Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 18 december 1975 bemyndigade regering— en chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en sak— kunnig med uppdrag att utreda frågan om registrering

av fritidsbåtar .

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 5 februari 1976 som sakkunnig kulturchefen i Stockholm, direktören

Bengt Schelin .

Som experter åt den sakkunnige förordnades den 5 februari 1976 departementsrådet Börje Alpsten, departements— sekreteraren Håkan Boberg, hovrättsrådet Lennart Sjöstedt

samt avdelningschefen Fredrik Trotzig.

Den 6 maj 1976 entledigades Håkan Boberg från uppdraget att vara expert i utredningen . Samma dag förordnades departementssekreteraren Kjell Nyman att fr.o.m. den

7 maj 1976 vara expert i utredningen.

Till sekreterare åt den sakkunnige förordnades den

5 februari 1976 överingenjören Olof Hörberg.

Avdelningsdirektör Magnus Berg, statskontoret, har med— verkat i beredning av frågan om registerutformning, sett

ur teknisk och ekonomisk synpunkt.

• Sida 4
•  Original

Utredningen antog namnet Utredningen om registrering

av fritidsbåtar (URF) . Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande.

Till betänkandet fogas särskilt yttrande av experterna

Alpsten och Nyman.

Stockholm i juni 1977

Bengt Schelin /Olof Hörberg

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning .9

Fritidsbåtutredningen ............... .... 18 Utredningens förslag .................... 18 Remissyttranden ..18 1.2 .1 Behovet av registrering . . . . . . . . . . . . 14 1 .2 .2 Registreringens omfattning . . . . . . . . . 15 1 .2 .3 Registreringens organisatoriska

uppbyggnad .......................17

Utredningen om registrering av fritids— båtar ..................................19 Utredningens direktiv ...................19

Utredningsarbetets uppläggning . . . . . . . . . . . 20

Fritidsbåtbeståndet .....................23 Fritidsbåtundersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Hushållens inköpsplaner . . . . . . . . . . . . . . . . .30

3 Annan information 33 4 Nuläge ................................35

5 Prognos ...............................38

Behovetavregistrering .................41 Planeringsunderlag .....................41 4.1.1 För statliga myndigheter ....... ....41

4 .1 .2 För kommunala myndigheter . . . . . . . . 43

• Sida 6
•  Original

4.2

Övervakning och identifiering............'.Ä7 4.2.1 Sjöräddning.......................47 4.2.2 Trafikövervakning.................5O 4.2.3 Sjöfynd...........................50 4.2.4 Stöld.............................51 4.2.5 Olaga införsel.....................52 4.2.6 Identifieringshjälpmedel............52 Avgiftsuppbörd..........................54 Övrigt ...55

Några olika registertyper ................61 Båtregister' 62

Föreningsregister...”..................63

3 Sjöfartsregistret .......................64 Bilregistret 67

Registreringsprocessen..................69 Information och utbildning................70 Registeruppläggning.....................71 Drift 72

Uppföljning.............................72

Registreringsalternativ . . . . . . . . . . . . . . . . . 75

Alternativ 1

7.1.1Planeringsunderlag................77 7.1.2 Identifieringshjälpmedel ...........79 7.1.3Avgiftsuppbörd 80 7.1.4Kostnader........................81 Alternativ2 ............................82 7.2.1 Planeringsunderlag ......'..........83 7.2.2 Identifieringshjälpmedel ...........83 7.2.3Avgiftsuppbörd ...................83 7.2.4Registerinnehå1184 7.2.5 Databehandling_...................85 7.2.6 Kostnader........................86

• Sida 7
•  Original

7.3

Alternativ3 ..... 88 7.3.1 Planeringsunderlag ............... 89 7.3.2 Identifieringshjälpmedel ”n...... 89 7.3.3Avgiftsuppbörd ................... 89 7.3.4 Registerinnehåll.................. 90 7.3.5 Databehandling 91 7.3.6Kostnader 93

Sammanställning....................... 95

Utredningens överväganden och förslag . . . 97 Behovetavregistrering................. 97 8.1.1 Planering ....................... 98 8.'1.2Identifiering......................1OO 8.1.3Avgiftsuppbörd ...................102

Utredningens alternativ . . . . . . . . . . . . . . . . .107

3 Valavalternativ 109

8.3.1 Registeruppgifter.................109

8 .3 .2 Registeravgränsning . . . . . . . . . . . . . .113

4 Uppföljning 114

Utredningensförslag ...................115 8.5.1 Planering 115 8.5.2 Identifiering .....................115 8.5.3Avgiftsuppbörd...................116

Särskilda yttranden

Nr1av BörjeAlpsten .119 Nr2av KjellNyman 129

Bilaga 1 Fritidsbåtutredningens betänkande,

Kapitel 10 Registrering . . . . . . . . . . . . .137

Bilaga 2 Sjöfartsverkets identifieringssystem .159

Bilaga 3 Utformning av båtmärke . Exempel . . .163

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Sammanfattning

Antalet fritidsbåtar i Sverige hösten 1976 kan enligt ut— redningen uppskattas till ca 700 000. Det årliga netto— tillskottet har under senare år uppgått till ca 40 000 bå— tar. Antalet uttjänta båtar uppskattas till drygt 10 000 per år. Under perioden 1975 — 1980 torde försäljningen

komma att uppgå till ca 200 000 enheter.

Utredningen har, när det gäller registrering av fritids— båtar, utformat tre alternativ. Alternativen medger en behovsanpassad stegvis utveckling av samhällets åtgärder. Samtliga alternativ tillgodoser främst följande behov,

men i olika hög grad och med olika medel.

o Planeringsunderlag för samhällets myndigheter. o Identifiering av fritidsbåt vid sjöräddning, sjöfynd, m . m .

o Uppbörd av båtavgift och kontroll av att denna erlagts.

Alternativ 1 skall ses som ett grundalternativ. Enligt detta erfordras inte något register över fritidsbåtar utan endast ett enkelt adressregister för avgiftsavisering, om

båtavgift skall erläggas.

I alternativ 2 tillkommer ett enkelt datorbaserat fritids— båtregister. Detta ger möjlighet att i begränsad utsträck— ning ta fram statistik beträffande de båtar och båtägare

som registrerats .

Datorbearbetningen sker med relativt långa tidsintervall.

Vid dessa framställs utdrag av hela båtregistret på ett

• Sida 10
•  Original

slags fotofilmkort, s k mikrofiche, som sänds till dem som ofta behöver ha tillgång till registerinformation. Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i befintliga ADB—system för administration av förenings—

register .

I alternativ 3 används ett avancerat datorsystem. Detta möjliggör bl.a. lagring av fler uppgifter om båtarna än

i alternativ 2. Härigenom blir det möjligt att — beroende

av registrets omfattning och innehåll — ta fram ytterligare statistik beträffande de båtar och båtägare som registrerats. Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter

i bilregistersystemet. Detta förutsätts även kunna ut—

nyttjas för uppläggning och drift av ett fritidsbåtregister.

Engångskostnaderna för alternativen 1, 2 och 3 varierar mellan ca 30 och ca 55 kronor per båt, räknat per 100 000

båtar. För 400 000 båtar blir motsvarande kostnad 10 —

30 kronor per båt.

Den årliga driftkostnaden beräknas i alternativ 1 till 3 — 4 kronor, i alternativ 2 till 8 — 9 kronor och i alternativ 3

till 12 — 14 kronor per båt, beroende på det totala antalet båtar som omfattas av registreringen. [ dessa kostnader ingår inte kostnader för samhällets kontroll av efterlev—

nanden av utfärdade bestämmelser. Utredningen föreslår beträffande planering och identifiering:

0 Med lämpligt tidsintervall genomförs en riksomfattande statistisk undersökning beträffande hela fritidsbåtbe— ståndet.

o Undersökningen utförs i samband med en av andra skäl

/_

bedriven och bekostad undersökningÅ ' o Kommunala myndigheter organiserar vid behov särskilda

båtplatsköer samt permanenta samarbetsorgan (båtråd)

med företrädare för båtorganisationerna inom kommu—

ne rna .

• Sida 11
•  Original

0 Alla fritidsbåtar bör vara försedda med skyltar med ägarens namn, adress och telefon, utförda och anbring— ade enligt polisens rekommendationer i broschyren "Skydda din båt" .

o Båtägare och båtklubbar medverkar i ökad utsträckning till att båt förses med båtens namn och hemort och att man då eftersträvar att båtar av samma typ från en och samma hemort inte får samma namn. vo Det identifieringssystem, som sjöfartsverket tagit fram, utvecklas att gälla alla båttyper som i någon större ut—

sträckning kan bli böremål för sjöräddningsinsatser.

Om det beslutas att båtavgift skall erläggas, erfordras en metod för avgiftsuppbörd och för kontroll av att avgiften

erlagts. Enligt alternativ 1 försäljs ett märke, som an— bringas synligt på båten. Detta märke erfordras i samt—

liga alternativ .

Metodiken för uppbörd av avgift och kontroll av att denna

erlagts, föreslås bli följande.

0 Den myndighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor lämnar information om avgiftens syfte och om erforder— liga åtgärder 'i detta sammanhang.

Informationen upprepas i erforderlig omfattning. Avgiften erläggs på posten före den 1 maj varje år. Som kvitto erhålls ett märke enligt exempel i bilaga 3. o Märket, som är självhäftande, anbringas väl synligt på båtens vänstra sida (babord), så att det kan observeras på håll under färd men också vid stillaliggande i hamn.

0 Kontroll av att avgift erlagts, sker i samband med

trafikkontroller o . d .

Den tidigare fritidsbåtutredningen, som avlämnade sitt be— tänkande år 1974, föreslog att en årlig grundavgift (20 kr) skulle erläggas av alla båtar som framdrivs med motor

eller segel . En tilläggsavgift (30 kr) skulle erläggas av

• Sida 12
•  Original

alla båtar med minst 10 hästkrafters motor eller 10 kvad— ratmeters segel. Om fritidsbåtutredningens förslag ge— nomförs skulle grundavgift för närvarande erläggas av ca 420 000 båtar. Tilläggsavgift skuller erläggas av ca

170 000 båtar.

Utredningen om registrering av fritidsbåtar föreslår, om båtavgift skall erläggas i huvudsaklig överensstämmelse med fritidsbåtutredningens förslag, att alternativ 1 skall tillämpas. Detta innebär, att något register över fritids— båtar inte behöver läggas upp. För avgiftsavisering in— rättas ett enkelt adressregister i likhet med vad som gäl—

ler för jaktkort .

Om det för vissa fritidsbåtar beslutas om en årlig avgift som är avsevärt högre än den som angavs av fritidsbåt— utredningen, bör dessa båtar registreras. En registrering bör då begränsas till båtkategorier som i första hand an— vänds i kustfarvatten och de större insjöarna. I annat fall måste en betydande utbyggnad ske av övervaknings—

resu PSG rna .

Ett sådant register bör därför i ett första skede endast omfatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters motor— styrka och alla segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta (krysställ). Registret bör utformas enligt alter— nativ 3, dvs på samma sätt som bilregistret. Det skulle

komma att omfatta ca 100 000 båtar i nuläget.

Vissa båtar bör kunna befrias från en båtavgift om en sådan införs, t.ex. båtar som ägs av samer, fiskare och bofast skärgårdsbefolkning eller som används i organiserad ung—

doms— eller id rottsverksamhet .

• Sida 13
•  Original

1. Fritidsbåtutredningen

Fritidsbåtutredningen, som tillsattes den 29 juni 1970, lade fram sitt betänkande Båtliv, Samhället och Fritids—

båtarna (SOU 1974: 95) den 10 december 1974. 1 .1 Utredningens förslag

I betänkandets tionde kapitel behandlas utredningens över—

väganden och förslag beträffande registrering av fritids—

båtar. Se bilaga 1.

Utredningen föreslog en obligatorisk registrering av alla segelbåtar och motordrivna båtar som mera stadigvaran—

de används inom svenskt sjöterritorium, om dess ägare

har hemvist i Sverige eller båten har hemmahamn i riket. Antalet registreringspliktiga båtar uppskattades vid re— gistreringens införande till ca 360 000.

Registret över fritidsbåtar skulle enligt förslaget sam—

ordnas med fartygsregistren vid Stockholms tingsrätt.

Utredningen anförde, att om principbeslut fattas att in— rätta ett fritidsbåtregister i huvudsaklig överensstäm—

melse med utredningens förslag, borde en särskild ar— betsgrupp tillsättas för att utreda ett stort antal detalj— frågor som rör registrets innehåll m m.

1 . 2 Remissyttranden

Drygt 60 remissinstanser har lämnat yttrande över fri—

• Sida 14
•  Original

tidsbåtutredningens betänkande . Flertalet av dessa in— stanser har ägnat frågan om obligatorisk registrering

stort intresse .

Flertalet remissinstanser tillstyrkte i princip en regist— rering, men de flesta gjorde dock erinringar beträffande utredningens förslag. De i yttrandena framförda synpunk— terna är i hög grad divergerande på vissa väsentliga punk—

ter.

I sammandrag redovisas i det följande remissinstanser— nas synpunkter på behovet av registrering samt dess om—

fattning och organisatoriska form. 1.2.1 Behovet av registrering

Utredningen ansåg att en registrering skulle ge det er— forderliga underlaget för planeringav en statlig och kommunal satsning på bl a hamnbyggande enligt utredning— ens förslag. Registreringen och den därmed sammanhäng— ande numreringen av vissa fritidsbåtar skulle vidare un— derlätta spaning efter t ex saknade båtar, möjliggöra uppföljning av föreslagen frivillig förarutbildning m, nr.. och öppna en möjlighet till direkt information till båt—

ägarna i t ex sjösäkerhets— och sjötrafikfrågor.

Överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen och generaltull—

styrelsen anförde att registrering skulle ge ökade möjligheter till övervakning och identifiering av fritids—

båtar .

Bland de övriga remissorgan som ansåg att det förelåg ett behov av registrering, kan i övrigt nämnas s tatens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Stock holms län,

Södermanlands län, Kalmar län, Göteborgs och Bohus

län och Värmlands län liksom Tjänstemännens central—

organisation, riksskatteverket och Sveriges riksidrotts—

• Sida 15
•  Original

förbund .

Sjösäkerhetsrådet ansåg — i de fem fall de anförda skälen för en obligatorisk registrering låg inom ramen för dess kompetensområde — att argumenteringen för en registre—

n'rg var mycket svag .

Sjöfartsverket ansåg att intet av de i utredningen anförda skälen för registrering — bortsett från som bokförings— underlag för båtavgift — ensamt hade den bärkraft att det kan motivera registrering. Statskontoret kände tveksam— het beträffande motiven för och konsekvenserna av en re— gistrering men awisade inte förslaget, om registrering krävs för uppbörd av avgift kombinerad med ytterligare bärande motiv. Ytterligare några remissinstanser, bl a riksrevisionsverket , statistiska centralbyrån och konsu— mentverket anförde tveksamhet med främst motivet att kostnaderna för registret borde vägas mot nyttan och syfta av detsamma. I dessa fall uteslöt dock remissorganen inte behovet av registrering för uppbörd av en eventuell båt— avgift, vilken dock inte av nödvändighet måste införas i av

utredningen föreslagen form.

Bland dem som ej anslöt sig till förslagen beträffande en obligatorisk registrering märktes främst företrädare för den organiserade båtsporten. Sjösportens samarbetsdele— M ansåg att kostnaderna inte motsvarar de fördelar

som kan nås men att registrering kan underlätta en even—.

tuell avgiftsuppbörd .

1 .2.2 Registreringens omfattning

Utredningen föreslog registrering av alla fritidsbåtar, framdrivna med motor eller segel ." Ett flertal remiss— instanser lämnade synpunkter i denna del. Utrednings—

förslaget stöddes eller lämnades i stort utan erinran av

• Sida 16
•  Original

bl a överbefälhavaren, rikspolisstyrelsen, försäkrings— inspektionen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus Läl.

Sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, naturvårdsverket, datainspektionen, statskontoret, statistiska centralbyrån, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Värmlands län och Kopparbergs län samt Landsorgani— sationen hörde till de remissinstanser som förordade eller föreslog ytterligare utredning om begränsningar

av registreringen. Bland de skäl som angavs återfinns:

att en registrering som omfattar även båtar i ett avgränsat område — ”hemmaviken" — kan uppfattas som ett integritets— kränkande självändamål som kan leda till brister i fullgö—

rande av anmälningsskyldigheten till registret.

att tillsyn av registreringsplikten kräver oproportioner—

ligt stora övervakningsinsatser och kontroll

att svårigheter och höga kostnader är förknippade med vidmakthållandet av ett båtregister med föreslagen om—

fattning .

Bl a ovan anförda skäl ansågs tala för att registreringen begränsas till båtar över en viss minsta längd, t ex 6 m, eller med en viss minsta motorstyrka, t ex 10 hkr, eller

. . 2 med en Viss minsta segelyta, t ex 10 m .

Å andra sidan påpekade länsstyrelsen i Hallands län och Svenska båtindustriföreningen att ur olycksfallssynpunkt och för information i säkerhetsfrågor till båtägarna borde även av utredningen undantagna båtar — t ex roddbåtar — vara registreringsskyldiga. Fiskeristyrelsen ansåg att ur fisketillsynssynpunkt borde även bl a roddbåtar om—

fattas av registreringen.

• Sida 17
•  Original

1 .2 .3 Registreringens organisatoriska uppbyggnad

Utredningen föreslog att ett register för fritidsbåtar borde samordnas med det fartygsregister som främst avser yrkessjöfarten. Samma registermyndighet — Stockholms tingsrätt — skulle sköta de båda registren. Flertalet remissinstanser lämnade utredningens förslag i denna del utan erinran eller underströk behovet av ytterligare ut—

redning .

Riksrevisionsverket, statskontoret, statistiska centralby— rån, riksskatteverket, länsstyrelsen i Östergötlands län , bilregisternämnden, transportnämnden och båtförsäkrings— föreningen ansåg att om ett båtregister införs borde detta förläggas till bilregistret på central nivå och länsstyrelser— na på lokal nivå. Härigenom skulle man kunna ta tillvara de erfarenheter som vunnits vid bilregistrets införande

och även underlätta beredskapsplanering vid t ex driv-

medelsransonering .

Sjöfartsverket anmälde viss tveksamhet till förslaget att förlägga registret till Stockholms tingsrätt och omnämnde att vissa av de berörda fritidsbåtarna redan är registre— rade i ett inom sjöfartsinspektionen vid sjöfartsverket fört

register .

• Sida 18
•  Original

• Sida 19
•  Original

2. Utredningen om registrering av fritidsbåtar

Regeringen beslöt den 18 december 1975 att tillsätta en

särskild utredning om registrering av fritidsbåtar.

2 . 1 Utredningens direktiv

I direktiven till utredningen anförde föredraganden, chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist:

"Fritidsbåtutredningen har i betänkandet (SOU 197495) Båtliv — Samhället och Fritidsbåtarna före— slagit bl a obligatorisk registrering av alla motor— drivna båtar och segelbåtar inom svenskt sjöterrito— rium om dess ägare har hemvist i Sverige eller båten har hemmahamn i riket. Utredningen har samtidigt förklarat att en rad frågor som hänger samman med den närmare utformningen av ett sådant register be— höver utredas ytterligare genom en särskild arbets— grupp.

Betänkandet har remissbehandlats. I remissyttran— dena har bl a föreslagits att registreringsplikten be— gränsas till att omfatta båtar över viss storlek eller med en viss minsta motorstyrka. Även frågan om registreringens organisatoriska uppbyggnad föreslås bli ytterligare prövad.

Jag delar den uppfattning som utredningen och vissa remissinstanser har redovisat att registreringsfrå— gan bör prövas ytterligare . En särskild sakkunnig bör tillkallas för detta ändamål.

Mot bakgrund av bl a de synpunkter som har fram— kommit i vissa remissyttranden bör den sakkunnige pröva omfattningen av en registreringsplikt. Den sakkunnige bör därvid överväga de andra möjligheter som kan finnas att få information om de fritidsbåtar som enligt den sakkunniges bedömande inte bör om— fattas av en registreringsplikt. Alternativa förslag i fråga om omfattningen av en registreringsplikt bör

• Sida 20
•  Original

redovisas liksom kostnaderna för olika alternativ. i likhet med vad som gäller för bilregistret skall kost— naderna för ett registers uppläggning och drift täckas av avgifter.

Den sakkunnige bör mot bakgrund av redovisade alter— nativ även utarbeta förslag till ett båtregisters orga— nisatoriska uppbyggnad samt de övriga förslag som kan erfordras för att en obligatorisk registrering skall kunna genomföras. Den sakkunnige bör härvid bl a överväga möjligheterna att knyta registret till myndighet med erfarenhet av registerhållning.

Den sakkunniges arbete bör kunna avslutas under hösten 1976".

2 . 2 Utredningsarbetets uppläggning

Utredningen om registrering av fritidsbåtar (i fortsättning— en vid behov förkortat till URF) har sett som sin uppgift att närmare pröva skälen för registrering för att därav kunna dra slutsatser beträffande behovet av registrering, dess omfattning samt praktiska utformning och genom—

förande .

Som ett viktigt led i detta arbete har utredningen inled— ningsvis sammanställt uppgifter som kan belysa fritids— båtbeståndet i nuläget samt dess utveckling under de

närmaste åren .

För att erhålla underlag för sitt arbete har URF haft över—

läggningar med skilda intressegrupper samt fortlöpande kontakt med direkt berörda myndigheter. Särskilda

experter har anlitats i vissa specialfrågor rörande ADB.

Utredningen har därvid först kartlagt vilka skäl som talar för att ett sådant fritidsbåtregister läggs upp. Sam— tidigt har härvid prövats vilka andra lösningar som står till buds. Detta gäller särskilt behovet av hjälpmedel för att underlätta övervakning och identifiering av fritidsbåtar

men även behovet av underlag för samhällets planering av

• Sida 21
•  Original

hamnbyggnader m nr. .

Enligt utredningens direktiv har mot denna bakgrund ut—

formats alternativ i fråga om omfattningen av registre—

ringsplikt och beträffande ett registers uppbyggnad m.m.

Därefter har utredningen prövat hur dess alternativ kan genomföras och tillämpas samt vilken organisatorisk form som bör tillämpas och vilken myndighet som bör ha

ansvaret för registerhållning och drift.

Kostnaderna har framräknats för de olika alternativen, dels när det gäller uppläggningen av registret, dels för

registre ts d rift .

Utredningen har slutligen redovisat sitt ställningstagande

och förslag beträffande val av alternativ.

• Sida 22
•  Original

• Sida 23
•  Original

3. Fritidsbåtbeståndet

Fritidsbåtutredningen tillsattes den 29 juni 1970. I direk- tiventill denna utredning konstaterades att antalet fritids— båtar ökat kraftigt och att detta bl a medför att behovet av

småbåtshamnar och av olika serviceåtgärder ökar starkt .

En översiktlig inventering av antalet fritidsbåtar av olika typer borde därför inledningsvis ske som grund för fritids—

båtutredningens fortsatta arbete .

Enligt de lämnade direktiven genomförde fritidsbåtutred— ningen en sådan inventering, benämnd "Fritidsbåtunder— sökningen". Senare har fritidsbåtbeståndet belysts av

vissa andra undersökningar, företagna i delvis annat syfte .

Utredningen om registrering av fritidsbåtar lämnar i detta avsnitt en sammanställning av de tillgängliga uppgifter som

är ägnade att belysa fritidsbåtbeståndet i nuläget.

3 . 1 Fritidsbåtundersökningen

Fritidsbåtundersökningen genomfördes hösten 1971 av statistiska centralbyrån på uppdrag av fritidsbåtutredningen . Undersökningen syftade till att utröna antalet fritidsbåtar

av olika typer, materialslag och ålder samt med olika användningssätt, utnyttjandegrad, förtöjnings— och upplägg—

ningsplats , säkerhetsutrustning etc .

Utredningen har redovisats i detalj i en särskild rapport

(Fritidsbåtundersökningen Ds Jo 19782) men har även

• Sida 24
•  Original

intagits som en bilaga till fritidsbåtutredningens betänkan— de (SOU 1974:95). I detta sammanhang är det emellertid främst det totala antalet fritidsbåtar och antalet båtar av

vissa typer som är intressant.

I samband med en statistisk arbetskraftundersökning i november 1971 tillfrågades 17 688 personer (under 75 års ålder) om de eller någon medlem i deras hushåll ägde någon fritidsbåt. Från 947 personer kunde ej svar erhållas. 13 676 svarade nej. Hushållen hade sammanlagt 3 533 bå—

tar, som av ägaren betecknades som fritidsbåt. Båtar som

huvudsakligen användes i yrkes— eller nyttotrafik ingick

således ej .

Det på grundval av dess uppgifter skattade totala antalet fritidsbåtar i riket uppgick till 505 500.

För att utröna båtbeståndets struktur användes vid inter—-

vjuerna vissa bundna svarsalternativ till frågan "Vad för slags båt äger— Ni(Er familj)? " På detta sätt kunde båtbe— ståndet uppdelas i de åtta olika båttyper som anges i tabell 8 . 1 .

Det är här att notera att "Segelbåt med möjligheter till enbart tillfällig övernattning" observerats i så få fall att denna båttyp i statistiken har sammanslagits med "Ruffad

segelbåt avsedd för övernattning" .

Fritidsbåtundersökningen anförde i en kommentar till denna tabell: "Roddbåten är den vanligaste typen av fritidsbåt.

Nästan lika vanlig är den öppna båten med motor på mindre än 10 hästkrafter. Tillsammans svarar dessa två båttyper

för mer än två tredjedelar av hela antalet fritidsbåtar.

Endast 7,57. av båtarna är segelbåtar (typerna 6 — 8) medan

drygt hälften är motorbåtar (typerna 3 — 5)" .

• Sida 25
•  Original

Tabell 3 . 1

på båttyper .

Antal båtar i riket i november 1971 uppdelade

—___________—

Båttyp

Antal båtar

Andel i procent

___________________—_-———-—————-—-—

1 Kanot avsedd för paddling 13 600

Jolle, eka, roddbåt utan 188 700 motor

Helt öppen båt med motor, vars styrka understiger 10 hästkrafter 161 400

Motorbåt med motor på minst 10 hästkrafter; båten ej avsedd för övernattning (sportbåt, campingbåt, daycruiser) 64 800

Ruffad motorbåt avsedd för övernattning 38 800

Segelbåt, segeljolle,

segelkanot e d, helt utan övernattningsmöj— ligheter 20 900

Segelbåt med möjligheter till enbart tillfällig över— nattning samt

17 200

Ruffad segelbåt avsedd för övernattning

Summa 505 500

2,7

37,3

31,9

12,8

__________________.____——————

Fritidsbåtutredningen anförde i anslutning till sin presen—

tation av undersökningens resultat: "Undersökningen visar vidare att ca 1,5 miljoner människor ingick i de hushåll

som ägde fritidsbåt. Dessutom torde en betydande mängd

människor utanför båtägarhushållen ha haft tillfälle att i

större eller mindre utsträckning utnyttja båtarna för fri—

luftsliv och rekreation" .

• Sida 26
•  Original

Utredningen om registrering av fritidsbåtar har på ett par punkter studerat fritidsbåtundersökningens resultat något närmare. Detta gäller bl a frågan om båtarnas längd, eftersom längden har nämnts av vissa remissinstanser som en av de faktorer som kunde vara gränssättande när

det gäller obligatorisk registrering eller ej.

Aare/2.653,

4200 000

MOZOD —l- wo ooo

+ /00 000

Figur 3 .1 Diagram visande fördelningen av samtliga båtar efter längd . Uppdelning har skett i vissa längdklasser.

Diagrammet omfattar 95 ,6% av alla båtar. 1 , 1% har kor— tare längd än 2,3 meter och 3,3% är längre än 8,2 meter. Drygt 90% av alla båtar är kortare än 6,2 meter.

• Sida 27
•  Original

Eftersom det kan vara av intresse att översiktligt studera

längdfördelningen bland de större segelbåtarna, ruffade motorbåtarna etc, markeras denna i figur 3.2 — 3.7.

Anm/si/ar Åniv/éi/ar 12500” 1200”

Figur 3.2 Större segelbå— Figur 3 .3 Ruffade motorbå— tar med möjlighet till över— tar avsedda för övernattning nattning (streckad del) jäm— (streckad del) jämfört med fört med hela båtbeståndet. hela båtbeståndet.

f?r.h/él/nf Ant/Airbr

12000”

Figur 3.4 Båtar avsedda för Figur 3.5 Motorbåtar med övernattning (streckad del) motor på minst 10 hästkraf— jämfört med hela båtbestån— ter, ej avsedda för övernatt— det. ning, (streckad del) jämfört

med hela båtbeståndet .

• Sida 28
•  Original

4.19/ 614, ärva/ååå;

inom

Figur 3.6 Båtar avsedda för Figur 3.7 Alla båtar som övernattning samt båtar med framdrivs med motor eller minst 10 hästkrafters motor segel (streckad del) jämfört

(streckad del) jämfört med med hela båtbeståndet. hela båtbeståndet.

Vissa remissinstanser har angivit som önskvärt att kunna tillämpa en viss lägsta motorstyrka som gränsvärde för registrering. Utredningen har, grundat på fritidsbåtunder—

sökningens material, framräknat följande värden .

-— Av totalt 505 500 fritidsbåtar hade 282 283 st båtar (56%) uppgivits ha viss motorstyrka. I denna siffra ingick segelbåtar med 17 043 st. Detta utgjorde 45% av alla segelbåtar och 6% av alla båtar med motor.

— Fritidsbåtar med högst 5 hästkrafters motor, 117 972 st. Av dessa var 106 686 st (90%) helt öppna båtar utan segel.

— Fritidsbåtar med högst 9 hästkrafter, ca 170 000 st. Av dessa var 152 362 (90%) helt öppna båtar utan segel.

— Fritidsbåtar med högst 11 hästkrafter, ca 185 000 st. 17 hästkrafter, ca 200 000 st.

— Fritidsbåtar med högst 20 hästkrafter, 224 259 st. Av dessa var 208 654 st öppna båtar eller motorbåtar (93%) .

• Sida 29
•  Original

Fritidsbåtar med mer än 20 hästkrafter uppgick totalt till

58 024 st, d v s 21%. Dessa hade följande motorstyrkor.

21—32 hkr 13 018 st 33 — 42 hkr 14 353 st

43 — 52 hkr 9 736 st 53 — 85 hkr 9 723 st 86 — hkr 1 1 194 st

Fritidsbåtutredningen har sett båtlivet som en folkrörelse, där båtorganisationernas arbete utgör en mycket värdefull del. Utredningen om registrering av fritidsbåtar har där— för med hjälp av fritidsbåtutredningens material undersökt, hur stor del av båtarna som vid undersökningstillfället till—

hörde någon båtklubb. Följande värden har framräknats.

— Större segelbåtar med möjlighet till övernattning, 69% av 17 200 st.

— Ruffad motorbåt avsedd för övernattning, 52% av 38 800 St.

— Båtar med övernattningsmöjlighet, tillsammans 57% av 56 000 st.

— Motorbåt med motor på minst 10 hästkrafter, ej av— sedd för övernattning (sportbåt, campingbåt, day— cruiser), 20% av 64 800 st.

— Större segelbåt, ruffad motorbåt och motorbåt med minst 10 hästkrafter enligt ovan, tillsammans 38% av 120 800 st .

— Segeljolle, segelkanot utan övernattningsmöjlighet, 28% av 20 900 st.

— Helt öppen båt med motor vars styrka understiger 10 hästkrafter, 5% av 161 400 st.

— Samtliga båtar med motor eller segel, 20% av 303 100 st.

— Samtliga båtar, inklusive kanot avsedd för paddling, jolle, eka och roddbåt utan motor, 12% av 505 500 st.

• Sida 30
•  Original

Detta kan jämföras med andelen förtöjningsplats (7,4%) eller uppläggningsplats (5,8%) i klubbhamn i förhållande till det totala antalet förtöjningsplatser respektive upp— läggningsplatser. Omkring hälften av alla fritidsbåtar, som tillhör någon båtklubb, förtöjs eller läggs upp på

annan plats än i båtklubb. 3.2 Hushållens inköpsplaner

Hushållens inköpsplaner (HIP) är namnet på en undersök—

ning, som genomförs av statistiska centralbyrån (SCB)

med visst tidsintervall.

Medel har beviljats av riksdagen för löpande undersökning av hushållens inköpsplaner fr o m budgetåret 1973/74. Undersökningar genomförs av SCB i samband med varje kvartalsskifte. HIP omfattar bl a frågor om bilinnehav, verkställda och planerade bilinköp, verkställda och plane— rade semesterresor, innehav av fritidsbåtar m.fl . varak— tiga konsumtionsvaror samt även vissa attitydfrågor om ut—

vecklingen av den ekonomiska situationen.

SCB anför att ett av syftena med HIP är att ge underlag för bl a prognoser rörande utvecklingen av efterfrågan på vissa varaktiga konsumtionsvaror. De skattningar som SCB presenterar kan dock ännu inte av olika skäl utan vidare

användas för prognosändamål .

En skattning av innehavet av fritidsbåtar återkommer en gång årligen. Intervjuerna genomförs till sin huvuddel under oktober månad. Resultat av undersökningen hösten 1973, 1974 och 1975 har redovisats i "Statistiska medde— landen" P1974:5, P1975:2 och P1976:3. 1 .

SCB anför bl a följande beträffande undersökningsobjekt och urval: "Undersökningsobjektet, HIP—hushållet, är upp-

byggt på något av följande sätt:

• Sida 31
•  Original

i) två sammanboende vuxna personer (man och kvinna), oavsett civilstånd samt deras eventuella barn,

ii) en vuxen person samt hans/hennes eventuella barn" .

Från denna population har man dragit bort de hushåll där huvudmannen är 75 år eller mer, där personer omhänder— tagits för långvarig samhällsvård och där man är bosatt ut—

omlands minst ett år framåt.

Undersökningen redovisar fritidsbåtinnehavet med uppdel— ning efter hushållsinkomst, huvudmannens (i hushållet) ålder och bostadsort (storstadslän, skogslän och övriga

län) .

Undersökningen redovisar även fördelningen efter inköps- tillfälle med uppdelning på ny och begagnad båt och med uppgift om genomsnittligt totalpris samt fördelning efter

inköpspris med uppdelning på nya och begagnade båtar.

HIP ger liksom fritidsbåtundersökningen uppgift om det totala antalet båtar men däremot inte uppgift om antalet båtar av olika typer. Några större förändringar i fritids— båtbeståndets struktur kan dock inte ha skett sedan 1971 ,

även om under senare år vissa ändringar skett i den andel

som olika båttyper har av försäljningsvolymen .

Urvalet i HIP omfattar ca 10 000 hushåll. Bortfallet av intervjuobjekt var ca 15% vid intervjun hösten 1975 . Detta

bortfall orsakas av vägran (10,7%) eller av andra skäl .

Om man antar att båtinnehavet är lika vanligt inom bort—

fallsgruppen som inom de hushåll som har intervjuats, går det att få fram relativt säkra värden på rikets totala

antal fritidsbåtar .

I redovisningen av undersökningsresultaten anger SCB

ett visst värde tillsammans med ett annat mindre värde

• Sida 32
•  Original

inom parentes. Om värdet t ex anges som 532 600 med parentesen (28 500) betyder detta att man med 95%

säkerhet kan ange att det riktiga värdet ligger inom intervallet 504 100 — 561 100.

I tabell 3.2 redovisas det av SCB framräknade totala antalet fritidsbåtar, grundat på intervjuer hösten 1973, 1974 och 1975 samt med ovan gjorda antaganden beträffan— de bortfallet.

Tabell 3.2 Skattning av antalet fritidsbåtar i riket

1973 1974 1975 Antal båtar 532 600 525 500 630 400 (28 500) (30 500) (29 500) Antal hushåll 3 580 700 3 512 700 3 502 500 (27 000) ( 26800) ( 19 400)

Fritidsbåtutredningen uppskattade hösten 1974 antalet fri— tidsbåtar till ca 600 000. Enligt HIP uppgick antalet till 625 500 med konfidensintervallet 595 000 -— 656 000.

Några få hushåll har mer än en båt. Det gäller i ca 1,5% av fallen. Om man bortser från detta kan man överslags— vis finna,med ledning av ovanstående siffror, att ungefär vart sjätte hushåll hade en fritidsbåt år 1975.

Fritidsbåtundersökningen omfattade nära 18 000 intervju— objekt och gav därför, genom det jämfört med HIP ca 80% större underlaget, en något säkrare beräkningsgrund. I gengäld genomförs HIP årligen. Även om det i de skattade värdena kan finnas mindre osäkerheter (5% fel utgör drygt 30 000 båtar exempelvis), kan man genom HIP få fram en följd av värden som med ökad säkerhet kan indikera läge

och utveckling .

• Sida 33
•  Original

3.3 Annan information

Ur tullverkets statistik över den årliga exporten och impcr— ten kan man hämta uppgifter beträffande "Lustfartyg och skrov därtill" och beträffande "Roddbåtar och paddelkano—

ter" .

Importen är hela tiden större än exporten . I tabell 3.3 är importöverskottet framräknat. För att kunna använda siffermaterialet tillsammans med fritidsbåtundersök— ningens värden redovisas materialet från år 1972 och

framåt .

Tabell 3.3 Tullverkets statistik beträffande export och

import av lustfartyg och skrov därtill samt roddbåtar

och paddelkanoter .

1972 1973 1974 1975 Lustfartyg och skrov Import 6 851 8 781 8 958 9 087 Export 2 773 3 823 2 826 3 052 Importöverskott 4 078 4 958 6 132 6 035 Roddbåt och paddel— kanot 1 Import ) 16 823 26 668 29 572 28 578 Export 641 836 1 747 1 719

Importöverskott 16 182 25 832 27 825 26 859

Summa Import 23 674 35 449 38 530 37 665 Export 3 414 4 659 4 573 4 771

Importöverskott 20 260 30 790 33 957 32 894

Tabellen visar bl a att importen av fritidsbåtar ökat med ca 60% om man jämför år 1975 med år 1972. Under

samma tid har exporten ökat med ca 40%.

1) I dessa siffror ingår uppblåsbar jolle med följande antal: 3 879 (år 1972), 7 395, 6 764, och 7 442 (år 1975).

• Sida 34
•  Original

Statistiska centralbyrån framställer inom ramen för sin industristatistik årligen uppgifter beträffande"Produktion

och leveranser av fartyg och båtar m m ", se tabell 3.4.

Tabell 3.4 Statistiska centralbyråns statistik beträffande leveranser av båtar

1972 1973 1974 1975 Segelbåtar 3 454 3 940 4 723 5 003 Motorbåtar 8 212 11 099 10 223 7 495 Roddbåtar 7 750 8 199 I 10 795 12 255 Summa 19 416 23 238 25 741 24 753

Av tabellen framgår, att den inhemska produktionen av

segelbåtar och roddbåtar har oavbrutet ökat under perioden, medan produktionen av motorbåtar uppvisar stora varia—

tioner.

I tabell 3.5 sammanställs produktionen med importöver—

skottet för att få fram nytillskottet av fritidsbåtar.

Tabell 3.5 Nytillskottet av fritidsbåtar

1972 1973 1974 1975 Importöverskott 20 260 30 790 33 957 32 894 Produktion 19 416 23 238 25 741 24 753 Summa 39 676 54 028 59 698 57 647

Produktionsstatistiken för år 1975 anger preliminära värtén . Dessa torde ligga några tusen enheter för lågt enligt er— farenheter från närmast föregående år. Tar man hänsyn till detta är nytillskottet år 1975.lika stort eller obetydligt

större än år 1974.

• Sida 35
•  Original

Fritidsbåtundersökningens värden var baserade på primär- data insamlade i november 1971 . Om man kan bortse från nytillskottet under november—december 1971 , kan man få fram bruttobeståndet fritidsbåtar vid olika tid— punkter genom att lägga till nytillskottet enligt tabell 3.5

och får då följande resultat.

Tabell 3.6 Bruttobeståndet av fritidsbåtar(vid årets slut)

1971 1972 1973 1974 1975 Fritidsbåt— undersökningen 505 500 Nytillskott 39 700 54 000 59 700 57 600 Brutto— bestånd 545 200 599 200 658 900 716 500 3.4 Nuläge

Värdet på bruttobeståndet enligt tabell 3 .6 under ett visst

är avser värdet vid årets slut . 716 500 båtar år 1975 är således värdet den 31 december 1975 . Det är samtidigt ett värde som uppkommit genom att fr o m slutet av år

1971 lägga till det årliga nytillskottet år för år. Avgången

av båtar genom skrotning etc. är inte beaktad.

Vid en jämförelse (tabell 3.7) mellan bruttobeståndet och HIP—värdet samma år finner man att det senare värdet ligger klart under bruttobeståndet. Anledningen till denna

differens måste vara att ett hittills okänt antal båtar varje

år betraktas som uttjänta.

Fritidsbåtundersökningen visade att år 1971 var ännu 70% av alla då befintliga fritidsbåtar tillverkade av trä. Efter

1968 har det producerats flera båtar av plast än av trä. Men eftersom nytillskottet utgör mindre än 10% av båtbe—

ståndet och antalet båtar hela tiden växer kraftigt, är bå — tens medelålder tydligen väl över 10 år. Förnyelsen av båtmaterialet sker därför synnerligen långsamt.

• Sida 36
•  Original

Det är emellertid uppenbart att några få procent av båtbe— ståndet årligen är att betrakta som uttjänt. Bruttobestån— dets värde är bruttovärden, medan HIP—värden torde åter— ge nettovärden, möjligen något i underkant. Skillnaden

torde utgöra avgång genom skrotning m.m.

Tabell 3.7 Jämförelse mellan bruttobestånd och

HIP—värden.

1971 1972 1973 1974 1975

Brutto— 505 500 545 200 599 200 658 900 716 500 bestånd (netto)

HIF> — 532 600 625 500 630 400 Differens 64 600 33 400 86 100

Tabellens differensvärden pekar på att HIP—undersökningens nominella värden måste ses tillsammans med sitt inter— vallvärde. Genomför man en grafisk konstruktion märker man att bruttobeståndet tillväxer på ett jämnt sätt utan hopp, medan såväl det första HIP—värdet som det tredje ligger för lågt och det andra för högt. Skillnaden rör sig om ca 20 000 båtar uppåt och nedåt och helt inom det av SCB an—

givna intervallet .

Av den grafiska konstruktionen kan man utläsa, att— med

någorlunda jämn skrotningstakt — ärfritidsbåtantalet i Sverige 1 oktober 1976 omkring 700 000.

Den genomsnittliga avgången av ej längre bruksfärdiga bå— tar kan ur samma material uppskattas till drygt 10 000

per år under perioden 1972 — 1975.

Det årliga nettotillskottet uppskattas under samma period

i genomsnitt till drygt 40 000 båtar.

Fritidsbåtbeståndets struktur blev grundligt undersökt år 1971 . Dess viktigaste karakteristika, sett ur registrerings—

synpunkt, har redovisats i avsnitt 3.1 ovan .

• Sida 37
•  Original

De statistiska undersökningar som därefter utförts i andra sammanhang och av andra orsaker, har ej kunnat belysa

båtbeståndets struktur annat än i någon mindre del.

Man kan emellertid på goda grunder göra det antagandet att den relativa andelen av en viss båttyp inte har föränd— rats mer än kanske med någon enstaka procentenhet. Båt— beståndet är mycket stort i förhållande till nytillskottet under några få år. En ändring i inköpsprofilen påverkar

endast långsamt beståndet i stort.

Även om vissa tillverkare kunnat konstatera ett ökande intresse för beboeliga båtar och för segelbåtar i stället

för motorbåtar samt för bränslesnåla motorbåtar, så har en sådan förändring i de senaste årens nytillskott inte annat än marginellt kunnat förändra strukturen i det befintliga

båtbeståndet .

Utredningen gör därför det antagandet att de relativa ande— larna av olika båttyper enligt avsnitt 3.1 kan tillämpas på nulägets ca 700 000 båtar. Resultatet härav visas i tabell 3 . 8 .

Tabellen visar att antalet segelbåtar ökat från 38 100 till _ 52 500, dvs med 14 400. Motorbåtarna har ökat från

265 00 till 366 800, dvs med 101 800. Roddbåtarna m m. har ökat från 202 300 till 280 000.

Andelen båtar som framdrivs med motor eller segel är enligt det föregående i huvudsak oförändrad . Sammanlagda

antalet uppgår nu till 420 000 båtar.

Antalet båtar med 10 hkr eller mera och med mer än ca

10 kvadratmeter segel (båttyp 4+5 samt 7+8) uppgår nu till 167 300, varav motorbåtarna är 143 500.

• Sida 38
•  Original

Tabell 3.8 Båtbeståndets struktur i nuläget

. Andel i

tt Ba yp 1971 1975 procent 1 Kanot avsedd för

paddling 13 500 18 900 2,7 2 Jolle, eka, roddbåt

utan motor 188 700 261 100 37,3 3 Helt öppen båt med

motor, vars styrka understiger 10 hkr 161 400 223 300 31,9 4 Motorbåt med motor

på minst 10 hkr, bå— ten ej avsedd för över— nattning(sportbåt, cam— pingbåt, daycruiser) 64 800 89 600 12,8 5 Ruffad motorbåt av—

sedd för övernattning 38 800 53 900 7,7 6 Segelbåt, segeljolle,

segelkanot e d, helt utan övernattningsmöj— 20 900 28 700 4, 1 ligheter 7 + 8 Annan segelbåt 17 200 23 800 3,4 Summa 505 500 700 000 100

3 .5 Prognos

Utredningen om trafikbuller till sjöss (SOU 76:21) anför, baserat på uppgifter från Svenska båtindustriföreningen, att under perioden 1975 — 1980 torde försäljningen av fritidsbåtar komma att uppgå till ca 200 000 enheter. Detta skulle innebära att antalet båtar kommer att fort— sätta att öka med ca 40 000 enheter per år, d v s i unge—

fär samma takt som under de senare åren.

• Sida 39
•  Original

På denna litet längre sikt är det troligt att de nu märkbara förändringarna i inköpsprofilen kommer att något kunna påverka andelen av olika båttyper inom det totala båtbe—

ståndet .

Utredningen om registrering av fritidsbåtar anser att förändringarna ej torde kunna bli större än att man kan utgå från nulägets typandelar, när det gäller att utforma

ol ika reg istreringsalte rnativ .

• Sida 40
•  Original

• Sida 41
•  Original

4. Behovet av registrering

Utredningen om registrering av fritidsbåtar har bl a till uppgift att pröva omfattningen av en registreringsplikt

och att framlägga alternativ.

Utredningen har sett det som angeläget att närmare stude— ra och pröva behovet av registrering för olika ändamål och att ange vilka alternativa lösningar som står till buds, om

registrering för visst ändamål ej befinns vara rationell .

4 .1 Planeringsunderlag

4.1 .1 För statliga myndigheter

Fritidsbåtutredningen ansåg att båtbeståndets tillväxt och den därav motiverade ökade statliga satsningen på båtlivet kräver tillgång till uppgifter om fritidsbåtbeståndets om-

fattning, struktur och lokalisering i stort.

För att få fram sådana uppgifter krävs ett statistiskt grundmaterial som regelbundet aktualiseras. Den unika och mycket omfattande fritidsbåtundersökningen är ett gott exempel på vad man kan få fram genom statistiska

undersökningar .

Kapitel 8, som behandlar fritidsbåtbeståndet, visar att det numera finns möjligheter att följa fritidsbåtbeståndets utveckling nöjaktigt genom de uppgifter som tas fram av undersökningen Hushållens inköpsplaner (HIP).

Statistiska centralbyrån anförde i sitt yttrande över för—

• Sida 42
•  Original

slaget att bygga upp ett heltäckande båtregister bl a följan— de:

"En annan väg att tillgodose informationsbehovet skulle vara intermittenta statistiska kartläggningar på urvalsbasis av det område som omfattas av be—

greppet båtliv .

De möjligheter som härigenom öppnas för statistiska analyser torde ge angelägen och ökad kunskap om fritidsbåtlivet . Urvalsundersökningarna skulle kunna göras t ex vart annat eller tredje år.

I andra intermittenta undersökningar av typen levnads— nivåundersökningar, tidsanvändnings— och semester— vaneundersökningar eller undersökningar av hushål— lens inköpsplaner etc kunde tilläggsinformation infogas så att de ger ett kompletterande statistiskt underlag.

Sådana urvalsundersökningar, där resultaten kan ges inom vissa preciserade felmarginaler, skulle kunna vara ett konkurrenskraftigt alternativ till ut— redningens förslag om obligatorisk båtregistrering för att erhålla den statistiska information som er— fordras för att följa upp de av utredningen föreslagna frivilliga åtgärderna".

Fritidsbåtundersökningen år 1971 kostade ca 250 000 kr. Detta motsvarar en kostnad av ca 50 öre per objekt, räkrat på det totala antalet båtar som redovisades. Denna kostnad innefattar såväl förstagångsuppläggningen som genom— förandet, bearbetningen och redovisningen av resultatet.

Fritidsbåtundersökningen genomfördes i samband med en av de regelbundet återkommande arbetskraftsundersökning— ar som SCB utför. Möjlighet finns att på motsvarande sätt få fram erforderligt statistiskt underlag vid lämpliga tid— punkter som tilläggsinformation vid de av andra skäl be—

drivna och bekostade statistiska undersökningarna, t ex

HIP.

Några remissinstanser anförde att man med hjälp av regis—

—————————————————___—__________ 1) Med visst tidsmellanrum återkommande

• Sida 43
•  Original

ter kan skapa förutsättningar för ansvariga myndigheter att följa utvecklingen på fritidsbåtområdet.

Vid införandet av ett fritidsbåtregister torde man genom bearbetning av registerinnehållet kunna få fram ytterligare uppgifter om den del av båtbeståndet som ingår i registret. Uppgifternas omfattning och typ bestäms av vilka typer av båtdata som skall registreras och av vilka uppgifter man kan få registrerade . Registret kan också tänkas användas för riktade undersökningar med hjälp av de adressuppgifter

som registret innehåller. 4.1 .2 För kommunala myndigheter

För de kommunala insatserna, främst när det gäller hamn— byggnad och uppläggningsplatser samt därav följande in— vesteringar och driftkostnader inom olika kommuner och på olika platser inom viss kommun, krävs främst tillgång till information beträffande det verkliga behovet av

kollektivt anordnade båtplatser.

Fritidsbåtundersökningens kartläggning av båtplatsfrågan har illustrerat hur båtägarna vid undersökningstillfället

hade löst sitt båtplatsbehov.

Det sammanlagda antalet förtöjningsplatser befanns vara 511 600. Mer än en tredjedel av dessa låg i anslutning till fritidshus (38%), något mindre än en tredjedel i anslutning till ägarens permanentbostad (82%) eller på annan plats.

Fördelningen efter båttyp och typ av förtöjningsplats fram— går av tabell 4.1 . I denna tabell har båt typerna samman— tagits i tre kategorier, där 2+3+6 omfattar ekor och de mindre motor— och segelbåtarna, 4 är de medelstora motor—

båtarna och 5+7+8 är de större motor— och segelbåtarna.

• Sida 44
•  Original

Tabell 4.1 Förtöjningsplatser efter båttyp och typ av förtöjningsplats . Procenttal .

Typ av för— Båttyp töjningsplats 2+3+6 4 5+7+8 Totalt Kommunal hamn 7,0 18,6 24,8 10,0 Båtklubbs hamn 3,0 13,2 28,0 7,4 Varv, marina eller likn. 1,2 4,2 4,6 1,9 Egen tomt eller annan privat plats 74,8 60,8 36,5 67,9 Annan plats 14.5 8,2 6,6 12,8 Summa 100 100 100 100

Två tredjedelar av alla förtöjningsplatser var belägna på egna tomter eller andra privata platser. Tre fjärdedelar

av de mindre båtarnas förtöjningsplatser var av denna

typ .

Mer än hälften av de större båtarna förtöjdes i kommunala eller båtklubbarnas hamnar, vilka totalt utgjorde 17,4% av

hela fö rtöjn ingsplatsbeståndet .

Det sammanlagda antalet uppläggningsplatser för ovan be,L handlade båttyper utgjorde 477 800. Ungefär tre fjärde— delar av alla båtar lades upp antingen i anslutning till ägarens permanenta bostad (37,5%) eller till fritidshus

(35,9%). Återstoden lades upp på annan plats.

Fördelningen efter båttyp och typ av uppläggningsplats framgår av tabell 4.2. I denna har på samma sätt som

i tabell 4.1 båttyperna sammanförts i vissa kategorier.

• Sida 45
•  Original

Tabell 4.2 Uppläggningsplatser efter båttyp och typ av uppläggningsplats . Procenttal .

Typ av upp— Battyp läggningsplats 2+8+6 4 5+7+8 Totalt Vid kommunal hamn 3,6 6,1 14,8 6,0 Vid båtklubbs hamn 2,1 8,0 28,4 5,8 Varv, marina och likn. 1,8 4,8 14,5 3,2 Egen tomt eller annan privat plats 80, 9 73 ,9 35 , 7 75 , 0 Annan plats 12,1 7,8 6,6 10,9 Summa 100 100 100 100

Tre fjärdedelar av alla uppläggningsplatser var anordnade på egen tomt eller annan privat plats. Över 80% av små— båtsplatserna var av denna typ . Tre fjärdedelar av de medelstora båtarna var upplagda på samma sätt men endast

cirka en tredjedel av de större.

43% av de större båtarna låg upplagda vid kommunal hamn eller båtklubbs hamn . Dessa uppläggningsplatser utgjorde

ca 12% av alla platser.

Utredningen har efter förfrågan hos båtklubbar och kommu— nala organ kunnat konstatera att rörligheten är mycket stor, när det gäller adressbyte, båtbyte och andra förhåll- anden som kan påverka behovet av båtplats inom viss

kommun .

Sålunda har en av de största båtklubbarna inom stockholms— området, Viggbyholms båtklubb med ca 1 100 båtar, läm— nat statistik som visar att under år 1975 hade 545 ändringar

skett i registret. Under år 1974 hade 674 ändringar skett,

• Sida 46
•  Original

varav 191 var nytillkommande och 187 var av— registrerade båtägare. Antalet båtbyten var 158

och antalet adressändringar 138.

Det kommunägda Göteborgsregionens fritidsbåthamnar AB förvaltar en stor del av småbåtshamnarna inom sin region. Bland bolagets ca 17 000 kunder bokförs varje år över 5 000 ändringar, avseende förhållanden som berör båtägare, båt eller båtplats.

För att rättvist kunna fördela efter hand tillgängliga båt— platser inom kollektiva anläggningar har i vissa fall in—

rättats en kommunal båtplatskö.

Erfarenheterna från den speciellt organiserade båtplats— kön till Göteborgsregionens småbåtshamnar och från den båtplatskö som gemensamt anordnats för alla småbåts— hamnar inom Lidingö kommun pekar på att inte ens ett speciellt anordnat register av denna typ kan ge en säker bild av båtplatsbehovet och dess förändringar. Båt— ägare söker ofta plats i flera kommuner och flera båt— klubbar samtidigt . Andelen kollektiva platser har hittills varit relativt liten i förhållande till de övriga alternativ som båtägarna har använt sig av. Smärre förändringar

i kostnadsläget eller i fritidsvanorna kan därför starkt

påverka behovet av en kollektiv plats .

För att ge kommunerna bättre möjlighet att överblicka hamnfrågorna föreslog fritidsbåtutredningen i kapitlet om hamnar, avsnittet om utredningens förslag (5 151),

bl a följande.

Utredningen vill peka på angelägenheten av att samråd i dessa frågor sker mellan de lokala båt—- sammanslutningarna och kommunen. Ett sådant samrådsförfarande av mera permanent karaktär kan enligt utredningens mening t ex få formen av

• Sida 47
•  Original

kommunala båtråd — ett organiserat samarbete mellan de lokala båtorganisationerna och kommunen som på flera håll prövats med gott resultat. De kommunala båtråden tar initiativ, ställer förslag och kommer med synpunkter och material, som kan vara till stöd och ledning för kommunen, när beslut skall fattas i frågor som rör båtlivet. Genom dessa båtråd kan bl a hamn— frågorna inom en kommun bättre överblickas och samordnas, men även samarbetet mellan angränsande kommuner — vilket utredningen som nämnts bedömer vara av stor vikt — kan genom båtråden underlättas och effektiviseras.

4.2. Övervakning och identifiering

Genom kontakt med härav direkt berörda myndigheter har det framkommit att det är önskvärt att förbättra möjlig— heterna att kunna identifiera en fritidsbåt, främst vid sjö—

räddningsinsatser och gjorda sjöfynd .

I detta avsnitt behandlas olika metoder att för olika ända—

mål och behov kunna identifiera en fritidsbåt.

4.2.1. Sjöräddning

Staten bär huvudansvaret för sjöräddningen. Härmed sammanhängande frågor handläggs av sjöfartsverket. Sjö— räddningstjänsten ombesörjs av sjöfartsverket, televerket (teletj änst), tullverket, polisen, marinen, flygvapnet och luftfartsverket samt av Svenska Sällskapet för Räddning

af Skeppsbrutne (Sjöräddn ingssällskapet) .

Den svenska sjöräddningstjänstens ansvarsområde sträcker sig från den svenska kustens strandlinje ut till en inter— nationellt överenskommen ansvarslinje ute i öppen sjö (midwater line) . Enstaka insatser sker även vid behov

utanför denna gräns .

Sjöräddningstjänst är även organiserad i Vänern och

Mälaren .

• Sida 48
•  Original

År 1976 utfördes enligt till sjöfartsverket insända rappor— ter följande antal insatser

285 sjöräddning av fritidsbåt

888 bistånd av fritidsbåt

1068 insatser 285 insatser för sjöräddning av fritidsbåt berörde omkring en promille av den del av fritidsbåtbeståndet, som är loka—- liserad inom vattenområden där sjöräddningsverksamhet

är organiserad .

Under år 1976 inträffade 68 dödsfall samt 80 olycksfall, som rapporterats kräva läkarvård, enligt sjösäkerhetsrå — dets sammanställning. 43 av dessa dödsfall inträffade i farvatten, där sjöräddning är organiserad. I de fall där sjöräddningsinsats eller sökning begärdes, skedde detta

i regel så sent att olyckan redan var ett faktum.

Enligt sjösäkerhetsrådets sammanställning över döds— olyckor i båt under år 1976 har 85% av dödsfallen in— träffat, då man färdats i en båt med högst sex meters längd. Huvuddelen av alla olyckor drabbar således

de som färdas i de små båtarna.

Sjöfartsverket har konstaterat att sjöräddningens drygt 1 000 insatser i huvudsak har avsett de många mindre bå— tarna, särskilt sådana med utombordsmotor. Det är uppen— bart att det i dessa fall är av särskild betydelse att sjö—

räddningens insatser kan sättas in snabbt och därvid diri—

geras till rätt område och till rätt objekt.

I allmänhet sker insatsen efter begäran per telefon. Mot— tagaren får ofta mycket knapphändiga uppgifter om båtens identitet eller om egenskaper hos båten som kan under—

lätta dess identifiering eller om var båten skall sökas.

Det är främst under sökmomentet som en båt behöver

kunna identifieras på ett eller annat sätt. Helst skall

• Sida 49
•  Original

detta kunna ske på längre håll och genom flygspaning med helikopter. Båtar i verklig sjönöd brukar kunna identifi— eras genom sin belägenhet och genom användandet av nöd— signaler. Det finns olika metoder som internationellt har fastställts att användas då det gäller att göra en omvärld

uppmärksam på ett fartyg i nödsituation .

Beträffande behovet av särskilda yttre identitetstecken på

båten har framkommit

att sökningen med helikopter skulle underlättas om båtens däck eller överbyggnad hade identitetsmärken. Anbringan— det av sådana märken är dock i de flesta fall ogenomförbart beroende på båtens ringa storlek

att identitetsmärken på båtens sidor skulle — för att vara väl synliga på håll — behöva vara så stora att detta ej heller

är genomförbart i de allra flesta fall

att identifieringstecken som endast kan ses på nära håll, kan vara till viss hjälp. Den teckenstorlek som används i

bilskyltarna kan i regel avläsas på avstånd upp till 25m.

Identifieringen på håll kan således inte ske genom särskilda märken. Det ökande antalet båtar och det stora behovet

av insatser för bistånd eller sjöräddning medför att möjlig— heten att söka på håll får allt större betydelse. Sjöfarts— verket har därför nyligen utvecklat ett system för identi— fiering av fartyg (skepp/båtar) på håll med hjälp av särskil— da kännetecken (överbyggnad, stävens form, master, etc).

Kännetecknen i detta system anges med hjälp av ett bild— underlag, till stor del hämtat från rikspolisstyrelsens hand— bok för anmälningsupptagare. Dessa kännetecken kan sammanställas i en minnesvänlig kodform som är lämpad för sändning per telex, radio etc. Systemet har legat till

grund för arbetet med att utforma en internationell

• Sida 50
•  Original

standardmetod .

När man på längre håll kunnat identifiera en viss båt som möjligen varande den eftersökta, är det av vikt att på nära håll snabbt kunna avgöra, om det är rätt båt eller ej utan att behöva etablera kontakt med båtens

besättning .

4 . 2 . 2 Trafikövervakn ing

Mer än 10 000 båtar kontrolleras årligen av kustbevak— ningen och sjöpolisen . Denna övervakning gäller så—

väl efterlevnaden av gällande fartbestämmelser i vissa farvatten som i övrigt tillämpliga delar av sjölagen och

andra författningar .

Berörda myndigheter uppger sig inte haft svårigheter att identifiera båtar i samband med misstanke om brott mot gällande bestämmelser. Kustbevakningen rapporte— rade 996 förseelser år 1975. Sjöpolisen gjorde samma

år 1 750 ingripanden.

Polis— och tullmyndigheterna anser att en synlig yttre märkning möjligen skulle verka avhållande från brott mot sjölagen och andra i sammanhanget aktuella för—

ordningar .

4.2.3. Sjöfynd

Som sjöfynd anses bland annat de fritidsbåtar som an— träffas under sådana former, att man kan misstänka att de övergivits efter stöld, slitit sig och kommit på drift

etc .

Enligt rikspolisstyrelsens statistik anträffades 579 båtar under år 1976, där äganderätten ej kunde fastställas.

Därutöver anträffades 1000 båtar (värde 7,25 milj kr) som

• Sida 51
•  Original

kunde avlysas, d v s båten var efterlyst men kunde identi—

fieras och återställas till ägaren (se även avsnitt 4.2.4

Stöld).

Försäkringsbolagen kräver att en båt, som är försäkrad också skall vara försedd med skyltar, som anger vem som

äger båten .

Varje nytillverkad båt skall av tillverkaren på skrovets insida förses med ett tillverkningsnummer, om båten är

typgodkänd av sjöfartsve rket .

Båtklubbarna kräver oftast att medlemmarnas båtar skall vara försedda med namn och hemortsbeteckning eller klubbtillhörighet.

Rikspolisstyrelsen har i brottsförebyggande syfte utgivit

en skrift "Skydda din båt". I denna anges:

"Utrusta båten med två hållbara namnskyltar med ägarens namn, adress och telefonnummer. En skylt bör vara synlig, medan den andra bör sitta på en väl dold plats. Stulna båtar som saknar namnskyltar, går ofta inte att identifiera, där de anträffas. "

4.2.4. Stöld

Enligt polisens statistik efterlystes 2 211 fritidsbåtar (värde ca 12,8 milj kr) under år 1976. Bland gjorda sjö— fynd fanns samma år enligt avsnitt 4.2.8 1 000 båtar som

kunde avlysas och återställas till sin ägare. Dessutom

stals 2 443 båtmotorer med ett sammanlagt värde av 7 milj

kr, varav 375 st kunde avlysas.

Enligt polisens uppfattning har erfarenheten visat att risken för att ett visst föremål blir stulet är mindre om det fram— går att det är lätt att identifiera. En märkning av föremå—

let har således en klart brottsförebyggande effekt.

• Sida 52
•  Original

Märkningen bör vara väl synlig och helst oförstörbar. Om den synliga märkningen kan avlägsnas, bör den kompletteras med en väl dold märkning som är tidskrävande och svår att finna men som kan användas av den rätte ägaren då det gäl—

ler att klarlägga ägoförhållandet till stöldgods o dyl. 4.2.5 Olaga införsel

Det har ansetts förekomma olaga införsel av båtar, främst från våra grannländer. En undersökning har genomförts inom östra och västra tullregionen för att kunna konstatera

i vilken utsträckning sådan olaga införsel sker.

Underlag för spaning och utredning erhålls på flera sätt. Kustbevakningen anser sig ha ett bra underlag för kontroll av olaga införsel, i varje fall när det gäller de medelstora och större båtarna. Inom östra regionen har man år 1975 haft totalt 70 fall, där man funnit anledning till en närmare undersökning. 18 av dessa fall har föranlett åtal. I västra tullregionen hade man år 1975 14 fall, varav dock inget

ledde till åtal. 4 . 2 . 6 Identifie ringshjälpmedel

I denna sammanfattning lämnas en översikt beträffande åtgärder och förhållanden som i olika grad kan tillgodo—

se behovet av att kunna identifiera en fritidsbåt.

1 . Nytillverkade typgodkända fritidsbåtar är försedda med tillverkningsnummer, anbringat på båtens skrov

invändigt .

5. Några olika registertyper

Utredningen har i uppdrag att framlägga registrerings— alternativ. När man använder begreppet alternativ, måste man tillfoga: Vad är det man skall kunna välja

mellan? Vad är det som skall kunna variera?

Det är naturligt att man mot den bakgrund som givits, söker utforma alternativen så att olika ambitionsnivåer kan tillgodoses. Utredningen ser det därför som sin uppgift att lägga fram ett enkelt grundalternativ som sedan — beroende på målsättningen — kan byggas på i ett eller flera alternativ, som tillgodoser högre ställda

krav nu eller framdeles.

Innan utredningen utformar vissa alternativ, vill den först översiktligt redovisa några olika registertyper.

Man kan metodmässigt urskilja två huvudtyper av register, manuella och datorbaserade . De manuella registren är

i regel upplagda på särskilda kort som skrivs ut och hanteras för hand. Båtregistren i Finland och Norge är av denna typ liksom t ex handelsregistren vid länsstyrel—

serna .

Manuella register är emellertid otidsenliga så snart registren har någon omfattning och kräver upprepad aktualisering (uppdatering) . För svenska förhållanden är det orationellt och i praktiken uteslutet att lägga upp

ett manuellt hanterat nationellt båtregister, även om

• Sida 62
•  Original

detta endast skulle omfatta några tiotusental båtar och

båtägare .

De datorbaserade registren kan utformas på mycket olika sätt. Avgörande för utformningen är hur ofta registret skall uppdateras och hur ofta och i vilken om— fattning innehållet behöver bearbetas. Man kan urskilja två huvudtyper dels s. k. satsvis bearbetning, dels

bearbetning i s. k. realltid.

Vid satsvis bearbetning ligger registerposter ordnade på sådant sätt att man vid ändring eller bearbetning, som sker med vissa tidsmellanrum, måste gå igenom hela registret. Flertalet befintliga datoranläggningar är lämpade för denna typ av registerhållning och be—

arbetning .

Vid bearbetning i realltid är datorn och anläggningen utformad så att man direkt från en dataterminal kan utföra ändringar och bearbetning av en eller flera poster i registret. Det centrala bilregistret i Örebro är ett exempel på en datoranläggning och ett system som

medger sådan bearbetning .

I det följande lämnas en översikt beträffande vissa be—

fintliga registertyper, som kan vara av intresse.

5 . 1 Båtregister

Båtregistren i Finland är organiserade länsvis, är manuella och endast tillgängliga under kontorstid . Registren omfattar alla motorbåtar med utombordsmotor med mer än 20 hästkrafter och inombordsmotor med mer än 50 hästkrafter. Nylands län med Helsingfors har

ca 12 000 båtar registrerade .

• Sida 63
•  Original

Båtregistren i Norge förs länsvis av polisen . Registren omfattar båtar som brukar mekanisk kraft för framdriv— ning . Segelbåtar är undantagna även om de är utrustade med motor. Registreringsskyldigheten åvilar båtens ägare eller brukare. F.n. övervägs förslag att slopa denna

skyldighet för brukaren.

Svenska Kryssarklubben har ett medlemsregister, som är datorbaserat. Som typ är det närmast att hänföra

till föreningsregister, se avsnitt 5.2. 5.2 Föreningsregister

Utanför den offentliga sektorn finns i Sverige ett mycket stort antal personregister upprättade för olika ändamål. Gemensamt för dem är att man utöver persondata lagrar begränsade mängder data för det ändamål, för vilket

registret tillkommit.

Föreningarnas register är av denna typ . Det finns

färdiga datorprogram tillgängliga för

— uppläggning av registerdata

— uppdatering av dessa

— postgirodebitering av avgifter — betalningsmarkering

— påminnelser etc.

— statistik (summeringar o. d .) — utskrift av medlemsförteckning

— adressetiketter

Register av denna typ är datamässigt enkla att inrätta

och vidmakthålla .

Ett i detta sammanhang intressant exempel på register av föreningstyp är det som Svenska Jägarförbundet håller över alla dem som erlägger jaktvårdsavgift.

• Sida 64
•  Original

Enligt riksdagsbeslut år 1988 skall den som bedriver jakt på egen eller annans mark i Sverige ha erlagt s. k. jaktvårdsavgift. 270 000 personer betalade en sådan avgift år 1975 . Avgifterna går till en jaktvårdsfond som förvaltas av kammarkollegiet. Huvuddelen av medlen tillförs Svenska Jägarförbundet för att täcka dess kostnacbr för viltvården i ri let och för dess administration av det register som ligger till grund för avgiftsaviseringen till dem som föregående år betalt jaktvårdsavgift. Nytill— kommande betalar enligt eget beslut avgiften på post-— anstalt och blir därefter införda i registret och kvarstår

i detta till dess man inte längre är i behov av det jaktkort,

som postens kvitterade talong utgör.

Jaktvårdsavgiften är f.n. 50 kronor. Av denna används cirka en krona till att täcka kostnaderna för uppbörden

av avgift. Administrationskostnaden utgör sålunda cirka 2% av avgiften. Den största delkostnaden är portoavgifter— na samt ersättning till dataföretaget för registervården

och aviutskriften .

Jaktvårdsavgifter erläggs på postanstalt. Som kvitto får man ett kort som på anfordran skall kunna uppvisas då man är ute och jagar. Avgiften är således kopplad

till utövandet av verksamheten . 5.8 Sjöfartsregistret

Den 1 januari 1976 togs ett system för fartygsregistrering i bruk. Registermyndighet är sjöfartsregistret, som är en särskild enhet i Stockholms tingsrätt. Enheten för

ett skeppsregister, ett skeppsbyggnadsregister samt ett båtregister. Registren omfattar i huvudsak fartyg för

yrkesmässig användning .

Registren är datorbaserade och är av realltidstyp . Till—

lägg och förändringar av uppgifter liksom utdrag ur

• Sida 65
•  Original

registret görs med hjälp av dataterminaler anslutna

till systemet.

Det tekniska system som används benämns IMDOC. Driften är förlagd till datamaskincentralen för administra— tiv databehandling (DAFA) . Systemet är en del av rätts— väsendets informationssystem (RI). Domstolsverket svarar för driften av systemet och meddelar de före— skrifter som behövs för registermyndighetens användning

av info rmationssyste met .

Enligt sjölagen (1891 :35, sidan 1) görs skillnad mellan skepp och båt. Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Alla skepp skall i princip införas i skeppsregistret. Detta omfattar f. n . 2 500 skepp . Skepp under byggnad börinföras i skeppsbyggnadsregistret. Detta omfattar

f. n. endast ett fåtal enheter.

Båtregistret omfattar f. n. 2 900 båtar. Bestämmelser finns i båtregisterlagen (1975:604). Till skillnad från skeppsregistreringen, som fyller både offentlig— rättslig och civilrättslig funktion, skall båtregistreringen huvudsakligen tillgodose behovet att förteckna vårt båtbestånd och därvid närmast yrkessjöfartens och yrkesfiskets båtar med en största längd av minst sex meter. Även fritidsbåtar får registreras, om de är minst sex meter långa eller om särskilda skäl för registrering föreligger, t. ex. ägarens önskan att vinna nationalitetshandl ing för sin båt.

Beträffande denna frivilliga registrering framhöll föredragande departementschef ( prop. 1975:68, s. 89 0. f.) att den kan i regel komma att vara ett uttryck

för ägarens önskan att vinna nationalitetshandling

• Sida 66
•  Original

För sin båt. Även en båt under sex meters längd kan tänkas vara så beskaffad att den lämpar sig för utrikes— färd . Ägaren bör då kunna genom registrering få nationalitetshandling för båten. Detta kan för övrigt vara fallet även om båten inte skall föras till utlandet

på sjön utan forslas dit på annat sätt för att användas

där t. ex. vid tävling. Som särskilt skäl för registrering av båt, vilken är mindre än sex meter lång, angavs i propositionen att båten tilldelas anropssignal för

radiostation .

Departementschefen framhöll vidare att lagen inte innebar något ställningstagande till fritidsbåtutredningens be— tänkande ( SOU 1974:95 ) Båtliv. Han uttalade också

att ställning inte tagits till det förslag om privaträttslig reglering av båtregistreringen som lagberedningen lagt fram i betänkandet ( SOU 1974:55 ).

Närmare bestämmelser om fartygsregistren — deras innehåll, registreringsförfarande m.m. — finns i

fartygsregisterförordningen ( 1975:927 ).

Kostnaden för sjöfartsregistret uppgår till omkring 700 000 kronor per år, inklusive alla kostnader för databehandling. Någon särskild avgift för register— hållning tas inte av de registrerade. Avgifterna för utdrag ur fartygsregistren och andra handlingar, som upprättas av sjöfartsregistret, beräknas täcka kostnaderna

för registret .

Fritidsbåtutredningen ansåg att det borde ankomma på Stockholms tingsrätt att svara för ett utvidgat båtregister. Frågor som hängde samman med valet av lämpligt ADB— system borde utredas ytterligare liksom ett stort antal detaljfrågor som rör båtregistret.

• Sida 67
•  Original

Utredningen om registrering av fritidsbåtar har vid en närmare prövning av registreringsfrågan funnit, att det av sjöfartsregistret använda tekniska systemet IMDOO har främst andra egenskaper än dem som krävs av ett jäm— förelsevis enkelt fritidsbåtregister. Andra registertyper är tekniskt—ekonomiskt mera förmånliga för den funktion

ett fritidsbåtregister skulle ha.

5.4. Bilregistret

Statsmakterna beslöt år 1969 att lägga om fordons— registreringen. Bakgrunden härtill var fordonsbeståndets snabba tillväxt och de därmed förknippade svårigheterna att hålla det då befintliga manuella registret aktuellt.

Nya krav tillkom också genom utvidgningen av fordons—

kontrollen vid den årliga kontrollbesiktningen .

Det nya bilregistret skulle främst ha till uppgift att — tjäna trafiksäkerheten genom kontroll av besiktnings—

förhållanden samt snabbt tillhandahållande av aktuella uppgifter om fordon och ägare vid vilken tidpunkt som

helst — medge debitering och kontroll av fordonsskatt — möjliggöra kontroll av att giltig trafikförsäkring finns — ge underlag för statistik — ge underlag för beredskapsplanläggning. Omläggningen av det befintliga registret började genomföras

i januari 1972. Ett år senare sattes det nya registret i

drift.

• Sida 68
•  Original

Registerföringen är samordnad till ett centralt ADB—

register. Drift, underhåll och vidareutveckling sker

centralt .

Registrerings— och anmälningsärenden handläggs vid läns— styrelsernas bilregisterenheter. De senare svarar där— igenom för huvuddelen av registerförändringarna samt

en stor del av de frågor man önskar ställa till registret.

Länsstyrelserna står i direkt förbindelse med det centrala

bilregistret (CBR) genom bildskärmsterminaler.

Främst polis och tull men även andra som ställer många frågor till registret utnyttjar direkt anknutna bildskärmar eller telexutrustning. Bilregistret är tillgängligt för

frågor under hela dygnet.

Verksamhetens omfattning per dygn åskådliggörs av

följande.

Planerat 1978 1976 Frågor 25 000 45 000 90 000 Förändringar via terminal 13 000 25 000 50 000 Övriga register— förändringar 85 000 50 000 100 000

Investeringen i det nya bilregistret, inklusive körkorts— registret, uppgick till ca 55 milj. kronor. Det ny register— systemets driftkostnader var budgetåret 1975/76 ca 50

milj. kronor. Registret omfattar f.n. 4,4 milj. fordon,

varav 8,6 milj fordon är i bruk, samt 4,2 milj. fordons—

ägare .

Kostnaderna för bilregistret betalas av fordonsägarna genom en årlig avgift (registerhållningsavgift) som f.n.

är 16 kronor .

• Sida 69
•  Original

6. Registreringsprocessen

För att kunna beskriva alternativen så konkret som möjligt behandlar utredningen först den s.k. registrerings—

p rocessen .

Med registreringsprocess avses hela det förlopp som måste genomföras från det att man beslutat att lägga upp ett register, tills man uppnått en nöjaktig funktionsduglighet i den dagliga registerfunktionen. I detta inbegripes att registret skall ha erforderlig täckning och på avsett sätt

kunna betjäna berörda samhällsfunktioner.

Om man gör upp en förteckning över de huvudaktiviteter som registreringsprocessen omfattar, får denna följande

utseende .

— Utveckling av registersystem, dvs. hur det hela skall fungera i stort och i detalj. Beskrivning av detta i specifikation, programmering av dator,

utprovning av programfunktion i dator.

— Anskaffning av utrustning m.m. , dvs. specifika— tion för inköp, kontroll och installation samt igångsättning av den utrustning som måste an—

skaffas utöver eventuellt befintlig utrustning.

Information till allmänheten, dvs. beskrivning av vad det hela syftar till och hur man skall göra. Speciell utbildning krävs dessutom för personal

som skall medverka i systemet.

• Sida 70
•  Original

— Registeruppläggning, dvs. insamling av upp—

gifter, kontroll av dessa, registrering i datorn.

— Drift av registersystem, dvs. löpande underhåll och ajourhållning av register och utrustning,

bearbetning av registerinnehåll, frågeverksamhet.

— Uppföljning, dvs. kontroll av systemets funktion och efterlevnaden av utfärdade bestämmelser, utvärdering av kontrollens resultat, åtgärder

för att förbättra funktionsdugligheten.

Vissa av dessa huvudaktiviteter beskrivs något närmare

i det följande .

6.1 Information och utbildning

När det är fråga om att bygga upp ett helt nytt register — det finns inget tidigare offentligt register att utgå ifrån — måste stor uppmärksamhet ägnas åt att informera om

registrets uppgift och om gällande bestämmelser.

Denna information kommer att få en avgörande betydelse för om registret kommer att kunna fullgöra sin uppgift eller ej. Informationen måste utformas och distribueras på ett sådant sätt att den kan nå allmänheten med inriktning

på ägare till de båtar som kan bli aktuella att registrera.

Efter kontakt med nämnden för samhällsinformation har framkommit uppgifter som tyder på att kostnaderna för information, bestående av annonser i samtliga dagstidningar; folkrörelsernas tidningar, fackpress etc. samt för fram—

ställning av TV—inslag och för utomhusannonsering, upp— går till lägst en miljon kronor. Vid upprepad annonsering

stige r kostnaderna .

Enligt erfarenhet från Finland och Norge, när det gäller

• Sida 71
•  Original

fiskevårdsavgifter, torde det krävas information även under de närmast efterföljande åren, om än i mindre omfattning

än under det första året.

Utredningen räknar med — utan att i detalj ha tagit ställning till mediaval och utformning— att en upprepad information till allmänheten krävs under det första året men också att viss information kan komma att erfordras under ytterligare ett eller två år därefter. Kostnaderna för informations— åtgärderna är svåra att beräkna. Utredningen har upp—

skattat den samlade kostnaden till två miljoner kronor.

Utbildning erfordras för all personal som på något sätt blir berörda av systemet. Särskild träning krävs för

dem som skall direkt medverka i det dagliga arbetet. 6 . 2 Registeruppläggning

En upprättad och fastställd s.k. kravspecifikation anger bl.a. vilka registeruppgifter som skall ingå i ett register. Den anger med andra ord t.ex. vilka typer av båtdata som

skall finnas registrerade.

Registeruppläggningen består av insamling, kontroll och

registrering av uppgifter .

Uppgiftsinsamlingen kan organiseras på olika sätt. Regis— terblanketter skall utformas och göras tillgängliga på för allmänheten lämpliga platser. Frågor skall kunna besvaras beträffande blanketten och dess ifyllande . Blanketter skall

kunna tas emot och förvaras.

Kontrollen av insamlade data är ett viktigt moment. I den mån båtdata förekommer krävs kunskap om båttyper och deras data, så att oläsliga eller felaktigt ifyllda blanketter kan kompletteras, eventuellt efter kontakt med uppgifts—

lämnaren.

• Sida 72
•  Original

Registreringen av kontrollerade, korrigerade och kompletterade data kan ske på olika sätt. Den anpassas till det registersystem som valts och innebär i princip att registrerade data efter maskinell kontroll överförs

till datorn för lagring. 6.8 Drift

I driften ingår att hålla den tekniska utrustningen funktions—

duglig, dvs . att svara för tillsyn och förebyggande under—

håll .

I driften ingår också att underhålla datorprogrammen, så att man kan beakta de förändringar som behöver ske,

beroende på ändrade förhållanden .

Till driften hör också erforderlig uppdatering av register— innehållet, dvs. att registrera ändrade registeruppgifter. Detta kan bli en relativt omfattande uppgift. Ca 80 procent eller mera av registerposterna har i några studerade

fall (Göteborgsregionens fritidsbåthamnar AB, Viggby— holms båtklubb, Svenska Kryssarklubben) ändrats från

ett år till ett annat.

Periodiska bearbetningar av registret sker. Hit hör t. ex. framställning av avgiftsavier för postgiro och

utskrift av registerutdrag.

En sida av driften av ett datasystem är frågor till systemet. Om systemet tillåter detta, visar erfarenheten att det ställs många frågor, i allmänhet flera än man räknat med

vid systemets tillkomst. 6.4 Uppföljning

Uppföljningen innebär i första hand en kontroll av efter—

levnaden av utfärdade bestämmelser och en utvärdering

• Sida 73
•  Original

av kontrollens resultat.

Denna kontroll kan beroende på valt alternativ få något olika form men är ytterst beroende av om berörda myndig— heter med enkla medel kan konstatera om utfärdade be— stämmelser har följts eller ej.

Genom jämförelser mellan vad man vet om båtbeståndet inom aktuella båttyper och vad som framkommer från registermyndighetens sida kan man få underlag till värder— ingar beträffande bestämmelsernas efterlevnad. Utförd kontroll kan därutöver ge ytterligare underlag.

Skulle efterlevnaden inte vara nöjaktigt god, krävs åt— gärder. Här kommer in behov av ytterligare och väl avpassad information och av eventuellt skärpta sanktioner

mot dem som inte följer bestämmelserna.

Utredningen bedömer inte uppföljningen vara alternativ— beroende. Den måste finnas i vilket alternativ som än väljs och genomföras med ungefär den metodik som angivits

ovan .

• Sida 74
•  Original

• Sida 75
•  Original

7. Registreringsalternativ

Utredningen har i föregående kapitel redovisat faktorer av betydelse vid bedömning av frågan om registrering av fritidsbåtar och för utformningen av de alternativ, som

utredningen har i uppdrag att redovisa.

Utredningen har sett det som sin uppgift att utforma dessa alternativ på ett sådant sätt, att alla alternativ skall kunna tillgodose det behov som närmare behandlats i kapitel 4,

men i olika hög grad och med olika medel.

Sammanfattningsvis innebär detta att man inom samtliga alternativ — om än på olika sätt — skall kunna tillgodose

främst följande behov.

o Planeringsunderlag för samhällets myndigheter. o Identifiering av fritidsbåt vid sjöräddning, sjöfynd m.m.

o Uppbörd av båtavgift och kontroll av att denna erlagts.

Tre alternativ redovisas. Antalet faktorer som kan på— verka utformningen är så många att alla kombinationer

ej kan presenteras. Vissa mellanformer kan alltså i

och för sig finnas. Det är emellertid inte möjligt att redo— visa även dessa. Utredningen har stannat för de tre

som presenteras i det följande .

Det första alternativet skall ses som ett grundalternativ. De åtgärder som alternativet omfattar återfinns till större delen i oförändrad form även i de två övriga alternativen.

Dessa kan byggas på så att högre ställda krav kan tillgodo—

• Sida 76
•  Original

ses nu eller framdeles.

I det första alternativet krävs inte något offentligt register över fritidsbåtar.

Det andra alternativet utgör en mellanform, som främst skiljer sig från alternativ 1 genom att det byggs upp ett officiellt båtregister, innehållande uppgift om ägare och dennes adress samt vissa identifieringsuppgifter

beträffande båten .

I det andra alternativet används ett enkelt datasystem.

All bearbetning sker med relativt långa tidsintervall .

Det tredje alternativet skall ses som ett maximi—alternativ. Skillnaden mellan detta och det föregående ligger främst

i att man bygger upp ett datasystem som medger direkt uppdatering och tillgång till information dygnet runt.

1 datasystemet lagrade båtdata är även lämpade för viss statistisk bearbetning. Bildskärmar placeras centralt

och regionalt hos berörda myndigheter.

I det följande behandlas varje alternativ för sig. Vart

och ett inleds med en sammanfattande beskrivning. I kapitlets sista avsnitt sker en sammanställning av kostnader m.m. Utredningens överväganden och förslag behandlas

i kapitel 8.

7 . 1 Alternativ 1

Som underlag för myndigheternas planering beträffande fritidsbåtar finns idag främst den information som kommit fram genom fritidsbåtundersökningen år 1971 , men även information från den årligen återkommande undersökning—

en Hushållens inköpsplaner (HIP).

Enligt alternativ 1 genomförs med visst tidsmellanrum

• Sida 77
•  Original

återkommande statistiska undersökningar av samma typ som fritidsbåtundersökningen. För att tillgodose det kommunala behovet föreslås vissa ytterligare åtgärder.

Flertalet fritidsbåtar kan ej identifieras på håll. Svårig— heter föreligger även i många fall att identifiera en

fritidsbåt på nära håll. Enligt detta alternativ föreskrivs att vissa identifieringshjälpmedel införes som tillgodoser

be rörda myndighete rs önskemål .

Dessa åtgärder genomförs även i övriga alternativ,

men med möjlighet till viss komplettering.

Om det beslutas att båtavgift skall erläggas, erfordras en metod för uppbörd av båtavgift och för kontroll av att denna erlagts. Enligt detta alternativ försäljs ett märke, som anbringas synligt på båten. Detta märke

erfordras i samtliga alternativ.

7 . 1 . 1 Planeringsunderlag

Enligt erhållna direktiv har utredningen i uppdrag att överväga de andra möjligheter som kan finnas att få

information om de fritidsbåtar som inte omfattas av en

registreringsplikt .

Om ett register inte omfattar samtliga båtar och upp— gifter som behövs som planeringsunderlag, krävs regel— bundna statistiska undersökningar av den typ som fritids— båtundersökningen utgjorde. Genom denna kunde bl .a.

följande förhållanden belysas.

Antalet båtar i riket Antalet båtar av olika typer

Båtarnas regionala fördelning och användningsområde

OOOO

Båtarnas längd, bredd, djupgående och tillverknings—

material

• Sida 78
•  Original

0. Båtägarens bosättningsregion

o Antalet båthushåll och deras regionala fördelning, storlek, inkomster m .m .

o Förtöjnings— och uppläggningsplatser

o Förekomsten av kompass, eldsläckare, flytvästar, radio m . m .

o Förarkompetens, båtförsäkring, registrering i båt— klubb m . m .

o Båtarnas utnyttjande för långfärder m.m.

I kapitel 8 har lämnats några exempel på den bearbetning som kan genomföras, baserat på det grundmaterial som

presenterats av fritidsbåtundersökningen.

I undersökningen ställdes 28 huvudfrågor till de intervju— objekt som — i samband med en regelbundet återkommande arbetskraftundersökning — i november 1971 svarade att

de ingick i ett hushåll, där man innehade en fritidsbåt.

Riksdagen har hittills beviljat medel för löpande under— sökning av HIP. I denna undersökning ingår bl.a. fri— tidsbåtar. Redovisning lämnas i tabellform beträffande innehavet av fritidsbåtar (en eller flera) med uppdelning efter hushållens inkomst, huvudmannens ålder, bosättnings— region, inköpstillfälle, genomsnittligt totalpris samt med fördelning efter inköpspris och uppdelning på nya och

begagnade båtar .

Enligt statistiska centralbyrån (SCB) är det möjligt att vid genomförandet av HIP eller annan härför lämpad under— sökning som tilläggsinformation få fram det underlag som krävs för de statliga myndigheternas planering respektive den vägledning i stort som krävs av övriga myndigheter,

främst landstingen och kommunerna.

Utformningen av de frågor, som myndigheterna önskar få regelbundet belysta, bör ankomma på den myndighet

• Sida 79
•  Original

som rege ringen utse r .

Efter kontakt med SCB uppskattar utredningen engångs— kostnaden för utformning av frågor och fasta rutiner för bearbetning av inkomna svar till ca 200 000 kronor. På samma sätt har kostnaderna för rutinmässigt genomförda intervjuer samt för bearbetning och presentation av er— hållna resultat uppskattats till ca 250 000 kronor vid en undersökningsvolym som något understiger fritidsbåtunder—

sökningens .

För landstingens behov torde det vara tillfyllest med en analys av fritidsbåtarnas regionala fördelning för en pla—

nering i samverkan med berörda primärkommuner.

För kommunernas del förutses att vid behov särskilda båt— platsköer organiseras samt att permanenta samarbets— organ i vissa fall inrättas tillsammans med företrädare för båtlivets organisationer inom kommunen i syfte att

få fram ett förbättrat underlag för kommunens planering

av olika serviceåtgärder .

7 . 1 .2 Identifieringshjälpmedel

Det föreligger ett uttalat behov av att kunna förbättra möj—

ligheten att identifiera en fritidsbåt.

För att kunna tillgodose detta behov förutsätts enligt

alternativ 1

o att alla båtar av viss typ skall vara försedda med skyl— tar, utförda och anbragta enligt polisens rekommenda— tioner i "Skydda din båt", se avsnitt 4.2.

0 att sjöfartsverkets identifieringssystem utvecklas att gälla alla båttyper som i någon större omfattning kan

bli föremål för sjöräddningsinsatser.

• Sida 80
•  Original

Den första av de nämnda åtgärderna genomförs av båt— ägaren. Den andra genomförs av sjöfartsverket i sam — verkan med båtorganisationerna, sjösäkerhetsrådet och

Svenska Båt industrifö reningen .

Utredningen har uppmärksammat att bruket att förse

båten med namn och hemmahamn är en värdefull ytterligare hjälp vid identifiering. Utredningen förutsätter att båt— ägare och båtklubbar vill verka för vidgad tillämpning av detta bruk samt att man då eftersträvar att båtar av

samma typ — från en och samma hemmahamn — inte får

samma namn .

Inga särskilda kostnader förutses för dessa åtgärder annat än i den mån berörd myndighet behöver anlita yttre tjänster för åtgärdernas praktiska utformning. För information

till båtägare beträffande utfärdade bestämmelser förutses en engångskostnad vid åtgärdens införande. Vid försälj— ning av ny båt förutsätts skyldighet föreligga för säljaren att underrätta köparen om gällande bestämmelser och

i tillämpliga delar medverka till att dessa kan uppfyllas.

7 . 1 .8 Avgiftsuppbörd

Fritidsbåtutredningen föreslog, att en båtavgift skulle erläggas för båtar försedda med segel eller motor. För samtliga dessa skulle erläggas en grundavgift. Större

båtar skulle dessutom erlägga en tilläggsavgift.

Oavsett alternativ skulle vid uppbörden av den första båt— avgiften krävas, att berörda båtägare på lämpligt sätt kan nås med information om att avgiftsskyldighet föreligger. Denna information skall uppmana båtägaren att gå till postanstalt för att där erlägga sin första båtavgift och få

ett kvitto på att denna avgift erlagts.

Informationen från samhällets sida i samband härmed,

• Sida 81
•  Original

se avsnitt 6.1 , beräknas dra en kostnad av i runda tal två miljoner kronor. Kostnaden bedöms inte vara be—

roende av vilket alternativ som väljs.

Kvittot på erlagd avgift utformas som ett märke av samma material och typ som det som används för motsvarande ändamål på bilarnas registreringsskyltar. Märket görs så stort och karaktäristiskt till form och färg att det kan observeras på håll. Märket anbringas synligt på båtens vänstra sida (babord). I bilaga 8 visas exempel på ut—

formningsalternativ och vissa detaljer.

Två storlekar av märken kan användas. En mindre stor— lek används som kvitto för grundavgift och ett annat

märke med avvikande utseende som kvitto för den högre

avgiften .

För att underlätta erläggandet av avgift under påföljande år kan, i likhet med vad som gäller för bl. a. jaktvårds— avgiften, ett s.k. förnyelseregister läggas upp. Vid första inbetalningen antecknar båtägaren sitt namn och sin adress på en särskild blankett. Dessa uppgifter förs in i ett ad— ressregister som används vid utsändning av inbetalnings—

kort under följande år till dem som tidigare erlagt avgift.

7 . 1 .4 Kostnader

Grundkostnaderna för alternativ 1 uppskattas till samman— lagt 2,2 milj. kronor. I dessa ingår uppläggning av sta— tistisk undersökning med 0,2 milj. kronor samt informa—

tion till båtägare i samband med systemets införande med

2,0 milj . kronor.

Härtill kommer engångskostnader för utformning och upp— läggning av ett eventuellt påminnelseregister för avgifts—

uppbörd, se avsnitt 7.4.

• Sida 82
•  Original

Kostnaden för den statistiska undersökningen har upp— skattats till 250 000 kronor per gång . Den är i stort

sett oberoende av båtantalet. Om undersökningen genom— förs t.ex. en gång vartannat år blir den årliga kostnaden

i genomsnitt 125 000 kronor.

Kostnaden för märket och postens avgiftsuppbörd uppskat— tas till kr 1:50 per båt och år. Med påminnelseregister tillkommer kr 1:50 per adress och år vid en utsändning

årligen. 7 .2 Alternativ 2

Åtgärder enligt alternativ 1 är när det gäller planerings— underlag och identifieringshjälpmedel gemensamma för

samtliga alternativ .

I alternativ 2 tillkommer möjligheter att i begränsad om— fattning ta fram statistiska uppgifter om de båtar och båt— ägare som registreras i det enkla datorbaserade register

av föreningstyp som ingår i detta alternativ.

I detta alternativ finns också möjlighet att lagra båtdata enligt sjöfartsverkets identifieringssystem för att möjlig— göra förfrågningar beträffande sådana data vid sjörädd—

ningsinsatser m . m .

Alternativet innebär även möjlighet att med registrets hjälp avisera båtägare om erläggande av en årlig båtav—

gift genom utsändning av inbetalningskort.

Ett datasystem med s.k. satsvis bearbetning används. Bearbetningen sker med relativt långa tidsintervall. Vid dessa sker utskrift av hela registret på ett slags fotofilmkort, s.k. mikrofiche, som sänds till dem som

ofta behöver ha tillgång till registerinformationen.

• Sida 83
•  Original

7 . 2 . 1 Planeringsunderlag

Samhällets behov av planeringsunderlag tillgodoses på de sätt som beskrivits i alternativ 1, avsnitt 7.1 .1 .

Kompletterande underlag beträffande de båtar och båt— ägare som ingår i registret, tas fram vid någon av de bearbetningar av registret, som sker med vissa tids—

intervall .

7 . 2 . 2 Identifieringshjälpmedel

Utöver de möjligheter att identifiera en fritidsbåt som angetts i alternativ 1, avsnitt 7.1.2, tillkommer enligt ovan i alternativ 2 möjligheten att lagra båtens känne— tecken enligt identifieringssystemet tillsammans med

de uppgifter båtägaren lämnat.

Vid den första inbetalningen av båtavgift lämnar båt—

ägaren förutom namn och adress även uppgift om båt— typens beteckning och om eventuella särskilda känne— tecken enligt identifieringssystemet tillsammans med

de uppgifter båtägaren lämnat.

Möjlighet föreligger i detta alternativ att tilldela de båtar som ingår i registret ett registreringsnummer, bestående

av en kombination av bokstäver och siffror. 7.2.8 Avgiftsuppbörd Om en båtavgift enligt fritidsbåtutredningens förslag

skall erläggas, krävs det information till den båtägande

allmänheten av samma omfattning som i alternativ 1 .

• Sida 84
•  Original

Vid den första inbetalningen av avgift noteras enligt ovan båtägarens namn och postadress på inbetalnings— kortet, som efter postbehandling sänds till register—

ansvariga myndigheten för dataregistrering.

Vid inbetalningen erhåller båtägaren ett märke av i

princip samma utförande som enligt alternativ 1 .

Efter dataregistreringen av båtägarens uppgifter i ett

register av föreningstyp kan registret användas påföljande år för utskrift av årets inbetalningskort och för utskrift

av påminnelse i det fall betalning uteblir.

Vid inbetalningen av avgiften erhåller båtägaren ett regis— terutdrag, som innehåller de uppgifter som är registrera— de om båtägare och båt samt det märke som skall anbrin—

gas synligt på den båt för vilken avgift erlagts.

7 . 2 . 4 Registerinnehåll

I alternativ 2 förutses att det föreligger ett behov av ett registerinnehåll med uppgifter om ägaren och om båtens identitet. En undersökning har visat att ca 10 typer av

data skulle erfordras .

0 Uppgifter om ägaren: Personnummer, namn, postadress, telefon, nationa— litet

0 Uppgifter om båtens identitet:

Registerbeteckning, båtens namn, nationalitet, hem— mahamn samt data enligt sjöfartsverkets identifie—

ringssystem .

• Sida 85
•  Original

7 . 2 .5 Databehandling

Flertalet av ovan angivna funktioner ingår i eller har

sina direkta motsvarigheter i befintliga AD 3—system för

administration av föreningsregister. Efter anpassning till den aktuella uppgiften bör ett sådant standardsystem

kunna utnyttjas för uppläggning och behandling av ett

fritidsbåt reg ister .

Bå/ // Paf/(H

kört/fo”, raj/J/a'ana'zréäk M m

5457]; fd ägnat/75574

Figur 7.1 Principiell utformning av fritidsbåtregister— system med satsvis bearbetning samt distribution av

information genom s.k. microfiche.

• Sida 86
•  Original

Efter uppläggningen av registret samlas uppgifter om förändringar under en tidsperiod som kan vara en vecka, flera veckor, en månad eller flera månader lång, be— roende på kravet på aktualitet vägt mot kostnaderna

för en tätare uppdatering .

Eftersom registret är upplagt för satsvis bearbetning,

är det inte lämpat för besvarande av ofta återkommande frågor beträffande registerinnehållet. I stället organi— seras detta så att man efter varje uppdatering gör ut— skrift av hela registerinnehållet i viss sorteringsordning på microfiche i erforderligt antal kopior. Varje kort rymmer en stor mängd data. Korten sänds till de myn— digheter som ofta kräver tillgång till registerinformation. Aktuellt kort sätts in i en läsapparat, som förstorar teck—

nen, så att'dessa blir läsbara.

Båtägaren är skyldig lämna uppgift om båt och båtägare samt om ändring av sådan uppgift . Uppgifterna lämnas till respektive länsstyrelse, som efter kontroll svarar för att uppgifterna sänds till den registerhållande myndig—

heten för databehandling .

För utveckling av ADB—rutiner samt teknisk drift svarar

DAFA, som tillskapats för denna typ av arbetsuppgifter.

Myndigheter med stort behov av tillgång till register—

information förses med microfiche—utrustning.

7 . 2 . 6 Kostnader

Grundkostnaderna enligt alternativ 1 gäller även i detta alternativ. Härtill kommer de kostnader som är för—

knippade med uppläggning och drift av ett registersystem.

Engångskostnader

Utveckling (anpassning) av registersystem till befintligt

• Sida 87
•  Original

AD B—system samt framtagning av kravspecifikation och programmering uppskattas dra en kostnad av ca 200 000 kr.

Anskaffning av tio microficheutrustningar (komplettering) kostar ca 15 000 kr.

Utbildning av personal i mottagning och kontroll av regis— teruppgifter samt för användning av microfiche etc. be— räknas kosta ca 120 000 kr.

Registeruppläggningen är erfarenhetsmässigt en kostnads— krävande del . Vid nyuppläggning av båtuppgifter i de mindre båtregister, som finns idag, t.ex. inom Svenska Kryssarklubben, räknar man med 25 — 80 kr. per båt som en genomsnittlig kostnad. Detta motsvarar 15 — 20 minu—

ters manuellt arbete . De uppgifter om båten som skall

registreras enligt alternativ 2 är emellertid inte lika om— fattande. Kostnaden uppskattas därför till ca 15 kr. per båt. Det förutsätts därvid att man inledningsvis kan to— lerera att vissa felaktigheter kommer att finnas i mate—

rialet .

Engångskostnaden för registeruppläggningen inklusive dataregistrering kan uppskattas till ca 1,5 milj. kr. för 100 000 båtar och till ca 6 milj. kr. för 400 000 båtar.

Driftkostnader

Erfarenheten från befintliga mindre båtregister visar att antalet ändringar i registret är stort. Utredningen räknar med att åtminstone 80% av alla båtuppgifter ändras årligen. Behovet av rättelse, komplettering eller annan ändring anmäls skriftligen, per telefon eller vid besök. Den ar— betstid som åtgår för att ta emot, kontrollera och genom- föra varje sådan ändring uppskattas till 10 minuter per båt. Vid 100 000 båtar utgör 80% 80 000 båtar. Den er—

• Sida 88
•  Original

forderliga årskostnaden kan i runda tal beräknas till 0,45 milj. kr. Vid 400 000 båtar blir denna kostnad 1,8 milj. kr.

Ersättning för datorbearbetning uppgår enligt uppgifter erhållna från DAFA till följande belopp.

Dataregistrering kostar 0:70 kr per båt och år. Den vän— tas beröra 80% av alla registrerade båtar. Uppdatering beräknas behöva ske ca 20 ggr per år och kosta 0:84 kr

per båt och år.

Utskrift och utsändning av inbetalningskort beräknas kosta

ca 1:00 kr. per båt inklusive portokostnad.

Utskrift av microfiche—original kostar 14 kr. per styck. Kopior kostar 1:10 kr. per styck. 80 kopior beräknas bli erforderliga. Utskrift 20 gånger per år av 1 + 80 microfiche ger en kostnad av 940 kr. Varje microfiche

beräknas rymma ca 4 000 båtar.

Övrig bearbetning för statistik etc. beräknas kosta ca

0:20 kr. per båt.

Sammantaget utgör registerdriftkostnaden för 100 000 båtar 649 000 kr. och för 400 000 båtar 2 594 000 kr . Kostnaden per båt blir härvid kr. 6:49. Utöver denna kostnad tillkommer de icke alternativskiljande kostnaderna

enligt alternativ 1 . 7.8 Alternativ 8

Åtgärder enligt alternativ 1 är när det gäller planerings— underlag och identifieringshjälpmedel gemensamma för

samtliga alternativ .

Möjlighet föreligger liksom i alternativ 2 att lagra båtdata

enligt sjöfartsverkets identifieringssystem i det dator—

• Sida 89
•  Original

baserade system av bilregistertyp, som ingår i detta alternativ. I alternativ 8 tillkommer ökad möjlighet att — beroende av registrets omfattning och innehåll — ta fram statistik beträffande de båtar och båtägare som registre—

rats .

Alternativet innebär liksom alternativ 2 möjlighet att med registrets hjälp avisera båtägare om erläggande av avgift

genom utsändning av inbetalningskort.

Registrering och uppdatering sker direkt från datatermi— naler. Frågor till registret från en terminal besvaras direkt. Systemet är i drift hela dygnet. Alla större

användare har dataterminaler.

7 .8 . 1 Planeringsunderlag

Samhällets behov av planeringsunderlag tillgodoses på det sätt som beskrivits i alternativ 1 , avsnitt 7.1 .1 . Kompletterande underlag beträffande de båtar som ingår i registret, tas fram vid någon av de bearbetningar av registret som årligen planeras för detta ändamål.

7 . 8 . 2 Identifieringshjälpmedel

Behovet av att kunna förbättra möjligheten att identifiera

en fritidsbåt tillgodoses på samma sätt som i alternativ 2.

Möjlighet föreligger att tilldela de båtar som ingår i registret ett registreringsnummer, bestående av en

kombination av bokstäver och siffror. 7 .8 . 8 Avgiftsuppbörd Om en båtavgift skall erläggas enligt fritidsbåtutredningens förslag, krävs det information till den båtägande allmän—

heten av samma omfattning som i alternativ 1 .

• Sida 90
•  Original

Vid den första inbetalningen av avgift noteras båtägarens

namn och postadress på inbetalningskortet, som efter post— behandling sänds till den registeransvariga myndigheten

för dataregistre ring.

Vid inbetalningen erhåller båtägaren ett märke av i princip

samma utförande som enligt alternativ 1 .

Efter dataregistrering av de uppgifter som båtägaren lämnat, erhåller man i första omgången ett adressregister som kan användas för att med speciella blanketter, som tillställs båtägaren, få uppgifter ifyllda beträffande båtens

data .

Registret används för utskrift av inbetalningskort och av påminnelse i det fall betalning uteblir. Båtägaren erhåller samtidigt för kontroll ett registerutdrag, som innehåller

de uppgifter som är registrerade om båtägare och båt.

Vid inbetalning av avgiften erhåller båtägaren det märke som skall anbringas synligt på den båt för vilken avgift

erlagts .

7 . 8 . 4 Registerinnehåll

Eftersom alternativ 8 skall betraktas som ett maximialter— nativ, som skall kunna tillgodose alla de krav som kan komma att ställas på ett båtregister, behöver man också på sikt kunna förutse behov av ett registerinnehåll med viss omfattning. En undersökning har visat att följande ca 80 typer av data kan komma att erfordras. Dessa har indelats

i avdelningar enligt nedan.

0 Uppgifter om ägaren: Personnummer, namn, postadress, telefon, nationalitet. 0 Uppgifter om båtens identitet:

Registerbeteckning, båtens namn, nationalitet, hemma—

• Sida 91
•  Original

hamn samt data enligt sjöfartsverkets identifierings— system.

0 Uppgifter om båten: Byggnadsmaterial, byggnadsår, tillåtet personantal ombord, höjd över vattnet, längd över allt, största bredd och djupgående, dödvikt.

0 Uppgifter om motor: Fabrikat, serienummer, hästkrafter, bränsle.

Pos/m

: . usa/%...: fynda/rekr— Figur 7.2 Principiell utformning av fritidsbåtregister,

anslutet till bilregistersystemet .

• Sida 93
•  Original

Uppläggningen av registret sker successivt via befintliga eller nyanskaffade dataterminaler med bildskärmar. Upp— gifter om förändringar registreras efter kontroll på sam— ma sätt. Registerinnehållet kommer i varje ögonblick att

vara lika aktuellt som det tillgängliga underlaget.

Varje fråga till registret beträffande viss båt eller båt— ägare matas in via dataterminal, placerad hos vissa myndigheter. Svar erhålls omedelbart. Förfrågan kan även ställas per telex direkt till datorn eller per telefon till myndighet med dataterminal för förmedling av fråga

och svar .

7 .8 .6 Kostnader

Grundkostnaden enligt alternativ 1 gäller även i detta alternativ. Härtill kommer de kostnader som är för— knippade med uppläggning och drift av ett register—

system . Engångskostnader

Utveckling (anpassning) av registersystem till befintligt ADB—system för bilregistret samt framtagning av krav— specifikation och datorprogram uppskattas dra en kostnad av ca 800 000 kr.

Utrustningen vid bilregistret och vid länsstyrelserna

bör enligt uppgift, erhållen från statens trafiksäkerhets— verk, registeravdelningen, kompletteras med särskild minnesutrustning och åtta dataterminaler. Denna bekostas

av datamaskinfonden och betalas genom årliga avgifter.

Utbildning av personal i mottagning och kontroll av registeruppgifter samt i dataterminaltjänst beräknas

kosta ca 150 000 kr.

• Sida 94
•  Original

Registeruppläggningen är som anförts en kostnadskrävande del, eftersom tidigare underlag saknas. Registerinne— hållet förutsätts i detta alternativ innehålla flera uppgifter än i alternativ 2. Mera tid kommer att krävas för att få in korrekta och fullständiga uppgifter. Kostnaden kommer därför att bli högre än i föregående alternativ och bedöms lågt räknat kunna uppgå till 25 kr. per båt. Detta ger för 100 000 båtar 2,5 milj. kronor och för 400 000 båtar 10

milj . kronor.

Driftkostnader

Registerunderhållet berör minst 30% av de poster som registrerats. Kostnaden uppskattas p.g.a. det ökade registerinnehållet och arten av båtdata till 7 kr. per båt och år i genomsnitt.

Den årliga ersättningen till datamaskinfonden beräknas uppgå till 180 000 kr.

Dataregistreringskostnaden är 0:18 kr. per båt. Denna

berör 80% av alla registrerade båtar.

Uppdateringen beräknas för 80% av 100 000 båtar i regist— ret kräva 0,18 timmar per uppdateringstillfälle. Antalet sådana uppskattas till 250 st . per år. Timkostnaden är

3 200 kr. Vid 100 000 båtar blir kostnaden 144 000 kr. och vid 400 000 båtar 576 000 kr.

Utskrift och utsändning av inbetalningskort kostar ca 1:00

kr. per båt, inklusive portokostnad.

Övrig bearbetning för statistik etc. beräknas kosta 0:25

kr. per båt.

Sammantaget utgör registerdriftkostnaden för 100 000 båtar 1 153 000 kr. och för 400 000 båtar 4 072 000 kr.

• Sida 95
•  Original

Kostnaden per båt blir härvid kr. 11:58 resp. kr. 10:18. Utöver denna kostnad tillkommer de icke alternativskiljan—

de kostnaderna enligt alternativ 1 . 7.4 Sammanställning

För att medge en översiktlig bild av de tre alternativen har sammanställts dels en tabell som visar deras in— gående funktioner, dels en tabell över de med alternativen

fö renade kostnade rna .

Tabell 7.1 I alternativen ingående funktioner.

_________________________.______——

Alternativ Funktioner 1 2 3

___—___—

Plane ringsunde rlag

Statistiska undersökningar x x x

Registerinformation (x) x Identifiering

Ägarens namn och adress X X X Båtens namn och hemort X X X

Sjöfartsverkets identifierings—

system x x x Fritidsbåtregister x x

Registernummer kan ingå (x) (x)

Dygnet runt tillgänglighet x Hög aktualitet x Snabb tillgänglighet x Avgift

Märke för kontroll x x x Register för avisering (x) x x

___—___—

I tabell 7.2 har sammanställts dels engångskostnader,

dels driftkostnader. En del av kostnadsposterna är beroen— de av antalet registrerade båtar och delvis också av den datamängd som registreras för varje båt. De angivna kostnaderna är beräknade i den mån underlag kunnat tas fram och utgör i övrigt en uppskattning. Priserna hänför

sig till prisläget vid slutet av år 1976.

• Sida 96
•  Original

Tabell 7.2 Engångskostnader och driftkostnader (tusental kronor) i olika alternativ. Som beräkningsexempel anges

med /100” respektive /400'i tusental antalet registrerade

båtar. Alternativ 1 2 3 WO—m'o—Äöö—W Engångskostnad -— Statistisk undersökning 200 200 200 200 200 200 — Utveckling av reg. syst. (100) (100) 200 200 300 300 — Teknisk utrustn. 15 15 — Information 2 000 2 000 2 000 2 000 2 000 2 000 — Utbildning (60) (60) 120 120 150 150 — Registerupp— läggning (500)(2 000) 1 500 6 000 2 50010 000 -— Oförutsett 100 100 800 800 500 500 Summa engångs— mm— kostnad (2 960)(4 460) kostnad per båt 23:00 5:75 48:85 22.10 56:50 32:90 (29:60) (1 14.15)

Driftkostnad — Statistik—

produktion 125 125 125 125 125 125 — Märke . 150 600 150 600 150 600 — Register—

underhåll (50) (200) 450 1 800 700 2 800 — Teknisk ut—

rustning 180 180 — Dataregistrering 21 84 4 16 — Uppdatering 84 186 144 576 — Inbetalningskort (100) (400) 100 400 100 400 — Microfiche 24 94 — Övrigt 20 80 25 100 Summa drift— 9 19 1 428 4 797 kostnader (425) (1 825) kostnad perbåt 2:75 1:80 9:25 8:80 14:8012:00 (4:25) (8:80)

Anm. I sammanställningen över kostnader för alternativ 1 har inom parenteser angivits tillkommande resulterande kostnader vid utveckling, uppläggning och drift av ett s k förnyelseregister (adressregis— ter) .

• Sida 97
•  Original

8. Utredningens överväganden och förslag

Utredningen har tagit del av inkomna remissyttranden över fritidsbåtutredningens betänkande och sammanställt dessa

i kapitel 1. I sina direktiv till denna utredning har rege— ringen tagit fasta på fritidsbåtutredningens och flera av remissinstansernas förslag att registerfrågan bör utredas ytterligare. Direktiven anger att alternativ skall utarbetas. Utredningen har stannat för att redovisa tre alternativ som

är så utformade att de kan tillgodose olika ambitionsnivåer.

Utredningen fann tidigt i sitt arbete det angeläget att när— mare analysera fritidsbåtbeståndets struktur. Detta har

bland annat belysts i ett antal diagram, tabeller och andra

sammanställningar i kapitel 8.

Hela fritidsbåtbeståndet beräknas hösten 1976 omfatta ca 700 000 båtar. Av dessa är ca 50 000 segelbåtar, ca

370 000 motorbåtar och ca 280 000 roddbåtar, ekor, jollar och kanoter. Av segelbåtarna är ca 24 000 sådana, som

är avsedda för övernattning . Av motorbåtarna är ca 54 000 ruffade och avsedda för övernattning. Drygt 90%

av alla båtar är kortare än 6.2 meter. Drygt 60% av alla

motorbåtar har en motor, vars styrka understiger 10 häst—

krafter. 8.1 Behovet av registrering Behovet av registrering är till stor del avhängigt av vad

som sedermera kan komma att beslutas beträffande båt—

avgift, obligatorisk säkerhetsbesiktning, förarkompetens,

• Sida 98
•  Original

ansvarsförsäkring o d och vilken omfattning sådana obli— gatorier skulle få. Det är därför svårt för denna utredning att föreslå en entydigt avgränsad registrering. Utredningen har därför valt att i det följande ange vissa frågor av särskild betydelse som underlag för ett eventuellt beslut om obligatorisk registrering av fritidsbåtar och om vilken avgränsning ett sådant register skulle behöva få. Vissa frågor är av praktisk natur och behandlar förutsättningarna

för en registrerings genomförande (avsnitt 8 .3. 1) .

Fritidsbåtutredningen angav ett antal motiv för en regist— rering. Flera remissinstanser har ifrågasatt deras bär— kraft. Utredningen om registrering av fritidsbåtar har

därför närmare analyserat dessa motiv och prövat om de

kan tillgodoses med andra metoder än registrering.

Utredningen har funnit att det är främst tre motiv som föranleder en utförligare behandling. Det ena är behovet av planeringsunderlag för de åtgärder som samhället kan behöva vidta inom olika områden av båtlivet. Det andra är behovet av att få ökad möjlighet att identifiera

en fritidsbåt .

Det tredje motivet gäller uppbörd av en båtavgift. För det fall att en sådan skall tas ut av ägare till vissa typer av båtar, vilket fritidsbåtutredningen föreslog, ankommer det på denna utredning att anvisa metoder för att genom— föra en sådan avgiftsuppbörd.

8 . 1 . 1 Planering

I direktiven har anförts att utredningen skall ange hur be— hovet av information kan tillgodoses när det gäller de båtar, som enligt den sakkunniges bedömande inte bör omfattas av en registreringsplikt. Under utredningsarbetet har resul— taten från den fritidsbåtundersökning som genomfördes i november 1971 studerats, bland annat för att kunna presen—

tera nyssnämnda sammanställningar i detta betänkande.

• Sida 99
•  Original

Det närmare studiet av denna undersökning har klart påvi— sat dess värde och värdet av liknande undersökningar fram— deles . Sådana undersökningar är enligt utredningen väl lämpade för att tillgodose behovet av information om de

båtar som ej skulle omfattas av en registrering.

Utredningen har funnit att ett fritidsbåtregister endast kan komplettera det material, som kan framkomma genom re— gelbundna statistiska undersökningar. Skälet härtill är främst, att ett båtregister — även av den omfattning fritids— båtutredningen föreslog — endast skulle komma att omfatta en begränsad del av det totala fritidsbåtbeståndet, sam— tidigt som vissa av de relativt sett mest olycksdrabbade båtkategorierna inte skulle komma att ingå i ett sådant

register.

Utredningen finner därför övervägande skäl tala för att behovet av planeringsunderlag för samhällets olika myndig— heter bör tillgodoses i första hand genom statistiska under- sökningar. Dessa bör utformas som tilläggsfrågor i sam— band med någon av de regelbundet återkommande större

undersökningar som statistiska centralbyrån genomför.

När det gäller omfattningen av sådana undersökningar är det enligt utredningens mening nödvändigt att hela fritids— båtbeståndet ingår. Vilka frågor, som skall ställas, före— slår utredningen får ankomma på den myndighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor.

Utredningen anser därför inte att planeringsbehovet i sig kräver att viss del av båtbeståndet registreras. Skulle ett register tillkomma av andra skäl, kan detta för detaljstu— dier av det båtmaterial och de båtkategorier som ingår i registret utgöra ett komplement till vad som framkommer genom regelbundna riksomfattande statistiska undersök-

ningar av det totala båtbeståndet.

• Sida 100
•  Original

8 . 1 .2 Identifiering

Utredningen har tillsammans med berörda myndigheter studerat behovet av särskilda identifieringshjälpmedel . Dessa myndigheter ställer i och för sig inga krav på särskilda åtgärder, men har angivit att varje förändring som innebär ökade möjligheter att identifiera en fritids— båt i vissa situationer skulle avsevärt underlätta deras

arbete med att bistå båtfolket.

Behovsbilden är på denna punkt sålunda klar. Den har tidigare redovisats tämligen detaljerat i avsnitt 4.2. Att på båten anbringa registreringskyltar av samma typ som de som används på bilarna, skulle underlätta identifierin—

gen på nära håll.

Svårigheter att kunna åstadkomma ett tillräckligt täckande register över samtliga båtar, som kan vara aktuella vid efterspaning, sjöräddning, sjöfynd etc är emellertid betydande och i praktiken närmast ogenomförbart. Ett sådant register skulle nämligen för att bli effektivt be—

höva omfatta flertalet av landets ca 700 000 fritidsbåtar.

Utredningen har därför funnit det angeläget att anvisa hjälpmedel som utan större svårighet och utan större kostnad kan användas på nästan varje båt, om dess ägare

är medveten om den fördel han uppnår därmed.

Nytillverkade typgodkända fritidsbåtar är försedda med tillverkningsnummer, anbringat på båtens skrov. Även om detta i någon mån kan vara till hjälp, då det gäller att spåra ägaren till ett sjöfynd el dyl, får denna åtgärd endast långsamt någon effekt, eftersom båtbeståndet är så stort. Det bör ligga i ägarens intresse att enligt riks— polisstyrelsens anvisningar placera skyltar inne i båten, på vilka ägarens namn, adress och telefonnummer anges. Kostnaden för sådana skyltar är så ringa, att den inte

• Sida 101
•  Original

enklaste båt .

För identifiering på nära håll erfordras emellertid att båtägaren i ökad utsträckning förser båten med yttre kännetecken. Av tradition har många fritidsbåtar av

sina ägare tilldelats namn, som anbringats på båtens sida

eller akter.

Bruket att förse båten med namn och även i vissa fall hemmahamn är en värdefull och nästan unik identifiering . Utredningen förutsätter därför att båtägare och båtklubbar vill verka för vidgat bruk av denna identifiering samt att man då eftersträvar att båtar av samma typ från en och samma hemmahamn inte får samma namn. Utredningen bedömer att en åtgärd av denna typ skulle föredras av fler—- talet båtägare jämfört med om båten skulle förses med

bokstavs— och nummerbeteckning.

Utredningen är emellertid medveten om att det egentligen krävs yttre kännetecken som kan uppfattas på längre håll . För detta skulle dock enligt tull och polis krävas så stora tecken att det på flertalet båtar är praktiskt ogörligt att

anbringa sådana tecken.

Inom sjöfartsverket har, som tidigare anförts, utarbetats ett identifieringssystem för såväl stora fartyg som små båtar. Detta system ligger till grund för det internationel— la standardiseringsarbetet på detta område. Systemet medger att man med några få ord och tecken kan ange båtens karaktäristiska form m.m. på ett sådant sätt, att de enheter som sätts in under bistånds— eller sjörädd— ningsinsatser redan på håll kan avgöra om en observerad

båt är av samma typ som den insatsen gäller.

Utredningen har funnit, att systemet är så utformat att det kan användas för att få fram uppgifter om båten, då allmänheten tar kontakt med sjöräddningen och då sjö—

räddningen lämnar underlag till de enheter som sätts in

• Sida 102
•  Original

vid efterforskning o.d. Genom samverkan mellan sjöfarts— verket, sjösäkerhetsrådet, båtorganisationerna och Svens— ka Båtindustriföreningen bör det enligt utredningens mening vara möjligt att få fram en bred tillämpning av detta sys—

tem .

Genom åtgärder av nu angiven typ kan man förbättra möj— ligheterna att identifiera fritidsbåtar. Omfattningen av dessa åtgärder behöver inte i och för sig begränsas till viss båttyp eller till enbart större båtar, eftersom ingen

av åtgärderna är särskilt kostnadskrävande för den enskilda

båtägaren eller för samhället .

Utredningen förutsätter att den myndighet som skall svara för fritidsbåtfrågorna får till uppgift att följa utvecklingen

och särskilt uppmärksamma de behov som här avses. 8 . 1 .8 Avgiftsuppbörd

Fritidsbåtutredningen föreslog att en årlig grundavgift

(20 kr) skulle erläggas av alla båtar som framdrivs med motor eller segel. En tilläggsavgift (30 kr) skulle erläggas av alla båtar med minst 10 hästkrafters motor eller 10

kvad ratmete rs segel .

Fritidsbåtbeståndet omfattar nu ca 700 000 båtar. Av dessa skulle, om fritidsbåtutredningens förslag genom—

förs, gmndavgift erläggas av ca 420 000 båtar. Tilläggs— avgift skulle erläggas av ca 170 000 båtar.

Det är emellertid inte denna utrednings uppgift att behandla avgiftsfrågan annat än från registreringssynpunkt . Ut—

redningen anser dock, att det bör övervägas att befria vis— sa kategorier båtägare från avgiftsskyldighet. Utredningen tänker här på båtar som ägs av fiskare, bofast skärgårds—

befolkning och samer eller som används i ungdoms— eller

• Sida 103
•  Original

id rottsve rksamhet .

Utredningen har sökt finna en enkel metod som möjliggör avgiftsuppbörd och kontroll utan att detta skulle kräva att båtarna registreras. Den metod som utredningen valt

medger under vissa förutsättningar att alla båtar kan av—

giftsbeläggas .

Den av utredningen valda metoden för avgiftsuppbörd ingår i det grundalternativ, alternativ 1, som tidigare beskrivits

i avsnitt 7.1 .

Följande förutsättningar gäller

0 båtägare är skyldig att betala en årlig avgift för sin fritidsbåt, om denna omfattas av avgiftsplikt

o båtägare som har flera sådana båtar, skall betala för varje båt för sig

0 båtägare som skall erlägga avgift är även skyldig att förse sin båt med en synlig skylt med namn och adress (se 8 . 2 . 2)

o avgiften betalas på postkontor till ett konto som dispo—

neras av den myndighet regeringen bestämmer.

För att underlätta kontrollen av att båtavgift erlagts bör kvittot på båtavgiften vara ett märke, som synligt anbrin— gas på båtens vänstra sida (babord) . Denna princip till— lämpas oavsett på vilket sätt avgiftsuppbörden sker. Mär— ket förnyas (på samma sätt som för bilarnas del) årligen vid inbetalning av årets avgift. Exempel på märkets ut—

formning visas i bil. 8.

Den som avser framföra en fritidsbåt, som omfattas av avgiftsplikt, är skyldig att se till att båten är försedd med märke, oavsett om denne är ägare till båten eller

ej. (Bil som saknar giltigt märke får inte brukas).

För att underlätta redovisningen kan märkena förses med

löpnummer. Tillsammans med märket kan följa en talong—

• Sida 104
•  Original

del med samma nummer. När avgiften erlagts, lämnar posten ut såväl märke som talong. Märket sätts på båten. Talongen förvaras på lämpligt sätt. Talongen bör vara

försedd med ägarens namn och adress.

Ett liknande system för avgiftsuppbörd tillämpas i Finland och Norge, när det gäller uppbörd av fiskevårdsavgift. Som kvitto på att avgift erlagts på posten får man en talong som fungerar som statligt fiskekort. Den som fiskar är

skyldig att kunna visa upp kortet på anfordran.

I Finland infördes fiskevårdsavgiften år 1952. Första året löstes 207 268 fiskekort. Antalet årligen försålda

kort uppgår nu till ca 480 000.

Det första år, då en båtavgift skall erläggas, är man — o— avsett båtavgiftens storlek — helt hänvisad till den enskil— des initiativ att gå till postanstalt och över disk erlägga sin avgift och få sitt märke. Det finns inget register att

utgå från. Viss hjälp skulle kunna fås från försäkrings— bolagens sida. Deras register täcker dock sammantaget

mindre än hälften av det aktuella båtbeståndet.

I samband med den första terminen för avgiftsuppbörd

bör allmänheten informeras om båtavgiften och dess

syfte samt om uppbördsförfarandet. Informationen torde behöva upprepas i samband med den årliga avgiftsupp— börden under ytterligare något år, intill dess avgiften blivit mera allmänt känd. Därefter torde rutinmässigt påminnelser kunna lämnas på samma sätt som beträffande arbetsgivaravgifter, bilkontroll m.m. i TV:s Anslags—

tavlan (utan kostnad) .

Utredningen anser att avgiftsuppbörden i princip bör vara genomförd i och med utgången av april månad varje år. Under det första året bör uppbörden utan påföljd kunna

utsträckas något i tiden.

• Sida 105
•  Original

För att underlätta kommande års inbetalningar av båtav— giften behövs ett förnyelseregister, dvs ett adressregister med vars hjälp man under följande år kan sända ut en in—

betalningsavi .

Utredningen vill här erinra om att jaktvårdsavgiften (f n

50 kr) administreras på detta sätt efter första inbetalningen. Den som för första gången vill erlägga jaktvårdsavgift (va— penlicens skaffar man sig i särskild ordning hos polisen) går till närmaste postanstalt och begär att få ett speciellt postgiroinbetalningskort, som är försett med en övre del. Både kortet och den övre delen förses med namn och post—

adress .

För att vid jakt slippa föra med sig vapenlicensen kan in— betalningskortet medföras till polisstationen och där förses med uppgifter om vapnet och stämpel som bestyrker upp—

gifte rnas riktighet .

Vid inbetalningen lämnas kvitto som sätts på den övre delen som därefter frånskiljes. Denna utgör nu både kvitto och

jaktkort, som skall kunna uppvisas av jägaren på anfordran.

Inbetalningen sker till kammarkollegiets jaktfond. Namn och adressuppgifterna lämnas till Svenska Jägarförbundet. Kortets uppgifter om namn, postadress och inbetalning dataregistreras hos en servicebyrå, som har hand om vården av det adressregister som är upprättat över jakt—

ko rtsinnehavare .

Registret används årligen för datautskrift av inbetalnings-

kort. Dessa sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift före— gående år. Mottagaren går till posten, betalar avgiften och fäster postens kvitto på den övre delen, som därefter ut gör

årets jaktkort .

Registret kan även användas för utskrift av påminnelser

(nya inbetalningskort) som sänds till dem som efter viss

• Sida 106
•  Original

tid inte inbetalt årets jaktvårdsavgift. Registret användes

också vid kontroll av huruvida viss person löst jaktkort.

Jaktkortsregistret har alltså i huvudsak till uppgift att vara ett förnyelseregister, som underlättar för tidigare jaktkortsinnehavare att komma ihåg att förnya jaktkortet i tid. Den direkta driftkostnaden för registret är låg,

ca 1 kr, genom att det endast innehåller personuppgifter (namn, postadress, personnummer) och kan adressakt— ualiseras genom samkörning via personnumret mot riks—

skatteve rkets befolkn ings reg iste r .

Ett förnyelseregister för uppbörd av en båtavgift skulle kunna utformas på samma sätt som för jaktvårdsavgiften/ jaktkortet, när det gäller själva uppbörden. Båtmärket behövs som kvitto enligt vad som tidigare nämnts, oavsett

under vilka former uppbörden sker.

Det synliga båtmärket kan till skillnad från fiskekort (och jaktkort) observeras på håll. Det underlättar den kontroll som kustbevakning och polis torde kunna utöva i samband med annan verksamhet. Inga särskilda resurser torde således behöva tillföras för de stickprovskontroller som

kan komma att erfordras.

Utredningen anser att ett förnyelseregister för avisering av uppbörd av båtavgift bör vara tillräckligt för att kunna ta ut en grundavgift av den storleksordning som fritids— båtutredningen föreslog. Även för uppbörd av en tilläggs— avgift av 80 kr för båtar med minst 10 hästkrafters motor— styrka eller 10 kvadratmeters segelyta enligt fritidsbåt— utredningens förslag bör det vara möjligt att kunna till— lämpa samma enkla metod som den som beskrivits ovan. Det synliga båtmärket kan i sådant fall ges en annorlunda

form än vad som gäller för grundavgiften.

Fritidsbåtutredningen föreslog att de större fritidsbåtarna

• Sida 107
•  Original

i ett senare skede borde erlägga dubbelt så stor tilläggs— avgift som övriga båtar. Vid en sådan differentierad till— läggsavgift krävs enligt denna utrednings mening en regist— rering av de aktuella båtarna i ett offentligt båtregister, där de avgiftsgrundande uppgifterna är bestyrkta. En så— dan registrering torde även bli nödvändig om den totala båtavgiften skulle bli avsevärt högre än den som angavs av fritidsbåtutredningen, dvs 50 kr. Om avgiftens storlek skulle motivera att den årliga uppbörden baseras på ett korrekt båtregister, ökar emellertid samhällets administ— rationskostnader påtagligt. För att uppnå den avsedda nettointäkten måste härvid avgiften höjas så mycket att den även täcker de härvid ökade administrationskostna—

derna. 8 . 2 Utredningens alternativ

Huvudlinjen i utredningens arbete har varit att eftersträva en utvecklingsbar lösning, ett grundalternativ, som känne— tecknas av stor enkelhet och låga omkostnader. Detta

skall kunna byggas på i takt med framtida behov.

I alternativ 1 krävs inte någon registrering av fritidsbåtar. Vissa åtgärder har föreslagits, främst för att förbättra myndigheternas planeringsunderlag och för att underlätta identifieringen av fritidsbåtar. I dessa hänseenden är alternativet 1 ett grundalternativ, som också ingår i de övriga. Därutöver förutses i alternativ 1 behovet av ett förnyelseregister för avisering av en årlig båtavgift till

de båtägare som erlagt avgift under föregående år.

Väljer man att som första steg lägga upp ett förnyelse— register (adressregister) för att kunna sända ut inbetal— ningskort på samma sätt som sker för jaktvårdsavgift/ jaktkort, har man fått ett system som är avpassat för administrativa ändamål . Kravet på adressernas aktuali—

tet är helt beroende av de tidpunkter, då nya avier skall

• Sida 108
•  Original

sändas ut via posten. Uppdatering behöver endast ske i

anslutning till sådana tidpunkter.

Genom tätare ajourföring (t ex en gång per månad eller vecka) och genom användande av mikrofiche—förfarandet, beskrivet i avsnitt 7.2, kan förnyelseregistrets namn— och adressuppgifter även användas vid myndigheternas

förfrågningar och vid enkäter e 01.

Behöver man kunna använda ett centralt register vid identifiering av båtar vid sjöräddningsinsatser, sjöfynd etc krävs dock att man börjar registrera fritidsbåtarna. Kravet på registerinnehållets aktualitet och tillgänglig— het blir avgörande för den insats som krävs för att lägga upp och vidmakthålla ett sådant register. Tekniskt sett

kan detta utformas enligt alternativ 2 eller 3.

I alternativ 2 ingår ett enkelt registersystem med begrän— sad aktualitet och tillgänglighet. I detta alternativ finns möjlighet att lagra båtdata enligt ett identifieringssystem som tagits fram av sjöfartsverket, så att dessa båtdata

vid behov kan användas vid sjöräddningsinsatser. m.m.

Alternativet innebär även möjlighet att med registrets hjälp avisera båtägare om en årlig båtavgift genom ut—

sändning av inbetalningskort.

Datorbearbetningen sker med relativt långa tidsintervall. Vid dessa bearbetningstillfällen framställs utdrag av hela båtregistret på s k mikrofiche, som sänds till dem som behöver ha tillgång till registerinformation.

Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i befintliga ADB—system för administration av förenings— register. Efter anpassning till den aktuella uppgiften bör ett sådant system kunna utnyttjas för uppläggning och be—

handling av ett fritidsbåtregister.

• Sida 109
•  Original

Ökas emellertid kraven på tillgängligheten och aktualite— ten hos registerdata kan systemet utformas enligt alterna— tiv 8, där ett avancerat datorsystem med dataterminaler

används .

Alternativ 8 möjliggör bl a lagring av fler uppgifter om båtarna än i alternativ 2. Härigenom tillkommer ökade möjligheter att — beroende av registrets omfattning och innehåll — ta fram statistik beträffande de båtar och båt—

ägare som registrerats.

Alternativet innebär liksom alternativ 2 möjlighet att med

registrets hjälp avisera båtägare om erläggande av avgift.

Registrering och uppdatering sker direkt från datatermi— naler. Frågor till registret från en terminal besvaras direkt. Systemet är tillgängligt hela dygnet. Alla större

användare har dataterminaler .

Funktionerna ingår i eller har sina direkta motsvarigheter i bilregistersystemet. Detta förutsätts även kunna ut— nyttjas för uppläggning och drift av ett fritidsbåtregister. 8.8 Val av alternativ

Utredningen vill i detta avsnitt redovisa sin syn på vissa praktiska frågor av betydelse vid avgränsning och val av

alternativ. 8 .8 .1 Registeruppgifter

Vid en registrering måste alltid viss kontroll ske av de uppgifter som skall föras in i registret. Det kan gälla

att uppgifterna är fullständiga eller att de är i en vidare mening korrekta. Innehållet måste vara korrekt för att registret skall kunna användas i de officiella funktioner,

som motiverat registrets tillkomst. Kravet på korrekt—

• Sida 110
•  Original

het måste dock ställas i relation till den användning re— gistret skulle få.

Ett register som i stort sett endast skall användas för adressering ställer krav på korrekta adressuppgifter. Skall registerinformationen användas i rättsliga samman— hang bör rimligtvis högre krav kunna ställas på att infor— mationen är korrekt. Om den registrerade informationen inte kunnat kontrolleras av myndighet före registrering, minskar registrets användbarhet till sådana områden,

där eventuella brister i informationens riktighet inte har

någon avgörande betydelse.

Bilregistret innehåller de uppgifter som framgår av re— gistreringsbeviset. Uppgifter om bilen (fordonet) får man fram vid typbesiktningen av en viss fordonstyp/modell eller genom särskild besiktning av fordon för vilket typ—

besiktning inte kan tillämpas.

Om man lägger upp ett offentligt register över fritidsbåtar, där registret skall ha liknande funktioner som bilregistret, krävs motsvarande möjlighet att få uppgifterna bestyrkta. Det nuvarande båtbeståndet och tillkommande båtar skulle i tillämpliga delar behöva typbesiktigas och/eller individ— besiktigas, där aWikelser förekommer eller endast en— staka exemplar framställts. En bil kan i regel utan stör— re svårigheter köras till en av Svensk bilprovnings anlägg— ningar. En del av båtarna kan också utan svårighet föras till en plats där besiktning kan ske. Båtar, förlagda till områden med låg båttäthet torde emellertid behöva trans— porteras längre sträckor för att nå en plats där en besikt—

ning kan ske. Det torde vara förenat med betydande kost—

nader att bygga upp en statlig organisation för att genom—

föra en båtbesiktning av erforderlig omfattning.

Enligt utredningens mening bör man i stället kunna över——

väga andra metoder för att få fram bestyrkta uppgifter

beträffande erforderliga båtdata. I Finland har båtorga—

• Sida 111
•  Original

nisationerna tagit på sig uppgiften att besiktiga båtar ur säke rhetssynpunkt. I Sverige lämnar båtklubbarna be— styrkta uppgifter beträffande en medlems båt, när denne ansöker om s k båtcertifikat. I detta certifikat ingår sed-—

vanliga uppgifter om båtens mått m.m.

När det gäller det befintliga båtbeståndet, torde således möjlighet föreligga att få fram bestyrkta uppgifter om båt— data för de båtar, vars ägare är medlem av båtorganisa— tion. Endast en ringa del av de små båtarna är emellertid registrerade i båtklubbar. Av de större och de motorstar— ka båtarna är däremot flertalet registrerade i båtklubbar.

I det senare fallet torde det vara praktiskt genomförbart för den båtägare som ej är medlem av en båtorganisation att mot avgift kunna få båtdata kontrollerade och bestyrkta

genom närbelägen båtklubbs försorg.

För nytillverkade båtar bör man även kunna använda de uppgifter som kommer fram vid den frivilliga typprov— ningen. Denna täcker volymmässigt större delen av de båtar som tillverkas i Sverige eller som importeras från våra nordiska grannländer. I övriga fall bör man även här kunna hänvisa till samma förfarande som föreslagits för det befintliga båtbeståndet, dvs möjligheten att få båt—

data kontrollerade och bestyrkta av båtklubbarna.

Det skulle under nuvarande förutsättningar ta många år innan nytillskottet av typprovade båtar kommer att utgöra större delen av eller hela det aktuella båtbeståndet. Om inte erforderlig statlig organisation för båtbesiktning m.m. byggs upp av andra skäl, är det en viktig förutsättning för att få fram bestyrkta båtdata till ett offentligt register,

att man träffar överenskommelse med båtorganisationerna

om deras medverkan.

Ett offentligt båtregister måste vidare, när det gäller båtägaren baseras på styrkta uppgifter om vem som är

den ansvarige ägaren till viss båt. Registreringsskyldig—

• Sida 112
•  Original

heten bör enbart ankomma på ägaren. Man måste motverka att den som stulit en båt kan registrera sig som ägare eller uppge fingerat namn till registret för att slippa an—

svar .

Den som anmäler båt för registrering måste således ock— så kunna lämna uppgift som styrker ägandet. Om fånges— handling eller annan tillförlitlig handling som styrker för— värvet, saknas bör detta kunna tillgå på samma sätt som när det gäller båtdata, i de fall att båten är registrerad

i båtklubb och denna på goda grunder anser sig kunna styrka ägandet. För övriga båtar bör båtägaren på ett trovärdigt sätt kunna styrka att han är ägare till båten,

t ex genom att anlita båtklubb eller genom intyg från

offentlig förtroendeman eller tjänsteman.

Vid förvärv av ny båt bör försäljaren på samma sätt som gäller för bilregistret lämna erforderliga uppgifter till ett båtregister. Vid försäljning av begagnad båt bör före— ligga skyldighet för både säljaren och köparen att anmäla

försäljningen respektive köpet till registret.

Stora förändringar sker årligen i de relativt små register över fritidsbåtar som finns hos båtklubbar och hamnmyn— digheter. Vid beslut om påföljder för dem som inte lämnar riktiga uppgifter om ändringar till ett offentligt båtregister, bedömer utredningen det som sannolikt att samhället, i varje fall i ett inledningsskede, kommer att ställas inför betydande administrativa svårigheter om

även mindre båtar skall inge i ett sådant register.

Efterlevnaden av utfärdade bestämmelser om registrering av fritidsbåtar måste kunna kontrolleras på ett enkelt sätt. Kontrollinsatsen bör stå i rimlig proportion till den effekt man vill uppnå. Kontrollen ute på fältet måste kunna ut— formas som stickprov som företas i anslutning till annan

verksamhet. En registrering bör därför begränsas till

• Sida 113
•  Original

båtkategorier som i första hand används i kustfarvatten och de största insjöarna. I annat fall måste en betydande

utbyggnad ske av övervakningsresurserna.

Mot bakgrunden av de skäl som anförts ovan bör ett offent— ligt båtregister i görligaste mån begränsas till sin om— fattning utan att den avsedda effekten uteblir på ett sätt

som är menligt för registrets uppgift. 8 . 8 . 2 Registeravgränsning

För att förenkla gränsdragningen föreslog fritidsbåtutred— ningen att den obligatoriska registreringen skulle omfatta

alla fritidsbåtar som framdrivs med motor eller segel.

En avgränsning av registreringsskyldigheten vid viss minsta motorstyrka har under en längre tid tillämpats i andra länder t ex Finland (20 hästkrafter för utombords— motor). Härigenom uppnås inte bara en antalmässig be— gränsning utan även begränsning till sådana båtkategorier som till allra största delen används i närheten av större

tätorter, vid kustfarvatten eller i de största insjöarna.

Om en registrering av fritidsbåtar skall införas i Sverige, bör denna avgränsas i syfte att säkerställa en effektiv

och korrekt administration. Ett sådant register bör en— ligt utredningens mening i ett första skede endast omfatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters motorstyrka (ca 80 000) och alla segelbåtar med minst 10 kvadrat— meters segelyta (ca 25 000), där ägaren har hemvist i Sverige eller där båten stadigvarande används inom

svenskt sjöterritorium .

När det gäller segelbåtar kan man även överväga en annan avgränsning än segelyta, eftersom denna endast i få fall numera direkt framgår av beteckningar i seglet. Alla segelbåtar, som har ruff (däcksöverbyggnad) torde också

ha fasta kojer och därmed vara avsedda för övernattning.

• Sida 114
•  Original

Detta gäller också större segelbåtar med s k flush—däck. Segelbåtar avsedda för övernattning kan alltså lätt ur— skiljas på håll och torde samtidigt vara den typ av segel— båtar som utnyttjas mest för färder utanför hemmafarvatt—

net.

Ett båtregister med den av utredningen ovan angivna av— gränsningen skulle vid full täckning komma att omfatta

ca 1/7 av det svenska totala beståndet av fritidsbåtar.

Registerkostnaden per båt vid olika alternativ har tidigare redovisats. Med avgränsning till ca 100 000 båtar enligt

detta avsnitt beräknas för alternativ 3 (samma utförande som bilregistret) engångskostnaden per båt uppgå till ca

50 kr och den årliga driftkostnaden till ca 18 kr.

I dessa kostnader ingår inte samhällets eller båtägarens kostnader för den kontroll som diskuterats tidigare i detta avsnitt, när'det gäller de data som skall föras in i regist— ret. För de båtar, där kontrollen utförs genom båtklub— barnas försorg, kan det bli fråga om en kostnad som ut—

redningen uppskattar till högst 50 kr per båt .

Skulle man i Sverige vilja registrera även de båtar, som har mindre motorstyrka än 20 hästkrafter, tar man med

sådana båtar som till ansenlig del endast används lokalt

och som i stor utsträckning har sin "hemmahamn" i nå—

gon av landets ca 100 000 småsjöar.

Om en båtnämnd med representanter för båtorganisatio— nerna inrättas, kan den lämpligen få i uppdrag att svara för administrationen av det register, som kan komma att

beslutas om .

8 . 4 Uppföljning

Vid beskrivning av registerprocessen, avsnitt 6.4, har

behovet av uppföljning konstaterats. Denna innebär i

• Sida 115
•  Original

första hand en kontroll av efterlevnaden av utfärdade be—

stämmelser och en utvärdering av kontrollens resultat.

Utredningen, som har att lämna alternativa förslag till registerfrågans lösning, har dock inte funnit anledning att närmare pröva utformningen av eventuella straffrätts— liga påföljder för den som bryter mot de bestämmelser som kan komma att utfärdas. Enligt utredningens mening bör detta anstå till dess slutlig ställning tagits i register—

frågan .

8.5. Utredningens förslag

8 .5 . 1 Planering

0 Vid lämpliga tidpunkter genomförs en riksomfattande statistisk undersökning beträffande hela fritidsbåtbe—

ståndet .

o Undersökningen utformas till sitt innehåll av den myn— dighet som har att handlägga fritidsbåtfrågor. Möjlig— het bör föreligga att i viss utsträckning genomföra regionsvis redovisning för att tillgodose regionala be—

hov av översiktligt planeringsunderlag.

o Undersökningen genomförs av statistiska centralbyrån och utformas som tilläggsinformation i samband med en av andra skäl bedriven och bekostad undersökning,

t ex Hushållens inköpsplaner.

o Kommunala myndigheter organiserar vid behov särskil— da båtplatsköer samt permanenta samarbetsorgan (båt— råd) med företrädare för båtorganisationerna inom kommunerna.

8.5 .2 Identifiering

0 Alla fritidsbåtar bör vara försedda med skyltar med

• Sida 116
•  Original

båtägarens namn, adress och telefon samt utförda Och anbringade enligt polisens rekommendationer i bro— schyren "Skydda din båt":

"Utrusta båten med två hållbara namnskyltar med ägarens namn, adress och telefonnummer. En skylt bör vara synlig, medan den andra bör sitta på en väl dold plats" .

o Båtägare och båtklubbar medverkar till att fritidsbåt utvändigt förses med båtens namn och hemmahamn och att man då eftersträvar att båt ar av samma typ från

en och samma hemmahamn inte får samma namn.

0 Sjöfartsverkets identifieringssystem utvecklas att gälla alla båttyper som i någon större utsträckning kan bli föremål för sjöräddningsinsatser. I detta arbete med— verkar sjösäkerhetsrådet, båtorganisationerna och Svenska Båtindustriföreningen vid den praktiska ut—

formningen och tillämpningen.

8 .5 .8 Avgiftsuppbörd

Om båtavgift skall erläggas i huvudsaklig överensstämmel— se med fritidsbåturedningens förslag, föreslås följande metodik för uppbörd av avgift och kontroll av att denna

erlagts .

0 Information om uppbörd av båtavgift lämnas till allmän— heten av den myndighet som har att handlägga fritids— båtfrågor. Denna information samordnas med infor—

mation om övriga åtgärder och om avgiftens syfte.

o Informationen upprepas i erforderlig utsträckning.

o Båtavgift erläggs på posten. Som kvitto erhålls ett

märke, exempel på utformning lämnas i bilaga 8.

• Sida 117
•  Original

o Märket anbringas väl synligt på båtens vänstra sida (babord), så att det kan observeras på håll under färd

men också vid stillaliggande i hamn.

0 Kontroll av att avgift erlagts sker genom kustbevakning

och polis i samband med trafikkontroller o d.

0 För avgiftsavisering läggs upp ett enkelt adressregis—

ter i likhet med vad som gäller för jaktkortet.

Om det för vissa fritidsbåtar beslutas om en årlig båt— avgift som är avsevärt högre än den som angavs av fri— tidsbåtutredningen, dvs 50 kr, bör dessa båtar registre-— ras. Ett sådant register bör i ett första skede endast om— fatta alla motorbåtar med minst 20 hästkrafters motor— styrka och alla segelbåtar med minst 10 kvadratmeters segelyta (krysställ). Registret bör utformas enligt

alternativ 8, dvs på samma sätt som bilregistret.

• Sida 118
•  Original

• Sida 119
•  Original

Särskilda yttranden

Nr. 1 av Börje Alpsten

Om en båtavgift skall införas, är det viktigt att uppbörden av avgiften görs så enkel som möjligt och att kontrollen av att avgiften betalas också blir enkel och så litet betung—

ande för såväl den enskilde som samhället.

Det av utredningen föreslagna systemet för uppbörd av båt—

avgift uppfyller enligt min mening inte dessa krav.

Den som betalt båtavgift men förlorat märket på båten ge— nom stöld, åverkan eller på annat sätt måste erlägga ny båtavgift eftersom förnyelseregistret inte är lämpligt för kontroll av att avgift betalts. Gör polisman eller tulltjäns— teman kontroll innan nytt märke hunnit lösas och fästas på

båten riskerar förare och ägare dessutom påföljd.

En del av nu angivna svårigheter kan undvikas om märket förses med en "kvittodel" som skall avskiljas och förvaras av båtägaren och kunna visas upp av denne om märket på båten förloras. Förlorar han även kvittodelen riskerar

han emellertid påföljd om han inte köper ett nytt märke.

Systemet med kvittodel har vidare den nackdelen att den som är ägare till flera avgiftspliktiga båtar kan undgå att betala avgift för mer än en båt genom att visa upp en och samma kvittodel för båtarna och underlåta att fästa det in—

köpta märket på någon av båtarna.

• Sida 120
•  Original

Polis och tull kan inte i någon större omfattning kontrollera att båtavgifter har erlagts utan att eftersätta andra angeläg— na uppgifter. Att utöka polisens och tullens resurser för detta ändamål skulle medföra stora ökade kostnader för samhället, något som inte kan försvaras när det bara gäller

att driva in en förhållandevis låg avgift.

Utredningen har förutsatt att den som inte betalar båtav— gift skall kunna åläggas påföljd. Utredningen har avstått

från att föreslå slag av påföljd.

Väljes böter högst 500 kr. skulle ordningsbot kunna till— lämpas. Ordningsbotsförfarandet är relativt enkelt och billigt i och för sig. Behövs särskild utredning innan före— läggandet kan utfärdas blir givetvis de totala kostnaderna höga även för detta förfarande . De regler som utrednings— mannen föreslagit kan beräknas medföra att särskilda ut— redningar behövs i 'många fall . Särskilt utredningar om vem som är ägare kan komma att bli vanliga. Sådana ut— redningar är tidskrävande . Det visar erfarenheterna av motsvarande utredningar för bilar. Man måste vidare räk— na med att ett antal förelägganden kommer att bestridas och därmed leda till ytterligare utredningar, i sista hand

rättegång .

Rutinen för ordningsföreläggande kan inte användas utan ändringar. Det är inte möjligt att nu ange storleken av kostnaderna för ändringarna men det torde röra sig om relativt stora belopp. Till bilden hör vidare att ordnings— förelägganden inte används inom tullverket. Vilka problem som kan vara förknippade med att införa förfarandet i tull— verket har inte utretts. Att införa förfarandet där kan inte ske utan kostnader. Det förfarande som nu kan användas

i tullverket är strafföreläggande.

Den kostnadsbild som utredningens förslag synes ge, om man enbart ser till kostnaderna för avgiftsuppbörd och för

tillhandahållande av märken, blir alltså inte så gynnsam om

• Sida 121
•  Original

man ser till alla kostnader som kan beräknas uppkomma om systemet införs med böter som påföljd. Till bilden hör vidare att polismyndigheterna är mycket arbetstyngda och att de i första hand måste prioritera utredningar om

allvarligare brott .

Stora kostnader för rättsväsendet är vidare inte någon garanti för en god betalningsfrekvens, eftersom de insat— ser som tull— och polismyndigheter kan göra ändå är mycket små för den stora mängd båtar vi nu har. Härtill kommer

att båtbeståndet ökar snabbt.

Mot denna bakgrund bör man söka en enkel lösning för av— giftsuppbörd som inte enbart bygger på ett straffbud som inte kan övervakas i den omfattning som skulle behövas.

En sådan lösning är följande.

Lösningen grundas på samma allmänna förutsättningar för

båtavgift som utredningen föreslagit, dvs.

1 båtägare är skyldig att betala en årlig avgift för sin

fritidsbåt, om denna omfattas av avgiftsplikt

2 båtägare som har flera sådana båtar, skall betala

för varje båt för sig

3 båtägare som skall erlägga avgift är även skyldig att förse sin båt med en synlig skylt med namn och

ad ress

4 avgiften skall betalas på postkontor. Båt ägaren får ett märke som skall fästas på båtens utsida (babord)

5 den som avser framföra en fritidsbåt, som omfattas av avgiftsplikt, är skyldig att se till att båten är för— sedd med märke, oavsett om denne är ägare till bå—

ten eller ej .

• Sida 122
•  Original

Det förnyelseregister som utredningen föreslår bör också

finnas men det bör ges något andra funktioner än utred—

ningen föreslagit. Innan jag går in på det vill jag beskriva

hur uppbördsförfarande bör utformas i stort.

1.

1.1

1.1.8

Uppbördsförfarandet

Registrering av båt i samband med avgiftens infö—

rande

Ägare betalar båtavgift på postkontor före viss tid—

punkt, förslagsvis den 1 april det år båtavgift införs.

På inbetalningskortet anger denne sitt personnummer, namn och adress, båttypen — och om denne så öns-—

kar — båtens namn och hemmahamn samt avgiftens

storlek.

Registerföraren inför uppgifterna på inbetalnings—

kortet för ett datorstött båtregister.

Registerföraren eller postkontoret skall inte göra någon kontroll av att den uppgivne ägaren är ägare till båten. Någon sådan kontroll behövs inte för uppbörd av båtavgift. Anteckningarna i fritidsbåts— registret har inte någon annan betydelse än att den som angetts som ägare är skyldig att betala båtav— gift så länge han står antecknad som båtägare i registret. Anteckningen om bilägare i bilregistret har motsvarande funktioner. I bilregisterförfa—

randet kontrolleras inte heller uppgift om ägare. Registret skall för varje person innehålla uppgift om — 1 personnummer/org. nummer

— 2 namn

— 8 adress

• Sida 123
•  Original

1.1.4

— 4 båttyp

— 5 båthamn och hemmahamn — 6 båtnummer

— 7 avgiftsklass

— 8 betalning.

"Om personen har mer än en båt lämnas uppgift för

punkterna 4 — 8 för varje båt för sig .

Antalet ingångar i registret begränsas tills vidare till personnummer/org. nummer och namn. Re— gistret behöver inte terminalbaseras men måste

ordnas så att kontroll av att en person betalat av—

gift skall kunna göras lätt inom ett dygn.

Avsikten är att uppgiften om båttyp skall ge vägled— ning i frågan vilken avgiftsklass båten tillhör. Båt— typen kan beskrivas enkelt genom fabrikantens mo— dellbeteckning eller motsvarande. Uppgiften är inte tänkt att i förening med namn och hemmahamn vara en identitetsbeteckning för båten. Namn och hemma— hamn skall för övrigt vara en fakultativ uppgift. Dessa tre uppgifter kan emellertid vara av värde för en båtägare t.ex. i de fall denne behöver gå till re—

gistret för att visa att avgift betalts.

Båtnumret är internt nummer i båtregistret. Det

skall inte anbringas på båten. Numret skall emel— lertid skrivas ut i datorn på det båtmärke som skall sättas fast på båten. . Tekniken är väl känd eftersom den används av bilregistret vid utskrift av bilnum—

mer på kontrollmärken för bilnummerskyltar.

I samband med registreringen låter registerföraren skriva ut ett meddelande till båtägaren om regist—

reringen och ett båtmärke.

• Sida 124
•  Original

1.1.5

1.2

1.2.1

1.2.2

1.8

1.3.1

Den som den 1 februari året efter reformen står antecknad i båtregistret som ägare av båten sänder registerföraren ett postförskott på båtavgift med båtmärke för året. Märket kan behöva ges en något annan utformning än den som redovisats i bilaga 8

för att postförskottet skall kunna användas. Löser denne förskottet antecknas det i registret.

|_öses inte förskottet i tid sänder registerföraren

ett nytt postförskott på avgiften jämte straffavgift.

Löses inte detta i tid översänder registerföraren uppgift om båtavgiften och straffavgiften till krono—

fogdemyndighet för indrivning. Registrering av ny båt

Säljare av ny båt — fabrikant, importör eller annan — är skyldig att lämna uppgifter till registerföraren om till vem han sålt båten. Uppgifterna är köparens personnummer, namn och adress, båttypen samt

avgiftens storlek .

Köparen är skyldig betala båtavgift på postkontor i samband med köpet. Förfarandet är därvid det—

samma som anges vid punkt 1 .1 .1 .

Även i övrigt är förfarandet detsamma som anges vid punkterna 1.1.2, 1.1.8, 1.1.4 och 1.1.5.

Försäljning och köp av båt under båtsäsongen

Den som säljer en båt är alltid skyldig att under— rätta registerföraren härom. Sker det inte och är säljaren antecknad som ägare den 1 februari måste

han betala båtavgiften för året. Det ligger alltså i

• Sida 125
•  Original

säljarens intresse att göra anmälan. Köparen skall också underrätta registerföraren om ägarbytet. Båtavgiften och båtmärket följer båten. Köparen har därför också ett intresse att göra anmälan till registerföraren för att få en anteckning i båtregist— ret om att han är ägare till en båt för vilken avgift

erlagts .

2 St raffbestämmelser

Det här föreslagna systemet bygger på straffavgifter. Det torde dock inte vara möjligt att helt undvika straffbestäm— melser. Sådan påföljd kan emellertid begränsas till tre

fall nämligen

— 1 ägare av äldre oregistrerad båt underlåter att regist—

rera båten vid reformens ikraftträdande eller därefter

— 2 säljare av ny båt underlåter att anmäla försäljning

av båten

— 8 ägare underlåter att förse avgiftspliktig båt med upp—

gifter om ägarens namn och hemvist. Påföljden bör begränsas till böter, högst 500 kr.

Sammanfattning

Utredningens förslag om ett adressregister för båtägare och båtmärkesförsäljning kan beräknasleda till besvär

för de rättsvårdande myndigheterna om straffbestämmel— ser skall införas. Ett system med andra sanktioner, straff— avgifter, bör i stället genomföras. I sådant fall kan inte registreringen begränsas till ett förnyelseregister som

utredningen föreslagit .

Ett system med straffavgifter har beskrivits i det föregåen— de. Huvudpunkterna i detta är att båtägare registreras i ett adressregister liksom utredningen föreslagit. Registret utformas emellertid så att det kan användas som grund för föreläggande av straffavgifter.

Oavsett båtavgiftens storlek kan registreringen begränsas till ett fåtal uppgifter som lämnas av säljare eller köpare. Uppgifternas riktighet behöver inte i något fall kontrolleras av myndighet eller annan - något som utredningen före— slagit för vissa båttyper — eftersom registreringen inte har till syfte att fastställa ett civilrättsligt ägareförhållan— de .

Straffbestämmelserna i ett system med straffavgifter kan begränsas avsevärt. De totala kostnaderna för ett system med straffavgifter kan beräknas bli lägre än den av utred—

ningen föreslagna ordningen.

• Sida 129
•  Original

Nr. 2 av Kjell Nyman

Fritidsbåtutredningens direktiv— utformades mot bakgrund av den snabba tillväxten av antalet fritidsbåtar. Utred— ningen skulle mot bakgrund av bedömningar av utvecklings— tendenserna söka fastställa det framtida behovet av åtgär— der. Direktiven pekade också särskilt på vissa problem från säkerhets— och miljövårdssynpunkt till följd av det växande antalet fritidsbåtar. Direktiven angav vidare att

en närmare reglering i vissa avseenden borde övervägas.

En enig fritidsbåtutredning föreslog att obligatorisk regi— strering av alla motordrivna båtar och segelbåtar skulle införas. Fritidsbåtutredningen konstaterade att registre— ring är vanlig och har bedömts nödvändig i länder med ett utvecklas båtliv. Registrering sker i Finland, Norge, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Schweiz,

Spanien, Västtyskland, Österrike, Canada och USA.

Fritidsbåtutredningen framhöll dessutom att ”för plane— ringen och awägningen av de samhälleliga insatserna be— träffande hamnar, uppläggningsplatser, farleder etc. — där betydande statliga och kommunala ekonomiska investeringar kan förutses under en följd av år — måste ställas höga krav på beslutsunderlag och uppföljningsmöjligheter. Utred— ningen finner att dessa krav bäst kan uppfyllas genom re—

gistre ring av båtbeståndet" .

Remissbehandlingen av fritidsbåtutredningens betänkande verifierade behovet av fortsatt teknisk översyn av register— frågan. Som framgår av URF:s remissammanställning an— förde ett fåtal remissinstanser tveksamhet mot registre— ringen i sig. De invändningar som restes avsåg risken för höga registerkostnader, registerutformning och registre—

ringspliktens omfattning .

Efter remissbehandlingen av fritidsbåtutredningen tillsattes

• Sida 130
•  Original

URF för att, i enlighet med fritidsbåtutredningens förslag och flera remissinstansers uppfattning, göra en teknisk utredning av registreringsfrågan. I direktiven till URF betonas att just frågorna om omfattningen av registrerings— plikt och registrets organisatoriska uppbyggnad bör prövas ytterligare. 1 direktiven anges vidare att alternativa för— slag i fråga om registreringsplikten bör redovisas, lik— som de andra möjligheter som kan finnas att få information om fritidsbåtar som inte bör omfattas av en registrerings— plikt.

Det kan inte anses ha legat i URF:s uppdrag att göra en prövning av fritidsbåtutredningens slutsats i fråga om behovet av registrering. Detta framgår enligt min upp— fattning av URF:s direktiv och av den omständigheten att URF har en expertbetonad sammansättning utan den med— verkan av bl.a. parlamentariker som fritidsbåtutred—

ningen hade .

URF:s förslag innebär en rekommendation att ett system av typ licensuppbörd införs i stället för registrering. Ett adressregister, det s.k. förnyelseregistret, föreslås till— komma för att underlätta avgiftsuppbörden. URF bortser i en rad avseenden från det utredningsarbete fritidsbåt—— utredningen genomfört för att lösa övergripande problem inom båtlivet — ej huvudsakligen enbart finansieringsfrå— gan. URF blir därigenom inte heller den tekniska upp—

följning till fritidsbåtutredningen som avsågs.

Då URF nu, trots sitt uppdrag att närmare utreda vissa tekniska frågor i samband med registrering, valt att i stället lägga fram ett huvudförslag om licensuppbörd utan en fullständig och obligatorisk registrering, så borde rimligen detta förslag ha varit allsidigt underbyggt. Alla de motiv som framgått av tidigare utredning och som fram— förts som motiv fö_r registrering borde i så fall utförligt ha utretts och analyserats. Slutsatsen att obligatorisk

registrering inte är erforderlig för att tillgodose de olika

• Sida 131
•  Original

framtida problem som —— bl.a. i direktiven och i betänkan— det "Båtliv" — redovisas som bakgrund till URF:s arbete borde ha byggts under med ett grundligt utredningsmaterial. Någon utförlig materialredovisning eller analys av detta slag återfinns dock inte i betänkandet och har inte heller

gjorts.

Behovet av planeringsunderlag har utretts enbart med hän— syn till de statistiska möjligheter till ökad kunskap som SCB:s m.fl. undersökningar kan ge. URF vill göra gäll— ande att ett register inte nämnvärt kan öka kunskapen om båtlivet från planeringssynpunkt. Detta synsätt underbyggs dock inte av utredningens eget material . I sammanhanget har utredningen inte beaktat den mångfald av bl.a. miljö— frågor som är förknippade med båtlivet och de behov av planeringsinsat ser som detta nödvändiggör. Renhållnings— servicen, övriga främst kommunala åtaganden, buller-— problemen och förslitningen av mark och vatten i samband med båtlivet har alla samband med frågan om samhällets kunskap om fritidsbåtsbeståndet. I fråga om buller från fritidsbåtar har understrukits att en registrering är av be— tydelse för att bekämpa onödigt buller ( SOU 1976:21 ). Dessa frågor borde ovillkorligen ha ingått i URF:s bedöm— ning i en situation där utredningen rekommenderar att

regist re ring inte införs .

Möjligheterna till identifiering och övervakning av fritids—- båtarna har utretts genom att utredningen med utgångs— punkt i dagsläget prövat omfattningen av dessa behov (ex. räddningsinsatser, stölder etc.). Vidare har utrednings— mannen efter s.k. hearings med berörda myndigheter dra— git slutsatsen att dessa frågor i dag kan lösas utan registre— ring. URF föreslår således i huvudsak endast vissa enk— lare åtgärder av frivillig karaktär som kan förbättra situa— tionen i dagsläget. Det framtida behovet analyseras däre— mot inte, trots att detta rimligen hade varit av avgörande

intresse .

• Sida 132
•  Original

Det bör vidare anföras att en registrering är nödvändig för att ett eventuellt framtida regelsystem — med bl.a. besiktning, utbildning och förarkompetens — skall fungera tillfredsställande. Båtarna intar här inte någon undan— tagsställning i förhållande till bilar och motorredskap. Båtbeståndet är mycket mer heterogent sammansatt än fordonsparken, något som gör behovet av dokumentation större. En registrering kan också fylla ett behov i ett beredskapsläge eller i samband med en eventuell driv—

medelsbrist .

Övriga av fritidsbåtutredningen anförda motiv för re— gistrering har inte bedömts ha sådant intresse att de lett till någon form av grundligare överväganden i URF. Detta är olyckligt, främst med hänsyn till att ett framtida ställ— ningstagande till fritidsbåtsfrågorna i stort sannolikt i huvudsak kommer att bygga på det betänkande fritidsbåt— utredningen framlagt. Det kan hävdas att fritidsbåtutred— ningen i olika sammanhang framhöll frivilligheten som vär— defull beträffande framtida åtgärder inom båtlivet — men då bör noteras att detta synsätt redovisades med förslaget om registrering som en grundläggande förutsättning. Utredningen framlade sina 18 motiv för registrering mot bakgrund av en bred analys av fritidsbåtsfrågorna. Om nu fritidsbåtutredningens förslag kommer att utgöra

en grund för framtida åtgärder är det allvarligt att URF i sin genomgång ägnat en så begränsad uppmärksamhet åt relationen mellan dessa frågor och frågan om registre—

ring.

URF borde således vad gäller utredningens behandling

av motiven för eller mot registrering, enligt min mening

ha valt endera av följande två vägar: Antingen borde URF inte alls ha behandlat några motiv eller så borde utred— ningen ha behandlat alla motiv. Den förstnämnda vägen motsvarar enligt men mening innebörden i direktiven som

främst redovisar behovet av en teknisk och i förhållande

• Sida 133
•  Original

till fritidsbåtutredningen kompletterande granskning.

Även om denna tolkning av direktiven skulle kunna anses för snäv kan det enligt min uppfattning — oaktat detta — inte anses ha kommit fram sådana omständigheter vid remissbehandlingen av fritidsbåututredningens förslag och under URF:s arbete som ger anledning till en annan grundsyn än den fritidsbåtutredningen hade när det gäller

denna grundläggande fråga.

Slutsatsen av det resonemang som förts här blir att frågan om registrering inte allsidigt har belysts i URF:s förslag. Visserligen innehåller betänkandet vissa registrerings— alternativ, men betänkandets uppläggning i övrigt ger läsaren små möjligheter att ta ställning till värdet av dessa alternativ. I strävan att nå fram till ett system med licens— uppbörd utan obligatorisk registrering ger betänkandet o— fullständiga bakgrundsteckningar och undviker framtids—

bedömningar .

Då nu URF trots detta lägger sitt förslag med tonvikten lagd vid överväganden om registreringsplikt eller ej finns det skäl att kort beröra de förhållanden som förstärker

motiven för obligatorisk registrering.

De insatser för båtlivet som kan upplevas angelägna leder till ett behov av avgiftsuppbörd. Om detta råder enighet. Båtsporten har likheter med andra samhällsföreteelser, som inte alltid primärt är motiverade av fritidsintresset. Den i skattehänseende som förmögenhet deklarationsskyl— diga tillgången båten är inte enbart ett redskap för fritids— behoven utan i många fall även — till skillnad från de flesta andra fritidsaktiviteters redskap — ett realiserbart kapital— värde vars avkastning i stort sett är oreglerad. Över båt— livets trafik har samhället nära nog ingen kontroll. T.ex. snöskoters — som ofta liksom båtar framförs i naturkäns— liga områden — omfattas av såväl motorfordonsregistrering som åldersbegränsningar för förare. En registrering

• Sida 134
•  Original

skulle göra det möjligt för samhället att bevaka utveck—

lingen i dessa avseenden.

Uppgifter om aktivitetens egentliga omfattning, dvs. båtar— nas utnyttjande och deras geografiska rörlighet, saknas således liksom uppgifter om båtarnas värden, försäkrings— anslutning och övriga ekonomiska data. Vidare saknas sammanställda uppgifter om båtlivets samlade samhälls— ekonomiska effekter, t.ex. för olika kommuner i form av bl.a. anspråk på kommunal service, gästhamnsutbygg—

nader och insatser för turismen.

Som framgått ges i URF:s förslag inget underlag för att genom ett register öka kunskaperna om t.ex. den offent— liga sektorns behov av insatser och kontroll av båtlivet.

I ett system utan ett mer fullständigt register saknas vida— re de nycklar till fördelning av avgiftsinkomsterna som med mitt synsett är nödvändiga, t.ex. mellan båtägare och offentlig sektor, mellan stat och kommun eller mellan olika av båtlivet belastade kommuner. Vidare minskar möjligheten till riktade undersökningar av finansierings— behov, liksom möjligheten till ett framtida effektivt sjö— säkerhetssystem. Inte minst frånhänder man sig möjlig— heten att bygga upp ett mellan olika båtägare någorlunda rättvist avgiftssystem. Detta motiveras bl .a. av att kra— ven på samhällsservice troligen ökar med större båt, som

rör sig utanför hemmaviken.

Ett registeruppbördssystem är allt efter motiv och behov utvecklingsbart. I motsats till det av URF föreslagna licenssystemet kan effektivitet i uppbördsförfarandet nås genom att bättre förutsättningar för kontroll av efterlev— naden också leder till en stabilare och på förhand känd

storlek på uppbörden .

Av vad jag här sagt framgår att utredningsarbetet enligt min mening inte givit skäl att frångå fritidsbåtutredningens

• Sida 135
•  Original

förslag om en obligatorisk registrering av fritidsbåtar. Mot denna bakgrund är det än mer olyckligt att URF genom— fört sitt utredningsuppdrag på ett sätt som i det här av—

seendet inte överensstämmer med direktiven.

I URF:s uppdrag ingick att pröva vilka båtar som lämpligen bör registreras. Remissinstansernas uppfattning, som den redovisades i anslutning till fritidsbåtutredningens förslag, var mycket delad i denna fråga. Jag anser att registret i huvudsak bör omfatta de båtar som fritidsbåt— utredningen föreslog . Registreringen bör omfatta flertalet båtar med hänsyn till sjöräddnings— och identifieringsskäl. Avgiftsuttagets omfattning behöver därför inte nödvändigt— vis sammanfalla med registreringens omfattning, t.ex.

om man som URF rekommenderar vill undanta segeljollar m.fl. båtar.

Framtida behov av andra uppgifter av vikt för samhällets planering eller behov av åtgärder bör, utan att registre— ringsutformningen skall behöva ändras, kunna tillföras registret. Därav följer att den registerform som väljs bör ha utvecklingsmöjligheter. Med hänsyn till de här redovisade motiven, liksom av kostnadsskäl och det för— hållandet att båtar i många avseenden inte intar någon sär— ställning i förhållande till bilar och motorredskap i övrigt, förordar jag att registret förläggs till centrala bilregistret.

Ett centralt och utvecklingsbart register — dvs. av den typ. som förutsatts i fritidsbåtutredningens betänkande och direktiven till URF — medverkar enligt min mening bäst till att möta de behov som såväl den enskilde båtägaren som samhället bör verka för att tillgodose. Det kan på sikt däremot inte vara rimligt att tillväxten av båtbeståndet stimuleras genom bl.a. ökade offentliga insatser utan att ett så elementärt hjälpinstrument som registrering införs. Likaväl som fritidsaktiviteten båtliv bör ges med andra fritidsaktiviteter likvärdiga förhållanden bör andra med

det snabbt växande båtlivet sammanhängande problem av

• Sida 136
•  Original

trafik—, miljö—, service— och sjösäkerhetskaraktär liksom privatekonomisk karaktär bli föremål för samhällets kont—

roll över utvecklingen .

• Sida 137
•  Original

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt avvikande lagöverträdare, [23] Näringsidkarens avbetalningsköp m. m. [24]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u—Iän— derna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7l

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning, [12]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 197541985. [20]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan Z. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [11] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21]

Jordbruksdepartementet Sjukvårdsavfall. [4] Oversyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfragan. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22]

lndustridepartementet

Handelsstälsutredningen. 1. Handelsstälsindusirln inför 1980-ta— let. [15] 2. Handelsstälsindustrin inför 1980—talet, Bilagor. [16]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

• Sida 166
•  Original

• Sida 167
•  Original

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

• Sida 170
•  Original

Varje båt på bilden motsvarar 20 000 båtar av det svenska fritidsbåtbeståndet år 1976.