SOU 1973:38

Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet : personalsammansättning, personalutveckling : delbetänkande [2]

Till Statsrådet och chefen för kungl. försvarsdepartementet

Den 28 juni 1968 bemyndigade Kungl. Maji chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa personalfrå- gor m.m. inom tyg- och intendenturmate- riélförvaltningsområdet. De av chefen för försvarsdepartementet samma dag utsedda sakkunniga, som antagit benämningen 1968 års personalkategon'utredning (PKU), har den 14 januari 1972 överlämnat ett första delbetänkande med titeln Personal för tyg- och intendenturförvaltning (SOU l972:3).

Den 10 november 1972 utvidgade Kungl. Majrt uppdraget för utredningen att omfatta även civil-, sjukvårds- och fortifikationsför- valtningsområdena.

Den fortsatta utredningen har verkställts av f. d. överdirektören Curt W. Curtman, ordförande, överdirektören Folke Skoglund och numera generaldirektören Lars R. Ljung- gren. För att biträda de sakkunniga har departementschefen genom beslut vid olika tillfällen tillkallat ett antal experter, över vilka en förteckning ingår som bilaga till betänkandet. Till utredningens förfogande har vidare stått som sekreterare organisa- tionsdirektören Egon Rosell.

Utredningen får härmed till fullgörande av sitt uppdrag överlämna betänkande med förslag till grundläggande principer för per— sonalsammansättning och personalutveckling inom krigsmaktens förvaltningsverksamhet utom i de delar som behandlats i delbetän- kande 1 samt som avser personalen inom facket hälso- och sjukvård. Utredningens för- slag omfattar även krav på de kunskaper m. in. som förvaltningspersonal i de skilda fack och funktioner som tillsammans utgör nämnda förvaltningsverksamhet bör ha. I denna del har utredningen samarbetat nära med krigsmaktens förvaltningsutbildningsut- redning Utredningama har härvid kommit överens om att de förslag till kunskapskrav på olika tjänster, som personalkategoriutred- ningen lämnar, skall vara förvaltningsutbild- ningsutredningens ingångsvärden vid bedöm- ning av utbildningens genomförande m. m.

I ett tredje delbetänkande kommer förslag att lämnas beträffande motsvarande frågor inom facket hälso- och sjukvård.

Stockholm i augusti 1973

C W Curtman

Folke Skoglund

SOU 1973: 38

Lars R Ljunggren

/Egon Rosell

Md.; ||J _

1 | | _

H ' ||

1_ |AI' H

|| |__.,__ || _

|__, _' __.L |_1_ || ___,— .'|:. .*w— '.m

1 _' ' I'l |1_ ___ »

|| '1 | U_n _|._ |_

_” — H _ _ &_ I]; |:." |.'|| |. . —|"|'" ".",L, '" l ' nilla-I- ; » ' ' ' __'|_____||- ""—II' '” i' | _

kl.”) -| _ ; '_____ +:: _1_- jl'um'|| ._ _ | J | _ |||thllr'l1 : l'hiL

_ .- |, |||__ .. _ __ .ll __ |__ ___ _ [”i”.-_| ||1(|,,|||_-| || .| | —_ _ '|'|_|'J!_'|'.n —'-,|., .ru—__ ' _ ' ; - __ _rnjfl ”i!—193" r'|' .- i|'|l . ||. : |' 2" _" " — . _ _ _ . ' . ' ' ||” Hill alla. . || |.: ”|. — | _ _ . ': _ "* * '|_|_ _ ' " . ,_.|_|.|.||_:',__ hl n 1' " Jill "||-tt . lafl'm'l '_l

,ryjiiqmuu l. l .l' u gul.-| w_L_l'_,-å.||||bq:|' |.[|| M _ _ "hun— _ mvh —- _|ng _ - _ .;gufllurtuaeu .1;='|

. |- | _,- . . ' u ||||||||.|| || "

»' _j ' : ;”; . _'—| |;||_|'|'Trihl- _ __ __- ' PM] 321331)". .t'z"|.|1b"'.u'|f' I.! | "; * | _” "i"; _ | = . " _'___ '— '— _ - _w$l#"l*"'"” 'alnliJiuum ., f" . _ .. _ ' __ ' .""fäiilaigl'lu it:-|||51'mluu11'm

_ __ - _ __ &_ |_ - ' ___. ___ _ ."'lfd 131,- mH-l ts.-1,"-I

. . .. , _. . iPS-| Bilä'llt'alnz'uu 'I'LI] .:

'_, "'_ | ."" _ :| ”|- 1 ':" ".f. "55 ' + |"; _ mEIIÄllli ||;1Iinl' ||l_

|" ? | - _ __||'_ — _ '_ _ 'tyuqlmediamöt 115 nm;

.|_-'|__|._ I-a'läl " . | _ " E' | ' —' :fm 1"'f.'-lJl-m_|lnäle||_.'_

_'| 1 _'»_*J- __|___|_'||-|U_' 'i '—_r__ 5315" — " ' " _|lw.-: .båla ”cum-131:

' 1'- |"_|' __'_| 55.1' ] |: _ "I" &» nug'l muahh ”batik?!

, __|/__??? __ _ . ___ |

||L'__|.'|"1»__;;

1. Begrepp

Beståndsförvaltning — redovisning, förvaring, underhåll av materiel i förråd samt tillhanda- hållande m. ni. av det för krigsmaktens behov anskaffade materielbeståndet.

Fackutbildning — yrkesutbildningens hu- vudsak-liga inriktning. Området för fackut- bildningen kallas fack eller fackområde.

Fortbildning — utbildning för att kunnan- det skall hållas på den nivå, som utveck- lingen inom yrket (befattningen) kräver för ett nöjaktigt fullgörande av arbetet.

Funktion -— viss avgränsad verksamhet som med hänsyn till allmänt syfte, krav på utbildning och erfarenhet samt arbetsbe- tingelseri övrigt är likartad.

Förvaltning — den del av statlig offentlig förvaltning som — under försvarsdeparte- mentet — utövas av myndigheter m. nr. inom fjärde huvudtiteln.

Förvaltningsutbildning _ den utbildning, som tjänar nämnda förvaltnings syfte.

Grundutbildning — för visst yrke eller yrkesområde grundläggande utbildning (förstagångsutbildning).1

Inskolning — introduktion på arbetsplat- sen och inhämtande av det särskilda kunnan- de som behövs i viss befattning.

Instans — förvaltningsinstans, kan vara central, regional, lägre regional eller lokal (jfr nivå).

Isolerad(e) tjänst(er) — en eller flera tjän- ster av så speciell karaktär att någon naturlig befordringsväg till eller från tjänsten/tjäns- terna inte finns inom enheten.

Karriär _ befordringsgång inom ett verk- samhetsområde, som kännetecknas av viss

SOU 1973: 38

enhetlighet med avseende på arbetsuppgifter och krav på kunnande, främst grundkunnan— de. Inom verksamhetsområdet (karriärområ- det) kan finnas specialkarriärer.

Kårbunden personal — militär och civil- militär personal.

Miliökunnande kan uppdelas i allmänmili— tärt, taktiskt-tekniskt, användningsmässigt och underhållstekniskt kunnande med föl- jande betydelse — allmänmilitärt kunnande — kunskaper om

krigsmaktens organisation och funktioner i krig och fred samt om ledning, planering

och bedrivande av verksamheten i krig

och fred, utbildning etc.

— taktiskt-tekniskt kunnande — kunskaper om kraven på teknisk funktion och prestanda med avseende på taktiskt an- vändningssätt, vapenverkan och skydd mot denna, liksom kunskaper om dessa faktorer.

Dessa kunskaper bör hållas avskilda från ett rent tekniskt kunnande om funktions- principer och detaljkonstruktioner, vilket i allmänhet kräver grundläggande mate- matiska, naturvetenskapliga och tekniska

kunskaper.

— användningsmässigt kunnande — kunska- per om de praktiska förhållanden som är väsentliga för materielens/anläggningens utformning samt om materielens/anlägg- ningens användning.

Exempel: kunskaper om klimatiska för- hållanden, vibrationer och skakningar, hanteringsmöjligheter, krav som kan stäl- las på den användande personalen,

”

grundutbildning" i tstjänstgöring.

' Här är inte fråga om den som meddelas under del av vämpl

skyddskrav, tidsförhål- landen etc. — underhållstekniskt kunnande — kunska- per om teknisk konstruktion och funk- tion, om organisation, arbetsförhållanden, resurser och metoder i vad avser underhåll samt om de speciella krav på drift och underhåll i krig och fred som konstruktio-

nen ställer.

Nivå — används för att ange ett hierarkiskt samband mellan befattningar inom ett be- gränsat område (jfr instans).

Omskalning — arbetsmarknadsbetingad vuxenutbildning för arbetslösa eller under- sysselsatta.

”Potentiell” arbetsuppgift — sådan upp— gift i krigsbefattning som skiljer sig från fredsbefattningens och som i fred endast förbereds genom planering och övningar vid vissa tillfällen eller uppgift exklusivt förenad med mobilisering.

Reell kompetens — förmåga att inom visst arbetsområde utföra förelagda konkreta ar- betsuppgifter.

Specialutbildning — vidgad eller fördjupad utbildning inom del av fack eller fackom- råde.

Studietjänstgöring (i allmänhet) — tjänst- göring utanför eget arbetsområde för att förvärva sådan kunskap om andra arbetsom- råden som är av värde för arbetets bedrivan- de inom det egna området.

Studietjänstgöring (inom krigsmakten en- ligt äs 31.3.1967, TLA nr 28) — sådan tjänstgöring inom krigsmakten som fullgörs utanför egen försvarsgren eller — i fråga om personal som tillhör någon av krigsmaktens gemensamma personalkårer — utanför egen förvaltningsgren och som syftar till att ge den som fullgör tjänstgöringen en sådan ytterligare inblick i verksamheten utanför egen försvarsgren eller förvaltningsgren som fordras för tjänstgöringen i fred eller i krig.

Vidareutbildning — utbildning i syfte att skapa förutsättningar för övertagande av nya, ofta mer kvalificerade uppgifter.

Vuxenutbildning — ”kursverksamhet”, som medger kompletterande systematiserade

14

studier parallellt med yrkesverksamhet eller vid avbrott i denna.1

Växeltjänstgöring (cirkulationstjänstgö- ring) — planlagd tjänstgöring som ett led i personalutvecklingen antingen i genomgångs- befattningar under förhållandevis lång tid eller i form av förrättning kortare perioder inom viss tidrymd. Växeltjänstgöring sker inom statsverket (inom eller utanför eget verk), medan studietjänstgöring även kan avse tjänstgöring t. ex. inom enskilt industri- företag inom eller utom landet.

Yrkesutbildning — utbildning, avpassad för arbete av vilket den framtida utkomsten beror.

2. Förkortningar

2.1. Utredningar

BFK Utredningen rörande befordrings- förfarandet m.m. inom krigsmak- ten KFU 71 Krigsmaktens förvaltningsutbild— ningsutredning MBU Marinens befälsutredning MTU Militära tjänstgöringsåldersutred- ningen TFU 1964 års tygförvaltningsutredning TSU Tjänsteställningsutredningen UMA Försvarets materielanskaffningsut-

redning

2.2. Organisationsenheter (motsv.) inom FortF

BRB —— byggnads- och reparationsberedska- pen

2.3. Organisationsenheter inom FMV

FMV-CP, CP Centralplaneringen FMV-A, HA Huvudavdelningen för armé- materiel

FMV-M, HM Huvudavdelningen för marin- materiel

1 Jfr Vuxenutbildning i Sverige, stencil, utbild- ' gsdepartementet 1971: 1, sid. 1:1—8 och 14:2—3.

SOU 1973:38

FMV-F, HF Huvudavdelningen för flyg- materiel FMV-I, HI Intendenturmaterielförvalt- ningen (före senaste omorga- nisation) FMV-K, HK Huvudavdelningen i Karlstad -K: FD Förrådsavdelningen -K: VD Verkstadsavdelningen FMV-B, HB Huvudavdelningen för admi-

nistration -BN Normalieavdelningen -BP Personalbyrån

2.4. Övriga förkortningar och beteckningar

ASAB Allmänna Svenska Städnings AB FRP Försvarets rationaliseringsplan SIFU Statens Institut för Företagsutveck- ling SPRI Sjukvårdens och Socialvårdens Plane- rings- och Rationaliseringsinstitut

Kunskapsgradl Innebär (a) någon grundläggande kunskaper kunskap utan krav på att tjänsteman självständigt skall kunna

(ha förmåga att) lösa sin uppgift på ett fullt riktigt sätt

(b) kunskap tjänsteman skall självstän- digt med god tid till för- fogande kunna (ha förmåga att) lösa uppgift på ett i huvudsak riktigt sätt

(c) god kunskap tjänsteman skall självstän- digt — med kort förberedelse- tid kunna (ha förmåga att) lösa uppgift på ett riktigt sätt

' Olika grader av kunskap inom en begränsad ram. Kunskapsgraderna kan som regel endast jäm- föras mellan olika nivåer inom samma fack/funk- tion.

g = grundutbildning — erfarenhet som bör finnas vid tjänstetillträde

f = genom fortbildning eller tjänsteutöv- ning förvärvad utbildning respektive er- farenhet

SOU 1973:38

15

'.. . w...... .. ' "" i ' 'l.q|||.'|la|"'. ' ' '

. . . . : '., .l " ...' "" ' " ' " " __.__ __ _, . _ ...,- mqmm . lrl...

_ __ _ , _. "'i; &. .. _ __ __,,,,_,,,,,,,, -. .__.,,,,,»._,_ , _ .. -— - ' ...—m -ru—em _ .. . » _ .w'-'.,_-,|;' , ' _.lMä-EW'; EW .*u',

-|. |_-.[-|., Peru,-.."? _; __ _ im, PW Määlli. " -= amen ..»... EUMM. 'Mmi'f Han. 'I. *

._*' _. _ _ _ . . åf .' ' "' _ "_ Q"- . _ . ' l __ '|'

:: | ' ' '. . "l .. . ff” " ;-_”l"||.__",,'"-'-d

'_'v .'.4 .-l' 'L'l-l '

|.'| . .,, . l'

"'.'l ' Il; . _,,||,

ull?-'li-

r '. Pijl?"

. _ ,. .; .. . nr,. :.. _ || _. '. ,,Qu H ,uv—- -" '- " || " '! . > -

:. __ _ _ 'i "1L' ' . __, anmnoduål. wiiwull; ' _ '. "_li'r, [:*-_a. ”grilla ;' (' _"""_' _ Håblånlh. mosu—[LÄ- null—EÅ ' ' Wily" 45151; - - '..zikwurrdawm-anl HIFI .. _. ", Snål lli! rum-aut mera!. U,”;R

",w.» ' SKF.. " .'u' _|'._||||-: :|E ihlllznill1|_1Jl|__li£ 'J'H'a'l!

_: . _ ._ - -."__: _ "."'|' '_— _ _. " 'igmmki

' » ' ' £ ' (i). Han" »

..,n._.1._._|l F;,.-|1|F'3:|.|— _

..,-Il namn:. _ W lé») » . " ' - '. '.'*' . » ","Ä' " www»!—

' ||.

_ .. fl,! $$$-Wulf HQMI'B'ä'.

_ _ . , H..-. .. — " ". J,'l 'L-l-_,,.;,_» . 'uu _ '_Iåj'fw 'a' h-U' _ _P'Hq'ä mdmagdsk l—,|

, _ | _ ' _. :. __». _. ____ . -'_- "f . IEI _ __| _” __MZ_

' . ' _ . " ._'ä' "' .LF'. '-"" _," _ . 54—16; ”_Ö- .

Manuella ung—' i» 'I» 'vlrliail|1__'-b. mmm

Avd A Inledning

A.1

A.1.l Direktiven för personalkategoriutred- ningen

l sitt första delbetänkande (SOU 1972z3) har 1968 års personalkategoriutredning (PKU) redovisat sitt av Kungl. Maj:t givna uppdrag samt resultaten av utredningens arbete t.o.m. 1971. Sålunda presenterades utredningens överväganden och förslag i så- dana kategori- och kårfrågor inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena som enligt utredningens uppfattning borde ligga till grund för den enligt direktiven prioriterade huvudfrågan, nämligen principer för perso- nalsammansättningen i försvarets materiel- verk.

Utredningen har i det första delbetänkan- det sammanfattat de frågor som hänskjutits till delbetänkande ?. på följande sätt:

"En huvudfråga som avses behandlas i delbetänkan- de 2 år personalsammansättningen inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena regionalt och 10- kalt. Denna fråga kräver studier och undersök- ningar av ungefär samma karaktär som den utred- ningen tillämpat i central instans. På grundval av förslagen till personalsammansättning inom hela de berörda förvaltningsområdena kan utredningen ut- arbeta förslag i betänkandets andra huvudfråga, nämligen rekrytering-, utbildnings- och beford- ringsförhållanden för den civila personalen. I denna del måste utredningen samarbeta nära med krigs- maktens förvaltningsutbildningsutredning. I samband med utredningens undersökningar på regional och lokal nivå avser utredningen att granska möjligheterna att i ökad utsträckning över försvarsgrensgränserna utnyttja viss civilmilitär per-

2—SOU 1973:38

Utredningens uppgift

sonal, t.ex. ingenjörer i helikopter-, motor— och robottjånst. Även frågan om antalet ammunitions— ingenjörer avses behandlas i anslutning därtill.

Som en konsekvens av utredningens samlade förslag följer bl. a. att de militära och civilmilitära personalkårernas inre uppbyggnad måste överses.”

Den tolkning av utredningsuppdragets fort- sättning som denna sammanfattande upp- giftsredovisning är ett uttryck för har utred- ningen inte haft anledning att ändra. Över- synen av personalkårernas inre uppbyggnad bör emellertid begränsas till att endast om- fatta konsekvenser till följd av utredningens förslag.

A. 1 .2 Tilläggsdirektiv

Såsom redovisades i första delbetänkandet överlämnade statsrådet och chefen för för- svarsdepartementet den 16 oktober 1970 skrivelser från Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) och Försvarets Civila Tjänstemannaför- bund (FCTF) att tas i beaktande vid utred- ningsuppdragets fullgörande. Skrivelsernas innehåll meddelas i utdrag i bilagorna A.1.2 och A. 1.3.

Genom beslut den 10 november 1972 har Kungl. Maj:t utvidgat uppdraget för utred- ningen att omfatta även civil-, sjukvårds- och fortifikationsförvaltningsområdena.

FCTF hävdar i sammanfattningen av sin skrivelse bl. a. att principiellt sett kategorin

civilmilitär personal inte bör finnas. Utred- ningen har behandlat denna fråga i första delbetänkandet och därvid kommit till upp- fattningen att civilmilitär teknisk personal måste finnas inom förvaltningsområdet. Det fortsatta arbetet har inte lett till att utred- ningen ändrat uppfattning i detta avseende. Frågan om antalet kategorier kommer därför inte att ånyo beröras av utredningen. Skäl har ej heller framkommit att i detta delbe- tänkande ytterligare behandla principerna för personalsammansättningen i försvarets materielverk. Däremot kvarstår att ange prin- ciper för kategorifördelningen vid regionala, lägre regionala och lokala myndigheter lik- som vid de centrala myndigheter som inne- fattas av det utvidgade uppdraget.

Såväl CF som FCTF framhåller i sina skrivelser nödvändigheten av att utvecklings— möjlighetema för den civila personalen för- bättras. Som framgår av citatet under punkt A.1.1 är undersökningen av dessa möjlighe— ter en av huvudfrågorna i nu föreliggande betänkande. Övervägandena i detta avseende måste därvid omfatta all personal — militär, civilmilitär och civil i såväl centrala som regionala, lägre regionala och lokala myndig- heter — inom samtliga förvaltningsfunktion- er.

A.1.3 Resultat av delbetänkande ]

Utredningens förslag i delbetänkande 1 äri huvudsak av sådan art att det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut med anledning av förslagen. Förslaget till bildande av en gemensam militär kår för tyg- och intenden— turförvaltningspersonal har dock anmälts för riksdagen i prop. 1973: 75, varvid statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bl. a. har anfört följande.

Försvarets intendentkår organiseras fr. o. m. den 1 oktober 1973 genom att nuvarande försvarets intendenturkår och fälttygkåren slås samman. I intendentkåren bör framdeles ingå även ytterligare personal med huvuduppgift att svara för s. k. be- ståndsförvaltning av tyg- och intendenturma- teriel inom marinen och flygvapnet. Den nya

kåren underställs överbefälhavaren med en egen personaladministration under ledning av en personalkårchef.

Försvarets materielverk har i skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet (BPA 012230 den 5 mars 1973) lämnat förslag till personalsammansättning som grundas på i delbetänkande] angivna principer.

Med äs Fö dnr 3726/66 (slut1.), 799/69 den 9 mars 1973 förordnade Kungl. Maj:t att kompaniofficerare i intendenturförråds—, sjukvårdsförråds- och kassatjänst fr.o.m. den 1 juli 1973 skulle ingå i försvarets intendenturkår.

A.1.4 Gränser till andra utredningar

PKU redovisar i det första delbetänkandet motsvarande avsnitt (1.3) gränserna iförhål- lande till vissa andra utredningar, nämligen militära tjänstgöringsåldersutredningen (MTU), marinens befälsutredning (MBU), utredningen rörande befordringsförfarandet m.m. inom krigsmakten (BFK) samt krigs- maktens förvaltningsutbildningsutredning (KFU 71).

De frågor PKU behandlar i detta delbetän- kande påverkar inte de gränser som dragits gentemot de tre förstnämnda utredningarna. Däremot krävs ett förtydligande av gränsen mellan PKU och KFU.

I Kungl. Maj:ts direktiv till KFU anges bl. a.:

”Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna som inträtt med nu föreslagen lokalisering av förvaltningsutbildningen och därmed samman- hängande behov av ytterligare utredning om för- valtningsutbildningens organisatoriska utformning m. rn. torde ytterligare böra utredas förvaltningsut- bildningens innehåll. Härvid bör särskilt utredas frågan om utbildningens innehåll och utformning med hänsyn till befattningarnas förväntade framti- da krav (kursiverat här), bl.a. anpassningen till de krav försvarets nya planerings- och ekonomisystem kan komma att ställa.”

Vid sina överväganden i anslutning till utformningen av principer för personalens kategoritillhörighet måste PKU bl.a. utgå ifrån ”befattningamas förväntade framtida

SOU 1973:38

krav”. Även vid behandlingen av utred- ningens andra huvudfråga — förbättring av utvecklingsmöjligheterna för personalen — måste befattningarnas krav vara ett väsentligt bedömningsunderlag. Mellan utredningarna har därför överenskommits att PKU för befattningarna inom förvaltningsområdena formulerar kraven på kunskaper och erfaren- het. Olika åtgärder att uppfylla kraven på erfarenhet ankommer på PKU att utreda, medan KFU för sin del skall överväga hur kunskapskraven skall tillgodoses.

A. 1 . 5 Uppdragets omfattning

Utredningens uppdrag omfattar personalsam- mansättnings- och personalutvecklingsfrågor vid krigsmaktens centrala förvaltningsmyn- digheter och de myndigheter eller delar av myndigheter i regional och lokal instans som väsentligen har förvaltningsuppgifter. Detta innebär att utredningen måste behandla ovannämnda frågor för personal i anskaff- ningsverksamhet och annan central förvalt- ningsverksamhet samt personal som verkar inom de särskilda fack för vilka försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk har ålagts fackansvar. Dessutom ingår i utredningsuppgiften motsvarande frå— gor beträffande personal i kassaförvaltnings— verksamhet m. m.

För vissa personalgrupper bör utvecklings- frågorna inte behandlas enbart inom ovan- nämnda gränser. Detta gäller speciellt perso- nal i administrativa stödfunktioner, främst personal för expeditions- och annan kontors— tjänst. Utvecklingsförhållanden för denna personal bör studeras utifrån myndighetens samlade behov av personal i sådan verksam- het.

Facket materielunderhåll kan anses omfat- ta åtgärder från daglig tillsyn av enklaste slag till de mest kvalificerade tekniska åtgärder. Personellt omfattar facket såväl värnpliktiga utan specialkunskaper som personal av olika kategorier med varierande kunnandenivå, från personal med relativt ringa till personal med hög teknisk utbildning och lång erfaren-

SOU 1973: 38

het. Utredningen har valt att begränsa upp- giften till att omfatta sådan personal som har sin huvuduppgift inom facket och på vilken kan ställas krav på större kunnande inom detta än som normalt ägs av truppbefäl och trupp. Utanför PKU uppgift faller frågor avseende militär personal och civilmilitär personal på kompani- och plutonsofficersni- vå i teknisk tjänst vid ”trupp" inom marinen och flygvapnet, eftersom frågor om kategori- val och krav på kunnande för denna personal ligger inom MBU respektive MTU ansvarsom- råden (jfr avsnitt A.l.4). Frågor avseende motsvarande personal inom marinens lägre regionala organisation samt inom andra fack än materielunderhåll behandlas dock av PKU.

Frågor avseende personalsammansättning och personalutveckling inom facket hälso- oeh sjukvård har av utredningen hänskjutits till ett tredje delbetänkande. Orsakerna här- till är bl. a. att behandlingen av dessa frågor bör samordnas med det arbete angående förbandssjukvårdens organisation som på Kungl. Maj: ts uppdrag påbörjats inom för- svarets sjukvårdsstyrelse.

Utredningens uppgift omfattar med ovan- nämnda gränsdragningar personalsamman- sättnings— och personalutvecklingsförhållan— den för ca 25 000 personer med ungefärlig fördelning på olika förvaltningsområden en- ligt tabell A.1.1.

Tabell A.I.] Ungefärlig fördelning av den personal som omfattas av utredningsuppdra- get, varje förvaltningsområde inklusive perso- nal för administration

Förvaltningsområde Ungefärligt antal

Tyg— och intendenturförvaltning 19 400 Försvarets civilförvaltning samt

kassatjänst 1 000 Sjukvårdsförvaltning 1 000 Fortifikationsförvaltning 3 600

Summa 25 000

A.1.6 Sammanfattning av utredningens uppgift

Med hänvisning till vad anförts ovan har utredningen sammanfattat sin uppgift på följande sätt.

Utredningen skall överse principerna för personalens sammansättning inom tyg- och intendenturförvaltning i regional och lokal instans samt inom civil-, sjukvårds— och fortifikationsförvaltning. Utredningen skall vidare behandla utvecklingsmöjligheterna inom alla instanser för samtlig personal — militär, civilmilitär och civil — iförvaltnings— verksamheten. Dock skall frågor i ovannämn- da avseenden beträffande militär och civilmi- litär personal på kompani— och plutonsoffi— cersnivå i teknisk tjänst vid ”trupp” inom marinen och flygvapnet behandlas av MBU respektive MTU.

Utredningen skall vid översynen bl. a. — beakta såväl krigs- som fredsorganisatio- nens personalbehov, — beakta det nya budgetsystemets inverkan, — belysa personalkårfrågor, — beakta resultatet av militära tjänstgörings— åldersutredningens arbete, — beakta kravet att varje organisationsenhet skall ha en för sina uppgifter väl lämpad och så allsidigt sammansatt personalupp- sättning som verksamheten betingar.

SOU 1973:38

A.2

A.2.1 Modell

Utredningens uppgift är som framgår av kapitel A.1 att dels utforma principer för personalsammansättningen, dels behandla ut- vecklingsmöjligheterna för all personal. Des— sa delar beror av varandra bl. a. så att frågan om personalsammansättning måste lösas först. Ett annat viktigt förhållande som utredningens arbete måste gå ut ifrån är samhörigheten fack- eller funktionsvis inom förvaltningsområdet mellan central, regional, lägre regional och lokal instans. Detta ställer krav på en arbetsmetod vid undersökningar— na regionalt-lokalt likartad den utredningen använde vid förarbetet till delbetänkande [. Främst från dessa utgångspunkter skapade utredningen tidigt en arbetsmodell som i princip utgjort ramen för alla undersökning- ar, bild A.2.l.

För att underlätta arbetet med befatt- ningsdefiniering utarbetades en kod baserad på den verksamhetsindelning som på sin tid formades av materielanskaffningsutred- ningen samt på en inför arbetet med delbe- tänkandet 1 gjord indelning i utbildningsni- våer, utbildningsfack och olika typer av praktik. Koden framgår av bilaga A.2.1.

Utredningen har utgått från tillgängliga organisationsbeskrivningar m. m., befatt- nings- och arbetsbeskrivningar samt sakkun- nigas och experters erfarenheter av verksam- heten. Genom s. k. fältstudier har bedöm-

SOU 1973: 38

Utredningsarbetets uppläggning och genomförande

ningsunderlaget breddats och fördjupats. Be- fattningarna har definierats med hjälp av ovannämnd kod, varvid chefer för besökta organisationsenheter har beretts tillfälle framföra sin mening.

Detta material, sammanställt med krigsor- ganisationens behov m. m., har därefter med— gett en bedömning av personalsammansätt- ningen. Eventuella konsekvenser för perso- nalkårernas del har därefter kunnat analyse- ras.

Utifrån samhörigheten så som den be- tecknas ovan och främst inom och mellan de ”klasser” som använd kod illustrerar har personalens utvecklingsmöjligheter studerats. Därvid har vissa grundläggande principer kunnat anges, vilka redovisas i avdelning B. Dessa har i sin tur tjänat som utgångspunkter för detaljstudier och bedömningar.

Gränsdragningen mellan KFU och PKU avspeglas i modellen så att PKU ställt de krav på kunskaper som kan härledas ur undersök- ningarna, medan KFU övervägt behovet av utbildning för att kunskapskraven skall till- godoses. Frågan om metoder för erfarenhets- uppbyggnad, dvs. Växeltjänstgöring m.m., har som förut nämnts ankommit på PKU.

Utredningen har bedömt ett formaliserat arbete vara nödvändigt för att möjliggöra systematiska studier av och jämförelser mel- lan såväl olika förvaltningsinstanser som — inte minst — fack och funktioner oavsett försvarsgrenstillhörighet. Slutligen måste

21

Befattnings- . beskrivningar Erfarenheter Genomgångar Interv1uer = Kod _ ii _ _ ll "Definlerade” befattningar Krigsorganisa- Behov av: tionens perso- = = - kunskaper = nalbehov - erfarenheter ii Personai- h samman- 4 , Principer _ sättning _ Utvecklings— Fårägrnalkår = möjligheter = > ("karriärer") i V i i Anm. Kraftigt inramade Erfarenhete- delar utgör PKU Kunskapskrav krav förslag PKU KFU 71 " _l " . . l Erfarenhers- Utbildning | uppbyggnad Bild A.2.1 Modell för PKU verksamhet även tas hänsyn till tjänstgöringsförhållanden tyg- och intendenturförvaltningen kunnat

och andra sådana faktorer som inte redovisas i använd kod.

Det arbete som bedrivits med anledning av det utökade uppdraget har kunnat förenklas mot bakgrund av att utredningen till viss del kunnat utnyttja underlag från pågående eller nyss avslutade utredningar, främst inom for- tifikationsförvaltningens ansvarsområde. Inom civilförvaltningsverksamheten och i viss mån även annan verksamhet har därut- över utredningens resultat av överväganden beträffande motsvarande verksamhet inom

22

utnyttjas i det fortsatta arbetet.

A.2.2 Utredningsplan

Den i delbetänkande l redovisade planen för utredningens verksamhet i stort har följts. Den arbetsplan som gällt för förberedel- serna för delbetänkande 2 framgår av bild A.2.2. Av speciellt intresse är samarbetet med KFU. Med hänsyn till de båda utred- ningamas nåra samhörighet inriktade PKU för sin del arbetet under första halvåret 1972

SOU 1973: 38

1971 1972 1973 1 l 1 L 1 _ _ Delbetän- Delbetänkande 1 Tilläggsdirektiv PFQPQS'UOn OCh kande 2 beslut avseende delbetänkande 1 "Fältstudier" inom tyg- och intendenturförvaltningen ' centralt-lokalt, vid andra verk och vid industrier = Exempel på till— i ? lämpning av PKU förslag __ Principer för personalsammansättning —— | "karriärer" :| Personalkårfrågor m Personal- ___—— #*] m __ utveckling erfarenhetsuppbyggnad —— l Ad _ _ _4 kunskapskrav . ";”å'sva' >= tiva r gor 2 X Ekonomi | > __ z "Fältstudier" U _a _, _ centralt-lokalt rn i ' inom civ.- sjukv.- C fort.- förvalt- '" ning '" __ - O ! :o ' Principer för g _. T personalsamman- E sattnlng 2 O "karriärer" V 2:30- erfarenhets- = ut_ uppbygg- veck- _nad ling kunskaps- krav

l—

li

Underlag till KFU 71

Bild A.2.2 Arbetsplan för delbetänkande 2

på att prestera utkast till sådana kunskaps- krav för all personal i tyg- och intendentur- förvaltning som bör tillgodoses och sålunda ligga till grund för KFU arbete. Efter hand har dessa dessa krav ytterligare övervägts och specificerats. Arbetet inriktades därefter på andra frågor och på slutskr'ivning av betän- kandet med målet att de två utredningarnas betänkanden borde avlämnas ungefär samti- digt. Det utvidgade uppdraget medförde att utredningen fick genomföra motsvarande ut- redningsarbete inom de tillkommande för-

SOU 1973: 38

valtningsområdena, fortfarande i nära samar- bete med KFU.

A.2.3 Organisation av arbetet

Det fortsatta arbetet avseende utvecklings- möjligheterna för materielverkets personal har bedrivits i en arbetsgrupp som bestått av samma experter som under arbetet inför delbetänkande 1.

Arbetet avseende personalsammansätt-

2'3

nings— och personalutvecklingsfrågor inom tyg- och intendenturförvaltning regionalt- lokalt har bedrivits i en annan arbetsgrupp sammansatt av fackexperter. Härigenom har underlag kunnat inhämtas på såväl bredd som djup i organisationen. Koden enligt avsnitt A.2.l har underlättat ett sådant förfarande. Undersökningarna har främst be- drivits myndighetsvis. Studieresultaten har efter hand föredragits för sakkunniga och delgetts aha experter.

Studierna avseende motsvarande frågor inom civil-, sjukvårds- och fortifikationsför- valtning har bedrivits på i princip samma sätt. Dessa studier kunde dock genomföras på kortare tid eftersom resultat av tidigare studier och överväganden, andra utredningar m. m. kunde utnyttjas.

Sedan fältstudierna avslutats fördelades ex- perterna på de fack eller funktioner vari förvaltningsverksamheten kan uppdelas. Ut- redningen har därmed kunnat göra samlade överväganden om personalsammansättning, utvecklingsmöjligheter, behov av Växeltjänst- göring m. nr. inom facken eller funktionerna. Vid behandlingen av kategorifrågor som där- vid uppkommit har ”kategoriexperterna” deltagit.

A.2.4 Faktainsamling

Den arbetsmetod utredningen använt har medgett att utredningsmaterialet som insam- lats dels under den inledande, kunskapsupp- byggande fasen, dels under arbetet med delbetänkande 1 har kunnat utnyttjas äveni det fortsatta arbetet.

Faktainsamlingen har skett genom studier vid ett stort antal myndigheter. Dessa har valts så att facken/funktionerna täckts in i samtliga instanser och att material erhållits från alla truppslag eller truppslagsliknande delar inom försvarsgrenarna. Sambandet mel- lan utvecklingsmöjligheter för personal cen- tralt och regionalt-lokalt har studerats sam- tidigt. Utredningen anser sig därmed ha erhållit underlag som medgett bedömning av personalsammansättning och personalens ut- vecklingsmöjligheter från såväl produktions-

24

Med skrivelse 1972—03—23 Allm 302 infordrade överbefälhavaren rapport över personalläget vid krigsmaktens myndigheter i mars 1972. I samband härmed begärdes även vissa uppgifter för bl. a. PKU behov av statistik avseende personal vid regionala, lägre regionala och lokala myndigheter.

Utredningen har besökt ett antal verk och industrier i syfte att tillgodogöra sig befint- ligt underlag för bedömning av behoven av och metoder för personalutveckling, lönsam- heten i personaladministrativa åtgärder m.m. A.2.5 Begrepp

Vissa av utredningen använda begrepp och förkortningar redovisas i förtexten.

Även i detta delbetänkande använder ut- redningen begreppet miljökunnande. Inne- börden härav preciseradesi delbetänkande ], närmast för de behov som förelåg vid be- handling av kategorifrågan i materielverket. Viss komplettering har skett, så att begrep- pet miljökunnande eller dess preciserade delar kunnat användas för att beskriva såväl kunnandebehov av den typ, som utredningen tidigare behandlat, som de behov, vilka kan härledas ur de nytillkommande förvaltnings- områdena och den speciella fackverksamhe- ten regionalt-lokalt. Mot denna bakgrund har utredningen kompletterat innebörden av de fyra huvudtyperna av kunnande att omfatta följande: —allmänmilitärt kunnande: kunskaper om krigsmaktens organisation och funktioner i krig och fred samt om ledning, planering och bedrivande av verksamheten i krig och fred, utbildning etc.

— taktiskt-tekniskt kunnande: kunskaper om kraven på teknisk funktion och prestanda med avseende på taktiskt användningssätt, vapenverkan och skydd mot denna, lik- som kunskaper om dessa faktorer.

(Dessa kunskaper bör hållas avskilda från ett rent tekniskt kunnande om funktions- principer och detaljkonstruktioner, vilket i allmänhet kräver grundläggande matema-

SOU 1973: 38

tiska, naturvetenskapliga och tekniska kunskaper)

— användningsmässigt kunnande: kunskaper om de praktiska förhållanden, som är väsentliga för materielens/anläggningens utformning, samt om materielens/anlägg- ningens användning;

Exempel: kunskaper om klimatiska förhål- landen, vibrationer och skakningar, han- teringsmöjligheter, krav som kan ställas på den användande personalen, skyddskrav, beredskapskrav, tidsförhållanden etc.

— underhållstekniskt kunnande: kunskaper om teknisk konstruktion och funktion, om organisation, arbetsförhållanden, re— surser och metoder i vad avser underhåll samt om de speciella krav på drift och underhåll i krig och fred som konstruk- tionen ställer.

Allmänmilitärt kunnande kommer enligt utredningens uppfattning främst till använd- ning i allmänna planeringsfunktioner. Beho- vet varierar starkt mellan olika organisations- enheter, främst beroende på formerna för samverkan mellan centrala, regionala, lägre regionala och lokala myndigheter. Allmänna kunskaper, specifika för respektive försvars- gren, är önskvärda på alla nivåer.

Taktiskt-tekniskt kunnande är väsentligt i alla funktioner för att leda och bereda verksamhet under studie— och typutveck- lings-/projekteringsfasema avseende materiel och anläggningar för beredskap och krig samt för att säkerställa materielens/anlägg- ningens drift. Kraven på kunskaperna är störst i verksamhet förknippad med kompli- cerad materiel och komplexa materielsy— stem/anläggningar, eftersom konsekvenserna av olika egenskapskrav eller olika åtgärder där är svårast att överblicka.

Det an vändningsmässiga kunnandet är, lik- som det underhållstekniska, väsentligt när det gäller att i anskaffningsverksamheten fastställa den detaljerade utformningen av och egenskaperna hos materielen/anlägg- ningen. Det användningsmässiga och under- hållstekniska kunnandet är självfallet nöd- vändigt även eljest inom organisationsenhe- ter med underhållsfunktioner. I underhålls-

SOU 1973: 38

tekniskt kunnande ingår speciellt förmåga att med ledning av den tekniska konstruk- tionen och funktionen kunna fastställa funk- tionsduglighet med hänsyn till aktuellt tak- tiskt/stridstekniskt användningsområde.

Med enbart ordet miljökunnande kan av- ses antingen endast allmänmilitärt kunnande eller allmänmilitärt kunnande jämte endera/ flera av de övriga huvudtyperna. Vid över- väganden avseende behov av kunnande måste hänsyn även tas till i hur hög grad behoven skall tillgodoses. Inom varje huvudtyp kan nämligen urskiljas hela skalan av krav på kunnande från ett grundligt till ett blott relativt ytligt sådant.

Begreppet nivå används för att i stort anger kvalitativa grupperingar med hänsyn till ar- betsuppgifternas art m.m. och för att visa utvecklingsmöjligheterna inom ett visst om- råde (fack etc.). Detta innebär att nivåindel— ningen är specifik för detta område. Järn- förelser mellan nivåerna kan endast ske inom området ifråga. Nivåindelningen skall därför ses som ett medel för utredningen att åskåd- liggöra sin mening om antalet kvalitativa skikt inom området. Indelningen grundas inte vare sig på nuvarande eller presumtiva anställningsvillkor, frågor som ligger helt utanför utredningsområdet.

A.2.6 Betänkandets utformning m. m.

Betänkandets avdelningar A och B är den gemensamma grund på vilken överväganden och förslag i avdelningarna C, D, E och F bygger. Även avdelning G behandlar frågor av gemensam art, medan avdelning H ger en sammanfattning av utredningens förslag samt konsekvenser rn. rn. av förslagen. Läsaren finner gemensamma delar i avdelningarna A, B och H samt det egna arbetsområdet i avdelningarna C—G.

Utredningens arbete efter delbetänkande 1 har som framgår av avsnitt A.2.2 främst omfattat tyg- och intendenturförvaltninge- områdena. Detta arbete redovisas i avdelning C, medan redovisningen av utredningsarbetet inom civil-, sjukvårds— och fortifikationsför- valtningsområdena sker i avdelning D, E

25

respektive F. Till överväganden och ställ- ningstaganden i avdelning C hänvisas i vissa fall i följande avdelningar.

I förslagen till utvecklingsvägar har utred- ningen valt att använda befintliga befatt- ningsbenämningar där så varit lämpligt. I flera fall avviker utredningens uppfattning om arbetsinnehållet i en befattning från det innehåll befattningen har i dagens situation. Orsakerna härtill är bl.a. att utredningen bedömt förändringarna på sikt med ledning av nu kända eller sannolika förändringar av förvaltningsorganisation, utbildning m. m. Befattningarna kan således inte alltid åter- finnas med exakt lika arbetsinnehåll i nu— varande organisation. Med ledning av krav- specifikation rn. ni. kan de dock alltid identi- fleras.

26. SOU 1973: 38

A.3

A.3.l Översikt av studiearbetet och insam— lat material

Utredningens studier har främst inriktats på att samla material som medgett tillförlitliga bedömningar i de två huvudfrågorna — frå- gan om personalsammansättningen i central instans (utom vid försvarets materielverk) och i regionala-lokala instanser samt frågor om rekryterings-, utbildnings- och beford- ringsförhållanden (personalutvecklingsfrå- gor) för personalen i alla instanser.

I delbetänkande l (kapitel 11) har redo- gjorts för de studiebesök som utredningen förut gjort vid försvarets materielverk samt vid centrala-regionala staber, lokala myndig- heter m. rn. inom krigsmakten och resultaten av dessa undersökningar. Vad beträffar de sistnämnda undersökningarna har framhållits att syftet med dem var att inhämta erfaren- heter om tyg- och intendenturförvaltnings- verksamheten, dennas organisation och per- sonal, samarbetet mellan förvaltningsorganen samt nuvarande personalkårsystem. Genom- gångarna var inte speciellt inriktade på frågor om personalsammansättningen vid materiel- verket. Materialet från besöken var därför att se som en bakgrund till bedömningen av dessa frågor.

Den orienterande karaktären av det nämn- da materialet gör att det i vissa principiella delar har kunnat tjäna som en allmän bak— grund även för bedömning av frågor om

SOU 1973: 38

Utredningens studier

personalsammansättningen såväl vid försva— rets civilförvaltning, försvarets sjukvårdssty- relse och fortifikationsförvaltningen som vid de regionala-lokala myndigheterna. Materia- let har därjämte varit av värde för plane- ringen och detaljinriktningen av de systema— tiska studierna rörande både personalsam- mansättnings- och personalutvecklingsfrågor— na.

Såsom framgått av kapitel A.2 har de fortsatta undersökningarna vid materielver- ket byggt vidare på det förut insamlade materialet rörande verkets personalsamman- sättning. Huvudsyftet har därvid varit att erhålla underlag för förslag till åtgärder som främjar de principer för personalens sam— mansättning och utnyttjande vilka utred- ningen föreslagit i delbetänkande l.

Undersökningarna vid försvarets civilför- valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse och for- tifikationsförvaltningen har på en gång avsett både personalsammansättnings— och perso- nalutvecklingsfrågor vid dessa myndigheter. Detsamma gäller undersökningarna vid regio- nala-lokala myndigheter.

Frågor om behov av kunskaper och erfa- renheter har stor betydelse för bedömning av såväl personalsammansättnings- som perso- nalutvecklingsförhållanden. Dessa frågor har blivit de centrala i personalutvecklingsstu- dierna.

Det har varit angeläget tillse att studierna centralt och regionalt-lokalt inte bedrivits

27

isolerade från varandra. De i kapitel A.2 nämnda två expertgrupperna som gjort un- dersökningarna inom tyg— och intendentur- förvaltningsområdena har därför stått i nära kontakt med varandra och har tillämpat överensstämmande undersökningsmetoder. Vissa experter har ingått i båda grupperna. Så har exempelvis en av experterna som medverkat i den regionala gruppens studier inom förrådstjänsten även tillhört den cent- rala gruppen och inom denna studerat för- rådsavdelningen. Därjämte har några verk- samhetsområden i sin helhet avdelats som särskilda studieobjekt. Exempel härpå utgör facken verkstadsdrift och förplägnad samt s. k. civilförvaltningstjänst (administrativa stödfunktioner). Likaså har fackverksam- heten inom fortifikationsförvaltningens äm- betsområde sammanhållits. Undersökningar— na inom dessa verksamhetsgrenar har sålunda oberoende av arbetsuppdelningen i övrigt omfattat verksamheten både i central ochi regional-lokal instans. Härigenom har redan vid studiernas planläggning förberetts en samlad överblick över olika verksamhetsom— råden och över hela förvaltningstjänsten.

Studierna i regional—lokal instans har be- drivits dels vid regionala och lägre regionala ledningsorgan rn. m., såsom vissa militärom- rådens tyg- och intendenturförvaltningar m.fl. samt örlogsbaser och kustartilleriför- svar, dels ock vid ett förhållandevis stort antal lokala myndigheter, så valda att i princip olika truppslag och förbandstyper blivit representerade.

Den nu gällande organisationen inom krigsmakten undergår genomgripande för- ändringar, vilka i hög grad påverkar förvalt- ningstjänsten.

I central instans rör de väsentligaste för- ändringarna försvarets materielverk och for— tifikationsförvaltningen. Successiva föränd- ringar i fråga om vissa arbetsuppgifter rn. rn. för försvarets civilförvaltning har ägt rum, och en översyn av myndigheten aviseras i 1973 års statsverksproposition. Detsamma gäller försvarets sjukvårdsstyrelse.

I regional/lokal instans rör förändringarna framför allt organsationen av lägre regionala

28

och lokala myndigheter. Inom armén har utredningen studerat där pågående försöks- verksamhet och tagit del av chefens för armén förslag. Studierna vid marinen har bedrivits med beaktande av de av försvarets rationaliseringsinstitut gjorda undersök- ningarna rörande örlogsbasernas och kustar- tilleriförsvarens framtida organisationer och därpå grundade förslag av chefen för mari- nen. Vad flygvapnet beträffar har utred- ningen beaktat organisationsförslag av che- fen för flygvapnet och kunnat ta del av vissa preliminära undersökningar av rationalise- ringsinstitutet rörande organisationen vid flygflottilj. I prop. 1973175 har förslag framlagts om bl. a. organisationsföränd- ringarna beträffande arme'ns och marinens myndigheter i lägre regional och lokal in- stans. Riksdagen har godkänt förslagen (rskr 197 3: 170).

En översyn av fortifikations- och fastig- hetsförvaltningen i regional och lokal instans görs av rationaliseringsinstitutet.

Erinras må vidare om beslut av 1970 och 1973 års riksdagar om organisation av s.k. teleservicebaser för underhåll av krigsmak- tens marktelemateriel.

Andra organisationsförändringar än de ovan nämnda följer av statsmakternas beslut om en minskad fredsorganisation samt be- gränsningen av kostnaderna för administra— tion samt freds- och förvaltningsorganisa- tionen.

Samtidigt som de berörda organisatoriska förändringarna och kostnadsminskningarna pågår eller förbereds bedrivs en omfattande utveckling av administrativa rutiner och da- tasystem för redovisning av ekonomiska, materiella och personella resurser. Särskilt bör nämnas nya system för budgetredovis— ning, gemensam materielredovisning och per- sonaladministration.

Utredningen har i sitt delbetänkande ] bl.a. föreslagit inrättande av en gemensam militär kår för tyg— och intendenturförvalt- ningspersonal, försvarets intendentkår. Detta förslag har redovisats i prop. 1973z75, i samband varmed Kungl. Maj:t begärt be- myndigande att inrätta en tjänst som perso-

SOU 1973:38

nalkårchef för den nya kåren. Riksdagen (rskr 1973: 170) har lämnat det begärda bemyndigandet.

Närmare redogörelser för uppläggning och genomförande av studierna lämnas rörande studierna i central instans i avsnitt A.3.2 och rörande de regionala-lokala studierna i av- snitt A.3.3. Resultaten av studierna har inom utredningen merendels redovisats i förbere- dande och slutliga rapporter, vilka tjänat som underlag för utredningens bedömningar och slutsatser.

Såsom framgår av delbetänkande 1 (av- snitt 11.4.1) har utredningen haft kontakter med företrädare för personalfrågor vid sta- tens järnvägar och televerket för att utred- ningen härigenom skulle få del av erfarenhe- ter beträffande rekrytering, utbildning m. m. och i anslutning därtill personaladministrati- va frågor med anknytning till utredningens uppgifter. Erfarenheterna hade emellertid ringa värde för de personalkategori— och personalkårfrågor som utredningen då be- handlade. Förnyade kontakter har tagits med nämnda verk för att erhålla material till belysning av personalrekryterings— och per- sonalutvecklingsfrågor. Kontakter i samma syfte har även tagits med postverket, statens vägverk, statens vattenfallsverk och rikspolis- styrelsen. Studierna hos dessa verk redovisas i avsnitt A.3.4.

Som flerstädes betonats har vid utred- ningens studier visats att en vidgad och intensifierad utbildningsverksamhet har stor betydelse för ett rätt utnyttjande av persona- len. Utbildning är emellertid kostnads— och tidskrävande. Ju mer omfattande utbild- ningsverksamheten tenderar att bli, desto viktigare blir därför kostnads— och lönsam- hetsaspekterna på området. Principer för beräkning av kostnader och lönsamhet torde komma att utvecklas inom ramen för pro- grambudgetsystemet, men ännu torde inte tillförlitliga beräkningar eller bedömningar vara möjliga avseende utbildningsverksam- hetens lönsamhet inom krigsmakten. Utred- ningens nyssnämnda studier hos andra verk har inte heller lämnat några närmare håll— punkter för lönsamhetsberäkningar. För att

SOU 1973 : 38

söka erhålla sådana och för att få del av hur man inom vissa större industriföretag be- dömer internutbildningens betydelse har ut- redningen besökt ett antal dylika företag. Dessa studiebesök och andra särskilda stu- dier har berörts i avsnitt A.3.5.

I här förevarande kapitel lämnas en förhål- landevis utförlig redogörelse för vilka studier utredningen bedrivit och hur de genomförts. Studieresultaten redovisas däremot i sam- band med redogörelsen för de olika verksam- hetsområdena i de följande kapitlen och berörs här endast sammanfattningsvis. Dock har resultaten av studierna vid vissa verk behandlats utförligare, enär redovisningen av dessa resultat bör ske i ett sammanhang och inte i sin helhet hör hemma i något av de följande kapitlen.

A.3.2 Studier i central instans

Undersökningarna vid försvarets materiel- verk var avslutade, då till följd av Kungl. Maj:ts tilläggsdirektiv den 10 november 1972 studier även måste bedrivas vid försva- rets civilförvaltning, försvarets sjukvårds- styrelse och fortifikationsförvaltningen.

Studierna vid materielverket har som nämnts kunnat bygga vidare på ett redan tidigare införskaffat material.

Den följande redogörelsen avser huvudsak- ligen dessa studier, vilka varit de mest omfattande. Studierna vid materielverket har emellertid i mycket fått tjäna som mönster även för studierna vid de andra ämbetsver- ken. Redogörelsen gäller därför i princip även för dessa verk.

Det för studierna vid materielverket tidi- gare inhämtade materialet utgjordes i första hand av resultaten av de i delbetänkande ], kapitel 11, nämnda intervjuerna med 85 tjänstemän vid verket rörande bl. a. kraven på kunskaper och erfarenheter i olika befatt- ningar. Huvudsyftet med dessa intervjuer var att erhålla underlag för bedömning av per- sonalsammansättningen vid verket. I samma syfte och främst för att bedöma behovet av militär och civilmilitär personal genomfördes de befattningsstudier för vilka även redo-

gjorts i nyssnämnda kapitel. Dessa studier omfattade i huvudsak alla befattningar i lönegrad A23 och däröver på löneplan A och B samt vissa befattningar i lägre lönegrad än A 23. Det preliminära resultatet avseende varje byrå eller motsvarande enhet genom- gicks och granskades vid sammanträde mel- lan vederbörande expert hos utredningen och byråchef (motsv.) vid verket. Antalet sådana sammanträden, varje sammanträde omfattande 1—3 timmar, uppgick till om- kring 100.

Vid utredningens fortsatta undersökningar vid materielverket har följts samma funk- tionsindelning av verksamheten vid verket som vid de tidigare undersökningarna. Denna funktionsindelning överensstämmer nära med den som försvarets materielanskaff- ningsutredning använt sig av vid sina övervä- ganden rörande verkets organisation och som den nya organisationen i hög grad anpassats till.

Undersökningarna vid materielverket har förts så långt som utredningen bedömt nöd- vändigt för att kunna ange principer i per- sonaladministrativt hänseende för tillämp- ningen av förslagen i delbetänkande l röran- de personalens sammansättning och utnytt- jande. Därmed har även dragits en ungefärlig gräns mellan utredningens undersökningar och materielverkets eget personalprojekt, om vilket utredningen hållits orienterad. Som exempel på tillämpningen av denna gräns- dragning kan nämnas att utredningen endast principiellt berört frågor om mera detaljera- de arbets- och arbetskravanalyser och utgått från att dylika analyser måste utföras av verket självt.

Även med nämnda begränsning av omfatt- ningen av utredningens undersökningar skul- le varken tillräckliga personella resurser eller tillräcng tid ha stått till utredningens för- fogande för att tillåta närmare studier av alla verksamhetsområden. Jämte översiktliga stu- dier borde därför enligt utredningens bedöm- ning endast vissa dylika områden väljas ut för närmare studier. Dessa områden borde väljas så, att — studierna skulle omfatta både administra-

tiv och teknisk verksamhet, — varje huvudavdelning blev väl represente- rad, — anknytning erhölls till regional och lokal verksamhet, — någon organisationsenhet studerades som innehöll flera kunskapsområden (beford- ringsområden) och — någon verksamhet studerades som krävde samma slag av grundkunskaper och som omfattade flera huvudavdelningar. Följande verksamheter (enheter) valdes därefter för närmare studier, nämligen: — sådan administrativ verksamhet som enligt vad preliminära undersökningar gett vid handen inte fordrade högre grundkunska- per än högst gymnasieskola, — vapen- och fordonsavdelningarna inom hu- vudavdelningen för armémateriel, — televerksamheten inom de tre försvars- grensinriktade huvudavdelningarna och — förrådsledning (förrådsavdelningen). Studierna vid materielverket har i allt väsentligt skett våren 1972 med beaktande av den beslutade nya organisationen som är under genomförande sedan den 1 juli 1972. Till grund för studierna har legat det förut nämnda materialet, i erforderliga delar ak- tualiserat. Befattningarna i olika enheter rn. ni. har grupperats i verksamhetsfack, kunskapsfack och nivåer. Kunskapskrav och befordringsvägar m. rn. har undersökts. Beträffande verksamheter (enheter) som studerats närmare har intervjuer skett med byråchefer (motsv.) och med tjänstemän i olika nivåer. Intervjuerna har avsett frågor rörande arbetsuppgifter, rekryterings- och befordringsförhållanden, kunskaper m. m., former för bestämmande av kunskapskrav, planering och genomförande av utbildning och i samband därmed urval till utbildning, cirkulationstjänstgöring rn. rn. och grad av styrning av genomförandet samt vissa andra frågor av administrativ natur.

Under arbetets gång visade det sig att de närmare studierna inom vapen-, fordons- och teleområdena gav resultat som preliminärt bedömdes vara principiellt giltiga även för annan teknisk sakverksamhet och för teknisk

SOU 1973:38

Tabell A.3.1 Omfattningen av PKU under- sökningar vid försvarets civilförvaltning, för- svarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsför- valtningen och försvarets materielverk (vid sistnämnda verk har endast upptagits antalet av undersökningen berörda civila tjänster)

Arbetsområde Ungefärligt antal tjänster

FCF SjvS FortF FMV S:a

civilförvaltning

(adrninistrati-

va stödfunk—

tioner) huvuddelen av

inköpsfunk-

tionen -— — — förrådsverksam-

het — — — intendenturma-

terielförvalt-

ning — — — 50 50 teknisk och järn-

förlig verksam-

het för anskaff- ning och under- håll (inklusive verkstadsled- ning) — 50

290 55 185 1250 1780

105 110

105 110

515 1930 2 495

Summa om-

kring 290 105 700 3445 4540

planering m.m. Verkställda kontroller be- styrkte detta, och det befanns möjligt att efter erforderliga kompletteringar låta slut- resultatet av undersökningarna avse ihuvud- sak hela det tekniska arbetsområdet.

Studierna av civilförvaltningstjänst (admi- nistrativa stödfunktioner) vid försvarets civil- förvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen har utgjort en fortsättning och utvidgning av de tidigare gjorda undersökningarna av de administrati- va stödfunktionerna inom materielverket. Det har därför varit naturligt att behandla hela detta område i ett sammanhang (avd. D).

Antalet intervjuer och intervjuliknande kontakter har kunnat begränsas, såvitt gäller materielverket tack vare det tidigare insamla- de materialet rörande detta verk. Tillhopa har omkring 230 intervjuer m.m. genom- förts, därav vid materielverket omkring 170.

Undersökningarna vid de centrala ämbets- verken har omfattat omkring 4 500 tjänster

SOU 1973: 38

enligt tabell A.3.1. För materielverkets del har därvid inte medräknats militära och civilmilitära tjänster. Undersökningarna om behovet av förvaltningskunskaper har emel- lertid även omfattat dessa tjänster.

Undersökningsresultatet har såvitt gäller kraven på kunskaper rn. m. överlämnats till krigsmaktens förvaltningsutbildningsutred- ning.

Det insamlade materialet i sin helhet har bearbetats och sammanställts med resultaten av de studier vid vissa verk, vilka redovisas i avsnitt A.3.4.

A.3.3 Studier i regional-lokal instans

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts har främst gällt att skaffa underlag för bedömning dels av personalsammansättninge- frågor, dels ock av personalrekryterings— och personalutvecklingsfrågor, särskilt med avse- ende på krav på kunnande hos personal i olika funktioner och nivåer. Studierna har även tagit sikte på att samla material för prövning av frågor om personalkårernas upp- byggnad och om utnyttjande i vissa fall av civilmilitär personal i annan försvarsgren än den personalen tillhör. Studierna har bedri- vits myndighetsvis. Samordning har skett med studierna i central instans. Studierna har omfattat alla grenar av de olika ämbets- verkens förvaltningsområden och har avsett civilförvaltningstjänst (dvs. administrativa stödfunktioner till annan verksamhet), forti- fikations— och byggnadstjänst samt framför allt inom tyg- och intendenturförvaltning men i förekommande fall även övriga förvalt- ningsområden — materielunderhåll, verk- stadsdrift, förrådsverksamhet, förplägnad, personalkasseverksamhet och inre renhåll— ning. Härutöver har vissa specialstudier be— drivits, såsom t. ex. beträffande teknisk tjänst vid den tekniska detaljen inom armé- förbandens tygavdelning, gränser mellan ma- terielanskaffnings-, underhålls-, verkstads- och förrådsuppgifter samt personalsamman- sättningen vid regionala och lokala drivme- delsförråd.

Särskild vikt har lagts vid att från utred—

ningens synpunkter bedöma konsekvenserna av de omfattande organisationsförändringar rn. m. i lägre regional och lokal instans som nämnts ovan i avsnitt A.3.1.

Underlaget för studiebesöken har varit — utöver det i delbetänkande 1 redovisade materialet — aktuella beskrivningar över var— je myndighets organisation i stort och för- valtningsorganisation i detalj, för myndighe- ten gällande instruktioner rn. m. rörande arbetsuppgifterna samt arbets- eller befatt- ningsbeskrivningar för de anställda. Med stöd av dessa beskrivningar har före besöken gjorts en befattningsdefiniering enligt samma grunder som tillämpats vid befattningsstu— dierna inom materielverket (se avsnitt A.2.l). Den därvid tillämpade koden stäm- mer i sak överens med den som använts för nämnda studier vid materielverket. Smärre ändringar har gjorts för att anpassa koden till förhållandena i regional och lokal instans.

Studiebesöken avseende tyg- och intenden- turförvaltningstjänst som genomfördes under vintern och våren 1972 omfattade även de administrativa stödfunktionerna till dessa tjänsteområden. I början av 1973 komplette- rades dessa studier med undersökningar även inom civilförvaltningstjänsten i övrigt samt sjukvårdsförvaltning och fortifikationsför- valtning.

Följande staber m. rn. har besökts, nämli- gen:

centrala staber: försvarsstaben, armésta- ben,

regionala och lägre regionala enheter: övre Norrlands militärområdesstab, Bodens och Jokkmokks försvarsområdesstab, tillika kommendantsstab i Boden, (beträffande Vaxholms försvarsområde se nedan),

södra militärområdets tygförvaltning och tygverkstadsförvaltning, tygverkstaden i Skövde, östra militärområdets tygverkstads- förvaltning samt tygverkstäderna iSträngnäs och Linköping, nedre Norrlands militärområ— des tygförvaltning, övre Norrlands militär- områdes tygförvaltning och tygverkstadsför— valtning samt tygverkstäderna i Boden och Luleå,

södra militärområdets intendenturförvalt-

ning, västra militärområdets indententurför- valtning och övre Norrlands militärområdes intendenturförvaltning,

södra militärområdets fortifikations- och byggnadsförvaltning samt byggnadskontor,

södra militärområdets militärområdesläka- re,

Sydkustens, örlogsbaser,

Stockholms kustartilleriförsvar med stab och förvaltning även för Vaxholms försvars- område samt Norrlands kustartilleriförsvar,

kustflottan,

de centrala sjukvårdsförråden,

västkustens och ostkustens

Lokala enheter

arme'n infanteriet: Svea livgarde

Kronobergs regemente Norra Smålands regemente Norrbottens regemente pansartrupperna: Skånska dragonregementet

Södermanlands regemente

artilleriet: Svea artilleriregemente Wendes artilleriregemente luftvärnet: Roslagens luftvärnsregemente Skånska luftvärnsregementet ingenjör- Svea ingenjörregemente trupperna: Göta ingenjörregemente signaltrupperna: Upplands signaltegemente Göta signalregemente trängtrupperna: Svea trängregemente

Skånska trängregementet Arméns helikopterskola flygvapnet: Västgöta flygflottilj, Skånska flygflottiljen m. m., Söder- manlands flygflottilj, Bråvalla flygflottilj, Hälsinge flygflot- tilj och Norrbottens flygflot- tilj.

Med vissa undantag har studiebesöken inom varje förvaltningsområde och truppslag (motsv.) genomförts så att först gjorts grund- läggande studier vid en myndighet under 2—4 dagar i följd, varvid personal i skilda befattningar och verksamhetsgrenar inter— vjuats. Materialet från dessa studier med personalen bl. a. redovisad i fack och nivåer

SOU 1973: 38

har därefter bearbetats och sammanfattats i preliminära resultat med särskilt aktgivande på brister i underlaget och behov av kom- pletteringar och kontroller. Resultatet har därefter kontrollerats vid besök hos en lik- nande myndighet, varvid brister iunderlaget kunnat rättas till och kompletteringar kun- nat ske. Ett sådant besök har i regel kunnat genomföras under en dag vid gemensamt sammanträde med representanter såväl för olika verksamhetsgrenar som för berörda lokala personalorganisationer, men vid behov har även kontakter med enskilda tjänstemän förekommit. Tillhopa omkring 1 000 perso- ner inom de olika arbetsområdena har an- tingen intervjuats mera utförligt om arbets- förhållanden, utbildning och erfarenhet etc. eller eljest fått redogöra för särskilda förhål- landen av intresse.

A.3.4 Studier vid vissa verk

Studierna vid statens järnvägar, postverket, televerket, statens vägverk och statens vat- tenfallsverk samt rikspolisstyrelsen har före- tagits gemensamt av personalkategoriutred- ningen och krigsmaktens förvaltningsutbild- ningsutredning.

Personalkategoriutredningen har med des- sa studier avsett att få del av tillämpade principer för rekrytering, utbildning och befordran samt — om särskilda system ut- vecklats för handläggning av karriär- och utbildningsfrågor — hur dessa system är beskaffade.

A.3.4.] Karriär (motsv.) och utbildning

Inom alla de besökta verken finns arbetsom- råden med i viss mån enhetliga uppgifter och krav på utbildning. Dylika arbetsområden utgör i praktiken karriärområden (beford- ringsområden, utbildningsområden), som är mer eller mindre klart avgränsade i förhållan- de till varandra på grund av uppgifternas speciella art och personalens möjligheter att — i förekommande fall efter eventuellt erfor- derlig utbildning — övergå från ett område till ett annat. Exempelvis skulle man vid

3—SOU 1973:38

televerket kunna tala om en ”telefonistkar- riär”, en '”telegrafexpeditörskarriär” eller en ”telemontörskarriär” med övergångsmöjlig— heter, som illustreras av att ”telegrafexpedi- törskarriären” ofta rekryteras med personal i ”telefonistkarriären” och att telemontörer kan gå över till ”karriärer” med tekniskt eller tekniskt-administrativt arbete efter stu- dier till ingenjör. Särskilda regler om kar- riärgränser och villkor i fråga om utbildning rn. m. för anställning inom och för övergång mellan olika karriärer vid televerket har inte meddelats. Dylika formellt oreglerade, i praktiken mer eller mindre utbildade karriä- rer finns även vid vägverket och vattenfalls— verket.

Inom rikspolisen utgör polischefs- och polismanskarriärerna typexempel på karriä- rer med specialuppgifter som klart avgränsar dem från andra karriärer inom polisorganisa- tionen. Beträffande polischefs- och polis- manskarriärerna finns även föreskrifter med- delade både om krav på utbildning som förutsättning för antagning till polischefsut- bildning respektive till polisaspirant och om viss obligatorisk utbildning m. in. efter an- tagningen. Förekomsten av dessa karriärer har därigenom även kommit till formellt uttryck. Eljest har inte heller inom polisorga- nisationen några särskilda regler meddelats om övriga där förekommande s. k. karriärer, t.ex. "byråkarriären” och ”kontorskarriä— ren”.

Hos statens järnvägar och postverket finns i den regionala och lokala organisationen väl utbildade och formellt reglerade system för handläggning av karriär- och utbildningsfrå- gor.

Hos statens järnvägar omfattar både ban- och driftdistrikten tjänstegrenen administra- tiv tjänst, som vid bandistrikten innesluter både kameral och annan icke-teknisk perso- nal samt viss teknisk personal. Vid bandi- strikten finns därutöver bantjänst, elektro- tjänst, signaltjänst och teletjänst och vid driftdistrikten trafiktjänst och maskintjänst. Varje sådan tjänstegren utgör ett karriärom- råde. Detta är indelat i olika kvalitativa nivåer vilka i regel omfattar grupper av

33

tjänster i flera lönegrader. Personalen anställs för utbildning i en viss karriär, men övergång från ett karriärområde till ett annat är i stor utsträckning möjlig. Karriärgångarna inom och mellan karriärområdena har åskådlig- gjorts i särskilda diagram. Till dessa har fogats uppgifter om allmänna villkor för anställning, om urval och om krav på verks- utbildning som ställs för befordran till högre nivå inom karriärområde, i vissa fall högre tjänst inom en nivå, eller för övergång från ett område till ett annat. Denna verksutbild- ning utgörs av kompetensgivande kurser vil- ka tjänar som spärrar mellan nivåer och karriärområden.

Karriär- och utbildningssystemet vid sta- tens järnvägar grundar sig på ett flerårigt, omfattande arbete med analyser av tjänster- nas innehåll, arbetsfördelning, grad av specia— lisering, ansvars- och befogenhetsförhållan- den rn. rn. (arbetsanalyser) och därpå byggda analyser av krav på allmänna kunskaper, fackkunskaper och fackerfarenheter, presta- tionsförmåga och personliga egenskaper (ar- betskravanalyser). Dylika noggranna analyser har varit nödvändiga för att kunna skapa lämpliga utbildningsvägar m. m.

Sedan några år pågår inom statens järn- vägar väsentliga organisatoriska förändringar. Dessa och utvecklingen mot i vissa fall ändrade utbildningsbehov har lett till att horisontella förflyttningar inom karriär- systemet sker i ökad utsträckning. De nyss- nämnda diagrammen över karriärgångarna överses f. 11. De blir mer och mer komplicera- de och skulle förlora i överskådlighet om alla befordringsvägar skulle ritas ut. Diagrammen är därför att se som illustrationer till det principiella systemet. Även om inte samma organisatoriska stabilitet längre finns som när systemet byggdes upp understryks vikten av att hålla fast vid metoden med ovannämn- da arbetsanalyser etc., eftersom de är grund- läggande för utbildningsverksarnheten m. rn.

Postverkets tjänstemän hänförs f.n. till något av följande arbetsområden, nämligen det administrativa området, kassaområdet, postbehandlingsområdet eller kontorsområ- det. Personalen anställs för utbildning inom

34

något av områdena. För varje arbetsområde finns en grundkurs, som ger tillträde till området, samt fortbildnings- och/eller vida- reutbildningskurser. Den följd av utbild- ningskurser som bygger på och inkluderar grundutbildningen skapar en utbildningslin- je. En uppdelning efter dessa utbildningslin- jer och arbetsområden leder till en indelning av personalen i följande fyra huvudgrupper, nämligen administrativ personal, kassaper- sonal, postbehandlingspersonal och kontors- personal.

Vidareutbildningskurserna på en utbild- ningslinje eller på olika grenar inom en linje ligger i olika skikt allt efter den kvalitativa nivå eller de tjänster som kurserna öppnar väg till. Övergångar mellan olika utbildnings- linjer finns. Det är i både verkets och personalens intresse att bl. a. därigenom kun- na ta till vara yrkeskunnandet hos anställd personal. Garantier måste emellertid skapas för att den som önskar byta utbildningslinje äger förutsättningar att följa underviSningen på den nya linjen. Vissa krav på förkunska- per kan därför behöva ställas. Även av ekonomiska skäl kan vissa restriktioner stäl- las upp mot linjebyten.

Liksom vidareutbildningen inom statens järnvägar är motsvarande utbildning inom postverket kompetensgivande och har en spärrande funktion i den meningen att varak- tigt utövande av viss typ av befattning förutsätter genomgång av kurs som skall ge erforderlig utbildning för befattningstypen.

Inom postverket har på liknande sätt som vid statens järnvägar det av postverket tilläm- pade systemet föregåtts av flera års arbets- och arbetskravanalyser. På dessa grunder har utbildningsmålen formulerats och ur dessa har i sin tur utbildningens innehåll härletts. Också postverket har betonat analysernas avgörande betydelse och nödvändigheten av att tillämpa samma metoderi det fortgående utvecklingsarbetet.

Som ovan framhållits tillämpas de av statens järnvägar och postverket använda karriär- och utbildningslinjesystemen i den regionala och lokala organisationen. I denna finns mycket stora personalgrupper med

SOU 1973:38

enhetliga arbetsuppgifter. I postverket tillämpas tills vidare den administrativa ut- bildningslinjen även för administrativ perso- nal i poststyrelsen. I anslutning härtill må nämnas televerkets mening att om vid tele- verket skulle skapas karriärsystem e. d. lik- nande dem vid statens järnvägar och postver- ket det vore lättare att göra så regionalt- lokalt med dess stora och relativt likartade personalgrupper än centralt med flera i regel specialiserade personalgrupper med olikarta- de uppgifter och krav på kunnande. Vägver- ket ställer sig tveksamt till en indelning i karriärer eller liknande som kräver ömtåliga gränsdragningar mellan personalgrupper och nivåer. Televerket har framfört liknande tankegångar. Genom en omsorgsfull perso— nalplanering samt personalutvecklings— och personalutbildningsverksamhet kan enligt vägverkets mening samma gemensamma mål nås -— rekrytering till förekommande uppgif- ter med lämplig personal i tillräckligt antal.

Rekrytering till tjänster över grundnivån inom områden för karriärsystemet vid sta- tens järnvägar och motsvarande system vid postverket sker huvudsakligen genom intern- rekrytering utan konkurrens med sökande utifrån. Tjänsterna behöver inte officiellt kungöras till ansökan lediga. Inom verken råder emellertid i huvudsak fri konkurrens såväl om tillträde till vidareutbildningskurs som vid tillsättning av tjänster. Då omplace— ringar tillämpas sker dessa i regel efter frivillighet.

Nyss har nämnts att vidareutbildningskur- serna till skillnad från fortbildningskurserna vid statens järnvägar och postverket år kom- petensgivande och har en spärrande funk- tion. Motsvarande utbildningskurser vid de andra verken har inte den karaktären annat än undantagsvis. Kurser som inte är formellt spärrande kan likväl ha stor reell betydelse för möjligheterna att vinna befordran, t. ex. kurs för televerkets fältarbetsledare. Exempel finns även på att genomgången kurs är en förutsättning för att få utföra uppgifter av visst bestämt slag, t. ex. kurs i sprängteknik vid vägverket.

SOU 1973:38

A.3.4.2 Former för bestämmande av krav på kunnande m. m.

Inom alla verken läggs ner ett omfattande arbete på planering och uppbyggnad av ut- bildningsverksamheten. Kurserna ingår oftai systematiskt sammansatta utbildningslinjer med lämplig ordningsföljd mellan kurserna. Innehållet är sådant att all personal nås. Frågan om kraven på kunnande och kursin- nehåll bereds av sakenheter och utbildnings- enhet eller av särskilt tillsatt kommitté e. d., i regel i samverkan med personalorganisa- tionerna. Beslut i ämnet fattas av verken i olika former och nivåer. S. k. utvecklings- samtal mellan chef och underlydande före- kommer på olika håll för att utbildningsbe- hovet skall bli tillräckligt belyst också från den enskildes synpunkt.

A.3.4.3 Urval till vidareutbildning

Deltagande i vidareutbildningskurser sker ef- ter frivillig ansökan i konkurrens med andra sökande. För urvalet tillämpas olika meto— der, från mera enkla bedömningar till förfa- randen med s.k. systematiserad vitsordsgiv- ning eller intervjuer och tester. I vissa fall, såsom då urval sker till postverkets centrala kurser med hjälp av bl.a. lämplighetspröv— ning, förbereds det slutliga urvalet av ett särskilt urvalskollegium. I detta ingår bl. a. företrädare för personalorganisation som sö- kande tillhör. Även vid urval med hjälp av tester m.m. till televerkets ovannämnda kurser för blivande fältarbetsledare fungerar ett urvalskollegium. Beslutet om urvalet fat— tas på olika sätt hos myndigheterna, t. ex. av vederbörande ”linjechef” eller av chef för personalenhet. På några håll har framhållits vikten av att urvalet inte skall uppfattas som löfte om framtida befordran.

A.3.4.4 Utbildning i tjänsten eller på fritid

Utbildningen hos verken sker så gott som undantagslöst på tjänstetid. Många av vägver- kets kurser föregås dock av enskilda brevkur— ser eller andra litteraturstudier, vilka följs av några få dagars eller veckors internat.

35

Styrd Växeltjänstgöring för förvärv av erfa- renheter och ”miljökunskap” tillämpas i regel inte. Inom några av verken har disku— terats att införa sådan tjänstgöring men det har stannat därvid. Undantagsvis förekom- mer emellertid placering till tjänstgöring i olika uppgifter som led i viss utbildning. Så är fallet t. ex. i postverkets administrativa kurs samt inom rikspolisen för blivande polischefer, vilka efter polischefskurs fullgör praktik hos länsstyrelse m. m., och för polis män, vilka efter grundutbildning fullgör s. k. altemeringstjänstgöring inom polisväsendet under 2 år. Några av myndigheterna framhöll emellertid att ett i viss mån styrt inhämtande av erfarenheter erhålls genom vikariatstjänst- göring under semesterledighet m. rn. för or- dinarie befattningshavare. Den synpunkten har även framförts att den normala kursverk- samheten ger personalen inblick även iverk- samheter, som gränsar till det egna arbetsom- rådet.

A.3.5 Övriga särskilda studier

Utöver de ovan redovisade studierna har ett flertal andra studier eller undersökningar genomförts. Vissa av dessa har avsett att erhålla underlag för bedömning av några av de administrativa frågorna i avdelning B och torde inte här behöva särskilt omnämnas. Andra av studierna har däremot varit av sådan karaktär eller form att de bör redovi- sas särskilt. Dessa är följande.

1. Utredningen har i delbetänkande ] föreslagit att vissa tjänster ihuvudavdelning— en för flygmateriel skall avses för flygoffice- rare med högre utbildning. Utredningen(be- tänkandet s. 128) förutsatte därvid att dessa officerare bibringats sådana tekniska kunska- per att de effektivt kan utnyttjas inom materielverket. Kraven på kunskaper bordei princip vara desamma som gäller för motsva- rande officerare från övriga försvarsgrenar. Mot denna bakgrund har en särskild under- sökning giorts rörande kraven på kunnande för denna personal (jfr avsnitt C.l.2.6).

2. En ökad integrering av tyg- och inten- denturförvaltningstjänst och ianspråktagan- det av bl. a. intendenturofficerare för mate- rielanskaffning i central instans har föranlett en särskild undersökning rörande kraven på förvaltningskunnande för dessa officerare (jfr avsnitt C.l.2.6).

3. Utredningen har sett som angeläget att i samband med sina överväganden rörande befordringsförhållanden samt krav på kun- nande och utbildning bidra :ill att söka belysa de ekonomiska konsekvenserna av en utbildning som av olika skäl ter sig nödvän- dig eller angelägen att genomföra och därvid söka metoder att i ekonomiska termer ut- trycka effekten av viss utbildning. Undersök- ningarna av dessa frågor har omfattat vissa litteraturstudier m. m. samt — eftersom mot- svarande frågor bedömts vara aktuella bl. a. inom industrin — studiebesök hos och andra kontakter med vissa industriföretag m.m. (bl.a. Atlas Copco AB i Stockholm, Alfa— Laval AB i Tumba, ASEA i Västerås, AB Volvo i Göteborg, LKAB i Kiruna och Sveriges verkstadsförening), (jfr kapitel H.3).

4. Utredningen har genom särskilda un- dersökningar hållit sig allmänt orienterad om utvecklingen inom områdena för personalad- ministration och utbildning.

På uppdrag av utredningen har civilekono- men A. Söderström våren 1970 lämnat en översikt över vissa tendenser på det personal- administrativa området sådana dessa kom- mer till uttryck i litteraturen. Översikten berör bl. a. relationerna mellan rekrytering och utbildning och bestämmarde av utbild- ningsbehoven. Det schema för arbetsanalyser m. ni. som framgår av kapitel 3.4 har i sina huvuddrag hämtats från nämnda översikt. Schemat överensstämmer i sak med gången av det ovannämnda analysarbetet inom sta- tens järnvägar och postverket. Söderström har fullföljt denna sin översikt och avgett en den 15 januari 1973 daterad redogörelse härför.

Utredningen har genom kontakter med försvarets rationaliseringsinstitut rn. fl. och på annat sätt hållit sig uncerrättad om statskontorets översyn av den statliga per- sonaladministrativa verksamheten, omnämnd

SOU 1973:38

Utvecklingen på utbildningsområdet har följts genom att utredningen tagit del av bl. a. offentliga utredningar och proposi- tioner rörande skolorganisationen m.m., högre utbildning och yrkesteknisk utbild- ning, av skriftliga informationer om den statliga personalutbildning som bedrivs av statens personalutbildningsnämnd, statskon- toret och riksrevisionsverket samt vissa av trycket utgivna studier inom ramen för den av statskontoret bedrivna personaladmi- nistrativa översynen.

A.3.6 Sammanfattning av de mest väsentliga studieresultaten

Resultaten av utredningens studier redovisas närmare i avdelningarna B—G. Nedan lämnas en kort sammanfattning av de mest väsentli— ga resultaten.

l. Studierna har enligt utredningens upp- fattning givit tillräckligt underlag för en principiell bedömning av personalsamman- sättnings— och personalutvecklingsfrågorna. Särskilt de genomgripande förändringarna i fråga om organisation och verksamhet som pågår inom krigsmakten har nödvändiggjort studiernas inriktning på principer för lös- ningar av frågorna.

2. Personalsammansättningen med avse- ende på utnyttjandet av militär, civilmilitär och civil personal för olika slag av uppgifter är i allmänhet väl avvägd. Försvarsgrenarnas olika materiel, underhållsorganisationer och beredskapskrav m.m. gör emellertid att de antalsmässiga relationerna mellan militär, ci- vilmilitär och civil personal visar avsevärda skillnader mellan försvarsgrenarna. Kårbun— den personal måste finnas i organisationen i alla instanser för att kraven på miljökunnan- de skall tillgodoses. Skäl har framkommit för ett ökat ianspråktagande av civil personal i befattningar vilka f.n. normalt avses för militär eller civilmilitär personal inom vissa tekniska områden såsom materielunderhåll, verkstadsdrift och förrådsverksamhet och inom vissa andra arbetsområden, såsom kas- satjänst, expeditionstjänst och förplägnad.

SOU 1973:38

Vid ett ställningstagande i dessa frågor måste bl. a. beaktas de krigsorganisatoriska kraven samt i vissa fall möjligheter att omfördela arbetsuppgifter (för att undvika att i en och samma befattning förenas uppgifter, vilka kräver militär kompetens och befälsrätt, med uppgifter av annat slag).

3. Vad beträffar karriär- och utbildnings— områden och vissa grundläggande förutsätt- ningar för att skapa ett all personal omfat- tande system för planering m. m. av rekryte- ring och utbildning (jämför delbetänkande 1, avsnitt 12.4.2) har undersökningarna visat att ett system med reglerad indelning av karriär- eller utbildningsområden m. rn. som förekommer vid vissa av de affärsdrivande verken inte bör appliceras på de centrala ämbetsverken inom krigsmakten. Det är nöd- vändigt att utgå från verkens egna förutsätt- ningar och bygga upp system som är nära anpassade till verkens egen organisation och verksamhet. Hänsyn måste bl. a. tas såväl till olika slag av funktioner och kunnande i skilda kvalitativa nivåer som till samhörig- heten mellan funktioner och arbetsuppgifter. Det är angeläget i både myndigheternas och tjänstemannens intresse att utvecklings- möjligheterna för personalen vidgas. Fri konkurrens bör i största möjliga ut- sträckning föreligga om tjänsterna. Riktig- heten av de uttalanden med denna innebörd som utredningen gjort i delbetänkande 1 rörande tjänsterna i materielverket har de nu gjorda undersökningarna ytterligare be- styrkt. Den civila personalens utvecklingsmöjlig- heter är ojämna och i många fall begränsade. Framför allt i regional-lokal instans är be- fordrings- och utbildningsförhållandena för förråds- och kontorspersonal mindre till- fredsställande.

4. Kunskapskraven ökar på de flesta om- råden. Den militära och civilmilitära persona- len har i allmänhet tillräckligt fackkunnande, medan däremot kunskaperna i förvaltnings- tjänst inte är tillräckliga. Såvitt gäller central förvaltningstjänst för flygofficerare erinras om behovet av ökat tekniskt kunnande för dem.

37

Väsentligt är att den civila personal som är sysselsatt med kvalificerad teknisk beredning m. m. i central instans bereds ökat miljökun- nande både genom utbildning och genom studie— eller Växeltjänstgöring. Även den civi- la tekniska personalen saknar ofta tillräckliga kunskaper i allmän förvaltningstjänst.

Kraven på ekonomiskt kunnande har ökat.

5. Synpunkter framförs på möjligheten att utveckla ett system för att bedöma lönsamheten av den s.k. inomverksutbild- ningen.

6. 1 bilaga A.3.l har lämnats en särskild sammanfattning av vissa av resultaten av utredningens studier vid försvarets materiel- verk.

38 SOU 1973:38

AVd B Grundläggande överväganden

B. 1 Inledning

I delbetänkande ] har utredningen angett såsom mål att principerna för _här aktuella frågor borde utformas så att de kan äga giltighet åtminstone över en perspektivplane- period, dvs. 15 år. Utredningen måste därför beakta förändringar i organisation, utveck- ling inom utbildningsområdet m. m. som kan förutses. Principerna bör emellertid också utformas så att de om möjligt äger giltighet även vid förändringar inom nämnda period som inte kan överblickas nu.

Utredningen har i delbetänkande ] från

Tabell B.].l PKU huvudfrågor

principiella utgångspunkter behandlat vissa personalkategori- och kårfrågor i allmänhet samt personalsammansättningen inom tyg- och intendenturförvaltningsområdena i cen- tral instans (försvarets materielverk). Kvar- varande frågor kan sammanfattas såsom i tabell E.1.1. I denna avdelning gör utred- ningen sådana principiella bedömningar avse- ende dessa frågor som är gemensamma för behandlade fack/funktioner. Därutöver redo- visas utvecklingstendenser av allmän betydel- se för utredningens fortsatta överväganden.

PKU huvudfrågor Personal inom

tyg- och intenden- civilförvalt- sjukvårds- fortifikations- turförvaltning ning Förvaltning förvaltning centralt regio- centralt regio- centralt regio- centralt regio- nalt/ nalt/ nalt/ nalt/ lokalt lokalt lokalt lokalt personalsamman- sättning —' x —' x x x3 x x personalutveckling 3 — utvecklings- vägar x x x x x x x x — krav på kun- skaper x x x x x x x x — krav på er- farenhet x x x x x x x x _ erfarenhets- uppbyggnad x x x x x x x x

* Behandlad idelbetänkande l. ' Kårbunden personal saknas i central instans. 3 Personalsammansättning och -utveckling inom facket hälso- och sjukvård behandlas i ett delbetänkan- de 3.

SOU 1973238 39

B.2

samheten

B.2.l Utvecklingen inom utbildnings- området

Utvecklingen från mitten av 1940-talet inom utbildningsområdet har inneburit att starkt utvidgade utbildningsmöjligheter erbjudits ungdomen. Härigenom har uppkommit olik- heter mellan generationerna i utbildnings- nivå. I betänkandet Vuxna, utbildning, stu- diefinansiering (SOU 1971 : 80) redovisas vis- sa uppgifter beträffande befolkningens för- delning på utbildningsnivåer vid skilda tid- punkter (bilaga B.2.1). Av materialet fram— går att 1970 34 % bland 20—24—åringar hade den lägsta utbildningsnivån — folkskola — som allmän utbildningsbakgrund medan motsvarande andel bland 25—29-åringarna var över 50 % och i stigande åldrar successivt ökade till över 80 %. 1980 beräknas prak- tiskt taget ingen i gruppen 20—24 år ha kortare utbildning än nioårig grundskola, bara 8 % kommer att ha endast grundskola och över 90% minst gymnasial utbildning. Motsvarande prognos för 1990 visar att gränsen i utbildningsavseende går genom åldersgruppen 35—39 år. Drygt hälften av dem som 1990 är över 45 år har dock endast sjuårig folkskola som allmän skolunderbygg- nad. Endast 18 % i åldersgruppen 20—34 år kommer att ha grundskola jämte minst 1 års yrkesutbildning.

Gymnaisal utbildning kommer alltså i framtiden att vara det normala. Detta inne-

40

Utveckling av betydelse för förvaltningsverk-

bär en högre genomsnittlig utbildningsnivå för nyanställd personal än för närvarande. Vid behandlingen av personalens utvecklings- möjligheter måste denna förändring, som inträffar redan under 1970-talet, beaktas. Bl. a. kan de som nyanställs omedelbart efter avslutad skolgång förväntas genomsnittligt ha större vana att studera än tidigare årskul- lar och även ha ett större behov av att förkovra sig genom fortsatta studier.

Inom utbildningsväsendet kommer också att finnas ökande möjligheter till vuxenut- bildning. Andra studier än deltidsstudier kan komma att öka i betydelse. Myndigheternas ansvar för utbildning av egen personal torde emellertid liksom för närvarande i huvudsak begränsas till verksanpassad utbildning.

E.2.2 Utvecklingen på arbetsmarknaden

Den i avsnitt B.2.l behandlade utvecklingen inom utbildningsområdet har medfört/med- för dels en ökande brist på arbetskraft för mindre kvalificerade eller mindre lockande arbeten, dels en starkt ökad tillgång på personer med gymnasial och postgymnasial utbildning. Detta kommer att kräva åtgärder inom försvaret, vilka dels underlättar rekry- tering och bibehållande av kompetent perso- nal även under högkonjunktur, dels tar till vara och utvecklar enskilda individers kapaci- tet och förmåga. Utvecklingen på arbetsmarknaden karak-

SOU 1973: 38

täriseras inom de flesta områden av en ökad användning av teknisk utrustning, som ställer krav på en efter hand förbättrad fackutbild— ning.

Frågor rörande arbetsmiljön kommer allt- mer i förgrunden. Arbetarskydd berör inte längre enbart skyddsåtgärder vid maskinell utrustning utan även faktorer som leder till otrivsel och stress på arbetsplatsen. Nära sammanhängande med sådana frågor är akti- viteter omfattande arbetsplatsdemokratin. Olika former för medinflytande, decentrali— sering och delegering är några åtgärder som kommer att vidtas isyfte att ge den enskilde större arbetstillfredsställelse.

B.2.3 Förändringar i be fälsstru kturen

Kungl. Maj:t har i prop. Fö 1973: 128 föreslagit principer för en enhetlig befälsord- ning inom det militära försvaret. Den ideala befälsstrukturen kännetecknas av bl. a. föl- jande:

— varje enskild individs kapacitet och förmå- ga måste kunna tas till vara, — var och en med vilja och förmåga och oberoende av social eller ekonomisk bak- grund skall kunna anförtros uppgifter som motsvarar hans förutsättningar, — den praktiska erfarenheten måste tillmätas stor och ökad betydelse vid utbildning och urval.

Denna idealstruktur anses förutsätta, inom ramen för en helhetssyn på befälsuppgiften, en ändamålsenlig och väldokumenterad för- delning av befälsuppgifterna på kompetens- nivåer och kompetensgrupper, där fördel- ningen gjorts på rationellt betingade, förut— sättningslösa grunder.

B.2.4 Organisationsutvecklingen inom krigsmakten

Någon långsiktssyn på fredsorganisationens utveckling har ännu inte redovisats. Det torde emellertid vara klart att de krigsorgani— satoriska förändringar som på sikt måste följa av 1972 års försvarsbeslut i kombina- tion med det stora behovet av personalredu-

SOU 1973:38

ceringar kommer att kräva avsevärda föränd- ringar av fredsorganisationen. Åtgärder som på sikt måste prövas framgår av följande utdrag ur FRI programplan 1973/78: — minskning av den centrala ledningsorgani- sationen och en förenkling av organisa- tionsstrukturen såväl för staber och för- valtningar som för gemensamma institu- tioner, — minskning av stabs-, mobiliserings— och förvaltningsorganisationen i regional—lokal instans samt en reducering av antalet myndigheter (administrationer), — reducering av antalet beslutsnivåer,

— anpassning av utbildningsorganisationen till de ändrade utbildningstiderna, redu- cering av antalet utbildningsanstalter och ett påskyndande av övergången till större utbildningsenheter.

Åtgärder med denna inriktning är under utredning eller redan beslutade, i några fall även påbörjade. Av särskilt intresse för PKU är — omorganisationen av materielverket samt

omlokalisering av delar av verket, — översynen av fortifikations— och byggnads- förvaltningen inom försvaret och organisa- tionen vid försvarets fasta maskinanlägg— ningar,

— omorganisationen i lägre regional och 10- kal instans som innebär för . armén: omorganisation av försvarsom-

råden och regementen i tre etapper med början den 1 juli 1973, . marinen: omorganisation av örlogsbaser och kustartilleriförsvar i två etapper med beräknad början den 1 juli 1973, . flygvapnet: omorganisation av flottiljer (motsv.) och sektorflottiljer med beräk- nad början den 1 juli 1974,

— genomförande av teleservicebasorganisa— tionen, vilket beräknas ske före den 1 juli 1977.

I detta sammanhang bör även framhållas att chefen för försvarsdepartementet i pro- position 1973: 1, bilaga 6, anger, att en översyn av arbetsuppgifter och organisation vid bl. a. försvarets civilförvaltning och för- svarets sjukvårdsstyrelse övervägs.

Förändringar i förvaltningsorganisationen som kan bli aktuella på sikt är t. ex. inte- grering av militärområdesförvaltningarna samt minskning av antalet förbandsbundna verkstäder.

Kungl. Maj:t har genom ämbetsskrivelse den 3 december 1971 uppdragit åt överbefäl- havaren att ”i samråd med försvarets rationa- liseringsinstitut lämna förslag till och vidta de åtgärder som erfordras för att — — — minska antalet anställda inom krigsmakten under perioden 1972/73—1976/77 — — — och att genom erforderligt utredningsarbete m.m. förbereda ytterligare personalreduce— ringar under nästa femårsperiod." På grund- val av det underlag som f.n. föreligger har överbefälhavaren konkretiserat målet till en minskning av antalet anställda under perio- den 1972/73—1976/77 med minst 3 000 (netto), vilket bedöms medföra en brutto- minskning med minst 3 500. För perioden 1977/78—1981/82 torde personalreducering— ar av samma storleksordning (netto) bli nödvändiga.

Utredningen bedömer att minskningarna kommer att beröra alla personalkategorier. Eftersom militära och civilmilitära tjänste— män måste finnas i organisationen av krigsor- ganisatoriska skäl kommer dock den antals- mässigt övervägande delen av den totala minskningen att falla på den civila kategorin. Inom förvaltningsorganisationen kan emel- lertid minskningar även komma att ske bland den kårbundna personalen till följd av att sådan personal kan komma att överföras från förvaltnings- till utbildningsorganisationen.

De stora minskningar som skall genom- föras de närmaste åren kommer att skärpa kraven på kvalitet personellt och materiellt i den reducerade organisationen. Detta gäller bl. a. förvaltningsorganisationen, som dels skall ge utbildningsorganisationen erforderlig service, dels skall medverka till att säkerställa en god beredskap för mobilisering och krig. Ett sådant mål kan inte uppnås enbart med organisatoriska förändringar.

I FRP-73 anges att ”särskild uppmärksam- het skall — — — ägnas möjligheterna att tillgodose de behov av investeringsmedel som

är en förutsättning för rationaliseringsåtgär— dernas genomförande”. Därmed avses medel bl. a. för utbyggnad av förråd. Enligt PKU uppfattning finns även möjligheter till bety- dande rationaliseringsvinster som på sikt kan nås genom noga planerade investeringar i förvaltningspersonalens utveckling. Grund- läggande överväganden i detta avseende redo- visas i kapitel B.4.

Omorganisationen i lägre regional och lokal instans innebär att antalet regements- och kompaniofficerare blir mindre i de integrerade materiel— och förvaltningsenhe- tema än i nuvarande organisation. En sådan utveckling framtvingar en omfördelning av arbetsuppgifter så, att uppgifter även av mera kvalificerat slag måste överföras från personal i högre till personal i lägre nivåer i ett eller flera led. Personalen i sistnämnda nivåer kommer därför att få mera krävande uppgifter än för närvarande. Utvecklingen kommer emellertid även att innebära en minskning av den civila personalen.

Förutom genom effektivitetshöjande tek- niska m. fl. åtgärder måste denna utveckling mötas med en höjning av de anställdas kompetens såväl avseende fackkunskaper som — inte minst — förmågan att leda arbete på ett effektivt sätt.

B.2.5 Den militärtekniska utvecklingen

De taktiska och stridstekniska m. fl. kraven medför att materielen undergår en förskjut- ning emot högre komplexitet och standardi- sering. Komplexiteten medför ofta att un- derhållet vid förbanden begränsas till före- byggande underhåll. Materielstandardise- ringen medför ökade möjligheter att även standardisera underhållsåtgärder m. m.

Dessa förebyggande underhållsåtgärder är även ägnade att begränsa de totala materiel- kostnaderna utslagna på materielens hela livslängd. Härutöver måste emellertid på grund av de numera ofta höga framställnings— kostnaderna stora ansträngningar läggas ner på att öka livslängden med bibehållen hög kvalitet. Kraven på underhåll av materiel i förråd och materiel i bruk kommer till följd

SOU 1973: 38

härav att skärpas. Från utredningens utgångs- punkter är av speciellt intresse att utveck- lingen således kommer att kräva ett ökat utrymme för underhållsfrågor med följdverk- nirgar såväl inom förvaltningsverksamheten som i utbildningsverksamheten.

SOU 1973: 38

B.3

B.3.l Inledning

I delbetänkande 1 har utredningen bl.a. föreslagit principer för personalsammansätt- ningen i materielverket. Utredningens grund- inställning har därvid varit att för tyg- och intendenturförvaltning skall militär och civil- militär personal endast användas för uppgif- ter som kräver en högre grad av militärt miljökunnande, främst erfarenhet, än som normalt kan förvärvas av civila tjänstemän. Personalkårbundna tjänster skall således en- dast finnas för att tillgodose behovet av miljökunnande såväl i krig som i fred. Som en följd härav anser utredningen att alterna- tiva tjänster inte bör förekomma.

MTU har i betänkandet Militära tjänst- göringsåldrar (SOU 1969: 33) föreslagit om- vandling av bl. a. ett stort antal civila tjänster på arbetsledamivå, främst inom förrådsdrift, till tjänster för plutonsofficerare på aktiv stat. Av försvarsdepartementets PM till av- talsverket i februari 1971 kan emellertid dras slutsatsen att sådant utbyte endast kommer att ske i mycket ringa utsträckning. Prome- morian redovisar ca 80 tjänster där kategori- byte föreslås, varav ett fåtal inom förvalt- ningsverksamheten. Det antalsmässiga beho- vet enligt MTU av nya tjänster har tillgodo- setts i nämnda PM främst genom ett ökat antal tjänster i utbildningsorganisationen.

FCTF har i sin tidigare omnämnda skrivel- se (bilaga A.l.3) föreslagit att civilmilitära

Personalsammansättning

kategorin inte skall finnas. Förbundet har vidare förordat att alla tjänster inom förvalt- ningsorganisationen vid lokala myndigheter skall vara civila och kunna sökas av både civil och' militär personal. Avgörande för tillsätt- ningen skall enbart vara förtjänst och skick- lighet, inte den sökandes kategoritillhörig- het. En ändamålsenlig tillämpning av ett system med genomgående civila tjänster för- utsätter dock — enligt FCTF — bl.a. en sådan utbildning som utjämnar de kategori- mässiga förutsättningarna att uppnå olika befattningsnivåer. Som en följd av förbun- dets förslag måste undersökas den civila personalens inplacering i krigsorganisationen och

”betingelserna i övrigt för de civila krigsbefatt— ningarna i relation till andra krigsplacerade perso- nalgrupper. Vidare uppkommer frågor angående villkor som vederbörande personal måste uppfylla för att behålla sina krigsbefattningar, avancera till högre befattningar osv. I anslutning härtill måste utredas vilka utbildnings— och andra åtgärder som bör vidtas för att möjliggöra ett maximalt utnytt— jande av civilanställda i krigsorganisationen. Mål— sättningen bör vara att hithörande grupper imöjli- gaste mån skall krigsplaceras i befattningar som de innehar i fredsorganisationen."

B.3.2 Civil personals utnyttjande i krigs- organisationen

Frågan om civil personals utnyttjande i krigsorganisationen har behandlats i delbe- tänkande 1, avsnitt 8.4.2. För att ytterligare

SOU 1973:38

belysa denna fråga vill utredningen anföra följande.

Utredningen har i delbetänkande l åbero- pat militära tjänstgöringsåldersutredningens betänkande, där det sägs att civil tjänsteman inte i denna sin egenskap med stöd av gällande lag kan åläggas bära vapen, att föra befäl över stridande förband eller eljest bestrida tjänst som är förenad med egentliga stridsuppgifter.

Militära och civilmilitära tjänstemän är anställda för att bl. a. fullgöra vapentjänst. En motsvarande skyldighet men med annat huvudsyfte kan undantagsvis finnas för civila tjänstemän, t. ex. polismän. Anställning eljest som civil statlig tjänsteman är inte förenad med vapentjänst. Tjänsten, som är i grunden civil till sin natur, går ut på att förrätta allmänna civila värv. Tjänstemannen kan därför vägra att fullgöra uppgifter som skulle innebära ändring häri, t. ex. att full- göra vapentj änst.

Tvångsvis ianspråktagande för tjänstgöring vid krigsmakten sker främst med stöd av värnpliktslagen. Sådant ianspråktagande kan även ske med stöd av bl. a. tjänstepliktsla- gen. Enligt sistnämnda lag kan emellertid inte någon åläggas fullgöra vapentjänst vid krigsmakten. Tjänsteplikt i form av tjänste— förlängning finns även för statstjänstemän enligt 405 statstjänstemannalagen. Enligt detta stadgande upphör sålunda tjänstemän- nens rätt till uppsägning om riket kommer i krig och, efter Konungens förordnande, även vid krigsfara. Denna lag gör visserligen inget undantag för vapentjänst vid krigsmakten, men anledningen härtill är att stadgandet omfattar även tjänstemän som är anställda för sådan tjänst. Några andra tvångslagar finns inte enligt vilka civil statstjänsteman i denna sin egenskap skulle kunna åläggas fullgöra vapentjänst. Sådan verkan följer inte heller av att i fred vissa och i krig i princip alla civila tjänstemän vid krigsmakten är krigsmän i brottsbalkens mening. Om dessa tjänstemän skall tilldelas egenskapen att vara krigsmän eller inte är främst en disciplin- och ordningsfråga.

En civil statstjänsteman i värnpliktsåldern

SOU 1973:38

kan naturligtvis — liksom andra värnpliktiga — tas i anspråk såsom värnpliktig och full- göra befattning i stab eller förband som han är utbildad för under värnpliktsutbildningen och i vilken han är i särskild ordning krigsplacerad. Han är då tvångsvis ianspråk- tagen enligt värnpliktslagen och tjänstledig från sin civila befattning. Anses han emeller- tid även i krig böra fullgöra arbete i sin civila befattning meddelas för hans vidkommande krigsuppskov. Som en direkt följd av 405 statstjänstemannalagen är han skyldig att i krig (eventuellt även under beredskap) fort- sätta sitt arbete i den för krig fastställda organisationen. En ingenjör, som i fred tjänstgör exempelvis vid underhållsavdel- ningen inom materielverkets huvudavdelning för flygmateriel och i krig skall fullgöra ingenjörsarbete vid en krigsreparationsenhet, erhåller besked härom i en form liknande krigsplaceringsbesked till värnpliktiga. Det måste dock observeras att han tas i anspråk som civil tjänsteman enligt nyssnämnda stad— gande i statstjänstemannalagen och inte en- ligt värnpliktslagen, även om han fortfarande skulle befinna sig i vämpliktsåldern. Därför kan han inte åläggas att utöver sina tekniska uppgifter fullgöra även vapentjänst, exempel- vis delta i väpnat försvar av arbetsplatsen.

Det kan emellertid vara ett önskemål att även den civila personalen — åtminstone vid vissa enheter — kan medverka t. ex. i försvar av arbetsplats. Två möjligheter finns att tillgodose detta önskemål. — Hinder föreligger inte för civil tjänsteman att frivilligt åta sig att delta i försvaret och att därvid även använda vapen (hand- vapen) som tilldelas honom. Har någon frivilligt tagit emot ett vapen och inte gjort invändning mot att vid behov använ- da detta för närskydd, torde föreligga ett faktiskt avtal, innebärande att den anställ- de utöver åtagandet enligt det tidigare anställningsavtalet även är beredd fullgöra vapentjänst. Denna mycket väsentliga komplettering av det ursprungliga anställ- ningsavtalet bör dock inte ske formlöst utan lämpligen genom att befattningshava- ren i samband med ”krigsplacering” un-

dertecknar en skriftlig förbindelse varige- nom han förklarar sig villig utrustas med personligt vapen och delta i väpnat försvar av arbetsplatsen. Fall då befattningshavare av olika skäl inte vill eller inte anser sig kunna förbinda sig härtill torde höra till undantagen. I sådana fall kan emellertid behöva övervägas att i den avsedda krigs- befattningen placera annan tjänsteman, som är beredd underteckna förbindelsen. Angivna omständighet motiverar därför inte ändring av tjänsten från civil till militär eller civilmilitär. — Den andra utvägen att medverka i närför- svaret är att manlig tjänsteman blir med- lem i driftvämet och att han såsom driftvärnsman i egenskap av militär deltar i stidshandlingar. Dessa två utvägar erbjuder tillhopa enligt utredningens mening goda förutsättningar att utnyttja i fred anställd civil personal även i sådana enheter i krig, t. ex. verkstadsenhe- ter, som på grund av sin gruppering i närheten av stridande förband måste förut- sättas kunna bli inblandade i stridshandling- ar. Den militära eller civilmilitära personalen kan härigenom antalsmässigt begränsas vid var och en av dessa enheter, fördelas på flera enheter och placeras i sådana 'befattningar inom dessa där befälsföring och ”truppvana” krävs.

B.3.3 Principer för personalsammansättning

I delbetänkande ], kapitel 12, har utredning- en föreslagit följande principer för personal- sammansättningen i materielverket:

— tjänster för såväl civil som civilmilitär och militär personal erfordras, — huvuddelen av tjänsterna bör vara civila, — behovet av aktuellt militärt miljökunnan- de måste tillgodoses genom att verket disponerar exklusiva tjänster för kårbun- den personal, — de kårbundna tjänsterna bör av verket självt kunna placeras med stöd av förelig- gande behov av aktuellt miljökunnande vid olika enheter, — inga alternativa tjänster här förekomma,

— chefstjänsterna på löneplan C bör vara civila, dock med rätt för kårbundna tjänstemän att vid innehav av sådana tjänster i vissa fall kvarstå i sina personal- kårer. De fortsatta studierna och övervägandena som i central instans jämväl omfattat försva- rets civilförvaltning, försvarets sjukvårds- styrelse och fortifikationsförvaltningen leder enligt utredningens uppfattning inte till nå- got behov att ändra dessa principer, varför utredningen föreslår att de skall tillämpas inom hela krigsmaktens förvaltningsverksam- het i central instans.

Som underlag för bedömningar avseende behov av kårbunden personal i regional och lokal instans måste ligga de arbetsuppgifter som för närvarande eller inom överskådlig framtid utförs/avses utföras av personal i förvaltningsorganisationen. Att särskilja klart civila eller militära arbetsmoment kan emel- lertid beträffande vissa arbetsområden eller arbetsuppgifter vara svårt. Utredningen anser sig dock kunna konstatera, med stöd avbl. a. studieresultat, att vissa arbetsuppgifter iför- valtningstjänsten i fred, såsom verkställande förrådsdrift, teknisk säkerhetstjänst m.m., är klart civila. Andra arbetsuppgifter såsom mobiliserings- och krigsplanläggning, utbygg- nad av befästningar, m. m., har klart militär inriktning. Vid bedömande av behovet av militär eller civilmilitär personal för att lösa sistnämnda uppgifter måste behovet av mili- tärt eller civilmilitärt miljökunnande — dvs. erfarenheter och kunskaper av det slag som beskrivits i kapitel A.2 — värderas.

Av största betydelse är kravet att förvalt- ningstjänsten måste fungera vid mest kritiska situation, vilken bedöms inträffa vid mobili- sering eller kuppartat krigsöppnande. Målet för förvaltningstjänsten i fred är att förbere— da och säkra verksamheten vid mobilisering och krig och att stödja förbandsproduktion- en i fred. I många befattningar inom förvalt- ningsområdet finns därför inslag — i större eller mindre omfattning — av s. k. potentiella arbetsuppgifter. Därmed menas i förevarande sammanhang dels sådana uppgifter ikrigsbe- fattningen som skiljer sig från fredsbefatt-

SOU 1973:38

ningens och som i fred endast förbereds genom planering och övningar vid vissa tillfällen, dels uppgifter exklusivt förenade med mobilisering, dels ock sådana uppgifteri fred som endast aktualiseras under vissa förutsättningar, beträffande vilka man inte vet om eller när de inträffar.

Väsentligt är att myndigheter måste kun- na tillgodose kravet på en smidig och snabb övergång från fred till krig. Förvaltningsverk- samheten fyller härvidlag en betydelsefull roll. Generellt sett måste därför i största utsträckning förvaltningspersonalen ha sam- ma eller likartade uppgifteri fred som under mobilisering/krig.

Utredningen bedömer att sådana förvalt- ningsåtgärder som måste kunna vidtas vid mobilisering eller i krig även kommer att kräva betydande militära kunskaper och erfarenheter i vissa befattningar, särskilt i brigadstab och högre stab (motsv.). För säkerställande av mobiliseringen bör personal som gjort mobiliseringsplaneringen även leda genomförandet. Utredningen bedömer att även dessa potentiella arbetsuppgifter kräver betydande såväl förvaltningsmässiga som mi- litära kunskaper och erfarenheter. I den fredstida verksamheten däremot anser utred- ningen att behovet av kunskaper och erfaren- heter för fullgörande av aktuella arbetsupp- gifter i huvudsak bör kunna tillgodoses av civil personal med lång erfarenhet och med relevant utbildning. Frågan uppkommer då om arbetsuppgifterna inom förvaltningsom— rådet kan renodlas till befattningar med antingen klart militär/civilmilitär eller civil inriktning.

Beträffande de uppgifter som för närva- rande fullgörs av civilmilitär personal i tek— nisk tjänst vill utredningen framhålla att de rent tekniska inslagen i dessa uppgifter i de flesta fall har direkt motsvarighet inom industriell verksamhet. Vid överväganden av- seende kategori för fullgörande av dessa uppgifter måste emellertid även vägas graden av potentiella arbetsuppgifter. Utredningen finner därvid, liksom beträffande övrig för- valtningspersonal, att stabsbefattningar i krigsorganisationen och arbetsledande be-

SOU 1973: 38

fattningar i fältreparationstjänsten kräver be- tydande militära kunskaper och erfarenhe- ter.

Utredningen vill härav tillsvidare endast dra den slutsatsen att inom varje förvalt- ningsenhet vid regionala, lägre regionala och lokala myndigheter finns en eller flera be- fattningar som måste utövas av personal med ett militärt miljökunnande av i stort samma omfattning som för närvarande representeras av militär och civilmilitär personal. Detta har bl. a. bekräftats genom de fältstudier utred- ningen företagit och som tidigare redovisats. Ovannämnda miljökunnande kan enligt ut- redningens uppfattning endast förvärvas ge- nom utbildning och tjänstgöring av det slag som den kårbundna personalen genomgår. Av detta ställningstagande följer att en helt fri konkurrens om dessa befattningar inte kan införas. Några fördelar står därför inte att vinna genom att ge all personal i förvalt- ningsverksamheten civil ställning.

Utredningen har i delbetänkande 1 före- slagit att tjänsterna för den kårbundna per— sonalen i materielverket skall kunna flyttasi organisationen, bl. a. för att öppna beford- ringsmöjligheter för civil personal. Utred- ningen finner att denna princip inte kan tillämpas vid regionala, lägre regionala och lokala myndigheter beträffande sådana be- fattningar där miljökunnandet är av betydel- se för kontinuiteten i verksamheten vid övergång från fred till krig. I de fall däremot då befattningarna främst tjänar syftet att säkerställa tillgången iallmänhet vid mobili- sering och krig på förvaltningskunnig militär och civilmilitär personal, bör dock tjänsterna kunna flyttas.

Vad beträffar frågan om antalet personal- kategorier får utredningen hänvisa till delbe- tänkande 1 där utredningen behandlat den civilmilitära kategorins berättigande (kapitel 4) inom tyg— och intendenturförvaltningsom- rådet. Utredningen konstaterar att ”behov finns av personal med i stort den avvägning mellan civila och militära kunskaper och erfarenheter som representeras av nuvarande civilmilitära kategori med tekniska uppgif— ter" och förordar ett bibehållande av den

civilmilitära kategorin. Utredningens fort- satta studier har bekräftat riktigheten av denna uppfattning.

Mot bakgrund av genomförda studier och överväganden anser utredningen att följande principer bör ligga till grund för personal- sammansättningen vid regionala, lägre regio- nala och lokala myndigheter: — förvaltningsorganisationen måste innehålla personal från alla tre personalkategorier- na,

— tjänster med arbetsuppgifter — även po- tentiella — som kräver betydande militärt miljökunnande, skall besättas med kår- bunden personal, — tjänster i fredsorganisationen, som främst syftar att säkerställa tillgång i allmänhet vid mobilisering och krig på förvaltnings- kunnig kårbunden personal, här vid behov kunna flyttas, — strävan måste från bl. a. kostnadssyn- punkt vara att genom omfördelning av arbetsuppgifter, såväl aktuella som poten- tiella, begränsa behoven av den speciellt utbildade kårbundna personalen,

— alternativa tjänster skall inte förekomma.

SOU 1973: 38

B. 4 Personalutveckling

B.4.l Inledning

Utredningen vill kortfattat anknyta till en organisationsmodell som ställts upp av H. J. Leavitt, bild B.4.l. Leavitt trycker starkt på sambandet mellan de i organisa- tionen ingående komponenterna struktur, teknologi, människor och uppgift. Föränd- ringar av den ena komponenten rubbar jämvikten och får effekter på övriga kompo- nenter. Modellen visar på behovet av en samlad syn på varje form av organisationsför- ändring. Några slutsatser som PKU för sin del drar av modellen är att — förändringar av individerna genom kun- skaps— och erfarenhetsuppbyggnad och de- ras arbetssituation genom ökade utveck- lingsmöjligheter kommer på sikt — med bibehållet mål och oförändrad teknologi

— att leda till en effektivare organisation eller till möjligheter att minska organisa- tionen med bibehållen effekt; ovan angiv- na åtgärder leder alltså till frigörande av rationaliseringspotential; — förändringar av teknologi, struktur och/ el- ler uppgifter återverkar på individerna dels i form av ändrade behov — i aktuell situation inom krigsmakten ett minskat antal individer — dels såsom krav på utbildning, erfarenhet m. m. för att tillgo- dose den nya situationens behov. Utredningen vill med hänvisning till dessa samband tillsvidare endast framhålla att in- vesteringar inom organisationens ram i ut- veckling av de anställda efter deras vilja och förmåga efter hand kan ge utrymme för rationaliseringsvinster. Detta förutsätter emellertid en ständig och successiv analys av förändringarna i de nämnda komponenterna

Struktur

/

Teknologi _

&

_ Mål ? Uppgift

X

Individer

/

Bild B.4.] Sambandet mellan en organisations komponenter (H. J. Leavitt)

4—SOU 1973:38

49

och därav betingade behov. Utredningen har i sitt delbetänkande 1 bl. a. anfört (s. 118):

”De positiva följderna för materielverkets effek- tivitet på sikt av att all personals möjligheter till vidare utveckling, utnyttjande av egen förmåga samt tillfredsställande av egna önskemål om arbets- uppgifter, ansvar etc. ges största utrymme bör enligt utredningens uppfattning tillmätas väsentlig betydelse. Liknande utvecklingstendenser framträ— ier klart inom övrig offentlig förvaltning och enskilt näringsliv.”

Detta uttalande står i samklang med ut- redningens också i samma betänkande (s. 133) anförda uppfattning att fri konkurrens bör i största möjliga utsträckning föreligga om tjänsterna i materielverket.

Utredningen övervägde under förarbetena till delbetänkande 1 olika administrativa metoder att med bibehållande av den fria konkurrensen åstadkomma största möjliga utrymme för personalens vidareutveckling. Bl.a. undersöktes preliminärt (avsnitt 12.42, 3. 120) förutsättningarna att skapa en till vissa personalgrupper begränsad civil befordringsgrupp. Tanken avvisades emeller- tid bl. a. därför att planeringen av de enskil- da tjänstemännens tjänstgöring och vidareut- veckling borde omfatta all personal.

Resultatet av de fortsatta undersökningar— na, som har bekräftat riktigheten av de preliminära övervägandena, understryker be- tydelsen av fri konkurrens och valfrihet. Detta resultat har avseende på all civil personal vid centrala, regionala och lokala myndigheter.

Studierna såväl vid materielverket som vid andra verk har sålunda visat att utbildning och personalplacering måste bygga på frivil- lighet. Envar skall ha rimlig möjlighet att bl.a. genom inomverksutbildning efter eget val förskaffa sig vidgat kunnande inom det arbetsområde som bäst passar honom.

Utbildningsplaneringen skall resultera i lämpliga och planenligt uppbyggda utbild- ningslinjer och kurser. Arbetet härmed skall utgöra ett adekvat led i den totala personal- planeringen så att utbildningsverksamheten anpassas till behoven på lång och kort sikt. Frågan om arten och omfattningen av dessa behov skall inte enbart bedömas från myn-

50

dighetemas synpunkt. Hänsyn måste i stor utsträckning också tas till de enskilda tjänstemännens egna förutsättningar och önskemål. Utbildningskostnaderna är emel- lertid höga och torde alltid komma att tvinga myndigheterna att bedriva utbildningen inom ekonomiska ramar som är snävare än som i och för sig är önskvärt. Detta kan totalt sett innebära en inte oväsentlig be- gränsning i personalens valmöjligheter. Från utredningens synpunkt är det emellertid angeläget att balansen mellan kursutbud och efterfrågan inte äventyras genom för snäva och kortsiktiga ekonomiska ramar för utbild- ningsverksamheten. Därigenom vunna tillfäl- liga besparingar försämrar nämligen det reel- la utbytet på både kort och lång sikt.

Valfriheten innebär i princip att envar skall bland de kurser som finns upptagna själv få välja utbildning (kurs) som han önskar genomgå. Även detta slag av valfrihet måste emellertid begränsas med hänsyn till regler som är nödvändiga för urval till kurser. Vidare kan det av ekonomiska skäl vara orationellt att låta befattningshavare, som erhållit värdefull utbildning för vissa arbets- uppgifter som han är sysselsatt med, genom- gå utbildning för annat arbetsområde. Även andra avvägningar kan föranleda till begrän- sad valfrihet. Så kan t. ex. åldern naturligtvis ha betydelse i sammanhanget.

Av valfriheten följer att deltagande i viss utbildning är frivillig. Detta hindrar dock inte att somliga kurser genom interna före- skrifter görs obligatoriska, t.ex. introduk- tionsutbildning i samband med tillträde av tjänst. Ett annat exempel erbjuder kurs i arbetsledning för sådana befattningshavare i arbetsledande ställning som inte förut ge- nomgått dylik kurs över huvud taget eller för den nivå varom är fråga i det aktuella fallet.

Även tjänstgöring inom andra arbetsen- heter än den egna för förvärv av erfarenheter måste i regel kräva den enskilde tjänsteman- nens medgivande. Inte heller omplacering av andra skäl bör ske utan samtycke, men sådant samtycke kan ställas som villkor för att få delta i viss utbildning. Så kan t. ex. föreskrivas att deltagarna i viss utbildnings-

SOU 1973:38

kurs skall förklara sig villiga att efter kursen tjänstgöra på eller omstationeras till plats där de arbetsuppgifter förekommer vilka kursen är en förberedelse för.

Utredningen har genom det anförda velat understryka betydelsen av fri konkurrens och valfrihet och något belyst innebörden. Det förtjänar emellertid även framhållas, att för att valfriheten skall vara en realitet mäste utbildningen stå all personal till buds på så lika villkor som möjligt.

De principiella förhållanden som utred- ningen behandlar i detta kapitel syftar till förbättrade utvecklingsmöjligheter för per- sonalen inom förvaltningsverksamheten. I första hand övervägs principer för den civila personalen dels därför att här aktuella frågor redan är tillfredsställande lösta för kårbun- den personal, dels därför att den civila personalen utgör en mycket stor del av det totala antalet i förvaltningsverksamheten — av de totalt omkring 25 000 anställda är endast omkring 3 300 militära och civilmili- tära tjänstemän.

B.4.2 Rekrytering och befordran

De överväganden utredningen gör i detta och följande avsnitt är allmängiltiga för utred- ningens undersökningsområde, men då frå- gor om rekryterings-, utbildnings- och be- fordringsförhållanden dels i viss mån ligger utanför detta område såvitt gäller militär och civilmilitär personal, dels genom kårorganisa- tionen är i stort sett tillfredsställande beva- kade för dessa kategorier, görs övervägande- na i första hand med sikte på den civila personalens situation.

Större delen av den nu anställda persona- len i de centrala förvaltningsmyndigheterna är 50 år och mera. Av den statistik som bifogats FCTF tidigare omnämnda skrivelse framgår att medelåldern i december 1968 inom den lokala förvaltningsverksamheten för de manliga medlemmarna var 51 år och för de _(vinnliga 36 år. På grund av konjunk- turutveckling, anbefalld restriktiv anställ- ningspclitik m. m. efter rapporteringstillfäl- lena kan antas att medelåldern ökat ytterli-

SOU 1973:38

gare. Åldersstrukturen gynnar därför den personalreduktion som skall göras inom de närmaste åren eftersom ett stort antal tjänstemän skall pensioneras under denna tid. För utredningens del är intressant att konstatera att antalet pensionsavgångar, även i det längre perspektiv som utredningen arbetar med, fortsätter att vara stort och längre fram kommer att ställa krav på ökad rekrytering av tjänstemän inom alla fack/ funktioner. För utredningen gäller därför att bidra med förslag till åtgärder som underlät- tar en kvalitativt och kvantitativt god rekry- tering.

Av utredningens studier framgår den stora betydelse för en hög produktivitet som en minskad personalomsättning innebär. Bättre utbildnings- och befordringsförhållanden samt personaladministrativa åtgärder av skil- da slag kan antas bidra till ökad trivsel i arbetet och därmed förbättrad rekrytering och minskad personalomsättning, vilket i sin tur bidrar till ökad effektivitet.

Såsom underlag för utformning av princi— per 1 här aktuella avseenden inom förvalt- ningsverksamheten centralt-lokalt bedömer utredningen att förhållanden vid andra verk utanför försvarssektorn har sitt intresse (jfr bilaga A.3.l). Utredningen konstaterar att hos vissa verk finns exempel på system för rekrytering och befordran med relativt strik- ta indelningar i karriärområden (motsv.) eller utbildningsområden och reglerade förutsätt- ningar för utbildning och avancemang inom dessa områden eller för övergång från ett område till ett annat. Dessa system tillämpas i de ifrågavarande verkens regionala och lokala organisation men — med visst undan- tag försöksvis — inte i den centrala organisa— tionen. Systemen torde förutsätta att — relativt stabila förhållanden råder i fråga

om organisation och verksamhet, — stora personalgrupper finns med likartade uppgifter inom varje grupp, — anställning sker i grundrekryterings- (grundutbildnings-) befattning och att tjänster däröver tillsätts genom intern- rekrytering efter utbildning i verkens egen regi,

51

— denna intemrekrytering kan äga rum utan konkurrens utifrån (men ej hinder mot fri intern konkurrens), — tjänsterna kan tillsättas utan offentligt kungörelseförfarande, — som villkor för erhållande av viss befatt- ning eller visst slag av befattning krävs genomgången kompetensgivande verksut- bildning (”spärrande kurser”).

I de flesta avseenden är förhållandena vid de centrala förvaltningsmyndigheterna inom försvaret inte sådana att ovan angivna system skulle kunna vara aktuella. Verksamheten regionalt-lokalt däremot torde till stora delar uppfylla de förutsättningar som ligger till grund för ovannämnda system. Några uppen- bara fördelar torde emellertid inte stå att vinna ens i de regionala-lokala instanserna genom ett ”reglerat” karriärsystem inom förvaltningsområdet. Ett väsentligt skäl här- för är att behov inte föreligger att ge de anställda en omfattande grundutbildning ut- över den de redan har vid anställningen. Som grundläggande principer för utredningens fortsatta bedömningar ligger därför följande tre ”teser”, nämligen — såvitt möjligt skall olika funktioner och

närbesläktade verksamhetsgrenar samman- hållas vid överväganden avseende persona- lens utvecklingsmöjligheter, — utvecklingsmöjligheterna för personalen får inte vara strikt reglerade och innesluta spärrande kurser, — fri konkurrens måste föreligga i största möjliga utsträckning utåt och inåt, varvid goda utbildningsmöjligheter inom förvalt- ningsverksamheten skall tillgodose den eg- na personalens berättigade utvecklingsbe- hov och konkurrenskraft. FCTF och CF behandlar i sina tidigare omnämnda skrivelser den civila personalens befordringsförhållanden. Även de intervjuer utredningen gjort med personal på olika nivåer visar denna frågas stora betydelse.

Befordringsmöjligheterna för civil perso- nal kopplas gärna samman med kategorifrå- gan. Förekomsten av militär och/eller civil- militär personal inom en organisationsenhet antas av den civila personalen försvåra de

52

egna befordringsmöjligheterna. Utredningen har föreslagit principer för personalsamman- sättningen i föregående avsnitt. Vid behand- ling av befordringsmöjlighetema för civil personal utgår därför utredningen ifrån att ovannämnda principer kommer att gälla. Utredningens studier visar att mycket olikartade befordringsförhållanden råder inom olika delar av förvaltningsorganisa- tionen. Inom enstaka enheter i central in— stans kan t. ex. urskiljas utvecklingsmöjlighe- ter som omfattar många nivåer och med gynnsamma befordringsutsikter. I andra fall

— både centralt, regionalt och lokalt — kan utvecklingsmöjligheter helt saknas eller vara

mycket dåliga. Några bestämda normer att tillämpa i detta hänseende vid uppbyggande av en organisation finns inte.

Tidigare överväganden leder till följande utgångspunkter för personalutvecklingen:

— myndighetens krav på kunnande — utbild- ning och erfarenhet — skall tillgodoses,

— utvecklingsåtgärdema måste vara så utfor- made att myndigheten kan ta till vara individens förmåga, — individens krav och önskemål avseende sin egen framtid skall i hög grad beaktas. Dessa utgångspunkter för fram till bl. a.

följande konstateranden:

— verksamheten i en myndighet bör ses som sammansatt av ett antal arbetsområden, av vilka vart och ett bör ge individen normala utvecklings- (befordrings-) möjligheter, — kraven på kunskaper och erfarenhet måste vara specificerade för nivåer inom arbets- området,

— möjligheter måste finnas för den enskilde att på ett lättillgängligt sätt förvärva den speciella utbildning och erfarenhet som krävs, — myndigheten måste kunna tillvarata en- skilda befattningshavares förmåga att ver- ka inom mer än ett arbetsområde och individen skall kunna påverka myndighe- ten härtill,

— åtgärder som avser förändringar i indivi- dens arbetssituation måste bygga på frivil- lighet och vara resultatet av ett samarbete mellan myndighet och individ.

SOU 1973:38

Uppdelningen i arbetsområden kan givet- vis skc utifrån olika grunder. Som regel torde dock i lokal och lägre regional instans fackirdelningen, i central instans den funk- tionella och teknologiska etc. samhörighet, som organisationen i stor utsträckning byg- ger på, vara lämplig grund. Verksamhet av stödkaraktär, dvs. i huvudsak administrativ verksamhet m.m., bör indelas i funktions- /kunskapsområden oavsett inom vilket fack (motsv.) stödverksamheten utnyttjas. Indel- ningen av betänkandet har skett bl. a. från dessa utgångspunkter.

I xiss utsträckning är arbetet i de lägsta nivåerna i de flesta fack (funktioner, del- funktioner) rutinbetonade för att med sti- gande nivåer successivt bli mer krävande och inte sällan också mycket specialiserade. Det sistnämnda främjar å ena sidan, på visst sätt, effektiviteten i arbetet men medför å andra sidan risker från personalutvecklingssyn- punkter genom att befattningshavarna kan komma att stängas inne i alltför snäva områden. En viss rörlighet mellan besläktade arbetsområden kan därför vara till fördel inte blott för den enskilde tjänstemannen utan också för myndigheten som därigenom underlättar rekrytering samt omplaceringari rationaliseringssyfte.

Förhållandena inom olika fack och funk- tioner, Ce praktiska möjligheterna att vidga utbildningsverksamheten och kostnaderna härför måste bli avgörande för hur långt det går att nå i den nämnda strävan att vidga rekrytemgs- och utvecklingsmöjligheterna. Även lckaliseringen kan spela viss roll i samman'ranget. Rekryteringen till enheter i t.ex. LGköping, Arboga, Vidsel torde för många Lppgifter bli lokalt bunden till dessa orter.

En strävan att så långt möjligt sammanhål- la funktions- och verksamhetsområden till naturliga utvecklings(befordrings-)områden och att skapa övergångar till andra områden med berläktade verksamhetsgrenar och kun- skapskrav och att som ett led i denna strävan genom utbildning m.m. öka personalens kvalifikationer och befordringsutsikter kom— mer att påverka rekryteringen även på så sätt

SOU 1973: 38

Från myndighetens synpunkter bör inom ett arbetsområde av viss enhetlig typ och med en likartad ej alltför ringa personalupp- sättning finnas det antal arbetsledare på olika nivåer som erfordras för att ett fullgott resultat skall uppnås. Detta antal varierar med typen av arbete. I ofta återkommande arbetsmoment blir behoven av arbetsledare litet, i ett komplicerat arbete som tid efter annan kräver nya beslut, kanske av olika kvalitet, behövs arbetsledare på flera nivåer och i större antal. Myndigheten kan också behöva placera vissa ”verkställande” tjänster på samma nivåer som normalt tillkommer arbetsledande personal för att därigenom tillförsäkra sig tillgång på svårersatta, ibland högt utbildade, specialister.

Utredningens studier i regional-lokal instans bekräftar att behovet av arbetsledare där varierar med typen av arbete men inte att, såsom för närvarande är fallet, skillnader behöver finnas i fråga om antalet arbetsleda- re för likartat arbete inom olika försvars- grenar eller i olika fack, t. o. nr. inom samma fack inom en och samma försvarsgren. Även om variationer naturligtvis måste förekomma främst för att tillgodose lokala förhållanden, bör därför enligt utredningens uppfattning den enskildes möjligheter till befordran inom viss typ av arbete i princip vara ungefär lika på samma nivåer oberoende av försvarsgren, fack eller myndighet.

Det normala arbetslaget synes böra bestå av en arbetande arbetsledare jämte tre—fyra underställda. Ibland föreligger behov att göra mindre arbetslag, ibland större. Vid bildande av större arbetslag genom sammanslagning av två—flera mindre lag synes behov föreligga av föregångsmän av den typ som arbetande arbetsledare kan anses utgöra genom sitt större kunnande. Intervjuer med förvalt- ningsgrenschefer vid lokala myndigheter ger vid handen att full effekt i verksamheten för närvarande inte kan uppnås på grund av för få befattningar för arbetsledare. Utredningen anser därför att förhållandet mellan antalet befattningar i en nivå och antalet i närmast lägre nivå bör vara ungefär ] : 3—1 : 4.

53

Antalet nivåer i ett arbetsområde måste bero av antalet anställda inom området. Mycket stora arbetsområden i en organisa- tionsenhet kräver vid tillämpning av ovan- nämnd norm många nivåer. Tabell B.4.1 ger exempel på utfallet. Lokala förhållanden, organisation, typ av arbetsuppgifter, m. in., kan givetvis medföra krav på annan fördel- ning.

Utredningen har i föregående kapitel häv- dat att kårbunden personal endast skall användas där denna personals speciella miljö— kunnande är nödvändigt. Eftersom behovet av kvalificerat militärt miljökunnande i en myndighet därmed uppfylls, behövs inte alternativa tjänster.

De civila tjänsterna är inte förenade med krav på dylikt kvalificerat miljökunnande. Villkoren för innehav av dessa tjänster avser främst kvalifikationer inom andra områden. Visst militärt miljökunnande är emellertid ofta inte blott önskvärt utan även nödvän- digt men det är inte av annan art eller omfattning än att det kan förvärvas antingen i och genom det löpande arbetet eller genom någon tids studietjänstgöring e. d. (före eller efter tjänstetillträdet). Detta förhållande måste beaktas i sådana fall då civil tjänst, för vars utövande visst miljökunnande är eller kan vara av värde, har ledigförklarats och sökts utom av civil, av militär eller civilmili- tär personal. Den senare personalens över- kvalifikationer i fråga om militärt miljö- kunnande behövs inte för tjänsten och upp- väger inte eventuella brister i fråga om de primära kraven på teknisk eller annan kom- petens. Endast vid i övrigt likvärdiga meriter i fråga om kunskaper och erfarenheter kan

Tabell B.4.1 Exempel på nivåfördelningen av de anställda inom ett arbetsområde

Nivå Antal anställda i olika nivåer

vid totalantalet

10 20 30 40 50 60

1 — — l l 1 1—2 2 l 1 2 3 3 4 3 2 4 6 8 10 12 4 7 15 21 28 36 43 54

den militära eller civilmilitära sökandens större militära miljökunnande få utslagsgi- vande betydelse, under förutsättning alltså att sådant kunnande över huvud taget skall tillerkännas någon betydelse i det särskilda fallet. En omsorgsfull meritvärdering ”åt båda hållen” är avgörande för att ge reell innebörd åt kravet på fri konkurrens.

Tidigare har berörts betydelsen av indivi- duell frivillighet vid val mellan befintliga utvecklingsmöjligheter. Den som i och för sig är lämpad för en viss befattning är inte skyldig ta emot den. Å andra sidan måste myndigheten utse den lämpligaste bland de sökande (tillfrågade). Vidare måste befatt- ningarna normalt kunna tillsättas under fri konkurrens. Följderna av dessa förhållanden, olika pensionsåldrar, m. m., ger arbetsområ- det det från befordringssynpunkt principiella utseende som bild B.4.2 visar. (Jfr SOU 1969: 33 Militära tjänstgöringsåldrar.)

I sina överväganden utgår utredningen av praktiska skäl från ett med hänsyn till kraven på fackkunskap avgränsat arbetsom- råde. Som regel torde också utbildning och erfarenhetsuppbyggnad m.m. sikta till be- fordran inom det område tjänstemannen arbetar. Detta utesluter emellertid inte — som tidigare framhållits — att övergångar bör kunna ske 'mellan olika områden. Speciellt i de lägre nivåerna torde sådana lätt kunna ske eftersom den specialisering som ofta blir en följd av lång tids tjänstgöring i en befattning inte hunnit bli särskilt framträdande.

Som en följd av att rimliga befordrings- möjligheter bör finnas för alla tjänstemän måste myndigheten bevaka förekomsten av s.k. isolerade tjänster. Därmed menar utred- ningen en eller flera tjänster av så speciell karaktär att någon naturlig befordringsväg till eller från tjänsten inte finns inom enhe— ten. I många fall är säkert myndighetens uppgifter sådana att de i speciella avseenden endast kan lösas med nämnda typ av tjänst. Befordringsmöjligheterna för personal på dessa tjänster bör speciellt uppmärksammas och vid behov söka lösas över myndighets- gränserna. Exempel på arbetsområden (utan- för utredningens undersökningsområde) där

SOU 1973:38

/ &

Andra arbets- områden inom / och utom

myndigheten

Anm. 1) Siffrorna inom ring anger nivå för gruppen

2) Ytornas storlek representerar antalet tjänster i nivåerna 1-4. Förhållandet mellan nära- liggande nivåer är c:a 113-114. 3) Pilarna betecknar "personal- strömningarna" inom arbets- området

, Antal

Bild B.4.2 Ett arbetsområdes principiella uppbyggnad från befordringssynpunkt

detta sker är försvarets personalvård. Frågor härom kan även lätt vidgas till att avse liknande spörsmål inte blott rörande enstaka tjänster utan även hela organisationsenheter vilka inom förvaltningsverksamheten har ar- betsuppgifter av samma slag som utgör an- nan myndighets huvudsakliga eller uteslutan- de ämbetsområde.

Det tillkommer inte PKU att ta upp lönefrågor, men från de intressen som utred- ningen har att bevaka, nämligen bl.a. be- fordringsförhållandena för den civila perso- nalen, bör framhållas att det av organisatoris- ka och arbetstekniska skäl är motiverat att åstadkomma lämpligt avvägda kvalitativa ni- våer. Enligt utredningens mening kan ”löne- befordran" (högre lön iinnehavd tjänst) vara ett annat sätt att lösa problemet med isolera- de tjänster.

Inom förvaltningsverksamheten — liksom säkerligen all annan verksamhet — kan visas exempel på ”befordringsstegar” med till

SOU 1973: 38

synes alltför stora avstånd mellan vissa av tjänsterna. Stora befordringsavstånd för den civila personalen sammanhänger i vissa fall med det relativt omfattande behovet av militära och civilmilitära tjänster inom funk- tionerna. Genom att såsom föreslagits i delbetänkande ] inte binda dessa tjänster till vissa bestämda platser i organisationen, ge— nom att vidta smärre jämkningar i arbetsför- delningen och genom lämplig utbildning av den civila personalen torde visst utrymme kunna beredas för att förbättra befordrings- förhållandena för denna personal. Undersö- kas bör också om vissa av befordringsavstån- den kan minskas av andra än nyss anförda skäl och vilka möjligheter, som kan finnas att knyta ihop isolerade tjänster med närlig- gande arbetsområden.

Utredningens studier av personalomsätt- ningskostnader m.m., för vilka redogörs närmare i kapitel H.3, visar att intern rekry- tering synes vara hälften till tredjedelen så

55

1) Förnyade analyser på grund av:

— omfördelning av arbets- uppgifter som utbild- ningsbehovsanalyserna kan ge upphov till

— ändringar i fråga om arbetsuppgifter och arbetsmetoder

—— ytterligare förfining av områdesindelningen i specualområden

A

Urvalsmetoder

Verksamhets- (utbildnings) områden

i

Befattnings- ” analys

i

Arbetskrav- ” analys

Analys av:

» utbildnings— behov - erfarenhets— behov

ll

Analys av:

- utbildnings- metod - "erfarenhets- metod"

ll

Anställning Utbildning

Sökande Urval

. . under an- Antagnlng tl|| ställning

utbildning

Bild 3.4.3 Modell för analys av kunnandekrav

dyr som extern rekrytering. Det är alltså generellt sett lönsamt att vidareutbilda och -utveckla den egna personalen och rekrytera ”från botten”. Detta förutsätter att yrket lockar individer med utvecklingspotential. Principen om fri konkurrens måste vidare tillämpas så att sökande från den egna organisationen prövas mot sökande utifrån enligt vanliga regler. Inom några fack/ funktioner måste även tillses att organisa- tionens behov av "innovatörer” med aktuella kunskaper och erfarenheter tillgodoses ge- nom extern rekrytering. Förnyelsen av per— sonal är speciellt viktig inom studie- och utredningsverksamheten i anskaffningsfunk- tionen.

56

B.4.3 Krav på kunskaper. Urval B.4.3.1 Analys av kunnandekrav

Av den personaladministrativa litteraturen och inte minst av utredningens studier hos vissa affärsdrivande verk har framgått att utbildningsinnehållet måste grundas på om- sorgsfulla analyser av arbetsuppgifterna och de krav på kunnande som uppgifterna ställer. Analysernas plats i förberedelserna för ut- bildningen framgår av bild B.4.3.

Den grundläggande betydelsen av dessa krav understryker vikten av att de är realis- tiska och rätt avvägda vid jämförelser mellan olika enheter och tjänster samt att kraven på bl. a. miljökunnande anges på ett riktigt sätt.

SOU 1973: 38

Detta fordrar att arbetet med att åstadkom- ma beskrivningarna av kunnandekraven mås- te bendriras samordnat efter enhetliga anvis— ningair på motsvarande sätt som exempelvis arbetet med tjänste- eller befattningsbeskriv- ningair måste gå till väga.

Dett synes också vara nödvändigt att be- skrivningarna fastställs genom beslut av myn- digheteten på tillräckligt hög nivå och till- kännages i lämplig form. Utredningen går inte närmare in på hur arbetet bör bedrivas eller hur djupgående det måste vara. Dessa frågor måste ankomma på myndigheterna själva att lösa. Med hänsyn till nödvändig- heten av att analyserna och deras resultat omfattas av det största förtroende från personalens sida står det emellertid klart för utredningen att en nära samverkan måste äga rum i angivna hänseenden mellan veder- börande myndigheter och personalorganisa- tionerna.

På grundval av analyserna av arbetskraven härleds behoven av utbildning och erfarenhet samt i kombination därmed metoder för urval till utbildning.

B.4.3.2 Kunnande vid tjänstetillsättning

Vid urval av sökande till viss tjänst skall hänsyn tas till de sökandes förtjänst och skicklighet.

Vid uppskattande av förtjänsten tas hän- syn till all tidigare verksamhet i statens tjänst, ehuru arbete inom området för den lediga tjänsten eller med denna till uppgiften närbesläktade befattningar måste taxeras högre såsom ägnat att bibringa en högre grad av skicklighet.

En tjänst ställer vissa minimikrav på kun— nande som måste fyllas. Annars är den sökande inte kompetent och kan inte kom— ma i fråga. Inkompetens vid ansökningstill- fället får inte uppvägas av planerad utbild- ning efteråt. De som fyller dessa krav — och alltså är kompetenta — prövas emot varandra på lika villkor. Graden av förtjänst och skicklighet blir avgörande. Lägre grad i något avseende kan därvid uppvägas av högre grad 1

SOU 1973:38

annat. Råder osäkerhet om kompetensen kan anställning på prov ske.

Utredningen anger kunnandekrav inte för viss tjänst utan snarare för viss nivå eller viss typ av tjänster. Formuleringarna av kraven blir därför allmänna utan angivande (i regel) av minimigränser i annat fall än då t. ex. viss bestämd erfarenhet anges som ett krav.

B.4.3.3 Krav på kunnande hos arbetsledan- de personal

Som tidigare framhållits behandlar utred- ningen kraven på kunskaper och erfarenheter fack- eller funktionsvis. Utredningen har emellertid valt att i ett sammanhang övervä- ga de speciella, fack-(funktions—)oberoende kunskaper som kan krävas av personal i arbetsledande ställning, eftersom sådana krav är i hög grad generella.

Syftet med särskild utbildning av den arbetsledande personalen för att tillgodose kravet på detta kunnande är allmänt ut- tryckt (Tidskrift för administration, teknik och arbetsliv, 1/72) att — skapa intresse för arbetet, förståelse för

medarbetarnas betydelse och insikt om den egna verksamhetens betydelse för helheten,

— utveckla effekten av samverkan, — lära alla medarbetare att tillämpa myndig- hetens styrmedel likartat, — utveckla varje medarbetares fredsställelse rn. m. Utredningens studier visar — något förenk- lat — på två former av arbetsledning, som var för sig ställer krav på olika kunskaper och erfarenheter. Den ena är knuten till tjänster för ledning och administration av verksam- heten (ordet administration här använt i annan betydelse än stödfunktionen admini- stration som behandlas i avdelning D), den andra till övriga tjänster. Kunskapskraven — inom ramen för ovannämnda syfte — kan allmänt härledas till följande faktorer: — organisationen (myndigheten) och dess miljö, — arbetet,

— metoder och hjälpmedel för ledning, ge-

arbetstill-

nomförande och kontroll av arbetet samt instruktion av personalen, — metodförbättring.

Kunskapskraven i ovannämnda avseenden varierar med typen av arbete, nivå i organisa- tionen, den underställda personalens kunska- per m. m. Även om bägge omnämnda former av arbetsledning innehåller inslag av kunska- per som kan grupperas inom dessa fyra områden, finner dock utredningen kraven vara så olika att de behandlas var för sig.

Arbetsledare för verksamhetens administra- tion

Arbetsledare för verksamhetens administra- tion — militära, civilmilitära och/eller civila — förekommer centralt, regionalt och lokalt på alla nivåer i myndigheterna. Till den högsta nivån kan hänföras befattningar för byråchefer (motsv.) och högre chefer i de centrala verken samt förvaltningsgrenschefer (motsv.) regionalt-lokalt. I nivå 2 återfinns främst sektionschefer (motsv.) centralt och regionalt, medan nivå 3 omfattar detaljche- fer (motsv.) centralt, expeditionsföreståndare centralt-lokalt m. fl.

Kunskaperna måste omfatta svensk stats- förvaltning, förvaltningsföreskrifter m.m., personal- och utbildningspolitik, personal- administration samt arbetsledarens ställning, ansvar och uppgifter m. m. Kunskapsgraden varierar med arbetsledarens ställning och uppgifter i organisationen. En detaljerad kravspecifikation lämnas i bilaga B.4.1. De krav som redovisas där är resultatet av utredningens överväganden. De står i huvud- saklig överensstämmelse med resultaten av prof. Rubenowitz studie om arbetsuppgifter och utbildningsbehov för statsförvaltningens arbetsledande personal (statskontorets PA- serie, skrift nr 14/72).

Arbetsledare i övrig verksamhet

Arbetsledare i "övrig verksamhet” — främst civilmilitära och civila — förekommer främst vid regionala-lokala myndigheter inom facken förrådsverksamhet, förplägnad och

verkstadsdrift. Enstaka befattningar med samma kunskapskrav förekommer dock inom central förvaltningsverksamhet, t. ex. inom intendentsfunktionen.

Här behandlad typ av arbetsledning varie- rar från den enklaste formen, praktiskt arbete såsom föregångsman i ett arbetslag, till kvalificerad arbetsledning av produktion i förråd, militärrestaurang och verkstad med arbetsstyrkor från 1'5—20 personer upp till 50—60, i enstaka fall flera. Även här före- kommer alltså flera nivåer, i detta samman- hang benämnda arbetsledare l, 2 och 3, med varierande krav på kunskaper. En detaljerad kravspecifikation lämnas i bilaga B.4.2.

B.4.3.4 Urval till utbildning

Urvalet till utbildning kan sägas börja redan i samband med utbildningsplaneringen. Denna måste nämligen beakta även de individuella behoven av utbildning. Dessa framkommer bl.a. som ett av resultaten av de numera alltmer förekommande s. k. utvecklingssam- talen mellan den anställde och hans chef om arbetsuppgifter och arbetsförhållanden samt om kunskaper, personliga förutsättningar i övrigt och utvecklingsmöjligheter.

Det slutliga urvalet till viss utbildningslinje eller kurs har sin största betydelse beträffan- de vidareutbildning och erfarenhetstjänst- göring, i synnerhet i de fall denna utbildning är mera omfattande eller djupgående och därför i särskild grad kompetensgivande (me- riterande).

Urvalsmetoderna vid uttagning till sådan mera kvalificerad vidareutbildning bör i förs- ta hand gå ut på en kontroll av att deltagarna besitter tillräckliga förkunskaper för att kun- na tillgodogöra sig utbildningen. Vid konkur— rens mellan flera sökande till ett fåtal platser kan tester tillgripas, om lämpliga sådana finns. Tester är emellertid blott komplement till andra bedömningsmetoder. Bland dessa vill utredningen peka på de 5. k. systematise- rade vitsorden. Dessa används både vid urval till tjänst och till utbildning. Metoden går ut på att antal och slag av bedömningsfaktorer på förhand fastställs, att vissa regler lämnas

SOU 1973: 38

rörande de olika faktorernas bedömning och hur bedömningarna skall formellt anges för ernående av enhetligt uttryckssätt och enhet- lig inmebörd av uttrycken. Vilka de särskilda faktorerna skall vara avgörs med hänsyn till vitsordens ändamål. För urval till tjänst och för urval till utbildning finns ett antal gemensamma faktorer. Dessa kan genom tillägg eller nyanseringar avpassas till varie- rande behovi de särskilda fallen.

Betydelsen av att urvalet till kompetens- givande vidareutbildning sker på ett objek- tivt sätt är uppenbar. Om urvalsfrågoma bereds t. ex. inom en urvalskommitté c. (1. med representanter för myndigheten och berörd personalorganisation måste dokumen- terat underlag för beredningen vara tillgäng- ligt. Vissa normer för hur underlaget skall vara beskaffat måste då finnas.

I samband med frågorna om urval till kompetensgivande vidareutbildning av mera kvalificerat slag må framhållas att urvalet inte får ha karaktären av en ”befordran i förväg”. Deltagare i dylik utbildning torde väl i allmänhet förvänta sig att inom rimlig tid efter utbildningen vinna befordran, men urvalet skall inte uppfattas som något slags garanti för befordran. Mot den bakgrunden och även av andra skäl är det mindre lämpligt att vidareutbildningskurser är snävt inriktade på kunskapsbehovet för viss bestämd befatt- ning. Kurserna bör tvärtom iregel vara mera allmänna till sitt innehåll, mera typ- och nivåbestämda än befattningsbestämda. Spe- cialkunnandet i viss befattning kan lämpligen förvärvas genom introduktion, tjänstgöring i befattningen vid vikariat eller efter erhållan- de av befattningen samt genom fortbildning. Att vidareutbildningskurser i princip bör ha ett här avsett mera allmänt innehåll får naturligtvis inte hindra att specialiserade kurser anordnas i fall då så erfordras. T. ex. måste den som utför teknisk beredning beträffande visst vapensystem kunna efter eget medgivande beordras delta i en special- inriktad vapenteknisk kurs eller följa sådan kurs i vissa bestämda avseenden.

SOU 1973: 38

Militär och civilmilitär personal förvärvari regel bred erfarenhet genom tjänstgöringar inom olika verksamhetsområden. Admini— strationen handhas av kårledningen som kan omplacera personalen, beordra densamma till studie- eller Växeltjänstgöring m. m. Vad i det följande sägs har närmast avseende på hur civila befattningshavare skall få tillfälle förskaffa sig erfarenheter av värde för arbete i innehavd eller i framtida befattning.

Erfarenhet förvärvas först och främst ge- nom utövandet av den egna befattningen, genom de kontakter åt olika håll och det samarbete med andra som följer av arbetet. Genom vikariatstjänstgöringar erhålls värde- fulla kunskaper om och erfarenheter av tjänsteutövningen i befattningar som i regel är mera kvalificerade och har ett bredare innehåll än den egna befattningen. Även studiebesök och tillfälliga förrättningar hos myndigheter och enskilda företag inom och utom landet ger viktiga erfarenheter om förhållanden utanför den egna tjänsten av betydelse för utövandet av densamma. Bland metoder för myndigheterna att planmässigt vidga tjänstemännens erfarenheter är vika- riatstjänstgöring och dylika tillfälliga förrätt- ningar av stor betydelse.

Av andra metoder kommer studietjänst- göring och Växeltjänstgöring (cirkulations- tjänstgöring) främst i fråga. Beträffande in- nebörden av dessa två slag av tjänstgöringar hänvisas till begreppsförklaringarna i förtex- ten. Gränsen mellan dem är inte helt skarp, men det bör fasthållas att studietjänstgöring är en mera enstaka händelse och inte som växeltjänstgöringen en av flera planerade tjänstgöringar samt att Växeltjänstgöring sker hos svensk statlig myndighet medan studie- tjänstgöring kan fullgöras även utomlands och hos såväl myndigheter som industriföre— tag. Studietjänstgöring torde som regel vara kortare än Växeltjänstgöring inom motsva- rande område.

Utredningen har övervägt formerna för studie- och Växeltjänstgöring.

Behov för civil personal av studietjänst-

göring utomlands hos utländsk myndighet eller industri har undantagsvis framkommit under studierna. Om och när fråga om sådan tjänstgöring uppstår, måste frågan understäl- las Kungl. Maj:t, varför utredningen inte vidare berör detta fall.

Behov av studietjänstgöring hos myndig- het eller industri inom landet finns för befattningshavare i både central och regio- nal-lokal instans och gäller såväl befattnings- havare med tekniska och liknande uppgifter som administrativ personal. I allmänhet rör det sig om tjänstgöring under kortare tid och synes i regel böra få karaktären av att mera följa arbetet än att verksamt delta i detsam- ma.

Såvitt gäller studietjänstgöring hos statlig myndighet bör den ske iform av förrättning och, om tjänstgöringen skall ske hos annan än egen myndighet, efter överenskommelse mellan myndigheterna.

Även studietjänstgöring hos industriföre- tag bör normalt ske i form av förrättning som ett uppdrag i tjänsten. I det fall det kan bli fråga om längre tids tjänstgöring med deltagande i produktionen ligger närmast till hands att tillämpa tjänstledighet från den egna tjänsten och tillfällig anställning hos företaget. Till jämförelse kan såsom exempel nämnas att enligt 13 & Reglemente för tyg- tekniska kåren arméingenjör kan beviljas tjänstledighet med C-avdrag högst två år för tjänstgöring vid inhemskt företag inom verk- stadsindustrin, under vilken tid han förut- sätts uppbära lön från företaget men kan erhålla stipendium av statsmedel för att täcka vissa merkostnader. I detta fall liksom i andra fall av studietjänstgöring efter ansö- kan om tjänstledighet blir 19 & AST tillämp- lig.

Växeltjänstgöring bör i princip genomfö- ras så att tillräckligt vidsträckta erfarenheter har hunnit inhämtas vid den tidpunkt då behov beräknas föreligga av ny eller ytterli- gare personal med sådan erfarenhet. Tjänst- göringarna bör alltså ha genomförts inom en begränsad tidrymd som kan vara längre eller kortare.

Skall tjänstgöringen ske genom successiva

innehav av tjänster hos olika myndigheter förutsätter detta att lämpliga sådana tjänster redan finns inrättade (eller får inrättas), att dessa tjänster är obesatta och står till förfo- gande vid rätta tidpunkter samt att de får tillsättas utan ledigförklarande. De formella bestämmelserna för att dessa förutsättningar skulle föreligga finns inte f. n. och det synes också vara tveksamt om sådana bör tillkom- ma. Särskilda bestämmelser om inrättande och utnyttjande av erforderliga tjänster, om omstationering m.m. samt om kostnaderna för desamma skulle bl. a. behövas. Enklare synes vara att även i detta fall i regel tillämpa det förfarande som redan står till buds, nämligen förrättning. Då behövs endast en överenskommelse under hand mellan de be- rörda myndigheterna, varefter vederbörande (efter frivilligt åtagande) beordras till tjänst- göringen. Kostnaderna under denna faller på den beordrande myndigheten.

Arbetet hos den myndighet, där tjänstgö- ringen äger rum, torde huvudsakligen bli av samma art som fullgörs av där anställd personal, även om det också kommer att präglas av tjänstgöringens utbildningssyfte. Tjänstgöringen är inget uppdrag i den me- ningen att arbetsuppgiftema tillhör de med den egna tjänsten förenade vanliga göromå- len, men den omfattas av allmänna reseregle- mentets definition av förrättning: tjänst- göring eller uppdrag, som på grund av statlig myndighets föreskrifter eller beslut fullgörs för statens räkning annorstädes än å förrätt- ningsmannens tjänsteställe.

Olika meningar har framförts beträffande hur lång tids tjänstgöring som behövs hos skilda myndigheter för förvärv av erfaren- heter om vilka här är fråga, dvs. erfarenheter — bl. a. rörande miljöförhållanden — att tjäna som bakgrund till utövandet av den egna tjänsten, vilken i regel är av tekniskt slag. Det är utredningens uppfattning att den erforderliga tiden i de flesta fall är relativt kort (några månader), och att det endast undantagsvis blir fråga om tjänstgöring under omkring ett år eller längre. Skulle det bli tal om flerårig tjänstgöring i en följd hos viss myndighet torde vederbörande få i vanlig

ordning söka tjänst hos myndigheten eller också måste särskilda anordningar vidtas i det enskilda fallet.

B.4.5 Ekonomiska villkor

De ekonomiska villkoren under utbildning rör frågor huruvida utbildning skall ske på tjänstetid eller inte, om lönevillkor under tjänstledighet för studier m. m.

Många av dessa frågor är förhandlingsbara enligt statstjänstemannalagen. Utredningen har velat beröra dem närmast med anledning av skillnader i angivna hänseenden för befatt— ningshavare tillhörande olika personalkate- gorier.

Ett av de viktigaste motiven för inom- verksutbildningen är kraven på det special- kunnande utöver grundkunnandet som be- hövs för ett effektivt fullgörande av tjänsten. Det ligger i myndighetens intresse att tillgo- dose detta behov. Det är därför naturligt att utbildning för förvärv av sådant specialkun- nande bedrivs i tjänsten såsom ett tjänste- uppdrag, låt vara i regel efter frivilligt åtagan- de av tjänstemannen. Även om kursdeltaga- ren under tiden för denna utbildning inte utövar sin befattning, fullgör han ändå ett arbete i tjänsten enligt 10 & statstjänsteman- nalagen. I anvisningar för tillämpningen av 19 & AST (om löneavdrag på grund av tjänstledighet) sägs att det förutsätts att tjänstledighet inte föreligger bl. a. när tjänsteman efter åläggande av myndigheten deltar i utbildningskurs vid myndigheten.

När det gäller annan utbildning än vid myndigheten måste i varje särskilt fall avgö- ras huruvida deltagandet skall vara ett ålig- gande i tjänsten eller om tjänstledighet skall meddelas enligt 19 ä 6 b AST om tjänstledig- het för studier. Enligt vad där sägs skall B-avdrag tillämpas under sammanlagt 240 dagar under loppet av tio på varandra följan- de kalenderår, om arbetsgivaren finner stu- dierna angelägna från tjänstesynpunkt, dock att intet avdrag skall tillämpas för någon del av tjänstledighetstiden, när fråga är om studier som av arbetsgivaren prövas vara synnerligen betydelsefulla från tjänstesyn-

SOU 1973: 38

punkt. I övrigt skall C-avdrag tillämpas. Enligt 6 5 9 mom. AST avses med arbetsgiva- ren, om inte Kungl. Maj: t föreskriver annat, statens avtalsverk eller myndighet som av- talsverket bestämmer. Avtalsverket har med stöd härav föreskrivit bl. a. att prövningen av frågan huruvida studier är synnerligen bety- delsefulla från tjänstesynpunkt skall ankom- ma på avtalsverket. I annat fall avses med arbetsgivaren i regel den myndighet frågan närmast rör, allt om inte Kungl. Maj:t föreskriver annat.

Kungl. Maj: t har såsom arbetsgivare enligt 19 ä 6 b AST bl. a. meddelat vissa föreskrif- ter om bedrivande av studier m. m. av viss militär och civilmilitär personal inom tygför— valtningsverksamheten. Dessa föreskrifter finns i reglementen för tekniska stabskåren, tygtekniska kåren eller mariningenjörkåren eller i andra särskilda beslut. Den personal det gäller kan beordras till eller medges tjänstledighet för vissa studier under villkor som anges i föreskrifterna. En sammanfatt- ning i huvuddrag av innehållet i dessa fram- går i tabellform av bilaga B.4.3.

Föreskrifterna, något olika för olika personalgrupper, torde böra ses över. Beho- vet av dylika föreskrifter bör därvid under- sökas, likaså om och i vilken mån nya bestämmelser bör avse även civil personal. Från de utgångspunkter som utredningen har att anlägga är det angeläget att olika perso- nalkategorier och personalgrupper behandlas så lika som möjligt i fråga om såväl förutsätt- ningarna för att bedriva studier som villko- ren därunder, bl. a. med avseende på möjlig- heterna att beordra personal att i tjänsten bedriva specialstudier. En särskild fråga är huruvida systemet med skuldförbindelser motsvarande lön m. m. under tiden för vissa studier skall tillämpas eller inte.

Det är utredningens uppfattning att de ekonomiska villkoren måste vara sådana att de gynnar den enskilde i hans strävan att förkovra sig i arbetet. Därigenom och genom att myndigheterna även eljest söker skapa goda utvecklingsmöjligheter för sina befatt— ningshavare erhålls de bästa förutsättningar- na för att förvärva och i tjänst behålla dugande personal.

B.4.6 Samarbete mellan centrala förvalt- ningsmyndigheter och persanalkårchef

Utredningen har i delbetänkande ] framhål- lit att materielverket bör ha valfrihet att placera de militära och civilmilitära tjänster- na enligt egen bedömning och med stöd av föreliggande behov vid olika enheter, dock att dessa tjänster i princip bör vara fördelade på enheter som lyder direkt under verks- chefen. I kapitel B.3 föreslår utredningen att bl. a. denna princip skall tillämpas inom hela krigsmaktens förvaltningsverksamhet i cen- tral instans.

Var inom en myndighet de kårbundna tjänsterna placeras är i många fall av stort intresse för berörd kårledning. Utredningen har därför utgått från att myndighetens beslut om placeringen skall föregås av sam- råd med berörd personalkårchef. Från rent organisatoriska utgångspunkter må som en bakgrund till utredningens förslag anföras följande.

De närmaste åren efter genomförandet av den centrala försvarsförvaltningsreformen 1954 bestämdes förvaltningarnas interna or- ganisation långt ner i sina detaljer av Kungl. Maj:t. Personalförteckningarna för verken innehöll uttömmande uppräkningar av tjänsterna. I tabellbilagor till reglerings- breven angavs dessutom placeringen av varje tjänst i verkens organisation ner t. o. m. sektion. Verken hade inte heller befogenhet att själva inrätta tjänster. Denna bundenhet i organisatoriskt hänseende visade sig snart vara opraktisk och vissa lättnader medgavs efter hand. Förvaltningarna fick tillstånd att preliminärt flytta civila tjänster under sek- tionschefsnivån, sedermera även militära och civilmilitära tjänster. Vidare erhölls begränsa- de befogenheter att inrätta extra tjänster för tillfälliga behov genom möjligheten att anlita i avlöningsstaterna uppförda anslagsposter för avlöningar till tillfälligt anställd personal.

Den 1 juli 1967 genomfördes ytterligare lättnader. Bl.a. slopades den uttömmande uppräkningen i personalförteckningama av extra ordinarie och i viss mån annan icke- ordinarie personal och begränsades till att —

såsom även f.n. är fallet —— omfatta extra ordinarie personal i Ae 23 och högre samt extra personal i Bg 6 och högre. Den särskil- da anslagsposten för avlöningar till tillfälligt anställd personal utgick och medlen inräkna- des i stället i den för ordinarie och icke— ordinarie personal gemensamma anslagspos- ten Avlöningar till tjänstemän. Verken fick — inom anslagsramen — själva inrätta och som en följd därav också placera extra ordinarie tjänster i A 22 och därunder samt extra tjänster inom hela löneplan A och inom löneplan B upp t. o. m. B 5. Denna rätt att själva inrätta tjänster har verken f.n. De tidigare gällande reglerna om medgivande att flytta tjänster har i motsvarande mån blivit obehövliga.

Motsvarighet till de nyssnämnda tabell- bilagorna med detaljerat angivande av place- ringen av myndighetens tjänster finns inte längre. I instruktion och genom vissa andra särskilda beslut har Kungl. Maj:t fastställt organisation.

Rätten för verket att bestämma om sin organisation är i vissa avseenden begränsad bl.a. till följd av personalens rätt till för- handlingar om anställningsvillkoren. Begräns- ningar kan även följa av särskilda beslut av Kungl. Maj: t. Exempelvis framgår av gällan- de personalförteckning för materielverket att Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter rörande placering och utnyttjande av vissa särskilt angivna tjänster.

I förevarande sammanhang må framhållas att vissa militära och civilmilitära innehavare av tjänster på vederbörlig försvarsgrens stat före den 1 juli 1972 placerades i militära och civilmilitära befattningar vid materielverket genom beslut av berörd kårchef efter samråd med verket. Dessa befattningar — ehuru ingående i verkets organisation — motsvara- des inte av tjänster på verkets personalför- teckning. Fr.o.m. den 1 juli 1972 har emellertid tjänsterna överförts från försvars- grenarnas stat till verket. De tillsätts numera av verket efter förslag av vederbörande kår- chef. Denna förändring har påverkat samar- betet mellan verk och kårchef, dock mera formellt än reellt.

SOU 1973: 38

En ökad flexibilitet i fråga om ett verks organisation och personalsammansättning, bl. a. som en följd av vidgad utbildning för civil personal även i taktiska, operativa och militärtekniska förhållanden, torde inte för- anleda några väsentligt ökade svårigheter för kårchef att planera för kårpersonalens fram- tida tjänstgöring m. m. Även om arbetsupp- gifter och organisation ändras torde de reella behoven av militär och civilmilitär personal inte undergå stora eller svårförutsebara plöts- liga förändringar. Framhållas må också att en någorlunda fast organisationsstruktur är en nödvändig grund för en konsekvent personal- politik. Såsom anförts idelbetänkande ] har en viss fasthet reellt och formellt även långt ner i organisationen väsentliga personalpoli- tiska fördelar och underlättar i hög grad bedömningar av rekryteringsbehov och be- fordringsmöjligheter m.m. Detta behov av stabilitet tillgodoser även kårchefens motsva- rande behov.

Utredningen har informerats om att över- läggningar pågått mellan representanter för materielverket och berörda kårchefer i syfte att komma fram till lämpliga regler för samarbetet mellan verket och kårledningar- na. Utredningen framlägger inget eget förslag i dessa hänseenden. Genom det anförda har utredningen velat ytterligare redovisa bak- grunden till den uttalade uppfattningen om frihet för en myndighet att placera de militära och civilmilitära tjänsterna på plat- ser där de enligt myndighetens eget bedö- mande bäst behövs. Frågan om placeringen av dessa tjänster bör alltså såsom hittills varit fallet lösas i samarbete mellan myndigheten och berörd kårchef .

B.4.7 Utbildningsplanering B.4.7.l Fackansvar

Utbildningsbehoven hos olika myndigheter och instanser i förvaltningsverksamheten va- rierar. Olikheterna i fråga om verksamhetens innehåll samt personalens sammansättning och tidigare kunskaper och erfarenheter är den självklara anledningen härtill. Samtidigt

SOU 1973: 38

som dylika olikheter måste beaktas vid planering av utbildningsverksamheten i stort är det nödvändigt att utbildningen inom en viss funktion bedrivs så att den till innehåll och omfattning blir rationell inom funk— tionen som helhet betraktad. En total sam- ordning av utbildningen inom hela funk- tionen — i centrala och regionala-lokala instanser — bör därför komma till stånd.

En central förvaltningsmyndighet vid krigsmakten har inom sitt ämbetsområde ett totalansvar för förvaltningsverksamhetens rätta bedrivande. Inom ramen för planerings- och ekonomisystemet har detta ansvar be- skrivits som ett fackansvar, innebärande att verket inom de förekommande facken ut- övar inflytande på verksamheten genom fö- reskrifter, normer och rekommendationer i förvaltningshänseende i syfte att vidmakthål- la och höja rationaliteten inom facken.

Av utbildningens betydelse härför följer att myndigheten även måste kunna på lämp- ligt sätt utöva viss ledning och samordning av utbildningsarbetet inom facket (funktionen). Framför allt gäller detta den civila persona- lens utbildning. Utbildningsplanerna avseen- de denna personal bör granskas av de enheter inom fackmyndigheten som närmast uppbär fackansvaret. Men även den militära och civilmilitära personalens förvaltningsutbild- ning måste fackmyndigheten bli engagerad i. Utbildningen måste behandlas i samarbete mellan denna och kårledningarna.

Utredningen går inte närmare in på inne- hållet i fackansvaret i berörda hänseenden och inte heller på formerna för fackansvarets utövande och för samarbetet mellan fack- myndighet och kårledningarna utan utgår från att här avsedda samordning m. m. kom- mer till stånd i erforderlig utsträckning genom myndigheternas försorg. Härigenom bör bl. a. ett väl förberett underlag kunna ställas till en blivande förvaltningsutbild- ningsskolas förfogande och utnyttjas vid dess planering av sin verksamhet. En dylik sam- ordning torde även böra avse kraven på personalens kunnande samt urval till utbild- ning. Även en central samordning av studie- och Växeltjänstgöring inom krigsmakten tor-

de vara önskvärd. Därigenom bör planmässig- heten i genomförandet kunna säkras, så att tjänstgöringarna dels inte riskerar att kollide- ra med varandra, dels ock ger största möjliga utbyte genom att kunna förberedas väl av de myndigheter hos vilka tjänstgöringama skall ske.

Inom varje funktion finns personal för viss administrativ verksamhet, främst kontorsper- sonal (jfr avdelning D). Utbildningen av denna personal i central instans torde vara lätt att samordna.

Samordningen av kontorspersonalens ut- bildning kan utan svårigheter även ske hos var och en av de regionala-lokala myndighe- terna, men utbildningsverksamheten där skulle säkerligen vinna på om planeringen omfattade kontorsverksamheten hos flera myndigheter, exempelvis alla tyg- och inten- denturförvaltningsenheter inom ett militär- område. Det blir emellertid då inte lämpligt att skilja mellan kontorspersonal i tyg— och intendenturförvaltningsverksamhet och kon- torspersonal i annan verksamhet, bl. a. där- för att utvecklingen går i den riktningen att olika verksamhetsområden kommer att ex- peditionellt betjänas av gemensamma expedi- tioner. Fråga uppkommer då av vem utbild- ningsplanering m.m. skall sammanhållas, av ”stabstjänstfunktionen” eller av ”tyg— och intendenturförvaltningsfunktionen” eller an- nan ”funktion”.

Kontorspersonalen måste äga viss kunskap om verksamheten inom de fack (motsv.) där personalen arbetar. Denna fackkunskap bör delges av företrädare för facket i fråga och planeras inom detta.

Det enbart expeditionella och eljest ut- präglat kontorstekniska arbetet är emellertid lika i huvudsak var det än förekommer. Det är sammantaget av mycket stor omfattning. Som exempel kan nämnas att personalkost- naden 1969 har uppskattats till 300—800 milj. kronor för den personal som i större eller mindre utsträckning var sysselsatt med kontorsarbete i vidsträckt betydelse inom krigsmakten. (Osäker uppgift som delvis beror av hur stor del av tjänstemäns arbetstid som skall hänföras till rent kontorsarbete.)

64

Även förhållandevis små rationaliseringsåt- gärder i form av förenklade metoder och arbetsbesparande utrustning medför därför tillhopa stora ekonomiska besparingar. Det- samma kan sägas om utbildningen på områ- det. Men det krävs att någon är ansvarig för ”facket kontorsdrift” och målmedvetet äg- nar sig åt rationaliteten inom detta ”fack” liksom ansvariga redan finns för facket för- rådsverksamhet och övriga ovannämnda fack. Utredningen har emellertid inte haft anledning att ta ställning till vilken myndig- het som bör åläggas ett sådant fackansvar.

I anslutning till vad som anförts i detta avsnitt om behovet av en sådan inriktning och avvägning av utbildningen att denna blir så rationell som möjligt inom en viss funk- tion som helhet betraktad må framhållas att inom varje funktion även bör råda en lämplig avvägning mellan resurserna i central och regional-lokal instans. Att undersöka sådana frågor tillhör inte utredningens uppgift men från personalutvecklingssynpunkter är det betydelsefullt med en ”totaloptimering” även i sistnämnda hänseende.

B.4.7.2 Individuell planering

Investeringar i utbildning är ett sätt för en myndighet att dels höja kvaliteten på perso- nalen för de arbeten som är aktuella, dels bredda rekryteringsunderlaget till högre tjänster. Båda dessa förhållanden kräver emellertid en målinriktad utbildningsplane- ring som är ansluten till myndighetens verk- samhetsplanering inom ramen för den vanli- ga budgetprocessen. Planeringen måste ske utifrån såväl myndighetens som den enskil- des behov. Som underlag härför måste därför även ligga individuella planer. Den process vari denna verksamhet ingår har belysts av statskontoret i anslutning till pågående över- syn av den statliga personaladministrativa verksamheten. Inom projektet personalad- ministrativ planering (PAP) har tagits fram en modell för årligt planeringsarbete vari ingår även den översikt som visas i bild B.4.4.

Vid enstaka myndigheter sker redan en

SOU 1973: 38

ARBETSKRAFTSBEHOV Antal befattningar med

VERKSAMHETSPLANER precisering av bl a

— kunskaps- och erfaren- hetskrav

L———_l ,

ARBETSMARK- ÅTGÄRDER för att uppnå SAMORDNING NADSDATA och vidmakthålla balans av arbetskrafts— t ex beskrivning mellan arbetskraftsbehov behov och arbets- av rekryterings- och tillgångar, bl a kraftstillgång bar arbetskraft

ANSTÄ LLD A R- BETSK RA FT Kvantitativ och kvalitativ beskriv- ning av anställd

— personaladministrativa

arbetskraft åtgärder [ ll

PERSONALUT- PERSONAL- ARBETSFÖR- LÖNER OCH VECKLING t ex RÖRLIGHET HÅLLANDEN ANSTÄLLNINGS- — personalut- OCH MILJÖ VILLKOR

bildning — övrig utveck-

ling

[ l l l l

ARBETSKRAFTSTI LLGÅNG Antal anställda, utbildnings- bakgrund, tidigare befattningar,

ll

mm

kunskaper, intressen, ambitioner

Bild B.4.4 Modell för årligt planeringsarbete

personalplanering och -utbildning i stort efter dessa linjer. Som exempel kan nämnas FRI, sam i budgetplaneringen avsätter 5—15 arbetsdagar per år och anställd för utbild- ning, ett större antal vid nyanställning av utredningsaspiranter. FCTF har i ett hand- lingsprogram som utarbetades inför 1971 års kongress, demokrati i försvaret, som riktmär— ke angett 15 utbildningsdagar per år och anställt. Utredningen för sin del finner att utbildning bör ske regelbundet av all perso- nal. Antalet dagar/år eller annan lämplig tidsperiod måste dock bero på flera förhål- landen Således måste vid vissa typer av arbete krävas grundkunskaper som är till— räckligi för tjänsten i fråga. Utbildningsbe- hovet )lir därvid lågt. Andra typer av arbete kräver omfattande specialutbildning som en-

S—SOU 1973:38

dast kan meddelas genom myndighetens försorg. Även den enskildes önskemål påver- kar utbildningsomfånget. Utredningen anser därför att utbildningsomfånget främst måste grundas på de kunskaps- och erfarenhetskrav som kan härledas ur arbetsuppgiftema i olika fack och funktioner.

I detta sammanhang vill utredningen fram- hålla nödvändigheten av ett gynnsamt ”stu- dieklimat”. Utbildning av personalen måste ses som investeringar i en efter hand förbätt- rad organisation och förbättrad arbetsmiljö. En av följderna av systematiserad utbildning torde bli minskad personalomsättning, vilket leder till höjd produktivitet. Ett gynnsamt ”studieklimat” är emellertid beroende av många faktorer. Avlönings-, traktaments—, tjänstledighetsbestämmelser m. ni. får inte

65

missgynna dem som undergår utbildning. Chefer på olika nivåer måste understödja att personalen utbildas, även då det innebär att arbetsdagar avsätts till annan verksamhet än den normala tjänsteutövningen. Behovet av planering har tidigare berörts. Viktigt är även att personalen erhåller upplysning om utbild- ningsmöjligheterna.

I detta sammanhang vill utredningen fram- hålla de speciella förhållanden som gäller vid vissa enheter med självbärande drift. Så t. ex. påverkas de förbandsbundna verkstädernas produktionskostnader och kapacitet av ut- bildningsverksamheten. En anställd i produk- tionsverksamheten som deltar i en kurs belastar i vissa fall verkstadens omkostnader med lön under utbildningstiden, uteblivet omkostnadspålägg samt iförekommande fall resekostnader, traktamenten och kursavgif- ter. Denna investering i utbildning ger en osäker utdelning, som dessutom påverkar det löpande budgetårets ekonomi och arbetska- pacitet i ogynnsam riktning. De driftsekono- miska kraven kan således komma i konflikt med det mer långsiktiga behovet av personal- utveckling.

Utredningen har inte anledning att lämna förslag i denna fråga. Men från utredningens utgångspunkter ter det sig naturligt att även personal i självkostnadsbärande enheter be- reds motsvarande utvecklingsmöjligheter som tillkommer annan personal. Enligt ut- redningens uppfattning måste omkostnads— pålägget innesluta erforderliga medel för personalutveckling.

B.4.8 Kompetensutredningen och yrkesut- bildningsberedningen

Kompetensutredningen (betänkande SOU 1970: 21, Vägar till högre utbildning) delar in den högre utbildningen, dvs. utbildning vid vilken högre skolunderbyggnad än grund- skolan krävs för tillträde, i två grupper. Den ena gruppen utgörs av utbildning (enligt statliga bestämmelser) vid samhällets särskil- da utbildningsorgan och är inte organisato- riskt samordnad med viss yrkesverksamhet. Den andra gruppen representeras av den

66

utbildning, som statliga verk anordnar för att tillgodose egna behov av personal. Som exempel på sådan s.k. inomverksutbildning nämns de affärsdrivande verkens utbildning och utbildningen inom krigsmakten, tullen etc. Till verksutbildningen kommer deltagare antingen direkt från det allmänna skolväsen- det (extern rekrytering) eller efter att ha varit anställda inom myndigheten under kor- tare eller längre tid (intern rekrytering).

Enligt utredningsförslaget skall tillträde till vissa slag av verksutbildning omfattas av behörighetsregler, som skulle tas in i en allmän behörighetskungörelse för den högre utbildning som ligger utanför universitetssek- torn. Dessa generella kompetensvillkor skulle enligt utredningen inte nödvändigtvis behöva tillämpas vid internrekrytering till inom- verksutbildning utan det borde ankomma på Kungl. Maj: t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att reglera dessa villkor.

De slag av verksutbildning som utred- ningen syftar på avser sådan (högre) utbild- ning hos anställningsmyndighet som krävs för fortsatt anställning hos myndigheten.

Civil personal anställs inte inom krigsmak- tens förvaltningsverksamhet för genomgång av sådan utbildning. Såvitt gäller rekrytering av civil personal behöver därför utredningen inte ta hänsyn till kompetensutredningens förslag.

Utredningen har emellertid likväl haft skäl att beakta innehållet i de nyssnämnda gene- rella behörighetsreglerna för tillträde till högre studier. Dessa skulle nämligen innebä- ra att alla med gymnasieskola (slutförd linje, minst två läsår) är behöriga till högre utbild- ning. Med sådan gymnasial utbildning jäm- ställd skulle vara t.ex. militär utbildning, personalutbildning i samband med statlig, kommunal eller enskild anställning eller ut- bildning i anslutning till facklig verksamhet, hel- eller deltidskurs vid yrkesskola samt utbildning vid korrespondensskola, via radio eller TV eller inom folkbildningsverksamhe- ten. Behöriga skulle därjämte vara alla vux- na, som fyllt 25 år, varit yrkesverksamma minst 5 år samt genomgått en särskilt anord-

SOU 1973: 38

nad orienteringskurs. Utöver dessa generella behörighetsregler föreslås särskilda för- kunskapskrav för tillträde till vissa studier, bl. a. vid teknisk fakultet.

Alla behöriga kan inte beredas högre utbildning, varför särskilda regler föreslås för urval till spärrade linjer, bl. a. kvotering.

På det yrkestekniska området (Yrkesut- bildningsberedningens betänkande Yrkestek- nisk högskoleutbildning, SOU 1970:8) har föreslagits att yrkesteknisk högskoleutbild- ning skall finnas både på det ekonomiska och det tekniska området, varvad med prak- tisk tjänstgöring. Efter denna utbildning och efter eventuellt ytterligare någon tids praktik skall enligt förslaget möjlighet finnas att få tillträde till fortsatta studier vid handelshög- skola respektive teknisk högskola.

Dessa förslag kommer om de genomförs att öppna nya vägar till högre utbildning för vuxna. Kompetensutredningen konstaterar att de vuxnas efterfrågan på utbildning stiger och att denna efterfrågan även omfattar den högre utbildningen. Reglerna kan på sikt komma att inverka på rekryterings- och utbildningsfrågor beträffande vuxna anställ- da inom krigsmaktens förvaltningsverksam- het.

Hur ett genomförande av dessa förslag kan komma att påverka rekrytering till och utbildning inom förvaltningsverksamheten är det för tidigt att med någon större säkerhet uttala sig om. Myndigheterna måste emeller- tid noga följa utvecklingen och beakta dess konsekvenser för den egna verksamheten.

SOU 1973: 38

€; 233 .

I..-u

___-;

J l * *a'm "':' , it .1'1 will-'!

I'll . " -|" ; ' . ' i . . _ ' ..," ' * ..Tu' Em bl" . 2 .' ' '... ' l. l." ' ' "I—2353" FP" **... ” 'It'vl'"..' , .. ___ __ ." _" . -:". '. "”|.."'. '. |...1n'q. .

_|.

, . . "_ . . .I . . | , .. .... . 'I: .,I .|_ _, 371.

M...—af" Bill-a_n. , ?

m_s! "nu.» ..Nu

- ',» ., ; ;. . . ». . . - —- . -._ '! . ,..., ... ' - ' .. " ' . ' . . . _. _” .: . -, _.11. |. .. ” . -' ' .- -- "':: . . ' -' l ” :i- --' ' "Tum”

. i ” " .. ' :'l . _ - . l: ' . : |_- "| Inf .-. . ') välling! ” "l' lh

lill .! I . -' '_ .L' . ' " 'i. _ ' ' ", neil". ' ': m "I ' Eld: |” mm,- I . * ”pit- . ||. .. .J _» : _ _. .--'1.'Ei wh'äl -l ' ' i ,. ' ., V : : ' , "..—än:” .-.. | ,.'_. 5.1") ' . i”, , » H . ?. -. . . _ m _ " .. ' '--' .."- ' » _..._:.' : '"'H' -' I. ' . .- . :. " i ' _ ' ' . : ' -.-, » ' . ' =-|-'l'r1."|1 vi " *- 1" ' . »f f .. ,, -. .' __ ' sv:w- .-.,....--

.— . . . ”ml |. r ' . .. . vi".). » _ i _, _. .. .. Ill: gmmhqlu ..,-7- . . r . . ., 'Em—kni h! - 'I." . _"tfl ©__.,._..1_"I,-_ _ IL,"... rug |"'.le ' ,'- Iql amana Il'lg'ludall'jfl' ' I '. - . ' ' ..; .. . 1.5 s11ln-IC—l. '.'-' "'" . " "I A. ' | -' L... | -”A :. ' ,V lä | _ ääittllm

!!wa h '

när

' '- ].I " " ' ' '; — I _ .. ' 'i' Vill-illa. I' 35??? _|” . | ||; l ' _: .. ' L .' :. - .l, - .- . , I.. , |__ __n _. ' . , j_ '. , . . ,...-. ,_ ..l__.,, .,. . ;..,,_,,.i_ l — c. ' ..F ....

___. |__l . . "_|' ,.

|. ) » ' | ” " . f * '”V . N' ..1 I. |” — | ., uu' . .. v.,” 1. ” '. *. ||. i |3._ ' . ..Å .' " .'.__ .-.. J, . . - '. : .a . ..: _ . ., '. , . . -. . '. | | , li'

Avd C

Personal för tyg- och intendenturförvaltning

C.1

C.l.l Presentation av området

Anskaffning av materiel m. m. kan allmänt beskrivas såsom en skedesindelad verksam- het, där de olika skedena avgränsas av viktigare resursbestämmande beslut. UMA har indelat ett anskaffningsförfarande i föl— jande verksamhetsskeden, nämligen

- utredning,

— projektering, — upphandling,

— tillverkning och — uppföljning.

Under utredningsskedet insamlas och be- arbetas det kunskaps- och erfarenhetsmate— rial som föreligger inom och utom landet utan mera omfattande försök och utveck- lingsverksamhet. Arbetet bedrivs av försva- rets materielverk i nära samarbete med för- svarsgrensstaber och berörda industriföretag samt forsknings- och försöksorgan. Det vä- sentligaste resultatet av samarbetet stab — förvaltning är en taktisk-teknisk-ekonomisk målsättning som blir styrande för det fortsat- ta arbetet. Misstag under detta skede kan längre fram få allvarliga konsekvenser. Arbe- tet fordrar i hög grad kunnighet, omdöme och förutseende.

Under projekteringsskedet preciseras och fastställs kraven på materiel och kompo- nenter utifrån befintliga eller för projektet nyskapade konstruktioner. Vidare tillverkas

SOU 1973: 38

Personal för materielanskaffning

prototyper och utförs vissa praktiska försök. Arbetet bedrivs i nära samverkan med bl. a. industriföretag. Avtal med dessa om projek- teringsmedverkan kan ofta även reglera vissa villkor för eventuell beställning.

Upphandlingsskedet vidtar, när beslut om anskaffning föreligger, och omfattar för- handlingar med tänkbara leverantörer samt upprättande av upphandlingsavtal.

Under tillverkningsrkedet domineras insat- sen av industrin. Materielverket följer till- verkningen och utför bl. a. kontroller av olika slag. Materielen introduceras och ut- bildning ingångsätts av personal som skall handha den nya materielen.

Verksamheten under uppföljningsskedet syftar till att slutföra anskaffningsverksamhe- ten sedan materielen mottagits och omfat- tar fortsatt introduktion, garantiövervakning och efterkalkylering. För vissa produkter kan därjämte erfordras taktisk-tekniska prov.

Anskaffningen kräver samverkan mellan befattningshavare i ett flertal funktioner och med funktionsvis olika krav på kunskaper och erfarenheter. UMA har indelat dessa funktioner i — ledning,

—- teknisk beredning, — konstruktion,

— provning,

— kontroll,

— inköp,

— instruktion,

69

Tabell C.l.I Schematiskt samband mellan skeden och funktioner ianskaffningsverksamhe- ten Skedesindelad anskaff- Funktionsindelad anskaffningsverksamhet ningsverksamhet Led- Teknisk Kon— Prov- Kon— In- Instruk— Till- Nor- ning bered- struk- ning troll köp tion verk— malie ning tion ning Utredning )( x x Projektering x x x x x Upphandling x x x Tillverkning X X X X X X Uppföljning x x x X

— tillverkning och — normalieverksamhet.

Sambandet mellan skedes- och funktions- indelningama framgår schematiskt av tabell C.l.l.

Anskaffningsprocessen kan vid anskaff- ning av mera okomplicerad och konven- tionell materiel ofta förenklas och i de fall, då arbetet kan bedrivas med stöd av beprö- vad erfarenhet, genomföras rutinmässigt. Å andra sidan blir vid komplicerad och därmed i regel även kostnadskrävande anskaffning av kompletta materielsystem skedesindelningen betydligt mera invecklad än den ovan be- skrivna starkt schematiska. Tidigare erfaren— heter saknas då även i mycket stor utsträck- ning eller har endast principiell betydelse. I sådana projekt kräver alla arbetsmoment noggranna undersökningar och övervägan- den.

Framhållas må att anskaffning som är av större ekonomisk omfattning skall understäl- las Kungl. Maj:t för inhämtande av projek- teringstillstånd (steg 1) och av tillstånd till serietillverkning (steg 2).

UMA undersökte fördelningen av försva- rets materielverks personal på olika funk- tioner i medeltal under åren 1966—1969. Resultatet redovisas i tabell C. 1 .2.

Tjänster för materielanskaffning finns inte i regional-lokal instans annat än för anskaff- ning i begränsad omfattning av viss materiel för verkstads—, förråds— och förplägnads- tjänst m. m. samt av vissa reservdelar. Tjänster för sådan anskaffning behandlas i kapitel G.3—C.6 samt — beträffande regiona- la-lokala tjänster för inköp — i avdelning D. I

70

Tabell C.l.2 Materielverkets personal förde- lad på funktion. Medeltal under åren 1 9 66— 1 9 69

Funktion % av FMV per— sonal som arbetar i funktionenl

Ledning 9 Teknisk beredning (inkl.

instruktion) 22 Konstruktion 1 Provning 19 Kontroll 7 Inköp 3 Tillverkning 0,5 Normalie 7 Underhåll 12 Förråd. 7 Övrig verksamhet 1 3

' All personal inom funktionen, således även ”stödpersonal”.

förevarande kapitel berörs därför endast tjänster vid försvarets materielverk, i avsnitt C.l.2 tjänster med arbetsuppgifter av teknisk art och i avsnitt C.l.3 tjänster för inköps- verksamhet.

C.1 .2 Tjänster med arbetsuppgifter av teknisk art

C. 1 .2.1 Inledning

Huvuddelen av materielverkets tekniska verksamhet för anskaffning av materiel ut- förs vid sakorganen. Dessa kan i stort sägas vara teknologiskt sammansatta. Sålunda finns exempelvis sakorgan med övervägande teleteknisk, mekanisk, skeppsbyggnadstek- nisk eller flygteknisk expertis.

Mer komplicerad materiel består av ett

SOU 1973: 38

stort antal komponenter av tekniskt olika slag, och ärenden rörande sådan materiel fordrar samverkan av personal med grund- kunskaper på skilda teknologiska områden. Därför kan t. ex. både personal med teletek- nisk och personal med maskinteknisk bak- grund tillhöra samma enhet, bägge grupperna dock specialutbildade inom det gemensam- ma arbetsområdet med dess särskilda mate- riel. Så är exempelvis fallet vid vapenenheter. Vid anskaffning av större materielsystem krävs dessutom insatser från andra organisa- tionsenheter av personal med olika teknolo- gisk inriktning.

I anskaffningsverksamheten deltar militär, civilmilitär och civil personal. Överväganden i detta kapitel avseende krav på kunskaper och erfarenheter utifrån de behov som kan härledas ur arbetsuppgiftema omfattar all personal oavsett kategoritillhörighet. över- väganden i övriga personalutvecklingsfrågor rör endast den civila personalen.

C. 1 .2.2 Utvecklingstendenser

Den militärtekniska utvecklingen har be- handlats i avdelning B. Därav framgår att materielen blir tekniskt sett alltmer kompli- cerad och ingår ofta i stora komplexa sy- stem. Större uppmärksamhet måste ägnas åt problemen att sammanhålla projekten och att överblicka de tekniska och ekonomiska konsekvenserna vid prövning av alternativa förslag till lösningar för delar i systemen. Detta förutsätter tillgång till personal med systemtekniskt kunnande och förmåga att allsidigt bedöma projekten och att mot varandra väga krav i fråga om teknik, miljö och ekonomi. Den ökande betydelsen av den teknisk-ekonomiska styrningen framgår även av att industrier och konsultföretag i växan- de grad anlitas för medverkan vid utveckling och projektering av materiel, vilket även UMA (betänkandet s. A 42) förordat så långt kravet på fullgod styrning av anskaffnings- processen medger.

Även den i avdelning B beskrivna organisa- tionsutvecklingen måste beaktas. UMA har för sin del pekat på svårigheterna att förutse

SOU 1973:38

de organisatoriska konsekvenserna av utveck- lingen av bl. a. krigsmaktens struktur och materielinnehåll. Osäkerheten medför att or- ganisation och personaluppsättning måste kunna smidigt anpassas till utvecklingen. Miljöbetingelserna och den tekniska och teknisk-ekonomiska beskaffenheten av an- skaffningen blir emellertid under alla förhål- landen bestämmande för personalsamman- sättning och kraven på personalens kunnan- de.

UMA (betänkandet s. B 214) har framhål- lit att den tekniska utvecklingen i vissa fall medfört en utökad arbetsvolym, som har kompenserats och även i fortsättningen bör kompenseras genom andra åtgärder än perso— nalökningar. En av dessa åtgärder är den ovannämnda att öka andelen industriengage- mang. Detta kräver en förskjutning mot mer kvalificerad personal genom inrättande av högre tjänster i utbyte mot flera lägre tjänster. Denna förskjutning är därutöver nödvändig för att materielverket — samtidigt som verket under perioden 1972/73—1976/77 skall nedbringa det totala antalet tjänster med minst 400 -— skall kunna genomföra en kvalificerad anskaffningsverk- samhet.

C. 1 .2 .3 Utredningens undersökningar

Som underlag för utredningens överväganden rörande tjänster för anskaffningsverksamhet i materielverket har utnyttjats det tidigare insamlade materialet. Härtill kommer däref- ter utförda ytterligare studier rörande be- fordringsvägar och kunnandekrav m.m. Av tillhopa omkring 355 intervjuer m.m. har omkring 85 % avsett personal i anskaffnings- funktionen, huvuddelen med tekniska och teknisk-ekonomiska uppgifter. Nära 30 av intervjuerna har ingått i en särskild studie rörande kraven på kunnande för intendenter i anskaffningsverksamhet.

Resultaten av det tidigare insamlade mate- rialet såvitt avser allmänna krav på kunska- per och erfarenheter har redovisats i delbe- tänkande I, kapitel 11. Därav framgår i huvudsak följande.

71

— I fråga om kunskaper har allmänt fram- hållits behovet av en gedigen grundutbild- ning. Inom sakorganen erfordras både tekniska och militära kunskaper. Avgöran- de är de tekniska och systemtekniska kunskaperna. Från vissa håll har även poängterats en ökad betydelse av ekono- miska kunskaper i samband med teknisk planering m. m. — Efter anställning (placering) vid materiel- verket behövs fortsatt utbildning i teknis- ka och andra ämnen. Bl.a. bör teknisk civil personal även ges viss utbildning i taktiska och operativa ämnen. Över huvud taget fästs synnerligen stor vikt vid att en effektiv utbildning bedrivs som omfattar all personal, inte minst den civila. — Erfarenheter från praktisk tjänstgöring i viss tjänst spelar stor roll för tjänstens rätta utövande. Inskolningstiden är iregel ett till tre år.

— Militär och civilmilitär personal erhåller under sin utbildning och tjänstgöring er- forderligt miljökunnande. Den civila per- sonalen, dvs. huvuddelen av verkets an- ställda, måste bibringas miljökunnande — i mån det behövs — genom verkets försorg. Ledande och handläggande personal måste ha ingående miljökunnande för att lösa sina arbetsuppgifter enligt vad som fram- hölls av både de militära och civilmilitära och huvuddelen av de civila tjänstemän- nen.

— Vad beträffar behov av erfarenhet från tjänstgöring inom industrin är uppfatt- ningarna delade men den allmänna inställ- ningen synes vara att dylik erfarenhet i regel och i tillräcklig grad uppnås genom kontakterna med industrin i den ordinarie verksamheten.

— Växeltjänstgöring finns sedan länge för militär och civilmilitär personal. Flera av de intervjuade ansåg att någon form av Växeltjänstgöring skulle vara av stort värde även för civil personal. Behovet härav uttrycktes i de flesta fall endast helt allmänt. Konkreta förslag framfördes i enstaka fall, t.ex. om Växeltjänstgöring

72

mellan underhålls— och sakorgan eller mel- lan lokal, regional och central instans. Det ovan refererade redovisar uppfatt- ningarna bland materielverkets egen perso- nal. Kraven belystes ytterligare genom syn- punkter m. m. som inhämtades från försva- rets forskningsanstalt, industriföretag och personalorganisationer. Undersökningarna gav enligt sammanfattningen i avsnitt 11.5 i delbetänkande 1 bl. a. följande resultat:

— behovet av en gedigen grundutbildning har allmänt framhållits, — inom sakenheterna måste tillgång finnas till både tekniska och militära kunskaper,

— ett växande behov av ekonomiskt kunnan- de har gett sig till känna,

_ behovet av erfarenheter av den militära och militär-tekniska miljön har vitsordats, — någon form av Växeltjänstgöring e. d. bör finnas även för civil personal som har behov av miljöerfarenhet, — fortsatt utbildning efter anställning vid verket är angelägen, — denna utbildning måste tillgodose behovet av både ökade kunskaper och vidgade erfarenheter.

Utredningens fortsatta undersökningar rörande tjänster för materielanskaffning har omfattat dels tjänster för teknisk beredning m.m. inom huvudavdelningarna för armé-, marin- och flygmateriel och den tidigare intendenturmaterielförvaltningen, inom för- rådsavdelningen och normalieavdelningen, dels ock tjänster för inköpsverksamhet.

Såsom framgår av kapitel A.3 har närmare studier utförts inom vapen— och fordonsen— heterna vid huvudavdelningen för armé- materiel samt beträffande televerksamheten vid alla tre huvudavdelningarna för försvars- grensmateriel. Resultaten av dessa och tidiga- re studier har bedömts vara principith giltiga beträffande all personal i teknisk sakverksamhet m. nr. inom materielverket och gäller sålunda även militära och civilmili- tära befattningshavare i sådan verksamhet. Närmare studier har däremot inte skett av normalie- och inköpsverksamheten. Beträf- fande militära befattningshavare tillkommer den ovannämnda särskilda studien avseende

SOU 1973:38

Tabell C.l.3 Av PKU studerade civila tjänster för teknisk beredning m. m. inom anskaff- ningsfunktionen vid försvarets materielverk

Nivål FMV: A FMV: M FMV: F FMV: 1 S: a

1 24 16 40 1 81 2 38 40 70 3 151 3 196 105 260 4 565 4 397 165 500 17 1 079 S: a 655 326 870 25 1 876

1 Nivåerna representerar kvalitativa skikt. Dessa kan dock inte klart avgränsas från varandra. I stort sett motsvaras nivåerna 1—4 av lönegraderna B 7—A 30, A 29—27, A 26—22 respektive A 21—lägre.

kraven på kunnande för intendenter i an-

skaffningsverksamhet.

De av utredningens fortsatta studier berör- da civila tjänsterna för teknisk beredning m.m. inom anskaffningsfunktionen redovi- sas i tabell C.l.3.

Härtill kommer omkring 250 militära och civilmilitära tjänster beräknade med utgångs- punkt i utredningens förslag i delbetänkande l.

Utredningens undersökningar har i huvud- sak visat:

— omständigheter eller förhållanden som på- kallat modifieringar av utredningens för- slag till personalsammansättning i delbe- tänkande 1 har inte framkommit; — rekrytering kan ske med personal som besitter erforderligt grundkunnande efter utbildning inom det allmänna skolväsen- det eller inom krigsmaktens skolor; när det gäller rekrytering till mera kvalificera- de tekniska tjänster måste dock en för- skjutning ske mot krav på högre grundut- bildning än förut; behovet av tillräckligt kvalificerad personal har hittills i stor utsträckning kunnat fyllas genom vidare- utbildning inom förhållandevis snäva om- råden av befattningshavare utan högskole- kompetens, men förståelsen av modern avancerad teknik och förmåga att följa med och föra denna vidare inom materiel— verkets speciella tillämpningsområden krä- ver i fortsättningen generellt sett högre grundläggande utbildning än tidigare; stor- leken av detta problem accentueras av att pensionsavgångarna kommer att bli sär- skilt stora under de närmaste 10—15 åren;

SOU 1973: 38

— utvecklingsmöjligheterna för militär och civilmilitär personal sammanhänger bl. a. med behovet för denna personal att tjänst- göra utom materielverket; dessa frågor berörs i avdelning G; — den civila personalens befordringsmöjlig— heter varierar och är olika inom olika teknikområden och verksamhetsgrenar; — den militära och civilmilitära personalen har i allmänhet tillräcklig miljökunskap och miljöerfarenhet, men ökade kunskaper behövs i vissa fall i fråga om förvaltning, ekonomi, projektledning o. d.; — den civila personalen behöver såväl ökat miljökunnande som ökade kunskaper i fråga om förvaltning, ekonomi, projekt- ledning o. d.

C.1 .2.4 Särskilda överväganden avseende krav på miljökunnande

Vid överväganden avseende militärt miljö- kunnande framstår som självklart att militär personal med utbildning från teknisk linje vid militärhögskolan har goda kunskaper och erfarenheter inom alla de fyra delområden som miljökunnandet omfattar. Sådan perso— nal har också goda kunskaper som främst knyts till den verksamhet vederbörande be- drivit under sin tidigare militära karriär. Civilmilitär personals kunnande har i stort samma karaktär men tyngdpunkten ligger främst inom det underhållstekniska området samt delar av de taktisk—tekniska och an- vändningsmässiga områdena. Genom utred- ningens förslag i delbetänkande 1 till perso— nalsammansättning säkerställs materielver-

kets behov av ingående aktuellt miljökun- nande.

Utredningen fastslog i delbetänkande 1 principen att ”fri konkurrens bör i största möjliga utsträckning föreligga om tjänsterna i materielverket”. I anslutning härtill konsta- terade utredningen beträffande behoven av att öka den civila personalens miljökunnan- de:

"En förutsättning — — —— är emellertid att den civila personalen bereds tillfälle till en väsentligt ökad miljöutbildning och bättre möjligheter än f. n. till erfarenhetsökning genom växling av arbets- uppgifter. Utredningen anser detta vara en nödvän-

dig förutsättning för hög effektivitet på sikt inom verket.”

Utredningens fortsatta studier och över- väganden accentuerar innehållet i sak i cita- tet. Kraven på minskning av materielverkets personal inom innevarande femårsperiod och eventuell ytterligare minskningar därefter motiverar därutöver en kompetenshöjning, som bl. a. bör omfatta ökat miljökunnande hos den civila personalen.

Allmänt kan konstateras att kraven på miljökunnande växlar med skede i anskaff- ningsprocessen, med funktion och i vissa fall även med nivå inom funktionen. Kraven bedöms vara högst för personal som tjänst- gör inom funktionerna ledning och teknisk beredning, speciellt i de tidigare delarna av anskaffningsprocessen, och lägre inom övriga skeden och funktioner.

Materielverkets arbete i utredningsskedet omfattar medverkan i stabernas långsiktiga Studieverksamhet, värdering av den taktisk- tekniska utvecklingen och av drifterfaren- heter beträffande motsvarande materiel samt medverkan i utarbetande av de taktisk-tek- nisk-ekonomiska målsättningar som ligger till grund för den fortsatta anskaffningsverksam- heten. På verkets personal, i detta arbete främst personal i funktionerna ledning och teknisk beredning, ställs krav på stort miljö- kunnande. Men detta kunnande måste kom- bineras med sådana teknisk-ekonomiska kun- skaper och erfarenheter både beträffande tillverkning, drift och underhåll att de totalt sett bästa lösningarna erhålls. Detta förutsät- ter ett samspel mellan olika fack/funktioner

74

kring alternativa lösningar som efter hand begränsas till ett fåtal rimliga och möjliga. Svårighetsgraden i ett sådant förfarande be- ror bl. a. av projektens storlek och komplexi- tet och är ofta betydande. Det beslutsunder- lag som tas fram i detta skede kan från många utgångspunkter anses vara det vikti- gaste under ett projekts utveckling. Det är därför nödvändigt med ett nära samarbete mellan stab och förvaltning, mellan olika enheter inom verket samt med forskningsar- gan och industrier för att nå bästa möjliga lösningar. ”Den kvantitativa resursinsatsen under skedet är relativt sett måttlig, medan stora anspråk bör ställas på den kvalitativa insatsen” (UMA 5. B 40).

På grund av de avgörande tekniska och ekonomiska konsekvenserna på sikt av in- satserna under detta skede måste verket utnyttja sina bästa resurser med avseende på miljö, teknik och ekonomi, dvs. tillräckligt utbildade och erfarna militärer, civilmilitärer och civila. Ett gott samarbete förutsätter emellertid kunskaper om de deltagande par- ternas resurser, arbetsförhållanden m.m. Personalen bör därför ha viss insikt i för- svarsgrensstabers, forskningsorgans och in- dustriers arbete, i de taktisk-teknisk- ekonomiska förhållanden som utgör grunden för anskaffningsarbetet, materielverkets egna resurser i olika avseenden m.m. samt hur alla dessa resurser skall utnyttjas emot det gemensamma målet.

Som regel börjar personal i ledningsfunk— tionen och tekniska beredningsfunktionen sin tjänstgöring i verket i lägre befattningar för att efter hand befordras. Detta leder till en kontinuerlig erfarenhetsuppbyggnad vid fullgörande av ordinarie arbetsuppgifter.

Den militära och civilmilitära personalen erhåller genom sin utbildning och långa erfarenhet före tjänstgöringen i materielver- ket, aspiranttjänstgöring m. ni. en god grund för denna verksamhet. Härtill bidrar också den systematiska personutveckling som per- sonalkårchefema bedriver.

Även civil personal erhåller en efter hand ökande miljöerfarenhet som så småningom blir tillräcklig för huvuddelen av tjänsterna.

Ett systematiskt uppbyggande av här aktuell civil personals miljökunnande leder enligt utredningens uppfattning till dels en kort inskolningstid, dels ett bättre utnyttjande av den civila personalens resurser i ett tidigare skede i anskaffningsprocessen. Därmed till- godoses också, som konstaterades inlednings- vis, så långt möjligt principen om den fria konkurrensen.

Det militära miljökunnande som efter hand bör delges den civila personalen inom funktionerna ledning och teknisk beredning bör omfatta en allmän orientering om såväl allmänmilitärt och taktiskt-tekniskt som an- vändningsmässigt och underhållstekniskt kunnande, vilket efter hand måste fördjupas. Den civila personalen inom tekniska bered- ningsfunktionen måste därutöver ges goda kunskaper inom de taktisk-tekniska, använd- ningsmässiga och underhållstekniska område- na som underlag för de projekt inom vilka tjänstemännen arbetar.

Inom övriga funktioner är personalens behov av militärt miljökunnande lägre men täcker samma områden som redovisats be- träffande personal i teknisk beredning.

Uppbyggande av den civila personalens militära miljökunnande kan ske på flera sätt, t. ex. genom — orienterande kurser som ger kunskaper i

allmänhet,

— speciella kurser (föreläsningar kombinera- de med målinriktade applikatoriska exem- pel, med övningsuppgifter m.m., varvid såväl förvaltningskunskaper som militärt miljökunnande kan delges deltagarna; mål- sättningsarbete; militärtekniska ämnen m.m.), — deltagande i (följande av) militära och civilmilitära kurser, t. ex. vid skjutskolor, i speciella ämnen (övningar, studier) vid truppslagsskolor (motsv.) och militärhög- skolan, — studiebesök vid förband under utbildning, under tillämpningsövningar, vid förråd och verkstäder, — besök vid förband i syfte att tillgodogöra sig verksamheten i anslutning till motsva- rande materiel som projekteras, varvid

SOU 1973:38

såväl utbildningsverksamhet som övnings- verksamhet under olika förhållanden mås-

te följas, — deltagande i försök och prov med materiel vid förband (motsv.), leveranskontroller, m. m., — tjänstgöring vid andra än den egna enhe- ten i materielverket . Av speciellt värde är studietjänstgöring för att fördjupa och bredda kunskaps- och er- farenhetsunderlaget för projektarbetet i central instans. Det är nödvändigt att även den civila personalen idetta arbete bibringas full förståelse för den militära miljön och dess krav på materielen. De inhämtade kun- skaperna och erfarenheterna måste emeller- tid vara aktuella och främst omfatta använd- ningsmässigt kunnande om just sådan mate— riel som projektet avser. Med hänsyn härtill anser utredningen att kunskaps- och erfaren- hetsuppbyggnad med sådan inriktning måste läggas in i varje projektplan och att kostna- derna härför skall beräknas i projektbudge- ten.

Några av de former som anvisas ovan för kunskapsuppbyggnad avseende militärt mil— jökunnande är främst medel för att höja individens kunnande. Dit bör t. ex. räknas kurser och förrättningar av längre varaktig— het, vilka inte är direkt projektinriktade.

Formerna för denna utbildnings- och stu- dieverksamhet behandlas i avsnitt B.4. Frå- gor avseende vilka som skall delta, när detta skall ske ochi vilken grad, måste emellertid besvaras av organisationen själv såsom resul- tat av den projektplanering och den indivi- duella utvecklingsplanering som tillgodoser både organisationens och den enskildes be- hov. Även dessa frågor behandlas principith i avsnitt B.4.

C.l.2.5 överväganden avseende krav på and- ra kunskaper och erfarenheter

För att underlätta övervägandena rörande behovet av andra kunskaper och erfarenheter än miljökunnande måste beaktas dels vilka olika typer av kunnande som förekommer, dels ock vilka funktionerna är som styr

behoven. Vissa särskilda synpunkter gör sig gällande beträffande kraven på den kårbund- na personalen.

För att underlätta sina överväganden har utredningen indelat kraven på kunskaper och erfarenheter inom anskaffningsfunktionen i följande grupper:

— grundläggande kunskaper, — specialinriktade kunskaper, — arbetsledarkunskaper (kap. B.4),

— förvaltningskunskaper,

— militärt miljökunnande (avsnitt C.l.2.4) — erfarenheter.

Med grundläggande kunskaper menas kun— skaper som erhålls i det allmänna skolväsen- det eller vid vissa av försvarets skolor. Som exempel härpå kan nämnas kunskaper från teknisk högskola, 4-årig teknisk gymnasie- skola, 2-årig teknisk gymnasieskola, MHS tekniska kurser, kompaniofficersskolor osv.

Beroende på om arbetsuppgiftema är av huvudsakligen teoretisk eller praktisk art krävs olika grundläggande kunskaper. Även tjänstens nivåplacering påverkar dessa kun- skaper.

Utredningen förutsätter att för tjänsten erforderliga grundläggande kunskaper som regel skall vara inhämtade före anställning eller placering i anskaffningsverksamheten.

Specialinriktade kunskaper kompletterar den grundläggande utbildningen och omfat- tar fördjupade kunskaper rörande visst mate- rielslag, viss teknik m. m. Den specialinrikta- de utbildningen kan vara både teoretisk och praktisk. Den teoretiska delen av utbild- ningen på akademisk nivå ges exempelvis som kurser vid universitet och högskolor, bl. a. MHS (vapenteknik, sprängämneslära o. d.). På gymnasienivå ges sådan utbildning bl. a. vid försvarets tekniska utbildningsan- stalter. Den praktiska delen av utbildningen omfattar materielens plats i materielsyste- men och kunskaper om dessa samt materie- lens uppbyggnad i princip och i detalj.

Dessa kunskaper är nödvändiga för att vederbörande skall kunna verka inom sitt specialområde. Ibland är denna typ av kun- nande så speciell att den inte är represente- rad utanför försvaret.

Förvaltningskunskaper omfattar i erfor— derliga delar kunskaper om och tillämpning av viktigare sådana lagar, författningar och andra föreskrifter, vilka är styrande för uppgifter och arbetsformer. Hit hör även kunskaper om krigsmaktens organisation i krig och fred samt om behov av och former för samarbete mellan olika myndigheter. Detta har närmare behandlats i kap. B.4. Utredningen hänför till denna kunskaps- grupp även administrativa och ekonomiska kunskaper varmed avses andra kunskaper av värde för ledning av verksamheten och om- fattande bl. a. anskaffningsprocessen, resurs- planering, operations- och systemanalys, målsättningsarbete, nätplanering, vårdeana- lys m.m. Kännedom om redovisning och datateknik samt kontors— och expeditions- tjänst bör också räknas hit.

Förvaltningskunskaper erfordras i olika grad i olika nivåer och funktioner. Ett minimum är att varje befattningshavare bör känna till vilka föreskrifter m.m. som när- mast reglerar den egna verksamheten. Kun— skaper därutöver ökar förståelsen för det egna arbetet sett i ett större sammanhang och är ägnat att underlätta samarbetet med andra.

Erfarenheter — förutom erfarenheter rö- rande miljön — kan ha erhållits inom verket, eljest vid krigsmakten eller hos industriföre— tag m.m. För innehav av tjänster med arbetsledande uppgifter och för andra kvali- ficerade tjänster bör i princip fordras tidigare tjänstgöring inom arbetsområdet, helst inom materielverket.

Inblick i industriell verksamhet kan be- hövas. Bedömningen från personalens sida av värdet från tekniska synpunkter av indu- striell erfarenhet är högst olika. Dock torde vara oomtvistligt att praktiska kunskaper och erfarenheter om industrins tillverknings— metoder och därmed förenade kostnader har värde inte blott vid teknisk planering m.m. utan även för val av tekniska leverantörer och för ledning och kontroll av utlagda arbeten.

Industri- och konsultföretag synes komma att anlitas i växande grad genom uppdrag

SOU 1973:38

även för utveckling och projektering av ny materiel. Detta kommer att ställa större anspråk på personalen framför allt inom ledning och projektverksamhet, varvid erfa- renheter från industri kan vara betydelsefull.

Utredningen har uppfattningen att behov av erfarenheter av här berört slag om indu- strin finns men att behovet av personer med sådana är begränsat. Om detta behov inte redan är tillgodosett bör verket pröva kraven på dylika erfarenheter samt i begränsad utsträckning låta befattningshavare i särskild ordning förvärva sådana. Framhållas må att viss kontrollpersonal, som berörs nedan, i sitt arbete kommer att lära sig och måste känna till industrins tillverkningsprocesser m. m. och att befattningar för teknisk bered- ning i viss utsträckning torde kunna rekryte- ras från kontrollorganisationen.

Många av de nämnda kunnandetypema behövs i större eller mindre grad i alla förekommande funktioner. I det följande kommer för varje funktion att frånsett erfor- derliga grundläggande och specialinriktade tekniska kunskaper särskilt framhållas kun- nandekrav som är för funktionen mest fram- trädande. I övrigt hänvisas till förslagen i avsnitt C.l.2.6.

Personal i ledningsfunktion, främst sek- tionschefer i nivåerna 1 och 2, behöver goda förvaltningskunskaper för att kunna leda och sammanhålla arbetet och skapa ett effektivt samarbete med berörda inom och utom verket. Ofta är som förut antytts mycket stora resurser tagna i anspråk i anskaffnings- processen, vilket understryker ledningens an- svar i personellt och ekonomiskt hänseende.

Kvalificerade tekniska kunskaper behövs som grund för långsiktigt studiearbete och utvecklings— och projektarbete. Dessa teknis- ka kunskaper kan sägas vara av två slag. Personal behövs med kännedom om mate- rielsystemens egna funktioner och deras sam- verkan med andra system i taktiska och tekniska sammanhang. Sådana kunskaper är bl. a. nödvändiga förutsättningar för kvalifi- cerade bedömningar av den framtida utveck- lingen på det ifrågavarande tekniska områ- det. Tillgång krävs även till specialister med

SOU 1973: 38

Personalen i ledningsfunktionen skall inte blott kunna omsätta taktiska krav till teknis- ka egenskaper hos materielen. Tillförlitliga beräkningar skall också kunna göras på grundval av materielbeskaffenhet och pro- duktionsteknik, underhållsegenskaper m. m. Därigenom erhålls i samarbete med den ekonomiska expertis, som inköpsorganen förfogar över (själva eller genom anlitad särskild sådan expertis), en hela projektet omfattande kostnadsanalys jämte alternativa lösningar. Det är därför värdefullt om perso- nalen bibringas vissa kunskaper i företags- ekonomi, bl.a. om hur ett projekt inom industrin kalkyleras från konstruktion till tillverkning. Befattningshavarna bör få en förhållandevis utförlig orientering om arbets- metoderna inom den rent merkantila delen av anskaffningen. Dessutom skall de känna väl till budget- och ekonomisystem.

Inom funktionen teknisk beredning, som är den till personalantalet största och omfat- tar personal i alla fyra nivåerna enligt tabell C.l.3., tjänstgör befattningshavare med mycket skiftande kvalifikationer.

Till teknisk beredning har UMA hänfört — verksamhet av teoretisk och praktisk art

som rör insamling, bearbetning och pre— sentation av kunskap och som utgör grun- den för att verksamheten inom ett mate- rielområde skall kunna bedrivas och vida- reutvecklas på ett tidsenligt och optimalt sätt, — verksamhet som främst består i att för ett speciellt anskaffningsändamål definiera, beskriva, värdera och avväga olika system— och konstruktionslösningar och som bl. 3. omfattar bestämning av data och utform- ning så långt som erfordras för anbudsin- fordran avseende beställning av materiel,

— verksamhet som avser teknisk uppföljning av utlagda uppdrag och som inte kan hänföras till kontrollfunktionen. Huvuddelen av personalen för teknisk

beredning består av befattningshavare inivå— erna 3 och 4 enligt tabell C.l.3. De har mycket olika kvalifikationer i fråga om utbildning och erfarenhet m. m. 1 inte ringa

77

utsträckning sker härifrån rekrytering till nivåerna 2 och 1. Detta påverkar också arbetsfördelningen och hur personalen ut- nyttjas för uppgifter av olika svårighetsgrad. Kraven på kunnande varierar därför väsent- ligt från fall till fall, och även den enskilde tjänstemannen tilldelas både enklare och svårare uppgifter.

Beredningspersonalen måste ha förmåga att arbeta självständigt. Ledningspersonalen kan då mera odelat ägna sig åt sina uppgifter.

Den kvalificerade personalen bör i prin- cip äga samma slags kunskaper som personal i ledningsfunktionen, men de teoretiska och tillämpade kunskaperna måste gå djupare. Detaljerade kunskaper måste sålunda krävas beträffande bl.a. materielens beskaffenhet och funktion. Kraven på förvaltningskunska- per bör betonas även för denna personal.

Envar måste vidare känna till anskaff- ningsprocessens skedesindelning i stort och hur denna påverkas av olika faktorer. Studie- och' utredningsarbetets organisation och be- drivande och vilka de s. k. underlagsgrupper- na i detta arbete är måste också vara bekant — även för dem som inte för ögonblicket deltar i sådant arbete. Hur målsättningsarbe- tet går till med avvägningar mellan stabs- och förvaltningssynpunkter samt av alternativa möjligheter och metoderna härför är viktigt att veta för att rätt förstå den slutliga målsättningens innebörd. Projektlednings— och projektplaneringsmetoderna måste vara väl kända bland personal som deltar i an- skaffningen. Detta gäller i erforderliga delar även utomstående anlitad personal, som i avtalsreglerad form skall medverka i projek- teringsförloppet. Slutligen måste alla som medverkar i viss anskaffning ha kännedom om den teknisk—ekonomiska planeringen för densamma samt den slutliga budgeteringen och kostnadskontrollen under arbetets gång.

Anledning finns även att fästa uppmärk- samheten på behovet för enstaka civila be- fattningshavare att skaffa sig ökat fackkun- nande inom vissa typiskt militära teknikgre- nar, i vilka undervisning endast förekommer vid militära utbildningsanstalter. Utred- ningen syftar härvid närmast på ämnesområ-

78

dena vapen- och vapensystemteknik. 1 an- skaffning av vapenmateriel sysselsatta civila tekniker har i vissa fall ett starkt behov av grundläggande eller specialinriktade kunska- per i dessa ämnesområden och bör därför beredas tillfälle helt eller delvis delta i utbildningen. Styrande för urvalet av civila elever skall självfallet vara behovet för den enskilda tjänstemannen att förkovra sig inom sitt arbetsområde. För verket kan det emel- lertid även vara en fördel att nämnda kun- skaper inte endast finns representerade hos ett starkt begränsat antal militära befatt— ningshavare.

Specialisterna inom funktionen teknisk beredning är sysselsatta med uppgifter avse- ende viss materiel eller teknik m. m. obero- ende av objekt. De måste besitta djupgående teoretiska kunskaper inom det ifrågavarande teknologiska specialfacket eller praktiska kunskaper rörande visst materielslag, viss teknik m. in.

Till konstruktionsfunktionen räknas bl. a. arbetet vid ritkontoren. Kraven på kunnande hos personalen kan i stort anses sammanfalla med kraven för viss personal i teknisk beredning.

Arbetsuppgiftema inom provningsfunk- tionen avser såväl praktiska prov beträffande befintlig materiel (från detaljer till mera omfattande materielkomplex) som under- sökningar huruvida projekterad materiel kan förväntas uppfylla önskade prestanda.

I vissa väsentliga delar är arbetet kvalita- tivt sett i nivå med det som eljest sker under utrednings— och projekteringsskedena. För det rätta genomförandet av sådan provning och en riktig resultatbedömning fordras höga tekniska kunskaper och ofta ett omfattande miljökunnande. Samma krav måste ställas vid provning av mera komplicerad materiel och av materielsystem. Här må erinras t. ex. om den omfattande och komplicerade verk- samhet som bedrivs vid provningscentralen, försökscentralen och robotförsöksplatserna. Kraven på förvaltningskunskap m. m. ärinte särskilt framträdande.

Andra provningar är betydligt mera be- gränsade. I dessa fall är för huvuddelen av

personalen de tekniska kunskaperna de vä- sentliga. I vissa fall kan emellertid kraven på miljökunnande i användningsmässigt hänse- ende vara höga.

Instruktionsfunktionen omfattar dels utarbetande av materielbeskrivningar och fö- reskrifter rörande materielens användning, underhåll m. m., dels undervisning för mate- rielens introduktion hos användaren. Under- laget för beskrivningarna lämnas i mer eller mindre bearbetat skick av leverantörerna av materielen eller av berörda sakorgan, varefter utformning m.m. sker inom normalieenhe- ten. Beskrivningarna skall vara tekniskt rikti- ga och innehållet skall presenteras på ett från pedagogiska synpunkter lämpligt sätt. Kunskaper krävs för att båda dessa krav skall tillgodoses. Däremot är kraven på förvalt- ningskunskaper begränsade.

Arbetsuppgiftema inom kontrollfunk- tionen beror i hög grad av sättet för kontrol- lens genomförande. Allmänt sett måste av personalen krävas kunskaper om tillverk- ningsprocesserna inom den engagerade in- dustrin samt om tillgängliga kontroll- och mätmetoder. Erfarenheter av tillverknings- metoder hos olika företag erhålls bäst genom tillverkningskontroll på platsen. Den kun- skap och erfarenhet som personalen därige- nom förvärvar bör vid behov utnyttjas även för teknisk beredning. Kraven på förvalt- ningskunskap m.m. och i regel även miljö- kunnande är begränsade. Kvalificerat miljö- kunnande erfordras dock undantagsvis, t. ex. i samband med tillverkning av mera kompli- cerade vapenbärare eller vapensystem, och torde huvudsakligen böra tillgodoses genom anlitande av militär och civilmilitär personal.

Normaliefunktionen har nyss berörts i den mån normaliearbetet är att hänföra till in- struktionsfunktionen. Beträffande personal för övrig teknisk eller i särskild grad tekniskt präglad verksamhet inom normaliefunk- tionen torde kraven på kunnande i huvudsak motsvara dem som ställs på personal för specialistuppgifter inom funktionen teknisk beredning.

SOU 1973:38

C.l.2.6 Särskilda synpunkter beträffande krav på kunnande för kårbunden personal

Utredningen har i delbetänkande l behand- lat behoven av kårbunden personal i bl. a. materielverkets anskaffningsverksamhet. Av- görande för utredningen har därvid varit verkets behov av att i denna verksamhet disponera erforderlig personal med ett till- räckligt kvalificerat och aktuellt militärt miljökunnande. I detta sammanhang vill utredningen erinra om uttalandet i delbe- tänkande I, kapitel 12, att ”behovet av militär och civilmilitär personal i verket skall — — — främst avpassas med hänsyn till beho— vet av aktuellt miljökunnande”. Miljökun- nandet måste emellertid kompletteras med andra kunskaper och erfarenheter för att den kårbundna personalen skall kunna utnyttjas på ett rationellt sätt i anskaffningsverksam- heten. Åtgärder för att minska inskolnings- tiden för personalen när den kommer till verket är därför angelägna.

Utredningen konstaterar att behovet av miljöerfarenheter i princip är störst under de inledande skedena av anskaffningsprocessen samt inom funktionerna ledning och teknisk beredning. Ett rationellt utnyttjande av den kårbundna personalen kräver därför att den tjänstgör inom nämnda funktioner och där- vid främst deltar i studier och utredningar samt projekteringsverksamhet, där känne- dom om den militära miljöns krav på mål- sättning för och utformning av ny materiel har den största betydelse. I speciella fall kan finnas behov av så stort miljökun- nande även i funktionerna provning och kontroll att placering av kårbunden personal inom nämnda funktioner motiveras därav. lfrågavarande personals tjänstgöring inom nämnda funktioner medför krav på kunska- per och erfarenheter av samma art som för den civila personalen. Det är emellertid viktigt av ekonomiska m. fl. skäl att tillgodo- seende av dessa senare krav begränsas till vad som är nödvändigt för att möjliggöra ett nära samarbete mellan all personal i anskaffnings- processen. I det följande övervägs från dessa utgångspunkter materielverkets behov av

79

kunskaper och erfarenheter hos den kår- bundna personal som deltar i anskaffnings- processen.

Regementsofficerarna vid huvudavdelning- arna för armémateriel och marinmateriel har före placering i materielverket gått igenom två-årig teknisk kurs vid militärhögskolan (omfattningen av denna utbildning framgår av bilagorna 9:2 och 9: 3 i delbetänkande 1). I några fall, oftast grundade på organisa- tionens behov, kompletteras dessa kunskaper under placeringen i verket med specialstudier vid teknisk högskola. Som ovan framhållits bedömer utredningen att dessa grundläggan- de och specialinriktade kunskaper är tillräck- liga. I detta sammanhang må erinras om att ett av de idelbetänkande l nämnda motiven för sammanslagning av generalstabskåren och tekniska stabskåren är en strävan att söka tillgodose ”det långsiktiga och kontinuerliga behovet av miljökunskap — — — på ett säkra- re sätt än för närvarande".

De fortsatta undersökningarna inom an- skaffningsverksamheten bekräftar nödvän- digheten av att miljökunskaperna är aktuella, något som f. ö. gäller beträffande all perso— nal som i sin verksamhet behöver äga sådana kunskaper.

Regementsofficerarna vid huvudavdel— ningen för flygmateriel fåfhumera (fr. o. nr. 1971/72) såsom framgår av bilaga 9:4 i delbetänkande 1 en avsevärt lägre teknisk utbildning än den som motsvarande personal från andra försvarsgrenar erhåller. Redan vid arbetet inför delbetänkande 1 observerade utredningen denna skillnad i fråga om grund- utbildning i tekniska ämnen för regementsof- ficerare. Enligt utredningens i delbetänkande 1, s. 127 anförda uppfattning bör med hänsyn till kraven på taktiskt-tekniskt miljö- kunnande vid huvudavdelningen för flygma- teriel vissa tjänster där avses för officerare med högre teknisk utbildning. Utredningen förutsatte (samma betänkande, s. 128) i sitt förslag om personalkårbundna tjänster vid huvudavdelningen för flygmateriel att

”dessa officerare bibringats sådana tekniska kun- skaper att de effektivt kan utnyttjas inom materiel- verket. I princip bör kraven på kunskaper här vara

80

från övriga försvarsgrenar.”

De fortsatta studierna har bekräftat utred- ningens uppfattning om behovet av flygoffi- cerare med ovannämnda kunskaper. Enligt vad studierna vidare utvisat bör flygofficer i anskaffningsverksamhet besitta sådana grundläggande tekniska kunskaper att han kan tillgodogöra sig fortsatt kunskapsupp- byggnad i tillämpade ärnnen och — beroende på verksamhetsgrenen — speciella tekniska kunskaper anpassade till behovet i den tjänst han är placerad. Detta innebär, att rege- mentsofficer som avses placeras i anskaff- ningsverksamhet, bör ha gått igenom följan- de utbildning: — vapenofficerskurs (motsv.) och allmän kurs vid MHS, eventuellt kompletterad med tekniskt skede (matematik, fysik m.m.), — högre teknisk kurs vid MHS, vilken t, ex. kan inledas med ett skede med utbildning i grundläggande och tillämpade tekniska ämnen för att sedan fullföljas samordnad med flyglinjens stabskurs. En uppläggning av utbildningen i princip enligt detta mönster möjliggör påbyggnad av kunskaper för att tillgodose speciella behovi anskaffningsverksamheten. Detta bedöms er- forderligt för att tlygofficeren på ett ratio- nellt sätt skall kunna delta i denna verksam- het.

Regementsofficerarna i anskaffningsverk- samhet avseende intendenturmateriel har så- som bakgrund efter trupptjänstgöring och MHS allmänna kurs en tvåårig förvaltningsut- bildning, som regel följd av en eller flera perioder i olika befattningar inom förvalt- ningsverksamheten främst regionalt-lokalt. Utbildning och erfarenhet har alltså hittillsi allmänhet varit knuten till praktiskt arbete inom förvaltning. Utredningen har därför bl. a. genom intervjuer gjort en särskild undersökning rörande kraven på kunskaper m.m. för denna personal då den deltar i anskaffningsverksamhet inom materielver- ket.

Antalet regementsofficerare som deltar i egentlig anskaffningsverksamhet är endast 15

SOU 1973: 38

av totalt 44 vid FMV—I. Dessa 15 arbetar med sex materielslag, som var för sig kräver olika kunskaper. Undersökningen har utförts i den gamla organisationen utan försök till bedömning av omorganisationens inverkan. Även om denna och tillämpningen av PKUi delbetänkande 1 angivna principer på sikt kan leda tiL förändringar, torde behovet av regementsofficerare inte ändras något nämn- värt och de differentierade kraven på inrikt- ning kvarstå. Med en personalomsättning av ungefär samma omfattning som under tidiga- re år kommer ca fem per år av ovan redovisade regementsofficerare att bytas.

Några intervjuade har anfört att miljökun- nande från förvaltningsverksamhet inte be- hövs för central anskaffning. De som anfört denna uppfattning har haft ringa sådant kunnande. De befattningshavare däremot som ägt omfattande miljökunnande av nämnda slag har hävdat motsatsen. Det förhållandet att flera intervjuade refererat till erfarenheter från regionala-lokala förvalt- ningar talar för behov även av sådan förvalt- ningserfarenhet Speciellt vid intervjuerna med regementsofficerare inom drivmedels- byrån har framkommit behov av erfarenhet från trängförbznd eller tekniskt truppslag. Anledningen hirtill är att dessa officerare måste — utan att vara specialister — ha så stor kunskap om drivmedelssorter och dessas beskaffenhet att de förstår försvarsgrenamas olika behov m.m. och problemen vid distri- butionen. Äver. andra av officerarna vitsor- dade emellertic betydelsen av att de som medverkar vid anskaffning av intendentur- materiel har förståelse för tekniska m.fl. förhållanden vika har inflytande på frågor om materialval 11. m.

Ett genomgående intryck från intervjuer- na är att den bakgrund som förvaltningsskola samt trupp- ocr stabserfarenhet ger inte är tillräcklig för e't fullgörande av här ifrågava- rande befattningar på ett helt tillfredsställan- de sätt. Med rndantag för några enstaka befattningshavae har samtliga betonat beho- ven av fördjupaie tekniska kunskaper för att samarbetet mec industrier, forskningsorgan, staber, förband och den egna enhetens tek-

6—SOU 1973 258

niker skall kunna ske helt tillfredsställande. Tiden för att tillgodogöra sig sådana kunska- per enbart genom att delta ihandläggningen av enhetens ärenden varierar med materiel- slagen, egen bakgrund m.m. De intervjuade har angett tiden till mellan 1/2 och 4 år.

En inledande målinriktad kunskapsupp- byggnad anses av de intervjuade avsevärt minska inlärningsperioden och höja kompe- tensen. De som haft tillfälle delta i tidigare genomförd s.k. kontrollofficersutbildning för intendenter anser att något liknande borde återinföras.

Undersökningen visar även att anskaff- ningsverksamheten inom en byrå ställer krav på sådana kunskaper som endast i liten omfattning kan användas inom annan byrås anskaffning. Detta förhållande jämte de spe- ciella utbildnings- och erfarenhetsbehoven talar för ett system med få personalbyten. Därigenom kommer den efter hand uppbygg- da kompetensen att utnyttjas på bästa sätt.

Vid bedömningen av utvecklingsfrågor m. ni. måste även beaktas att här ifrågavaran- de officerare i regel är 40—45 år gamla då de varaktigt placeras till tjänstgöring i verket. De flesta blir krigsplacerade där varför det inte längre från krigsorganisatorisk synpunkt föreligger behov av vidgad erfarenhet av verkställande förvaltning. Flyttning efter några år av krigsorganisatoriska skäl är därför inte motiverad. Även sociala skäl talar emot flyttning till regionala-lokala befattningar om inte befattningshavaren själv önskar det- ta. Å andra sidan är den militära personalens placering i materielverket främst motiverad av personalens miljöerfarenhet. Denna måste därför hållas aktuell. Detta kan delvis ske genom besök vid regionala-lokala myndighe- ter, deltagande i övningar, följande av krigs- förbandsövningar m. in., men därutöver tor- de det vara nödvändigt att under de åter- stående 15—20 årens tjänstetid planera in en tjänstgöringsperiod (Växeltjänstgöring) på 1—2 år vid regional-lokal myndighet.

Kompaniofficerare deltar i anskaffnings- verksamheten inom huvudavdelningen för marinmateriel, främst i kontrollfunktionen. Utredningen bedömer att denna personals

81

grundläggande kunskaper är tillräckliga för ifrågavarande uppgifter. Kraven på specialin- riktade kunskaper avseende kontrollmeto- dik, statistik m.m. måste tillgodoses på samma sätt och i samma omfattning som för civil personal i motsvarande befattningar.

Civilmilitär personal deltar i anskaffnings- verksamhet främst inom huvudavdelningama för marinmateriel och flygmateriel. I delbe- tänkande l behandlades frågan om grundut- bildning av mariningenjör, varvid utred- ningen föreslog att ett antal sådana med teleteknisk och starkströmselektrisk grund- utbildning borde rekryteras. Utredningen har inte funnit skäl ompröva kraven på grundläg- gande kunskaper för ifrågavarande civilmili- tära grupper.

Framför allt de civilmilitära befattningsha- varna på högskolenivå placeras i regel tidigt för tjänstgöring i materielverket. De uppnår förhållandevis snabbt arbetsledande befatt- ningar med därav följande behov av sådana förvaltningskunskaper som är av speciellt värde för anskaffningsverksamheten. Omfatt- ningen av kunskapsbehoven är densamma som förut berörts för motsvarande civil personal.

Enligt utredningens tidigare uttalade upp- fattning är det viktigt att bl. a. den civilmili- tära personalen i verket äger ett aktuellt miljökunnande. Skall detta vara av direkt värde för anskaffningsverksamheten bör det vara djupare än vad som kan tillgodoses med civil personal med i övrigt likvärdig teknisk bakgrund. Utredningen finner det viktigt att tidigt i personalutvecklingen tillgodose detta behov. Eftersom antalet befattningar på hög- re nivåer i regional och lokal instans är förhållandevis litet är det angeläget att dessa befattningar i den mån det är möjligt utnytt- jas för aktualisering av miljökunnandet.

C. 1 .2 .7 Utvecklingsvägar

Studiet av utvecklingsvägama har omfattat ca 1 900 befattningshavare på civila tjänster med arbetsuppgifter av teknisk art. Dessa representerar, som tidigare konstaterats, ett stort antal kunskaps- och teknikområden

82

och ingår organisatoriskt i ett stort antal enheter inom verket. Detaljstudier beträffan- de utvecklingsvägarna har därför endast varit möjliga att genomföra i begränsad utsträck- ning. I första hand har de omfattat de antalsmässigt största teknikområdena vid hu- vudavdelningarna för armé-, marin- och flyg- materiel. Underlag för bedömningar och konstateranden har varit utredningens stu- dier av verksamhetsområdena, personalens fördelning på olika fack och lönenivåer, utbildning m.m. samt de intervjuer och samtal, som genomförts med chefer och andra befattningshavare i olika enheter.

Personalen befordras i regel inom det område till vilket anställning skett. Oftast innebär detta också en befordran inom organisationsenheten (byrån—avdelningen). Utredningen har i detta avseende konstaterat en bundenhet i utvecklingsgången, som har flera förklaringar, bl.a. brister i kunskaper och erfarenheter från andra näraliggande verksamhetsområden, obenägenhet att lämna invand arbetsmiljö och specialisering inom egna arbetsområdet. Många möjligheter finns emellertid att gå över till andra verksamhets- områden med mer eller mindre närbesläkta- de arbetsuppgifter. Då de aktuella tjänsterna täcker ett stort antal kunskaps- och teknik- områden skulle ett grafiskt åskådliggörande av utvecklingsvägama ge ett mycket kompli- cerat mönster. En redovisning av personalens fördelning på skilda verksamheter rn. ni. skulle också ge en ofullständig bild av befordringsmöjligheterna. Tjänsterna för denna personal har därför redovisats på det mera sammanfattande sätt som tabell C.l.3 visar.

Av nämnda tabell framgår att de ungefärli- ga relationstalen mellan antalet tjänster to- talt sett för civil personal i nivåerna 1—4 är för

För varje huvudavdelning (motsv.) blir relationstalen

SOU 1973: 38

Nivå HA HM HF HI 1—2 1: 1,6 1:2,5 1: 1,7 1: 3 2—3 1: 5,2 1: 2,6 1: 3,7 1: 1,3 3—4 1:2 1:16 1:19 1:4,2

Relationstalen för såväl HA som HF visar ojämna befordringsförhållanden. Beroende på dessa huvudavdelningars stora personal- styrka jämfört med HM blir bilden totalt för verket likartad. Relationstalen för HM är jämnare och visar ett från befordringssyn- punkt gynnsammare förhållande. (Direkta jämförelser mellan huvudavdelningama är inte möjliga att göra på detta underlag.)

Den kårbundna personalen har inte redo— visats på olika nivåer beroende på att utveck- lingsmöjligheterna för denna personal i förs- ta hand är beroende av kårstrukturen och personaltillgången m. nr. inom respektive kår och i andra hand av tj änstgöringsförhållande- na rn. nr. inom materielverket.

Granskningen av utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen visar att förutsätt- ningarna i detta avseende varierar för perso- nal inom olika teknikområden. Inom teknik- områden, som omfattar många tjänster och är representerade i flera huvudavdelningar, är utvecklingsmöjligheterna bättre än inom tek- nikområden, som omfattar endast ett fåtal tjänster. Exempel på områden med ett stort antal tjänster inom verket är t. ex. teletek- nik, vapen- och vapensystemteknik. Personal med fackutbildning inom dessa områden har goda möjligheter att söka och få tjänster utanför den egna organisationsenheten och kan genom växling i tjänstgöringen fördjupa sina kunskaper och bredda sina erfarenheter, vilket är till fördel för fortsatt utveckling. Vissa utbildningsfack är däremot uteslutande representerade vid viss huvudavdelning, t. ex. Skeppsteknik vid FMV—M och flygteknik vid FMV-F. För personal med utbildning inom dessa teknikgrenar är utvecklingsvägama be- gränsade till verksamhetsområdet inom re— spektive huvudavdelning. Vissa teknikområ- den har stor anknytning till civila industrin, t. ex. fordonsteknik, vilket innebär att perso- nal inom sådana områden har utvecklingsvä- gar från materielverket till industrin och åter till verket till högre befattningar. Ett likartat

SOU 1973: 38

förhållande råder beträffande den s. k. för- svarsindustrin men i mindre omfattning och inom smalare sektorer.

Specialisterna i materielverket represente- rar ofta teknikområden med begränsat antal befattningar. Ofta saknas en naturlig beford- ringsväg till och från dessa tjänster (”isolera- de tjänster”). Exempel finns även på verk- samhet, t. ex. underrättelseverksamhet, som kan betraktas som ”isolerat” område. Spe- cialisternas problem behandlas principiellt i avdelning B.

Tillgodoses de av utredningen uppställda kraven på kunskaper och erfarenheter i olika avseenden för den civila personalen kommer utvecklingsmöjligheterna att förbättras.

C. 1 .2.8 Förslag

Utredningen föreslår att i projektarbetet sysselsatt personal bibringas erforderligt mil- jökunnande, framför allt användningsmässigt beträffande materiel som är likartad den projekterade, och att härför nödvändiga re- surser beräknas i projektets budget.

Utbildning inom ämnesområdena vapen- och vapensystemteknik meddelas endast vid vissa militära utbildningsanstalter. Utbild- ningen i dessa och andra typiskt militära teknikgrenar har hittills med få undantag varit förbehållen den kårbundna personalen. Utredningen anser det angeläget, att den civila personalen bereds ökade möjligheter att delta i utbildningen inom de nämnda militära teknikgrenama.

För arbetsledare i olika nivåer erfordras arbetsledarutbildning. Utredningen har i bila- ga C.l.l föreslagit krav på kunnande för arbetsledare inom materielanskaffningen.

All personal i anskaffningsverksamhet måste ha kunskaper inom förvaltningsområ- det. Dessa kunskaper måste efter hand för- djupas och vidgas. På personal i lednings- funktion och ledande personal inom den tekniska beredningen ställs härvid höga fordringar. Kraven på förvaltningskunskaper redovisas närmare i bilaga C.l .1.

För huvuddelen av den kårbundna perso- nalen i anskaffningsverksamhet synes nuva-

83

rande grund- och specialutbildning tillräck- lig. Efter hand kommer emellertid den nu- varande tekniska utbildningen av regements- officerare i flygvapnet enligt utredningens mening att få negativa konsekvenser för verksamheten i materielverket. Utredningen föreslår därför en förbättrad teknisk utbild- ning. De krav på kunnande som nämnda officerare bör fylla för att tillgodose mate- rielverkets behov framgår av bilaga C.l .2. Även de regementsofficerare som deltar i anskaffning av intendenturmateriel måste enligt utredningens uppfattning ges viss kompletterande utbildning, främst av tek- nisk art. Förslag till kravspecifikation lämnas i bilaga C.l.3.

Det är av vikt att den omfattande utbild— ning som ges officerare för att de skall kunna effektivt medverka i anskaffningsverksam— heten utnyttjas på ett rationellt sätt. Den kårbundna personalen bör således inte byta materielfack eller omplaceras till annan verk- samhet efter endast ett eller annat års tjänstgöring i verket. Beträffande officerare för anskaffning av intendenturmateriel har utredningen skisserat en utvecklingsväg som redovisas i bilaga C. 1 .4.

Utvecklingsvägarna för den civila persona— len beror av organisation och tjänsteuppsätt- ning, befordringsförhållanden inom olika verksamhetsområden samt kunskapskrav och utbildningsmöjligheter för personalen.

För att dessa möjligheter skall kunna utnyttjas reellt så långt det går och i vissa avseenden förbättras föreslås följande åtgär- der:

— teknologiskt likartade områden behandlas som ett enda befordringsområde, — krav på miljökunnande får inte resas som hinder häremot i de fall dessa krav kan tillgodoses med kompletterande miljöut- bildning under förhållandevis kort tid, —— inom nämnda befordringsområden finns närbesläktade arbetsuppgifter, mellan vil- ka övergångar skall kunna ske, i den mån hinder inte möter på grund av grundläg— gande eller eljest väsentliga skillnader be- träffande kunskaper om olika materiel- system och miljöförhållanden,

84

— det sist sagda gäller i viss utsträckning även arbetsuppgifter av ledande och plane— rande karaktär; härigenom vidgas möjlig- heterna att rekrytera till tekniska och tekniskt-ekonomiskt ledande befattningar, — ovannämnda åtgärder måste förenas med och delvis även möjliggöras av att persona- len bereds erforderlig utbildning och vid— gat miljökunnande. Genom att på här angivet sätt och i förening med vidgad utbildningsverksamhet sammanhålla och skapa övergångar mellan olika verksamhetsområden från befordrings- och utbildningssynpunkt erbjuds även vissa möjligheter att undvika alltför långvariga tjänstgöringar med ensidiga, starkt specialise- rade uppgifter och därav i vissa fall uppkom- mande olägenheter för befattningshavarna.

C.l.3 Tjänster för inköpsverksamhet C.l.3.l Organisation m. m.

Vid var och en av huvudavdelningarna för armé-, marin- och flygmateriel finns en inköpsavdelning. Tjänsterna vid dessa enhe- ter (med undantag av de tjänster för kontors- personal som behandlas i avdelning D) samt vissa tjänster för upphandling som finns vid intendenturmaterielförvaltningen (före se- naste omorganisation) och vid förrådsavdel— ningen har behandlats i detta kapitel. Hit har även räknats tjänsterna vid centralplanering- ens enhet för industriplanering med huvud- saklig uppgift att ta fram underlag för och följa materielverkets engagemang inom svensk och utländsk industri i syfte att skapa erforderlig överblick för framtidsbedömning och samordning.

De tjänster för upphandling av flygmate- riel (reservdelar etc.) vilka finns inrättade vid förrådsbyrån inom huvudavdelningen för flygmateriel (ett lO—tal tjänster, huvudsak- ligen i A 19—23 under en chef i A 28) hör till de tjänster som inte har tagits med vid utredningens undersökningar av tjänster vid materielverket. Kraven på innehavarna av dessa tjänster vid förrådsbyrån torde dock i huvudsak motsvaras av dem som ställs på

SOU 1973: 38

inköpspersonalen vid huvudavdelningen för flygmateriel.

Antalet tjänster för inköpspersonal den 1 juli 1972 var 1 18. Tjänsterna kan grupperasi fyra kvalitativa nivåer, ehuru utan klara gränser dem emellan. Antalet tjänster i ni- våerna är följande.

nivå 1 (B 7 — A 30) 8 nivå 2 (A 29 — 27) 13 nivå 3 (A 26 — 22) 29 nivå 4 (A 21 — ) 68

Summa 118

C. 1 .3.2 Utredningens undersökningar

Tjänsterna för inköpsverksamhet har såsom framgår av kapitel A.3 studerats med hjälp av befattningsbeskrivningar m. m. och vissa kontakter under hand med enstaka befatt- ningshavare. Närmare undersökningar har inte skett.

En allmän bakgrund till kraven på inköps- personalens kunnande har varit utvecklingen till alltmer komplicerade och komplexa ma- terielsystem och behovet av att konstruera upphandlingsavtalen så att de trots en ofta mycket begränsad konkurrenssituation utgör ett incitament för leverantören att eftersträ- va både hög produktstandard och låga kost- nader. Upphandlings— och avtalstekniken har ställt högre krav, varjämte behovet av före— tagsekonomiskt kunnande har ökat. Dessa förhållanden har av UMA beskrivits sålunda (betänkandet 5. B 125):

”Den mer komplicerade materielen och de mer komplicerade marknadsförhållandena har medfört ett ökat behov av kvalificerad personal inom inköpsfunktionen. Bl. a. har förhandlingsarbetet kommit allt mer i förgrunden. Kungl. Maj: ts riktlinjer för upphandling av försvarsmateriel åläg- ger verket ett mer aktivt uppträdande. Vid de kontraktsformer som utnyttjas vid upphandlingar enligt riktlinjerna tillförsäkras materielverket rätt till insyn. För att denna rätt skall kunna utnyttjas med avsett resultat krävs att även beställaren förfogar över företagsekonomisk expertis i tillräck- lig omfattning. Vidare kan nämnas att den merkan- tila bevakningen av utländska anskaffningsaltema— tiv kommit att tillmätas allt större vikt och kräver särskilt kunnande. Det ökade samarbetet mellan inköps- och sakorgan i de tidiga skedena är resurskrävande liksom tillgodoseendet av kraven på kommersiell samordning."

SOU 1973: 38

Frågor om rekrytering och utbildning av inköpspersonal torde böra samordnas inom verket delvis oberoende av upphandlingens art.

Sammanställningen ovan omfattar 4 nivå- er. Relationstalen mellan nivåerna är

nivå 1—2 1: 1,6 nivå 2—3 1: 2,2 nivå 3—4 1: 2,3

Kraven på kunnande är delvis av förvalt- ningsmässigt slag, såsom insikter i allmän förvaltning m. m. och upphandlingssekretess, men framför allt krävs kunskaper och erfa- renheter i fråga om tillämpningen av upp- handlingskungörelsen m. m., förhandlings- och avtalsteknik samt företagsekonomi m.m. Högre krav ställs helt naturligt på personalen i nivåerna 1 och 2 än på persona- len i nivåerna 3 och 4. I samband med studierna har den uppfattningen framförts att fordringarna på personalen i de båda övre nivåerna i fråga om utbildning, analytisk förmåga m. m. är så höga att denna personal bör ha förvärvat akademisk utbildning. För personal i nivåerna 3 och 4 skulle gymnasie- skola vara tillräcklig grundutbildning, som sedermera kunde kompletteras med lämplig påbyggnad.

Utredningen vill i anslutning härtill fram- hålla att den nämnda högre utbildningen otvivelaktigt är av stort värde för kvalificerad inköpsverksamhet. Om tillgången på perso- nal med sådan utbildning är god kan resulta- tet bli att allt flera av befattningarna i de två övre nivåerna kommer att innehas av högre utbildad personal efter konkurrens med per- sonal med lägre grundutbildning. Därav föl— jer emellertid inte att högre utbildning skall krävas för innehav av dessa befattningar. Även personal med lägre utbildning, lämplig påbyggnad på denna samt långvarig erfaren- het kan vara väl lämpad för kvalificerad inköpsverksamhet. Den reella kompetensen skall alltså vara avgörande och formella hinder får inte resas mot att dugande perso- ner utan högre utbildning avancerar till de

85

övre nivåerna. För verksamhet i nivåerna 3 och 4 torde normalt böra krävas lägst gym- nasieskola.

Inköpsenheternas företagsekonomiska kunnande fordras inte blott för förhand- lingar med leverantörerna utan även för att inom verket medverka vid analyser av kost- nader för materielprojekt, i synnerhet sådana av större omfattning. I båda fallen kan dessutom särskild ekonomisk expertis behö- va anlitas.

Erfarenheterna för personal i nivå 1 bör vara mångåriga och helst avse verksamhet inom materielverket eller inom specialiserad inköpsenhet hos större industriföretag. Viss erfarenhet från försäljningsverksamhet inom industrin kan vara fördelaktig, men även en långvarig erfarenhet av upphandling inom materielverket torde ge en god inblick i industriell verksamhet bl. a. i fråga om kal- kylering och ekonomisk redovisning. Perso- nalen i nivåerna 2 och 3 bör i princip äga erfarenheter av samma slag som nu närrmts även om fordringarna på långvarighet och allsidighet måste bli lägre.

Inom enheten för industriplanering bör finnas befattningshavare med mycket goda kunskaper om och erfarenheter av verkets inköpsverksamhet. Kraven på förmåga att bearbeta uppgifter om framtida upphand- lingar m. m. och att ställa prognoser rörande industrins leveranser av materiel till försvaret torde dock knappast behöva sammankopplas med krav på nämnda erfarenhet.

Särskilda krav på militärt miljökunnande som motiverar studietjänstgöring e. d. för förvärv av sådan kunskap behöver inte stäl- las. Viss miljökännedom är till nytta för ett effektivt inköpsarbete. Denna miljökänne- dom förvärvas efter hand i tillräcklig grad genom kontakter och erfarenheter i arbetet.

C. 1 .3.4 Förslag

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utredningen att inköpspersonalen såvitt möj- ligt sammanhålls från rekryterings- och ut- bildningssynpunkt.

86

Utvecklingsmöjlighetema bedöms vara till- fredsställande.

Kraven på kunnande föreslås främst skola tillgodose de anspråk som följer av nya upphandlingsformer och utvecklingen på området och framgår närmare av bilaga C.l.5.

Utredningen bedömer att den miljöerfa- renhet som efter hand förvärvas i tjänsten är tillräcklig för inköpspersonalen.

SOU 1973: 38

C.2

C.2.1 Presentation av området C.2.l.l Verksamhetens omfattning i stort

Underhåll omfattar alla de åtgärder som vidtas för att bibehålla materiel och fömö- denheter i funktions- och driftdugligt skick.

Behovet av underhåll utreds i central nivå redan under materielens anskaffning. Mate- rielens och materielsystemens konstruktion och funktion studeras därvid så att konstruk- tionen totalt sett och alltså även från under- hållssynpunkt skall bli både tekniskt och ekonomiskt lämplig och så att de kommande underhållsåtgärdemas art och omfattning kan bestämmas.

I detta skede planläggs och anskaffas även erforderliga resurser för det framtida under- hållet i regional och lokal instans såväl ivad avser lokaler och teknisk utrustning som behov av personal och utbildning.

Försvarets materielverk är fackmyndighet för facket materielunderhåll, vilket bl. a. innebär att verket utfärdar direktiv och anvisningar beträffande underhållsåtgärderna och dessas fördelning på förband och verk- städer.

Samordning av underhållsåtgärder regio- halt-lokalt utövas av respektive militärbefäl- havare i den omfattning som framgår av 7 5 FRK.

De regionala och lokala myndigheternas underhållsåtgärder innebär ett, med centrala direktiv och anvisningar som underlag, vid-

SOU 1973: 38

Personal för materielunderhåll

makthållande av materielens kvantitet och

kvalitet. Underhåll av tygmaterielen är mera omfattande och i regel av annan karaktär än underhåll av intendenturmateriel. Det förra avser till stor del betydande tekniska åtgär- der, medan intendenturmaterielunderhållet huvudsakligen är tillsyn och vård av förnö- denheter i förråd.

Verksamheten kan indelas i:

— underhåll av förrådsställd materiel som består av periodiskt bundna drifts- och funktionskontroller; arbetet utförs meren- dels av specialutbildad teknisk personal av olika kategorier; kontrollerna kan innebä— ra åtgärd vid verkstad, —— underhåll av materiel i bruk i följande ”nivåer”:

(l)vård och reparationer som kan utfö— ras med hjälp av de resurser som finns tillgängliga i direkt anslutning till ma- terielens utnyttjande (drift), (2) åtgärder som skall utföras vid de förbandsbundna verkstäderna (mot- sv.), varmed avses åtgärder som er- fordras för att säkerställa längre tids utnyttjande med den begränsade vård som utförs av förbanden, (3)åtgärder som skall utföras av special- inriktade icke förbandsbundna verk— städer. Underhåll av intendenturmateriel i form av tvättning och reparation utförs centralt hos förenade fabriksverken.

87

Materielunderhåll omfattar såsom framgår av det ovan sagda även verkställighetsåtgärder vid förbandens underenheter (kompanier, motsv.) samt vid förbandsbundna och andra verkstäder. I förevarande kapitel behandlas emellertid i princip endast personal för planering och ledning av underhållsverksam- heten i ”nivå” 1—2 men inte personal i verkstadsdrift och annat därmed jämförligt verkställande underhållsarbete vid förband. Sistnämnda personal samt personal för verk- stadsledningsfunktionen i central instans av- handlas i kapitel C.3. Ej heller berörs perso- nal vid de icke förbandsbundna verkstäderna ("nivå” 3). Denna personal faller helt utan— för utredningens uppdrag. Underhåll av in- tendenturmateriel består enligt vad nyss sagts huvudsakligen av åtgärder i förråd. Även personal för sådant underhåll undantas därför från detta kapitel och behandlas i stället i kapitel C.4.

Vissa ytterligare begränsningar måste emellertid göras. MTU och MBU har till uppgift att inom ramen för sina uppdrag bl. a. undersöka frågor om personalsamman- sättning och krav på kunnande beträffande flygvapnets respektive marinens personal. Mellan utredningarna har därför överens- kommits i princip att MTU och MBU hand— lägger dessa frågor avseende militär och civilmilitär personal på kompani- och plu- tonsofficersnivå i teknisk tjänst vid ”trupp” inom flygvapnet resp. marinen.

C.2 .2 Personal för materiel

underhåll av armé-

C.2.2.1 Organisation, personal och arbets- uppgifter

Arméns materiel är fördelad över hela riket och kan förekomma i mycket stort antal. Behov av underhåll varierar i hög grad. Huvuddelen av materielen är i förråd men utnyttjas delvis i samband med utbildning. Detta förhållande bestämmer vilka åtgärder

88

som skall vidtas av personal sysselsatt i underhållsverksamheten.

Inom FMV, huvudavdelning för arméma- teriel, leder och samordnar underhållsenhe- ten verksamheten inom huvudavdelningens ansvarsområde och därmed sammanhängan— de produktionsverksamhet bl. a. genom att — utarbeta planer för underhållsverksam-

hetens fördelning och bedrivande,

— utarbeta föreskrifter och normer för un— derhåll av materiel i drift och under förrådsförvaring, — medverka i den tekniska beredningen un- der materielens anskaffningsfas, —— genomföra produktionsuppdrag bl.a. be- träffande fältreparationsutrustningar och objektanknutna underhållsutrustningar för freds- och krigsverkstäder, — sammanställa och samordna underlag för verksamheten inom den del av facket materielunderhåll, som tilldelats huvudav- delningen, — samordna och lämna förslag till riktlinjer m.m. avseende arméns reservdelsförsörj- ning, — svara för centrala ledningen av krigsrepara- tionstjänsten inom armén, — studera, utreda och utforma metoder, principer och modeller för underhållsverk- samhet och följa utvecklingen inom un- derhållsområdet,

— svara för motorreparationstjänsten för to— talförsvaret.

Underhållsenhetens organisation i stort framgår av bild C.2.1.

| Chef |

Centralenhet (12) Srudieenhet ( 4) Driftenhet (23) Teknisk enhet (35) Personal- och utbi ldningsenhet (15)

Bild C.2.1 Underhållsenheten i huvudavdel- ningen för armémateriel

SOU 1973:38

Tabell C.2.1 Antal befattningar vid FMV—A: IHH och ungefärlig nivåfördelning (Löneplan A och B). Biträdespersonal ej inräknad.

Nivå Ung. lröne— Antal grad civilmilitär personal civil per-

arméin— mäs- tek- sonal genjör tare niker

1 B 7 —A 30 4 — —— 3 2 A 29—A 27 2 — — 6 3 A 26 —A 22 6 1 — 18 4 A 21— — 7 2 25

Antal befattningar och ungefärlig nivåför- delning vid FMV—A underhållsenhet framgår av tabell C.2.1.

Ledning av underhållsverksamheten vid regionala och lokala myndigheter åvilar för- valtningsutbildad regementsofficer såsom chef för tygavdelning vid militärområdes- stab, chef för militärområdes tygförvaltning eller chef för tygavdelning/materielenhet vid lokal/lägre regional myndighet. Denne bi- träds av civilmilitär personal för verksamhet avseende tekniskt underhåll vid militärom- rådesstab och mera materielkrävande lokal myndighet.

Antalet befattningar vid regionala-lokala myndigheter för tekniskt underhåll framgår av tabell C.2.2.

Militärområdesstabens arméingenjörer in- går i en teknisk detalj med en av arméingen- jörema som chef. Var och en planlägger och följer den kvalitativa underhållsverksamhe- ten inom sitt materielområde samt medver-

kar vid planläggning av reparationstjänsten i krig.

I detaljen ingår även ammunitionsingen- jören som f. n. är civil men som i delbetän- kande 1 föreslås bli civilmilitär.

I stabens sambandsavdelning ingår en civil— militär förste tygverkmästare som förestån- dare för de fasta tråd- och radioanläggningar— na inom militärområdet.

Arméingenjör vid lokal myndighet (rege- mentsingenjör) är chef för tekniska detaljen vid myndigheten. Han planlägger och genom— för med hjälp av myndighetens övriga teknis- ka personal materielkontroller och vidtar åtgärder för att hålla materielen i ett funk— tionsdugligt skick. Han deltar även i utbild- ning av värnpliktiga främst i vad gäller bestämmelser om materielens handhavande och vård.

Mästare och tekniker placeras till tjänst- göring vid olika myndigheter genom beslut av arméöverdirektören. Antalet mästare/tek- niker vid förband regleras f. n. av skrivelse KAF/VdA nr 39: 108 30/9 1966 angående militärområdenas tygverkstadsförvaltning, där bl. a. sägs:

"Vid förband bör på sikt placeras det antal mästare och tekniker som erfordras för att täcka förbandets minimibehov vid låg belastning. Beho- ven därutöver bör tillgodoses genom beställning av Tng-personal tjänstgöringsplacerad vid tygverk- städerna. Förbandens behov av dylik service skall ha högsta prioritet.”

Bestämmelser om åtgärder som skall vid- tas med förrådsförvarad materiel finns i instruktion för tygmaterielvård. Av denna

Tabell C.2.2 Antal befattningar för personal i tekniskt underhåll vid milostaber och lägre

regionala-lokala myndigheter

Nivå Ung. löne— Antal befattningar vid grad milostaber lägre regionala-lokala myn- digheter arméin- mäs— tekni— civila arméin- mästa— tekni- civila genjör tare ker genjör re ker 1 B 7 ——A 30 2 — — — — —— — — 2 A 29—A 27 4 — — — — — — — 3 A 26 —A 22 14 8 — 5 21 — — -— 4 A 21— — — — — 24 183 362 —

SOU 1973:38

89

framgår såväl åtgärdernas art, omfattning och tidsbundenhet som vilken personal som skall eller får utföra viss kontroll. Civil förrådspersonal utför åtgärder som inte ford- rar speciell teknisk utbildning, medan civil- militära tekniker utför teknisk kontroll och justeringar.

Det omedelbara ansvaret för att ma- teriel i bruk vårdas och underhålls åligger kompanichef (motsv.). Denne har att kontrollera att befäl följer de bestämmelser och anvisningar som utgetts och att den värnpliktige erhåller utbildning och fullgör de underhållsåtgärder som åvilar honom. Teknisk personal disponeras inte kontinuer- ligt vid kompani utan beställs vid behov — för utbildning eller kontroll — från förban- dens tygavdelning eller från förbandsbunden verkstad.

C.2.2.2 Utvecklingstendenser

Materielutvecklingen bedöms leda till allt större sammansatta system, dvs. antalet driftfunktioner/enhet ökar, vilket gör den färdiga produkten mer tekniskt komplicerad. Samtidigt görs materielen enklare att under- hålla genom att den i ökad utsträckning byggs upp av enheter som kan bytas vid fältförbanden i krig. Å andra sidan krävs större resurser vid verkstad för att reparera de utbytta enheterna. Allt detta påverkar utbildningsnivån för den personal som i framtiden skall kontrollera och underhålla materielen.

Arméns lätta materiel förekommer i stort antal. Variationer i antal och underhållsåt- gärder beträffande denna materiel synes inte nämnvärt påverka behoven i stort av perso- nal och utbildning för underhållet. Den tyngre och mera komplicerade materielen bedöms komma att mer än f.n. fordra gångtidsbundet underhåll på bruksplatsen med byten av komponentenheter samt smär- re reparationer utförda av förbandets egen personal som har god kunskap om materiel- systemens funktion och uppbyggnad. Andra och större materielreparationer fordrar verk-

stadsresurser med för detta ändamål utbildad teknisk personal.

Arméns omorganisation i lägre regional/lo- kal instans (jfr avdelning B) innebär bl. a. att de organisatoriska gränserna mellan tyg- och intendenturförvaltning försvinner. Underhållet styrs från materielenheten, vars organisation framgår av bild C.2.2.

Den personal i lägre regional och lokal instans som behandlas i detta avsnitt ingår i den tekniska enheten (dock ej transportplu- tonens personal) och tillhör tygtekniska kå- ren. Chefen är arméingenjör av regementsof- ficers tjänsteklass. Den övriga civilmilitära personalen har kompani- och plutonsofficers tjänsteklass.

C.2.2.3 Utredningens studier

Utredningens studier vid arméns utbildnings- myndigheter har avsett behovet av personal för materielunderhåll i fråga om antal, kun- skapskrav och personalens möjligheter till vidareutveckling.

Den grundutbildning som tygtekniska kå- rens personal får ger goda tekniska materiel- kunskaper. Utbildning på ny materiel är emellertid väsentlig. Sådan utbildning anord- nas av materielverket i form av kortare s. k. materielkurser.

Underhållspersonalen vid utbildningsmyn- digheterna arbetar i direkt kontakt med materiel och utbildning och erhåller efter hand ett gott miljökunnande.

Materielen ingår som regel i organisa- tionen under mycket lång tid och måste därför brukas, förvaras och underhållas så, att den inte förslits i förtid. Yngre aktiva och värnpliktiga har emellertid vuxit upp i en ”köp- och släng”—mentalitet som leder till bristande förståelse för krigsmaktens krav på materielvård.

Kvartermästama vid kompanierna, vilka tidigare genomförde del av underhållsverk- samheten, har inte längre tid med s.k. inre tjänst beroende på att expeditionsarbete m. rn. ökat i omfattning. Detta medför att förebyggande kontroll och reparationsåtgär- der åsidosätts. Materielen lämnas i stället in

SOU 1973:38

Chef

Sta bschef m m

Utbildningschef m m

Kassaenhet

Sjukhus

Forten het

___—

Materielenhet

Försörjningsenhet

1.— | | | | [_

l__ Fgådiin'ä _ __ _

Teknis—kantin _|

Arméingenjör ) Kontrollgrupper Utbildningsgrupper Tra nsportpluton

Bild C.2.2 Organisationen av lägre regional/lokal myndighet inom armén

till verkstad även för sådana enkla arbeten som rätteligen borde utföras av de vämplikti- ga själva.

Vid vissa utbildningsmyndigheter är beho- vet av teknisk personal större än tillgången. Behovet av speciell personal för utbildning i materielkunskap och materielvård kan t. ex. inte tillgodoses, vilket försvårar verksamhe- ten och bidrar till ökade underhållskostna- der. Visserligen kan såsom ovan nämnts utbildningsmyndigheten enligt gällande be- stämmelser beställa tygteknisk personal från verkstäderna, men dessa kan ofta inte ställa personal till förfogande därför att för uppgif— ten i och för sig lämpliga befattningshavare i regel är arbetsledare och svåra att frigöra.

Utredningen har speciellt studerat förhål- landena vid Svea artilleriregemente. Dessa studier kombinerades bl. a. med diskussioner med förvaltnings- och utbildningsbefäl m. fl. mot bakgrund av hypotesen att rutinerat utbildningsbefäl skulle vidareutbildas för att kunna placeras vid kompani för planering, ledning och genomförande av truppunder- håll. Av studierna framkom följande.

Behov synes föreligga av vana trupputbil— dare med speciell inriktning på och kunskap om bestämmelser för vård och kontroll.

SOU 1973: 38

Sådan personal bör till förmån för övrigt befäl i stor utsträckning överta planläggning av och medverkan vid genomförandet av underhåll vid kompaniet. Förståelsen för materielvård och för behov av underhåll bedöms härigenom växa.

Utredningen har den uppfattningen att nämnda behov av personal som kan medver- ka i utbildningsverksamheten kommer att kunna tillgodoses bättre än f.n., sedan den tekniska personalen i den nya lägre regionala ledningsorganisationen i förekommande fall samlats i en teknisk enhet vid varje myndig- het. Varken i dessa fall eller än mindre vid andra förband kommer emellertid behovet av utbildningspersonal att kunna täckas ge- nom att personal från tygtekniska kåren anlitas. Härtill kommer att den bristande tillgången på sådan personal även beror på det stora antalet vakanser inom kåren och att det är osäkert, om detta antal kommer att minska i framtiden. Om möjligt bör därför personal för mat'erielutbildning söka erhållas på annat sätt.

Utredningen har närmare undersökt denna fråga och har vid studierna erhållit den uppfattningen att det inte primärt är civilmi- litär teknisk personal som fordras utan snara-

re erfaret truppbefäl som har god kunskap om gällande förvaltningsbestämmelser m. m. och med någon komplettering av tidigare förvärvade tekniska kunskaper kan utnyttjas att planlägga och genomföra utbildning i materielvård och därmed sammanhängande frågor. Nämnas må att motormaterielutbild- ningen sedan länge vid vissa enheter har ombesörjts på heltid av ett särskilt s.k. motorbefäl och att erfarenheterna härav är goda.

C.2 .2 .4 Överväganden

Utredningens fortsatta överväganden styrker förslaget till personalsammansättning av un- derhållsenheten vid huvudavdelningen för armémateriel enligt delbetänkande l, kapitel 13.

Arbetsuppgiftema för personal sysselsatt med underhåll av arméns materiel ställer krav på administrativ förmåga och tekniska kunskaper beträffande materielens konstruk- tion, funktion och handhavande, samt kun- skaper om mobiliserings- och krigsorganisa- tion, underhållstjänst i krig m. rn. Detta i sin tur kräver god kunskap om den miljö i vilken materielen används och praktisk erfarenhet av de åtgärder som behöver vidtas för mate- rielens riktiga utnyttjande. Underhållsperso- nal inom armén, placerad iregional och lokal instans, bör därför vara civilmilitär liksom f.n. och tillhöra tygtekniska kåren vars personal är speciellt utbildad i nämnda avse- ende.

Det är viktigt att den miljökunskap och erfarenhet som inhämtats i lokal/regional instans blir rätt utnyttjad i övriga instanser. För kårbunden personal sker detta genom tjänstgöring som beordras genom personal- kårchefens försorg. Den civila personalen bör på motsvarande sätt beredas möjlighet att tjänstgöra vid annan myndighet. Härigenom ökas deras kunskaper om materielens prak- tiska användning och problem i samband härmed. Olika sätt att bygga upp den civila personalens miljökunnande framgår av av- snitt C.l.2.4. Vad där sägs beträffande perso-

92

nal i anskaffningsverksamhet gäller i princip även civil personal för materielunderhåll.

Som framhållits i avdelning B bedömer utredningen att ökade resurser måste avdelas till förebyggande underhåll. Härigenom minskas de totala kostnaderna, beräknade på materielens hela livslängd, samtidigt som denna torde kunna ökas utan att materielens tekniska kvalitet sänks. Särskilt viktigt är därvid att tillräckliga resurser, bl. a. väl utbildad personal, disponeras för att under- hålla materiel i bruk. Inom armén med dess stora utbildningsorganisation och mängd av materiel måste allt truppbefäl och alla värn- pliktiga delta i materielunderhållet. Endast i undantagsfall räcker antalet specialister — civilmilitära mästare och tekniker — för att förstärka ledning och kontroll av det löpan- de underhållet. På sikt kan eventuellt viss förbättring härutinnan ske genom att över- flytta tekniker till utbildningsarbetet. Utred- ningen bedömer dock att andra åtgärder kan vidtas.

Behov synes föreligga av vana trupputbil- dare med speciell inriktning och kunskap om bestämmelser för vård och kontroll. Sådan personal skulle kunna avlasta övrigt befäl genom att planlägga och medverka vid ge- nomförandet av underhåll vid kompaniet. Förståelsen för materielvård och behov av underhåll bedöms härigenom öka. Även möjligheterna att vidta preventivt underhåll skulle öka varigenom vård och kontroll vid trupp utan tvivel skulle innebära tidigare upptäckt och tillrättande av fel. Lägre repa- rations- och underhållskostnader samt längre livslängd hos materielen skulle bli följden.

Ovannämnda mål kan nås genom att ge äldre kompani— och plutonsofficerare en begränsad förvaltningsutbildning inriktad på bestämmelser för underhåll och därefter låta dem såsom underhållsbefäl biträda kompani- chef (motsv.) med följande uppgifter, nämli- gen: — materielredovisning, ut- och inlämning samt kontroll av materielen, — besiktning av materiel i bruk, - förberedelser för och ledning av materiel- vård,

SOU 1973:38

— utbildning i materielkännedom och mate- rielvård, — skydds- och säkerhetsfrågor.

Till följd av pensionsåldershöjningen in- rättas ett antal tjänster för plutonsofficerare såsom specialinstruktörer avseende materiel- tjänst samt för biträde till kompanichef/ kompaniadjutant med uppbörd av kompa- niets materiel (tjänst nr C 111 179—304 enligt en av FöD utarbetad PM i februari 1971). En del av ovan nämnda uppgifter avses alltså lösas med ifrågavarande plutonsofficerare.

Ett riktigt utövande av dessa uppgifter förutsätter en tidigare långvarig trupperfa- renhet. I första hand bör därför komma i fråga officerare som under längre tid delta- git i trupputbildning avseende fordon, vapen- och telemateriel m. m. Erforderlig vidareut- bildning bör innefatta: — funktion, handhavande och vård av allt slags materiel som normalt förekommer vid trupp,

— förvaltningsbestämmelser,

— säkerhetsbestämmelser av skilda slag, bl. a. avseende hantering och förvaring av am- munition,

— arbetarskydd (jfr vidare avsnitt C.2.6). Behovet av underhållsbefäl varierar i antal

med art och mängd av materiel som används vid kompaniet. Utredningen har inte närma- re studerat denna fråga, men som exempel kan nämnas, att studierna vid Svea artillerire- gemente tyder på behov av en kompanioffi- cer per bataljon för planläggning och ledning m. m. samt därutöver minst en kompani-

eller plutonsofficer per kompani.

Utredningens överväganden rörande beho— vet av här nämnt underhållsbefäl avser när- mast förhållandena i fred. Samma eller större behov av preventivt underhåll av materiel föreligger emellertid enligt utredningens upp- fattning även vid beredskap och krig. Här ifrågavarande äldre befäl bör därför även under sådana förhållanden utnyttjas för mot- svarande uppgifter.

SOU 1973:38

Underhåll av materiel kan uppdelas i — underhållsprojektering och -planläggning, — tekniska kontroller som kräver speciella tekniska kunskaper, — vård och materielkontroller; i samband med värnpliktigas utbildning kräver såda- na åtgärder god erfarenhet från utbild- ningsverksamheten . Materielunderhåll fordrar stor erfa- renhet från den miljö i vilken materielen används. Personal i regional och lokal nivå som arbetar i direkt kontakt med materielen bör därför ha militär eller civilmilitär status.

Den civila personalen i central instans som sysslar med utarbetande av underhålls- bestämmelser eller framtagning av materiel för underhåll bör ges samma möjligheter som kårbunden personal att bl. a. genom tjänst- göring på andra håll öka sitt miljökunnande. Eftersom civil teknisk underhållspersonal inte finns i regional/lokal instans kommer civila tjänster i central underhållsenhet ofta att sökas av och rekryteras från exempelvis personal i anskaffningsfunktionen centralt och verkstadsfunktionen såväl regionalt/lo- kalt som centralt. Från skilda synpunkter är det fördelaktigt att rekryteringsområdet på så sätt vidgas.

C.2.3 Personal för underhåll av marin- materiel

C.2.3.1 Organisation, personal och arbets- uppgifter

Marinmateriel indelas i vapenteknisk och skeppsteknisk materiel. Den vapentekniska materielen är till viss del standardiserad och förekommer i samma utförande på olika typer av fartyg och förband medan den skeppstekniska materielen ofta är specialtill- verkad i små serier, oftast blott i enstaka exemplar. Teknologi och underhållsverksam- het inom det skeppstekniska området äri allmänhet inte specifikt marininriktad utani stort densamma som inom civil skeppsbygg- nad och sjöfart. Personalsammansättningen

93

Frågor rörande underhåll av marinmateriel behandlas centralt i FMV av huvudavdel- ningen för marinmateriel, i lägre regional instans av örlogsbasernas tekniska förvalt- ningar samt kustartilleriförsvarens tyg-, far- tygs- och verkstadsförvaltningar och i lokal instans av förbanden i samband med för- bandsproduktion.

Underhåll av marinens materiel bedrivs i princip i verkställighetsnivåer A—C. Med modifikationer betingade av för marinen speciella förhållanden omfattar dessa i hu— vudsak det underhåll som i avsnitt C.2.l.l generellt redovisas för materiel i bruk, nivå 1—3.

Inom FMV, huwdavdelning för marin- materiel, leder och samordnar underhållsen- heten verksamheten inom huvudavdelning- ens ansvarsområde och därmed samman- hängande produktionsverksamhet, bl. a. ge- nom att

— sammanhålla frågor rörande den del av facket materielunderhåll som tilldelats hu- vudavdelningen, — sammanhålla frågor avseende förnöden- hetsredovisning, reservdelsoptimering och huvudverkstadsavtal samt medverka i frå- gor rörande förrådsmiljö m. m., — svara för drift och systemvård av materiel- uppföljningssystem inom underhållsområ- det, — utarbeta underlag för och genomföra ut- bildning i materielunderhåll, — leda och genomföra produktionsuppdrag avseende för bastjänsten specifik materiel,

— medverka i den tekniska beredningen un- der materielens anskaffningsfas,

— svara för civila verkstadsresursers utnytt- jande för krigsorganisationen, fackplaner och utarbetande av underlag för materiel- underhållstjänsten i krig, — studera, utreda och utforma metoder, principer och modeller för underhållsverk- samhet och följa utvecklingen inom un- derhållsområdet,

Underhållsenhetens organisation i stort framgår av bild C.2.3.

94

Chef Centralenhet ( 6 ) Studie— och projektenhet ( 4 ) Teknisk enhet ( 7 ) Planerings- och driftenhet ( 9 ) Krigsmaterielunderhållsenhet ( 3 )

Bild C.2.3 Underhållsenheten i huvudavdel- ningen för marinmateriel

I tabell C.2.3 redovisas den personal som enligt FMV förslag skall ingå i underhållsen- heten.

Då marinens materiel dels ofta är special- tillverkad och dels förekommer i små serier har det befunnits vara rationellt att i stor utsträckning delegera även kvalificerade un- derhållsuppgifter till marinens lägre regionala myndigheter. Detta ställer krav på bl. a. hög teknisk kompetens hos personalen vid dessa enheter. Då en väsentlig del av materielun- derhållet även utförs vid förbanden under ledning av civilmilitär och militär teknisk personal i samband med driften faller det sig naturligt att låta den tekniska kårbundna personalen växla mellan förbandstjänst och tjänst i lägre regionala myndigheters tekniska förvaltningar och i central instans. Härige- nom kommer gjorda erfarenheter från drift och förvaltning — miljöerfarenheter —— under- hållet direkt till godo.

De för flottan speciella underhållsproble— men koncentreras till fartyg och båtar. Mate-

Tabell C.2.3 Antal befattningar vid FMV—M: UH och deras ungefärliga nivåför- delning. (Löneplan A och B)

Nivå Ung. löne- Antal grad militär- civil- civil personal militär personal personal

1 B 7 —A 30 — 2 2 2 A 29 —A 27 — — 4 3 A 26 —A 22 — 1 10 4 A 2 1 — 1 — 8

SOU 1973:38

rielen i samma fartyg täcker många olika teknik- och materielområden. Eftersom far- tygen kan operera långt från baser åligger det besättningarna att i stor utsträckning utföra nödvändigt underhåll. Besättningsmedlem- marna har därför såväl stridsbefattningar som underhållsbefattningar av olika slag. Ett annat karakteristiskt drag är att viss under- hållsverksamhet, såsom tonsättning, erford- rar så stora resurser i form av dockor, slipar o. d., att behoven härav endast kan tillgodo- ses på ett fåtal platser inom landet. Även fartygens egenskaper av att kunna förflytta sig till platser för underhållsresurser påverkar organisationen av underhållsverksamheten.

Större delen av det skeppstekniska far- tygsunderhållet är av sådan natur att det kan utföras vid civila varv och verkstäder. Det verkställande fartygsunderhållet utförs där- för ibland Vid verkstäder utanför försvaret på beställning av den förvaltande myndigheten och under dennas allmänna ledning och kontroll.

Personal för planläggning av flottans un- derhåll på lägre regional nivå återfinns i örlogsbasernas tekniska förvaltningar. Orga- nisationen av dessa enligt chefens för mari- nen förslag, december 1972, framgår av bild C.2.4. Perronaluppsättningen vid tekniska förvaltningarna enligt samma förslag redovi- sas i tabell C.2.4. Utredningen har bedömt att organisationsförslagen som grundar sig på av FRI |orda undersökningar är väl ägnade att ligga till grund för PKU överväganden.

Planläggning och materielunderhåll omfat- tar såväl rustade som icke rustade och beredskapsförlagda fartyg samt flottans ma- teriel i övrgt. Inom de tekniska förvaltning- arna finns även servicegrupper avsedda för verkställanle underhåll på speciell materiel såsom robotar, torpeder och minor. Denna serviceverktamhet är även hopkopplad med förrådshålhing av materielen. Kraven på utvecklingsmöjligheter m.m. är samma som för personal iverkstadsdrift och förrådsverk- samhet (jfrkapitel C.3 och C.4).

Planläggring för underhåll av rustade far- tyg underllttas av att ombord finns militära och civilmiitära befattningshavare med kva-

SOU 1973: 38

| Chef |

Planeringssektlon

Artilleri- och robotsektion

Torped- och minsektion

Telesektion

Maskin- och elektrosektion

Skrovsektion

Anm. Torped- och minsektionen är vid ÖrIBO delad i två sektioner. Maskin- och elektrosektionen avses vid ÖrIBV sammanslås till en skeppstek- nisk sektion.

Bild C.2.4 Organisation av teknisk förvalt-

ning

lificerat tekniskt kunnande som väl känner sin materiel och som på ett för tekniska förvaltningens personal förståeligt sätt kan lämna underlag för förvaltningsbeslut.

En för kustartilleriet specifik materieltyp är de fasta kustbefästningarna. Materielen vid dessa är fördelad på flera platser inom

Tabell C.2.4 Sammanställning av i kapitlet behandlad personal vid de tekniska förvalt- ningarna enligt CM förslag 1972-12-05, MS/Allm nr 302 Örlogsbas Sum- —— ma 0 S V Alternativt militär/ civilmilitär personal Regoff/civmil 2 2 2 6 Militär personal Regoff sektionschef 3 3 2 8 Regoff 6 8 3 17 Kompoff teknisk tjänst 59 49 26 134 Plutoff 17 1 3 1 2 42 Civilmilitär personal Ming sektionschef 2 2 2 6 Ming 14 14 5 33 Civil personal Ding 54 35 14 103 Ing 1 1 14 5 30 Tekniker 10 8 3 21

95

Chef

Sta b

Ka mera len het

8] U kvårdsen het

Fortifikations- och byggnadsenhet

Verkstadsenhet

. Materielen het

l_ _____

1) Endast SK

Planeringssektion | Teknisk sektion Skeppsteknisk sektion1 ) | Intendentursektion Förrådssektion '

__;__________J

Bild C.2.5 Organisation i stort av kustartilleriförsvar enligt chefens för marinen förslag

stora områden, är svårtillgänglig och går i regel inte att flytta till verkstad för under— håll. Pjäser, eldledningsutrustning och annan organisationsbestämmande materiel före- kommer i regel i korta serier. Större delen av materielen är beredskapsförlagd och således inte i drift. För armén och kustartilleriet gemensam materiel är endast vissa fordons- typer, viss lätt pjäsmateriel och personlig utrustning.

Både planerande och verkställande mate- rielunderhåll utförs av förvaltningsenheter vid kustartilleriförsvaren.

CM har föreslagit den organisation av kustartilleriförsvaren som framgår av bild C.2.5.

Kustartilleriförsvarens personal enligt sam- ma förslag framgår av tabell C.2.5. Av samma skäl som anförts ovan beträffande flottan har PKU valt att utgå från detta förslag vid sina bedömningar.

På lokal nivå utförs som tidigare antytts en icke oväsentlig mängd underhåll. Emedan personalen endast i undantagsfall enbart är verksam inom underhållsområdet har PKU inte gjort några undersökningar beträffande denna. Utvecklingsmöjligheter m. m. för ifrå— gavarande militära personal behandlas av MBU och för civilmilitär personal i avdelning G.

Tabell C.2.5 Sammanställning av personal vid kustartilleriförsvarens materielenheter enligt CM förslag

SK Fo 15/ Fo 32/ NK GK S:a

BK 31 —GbK

Militär personal Regementsofficer 7 7 7 6 5 32 Kompaniofficer 36 29 24 30 26 145 Plutonsofficer 6 4 4 3 7 24 Civilmilitär personal Mariningenjör 7 6 5 5 5 28 CM] personal 8 6 10 4 6 34 Personal för administration, förplägnad, förrådsverksamhet 96 SOU 1973 : 38

Flottan kommer på sikt att bestå av mindre och lättare men mera tekniskt avancerade enheter. Personalen i teknisk tjänst ombord kommer att minska iantal. Underhållsverk- samheten ombord torde i större utsträckning än nu komma att omfatta byte av kompo- nenter, som sedan repareras vid specialverk- städer. Förbanden synes bli mera beroende av baser, fasta eller rörliga, där huvuddelen av den tekniska personalen finns.

Motsvarande förhållanden gäller även vid kustartilleriet.

För personal med uppgifter på B-under— hållsnivå torde kraven på kunskaper mer än nu behöva inriktas på fellokalisering samt materielsystemkunnande. Kraven på den be- redskapsställda materielens tillgänglighet kommer att öka varvid större krav kommer att ställas på personal i den planerande underhållsverksamheten. En ökad samord- ning mellan försvarsgrenama är troligen att förvänta inom underhållsområdet, varvid kunskaper om förhållanden utanför den egna försvarsgrenen erfordras för ledande perso- nal.

FRI har på CM begäran sett över örlogs- basernas och kustartilleriförsvarens organisa- tion och där lämnat kategorifrågan öppen. Örlogsbasorganisationen i stort föreslås vara oförändrad. Kustartilleriförsvaren däremot föreslås få en förvaltningsorganisation som i princip liknar den som genomförs inom armén (typ A) (jfr bild C.2.5).

C.2.3.3 Utredningens studier

Emedan någon underhållsenhet tidigare inte funnits inom huvudavdelning för marinmate- riel och den blivande underhållsenhetens arbetsuppgifter inte förrän ganska sent kun- nat fastställas har några regelrätta studier på central nivå inte .orts. I FMV utarbetat underlag för den nya organisationen har emellertid utnyttjats. Däremot har utred- ningen bedrivit studier vid samtliga örlogs- baser samt Stockholms och Norrlands kust- artilleriförsvar. Därjämte har under utred- ningens gång intervjuer och samtal hållits

7—SOU 1973:38

med personal av olika kategorier och på skilda nivåer, tjänstgörande vid örlogsbaserna eller kustartilleriförsvaren eller som nyligen tjänstgjort vid sådana myndigheter.

Den viktigaste arbetsuppgiften anses av de intervjuade vara att leda materielunderhållet, dvs. att på grundval av kontroller, bedöman— den och gällande direktiv och anvisningar bestämma vad som skall göras, beställa detta och sedermera kontrollera att beställda åt- gärder utförts och att materielen uppfyller ställda krav på funktion och tillgänglighet. Det verkställande materielunderhållet utförs av verkstadspersonal. Av personal vid kust- artilleriförsvaren betonades lämpligheten att i direkt följd med kontroller genomföra erforderliga åtgärder. Detta gäller framför allt materiel som förvaras på avlägsna platser.

En annan viktig uppgift är krigsförberedel- searbetet och deltagande i övningar av olika slag med därtill hörande förberedande och avslutande arbeten.

Beträffande val av personalkategoti fram- kom inga enhetliga synpunkter. Många gång- er har tidigare militära befattningar omvand- lats till civila bl.a. för att möjliggöra en marknadsanpassad lönesättning och för att säkerställa tillgång till personal med lång erfarenhet. Det ansågs viktigt att personalen inom de olika enheterna äger tillräckligt miljökunnande. Krav framfördes på ytterli- gare förvaltningsutbildning för såväl militär och civilmilitär som civil personal på olika nivåer.

Från flera håll betonades den stora sam- hörigheten i personalutvecklingshänseende som måste föreligga dels mellan underhålls- och verkstadsområdena, dels mellan central och lägre regional instans. Dessa utvecklings- vägar borde beaktas eftersom möjligheterna inom den egna enheten som regel ansågs vara begränsade.

Påfallande många civila befattningshavare var f. d. militära tjänstemän. Som regel tjänstgjorde de inom samma tekniska verk- samhetsområde som tidigare. De hade därför ett mycket stort militärt miljökunnande, som ansågs vara till fördel för tjänsteutöv- ningen.

97

C.2.3.4 Överväganden Personal i central instans

Inom underhållsenheten bedöms behovet av miljökunnande, framför allt användnings- mässigt och underhållstekniskt, större än i anskaffningsfunktionen. I allmänhet torde det emellertid vara möjligt att ge civil perso- nal erforderliga kunskaper i detta avseende, särskilt om rekrytering från lägre regionala myndigheter sker. Personalen bör därför i princip vara civil. I tre av underenheterna — tekniska enheten, planerings- och driftenhe- ten samt krigsmaterielunderhållsenheten — anser emellertid utredningen att behovet av militärt miljökunnande är så stort, att i vardera enheten bör ingå en mariningenjör.

Personal i lägre regional instans

Varje olika slag av modern komplicerad materiel kräver för sitt underhåll att perso- nalen har specialkunskaper. Stadigvarande arbete med ett och samma materielslag är en förutsättning för sakkunskap och garanti för ett fullgott underhåll. Härutöver tillkommer krav på förvaltningskunskaper m.m. och miljökunnande. Inom marinen utnyttjas i stor utsträckning civil personal för under- hållsuppgifter. Så kan ske även fortsättnings- vis. Militär eller civilmilitär personal måste emellertid anlitas i vissa befattningar för underhåll av vapenmateriel rn. m. Även mo- biliserings- och krigsförberedelsearbetet krä- ver tillgång till sådan personal. För detta arbete och för att säkerställa en snabb och friktionsfri övergång från freds— till krigsorga- nisation erfordras fler militära eller civilmili- tära befattningshavare i teknisk underhålls- tjänst än vad de fredsmässiga arbetsuppgif- terna tekniskt sett kräver.

Personal i chefsfunktioner i fredsor- ganisationen (chef för vissa större detaljer, sektionschefer och högre chefer) måste fylla höga krav på allmänt tekniskt kunnande, främst avseende systemens funktion. Vidare krävs goda kunskaper om förvaltningsföre— skrifter och personaladministration, i under- hållsteknik samt hur förvaltning och under-

98

håll avses bedrivas ikrig. Även krigsorganisa- tionen har stort behov av chefer för större underhållsförband och i staber vilka uppfyl- ler likartade krav. De potentiella arbetsupp- giftema ställer enligt utredningens uppfatt- ning sådana krav på militärt miljökunnande att ifrågavarande befattningshavare bör vara militärer eller civilmilitärer. Vid valet mellan dessa kategorier bör i princip enhetens in- riktning vara styrande. Om huvuddelen av verksamheten omfattar vapenmateriel, såsom i kustartilleriförsvaren, bör tjänsterna tillsät- tas med vapentekniskt utbildade regements- officerare. Avser däremot verksamheten i första hand skeppsteknisk och teleteknisk materiel bör tjänsterna tillsättas med marin- ingenjörer.

Kategorival av chef för enhet med både vapen- och skeppsteknisk förvaltning bör övervägas speciellt. I örlogsbaserna är för närvarande befattningarna som chef för tek- niska förvaltningen och för planeringssek- tionen inom denna alternativt militära eller civilmilitära. Vid tillämpning av denna alter— nativitet tillgodoses organisationens behov av det skilda tekniska kunnande som de två kategorierna representerar genom att en be- fattningshavare tas ut varje kategori. En fullständig alternativitet föreligger sålunda inte, eftersom de två tjänsterna som regel inte tillsätts ur en kategori. Tillämpningen avspeglar ett behov av att på dessa två tjänster säkerställa tillgång till miljökunnan— de av både militär och civilmilitär art. Utredningen finner en sådan tillämpning vara praktiskt tillämplig och förordar därför att den ena tjänsten bör vara militär, avsedd för teknisk officer, och den andra civilmilitär.

Som chefer för kustartilleriförsvarens va- pentekniska enheter har hittills utsetts rege- mentsofficerare med vapenteknisk utbild- ning. I de föreslagna materielenheterna vid kustartilleriförsvaren anser utredningen att det vapentekniska inslaget är så stort att chefen i regel bör vara regementsofficer med högre teknisk utbildning. Inom planerings- och tekniska sektionerna tjänstgör emellertid mariningenjörer, bl. a. för att handlägga ut- rustnings- och underhållsärenden avseende

SOU 1973: 38

telemateriel och kustartillerifartyg. Vid valet av chef för materielenheten bör därför enligt utredningens uppfattning även mariningenjör som är lämplig för befordran och har lång erfarenhet från tjänstgöring vid enheten kun- na komma ifråga. Utredningen förordar där- för att kategoribyte skall vara möjligt.

Övriga detaljchefer i örlogsbasernas och kustartilleriförsvarens tekniska sektioner be- höver inte äga så omfattande förvaltnings- kunskaper som ovannämnda chefer. De skall uppfylla höga krav på tekniska detaljkunska- per inom sitt arbetsområde. De potentiella arbetsuppgiftema varierar men som regel är befattningarna likartade i fred och i krig. I vissa fall är detaljchefema placerade som chefer för mindre, självständiga underhålls- förband. Vid valet av kategori bör även beträffande dessa tjänster enhetens tekniska inriktning vara styrande. Behovet av chefer i krigsorganisationen måste tillgodoses med redan i fredsorganisationen ingående militär och civilmilitär personal.

På personal för ledning av mobiliserings- och krigsförberedelsearbete ställs sådana krav på militärt miljökunnande att i allmän- het endast militär eller civilmilitär personal bör komma i fråga.

Inom planeringsfunktionen sker planlägg— ning av materielunderhållet både tidsmässigt och ekonomiskt. Vidare tas fram sådant underlag, t. ex. översynsplaner, som behövs för sakorganens arbete. Personalen behöver mot denna bakgrund ha ett allmänt tekniskt kunnande samt god kunskap om administra- tion och ekonomi. Förhållandevis höga krav på militärt miljåkunnande måste tillgodoses. Inom krigsorganisationen är chefspersonalen väl lämpad för stabsbefattningar i regionala/ lägre regionala staber. Med anledning härav anser utredningen att denna personal i prin- cip bör vara militär eller civilmilitär.

Kontrollfunl'tionen är den till omfånget största underhållsfunktionen. Verksamheten består i att genom prov och kontroller fastställa materielens tillstånd. Ofta måste personalen på egen hand kunna driftsätta materielen. Mel ledning av erhållna resultat och med beaktande av gällande generella

SOU 1973: 38

föreskrifter måste erforderliga åtgärder be- stämmas. Åtgärderna beställs vid förbands- bunden eller civil verkstad. På grund av materielens komplexitet måste kontroll ofta ske såväl under arbetets gång vid verkstad som efter leverans.

I princip synes kontrollpersonalen kunna vara civil varvid dock avsevärt bättre miljöut- bildning erfordras än vad som krävs f.n. Krigsorganisationens behov av tekniskt kun— nig och erfaren personal är emellertid så stort att utredningen bedömer det nödvän- digt med ett större inslag av militär och civilmilitär personal i fredsverksamheten än vad som är erforderligt utifrån behoven av militärt miljökunnande. Samtidigt måste även tillgodoses rimliga utvecklingsvägar för den civila personal som behövs i kontroll- verksamheten, Den i fred civila personalen kan fullgöra många uppgifter även i krig. Den militära och civilmilitära personal som av krigsorganisatoriska skäl krävs i teknisk kontrollverksamhet bör därför koncentreras inom teknikområden med klart militär an- knytning och med utbildning i militär regi, dvs. vapen-, ammunitions-, min- och torped- teknik samt i viss mån maskinteknik.

I underhållsverksamheten finns behov av specialister på vilka endast ställs krav på tekniska kunskaper, ofta inom ett ”smalt” materiel- eller teknikområde, t. ex. tryck- kärl, svetsning, ackumulatorer. Tjänster som karakteriseras av krav på sådana kunskaper bör besättas med civil personal. På grund av kunskapsområdenas specialkaraktär och att tjänsterna som regel är isolerade kommer personal på dessa tjänster att istor utsträck- ning sakna andra utvecklingsvägar än till likartade befattningar inom verkstadsfunk- tion och anskaffningsverksamhet.

Vid överväganden avseende den civila per- sonalens utvecklingsmöjligheter måste under— hållsområdet anses som ett enda utvecklings- område omfattande central och lägre regio- nal/lokal instans. Vidare finns starka kopp- lingar till verkstadsområdet. Erfarenheter av värde kan tillgodogöras materielverket an- tingen genom att personal från underhållsen- heten vid huvudavdelningen får tjänstgöra

viss tid i lägre regional/lokal instans och omvänt eller att tjänster i nämnda enhet rekryteras med personal från längre regional] lokal instans.

Möjliga utvecklingsvägar för personalen är, förutom inom eget fack och egen enhet, inom verkstads— och anskaffningsområdena, där erfarenheter från materielunderhålls- funktionen kan vara av stort värde.

Krav på personalens kunnande redovisas i bilagorna C.2.1 och C.2.2. Detta kunnande erhålls framför allt under arbetets gång. Fortlöpande kurser i teoretiska ämnen bör tillkomma. Erforderligt miljökunnande kan inhämtas i det dagliga arbetet, men möjligheten att låta civil personal följa öv- ningar med fartyg och förband bör utnyttjas. Även studietjänstgöring bör kunna komma i fråga i enstaka fall för civil personal.

Sammanfattning

] central instans, underhållsenheten vid hu- vudavdelningen för marinmateriel, bör all personal i princip vara civil. Tre tjänster för civilmilitära befattningshavare bör dock fin- nas.

[ lägre regional instans bör vissa detaljche- fer, sektionschefer och högre chefer vara militära eller civilmilitära. Personal i mobili- serings- och krigsförberedelsefunktionen samt i planeringsfunktionen bör även i prin- cip vara militär eller civilmilitär. Övrig perso- nal bör vara civil såvida inte krigsorganisato- riska skäl medför behov av tjänster för militär eller civilmilitär personal.

Den civila personalen kan rekryteras uti- från eller från verkstadsområdet och utveck- las inom eget fack regionalt och centralt. Utvecklingsvägar till bl. a. anskaffningsområ- det synes vara lämpliga.

Erforderliga kunskaper och erfarenheter inhämtas under tjänstgöringens gång men systematiserad utbildning och studietjänst- göring måste tillkomma.

C.2.4.l Organisation, personal och arbets- uppgifter

Flygvapnets höga materielberedskap, en mycket omfattande fredsanvändning av ma- terielen i förbandsproduktion och incident- beredskap, kraven på flygsäkerhet samt övri- ga för materiel och verksamhet specifika förutsättningar har resulterat i en höggradig central ledning av underhållsverksamheten vid flygvapnet och en mycket nära samord- ning och delvis integrering vid förbandens kompanier, verkstäder och förråd.

Grundat på innebörden i FRK & 7 utövas verksamhet för förvaltning och underhåll av flygmateriel endast i central och lokal in- stans.

Inom FMV, huvudavdelningen för flygma- teriel, leder och samordnar underhållsenhe- ten verksamheten inom huvudavdelningens ansvarsområde och därmed sammanhängan- de produktionsverksamhet, bl. a. genom att

— följa verksamhet avseende drift och under- håll, — fördela flygmaterielunderhåll, — lämna underlag för flygmaterielunderhål- lets inverkan på chefens för flygvapnet och andra myndigheters verksamhet, — sammanhålla förberedelser för underhålls- verksamheten, — genomföra produktionsuppdrag främst be- träffande för bastjänsten samt för drift- och underhållsverksamheten i övrigt speci- fik materiel m. m., — utöva typansvar för bas— och underhålls- materiel m. m.,

— svara för reservdelsförsörjningen avseende flygmateriel, — medverka i tekniska beredningen under materielens anskaffningsfas, — utarbeta underlag för samt medverka i studier avseende bastjänst och flygmate- riel, — studera, utreda och utforma metoder, principer och modeller för underhållsverk- samhet samt följa utvecklingen inom un- derhållsområdet.

] Chef !

Centralenhet (16) Planenhet (23) Driftenhet (36) Teknisk enhet (39) Flygbasmaterielenhet (14) Driftsäkerhetsenhet ( 5) Reservdelsenhet (197) Persona I- och utbildningsenhet (12)

Anm. I detta avsnitt behandlas inte personal för central-, reservdels— samt personal- och ut- bildningsenheterna

Bild C.2.6 Underhållsenheten i huvudavdel- ningen för flygmateriel

Underhållsenhetens organisation i stort framgår av bild C.2.6.

Antal befattningar och ungefärlig nivåför- delning vid FMV—F underhållsenhet framgår av tabell C.2.6.

Underhåll av flygmateriel bedrivs i princip i verkställighetsnivåer A—C. Med modifika- tioner betingade av för flygvapnet speciella förhållanden omfattar dessa i huvudsak det underhåll som i avsnitt C.2.1.1 generellt redovisas för materiel i bruk, nivå 1—3.

Vid flottilj utövas teknisk ledning av drift och underhåll samt förvaltning av flygmate- riel och ammunition av en civilmilitär tek- nisk chef, tillika chef för flottiljens materiel-

Tabell C.2.6 Antal befattningar vid FMV—F: UH och ungefärlig nivåfördelning. (Löneplan A och B). (Exkl. central- och reservdelsenhet)

Nivå Ung. löne- Antal grad

civil- civil militär personal personal

1 B 7 —A 30 4 5 2 A 29—A 27 2 15 3 A 26—A 22 2 45 4 A 21— — 54

SOU 1973 : 38

Teknisk chef

Kompanier Divisioner Avdelningar Anläggningar

Materielavdelning

Flygmaterielförråd

Verkstäder = order — — — -— = förvaltningsdirektiv och teknisk ledning

Bild C.2.7 Flygmaterielförvaltning vid flot- tilj

avdelning. Organisation för denna verksam- het framgår av bild C.2.7.

I detta kapitel behandlas i lokal instans endast frågor avseende teknisk personal vid flottiljs materielavdelning samt sådan teknisk personal för materielens drift m. m. som inte ingår i verkstads- eller förrådsorganisation.

Den tekniska verksamheten vid materiel- avdelningen kan i stort indelas i tre delfunk- tioner: - planeringsfunktionen innefattande bl. a. uppföljning av materielens tillstånd samt planering av materieldisposition och åt- gärdsfördelning av erforderliga underhålls- åtgärder,

— kontrollfunktio'nen innefattande bl. a. be- stämning av underhållsåtgärder på flyg- plan och bassystemen till tekniskt inne- håll, föreskrifter och anvisningar för utfö- rande, kontrollverksamhet, tekniska ut- redningar m. m., — strildriftfunktion innefattande bl.a. led- ning, planering och styrning av teknisk drift och underhåll av marktelesystemen samt beställning, prioritering och kontroll av verkställighetsverksamheten. (Denna funktion återfinns endast vid sektorflot- tilj.)

101

Tabell C.2.7 Tjänster för teknisk flygmate- rielförvaltning och ledning av underhållsverk— samheten vid lokala myndigheter i flygvap- net. (Biträdespersonal ej inräknad)

Funktion Tjänster Civmil Civ

Tekniska chefer (motsv.) 18 Stf ” 20 Planeringsfunktion 15 "100 Kontrollfunktion med

materieltypsingenjörer 25' 60 Strildriftfunktion (motsv.) 10 21 Simulatordrift 1 38

Summa 89 219

' I vissa fall dubbelbefattningar, varvid persona- len även tillhör verkstadsfunktionen.

Tjänsterna för teknisk flygmaterielförvalt- ning och ledning av underhållsverksamheten vid lokala myndigheter framgår av tabell C.2.7.

C.2.4.2 Utvecklingstendenser

Materielens tekniska utveckling i kombina- tion med starkt minskat antal enheter, kost— nadsutvecklingen för underhålls— och testut- rustning samt för utbildning av specialister m. m. ställer ökade krav på central styrning av underhållsverksamheten för att optimal flygtidsproduktion och materielberedskap skall kunna ernås till lägsta kostnad.

Större tillsyner och modifieringar kommer att koncentreras versions- och materielslags- vis till lämpliga flottiljer.

Den tekniska verksamheten vid flottilj bedöms även i framtiden komma att ledas och samordnas av materielavdelningen under tekniske chefens ledning.

Gränserna mellan sådana åtgärder beträf- fande bruksenheter som får utföras vid kompani (motsv.) och sådana som skall utföras vid flottiljverkstad förväntas alltmer komma att utplånas.

Integrering av delsystem med centraldator i flygplan samt integreringen av de flygburna flygplanssystemen och de markbaserade stridsledningssystemen kommer att ytterliga- re öka kraven på personalens systemkunnan- de.

102

Materieltillgängligheten kommer allt mer att bero av fel som kräver omfattande felsökning före åtgärd och ingående system- kontroll efter åtgärd. Detta innebär behov av vidareutbildning i systemkunnande och fel- sökningsmetodik som säkerligen leder till ytterligare specialisering. För ledning och stöd av denna verksamhet vid kompanier och verkstäder förväntas ökat behov av specialut- bildad personal.

I förevarande sammanhang må erinras om tillkomsten av krigsmaktens teleservicebaser. Koncentrationen av resurserna härför skapar ett markerat utvecklingsområde inom under- hålls— och verkstadsfunktionerna med särskil— da krav på kunnande. Baserna skall ombesör- ja både drift och underhåll. För båda dessa uppgifter behövs ungefär samma slags kun- nande. Personal som ingår i teleservicebaser- na behandlas i kapitel C.3.

C.2.4.3 Utredningens studier

Studierna vid förbanden har bl.a. avsett personalsammansättnings- och personalut- vecklingsfrågor beträffande flyg- och inten- denturförvaltningspersonalen.

Av studierna framgår att den tekniska personalen vid materielavdelningen utöver erforderligt tekniskt kunnande behöver ett stort mått av allmänmilitärt och använd- ningsmässigt miljökunnande så att arbeteti fråga om inriktning, prioritering och utföran- de av materielunderhållet kan anpassas väl till de operativa kraven på tillgänglighet och teknisk funktion av materielen. Ett sådant kunnande erfordras också då planer upprät- tas för mobilisering och verksamheten i krig samt för avveckling av fredsorganisationen vid mobilisering.

Detta planläggningsarbete leds av den tek- niske chefen. Det omfattar:

— fackplaner för flygmateriel- och verkstads- tjänst, — kalender för materielavdelningens åtgärder vid grundberedskap, de olika beredskaps- stegen och mobilisering, — mobiliseringsplaner för de i kapitel C.3

SOU 1973: 38

nämnda verkstadsförbanden och planer för dessa förbands verksamhet i krig. Underhållsverksamheten i fred är till att och omfattning mycket lik den verksamhet som avses ske i krig. All underhållspersonal får därför en ganska realistisk uppfattning om den tekniska tjänsten ikrig. Personalen är i regel krigsplacerad i befattning, vars uppgifter motsvarar fredsuppgifterna, och deltar i viss utsträckning i krigsförbandsöv- ningar, kupp— och mobiliseringsövningar m. m. Härutöver utbildas all personal genom särskilda kurser som behandlar krigsorganisa- tionen och förutsättningarna för egen verk- samhet i krig.

Fackplan för flygmateriel bereds av den civilmilitäre förrådsförvaltaren vid materiel- avdelningen. Underlag för övrig ovannämnd planläggning framtas av detaljchefema i ma- terielavdelningen samt av cheferna för de olika organisationsenheterna i verkstaden. Under studierna har framkommit önskemål att en militär eller civilmilitär befattningsha- vare skall sammanhålla denna senare verk- samhet samt mobiliserings- och krigsplan- läggning av det till verkstäderna tillkomman- de stabskompaniet. Denne befattningshavare bör vara så utbildad att han kan placeras som chef för verkstadsbataljonens stabskompani.

I övrigt har uppfattningen om kategori- frågorna växlat till synes beroende av den intervjuades egen kategoritillhörighct. Från personal med ledningsansvar framhålls oftast att kategoritillhörighet har underordnad be- tydelse för arbetet. Det viktigaste är ett fritt urval av lämpligaste person för viss uppgift oberoende av det sätt på vilket kunskaps- och erfarenhetsuppbyggnaden skett.

Den civila personalen anför att kunskapen om och erfarenheten av verksamheten vid förbandsbundna och centrala verkstäder samt central förvaltning m. m. värderas lägre än den civilmilitära utbildningen och erfaren- heten från förbandsproduktionen.

Personalflödet inom materielavdelningen är mycket begränsat. De högre befattningar- na är slutbefattningar som oftast innehas under mycket lång tid utan möjlighet till befordran inom egen flottilj. Huvudorsaker-

SOU 1973: 38

ha till det ringa personalflödet är socialt betingade.

Utvecklingstakten för flygmaterielen är hög och förutsättningarna för materielens användning och underhåll ändras ständigt — inte sällan förhållandevis radikalt — i olika avseenden. Personalplanerings- och personal- utvecklingsåtgärder kräver därför en fortlö- pande god överblick över alla aktuella och förutsebara aktiviteter inom hela området.

C.2.4.4 Överväganden Personal i central instans

Personal i ledningsfunktioner måste fylla höga krav på tekniskt kunnande främst avseende systemens funktion. Härutöver fordras god kännedom om metoder för underhållsprojektering och -beredning samt om system för planering, ledning och upp- följning av underhållsverksamheten m.m. Det krävs vidare goda kunskaper om förvalt- ningsföreskrifter samt om hur förvaltning avses bedrivas i krig.

Ökad samordning mellan försvarsgrenarna är troligen att förvänta inom underhållsom- rådet, varvid kunskaper om förhållanden utanför den egna försvarsgrenen erfordras. Det är viktigt att den miljökunskap och erfarenhet som erhålls genom tjänst vid lokal myndighet kan utnyttjas på tjänster i central instans.

Utredningens fortsatta överväganden styr- ker förslaget till personalsammansättning av underhållsenheten vid huvudavdelningen för flygmateriel enligt delbetänkande I, kapitel 13.

Personal i lokal instans

För ledning av planeringsfunktionen måste planeringsingenjören äga ingående kännedom om flygmaterielens användnings- och under- hållsmiljö i fred och krig. God kunskap om gällande förvaltningsbestämmelser inom om- rådet och deras tillämpning är även ett krav.

För ledning av kontrollfunktionen för flygplan och bassystemen måste kontroll-

103

ingenjören ha en omfattande specifik mate— riel- och systemkännedom vilken endast kan erhållas genom särskild utbildning i tjänsten och personlig erfarenhet. Bl.a. måste perso— nalen kunna ”översätta" flygförarnas iakt- tagelser vid funktionsstörningar till tekniska orsaker.

För ledning av strildriftfunktionen måste den ledande personalen ha en grundutbild- ning på högskolenivå och en ingående kun- skap om och erfarenhet av flygvapnets mate- riel och materielsystem. Detta kunnande måste till största delen erhållas inom flygvap- net. Den nära kontakten med operativ verk- samhet fordrar taktiskt-tekniskt kunnande. Kännedom om vissa delar av totalförsvarets organisation och verksamhet är nödvändig. Mot bakgrund av dessa förhållanden anser utredningen att tjänst för strilsystemingenjör bör vara civilmilitär.

Rekrytering till här aktuella funktioneri flottiljs materielavdelning — planering, kontroll, strilsystemdrift och Simulatordrift — kan ske såväl utifrån som genom intern rekrytering från verkstad, baskompanier m. m. under förutsättning att för tjänsterna uppställda kompetenskrav uppfylls.

De olika funktionerna erbjuder enligt ut- redningens uppfattning var för sig rimliga utvecklingsmöjligheter vid den lokala myn- digheten.

Materielverkets behov av personal med erfarenhet från lokal förvaltning kan tillgo- doses genom rekrytering av personal från lokal instans. På motsvarande sätt bör tjäns- ter i lokal instans rekryteras från centralt håll. Därjämte bör erfarenheter inhämtas genom studietjänstgöring o. (1.

Sammanfattning

Krav på god kännedom om förutsättningarna för materielens disposition, användning och våtdförhållanden under de olika beredskaps- stegen samt vid mobilisering och krig finnsi större eller mindre omfattning på all perso- nal. Flygmaterielens tekniska beskaffenhet samt den höga materiella beredskapen kräver att underhållspersonalen äger ett gediget

104

tekniskt kunnande och en nära kunskap om materielens användnings- och underhållsmäs— siga miljö i både fred och krig. Kunskap om den operativa miljön är nödvändig för tek- nisk anpassning av materielen och för att det skall vara möjligt att av rapporterade stör- ningar dra riktiga slutsatser beträffande des- sas orsaker.

Med hänsyn till att personal med erforder- ligt grundkunnande kan förvärva materiel- och miljökunnande på många olika sätt och då utbildning och erfarenhetsuppbyggnad avseende flygplanmateriel m. m. i stort även i fortsättningen endast torde kunna erhållas inom flygvapnets verksamhetsområde synes med några få undantag personalen böra vara civil. Härigenom kan urval till befattningar ske bland sökande ur alla kategorier. Den civilmilitära personalen bör främst avses för befattningar med särskilda krav på miljökun- nande och med arbetsuppgifter avseende förberedelser för verksamhet i krig.

Mera detaljerade specifikationer av krav på kunnande framgår av bilagorna C.2.1 och C.2.2.

C.2.5 Utnyttjande av viss civilmilitär perso- nal över försvarsgrensgränserna

Frågan om utnyttjande av civilmilitär perso- nal över försvarsgrensgränserna har berörts i delbetänkande 1. Bland annat har där be- handlats frågan om en för försvaret gemen- sam civilmilitär kår. Utredningen fann emel- lertid inte tillräckliga skäl föreligga för denna Däremot fann utredningen det lämpligt att inom vissa begränsade områden utnyttja personal över försvarsgrensgränserna utan att därmed en formell sammanslagning eller annan organisationsförändring av personal- kårerna behövde vidtas.

Underhållsområden där teknisk personal bedöms kunna utnyttjas över försvarsgrens- gränserna är inom materielområdena motor och helikopter samt det område som f. n. handläggs av civila ammunitionsingenjörer (föreslås i delbetänkande l bli civilmilitärer).

SOU 1973:38

C.2.5.l Personal för underhåll av motorma— teriel

Flertalet av arméns förband och två av kustartilleriets myndigheter (BK och GbK) disponerar arméingenjör vars huvuduppgift är att svara för underhåll av myndighetens motormateriel. Antalet fordon (motsv.) i bruk vid armén varierar med förbandstyp och storlek och utgör ca lOO—300/förband omfattande såväl standard- som specialfor- don. Antal fordon i bruk vid örlogsbas eller kustartilleriförsvar utgör i stort sam ma antal. Varje flygflottilj använder ca 200 fordon lika fördelade mellan special- och standardfor- don. Härtill kommer ca 200 motoraggregat av varierande slag.

Motoringenjörtjänster i likhet med ar- méns finns inte inom marinen och flygvap- net. För handläggning av underhållsfrågor på motormateriel utnyttjas civil teknisk perso- nal som i sin anställning erhållit god känne- dom om förekommande motormateriel och genom sin relativt sett långa anställning har gott miljökunnande. Fördelarna med detta system synes främst vara den goda praktiska materielkännedomen i förening med förvär- vat miljökunnande som vederbörande besit- ter.

Arméingenjörkategori motor har i regel gymnasieingenjörexamen och genomgår un- der värnplikten utbildning speciellt inriktad på krigsorganisationens behov av underhåll av arméns motormateriel. Den blivande ar- méingenjören genomgår arméingenjörka- dettskola som gör honom lämpad att leda reparationstjänsten vid förband inom armén.

Bortsett från att försvarsgrenarna har vissa speciella fordonstyper, är fordonsbeståndet (motsv.) i stort likartat. Det tekniska under- hållet av försvarets motormateriel bör därför kunna ledas av personal med gemensam grundutbildning av den omfattning som re— dovisats ovan för motoringenjörer inom ar- mén. Enheter med fordonspark av ovan nämnd storlek bör enligt utredningens me- ning ha en civilmilitär motoringenjör, till- hörande tygtekniska kåren. Härigenom un- derlättas utbildning, personalomsättning och

SOU 1973:38

Den underhållsinriktade grundutbild- ningen utgör en god plattform för vidare utbildning och praktik som gör personalen lämpad för befattningar även inom de andra försvarsgrenarna. Första anställningsåren bör sålunda kunna utnyttjas för specialutbild- ning av skilda slag. De tekniska materielkur- ser som står öppna för personal ur tygteknis- ka kåren förutsätts bestå och utökas med kurser omfattande andra försvarsgrenars mo- tormateriel.

C.2.5.2 Personal för underhåll av ammuni- tion

Som redovisats idelbetänkande l föreslås de f.n. civila ammunitionsingenjörerna överfö- ras till tygtekniska kåren och därmed ges civilmilitär anställningsform. Utbildningsbe- hov m.m. behandlas närmare i avdelning G. För den fortsatta behandlingen av behov av ammunitionsingenjörer förutsätts att dessa i framtiden rekryteras bland vapeningenjörer tillhörande tygtekniska kåren. Grundutbild- ningen blir därmed reparationstekniskt inrik- tad, främst inom vapenområdet. Redan den- na utbildning innefattar viss kunskap angåen- de ammunitionens konstruktion och funk- tion, dock inte tillräcklig för tjänst som ammunitionsingenjör. Härför fordras ingåen- de kunskap beträffande de olika ammuni- tionsslagens verkningssätt och krav på för- varingsbetingelser — inte minst från tisksyn- punkt. Denna kunskap måste förvärvas i samband med specialutbildning som enligt utredningens mening inte bör vara försvars- grensbunden. Härigenom skapas möjlighet att utnyttja dessa tjänster inom ammuni- tionsområden som ställer särskilda krav på tekniskt kunnande oberoende av ammuni- tionens försvarsgrenstillhörighet.

C.2.5.3 Personal för underhåll av helikopter

Personal för underhåll av helikoptrar utgörs vid arméns helikopterskola av två arméingen- jörer som förste resp. andre skolingenjör samt ett antal tyghantverkare, armétekniker

105

och hjälpmekaniker ur tygtekniska kåren. Dessutom tillkommer ett antal värnpliktiga.

Hittills har skolingenjörbefattningarna re- kryterats med arméingenjörer med motor- teknisk utbildning. Den flygtekniska utbild- ningen har erhållits under flygutbildning i form av typkurser på helikopter, under servicekurser och genom självstudier. Ut- vecklingsmöjlighetema för dessa arméingen- jörer inom sitt specialfack är obefintliga. Inga tjänster finns eller bedöms erfordras i central instans.

Personalen på kompani— och plutonsoffi— cersnivå har rekryterats ur tre olika personal- grupper: armétekniker med motorutbildning, flygtekniker och värnpliktiga med verkstads- skoleutbildning. Av de armétekniker, som hittills utbildats för tjänst på helikopter är för närvarande endast hälften kvar i sådan tjänst. Flygteknikerna har utan svårighet kunnat utbildas för tjänsten vid helikopter- förband. Samtliga hittills anställda tjänstgör fortfarande vid helikopterskolan. Den flyg- tekniska utbildningen i grunden anses vara mycket värdefull. — Ungefär halva styrkan utgörs av personal som rekryterats efter genomgången värnpliktsutbildning vid heli- kopterskolan. Genomgången fackutbildning vid verkstadsskolan i Johannisberg, som ut- bildar flygmekaniker, anses vara den bästa grundutbildningen. Vanligast är dock bilme- kanikerutbildning. Efter värnpliktsutbild- ningen genomgås utbildning under två ”tek— niska skeden” med en period av praktisk tjänst mellan dessa. Denna väg för utbildning till tekniker i helikoptertjänst anses vara den mest rationella. Dock bör nuvarande utbild- ning under de ”tekniska skedena” ersättas med teknikerutbildning vid flygvapnets tek- niska skolor. Härigenom erhåller tekniker för tjänst på flygplan eller helikopter ensartad utbildning och förbättrade utvecklingsmöj- ligheter oavsett försvarsgrenstillhörighet.

Ansvaret för den tekniska tjänsten vid arméns helikopterskola vilar på tekniske chefen vid F 21, vilken har en flygingenjör till sitt förfogande för beredning av bl. a. helikopterärenden.

Det förbandsbundna underhållet av mari-

106

nens helikoptrar utförs vid verkstadskompa- niet inom respektive helikopterdivision. Verksamheten leds av mariningenjörer. Vid 1. helikopterdivisionen tillkommer uppgiften för marinen i dess helhet att under chefen för örlogsbas ost handlägga gemensamma förvaltningsärenden såsom disposition av me- del för helikopterunderhåll, planering av underhållsåtgärder såväl vid förenade fabriks- verken som lokalt beträffande samtliga heli- koptrar samt kontroll av utförda arbeten och granskning av fakturor. Enligt rationalise- ringsinstitutets organisationsförslag bör detta ansvar överföras till chefen för 1. helikopter- divisionen, varvid divisionsingenjören även formellt blir förvaltningsgrenschef för heli- koptermaterielen inom marinen. Härmed an- ses kompetenskravet på denne obetingat vara en mariningenjör med högskolekompetens, eljest lägst gymnasiekompetens. Som chefer för kontroll- och planeringsdetaljen inom verkstadskompanierna tjänstgör mariningen- jör G. De är även ställföreträdande divisions- ingenjörer.

Divisionsingenjörerna har alltså högskole- utbildning eller gymnasieutbildning. Den flygtekniska fackkunskapen har inhämtats på sätt motsvarande det för skolingenjörerna vid arméns helikopterskola. Flygteknisk grundkompetens anses vara till fördel. Av stor vikt bedöms dock det militära kunnan- det vara. Utvecklingsmöjlighetema för ma- riningenjörer med flygtekniskt fackkunnan- de är mycket begränsade inom facket. Krigs- organisationens behov av helikopterutbilda- de divisionsingenjörer är begränsat.

Vid el- och teletropparna tjänstgörande mariningenjörer C med el- eller teleteknisk utbildning (2 vid vartdera verkstadskompa- niet) behandlas inte, eftersom någon ändring av rekrytering och utbildning enligt utred- ningens uppfattning inte behövs.

Övrig militär eller civilmilitär personal vid helikopterdivisionerna för underhåll av heli- koptrar, ca 5 kompaniofficerare och 20 plutonsofficerare, har med några få undantag (anställning av flygtekniker) genomgått nor- mal grundutbildning inom marinen efter anställning som befälselever. Denna innefat-

SOU 1973: 38

tar bl.a. fackutbildning i 8 veckor, viss teoretisk utbildning (helikopterteori etc.) under 100 timmar och typutbildning på helikopter (t. ex. 4 månader på Hkp 6). I två fall har mästarutbildning genomgåtts vid flygvapnet med gott resultat. Liksom inom armén är utvecklingsmöjligheterna i facket mycket begränsade.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att för ledning av bl. a. underhållet av helikopt- rar finns civilmilitär personal vid samtliga försvarsgrenar. Sålunda tjänstgör som chef för materielavdelningen vid arméns helikop- terskola och som chef för verkstadskompani vid helikopterdivision inom marinen civilmi- litär armé- respektive mariningenjör.

Ovan nämnd personal inom armén och marinen rekryteras från civilmilitär personal, som inte har grundutbildning vari ingår flygtekniskt kunnande. I befattningarna som skolingenjör vid helikopterskolan och chef för verkstadskompani vid helikopterdivision ingår arbetsuppgifter som till viss del är likartade med tekniske chefens vid flottilj. Det är därför naturligt att på nämnda befattningar ställa krav på kunskaper och erfarenheter motsvarande dem på civilmilitä— ra flygingenjörer vid flygflottiljs materielav- delning.

Utredningen har från den pågående heli- kopterutredningen inhämtat att en värdering för närvarande görs av alternativa förslag till hur underhållet av tunga helikoptrar skall utföras. Oavsett vilket alternativ som väljs bedömer PKU att detta inte kommer att inverka på utredningens egna överväganden. Dock kan totala behovet av ingenjörer för underhåll påverkas av valet av alternativ.

Behovet av nämnda personal vid armén och marinen uppskattas av utredningen till ca 10. Enligt utredningens uppfattning bör dessa befattningar bestridas med civilmilitära flygingenjörer med erfarenhet från teknisk tjänst vid flottilj. Denna personal har en för befattningarna helt anpassad grundutbild- ning samt den erfarenhet som krävs för ledning av den tekniska tjänsten avseende helikoptrar. Därutöver skapas fortsatta ut- vecklingsmöjligheter där denna personals ut-

SOU 1973: 38

bildning och erfarenhet kan utnyttjas, t. ex. i anskaffningsverksamheten i flygmaterielför- valtningen.

Krav på kunskaper om de operativa för- hållandena inom respektive försvarsgren an- ses vara starkt uttalade, vilket tillsammans med övriga krav från de normala krigsbefatt- ningarna för denna personal talar för att berörd personal även framdeles bör vara civilmilitär.

Kravet på miljökunnande bedöms dock av utredningen inte vara högre än att det bör kunna tillgodoses med civilmilitär flygingen- jör. Inhämtande av för försvarsgrenen speci- fika miljökunskaper som erfordras därutöver torde kunna ske under första delen av tjänstgöringen vid helikopterförband.

Kompani- och plutonsofficerare (motsv.) grundutbildas för närvarande inom andra fack än flygteknik. Detta ger en dubbelut- bildning som i och för sig inte erfordras. Med hänsyn härtill och framför allt för att åstad- komma bättre utvecklingsmöjligheter, bör befattningar för kompani- och plutonsoffice- rare (motsv.) för helikopterunderhåll vid armén och marinen besättas med mästare respektive flygtekniker ur flygvapnet. Även om kravet på militära kunskaper är relativt starkt uttalat, bör erforderligt miljökunnan- de kunna inhämtas inom en tämligen begrän- sad tidrymd under den första delen av tjänstgöringen vid helikopterförband.

C.2.6 Arbetarskydd

Utredningen har inte till uppgift att studera arbetarskyddslagens tillämpning på under- hållsarbete vid trupp. Reellt måste dock inom bataljons och kompanis ram iakttas allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att befäl och värnpliktiga drabbas av olycks- fall. Den utbildning av befäl som en sådan verksamhet kräver bör förbättras. Det är mot denna bakgrund utredningen vill framhålla möjligheten av att utnyttja viss underhålls- personal för frågor angående arbetarskydd och dess tillämpning på lokal nivå och då speciellt i samband med utbildning. Bestämmelser finns sammanförda i ”Råd

107

Avd styrelse |

Arbetsföreståndare

Skyddskommitté

H skyddsombud lr

J

Skyddsinspektör [

Skyddsombud

Arbetsledare

Arbetstagare

Ex på arbetsplatser: F

l )

Kompani

Representant for Underhållsbefäl myndighet

Förråd Arbetsledare

[ME Arbetsledare

Representant för anställda, vpl:

Skyddsombud Skyddsombud Skyddsombud

Bild C.2.8 Exempel på arbetarskyddets organisation vid förband

och anvisningar för skyddsarbetet vid försva- rets arbetsställen del 1 1971 (RoA 1)” varav framgår arbetarskyddslagens tillämpningsom- råde, samt ”Förebyggande av ohälsa och olycksfall inom krigsmakten” (Fook) med tillämpning på all verksamhet inom krigs- makten, där arbetarskyddslagen inte gäller.

I ovannämnd publikation anges om arbets- föreståndare — i detta fall regementschef (motsv.) — imorn. 22:

"I statlig verksamhet har det ansvar som åvilar arbetsgivare och tillverkare ålagts vederbörande arbetsföreståndare. Arbetsföreståndare har sålunda ansvar för arbetarskyddsverksamheten inom arbets- stället."

Lämplig personal för att biträda rege- mentschef vid armén i frågor angående arbe- tarskydd bedömer utredningen vara iavsnitt C.2.2.4 behandlad materielunderhållsinriktad

personal, främst bestående av arméingenjör och underhållsbefäl, som genom sitt tekniska kunnande och sin allmänna arbetsinriktning gör den speciellt lämpad för dylika arbets- uppgifter. Inte minst underhållsbefälet vid kompani kommer genom sina tidigare skisse- rade arbetsuppgifter att vara i nära kontakt med frågor av arbetarskyddskaraktär. Det bör i detta sammanhang påpekas att under- hållsbefälet biträder kompanichefen. I denna egenskap har man stora möjligheter att aktivera kompaniets övriga utbildningsbefäl som har sin del i ansvaret i egenskap av arbetsledare.

Arbetarskyddet inom en utbildningsmyn- dighet bedöms lämpligen kunna utformas enligt bild C.2.8.

Arméingenjören är normalt placerad i materielenheten som chef för dess tekniska

SOU 1973:38

detalj. I sin egenskap av skyddsinspektör lyder han direkt under arbetsföreståndaren, dvs. myndighetschefen.

Vad här framförts med armén som exem- pel bedöms principiellt även vara tillämpbart vid övriga försvarsgrenar.

C.2.7 Sammanfattning och förslag

Personal i underhållsverksamhet måste främst ha erforderligt tekniskt grundkunnan- de inom eget materielområde. Organisa- tionen i vilken materielen används och un- derhålls i fred och krig inverkar även på kraven på personalen.

Principerna för personalsammansättning av försvarsgrenarnas underhållsorganisation m. m. är olika, vilket framgår av tabell C.2.8.

Utredningen finner skiljaktigheterna vara en naturlig följd av försvarsgrenarnas olika materielinnehåll, underhållsorganisationer, beredskapskrav m. m. '

Personalsammansättningen lokalt och te- gionalt bör i första hand bestämmas av arbetets anknytning till krigsorganisationens behov. ] princip bör enligt utredningens uppfattning personal som är krigsplacerad som chefer för underhållsorgan ingående i krigsorganisationen vara militär eller civilmi- litär med teknisk utbildning. övrig personal bör vara civil.

Principer för personalsammansättningen i central instans behandlades i delbetänkande l. Utredningens fortsatta studier bekräftar riktigheten av däri föreslagna principer.

Av tabell C.2.8 framgår skillnaderna i

personalsammansättning mellan de olika in- stanserna. Sådana skillnader försvårar ett i och för sig önskvärt personalflöde mellan instanserna inom facket materielunderhåll. Sambandet mellan detta fack och facket verkstadsdrift är emellertid så stort att facken till stor del kan betraktas som ett gemensamt utvecklingsområde. Ett sådant synsätt ger ökade utvecklingsmöjligheter främst för den civila personalen inom mate- rielverkets underhållsenheter.

Personal anställs som regel med erforderli- ga grundläggande tekniska och specialinrikta- de kunskaper som efter hand bör fördjupas och breddas med hänsyn till främst organisa- tionens behov. Behovet av övriga kunskaper varierar stort.

Utredningen konstaterar brister med avse- ende på främst den civilmilitära personalens förvaltningsutbildning. Enligt utredningens uppfattning bör civilmilitär personal av rege- mentsofficers tjänsteklass under första åreti tjänst vid lägre regional/lokal myndighet gå genom en förvaltningsutbildning som leder till kompetens såsom chef för teknisk detalj vid regemente/försvarsområde, detaljchef vid örlogsbas eller kustartilleriförsvars tekniska förvaltning, ställföreträdande teknisk chef vid flottilj etc. För tjänstgöring som chef för teknisk detalj i militärområdesstab, chef för teknisk förvaltning eller teknisk chef vid flottilj krävs en ytterligare påbyggnad av förvaltningskunskaperna. Civilmilitär perso- nal på lägre nivåer behöver också viss på- byggnad av sina förvaltningskunskaper.

Utbildningen kan till stora delar göras

Tabell C.2.8 Personalkategorier inom underhållsverksamheten

Instans Personalkategori Armén Marinen Flygvapnet

lokal Civilmilitärer Huvuddelen militärer Ung. 2/3 civila Enstaka civilmilitärer Ung. 1/3 civilmilitärer

regional Civilmilitärer Militärer och civila ung. — lika fördelade Några civilmilitärer

central Huvuddelen civila Huvuddelen civila Huvuddelen civila

Några civilmilitärer Några civilmilitärer

SOU 1973 : 38

109

gemensam för personal ur alla kategorier och försvarsgrenar. I stort synes endast tillämp- ningen av underhållsteknologi m.m. samt vidareutveckling av det militära miljökun- nandet försvarsgrensinriktad. Kunskapskraven återfinns i bilaga C.2.2.

Kunskapskraven på personal i central in- stans är något annorlunda och redovisas i bilaga C.2.1. Sambandet mellan de skilda kategoriernas behov av kunskaper är dock påtagligt. Även likheten mellan försvars- grenarna är stor. De skillnader som föreligger är naturligtvis beroende av miljö och mate- riel, men är dock inte större än att utred- ningen bedömer att en utbildning av all underhållspersonal kan göras gemensam med tillgodoseende av försvarsgrenarnas särart.

[ alla nivåer erfordras ett användningsmäs- sigt och underhållstekniskt miljökunnande som är avpassat efter det arbetsområde inom vilket vederbörande verkar. Detta kunnande erhålls genom kortare kurser och i det dagliga arbetet. Men utredningen bedömer att dessa erfarenheter i enstaka fall bör kompletteras genom studietjänstgöring i lämplig instans, merendels i korta perioder och under former som behandlas i avdelning B. Längre perioder kan ifrågakomma främst under en inlärningsperiod.

vara direkt

Försvarets behov av motoringenjörer bör tillgodoses ur tygtekniska kåren. Antalet befattningar för marinens och flygvapnets behov går på grund av organisationsföränd- ringar för närvarande inte att beräkna men bedöms överslagsvis vara en per örlogsbas, kustartilleriförband och flygflottilj. Även ar- méns fredsorganisatoriska förändringar kan påverka det totala behovet av arméingen- jörer, motor.

Civila befattningar för ammunitionsingen- jörer förs enligt förslag i delbetänkande ] över till tygtekniska kårens vapeningenjör- grupp. De bör ges en utbildning som möjlig- gör att de kan utnyttjas över försvarsgrens- gränserna. Antalet har beräknats till 10.

Försvarets behov av helikopteringenjörer bör i framtiden tillgodoses bland flygingen- jörer och lyda under chefen för flygvapnet.

Försvarets behov av kompani- och plu-

tonsofficerare (motsv.) för helikopterunder- håll bör tillgodoses med mästare och tekni- ker ur flygvapnet.

Utredningen föreslår att underhållsorgani- sationen vid arméns förband förstärks genom vidareutbildning av kompani- och plutons- officerare med långvarig tjänst vid materiel- tunga förband till ”underhållsbefäl”. De bör biträda det övriga befälet vid utbildningsba- taljon i underhållsverksamheten. Kunskaps- krav framgår av bilaga C.2.3.

Arbetarskyddet i utbildningsorganisa- tionen bör stärkas. Vid arméförband kan civilmilitär personal, ovan nämnda under- hållsbefäl m. fl. biträda i denna verksamhet. Inom marin- och flygförband kan likartade lösningar genomföras.

C.3

C.3.l Presentation av området C.3.l.1 Avgränsning

Facket verkstadsdrift omfattar underhålls- verksamheten vid krigsmaktens verkstäder. Ledningen ankommer på försvarets materiel- verk såsom fackmyndighet för nämnda fack och utövas närmast av verkstadsavdelningen. Ledningsuppgifterna avser frågor rörande så- väl verkstadslokaler och allmän verkstadsut— rustning som ekonomi och personal. Härav följer att verket även måste utfärda admini- strativa och ekonomiska föreskrifter rörande verkstadsdriften.

Verkstadsdriften omfattat verkställande av beställda underhållsåtgärder såsom över- syner, tillsyner, reparationer, ändringar m. m. samt i vissa fall tillverkning och drift av materiel. I dessa åtgärder ingår också anskaffning och skötsel av verkstadsmateriel, frågor om behov och inredning av lokaler, ekonomiskt och kameralt arbete samt perso- naladministration och viss utbildning av verkstädernas personal, m. m.

Utom personalen tillhörande verkstadsav- delningen i materielverket behandlas i före- varande kapitel endast personalen vid verk- städerna i militärområdenas, örlogsbasernas, kustartilleriförsvarens och flygflottiljemas (motsv.) fredsorganisation. Dessa verkstäder är avsedda för förbandens omedelbara behov och betecknas som ”förbandsbundna” verk- städer till skillnad från t.ex. de centrala

SOU 1973:38

Personal för verkstadsdrift

verkstäderna inom förenade fabriksverken. Sistnämnda verkstäder och andra av krigs- makten anlitade verkstadsresurser såsom Karlskronavarvet AB m.fl. berör inte utred— ningen på annat sätt än att de påverkar arbetsuppgiftema för ledning rn. ni. av verk- stadsfunktionen. Utredningen behandlar i detta kapitel inte heller viss personal med delvis verkstadstjänstliknande uppgifter inom förrådstjänsten eller inom annan för- valtningsverksamhet, t. ex. servicegrupper.

Personal inom verkstadsfunktionen för kameralt arbete och annan omedelbar admi- nistrativ betjäning behandlas i avdelning D och personal för verkstadsmaterialförråd i kapitel C.4.

I kapitel C.2 har anförts att underhåll av teknisk materiel i bruk förekommer i tre nivåer, 1—3. Dessa motsvaras i stort sett av de i vissa fall i det följande använda nivåbe- teckningarna A, B och C.

C.3.1.2 Organisation och personal m. m.

Antalet tjänster den 1 juli 1972 vid materiel- verkets verkstadsavdelning som närmast be- rörs i detta kapitel är 54, alla civila, därav 8 i lönegraderna B 6—A 28, 21 i lönegraderna A 26—23 och 25 i lönegraderna därunder. Organisation och tjänster framgår av bilaga C.3.l. Övervägande delen av personalen vid denna avdelning har flerårig erfarenhet av verkstadstjänst inom krigsmakten.

Tjänsterna vid de förbandsbundna verkstä- derna redovisas i bilaga C.3.2 både före och efter tillkomsten av vissa för krigsmakten gemensamma teleservicebaser. Såsom fram- går nedan är teleservicebaserna f.n. under uppbyggnad. Organisationen skall vara in- förd den 1 juli 1974. Antalet tjänster vid verkstäderna med nämnda teleservicebaser blir på sikt omkring 4 500. Flertalet, 4 100, är civila, bland dem 3 180 R-tjänster. De militära tjänsterna är endast 5, de civilmilitä- ra 445.

Nedan lämnas först en summarisk översikt över de förbandsbundna verkstädernas freds- organisation och personal inom var och en av försvarsgrenarna samt vid de gemensamma teleservicebaserna. Därefter berörs lednings- och uppgiftsfördelning mellan central och regional-lokal instans.

Armén

Arméns förbandsbundna verkstäder är 34 till antalet. De är vanligtvis belägna i anslutning till utbildningsförband. Inom varje militär- område och Gotlands militärkommando finns en verkstadsförvaltning, vars chef, en verkstadsdirektör, lyder direkt under militär- befälhavaren (motsv.). Inom militärområde- na samordnas verkstadstjänsten av verkstads- förvaltningen. Antalet verkstäder under varje sådan förvaltning framgår av tabell C.3.l. Totalantalet tjänster (utom för kontors- tjänst m. m.) är omkring 1 650, av vilka nära 1 200 är R-tjänster. De civilmilitära tjänster- na, omkring 300, är avsedda för cheferna för verkstadsförvaltningarna och verkstäderna samt för verkstadsingenjörer eller arbetsleda- re. Innehavare av dessa tjänster tillhör tyg- tekniska kåren. Av omkring 450 civila och civilmilitära tjänstemän på löneplan A är

omkring 110 sysselsatta i produktionstek- nisk tjänst (planering, arbetsberedning m. m.) eller med direkt produktivt arbete (ca 90) och omkring 250 är arbetsledare.

Vid övergång till krigsorganisationen bil- dar fredsverkstäderna stomme till krigsrepa- rationsverkstäder. Specialutbildad personal med stor erfarenhet är härigenom omedel- bart tillgänglig vid dessa. Viss del av den civilmilitära personalen är visserligen krigs- placerad vid fältförband, men krigsverkstä— derna kommer å andra sidan att tillföras sådan personal från bl. a. utbildningsverkstä- der.

Marinen

Vid marinen finns 6 förbandsbundna verk- städer, av vilka 2 vid flottan (ostkustens och västkustens örlogsbaser) samt 4 vid kustartil- leriet (Blekinge, Gotlands, Stockholms och Norrlands kustartilleriförsvar).

Verkstäderna vid de nämnda örlogsbaser- na lyder direkt under örlogsbaschefen. Vid sydkustens örlogsbas utförs underhållsarbe- tet av Karlskronavarvet AB enligt avtal mel- lan varvet och försvarets materielverk. Verk- städerna vid kustartilleriförsvaren lyder un- der fartygs- eller tygförvaltningschefen.

Marinens underhållsarbete vid de för- bandsbundna verkstäderna omfattar beträf- fande stora delar av materielen även sådana översyner som skulle ha tillhört C-nivån, om tillräckliga icke förbandsbundna resurser stått till förfogande. Beroende på fartygsför- bandens övningsförhållanden förekommer därjämte tidvis att tillsynsarbeten som vanli- gen tillhör A-nivån i stället utförs på B-nivå.

Totalantalet tjänster (utom för kontors- tjänst m. m.) vid dessa verkstäder är omkring 740, av vilka omkring 580 är R-tjänster.

Tabell C.3.l Verkstadsförvaltningar och förbandsbundna verkstäder vid armén

Verkstadsförvaltning Totalt VFS VFV VFÖ VFB VFNN VFÖN VFG

Antal milo- verkstäder 7 6 9 5 3 3 1 34

112 SOU 1973:38

Endast 10 tjänster är avsedda för militär eller civilmilitär personal i teknisk tjänst. Dessa tjänster har funnits dels för att verkstadsor- ganisationen genom dem skulle tillföras per- sonal med militärt miljökunnande, dels ock för att skapa vidgade möjligheter att till tjänst i land omplacera äldre sjötjänstgöran- de personal. Vissa av dessa tjänster har emellertid ännu inte utnyttjats så som varit avsett. Anledningarna härtill har varit att behovet av omplaceringar har blivit mindre än beräknat på grund av vakanser inom de militära kårerna samt att civila befattnings- havare som formellt blev övertaliga då de kårbundna tjänsterna inrättades fortfarande i vissa fall utövar de med dessa tjänster förena- de göromålen. Av de omkring 150 tjänsterna på löneplan A utnyttjas ungefär hälften för produktionsteknisk planering och beredning eller för direkt produktivt arbete (ca 20) och hälften för arbetsledare.

Övergången till krigsorganisation av mari- nens underhållsförband bygger på fredsorga- nisationens tillgångar och syftar bl. a. till att garantera att kunnig och erfaren personal finns omedelbart tillgänglig vid förbanden. Underhållsenheter kommer att finnas såväl på verkstadsfartyg som i land, i det senare fallet antingen som fasta vetkstadsenheter i fartygsbasema och spärrbataljonerna eller som rörliga reparationsenheter. Den fartygs- placerade tekniska personalen liksom perso- nalen vid de rörliga enheterna består huvud- sakligen av militär, till mindre del av civilmi- litär personal, i undantagsfall även av enstaka civila specialister, medan verkstadsenheter— nas personal mestadels är civil. Den freds- tjänstgörande civila personalen ingår i de fasta verkstadsenheterna tillsammans med viss reservpersonal och vissa omkrigsplacera- de äldre värnpliktiga.

Flygvapnet

Flygvapnets förbandsbundna verkstäder ut- görs av dels flygverkstäder vid flygflottiljer- na, dels markteleverkstäder vid vissa av flottiljerna. Verkstäderna är direkt under- ställda tekniske chefen, som även är chef för

8—SOU 1973:38

materielavdelningen. I administrativa m.fl. hänseenden replierar verkstäderna på mate- rielavdelningen.

Underhållet av flygmateriel sker på A-, B- och C-nivå. Arbetet på C-nivå utförs vid de centrala verkstäderna inom förenade fabriks- verken eller andra icke förbandsbundna verk- städer och förbigås här.

Markteleverkstäderna skall uppgå i den nya teleservicebasorganisationen (TSB) och behandlas i följande avsnitt.

Arbetet på A-nivå vid baskompanierna utförs av civilmilitär personal och värnplikti- ga och består — som framgår av kapitel C.2 — av vissa åtgärder på hela flygplan (bruksen- heter).

Övriga åtgärder på bruksenhetema samt alla B-nivååtgärder på motorer och apparater (utbytesenheter) utförs på de förbandsbund- na flygverkstäderna av huvudsakligen civil personal.

Enstaka tjänster i flygverkstäderna, nor- malt 3 per flottilj, är avsedda för civilmilitär mästarpersonal, varjämte ett varierande antal civilmilitära tekniska tjänstemän kan ställas till tekniske chefens förfogande för verk- stadstjänst.

Underhållstekniskt sett är gränserna mel- lan vad som är underhåll på A- eller B-nivå flytande när det gäller bruksenheter, och arbetet vid kompani och verkstad är nära samordnat. Ofta sker även omfördelning av arbetsuppgiftema mellan nivåerna, varige- nom personalen erhåller vidgat kunnande och erfarenhet.

Antalet icke administrativa tjänster vid flygverkstäderna är efter ett genomförande av TSB-organisationen totalt omkring 1 260 av vilka omkring 990 är R-tjänster. Av de övriga 270 tjänsterna är omkring 120 civil- militära och 150 civila.

I krig utförs service och reparationer på flygplan och bastjänstutrustning (bruksenhe- ter) på flygbaserna i första hand genom utbyte av apparater, medan reparation av dessa apparater utförs vid verkstäder, beläg- na på något avstånd från basen (”bakre" verkstäder). Detta innebär att baskompanier- nas arbetsuppgifter i krig utökas till att

113

omfatta alla reparationsåtgärder på hela flyg- plan och bastjänstutrustningar. Baserna för- stärks härför i första hand med flygverkstä- dernas personal inom berörda produktions- grupper.

De ”bakre" verkstäderna ingår såsom verkstadsförband i verkstadsbataljonet med grundresurser ur flygverkstädernas produk- tionsgrupper för apparatunderhåll förstärkta med motsvarande utrustning och personal ur fredsorganisationens C-nivå.

I övrigt förstärks baser och verkstäder med erfaren personal från centrala verkstä- der och civil flygmaterielindustri.

För stödfunktioner, bevakning och skydd ingår i verkstadsbataljonema ett stabskompa- ni, bestående av militär, huvudsakligen värn- pliktig, personal.

Teleservicebaser

Enligt statsmakternas beslut 1970 och 1973 (prop. 1970: 110, 1973: 1, bil. 6) skall för det verkställande underhållet av krigsmak- tens fasta marktelemateriel — inklusive mate- riel för flygvapnets stridsledningsorganisa- tion — åvila förbandsbundna s. k. teleservice- baser. Dessa skall även ombesörja den teknis- ka driften av flertalet markteleanläggningar.

Försvarets materielverk har på Kungl. Maj:ts uppdrag bl.a. lämnat förslag till uppgifter, organisation och lydnadsställning för teleservicebaserna. Enligt förslaget skall finnas tre baser. Varje bas skall svara för markteleunderhållet i två militärområden. Baserna indelas i driftområden vilkas gränser sammanfaller med luftförsvarssektorerna. Dessa baser skall vara direkt underställda sektorflottiljchef men bli gemensamma för försvarsgrenarna och omfatta även vissa av arméns och marinens motsvarande anlägg- ningar. Varje bas skall bestå av en centralsek- tion med enheter för planering, personal- och utbildningsfrågor, kameral verksamhet och dokumentation, en driftsektion för varje driftsområde samt en produktionsavdelning med enheter för radio, radar, radiolänk, transmission, data, elmekanik och utrust- ning.

114

Tabell C.3.2 Enheter, varifrån tjänsterna i teleservicebasorganisationen hämtats

Ursprunglig(a) organisationsenhet(er) Antal Flygvapnets markteleanläggningar 340 Strilanläggningar 290 Basteleverkstäder 160 FFV markteleverkstäder 1 15 Telub A,B markteleverkstad (FTG) 100 Armén och marinen 25

Antal tjänster inom TSB-organisa- tionen 1 030

Teleservicebaserna skall som ovan nämnts överta flygflottiljemas markteleverkstäder samt därutöver motsvarande verkstäder un- der förenade fabriksverken och Telub AB. Till baserna skall också överföras flygflottil- jernas personal för drift och underhåll av bastelemateriel och strilanläggningar m.m. samt ett mycket begränsat antal specialister från armén och marinen. Antal tjänster från olika enheter är 1 030 enligt tabell C.3.2.

Organisationen är f. n. under uppbyggnad och skall enligt förslaget vara genomförd den 1 juli 1974. Antalet tjänster beräknas till 1977 kunna reduceras med omkring 160 till 870.

Civilmilitära tjänster har föreslagits för bascheferna. I övrigt avses personalen med några få undantag vara civil.

Krigsorganisationen torde i princip kom- ma att överensstämma med fredsorganisa- tionen.

Ledning och samordning av verkstadstjäns- ten

Den samordnade ledningen av facket verk- stadsdrift har endast verkat under kort tid. Samordningen har därför ännu inte gett några mera påtagliga resultat.

Ledningen från materielverket av den tek- niska materielförvaltningstjänsten bedrivs olika för de olika försvarsgrenarna beroende bl. a. på de skilda krav som försvarsgrenarnas verksamhet och materiel ställer.

Beträffande armémateriel sker samordning m.m. av verkstadstjänsten militärområdes- vis. Ansvarig härför under militärbefälhava-

SOU 1973:38

ren är chefen för militärområdets verkstads- förvaltning.

Till cheferna för örlogsbaserna och kustar- tilleriförsvaren har delegerats vidsträckta be— fogenheter såväl i fråga om teknisk förvalt- ning i allmänhet som beträffande planering m.m. av verkstadstjänst (utom vid sydkus- tens örlogsbas).

Planering och ledning i stort av den tekniska tjänsten vid flygvapnet utövas centralt av materielverket med hänsyn till förekomsten av olika typer och versioner av flygplan m. m. och oberoende av militärom- rådesgränser.

Dessa för försvarsgrenarna olika förhållan- den beträffande förvaltningen av den för- svarsgrensspecifika materielen och bl. a. led- ningen av verkstadstjänsten har kommit till uttryck i gällande förvaltningsreglemente för krigsmakten. Sålunda är enligt reglementets 7 5 militärbefälhavaren inom militärområdet under försvarets materielverk ansvarig för samordningen av förvaltningen samt — utom såvitt avser marinens vapentekniska och skeppstekniska materiel och flygvapnets flygmateriel — för planläggning och kontroll av förvaltningen.

Militärbefälhavarna samt chefen för första flygeskadern äger utfärda de anvisningar som erfordras för den operativa verksamhet samt den utbildnings— och mobiliseringsverksam- het som de leder. Detta berör även verkstads- tjänsten.

Underhållet m. ni. av fast marktelema- teriel kommer att samordnas territoriellt efter hand som ovan nämnda teleservicebaser organiseras. Även beträffande annan inte utpräglat försvarsgrensspecifik materiel före- kommer samordnat underhåll. Inom varje militärområde finns för samordning av verk- samheten en verkstadsdelegation med repre- sentanter för försvarsgrenarnas verkstads- tjänst i området. I dessa delegationer sker överläggningar om gemensamt underhåll, av- talsfrågor m. m. Verkstadsdelegationerna är rådgivande men inte beslutande.

SOU 1973: 38

C.3.2 Utvecklingstendenser C.3.2.1 Organisation m. m.

I kapitel A.3 har omnämnts aktuella och planerade organisationsförändringar inom krigsmakten. Därav framgår i huvudsak, att väsentliga omorganisationer i lägre regional och lokal instans inom armén och marinen har beslutats och att omfattande organisa- tionsundersökningar bedrivs inom flygvap- net. Försvarets fredsorganisationsutredning behandlar fredsorganisationens utveckling på lång och kort sikt och berör antal förband av olika slag, strukturfrågor samt lokaliserings- problem. Antal och slag av verkstäder, dessas storlek och lokalisering beror i hög grad av resultaten av de nämnda utredningarna m. m.

En minskad arbetsvolym förutses bli följ— den av 1972 års försvarsbeslut, vilket enligt uppgift bedöms medföra en reducering av nuvarande arbetsstyrka vid verkstäderna inom alla försvarsgrenarna med totalt om- kring 500 tjänster.

Kungl. Maj: t har den 17 juni 1970 lämnat föreskrifter om samordning av verkstads- tjänsten och därvid angett vissa riktlinjer dels för uppbyggnaden av de ovan nämnda tele- servicebaserna, dels för verkstadsorganisa- tionens utveckling. Enligt riktlinjerna skall förbandsbundna verkstäder bibehållas. Hu- vudverkstäder för vissa slag av materiel- system m.m. skall utses. Huvudverkstad, som skall planera och förbereda samt genom- föra det ifrågavarande materielunderhållet, är vanligen verkstad utanför krigsmakten, endast i undantagsfall förbandsbunden verk- stad. Huvudverkstad skall även anlitas som konsult vid anskaffning och utveckling av materiel.

Kungl. Maj: ts samordningsföreskrifter in- nebär därjämte att försvarets materielverk i samarbete med överbefälhavaren och försva- rets rationaliseringsinstitut skall studera möj- ligheterna att vidga samordningen av de förbandsbundna verkstädernas driftledning militärområdesvis under materielverket. Här- vid förutsätts en samlad planläggning för att förbanden skall kunna repliera på lämpligas-

115

te belägna och utrustade verkstad oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Materielverket är emellertid oförhindrat att pröva även andra former av samordning.

I övrigt torde såvitt nu kan bedömas den organisatoriska utvecklingen inom försvars- grenarna bli följande.

Inom armén kommer troligen till följd av sammanslagningen av försvarsområdesstaber och förband samt indragningar och omlokali- seringar en koncentration av verkstadsresur- serna att ske.

Fredsorganisationsutredningens förslag i december 1972 rörande arméförband berör bl. a. 7 militärområdesverkstäder, av vilka 2 i Skövde och Hässleholm enligt utredningens mening bör bibehållas. Det bör emellertid enligt nämnda utredning ankomma på för- svarets materielverk att utreda och föreslå framtida lokalisering och organisation av alla de berörda militärområdesverkstädema.

Inom marinen måste ske en samordning av verkstadsresurserna såväl inom vissa försvars— områden som mellan örlogsbaser och kustar- tilleriförsvar.

Försvarets rationaliseringsinstitut och che- fen för marinen har föreslagit att en för- bandsbunden verkstad organiseras vid syd- kustens örlogsbas. Verkstaden föreslås drivas i samarbete med Blekinge kustartilleriför- svars verkstad i Karlskrona.

Antalet flottiljer inom flygvapnet minskas enligt beslut som redan har fattats. Ytterliga- re minskningar är inte uteslutna. Härav följer att även antalet förbandsbundna flygverkstä- der måste reduceras. Viss samordning av materielförvaltningen kan komma att ske inom varje luftförsvarssektor, medan sam- ordning av verkstadsverksamheten kan kom- ma att genomföras flyg- och materielslagsvis, oberoende av sektorsgränserna.

G.3.2.2 Materiel och arbetsmetoder

Materiel som numera tillförs förbanden är ofta komplicerad och ingår i mer eller mindre omfattande system. Detta förhållan- de torde bli än mer kännetecknande för den framtida materielen. Sedan länge vidtas där-

116

för åtgärder för att motverka ett eljest alltmer arbetskrävande underhåll med växan- de personalbehov. Dessa åtgärder består bl.a. i att redan vid materielanskaffningen beakta underhållskravet.

Inom materielutvecklingen eftersträvas att åstadkomma en alltmer miljötålig och på annat sätt mer funktionssäker materiel. Den tekniska utrustningen kommer vidare att i ökad utsträckning delas upp i enheter som är lätt utbytbara.

Även här nämnda och andra åtgärder i syfte att underlätta den tekniska underhålls- tjänsten kommer att minska personalbehovet vid de förbandsbundna verkstäderna. Kraven på verkstadspersonalens kunnighet kommer emellertid inte att minska utan generellt sett och i synnerhet för specialområden och för skötsel av vissa materielsystem bedöms per- sonalens utbildningsnivå och kompetens bö- ra höjas.

I fråga om arbetsmetodernas utveckling må även framhållas en kommande stark ökning av ADB-system inte endast för redo- visning av ekonomi och materiel m. m. utan även för att erhålla förbättrat underlag för styrning av den tekniska underhållsverksam- heten och verkstadsdriften både på central och på regional-lokal nivå. De förbandsbund- na verkstäderna kommer därvid att fullgöra en viktig funktion som rapportörer till cen- tral nivå.

C.3.3 Utredningens studier

Utredningens studier i fråga om personal för verkstadstjänst har utförts i samband med studierna avseende personal för övrig förvalt- ningstjänst. Studierna har omfattat: fem miloverkstädcr (i Skövde, Linköping, Strängnäs, Boden och Luleå) tre miloverkstadsförvaltningar (i södra, öst- ra och övre Norrlands militärområden) tre marinverkstäder (vid väst- och ostkus- tens örlogsbaser samt i Stockholms kustartilleriförsvar) tre flygverkstäder (vid Södermanlands, Häl- singe och Norrbottens flygflottiljer).

Sammanlagt har omkring 200 personer av olika personalkategorier och i olika nivåer inom skilda verksamhetsgrenar intervjuats. De resultat som därvid framkommit har varit entydiga och i hög grad överensstämmande vid jämförelse mellan olika verkstäder.

Resultaten har i huvudsak gett vid handen: — verkstadsdriften innefattar verkställighet

av beslut av befattningshavare utanför facket, som är ansvariga för materielens bestånd och användbarhet, — verkstäderna drivs efter företagsekonomis- ka principer, — verkstadsdriften omfattar bl. a. arbetsbe- redning och arbetsplanering, demontering, reparation, montering och tillverkning, tids— och materielredovisning samt ekono- misk redovisning, — arbetsuppgiftema är mångskiftande och kräver tillgång på personal med goda fackkunskaper (yrkeskunskaper) på olika områden, — av vissa personalgrupper krävs utöver fack- kunnande goda kunskaper i verkstads- och produktionsteknik, arbetsledning och eko- nomi, _ civil personal med erforderlig grundutbild- ning (yrkes- eller ingenjörsutbildning) står i regel att erhålla från den allmänna arbetsmarknaden, — vissa arbetsuppgifter kräver kompletteran- de förvaltningsutbildning, — befordringsmöjligheterna är i allmänhet begränsade för den civila personalen.

C.3.4 Överväganden C.3.4.1 Personalsammansättning

I fred bedrivs det förbandsbundna underhål- let främst i verkstäder. Rörliga reparations- enheter (smärre grupper) organiseras inom marinen och flygvapnet samt i enstaka fall inom armén.

I krig ökas i alla försvarsgrenar antalet rörliga reparationsenheter och teknisk per- sonal kommer även att ingå i vissa operativa enheter (förband). Beroende på försvarsgre- narnas eller materielslagens olika förutsätt-

SOU 1973:38

ningar och behov bedrivs i olika omfattning övrig verkstadstjänst i verkstäder eller verk- stadsförband, som är organiserade och sam- mansatta på skilda sätt. De verkstäder som härvid är organiserade som militära förband förstärks för bl. a. bevakning och skydd med militära enheter. Dessa utgör då stommen i närförsvaret av verkstaden.

Personal som skall ingå i operativa enheter bör liksom i fred vara militär eller civilmili- tär. Såsom framhållits i avdelning B kan civil personal i verkstadsförbanden efter frivilligt åtagande delta i närförsvar men att helt bygga detta på sådan medverkan av den civila personalen är inte möjligt.

Dessa omständigheter motiverar att vissa befattningar för verkstadstjänst i krig utövas av militärt utbildad personal. Då det här är fråga om verkstadstjänst med krav främst på yrkeskunnande av tekniskt slag följer att i huvudsak endast civilmilitär personal bör avses för nämnda befattningar. Inom mari- nen, där militär personal utbildas till kompa- ni- och plutonsofficerare i teknisk tjänst är emellertid viss del av den kårbundna verk- stadspersonalen militär.

Verkstadsorganisationens personaluppsätt- ning i fred bör till större delen bestå av civila och till viss mindre del av civilmilitära befattningshavare. Arten av verkstadsdriften motiverar inte behov av militära tjänster. De civilmilitära tjänsterna bör främst avses för uppgifter med ledning och planering, vilka förutsätter kännedom om och erfarenhet av materielens användning vid förbanden och bl.a. avser förberedelser för övergång till krigsorganisation. Alla måste äga god yrkes- skicklighet. Då de civilmilitära tjänstemän- nen även äger för krig speciella kvalifika- tioner torde de freds- och krigsorganisatoris- ka kraven bli lämpligt avvägda i förhållande till varandra genom den föreslagna samman- sättningen.

Personalsammansättningen blir härigenom inte enhetlig, vilket eventuellt kan komplice- ra frågor om personalutveckling m.m. och därför på något håll har anförts som skäl för att all personal borde vara civil. Dessa problem bör avhjälpas bl. a. genom att

117

särskild uppmärksamhet ägnas även åt den civila personalens utvecklingsmöjligheter. Det bör närmast åligga materielverket såsom fackmyndighet (verkstadsavdelningen) att särskilt beakta sådana frågor. Hinder bör inte heller möta för en civil befattningshavare med erforderliga miljökunskaper att utöva tjänst som normalt avses för kårbunden personal.

C.3.4.2 Personalutveckling

Personalen i krigsmaktens verkstäder får en efter hand ökande erfarenhet av materielens motståndskraft mot skador av olika slag, materielens ”underhållsvänlighet” m. m. Er- farenheter avseende underhålls- och repara- tionsmetoder är värdefulla dels för produk- tionsplanering och arbetsledning vid den egna verkstaden, dels som incitament till och underlag för modifiering av befintliga och för utveckling av nya underhålls— och repara- tionsmetoder både vid den egna verkstaden och vid materielverkets underhålls- och verk- stadsavdelningar. Erfarenheter avseende ma- terielens ”stryktålighet” rn. m. är av speciellt värde vid modifieringar av befintlig materiel och vid anskaffning av ny materiel. I denna senare verksamhet, som bedrivs av materiel— verkets sakavdelningar, deltar underhållsav- delningarna på ett tidigt stadium av utveck- lingsarbetet. Sambandet mellan verksamhe- ten vid de lokala verkstäderna och under- hålls- och verkstadsavdelningarna i central instans är även nödvändigt w'd utveckling av metoder för fältreparationer samt anskaff- ning av reparationssatser m. rn. för fältbruk.

Erfarenheter av värde för den direkta verkstadsdriften kan tillgodogöras den en- skilda verkstaden genom att arbetsledare, produktionstekniker och materieltekniker i första hand internrekryteras. Förutsätt- ningen för ett sådant förfarande är att kunskaperna avseende arbetsledning, under- hållsteknik och produktionsteknik samt sy- stemkunnande fördjupas. Specifikation av kunskapskraven utöver tekniska grundkun- skaper för vissa typbefattningar lämnas i bilaga C.3.3.

ll8

Lämpliga R-tjänstemän bör alltså utbildas till arbetsledare, produktions- och materiel- tekniker. Enligt utredningens uppfattning är däremot befordran den interna vägen till driftingenjör (motsv.) och verkstadschef mindre naturlig, även om erfarenheterna från lägre nivåer i och för sig också vid fullgöran- de av dessa tjänster är av stort värde. För utövande av de högre tjänsterna krävs nämli- gen enligt utredningens uppfattning minst gymnasieingenjörkompetens såsom grund. Detta hindrar emellertid inte att internrekry- tering kan komma i fråga — och bör upp- muntras — för arbetsledare (motsv.) som genom enskilda studier vill förvärva denna kompetens.

Erfarenheter av värde för funktionerna i central eller regional/lokal instans kan till- godogöras på flera sätt, t.ex. genom att verkstadspersonal tjänstgör i materielverket eller i regional förvaltning viss tid för genom- förande av en bestämd uppgift eller genom att personal från regional och lokal nivå rekryteras till tjänster i materielverkets verk- stads- och underhållsavdelningar. Den först- nämnda möjligheten är av mindre intresse i detta sammanhang. Den andra vågen förut- sätter att information om lediga tjänster når ut till alla verkstäder. De flesta tjänster vid verkstads- och underhållsenheterna torde en- ligt utredningens uppfattning vara lämpliga för tjänstemän med verkstadserfarenhet. Speciellt synes erfarenheterna från verkstads- drift vara av värde inom verkstadsavdel- ningens rationaliseringsenhet samt anlägg- nings- och utrustningsenhet. Även en stor del av tjänsterna inom materielverkets under- hållsavdelningar bör kunna rekryteras med personal med erfarenhet från regional och lokal verkstadsförvaltning. De utvecklings- vägar som utredningen behandlat framgår schematiskt av bild C.3.l .

En speciell utvecklingsväg som i enstaka fall har tillämpats är vidareutbildning av R—tjänstemän inom arméns och flygvapnets verkstäder till civilmilitära mästare. Utbild- ningen ger bl. a. vissa kunskaper om krigsor- ganisationen och dess underhållssystem, men de som rekryteras denna väg går miste om en

SOU 1973:38

Materielteknisk Produktionsteknisk Arbetsledar- linie linje linje Verkstadschef . ... Produktions— A Systemmgenjor teknisk chef rbetschef l '" ” / / I. / 1) | [] , ,, -— / / | El / Materielrek- Produktions- niker 1 tekniker 1 Arbetsledare 1 materieling. prod.tekniker föreståndare provningsing. gruppledare 1:e verkm. kontrolling. planerare ll & _ l / /' l * & _ / / / & N & Materieltek- Produktions- niker 2 _ tekniker 2 = _ Arbm'eda"? 2 tekniker prod.tekniker ' arbetsledare 1 :e montör arbetsbered. verkmästare ll 1) Tjänsteman R 1) T.ex.från 2) materieltill- verkande 'ndum' = Naturlig rekryteringsväg 2) T.ex. värn- '— — —— = Tänkbar rekryteringsväg pliktiga, från : . . industri, från % Rekrytering utifrån gymnasieskolas tekniska linje

= Utveckling till FMV eller materielenhet

Bild C.3.1 Utvecklingsvägar för tjänstemäniverkstadsdrift

betydande del av den militära utbildning och miljöerfarenhet som övriga mästare tidigare fått. Förmågan att leda förband under fält- förhållanden och att delta i utbildningsarbe— tet torde således bli sämre om inte speciell utbildning ges vederbörande. Utredningen

SOU 1973:38

finner därför att denna utvecklingsväg bör utnyttjas endast i undantagsfall, främst då krigsorganisationen har behov av personal med speciella yrkeskunskaper.

119

Utredningen föreslår att civil personal i princip används för de förbandsbundna verk- städernas fredsmässiga arbetsuppgifter. Såda- na arbetsuppgifter som omfattar förberedel- ser för verkstadspersonalens och verkstadsor- ganisationens övergång till krigsorganisation kan dock, beroende av behov av allmänmili- tärt och taktiskt—tekniskt kunnande för upp- gifternas fullgörande, kräva civilmilitär eller militär personal. Avsteg från principen om civil personal kan också vara motiverade för att skapa möjligheter för militär och civilmi- litär teknisk personal att uppehålla och vidareutveckla sådana tekniska och arbetsle- dande kunskaper och erfarenheter som är nödvändiga i denna personals krigsbefatt- ningar.

Utredningens förslag till kunskapskrav för personal för verkstadsdrift framgår av bilaga C.3.3.

Möjligheter bör finnas för lämpliga R- tjänstemän att utvecklas till arbetsledare, produktions— och materieltekniker. För ut- övande av högre tjänster krävs enligt utred- ningens uppfattning som regel minst gymna- sieingenjörkompetens. Detta hindrar emel- lertid inte att internrekrytering kan komma i fråga — och bör uppmuntras — för anställda, som genom enskilda studier förvärvar erfor- derlig kompetens.

Inom facket verkstadsdrift är samhörig- heten mellan förvaltningsinstanserna av stor betydelse. De kunskaper om och erfarenhe- ter av regional och lokal verkstadsdrift, som är nödvändiga för materielverket vid utövan- de av fackansvaret, erhålls enklast genom rekrytering från regional och lokal instans. Vidmakthållande eller utveckling av kunnan- det i central instans kan ske genom studie- tjänstgöring m.. m.

120. SOU 1973:38

C.4

C.4.1 Presentation av området

C.4.1.l Förrådsverksamhetens omfattning

Förrådsverksamheten inom tyg- och inten-- denturförvaltningsområdet styrs fackmässigt av försvarets materielverk såsom fackmyn- dighet. Fackansvaret åvilar närmast verkets förrådsavdelning (K: FD). Det direkta ansva- ret beträffande följande delar av förrådsverk- samheten utövas dock f. n. beträffande — robot-, torped- och minammunitionsför- råd inom marinen av FMV—M, — robot- och verkstadsförråd (reservdelsför- råd) inom flygvapnet av FMV—F. Förrådsavdelningen har vissa sam ordnings- uppgifter beträffande de enligt ovan begrän- sade delama av fackansvaret.

Försvarets bok- och blankettförråd (ca 25 anställda) samt marinens centrala förråd i Eskilstuna (ca 35 anställda) är administrativt knutna till förrådsavdelningen. Förrådsverk- samheten vid huvudavdelningen för flygma- teriel bedrivs vid reservdel'senhetens i Arboga förrådssektion (ca 45 anställda i förrådsverk- samhet).

I en utredning av FMV föreslås att — med vissa undantag — till förrådsavdelningen skall föras över förrådsverksamhet avseende — marinens torped- och minammunition, — marinens och flygvapnets robotar.

Vidare föreslås att försvarets bok- och blankettförråd samt marinens centrala förråd i Eskilstuna skall inordnas i den regionala

SOU 1973:38

Personal för förrådsverksamhet

förvaltningsorganisationen.

I högre regional instans bedrivs förråds- verksamheten under militärbefälhavaren (C MKG) genom militärområdesförvaltningar- nas (tyg och intendentur) försorg enligt av fackmyndigheten utfärdade föreskrifter.

I lägre regional instans (försvarsområden, örlogsbaser och kustartilleriförsvar) samt 10— kal instans (arméförband, flygflottiljer och vissa utbildningsanstalter) bedrivs förråds- verksamheten under vederbörande chef ge- nom försorg av förvaltnings-(grens)chef en- ligt av FMV och militärbefälhavaren (C MKG) utfärdade föreskrifter.

Från PKU utgångspunkter kan facket för- rådsverksamhet anses vara representerat, för- utom vid FMV, vid ca 120 regionala, lägre regionala och lokala myndigheter.

Enligt av materielverket fastställd grund- syn på krigsmaktens förrådstjänst (TKG nr 700229) omfattar förrådsverksamheten i hu- vudsak följande aktiviteter:

— ledning/planering . fackmässig styrning samt övrig organisa- torisk och ekonomisk ledning/planering av förrådsverksamhet. I denna ingår driftplanering, bl. a. omfattande mate- riel- och lokalplanering samt personal- och utbildningsplanering,

. utfärdande av föreskrifter och faststäl- lande av rutiner för förrådsverksamhe- ten i fred, vid mobilisering och i krig

samt kontroll (inspektion) av efterlev- naden,

- förrådsdrift

. mottagning, emballering, förvaring och utlämning (distribution) av förnöden- heter,

0 tillämpning av de säkerhets- skyddsföreskrifter som gäller för för- rådsverksamheten samt kontroll av des- sas efterlevnad,

och

. vård av förnödenheter i förråd till den del vården, enligt för varje förnöden- hetsslag gällande föreskrifter, ankom- mer på förrådsorgan,

. utarbetande av normer m.m. för för- råds- och därtill hörande vårdlokaler i vad avser utformning och inredning samt beräkning av utrymmesbehov (utom i vad rör förvaringsutrymmen i direkt anslutning till verkstads— och mathållningsfunktionerna),

. typansvar för inredning i förråd och därtill hörande vårdlokaler, förrådshan- teringsmateriel, förrådsmiljömateriel (utom beträffande speciell materiel för fartyg, förplägnadsanstalter och bergan— läggningar), emballage för förpacknings- ändamål i förråd (utom flygvapnets specialemballage samt drivmedelsembal- lage som samtidigt är krigsutrustning) samt för viss materiel avseende inbrotts- skydd (visså begränsningar i fråga om typansvaret kan meddelas i särskild ordning),

— redovisning m. m.

. förnödenhetsredovisning samt utarbe- tande av uppgifter om förnödenhetstill- gångar (lägesrapporter), . förnödenhetsdirigering (fördelning, om- fördelning, utlåning) enligt givna grun- der samt meddelade direktiv och anvis- ningar.

C.4. l .2 Förrådsverksamheten i nuläget

Enligt i föregående avsnitt nämnd grundsyn skall förrådsverksamheten tillgodose av ope- rativa och förbandsproducerande chefer, sak-

och underhållsorgan m. fl. ställda krav. Den skall bedrivas i så enkla och för krigsmakten enhetliga arbetsformer som möjligt. Målsätt- ningen är en serviceinriktad, rationell för- rådsverksamhet med god beredskap för krig och hög effekt i förhållande till insatta resurser.

Förrådsverksamheten skall således tillgo- dose operativa, mobiliseringsmässiga, utbild- ningsmässiga och företagsekonomiska krav samt säkerhets- och skyddskrav.

Förrådsverksamheten kan ha olika inrikt- ning. Den kan sålunda avse att tillgodose kraven vid mobilisering och i krig (mobili- serings— och krigsförråd respektive mobilise- rings- och krigsförrådstjänst). Den kan också ha till uppgift att betjäna den förbandspro- ducerande verksamheten i fred, dvs. vara i hög grad serviceinriktad (fredsförråd respek- tive fredsförrådstjänst).

Förråden kan med hänsyn till innehållet av förnödenheter vara endera av allmän karaktär, dvs. integrerade, eller speciella, t. ex. förråd av ammunition, drivmedel, livs- medel, skeppsteknisk materiel, flygmateriel eller verkstadsförråd. Med hänsyn till förva- ringsbetingelserna kan förråden vara varm-, kall- eller torrluftsförråd.

I central och regional instans förvaras som regel intendenturmateriel och livsmedel i förråd som är skilda från tygmateriel (motsv.). I lägre regional och lokal instans genomförs däremot successivt samförvaring av olika slags förnödenheter. Särskilda ford- ringar och bestämmelser för förvaring av hemlig materiel, vapen, ammunition och andra begärliga eller allmänfarliga förnöden- heter kräver härvid speciella arrangemang. Ammunition och drivmedel måste sålunda av skydds- och säkerhetstekniska skäl alltid förrådshållas var för sig och åtskilt från andra förnödenheter.

Förrådsverksamheten bedrivs i lokaler och andra utrymmen av mycket skiftande storlek och kvalitet samt med stora variationer i vad avser transportavstånd och kommunikations- möjligheter förråden emellan. Verksamhet i anslutning till en myndighets många små och ofta för modern materielhantering mindre

lämpliga mobiliseringsförråd företer sålunda stora skiljaktigheter i förhållande till sådan verksamhet som kan genomföras i ett mo- dernt serviceförråd utformat för stordrift med maskinella hjälpmedel.

C.4.1.3 Personal för förrådsverksamhet

Totala antalet anställda i förrådsverksamhet uppgår till ca 4 800 personer. Fördelningen på instanser och personalkategorier framgår av tabell C.4.1.

Den civila förrådspersonalen utbildas främst i materielkunskap och materielvård samt i handhavande av tekniska hjälpmedel. För den arbetsledande personalen (eller bli- vande sådan) anordnas kurser i arbetsledning och arbetarskydd. Centralt utsända kompen- dier och utbildningsanvisningar m. m. ut- nyttjas härvidlag. Den kårbundna militära och civilmilitära personalen utbildas i första hand vid centralt anordnade kurser.

Förrådsverksamheten kräver liksom övriga fack personal med speciell kompetens. Enligt utredningens uppfattning måste sålunda för- ståelsen inom materielverket för de regiona- la, lägre regionala och lokala förhållandena inom verksamhetsområdet vara av stor bety- delse. Utredningen har därför starkt betonat samhörigheten mellan instanserna bl. a. i förslaget i delbetänkande 1 till personalsam- mansättning vid förrådsavdelningen och där- vid anfört bl. a.:

Tabell C.4.1 Personalens för förrådsverk- samhet fördelning på instanser och personal— kategorier

Instans Ungefärligt antal mili- civil- civila Summa tärer mili- tärer Central 25' 3 * 82 110 Högre regional 25 — 675 700 Lägre regio- nal/lokal 155 45 3 790 3 990 Summa 205 48 4 5473 4 8002

' Enligt PKU förslag i delbetänkande 1. 2 Personal i administrativa ledningsfunktioner är inte inräknad.

3 Inkl. personal i verkstadsförråd, ca 290 personer. SOU 1973: 38

”Hittills under förrådsavdelningens existens lik- som tidigare vid de ovan nämnda materielförvalt— ningarnas förrådsenheter har behovet av omfattan- de erfarenheter av förrådsfrågor på såväl central som regional-lokal nivå varit klart och entydigt. Ett ökat antal militära tjänster behövs för att i längden bibehålla förrådsavdelningens effektivitet som byg- ger på denna erfarenhet. Framför allt kommer bristen på förvaltningsutbildade underofficerare att göra sig mycket kännbar efter hand som nuvarande innehavare av vissa civila tjänster med förvaltnings- utbildning avgår. Det är därför enligt utredningens uppfattning nödvändigt för att behålla militärt miljökunnande och praktiska kunskaper inom ni- vån förvaltningsunderofficerare att föreslagna för- valtaretjänster tillkommer och ersätter motsvaran- de antal civila tjänster.”

Även på nuvarande regementsofficersnivå föreslog utredningen viss förstärkning.

Utredningen har sålunda redan i delbetän- kande l tagit ställning till behovet i materiel- verket av militär och civilmilitär personal med här ifrågavarande miljökunnande. Som en följd härav behandlas kategorifrågor i detta avsnitt endast i den mån de avser förhållanden i regional och lokal instans.

I fråga om kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom facket förrådsverksamhet samt personalens utvecklingsmöjligheter överses däremot hela verksamhetsområdet. Överväganden rörande kontorspersonalen sker dock i avdelning D, medan den kår- bundna personalens utvecklingsmöjligheter m. m. behandlas i avdelning G. Fackets krav på denna personal redovisas dock i detta kapitel. Vid behandling i det följande av den civila personalens utvecklingsmöjligheter inom verksamhetsområdet är sådana tjänster i central nivå som kan eller bör besättas av personal med reella erfarenheter från regio- nal och/eller lokal nivå av särskilt intresse.

Med ovannämnda utgångspunkter anser utredningen att 65 tjänster vid förrådsavdel- ningen — varav 4 vid centralenheten, 29 vid förrådsdriftenheten och 32 vid redovisnings- enheten — samt 45 tjänster vid reservdelsen- heten i huvudavdelningen för flygmateriel bör behandlas i detta sammanhang.

Regionalt och lokalt berörs tjänster för förvaltningsutbildade regements- och kompa- niofficerare, ett mindre antal civilmilitära tekniker samt följande tjänster för civil

personal: driftingenjörer, ingenjörer, förråds- förvaltare, materielförvaltare, förrådsmästa- re, transportförmän, garageförmän, förråds- förmän, förrådsmän och bilförare.

C.4.2 Utvecklingstendenser

I grundsynen på krigsmaktens förrådsverk-

samhet anger FMV bl. a. att utformningen av den framtida förrådsorganisationen blir be- roende av beslut, som kan komma att fattas på grundval av pågående utredningar.

En omprövning av arbetsuppgifternas för- delning på olika förvaltningsnivåer, av arbets- former och administrativa rutiner aktualise- ras härvid framför allt av — ändrad ledningsorganisation i lägre regio-

nal instans, — utvecklingen av planerings— och ekonomi- systemet,

— utvecklingen av nya administrativa system för FMV, — arbetet på att åstadkomma enhetliga före- skrifter, instruktioner och normer m. m. för förrådsverksamheten. ökade möjligheter att bedöma effektivitet

i förrådsverksamheten kommer enligt samma grundsyn sannolikt att medföra ändringar av nuvarande förrådshållning och distribution bl. a. i fråga om förrådshanterings-, förråds- inrednings- och emballeringsmetoder i sam- band med t. ex. transportteknikens utveck- ling.

Enligt utredningens mening innebär ut— vecklingstendensema främst:

— integrering av tyg- och intendenturför- valtningsverksamheten,

— storförrådsdrift som blir möjlig genom sammanslagning av två eller flera myndig- heter, — ökad samordning mellan försvarsgrenarna, främst i avseende på mobiliseringsverk- samhet och utnyttjande av gemensamma resurser.

Utvecklingen kommer sannolikt även att leda till att publikationsverksamheten regio- nalt och lokalt inordnas i förrådsverksam- heten. Från PKU synpunkter kan därför ifrågavarande verksamhet inom nämnda in-

stanser avhandlas tillsammans med övrig förrådsverksamhet.

Den i kapitel B.2 nämnda omorganisa- tionen i lägre regional och lokal instans innebär bl. a. att tyg- och intendenturförvalt- ningar m.m. i regemente/försvarsområde och i kustartilleriförsvar slås samman. Över- syn pågår av flygflottiljemas förvaltningsor— ganisation. De erfarenheter som hittills nåtts kommer att vara av stor betydelse för utvecklingen inom förrådsområdet. Konse- kvenserna av försöken bearbetas f. n., bl.a. inom FMV, i syfte att åstadkomma den samordning som bedöms erforderlig för en enhetlig och rationell förrådsverksamhet i fred och krig. Strävan är härvid att inrätta för försvars- och förvaltningsgrenarna gemen- samma förrådsorgan i regional och lokal instans.

C.4.3 Utredningens studier

I kapitel A.3 har redovisats vilka studier utredningen bedrivit, hur de genomförts samt vissa väsentligare resultat som studierna allmänt sett utmynnat i. En närmare redo- görelse för de synpunkter och iakttagelser som framkommit beträffande förrådsverk- samheten lämnas i avsnitt C.4.3.l rörande studierna vid lägre regionala och lokala myndigheter, i avsnitt C.4.3.2 rörande stu- dierna vid militärområdesförvaltningar samt i avsnitt C.4.3.3 rörande studierna vid mate- rielverket.

C.4.3.l Studier vid lägre regionala och loka- la myndigheter

Enligt grunderna för nuvarande organisation av förrådsverksamheten vid lägre regionala och lokala myndigheter används militära — inom flygvapnet i vissa fall civilmilitära — tjänstemän som förrådsföreståndare (mot- sv.). Ursprungligen avsågs deras arbete i hög grad bestå i direkt arbetsledning i den verkställande förrådsdriften. Som riktvärden har angetts en fördelning av arbetstiden på ca 20% administrativa uppgifter och 80% praktisk arbetsledning. Efter hand har emel-

SOU 1973:38

lertid de administrativa uppgifterna krävt ökad tid. Utredningen har i sina studier funnit att de militära och civilmilitära för- rådsföreståndarnas tid numera till ca 80% omfattar administrativa uppgifter och endast till ca 20 % direkt arbetsledande uppgifter. Statskontoret konstaterade redan i sin ”Un- dersökning angående arbetsuppgifter m. m. för typbefattningar inom tyg-, intendentur-, sjukvårdsmateriel- samt kasernvårdstjänsten vid arméns lokala myndigheter” (Stkt 15.11.1965 dnr 778/3023) att en förskjut- ning av verksamheten ägt rum under senare år. Detta förhållande har medfört ökade krav på arbetsledning inom underliggande nivå — dvs. förmännens, vilket också studierna be- kräftar. Behov av en sammanhållen förråds- teknisk arbetsledning under förrådsförestån- daren har även framhållits från såväl förvalt- ningsledning som förmän.

Sedan slutet av 1930-talet har förrådsverk- samheten svällt i betydande grad. Det ökade arbetsomfånget har mötts med att antalet förrådsarbetare (förrådsmän) utökats enligt centralt utarbetade normer för beräkning av arbetskraftsbehovet. Viss hänsyn har härvid också tagits till det ökade behovet av arbets- ledning. Före ALS 1971—73 hade sålunda vissa förrådsarbetare förmanstillägg. Enstaka förrådsarbetare hade även beretts tillfälle genomgå någon arbetsledarutbildning. När dessa förrådsarbetare blev förrådsmän för- svann emellertid alla sådana "obefordrade" arbetsledare. Följden har blivit att det i nuläget i vissa fall kan finnas upp till 20 förrådsmän per förrådsförman. Normalt finns dock 6—8 förrådsmän per förman. Vid vissa typer av specialförråd, t. ex. ammuni- tionsförråd av mindre omfattning och ofta med endast en anställd, synes befordran till förman många gånger ha tillgripits för att kunna behålla kvalificerad personal.

Eftersom det inte är antalet förrådsmän som i första hand är bestämmande för dimensionering av arbetsledningen, måste det anses naturligt att relationstalen mellan arbetsledare och förrådsmän i viss mån varie- rar mellan olika funktioner. Såsom framhål- lits i avdelning B kräver t. ex. ett verksam-

SOU 1973:38

hetsområde inom vilket arbetet är av rutin- mässig karaktär mindre insats av arbetsledan- de personal än ett område där arbetsuppgif- terna varierar från dag till dag eller är av mera kvalificerad natur. Detta är en för- klaring till att vid olika typer av specialför- råd, t. ex. ammunitionsförråd, relationstalet arbetsledare — förrådsmän kan vara så lågt som 1: 1—1: 3.

Utredningen anser sig dock ha funnit brist på arbetsledare i förrådsdriften. Studierna har sålunda styrkt uppfattningen att ett arbetslag med hänsyn till möjligheterna till effektiv ledning inte bör bestå av fler än en arbetsledare och 3—4 förrådsmän. Ibland, t.ex. vid ut- och avrustningar, finns dock anledning att samla flera sådana arbetslag under enhetlig ledning. Studierna och inter- vjuerna har också gett vid handen att de normala arbetslagen består av en arbetsledare och 1—4 övriga. Arbetsledaren är dock i många fall inte förman, utan förrådsmän liksom arbetslagets övriga medlemmar. I många fall har behovet av uppdelning i sådana mindre arbetslag även fastställts i myndigheternas organisation vilket lett till att förrådsmän placerats som chefer för förråd. I andra fall redovisar inte den formel— la organisationen den reella arbetsfördel- ningen. I realiteten används således vid varje myndighet ett antal förrådsmän såsom ar- betsledare utan särskild ersättning härför. Som regel saknar dessa förrådsmän arbetsle- darutbildning. Från förvaltningsledningens sida framhålls att den möjliga effekten av arbetsstyrkan inte kan utnyttjas helt på grund av nuvarande svaga arbetsledning. Ca 70 % av möjligt effektuttag (utan höjning av arbetstakt) har angetts som ett normalvärde. Det framhålls också att bristande arbetsled- ning innebär slöseri med lönekostnader.

Från förrådsmännens sida framhålls de otillfredsställande befordringsmöjligheterna på grund av det ringa antalet förrådsförmän/ förrådsmästare i förhållande till antalet för- rådsmän. Ett exempel från en intendenturav- delning med två förmän kan nämnas. De befordrades till förmän 1955 och 1957 och beräknas pensioneras 1978 respektive 1983.

Om inga organisatoriska eller andra föränd- ringar inträffar innebär detta endast två befordringstillfällen under 26 år inom en arbetsstyrka på 13 personer. Likartade för- hållanden, även om de kanske inte är så allvarliga, kan iakttas vid de flesta myndighe- ter. Detta gör att förrådsmännen inte ser några utvecklingsmöjligheter. Därjämte påta- las olägenheten av att förrådsförmän och förrådsmästare i samband med ALS 1971—73 placerats i samma lönegrad, vilket medfört, att det vid regemente, försvarsom- råde (motsv.), endast finns ett befordrings- steg för här aktuell personal. Civila förråds- förvaltare finns f. n. endast vid vissa militär- områdes- och verkstadsförråd.

Utbildningen av den civila personalen visar stora variationer men kan på det hela taget karakteriseras som mindre tillfredsställande. Vid intervjuerna har personalen ofta fram- fört önskemål om förbättrad utbildning såväl inom den rent fackmässiga delen av arbetet (förbättrad kunskap om materielen, mate- rielvård och tekniska hjälpmedel) som den miljö inom vilken de arbetar i fred och avses verka i krig (förbandets organisation och verksamhet samt enklare förvaltningsruti— ner). Möjligheterna att rekrytera förrådsmän anses i viss mån bero på den allmänna konjunkturen. Under de senaste åren har det därför varit lätt att fylla uppkomna vakanser trots att pensionsavgångarna av personal som anställts under krigsåren är stora. Man be- dömer att rekryteringen även under närmast kommande år skall gå bra beroende bl. a. på denna yrkesgrupps förbättrade löneförmåner enligt ALS 1971—73. Bidragande till denna uppfattning är även att ackordsarbete inte förekommer samt att verksamheten erbjuder viss omväxling, t. ex. arbete med olika mate- riel, arbete i mobiliseringsförråd m. m.

Ett visst motstånd mot befordran från förrådsman till förrådsförman synes vara ett negativt resultat av ALS 1971—73. Skälen härtill anges bl. 3. vara att den förhållandevis ringa löneskillnaden (A 13—A 15) inte mot- svarar det ökade ansvaret iden högre befatt- ningen samt att tjänsterna har olika pen- sioneringsperioder (I respektive II).

Vid intervjuerna med personal på olika nivåer har även framkommit, att personalen endast i undantagsfall är beredd att flytta till annan ort för att nå befordran.

Förrådspersonalen är positivt inställd till fortbildning. Från huvuddelen av de förråds- män utredningen intervjuat har uttalats in- tresse för utbildning inom egen verksamhets- gren. Förrådsförmän som ännu inte fått arbetsledarutbildning önskar sådan och de som tidigare deltagit i ifrågavarande utbild- ning har i många fall uttryckt önskemål om fortsättning. Detta intresse för fortbildning verifieras av den ledande förvaltningsperso- nalen, vilken i många fall framhållit att platsutbudet inte tillgodoser efterfrågan.

Utredningen har funnit att utbildningen av förrådspersonalen fungerar i huvudsak väl inom verksamhetsgrenar med anknytning till säkerhetsfrågor m. m., t. ex. ammunition och drivmedel. Inom andra områden var vid tiden för utredningens studier utbildning i materielkännedom, materielens hantering och vård m. ni. inte lika konsekvent genom- förd. Andra brister i förrådspersonalens ut- bildning som utredningen anser sig kunna konstatera avser kunskaper om förrådsverk- samhetens inlemmande i myndighetens verk- samhet i fred och krig samt om förrådsperso- nalens egna uppgifter vid och efter mobilise- ring.

C.4.3.2 Studier vid militärområdesförvalt- ningar

På militärområdesnivå utövas den verkstäl- lande förrådsverksamheten inom tyg- och intendenturförrådstjänst i såväl fred som krig av direkt under militärbefälhavaren lydande tyg- respektive intendenturförvaltningschef. Dessa chefer, som är lokala förvaltningsmyn— digheter, har en tyg- respektive intendentur- förvaltning som stabs- och förrådsorgan. I båda organisationerna förekommer såväl mi- litär som civil personal, inom tygförvaltning- arna dessutom ett mindre antal civilmilitära befattningshavare vilkas uppgifter dock i första hand avser underhållsverksamhet. Tyg- förvaltningarna betjänar främst armén under

SOU 1973:38

det att intendenturförvaltningarnas verksam- het avser samtliga försvarsgrenar.

Förvaltningarna svarar var och en inom sitt område för de totala materiella resurser som står till militärbefälhavarens förfogande för ersättningstjänsten i krig och utbildnings- verksamheten i fred. Förvaltningarna utför härvid även viss upphandling i fred respekti- ve planläggning för krigsanskaffning.

I förvaltningsledningen — stabsorganen — är den personal som handlägger de egentliga förrådsärendena militär. Undantag utgör dock hel- eller deltidstjänstgörande drift- ingenjör som är civil. Den personal som handhar den allmänna administrativa verk- samheten tillhör också sistnämnda kategori.

Förvaltningscheferna utövar ledningen av milotyg- och milointendenturförråd. Dessa förråd utgör stommen i militärområdets un- derhållsorganisation ikrig genom att fredsor- ganisationens resurser direkt inordnas i den- na.

Chefema för milotyg- och milointenden- turförråden har omfattande befogenheter och ansvar inom eget verksamhetsområde. Graden av ansvar varierar något mellan olika organisationer, men är i princip likartad. Administrativa och expeditionella arbetsupp- gifter, vilka innebär omfattande kontakter med förvaltningsledning och förband, tar en mycket stor del av arbetstiden. Den tekniskt betonade förrådsledningen måste därför de- legeras på underlydande arbetsledare.

Vid drivmedelsförråden år chefen civil driftingenjör. Han leder verksamheten och svarar för planläggningen i stort. Han svarar som regel också för det utåtriktade arbetet. Den tekniska ledningen vid förrådet utövas regelmässigt av ställföreträdaren som också är civilanställd ingenjör. Den senare ansvarar som regel även för det administrativa arbetet och redovisningen. Den direkta arbetsled- ningen utövas av civil förrådsförman.

Under fältstudierna studerades särskilt nyssnämnda driftingenjörers och ingenjörers arbetsuppgifter mot bakgrund av deras place- ring och uppgifter i krigsorganisationen. Des- sa skiftar både mellan olika militärområden och skilda personer. Driftingenjörerna är

SOU 1973: 38

sålunda i vissa fall krigsplacerade som stabs- medlemmar i intendenturförvaltningen, i andra fall som plutonchefer för förband i vilka drivmedelsförråd ingår eller som chefer för teknikergrupper vid drivmedelsförråd. Ingenjörerna är i regel placerade som chefer för teknikergrupper.

Det har i vissa fall hävdats att tillhörighe- ten till den civila kategorin skulle kunna medföra att driftingenjör — som i fred är förrådschef — i krigsorganisationen blev un- derställd en chef för intendenturpluton med mindre kompetens för ledning av drivmedels— tjänsten i krig. Förrådschefen har ju förutom tekniska kunskaper även kännedom om driv- medelsförrådets uppgifter i krig. För att undvika en sådan situation borde anställ- ningen som driftingenjör ändras till civilmili- tär. Tjänstens innehavare kunde då vara chef för pluton i vilken förrådet ingår och ha sig underställd förutom personal för driften av förrådet även militär personal för bevakning, skydd m. m.

C.4.3.3 Studier vid materielverket

Såsom anförts i avsnitt A.3.2 har utred- ningens studier vid materielverket — idenna etapp — huvudsakligen begränsats till inter- vjuer med ett antal byråchefer (motsv.) och tjänstemän i olika nivåer. Därvid har följande av intresse i detta sammanhang framkommit.

Inom förrådsavdelningens förrådsdriften- het handläggs förrådsdrift-, förrådsutrust- nings— och skyddsfrågor. Dessa ställer krav på kunskap hos enhetens personal om förråds- verksamheten vid lägre regionala och lokala myndigheter. Krav på ett sådant miljökun- nande ställs främst på cheferna för de olika detaljerna inom driftenheten. Härtill kom- mer för all personal krav på specialkunskap och erfarenhet i fråga om rationaliseringsar- bete, hantering av explosiva varor, inbrotts- skydd osv.

Inom redovisningsenheten handläggs ären- den angående redovisning och dirigering av förnödenheter samt system för information om förnödenheterna och styrning av förråds- verksamheten. På grund av att systemen

ännu inte är enhetliga redovisas t. v. armé-, marin- och flygmateriel, intendenturförnö— denheter och ammunition vid skilda under- enheter (viss del t. v. vid FMV—F, jfr avsnitt C.4.l.l). Detta försvårar uppbyggnaden av en lämplig karriärväg för den civila persona- len.

Kraven på skolunderbyggnad sträcker sig från grundskola till akademisk nivå. Inom högre nivåer erfordras viss företagsekono- misk utbildning, ADB- och AR-kunskaper samt goda kunskaper inom stabs-, sak- och underhållsområdena. I lägre nivåer erfordras främst praktisk färdighet iADB-redovisning. Fackkunskaperna ställs före miljökunskaper- na, men de senare får inte förbises. Speciellt gäller detta personal som har att medverka vid utformning m.m. av informations— och styrsystem.

Den civila personalen rekryteras dels från den civila arbetsmarknaden, dels från krigs- makten. Den förra rekryteringsvägen ställer större krav på introduktionsutbildning. Be- hov av fortbildning och vidareutbildning föreligger på alla nivåer. FMV interna utbild- ning som omfattar såväl ”verksbunden ut- bildning” som ”yrkesutbildning", anses ge god effekt. Genom direktrekrytering av spe- cialutbildad personal blir utbildningskostna- derna låga. Å andra sidan anses det ”perso- nalpositivt” att vidareutbilda redan anställda och rekrytera till de högre tjänsterna ur denna grupp. Samtliga intervjuade under chefsnivån har bedrivit självstudier som an- sågs vara av värde för arbetet.

Byråcheferna framhöll starkt värdet av Växeltjänstgöring framför allt för personal i de högre nivåerna. Tjänstgöringen skall vara meningsfull och kan bedrivas som om den gällde inskolning i viss befattning. För drift- enhetens personal framhölls särskilt värdet av tjänstgöring regionalt-lokalt för erforder- lig insikt i det praktiska arbetet, och för goda personliga kontakter för att underlätta det alltid nödvändiga fortlöpande informa- tionsutbytet mellan central och regional- lokal instans.

Personal vid redovisningsenheten framhöll särskilt att efter hand som organisationen

omstruktureras kan vissa personalbesparingar förutses. Samtidigt ökar kraven på fack- och miljökunnande hos kvarvarande personal.

Inskolningstider kunde inte preciseras ef- tersom de är beroende av såväl tidigare bakgrund som arbetsuppgiftema. För att hantera komplicerade datasystem ansågs dock krävas flera års inskolningstid. För inskolning i mellannivåer behövs 1—3 år och för lägsta nivå l/2—l år.

Vid reservdelsenheten i huvudavdelningen för flygmateriel förekommer förrådsverk- samhet i egentlig mening endast vid förråds- sektionens förrådsdetalj (39 anställda) samt kontrolldetaljens mottagningsgrupp (6 an- ställda). Utredningen har funnit att uppgif- terna är av sådan art att de bör utföras av civil personal, varför utvecklingsmöjligheter- na för denna personal bör behandlas samti- digt som utvecklingsfrågorna för övrig civil personal i förrådsverksamhet.

C.4.4 Överväganden C.4.4.1 Allmänt

Utredningen har funnit att uppgifterna för förrådsmän verksamma inom olika delar av krigsmaktens förrådsverksamhet generellt sett är likartade. Några speciella krav för rekrytering till det ena eller andra slaget av förrådsarbete föreligger därför inte och kan således principiellt sett ske efter samma grundkrav. De för alla förrådsmän förekommande arbetsuppgiftema omfattar — materielhantering i förråd, — lastning, lossning och transport av ma- teriel, —— vård av materiel i förråd, - förrådsuppläggning och förpackning av materiel, — utlämning och mottagning av materiel. Innehållet i dessa uppgifter kan emellertid vara högst olika beroende på förrådstyp och materielslag och ställer därför i många fall speciella krav på förrådspersonalen. Den som skall transportera materiel med bil måste t.ex. ha körkort. Områden med speciella

SOU 1973: 38

krav är i övrigt bl.a. ammunitions- och drivmedelsförrådsverksamhet. Utredningen anser emellertid att dessa krav i regel inte är så markerat olikartade att de påverkar de allmänna kraven vid rekrytering av förråds— män. Erfarenhet från liknande verksamhet är dock alltid en merit vid vägning av i övrigt likvärdiga kvalifikationer. I den normala anpassningen individ—arbete ingår ju dess- utom alltid någon form av utbildning alltef- ter arbetets art och individens förutsätt- ningar. Under förrådsverksamheten succes- sivt förvärvad kunskap om materiel och miljö gör den nyanställde till en yrkeskunnig förrådsman. Med hänsyn till bl. a. kravet på ett flexibelt utnyttjande av arbetskraften får förrådspersonalen efter hand tjänstgöra i olik- artade förråd. Enligt vad utredningen kunnat finna kräver detta som regel inte någon längre omställningstid om personalen har allmän grunderfarenhet i förrådsarbete.

Såsom framgått av kapitel B.4 bör arbets- ledare (förrådsförmän) så långt möjligt re- kryteras genom befordran av lämpliga för- rådsmän. De kunskapskrav som — utöver rena yrkeskunskaper — bör gälla för en arbetsledare framgår också av nämnda av- snitt.

Utredningen anser det vara lämpligt att i princip betrakta all förrådsverksamhet såsom ett enda utvecklingsområde för alla i förråds- tjänst anställda, oavsett deras tidigare förvär- vade specialkunskaper inom verksamhetsom- rådet. De allmänna kraven på kunnande är så likartade och dominerande att det överväger fordringarna på speciell materielkännedom, även om dessa i och för sig är av stor betydelse. För viss personal, t. ex. drivme- delsingenjörerna, gör emellertid de speciella kraven att utvecklingsmöjligheterna blir sär- präglade.

C.4.4.2 Förrådsverksamhet inom armén

Som tidigare framhållits leder utvecklingen till en ökad integrering av förrådsdriften. I första steget kommer driften vid en och samma myndighet att sammanföras under en enhetlig ledning. Genomförda försök i bl. a.

9—SOU 1973:38

Gävle visar att härigenom möjliggörs ett effektivt utnyttjande av personella och ma— teriella resurser. För att åstadkomma ett ekonomiskt och effektivt materielutnyttjan- de som tillgodoser såväl kravet på god materielservice åt förbandsproduktionen i fred som kravet på materiell mobiliserings- och krigsberedskap bör chefen för en sådan enhetlig förrådsledning ha goda miljökunska- per. Utredningen finner också, att den ök- ning av de administrativa inslagen på grund av bl.a. kraven på arbetsomfördelning samt utvecklingen av styrsystem m.m. som även kan konstateras i motsvarande befattningar i nuvarande organisationer kommer att fort- sätta. Denna utveckling och speciellt kraven på förståelse för behoven i utbildningsverk- samheten samt de potentiella arbetsuppgif- terna avseende verksamheten vid mobilise- ring och i krig är enligt utredningens upp- fattning avgörande för att ifrågavarande be- fattning bör bestridas med förvaltningsut- bildad kompaniofficer. Härigenom erhålls också överensstämmelse mellan freds- och krigsplacering. Utredningen finner att befatt- ningen, liksom befattningarna som chefer för service- och mobiliseringsförråd, bör vara urvalstjänster som erbjuds skickliga förvalt- ningsutbildade kompaniofficerare med stor erfarenhet. Tjänsten som chef för förråds- enheten tillhör enligt utredningens mening en kvalitativt högre nivå än övriga tjänster för kompaniofficerare i tyg- eller intenden- turförvaltningstjänst i lägre regional-lokal in- stans.

Ovan omnämnd omfördelning av arbets- uppgifter kan inte genomföras utan över- flyttning av uppgifter från nuvarande för- rådsföreståndare till närmast lägre nivå. I första hand aktuell för överflyttning från militära föreståndare till civila arbetsledare är den verkställande förrådsdriften, som till sin art inte är specifikt militär och därför inte kräver ett stort militärt miljökunnande. Utredningen bedömer en sådan förändring vara lämplig. Den förutsätter emellertid en högre kompetens hos de ledande civila ar- betsledarna än för närvarande.

Som utredningen redovisat i avsnitt

129

C.4.3.l är behovet av arbetsledare inom förrådsverksamheten större än tillgången var- för det i många fall tillgodoses genom att obefordrade, inte arbetsledarutbildade för- rådsmän utnyttjas såsom förmän. Utredning- ens tidigare relaterade uppfattning — som bestyrkts vid alla myndigheter utredningen besökt — är att en arbetsorganisation med arbetslag om en arbetsledare med upp till fyra underställda förrådsmän avspeglar de verkliga behoven. Även från de andra ut- gångspunkter utredningen har att företräda, nämligen att skapa realistiska utvecklings- möjligheter för personalen, synes en beford- ringstjänst på tre—fyra tjänster på närmast lägre nivå vara en lämplig målsättning (jfr kapitel B.4).

C.4.4.3 Förrådsverksamhet inom marinen

Utvecklingen inom marinen _ örlogsbaser och kustartilleriförsvar — visar i stort samma bild som inom armén, dvs. den pekar mot integrering och stordrift. De förvaltningsut- bildade kompaniofficerarnas administrativa uppgifter beräknas sålunda öka även vid marina förrådsenheter vilket bl.a. ställer krav på kunskaper i ekonomi och verksam- hetsplanering. Det nära sambandet mellan freds- och krigsorganisationen ställer också särskilda krav på militärt miljökunnande hos den ledande förrådspersonalen.

Personalfrågorna bör därför kunna lösas enligt samma principer som de nyssnämnda inom armén. Förrådsledningen bör sålunda utövas av militär _ för krigsmakten enhetligt förvaltnings- och underhållsutbildad — per- sonal. Den direkta arbetsledningen i förråden bör däremot utövas av civil personal.

Vad utredningen i tidigare sammanhang hävdat i fråga om avvägningen av antalet tjänster mellan olika nivåer är också relevant för berörda marina organisationsenheter.

C.4.4.4 Förrådsverksamhet inom flygvapnet

För flygvapnet föreligger ännu inget förslag om en integrerad förrådsorganisation. Under-

sökningar avseende den framtida flottiljorga- nisationen pågår.

Vid den f.n. under intendenten lydande förrådstroppen kan dock utredningens prin- ciper tillämpas helt redan nu. Den arbets- ledande och verkställande personalen i för- råden bör sålunda vara civil och fördelad på nivåer enligt tidigare redovisat mönster. Om den därutöver erforderliga ledande militära personalen är placerad i förrådstroppen eller inte är en rent organisatorisk fråga, som utredningen därför inte har anledning ta ställning till. Ett väsentligt krav är dock att ledningen av förrådsverksamheten i fred ut- övas av för krigsmakten enhetligt förvalt- nings- och underhållsutbildad militär perso- nal. Denna bör också ha ett sådant militärt miljökunnande att övergången till krigsorga- nisation kan ske snabbt och säkert.

Vid flygmaterielförrådet kan personalsam- mansättningen genomföras enligt samma principer som nu nämnts.

I samband med utredningens studier av förrådsverksamheten vid flottilj väcktes bl. a. frågan om inte den civile drivmedelsingenjör som är chef för drivmedelstroppen samt vid troppen tjänstgörande civil förrådsförman bör vara civilmilitära tjänstemän. Utred— ningen har funnit att vissa skäl kan tala för en sådan kategoritillhörighet. Med hänsyn till dels de principer som utredningen ställt upp, dels att inga bestämda eller starkt vägande skäl motiverar att tjänsterna för drivmedelsingenjör och förrådsförman om- vandlas till civilmilitära tjänster är ett bibe— hållande av nuvarande kategoritillhörighet från PKU utgångspunkter att föredra.

Såsom framgått av PKU delbetänkande 1 (avsnitt 5.4.3) anser utredningen att tjänster- na för de civilmilitära flygmaterielförvalt- arna bör omvandlas till militära tjänster. Med hänsyn till att militära tjänstgörings- åldersutredningen då behandlade denna per- sonals förhållanden från vissa andra utgångs- punkter borde dock beslut i frågan anstå tills vidare. Eftersom dels tjänstgöringsåldersut— redningens ställningstaganden inte lägger hin- der i vägen, dels den tidigare bedömningen kvarstår, anser PKU, att ifrågavarande tjäns-

SOU 1973:38

ter bör omvandlas till militära tjänster av- sedda för förvaltningsutbildade kompani- officerare tillhörande försvarets intendent- kår.

C.4.4.5 Förrådsverksamhet vid militärområ— desförvaltningar

Ett sammanförande av militärområdenas tyg— och intendenturförvaltningar till integrerade förvaltningar skulle kunna bidra till att bättra utvecklingsmöjligheterna för persona- len.

Från utredningens synpunkter kan verk- samheten vid förvaltningsledningarna i kort- het karakteriseras som endera verksamhet som bör handläggas av kårbunden militär/ civilmilitär personal eller av civil personal i administrativ tjänst dvs. vars utvecklingsmöj- ligheter m. m. avhandlas i avdelning D. Enda undantaget utgör vid förvaltningarna tjänst- görande civila driftingenjörer till vilka utred— ningen återkommer senare.

Uppgifterna för milotyg- och milointen- denturförråden skiljer sig i flera avseenden från övriga förråd inom militärområde. För- rådsverksamheten som sådan kan dock från utredningens synpunkter anses så likartad att tidigare angivna principer rörande rekryte- ring m.m. och krav på kunnande även kan tillämpas på miloförrådens personal.

Förrådscheferna bör sålunda — utom vid drivmedelsförråden -— alltjämt vara förvalt- ningsutbildade kompaniofficerare.

Såsom framgått av avsnitt C.4.3.2 ifråga- sätts om inte såsom chef och ställföreträdan- de chef för milodrivmedelsförråd placerad ingenjörpersonal skall vara civilmilitär och som följd härav också vid intendenturförvalt— ning (motsv.) tjänstgörande driftingenjör. Enligt vad som framkommit under utred- ningens studier går meningarna härom starkt isär.

Som skäl för ändring från civil till civilmi- litär ställning för driftingenjören har anförts att denne därigenom skulle kunna utnyttjas som förrådschef även i krig och i denna sin befattning kunna utrustas med vapen och

SOU 1973:38

föra militärt befäl under stridshandlingar till skydd för förrådstjänsten.

Driftingenjören är liksom andra tjänste- män vid krigsutbrott underkastad tjänsteför- längning enligt 40 & statstjänstemannalagen, dvs, skyldig att utföra arbete i sin anställ- ning. Han kan därvid tilldelas uniform och hänföras till viss tjänsteklass. Som civil tjäns- teman och ej anställd för vapentjänst kan han inte mot sitt bestridande utrustas med vapen och delta i stridshandlingar. Han kan emellertid frivilligt åta sig detta. Går han med i det militära driftvämet kan han även föra militärt befäl. PKU har i avsnitt B.3.2 närmare utvecklat frågan angående civil per- sonals utnyttjande ikrigsorganisationen. Det förhållandet att driftingenjören inte är civil- militär utgör sålunda inget hinder för honom att delta i det militära skyddet av förrådet. Framhållas må emellertid att en civil befatt- ningshavare inte äger föra befäl över militär eller civilmilitär personal i strid. En civil förrådschef kan alltså inte föra befäl över trupp för militärt skydd av förrådet; förut- sättningen härför vore att han själv vore militär eller civilmilitär.

Andra skäl talar emot civilmilitär ställ- ning. Sålunda må framhållas att tillhö- righeten till en civilmilitär kår skulle kunna medföra för dessa tjänster olämpliga lås- ningar av personalen, t. ex. i fråga om placering, utbildning, befordran osv. Vidare anges i nuvarande kompetenskrav att drift- ingenjörerna bör ha sjöingenjörexamen. De nuvarande befattningarna är också i all- mänhet rekryterade med personal som har denna examen. Verksamhetsområdet är även särpräglat såtillvida att befattningarna, för- utom drifttekniska kunskaper och kunskap om petroleumbranschen, även kräver kun- skaper inom brandskydd och vattenskydd samt inom miljövårdsområdet. Driftingenjö- rerna skulle därför inte utan vidare kunna inordnas i någon av de nuvarande civilmili- tära kårerna utan skulle komma att utgöra en egen speciell gren i någon av dessa. Slutligen underlättar civil kategoritillhörig- het utan tvivel rekrytering till dessa tjänster och vidareutbildning av personalen. En viss

131

bundenhet till innehavd tjänst blir visserligen följden, men som utredningen nedan visar går det att skapa rimliga utvecklingsmöjlig- heter även för denna personal.

PKU finner därför att civil kategoritillhö- righet inte utgör något reellt hinder för personalens ändamålsenliga utnyttjande i krigsorganisationen med beaktande av vars och ens speciella kvalifikationer. På grund härav och eftersom verksamheten i fred inte ställer krav på militära eller civilmilitära kvalifikationer finner utredningen inte till- räckliga skäl föreligga att föreslå förändring av den ifrågavarande personalens kategoritill- hörighet.

Övrig — här ej särskilt nämnd — personal vid milotyg- och milointendenturförråden bör som en följd av utredningens principiella ställningstaganden vara civil.

C.4.4.6 Förrådsverksamhet vid materielver- ket

Såsom framgått av avsnitt C.4.1.3 berörs ca 65 tjänster vid förrådsavdelningen och ca 45 tjänster vid reservdelsenheten i huvudavdel- ningen för flygmateriel av utredningens över— väganden i detta kapitel. Dessa tjänster ingår som en del av det utvecklingsområde för civil personal som förrådsverksamheten utgör.

Även om man sålunda, bl. a. genom att så långt möjligt avväga förhållandet mellan tjänster och nivåer inom förrådsavdelningen och nämnda reservdelsenhet, kan skapa rim- liga utvecklingsmöjligheter inom den centra- la nivån, måste sambandet inom hela verk- samhetsområdet granskas. Genom en ökad rekrytering mellan nivåerna tillgodoser man inte bara personalens intressen utan främst organisationens, eftersom sådana åtgärder vidgar personalens kunskaper om och för- ståelsen för alla delar av verksamhetsområ- det.

Det kan också inom vissa gränser vara lämpligt att rekrytera personal från den vidare bas som materielverkets samlade kom- petensområde utgör. Detta förhindrar att verksamheten fastnar i stereotypa beteenden

utan reella samband med t. ex. verkets sak- organ.

C.4.5 Förslag

Personalsammansättningen i försvarets ma- terielverk har behandlats i delbetänkande ]. Utredningens förslag innebär härvid att den centrala instansens behov av sådant miljö- kunnande som förvaltningsutbildade rege- ments- och kompaniofficerare representerar kan tillgodoses.

Utifrån tidigare redovisade överväganden föreslår utredningen att förrådsledningen i regional och lokal instans skall utövas av militär personal och den direkta arbetsled- ningen i förråden av civil personal. Med undantag härifrån föreslås dock att vid milo- förvaltningar och milodrivmedelsförråd tjänstgörande driftingenjörer och ingenjörer samt vid flygflottiljer (motsv.) tjänstgörande drivmedelsingenjörer och förrådsförmän även i fortsättningen skall vara civila. Vidare föreslås att tjänsterna för de civilmilitära flygmaterielförvaltarna skall omvandlas till militära tjänster, avsedda för personal till- hörande försvarets intendentkår.

Utredningens i avsnitt C.4.4 redovisade överväganden leder vidare till att utvecklings- möjligheterna för ca 4 550 tjänstemän i förrådsverksamhet kan sammanfattas som i bild C.4.1. Förslaget innebär att utredningen inom facket förordar tre utvecklingslinjer med övergångsmöjligheter mellan dessa, nämligen — en utvecklingsväg som omfattar tjänsterna

vid materielverket,

— en utvecklingsväg som omfattar drivme- delsingenjörerna, — en utvecklingsväg som omfattar civil per- sonal i förrådsdrift.

Utvecklingsvägen inom materielverket om- fattar även tjänster för kårbunden personal.

Som kommentar till bilden och med hänvisning till kapitel B.4 vill utredningen föreslå följande principiella norm i fråga om relationstalen mellan antal befattningshavare i de olika nivåerna inom förrådsdriften, nämligen

FMV-KzFD FMV-F:UMFF

Sektions- och högre chefer

/"ll

/

Q

Detaljchefer (motsv.)

mjx

/ X

Q

Handläggare Mix

/ X

Q

Medarbetare

FMV-Ale (Teknisk säkerhetstjänst beträffande drivmedel, ej förrådsverksamhet)

Detaljchef (motsv.)

/AX

/

F*O

Handläggare

| I/ /

F*O

REGIONAL OCH LOKAL lNSTANS

x X I X x Driftingenjör vid intendentur— l lx lx förvaltning x Px X X J L Driftingenjör vid miloförråd X / X X / / I = x " x . O Förråds- # X I,, en-ör vid miloförråd förvaltare ) X x 9 1 o, / — — —— — — —x = D ' ed l — . Förrådsmästare inga-,, e 5 vid flottilj . ; //'ll /___ _____, Förrådsförman / Ill

Förrådsman = naturlig utvecklingsväg

— _— -— = tänkbar utvecklingsväg som kan kräva särskild

&

O:

vidareutbildning rekrytering utifrån

Bild C.4.1 Förslag till utvecklingsvägar inom facket förrådsverksamhet

— en förrådsförman per tre—fyra förråds- män,

—- en förrådsmästare per två—fyra förrådsför- män, dvs. vid en arbetsstyrka om 10—20 tjänstemän, — en förrådsförvaltare per två—tre förråds- mästare, dvs. vid en arbetsstyrka om 20—60 tjänstemän.

SOU 1973:38

En sådan norm torde tillgodose såväl vad utredningen bedömer vara en realistisk till- gång på arbetsledare för en effektiv förråds- drift som rimliga krav från befordringssyn- punkt. Skisserad princip för inrättande av befordringstjänster måste dock anpassas ef- ter lokala förhållanden, miljö m. m. Tjänster som ställer speciella skydds— och säkerhets-

133

krav eller andra krav kan sålunda erfordra en något avvikande fördelning av antalet tjäns- ter i olika nivåer. Hänsyn måste alltså tas till det antal funktioner som bedöms kräva kvalificerad arbetsledning. Säkerhets- och skyddsansvar måste härvid beaktas likaväl som t.ex. verksamheten vid utlokaliserade delar av förrådsenhet.

I bilaga C.4.1 redovisas förslag till kun- skaps- och erfarenhetskrav på innehavare av tjänsterna inom verksamhetsområdet. För tjänster inom försvarets materielverk har sådana krav på kunskaper eller erfarenheter som endast kan uppfyllas av kårbunden personal utelämnats. Utredningen förut- sätter, som framhållits ovan, att sådan perso- nal kommer att placeras till tjänstgöring inom materielverket. Denna personal bör därvid i huvudsak även fylla de krav som uppställts i bilagan. I bilagan redovisas i regel inte heller de krav på grundutbildning — teknisk, ekonomisk eller annan — som de skilda tjänsterna kan kräva.

Till de i bilagan angivna kraven som i första hand är nivåberoende kommer de speciella krav som kan härledas ur verksam- hetsgrenens, försvarsgrenens, truppslagets (motsv.) och den enskilda myndighetens särskilda behov.

Utredningen bedömer att förslaget till utvecklingsvägar enligt bild C.4.1 och place- ring i central instans av förvaltningsutbildade regements- och kompaniofficerare med er- farenheter från regional-lokal förrådsverk- samhet säkerställer behovet av erfarenhets- överföring mellan förvaltningsinstanserna.

En viktig förutsättning för ett gott resul- tat inom förrådsverksamheten är att perso- nalens kompetensnivå höjs till de nivåer som angetts i bilaga C.4.1 genom en förbättrad utbildning och erfarenhetsuppbyggnad. Vid urval till befordringstjänsterna inom förråds- driften måste — särskilt vid tillsättande av tjänsterna för förrådsförvaltare — största vikt läggas vid skicklighet och förmåga, dock med behörig hänsyn till erfarenheten av praktiskt förrådsarbete. Vid urval till förrådsförman torde nämnda erfarenhet vara än viktigare eftersom denne enligt utredningens mening

Exempel på tillämpningen av utredningens principer inom olika myndigheter framgår av kapitel H.2.

C.5

C.5.l Presentation av området

Förplägnadsfunktionen, som berör flera hu- vudprogram och huvudproduktionsområden, är ett sammanfattande begrepp för de aktivi- teter vilkas slutliga syfte är att tillhandahålla förplägnad i fred och krig. I förplägnads- funktionen ingår:

— anskaffning av de produktionsfaktorer — personal, lokaler, maskiner och annan utrustning samt livsmedel (inkl. foderme- del) — som krävs för att förplägnad skall kunna tillhandahållas, — underhåll dvs. vård och reparation av vissa av de nämnda produktionsfaktorerna, bl.a. förplägnadsmateriel och livsmedel, — förrådshållning av vissa av de nämnda produktionsfaktorerna, bl. a. viss förpläg- nadsmateriel samt livsmedel, — bespisning, dvs. nämnda produktionsfak- toreri drift.

Försvarets materielverk är fackmyndighet för facket förplägnad, vilket i första hand omfattar bespisningsfunktionen. Fackansva- ret har förlagts till livsmedelsbyrån vid inten- denturmaterielförvaltningen.

Från PKU utgångspunkter kan verksamhet inom facket förplägnad anses vara represen- terad, förutom vid materielverket, vid sju regionala och ca 90 lägre regionala och lokala myndigheter samt vid kustflottan.

Enligt utredningens uppfattning måste be- rörda befattningshavare inom materielverket

SOU 1973:38

Personal för förplägnad

vara väl insatta i och ha erfarenhet av de regionala-lokala förhållandena. Denna be- dömning har kommit till uttryck i delbe- tänkande 1 genom att utredningen förordat ett förhållandevis stort antal intendenturof— ficerare vid livsmedelsbyrån med erfarenhet från tjänst i lägre regional och lokal instans.

I fråga om utvecklingsmöjligheterna för materielverkets personal inom verksamhets- området är de tjänster som kan eller bör besättas av personal med reella drifterfaren- heter från lokal nivå av speciellt intresse. Utredningen behandlar därför i detta kapitel följande 18 tjänster vid livsmedelsbyrån, nämligen alla tjänster vid driftsektionen, övriga sektionschefstjänster samt därutöver tjänsterna för detaljchefer vid anskaffnings- och tilldelningsdetaljen (I: LFA) och plane- ringsdetaljen (I: LLP). Utvecklingen för övrig personal vid livsmedelsbyrån behandlas i kapitlen C.l och C.6 samt avdelning D.

Organisationen vid de lokala myndigheter— na kan variera något med hänsyn framför allt till byggnadstekniska förhållanden. I de fles- ta fall finns en matsal för den värnpliktiga personalen samt, i samma byggnad, en perso- nalmatsal. Från den 1 juli 1971 kan även matsalar för regements—, kompani- och plu- tonsofficerare — de f. d. mässarna — i för- plägnadshänseende gå in i samma organisa- tion. Vid ett antal förband driver emellertid en eller flera av de militära personalkårerna fortfarande mässarna i egen regi.

135

Vid I 1, I 17, Ing 1 och ÖrlBO har integra- tionen drivits längre. Hela bespisningsfunk- tionen är vid dessa förband centraliserad till en byggnad, militärrestaurang.

Ett mellanting mellan dessa olika former utgör militärrestaurangerna vid de förband där nybyggnad sker, men där möjligheterna att begränsa investeringarna i personalmatsa- lar utnyttjas genom att i möjlig utsträckning använda ombyggda f. d. mässlokaler.

Förrådet av livsmedel för fredsdriften ingår organisatoriskt på olika sätt vid skilda myndigheter. Vid några förband lyder detta under köksföreståndaren, vid andra under förrådsföreståndaren, i vilket senare fall det som regel drivs tillsammans med förrådet för mobiliseringslivsmedel. Vid något enstaka förband har köksföreståndaren ansvaret för både freds- och mobiliseringslivsmedlen. Med hänsyn till att verksamheten, oavsett organi- satorisk utformning, är förrådstjänst behand- las här aktuella frågor i anslutning till övrig förrådsverksamhet.

Tjänstesammansättningen vid en lokal myndighets förplägnadsfunktion är iallmän- het följande:

— köksföreståndare, — biträdande köksföreståndare, = två—tre kokerskor, — tio—femton ekonomibiträden.

Antalet kokerskor och ekonomibiträden är beroende av myndighetens storlek samt antalet personalmatsalar. Även myndigheter med skjutfält (läger etc.) kan ha ett större antal. Belastningsökningar till följd av repeti- tionsövningar, förläggning till skjutfält m. m. bemästras som regel med tillfälligt anställd timavlönad personal. Av betydelse för tjänsteuppsättning och arbetsuppgifter för personalen är även den i många fall betydan- de frivilligverksamhet (FBU, Hv, SLK, SKBR m.fl.) som främst i anslutning till helger ställer krav på förplägnadsfunktionen.

Vid lokala myndigheter sysselsätts ca — 85 köksföreståndare,

— 95 biträdande köksföreståndare, — 225 kokerskor, — 1 325 ekonomibiträden (heltid), varav ca

136

225 i personalmatsalar, samt därutöver ca 750 tillfälligt anställda (deltid).

C.5.2 Utvecklingstendenser

Mathållningen för de olika befälskårerna ombesörjdes tidigare som regel av varje kår för sig och i egen regi. Från den 1 juli 1971 övertogs i vissa fall ansvaret för denna mathållning av de lokala myndigheterna. Några befälskårer har dock valt att även fortsättningsvis driva verksamheten i egen regi. I de flesta fall har överförandet resulte- rat i att utspisningen fortsätter i de tidigare mässlokalerna, en för varje befälskår. Efter hand sker emellertid såsom ovan nämnts ombyggnader till personalmatsalar som är gemensamma för befälskårerna. Vid nybygg- nad sker fullständig integration så att perso- nalmatsal och matsal för värnpliktiga inryms i militärrestaurangen. Med hänsyn till de stora investeringsbehov som en sådan utveck- ling medför kommer ombyggnads-nybygg- nadsverksamheten att pågå i många år. Ut- redningen bedömer att löne- och prisutveck- lingen efter hand medför att mässrörelserna i egen regi upphör.

Pågående sammanslagningar av vissa delar av försvarsområdesstab och regemente samt planerade organisationsförändringar inom marinen och flygvapnet torde inte påverka utformningen av förplägnadstjänsten. Dock kan förväntas att en viss integration kan bli aktuell. Av materielverket utförda beräk- ningar visar dock att integrationer inom större områden inte synes bli lönsamma inom överskådlig tid.

Dessa utvecklingstendenser medför en ökad administrativ belastning på köksföre- ståndare och biträdande köksföreståndare. Antalet ekonomibiträden behöver ökas efter hand som mässrörelserna upphör. Investe- ringsverksamheten och gemensamma anord- ningar för olika personalgruppers förplägnad liksom viss teknisk utveckling torde dock motverka ökningarna.

SOU 1973: 38

Vid utredningens studier vid lokala myndig- heter har förhållandena inom verksamhets- området behandlats vid intervjuer med inten- denter samt företrädare för de anställda på samtliga nivåer inom funktionen. Därvid har följande framkommit.

Under de senaste åren har det varit lätt att fylla uppkomna vakanser bland ekonomibi- träden trots att pensionsavgångarna av perso- nal som anställts under krigsåren varit stora. Även rekryteringen de kommande åren be- döms gå relativt bra. En viss brist på intresse för fortbildning eller vidareutbildning synes föreligga. Detta anses främst bero på att de flesta biträden är förhållandevis gamla. Bland yngre ekonomibiträden kan således spåras ett ökat intresse för utbildning.

Ett visst motstånd bland ekonomibiträden mot vidareutbildning synes bl. a. härröra från ekonomiska förhållanden. Sålunda inne- bär avancemang från ekonomibiträde till kokerska i regel någon löneförbättring men dock med samma slutlön som för ekonomi- biträde utan att nya utvecklingsmöjligheter öppnas. Detta utbyte anses vara för litet mot bakgrund av det ökade ansvaret och de förändrade arbetsuppgiftema i den högre befattningen. Ett annat skäl emot vidareut- bildning är att deltagande i sådan inte lär kunna ske med oavkortad lön. Frågan härom berörs i avdelning B. Som ytterligare ett skäl emot vidareutbildning och därefter förvärv av högre tjänst har anförts kokerskans högre pensionsålder (63 är emot ekonomibiträdets 60—63 år).

Medelåldern bland kokerskorna är förhål- landevis hög. Pensionsavgångarna de närmas- te åren blir därför relativt stora. Som fram- hållits ovan är intresset bland ekonomibiträ- den att utbilda sig till kokerskor svagt. Svårigheter att täcka avgångarna har obser- verats vid flera myndigheter. I flera fall har bristerna avhjälpts genom att ekonomibiträ- den med minst fyra års väl vitsordad praktik efter ansökan befordrats till kokerskor.

Kokerskor fortbildas vid speciella kurseri PUN regi. Tillgången på platser för försvarets

SOU 1973:38

del har i stort medgett att alla kokerskor som önskat gå kursen numera gjort detta. Platserna avses fortsättningsvis delvis utnytt- jas för vidareutbildning av ekonomibiträden.

Till följd av att förplägnadsverksamheten sker alla dagar samt på grund av ovan omnämnda frivilligverksamhet i anslutning till helgerna måste kokerskorna användas i självständigt arbetsledande uppgifter i icke ringa omfattning.

Köksföreståndare och biträdande köks- föreståndare svarar för ledningen inom mat- inrättningen. Som regel ansvarar de för var sitt skift med 1—2 kokerskor och ett antal ekonomibiträden i varje skift. Till följd av arbetsbeläggningen sker viss övertäckning mellan skiften kring lunchmålet. Arbetsför- delningen karakteriseras av att köksförestån- daren såsom ansvarig under intendenten för förplägnadstjänsten måste ägna en väsentlig del av sin arbetstid åt administrativa göro— mål, såsom upprättande av tjänstgöringslis- tor, personaltjänst, inköpsverksamhet m. rn. I inköpsverksamheten deltar även biträdande köksföreståndaren, Den senares huvudsakliga uppgift är dock direkt arbetsledning. Dessa förhållanden leder till att den kokerska som tjänstgör i köksföreståndarskiftet som regel i högre grad än övriga kokerskor belastas med direkt arbetsledande uppgifter.

Köksföreståndare utbildas vid seminarier för huslig utbildning. Minimikravet för inträ- de är genomgången grundskola, men många av nuvarande köksföreståndare och biträdan- de köksföreståndare har före inträdet en mera omfattande allmänkunskapsnivå än vad som motsvarar minimikravet.

Formellt sett uppfyller f. n. yngre ekono- mibiträden minimikravet för inträde vid se- minarierna för huslig utbildning. Det synes emellertid som om kännedomen om denna utvecklingsmöjlighet är bristfällig hos såväl ekonomibiträden som köksföreståndare. Re— kryteringsvägen synes inte utnyttjas. Enligt vad utredningen erfarit kan emellertid kra- ven för inträde vid nämnda seminarier kom- ma att ändras till genomgången tvåårig gym- nasieskola, hushållsteknisk linje.

Vid intervjuerna med personal på olika

137

nivåer inom förplägnadsfunktionen har vida- re framkommit, att personalen endast i undantagsfall är beredd att flytta till annan ort för att nå befordran. Som regel synes familjeförhållanden (civilstånd, barn, makens situation i skilda avseenden, m.m.) vara styrande för inställningen till flyttning eller utbildning. De flesta intervjuade har dock framhållit brister i sin utbildning, t. ex.: — köksföreståndare (biträdande d:o) anser att det behövs en utbildning, direkt anpas- sad till tjänst inom krigsmakten, under första anställningsåret, — köksföreståndare anser sig även behöva en fort- och repetitionsutbildning dels med hänsyn till den ständiga tekniska och näringsfysiologiska utvecklingen, dels mot bakgrund av att seminarieutbildningen of— ta kan ligga långt tillbaka i tiden, — kokerskor behöver repetition och fördjup- ning av fackkunskaper som erhållits vid kokerskekurs men även en vidgad arbets- ledarutbildning,

— ekonomibiträden anser sig behöva en grundlig fackutbildning.

C.5 .4 Överväganden

Förplägnadsverksamheten är utpräglat servi— ceinriktad och av största betydelse för all annan tjänst och för personalens trivsel. De undersökningar utredningen gjort visar på en väl fungerande verksamhet. Framförda syn- punkter får därför bl. a. ses såsom uttryck för oro hos enskilda tjänstemän för en utveckling som kan komma att medföra eller redan medfört så förändrade arbetsuppgifter att utbildningen anses otillräcklig. Man mås- te även beakta de krav på fort- och vidareut- bildning som i ökad omfattning gör sig gällande i alla sammanhang.

Genom en tidig utbildning i såväl praktis- ka som teoretiska ämnen bör ekonomibiträ- denas snabba inpassning i arbetsmiljön un- derlättas. Efter ca 1/2 års erfarenhet bör en nyanställd kunna bestämma sig för att kvar— stå i yrket eller inte. Under denna anställ- ningstid har personalen sannolikt kunnat få

138

tillräckliga erfarenheter för att kunna väl tillgodogöra sig utbildningen.

Utredningen använder fortsättningsvis den alternativa benämningen kock/kokerska för att markera att utvecklingsvägen även är öppen för manliga ekonomibiträden.

Till viss del kan lång erfarenhet ge god grund för en kocks/kokerskas tjänsteutöv- ning, men speciellt med avseende på kun- skapskraven beträffande matlagning och livs- medelshygien erfordras en icke obetydlig skolning. Utredningen anser därför att kock/kokerska som regel bör genomgå ut- bildning med nämnda huvudinriktning.

De ökande administrativa uppgifterna för i första hand köksföreståndaren medför som framhållits ovan höjda krav på arbetsledning av en kock/kokerska i köksföreståndarskif- tet. Enligt utredningens uppfattning är det arbetsledande inslaget i denna kocks/koker- skas tjänsteutövning minst lika kvalificerat som för förman inom förrådsverksamheten. Denna kock/kokerska torde även vara den som i första hand används som chef i matinrättningen, då köksföreståndare eller biträdande köksföreståndare inte är närva- rande.

Utredningen finner det därför vara väl motiverat att ställa krav på större såväl kunskaper som erfarenheter av innehavaren av en sådan tjänst. För att betona den högre nivån i förhållande till övriga kockar/ko- kerskor och samhörigheten med förmän i andra funktioner i kraven på arbetsledning föreslår utredningen att tjänsten skall be- nämnas köksförman.

Den utbildning som ovan förordats för nyanställda ekonomibiträden måste i hög grad vara praktisk. Utformningen av utbild- ningen är dock en fråga som skall behandlas av KFU. Skulle nämnda utredning föreslå att här ifrågavarande utbildning genomförs så- som kurser i anslutning till militärrestaurang- er torde av organisatoriska m.fl. skäl köks- föreståndaren vid en sådan (utbildnings)- restaurang även böra vara chef för utbild- ningen. Köksföreståndaren får därmed en ökad belastning med administrativa uppgif- ter samtidigt som krav på ledning av utbild-

SOU 1973:38

FMV Livsmedelsbyrån

| Sektionschefer | / /'41 O/

Detaljchefer Byråveterinär Byrådirektör

Lokal myndighet

&

A* Förste köks— föreståndare Byråintendenter ”& X x 11 ** *O Köksföreståndare Byråassistenter A Assistenter X x Bitr. köks- x x föreståndare X Y / L lx Köksförman ! x Px x . ] Kock/kokerska = naturlig ut- vecklingsväg kx x AX X — — — = tänkbar utveck— X(> lingsväg som Ekonomibiträde kan kräva vida- reutbildning

O

rekrytering uti- från

Bild C.5.1 Förslag till utvecklingsvägar inom facket förplägnad

ningen tillkommer. Utredningen föreslår där- för att sådan eventuellt tillkommande tjänst anses som befordringstjänst med benäm- ningen förste köksföreståndare.

Utredningen anser att rekrytering till köksföreståndareutbildning även fortsätt- ningsvis bör ske direkt från grund- eller gymnasieskola. Efter hand som nyrekrytering av ekonomibiträden sker kommer fler och fler anställda inom verksamhetsområdet att uppfylla de formella grundkraven för att kunna vidareutbildas. Skulle framdeles kra- ven för inträde i seminarium för huslig utbildning höjas till genomgången tvåårig gymnasieskola bör inom detta område, lik- som vad som skett inom andra områden

SOU 1973:38

under senare år, ett antal platser reserveras för sådana som har minst fem års yrkeserfa- renhet och uppnått 25 års ålder.

Beträffande tjänsterna i försvarets mate- rielverk vill utredningen anföra följande. Två av tjänsterna (tjänsterna för byråveterinär och byrådirektör vid driftsektionens kon- trolldetalj) är att anse såsom isolerade tjänster till eller från vilka naturliga utveck- lingslinjer saknas inom försvaret. Mellan de flesta av de övriga tjänsterna i olika nivåer finns enligt utredningens uppfattning en naturlig utvecklingsväg. Rekrytering torde emellertid med fördel även kunna ske från lokala myndigheter, varigenom den centrala instansen tillförsäkras drifterfarenheter som

139

är nödvändiga inom funktionen, eller från det civila näringslivet. Inom ramen för detta utvecklingsområde måste också tillgodoses kraven på det militära miljökunnande PKU behandlat i delbetänkande l.

C.5.5 Förslag

Personalsammansättningen i materielverket har behandlats i delbetänkande l. Utred- ningens förslag innebär därvid att livsmedels- byråns behov av sådant miljökunnande, som förvaltningsutbildad regementsofficer repre- senterar, kan tillgodoses. Andra kategorifrå- gor anser utredningen inte finns inom facket.

Utredningens överväganden leder till att utvecklingsvägama för de ca 1 725 heltidsan- ställda inom verksamhetsområdet kan sam- manfattas som i bild C.5.l. Förslaget innebär att utredningen inom facket förordar tre utvecklingsvägar med övergångsmöjligheter mellan dessa, nämligen — en utvecklingsväg som omfattar de om-

nämnda arton tjänsterna vid materielver- kets livsmedelsbyrå,

— en utvecklingsväg som omfattar köksföre- ståndarna,

— en utvecklingsväg som omfattar övrig driftpersonal vid militärrestaurang (motsv.).

Utvecklingsvägen vid livsmedelsbyrån om- fattar även tjänster för kårbunden personal.

] bilaga C.5.l redovisas förslag till kun- skaps- och erfarenhetskrav på innehavare av tjänsterna inom området. Därvid har uteläm- nats sådana krav som endast kan tillgodoses av kårbunden, förvaltningsutbildad personal. Utredningen förutsätter, som framhållits ovan, att sådan personal kommer att placeras till tjänstgöring inom livsmedelsbyrån. Den- na personal bör därvid i huvudsak även fylla de krav som uppställts i bilagan. I bilagan redovisas i regel inte heller de krav på grundutbildning — teknisk eller annan — som de skilda tjänsterna kan kräva.

Utredningen har i avsnitt C.5.1 framhållit nödvändigheten av erfarenheter i central instans av de regionala-lokala förhållandena inom facket. Utredningen bedömer att för-

140

slaget till utvecklingsvägar enligt bild C.5.l och placering vid livsmedelsbyrån av rege- mentsofficerare med erfarenheter från regio- nal-lokal förplägnadsverksamhet säkerställer behovet av erfarenhetsöverföring mellan för- valtningsinstansema.

Andra behov av erfarenhetsuppbyggnad för personalen inom facket än sådana som kan tillgodoses inom ramen för föreslagna utvecklingsvägar bedöms inte föreligga.

SOU 1973: 38

C. 6 verksamhet

C.6.l Inledning

Kapitlen C.l—5 har omfattat personal för olika funktioner (verksamhetsområden) inom tyg- och intendenturförvaltningen. Ar- betsuppgiftema för denna personal har kun- nat avgränsas till anskaffningsfunktionen med stödfunktioner och till facken inom FMV ansvarsområde.

Inom FMV ansvarsområde finns härutöver verksamheter som utredningen ansett sig böra redovisa var för sig samlade i ett separat kapitel. Härmed avses personal för personal- kasseverksamhet och för inre renhållning.

Såväl personalkasseverksamheten som inre renhållning vid förband kan sägas vara servi- cefunktioner för övrig verksamhet vid för- bandet. Huvudparten av personalen är an- ställd enligt kollektivavtal eller enligt särskilt avtal som fastställts (godkänts) av central myndighet. Viss ledande verksamhet utövas av tjänstemannapersonal som tillikauppdrag, i vissa fall mot särskilt arvode.

Inom personalkasseverksamheten är mar- ketenterirörelsen föremål för särskild utred- ning. FMV har i underdånig skrivelse den 2 oktober 1972 lämnat principförslag till änd- rad organisation av marketenterirörelsen vid krigsmaktens förband. Förslagets innehåll redovisas i stort i avsnitt C.6.2 Personal för personalkasseverksamhet.

Utredningen om handräckningsvärnplikti— ga (UH) har i betänkande SOU 1972153

SOU 1973:38

Personal för övrig tyg- och intendenturförvaltnings-

(Handräckningstjänst i försvaret) framfört förslag som återverkar på personal för inre renhållning vid krigsmaktens förband (motsv.). Återverkningarna härav på PKU utredningsuppdrag redovisas i avsnitt C.6.3 Personal för inre renhållning.

C.6.2 Personal för personalkasseverksamhet C.6.2.l Presentation av verksamhetsområdet

Personalkassor finns vid 78 av krigsmaktens förband (motsv.). Verksamheten varierar i omfattning beroende på förbandets storlek, lokalisering och verksamhet.

Personalkassornas rörelser är följande (an- talet varierar): — marketenteri, omfattande serverings— och kioskrörelse, —.biografrörelse för visning av underhåll— ningsfilm, — bagerirörelse (vid 8 förband) för framställ- ning av matbröd, kaffebröd och konditori- varor.

Utöver nämnda rörelser finns ett blankett- tryckeri, nämligen kaserntryckeriet i Karls- krona samt hotell vid F 7 i Såtenäs.

Vissa personalkassor erhåller inkomster genom uthyrning av ägda byggnader, siman- läggningar, idrottsplatser m. m.

Från nämnda verksamhetsgrenar uppkom- mande överskott används till trivselfrämjan- de åtgärder för värnpliktiga och i vissa fall

l4l

för fast anställt plutonsbefäl. Som exempel kan nämnas bidrag till kompaniaftnar (motsv.), underhållning och inköp av konst o.d. för prydnad av lokaler, bidrag till idrotts- och frivilliga skytteverksamheten, studieverksamhet m. m.

Försvarets materielverk utövar den centra- la ledningen av personalkasseverksamheten. Samråd äger härvid rum med försvarsstabens personalvårdsbyrå, försvarets civilförvaltning och fortifikationsförvaltningen. Inom mate- rielverket handläggs personalkasseärenden i förplägnadsenheten. I denna ingår en perso- nalkassedetalj direkt underställd chefen för enheten.

Personalkasseverksamheten nom kbr den 9 april 1965 ”Bestämmelser för personalkassa m. m." (TLA 1965 nr 29 och motsv.) jämte av FMV meddelade tillämp- ningsföreskrifter. Härutöver finns redovis- ningsföreskrifter och anvisningar utfärdade för de skilda rörelserna.

Förbandschefen utövar ledningen av per- sonalkassan i lokal instans. Intendenten (motsv.) är föredragande i personalkasseären- den.

Personalkasserörelserna disponerar som re- gel kronan tillhöriga lokaler. Vissa personal- kassor disponerar dock lokaler i egna fastig- heter. Marketenteri— och biografrörelserna är subventionerade av kronan t. ex. genom att lokaler ställts till förfogande utan kostnad för kassan, genom befrielse från erläggande av sociala kostnader för personal m.m. Bagerirörelserna och tryckerirörelsen bestri- der själva alla sina driftkostnader.

Huvudsakligen sysselsatta i personalkasse- verksamheten är

regleras ge-

centralt

vid FMV

—— en byrådirektör, chef för FMV—K:L personalkassedetalj

» en kontorsskrivare

Vid FCF

— en förste revisor

— en kontorist (deltid)

vid lokala myndigheter ca 820 personer med ungefärlig fördelning enligt bild

142

C.6.l. Av bilden framgår även schematiskt verksamhetens organisation i stort. Härutöver är viss personal sysselsatt vid ”stående” fältmarketenterier, ej underställda personalkassa.

Omslutningen av personalkassornas verk- samhet uppgick år 1971 till ca 37 milj. kr.

C.6.2.2 Utvecklingstendenser

Personalkassornas överskott skall, som fram- går ovan, främst användas till trivselfrämjan- de åtgärder för de värnpliktiga. Deras möjlig- het att få köpa förtäring och personliga effekter (korta varor) vid förbandet till så lågt pris som möjligt skall tillgodoses. Vistel- selokaler för samvaro och förströelse under fritid är också ett behov som måste tillgodo- ses.

De senaste årens kostnadsstegringar, främst personalkostnaderna, har på många håll medfört svårigheter att få rörelserna ekonomiskt lönsamma. Låg omsättning un- der lördagar—söndagar samt vid längre hel- ger, ogynnsamma öppethållningstider och ökad konkurrens från civila näringsidkare på förläggningsorten är exempel på förhållan- den som starkt bidragit till att försämra lönsamheten.

I framtiden kan det bli nödvändigt att kronan ökar subventioneringen av rörelserna. Det är nämligen väsentligt att priserna hålls på en nivå som kan anses rimlig i förhållande till priserna på marknaden i övrigt och med hänsyn till de värnpliktigas ekonomiska möj- ligheter. För att åstadkomma detta måste man söka efter än mer rationella och ekono- miska driftformer än de nuvarande. Men även den vid rörelserna anställda personalen kan bidra till ökning av det ekonomiska utfallet om den ges en för uppgifterna anpassad utbildning rn. m.

Med hänsyn till de successivt ändrade ekonomiska förutsättningarna för verksam- heten söker FMV f.n. lösningar för den framtida driften av marketenterierna. FMV har därför på uppdrag av Kungl. Maj:t (äs FÖD den 26 maj 1972, dnr 3153—3178/71)

SOU 1973:38

| Förbandschef FSI "" gåvlä nads- |. _____________ (motsv.) enheten | I | FCF j— Bvrådirektör : Förvaltnings- Kontorsskr. . grenschef | | . _____________ _ _! FortF -—— i 1 | i l l . Marketenteri- Bageriföre- Biograf- Revusor föreståndare ståndare personal . Marketenteri- Bageri- V__|ssa data föreståndarinna förman Personal 3) 3) Kasern-_ Marketenteriförest. 80 | ] tryclgfrlet Marketenteri- (kiosk-l Lednin föreståndarinna 108 Serverings— g. . . . . Bagare Tryckeri- Serverings- (kiosk—) (Kiosk-) bl— 3 rsonal biträde 4) 320 tråden 2) *” Bageriföreståndare 8 Baseripersonal 20 1) Deltid (bisyssla) Biografpersonal 160 2) Hel- eller deltid Tryckeripersonal 12 3) Heltid S:a hel- och deltid c:a 700 4) Motsv. c:a 191årsarbetare därutöver c:a 115 revisorer 5) Endast ] Karls rona

Omsättning 1971 : C:a 37 mkr

= ledningslinje

_______ = samverkanslinje

Bild C. 6.1 Schematisk bild över personalkasseverksamheten vid krigsmakten

utrett och ingett principförslag för den framtida driften av marketenterierna.

C.6.2.3 Studier

Utredningen har jämsides med studier inom andra områden av tyg- och intendenturför- valtningen regionalt-lokalt även tagit del av verksamheten vid personalkassorna. Vidare har synpunkter på verksamheten inhämtats från försvarets materielverk.

Den sviktande lönsamheten har skapat ekonomiska svårigheter för personalkassan vid många förband. Det är därför nödvändigt att öka lönsamheten vid rörelserna men ändå söka bibehålla de låga priserna. Ett gott resultat från personalkassans rörelser är näm— ligen en viktig förutsättning för att trivselåt- gärderna m.m. vid förbandet skall kunna behållas i nuvarande omfattning utan att anslagsmedel behöver ställas till förfogande

SOU 1973: 38

härför. Materielverkets ovannämnda utred- ning om driftformerna syftar därför bl.a. till att finna sådana organisatoriska lösningar som kan nedbringa kostnaderna vid marke- tenterierna.

Materielverket har skisserat två olika alter- nativ till ändrad organisation av marketente- riverksamheten. I enlighet med utredningsdi- rektiven utgår båda alternativen från att marketenterirörelsen skiljs från personalkas- san, innebärande att statsverket övertar per- sonalkassornas ekonomiska åtaganden 1 mar- ketenterirörelserna.

[ alternativ 1, som i princip utgår från ett oförändrat redovisningssystem, bibehåller marketenteriföreståndaren nuvarande upp- gifter men befattningen blir heltidstjänst. Marketenteriföreståndarinnan har vid större förband omvandlats till en tjänst som ”första biträde”. Alternativ 2 innebär i huvudsak att den nuvarande rnarketenteriföreståndarebe-

143

fattningen utgår och att dennes redovisnings- mässiga arbetsuppgifter överförs till förban- dets kassaavdelning. Arbetsuppgiftema för nuvarande föreståndarinna utökas med varu- inköp i samråd med intendenten.

Principförslaget medför inte några egentli- ga förändringar i förhållande till nuläget i de avseenden som PKU har att utreda.

Rekryteringen av personal för samtliga rörelser anses i nuläget i allmänhet vara tillfredsställande. Det finns en fast kader av personal, tillräcklig för normala förhållan- den. Vid perioder med större utbildnings— kontingenter anställs därutöver tillfälligt ar- betande personal för marketenterirörelsen.

Någon organiserad och systematiserad ut- bildning och fortbildning förekommer i regel inte. Så långt det är möjligt rekryteras personal med utbildning och erfarenhet för arbetet. I den mån anställningen haft längre varaktighet är personalen väl förtrogen med sina uppgifter. Det har dock framförts önskemål att viss utbildning borde anordnas. Utbildning betraktas av personalen som posi- tivt och skulle öka dess intresse för verksam- heten. Det anses vara särskilt värdefullt att föreståndare för rörelserna, marketenteri- föreståndarinnor, bageriförmän m.fl. i le- dande befattningar får kompletterande ut- bildning för sin verksamhet.

C.6.2.4 Överväganden

Personalkassan med dess rörelser utgör, som framhållits, en betydelsefull tillgång för för- bandschefen jämsides med de övriga resurser han disponerar för att skapa god förbands- anda och trivsam miljö vid förbandet. Per- sonalkassan kan sålunda vara ett stöd för utbildningsverksamheten, tillgodose ett ser- vicebehov för personalen och skapa möjlig- heter till trevnadsanordningar av olika slag för de värnpliktiga.

Möjligheten att motsvara de förvänt- ningar, som ställs på personalkassans rörel- ser, beror på tillgången till välbelägna och ändamålsenligt inredda lokaler, rationella ar- betsmetoder och lämplig utrustning för verk- samheten samt i hög grad även personal med

144

goda kunskaper, erfarenheter och intresse för arbetsuppgiftema.

Inom den personalkasserörelserna likarta- de verksamheten på den civila marknaden ägnas stor omsorg åt urval och utbildning av personal med försäljningsuppgifter. Väl ut- bildad personal anses påverka omsättningen gynnsamt. Samma effekt bör kunna uppnås i personalkasserörelserna. Arbetet bör därför inriktas på, förutom strävan efter rationella- re arbets- och organisationsformer, att för- bättra personalens kunnande.

Kunskaps- och erfarenhetskraven bör vara fullt jämförbara med dem som ställts på motsvarande personal på den civila markna- den. En detaljerad kunskaps— och erfaren- hetsspecifikation lämnas i bilaga C.6.l.

C.6.2.5 Förslag

Utredningens studier och överväganden leder fram till följande slutsatser beträffande per- sonalkategori, utvecklingsväg, kunnande och erfarenhet.

Personal i central instans har till huvud- saklig del arbetsuppgifter som är jämförbara med dem som i allmänhet utförs av personal för viss administrativ verksamhet. De krav på kunnande som ställs på sådan personal ) jfr avdelning D — kan därför tillämpas på personal för personalkasseverksamhet cen- tralt vid FMV.

Beträffande personal vid lokal myndighet föreslår utredningen följande — personalkategori: civil, utan hinder av att

tjänsten kan upprätthållas som tillikaupp- gift av militära eller civilmilitära befatt- ningshavare. Om FMV förslag alternativ 1 med heltids- anställda marketenteriföreståndare ge- nomförs bör tjänsten inrättas för civil tjänsteman. — utvecklingsvägar: tjänsterna är att betrakta som ”isolerade tjänster”. Antalet tjänster (uppdrag) medger för flertalet anställda inte någon egentlig befordringsväg. — kunnande och erfarenhet: krav härpå framgår av bilaga C.6.1.

SOU 1973: 38

C.6.3 Personalför inre renhållning C.6.3.l Presentation av verksamhetsområdet

Inre renhållning vid krigsmaktens centrala, regionala och lokala myndigheter 'omfattar i huvudsak de åtgärder som krävs. för att upprätthålla renlighet och god hygien i förläggnings-, kontors- (expeditions-) och gymnastiksalar samt marketenterier, förråd, verkstäder och övriga lokaler. Verksamheten regleras genom centralt utfärdade förvalt- ningsföreskrifter.

Försvarets materielverk är central förvalt- ningsmyndighet för inre renhållning. Inom materielverket handlägger intendenturenhe- ten i huvudavdelning för armémateriel ären— den avseende inre renhållning. Dessa innefat- tar bl. a. anskaffning av kemisk-teknisk ma- teriel och maskinell utrustning, huvudsakli- gen genom upprättande av avropsavtal här- om.

Lokalt utövas ledningen av den inre ren- hållningen under förbandschefen (motsv.) av intendenten eller kasernofficeren. Förbands— chef (motsv.) utfärdar tillämpningsbestäm- melser för inte renhållning vid eget förband (motsv.).

Huvudsakligen sysselsatta med inre ren- hållning är

centralt

— en byråinspektör

— en assistent (tillikabefattning)

lokalt (även för centrala och regionala

myndigheter)

— 130 städledare (heltid eller deltid) — 1 500 lokalvårdare (anställda enligt sär- skilt kollektivavtal), varav ca 300 vid centrala myndigheter. Uppdraget som städledare vid myndighe- ten är ofta tillikauppgift för någon befatt- ningshavare.

Utöver den ovan redovisade personalen finns personal för biträde vid anskaffning centralt, för avrop lokalt samt för förråds- hantering av renhållningsmateriel.

Värnpliktiga har tidigare i viss utsträck- ning utnyttjats för inre renhållning. Så sker fortfarande t.ex. för städning av förlägg- ningslokaler, i fartygsutrymmen o. d. Utred-

lO—SOU 1973:38

ningen om handräckningsvärnpliktiga (UH) har i sitt betänkande framfört förslag som — om de genomförs — medför ökad använd- ning av civilanställd personal för renhållning.

Verksamhetsområdets omfattning framgår av bild C.6.2.

C.6.3.2 Utvecklingstendenser

Olika material i golv och väggar etc. ställer krav på speciella hjälpmedel och arbetsme- toder. Härigenom påverkas kostnaderna för underhåll och reparationer.

De tekniska och kemisk-tekniska hjälp- medlen liksom olika byggnadsmaterial samt arbetsmetodiken och miljövårdskraven med- för även krav på ökade kunskaper både hos den personal som har ansvaret för och hos den som utför renhållningsarbetet.

Utvecklingen inom renhållningsområdet kännetecknas av strävan att finna arbetsbe- sparande metoder, arbetsunderlättande ma- skiner och redskap samt effektiva rengörings- medel. UH har med erfarenhet från försök inom krigsmakten konstaterat att man på längre sikt även bör kunna uppnå avsevärda besparingar genom att låta yrkesvan personal utföra lokalvård varvid maskinell utrustning och tekniska hjälpmedel bör komma till ökad användning.

Rationaliseringskraven medför ett fort- löpande arbete för utveckling av de tekniska hjälpmedlen. De kemisk-tekniska hjälpmed- len måste ha sådana egenskaper att de fyller naturvårdsverkets miljövårdskrav. Utveck- lingen inom hithörande områden inom lan- det och utomlands följs både genom direkt- kontakter och litteraturstudier.

Ovannämnda omständigheter har lett till ökande insatser för att åstadkomma rationel- lare städsystem, effektivare och bättre eko- nomiskt utnyttjande av maskiner, redskap och rengöringsmedel. Civil för arbetet utbil- dad personal anlitas också på grund därav i större omfattning än tidigare för såväl led- ning som utförande av inre renhållning.

Centrala myndigheter Lokala myndigheter Förbandschef FCF --- FMV Intendentur- (motsv.) enheten | . Byråinsp. Läkare _, , SjvS __... Assistent " ___ Forvaltnlngs- slagläge FortF ——— Städledare ___ Lokal- 1 innehavare Försvarsgrens- ___ ) chefer Vissa data grbSäIZSÄ—e Lokalvårdare Städentre-

personal prenor

Personal Byråinspektör 1 Assistent (deltid) 1 Städledare 130 3) LOka'Vårda'e 1 500 1) Hel- eller deltid S:a hel- och deltid c:a 1 630 2) Anställda enligt kollektivavtal

3) Varav ca 300 vid centrala myndigheter

Medelsförbrukning 1971 C:a 21 mkr

= ledningslinje = samverkanslinie

Bild C. 6.2 Schematisk bild över verksamhetsområdet inre renhållning

C.6.3.3 Studier

Utredningen har genomfört studier av verk- samhetsområdet inre renhållning i anslutning till övriga studier inom tyg— och intendentur- förvaltningsområdet regionalt-lokalt.

Ytterligare underlag har inhämtats från intendenturmaterielförvaltningens materiel- byrå. Därutöver har synpunkter inhämtats från Statens institut för företagsutveckling (SIFU) och Allmänna svenska städningsak- tiebolaget (ASAB).

Vad UH anfört om renhållning i sitt ovannämnda betänkande är av intresse även i här förevarande sammanhang.

UH indelar renhållning i yttre renhållning och städning inomhus och benämner den senare för lokalvård. Till den yttre renhåll- ningen hänförs vägunderhåll, snöröjning, ”park”-arbeten m.m. Lokalvården uppdelas i truppstädning (städning utförd med trup- pen), städning med civil personal enligt städavtal, omfattande även storstädning, och sådan golvvård som utförs av särskild perso—

146

nal enligt av försvarets materielverk utfärda- de bestämmelser. UH säger att flera skäl talar för att den yttre renhållningen och vissa göromål som ingår i lokalvården bör kunna samordnas i varje fall i den lokala nivån.

UH hänvisar i sitt betänkande till de försök som bedrivits vid förband på Gotland och till de försök som försvarets materiel- verk bedrivit bl.a. vid I 19 och 120. FMV försök syftade till en ny organisation med modern materiel för truppstädning omfat- tande även rationell golvvård. En golvvårds- patrull med två handräckningsvärnpliktiga hade organiserats och underställts förbandets städledare. Man fann därvid att sättet för golvvårdens utförande väsentligt påverkade reparationsbehovet och att felaktig golvvård också kunde medföra hygieniska nackdelar. Vid gotlandsförsökens igångsättning fanns även en sådan golvvårdspatrull vid P 18. De värnpliktiga byttes försöksvis ut mot två civil- anställda. Erfarenheten från verksamheten anses ha påvisat att denna organisation i princip motsvarar behovet.

SOU 1973:38

Den direkta ledningen och övervakningen av städningsarbetet vid krigsmaktens förband utövas i allmänhet av städledare. Några enhetliga grunder för tillsättning av städleda- re finns dock inte. Den som utses är antingen plutonsofficer eller annan tjänsteman vid förbandet, t. ex. en av förrådsförmännen vid intendenturavdelningen eller expeditions- föreståndaren vid intendenturavdelningen. I samtliga fall är det fråga om en tillikaupp- gift.

Under senare är har utbildning av städle- dare förekommit i materielverkets egen regi och med anlitande av konsultföretag. Det har emellertid i vissa fall varit svårt att få deltagare till dessa kurser. Detta kan ha berott på att annat arbete hindrat deltagande men bristande förståelse för betydelsen av utbildning i detta avseende kan inte helt uteslutas.

Lokalvårdarna är anställda enligt särskilt kollektivavtal. De garanteras en viss minimi- inkomst genom att städområdet om möjligt skall ge minst 4 timmars arbete per dag. Några särskilda kurser för lokalvårdare an- ordnas som regel inte. Den utbildning de bibringas utgörs ofta endast av den handled- ning som ges av städledare. Dessutom finns för lokalvårdaren instruktioner som säger hur städningen skall utföras och hur olika hjälpmedel och material skall användas.

SIFU bedriver i samarbete med byggnads- styrelsen och svenska kommunförbundet en omfattande kursverksamhet inom området städning.

SIFU anordnar kurser för städinspektörer, städledare och instruktionsstäderskor samt medverkar i kommunernas utbildningskurser för städare. Förutom arbetsledning och eko- nomi för ledningspersonal ingår material- kunskap (bl. a. olika golvmaterial), städkemi, städmaskiner, hygien m. m. i kurserna.

Vid en intervju med en av Stockholms förortskommuner, som anlitar SIFU som utbildningskonsult, om dess syn på lokal- vårdens bedrivande har följande framkom- mit. 1 utbildningsprogrammet för 1973 har inplanerats två endagskurser för städare med ca 30 deltagare i varje kurs. Man anser det

SOU 1973: 38

vara förenat med god ekonomi att utbilda städarna så att god lokalvård it. ex. skolor och administrationslokaler erhålls och satsar därför pengar på sådan utbildning.

ASAB verksamhet omfattar hela landet. Inom varje distrikt (totalt 25 st.) finns en chef med administration samt inspektörer, städledare och lokalvårdare. I anslutning till huvudkontoret i Stockholm finns en central utbildningsenhet som administrerar och ge- nomför utbildningsverksamheten inom ASAB verksamhetsområde. Utbildningsen— heten åtar sig även utbildningsuppdrag åt andra företag och organisationer.

Inom ASAB ägnas stor omsorg åt rekry- tering och utbildning av städledare. Städleda- re måste ha pedagogiska egenskaper och ha gott handlag med människor. Deras utbild- ning sker vid särskilda städledarkurser. Nå- gon motsvarande utbildning vid centralisera- de kurser för lokalvårdare förekommer där- emot inte. Städledarna svarar för lokalvår- darnas utbildning.

Inom ASAB pågår även omfattande tek- nisk utveckling av maskinell utrustning. Ut- vecklingen inom Sverige och utomlands stu- deras och följs upp systematiskt. Erfarenhe- terna från andra håll omsätts inom den egna verksamheten.

ASAB har för vissa uppdrag organiserat patrullstädning. Städpatrullerna är bilbuma och utrustade med effektiva tekniska hjälp- medel för kostnadsbesparande hantering.

C.6.3.4 Överväganden

En väl utförd renhållning i de lokaler som ställs till förbandens förfogande ökar lokaler- nas livslängd, medför en bättre arbetsmiljö och större trivsel för personalen. Kunskaper om lokalernas egenskaper och användning, olika byggnadsmaterial, inventariers känslig- het för renhållningsmedel, hushållning med dessa, lämplig materiel för renhållning och dess riktiga användning är faktorer som i hög grad påverkar ekonomin. Lokalvårdarnas för— måga att utföra ett riktigt arbete beror till stor del på deras intresse för arbetsuppgiften och de kunskaper de bibringats liksom på de

147

hjälpmedel som ställts till deras förfogande och det intresse som eljest visas av lokalinne- havare m. fl.

Enligt utredningens mening är de ovan- nämnda faktorerna jämte förbättrad utbild- ning av såväl städledare som lokalvårdare de kanske mest betydelsefulla rationaliseringsåt- gärderna för att åstadkomma en god inre renhållning. Centralt utfärdade bestämmelser måste finnas, varjämte lokalt anpassade in- struktioner för hur städningsarbetet skall organiseras, ledas och bedrivas är nödvändi- ga.

Utredningen har vid sina studier konstate- rat att befattningen som städledare mesta- dels bestrids som en tillikauppgift av någon militär tjänsteman. Befordringar, kommen- deringar, övningar av längre varaktighet leder ofta till bristande kontinuitet i arbetet som städledare och kan som ovan nämnts i vissa fall ha utgjort hinder för genomgående av utbildning härför. De arbetsuppgifter som åvilar städledaren är enligt utredningens upp- fattning inte av militär natur. De kan därför med fördel åläggas civil tjänsteman. Denne kan vara heltidsanställd som städledare om arbetet är av stor omfattning, t. ex. inom garnison med flera förband, eller ha uppgif- ten tillika med annan uppgift i t. ex. förråds- tjänst.

Utredningen anser att stora krav måste ställas på lokalvårdarnas kunskaper med hän- syn till den inre renhållningens betydelse för miljön och ekonomin. Erfarenhet och intres- se måste även tillmätas stort värde. Av den anledningen bör i första hand anlitas lokalvårdare, vilka på grund av anställning under lång tid förvärvat goda kunskaper och erfarenheter. Härigenom kan maskiner, red- skap och rengöringsmedel utnyttjas på ett instruktionsmässigt och ekonomiskt riktigt sätt, ernås en längre och effektivare bruk- ningstid samt erhålls en rationellare städning. Så långt möjligt bör lokalvård få utföras på dagtid vilket bl. a. underlättar arbetsledning.

Städledare och lokalvårdare bör genom utbildning bibringas kunskaper beträffande lokalvårdens och hygienens betydelse för ekonomi, miljö och trivsel. Värdet av sådan

148

utbildning bör ställas i relation till försvars- grenarnas kostnader för inre renhållning som år 1971 uppgick till ca 21 milj. kr.

PKU finner i likhet med UH att vissa göromål inom yttre och inre renhållning bör kunna samordnas. Den för dessa ändamål avsedda personalen bör i så fall samordnas till en enhet underställd städledaren. Möjlig- heten till sådan samordning bör därför un- dersökas. Renhållningens karaktär av bety- delsefull miljöfaktor måste därvid beaktas. Utredningen tar inte ytterligare ställning i denna fråga, eftersom den utförligt belysts av UH och behandlats i prop. 1973: 75.

C.6.3.5 Förslag

Utredningens studier och överväganden leder fram till följande slutsatser beträffande val av personalkategori, utbildningsväg, erfaren- het och kunnande.

Berörda befattningshavare i central instans har till huvudsaklig del arbetsuppgifter som kan hänföras till anskaffnings- och under- hållsfunktionerna samt till gemensam led- ningsfunktion. Tjänsterna kan anses vara ”isolerade” sådana. De principer som utred- ningen i annat sammanhang anfört beträffan- de karriäruppbyggnad och utveckling för personal i isolerade tjänster bör därför gälla även för personal i renhållningsfunktionen vid FMV.

Beträffande personal vid lokal myndighet föreslår utredningen följande — personalkategori : såväl städledare som 10-

kalvårdare bör utgöras av civil personali den män inte värnpliktiga används för inre renhållning inom t. ex. utbildningslokaler, — utbildningsväg: deltidstjänstgörande städ- ledare bör rekryteras från förrådsmanna- karriären eller bland lokalvårdarna; någon särskild utbildningsväg med utsta- kad befordringsgång är inte erforderlig, men befattningen som städledare bör bl. a. kunna rekryteras bland lokalvårdar- na,

— kunnande och erfarenhet:

framgår av bilaga C.6.2.

krav härpå

SOU 1973:38

AVd D Personal för civilförvaltning rn. m.

D.1

D.1.1 Avgränsning av området

Personalkategoriutredningens undersöknings- område omfattar även personal inom civil- förvaltningstjänsten. Med utgångspunkt i så- väl 1946 års militära förvaltningsutrednings betänkande med förslag rörande försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvalt- ning som den därav föranledda proposi- tionen 1954: 109 omfattar civilförvaltnings- tjänsten sådana administrativa uppgifter som i allt väsentligt utgör stödfunktioner till övriga verksamheter inom försvaret. Till ci- vilförvaltningstjänsten i denna bemärkelse räknas sålunda ärenden rörande anställning, avlöning och andra ersättningar m. m., kassa- och räkenskapsväsende, redovisning, räk- ningsgranskning, revision, juridisk rådgivning jämte andra ärenden av juridisk natur, all— män förvaltning m.m., organisationsfrågor, intendentstjänst och expeditionstjänst. Utredningsuppdraget är i allt väsentligt organisatoriskt begränsat till att omfatta personalen vid försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikations- förvaltningen och försvarets materielverk samt vid de regionala och lokala myndig- heterna. Såvitt avser personal för kameral tjänst (kassatjänst) behandlas emellertid även denna vid de centrala stabema rn. m. Kontorspersonal finns i alla funktioner såväl inom tyg-, intendentur-, sjukvårds- och fastighetsförvaltningstjänst som inom civil-

Organisation, personal

förvaltningstjänst och fullgör i stort sett likartade uppgifter var personalen än är placerad. Denna personal, liksom ihuvudsak den personal i övrigt som inom de centrala myndigheternas olika underenheter biträder med administrativa uppgifter av serviceka- raktär beträffande ekonomi, personal, redo- visning, expedition m. m., skulle kunna hän- föras till en särskild delfunktion med benäm- ningen kontorsfunktion e. d. Den har därför ansetts böra behandlas i ett sammanhang i förevarande avdelning.

Under ledning av försvarets civilförvalt- ning pågår försök med gemensam datadrift inom försvaret. Försöken berör bl. a. försva- rets materielverk. På grund av att verksam- heten bedrivs på försök har utredningen inte behandlat personalen inom denna verksam- het.

I samband med undersökningarna av kra- ven på administrativt kunnande har även undersökts kunskapskraven för beredande och föredragande samt arbetsledande perso- nal oberoende av funktion eller fack som denna personal tillhör. Dessa kunskapskrav gäller sålunda all personal och begränsas inte till den administrativa personalen. Kunskaps- kraven för nämnda arbetsledare m.fl. har redovisats i avdelning B.

D.1.2 Central instans D.1.2.l Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltning är central förvalt- ningsmyndighet för avlönings- och kassa- väsendet inom krigsmakten och leder och övervakar räkenskapsväsendet vid samtliga myndigheter m.m. inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde. Ämbetsverket svarar för skaderegleringar, indrivningar och andra rättsliga angelägenheter inom försvaret vari ingår att vara försvarets patentorgan. Ämbetsverket är dessutom tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten. Verket skall vidare leda utvecklingen av system för redo- visning och revision inom försvaret och även ombesörja andra uppgifter av betydelse för ”försvarskoncernen”. Verket svarar för för- sök med gemensam datadrift inom försvaret och leder därvid en ekonomiskt självbärande drift av datamaskiner vid civilförvaltningen, försvarets materielverk och värnpliktsverket. Till verket är bl. a. försvarets skadereglerings— nämnd anknuten. Verksamheten bedrivs på funktioner — enheter — för löne- och väm— pliktsärenden (kanslibyrån), redovisning, kassatjänst och central löneutbetalning (ka- meralbyrån), allmän juridisk verksamhet och patentverksamhet (juridiska byrån), revision (revisionsbyrån) samt intern administration (administrativa sektionen).

Frånsett chefstjänster på löneplan C och tjänster för datadriftverksamheten finns för verksamheten omkring 300 tjänster fördela- de med omkring 50 tjänster på var och en av kanslibyrån, revisionsbyrån och juridiska by- rån samt administrativa sektionen och om- kring 100 på kameralbyrån. Omkring 110 av dessa tjänster är enligt den av utredningen gjorda befattningsdefinieringen avsedda för sådana administrativa uppgifter vilka kräver eller får anses normalt kräva högre grundut- bildning än gymnasieskola i form av kvalifi- cerad specialutbildning.

Mer än hälften av tjänsterna — omkring 180 — är avsedda för skriv- och kontorsarbe- te av mer allmän natur, såsom maskinskriv- ning, registrering, sortering (omkring 90), för ekonomiskt och kameralt inriktat samt

ADB-anknutet biträdesarbete (omkring 40) samt för mer kvalificerat kontorsarbete av skilda slag (omkring 50). Flertalet av dessa tjänster eller omkring 130, tillhör lönegra- derna A 14 och lägre; de övriga är placerade i A 15—19 utom tvåiA21.

D.1.2.2 Försvarets sjukvårdsstyrelse

Försvarets sjukvårdsstyrelses framgår av kapitel E 1.

För den administrativa verksamhet, varom här är fråga, finns omkring 60 tjänster. Av dessa är 18 tjänster placerade vid administra- tiva sektionen, 9 vid centralplaneringen, 2 vid hälsovårdsbyrån, 6 vid sjukvårdsbyrån, 14 vid materialbyrån, 1 vid specialmedicins- ka sektionen och 6 vid medicinalkårexpedi- tionen.

Av tjänsterna bör 14 hänföras till sådana som får anses normalt kräva högre grundut- bildning än gymnasieskola i form av kvalifi- cerad specialutbildning.

Huvuddelen av tjänsterna — omkring 40 » är avsedda för sedvanligt skriv- och kontors- arbete, såsom maskinskrivning, sortering, re- gistrering etc. (20), för ekonomiskt och kameralt inriktat samt ADB-anknutet biträ- desarbete (5) samt för mera kvalificerat kontorsarbete av allmänt slag eller inom ekonomi- och budgetområdet (17). Härjämte finns 5 tjänster för expeditionsvakts- och telefonistpersonal. Flertalet av dessa tjänster (30) tillhör lönegraderna A 14 och lägre. Av resten är 8 placerade i A 15—19 och 4 i A 20—27.

organisation

D. 1 .2 .3 Fortifikationsförvaltningen

Fortifikationsförvaltningens organisation framgår av kapitel F.l .

De administrativa tjänsterna vid fortifika- tionsförvaltningen — tillhopa omkring 220 — ingår främst i administrativa byrån och utredningssektionen men är i mindre omfatt- ning företrädda även inom befästnings— och kasernavdelningarna, värmebyrån, väg— och vattenbyggnadsbyrån samt inom byggnads- och reparationsberedskapens centralkontor.

Därjämte finns tjänster för kontorsgöromål vid förvaltningens övriga enheter.

Upphandling m.m. av mark för försvars- ändamål utgör del av ämbetsverkets anskaff- nings- och fastighetsförvaltningsverksarnhet. Personalen för ändamålet finns vid mark- byrån och har behandlats i här förevarande sammanhang på grund av de med upphand- lingen m.m. förenade kraven på juridiska kunskaper. Personal vid markbyråns domän— sektion behandlas i avd. F.

Omkring 35 av tjänsterna bör anses nor- malt fordra högre grundutbildning än gym- nasieskola i form av kvalificerad specialut- bildning.

Huvuddelen av tjänsterna — omkring 150 — är avsedda för allmänt skriv— och kontors- arbete, såsom maskinskrivning, sortering, re- gistrering etc. (omkring 80), för ekonomiskt och kameralt inriktat samt ADB-anknutet biträdesarbete (omkring 20) samt för mera kvalificerat kontorsarbete av allmän eller ekonomisk art (omkring 50). Härjämte är omkring 35 tjänster avsedda för expeditions- vakts— och telefonistpersonal. Flertalet av tjänsterna, eller omkring 130, tillhör löne- graderna A 14 och lägre. Av resten är om- kring 30 placerade i A 15—19 och ungefär lika många i A 21 och högre lönegrader.

D. 1 .2.4 Försvarets materielverk

Vid försvarets materielverk är civilförvalt- ningstjänstens — inom materielverket admi- nistrativa funktionens — olika delfunktioner (allmän administration, juridisk funktion, personalfunktion, expeditionstjänstfunk- tion och intendentsfunktion) i huvudsak koncentrerade till huvudavdelningen för ad- ministration och till centralplaneringen. I nämnda huvudavdelning ingår även normalie- avdelningen, ehuru tillhörande anskaffnings- funktionen. I första hand har personalen för nyssnämnda delfunktioner inom materielver- ket behandlats i detta kapitel. Hit har emellertid också förts centralplaneringens personal för ekonomisk planering ehuru in- gående i funktionen gemensam ledning, me- dan centralplaneringens personal för teknisk

SOU 1973:38

planering och för industriplanering samt normalieavdelningens tekniska personal har behandlats i kapitel C.l. Härtill kommer den administrativa personalen för kontorsgöro- mål vid verkets övriga enheter.

För den administrativa verksamhet, varom här är fråga, finns omkring 1 350 tjänster vid materielverket, av vilka omkring 500 vid centralplaneringen och huvudavdelningen för administration samt nära 850 vid övriga enheter. Omkring 115 av tjänsterna är enligt en av utredningen gjord befattningsdefi- niering avsedda för sådana uppgifter rörande ekonomi, allmän administration,juridik, per- sonaltjänst och organisation, vilka kräver eller får anses normalt kräva högre grundut- bildning än gymnasieskola i form av kvalifi- cerad specialutbildning.

Huvuddelen av tjänsterna — omkring 1 130 — är förenade med sådana uppgifter som inte fordrar högre grundutbildning än högst gymnasieskola. Dessa tjänster är avsed- da för sedvanligt skriv- och kontorsarbete, såsom maskinskrivning, sortering, registre- ring etc. (omkring 690), för ekonomiskt och kameralt inriktat samt ADB-anknutet biträ- desarbete (omkring 130) samt för mera kvalificerat kontorsarbete av allmänt slag eller inom ekonomi— och budgetområdet (omkring 310). Härtill kommer omkring 100 tjänster som avses för expeditionsvakts- och telefonistpersonal. Flertalet av dessa tjänster, eller mer än 900, tillhör lönegraderna A 14 och lägre. Av resten är omkring 200 placera- de i A 15—19, omkring 80 i A20—27 och omkring 10i A 28—B 5.

D.1.2.5 Försvarsstaben m. m.

Vid försvarsstaben, marinstaben och militär- högskolan utövas kassatjänsten av särskilda kassaavdelningar. Beträffande kassaavdel— ningarnas sammansättning hänvisas till vad därom sägs i nästa avsnitt.

D.1.3 Regional-lokal instans

Administrativa uppgifter av servicekaraktär vid regionala — lokala enheter fullgörs av

151

personal i expeditionstjänst samt personal för övriga allmänna kontorsgöromål, mate- rielredovisning, inköpsverksamhet, kassa- tjänst och ekonomisk redovisning. Uppgifter- na är sådana att de kan sägas ingå i en kontorsfunktion. Detta gäller även inköps- verksamheten, vilken främst i lokal instans .i allt väsentligt styrs av centralt meddelade bestämmelser och centralt träffade avtal m.m. och fullgörs enligt direktiv av den förvaltningsansvarige chefen. Vid militärom- rådenas tygförvaltningar och vid örlogsbaser- na finns särskilda inköpsenheter. Deras in- köpsverksamhet kan vara volymmässigt om- fattande, men den är till sin karaktär relativt rutinartad. Här ifrågavarande personal, inklu- sive inköpspersonal, har utredningen behand- lat i denna avdelning.

Utredningens undersökningar omfattar personalen inom de ovannämnda förvalt- ningsmyndigheternas ämbetsområden. Utan- för dessa faller — frånsett de regionala-lokala myndigheternas kamerala verksamhet — for- mellt den militära stabstjänsten och till denna direkt knuten expeditionstjänst. Vid behandlingen av frågor rörande kontorsper- sonalen inom förvaltningsenheterna vid exempelvis en örlogsbas eller ett regemente går det emellertid inte att bortse från motsvarande personal inom samma myndig- hets stabsenheter. Situationen är även den att i många fall vid omorganisationer i rationaliseringssyfte avses bildas en för hela myndigheten gemensam expeditionell enhet som organisatoriskt knyts till stabsfunktio— nen men som betjänar både stabs- och förvaltningsfunktionerna. Även om utred- ningen sålunda närmast har behandlat expe- ditionspersonalen inom förvaltningsfunktio- nema (förvaltningsenheterna) har utredning- en inte kunnat bortse från motsvarande personal inom andra funktioner (enheter).

Den administrativa personalen vid de regionala-lokala enheterna är placerad i orga- nisationen på varierande sätt.

Personalen för kassatjänst är i regel place- rad i enheter inom myndigheternas stabsor- gan, men i vissa fall finns kassaenheter eller kamerala enheter även i förvaltningsorganen.

152

Jämte 3 enheter för kassatjänst m.m. i central instans finns i fred f.n. totalt omkring 80 kassaavdelningar. Kassaavdelningar är av två slag, s.k. A-kassa och D—kassa.

A-kassa finns i fred och under beredskap och krig enligt särskild-organisationsplan. Chef är en kompaniofficer i kassatjänst. Övrig personal är i regel civil, under bered- skap och i krig förstärkt med värnpliktig personal. Vid kassaavdelningarna vid för- svarsstaben och ostkustens örlogsbas är emel- lertid även chefstjänsten civil. Antalet tjäns- temän vid A-kassorna i fred varierar mellan 4 och 25.

D-kassa inrättas först vid beredskap och krig. Personalen består i regel av 3 värnplik— tiga krigskassörer, av vilka en är chef.

I militärområdesstab handläggs vissa regio- nala kassatjänstärenden av kameralavdel- ningen inom underhållssektionen. Kassa- tjänsten m. m. vid staben sköts av stabsavdel- ningens redovisningskontor, som i detta hänseende är att anse som A-kassa. Chefen för kameralavdelningen är tillika chef för kontoret.

Antalet tjänster i fred för kassatjänst är omkring 500.

Antalet tjänster för administrativ personal i sjukvårdsförvaltningstjänst är omkring 90. Av dessa är omkring 80 avsedda för militära expeditionsföreståndare vid förbandens sjuk- vårdsavdelningar och återstoden för konto— rister vid centrala sjukvårdsförråden.

Vid de fastighetsförvaltande organen finns kontorspersonal bl.a. vid militärbefälsstab (sektion 8) och vid byggnadskontor samt i vissa fall vid förbanden. Antalet tjänster är omkring 350.

Beträffande placeringen av den admi- nistrativa personalen i övrigt må nämnas följande.

Personalen kan vara sammanhållen i ge- mensamma enheter, såsom t. ex. inom cen- traldetalj vid militärområdes tyg- eller inten- denturförvaltning, inom kontor vid militär- områdes verkstadsförvaltning eller expedi- tion vid militärområdesverkstäder samt vid regementes tyg- och intendenturavdelning.

SOU 1973:38

Även i lägre regional instans är personalen placerad vid expeditionella enheter inom tyg- resp. intendenturförvaltning eller i vissa fall enheter som är gemensamma t. ex. för en myndighets tyg- och intendenturavdelningar.

Vid örlogsbasernas enheter för teknisk förvaltning är den administrativa serviceper- sonalen placerad vid planeringssektionens olika detaljer samt eljest vid de övriga sektionernas allmänna eller andra detaljer. Även inom örlogsbasernas förråds- och inten- denturavdelningar är den administrativa per- sonalen fördelad på de olika underenheterna. Vid verkstadsavdelningen inom ostkustens örlogsbas finns den administrativa persona- len främst vid avdelningens bokförings- och personaldetalj. Verkstadsavdelningen inom västkustens örlogsbas betjänas expeditionellt av basens gemensamma centralexpedition. Vid avdelningen finns därför endast viss skrivhjälp o. d.

Kustartilleriförsvarens tyg-, fartygs- och verkstads- samt intendenturförvaltningar har den administrativa personalen samlad inorn enheter med beteckningen expedition eller kontor.

Vad flygvapnet beträffar är den admi- nistrativa personalen vid flottiljer (motsv.) placerad vid underenheter inom materiel- och intendenturförvaltningsorganen.

Den administrativa servicepersonalen är med få undantag civil. Många av tjänsterna för chefer för enheter med expeditions- eller materielredovisningsuppgifter är dock mili- tära och vanligtvis avsedda för kompani- eller plutonsofficerare. Flera av dessa tjänster uppehålls emellertid varaktigt av civila be- fattningshavare.

Antalet administrativa tjänster för tyg- och intendenturförvaltning är omkring 1 600.

Totala antalet tjänster för administrativ personal i regional-lokal instans uppgick våren 1972 till omkring (500 + 90 + 350 + 1600 =) 2 540, varjämte fanns över 400 deltidsanställda, motsvarande omkring 200 tjänster.

SOU 1973:38

Omfattande organisatoriska förändringar är att motse under hela återstoden av 1970- talet och in på 1980-talet.

Beträffande den centrala förvaltnings- tjänsten må först erinras om den nya organisationen av materielanskaffningsverk- samheten vid försvarets materielverk samt vissa ändringar i samband därmed av verkets centralplanering m. m. Dessa omorganisatio- ner är under genomförande sedan den 1 juli 1972. Därmed har slutfasen påbörjats i den omfattande och djupgående omdaningen av tyg- och intendenturförvaltningen icentral instans som inleddes 1968. Den slutliga organisationen av materielverket beräknas ha genomförts 1974 för huvuddelen av verket men först 1976 för enheter som skall flyttas från stockholmsområdet.

Vissa organisationsändringar vid fortifika- tionsförvaltningen avses genomföras den 1 juli 1974.

En översyn av arbetsuppgifter och organi- sation skall ske vid bl. a. försvarets civilför- valtning och försvarets sjukvårdsstyrelse en- ligt vad som framgår av statsverkspropositio- nen 1973: 1, bilaga 6. Förstudier beträffande dessa översyner har påbörjats.

Nu nämnda omorganisationer har jämte andra pågående rationaliseringsundersök- ningar bl. a. syftet att åstadkomma personal- besparingar. De närmaste åren skall antalet anställda vid materielverket och fortifika- tionsförvaltningen minskas med 400 respek- tive 100. Dessa reduceringar kommer bl. a. att beröra den administrativa personalen. Även därefter och fortsättningsvis torde stor vikt komma att läggas vid att ytterligare rationaliseringar vidtas i personalbesparande syfte. Den kommande utvecklingen på det tekniska området m. m. samt organisatoriska förändringar inom krigsmakten i övrigt kan även inverka på organisation och uppgifter i central instans och därmed indirekt även på bl. a. den administrativa personaluppsätt- ningen.

Vad beträffar övriga organisationsändring- ar inom krigsmakten må främst erinras om

153

ändringar som kan följa av fredsorganisa- tionsutredningen och de väsentliga omorga- nisationer i lägre regional och lokal instans, vilka berörts i kapitel A.3.1. Dessa omorgani- sationer kommer att följas av ytterligare undersökningar rörande möjligheterna att organisatoriskt samordna likartade verksam- heter.

Enligt vad som framgår av nyssnämnda proposition kan därjämte översyner väntas såväl av den centrala stabsorganisationen som av militärområdesstaberna.

En översyn av den regionala och lokala fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation pågår.

Beslutade sammanslagningar av försvars- områdesstaber med vissa regementen samt övriga organisationsförändringar i samband därmed berör i väsentlig utsträckning förvalt- ningstjänsten och till denna knuten expedi- tionstjänst m.m. Antalet förvaltnings- myndigheter kommer att minska. De sam- manslagna förvaltningsmyndigheterna blir re- lativt stora och måste i vissa fall dimensio- neras för att kunna betjäna flera lokala enheter inom ett försvarsområde. Vad här sagts avser främst armén, men gälleri princip även marinen och flygvapnet.

Vad särskilt angår kassatjänsten må näm- nas följande.

Begreppet kassatjänst har i chefens för armén förslag till organisation i lägre regional och lokal instans utbytts mot kameral tjänst. Motsvarande är förhållandet vid marinen.

Den kamerala tjänsten föreslås skola vid förband av typ A bedrivas på en stabsfunk- tion i kameralavdelningen och en verkstäl- lighetsfunktion i kassaenheten. Chef för avdelningen och tillika chef för kassaenheten skall vara en kompaniofficer i kassatjänst. Vid förband typ B skall enligt förslaget finnas en kassadetalj med — i regel — en kompaniofficer i kassatjänst. Vid förband av typ B är enligt vad utredningen erfarit förslag till kassaorganisation under övervå- gande som kan leda till ändringar i förhållan- de till chefens för armén ursprungliga för- slag. Vid förband typ C skall inte finnas organ för kassatjänsten. Förband typ D

154

slutligen torde förses med en kameralavdel- ning och en kassaenhet ilikhet med förband av typ A.

Kassatjänsten m. rn. vid örlogsbaser och kustartilleriförsvar föreslås skola koncentre- ras till kameralenheter, inrymmande detaljer för kassa och kostnadsredovisning, personal- frågor och avlöning samt inköp.

Tjänsterna för cheferna för örlogsbasernas kameralenheter skall enligt förslaget vara alternativt militära (avsedda för kompani- officer) eller civila, medan för motsvarande enhetschefer vid kustartilleriförsvaren före- slås kompaniofficerstjänster. Tjänster av sist- nämnda slag avses även för cheferna för kassa- och kostnadsredovisningsdetaljerna, medan tjänsterna för cheferna för personal- och avlöningsdetaljerna föreslås bli civila.

Såvitt nu kan bedömas torde den kame- rala tjänsten vid flygflottilj komma att utövas av en kameral enhet, organiserad på en kassa- samt en avlöningsdetalj, eventuellt även en inköpsdetalj. Som chef för avdel- ningen, liksom i vissa fall även för kassadetal- jen, torde f. n. avses kompaniofficer.

Jämte ovannämnda omorganisationer kommer nya arbetsmetoder att i hög grad påverka organisationen och uppgifterna. I detta sammanhang bör främst pekas på FPE-systemet, som nyligen har börjat tilläm- pas, och i samband därmed införandet av nytt redovisningssystem (system S). Särskild s.k. förvaltningsrevision inom försvaret har föreslagits av riksrevisionsverket. Enligt äs den 16 juni 1972 kommer arbetsuppgifter att föras över från sistnämnda verk till försvarets civilförvaltning, som därmed får ett ökat ansvar för redovisnings- och revi- sionsverksamheten inom försvaret. Statskon- torets översyn av den statliga personalad- ministrativa verksamheten berör hela perso- naladministrationen och torde medföra be— hov av bl. a. nytt informationssystem m.m. Även eljest torde få motses ytterligare utveckling av ADB-system på de flesta områden med behov av registrering och bearbetning av stora informationsmängder. De områden som berörs härav ärinte blott personalregistrering utan även registrering av

SOU 1973:38

uppgifter om ekonomi och materiel. Sålunda emotses en utveckling till gemensamma ADB-baserade system inom försvaret för bl. a. förrådsredovisning och — inom ramen för programbudgetsystemet — ”koncern”- redovisning. Ett för försvaret enhetligt data- transportsystem är även under vidareutveck— ling, inom vilket nya tekniska hjälpmedel, exempelvis terminaler, kan förväntas.

Den här berörda utvecklingen bl.a. på informationsbehandlingsområdet kan medfö- ra sammanslagning av enheter som f.n. är organisatoriskt skilda, ökade krav på plane- ring och ökad specialisering av personal för hantering av systemen.

Ovannämnda ändringar i fråga om organi- sation och arbetsmetoder —- under genomfö- rande eller som en följd av avlämnade förslag och pågående eller avviserade undersökning- ar — kommer att påverka det administrativa arbetet i alla instanser. Personalen härför torde totalt komma att minskas och arbets- uppgifterna i olika avseenden komma att ändras. Nya och ökade krav torde komma att ställas på personal för organisations- och rationaliseringsverksamhet, ekonomiska och kamerala frågor, personaladministration och materielredovisning.

D. 1 .5 Utredningens studier

Utredningens studier har som förut nämnts avsett att ge underlag dels för ställningsta- gande till frågan om personalsammansätt- ningen med avseende på utnyttjandet av militär, civilmilitär och civil personal i central instans såvitt gäller försvarets civilför- valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse och for- tifikationsförvaltningen samt eljest i regio- nal-lokal instans, dels ock för bedömning av frågor om rekrytering och krav på kunnande rn. rn. både centralt och regionalt-lokalt. Om studiernas uppläggning och genomförande hänvisas i huvudsak till vad därom sagts i kapitel A.3.

Beträffande studierna i central instans må framhållas att redan det stora antalet befatt- ningar för kontorspersonal gjorde det moti- verat att undersöka vilka utvecklingsmöjlig-

SOU 1973:38

heter som finns för denna personal, vars grundutbildning i allmänhet är grundskola, gymnasieskola eller motsvarande.

Vid studiernas genomförande vid materiel- verket visade det sig lämpligt att indela de administrativa tjänsterna i två grupper med ledning av de tidigare gjorda befattningsde- finieringarna.

Den ena gruppen bestod av tjänster vilkas utövande normalt förutsätter högre grundut- bildning än gymnasieskola. Kraven på kun- nande för tjänster i denna grupp har be- dömts med ledning av arbetets innehåll m.m. utan att intervjuer gjorts med perso- nalen. Under hand har emellertid i kontrolle- rande syfte vissa förfrågningar gjorts bl.a. hos berörda byråchefer (motsv.).

Den andra gruppen utgjordes av tjänster som i princip bedömdes fordra högst gymna- sieskola som grundutbildning. Av tjänsternai denna grupp har närmare studier genomförts beträffande tjänsterna inom materielverkets huvudavdelning för administration. Beträf- fande tillvägagångssättet vid dessa studier hänvisas till vad därom sagts i kapitel A.3.

Sistnämnda tjänster är avsedda för sedvan- ligt skriv- och kontorsarbete, ekonomiskt och kameralt inriktat och ADB-anknutet biträdesarbete samt mera kvalificerat arbete i olika delfunktioner. Av den administrativa personalen vid materielverkets övriga enheter har det stora flertalet huvudsakligen kontors- uppgifter av rutinkaraktär. Resultatet av undersökningarna vid materielverkets huvud- avdelning för administration bedömdes där- för vara i stort sett giltigt också för personalen vid övriga enheter, även om skiljaktigheter givetvis finns bl. a. i fråga om kunskaper rörande olika fackområden o.d. (arbetsplatskunskaper).

Metoden för studierna vid materielverket har även använts för motsvarande undersök- ningar vid de andra centrala myndigheterna. Även vid dessa har den nämnda gruppindel- ningen visat sig vara lämplig.

Utredningen vill ånyo understryka att nyssnämnda vid materielverket gjorda, såsom närmare undersökningar betecknade studier likväl inte omfattat i alla hänseenden detal-

jerade analyser av uppgifter och krav på kunnande. Sådana mera ingående analyser synes nödvändiga för prioritering av vissa utbildningsbehov framför andra och för att utbildningsprogram och utbildningsinnehåll skall bli rätt sammansatta i detalj. Det måste emellertid ankomma på verken att själva bedöma hur omfattande eller djupgående dylika analyser behöver göras och att där- efter genomföra dem på mest arbetsbespa- rande sätt.

Studierna i regional-lokal instans har be- drivits med särskild hänsyn tagen till den kommande organisatoriska utvecklingen m.m. som beskrivits ovan. Till grund för övervägandena har därför legat både dagens organisation och den blivande organisationen så långt denna kunnat bedömas på grundval av befintligt underlag. Detta har bl.a. ut- gjorts av organisationsförslag av försvars- grenscheferna samt — beträffande flygvapnet — av vissa preliminära undersökningar av försvarets rationaliseringsinstitut.

Införandet av det nya programbudget- systemet den 1 juli 1972 hade vid studierna kommit olika långt på olika håll bl. a. i fråga om bedömning och genomförande av den utbildning som erfordras för att personalen skall kunna verka inom systemet.

Studierna har bedrivits med utgångspunkt i arbetsuppgiftema för varje befattning. Befattningarna har sammanförts i typbefatt- ningar.

D.2

D.2.1 Inledning

Allmänt må till en början framhållas att utredningens underlag rörande organisa- tionen och övrigt material för bedömning av frågorna om val av personalkategori för de administrativa uppgifterna inte har varit fullständigt så till vida att en klar bild förelegat av både freds- och krigsorganisa- tionen. Detta har emellertid inte spelat någon avgörande roll för bedömningen. Materialet har nämligen varit tillräckligt för att medge en prövning enligt samma kriterier som vid prövningen av motsvarande frågor vid försvarets materielverk under förarbetena till utredningens delbetänkande l.

Befordringsfrågor o.d. är naturligtvis i hög grad vanskliga att bedöma. Det befintli- ga underlaget har dock lämnat stöd för utformning av vissa allmänna principer.

Även kraven på kunnande har hållits på det principiella planet och angetts antingen för vissa slag av arbetsuppgifter (central instans) eller för vissa typbefattningar (regio- nal-lokal instans). Därigenom har beroendet av organisationsförändringar m.m. reduce- rats sä mycket som möjligt.

D.2.2 'Personalsam mansättning i central instans (utom försvarets materielverk)

Civilförvaltningstjänsten vid försvarets civil— förvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse och

SOU 1973:38

Personalsammansättning

fortifikationsförvaltningen ombesörjs med få undantag av civil personal. Ärenden rörande verkens egen krigsorganisation och mobilise- ringsförberedelse handläggs vid civilförvalt- ningen och sjukvårdsstyrelsen av en militär befattningshavare samt vid fortifikationsför- valtningen av en militär befattningshavare med biträde av en civil tjänsteman. Vid sjukvårdsstyrelsen finns härjämte militära befattningshavare med vissa civilförvaltnings- uppgifter vid centralplaneringen, medicinal- kårexpeditionen och administrativa sektio- nen. Utredningens studier har inte gett anledning föreslå några ändringar i denna personalsammansättning, utom såvitt gäller tjänsten vid sjukvårdsstyrelsens administrati- va sektion. Tjänsten avses för expeditionsof— ficer med normalt förekommande expedi- tionella m.fl. uppgifter och bör på grund därav omvandlas till civil.

D.2.3 Personalsammansättning i regional-lo- kal instans

Studierna beträffande personalsammansätt- ningen i regionala och lokala enheter har visat att arbetsuppgiftema inte är av den art att de fordrar militärt eller civilmilitärt kunnande. Detta gäller såväl rent expeditionella upp- gifter och allmänna kontorsgöromål som materielredovisning och därmed förenad bokföring, ekonomisk redovisning och in- köp. Endast frågan om vilken kategori chef

157

för kameral enhet, kassaenhet eller detalj- chef inom sådan enhet, chef för expedition (motsv.) och chef för vissa redovisnings- enheter bör tillhöra har fordrat närmare överväganden.

Vad först angår den kamerala tjänsten vid armén behöver endast A-kassornas personal- sammansättning beröras här. Chef för A- kassa är f.n. som ovan nämnts i regel kompaniofficer, medan övrig personal är civil. Kassatjänsten kommer att koncentreras till större enheter som blir färre till antal än f. n. Arbetsuppgiftema omfattar frågor om avlöning och andra förmåner och vid vissa förband även ärenden om anställning och entledigande rn. ni. av civil personal. Mobili- serings- och krigsplanläggningsarbete samt utbildning av aktiv och värnpliktig personal för kassatjänst tillhör också uppgifterna. Materiel och annan utrustning skall iordning- ställas och fördelas på mobiliseringsenheter- na och åtgärder vidtas för penningmedelsför- sörjning, förvaring av förskottsmedel etc. Krigsorganisationen påverkar alltså i hög grad planläggningen av kassatjänsten. Chef för stab eller förband med A-kassaavdelning måste kunna till chefen för kassaavdelningen delegera huvuddelen av arbetet. Chefen för avdelningen kommer därför att tas i anspråk för ledning av kassatjänsten vid de enheter som lyder under chefen för staben eller förbandet.

Den kamerala tjänst, om vilken här är fråga, vid marinen och flygvapnet kommer att innehålla i huvudsak samma arbetsuppgif- ter som vid armén, vartill kommer inköps- verksamhet vid marinens, eventuellt även flygvapnets kamerala enheter.

Flertalet av de löpande arbetsuppgifternai fred kräver inte militär utbildning och kan ombesörjas av civil personal. Inte heller förberedelser för verksamheten i krig vid ett enskilt förband torde fordra mera omfattan- de kunskaper om den militära organisationen m.m. än dem som en civil tjänsteman efter hand förvärvar i arbetet. Kraven på militärt miljökunnande skärps emellertid väsentligt för ledning av de kamerala enheter (kassaen- heter), som har ansvar för kassatjänst av

158

regional natur eller för mera omfattande och på flera underenheter fördelad kassatjänst. I dessa fall är mobiliserings- och krigsplanlägg- ningsarbetet och övriga förberedelser för verksamheten i krig redan i sig själv krävande och fordrar dessutom en ingående förtrogen- het med krigsorganisationen och de förband m.m. som skall betjänas i kassahänseende.

Tjänsterna för cheferna för här avsedda enheter med särskilt betydelsefulla och om- fattande krigsförberedelser bör därför enligt utredningens mening vara militära. Utred- ningen har härvid närmast i åtanke chefs- tjänsterna för kameralenheterna inom mili- tärområdesstaber, förband av typ A inom armén, örlogsbaser och kustartilleriförsvar inom marinen samt sektorflottiljer inom flygvapnet. Ingår emellertid i dessa enheter särskild kassadetalj med militär chef (detalj- chef) bör ytterligare övervägas om chefen för kameralenheten kan vara civil tjänsteman. Härom hänvisas till vad nedan sägs.

Vid örlogsbaser och kustartilleriförsvar avses som ovan nämnts all kameral tjänst m.m., personalfrågor och inköp koncentre- ras till särskilda kameralavdelningar. Detsam- ma kan komma att tillämpas vid flygflottilj beroende på resultatet av pågående organisa- tionsöversyn.

Dessa kameralavdelningar skall bl.a. in- rymma särskilda detaljer för kassatjänst och redovisning. Det ovannämnda kvalificerade krigsförberedelsearbetet avseende kassatjänst torde i praktiken komma att huvudsakligen utföras av cheferna för kassadetaljerna och till mindre del av avdelningschefema. De sistnämnda är ju inte såsom kassadetalj- cheferna uteslutande inriktade på kassatjänst och redovisning utan torde ägna sin mesta tid åt ledning, budget- och belastningsfrågor och därmed förbunden resultatredovisning m. rn. och eljest åt ärenden som detaljchefer- na anmäler till avdelningschefernas avgöran- de.

Det kan därför ifrågasättas om inte tjäns- ten för avdelningschef vid arméförband av organisationstyp A i fall, då militär chef kan komma att finnas för kassadetalj, vid örlogs- basernas, kustartilleriförsvarens och sektor-

SOU 1973:38

flottiljernas kameralavdelningar borde vara civil. Även om såsom framgår av det anförda vissa skäl kan tala härför torde på grund av den stora vikt som vid de avsedda enheterna måste läggas vid krigskassatjänsten och för- beredelserna för denna även avdelnings- chefen, som dock har huvudansvaret för tjänsten, böra vara militär.

Avdelningschefstjänsten bör i kontinuite— tens intresse i princip tillsättas med befatt- ningshavare som varit kassadetaljchef och känner väl till förhållandena vid avdelningen och organisationen i krig. Detta får konse- kvenser i fråga om kraven på kunnande för tjänstens innehavare.

Av de angivna skälen för att vissa tjänster skall vara militära bör följa att vid tillfälligt förfall för innehavarna av dessa tjänster hinder inte bör möta för civil tjänsteman att för fullgörande av löpande uppgifter vikarie- ra på tjänsten.

Befattningen som chef för expedition i lokal och lägre regional instans upprätthålls som tidigare nämnts vanligtvis av kompani- eller plutonsofficer men i många fall av civil befattningshavare. Vid intervjuerna har fram- kommit värdet av att som arbetsledare för expeditionen ha tillgång till militär tjänste- man med mångårig erfarenhet från den militära organisationen och arbetet. Bl.a. har som en fördel nämnts att en militär chef vid behov även kan användas för andra uppgifter vilka fordrar militärt kunnande. Det har emellertid också framgått att erfa- renheterna med civil chef är goda. I regel har den civile tjänstemannen mångårig erfaren- het av expeditionstjänst inom samma förvalt- ning eller förband och har även genomgått kurs för expeditionsföreståndare. Att tjäns- ten kan utövas av civil personal behöver därför inte råda något tvivel om.

I den kommande organisationen torde i många fall större förvaltningsenheter än f. n. medföra en centralisering och intensifiering av den administrativa servicetjänsten. I en sådan organisation kommer chefen för denna verksamhet att få ett ökat ansvar och måste tas helt i anspråk för verksamheten. Kraven på hans fackkunskap kommer att växa.

SOU 1973:38

Grundutbildningen kan lämpligen vara t. ex. gymnasieskolans 2- eller 3-åriga ekonomiska linje, sedermera kompletterad med bl. a. kurser i arbetsledning, ekonomi och informa- tionsbehandling.

Det är också angeläget att chef för expedition (motsv.) kvarstår i befattningen under längre tid. Inom vissa förvaltnings- områden har hittills i fall då tjänsten utövats av militär befattningshavare på aktiv stat ofta byte av innehavare skett efter kort tid till förfång för kontinuiteten i arbetet. Sådana byten har skett såväl för att tillgodo- se behov i utbildningsorganisationen som för att ge kompaniofficerare möjlighet till prak- tik före kommendering till förvaltningsut- bildning.

Tjänster för expeditionella göromål som tidigare främst avsetts för pensionerade underofficerare har på förslag av militära tjänstgöringsåldersutredningen nyligen akti- verats i samband med att pensionsåldern för militär personal höjts till lägst 60 år. Dessa aktiverade tjänster är avsedda för kompani- officerare med 60 års pensionsålder. Det är naturligtvis angeläget att äldre kompani- officerare kan placeras i fysiskt mindre krävande befattningar. Deras tidigare utbild- ning och tjänstgöring talar emellertid för att de tas i anspråk för uppgifter för vilka de inte behöver genomgå en omfattande om- skolning och för vilka deras tidigare kunnan- de kommer till full och omedelbar nytta. Så blir fallet om de får ägna sig t. ex. åt sådan utbildningsverksamhet som berörts i kapitel C.2. Nu rådande brist på utbildningsbefäl, vilken synes komma att bestå under över- skådlig tid, är också ett skäl härför.

Med hänsyn till här nämnda förhållanden har utredningen funnit att även tjänst som föreståndare för expedition (motsv.) ilägre regional och lokal instans bör avses för civil tjänsteman.

Vad här anförts om chef för expedition i lokaloch lägre regional instans gäller i huvud- sak också cheferna för expeditionstjänsten inom tyg- och intendenturförvaltningar i högre regional instans. Beträffande dessa må även särskilt framhållas följande.

159

Tygförvaltningens centraldetalj ,består — under en civil förste byråintendent i Ae 23 som chef — av enheter för expedition, förrådsbokföring, inköp och budget. All personal inom dessa enheter är f.n. civil utom chefen för expeditionen, som är kompaniofficer. Erfarenheterna har visat att denne i växande grad tagits i anspråk bl. a. för mobiliserings- och krigsplanläggnings- ärenden samt vissa andra ärenden som för sin rationella handläggning förutsätter militärt kunnande. På grund härav bör de expedi- tionella uppgifterna föras över på civil per- sonal inom expeditionen.

Även expeditionstjänsten inom intenden- turförvaltningen leds i regel av en kompani- officer, chef för centraldetaljen. Vad nyss anförts om chef för tygförvaltningsexpedi- tion gäller i princip också beträffande chef för intendenturförvaltnings centraldetalj. Denne bör tas i anspråk för militära och militärt betonade uppgifter. De expeditionel- la göromålen bör övertas av civil personal. Vid en samordning av tyg- och intendentur- förvaltningstjänsten kan nämnda central- detaljer eventuellt behöva slås samman till en enhet. I så fall gäller beträffande denna vad nyss sagts om var och en av central- detaljerna.

Enheter för materielredovisning eller eko- nomisk redovisning av rutinmässig art (enkla- re bokföring) har i vissa fall militära befatt- ningshavare som chefer, t. ex. vid Norrlands kustartilleriförsvar, där inom tygförvaltnings- expeditionen bokföringsgruppen föreslås av en kompaniofficer, och vid förrådsavdelning- arna vid ostkustens och sydkustens örlogs- baser, där cheferna för redovisningsdetaljer- na ävenledes är kompaniofficerare, medan motsvarande befattningshavare vid västkus- tens örlogsbas är civil. Enligt utredningens mening kräver dessa arbetsuppgifter ingen militär utbildning. 1 de fall där uppgifterna kan komma att sammanföras till och ingåi större förvaltningsenheter gäller i princip vad ovan anförts om tillkomsten av dylika enheter och kraven på cheferna för dessa.

En av utgångspunkterna för de övervägan- den som enligt ovan lett fram till uppfatt-

160

ningen att chefer för expeditions- och redovis- ningsenheter bör vara civila har varit att dessa chefer behöver vara heltidssysselsatta i ifrågavarande verksamhet. Om i vissa fall chef för överordnad enhet bör vara militär och arbetet medger att han tillika kan fungera som chef för underordnad expedi— tion, varvid särskild chef för sistnämnda enhet inte erfordras, är enligt utredningens mening en dylik anordning rationell och lämplig även från personalsammansättnings- synpunkter.

D.2.4 Förslag

Med hänvisning till resultaten av de gjorda övervägandena föreslår utredningen följande.

Tjänsterna vid försvarets civilförvaltning samt för civilförvaltningsverksamhet vid för- svarets sjukvårdsstyrelse och fortifikations- förvaltningen skall vara civila. Dock skall följande tjänster vara militära, nämligen vid var och en av myndigheterna en befintlig militär tjänst för mobiliseringsplanläggning samt vid sjukvårdsstyrelsen en befintlig mili- tär tjänst vid centralplaneringen och tre befintliga militära tjänster vid medicinalkår- expeditionen.

I denna avdelning behandlade tjänster för civilförvaltningsverksamhet, i förekomman- de fall även för inköpsverksamhet, i högre och lägre regional samt lokal instans, beträf- fande kameral verksamhet (kassaverksamhet) jämväl vid vissa centrala staber och skolor, skall vara civila. Dock skall militära tjänster avses för befattningar för chefer för kame- rala enheter och i förekommande falli dessa ingående kassaenheter med vilka är förenade särskilt betydelsefulla och omfattande krigs- förberedelser.

SOU 1973: 38

D. 3 Personalutveckling

D.3.1 Inledning

Undersökningarna har gett vid handen att även om kraven på kunnande är relativt lika för administrativ personal med arbetsuppgif- ter som förekommer både i central och regional-lokal instans, såsom sedvanligt kon- torsarbete m. m., finns inget behov av att för personalen skapa några särskilda befordrings- vägar mellan nämnda instanser. Tjänsterna i central instans och i regional-lokal instans behandlas därför nedan var för sig.

D.3.2 Tjänster i central instans

D.3.2.1 Tjänster med krav på högre grund- utbildning än gymnasieskola

De tjänster vilkas utövande normalt fordrar högre grundutbildning än gymnasieskola är inom var och en av de berörda myndigheter— na tjänster för kvalificerade uppgifter inom kanslifunktionen, juridiska funktionen, per- sonalfunktionen, organisations- och ratio- naliseringsfunktionema samt inom försvarets civilförvaltning därjämte kamerala funk- tionen och revisionsfunktionen.

Tjänsterna redovisas myndighetsvis i föl— jande tabeller (D.3.1—4). Nivåerna i tabeller- na anger kvalitativa skikt. Dessa är inte åtskilda genom klart markerade gränser utan går i många fall över i varandra i riktning både neråt och uppåt. Med beaktande härav

ll—SOU 1973:38

motsvaras nivåerna i stort sett av följande lönegrader, nämligen nivå ] lönegraderna B7—A 30, nivå 2 lönegraderna A29—27, nivå 3 lönegraderna A26—22 och nivå 4 lönegraderna därunder.

Den organisatoriska indelningen vid myn- digheterna ansluter sig förhållandevis väl till indelningen i funktioner, delfunktioner och ärendeslag och anger i viss mån även beford- ringsområden. Övergångar mellan olika om- råden är emellertid i vissa fall fullt möjliga och även lämpliga, nämligen då utbildning och erfarenhet inom ett område är av värde för uppgifter även inom ett annat.

Med undantag för tjänster för vilka krävs juridisk examen, utgör det förhållandet att tjänsterna normalt kräver den ovannämnda högre utbildningen inte att detta skikt är klart avgränsat i förhållande till skiktet tjänster som inte fordrar högre grundutbild- ning än gymnasieskola. Även dessa skikt går nämligen delvis i varandra och antalet tjäns- ter som utnyttjas för den ena eller den andra personalgruppen varierar. Möjlighet skall också finnas för befattningshavare med gym— nasieskola som grund att efter långvarig väl vitsordad tjänstgöring samt kompletterande utbildning befordras till tjänst som normalt avses för befattningshavare med den högre grundutbildningen.

Tabell D.3.1 Försvarets civilförvaltning. Tjänster med krav på högre grundutbildning än gymnasieskola (l. kvartalet 1973)

Nivå Antal tjänster inom delfunktioner av administrativa funktionen S: a kansli kameral revi- juridik m. m. kansli, (löne- och (redo- sion personal . vämplikts— visning allmän patent- patenttek- m. m. (central förmåner) m. m.) juridik rätt nisk verk- admini- (utom samhet stration) central adm.) l 5 6 l 2 l 1 1 17 2 6 6 5 2 2 1 22 3 18 12 19 7 1 2 3 62 4 2' 6' l1 9 S: a 3 1 24 31 12 4 4 4 110

' Kanslistutbildning.

Tabell D.3.2 Försvarets sjukvårdsstyrelse. Administrativa tjänster med krav på högre grundutbildning än gymnasieskola (l. kvartalet 1973)

Nivå Antal tjänster inom funktioner och delfunktioner S: a gemensam administration ledning allmän administration personal organisation, _— rationalise- kansli press— och sä- ring, ADB kerhetstjänst l 4 4 2 l l 1 3 3 1 4 5 4 l l 2 S: a 2 5 l 5 1 14

Tabell D.3.3 Fortifikationsförvaltningen. Administrativa tjänster med krav på högre grundutbildning än gymnasieskola. (l. kvartalet 1973)

Nivå Antal tjänster inom funktioner och delfunktioner S: 3 gemensam ledning administration allmän adminis'tration juri- per— arkiv- dik sonal tjänst plane— utveck- kansli säkerhets- ring m. m. ling tjänst I 1 2 2 1 l 7 2 3 3 1 7 2 16 3 2 2 l 5 10 4 S: a 4 2 7 2 14 3 1 33

Tabell D.3.4 Försvarets materielverk. Administrativa tjänster med krav på högre grundut- bildning än gymnasieskola (1. kvartalet 1972)

Nivå Antal tjänster inom funktioner och delfunktioner S; a

gemen- adm inistration

sam

ledning allmän administration juri- personal organisation m. m.

dik eko- kans— press säker- all- ut- skydds- samord- utveck- nomi li hets— mänt bild— tjänst ning ling tjänst ning m. m.

1 3 3 l 4 2 1 1 9 2 26 2 2 3 1 3 1 4 5 19 3 4 l 2 3 3 7 2 1 2 14 3 9 4 2 1 30 3 3 S: a 9 7 3 6 10 10 3 2 16 5 1 1 17

Inom materielverkets enhet för organisa- tions- och rationaliseringsärenden kan urskil- jas två delvis olika kunskapsområden. Inom området för samordningsuppgifter m.m. ligger huvudvikten vid ekonomi och organi- sationsteori e. d. och mindre vid ADB-inrik- tad systemteori m.m., medan förhållandet är tvärtom när det gäller systemutveckling. Båda områdena tillhopa bör dock i princip ses som ett befordringsområde,

I övrigt torde inte något särskilt behöva anmärkas beträffande rekryterings- och be- fordringsförhållandena för här berörd per- sonal. Exempel finns emellertid på såväl ”isolerade” tjänster som till synes för stora befordringsavstånd. I det förra hänseendet kan pekas på de två befattningarna för skyddstjänst vid materielverkets personal- byrå. I det senare hänseendet synes alltför stora befordringsavstånd finnas inom enhe- terna för säkerhetstjänst och utbildning vid samma verk.

Den kamerala funktionen vid försvarets civilförvaltning innefattar bl. a. uppgiften att konstruera och utveckla de nya ekonomiska redovisningssystemen för hela försvaret. Flertalet av de i tabell D.3.1 upptagna 24 tjänsterna i den kamerala delfunktionen är avsedda för dessa uppgifter. De beräknas vara genomförda 1976—77. Antalet befatt- ningar därefter för att vidmakthålla och vidareutveckla systemen kan inte f. n. bedö- mas med säkerhet. Det kamerala arbetet vid

de övriga myndigheterna är av verkställig- hetsnatur och har bedömts i princip inte fordra högre grundkompetens än högst gym- nasieskola, varför de kamerala tjänsterna vid sistnämnda myndigheter upptagits i tabell D.3.5 bland tjänster för mera kvalificerat kontorsarbete av ekonomisk art.

Arkivtjänsten vid här berörda myndighe- ter avser i allmänhet — under överinseende av krigsarkivet såsom arkivmyndighet — bl. a. förvaring och gallring m. ni. av hand- lingar vid myndigheterna. Uppgifter av detta slag är ett led i myndigheternas expeditions- tjänst och kräver inte högre grundutbildning än högst gymnasieskola. Tjänster med vilka förenas sådana uppgifter, har därför tagits med i tabell D.3.5. Till arkivtjänsten kan emellertid även höra kvalificerade utred- nings- och forskningsuppdrag o. d. I den mån tjänst behövs för sådant ändamål måste av innehavaren fordras utbildning på akademisk nivå.

Den högre utbildning som personalen normalt skall inneha förvärvas i regel vid universitet och högskolor. Det ytterligare specialkunnande som tjänsten vid de olika verken fordrar måste erhållas i och genom arbetet under anställningen samt genom verksinterna eller andra kurser. Det är även av största betydelse att personalen får erforderlig kännedom om den verksamhet, som utgör bakgrunden till det administrativa eller juridiska arbetet. Exempelvis är förut-

sättningen för nyttiggörandet inom verket av den juridiska personalens kunskaper att personalen aktivt deltar i de löpande juri- disk-administrativa och juridisk-merkantila frågorna. Därigenom förvärvar denna perso- nal fortlöpande de ökade insikter i och erfarenheter av verksamheten som är nöd- vändiga för att effektivt kunna främja rättsintressena i upphandlings- m.fl. ären- den, medverka till att gällande föreskrifter beaktas i förvaltningsverksamheten och kunna ta initiativ till nya eller ändrade regler i skilda avseenden.

För några av tjänsterna vid sjukvårdssty- relsens centralplanering och medicinal- kårexpedition är erfarenhet från tjänstgö- ring i militära staber m. m. nödvändig. Eljest erfordras inte dylik erfarenhet. Den kunskap om militära förhållanden som i vissa fall är önskvärd kan erhållas genom studiebesök och förvärvas eljest i tillräcklig grad genom kontakter i tjänsten. Erinras må i detta sammanhang att utredningen i sitt delbetän- kande 1 tillgodosett behovet vid materielver- kets centralplanering att inom sig äga tillgång till militär sakkunskap genom att föreslå att vid centralplaneringen skall finnas tre mili- tära tjänster och en civilmilitär tjänst. Vad eljest gäller kraven på kunnande hänvisas till avsnittet D.3.4.

D.3.2.2 Tjänster med krav på högst gymna- sieskola som grundutbildning

Tjänster för administrativt arbete i central instans vilkas utövande inte fordrar hög-re grundutbildning a'n högst gymnasieskola finns hos var och en av här berörda myndigheter i alla funktioner och nivåer. De redovisas myndighetsvis i följande tabell (D.3.5) samt i en särskild tabell (D.3.6) avseende materielverkets centralplanering och huvudavdelning för administration. Ni- våindelningen i tabellerna D.3.5 och D.3.6 markerar liksom nivåindelningen i tabellerna D.3.1—4 inte från varandra klart avgränsade skikt, utan dessa går delvis i varandra. Nivåerna är kvalitativa och motsvaras i stort i nivå 1 av lönegraderna B 7—A 28, i nivå 2 av

lönegraderna A 27—21, i nivå 3 av lönegra- derna A 20—15 samt i nivå 4 av lönegraderna därunder.

Vissa närmare studier har som förut nämnts gjorts beträffande de av ovannämnda tjänster vilka hör till materielverkets central- planering och huvudavdelning för admi- nistration. Dessa tjänster framgår av tabell D.3.6.

Arbetsuppgiftema för den personal av vilken inte krävs högre grundutbildning än högst gymnasieskola är rutinbetonade i den lägsta nivån för att med stigande nivåer bli alltmer krävande. Specialiseringen börjar i den lägsta nivån men är inte där särskilt framträdande. Personalomflyttningar mellan olika funktioner är möjliga utan nämnvärda svårigheter i denna nivå. Omflyttningar i nivåerna däröver av personal med speciell erfarenhet inom en funktion eller del av denna är svårare och kräver utbildning. Med längre anställningstid och ökad specialisering minskar ofta även benägenheten att byta arbetsområde.

Specialisering befrämjar kunnande och rutin och är nödvändig. Blir den emellertid alltför ensidig, stänger den inne personaleni snäva områden, försämrar utvecklingsmöjlig- heterna och försvårar omplaceringar. För att motverka detta bör inte minst från personal- utvecklingssynpunkt en viss rörlighet efter- strävas mellan arbetsenheter med besläktade arbetsuppgifter. Detta gäller inte minst per- sonal med sekreterareuppgifter och annan egentlig kontorspersonal. Härigenom vidgas personalens verksamhets- och utvecklings- område, vilket kan vara väsentligt för att utjämna skillnader i fråga om befordrings- möjligheter mellan olika funktioner och delfunktioner. Myndigheten vinner på så sätt även ökade möjligheter att rekrytera perso- nal och att vidta omplaceringar i rationali- seringssyfte.

Från rekryterings- och befordrings- synpunkter är det sålunda betydelsefullt att i så stor utsträckning som möjligt inom myndigheterna behandla denna administra- tiva personal som den enhetliga grupp personalen till huvudsaklig del utgör, trots

SOU 1973:38

Nivå Arbetsuppgifter. Antalssiffror i vissa fall avrundade allmänt skriv- ekonomiskt och ka- mera kvalificerat S: a därav antal och kontorsarbete meralt samt ADB- kontorsarbete av sekreterare anknutet biträ- allmän eller eko- desarbete nomisk art 1 Försvarets civilförvaltning (1.kv. 1973) 2 2 2 3 2 44 46 5 av dem i 4 89 42 131 nivå 3 0.4 S: a FCF 89 44 46 179 1 Försvarets sjukvårdsstyrelse (1.kv. 197 3) 2 4 4 3 3 5 8 9 av dem i 4 20 2 8 30 nivå 3 o. 4 S: a SjvS 20 5 17 42 Fortifikationsförvaltningen (1.kv. 1973) 1 2 2 2 27 27 3 25 25 17 av dem i 4 81 17 98 nivå 3 0. 4 S: a FortF 81 17 54 152 Försvarets materielverk (1.kv. 1972) 1 10 10 2 80 80 3 220 220 100 av demi 4 690 130 820 nivå 3 0.4 S:aFMV 690 130 310 1130 Totalt 880 196 427 1 503

Tabell D.3.6 Försvarets materielverk. Administrativa tjänster vid centralplaneringen och huvudavdelningen för administration med krav på högst gymnasieskola som grundkompetens (l. kvartalet 1972)

Nivå Delfunktioner inom administrativa funktionen S: a allmän administration juri- perso- kame- organi- expedition, _— dik nal ral sation intendents- kansli press säker- m. m. funktion, m. m. hets— kontorsor- tjänst ganisation

l 2 2 1 5 2 7 7 4 8 26 3 5 1 1 16 35 3 17 781 4 6 1 4 1 29 45 7 26 1191

S: a 11 2 5 1 54 89 14 52 2281

+ 60 288

1 Härtill kommer ca (20 + 40 =) 60 för norrnalieenheten.

SOU 1973:38

165

att den är splittrad på skilda funktioner och verksamhetsgrenar och förvärvar specialkun- skaper inom olika arbetsområden.

Det kan förtjäna framhållas, att genom ett sådant personaladministrativt handlande — i förening med utvidgade och förbättrade utbildningsmöjligheter — nuvarande olägen- heter med isolerade tjänster eller smärre grupper av sådana tjänster skulle mildras eller försvinna. I den män i vissa fall stora befordringsavstånd inte kan bringas att upp- höra skulle även nackdelarna härav i någon mån neutraliseras.

Allmänt sett skulle de ökade utvecklings- möjligheterna för personalen även utgöra ett instrument till egna initiativ till vidareutbild- ning och ge myndigheten ett förbättrat underlag för rekrytering till högre tjänster och bättre möjligheter att låta personalens olika kunnande och egenskaper komma till sin rätt. Betydelsen härav framstår omedel- bart vid ett konstaterande av det stora antalet tjänster i nivåerna 3 och 4 enligt tabell D.3.5.

Kraven på kunnande för här ifrågavarande personal har undersökts med utgångspunkti arbetsuppgiftema för de enskilda tjänsterna eller grupper av tjänster. Den principiella bedömningen av kunnandekraven för kame- ral personal framgår av vad ovan anförts.

Beträffande kraven på grundläggande ut- bildning har konstaterats att dessa kan tillgodoses genom den utbildning som med- delas i det allmänna skolväsendet. Då genom- gången grundskola i och för sig bedöms tillräcklig finns skäl observera att det i framtiden torde bli regel att de som söker sig ut i förvärvslivet genomgått gymnasieskola i någon form. Vid planering av arbetsformer m. m. samt rekrytering och vidareutbildning är detta ett förhållande att ta hänsyn till.

I överensstämmelse med de ovannämnda utvecklingstendenserna har undersökningar- na allmänt sett visat ett ökande behov av förvaltningskännedom samt av kunskaper om ekonomiska förhållanden och informa- tionssystem. Detta gäller inte endast dem som är direkt sysselsatta med ekonomiska m.fl. arbetsuppgifter. Även andra måste

166

t.ex. känna till det nya programbudget- systemet m.m. för att förstå det egna arbetet och tillämpade arbetsformer.

Beträffande de särskilda kraven på kun- nande hänvisas till avsnittet D.3.4.

D.3.3 Tjänster i regional-lokal instans

Som tidigare framhållits pågår eller förbereds omfattande fredsorganisatoriska förändring- ar i regional-lokal instans berörande alla tre försvarsgrenarna. Förvaltningsorganisationen och behovet av tjänster för administrativt arbete påverkas i hög grad. Antalet dylika tjänster torde komma att minska. Ett säkert underlag för bedömning av rekryterings- och befordringsförhållanden ännu inte.

Den administrativa personalen i högre regional instans är koncentrerad till militär- befälsstabens expedition och redovisnings- kontor (bokföring, kassa, avlöning) samt bland (övriga) förvaltningsorgan främst till tyg- och intendenturförvaltningsenheternas centraldetaljer med personal för bl. a. expe- dition, förrådsbokföring, inköp och budget. Dessa detaljer kommer i hög grad att påverkas av en integrering av förvaltnings- tjänsten.

Organisationsmönstret i lägre regional och lokal instans synes i stor utsträckning göras lika inom försvarsgrenarna såvitt gäller den administrativa tjänsten. Förband inom ar- mén med egen administration, örlogsbaser, kustartilleriförsvar och flygflottiljer (motsv.) erhåller en sektionsindelad stabsorganisation och en förvaltningsorganisation.

I stabsorganisationen skapas en expedi- tion, som med vissa undantag är gemensam för hela förbandet. Förvaltningsenheter har därutöver egen administrativ personal för omedelbar administrativ betjäning, vilken personal mestadels är samlad i en enhet inom de olika förvaltningsorganen eller — såsom är fallet vid örlogsbasernas tekniska förvaltning- ar — fördelad på dessas underenheter. Den kamerala verksamheten koncentreras såvitt möjligt till en kameral enhet för kassa-,

m. m. föreligger

SOU 1973:38

kostnads— och löneredovisning samt kameralt präglade delar av inköpsfunktionen.

Även om sålunda strävan är att organisa- toriskt sammanhålla lika eller likartade verk- samheter — och detta gäller som synes även rent administrativ personal för t. ex. gemen- sam expeditionstjänst m.m. och kameral verksamhet - kommer likväl de administra- tiva tjänsterna, bland dem främst de egentli- ga kontorstjänsterna, att fördelas på ett flertal och i vissa fall ett betydande antal olika enheter och underenheter inom myn- digheten i fråga. Liksom hos myndigheterna i central instans uppstår då risk för att tjänstemännen blir alltför ensidigt specialise- rade inom snäva områden med därav följan- de försämrade möjligheter till omplaceringar och vidareutveckling. Detta bör systematiskt motverkas genom att all ifrågavarande perso- nal från rekryterings-, befordrings- och ut- bildningssynpunkter i princip behandlas som en enda likartad grupp.

Antalet tjänster i olika kvalitativa nivåer som kommer att finnas vid myndigheterna är f. n. svårbedömbart. Vid organisationsunder- sökningarna är det enligt utredningens me- ning betydelsefullt att de antalsmässiga rela- tionerna mellan nivåerna beaktas bl.a. ge- nom att särskilt observera behovet av arbets- ledare.

Inledningsvis under avsnitt D.1.l har benämningen kontorsfunktion använts som en möjlig beteckning för flertalet administra- tiva uppgifter av servicekaraktär, huvudsakli- gen representerad av kontorspersonalen. Be- träffande vissa administrativa frågor rörande "kontorsdriften" med särskilt avseende på bl.a. utbildningen i regional-lokal instans hänvisas till avsnittet B.4.7.

Kraven på kunskaper m. 111. har bedömts för ett antal typbefattningar. Mera generellt kan sägas att kontorsarbetet kommer att ändras bl.a. till följd av nya metoder för ekonomi- och budgetfrågor, materielredo- visning och personaladministration. Kon- centrationen i många fall till större admi- nistrativa enheter med flera delvis olikartade uppgifter ställer ökade krav på personalen som inte blott bör behärska sitt eget

SOU 1973:38

arbetsområde utan också genom vidareut- bildning m. m. bör kunna fullgöra uppgifter inom ett eller flera av de andra områdena. Dessa bör som nyss nämnts tillhopa utgörai princip ett enda utvecklingsområde för per- sonalen.

I det föregående har framhållits att chefer- na för vissa kameralavdelningar samt för kassadetaljer inom dessa avdelningar bör vara militära och att avdelningschefstjänsten i princip bör tillsättas med befattningshavare som varit chef för kassadetalj. Det nämndes vidare att detta får konsekvenser i fråga om kraven på kunnande för tjänstens inneha- vare. Avdelningschefen måste känna väl till avdelningens hela verksamhetsområde. Ut- bildningen måste bedrivas med hänsyn här- till. På grund härav och även med tillämp- ning av vad nyss sagts om att personalen bör kunna fullgöra uppgifter inom ett eller flera av andra områden än det egna området bör kassadetaljchefens utbildning i erforderlig grad även omfatta personaladministration och inköpsverksamhet.

Förut har framhållits att inköpsverksam- heten i regional-lokal instans är relativt rutinartad, även då den såsom vid regional tygförvaltning och vid örlogsbas är volym- mässigt omfattande. Upphandlingen vid tyg- förvaltningen inom östra militärområdet be- löpte sig under budgetåret 1971/72 till omkring 12 milj. kr, varav för legoarbeten omkring 1,5 milj. kr. Upphandlingen under samma tid vid ostkustens örlogsbas var omkring 35,7 milj. kr. Av detta belopp hänförde sig omkring 30 milj. kr till tekniska förvaltningen och verkstadsavdelningen (därav omkring 10 milj. kr för översyn av statsisbrytare) och omkring 5 milj. kr till intendenturförvaltningen (därav omkring 3,5 milj. kr för vissa livsmedel). Upphandlingen enligt centralt träffade avtal begränsade sigi förra fallet till omkring 5 milj. kr, eller omkring 42 %, och i senare fallet till 3,15 milj. kr, eller till omkring 10 %. Utrymmet för egen förhandlingsverksamhet för att träffa förmånliga avtal var således relativt stort. Kostnadssänkningar genom rabattavtal m. m. på bara 1 % skulle i de nämnda fallen

167

göra besparingar på tillhopa omkring 400000 kr. Huruvida detta är möjligt undandrar sig utredningens bedömande. Exemplet har valts endast för att visa betydelsen av att inköpen sköts av väl utbildade och kunniga befattningshavare. '

Slutligen må framhållas den särskilda vikten av att all administrativ civil personal bibringas och vidmakthåller erforderlig kun- skap om verksamheten under mobilisering och krig och — med den utgångspunkten — om arbetets betydelse för de förband som betjänas.

De särskilda kraven på kunnande i de olika typbefattningarna framgår av avsnittet D.3.4.

D.3.4 Förslag

Med hänvisning till resultaten av de gjorda övervägandena föreslår utredningen följande.

Beträffande innehavare av civila tjänster i central instans, av vilka normalt fordras högre utbildning än gymnasieskola, bör — med iakttagande av kravet på effektivitet och därmed förbunden specialisering — beak- tas möjligheterna till vidareutveckling myn- dighetsvis inom arbets- och kunskapsmässigt närbesläktade arbetsområden, i förekom- mande fall oberoende av organisatoriska gränser, bl. a. genom att i lämplig utsträck- ning bereda personalen möjlighet att inom myndigheten tjänstgöra inom olika sådana områden.

Innehavare av civila tjänster i central och regional-lokal instans, av vilka inte krävs högre grundkompetens än högst gymnasie- skola, bör myndighetsvis i så stor ut- sträckning som på grund av arbetsuppgifter- nas art m.m. är möjligt och lämpligt från personalutvecklingssynpunkt behandlas så- som en enhetlig grupp.

De allmänna krav på kunnande som personalen ställs inför på grund av utveck- lingen inom civilförvaltningsområdet och som utredningen därför föreslår skall upp- fyllas är — utöver erforderligt fackkunnande — framför allt ökade allmänna kunskaper hos all personal om förvaltning, ekonomi

168

och informationsbehandling. Beträffande de särskilda kunnandekraven hänvisas till bila- gorna D.3.1—7.

SOU 1973 : 38

Avd E

Personal för sjukvårdsförvaltning

E.1

E.] .1 Central instans

E.1.l.1 Försvarets sjukvårdsstyrelses uppgif- ter och organisation

Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för försva- rets sjukvårdsstyrelse den 29 maj 1969 skall styrelsen leda krigsmaktens hälso- och sjuk- vård samt vara central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom krigsmak- ten. Det åligger styrelsen bl.a. att ha tillsyn över den medicinska verksamheten vid krigs- maktens förband samt att anskaffa och förrådshålla sjukvårdsmateriel och andra för- nödenheter inom styrelsens verksamhets- område för krigsmakten.

Styrelsen är chefsmyndighet för militär- apoteket, militärmedicinska undersöknings- centralen samt de centrala sjukvårdsförråden och läkemedelscentralerna.

Chef för styrelsen är en generalläkare. Inom sjukvårdsstyrelsen finns sex huvud- enheter, nämligen centralplaneringen, hälso- vårdsbyrån, sjukvårdsbyrån och materiel- byrån samt specialmedicinska sektionen och administrativa sektionen. Inom styrelsen finns även en medicinalkårexpedition, som lyder under generalläkaren i hans egenskap av chef för försvarets medicinalkår. Chef för var och en av centralplaneringen, hälsovårds- byrån, sjukvårdsbyrån, specialmedicinska sektionen och medicinalkårexpeditionen är en civilmilitär tjänsteman, försvarsöver- läkare. Chef för materielbyrån är en militär

SOU 1973:38

Organisation, personal m.m.

eller civil tjänsteman, byråchef. Chef för administrativa sektionen är en avdelnings- direktör.

Enligt instruktionen kan — utöver i personalförteckningen upptagen personal — militär och civilmilitär personal placeras eller kommenderas till tjänstgöring vid styrelsen.

Vid styrelsen finns ett vetenskapligt råd som rådgivande organ.

Enligt riksdagsbeslut (prop. 1973: 16 och 75, rskr 1973: 195) skall den militära apo- teksorganisationen inordnas i Apoteksbola- get. Sjukvårdsstyrelsens ställning som fack- myndighet för hälso- och sjukvården inom krigsmakten och som central förvaltnings- myndighet påverkas inte härav. Styrelsen skall sålunda alltjämt ha det övergripande ansvaret för krigsmaktens läkemedels- försörjning i fred och krig. Samtidigt återförs vissa ledningsfunktioner, som nu är delegera- de till militärapoteket, till styrelsen. För att tillgodose styrelsens behov av farmaceutisk sakkunskap skall styrelsen tillföras tre tjäns- ter för farmaceutisk expertis.

E.] .1 .2 Tjänsterna och deras art

Totalantalet tjänster vid sjukvårdsstyrelsen den 1 januari 1973 var 113. Fördelningen av tjänsterna på olika organisationsenheter framgår av tabell E.1.1.

169

Tabell E.1.1 Fördelning av sjukvårdsstyrel— sens tjänster på organisationsenheterna (den 1 januari 1973)

Organisationsenhet Antal Verkschef 1 Centralplaneringen 1 l Hälsovardsbyrån 13 Sjukvårdsbyrån 15 Materielbyrån 36 Specialmedicinska sektionen 6 Administrativa sektionen 23 Medicinalkårexpeditionen 8 Summa 1 13

Tjänsternas fördelning på lönegrader och personalkategorier framgår av tabell E.1.2.

En arvodestjänst för pensionerad militär personal (kompaniofficer) skall enligt före- nämnda riksdagsbeslut bytas ut mot civil tjänst.

Inom sjukvårdsförvaltningsområdet är me- dicinalpersonalen inordnad i en för krigs- makten gemensam personalkår för civilmili- tär personal, försvarets medicinalkår (provi- soriskt reglemente TKG 302: 690214). Per- sonalen utgörs av försvarsläkare och försvars- veterinärer på aktiv stat och i reserv, förbandsläkare, arvodesanställda försvars- läkare och försvarsveterinärer med särskild tjänstgöringsskyldighet samt viss läkar- och veterinärpersonal på disponibilitetsstat. Den- na personal kommer att behandlas i särskilt delbetänkande.

E.1.1.3 Rekryteringsförhållanden

Som framgår av tabell E.1.2 finns endast en alternativ tjänst för militär/civil tjänsteman

inrättad vid sjukvårdsstyrelsen, nämligen tjänsten för byråchef vid materielbyrån. Denna är tillsatt med f.d. militär tjänste- man. Utredningen har i delbetänkande l föreslagit att chefstjänsteri princip skall vara civila. De civilmilitära tjänsterna är samtliga avsedda för medicinalpersonal och avhandlas inte i denna del av utredningen.

Utredningen har undersökt i vilken ut- sträckning militär befattningshavare övergått till civil tjänst vid sjukvårdsstyrelsen. Under- sökningen visar att rekrytering med militära befattningshavare skett i mycket liten om- fattning. Sålunda innehas den 1 januari 1973 endast sju civila tjänster av befattnings- havare, som vid övergången till den civila tjänsten innehade militär tjänst. Av dessa innehade vid övergången en befattning som regementsofficer och de övriga befattningar som kompaniofficer eller plutonsofficer. Dessa befattningshavare har i allmänhet befordrats i samband med övergången till civil tjänst. Deras erfarenhet från den tidigare militära tjänstgöringen hari flertalet fall tillmätts särskilt värde för den nya tjänsten.

E. 1 .1.4 Åldersfördelning

Av sjukvårdsstyrelsens personal den 1 januari 1973 var omkring 60 % 49 år och däröver med de största årgångarna i åldern 55 och däröver.

E.1.1.5 Tillsättande av tjänst

Enligt instruktionen för sjukvårdsstyrelsen tillsätts tjänst på löneplan C (generalläkar-

Tabell E.1.2 Fördelning av sjukvårdsstyrelsens tjänster på lönegrader och personalkategorier (den 1 januari 1973)

Kategori Lönegrad Summa C 1—5 A20—B7 A14—l9 A 1—13

Militär:

på aktiv stat — 7 — — 7 arvodestjänst — 3 2 — 5 Civilmilitär 6 14 — — 20 Civil — 28 19 33 80 Alternativt militär/ civil 1 — — — 1

Su mma 7 5 2 2 1 3 3 1 1 3 170 SOU 1973:38

tjänsten undantagen) och tjänst för avdel- ningsdirektör, tillika chef för administrativa sektionen, av Kungl. Maj:t efter anmälan av generalläkaren. Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av styrelsen. Särskilda bestämmelser gäller för tillsättning av arvo- destjänst för militär personal. Tjänsten som chef för medicinalkårexpeditionen (försvars- överläkare) tillsätts av Kungl. Maj:t efter anmälan av överbefälhavaren. Annan tjänst vid medicinalkårexpeditionen tillsätts och annan personal vid expeditionen antas av överbefälhavaren eller, enligt dennes bestäm- mande, av medicinalkårchefen. Styrelsen äger tillsätta tjänst för militär innehavare och tjänst för läkare eller veterinär, som är avsedd för civilmilitär innehavare, utan att tjänsten kungjorts till ansökan ledig. Innan styrelsen tillsätter tjänster avsedda för mili- tär eller läkare och veterinär skall yttrande inhämtas från försvarsgrenschef respektive överbefälhavaren.

E.] .2 Regional-lokal instans E.1.2.l Inledning

Den medicinska verksamheten bedrivs bl.a. vid krigsmaktens olika förband. Förrådshåll- ning av materiel och förnödenheter sker vid sjukvårdsstyrelsens centralförråd för sjuk- vårdsmateriel och lokala myndigheter.

De tjänster, som berörs i detta samman- hang återfinns vid centrala sjukvårdsförråd och läkemedelscentraler, vid militärområdes- staberna och Gotlands militärkommando- stab, vid lägre regionala och lokala staber samt vid förbandens sjukvårdsavdelningar.

E.1.2.2 Centrala sjukvårdsförråden och läke- medelscentralerna

De centrala sjukvårdsförråden är fem till antalet. De lyder direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse. En närmare samverkan med den civila sektorn på sjukvårdsmateriel- området bör enligt prop. 197321 utredas, men departementschefen är enligt proposi-

SOU 1973:38

tionen inte nu beredd att lämna förslag till hur en sådan utredning bör bedrivas.

Läkemedelscentralerna är 11 till antalet. Enär driften av läkemedelscentralerna skall övertas av Apoteksbolaget och personaleni samband härmed erbjuds övergå i bolagets tjänst, behandlas denna personal inte i det följande.

Vid varje centralt sjukvårdsförråd finns en tjänst för förrådsföreståndare samt ett antal tjänster för förrådsförmän och förrådsmän, totalt tio för förrådsförmän och nio för förrådsmän. Vidare finns en tjänst för kontorist vid fyra av förråden. Innehavaren av denna tjänst deltar även i förrådsarbetet.

Tjänsterna för förrådsföreståndare är mili- tära och ursprungligen avsedda för pensione- rad kompaniofficer. Övriga tjänster är civila. Tjänsterna för förrådsföreståndare har en- dast i undantagsfall kunnat rekryteras med behörig personal. Flertalet tjänster har där- för upprätthållits av civil personal i lönegrad Ag 19. Militär personal — förvaltningsutbil- dade kompaniofficerare (sjukvårdsförråds- chefer) vid trängtrupperna — har emellertid krigsplacerats på dessa tjänster.

E.1.2.3 Militärområdesstaberna

Vid varje militärområdesstab och vid Got- lands militärkommandostab finns en tjänst för kompaniofficer för uppgifter huvudsakli- gen i fråga om förvaltning av sjukvårds- materiel. Tjänsten tillhör stabens hälso- och sjukvårdsavdelning, vars chef är läkare och förvaltningsgrenschef. Två av tjänsterna, dei Bergslagens militärområde och vid Gotlands militärkommando, har tidigare avsetts för pensionerad kompaniofficer. Tjänsterna re- kryteras såväl från armén — företrädesvis från trängtrupperna — som från marinen med förvaltningsutbildad personal. Tjänste- innehavarna är krigsplacerade i stabema.

E.1.2.4 Lägre regionala och lokala myndig- heter

Vid arméns och flygvapnets myndigheter — dock inte vid trängregementena — är förvalt-

171

ningen av sjukvårdsmateriel integrerad med förvaltningen av andra förnödenheter. För- valtningschef är intendent eller i något fall annan förvaltningsofficer, och en förvalt- ningsutbildad kompaniofficer handhar under förvaltningsgrenschefen förrådsdriften och materielunderhållet vid sidan av andra ar- betsuppgifter. Inom förrådsorganisationen vid dessa myndigheter finns inte några särskilda tjänster för hantering och vård av sjukvårdsmateriel. Vid varje myndighet finns emellertid en eller flera förrådsförmän eller förrådsmän som helt eller delvis sysslar med sjukvårdsmateriel.

Vid trängregementena skiljer sig organisa- tionen från den vid andra arméförband. Vid varje trängregemente finns en särskild tjänst för förvaltningsutbildad kompaniofficer. Denne kompaniofficer handhar under för- valtningsgrenschefen förrådsdriften och un- derhållet i fråga om sjukvårdsmaterielen. Tjänsteinnehavaren tillhör fr. o. m. den 1 juli 1973 försvarets intendenturkår. Under kom- paniofficeren lyder en särskild arbetsstyrka för hantering och sjukvårds- materielen. I denna arbetsstyrka ingår en förrådsmästare samt ett varierande antal förrådsmän. Däremot finns inte några för- rådsförmän.

Vid örlogsbaserna och kustartilleriförsva- ren är antingen stabsläkaren, där sådan finns, eller en regementsofficer förvaltningsgrens- chef, i båda fallen vid sidan av andra arbetsuppgifter.

Förrådsdriften är eller kommer att in- tegreras med annan förrådsdrift. Vid de sjukvårdsförvaltningar som finns vid flertalet av ifrågavarande myndigheter är med något undantag en tjänst för kompaniofficer place- rad. Innehavaren av tjänsten är eller avses bli chef för den detalj som inom förvaltningen sysslar med frågor rörande sjukvårdsmate- rielens underhåll och i vissa fall tills vidare även med förrådsdriften i fråga om sådan materiel. På innehavaren av tjänsten faller emellertid också uppgifter som ligger utanför förnödenhetsförvaltningen. Han biträder så- ledes stabsläkaren bl. a. med krigsförberedel- searbete inom facket hälso- och sjukvård

vård av

172

m. m. Sistnämnda uppgifter dominerar klart. lfrågavarande tjänstemän är därföri grunden sjukvårdsutbildade f. d. sjukvårdsinstruktö- rer men har fått viss kompletterande förvalt- ningsutbildning. I fråga om förrådspersona- len gäller samma förhållanden som vid arméns och flygvapnets myndigheter.

Tjänst som expeditionsföreståndare vid förbandens sjukvårdsavdelningar uppehålls regelmässigt av militär personal som gått över till denna tjänstgöring från annan tjänstgöring inom förbandet.

SOU 1973:38

E.2

E.2.l Studier och undersökningsmetoder

De överväganden och förslag som redovisasi det följande grundar sig på dels erfarenheter som gjorts av den ledande personalen vid försvarets sjukvårdsstyrelses materielbyrå, dels intervjuer som företagits med utvalda tjänstemän, främst vid byrån. Därvid har såväl den militära som den civila personalen varit representerad. Även representanter för centrala och regionala staber har intervjuats.

Sammanlagt har ett trettiotal intervjuer genomförts. Syftet härmed har varit att i första hand få del av erfarenheter av den nuvarande kategorisammansättningen och i andra hand erhålla bidrag till undersökning- en rörande kraven på kunskaper, erfarenhe- ter och vidareutbildning m. m. i skilda befattningar.

Med utgångspunkt i det material som kommit fram vid intervjuerna har med stöd av tillgängliga arbetsbeskrivningar m.m. en analys gjorts av berörda tjänster.

Utredningen har inte utfört särskilda s. k. fältstudier inom området. Sådana har inte bedömts erforderliga.

Byråchefstjänsten vid sjukvårdsstyrelsens materielbyrå har inte särskilt analyserats. Det förutsätts att denna tjänst i enlighet med utredningens förslag i delbetänkande 1 skall omvandlas till tjänst för civil tjänsteman och att innehavaren, om han är militär, skall få rätt kvarstå i sin personalkår.

SOU 1973:38

Personal för sjukvårdsförvaltning

E.2.2 Överväganden rörande personalsam- mansättning och personalutveckling

E.2.2.l Personal för m. m.

materielanskaffning

I detta avsnitt behandlas tjänsterna vid materielbyråns anskaffningssektion och centralsektion.

Presentation av området

Den beskrivning av anskaffningsprocessen som återfinns i kapitel C.l äri allt väsentligt giltig även för sjukvårdsmaterielen. Karakte- ristiskt för verksamheten är den medicinska inriktningen som ställer krav på medverkan av medicinalpersonal under olika skeden av processen.

I likhet med annan krigsmateriel blir sjukvårdsmaterielen efter hand alltmer tek- niskt komplicerad. Läkaryrket kan dock alltjämt i många fall med framgång utövas utan tillgång på kvalificerade hjälpmedel, såsom elektromedicinsk apparatur och kom- plicerad laboratorieutrustning. Tillgång på sådan utrustning är emellertid nödvändig, om målet för verksamheten i form av räddade liv sätts högt. Även marginella vinster kan om livet står på spel motivera stora insatser av resurser. Till skillnad från vad som ofta är fallet inom andra materiel- områden är emellertid ännu komplexa system mera sällan förekommande. Kraven

173

på systemtekniskt kunnande är därför inte särskilt framträdande. I stället träder kraven på kunskap om och erfarenheter från sjuk- vårdsmiljön i förgrunden. Den medicinska och den teknisk-ekonomiska beskaffenheten av anskaffningen blir därför bestämmande för kraven på personalens kunnande.

Personalsammansättningen

Närmare överväganden avseende personal- sammansättningen rör endast ett fåtal tjäns- ter. Det är därför oundvikligt att det principiella resultatet av övervägandena även utgör ett ståndpunktstagande till de berörda tjänstemas kategoritillhörighet med den placering som tjänsterna för närvarande har i organisationen. Vid en eventuell ändring av denna eller vid eventuella förskjutningar eljest i fråga om krav på miljökunnande inom olika enheter bör emellertid det förda principiella resonemanget vara vägledande för ställningstaganden rörande tjänstemas kategoritillhörighet i den ändrade situatio- nen. Utredningens förslag skall alltså anses som principiellt med den tillämpning i ett utgångsläge som anges nedan.

F. n. finns inom anskaffningssektionen två militära tjänster, tjänsten som sektionschef och tjänsten som chef för utrustnings- och försöksdetaljen. Övriga berörda tjänster är civila. En genomgång av arbetsuppgiftema för innehavarna av de civila tjänsterna har visat att det inte kan bli aktuellt att förvandla civil tjänst till militär eller civilmi- litär tjänst. Militärt miljökunnande fordras visserligen i flera av ifrågavarande tjänster men behovet är inte i något fall av den art att kravet på aktuellt militärt miljökunnande fordrar att tjänsten är militär eller civilmili- tär.

Tjänsten som sektionschef täcker en av- sevärt större bredd än flertalet motsvarande tjänster inom försvarets materielverk. Inom sektionen handläggs ärenden avseende såväl teknisk beredning som konstruktion, prov- ning, kontroll, inköp och tillverkning m.m. Inom sektionen måste aktuellt militärt miljö- kunnande finnas representerat. Minst en av

de båda berörda tjänsterna måste därför vara exklusivt militär. Däremot finns inte något behov av civilmilitär tjänst. Den ingenjörtek- niska kunskapen och erfarenheten kan och bör med hänsyn till den medicinska inrikt- ningen av verksamheten tillgodoses på annat sätt. Det kan alltså komma i fråga att omvandla en av de två militära tjänsterna vid sektionen till civil tjänst.

Om tjänsten som sektionschef är militär tillgodoses kravet på aktuellt militärt miljö- kunnande inom sektionen. Innehavaren av tjänsten måste emellertid också ha tekniska och merkantila kunskaper och erfarenheter. Uppfyllandet av dessa krav torde inte kunna garanteras om tjänsten är militär eller civil- militär. Teknisk stabsofficer eller civilmilitär ingenjör synes inte kunna kommai fråga för tjänsten, eftersom fråga är om medicinsk teknik, utan valet står mellan trängofficer och förvaltningsofficer om tjänsten skall vara militär. Kravet på teknisk och merkantil kunskap och erfarenhet väger tungt. Efter- som kravet på aktuellt militärt miljökunnan- de kan tillgodoses på annat sätt inom sektionen kan tjänsten som sektionschef med fördel omvandlas till civil tjänst med teknisk och merkantil inriktning. Blir tjäns- ten civil undviks alltför täta ombyten på tjänsten samtidigt som karriärmöjligheter öppnas för den civila personalen. Omvand- lingen utesluter inte att kompetent rege- mentsofficer söker och erhåller tjänsten.

På tjänsten som chef för utrustnings- och försöksdetaljen fordras militärt miljökunnan- de främst med hänsyn till det omfattande samarbetet med de militära stabema och kravet på kännedom om den militära krigs- organisationen och uppträdandet i fält. Ef- tersom aktuellt sådant kunnande efter ge- nomförande av utredningens ovan nämnda förslag inte kommer att finnas hos sektions- chefen bör tjänsten tills vidare vara exklusivt militär.

F.n. är tjänsten som chef för centralsek- tionen en militär tjänst. Övriga tjänster är civila. En genomgång av arbetsuppgiftema för innehavarna av de civila tjänsterna har visat att det endast i ett fall — i fråga om

tjänsten för byråintendent (chefen för plane- ringsdetaljen) — kan bli aktuellt att förvand- la civil tjänst till militär tjänst. Kravet på miljökunskap är i övrigt inte av den art att berörda tjänster behöver vara militära eller civilmilitära. [ det följande behöver alltså kategoritillhörigheten prövas endast för sek- tionschefstjänsten och nyssnämnd tjänst för byråintendent.

Verksamheten inom sektionen består till väsentlig del av krigsförberedelsearbete — utarbetande av krigsförvaltningsplaner och krigsförvaltningsföreskrifter samt planlägg- ning av krigsproduktion. Vidare handläggs frågor rörande ersättningsmaterielens om- fattning och fördelning m.m. En annan väsentlig aktivitet är materielplanering och budgetering. Vid sektionen tas sålunda fram underlag för försvarsgrenarnas materielplaner och programplaner samt för deras anslags— framställningar m.m. och följs budgetutfal- let upp.

Verksamheten kräver främst i fråga om krigsförberedelsearbetet, men även i fråga om materielersättningen och materiel- planeringen, aktuellt militärt miljökunnande beträffande försvarsgrenarnas krigsorganisa- tion och underhållstjänstens förutsättningar och bedrivande m. m. En av de båda berörda tjänsterna måste med hänsyn härtill vara exklusivt militär. I det följande kan därför frågeställningen begränsas till om det militära kunskapsbehovet behöver vara före- trätt på sektionschefsnivå. Om inte kan tjänsten för sektionschef omvandlas till civil tjänst under förutsättning att tjänsten för byråintendent ändras till militär tjänst. En sådan lösning förutsätter emellertid viss omfördelning av arbetsuppgiftema inom men delvis också mellan sektionerna.

En prövning av verksamheten har gett vid handen att det kvalitativa innehållet motive- rar att kunskapsområdet företräds på rege- mentsofficersnivå.

Innehavaren av tjänsten som sektionschef är den ende av sektionschefema som måste ha överblick över sjukvårdsstyrelsens hela verksamhetsområde. Planeringsarbetet, vilket såsom nämnts till väsentlig del består av

SOU 1973:38

krigsförberedelser, måste bl. a. utföras under samtidigt beaktande av alla viktigare faktorer av civil och militär karaktär. Vid sådant förhållande och i en så liten organisation som det här gäller är det lämpligast att den ledande befattningshavaren har militär kom- petens. Såväl vid planläggning av sektionens interna arbete som vid sektionschefens direk- ta samarbete med andra sektionschefer m. fl. och utomstående kommer de dominerande militära aspekterna omedelbart att tillvara- tas. Om dessa skulle bevakas av annan befattningshavare inom sektionen skulle det lätt kunna medföra fördröjningar och andra olägenheter. Därjämte skulle som ovan an- tytts behövas arbetsomläggningar som inte erfordras av andra skäl. Utredningen föreslår således att tjänsten som sektionschef tills vidare bör vara militär.

Personalu tveckling

Undersökningen har visat att tjänster med arbetsuppgifter av främst teknisk art kan rekryteras med personal som grundutbildats inom det allmänna skolväsendet eller vid krigsmaktens skolor. I fråga om ingenjörper- sonalen torde härvid maskinteknisk eller kemisk linje i första hand komma i fråga.

Den snabba medicinska och militärteknis- ka utvecklingen kräver fortbildning efter anställningen vid sjukvårdsstyrelsen, inte blott i tekniska utan även i andra ämnen. Krav på medicinskt och militärt miljökun- nande och materielkunskap finns i högre eller lägre grad för samtliga berörda tjänster. Kravet på militärmedicinskt miljökunnande kan i ett par fall tillgodoses t. ex. genom att militär personal rekryteras till civila tjänster. För annan personal måste kunnandet bi- bringas eller kompletteras genom sjukvårds- styrelsens egen försorg.

Den civila personalen har vissa beford- ringsmöjligheter dels inom sjukvårdsstyrel- sens materielbyrå, dels inom stats- och kommunalförvaltningen i övrigt. Det medi- cinska teknikområdet finns inte represente- rat vid annan militär myndighet, men perso- nal med ifrågavarande kunskaper behövs dels

inom landstingen, dels inom t.ex. SPRI. Flera av tjänsterna får emellertid betecknas som isolerade.

Den civila personalens grundkunskaper behöver i regel fördjupas inom området för medicinsk teknik. Kunskaper om och erfa- renheter från den civila och militära sjuk- vårdsmiljön behöver också inhämtas. Inhäm- tandet av dessa erfarenheter förutsätts få ske genom kortare praktiktjänstgöring som ofta torde få förläggas utanför krigsmakten. I flera fall finns också krav på fördjupning av kunskaperna i fråga om förvaltning och ekonomi.

All personal bör vara orienterad om organisationen och verksamheten i stort i krig och fred och om sjukvårdsmaterielen inom de tre försvarsgrenarna. Denna kun— skap kan i regel inhämtas genom studiebe- sök, materielorienteringar osv. I något fall bedöms sådana åtgärder inte tillräckliga. Den som kommer i fråga för tjänsten som sektionschef bör i vart fall beredas tillfälle att fördjupa sitt miljö- och förvaltnings- kunnande.

I det föregående har föreslagits att tjäns- ten som chef för utrustnings- och försöks- detaljen tills vidare bör vara militär. Det militära miljökunnande och den militär- medicinska miljöerfarenhet som efterfrågas på tjänsten inhämtas bäst vid trängtrupper- na. Vissa förvaltningskunskaper erfordras emellertid också. Idealet torde vara att inne- havaren är förvaltningsofficer som grundut- bildats till regementsofficer vid trängtrupper- na och har praktik från tjänstgöring i stab eller förvaltning. Sådan förvaltningsofficer bör ges viss kompletterande utbildning, främst av medicinsk-teknisk art, på liknande sätt som utredningen föreslagit för de för- valtningsofficerare som deltar i anskaffning av intendenturmateriel. Befordringsmöjlighet för tjänsteinnehavaren finns dels inom mate- rielbyrån till tjänsten som chef för central- sektionen, dels utom verket.

Kravspecifikation för berörda tjänster framgår av bilaga E.2.1.

Undersökningen har visat att gymnasie- skola är tillfyllest som grundutbildning för

176

personal för inköpsverksamhet. Kraven på kunnande är i övrigt delvis av förvaltnings- mässigt slag men främst krävs kunskaper och erfarenheter i fråga om tillämpningen av upphandlingsförordningen m.m. Vidare krävs visst företagsekonomiskt kunnande och branschkännedom. Till skillnad mot vad som gäller för inköpare i allmänhet måste härtill läggas krav på kunskaper om och helst även erfarenheter av sjukvårdsmiljön.

Eftersom inköpsverksamheten är i hög grad integrerad i anskaffningsprocessen del- tar inköparna i viss utsträckning i arbetet med att ta fram tekniskt och medicinskt underlag för upphandlingen. Samarbete med läkare och annan medicinalpersonal är härvid vanligt. Någon kunskap om medicinsk teknik och terminologi är därför också ett krav.

Fortbildning efter anställningen bör i första hand inriktas på medicinsk teknik och miljökunskap. Den militära miljökunskapen torde kunna inhämtas utan mera omfattande åtgärder, nämligen i form av studiebesök och praktik i tjänsten. Viktigare är att förbättra och aktualisera miljökunnandet i fråga om sjukvården. Härför krävs studier av och praktik inom den civila fredssjukvården.

Utvecklingsmöjlighetema för inköparna ligger väsentligen utanför sjukvårdsstyrelsen, framför allt inom landstingen. De bedöms vara tillfredsställande.

Kravspecifikation för berörda tjänster framgår av bilaga E.2.l .

Beträffande övriga tjänster får utredning- en anföra följande.

Innehavaren av tjänsten som chef för centralsektionen bör dels besitta gott under- hållstaktiskt och militärmedicinskt miljö- kunnande, dels ha viss förvaltningsutbildning samt slutligen ha praktik från tjänstgöring i central eller regional stab eller central för- valtning. Därtill kommer ett starkt önskemål om militär högskoleutbildning och erfaren- het av operativt krigsförberedelsearbete. Tjänsteinnehavaren bör antingen tillhöra trängtrupperna eller intendentkåren. Båda alternativen kan från fackmyndighetens syn- punkt godtas, om erforderliga militärmedi- cinska kunskaper kan garanteras hos inne-

SOU 1973:38

havare ur intendentkåren. Väljs innehavare från trängtrupperna förutsätts å andra sidan att vederbörandes förvaltningskunskaper kan kompletteras genom lämplig kurs vid militär förvaltningsskola.

Innehavaren av tjänsten som byråinten- dent vid centralsektionen som skall med- verka vid bl.a. krigsförberedelsearbetet bör äga goda kunskaper inom förvaltningsområ- det, bl. a. även visst miljökunnande.

Kravspecifikation för de båda tjänsterna framgår av bilaga E.2.1.

E.2.2.2 Personal för underhålls- och förråds- verksamhet

I detta avsnitt behandlas tjänsterna vid materielbyråns underhållssektion, tjänsterna vid de centrala sjukvårdsförråden, tjänsterna för kompaniofficerare vid militärområdes- stabema och Gotlands militärkommandostab samt tjänsterna för förrådspersonal vid loka- la (lägre regionala) myndigheter. Den militä- ra personalen vid sistnämnda myndigheter — trängregementena undantagna — behandlas inte. Den är till väsentlig del sysselsatt inom andra verksamhetsområden och har berörts av utredningen i annat sammanhang.

Presentation av området

Försvarets sjukvårdsstyrelse är fackmyndig- het för underhåll av sjukvårdsmateriel och tills vidare även för förrådsdrift i fråga om sjukvårdsmaterielen.

Underhållsprocessen i fråga om sjukvårds- materiel överensstämmer i stort med den verksamhet som beskrivits i avsnitt C.2.2. Civil förrådspersonal utför sålunda i fråga om den förrådsställda sjukvårdsmaterielen de åtgärder som inte fordrar speciell medicinsk- teknisk utbildning. Civilmilitära sjukvårds- tekniker finns inte. Erfordras ytterligare åtgärder sänds materielen till militära verk- städer eller civila specialverkstäder enligt fackmyndighetens anvisningar. Verksamhe- ten styrs lokalt av förvaltningsgrenschefen vid myndigheten. Denne är i något fall läkare, eljest militär.

12—SOU 1973:38

Det omedelbara ansvaret för att materie- len i bruk vårdas och underhålls åligger kompanichefen (motsv.) på samma sätt som i fråga om annan materiel. Av den föregåen- de redogörelsen följer att teknisk personal inte disponeras vid kompani. För den mate— riel som är i bruk vid läkarmottagningar m. in. där fredssjukvård bedrivs gäller särskil— da ansvarsförhållanden.

Till följd av den medicinska utvecklingen förs efter hand medicinsk apparatur även av komplicerat slag in i utrustningen. För underhåll av sådan materiel eftersträvas köp av tjänster från den civila marknaden. Avtal finns således med bl. a. Telub AB och Landstingens inköpscentral om service och underhåll av sådan materiel. Utvecklingen leder emellertid också till ökade krav på utbildning av dels den förrådspersonal som skall kontrollera och underhålla den förråds- ställda materielen, dels de instruktörer och den trupp som brukar materielen.

Omfattningen av förrådsverksamheten skiljer sig inte påtagligt från omfattningen av annan förrådsverksamhet (jfr kapitel C.4). Målet för verksamheten är också i princip detsamma. Vissa förnödenheter måste av skydds- och säkerhetstekniska skäl förvaras för sig. På lägre regional och lokal nivå kan emellertid sjukvårdsmaterielen med få un- dantag samförvaras med tyg- och intenden- turmateriel. En gräns för samförvaringsmöj- ligheterna sätts emellertid av Genévekonven- tionerna. Sjukvårdsmateriel, som skyddas av konventionerna, får inte i krig förvaras tillsammans med vapen och annan krigs- materiel. Krigsförråd innehållande större mängder sjukvårdsmateriel måste ligga på betryggande avstånd från andra förråd för krigsmateriel.

Utbildningen av förrådspersonalen leds av fackmyndigheten och sker vid särskilda kurser som anordnas av sjukvårdsstyrelsen eller militärbefälhavama. Den kårbundna personalen utbildas i första hand vid centralt anordnade kurser.

I fråga om utvecklingstendenserna hän- visas till redogörelsen i kapitel C.4. Den sammanslagning på lokal nivå av två eller

177

flera myndigheter som påbörjats gynnar enligt sjukvårdsstyrelsens bedömning såväl underhållsverksamheten som förrådsdriften i fråga om sjukvårdsmaterielen.

En utgångspunkt har varit att materiel- anskaffningsutredningens förslag rörande ledning av förrådsdriften m. ni. skall genom- föras (jfr prop. 197311). Härmed kommer fackansvaret för förrådsdriften att flyttas över till materielverkets förrådsavdelning. De centrala sjukvårdsförrådens lydnadsförhål- landen torde emellertid inte komma att ändras, förrän möjligheterna till integration med landstingsägda förråd utretts. UMA har föreslagit att ansvaret för förrådsdriften inte skall föras över till materielverket förrän centralförrådens ställning utretts. Ledningen av förrådsdriften kommer således i varje fall tills vidare att ligga kvar vid materielbyråns underhållssektion. UMA förslag berör i förs- ta hand de civila tjänster som nu avses för materielredovisande personal. I anledning härav har dessa tjänster inte undersökts i detta sammanhang. Innehållet i övriga tjäns- ter berörs endast till ringa del av materielan- skaffningsutredningens förslag. Förutsedda förändringar har emellertid beaktats i det följande.

Personalsammansättn ing

Beträffande innebörden från principiell syn- punkt av utredningens överväganden och ställningstaganden i fråga om personalsam- mansättningen i central instans hänvisas till avsnitt E.2.2.l.

För närvarande finns inom materielbyråns underhållssektion två militära tjänster — tjänsten som sektionschef, som tills vidare uppehålls av pensionerad regementsofficer, och tjänsten som chef för underhållsdetaljen, som är avsedd för förvaltningsutbildad kom- paniofficer.

En genomgång av arbetsuppgiftema för innehavarna av de civila tjänsterna vid sektionen har visat att det inte i något fall kan bli aktuellt att förvandla civil tjänst till militär eller civilmilitär tjänst. Militärt miljö- kunnande fordras visserligen i flera av ifråga-

178

varande tjänster men behovet är inte av den att att kravet på aktualitet fordrar att tjänsterna är militära eller civilmilitära. Den ingenjörtekniska kunskapen och erfaren- heten kan och bör med hänsyn till den medicinska inriktningen av verksamheten tillgodoses på annat sätt än genom inrättan- det av civilmilitär tjänst.

I det följande behöver alltså kategoritill- hörigheten prövas endast för de båda tjänster som nu är militära.

Tjänsten som sektionschef täcker stor bredd. Inom sektionen handläggs främst ärenden rörande förrådsdrift, materielunder- håll, utbildning av förrådspersonal och tills vidare även förnödenhetsredovisning. Även när materielverket övertagit fackansvaret för förrådsdriften faller alltjämt viktiga uppgif- ter inom beståndsförvaltningen på sektionen. Aktuellt militärt miljökunnande måste där- för finnas företrätt inom sektionen. Det har emellertid framgått att detta krav blir till- godosett om en av tjänsterna är militär. Vilken av dem som bör ändras till civil blir beroende av andra kriterier än enbart kravet på aktuellt militärt miljökunnande.

Omvandlingen av kompaniofficerstjänsten till civil tjänst innebär att de förvaltningsut- bildade kompaniofficerama formellt berövas ett befordringstillfälle på hög nivå. Omvand- lingen av sektionschefstjänsten leder till att de förvaltningsutbildade regementsofficerar- na formellt går miste om ett befordringstill- fälle på en i relation till tjänstefördelningen inom intendentkåren lägre nivå.

Oavsett om den ena eller andra tjänsten omvandlas till civil torde de inte med framgång kunna sökas av annan än militär personal. Från den civila personalens karriär- synpunkt torde det således vara likgiltigt vilken av tjänsterna som förändras. Tjänsten för kompaniofficer torde få anses som en sluttjänst i den militära karriären. Innehava- rens möjligheter att gå vidare torde vara knutna till att han söker och erhåller civil tjänst. Möjligheterna härtill får bedömas som relativt goda. Tjänsten för sektionschef mås- te, om tjänsten förblir militär, tillhöra intendentkåren. Därigenom finns möjlighet

SOU 1973: 38

till fortsatt karriär utom sjukvårdsstyrelsen. Härav drar utredningen den slutsatsen att personalsammansättnings- och personalut- vecklingssynpunkter sammantagna talar för att tjänsten som sektionschef behålls som militär.

De tjänster vid de centrala sjukvårdsför- råden som behandlas är av tre slag, tjänst för förrådsföreståndare, tjänst för förrådsförman och tjänst för förrådsman.

Tjänsterna i de två lägre nivåerna berörs inte i detta avsnitt. De synpunkter och förslag som lagts fram i kapitel C.4 är giltiga även för dessa tjänster. Det är inte heller lämpligt enligt utredningens uppfattning att ersätta dem med tjänster för militär perso- nal. Det förhållandevis stora antalet förråds- förmanstjänster som finns i förhållande till antalet förrådsmanstjänster förklaras av de krav som ställs på kunskap om sjukvårdsma- terielens hantering rn. m.

Tjänsterna för förrådsföreståndare är av- sedda för kompaniofficer men uppehålls som förut redovisats i övervägande antalet fall av civil personal. PKU har i annat sammanhang slagit fast att tjänst för förrådschef inom militärområdesförvaltning bör vara militär med ett undantag — tjänsten för förrådschef vid drivmedelsförråd.

Verksamheten i fred ställer inte krav på militära kvalifikationer i tjänsten som före- ståndare för centralt sjukvårdsförråd. Härom vittnar entydigt de erfarenheter som samlats vid sjukvårdsstyrelsen under en följd av år. Skälet för militär kategoritillhörighet kan därför endast vara krigsförberedelsearbetet och krigsuppgifterna. De sistnämnda kan hänföras främst till chefens ansvar för förrådets bevakning och skydd. Förrådsverk- samheten i övrigt förändras i krig i huvudsak inte i kvalitativt avseende. Krigsförberedelse- arbetet utförs till väsentlig del i militärom- rådesstaben och präglas av att förråden drivs redan i fred. ] fråga om de krigsuppgifter som fordrar militärt miljökunnande finns dels den möjlighet som påpekats i fråga om drivmedelsingenjörema, dels den möjlighet som nu utnyttjas, nämligen att aktiv kompa- niofficer krigsplaceras på tjänsten i stället för

SOU 1973:38

den fredstjänstgörande civile chefen. Vidare må framhållas den särställning som Geneve— konventionerna ger sjukvårdsmateriel och som innebär att anfall mot förråden i en eller annan form är ett brott mot dessa.

Med hänsyn till det anförda bör det vara möjligt att omvandla ifrågavarande militära tjänster till civila tjänster. Härigenom öppnas en karriärväg för dugliga förrådsmästare eller förrådsförmän som sysslar med sjukvårds- materiel antingen vid centralförråden eller vid lägre regionala och lokala myndigheter. Det kan visserligen invändas att man härige- nom skapar isolerade tjänster. Denna invänd- ning kan emellertid riktas mot tjänsterna även om de är militära. Det torde vara uppenbart att endast äldre militär personal kan komma i fråga för tjänsterna. I prak- tiken torde tjänsterna bli en slutpost i karriären oavsett om de är militära eller civila. Slutligen synes i vissa fall möjligheter finnas att rekrytera civil tjänst vid sjukvårds- styrelsens materielbyrå från någon av nyss- nämnda tjänster.

Militärbefälhavaren leder och samordnar sjukvårdsmaterielförvaltningen inom militär- området. Såsom framgår av det föregående finns vid varje militärområdesstab samt vid Gotlands militärkommandostab en tjänst för kompaniofficer med uppgifter främst inom området för beståndsförvaltning. Härför fordras aktuellt militärt miljökunnande och förvaltningsutbildning. Uppgifterna bör där- för fullgöras av militär personal. Någon ändring av kategoritillhörigheten kan alltså inte komma i fråga. Personalen tillhör fr. o. m. den 1 juli 1973 försvarets intenden- turkår. Rekrytering bör i första hand ske bland sådana kompaniofficerare som tidigare tillhört trängtrupperna eller marinen.

Vid varje trängregemente finns en tjänst för förvaltningsutbildad kompaniofficer — förrådschef. Tjänsten tillhör fr.o.m. den 1 juli 1973 försvarets intendenturkår.

Den integration av beståndsförvaltningen som nu successivt genomförs på lägre regio- nal och lokal nivå kan komma att leda till att särskild tjänst för förrådsdriften i fråga om sjukvårdsmateriel inte längre kommer att

179

finnas på kompaniofficersnivå ens vid träng- regementena. Organisationen vid trängrege- mentena kommer därmed inte att skilja sig ifrån den vid andra lokala myndigheter. lfrågavarande tjänster torde inte därför be- höva beröras ytterligare i detta sammanhang. Att tjänsterna även fortsättningsvis skall vara militära följer av utredningens tidigare ställ- ningstaganden.

Beträffande förrådspersonalen vid trängre- gementena finns inte någon anledning att se på kategoritillhörigheten på annat sätt än på den hos annan förrådspersonal. Personalen behöver självfallet liksom annan förrådsper- sonal inom sjukvårdsmaterielförvaltningsom- rådet viss specialutbildning. Till denna fråga återkommer utredningen i det följande.

Trots att arbetsstyrkan för förrådsperso- nal vid trängregementena uppgår till i medel— tal 6 förrådsmän finns inte några andra tjänster för arbetsledare än en tjänst för förrådsmästare. Detta har i praktiken visat sig vara otillräckligt. Utredningen har i avsnitt B.4.2 förordat att förhållandet ar- betsledare — underställda bör vara 1 : 3—1 : 4. Denna princip bör tillämpas även inom sjukvårdsmaterielförvaltningen.

Personalutveckling

Beträffande tjänsterna vid materielbyråns underhållssektion vill utredningen anföra följande.

På innehavaren av tjänsten för sektions- chef, som enligt det föregående tills vidare bör avses för militär tjänsteman, ställs dels krav på aktuellt miljökunnande, dels krav på förvaltningsutbildning. Han bör därför tillhö- ra intendentkåren och ha erfarenhet som förvaltningsofficer från i första hand lokal instans. Tjänsteinnehavarens utvecklingsmöj- ligheter ligger väsentligen utanför försvarets sjukvårdsstyrelse. Självfallet har han som andra sektionschefer även möjlighet att meritera sig för byråchefstjänsten. De krav som ställs på kunskap om sjukvårdsmiljön och medicinsk teknik måste mötas med viss utbildning som torde få anordnas genom fackmyndighetens försorg.

180

Undersökningarna har visat att de civila tjänsterna vid sektionen kan rekryteras med personal som grundutbildats inom det all- männa skolväsendet eller vid krigsmaktens skolor. Akademisk utbildning fordras inte i någon tjänst. Personalen har begränsade befordringsmöjligheter inom verket — flera av tjänsterna är isolerade — men karriärmöj- ligheter finns i regel utom verket inom stats- eller kommunalförvaltningen. Personal med ifrågavarande kunskaper behövs t. ex. inom landstingen och SPRI. Även inom materiel- verket torde vissa tjänster stå öppna för personalen i fråga.

Grundkunskaperna måste kompletteras främst inom områdena materielkunskap och medicinsk teknik. Personalen behöver även vissa kunskaper om och erfarenheter från den militära och civila sjukvårdsmiljön. In- hämtandet av dessa erfarenheter torde få ske genom studier och kortare tids praktiktjänst- göring. På innehavaren av tjänsten som chef för underhållsdetaljen måste emellertid såda- na krav ställas på militärmedicinsk miljökun- skap och miljöerfarenhet att han bör ha grundutbildats till kompaniofficer vid träng- trupperna eller marinen (sjukvårdslinjen). Krav ställs i hans fall också på militär förvaltningsutbildning och på erfarenhet in- om förvaltningsområdet. Slutligen krävs på tjänsten kunskap om medicinsk teknik och om sjukvårdsmiljön.

Kunskaperna i fråga om sjukvårdsmateriel är för den civila personalen svåra att inhäm- ta. I ett fall — byråassistenten vid tilldel- nings- och redovisningsdetaljen — är det möjligt att rekrytera förrådsmästare eller förrådsförman på tjänsten. I övrigt torde kraven på materielkunskap få fyllas genom fortbildning. Även kunskaperna i fråga om medicinsk teknik torde i regel få inhämtas genom sådan fortbildning. På tjänsten för byråingenjör vid underhållsdetaljen fordras därutöver erfarenhet från företag inom den elektro-medicinska branschen.

Kravet på militärt miljökunnande hos den civila personalen är, med bortseende från tjänsten som chef för underhållsdetaljen, av den art att det kan tillgodoses genom

SOU 1973:38

studiebesök m.m. och praktik i tjänsten. Den som kommer i fråga för tjänsten för tilldelnings- och redovisningsdetaljen bör emellertid beredas tillfälle att fördjupa sina militära förvaltningskunskaper, t. ex. vid mi- litär förvaltningsskola. Kravspecifikation för berörda framgår av bilaga B.2.3 punkt ]. Tjänsterna vid militärområdesstaberna och Gotlands militärkommandostab skall enligt

tjänster

det föregående vara militära och tillhöra intendentkåren.

Väsentligt är att innehavarna av tjänsterna har militärmedicinsk miljökunskap och -erfa- renhet samt militär förvaltningsutbildning. De bör därför ursprungligen ha tillhört trängtrupperna eller marinen och ha tjänst- gjort som sjukvårdsinstruktörer samt ha praktik som förrådschef vid lokal myndig- het. Någon kunskap om medicinsk teknik erfordras också.

Tjänsterna får närmast anses som slut- tjänster för kompaniofficerare.

Kravspecifikation för tjänsterna framgår av bilaga E.2.3 punkt 1.

Tjänsterna vid de centrala sjukvårdsför- råden bör enligt det föregående vara civila.

Det militära miljökunnandet kan förvärvas genom praktik i tjänsten och vid studiebesök m. m. Kravet på arbetsledarutbildning skiljer sig i princip inte från motsvarande krav på andra jämförbara personalkategorier.

Kunskap om och erfarenhet av sjukvårds- materielen och dess hantering och vård är väsentlig. Inhämtandet av dessa kunskaper förutsätter fortbildning, anordnad under medverkan av sjukvårdsstyrelsen, samt prak- tik i förrådsarbete inom sjukvårdsmateriel- området.

Karriärmöjligheterna för förrådsföre- ståndare är begränsade. Vissa möjligheter att söka och erhålla tjänst vid sjukvårdsstyrel- sens materielbyrå torde emellertid finnas. Karriärmöjligheterna för förrådsmännen för- bättras väsentligt genom förslaget att tjäns- ten för förrådsföreståndare skall omvandlas till civil tjänst.

Kraven på kunnande och erfarenheter hos förrådsföreståndare och förrådsförmän vid

SOU 1973:38

centralförråden har specificerats i bilaga B.2.3 punkt 2. Förrådsmästare och förrådsförmän vid

lägre regionala och lokala myndigheter som väsentligen arbetar inom sjukvårdsmateriel- området bör i princip ha samma kunskaper och erfarenheter såsom förrådsförman vid centralt sjukvårdsförråd.

Kravspecifikation framgår av bilaga E.2.3 punkt 2.

B.2.3 Förslag

Utredningen föreslåri fråga om personalsam- mansättning att två av de fem militära tjänster som finns vid sjukvårdsstyrelsens materielbyrå, omvandlas till civila tjänster, nämligen tjänsten för chefen för anskaff- ningssektionen och tjänsten för chefen för underhållsdetaljen vid underhållssektionen. De tre återstående tjänsterna bör tills vidare vara militära med den placering de för närvarande har i organisationen.

Innehavama av de militära tjänsterna inom materielbyrån bör tillhöra försvarets intendentkår. Härigenom blir tjänsterna för- svarsgrensoberoende och bedöms den isole- ring minska som är inbyggd i nuvarande system. Att tjänsterna tillhör en och samma kår är också en förutsättning för den av utredningen eftersträvade flexibiliteten. Ut- redningen räknar härvid med att åtminstone två av tjänsterna kan rekryteras med f. d. trängofficerare, varigenom den efterfrågade militära miljökunskapen och militärmedi- cinska miljöerfarenheten blir bäst tillgodo- sedd. Vidare föreslår utredningen att tjäns- terna för förrådsföreståndare vid de centrala sjukvårdsförråden omvandlas till civila tjäns- ter. I övrigt föreslås inga förändringari fråga om personalsammansättningen. Det förut- sätts härvid att berörda kompaniofficerare, som finns vid regionala staber och lokala (lägre regionala) myndigheter, utan undantag skall tillhöra försvarets intendentkår.

I fråga om personalutvecklingen har utred- ningen särskilt pekat på behovet av sjuk- vårdsmiljökunnande och sjukvårdsmiljöerfa- renhet. För den tekniska personalen är

181

insikter i medicinsk teknik av väsentlig betydelse. Inköpspersonalen måste ha bransch- kännedom och kunskap om sjukvårdsmil- jön. Kunskap om och erfarenhet av sjuk- vårdsmaterielen och dess hantering och vård är ett självklart krav i fråga om all personal som sysslar med beståndsförvaltning av be- rörda förnödenheter.

Den militära personalens utvecklingsmöj- ligheter förbättras genom att den utan undantag föreslås tillhöra försvarets inten- dentkår. Den civila personalens karriärmöj- ligheter förbättras i viss mån genom att förut nämnda tjänster omvandlas till civila tjäns- ter. Det ligger emellertid i sakens natur att inom ett så begränsat verksamhetsfält som förvaltning av förnödenheter för krigsmak- tens hälso- och sjukvård vissa tjänster kan förbli isolerade och att utvecklingsmöjlighe- terna i vissa fall ligger utanför krigsmakten. Utredningen har emellertid föreslagit vissa åtgärder i fråga om utbildningen av den civila personalen som är ägnade att förbättra utvecklingsmöjligheterna.

182 SOU 1973:38

Avd F

Personal för fortifikations- och byggnadsförvaltning

F.1

F.l . l Central instans

F.] .1 .1 Fortifikationsförvaltningens uppgif- ter och organisation

Fortifikationsförvaltningen är central för- valtningsmyndighet för fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom krigsmakten. Detta innebär i stort att förvaltningen skall anskaffa fortifikations— och byggnadsmate- riel, projektera och uppföra befästningar och byggnader samt anordna krigsmaktens flyg- fält, övningsfält och skjutfält. Förvaltningen skall vidare förvärva, försälja, arrendera eller förhyra fast egendom för krigsmaktens räk- ning samt vårda och underhålla befästningar och byggnader, flygfält, övningsfält, skjutfält och övrig fast egendom. Förvaltningen skall även följa den tekniska utvecklingen och bedriva sådan planläggnings-, forsknings- och konstruktionsverksamhet som fordras för att hålla god krigsberedskap i fortifikatoriskt hänseende. Slutligen skall förvaltningen en- ligt särskilda föreskrifter organisera bygg- nads- och reparationsberedskapen (BRB). Chef för fortifikationsförvaltningen är en generaldirektör med en överdirektör som ställföreträdare. Verket är organiserat på två avdelningar, befästningsavdelningen och ka- sernavdelningen, samt sju fristående byråer, nämligen forskningsbyrån, markbyrån, admi- nistrativa byrån, byggnadsbyrån, värme- byrån, elektrobyrån och väg- och vatten- byggnadsbyrån. Därjämte finns två friståen-

SOU 1973:38

Organisation, personal m.m.

de sektioner, nämligen utredningssektionen och kalkylsektionen. I organisationen ingår även chefen för BRB samt BRB centralkon- tor.

F.l.1.2 Föreslagen ändring av organisatio- nen

I april 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarets rationaliseringsinstitut att i sam- verkan med fortifikationsförvaltningen se över organisationen för fortifikations- och byggnadsförvaltningen inorn försvaret. Ra- tionaliseringsinstitutet har i september 1972 lagt fram förslag till ändrad organisation m.m. för fortifikationsförvaltningen. Enligt statsmakternas beslut (prop. 1973: 75, FöU 1973: 16, rskr 1973: 195) har organisations- ändringama vid förvaltningen i stort sett följande innebörd.

En särskild enhet för central planering med ställning som stabsorgan åt verksled- ningen har inrättats från den 1 juli 1973. Samtidigt har utredningssektionen utgått.

En ny driftenhet skall inrättas för ledning och samordning av fastighetsdriften. Vidare skall en ny fackenhet tillkomma som skall omfatta huvudelen av nuvarande värme- och elektrobyråema samt delar av nuvarande väg- och vattenbyggnadsbyrån. Driftenheten skall tills vidare föras samman med fackenheten till en gemensam större enhet som benämns drift- och fackenheten. Den verksamhet vid

183

General- direktör

Överdirektör

Centralplanering

Befästningsenhet

Kasernenhet

Drift- och facken het

Forskningsenhet

Byggenhet

Markenhet

Administrativ enhet

Bild F.l.I Fortifikationsförvaltningens or- ganisation fr.o.m. den I juli 1974 enligt riksdagsbeslut i anledning av prop. 1973: 75

väg- och vattenbyggnadsbyrån som avser anskaffning och underhåll av flygfält skall inordnas i befästningsenheten.

Övriga enheter skall i princip bibehålla sin nuvarande organisatoriska ställning med un- dantag dock för kalkylsektionen som skall ingå i byggenheten.

De angivna organisationsförändringarna skall genomföras den 1 juli 1974 och ge till resultat en personalminskning av omkring 100 anställda. I propositionen förutsätts även att fortifikationsförvaltningen skall be- frias från den fastighetsförvaltande uppgift som sköts av nuvarande kasemvårdsbyråns stockholmssektion. Sektionen skall dock provisoriskt stå kvar i förvaltningens organi- sation i awaktan på resultatet av det fortsatta översynsarbetet beträffande verk- samheten i regional och lokal instans som rationaliseringsinstitutet skall bedriva. Det förutsätts vidare att BRB ställning och organisation omprövas som en följd av förvaltningens omlokalisering.

Fortifikationsförvaltningens organisation i stort fr. o. m. den 1 juli 1974 framgår av bild F.l.l.

184

Det totala antalet tjänster vid fortifikations- förvaltningen den 1 april 1973 var ca 830. Av dessa var ca 75 vakanta. Antalet dispone rade tjänster uppgick således till omkring 755.

Frånsett chefstjänster på löneplan C samt tjänster för administrativ personal, vilka behandlats i avdelning D, finns för här avsedd verksamhet omkring 510 tjänster. De är i huvudsak placerade vid enheter för planering, projektering, konstruktion och underhåll vid befästnings- och kasernavdel- ningama samt vid värme-, elektro- och väg- och vattenbyggnadsbyråerna. Hit har även räknats tjänster vid byggnadsbyrån, forsk- ningsbyrån och kalkylsektionen. Därjämte har vissa tjänster vid markbyråns domänsek- tion samt vissa tekniska tjänster vid admi- nistrativa byråns enheter för dokumentation samt för film och reproduktion hänförts till här avsedd grupp.

Flertalet av nämnda tjänster, eller om- kring 480, är civila och främst avsedda för tekniska uppgifter. Övriga tjänster är militä- ra.

Tjänsternas fördelning på lönegrader och personalkategorier framgår i huvudsak av tabell F.l.l.

De militära tjänsterna är främst placerade vid befästningsavdelningen. Sålunda finns vid — planeringssektionen 5 regementsofficerare

_ av vilka I är sektionschef — och l

kompaniofficer,

— projektbyrån 5 regementsofficerare — av vilka 3 är sektionschefer,

—— underhållssektionen 3 regementsofficerare — av vilka 1 är sektionschef — och 1 kompaniofficer.

Därjämte är placerade vid — kasernavdelningens planeringssektion 3 re-

gementsofficerare _ av vilka 1 är sek-

tionschef,

— forskningsbyrån ] regementsofficer, — BRB centralkontor 1 regementsofficer som chef.

Därutöver ingår i organisationen 2 mili- tära tjänster som inte räknats in iangivet

SOU 1973:38

Tabell F.l.I Tjänster fördelade på lönegrupper och personalkategorier. Läget den 1 april 197 3 Kategori Lönegruppl Summa B 5— A 26—30 A 19—25 A 18— Militär på aktiv stat 5 12 3 — 20 arvodestjänst (arvode) 3 4 2 — 9 Civil 25 97 258 104 484 33 113 263 104 513

' Indelningen i lönegrupper är densamma som använts vid organisationsöversynen av fortifikations- förvaltningen. Samma indelning används även ikapitlen F.2 och F .3.

antal, nämligen chefen för befästningsavdel- ningen och chefen för avdelningens projekt- byrå. Sistnämnda tjänst kan vara civil men har hittills alltid varit besatt med militär innehavare.

Regementsofficerarna vid befästningsav- delningen och forskningsbyrån skall vara ur fortifikationskåren. Dylika officerare har emellertid regelmässigt placerats även i fler- talet övriga militära befattningar.

Den arvodesanställda militära personalen tjänstgör vid befästningsavdelningen (6), markbyrån (l, chef för domänsektionen) samt vid BRB centralkontor (2).

F.l.1.4 Rekryteringsförhållanden

De militära tjänsterna rekryteras som förut nämnts i huvudsak med personal ur fortifika- tionskåren. De civila tjänsterna har även i viss omfattning rekryterats med militära befattningshavare. Så har skett främst där krav på militärt miljökunnande ansetts ange- läget. Sålunda innehas 21 tjänster av befatt- ningshavare som förenar högre civil med lägre militär tjänst. Av dessa är 12 ur fortifikationskåren (2 regementsofficerare och 10 kompaniofficerare). Därjämte för- enar en mariningenjör tjänst för byrådirektör vid förvaltningen.

F. 1 . l .5 Åldersfördelning

Åldersfördelningen bland förvaltningens per- sonal är sådan att i stort sett hälften är över

SOU 1973:38

50 år med de största årgångarna i åldern 51—55 år. Omkring 90 av verkets tjänstemän är 61 år och däröver.

F. 1 .2 Högre regional instans

Vid militärområdena och Gotlands militär- kommando ingår personal för fortifikations- förvaltning i militärområdes(-kommando)- stabens fortifikationssektion, sektion 8, samt i byggnadskontor.

Som chef för sektionen tjänstgör en regementsofficer ur fortifikationskåren. Dessutom är chefen för utrednings- och planeringsavdelningen vid samtliga staber regementsofficer ur samma kår, medan en- dast inom de större militärområdena chefen för krigsplanläggningsavdelningen tillhör denna personalkår.

Sammanlagt har för sektion 8 vid militär- områdesstaber och Gotlands militärkomman- do avsetts 18 tjänster för regementsofficera- re och 12 för kompaniofficerare. Därjämte tjänstgör vid sektionen drygt 20 arvodesan- ställda officerare. En omvandling av de militära arvodestjänsterna till tjänster för aktiv militär personal håller för närvarande på att genomföras.

Byggnadskontoren, ett i varje militärområ- de och ett inom Gotlands militärkommando, är direkt underställda fortifikationsförvalt— ningen beträffande byggledning och kontroll vid större byggnadsarbeten.

Chef för byggnadskontor är en byggnads- direktör. Personalen är genomgående civil

och består av ingenjörer och tekniker med olika fackkunskaper. Frånsett fyra byggnads- direktörer, som för närvarande är placeradei lönegrad C 1, samt administrativ personal finns vid byggnadskontoren sammanlagt om- kring 315 tjänster.

F. 1 .3 Lägre regional instans

I kustartilleriförsvarens ledningsorganisation ingår en fortifikationsavdelning med en regementsofficer ur fortifikationskåren som chef. Därjämte är en regementsofficer ur samma kår placerad som chef för avdelning- ens planeringsdetalj, utom vid Gotlands kustartilleriförsvar, som saknar dylik detalj. Vid Stockholms kustartilleriförsvar är ytter- ligare en regementsofficer ur fortifikations- kåren placerad på planeringsdetaljen.

Den militära personalen uppgår till sam- manlagt 10 regementsofficerare och 19 kom- paniofficerare ur fortifikationskåren.

I övrigt ingår i kustartilleriförsvarens forti- fikationsavdelning civila ingenjörer med oli- ka fackkunskaper till ett sammanlagt antal av omkring 180. Av dessa är omkring 85 maskinpersonal. Därjämte finns vid avdel- ningen personal med olika yrkeskunskaper för s. k. egenregiverksamhet till ett antal av omkring 185.

Tjänsten som chef för byggnadsavdel- ningen vid örlogsbas är civil. Sammanlagt tjänstgör vid byggnadsavdelningama 3 kompaniofficerare samt omkring 115 civila ingenjörer och annan teknisk personal. Av dessa är omkring 55 maskinpersonal. Härtill kommer personal för egenregiverksamhet till ett antal av omkring 45.

Vid försvarsområdesstabema är intenden- ten som regel chef för stabens fortifikations- avdelning. Därjämte ingår i avdelningen nor- malt en kompaniofficer ur fortifikationskå- ren samt ett mindre antal civila tjänstemän för smärre underhålls- och reparationsarbe— ten (omkring 50).

Vid arméns förband är intendenten som regel chef även för kasemvårdsavdelningen. Vid förband med större övnings- och skjut- fält — främst pansar- och artilleriförbanden — är en regementsofficer (arvodist) chef för avdelningen. Vidare ingår i avdelningen en eller flera kasernvårdsbefäl jämte civil perso- nal för smärre underhålls- och reparations- arbeten. Sistnämnda personal uppgår sam- manlagt till omkring 200. Därjämte ingår i avdelningarna maskinpersonal till ett antal av sammanlagt omkring 600.

Vid flygförbanden är intendenten chef även för byggnadsavdelningen. I avdelningen ingår en civil kasernföreståndare eller kom- paniofficer jämte civil personal, sammanlagt omkring 100, för smärre underhålls- och reparationsarbeten. Därjämte finns maskin- personal till ett sammanlagt antal av omkring 275.

F.2

F.2.1 Presentation av området F.2.l.l Inledning

Fortifikationsförvaltningens huvudproduk- tionsområde ”Anskaffning av anläggningar” omfattar förutom markanskaffning delpro- grammen anskaffning av befästningar och anskaffning av kaserner. Inom ramen för de två sistnämnda delprogrammen skall genom byggnation, köp eller förhyming anskaffas befästningar (inkl. flygfält) och kaserner som tillgodoser uppdragsgivarens krav. Omfatt- ningen av delprogrammen kan sammanfattas sålunda:

— anskaffning, iståndsättning och större re- parations— och underhållsåtgärder som krä- ver projektering, —- för befästnings— och kasemändamål bedri- vet utvecklingsarbete, sakkunnigverksam- het och generalplanering, - förberedelser för anskaffning av befäst- ningar vid beredskap och i krig. Anskaffning av anläggningar handläggs i huvudsak endast i central instans vid fortifi-

kationsförvaltningen och i regional instans vid sektion 8 i militärområdesstaberna och Gotlands militärkommandostab samt vid byggnadskontoren, i viss utsträckning även vid kustartilleriförsvaren och örlogsbaserna. Lokal instans medverkar vid anskaffning

av kaserner främst genom att lämna visst underlag och delta i s.k. byggmöten samt överta anskaffade objekt för vård och under-

SOU 1973:38

Personal för anskaffningsverksamhet

håll. Motsvarande medverkan vid befäst- ningsanskaffning sker i lägre regional instans. Ehuru i fråga om anskaffning av befästningar ingen väsentlig lokal medverkan förekommer i fred har den lokalt placerade fortifikations- personalen omfattande ”potentiella” arbets- uppgifter i ett skärpt läge, beredskap och krig (jfr avsnitt F.2.4.2).

Även om byggprocessen vid anskaffning av befästningar och kaserner till sin typ är lika (se avsnitt F.2.1.2) är skillnaderna mellan befästnings- och kasemproduktionen likväl stora.

Produktionen av en komplicerad befäst- ning är — även vid serieutbyggnad — till mycket stor del unik. På grund av att funktions- och skyddskraven liksom terräng och markbeskaffenhet växlar måste disposi- tionerna ändras under arbetets gång. Ej heller de tekniska lösningarna är på förhand givna utan måste under hela projekte- ringsarbetet övervägas och anpassas till de ställda taktisk-tekniska funktions- och skyddskraven. Entreprenörer och därmed även i viss utsträckning produktionsmetoder växlar. Av dessa anledningar går det inte att jämföra befästningsproduktionen med in— dustriell serieproduktion. Framhållas må även att de tekniska inslagen i befästnings- projektering (främst till följd av olika vapen- verkansformer och skydd mot dessa) i stor utsträckning inte har motsvarighet i civil byggnadsverksamhet.

Vid anskaffning av kaserner kan däremot vanlig civil byggnadsteknik utnyttjas.

4

F.2.1.2 Byggprocessen

Vid tillämpning av Kungl. Maj: ts promemo- ria beträffande "Handläggning av statliga byggnadsärenden” (FiD 1968) uppdelas byggprocessen i följande huvudskeden, av- gränsade av viktigare resursbestämmande beslut:

— utredningsskedet,

— programskedet,

— projekteringsskedet, — upphandlingsskedet,

— byggskedet.

Utredningsskedets mål är att presentera behovsunderlag för byggnadsobjektet. Verk- samheten planläggs och leds av uppdragsgiva- ren och utförs inom dennes stab under medverkan av fortifikationsförvaltningen och andra centrala myndigheter. Som under- lag för utredningen ligger systemstudier, programplaner samt byggnads- och general- planer. Då det är fråga om befästningar och flygfält sker omfattande rekognosceringar.

Under programskedet utarbetas förslag till byggnadsprogram med skisser/förslagsrit- ningar, preliminär situationsplan och kost- nadsuppskattning. Arbetet omfattar bl.a. utredningar, analyser och överväganden be- träffande teknik, ekonomi, fortifikatoriskt skydd och miljöfrågor m.m. Under skedet sker även en remissbehandling av ärendet. Arbetet utmynnar i en framställning till Kungl. Maj:t om projekteringsuppdrag (l. steget).

Projekteringsskedet kräver de största ar- betsinsatserna av personalen i central instans under byggprocessen. Utarbetande av slut- produkten — färdiga produktionshandlingar (ritningar och beskrivningar) — sker under medverkan av alla de facktekniker och specialister som krävs för ett byggnadsobjekt av kvalificerat slag. Arbetet omfattar bl. a. tekniska systemlösningar, konstruktionsbe- räkningar samt funktions- och materialanaly- ser. Allt egentligt konstruktionsarbete sker under detta skede liksom ritnings- och

188

I slutet av projekteringsskedet, då huvud- handlingar och tillförlitlig kostnadsberäkning föreligger, görs — för projekt till en beräknad kostnad överstigande 500 000 kr — fram- ställning till Kungl. Maj:t om uppdrag att bygga objektet (2. steget).

Upphandlingsskedet vidtar Kungl. Maj: ts bygguppdrag föreligger och omfattar huvudsakligen infordrande av anbud, an- budsprövning samt slutande av avtal.

Målet för arbetet under byggskedet är färdiga, funktionsprovade och garantibesikti-

när

gade, byggnader och anläggningar med instal- lationer, inredning och utrustning.

Skedet börjar när avtal har träffats med en eller flera entreprenörer och slutar när åtgärder föranledda av garantibesiktning är vidtagna, anläggning är överlämnad till för- valtande myndighet och efterkalkyl förelig- ger.

Under byggnadstiden ligger huvuddelen av arbetet, dvs. byggledning, administration och kontroll, på regional myndighet/byggnads- kontor. De centrala insatserna omfattar en kontinuerlig uppföljning och rådgivning från projektledningen samt besiktning.

Anskaffningen genomförs i regel såsom projekt i vilka deltar personal med kunska- per och erfarenheter inom olika områden. Med hänsyn till de behov av personal, som kan härledas från kraven på kunskaper och erfarenheter, tillgodoser en funktionsuppdel- ning av processen i detta sammanhang bättre utredningens behov än tidigare redovisad skedesindelning.

Den av utredningen använda definitionen på funktion — ”viss avgränsad verksamhet, som med hänsyn till allmänt syfte, krav på utbildning och erfarenhet samt arbetsbe- tingelser i övrigt är likartad” — ligger till grund för följande översiktliga funktionsin- delning:

— ledning,

— projektering (teknisk beredning), — konstruktion, — upphandling (inköp),

— kontroll,

— provning.

SOU 1973:38

Utredningen har undersökt personalens fördelning centralt på dessa olika funktioner. Regionalt finns inte en sådan strikt uppdel- ning. Den regionalt tjänstgörande personalen arbetar i stor utsträckning med både anskaff- ning och fastighetsförvaltning.

Fördelningen i central instans redovisasi tabell F.2.1. I tabellen upptagen militär och civil personal omfattar omkring 350 tjänster vid fortifikationsförvaltningen.

Tabell F. 2. ] Fortifikationsförvaltningens personal för anskaffningsverksamhet, förde- lad på funktioner

Funktion i anskaffningsprocessen % av FortF per- sonal i funktio-

nen

ledning 17 projektering (teknisk bered-

ning) 45 konstruktion 26 upphandling (inköp) 4 kontroll 6 provning 2

övervägandena i detta kapitel avseende krav på kunskaper och erfarenheter med hänsyn till de behov som grundas på arbetsuppgiftema omfattar all personal oav- sett kategoritillhörighet.

Personal för anskaffning av byggnader och anläggningar finns som tidigare nämnts även regionalt. Den fortsatta redovisningen omfat- tar därför principiellt personal såväl centralt som regionalt.

F.2.2 Studier

Utredningen har endast i begränsad utsträck— ning gjort egna undersökningar i form av intervjuer vid vissa myndigheter inom södra militärområdet och med chefer inom fortifi— kationsförvaltningen. Utredningen har nämli- gen lämnats full insyn i arbetsmaterialet hos den projektgrupp inom rationaliseringsinsti- tutet som har sett över fortifikationsförvalt- ningens organisation samt därutöver haft tillgång till tidigare studier av byggprocessen inom förvaltningen. I detta material ingår bl. a. anteckningar från 100-talet intervjuer

SOU 1973:38

med befattningshavare inom och utom för- valtningsområdet.

Utredningen anser sig därmed ha erforder- ligt underlag för sina överväganden och förslag. Vid bedömningar avseende personal- sammansättning m.m. har i princip de kriterier, som använts inom tyg— och inten- denturförvaltningsområdena kunnat utnytt- jas.

F.2.3 Utvecklingstendenser

[ Kungl. Maj: ts uppdrag den 25 april 1969 åt rationaliseringsinstitutet att i samverkan med fortifikationsförvaltningen verkställa en översyn av förvaltningens organisation fast— slogs bl. a. att förvaltningen skulle bibehållas som särskilt centralt ämbetsverk för fortifi- kations- och byggnadsförvaltning inom för- svaret. Som nämnts i kapitel F.l har översynen slutförts och statsmakterna tagit ställning till förslaget.

Några större ändringar i fortifikationsför- valtningens uppgifter är inte aktuella inom överskådlig tid. De organisatoriska föränd- ringarna innebär såsom tidigare nämnts att verket skall minskas med omkring 100 anställda. Den krympta centrala organisa- tionen skall dock genomföra en anskaffning som enligt nu föreliggande programplaner 1973/74—1977/78 i stort sett kommer att vara oförändrad eller möjligen öka. Pågående strukturomvandling inom krigsmaktens fredsorganisation leder nämligen i allmänhet till en ökad anskaffning av bl. a. byggnader. Således kommer den inom armén påbörjade omorganisationen i lägre regional och lokal instans att medföra en ökad byggnadsverk- samhet. Kommande omorganisationer inom flygvapnet kommer sannolikt också att ge samma resultat.

För att ämbetsverket trots personalminsk- ningen skall kunna genomföra anskaffnings- uppgifterna har förutsatts att verket i ökad utsträckning skall anlita konsulter.

Byggnadsindustrins organisation, material och metoder, maskinella utrustningar och installationssystem har under det senaste decenniet utvecklats mycket snabbt. Denna

189

Den snabba militärtekniska utvecklingen inom befästningsområdet har dessutom kom- plicerat anläggningarna, ökat kraven på kvali- tet samt medfört ett vidgat samarbete med staber och förvaltningar under projektering- en.

Den tekniska och ekonomiska utveck- lingen kommer sannolikt att i än högre grad understryka betydelsen av väl avvägda tek- nisk-ekonomiska lösningar av varje projekt.

De ovan kortfattat berörda utvecklings- tendenserna synes beträffande personalen i anskaffningsverksamhet centralt motivera: —en förskjutning mot mera kvalificerad

personal på bekostnad av antalet,

- tekniskt-ekonomiskt kunnande på sådan nivå att förvaltningen kan uppträda som kompetent köpare av konsulttjänster i större omfattning än tidigare, — kvalificerad uppföljning och tillgodogö- rande av utvecklingen inom byggnadsin- dustrin, — kunskaper om den militära miljön och dess krav i sådan omfattning att ett rationellt arbete kan bedrivas i projekt- gruvper, — kvalificerade projektledningsorgan med hänsyn till ökat anlitande av utomstående resurser.

F.2.4 Personalsammansättning

F.2.4.1 Personal med arbetsuppgifter av tek- nisk art

Ansvaret för och ledningen av anskaffnings- verksamheten åvilar i central instans befäst- nings- och kasernenheterna, vilka inom sig har personal för såväl arkitektarbeten som befästnings- och byggnadskonstruktion. Un- der projekteringsskedet medverkar dessutom teknisk personal från förvaltningens drift- och fackenhet för värme-, ventilations-, elektro-, väg-, vatten- och avloppsfrågor. Varje befästnings- och byggnadsobjekt av någon betydenhet fordrar för sin tillkomst samverkan av personal med grundkunskaper

190

inom alla nyssnämnda teknik- och kunskaps- områden. För att åstadkomma denna sam- verkan bildas för större projekt eller grupper av objekt särskilda projektgrupper bestående av fackrepresentanter under ledning av en projektledare från befästnings- respektive kasemavdelningen.

Vid regional anskaffning svarar som regel militärområdesstabernas sektion 8 för utred- nings- och projekteringsskedena, medan byggnadskontoren svarar för upphandlings- och byggskedena.

Regionalt finns motsvarande personal som i central instans. Dock är tillgången i regional instans på personal för utredning och projek- tering begränsad. Personalen har även som regel uppgift att förvalta befintliga fastighe- ter.

Inom fortifikationsförvaltningsområdet finns både militär och civil personal. Den helt övervägande delen av personalen är civil. I delbetänkande 1, avsnitt 4.1, har följande kriterier angetts som motiv för att bibehålla militär personal i förvaltningsorganisationen: — den för tjänsten lämpliga utbildningen kan

endast erhållas i militära skolor, — krav på miljökunnande eller militära kun- skaper föreligger, — tjänstgöringen är förenad med militär befälsutövning, — motsvarande befattning i krigsorganisa- tionen är militär/civilmilitär. Dessa kriterier är tillämpliga även för fortifikationsförvaltningsområdet. Utred- ningen anser dock att i den mån militär personal behövs för anskaffning skall detta behov tillgodoses enbart genom fortifika- toriskt utbildad personal.

Skäl att införa den civilmilitära kategorin inom fortifikationsförvaltningsområdet före- ligger inte.

Anskaffning av befästningar bör under

byggprocessen från och med studie- och normarbetet fram till bygghandlingsskedet ledas centralt av personal med grundligt miljökunnande, täckande samtliga fyra hu- vudtyper enligt avsnitt A.2.5. Sådan utbild- ning erhåller för närvarande endast militär personal.

SOU 1973: 38

Nuvarande tillgång på militär fortifika- tionsutbildad personal inom lednings- och projekteringsfunktionerna bedöms vara för liten för att täcka behovet inte minst i utredningsskedet. En bidragande orsak här- till är bristen på för detta ändamål kompe- tent personal hos uppdragsgivarna. Utred- ningen anser att denna brist bör täckas dels genom omvandling av vissa militära tjänster till sådana för fortifikationsutbildad perso- nal, dels genom att civil personal ges ökat miljökunnande.

I princip kan all personal inom konstruk- tions-, upphandlings— och kontrollfunktio- nerna vara civil, varvid dock ett bättre miljökunnande än för närvarande erfordras främst inom kontrollfunktionen. En militär tjänst för sekretesskontroll vid ritningsarki- vet bör kunna omvandlas till civil tjänst.

Inom provningsfunktionen (totalfunk- tionsprov, skyddskontroll) krävs tillgång till ett så fullständigt militärt miljökunnande att två befattningar även i fortsättningen bör besättas av fortifikatoriskt utbildad militär personal. Övrig personal inom funktionen kan vara civil, om miljökunskaperna kom- pletteras.

Den nuvarande avvägningen mellan perso- nalkategoriema i regional instans bedöms lämplig.

I anskaffning av befästningar ingår även förberedelser för anskaffning i krig. Frågor rörande personalsammansättning för denna verksamhet behandlasi avsnitt F.2.4.2.

Särskilda krav på militärt miljökunnande för anskaffning av kaserner föreligger främst i byggprocessens inledande skeden — studier och normarbete, utredningar samt program- arbete. I dessa skeden ställs stora krav på kunskaper om militära förhållanden, krav och målsättningar — ”militär behovspröv— ning”. Behovet understryks därav att perso- nal med byggnadsteknisk inriktning inte finns i uppdragsgivamas staber. Den nuvaran- de personalsammansättningen inom fortifi- kationsförvaltningen har bedömts otillräcklig för att tillgodose behovet av militärt miljö- kunnande. I samband med förberedelser för ämbetsverkets nya organisation har föresla-

SOU 1973:38

gits, att av planeringsenhetens 23 tjänster skulle 6 vara militära, varav 3 borde besättas med fortifikationsutbildad personal.

Utredningen för sin del anser att, om de militära tjänsterna avses för fortifikationsut- bildad personal, antalet kan reduceras från 6 till 4.

Övrig personal i central instans kan vara civil.

Den nuvarande avvägningen regionalt be- döms vara lämplig.

Personalsammansättningen lokalt behand- las i avsnitt F.2.4.2.

F.2.4.2 Särskilda synpunkter på personal för krigsanskaffningsuppgifter

Verksamheten inom fortifikationsförvalt- ningsområdet ökar mycket starkt vid skärpt läge, mobilisering och krig inom den regiona- la och lokala sektorn, men reduceras avsevärt centralt. Dessa förhållanden illustreras i bild F.2.1.

Av bilden framgår att årsomslutningen i fred på omkring 500 milj. kr handläggs i huvudsak regionalt beträffande underhåll och centralt beträffande investeringar. Vid beredskap och krig stiger den planlagda ma'nadsvolymen till omkring 1 000 milj. kr och omfattar i huvudsak nybyggnation i regional-lokal instans.

Denna ökning kan komma tidigt, långt före mobilisering. Exempel härpå är den ökning av befästningsutbyggnaden som skett vid internationella kriser som t. ex. Berlin-, Kongo- och Suezkriserna.

Fortifikationsförvaltningens krigsorganisa- tion har nyligen reviderats och därvid starkt reducerats till förmån för regionala och lokala staber och förband.

Som följd av genomförandet av högre pensionsålder för militär personal fortgår vid militärområdesstaber (motsv.) en omvand- ling av arvodesbefattningarna vid sektion 8 till befattningar för aktiva regementsofficera- re vid fortifikationskåren. Kvarstående brist från omorganisationen av dessa staber 1966 är dock en befattningshavare för fortifikato- risk krigsplanläggning i Bergslagens militär-

191

100 — 0 Månad x— _ _ soo— / 600—* / / K- . 1973/74 by'gåsnuäd Central Inves- > enligt handläggning tering krigsplan- 400— laggnmg Inves- tering / 200— '— '_ _ _ —'* Regional/lokal Under- .. . håll handlaggmng Underhåll ) FRED KRIG

Bild F.2.1 Investerings- och underhållsmedlens omfattning i fred och krig inom fortifika- tionsförvaltningens ansvarsområde. (Observera att medelsbehovet i fred omfattar ett budgetår, i krig en månad)

områdesstab.

Från fortifikationsförvaltningssynpunkt är det nödvändigt att de officerare i lägre regional instans, som har ansvar för plane- ring, byggande, vård och förvaltning av befästningar, samt för krigsplanläggning, har militär fortifikatorisk utbildning. En av rationaliseringsinstitutet nyligen avslutad ut- redning visar ökat behov av fortifikations- officerare vid ostkustens örlogsbas. I propo- sition 1973: 75 vilken godkänts av riksdagen har föreslagits viss utökning.

Den regionala och lokala fortifikatoriska verksamheten i ett beredskapsläge och efter mobilisering präglas (jfr bild F.2.1) av en intensiv utbyggnad av truppbefästningar, av kompletterande flygfältsarbeten samt av vis- sa fältarbeten inom det marina området.

192

Numerärt dominerar truppbefästnirrgsarbete- na. Ett genomförande av dessa arbeten kräver planering, arbetsledning, fortifikato- risk kontroll och materielförsörjning. Alla dessa områden har stor betydelse, då befäst- ningamas funktion och skyddsförmåga är helt beroende av den fredstida planeringen och ett tekniskt riktigt utförande samt av att materielförsörjningen fungerar. För detta krävs tillgång vid krigsorganiserade staber och förband på fortifikatoriskt utbildat be- fäl. Behov av sådan personal tillgodoses genom tilldelning av s.k. fortgrupper och fortmtrlgrupper.

Chefer för fortgrupperna framför allt de som samarbetar med försvarsområde, fördel- ning och brigad bör vara fortifikationsoffice- rare på aktiv stat och utgöras av regements-

SOU 1973:38

officerare som i fredstid tjänstgör i central instans.

Fortifikationsförvaltningen har ansvaret för materielförsörjningen till krigsplanlagda fortifikatoriska arbeten. Regionalt och lägre regionalt handläggs materielförsörjningen vid militärområdesstabens sektion 8 respektive försvarsområdesstabens fortifikationsavdel- ning. Av utslagsgivande betydelse är att materielen når arbetsplatserna i rätt tid ochi rätta mängder. Så kan inte ske utan tillräck- ligt antal av för ändamålet organiserade fortmtrlgrupper. För närvarande finns inte så många kompaniofficerare att samtliga för- svarsområden kan tillföras fortmtrlgrupperi krigsorganisationen. Pågående omvandling av tjänster till följd av militära pensionsålders- höjningen torde dock möjliggöra detta.

F.2.5 Personalutveckling F.2.5.1 Inledning

Kraven på kunnande beror av den funktion tjänsten väsentligen tillhör, den organisato- riska nivån samt arbetsuppgifternas art och omfattning och därmed förenat ansvar. Per- sonal med arbetsuppgifter av teknisk art inom anskaffningsverksamheten kan hänfö- ras till någon av funktionerna i tabell F.2.1. Mellan dessa funktioner finns starka sam- band, och bestämda gränser mellan dem går inte alltid att dra. Med hänsyn till den tekniska fackuppdelningen inom främst funktionerna projektering och konstruktion (arkitektur, konstruktion, VVS, el, väg- och vattenbyggnad) blir anskaffningsområdet i vad gäller personalutveckling ofrånkomligen uppdelat i flera sektorer.

Som framgår av bilaga F.2.1 har utred- ningen specificerat kraven på kunskaper och erfarenheter inom anskaffningsverksamheten i följande kunnandegrupper, nämligen: — grundläggande tekniska kunskaper, — specialinriktade tekniska kunskaper, — förvaltningskunskaper,

— arbetsledarkunskaper, — miljökunnande, — övriga kunskaper och erfarenheter.

l3—SOU 1973:38

De tre första grupperna har tidigare behandlats i avsnitt C.l.2.5 och arbetsledar- kunskaper i avdelning B. De två sistnämnda grupperna — miljökunnande samt övriga kunskaper och erfarenheter — behandlas i avsnitt F.2.5.3 respektive F.2.4.2.

F.2.5.2 Krav på kunskaper och erfarenheter

Utredningen utgår från att personal som anställs i fortifikationsförvaltningen i regel har erforderliga grundläggande kunskaper.

1 vad avser de funktionsanknutna kunska- perna måste bedömningar av kunskapskraven först och främst utgå från funktionen i fråga.

Bedömningen beror vidare på arbetets närmare beskaffenhet, dvs. vilket anskaff- ningsområde — befästningsobjekt eller ka- sernobjekt — och vilket teknologiskt fack det är fråga om, samt av arbetets kvalitativa nivå och huruvida arbetet omfattar inte blott tekniska utan även ekonomiska och andra frågor. Dessutom måste beaktas behovet av och formerna för samverkan med andra inom eller utom verket (myndigheter och enskilda).

I det följande definieras funktionerna kortfattat och redovisas kunskapskraven funktionsvis. Redovisningen är ett förtydli- gande av bilaga F.2.1 och bör läsas tillsam- mans med denna.

Ledning omfattar i detta sammanhang — verksamhet för beslutsfattning,

— information till överordnade organ, — teknisk och ekonomisk planering, — planering och utredning för kommande anskaffning av befästnings- och kasem- objekt i samarbete med försvarsgrens- och militärområdesstaber, försvarets mate- rielverk m. fl.

Av arbetsuppgiftema följer att kraven på kunskaper och erfarenheter hos personal inom funktionen ledning är störst i bygg- processens inledande skeden — utrednings- och programskedena.

De tekniska kunskaperna bör vara av allmän, tvärteknisk karaktär och omfatta hela byggnads- och installationsområdet.

Goda och i vissa avseenden specialiserade

193

förvaltningskunskaper krävs med hänsyn till programplanering och budgetarbete m. m. samt kontakter med andra organ m. m.

För att personal skall kunna medverka till en realistisk planering i fråga om tid och ekonomi för det stora antal objekt som planeringen omfattar krävs goda kunskaper om hela byggprocessen.

Projektering (teknisk beredning) är den funktion inom vilken den största delen av förvaltningens tekniska personal är verksam.

Som tidigare nämnts kräver projekterings- arbetet för ett större byggnadsobjekt med- verkan av olika facktekniker och specialister. Arbetet omfattar i huvudsak:

— planering, ledning och sammanhållning av projekteringsarbete inom och utom myn- digheten i tekniskt, ekonomiskt och per- sonellt hänseende, — med utgångspunkt i behovsunderlag upp- rättande av byggnadsprogram samt ut- formning och dimensionering av byggna- der och anläggningar. I projekteringsarbetet är såväl resurser från olika enheter inom verket som konsul- ter engagerade. Samråd skall i olika samman- hang tas med uppdragsgivare, tillsyns- och andra myndigheter, kommuner m. fl. För att processen över huvud taget skall fortgå planenligt krävs av projektledningspersona- len goda kunskaper beträffande byggprocess, resurs- och tidsplanering, funktions— och kostnadsanalys samt projektledning.

Som ett generellt hjälpmedel för denna verksamhet — planering, styrning och upp- följning — har fortifikationsförvaltningen utarbetat en instruktion ”Ledning av Hpo 3, Anskaffning av anläggningar" — typmodell för byggprocessen — som gäller såväl för nybyggnads- som iståndsättningsarbeten. Modellens tillämpning kräver bl.a. kunska- per i resurs- och nätplanering.

Redan i början av projekteringsskedet vid upprättande av förslagshandlingar bestäms i stor utsträckning de olika projektens kostna- der. Alternativa lösningar måste därför ofta prövas. Projektledare (sektionschef och mot- svarande) måste därför kunna genomföra erforderliga funktions- och kostnadsanalyser

194

i samverkan med kalkylpersonal. Nås inte genom ett systematiskt och stegvis genom- fört projekteringsarbete en lösning som tillgodoser uppdragsgivarens krav både till kostnad och kvalitet medför detta inte oväsentliga merkostnader för omprojektering och dessutom förseningar som kan vara till stor nackdel. Kraven på kunskaper och fackerfarenhet hos den ledande personalen ligger av den anledningen genomgående på hög nivå.

Konstruktionsfunktionen omfattar all konstruktionsverksamhet inom myndigheten avseende byggnader och anläggningar samt el- och VVS-installationer.

Funktionen har här redovisats skild från projekteringsverksamheten bl. a. av det skä- let att ett så stort antal tekniker är sysselsat- ta i verksamheten och att utvecklingsvägama i viss utsträckning är skilda. Någon skarp gräns mellan projektering och konstruktion kan emellertid inte alltid dras. Inom t. ex. drift- och fackenheten (VVS, el, väg- och vattenbyggnad) är det ofta samma personal som deltar i projekteringsarbetet och sedan i nästa fas i processen leder konstruktions- arbetet.

De befattningshavare som arbetar inom verksamhetsområdet är att betrakta som specialister var och en inom sitt fackområde. Grundläggande nivåanpassade tekniska och specialinriktade kunskaper är således vikti- gast.

Kraven på kunnande inom funktionen ligger med hänsyn till arbetets art lägre beträffande personalen i nivå 2 och 3 än för motsvarande personali projektering.

Upphandling omfattar verksamhet avseen— de entreprenad, inköp av materiel m.m. samt upphandling av konsulttjänster.

Upphandling av- konsulttjänster är inte centraliserad utan sker vid alla de enheter som är i behov av konsultmedverkan. Den personal som handlägger ärenden av denna art är redovisad under funktionen projekte- ring respektive konstruktion och berörs således inte av den fortsatta redovisningen.

Personal för såväl entreprenadupphandling som materielanskaffning bör ha teknisk

SOU 1973:38

grundutbildning och erfarenhet från sina fackområden. Den vidareutbildning, som är nödvändig för statlig upphandlingsverksam- het, måste förvärvas genom deltagande i Specialkurser eller under praktisk verksam- het. Entreprenadupphandling kräver för- utom kunskaper och erfarenheter i fråga om tillämpning av upphandlingsförordningen även av den tekniska personalen vissa kun- skaper i avtalsrätt, entreprenadjuridik och byggnadsbranschens speciella entreprenad- bestämmelser och kontraktsformer.

God branschkunskap är av stort värde i all synnerhet som tillämpningen av de i prop. l973z73 berörda nya upphandlingsregler- na sannolikt kommer att medföra s. k. förhandlingsupphandlingar i större omfatt- ning än som nu är fallet. Denna form av upphandling kräver ökade kunskaper i och erfarenheter av förhandlingsteknik.

Kontrollfunktionen omfattar byggnads- och installationskontroll, tillverknings- och leveranskontroll, besiktningar samt garanti- övervakning. Huvuddelen av dessa arbetsupp— gifter utförs av personal i regional och lägre regional instans. Den centrala besiktnings— Verksamheten är dock ganska omfattande och sysselsätter sex besiktningsmän fördelade med två på vardera bygg-, VVS- och elområ- dena.

Ett större bygge kräver i allmänhet en heltidsengagerad byggkontrollant medan där- emot installationskontrollanterna kan lösa sina uppgifter genom regelbundna besök.

En kontrollant behöver förutom tekniska grundkunskaper inom sitt fack helst erfaren- het som arbetsledare i entreprenadverksam- het.

Kraven på allmän förvaltningskunskap är begränsade, medan däremot kunskaperna om branschens entreprenadbestämmelser och kontraktsformer bör vara goda.

För besiktningsmännen är inom alla ak- tuella områden kunskaps- och erfarenhets- kraven högre än för annan personal i kontrollfunktioner. Förvaltningskunskaper- na skall vara mycket goda, och fördjupade kunskaper inom entreprenadavtalsområdet är nödvändiga.

SOU 1973:38

Provningsfunktionen omfattar totalfunk- tionsprov (skyddskontroll) av befästningar. Avsikten med totalfunktionsprov är att — prova och kontrollera befästningars funk-

tions— och krigsduglighet, — kontrollera att upprättade befästnings- och driftsinstruktioner samt skyddskon- trollböcker är riktiga och ändamålsenliga, — lämna underlag och förslag för tillrättande av brister, — ge projekterings- och konstruktionsenhe- terna underlag för framtida förbättringar. Vid totalfunktionsprov medverkar repre- sentanter för uppdragsgivaren eller brukaren, materielverket samt de olika fackområdena inom fortifikationsförvaltningen.

För det rätta samordnandet och genomfö- randet av sådan provning och en riktig resultatbedömning fordras goda tekniska kunskaper samt — åtminstone för den ledande personalen — ett omfattande miljö- kunnande.

F.2.5.3 Miljökunnande

Kravet på miljökunnande i anskaffningsverk- samheten har sammanfattats i bilaga F.2.1.

Utöver vad som kan utläsas därur kan allmänt konstateras att kraven på miljökun- nande växlar med typ av objekt (befästning eller kasern), med funktion och med nivå inom funktionen. Kraven är högst i led- nings-, projekterings— och provningsfunktio- nerna.

Anskaffning av befästningar

Som ovan framhållits saknar befästnings- produktionen motsvarighet i civil byggnads- verksamhet.

Arbetet i studie- och utredningsskedena omfattar medverkan i stabernas långsiktiga studieverksamhet, medverkan i framtagande av underlag, utarbetande av teknisk-ekono- miska målsättningar och normer för den fortsatta anskaffningsverksamheten.

På personalen i lednings- och projekte- ringsfunktianerna ställs stora krav på miljö- kunnande.

Under byggprocessen från och med studie- och normarbetsskedet fram till bygghand- lingsskedet bör projekteringsfunktionen le- das av personal med grundligt miljökunnan- de täckande samtliga fyra huvudtyper av militärt miljökunnande enligt definitionen i avsnitt A.2.5. Sådan utbildning erhåller för närvarande endast militär fortifikationsper- sonal. Motsvarande krav gäller ledande perso— nal i provningsfunktionen.

På grund av de avgörande tekniska och ekonomiska konsekvenserna på sikt av in- satserna under projekterings- och byggnads- skedena bör även personalen i konstruktions- och kontrollfunktionerna successivt bibring- as kunskaper inom taktisk—tekniska, använd- ningsmässiga och underhållstekniska område- na.

Inom maskeringsområdet är behovet av miljökunnande stort. Maskerings- och sken- anläggningsåtgärder påverkas av anläggning- amas funktion och utnyttjande, motstånda- rens taktik och spaningsmetoder m. m. Inom maskeringsenheten bör därför finnas tillgång till personal med gott militärt miljökunnan- de.

Till regionala och lägre regionala instanser (militärområdena och kustartilleriförsvaren) delegeras del av befästningsanskaffningen. Med samma motiv som för den centrala instansen erfordras även här personal med gott miljökunnande.

I anskaffning av befästningar ingår även förberedelser för anskaffningi krig. Planlägg- ningen härav i fred och verkställigheten i krig i regional instans är som tidigare redovisats omfattande och kräver gott miljökunnande.

I lokal instans förekommer som förut nämnts (avsnitt F.2.1 .l) i fred ingen väsent- lig medverkan vid anskaffning av befäst— ningar. Den lokalt placerade fortifikations- personalen har dock omfattande potentiella arbetsuppgifter vid anskaffning av befäst- ningar i ett skärpt läge, beredskap och krig (jfr avsnitt F.2.4.2).

Anskaffning av kaserner Krav på miljökunnande föreligger i bygg- processens inledande skeden — studier och

196

normarbete, utredning samt programarbete. Behovet av miljökunnande för personal i ledningsfunktionen har närmare redovisats i avsnitt F.2.5.2.

Inom övriga funktioner är kraven på miljökunnande ringa i central instans.

Viss del av anskaffningen är delegerad till regionala myndigheter. Därtill kommer re- gional medverkan i förberedelser för central anskaffning. Skälen för behov i central instans av personal med miljökunnande gäller även beträffande de regionala myndig- heterna. Den nuvarande behovsavvägningen i här berört avseende är lämplig.

Som nämnts i avsnitt F.2.l.l medverkar lokal instans genom att lämna visst underlag, delta i byggmöten samt överta anskaffade objekt för vård och underhåll. Verksamheten är kombinerad med uppgifter för fastighets- förvaltning. För uppgifterna är miljökunnan- de och byggnadsteknisk utbildning av värde.

Av de skäl som redovisats i avsnitt F.2.4.2 samt i kapitel F.3 bör chef för lokal enhet vara fortifikationsutbildad militär befatt- ningshavare. Övrig personal kan vara civil.

F.2.5.4 Utvecklingsmöjligheter

I avsnitt F.2.4.l har nämnts att den civila tekniska personalen vid fortifikationsförvalt- ningen representerar alla för byggnadsverk- samhet aktuella teknik- och kunskapsområ- den. 1 regional instans är förhållandet likar- tat med undantag av att arkitekter inte finns där.

Arbetsuppgiftema för olika facktekniker, t. ex. arkitekter, VVS— och elingenjörer, är av sådan art att möjligheterna att byta verksam- hetsområden är mycket begränsade. Efter- som huvuddelen av den civila tekniska personalen är samlad inom avgränsade fack-— inriktade organisationsenheter har utredning- en valt att studera utvecklingsmöjligheterna inom vissa fack. En jämförelse har sedan .orts med relationstalen totalt sett för de i anskaffningsverksamheten engagerade hu— vudenheterna: ”befästning”, ”kasern" och ”fack”. I dessa enheter ingående personal för fastighetsförvaltning har frånräknats och re-

SOU 1973: 38

dovisas i kapitel F.3. Till grund för antal tjänster, lönenivåer och organisatorisk för- delning har legat rationaliseringsinstitutets förslag till fortifikationsförvaltningens orga- nisation med jämkningar, föranledda av prop. 1973: 75 och riksdagens beslut. Beträf- fande uppdelningen i nivåer hänvisas till vad därom sagts i avsnitt F.l.l .3.

Det må i detta sammanhang erinras om att fortifikationsförvaltningens personalupp- sättning och dess fördelning på lönenivåer har avvägts mot bakgrund av ökat köp av konsulttjänster. Detta har medfört krav på relativt många befattningshavare i de högre lönelägena. Till detta kommer att reglerad befordringsgång gäller för en stor del av den tekniska personalen, vilket bl. a. har till följd att den lägsta lönenivån kommer att omfatta ett ringa antal tekniker.

För personal för projektering av kasern- byggnader — arkitekter och husbyggnads- ingenjörer — avses omkring 50 tjänster, eller i stort sett hälften av den föreslagna kasern- enhetens tjänster. Befordringsmöjligheterna för denna personalgrupp uttryckt i relations- tal blir i den föreslagna organisationen: I.,önenivål

l—2 l : 2 2—3 1 : 0,8 3—4 1 : 0,7 För VVS— och eltekniker blir relationstalen: Lönenivål VVS-tekniker eltekniker 1—2 1 : 3 l : 2,7 2—3 1: 1,1 l:0,9 3—4 1 : 0,4 1 : 0,4

Personal med utbildning inom facken väg- och vatten, byggnads— och anläggningsteknik finns inom flera organisationsenheter inom verket. Möjligheterna att söka och erhålla tjänster vid andra enheter med likartad verksamhet är så stora att man i detta sammanhang kan räkna med ett gemensamt befordringsområde, Relationstalen är för denna teknikergrupp: Lönenivå1 1—2 1:2,5 2—3 l:l,9 3—4 l:0,5

SOU 1973:38

Befordringsmöjligheterna i nivå 2—3 för sistnämnda grupp är således sämre än för de tidigare redovisade grupperna arkitekter-hus- byggnadsingenjörer respektive VVS- och el- tekniker. Orsaken härtill berörs närmare i det följande.

Befordringsmöjligheterna totalt sett inom förvaltningens tre huvudenheter framgår av tabell F.2.2.

Tabell F.2.2 Ungefärliga befordringsmöjlig- heter, uttryckta i relationstal mellan närlig- gande lönenivåer, inom fortifikationsförvalt- ningens huvudenheter

Lönenivål Organisationsenhet befästning kasern fack 1—2 l:3,5 1:2,9 1:2,2 2—3 1:2,3 l:0,7 1: 1,2 3—4 l:0,3 l:0,5 1:05

Tidigare redovisning och tabell F.2.2 visar att relationstalen varierar något. Den mest markanta skillnaden ligger i nivå 2—3. Värdena återspeglar det förhållandet att de olika enheterna genomför projekterings- och konstruktionsarbete med egen personal i olika omfattning. Befästningsenheten utför den största delen av detta arbete inom enheten och har således en härtill avpassad personaluppsättning, dvs. proportionellt fle- ra befattningar i nivå 3 än kasernenheten.

Befordringsförhållandena inom verket är med hänsyn till de möjligheter som finns att efter viss kompletteringsutbildning söka och erhålla tjänster inom olika enheter förhållan- devis jämna. Relationstalen är bättre än de av utredningen i kapitel B.4.2 såsom lämplig norm angivna värdena.

I detta sammanhang bör nämnas att tjänstgöringen vid fortifikationsförvaltningen inom vissa teknikområden öppnar goda möjligheter för en övergång till andra myn- digheter med likartade arbetsuppgifter och till konsultbranschen. Personalomsättning av detta slag har tidvis varit ganska omfattande.

Den lämnade redovisningen har inte kun-

! Lönenivå 128 5, 2 = A26—A 30, 3 = A 19- —A 25, 4€A 18.

197

nat göras helt täckande beroende på att det även inom fortifikationsförvaltningen med dess starkt differentierade verksamhet finns smala sektorer och specialistbefattningar som närmast kan hänföras till s. k. isolerade tjänster. Specialisternas problem behandlas principiellt i avdelning B.

Den militära personalen har heller inte redovisats i detta avsnitt beroende på att utvecklingsmöjligheterna för denna personal i stor utsträckning är beroende av kårstruk- tur, personaltillgång m.m. Utredningen be- dömer dock denna personals utvecklings- möjligheter vara tillfredsställande.

Den tekniska personalen iregional instans består som nämnts i stort sett av samma teknikergrupper som i den centrala förvalt- ningen. För flertalet grupper kan central och regional organisation räknas som ett utveck- lingsområde, vilket är en stor fördel. Detta gäller personal både i anskaffning och i annan verksamhet. Personalövergångar sker såväl mellan central och regional instans som mellan de regionala myndigheterna.

De tidigare redovisade relationstalen av- seende befordringsmöjligheter är baserade på beslutad ny central organisation. Den regio- nalt placerade civila tekniska personalen har inte inräknats av det skälet att organisatio- nen är föremål för översyn. Utvecklingsmöj- lighetema för denna personal, som f.n. uppgår till något över 400 tjänstemän, är om den regionala instansen betraktas som ett särskilt utvecklingsområde — följande:

Lönenivå1 byggnads- VVS- eltekniker tekniker tekniker 1—2 1:2 — — 2—3 1: 11 1: 10 1:7 Befordringsmöjligheterna i regional in- stans är betydligt sämre än vid centralför- valtningen. I detta sammanhang bör nämnas att reglerad befordringsgång till lönegrad högst A 19 gäller för en stor del av persona- len och att lönenivå 3 med sin stora spännvidd inom sig erbjuder acceptabla utvecklingsmöjligheter. Beaktas bör också de möjligheter som finns att söka och erhålla tjänsteri den centrala förvaltningen. Erfaren-

198

heterna från sådan personalomsättning är mycket goda. I en del fall har även cirkula- tionstjänstgöring förekommit genom att ve- derbörande tjänsteman börjat sin bana i central förvaltning, sökt och erhållit tjänst vid regional enhet och sedermera med stöd av vidgade kunskaper och fördjupad erfaren- het kunnat erhålla högre tjänst i den centrala förvaltningen.

En Växeltjänstgöring av detta slag är inom fortifikationsförvaltningens verksamhetsom- råde så värdefull — främst inom arbetsområ- dena förvaltning och drift —- att alla möjlig— heter bör vidtas för att underlätta personal- utvecklingen på detta område. Utredningen anser, att studietjänstgöring m.m. bör ingå som ett viktigt moment i en framtida förbättrad personalutveckling, i varje fall för vissa personalgrupper. Formerna härför bör kunna vara desamma som övervägts iavsnitt B.4.4 och C.1 .2.4.

F.2.6 Förslag

Utredningen föreslår i fråga om sammansätt- ning av personal för anskaffningsverksamhet att de militära befattningarna inom fortifika- tionsförvaltningen skall besättas med fortifi- kationsutbildad personal. Ett antal av de befattningar, som för närvarande avses för militär personal utan fortifikatorisk utbild- ning kan därvid omvandlas till befattningar för civila tjänstemän.

Organisationsstrukturen för den militära personalen i central instans enligt detta förslag framgår av kapitel H.2. Civilmilitär personal erfordras inte.

För fortifikationsofficerama ningsverksamhet bedöms nuvarande princi- pier för rekrytering samt för grund- och specialutbildning lämpliga.

Fördelningen på personalkategorier i re- gional och lokal instans synes lämplig varför den nuvarande avvägningen bör bibehållas tills vidare.

Utvecklingsmöjlighetema för den civila tekniska personalen är beroende av i vilken

1 Lönenivå 1>B 5, 2 = A 19—A 25, 4€A 18.

i anskaff-

A 26—A 30, 3 =

SOU 1973:38

utsträckning det är möjligt för tjänsteman- nen att byta verksamhetsområde inom forti- fikationsförvaltningen samt att åstadkomma övergångar mellan central och regional in- stans eller inom sistnämnda instans. Förut- sättningama härför är att personalen ges sådan utbildning att de kunskapskrav som närmare anges i bilaga F.2.1 isina huvuddrag kan uppfyllas.

Förutom grundläggande tekniska kunska- per och arbetsledarkunskaper behöver all personal i anskaffningsverksamhet ett visst mått av förvaltningskunskaper. En stor del av personalen behöver dessutom militärt miljökunnande av olika art.

Fortifikationsförvaltningens produktions- uppgifter kan av olika skäl komma att variera till såväl innehåll som volym, vilket även medför krav på att personal skall kunna omdisponeras för andra uppgifter inom eget fack.

För att förbättra utvecklingsmöjligheter och möjligheterna till ett rationellt utnytt- jande av personalen föreslås att:

— personalen — såväl centralt som regionalt

anställd — ges ökade kunskaper inom ämnesområden som är speciellt viktiga för förvaltningen, — framför allt regionalt och särskilt inom kontrollfunktionen sysselsatt personal be- reds ökad militär miljöutbildning, — studietjänstgöring m.m. ges ökat utrym- me, — övergångar mellan närliggande verksam- hetsområden i lämplig utsträckning under- lättas, — personalplaneringen främst inriktas på att vidga trånga sektorer och därmed skapa större utvecklingsområden för berörd per- sonal.

SOU 1973:38

199

F.3

F.3.l Presentation av området

F.3. 1.1 Inledning

Med fastighetsförvaltning avses i detta sam- manhang vård och underhåll av krigsmaktens befästningar och byggnader samt flygfält, övningsfält, skjutfält och övrig fast egendom.

Från programbudgetsynpunkt indelas fas- tighetsförvaltning i delprogrammen under- håll och drift. I det senare delprogrammet ingår förutom drift av fasta maskinanlägg- ningar rn. rn. även mindre reparationer av installationer och andra smärre serviceåtgär- der.

En funktionsindelning av fastighets- förvaltning i likhet med vad som gjorts i kapitel F.2 i fråga om anskaffningen skullei huvudsak innebära funktionerna — ledning, — teknisk beredning (behovsutredning, prio- ritering),

— konsultverksamhet rådgivning),

— verkställighet.

Gränsdragningen mellan de olika funktio- nerna blir dock svår särskilt i de minsta (lägsta) organisationsenheterna.

Då frågor om administrativ personal be- handlas av utredningen i avdelning D, be- gränsas i detta sammanhang redogörelsen för personal i fastighetsförvaltning till att om- fatta endast personal med i huvudsak tek- niska uppgifter. Detta senare begrepp är dock relativt vittomfattande, då däri med

(teknisk-ekonomisk

200

Personal för fastighetsförvaltning

hänsyn till den mångskiftande verksamheten inbegrips inte endast fortifikatoriska och byggnadstekniska uppgifter utan även sådana av maskin-, installations- och annan special- teknisk art.

Fastighetsförvaltning bedrivs såväl i cen- tral som i högre regional och lägre regional/ lokal instans. Det finns dock relativt stora olikheter i verksamhet och ansvar i här berört avseende i de tre instanserna. Det är därför ändamålsenligt att redovisa persona- len i fastighetsförvaltning var för sig i central, högre regional och lägre regional/ lokal instans. Avsnittet avslutas med en sammanställning över de samlade resurserna av teknisk personal för delprogrammet fas- tighetsförvaltning.

Redovisat siffermaterial är inte fullstän- digt verifierat. Fortlöpande förändringar i personaluppsättning sker i takt med naturlig avgång utan återbesättning av uppkomna vakanser. I detta sammanhang är dock såda- na variationer utan betydelse, då de inte påverkar utredningens principiella stånd- punktstaganden.

I det följande har i berörda avseenden beaktats prop. 1973: 75 och därpå grundat riksdagsbeslut enligt rskr 1973: 195.

F.3.1.2 Central instans

I fortifikationsförvaltningen handläggs un- derhållsfrågor av skilda organisationsenheter.

SOU 1973:38

Tabell F.3.1 Personal inom fortifikationsförvaltningen för fastighetsförvaltning. Läget efter den 1 juli 1974 enligt FRI och FortF förslag

Organisationsenhet

Antal befattningshavare

i nivå1 Summa 1 2 3 4 befästningsavdelningens underhållsenhet (inkl. flygfält) 2 9 14 4 29 kasernavdelningens underhållsenhet 2 13 7 2 24 markbyråns domänenhet 2 2 2 1 7 driftenhet 2 10 20 3 3 5 Summa 8 34 43 10 95

' Nivåerna motsvarar ungefär lönegraderna >B 5 (nivå 1), A 26—A 30 (nivå 2), A l9—A 25 (nivå 3) och SA 18 (nivå 4).

Sålunda svarar befästningsavdelningen för underhåll av befästningar och — fr. o. rn. den 1 juli 1974 — av flygfält, kasernavdelningen för kasernfondens byggnader m.m. samt markbyrån för övnings- och skjutfält med därtill hörande skogar. Intill nämnda dag handhas flygfältsunderhållet av väg- och vattenbyggnadsbyråns flygfältsenhet.

En särställning intar den sektion inom kasemvårdsbyrån, som direkt ombesörjer fastighetsförvaltningen av ämbetshus m. m. i Stockholm. Hur denna förvaltning i framti- den skall ordnas skall dock enligt nämnda proposition prövas i samband med den fortsatta översynen av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret.

Driftfrågor skall från den 1 juli 1974 samordnas inom en särskilt organiserad drift- enhet utom vad beträffar sådana frågor under markbyrån. I avvaktan härpå svarar varje berörd organisationsenhet för egna driftfrågor i enlighet med gällande bestäm- melser inom fortifikationsförvaltningen.

Underhållsmedel beräknas i princip efter vissa regler procentuellt på de i fastighetsfon- den redovisade värdena och bestäms årligen efter gällande index. Ämbetsverket dispone- rar viss del av underhållsmedlen dels för oförutsedda behov, dels ock för åtgärder i egen regi såsom underhåll och drift av centrala ämbetshus i Stockholm, totalfunk- tionsprov av större befästningar, bergrens—

SOU 1973:38

ning av tunnelanläggningar m.m. Huvudde- len av medlen fördelas dock på de regionala myndigheterna, vilka ansvarar för underhåll och drift av försvarets fastigheter. Förutom normer och tekniska anvisningar för de regionala myndigheternas verksamhet har fortifikationsförvaltningen även gett ut be- stämmelser om att mer omfattande under- hållsåtgärder skall underställas ämbetsverkets prövning. Sålunda skall objekt till en kost- nad av mer än 100 000 kr särskilt prövas av den centrala myndigheten. Beträffande in- spektionsverksamheten må särskilt fram- hållas att förvaltningens inspektion av befäst- ningar sker i samverkan med inspektören över rikets befästningar.

Som tidigare redovisats är den centrala myndigheten för närvarande under omorga- nisation. Då grundema för utredningens värderingar inte undergår någon principiell förändring i samband därmed och då den nya organisationen från fastighetsförvalt- ningssynpunkt blir mer renodlad, har det bedömts mest lämpligt att redogöra för omfattning och sammansättning av personal inom fortifikationsförvaltningen för fastig- hetsförvaltning i enlighet med läget efter den 1 juli 1974. Denna redovisningi tabell F.3.l grundar sig visserligen i huvudsak endast på av rationaliseringsinstitutet och fortifika- tionsförvaltningen gemensamt lämnat för- slag, men den torde dock ge en för detta

sammanhang tillräckligt god bild av den tekniska personalens omfattning och fördel- ning på organisationsenheter.

Utöver i tabellen redovisad personal avses även viss annan personal utnyttjas genom köp av tjänster främst från fackenheten i samband med upprättande av driftinstruk- tioner m.m. Totalt torde därför ca 100 tekniker — i vidsträckt bemärkelse — inom fortifikationsförvaltningen tas i anspråk för uppgifter i samband med fastighetsförvalt- ning.

Det må dock framhållas att i detta sammanhang nuvarande Stockholmssektion inom kasernvårdsbyrån inte redovisats, då den förutsätts få annan organisationsanslut- ning. Personaluppsättningen för fastighets- förvaltning av ämbetshus m. m. i Stockholm torde dock oavsett organisationstillhörighet bli i stort oförändrad, dvs. ca 17 tekniker (utom maskinpersonal).

I samband med översynen av fortifika- tionsförvaltningens organisation lämnades inga förslag om fördelning mellan militär och civil personal, då dithörande frågor förutsat- tes bli behandlade av personalkategoriutred- ningen.

I kapitel F.l har redovisats de militära tjänstemas placering 1972/73.

Den civila personalen för befästnings- och kasemunderhåll utgörs i huvudsak av bygg- nadstekniker samt för flygfältsunderhåll av väg- och vattenbyggnadstekniker. På domän- enheten är de civila teknikerna skogsutbilda- de, medan den blivande driftenhetens perso- nal till övervägande delen kommer att bestå av specialister ur VVS-, el— och var—facken. Även byggnads-, väg-, trädgårds- och lokal- vårdstekniker kommer att ingå i enheten.

F.3. l .3 Högre regional instans

I högre regional instans är dels militärområ- desstabernas sektion 8, dels byggnadskonto- ren (ett vid varje militärområde och Got- lands militärkommando) direkt engagerade i fastighetsförvaltningen. Militärkommandot på Gotland jämställs i detta sammanhang med militärområde.

202

Sektion 8 uppgifter i samband med fastighetsförvaltning omfattar i stort stabs- mässig handläggning av ärenden i vad avser ledning, generalplaner och annan långsiktig planering, militär behovsprövning och därpå grundad prioritering, medelsfördelning och övervakning samt kontroll främst av befäst- ningars allmänna standard och krigsduglig- het. I vad gäller medelsfördelningen innefat- tar denna bl. a. att i samråd med chefen för byggnadskontoret (byggnadsdirektören) be- sluta vilka större underhållsåtgärder som skall vidtas genom byggnadskontorets för- sorg genom entreprenadförfarande och vilka som skall överlämnas till lägre regional/lokal myndighet för verkställighet. Beträffande befästningsunderhåll svarar sektion 8 även för byggnadsprogram och övriga grundläg- gande bygghandlingar samt i vissa fall för projektledning eftersom byggnadskontoren inte har fortifikatoriskt utbildad personal. Det må i detta sammanhang framhållas att strävan varit i befästningsverksamheten att så långt möjligt använda typanläggningar. Detta har även i huvudsak lyckats i vad gäller småanläggningar som truppbefästningar, fri- liggande ammunitionsförråd m. fl. I flera fall har dock anpassning till förhållandena på byggplatsen i fråga om terrängformer, mark- beskaffenhet, bergstruktur m.m. medfört att också vid serie-ltyputbyggnad olikheter uppstått mellan anläggningarna. En mångfald i bygghänseende exklusiva anläggningar finns därför, vilket är viktigt att beakta i samband med olika underhållsåtgärder.

Såsom i det föregående redovisats har översynen av fortifikations- och byggnads- förvaltningen inom försvaret resulterat i förslag till omorganisation av den centrala instansen. Organisationen i övriga instanser överses för närvarande men resultat därav väntas inte föreligga förrän hösten 1974. Det är därför nödvändigt att bygga redogörelsen avseende högre regional instans på nuläget. Även om översynen kan resultera i föränd- ringar av antalet befattningar torde dock i princip nuvarande uppdelning på personal- kategorier bestå, vilket i detta sammanhang torde vara mest betydelsefullt. Pågående

SOU 1973:38

Tabell F.3.2 Militär personal i militärområdesstabernas sektion 8 som handlägger ärenden avseende fastighetsförvaltning

Avdelning (motsv.) Antal vid militärområdesstab (motsv.) 5: a S V Ö B NN ÖN MKG

sektionschef 1 1 1 1 1 I 1 7 utrednings- och laneringsavdelning

- regementso icer, fort 1 1 1 1 1 2 1 8

_ kompaniofficer, ” l — 1 l — 2 — 5 domänavdelning

— kompaniofficer, fort 11 1 I —' 1 I 1 6

S : a 4+1 3 4 3 + 1 3 6 3 26 + 2

' Tillkommer en kompaniofficer (reserv).

särskilda maskintjänstförsök kan dock med- föra att maskinpersonal — till skillnad mot för närvarande — kan komma att ingå i den högre regionala organisationen. Hänsyn här- till har dock inte kunnat tas i den följande redogörelsen.

Militär personal i militärområdesstabernas (MKG) sektion 8 som till en del av sin tid handlägger fastighetsförvaltningsärenden framgår av tabell F.3.2.

Det är svårt att ange i vilken utsträckningi tabellen upptagna befattningshavare ägnar sig åt fastighetsförvaltning, då stora variatio- ner förekommer både i tid och mellan olika staber och avdelningar. Ett genomsnitt torde dock vara omkring 50% av tiden, vilket således skulle innebära en sammanlagd insats om ungefär 14 personår för fastighetsförvalt- ning.

Den civila personal som är placerad vid sektion 8, tillhör redovisningsmässigt respek- tive byggnadskontor och redovisas tillsam- mans med övrig personal i fastighetsförvalt- ning på byggnadskontoren i tabell F.3.3.

Bland personalen i underhållsavdelningen ingår de driftingenjörer, som främst skall tjäna som tekniska rådgivare/konsulter åt de lägre regionala/lokala myndigheterna. De har dock därutöver uppgifter inom anskaffnings- verksamheten, vilket även är fallet för övrig personal. Som ett grovt genomsnitt torde kunna anges att verksamheten fördelar sig med en tredjedel på anskaffning och två tredjedelar på fastighetsförvaltning, vilket således skulle innebära ca 100 personår på

SOU 1973: 38

sistnämnda verksamhet för den tekniska personalen.

Även övriga avdelningar inom byggnads- kontoren — främst VVS- och elavdelningarna — deltar i viss utsträckning i fastighetsför- valtning. Så är t. ex. fallet vid större repara- tioner av installationer, som utförs på entre- prenad, där insatsen kan omfatta uppgöran- det av entreprenadhandlingar, teknisk granskning av anbud samt kontroll och besiktning av arbeten. Även i inspektioner och övrig kontroll av driftverksamheten deltar dessa avdelningar. Sammanlagt uppgår antalet VVS- och elingenjörer vid de sju byggnadskontoren till 80 personer. Om deras insatser i fastighetsförvaltning uppskattas till lägst 15—20 % av deras tid, skulle den sammanlagda årsinsatsen uppgå till ca 15 personår.

Även planerings- och byggnadsavdelning- ama om tillhopa 87 tekniker kan i begränsad omfattning tas i anspråk för fastighetsför- valtningsärenden, liksom fallet även är med byggnadsdirektörerna. Sammanlagt torde denna insats kunna uppskattas till ca 6 personår.

Den sammanlagda resursinsatsen på högre regional instans för fastighetsförvaltning skulle således uppgå till omkring 135 person- är.

Personalkategori- och teknisk facktillhö- righet framgår i huvudsak direkt av det anförda. I fråga om löneställning må endast framhållas att hela skalan från byggnads- direktör i lönegrad C 1 (B 7—6) till tekniker

203

Tabell F.3.3 Civil personal i militärområdenas sektion 8 och byggnadskontoren, som handlägger ärenden avseende fastighetsförvaltning

Avdelning (motsv.) Antal vid militärområdesstab (motsv.) S: a S V Ö B NN ÖN MKG

byggnadsingenjör 1 l 1 l 1 l 7 underhållsavdelning 11 19 5 6 22 7 81 väg- och vattenbyggnadsavdelning 2 9 l 5 7 — 30 placerade vid sektion 8 ' 3 82 43 5 5 2 32

S:a 23 17 37 11 17 35 10 150

' Därav tjänsteförening för en kompaniofficer ur Fort. ” Därav tjänsteförening för tre kompaniofficerare ur Fort. 3 Därav tjänsteförening för två kompaniofficerare ur Fort.

i A 13 är företrädd. Flertalet ingenjörer återfinns dock i mellanskiktet kring löne- graderna A 23—21.

F.3.1.4 Lägre regional/lokal instans

Det direkta ansvaret för egentlig fastighets- förvaltning ligger huvudsakligen på lägre regional/lokal instans. Inom armén är i regel intendenten chef för den organisationsenhet som handlägger hithörande frågor, men vid förband med större övnings— och skjutfält — främst pansar— och artilleriregementen — är en särskild regementsofficer (arvodist) chef för kasernavdelningen. Vid de tre örlogsba- serna är en civil ingenjör chef för byggnads- avdelningen medan den relativt omfattande fortifikationsavdelningen vid kustartilleriför- svaren leds av en regementsofficer ur forti- fikationskåren (fortifikationsbefälhavare). Vid flygflottiljerna är intendenten jämväl chef för byggnadsavdelningen.

Det förvaltade fastighetsbeståndet är del- vis koncentrerat till kasemetablissement, delvis spritt över stora ytor. Spridningen gäller i särskilt hög grad befästningar. Anta- let fastigheter är mycket stort — mer än 50 000 enheter till ett sammanlagt värde i 1972 års priser av ca 11 000 milj. kr — och av mycket skiftande art. Sålunda finns kasembyggnader av olika slag såsom kansli- hus och andra kontorsbyggnader, förlägg- ningskasemer och -baracker, matsalar och

sjukhus, övningshallar och gymnastik- byggnader, förråd och verkstäder, garage och hangarer, skolbyggnader, simhallar, kyrkor, bostäder m.m. Av befästningar finns alla slag i skalan mellan truppskyddsrum och varvsanläggningen på Muskö, och som exem- pel må endast nämnas stabs— och stridsled- ningsanläggningar med 100-tals rumsenheter, kustartilleribatterier och minstationer, berg- hangarer och -verkstäder, ammunitions- och drivmedelsförråd, radar- och radiostationer m.m. Av övriga anläggningar kan bland försörjningsanordningar nämnas värme- centraler och transformatorer, renings- och vattenverk samt kulvertar och kablar. Andra anläggningar är t. ex. flygfält och helikopter- platser, hamnar och bryggor, vägar och broar, skjutbanor och badanläggningar. På övnings- och skjutfälten finns hindergårdar samt idrottsplatser och — i regel utarrendera- de — jordbruk samt stora skogar med åtminstone delvis god avkastning. Frågor om jakt och fiske må även nämnas. Som en sammanfattning må endast understrykas om- fattningen och komplexiteten hos det för— valtade fastighetsbeståndet.

Uppgifterna i samband med fastighets- förvaltning i lägre regional/lokal instans om- fattar i stort planläggning, budgetering, verk— ställighet samt övervakning av lokalnyttjar- nas m.fl. sätt att vårda fastighetsbeståndet. Som grund för långtidsplaneringen i fråga om fastighetsförvaltningen ligger de för byggnadssidan speciella generalplanerna.

SOU 1973:38

Dessa förnyas i princip med 7-årsintervall och är främst inriktade på att klarlägga behovet av nybyggnader och större ändrings- arbeten på befintliga byggnader. En direkt följdverkan på fastighetsförvaltningen är emellertid att fastighetsunderhållet både på rivnings- och berörda ändringsfastigheter skall minimeras i största möjliga grad i avvaktan på verkställighet av planerad åt- gärd. Planläggningen i övrigt omfattar främst de årliga statförslagen, som bl. a. för närmast kommande budgetår redovisar planlagda un- derhållsåtgärder med delkostnader inom av militärbefälhavaren tidigare angiven total anslagsram. I statförslaget redovisas även planerade åtgärder för ytterligare två år med något mindre fullständighet och noggrann- het. Efter fastställande av planen och beslut om vilka åtgärder som skall ombesörjas av byggnadskontoret genom entreprenadför- farande sker budgetering och planering för verkställigheten, som huvudsakligen sker ge- nom hos myndigheten fast anställd arbets- kraft. Utöver sålunda planeringsbara åtgärder uppstår emellertid under löpande budgetår ständigt krav på smärre åtgärder. Om större oförutsedda behov uppkommer måste om- prioritering ske eller särskild kompletterande medelsframställning göras till militärbefälha- varen. Övervakning av fastighetsbeståndets skötsel sker i viss utsträckning genom inspek- tioner men till övervägande delen isamband med övrig verksamhet.

Av samma skäl som angavs i föregående avsnitt måste redogörelsen för personalsam- mansättning m. m. för fastighetsförvaltningi lägre regional/lokal instans bygga på nuläget.

Då stora olikheter beträffande organisa- tion och uppgifter föreligger mellan försvars- grenarna synes åskådligheten nödvändiggöra en redovisning var för sig för myndigheter inom armén, marinen och flygvapnet. För att fullständiga bilden är det nödvändigt att i sådant fall lämna även en redogörelse för myndigheter under huvudprogram 4 och 5 under rubriken Gemensamt. Slutligen synes det ändamålsenligt att i ett sammanhang redogöra för all personal i fast maskintjänst under rubriken Maskinpersonal samt för

SOU 1973:38

personal för arbeten i egen regi under rubriken Hantverkspersonal.

Armén

Såväl militär som civil personal ingår i organisationen för fastighetsförvaltning vid försvarsområdesstaber och förband. Av ar- méns gemensamma skolor är det endast krigsskolan och tygförvaltningsskolan, som i den egna organisationen har sådan personal.

Den fortifikationsutbildade militära perso- nalen består av kompaniofficerare, medan övrig militär personal för fastighetsförvalt- ning utgörs av både regements-, kompani- och plutonsofficerare.

Den civila personalen (utom maskinperso- nal och administrativ personal) omfattar till övervägande delen hantverkspersonal, som dock i det följande redovisas separat liksom maskinpersonalen. På fyra garnisonsorter finns dock vägmästare som chef för gemen- sam vägavdelning, varjämte ytterligare 9 förband och skolor har vägmästare i sin organisation. Sammanlagt 12 skogvaktare tjänstgör vid förband, som under sin förvalt- ning har större skogsområden.

Sammansättningen i stort av berörd perso- nal framgår av tabell F.3.4.

Sammanlagt är resursinsatsen för fastig- hetsförvaltning (utom maskinpersonal och personal för arbeten i egen regi) sålunda ca 180 personår.

Marinen

Vid örlogsbaserna är det militära inslaget i personaluppsättningen mycket begränsat. Så- lunda finns endast en fortifikationsutbildad kompaniofficer vid varje bas. Vissa civila befattningar vid örlogsbas Ost skall emeller- tid enligt riksdagsbeslut omvandlas till mili- tära.

Även den civila personalen är av relativt begränsad omfattning, till en del beroende på att baserna i Karlskrona och Göteborgi vad rör fastighetsförvaltning är hänvisade till köp av tjänster från kustartilleriförsvaren på respektive orter.

205

Tabell F.3.4 Personal för fastighetsförvaltning vid arméns lägre regionala/lokala myndighe- ter

Personalkategori (-grupp) Antal vid myndighet inom S: 3 militärområde (motsv.)

S V Ö B NN ÖN MKG

MILITÄR PERSONAL Aktiv personal intendenter (deltid)l 6 6 12 6 6 9 1 46 kompaniofficerare Fort 9 9 16 6 3 10 1 54 kompaniofficerare övriga 2 — — 1 — — — 3 plu tonsofficerare 10 7 1 1 8 5 6 3 SQ Arvodespersonal regemen tsofficerare 6 2 3 1 l 1 1 15 kompaniofficerare 3 3 6 2 2 1 21 ClVlL PERSONAL vägmästare 4 2 5 2 - l — 14 skogvaktare l 1 4 l 1 2 — 10 arbetsledare — l — 2 1 — - 4 S : a 4 1 3 1 5 7 3 1 19 3 1 7 2 17

' lntendentemas deltidstjänst för fastighetsförvaltning varierar i omfattning men uppskattas av utredningen överslagsvis till ca 20 % av arbetstiden eller för denna personalgrupp omkring 9 personår.

Tabell F.3.5 Personal för fastighetsförvaltning vid örlogsbaserna

Personalkategori (grupp) Antal vid örlogsbas S: a S V 0

MILITÄR PERSONAL kompaniofficerare Fort 1 1 kompaniofficerare arvode 1 — — 1

CIVIL PERSONAL tekniker (lgr A 19—) tekniker (— lgr A 18) skogvaktare — —

S:a 8 4 19 31

;— U)

_U- lo.) _. HOH—- x]

Tabell F.3.6 Personal för fastighetsförvaltning vid kustartilleriförsvaren

Personalkategori (grupp) Antal vid kustartilleriförsvar S: a BK GbK SK NK GK

MILITÄR PERSONAL regementsofficerare Fort kompaniofficerare Fort kompaniofficerare övriga plutonsofficerare

10 16

I—wN v—n—wlo u—l un» l lung | IN»—

CIVIL PERSONAL tekniker (lgr A 19—) 16 53 tekniker (— lgr A 18) 9 34 skogvaktare — — 1 — — 1

S:a 31 21 40 19 7 118

xl—l u—nu— I—HD

... ao w—

Tabell F.3.7 Personal för fastighetsförvalt- ning vid flottiljerna

Personalkategori (grupp) Antal MILITÄR PERSONAL

intendenter (deltid) 17 regementsofficerare (arvode) 1 kompaniofficerare Fort 2 CIVILMILITÄR PERSONAL

flygtekniker vid fältarbetstropp 52 CIVIL PERSONAL

kasernföreståndare 19

S : a 91

Personalen redovisasi tabell F.3.5.

De sammanlagda resurserna vid örlogsba- serna i vad avser fastighetsförvaltning (utom maskinpersonal och personal för arbeten i egen regi) uppgår sålunda till ca 30 personår.

Vid kustartilleriförsvaren finns av militär personal både regements— och kompanioffi- cerare ur fortifikationskåren samt maskinut- bildade kompaniofficerare ur kustartilleriet vilka senare dock redovisas i det följande under rubriken Maskinpersonal. Av civil personal finns tekniker ur såväl bygg—, el- som VVS-facken.

Sammansättningen i stort av personalen redovisasi tabell F.3.6.

Av personalresursema torde ca 60 % ut- nyttjas för fastighetsförvaltning, medan ca 40 % krävs för krigsplanering, anskaffnings- verksamhet m.m. Bortsett från arbetskraft för arbeten i egen regi samt maskinpersonal är således insatsen för fastighetsförvaltning vid kustartilleriförsvaren ca 70 personår.

Flygvapnet

I flygvapnets fastighetsförvaltning deltar en- dast två fortifikationsutbildade befattnings- havare, nämligen en kompaniofficer vid vardera sektorflottiljema F7 och F21. I övrigt utgörs den militära personalen av flottiljindententer, utom vid F 10 där en regementsofficer ur flygvapnet (arvodist) tjänstgör som kasemofficer i särskild för- söksorganisation.

I stort framgår personaluppsättningen av

SOU 1973: 38

Intendenternas och tlygteknikernas insat- ser för fastighetsförvaltning varierar. Enligt FRI undersökningar ägnar intendentema ca två tredjedelar av sin tid åt fastighetsförvalt- ning, medan motsvarande siffra för flygtek- nikema är ca 50 %. Den totala resursinsatsen för fastighetsförvaltning uppgår sålunda till omkring 60 personår.

Gemensamt

Vid sidan av de i det föregående redovisade försvarsgrensmyndighetema finns gemensam- ma myndigheter — främst tyg-, intendentur- och verkstadsförvaltningar på militärområ- desnivå — med egen fastighetsförvaltning.

Vid ingen av dessa myndigheter finns dock fortifikationsutbildad personal eller andra befattningshavare med enbart fastig- hetsförvaltningsuppgifter utan dessa uppgif- ter fullgörs vid sidan av de egentliga huvud— uppgifterna.

Den totala resursinsatsen för fastighetsför— valtning vid berörda myndigheter torde enligt till FRI lämnade uppgifter uppgå till högst 13 personår.

Maskin perso nal

För fast maskintjänst finns vid kasemetablis- sementen och vid vissa större befästnings- anläggningar särskild personal på olika nivåer — driftingenjörer, maskinchefer, maskinister, reparatörer och värmeskötare.

Den totala uppsättningen av maskin— tjänster framgår i stort av tabell F.3.8.

All personal är civil utom vid kustartilleri- försvaren, där vissa befattningshavare är maskinutbildade kompaniofficerare ur kust- artilleriet. Sålunda finns för befästningssidan inom Stockholms och Göteborgs kustartille— riförsvar en samt inom Blekinge kustartilleri- försvar fyra kompaniofficerare medan vid de båda övriga kustartilleriförsvaren en kompa- niofficer svarar för maskintjänsten både på kasem- och befästningssidan. Dessutom finns inom Stockholms kustartilleriförsvar tre mi- litära befattningar för reparatörsuppgifter,

207

Försvarsgren (motsv.) Antal inom militärområde (motsv.) S: a S V Ö B NN ÖN MKG armén 115 92 148 69 39 77 20 560 marinen 39 22 70 — 12 — 12 155 flygvapnet 94 51 148 — 14 21 — 328 gemensamt 10 1 36 12 7 52 — 118 S: a 258 166 402 81 72 150 32 1 161

som uppehålls av civila ersättare.

Av maskintjänstema är för närvarande drygt ett 100-tal vakanta, varför resurserna för denna del av fastighetsförvaltningen kan uppskattas till omkring 1 050 personår.

Han tverksperso nal

För såväl drift- som underhållsåtgärder i sanfband med fastighetsförvaltning finns vid myndigheterna hantverkspersonal till varie- rande antal.

Antalet hantverkare — snickare, murare, målare, diversearbetare m.fl. — framgåri stort av tabell F.3.9.

F .3. l .5 Sammanställning över teknisk perso- nal i fastighetsförvaltning

I det föregående har redovisats personalbe- hov för fastighetsförvaltning sålunda

Personår — fortifikationsförvalt- ningen 100 . tillkommer för ämbets- husen i Stockholm 17 — högre regional instans . sektion8 14 . byggnadskontor 121

— lägre regional/lokal

instans . armén 180 . marinen 100 . flygvapnet 60 . gemensamt 13 . maskinpersonal 1 050 . hantverkspersonal 663 5: a ca 2 300

F.3.2 Studier

Utredningen har endast i begränsad utsträck- ning |0rt egna undersökningar avseende fastighetsförvaltning. Utredningen har nämli- gen lämnats full insyn i arbetsmaterialet från den projektgrupp inom rationaliseringsinsti- tutet som svarar för i det föregående omnämnd översyn. I detta material ingår bl. a. anteckningar från ca 90 intervjuer med olika befattningshavare inom och beroende av förvaltningsområdet.

I samband med projektgruppens inter- vjuverksamhet vid vissa myndigheter inom södra militärområdet deltog också represen- tanter från utredningen och verkställde där- vid ca 20 egna intervjuer.

Tabell F.3. 9 Antal tjänster för hantverkspersonal

Försvarsgren (motsv.) Antal inom militärområde (motsv.) S: a S V Ö B NN ÖN MKG

armen 59 49 56 27 13 33 4 241 marinen 80 35 93 — 11 — 8 227 flygvapnet 21 23 37 — 5 6 — 92 gemensamt 2 — 33 — 9 48 11 103

S: a 162 107 219 27 38 87 23 663 208 SOU 1973 : 38

Den pågående rationaliseringen inom försva- ret i avsikt främst att åstadkomma bespa— ringar i fredsorganisationen innebär bl. a. en minskning av antalet förvaltningsmyndighe- ter. Sålunda skall inom armén sammanslag- ning ske av försvarsområdesstabema med ett näraliggande regemente. I den organisation av fastighetsförvaltningen som skall gälla i awaktan på resultat av nedan nämnd över- syn har chefen för armén föreslagit en fortifikationsutbildad kompaniofficer som chef för förvaltningsenheten.

1 prop. 1973: 75 omnämns ytterligare ett integrationssteg, nämligen samordning av stabs- och förvaltningsresurserna för alla förband på samma garnisonsort, i första hand beträffande förbanden iöstersund och Eksjö.

Pågående översyn av fortifikations- och byggnadsförvaltningen inom försvaret som bedrivs av försvarets rationaliseringsinstitut gemensamt med fortifikationsförvaltningen har bl.a. målet att samordna fastighetsför- valtningen över lämplig yta och om möjligt över försvarsgrensgränserna.

De särskilda maskintjänstförsök som se- dan ett par år pågåri Skåne syftar också mot en samordning över ytan i stället för som hittills självständiga maskinavdelningar för varje etablissement. En avsevärd minskning — omkring en tredjedel — av antalet maskin- tjänster beräknas bli en följd härav.

Genomförande av den militära pensions- åldershöjningen innebär bl. a. att nuvarande arvodestjänster för regements— och kompani- officerare i fastighetsförvaltning samt tjäns- terna för kasemföreståndare vid flygflottilj skall bytas ut mot tjänster för kompanioffi- cerare ur fortifikationskåren.

Efter översynen av det centrala ämbetsver- ket föreslog försvarets rationaliseringsinstitut principiellt ett ökat köp av utomverks- tjänster. Nuvarande översyn av de högre regionala och lägre regionala/lokala instan- serna kommer sannolikt att resultera i ett liknande förslag, vilket bl. a. skulle innebära en ytterligare minskning av de lokala arbets-

14—SOU 1973:38

styrkorna för verksamhet i egen regi. Sedan lång tid tillbaka sker också i samband med naturlig avgång en sådan minskning. Den avses dock driVas ännu längre, inte minst i vad avser kustartilleriförsvaren.

F.3.4 Personalsammansättning

För fastighetsförvaltning finns, som framgår av avsnitt F.3.1 militär personal med fortifi- katorisk utbildning samt regements- och kompaniofficerare på stat och som arvodis- ter och plutonsofficerare på stat vilka saknar för facket relevant utbildning. Den civila personalens sammansättning präglas främst av förekomsten av en mängd olika teknik- fack såsom bygg, el, VVS, väg, maskin, skog m. m. Därtill kommer att många befattnings- havare delar sin tid mellan anskaffnings- och förvaltningsverksamhet samt att viss personal — främst intendenter -— har fastighetsförvalt- ning som uppgift vid sidan av sin egentliga verksamhet.

För att i någon mån förklara den kompli- cerade personalsammansättningen synes det ändamålsenligt att ge en kort återblick på den historiska utvecklingen både i vad avser organisation och teknik. Därigenom belyses även i viss utsträckning grunderna för förslag om fortsatt utveckling i fråga om personal- sammansättningen för fastighetsförvaltning.

Närmast före 2. världskriget fanns inom armén på regional nivå i arméfördelningssta- berna endast en fortifikationsofficer på aktiv stat samt en arvodesanställd fortifikationsun- derofficer för såväl anskaffnings- som för- valtningsverksamhet. Vid förbanden fanns för samma uppgifter en kasernofficer som avslutade sin aktiva tjänst i denna befattning samt en arvodesanställd kasemunderofficer som oftast gjort sin aktiva tjänst vid förban- det. Ingen av dessa befattningshavare hade någon utbildning i vare sig förvaltning eller byggnadsteknik. Inom marinen fanns där- emot såväl inom flottans som kustartilleriets organisation relativt starka byggnadsorgan. Inom flygvapnets begränsade organisation tillämpades i huvudsak samma principer som inom armén.

De tre försvarsgrenarna hade i central instans var och en sin egen förvaltningsorga- nisation, inom vilken bl. a. alla förslag om åtgärder för fastighetsförvaltning vid de lokala myndigheterna prövades och tekniskt bearbetades. Endast till följd av underhålls- anslagens ringa storlek kunde systemet ver- ka.

Under beredskapstiden tillfördes fortifika- tionssektionerna i de nybildade militärbefäls- staberna viss civil byggnadsteknisk personal främst till följd av de ökade underhållsan- slagen. Något senare fick i lokal instans intendenterna vid flertalet förband tillikabe- fattning såsom kasemofficer, varigenom bl. a. kraven på förvaltningsutbildning kunde tillgodoses samtidigt som samordningen med utbildningen underlättades. Vid förband med större övnings— och skjutfält inrättades särskilda arvodesbefattningar för kasernoffi- cerare.

I central instans samordnades fortifika- tions- och byggnadsförvaltningen till en för försvaret gemensam myndighet, fortifika— tionsförvaltningen. Personalförstärkning i samband därmed förbättrade möjligheterna till teknisk bearbetning av lokalmyndigheter- nas förslag om större underhållsåtgärder.

Mot slutet av 1950-talet utökades kraftigt den civila personalen inom militärbefälssta- bernas fortifikationssektion genom att dit överfördes personalen vid de för anskaff- ningsverksamhet inrättade kontrollorganen. I denna personal ingick driftingenjörer för rådgivning åt lokalmyndighetema samt även el- och VVS-ingenjörer. Samtidigt blev forti- fikationssektionerna regionalorgan för bygg- nadsverksamheten även vid flygvapnets för- band utom i vad avsåg flygfälten. Som en följd av denna förstärkning av den tekniska kapaciteten hos regionalorganen ålades dessa beslutsrätten avseende underhållsåtgärder ut— om i vad gällde mycket stora och komplice- rade åtgärder.

Samtidigt medförde utvecklingen inom byggnadsindustrin ökade krav på teknisk utbildning av personal för fastighetsförvalt- ning i lokal instans utan att därför miljökun- nandet skulle bli lidande. Följden härav blev

en väsentlig ökning av antalet fortifika- tionsunderofficerare, till vilka i stor ut— sträckning delegerades uppgifter från kasem- officerare vare sig de var intendenter eller arvodesanställda officerare. Tekniskt biträde lämnades därutöver genom i fortifikations- sektionema enligt ovan ingående driftingen- jörer.

Chefen för flygvapnet föreslog som en följd av vunna erfarenheter att de civila kasemföreståndarna vid flottiljema succes- sivt skulle ersättas med fortifikationsunder- officerare.

I samband med organiserandet av militär- områdesstabema 1966 inordnades den civila tekniska personalen i nybildade byggnads- kontor, underställda militärbefälhavarna så- som lokalmyndigheter och med huvudupp- gift att utöver teknisk rådgivning åt lokal- myndigheterna även svara för verkställighet av byggåtgärder av olika slag både i vad gäller anskaffning och förvaltning. I fråga om större anskaffningar var byggnadskontoren direkt underställda fortifikationsförvalt— ningen. Till fortifikationssektionemas förfo- gande ställde kontoren även vissa civila tekniker för medverkan i stabsarbetet såsom i det föregående redovisats om nuläget.

Den organisatoriska utveckling som i korthet redovisats ovan berörde marinen i huvudsak endast vid förändringarna 1966, då örlogsbaserna och kustartilleriförsvaren i byggnadsavseende underställdes militärbefäl— havaren. I samband därmed överfördes i Göteborg och Karlskrona organisatoriskt alla resurser utom planeringstekniker till kustar— tilleriförsvaren vilka alltså ställer arbetskraft med ledningspersonal och maskiner m.m. till baschefernas förfogande mot därför beräknad ersättning.

Såsom framgår av avsnitt F.3.3 fortsätter utvecklingen beträffande personalsamman- sättningen vid arméns och flygvapnets lägre regionala och lokala myndigheter mot en förstärkning av den fortifikatoriskt utbildade personalen genom ersättning av andra befatt- ningshavare med kompaniofficerare ur forti- fikationskåren.

Sammanfattningsvis kan sägas att organi-

SOU 1973:38

sationsutvecklingen leder till en förstärkning av den tekniska personalen i fastighetsför- valtningsverksamhet. Detta har i fråga om militär personal skett genom ökning av den fortifikatoriskt utbildade personalen, var- igenom kraven på kunskaperi militär förvalt- ning och på miljökunnande tillgodoses sam- tidigt som en ökning sker av det tekniska kunnandet, inte minst i vad avser befäst- ningar.

Skälen bakom denna utveckling har varit många, men i detta sammanhang må fram- hållas ökningen totalt av fastighetsbeståndet, en övervikt inom en nära framtid ifråga om anslagens storlek för fastighetsförvaltning jämfört med anskaffning, en ökad insikt om att brister i fastighetsunderhåll snabbt leder till kapitalförstörelse samt den byggnads- tekniska utvecklingen i allmänhet.

Den byggnadstekniska utvecklingen har nämligen bl. a. inneburit en väsentlig ökning av installationemas omfattning både vad gäller utrymmesbehovet inom anläggningar- na och i vad avser kostnadsandelen, som numera normalt uppgår till 30—40% av totalkostnadema. Behovet av fackteknisk personal har ökats i takt härmed. Den fortgående industrialiseringen på byggnads- marknaden har visserligen främst påverkat anskaffningsprocessen —— särskilt i fråga om planeringen — men även i hög grad skärpt kraven i vad gäller erfarenhetsåterföringen från förvaltningsskedet. I samma riktning verkar den ökade funktionsanpassningen av de enskilda byggnaderna, vilket i sin tur medför ökat behov av personal med såväl militära som byggnadstekniska kunskaper.

Utredningen finner i huvudsak den pågå- ende utvecklingen riktig i vad avser både personalsammansättning och uppgiftsfördel— ningen mellan kategorierna militär och civil personal. Utredningen finner vidare att hit- tillsvarande deltidstjänstgörande intendenter, arvodesanställda regementsofficerare och för fastighetsförvaltning inte utbildade officera- re successivt bör ersättas enligt delvis redan fattade och i det föregående redovisade principbeslut.

SOU 1973:38

F.3.5 Personalutveckling F.3.5.l Inledning

Personalen i fastighetsförvaltning är samman- satt av många olika både militära och civila grupper. Den är också fördelad på tre förvaltningsinstanser. Genom att tillämpa en uppdelning i stort av verksamheten enligt de i det föregående nämnda funktionerna led- ning, teknisk beredning, konsultverksamhet och genomförande erhålls dock ett gemen- samt mönster för bedömning av utvecklings- möjligheterna för de olika personalgrupper- na. Fastighetsförvaltning kan därigenom i viktiga avseenden betraktas som ett enhet- ligt verksamhetsområde trots de stora olikhe- ternai fråga om förvaltningsobjekt m. m.

Ett avsteg härifrån gäller dock för funktio- nen genomförande, då verkställigheten av underhållsarbeten kan ske antingen på entre- prenad eller i egen regi. Vid entreprenadför- farande gäller samma förutsättningar som i anskaffningsprocessen medan arbeten i egen regi i huvudsak endast äger rum i lägre regional/lokal instans. För personal i sist- nämnda verksamhet finns sålunda inga direk- ta utvecklingsmöjligheter inom andra in- stanser av verksamhetsområdet.

I fortsättningen kommer både funktions- indelning och uppdelning enligt andra princi- per att tillämpas beroende på lämpligheten i sammanhanget.

F.3.5.2 Krav på kunskaper

Grundläggande tekniska kunskaper förut- sätts all personal — oavsett specialfack — ha förvärvat före anställning i tjänst för fastig- hetsförvaltning.

I vad gäller specialinriktade tekniska kun- skaper föreligger stor skillnad mellan kraven för å ena sidan befästningsverksamhet och å andra sidan övrig fastighetsförvaltning. Den- na skillnad gäller inte bara kunskaperna som sådana utan även sättet för deras inhämtan- de.

Sålunda består specialtekniken vid försva- rets hus med installationer, vägar, broar, mark m. m. främst i tillämpning av olika

211

normvärden medan i övrigt den grundläggan- de tekniska utbildningen vid civila skolor helt kan utnyttjas.

I vad gäller befästningar med dess krav på skydd mot vapenverkan av olika slag är förhållandena helt annorlunda. Även om kraven på specialinriktade tekniska kunska— per gör sig mest gällande vid anskaffning är sådant kunnande nödvändigt även i samband med underhållsåtgärder till följd av att även typanläggningar sällan är varandra helt lika och därför särskild projektering ofta behövs. Behovet av sådana specialkunskaper varierar med hänsyn till olika befattningshavares uppgifter och ansvarsområden, men särskilt inom det centrala ämbetsverket samt i lednings- och konsultfunktionen på militär- områdesnivå liksom vid kustartilleriförsvaren är kraven stora.

Det må i sammanhanget framhållas att fortifikatorisk utbildning endast sker inom försvaret. Sålunda får regementsofficerama vid fortifikationskåren sådan utbildning på högskolenivå vid militärhögskolan medan kompaniofficerarna utbildas i personalkår- chefens regi ungefär på gymnasienivå. All civil personal specialutbildas genom fortifi- kationsförvaltningens försorg, i vissa fall i samverkan med militärhögskolan.

På central nivå är det sålunda nödvändigt att handläggande personal på befästnings- sidan erhåller viss specialutbildning för att kunna tillfredsställande lösa dem ålagda uppgifter. På motsvarande sätt måste på driftsidan sektionschefer (motsvarande) spe- cialutbildas och samma personalgrupp inrik- tad på totalfunktionsprov av befästningar måste också få särskild utbildning för denna speciella verksamhet.

På regional nivå krävs specialutbildning för teknisk beredning av byggnadsärenden inom sektion 8. På byggnadskontoret är det önskvärt att byggnadsdirektören särskilt ut- bildas i vad avser de speciella förutsättningar- na för ledning och projektering inom den militära organisationsramen, vilket även gäl- ler för de driftingenjörer som tjänstgör som konsulter vid lägre regionala/lokala myndig- heter.

På den lägsta nivån är det främst under- hållsverksamhetens verkställighetsskede och därmed förbundna förutsättningar som bör bli föremål för särskild utbildning av berörd personal.

I vad avser kraven på arbetsledarkunska- per kan dessa i huvudsak sättas i direkt relation till vederbörandes nivåi organisatio- nen.

Behovet av förvaltningskunskaper omfat- tar främst de för verksamhetsområdet spe- ciella kraven i vad gäller byggprocess, gene- ralplaner och statförslag.

Med hänsyn till olikheterna i uppgifter och ansvar i fastighetsförvaltning i central, regional och lokal instans har det bedömts vara ändamålsenligt att redovisa kraven på kunskaper och erfarenheter var för sig för centralt, högre regionalt och lägre regionalt/ lokalt placerad personal. Detta sker i bilagor- na F.3.l, F.3.2 och F.3.3.

Bilagorna är emellertid inte principiellt lika konstruerade, då i de båda första personalen redovisats i vissa organisations- nivåer medan i den tredje bilagan andra grunder tillämpats vid struktureringen. På lägre regional/lokal nivå sker nämligen i huvudsak all förekommande direkt fastig— hetsförvaltning, och kraven på berörd perso- nal — som i stort är på samma nivå — blir då främst beroende av de förvaltade objektens art, nämligen å ena sidan befästningar och å andra sidan övriga objekt. 1 vad gäller personalen i central instans har dessutom båda uppdelningsgrundema använts, dvs. i den första bilagan har förutom nivåuppdel- ningen enligt ovan också tillämpats en uppdelning med hänsyn till objektens art.

Det må även framhållas att i bilagorna redovisade krav i stort inte gäller för hantverks- och lägre maskinpersonal, då för denna i huvudsak krävs endast goda yrkes- kunskaper, i regel förvärvade före tjänstetill- träde.

F.3.5.3 Krav på erfarenheter

Erfarenheter kan vinnas i huvudsak på två skilda vägar. Sålunda sker erfarenhetsupp-

SOU 1973: 38

byggnad automatiskt i innehavd befattning och i samband med tillfälliga vikariat i högre befattning inom egen organisationsenhet. En annan väg att vinna erfarenhet — på bredare bas — är Växeltjänstgöring mellan olika förvaltningsinstanser men inom i huvudsak samma verksamhetsområde dvs. i förevaran- de fall inom fastighetsförvaltning.

I fråga om erfarenheter i respektive befattning krävs exempelvis sådana för bygg- nadskontorens tekniker i fråga om fastighets- underhåll (teknologi, utförande, uppfölj- ning). För ledningsfunktionen i lägre regio- nal/lokal instans krävs kunskaper om och erfarenheter av fortifikatorisk krigsplan- läggning och truppbefästningsarbeten, vilket till stor del beror på att vederbörandes krigsuppgifter kan vara helt andra än dem i fred.

I vad gäller erfarenheter från fastighetsför— valtning i olika instanser förekommer sådana med få undantag endast hos den militära personalen, som placeras till tjänstgöring vid olika myndigheter. Att detta är av mycket stort värde är obestridligt. Det synes därföri hög grad önskvärt att ställa sådana krav även på den civila personalen och att den i möjligaste mån ges tillfälle till lämplig Växeltjänstgöring. Synpunkter härpå kom- mer i det följande att lämnas under avsnittet F.3.5.5.

F.3.5.4 Miljökunnande

Kraven på miljökunnande är väsentligt olika inom skilda delar av förvaltningsområdet. Sålunda måste kraven ställas mycket höga för personal i befästningsverksamhet, främst inom funktionerna ledning och teknisk be- redning, medan de är mer blygsamma för personal i kasern-, mark- och driftverksam- het.

Kraven beror också på vilken förvaltnings- instans, enhet inom denna och organisations- nivå som det är fråga om. Inom den centrala förvaltningen är sålunda kraven på sektions- chefer (motsv.) större än på handläggande personal, och i högre regional instans ställs mera omfattande krav på personalen i

SOU 1973: 38

sektion 8 än på personalen i byggnads- kontoret. Vid lägre regionala/lokala myndig- heter fordrar ledningsfunktionen mera i fråga om miljökunnande än verkställighets- funktionen, där kraven är relativt låga.

I sistnämnda förvaltningsinstans inom armén förekommer förvaltningsobjekt av befästningskaraktär endast i undantagsfall. Där placerade kompaniofficerare ur fortifi- kationskåren har emellertid sådana uppgifter i krig, att de måste äga ett omfattande miljökunnande. De har därför i bilaga F.3.3 redovisats som befattningshavare med po- tentiella uppgifter.

Vid domänsektionen i fortifikationsför- valtningens markbyrå måste ställas speciella krav i fråga om miljökunnande. Med hänsyn till arten av arbetsuppgiftema bör sektionen innehålla en militär tjänsteman som varit chef för utbildningsavdelning vid förband med större övnings- och skjutfält. Med hänsyn till det lilla antalet tjänster vid denna organisationsenhet är det oundvikligt att detta principiella ställningstagande även ut- gör ett ståndpunktstagande beträffande chefskapet för sektionen, som sålunda bör åläggas ifrågavarande militäre tjänsteman. Vid eventuell organisationsändring bör emel- lertid utredningens i avdelning B framförda principer tillämpas. Förslaget i kategori- frågan skall alltså ses som en tillämpning i ett utgångsläge.

F.3.5.5 Utvecklingsmöjligheter

I avsnittet F.2.5.4 har i fråga om personalens utvecklingsmöjligheter bl.a. framhållits att hela fortifikations- och byggnadsväsendet bör betraktas såsom ett enda utvecklings- område. Däri innefattas sålunda personal för såväl anskaffning som drift och underhåll. Ett sådant betraktelsesätt är nödvändigt, emedan verksamhetsgrenarna har nära sam- band med varandra och många befattnings- havare har uppgifter inom alla. I nämnda avsnitt har därför utvecklingsmöjligheterna även för huvuddelen av personalen i fastig- hetsförvaltning redan behandlats.

En viss särställning intar dock i detta

213

sammanhang personalen vid arméns och flygvapnets lägre regionala/lokala myndighe- ter, där någon egentlig anskaffningsverk— samhet i regel inte förekommer. Några syn- punkteri fråga om utvecklingsmöjligheterna för denna personal synes därför lämpligen böra framläggas.

Såsom tidigare framhållits emotses på sikt ett minskat antal förvaltningsmyndigheter i lägre regional och lokal instans. På var och en av dessa myndigheter torde emellertid ankomma en omfattande fastighetsför- valtning. Exempel härpå utgör arméförband av organisationstyp A. Som chef för fastig- hetsförvaltningen in'd denna typ av myndig- het avses för närvarande normalt en fortifi- kationsutbildad kompaniofficer. Emellertid undersöks om inte chefsbefattningen vid förband inom vissa operativt särskilt viktiga områden bör förbehållas regementsofficer med den mera omfattande utbildningibl. a. operativt hänseende som militärhögskolan ger.

lfrågavarande chefsbefattningar kan alltså eventuellt komma att delas på två skilda kompetensgrupper. Befattningarna torde emellertid i mycket vara varandra lika i de normala löpande göromålen. Skillnaden skul- le väsentligen hänföra sig till det operativa krigsförberedelsearbetet. Även kompanioffi- ceren måste emellertid ägna sig åt sådant arbete. Vid flera av förbanden med kompani- officer som fastighetsförvaltningschef blir detta arbete av så kvalificerat slag, att det närmar sig regementsofficerens. Skillnaden torde hänföra sig mera till graden, låt vara väsentlig, än till arten. Det är därför önskvärt att förvaltningschefer vid vissa särskilt opera- tivt viktiga förband av typ A besitter högre kompetens än den som kompaniofficer van- ligen äger.

] analogi med utredningens förslag i avsnitt G.2.3 bör övervägas möjlighet för kompaniofficer vid fortifikationskåren att efter väl vitsordad tjänstgöring i kompetens- grupp B genomgå militärhögskolans all- männa kurs och fortifikationskurs och kvali- ficera sig för tjänst i kompetensgrupp A. Denna befordringsgång bör närmare utredas i

214

samband med det nya befälssystemets ge- nomförande.

I övrigt torde beträffande den militära fortifikationspersonalen böra gälla den regel som utredningen i andra sammanhang föror- dat, nämligen att lämpligt antal befattnings- havare bör ingå i organisationsenheterna i central instans utan att bindning sker till vissa bestämda befattningar. Härigenom för- svåras visserligen den militära personalplane- ringen, men kontinuerligt samråd mellan personalkårchef och berörd myndighet torde kunna i erforderlig grad reducera olägenhe- terna.

I avsnitt F.2.5.5 har maskin- och hant- verkspersonal inte behandlats. Synpunkter på utvecklingsmöjligheterna för denna perso- nal berörs därför nedan i detta avsnitt.

Maskinpersonal

I det föregående har redovisats att antalet tjänster för maskinpersonal uppgår till om- kring 1 150, av vilka drygt 100 för närvaran- de är vakanta. Efter genomförd rationalise- ring torde antalet dylika tjänster ha minskat till omkring 800, samtidigt som till följd av att ansvarsområdena gjorts större antalet kvalificerade tjänster ökats.

Nuvarande kvalifikationskrav är för ma- skinchef sjöingenjörexamen samt C-behörig- het beträffande elinstallationer, för maski- nister sjöingenjörexamen och för reparatörer fackutbildning från yrkesskola. Med bibe- hållna krav på tekniska teorikunskaper bör en karriär för maskinpersonal med från början endast grundskola i gynnsamt fall kunde utformas ungefär sålunda: värmeskö- tare —> f ackskola —> reparatör —> gymnasiesko- la, teknisk linje, —> maskinist —> C-behörighet —> maskinchef .

Vid en utveckling såsom den nu skisserade kommer den militära maskinpersonalen vid kustartilleriet i en än mer utpräglad särställ— ning än för närvarande. Det bör även framhållas att den parallellställda elpersona- len inte har militär status. Det synes därför mest ändamålsenligt — bl. a. för att få likvärda, förbättrade befordringsmöjligheter

SOU 1973 : 38

för all maskinpersonal — att alla befattningar för fast maskin tjänst blir civila trots att vissa fördelar är förenade med nuvarande system.

Han tverkspersonal

Av hantverkspersonal finns för närvarande omkring 660 anställda. En successiv minsk- ning av antalet pågår sedan länge och avses genom ökat köp av tjänster kunna ske i stegrad takt. Med stor sannolikhet kommer dock en relativt stor grupp att ständigt finnas kvar.

Utvecklingsmöjlighetema för denna perso- nal är mycket begränsade både inom krigs- makten och på den civila marknaden.

I det här aktuella fallet kommer därtill att arbetsledarna i stor utsträckning hittills ut.orts av äldre plutonsofficerare, som i regel saknar all byggnadsteknisk utbildning.

Både för att öka arbetsledningens kompe- tens samt för att ge berörd personal vissa näraliggande utvecklingsmöjligheter synes det lämpligt att övergå till enbart civila arbetsledare. Erfarenheterna från byggnads- marknaden visar nämligen att för en arbetare är det första steget in på ledningssidan i regel det svåraste. Öppnas den möjligheten bör förutsättningarna för en fortsatt teknisk karriär väsentligt förbättras.

F.3.6 Förslag

Utredningen har konstaterat att nuvarande fördelning av uppg'fter inom fastighetsför- valtningen mellan de militära och civila personalkategoriema är i huvudsak lämplig och föreslår endast följande ändringar i detta avseende, nämligen att enbart civila befatt- ningar skall avses för maskinpersonal och arbetsledare för byggnadsteknisk hantverks- personal.

Utredningen har vidare konstaterat att beslut redan föreligger om ersättning i lägre regional/lokal instans av viss militär personal utan förvaltningsutbildning med fortifikato- riskt utbildade kompaniofficerare för fastig— hetsförvaltning. Utredningen finner denna utveckling ändamålsenlig och föreslår att

SOU 1973:38

liknande förändring vidtas även i övrigt, främst då inom den centrala förvaltningen, så att i princip endast fortifikatoriskt utbil- dad personal tas i anspråk för fastighetsför- valtning inorn krigsmakten. Ett undantag från denna regel bör dock göras för domän- officeren på markbyrån på grund av de särskilda krav på miljökunnande som måste ställas på denne befattningshavare.

Därutöver föreslår utredningen att

— kompaniofficerare vid fortifikationskåren skall kunna antas till elever i fortifika- tionskurs vid militärhögskolan,

— de kunskaps— och erfarenhetskrav som redovisats i bilagorna F.3.1—F.3.3 skall gälla, — för civila tekniker, i likhet med vad som gäller för militär personal, i princip hela fortifikations- och byggnadsförvaltnings— området betraktas som ett utvecklings- område samt att vidare- och fortutbild- ning av denna personal sker enligt de grunder som redovisats i avsnitten F.2.5.5 och F.3.5.5.

215

AVd G Kårbunden personal

G. 1 Inledning

G.l.l Avgränsning

I avdelning B har berörts allmänna principer beträffande bl.a. personalutveckling. Dessa gäller i tillämpliga delar även den kårbundna personalen. Därjämte har i avdelningarna C—F krav på personalens — även den kår- bundna personalens — kunskaper och erfa- renheter inom olika fack (motsv.) behand- lats. Såvitt gäller den militära personalen för sjukvårdsförvaltning har i avdelning E även berörts frågor om rekrytering m. ni. av sådan personal. Motsvarande frågor rörande kår— bunden personal för förvaltning av tyg- och intendenturmateriel har däremot inte be— handlats i avdelning C och D. Dessa frågor, dock inte beträffande det s.k. underhållsbe- fälet i armén (jfr kapitel C.2), tas upp i här förevarande avdelning. Därjämte behandlas vissa antals- och kårfrågor m.m. avseende militär personal för fortifikations— och bygg- nadsförvaltning samt för kameral tjänst.

I prop. 1973: 75 har departementschefen anfört följande beträffande tillkomsten av försvarets intendentkår:

”Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj: t att intendentkåren organiseras fr. o. m. den 1 oktober 1973 genom att nuvarande försvarets intendentur— kår och fälttygkåren inom armén slås samman. [ intendentkåren bör framdeles ingå även ytterligare personal med huvuduppgift att svara för s. k. beståndsförvaltning av tyg- och intendenturmate- riel inom marinen och flygvapnet. Denna förvalt- ning omfattar förvaltningsåtgärder som är inriktade

SOU 1973:38

på redovisning, förvaring och underhåll av materiel i förråd och tillhandahållande av krigsmaktens redan anskaffade materielbestånd. I likhet med utredningen anser jag att den nya kåren tills vidare bör underställas överbefälhavaren och ha egen personaladministration under ledning av en perso- nalkårchef. En sammanslagning av detta slag gör det enligt min mening angeläget att också utbild- ningen inom tyg- och intendenturförvaltningsområ- dena ytterligare samordnas.”

Utredningens överväganden rörande den militära personalen inom tyg- och intenden- turförvaltningsområdet utgår från vad sålun- da anförts.

Med hänsyn till de i avsnitt A.1.4 gjorda avgränsningarna i förhållande till vissa andra utredningar behandlas av den civilmilitära personalen endast följande personal i avdel- ning G, nämligen inom armén personalen i tygtekniska kåren, inom marinen personalen i mariningenjörkåren och inom flygvapnet flygingenjörpersonalen.

I det följande redovisas till en början vissa allmänna förhållanden rörande verksamhets- områden och uppgifter (avsnitt G.l.2), ut- vecklingstendenser (aVsnitt C.l.3) och utred- ningens studier (avsnitt C.l.4). Därefter behandlas särskilt för sig frågor rörande militär personal (kapitel G.2) och civilmilitär personal (kapitel G.3). Sist behandlas vissa konsekvenser för personalkårerna av utred- ningens förslag (kapitel 0.4).

217

G.l.2 Den kårbundna förvaltningspersona— lens uppgifter istort

Förvaltningsverksamheten leds under Kungl. Maj:t av de centrala förvaltningsmyndighe- terna FCF, SjvS, FortF och FMV. Viss styrning av verksamheten utövas av överbe- fälhavaren och försvarsgrenscheferna genom direktiv och anvisningar, genom operativa order, order och anvisningar för mobilise- ringsplanläggningen, order för fredsverksam- heten (utbildningen), m. rn.

Enligt 7 & förvaltningsreglemente för krigsmakten (FRK) är militärbefälhavaren under de centrala förvaltningsmyndigheterna ansvarig inom militärområdet för sam- ordningen av förvaltningen samt — utom såvitt avser marinens vapentekniska och skeppstekniska materiel, flygvapnets flygma- teriel samt sådana byggnadsarbeten m.m. som undantas av fortifikationsförvaltningen — för planläggning och kontroll av förvalt- ningen. I enlighet härmed och med utvecklad praxis på området styrs den regionala mate- rielförvaltningen av militärbefälhavaren — inom armén beträffande tyg-, sjukvårds-

och intendenturmateriel,

— inom marinen och flygvapnet beträffande sjukvårds- och intendenturmateriel helt och beträffande tygmateriel (motsv.) i nyss angivna hänseenden.

En rationell fredsutbildning inom krigs- makten och vidmakthållandet av erforderlig mobiliserings- och krigsberedskap fordrar stöd av förvaltningsverksamheten.

Ledning och planläggning av förvaltnings- tjänsten i fred skall bl. a. underlätta övergång till krigsförvaltning samt krigsförbandens underhållstjänst under och efter mobilise- ring.

Inom varje högre och lägre regional myndighet utarbetas planer för tyg- och intendenturmaterielens disposition m.m. Med variationer mellan försvarsgrenarna av- ser dessa planer materielens ianspråktagande för utbildning och övningar, materielomsätt- ning m. m., materielens underhåll, materie- lens reparation, större materielöversyner m.m. För verksamhet vid mobilisering och

218

försörjning under krig upprättas särskilda planer. En avvägning görs mellan kraven på betjäning åt förbandsproduktionen i fred och kraven på mobiliserings- och krigsbered- skap.

Den personal som deltar i denna verksam- het måste äga militärt miljökunnande. I fråga om detta krav har principiella synpunkter framförts i kapitel B.2.

Nuvarande rekryterings- och utbildnings- gång för militär och civilmilitär personali intendentur- och tygförvaltningstjänst, vil- ken framgår av delbetänkande ] kapitel 8, beaktar såväl freds- som krigsorganisationens behov.

Behov m. nr. av kårbunden personal i tyg- och intendenturförvaltningstjänst i central instans har redovisats i delbetänkande l. Behov m.m. för motsvarande ändamål i högre och lägre regional samt i lokal instans måste övervägas med hänsyn till varje för- svarsgrens verksamhet och materiel.

G.l.2.1 Armén

Inom armén har omfattande förvaltnings- åtgärder delegerats till militärbefälhavama främst i fråga om de materiella resursemas utnyttjande samt samordning och kontroll av förvaltningsverksamheten vid arméns myndigheter.

I regional och lokal instans är underhålls- tekniska åtgärder samordnade med bestånds- förvaltningen. lntegrering av tyg- och inten- denturförvaltning har påbörjats.

Förvaltningen av myndigheternas bygg- nader ankommer vid förbandstyp A och B på fortifikationsenheten.

G. 1 .2.2 Marinen

Militärbefälhavamas förvaltningsåtgärder av- seende vapen- och skeppsteknisk materiel inskränker sig främst till samordning med övriga åtgärder inom militärområdet för mobilisering och krig.

Till de lägre regionala myndigheterna delegeras förvaltningsåtgärder i stor utsträck- ning. Örlogsbaser och kustartilleriförsvar är

SOU 1973:38

sålunda direkt under materielverket ansvari- ga för relativt omfattande tekniska förvalt- ningsåtgärder. Av hävd tilldelas och löses av örlogsbasernas och kustartilleriförsvarens tekniska förvaltningar även uppgifter av sådan art som inom armén och flygvapnet utförs av den centrala förvaltningen.

De tekniska förvaltningarna vid örlogsba- serna ombesörjer huvuddelen av de tekniska förvaltningsåtgärderna beträffande vapen- och skeppsteknisk materiel. Bestånds- förvaltningen är uppdelad mellan den teknis- ka förvaltningen och förrådsavdelningen.

De tekniska förvaltningsåtgärderna röran- de kustartilleriets vapen- och skeppstekniska materiel avses i den nya organisationen ombesörjas inom kustartilleriförsvarens ma- terielenhet av den tekniska sektionen i samarbete med planeringssektionen. Be- ståndsförvaltningen avses huvudsakligen ut- föras av förrådssektionen.

För byggnadsförvaltning finns särskild personal.

Särskild enhet för samordning av förvalt- nings- och underhållstjänstfrågor finns redan i fred.

G.] .2.3 Flygvapnet

Förvaltningsåtgärderna i högre regional in- stans beträffande flygmateriel har ringa omfattning. De avser främst samordnings— frågor.

Vid flottiljema (motsv.) lyder den teknis- ka, ekonomiska och beståndsmässiga förvalt- ningen av flygmateriel under den tekniske chefen. Den centrala styrningen är omfattan- de eftersom incidentberedskap, flygtidspro- duktion och materiellokalisering ställer spe- ciellt höga krav på ett samordnat utnyttjan- de av personal och materiel och eftersom materielens beskaffenhet, flygsäkerhets- kraven samt ekonomiska skäl framtvingat ett över hela landet samordnat tekniskt under- håll.

Huvuddelen av antalet flygplan med till— hörande materiel är i bruk i fredstid. Förutom tillsynsåtgärder i samband med drift är flygrnaterielunderhållet koncentrerat

SOU 1973: 38

till reparationer och modifieringar, vilket kräver yrkeskunnig teknisk ledning i fråga om såväl planering som utförande.

Byggnadsförvaltning vid flottilj (motsv.) ankommer för närvarande på flottiljinten- denten.

För samordning av förvaltnings- och un- derhållsärenden finns ingen särskild enhet vid flottilj (motsv.).

G. 1 .3 Utvecklingstendenser G. 1 .3.1 Allmänt

Inom alla försvarsgrenar fortsätter studierna av den lägre regionala och lokala organisa- tionen.

Försvarets materielverk studerar i egen- skap av fackmyndighet förvaltningsverksam- heten för att bl.a. sänka driftkostnaderna. Dessa studier och därav följande rationalise- ringsåtgärder är av största betydelse för den kommande förvaltningsutvecklingen. Mins- kade driftkostnader i fred torde i viss grad kunna åstadkommas genom en ökad samord- ning över förvaltnings- och försvarsgrensgrän- serna. Detta påverkar såväl förvaltnings- rutiner och förvaltningsorganisation som för- valtningspersonalens arbetsuppgifter och där- med behov av utbildning.

De lägre regionala/lokala myndigheterna förvaltar mycket stora ekonomiska värden. Det är väsentligt att dessa värden handhas av sakkunnig personal. Mindre lämpliga eller uteblivna åtgärder kan medföra betydande ekonomiska förluster. Mot denna bakgrund framhåller FMV (skr. Organisationen ifredi lägre regional-lokal instans inom armén och marinen 1972-09-09 A:P AOO 15:72) ”att det från företagsekonomisk synpunkt måste vara lönsamt att inom förvaltningstjänstens område placera personal med en till verksam- heten avpassad kompetens av tillräckligt hög kvalitet.”

Den fredsadministrativa förvaltningen skall vid mobilisering och krig övergå till ledning av underhållstjänsten, vilket ställer krav på militärt miljökunnande hos den ledande förvaltningspersonalen. Medels- och

219

materieltilldelning kan framdeles komma att ytterligare begränsas. Det blir därför av stor vikt att de totala resurserna tillvaratas på bästa möjliga sätt för freds- och krigsverk- samhet så att bl.a. onödiga investeringar förhindras. Kravet på en rationell och re- sursbesparande fredsdrift måste därför för- enas med en förutseende planering för verksamheten vid mobilisering och krig. Allt detta kommer att ställa högre krav än för närvarande på den ledande förvaltningsper- sonalens kunnande.

Tyg- och intendenturförvaltningstjänsten synes mer och mer utvecklas på ett likartat sätt inom krigsmakten. Detta kommer att underlätta samarbetet mellan befattnings- havarna och möjliggöra användning av ge- mensamma metoder och rutiner. Härigenom underlättas utbildningen. Befattningshavarna blir mera allsidigt användbara, vilket även kan bidra till fortsatta rationaliseringar med verkningar över nuvarande f örsvarsgrens- och förvaltningsgränser. Samtidigt som denna utveckling kan iakttas står det likväl klart att skillnader mellan försvarsgrenarna även i framtiden kommer att finnas i fråga om förvaltningsverksamhetens förutsättningar och innehåll, främst betingat av verksamhe- tens art samt materielens konstruktion och användning. Dessa olikheter påverkar organi— sation och arbetsformer.

Oberoende av sådana organisatoriska och andra skillnader förväntas försvarets plane- rings- och ekonomisystem m. m. ge förbätt- rat underlag för planering, styrning och ekonomiska överväganden. Vidare kan FPE— systemet komma att ytterligare påverka verksamheten i riktning mot klara ansvars- förhållanden mellan besluts- och verkställig- hetsfunktionerna. Av betydelse för förvalt- ningsverksamheten är även att för krigs- makten gemensamma system för materiel- redovisning m. ni. håller på att utarbetas.

C.l.3.2 Armén

Den integrering av förband och försvarsom- råden som påbörjats kommer att resultera i färre men större förvaltningsenheter med

220

Antalet regements- och kompaniofficerare i förvaltningstjänst i enheter med integrerad förvaltning kommer att bli mindre än för närvarande med förvaltningen uppdelad på flera förvaltningsenheter. Uppgifternas om- fattning minskar emellertid inte genom att verksamheten samordnas i en enhet. En del arbetsuppgifter måste därför flyttas till be- fattningshavare i lägre nivåer. Detta medför vidgat ansvar och ökade krav på kunskaper och erfarenheter hos såväl den militära och civilmilitära som den civila förvaltningsperso- nalen även i dessa nivåer.

Förvaltning m. nr. av myndighetens bygg- nader och fortifikatoriska anläggningar åvilar i förbandstyp A och B en fortifikations- enhet. Frågan om hur motsvarande för- valtning vid förbandstyp C skall genomföras är inte avgjord.

C.l.3.3 Marinen

Ny organisation för örlogsbaser och kustar- tilleriförsvar genomförs med början 1 juli 1973 enligt prop. 1973175. Organisations- förändringama sker efter principer likartade dem som avses tillämpas inom armén, dock med beaktande av att omfattningen av och tyngdpunkten i arbetsuppgiftema varierar mellan försvarsgrenarna.

FRI har i den undersökning som föregått förslaget till omorganisation angett personal- kategoritillhörighet i fredsbesättningstabel- lerna på så sätt att för varje befattning antecknats befattningens anställningsform m. in., men detta har skett utan att institutet närmare studerat kategorifrågan. Institu- tet har i utredningen rörande kustartilleriför- svarens organisation hänvisat till bl.a. PKU. Frågan om personalsammansättningen har således lämnats öppen av institutet.

Flottan har efter hand som övergång till mindre fartygsenheter ägt rum blivit mer basberoende än tidigare, vilket innebär en mer landbaserad underhållsorganisation. Framdeles synes underhållstjänsten komma att utformas efter enhetliga principer. Kra- ven på personalens förvaltningskunskaper

SOU 1973: 38

kommer att öka. De tekniska kunskapskra- ven ökar emellertid också på grund av materielutvecklingen, vilket i högre grad än tidigare tvingar den tekniskt utbildade perso- nalen att koncentrera sig på tekniska frågor.

G.l ,3.4 Flygvapnet

Som framhållits i avsnitt G.l.2.3 är huvud- delen av flygmaterielen i användning i fredstid varför tyngdpunkten i flygmateriel- underhållet ligger på åtgärder i samband med drift, tillsyn och modifieringar. Utvecklingen kräver olika flygplan (typer eller versioner) för skilda uppgifter. Materielutvecklingen och en stark minskning av antalet materiel- enheter, kostnadsstegringar för materiel- anskaffning och materielunderhåll samt för utbildning av specialister ställer ökade krav på centralstyrning av teknisk- ekonomiska materielförvaltningen. Under- hållsverksamheten i lokal instans måste där- för även i fortsättningen dirigeras centralt och samordnas flygplans- och materielslags- vis så att optimal flygtidsproduktion och materiell beredskap erhålls.

Chefen för flygvapnet har bedrivit försök med och avlämnat förslag till ny förvalt- ningsorganisation vid flygflottiljerna. FRI har sedermera fått i uppdrag att medverka vid en förnyad översyn av flottiljernas organisation. Översynen bedrivs med sikte på att chefen för flygvapnet skall kunna inge slutligt organisationsförslag under 1973.

den

G.l.4 Studier G.l .4.1 Allmänt

Det hade i och för sig varit önskvärt att studierna rörande uppbyggnaden av olika personalkårer kunnat fullföljas genom bl. a. beräkning av personal m. m.i kårerna. Detta har emellertid inte kunnat göras i nuvarande läge. Utredningen får härom anföra följande.

Med hänsyn till pågående organisations- förändringar inom krigsmakten har det inte varit möjligt för utredningen att detaljberäk- na personalbehoven. Dessa är i avseende på

SOU 1973: 38

fredsorganisationen beroende av framtida beslut (pågående organisationsöversyner o. d.), om vilka utredningen saknar erforderlig kännedom. Utredningen utgår dock ifrån att den framtida organisationen kommer att bli personalbesparande, vilket även kommer att inverka på antalet kårbunden personal. Ut- redningen kan därför endast redovisa det ungefärliga antal med vilket personalbehovet kommer att öka eller minska till följd av utredningens egna förslag.

Vad ovan sagts gäller i än högre grad motsvarande personalbehovi den kommande krigsorganisationen. Utredningen vill därför endast framhålla nödvändigheten av att väl avvägda relationer åstadkoms mellan krigs- och fredsorganisationernas personalbehov.

Studier har bedrivits av PKU inom samtli- ga försvarsgrenar. Då de av chefen för armén bedrivna försöken inom Gävle försvarsområ- de (1 14/fo 49) avseende stabs— och förvalt- ningsorganisation av utredningen bedöms bli betydelsefulla för organisation i lägre regio- nal instans synes emellertid resultaten av dessa försök vara av särskilt intresse.

G.l.4.2 Armén

Studierna inom armén har inriktats främst på verksamheten inom sektion 2 och mate— rielenheten.

Av studierna framgår bl. a.: — I l4/fo 49 fredsorganisation medger att myndigheten utan omorganisation skall kunna fungera i krig; fredsbefattningar motsvaras av likartade befattningar i krigs— organisationen; — chefen för sektion 2 var förvaltningsut- bildad, vilket ansågs ändamålsenligt med hänsyn till behovet av samband mellan freds- och krigsförvaltning, till underhålls- tjänsten i krig och till arbetsuppgifternas starkt förvaltningsbetonade karaktär; — minskningen av antalet regementsofficera- re i materielenheten från tidigare två vid vardera I 14 och fo 49 till totalt två vid samordnade I l4/fo 49 ansågs möjlig där- för att även chefen för sektion 2 var förvaltningsutbildad ;

-— de tre förvaltningsutbildade regements- officerama var placerade i olika besluts- och ansvarsnivåer, vilket kunde möjliggöra god kontinuitet, önskvärd erfarenhetsupp- byggnad och förbättrade lokala karriär- möjligheter;

— chefen för förrådsenheten, som var en förvaltningsutbildad kompaniofficer, hade ålagts kvalificerade planerings- och led- ningsuppgifter; två förvaltningsutbildade kompaniofficerare ingick i enheten som chefer för truppservice och mobiliserings- förråden med en sammanlagd personal- styrka på ca 70 personer; — det ansågs fördelaktigt att plutonsoffice- ren vid mobiliseringsförråden hade hand om ammunitionsförråden; — för att erhålla en organisatorisk enhet för ledning och verkställighet av den tekniska tjänsten hade teknisk personal samman- förts i en teknisk enhet med arméingenjör som chef.

Av försöken berörd personal ansåg att verksamheten i den nya organisationen i stort sett fungerade väl.

Sammanfattningsvis kunde utredningen vid studierna av försöksorganisationen vid I l4/fo 49 konstatera att — planläggning för och samordning av under-

hålls- och förvaltningstjänsten i fred, vid mobilisering och kuppförsvar och i krig samt för de vid territoriell verksamhet underställda stridskrafterna kräver att che- fen för sektion 2 är en förvaltnings— och underhållstjänstutbildad regementsofficer;

— ledning av materielenhetens verksamhet kräver förvaltnings— och underhållstjänst- utbildade regementsofficerare;

— ledning av förrådsverksamheten kräver förvaltnings— och underhållstjänstutbilda- de kompaniofficerare; — ledning av den tekniska verksamheten kräver att chefen för tekniska enheten är arméingenjör.

Vid P 2 i Hässleholm och 112 i Eksjö studerades en samordnad tyg- och intenden- turförvaltningsfunktion. Även där var erfa— renheterna övervägande positiva. Verksamhe- ten bedrevs i stort efter liknande principer

222

som vid I l4/fo 49. Uppgifts- och ansvarsför- delningen hade emellertid inte utvecklats så detaljerat som i gävleförsöken.

Utredningen har i övrigt studerat förband med nu gällande organisation där tyg- och intendenturförvaltningsverksamheten bedrivs var för sig. Dessa studier har mera gett erfarenheter av fackmässig natur och därför utnyttjats i tidigare kapitel. Följande erfa- renheter bör dock noteras.

En omfördelning av arbetsuppgiftema för kompaniofficerama i förvaltningstjänst har ägt rum, delvis oberoende av försöken. Utredningen har funnit att de militära förrådsföreståndarnas arbetstid numera om- fattar ca 80 % administrativ verksamhet och endast till ca 20% direkt arbetsledande uppgifter. Förrådsförmännen (motsv.) har ålagts mer kvalificerade uppgifter.

Arbetsuppgifternas fördelning i stort ut- visar att —— regementsofficerama i första hand erford-

ras för långsiktig verksamhet samt ledning, samordning och kontroll av verksamheten; — kompaniofficerarna (förrådsföreståndar- na) erfordras för kortsiktig planering, låneverksamhet, materieldisposition och direkt arbetsledning; — den civilmilitära tekniska personalen utför arbeten avseende materielens kvalitativa tillstånd, utbildning i skötsel och vård av materielen samt kontroll av materielens tillstånd och användbarhet — arme- ingenjörerna dock främst materielunder- hållsplanering och undervisning; — civil personal i huvudsak svarar för den direkta driften. Under studierna vid militärområdesför- valtningarna framkom att vissa försök med ändrad uppgiftsfördelning mellan militärom- rådesstab och militärområdesförvaltning samt mellan denna och förband övervägdes och att försök bedrevs i begränsad omfatt- ning. Sålunda hade vid södra militärområdet tygförvaltningen på försök ålagts förhyming av motorfordon, planläggning och ledning av låneverksamheten för fredsutbildningen, viss samordning av ammunitionsverksamhet rn. m. Ökad stordrift eftersträvades inom

SOU 1973:38

Bristande kunskaper rörande förvaltning och ekonomi har konstaterats hos den civilmilitära personalen — främst arméingen- jörerna.

Såväl den militära förvaltningsutbildade som den civilmilitära tekniska personalen är undantagslöst krigsplacerad i befattningar med förvaltningsuppgifter.

G. 1 .4.3 Marinen

Studierna har utförts inom den för marinen före den 1 juli 1973 gällande organisationen. För flottans del är emellertid den nya organisationen i stort sett överensstämmande med den tidigare.

Förvaltningsverksamheten beträffande tygmateriel har utvecklats med hänsyn till marinens särskilda arbetsuppgifter och mate- riel. Bl.a. har såsom tidigare nämnts till örlogsbaser och kustartilleriförsvar i stor omfattning delegerats uppgifter från central instans. Dessa förhållanden har inverkat på förvaltningsverksamheten både i organisato- riskt avseende och på annat sätt. Som exempel kan nämnas att beståndsför- valtningen av den ofta komplicerade mate- rielen i stor utsträckning ombesörjs av tekniskt skolad förvaltningspersonal.

Intendenturförvaltnings- och förråds- tjänsten är inte i särskilt hög grad beroende av marinens speciella förhållanden utan bedrivs i stort sett efter samma principer som inom krigsmakten i övrigt.

Marinens befattningshavare i teknisk tjänst blir ofta specialister inom visst mate- rielområde. Som sådana utnyttjas de både i förvaltningstjänst och för utbildning, drift och stridstjänst såvitt angår materielområdet i fråga. Deras förvaltningsutbildning är emel- lertid ofta begränsad, och studierna har uppvisat bristande förvaltningskunskap hos olika personalgrupper inom förvaltnings- området.

Vid studierna inom kustflottan framför- des önskemål om ökad tillgång på intenden- turförvaltningskunnig personal. Allmänt sett behövs inom marinen kompetenta officerare

SOU 1973:38

för beståndsförvaltning närmast med av- seende på tyg- och intendenturtjänst inom facken förrådsdrift och förplägnad men i viss mån också facket materielunderhåll.

6.1 .4.4 Flygvapnet

De studier som utredningen bedrivit inom försvarets materielverk och flygvapnet och som tidigare beskrivits i kapitlen A.3 och C.l—C.3 har bekräftat behovet av tekniskt högt kvalificerad civilmilitär personal både i central och lokal instans.

Särskilt den icke flygande personalen behöver ett ökat allmänmilitärt miljökun- nande. Erfarenheterna har visat, att bästa utbytet av en miljöutbildning vinns om den läggs in efter ett par års tjänstgöring i förvaltningsverksamhet. Från flera håll har även påpekats behovet av förvaltningsutbild- ning för flygingenjörpersonalen. En sådan skulle förkorta inskolningstiden och möjlig- göra ett säkrare agerande i lednings- funktioner såväl inom anskaffningsverksam- heten centralt som i befattningar för teknisk ledning vid förband. Behov av förvaltningsut- bildning föreligger även för förrådsförvaltare.

223

G.2 Militär personal

G.2.l Behov iorganisationen G.2. ] .1 Allmänt

Den utökning av krigsmakten som över- gången från freds- till krigsorganisation inne- bär kan säkerställas enbart om en tillräcng kader av militär och civilmilitär personal ingår i fredsorganisationen. Denna personal skall vara beredd att leda verksamheten vid mobilisering. Såväl i fred som i krig krävs att denna ledning är effektiv om gjorda investe- ringar inom försvaret skall kunna utnyttjas optimalt. Behovet av officerare med relevant förvaltningskunnande måste även ses mot bakgrund av de stora värden som förvaltas.

Utredningen vill inledningsvis framhålla, att vid val av officerare till tjänster i förvaltnings- och underhållstjänst vid lägre regional och lokal myndighet måste kravet på miljökunnande inom den ifrågavarande försvarsgrenen tillmätas större vikt än då det gäller placering vid högre regional eller central myndighet. En väl avvägd rekrytering från olika försvarsgrenar måste därför åstad- kommas.

Utredningen har övervägt kompetenskra- ven för de olika militära befattningarna för beståndsförvaltning inom tyg— och intenden- turförvaltningsområdet. Med hänsyn till kra- ven på kunskaper rörande taktik, ledning m.m. samt på erfarenhet från trupputbild- ning och truppföring kan befattningarna i princip uppdelas på två kompetensgrupper:

224

— kompetensgrupp A, som erfordrar grund- kunskap, bl. a. i stabstjänst, motsvarande militärhögskolans allmänna kurs med där- på följande förvaltningsskola, — kompetensgrupp B, som erfordrar grund- kunskap motsvarande truppslagsskola (motsv.) för kompaniofficerare med därpå följande förvaltningsskola. Militär förvaltningspersonal i lägre kom- petensgrupper behövs enligt utredningens uppfattning inte för beståndsförvaltning.

Övervägandena sker bl. a. med hänsyn till den organisation i lägre regional instans som föreslagits i prop. 1973: 75 och godkänts av riksdagen.

G.2.l.2 Armén

I den tidigare redovisade organisationen av regemente och försvarsområdesstab (för- bandstyp A) avses en förvaltnings— och underhållstjänstutbildad regementsofficer som chef för sektion 2. Chef och ställföreträ- dare för materielenheten avses tillhöra sam- ma kompetensgrupp. Utredningen delar den- na uppfattning. Motivet härför är att det inom den krympta förvaltningsorganisatio- nen inte finns utrymme för befattnings— havare som inte besitter kompetens i förvalt- nings— och underhållshänseende av tillräckligt hög kvalitet. Verksamheten måste nämligen bedrivas i så nära samverkan mellan befatt- ningshavarna, att det inte går att bryta ut

SOU 1973: 38

enstaka arbetsuppgifter för Särskilda befatt— ningshavare med annan kompetens. Vid förfall för någon befattningshavare — sjuk- dom, kommendering m. m. — skall kvalifice- rad ersättare med samma kompetens kunna fullgöra alla förekommande arbetsuppgifter.

Befattningshavare med kunskaper m.m. motsvarande kompetensgrupp B bör i prin- cip inneha befattningar inom materielen- heten i den lägre regionala/lokala instansen såsom chefer för försörjningsdetalj, förråds- detalj, mobiliseringsförråd och serviceförråd samt vara chefer för underenheter i verkstäl— lande förrådsfunktioner vid militärområdes- förvaltningar.

I avdelning D har föreslagits att chef för kameralenheten vid förhand av organisa- tionstyp A och i förekommande fall även särskild chef för kassadetalj inom nämnda enhet skall vara militära. Antalet sådana befattningshavare kan för närvarande inte med säkerhet bestämmas.

G.2.l.3 Mårinen

Inom flottan handläggs den stabsmässiga delen av förvaltnings- och underhållstjänsten i örlogsbasernas sektion 2. Sektionen skalli krig kunna leda marin operativ underhålls- tjänst. Sektionschefen måste ha utbildning härför. Det är för närvarande inte möjligt att fastställa om arbetsuppgifter av teknisk eller förvaltnings-/underhållstjänstmässig natur blir övervägande. Med hänsyn härtill bör denna tjänst inte bindas till viss kår. Såväl tekniska som förvaltningsmässiga specialister finns inom sektionen. Sektionschefen bör därför ha kompetens att samordna den tekniska och förvaltningsmässiga underhålls- tjänsten. För tjänsten krävs miljökunnande från flottan. Utredningen anser emellertid att behov finns inom sektion 2, främst inom underhållstjänstavdelningen, av åtminstone en regementsofficer med förvaltningskunska- per enligt kompetensgrupp A.

Antalet tjänster för intendenter vid kust- flottan bör enligt gjorda studier eventuellt ökas. Utredningen vill emellertid inte ta ställning för en dylik utökning utan förutsät-

lS—SOU 1973:38

Vid kustartilleriförsvaren inrättas en sek- tion 2 för handläggning av mobiliserings- och underhållsärenden. Chefen för sektionen skall även vara chef för materielenheten. Eftersom den sistnämnda befattningen förut- sätter goda tekniska kunskaper och miljö- kunskaper jämte kunskaper i förvaltnings- och underhållstjänst bör i denna dubbelbe- fattning sektionschefen vara teknisk officer ur kustartilleriet samt därutöver äga goda förvaltningskunskaper, i stort motsvarande dem för mariningenjör, jämför G.3.3.3.

I den i sektionen ingående mobiliserings- avdelningen vid de större kustartilleriförsva- ren bör två av officerarna ha förvaltnings- kunskaper, en enligt kompetensgrupp A och en enligt kompetensgrupp B.

Inom materielenhetens utrustnings— och mobiliseringsavdelning samt planerings- avdelning bör med hänsyn till arbetsuppgif- ternas fackinriktning en av officerarna ha förvaltningskunskaper enligt kompe- tensgrupp A.

Därutöver bör i princip samtliga i inten- denturförvaltningstjänst vid örlogsbaser och kustartilleriförsvar placerade officerare vara förvaltnings- och underhållstjänstutbildade lägst enligt kompetensgrupp B.

Chefspersonal inom marinens förrådsverk- samhet behöver goda kunskaper i förråds- tjänst, om möjligt god allmän miljökänne- dom samt goda förvaltningskunskaper. För- rådsverksamheten bedrivs i stort efter likar- tade principer inom alla försvarsgrenar med fackstyming från materielverket. Utredning- en föreslår därför att befattningarna för ifrågavarande personal hänförs till kompe- tensgrupp A och B enligt motsvarande grunder som nämnts beträffande armén (avsnitt C.2.1 .2).

En sammanställning över utredningens uppfattning om behovet av förvaltnings- och underhållstjänstutbildade officerare i mari- nen lämnas i tabell G.2. 1.

I enlighet med vad som föreslagits i avdelning D beräknar utredningen militära befattningar för chef för kameralavdelning

avsnitt

225

Tabell G.2.1 Behov av förvaltnings- och underhållstjänstutbildade officerare inom marinens förvaltningsorganisation. (Härtill kommer förvaltningspersonal vid staber, skolor m.m. som för närvarande tillhör försvarets intendenturkår.) Förslag om kårtillhön'ghet

Befattning för för- Antal

Kårtillhörighet

valtnings— och under- hållstjän stu tbild ad militär personal

örlogsbas

kustartilleriförsvar

PKU för-

enligt CM slag förslag

0 BK GbK GK SK NK IntK IntK

Ftk

ma- I'l- nen

ma— ri- nen

Kompetensgrupp A (re-

gementsofficerare) underhållstjänstav—

delning, chef ] 1 mobiliseringsav—

delning — — — 1 planeringssektion — — — I armé- och motor-de-

talj, chef — — — 1 — intendenturförvalt-

ning/-sektion, chef l 1 1 1 1 intendenturförvalt—

ning/-sektion, de—

taljchef 4 l 3 1 1 förrådsavdelning,

chef 1 l l — — intendenter vid

kustflottan - — —— — —

,......

| ... | [ como-| || OONinw

11

Kompetensgrupp B (kompaniofficerare) mobiliseringsavdel- ning intendenturförvalt- ning/-sektion 2 3 2 2 förrådssektion, chef — — — l förrådsavdelningl-sek- tion, detaljchef 5 5 5 2 förrådsavdelningl-sek- tion, kompoff till förfogande 4

kompoff vid kameral enhet 2 2 2 2 2

29 — 38

17——17

25 — — 25

31 4 21 14

16 — 16

11 13 14 13 11 15 11 81 20 21 80

och chef för kassadetalj i sådan avdelning inom örlogsbas och kustartilleriförsvar. Förslaget till kårtillhörighet innebär att nio befattningar för regementsofficer och 60 befattningar för kompaniofficer förs över från marinens personalkårer till försvarets intendentkår. De nio regementsofficers- tjänsterna är chefsbefattningar vid under- hållstjänst- och förrådsavdelningarna. De 60 befattningar för kompaniofficer som föreslås

226

överförda till försvarets intendentkår är främst placerade i intendentur— och förråds- verksamhet. Genom att innehavarna av dessa befattningar kommer att tillhöra försvarets intendentkår kan de beredas fortsatta ut- vecklingsmöjligheter inom materielförvalt- ningsområdet enligt de principer för nivå— gruppering som utredningen behandlar i avsnitt G.2.4.

SOU 1973:38

Tabell G.2.2 Behov av förvaltnings- och underhållstjänstutbildade officerare inom flyg- vapnets förvaltningsorganisation. (Härtill kommer förvaltningspersonal vid staber, skolor m. ni. som för närvarande tillhör försvarets intendenturkår.) Förslag om kårtillhörighet

Befattning för förvaltnings- och under- Antal Kårtillhörighet (motsv.) hållstjänstu tbildad personal __ eska- flot- nuva- PKU for- der- tilj rande slag stab flyg- lntK flyg- lntK vap- vap- net net Kompetensgrupp A (regementsofficerare) eskaderintendent — — 1 — l flottiljintendent — 15 — 15 — 15 Kom etens ru B (kom aniofficerare) mtenåenmå'öågdsförvaltgre — 15 — 15 — 15 flygmaterielförvaltare — 15 15 — — 15 kompaniofficer vid kameralavdelning (motsv.) 1 14 — 15 — 15

G.2.l.4 Flygvapnet

Som tidigare nämnts leder tekniske chefen teknisk och ekonomisk förvaltning av flyg- materielen vid förband. Huvuddelen av för- valtningen omfattar åtgärder för materiel- underhåll, eftersom 80—90 % av flygmaterie- len är i drift. Dessa åtgärder styrs i avgörande hänseenden av underhållsenheten vid huvud- avdelningen för flygmateriel och leds alltså lokalt av tekniske chefen. Vid genomförande av integrerad tyg- och intendenturförvaltning inom flygvapnet måste isärskild grad beak- tas dessa speciella förhållanden beträffande förvaltningen av flygvapnets tekniska mate- riel.

För befattningshavare i s.k. beståndsför- valtning med krav på förvalt'nings- och underhållstjänstutbildning blir arbetsområ— det begränsat och kommer i huvudsak att omfatta annan materielförvaltning, dvs. för- valtning av all intendenturmateriel och för- rådshållen flygmateriel med avseende på redovisning, förvaring och vård av materiel i förråd, förplägnad m.m. Till beståndsför- valtning hör även den antalsmässiga redovis- ningen av flygmateriel i drift.

En sammanställning av utredningens upp- fattning om behovet av förvaltnings- och underhållstjänstutbildade officerare i flyg- vapnet samt förslag om kårtillhörighet fram-

SOU 1973:38

går av tabell G.2.2.

I avdelning D har utredningen föreslagit att i princip chef för kameralavdelning ochi förekommande fall chef för kassadetalj inom avdelningen vid sektorflottilj skall vara mili- tära. Den kamerala organisationen är emel- lertid ännu inte fastställd. Med reservation för ändringar som kan behöva göras har i tabell C.2.2 upptagits två kompaniofficerare för kameral tjänst vid varje sektorflottilj.

Förslaget till kårtillhörighet innebär att 15 befattningar för flygmaterielförvaltare förs över från flygvapnet till försvarets intendent- kår. Antalet kan komma att påverkas som resultat av pågående organisationsundersök- ningar.

Flygmaterielförvaltama är för närvarande civilmilitärer och bör i samband med över- förandet till försvarets intendentkår ändra kategoritillhörighet. Denna fråga behandlas närmare i kapitel H.4.

Genom att flygmaterielförvaltarna tillhör försvarets intendentkår kan de beredas fort- satta utvecklingsmöjligheter enligt de princi- per för nivågruppering som behandlas i avsnitt C.2.4.

G.2.1.5 Övrigt

I fråga om behovet av tyg- och intendentur- förvaltningsutbildade officerare i centrala

227

staber och skolor samt i nuvarande militär- områdesstaber och -förvaltningar har utred- ningen inte funnit skäl att i fråga om kategoritillhörighet föreslå några ändringar i förhållande till nuläget. Behovet av sådan personal inom materielverket har utred— ningen behandlat i delbetänkande l.

G.2.2 Kunskaps— och erfarenhetskrav

Kunskaps- och erfarenhetskraven för den militära förvaltningspersonalen måste i prin- cip grunda sig på behoven i en integrerad tyg- och intendenturförvaltning. Utred- ningen har funnit att dessa krav är i stort likartade inom krigsmakten. Skillnaden mel- lan försvarsgrenarna framstår i huvudsak endast i form av krav på olika miljökunnan- de. Denna olikhet tillgodoses främst genom lämplig rekrytering och personalplanering.

En samordnad ledning av bestånds- förvaltningen av tyg- och intendentur- materiel ger möjligheter till vinster genom ett flexibelt utnyttjande av arbetskraft, transportmedel och förrådslokaler, samord- nad anskaffning m.m. Om en tillfredsstäl- lande ambitionsnivå trots personalreduce- ringar skall bevaras måste behovet av välut- bildade och skickliga arbetsledare beaktas för att uppkomna personalvinster skall ge avsedd effekt.

G.2.2.1 Kompetensgrupp A

Alla befattningshavare inom kompetens- grupp A bör under sin utveckling börja med tjänst i lägre regional eller lokal instans för att få en från grunden uppbyggd erfarenhet. Det grundläggande kunskapsomfånget måste vara tillräckligt för denna tjänstgöring. Be- fattningshavarna måste kunna leda en inte- grerad beståndsförvaltning i lägre regional/ lokal instans, men också ges tillräckliga kunskaper för fortsatt utveckling och erfa- renhetsuppbyggnad. Dessa kunskaper skall inte blott tillgodose fredsbehovet. Förnöden- hetsförvaltning i fred skall utan omgång direkt kunna övergå i underhållstjänst i krig. Kunskaps- och erfarenhetsuppbyggnaden

228

måste alltså sätta befattningshavarna i stånd att fullgöra uppgifter som de då ställs inför.

Väsentligt för planläggning och ledning av förvaltnings- och underhållstjänsten i krig är att erforderligt samarbete kan förberedas och genomföras med de myndigheter och delar av det civila näringslivet som verksam- heten är beroende av. En noggrann känne- dom om totalförsvarets organisation och resurser och dessas utnyttjande är därför nödvändig, liksom om möjligheterna och formerna för att under beredskap och krig ta i anspråk tjänster och förnödenheter. Befatt- ningshavarna måste bl. a. känna väl till de administrativa beredskapsförfattningarna i berörda delar och tillämpningen av dessa. De skall ha kompetens att tjänstgöra i stabsbe- fattningar inom förvaltnings- och underhålls— området.

Förvaltningsofficeren måste vara väl insatt i verksamheten inom facken förrådsverk- samhet och materielunderhåll. Vidare måste han känna till hur verksamheten inom facken verkstadsdrift och förplägnad bedrivs i stort.

I den fredsinriktade verksamheten krävs förmåga att ta hand om och på ett riktigt sätt leda anställda av olika kategorier och yrkesgrupper. Kunskaper om bl. a. företags- demokrati och personalledning är nödvändi— ga.

Som chef för enhet i förbandets stabsorga- nisation skall förvaltningsofficeren inom sitt befogenhetsområde planera underhållstjäns- ten så att denna bedrivs rationellt och till så låga kostnader som möjligt. Den ekonomiska aspekten är av stor betydelse. Förvaltnings- officeren måste därför vara väl insatt i planerings- och ekonomisystemet och bör även i övrigt ha kunskaperi företagsekonomi i tillämpliga delar.

De krav på grundläggande förvaltnings- kunskaper som med ledning av det anförda bör ställas på befattningshavare som innehar tjänst i kompetensgrupp A framgår närmare av bilaga G.2.l.

Sammantaget är kunskapsomfånget vid- sträckt och av sådan art att detaljkunskaper avseende materiel rn. m., ehuru viktiga,

SOU 1973:38

främst måste besittas av andra befattnings- havare.

G.2.2.2 Kompetensgrupp B

Fredsverksamheten i lägre regional/lokal in- stans omfattar understöd åt förbandsproduk- tionen samt förberedelser för kuppförsvar, mobilisering och krig.

Befattningshavare i kompetensgrupp B skall kunna verka som chefer för verkställan- de förvaltningsenheter i krig samt som stabsmedlemmar inom förvaltningsenhet i brigadstab (motsv.).

Den del av verksamheten som inriktas på förberedelser för krig, mobilisering och kuppförsvar kräver kunskaper i mobilise- ringstjänst, i totalförsvarets organisation och verksamhet samt viss kunskap om krigsplan- läggning. Förmåga krävs att upprätta planer för och leda ut- och avrustning av förband samt anskaffning av förnödenheter vid över- gång från freds- till krigsverksamhet samt att medverka i arbetet med upprättande av fackplaner.

Krigsplacering i förvaltnings- och under- hållstjänst vid fältförband erfordrar kunska- per om underhållsförbanden och underhålls- tjänstens bedrivande på lägre regional nivå och i brigad (motsv.) samt någon färdigheti stabs-, trafik- och transporttjänst.

Fredsverksamheten kräver kunskaper främst för planering och ledning av förråds- drift med utnyttjande av rationella arbets— metoder och hjälpmedel samt av förpläg- nadstjänst, innefattande drift av och förråds- hållning vid matinrättning. Vidare krävs kunskaper om anbuds-, avtals- och övriga inköpsbestämmelser. Fördjupade kunskaper i arbetsledning och arbetarskydd erfordras. Kunskaper krävs även för medverkan i upprättande av planer för vård, reparation och omsättning av materielen.

Tjänst i fredsbefattning vid lägre regional/ lokal myndighet kräver även andra förvalt- ningskunskaper samt viss materielkännedom för uppgifter inom förrådsverksamheten.

För uppfyllande av gällande säkerhetsbe- stämmelser beträffande hantering och förva-

SOU 1973: 38

ring av explosivämnen, drivmedel och radio- logiska ämnen skall befattningshavaren vara godkänd som föreståndare för explosiväm- nesförråd och drivmedelsförråd respektive radiologiskt arbete.

De krav på grundläggande kunskaper som bör ställas på befattningshavare i kompetens- grupp B framgår närmare av bilaga G.2.2.

G.2.2.3 Vidareutbildning

Utvecklingen inom förvaltningsområdet be- döms komma att liksom hittills varit fallet gå relativt snabbt. Tidigare kunskaper och erfa- renheter blir ganska snart föråldrade. Med anledning härav bör befattningshavare i förvaltningstjänst beredas tillfälle till en efter behoven avpassad återkommande utbildning vart femte—sjätte år efter grundutbildningen.

De ovan angivna kunskaps- och erfaren- hetsbehoven gäller förvaltningsofficerare i allmänhet. Undantagsvis kan särskilda tilläggskurser i Specialämnen behöva anord- nas. Så kan tänkas bli fallet för inhämtande av erforderliga kunskaper för utövande av vissa tjänster i central instans vid försvarsu staben och försvarets materielverk samt i högre regional instans (jfr bl. a. kapitel C.l avseende intendenter i anskaffningsverksam- het).

Befattningshavare ur kompetensgrupp A avsedda för vissa urvalstjänster, främst be- fattningar i nivå 4—6 samt cheferna för materielenhet i förbandstyp A (motsv.) enligt tabell G.2.3, bör meddelas ökade kunskaper i stort motsvarande nuvarande högre kurs i underhållstjänst och förvaltning.

G.2.3 Rekrytering

Militär personal för förvaltningsverksamhet rekryteras, efter vidareutbildning, bland re- gements- och kompaniofficerare med lång erfarenhet av trupptjänst (motsv.), varige- nom bl.a. kraven på miljökunnande kan tillgodoses.

I kapitel 6.1 har framhållits bl.a. vilka krav på miljökunnande som bör fyllas av

229

förvaltningsofficer. Mot bakgrund härav finns enligt utredningen inga motiv för att ändra nuvarande principer beträffande rekry- tering. Dessa bör kunna tillämpas även inom ramen för ett nytt befälssystem.

För att kunna komma i fråga för befatt- ning inom kompetensgrupp A erfordras kompetens som fredskompanichef, genom- gången och godkänd utbildning vid militär- högskolans allmänna kurs samt förvalt- ningsutbildning. För befattning inom kom- petensgrupp B krävs genomgången och god- känd truppslagsskola för kompaniofficer och genomgången förvaltningsutbildning efter tjänst vid trupp (motsv.) intill lägst 35. levnadsåret. Vid flygvapnet måste emellertid mästarutbildning krävas som grund- kompetens.

En väl vitsordad tjänstgöring inom kom- petensgrupp B skall enligt utredningens mening om vederbörande bedöms lämplig kunna berättiga till utbildning vid militär- högskolans allmänna kurs och den högre förvaltningsutbildning som gäller för kompe- tensgrupp A. Har utbildningen genomförts med godkännande vitsord kan vederbörande sålunda placeras på befattning inom kompe- tensgrupp A. Denna befordringsgång bör närmare utredas i samband med det nya befälssystemets genomförande.

G.2.4 Personalutveckling

De allmänna utgångspunkter som bör gälla för en bedömning av personalens utveck- lingsvägar är i korthet följande.

Även om förvaltningsverksamheten inom olika instanser och försvarsgrenar bedrivs efter principith enhetliga grunder måste den anpassas till miljö m. m.

Organisationens högre instanser har ett behov av tillförsel av personal med militärt miljökunnande från lägre instanser.

För den enskilde är det angeläget att placeras så att hans förmåga ståri proportion till befattningens krav på kunnande och ansvar.

Omflyttningar av personal mellan olika instanser ger organisationen större urvals-

230

möjligheter samtidigt som den enskilde får ökade utvecklingsmöjligheter. Det är emel- lertid enligt utredningens uppfattning ändå väsentligt att det om möjligt inom varje instans finns så många utvecklingsnivåer (kvalitativa nivåer) att begränsad utveckling (karriär) inom denna är möjlig utan omflytt- ning till annan ort.

Samtliga befordringstjänster bör i princip tillsättas efter urval.

Flertalet befattningshavare bör såsom för- ut framhållits efter avslutad grundläggande förvaltningsutbildning placeras inom den lägre regionala/lokala instansen. Härigenom skapas bl.a. förutsättningar för en riktig erfarenhetsuppbyggnad och en lämplig steg- ring i utvecklingsgången.

Befattningar i lägre regional instans bör finnas i olika utvecklingssteg efter befogen- heter och ansvar. De bör medge en logiskt uppbyggd personalutveckling och göras till- räckligt attraktiva för att skapa reella alter- nativ till tjänster i central eller högre regional instans och därigenom säkerställa ett urval av kunniga personer med den kompetens som tjänsterna i den integrerade verksamheten kräver.

Det bör övervägas huruvida inom armé- myndighet typ A befattningen som chef för sektion 2 eller som chef för materielenhet är mest krävande ochi vilken ordning tjänster— na bör innehas från utvecklingssynpunkt.

Vid bedömning av dessa två befattningars nivåplacering bör framför allt två faktorer inom respektive befattnings verksamhetsom- råde beaktas, nämligen — behovet av stabsmässig ledning och sam-

ordning,

— förvaltningsmässigt ansvar för personal, materiel och fackfunktioner. Chefen för sektion 2 svarar bl.a. för planläggning, ledning och samordning av verksamheten inom sektionen, samordning av den fömödenhetsförvaltande verksam- heten med annan verksamhet inom myndig- heten, planläggning och ledning av under- hålls- inklusive förvaltningstjänst vid mobi- lisering och i krig samt vid övningar i fred, samverkan och samordning med utom-

SOU 1973: 38

Chefen för materielenheten svarar för den verkställande förvaltningen i avseende på tyg-, intendentur- samt sjukvårdsmateriel— tjänst. Han är direkt föredragande för myn- dighetens chef såsom förvaltningsgrenschef och ingår som stabsmedlem i sektion 2 såsom chef för materielavdelningen. Som ställföreträdare har han förvaltningsofficer.

Värdet av materielstocken inom en myn- dighet av typ A ligger totalt mellan 300 och 800 milj. kr. Inom materielenheten finns 120—160 befattningshavare. Den årliga drift- budgeten belöper sig i regel till 10—15 milj. kr.

Chefen för materielenhet har enligt utred- ningens mening i jämförelse med chefen för sektion 2 en mer krävande och ansvarsfylld befattning som dessutom erfordrar längre tids erfarenhet än sektionschefstjänsten. Be- fattningen som chef för materielenheten bör därför ligga på en högre nivå än befattningen som chef för sektion 2. Utredningen anser därjämte att innehav av tjänst som chef för sektion 2 som regel bör föregå innehav av tjänst som chef för materielenheten.

Normalt bör officer placeras i högre regional instans först sedan han inhämtat tillräckliga erfarenheter genom tjänstgöringi lägre regional instans. Chefsbefattningar i den högre regionala instansen kan därjämte kräva erfarenhet från tjänstgöring i central instans.

Innehavare av högre tjänst i central instans bör under sin tidigare karriär ha tjänstgjort både i regional och lägre regional/lokal instans för att kravet på bred erfarenhet och miljökunnande skall vara säkerställt. Tidigare tjänstgöring i materielverket är naturligtvis också av stort värde.

En förutsättning för att ovan angivna erfarenhetsbehov i olika tjänster skall kunna tillgodoses är bl. a. att inom ramen för en omsorgsfull personalplanering och personal- utveckling cirkulationstjänstgöring i viss ut- sträckning anordnas inom och mellan regio- nala/lokala instanser och central instans. En över försvarsgrensgränserna utökad samord- ning av förvaltningsverksamheten kommer

SOU 1973:38

Cirkulationstjänstgöring bör inte förekom- ma i större utsträckning än vad som är av behovet påkallat. Även av kostnadsskäl mås- te återhållsamhet iakttas. Därjämte måste beaktas att vissa tjänster i central instans är förenade med uppgifter av sådan art att tjänsterna bör utövas av samma person under lång tid och inte utgöra ”cirkulationstjänst”. I detta avseende hänvisas till vad i kapitel C.1 anförts om intendenter i anskaffnings- verksamhet.

Rekrytering av officerare i förvaltnings- tjänst och deras utvecklingsmöjligheter i yrket äri avgörande grad beroende av antalet befattningar i olika kvalitativa nivåer. Med ledning av tjänstemas art och uppgifter och därmed förenat ansvar bör förvaltnings— tjänstema i de olika instanserna enligt utredningens mening kunna hänföras till nivåer (utvecklingssteg) enligt tabellerna G.2.3 och C.2.4. Inom detta mönster skall tjänstgöringsgången för var och en anpassas efter såväl myndigheternas som den enskil- des behov och önskemål.

G.2. 5 Förslag

Utredningen föreslår att — befattningar för personal ur försvarets intendentkår tillförs marinen och flygvap- net i den omfattning som föreslås i avsnitt G.2.l, — rekrytering av militär personal för be- ståndsförvaltning sker genom att miljö- kunnig personal vidareutbildas för befatt- ningar inom kompetensgrupp A och B i princip i likhet med vad som för närvaran- de gäller för officerare i tyg- och intenden- turförvaltningstjänst, — förvaltningspersonalen ges kunskaper och erfarenheter enligt de krav som redovisats i bilagorna G.2.1 och 6.2.2, — vidare- och fortbildning sker enligt de grunder som framlagts i avsnitt G.2.2.3, — personalutveckling och erfarenhetsupp— byggnad sker enligt i avsnitt G.2.4 fram- förda principer, — för kompetensgrupperna A och B avsedda

231

Tabell G.2.3 Principer för nivågruppering av förvaltningsutbildat yrkesbefäl — kompetens- grupp A (motsv. regementsofficerare)'

Nivå (ut- Instans vecklings- steg) lägre regional/lokal högre regional central 6 miloförvaltningschef kårchef skolchef avdelnings—, byrå—, sektionschefer 5 förvaltningsgrenschef vid sektionschef milostab 4 chef för chef för planeringsde- sektionschef (motsv.) —materielenhet (garnisons— talj vid detaljchef förvaltning) — milostab (större) —förrådsavdelning vid örlogs— — miloförvaltning bas —intendenturförvaltning (—sek- tion) vid örlogsbas och kustartilleriförsvar stabsintendent vid kust- flottan 3 chef för chef för planeringsde- detaljchef _materielenhet (armén typ talj vid A och D.) -milostab (mindre) —detalj (avdelning) vid örlogs- —miloförvaltning bas och kustartilleri— chef för annan detalj vid milo- försvar stab (större) intendent vid sektor- flottilj 2 chef för chef för annan detalj detaljchef —materie1enhet (armén typ vid B —milostab (mindre) —sektion 2 (armén) —miloverkstadsförvaltning —detalj (avdelning) vid örlogs- bas och kustartilleri- försvar ställföreträdande chef för materielenhet (armén) intendent vid flottilj l ställföreträdande chef för till förfogande till förfogande

materielenhet (armén) förband sintendent vid kust- flottan

' Lärarbefattningar och tjänster vid skolor, staber m. m. tillkommer.

befattningar inrättas så att urvalsbeford- ran kan ske i enlighet med de utvecklings- steg som föreslagits i avsnitt G.2.5.

232 SOU 1973 : 38

Tabell C.2.4 Principer för nivågruppering av förvaltningsutbildat yrkesbefäl — kompetens- grupp B (motsv. kompaniofficerare)1

Nivå (ut- vecklings- steg)

Instans

lägre regional/ lokal högre regional

central

4

chef för Aförrådsenhet (armén, typ A) —förrådssektion (kustartilleri— försvar)

chef för —försörjnin senhet (armén, typ A, oc flygvapnet) —förråd vid Sjökrigsskolan och Berga -detan vid örlogsbas och kustartilleriförsvar

chef för

-förrådsenhet (armén, typ B och D) —försörjningsenhet (armén Wp B) —mobiliseringsförrådsenhet (armén typ A) —förråd vid TygS, ArtSS, KS, örlogsbas, kustartil- leriförsvar, flottilj —till förfogande vid ör- logsbas och kustartil- leriförsvar

chef för —serviceenhet (armén, typ A) —försörjningsenhet (armen,

typ D)

ställföreträdande förråd schef vid kustartilleriförsvar till förfogande vid örlogs- bas och kustartilleri- försvar

detaljchef vid miloförvalt- ning

till förfogande vid milostab

ställföreträdande detaljchef vid milointförvaltning

förrådschef för miloförråd

ställföreträdande detaljchef vid milotygförvaltning

till förfogande vid _kårstab —materielverket — sjukvård sstyrelsen

till förfogande vid —kårstab —materielverket

till förfogande vid materielverket

' Lärarbefattningar och tjänster vid skolor, staber m. m. tillkommer.

SOU 1973:38

G.3

G.3.l Inledning

Den civilmilitära tekniska personalen är inom materielförvaltningsområdet engagerad i materielanskaffning, materielunderhåll och verkstadsdrift. Dessa aktiviteter har fackmäs- sigt behandlats i kapitel C.1, C.2 och C.3. I vart och ett av dessa kapitel har redovisats de krav i fråga om kunskaper och erfarenheter som fackverksamheten ställer.

Den fast anställda civilmilitära tekniska personalen blir under sin tjänstetid ianspråk- tagen på sådant sätt att vederbörande måste ha de kunskaper som möjliggör placering i vilket som helst av facken (motsv.). Som framgår av ovan nämnda kapitel är kraven i väsentliga avseenden likartade inom krigs- makten. I detta kapitel utreds de krav somi övrigt kan komma att ställas på personalen med hänsyn till försvarsgrenstillhörighet m.m.

Den civilmilitära tekniska personalen leder den tekniska tjänsten främst avseende under- håll och drift av materiel. Civilmilitär ingen- jörpersonal är vidare engagerad i anskaff- ningsverksamhet, främst inom materielver- kets huvudavdelningar för marinmateriel och flygmateriel. Särskilda krav måste ställas på militärt miljökunnande och förvaltnings— mässig utbildning. Det militära miljökunnan— det har i regel anknytning till den för försvarsgrenen organisationsbestämmande materielen. Viss materiel förekommer emel-

234

Civilmilitär teknisk personal

lertid inom samtliga försvarsgrenar vilket motiverat att utredningen övervägt ett ut- nyttjande över försvarsgrensgränserna av ci- vilmilitära tekniska specialister.

Utredningen har övervägt kompetens- kraven för här berörda befattningar och därvid funnit att dessa i princip kan hänföras till följande kompetensgrupper:

— kompetensgrupp A, som kräver grund- kunskap av lägst gymnasieingenjörexamen kombinerad med civilmilitär ingenjörut- bildning, — kompetensgrupp B, som kräver grundkun- skap motsvarande nuvarande mästarut- bildningi teknisk tjänst, — kompetensgrupp C, som kräver grundkun- skap motsvarande nuvarande teknikerut- bildning. Utredningen behandlar all civilmilitär per- sonal i befattningar i kompetensgrupp A. Av befattningarna i kompetensgrupperna B och C behandlas endast dem i armén (jfr avsnitt G.l.l).

G.3.2 Civilmilitär teknisk personal inom armén 6321 Inledning

Arméns civilmilitära tekniska personal tillhör tygtekniska kåren. Personalens arbetsupp- gifter omfattar såväl i fred som i krig planläggning och ledning av materielunder-

SOU 1973:38

Personal

Antal Tjänsteklass Kompetensgrupp tjänster enligt av- snitt G.3.1 arméingenjör 146 regementsofficer A mästare 549 kompani— " B tekniker 756 plutons- ” C

håll, kontroll av materielens funktionsduglig- het och reparationer i samband härmed. Härutöver medverkar personalen vid utbild- ning av värnpliktiga i materielens handhavan- de och vård samt deltar i övningar med uppgifter rörande underhållstjänst.

En del civilmilitär teknisk personal är placerad vid skolor. I uppgifterna ingår att planlägga och genomföra den tekniska ut- bildningen i förekommande läroämnen samt medverka vid materiel- och organisationsför- sök. Som chef för särskild utbildningsverk- stad vid central utbildningsanstalt tjänstgör arméingenjör.

I den tygtekniska kåren ingår personal enligt tabell G.3.l.

Beroende på kraven på kunskaper indelas personalen i grupper med olika teknisk inriktning, t. ex. motor, vapen, signal.

Vakansläget är för närvarande för arméin- genjörer ca 10 %, mästare ca 13 % och tekniker ca 25 % av antalet tjänster.

G.3.2.2 Behov i organisationen Behov i fred av civilmilitär teknisk personal finns vid utbildningsmyndigheter och verk- städer samt regionala och centrala myndig- heter. Behovet inom materielverket har övervägts i delbetänkande 1. Tillgången på personal i högre regional instans har utred- ningen under sina studier funnit väl avvägdi förhållande till behovet i nuvarande organisa- tion.

I den nya stabs— och förvaltningsorganisa- tionen för försvarsområden och regementen har teknisk personal sammanförts i en teknisk enhet. Chef för denna enhet leder främst underhållet av myndighetens tekniska materiel och bör besitta kunskaper enligt kompetensgrupp A.

SOU 1973:38

Chefen för de inom den tekniska enheten organiserade kontrollgrupperna bör tillhöra kompetensgrupp B, medan tekniker ingåen- de i kontrollgrupperna bör tillhöra kompe- tensgrupp C.

Befattningshavare inom kompetensgrup- perna B och C erfordras främst vid lägre regionala och lokala myndigheter, skolor och förbandsbundna verkstäder. Utredningens studier har inte gett anledning att föreslå någon väsentlig ändring i den antalsmässiga fördelningen av dessa tjänster inom armén.

Utredningen har i kapitel C.2 konstaterat att behov av arméingenjörer för motortjänst föreligger inom alla försvarsgrenar. För ör- logsbaser, kustartilleriförsvar och flygflottil- jer bedöms behovet av motoringenjörer vara omkring 25.

De för närvarande civila ammunitionsin- genjörema föreslås i delbetänkande ] ingåi tygtekniska kåren och redovisas som vapen- ingenjörer. För att en vapeningenjör skall kunna tjänstgöra i befattning som ammuni- tionsingenjör måste kunskaperna komplette- ras beträffande sprängämnen och projektiler (typkännedom, konstruktion, handhavande och säkerhetsföreskrifter) samt om förva— ringsbestämmelser, transport och röjning av ammunition.

I delbetänkande 1 har behovet angetts till 6—10 vapeningenjörer med ammunitions- teknisk utbildning. Ett av utredningen nu framräknat behov redovisas i tabell G.3.2.

Den tekniska uppföljning av ammunition som åligger ammunitionsingenjör bör enligt utredningens mening inte vara försvarsgrens- bunden. Marinens och flygvapnets behovi detta avseende bör därför kunna tillgodoses av personal placerad inom respektive militär- område.

Tabell G.3.2 Behov av ammunitionsingen- jörer

Myndighet Antal FMV- K: FD 1 Milo stab S 1 Milo stab B 1 Milo stab V 1 Milostab Ö—MKG 1 Milo stab NN 1 Milo stab ÖN 1 Ty gförvaltning S 1 Tygförvaltning Ö 1 Utbildning (lärare) 1 Summa 10

G.3.2.3 Kunskaps- och erfarenhetskrav

Arméns civilmilitära tekniska personal äri alla instanser inriktad på tekniskt underhåll och vård av materiel. Kunskaps- och erfaren- hetskrav varierar beroende på arbetsuppgif- tema. Eftersom första placering merendels sker vid lägre regional/lokal myndighet bör kraven på militärt miljökunnande utformas med hänsyn härtill.

Kompetensgrupp A

Befattningshavare i kompetensgrupp A är arméingenjör och placeras i regel som chef för teknisk enhet (motsv.) i lägre regional/ lokal instans. Arméingenjören svarar därvid närmast för materielbeståndets kvalitativa tillstånd och för verkställighet av materiel- underhållsverksamheten samt medverkar i förbandsutbildningen i fråga om materiel- underhåll. Han måste därför ha inte endast teoretisk underbyggnad utan även ett visst mått av erfarenhet. Detta kan uppnås om första tjänstgöringsåret utnyttjas för erfor- derlig förvaltningsutbildning och praktik i en omfattning som motsvarar ställda krav på nämnda befattningshavare. Denna utbildning bör kompletteras efter 2—4 års tjänstgöring. Ovannämnd utbildning bör vara lika för samtliga arméingenjörer oberoende av tek- nisk inriktning och därmed utgöra en gemen- sam och i princip lika grund för en vidareut- veckling inom kåren. Förutom kunskaper inom förvaltningsområdet och kännedom

om arméns organisation krävs kompetens för placering som brigadingenjör i krigsorganisa- tionen.

Av fackverksamheten betingade krav framgår av kapitel C.2 och C.3. I övrigt hänvisas till avsnitt G.3.5.

Kompetensgrupp B och C

Personal tillhörande kompetensgrupperna B och C har gemensam militär grundutbild- ning, dvs. genomgången teknikerskola I och II. Personal tillhörande kompetensgrupp B har dessutom genomgått tyghantverkarekurs.

Personal i kompetensgrupp B skall kunna tjänstgöra som chef för kontrollgrupp (motsv.) eller som arbetsledare vid förbands- bunden verkstad. Båda uppgifterna förutsät- ter goda tekniska kunskaper samt god kännedom om förvaltningsbestämmelser och personaladministrativa frågor.

Personal i kompetensgrupp C skall kunna tjänstgöra i kontrollgrupp eller som chef för reparationsorgan i organiserat förband, vilket förutom goda tekniska kunskaper förutsätter god kännedom om underhållstjänstorganisa- tionen inom eget område.

Utbildningen av personal i kompetens- grupp B—C skall tillgodose såväl freds- som krigsbefattningens krav.

Kunskaps- och erfarenhetskraven har spe- cificerats i kapitlen C.2 och C.3.

G.3.2.4 Rekrytering

Arméingeniör (kompetensgrupp A) rekryte- ras antingen bland personal med lägst gym- nasieingenjörs kompetens från civila skolvä- sendet (grundrekrytering genom urval bland värnpliktiga) eller bland lämpliga armétekni- ker (långvägsrekrytering) som bereds möjlig- het till vidareutbildning vid teknisk gymna- sielinje.

Inom armén finns ett begränsat behov av arméingenjörer med civilingenjörkompetens. Detta tillgodoses som regel genom vidareut- bildning av arméingenjör med gymnasiekom- petens. Utredningen anser att denna utveck- lingsväg bör finnas, men föreslår att, av

ekonomiska m. fl. skäl, även direktrekryte- ring av färdigutbildade civilingenjörer sker.

Den grundrekryterade gruppen av motor- ingenjörer ges militär utbildning vid pluton- chefsskola vid trängförband under tre måna- der och kommenderas därefter till en tolv månaders utbildning vid arméingenjörkadett- skolan. Utbildningsmålet är kunskaper för krigsplacering i brigadstab. Övriga grundre- kryterade arméingenjörer genomgår såsom värnpliktiga teknikerutbildning vid någon av arméns centrala skolor samt lämplig trupp- slagskadettskola. De som anställs på aktiv stat fullgör därefter en kompletterande prak- tikanttjänstgöring vid förband omkring sex månader under erfaren regementsingenjörs ledning. Utredningen anser att samtliga dessa arméingenjörer bör få en likartad grundut— bildning och därefter specialutbildning inom de olika teknikområdena (motor, vapen, signal m. m.).

Den långvägsrekryterade ingenjören, vil- ken efter teknikerskola och minst ett års trupptjänst kommenderas till teknisk gymna- sial utbildning under fyra läsår med prakti— kanttjänstgöring under somrarna, har genom sin längre tjänstgöringstid förvärvat ett större miljökunnande än en grundrekryterad ny- anställd ingenjör. Under de senaste åren har långvägsrekryteringen tillgodosett rekryte- ringsbehovet av vapen- och signalingenjörer varför någon annan rekryteringsväg inte tagits i anspråk för att tillgodose personalbe- hoven inom dessa teknikområden.

Utbildning till mästare (kompetensgrupp B) omfattar tyghantverkarkurs i omkring 16 månader. Till utbildningen kan efter ansökan och urvalsprov uttas armétekniker på aktiv stat, som tjänstgjort som armétekniker under minst 4 år, eller tjänsteman vid tygverkstad, som uppnått 24 års ålder och som genomgått minst 2-årig yrkes- eller verkstadsskola samt tjänstgjort vid tygverkstads reparations- avdelning minst 4 år och befunnits lämplig för utbildning till (jfr avsnitt C.3.4.2).

Mästarpersonalen placeras vid förband, försvarsområdesstaber och skolor för mate- rielkontroll, materielvård, reparationstjänst,

mästare

SOU 1973: 38

utbildning (lärare- och instruktörsuppgifter) samt — i enstaka fall — vid FMV—A för att biträda vid materielanskaffning och materiel- underhåll.

Utredningen anser, att det bör vara möj- ligt för yngre mästare att efter ett par års tjänst vidareutbildas till arméingenjör på i princip samma sätt och samma villkor som ovan beskrivits för tekniker (långvägsrekryte- ring).

För att antas till utbildning till tekniker (kompetensgrupp C) fordras genomgången 2-årig gymnasial teknisk utbildning. Efter genomgången 3-årig utbildning omfattande teknikerskola [ och 11 samt erforderlig praktik placeras teknikern företrädesvis i teknisk enhet vid förband.

Utredningen anser att de ovan förordade rekryteringsprinciperna bör vara normgivan- de. Skulle vakansläget (jfr avsnitt G.3.2.l) ytterligare försämras bör dock särskilda åtgärder vidtas för att underlätta rekryte- ringen.

G.3.2.5 Personalutveckling

Personalutveckling för både arméns, mari- nens och flygvapnets tekniska personal be- handlas i ett för försvarsgrenarna gemensamt avsnitt G.3.5.

G-3.3 Mariningenjörpersonal G.3.3.1 Inledning

Mariningenjörpersonal ingår i den för flottan och kustartilleriet gemensamma mariningen- jörkåren. Antalet tjänster för mariningenjö- rer ut.orde den 1 januari 1973 169, varav 63 för mariningenjörer med högskoleutbild- ning. I detta antal har inte inräknats tjänster på löneplan C inom försvarets materielverk men väl s.k. alternativa tjänster som för närvarande är besatta med mariningenjörer. I delbetänkande 1 har utredningen föreslagit dels att alternativa tjänster inte längre skall finnas, dels att rekrytering av mariningenjö- rer med högskoleutbildning skall utökas med ingenjörer med teleteknisk- och starkströms-

237

Förvaltningstjän st Förbandstjänst Övrigt försvarets örlogsbas ku startille- sjö- kustartil- skolor materielverk riförsvar tjänst leriförband

3 0 42 16 34 1 23 2

elektrisk utbildning. Antalet tjänster vid materielverket har i delbetänkande l före- slagits till 37, vartill kommer 5 tjänster för de nya grupperna. I detta antal har medräk- nats endast en tjänst vid underhållsenheten.

Mariningenjörpersonalen tjänstgjorde 1972/73 i central förvaltning, vid förband och skolor m.m. enligt tabell G.3.3. I tabellen redovisas 148 mariningenjörer. (Omkring 20 tjänster var vakanta.)

I delbetänkande 1 har utredningen ifråga- satt om inte gruppen mariningenjör G bör utgå. Utredningen har därefter kunnat kon- statera att för tjänster utanför materielverket en grundutbildning vid 4-årig gymnasieskolas tekniska linjer många gånger är tillfyllest. För vissa befattningar krävs dock tekniska kunskaper motsvarande examen från hög- skola (civilingenjörkompetens). En gymna- sieingenjör kan emellertid efter specialutbild- ning av olika slag, bl. a. kurser vid teknisk högskola, i praktiken förvärva en med civilingenjörutbildning jämförbar kompe- tens. Utredningen anser att någon formell spärr för tillträde till befattningar som hittills avsetts endast i princip för högskole- utbildade mariningenjörer inte bör finnas. Fri konkurrens grundad på individens förmå- ga att fylla reella kompetenskrav bör vara avgörande. Med anledning härav förordar utredningen att mariningenjörema samman- förs till en enda befordringsgrupp.

Mariningenjörpersonal är huvudsakligen engagerad dels i tekniska och tekniskt- administrativa uppgifter inom anskaffnings- och underhållsområdena och i någon män i verkstadsdrift, dels i-sjötjänst med uppgifter omfattande stridsutbildning och drift fram- för allt inom de skeppstekniska områdena samt teleområdet, dels ock i utbildnings-

238

verksamhet såsom skolchefer och lärare.

I krigsorganisationen är mariningenjörper- sonal placerad i högkvarteret, militärområ- desstaber, lägre regionala staber, underhålls- förband och i sjötjänst i befattningar somi stort motsvarar fredsbefattningarna.

G.3.3.2 Behov i organisationen

Inom förvaltningsverksamheten finns behov av teknisk personal på civilingenjör-, gymna- sieingenjör- och fackskoleingenjörnivå. Detta har bl. a. framhållits i kapitlen C.l, C.2 och C.3. Bland marinens kårbundna personal representeras fackskoleingenjörer närmast av kompaniofficerare i teknisk tjänst dvs. perso- nal i kompetensgrupp B, medan övriga är mariningenjörer och tillhör kompetensgrupp A.

Utredningen har redan i delbetänkande l föreslagit att högskoleutbildade mariningen- jörer med tele- och elektroteknisk utbildning bör tillkomma. Däremot är det inte motive- rat att återinföra den särskilda gruppen torpedingenjörer. Om behov skulle upp- komma att inom torpedområdet utnyttja civilmilitär ingenjörpersonal är det nämligen möjligt att för mariningenjörer införa ”spe- cialtjänst torped” i likhet med vad som för närvarande tillämpas för ubåtsingenjörer. I delbetänkande ] har även föreslagits att mariningenjörtjänst i materielverket inte skall bindas till viss befattning utan få disponeras efter behov, således bl.a. för tjänstgöring inom torpedområdet.

Enligt delbetänkande ] behövs bl.a. i lägre regional instans teleingenjörer med högskolekompetens, Utredningen konstate— rade att vissa av dessa bör vara civilmilitärer. Därigenom ges möjlighet att tillföra även

SOU 1973:38

förbanden personal med denna kompetens. Chefsbefattningarna vid örlogsbasernas tele- sektioner samt vid telesektionernas radar— detaljer vid sydkustens och ostkustens ör- logsbaser bör avses för mariningenjör med teleteknisk högskolekompetens. Behov av civilmilitär starkströmselektrisk högskole- kompetens föreligger även vid elektrodetal— jema inom sydkustens och västkustens ör- logsbaser.

Om dessa mariningenjörer, till skillnad från tidigare specialingenjörer, ges samma utbildning eljest som övriga mariningenjörer, kommer möjlighet att finnas för dem att erhålla tjänster i planeringsfunktioner, sta- ber, skolor m. m. Härigenom torde rimliga utvecklingsmöjligheter kunna skapas för den- na grupp.

De förändringar som blir följden av utredningens överväganden beträffande ma- riningenjörer redovisas i bilaga G.3.l.

G.3.3.3 Kunskaps- och erfarenhetskrav

Allmänna krav på mariningenjörer är redovi— sade i avsnitt G.3.5. De grundar sig på att mariningenjörpersonal måste alternativt kun- na tjänstgöra inom funktionerna/facken an- skaffning, materielunderhåll och verkstads- drift. Utanför utredningens ansvarsområde ligger emellertid att forma de krav som kan härledas ur befattningar i sjötjänst och annan förbandstjänst i fred och krig, vid skolor m. m.

Mariningenjör bör i början av sin karriär ges en så stor praktisk miljökunskap och materielkännedom som möjligt under äldre mariningenjörs ledning. Därför bör den unge mariningenjören börja sin tjänstgöring med förbandstjänst, dvs. sjötjänstgöring vid flot- tan eller tjänstgöring vid kustartilleriförband.

I samband med överväganden avseende kraven på kunskaper och erfarenheter för mariningenjörer har även övervägts de krav som bör ställas på tekniska regementsoffice- rare, som innehar befattningar motsvarande dem för mariningenjörer. Utredningen har därvid funnit att kunskaps- och erfarenhets-

SOU 1973:38

kraven beträffande förvaltnings- och under- hållstjänst för de två kategorierna äri stort lika.

G.3.3.4 Rekrytering

Mariningenjör H rekryteras för närvarande med aspiranter som genomgått treårigt gym- nasium och som är kvalificerade att söka in på teknisk högskola. Första året bedrivs utbildningen helt tillsammans med de bli- vande regementsofficerama varefter följer civila studier vid teknisk högskola och med utbildning i marinen under sommaruppe- hållen. Utbildningen avslutas med en fem månaders kadettskola, varefter placering sker under omkring ett år i befattning företrädes- vis i sjötjänst. Denna rekrytering har visat sig ändamålsenlig.

Mariningenjör G rekryteras för närvarande huvudsakligen bland yngre plutonsofficerare som bereds tillfälle studera vid civila gymna— siets 4-åriga tekniska linjer med utbildning på somrarna i marinen på liknande sätt som för mariningenjör H. Utbildningen avslutas tillsammans med mariningenjör H vid kadett- skola, varefter följer tjänstgöring omkring ett år i rekryteringsbefattning.

Även direkt rekrytering bland personal som genomgått det 4-åriga gymnasiets tek- niska linje är möjlig, men har inte utnyttjats under senare år.

Ingendera av dessa rekryteringsvägar ger emellertid personal med den praktiska mate- rielerfarenhet som vore önskvärd. Utred- ningen anser därför att rekrytering även bör kunna ske genom att yngre kompaniofficera- re efter ett par års tjänst ges gymnasieingen- jörutbildning och därefter får genomgå ka- dettskola för mariningenjör. En naturlig utvecklingsväg för tekniska kompaniofficera- re skulle härigenom erbjudas.

Möjlighet att rekrytera genom att på samma sätt som till den tygtekniska kåren anställa färdiga gymnasieingenjörer bör ut- nyttjas även för mariningenjörer.

239

Beträffande personalutveckling för marinin- genjörer hänvisas till ett för försvarsgrenarna gemensamt avsnitt G.3.5.

G.3.4 Flygingenjörpersonal G.3.4.l Inledning

Antalet tjänster för flygingenjörpersonal ut- gjorde den 1 oktober 1972 112, de alternati- va tjänster i materielverket inräknade som innehades av flygingenjörer.

Personalen tjänstgjorde i central förvalt- ning samt vid förband, skolor och i övrigt med fördelning enligt sammanställningen i tabell G.3.4 (12 tjänster är för närvarande vakanta).

Tabell G.3.4 Flygingenjörpersonalens för- delning den 1 oktober 1972 FMV För- Sko- Öv-

band la tigt

Flygingenjörpersonal 35' 54 10 l

' Inkl. 13 alternativa tjänster som för närva- rande innehas av flygingenjörer.

Flygingenjörpersonalen är huvudsakligen sysselsatt med tekniska och tekniskt-admi- nistrativa uppgifter, i central instans inom anskaffnings-, driftsättnings-, kontroll- och underhållsverksamheten, i regional instans företrädesvis inom drift- och underhållsom- rådena.

Vid förband tjänstgör flygingenjör- personal såsom teknisk chef, som dennes ställföreträdare eller såsom strilsystem- ingenjör. Enstaka specialbefattningar före- kommer, t. ex. som ansvarig för underhåll av helikopter (vid F 21 för bl. a. arméns heli- kopterskola), som robotingenjör (2 tjänster) eller som chef för regional televerkstad (F 2).

Tekniske chefen vid flygflottilj är chef för flottiljstabens materielavdelning och leder med hjälp av denna såsom förvaltningsgrens- chef flygmaterieltjänsten vid baskompani, flygverkstad och flygmaterielförråd. Vid sek-

240

torflottilj tillkommer ansvaret för ledningen av den tekniska tjänsten vid strilförband. I förekommande fall åvilar tekniske chefen motsvarande ansvar för teknisk tjänst vid robotförband. Tekniske chefen har såväl tekniskt som ekonomiskt förvaltningsansvar, tekniskt för materielens skötsel, vård och funktion från bl. a. luftvärdighets-, flygsäker- hets-, stridsduglighets- och tillgänglighetssyn— punkt, ekonomiskt bl. a. för rätt användning och redovisning av förbandets anslag för drift och underhåll av flygmateriel, för kassation av materiel och för lokal anskaff- ning. Därvid har han direktivrätt beträffande den tekniska tjänsten vid flottilj och luftför- svarssektor och har delegerad beslutanderätt i förvaltningsärenden. Tekniske chefen är även chef för flygverkstad och flygmateriel- förråd. Pågående översyn av flottiljorganisa- tionen kan föranleda ändringar i den teknis- ke chefens arbetsuppgifter. Eventuella för- ändringar torde emellertid inte i väsentlig grad inverka på de kunskaps- och erfaren- hetskrav som från förvaltningssynpunkt mås- te ställas på tekniske chefen.

Strilsystemingenjörens arbetsuppgifter omfattar ledning, samordning och kontroll av drift samt underhåll av stridslednings— och luftbevakningsmateriel (radarstationer, data- länkar, radio- och telekommunikationsut- rustningar etc.). Ingenjören är ansvarig för teknisk funktion och driftsäkerhet, utbild- ning, beredskap, krigsförberedelsearbete och ekonomi på grundval av operativa anvis- ningar från strilförbandschef och anvisningar från tekniske chefen.

Flygingenjörer tjänstgör vid skolor såsom chefer med ansvar för ledning av skol— verksamhet, som ställföreträdande chefer eller som lärare.

Flygingenjörer krigsplaceras i befattningar vid högkvarteret, militärområdesstab, sek- torstab, flygverkstadsförband eller basbatal- jon med uppgifter som i stort sett motsvarar fredsbefattningarna.

Utbildningen till flygingenjör sker på två linjer, en för flygingenjör i flygtjänst och en för flygingenjör i marktjänst. Flygingenjörer förvärvar erforderligt miljökunnande dels

SOU 1973: 38

under den grundläggande utbildningen, dels under en sju veckors kurs vid F20 efter civilingenjörexamen (gemensamt för båda kategorierna), dels ock under tjänstgöring vid förband och verkstäder. Dessutom ger flygtjänstgöringen en värdefull direkt kon- takt med den operativa miljön, som konti- nuerligt tillför miljökunnande.

Personal, som efter utbildningen inte placeras vid förband, får kontakt med förbandsverksamheten i samband med åtgär- der för anskaffning, underhåll, driftsättning och kontroll.

C.3.4.2 Behovi organisationen Flygingenjörer skall kunna tjänstgöra alter- nativt inom facken/funktionerna materielan- skaffning, materielunderhåll, provning, kon- troll och drift samt dessutom i stabstjänst, förbandstjänst och vid skolor. Till detta kommer krav, som ställs av krigsuppgiften såsom t. ex. chef för krigsverkstadsförband. Behovet av flygingenjörer i central instans har redovisatsi delbetänkande ].

I kapitel C.2 har bedömts, att den tekniska verksamheten vid förband även i fortsättningen kommer att ledas och sam- ordnas av materielavdelningen under tek- niske chefens ledning.

I avsnitt G.2.l.4 har understrukits, att vid genomförande av integrerad tyg- och inten- denturmaterielförvaltning inom flygvapnet måste i särskild grad beaktas de speciella förhållandena beträffande förvaltningen av flygmateriel, bl.a. styrningen från central instans.

Detta medför höga krav på ett samordnat utnyttjande av personal och såväl materiel i bruk som förrådshållen flygmateriel. Av denna anledning är det nödvändigt, att tekniske chefen genom direktiv och anvis- ningar kan styra underhålls- m.fl. åtgärder avseende materielen.

Med anledning av vad som ovan anförts och det ökande behovet av högkvalificerad, teknisk ledningspersonal bedömer utredning- en, att behovet av flygingenjörer per förband kommer att uppgå till minst nuvarande antal.

16—SOU 1973:38

I avsnitt C.2.5.3 har redogjorts för behovet av civilmilitär personal för ledning av heli- kopterunderhåll. Detta beräknas till 7 flygin- genjörer.

G.3.4.3 Kunskaps— och erfarenhetskrav

I kapitel C.l konstateras ifråga om personal för materielanskaffning, att större uppmärk- samhet måste ägnas åt problemen att sam- manhålla projekten och att överblicka de tekniska och ekonomiska konsekvenserna vid prövning av alternativa förslag till lös- ningar för delar i systemen. Detta förutsätter tillgång på personal med systemtekniskt kunnande och förmåga att allsidigt bedöma projekten och mot varandra väga krav i fråga om teknik, miljö och ekonomi. De stora, komplexa materielsystem med tekniskt kom- plicerad uppbyggnad, som flygmateriel ofta ingår i, ställer krav på civilingenjörkompe- tens för ledningspersonal.

De krav på kunskaper och erfarenheter som redovisats i kapitlen C.l, C.2 och 0.3 på personal för ledningsuppgifter uppfylls av flygingenjörer. Dessa placeras som regel tidigt i ledande befattningar såväl inom materielverket som vid förband med därav följande behov av allmänmilitärt miljökun- nande och förvaltningskunnande. Grundläg- gande utbildning måste därför meddelas i princip under kadettutbildningen.

I vissa befattningar inom materielverket krävs en kontinuerlig, direkt kontakt med den operativa förbandstjänsten genom full- görande av flygtjänst på krigsflygplan. Det totala behovet av flygingenjörer med sådan flygtjänst har utredningen i delbetänkande l angett till 16. Utredningen finner därutöver, att varje flottilj bör ha minst en flygingenjör med flygtjänst på krigsflygplan. Denne bör äga ingående kännedom om för flottiljen aktuellt vapensystem och vara ansvarig för kontrollflygtjänsten närmast under tekniske chefen.

241

Flygingenjörpersonal i såväl flyg- som mark- tjänst rekryteras bland aspiranter med avlagd civilingenjörexamen och fullgjord grundläg- gande utbildning vid flygvapnet. Utred— ningens studier har visat att denna rekryte— ringsväg är den lämpligaste. Detta resultat står i överensstämmelse med 1954 års utred- ning angående vissa personalkårer inom försvaret, som i sitt delbetänkande III i september 1959 angående vissa personalkår- frågor m. nr. inom den tekniska tjänsten vid flygvapnet (S. 25—26) anfört att inom flyg- förvaltningen måste obetingat krävas tillgång till högskoleutbildade tekniker för bl.a. sådana arbetsuppgifter som hänger samman med framtagande av ny materiel och att för ledande befattningar inom underhålls— och driftområdet även fortsättningsvis bör avses befattningshavare med en teknisk kompetens motsvarande examen från teknisk högskola.

G.3.4.5 Personalutveckling Beträffande personalutveckling för flyg- ingenjörer hänvisas till ett för försvarsgre- narna gemensamt avsnitt G.3.5.

G.3.5 Gemensamma överväganden

De allmänna krav på kunskaper och erfaren- heter som redovisats i kapitlen C.1, C.2 och C.3 måste i princip kunna ställas på all civilmilitär personal. Den civilmilitära ingen- jörpersonalen skall vidare ges sådana kunska- per och erfarenheter att den kan tjänstgörai staber och föra befäl i vissa underhållsför- band.

Den civilmilitära ingenjörpersonalen place- ras i regel i ett tidigt stadium i ledande tekniska befattningar. Den grundläggande förvaltningsutbildningen bör därför ges in- nan vederbörande tillträder sådan tjänst, dvs. vid kadettskola (motsv.). Denna utbildning bör ge kompetens att uppehålla befattningar på lägre nivå inom regionala/lokala myndig- heter enligt bilaga G.3.2, kolumn 1. Efter 2—4 års tjänst bör utbildningen kompletteras så att ingenjörerna blir kompetenta att be-

242

strida mera självständiga och ansvarskännan- de befattningar; jfr bilaga G.3.2 kolumn 2. För att ge den civilmilitäre ingenjören kom- petens till dylika ledande befattningar är det nödvändigt med vidareutbildning som är målinriktad mot sådana befattningar inom materielförvaltningsområdet. Härför krävs främst en fördjupad utbildning i förvaltning och allmänt militära ämnen. Denna högre utbildning torde med fördel kunna samord- nas med motsvarande vidareutbildning för militära eller civila befattningar. Den bör bl.a. även belysa samordningsproblem mel- lan förvaltnings- och försvarsgrenar, jfr bilaga G.3.2, kolumn 3.

Genom den föreslagna utbildningen kom- mer den civilmilitära ingenjörpersonalens behov av förvaltningskunskaper att tillgodo- ses. Miljökunnandet erhåller personalen främst vid tjänstgöring inom den egna försvarsgrenen. Kunskaperna och erfarenhe— terna som ifrågavarande personal erhåller på detta sätt gör den väl lämpad att i fred och krig leda den tekniska förvaltningstjänsten och att i samarbete med personal för beståndsförvaltning åstadkomma en samord- nad och rationell förvaltning.

De i avsnitt G.2.4 redovisade principerna för personalutveckling för militär personal är direkt tillämpbara även för civilmilitär perso- nal oberoende av försvarsgrenstillhörighet.

Den civilmilitära personalutvecklingen bör omfatta såväl teoretisk och praktisk teknisk utbildning som förvaltningsutbildning. Det är t. ex. angeläget att det även i framtiden ges möjlighet att med teknikerutbildning (motsv.) som grund erhålla utbildning till mästare (motsv.) eller civilmilitär ingenjör. Ovannämnda möjlighet är för närvarande öppen för arméns och marinens personal men bör gälla även för personal tillhörande flygvapnet. Möjligheter bör därför finnas för mästare (motsv.) vid flygvapnet att bli armé- eller mariningenjör.

Miljökunskapskravet har stor betydelse i alla nivåer. Det är därför nödvändigt att personalen deltar i fältövningar och krigsför- bandsövningar för att härigenom vidmakt- hålla och vidareutveckla kunskaper som

SOU 1973:38

Utvecklingen inom materiel- och förvalt- ningsområdena bedöms gå relativt snabbt. Tidigare kunskaper och erfarenheter blir ganska snart föråldrade. Med anledning härav bör befattningshavarna beredas tillfälle till en efter förekommande behov avpassad återkommande utbildning. Behov av tek- niska materielkurser av kortare varaktighet kommer därutöver alltid att föreligga och styrs helt av materielutvecklingen.

G.3.6 Förslag

Utredningen har konstaterat att här berörd civilmilitär teknisk personal utnyttjas inom krigsmakten på ett ändamålsenligt sätt såväl i freds- som krigsorganisationen. Utredningen föreslår därför endast smärre antalsmässiga justeringar.

De speciella materielkunskaperna samt miljökunnande är givetvis försvarsgrensbero- ende. Utredningen har emellertid konstaterat att de kunskaps- och erfarenhetskrav som i övrigt bör ställas på den civilmilitära perso- nalen, främst inom kompetensgrupp A, äri stort oberoende av försvarsgrenstillhörighet. Utbildningen bör därför till denna del kunna göras gemensam.

Med hänvisning till vad ovan anförts och med hänsyn till förutsebara förändringar i organisationen i lägre regional/lokal instans föreslår utredningen följande. — Civilmilitära ingenjöraspiranter ges vid kadettskolor en utbildning som svarar mot kraven i bilaga G.3.2, kolumn 1. Krav som enligt utredningens uppfattning bör tillgo— doses med återkommande utbildning re- dovisas i bilagans kolumn 2 och 3. Kraven i den senare kolumnen bör fyllas av personal som kan komma i fråga för urvalsbefordran.

— Den enskildes utvecklingsmöjligheter och organisationens behov av miljökunnig tek- nisk personal tillgodoses enligt avsnitt G.3.5.

— Möjligheter till vidareutbildning vid civila utbildningsanstalter bör vara lika för all civilmilitär personal.

SOU 1973:38

— Personalen bör under första tjänstgörings- året placeras i sådana befattningar att de därunder erhåller erforderliga erfarenheter för att senare kunna placerasi befattning- ar med mera självständiga uppgifter.

— Försvarets behov av civilmilitära motor- och ammunitionsingenjörer bör tillgodo- ses genom tygtekniska kåren enligt princi- per som redovisats i avsnitt G.3.2.2.

— Försvarets behov av helikopteringenjörer bör tillgodoses med flygingenjörer enligt principer som redovisats i avsnitt C.3.4.2. — Civilingenjörkompetens skall även fort- sättningsvis krävas för anställning som flygingenjör. — lägst gymnasieingenjörkompetens skall krävas för anställning som armé- eller mariningenjör. — Minst en flygingenjör med flygtjänst på krigsflygplan skall finnas vid varje flyg— flottilj.

243

G.4

G.4.1 Inledning

Som framgår av avsnitt A.1.1 begränsar utredningen sin översyn av personalkårernas inre uppbyggnad till att endast omfatta en redovisning av konsekvenser till följd av utredningens förslag.

I avsnitten C.2.5 och G.3.6 föreslås åtgär- der berörande militär personal i försvarets intendentkår samt civilmilitär personal i tyg- tekniska kåren, mariningenjörkåren och flyg- vapnet (flygingenj örpersonalen ).

I avdelning F samt avsnitten D.2.4, D.3.4 och G.2.5 har föreslagits åtgärder berörande personal i fortifikationskåren samt personal i kassatjänst i försvarets intendentkår.

Föreslagna åtgärder innebär bl. a. föränd- ringar med avseende på kåremas personal- sammansättning och personalens utvecklings- möjligheter.

Utredningen är medveten om att utred- ningar som exempelvis MBU och MTU kan komma att föreslå åtgärder med konsekven- ser för berörda personalkårers framtida struktur. Såsom utredningen framhållit i delbetänkande l bör beslut anstå i frågor som kommer att närmare belysas av dessa utredningar. Detta ställningstagande hindrar emellertid inte utredningen att lägga fram synpunkter i frågor som bedöms väsentliga för den fortsatta kårutvecklingen.

Innan redovisning sker av konsekvenser för de skilda personalkårernasammanfattar

244

Konsekvenser för kårbunden förvaltningspersonal

utredningen i korthet som allmän bakgrund resultatet av en samverkan med militära tjänstgöringsåldersutredningen kring metcr der som använts bl.a. i samband med tillkomsten av den för krigsmakten gemen- samma inten denturkåren.

C.4.2 Principer för uppbyggnad av personal- kår

Utredningen kan efter studier av handlingar framtagna av MTU i samband med tillkoms- ten av försvarets intendenturkår och före beslut om höjning av pensionsåldern för militär personal ansluta sig till principer som då lades till grund för personalkåruppbygg- nad. Följande kriterier bör enligt utredning- ens uppfattning i första hand vara styrande. — Som grund för beräkning av den aktiva befälsstatens uppbyggnad bör gälla princi- per som uttalats av 1954 års befälsutred- ning i betänkandet "Arméns befäl” (SOU 1959: 23). Där anges det ändamålsenligt att som utgångspunkt vid beräkningarna ta vissa vitala positioner inom krigsorgani- sationen. Berörda befattningar skall anses normerande och måste tillgodoses såväl till antal som kvalitet.

— Fredsorganisationens behov av personal framräknas med utgångspunkt i fastställd organisation för stabs- och förvaltnings- tjänsten, gällande personalstat m. m. — Rekrytering av personalbehovet beror an-

SOU 1973:38

Kompetensgrupp lntK storlek efter sam- Tillkommer enligt lntK storlek enligt PKU, manslagning av för- PKU förslag ur före organisations- svarets intendenturkår ___-— förändringar och fälttygkåren M FV

Regementsofficerare ca 210 9 ca 220 Kompaniofficerare ca 260 60 15 ca 335

S:a ca 470 69 15 ca 555

talsmässigt på den normala årliga avgången ur personalkåren. Kvaliteten tillgodoses bl. a. genom att minimikrav på kompetens för anställning vid personalkåren upprätt- hålls. Kompetens vidmakthålls och ökas genom utbildning som kan vara både obligatorisk och frivillig. Syftet är att tillgodose krigs- och fredsorganisationens befattningar med kompetent personal.

G.4.3 Försvarets intenden tkår

Utredningen har i avsnitten G.2.1.3 och G.2.1 .4 föreslagit att försvarets intendentkår (lntK) ur marinen och flygvapnet tillförs ytterligare personal för s. k. beståndsförvalt- ning. Förändringarna på grund härav av lntK personalsammansättningi stort framgår av tabell G.4.1.

De föreslagna förändringarna berör såväl regements- som kompaniofficerare. De inne- bär emellertid totalt inte någon antalsmässig förändring, inte heller någon förskjutning mellan kompetensgrupperna. Personalgrup- per som tillförs är var för sig så stora att de — om så befinns önskvärt — i viss utsträck- ning kan utgöra interna karriärgrupper för personal som med hänsyn till tjänstens krav måste ha särskilt god kännedom om viss miljö och fackverksamhet.

Utredningen förutser i delbetänkande ] (avsnitt 7.2.2) en framtida utveckling mot förhållandevis stora personalkårer. Föresla- gen utökning av lntK från 470 till 555 personer (ökning med omkring 18%) är enligt utredningens uppfattning rimlig och ändamålsenlig både för kåren som sådan och

SOU 1973:38

för personalen, vars utvecklingsmöjligheter torde förbättras.

Kåruppbyggnaden präglas av pågående integrering av tyg- och intendenturtjänsten samt av förvaltningstjänsten i övrigt mellan försvarsgrenarna. Den ökade kompetens som därvid kommer att krävas av befattnings- havarna bör enligt utredningens uppfattning successivt regleras vid en kvalitativ nivågrup- pering av tjänsterna. De i kapitel G.2 framförda principiella synpunkterna bör be- aktas i anslutning till samordningsarbetet.

G.4.4 Tygtekniska kåren

Utredningen har i avsnitt G.3.2 föreslagit att tygtekniska kåren skall tillföras sammanlagt 35 nya tjänster för arméingenjör. Ett genom- förande av förslaget innebär en personalsam- mansättning avseende personalkårens högsta kompetensgrupp enligt tabell G.4.2.

Eftersom de föreslagna förändringarna endast sker i den högsta kompetensnivån, begränsar sig utredningen till att överväga konsekvenserna för personal som för närva- rande tillhör denna.

Förslaget innebär en betydande kvantita- tiv och kvalitativ förstärkning av personal- kåren. Antalet motoringenjörer ökar exem- pelvis från 49 till 74 eller med omkring 50 %. Möjligheterna för vapenutbildade ar- méingenjörer att omplaceras till annan tjänst förbättras genom att 10 tjänster för ammuni- tionsingenjör tillförs. Totalt skulle dock denna ökning om sammanlagt 35 tjänster innebära försämrade befordringsmöjligheter för arméingenjörema. För att undvika detta och bibehålla i stort oförändrade beford-

245

PKU förslag Kompetensgrupp Tygtekniska kårens Tillkommer enligt Tygtekniska storlek 73-05-01 PKU förslag kåren s: a chementsofficers tjänsteklass (adir, aing) 143' Aming 10 178 Moting 82 ; 35 173

' Reducering har skett med 3 tjänster för helikopteringenjör. ” Vid marinförband. 3 Vid flygvapenförband.

ringsförhållanden inom den högsta kompe- tensgruppen bör enligt utredningens uppfatt- ning av tillkommande tjänster 25 avses för arméingenjör och 10 för armédirektör.

G.4.5 Mariningenjörkåren

Utredningen anser att s.k. alternativa tjäns- ter inte skall finnas. Av kapitel G.3 framgår att utredningen vill återinföra mariningenjö- rer med tele- eller elektroteknisk bakgrund samt att tjänster i marinen för helikopter- underhåll bör besättas med flygingenjörer. Utredningen har vidare föreslagit att de två grupperna mariningenjör H och G slås sam- man till en gemensam kompetensgrupp. Hur utredningens förslag påverkar antalet marin- ingenjörer inom de områden som studerats framgår av tabell G.4.3.

Utredningen har för sin del funnit att personalen inom mariningenjörkåren är rela- tivt väl tillgodosedd i vad avser utvecklings- möjligheter och har därför inte anledning föreslå någon förändring i fråga om personal-

sammansättning eller principer för persona- lens utbildning utöver vad som anförs i avsnitt G.3.6.

G.4.6 Flygingenjörpersonalen

Utredningen har i avsnitt G.3.4 anfört motiv för att öka antalet tjänster för flygingenjör- personal med 7 till totalt 119 tjänster.

Utredningen har för sin del funnit att flygingenjörpersonalen är väl tillgodosedd i vad avser utvecklingsmöjligheter och har därför inte anledning föreslå någon föränd- ring i fråga om personalsammansättning eller principer för personalens utbildning utöver vad som anförs i avsnitt G.3.6. En översyn av de tillkommande tjänstemas nivågruppering bör dock ske, när resultaten av pågående organisationsöversyneri flygvapnet kan över- blickas.

G.4.7 Fortifikationskåren

Genom utredningens förslag i kapitel F.2 tillförs fortifikationskåren 7 tjänster för

Tabell G.4.3 Förändringar av mariningenjörkåren till följd av PKU förslag

Organisationsenhet CM forslag (MS/Allm 302:1 1973-04-11) PKU förslag' exklusiva alternativa tjänster tjänster, m/ cm örlogsbaser 47 9 56 ku startilleriförsvar 15 5 20 helikopterdivisioner 7 — 32 försvarets materielverk — — 23

' Härtill kommer övriga befattningar för mariningenjörer, vilka inte studerats av PKU. : 4'tjänster avses för flygingenjörer. 3 Avsedda för den nyinrättade underhållsenheten vid FMV—M utöver PKU förslag i delbetänkande 1.

246 SOU 1973:38

Kompetensgrupp Fortifikationskåren Tillkommer en- Fortifikationskårens 1973-07-01 ligt PKU förslag storlek före organi- sationsförändringar Regementsofficerare 57 64

regementsofficer på aktiv stat mot utbyte av 12 arvodestjänster vid fortifikationsförvalt- ningens centrala del. Förändringar i fortifika- tionskårens sammansättning kan även kom- ma att ske på grund av pensionsåldershöj- ningen, omorganisationen i lägre regional och lokal instans samt som resultat av pågående rationaliseringsprojekt avseende fastighetsförvaltningen. Med anledning härav skulle fortifikationskårens personalsamman- sättning i stort före organisationsförändring- ar och åtgärder med anledning av pensionsål- dershöjningen bli den som tabell G.4.4 utvisar.

Förändringarna berör endast regements— officerare. Tillkomsten av sju tjänster för regementsofficer innebär en väsentlig ök- ning. Om inga åtgärder vidtas kommer detta att medföra betydligt sämre utvecklingsmöj- ligheter för berörd personal. Utredningen förutsätter därför att en samlad översyn görs av nivågrupperingen av tjänster med syfte att bl. a. bibehålla nuvarande befordringsmöjlig- heter.

SOU 1973:38

247

. El- .=-

f '|'”le iir-'gu- ul tinktmngflu ..

W . l

' fil.:inaltlli'loz'lmuilu'e' Wiulubun I. .:

alumn i'm: ,.Ein.

"Muu l-nrnmwlt _ "gud! ha 'till: juli: .; [ål-gymma ”Han;

.l'Jé'J .fi-ååå": 'if-. ,_ ' i. -' r lem] '_'.lff . »"! i till mg:." , *" "H WEW-llt? , it"" *** *- "-” ' tidningsmannen

', J 4 i _l ' >"?" I . - - |. . . _ _ 'if-':. . . , . , lindarna! shell; - ” ::.-Tri ”flyt, '- .. ' '?”N'i'.”!"”.'*""i .- _ - _ |. fi:. ,...-.» — - —— ,'llnr,.ml»ré;1mmr-' . '- 'i .- Tr....- " :””? th-å” r - . _ .. " : ...,. "m"

|... ."']. _ _ _; |||. (qu c'j'i-Hjli'f'å'lu

. -— . '1 |.” ; L ”"la ,,lf'"-ä'l..rl,wjy- v.. >|»|"'- . ..,.JÅ Lig—_l,

. . ' . , _ vi ”..”-;?, ,1 |-. , | . 1 .Jil||pb1|;.?,i_",'luq| f-"h; _w "IEI! !

| |” | ”| 1| _, '." ' | . ihm | | I..! _ *.- .. . .-.- - - _ _ ut: ..... I ' ' ' ,: l-ll'f-.'_ " l ' J_. .” i är ut . |,

_a, L .- 1'-.Dv=. np; ;

A,... '. Haiti r". l- i

.. 1. . . .. i' = .: |-'| |__' ._.5 3.9 ,j .' i' '2- "lt _ .. * . '-| | . ': v '. l ' 'I -. r 1 ' _," ," 'l . .'lJ . 1. 1:11 'i,

AVd H Utredningens förslag och dess konsekvenser

H.1

H. 1 . 1 Inledning

Utredningens förslag omfattar principer för personalsammansättning och personalutveck- ling inom krigsmaktens förvaltningsverksam- het utom i vad avser dels facket hälso- och sjukvård, som behandlas i ett kommande betänkande, dels principer för personalsam- mansättning i försvarets materielverk, som har behandlats i delbetänkande 1. Exempel för att belySa personalsammansättningsfrå- gor m.m. lämnas i kapitel H.2, kostnads- och intäktsfrågor behandlas i kapitel H.3. Vissa genomförandefrågor redovisasi kapitel H.4.

I fråga om personalutveckling föreslår utredningen åtgärder i syfte att förbättra utvecklingsmöjligheterna för all förvaltnings- personal. Förslagen berör såväl karriärfrågor som frågor om erfarenhets- och kunskaps- uppbyggnad. Med avseende på den senare frågan har mellan utredningen och krigsmak- tens förvaltningsutbildningsutredning över- enskommits att PKU formulerar kraven på kunskaper för olika slag av arbetsuppgifter eller befattningar medan KFU 71 överväger vilken utbildning som behövs inom krigs- makten för att kraven skall tillgodoses.

Utredningens förslag syftar till att uppnå oförändrad produktivitet i förvaltningsverk- samheten, ehuru antalet anställda minskar.

SOU 1973:38

Utredningens förslag

H. 1 .2 Personalsammansättning

Utredningens fortsatta studier och övervä- ganden avseende personalsammansättningen i central instans har visat att de principeri angivet hänseende som föreslagitsi delbetän- kande l beträffande försvarets materielverk bör gälla även beträffande krigsmaktens övriga centrala förvaltningsmyndigheter.

Ett väsentligt krav i regional och lokal instans är att myndigheterna snabbt och smidigt skall kunna övergå från freds- till krigsorganisation. I möjlig utsträckning bör därför personal ha samma uppgifter i fred som under mobilisering/krig. Civil personal kan efter frivilligt åtagande beväpnas och delta t. ex. i försvar av den egna arbetsplat- sen. Men behovet av militärt miljökunnande för aktuella och potentiella arbetsuppgifter är i många befattningar så stort att dessa måste tillsättas med militär eller civilmilitär personal (kårbunden personal). Kårbunden personal, som har kvalificerade förvaltnings- uppgifter i krigsorganiserade förband av annat slag än depåförband, måste utnyttjasi förvaltningsorganisationen centralt, regionalt och lokalt i fred i sådan utsträckning, att förvaltningskunnandet bibehålls.

Utredningens förslag till principer för personalsammansättning i krigsmaktens för- valtningsverksamhet kan sammanfattas så- lunda:

— förvaltningsorganisationen måste innehålla

personal från alla tre personalkategorier- na,

— huvuddelen av tjänsterna bör vara civila, — inga i fråga om kategori alternativa tjäns— ter bör förekomma, — behovet av aktuellt militärt miljökunnan- de måste tillgodoses genom att myndighe- ten disponerar exklusiva tjänster för kår- bunden personal, — strävan måste vara att genom omfördel- ning av arbetsuppgifter, såväl aktuella som potentiella, begränsa behoven av den speciellt utbildade kårbundna personalen, — tjänster med s.k. potentiella arbetsupp- gifter, som kräver betydande militärt rrriljökunnande, skall besättas med kår- bunden personal, # kårbundna tjänster vid central förvalt- ningsmyndighet bör enligt myndighetens eget bestämmande kunna placeras i orga- nisationen allt efter behovet av aktuellt miljökunnande vid olika enheter, — tjänster vid regionala, lägre regionala och lokala myndigheter, vilka främst syftar till att säkerställa tillgång i allmänhet vid mobilisering och krig på förvaltnings- kunnig kårbunden personal, bör kunna

flyttas allt efter behov, — chefstjänstema på löneplan C i central förvaltningsmyndighet bör vara civila, dock med rätt för kårbundna tjänstemän att vid innehav av sådana tjänster i vissa fall kvarstå i sina personalkårer. Pågående omorganisation i lägre regional och lokal instans förväntas bl. a. medföra att omkring 300 militära och civilmilitära tjäns- temän förs över från förvaltnings- till utbild- ningssidan. Tillämpningen av de av utred- ningen föreslagna principerna till personal- sammansättning underlättar denna föränd- ring.

Ovan nämnd överflyttning av personal kommer att stärka utbildningsorganisatio- nen. Utredningens förslag att tillföra arméns utbildnirrgsbataljoner och -kompanier s.k. underhållsbefäl tjänar samma syfte. Utred- ningen har med detta förslag även anvisat en lämplig väg för en rationell användning av äldre kompani— och plutonsofficerare.

Av utredningens övriga förslag till perso- nalsammansättning må följande nämnas.

— Försvarets intendentkår bör tillföras ett mindre antal befattningar, främst i inten- dentur- och förrådsverksamhet, nämligen från marinen 9 regementsofficers- och 60 kompaniofficersbefattningar samt från flygvapnet 15 befattningar som för närva- rande innehas av civilmilitära flygmate- rielförvaltare. Även 5 av de militära tjänsterna vid försvarets sjukvårdsstyrelse bör besättas med personal ur nämnda kår (l regementsofficer centralplane- ringen, 3 regementsofficerare vid mate- rielbyrån, l kompaniofficer vid medicinal- kårexpeditionen). — Arméingenjörer bör tillföras marinens och flygvapnets lägre regionala och lokala myndigheter för underhåll av motorfor- don. För helikopterunderhållet vid armén och marinen bör flygingenjörer och tek- nisk personal ur flygvapnet användas. Härigenom undviks i viss mån dubbelut-

vid

bildning samtidigt som personalens ut- vecldingsmöjligheter ökar. — Antalet officerare vid fortifikationsför- valtningen minskas totalt med 9 till 26. Av dessa bör 25 tillhöra fortifika- tionskåren, vilket innebär en ökning av kåren med 7 tjänster för regementsoffice- rare.

H. 1 .3 Personalutveckling

Utredningen har för sina överväganden av- seende personalutveckling m. nr. inom olika fack och funktioner utgått ifrån följande grundläggande principer: — såvitt möjligt skall olika funktioner och närbesläktade verksamhetsgrenar samman- hållas vid överväganden avseende persona- lens utvecklingsmöjligheter, — utvecklingsmöjligheterna för personalen får inte vara strikt reglerade och inneslut- na i ett system med låsta befordringsvägar och spärrande kurser, —- fri konkurrens måste föreligga i största möjliga utsträckning utåt och inåt, varvid goda utbildningsmöjligheter inom förvalt—

SOU 1973:38

ningsverksamheten skall tillgodose den egna personalens berättigade utvecklings- behov,

— möjligheter skall finnas för den enskilde att kunna förvärva den speciella utbild- ning och erfarenhet som krävs. Utredningens undersökningar visar att in- tern rekrytering till en tjänst endast är hälften till tredjedelen så dyr som extern rekrytering. Undersökningarna visar dess- utom att personalomsättningskostnaderna ökar med stigande rekryteringsnivå. Från denna synpunkt bör extern rekrytering fö- redras till tjänster på låg nivå medan perso- nalersättning på högre nivåer bör ske genom intern befordran. Denna princip kan tilläm- pas endast under den bestämda förutsätt- ningen att för tjänsten uppställda krav på kunskaper och erfarenheter fylls. Principen om den fria konkurrensen fordrar att sökan- de från den egna organisationen och utifrån prövas objektivt mot varandra.

Innehav av militärt miljökunnande, som har stort värde i allmänhet inom krigsmak- tens förvaltningsverksamhet, bör få utslagsgi- vande betydelse vid tillsättning av civila tjänster endast vid i övrigt likvärdiga meriter under förutsättning att sådant kunnande över huvud taget skall tillmätas någon bety- delsei det enskilda fallet.

Inom vissa fack/funktioner, speciellt inom enheter som arbetar med kvalificerad mate- rielutveckling eller i tjänster som är primärt avsedda för studier och utredningsarbete, måste organisationens behov av ”innovatö- rer” med aktuella kunskaper och erfarenhe- ter tillgodoses genom extern rekrytering.

Utredningen anser att den enskildes möj- ligheter till befordran inom viss typ av arbete bör vara ungefär lika oberoende av försvars- gren, fack eller myndighet. Behovet av arbetsledare varierar av flera skäl, men för att dels skapa rättvisa befordringsförhållan- den, dels bidra till högre effektivitet i organisationen genom en bättre arbetsled- ning än för närvarande bör enligt utredning- ens uppfattning förhållandet mellan antalet befattningar i en nivå och antalet i närmast lägre nivå principieut vara ungefär 1:3 —

SOU 1973:38

De analyser som måste läggas till grund för kraven på kunskaper måste genomförasi nära samverkan mellan myndigheter och personalorganisationer. Kraven måste utfor- mas från utgångspunkten att vissa minimi- krav skall vara uppställda för tjänsten. Den kunskaps- och erfarenhetsuppbyggnad som därefter måste ske skall bl.a. tillgodose myndighetens särskilda utbildningsbehov. Behov kan således finnas att låta tjänstemän vidga och fördjupa sina grundläggande och specialinriktade kunskaper, t. ex. för att genomföra ett visst projekt eller för att bygga upp och vidmakthålla specialkunska- per för intem konsultverksamhet.

På motsvarande sätt måste myndigheterna även bygga upp tjänstemännens kunskaper och erfarenheter avseende arbetsledning, för- valtning, den militära miljön m.m. Behoven av sådant ytterligare kunnande styrs primärt av tjänstens krav och den enskildes vilja och förmåga att förkovra sig. Utredningen läm- nar fack- och funktionsvis förslag till de kunskapskrav som bör uppfyllas av förvalt- ningspersonal på olika nivåer. Förslagen har överlämnats till KFU 71 såsom ett underlag för denna utrednings utformning av krigs- maktens förvaltningsutbildning.

Erfarenheter förvärvas först och främst genom utövandet av den egna befattningen. Av andra former för erfarenhetsuppbyggnad har utredningen särskilt berört Växeltjänstgö- ring och studietjänstgöring. Utredningen fö- reslår att sådan tjänstgöring normalt sker såsom förrättning i tjänsten. Behovet av växel- och studietjänstgöring måste ankom- ma på den enskilda myndigheten att kartläg- ga.

I den mån behovet av erfarenheter och kunskaper styrs av viss projektverksamhet bör enligt utredningens uppfattning tjänstgö- ring och utbildning läggas in i projektplane- ringen och kostnaderna beräknas i budgeten för projektet.

De ekonomiska villkor som är förenade med utbildning och erfarenhetstjänstgöring är för närvarande olika för olika personalka- tegorier och -grupper. Föreskrifterna bör

därför ses över. Det är utredningens uppfatt- ning att de ekonomiska villkoren måste vara i stort lika för all personal och sådana att de gynnar den enskildes strävan att förkovra sig för sin fortsatta tjänstgöring hos myndighe- ten.

En total samordning av förvaltningsutbild- ningen av personalen bör ske fack- och funktionsvis. I den mån fackmyndighet finns bör det åligga denna att leda personalut- vecklingen inom facket. Från utredningens utgångspunkter synes även fackansvar för ett fack ”kontorsdrift” böra åläggas en central förvaltningsmyndighet.

Rationaliteten vid den enskilda myndig- heten är bl. a. beroende av att myndigheten har personal som är väl utbildad för sina uppgifter, har erfarenheter av materielens användning m. m. Myndigheten måste också inom sig äga en god rekryteringsbas för högre tjänster. Förutsättningen för att detta mål skall nås är — förutom ovan nämnd övergripande ledning av personalutveckling- en — ett gynnsamt ”utbildningsklimat”, som genom bl. a. individuell planering medger att såväl myndighetens som den enskildes behov i möjlig mån tillgodoses.

252 SOU 1973: 38

H.2

H.2.l Inledning

Konkekvenserna av utredningens förslag till personalsammansättning och personalutveck- ling är olika vid skilda myndigheter och inom olika förvaltningsverksamheter.

Av nedannämnda exempel berörande oli- ka försvarsgrenar framgår att återverkningar- na även blir olika inom de skilda försvarsgre- narna beroende på olikartad struktur med avseende på organisation, materiel och mate- rielens utnyttjande m. m.

Fördelningen i krigsorganisationen mellan krigsmaktens fast anställda och annan perso- nal samt i vilken grad verksamheten i fred överensstämmer med den i krig har även inverkan på hur personalsammansättningsfrå- gorna bedöms vid de olika försvarsgrenarna.

För att belysa hur tillämpning av utred- ningens principer återverkar på personalsam- mansättnings- och personalutvecklingsfrågor- na lämnas i det följande exempel från fortifikationsförvaltningen (H.2.2) samt från förband och verkstäder vid armén, marinen och flygvapnet (H.2.3 — H.2.9).

I dessa exempel redovisas endast de delar där tillämpning av utredningens principer föranleder förslag till ändring av gällande eller i annat sammanhang föreslagen perso- naluppsättning.

Utredningen har vid bedömningen av frågorna om personalsammansättningen inte i full utsträckning kunnat beakta krigsorgani-

SOU 1973: 38

Organisatoriska exempel

satoriska skäl. Hänsyn har sålunda endast i mindre omfattning kunnat tas till behov att placera kårbunden personal i fredsförvalt- ningen med syfte att denna personal skall bibehålla eller utveckla kunskaper eller erfa— renheter för andra uppgifter i krig. Enligt utredningens uppfattning kommer dock fö- reslagen personalsammansättning — under förutsättning att personalutveckling sker en- ligt de principer utredningen föreslår — att väl tillgodose krigsorganisationen i vad denna avser förvaltningsverksamheten.

Inom verksamhetsområden av förhållan- devis allmän karaktär såsom förrådstjänst, förplägnadstjänst, expeditionstjänst m.fl. — bestäms antalet tjänster av verksamhetens omfattning. Fördelningen av tjänsterna på olika nivåer bör ske i enlighet med de av utredningen föreslagna principerna.

Inom speciella arbetsområden med ett fåtal eller enstaka tjänster blir fördelningen annorlunda. Det är därför viktigt att närmast berörd myndighet och fackmyndigheter till- hopa ägnar dessa tjänster särskild uppmärk- samhet från personalutvecklingssynpunkt. Detta gäller även vissa specialinriktade be- fattningar inom verksamhetsområden vilkas omfattning vid den egna myndigheten är så låg att tjänsterna blir ”isolerade”.

De valda exemplen utgår från att avsedd utbildning genomförts och kan inte i alla delar omedelbart tillämpas på nuvarande eller föreslagen organisation.

253

Tjänster för Nuläge Förslag befäst- ka— mark forsk- S: a ning sern ning Regoff Fort Högre nivå 7 10 2 — — 12 Lägre nivå 9 8 2 — 1 l l Kompoff Fort Högre nivå 2 2 — — — 2 Övriga regoff Högre nivå 12 — — l — 1 Ovriga kompoff Högre nivå 5 — — , — -— Summa 35 20 4 l 1 26

H.2.2 Fortifikationsförvaltningen

Fortifikationsförvaltningens nya organisa- tion (prop. 1973: 75, FöU 1973116, rskr 1973: 195) skall gälla för centralplaneringen från den 1 juli 1973 och för förvaltningeni övrigt fr. o. m. den 1 juli 1974.

Organisationen är inte fastställd i detalj varför utredningen valt att i tabell H.2.l närmare exemplifiera sitt förslag till militära tjänster vid FortF på löneplanerna A och B.

Behovet av de exklusivt militära tjänsterna har undersökts mot bakgrund av fredsorgani- sationens krav, varjämte övervägts om detta behov tillgodoser krigsorganisationens krav. Utredningen har även bedömt om förslaget medger tillfredsställande rekryterings- och befordringsmöjligheter för den kårbundna personalen.

För regementsofficerstjänstema har utred- ningen bedömt en uppdelning i två nivåer som tillräcklig, varvid den högre nivån får anses motsvara tjänster på nuvarande sek- tionschefsnivå och den lägre tjänster på nuvarande detaljchefsnivå. Till den lägre nivån har utredningen hänfört tjänsteri lägre lönegrad'än A 28.

För kompaniofficerstjänstema har till den högre nivån hänförts tjänster fr.o.m. löne- grad A 19.

Sammanfattningsvis innebär förslaget som framgår av tabellen en minskning av antalet militära tjänster inom förvaltningen. Försla- get innebär att de militära tjänsterna utgör knappt 4% av fortifikationsförvaltningens totala personal.

254

Utredningen vill i anslutning härtill lämna följande kommentarer: — utöver i tabellen redovisade militära tjäns- ter finns i dag två militära tjänster på löneplan C — nämligen cheferna för befästningsavdelningen och befästningsav- delningens projektbyrå, — minskningen med 5 ”övriga” kompanioffi- cerare avser arvodestjänster för expedi- tionsunderofficerare. De arbetsuppgifter som är förenade med dessa tjänster ärinte beroende av ett militärt miljökunnande, — ”övriga” regementsofficerare föreslås del- vis ersättas av regementsofficerare ur fortifikationskåren (motiven framgår av kap. F.2.4.l och F.3) delvis av civila tjänster samt delvis utgå ur organisa- tionen, — en tjänst för regementsofficer ur fortifika- tionskåren föreslås tillkomma i maske- ringsenheten genom omvandling av en ci- vil tjänst — motiv enligt F.2.5.3.

H.2.3 Arméförband typ A

Exemplet avser I 2/fo 52 och utgår från förslag till personalsammansättning m.m. enligt chefens för armén skrivelse den 27 april 1973, dnr 0 302. PKU exempel på avvikelser i förhållande till nämnda förslag framgår av tabell H.2.2.

Sammanfattningsvis innebär exemplet att all kårbunden personal i organisationen är förvaltningsutbildad samt att denna personal används endast i sådana tjänster som enligt utredningens uppfattning kräver ett gott

SOU 1973: 38

Tabell H.2.2 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning m.m. vid I 2/fo 52 med organisation enligt CA skrivelse 1973-04-27 dnr O 302

CA förslag PKU förslag funktion m. m. personal an— personal an— anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel STAB Sektion 2 _ Sektionschef ÖvltH ' ] Regoff l lntK G.2 MATERIELENHET . Chef Övlt/Mj (förvutb)' 1 Regoff 1 lntK G.2 Stf chef Mj (förvutb)' l Regoff l lntK G.2 Försörjnings- detalj [Chkef K/KnH (förvutb)' r Kompoff 1 lntK G.2 n op Chef P/FjH (exputb)” 1 1 civil tjänst D.2 Matinra'ttning Kökspersonal 16 Köksförrnan 1 Kokerska 3 ] C.5 Eko nom ibiträde 12 Förrådsdetalj Chef x/an (förvutb)' 1 Kompoff 1 lntK C.4, G.2 Serviceförråd Chef K/KnH (förvutb)' 1 Kompoff 1 lntK C.4, G.2 Truppservice Mtrlservice Mobförråd Chef k/KåH (förvutb)' 1 Kompoff 1 1an C.4, G.2 P/Fj (amutb) 1 förrådsförv. 2S Civil förrådsmästare 3 förrådsmästare 54 C 4 förrådsper- förrådsförman 5 förrådsförman 9 ' sonal förrådsmän 64 förrådsrnan 54 KAMERALENHET Chef K/Kn (kameralutbil- dad)' 1 Kompoff 1 lntK D.2, G.2 Kassadetalj Chef K/Kn (kameralutbil- dad)' 1 Kompoff l lntK D.2, G.2

' Not 1 CA skrivelse: "Avsedd för personal även ur annan mynd' ” Not 1 CA skrivelse: ”Tjänsten avses att upprätthållas av K Kn intill planerad vidareutbildning av

plutoff genomförts."

3 En chef för truppservice, en ställföreträdande chef för mobiliseringsförråd. " 2 vid serviceförråd, 1 vid mobiliseringsförråd för ammunition, 1 vid mobiliseringsförråd för annan materiel, 1 vid sjukvårdsmaterielförråd.

militärt miljökunnande. Utredningen vill vi- dare lämna följande kommentarer: —i de organisationsförsök som ligger till grund för den nya förvaltningsorganisatio- nen har kårbunden personal haft relevant miljökunnande, t.ex. förvaltningsutbild- ning och erfarenheter; utredningen anser att föreslagen minskning av antalet mili-

materiel-

et, alternativt kårbunden tjänst.”

och kameralenheterna besätts med personal ur försvarets intendentkår, — utredningens förslag till personalsamman- sättning i matinrättning och förråd ger rimliga utvecklingsmöjligheter för berörd personal; befordringstjänsterna måste till- sättas med personal med tillräcklig kom- petens, främst beträffande arbetsledning.

tära tjänster i förvaltningsorganisationen förutsätter ett sådant kunnande och före- slår därför att samtliga militära tjänsteri

SOU 1973:38

255

I samband med arbetet med förslag till ändrad stabs- och förvaltningsorganisation vid örlogsbaser m. ni. har chefen för marinen i skriveISer MS/Allm 1973—03—09 dnr 302 och 1973—04—11 dnr 30221 utarbetat för-

slag till detaljorganisation av örlogsbaser jämte fredsbesättningstabeller.

De principer utredningen kommit fram till exemplifieras i anslutning till föreslagna fredsbesättningstabeller för ostkustens ör- logsbas. I tabell H.2.3 anges de förslag till ändringar i fredsbesättningstabellerna som

Tabell H.2.3 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning m. rn. vid ÖrlBO enligt CM skr MS/Allm 1973—03—09 dnr 302 och 1973—04—11 dnr 30221

CM förslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel STAB Sektion 2 Underhållstjänst- " avdelning R/OrlKn—Kn 1 Regoff l lntK G.2 Centralexpedi— tion Chef K/Kn l . K 1 Enligt ut- Arkiv P 1 redningens Bokförråd K 1 pgmmper Roslagens örlogs- b__0_1' dessa D-2 basavdelning tjänster. Expedition vara crvrla Chef P/Fj 1 TEKNISK FÖR- VALTNING __ Chef R/Kmd, MD 1 1 Den ena t åns- Planeringssektion ) ten regof _, den 2 C.2 Chef R/KK, MD 1 1 andra mdrr Art— och robotsektion Pjäs- och robotde- _ talj Drifting l Aing I Ur tygtekniska l. verkm 1 1. tvm l kåren. Avsedda för fordons— G.3 Telesektion fragor Chef Regoff/Civmil 1 Mdir 1 C.2, G.3 INTENDENTURFÖR- VALTNING Allmän detalj K 1 Kompoff 1 lntK G.2 P 1 1 Civil tjänst, C .6 städledare Materiel— och chivmedelsdetali K/ Kn 1 Kompoff l lntK G.2 Förplägnadsdetali Militärrestaurang — Köksförman l Kokerska 2 Kokerska 3 Ekonomibiträde 16 Ekonomibiträde 14 FÖRRÅDSAVDELNING Chef R/ KK 1 Regoff 1 lntK G.2 Allmän detalj Chef K/Kn 1 Kompoff l lntK G.2 Redovisningsde— talj Chef K/Kn 1 Kompoff l lntK G.2 256 SOU 1973:38

CM förslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel Förrådsdriftde— talj Chef K/Kn l Kompoff 1 lntK G.2 Senziceförråds— enhet Chef K/ Kn 1 ' Kompof f 1 lntK G.2 K/Kn 1 Kom off 1 lntK G.2 Serviceförråd P 1 Förradsförvaltare l Civil tjänst C.4 Muskö Förrådsmästare l Förrädsmästare 2 C.4 Mobförrådsenhet Chef K/Kn 1 Kompoff 1 lntK G.2 KAMERALAVDELNING Chef K/Kn 1 Kompoff l lntK D.2, G.2 Kassadetali Chef K/Kn 1 Kompoff 1 lntK D.2, G.2

' Tillika chef för serviceförråd i Berga.

utredningen anser böra komma till stånd.

Då enligt prop. 1973275 örlogsbasens stödfunktioner i görligaste mån förs samman i en centralexpedition i staben har utred- ningen, ehuru centralexpeditionen delvis lig- ger utanför utredningens kompetensområde, även föreslagit förändringar av personal- sammansättningen i denna.

Utredningen anser att s.k. alternativa tjänster inte bör finnas. I CM förslag till fredsbesättningstabell för tekniska förvalt- ningen har befattningen som chef och som chef för planeringssektionen angetts som alternativt militär/civilmilitär. Utredningen har funnit den praxis som utbildats vid tillsättning av dessa tjänster, nämligen att den ena är militär och den andra civilmilitär, lämplig men anser det inte nödvändigt att knyta någon av tjänsterna till endera katego- rin.

l prop. 1973: 75 har departementschefen uttalat att i intendentkåren bör framledes ingå ytterligare personal med huvuduppgift att svara för s. k. beståndsförvaltning av tyg- och intendenturmateriel inom bl. a. marinen. Utredningen har funnit att sådan personal tjänstgör inom örlogsbasens förrådsavdel- ning. Utredningen anser dock inte att all

l7—SOU 1973:38

personal i förrådsavdelningen kan föras över till intendentkåren utan att en del militär personal med ingående miljökunnande från flottan måste finnas kvar. Däremot bör den militära personal, på vilken ställs krav på större förvaltningskunnande, tillhöra inten- dentkåren. De befattningar som kräver så- dant djupare kunnande bör dock om möjligt besättas med personal som tidigare tillhört flottan. Vidare måste utvecklingsmöjligheter- na för den civila kategorin förbättras framför allt inom förrådsverksamheten och inom administrationen.

H.2.5 Marinen. Kustartilleriförsvar

Även för kustartilleriet föreligger förslag till organisationsförändringar i likhet med vad som angetts för örlogsbaser i H.2.4. Utred- ningen har studerat chefens för marinen förslag till detaljorganisation och fredsbesätt- ningstabeller och då valt att exemplifiera tillämpningen av utredningens principer på föreslagen personalsammansättning vid Vax- holms försvarsområde/Stockholms kustar- tilleriförsvar (fo 46/SK). De skillnader som framkommit framgår av tabell H.2.4.

257

Tabell H.2.4 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning m. m. vid fo 46/SK enligt CM skr MS/Allm 1973—03—09 dnr 302 och 1973—04—11 dnr 302: ]

CM förslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel STAB Sekton 2 Mobiliseringsavdel- Regoff 1 Regoff 1 lntK G.2 ning K/Kn 1 Kompoff 1 lntK G.2 Stabsavdelning Enligt ut- Centralexpedition K/Kn l redningens Chef K 1 rinciper D 2 Arkiv P/Fj l ör dessa ' Bok- och kartför- tjänster råd P/Fj 2 vara civila INTENDENTURSEKTION Förplägnadsdetalj Militärrestaurang Köksförman Ung. för- Kokerska Kokerska & delning C.5 Ekonomibiträde Ekonomibiträde l : 4 Intendenturavdel- K/Kn l Kompoff l lntK G.2 ning P 1 ] Civil tjänst städledare C.6 Drivmedelsavdel— ning K/Kn 1 Kompoff 1 lntK G.2 FÖRRÅDSSEKTION Chef Kompoff l Kompoff 1 lntK G.2 Krigsförrådsavdel- ning Chef K/Kn 1 Kompoff 1 lntK G.2 K/Kn 7 Kompoff 3 lntK G.2 Kompoff 4 P/Fj 3 Förrådsförman 3 C.4 Fredsfönåds- detalj Chef K/Kn l Kompoff l IntK G.2 Förrådsförvaltare 3 Förrådsförvaltare 1 C .4 Förrådsmästare 4 C.4 Förrådsförman 6 Förrådsförman 13 C.4 Förrådsman 71 Förrådsman 62 C.4 KAMERALENHET Chef K/Kn 1 Kompoff 1 lntK D 2, G.2 Kassa- och kost- nadsredovisnings— detalj Chef K/Kn l Kompoff 1 lntK D.2, G.2

Chefen för planeringsdetaljen bör vara mariningenjör varvid planeringssektionen får en väl avvägd sammansättning med allsidigt representerad kunskap. Chefskapet för pla- neringssektionen bör dock kunna innehas även av regementsofficerare ur lntK eller mariningenjörer.

Tjänsten för arméingenjör i armé- och motordetaljen har CM föreslagit alternativt kunna besättas av mariningenjör. Med hän-

258

visning till kap. G.3.3 anser utredningen att mariningenjör inte bör komma i fråga. Beträffande personal inom förrådssektio- nen gäller vad tidigare sagts om örlogsbasens förrådsavdelningar i avsnitt H.2.4. I övrigt gäller i princip vad tidigare sagts om örlogsbaserna.

SOU 1973: 38

Tabell H.2.5 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning m. m. i flottiljs förvaltningsdel (ändringar i förhållande till CFV skr 1971-03-15, dnr 3027: 60509)

CFV forslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel FOR VALTNING A V FL YGMA TERIEL SY STEMDETALJ 1 Driftenhet — — Kompoff ] mobiliserings- C.2 och krigsplan- läggning Teknisk enhet flygplan Drifting (l) Arméingenjör l Motoringenjör C.2 FLYGMATERIEL- FORRÅD Underofficer 1 Kompoff 1 ur lntK C.4, G.2 Förrådsförman Förradsrnäst. l Förrådsman Förrådsförrn. ung.fördelning B.3, C.4 Förrådsman ] 1 : 4 FORVALTNING AV INTENDENTURMTRL Förvaltningschef Officer 1 Regoff l lntK G Förvaltningsdetalj Chef Underofficer 1 Kompoff 1 lntK C, G.4 Ex editionsunder- Underofficer l Expeditions— 1 civil C.4, D of rcer föreståndare FOR VAL TNIN GSK OMP. Förplägnadstropp Köksförman l C.5 Kokerska Kokerska ung fördel- Ekonomibitr. Ekonomibitr. ) ning l: 4 B.3, C-5 Drivmedelsgrupp Förrådsmäst. Förrådsförman Förrådsförrn. ung. fördel- Förrådsman Förrådsman ] ning l: 4 Förrådstropp Chef Underofficer 1 Kom off 1 lntK C.4, G Förrådsförman Civil 2 Förradsförman ung.fördel- B.3 , Förrådsman Civil Förrådsman ] ning l: 4 C.4 Flygfälts— och transportpluton Chef körcentral Underbefäl/ 1 Plutoff 1 B.3 flygtekniker FLOTTI LJ STAB PLANERINGSAVD. Ekonomikontor Kassachef Underofficer ] Kompoff 12 IntK' D.2, G.2 Bitr. kassachef Underofficer 1 Kompoff 1' D.2, G.2

' Ingår i försvarets intendenturkår fr.o.m. 1 juli 1973 jml äs FöD 3726/66 (slutligt), 799/69 1973—03—09.

, Ehdast vid sektorflottilj. Vid övriga flottiljer civila tjänster.

H.2.6 Flygvapnet. Flottilj

Chefen för flygvapnet har i skrivelse den 15 mars 1971 CFV dnr 3027: 60509 angående organisation och personaluppsättning vid flygvapnets enheter bl. a. utarbetat förslag

SOU 1973:38

till flottiljorganisation. Överbefälhavaren har med eget yttrande i skrivelse den 11 novem- ber 1971 Fst/Allm 302 sänt in detta förslag till Kungl. Maj: t.

Chefen för flygvapnet genomför för närva- rande organisationsundersökningar i syfte att

259

en ny flottiljorganisation skall införas fr.o.m. den 1 juli 1974. Som grund för dessa undersökningar ligger bl.a. nämnda förslag.

Då den organisationsstruktur som före- slagits av chefen för flygvapnet i stort tillämpas vid flottiljema utgår utredningen från detta i medvetande om att slutligt fastställd organisation kan bli avvikande. Vidare har förutsatts att TSB-organisation är införd.

För flottiljs förvaltningsdel lämnas exem- pel på personalsammansättning enligt tabell H.2.5.

Exemplen innebär principiella ändringari förhållande till chefens för flygvapnet förslag såtillvida att alternativa tjänster inte skall förekomma och att militär personal i s.k. beståndsförvaltning föreslås tillhöra försva- rets intendentkår. Utredningen föreslår även införande av vissa befattningar för förvalt- ningsutbildad personal samt att vissa militära befattningar för expeditionstjänst omvandlas till civila.

Utredningen vill i anslutning till förslagen härutöver lämna följande kommentarer.

Införande av samordnad beståndsför- valtning medför att förrådsdrift och redovis- ning av flygmateriel samordnas under för- valtningschefens ledning med motsvarande verksamhet för övrig materiel.

För teknisk ledning och kontroll vid drift och underhåll av allmän och specifik for- donsmateriel föreslås en arméingenjör med för försvarets materiel gemensam motorin- genjörkompetens.

För beredning av planer för reparations- tjänst av flygmateriel vid mobilisering och krig föreslås en kompaniofficer till tekniske chefens disposition. Han bör avses som chef för stabskompaniet vid flygverkstadsbataljon i krigsorganisationen.

Såsom framgår av avdelning D ansluter sig utredningen såtillvida till chefens för flyg- vapnet förslag att befattningarna som chef för ekonomikontor (kameralavdelning) och chef för enhetens kassadetalj vid sektorflottilj bör vara militära. Vid övriga flottiljer bör mot- svarande befattningar vara civila.

260

Arméns förbandsbundna verkstäder är — som framgår av kapitel C.3 — militärområ- desvis inordnade under en verkstadsförvalt- ning som utövar den regionala ledningen av samtliga arméns verkstäder inom militärom- rådet.

Eftersom militärområdesverkstaden i Skövde (Mv Sde) har en organisation, som är väl utvecklad och därför bedöms utgöra underlag för organisationsutvecklingen vid övriga verkstäder, har den valts som exem- pel. Personal som redovisas vid verkstaden den 1 maj 1973 framgår av tabell H.2.6.

Den civilmilitära personalen är placerad i befattningar där militär miljökunskap er- fordras och ianspråktas för arbetsledning och verksamhet inom speciellt militärtekniska materielområden. Antalet befattningshavare har bestämts med hänsyn till krigsorganisa— tionens krav.

Den civila lönegradsplacerade personalen är placerad dels i befattningar som arbetsle- dare inom områden där inte särskilda militä— ra krav föreligger dels inom områden för arbetsberedning och teknisk planering.

Tabell H.2.6 Personal vid militärområdes- verkstaden i Skövde 1973-05—01

Kategori Antal Civilmilitär personal 18 Civil lönegrad splacerad perso nal 29 Tjänstemän R 128 Summa 175

[ antalet civil personal enligt tabellen har även inräknats förråds- och kontorspersonal, sammanlagt 5 befattningshavare.

Tjänstemän R är merendels sysselsatta med verkställighetsåtgärder. Dock finns 4 befattningshavare med s.k. förmanstillägg, vilka är arbetande förmän inom sim om- råden.

Personaluppsättningen vid militärområdes- verkstaden i Skövde överensstämmeri allt väsentligt med de principer som framförts av utredningen i olika avsnitt. Fördelningen

SOU 1973: 38

Tabell H.2. 7 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning i marin förbandsbunden verkstad (ÖrlBV/V) i förhållandet till CM skrivelser MS/Allm 1973—03—09 dnr 302 och 1973—04—11 dnr 302:l

CM förslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. 1 kapitel VERKSTADSAVDEL- NINGEN Planeringsenhet K/Kn (T) 1 Ming ] C.3.5 B.4.3 Verkstäder Mekanisk verk- 1: e verkmästare 4 9 ] Lämplig nivå- B 4 2 stad Tjänsteman R 40 35 fördelning . Varvsverkstad l: e verkmästare 3 6 ] Lämplig nrva- B.4. Tjänsteman R 33 30 fördelning Elektroverkstad Ming l Civil tjänst 1 " . _ _ B 4 K (AT) 1 Ming l Lämplig nrva- C 3 5 1: e verkmästare 1 4 fordelnrng Tjänsteman R 25 22 4 Driftenhet 1: e verkmäst. 1 ] Lämplig niv- B 4 2 Tjänsteman R 10 Tjänsteman R 9 fördelning ' '

mellan civilmilitära och civila tjänster är lämplig. Likaså synes utvecklingsvägama för den tekniska personalen vara tillfreds- ställande inom organisationens ram. Förhål- landet mellan lönegradsplacerad civil perso- nal och tjänstemän R är ungefär 1: 4.

H.2.8 Marinen. Förbandsbunden verkstad

Utredningen har valt verkstadsavdelningen vid västkustens örlogsbas för att exemplifiera sina förslag till personalsammansättning m.m. avseende marinens förbandsbundna verkstäder. Motivet för detta är att denna verkstad har relativt allsidiga arbetsuppgifter. Utredningens förslag till personalsamman- sättning framgår av tabell H.2.7.

En militär tjänst vid planeringsenheten, avsedd för planering av verkstadsorganisa- tionens övergång till reparationsförband i krigsorganisationen, föreslås omändras till civilmilitär tjänst.

För kontroll och teknisk ledning av verksamheten vid elektroverkstaden fordras såväl mycket god kännedom om den specifi- ka materielens drift- och vårdmiljöer som väl anpassad kvalificerad teknisk utbildning. För

SOU 1973:38

denna tjänst bör härför avses en mariningen- jör (materieltypsingenjör). Kraven på che- fens speciella kunnande och erfarenhet av arbetsledning, planering, produktionsteknik och rationalisering m.m. gör att denne bör vara civil.

H.2.9 Flygvapnet. Förbandsbunden verkstad

Chefens för flygvapnet förslag till flottiljor- ganisation (avsnitt H.2.6) innefattar jämväl förslag till personalsammansättning m.m. vid det förbandsbundna flygverkstadskompa- niet, som ingår i flottiljorganisationen direkt underställt tekniske chefen.

Av utredningen framförda förslag till ändringar framgår av tabell H.2.8.

I exemplet enligt tabell H.2.8 föreslås vissa smärre ändringar av personalsamman- sättning m.m. i förhållande till chefens för flygvapnet förslag.

Förslaget att ändra en av de tre civilmilitä- ra l. verkmästama till civil befattning grun- das på att denne bör avses för ledning av de större reparationer (reparationer föranledda av haverier, fågelkollisioner rn. m.) och mo-

261

Tabell H.2.8 Exempel på tillämpning av PKU principer för personalsammansättning m.m. vid flygverkstadskompani i förhållande till CFV skr 1971-03-15 dnr 3027: 60509

CFV förslag PKU förslag funktion m. m. personal an- personal an- anmärkning övervä- tal tal ganden m. m. i kapitel FLYGVERKSTADS- KOMPANI Flygplanenhet 1. verkmästare Mästare 3 Kompoff tjkl. 2 Civil 1 Verkstadsförråd Förrådsförman Civil l Förrådsförman ] ung. fördel- Förrådsman ning 1: 4

difieringar som fordrar ett mera omfattande kunnande än det som den civilmilitära personalens normala utbildning och erfaren- hetsuppbyggnad ger.

Vid flygverkstadskompaniema förekom- mer flera av de i H.2.l nämnda speciella arbetsområden där verksamhetens omfatt- ning per verkstad är så låg att tjänsterna i praktiken blir ”isolerade”. Utvecklingsmöj— lighetema för personal i dessa tjänster blir mycket begränsade vid den egna myndighe- ten.

262 SOU 1973:38

H.3

H.3.] Inledning

I avsnitt A.3.6 har utredningen framhållit att den sett som angeläget att i samband med sina överväganden avseende personalsam- mansättning och personalutveckling bidra till att belysa de ekonomiska konsekvenserna av förslag som av olika skäl ter sig nödvändiga eller angelägna att genomföra och därvid söka metoder att i ekonomiska termer ut- trycka effekten av dessa. Undersökningarna har i stort sett resulterat i konstaterandet att metoder för att närmare kunna bedöma eller beräkna lönsamheten av utbildning m. m. ännu inte har utvecklats. Allmänt inom både enskild och offentlig verksamhet råder emel- lertid enighet om att det är nödvändigt att företag och myndigheter bedriver intern personalutveckling för att tillgodose de sär- skilda krav på kunnande som betingas av den egna verksamhetens att och omfattning.

I avsaknad av tillräckligt underlag och av metoder för att närmare kunna redovisa de ekonomiska konsekvenserna av förslagen har utredningen valt att framföra synpunkter i dessa hänseenden och att i viss utsträckning — där så är möjligt — belysa det anförda med hjälp av vissa mängd- och kostnadsuppgifter och därpå grundade beräkningar samt att med stöd av dessa göra ekonomiska bedöm— ningar.

Kostnader föranledda av utredningens för- slag behandlas iavsnitt H.3.2. Därefter följer

SOU 1973: 38

Ekonomiska konsekvenser m.m.

i avsnitt H.3.3 intäkterna och i avsnitt H.3.4 en sammanfattning.

H.3.2 Kostnader

Utredningen har föreslagit, att utbildnings- organisationen inom armén tillförs s. k. un- derhållsbefäl. Det totala behovet av tjänster har bedömts till ca 400. Utredningen föreslår emellertid också, att militära tjänster inom bl. a. expeditionstjänst i regional och lokal instans byts ut mot civila tjänster. Härvid frigörs ett antal kompani— och plutonsoffice- rare. Dessa äger ett kunnande, som kan komma till god nytta vid utbildning av underhållsbefäl eller i tjänst som sådant. Med frånräknande av de 126 tjänster för plutons- officerare, som enligt militära tjänstgörings- åldersutredningens förslag inrättas till följd av pensionsåldershöjningen, blir det erforder- liga tillskottet av tjänster för underhållsbefäl ca 275. Kostnaden för dessa uppgår till omkring 12 milj. kr. PKU förslag bidrar till att mildra vissa negativa följder av pensions- åldershöjningen, då det möjliggör en effektiv lösning av problemet med att ge äldre befäl en lämplig och rationell sysselsättning. Utredningen förslår en utökning av antalet arbetsledare, så att förhållandet mellan anta- let befattningar i en nivå och antalet i närmast lägre nivå blir i princip 1:3 — 1:4. Ehuru principen kan sägas gälla generellt — inom flera områden med ett mindre antal

263

personer i den lägre nivån —— får den sin största praktiska tillämpning inom verksam— hetsområden eller organisationsenheter med ett stort eller förhållandevis stort antal be- fattningshavare som är sysselsatta med lik- artat arbete. De områden, som är särskilt gynnsamma för en tillämpning av principen är verkstadsdrift, förrådsverksamhet, förpläg- nad och i viss mån expeditionstjänst. Inom dessa tjänstgör drygt 13 000 personer. Kost- naden för en utökning av antalet tjänster för arbetsledande personal beräknas utgöra om- kring 9 milj. kr, dvs. ca 2 % av totala lönekostnaden för personalen inom nämnda verksamheter.

För att de av utredningen föreslagna kraven på kunskaper och erfarenheter skall uppfyllas erfordras främst en utökad arbets- ledar- och förvaltningsutbildning. Omfatt- ningen av och kostnaderna för denna utbild- ning utreds av KFU.

Utredningens övriga förslag beträffande personalomsättning och personalutveckling innebär endast mindre förändringar av anta- let tjänster. Kostnader och intäkter för föreslagna ökningar och minskningar balan- serar i stort sett varandra.

H.3.3 Intäkter

De intäkter, som uppkommer om utred- ningens förslag rörande personalsammansätt- ning och personalutveckling genomförs går inte att beräkna eller ens uppskatta i runda tal. De följer av att ”rätt” man avses för ”rätt” uppgift och erhåller härför lämplig utbildning med därav beroende högre effek- tivitet hos individen och hos organisationen som sådan.

Den svenska krigsmakten bygger på all- män värnplikt, en förhållandevis liten freds- organisation samt förmåga att vid behov på mycket kort tid mobilisera hela vår försvars- kraft. Arbetet i fred måste vara inriktat på att klara de påfrestningar som detta innebär. Förvaltningspersonalen skall ställa tillgänglig materiel till förfogande i gott skick för omedelbart bruk. De värnpliktiga skall kun- na hantera materielen. I utbildningsverk-

264

samheten härför skall förvaltningspersonaen lämna sakkunnigt stöd. Materielen represen- terar mycket stora värden. Anskaffningen måste gå ut på att inom tillgängliga ekono- miska ramar förvärva nödvändig och lämplig materiel med så lång livslängd som möjligt. Kostnaderna för såväl anskaffning som drift och underhåll måste hållas nere.

Det är mot denna bakgrund som betydel- sen av lämplig sammansättning av förvalt- ningspersonalen, dennas kompetens och in- satser skall bedömas. Minskas medelstill- gången får dessa insatser ökad betydelse, och omvänt gäller att lämpligt sammansatta enheter med skicklig personal är en förut- sättning för effektiva resultat även med begränsade medel. De relativt små tillkom- mande investeringar som behövs för att höja kompetensen och därmed insatsernas effekt ger enbart i fråga om anskaffning och under— håll av materiel m.m. vinster som många gånger om bedöms överstiga nyssnämnda ytterligare investeringskostnader.

Såsom inledningsvis nämnts måste utred- ningen i avsaknad av metoder och möjlighe- ter att beräkna dessa vinster nöja sig med att endast i vissa delar göra sådana uppskatt— ningar som åtminstone anger närmevärden av intäkterna eller i vart fall pekar i viss riktning och tillåter mera generella omdömen.

Utredningens förslag rörande personalom- sättning avser bl. a. att åstadkomma att för viss uppgift utnyttja den för uppgiften mest lämpade personalkategorin. Så skall t.ex. militär och civilmilitär personal användas för tjänster som fordrar ett ej ringa mått av aktuellt militärt miljökunnande. Inom de olika kompetensområden som därigenom uppkommer skapas förutsättningar för att bedriva en lämplig personalutveckling med därav följande arbetstillfredsställelse etc. Motsvarande gäller beträffande skilda arbets- områden för civil personal.

Att tillämpningen av en sådan princip kan få direkt ekonomisk betydelse kan belysas genom utredningens förutnämnda förslag att tillföra utbildningsorganisationen inom armén underhållsbefäl. Förutom att utred- ningens studier visat att ett stort behov finns

SOU 1973:38

av denna personalgrupp bör direkta ekono- miska vinster kunna ernås genom att de värnpliktiga ges en bättre utbildning i mate- rielunderhåll, vilket bör resultera i lägre underhållskostnader och ökad livslängd för materielen. Minskat behov av övertidstjänst- göring m. m. bör även bli följden. De största vinsterna torde uppstå till följd av ett för- bättrat preventivt underhåll av fordon. Vär- det av arméns fordonsbestånd torde vara drygt 3 000 milj. kr. Underhållet av bestån- det kostar för närvarande omkring 75 milj. kr per år. Enbart dessa siffror säger att underhållsbefälets insatser bör kunna leda till betydande vinster årligen.

Genom att inom olika kompetensområden successivt förbättra personalutvecklingsme— toder m.m. bör även yppas möjligheter att efter hand genomföra rationaliseringar, som leder till minskad personaluppsättning. Ut- redningen har i samband med sina studier inom ett verksamhetsområde sett exempel på att besparingar av denna anledning kan göras omedelbart (avsnitt F.2.4.1 ).

En konsekvens av övervägandena rörande personalsammansättningsfrågorna är bl. a. förslaget att utnyttja viss civilmilitär teknisk personal över försvarsgrensgränserna och att avse vissa militära tjänster i försvarets sjuk- vårdsstyrelse för officerare ur försvarets in- tendentkår. Därigenom kommer berörda myndigheter att tillförsäkras tillgång till er— forderliga specialister, varjämte dubbelut- bildning av personal inte behöver förekom- ma.

Genom de av utredningen föreslagna per- sonalsammansättningsprinciperna undviks även den dubbelutbildning som eljest skulle bli följden av att militär personal i vissa fall måste beredas särskild utbildning för att ombesörja uppgifter (exempelvis expedi- tionstjänst m.m.), för vilka civil personal redan har specialutbildning och erfarenhet och för vilka militärt miljökunnande har ringa betydelse.

Utredningen övergår härefter till att bedö- ma den ekonomiska effekten av förslagen beträffande personalutveckling.

Flera av utredningens förslag kan förvän-

SOU 1973: 38

tas bidra till en förbättrad arbetsmiljö. Den- na effekt bör följa av ökade utvecklingsmöj- ligheter. Som en konsekvens härav bör per- sonalens anställningstid efter hand förlängas. Vinster som uppstår är därvid högre effekti-

vitet hos personalen samt lägre personalom- sättningskostnader.

Utredningen har undersökt personalom- sättningskostnaderna, bilaga H.3.]. Även om underlaget är osäkert kan dock några slutsat- ser dras.

—— Om personaladministrativa åtgärder av skilda slag, såsom förbättrade utvecklings- möjligheter, förändrade personalomsätt- ningsrutiner m.m., resulterar i en perso- nalomsättning som blir omkring 10 % mindre per år än för närvarande (eller omvänt att den genomsnittliga anställ- ningstiden före avgång ökar med omkring en månad) kan den direkta vinsten inom krigsmaktens förvaltningsverksamhet upp- skattas till storleksordningen 5—10 milj. kr/år, beroende på fördelningen intern/ex- tern rekrytering. Denna vinst kommer produktionen tillgodo och kan tas ut t. ex. i form av ett mindre antal anställda.

— Vid ett industriföretag har för en begrän- sad grupp kvalificerade tekniker för utred- ningen redovisats en mer än dubbelt så lång genomsnittlig anställningstid till följd av bl. a. en omfattande introduktionsut- bildning som för en liknande grupp utan motsvarande utbildning. Även andra stu— dieresultat tyder på att ovan uppskattad vinst är rimlig. —— Kostnaderna i samband med personalan- skaffning vid intern rekrytering är endast 1/2—1/3 av dem för extern rekrytering till samma nivå. Från denna utgångspunkt bör alltså en myndighet nyanställa till förhål- landevis låga tjänster samt genom kun- skaps- och erfarenhetsuppbyggnad utveck— la personalen efter myndighetens behov samt personalens önskemål och förmåga så att rekryteringsunderlag för högre tjäns- ter finns.

— Ovan nämnda vinster resulterar i andra vinster, som är svårare att uppskatta, men antydda i modellen i bilaga H.3.l, t. ex.

tionsenheter, industrier m. m.

Utredningens förslag till ökade beford- ringsmöjligheter berör främst civil personal vid lägre regionala och lokala myndigheter. En ökning av antalet arbetsledare, varav de flesta enligt utredningens uppfattning bör delta i det löpande arbetet som föregångs- män, och en höjning av arbetsledarnas kom- petens bör resultera i en bättre arbetsled- ning och därmed större effekt av utfört arbete. Utredningen stöder detta antagande på dels i kapitel C.4 nämnda bedömanden av kvalificerad förvaltningspersonal, dels erfa- renheter som delgetts utredningen vid indu- stribesök. Genom förbättrad arbetsledning, bl. a. en bättre planläggning och samordning samt direkt ledning av arbetet bedöms ar- betsuttaget kunna ökas utan att den enskilde tjänstemannens arbetstakt skall behöva öka. I bild H.3.] visas en studie av förhållandet mellan kostnadsändring och ändring i arbets- effekt vid ökat antal arbetsledare i enlighet med av utredningen föreslagen norm. Exemplet utgår från antaganden som i och för sig kan diskuteras. Men mot bakgrund av utredningens studieresultat synes det rimligt att anta, att här ifrågavarande investering i personalutveckling leder till vinster vid oför- ändrad ambitionsnivå på omkring 10—15 %. Efter hand som arbetsledarna förvärvat er- forderligt kunnande öppnas alltså rationalise- ringsmöjligheter, som torde medge att för- valtningsorganisationema på sikt kan mins- kas med ytterligare 1000—2000 tjänster, motsvarande en årlig lönekostnad av stor- leksordningen 40—80 milj. kr (inkl. lönebi- kostnader).

Personalen utgör den främsta produk- tionsresursen inom förvaltning. Likaväl som den snabba tekniska förändringen ställer krav på utbildning av personalen måste ökade personalkostnader och krav på reduce- ring av organisationen medföra åtgärder för att tillvarata kapaciteten hos personalen. Detta förutsätter, att varje individ så långt det är möjligt får tillfälle till den fortbildning och vidareutbildning, som bl. a. hans förut- sättningar medger.

personal inom funktionerna ledning och teknisk beredning är väl utbildad, vilket kanske framför allt gäller vid kvalificerat projektarbete. Detta har av UMA uttryckts på följande sätt: ”Projekteringsskedet ställer stora krav på materielverkets insatser för ledning, samord- ning och uppföljning av projektarbetet samt beträffande granskning och värdering av kon- struktionslösningar och utprovningsresul- tat.”

Utredningen anser, att om personalen ges en utbildning svarande mot de ställda kraven på kunnande och erfarenhet bl. a. beträffan- de arbetsledarkunskaper och förvaltningsut- bildning, t.ex. kunskaper om projektled- ning, anskaffningsprocessen, resursplanering, studie- och målsättningsarbete samt nätpla- nering, skapar detta förutsättningar för ett effektivt projekteringsarbete. Verksamheten inom sådant arbete kräver förutom ett vid- sträckt tekniskt kunnande mycket god för- måga att göra rätta värderingar. Då verksam- heten i huvudsak innebär att administrera ett stort antal aktiviteter inom och utom förvaltningsorganisationen, krävs mycket god ledarförmåga.

Värdet av den årliga anskaffningen vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter uppgår till ca 3000 milj. kr. Om man utbildar personal i anskaffningsfunktionen inom de områden som ovan nämnts och därmed ger den möjlighet till bl. a. ett effektivare projekteringsarbete, vore det rim- ligt att med hänsyn till värdet av anskaff- ningen förvänta sig avsevärda vinster genom en bättre slutprodukt.

I analogi med ovanstående resonemang borde en förbättrad utbildning i nämnda hänseende av personal inom facket underhåll skapa förutsättningar för en bättre förståelse för värdet av underhållsinsatsema i ett större sammanhang samt för ett mera personligt engagemang hos all personal för att rätt bruka och vårda anförtrodd materiel, bygg- nader etc. varigenom väsentliga intäkter ge- nom t. ex. förlängd användningstid torde stå att vinna.

SOU 1973:38

K+5% — K _! K—5% — K—10%— K—15%— K—20%—'4 | T ' l ! Möjlig arbetseffekt 70% 80% 90% - — - — — = 30 % ökning av effekten = 20 % —"— _ — — — = 10 % —"—

Kommentar: I diagrammet anger "K" nuvarande lönekostnad, vid vilken arbetseffekten antas vara 70 %-punkten ”l” (jfr studieresultat i avsnitt C.4.3.l). De tre linjerna representerar en antagen ökning av nuvarande arbetseffekt med 10, 20 respektive 30 %. Vid en lönekostnads- ökning av omkring 2 % (jfr avsnitt H.3.2) representeras effektökningen av punkterna 2—4. Effektökningen öppnar emellertid möjlighet till rationalisering, frigör rationaliseringspo- tential. Används den erhållna effektökningen för att genom avvägning av arbetsstyrkan återföra lönekostnaden till ursprungsnivån, punkterna 5—7, blir ändå genom det ökade antalet arbetsledare arbetseffekten större än den ursprungliga. Med bibehållet totalt arbetsuttag, motsvarande det för närvarande uttagna, kan lönekostnaden sänkas, i exemplet med 7, 15 och 21 % (punkterna 8—10).

Bild H.3.] Förhållandet mellan kostnadsändring och ändring i arbetseffekt vid ökat antal arbetsledare.

I avsnitt B.4.7.l har angetts, att även besparingar. Detta kan också sägas beträffan- förhållandevis små rationaliseringsåtgärder i de utbildningen inom området. En förutsätt- form av förenklade metoder och arbetsbe- ning är dock, att någon myndighet är ansva- sparande utrustning inom ”facket kontors- rig för och målmedvetet ägnar sig åt rationa- drift” tillhopa medför stora ekonomiska liteten inom detta ”fack”, för vilket de årliga

SOU 1973:38 267

personalkostnaderna är av storleksordningen 300—800 milj. kr.

De intäkter som förut nämnts är de som ligger närmast till hands att fånga upp. Av en lämplig personalsammansättning samt rimli- ga befordrings- och utbildningsmöjligheter följer därjämte en rad andra effekter, direkta och indirekta, vilka alla på olika sätt bidrar till en positiv samverkan och gynnsamma arbetsresultat. Här skall endast erinras om viljan till personliga insatser, som följer av skäliga avancemangs- och utvecklingsmöjlig- heter. Goda insikter i det egna arbetet och dess roll i ett större sammanhang skapar också hos var och en bättre förståelse och ett ökat intresse för verksamheten i stort och för de egna uppgifterna. En fruktbar gro- grund skapas för impulser till nya insatser och uppslag till förbättringar i fråga om organisation och arbetsmetoder m. m. Ratio- naliseringar inom den egna enheten leder ofta vidare och sprids till andra enheter och till facket i dess helhet. Befattningshavare med arbetsuppgifter som täcker hela krigs- makten, såsom t. ex. personalen i kårer som är gemensamma för försvarsgrenarna samt många civila tjänstemän framför allt i central instans, är förmedlande länkar mellan för- svarsgrenarna. Nya idéer till förbättringar når därigenom lättare ut till andra och kan nyttiggöras. Över huvud taget är måhända den vidgade synen på och det vidgade samarbetet mellan enheter och befattnings- havare den mest positiva följden av en lämplig personalsammansättning och av gynnsamma personalutvecklingsmöjligheter. Den kan inte uppskattas i pengar. Dess värde ryms i arbetsandan, arbetsmoralen, och ska- pas bl.a. av att myndigheterna i insikt härom för sin del verksamt bidrar till bl. a. ett gynnsamt utbildningsklimat och indivi- duellt anpassade utvecklingsmöjligheter. Att myndigheten härvid måste samarbete nära med personalen och personalorganisationer- na är självklart och lika självklart är det att detta samarbete måste innebära en reell medverkan från personalhåll. Det är inte utredningens sak att beröra företagsdemo- kratin och alla dess problem men från

utredningens synpunkter finns skäl att un— derstryka att värdet av alla här berörda bieffekter av utredningens förslag inte kan tillvaratas utan samverkan och ett positivt samarbete på alla håll.

H.3.4 Sammanfattning

Metoder för att närmare kunna bedöma eller beräkna lönsamheten av viss utbildning eller de ekonomiska konsekvenserna av utred— ningens förslag i fråga om personalsamman- sättning eller personalutveckling i övrigt har ännu inte utvecklats. Inom både enskild och offentlig verksamhet råder emellertid enighet om att det är nödvändigt att företag och myndigheter bedriver intern personalutveck- ling för att de särskilda krav på kunnande, som följer av den egna verksamheten, skall bli tillgodosedda.

Kostnaden för att tillföra underhållsorga- nisationen inom armén underhållsbefäl be- räknas till ca 12 milj. kr.

Utökningen av antalet arbetsledare, vilken bedöms vara aktuell företrädesvis inom facken verkstadsdrift, förrådsverksamhet, förplägnad och i viss mån inom expeditions- tjänst, beräknas medföra en årlig ökning av lönekostnaderna med omkring 9 milj. kr, vilken summa utgör omkring 2 % av totala lönekostnaden för personalen inom nämnda verksamheter.

Omfattningen av den arbetsledar- ovch förvaltningsutbildning, som bl.a. erfordras för att fylla de krav på kunnande som utredningen föreslår skall ställas, liksom kostnaderna för denna utbildning, utreds av KFU 71.

Kostnader och intäkter av utredningens övriga förslag, som innebär förändringa:r i antalet tjänster för ammunitionsingenjörer, motoringenjörer, mariningenjörer, flygingien- jörer i helikoptertjänst och officerare i forrti- fikationsförvaltningstjänst, beräknas i stort sett balansera varandra.

De relativt små tillkommande investe- ringar, som behövs för att höja kompetensen och därmed insatsernas effekt ger enbart i fråga om anskaffning och underhåll av matte-

riel m. m. vinster, som enligt utredningens uppfattning väsentligt överstiger nyssnämnda ytterligare investeringskostnader.

Utredningens förslag rörande personalsam- mansättning avser bl. a. att åstadkomma att den för viss uppgift mest lämpade personal- kategorin utnyttjas. Inom de olika kompe- tensområden, som därigenom uppkommer, skapas förutsättningar för en lämplig perso— nalutveckling med därav följande arbetstill- fredsställelse etc.

Tillförandet av underhållsbefäl inom ar- méns underhållsorganisation medför förbätt- rad utbildning av de värnpliktiga i materiel- underhåll, vilket beräknas ge lägre kostnader för underhåll och längre livslängd hos mate- rielen. Därav följer bl. a. minskade årliga avskrivningskostnader. Att underhållsbefä— lets insatser borde leda till betydande vinster t. ex. inom fordonsunderhåll ger kostnaden för detta * omkring 75 milj. kr per år — en antydan om.

Om personaladministrativa åtgärder av skilda slag, såsom förbättrade utvecklings- möjligheter, förändrade personalomsätt- ningsrutiner m. m., resulterar i en personal- omsättning, som blir 10% mindre per år, kan den direkta vinsten inom krigsmaktens förvaltningsverksamhet uppskattas till stor- leksordningen 5—1 0 milj. kr per är, beroende på fördelningen intern/extern rekrytering. Intern rekrytering är endast 1/2—1/3 så dyr som extern. Nyanställning bör därför ske företrädesvis i låga tjänster.

Utredningens förslag till ökade beford- ringsmöjligheter berör främst civil personal vid lägre regionala och lokala myndigheter innebärande en ökning av antalet arbetsleda- re. Genom förbättrad arbetsledning, bl. a. en bättre planläggning, samordning samt direkt ledning av arbetet bedöms arbetsuttaget kun- na ökas utan att den enskilde tjänsteman- nens arbetstakt skall behöva öka.

Efter hand som arbetsledarna förvärvat er- forderligt kunnande öppnas rationaliserings- möjligheter, som torde medge att förvalt- ningsorganisationen på sikt kan minskas med ett betydande antal tjänster. Utredningens bedömningar leder till storleksordningen

SOU 1973:38

1 OOO—2 000 tjänster, motsvarande en årlig lönekostnad av 40 —80 milj. kr. Även förhållandevis små rationaliseringsåt- gärder i form av förenklade metoder och arbetsbesparande utrustning inom ”facket kontorsdrift” kan förväntas ge stora ekono- miska besparingar. En förutsättning är dock, att någon myndighet är ansvarig för och målmedvetet ägnar sig åt rationaliteten inom detta ”fack”.

Av sammanställningen ovan framgår att sammanlagda kostnaderna för att genomföra utredningens förslag torde uppgå till stor- leksordningen 20 milj. kr per år vartill bör räknas tillkommande utbildningskostnader. Värdet av de intäkter, som gått att uppskatta till sin storleksordning, uppgår till 50—100 milj. kr per år. Härtill kommer de sannolikt inte ringa vinster, som ovan endast kunnat antydas. Utredningen anser därför, att gjorda uppskattningar och beräkningar gör det san- nolikt, att intäkterna av de åtgärder som utredningen föreslår bl. a. beträffande perso- nalsammansättning och personalutveckling, väl kommer att täcka kostnaderna.

De intäkter som förut nämnts är de som ligger närmast till hands att fånga upp. Av en lämplig personalsammansättning samt rimli- ga utvecklingsmöjligheter följer därjämte en rad andra effekter, direkta och indirekta, vilka alla på olika sätt bidrar till en positiv samverkan och gynnsamma arbetsresultat. Här skall endast erinras om viljan till person- liga insatser, som följer av skäliga utveck- lingsmöjligheter. Goda insikter i det egna arbetet och dess roll i ett större sammanhang skapar också hos var och en bättre förståelse och ett ökat intresse för verksamheten i stort och för de egna uppgifterna. En fruktbar grogrund skapas för impulser till nya insatser och uppslag till förbättringar i fråga om organisation och arbetsmetoder m. m. Över huvud taget är måhända den vidgade synen på och det vidgade samarbetet mellan enhe- ter och befattningshavare den mest positiva följden av en lämplig personalsammansätt- ning och av gynnsamma personalutvecklings- möjligheter. Den kan inte uppskattas i pengar. Dess värde ryms i arbetsandan, ar-

269

betsmoralen och skapas bl. a. av att myndig- heterna i insikt härom för sin del verksamt bidrar till bl. a. ett gynnsamt utbildningskli- mat och individuellt anpassade utvecklings- möjligheter.

270 SOU 1973: 38

H.4 Genomförande

H.4.l Allmänt

Utredningens förslag har sammanfattats i kapitel H.l. Därav framgår att huvuddelen av förslagen utgör tillämpning av principer i olika avseenden. Förslagen omfattar perso- nalfrågor m.m. hos olika myndigheter och avser olika arter av verksamhet. Det bör ankomma på respektive myndighet att inom sitt verksamhetsområde tillämpa av utred- ningen angivna principer. Genomförandet måste ske successivt i takt med personalav— gångar m.m. och att erforderliga resurser kan ställas till förfogande samt med hänsyns- tagande till personalens berättigade krav på medverkan vad avser t. ex. deras arbetssitua- tion, utbildning och trygghet.

H.4. 2 Persa nalsam mansättn ing

Utredningen föreslår att särskilda befatt- ningar för underhållsbefäl inrättas vid armén. Dessa befattningshavare avses skola utbildas och placeras vid utbildningsenheter med uppgift att inom bataljon och kompani planlägga och genomföra utbildning i mat'e- rielvård och därmed sammanhängande verk- samhet. Avsikten är härvid att utnyttja äldre truppbefäl med stor trupperfarenhet, vilka ges en kompletterande materielvårdsutbild- ning. Förutsättningarna att skapa denna ka- der av underhållsbefäl bedöms som goda till följd av pensionsåldershöjningen, som med-

SOU 1973:38

för att äldre truppbefäl kan frigöras för dessa uppgifter. Behovet av dylika befäl varierar inom olika utbildningsenheter beroende på materielslag och kvantitet. Utredningen fin- ner det angeläget att utbildningsresurserna inom underhållsområdet vid utbildningsen— heterna ökas för att i större utsträckning skall kunna vidtas preventivt underhåll, bätt- re vård och kontroll vilket bedöms leda till lägre underhållskostnader. Tjänsterna för un- derhållsbefäl bör nivågrupperas så, att de utgör ett lockande alternativ till andra ut- vecklingsvägar för äldre kompani- och plu- tonsofficerare. Chefen för armén bör närma- re granska behov m. m.

Utredningen har tills vidare i fråga om antalet gjort följande antaganden och beräk- ningar:

— förband med mera omfattande materiel av skilda slag och därför mera underhållskrä- vande fordrar större antal underhållsbefäl än förband med mindre underhållskrävan— de materiel,

— om antalet beräknas till 2 för varje batal- jon och 1—2 för varje kompani vid arméns utbildningsmyndigheter skulle det totala behovet uppgå till omkring 400. I delbetänkande l föreslogs ett överföran- de av ammunitionsingenjörerna vid militär- områdesstabema till tygtekniska kåren. Den fortsatta utredningen visar att antalet bör vara 10. För närvarande finns en ammu- nitionsingenjör vid varje militärområdesstab,

271

alltså tillsammans 6. Innan ett överförande av de nuvarande ammunitionsingenjörerna till vapeningenjörkategorin inom tygtekniska kåren kan ske måste dessa utbildas för att fylla kraven som vapeningenjör. Därvid måste även de nuvarande befattningshavar- nas åldersläge beaktas. Utbildning till vapen- ingenjör bör endast komma till stånd i de fall en fortsatt karriär inom denna kategori kan påräknas. Det torde av ovan nämnda skäl vara tveksamt om utbildning av äldre ammu— nitionsingenjör än 50 år kan anses lämpligt från personalsynpunkt eller ekonomisk syn- punkt. Mot bakgrund härav anser utred- ningen att genomförandet av utredningens förslag bör ske så att tjänster, som f.n. innehas av befattningshavare över 50 år, omvandlas till civilmilitär tjänst först i sam- band med nuvarande innehavares pensione- ring. Övriga tjänster bör ändras till civilmili- tära i samband med att innehavarna når kompetens för intransport som vapeningen- jörer i tygtekniska kåren. Föreslagna nya tjänster för vapeningenjörer, verksamma in- om ammunitionsområdet i militärområdes- staberna, föreslås inrättas så snart detta är möjligt efter beslutet i kategorifrågan och ställning tagits till det utökade antalet. Er- forderlig tid måste härvid avses för komplet- terande utbildning av det antal vapeningen- jörer som i en första omgång avses för dessa befattningar.

Utredningen har föreslagit att 12 befatt- ningar bör tillsättas med mariningenjörer med högskoleutbildning inom tele- och elek- troområdena. Inom mariningenjörkåren kvarstår från en äldre organisation ett antal mariningenjörer med sådan utbildning. I första hand bör dessa, eventuellt efter viss kompletterande utbildning, utnyttjas för att besätta för denna nya grupp lämpliga befatt- ningar.

I avdelning D har utredningen framfört förslag till personalsammansättning inom ci- vilförvaltningsverksamheten bl. a. i regional- lokal instans. Tjänsterna vid de kamerala enheterna föreslås vara civila. Dock skall militära tjänster avses för befattningar som chefer för sådana kamerala enheter och i

272

förekommande fall i dessa ingående kassacn- heter med vilka är förenade särskilt betydel- sefulla och omfattande krigsförberedelser. Sålunda bör militära tjänster avses för cle- fema för kameralenheterna inom militären- rådesstaber, förband av typ A inom armen, örlogsbaser och kustartilleriförsvar inom na- rinen och sektorflottiljer inom flygvapret samt för de särskilda kassadetaljer som ingår i vissa av de nämnda enheterna. Förslaget innebär en reducering av antalet militära tjänster inom den kamerala funktionen. För— ändringarna bör genomföras i samband med förestående organisationsändringar i rego- nal-lokal instans och i takt med nuvaranie befattningshavares avgång.

Beträffande befattningar inom expedi- tionstjänsten i lokal och lägre regional in- stans samt befattningar som chefer för expe— ditionstjänsten inom tyg- och intendentu- förvaltningar i högre regional instans anser utredningen att dessa skall vara civila. I huvudsak innehas dessa befattningar av äldre kompaniofficerare. Överföringen av dessa militära tjänster till civila bör genomföras vid nuvarande innehavares pensionering eller vid organisationsändringar varvid nuvarande mi- litära tjänsteinnehavare bör kunna kvarstå i sin befattning intill tiden för pensiorering.

Tjänster för militära expeditionsförestån- dare vid förbandens sjukvårdsavdelningar, ca 80, föreslås omvandlas till civila tjänster. Även i detta fall bör omvandling ske i samband med avgångar.

Utredningen föreslår att tjänsterna för 15 civilmilitära flygmaterielförvaltare, verksam- ma inom beståndsförvaltningen vid flygvap- net, omvandlas till militära tjänster och överförs till intendentkåren. Denna tverfö- ring bör komma till stånd i samband med flygvapnets beräknade omorganisation den 1 juli 1974.

H.4.3 Personalutveckling

Utredningens uppfattning är att utveckling av de anställda efter deras vilja och förmåga samt efter organisationens behov efter hand kan ge utrymme för rationaliseringsvnster.

SOU 1973: 38

Genomförandet av personalutvecklingen måste emellertid grundas på analyser av såväl de anställdas vilja och förutsättningar för utveckling som organisationens successiva behov.

Minskning av personal i såväl central som regional och lokal instans kommer att ske inom innevarande femårsperiod och sanno- likt kommer ytterligare personalreduktion att ske på sikt. För att motverka nedgångi produktiviteten i samband med personal- minskningen bör ökad satsning ske på ut- veckling av den kvarvarande personalen. Ut- vecklingen av personalen måste ske målin- riktat ansluten till myndighetens verksam- hetsplanering och genomföras utifrån såväl myndighetens som den enskildes behov. Som underlag härför måste bl. a. ligga individuella utbildningsplaner, som måste upprättas av respektive myndigheter.

PKU anger kunnandekrav för vissa slag av arbetsuppgifter eller typer av tjänster i olika nivåer. Detta material har överlämnats till KFU. Med utgångspunkt i av PKU angiv- na kunnandekrav m. rn. bör varje myndighet mot bakgrund av disponibel personals utbild- ningsläge, kvalifikationer och möjligheter upprätta utvecklingsplaner för sin personal. Utbildningen bör vara målinriktad och plane- ringen anslutas till myndighetens verksam- hetsplanering inom ramen för den vanliga budgetprocessen. Utredningen anser att ut- bildning som främst motiveras av verksamhet i enskilt projekt bör planeras in i detta och prövas jämsides med andra projektaktiviteter samt belasta projektets budget. Utbildning som däremot främst tjänar syftet att bidra till personalens allmänna kompetensutveck- ling, bör prövas av myndigheten och kostna- derna för utbildningen bestridas med ordina- rie utbildningsmedel. Den omläggning av planeringsrutiner m. ni. som detta kräver bör kunna genomföras utan omgång.

Utredningen anser att den enskildes möj- ligheter till befordran inom viss typ av arbete bör vara ungefär lika på samma nivåer oberoende av försvarsgren, fack och myndig- het. Förhållandet mellan antalet befattningar i en nivå och antalet i närmast lägre nivå bör,

18—SOU 1973:38

som framhållits i avsnitt H.l.3, vara ungefär 1:3—l : 4. Antalet nivåer i ett arbetsområde beror av antalet anställda inom området. Vidare kan lokala förhållanden, organisation, typ av arbetsuppgifter m. m. medföra krav på annan fördelning. Strävan från myndighe- tens sida skall vara att successivt bygga upp ”befordringspyramider” för all personal in- om de olika arbetsområdena utan att avkall görs på kunnandekravet på de olika nivåerna. En starkt begränsande faktor i detta sam- manhang utgör utbildningskapaciteten. Un- der överskådlig tid torde utbildningsbehoven från olika håll inom förvaltningsverksamhe— ten vara så stora att en hård prioritering måste ske och uppbyggnaden av ”beford- ringspyramiderna” ske i en långsammare takt än som i och för sig kan anses önskvärd. Fackmyndighet utövar inflytande på verk- samheten genom föreskrifter, normer och rekommendationer i förvaltningshänseende i syfte att vidmakthålla och höja rationalite- ten inom facket. Utbildning av personalen inom facket måste ses som en viktig del av strävandena att höja rationaliteten. Utred- ningen understryker vikten av att fackmyn- dighet samordnar och genom erforderliga direktiv styr utbildningen av personalen in- om facket. Samordningen bör bl. a. även avse kraven på personalens kunnande samt urval till utbildning. Ett första steg vid genomförande av nämnda utbildningssam— ordning m.m. bör främst omfatta en kart— läggning av kunnandekrav och utb ildningsbe— hov samt upprättande av översiktliga utbild— ningsplaner. Med ledning härav kan fack- myndigheten skapa sig en god överblick över personalutvecklingsbehoven inom facket, styra utbildningen och prioritera de mest angelägna utbildningsbehoven.

I kapitel H.3 behandlas ekonomiska kon- sekvenser av utredningens förslag. Därav framgår bl. a. att betydande rationaliserings- vinster torde kunna göras inom områdena verkstadsdrift, förrådsverksamhet, förpläg- nad och expeditionstjänst. Högre rationalitet kan uppnås genom att kommande personal- nedskärningar kompenseras med bättre pla- nering och effektivare arbetsledning inom de

273

nämnda verksamhetsområdena. Förutsätt- ningen för att man skall kunna tillgodogöra sig de i kapitel H.3 nämnda rationaliserings- vinsterna är främst att arbetsledarna ges en högre kompetens än för närvarande. Plane- ring av arbetsledarutbildningen bör därför igångsättas snarast och resurser avdelas för utbildningens genomförande.

274 SOU 1973: 38

Bilaga A. 1.1 Förteckning över experter

Till de sakkunnigas förfogande under arbetet med delbetänkande 2 har stått följande experter utsedda av departementschefen med stöd av Kungl. Maj: ts bemyndigande.

Dag för Namn tillkallande

Anlitad främst för frågor avseende

1969-02-17 Översten vid tekniska stabskåren Gunnar V. Engdahl

Marindirektören av l.graden vid mariningenjörkåren Bo H. Åsgård

Avdelningsdirektören vid försvarets materielverk Gösta R. Elg

1970-11-12 Krigsrådet vid försvarets materiel- verk Hans O. Kollindl

1971-01-25 Flygdirektören av l.graden vid flyg- vapnet Yngve Hällbrink

Numera överstelöj tnanten vid försvarets intendenturkår Nils l. Wannegård

Numera överstelöjtnanten vid tekniska stabskåren S.E. Gunnar Magnusson

1971-04—20 Marindirektören av l.graden vid marin- ingenjörkåren S. Lennart Nordgren

1971-06-1 l Överstelöjtnanten vid Svea livgarde Ulf V.A: son Lindahl

1971-07-23 Översten av l.graden vid fälttygkåren N.H. Inge Nordh

Översten vid försvarets intendenturkår Per-Gunnar Brantberger

1971-12-08 Överingenjören vid ostkustens örlogsbas Thomas C.I. Sahle

Byrådirektören vid försvarets materiel- verk N. Olov Nilsson

1971-12-29 Armédirektören av l.graden vid tygteknis-

ka kåren Nils G.G. Röing ' Heltid.

SOU 1973:38

den militära kategorin, personal för anskaffningsverksamhet

den civilmilitära kategorin, personal för anskaffningsverksamhet

den civila kategorin, personal för anskaffningsverksamhet

personal för administrativ verk- samhet m. m.

personal för anskaffningsverksamhet och materielunderhåll

personal för intendenturförvaltnings- verksamhet

personal för anskaffningsverksamhet personal för anskaffningsverksamhet och materielunderhåll personalkårfrågor

kårbunden personal för materielförvalt- ning regionalt-lokalt

personal för förrådsdrift

personal för verkstadsdrif t

personal för materielunderhåll

275

Dag för Namn Anlitad främst för frågor avseende tillkallande 1972-12-18 Byråchefen vid försvarets sjukvårds- ersonal för anskaffningsverksamhet, styrelse Lars O. Bratt örrådsdrift och materielunderhåll 1972-12-18 Byrådirektören vid försvarets civil- personal för kassaförvaltning m. m. förvaltning N. Erik V. Danell .. Översten av l.graden i östra militär- personal för fastighetsförvaltning områdets reserv Allan A.S. Edebäck " Avdelningsdirektören vid fortifikations- personal för administrativ verksamhet förvaltningen Arne V. Lindstedt " Översten av l.graden vid fortifika- personal för anskaffningsverksamhet, tionskåren S. Gunnar Norén personalsammansättningen inom forti- fikationsförvaltning ” Avdelningsdirektören vid försvarets sjuk- personal för administrativ verksamhet vårdsstyrelse K. Fredrik V. Sjöberg " Avdelningsdirektören vid försvarets civil- " förvaltning Sven Gunnar Stenborg 1973-01-09 Överdirektören vid fortifikations- ersonalsammansättningen inom förvaltningen Folke E. Hesselblad ortifikationsförvaltningen ” Försvarsöverläkaren vid försvarets sjuk- personal inom facket hälso- och vårdsstyrelse B. Charles Rune Strömblad sjukvård 276 SOU 1973: 38

Bilaga A. 1 .2 Kvalificerade teknikers framtida möjligheter inom

försvaret

(Utdrag ur Sveriges Civilingenjörsförbunds underdåniga skrivelse den 25 september 1969. I första hand har medtagits de avsnitt som berör personalens utvecklingsmöjlighe- ter).

— — —”All teknisk personal bör istället beredas möjlighet att förvärva denna miljö- kännedom inom försvaret på motsvarande sätt som den militära personalen bibringas vissa tekniska kunskaper. En bättre integre- ring av teknik och taktik bör eftersträvas.”

— -— —”Förbundet bedömer det som vä- sentligt att försvaret som arbetsgivare beva- rar möjligheten att rekrytera och bibehålla en teknikerkår med hög utbildning och kompetens. — ——- För att försvaret skall kunna tillgodose sitt behov av denna perso- nalkategori fordras bl. a. att karriärvägar står öppna även för de tjänstemän som har en kvalificerad civil utbildning.”

SOU 1973:38

277

Bilaga A. 1 .3 Arbetsvillkor m. m. för civilanställda inom försvaret

(Utdrag ur Försvarets Civila Tjänstemanna- förbunds underdåniga skrivelse den 10 no- vember 1969 samt yttrandena över denna skrivelse. I första hand har medtagits de avsnitt som berör personalsammansättningen regionalt och lokalt samt personalens utveck- lingsmöjligheter).

1. Försvarets Civila Tjänstemannaförbunds (F CTF ) skrivelse

”Inledning

Trygghet i anställningen och möjligheter till befordran och vidareutveckling är faktorer som vid sidan av inkomstförhållandena spe- lar stor roll för alla arbetstagare. De anställda efterfrågar även uppgifter som tar deras kunnande och förmåga i anspråk, de vill uppnå goda sociala relationer till chefer och kolleger, röna uppskattning av sina arbetsin- satser och äga handlingsfrihet iyrkesutövan- det.

Generellt kan konstateras att stora an- strängningar läggs ned på att utbilda, placera och befordra officerare. På underofficers— och underbefälssidan är aktiviteten lägre. Steget är dock ännu lägre till den civila personalen. I motsats till såväl officerare som underofficerare och underbefäl synes de civilanställda betraktas och behandlas som "tillskott utifrån” som utan större arbetsgi-

278

varinsatser skall kunna inpassas i de tomrum inom försvarets produktionsapparat som återstår sedan övriga kategorier placerats. Det har beträffande de civilanställda ansetts att de skall vara ”färdigutbildade” när de tar anställning inom försvaret. Den militära personalen däremot får genomgå hela sin yrkesutbildning vid försvarets egna skolor och den utbildningen är icke exklusivt militär till sin uppläggning utan omfattar även en rad tekniska, ekonomiska och personaladministrativa ämnen. Detta är en av de omständigheter som kommit att skapa skillnader mellan de civila och civilmilitära/ militära grupperna.

Krigsorganisationen består bl. a. av aktivt befäl till ett visst antal. Att dessa kategorier för att kunna sysselsättas i fredstid hittills företrädesvis placerats på tjänster inom för- svarets verksamhetsområde är en annan omständighet som på ett negativt sätt åter- verkat på den civila personalens situation.

I själva verket utgör inte den civila arbetskraften det ”tillskott utifrån” som hittillsvarande system för personalbehand- lingen tycks ge belägg för, utan en nödvändig beståndsdel av de resurser med vilka försvars- verksamhetens mål skall söka uppfyllas.

Mot den bakgrunden måste det även ur arbetsgivarsynpunkt te sig oroväckande att den civila personalen upplever sin arbetssi- tuation och sin ställning överhuvudtaget som

SOU 1973:38

alltmer ogynnsam. Vi anser det nödvändigt att påtala detta och samtidigt anvisa vägar för en radikal omdaning av den hittillsvaran- de personalpolitiken inom försvaret.

Hittillsvarande förhållanden

Allmänt

Flertalet civila tjänstemän inom den lokala förvaltningen är medlemmar i FCTF. Vid arméns förband varierar medlemsantalet mel- lan 40 och 70. Antalet vid flygvapenförban- den överstiger i många fall 100. I synnerhet på armésidan ligger medelåldern för manliga medlemmar högt (51 år). För kvinnorna är åldern genomgående lägre (36 år). Medellö- nema återfinns i de lägre registren av löneplan A. — -— —

Lokal förvaltning -— exempel

Personalens indelning i kategorier inger starka betänkligheter ur personaladministra- tiv synpunkt. Personalutveckling, intern re- krytering till befordringstjänster och utbild- ning i befordringssyfte är begrepp som överhuvudtaget inte passar in i bilden. Blir en tjänst som chef för förvaltningsavdel- ningen ledig, kan endast officerare ur fälttyg- kåren respektive irrtendenturkåren komma ifråga, oavsett om det finns annan personal inom förbandet som är lämplig för befatt- ningen eller ej.

l rekryterings- och befordringssamman- hang gäller likartade förhållanden för alla militära avdelnings- och detaljchefer vid P 2. Systemet framtvingar en bundenhet till kategorier och kårer som omöjliggör själv- ständigt handlande i personalplaneringshän- seende. I samband med organisationsänd- ringar är denna fastlåsning särskilt kännbar,i synnerhet som omplaceringar av personal ej kan göras över kategorigränsema.

Den civila personalens utbildnings— och befordringsförhållanden uppvisar många

SOU 1973: 38

otillfredsställande inslag. På kontorssidan finns 22 tjänster varav 16 för kontorsbi- träden, 5 för kansliskrivare och 1 för bokhållare. För bokhållaren och kansliskri- varna finns inga befordringsutsikter vid P 2. För de 16 kontorsbiträdena utgör nyss- nämnda kansliskrivartjänster den enda be— fordringsmöjligheten. Härtill kommer att per- sonalutbildning är ett i det närmaste oprövat begrepp inom denna yrkessektor.

Förhållandena är likartade på förrådssi- dan. Det finns 20 förrådsmän, ännu fler förrådsarbetare och 6 förrådsförmän (för närvarande ingen förrådsmästare). Förråds- förmanstjänsterna utgör slutpunkten på kar- riären. Med tanke på den ringa yrkesrörlighe- ten är det emellertid ett fåtal av de förrådsanställda som uppnår denna nivå. Beträffande utbildningsfrågoma kan vi hän- visa till en enkät som FCTF gjorde bland ett antal förrådsanställda under hösten 1967. Enkäten visar att ett eller två kurstillfällen under en yrkestillvaro av 25—30 år är siffror som inte hör till ovanligheten. Av enkäten framgår också att personalen fann det angeläget att utbildningen förbättrades och att arbetsuppgiftema ändrades. På flera håll ville man ha ett ökat ansvar i tjänsten genom en mera konsekvent delegering av vissa uppgifter från förrådsföreståndaren.

På militärt håll anses det värdefullt att för vissa personalgrupper kunna upprätthålla en cirkulation mellan förvaltningstjänst och stabs- och trupptjänst. Att militära befatt- ningshavare i så stor utsträckning placeras i chefsfunktioner under de ofta korta tidspe- rioder de befinner sig i förvaltningstjänst medför både att kontinuiteten i förvaltnings- arbetet går förlorad och att de civila förvalt- ningstjänstemännen stoppas i sina karriärer. Följden blir att ”den fast anställda” civila personalen måste svara för kontinuiteten i verksamheten, samtidigt som denna personal ej får möjlighet att genom uppehållande av högre tjänst skaffa meriter för befordran.

Växeltjänstgöring förekommer endast un- dantagsvis för civil personal. De civilanställda har betydligt sämre möjligheter att erhålla

279

örva Itn i ngs— militära % grenschefer tjänster

föreståndare förrådsföreståndare biträdande förråds-

officerare

IX

underofficerare

A_

civil arbetsledar-

förrådsmästare > I förrådsförmän persona

civila J

tjänster , förrådsmän > civil obefordrad, (förrådsarbetare) Personal

utbildning i tjänsten än sina militära kolle- ger. Detta är andra anledningar till att så många civila blir utslagna i konkurrensen om högre tjänster vid FMV. Härtill kommer en ofta uttalad uppfattning att militär miljö- och sakkunskap skulle vara att föredra på vissa befattningar. Denna inställning torde vara mer slentrianmässigt än sakkunnigt

;

betingad.

Synpunkter och förslag Lokal förvaltning — exempel

Vi vill komplettera vår tidigare beskrivning av personalsituationen på förrådssidan med ovanstående figur.

officerare örvaltnings grenschefer militära .. .. forrådsforeståndare - ( "anger biträdande förråds— ""demff'ce'a'e föreståndare förrådsmästare .. förrådsförmän % underbefäl civila förrådsmän civil obefordrad tjänster (förrådsarbetare) personal 280 SOU 1973:38

Mellan civila tjänstemän och arbetare existerar inga barriärer i befordringshänseen- de. Att avancera till förrådsförman utgör en naturlig befordringsväg för den obefordrade personalen. I övrigt finns emellertid inga möjligheter att överbrygga kategorigränser- na, vare sig mellan civil eller militär personal eller mellan underofficerare och officerare.

Militära tjänstgöringsåldersutredningen (MTU) föreslår i sitt slutbetänkande att de civila förrådsförmanstjänsterna skall utbytas mot tjänster för underbefäl. Därmed skulle befattningspyramiden få ovanstående utseen- de.

En tjänsteorganisation av denna utform- ning borde varje arbetsgivare ta avstånd ifrån och berörda arbetstagare borde ta sin anställ- ning under omprövning. MTU förslag strider i själva verket mot fundamentala principer i den moderna personaladministrativa teorin.

Vi vill förorda följande alternativ. (De med heldragna linjer avgränsade fälten utgör befordringsvägar för förekommande personalgrupper. Fälten ger samtidigt en bild av berörda tjänsters rekryteringsunderlag.)

Alla tjänster i figuren är civila. Härigenom kan tjänsterna sökas och erhållas av både civil och militär personal. AVgörande vid

förvaltnings- grenschefer

förrådsföreståndare civila

biträdande förrådsföreståndare

tillsättningen blir enbart den sökandes för- tjänst och skicklighet, inte vederbörandes kategoritillhörighet. En ändamålsenlig tillämpning av ett system med genomgående civila tjänster förutsätter bl.a. utbildnings- anordningar som utjämnar de kategorimässi- ga förutsättningarna att uppnå olika befatt- ningsnivåer.

Efter att ha bedömt olika befattningar med utgångspunkt i deras civila respekti- ve exklusivt militära innehåll anser vi att åtskilliga militära tjänster vid P 2 kan om- vandlas till civila. En sammanställning av sådana tjänster bifogas (underbilaga 1).

Även andra åtgärder än omvandling av tjänster bör vidtas för att bättre tillvarata personalens kunnande och utvecklings- förmåga. Hit hör en förutsättningslös pröv- ning av befintliga tjänsters arbetsinnehåll, en översyn av antalet befordringstjänster på olika nivåer, en långt driven delegering av ansvar och befogenheter samt utveckling av en ny metodik för arbetsuppgifternas fullgö- rande som i långt högre grad är baserad på samverkan och lagarbete.

Inom förrådsorganisationen vid P2 bör antalet förrådsmästar- och förrådsförmans-

officerare

underofficerare

tjänsterö _ _ _ förrådsmästare civil arbetsledande förrådsförmän ggg?” ”Ch ”"der— förrådsmän civil obefordrad (förrådsarbetare) personal SOU 1973:38 281

tjänster utökas med 1 respektive 3 samtidigt som vissa personaladministrativa uppgifter vilka idag åvilar förrådsföreståndarna ”förs ned" till mästar— och förmansnivåerna. Vida- re bör man t.ex. med vägledning av de försök med s.k. självstyrande grupper som bedrivits i Norge (jfr Einar Thorsruds bok ”Mot en ny bedriftsorganisation”, Johan Gundt Tanum förlag, Oslo 1969) söka utveckla smidiga och för personalen engage- rande arbetsformer.

Central förvaltning — exempel

Hur det personaladministrativa arbetet och ansvaret skall fördelas mellan stabs— och linjeorganisationen är en väsentlig fråga. För FMV del uppkommer spörsmålet vad perso- nalbyrån skall göra i personaladministrativt hänseende respektive vad som skall överlåtas till materielförvaltningarna.

Om utarbetande av individuella utveck- lingsprogram skall kunna ske måste delar av den personaladministrativa verksamheten läggas ut på linjeorganisationen. I princip måste varje chef i detalj lära känna sin personal. Statistiska rapporter och framställ- ningar om åtgärder bör överlämnas till personalbyrån. Personalbyrån bör å sin sida bl.a. utveckla policyfrågor av skilda slag, ange riktlinjer för materielförvaltningarnas personaladministrativa verksamhet, sam- ordna förvaltningarnas arbete samt ange kostnads— och resursramar.

En annan viktig fråga är sambandet mellan å ena sidan personalplaneringen och å andra sidan planeringen inom områdena ekonomi, produktion och organisation. Det är nödvän- digt att dessa planeringsaktiviteter sam- ordnas och att det mellan de olika plane- ringsfunktionerna utvecklas en samverkan som ger upphov till ömsesidig anpassning och påverkan.

I FMV personalorganisation kan liksom vid flertalet andra myndigheter urskiljas fyra skikt: biträden, assistenter, handläggare och chefer. Personalutbildningen får inte enbart

282

ge möjligheter till vidareutveckling inom respektive skikt utan måste även medverka till att slå bryggor mellan skikten.

Utbildningsvägar bör således skapas inom FMV för olika personalgrupper med sådan inriktning att de som genomgått utbildning kan söka befattningar på högre nivå. Det bör ankomma på personalbyrån att utforma riktlinjer för ”utbildningspaket” anpassade såväl till individernas som arbetsuppgifternas krav och förutsättningar. Det bör vidare åvila personalbyrån att fastställa formerna för utbildningens genomförande och upprätt- hålla kontakter med vederbörande utbild- ningsanstalter m. m.

Samtliga anställda vid FMV bör vara berättigade att genomgå sådan utbildning. Urvalet av sökande är en grannlaga uppgift som bör ombesörjas av personalbyrån, dock i nära samråd med respektive fackliga organi- sationer. En konstruktion som bör övervägas är att inrätta en ”uttagningsnämnd” sam- mansatt av företrädare för personalbyrån och personalorganisationerna.

Vid sidan av dessa ”fasta utbildnings- gångar” bör finnas ett rikligt utbud av fortbildnings- och vidareutbildningstillfållen. Denna utbildning bör utgöra integrerade delar av en systematiskt uppbyggd personal- planering.

Många anställda bedriver självstudier pa- rallellt med yrkesarbetet. Staten/arbetsgiva- ren har ett särskilt ansvar för stöd åt sådan verksamhet. Det krävs en klart uttalad målsättning att vilja stödja och stimulera enskilda utbildningsinitiativ. Tjänstledighet i samband med tentamina och vid andra tillfällen, arbetstidskonstruktioner i form av 1/2, 3/4—5/6-tid m. m. under vissa perioder, samplanering av myndighetens och den en- skildes egna utbildningsaktiviteter, är exem- pel på lämpliga åtgärder. För personalbyrån inom FMV bör det vara en naturlig uppgift att i samverkan med vederbörande organisa- tionsenheter reglera de förhållanden som uppstår vid frånvaro på grund av studier. Sådana situationer torde i flertalet fall kunna övervinnas genom tillfälliga omfördelningar av arbetsuppgifter, omplaceringar m. m.

SOU 1973:38

Personalutbildningen måste ändras för att skillnaderna mellan civil och militär personal i fråga om placerings— och befordringsmöjlig- heter m.m. skall kunna elimineras. Därut- över måste anvisningar utarbetas för vissa befattningar som klart anger arbetsuppgifter- nas civila respektive militära innehåll. Vidare bör frågan om Växeltjänstgöring för civil personal utredas.

Samlade överväganden

För att upphäva de brister som ovan redovisats krävs en genomgripande reform- verksamhet. Vi skall i det följande beröra några av de frågor som i ett sådant samman- hang måste tas upp till prövning.

Personalens sammansättning rn. m.

Följande tjänstefördelningsmetodik anser vi vara lämplig.

I. Arbetsbeskrivning för kassachef: (Återgi- ven ur stencilerat betänkande den 30.6.1969, utarbetat av Försvarets Förvalt- ningsskoleutredning)

”Är förvaltningsgrenschef och chef för kassaav- delning. Beslutar inom sitt område enligt regchef bemyndigande. Ansvarar för kassatjänsten i fred, såsom in- och utbetalningar, kassaförskott, förvalt- ning av vissa anslagsmedel, inventering. Ansvarar för avtalsenliga och författningsreglerade förmåner rörande avlöningsutbet., lönegrads—, löneklassplac., tillägg, ledighet, läkarvård, sjukvård, flyttning och anstånd samt rese- och traktamentsersättning, grupplivärenden m. m., även vid annan myndighet som betjänas av kassaavdelningen. Utfärdat förvalt- nirrgsgrensanvisningar. Planlägger och genomför utbildning av kompkvm m. fl. i kassatjänst. Med- verkar vid anställning, avsked och pensionering av civil och viss militär personal samt arbetstidsfrågor. Ansvarar för eller medverkar vid avtalstolkning och är arbetsgivarrepr. i överläggning och lokal förhand- ling i frågor om kollektivavtal för tjänstemän ochi förekommande fall arbetare.”

Något exklusivt militärt inslag i befatt- ningen synes inte föreligga. Vad som skiljer befattningen från en ordinär kamrerstjänst vid ett civilt företag är att kassachefen skall

SOU 1973: 38

planlägga den kamerala verksamheten vid enheter som tillhör krigsorganisationen ochi anslutning härtill utbilda kompanikvarter- mästare i kassatjänst. För att klara den uppgiften krävs enbart kunskaper om verk- samhetens organisation och arbetsformer i krigstid. Det fordras inga särskilda militära meriter eller erfarenheter för att på dessa områden kunna fungera som instruktör och lärare. Uppskattningsvis torde utbildning i kassatjänstens uppläggning i krig kunna begränsas till 5 procent av den sammanlagda utbildning som erfordras för att kunna tjänstgöra som ”kamrer” vid ett fredsför- band eller inom den regionala förvaltningen.

Ovanstående visar att det civila innehållet i kassachefstjänsten är helt dominerande. Tjänsten bör därför vara civil.

II. Arbetsbeskrivning för tygofficer vid rege- mente. (Återgiven ur stencilerat betänkande den 30.6.1969 utarbetat av Försvarets För- valtningsskoleutredning.)

Tygoff'rcer (reg)

”Förvaltningschef och chef för tygavdelning. Beslu- tar i tygförvaltningsärenden enligt bemyndigande. Ansvarar under regementschefen för:

a) Mobilisering och krigsplanläggning beträffande tygmateriel, ammunition och repetitionstjänst.

b) Ekonomisk planering och medelsförvaltning

(äskanden, budgetering, redovisning, övervak- ning och kostnadsuppföljning m. m.).

Med order, anvisningar och kontroller ansvarig för tygmateriel- och ammunitionsförrådshållning, nyttjande, handhavande, om sättning och vård.

Svarar för lån och förhyming, kassation och försäljning av tygmateriel.

Ansvarig för skydds- och teknisk säkerhetstjänst samt föreståndare för radiologiskt arbete.

Medverkar vid försök och utbildningskonttoller.

Planlägger och genomför utbildning i tygtjänst. Representerar regementschefen vid skydds- kommitté och företagsnämnd, lokal tviste- förhandling.

Förbereder egen krigsuppgift."

Att särskilja de civila respektive militära arbetsmomenten i tygofficerstjänsten kan förefalla svårt. Beroende på allmänna värde- ringar och utgångspunkter kan bedömaren komma fram till skilda tolkningar av arbets- uppgifternas inriktning och innehåll. Detta gäller t. ex. uppgiften att ansvara för tygrna-

283

teriel, dess förrådshållning, nyttjande, hand- havande, omsättning och vård. Funktionema bör vara styrande för bedömningen, medan frågan om materielslagen är av sekundär betydelse. Det är i princip egalt om man förrådshåller ammunition avsedd för militära stridspjäser eller sprängämnen för civila ändamål. Det är funktionen — förrådshåll- ningen som skall prövas, huruvida den har en exklusivt militär inriktning eller ej. På grundval härav är tygofficerstjänsten till övervägande del av civil karaktär.

På sätt som här angivits bör ett antal befattningar inom försvaret kartläggas, ana- lyseras och grupperas i civila respektive militära tjänster. Befattningar som bör kom- ma ifråga är sådana som vid en översiktlig bedömning kan antas ha ett blandat civilt/ militärt innehåll.

Till civila tjänster bör samtliga personal- kategorier äga tillträde. Målsättningen bör vara att åstadkomma en så allsidig rekryte- ring som möjligt och detta bör ske genom att såväl civila som militära grupper får likartade möjligheter att genom utbildning och på annat sätt kvalificera sig för olika beford- ringstjänster.

Formerna för den civila personalens inpla- cering i krigsorganisationen bör undersökas, liksom de civilanställdas tjänsteställning i krigsorganisationen och betingelsernai övrigt för de civila krigsbefattningarna i relation till andra krigsplacerade personalgrupper. Vidare uppkommer frågor angående villkor som vederbörande personal måste uppfylla för att behålla sina krigsbefattningar, avancera till högre befattningar osv. I anslutning härtill måste utredas vilka utbildnings- och andra åtgärder som bör vidtas för att möjliggöra ett maximalt Utnyttjande av civilanställda i krigsorganisationen. Målsättningen bör vara att hithörande grupperi möjligaste mån skall krigsplaceras i befattningar som de innehari fredsorganisationen.

Det är vidare angeläget att urvalsfrågoma samordnas med myndigheternas långsiktiga personalplanering.

Exempel: Ett fredsförband förutser en

284

framtida avgång från kassachefstjänsten. En inventering av personalen ger vid handen att förbandets bokhållare är en lämplig kandidat för befattningen. Enligt myndighetens be- dömning bör vederbörande genomgå kassa- chefsutbildning. Anmälan görs till en kassa- chefskurs. Bokhållaren uttas till utbildning.

Militär personal kan inom vissa gränser tvångsvis förflyttas mellan olika tjänster och tjänstgöringsorter. Denna Växeltjänstgöring lämnar mycket övrigt att önska, dels på grund av att omplaceringarna sker genom kommenderingar, dels på grund av att befattningshavarna många gånger sätts in på chefspositioner på den nya arbetsplatsen, vilket begränsar möjligheterna att genomföra myndighetsinterna befordringar.

Av allt fler kategorier anställda krävs att de skall ha varierande yrkeserfarenheter och kunna agera inom vida referensramar för att passa in i de flexibla arbetsorganisationer som efter hand växer fram på den svenska arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet personal som skall inneha ledande och samordnande funktioner på olika tjänste- nivåer. Under sådana förhållanden framstår begrepp som Växeltjänstgöring, rotations- tjänstgöring, ”on the job training” m.m. som allt betydelsefullare utvecklingsfaktorer både ur arbetsgivarsynpunkt och för den enskilde arbetstagaren.

Av nyssnämnda skäl är det naturligt och önskvärt att även civil personal bereds tillfälle till Växeltjänstgöring. Ett sådant system bör emellertid bygga på frivillighet från individens sida, och systemet får inte medföra några negativa konsekvenser med avseende på myndigheternas interna rekryte- ring av personal till befordringstjänster.

Exempel: En förrådsföreståndare vid ett fredsförband vill kvalificera sig för befatt- ningen som tjänstegrenschef och anhålleri det syftet om att tillfälligt få tjänstgöra vid den centrala förrådsledningen vid FMV. Förrådsföreståndarens hemställan beviljas. Vederbörande överflyttas till FMV men placeras inte på någon chefsbefattning utan

SOU 1973: 38

får under sakkunnig ledning (”praktikant- tjänstgöring”) arbeta inom verket och med bibehållen lön tillhöra personalorganisatio- nen vid det förband han/hon kommit ifrån. En sådan ordning överensstämmer med in- tentionerna bakom begreppet ”on the job training”.

Nedan följer en sammanfattande redogö- relse för motiven att renodla kategoriför- hållandena inom försvaret.

Rekryteringsaspekten: De ungdomar som fortsättningsvis kommer ut på arbetsmarkna- den har samtliga genomgått nioårig grund- skola och till 80—90 procent en minst tvåårig gymnasial påbyggnadsutbildning. Dessa ungdomar kommer att ställa helt andra krav än tidigare yrkesgenerationer på arbetslivet; att det skall ge gott utbyte i form av intressanta uppgifter och möjligheter till vidareutveckling. För dem som har sådana förväntningar på anställningen måste de utbildnings— och befordringsförhållanden som hittills rätt för bl. a. civil personal inom försvaret te sig otillfredsställande.

Utnyttjandeaspekten: Genom att avskaffa kategorispärrarna och införa en framsynt personalplanering skapas förutsättningar för ett rationellt utnyttjande av befintlig arbets- kraft.

Trivselaspekten: Stora civila personalgrup- per är idag missnöjda med de förhållanden som härrör från kategorisystemet.

De anställda reagerar på olika sätt mot kategoriorättvisoma. Vissa individer visar öppet sin irritation medan missnöjet hos en del övergår i resignation.

Att ändra dessa förhållanden är en angelä- genhet av vikt både av företagsekonomiska och mer humanitärt motiverade skäl. Från företagsekonomiska utgångspunkter kan för- utsättas att ökad trivsel i arbetet medför ökade arbetsprestationer, minskad sjukfrån- varo m.m. Den humanitära aspekten är på längre sikt och ur samhällelig synpunkt ännu viktigare och innebär krav på arbetsgivaren att ikläda sig ett mer fullständigt ansvar för sin personals trivsel och arbetsanpassning.

SOU 1973: 38

Sammanfattning Personalens sammansättning

En kartläggning av försvarets kategoriför- hållanden bör ske. Främst bör befattningar med ett blandat civilt/militärt innehåll analy- seras. Befattningar, beträffande vilka de exklusivt militära inslagen dominerar, bör äga militär status. Övriga tjänster bör vara civila. Någon mellankategori — civilmilitär personal — bör inte finnas. Enligt dessa indelningsgrunder bör t. ex. alla befattningar vid centrala förvaltningar vara civila, även- som flertalet befattningar inom den admi- nistrativa verksamheten vid regionala och lokala myndigheter.

För civil och militär personal bör skapasi princip likartade förutsättningar att ansöka om och erhålla civila tjänster. Detta bör ske genom att båda kategorierna bereds tillfälle att kvalificera sig för tillträde till tjänsterna genom utbildning, Växeltjänstgöring m. m.

Nuvarande system för den militära perso- nalens Växeltjänstgöring bör avskaffas och ersättas med tjänstgöringsforrner för alla kategorier som bygger på frivillighet för individen och som inte begränsar myndighe- ternas möjligheter att verka för intern befordran. Syftet bör vara ”praktikanttjänst- göring” på nya arbetsfält — inte cirkulation mellan olika chefsfunktioner.

Civilanställda inom försvaret bör i möjli- gaste mån krigsplaceras i befattningar som de innehar i fredsorganisationen.

2. Yttranden över F C TF skrivelse

Följande myndigheter (motsv.) har beretts möjlighet att yttra sig över FCTF skrivelse.

— överbefälhavaren, ÖB skr 921 den 3 februari 1970, — försvarets materielverk, FMV—BK skr A 400: 12 den 25 februari 1970, — försvarets civilförvaltning, FCF skr 7773:2 (ll3)/69 den 20 februari 1970, — försvarets rationaliseringsinstitut, FRI skr 301 (1638) den 27 februari 1970,

285

— 1968 års personalkategoriutredning, den 27 februari 1970. Nedan lämnas citat ur ÖB och FRI skrivelser i de avseenden dessa behandlar i detta betänkande aktuella frågeställningar.

Överbefälhavarens yttrande

”Krigsmaktens uppgifter i krig och fred gör att verksamheten måste bli mångskiftan- de med krav på mycket varierande kunska- per och yrkeserfarenhet. En del av dessa har ingen motsvarighet inom andra verksamhets- fält. Dessa förhållanden gör att intresset att finna ändamålsenliga lösningar inom perso- nalområdet är stort. En strävan i denna riktning gör det nödvändigt med successiva förändringar, motiverade av ändrade uppgif- ter, verksamhetsformer och icke minst av den fortlöpande samhällsutvecklingen.”

Försvarets rationaliseringsinstituts yttrande

”Enligt rationaliseringsinstitutets uppfatt- ning åsyftar PKU direktiv en förutsättnings- lös prövning av sådana principiella åtgärder som förordas av FCTF vad gäller kategoriför- delning, Växeltjänstgöring och utbildning. Utredningsarbetet bör därför i dessa avseen- den även fortsättningsvis utföras av 1968 års personalkategoriutredning. Institutet föreslår att FCTF skrivelse i här berörda avseenden överlämnas till PKU att beaktas i dess fortsatta arbete.”

”5. Utbildning

FCTF föreslår att utbildningsmöjligheterna vidgas för försvarets civilanställda personal vid sådana av försvarets skolor som meddelar undervisning inom förvaltnings— och admi- nistrativa områden. Enligt förbundets upp- fattning skulle en sådan ordning underlättas om vissa skolor direkt ställdes under det

286

föreslagna centrala personaladministrativa organet.

De skolor det här är fråga om är i flera fall samlokaliserade med och administrerade av större förbandsenheter i avsikt att begränsa kostnaderna. Enligt institutets mening bör t.v. denna ordning bestå eftersom den primära problematiken i detta sammanhang är att finna former för den civila personalens uttagning för utbildning, tillskapande av lämpliga kursplaner samt utbildningens fi- nansiering.

Den av FCTF föreslagna centrala utbild- ningsstymingen bedöms komma att belysas dels av 1968 års personalkategoriutredning, dels inom ramen för rationaliseringsinstitu- tets ovannämnda personaladministrativa pro- jekt.”

Särskilt yttrande av dåvarande styrelseleda- moten, numera budgetchefen i finansdepar— tementet Pierre Vinde

”Inom den civila delen av statsförvalt- ningen har under en följd av år de formella kompetenskraven successivt luckrats upp eller avskaffats. Inom försvarssektorn där- emot fortlever en omfattande kategoriindel- ning: i militära, civilmilitära och civila tjänster samt i olika personalkårer. Denna kategorisering av personalen motverkar ett optimalt personalutnyttjande. Den upplevs dessutom av vissa personalkategorier som orättvis då den premierar viss personal i befordringshänseende på bekostnad av an-

”

nan.

SOU 1973:38

Underbilaga I Sammanställning av militära tjänster vid P 2 som kan omvandlas till civila tjänster

Ch e fstjänster

Chefen för budgetdetaljen (nu major/ kapten) Chefen för budcentralen och bokförrådet (nu rustmästare) Chefen för personalavdelningen (nu rege- mentsofficer) Chefen för personaldetaljen (nu kapten) Chefen för rättsvårdsavdelningen (nu fan- junkare, arvodist) Chefen för kassadetaljen (nu förvaltare) Chefen för förvaltningsavdelningen (nu regementsofficer) Chefen för redovisnings- och anskaffnings- detaljen (nu underofficer) Chefen för krigsförrådsdetaljen (nu förval- tare) Chefen för fredsförrådsdetaljen (nu förval- tare) Chefen för tekniska detaljen (nu civilmili- tär tjänsteman) Chefen för transportdetaljen (nu rustmäs- tare) Chefen för fastighetsavdelningen (nu kap- ten, arvodist)

Övriga tjänster

0 Samtliga tjänster vid ovanstående enheter

SOU 1973:38

287

Utdrag ur TCO yttrande över ”Utredning an- gående försvarets förvaltningsutbildning”(bi- laga 6 till FCTF skrivelse)

Till Statsrådet och chefen för försvarsdepar— tementet

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) har genom remiss från försvarsdepartementet beretts tillfälle att avge yttrande över ”Ut- redning angående försvarets förvaltningsut- bildning” (stencil, ÖB) samt överbefälhava- rens i anslutning till utredningen framlagda förslag.

Innan TCO går in på de olika kategoriernas utbildningsbehov för olika och gemensamma förvaltningsfunktioner finns det anledning att beröra den gruppering av olika behov av djup och bredd vad avser förvalt- ningskunskaper som utredningen använder. TCO anser inte att den kan accepteras som grund för en beskrivning av utbildnings- behovet för de olika förvaltningsfunktioner varom här är fråga. — — — Förteckningen upptar ett flertal befattningsbenämningar som inte återfinns i gällande förvaltningsor- ganisationer, såsom ”C arbetsenhet”, ”För- vuoff/motsv”, ”Förvoff/kvm vid fo/kaf”, ”Förvoff/kvm vid reg/kår”. — — —

Utredningen 'frångår för egen del i flera sammanhang sin nivågruppering av befatt- ningar på grundval av kraven på förvaltnings- utbildning. Kategoritillhörighet synes i stäl- let utgöra grund för grupperingen. — — —

Vidare är de befattningsbeskrivningar, som bifogas utredningen, av arbetsgivarsidan ensidigt upprättade inlagor i det pågående arbetet med befattningsklassificeringen. TCO finner det anmärkningsvärt att ett dylikt grundmaterial utan någon som helst kontakt med personalorganisationema utnyttjas i detta sammanhang. Befattningsklassificering- en är ett tvåpartsarbete mellan TCO-S och SAV, i vilket ännu inga överenskommelser träffats beträffande detta område. TCO måste på ovannämnda grunder bestämt av- visa utredningens nivågruppering och dess nya befattningsbenämningar.

288

TCO tillstyrker utredningens förslag om utbildning för förrådstjänst/materielförvalt- ning, enligt vilket skolalternativ 3 förordas, samt beträffande kassatjänst med undantag för förslaget om förkortad praktisk tjänst- göring. Enligt personalorganisationens erfa- renhet erfordras nuvarande omfattning av den praktiska tjänstgöringen och då utred- ningen inte föreslår någon ändring av nuva- rande innehåll i utbildningen bör icke heller någon reduktion ske i fråga om praktiktiden.

TCO tillstyrker utredningens förslag om utbildning för expeditionstjänst/förvaltning, där alternativ 2 förordas.

Utbildningen av föreståndare för rege— mentsexpedition omnämns flyktigt av ut- redningen. TCO har ingen erinran mot att även denna utbildning förläggs till förvalt- ningsskolan och att samordning av gemen- samma ämnen sker med övriga kurser. För här nämnda föreståndare måste kursplanen emellertid omfatta flera ämnen som icke ingår i den allmänna expeditionstjänst/för- valtningskursen, exempelvis personaltjänst, rättsvård m.m. TCO utgår därför ifrån att särskilda tim- och kursplaner utarbetas för föreståndare för regementsexpedition.

Förvaltningsu tbildning för underbefäl

TCO anser det synnerligen anmärkningsvärt att försvarets förvaltningsskoleutredning ge- nom sin avgränsning av utredningsuppdraget helt förbigått den yrkesbefälskår som i krigs- och fredsorganisation är direkt inriktad på underhållstjänstens område.

Förvaltningsutbildning för civil personal

Beträffande handläggande civila tjänste- män med administrativa, tekniska och mer- kantila arbetsuppgifter vid centrala förvalt- ningar, bör dessa erbjudas betydligt bättre fortbildnings- och vidareutbildningsmöjlig- heter än för närvarande. Det är vidare

SOU 1973:38

angeläget att personal inom biträdes- och assistentkarriärerna ges tillfälle att utbild- ningsmässigt kvalificera sig för tillträde till befordringstjänster av olika slag på förvalt- ningsområdet. Sådan ”påbyggnadsutbild- ning” förekommer över huvud inte inom försvaret idag.

Vid militärområdenas staber och förvalt- ningar finns civila ingenjörer och tekniker, intendenter, assistenter och bokhållare, för- råds- och biträdespersonal m. m., somi fråga om utbildningsmöjligheter i tjänsten är kraf- tigt eftersatta. Här såväl som på förråds- och kontorssidan inom den lokala förvaltningen erfordras betydande utbildningsinsatser.

Enligt TCO:s mening bör en betydande upprustning av förvaltningsutbildningen för den civila personalen ske.”

l9—SOU 1973:38

289

Bilaga A.2.1 Kod för befattningsdefiniering

Klass .4. Verksamhet Administrativ verksamhet

1 1. Administrativ funktion

1 11 Allmän administration (inkl. press- och informationstjänst, nämndverk— samhet, säkerhetstjänst)

l 1 2 Juridisk verksamhet 1 13 Personalfunktion 1 14 Kameralfunktion

] 15 Organisationsfunktion 1 16 Rationaliseringsfunktion I 17 Revisionsverksamhet

1 18 Arkiv- och expeditionstjänst 1 19 Intendentstjänst

Gemensamma funktioner

12. Gemensam ledningsfunktionl 13. Konsultfunktion1

Anskaffningsfunktioner

14. Teknisk beredningsfunktion 15. Konstruktionsfunktion1

16. Provningsfunktion1 17. Kontrollfunktion1 18. Inköpsfunktionl

19. Instruktionsfunktion

20. Tillverkningsfunktion1

21. Normaliefunktion

Underhållsfunktioner

290

22.

23. 24.

Underhållsfunktion 221 Underhållsplanering 222 Underhållsledning Resursanskaffningsfunktionl Drift av materiel och anläggningar

Förtydliganden av vissa funktioner inom klass A. Verksamhet (beteckningarna inom parentes enligt UMA specifikation) 12. Gemensam ledningsfunktion (Gl) — verksamhet för beslutsfattning — information till överordnade or-

gan — teknisk och ekonomisk planering 13. Konsultfunktion (02)

- biträde till utomstående myndig- heter — utlåtanden, utredningar

15. Konstruktionsfunktion (AZ)

— all konstruktionsverksamhet hos leverantör eller inom myndighe— ten

16. Provningsfunktion (A3)

— prov beträffande eftersträvad ef—

fekt eller egenskaper hos materiel 17. Kontrollfunktion (A4)

— kontrollmetodik

— tillverknings— och leveranskon- troll - garantiövervakning

18. Inköpsfunktion (AS)

— merkantila och avtalstekniska

frågor 20. Tillverkningsfunktion (A7)

— verksamhet i direkt sammanhang

med tillverkning av materiel 23. Resursanskaffningsfunktion (U2) personal, lokaler

— utrustning, utbytesenheter, re- servdelar —— utbildningsmateriel, dokumenta- tion

SOU 1973: 38

25.

26.

27.

Förrådsfunktion 251 Förrådsledning 252 Förrådstjänst 61. Verkstadsfunktion

261 Verkstadsledning 62. 262 Verkstadstjänst Förplägnadsfunktion 63. 271 Förplägnadsledning 272 Förplägnadstjänst

Klass B. Utbildningsnivå

30.

31.

32. 33.

34.

35.

36.

37.

Akademisk examen, alternativt MHS högre kurs (motsv.)

Obligatorisk regementsofficersutbild- ning, alternativt gymnasium + postgym- nasial specialutbildning Gymnasium med yrkesinriktning Gymnasium, allmänt Obligatorisk kompaniofficersutbildning, alternativt fackskola med komplette- rande utbildning 2 Fackskola (2-årig), alternativt tekniskt

institut

Obligatorisk plutonsofficersutbildning, alternativt yrkesskola

Grundskola

Klass C. Utbildningsfack

40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47.

48. 49. 50.

51. 52. 53.

Maskinteknik 3 Elektroteknik

Teleteknik

Skeppsteknik Flygteknik

Kemisk utbildning Vapen- och vapensystemteknik ADB-teknik (inklusive AR- och KR- teknik)

Militärutbildning

Militär förvaltningsutbildning Ekonomisk (merkantil och kameral) utbildning övrig handels- eller kontorsutbildning Juridisk utbildning

övriga utbildningsfack

SOU 1973: 38

64. 65. 66. 67. 68.

69. 70. 71. 72. 73. 74.

75.

2 Klass D. Praktik 60. Erfarenhet från tjänst vid central för- svarsförvaltning3 Erfarenhet från teknisk-ekonomisk pla- nering Erfarenhet i form av konstruktions- och projektverksamhet

Erfarenhet från offentlig tjänst Merkantil erfarenhet Administrativ/juridisk erfarenhet Erfarenhet från personaladministration Teknisk utbildningserfarenhet Erfarenhet från tjänst vid reparations- och underhållsorgan Erfarenhet som flygförare Erfarenhet från militär stabstjänst Erfarenhet från förbandstjänst, land Erfarenhet från förbandstjänst, sjö Erfarenhet från förbandstjänst, luft Erfarenhet från militär förvaltnings- tjänst regionalt och lokalt Övrig erfarenhet

Vid behov preciserade med

tyg

verkstad ammunition intendentur livsmedel, förplägnad drivmedel

sjukvård kasemförvaltning

RWUF—'>(>—1 " || u || || || || ||

varvid bokstaven sätts efter koden, t.ex. 851 A (förrådsförman i ammunitionsförråd).

Förtydligas vid behov genom kombination med verksamhetskod enligt klass A.

291

Bilaga A.3.1 Sammanfattning av vissa av resultaten av studier vid

försvarets materielverk

l. Grundläggande resultat

Verksamheten vid FMV är organiserad på basis av taktisk-organisatorisk samhörighet för att bl.a. främja en nödvändig teknisk systemsammanhållning och projektsamord- ning. I princip samma tekniska kunskapsom- råde och krav på teknisk grundutbildning finns därför inom flera olika enheter i organisationen, men tillämpningen av kun- skaperna inorn enheterna måste inriktas efter materielsystemens och materielobjektens oli- ka art och användning. Härför krävs i regel specialutbildning och miljökunskap av skif- tande slag. Av dessa anledningar går det inte att på det tekniska området, som omfattar omkring 2 500 tjänster vid FMV, skilja ut större personalgrupper inom avgränsade verksamhetsområden.

Den tekniska personalen befordras i regel inom det verksamhetsområde, till vilket anställning skett. Utvecklingsområdet är emellertid betydligt mera vidsträckt därige- nom att vidareutbildning etc. skänker möjlig- heter att övergå till andra verksamhetsområ- den med mer eller mindre närbesläktade arbetsuppgifter.

Organisatoriskt eftersträvas dock att sam- manhålla anskaffning av tekniskt närbesläk- tad materiel till en och samma enhet. Såsom UMA framhållit erhålls härigenom en lämplig bakgrund för personalens vidareutbildning och breddning av kunskaperna inom ett visst

292

område eller för utveckling av vissa special— kunskaper. Inom anskaffningsfunktionens tekniska verksamhet kommer härigenom i grova drag verksamhets- och utbildningsom- råde att sammanfalla. Detta verksamhetsom- råde blir för den enskilde tjänstemannen också ett befordrings- eller utvecklingsom- råde med såsom ovan framhållits anknyt- ningar till andra sådana områden. Underhålls—, verkstadslednings- och för- rådsledningsfunktionerna sammanhålls i där- emot svarande organisatoriska enheter. På det administrativa området, i allt väsentligt FMV—B, motsvaras i huvudsak varje del- funktion (kunnandeområde) av sin särskilda organisationsenhet. Även inköpsfunktionen, låt vara organisatoriskt uppdelad på väsentli— gen tre enheter, kan från rekryterings- och utbildningssynpunkter betraktas som en en- het. Delvis oberoende av funktions— och organisationsindelningen i övrigt bör dock kontorspersonalen i möjlig utsträckning sam- manhållas till en rekryterings- och utbild- ningsgrupp. Härigenom och genom att såsom ovan närmare belysts en sammanhållning — organisatoriskt och på annat sätt — efter- strävas av tekniskt närbesläktade verksam- hetsgrenar inom anskaffningsfunktionen er- hålls i grova drag inom FMV överensstäm- melse mellan verksamhetsområde, organisa- tion, befordrings- och utvecklingsområden. Därmed finns även förutsättningar att skapa ett all personal omfattande system för

SOU 1973:38

planering av rekrytering och utbildning, som kan anknytas till verkets organisatoriska uppbyggnad och verksamhet.

2. Rekrytering m. m.

2.1 Den administrativa personal, av vilken inte krävs högre grundutbildning än högst gymnasieskola, finns i alla funktioner och nivåer. Arbetsuppgiftema är rutinbetonade och förhållandevis okvalificerade i den lägsta nivån för att med stigande nivåer bli alltmer kvalificerade. Specialiseringen börjar i den lägsta nivån men är inte där särskilt framträ- dande. Personalomflyttningar mellan olika funktioner är möjliga utan nämnvärda svårig- heter i denna nivå. Liknande omflyttningari nivåerna däröver av personal med erfarenhet endast inom en funktion och inom denna måhända endast av vissa mycket begränsade uppgifter är svårare och kräver utbildning. Med längre anställningstid och ökad speciali- sering minskas i princip benägenheten att byta arbetsområde. Av flera skäl bör emeller- tid en alltför ensidig specialisering undvikas. Inom FMV—B (funktionen administration med delfunktionerna allmän administration, juridiska funktionen, personalfunktionen, kameralfunktionen, organisations- och ra- tionaliseringsfunktionerna, arkiv- och expedi- tionstjänstfunktionen, intendentstjänstfunk- tionen) motsvaras i stort sett varje delfunk- tion av en särskild organisationsenhet, somi vissa fall är ytterligare indelad i specialenhe- ter med delvis olika krav på kunnande. Så är fallet exempelvis inom kameralfunktionen med särskilda underenheter för kassaverk- samhet, bokföring m. m. och granskning. En ensidig specialisering till och inom dessa olika verksamhetsgrenar skulle stänga inne personalen i snäva områden, försämra ut- vecklingsmöjligheterna och försvåra ompla- ceringar. För att sålunda motverka en alltför långt driven specialisering och läsning av personalen till smärre enheter i organisatio- nen böri första hand tillses att i princip varje delfunktion blir ett enda utvecklingsområde för personalen inom delfunktionen. Även övergångar mellan dessa områden

SOU 1973: 38

skall emellertid vara möjliga. En viss rörlig- het bör sålunda eftersträvas mellan delfunk- tioner med på olika sätt besläktade arbets- uppgifter. Härigenom vidgas ytterligare per- sonalens verksamhets- och utvecklingsom- råde, vilket kan vara väsentligt för att utjämna befintliga och ej helt ofrånkomliga skillnader i fråga om befordringsmöjligheter mellan olika delfunktioner. Därjämte vinner även verket ökade möjligheter att rekrytera och att vidta omplaceringar i rationaliserings- syfte.

Vad här sagts om betydelsen inom den administrativa funktionen av att motverka alltför långt driven ensidig specialisering och att både i verkets och i tjänstemännens intresse vidga rekryterings- och utvecklings- möjligheterna gäller i princip för alla funk- tioner (verksamhetsområden). Den admi— nistrativa funktionen har här endast fått tjäna som exempel för att belysa bakgrunden till det sagda.

2.2 En strävan att så långt möjligt sam- manhålla funktions- och verksamhetsområ- den till naturliga utvecklings(befordrings-)- områden att skapa övergångar till andra områden med besläktade verksamhetsgrenar och kunskapskrav samt att genom utbildning m.m. öka personalens kvalifikationer och befordringsutsikter kommer att påverka re- kryteringen även på så sätt att inomverks- rekryteringen främjas. Personalen måste emellertid alltid vara beredd på konkurrens utifrån vid tillsättning av de civila tjänsterna vid FMV. Det slutna karriärsystem som finns inom de militära och civilmilitära områdena kan inte överföras till det civila området med öppen konkurrens om tjänsterna (jfr ovan och delbetänkande 1, avsnitt 12.4.2). 2.3 Befordringsmöjligheterna för admi- nistrativ personal av vilken krävs högst gymnasieskola som grundkompetens är vä- sentligt olika inom skilda funktioner, bl. a. därför att antalet tjänster i olika nivåer och enheter varierar starkt. (Med nivå avses här kvalitativa nivåer i stort. De motsvaras löne- mässigt i nivå 1 — 10 tjänster — av lönegra- derna B 7—A 28, i nivå 2 — 80 tjänster — av lönegraderna A 27—21, i nivå 3 — 220

293

tjänster — av lönegraderna A20—15 ochi nivå 4 —- 820 tjänster — av lönegraderna därunder. Dessa kvalitativa skikt är inte skilda åt av väl markerade gränser utan gåri många fall över i varandra både neråt och uppåt.) Ser man till relationerna i stort mellan nivåerna blir relationstalen mellan

nivåerna 1 och 2 1: 8 ” 2 och 3 1: 3 ” 3 och 4 l : 4

Då har bortsetts från tjänster för bud- och telefonisttjänst. Dessa äri

nivå 3 7 resp. ] nivå 4 44 ” 41

Motsvarande relationstal har inte beräk- nats för administrativa tjänster, avsedda för personal med akademisk (motsv.) utbildning. Personalen är sysselsatt med ekonomisk planering, allmän administration av kvalifice- rat och delvis speciellt innehåll, juridiska, personella och organisatoriska frågor. Även beträffande denna personal motsvarar del- funktioner, verksamhetsområde och organi- sationsenheter varandra ganska väl och varje delfunktion etc. blir på så sätt ett beford- ringsområde, dock att övergångar mellan funktionerna i vissa fall är fullt möjliga och även lämpliga, nämligen då den grundläggan- de utbildningen är av värde för uppgifter i olika delfunktioner. Karriärmöjligheter finns alltså i viss utsträckning även utanför den egna delfunktionen.

2.4 För inköpstjänstema i 4 nivåer blir relationstalen mellan

nivåerna 1 och 2 1: 1,6 ” 2 och 3 1: 2,2 ” 3 och 4 1:2,3

(Nivåerna 1—4 —- utan klara gränser dem emellan — motsvaras här av 8 tjänster i B 7—A 30, 13 tjänster i A 29—27, 29 tjäns- ter i A 26—22 resp. 68 tjänster i A 21 och lägre.)

I anslutning härtill må framhållas en viss tendens att för anställning i nivåerna 1 och 2 fordra utbildning på akademisk nivå medan högst gymnasieskola skulle krävas för anställ-

294

ning i nivå 3 och 4. Detta skulle eventuellt kunna medföra att funktionen delades i två befordringsområden, av vilka det ena omfat- tade de båda övre och det andra de båda nedre nivåerna, och att tjänsterna i skarven mellan områdena kommer att utgöras dels av sluttjänster för personal med högst gymna- sieutbildning och dels av rekryterings— och befordringstjänster för personal med högre utbildning.

2.5 Den civila personalen för teknisk beredning m.m. inom anskaffningsfunktio- nen befordras i regel inom det område till vilket anställning skett, men många möjlighe- ter finns att övergå till andra verksamhets- områden med mer eller mindre närbesläk- tade arbetsuppgifter. Erinras må också om förslaget i PKU delbetänkande 1 att teknisk personal efter erforderhg miljöutbildning skall kunna utöva vissa befattningar som hittills förbehållits militär eller civilmilitär personal. På grund härav och då tjänsterna för personalen skall täcka ett mycket stort antal kunskaps- och teknikområden skulle ett grafiskt åskådliggörande av personalens befordringsvägar ge ett mycket komplicerat mönster. En redovisning av personalens fördelning på skilda verksamheter rn. ni. skulle också ge en mycket ofullständig bild av befordringsmöjligheterna. Tjänsterna för denna personal har därför redovisats på det mera sammanfattande sätt som tabell C.l..3 i texten till kapitel C.1 visar. Nivåerna (grän- serna är ungefärliga) och antalet tjänster i dem är följande

nivå 1 (B 7—A 30) 81 ” 2 (A 29—27) 151 ” 3 (A 26—22) 565 ” 4 (A 21— ) 1 079

S:a 1876

Relationstalen mellan nivåerna blir

— = 1:1,9 = 1:3,7

= l:1,9

nivå ,,

”

(dNb—- AMN

För varje huvudavdelning blir motsvaran- de relationstal

SOU 1973:: 38

nivå 1—2 1:1,6 1:2,5 1:1,7 1:3 ” 2—3 l:5,2 1:2,6 1:3,7 1:1,3 ” 3—4 1:2 1:1,6 1:1,9 1:4,2

En granskning av rekryterings- och beford- ringsförhållandena har skett från vissa syn- punkter som anförts i delbetänkande 1. Denna granskning har visat att grundkunnan- det för huvuddelen av de omkring 1900 aktuella tjänsterna representeras av 5—6 utbildningsfack. Vissa fack är nästan uteslu- tande representerade vid viss huvudavdel- ning, t.ex. skeppsteknik vid FMV—M och flygteknik vid FMV—F. Andra fack däremot har en ganska jämn fördelning på huvudav- delningarna, t. ex. maskinteknik och teletek- nik. För många av tjänsterna krävs kunnande inom flera fack, t. ex. maskinteknik — vapenteknik och maskinteknik — teleteknik, men för flertalet sådana tjänster är som regel kravet på grundkunnande inom ett av facken dominerande. Kunskap inom sekundärfacket är dock betydelsefullt och ofta utslagsgivan- de vid tillsättning av tjänst då val står mellan två i övrigt lika meriterade.

Tidigare har framhållits att befordran i regel sker inom det område anställning skett. Detta innebär att befordringsmöjligheterna är bättre inom teknikområden som omfattar många tjänster och som är representerade i flera huvudavdelningar (t. ex. teleteknik, vapen— och vapensystemteknik). Vissa tek- nikområden, t.ex. kemi, omfattar ett be- gränsat antal befattningar varför befatt- ningshavare inom dessa områden generellt sett har ett sämre befordringsläge. Exempel finns även på funktioner, t. ex. inspektions- verksamhet, som omfattar ett fåtal tjänster till vilka en naturlig befordringsväg saknas (”isolerade tjänster”, jfr nedan).

För att förbättra befordringsmöjligheterna i vissa fall inom det tekniska området krävs att kunskaperna breddas utöver vad som krävs i innehavd befattning. Exempel på sådan utbildning kan vara Växeltjänstgöring inom verket t. ex. vid sak-, underhålls-, kontroll- och provningsenheter, utbildning vid militära skolor samt Växeltjänstgöring

SOU 1973:38

2.6 Den civila personalen inom intenden- turmaterielfunktionen (med undantag av viss administrativ personal, inköpspersonal och personal inom bespisningsfunktionen) utgörs av olika specialister på skilda områden (ekonomi, förplägnadsmateriel, inventarier, renhållning, byggnader, livsmedel, drivmedel, även teknisk säkerhetstjänst i fråga om drivmedel, personalkassa). Flera av tjänsterna är mer eller mindre ensamma i sitt slag inom enheten i fråga i den meningen att någon naturlig befordrings- väg till eller från viss tjänst inte finns inom enheten. Tjänsten är ”isolerad”. Dylika ”isolerade” tjänster finns inte blott inom intendenturmaterielfunktionen utan även inom förrådsledningsfunktionen, admi- nistrativa funktionen m. fl. På sina håll torde det vara ofrånkomligt att så måste bli fallet även framdeles. I andra fall åter, då besläkta- de arbetsuppgifter kan finnas på tjänster inom annan enhet eller funktion, bör under- sökas vilka åtgärder som bör vidtas för att häva isoleringen. En lösning skulle i vissa fall kunna vara att låta tjänsten organisatoriskt tillhöra sistnämnda enhet eller — utan att tjänsten byter organisatorisk tillhörighet — låta tjänsten ingå i denna enhets personal- planering (rekrytering, utbildning) i samver- kan med den enhet där tjänsten är placerad. [ de fall då en sådan lösning inte står att finna internt inom FMV bör från personal- planeringssynpunkt kontakt tas med annan myndighet som har ansvar i stort för uppgifter näraliggande dem som är förenade med den isolerade tjänsten, exempelvis kon- takt med polismyndighet beträffande en tjänst vid förrådsledningsavdelningen (FD) för inbrottsskydd och med sprängämnesin- spektionen beträffande tre tjänster för ex- plosivämnesskydd i förråd (FD) i syfte att tillgodose dels det framtida rekryteringsbe- hovet, dels ock behovet av fortbildning rn. nr. av tjänstemas innehavare. Frågor härom kan eventuellt vidgas till att avse liknande spörsmål inte blott rörande enstaka tjänster utan även hela organisations- enheter vilka inom verket har arbetsuppgif-

295

ter av samma slag som utgör annan myndig- hets huvudsakliga eller uteslutande ämbets- område.

Inom både irrtendenturmateriel- och för- rådsledningsfunktionerna finns exempel på befordringsstegar med till synes alltför stora avstånd mellan vissa av tjänsterna. Liknande stora befordringsavstånd går att finna även på andra håll i FMV. En översyn av arbetsorganisationen kan i sådana fall vara befogad och leda till förbättrade befordrings- förhållanden.

Att befordringsavstånden för den civila personalen är stora sammanhänger i vissa fall med det relativt omfattande behovet av militära och civilmilitära tjänster inom funk- tionerna (jfr delbetänkande 1, s. 129—131 och s. 164, 166). Genom att såsom föresla- gits i delbetänkande 1 inte binda dessa tjänster till vissa bestämda platseri organisa- tionen, genom att vidta jämkningar i arbets- fördelningen och genom lämplig utbildning av den civila personalen torde visst utrymme kunna beredas för att förbättra befordrings- förhållandena för denna personal.

3. Utbildning och erfarenhet

3.1 Kraven på den civila personalens grund- utbildning före anställning är i princip anpassade till uppgifterna och kan tillgodo- ses genom det allmänna skolväsendet (grund- skola, gymnasieskola, högre skolformer). Utom i fall där skriftligt bevis erfordras om innehav av kompetens på visst område skall enbart reell kompetens vara avgörande. Erfarenhet genom praktisk tjänstgöring samt goda arbetsinsatser skall tillmätas stor bety- delse och kan uppväga begränsningari fråga om teoretisk utbildning. 3.2 Kompetensutredningens (SOU 1970: 21, Vägar till högre utbildning) och yrkesutbildningsutredningens (SOU 1970: 8, Yrkesteknisk högskoleutredning) förslag kan öppna nya vägar till högre utbildning för vuxna. Även eljest sker en utveckling inom området för vuxenutbildning genom det allmänna skolväsendet. Hur dessa förslag

296

m.m. kommer att påverka rekrytering till och utbildning inom tyg— och intendenrur— förvaltningstjänsten är det för tidigt att uttala sig om. Utvecklingen och dess korse- kvenser måste beaktas.

3.3 Undersökningarna har bestyrkt det i delbetänkande l uttalade behovet av ökad utbildning för den civila personalen och vikten av att denna utbildning intensrfieras. 3.4 Fri konkurrens om tjänsterna skall råda i så stor utsträckning som möjlzgt. Utbildning och personalplacering kan inte genomföras tvångsvis utan måste bygga på frivillighet. Envar skall ha rimlig möjlighet att bl. a. genom inomverksutbildningen efter eget val förskaffa sig vidgat kunnande och öka sin egen konkurrensförmåga incm det arbetsområde, som bäst passar honom. Detta hindrar inte att viss inomverksut- bildning kan vara obligatorisk, såsom introduktionsutbildning efter antagni1g till tjänst eller särskild chefskurs för utnimnda chefer som inte tidigare gått kursen. Hinder möter heller inte mot vissa nellan- former mellan frivillighet och tvång. Så kan t. ex. som villkor för att delta i viss vidareutbildningskurs föreskrivas att delta- garna skall förklara sig villiga att efter tursen tjänstgöra på eller omstationeras till )latser där de arbetsuppgifter förekommer vilka kursen utgör en förberedelse för. Friheten för envar att meritera sig efter eget val innebär i första hand möjligheter till fortsatt utbildning inom det egna facket eller verksamhetsområdet. Bl.a. genom vitareut- bildning skall emellertid möjligheter finnas att övergå till andra verksamhetsområden med mer eller mindre besläktade arbetsupp- gifter. Tjänstemännens verksamhets- (ch ut- vecklingsområde vidgas härigenom, viket är till fördel både för tjänstemannen ozh för verket. 3.5 Genom inomverksutbildninger: skall tillgodoses det behov av specialutbidning utöver grundkunnandet som erforlras i tjänsten och som är specifikt för myniighe- ten. Det är därför naturligt att ienna utbildning bedrivs i tjänsten och att den i huvudsak fullgörs av deltagarna son ett

SOU 1973: 38

tjänsteuppdrag, låt vara i regel efter frivilligt åtagande. Kursdeltagare, som beordrats till viss utbildning och under tiden för denna inte kan utöva sin normala befattning, fullgör ändå ett arbete i tjänsten enligt 10 & statstjänstemannalagen och bör inte medde- las tjänstledighet under utbildningstiden. Denna uppfattning har även kommit till uttryck i det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST). I Anvisningar rn. m. för tillämpningen av AST, 195 (Löneavdrag på grund av tjänstledig- het), sägs sålunda i punkt 3, att det förutsätts att tjänstledighet inte föreligger bl. a. när tjänsteman efter åläggande av myndigheten deltar i utbildningskurs vid verket.

När det gäller annan utbildning än vid verket måste i varje särskilt fall avgöras huruvida deltagandet bör vara ett åliggandei tjänsten eller om tjänstledighet skall medde- las enligt bestämmelserna i 195 AST om tjänstledighet för studier.

Vissa möjligheter finns för militära och civilmilitära tjänstemän inom tygförvalt- ningsverksamheten att på statens bekostnad eller med statligt ekonomiskt stöd bedriva studier m.m. utanför försvaret enligt ett flertal beslut av Kungl. Maj: t. Bestämmelser- na, relativt olika för olika personalgrupper, torde böra ses över. Behovet inom både tyg- och intendenturförvaltningstjänsten av dyli- ka bestämmelser bör därvid undersökas. Likaså bör undersökas om och i vilken mån nya bestämmelser på området bör omfatta även den civila personalen.

3.6 Militär miljökunskap erfordras i all- mänhet inte för den administrativa civila personalen. Behovet av sådan kunskap är däremot framträdande för personal inom de tekniska arbetsområdena, där det även visat sig önskvärt att civil personal förvärvar kunskap på sådana speciellt militärtekniska områden, såsom t. ex. vapenteknik, i vilka undervisning endast kan erhållas vid militära skolor.

3.7 Studierna rörande kraven på kunnan- de har förts så långt att dessa krav kunnat anges relativt noga i mera allmänna termer.

SOU 1973: 38

En noggrann analys av tjänstemas innehåll m.m. torde vara nödvändig för att kunna närmare bestämma utbildningsprogrammen och genomföra den utbildning som är mest angelägen. Sådana analyser m.m. måste ankomma på FMV att självt utföra. PKU har endast gått så långt att principer kan tas fram.

Utbildningsplaneringen är ett led i perso- nalplaneringen. Utgångspunkten för utbild- ningsplaneringen är främst verkets arbets- uppgifter på lång och kort sikt, verksamhets- områden och dessas uppdelning i olika verksamhetsgrenar. Dessa bör kartläggas och analyseras i fråga om arbetsinnehåll, kunnan- dekrav och utbildningsbehov. Analyserna utgör grunderna för den individuella plane- ringen, vid vilken även individens önskemål skall komma till tals. Planeringen för varje individ skall bl. a. ske genom ingående samtal, s.k. utvecklingssamtal, mellan den anställde och hans chef om arbetsuppgifter, arbetsförhållanden samt om kunskaper, per- sonliga förutsättningar i övrigt och utveck- lingsmöjligheter.

3.8 Uttagning till utbildning har sin största betydelse beträffande vidareutbild- ning och erfarenhetstjänstgöring, i synnerhet om denna utbildning etc. är mera omfattan- de eller djupgående och därför kompetens— givande (meriterande). Urval till kurser etc. av sistnämnda slag bör göras av en urvals- kommitté eller liknande i samverkan med personalen. Urvalsmetodema i samband med uttag- ning till viss kvalificerad vidareutbildning bör i första hand tillgodose kravet på att deltagarna besitter tillräckliga förkunskaperi berörda fackämnen. Vid konkurrens mellan många sökande kan tester tillgripas, om lämpliga sådana finns, som komplement till andra bedömningsmetoder. Bland dessa sena- re bör nämnas de s.k. systematiserade vitsorden. De används både vid urval till tjänst och till kompetensgivande utbildnings- kurser. Metoden går ut på att antal och slag av bedömningsfaktorer på förhand fastställs, och att vissa regler lämnas beträffande be- dömningsmetoder och hur bedömningsresul-

297

Vilka faktorerna skall vara avgörs med hänsyn till det ändamål vitsorden skall tjäna. För urval till tjänst och för urval till utbildning finns ett antal gemensamma fak- torer. Dessa kan genom tillägg eller nyanse- ringar avpassas till varierande behov i de särskilda fallen.

Betydelsen av att urvalet till kompetens- givande vidareutbildning (inklusive växel- tjänstgöring) sker på ett objektivt sätt är uppenbar. En urvalskommitté måste ha tillgång till ett dokumenterat material för sina bedömningar.

3.9 Vidareutbildningskurser bör endast undantagsvis vara mera snävt anpassade till och kompetenSgivande för viss bestämd befattning. Urvalet till utbildning skall inte vara en ”befordran i förväg”. Kurserna bör tvärtom vara mera allmänna till sitt innehåll. Specialkunnandet i viss befattning bör för- värvas genom tjänstgöring i denna och vid kurser efter erhållande av befattningen. Detta som princip. Antalet kursdeltagare bör visserligen stå i lämplig proportion till behovet och deltagarna har visserligen en förväntan att inom rimlig tid efter utbild- ningen kunna befordras, men urvalet får därför inte uppfattas som något slags garanti för befordran. Att kurser i princip bör ha ett mera allmänt innehåll hindrar inte att t. ex. någon som utför teknisk beredning beträffande visst vapensystem beordras deltaga i en specialinriktad vapenteknisk kurs eller följa sådan kurs i vissa bestämda avseenden. 3.10 Frågor om vitsord vid utbildning har endast berörts ytligt vid studierna. Skall de förekomma torde det böra ske endast vid sådana mera omfattande vidareutbildnings- kurser vilka i sig själva är meriterande och vilka är tillräckligt långvariga och eljest så konstruerade att de kan ge underlag för rättvisande betyg. 3.11 PKU har undersökt kraven på kun- nandet. Om utbildningen skall ske såsom arbets- platsutbildning, fortbildning eller vidareut- bildning i form av externa kurser, korrespon-

298

densstudier eller litteraturstudier ingår intei PKU uppgift.

PKU har däremot undersökt formerna för förvärv av erfarenhet. Dessa former är främst studie- och växel-(cirkulations)tjänstgöring.

SOU 193: 38

Bilaga B.2.1 Befolkningen i åldern 20—64 år fördelad på utbild- ningsnivå och ålder 1970, 1980 och 1990

Ålder Folkskola + fort- Realexamen, grund- Studentexamen, Examen från uni- sättningsskola, d: 0 skola, högre folk- d:o + yrkesut- versitet eller + yrkesutbildning skola, flickskola bildning minst högskola minst 1 år eller folkhögskola, 1 år

d:o + yrkesutbild- ning minst 1 år

l. Procentuell fördelning 1970 20—24 34 42 23 1 25—29 53 32 11 4 30—34 63 28 4 6 35—39 70 23 3 4 40—44 75 19 3 3 45—49 78 17 3 2 50—54 80 16 3 2 55—59 84 12 2 2 60—64 86 11 2 2 2. Procentuell fördelning 1980

20—24 — 8 87 5 25—29 10 39 38 13 30—34 34 39 14 14 35—39 53 32 6 9 40—44 63 28 6 45—49 70 23 3 4 50—54 75 19 3 3 55—59 78 17 3 2 60—64 80 16 3 2 3. Procentuell fördelning 1990 20—24 — 8 87 6 25—29 — 5 80 15 30—34 — 5 73 22 35—39 10 39 29 22 40—44 34 39 14 14 45—49 53 32 6 9 50—54 63 28 4 6 55—59 70 23 3 4 60—64 75 19 3 3

SOU 1973: 38 299

Bilaga B.4.1 Förslag till kunskapskrav för arbetsledare för

verksamhetens administration

Omfattning Kunskapskrav i nivå 1 2 3 Svensk statsförvaltning förvaltningens uppgift och organisation i stort, dess karaktär av lagstyrd myndighetsverksamhet c b a den egna myndighetens roll, skyldigheter och befogen- heteri försvarsverksamheten i fred och krig b b innebörd av begreppet förvaltning inom krigsmakten c 0 b Förvaltningsföreskrifter m. m. för verksamheten betydelsefulla delar av grundlagarna samt andra lagar och författningar m. m., t. ex. b a — — förvaltningslagen, —— lagstiftningen på det arbetsrättsliga och det sociala området, — centrala avtal om arbets- och anställningsvillkor, — sekretesslagen och dess tillämpning på försvars- väsendets område, — föreskrifter om upphandling, — budgetprocessen, — myndighetsintern planering, budgetering, kostnads- och resultatuppföljning och -kontroll, sammanträdesteknik c b a rationalisering b a — arbetsordning (motsv.) c b b—a Personal- och utbildningspolitik, personaladministration personalledning (samarbete, behov av arbetstillfreds- ställelse m. m.) e b rekrytering, anställning, avgång, personalregistrering c b personal- och utbildningsplanering c b — arbets— och meritvärdering, betyg och intyg c b —

300. SOU 1973: 38

Omfattning

Kunskapskrav i nivå

1 2 3

Arbetsledarens ställning, ansvar och uppgifter yttre styrande faktorer, målsättning c b a planering av eget och andras arbete c b b resursavvägning c b — ledning och kontroll samt därav betingade åtgärder (: b b

SOU 1973: 38

301

Bilaga B.4.2 Förslag till kunskapskrav för arbetsledare i ”övrig” verksamhet

Omfattning Kunskapskrav i nivå 1 2 3

Myndigheten m. m.

organisation och uppgifter i fred och krig c b a interna bestämmelser som reglerar verksamheten (arbetsordning, instruktioner o. d.) e b a centrala avtal om arbets— och anställnings-

villkor c b &

sekretesslagen och dess tillämpning c b b myndighetsintern planering, budgetering, kostnads-

och resultatkontroll . b a — Arbetet

eget och medarbetares arbete —- ändamål, omfattning, metoder, hjälpmedel c b—c a—l över- och sidoordnad personals arbete — ändamål och omfattning i stort a b b

Arbetsledning m. m.: metoder och hjälpmedel för planering (arbetsplanering, personal- och utbildningsplanering) ordergivning samordning kontroll (kostnads- och arbetskontroll) instruktion av medarbetare arbets- och meritvärdering

300000" 993539)

Metodförbättring: metoder och hjälpmedel för arbetsförenkling -mekanisering c b

0

302 SOU 1973: 38

Kårbunden personal inom Tjänstledighet för studier

Beordrade studier (uppdrag i tjänsten, m. m.)

;

armen

marinen flyg- ändamål

vapnet

ekonomiska villkor

lön

ändamål

ekonomiska villkor

övrigt skolstudier annan form

lön m. m. övrigt

teknisk stabsofficer

arméingenjör

teknisk stabsofficer arméingenjör

armétekniker

Larmétekn. l.tyghantv. tyghantv.

biträdande amrétekniker

teknisk högskola

ingenjör

svenskt före- tag inom verk- stadsindustrin " flyg— svenskt el- ingenjör ler ut- ländskt fö- retag

plutons- officer

kompanioff , gymnasie- plutonsoff . skola

plutons- officer

oavkortad lön i 1 år C-avdrag

i 3 år

C-avdrag

C-avdrag i högst 2 år

C-avdrag C-avdrag

teknisk högsko- la (längre" tids studier)

skuldförbin- " delse,

avskrivning

lån från vpl- lånefonden, del-

vis räntefritt, avskrivning

statligt lån, delvis ränte- fritt, avskrivning statligt sti- pendium statligt lån, delvis ränte— fritt , avskrivning

diverse läroan- stalter, insti— tutioner, indu- strier: ecial- studier ortare tid

utbildning

till armé/ mariningenjör (gymnasium)

statligt lån, delvis ränte- fritt , avskrivning

må använda tjänstetid för själv— studier

full lön, er- sättning för vissa kostna- der

skuldförbindel- se, avskrivning

full lön full lön, er- sättning för vissa kost- nader

skuldförbindel- se, avskrivning

bidr till brevs olekurs

möjligheter till civila studier m. m.

Bilaga B.4.3 Vissa bestämmelser avseende kårbunden personals

Bilaga C. 1.1 Förslag till kunskapskrav för tjänster i materiel-

anskaffnlng Kunskapskrav Personal för ledningsfunktionen tekniska beredningsfunk- kon- instruk— tionen troll- tions- funk- funk- sek- övrig projekt- medar- specia— tionen tionen tions— perso— (objekt) betare list chef nal ledare (motsv.) Grundläggande tekniska Förutsätts förvärvade i erforderlig omfattning för anställning kunskaper i anskaffningsverksamhet Specialinriktade tekniska ” kunskaper Kunskapsuppbyggnad för att tillgodose speciella behov Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 kolumn: 1 2- 1-2 3— _ 3— 3 Förvaltningskunskaper (utöver vad som anges i bilaga B.4.1) Anskaffningsprocessen c b—a c b a a a Projektledning c—b b—a c—b b—a a — — Resursplanering c c—b c b—a a a — Operations— och system— analys c—a b—a c—a a — — — Studie— och målsättnings— arbete c b c b—a — — — Nätplanering b b c—b b—a c—a a — Funktions-kostnadsanalys c—b b—a c—b c—a a — — Militärt miljökun- nandel Allmänmilitärt b b—a b b—a a a a Taktiskt-tekniskt b b—a b b—a — -— - Användningsmässigt b b—a c—b c—b b—a b—a b Underhållstekniskt b a b b—a — — b Övriga kunskaper och erfarenheter Organisation, uppgifter, resurser, arbete m. m. avseende: # eget verk c—b b—a c—b b—a b a a — egen försvarsgren b b—a b b—a — — — —— forskningsorgan b b—a b b—a c—b — — — industrier b b—a b b—a c—a —— — — andra verk b—a b—a b—a b—a — — —

' Utredningen förutsätter att — kårbunden personal ingår i organisationen enligt delbetänkande 1 — personal i projekt- (objekt-)arbete inom projektets (objektets) ram ges tillräckligt militärt miljökunnande för att kunna lösa med projektet (objektet) förenade arbetsuppgifter.

304 SOU l9"3:38

Bilaga C. 1.2 Förslag till kunskapskrav för regementsofficerare för

materielanskaffning vid huvudavdelningen för

flygmateriel

Kunskapskrav Regementsofficerare för

ledningsfunktion teknisk berednings- provningsfunktion' funktion sektions- övriga personal medar- personal prov- chef (milass) för utred- betare för led- flygare (motsv.) nings— och ning och projekte— system- ringsverk- samordning samhet

Grundläggande tekniska kunskaper

Militärt miljökunnande

Förvaltningsku nskaper Anskaffningsprocessen Målsättningsarbete Projektledning Resursplanering Funktions-kostnads— analy s Försöksverksamhet

Förutsätts förvärvade under teknisk utbildning vid militärhögskolans högre kurser2

c—b c—b c—b c—b b c—b c—b c—b c—b c b c—b c b c—b b b c—b b b b

c—b b b a b a b a a a a a c b

' Personal vid provningsenheten (främst F: FC) medverkar i icke ringa omfattning i ledning och teknisk

beredning.

: Tekniska kunskaper iregel förvånade före tjänst vid FMV. Teknisk utbildning på flyglinjen vid militärhögskolan. Kursens allmänna målsättning bör bl. a. vara att utbilda regementsofficerare för tjänster i stabs— och förvaltningsverksamhet som kräver goda kunskaper om och insikt i flyg-, vapen- och teleteknik. Den tekniska utbildningen inriktas främst på flygmateriel och vapensystem samt därmed sammanhängande problem beträffande teleteknisk materiel m. m.

Påbyggnadsutbildning med fördjupning av kunskaper inom eget fack (arbetsområde) och i grundläggande ämnen i sådan omfattning att full förståelse för den tillämpade tekniken uppnås.

20—SOU 1973:38

305

Bilaga C.l.3 Förslag till kunskapskrav för regemetsoflicerarei anskaiiningsverksamhet vid FMV—A intendentur- enhet och FMV-K förplägnadsenhet

Kunskaps- och erfarenhetskrav gällande regementsofficerare i anskaffningsverksamhet avseende

beklädnads— och inventarier livsmedel, em- maskinell ut- förplägnads- drivmedel och forlaggmngs— ballage m. m. rustning för materiel för drivmedelsutrust- materiel m. m. drift av mili- fred och krig ning tärrestaurang, m. m.

Kunskaper av allmän karaktär

—— anskaffningsprocessen — projektledning —— projektplanering 4 — resursplanering _ — studie— och utredningsmetodik ' — målsättningsarbete — funktions—kostnadsanalys — försöksverksamhet Specialinrikmde tekniska kunskaper Kunskapskraven kan i stort —drift av stor- —drift av stor- —materielkän- —produktkännedom uttryckas lika inom dessa an- kök kök nedom (kemi, hante- skaffningsområden, men kraven —driftekonomi —driftekonomi —förplägnads- ring, egen— på huvudinriktning och betydelse —kostsystem _materiel för verksamhe- skaper) blir olika med hänsyn till _emballage stordrift tens bedri— —.drivrnedelshan- den helt skilda materielen: —speciallivs— —vissa kunska- vande i de- tering _materialkännedom medel per om bygg- talj i fred —transport- —utvecklingstendenser inom mate- —utvecklings- nadsverk- och krig ekonomi rialområdet tendenser samhet —industriell _miljövård (sa- —industriell tillverkning och dess inom området tillverkning nering m. m.) inflytande på materialval, och dess —sä_kerhetsfrågor utformning m. m. inflytande _korrosion på material- —geotekni.k Erfarenhetsuppbyggnad val, ut-

formning m. rn.

— studietjänstgöring vid andra försvarsgrenar än den vid vilken tidigare förvaltningstjänstgöring skett 4—-———- — studiebesök vid industrier och forskningsinstitut inom ___—> det egna materielområdet — deltagande i övningar, konferenser, kortare kurser

306 SOU 1973:38

Bilaga C. 1 .4 Utvecklingsvägar för regementsofficerare i anskaff-

ningsverksamhet i FMV-A intendenturenhet och FMV-K förplägnadsenhet

Utvecklingen av de regementsofficerare som skall tjänstgöra i anskaffningsverksamhet i FMV—A intendenturenhet och FMV—K för- plägnadsenhet bör i princip vara följande.

1. Förvaltningsutbildning

2. Tjänstgöring som intendent i trupp- eller stabsbefattningar regionalt-lokalt i en är två perioder, dvs. 3—6 år 8 år. Efter denna tjänstgöring har intendenten en god militär förvaltningserfarenhet. Han vet också vad som intresserar mest: tjänstgö— ring i stabsbefattningar (motsv.) eller arbete med materielfrågor. Vidare bör även förelig- ga kårchefens bedömning, behov som skall tillgodoses m.m. Det synes därför vara lämpligt att en långsiktig inriktning sker emot stabsbefattningar (motsv.) i FMV eller vid regionala-lokala myndigheter eller emot befattningarna i anskaffningsverksamhet. De som i denna planering, i vilken FMV, personalkårchef och den enskilde deltar, inriktas emot anskaffningsverksamhet skall veta att valet av inriktning är långsiktigt men givetvis kan ändras på initiativ av någon av de inblandade parterna.

3. Tjänstgöring i anskaffningsverksamhet (beklädnad m.m., inventarier, livsmedel, förplägnadsmateriel, drivmedel). Senast efter ett halvår bör frågan om valet varit riktigt kunna prövas. Därefter bör så snart som möjligt ske utbildning för ifrågavarande

SOU 1973:38

anskaffningsverksamhet.

4. Efter några års tjänst bör prövas frågan om eventuell Växeltjänstgöring. Den bör ske från utgångspunkten att vederbörande skall växeltjänstgöra 1—2 år, helst i befattning som tillför miljökunnande beträffande den materiel som vederbörande deltagit i anskaff- ning av. I enlighet med tidigare omnämnd långsiktiga inriktning bör förutsättningen även vara att vederbörande efter Växeltjänst- göring med godkännande vitsord återgår till tjänst inom samma enhet i verket. Andra alternativ kan givetvis bli aktuella. Byte av enhet i materielverket bör emellertid ske endast i undantagsfall.

5. Fortsatt tjänstgöring i anskaffnings- verksamhet inom samma enhet som tidigare. (Tillämpning av PKU förslag i delbetän- kande 1 om frihet att flytta de militära tjänsterna underlättar förslagets genomföran- de genom att ingen behöver flyttas därför att befordran är aktuell.)

307

Bilaga C. 1 .5 Förslag till kunskapskrav för tjänster i inköps-

funktionen

Kunskaps- och erfarenhets- specifikation

Kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänst i nivå

l 2

Förvärvssätt

För personal i allmänhet i inköpsfunktionen: Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 nivå: 1

Upphandlingskungörelse, upphandlingssekretess förhandlingsteknik, avtalsteknik, erfor- derliga delar av köplagen, m. nr. C

Företagsekonomi m. m. (t. ex. bedömning av före- tagsstabilitet, offertkalkyler, prisbildning) c

Branschkännedom (inte av tekniskt slag, utan "branschföretagskännedom”) JL

För personal vid industriplaneringen dessutom: Upphandlingspolitik, upphandlingens roll

i anskaffningsverksamheten, dess inverkan på svensk industri, prognoser c

g,f

sf

308. SOU 1973:38

Kunskap skrav Befattning i funktion

ledning

i nivå

planering

kontroll

övrig

1 1 2 1

A : C tek- nisk de- talj mi- lostab M : C tek- nisk för- valtning C mate- riel- enhet C plane- rings- sektion

FV: teknisk chef stril- system- ingenjör

(i!

C tek- nisk de- talj (reg.) C sak- sektion, större detalj stf tek- nisk chef

förestån- A :

dare fast an-

läggning M :

vid milo- stab C kon-

troll- FV :

SNP (reg.

C de- talj

C kon- troll-

SNP? (motsv.)

ingenjör M :

milo- stab övrig plane- FV: rings— personal plane- rings- ingenjör

övrig A :

plane- rings- personal övrig

plane- M :

rings-

personal FV:

kontrol- lant , instruk- tör (reg.) kontrol- lant kontroll- ingenjör (fpl, tele) stril- ingenjör

FV:

kontrol- M : lant, instruk-

tör

(reg.) ovrig kontroll- personal FV: övrig kontroll- personal stril— ingenjör

specia- list- (torped m . fl.) doku- menta- tion sirnula- tordrift

Grundlägande tekniska

kunskaper

pecialinriktade tek-

niska kunskaper

Arbetsledarku nskaper

enligt

— bilaga B.4.1 kolumn: — bilaga B.4.2 kolumn:

Förvaltningskunskaper m. m. (utöver vad som

anges i bilagorna B.4.1 och B.4.2)

— förrådsverksamhet —— materielredovisning

2 3 4 5 6 7

1—-——— Som regel förvärvade i erforderlig omfattning för tjänst avseende materielunde'rhåll—-———+

(_ Som regel förvånade ierforderlig omfattning för tjänst avseende materielunderhåll—_____>

%) alt2 3

dm

materielunderhåll regionalt och lokalt

— ammunitionsför-

valtning — företagsekonomi — resursplanering

uno I

EU.-DU *? pop

Materielunderhåll i fred och krig'

(målsättning, teknologi, ledning, planering, ge—

nomförande, uppföljning)

.o a _o | U ()

Militärt miliökunnande5 — allmänmilitärt

kunnande

— taktiskt—tekniskt kunnande

-— användningsmässigt kunnande

& _D 0 43.0

— underhållstekniskt kunnande

.::: !) _D ,.o o

a—

b—a

ai!

be

Anm !

ROOM!)

Personal för materielunderhåll inom

— armén: vid milostab, försvarsområde, regemente

— marinen: vid örlogsbas, kustartilleriförsvar —- flygvapnet: vid flottiljs materielavdelning

Beroende av typ av arbete

Avser kunskapsnivå för kontrollpersonal inom flygvapnet Avser kunskapsnivå för specialister på marinens ammunition Delvis försvarsgrens— och materielberoende

Avser kunskapsnivå beträffande viss materiel

Kunskapskrav Personal iverksamhet avseende

underhållsberedningl underhållsledning' resursanskaffning3

i nivå

1 2 3 1 2 3 1 2 3

UH — studieenhet A: UH —— driftenhet A: UH — teknisk enhet UH — studie— och pro- M: UH — planerings- och — personal- och utbild- jektenhet driftenhet (del) ningsenhet — planerings- och FzUH —- driftenhet MzUH — teknisk enhet driftenhet (del) — flygbasrnateriel- —— krigsmaterielunder- F: UH —— planenhet enhet (del) hållsenhet F: UH — teknisk enhet — flygbasmateriel— enhet (del) — driftsäkerhetsenhet — reservdelsenhet (del) — personal- och ut- bildningsenhet (del)

A: M:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Grundläggande tekniska kunskaper 4————-—som regel förvånade ierforderlig omfattning för tjänst avseende materielunderhåll --———+

Sfecialinriktade tekniska kun- s aper

Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 kolumn:

1 m I N v—l I m I N _! I m I N _

Förvaltningskunskaper m. m. (utöver vad som anges ibilaga B.4.1)

— förrådsverksamhet

— materielredovisning

— företagsekonomi

— resursplanering

c—b a c-b a

ute—DI I :e & ai l scenic 9.000 T sissa T” ? D.C.-0.0 *? .D-DU

b—a a

.D

311

materielunderhåll centralt

Materielunderhåll i fred och

krig4 c—b b—a b—a (målsättning, teknologi, ledning,

planering, genomförande, uppföljning)

Militärt miljökunnande4 — allmänmilitärt kunnande — taktiskt-tekniskt kunnande — användningsmässigt kunnande — underhållstekniskt kunnande

(CNN Duon-D 90.00

' Underhållsberedning är enligt UMA sådan teoretisk och raktisk verksamhet som har till syfte att samla, bearbeta och presentera kun ap och erfarenhet inom underhållsområdet. ' Underhållsledning är enligt UMA sådan verksamhet av styrande och uppföljande art som erfordras i central instans för verksamheten vid regionala och lokala myndigheter, underhållsverkstäder och andra underhållsleverantö- rer. PKU för sin del anser att underhållsledning även bör omfatta motsvarande

.D-D-D 0

a— a— b—

?? os.-DDD

få” Douo Dulci-Q

T' NNNN

aktiviteter vid regionala och lokala myndigheter gentemot underställda eller: samverkande underhållsleverantörer.

3 Resursanskaffni'ng är enligt UMA den verksamhet vilken med under- hållsberedningen som gund har till särskilt ändamål att tillgodose underhålls- verksamhetens behov av personal, lokaler, utrustningar, utbytesenheter, reservdelar, utbildningsmateriel, dokumentation m. m.

" Delvis försvarsgrens- och materielberoende.

Bilaga C.2.3 Förslag till kunskapskrav avseende ”underhållsbefäl”

inom armén

Kunskap s- och erfarenhetsspecifikation Kunskaps- och erfarenhets- nivå för tjänstgöring på

bataljons— plutons- eller kompa- nivå ninivå Grundläggande tekniska kunskaper avseende den egna myndighetens c—b' c' materiel måste förvärvas i sådan omfattning att "underhålls- befälet” kan leda underhållsverksamhet, delta i materielutbild- ning, genomföra (instruera om) enklare reparationer, utföra kontroller, m. rn. Specialinriktade tekniska kunskaper _: _, Förvaltningskunskaper — förrådsverksamhet (rutiner, inverkan på underhållet, m. m.) c—b b — materielredovisning b b—a — säkerhetsbestämmelser e e — arbetarskydd c—b b Materielunderhåll ifred och krig — målsättning m. m. b a — metodik b a — resurser c c—b — ledning c b — planering c b — genomförande av materielunderhåll 0 c — genomförande av utbildning i materielunderhåll c c — uppföljning c c

Arbetsledarkunskaper förutsätts förvärvade i erforderlig utsträckning i tidigare tjänstgöring

Militärt miljökunnande

' Till tjänster för "underhållsbefäl” torde i regel endast komma i fråga kompani- och plutonsofficerare som i tidigare befattningar förvärvat kunskaper om en stor del av myndighetens materiel. Kompletteringar behöver dock ske.

” Myndighetens civilmilitära personal (motor, tele, vapen) besitter goda kunskaper inom respektive materielområden.

SOU 1973:38

313

Bilaga C.3.l Organisationen den 1 juli 1973 av materielverkets

Chef

verkstadsavdelning (FMV-K:VD) (Tjänster för kontorsskrivare m.fl. inte medräknade)

Verkstadsplanerings- Rationaliserings- Anläggnings- och enhet enhet utrustningsenhet 5 tjänster 23 tjänster 11 tjänster Långtids— och Planering, ut- Anläggningar, ma— beläggningspla- veckling, ratio- skiner och utrust- nering nalisering ningar, förråd

314

Ekonomienhet Personal- och orga- nisationsenhet

Avtalsenhet

6 tjänster 6 tjänster 3 tjänster Allmän ekonomi, Personal. Avtal redovisning, löner organisation Arbetarskydd utbildning SOU 1973: 38

Bilaga C.3.2 Tjänster i verkstäder (inklusive tjänster för verk- stadsförråd och verkstadsredovisning)

1 Läget oktober 1972

Militära Civilmili- Civila Summa tjänster tära _— tjänster A-plan R-plan Armén — 310 140 1 200 1650 Marinen 5 5 150 580 740 Flygvapnet — 130 330 1 350 1 810 Summa 5 445 620 3 130 4 200

2 Läget sedan den gemensamma teleservicebasorganisatianen genomförts (Hänsyn inte tagen till påbörjade minskningar av antalet anställda i verkstäderna.)

Armén — 310 140 1 180 1 630 Marinen 5 5 150 610 770 Flygvapnet —— 120 150 990 1 260 TSB — 10 460 400 870

SOU 1973:38 315

Kunskapskrav Verk- Materielteknisk linje Produktionsteknisk linje Arbetsledarlinje Tjäns- stads— teman chef sys- mate- mate- produk- produk- produk- ar- ar- ar— R tem- riel- riel- tions- tions- tions— bets- bets— bets- ingen- tekni- tekni— teknisk tekni- tekni- chef leda- leda- jör ker 1 ker 2 chef ker 1 ker 2 re 1 re 2

Arbetsledning m. m. Kunskapskrav enligt — bilaga B.4.1 nivå: 1 2 —— — 2 — — — -— — —- — bilaga B.4.2 nivå: — — 3 3 —- 2 3

| ("3 N v—l

Materielunderhållsmetodik c c-b c—b b c 0 b c—b b & Kännedom om olika system för materielunder- håll och reservdelsförsörjning i försvaret.

Materielteknik

Kännedom om inom materielområdet tillämpad b—a c c—b b a — — b a a a teknik, utnyttjad materiel och material, samt provningar och kontroll härav. Kunskaper om materielens systemfunkn'on, verk- b—a c c—b b a — — h a a — ningssätt samt de militära kraven på materie- lens funktion.

Produktionsteknik Kunskaper om arbetsstudier, metodstudier m. m. c a a — Kunskaper om rationalisering m. m. Kunskaper om avlöningsfrågor, avtalsfrågor, c 21 — — c arbets— och meritvärdering m. m. Kunskaper om verkstadsplaneringssystem (arbets-, c b a — 6 c b objekts— och kapacitetsplanering).

l:a cum D.S.-O _D 0.0.0 .::: Dnm UD.-Q 00 I as cu U

Militärt miljökunnande Erfarenhet från materielens teknisk-taktiska b c b & — — — a — — — användning vid övningar och i strid. Erfarenhet från organiserande av krigsre- o a — — a — — a — — — parationsverkstäder och förband.

Bilaga C.3.3 Förslag till kunskapskrav för verkstadspersonal

(yrkesbeteckningarna hänför sig till bild C.3. 1) |

Bilaga C.4.1 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster

inom facket förrådsverksamhet

I tabellerna nedan redovisas i regel inte krav på grundutbildning — teknisk, ekonomisk eller annan — som de olika tjänsterna kan kräva. För tjänsterna inom försvarets materielverk (tabell 1) har även sådana krav på kunskaper eller erfarenheter som endast kan uppfyllas av kårbunden personal utlämnats. Utredningen förutsätter dock, att sådan personal kommer att placeras till tjänstgöring i central instans.

] Tjänster inom försvarets materielverk

Kunskaps- och erfarenhetsspecifikation Tjänst i nivå (1—4)l För- Kunskaps-lerfarenhets— värvs— nivå (a—c) sätt 1 2 3 4

Kunskapskrav avseende arbetsledare i administrativ verksam-

het enligt bilaga B.4.1 kolumn 1 2 3 — f

Totalförsvarets, främst det militära försvarets, uppgifter,

organisation och resurser c b—c b a f För förrådsverksamheten gällande föreskrifter b—c b—c a—b a—b f Förrådsverksamhetens f ackmässiga styrning samt dess organisatoriska och ekonomiska ledning och planering e e b—c a—b f Kompletterande krav avseende tjänster inom — centralenheten . fackplanering och fackutveckling c 0 b—c f . erfarenhet av förrådsverksamheten i regional-lokal instans b c b—c f — planerings- och organisationsenheten . förrådsdrift- och distributionsekonomi e e e b—c f . erfarenhet av rationaliseringsarbete b c g, f . erfarenhet av verksamheten vid regional- lokal myndighet b b c g, f — allmänna förrådsenheten . förrådsplanering, -utformning och -inredning c b—c b—c b f . driftrutiner, förvarings— och hanterings- metoder c b—c b—c b f

' Nivåerna anger — l: sektions- och högre chefer, -— 2: detaljchefer (motsv.), -— 3: handläggare (beredare), — 4: medarbetare (assistenter och biträden).

SOU 1973:38

317

Kunskaps- och erfarenhetsspecifikation Tjänst i nivå (1—4)l För- Kunslcaps/erfarenhets- varvs- nivå (a—c) sätt

1 2 3 4

0 arbetarskydd (vissa tjänster) c g, f . inbrottsskydd (vissa tjänster) 0 g, f . erfarenhet av verksamheten vid regional- lokal myndighet b b g, f — specialförrådsenheten . planering, utformning och inredning av ammunitions— och drivmedelsförråd e e e b f . skydds- och säkerhetstjänst avseende för- varing och transport av explosiva och brandfarliga varor c c c b f . erfarenhet av verksamheten vid regional- lokal myndighet b b f — redovisningsenheten . systemarbete c c c b g, f . redovisning och dirigering av förnö— denheter c c c c f

* Nivåerna anger — ]: sektions— och högre chefer, — 2: detaljchefer (motsv.), — 3: handläggare (beredare), — 41 medarbetare (assistenter och biträden).

2 Tjänster vid militäramrådesförvaltningar samt lägre regionala och lokala myndigheter Tjänst Kunskaps- och erfarenhetsspecifikation såsom Krav Kun- Föl”- skaps-/ värvs- erfa- sätt renhets- nivå 1 2 3 4 Förvalt- Med fullgörandet i regional instans av FMV fackansvar för förrådsverk- ningsut- samheten sammanhängande funktioner samt genomförandet av den bildad regionala verkställande och utövande förvaltningsverksamheten i fred regoff och krig ställer krav på kunskap om/erfarenhet av vid milo- — praktisk förvaltningstjänst vid lägre regional/lokal myndighet med de förvalt- rav på kunskaper och erfarenhet som redovisas nedan. g _ ning » Därutöver ställer verksamheten krav på kunskap om/erfarenhet av — verksamheten i fred och krig i regional stab och förvaltning, b—c f — de skiljaktigheter m.m. försvarsgrenarna emellan som kan påverka möjligheterna till regional samordning o. d., b—c f — förrådsverksamhetens fackmässiga styrning samt dess organisatoriska och ekonomiska ledning och planering i regional-lokal instans. c f Förvalt- De planerande, styrande och verkställande funktionerna inom förråds- ningsut- verksamheten i lägre regional/lokal instans ställer krav på kunskap bildad om/erfarenhet av regoff — trupptjänst, g vid lägre — stabs— och förvaltningstjänst i lägre regional-lokal instans, f regional/ — behovet av förnödenheter för förbandsproduktionen samt vid mob lokal myn- och i krig, b—c f dighet — aktuella förnödenheters . prestanda, användning, förrådsförvaring och vård (materiel- kunskap), a f . allmänfarlighet (för människor och miljö), C f . begärlighet (stöldrisker), b f — underhålls- och förvaltningstjänsten i regional-lokal instans samt underhålls-, bas-, transport- och trafikförbandens användning och resurser, b—c f

318 SOU 1973:38

1 2 3 4 — totalförsvarets i regional-lokal instans organisation, verksamhet och resurser, b—c f — läpp-, mobiliserings- och krigsplanläggning samt administrativ bered- f ap, c — freds— och krigsanskaffning samt omsättning av förnödenheter i främst lägre regional/lokal instans, e f — för förvaltningstjänsten — främst förrådsverksamheten — gällande föreskrifter, c f — förrådsdrift, b f — förnödenhetsredovisning och dirigering, a—b f — arbetsledning i administrativ verksamhet: kunskapskrav enligt bilaga B.4.1 kolumn 1 f Förvalt- Genomförandet av den regionala verkställande och utövande förråds- ningsut- verksamheten i fred och krig ställer krav på kunskap om/erfarenhet av bildad — praktisk förvaltningstjänst vid lägre regional/lokal myndighet med de krämpicliff krav på kunskaper och erfarenhet som redovisas nedan. g vr m 0- förvalt- Därutöver ställer verksamheten krav på kunskap om /erfarenhet av ning — verksamheten i fred och krig vid regional stab och förvaltning samt milounderhållsanstalt, b—c f — försvarsgrenarnas särskilda förnödenhetsbehov. e 1" C för- Med verkställighetsfunktionen inom facket förrådsverksamhet samman- rådsen- hängande funktioner ställer krav på kunskap om/erfarenhet av het vid läg— — trupptjänst, g re regio- — verksamheten i lägre regional/lokal stab, b f nal/lokal — den militära organisationen och dess krav på förrådsverksamheten, b g, f myndighet — underhållstjänsten i lägre regional-lokal nivå samt underhålls- och basförbandens användning och resurser, b 3. f — kupp- och mobiliseringsplanläggning, b g, f — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.1, kolumn: 2 g, f — planering och ledning av förrådsarbete, 0 g, f - eställning, mottagande, förrådshållning, vård, utlämning (distribu- tion), försäljning och kassation av materiel och förnödenheter, c g — omsättning av förnödenheter, b g — redovisning av förnödenheter, b g — planering och inredning av förråd. b f C service- Svarar under C förrådsenheten för verkställighetsfunktionen inom respektive respektive förråd vilket ställer krav åt samma kunskaper men mindre mobilise- erfarenhet än vad som krävs av C förr dsenheten. a—b g, f ringsförråd (motsv.) vid lägre regio- nal/lokal myndighet Förråds— Utövar direkt arbetsledning inom förrådsverksamheten vilket ställer förvaltare krav å kunskap om/erfarenhet av — m' itär förrådsverksamhet, c g — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 kolumn, 1 g, f — planering och ledning av förrådsarbete (lång- och kortsiktig arbets- planering, kontroll, tjänstgöringsuppgifter, arbetarskydd, direkt ar- betsledning, utbildning av förrådsarbetskraft m. m.),. c g, f — föreskrifter för materielens förrådsställning och vård, c g, f — förvaltningsbestämmelser, säkerhetsföreskrifter (ammunition, driv- medel m. m.) m. m., c g, f — militära organisationen och dess krav på förrådsverksamheten från såväl utbildnings- som mobiliseringssynpunkt (ledning av förrådsdrif- ten vid utrustning, avrustning, mobilisering, förrådshållning). c g, f Förråds— Utövar — vid större enheter under förrådsförvaltare — direkt mästare arbetsledning inom förrådsverksamheten vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av - — militär förrådsverksamhet, c g, f — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 kolumn, 2 g, f — planering och ledning av förrådsarbete i stort, b—c g, f SOU 1973:38 319

1 2 3 4

— ledning av två—flera arbetslag med skilda arbetsuppgifter, e f — föreskrifter för materielens förrådsställning och vård, b—c g, f — hanteringsmateriel, c g, f — förvaltningsbestämmelser, säkerhetsföreskrifter (ammunition, driv- medel, m. m.), m. m. (i förekommande (fall), b—c g, f — militära organisationen och dess krav på förrådsverksamheten från såväl utbildnings— som mobiliseringssynpunkt. b g, f Förråds- Utövar — som regel under förrådsmästare -— direkt arbetsledning samt förman utför förrådsarbete vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av — militär förrådsverksamhet, b g, f — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 kolumn, 3 g, f — ledning av ett—två arbetslag om 3-4 förrådsmän, i undantagsfall större arbetslag (omflyttningar, utrustning m. m.), b f — förrådsarbete (utförandefunktionen) samt därvid förekommande hanteringsmateriel (föregångsman), c g — föreskrifter om materielens förrådsställning och vård, b f -— förvaltningsbestämmelser, specieut säkerhetsföreskrifter i förekom- mande fall, b f — militära organisationen och dess krav på förrådsverksamheten från såväl utbildnings- som mobiliseringssynpunkt. b f Förråds- Utför — under ledning av förrådsförman — förekommande förrådsar- man bete vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av — materielhantering i förråd, b f — materielvård, b f — förrådsuppläggning och enklare förpackning, a f — utlämning och mottagning av materiel, b f — förvaltningsbestämmelser, speciellt säkerhetsföreskrifter, a f — militära organisationen och dess krav på förrådsverksamheten från såväl utbildnings- som mobiliseringssynpunkt. 3 f Drivmedels— Handlägger på miloförvaltningen ankommande drivrnedelsärenden. Är ingenjör militärområdets främste företrädare för den tekniska drivmedelstjänsten vid mil0- vilket ställer krav på kunska om/erfarenhet av förvalt- — praktisk tjänst såsom che för regionalt drivmedelsförråd med de krav ning på kunskaper och erfarenheter som redovisas nedan. g (drift- ingenjör) Drivmedels— Befattningen som chef för regionalt drivmedelsförråd ställer krav på ingenjör, kunskap om/erfarenhet av chef regio- — militär och/eller civä drivmedelstjänst, . _ c g nalt driv- — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 medelsförråd kolumn, 1 g (drift- — teknisk säkerhetstjänst, 6 g ingenjör) — miljövård, 0 g — oljebrandsläckning, 0 g — förvaltning, b & f — sjukvård (hjälp vid olycksfall), c & f — mobiliserings— och krigsplanläggning, b g, f — utbildning. C g Drivmedels- Svarar under vederbörande chef för den direkta arbetsledningen vilket in enjör, ställer krav på kunskap om/erfarenhet av st chef — militär och/eller civil drivmedelstjänst, _ g regionalt — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 drivmedels— kolumn, 1 g, f förråd — teknisk säkerhetstjänst, c g, f — miljövård, C g, f — oljebrandsläckning, C & f — förvaltning, b f — sjukvård (hjälp vid olycksfall). C f Drivmedels— Utövar den direkta arbetsledningen vid flottiljens drivmedelstropp ingenjör vilket ställer krav på kunskap om/ erfarenhet av vid flyg— — militär och/eller civil drivmedelstjän st, _ . b g flottilj — verksamhet som arbetsledare: kunskapskrav enligt bilaga B.4.2 kolumn, 1 g, f

320 SOU 1973:38

|... N

0) &

— teknisk utrustning för flygdrivmedel, c f — teknisk säkerhetstjänst, c g, f — miljövård, c g, f — oljebrandsläckning, c g, f — förvaltning, b f — sjukvård (hjälp vid olycksfall), c f — mob- och krigsplanläggning. b f

21—SOU 1973:38 321

Bilaga C.5.1 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom facket förplägnad

[ tabell redovisas i regel inte krav på grundutbildning — teknisk eller annan som de olika tjänsterna kan kräva. Även sådana krav på kunskaper eller erfarenheter som endast kan uppfyllas av kårbunden personal har utelämnats. Utredningen förutsätter dock, att sådan personal kommer att placeras till tjänstgöring vid livsmedelsbyrån i enlighet med PKU förslag idelbetänkande 1.

l Tjänster inom materielverke ts livsmedelsbyrå

Kunskaps— och erfarenhetskrav avseende tjänst såsom Kunskap-/ Förvärvs— erfaren- sätt sektionschef detaljchef byråintendent byråassistent hetsnivå

byråveterinär assistent byrådirektör nivå 1 nivå 2 nivå 3 nivå 4 kunskapskrav avseende arbetsledare i nivå 1: f administrativ befattning, enligt kolumn 1 bilaga B.4.1 kolumn: nivå 2:

kolumn 2

kompletterande utbildning m.h.t. arbetsuppgifternas art: a—b f teknisk utbild- detch: teknisk pedagogiska ning (ej chefen utbildning kunskaper, l: LC) bvet: bakterio- kostsystems

logisk ut- utveckling, bildning för rationalise- besiktnings— ringsverksam- veterinär het bdir: närings- lära, miljö- vård erfarenheter från regional, lägre regional och/eller nivå 1—2: lokal förvaltningsverksamhet som omfattat förpläg- b—c g—f nadsfunktionen (ej bvet och bdir)

322

bvet: erfaren- heter som be- siktningsvet, bdir: erfaren- het av kon- troll och ut- veckling av livsmedel och förpackningar

drift av mili- tärrestaurang (motsv.)

SOU 1973:38

Kunskaps- och erfarenhetskrav avseende tjänst såsom Kunskap-l Förvärvs-

erfaren- sätt sektionschef detaljchef byråintendent byråassistent hetsnivå byråveterinär assistent byrådirektör nivå 1 nivå 2 nivå 3 nivå 4 erfarenheter från andra försvarsgrenars a f förplägnadsverksamhet erfarenhet a & f av kontroll och provning av livsmedel, militär förplägnads- tjänst under fältförhål- landen, m. m. 2. Tjänster vid lokal myndighet Tjänst Kunskaps— och erfarenhetsspecifikation såsom Krav Kunskaps— För-

erfaren- värvs- hetsnivå sätt

Förste köks- ekonomiföreståndarexamen föreståndare under förvaltningschef svara för den direkta ledningen av förplägnads- tjänsten vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av

— upphandling av livsmedel m.h.t. ekonomiska, näringsfysiologiska och andra faktorer, — kontroll av leveranser av livsmedel — ledning av arbetet inom militärrestaurang (motsv.); (planering av matsedlar m. m., kontroll av hygien och arbetsmetoder, u prättande av tjänstgöringslistor, semesterlistor, helgschema, genom örande av personalvård, direkt arbetsledning, utbildning m. m.), — den militära organisationen och dess krav på förplägnadstjänsten, — kunskaper i pedagogik samt avseende administration av utbildnings- verksamhet,

Köksförestån- enligt kravspecifikation för förste köksföreståndare, dock inte speciella dare kunskaper i pedagogik eller avseende administration av utbildningsverk- samhet Biträdande ekonomiföreståndarexamen köksförestån- e under köksföreståndaren biträda i ledningen av förplägnadstjänsten

samt under dennes bortovaro gälvständigt leda verksamheten, vilket ställer krav på samma kunskaper men mindre erfarenhet än vad som krävs av köksföreståndaren

Köksförman under förste köksföreståndare, köksföreståndare eller biträdande d:o kunna leda arbetet i en militärrestaurang, vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av — arbetsledning enligt bilaga B.4.2 kolumn: _ beräkning av livsmedelsåtgång

— matlagning

— livsmedel, deras användning och förvaring — livsmedelshygien — materielens användning och skötsel

SOU 1973: 38

c g, f C g, e g, f b f b g, f 0 g b g, f 3 g, f b & f c g. f c g, f c g, f c g) 323

'sI'åiänst Kunskaps- och erfarenhetsspecifikation som KBV Kunskaps- För- erfaren- värvs- hetsnivå sätt Köksförman skall därutöver kunna vikariera för biträdande köksföre- ståndare under köksföreståndares bortovaro samt ensam inom ramen för utfärdade direktiv och anvisningar leda det löpande arbetet. Detta kräver bl. a. kunskaper avseende — upphandling och kontroll av livsmedel a f — upprättande av tjänstgöringslistor b f — den militära organisationen och dess krav på förplägnadstjänsten b f Kock/Ko— under förste köksföreståndare, köksföreståndare, biträdande d:o eller kerska köksförman kunna laga mat samt i övrigt delta i arbetet i en militärrestaurang, vilket ställer krav på kunskap om/erfarenhet av — beräkning av livsmedelsåtgång b g, f — matlagning c g, f — livsmedel, deras användning och förvaring c g, f — livsmedelshygien c g, f — materielens användning och skötsel c g, f självständigt, främst i anslutning till helger, kunna, inom ramen för utfärdade direktiv och anvisningar, leda det lö ande arbetet i en militärrestaurang, vilket ställer krav på kunskap om erfarenhet av — arbetsledning enligt bilaga B.4.2 kolumn: 3 g, f Ekonomi- under arbetsledare kunna delta i alla i ett storkök förekommande biträde göromål C f äga kunskaper om den militära organisationen och dess krav på förplägnadstjänsten a f behärska materielen, dess användning och skötsel b f 324 SOU 1973:38

Bilaga C.6.l Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom personalkasseverksamhet vid lokal myndighet

Utredningen anser nedan angivna krav på kunnande och erfarenhet vara erforderliga för personal som är anställd för driften m. ni. av personalkasserörelser vid lokal myndighet.

För personal som huvudsakligen är verksam för ledning av personalkasseverksamheten centralt hänvisas till de krav på kunnande som behandlas i avdelning D.

Benämning Kunskaps- och erfarenhetsspecifikation Krav Kunskaps-I Förvärvs- erfaren- sätt hetsnivå Marketenteriföreståndare Förvaltningserfarenhet b g, f (Bageriföreståndare) Kunskaper avseende: — företagsledning och driftsekonomi b f - inköp och varukännedom b f — bokföring och redovisning c g,f Marketenteriföreståndarinna Kunskaper avseende: — arbetsledning e f —- driftekonomi — varukännedom — säljkunskaper — inköp — hygien — förvaltning a g Serverings—(kiosk-)biträde Kunskaper avseende: — varukännedom c f - hygien — säljkunskap b f — förvaltning a f Revisor Kunskaper avseende: — förvaltningsföreskrifter för verksamheten c f — bokföring c g,f — revision c g,f

SOU 1973:38 325

Bilaga C.6.2 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom inre renhållning vid lokal myndighet

Utredningen anser nedan angivna krav på kunnande och erfarenhet vara erforderliga för personal för ledning och utförande av inre renhållning vid lokal (motsv.) myndighet.

För personal i central instans huvudsakligen verksam inom delfacket inre renhållning gäller de principer för krav på kunnande och erfarenhet som utredningen angett som erforderliga för personal-i anskaffnings- och underhållsfunktionen.

Benämning Kunskaps— och erfarenhetsspecifikation

Krav Kunskaps-/ Förvärvs- erfaren- sätt hetsnivå

Städledare Kunskaper avseende c f hygien rengöringsmedel behandlingsmetoder städmateriel städmetodik instruktionsmetodik städkalkylering städplanering avtalskännedom arbetslednin förvaltnings öre- skrifter b

— utbildning b f

Arbetsledare för värnpliktig Begränsade kunskaper enligt ovan a—b f städningspersonal för städledare

Lokalvårdare Kunskaper avseende e f — hygien

rengöringsmedel behandlingsmetoder städmateriel städmetodik

326 SOU 1973: 38

Bilaga D.3.1 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom viss administrativ verksamhet. Försvarets civilförvaltning

Funktion Krav: högre än gymnasieskola Utbildning Förvärvs- Verksamhet _ Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.1 1 2 3 4 1. Kanslifunktio— kunskap om och erfarenhet av hithörande förvalt- juridisk, samhälls- nen ningsområde (bl. a. löneförmåner, värnpliktsav- vetenskaplig eller (Bone-_ och löning, familjebidrag, tjänstemannalagstiftning, ekonomisk ut- varnphktsför- förvaltningslagen, instruktioner och tjänsteföre— bildning å akade- maner) skrifter inom krigsmakten, krigsmaktens perso- misk niv ; i nivå 4 (utom central nalorganisation, arbetstidsbestämmelser) alt. kanslistutbild- administration) ning nivå 1—2: c g nivå 3—4: (a)—c g, f

2. Kameralfunk— kunskap om och erfarenhet av hit- samhällsveten- = 1 tionen hörande förvaltningsområde (bl. a. skaplig eller eko- (Redovisning) anslags-, budget- och redovisnings nomisk utbildnin

frågor, kassatjänst, kassaorganisa- på akademisk niv tion, ekonomiska redovismngssys- i övrigt = 1 = 1 tem och systemutveckling) (nivå 1_3)

3. Revisions- kunskap om och erfarenhet av revisionsverksam- = 1 = 1

funktionen heten (redovisnings- och förvaltningsrevision)

samt av förvaltnings- och redovisningsverksam- heten inom försvaret

Juridiska funktionen 4.1 Allmän juridik kunskap om och erfarenhet av juridiska (även jur. kand., helst g administrativt-juridiska och merkantilt-juridiska) tingsmeritering; frågor i nivå 4 en tjänst kanslistutbildning iövrigt = 1 = 1

4.2 Patenträtt kunskap om och erfarenhet av ju- jur. kand., helst g

ridiska (även administrativt-juridis- tingsrneritering ka och merkantilt-juridiska), särskilt

patenträttsliga, frågor; ingående

kunskaper i engelska språket samt i erforderlig utsträckning i tyska och franska språken iövrigt = 1 = 1 (nivå 1—3)

SOU 1973:38 327

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs— Verksamhet _ Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 1 2 3 4.3 Patentteknisk kunskap om och erfarenhet av tek— civilingenjörs- g verksamhet niska och patenttekniska frågor (sär- utbildning skilt patensökning och patentteknis- ka utredningar); ingående kunskaper iengelska språket och god kunskap nivå 1_2: c g i tyska och franska spraken nivå 3; (a)—c g, f 5. kansli— och per- Kunskap om och erfarenhet av hit- = 1 (nivå 1—3) = 1 sonalfunktio- hörande förvaltningsområde (bl. a. nen m. m. tjänstemannalagstiftning, lönebe- (Central admi- stämmelser, personaladministration, nlStIathn) personalvård, utbildning, PAI, FCF

328

organisation, anslagsframställning, programplan, verksamhetsplan, års- redovisning, rationaliseringsplan, medelsförvaltning, kassaredovisning, kassatjänst)

SOU 1973:38

Bilaga D.3.2 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för

tjänster inom viss administrativ verksamhet.

Försvarets sjukvårdsstyrelse

Funktion Krav: högre än gymnasieskola Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.2 1 2 3 4 l. Gemensam kunskap om och erfarenhet av för- ekonomisk ut- g ledning valtning, ekonomisk planering, bildning på aka- (Ekonomi, programbudgetering, försvarets demisk nivå; i nivå budget) organisation, särskilt sjukvårds- 4 lägst gymnasie- organisationen, SjvS organisation skola och verksamhet nivå 23 g, f nivå 4: (a)—c g, f 2. Allmän administration 2.1 Kansligöromål

2.2 Press— och sä- kerhetstjänst

3. Personal funk- tionen

SOU 1973:38

kunskap om och erfarenhet av för- valtning, försvarets organisation, sär- skilt sjukvårdsorganisationen, SjvS or- ganisation och verksamhet, samverkan inåt och utåt

kännedom om och er- farenhet av förvaltning och militär säkerhets- tjänst

kunskap om och erfaren- het av hithörande för- valtningsområde (bl. a. tjänstemannalagstiftning, personalplanering, perso- naladministration, löne- bestämmelser, personal- vård, programbudgete— ring)

för viss personal särskild kän- nedom om försvarets

samhällsvetenskap- g lig, juridisk eller ekonomisk utbild- ning på akade- misk nivå nivå 1,2:c nivå 1—2: nivå 3: (a)—c nivå 3: g, militär förvalt- g ningsutbildning

b g, f

samhällsvetenskap- g lig eller juridisk utbildning å aka-

demisk niv

nivå 2:c nivå 2; g nivå 3: b—c nivå 3:g, f

högre sjuksköters- g keutbildning

(a)—c & f

329

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 l 2 3 4 sjukvardsor- ganisation och arbets- förhållanden för sjukskö- terskeperso- nal m. m.

4. Or anisations- kunskap akademisk utbild- g oc rationali— om och ning iämnet in- seringsfunktio- erfaren- formationsbe- nen het av handling eller

ADB, för- gymnasieskola valtning, och ADB-på-

försva-k byggnad

rets 'u -

vård;]or- (a)—C g, f ganisa-

tion

330 SOU 1973:38

Bilaga D.3.3 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom viss administrativ verksamhet. Fortifikations-

förvaltningen

Funktion Krav: Högre än gymnasieskola Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt D.3.3 1 2 3 1. Gemensam ledning 1.1 Planering m. m. kunskap om och erfaren- samhällsvetenskap- g het av förvaltning, pro- lig eller ekonomisk grarnbudgetering och pla- utbildning å aka- nering, FortF organisa— demisk niv eller tion och verksamhet militär högre för- valtningsutbild- ning 0 g 1.2 Utveckling teoretiska utbildn' å aka- g, f och prak- demisk v med tiska insik- ADB-påbyggnad ter i metod-, b f teknik- och _c g, systemut- veckling, konstruk- tion av ADB-sy- stem 2. AIlma'n admi- nistration 2.1 Allmänna kunskap om och erfarenhet av för- juridisk eller sam- g kansligöromål valtning, FortF organisation och hällsvetenskaplig verksamhet utbildning på aka- demisk niv nivå 1—2: c g nivå 3: b—c g, f 2.2 Säkerhetstjä'nst kunskap om och er- civil polisiär och g farenhet av polisiär militär säkerhets- och militär säkerhets- tjänstu tbildning tjänst c g 3. Juridiska funk- kunskap om och erfarenhet av ju- jur. kand., tings- g tronen ridiska (specith markjuridiska) meritering fragor nivå 1—2: c g nivå 3: b—c g, f SOU 1973:38 331

Funktion Krav (högre än gymnasieskola) Utbildning Förvärv;- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.4 l 2 3 4. Personalfunk- kunskap om och erfa- juridisk eller sam- g tionen renhet av hithörande hällsvetenskap- förvaltningsområde lig utbildning å (bl. a. tjänstemanna- akademisk niva lagstiftning, personal- c planering, personalad- g ministration, lönehe- stämmelser, personal- vård. programbud- getering) 5. Arkivfunktion kunnighet i humanistisk eller g dokument- samhällsveten- styrning och skaplig utbild- arkivering; nin på akade- kunskap om mis nivå och erfa- c renhet av g förvaltning 332 sou 1973:38

Bilaga D.3.4 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster

inom Viss administrativ verksamhet. Högre grund- utbildning än gymnasieskola. Försvarets materielverk

Funktion Krav (högre än gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.4 1 2 3 4 1. Gemensam kunskap om och erfarenhet av för- samhällsvetenskap- g ledning valtning, FMV ekonomiska planering lig eller ekonomisk m. m. och samverkan inåt och utåt, utbildning å aka- budget- och petitaärenden demisk niv eller militär högre för- valtningsutbild- ning nivå 1—2:c nivå 1-2: nivå 3: a—c nivå 3: g, 2. Allmän admi- nistration 2.1 Allmänna kunskapiom och erfarenhet av förvalt- = 1. = 1. kansligöromål ning, F V organisation och verksam- het och samverkan inåt och utåt 2.2 Presstjänst samhällsvetenskaplig samhällsveten— g kunnighet inom om- skapliåutbild- rådet förvaltning el- ning, "gst gym- ler kunnighet i jour- nasienivå med nalistyrket påbyggnad, eller journalistutbild- ning erfarenhet från enskild nivå 2: c nivå 2: g eller offentlig press- nivå 3: a—c nivå 3: g, f tjänst (t. ex. i militär stab) kunskap om förvalt- nivå 2: c nivå 2: g ning, FMV organisa- nivå 3: a—c nivå 3: g, f tion och verksamhet och samverkan inåt och utåt 2.3 Säkerhets— kunskaper om och erfarenhet av säkerhetstjänst civil polisiär eller g tjänst enligt för detta meddelade bestämmelser, omfat- militär säkerhets- tande även industrisekretess vid upphandling inom tjänstutbildning, och utom landet, i senare fallet förmåga att sätta erfarenhet av sig in i utländska förhållanden och det främmande säkerhetstjänst landets sekretessregler nivå 1_3: c nivå 1_3: g nivå 4: a—c nivå 4: g,f SOU 1973:38 333

Funktion Krav (högre än gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.4 l 2 3 4 kunskap om förvaltning, FMV organisation och nivå 1: c nivå 1: g verksamhet, samverkan inåt och utåt nivå 2—4: a—c nivå 3—4: g, f 2.4 Juridiska kunskaper om och erfarenheter av ju- jur. kand., g funktionen ridiska, även administrativ-juridiska helst tings- tochdmeikantil-juridiska frågor beträf- meritering an e b . a. förvaltnings öreskrifter, . .. _ - . . avtal i upphandlingsärenden m. m., "lv? å_—2. c mvg å-ng tolkning och tillämpning av lagar och niva ' (a)—c "wa .g, förordningar etc., vissa skadestånds— nivå 1: c nivå 1: g ärenden, avskrivningsärenden, disciplin- nivå 2—3: (a)—c nivå 2—3: g, f ärenden m. m.; speciella kunskaper: vis- sa sjörättsliga och flygrättsliga frågor och avtal med utländsk leverantör kunskap om militär förvaltning, FMV organisation och verksamhet och sam- verkan inåt- och utåt 2.5 Personal- funktionen — all personal kunskap om och erfarenhet av för- c f valtning, FMV organisation och verksamhet, allmänt om program- budgetering och FMV teknisk-ekono- miska planering; "Grundkunnande BP” enli bilaga D.3.6 punkt 3. Perso nktionen, all personal — personal för teoretiska och praktiska insikter i alla juridisk eller sam- g allmänna ären- förekommande göromål (i huvudsak hällsvetenskaplig den (vid all- personalplanering, rekrytering, beford- utbildning å aka- männa enhe- ran, avgång, förberedelser för och med- demisk niva, ev. — i ten) verkan på olika sätt i lokala och centra- förening med om-

2.6

334

personal för utbildning

personal för skyddstjänst

Organisations- och rationali- seringsfunktio- nerna

all personal

la förhandlingar, utredningar av skilda slag, petita-medverkan)

teoretiska och praktiska insikter rö- rande utbildningens mål och metoder, utbildningsadministration (planering, analys av utbildningsbehov, utbild- ning laner, genomförande), analys av utbil ningsresultat, statistik, resurs- behov

teoretiska och praktiska insikter i arbetarskydds— och arbetsmiljöfrågor

erfarenhet från statlig civil eller mi- litär verksamhet eller icke-statlig verksamhet

kunskap om och erfarenhet av förvaltning, FMV organisation och verksamhet, allmänt om program-

budgetering och FMV teknisk-ekonomiska pla- nering och budgetering, petita

fattande föregående praktik — t. ex. aka- demisk kurs i perso- naladministration nivå 1—2: c nivå 3: (a)—c samhällsveten- skapliga studier på akademisk ni- vå eller motsv. nivå 1—2: c nivå 3: (a)—c lägst 2-årig gym- nasieskola, teknisk linje, med kvalifi- serad påbyggnad

c

0

SOU

nivå 1—2: nivå 3:g,

nivå 1—2zg nivå 3:g,f

1973:38

Funktion Krav (högre än gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.4 l 2 3 4 — personal för organisationsteoretiska och/eller ekonomiska in- utbildning på g samordning siktet, erfarenhet av organisations- och rationali- akademisk nivå m. m. seringsprojekt, någon inblick i ADB; kunskaper . _ _ - _ . om och erfarenhet av anslagsförvaltning och sam- 32,1, (2356 så å. 3-fg verkan inåt och utåt ' ' g, — personal för teoretiska och praktiska insikter i metod-, teknik- utbildnin på g utveckling och systemutveckling i rationaliseringsverksamhet akademi nivå (företrädesvis AR- i någon mån även KR-verksam- eller gymnasienivå, het), konstruktion och utveckling av ADB- i båda fallen med system; efter hand ökande erfarenheter om syste— ADB-påbyggnad matiskt pröjektarbete nivå 1-2: c nivå 1—2: nivå 3: b—c nivå 3: g, nivå 4: (a)-c nivå 4: g, f SOU 1973:38 335

Bilaga D.3.5 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom viss administrativ verksamhet. Försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk.

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt

Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.5

1 2 3 4

Inom flera såväl administrativa som tekniska och andra funktioner förekom- mande uppgifter

1. Sedvanligt skriv- och kontorsarbete god allmän- lägst grundskola g bildning; i allmänhet god svensk språkbehand- ling; i allmän- het kunnig- het i ma- skinskriv- ning; viss all- a f män känne- dom om för- valtning m. m. och myndighe- tens verksam- het

2. Ekonomiskt och god allmän- lägst grundskola kameralt samt bildning med lämplig på- ADB-anknutet bi- m. m. = 1, byggnad (handels- trädesarbete viss ekono- kurs c. d.) eller

misk utbild- gymnasieskola ning e. d.

G=

viss allmän a f kännedom om förvalt- ning m. m.

och myndig- hetens verk- samhet

336 SOU 1973 : 38

Funktion Verksamhet

Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.5

1

2 3 4

Utbildning Förvärvs- Erfarenhet sätt

3. Kvalificerat kontors- arbete 3.1 Mera kvalificerat kontorsarbete med allmän inriktning

(bearbetning av ma-

terial, allmän admi- nistrativ medverkan beträffande enhe- tens interna arbete, personalfrågor, be- fattningsbeskriv- ningar, arbets- mängdsberäk- ningar, lokaler, mobiliserings- frågor etc.)

såväl kunskaps- som er- farenhetsmässig känne- dom om förvaltning m. m., myndighetens och den egna enhetens verksamhet, även sedd i ett större sam- manhang samt detaljkun- skaper inom ifrågavaran- de olika verksamhets- grenar; allmänt om programbudgetering m. m.; språkkunskaper i vissa fall

3.2 Mera kvalificerat såväl kunskaps- som erfarenhets— kontorsarbete med ekonomisk inriktning c. d.

mässig kännedom om förvaltning m. m., myndighetens och den egna enhetens verksamhet, även sedd i ett större sammanhang samt detalj- kunskaper i erforderlig utsträckning om den verksamhet arbetet angår samt dess organisation och arbetsfor- mer; kunskaper om programbudge- tering, myndighetens interna pro- duktionsplanering, budgetering m. m. och kostnadsredovisning; petita; ADB i viss utsträckning

4. Sekreterararbete god allmänbildning och god svensk språkbehand- ling, flerstädes kunnighet i svensk stenografi d:o i främmande språk, främst engelska

kunskap om och erfaren- het av kontors— och expe- ditionsarbete

kunskap om förvaltning m. m., organisation m. in. hos myndigheten och egen enhet samt enheter och myndigheter med vilka re- gelbundet samarbete sker,

kunskap om och erfaren- het av sekreterararbete i statlig eller icke-statlig anställning

lägst grundskola g nivå3zbochc g,f (beroende på upp- gifternas svårighets- grad)

nivå 2:c g, f

lägst grundskola: g i många fall helst gymnasiaskola med ekonomisk eller ka- meral inriktning nivå 3:bochc g,f (beroende på upp- gifternas svårighets- grad)

helst gymnasieskola g

8 b och c g b och c g nivå 3: b g, f nivå 4: lägst a f nivå 3: b g nivå 4: lägst a g

22—SOU 1973:38

337

Bilaga D.3.6 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster inom viss adiministrativ verksamhet. Högst gymnasie- skola som grundkompetens. Försvarets materielverk

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 l 2 3 4 SÄRSKILDA FUNKTIONER 1. Allmän admi- nistration 1.1 kansli m. m. inga särskilda krav ut- över dem som angetts ibilaga D.3.5, punkt 1, 3 och 4 1.2 presstjänst utöver krav enligt bi- a—b (e) f laga D.3.5, punkt 1 och 3.1: önskvärt men inte nödvändigt med någon kunskap om hur en tidskrift framställs (text- och bildmetoder) 1.3 säkerhetstjänst utöver krav enligt bi- a — e f laga D.3.5, punkt 1 och 3.1: specialkun- skaper rörande sä- kerhetstjänstens orga- nisation och verksam- het (i erforderliga de- lar) 2. Juridiska utöver funktionen krav en- ligt bila- ga D.3.5, punkt 1: svensk c g språkbe- handling, engelska b g 3. Personal- funktionen — all personal utöver krav enligt bilaga D.3.5, punkt 1, 2, 3.1 (som i denna funktion utsträcks till att gälla även beträffande nivå 1) och 3.2 (som i denna funktion utsträcks till att gälla även beträffande nivå 4): 338 SOU 1973:38

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 l 2 3 4 allmänt om funktionens arbete, främst tjänsteman- a—c f nalagstiftningen med tillhörande författningar m. m. och förvaltningslagen, rättssäkerhet, perso- nalkategorier, anställningsforrner m. m., avtal, anställningsvillkor, registrering m. m., utbild- ning, personalvård, personaladministration, PAP, PAI. ("Grundkunnande BP”). personal vid grundli- b—c f allmänna en- gare insik- heten ter i tjäns- temanna- lagstift- ningen m. m. personal vid fördjupade kunskaper om c g, f redovisnings- registrering och personal- enheten administrativa informa- tionssystem (PAI) ersonal vid tolkning och tillämpning av avtal rörande löne- nivå 1-31b—c nivå 1—3 : g öneenheten villkor, underlag för löneuträkning, utbetalnings- former, löne- och skatteredovisning m. m., allmän nivå 4: a—c nivå 4: f försäkring (främst sjukförsäkring) och sjukredovis— ning personal vid utöver krav utbildnings- enligt bilaga enheten D.3.5, unkt 2 och 3p.l: vidgade kun- b—c g, f skaper röran- de mål och metoder för utbildning, utbildning- ens planering och genom- förande, ut- bildningens roll i er- sona unk- tionen 4. Kamera]- funktionen — all personal utöver krav enligt bilaga D.3.5, punkt 2 och 3.2 (som i denna funktion utsträcks till att gälla även beträffande nivå 4): kamerala författningar m. m., kassatjänst, bokfö- a—c f rings- och redovisningssystem, fakturagranskning m. m., upphandling (bl. a. i avtal förekommande klausuler), värdehandlingar som säkerheter för avtal, ansvarsfrågor beträffande granskning m. m., maskinräkning, grundläggande ADB (”Grund- kunnande BR”). - ersonal för RRV föreskrifter nivå 3: c nivå 3: g assatjänst för kassaverksamhe- nivå 4: a—c nivå 4: f m. m. ten inom system S, resereglementen — viss personal kunnighet i stansning nivå 3: c nivå 3: för bokföring m. m. nivå 4: a—c nivå 4: f och redovis- ning SOU 1973: 38 339

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 1 2 3 — personal för detaljkunskaper om bokföring m. nr. C nivå 1—2: g bokföring och och redovisning (anslag och bemyndi- redovisning gande), beträffande bokföring sär— nivå 3: g, f skilt anknytningen till programbudge- tering samt FMV produktionsplane- ringssystem och budgetering, system S, ADB — personal för detaljkunskaper om granskning, sär- c nivå 1—2: g granskning skilt relationerna till sak- och inköps- nivå 3: g, f samt kontroll- och materielredovis- ningsverksamheter, avtalstolkning och -tillämpning, tillämpning av vissa skat- teförfattningar, ansvarsfrågor samt speciella problem rörande fakturor från svenska och utländska leverantö- rer; granskning och förvaring av säker- heter; personal i nivå 1 måste kunna även kassa-, bokförings- och redovis- ningstjänst 5. Organisations- funktion — lokaler utöver krav enligt bilaga D.3.5, punkt 2 och 3.1: kunskap om e f lokalbehov helst g såvitt och lokalpla- gäller organi- nering i sam- sation arbete med FortF rn. fl. och enheterna inom FMV, organisa- tion m. m. — tjänsteföre- utöver krav skrifter enligt bilaga D.3.5, punkt 3.1: allsidiga kun- e f skaper om FMV organi- sation och verksamhet — kontorsorga- utöver krav nisation enligt bilaga D.3.5, punkt 3.1 kunskaper om kon- nivå 2: c nivå 2 och 3: g torsorganisation, ar- betsmetoder, kontors— nivå 3: b och c maskiner m. m., blan- ketteknik, AR, KR, sta- tistik b g (helst) eller 6. Expeditions— utöver krav enligt bilaga D.3.5, punkt 1 och 3.1 f tjänstfunk— (som i denna funktion utsträcks till att gälla även tionen beträffande nivå 1): kunskaper om allmänna och enskilda handlingar, nivå 1—3: c g offentlighet och sekretess, registrering, distribu- nivå 4: a—c f tion, förvaring, arkivering och gallring 340 SOU 1973: 38

Funktion Krav (högst gymnasieskola) Utbildning Förvärvs- Verksamhet Erfarenhet sätt Nivå enligt personalöversikt tabell D.3.6 1 2 3 4 7. Intendents- utöver krav enligt bilaga tjänstfunk- D.3.5, punkt 1, 3.1 och tionen 3.2: beroende på uppgifterna nivå 2: c nivå 2: g kunskaper om ekonomi, inkö , ontorsmaskiner, nivå 3: a nivå 3:g loka er, utrustning med b—C möbler m. fl. inventarier, kommunikationer (telefo- ner), expenser, viss bransch- kännedom, i förekomman- de fall planering och led- ning av förrådsarbete, städ- ning m. m.

SOU 1973:38 341

Bilaga D.3.7 Förslag till kunskaps- och erfarenhetskrav för tjänster

lokal instans inom viss administrativ verksamhet. Regional-

(De särskilda arbetsuppgiftema kan fordra större förvaltningskunskaper än dem som enligt bilaga B.4.1 föl- jer av ställning som arbetsledare)

Befattning Krav Utbildning Förvärvssätt (kunskaper i) Erfarenhet 1 2 3 4

1. Befattningar i kameral tjänst (kassatjänst) Militär chef för kameral enhet (kassaenhet)

Civil chef för kameral enhet (kassatjänst)

Bokhållare vid kassa- avdelning (motsv.)

342

statlig förvaltning, all- män och ekonomisk, den egna enhetens roll

ekonomiskt och kameralt arbete (programbudget, re- dovisning)

statlig förvaltning, allmän och ekonomisk, den egna enhetens roll

ekonomiskt och kameralt arbete (programbudget, redovisning)

arbetsledning

statlig förvaltning, allmän och ekonomisk

ekonomiskt och kameralt arbete (redovisning)

utbildning för kompani- officer i kameral tjänst; därutöver särskild utbild- ning för utövande av tjänst i högre regional instans och tjänst som chef för vissa kameralavdelningar B b — c g c g lägst gymnasiaskola, ekonomisk linje c. d.; 3 utbildning i kameral tjänst i huvudsak motsva- rande den för kompani- officer i kameral tjänst g b — c g C g enligt bilaga B.4.1,

nivå 2 g

lägst grundskola, gärna gymnasieskola, ekonomisk linje e.d. b — c g,f b—Oc g,f

Befattning Krav Utbildning Förvärvssätt (kunskaper i) Erfarenhet 1 2 3 4 Biträde för avlöningsarbete lägst grundskola, gärna m. m. vid kassaavdelning gymnasieskola g (motsv.) statlig förvaltning, allmän och ekonomisk, den egna enhetens roll b - c g, 1" allmänna kontorsgöromål b — c g, f 2. Övriga befattningar Kontorsföreståndare lägst grundskola med lämp- (chef för detalj, expe- lig påbyggnad, helst gym- dition e. d.) nasieskola, ekonomisk linje e. (1. g statliiförvaltning, allmän och e onomisk, den egna enhetens roll b — c g, f verksamhetens grenar inom egen enhet b — c g, f arbetsledning bilaga B.4.1 g, f nivå 2—3 Chef för materielredovis- grundutbildning som ovan g nmgsenhet statlig förvaltning, allmän materielförvaltning, den egna enhetens roll b — c g, f förrådsbokföring, materielredovisning c g, f arbetsledning bilaga B.4.1 g, f nivå 3 Chef för ekonomisk grundutbildning som ovan g redovisningsenhet (rutinnivå) statlig förvaltning, allmän och ekonomisk, den egna enhetens roll b — c g, f ekonomiskt (kameralt) arbete (programbudget, redovisning) c 8, f arbetsledning bilaga B.4.1 g. f nivå 3 Chef för inköpsenhet grundutbildning som ovan g statlig förvaltning, allmän, den egna enhetens roll b g, f upphandlingskungörelsen an ra föreskrifter om upp- handling, sekretess b -— 0 g, f förhandlings- och avtalsteknik b - c g, f branschkännedom a — c g, f arbetsledning bilaga B.4.1, nivå 3 g, f Inköpare = chef för inköpsenhet, dock ej arbetsledning Registrator (motsv.) lägst grundskola, med mera kvalificerade all- gärna gymnasieskola g . männa kontorsgöromål, i vissa fall med arbetsledande uppgifter

343

Befattning Krav Utbildning Förvärvssätt (kunskaper i) Erfarenhet l 2 3 4 statlig förvaltning, all- män, den egna enhetens roll & f allmänna kontorsgöromål c g, f allmänna och enskilda handlingar, offentlighet, sekretess, registrering m. m., arkivering, gallring c g, f i allmänhet maskin- skrivning b — c g, f arbetsledning bilaga B.4.1, nivå 3 g, f Redogörare för materiel lägst grundskola med eller ekonomi, i vissa fall lämplig påbyggnad, med arbetsledande helst gymnasieskola, uppgifter ekonomisk linje e. d. g statlig förvaltning, allmän, den egna en- hetens roll b & f förrådsbokföring och materielredovisning c g, f ekonomiskt (kameralt) arbete (programbudget, redovisning) b — c g, f arbetsledning bilaga B.4.1, nivå 3 g, f Biträde för allmänt lägst grundskola g kontorsarbete statlig förvaltning, all- män, den egna enhetens roll a & f allmänna kontorsgöromål, maskinskrivning a — b g, f Biträde för ekonomiskt lägst grundskola, inriktat arbete gärna gymnasieskola ekonomisk linje e. cl. g statlig förvaltning, all- män, den egna enhetens roll a & f allmänna kontorsgöromål, iregel maskinskrivning a — b g, f ekonomiskt (kameralt) arbete (programbudget, redovisning) a — b &, f 344 SOU 193: 38

Kunskaps- och erfarenhets- specifikation

Anskaffningssektionen

Centralsektionen

sek- tekniska tions- detaljen chef

utrustnings- och försöks-

detaljen

inköps- detaljen

chef med- arbe-

tare

chef

medar- betare

chef

medar- betare

sektion— chef taljen

chef för plande— chef för normalie— detaljen

Grundläggande tekniska och andra kunskaper

Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 kolumn.-

Förvaltningskunskaper

(utöver vad som anges i bilaga B 4.1) anskaffningsprocessen företagsekonomi

projektledning.l

studie- och m sättningsarbete kontrollteknik

underhållstjänst

åpecialinriktade tekniska och andra kun- aper

medicinsk teknik

ADB-teknik

Militärt miljökunnande (utom militärmedicinskt) allmänmilitärt taktisk-tekniskt användningsmässigt underhållstekniskt

Militärmedicinskt miljökunnande

.Sfukvärdsmiliökunnande

Förutsätts förvärvade i erforderlig omfattning for anställningi anskaffningsverksamhet

Ta nod.-Duo ut).-0.01

o I

_D Ja .nu

ua.-D 0.9 'i' a_n o 0 T 9.009

N a — C

b b b

.co.colo a_n 00.013 U a

c—b

&

al.-oa u _D b

prin- cip enligt

C.l.5 kolumn

aina N 0 b

.oulnleu .onlulo

eu .Dlml ca 0 U_n-D

! u

3 a

styrelse

zulu.-o " _D a

' Utredningen förutsätter att a) kårbunden personal ingår i organisationen eniigt förslagen i kapitel B.2, b) personal i projektarbete inom projektets ram ges

tillräckligt militärt miljökunnande för att kunna lösa med projektet förenade arbetsuppgifter. ' Främst materielkunskap avseende sjukvårdsmateriel. 3 Tillkommer publikationsteknik — b, materielklassiticering - c.

Bilaga E.2.1 Förslag till kunskapskrav för tjanster inom anskaff- ningsverksamheten m.m. vid Forsvarets sjukvårds-

1. Tjänster vid sjukvårdsstyrelsen och militärområdesstab ' Kunskaps- och erfarenhets- specifikation

Underhållssektionen Kompani— ofticer vid sektions- underhållsdetalj tilldelnings- och ADB-enheten militärom- chef redovisningsdetalj rådesstab

detaljchef medarbe- detaljchef medarbe- detaljchef medarbe- tare tare tare

Grundlåmnde kunskaper (tekniska, ekonomiska m. m.)

Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 kolumn

Förvaltningskunskaper m. m. (utöver bilaga B.4.1) anskaffningsprocessen företagsekonomi materielredovisning

resurs lanering

under ållstjänst förrådsverksamhet avseende sjukvårds- materiel

kontrollteknik

underhåll av sjukvårdsmateriel i fred och krig

specialinriktade tekniska och andra kunskaper

medicinsk teknik ADB-teknik

systemarbete programmeringsarbete

Militärt miljökunnande (utom militärmedicinskt) allmänmilitärt taktiskt-tekniskt användningsmässigt underhållstekniskt

Militärmedicinskt miljökunnande

&ukvårdsmiljökunnande

Förutsätts förvärvade i erfordeng omfattning för anställning i tjänster avseende materielunderhåll och för- rådsverksamhet

aln—Du lsli I.ol .:: Iloi gul Igel nunna MD.-DUO

*? u a

I _D

c—b

N gul ul 01

_D | ul

5.0 | |

0 | | 1 |

'i'

o

*?

u U

ce | n

o

.o

I loco _D Utllu I,.oll 1.0 l i 9.0

0000 | | ..oloee NNUU (Ju-DUO

:) I |

u

n

..o

n

o

o

en |

b b b b b — — b

' Utredningen förutsätter att kårbunden personal ingåri organisationen enligt förslagen i kapitel H.2. ' Främst materielkunskap avseende sjukvårdsmateriel.

3 Avseende elektromedicinsk apparatur.

sjukvårdsmateriel

materielunderhåll och f

0

Bilaga E.2.2 Förslag till kunskapskrav för tjänster inom facken orra dsverksamhet avseende

2. Tjänster vid sjukvårdsförråd

Kunskaps- och erfarenhets- Förrådsföre- Förrådsmästare Förrådsförman Förrådsman

specifikation ståndare vid vid sjuk- vid sjuk- vid sjukvårds- centralt sjuk- vårdsförråd vårdsförråd förrad vårdsförråd

Kunskaper och erfarenheter, anpassade till sjukvårds-

materielen och dess krav, motsvarande i bilaga C.4.1 p. 2 upptagen tjänst såsom: förrådsför- förråds- förråds- förrådsman valtare mästare förman

Kunskapskrav Personal för funktionen

ledning projektering konstruktion upphandling kontroll- provning (teknisk beredning) (inköp) verksamhet

i nivå1

1 2 l 2 31 2 312 1 21 2 BK BK BKBK BKBKBK BKBKBKBKBKBKBK

Utredningen förutsätter att fortifikationsofficerare ingåri organisationen

Gmndläggande tekniska kunskaper g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g g — g —

Specialinriktade tekniska kunska- per se g g ggf g ggfgf g gg————f gfgg—f —

Arbetsledarkunskaper enligtbilagaB.4.1kolumn: 1 1 2 2 1 1 2—3 2—3 — — l 1 2—3 2—3 — — 1 l 3 3 l l 3 3 1 — 2—3 —

regional instans ningsverksamheten i central, regional och lagre I |

Förvaltningskunskaper (utöver vad som anges i bilaga B.4.1) byggprocessen

resursplanerin

studie- och målsättningsarbete nätplanering funktions— och kostnadsanalys projektledning

Il ml || 1 | nnlnl ! | | = | m nnlnl

I

| nnnnl

|

I

4

m & Dalarna nalens || || Dammmu nunnan 009932 009999 | | oadnnu uuoooo uuoouo onannm UQDDDN uouonn ouuopn

Övriga kunskaper och erfarenheter fortifikatorisk krigsplanläggning

] I | | i | | i | i | I | | | | | | | I & I O

Militärt miljökunnande allmän militärt taktiskt-tekniskt användningsmässigt underhållstekniskt

| i n a | | a

l uuuo I & anal n?n 999 | II &I ml ll || || T' nuna Dima 9999 il Il alma | 3399 DNDD uuoo nama DDNN ? 0399 ounn

| nnnn I

* Nivå 1: sektionschef (motsv.) Nivå 2: handläggare Nivå 3: övriga _ åiägsååååfrjekt ) i objekten ingår installationer av olika slag.

Bilaga F.2.1 Förslag till kunskapskrav for tjanster inom anskaff-

Kunskapskrav

Personal för funktion

underhållsberedningl underhållsledning2 instruktioner

kontroll

und erhåil drift underhåll drift under- drift

håll

under- drift

håll

i nivå3

1 2 121 2 12121

BK B KD BK B KD KB D

Grundläggande tekniska kunskaper Specialinriktade tekniska kunskaper Arbetsledarkunskaper enligt bihga B.4.1 kolumn:

Förvaltningskunskaper (utöver vad som anges i bilaga B.4.1) byggprocessen

resursplanerinå

studie- och m sättningsarbete

nätplanering

funktions— och kostnadsanalys

projektledning

Militärt miljökunnande allmän militärt taktiskt-tekniskt användningsmässigt underhållstekniskt

Utredningen förutsätter att fortifikationsofficerare ingår i organisationen 5 g g g 3 g 2 S S 2 5 5 g 5 g

sgfgfgsgfgf sgff 1122121122 2232

v—

1 i l i

Inlnn | | sauna annonsen undanta (UNDER!!! ononnn unonnn Iaamnl anoulas: unusual manual ununnl onunnl

—a

0000 II I I nu nu

b a b c

**”? annu annu:

I mean

|

*? mann maan D..-DUO I

en

nunna *? nmnn

0000

—b b—a — a —a —

lgga]

! renal

43.-DDD _DUUO

' Underhållsberedning är sådan teoretisk och praktisk verksamhet som har till syfte att samla, bearbeta och presentera kunskap och erfarenhet inom

underhållsområdet.

' Underhållsledning är sådan verksamhet av styrande och uppföljande art som erfordras i central instans för verksamheten vid regionala och lokala myndigheter.—

* Nivå 1 = sektionschef (motsv.) Nivå 2 = handläggare

B = befästningsobjekt K = Kasemobjekt D = fastighetsdrift

..

Bilaga F.3.1 Förslag till kunskapskrav for tjanster inom facket fastighetsförvaltning i central instans

Kunskapskrav Personal för funktionen

sektion 8 byggnadskontor

ledning teknisk ledning ledning konsult- verkställande projektering, verk- upphandling, kontroll samhet

inivå' 1 2 1 2 3 1 2 2 l 2 3

Utredningen förutsätter att fortifikationsofficerare ingår i o isationen Grundlägande tekniska kunskaper g g g g g g rgzån g g g g

kontor fastighetsförvaltning regionalt och vid byggnads-

Specialinriktade tekniska kunskaper g g g f g f g f f g g Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.1 kolumn 1 l 1 2 — 1 l 2 l 2 —

Förvaltningskunskaper (utöver vad som anges ibilap B.4.1)

byggprocessen

resursplanering

nätplanering

generalplaner

statförslag

amn

D_D-D | | nnnul uunno a_n-DUO

llull ni I NHs-DU tuo-9.00 nnnnu Ilill 'i' Nu.-0.0

Ovriga kunskaper och erfarenheter fasti hetsunderhåll (teknologi, utförande, upp öljning b — — — —

|

| n o o ()

Militärt miljökunnande allmän militärt taktiskt-tekniskt användningsmässigt underhållstekniskt

c—b —

c—b a— b—a a—

a— a— a— a— a— a—

llll | | | naima namn | '? 0 0000

ooo—O ouuo

' Nivå 1 = sektionschef, byggnadsdirektör Nivå 2 = avdelningschef (motsv.), 1. drifting och drifting vid förband Nivå 3 = övriga

Bilaga F.3.3 Förslag till kunskapskrav för tjänster inom facket fastighetsförvaltning i lägre regional och lokal instans

Kunskapskrav Personal för funktionen ledning verkställande befästnings- övri underhåll drift objekt jekt Utredningen förutsätter att fortifikations- officerare ingår i organisationen Grundläggande tekniska kun- skaper g g g g Specialinriktade tekniska kunskaper g g f g Arbetsledarkunskaper enligt bilaga B.4.2 kolumn 1 l 3 — 3 —- Förvaltningskunskaper (utöver vad som anges i bilaga B.4.2) byggprocessen b b — — resursplanering c c a e generalplaner c c — b statförslag c c — b Övriga kunskaper och erfa- renheter fortifikatorisk krigsplan- läggning c — — — ledning av utbildning i trupp- befästningsarbeten c — — -— Militärt miljökunnande allmän militärt c b a— a— taktiskt-tekniskt c a — — användningsmässigt c a a— a- underhållstekniskt c a a— a—

' Befattningshavare med ”potentiella uppgifter" hänförs till kolumnen för befästningsobjekt.

SOU 1973:38

351

Bilaga G.2.1 Allmänna krav på förvaltningsutbildat yrkesbefäl,

kompetensgrupp A

Krav Kunskaper och er- Förväns- farenhetsnivå sätt

1 2 ' 3 ” 4 Miljökunnande erfarenhet från trupp- och stabstjänst under minst 8 år g erfarenhet från förvaltningstjänst i lägre regional instans g Krigsförvaltning och operativ underhållstjänst beredskapslagar e f stab stjänst e f underhållstjänstens bedrivande inom krigsmakten — främst på

regional/lokal nivå c f totalförsvarets resurser för underhåll och försörjning b c f Totalförsvarets ledning och organisation a b f Sam ordning och ledning av förvaltnings- och uh-tjänsten inom

krigsmakten c f Verksamheten inom högkvarteret, militärområdet och

lägre regionala instanser a b f Underhållstaktik underhålls- och basförbanden samt dess användning c f trafik- och transporttjänst b f Krigsplanläggning e f Kupp- och mobiliseringsplanläggning c f Förvaltning i fred förvaltningslagar och andra allmänna förvaltningsbestämmelser c f medels- och materielförvaltning c f planläggning och ledning av den fackmässiga förvalt-

ningstjänsten c f Det civila näringslivets struktur, organisations- och

arbetssätt b f Arbetsmarknaden (även i krig) b f Materielkännea'oni' ammunition tygmateriel beklädnadsmateriel livsmedel och förplägnadsmateriel a—b3 f drivmedel och drivmedelsmateriel sjukvårdsmateriel fortifikationsmateriel 352 SOU 1973:38

Ekonomi nationalekonomi företagsekonomi inkl. bl. a. — försvarets planerings- och ekonomisystem — verksamhetsplanering

— budgetering — redovisning

Personaladministration personaladministrativ planering arbetsledning

förhandlingsteknik arbetsförhallande och arbetsmiljö företagsdemokrati

Prognos- och planeringslära Produktionsplanering

Miljövårdslära

Den offentliga statliga och kommunala förvaltningen

(':

OOOOO

U'U'U'

"'i'-'t

"” "'t "& "” *"”an

' Kompetensgivande utbildning. * Vidareutbildning. 3 Främst organisationsbestämmande materiels funktion och prestanda för stridsvärdesanalys.

23—SOU 1973:38

353

Bilaga G.2.2 Allmänna krav på förvaltningsutbildat yrkesbefäl,

kompetensgrupp B

Krav Kunskaps-/ Förvärvs- erfarenhets- sätt nivå

Miljökunnande erfarenhet från trupptjänst under minst 10 år g

Underhållstjänst

på brigadnivå a f

Krigsplanläggning a f

Kupp- och mobiliseringsplanläggning (fackplaner) b f

Förvaltningi fred förvaltningslagar och andra bestämmelser b f

medels- och allmän materielförvaltning b f planläggning och ledning av fackmässiga förvaltningstjänsten —

förradsdrift, utbildning, förnödenhetsredovisning e f

Materielkännedom ammunition b f tygmateriel b f intendenturmateriel b f sjukvårdsmateriel b f fortmateriel b f

Företagsekonomi inkl. bl. a. — försvarets planerings- och ekonomisystem b f — budgetering b f

— redovisning b

Personaladministration

planering a f arbetsledning e f arbetsförhållande och arbetsmiljö c f företagsdemokrati b f

Föreståndareu tbildning explosivämnen (: f radiologiska ämnen c f

brandfarliga varor c f

354 SOU 1973:38

Bilaga G.3.1 PKU förslag till förändringar av mariningenjörkåren

Förslag till förändringar Förändring i förhållande till läget den 1 juli 1973

tillkommande ma- ändringar av riningenjörer totala antalet med tele- och mariningen- elektroteknisk jörer grundutbild- ning PKU delbetänkande 1 5 —7 Tillkommande tjänster vid underhållsenheten i huvudav- delningen för marinmateriel, jfr kapitel C.2 (ej behandlat i delbetänkande l) — 2' ÖrlBS maskin- och elsektion, eldetaljen l 1 erBV telesektion, radio- och radardetaljen 1 1 OrlBV verkstadsavdelning, planeringsenheten — 1 ÖrlBO verkstadsavdelning, planeringsenheten — l OrlBO verkstadsavdelning, televerkstaden -l 1.hkpdiv., divisionsingenjören — —1 l.hkp div., chef kontrolldetaljen — —l 2.hkpdiv. , divi sion singenjören - —l 2.hkpdiv., chef kontrolldetaljen — —l Utredningen föreslår vidare att följande för närvarande alternativa tjänster förändras till exklusivt civilmilitära: — vid örlogsbasernas tekniska förvaltningar: endera av tjänsterna som chef för teknisk förvaltning eller chef för planeringssektion (jfr kapitel C.3) — 3 — vid örlogsbasernas tekniska förvaltningar: chef för telesektionen 3 3 — vid planeringsdetaljerna i kustartilleriförsvarens materielenheter — 5

' I kapitel C.2 har behovet av mariningenjörer beräknats till tre. En tjänst för mariningenjör har tagits upp i delbetänkande 1, varför två ytterligare enligt utredningens uppfattning bör tillkomma.

SOU 1973:38 355

Bilaga G.3.2 Förslag till krav på förvaltningskunskaper för civil- militär ingenjörpersonal

Kunskapskrav Kolumn '

1 2 3 Miljökunnande erfarenhet från tjänst i tekniska befattningar — 2—4 är ca 10 år Grundlägande tekniska kunskaper lägst 4-årig teknisk gymnasieutbildning x x — d: 0, kompletterad med specialkurser — — x

Specialinriktade tekniska kunskaper i erforderlig om fattning för tjänst avseende . — drift och underhåll x

x x — anskaffning — (x) x Arbetsledarkunskaper enligt kapitel C.1 —C.3 Förvaltningskunskaper enligt kapitel C. 1 —C.2 Övriga kunskaper och erfarenheter — i allmänhet enligt kapitel C.1 _ materielunderhåll i fred och krig enligt kapitel C.2 — materielunderhållsteknik enligt kapitel C.3 — produktionsteknik enligt kapitel C.3 — krigsförvaltning och operativ underhållstjänst — a b —- totalförsvar — — b — kupp- och mobiliseringsplanläggning a b c

Kolumn 1 avser grundutbildning Kolumn 2 avser första vidareutbildning * Kolumn 3 avser kunskapskrav som bör vara uppfyllda vid urvalsbefordran.

356. SOU 1973: 38

Bilaga H.3.1 Undersökning av personalomsättningskostnader

Utredningen har genomfört en särskild stu- die av personalomsättningskostnaderna. Den har omfattat besök vid ledande industrieri syfte att få del av deras erfarenheter samt egna studier, utgående från en av verkstads- föreningen utarbetad modell, vilken av ut- redningen anpassats i erforderliga delar till behoven vid analyser inom krigsmaktens förvaltningsverksamhet, se nedan. Totalt har 35 analyser genomförts, fördelade på olika nivåer inom de av utredningen berörda facken/funktionerna. Resultaten av det i och för sig stora antalet undersökningar måste användas med försiktighet med hänsyn till att antalet analyser per fack, funktion och nivå blir litet i den heterogena förvaltnings- organisationen. De personalomsättningskost- nader som erhållits stämmer dock väl med motsvarande undersökningar i industrin, var- för de bör kunna ligga till grund för utred- ningens bedömningar. Resultatet framgår av tabell 1.

Undersökningarna har endast omfattat personal vid FMV samt i de fack för vilka FMV har fackansvar. Resultaten torde dock gälla även annan förvaltningsverksamhet.

Avvikande från en relativt homogen bild är några extrema specialistfall. Omsättnings- kostnaderna vid byte på sådana tjänster kan vid extern rekrytering bli mycket stora (storleksordningen 150 000 kr). Det synes som om de ifrågavarande tjänsterna är isole- rade och så specifika, med krav på så lång

SOU 1973:38

Tabell ] Personalomsättningskostnader i krigsmaktens förvaltningsverksamhet

Funktion, verk- Storleksordningen per individ av samhet m.m. kostnaderna per personalomsätt- ning vid intern rekry- extern rekry- tering tering

Lägre admini- strativ verksam- het, enklare materielunder- håll, verkstads- drift, för- rådsverksamhet

Kvalificerad administrativ verksamhet, materielanskaff- ning, kvali- ficerat mate- rielunderhåll

6 000—12 000 10 000— 20 000

15 000—30 000 50 000—100 000

utbildning m. m. att verksamheten vid en eventuell personalomsättning på en sådan tjänst kommer att störas kraftigt. Organisa- tionen bör i sådana fall ändras så, att det finns rimliga möjligheter till intern rekryte- ring. Undersökningsresultatet visar också att denna princip allmänt sett från rent ekono— miska utgångspunkter bör tillämpas. De vins- ter organisationen gör vid intern i förhållan- de till extern rekrytering härrör framför allt från den kortare inskolningen samt minsk- ningen av ”förlorade täckningsbidragen”. En speciell post som vid undersökningar av detta slag får stor effekt är den s. k. glapp-

357

kostnaden. Sådan föreligger alltid. Den mins- kas enklast genom förändrade rutiner och snabbare beslutsprocess vid ”personalarbe- tet”.

Modell för undersökningar av kostnader för personalomsättning i förvaltningsverksamhet

1. Rekryterings- och introduktionskostna- der

— Kostnader för personalenheten (motsv.) Löner, lönebikostnader och administra- tionskostnader inkl. annonskostnader, för personalenhetens (motsv.) personal — Kostnader för den ”egna” enheten Löner, lönebikostnader och administra- tionskostnader vid egen enhet (föredrag- ningar, förberedelser för dessa m. m.

— Introduktionskostnader Löner, lönebikostnader för introduktion av nyanställd (tid avseende nyanställd, arbetsledare, arbetskamrater, chefer, per- sonalenhet; eventuella introduktionsakti- viteter, introduktionsskrift m. m.).

— övriga kostnader — Eventuella personalvårdsåtgärder

2. Inlärningskostnader

— lnskolningskostnader Lön, lönebikostnader under inskolning jämte kostnaden/elev vid skola, kurs etc.

— Extra insatser av instruktörer, arbetsleda- re, produktionstekniker och kontrollanter Lön, lönebikostnader för berörd personals extra insats i jämförelse med van arbets- styrka för instruktion etc.

3. ”Färlorade täckningsbidrag”

— ”Förlorade täckningsbidrag”

Mertiden för lösande av eller oförmågan att lösa arbetsuppgiftema under inlär- ningstiden (fördröjning). Löner, lönebikostnader för den anställdes ”inproduktiva” tid samt för andra som belastas av merarbetet. Arbetsuppgifter som förskjuts uppskattas ilön och lönebi-

358

kostnad. Konsultkostnader kan tillkom— ma.

”Glappkostnad”

Lön för "glapprum" mellan två anställ- ningar. Eventuella "kedjereaktioner" i andra led bör beaktas såväl här som under ”Förlorade täckningsbidrag”,varvid löne- bikostnader måste inräknas i därvid till- kommande lönekostnader. Konsultkostna- der kan tillkomma. Andra ”förlorade täckningsbidrag” Konsekvenser utom enheten bör beaktas (t.ex. minskad produktion /motsv./ vid självbärande enheter; senarelagda beställ- ningar, senarelagda försök etc. med konse- kvenser i ökade löner, högre priser m. m.)

SOU 1973:38

Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 37. Miljövårdens informationssystem. Statskonto- 2. Högskolan. U. rets förstudie. Jo.

3. Högskolan. Sammanfattning. U. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam- 4. Fastighetstaxering. Fi. het. Fö.

5. Museerna. U.

6. Data och naringspolitik. |.

7. Trygghet i anställningen. ln.

8. Radio i utveckling. U.

9. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstu-

dier inom vuxenutbildningen. U.

10. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare)

11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm- ningsiaktorer. U.

12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högsko- leutbildning. U. 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju.

14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H.

16. Samhället och filmen. Del 3. U.

17. Teknisk översyn av studiemedelssvstemet. U.

18. Styrelserepresentation för bankenställde. Leg— teknisk översyn. Fi.

19. TRU: s försöksverksemhet 1967—1972. U.

20. Varudeklaration — ett medel i konsumentpo- Iitiken. H.

21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi.

22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestäm- melser. Ju.

24. Boendeservice 7. ln.

25. Unga lagöverträdare Ill. Ju.

26. Lag oeh rätt i grundskolan. Ju.

27. Sanering lll. ln. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Ja'rn- och metallmanufakturindustrin under ?Otalet. |.

30. Järn- och metalImanufakturlndustrin under 70-talet. Bilagor. !.

31. Revisnon av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. Ju.

32. Vägtrafiken —— kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m.m. Fi,

34. Flygvapnets befäl. Fo.

35. Kriminologisk forskning. Ju. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo.

SOU 1973: 38

Systematisk förteckning

Justitiedepertementet

Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrött Xll. [22]

Bättre överblick över och andra bestäm» melser. [23]

Unga lagöverträdare III. [25] Lag och rätt i grundskolan. [26] Revision av vattenlagen, Del 3. Vettenförbud. [31] Kriminologisk forskning. [35]

lagar

Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [34]

Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. [38]

Kommunikationsdepartementet Vägtrafiken — kostnader och avgifter. [32]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Styrelserepresentation för bankanställda. Legtek- nisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn— digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m.m. [33]

Utbildningsdepartementet

Litteraturen i Separat bilagedel litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8]

Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier

skolan. 4 till

inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutrednlngen. Reklam lll. Ställningstagen- den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [1 1l Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU: s försöksverksamhet 1967—1972. [19]

Jordbruksdepartementet

Mål och medel i skogspolitiken. [14] Millökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informa— tionssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövår- dens informationssystem. Statskontorets förstudie. [37l

Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel | konsumentpolitlken. [20l

lnrikesdepartementet Trygghet | anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] Sanering III. [27]

Industridepartementet

Data och nårmgspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Jarn— och metall- manufakturindustrln under 70—talet. [29] 2. J'arn- och metallmanufakturindustrin under 70talet. Bi- lagor. [30]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BIBL. 1973 .

SOU 1973: 38

WE L ”a'-___...”"h—n .. Allmänna Förlaget KUNGL ller. » ISBN 91—3e-ore1e R il P' '