorg.

En sammanställning över den föreslagna grundläggande befattnings- utbildningens och vidareutbildningens totala omfattning för kompani- och regementsofficerare i förvaltningstjänst i allmänhet, kompanioffi- cerare i fortifikationstjänst och kameral verksamhet samt civilmilitär ingenjörspersonal utvisar ett genomsnittligt antal kursdeltagare per år av 130 med sammanlagt 17585 elevdagar. Motsvarande sammanställ- ning över nämnda utbildnings totala omfattning för övrig personal — civil personal samt plutonsofficerare — utvisar att antalet kursdeltagare per år skulle uppgå till 2 240 med sammanlagt 22 990 elevdagar.

Principiellt bör ovannämnda utbildning följas av en eller flera fortbildningskurser. Det är emellertid osannolikt att fortbildningens periodicitet och omfattning kan visa något enhetligt mönster för alla anställda. Det är dock väsentligt att ett genomsnittligt mål kan sättas som underlag för främst den långsiktiga planeringen. Med beak- tande av att de ca 1 500 civilmilitärt anställda och de ca 26000 civil- anställda i förvaltningsorganisationen år 1972/73 endast erhållit 0,9 resp. 0,5 utbildningsdag per anställd under det att genomsnittet för hela statsförvaltningens personalutbildning enligt RRV undersökningen vid samma tidpunkt utgjorde 4,2 dagar per anställd anser KFU att det genomsnittliga målet för den civila personalens och plutonsofficerarnas förvaltningsutbildning lägst kan sättas till fem dagar — varav fort- bildning fyra dagar — per år och anställd. Den nu angivna målsätt- ningen skulle innebära en inte oväsentlig förbättring i synnerhet för den civila personalen men ändock knappast betyda en normlyftning utöver genomsnittet för statsförvaltningen i sin helhet. Målsättningen kan dock enbart utgöra ett riktvärde för resursplaneringen. Kostnaderna för en alternativ målsättning med 5, 6 resp. 7 dagars förvaltningsutbild- ning framläggs i kap. 28.

30.102. Central, regional och lokal utbildning

Introduktionsutbildningen torde ofta få anordnas lokalt men strävan bör vara att samordna utbildningen för personal tillhörande olika fack och myndigheter.

För centrala kurser talar att samordning av lärare, lokaler och käll— materiel medför lägre kostnader ju mer integrerad utbildningen är. Kravet på en enhetlig förvaltningsutbildning som kan skapa bättre förutsättningar för en enhetlig förvaltningspraxis talar också för centrala kurser. Önskemålen om en för samtliga personalkategorier så långt möjligt integrerad förvaltningsutbildning torde bäst kunna tillgodoses genom central kursverksamhet.

KFU föreslår därför att introduktionskurserna anordnas lokalt, att introduktionskurser och grundläggande befattningsutbildning för för- rådsmän, R-tjänstemän i verkstadsdrift samt lokalvårdare anordnas som regionala kurser och att övriga kurser enligt i kap. 13—22 framlagda kursplaner anordnas som centrala kurser. Antalet lektionstimmar i

nämnda centrala kurser beräknas till ca 13 500 och i de regionala kur- serna till ca 1 500 per år.

KFU utgår från att en dags fortbildning bör genomföras centralt. Övrig dylik utbildning förutsätts därför bli genomförd regionalt/lokalt. Föreslagen utbildning för viss reservpersonal och värnpliktig personal i förvaltningstjänst bör enligt KFU anordnas som central utbildnzng.

Sammanfattningsvis medför denna principiella fördelning mellan lokal/regional och central utbildning att den förra kommer att omfatta ca 5 000 elevdagar introduktionsutbildning och ca 4 300 elevdagar grund- läggande befattningsutbildning samt fortbildning med alternativt 91 200, 121 600 eller 152 000 elevdagar. Den centrala utbildningen skulle komma att avse 36 300 elevdagar grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning, ca 30 400 elevdagar fortbildning samt ca 1500 elev- dagar utbildning av reservpersonal och värnpliktig personal eller sam- manlagt ca 68 000 elevdagar per år.

Alla centrala kurser bör i princip delegeras såsom ”uppdrag” till den förvaltningsskola som KFU föreslår skall inrättas (kap. 26). De regio— nala kurserna bör på motsvarande sätt delegeras till lokala myndigheter inom regionen varvid viss medverkan kan lämnas av förvaltningsskolan.

30.103 Utbildningens integrering

KFU har enligt sina direktiv att särskilt beakta möjligheterna at: skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier. Sådan ntegre— ring torde enligt KFU bäst kunna tillgodoses om all central utfildning sker i förvaltningsskolans regi. Som en följd härav redovisas inte något alternativ med en till militärhögskolan förlagd förvaltningslinje för regementsofficerare.

KFU framhåller att integreringen som sådan inte bör vara ett mål utan ett medel som tillämpas för att uppsatta mål och delmål skall kunna uppnås på ett bättre sätt än vid undervisning med varje kategori för sig.

Huvuddelen av de i kap. 13—22 föreslagna kurserna är i )rincip avsedda för personal tillhörande samtliga personalkategorier. Även de kurser som avses för militär eller civilmilitär personal är enligt KFU allmänna principer öppna i mån av plats för andra kategorier med erforderliga förkunskaper. Exempel på sådan föreslagen integrering återfinns i kap. 15 (15.5.11), kap. 16 (16.4.6) och kap. 20 (20.44).

KFU lämnar även ett antal exempel på möjlig samordning av utbild- ning mellan olika föreslagna kurser. Samordning kan i vissa fill ske när det gäller viss orientering om totalförsvaret samt i ämnena personal- administration och kameral verksamhet. Flera exempel ges octså på ämnen där behovet av grundkunskaper är i stort desamma för olika kurser och där färdighetsträning i många fall även kan samordnas. Sålunda kan exempelvis kompaniofficerare i intendentkurs B och i grundläggande fortifikationsutbildning ha en med regementsoffcerare i högre intendentkurs B i huvudsak integrerad utbildning inom det

personaladministrativa ämnesområdet. Deltagarna i de två nämnda in- tendentkurserna kan också ha samordnad undervisning av de grundläg- gande avsnitten inom flertalet förvaltningsadministrativa ämnen.

KFU pekar vidare på att i många fall kan en samordning av både den grundläggande delen av undervisningen och mer eller mindre den tillämpade vara fördelaktig, när den praktiska problemlösningen inom flera kurser bygger på samma förutsättningar eller spelunderlag m.m.

En av de största fördelarna med en gemensam förvaltningsskola anser KFU vara att alla läromedel kan samordnas och att medverkan från skolans sida kan ske genom t. ex. utformning av kursmateriel —- ”kurspaket”.

30.10.4 Samordning med annan utbildning

KFU anser det väsentligt att det ordnas så att kursdeltagare vid förvalt- ningsskolan samverkar med kursdeltagare i andra skolor. Det kan t. ex. vara lämpligt att förlägga vissa samövningar o.d. till förvaltningsskolan. All sådan samverkan måste dock vara meningsfylld, dvs. komma vid rätt tillfälle, omfatta lämpliga avsnitt och vara elevaktiv.

30.11 Utbildningssam verkan och lärarverksamhet (kap. 24)

KFU har inhämtat att Östersund har en i det närmaste fullständig uppsättning linjer på gymnasieskolan vartill kommer att den kommu— nala vuxenutbildningen har ett rikt kursutbud. Sedan 1970 finns syste- matiserad decentraliserad universitetsutbildning och socialhögskolan är sedan 1971 under utbyggnad med uttalad inriktning på offentlig för- valtning.

En välvillig inställning till tanken på samverkan har konstaterats. Det kan därför antas att lärare, verksamma i högskoleutbildning och den gymnasiala utbildningen, skall kunna tas i anspråk för undervisning även i försvarets förvaltningsutbildning. Även för en lärarsamverkan på det gymnasiala stadiet synes situationen gynnsam.

KFU anser en integrering av försvarets förvaltningsutbildning i till- lämpliga delar med det civila utbildningsväsendet som synnerligen ange- lägen.

När det gäller eventuell specialistmedverkan från länsstyrelse, lands- ting och militärområdesstab i Östersund bedöms möjligheterna i nuläget som mycket begränsade men det utesluter inte att situationen blir bättre personellt mot 1970—talets slut. KFU framhåller bland flera skäl för en Utbildningssamverkan att den ger kursdeltagaren en naturlig bild av kon— taktytorna mellan militär och civil förvaltning på en förbandsort. Det är också angeläget att den samlade sakkunskapen hos regionala och lokala myndigheter kan komma försvarets förvaltningsutbildning till- godo.

Frågor kring lärarverksamheten inom försvaret har tidigare tagits upp i olika sammanhang och förslag har framförts om hur lärartjänster vid

militära skolor bör utformas. Efter en redovisning av de synpunkter som framlagts av arméns utbildningskommitté 1946 och av försvarets lärarutredning 1964 uttalar KFU den uppfattningen att en avsevärd andel av undervisningen i förvaltning kommer att ombesörjas av civila lärare. Vid anlitande av militära lärare måste läraruppdraget utformas så att det inte hindrar vidare befordran. Det får inte vara så att beford- ran bara kan fås genom övergång till annan verksamhet — exempelvis inom förvaltningen. En militär lärare bör inte förflyttas då han utveck- lats till sin fulla kapacitet dvs. efter två till tre års lärarverksamhet.

KFU föreslår att såväl militära som civila lärare bör erhålla fortbild- ning och vidareutbildning. En militär lärare bör fullgöra högst sex års lärartjänst före nästa praktikperiod. Ytterligare en praktikperiod bör övervägas för dem som vill komma ifråga för urvalstjänster som t. ex. linjechef vid förvaltningsskolan.

Lärartjänsterna bör så utformas att en militär förvaltningsspecialist skall kunna välja läraryrket utan att hindras i sina befordringsmöjlig- heter. De militära lärartjänsterna bör alltså inte bli passagetjänster för en kortare tidsperiod. Lärartjänsternas lönesättning bör ske efter samma princip och på jämförbara ekonomiska nivåer vare sig det är fråga om militära, civilmilitära eller civila innehavare.

Slutligen uttalar KFU att insatsen av föreläsare bör begränsas. Det är vidare nödvändigt att deltidstjänstgörande lärare och föreläsare kan disponeras vid rätt tidpunkt i undervisningen. En noggrann plane- ring av dessa lärares insatser är av stor vikt.

30.12 Personalinflytande på utbildning och elevurval. Åtgärder för elev- vård (kap. 25)

30.12.1 Inflytandefrågor

I kapitlet lämnar KFU en allmän översikt över utvecklingen av förvalt- ningsdemokratin främst på det statliga området. KFU erinrar om den ökade avtalsrätten som bl. a. berör utbildningsfrågor, styrelserepresen- tation för anställda i statliga myndigheter samt viss försöksverksamhet vid bl. a. försvarets materielverk.

På KFU begäran har statstjänstemännens fyra huvudorganisationer inkommit med sina synpunkter på personalinflytande på utbildningen och elevurvalet m. m.

Av KFU enkät 1973 till försvarets myndigheter framgår att det hos 28 av de 45 myndigheter som besvarade enkäten förekom personalin- flytande på utbildningens innehåll och utformning. Deltagarna i de kurser som äger rum vid intendenturförvaltningsskolan och tygför— valtningsskolan har i stor utsträckning tillfälle att göra en utvärdering av den utbildning de fått genom att de får tillfälle lägga fram sina syn- punkter och förslag till ändringar i framtida utbildning.

I sina överväganden om personalinflytandet uttalar sig KFU för en välutvecklad behovsinventering och utbildningsplanering. De positiva effekterna på utbildningen förbättras om personalen ges ett ökat direkt medinflytande vid samtliga myndigheters inventering och planering.

I framtiden bör ett system utformas med fördröjd kursutvärdering. Även om avtal träffas med personalens fackliga organisationer bör dock möjligheter finnas för de anställda att direkt eller via organisationerna föra fram förslag och detaljsynpunkter på kursutformningen. Även under pågående kurs kan inflytande från elevsidan få positiva effekter. lfråga om elevurvalet skiljer KFU mellan urval till kurser som är kompetensgivande och övriga kurser. Då kårbunden militär personal utgör en målgrupp torde vederbörande kårledning avgöra elevurvalet. KFU utgår från att kårstab i framtiden kommer att ha en allsidig personalrepresentation med möjlighet till inflytande på elevurvalet.

När det gäller elevurvalet till utbildning för civil personal utgår KFU från att avtal härom träffas. Den nyligen påbörjade försöksverksamheten bör kunna ge vissa erfarenheter. Även torde kunna förutsättas att besvär skall kunna anföras över beslut som rör urval av deltagare till en kurs. I vissa fall måste förvaltningsskolan få möjlighet till slutligt urval. I skolledningen bör därför finnas företrädare för berörda löntagarorga- nisationer varigenom vederbörligt personalinflytande på elevurvalsfrågor kan garanteras.

30.122 Åtgärder för elevvård KFU framhåller att speciella aspekter måste läggas på elevvårdsbehovet när det gäller vuxenstuderande som redan är anställda. Vid utredningens enkäter och studiebesök har frågor av studiesocial karaktär berörts. Man har intresserat sig för såväl en framtida skolas lokaliteter och utrustning som kursdeltagarnas behov av olika slag under studietiden. [ kap. 26 tas upp frågorna kring de förra problemen. Beträffande frågan om elevbostäder har KFU haft kontakt med företrädare för Östersunds kommun som har erfarenhet av att ställa bostäder till förfogande för elever och lärare vid socialhögskolan och andra skolor. Om Östersunds kommun kan ge garantier för att godtagbara elevbostäder finns till- gängliga förutsätter KFU att erforderliga avtal träffas härom. I bilaga 26:2 redovisar KFU en skiss till vad elevhotell och familjebostäder bör erbjuda. Ett särskilt serviceorgan bör finnas inrättat för att biträda elever som själva önskar ordna sin bostadsfråga. KFU pekar även på behovet av fritidsanordningar och motionsutrym-

men i skolan. Bland övriga åtgärder som förordas kan nämnas kontaktverksamhet mellan elever och lärare samt personalsocial verksamhet. Den av statens personalnämnd sedan hösten 1973 på försök bedrivna hälsocentralen i Östersund förutsätter KFU skall vara helt utbyggd när förvaltnings- skolan står färdig att där börja sin undervisning.

30.13 F örvaltningsutbildningens organisation och personalbehov (kap. 26) KFU föreslår att den i det föregående föreslagna centralt anordnade förvaltningsutbildningen genomförs av en för försvaret gemensam skola

som bör ha ställning som högskola. Inom det allmänna skolväsendet är sådana kvalificerade påbyggnader på den grundläggande utbildningen, som ligger efter en genomgången gymnasial utbildning, att betrakta som högskoleutbildning. KFU benämner den föreslagna skolan ”försva— rets förvaltningshögskola (FFHS)”. De grundläggande huvudfunktio- nerna vid FFHS är funktioner för ledning — utveckling _ och plane- ring med genomförande.

Den kartläggning och analys av utbildningsbehovet som KFU före— tagit och framlagt tillsammans med i kap. 13—22 redovisade, kursplaner utgör jämte delmålen — som återges i betänkandets del 2 — en första preliminär kurskatalog.

Impulser från myndigheter inom och utom försvaret behöver FFHS få. Att samarbeta med andra utbildningsorgan kan anses som självklart för skolan.

Den utbildningsmetodiska utvecklingen och forskningen bör följas inom utvecklingsfunktionen liksom utvecklingen på läromedels— och hjälpmedelsområdena. KFU pekar vidare på behovet av fortlöpande översyn av formerna för lärarfortbildningen. Viktigt är också att läro- planerna revideras fortlöpande på grundval av uppslag från olika håll. Bl.a. är därvid tidigare elevers och deras myndigheters utvärdering av utbildningen av stor betydelse.

Till utvecklingsfunktionen hör också sådant som jämförande studier på förvaltningsområdet samt utförande av skilda utredningsuppdrag. Vid behov bör konsulter kunna tas i anspråk för speciella uppgifter eller utredningar.

Inom planerings- och genomförandefunktionen bör handhas den erfor- derliga kursplaneringen på lång och kort sikt. De kompetensgivande kurserna intar en särställning i planeringen. Ett reguljärt inslag i plane- ringsarbetet bör vara samrådsförfarandet med de olika myndigheternas enheter för personalutbildning. En medverkan från FFHS vid regio- nalt/lokalt bedriven utbildning kräver också planering.

Den centralt bedrivna utbildningen motiverar inte en förläggning av alla kurser till Östersund. Vid kursplaneringen måste ekonomiska aspek- ter särskilt beaktas. Viss del av den centralt anordnade utbildningen bör kunna förläggas till några andra mera permanenta kursorter. Som sådana bör utses platser inom militärområdena som med hänsyn till bl. a. kommunikationer och tillgång på utbildningsanordningar och lärarkrafter är särskilt lämpade.

Det finns enligt KFU anledning att pröva olika tillvägagångssätt vid elevurvalet till olika kurser. En speciell karaktär får t. ex. elevurvalet till kompetensgivande kurser för kårbunden personal. Elevurvalet till kurser i Vilka elever ingår från en enda myndighet kan tänkas bli annat än när elever från olika myndigheter skall uttas till samma kurs. KFU har den uppfattningen att en central urvalsnämnd bör finnas vid skolan. Formerna för dess verksamhet bör dock närmare undersökas. (Se kap. 29.)

Vid kursernas genomförande behövs utöver lärare på hel- och deltid

eller som föreläsare också personal för sådana administrativa uppgifter som avser bl. a. service till kursledning och kursdeltagare. Till ekonomifunktioner och administrativa funktioner hör bl.a. bud- getfrågor. Då bl. a. finansieringen av den statliga personalutbildningen kommer att utredas i särskild ordning tar KFU inte upp detta spörsmål inom försvarets sektor av statsförvaltningen.

Ifråga om FFHS administrativa verksamhet bör nämnas att vissa stödfunktioner såsom reception, budcentral, kassatjänst, personalser- vice, läromedelsproduktion, bibliotek rn. m. anses kunna drivas gemen- samt med den blivande arméns tekniska skola (ATS) i Östersund och att denna skola bör ha ansvaret för denna verksamhet. En viss personal- begränsning beräknas härigenom uppkomma.

En framtida garnisonsförvaltning förutsätts ombesörja vissa andra stödfunktioner som värmecentral, städning, körcentral, vakthållning och telefonväxel.

30.13.1 Kursverksamhetens omfattning och lokalisering

KFU räknar med att den genomsnittliga utbildningen som föreslås be- drivas centralt skall omfatta 700 kursveckor, varav 300 förutsätts avse fortbildning. Det genomsnittliga antalet kurser per år beräknas till 425, varav 300 fortbildningskurser om en vecka. 1 Östersund anser KFU att 400 kursveckor bör kunna genomföras. Den gjorda uppdelningen får inte tolkas så att inga fortbildningskurser förläggs till Östersund.

30.132 Behov av lärare

KFU anser att utbildningen i största möjliga utsträckning bör handhas av till FFHS fast knutna lärare (hel- och deltidstjänstgörande). Insatsen av tillfälliga timarvoderade lärarkrafter och föreläsare bör enligt KFU kunna begränsas till att omfatta ca 10—20 % av den totala utbildnings- tiden och då företrädesvis inom de försvarsspecifika och förvaltnings- administrativa ämnena.

De personaladministrativa ämnena kan i stor utsträckning anknytas till socialhögskolans utbildning. Basämnena sammanfaller till stora delar med socialhögskolans och i viss mån gymnasieskolans kurser. Behovet av lärarinsatser i dessa ämnen torde kunna tillgodoses genom deltids- lärare från dessa skolor. I övrigt bör utbildningen i Östersund genom- föras av till FFHS knutna heltids— och deltidstjänstgörande lärare. Genom nämnda pedagogiska samverkan räknar KFU med att att beho- vet av tillfälliga lärarkrafter kan minskas till 10—20 procent av den totala utbildningstiden. KFU räknar också med att den centralt bedriv- na verksamheten omfattar ca 24500 timmar varav 13 500 i centrala kurser i grundläggande befattningsutbildning och vidareutbildning.

Vid sin beräkning av under hur stor del av året som undervisning bör bedrivas vid FFHS utgår KFU från 46 veckors bruttoläsår (52 veckor minus 6 veckors semester). En heltidstjänstgörande lärare bedöms behöva

2 veckor per år för sin egen fortbildning. En viss medverkan från lärarnas sida förutsätts i utvecklingsarbetet vid skolan, vilket innebär revidering av utbildningsinnehåll, omarbetning eller utarbetande av läromedel, metodutveckling osv. KFU bedömer att minst 4 veckor per heltidslärare och år bör avsättas för detta. Bruttoläsårets 46 veckor reduceras därmed 6 veckor (2+4) till 40 veckor som benämns netto- läsår för heltidstjänstgörande lärare.

KFU har ifrågasatt om inte ytterligare tid borde anslås för lärarmed— verkan i utvecklingsarbetet. Vid beräkning av antalet heltidstjänster för lärare har redovisats tre alternativa nettoläsår — 38, 39 och 40 veckor —— med två veckors fortbildning och 4, 5 resp. 6 veckor avsatta för delta- gande i utvecklings-, läroplans- och läromedelsarbetet. Alternativen har valts för att åskådliggöra hur läsårsveckornas antal inverkar på antalet tjänster.

Efter en jämförelse med lärares undervisningstid i andra utbildnings- anstalter allt ifrån grundskolans högstadium till 'universitet och hög- skolor har KFU vid sina beräkningar utgått från en undervisningstid av 21, 22 resp. 23 timmar per vecka och lärare.

Av de gjorda alternativa beräkningarna framgår att det lägsta antalet heltidstjänster som skulle erfordras för att genomföra den föreslagna centralt anordnade utbildningen om 24500 timmar erhålls med 40 veckors nettoläsår 80-procentig insats av hel- och deltidslärare samt vid en undervisningstid per lärare av 23 veckotimmar, nämligen 23% tjäns— ter. Det högsta antalet — 30% tjänster — erfordras vid 38 veckors nettoläsår med 90-procentig fast lärarinsats och 21 veckotimmars under- visningstid.

KFU har efter överväganden valt att i de slutliga beräkningarna utgå från 21 veckotimmars undervisningstid. Den fasta lärarinsatsen bör efter ett begynnelseskede uppnå 90 % nivån. Med 40 veckor nettoläsår erfordras vid full utbyggd skoldrift 28% heltidstjänster för lärare.

KFU förutsätter att krav på medverkan från FFHS i lokal och regio- nal utbildning kan leda till behov av ytterligare några lärartjänster. Detta torde undersökas närmare vid i kap. 29 föreslagen försöksverk- samhet.

30.13.3 Miljö, lokaler och utrustning

KFU redovisar sin syn på betydelsen för utbildningen av moderna lokaler, undervisningsmetoder och -teknik samt god standard i all— mänhet.

Av angivna skäl föreslår KFU en lärarledd klassundervisning där varje kurs utgör en ”klass” som normalt har tillgång till ett ”klassrum”. I regel bör högst 20 deltagare förekomma i en kurs men när målgrup- perna är små måste man godta ett lägre antal för att ej uppehållet mellan kurserna skall bli för långt (högst 4 år).

För att tillgodose angivet utbildningsbehov i Östersund, dvs. 400 kursveckor per år erfordras 10 allmänna lärosalar (”klassrum") varjämte viss reserv bör finnas. Kravet på integrering mellan två eller flera

kurser påverkar också lokalernas utformning — bl.a. är det erforderligt med en något större lärosal som kan rymma ca 110 personer. Slutligen föreslår KFU dels att ett antal gruppstudierum inrättas och dels att ett antal specialsalar såsom en kontorsarbetssal (inlärningsstudio), en livsmedelssal, ett laboratorium, två materiellektionssalar och fyra de- monstrationssalar inrättas. I anslutning till militärrestaurangen bör också finnas ett undervisningskök. Det senare behövs för den utökade och centralt bedrivna praktiska utbildning för ekonomipersonal som KFU föreslår. KFU ifrågasätter om vid utbildning av annan statlig ekonomi- personal detta undervisningskök skulle kunna utnyttjas jämte andra lokaler. Representanter för Östersunds kommun har dessutom uttalat att köket, då annan undervisning inte pågår, lämpligen borde kunna utnyttjas för annan till Östersund förlagd liknande utbildning.

30.13.4 KFU organisationsförslag

Sammanfattningsvis föreslår KFU att FFHS inrättas i Östersund och att denna högskola får en fristående ställning direkt lydande under Kungl. Maj:t och att FFHS bör ha ansvaret för utbildningen av personal för förvaltningsverksamhet vid samtliga försvarets myndigheter — för så vitt detta inte åvilar annan myndighet. KFU redovisar punktvis i 26.6.1 de olika uppgifter som särskilt bör åvila FFHS.

FFHS organisation i stort föreslås utgöras utöver styrelse och elev- urvalsnämnd samt skolchef av tre enheter, administrativ enhet, utveck- lingsenhet och utbildningsenhet. Ledningen bör utövas av styrelsen som lyder direkt under Kungl. Maj:t. Styrelsen bör förutom skolchefen bestå av åtta ledamöter. Samtliga förordnas av Kungl. Maj:t liksom ord- förande och vice ordförande. I styrelsen bör finnas företrädare för försvarets myndigheter och statens personalutbildningsnämnd, för de statsanställdas huvudorganisationer och för skolans anställda.

I elevurvalsnämnden bör ingå skolchefen tillika ordförande och tre av styrelsen utsedda ledamöter varav två bör företräda personalorgani- sation. Endera chefen för utvecklingsenheten eller utbildningsenheten bör vara Skolchefens ställföreträdare. Det av KFU framräknade personal- behovet utvisar att 43% heltidstjänster erfordras för FFHS vartill kommer andel i den personal som behövs för skötsel av med arméns tekniska skola gemensamma administrativa funktioner. Det samman- lagda personalbehovet för FFHS del kan beräknas till 55%-——57% hel- tidstjänster.

Enligt KFU bedömning får FFHS en sådan betydelsefull ställning inom försvarets skolväsende att för befattningen som skolchef måste avses en synnerligen skicklig chefstjänsteman med bred erfarenhet och stor överblick av utbildningsfrågor samt med speciell inriktning på utbildningen inom förvaltningsorganisationen. KFU föreslår att skol- chefsbefattningen placeras i lönegrad F26 (tidigare C 3). Särskilt höga kvalifikationer måste också krävas av cheferna för utvecklings- och

utbildningsenheterna.

30.135 Lokalbehovet i Östersund

Det av KFU utarbetade projekteringsunderlaget för FFHS utvisar att skolbyggnadens kvadratmeteryta uppgår totalt till 5 400 vartill kommer undervisningskök på 240 och andel i gymnastiksal och restaurang. Ifråga om detaljuppgifter hänvisas till tabell 26:10 och bilaga 26:1. I bilaga 26:2 återges en av KFU upprättad skiss över behovet av elev— hotellrum och familjebostäder.

30.14 Konsekvenser av KFU förslag till förvaltningsutbildning (kap. 27)

30.14.1 Allmänt

Tillkomsten av en försvarets förvaltningshögskola (FFHS) med till- räckliga personella och andra resurser bör ge möjlighet till viss service åt andra försvarets skolor, i vilken kan tänkas ingå sådant sorr leder till ökad utbildningssamordning.

Den föreslagna förvaltningsutbildningen för civilmilitär persoral på- verkar tidigare genomgången utbildning, varför denna på sikt behöver anpassas.

Vid genomförande av lokal förvaltningsutbildning kan i vissa fall uppstå naturliga samverkansmöjligheter med kommunal vuxenitbild- ning. ! Förvaltningsutbildningen vid intendenturförvaltningsskolan OCl tyg-

förvaltningsskolan avvecklas vid tillkomsten av FFHS.

30.142 Kvartermästarutbildningen vid arméns underhållsskola

I KFU förslag till intendentutbildning för regementsofficerare ingår kvartermästarutbildning förlagd till FFI-IS. Tillgången på lärare i för- svarsspecifika ämnen, däribland underhållstjänst, skapar nämligen goda förutsättningar för en sådan placering. Tillkomsten av ATS i Östersund bidrar också härtill.

30.143 Den fortifikationstekniska utbildningen vid militärhögskolan

KFU förslag till utbildning vid FFHS av plutons- och kompanioffice— rare i fortifikationstjänst aktualiserar en överflyttning till FFHS av nuvarande vid militärhögskolan bedriven utbildning av regemenzsoffi- cerare inom nämnda tjänsteområde. Frågan om en samordning av denna utbildning har KFU funnit angeläget att ta upp till behandling särskilt i anslutning till övervägandena om samordnad utbildnirg för olika personalkategorier, exemplifierad i kap. 23. Fåtalet elever i nilitär- högskolans utbildning (7 svenska elever i den senaste kursen) ir ett annat motiv för samordning. Då fortifikatorisk utbildning endast före— kommer inom försvaret torde det vara både rationellt och ekontmiskt fördelaktigt med ett sammanförande av denna till en och samma skola, FFHS.

Även föreslagen utbildning av civil personal inom detta förvalt- ningsområde skulle gynnas av ett sammanförande av undervisningen, till FFHS. KFU anser dock att uppkommande organisatoriska och andra problem behöver utredas i särskild ordning och att detta lämp- ligen kan ske i anslutning till i kap. 29 föreslagen försöksverksamhet.

30.14.4 Administrativ chefsutbildning

Såväl försvarets materielverk som militärhögskolan anordnar sedan några år administrativ chefsutbildning. KFU har funnit det angeläget att denna utbildning av högre chefer blir föremål för en särskild över- syn. I sitt fortsatta arbete tar KFU upp frågan, varefter redovisning sker i ett senare betänkande (del 3).

30.145 Personaltjänstutbildningen

Värnpliktsverket bedriver sedan några år personaltjänstutbildning.

Frågan om samordning mellan förvaltningsutbildningen och personal- tjänstutbildningen förtjänar särskild uppmärksamhet, varför KFU kom- mer att pröva denna i sitt fortsatta utredningsarbete och framlägga resultatet härav i ett senare betänkande (del 3).

30.14.6 Vissa generella konsekvenser för försvarets myndigheter

Myndigheterna skall i princip inte själva bedriva sådan inomverksutbild- ning som täcks av KFU förslag till kurser. Den vidareutbildning som materielverkets utbildningsenhet liksom dess verkstadsavdelning hittills bedrivit kan därför inte kvarstå vid sidan av FFHS.

Vid den föreslagna ökningen av främst fortbildningen, som till större delen måste bedrivas lokalt, bör FFHS genomföra eller biträda med erforderlig utbildning av lärare m. m. Fråga uppstår om tillkomsten av FFHS kan föranleda slopande eller minskning av myndigheternas egna organ för personalutbildning. KFU finner det knappast troligt att minskning kan ske i någon nämnvärd omfattning mot bakgrunden av behovet att göra större insatser för fortbildningen. Under en försöks- verksamhet bör dock frågan närmare prövas.

30.14.7 Viss övrig utbildning

Tillkomsten av FFHS behöver i och för sig inte minska behovet av samarbete med utbildningsinstitutioner utanför försvaret såsom statens personalutbildningsnämnd och statskontoret men vissa konsekvenser torde uppkomma genom en vidgning av utbildningsverksamheten enligt KFU förslag. Bland annat framhålls att personalutbildningsnämnden därigenom bör kunna få en lättnad i sin verksamhet. Som exempel nämns den av nämnden hittills bedrivna kursen för ekonomipersonal vid matinrättningar vilken skulle kunna övertas av FFHS om denna

får ett särskilt utbildningskök. Detta spörsmål förutsätts dock böra undersökas mera i detalj.

Gällöfsta kurscentrum tangerar i sin verksamhet vissa väsentliga ämnesområden inom förvaltningsutbildningen vilket torde ge anledning till samverkan med FFHS.

KFU principiella inställning är den att försvaret inte skall "kon— kurrera" med andra utbildningsinstitutioner om de kan tillgodose före— liggande utbildningsbehov. I vissa fall behöver dock sådan utbildning tillrättaläggas för försvarets behov.

30.15 Ekonomiska konsekvenser (kap. 28)

30.151 Kostnaderna för hittillsvarande förvaltningsutbildning Vid KFU-enkäten till försvarets myndigheter angående personalutbild- ningen 1972/73 redovisades kostnaderna för denna till totalt 5,5 milj. kr. Vid eftergranskning och kontakt med myndigheter har KFU dock funnit att lågt räknat en halv milj. kr. av kostnaderna inte redovisats bl. a. beroende på vissa brister i tidigare redovisningssystem. Vid en uppdelning av försvarets egen utbildning på ”korta” kurser (upp t. o. m. 14 dagar), ”medellånga" (på 15 t. om. 50 dagar) och ”långa” kurser (på minst 51 dagar) faller 45 % av kostnaderna på de i ”långa”, 17 % på de ”medellånga” och 38 % på de ”korta” kurserna. - Den genomsnittliga kostnaden per elevdag uppgår till 93 kr. l

(

Av den totala målgruppen utgör den militära personalen endast 10 procent och den civilmilitära 5 procent medan den civila personalen utgör 85 procent.

Enligt nuvarande system ingår i kostnaderna varken elevlöner eller kostnaderna för elevernas in- och utryckningsresor till kurs samt trakta— menten under resdagarna. Ej heller ingår de kostnader som uppstår för under kurstiden infallande praktiktjänstgöring.

Den av riksrevisionsverket 1973 framlagda rapporten om en under- sökning angående personalutbildningsfunktionen inom statsförvaltningen utvisar en genomsnittlig kostnad per anställd och år av ca 900 kr. I dessa kostnader ingår dock även elevlöner. Den statliga personalutbild- ningen kommer enligt uppgift att utredas och därvid torde finansierings- frågan prövas. I sina ekonomiska överväganden utgår emellertid KFU från hittillsvarande system inom försvaret för redovisning av kostna— derna.

30.152 Kostnaderna för av KFU föreslagen central förvaltningsut— bildning

På underlag från KFU har fortifikationsförvaltningen gjort beräkningar _ över investeringskostnaderna för förvaltnings- och skolbyggnad för *: FFHS jämte undervisningskök samt storleken av del i vissa investerings- ! kostnader och utvändiga arbeten, gemensamma med arméns tekniska ? skola, och del i kostnader för restaurang, gymnastiksal, värmecentral i m. 111. De investeringsbehov som uppkommer för FFHS beräknas därvid

till totalt 20 milj. kr. Därtill kommer kostnader för inredning och inven- tarier (däribland interntelevision) uppgående till avrundat 2 milj. kr. KFU räknar med att intendenturförvaltningsskolans och tygförvalt- ningsskolans inventarier och utrustning inte kan flyttas till Östersund på grund av deras förslitning och relativt dåliga tekniska standard. Inves- tering i ny utrustning får anses innebära en rationalisering.

Vid sin beräkning av driftskostnaderna utgår KFU från pris- och löneläget februari 1973. Personalkostnaderna beräknas uppgå till nära 4,1 milj. kr. per år, varav drygt hälften kommer på lärarkostnader. De beräknade administrationskostnaderna på 3,0 milj. kr. per år domi- neras av lokalhyror på 2,2 milj. kr. Enligt fortifikationsförvaltningen skall nämligen hyreskostnaderna utgöra 10 % av byggnadsinvesteringen. Som jämförelse kan nämnas att intendenturförvaltningsskolan f.n. redovisar en hyreskostnad på ca 30 000 kr.

För att kunna beräkna elevernas resekostnader inom den centralt bedrivna kursverksamheten har framtagits ett genomsnittligt reseavstånd för samtliga militärområden till Östersund resp. till vissa andra för den centrala verksamheten mera permanent använda kursorter. Den framräknade kostnaden för resor till och från en kurs samt traktamenten i samband därmed uppgår till ca 1,4 milj. kr. vilken kostnad enligt nuvarande system för utbildningsfinansiering faller på de myndigheter som sänder elever till FFHS utbildning. Traktamentskostnaderna under kurstid beräknar KFU till 5,3 milj. kr. för den centralt anordnade utbildningen. Övriga poster i detta sammanhang är resekostnader inklu- sive traktamenten för lärare, resekostnader för elevers studiebesök m.m. extra lokalhyror och materiel samt undervisningsmateriel. Den samman- lagda kurskostnaden i den centrala verksamheten för elever och lärare enligt ovan blir då 8,2 milj. kr. per år.

30.153 Kostnaderna för av KFU föreslagen regional/lokal utbildning

Den av KFU föreslagna fortbildningen bör alternativt omfatta 4—6 dagar per anställd och år. Eftersom genomsnittligt en dags fortbildning är inräknad i den centralt bedrivna förvaltningsutbildningen, återstår 3—5 dagars fortbildning att genomföras regionalt/lokalt. Då varje fortbildningskurs i genomsnitt omfattar en vecka (=S utbildningsdagar) och hela målgruppen för försvarets förvaltningsutbildning omfattar 30 400 personer blir antalet kursdeltagare vid genomsnittligt 3 dagars regionalt/lokalt bedriven fortbildning 18240, vid 4 dagars 24320 och vid 5 dagars 30 400. Om man räknar med i regel 20 deltagare per kurs blir det årliga antalet kurser alternativt 912, 1216 resp. 1520.

I den regionalt/lokalt bedrivna utbildningen kan resekostnaderna antas bli relativt små ibland inga alls — 75 kr. per kursdeltagare räknar KFU dock med —— vartill kommer traktamentskostnader på i medeltal 200 kr. per kursvecka. I vissa fall behöver ju inte traktamenten utgå. Lokalhyror beräknas efter 100 kr. per kursdag, där sådana hyror behöver betalas.

KFU räknar med en viss lärarmedverkan från FFHS i den regionala/ lokala fortbildningen. Omfattningen får emellertid prövas i föreslagen

försöksverksamhet. Kostnaden för dessa lärarlöner jämte rese- och traktamentskostnader kan därför bara uppskattas. En gjord sammanställning över kostnaderna för 3, 4 eller 5 dagars fortbildning på regional/lokal nivå visar att dessa kostnader uppgår till avrundat 7,0, 9,4 resp. 11,7 milj. kr.

30.15.4 De totala årliga kostnaderna

En sammanställning över de totala driftskostnaderna för den centralt bedrivna utbildningen som beräknas omfatta ?. dagar per anställd och år (varav en dag avses för fortbildning), utvisar att desamma uppgår till 15,3 milj. kr. (4,1+3,0+8,2). Tillsammans med ytterligare 3, 4 resp. 5 fortbildningsdagar per anställd och år blir de årliga driftskostnaderna 22,3 milj. kr. (15,3+7,0), 24,7 milj. kr. resp. 27,0 milj. kr. De genomsnitt- liga kostnaderna för av KFU föreslagen förvaltningsutbildning per an— ställd och år vid en målgrupp på 30 400 anställda blir då (avrundat) 734 kr. för sammanlagt 5 dagars utbildning (2+3 dagar). För 6 och 7 dagars utbildning blir kostnaden 813 kr. resp. 888 kr. per anställd och år. Kostnaden i genomsnitt per utbildningsdag blir i de tre alterna— tiven 147 kr., 136 kr. resp. 127 kr.

30.16 Tidsplan och övergångsanordningar (kap. 29).

30.16.1 Tidsplan för förslagens genomförande

för FFHS kunde tänkas stå färdig att tas i bruk tidigast hösten 1979 om beslut att inrätta FFHS fattades under 1974.

KFU bedömer att skolledningen och vissa delar av planerings— och utvecklingsfunktionens enheter i den nya skolorganisationen behöver påbörja de direkta förberedelsearbetena — dvs. FFHS formellt inrät- tas — senast 1 juli 1977. Det är väsentligt att mellanliggande tid på ca 5 år från det att beslut fattas om skolans inrättande till dess verksamheten helt kan genomföras effektivt utnyttjas för bl. a. vissa ytterligare utredningar m. m. samt viss utbildningsverksamhet. Sålunda bör åtgärder för att minska eftersläpningen av bl. a. den civila persona- lens utbildning snarast igångsättas. KFU anser att intendenturförvalt- ningsskolan övergångsvis bör utnyttjas för genomförande av sådan

i i i Fortifikationsförvaltningen har under hand meddelat att skolbyggnaden utbildning som tidigare kan påbörjas. !

30.16.2 Frågor att utreda m. m.

Under utredningsarbetet har vissa spörsmål aktualiserats vilka förtjänar i närmare utredning eller undersökning som inte kunnat genomföras inom _ ramen för utredningens huvudbetänkande. .

I 20 punkter redovisar KFU olika utbildnings— och organisationsfrågor ; som skulle behöva särskilt utredas. Främst är det den administrativa utbildningen av högre chefer och personaltjänstutbildningen som KFU % har för avsikt att utreda och i ett betänkande, del 3, framlägga däirav

föranledda förslag. I övrigt kan nämnas sådana frågor som integrerings- problem mellan skilda slag av utbildning som berörts av KFU i olika kapitel, stadieindelningen, former för lärar- och annan samverkan med andra utbildningsanstalter samt följderna för nuvarande organisation av inomverksutbildningen hos försvarets myndigheter vid en utökad central förvaltningsutbildning m.m.

30.163 Övergångsanordningar

KFU anser att övriga utredningar och undersökningar bör utföras av ett särskilt organ som också bör få möjlighet att bedriva viss försöks- verksamhet. KFU har ansett att intendenturförvaltningsskolan av an- givna skäl inte lämpligen kan utgöra detta organ utan att Kungl. Maj:t bör tillsätta en särskild nämnd för ändamålet. Till denna kan bl.a. expertis från nämnda skola knytas. Dessutom bör nämn- den få en sådan sammansättning av ledamöter att verksamheten till- förs en så bred expertis som möjligt. Kungl. Maj:t föreslås utse nämndens ordförande, vice ordförande och övriga 5 ledamöter var- av 3 efter förslag av personalorganisationerna. Nämnden skall för Kungl. Maj:t framlägga en plan för försöksverksamheten och fort- löpande lämna rapporter från den följande verksamheten. Nämnden bör även få i uppdrag att framta underlag för de förhandlingar som väntas föregå lönesättning o. (1. för FFHS personal så att de ledande befattningshavarna kan utses i god tid samt att utarbeta förslag till instruktion o. d. jämte förslag till den första skolbudgeten.

I'X Bilagor

Bilaga 121 Förvaltningsutbildningen inom krigsmakten1

l. Nuvarande förvaltningsutbildning

Utbildning i förvaltningstjänst ingår i den obligatoriska skolutbildningen av all militär och civilmilitär personal samt i militärhögskolans högre kurser. För krigsmaktens civila personal saknas sådan obligatorisk utbild— ning.

För den personal — militär, civilmilitär och civil —— som är placerad eller avses placeras i förvaltningstjänst inom krigsmaktens freds— och krigsorganisation, meddelas som regel därutöver särskild förvaltnings- utbildning.

Vid krigsmaktens olika myndigheter äger sålunda en omfattande inom— verksutbildning rum, bl. a. i förvaltningstjänst. Denna utbildning genom— förs i många fall i de militära myndigheternas egen regi. För att tillgodo- se speciella utbildningsbehov deltar emellertid personal ur staber och förvaltningar m. fl. myndigheter i ett stort antal kurser, som anordnas av olika utbildningsinstitut samt av statliga verk och institutioner utanför krigsmakten.

Särskild förvaltningsutbildning anordnas också såväl inom vissa delar av krigsmaktens fasta skolorganisation som vid tillfälliga kurser.

Vid intendenturförvaltningsskolan (IntS), som är gemensam för krigs— makten, utbildas härvid officerare för den för krigsmakten gemensamma intendenturofficerskåren. Vidare sker där utbildning till förvaltare i in- tendenturförrådstjänst samt i kassatjänst gemensamt för försvarsgrenarna. IntS har också särskilda förvaltningskurser för bl. a. intendenturoffice— rare i reserven samt viss värnpliktig civilmilitär personal.

Förvaltningsutbildningen inom tygmaterielområdet sker för arméns del vid tygförvaltningsskolan (TygS). Där utbildas bl. a. tygofficerare och tygförrådsförvaltare, vilken utbildning företer betydande likheter med motsvarande intendenturutbildning vid IntS. TygS har också sär- skilda förvaltningskurser för bl. a. arméingenjörer samt viss värnpliktig civilmilitär personal.

1 Tillhör statsrådsprotokollet 26 februari 1971.

Vid marinen sker utbildningen av officerare och underofficerare, som avses för tjänster motsvarande arméns tygofficers— och tygförvaltnings- tjänster, genom särskilt anordnade specialkurser. För mariningenjörerna tillgodoses kravet på förvaltningsutbildning genom tidigare nämnda ob- ligatoriska utbildning samt inomverks- o.dyl. utbildning.

Flygvapnet har ingen fast skolorganisation för förvaltningsutbildning för tjänstegrenschefer inom flygmaterielområdet. Dessa är flygdirektö- rer som genomgår ett antal kurser anordnade speciellt i flygvapnets eller försvarets materielverks regi eller vid civila företag. Kursplaneringen sker individuellt för utbildningen av varje man. Utbildningen av under- officerare till förvaltare i flygmaterieltjänst sker vid kurser inom flyg- vapnet.

Kurser för utbildning till underofficer i fortifikationstjänst anordnas av chefen för fortifikationskåren. Denne anordnar också särskilda kurser för sådana reservofficerare som avses intransporteras i fortifikations— kårens reserv.

2. Överbefälhavarens utredning och förslag angående organisation av förvaltningsutbildningen

Den 3 mars 1967 erhöll överbefälhavaren i uppdrag att utreda och inkomma med förslag till organisation av viss krigsmaktens förvaltnings- utbildning. Enligt direktiven skulle utredningen bl. a.

klarlägga vilken omfattning utbildningen av förvaltningspersonal behö- ver ha och vilka delar av förvaltningsutbildningen som bör vara gemen- sam för olika grupper av förvaltningspersonal, redovisa alternativa möj- ligheter att samordna eller sammanslå förvaltningsutbildningen,

undersöka lämpligheten av att sammanföra huvuddelen av förvaltnings- utbildningen till en för krigsmakten gemensam förvaltningsskola,

redovisa rationaliseringsvinster vid en sammanslagen utbildningsorgani- sation jämfört med nuläget jämte vissa övriga kostnadsjämförelser.

Utredningen insändes av överbefälhavaren den 30 juni 1969 (Fst/Sekt 1 nr 302, FÖD dnr 1430/69).

I utredningen föreslogs

att utbildning av officerare i förvaltningstjänst fr.o.m. 1972 skulle äga rum vid en ny, för krigsmakten gemensam förvaltningslinje vid MHS. att utbildning enligt nuvarande grunder av tygofficerare (armén) och intendenturofficerare skulle upphöra med 1970—1972 års kurser, att en ny, för krigsmakten gemensam, förvaltningsskola (FörvS) skulle organiseras fr.o.m. den 1 juli 1971 för övrig gemensam förvaltnings- utbildning, att berörda delar av TygS samt IntS skulle avvecklas successivt fr. o. m. den 1 juli 1971 och utgå ur organisationen fr.o.m. den 1 oktober 1972, att FörvS lokaliserades till Fredrikshovs slott jämte vissa lokaler i dess

närhet eller, om så inte kunde ske, till andra centralt belägna lokaler inom Stockholmsområdet (Skeppsholmen) och att personal successivt tillfördes organisationen fr.o.m. den 1 oktober 1970.

3. Kungl. Maj:ts proposition (197129) angående omlokalisering av viss statlig verksamhet

I nämnda proposition föreslås att viss statlig verksamhet flyttas ut från storstockholmsområdet och departementschefen, statsrådet Sträng, till- styrker efter samråd med chefen för försvarsdepartementet att den för krigsmakten föreslagna gemensamma förvaltningsskolan förläggs till Östersund.

4. Den centraliserade förvaltningsutbildningens organisation och utbild- ning med hänsyn till ändrade förutsättningar

Med hänsyn till de ändrade förutsättningar som inträtt med anledning av den under punkt 3 angivna propositionen torde frågan om förvalt- ningsutbildningens organisation och innehåll böra ytterligare utredas.

A. Organisation I de direktiv som Kungl. Maj:t lämnade överbefälhavaren i samband med det under punkt 2 angivna uppdraget framhölls att det borde vara möjligt att till en del ersätta deltidstjänstgörande lärare med heltids— tjänstgörande. Med hänsyn till nu föreslagen lokalisering av förvalt- ningsutbildningen har alternativet heltidsanställda lärare fått ytterligare aktualitet. Det bör därför utredas huruvida behovet av lärarkraft i huvudsak kan tillgodoses med heltidsanställda lärare, vilka kategorier inom krigsmakten som kan tas i anspråk för sådana uppgifter och kon- sekvenserna härav. Vidare bör utredas i vilken mån lärare kan rekryteras lokalt.

Med anledning av ovanstående torde den centraliserade förvaltnings— utbildningens organisatoriska utformning erfordra en förnyad översyn. I samband härmed torde utredas de lokalbehov, förläggningsmöjligheter etc. som kan bli följden av den organisatoriska utformningen. Utred- ningen bör även göra erforderliga kostnadsberäkningar.

B. Utbildning

I de av Kungl. Maj:t till överbefälhavaren lämnade direktiven i det under punkt 2 angivna uppdraget framhölls bl.a. att utredningsarbetet skulle klarlägga vilken omfattning utbildningen av förvaltningspersonalen be- höver ha och vilka delar av förvaltningsutbildningen som bör vara ge— mensam för olika grupper av förvaltningspersonal. Härvid avsågs icke den utbildning i förvaltningstjänst som bedrivs med allt befäl och som ingår i annan utbildning vid t. ex. militärhögskolan, krigsskolor och truppslagsskolor.

Med hänsyn till de ändrade förutsättningar som inträtt med nu före- slagen lokalisering av förvaltningsutbildningen och därmed samman- hängande behov av ytterligare utredning om förvaltningsutbildningens organisatoriska utformning m.m. torde ytterligare böra utredas förvalt- ningsutbildningens innehåll. Härvid bör särskilt utredas frågan om ut- bildningens innehåll och utformning med hänsyn till befattningarnas förväntade framtida krav, bl. a. anpassningen till de krav försvarets nya planerings— och ekonomisystem kan komma att ställa. Möjligheterna av att skapa en integrerad utbildning för samtliga kategorier av förvalt- ningspersonalen bör noga prövas. I samband härmed bör beaktas dels i vad mån förändringarna inom det allmänna utbildningsväsendet kan komma att påverka förutsättningarna m. m. för förvaltningsutbildningen, dels i vad mån möjligheter till samverkan med civil utbildning föreligger. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att enligt prop. 1971135 en socialhögskola med såväl social linje som förvaltningslinje skall inrättas i Östersund den 1 juli 1971. Vidare bör beaktas huruvida övrig utbild- ning i förvaltningstjänst inom krigsmakten kan komma att påverka eller påverkas av förvaltningsutbildningen.

C. Övrigt

För att ge underlag till en eventuell sammanslagning av berörda personalkårer bör vidare härmed sammanhängande frågeställningar granskas. Härvid bör samråd ske med 1968 års personalkategoriutred- ning.

D. Samråd

Under utredningsarbetet förutsättes att samråd sker förutom med berör— da myndigheter med företrädare för berörda personalorganisationer.

Bilaga 1:2 Vissa begrepp

Allmänt Administrativ fullmaktslag —— lag med särskilda bestämmelser ang. stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. A pplikatoriskt exempel — tillämpningsexempel. Arbetsprojektor, overheadprojektor, skriftprojektor — ljusstark projek- tor som genomlyser en stordia eller en tunn film på vilken läraren skriver eller ritar samt projicerar bilden på en vit duk bakom läraren och över hans huvud (därav benämningen overhead). Associationsrätt —— förenings— och bolagsrätt m. m. Audivisuella läromedel — läromedel där information ges i form av ljud

eller bild eller en kombination ljud/bild. Befattningsbeskrivning — beskrivning av organisatorisk inplacering, ansvar, befogenheter och huvudsakliga arbetsuppgifter för en befatt- ning. Beståndsredovisning — redovisning av förnödenheter i förråd. Betyg- absolut — betyg som sätts genom att prestationen sätts i direkt förhållande till fasta kriterier. Betyg- relativt — betyg som grundas på jämförelse med andra elever inom samma målgrupp. Critical incident metod — metod för utbildningsanalys, vilken innebär att man samlar in och sammanställer exempel på handlingar och beteenden som avgörande påverkar resultatet. EKG _ elektrokardiografi, en metod att registrera hjärtats och hjärnans aktionspotentialer. Ergonomi, bioteknologi — vetenskapen om det totala samspelet mellan människan och arbetsmiljön t. ex. arbetsredskapens anpassning till människan. F eed—back — återkoppling, som ger information om måluppfyllelse. Fortbildning —— utbildning som sker kontinuerligt för att en individs kun- skaper och färdigheter skall vara aktuella för den befattning han eller hon innehar. Immaterialrätt — den del av civilrätten, som handlar om konstnärlig och litterär äganderätt, patenträtt samt rätt till firma och varumärke

m. m.

In basket — en form av utbildningsspel, där ”the in basket” (korgen för inkommande ärenden) förses med brev, minnesanteckningar, påmin- nelselappar och liknande handlingar som ur utbildningssynpunkt är speciellt intressanta för en viss befattning. Intern television, ITV — innebär att mottagandet av program är begrän- sat till de TV—mottagare som är direkt förbundna med programkällan via s. k. koaxial—kabel eller TV—länk. Kommunikation — i informationssammanhang överföring av medde— landen, process varigenom en individ eller en grupp påverkar en annan individ eller grupp. Kommunikationsprocessen omfattar tre faser, nämligen avsändande, transport och mottagande av meddelanden. Kompetensgivande kurs —— kurs som ger den enskilde kompetens att söka befattning som har angiven kurs som kompetenskrav. Makroteori — makroekonomisk teori — det studieområde inom natio— nalekonomin som ägnas åt relationerna mellan olika ekonomiska variabler såsom total inkomst, konsumtion, investering, export etc. Teorierna för inkomstbildning, sysselsättning, konjunkturförloppet och ekonomisk tillväxt utgör viktiga delområden inom makroteorin. Mikroteori — mikroekonomisk teori — det område inom national- ekonomin som ägnas åt studium av främst hushållens och företagens ekonomiska beteende. Konsumtionsteorin, produktionsteorin, pristeo- rin och den övergripande resursfördelningsteorin är viktiga studieom- råden inom mikroteorin. Målsättning — fastställande av undervisningsmål, process som resulterar i målbeskrivningar. Normalieverksamhet — stödfunktion med uppgift att i olika hänseenden verka för normering såsom standardisering och nomenklaturarbete, klassificering samt materielregistrering. Härtill kommer en bearbe— tande och förmedlande verksamhet som omfattar teknisk information och sker genom biblioteks— och referattjänst, publikationstjänst samt uppföljning av och rådgivning i materielfrågor. Nätplanering —— planeringsmetod för större projekt. Aktiviteterna be- skrivs med hjälp av pilar som utvisar tidsföljd och varaktighet för de olika aktiviteterna i ett schema (nät). Omskolning — arbetsmarknadspolitiskt betingad vuxenutbildning av arbetslösa eller undersysselsatta, vilka därigenom lär sig ett nytt yrke inom ett expansivt eller arbetskraftsmässigt underförsörjt yrkesom- råde. Overhead—projektor — se arbetsprojektor. Personaladministration — sammanfattande benämning på de insatser i ett företag som syftar till att dels tillgodose företagets behov av arbets- kraft (såväl kvantitativt som kvalitativt), dels ge de anställda möjlighet att utveckla sina kunskaper och färdigheter i linje med förutsättningar och ambitioner. Dessa båda syften är likvärdiga. Inget av dem kan på lång sikt uppnås om inte det andra beaktas i samma omfattning. Personalutveckling — åtgärder som syftar till att i förhållande till före- liggande och framtida arbetsuppgifter skapa nödvändiga eller önsk- värda kvalifikationer hos de anställda samt möjlighet för dessa att

med utgångspunkt i förutsättningar, intresseinriktning och ambitioner utveckla sina kunskaper och färdigheter. Personalutvecklingen består av introduktion och personalutbildning samt övriga utvecklingsåtgär- der.

Programmerad undervisning, PU —— undervisning som sker i noga utexperimenterade steg, så att inlärningen blir i detalj styrd av mate- rialet. Detta kan presenteras av en undervisningsmaskin eller i bok- form. Sektor —— ett av de områden luftförsvaret är indelat i. Simulator — en maskin, apparat eller dylikt som gör inlärningssituatio- nen mycket lik den verkliga situationen. Självinstruerande studiematerial — studiematerial som inte förutsätter en lärares kontinuerliga medverkan. Utbildningsspel, situationsspel, företagsspel, rollspel — arrangerad situa- tion som görs så lik den verkliga situationen som möjligt. Utbildnings- spel ger färdighetsträning utan att ”riskera” verkliga resurser. Utbildningsteknologi, undervisningsteknologi, pedagogisk teknologi —— en samlad tillämpning av olika pedagogiska forskningsresultat, den gren inom pedagogiken som sysslar med utveckling och tillämpning av metoder för planering och genomförande av utbildning, undervisning. Utprövning — en eller flera försökspersoner ur målgruppen får gå ige- nom ett undervisningsavsnitt eller ett läroprogram, varvid man gör noggranna observationer och mätningar, som sedan får ligga till grund för en revision. Utvecklingsarbete — 1. verksamhet, vars huvudsakliga syfte är att både ge underlag för och genomföra förbättringar. 2. att systematiskt utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstad- komma nya produkter, nya metoder, nya system eller väsentliga för- bättringar av redan förekommande sådana. Utvärdering, evaluering — 1. mätning av undervisningsresultatet. 2. be- dömning av elevprestationer. Varvad utbildning — utbildning åtskild genom kortare eller längre tids yrkesverksamhet. Vidareutbildning -— utbildning med syfte att möjliggöra för en individ att utföra andra, ofta mer kvalificerade arbetsuppgifter. Vuxenutbildning —— utbildning som återupptas efter en tidigare avslutad eller avbruten grundutbildning och efter en tids yrkesverksamhet. Återkommande utbildning — vidareutbildning jämte en eller flera fort- bildningskurser. Överbryggande utbildning — har till syfte att inom en målgrupp utjämna skillnaden i förkunskaper som är en följd av medlemmarnas varierande utbildningsbakgrund.

S ystem AmredK — ammunitionsredovisningssystem för krigsmakten. FORTRAN —— förkortning för formula translation, ett problemorien- terat programmeringsspråk avsett främst för beräkningsuppgifter. F PE -system — försvarets planerings- och ekonomisystem. MDB-system — maskinellt databehandlingssystem. MTM-systemet -— metod-tid-mätning, elementartidssystem för utvärde- ring av manuella arbetsoperationer." PAI-system —— personaladministrativt informationssystem för statsför- valtningen. PTS-system — pre-determined time systems (elementartidssystem, möj-

liggör en analys av manuella arbetsoperationer i elementära grund-

rörelser).

SEA -system — statens ekonomi — administrativa system, som inrymmer

planering och budgetering, redovisning med resultatanalys, revision samt utveckling och utbildning inom dessa områden. System IF — redovisningssystem för intendenturförnödenheter (FMV).

System K _ informations- och styrsystem för förnödenheter utom ammunition och reservdelar (FMV). System M/70 S — system för ekonomisk redovisning i statsförvalt— ningen. System SF —— redovisningssystem för sjukvårdsförnödenheter (SjvS).

Bilaga 1:3 Använda förkortningar

Utredningar

F FU försvarets fredsorganisationsutredning K F U krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning M TU militära tjänsteåldersutredningen PKU 1968 års personalkategoriutredning STR U styrelserepresentationsutredningen U 68 1968 års utbildningsutredning UM A försvarets materielanskaffningsutredning Övrigt

A armén

A ! Svea artilleriregemente A 4 Norrlands artilleriregemente

AAK armélinjens allmänna kurs (MHS) AAKS armélinjens allmänna stabskurs (MHS) AATKI armélinjens allmänna ingenjörstekniska kurs (MHS) AATKV armélinjens allmänna vapentekniska kurs (MHS) ABF arbetarnas bildningsförbund ADB automatisk databehandling AFR allmänt förvaltningsreglemente A gÖ arbetsgrupp Östersund

AK allmän kurs

AKS arméns kompaniofficersskola ALI-RATI svenska arbetsgivareföreningens utbildningscentrum i Li- dingö (arbetsledareinstitutet — rationaliseringsinstitutet)

A m ammunition A M U allmänmilitär utbildning AOU K arméns officersutbildningskommitté A R administrativ rationalisering

Artregstab artilleriregementsstab Aspö aspirantskola

AST allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänste- män ATS arméns tekniska skola AV—central audivisuell läromedelscentral A V—medel audivisuella läromedel Aöd arméöverdirektören BAF bestämmelser om anslag inom fortifikationsförvaltningens förvaltningsområde Bat bataljon BOK begränsad officerskurs

Brig brigad Brigkvm brigadkvartermästare

BVK gemensamma bestämmelser för handhavande av brand- farliga varor inom krigsmakten BÖS Berga örlogsskolor CA chefen för armén

Cfs civilförsvarsstyrelsen

CFV chefen för flygvapnet CM chefen för marinen CMHS chefen för militärhögskolan CV central verkstad DEF F delegationen för förvaltningsdemokrati Etbatstab etappbataljonsstab

Etgrpstab etappgruppstab EXP expedition F fortbildning F I] flottilj F 2 Roslagens flygkår F 14 flygvapnets Halmstadskolor FAK flyglinjens allmänna kurs (MHS) FAKI flyglinjens allmänna intendenturofficerskurs (MHS)

FBYCVS försvarets brevskola FBTS flygvapnets bastjänstskola FCF försvarets civilförvaltning F CF N försvarets centrala företagsnämnd F F A flygtekniska försöksanstalten F F HS försvarets förvaltningshögskola FFSU fortsatt flygslagsutbildning FFV förenade fabriksverken FHK flyglinjens högre kurs (MHS) F H 5 försvarshögskolan FMS flygvapnets markstridsskola FMV försvarets materielverk FM V-A :IN försvarets materielverk, inventariebyrån FM V—K försvarets materielverk, huvudavdelningen i Karlstad FM V-K :FD försvarets materielverk, förrådsavdelningen F M V-K :VD försvarets materielverk, verkstadsavdelningen FM U fortsatt markutbildning

Fo försvarsområde Fo 22 Östersunds försvarsområde Fo 416/SK Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms försvarsom- råde FOA försvarets forskningsanstalt Forlavd fortifikationsavdelning Fort fortifikationskåren FortF fortifikationsförvaltningen FRA försvarets radioanstalt FRI försvarets rationaliseringsinstitut FRK förvaltningsreglemente för krigsmakten FSD försvarets standardiseringsdelegation Fst försvarsstaben Ftk fälttygkåren FTS flygvapnets tekniska skola F V flygvapnet FVAK försvarsverkens arbetsstudiekommitté FÖD försvarsdepartementet Förd fördelning fördälab fördelningsstab G grundutbildning GFU grundläggande flygutbildning GFSU grundläggande flygslagsutbildning GMU grundläggande markutbildning Grpstab gruppstab GS gruppchefsskola ! 5 Jämtlands fältjägarrege-mente I 15 Älvsborgs regemente IC inskrivningscentral IFL institutet för företagsledning IFTEX instruktion för förvaring och transport av försvarets explo- siva varor

Int intendentur MFK försvarets intendentkår — intendenturkår IntS intendenturförvaltningsskolan

IS inlärningsstudio

ITV intern television KA kustartilleriet

Kbr kungl. brev K BS kungliga byggnadsstyrelsen

KFÖ krigsförbandsövning K k kungl. kungörelse sjökrigsskolans högre kadettkurs sjökrigsskolans lägre kadettkurs kompaniadjutant kompaniofficer kontorsrationalisering krigsskolan

KSS Sjökrigsskolan LEMA ledningsgruppen för minskning av antalet anställda inom krigsmakten LO landsorganisationen M marinen MAK marinlinjens allmänna kurs (MHS) MAK! marinlinjens all-männa intendenturofficerskurs (MHS) MAKK marinlinjens allmänna kustartilleriofficerskurs (MHS) MAKS marinlinjens allmänna sjöofficerskurs (MHS) MB militärbefa'lhavare MHS militärhögskolan Milo militärområde Milo B Bergslagens militärområde Milo NN Nedre Norrlands militärområde M ilo 5 Södra militärområdet Milo V Västra militärområdet Milo Ö Östra militärområdet Milo ÖN Övre Norrlands militärområde

Ming mariningenjör

MIan marinintendenturkåren MintS marinens intendenturskola MKG Gotlands militärkommando M K 3 marinens kompaniofficersskola MOI? mobilisering MP] militärpsykologiska institutet MTK marinlinjens tekniska kurs M "1 materiel NO/m'llK krigsmaktens gemensamma nomenklatur Off officer OK officerskurs PA personaladministration PK plutonsofficerskurs

Plutoff plutonsofficer

PUN statens personalutbildningsnämnd Reg regemente

Regoff regementsofficer Repkurs repetitionskurs Resoff reservofficer

RMS arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola RRV riksrevisionsverket SACO Sveriges akademikers centralorganisation SA F svenska arbetsgivareföreningen SA V statens avtalsverk SCA svenska cellulosa AB SCB statistiska centralbyrån Sekr sektion SF Statsanställdas förbund SIF U statens institut för företagsutveckling

SIS svensk standard SJ statens järnvägar Sjv sjukvård S j vS försvarets sjukvårdsstyrelse SKF svenska kullagerfabriken SOF svenska Officersförbundet SPN statens personalnämnd SFR statens allmänna pensionsreglemente SR statstjänstemännens riksförbund StabSbS arméns stabs- och sambandsskola Stril stridsledning och luftbevakning S tkt statskontoret SÖ skolöverstyrelsen 'I' I Svea trängregemente 'I' 2 Göta trängregemente TBV tjänstemännens bildningsverksamhet TC 0 tjänstemännens centralorganisation TC 0-S tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasek— tion

TF tygförvaltning ' typinflygningsskede tjänstemeddelande rörande landförsvaret taktisk-organisatorisk—ekonomisk målsättning taktisk-organisatorisk målsättning taktisk-teknisk—ekonomisk målsättning trupp teleservicebas truppslagsskola för kompaniofficerare truppslagsskola för plutonsofficerare truppslagsskola för regementsofficerare- tygförvaltning

tygförvaltningsskolan universitetskanslersämbetet underhållskompani

arméns underhållsskola utbildning värnpliktsverket värme—vatten-sanitet yrkesutbildningsberedningen årskurs överbefälhavaren örlogsbas ostkustens örlogsbas

Bilaga 3:1 Kurser vid IntS

_K— Kurs Antal/år Antal Antal veckor/ elever kurs ca ___—___

Intendenturförvaltningskurs för regementsoffi-

cerare 1/1 104 15 Högre kurs i underhållstjänst och krigsförvalt-

ning 1/1 7 25 Allmän förrådschefskurs (marin-) 1 / 3 3 10 Intendenturförvaltningskurs i förrådstjänst för

kompaniofficerare 1/2 34 (52)1 25 Repetitionskurs för förvaltningskompanioffice-

rare i intendenturförrådstjänst 1/2 SX] 30X5 Intendenturförvaltningskurs i kassatjänst för

kompaniofficerare 1/2 34 (52)1 15 Kurs för kameralavdelningschefer vid milosta-

ber 1/3 8 6 Kurs för expeditionsföreståndare vid rege-

mentsexpedition 1/2 6 30 Repetitionskurs för expeditionsföreståndare vid

regementsexpedition 1/2 1 30 Kurs för expeditionskompaniofficerare vid 2C 1/2 3 30 Kurs för utbildning av intendenturtjänstchef på

flottans fartyg 1/2 5 10 Kurs för arméintendent i reserven i stabs- och

förvaltningstjänst 1/1 3 10 Kaptenskurs för arméintendent i reserven i

stabs- och förvaltningstjänst 1/1 5 15 Repetitionskurs för marinintendent i reserven 1/3 2 10 Kaptenskurs för marinintendent i reserven 1/1 5 15 Kaptenskurs för reservintendent i flygvapnet 1/3 5 10 Kurs för drivmedelsassistent (omskolning) l / 3 3 35 Kurs för krigskassörer (omskolning) 2/1 3 35 Kurs för utbildning av krigskassainspektörer 1/3 3 10 Repetitionskurs för krigskassörer 1/1 3 35 Kurs för utbildning av chef för milointenden-

turkompani och ställföreträdare 1/2 2 20

R—

1 Inklusive förberedande tjänstgöring.

Bilaga 32 Kurser vid TygS utbildningsavdelning/ Förvaltning

__________—_—-————_———_

Antal / år Antal Antal veckor/ elever kurs ca

__________________—-————

Tygförvaltningskurs:

regementsofficer yngrekurs ] 104 10 regementsofficer äldrekurs 1 104 10 kompaniofficer 1 52 15 Kurs för intendenturofficer i tygtjänst 1 Fortbildningskurs för regementsofficerare 1 / 2 Fortbildningskurs för kompaniofficerare 1/2 Arméingenjörskurs i förvaltning. 1/2—1/1 Expeditionsföreståndarkurs (avdeln. 2 b) 1/3 Ammunitionsröjningskurs 2.——3 Skyddsmaterielkurs 2—3 Radiakkurs 1 Arbetsledarkurs för förrådspersonal 1 Förvaltningskurs för regementsofficerare ur Ftk och Intk1 1 (fn) 20

________________—_——_——

1 Genomförs första gången 1973.

25 25 25 15 25 25 10 25

43th

? xl OUH—Naos

Bilaga 3:3

vid MHS högre kurser Ämnesgrupp Armélinjen

ASK ATKV ATKI ATK F Strategi 250 180 140 ]40 Taktik 560 340 440 450 Krigsstabstjänst 420 240 380 260 Administration 1 10 190 100 160 Tekniska ämnen 140 900 540 1 270 Militärhistoria 70 20 20 20 Språk 90 40 40 40 Enskild utredning 20 50 20 20 Specialstudier 80 80 80 80 Fysisk träning 50 70 50 40 Förbandstjänst 360 180 360 180

(antal lektionstimmar)

Förkortningar:

SK : stabskurs TKV : vapenteknisk kurs TKI : ingenjörsteknisk kurs TKF : fortifikationsteknisk kurs HK : högre kurs

Vissa delämnen

Fredsstabstjänst Organisation Ledarskap

Folkrätt

Personaltjänst Förvaltningstjänst Psykologi Statskunskap Rättskunskap Särskilda föreläsningar

Utbildningens ungefärliga fördelning

Marinlinjen Flyglinjen

hdSPi thTi FIIK. 250 120 240 540 110 320 290 150 270 1 30 210 1 50 190 860 400 30 —— 20 80 —— 70 30 20 20 80 80 50 30 40 (Flygtjänst w— —— 400

Matematik, fysik, kemi Elektricitetslära Konstruktionslära Tele- och regleringsteknik

Vapenteknik Befästnings-,

förstörings— och

förbindelselära Byggnadslära och byggnadsteknik Operationsanalys och system—

planering ADB-teknik Programbudgetering Ekonomisystem

Bilaga 3:4 Kursen i personalsamverkan och arbetsplatsens miljö vid Gällöfsta kurscentrum

Kurstid = 40 timmar

Introduktion till kurs och arbetsform

Samhiillsutveckling och samhällsmiljö

Vad har hänt i vårt land under 60-talet? Vad kommer att ske under 70—talet?

Ekonomisk och geografisk utveckling. Befolkningens sammansättning och fördelning. Lokaliserings—, plan- och miljöfrågor. Arbetsmarknads- och utbildningsfrågor.

Hur påverkas försvaret av denna utveckling?

Gruppteori och gruppdynamik

Gruppfunktioner. Gruppens betydelse ur organisations-, motivations- och arbetssynpunkt. Samverkan i grupp. Kommunikationsprocessen. Feed-back. Konflikter och konfliktlösning. Gruppsammansättning. Individ—grupp-reaktioner.

Organisationslt'ira och organisationsutveckling

Olika organisationsteorier. Organisationen som socialt system. Hur so- ciala system fungerar. Vanliga organisationsproblem. Utvecklingsten- denser.

Organisationsutveckling i samverkan. Problem kring företagsdemo- krati-medinflytande—frågorna i stort. Erfarenheter från andra arbets- områden.

Samverkan inom försvaret ]: Roller och betingelser

Försvaret som socialt system. Olika roller, relationer och problem på våra arbetsplatser.

Allmänna teorier om personalledning. Organisatoriska och personliga förutsättningar för personalsamverkan. ÖB:s försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati.

Samverkan inom försvaret 2: Allmän utveckling

Personaltjänst, praktikfall. Feed-back som arbets- och ]edningsform.

Sam verkan inom försvaret 3: Egen arbetsplats

Hur kan intresset för samverkansfrågor ökas på egen arbetsplats/inom

egen myndighet? Vilka problem finns? Vilka insatser bedöms som mest '

väsentliga?

A vslutning och" utvärdering

Kursvärdering och samtal kring utveckling av kursen. Avslutning.

Bilaga 4:1

allmänna kurser för regements- officerare

A. Förvaltningstjänst

”___—___—

Omfattning

Samhällslära: översikt över vårt lands statsskick

Ämnena förvaltningstjänst och infor- mationsbehandling (ADB) vid MHS

Antal timmar

AAK MAK FAK

f_——_———-—

1.

och förvaltning 2 Förvaltningstjänstens grunder: ändamål, principer och beslut samt ansvar i lokal instans 2 Lokal tjänstegrens-förvaltning: tyg- och intförvalt- ning samt kassatjänst och avlöning 5 Administrativ beredskap: fullmaktslagar, bered— skapskungörelser och beredskapsstater 1 Arbetstidsrcglering: tjänstgöringslistor och gottgö- relseunderlag 4 Försvarets planerings- och ekonomisystem: grun- der. ändamål och principer samt kostnads-u pro- gram- och prestationsredovisning 4 — verksamheten på lokal nivå inkl. applikatoriskt exempel 81 Summa 26

B. Informationsbehandling (ADB)

Omfattning

]. Introduktion till ADB

2. Metodik vid utveckling av informationssystem 3. Nätplanering

4. ADB inom krigsmakten

Summa

1 Därutöver grupparbete på ej schemalagd tid (5—6 timmar).

ONNN

81 25

4

17 23

Antal timmar

AAK MAK FAKJ

5 3

4 12

x)|-hu-

16 1

Bilaga 422

Undervisningens ungefärliga fördelning

på olika ämnesavsnitt i ämnet förvalt- ningstjänst vid MHS högre kurser

Omfattning

.*?”.U'PP'NT—

Grunder och organisation Försvarsekonomi Anskaffningsplanläggning Administrativ beredskap

Teknisk förvaltningstjänst Fortifikationsförvaltning Försvarets planerings- och ekonomi- system (F PE)

— grunder, ändamål och principer samt kostnads- och prestations- redovisning — verksamheten på central, regional och lokal nivå inkl. applikato- riska exempel Studiebesök och prov

Summa timmar

1 Vid marinlinjens tekniska kurs.

Antal timmar

Stabs- kurs

| leAOX

18

6 39

”3 Vid fortifikationsförvaltningskurs ca 80 tim.

Tekniska kurser

Nu:-hu-

(ÖF

18

6(3')1 38(4l)1

Flyglinjens högre kurs

Iwå

XI AONUI

42

Bilaga 4:3 Målsättning för ämnen och övnings- grenar vid tygförvaltningskurs för regementsofficerare

Total försvaret

Orientering om totalförsvarets underhållstjänst i krig, försvars- och militärpolitiska frågor samt utvecklingstendenser inom försvaret.

Taktik, underhålls— och stabstjänst

God kunskap för tjänst som förd-, brig- och fo-tygregofficer samt god förmåga att tjänstgöra som brigkvm.

Mobiliseringsplanläggning

God kunskap om mobplanläggning vid fo och förband. Förmåga att upprätta fackplaner tyg vid lokalmyndighet.

Förvaltning

God kunskap om tygförvaltningstjänsten i fred och krig. Kunskap om för övriga förvaltningsgrenar gällande bestämmelser.

Tygmaterieltjänst

Kunskap om för stridsvärdesanalys väsentlig materiel samt orientering om övrig komplicerad materiel; dess funktion och prestanda samt prin- ciper för Och omfattning av handhavande, förvaring och vård av den-

samma. Kompetens som föreståndare för radiologiskt arbete inom försvaret.

Ammunitionstjänst

Som målsman kunna företräda ammunitionstjänsten vid förband och fo i fred och krig.

Ekonomi

Förtrogenhet med de ekonomiska problemen för krigsmakten i fred och krig. Grundläggande kunskap om företagsekonomi.

Personaladministration

God kunskap om regementsofficerens ställning, ansvar och uppgifter som personal- och arbetsledare inom tygtjänstens verksamhetsområde.

Enskilt arbete

Att självständigt genomföra samt såväl skriftligt som muntligt redo— visa givet utredningsuppdrag inom tygförvaltningstjänstens område. I anslutning till övriga ämnen självständigt studera reglementen och andra publikationer.

Bilaga 4:4 Målsättning för ämnen och övnings- grenar vid intendenturförvaltningskurs för regementsofficerare

Strategi Kunskap om de strategiska grundbegreppen, Sveriges militärpolitiska läge och strategiska betydelse samt grunderna för svensk säkerhets- politik.

God kunskap om de delar av Sveriges näringsliv som är av väsentlig betydelse för försörjningen under beredskapstillstånd och krig, den in- dustriella produktionens och energiproduktionens förutsättningar och betydelse samt transportväsende och sambandsmedel, personella resur- ser samt lokaliseringsfrågornas betydelse för totalförsvaret, totalför- svarets målsättning, uppgifter och organisation, principerna för sam- verkan och bistånd inom totalförsvaret samt för krigsplanläggning av- seende försörjningen under beredskapstillstånd och krig, mål och medel för beredskapshöjande åtgärder samt administrativ försvarsberedskap.

Stats- och förvaltningskunskap Kunskap om den offentliga förvaltningens organisation och verksam- het i stort samt grundläggande principer, lagar och förordningar för denna med huvudvikten lagd på mål, målutformning, styrning och bud- getarbete samt krigsmaktens centrala myndigheters organisation och verksamhet, med huvudvikten lagd på förvaltningsmyndigheterna, över- befälhavarens och försvarsgrenschefernas inflytande på förvaltningen samt planering och programbudgetering.

God kunskap om krigsmaktens regionala och lokala myndigheters or- ganisation och verksamhet, grundläggande bestämmelser för förvalt- ningen inom krigsmakten, den militära medelsförvaltningen i regional och lokal instans, planerings- och ekonomisystemet, försvarets anskaff- ningsverksamhet samt bestämmelser angående kontroll och revision.

M aterieltiänst med materialkännedom

God kunskap om intendentur- och sjukvårdsmaterieltjänsten vid lokala och regionala myndigheter i fred, redovisningen av intendentur- och

sjukvårdsförnödenheter med huvudvikten lagd på grundläggande prin- ciper samt från intendentens (motsv.) synpunkt viktiga detaljer samt mobiliserings- och krigsplanläggning avseende materiel.

Kunskap om viktigare material, ingående i främst beklädnadsutrust- ningen, olika materials egenskaper och lämplighet med hänsyn till på utrustningen ställda krav, tekniska bestämmelser avseende materiel samt sådana kontrollåtgärder m.m. som bör kunna vidtas av intendent (motsv.).

Livsmedelstjänst med livsmedelslära

God kunskap om livsmedelstjänsten vid lokala och regionala myndig— heter i fred samt mobiliserings— och krigsplanläggning avseende livs- medel.

Kunskap om näringslärans grunder, viktigare livsmedel som används inom krigsmakten med huvudvikten lagd på kvalitetsfordringar och kontrollåtgärder, grunderna för livsmedelshygien samt grunderna för personalkasseverksamhet vid lokal myndighet.

Drivmedelstjänst med drivsmedels- och bränslekännedom

God kunskap om drivmedelstjänsten vid lokala och regionala myndig- heter i fred samt mobiliserings- och krigsplanläggning avseende driv- medel och bränsle.

Kunskap om handhavandet av brandfarliga varor inom krigsmakten samt viktigare drivmedel och bränslen som används inom krigsmakten med huvudvikten lagd på egenskaper, användning och kvalitetsford- ringar.

Tygmateriel tjänst

Kunskap om tygmaterielen och tygmaterieltjänsten samt om mobilise- rings- och krigsplanläggning.

God kunskap om säkerhetstjänsten beträffande ammunition vid an- vändning och hantering.

F örråds verksamhet

God kunskap om materielhanteringens grunder med huvudvikten lagd på rationell förvaring, transport och annan hantering av militärt gods, förrådstjänsten vid lokal myndighet samt förrådsplanering.

Kunskap om arbetskrafts- och arbetstidsberäkningar samt förråds- drift.

F astighetsförvaltningstjänst med byggnadslära

God kunskap om grunderna för försvarets fastighetsförvaltning, verk- samheten vid kasernvårdsavdelning med huvudvikten lagd på förvalt- ningen av byggnader, mark, skjutbanor och flygfält samt fastighets-

underhåll, iståndsättningsarbeten och nybyggnader samt grunderna för fortifikatorisk planläggning inom försvarsområde.

Kunskap om byggnadsteknik och byggnadstekniska åtgärder i den grad som erfordras för att administrera i lokal myndighets regi före- kommande byggnads- och underhållsarbeten.

Mobiliserings- och krigsplanläggning

God kunskap om upprättande av lokala och regionala mobiliserings- planer avseende livsmedelstjänst, drivmedelstjänst, intendenturmateriel- tjänst, bränsletjänst och vattentjänst.

A vlöning

Kunskap om viktigare för statstjänstemän i allmänt avlöningsavtal, allmänt resereglemente m.fl. och pensionsförfattningar givna bestäm- melser.

K assatjänst

Kunskap om viktigare bokföringsföreskrifter för fred och krig samt avlöningsutbetalning vid krigsmakten.

Någon kunskap om försvarets kassaorganisation i fred och krig samt mobiliserings- och krigsplanläggning.

Expeditions- och säkerhetstjänst

God kunskap om grundläggande bestämmelser för expeditions- och säkerhetstjänsten, förfarande vid anställning av civil personal samt för- valtning av anslaget till ”Övriga expenser” samt del av anslag till ”In- ventarier m. m."

Kunskap om expeditionella hjälpmedel, arkivbestämmelser, den sä- kerhetshotande verksamheten samt tekniskt säkerhetsskydd.

Intendenturtjänst med stabstjänst

God kunskap om intendenturtjänstens ledning, intendenturunderhållsför- bandens organisation, utrustning, kapacitet och verksamhet samt prin- ciper för deras användning, främst inom militär- och försvarsområde samt vid fördelning och brigad, operationsbas och kustartilleribrigad samt sektor och flygbas, de krav som kan uppstå vid olika slags verk- samhet samt möjligheterna att tillgodose kraven ävensom hur dessa påverkar chefs beslut samt ledning och utförande av stabsarbete.

Fält- och stabstjänstövningar

God förmåga att lösa uppgifter inom fördelning och brigad, etapp- regemente och bataljon samt basbataljon vid marinen och flygvapnet.

God förmåga att leda och utföra stabsarbete vid högre staber, varvid särskild vikt skall läggas vid planering, föredragning och samverkan samt utarbetande av order och anvisningar.

Förmåga att lösa uppgifter vid milointendenturkompani.

Företagsekonomi

God kunskap om företagsekonomiska grundbegrepp, variabler och vari- abelsamband att beakta vid beslutsfattande, kostnadsintäktsanalysens grunder, centrala kostnads- och intäktsbegrepp, begreppet alternativkost— nad, självkostnads— och bidragskalkyler, resultatplanering, investerings- kalkyler samt lagerteori, besluts- och kriterieproblem, mätning och vär- dering av kostnader och intäkter samt allokeringsproblem, administra- tionsteori samt samband mellan organisationsteori, redovisning och kost- nads- och intäktsanalys samt distributionsekonomi, strukturekonomi och marknadspolitik.

God förmåga att tillämpa företagsekonomisk metodik på problem inom krigsmakten samt att inför militära beslutsfattare föredra och utveckla konsekvenser m. m.

Nationalekonomi och statistik

God kunskap om marknadsekonomins funktionssätt, den samhällsekono— miska balansen samt konjunkturer och ekonomisk politik, utrikeshan— delns teori och betalningsbalansen, näringslivets struktur och arbetsmark- nadspolitiken samt statistiska mått, klassindelning och stickprov.

Kunskap om Sveriges ekonomi i internationellt perspektiv samt in- ternationella ekonomiska organisationer.

Bokföring med handelslära

God kunskap om grundläggande redovisningstekniska lagbestämmelser samt den dubbla bokföringens grundprinciper och kontosystem, bok— föring och bokslut för enskild näringsidkare, handelsbolag och aktie- bolag, grunderna för industriell redovisning och kostnadsberäkning samt för budgetering inom försvaret.

Kunskap om olika kontoplaner samt redovisningen vid personalkassor.

Driftsekonomi och arbetsledning

Kunskap om arbetsledningens innebörd samt arbetsledarens uppgifter och funktioner, allmänna principer för arbetspsykologi och arbetsfysio- logi med särskild vikt vid åtgärder av betydelse för att förebygga trött- het och sjukdomstillstånd, arbetsförenklingsmetodiken som verktyg för rationaliseringsarbete samt olika metoder för planering av eget och underlydandes arbete ävensom nätplaneringens grunder.

Handelsrätt

Kunskap om viktigare lagbestämmelser om avtal, köp, skuldebrev, pre- skription, pant, borgen, förmånsrätt, lagfart, inteckning, konkurs och skadestånd.

Någon kunskap om utsökningslagen.

Arbetsrätt

Kunskap om olika anställtningsformer för arbetstagare, lagarna om kollektivavtal, medling i arbetstvister, arbetsdomstol, förenings- och förhandlingsrätt samt arbetarskydd, arbetslagstiftningen och semes- terlagen, försvarets kollektivavtal samt företagsnämndernas kompetens och verksamhet.

Enskilt utredningsarbete

Varje elev skall såsom hemarbete utföra en större självständig utredning i något av ämnena vid skolan eller med dessa nära sammanhängande ämne. Utredningsarbetet kan även genomföras som grupparbete.

Utredningen skall utveckla elevernas förmåga att tränga in i ett ämne av mer omfattande art samt att logiskt, sakligt och i god språklig form framlägga resultatet. I anslutning till utredningen hålls ett före- drag, i syfte att utveckla och uppöva elevernas förmåga till muntlig framställning.

Specialstudier

Genom specialstudium av olika verksamhetsområden skall elevernas kunskaper fördjupas inom sådana avsnitt som har särskild aktualitet eller som av annan anledning bedöms värdefulla.

Bilaga 4:5 Målsättning för ämnen och övnings- grenar vid tygförvaltningskurs för kompaniofficerare

Totalförsvaret

Orientering om totalförsvarets organisation och samordning avseende främst tygtjänst.

Underhålls- och stabstjänst

Kunskap för tjänst som chef för vissa underhållsförband i krig. Kun- skap om underhållstjänsten inom fo. Uppöva förmågan att tjänstgöra i stab.

M obiliseringsplanläggning

God förmåga i planering och genomförande av mobiliseringstjänsten.

Förvaltning

God kunskap om för tygförvaltningstjänsten i fred och krig gällande bestämmelser.

Kunskap om för övriga förvaltningsgrenar gällande bestämmelser. Kompetens som föreståndare för drivmedelsanläggning vid lokalmyn— dighet.

Tygmaterieltjänst

God kunskap om principerna för tygmaterielens transport, förvaring och vård.

God kunskap om gällande säkerhetsföreskrifter. Kompetens som föreståndare för radiologiskt arbete.

Ammunitionstjänst

God kunskap om ammunitionens beskaffenhet, dess förvaring, handha- vande, vård och transport.

God kunskap om gällande säkerhetsföreskrifter. Kompetens som föreståndare för explosivämnesförråd.

Ekonomi

Orientering om grundläggande företagsekonomiska begrepp.

Personaladministration

God kunskap om personaladministrativ planering, personaladministra- tiva åtgärder samt arbetsledningsteknik.

Enskilt arbete

Genom enskilda studier eller studier i grupp befästa och komplettera meddelad undervisning.

Bilaga 4:6 Målsättning för ämnen och övnings- grenar vid intendenturförvaltningskurs i förrådstjänst för kompaniofficerare

F örvaltningskunskap

God kunskap om grundläggande bestämmelser för förvaltningen inom krigsmakten, förvaltningsmyndighets allmänna åligganden samt hand- läggningen av förvaltningsärenden i regional och lokal instans, förfa- rande vid köp och försäljning av förnödenheter i regional och lokal instans, handläggning av ärenden angående skada och förlust av förnö- denheter, planerings- och ekonomisystemets ändamål och principer samt dess praktiska tillämpning inom kompetensområdet samt redovisning av intendentur- och sjukvårdsförnödenheter.

Kunskap om bestämmelser ang. kontroll, revision, besvär samt be— stämmelser angående expeditionstjänsten och säkerhetsskyddet, kontors- tekniska hjälpmedel samt tekniskt säkerhetsskydd,

Någon kunskap om kassatjänsten i fred samt om viktigare bokförings- föreskrifter.

Intendentur- och sjukvårdsmaterieltjänst

God kunskap om intendentur» och sjukvårdsmaterieltjänsten samt läke— medelstjänsten vid lokala myndigheter i fred, anskaffning, tillförsel, om- fördelning, utlämning, utlåning, försäljning och uthyrning av materiel, mottagning, förrådshållning, vård, tvätt och reparation, märkning, in- spektion, besiktning, inventering, kassation, utgallring, skada och för- lust samt värdering och prissättning av materiel, tillhandahållande, för- varing, vård, omsättning och kontroll av läkemedel, materieltjänsten vid krigsförbandsövning samt mobiliserings— och krigsplanläggning avseende intendentur- och sjukvårdsmateriel samt läkemedel.

Kunskap om i utrustningen ingående viktigare material, olika mate- rials egenskaper och lämplighet med hänsyn till på utrustningen ställda krav, tekniska order avseende materiel samt kontrollåtgärder.

Tygmaterieltjänst

Någon kunskap inom förvaltningsområdet och givna bestämmelser med huvudvikt lagd på det lokala planet. Den skall därvid ge:

—— kompetens för placering i fred inom materielenhet -— kompetens att vara föreståndare för explosivämnesförråd.

Livsmedelstjänst med Iivsmedelslära

God kunskap om livsmedelstjänsten vid lokala myndigheter i fred, mat- hållningens ordnande samt tillhandahållande av portion, ration, livsme- del och fodermedel, tillförsel, anskaffning, förrådshållning, vård, om- sättning, inventering, skada och förlust, kassation samt utlämning av livsmedel och fodermedel, förplägnadsmateriel samt livsmedelstjänsten vid krigsförbandsövning samt mobiliserings- och krigsplanläggning av- seende livsmedel och fodermedel.

Kunskap om näringslärans grunder, viktigare livsmedel som används inom krigsmakten med huvudvikten lagd på kvalitetsfordringar och kontrollåtgärder samt grunderna för livsmedelshygien.

Drivmedelstjänst med drivmedels— och bränslekännedom

God kunskap om drivmedelstjänsten vid lokala och regionala myndig- heter i fred samt mobiliserings— och krigsplanläggning avseende driv- medel och bränsle.

Kunskap om handhavandet av brandfarliga varor inom krigsmakten samt viktigare drivmedel och bränslen som används inom krigsmakten med huvudvikten lagd på egenskaper, användning och kvalitetsford- ringar.

Kompetens som föreståndare för drivmedelsförråd.

F örrådsverksamhet

God kunskap om materielhanteringens grunder med huvudvikten lagd på rationell förvaring, transport och annan hantering av militärt gods, utrymmes-, arbetskrafts- och arbetstidsberäkningar, förrådsdrift samt förrådstjänsten i samband med repetitionsövningar.

Kunskap om åtgärder mot inbrott och sabotage samt brandskydd.

Personaladministration

Kunskap om systematiken vid arbetsstudier samt arbetsförenklingens grundprinciper.

Kännedom om produktionstekniska funktioner och arbetssätt, mät- metoder och användningsområden, principer och hjälpmedel vid lokal- planläggning, produktionsplanering, nätplanering, arbetsledningspsykolo- gi samt ergonomi och arbetarskydd.

Tyg— och intendenturtjänsten i krig

Kunskap om central ledning och samordning samt militärterritoriell in— delning och lydnadsförhållanden, underhållstjänstens omfattning, led- ning och organisation i stort vid armén, marinen och flygvapnet.

God kunskap om verksamheten vid beredskapshöjning och mobilise- ring, tyg- och intendenturunderhållsförbands (motsv.) ledning, organisa- tion och utrustning samt principer för deras verksamhet, ammunitions-, tygmateriels-, livsmedels-, drivmedels—, intendenturmateriel- och vatten- tjänstens grunder, planläggning och stabsarbete, verksamheten som milo— förrådschef samt verksamheten vid örlogsbas (marinelever) resp. flygbas (flygvapenelever) efter genomförd mobilisering.

Bilaga 427 Målsättning för ämnen och övnings- grenar vid kurs för kompaniofficerare i kassatjänst

F örsvarsorganisation

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med huvuddragen av krigsmaktens freds- och krigsorganisation.

Orientering skall lämnas om totalförsvarets olika delar, krigsmaktens personal, rekryterings-, värnplikts- och inskrivningsväsendet, frivilliga försvarsorganisationer, olika metoder för beredskapshöjande åtgärder inom totalförsvaret, mobilisering samt om aktuella försvarspolitiska

frågor.

Stats- och förvaltningskunskap

Undervisningen skall vidga elevernas kännedom om det svenska stats- skicket och förvaltningen.

Undervisningen skall omfatta den civila och militära förvaltningens organisation och verksamhet, statens finansiella hushållning med huvud- vikt på de militära anslagens användning samt bestämmelserna för kontroll, revision och besvär. Orientering om bestämmelserna för an- skaffning av förnödenheter skall lämnas.

A vlöning

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med författningar rörande statstjänstemännens förhandlingsrätt och rättsliga ställning samt rörande myndighet som arbetsgivare, i avtal reglerade allmänna avlöningsbestäm- melser för tjänstemän, rese- och traktamentsbestämmelser, pensionsbe- stämmelser, avlöningsbestämmelser m.m. för särskilda personalgrupper samt bestämmelser rörande värnpliktiga.

K assatjänst Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med förvaltningsregle- mente för krigsmakten och dess anvisningar i vad rör kassatjänsten,

försvarets kassaorganisation i fred och krig, försvarets kassaföreskrif— ter för fred och krig, föreskrifter om avlöningsutbetalning m.m. vid försvarets regionala och lokala myndigheter samt mobiliserings- och krigsplanläggning rörande kassatjänsten.

Orientering skall lämnas om bokföringsarbetet hos FCF.

Bokföring med handelslära

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med bokföringens teori, bokföring vid enskild firma och handelsbolag samt industribokföring.

Undervisningen omfattar bokföringens grunder, affärsbokföring, kost- nadsbokföring, mekanförbundets normalkontoplan, balansanalys, ban- ker och kreditinstitut samt betalnings- och kreditmedel.

Driftsekonomi och arbetsledning

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med psykologiska och fysiologiska faktorer av betydelse för anpassningen mellan människan och hennes arbete. Särskild vikt skall läggas vid kassachefens verksam- het som arbetsledare för kontorspersonal samt metodiken vid kontors— rationalisering.

Undervisningen skall omfatta allmänna principer för arbetspsykologi och arbetsfysiologi, arbetsledning på kontor, planering av arbetsplatser och kontorslokaler samt principer för rationalisering av kontorsarbete.

Automatisk databehandling (ADB)

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med metoder för insam- ling, registrering och presentation av data inom system FCF. Undervisningen skall också ge kännedom om databearbetningen inom system FCF samt allmän orientering om angränsande informations— system och ADB-teknikens grunder. Undervisningen skall kompletteras med studiebesök i datacentral.

Handelsrätt

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med huvuddragen av lagar och förordningar inom handelsrättens område.

Undervisningen omfattar viktigare lagbestämmelser om avtal, köp, skuldebrev, borgen, pant, förmånsrätt, lagfart, inteckning, konkurs m.m. samt orientering om utsökningslagen och skattelagstiftningen.

A rbe tsrä tt

Undervisningen skall göra eleverna förtrogna med gällande avtal rö- rande personal inom krigsmakten.

Undervisningen skall omfatta genomgång (orientering) av tillämpliga delar av lagen om förenings- och förhandlingsrätt, huvudavtalet, gällan- de kollektivavtal, semesterlagen samt arbetarskyddslagen.

Orientering skall lämnas om parterna på arbetsmarknaden samt för- farandet vid avtalstvister.

Expeditions— och säkerhetstjänst

Undervisningen skall ge den kunskap om expeditions- och säkerhets- tjänsten som erfordras för befattningen som kassachef. Undervisningen skall omfatta grunderna för expeditions- och säkerhetstjänsten, arkiv- vård samt de lagar, förordningar och övriga bestämmelser som reglerar tjänsten.

Orientering skall lämnas om kontorstekniska hjälpmedel.

Bilaga 4:8 Omfattning i stort av ämnet stabs- och

förvaltningstjänst vid fortifikationskurs för kompaniofficerare

Timmar Organisation 5 Statlig förvaltningsorganisation FortF, milo-, fostab, KA—försvar, kasernavd, organisation Statliga och kommunala institutioner Byggnadslagstiftning

Stabstiänsl Freds- och krigstabstjänst Föredragningsteknik

Allmän förvaltningstjänst och fastighetsförvaltning Allmänt förvaltningsreglemente (AFR) Upphandlingsförordningen statsregleringen Entreprenadhandlingar Säkerhetsbestämmelser vid upphandling Försvarets fastighetsfond (fastighetsregistrering, byggnadskort, hyreskontrakt)

Statförslag (Investering och underhåll m. m. på fastighetsfondens delfonder)

Krigsförråd (nybyggnad, förhyrning) Skjutbanor och övriga utbildningsanordningar Hyresanslag, hyresnämnd, hyreskontrakt för bostäder, deklarationer

Administrativ beredskap för fortifikatorisk verksamhet FPE-systemet

Materieltjänst Redovisning och kassation av materiel FortF krigsfältarbetsmaterielkatalog, BAF m. m.

Central upphandling, FortF upphandlingsbestämmelser Materielhantering i förråd

Generalplanering Allmänna bestämmelser Generalplanearbete inom förband och garnison

Domänzjänst Grundläggande lagar och förordningar, begrepp, kommunal planering Arrendering, servitut Markskadereglering, nöjdförklaring

Jordabalken Förvaltning av kronans mark och ärendenas delegering Skogsskötsel, bestämmelser för ”moms” Fiske och jakt, skogsbrand Statförslag för jordbruks- och skogsfastigheter

(titlar, utgifter, inkomster) Kommunalskattelagen (övningsfält) Ekonomiska kartan, förbuds- och influensområden, enskilda vägar. Blanketter

Bokföring 8 Försvarsväsendets räkenskaper, medelstilldelning, titelförteckning Användning av blanketter Övningsexempel i dispositionsbokföring

Övrigt 15 Arbetstidslagstiftning, arbetsledares ansvar, arbetarskydd och brandskydd IFTEX, BVK, FortF föreskrifter angående förvaring Inbrottsskydd

Prov 10

Summa timmar _ki—Ö

Bilaga 6:1 Allmän målsättning för den

produktionstekniska utbildning som F VAK bedrivit fram till 1972

Vid utformningen av FVAK kursprogram har målsättningen primärt varit att meddela ett sådant kunskapsunderlag att den arbetsledande per- sonalen på ett bättre sätt kan uppfylla produktionssituationens krav och samtidigt påverka deltagarna till bl.a. en positiv attityd till företaget och dess målsättning med verksamheten.

1. Attitydpåverkan inriktas på att skapa en bättre förståelse för:

1.1 företagets allmänna policy och dess beroende av

marknadsläge (konjunktur), produktionsinriktning, samhällsingripan-— den (lagar, förordningar etc.), personalläge (rekryteringsmöjligheter), partsbeteende (avtal, fackligt personalagerande etc.)

1.2 företagets sociala synsätt uttryckt bl. a. i personalbehandling, förmåner, befordran etc. (personalpolicy)

2. Det kunskapsunderlag, som bedömts vara mest angeläget för den arbetsledande personalen gäller:

2.1 Arbetsla-gstiftning och -författningar arbetarskyddslag och -kungörelse, lagar om förenings- och förhand— lingsrätt, arbetsdomstol, kollektivavtal samt semesterlag

2.2 Avtal och överenskommelser

kollektivavtal, saltsjöbadsavtal m.m.

2.3 Betalningsformer

avtalets bestämmelser om löneförhållanden, ackordssystem, ackords- beräkningar, strävan mot betalningsformer med mindre beroende av prestation, användningsområden för de olika betalningsformerna, betydelse för produktionsresultat

2.4 Ergonomi arbetsplatsutformning, arbetsställningar, utformning av verktyg och övrig utrustning, företagshälsovård, problem med buller, belysning, damm etc.

2.5 Företags- och driftsekonomi, redovisning bokföringens grundbegrepp, budgetering, orsaker och betydelse, af- färs- och kostnadsbokföring, uppdelning av kostnader, kontering orsaker och betydelse, kontoplaner, investeringskalkyler, ekonomiska beslut

2.6 Rationaliseringsverksamhet rationaliseringens betydelse, planering och genomförande av ratio- nalisering, analysmetoder, uppdelning av arbetstiden, nomenklatur, tidsstudier, prestationsbedömning, frekvensstudier, arbetsförenkling, PTS—system, MTM

Planering, beredning, kontroll hjälpmedel, rutiner etc.

2.8 Instruktionsmetodik krav på. en god instruktion, minne—glömska, några grundläggande pedagogiska principer, övningsexempel

Personalledning grundläggande principer för arbetsorganisation, urval av personal, beteendekonstituerande faktorer, mätning — bedömning av per- sonlighetsdrag, arbetsplatsen som socialt system, samarbete och sam- arbetsavtal, kommunikation, ordergivning, introduktion, anpassning till arbetsplatsen, tillsyn, tillrättavisning, bestraffning, uppmuntran, beröm, klagomål, missnöje, osämja, utlåtanden, betygssättning.

De kunskaper, som krävs för att kunna ta ställning till de tekniska frågor, som uppstår i arbetet, behandlas inte i dessa kurser, dvs. kur- serna behandlar endast sådana ämnen som berör alla arbetsledare obe- roende av verksamhetsområde.

Bilaga 6:2 Administrativa kurser i FortF preliminära utbildningsplan 1972 / 73

&

Kursbeteckning Deltagare &

Administrativ förvaltningskurs (4 dagar) Personal vid FortF samt vid Verksamheten vid några organisationsenhe- regionala myndigheter. Före- ter inom FortF trädesvis fr. o. m. lgr 19 Nätplanering Entreprenad— och avtalsfrågor Statsförvaltningens organisation och arbets- sätt

Vardagsrationalisering Föredragningsmetodik Programbudget Statstjänstemännens förmåner och skyldig-

heter Företagsnämnds- och förslagsfrågor Studiebesök

Kontorsteknisk kurs (4 dagar) Personal vid FortF samt vid FortF organisation och uppgifter regionala myndigheter. Före- Muntlig framställning trädesvis i ”kontorskarriären” Arbetslivets psykologi t.o.m. lgr 17 Vardagsrationalisering Planering av eget arbete Personalfrågor, anställningsvillkor m.m. Ergonomi

ADB-orientering Systematisk maskinskrivning

Språkbehandling och redigering Elementär statistik Kontorstekniska hjälpmedel Teknisk förvaltningskurs (4 dagar) Teknisk personal vid FortF FortF organisation och uppgifter samt vid regionala myndig- Muntlig framställning heter. Företrädesvis lgr 9—17 Arbetslivets psykologi

Vardagsrationalisering

Planering av eget arbete Personalfrågor, anställningsvillkor m. m. Ergonomi

ADB-orientering Programbudget Ritteknik (bestämmelser) Stål, plåt (svetsning, korrosion) Mätteknik

___—_________._——————-

K ursbeteckning

Deltagare

___—_____.___——————-

Ventilationsteknik El—teknik Vatten- och avloppsteknik A DB-utbildning (12 tim.)

Satsvis datorbearbetning (12 tim.)

Dokumentutformning Genomgång av FSD anvisningar för doku- mentutformning (2 tim.) Genomgång av FSD skrivanvisningar (4 tim.) Kontorstekniska hjälpmedel Systematisk maskinskrivning Träningskurs i maskinskrivning (20 _tim.)

Genomgång av FortF nya registrerings- system (1 dag)

Huvudsakligen teknisk perso- nal med grundläggande kun- skaper i Fortran Huvudsakligen teknisk perso- nal med viss programmerings- vana

Avd-, byrå- och sektionsche- fer

Personal i vars arbete ingår maskinskrivning

Frivilligt deltagande för per- sonal i vars arbete ingår ma- skinskrivning Personal vid FortF expeditio- ner

_____________——-—-—

Bilaga 6:3 I FMV kurskatalog 1972/ 73 redo- visade centralt bedrivna administrativa verkskurser

___—x—

Kursbeteckning Deltagare Kurslängd _a—

]. Chefskurs A Avd.- och byråchefer 5 dgr Personalledning, psykologiska faktorer ("""st Ledarskapsmodeller och metoder Personaladministrativ planering Administrativ rationalisering och

arbetsplanering

Handläggning av ärenden, offentlighet och sekretess FMV personalfunktion Verkets försvarsinformation

Statlig företagsdemokrati

2. Chefskurs B Sektions- och enhets- 3 kurser/år chefer

Offentlighet och sekretess FMV personalfunktion Personalledning

Gruppdynamik Ledarskapsmodeller Personalbedömning Personalutveckling Introduktions- och utbildnings- verksamhet Beredning och föredragning Planeringsmodeller och planering av eget arbete Statlig företagsdemokrati Begreppet "Vardagsrationalisering" Verkets försvarsinformation Ansvar, befogenheter och delegering Förvaltningsföreskrifter och adm. rätts- säkerhetsproblem

3. Administrativ grundkurs Självständiga 3 kurser/år handlaggare

Statsförvaltningens organisation och arbetssätt Grundläggande förvaltningsföreskrifter

”___—___—

Kursbeteckning Deltagare Kurslängd

___—#—

Offentlighetsprincipen och andra admi- nistrativa rättsgrunder Företagsdemokrati Arbetspsykologi med gruppdynamik Beredning och föredragning Språkbehandling Grundläggande bestämmelser för statlig upphandling Planering av eget arbete Ledarskapsmodeller Personal- och utbildningsfunktionerna

4. Sekreterarkurs Sekreterare vid byrå 2 kurser/år eller sektion

Statsförvaltningens organisation och arbetssätt Grundläggande förvaltningsföreskrifter Offentlighetsprincipen Kontorsteknik och aktuella kontors- rutiner Planering av eget arbete Reseservice Arbetspsykologi Presstjänsten vid FMV Språkbehandling Föredragningsteknik Registrering och arkivering Tal- och telefonteknik

5. Kontorskurs Kontorspersonal med 2 kurser/ år 2 ars praktik

Statsförvaltningens organisation och arbetssätt

Grundläggande förvaltningsföreskrifter Försvarsupplysning

Samarbete på arbetsplatsen Systematisk maskinskrivning Kontorsteknik

Expeditionstjänst Språkbehandling

Telefonteknik

6. Introduktionskurs för nyanställd Nyanställda kontorspersonal 2 kurser/ år

FMV organisation och arbetssätt Expeditionstjänst

Språkbehandling

Information om anställningsförhållanden och personalvårdsverksamhet vid FMV Information om formerna för samråd inom verket Försvarsupplysning Samarbetsfrågor Säkerhetstjänst

Ergonomi Systematisk maskinskrivning Telefonkultur

Kursbeteckning

7. Kurs i konferensteknik 1 kurs/år

Kommunikationspsykologi Konferensen som arbets- och besluts- form Planering av konferenser och diskussioner Konferens- och diskussionsledning Frågetcknik Framställningsteknik

8. Kurs i föredragningsteknik 2 kurser/år

Bestämmelser för ärendehandläggning Berednings- och föredragningsteknik Muntlig framställning. AV-hjälpmedel Beslutsformulering, föredragningslistor Kommunikation (film och föreläsning) G ru pparbeten

9. Orienterande ADB-kurs 2 kurser/år

Dators uppbyggnad och funktionssätt Databärande medier Dataöverföring Kontroll och säkerhet i ADB-system Introduktion till programmering FMV ADB-system

10. Grundläggande företagsekonomi ] kurs/år

Samhälle och företag Kontakten företag—konsument Företagsformer

Koncernbildningar

Intressenterna i företaget Företagets produktion Företagets styrsystem Arbetsfördelningen inom företaget Beslutanderätt och ansvar Företagets organisation Människan i företaget

Kostnader — intäkter — resultat Begreppsdefinitioner i kostnads/ intäktsanalys

Kalkylmetoder Problem i kostnads/intäktsanalys Företagets intäkter Företagets kapitalbehov och kapital- anskaffning

11. Taktisk- Teknisk- Ekonomisk Målsättning (TTEM—kurs) 1 kurs/ år

TTEMzs knytning till anskaffnings- förloppet Integration av TTEM i verksamheten vid andra myndigheter Ansvarsförhållanden och kraven på TTEMzs innehåll

Deltagare Kurslängd

Personal som medverkar 3 dgr i konferenser

Personal med kvalifice- rade föredragningsupp- gifter

Personal som tar del av datainformation

Personal som medver- kar i budgetarbetet

Personal med utv. och planeringsuppgifter

Kursbeteckning Deltagare Kurslängd

]2. Kurs i informationsteknik Detalj- och grupp- 5 dgr 2 kurser/år chefer

Information och kommunikation. Audio- visuella hjälpmedel. Kommunikation människa—dator. Konferens- och de- batteknik, anföranden och föredragning. Instruktionsteknik.

13. Chefskurs B, fortsättningskurs Sektions- och enhets- 3 dgr 1 kurs/år chefer som gått chefs-

. . . kurs B Motivationsteori

Gruppdynamik

Samtalsteknik

Praktiska personalledningsproblem Utredningsteknik Konferensteknik

Bilaga 7:1 PUN introduktionsutbildning för handläggande personal: Ämnen, omfattning och fördelning på perioder

Tidsåtgång (angiven i timmar)

Period ] Period 2 (anställnings- Period 3 (internat) myndigheten) (internat)

Litteratur Färdighets- träning (un- gefärlig tids- åtgång)

Introduktion av utbildningen Lagstiftning Förvaltningsekonomi Handläggning Förvaltningsspråket Offentlighet och sekretess Registrering och diarieföring Offentligt tryck Formulering av beslut Personaladministration Statstjänstemännens offentliga ställning Statstjänstemannens anställ- ningsförhållanden 3 Personalsamverkan 4 Sammanträdet som arbetsform 1 1 2 2 3 0

IIIAAASÄI

Wi Nut—A

Prov på inläst litteratur Avslutning Summa 39

Två till KFU hösten 1971 inkomna förslag till utbildningsgång för blivande förvaltningsofficer (kompaniofficer) inom en integrerad förvaltnings- organisation

Bilaga 8:1

Förslag A

Skede 1 (5 månader). Praktikanttjänstgöring vid eget förbands tyg-, int-, fort- och kassaavdelningar med viss styrning från en försvarets förvalt-

ningsskola.

Skede 2 (4 månader): Allmän förvaltningsutbildning vid skolan. Skede 3 (8 månader): Praktikanttjänstgöring vid annat förband med fackinriktning på tyg-, int-, fort- och kassatjänst.

Skede 4 (4 månader): Förvaltningsutbildning vid skolan med inrikt- ning på respektive fack.

Förslag B

I det andra förslaget nämns som en grundförutsättning att nuvarande målsättning ändras och att utbildning i ekonomi, teknik och stabstjänst tillkommer. Utbildningen skulle då indelas i följande skeden:

Skede 1 Allmän förvaltningskurs

3 månader Ämnen: försvarsorganisation, förvaltningskunskap, expeditionstjänst, stabstjänst, arbetsledning, företags- ekonomi, redovisning, system K.

Skede 2 Praktisk tjänstgöring

5—6 månader Tjänstgöring i alla befattningar på lokalnivå, tjänst— göring vid KFÖ med tyngdpunkten lagd på planering före denna samt på ut- och avrustningsarbetet.

Skede 3 S pecialutbildning

2—4 månader Fack: int, tyg, fort och kassa.

Utbildning till förvaltningsofficer

Förutsättning: förvaltare bör ha kunskaper motsva- rande dem som intendentur- och tygofficerare erhållit under första årskursen. Genom urval skulle förvaltare med 4 års tjänstgöring kunna gå årskurs 2 tillsam— mans med intendentur- och tygofficerare för att där- efter i fred kunna tjänstgöra som förvaltningsofficer (stf) och i krig som brigadintendentur-tygofficer.

Förvaltningsutbildningens omfattning 1972/ 73 (Försvarets egen utbildning)

Bilaga 822 Typ (benämning) Antal elever1 Totala

av kurs antalet M CM C S:a elev-

dagar Antal heltids- lärare Antal övriga lärare

Lärar- kostna- der (tkr)

Kursom- kostna- der

(tkr)

Summa kostnader

(tkr)

___—_________________———————————

4 368,6

Förvaltning ] 037 154 1 576 2 767 46 551 29

Personaladministrativa ämnen Introduktion Säkerhetstjänst och totalförsvar Förrådstjänst Ekonomi Fortifikationstjänst ADB Planering och rationalisering Övrigt Summa

43 29 15 19

8 13

1'7

..

1 176

45

212

164 30 136 320 201 1 125 65 185 252 30 141 349 220 20 135 79 198

1 264 150 400

904 676 4 601 417 519

1005

9 10 20

34 8 9 7

exist-"ola ln co

h_to—t

owe N—Ol ___

169,15 9,7 17,3 1393 26,3 345,1 22,4 39,7 114,2

________________________———;—————/—

1 M=Militär, CM=Civilmi1itär, C=Civil. 2 Endast rese- och traktamentskostnader.

Bilaga 8:3 KFU yttrande den 20 april 1972 angående delbetänkande avgivet av 1968 års personalkategoriutredning, PKU

Till Statsrådet och Chefen för försvarsdepartementet

Med anledning av ovannämnd remiss får krigsmaktens förvaltnings- utbildningsutredning (KFU-71) anföra följande.

I den till direktiven för KFU fogade departementspromemorian anges bl. a. att utredningen för att ge underlag till en eventuell sammanslag- ning av berörda personalkårer bör granska härmed sammanhängande frågeställningar och att därvid samråda med 1968 års personalkategori- utredning. Såsom framgår av avsnittet 1.3.4 i betänkandet har den över- enskommelsen träffats mellan KFU och PKU att frågan om eventuell sammanslagning av berörda personalkårer skall behandlas av PKU. Vidare har överenskommits att KFU behandlar samtliga utbildnings- frågor.

När det gäller visst fältarbete med bl. a. insamling av material har även samverkan skett mellan de två utredningarna. PKU har åtagit sig att överlämna till KFU visst underlag som kan tjäna till vägledning för KFU fortsatta arbete och dess överväganden angående den framtida förvaltningsutbildningens omfattning och innehåll.

Med hänsyn till sina direktiv har KFU inte funnit anledning yttra sig över annat än sådant som berör utbildningsfrågor.

Den integrering av utbildningen för samtliga kategorier av förvalt— ningspersonal som KFU enligt sina direktiv har att pröva torde under- lättas vid ett sammanförande av tyg- och intendenturförvaltningspersonal till en kår. Möjligheterna till en rationellare förvaltningsutbildning torde därvid ökas.

Genomförandet av förordad kårsammanslagning är uppdelat på två steg. I det första steget bildas en förvaltningskår genom sammanslagning av nuvarande fälttygkåren med försvarets intendenturkår. Andra steget innebär att kårens uppgifter och personal kompletteras att omfatta även beståndsförvaltningen av tygmateriel inom marinen och flygvapnet.

KFU förutsätter att en utbildningssamordning skall ske redan i steg 1 och inte behöva fördröjas i avvaktan på det samgående som föreslås ske

enligt steg 2. För att möta de aviserade organisationsförändringarna har Intendenturförvaltningsskolan och Tygförvaltningsskolan redan påbörjat försök med viss integrering av tyg- och intendenturutbildningen. KFU aVSer att följa upp denna utveckling såsom ett naturligt led i sitt utred- ningsarbete.

KFU vill dock ifrågasätta om nuvarande utbildningsorganisationer har reella förutsättningar att som PKU tycks mena enligt bild 16.1 kunna påbörja ett genomförandeskede redan i slutet av år 1972 då såväl sam- planering av utbildning och rekrytering som kompletteringsutbildning för nya arbetsuppgifter i olika nivåer skulle igångsättas. KFU anser det inte vara möjligt att till denna tidpunkt lägga fram definitiva förslag till ut- bildningen ifråga. Rent organisatoriskt uppstår dessutom svårigheter då kurser enligt nuvarande utbildningssystem alltjämt pågår med de modi- fikationer som i det föregående berörts.

Vid sina överväganden angående personalsammansättningen i mate- rielverket finner PKU att denna skulle enligt ett alternativ benämnt B med tjänster för civil, civilmilitär och militär personal ge säkrare förut- sättningar för en hög effektivitet i materielverkets verksamhet. Alterna- tivet skulle nämligen enligt PKU säkerställa verkets långsiktiga behov av personal med militär och civilmilitär miljöerfarenhet (sid. 118).

I det sammanhanget framhålls att rådande begränsningar i utbild- ningsmöjligheterna i och för sig inte är bundna till något av de av PKU diskuterade alternativen men att de minskas i samma mån som utbild- ningsverksamheten utvidgas och intensifieras, speciellt om utbildningen innefattar miljökunskap m. m.

KFU utgår liksom PKU från att en väsentlig utvidgning av den civila personalens utbildning måste komma till stånd. KFU hittillsvarande ut- redningsarbete har gett klara belägg för detta. I samband med denna utbildning torde också det militära miljökunnandet hos denna personal komma att öka. Det kan därför ifrågasättas om man redan nu skall göra en bedömning om den framtida personalsammansättningen i materiel- verket skall ha det inslag av militär och civilmilitär personal som PKU föreslår.

Folke Nihlfors Jan Dinell

Bilaga 8:4 KFU yttrande den 1 februari 1974 till statsrådet och chefen för utbildnings- departementet över 1968 års utbild- ningsutrednings betänkande Högskolan

(SOU 1973c2—3)

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning har anmodats yttra sig över ovannämnda betänkande och får härmed anföra följande:

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (KFU—71) skall enligt sina direktiv utreda organisationen av krigsmaktens förvaltningsutbild— ning och de organisatoriska följderna av en lokalisering av denna utbildning till Östersund. Utredningen skall dessutom, mot bakgrund av förväntade framtida krav på befattningshavare inom förvaltnings- området, utreda utbildningens innehåll och utformning varvid bl. a. bör beaktas förändringarna inom det allmänna utbildningsväsendet och i vad mån möjligheter till samverkan med civil utbildning föreligger såsom den som bedrivs av socialhögskolan i Östersund som har en förvaltningslinje.

KFU lägger fram sitt betänkande våren 1974 och föreslår däri att en för försvaret gemensam förvaltningshögskola inrättas. Därvid redovisas en undersökning av de målgrupper som kan komma i fråga för förvalt- ningsutbildningen inom försvaret. Den totala målgruppen uppgår till ca 30000 personer varav mellan 80 och 90 procent utgörs av civila tjänstemän.

Förvaltningsutbildningen förutsätter för huvuddelen av denna personal sådan skolutbildning och yrkesutbildning, att förvaltningsutbildningen bör kunna kategoriseras som högskoleutbildning enligt den definition som givits dels i proposition 1972:84 om gymnasieskolans kompetens- värde m. m., dels av U 68.

Utbildningsinnehållet är givetvis i viss utsträckning miljöanknutet till verksamheten inom försvaret men en inte obetydlig andel av utbild- ningen utgörs av ämnen och kursmoment som återfinns i socialhögsko- lornas förvaltningsutbildning eller annan motsvarande utbildning utanför försvaret.

I det följande tar KFU upp U 68 förslag endast i den mån de kan ha anknytning till eller beröringspunkter med den förvaltningsutbildning inom försvaret vilken KFU har i uppdrag att utreda.

KFU har funnit att U68 inte berört den inomverksutbildning som

bedrivs inom den offentliga sektorn, t. ex. inom försvaret, vilket KFU finner beklagligt. Det återstår alltså frågor att behandla som samman- hänger med den högskoleutbildning som redan nu förekommer i form av internutbildning, hur den bedrivs och vilka förutsättningar som kan finnas för samverkan mellan det allmänna utbildningsväsendet och inomverksutbildning på högskolenivå.

KFU finner, att inte minst integreringsfrågorna för dessa två olika system av högskoleutbildning bör tas upp till ingående prövning såväl med avseende på integreringen mellan högskolan och internutbildningen som i fråga om vilka resurser, personella och materiella, som en institu- tionaliserad inomverksutbildning kan tänkas erbjuda för samnyttjande o. dyl. En sådan utbildningssamverkan förefaller att ha alla förutsätt- ningar för att kunna bli berikande för båda parter.

KFU återkommer i det följande med exempel på där sådan sam- verkan är tänkbar.

Av det som ovan konstaterats beträffande U 68 inriktning på högskole- utbildning exklusive inomverksutbildning följer att dimensioneringen av högskolan väsentligen grundar sig på andra arbetsmarknadens utbild- ningsbehov än de som tillgodoses genom internutbildning.

U 68 anger som övergripande mål för högskolan att samtliga utbild- ningslinjer skall vara yrkesförberedande. KFU anser att från en sådan utgångspunkt närmas högskoleutbildningen till internutbildning inom angränsande yrkesområden såväl i fråga om utbildningsinnehåll som verksamhetsformer.

Därför ifrågasätter KFU om en dimensionering av högskolans utbild- ningslinjer med hänsyn till arbetsmarknadens nyrekryteringsbehov — som U68 föreslår —— verkligen ger en rättvisande bild av den totala efterfrågan på yrkesinriktad högskoleutbildning.

KFU anser sig också böra ställa frågan om den begränsning av antagningen till högskoleutbildning som U68 förordar på grundval av dimensionering skulle bereda plats för deltagare från försvaret inom utbildningssektorerna teknik och administration/ekonomi. En inte obe- tydlig del av försvarets förvaltningsutbildning utgörs nämligen av sådan teknisk, administrativ och ekonomisk utbildning, som till sitt innehåll är densamma som erfordras i övrig statlig och i viss utsträckning även kommunal förvaltning.

I sina överväganden om studiernas organisation framlägger U68 bl. a. undersökningar beträffande studerandes synpunkter på denna. Av de redovisade resultaten framgår en uttalat positiv inställning till kortare, påbyggbara utbildningsalternativ och till en återkommande utbildning, där studierna avbryts av en yrkesverksam period. Denna typ av utbildning är i dag rikligt företrädd inom försvaret där yrkesutbild- ningen av hävd utformats som ett systematiskt alternerande mellan utbildning och tillämpningsskeden i form av yrkesverksamhet, dvs. återkommande utbildning.

KFU konstaterar med tillfredsställelse, att de principer för utbild- ningslinjernas uppbyggnad som U 68 föreslår, ger utrymme för ett utbud av kurser eller studiekurser i fortbildnings- eller vidareutbildningssyfte

och att U68 i sitt arbete prövar en profilering av utbildningsetapper med hänsyn till yrkeskraven.

Detta torde kunna öppna möjligheter för exempelvis elever vid den försvarets förvaltningshögskola som KFU kommer att föreslå att till- godogöra sig högskoleutbildning, om de kan beredas tillträde till hög- skolekurser i ämnen såsom företagsekonomi, ekonomisk redovisning, personaladministration, ADB, rättskunskap m. m.

Sådana yrkesinriktade studiekurser skulle då utgöra en variant av kombinationsutbildning som oberoende av fakultetstillhörighet och hu- vudmannaskap kunde ges en inriktning på förvaltningsverksamhet inom försvaret.

Detta förutsätter emellertid en genomförd samverkan mellan försvaret och högskolan på lokal nivå både vid planering och genomförande, något som såväl redan genomförd som föreslagen lokalisering av hög- skoleutbildning torde kunna skapa möjligheter till.

Den studieorganisatoriska anknytningen av kortare studiekurser finner KFU böra kunna genomföras i exempelvis de utbildningslinjer som KFU kommer att föreslå för intendenter, för projektledare i anskaff- ningsverksamhet, för driftsingenjörer i verkstadsdrift eller vid förvalt- ningskurser för högre chefer.

Som tidigare nämnts har en förutsättning för KFU arbete varit att vid en centralisering av förvaltningsutbildningen inom försvaret denna lokaliseras till Östersund. Vidare har i KFU uppdrag legat att undersöka möjligheterna till samverkan med civil utbildning.

Eftersom den sedan några år tillbaka i Östersund befintliga social— högskolan får en alltmer uttalad inriktning på förvaltningsutbildning har KFU i sitt arbete haft anledning att med socialhögskolan ta upp frågor angående förutsättningarna för lärarsamverkan, viss gemensam planering och sambruk av lokaler m. m.

Förutsättningarna för en lärarsamverkan har kunnat konstateras vara goda och en viss reciprocitet synes också vara möjlig att åstadkomma. Samverkan i lokal- och planeringsfrågor har däremot inte diskuterats särskilt ingående, beroende på att KM:t den 1.10 1971 gett överbefäl— havaren i uppdrag att vidta åtgärder för lokalanskaffning varvid skulle eftersträvas i största möjliga utsträckning en samlokalisering med en för armén avsedd teknisk skola (ATS), lokaliserad till Östersund.

I utredningsarbetets slutskede har emellertid frågan om en samlokali- sering av socialhögskolans och försvarets förvaltningsutbildning väckts av företrädare för socialhögskolan. KFU har för sin del funnit att frågan skulle vara värd att närmare prövas i särskild ordning.

Som en följd av vad ovan anförts delar KFU den uppfattning som U 68 framfört att erfarenheterna av pågående utbyggnad av högskole— utbildningen i Östersund bör ligga till grund för beslut om fortsatt inriktning av denna.

Det är emellertid enligt KFU mening angeläget att man i den fort- satta planeringen av högskoleutbildningen i Östersund inte bortser från det förvaltningsutbildningsbehov på högskolenivå som försvaret vid ett beslut om inrättande i Östersund av en försvarets förvaltningshög-

skola skulle komma att representera, utan att man i stället väger in detta behov vid den framtida högskoledimensioneringen.

KFU vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att tillkomsten av den ovannämnda skolan ATS, kan komma att medföra behov av teknisk utbildning av sådan art som enligt U 68 förslag kom- mer att återfinnas inom högskolans tekniska yrkesutbildningssektor.

Därigenom torde basen breddas för en systematiserad decentraliserad universitetsutbildning och för en allmän utbildningslinje, förlagd till Östersund.

Beträffande U 68 förslag i övrigt om lokalisering av högskoleutbild- ning finner KFU rent allmänt, att en sådan lokalisering torde ge en positiv effekt på de förbandsorter, som berörs av densamma.

Med anledning av vad som i det föregående framhållits om möjlig- heterna till samverkan mellan socialhögskolan i Östersund och en försva- rets förvaltningshögskola aktualiseras frågan om representation i det planerings- och ledningsorgan som ansvarar för högskoleutbildningen i Östersund.

Skulle ett samarbete komma till stånd i den utsträckning som redan på detta relativt preliminära stadium förefaller sannolikt vore enligt KFU mening en representant från försvaret motiverad i detta organ som företrädare såväl för yrkeslivet som för annan utbildningsorganisa- tion än högskolan.

Bilaga 12:l Vissa publicerade synpunkter, erfarenheter och resultat gällande utbildningens lönsamhet

1968 års utbildningsutredning (U 68)

U 68 har låtit göra en undersökning som redovisas i SOU 1972:23 med rubriken ”Samhällsekonomiska kalkyler för längre utbildning”. Avsikten var att jämföra olika högskoleutbildningars produktionseffekter för sam- hället och deras effekter på individernas inkomster. De problem som är förenade med att mäta och jämföra sådana effekter redovisas utförligt i rapporten. Den metod som användes var s.k. cost-benefit-analys — samhällsekonomisk kalkyl — som bl. a. bygger på en klar identifiering av utbildningens "uppoffringar” av resurser (costs) och ”belöningar” (benefits).

Det relevanta måttet på uppoffringar bygger på alternativkostnadsbe- greppet. En ökad intagning till utbildning medför att resurser som eljest skulle använts på annat håll förbrukas för utbildningsändamål. Samhället går alltså miste om allt det som kunnat åstadkommas med resurserna i deras bästa alternativa användning. Värdet av detta är en minuspost —— en uppoffring. Allt som åtgår för utbildningen och som har ett alter- nativnyttjandevärde medräknas bland utbildningens minusposter i kal- kylen, dvs. kostnader för lärare och annan personal, lokaler och utrust- ning ävensom alla andra direkta kostnader. Likaså skall värdet av vad en person skulle ha kunnat åstadkomma om han ej studerat, dvs. värdet av den studerandes arbetstid (indirekt kostnad) tas med bland uppoff- ringarna.

Utbildningens belöningar kan indelas i:

1. Direkta produktionseffekter: utbildningen medför i allmänhet att individen kan utföra vissa arbetsprestationer effektivare än förut och ibland även att han kan utföra nya och mera komplicerade arbetsupp— gifter.

2. Direkta konsumtionseffekter: utbildningen kan ha ett egenvärde för den individ som utbildas. Han kan t.ex. tillmäta studietiden ett värde i sig. Han kan också efter utbildningen erhålla arbetsuppgifter som

bättre svarar mot hans yrkespreferenser. Utbildningen kan vidare ge nya konsumtionsmöjligheter (t. ex. utbildning i ett nytt språk).

3. Externa effekter: sådana effekter som inte är direkt hänförbara till individen själv, t. ex. den informella kunskapsspridningen på arbets- platsen som gör att även andra individers produktivitet kan öka. En korrekt samhällsekonomisk kalkyl bör innefatta samtliga belö- ningar och uppoffringar och väga dessa mot varandra. U 68-undersök— ningen omfattade 14 utbildningar för vilka utbildningskostnaderna och inkomsterna för de utbildade i olika åldersgrupper betraktades under en lång tidsperiod och omräknades för att jämförbarhet skulle nås. Ett grundläggande antagande i kalkylen var att individens lön kan som ett närmevärde användas som mått på det produktionsvärde han åstad- kommer.

Jolin Vaisey, docent i ekonomi vid Worcester College i Oxford

Enligt Vaisey är det den hastighet med vilken nya idéer och nya pro- duktionsmetoder kan förverkligas i produktionsmedlen som bestämmer den hastighet med vilken ekonomin i sin helhet kan utvecklasl. Undervis- ningen lämnar härvid tre viktiga bidrag till den ekonomiska utvecklingen.

1. Det är från den högre undervisningen och från forskningsinstitutio- nerna som nya idéer och metoder kommer.

2. I allt större utsträckning blir den individuella skickligheten resul- tatet av den formella undervisning och träning som vanligtvis tillhanda- hålles i skolor och högskolor även om en del läres på arbetsplatsen. Ju snabbare arbetarna kan bibringas nya färdigheter, desto lättare kan de använda nya produktionsmetoder och desto troligare är det att de är öppna för ändringar i produktions- och organisationsmetoderna.

3. Det är djupt liggande komplex av förbindelser och åsikter som sammanlänkar konsumenter, arbetare och arbetsledning. I länder med högt uppdriven formell undervisning finns det en beredvillighet att ac- ceptera förändringar, en vilja att driva fram förändringar som skarpt kontrasterar mot den djupt traditionella konservatismen i andra länder. Ekonomisk tillväxt är i själva verket ett sammanfattande uttryck för snabba förändringar.

Yrkesutbildningsberedningen ( YB) Enligt YB betänkande ”Yrkesutbildningen I” (SOU 1966:3) har i USA gjorts vissa undersökningar av den ekonomiska utvecklingen under pe- rioden 1929—1957. Man fann vid dessa bl. a. att utbildning och forsk- ning bidrog med inte mindre än 1,26 % till den årliga genomsnittliga tillväxten av bruttonationalprodukten som uppgick till 2,93 %. Arbete och sysselsättningsnivå m.m. bidrog med 0,90 %, kapital med 0,43 % och övrigt med 0,34 %. Enligt dessa beräkningar skulle alltså investe- ringar i utbildning och forskning vara tre gånger så lönsamma som in-

” John Vaisey: Undervisningen i det moderna samhället (Aldus).

vestering i realkapital. I komponenten utbildning och forskning ingår arbetskraftens utbildning med 0,67 %, vilket utgör nära en fjärdedel av den totala ökningen och 1,5 gånger kapitalfaktorn.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

I SÖ petita för 1958/59 omnämns ett försök att fastställa utbildnings- faktorns betydelse som gjorts i Norge. Beräkningarna avser perioden 1950—1956 och jämförelser har gjorts med liknande undersökningar i USA och Finland. Av uppgifterna, som visar god samstämmighet mellan de tre undersökningarna, kan bl. a. utläsas att i Norge en ökning av realkapitalet med 1 % vid oförändrad sysselsättning, teknik och utbild- ningsläge ledde till en ökning av nationalprodukten med endast 0,20 %. Däremot hade nationalprodukten vid konstant realkapital och sysselsätt- ning ökat med ej mindre än 1,8 % per år till följd av utbildningsfaktorn. SÖ visar också genom ett räkneexempel att, om de norska förhållandena vore tillämpliga även på de svenska, utbildningsfaktorn (under i exemplet angivna förhållanden) skulle representera en mer än dubbelt så stor effekt som kapitalinvesteringarna. SÖ drar själv följande slutsats av de exemplifierade undersökningarna. ”Även om de lämnade uppgifterna icke i detalj lägges till grund för överväganden, visar dock samstämmig- heten mellan runt om i världen verkställda beräkningar, att en fort- gående ökning av utbildningens och forskningens resurser har uppen— bart gynnsamma samhällsekonomiska verkningar.”

SÖ tar även i petitan för 1967/68 upp frågan om utbildningens sam- hällsekonomiska betydelse och framhåller bl. a. följande. ”Utbildningens betydelse för såväl samhällets som den enskildes ekonomi uppmärksam- mas alltmer. För den enskilde är god utbildning numera en avgörande förutsättning för en intressant och välbetald yrkesmässig verksamhet. För samhället framträder utbildningen alltmer som ett av de viktigaste medlen att öka den ekonomiska framstegstakten. Jämfört med andra samhälleliga investeringsobjekt kan utbildningen sägas inta något av en särställning i den meningen, att investeringar i utbildning ger kumulativ avkastning som sprids över alla det ekonomiska livets sektorer.”

SÖ hänvisar bl. a. till den i YB betänkande omnämnda amerikanska undersökningen. Vidare omnämns en rapport 1965 från Economic Council of Canada vari sex kapitel ägnas åt utbildningens betydelse för den ekonomiska tillväxten. Där hävdas bl. a. att arbetskraftens produk— tivitet väsentligen beror på utbildning och kunnighet snarare än på den tillgängliga kapitalutrustningen. I en historisk analys av Kanadas eko— nomiska utveckling under de senaste sextio åren påvisas ett direkt sam- band mellan arbetskraftens produktivitet och dess utbildningsstandard. Vidare påvisas i en jämförelse mellan Kanada och USA att skillnaden i genomsnittlig arbetsinkomst mellan länderna beror på skillnader i skol- utbildningens omfattning snarare än på skillnader i investerat kapital.

SÖ anför också att konstateranden med innebörden att investeringar i utbildning ger större avkastning än tänkbara alternativa investeringar i realkapital numera förekommer rikligt i utländsk utbildningsekonomisk litteratur.

1963 års utbildningskommitté inom televerket

Även i ett av 1963 års utbildningskommitté inom televerket 1972 av— lämnat betänkande1 framhålls bl. a. att kostnaderna för utbildningen kan relativt lätt fastställas under det att intäkterna, dvs. avkastningen av de investeringar som görs i utbildning, ofta är svåra att beräkna. Det hän- visas bl.a. till ovan redovisade försök i Norge. Dessa försök har, anser kommittén, ”entydigt visat att generellt sett investeringar i utbildning givit märkbart större effekt än motsvarande investeringar i exempelvis maskinella och tekniska nyheter". Enligt kommittén innebär systemati- serad utbildning avsevärda besparingar i förhållande till upplärning på arbetsplatsen. Det bör dock observeras ”att detta ej kan avläsas i den ekonomiska redovisningen och att det ej heller kommer med i budgeten, eftersom kostnaderna för upplärning på arbetsplatsen till skillnad från kurskostnaderna ej särredovisats”.

1968 års personalkategoriutredning (PKU)

Enligt en av PKU gjord undersökning av kostnaderna i samband med personalanskaffning2 är dessa vid intern rekrytering endast 1/2—1/3 av dem för extern rekrytering till samma nivå. PKU drar bl. a. följande slut- sats av sin undersökning: ”Från denna utgångspunkt bör alltså en myn- dighet nyanställa till förhållandevis låga tjänster samt genom kunskaps— och erfarenhetsuppbyggnad utveckla personalen efter myndighetens be- hov samt personalens önskemål och förmåga så att ett rekryterings- underlag för högre tjänster finns."

Skolforskningsprojektet ”Utbildning år 2000” Även när det gäller produktionsmätningen inom utbildningsväsendet har försöken varit många, men resultaten är ännu inte sådana att de kan åberopas som säkra underlag. KFU vill dock fästa uppmärksamheten på ett försök att belysa kostnadsutvecklingen i brittisk primär- och sekun- därundervisning under senare år som refererats i en rapport från skol- forskningsprojektet ”Utbildningen är 2000'". Själva undersökningen som sådan saknar egentligt intresse i detta sammanhang, men vissa slutsatser syns vara av särskilt värde.

Författarna till den brittiska undersökningsrapporten drar sålunda bl. a. slutsatsen att det visserligen finns ett positivt samband mellan ut- bildningskvaliteten och kostnadsnivån, men med ökad ekonomisk sats- ning följer inte automatiskt höjning av den förra.

Författarna understryker starkt betydelsen av att utbildningsmålen specificeras. Alltför ofta uttrycks syftet med policybeslut och därmed förenade kostnadshöjningar i alltför generella termer för att det skall vara möjligt att någonsin fastställa om uppställda mål verkligen nås. De

' Televerkets Författningssamling Serie A:26 (1972-06-01). 2 Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet (SOU 1973:38). * SÖ 1971 (Liber) Projektledning T. Husen under medverkan av K-H Lars- son.

kvalitetsmått som används i den redovisade studien är grova, men upp- visar likväl olika känslighet för höjningar av utbildningskostnaderna. Med en bättre och mera heltäckande uppsättning kriterier för mätning av skolans effekter på eleverna är det sannolikt, menar författarna, att det blir en ännu större spridning i korrelationerna mellan kvalitet och kostnadsnivå. Detta understryker ytterligare att anslagshöjningar inte innebär någon garanti för förbättring av utbildningskvaliteten.

Avslutningsvis framhållas att "noggrann specifikation av målsättning— arna är absolut nödvändig om vi skall kunna mäta utbildningsväsendets produktivitet och effekten av resursutnyttjandet. För närvarande är ut- bildningsmålen ofta uttryckta i alltför vaga termer för att kunna över- sättas i kvantitativa resultat—termer. Detta innebär i realiteten att de inte är särskilt brukbara, eftersom det inte finns någon möjlighet att fast- ställa i vilken utsträckning de uppfylls.”

Svenska landstings/örhundet

I nr 14 av Svenska landstingsförbundets ”pedagogiska artikelserie” redo- visas en modell för bedömning av fortbildningens lönsamhet.1 Redovis— ningen, som utgör en rapport från gruppen för pedagogiskt utvecklings- arbete över ett uppdrag, visar genom tillämpning på praktikfall, värde— ring och prioritering av fortbildningsprojekt efter förväntade effekter ut- tryckta i ekonomiska eller andra termer.

I detta sammanhang är den modell intressantast som tillämpades för att rangordna projekt med avseende på betydelsen av vissa inte ekono- miskt värderbara effekter. Det gällde härvid att rangordna projekten med hjälp av en för alla projekt gemensam värdeskala, dvs. att räkna fram någon sammanfattande siffra för varje projekt för återspeglande av projektets önskvärdhet. Problemet var främst att projekten som regel värderades vart för sig efter olika måttstockar.

* Svenska landstingsförbundets utbildningsavdelning, april 1972 (stencil).

Bilaga 19:1 Armélinjens fortifikationstekniska kurs (ATKF 1972-74) för regements- officerare, förlagd till MHS. Utbildningsmål och utbildningstidens fördelning på ämnen

Kursen har följande allmänna utbildningsmål:

”Undervisningen skall syfta till utbildning för sådana chefs-, stabs- och lärarbefattningar, där goda kunskaper erfordras om fortifikatoriska frågor.

Eleverna skall ges sådana kunskaper i stabsämnen, främst i strategi, taktik och stabstjänst, att de kan tjänstgöra i kvalificerade befattningar i högre staber och förband.

Den tekniska undervisningen skall inriktas på fältarbeten, främst be- fästningsarbeten inom totalförsvaret samt på den militära byggnads- verksamheten i övrigt och därvid ge eleverna god kännedom om militär- tekniska utvecklingsfrågor samt förmåga att medverka i och även leda fortifikatoriska utredningar, taktisk—tekniska studier, system- och opera— tionsanalys samt projekteringsarbete och försöksverksamhet, erforderliga teoretisk-tekniska kunskaper för att kunna sätta sig in i tekniska special- områden och för att kunna följa den tekniska utvecklingen, fördjupade kunskaper inom speciella fortifikatoriska områden genom bl. a. special- studier och enskilda utredningar.

Från kursen uttas stabsaspiranter."

_________————_———————

Utbildningstidens fördelning på ämnen/tim.

___—___”

Strategi 132 Taktik 455 Krigsstabstjänst 258 Militärhistoria 20 Administration 164 Teknik 12 Psykologi 8 Engelska 40 1 892 tim. Enskild utredning 19 Specialstudier 76 Fysisk träning 38 Studiedagar 384 Förbandstjänst 180 Resor 43 Reserv 58

___—___

Utbildningstidens fördelning på ämnen/tim.

___-x

F orli f ikationsämnen

Matematik 177 Konstruktionslära 193 Befästningslära 435 Byggnadslära 123 Betongteknik 68 1 270 tim. Bergsprängningsteknik 105 VVS-teknik 47 Elektronik 42 Fortifikationsförvaltning 80 ]

Summa 3 162 tim.

&

Bilaga 24:1 Särskilda bestämmelser om vissa lärartjänster för högre utbildning i Örebro, Östersund och Luleå

Utbildningsdepartementet 1972-04-14

I skrivelse den 26 november 1970 har riksdagens revisorer —— med över- lämnande av en granskningspromemoria rörande ökad samordning av universitets- och högskoleutbildningen i Örebro samt däröver avgivna yttranden — hemställt bl. a. om vissa åtgärder för att inom ramen för nuvarande organisation av ifrågavarande utbildning främja en ökad sam- verkan mellan berörda enheter.

I skrivelse den 15 februari 1971 har universitetskanslersämbetet — med överlämnande av en ansökan i ärendet av universitetslektorn Bengt Almerud med flera vid universitetsfilialen i Örebro samt däröver av— givna yttranden av rektorsämbetet och berörda utbildningsnämnder m. fl. vid universitetet i Uppsala — avgivit förslag till bestämmelser om extra universitetslektorat, gemensamma för universitetsfilialen, socialhögsko— lan och gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro.

Över ämbetets förslag har yttranden avgivits den 1 april 1971 av då- varande samarbetsnämnden för socialhögskolorna efter hörande av so- cialhögskolan i Örebro och den 2 juni 1971 av styrelsen för gymnastik— och idrottshögskolorna efter hörande av gymnastik— och idrottshögskolan i Örebro.

I förslag till regleringsbrev för budgetåret 1972/ 73 har nämnden för socionomutbildning förordat viss samordning beträffande inrättande av extra universitetslektorat dels för universitetsfilialen och socialhögskolan i Örebro, dels för socialhögskolan och den systematiserade decentralise— rade universitetsutbildningen i Östersund.

Kungl. Maj:t, som förutsätter att berörda myndigheter fortlöpande vidtar de åtgärder i fråga om samverkan och gemensamt utnyttjande av resurser som gällande bestämmelser medger, meddelar följande särskilda bestämmelser om vissa lärartjänster för högre utbildning i Örebro, Öster- sund och Luleå.

1. Bestämmelserna äger tillämpning beträffande följande enheter (motsvarande) för högre utbildning, nämligen

a) i Örebro: universitetsfilialen, socialhögskolan och gym- nastik— och idrottshögskolan,

b) i Östersund: socialhögskolan och den systematiserade de— centraliserade universitetsutbildningen.

c) i Luleå: högskolenheten och den systematiserade decen- traliserade universitetsutbildningen.

2. Om på någon av angivna orter disponeras sammanlagt minst 396 timmar lektorsundervisning för utbildning inom visst ämnesområde eller vissa ämnesområden som i huvudsak svarar mot varandra, får inrättas extra tjänst som universitetslektor. Uppgår antalet disponibla timmar av angivet slag till minst 198, får sådan tjänst inrättas antingen med hel- tidstjänstgöring under sex månader eller med halvtidstjänstgöring under ett budgetår.

3. Om i Luleå disponeras sammanlagt minst 693 timmar övrig under- visning för utbildning inom visst ämnesområde eller vissa ämnesområden som i huvudsak svarar mot varandra, får inrättas extra tjänst som univer- sitetsadjunkt.

4. Tjänst som avses i punkt 2 eller punkt 3 inrättas för utbildning i Örebro vid universitetet i Uppsala, med placering vid universitetsfilialen i Örebro, för utbildning i Östersund vid socialhögskolan där och för ut- bildning i Luleå vid högskolenheten där.

5. Innehavare av tjänst som avses i punkt 2 eller punkt 3 skall tjänst- göra vid respektive utbildningsenhet (motsvarande) i den omfattning som svarar mot det antal timmar undervisning av berört slag vid enheten som utgjort underlag vid inrättande av tjänsten. Om särskilda skäl föreligger, får tjänstgöringen fördelas mellan enheterna på annat sätt. Kostnaderna skall fördelas mellan enheterna i proportion till tjänst— göringens omfattning.

6. Innehavare av ordinarie tjänst som universitetslektor med placering vid utbildningsenhet (motsvarande) i Örebro, Östersund eller Luleå får fullgöra tjänstgöringsskyldighet även vid annan enhet på orten. Beträf— fande sådan tjänstgöring äger punkt 5 andra stycket motsvarande'till— lämpning.

7. Beslut som fordras för tillämpning av dessa bestämmelser fattas av respektive konsistoriet vid universitetet i Uppsala i samråd med den eller de berör- da av styrelsen för socialhögskolan i Örebro och styrelsen för gymnastik- och idrottshögskolorna, styrelsen för socialhögskolan i Östersund i samråd med kursledningen för den systematiserade decentraliserade universitetsutbildningen där, organisationskommittén för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland i samråd med kursledningen för den systematiserade de- centraliserade universitetsutbildningen i Luleå.

Svenska officersförbundets skrivelse den 23 februari 1973 med synpunkter på personalinflytande vid uppläggning av och uttagning till utbildning inom förvaltningsområdet inom krigsmakten

Bilaga 25: 1

Svenska Officersförbundet (SOF) har erhållit i uppdrag av Statstjänste- männens Riksförbund, SR, att besvara den muntligt ställda frågan om personalinflytande vid uppläggning av och uttagning till utbildning inom förvaltningsområdet inom krigsmakten.

A. Utbildningens uppläggning

SOF har tidigare inte medverkat i uppläggning av kursplaner m. m. för utbildning till och som regementsofficer. Förbundet har dock under senare år funnit anledning att framföra synpunkter på utbildningen inom vissa skolor. Problemen har därvid främst gällt avvägning av utbild- ningen för kommande uppgifter i fredsorganisationen och i krigsorga- nisationen.

SOF anser att de personalgrupper, som berörs av viss utbildning, bör ha inflytande på denna utbildnings uppläggning. Detta kan lämpligen ske genom de fackliga organisationerna.

SOF vill medverka till att utbildningens innehåll kommer att motsvara de krav på sådan utbildning som de av organisationens medlemmar som genomgått utbildningen har sedan de vunnit erfarenheter efter viss tid praktisk tjänst inom aktuellt verksamhetsområde. Förbundet vill också bevaka, att kurser planeras i vad gäller scheman och praktiska problem så, att eleverna erhåller bästa möjliga studiemiljö och så, att personliga önskemål om utnyttjande av fritid m. ni. kan tillgodoses på bästa sätt.

Personalorganisationernas uppfattningar i dessa frågor är ett komple— ment till de synpunkter som framförs genom myndigheter och vid dis- kussioner, enkäter o. dyl. i samband med kursavslutningar.

Det syns vara lämpligt att arbetet bedrivs så att myndigheten utarbetar kursförslag. Detta översänds vid lämplig tidpunkt till personalorgani- sationen för yttrande. Organisationen har då möjlighet att låta berörd intressentgrupp ta del av förslaget så att såväl organisationens princi- piella synpunkter som ”specialisternas” mer detaljbetonade synpunkter

kan delges kursplaneraren. Det är önskvärt att den första kontakten tas då utkast till målsättning för en kurs föreligger. I samband därmed kan kontaktmän rn. rn. utses för det fortsatta samarbetet.

Eleverna i en kurs bör ges tillfälle påverka detaljplaneringen av lektionstider m. m.

B. U tlagning till utbildning För regementsofficerare finns ett system för uttagning till förvaltnings- utbildning, som fungerat en lång tid. Intresserade inlämnar ansökan om att få genomgå utbildning. Uttagningen sker därefter mot bakgrund av vitsord och betyg från genomgångna skolor. Detta system har hittills fungerat utan att allvarligare anmärkningar har framförts. Detta kan till stor del bero på att efterfrågan av utbildningen inte varit större än tillgången på utbildningsplatser.

Det syns vara önskvärt med ett ökat personalinflytande även när det gäller uttagningen till förvaltningsutbildning. I huvudsak bör detta ske genom att

a) principerna för urval godkänts av personalorganisationen,

b) lokal underavdelning av personalorganisation får inflytande på myndighetens yttrande över inlämnad ansökan och eventuell turordning mellan flera sökanden,

c) personalorganisationen orienteras om ansökningar som kommit in, den turordning de sökande placerats i enligt överenskomna principer och vilka som föreslås till uttagning till utbildningen.

Om antalet ansökningar är mindre än antalet platser vid den kurs som anordnas kan punkt c) inskränkas till en anmälan om detta till personalorganisationen.

I den mån särskild underavdelning inom förbundet är representativ för området bör kontakterna i frågan ske direkt mellan myndigheten och denna underavdelning.

Bilaga 25:2 Från Sveriges Akademikers Central- organisation den 21 november 1973 till KFU översänd avskrift av skrivelse från Försvarets Civilingenjörsförening

Avskrift

Försvarets Civilingenjörsförening FCIF

Fack 104 50 Stockholm 80 Stockholm den 28 juni 1973

Sveriges Akademikers Centralorganisation Valhallavägen 16

Box 5902 114 89 Stockholm

FCIF, Försvarets Civilingenjörsförening, som organiserar civilingenjö— rer och civilmilitära ingenjörer inom försvarsgrenarna och FMV in- kommer härmed med preliminära synpunkter på KFU förfrågan 1973-05-30. FCIF är en lokalavdelning av Sveriges Civilingenjörsför— bund som i sin tur är ett förbund inom SACO.

De civilmilitära ingenjörerna har under åren försökt att genom krigs- maktens försorg få någon form av förvaltningsutbildning men detta har av någon anledning varit ett förbjudet område, som endast intendenter m. fl. har fått beträda. Undantag är kortare kurser inom armén. Man har gjort den bedömningen att de kunskaper som civilingenjörer fått tillgodogöra sig under studietiden i form av ekonomisk utbildning, rätts- kunskap m. ni. skulle vara en god grund för självstudier av befintliga lagar och förordningar. Detta har också gått bra men samtidigt har de civilmilitära ingenjörerna ej kunnat konkurrera om en del befattningar pga att dessa ej haft någon dokumenterad förvaltningsutbildning. (Svårt att slå ut en förvaltningsatbildad officer enligt officerens mening.)

Under hand har försports att regementsofficerare kommer att få en 2-årig förvaltningsutbildning. FCIF bedömer att denna tid är för lång

för de civilmilitära ingenjörerna utan föreslår en 3—6 mån. lång utbild- ning som skall infalla efter 2—3 års anställning. FCIF vill även poängtera att denna typ av utbildning lämpar sig för civila befattningshavare på högre nivå. Nödig hänsyn bör tas härtill. Avslutningsvis vill FCIF framföra att PKU delbetänkande 2 bör avvaktas innan slutligt ställningstagande görs. '

Försvarets Civilingenjörsförening

A nd ers K ågström vice ordförande

Bilaga 2513 TCO Statstjänstemannasektions skri- velse den 29 juni 1973 till KFU an- gående TCO-S uppfattning om perso- nalinflytande på utbildningsfrågor

Med anledning av förfrågan från Krigsmaktens Förvaltningsutbild- ningsutredning angående TCO-S uppfattning om personalinflytande på utbildningsfrågor kan följande konstateras.

De synpunkter som redovisas nedan är hämtade från ett av TCO-S stämma i juni 1973 antaget program: ”Demokrati och arbetsmiljö på den statliga sektorn” (Bilägges)1. Det är att observera att de synpunkter och förslag som läggs fram i programmet är framarbetade i nära och ingående kontakt med bl. a. de tre försvarsförbunden inom TCO-S.

Programmet anger de principiella ramarna för en rad reformer de närmaste åren. Från denna principiella plattform kommer yrkanden att underhand detaljutformas på olika områden. I detta sammanhang skall emellertid endast några principiella synpunkter från TCO-S pro- gramskrift redovisas. Detaljerade synpunkter —— direkt knutna till förvaltningsutbildningsutredningens överväganden —- kommer organisa- tionen att återkomma till under remissarbetet på utredningens betän- kande.

För det första kan konstateras att TCO-S program i flera samman- hang berör utbildningsfrågor.

För det andra gäller enligt programmet att utbildningsförhållandena i allmänhet — rättigheter och resurser —— utgör viktiga faktorer för att förbättra de anställdas personliga utvecklingsmöjligheter.

För det tredje har i programmet bl. a. utbildningsfrågorna nära sam— mankopplats med kraven på personalinflytande.

Följande tre principiella inflytandekrav anges som utgångspunkter. . Information och samråd erfordras visserligen men medbestämman-

derätt måste nu garanteras. TCO—S grunduppfattning är att kärnan i demokratiseringen är medbestämmanderätten. All erfarenhet pekar nämligen entydigt på att medbestämmanderätt måste tillerkännas för att samverkan mellan personal- och arbetsgivarföreträdare skall vinna respekt.

1 Ej bilagt här.

. TCO-S utgår också från att om inflytandet skall ge något menings- fullt utbyte så måste det finnas utrymme för medbestämmanderätt för enskilda anställda och grupper av anställda. Därigenom skapas förutsättningar för att de anställda direkt engageras i verksamheten och ser sambandet mellan sina egna intressen i beslutsprocessen och verksamheten i stort.

. En ytterligare utgångspunkt i TCO-S program är att de anställdas inflytande måste garanteras på alla beslutsnivåer inom myndig- heterna. TCO-S ställningstaganden bygger således på att det skall anses vara en rättighet för personalen att erhålla mm i och infly- tande på i princip alla nivåer inom myndigheterna.

Mot bakgrund av bl. a. dessa utgångspunkter har en rad vägar för ökat inflytande preciserats. Som en viktig väg att vidga personalinfly- tandet har framhållits att parterna måste nå fram till centrala princip- avtal i vilka täcks in frågor rörande exempelvis formerna för de anställ- das insyn och medbestämmanderätt, uppläggning av personalplanering, principerna för arbetsledning, inriktning av utbildningsverksamheten, minimikraven för rationaliseringsverksamheten.

Formerna för medbestämmandet har behandlats i flera avsnitt. Vad t. ex. gäller företagsnämnderna har konstaterats att TCO-S skall verka för följande utvecklingslinje. . Företagsnämnderna med underorgan måste på ett genomgripande sätt ombildas. För att undvika den nuvarande tungrodda dubbel— organisation som företagsnämndssystemet innebär, skall inriktningen i stället vara att skapa ett direkt inflytande i myndighetens linje— organisation.

. Inflytandet knyts till vissa beslutsorgan som inrättas på olika nivåer med befogenhet att fatta beslut i vissa ärenden som nu avgörs på dessa nivåer. Beslutsorganen svarar för beredning och beslutsfattande i vissa typer av myndighetsbeslut. . Detta innebär att en rad nya beslutsfattare deltar i myndighets— besluten. De anställda skall garanteras rättighet att genom sina fack— liga organisationer utse de nya beslutsfattarna. 0 De speciella beslutsområden som skall bli föremål för detta personal- inflytande kan komma att variera något beroende dels på myndig- hetens verksamhet, dels på vad personalen anser som väsentligt att kunna påverka. Som generell princip måste emellertid gälla att beslutsorganen skall ha rätt att behandla frågor rörande personal- politik, arbetsmiljö, organisation, arbetsmetoder och arbetsledning. Det är vidare uppenbart att frågor rörande ekonomi, drift och teknik därmed berörs.

. De ställningstaganden som sker i olika beslutsorgan måste givetvis inordnas i de övergripande ekonomiska och övriga ramar som fast- ställs i andra instanser. Det bör i sammanhanget understrykas att budgetarbetet på myndigheterna måste bedrivas i sådana former att de anställdas inflytande säkerställs.

AM ha.» .

. Av praktiska skäl måste beslutsorganen ha rätt att delegera besluts- rätt till enskilda befattningshavare som i ett stort antal fall kommer att svara för att den löpande verksamheten fungerar. Verksamhe— tens principiella inriktning skall emellertid avgöras i beslutsorgan.

Hur detta kan tillgå kan belysas med arbetet inom t. ex. en personal— avdelning. Beslutsorganet i fråga drar upp riktlinjerna för hur myndig- hetens personalpolitik ska.ll förverkligas i stort, fastställer personalpro— gram inom ramen för utvecklingen totalt och ser till att personalavdel- ningen bemannas på ett tillfredsställande sätt. Personalchefen med med- arbetare svarar sedan för det verkställande arbetet, varvid ifrågavarande beslutsorgan får rapporter och i förekommande fall vid behov mera aktivt också medverkar i det löpande arbetet.

Förutom dessa inflytandesynpunkter bör här också erinras om att TCO—S i programmet har ställt långtgående krav på utbildningsinsatser på det personaladministrativa området. Kraven har formulerats i föl- jande termer.

Enligt TCO-S har statsmakterna ett stort ansvar för att det skapas förutsättningar för en allmän förstärkning av personaladministrationen. För närvarande är personalfunktionerna på flertalet håll bristfälligt organiserade och underbemannade. Någon mer systematisk personalpla- nering existerar knappast och endast i undantagsfall har myndigheterna resurser att utnyttja moderna personaladministrativa metoder.

TCO-S förutsätter att dessa förhållanden blir föremål för genomgri- pande ändringar under de närmaste åren. I det sammanhanget ställer TCO-S krav på att det på varje myndighet skall finnas en personal— administrativ funktion som planerar, genomför och följer upp arbetet med personalfrågor.

I den åsyftade personaladministrativa förstärkningen måste också ingå omfattande utbildningsinsatser av personaladministratörer och arbets- ledning. Undersökningar på den statliga sektorn har klart visat på att utbildningsinsatser är nödvändiga på det personaladministrativa om- rådet. TCO-S kräver därför att statsmakterna ställer medel till förfo- gande för ökade utbildningsinsatser på det personaladministrativa området. Ett väsentligt inslag i det sammanhanget är att personal- administratörerna — men också andra som mer indirekt påver- kar den personaladministrativa verksamheten — erhåller ingående infor- mation om de olika inflytandeformer som nu prövas på bl. a. en rad statliga arbetsplatser.

I linje med kraven i de föregående avsnitten förutsätts att de perso- naladministrativa frågorna blir föremål för medbestämmande.

För att komplettera bilden tas här även med ett programavsnitt som rör Försvarets centrala företagsnämnd (FCFN).

För försvarets del är det Försvarets centrala företagsnämnd — FCFN — som centralt svarar för samordning och utveckling av demokrati- frågorna och försöksverksamheten. Under 1972 träffades inom FCFN en överenskommelse om riktlinjer för försök med fördjupad företags- demokrati inom försvaret. Som mål uppställs att finna förbättrade for-

mer för information, att kartlägga inom vilka områden personalen kan ges ett reellt medbestämmande samt att finna en lämplig besluts— och ansvarsfördelning.

TCO—S ser med tillfredsställelse på att överenskommelsen har kom- mit till stånd. Det bör i sammanhanget noteras att TCO-S förbunden på försvarsområdet klart markerat sitt intresse att medverka till att de lokala företrädarna får erforderligt stöd i försöksverksamheten.

Trots att försöken i inledningsskedet endast omfattar en del för- band inom armén, marinen och flygvapnet ger överenskommelsen en god grund för utökade försök inom försvaret i sin helhet. Detta rimmar väl med TCO-S allmänna strävan att försök av olika slag måste få en omfattande spridning.

TCO-S vill vidare framhålla att överenskommelsen inte avser att bromsa utvecklingen på de arbetsplatser inom försvaret där man hunnit längre än den grundmålsättning som FCFN fastställt. Detta innebär att DEFF:s riktlinjer om medbestämmanderätt — vilka anges i DEFFzs rapport 4 — mycket väl kan prövas även inom försvaret.

Ovanstående principiella synpunkter som godkändes av TCO-S stäm- ma i juni 1973 bör indirekt eller direkt beröra de av krigsmaktens för- valtningsutbildningsutredning aktualiserade frågeställningarna.

Bilaga 26:1 Projekteringsunderlag för försvarets förvaltningshögskola (FFHS) i Öster- sund

1. Inledning I detta projekteringsunderlag lämnade uppgifter är grundade på ett av KFU beräknat —— och i kap. 26 redovisat — genomsnittligt utbild- ningsomfång. Enligt utredningsdirektiven bör dessutom möjligheterna att skapa en integrerad utbildning för samtliga personalkategorier särskilt beaktas. Dessa omständigheter gör att skolan bör utformas så att en framtida utvidgning möjliggörs. Vidare bör skollokalerna —— för att tillgodose erforderlig flexibilitet — ges en så allmängiltig utform- ning som möjligt. KFU är medveten om att sambruk med ATS i fråga om vissa lokaler måste förutsättas av ekonomiska skäl. Men det beräknade stora antalet kurser vid FFHS (125—l65/år) kräver stor handlingsfrihet vid skolans disponerande av lokalerna. I det följande angivna lokalmått vari takhöjder angetts med ledning av KBS anvisning nr 12, får anses som riktvärden. KFU har sålunda intet att erinra mot att längd—, bredd- eller höjdmått vid behov ändras, dock under förutsättning att utrymmes- och siktkrav m. m. uppfylls. Projekteringen förutsätts härvid givetvis ske enligt SIS modulstandard. Där ej annat anges förutsätts att SÖ och andra tillämpliga normer skall gälla. KFU utgår från att skolans utformning blir handikappvänlig. Likaså är det ett självklart önskemål att utformningen blir sådan att skolan är fullt modern när den tas i bruk och att den kan hållas i paritet med utvecklingen därefter.

2. Undervisningslokaler KFU beräkningar bygger på att varje kurs/klass skall omfatta högst 24 deltagare samt att lokalerna medger att undervisningen av bl. a. pedagogiska skäl kan genomföras alternativt med —— en kurs i allmän lärosal eller Specialsal (klassundervisning), —— två kurser (2X24) i samma lärosal (integrerad undervisning i vissa block m. m.),

— fyra kurser (4X24) samlade i samma lärosal (expertföreläsning, estradsamtal rn. m.), —— kurs uppdelad på två läsavdelningar (differentierad undervisning m.m.), — kurs uppdelad på sex—tolv grupper (grupparbete m. m.).

LÄROSAL 24/48 Bild 1

Möbeltyp I, uppställning IV

Vid behov av större samling, dvs. med mer än fyra kurser, bör lokal utanför skolan — eller ev. gemensam med ATS — kunnat utnyttjas.

2.1 Allmänna lärosalar — klassrum (bild 1)

För klassundervisning och integrerad undervisning erfordras tio all- männa lärosalar, utrustade enligt vad som anges i det följande. Varje sal skall medge _ plats för alternativt 24 deltagare placerade var och en vid ett bord av möbeltyp I (KBS anvisning nr 12) eller 48 deltagare placerade två vid varje sådant bord — uppställning II och [V (KBS anvisning nr 12) med tillgodosedda siktkrav för båda uppställningarna. Varje sal skall dimensioneras för — tre samtidigt projicerade bilder och för "IV-sändning genom moni- torer varvid TV och två projicerade bilder skall kunna visas sam- tidigt —— uppställning av 16 mm filmprojektor och diaprojektorer vid bakre vägg varvid gången mellan denna och bakersta bänkraden skall vara så bred att den kan utnyttjas för tillfällig uppställning av åhörar- stolar.

LÄROSAL 110 Bild 2

Möbeltyp lll

Salama skall ha plant golv för att medge största handlingsfrihet vad gäller möbleringen. Salama skall ej ha podium men plats för lärarbord.

Med ovan anförda krav tillgodosedda bör salarna få den ungefärliga utformning som framgår av bild 1.

För klassundervisning erfordras dessutom en mindre allmän lärosal av i 2.3, första stycket, angivna typ.

2.2 Allmän lärosal

För expertföreläsningar, estradsamtal o. d. samt förevisning av 35 mm film erfordras en större allmän lärosal med plats för fyra klasser, dvs. 4X24=96 personer jämte minst 10 extra åhörare. Möbeltyp III enligt KBS anvisning nr 12.

För bildvisning skall gälla samma krav som angetts i 2.1. Projektorer m. m. skall dock vara uppställda i särskilt projektorrum.

LÄROSALAR 3 x 6/12 ALT1x12/24+1x6/12 Bild3

5700 _D-

i i l l 3 'l l

w w :

Salen skall ha fasta gradänger men ej podium och ha den ungefärliga utformning som framgår av bild 2.

2.3 Allmänna lärosalar _ läsavdelnings- och gruppstudierum

För att tillgodose kraven på en differentierad undervisning i läsavdel- i ning = ”halvklass” inom kurserna erfordras sammanlagt fem allmänna ! lärosalar (utöver i 2.1. sista stycket. angiven sal). Varje sal skall medge plats för alternativt 12 deltagare placerade var och en vid ett bord av möbeltyp I eller 24 deltagare placerade två vid varje sådant bord. Salarna skall genom vikvägg e. d. vara delbara i två gruppstudierum av nedan angiven typ.

Varje klass bör också kunna arbeta i fyra studiegrupper om 6 per- soner. För 10+1=ll klassrum (2.1) erfordras sålunda 33 gruppstudierum (en grupp placeras i varje klassrum). Eftersom de ovan angivna fem läsavdelningsrummen kan delas i sammanlagt tio gruppstudierum mins— kar behovet till 23. Varje rum enligt första och andra stycket ovan dimensioneras för två samtidigt projicerade bilder och "IV-sändning genom monitorer varvid TV och en projicerad bild skall kunna visas samtidigt.

I övrigt skall rummen uppfylla i KBS anvisning nr 12 för lärosal/12 angivna fordringar. Utformningen framgår i stort av bild 3.

KONTORSARBETSSAL 12 Bild 4

lä] ED ED

lila lilla ltie—m lila liga—i

4——410———>

2.4 Specialsalar

2.4.1 Kontorsarbetssal — inlärningsstudio För utbildning i arbete vid kontorsarbetsplats erfordras en särskild sal med den ungefärliga utformning som framgår av bild 4.

Salen skall medge plats för 12 deltagare (=läsavdelning), placerade var och en vid en U-formad kontorsarbetsplats. Platserna skall vara avstörda genom låga genomskinliga skärmväggar. Platserna skall alterna- tivt kunna utrustas med sådan materiel som erfordras på olika arbets— platser.

Salen skall även kunna användas som inlärningsstudio eller stabs— arbetsplats genom inkoppling av lös IS—utrustning resp. stabsarbetsmate- riel (telefon m. m.).

Salen skall vara dimensionerad för två samtidigt projicerade bilder och TV—sändning genom monitorer. Bitr. lärarens plats skall medge direktsändning av TV—bilder (demonstration).

LIVSMEDELSSAL 12/24 Bild 5

Arbetsbänk Bänkspis

Diskbänk m vask TV

Mikrovågsugn och stekugn Duk

Förvaringsskåp

MQUAQNH

2.4.2 Livsmedelssal

För utbildning inom livsmedelsområdet erfordras en särskild sal med den ungefärliga utformning och utrustning som framgår av bild 5. Salen skall ge plats för 24 deltagare (=klass/kurs) placerade två vid varje bord. Tv och en projicerad bild skall kunna visas samtidigt.

2.4.3 Lärosal — laboratorium

För att vissa med hanteringen av materiel och livsmedel samman— hängande problem skall kunna belysas och deltagarna praktiskt skall kunna arbeta med dessa erfordras ett särskilt laboratorium av den ungefärliga utformning som framgår av bild 6.

Salen skall ge plats för 24 deltagare (=klass/kurs) placerade vid laboratoriebänkar i grupper om tre deltagare. TV och en projicerad bild skall kunna visas samtidigt.

Salen skall vara utrustad så att bl. a. materielens beteende i sträng kyla — värme, fuktig — torr atmosfär samt under olika mekaniska på- frestningar kan Visas. Problem sammanhängande med statisk elektricitet, oljespill och sedimentering m. m. bör också kunna belysas.

Den utrustning och de speciella läromedel som erfordras i laborato- riet skall kunna förvaras i salen eller dess omedelbara närhet.

2.4.4 Materiellektionssalar och demonstrationssalar

För utbildning i materiel- och byggnadsämnen m. m. erfordras två sär- skilda materiellektionssalar. Dessa skall vara utformade och utrustade på samma sätt som i 2.1 angivna lärosalar/klassrum. Dörrar och golv skall dock medge att enhetslastad materiel tas in och ut.

LÄROSAL-LABORATORIUM 24

För demonstration av materiel och byggnadsdetaljer m. m. erfordras sammanlagt fyra salar, en för ammunition och skyddsmateriel, en för byggnadsmateriel m. m. samt två för materiel i övrigt. Varje sal skall vara av ungefär samma storlek som en materiellektionssal samt medge in- och uttagning av enhetslastad materiel.

2.4.5 Undervisningskök

För praktisk utbildning av främst ekonomibiträden och kokerskor'koc- kar erfordras ett undervisningskök som bör inrymmas i samma byggnad som militärrestaurangen. Köket bör utformas som ett renodlat produk- tionskök för halvklass (10—12 deltagare) med arbete i tre gruppe.- om 3—4 deltagare. Två av grupperna bör kunna tillreda huvudrätter o. d. för vardera 100—150 portionstagare under det att den tredje gruppen lagar efterrätter och dietmat m. m. samt tillreder sallader o. d. Kökets produktion bör sålunda komplettera den ordinarie produktionen i mili— tärrestaurangens kök.

Undervisning i servering (utportionering) och maskindiskning bör ske i militärrestaurangens ordinarie utrymme.

I anslutning till undervisningsköket bör finnas vissa ekonomi— och personalutrymmen m. m. enligt nedan.

Den halvklass som inte är sysselsatt med produktion bör ha teoretisk undervisning i livsmedelssalen eller annan lektionssal i skolbyggnaden.

Köket

Köket bör ha en sådan utrustning att den medger såväl konventionell matlagning som uppvärmning av färdiglagad djupfryst mat. Utrust- ningen bör alltid vara ”representativ”, dvs. återspegla förhållandena på deltagarnas ordinarie arbetsplatser. Detta medför krav på utbytbarhet, dvs. så långt möjligt ”lös montering” samt utrymme för kompletteringar, dvs. fria ytor och förberedda ledningar m. m.

För att medge demonstrationer samt tillgodose anstalters o. d. spe- ciella behov bör köket även vara utrustat med en restaurangspis så placerad att den medger uppställning av deltagare runt om.

Av bild 7 framgår hur undervisningsköket lämpligen kan utformas samt vilken utrustning som bör finnas med hänsyn till dagsläget i mat- inrättningarna.

Ekonomi- o. d. utrymmen Till undervisningsköket bör anslutas alla sådana ekonomi- 0. d. utrym— men som erfordras för att ge en allsidig utbildning (med undantag för utportionering och diskning enligt ovan). Deltagarna skall sålunda bl. a. kunna undervisas om kontroll, förvaring och hantering av livsmedel.

I princip bör kyl- och frysutrymme m. rn. medge lagring för en veckas produktion, även om ersättning av vissa färskvaror måste ske oftare. Varor som är färdiga för utlämning utan särskild bearbetning, t. ex. matfett, bröd och drycker m. m., behöver endast kunna förvaras till den mängd som svarar mot undervisningskökets interna behov.

UNDERVISNINGSKÖK

Avfall Rotfrukts- kyl rum Torra Kyl Kyl varor (315

Omklädning (deltagare)

H

Matsal/dagrum 19

+——————————————— 1900

1 Kokgryta 40 I 12 Värmeskåpsvagn 2 " 60 I 13 Torkskåp 3 " 75 | 14 Bänkdiskmaskin 4 Arbetsbänkar 15 Visp- och blandningsmaskin 60/30 I 5 Kylskåp ca 400I 16 Köttkvarn (bänkmodell ur underrede) 6 Avsvalningsskåp 17 Städskåp 7 lnfrysningsskåp 18 Restaurangspis, 6 plattor 8 Stekbord 19 Grovdiskmaskin 9 Stekskåp, 3 ugnsluckor 20 Våg 10 Konvektionsugn, typ "Capro" 21 Rostfri diskbänk 11 Kokskåp, 2 fack 22 Potatisskalningsmaskin

'I'änkta utrymmen samt väsentligare utrustning framgår av bilc' 7. Bänkmaskinen (14) och grovdiskmaskinen (19) bör vara anpassade till undervisningskökets diskbehov. Undervisning på större maskin sker enligt ovan i militärrestaurangens diskrum.

Personalutrymmen

Lärarrum med omklädningsrum, dusch och toalett bör finnas för två lärare.

Omklädningsrum, duschar och toaletter för kursdeltagare bör dimen- sioneras för halvklass samt med hänsyn till att blandat kvinnor och män kan förekomma. Skåp för två halvklasser (24 st.) bör finnas.

Matsal — tillika fritids- och rökrum m. m. — bör finnas för en halv- klass jämte lärare (16 platser).

2.5 Ljud- och bilddistribution

För varierad distribution av ljud till olika mottagare inom skolan er- fordras en centralenhet, omfattande bl. a. skivspelare och bandspelare samt radio.

Skolan bör också ha ITV-utrustning för bl. a. direktsändning samt utsändning av inspelat material. Däremot torde inte erfordras någon inspelningsstudio, eftersom sådan vid behov torde kunna disponeras vid ATS eller AV-centralen i Östersund.

Skolan bör anslutas till fjärrskriftnätet samt sedermera även till FMV databurna redovisningssystem.

2.6 Sambandsnät för stabstjänstövningar

Hörsalen och kontorsarbetssalen samt läsavdelnings- och gruppstudie— rum skall vara utrustade med ett sambandsnät som medger att stabs- tjänstövningar inom milo och lägre instanser kan genomföras.

3. Administrationslokaler

FFHS lokalbehov för administrativa ändamål omfattar expeditions— och arkivutrymmen, utrymmen för lärare samt hjälpmedel m. m. och där- jämte gemensamma utrymmen med ATS för service—, utbildnings- och lokalfunktioner.

3.1 Gemensamma administrationslokaler med ATS

Lokaler gemensamma med ATS för service-, utbildnings- och lokal- funktioner är reception, skrivcentral, budcentral, kassatjänst, personal- funktion (personalservice, inkvartering etc.), intendentfunktion (svarar för inventarier, lokaler, fördelning av gemensamma lokalfunktioner, kontorsutrustning), läromedelsavdelning (innehållande media-, reproduk- tions— och ITV-enhet m. m.), bibliotek, bok- och läromedelsförråd, kon- ferensrum, arkiv (öppet och hemligt) och gymnastiksal.

Erforderligt totalt lokalbehov för gemensamma funktioner för FFHS och ATS beräknas till 1 900 m'3 varav 760 m"2 är att hänföra till FFHS.

3.2 Övriga administrationslokaler Expeditionsavdelningen bör hållas väl samlad och vara lätt åtkomlig för såväl skolans personal och kursdeltagare som allmänhet.

Skolchefens rum bör vara så stort att där kan ordnas vissa samman- träden. SÖ norm för rektorsrum, dvs. ca 20 mg, är därför lämplig.

För Skolexpedition och sekreterare/väntrum erfordras två arbetsrum om vardera ca 20 rn'-'. För övrig administrativ personal beräknas sammanlagt fem rum om ca 10 m2 vardera. För diverse ospecificerade behov torde erfordras ett sammanlagt för- rådsutrymme om ca 100 ml, fördelat på ett antal mindre utrymmen.

3.3 Lärarutrymmen Varje heltidsanställd lärare beräknas under mer än halva arbetstiden vara sysselsatt med skrivbordsarbete, dvs. planläggning, utarbetande av handledningar, exempel 0. (1. samt granskning av lösningar osv. varför var och en behöver ett eget arbetsrum om ca 10 mg. Totalt beräknat behov 24 rum. Skolans deltidstjänstgörande lärare och tillfälliga lärarkrafter bör dis- ponera arbetsplatser för förberedelser m. m. Vidare måste skolans lärare kunna samlas för planläggnings- m. fl. sammanträden. Totalt behov för dessa ändamål är två rum med plats för minst 10 personer i varje rum. De två lärar-/konferensrummen samt två av de mindre arbetsrummen bör förläggas centralt inom skolan. Övriga 22 rum bör förläggas i an- slutning till lärosalarna/klassrummen.

3.4 Hjälpmedel o. d. För lagring av expenser och kartor erfordras ett utrymme om ca 100 mg. För uppläggning av efter hand iordningställda satser av materiel för olika kurser erfordras ett särskilt utrymme av ca 15 m2, beläget i an- slutning till reprocentral och expensförråd. Utrymmet bör genom skilda dörrar vara tillgängligt för kurschefer resp. den personal som iordning— ställer materialet.

4. Lokaler i övrigt

4.1 Uppehållsutrymmen för kursdeltagare För sådana enskilda studier som sker inom skolans lokaler bör referens- biblioteket samt lärosalar och gruppstudierum kunna användas. Några särskilda utrymmen för detta ändamål synes därför inte erforderliga. Däremot måste skolan ha uppehållsutrymmen i vilka kursdeltagarna kan vistas under raster och ev. håltimmar. Dessa utrymmen bör vara

försedda med ett stort antal sittplatser och vara belägna i anslutning till lärosalarna.

4.2. Utrymmen för förvaring av kursdeltagarnas utrustning

För förvaring av kursdeltagarnas böcker, kompendier och andra för utbildningen utlämnade läromedel erfordras låsbara skåp. Av dessa bör minst hälften vara av en för förvaring av hemliga handlingar godkänd typ. Skåpen bör antingen placeras i större grupper i närheten av lärosa- larna/klassrummen, lämpligen i eller intill kapprummen, eller i läro- salarna.

För förvaring av kursdeltagares idrottsutrustning (resp. ombyten) samt militära kursdeltagares fältutrustning, vapen m. m. erfordras särskilda skåp.

4.3 Toaletter m. m.

Hänsyn måste tas till att skolan kommer att ha såväl kvinnliga som manliga kursdeltagare.

4.4 Fritidsanordningar rn. m.

I skolbyggnaden bör finns tillgång till automater för kaffe m. m. utplace- rade på lämpliga ställen i FFHS lokaler (förslagsvis i några av de 5. k. dagrummen), bordtennisrum i källaren om 50 m2 samt omklädnings- och duschmöjligheter för både kvinnliga och manliga elever.

I gymnastiksal — gemensam med ATS — bör FFHS kursdeltagare ha möjligheter att utnyttja lokal och utrustning för fysisk träning.

I matsalsbyggnaden på A4 område bör finnas tillgång till sällskaps- rum (TV, tidningar m. m.) samt servering efter samma normer som för övrig personal inom området.

5. Lokalernas inbördes gruppering

De tio större lärosalarna/klassrummen bör lämpligen grupperas två och två i block som även innehåller ett läsavdelningsrum (delbart i två grupp- studierum), fyra gruppstudierum, två arbetsrum för lärare samt uppe- hållsutrymmen för kursdeltagare.

Kapprum, ev. med skåp för deltagarnas böcker m. m., bör förläggas i anslutning till ett antal närbelägna block. Gångavståndet kapprum (skåp) — klassrum bör vara så kort som möjligt.

Blocken bör helst grupperas i samma plan. De två materiellektionssalarna, laboratoriet och de fyra demonstra- tionssalarna samt tre gruppstudierum och erforderliga uppehållsutrym- men för deltagare bör förläggas samlade och i markplanet. En sal bör medge direkt infart med motorfordon, övriga infart med truck (motsv.).

Kontorsarbetssalen/inlärningsstudion bör placeras så nära apparat- rum/läromedelsförråd som möjligt.

Bilaga 26:2 Skiss över behovet av elevhotell och familjebostäder (lärarboståder) vid en försvarets förvaltningshögskola i Öster- sund

Såsom underlag för planering i stort av rubricerade lokaler m. m. får KFU lämna följande uppgifter.

A. Elevhotell Elevhotell bör ha hotellreception, tillgång till telefoner (ev. på rum), TV- och sällskapsrum helst på varje våning (beroende på antal rums- enheter per våning), biljard- och bordtennisrum, bastu, tvättstuga, strykrum, torkrum etc. Lägenhetstyperna bör i stort vara följande: Rumstyp: ] rum (yta ca 25 m?) Denna bör omfatta möblerat rum enligt hotellstandard (radio, väckar- klocka). kapprum, toalett och dusch. Pentry (köksutrustning, kyl m.m.) bör finnas för minst vart 10:e rum. Lägenhetstyp: ?. rum och pentry (yta ca 50—55 m?) Denna bör omfatta möblerade rum enligt hotellstandard (radio, väckar- klocka), hall. toalett och badrum samt pentry (köksutrustning, kyl m. m.). [ hyreskostnaden bör för båda typerna ingå städning samt tillgång till de allmänna utrymmena.

B. Familjebostäder Dessa bör omfatta sedvanliga 3—5 rums lägenheter med kök (omöble- rade), med tillgång till allaktivitetsrum (pentry, toalett m.m.) och till dagbarnhem som även bör kunna utnyttjas av boende i elevhotellet. Städning bör ej ingå i hyran.

Elevhotell och familjebostäder bör helst vara belägna inom gångav- stånd från skolan.

C. Beräknat antal bostäder

Elevhotell

Enkelrum ca 200 Lägenheter på 2 rum och pentry ca 10 Familjebostäder Lägenheter på 3—5 rum och kök ca 40

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

. Orter i regional samverkan. A. Ortsbundna levnadsvillkor. A. Produktionskostnader och regionala produk- tionssystem. A. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. Boken. Litteraturutredningens huvudbetänk-

ande. U.

Förenklad konkurs m.m. Ju. Barn- och ungdomsvård. S. Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. U.

10. Data och näringspolitik. I. 11. Svensk industri. Delrapport 1. 12. Svensk industri. Delrapport 2. 13. Svensk industri. Delrapport 3. 14. Svensk industri. Delrapport 4. 15. Sänkt pensionsålder m. m. S. 16. Neutral bostadsbeskattning. Fi. 17. Solidarisk bostadspolitik. B. 18. Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. 19. Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuk- sköterskor. U. 20. Förslag till skatteomläggning rn. m. Fi. 21. Markanvändning och byggande. B. 22. Vattenkraft och miljö. B. 23. Reklam V. lnformation i reklamen. U. 24. Förslag till hamnlag. K. 25. Fri sterilisering. Ju. 26. Motorredskap. K. 27. Mindre brott. Ju. 28. Räntelag. Ju. 29. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. 30. Jordbruk i samverkan. Jo. 31. Unga lagöverträdare V. Ju. 32. Solidarisk bostadspolitik. Fölidfrågor. B. 33. Att översätta Gamla testamentet. U. 34. Grafisk industri i omvandling. !. 35. Spridning av kemiska medel. Jo. 36. Skolan, staten och kommunerna. U. 37. Mut- och bestickningsansvaret. Ju. 38. FFV. Förenade fabriksverken. I. 39. Socialvården. Mål och medel. S. 40. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. S. 41. Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Fi. 42. Barns fritid. S. 43. Utställningar. U. 44. Effekter av förpackningsavgiften. Jo. 45. Samordnad traktamentsbeskattning. Fi. 46. Befordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. 47. Installationsbranschen. |. 48. Installationsbranschen. Bilagor. I. 49. Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsproces— sen. Fi. 50. Information och medverkan i kommunal pla- nering. Rapport. Kn. 51. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. Fö.

PPS? we wei

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Just itiedepartementet

Förenklad konkurs m. m. [6] Fri sterilisering. [25] Mindre brott. [27] Räntelag. [28] Unga lagöverträdare V. [31] Mut- och bestickningsansvaret. [37]

För svarsdepartem entet Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning. 1. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. [51]

Socialdepartementet Barn och ungdomsvård. [7]

Sänkt pensionsålder m. m. [15] Socialutredningen. 1. Socialvården. Mål och medel. [39] 2. Socialvården. Mål och medel. Sammanfatt- ning. [40] Barns fritid. [42]

Kommu nikat io nsdepartementet Förslag till hamnlag. [24] Motorredskap. [26]

F ina nsdepartementet Neutral bostadsbeskattning. [16] Förslag till skatteomläggning m. m. [20] Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. [41 ] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen.

[491

Utbildn ingsdepartementet

Boken. Litteraturutredningens 5

[Salnhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden över betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjukskö— terskor. [19]

Reklam V. Information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. 33 Skolan, staten och kommunerna. 36 Utställningar. [43]

huvudbetänkande.

Jordbruksdepartementet

Jordbruk i samverkan. [30] Spridning av kemiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44]

Arbetsmarknadsdepartementet

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produktionskostnader och regionala produktionssvstem. [3] 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29]

Bostadsdepartementet

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bostadspolitik. [17] 2. Solidarisk bo— stadspolitik. Bilagor. [18] 3. Solidarisk bostads— politik. Följdfrågor. [32] Markanvändning och byggande. [21] Vattenkraft och miljö. [22]

Industr idepartem entet Data och näringspolitik. [10] lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12] 3. Svensk industri. Delrapport 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. 14] Grafisk industri i omvandling. 34] FFV. Förenade fabriksverken. 38] lnstallationsbranschutredningen. 1. Installations— lfararlischen. [47] 2. Installationsbranschen. Bilagor. 48

Kommundepartementet

Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50]

, & Allmänna Förlaget ISBN 91-38-01650-8