SOU 1979:35

Rationellare girohantering

Till Statsrådet och Chefen för ekonomidepartementet

Genom regeringens beslut den 10 november 1977 bemyndigades che— fen för ekonomidepartementet att ändra uppdraget för utredningen rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro (Fi 1970:70) och nya direktiv utfärdades. Med stöd av Kungl. Maj:ts och rege— ringens bemyndiganden den 30 decenber 1969 och den 25 novenber 1977 tillkallade departementschefen därefter den 15 februari 1978 generaldirektören Sten Walberg som särskild utredare och byrådirektören Sven—Olof W'a'rnsund som sekreterare.

Med stöd av ovan nämnda bemyndiganden tillkallade departements- chefen vidare den 22 februari 1978 följande personer att ingå i utredningen som, experter, nämligen direktören i Bankgirooentra— len Ingvar Anderberg, överdirektören i riksskatteverket Eric Hallman, byrådirektören i riksrevisionsverket Sven Lindeberg, chefen för postgirot Gösta Nilsson samt direktören i bankinspek— tionen Gösta Telestam.

Utredningen får hämtad vördsamt överlämna sitt betänkande Ratio— nellare girohantering.

Särskilda yttranden har avgivits av experterna Ingvar Anderberg och Gösta Nilsson.

Stockholm den 11 maj 1979

Sten Walberg

/Sven—Olof Wärnsund

Sammanfattning

Utredningen har haft att utgå från att det även i franrtiden skall finnas två ned varandra konkurrerande girosystem. Enligt vad ut— redningen funnit nedför konkurrensen dem emellan i själva verket stora fördelar. Den har främjat en teknisk och komrersiell ut— veckling incm båda systenen som inger respekt. Dock föreligger vissa brister i det samlade serviceutbudet från de båda giro— systemen. Bristerna tar sig bl.a. uttryck i att, ned åtskilliga undantag (jfr 7) , banktransaktioner inte kan ske på posten och posttransaktioner inte kan ske i bank och att någon direktför— bindelse inte finnes nellan de båda girosystenen.

Av de mål för utredningen san angivits i tilläggsdirektiven har utredningen lagt tyngdpunkten på att nå bästa möjliga service åt allmänheten. Det i direktiven uttalade önskemålet om likstäl— lighet nellan girosystenen har utredningen uppfattat så att de båda systenen så långt som möjligt skall kunna kmkur'rera och utvecklas på jämförliga villkor. I detta samanhang påpekas att full jänställdhet inte kan skapas på grund av den fundanentalt olikartade uppbyggnaden av de båda girosystenen (jfr 9.2) . Ut— redningen understryker att varje förändring som innebär att det ena systenet på sikt skall kunna "äta ut" det andra bör avvisas. Å andra sidan kan inte de båda girosystenen i varje enskilt hän— seende lämnas i orubbat bo.

Utredningen föreslår i första hand att nedel skall kunna överfö— ras direkt genan ett gireringsförfarande från ett konto tillhö— rande det ena systenet till ett konto tillhörande det andra. * Konkret innebär detta att den som har ett till bankgirot anslu— tet bankkonto skall kunna beordra bankgirot att överföra pengar från detta konto till ett postgirokonto. Den som har ett post—

girokonto skall ned hjälp av det bnma kuvertet eller annan lämp— lig rutin kunna beordra postgirot att överföra pengar från post- girot till ett bankkonto, som är anslutet till bankgirot. Enligt utredningens nening blir en sådan förändring till nytta för alla berörda parter, och den minskar hanteringen av kontanter, vilket i sin tur minskar riskerna för rån och andra angrepp. Det giro- system son är mottagare av det största antalet direktgireringar får ersätta det andra för det överskjutande antalet. Utredningen anser att de berörda parterna gencm förhandlingar bör fastställa och fortlöpande järrka ersättningarna.

När det gäller in— och utbetalningar samt gireringar föreslår utredningen att bankerna och bankgirot åläggs en prestations— plikt notsvarande den postgirot redan har. Utredningen föreslår, att banklagstiftningen i detta syfte kcmpletteras ned bestännel— ser, enligt vilka bankerna på skäliga villkor skall förnedla betalningar genom bankgiro och postgiro. Dessa bestämnelser får bl.a. den följden, att bankerna skall ta enlot postgirots in— och utbetalningskort. Bankerna bör för egen räkning uppbära postgi— roinbetalrdngsavgiften nen inte nera. Beträffande skatteinbetal— ningar bör dock liksom nu gälla att de är avgiftsfria. De i bank inbetalda beloppen liksan dokunenten avseende postgirot skall vidarebefordras till postgirot.

Vad beträffar in— och utbetalningar på posten föreslår utredning— en att posten skall lösa in bankgiroutbetalningsavier. En motsva— rande plikt för postverket och postgirot att ta emot bankgiroin- betalningar skulle i och för sig vara följdriktig och önskvärd från servicesynpunkt. Den skulle enellertid för postgirot nedfö— ra en så betydande konkurrensnackdel på längre sikt att balansen nellan girosystenen skulle kunna rubbas. Följaktligen föreslår utredningen inte att så skall ske (jfr 9.4) . Utredningen har dock funnit en möjlighet att utan sådana konsekvenser ge före— tag och allmänhet en jämförlig serviceförbättring. Den innebär att företagen får möjlighet nen givetvis inte skyldighet att ut— forma för girosystenen genensamma förtryckta blanketter för in— betalningar (OCR—blanketter) . Inbetalaren får fritt välja cm han vill betala i bank eller på posten ned denna genensanma blankett. On han betalar på bank går pengarna till ett bankgiroanslutet

bankkonto, odn betalar han på posten går pengarna in på ett post- girokonto. Förslaget förutsätter visst tekniskt samarbete nellan de båda girosystemen.

Enligt utredningen kan betalningsservioen för allmänheten för— bättras ytterligare genom att en överenskonnelse träffas nellan bankorganisationerna och postverket/postgirot an att belopps— gränsen för kontant utbetalning på posten mot check höjs från 500 till 2 000 kr. Utredningen föreslår att en sådan överenskcn— nelse träffas.

I de ovan nämnda förslagen har de statliga in— och utbetalning— arna i stort sett lämnats utanför. Ett undantag gäller eneller— tid den föreslagna möjligheten att bl.a. i integrationsrutiner direktgirera betalning av skatt från bankgiroanslutet bankkonto till skattemyndighets postgirokonto. Förslaget ansluter sig till det i proposition 1978/79:161 föreslagna nya lzppbördssystenet, san inrebär att skattskyldiga och arbetsgivare kan fritt välja nellan att göra skatteinbetalning på posten eller i bank. De— taljutformningen av de administrativa rutinerna bör bli föremål för förhandling nellan berörda parter. Beträffande frågan cm återbetalning av överskjutande skatt (Ö-skatt) genom insättning på bank- eller postgirokonto föreslår utredningen, ehuru ned starkt uttalad tvekan, att en sådan möjlighet öppnas (jfr 9.5) .

Utredningen föreslår inte några mer djupgående ändringar i frå— ga om statliga in— och utbetalningar. Sådana ändringar skulle kunna få starkt negativa konsekvenser för postgirots ekonomi. Dessutom har utredningen inte kunnat finna att något annat sys— tem än det nuvarande bättre skulle tillgodose de krav san kan ställas från statsverkets sida. Den föreslagna möjligheten till direktgirering nellan systenen innebär dock vissa möjligheter för bankgirot att nedverka indirekt. Ekrellertid skulle det en- ligt utredningens uppfattning vara värdefullt att regeringen i särskild ordning låter kartlägga hela det statliga kundförhål— landet gentemot postgirot och postverket. Utredningen anser det önskvärt att i den offentliga årsredovisningen för postverket en särredovisning sker av postgirots resultat. Bankgirots års— redovisning bör också bli offentlig.

De framlagda förslagen nedför enligt utredningens nening för— och nackdelar för de båda girosystemen san väger någorlunda jämnt. Varje förslag bör ses scm en del av en helhet. Som en positiv följd ser utredningen att autcmatiseringen får en ytterligare skjuts framåt, om förslagen genmförs. Ned undantag av författ- ningsförslagen torde det för det praktiska genanförandet räcka ned att statsmakterna uttalar sig till förmån för de föreslagna

förändringarna .

4 1

1. Författningstörslag

l . Förslag till

Lag om ändring i lagen om bankrörelse (l955:183)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 5 Nbdden ....... isamband. Madden ...........isanband. cm rätt särskilt Gu rätt särskilt stadgat. stadgat. Bankaktiebolag' skall

på skäliga villkor förnedla beta ' "ar enan'bank iro

och postgiro.

2 . Förslag till

Lag om ändring i lagen cm sparbanker (l955:416)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 5 Sparbanks rörelse Sparbanks rörelse sparbankens verksamhetscmråde . sparbankens verksanhetscmråde .

SM" skall på skäliga

villkor förnedla betalningar genom "bankgiro och &tgiro.

3 . Förslag till

Lag om ändring i lagen om jordbrukskasserörelsen (1956:216)

Nuvarande lydelse

305

Kreditkassa får san'band därmed.

Jordbrukskassa får . . . . . . . från allmänheten.

Utan tillstånd det återkallas.

I kreditkassas får utöva.

Föreslagen lydelse

Kreditkassa får sanband därmed.

Jordbrukskassa får . . . . . . . från allmänheten.

Utan tillstånd det återkallas.

I kreditkassas får utöva. Kreditkassa skall &” skäliga vilQJkor förmedla betalningar genom bankgiro och 'Estgiro.

1 Inledning

Utredningen rörande förhållandet nellan bankgiro och postgiro (Fi l970:70) tillkallades år 1969. Den fick i uppdrag att före— slå lärrpliga åtgärder för att åstadkomna en rationell girohan— tering i landet, eventuellt i fom av en samnanslagnig av post— girot och bankgirot. Till utredninganan utsågs rättschefen Kurt

Malmgren.

År 1973 framlades proposition om bildande av Post— och Kredit-— banken, PKbanken, genom sanmanslagning av den statliga affärs— banken Sveriges Krediannk ned delar av Postbanken (prop. 1973: 145) . I enlighet ned propositionen godkände riksdagen en uppdel— ning av Postbankens rörelse (jfr 2.2 och 5) och bildandet av PKbanken. I sanband därmed trädde möjligheten av en sammanslag— ning av de båda girosystenen ännu ner i förgrunden.

Under utredningens arbete visade det sig enellertid, att stora svårigheter skulle möta, om man skulle försöka förena postgirot ned bankgirot. '

Vid regeringssamnanträde den 10 november 1977 beslöts om tilläggs- direktiv till utredningen (Dir. 1977:118) . Chefen för ekonomide— partenentet anförde att utredningen inte hade kunnat finna en tillfredsställande lösning beträffande en sammanslagning av bankgiro— och postgirosystenen. Utredningen borde därför nu un— dersöca om en mer rationell girohantering än f.n. kan åstadkom-— mas på annat sätt än genom en sammanslagning.

Till ny utredningsman utsågs i februari 1978 generaldirektören Sten Walberg.

I tilläggsdirektiven, som förelåg färdigjusterade i samband ned bytet av utredningsman, sades att det fanns skäl att undersöka vilka för- och nackdelar som skulle vara förenade ned att jäm— ställa bankgiro— och postgirosystenen i olika avseenden och att låta betalningar till och från statsverket göras över både bank— och postgiro. I detta sammanhang borde utredningen bedöma effek- terna i sanhällsekonomiska och andra avseenden av olika alterna— tiva lösningar. Bland annat måste utredningen beakta konsekven— serna för postgirot och ta hänsyn till postverkets möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande service i landets olika delar. Målet för utredningen borde enligt departenentschefen va— ra att nå bästa nöjliga service åt allmänheten.

I direktiven konstaterades att postgirot har prestationsplikt nedan bankgirot inte är skyldigt att lämna service åt var och en som begär det (jfr 4) .

Beträffande betalningarna till och från de statliga myndigheter— na hänvisades till förordningen (1974z591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot (omtryckt 1977: 383) och de uttalanden som gjordes av departenentschefen

i sanband ned ändring av förordningen (jfr 2.8) .

I sitt arbete borde utredningen beakta förutsättningar—na för gäl— lande avtal rörande samarbetet nellan PKbanken och postgirot. Den borde utgå från att dess förslag inte skall nedföra någon ändring i fråga om postgirots åliggande att i PKbanken placera postgiro— och rörelsenedel som inte behövs för postverkets egen kassahållning (jfr 5) .

Dessutom anförde departenentschefen att statliga bidrag eller er— sättningar via statsbudgeten inte får öka p.g.a. att betalnings— uppdragen fördelas annorlunda.

Utredningsarbetet borde bedrivas skyndsamt och samråd borde ske ned ett flertal berörda parter.

Utredningsarbetet påbörjades ned kartläggning av tidigare arbe— te i utredningen och frågans behandling i riksdagstryck. Därefter

* skedde en belysning av relationerna nellan postgirot och PKbanken, postverkets service åt bankerna, bankernas service åt postverket, det statliga betalningsväsendet samt betalningsvägar beträffande skatter m.m. Ned detta underlag utformades preliminära riktlin- jer för en reform rörande förhållandet nellan bankgiro och post— giro. När riktlinjerna förelåg, fick bankernas och postens per— sonalorganisationer infomation om dessa för att avge synpunkter.

Bankernas personal företräddes av Svenska Bankmannaförbundet och postens av Posttjänstemännens förening PF, Statstjänstemannaför— bundet ST—Post samt Statsanställdas förbund Sektion 3. I detta skede hade utredningen också kontakt ned postverkets ledning, PKbankens ledning, bankgirot—s ledning, riksbankschefen samt che— ferna för riksrevisionsverket samt riksskatteverket.

Resultatet av överläggningarna bearbetades vidare, och betänkan- det utformades i sina huvuddrag, varefter nytt samråd skedde ned ovan nännda parter.

__. —.—._ w_—

2. Tidigare behandling av frågan om förhållandet mellan bankgiro och postgiro

2 . 1 Inledning

I de ursprungliga direktiven för utredningen rörande förhållan— det nellan bank- och postgiro (Fi l970:70) sattes i fråga om det från samhällsekonomisk synpunkt är lyckligt att betalningsförned— lingen i samhället sker via två från varandra helt skilda giro— system. Utredningen fick i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder för att åstadkomna en rationell girohantering.

2 . 2 Uppdelningen av Postbanken

År 1973 framlades en proposition för riksdagen ned förslag till lag om upphävande av lagen om Postbanken (prop. l973:l45) . I propositionen föreslogs att Postbanken och Sveriges Kreditbank fr.o.m. 1974-07—01 skulle sannanslås till en bank ned namnet Post- och Kreditbanken, PKbanken. Scm grund hade propositionen en inom finansdepartenentet upprättad promemoria om samgående mellan Postbanken och Kreditbanken (Ds Fi l973:5) .

I enlighet ned propositionen beslöt riksdagen att de räntebäran— de postgirokontona, sparkontona samt personkontona skulle över— föras till PKbanken. Den inte räntebärande delen av postgirot skulle vara kvar hos postverket. De befintliga möjligheterna till överföring nellan postgirokonton och räntebärande konton skulle ' bibehållas, och PKbanken skulle kunna bevilja till postgirokon—

ton knutna krediter. Däremot skulle den del av Postbankens ut—

landsrörelse som kunde anses knuten till postgirot ligga kvar inom postverket.

På uppdragsbasis skulle postverket åt PKbanken ha hand om det

expediticmella och bokföringsmässiga arbetet beträffande sparrö— relsen samt den räntebärande girorörelsen och de till PKbanken överförda lönekontona (personkontorörelsen) .

PKbanken skulle å sin sida på uppdragsbasis åt postverket ha hand om förvaltningen av de icke räntebärande postgironedlen (jfr kap. 5) .

2 . 3 Ersättningsfrågan

I propositionen föreslogs att en särskild arbetsgrupp skulle närmare utforma de regler som skulle gälla beträffande ersätt— ning till postverket för arbetet ned sparkontona m.m. och beträf— fande förräntningen av postgirots nedel. Förslag till principiel— la riktlinjer för ersättningens bestätmiande fanns i den förut nämnda pronemorian. Enligt promemorian skulle de icke räntebä— rande kontona delas upp i nedel som kunde läggas till grund för långfristig respektive kortfristig utlåning. För de nedel som kunde bindas långfristigt borde utgångspunkten vara den procen— tuella avkastning PKbanken sanmanlagt erhöll på sin obligations— portfölj och sin utlåning till allmänheten. I fråga om de nedel som kunde bindas kortfristigt borde utgångspunkten vara avkast— ningen på dagslån och skattkanmarväxlar. I båda fallen borde ett skäligt avdrag göras för PKbankens hanteringskostnader, riskta—

gande m.m.

I fråga cm sparrörelsen föreslogs att ersättningen till postver- ket skulle fastställas så att den i utgångsläget gav sanna be- lopp som enligt det gamla systenet. Detsanma borde även gälla personkontorörelsen och konton för räntebärande postgironedel.

Avtal har i enlighet ned de här återgivna uttalandena träffats nellan postverket och PKbanken. Nu gällande avtal tecknades 1977—01—01 och gäller t.o.m. 1979—12—31.

En utförligare redogörelse för ersättningssystenet lämnas i ka— pitel 5.

2.4 Frågan om postverkets service till bankerna

I propositionen anförde departenentschefen att det inte borde föreligga något hinder för att samma service san kcm att lämnas PKbanken av postverket via postanstalterna även skulle kunna ges till övriga banker om de så Önskade. Sådana avtal har träffats i mars 1977 nellan postverket å ena sidan och Svenska Bankförening— en å andra sidan. Liknande avtal har också träffats nellan post— verket och Svenska Sparbanksföreningen respektive Föreningsban— kernas Förbund. Avtalen innebär i huvudsak att uttag på bankbok _l får ske på postkontor och att checkar tages emot i poströrelsen (jfr 7.6) .

2 . 5 Bank— och postgirorörelsen

; Departenentschefen erinrade i propositionen om den pågående ut— redningen an att samnanföra post— och bankgiro till ett enda genensanrt system och ansåg att uppdelningen av postgirorörelsen

: borde underlätta ett sådant sanmanförande. Ett sådant girosystem skulle enligt honom kunna tänkas bli adninistrerat av postverket.

2 . 6 Näringsutskottets betänkande

Propositionen tillstyrktes i huvudsak av näringsutskottet (NU

l l973:63) . I en reservation påtalades att postverket inte skulle få frihet att placera sina överskottsnedel och inköpa utländska valutor etc. där de fördelaktigaste villkoren kunde erhållas.

| Reservanterna uttalade vidare att riksdagen borde få ta ställ— ning till hur ersätmingsfrågorna skulle lösas.

2.7 Motion angående betalning av överskjutande skatt

I notion l975:3l8 hemställdes att riksdagen skulle besluta upp- dra åt regeringen att föranstalta an sådan komplettering av blanketten för självdeklaration att deklaranten kunde ange om ut— betalning av överskjutande preliminär skatt (ö—skatt) skulle ske direkt till mottagaren eller till angiven bankinrättning där mot— tagaren har konto. Skatteutskottet (SkU l975:76/18) avstyrkte " motionen ned hänvisning till att regeringen i novenber 1974 hade

lämnat en framställning från bankernas centrala organisationer i sanma ärende utan bifall. Utskottet förutsatte dock att riks-— skatteverket skulle utreda frågan i sanband ned den förestående anläggningen av ADB—systenet inom skatteväsendet. Riksdagen god— kände utskottets betänkande.

2.8 Statliga myndigheters skyldighet att i vissa fall an— lita PKbanken

I proposition l976/77:lZ7 föreslogs att skyldigheten enligt kun— görelsen (l974:59l) cm skyldighet för nedelsförvaltande statli— ga myndigheter m.fl. att i vissa fall anlita riksbanken, postgi— rot eller PKbanken skulle upphävas i den del som avsåg skyldig— het att anlita PKbanken. Propositionen hade som underlag en skri— velse från Svenska sparbanksföreningen, som remissbehandlats. Departenentschefen anförde att, när det gäller andra banktran— sakdoner än nedelsplacering för statliga myndigheter, borde riksbanken och postgirot — nen inte PKbanken — anlitas så snart det kan ske utan väsentlig olägenhet. Han hänvisade i detta samnanhang till att en proposition skulle framläggas ned förslag till riktlinjer för modemisering av det statliga budgetsystenet (prop. 1976/77:130) . I denna sägs att övervägande skäl talar för att affärsverken ned undantag av postverket — efter beslut av re— geringen i varje särskilt fall — borde kunna medges rätt att pla— cera likviditetsöverskott ned ränta i riksgäldskontoret.

Departenentschefen påpekade också ned hänvisning till riksrevi— sionsverkets remissvar att myndigheternas skyldighet att anlita postgirot är en grundläggande förutsättning för rationella be— talningsrutiner i statsförvaltningen och att dessa rutiner är anpassade till det statliga redovisningssystemet samt tillgodo— ser de krav på snabbhet och säkerhet som måste ställas. Någon ändring i detta avseende föreslogs därför inte.

När det gäller inbetalning av skatt och återbetalning av ö—skatt hänvisade departenentschefen till att man inom ranen för det ut— vecklingsarbete som pågår inom skatteadministrationen f.n. över— väger att också anlita bankgiro. Inte heller i denna del framla— des alltså några förslag.

Ur de i propositionen redovisade remissvaren kan här nämnas att statskontoret hänvisade till en undersökning av checklönekonmit— ten (Ds Fi l975:6) vari det sades att ingen av de övriga banker— na kunde erbjuda den servicenivå som PKbankens lönesystem repre— senterar. Statskontoret sade också att för löneuträkningssyste— net (SLöR) , till vilket på längre sikt samtliga statsmyndighe— ter utom affärsverken och statens vägverk kom—.er att anslutas, innebär det stora fördelar att löneutbetalningarna kan ske ge— nan en enda penninginrättning.

Majoriteten av fullmäktige i riksbanken sade i sitt remissvar att det franetår som angeläget att reducera statens kassahåll— ning för att minska dess ränteutgifter. Alternativet till det nuvarande systenet skulle snarare vara en enhetlig kassahållning styrd av riksgäldskontoret.

Riksrevisionsverket å sin sida anförde att nöjligheterna borde undersökas att i ökad utsträckning placera nedel direkt på stats— verkets checkräkning i riksbanken.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ansåg bl.a. att alternativet att placera vissa statliga nedel, fränst av fondkaraktär, på konto i riksgäldskontoret borde belysas. Man hänvisade till förslaget i det årets budgetproposition om successiv överföring av rund— radiorörelsens fondmedel till riksgäldskontoret (prop. 1976/ 77: 100, bil. 12 s. 491).

I sitt yttrande över propositionen tillstyrkte finansutskottet (FiU 1976/77z23) denna. Därvid redogjorde utskottet för en skri- l velse som inkommit från Svenska Bankföreningen, vari franhölls

1 att en obligatorisk styrning till postgirot av betalningar till och från allmänheten innebär betydande olägenheter och i många fall kostsanma dubbelrutiner. I skrivelsen berördes vidare möj- ligheterna att anlita bankgiro såvitt gäller inbetalning av skatt och återbetalning av ö—skatt. Utskottet framhöll ned an— ledning av föreningens skrivelse, att det inte ville utesluta att de önskade förändringarna kunde vara lämpliga an de minska—- de företagens kostnader utan att höja kostnaderna för skattead— ' ministrationen. Utskottet ansåg det naturligt att avvakta pågåen—

de överväganden i ämnet innan ställning togs till föreningens förslag. Riksdagen godkände finansutskottets betänkande.

2.9 Riksskatteverkets och statskontorets pronemoria

I september 1977 överlämnade riksskatteverket och statskontoret till budgetdepartenentet genensanma promenorior om inbetalning av skatt och återbetalning av ö—skatt. I pratemoriorna skissera- des tänkbara system för ändrade betalningsrutiner. Samtidigt be— tonades att en eventuell förändring av penningströtmarna nellan kreditinstituten skulle få stora återverkningar för postgirorö— relsen och att frågan måste bedömas utifrån bredare samhällseko— nomiska perspektiv än enbart skatteadministationens.

2.10 Tilläggsdirektiven till utredningen rörande förhållan— det nellan bankgiro och postgiro

En utförlig beskrivning av tilläggsdirektiven ges i kapitel 1.

3. Postgirot-en översikt

3.1 Starten av postgirot 3.1.1 Utredningar 1917 — 1925

Kungl. Maj:t tillsatte år 1917 en kommitté för att utreda beho— vet av en s.k. postcheckrörelse i Sverige.

Postcheckkmmittén, vars förslag i stort ligger till grund för nuvarande postgirorörelse, anförde san sanmanfattande argument för införande av postcheckrörelse i Sverige att en sådan för affärslivet i hög grad skulle medföra förenkäde betalningstran— saktioner, lättnader i bokföringen och förmånen av relativt lå— ga avgifter, att den för postverket skulle kunna i stor utsträck— ning avlösa det nera tunghanterliga och omständliga postanvis- ningsförfarandet samt att den ur nationalekoncmisk synpunkt vore av värde genom den inbesparing av kontanta penningnedel den vi- sat sig mäktig att genomföra.

Efter bearbetning av förslaget av 1920 års postsparbankssakkun— niga lades en proposition fram 1922. Den avstyrktes. Mot infö— rande av postgirorörelsen anfördes dels att något verkligt behov inte förelåg ned hänsyn till att postremissväxelförfarandet fanns, dels att organisationen skulle bli alltför dyrbar, dels också

att en postgirorörelse inte låg i linje ned postverkets uppgift att vara ett kommunikationsverk.

Nästa fas inträdde när dåvarande generalpoststyrelsen och riks— räkenskapsverket 1924 i skrivelser hemställde att Kungl. Maj:t måtte framlägga proposition an införande av postgirorörelse i Sverige. Riksräkenskapsverket framhöll därvid att det inte minst

ned tanke på statsförvalmingen och nedelskontrollen var synner— ligen önskvärt att refornen genomfördes. Proposition framlades och efter sedvanlig utskottsbehandling biföll riksdagen denna gång förslaget om införande av postgirorörelse. Förordningen an- gående postgirorörelse utfärdades den 11 juli 1924.

1924 års postgiroförordning var i kraft t.o.m. utgången av år 1969, då den upphörde i samband ned att postbankslagen (SFS 1969:732) trädde i kraft. I denna lag finns inga speciella fö— reskrifter om postgirorörelsen utan det ankom på Postbankens styrelse och därunder lydande organ att utfärda erforderliga föreskrifter om postgirorörelsen.

3 . l . 2 Räntefrågan

Flertalet av medlemmarna i 1917 års postcheckkcnmitté ansåg att ränta borde utgå på de nedel (intill högst 100 000 kr., dock ej statsnedel) , som insattes på postcheckkonto. Framförallt ansåg man att rörelsen härigenom skulle vinna god anslutning. Men man franhöll också att postgirot i viss nån skulle komna att funge— ra san bankinrättning och att det därför inte vore mer än rim- ligt att lämna kontoinnehavarna ränta på deras pengar. Räntan borde utgå "efter i huvudsak samma räntefot, som i allmänhet tillänpades på sådana i bank innestående nedel som alltid står till kontoinnehavarnas förfogande".

I 1924 års förordning överlämnades åt Kungl. Maj:t att bestänma om och efter vilka grunder ränta på nedel, som innestår på post— girokonto, skulle gottgöras kontohavaren. Räntan sattes först till 1,8 % på det belopp som stod inne minst en halv månad och understeg 100 000 kr. Efter sänkning till 0,5 % togs räntan bort 1932. Först fr.o.m. 1960 infördes åter ränta på vissa postgiro— nedel. Räntebärande inlåningsräkningar i postgirot öxerfördes 1974—07—01 till PKbanken, se avsnitt 3.3.1.

3 . l . 3 Kontobokföring

När postgirot skulle införas var neningarna starkt delade huru— vida kcntobokföringen skulle ske vid ett enda eller vid flera bokföringsställen. länge ansåg man en centraliserad kontobokfö— ring (möjlig. Enellertid föreslogs vid utskottsbehandlingen 1924 att bokföringen t.v. skulle ske vid endast ett postgirokontor i Stockholm. Så skedde också, nen på grund av rörelsens kraftiga f tillväxt visade det sig dock snart nödvändigt att inrätta sär— ; skilda postgiroavdelningar på andra orter; 1929 i Göteborg, 1930 1 i Boden och Malmö samt 1943 i Visby. Dessa avdelningar betjäna— de kontohavarna inom vissa begränsade områden genom att mottaga, behandla och utan förnedling av postgirokontoret vidaresända utbetalningskort. Sedernera har dessa särskilda avdelningskontor successivt lagts ned, det sista (Boden) under våren 1975.

3.2 Postgirots organisation före 1974-07—01

' Postgirorörelsen administrerades fram till 1974—07—01 av Post- ; banken, som utgjorde en av huvudenheterna i postverket. Postban— ken var funktionellt organiserad och arbetade under postbanks— chefen och bankdirektionen på fyra huvudavdelningar; drift—, fi— nans—, niarknads— och organisationsavdelningarna. Dessutcm fanns två stabsorgan; sekreterariatet samt redovisnings— och revisions- kontoret.

Postgirorörelsen cmbesörjdes inom Postbanken av postgirokonto-

, ret. Postgirokontoret bestod av fyra centrala underenheter, näm— ; ligen girobokföringen, girorevisionen, giroundersökningensamt . giroregistreringen. Under girobokföringen lydde även personkon— toenheten.

3 . 3 Postgirot efter 1974—07—01

' Postgirots huvuduppgift — ingående i postverket såsom allmän— ! nyttigt marknadsinriktat serviceföretag — är att förnedla betal— ningar, nedverka till att betalningar underlättas och i övrigt främja ändamålsenliga betalningsnetoder. Härvid gäller att post— girots verksanhet skall bedrivas så att både företagsekonomiska

och sanhällsekoncmiska intressen tillgodoses.

Postgirot utgör, vid sidan av den allmärma poströrelsen, det största verksamhetscmrådet inan postverket. Postgirot är en egen , resultatenhet inom verket och har därmed ansvar för det ekonomis— ka resultatet av sin verksanhet. Däremot upprättas inget eget bokslut, utan detta ingår i postverkets.

Postgirot betalar till poströrelsen en ersättning som ger full kostnadstäckning för de prestationer san utförs för postgirots räkning bl.a. i post-kassorna. Ersättningen innefattar utöver sär— kostnaderna ett mot dessa proportionellt bidrag till poströrel— sens samkostnader och till förräntmingen av statskapitalet. Post— girots intäkter utgörs till största delen av ränteintäkter och är därför - till skillnad från denövriga postverksamheten — i hög grad beroende av diskontots höjd. Resultatet påverkas också i hög grad av kostnadsutvecklingen för kassaarbetet på postkonto- ren och genomloppshastigheten för postgironedlen.

Postgirot fullgör, efter överenskcmnelse ned riksrevisionsverket, i stor utsträckning betalningar till och från statliga myndighe- ter i enlighet ned det statliga ekonomiadminstrativa systenet (system S) . I detta sanmanhang förtjänar nämnas den ”beredskaps—

krig. Sedan länge har gällt att statliga och kamela myndighe— ters betalningar i krig företrädesvis skall ske genom anlitande

av postgirot. Sanma system förordas i ett av riksrevisionsverket nyligen framlagt förslag.

3 . 3 . 1 Uppdelningen av Postbanken

Postbanken och Sveriges Kreditbank gick 1974—07—01 salmen till den statliga affärsbanken Post— och Kreditbanken, PKbanken. Bak— grunden var den av regeringen framlagda propositionen med försla till lag om upphävande av lagen om Postbanken (prop. l973zl45) . Riksdagen beslöt i enlighet ned propositionen, i vilken föreslog bildandet av PKbanken. Samgåendet innebar i stort sett att post— girot kvarstannade i postverket. Räntebärande postgirokonton övertogs dock av den nya banken likscm även Postbankens sparrö—

relse och personkontorörelse. Vidare skulle utlåningen av post— gironedel handhas av Pldaanken. Å andra sidan onbesörjer postver— ket för PKbankens räkning transaktioner på postanstalterna, central kontobokföring m.m. Innebörden av det samgående som äg— de rum behandlas närmare i kapitel 5.

Den centrala bokföringen m.m. för PKbankens räkning handhas av den organisatoriska enhet son postgirot utgör inom postverkets centrala förvaltning (se 3.4) .

3 . 3 . 2 Postgirots verksamhet

3 . 3 . 2 . 1 Organisation

Postgirot indelas nunera i fyra huvudavdelningar, nämligen all— männa avdelningen, driftavdelningen, marknadsavdelningen och organisationsavdelningen. Dessutom finns ekoncmikontoret.

3 . 3 . 2 . 2 Centraliserad bokföring

Postgirot har ett centraliserat bokföringssystem, vilket inne— bär att insättningar och uttag noteras direkt på postgirokonto- na vid postgirot i Stockholm. Kontoutdrag ned uppgift om saldo expedieras till kontohavare efter varje kontoonsättnig. Betal— ningsuppdrag som inkomnit före kl. 09.00 bokförs ned vissa lm— dantag samma dag.

Den tidigare organisationen ned vissa avdelningskontor upphör— de under 1975 (se avsnitt 3.1.3) . Anledningen härtill var (kt

minskade behovet hos kunderna till följd av utbyggnaden av möj— ligheter till s.k. direktuttag på postkontoren, installationen

av kassamaskiner etc .

3. 3. 2 . 3 Personal

Postgirot har haft följande personalstyrka de fyra senaste

e

aren:

Totalt antal Varav heltids—

anställda anställda 1974-07—01 5 233 4 094 1975—06—30 5 033 3 836 1976-06-30 5 033 3 826 1977—06-30 5 035 3 936 1978-06—30 4 975 3 885

Av de anställda är ca 350 sysselsatta inan den egentliga admi- nistrationen, och ca 1 140 årsanställda har uppgifter som sam— manhänger ned uppdrag åt PKbanken. Av det totala antalet anställ— da är omkring 90 % kvinnor.

3 . 3 . 2 . 4 Datorutrustning

Postgirots datoranläggning består f.n. av fyra centralenheter, nämligen

1 st IBM 148 2 st IBM 155 1 st IBM 158

Härtill konner tre minidatorer för konvertering och transmission av typen RC 3600. För optisk datafångst har anskaffats 11 st OCR-läsare av typen REI 2000. Härutöver finns kringutrustning av varierande omfattning och typ.

3 . 3 . 2 . 5 Postgirots produkter

3.3.2.5.l Bastjänster

In— och utbetalningar samt gireringar utgör postgirots bastjäns— ter. In- och utbetalningar förnedlas av postkontor och lantbrev- bärare. Härutöver kan betalningsuppdrag beordras - gireringar - via s.k. bruna kuvert vilka kostnadsfritt kan sändas in direkt till postgirot för bokföring. Genom dessa bastjänster skapas en mängd olika möjligheter i samband ned fakturabetalningar, upp— börd och inkassering av avgifter, utbetalnig av löner och er— sättningar m.m.

SOU 1979135 3. 3 .2 .5.2 Företagstjänster

Betalningar till och från företag och myndigheter svarar för ner— parten av postgirotrafiken. Postgirot har allt ifrån starten 1925 försökt att följa utvecklingen inom kontorsområdet för att kunna anpassa sina tjänster till kundernas förändrade behov. Datatek- niken har här inneburit revolutionerande förändringar och samti— digt skapat förutsättningar för ett bredare serviceutbud riktat mot företag och myndigheter.

Den långtgående dataintegration som beskrivs i fortsättningen har för postgirots kunder inneburit betydande rationaliserings— vinster och samtidigt gett Sverige ett av världens nest utveck- lade system för betalningsförnedling.

Företagstjänsterna är fakturabetalningsservioe, inbetalningsser— vice—OCR, autogiro, utbetalningsservice och hyresredovisning.

Fakturabetalningsservice

Företag ned tillgång till dator (egen eller via dataservicebyrå) kan rationalisera sina leverantörsbetalningar via postgiro genom att anlita postgirots fakturabetalningsservice.

Systemets funktion framgår av nedanstående rutinschema.

Fakturabetalningsservice

_

Datarutin för leverantörsres— kontran, egen el servicebyrä

Datamedium med obetalda fak—

Postgirot tar emot

— magnetband _ — magnetbandskassett turor reglstre- — diskett rade

— direkt via telenätet

Kontoutdrag

Vid varje . betalnln s— UPPG'" om tillfälle 9 . bokförda Postgirot uppdrag

Kan dessutom

1. Bevakar rätt betalningsdag lämnas via:

2. Avräknar kreditnotor — magnetband 3. Skriver ut nödvändiga blanketter -diskett

4. Bokför betalningarna —telenätet

5. Skriver ut rapporter

Upp?"ft om Vid varje totalsumma förändring i bevakade bevaknings req uppdrag

Inköpsanmälan I förekom— Girering el för löpande mande fall utbetalning betalnlngar

till utlandet

4 ggr per år avgiftsfritt

Företagets leverantörer

Revisions— rapport

;, På avsändarens begäran skriver postgirot fyra gånger per år av— i giftsfritt ut en förteckning över samtliga betalningsuppdrag san

, är registrerade i dessa register - revisionsrapporter. Rapporten kan fås i två sorteringsordningar

— på betalningsmottagare och bokföringsdag — på bokföringsdag och beta] ningsmottagare

' Fakturabetalningsservice är avgiftsfri. Tjänsten befinner sig i stark tillväxt och utvecklingen mot fler och fler kontorsdato— rer ger allt fler företag möjlighet att ansluta sig till syste— met.

Inbetalningsservice - OCR

Systemet utvecklades i början av 1960—talet i nära samarbete

fakturor, prenumerationsavgifter, premier eller hyror använder som regel databehandling i någon form. Genom att kanbinera den egna databehandlingen med postgirots inbetalningsservioe—OCR kan man få bättre och effektivare redovisning och betalningskontroll.

, Det i sin tur kan innebära minskade utestående fordringar och * räntevinster.

] Systemet fungerar enligt följande rutinschema.

% Inbetalningsservice

Företaget Kontoutdrag Postgirot Redovisnings— lista

Datarutin utskrift av inbetalnings— kort C el CK

Postkontor Iantbrevbärare

l. Företaget sänder fakturor, hyresavier etc. med vidhängande inbetalningskort C eller CK till betalaren.

2. Kunden betalar över postgiro genom

2 a, Kontant inbetalning via postkontor eller lantbrevbärare 2 b, Egen girering från postgiro— eller personkonto

3. Dagligen får företaget

— kontoutdrag med uppgift om inbetalt belopp samt aktuellt saldo på postgirokontot — en redovisningslista utskriven i stigande sekvens på före—

tagets kundreferenser (kundnumner, räkningsnurmer etc.)

4. Efter företagets önskemål levereras magnetband eller diskett dagligen eller periodiskt. I datamediet är kundreferens och

inbetalt belopp registrerat. Företaget kan använda materialet direkt i sin egen databehandling och slipper att tidsödande stansningsarbete.

Företaget lämnar kontinuerligt datamedium till postgirot - ned bud, per post (portofritt och i enballage som postgirot håller ned) eller via telenätet. I datanediet anges betalningsnottaga— % rens kontonurmer, belopp som ska betalas, betalningsdag och spe— cifikation över betalningen (fakturanunner e.dyl.) . I samma da— tanedium kan även betalningar till utlandet tas ned. Företaget kan beordra betalningen i valfri valuta.

Betalningsuppdragen läses in i postgirots register mh på angi- ven betalningsdag verkställs betalningen samtidigt som ev. kre- ditnotor räknas av. Postgirot onbesörjer utskrift av nödvändiga betalningsblanketter (girering/utbetalning samt betalningsorder) och bokför uppdraget.

' Vid varje betalningstillfälle redovisas betalningsuppdragen till avsändaren. Avsändaren får

kontoutdrag ned uppgift om in— och utgående saldon, betalning— ar till kontot samt totalsunman på de betalningar som verk— ställts via fakturabetalningsservice

— listan "bokförda betalningsuppdrag" - en fullständig specifi— kation över alla verkställda betalningar. Listan kan också redovisas i datanedium om så önskas

listan "bevakade betalningsuppdrag" — uppgift om totalbeloppen för samtliga kanmande bokföringsdagar , ett bra hjälpmedel för avsändarens likviditetsplanering

uppgift om felaktiga och ändrade betalningsmppdag

utskrivna inköpsanmälnjngar i de fall avsändaren har utlands- betalningar.

Vid bokföringstillfällena belastas avsändarens postgirokonto ned

totalsutmlan av de betalningar som har verkställt-s genom faktura—

betalningsservice .

I systenet används i dag två olika typer av blanketter: inbetal— ning/girering C resp. CK. Det som skiljer den åt är att på CK— blanketten får betalaren själv fylla i beloppet som sedan kodas till optiskt läsbar skrift i blankettens kodrad hos postgirot. Dessa blanketter används för betalningar då man inte känner till beloppet i förväg, t.ex. fakturor ned olika rabatter.

Inbetalningsservice—OCR är postgirots största företagstjänst. Det senaste året behandlades ca 157 miljoner C— och G(—blanket— ter. Rutinen är avgiftsfri för kunden.

Autogiro

Företag som har tillgång till dator kan automatisera sina betal— ningsrutiner i samarbete ned sina stamkunder. Företaget kanter överens ned sina kunder om att betalningsuppdrag som lämnas till postgirot får dras från kundens postgiro- eller personkonto på

överenskonnen bokföringsdag .

Betalningar registreras på magnetband, nlagnetbandskassett, dis— kett eller direkt via telenätet. Postgirot bevakar förfalloda— garna och utför debiteringar och krediteringar på angivna för— fallodagar.

Redovisning till företaget sker ned kontoutdrag och rapporter.

Återredovisning kan även ske via datanedia.

För betalaren sker redovisning ned kontoutdrag och eventuellt bilagd avi.

Rutinen beskrivs ned hjälp av nedanstående rutinschema.

Autogiro

Räkning Avi Meddelande

Företag/

Företagets datarutin

Bokf. betalningar Bevak. betalningar

* terforda betalnlngar ReviSlonsrapport

Debitering Postgiro Debitering

konto

Postgiro—/

Kreditering Kreditering Personkonto

Avtal och fullmakter

Innan systenet kan starta måste fullmakter utväxlas nellan betal- ningsmttagaren och hans betalare. Postgirot tillhandahåller en speciell blankett "Medgivande, betalning genom postgirots auto— giro". Betalningsmottagaren är skyldig att förvara originalexenp- laren av dessa blanketter.

Betalarregister

Betalningsmottagaren neddelar postgirot vilka betalare fullmakt är tecknad ned. Postgirot använder registret för att översätta företagets (betalningsmttagarens) identifikation på betalaren

Betalnings— mottagare Betalare

till hans kontonmner. På så sätt behöver betalningsmottagaren inte registrera betalarens postgiro— eller personkontonunner i sina egna register. Fortlöpande rapporter om förändringar i be— talarregistret lämnas.

Betalningsuppdrag

Betalningsmottagaren sänder magnetband, magnetbandskassett, dis— kett eller via telenätet till postgirot. I datanediet är de de— biteringar eller krediteringar som önskas verkställda registre- rade. De kan gälla olika betalningsdagar. Man kan också ange stående uppdrag, alltså betalningar som återkomer vissa dagar per år, kvartal eller månad. Stående uppdrag verkställs tills

de tas bort eller ändras av betalningsnottagaren.

redovisning

Betalningar som inte sker ned fasta belopp och perioder skall aviseras senast 8 dagar före varje betalningstillfälle. Vid stående uppdrag skall betalaren neddelas minst 8 dagar före den första debiteringen. Både den första och kornnande betalningar skall finnas ned.

Betalaren får efter verkställd debitering/kreditering ett kon— toutdrag. På kontoutdraget anges debiteringsdatmn, mottagarens postgironunner, beloppet samt in— och utgående saldo.

Betalningsmottagaren får också et kontoutdrag som visar in— och utgående saldo, betalningar till och från kontot och summan av betalningar på kontot som gått via autogiro. Betalningsmottaga— ren får dessutom följande rapporter:

— listan "bokförda betalningsuppdrag", som ger en fullständig specifikation över beordrade betalningsuppdrag, som har för— fallit till betalning. Återredovisning kan även ske i magnet- band, diskett eller över telenätet

— listan "bevakade betalningsuppdrag", som anger totalbelopp för kam-nande betalningsdagar *

, — rapporter om återbokförda betalningsuppdrag, felaktiga betal— ningsuppdrag och ändrade uppdrag

— revisionsrapport, dvs. en utskrift av samtliga betalningsupp— drag som finns registrerade i bevakningsregistret. Rapporten kan fås i två olika sorteringsomgångar och levereras fyra gång— er per år avgiftsfritt på betalningsmttagarens uppnaning.

Avgift uttas f.n. ned 50 öre per debitering av postgirokonto eller personkonto i PKbanken. Undantag görs för debitering av i huvudsak företags postgirokonton som är avgiftsfri.

Utbetalningsservice

Företag, som har stora volyner utbetalningar och tillgång till dator, kan rationalisera sina rutiner genom att anliga postgi— rots Utbetalningsservice.

Postgirot erbjuder fyra olika betalningsrutiner:

1. Kunden skriver i dator ut utbetalningskort och gireringskort. Utbetalningskorten sänds direkt till betalningsnottagarna. Magnet-band, magnetbandskassett eller diskett ned underlag för samtliga betalningar och gireringskorten sänds till post- girot för bokföring. Rutinen är lämplig för företag scxn har behov av snabb utbetalning —- utbetalningskorten behöver ej skickas till postgirot för bokföring och man vinner därigenom minst en dag.

, Nedanstående rutinschema visar systenets funktion.

Utbetalningsservice 1.

Företaget

Datarutin egen eller via servicebyrä

Utbetalnings— kort

Girerings- kort

Betalningsmottagaren _ tillhanda Datamedlum med bokförings- underlag Via post Direkt

Postgirot

Betalningsmottagaren

Gireringskort

Betalningsorder Bokföringsrappor'.

Kontoutdrag

* SOU 197935 Postgirot — en översikt 41 2. Kunden skriver i dator ut utbetalningskort som sänds till be— talningsmttagaren. Datanediun (samma som i rutin l) ned un- derlag för samtliga betalningar sänds till postgirot, där gi— reringskorten skrivs ut, varefter bokföring sker. Rutinen passar företag ned behov av snabba utbetalningar nen som inte vill belasta sin egen dator ned utskriftsarbete.

Nedanstående rutinschema visar systenets funktion.

Företaget

Datarutin egen eller via servicebyrå

Utbetalningsservice 2.

Utbetalningskort skrivs ut av av- sändaren

Datamedium med bokförings— underlag

Betalningsmottagaren tillhanda

Via post Direkt

Postgirot

Kontoutdrag Betalningsorder

Bokföringsrapport

Utskrift av gire— ringskort efter datamediet Betalningsmot- tagaren

Gireringskort

Kontoutdrag

3. Kunden lämnar datanedium (samma som rutin 1—2) till postgirot för utskrift av både utbetalnings— och gireringskort. Däref— ter sker bokföring av korten i vanlig ordning. Utbetalnings— korten sänds av postgirot till betalningsmttagarna. Rutinen passar företag som vill slippa egen utskrift av blanketterna och därned kopplat arbete (lagerhållning etc.) .

Nedanstående rutinschema visar systenets funktion.

Utbetalningsservice 3. Företaget 4——————————

Datarutin egen eller via servicebyrå

Datamedium med bokföringsunderlag

Postgirot

Utskrift av gire— ringskort och ut- betalningskort efter datamediet

Betalningsorder

Betalningsmottagaren

Bokföringsrepport

Utbetal— ningskort

Girerings— ko'rt

Kontoutdrag

4. I utbetalningsservice finns ytterligare ett alternativ. I alternativet kan kunden välja om han vill utnyttja datainte— gration eller ej ned postgirot. F.n. erbjuds alternativet endast kunder i postgirots girolönesystem, som skall ersättas av ovan angivna system.

Företagen skriver i detta alternativ ut sina utbetalningskort själva (manuellt eller ned hjälp av skrivmaskin, bokförings—

i maskin eller dator) . Gireringskort förekonmer ej i rutinen. Utbetalningskorten distribueras till betalningsmottagaren direkt på arbetsplatsen eller via post.

Utbetalningsservice 4.

Företaget

Utskrift av utbetalnings— kort

D Lista/datamedium 1 med bokförings-

Betalningsmottagaren tillhanda

underlag

Postgirot

I_I Bokföringsrapport

Betalningsblanketter

Då postgirot skriver ut blanketterna (rutin 3) , sker detta på standardblankett. Om företaget cnbesörjer utskriften av blanket- terna finns stora möjligheter att anpassa blankettutformningen till respektive företags specifika behov.

Distribution

Utbetalningskorten kan delas ut genom företagets försorg eller genom postverket. Blanketter större än standardformat (210 x 102 nm) måste alltid kuverteras av kunden om postbefordran skall ske. Även andra bilagor kan då bifogas. Standardkuvert tillhandahål— les av postgirot till självkostnadspris.

Avgifter

Gireringar är avgiftsfria

För utbetalningskort utgår följande avgifter:

Rutin 1 och 2 1:25/st Rutin 3 1:50/st Rutin 4 2:85/st

I utbetalningsservice hanteras årligen ca 11 miljoner utbetal— ningskort och ca 1 miljon gireringskort.

Hyresredovisning

Hyresredovisning är en dataservicebyråtjänst som postgirot er— bjuder hyresvärdar och andra son inkasserar hyror. Systenet fungerar i stora drag enligt följande:

Ett lägenhetsregister läggs upp i postgirots dator ned hjälp av rapporteringsblanketter som kunden skickar. Med registret som grund räknas kvartalsvis eller månadsvis ut de olika hyresbelop— ! pen ned tillägg och avdrag enligt hyresvärdens anvisningar. Vär— den får samtidigt en preliminär debiteringslista för godkännan—

L de. Efter godkännande från kunden skriver postgirot ut inbetal— 1.» ningskort som skickas till värdens hyresgäster. Hyrorna betalas in till ett särskilt "uppsamlingskonto". Två gånger i månaden

' kontrolleras betalningarna och differenslistor skickas till vär— . den. Efter första kontrollen skickas en påminnelse till hyresgä—

ten.

; Avgifter Anslutningsavgift utgår f.n. ned 2 000:—. Därtill utgår avgifter för registrering av nya objekt (1:43/objekt) och aviseringsaw gifter (0:4l/objekt och månad vid kvartalsavisering och 0:60/ob— jekt och månad vid månadsavisering) .

3.3.2.5.3 Utlandstjänster

1974—07-01 övertog postverket valutahandelstillståndet från Postbanken. Verksamheten administreras av postgirots utlandssek- ' tion. Postgirot kan därned fortfarande fnmgera som valutabank _ och valutaprövningsinstans. Anskaffning eller försäljning av va— lutor i utlandsrörelsen sker i huvudsak genen direkt valutaban— del ned utländska postgiroförvaltningar och ned PKbanken.

Postgirobetalningar till utlandet sker i svenska kronor och ut— ländska valutor genom internationella gireringar brevledes och , telegrafiskt från svenskt till utländskt postgirokonto, inbetal— ' ningar på svenskt postkontor till utländskt postgirokonto eller , genom postgirots utländska korrespondentbanker (affärsbanksför— bindelser i utlandet) san check-, brev— och telegramremissor. * thsvarande betalningar från utländska postgiroförvaltningar och " postgirots korrespondentbanker kamrer till Sverige för gottskriv—

ning på svenska postgirokonton eller för kontant utbetalning — till mottagaren. Avräkningarna sker över postgirots nostrokon— ton i utlandet eller över lorokonton i svenska kronor vid post- * girot för utl. banker/postgirokontor. Nyligen har också påbör— jats överföringar av betalningsuppdrag genom teletransmission ( i den utrikes betalningstrafiken. Vidare sker betalningar över s.k. externa kronkonton. Postgirot har även sedan år 1971 rese— l valutatjänst på ett antal större gränspostkontor. Ett försök ned

utökning av servicen på ca 50 postkontor runt om i landet pågår.

3.3.2.5.4 Särskilda uppdrag

Vid sidan om den ovan beskrivna produkterna i postgirots sorti— nent utför postgirot andra tjänster på uppdragsbasis. På uppdrag av staten redovisas inbetalningar av preliminära skatter m.m., mate och arbetsgivaravgifter. Vidare deltar postgirot i utbetal— ning av studienedel samt inkasserar och redovisar äldre studie— lån. Postgirot deltar även i ADB—revision av pensions— coh barn— bidragsutbetalningar m.m.

Postgirot handhar dessutom postverkets clearing ned bankerna, vilken omfattar av banker inlösta postala betalningshandlingar resp. av postverket inlösta checkar och andra bankbetalningshand— lingar. Penningnedel motsvarande deltagande parts fordran till— förs mottagarbanken resp. postverket genom riksbanksclearingen.

Genom avtal nellan bankerna och byggnadsbranschens arbetsgivar— och arbetstagarorganisationer får drygt 200 000 bygganställda sina löner utbetalda genom den s.k. Bygglöreoentralen. Arbets- givare och anställd väljer vilken bankförbindelse man vill ha, och driften av centralen handhas på entreprenad av postgirot. Fordringar som Bygglönecentralen har på arbetsgivarnas banker regleras i riksbanksclearingen.

Slutligen må nämnas att postgirot ned utnyttjande av sin dator- kapacitet i mindre utsträckning kan tillhandahålla vissa data— tjänster, t.ex. stansning, mikrofilnming. 3.4 Postgirots entreprenadåtaganden

3 . 4 . l Produktion

För det löpande arbetet i postgirot har bildandet av PKbanken inte nedfört några stora förändringar. Således ombesörjs den centrala bokföringen i spar— och personkmtorörelserna av post- girot på uppdragsbasis åt PKbanken. Postgirot sköter bl.a. kon— touppläggning, bokföring, revisions— och undersökningsärendsn.

3.4.2 Ersättningsfrågan

Beträffande ersättningsfrågorna sades i propositionen att nedel som innestod på de icke räntebärande kontona skulle förräntas

i PKbanken enligt särskilda regler. Grunden för ersättningsprin— ciperna fastställdes av regeringen (finansdepartenentets skrivel— se 1974—06—28). Sedermera har postverket och PKbanken på basis av dessa ersättningsgrunder träffat nytt avtal vilket gäller t.o.m. utgången av år 1979 ned successiv förlängning med två år åt gången. Ränta på de nedel som placeras i PKbanken beräknas på det sätt som beskrivs i kapitel 5.2. För den centrala res— kontrabokföringen inom postgirot utgår ersättning för redovisa— de särkostnader samt andel i samkostnader.

3.5 Betalningsförmedlingen — volyner Av nedanstående tablå framgår postgirots betalningsförnedling de fyra senaste budgetåren (ett budgetår avser perioden 1 juli — 30 juni).

1974/75 1975/76 1976/77 1977/78

Antal (milj . st)

— Gireringar 72,9 79,2 87,9 91,8 — Inbetalningar 154,9 167,4 175,7 175,5 — Utbetalningar 49,3 49,2 49,8 44,3

Totalt 277,1 295,8 313,4 311,6

Omsättningar (mkr)

— Gireringar 812 251 960 606 1 310 880 1 924 703 . — Inbetalningar 331 902 388 634 440 346 503 607

— Utbetalningar 316 862 370 062 419 782 478 387

Totalt 1 461 015 1 719 302 2 171 009 2 906 697

Antal konton (st)

per 30 juni 701 312 724 425 767 378 817 042 l l l i l

Utlandsrönelsen — Antal (1 OOO-tal) — Omsättningar (mkr)

Entreprenadverksamheten åt PKbanken

Personkonto

— antal transaktioner (milj. st)

- cxnsätming (mkr)

- antal konton (milj. st)

Sparkonto

— antal transaktioner (milj. st)

— utsättning (mkr)

— antal kcnton (milj. st)

Girokapitalkonton

— antal transaktioner (milj. st)

- omsättning (mkr)

- antal konton (st)

1974/ 75

1 156 3 106

49,2 41 418

1,0

25,3 16 685

5,6

0 , 4 80 488 12 192

1975/76 1976/77 1977/78 1 342 1 443 1 540 3 658 4 318 5 136 54,8 61,7 66,4 51 999 61 709 71 883 1,1 1,2 1,2 24,5 21,6 19,5 182M 175m r7m3 5,6 5,3 5,0 0,5 0,6 0,6 108 510 138 695 165 577 14 184 16 838 19 388

4. Postverkets prestationsplikt

Frågor om postverkets uppgifter och målsättning har behandlats av postutredningen 1956 (SOU l962:52) och i den proposition cm postverkets organisation som byggde på utredningens förslag ( prop. 1964:14 l) .

Utredningen framhöll bl.a. att den ursprungliga postala verk— samheten låter sig väl förenas med betalningsfönnedling och att postgirot och postsparbanksverksamheten starkt sätter sin prä— gel på postverkets hela verksamhet. De är integrerade delar av denna och räknas till postens naturliga uppgifter. Det är an— geläget, framhölls det, att postverket utnyttjas för alla upp- drag som låter sig inpassas i dess organisation och är förenli- ga med syftet för dess verksamhet.

Postverket karakteriseras såscm ett albrännyttigt företag. Det |innebär att verkets tjänster bör erbjudas till självkostnads— Epriser och rörelsen således inte drivas i vinstsyfte samt att verket är förpliktat att tillhandahålla en likvärdig service iöver landet och att behandla kunderna lika. Denna förpliktelse

ifråga om bebyggelsens art, befoDmingsunderlag, kostnader för ;postanordningarna samt försändelsernas beskaffenhet, kundernas egna insatser för att minska postverkets arbete etc. Samtidigt

i ::

maste de sociala intressena beaktas i fråga om posimätets ut—

anordningar erbjuda en viss minimiservice och att upprätthålla Eenna även i områden i vilka den ej är ekonomiskt bärkraftig.

San stöd för en sådan målsättning finns postmonopolet och den utjämnande enhet-_staxan. Även denna målsättning ger ett vid— sträckt utryrrme för företagsekonomiska bedömanden, framhöll utredningen Vidare .

Beträffande Postbanken sedd för sig hade utredningen en från det sagda delvis avvikande nening. Det framhölls att postgirot och postsparbanken inte har vare sig något formellt eller reellt monopol. De arbetar i stark konkurrens med kreditinsti— tuten. Verksamheternas direkta notsvarigheter i det enskilda näringslivet gör att postbankens politik måste i högre grad än postverkets i övrigt föras från företagsekonomiska utgångspunk— ter. Vidare avgör ränteutvecklingen verksamhetens ekonomiska resultat mera än prispolitiska åtgärder. Konsolidering måste därför ske genom att vinstmedel används för avsättning till re— servfond och för nedskrivning av värdepapper. Postbankens mål— sättning bör enligt utredningen av nämnda skäl anslutas till vad som gäller inom enskilt näringsliv, fränst bankväsendet.

I propositionen förklarade departenentschefen att han ktmde albnänt ansluta sig till vad utredningen uttalat i fråga om de mera generella riktlinjerna och han gjorde ej några därifrån i princip avvikande uttalanden. Han erinrade bl.a. om betydel— sen av att den företagsekoncmiska innebörden av olika åtgärder alltid klarläggs och slog fast att det alltid måste ske en av— vägning mellan olika servicealternativ inom det ekonomiska ut— rynme som via taxehöjningar står till förfogande.

Sålunda fastlagda principer för postverksamheten torde allt— jämt i sina huvuddrag gälla även om efter postbankens upphöran— de postgirot återgått till att vara en rent postal rörelse— gren och således inte längre ingår i någon postal bankrörelse. Jämförelsen som tidigare gjordes nellan den postala bankverk- samheten och bankerna i albnänhet har fortfarande relevans i

fråga om pcstgirot å ena sidan och bankernas betalningsfömed— — ling och inlåning via bankgirot å den andra. Postverkets behov av kostnadstäckning för pcstgirots kapacitetsanspråk kvarstår i princip oförändrat. Verkets serviceplikt inkluderar automa—

tiskt postgiroservice. I övervägandena om den postala service— apparaten och dess utbyggnad utgör alltid pcstgirot (och även entreprenadåtagandet beträffande sparrörelsen) ett viktigt ele— ment. I många fall torde just här ifrågavarande service och transaktioner vara avgörande när det gäller det ndnbnimderlag i fråga cm efterfrågan på tjänster som bör vara för handen för att viss postanordning skall inrättas. Problematiken i dessa sanmanhang innefattar kanplicerade spörsmål om kostnadsfördel- ning, prissättning och ersättningsfrågor i sarrarbetet med PK— banken.

5. Förhållandet mellan postverket och PKbanken

5 . 1 Bakgrund

Postbanken och Sveriges Kreditbank gick 1974-07-01 samman till den statliga affärsbanken Post- och Kreditbanken, PKbanken

(prop. l973:l45, NU 63) . Samgåendet innebar i stort sett föl- jande.

Postbankens sparrörelse, personkontorörelse och den räntebäran— de delen av postgirorörelsen fördes över till den nya banken. Den inte räntebärande delen av postgirorörelsen stannade kvar irxom postverket. Postverket skullde dock inte bedriva någon ut— låning av postgironedel. Innestående sådana medel skulle liksom andra medel san inte erfordras för utbetalningar i postverket av verket överföras till PKbanken för att förvaltas av denna. Hanteringen på postanstalterna av transaktioner i sparrörelsen och personkontorörelsen skulle för PKbankens räkning cmbesörjas av postverket. Detsamma gällde den centrala bokföringen och be- handlingen i övrigt av dessa transaktioner. Vidare skulle PK- bankens kunder kunna utnyttja postverkets kontor och kundservi—

ce och postverkets kunder PKbankens motsvarande organisation och service.

Det samgående som ägde rum förutsätter ett långt gående samar— bete i organiserade former mellan postverket och PKbanken. Den följande framställningen avser att belysa relationerna mellan postverket och PKbanken , särskilt såvitt avser postgirot.

5 . 2 Postgiromedlens förvaltning

Postgiromedel och rörelseredel som inte erfordras för postver—

kets egen kassahållning skall överföras till räntebärande kon- to i PKbanken.

Ersättning för den inlåning san postverket på detta sätt har innestående i PKbanken skall notsvaras av den avkastning som banken erhåller på sina placerade medel med avdrag för bankens kostnader.

Till följd av pcstgiroinlåningens starka svängningar uppvisar saldot på det räntebärande kontot i PKbanken mycket betydande variationer, vilket ställer stora krav på bankens primärlikvi— ditet. Detta innebär att en relativt stor del av de av post— verket insatta medlen inte kan placeras mera långfrist-igt utan måste placeras i mycket likvida tillgångar. Ersättningen delas därför upp i två delar, den ena avseende inlåningsmedel san en— dast kan placeras på den kortfristiga marknaden och den andra avseende övrig inlåning, som kan utnyttjas för utlåning i all— mänhet och för obligationsköp. Gränsen nellan de två delarna bestäms månadsvis och utgör tolvmånadersmedeltalet av lägsta månadssaldon på postverkets konto i PKbanken. PKbanken behöver dock inte alltid hålla positiv primärlikviditet utan kan använ— de sig av upplåningsmöj ligheterna på dagslånemarknaden och i riksbanken. Detta upplåningsutryrrme uppgår f.n. till 1 000 mkr. Vid gränsdragningen nellan korta och långa nedel skall dessa 1 000 mkr läggas till det varje månad framräknade lägsta salcbt.

Ränteersättninge't för nedel som placeras på den kortfristiga marknaden beräknas dag för dag efter en räntefot som utgör det vägda genomsnittet av den ränta PKbanken erhållit på dagslåne— marknaden under respektive dag. Ersättning för övrig inlåning motsvarar bankens ränteintäkter och räkningsavgifter ställda i relation till summan av dagsmedelsaldon för kalenderåret på ut- låningen, obligationer och kortfristiga placeringar bundna på lägst 15 dagar. I princip innebär detta att medelförräntningen på PKbankens fasta placeringar är avgörande för den procentuel- la avkastningen på denna postgiroinlåning.

Som ersättningsavtalet korrmit att utformas, påverkas postgirots

ränteintäkter starkt av förändringar i diskontonivån. Vid låga diskontonivåer uppkotrmer således svårigheter för postgirot att täcka sina kostnader för verksamheten. Ned hänsyn härtill har avtalet kartpletterats ned en klausul cm särskild ersättning från PKbanken för det fall diskontot skulle understiga 6 %.

För kalenderåret 1977 uppgick postverkets totala inlåning i PK- banken till 6 826 mkr. Räntegottgörelsen härför blev drygt 643 mkr.

5 . 3 Räntebärande postgirokonton

Som tidigare angavs överfördes i samband med fusionen all rän- tebärande inlåning från Postbanken till PKbanken. Detta betyd— de att en sortinentsuppdelning blev nödvändig av postgirorörel— sen som ju bestod av vanliga, inte räntebärande postgirokonton och kapitalkonton, dvs. räntebärande postgirokonton. Utöver sortimentsuppdelningen har inga ändringar genomförts.

överföring av medel mellan vanliga och räntebärande kapitalkon— ton kan ske genom skriftliga uppdrag, telefonöverföringar eller automatiska uppdrag. Systeret möjliggör att medel san inte ane— delbart behöver disponeras kan göras räntebärande utan tidsut— dräkt. Räntesatsens storlek är beroende av vilken typ av kapi— talkonto som väljs och är f.n. (diskonto 6,5 %) lägst 3,5 och högst 7 %.

Nedelsaldot på kapitalkontona var 1977 totalt 1 900 mkr och antalet konton uppgick till ca 18 000 st.

För privatpersoner med postgirokonto finns det ett särskilt l kontoslag, girosparkonto, som löper ned samna ränta som spar— , kassekonto. Detta kontoslag, som också ingår i PKbankens inlå— l' ningssortinent, övervägar man att ändra.

,' 5.4 Postgirokonto ned kredit

Möjlighet finns att förena det vanliga postgirokontot med kre-

dit. Kredit beviljas efter sedvanlig kreditprövning av PKbank varefter kredittagaren kan beordra betalningsuppdrag från sitt postgirokonto. Totalt beviljad postgirokredit uppgick ultimo 1977 till 1 400 mkr. *

5 . 5 Personkontorörelsen

Även personkontorörelset överfördes 1974 till PKbanken och den- na rörelsean utgör det mest omfattande exemplet på integra— tionen nellan PKbanken och postgirot.

Personkontona har utvecklats från postgirokontona och kan till sin funktion betraktas som räntebärande postgirokonton ned di— rektuttagsmöjlighet. Systenet är totalintegrerat i postgirorö— relsen ned sin gireringsfunktion och kontohavarna har tillgång till postverkets och PKbankens kontorsnät. Antalet personkonton uppgick ultimo 1977 till 1,2 milj. st och nedelsaldot för ka- lenderår blev 3 613 mkr. Tillsanmans ned det från Sveriges Kre— ditbank övertagna checklönesystenet (0,2 miljoner konton) har PKbanken 40 % av samtliga lönekonton i Sverige.

5.6. PKbankens utnyttjande av postverkets tjänster

Tidigare i detta kapitel har samarbetet nellan postverket och PKbanken belysts såvitt det närmast har avseende på postgiro— rörelsen. Reellt är det nämligen postverket och PKbanken son är samarbetspartner. Samarbetet nellan dessa sträcker sig enel— lertid betydligt längre än till postgirorörelsen. Det volym— mässigt och organisatoriskt mest betydande samarbetet hänför sig till de delar av den tidigare Postbanken — främst sparrö— relsen och personkontorörelsen — som Pmoanken vid samgåendet tog över från Postbanken men vilkas praktiska administration postverket fortfarande handhar genom postanstalternas medver— kan på principiellt sanma sätt som under Postbankens tid. Post— verket kan i nämnda avseenden betraktas som entreprenör åt PK- banken. Även den centrala kontobokföringen i vad som förut be— nämndes postsparbanksrörelsen handhas av postverket på tmp- dragsbasis. Även efter storbanksförhållanden är det fråga om

mycket avsevärda kontostockar och transaktionsvolymer. Tidigare fick postverket (Postbanken) kostnadstäckning för denna verk— samhet gencm ränteintäkter av innestående nedel. Numera betalar PKbanken ersättning för postverkets åtaganden beräknad enligt '. särskilda grunder. Delvis är det också fråga om åtaganden för PKbanken, som inte härrör ur den tidigare Postbanken.

Följande siffror anger omfattningen av den inlåningsverksamhet

(tidigare Postbanken) som nurera handhas av postverket för PK— bankens räkning.

Postsparkon— Personkonton

ton ned el- ler utan motbok Antal konton utl 1977, tusental 5 261 1 202 Behållnin' g milj. kr. 13 522 3 613

Principerna för den ersättning som postverket gottgörs för sina åtaganden för PKbanken är reglerade i avtal, senast 1976—11-11. Avtalet gäller t.o.m. 1979 års utgång men förlängs två år åt gången om det ej sagts upp av någondera parten senast ett år före avtalstidens utgång. Grunden för ersättningsprinciperna fastställdes av regeringen (Fi skrivelse 1974—06—28) .

För sitt utnyttjande av postverkets kontorsnät och distribu- tionsapparat samt av postgirot skall PKbanken betala ersättning igt följande principer:

för tjänster som postverket tillhandahåller PKbanken exklusivt för vilka särskostnaderna kan fastställas genom postverkets

mmm-sq; _=-;lP—"CZ—= —c

- för övriga tjänster scm postverket tillhandahåller PKbanken exklusivt skall överenskcmnelse cm ersättning träffas i varje särskilt fall

— för tjänster som tillhandahålles PKbanken och övriga banker ! skall tillämpas ersättningsprinciper som är lika för alla par-

ter.

Postverket och PKbanken har full insyn i varandras redovisnings- systen. Ingen av parterna får utan den andres samtycke vidta sådana ändringar i redovisnings— och kostnadsfördelningssyste— nen att ersättningsberäkningen väsentligt påverkas.

Den sammanlagda ersättningen till postverket för kassatjänster och bokföring utgjorde 1977 401 mkr. Huvuddelen (90 %) hänförde sig till transaktioner avseende personkonto— och sparrörelsen. Med räntegottgörelsen för sanma period på 643 mkr erhöll post— verket från PKbanken satrmanlagt 1 044 mkr. Detta belopp utgjor- de 22 % av postverkets sanrnanlagda intäkter för 1977 och hade därmed en avgörande betydelse för verkets ekonomi.

5 . 7 Iedningssamverkan

Det nära samarbetet mellan postverket och PKbanken har befäst-s l genom viss ledningsgenenskap. Chefen för postverket ingår i l PKbankens styrelse och verkställande direktören i PKbanken är % styrelseledamot i postverket. Vidare är personalföreträdare i * postverkets styrelse även styrelseledamot i PKbanken. Den öm— sesidiga representation som sålunda förekonmer är i överens- stänmelse med förutsättningarna för det samgående som skedde

1974 .

6. Bankgirot-en översikt

6 . l starten av bankgirot

För bankerna har betalningsfönredling alltid varit en viktig rörelsegren. Bankerna har därvid försökt underlätta för kunder—

I första hand har bankerna erbjudit sina kunder checkkonton. Även överföringar från checkkonto till checkkonto har sedan länge varit möjliga inom de svenska bankerna. Under årens lopp har olika tekniska åtgärder vidtagits för att förbättra checken som betalningsmedel. Den kontorstekniska utvecklingen och ökade kostnader för checkhantering gjorde det errellertid önskvärt att komplettera checkrutinerna ned en ny betalningsrutin anpassad till kontorsmaskiner. Denna rutin gav man namnet bankgiro.

För att underlätta dessa rutiner införde de svenska affärsban— kerna år 1950 en genensam bankgiroblankett. Blanketten fylldes i av kunden och skickades sedan från betalningsavsändarens bank— lkontor till betalningsnottagarens bankkontor. Det visade sig lameller—tid under de följande åren angeläget att centralisera bhandläggningen av transaktionerna för att underlätta bankgiro- Erutinerna för kunderna och bankerna. Detta ledde till att ban- jkerna atorganiserade bankgirot 1959. l

Nid denna tidpunkt inrättades en central (Bankgirocentralen) som ;fick i huvudsaklig uppgift att sortera bankgirobetalningarna pch avisera mottagarna och deras bankkontor. Bokföringen av kon— ktOna behölls dock i bankerna och därmed också den nära kontakten

nellan bankkontor och kund. I samband ned ombildningen av bank— girot utökades också antalet deltagande banker att omfatta alla

affärsbanker, föreningsbanker och sparbanker.

Genom bankgirot blev checkkontot ner allsidigt användbart för

konton och lorokonton .

Sedan mitten av 60—talet har utvecklingen gått i riktning mot en ökad andel betalningar via de datoriserade betalningsrutiner som bankgirot erbjuder. Denna utveckling synes fortsätta och återspeglar företagens strävan att alltmer automatisera och effektivisera sina betalningsrutiner.

6 . 2 Organisation m.m 6 . 2 . l Konsortiet bankgirocentralen

I bankgirot deltar samtliga affärsbanker, sparbanker och före— ningsbanker ned tillsanmans ca 4 000 bankkontor.

Samarbetsfornen nellan de deltagande bankerna är ett konsortiun bestående av samtliga affärsbanker av Vilka Föreningsbankernas Bank representerar föreningsbankerna och Sparbankernas Bank spar-bankerna. Flertalet banker representeras vid konsortiets sanmanträden av sin verkställande direktör. Konsortiet utser årligen styrelse för Bankgirooentralen (Bm) , numera bestående

av tio ordinarie ledamöter.

BGC är inte någon juridisk person utan skall ses som en för bankerna genensam avdelning ned främsta uppgift att underlätta

barkgirorutinerna. Det åligger enellertid styrelsen att upp— märksanma möjligheterna att genom centralen underlätta även kunderna. Från ett och sanma konto kan kunden göra betalningar ! både ned check och ned bankgirouppdrag. checken kan ned fördel användas då betalningen överlämnas direkt till betalningsxrotta— garen och vid egna uttag, och bankgiroblanketten kan användas i övriga fall t.ex. vid vanliga fakturabetalningar, Även andra konton än checkkonton kan anslutas, t.ex. affärskonton, spar-

andra transaktioner bankerna emellan än utförande av bankgiro— uppdrag. Som exempel på sådana arbetsuppgifter kan närmas Bmw medverkan vid utsändande, reåavisning och provisionsavrälming av inkassouppdrag i det för affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna genensarma inkassosystemet. Vidare kan nämnas behandling av magnetband innehållande uppgifter cm löne—, barn— bidrags—, pensions— och andra kontoinsättningar. Bm ombesörjer också bankernas gemensanma dataclearing samt fönnedlar tryck— ning av blanketter och kuvert åt bankerna. Härutöver kan nämnas att BGC har ett cmfattande samarbete med Bankcmatcentralen och Värdepapperscentralen.

Styrelsen utser chef för centralen. Under denne är arbetet vid

centralen uppdelat på en driftsektion (bestående av produktions—-

avdelning och systemavdelning) , en sektion för personal och in- tendentur och en nerlmadssektion (bestående av kundtjänst— och registeravdelningar) . Under centralens chef lyder också en av— delning för ekonomi och budget. I tekniska frågor samråder BGC med en teknisk kommitté och i marknadsfrågor med en marknads— konmitté, båda konmittéerna bestående av representanter för bankerna.

De lokaler, maskiner och inventarier som BG: utnyttjar ägs av ett särskilt bolag — AB Giro, ett av de i bankgirokonsoriet deltagande bankerna helägt bolag.

De kostnader för bankgirot som uppstår i bankerna svarar res— pektive bank för. Konstnaderna för BGC bestrider bankerna i förhållande till varje banks utnyttjande av centralen. Rör ut-

' betalningsuppdrag erläggs kosmaden av avsändarbanken , för in—

betalningsuppdrag av mottagarbanken och för gireringsuppdrag svarar avsändarbanken för en tredjedel och mottagarbanken för två tredjedelar.

Intäkterna för bankgirot uppkamer i huvudsak genom att medlens--

bankerna disponerar och förräntar de medel som fömedlas inom bankgirosys temet .

6. 2. 2 Personal

Personalen vid Bm bestod den 31 december 1977 av 630 personer. Flertalet arbetar deltid. (Inräknat till helårsarbetande mot— svarar detta 430 personer.

Kollektivavtal finns nellan BGC och Svenska Bankniannaförbundet.

6 . 2 . 3 Datorutrustning

För närvarande består bankgirocentralens datoranläggning av 2 st ICL 1904 S. Därtill kanter en omfattande maskinell utrust— ning för datafångst och sortering av blanketter.

6 . 3 Bankgirots huvudfunktioner

6 . 3 . l Girering , inbetalning , utbetalning

Till bankgirot ansluts checkkonton (även s.k. sparkonton eller affärskonton kan anslutas) . Anslutningen tillgår så att kunden instruerar sitt bankkontor att anmäla kontot till Bm, san re- gistrerar vederbörande i centralens register och tilldelar kun- den ett bankgironunner sen han sedan trycker på sina fakturor. Bankgirokunderna finns förtecknade ortsvis i en katalog och finns också upptagna i en nmmerförteckning. Bankgironmnren består av sju siffror, t.ex. 991—2346, av vilka den sista är en s.k. checksiffra.

Av bankgironumret framgår inte i vilken bank kontot förs, utan denna uppgift liksom kontcmnmer samt namn och adress finns lagrade i BGC:s dataregister. Ett och sanma bankkonto kan för- ses med flera barncgironurmer, en möjlighet som utnyttjas av företag som önskar aviseringen av inkommande betalningar upp- delade på exempelvis olika filialer eller avdelningar nen vill ha alla likvider insatta på ett enda konto. En sanmanställning ("extraavi") över dagens sunmer till olika bankgironurmer kan erhållas från Bm.

Tre huvudslag av betalningar kan göras över bankgiro: girering (överföring) från ett bankgiroanslutet konto till ett annat sådant konto, utbetalning från ett bankgiroanslutet konto till en mottagare utan bankgironumrer och inbetalning till ett bank- giroanslutet konto från någon som inte har bankgironummer. Be— träffande rutinerna för dessa transaktionsslag, se avsnitt 6.5. Därutöver förekcmner datatjänster och andra rutiner som behand— las i avsnitt 6.7.

6 . 3 . 2 Decentraliserad bokföring

Alla till bankgirot anslutna konton bokförs även efter anslut- ningen hos vederbörande bank. Förutom gireringar och inbetal- ningar över bankgirot till kontot kan även andra insättningar göras på kontot, och förutom gencm gireringar och utbetalningar över bankgirot kan kontobehållningen även disponeras ned chec— kar och andra uttagshandlingar. Bankgirotransaktionema är ned

andra ord bara en del av transaktimerna på de bankgiroanslutna kontona.

6 . 4 Bankgirots betalningsförmedling

I Bmzs rutiner görs ingen åtskillnad nellan gireringar och in— betalningar eftersom båda transaktionsslagen riktar sig till mottagare ned bankgironummer. Girerings— och inbetalningsavier är därför blandade såväl i det inkonmande och i det avgående materialet. Nedanstående uppdelning antals— och beloppsxrässigt på gireringar och inbetalningar bygger på stickprov som före- tagits respektive år.

Endast de transaktioner som passerat BGC har nedtagits i upp- ! gifterna. Andra insättningar och uttag på de bankgiroanslutna ? kontona — t.ex. kontohavarnas egna transaktioner av dessa slag ! — omfattas alltså, till skillnad från postgirot, inte av upp— "- gifterna.

1171 ANTAL (milj st) Gireringar 28,6 Inbetalningar 20,9 Utbetalningar 5,4 Totalt 54,9 OIVBÄ'I'INING (mdr kr.) Gireringar 230,0 Inbetalningar 63,6 Utbetalningar 12,4 Totalt 306,0

Bankgirocentralens "övriga produktion" recbvisas i nedanståen— de tabell.

AN'TAL (milj st)

Dataclearing 23 , 6 Konmunlöner 2 , O Löneinsättningar l , 4 Kontoinsätb'u'ngar o -ut—

tag 3 , 5 Pensionsinsättningar 3 , 7

Barnbidragsinsättningar l , 7

Av de vid slutet av år 1977 registrerade barkgironumren avsåg 309 000 företag, företagare och organisationer, ca 2 900 kamm— ner och landsting samt 65 000 privatpersoner. Den 1 april 1978 utgjorde antalet bankgirommmer 385 000.

För ca 2,5 miljoner innehavare av banklönekonton och andra bankbokslösa konton finns möjlighet att utnyttja automatiskt bankgiro.

6 . 5 Rutiner i bankgirot

6.5.1 BetalningsaVSändaren och hans bankkontor

Gireringar och utbetalningar skrivs av betalningsavsändaren

på uppdragsblanketter som erhållits gencm bankkontoret och BG:. Blanketterna är försedda ned avsändarens namn, adress och bank- gironumer och ned önskad ledtext för specifikation av betalning. De enda obligatoriska uppgifterna är för gireringar beloppet och mottagarens bankgironumrer och för utbetalningar beloppet och mottagarens namn och adress. Därutöver anges som regel även fakturanumer och andra meddelanden. Även inbetalningsblanket— ter som erhållits tillsammans ned fakturor och räkningar kan användas vid girering.

Avsändaren undertedmar inte varje uppdrag utan bara en uttags— order på totalbeloppet. På uttagsordern är de enskilda uppdra— gen inte specificerade.

Uppdragen och uttagsordern skickas in till bankkontoret per post, lämnas in på bankkontoret eller läggs i serviceboxen. Bankkontoret använder uttagsordern som underlag vid uttag av totalbeloppet från avsändarens konto. Endast en bokförings— transaktion görs alltså oberoende av antalet inlämade uppdrag. Kvitterad kopia av uttagsordern lämnas tillbaka till avsändaren tillsamans med en stämplad kopia av varje betalningsuppdrag. Originalen av bankgiroavierna sänder bankkontoret till B(C.

Inbetalningar till bankgironunner kan göras vid vilket bank— kontor som helst. Blanketter (se avsnitt 6.6.1) och bankgiroka— talog finns på bankdisken. Allt fler företag sänder ifyllda bankgiroblanketter ned sina fakturor och räkningar för att sty— ra pengarna direkt till sitt bankkonto och för att säkrare er— hålla de referensuppgifter san behövs för bokföringen.

Alla gireringar, utbetalningar och inbetalningar sänds av bank— kontoren sanma dag till BG: tillsanmans ned en s.k. clearing— anvisning scm utgör likvid för de insända uppdragen. Gireringar och inbetalningar ligger vid insändandet i en bunt och utbetal— ningar i en annan.

6.5.2 BCC

För gireringar/inbetalningar är rutinen i huvudsak följande

(betr. datatjänster se avsnitt 6.7) :

a) mterialet inkormer från bankkontoren, huvudsakligen i postförsändelser. Posten hämtas på postkontoret | Stockholm 1 från kl. 06.00. Försändelser avhämtade fram till kl. 11.00 nedtas i dagens behandling.

b) Med särskilda inskrivningsmaskiner förses varje avi i nederkanten ned bankkontorets clearingnunmer , belop— pet och mottagarens bankgironumrer i magnetiserbar skrift (MICR, typ CNC 7) . Bankkontorets clearingnum— ner och totalbeloppet anges på motsvarande sätt på ett missiv, samtidigt som beloppskontroll görs.

c) Avierna behandlas i sorteringsmaskiner ("reader/sor— ters") som avläser magnetskriften på avierna, kontrol— lerar bankgironumren, lagrar uppgifterna på datanedia, avstänner totalbeloppet och sorterar avierna efter bankgirommmer. Avierna mikrofilmas.

c) Sedan datorerna sorterat den vid inläsningen erhållna infomationen i bankgironmmerordning, framställs i radskrivare insättningsuppgifter till betalningsnot— tagarna. Avibeloppen samt totalbelopp och aviantal anges från dagens transaktioner, och mottagarens namn, adress, bank och kontonunner anges ur Bmw dataregister öxer bankgironumren.

e) Insättningsuppgifterna sammanförs ned motsvarande gi— rerings/inbetalnings—avier och läggs i fönsterkuvert och postas till betalningsnottagarna.

f) Totalbeloppet per betalningsrrottagare och dessas barndqontonumer lagras på magnetband för kontoföran— de bank och sänds ned bud/post eller över telenät till bankerna.

För utbetalningar är rutinen för närvarande följande.

a) Materialet inkommer från bankkontoren på samna sätt som gireringar/inbetahu'ngar.

b) Avierna förses på högerdelen med påtryck innehållan— de belopp, uibetalningsnunmer och sista giltighets— dag (45 dagar framåt) . Uppgift om aviernas belopp och numer samt clearingnmnret registreras samtidigt på datamedia. rDotalbeloppet avstäms.

c) Avierna mikrofilmas, perforeras på mitten (för att vänstendelen skall kunna avskiljas av mttagaren) , kuverteras maskinellt och sänds till betalningsnot— tagarna.

d) Efter inlösen (se 6.5.3 nedan) behålls avin på bank— kontoren och utbetalningsnmmer och belopp registre— ras vid bankkontorets terminal. Uppgifterna vidare- befordras sedan till BGC från respektive banks data— central.

Vid dagens slut gör BG: en dagsredovisning till valde banks huvudkontor. I samnanställningen debiteras banken för uppdrag som bankens kontor insänt till BG: och krediteras för girerings/ inbetalningsbelopp scm skall insättas på konton i banken och för inlösta utbetalningsavier scm inlösts av bankens kontor. Nettobeloppet banken eller BG: tillgodo regleras i riksbanks— clearingen nästa bankdag, varvid en av bankerna representerar Bm.

6.5.3 Betalningsmottagaren och hans bankkontor

thtagare med bankgironumner får från Bm insättningsuppgift med tillhörande girerings— och inbetalningsavier och bokför totalbeloppet scm insatt på bankkontot. mttagarens bank får från BGC magnetband och insätter med hjälp därav totalbeloppet på kundens konto. Endast en bokföringstransaktion erfordras per

dag oberoende av antalet delposter. Beloppet insätts på kunder— nas konto per M:s behandlingsdag. (Exempel: ett bankgiroupp— drag, scm inlämnas på ett bankkontor en måndag, behandlas av BGC på tisdagen och beloppet insätts per tisdagen på mottaga- rens konto, nedan mottagaren på onsdagen erhåller insättnings— uppgift från BGC.)

thtagare utan bankgironummer får från BG: en utbetalningsavi i slutet kuvert. Han avskiljer oda behåller vänsterdelen av avin, som innehåller fullständig specifikation av betalningen jämte belopp, kvitterar på baksidan av avin och kan på pengar på avin hos samtliga affärsbanker, sparbanker eller förenings— banker. Han kan också använda avin som likvid för inbetalning i postverket eller i Riksbanken. Till dess avin inlösts finns motsvarande belopp på bankgiroutbetalningars konto hOS betal- ningsavsändarens bank, nedan registret över utelöpande avier förs av BG:. Vid inlösen av avierna debiterar B(X: utfärdande bank och krediterar inlösande bank för beloppet. Om avin inte inlöses, återförs beloppet till betalningsavsändaren.

6. 6 Blanketter, avgifter m.m. 6 . 6 . l Blanketter

Bankgiroblanketterna har formatet 210 x 101,6 nm (4 tum) och trycks på särskilt datapapper. Nedtill på blanketterna har ut— rynne reserverats för inskrivning på BG: av magnet- eller OCR— skrift.

Girerings/utbetalningsblanketter finns i standard i enstaka, i ark om tre ellersex och som kedjeblanketter. Standardblanket— terna passar även för utskrift i kontorsmaskiner. Specialblan— ketter kan utformas för speciella behov och vänstra hälften av blanketten kan då i stort sett konstrueras helt efter företa— gets önskemål. Blanketterna är förtryckta ned avsändarens namn, adress Odl bankgironumrer. De kan också förses ned ledtext för specifikation av betalningen. Blanketterna är försedda ned en kopia av självkopierande papper.

Inbetalningsblanketten består som regel av tre blad ned kopior av självkopierande papper: kvitto, avi och bankkontorskopia. Även tvåbladiga blanketter kan förekomma.

Standardblanketter - såväl för gireringar/utbetalningar som för inbetalningar — levereras till kunden utan kostnad för denne. Detta gäller även blanketter i löpande bana, "kedjeblanketter". För extra påtryck (utan vissa standardtilltryck) samt för spe— cialblanketter får kunden betala den tillkcmnande kostnaden.

6 . 6 . 2 Transakticnsavgifter

Alla gireringar samt normala konmersiella utbetalningar är av- giftsfria. Vid kontantbetalning i bankkassa uttas en allmän inbetalningsavgift scm f.n. (april 1979) är kr. 1, - per trans— aktion. Undantagna från (hn allmänna inbetalningsavgiften är nedanstående inbetalningar:

— till eget bankgironr (t.ex. dagskassor)

— till banks bankgironr

- till ngt hypoteksinstituts bankgironr — anissionsinbetalningar

Utbetalningar san avser löner, arvoden, pensioner, gager och liknande som utförs i permanent upplagda bankgirorutiner är avgiftsbelagda liksom betalningar av årsrabatter, bonus och liknande.

6 . 7 Datatjänster

6.7.1 Allmänt

I och ned att BG: år 1965 helt övergick till datarutiner öppna- des möjlighet att erbjuda kunderna nya och tekniskt mera avan— cerade tjänster, nämligen integreringsservice för avgåench be— talningar samt OCR—service och automatiskt bankgiro för inkcm— mande betalningar.

Gemensamt för nämnda tjänster, san alla ingår i bankgirots

standardsortiment och växer i betydelse, är att de utformas i nära samråd ned företag och att de hos företagen infogats i dessas bokföringsrutiner. Företagen använder även bankgironum- ren som identifikationsbegrepp i sina interna bokföringsrutiner.

Utöver de tjänster BG: utför, erbjuder bankerna själva sina kunder ett brett sortiment av avancerade rutiner och hela pa— ketsysten för hyres— och lönerutiner och annan ADB—service.. Då tjänster av dessa slag faller utanför de nu aktuella redogörel— serna för bankgirot och postgirot, behandlas i det följande en— dast de ovan nämnda baxkgirotjänsterna.

6.7.2 Integreringsservice för avgående betalningar

En av de datatjänster bankgirot erbjuder företagen är integre— ringsservicen för avgående betalningar. Den innebär att bamkgi— rot övertar bevakning av betalningsdagar och utskrift av awier. Hur den fungerar framgår av nedanstående rutinschema.

Levverantör

Girering ei utbetalning

Bankgiro centralen

SOU 1979:35 Bankgirot — en översikt l. Leverantörerna sänder fakturor till företaget. 2. Företaget lämnar kontinuerligt magnetband (diskette,

dassett, hålkort, hålrensa eller via telenät) till BGC ned uppgift om fakturanunner, avdrag, nettobelopp, bankgironunmer och betalningsdagar.

3. På betalningsdagarna skriver B(IZ girerings— eller ut- betalningsavier till leverantörerna.

4. Till bankerna lämnar Bm magwetband scm underlag för insättning av girerade belopp på varje leverantörs konto.

5. BG: ordnar ned att totalbeloppet belastas det betalan—

de företagets konto .

6. Företaget får från BCE en transaktionslista ned full— ständig specifikation över varje betalning. Dessutom får företaget en bevakningslista som anger totalbelopp för var och en av kommande betalningsdagar.

Integreringsservicen kan utnyttjas avgiftsfritt. hbt avgift kan kund erhålla viss betalningsstatistik, datanedia i retur m.m. För närvarande utnyttjar ca 4 000 företag, kommmer och lands- ting integreringsservicen och rutinen befinner sig i mycket stark tillväxt. Rutinen har inneburit stora rationaliserings- vinster för företagen.

6 . 7 . 3 OCR—service

Det för rutinen utmärkande är att betalningsmottagaren gencm att förse inbetalningsblanketterna ned referensuppgifter i form av maskinläsbar skrift skall kunna få referensuppgifterna jämte beloppet på magnetband från BG: som specifikation över gjorda inbetalningar. (On belopp inte i förväg kunnat anges ned OCR— skrift på avierna, kompletterar BGC avierna ned belopp före in— läsning på magnetband.)

Rutinen fungerar i korthet på följande sätt. (Se rutinschema.)

Faktura

Bankgiro centralen

l. Företaget sänder till sina kunder fakturor med vid- hängande OCR-avier.

2. Kunderna betalar över bankgiro ned OCR—avierna genom konstant inbetalning i affärsbank, sparbank eller jordbrukskassa eller genom girering från eget konto.

3. Banken sänder avierna till BGC.

4. BGföverlämnar mangetband, lista och en insättnings— uppgift till betalningsmottagaren. Totalbeloppet sätts

in på bankkontot.

Rutinen är avgiftsfri för kunden.

6 . 7 . 4 Automatiskt bankgiro

Denna rutin innebär att fakturabeloppen gireras automatiskt på uppnaning av betalningsmottagaren. Betalarna lämnar i förväg nedgivande till betalning genom automatiskt giro. Rutinen är följande:

Faktura

Band Insättning

Bankgiro centralen

l. Företaget sänder fakturor (räkningar) till sina kun—

der. På fakturorna anges att beloppet gireras automa— tiskt på betalningsdagen.

2. Företaget sänder magnetband e.d. ned kundernas num— ner och belopp till Bm.

3. BGC lämnar magnetband till kundernas banker som tar ut beloppet från kontona.

4. Företaget får avi om att totalbeloppet satts in på. kontot.

Automatiskt bankgiro finns i separata rutiner för bankgiroan- slutna betalare (företag m.fl.) och andra (privatpersoner m.fl.)

I automatiskt bankgiro för betalningar från företag används be— talarnas bankgironummer som betalarnurmer i debiteringsunderla- get till Bm från betalningsmottagare'l. Som debiteringsunderlag kan användas magnetband, hålkort, hålrensor, kassettband, dis- kette samt listor, varför detta autogiro inte endast är en da— tatjänst. 'Ilotalbeloppet sätts in på mottagarens konto och be- talarnas bankgiroanslutna konton debiteras. Tjänsten är avgifts-

fri.

I automatiskt bankgiro för betalningar från privatpersoner an— vänds försäkringsnunner, lägenhetsnunner, abonnentnumer, per— sonnuimer e.d. som betalarnmmer i debiteririgsmderlaget och översätts genom ett dataregister hos BG? till bankkontonmmer. Som debiteringsunderlag kan användas magnetband eller annat da— tanedia. 'Ibtalbeloppet sätts in på mottagarens konto och beta— lamas banklönekonton eller andra bankbokslösa konton debiteras För den händelse täckning skulle salmas på kontot, vidtar bank ken sedvanliga åtgärder ned anledning av övertrasseringen. Transaktionsavgiften utgör för närvarande 35 öre och uttas av mottagaren.

Automatiska girosystem torde vara den rationellaste lösning son i dag är tekniskt möjlig. Alltfler kunder upptäcker detta och denna datatjänst befonner sig i mycket stark tillväxt. I april 1979 utnyttjades automatiskt bankgiro av 406 betalnings- mottagare Och ca 200 000 betalare.

6 . 8 Infomationsverksamhet

6 . 8 . l Bankgirokatalogen

En ortsvis ordnad katalog över bankgirokmderna utges ned 2 a 3 års nellanrum. Katalogen datasätts. Priset är f.n. 15,40 kronor per exemplar.

En förteckning över kunderna i bankgironumerordning utges ned längre intervall (de senaste upplagorna år 1975 och 1978) . Nun- nerförteclmingen datasätts. Priset är f.n. 25,— kronor per

exemplar.

6.8.2 Övrigt

Bankerna svarar själva för information och marlmadsföring av bankgirotjänstema. Bmzs uppgift är san regel bara att till— handahålla infonnationstrycksaker och att vid behov göra blan— kettförslag o.d. När det gäller datatjänster biträder BG::s konsulenter bankerna på begäran vid deras kmdkontakter. Vid brer/information till kunder hjälper Bm till ned datoradresse— ring m.m.

7. Banktransaktioner på posten och posttransaktioner i bank

7 . 1 Inledning

De två girosysteren är helt olika både vad avser organisato— risk uppbyggnad och de arbetsuppgifter de skapats för. Post- girot erbjuder speciella transaktionskonton ned central konto— föring på postgirokontoret i Stockholm och förmedlar transak— tioner till, från och nellan postgirokonton. Postgirot har an- svar för kontohavarnas tillgodohavanden.

Bankgirosystenet utgår från kundens ordinarie konto i bank. Bankkontona tilldelas särskilda bankgironummer. Bankkontot kan härigenom disponeras - förutom ned check, kvitto o.d. — även genom olika bankgirorutiner. Bankgirot har en genensam drift- organisation, Bankgirocentralen, scm utför vissa delar av bank— girohanteringen nen som också utnyttjas för andra bankgenensam— ma tjänster. Bankgirosystenet förmedlar transaktioner från, till och nellan bankkonton.

Det finns ingen direkt koppling nellan bankgiro- och postgiro— systenen. Det finns dock en rad servicefunktioner som erbjuds i bank, när man får betalt eller vill betala med pcstgiroblan— kett, och i posten, när man får betalt eller vill betala med bankgiroblankett. Denna service beskrivs nedan samt de möj lig— heter scm erbjuds om kund önskar öwerföra pengar från bankkonto till postgirokonto och vice versa. Den speciella service som erbjuds kunderna till följd av samarbetet nellan PKbanken och posten belyses inte här.

7.2 Inlösen av bankernas respektive postens utbetalnings— handlingar

7.2.1 Bankerna löser i allmänhet in postala utbetalningshand— lingar som inrikes postanvisningar, telefonpostanvisningar, postgiroutbetalningskort, pensionsanvisningar, barnbidragsan— ; visningar, försäkringskasseanvisningar, studiestödsanvisningar samt återbetalningskort för överskjutande skatt.

Bankerna tar ned betalningshandlingarna i riksbanksclearingen påföljande dag.

7.2.2 Bankgiroutbetalningsavier och bankanvisningar tas emot på posten liksom bankernas postväxlar om beloppet i sin helhet eller till väsentlig del avser likvid för inbetalning. Avin/ postväxeln kan också av kunden insändas till postgirot för gottskrivning på konto.

Postgirot tar ned aviema/postväxlarna i riksbanksclearingen påföljande dag.

7,1 Postgiroinbetalnjngar i bank — bankgiroinbetalnings— avi på posten

7.3.1 Kund kan använda postgiroinbetalningskort vid betalning på de flesta bankkontor. Banken redovisar inbetalningarna till postgirot enligt en rutin san benämns "direktinsändning av in- betalningskort från banker till postgirot".

Kunden betalar till banken a) avgift varierande från 1,30 till 10 kr./transaktion. Banken betalar till postgirot en avgift, f.n. 1,30 kr./transaktion (dock ej då mottagaren betalar av- giften) .

7.3.2 Kund kan inte använda bankgiroinbetalningsavi vid betal— ning på posten.

! i I

7.4 Gireringar med postgiroinbetaJningskcrt via bankgi— rot - gireringar ned bankgiroinbetalningsavier via postgirot

7.4.1 Kund med bankgiroanslutet bankkonto kan använda ifyllt postgiroinbetalningskort (C—kort) vid girering över bankgiro. (Detta gäller ej cm mottagaren är statlig myndighet och nedlen skall redovisas till postgirokonto.) Banken vidarebefordrar avierna till Bankgirocentralen san sätter in beloppet på mot- tagarens bankkonto. Mottagaren får avierna scm specifikation till insättningen. Denna rutin är inte tillämplig för övriga typer av postgiroinbetalningskort.

Ingen avgift tas ut av kunden.

7.4.2 Kund kan inte använda ifylld bankgiroinbetalningsavi vid girering över postgiro.

I punkt 7.4.1 åtager sig postgirot — främst i integrerade be— talningsrutiner - att i efterhand ta enot dessa inbetalnings- kort från betalningsmottagaren och inkludera dessa avier i redovisningen från postgirot.

7.5 Överföring av pengar från bankkonto till postgiro— konto och vice versa

7.5.1 Alternativ 1

7.5.1.1 Kund kan få pengar överförda från sitt postgirokonto till bankkonto genom att till sin bank lämna obokförda post- giroutbetalningskort, dvs. utbetalningskort som ej behandlats

på postgirot.

Bankerna lämnar dessa kort i riksbankscleard'ngen eller till postgirots direktuttagskassor. I det senare fallet erhålls PK— bankscheck som likvid. Postgirot tar ut en avgift (f.n. 1,40 kr.) per uttag av kunden.

7.5.l.2 överföring av pengar från bankkonto till postgirokon—

to kan utföras genom utnyttjande av check. Posten tar regelmäs— sigt emot check på högst 2 000 kr. cm den skall täcka en lika stor inbetalning. Kund kan också insända checkar till pcstgirot för insättning av beloppet på personkonto/postgirokonto. Banker-- na garanterar beloppet. ]

Efter särskild prövning av postverket kan kund få skriva ut i checkar på högre belopp än 2 000 kr. Kund kan också får sär— : skilt tillstånd att insända sådana checkar till postgirot i särskilt kuvert, varvid insätiningen bokföres på postens/post— girots behandlingsdag. För övriga checkar som insändes till postgirot gäller att insättningar bokföres en dag senare. Vid insändning av check av det senare slaget direkt till postgirot expedieras mot insättningen svarande betalningsuppdrag en dag

senare.

Postgirot tar ned insända checkar i riksbanksclearingen an- konstdagen.

Ingen avgift uttas av kunden för checkinlösen. 7.5.2 Alternativ 2

7.5.2.1 Bankkontor tar enat gireringar/inbetalningar till sitt pcstgirokonto för insättning av beloppen på kundens bankkonto.

Den avgift som kan förekarma är postgirots inbetalningsavgift. 7.5.2.2 Eftersom postkontor eller postgirot inte har egna bankgiroanslutna bankkonton kan bankgiroinbetalningar/girering— ar för insättning på kundens postgirokonto inte göras.

7.5.3 Alternativ 3

7.5.3.l Kund kan be sin bank föra över pengar till sitt post—

girokonto. Banken debiterar kundens bankkonto och girerar be- loppet från sitt postgirokonto.

Nonnalt uttas ingen avgift av kunden.

7.5.3.2 På posten kan inte pengar föras över från kundens postgirokonto till hans bankkonto. (Därenot kan kunden girera pengar till bankens postgirokonto för insättning på bankkon— tot.)

7.5.4 Alternativ 4

7.5.4.l Kund kan be banken föra över pengar till betalnings— mottagarens pcstgirokonto. Banken debiterar kundens bankkonto och girerar beloppet från sitt postgirokonto.

7.5.4.2 Enskild pcstkund kan inte få girering via bankgiro till betalningsmottagares bankkonto utförd av posten.

7.6 Uttag av kontanter från eget konto

7.6.1 Checkar inlöses kontant på posten till 500 kr. Bankerna garanterar beloppet. Postverket tar med checkarna i riksbanks- clearingen påföljande bankdag. Ingen avgift uttas av kunden.

Banken betalar en avgift till posten för varje check (f.n. 3,40 kr.) .

7.6.2 Uttag på bankbok kan göras på postkontor ned högst 1 500 kr./dag och 4 000 kr./månad.

Avräkning görs påföljande bankdag. Ingen avgift uttages av kunden. Banken betalar en avgift till posten per uttag (f.n. 6,80 kr.) .

7.6.3 Ett kontantuttag på högst 500 kr. per kalenderdygn kan göras i bankcmat (utbetalningsautomat) som föreningsbanker och affärsbanker inklusive PKbanken gemensamt äger och admi-' nistrerar. Bankomater finns vid såväl bank— scm postkontor.

7 . 7 Statistik

För att belysa det samarbete som sker nellan bankerna och post— verket avseende överföringar nellan konton respektive insätt—

ningar och uttag på konton återges nedan vissa uppgifter scm

avser år 1977.

Antal transaktioner år 1977

'_IYE av_t£apsakti_gn Av banker inlösta utbetalnings— kort 4 087 Direktinsändning av inbetal— ningskort från banker 7 422 Av banker inlösta postala betal— ningshandlingar 3 279 - postanvisningar 489 — pensions—, barnbidrags och FK—

anvisningar 1 568 — återbetalningskort 885 — uttagsblanketter (PKB) 337 Av postverket inlösta checkar (exkl. PKB) under perioden 1/5—31/12 1977 14 771 - kontantcheckar 464 — likvidcheckar 13 869 — blandcheckar 438 På postgirokonton gottskrivna chec- kar (inkl. växlar) 2 386 På postgirokonton gottskrivna bank— giroavier; uppskattning 120 På posten gjorda bankboksuttag (exkl. PKB) 591

_(tgssntal) _________

lInkl. växlar och grovt uppskattat 700 000 st bankgiroavier.

Källa: Postgirot

8. Det statliga betalningsväsendet

8 . 1 Bakgrund

År 1967 fick riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att genomföra en ny organisation av den statliga redovisningsverksamteten. Redovisningssystenet kom att kallas system S. Som en naturlig del i utvecklingsarbetet ned det nya redovisningssystenet ut— formades betalningsrutiner som så långt möjligt skulle tillgo- dose bl.a. kraven på underlag för löpande bokföring hos myndig— heterna av in- och utbetalningar och aVStämningsrutiner för konstroll av att betalningar på ett riktigt sätt bokförts av myndigheterna.

Vidare krävdes att rutinerna utformades på ett enhetligt sätt för samtliga myndigheter. Härigenom skulle utbildningen av och kommikationerna nellan ekonomiadministrativ personal under— lättas.

De statliga myndigheternas betalningar förnedlas i huvudsak av postgirot. Genom författningar vilkas aktuella innebörd formulerats i förordning l974:59l cm skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken och postgirot har RRV under

så en viktig förutsättning för att enhetliga och rationella betalningsrutiner skulle kunna utvecklas i system S.

Ett annat Viktigt mål vid utarbetandet av nya betalningsrutiner var att minimera myndigheternas kassahållning utanför stats- verkets checkräkning.

således förutsattes att de kontanta nedel san inte cnedellbart behövs för utbetalningar skall vara insatta på statsverkets checkräkning i riksbanken. Detta kom att innebära att inbetal- ningar till myndigheternas postgirokonton överförs så snabbt som postgirots nuvarande teknik tillåter till statsverkets checkräkning i riksbanken. Genom att någon nedelsplacering nor— malt inte tillåts utanför statsverkets checkräJming i riksban— ken kan statens upplåningsbehov minineras. Därtill kanter stör— re möjligheter till överblick och kontroll av statens nedel sanrt ökade nöjligheter att prognosticera nedelsbehovet i stats-— verket. RRV:s krav på allt snabbare inleverans av statsverkets nedel från postgiro till statsverkets checkrälming i riksbanken får, vart efter de kunnat uppfyllas, negativa effekter på post-

girots inlåning .

Detta förhållande har naturligen inneburit påfrestningar i ar— betet att tillsamans ned postgirot utarbeta och för myndighe— terna anpassa betalningsrutinema.

8.2 Myndigheterna och statsverkets checkräkning i riks- banken

Fram till införandet av systen S var myndigheterna organisera- de i 130 st grupper ned en huvudförvaltande myndighet inom varje grupp. Denna hmmdförvaltande myndighet svarade bl.a. för att från sitt konto i riksbanken (statsverkets checkrälming) , via huvudförvaltningens postgirokonton, förse gruppnyndigheter— na ned de nedel som krävdes för den löpande verksamheten. Med- len överfördes från kontot i riksbanken genom att en statsverks— check gottskrevs huwdförvaltningens postgirokonto. Från detta postgirokonto kunde sedan nedel för myndighets beräknade vec- ko—, månads— eller kvartalsbehov gireras till myndighetens postgirokonto. I viss mån användes influina nedel gemm inbe— talningar för myndighetens utbetalningar.

Betalningsrutinerna i huvudförvaliningsorganisationen kunde in— te tillgodose det alltmer uttalade kravet på en mininering av myndigheternas kaSSahållning utanför statsverkets checkrälming i riksbanken.

som ett svar till riksdagens revisorer, vilka bl.a. just kräv- de snabbare inleverans av statliga nedel till riksbanken, gav finansdeparterentet RRV i uppdrag att se över betalningsruti- nerna i samband ned organiserandet av systen S. Scm nämnts fö- reföll detta också naturligt då sådana rutiner är Väsentliga i ett redovisningssystem.

Införandet av system S har inneburit att organisationen ned hu— vudförvaltningar slopats. I dag konmunioerar i stället varje myndighet direkt ned statsverkets checkräcning i riksbanken. Detta innebär att varje in— och utbetalning som bokförts på myndighets postgirokonto betraktas som bokförd på statsverkets checkräkning. Detta framgår också av myndighetens redovisning som löpande visar myndighetens bokföring av in— och utbetal— ningar på kontot "statsverkets checkrälming".

För närvarande förutsätter den direkta kommunikationen nellan myndighets pcstgirokonto och statsverkets checkräkning i riks— banken att redovisningscentralen (RC) har en aktiv roll. Varje redovisningscentral, för närvarande 28 stycken, ger en grupp myndigheter (redovisningsgrupp, RG) service genom att löpande dataregistrera myndigheternas bokföringstransaktioner. Vidare bistår RC myndigheterna i redovisnings— och därmed förknippade datatekniska frågor.

K: har den viktiga uppgiften att löpande följa upp myndigheter- nas avstänningar av betalningsvägar. vid sidan av kontrollfunk— tionen är detta arbete ett led i att vid bugetårets slut sam— manställa en rättvisande huvudbok.

På motsvarande sätt arbetar en enhet inan RRV under budgetåret ned kontroll av statsverkets checkrälming totalt för statsver— ket. Bl.a. skall detta arbete bidraga till att korrekta uppgif— ter föres till rikshuvudboken. Arbetet irom nämnda enhet inne— fattar täta kontakter ned redovisningscentraler, myndigheter och postgirot i betalningsfrågor. Under åren har härigemm ett viktigt kontaktnät utvecklats.

Nämnda enhet gör utifrån postgiromaterialet samnanställningar som underlag för vissa utfallsanalyser inom RRV:s sektor för statsbudgetprognoser och finansstatistik.

Mad sanma postgiromaterial som underlag gör riksgäldskontoret kortsiktiga bedömningar av statens inkomster och utgifter. |

Det redovisningsrevisionella arbetet inom respektive redovis— ningsgrupp utförs av gruppens revisionskontor (RK) . Revisions— kontoret skall till RRV i samband ned boksluten yttra sig sär-— skilt över myndigheternas och redovisningscentralens avstänning--

ar av de olika betalningsvägarna. :

Hur betalningsvägarna är uppbyggda och hur den betalningsmässi— ga kammikaticnen nellan postgirokonton och statsverkets check-- räkning går till i system S framgår av nedanstående bild ned

efterföljande beskrivning .

Betalningsvägarna i system S

»Statsverkets Riksgälds— checkräkning» kontoret i riksbanken

______________ '!

»Statsverkets checkräkning» RRV konto

»Rikstotal UT» särskilda

utbetalningar RRV konto

»Rikstotal lN» RRV konto

»Likvidtotal IN» RRV konto

»Rikstotal UT» RRV konto

RG INPG

RG UTPG

Myndighetens

Myndighetens speciella

Myndighetens INPG

L-konto

Utlandspgkonto

Kontantkassa Avsändare och mottagare av betalningar

Betalningsvägarna i system S.

INPG = inpostgirokonto, UTPG = utpostgirokonto. RRV = riksrevisionsverket RG = redovisningsgrupp

Betalningsvägarna i system S är till övervägande del förlagda till postgirot. I viss utsträckning förekcnner inbetalningar direkt till statsverkets checkräkning vid riksbankens lokal— kontor. RRV har arbetat för att reducera och cm möjligt helt avveckla statsverkscheckarna. För närvarande har dock ett an— tal myndigheter, exempelvis riksförsäkringsverket, checktill— stånd varför utbetalningar med statsverkscheck förekcnmer. Des—

sa uttag är beloppsmässigt mycket stora (pensicner, barnbidrag

m.m.) . 8 . 3 Inbetalningar

Varje myndighet har minst ett postgirokonto för inbetalningar. Från sådant postgirokonto kan myndigheten inte göra utbetal— ningar. Ned kontoutdrag och talonger som underlag bokförs in- betalningarna av myndigheterna på inkonstkonton i system S. Varje bokförd inbetalning leder till en kontering på kontot "statsverkets checkräkning". För att underlätta myndigheternas och redovisningsoentralernas avstämingsarbete, tas månadsvis fram en rapport innehållande avvikelser nellan myndighetens bokföring Odl postgirots. Underlag för denna rapport är ett magnetband från postgirot med myndigheternas transaktioner.

Inkomna medel på myndigheternas postgirokonton överförs dagli— gen till ett postgirokonto för redovisningsgruppen. Kontot ad— ministreras av redovisningscentralen. Ned hjälp av detta konto följer redovisningscentralen upp myndigheternas avstämningar.

På motsvarande sätt överförs medlen dagligen från redovisnings— centralernas postgirokonton till RRV postgirokonto "Rikstotal IN". Detta postgirokonto utgör tillsamans med "Rikstotal"— kontona för utbetalningar ett viktigt underlag för RRV i det instruktionsenliga arbetet med kontroll av statsverkets check— räkning. Gencm ett särskilt förfarande överförs betalningar mel— lan statliga myndigheter utan att sådana betalningar skapar

dagssaldon på myndigheternas postgirokonton. Någon likviditets—

effekt på statsverkets checkräkning i riksbanken har således inte betalningar mellan myndigheter.

Tiden för överföringar av inkotma medel från myndighets inpost— girokonto till statsverkets checkräkning är för närvarande 3 bankdagar.

Inbetalningar till postgirokonton för källskatteuppbörd, arbets—

! l !

givareavgiftef och mervärdesskatt, som av respektive administre—i rad myndighet redovisas i system S, överförs inan två dagar

till statsverkets checkräkning i riksbanken.

8 . 4 Utbetalningar

Normalt sker myndigheternas utbetalningar genom att utbetal— ningsverifikationerna kodas av redovisningsoentralerna på data— media för bokföring i system 5 genom DAFA:s försorg (Statens datamaskinoentral för administrativ utveckling) . DAFA framstäl- ler efter bokföring i system S ett magnetband för integration med postgirots fakturabetalningsservioe.

Sanma dag scm utbetalningarna verkställs i postgirot sker av- räkning Irot statsverkets checkräkning i riksbanken. Cm viss

dags utbetalningar inte täcks av influtna medel på RRV postgi- rokonto "statsverkets checkrälming" rekvireras nedel från kon—

tot i riksbanken. I det använda fallet levereras överskottsme— del till kontot i riksbanken.

Till skillnad från vad som gäller för inbetalningar salmar myn- digheterna i regel egna postgirokonton för utbetalningar. I stället sker utbetalningarna ifrån redovisningscentralernas postgirokonton för utbetalningar.

Utlandsbetalningar i utländsk valuta sker vid sidan av den nor— mala utbetalningsvägen på särskilda postgirokonton för utlands— betalningar. Dessa konton administreras av postgirots utlands— sektion, vilken täcker uppdragen (i svenska kronor) från stats— verkets checkräkning samma dag som de verkställs.

Vissa statliga myndigheters utlandsbetalningar förmedlas också av post— och kreditbanken.

Ett antal myndigheter har speciella postgirokonton från vilka vissa typer av utbetalningar kan ske vid sidan av den normala utbetalningsvägen. Ca 60 myndigheter, länsstyrelserna inklude- rade, har sådana postgirokonton.

Länsstyrelserna använder denna betalningsväg för betalningar

som är styrda av fastlagda likviddagar exempelvis utbetalning av kcmmmalskatten till kommmerna.

8.5 Det statliga betalningsväsendet i krig

ministration i fredstid snabbt kan anpassas till en krigssitua— tion. I anslutning till försvarets samarbetsorgan (FöSAM) arbe— tar RRV ned att statliga myndigheters betalningar skall förmed— las av postverket och postgirot. 8.6 Betalningar över bankgiro

I takt med att bankerna ansluter konton till bankgirots betal— ningsförnedlning ökar betalningar med bankgiroutbetalningsavier till statliga myndigheter. En annan orsak till att myndigheter erhåller inbetalningar över bankgirot är att myndigheter i ökad utsträckning taxesätter sina tjänster.

De myndigheter som erhåller utbetalningar i form av bankgiro- avier arbetar i huvudsak mot näringslivet och kat'munerna.

Eurottagna bankgiroavier skall för att kunna bokföras av myndig-— heten snarast gottskrivas myndighetens p05tgirokonto för inbe— talningar. För ett antal myndigheter är hanteringen av bankgi— roavier sidoordnade rutiner som kräver såväl tid som särskilda kontroller. För myndighet som fakturerar sina tjänster med för— kodade inbetalningskort för bearbetning i postgirots inbetal- ningsservice innebär inbetalningar med bankgiroavier att den kundreskontraservioe san postgirot erbjudit inte till fullo kan utnyttjas.

(In medel inkorma till myndighet på bankgiroavi kan överföras till statsverkets checkräkning i riksbanken utan onödig tids- förlust avgörs av förhållandet mellan antalet inkomna avier och de resurser som dagligen kan avsättas hOs myndigheten. | RRV har ansvaret för att de statliga myndigheternas ekOnomiad— | I i | i l I

RRV har sökt men inte funnit någon lösning scxn tillgodoser både

kraven på rationella sidorutiner och snabb inleverans av dessa medel till statsverkets checkräkning.

8.7 Den statliga inlåningen i postgirot

De statliga myndigheternas in— och utbetalningar förmedlade av postgirot leder till direkt och indirekt inlåning i post—

girot.

Den direkta inlåningen framstår scm dagssaldon på myndigheter— nas postgirokonton för inbetalningar. Scm framgått ovan upp— står inga saldon på myndigheternas postgirokonton för utbetal— ningar då summan av var dags utbetalningar täcks san'ma dag från statsverkets checkrälming.

Gireringar från statliga konton skapar inlåning på mttagarnas konton, liksom gireringar till statliga konton förutsätter att nedel funnits på avsändarens konto. Exempel på sådan indirekt inlåning som de statliga betalningarna leder till är girering— arna med kamrunalskatten från länsstyrelserna till kontrunerna.

De statliga betalningarna bidrar således till postgirots "float" och därmed också till ränteintäkter i postgirot.

Under budgetåret 1977/78 uppgick den gencmsnittliga inlåningen på postgirokonton i system S till 1 282 milj. kr. , varav 728 milj. kr. var inlåning på konton för avgifts- och skatteupp- börd såsom preliminärskatt och mervärdesskatt. Postgirots av— kastning på system S' nedel är ett resultat av vid varje till— fälle gällande ränta på dagslån och skattkamnarväxlar.

övriga medel torde i mindre utsträckning fluktuera varför de kan antas ingå i den s.k. bodyn och därmed leda till en sta— bilare avkastning för postgirot.

Som framgått tidigare tar det tre dagar att överföra inkomna nedel från myndigheternas postgirokonton till statsverkets checkräkning. För uppbördsmedel gäller två dagar.

Införandet av system S' betalningsvägar innebar till skillnad från vad som gällt i organisationen med huvudförvaltningar att inbetalningar alltd förs till statsverkets checkräkning samt att utbetalningar täcks från statsverkets checkräkning sama dag de verkställs. Med system S följde således en snabbare in— leverans av kontanta medel än vad som tidigare gällt. RRV har på olika sätt arbetat Vidare med att åstadkomna en allt snabba— re inleverans till statsverkets checkräkning. Ett påtagligt exempel på detta arbete är betalningar mellan statliga myndig— heter scm går i postgirot utan att påverka statens likviditet. Denna lösning har självfallet inte kunnat genomföras utan post— girots positiva nedverkan. Under budgetåret 1977/78 omsattes 78 mdr kr. som betalningar nellan myndigheter i postgirot. En del av dessa betalningar hade tidigare effekter på statens lik— viditet.

Under 1973 arbetade en för Postbanken/postgirot och RRV gemen- sam arbetsgrupp med frågan om de ekonomiska effekterna för Post— banken/postgirot av en snabbare inleverans. Arbetsgruppen kons— taterade att en snabbare inleverans skulle leda till ett all— varligt intäktsbortfall för Postbanken/postgirot.

Arbetsgruppen presenterade sitt resultat för dåvarande finans— departenentet för fortsatt handläggning.

postgirots ränteintäkter för system S under 1977/78 till ca 64 mkr. On postgirots hanteringstid. vad gäller systen S bringas ' ned till en dag skulle den genomsnittliga inlåningen reduceras till 392 mkr och avkastningen till 20 mkr. Kostnaderna för post— girots arbete ned de statliga betalningarna i systen S reduce— ras självfallet inte i motsvarande mån.

i Under antagandet att en genomsnittlig avkastning på 5 % uppgick i I i

För staten innebär en snabbare inleverans att upplåningsbehovet minskar alternativt att möjligheterna till utlåning ökar. I ti- der när statens budgetunderskott är stort leder det minskade upplåningsbehovet till lägre räntekostnader för staten. Varje kostnadsminskning ger utrynme för att utnyttja dessa medel inom

för sanhället angelägna verksarnetscmråden. Denna slutsats förutsätter dock att postgirots nuvarande ersättning väsentligt överstiger självkostnaderna för system S i postgirot och att detta intäktsbortfall därför inte skall ersättas på annat sätt av staten.

RRV anser att självkostnader inklusive avkastning på statskapi— talet skall utgöra underlaget för ersättningen för de hos post— girot köpta tjänsterna. Detta innebär i princip att var kund i postgirot skall belastas ned de kostnader som är förknippade med hans serviceutnyttjande.

9. Överväganden och förslag

| de och därned inte heller ta i anspråk det stora kapital, inte i minst bestående av statliga nedel, som nu är bundet i postgirot. ' Statens upplåningsbehov skulle kunna reduceras.

Gencm de nya direktiv som utredningen fick vid årsskiftet 1977/78 blev målsättningen betydligt mera inskränkt. Det finns då inte någon anledning att närmare kommentera frågan om en samnanslag— ning. Erfarenheterna från det tidigare utredningsarbetet har ju också entydigt givit vid handen, att hart när oöverstigliga svå— l righeter skulle nöta, cm denna målsättning skulle förverkligas. l Utredningen anser sig enellertid böra franhålla, att bortfallet av de tidigare långtgående planerna inte är att beklaga. Tvärtom har utredningen fått ett starkt intryck av att det innebär stora fördelar att ha två ned varandra konkurrerande girosystem. Kon— kurrensen har främjat en teknisk och kcmnersiell utveckling på båda håll som inger respekt. Den har starkt nedverkat till att ,vi i vårt land har en betalningsförnedling som är både rationell och billig. Vad angår de penningpolitiska fördelarna ned att fri— göra de nedel som är bundna i postgirot kan framhållas att dessa fördelar till stor del är skenbara. Medlen nyttiggöres ju genom kreditgivning, och de lånebehov som dänted tillgodoses hade ju under alla förhållanden gjort sig gällande på kreditmarknaden och konkurrerat om tillgängligt utryrme. Eftersom staten själv i stor anfattning måste bidra till att skapa detta utrymne, torde den tänkbara minskningen av statens upplåning vara förhållandevis

96 Överväganden och förslag SOU 1979:35 liten.

De begränsade direktiv san utredningen har haft att följa fr.o.m. 1978 kan san'manfattas så att de båda girosystenen bör i möjlig mån jämställas samt att förefintliga nöjligheter till förbättrad service åt staten, företagen och den breda allmänheten tillvara— tagas. ?

Av dessa målsättningar har utredningen prioriterat den sistnämn— . da, alltså en förbättrad service. En ökad jämställdhet bör enligt utredningens uppfattning inte göras till något självändamål. Full; jänetälldhet är f.ö. inte möjlig att skapa beroende på den funda—f nentalt olikartade uppbyggnaden av de båda girosystenen. Postgi— : rot är nämligen kontoförande, och girot fönnedlar betalningar ' nellan olika postgirokonton men givetvis också till eller från postgirokonto i fall där betalare eller betalningsmottagare sak— nar postgirokonto. Bankgirot är däremot ett system för förmedling av betalningar nellan eller till eller från sådana räkningar hos bankerna som anslutits till girot och san i övrigt fungerar som vanliga bankräkningar, t.ex. checkräkningar.

önskemålet om likställighet nellan girosystemen har utredningen i i stället uppfattat så att girosystenen så långt nöjligt skall ; kunna konkurrera på jämförliga villkor. Detta innebär, att båda i systenen skall vara konkllr'renskraftiga och utvecklingsbara. Var— % je förändring som innebär att det ena systenet på sikt skall kun— na "äta u " det andra bör enligt utredningens nening avvisas.

Av direktiven framgår f.ö. att sådana konsekvenser av utredning— I en inte kan godtagas. Å andra sidan är det lika självklart att 1 de båda girosystemen inte i varje enskilt hänseende kan lämnas i orubbat bo. I så fall skulle ju varje förändring vara (möjlig. T

i

9 . 2 Förutsättningar

De båda girosystenens konkurrensförutsättningar kan i korthet anges på följande sätt.

Postgirot är en rörelsegren och därjämte en organisatorisk enhet incm postverket. Liksom verket i övrigt anses girot ha presta—

tionsplikt, vilket bl.a. innebär att girot inte kan neka att ned— verka i massuppbörd och massutbetalningar av småbelopp, även om girots egna intäkter härav inte täcker kostnaderna. Girots tjäns— ter skall liksom postverkets tjänster i allmänhet principiellt tillhandahållas till självkostnadspris. Konkurrenssituationen nedför dock att girot anses ha förhållandevis stor ekonomisk handlingsfrihet (jfr 4) . Girots intäkter utgöres till ca två tredjedelar av s.k. floatintäkter, dvs. ränta på de nedel som in— nestår räntelöst på postgirokonton. Ett grundläggande drag i postgiroorganisationen är alltså att girot är räkningsförande och på detta sätt bedriver inlåningsverksanhet. Omloppstiderna är korta, i regel en dag vid såväl in— som utbetalningar. Girosys— temet genererar emellertid gireringar nellan postgirokontona, och : ränteeffekterna härav är ca tre gånger så stora scm av inbetal— ningar. Den erforderliga betalrdngsberedskapen hos många kontoin— nehavare bidrar också till att en avsevärd body av postgirmedel kontinuerligt innestår. I övrigt finansieras verksamheten genom 4 avgifter och av intäkter från girots utlandsrörelse. Ur intäkter— na i form av ränta och avgifter m.m. bestrides ersättningen till den allmänna postala veljcsanheten för dess arbete ned betalnings- förmedlingen.

; En viktig konkurrensfördel för postgirot ligger i tillgången till l samtliga postanstalter och lantbrevbärare, sanmanlagt ca 4 800. Härtill kanter girots utveckling i tekniskt och kamersiellt hän— seende. Å andra sidan skall franhållas, att den omfattande orga- nisation ned postkontor och lantbrevbärare som postverket på grund av prestationsplikten måste hålla i glesbygderna är kost— ? nadskrävande. En annan viktig konkurrensfördel ligger i att post— ; girot ensamt ned få undantag handhar statliga in— och utbetalning— ' ar, däribland skatte— och avgiftsuppbörden. Postgirots ensamrätt härvidlag utgör en viktig ekonomisk grundval för det nyssnälmda vidsträckta distributions- och kontorsnätet.

Bankgirot är i motsats till postgirot inte räkningsförande. Gi— rot är i stället en för bankerna genensam driftorganisation för att förnedla betalningar nellan bankräkningar, mestadels checkräk— ningar, som är anslutna till girot. Detta ombesörjer Vidare in— och utbetalningar.

Även inan bankgirots verksanhet utgör floatintäkterna den huvud— sakliga inkcnetkällan. Dessa går dock till de räkningsförande bankerna. Bankgirocentralen får sina kostnader täckta av banker—

na.

Bankgirot anses inte ha prestadonsplikt. Även du denna fråga, såvitt kmnat utrönas, aldrig ställts på sin spets, är det sym— tanatiskt att bankgirot företrädesvis sysslar ned större betal— ningstransaktioner och att antalet privatpersoner ned konton an— slutna till bankgirot är förhållandevis ringa, ca 70 000. För- hållandet är som bekant ett annat i postgirot. Bankerna har inte heller en kassaorganisation, som är dinensionerad för den mass— hantering av in— och utbetalningar scm äger rum på posten. I gen— gäld är köerna framför bankkassorna i regel kortare än framför post-kassorna.

Sin förnänsta konkurrensfördel har bankgirot genom att dess kun— der via girot har direktanslutning till bankkonton. Den har där— ned tillgång till bankernas hela tjänstesortiment. Härvid spelar helt naturligt nöjligheterna att få lån en inte oväsentlig roll, möjligheter som i stort sett saknas på postgirosidan. Posten kan endast förnedla kontakt ned sin samarbetspartner, dvs. PKbanken. Det är ett välkänt förhållande att utlåning föder inlåning. Bank— girots stora värde för bankerna ligger inte minst i att det bi— drar till att bankerna kan dra till sig och behålla inlåningsne— del.

Bankgirot kan liksom postgirot i konkurrensen utnyttja det egna tekniska och kamersiella utvecklingsarbetet och erbjuda fördel— aktiga paketlösningar.

Den viktigaste nackdelen i konkurrenshänseende ligger i att bank— girot ned få undantag är uteslutet från statliga in— och utbetal—

ningar .

Trots den automatisering scm uppnåtts inom båda girosystenen be— lastas de i kostnadshänseende av en anfattande manuell hantering, framför allt 1 post— respektive bankkassorna. Kostnaderna härför är redan nu betydande och kan väntas stiga tämligen brant i

framtiden. Både postverket och bankerna har därför anledning att lägga ned ansträngningar på att Vidareutveckla betalningsförned— lingsformer, som inte kräver nämnvärda manuella insatser. Exem— pel härpå är auta'natiska girosystem.

9.3 Brister i nuvarande system

l Även om postgirot och bankgirot var för sig är rationellt skötta *! oda kan visa upp ett inponerande utvecklingsarbete, som i hög grad varit till nytta för kunderna och därmed för sanhällsekono— min, föreligger åtskilliga brister i det samlade serviceutbudet från de båda girosystenen. Dessa brister sanmanhänger ned den stränga åtskillnad, som i princip om än ned viktiga undantag upp— rätthålles nellan postgirot och bankgirot. Åtskillnaden tar sig bl.a. uttryck i att en direktöverföring av nedel inte kan ske från ett konto, som är anslutet till det ena systenet, till ett konto som hör till det andra. Medlen får i stället tas ut kontant från det första kontot och sättas in på det andra. Situationen kan liknas vid två parallella, med varandra konkurrerande järn— vägssystem som arbetar var för sig utan ett fullständigt organi— serat samarbete i fråga om tidtabeller och passagerarservice.

För den stora allmänheten är det en brist, att den som skall mot- taga betalningar och göra utbetalningar, scm berör både bankgirot och postgirot, eller som skall finansiera postgiroinbetalningar ned bankuttag, kan behöva besöka både posten och bank och stå i kö i två kassor. Dessutcm blir det en hantering av kontanter, som strängt taget är onödigt och som kan föra ned sig säkerhetsrisker av olika slag.

en ordning som sålunda i princip råder är som nyss antytts för— sedd ned åtskilliga undantag. Den kan sålunda kringgås via in— direkta överföringsnetoder. På grund av överenskcmrelser nellan postverket och bankerna eller enligt praxis i bankerna ger posten och bankerna åtskillig service i ärenden som hör henma i det kon— kurrerande systenet. Vad därutinnan gäller har nämlare angivits i kapitel 7 om'banktransaktioner på posten och posttransaktioner i bank. Alltjämt kvarstår enellertid t.ex. att skatt inte kan fö— ras över direkt från en arbetsgivares eller arman inbetalares

bankräkning till länsstyrelsens skattepostgirokonto; det måste

i en eller annan fom tas ut från bankkontot och insättas på nå— got postgirokonto, ev. bankens i och för överföring därifrån.

Det förekcnmer inte så sällan att bankerna nekar att inlösa post— giroutbetalningskort eller ta emot betalnigar på postgiroinbe— talningskort. Dbttages sistnämnda slag av betalningar, tillämpas | ofta en avgift, som är i det närmaste prohibitiv i fråga om små i inbetalningar. Posten löser över huvud taget inte in utbetalnings—i kort från bankgirot till kontanter, den tar inte heller emot in— ' betalningar på bankgiro etc. !

9.4 Riktlinjer för en reform

Målsättningen för utredningens arbete är, som antytts i början av detta kapitel, att försöka förbättra servicen och att ge de båda girosystemen förutsättningar att arbeta, utvecklas och kon— kurrera på jämförliga villkor. | l För att avlägsna de brister i serviceutbudet som nyss angivits skulle ett önskemål i första hand vara, att direktförbindelse upprättas nellan de båda girosystemen så att nedel kan överföras direkt genom ett gireringsförfarande från ett konto tillhörande det ena systenet till ett konto tillhörande det andra. Den som har ett till bankgirot anslutet bankkonto skule kunna beordra bankgirot att överföra pengar från detta konto till ett postgiro- konto. På sanma sätt skulle den som har ett postgirokonto ned begagnande av det bruna kuvertet eller annan lämplig rutin kun— na beordra postgirot att överföra pengar från postgirokontot

till ett bankkonto, som är anslutet till bankgirot. I

Ett andra önskemål är, att postgiroärenden skulle kunna uträttas på bankkontor och bankgiroärenden på postkontor, alltså på båda

ställena efter kundens fria val, en integrerad betalningsservice. Detta skulle innebära att bankerna skulle vara skyldiga att utan inskränkning inlösa postgiroutbetalningskort och ta enot inbetal— ; ningar ned postgiroinbetalningskort utan annan avgift än postav—

gifter. Å andra sidan skulle posten vara skyldig att lösa bank— : giroutbetalningskort och ta enot inbetalningar på bankgiroinbetal—i

ningsblanke tter .

Möjligheterna att förverkliga detta önskemål är inte i första hand beroende av de rent tekniska förutsättningarna. De erbjuder enligt vad utredningen inhämtat inte några större problem. Svå— righeterna ligger i stället däri, att konkurrensförhållandena mellan de båda girosystelren inte får rubbas på något nera påtag— ligt sätt. Vissa förändringar i konkurremförutsättningarna får givetvis tolereras. Sådana förändringar får vägas not varandra ned sikte på att få ett godtagbart helhetsresultat. Därenot an— ser utredningen, såsan redan tidigare understrukits, otänkbart att framlägga förslag som innebär att det ena girosysterret får möjligheter att konkurrera ut det andra. Utredningen vill redan här franhålla, att postgirots service till statsverket har så stor betydelse för dess ekonani, att utredningen bl.a. ned hän— syn härtill inte ansett sig böra framlägga några nera djupgåen- de förslag beträffande det statliga betalningsväsendet. Därvid— lag har utredningen stöd i direktiven som anger att hänsyn skall tagas till postverkets möjligheter att upprätthålla en tillfreds— ställande service i landets olika delar.

Farhågor av ovan angivna slag behöver därelmt knappast hysas, när det är fråga om att på nyss angivet sätt nöjliggöra direktgire- ring nellan konton tillhörancb de olika systemen. En sådan för- ändring skulle innebära en rationalisering, som skulle vara till nytta för alla berörda parter, inte bara företagen och allmänhe— ten i övrigt utan också de båda girosystemen själva, vilkas an— vändbarhet skulle öka. Refornen skulle vara ägnad att minska han— teringen av kontanter, vilket är en sanhällsekonanisk fördel. I sama mån skulle riskerna för rån och andra angrepp minska.

Hur flödet av direktgireringar mellan systenen kan kanna att ut— veckla sig är svårt att förutsäga. Uppenbart är, att många betal— ningar till staten kanner att gireras från bankkonto till läns- styrelsernas m.fl. postgirokonton. Å andra sidan underlättas över— föringar från inte räntebärande postgirokonton till räntebärande bankkonton eller till sådana bankkonton, där överföringarna ned— ,bringar disponerad kredit, t.ex. checkräkningar ned kredit. Även om betydelsen härav inte får överdrivas, sym-s förändringen till- sanmanslaget ge bankgirot något förbättrade konkurrensniijligheter.

Direktgireringen kanner att innebära att det girosystem scm över— för pengar till det andra utför visst arbete för det andras räk- ning. Det synes skäligt att det sistnämnda girosystenet ger eko- nanisk ersättning härför. Ersättningen synes lämpligen kunna ba— seras på statistik över antalet gireringar i vardera riktningen. Det girosystem som är mottagare av det största antalet synes lämp— ligen böra ersätta det andra för det överskjutande antalet, dvs. det antal varned mottagna gireringar överstiger dem man själv av— sänt. Ersättningarna synes lämpligen kunna anges per styck och baseras på beräkningar av självkostnaden - särkOStnaden jämte skälig samkostnadsandel — för det arbete som utföres fram t.o.m. dokumentets överlämnande till det andra systenet. Vid ersättning— arnas beräkning bör gireringar av skatter och offentliga avgifter undantagas. Frågan om ersättning till bankerna för deras medver— kan i skatteuppbörden bör nämligen regleras i särskild ordning. Det synes kunna överlämnas åt de berörda parterna att genom för— handlingar fastställa och fortlöpande jänka ersättningarna.

Utredningen föreslår, att direktgirering nellan konton tillhöran— de de båda systenen skall kurma ske enligt här angivna riktlin— jer. Till därned sammanhängande tekniska frågor återkomner utred— ningen i ett följande avsnitt (9.8 jfr 9.6) .

När det gäller inlösen av utbetalningsavier förekcmner redan att bankerna i betydande utsträckning, nen ingalunda alltid, löser in postgirots utbetalningskort. Posten å andra sidan accepterar i stor utsträckning checkar och andra utbetalningshandlingar från bankerna, låt vara incm avtalsmässigt fixerade gränser. Däremot tas inte bankgirots utbetalningsavier enat för kontant utbetal—

ning.

Innan utredningen tar upp ev. förändringar på dessa punkter, sy—

nes det erforderligt att något diskutera frågan, om enbart post— 4 girot även i fortsättningen skall ha prestationsplikt. ! !

Bankgirot drives av ett konsortium som bankerna bildat. Bankerna san kollektiv kan sägas driva rörelse genom detta konsortium. På bankgirot kan därför anläggas samna synsätt som på bankerna

var för sig.

Från postgirots sida har hävdats att avsaknaden av prestations— plikt för bankgirot ger detta en avsevärd konkurrensfördel. Bank— girot kan välja ut och bearbeta kunder som kan ge girot och ban— kerna lönsanma affärer men avvisa mindre lönsanma sådana, exan— pelvis att nedverka i massuppbörd av småbelopp. Från bankgirots sida har invänts att' girot och de deltagande bankerna så gott som aldrig avvisar en kund.

Såvitt utredningen kunnat bedöna har frågan an prestationsplikt inte så stor praktisk betydelse san man hävdat från postgirots sida. Det kan emellertid inte uteslutas, att olikheten i konkur— rensförutsättningar på denna punkt också har viss reell innebörd. Den bör då också du möjligt elimineras.

Bankerna har i princip rätt att själva avgöra vem de vill träda i affärsförbindelse med. Detta gäller utan undantag utlåning, rådgivning, juridiska tjänster och andra nera utvecklade affärs- förbindelser. När det gäller inlåning, resetjänst o.dyl., sker däremot i praktiken aldrig någon sovring av kunderna. 'Närtcm får av bankernas ställning san koncessionerade och kontrollerade företag i förening ned ett nodernt konsunentpolitiskt synsätt an-- ses följa, att bankerna har prestationsplikt i fråga om sådan grundservioe. I linje ned detta bör enligt utredningens nening ligga att bankerna och deras genensamna organ, bankgirot, uttryck— ligen får prestationsplikt i fråga om betalningsförnedlingen. Ut— redningen förordar, att en sådan plikt införes på vissa här aktuel— la områden och kanter till uttryck i banklagstiftningen. Att post- girot därned får en viss fördel i konkurrenshänseende är antag— ligt.

mt bakgrund av detta ställningstagande tvekar utredningen inte att föreslå att bankerna får en uttryckng skyldighet att utan undantag lösa in postgirots utbetalningskort. I konsekvens här- med bör posten åläggas att utan undantag lösa in bankgirots mot- svarande kort. Förändringen torde ändå vara till viss fördel för

postgirot, scm har den större volymen. Ersättning synes inte bö— ra utgå från någondera sidan.

Ett långt större problem utgör inbetalningarna. På banksidan tor—

de man utan större olägenhet kunna ta emot inbetalningar på post— giro. Så sker redan i viss utsträckning, och hanteringen torde underlättas gencm det nyss framlagda förslaget om direktöverfö- ringar mellan konton san tillhör de olika systenen. Utredningen förordar att bankerna generellt åläggs att ta emot postgiroinbe— talningar. Därvid bör nuvarande särskilda avgifter bortfalla. Bankerna bör för egen räkning uppbära postgiroinbetalningsavgif— ten nen inte nera. Av administrativa skäl bör denna avgift erläg— gas även i det fallet att betalningsmottagaren genan utnyttjan— de av sin tjänstebrevsrätt eller på annan grund angivit att in— betalning får ske utan erläggande av postavgift. Vill inbetala— ren slippa avgiften, får han gå på posten. Det sist sagda gäller givetvis inte skatteinbetalningar, san författningsenligt får gö— ras i bank eller på postanstalt utan avgift. Någon ändring här—

vidlag är inte avsedd.

Förslaget innebär att bankerna liksom hittills skall sända de in— betalda beloppen ograverade till postverket. Doklmenten skall också sändas ned. Huruvida bankerna härvid skall använda nu till-- lämpad direktsändningsrutin eller i någon fom anlita bankgirots tjänster får avgöras av bankerna i samråd ned postgirot. I fråga an skatteinbetalningar kamrer helt naturligt statsverkets intres- sen in i bilden.

Vidare bygger förslaget på att postgirot inte skall, såsom skett, avkräva bankerna avgifter. En sådan avgiftsbeläggning är så mycket mindre notiverad som bankerna utför arbete för postgirots räkning.

Förslaget innebär alltså, att bankerna som en kundservice utför arbete åt postverket utan annan ersättning än postgiroinbetalnings ' avgift. Denna täcker i och för sig inte bankernas kostnader, ett förhållande som får ses i sanband ned övriga förslag från utred— ningens sida. Det får vidare den effekten, att bankerna, såscm också är naturligt, tillhandahåller allmänheten en fullständig betalningsförnedling. Fördelarna för allmänheten är sålunda uppen— bara, även cm sanma fördelar delvis också uppnås gencm cb förslag cm ett för postgirot och bankgirot gemensamt inbetalningsdokunent som utredningen. framlägger i det följande. Från konkurrenssyn— punkt innebär förslaget ett starkt plus för postgirot, som får

för postanstalterna.

Från de servicesynpunkter scm utredningen i första hand vill an— lägga hade det varit både naturligt och önskvärt att posten på mowvarande sätt skulle bli skyldig att utan inskränkningar ta enat inbetalningar på bankgiro.

I diskussioner ned företrädare för postgirot har dessa enellertid hävdat att en sådan skyldighet på kortare eller längre sikt skul— le beröva postgirot en stor del av dess kontdoehållningar och där— ned bli ödeläggande för postgirots möjligheter att fortleva och * utvecklas. Tankegången har härvid varit den, att en nycket stor del av de postgirokonton san företagen har är motiverade huvudsak— ligen av att deras upphörd förutsätter att kunderna har tillgång till nätet av postanstalter och lantbrevbärare. Dessa utgör i sin tur postgirots viktigaste konkurrensmedel, nedan bankerna å sin sida kan kmkurrera ned utlåning och den rika flora av service— grenar över vilken bankerna förfogar. Bankerna skulle kunna erbju— da ränta, Vilket postgirot inte självt kan göra — de räntebäran— de postgirokontona är ju överförda till PKbanken. Fara skulle föreligga att större delen av de avsedda postgirokontona skulle bortfalla. Företagen skulle i stället använda bankgirot för sin upphörd.

Enligt utredningens nening innehåller detta resonemang vissa över— drifter. Redan den mständigheten att postgirosystenet är så rikt förgrenat både hos företag och privatpersoner bör nedföra, att företagen känner tvekan inför att vid sin upphörd helt gå över till bankgirot. Den av utredningen föreslagna möjligheten till postgiroinbetalningar i bankerna och till direktgirering blir ett ytterligare försäljningsargunent även på postgirots sida.

Å andra sidan kan farhågorna hos postgirot inte avvisas scm ogrun— dade. Ett förslag av den här diskuterade innäoörden skulle, såvitt utredningen kan bedöre, åtminstone på längre sikt ge postgirot en så betydande konkurrensnackdel att balansen nellan girosystenen skulle kunna rubbas i betydande mån. Såsom tidigare franhållits

anser sig utredningen förhindrad att framlägga förslag av sådan innebörd.

Det finns emellertid en nöjlighet att ge företag och allmänhet i stort sett sanma förbättringar i servicen utan att åstadkcnma nera påtagliga förändringar i konkurrensläget. Denna möjlighet bygger på att företagen i sanband ned sin fakturering utsänder förtryckta, maskinläsbara inbetalningshandlingar, Vilka utarbe— tats i samarbete ned postgirot respektive bankgirot. Detta sys— tem är redan i dag dominerande och torde bli helt dcminerande

i framtiden, såvitt angår blankettbaserade inbetalningar. En an— nan sak är att datorbaserade betalningstransaktioner av typ auto— giro m.m. i framtiden konner att få långt större betydelse än nu.

Den åsyftade möjligheten innebär att företagen får möjlighet nen givetvis inte skyldighet att utforma förtryckta blanketter för inbetalningar (OCR—blanketter) san ned nu tillämpat förfarande skulle innehålla tyå maskinläsbara rader, den ena avsedd för postgirot och den andra avsedd för bankgirot. Inbetalaren kan då, liksan enligt den ursprungliga tankegången, fritt välja om han vill betala i bank eller på posten. Väljer han att betala på bank, går pengarna in på ett till bankgirot anslutet bankkon— to. Betalar han på posten, går pengarna in på ett postgirokonto.

Från inbetalarnas synpunkt har ett sådant dokunent den fördelen att valfriheten nellan inbetalning på post och bank blir full— ständig. Det tidigare sagda innebär ju att bankgirots inbetal— ningshandlingar inte kan användas på posten och att ev. avgifts— frihet vid postgiroinbetalning inte kan, bortsett från skatter o.dyl., utnyttjas vid inbetalning i bank. För betalningsmottaga— ren utgör den ökade bekvämligheten för allmänheten och ett där— ned förbättrat uppbördsresultat den viktigaste fördelen. I jäm- förelse ned postgiroinbetalningar på bank upzmås vidare, att ' betalningen omedelbart går in på mottagarens bankkonto. En viss i nackdel ligger i ökade kortframställningskostnader och att re- ' dovisningen av betalningarna är uppdelad på postgirot och bankgi— rot % ' I

Emot den skisserade ordningen har postgirot och postens personal— ;

organisationer framfört invändningar i både tekniska och konkur— rensmässiga hänseenden.

Man har sålunda franhållit, att förslaget visserligen är genom- förbart ned nuvarande tekniska förutsättningar. Inom posten på— går emellertid en teknisk vidareutveckling som kan bli svår att ' förena ned ett system ned genensanna blanketter. När än en mas— kinläsbar rad kan sålunda behöva tas i anspråk av posten. Svårig— heter kan föreligga beträffande fortsatt terminalisering av kas— saarbetet. I vart fall förutsätter gemensamna blanketter, att ett tekniskt samarbete sker nellan postgirot och bankgirot, vil— ka eljest konkurrerar ned varandra.

Från postgirots och personalorganisationernas sida har vidare invänts, att systenet ned gemensanma blanketter skulle kunna le- da till en avsevärd volynminskning för postgirot. Med tanke på fördelarna för allmänheten av att kunna fritt välja nellan att göra inbetalningar på posten eller i bank får man, har det fram— hållits, räkna ned en allmän övergång till det nya systenet. Postgirot har ca 90 procent av den totala hanteringen av förtryck- ta, maskinläsbara inbetalningshandlingar som i sin tur utgör ca 80 procent av postgirots inbetalningskortstrafik. Å andra sidan är antalet bankkontor och bankkassor i större tätorters centrala delar betydligt större än antalet postkontor och postkassor. Det skulle därför, enligt vad som franhållits från postgirots och personalorganisationernas sida, kunna befaras, att allmänheten i betydligt ökad utsträckning förlägger sina inbetalningar till bankkontor. Posten och postgirot skulle förlora både arbetsvolym och postgirobehållningar.

Postens personalorganisationer har särskilt franhållit, att de befarar ett stort bortfall av både intäkter för postverket och arbetsuppgifter för dess personal och att slutresultatet kan bli personalinskränkningar och en försämrad service för allmänheten. De har krävt, att utredningen närmare utreder de personalpolitis— ka konsekvenserna för postverket.

Gentenot postgirots tekniska invändningar får utredningen fram— hålla, att postgirot likaväl san andra företag får anpassa sin

tekniska utveckling efter de krav san ställs på verksanheten. Cm statsmakterna uttalar sig till förmån för den här diskuterade an— ordningen ned genensanma OCR—blanketter, får detta beaktas i det tekniska utvecklingsarbetet. Enligt de uppgifter san utredningen fått inan den till utredningen knutna expertgruppen skulle för—

ändringarna i postgirots tekniska planering inte behöva bli allt— för cmfattande. De maskinläsbara uppgifter som nu finns på post— ; girots resp. bankgirots OCR—blanketter skulle exempelvis enligt ! bankgirots representant: i utredningens expertgrum kunna få plats på en gemensam rad och kunna utan risk för fel avläsas mas— |

kinellt inom resp. giro. Detta kan förutsätta att kontommret blir genensamt i båda systenen. Önskemålet hos postgirot om yt— terligare en rad skulle därned kunna tillgodoses. Även ev. ter— minalproblem skulle kunna bemästras. Därenot är det uppenbart att anordningen ned genensanma OCR—blanketter förutsätter visst samaijaete nellan postgirot och bankgirot i fråga an den teknis— ka utvecklingen. Ett tekniskt samarbete nellan sinsenellan kon— kurrerande företag skulle emellertid inte innebära något nytt. Det förekotmer t.ex. redan inom bankväsendet. Det bör också på— ! pekas att det tekniska samarbete scm här är i fråga skulle av- % se ett begränsat område. Samarbetet skulle enligt utredningens nening inte innebära någon olägenhet.

Utredningen kan därför inte godta postgirots invändningar av teknisk natur.

Vad angår de invändningar som postgirot och postens personalor— ganisationer framfört i fråga cm konkurrensförhållandena och där— ned följande personalpolitiska och servicemässiga konsekvenser

får utredningen anföra följande.

Först skall franhållas, att postgirots förmodanden om en allmän ; övergång till det nya systenet i själva verket utgör ett mycket ! starkt argunent £ö_r att införa det här diskuterade systemet. Des— ' sa fömodanden, som säkerligen är riktiga, bygger ju på att den ; serviceförbättring scm allmänheten får genom den ökade valfrihe— g ten skulle bli så betydande, att näringslivet trots de något

ökade kostnaderna för kortfranetällning skulle finna det motive— rat att allmänt övergå till systenet ned genensanma förtryckta

SOU 1979:35 Överväganden och förslag 109 OCR—blanketter.

De nya genensanma blanketterna skall kunna användas på både bank— och postkontor. Frågan blir då en man, såsom befarats från post— verkets sida, har att räkna ned att allmänheten till följd av det nya systenet skulle i väsentligt större utsträckning än nu göra sina inbetalningar på bankkontor. Farhågorna för att allfrän— heten sålunda i någon större utsträckning skulle flytta över sina inbetalningar från postkontor till bankkontor är enligt utredning- ens nening klart överdrivna. Det finns nämligen knappast anled—

sation. Som tidigare franhållits har bankerna inte en kassaorga— nisation, som är dinensionerad för en stark ökning av rutininbe— talningar. Qn en sådan ökning skedde, skulle detta leda till att köerna framför bankkassorna växte och att allmänheten återvände till postkassorna. Enda sättet att behålla de nya betalningskun— derna skulle vara att göra en kostsam utbyggnad av kassaorganisa— tionen. En sådan utbyggnad är inte att förvänta. Tvärt-an finns det en tydlig och nedveten strävan hos bankerna att begränsa och minska antalet rutinnässiga kassatransaktioner. Uttryck härför är inte minst de stora investeringar i maskinutmstning och marknads- föring som gjorts i utbetalningsautanater.

Riktigheten av det från postgirots sida förda resonemanget mot— säges vidare av den stora framgången för den vid postanstalterna bedrivna sparrörelsen, inte minst under senare år. (än resonemang— et i fråga vore riktigt, skulle postsparrörelsen ha en långt mindre volym än den har. Scm framgått är till denna anslutna mil— jontals -— drygt 5,2 milj. - konton ned hög transaktionsintensi— tet; behållningarna överstiger 13 000 mkr. Härtill komer 1,2 milj. personkonton ned en behållning av 3 600 mkr. Även om denna fram- gång till en del samenhänger ned postens betalningsservice, finns det andra, lika viktiga orsaker. Utredningen vil peka på det för— hållandet, att en lång rad andra ärenden uträttas på posten. Kva— litet-en på postens service och nerknadsföringen därav får inte heller glönmas.

Av det anförda följer, att förslaget om genensanne blanketter icke innebär risk för nämnvärt minskad arbetsvolym på postanstal— terna. Det leder därmed inte heller till personalinskränkningar eller andra personalpolitiska konsekvenser. Med dessa förutsätt— ningar är en särskild utredning härom inte neningsfull.

Scm varje annan förändring på det för utredningen aktuella områ— det är även den nu diskuterade ägnad att påverka konkurrensför— utsättningarna. Sannolikt kanter bankgirot att få en ViSS kon— kurrensfördel. Denna får vägas mot den betydande konkurrensför— del scm postgirot får genom det nyss framlagda förslaget om skyl— dighet för bankerna att ta enot postgirots inbetalningskort utan andra avgifter än postavgifter. Den konkurrensfördel som bankgi— rot får blir enligt utredningens bedömning inte av sådan betydel— se, att den på något avgörande sätt inverkar på de båda girosys— tenens möjligheter att fortbestå och utvecklas. Ytterst kanter ev. förskjutningar i allmänhetens betalningsvanor att bli beroen— de av den kassaservice som posten och bankerna erbjuder allmän- heten.

Tillsanmanstaget finner utredningen, att den här diskuterade lös— ningen ned för bankgirot och postgirot genensanma maskinläsbara inbetalningshandlingar nedför så stora fördelar för allmänheten, så begränsade tekniska ändringar och så begränsade förskjutning— ar i konkurrensförutsättningarna att utredningen vill förorda

densanma .

För att ytterligare förbättra betalningsservioen för allmänheten föreslår utredningen att en överenskcnmelse träffas nellan bank- organisationerna och postverket/postgirot om att beloppsgränsen för kontant utbetalning not check höjs från 500 till 2 000 kr. Bankerna garanterar redan checkar upp till detta belopp vid sam- tidig inbetalning. : |

I den här förda diskussionen har de statliga in— och utbetalning— ; arna i stort sett lämnats utanför. Ett undantag utgör den före— | slagna möjligheten att direktgirera skatt från bankgiroanslutet | bankkonto till skattemyndigheternas postgirokonton. Betydelsen e härav får självfallet inte underskattas. Betydande praktiska lätt—5

nader uppnås för näringslivet.

Frågeställningarna kring statliga in— och utbetalningar är nycket speciella. De behandlas delvis särskilt i det följande. Utredning— ens ståndpunkter i dessa frågor ingår enellertid i den helhets— bild san utredningen har försökt teckna. Därför skall redan här några antydningar göras.

En omdebatterad fråga har varit, om möjlighet bör skapas att ge— ncm överföringsuppdrag eller på andra tekniska vägar åstadkcmna att överskjutande skatt inbetalas direkt på bankgiroanslutet bankkonto eller på postgirokonto/personkonto som den skattskyldi- ge anvisar (jfr 9.5) . Utredningen har, ehuru med stor tvekan, ansett sig böra framlägga förslag härom och därmed ge statsmak— terna handlingsfrihet i denna fråga. Förslaget innebär helt na— turligt en Viss konkurrensfördel för bankgirot och bankerna.

Beträffande det statliga in— och utbetalningsväsendet i övrigt framlägger utredningen därenot inte några förslag som inrebär ett frångående av nuvarande huvudsakliga riktlinjer (jfr 8 och 9.6) . Föreliggande proposition ned förslag till nya ughördsregler (1978/79:161) innebär, att bankerna i stort sett likställes ned posten i fråga om inbetalning av inkcnetskatter. Utredningen för— ordar att man avvaktar erfarenheterna härav, innan man överväger att införa motsvarande förändringar beträffande andra skatter och avgifter. Utredningen har inte kunnat finna förutsättningar för nera djupgående ändringar i fråga om statliga in— och utbetalning— ar. Staten har genom system S skapat ett ratiorellt system byggt på det statliga postgirots tjänster. Utredningen har inte kunnat finna något annat grundsystem som skulle bättre tillgodose de krav som kan ställas. Den av utredningen föreslagna möjligheten till direktgirering nellan konton tillhörande de olika systenen innebär vissa möjligheter för bankgirot att medverka indirekt. I samarbete nellan riksrevisionsverket (RRV) och posten pågår ett ständigt utvecklingsarbete i fråga om system S (jfr 8) . Detta ut— vecklingsarbete sker ned sikte bl.a. på att tillgodose ett av riksdagsrevisorerna framfört önskemål cm snabbare överföng av statliga nedel till statsverkets checkräkning i riksbanken. Ut— redningen har inte funnit att den från sina utgångspunkter kan

lämna något egentligt bidrag till detta utvecklingsarbete. Till utredningens ställningstagande nedverkar givetvis också starkt, såsom tidigare franhållits, att nera gencxngripande förändringar av det statliga betalningsväsendet skulle kunna få betydande ne— gativa konsekvenser för postgirots ekonomi och postverkets möj— ligheter att hålla en tillfredsställande service i olika delar av landet. Den ståndpunkt som utredningen sålunda intar nedför att postgirot behåller sin konkurrensfördel i fråga om det stat— liga betalningsväsendet.

Även om utredningen sålunda anser sig böra lämna system S utan— för sina överväganden i stort, kan anledning finnas att fästa uppmärksanheten på ett spörsmål av väsentlig ekonomisk betydelse för både staten och postgirot. System S orsakar naturligtvis be— tydande administrationskostnader för postverket/postgirot. Avsik— ten är att dessa kostnader skall täckas av floatintäkter på de ifrågavarande statliga nedlen. Med andra ord måste i princip så mycket kapital inom systenets ram kontinuerligt vara ränteav- kastande att postgirots hanteringskostnader täckes.

to till statsverkets checkräkning i riksbanken tar f.n. två bankdagar från inbetalningsdagen. Detta gäller källskatter, ar— betsgivareavgifter och nervärdesskatt. övriga nedel överförs till statsverkets checkräkning under loppet av tre bankdagar. Betalningar nellan myndigheter sker i postgirot utan någon be- lastning på statsverkscheckräkning.

överföng av inkomna uppbördsnedel från myndighets postgirokon— ; |

Myndighets utbetalningar och gireringar täcks betalningsdagen från statsverkets checkräkning varför myndighets betalningar in— te direkt leder till saldon på postgirokonto.

Det är således betalningar till myndighet som utgör underlag till ränteavkastning för postgirot.

Enligt utredningens uppfattning skulle det från allmän synpunkt vara värdefullt att få utrett å ena sidan postgirots kostnader

i förevarande avseende och å andra sidan storleken av de ränte— intäkter som systenet direkt genererar. Samtidigt kan behöva

klarläggas vad snabbare postgirorutiner kan betyda från statsfi— nansiell synpunkt, t.ex. ned hänsyn till ett eventuellt minskat statligt upplåningsbehov. En undersökning av det nu avsedda sla— get bör enellertid ha scm målsättning att hela det statliga kund-- förhållandet gentemot postgirot och postverket kartläggs i ett sanmanhang. Således bör studier, vid sidan av analysen av sys— tem S' effekter i postgirot, också omfatta postverkets och post— girots särskilda åtaganden inkluderande bl.a. hantering av bam— bidrags— och pensionsanvisningar, försäkringskasseanvisningar och skatteåterbetalningskort. Den ekoncmiska innebörden för post- girot av system S och andra åtaganden för statens räkning bör därvid framgå särskilt.

En sådan samlad kunskap om kundförhållandet är en förutsättning för ett riktigt beslut om hur statens ersättning för de köpte tjänsterna skall erläggas.

Utredningen föreslår därför att regeringen i särskild ordning lå— ter kartlägga hela det statliga kundförhållandet gentenot post— girot och postverket.

Från allmän synpunkt kan det synas otillfredsställande att post— girots verksanhet inte går att studera särskilt i postverkets ' årsredovisning. För Postbanken, och före Postbankens tid för den särskilda postgirorörelsen, gällde särskilda regler i detta av- seende som gjorde det möjligt att i offentlig handling studera verksanhetens resultat och fördelning på olika grenar såsan in— och utlåning etc. Med tanke på postgirots betydelse för betal— ningsförnedlingen i landet och de effekter som exempelvis postgi— rots prispolitik kan få på betalningsförnedlingen i dess helhet är det önskvärt att postgirot åläggs att årligen avge en årsredo— visning över verksanheten. Om postgirot i enlighet ned det anför— da blir en officiell resultatenhet, följer också därav att kund- förhållandet staten — postgirot bör framgå särskilt av den under— sökning som föreslagits. Enligt utredningens mening bör bankgi— rots redovisning på same sätt bli offentlig.

Utredningen har i det föregående lagt fram en rad förslag, som på olika sätt påverkar de båda girosystenens konkurrensförutsätt—

ningar och därmed deras ekonomi. Avsikten är att fördelar och nackdelar för bankgirot och postgirot skall väga någorlunda järmt. Huruvida så också komer att bli fallet, om förslagen genomföres, är utanordentligt svårt att ned någon säkerhet ange på förhand. Ytterst beror utvecklingen på allmänhetens betalningsvanor. Här— vid inverkar inte bara t.ex. företagens benägenhet att utnyttja de föreslagna nya gemensanma förtryckta OCR—blanketterna för in— betalningar utan även ansamlingen av kunder framför post— och bankkassor resp. postverkets och bankledningarnas åtgärder för att bemästra ökad köbildning. Man får även räkna ned en benägen— het hos allmänheten att hålla fast vid invanda betalningsvanor.

Å andra sidan får beaktas, att den tekniska utvecklingen stän- digt fortgår. Satsningen på uttagsautomater kamrer i en följande maskingeneration att följas av autcmater som också medger kontant— och doklmentlös betalning. Praktiska experinent på mådet pågår redan. Användningen av autogiro kan väntas öka osv. Automatise— ringen torde få en ytterligare skjuts framåt, om utredningens förslag gencmföres.

En tredje betydelsefull faktor är den prispolitik m.m. som på de båda sidorna komer att föras i fråga om girotjänster och dessa närstående tjänster, t.ex. checkhantering. Av stor betydelse fram— för allt för postgirots ekonomi blir framtida uppgörelser med ' staten angående system S.

Nu nämnda faktorer torde tillsaltmanstagna få större betydelse för ekonomin på ömse sidor än de direkta verkningarna av utredning— ens förslag.

Under sådana förhållanden är det neningslöst att försöka ange några beloppsmässiga konsekvenser på inkomster och utgifter för de båda girosystenen, även om enstaka belopp skulle kunna fram- tagas. Sålunda ger förslaget att bankerna, mot uppbärande av in— betalningsavgift nen ned avstående från de åtskilligt högre av— gifter som nu i regel uttages, skall ta emot postgirots inbetal— ningskort den omedelbara konsekvensen att postverket förlorar 10 å 20 milj. kr. i sådana avgifter och bankerna måhända ett ännu större belopp. Siffror av detta slag är emellertid såtill—

övriga förslag som utredningen framlägger. Utredningen har såsom framgått, avstått från att föreslå eljest tänkbara serviceför— bättringar för att sådana konsekvenser inte skall uppkomna. Där— emot är det möjligt att den nyss antydda teknologiska utveckling— en, t.ex. användningen av automater för både in— och utbetalning-- ar samt ökad användning av autogiro, på längre sikt kan leda till ett minskat personalbehov incm både posten och bankerna. För en utredning av dessa konsekW-z-nser — san ligger utanför utredningens uppgifter — saknas enellertid i dag de nödvändiga premisserna.

För det praktiska genomförandet av de föreslagna förändringarna torde det i princip vara tillräckligt att statsmakterna uttalar

lagstiftningen. Förslag härom framlägges.

9.5 Återbetalning av överskjutande skatt

. eller ner. År 1978 uppgick den Ö—skatt som terbetalats till samnanlagt 6,8 miljarder kr. Utbetalning på

annat sätt än ned återbetalningskort cmfattar ca 1 % av antalet fall och ca 20 % av hela Ö—skatten i kronor räknat.

Det nuvarande systenet fungerar väl och får anses vara relativt rationellt. I anledning av bl.a. franetällningar från företräda— re för bankväsendet har dock Pts—projektet tagit upp frågan om att återbetala ö—skatt genom att överföra belopp till skattskyl— digs bank— eller postgirokonto. Om en sådan ändring genomförs skulle fyra olika utbetalningsfomer bli aktuella

- återbetalningskort

— återbetalning via bankgiro och för insättning på bankkonto — återbetalning genom insättning på skattskyldigs postgirokonto (girering) eller personkonto

— utbetalningskort.

RS-projektet har utvecklat frågan i en prcxtemoria, dagtecknad 1977-08—22. RSV och statskontoret har ned skrivelse 1977—09—02 överlämnat pronemorian till regeringen (btxigetdepartenentet) , som hänskjutit frågan till denna utredning.

I de gjorda franställningarna har föreslagits att en särskild "fullmaktsruta" inrättas på deklarationen. I denna ruta skulle den skattskyldige ange till vilken penninginrättning och till vilket konto eventuell överskjutande skatt skulle överföras. En sådan rutin har av RIS—projektet angetts ha följande nackdelar

- överföringsuppdraget knyts på ett olyckligt sätt till deklara— , tionsmaterialet, vilket gör uppgifterna svåråtkomliga - den redan komplicerade hanteringen och registreringen av dekla—W rationerna försvåras ytterligare '

— stor risk föreligger för felskrivning eller felregistrering av kontonumner

— uppgifter måste lämnas nära ett år innan skatten utbetalas.

På grund av dessa nackdelar har RS—projektet funnit att överfö- ringsuppdrag bör hanteras helt separat från deklarationerna.

För närvarande existerar flera olika typer av överföringsuppdrag

knutna till bankkonto/postgirokonto .

Överföringsuppdrag avseende barnbidrag och pensioner inges till försäkringskassan antingen direkt eller via någon bank. Försäk— ringskassorna har sedan ansvaret för överföringsugadragen och ändringar av dessa.

Beträffande löner, produktlikvider m.m. har kreditinstituten i mycket stor utsträckning träffat avtal ned arbetsgivare e.d. och personalorganisationer cm överföring av lönebelopp o.d. till bank— kcnto/postgirokonto. Denna form av kollektiva överföringsuppdrag anfattar i dag ca 3,5 miljoner löntagare, mottagare av produkt- likvider m.fl. Kreditinstituten har tillgång till personnumer för det stora flertalet av dessa kontoinnehavare.

Ovanstående typer av överföringsuppdrag avser månads— eller kvar— talsvisa överföringar under en relativt lång tidsperiod. Återbe— talning av ö-skatt skiljer sig från dessa dels gencm att återbe— talning sker endast en gång per är, dels kan den som har ö—skatt ena året mycket väl få kvarstående skatt nästa år. Härav följer också att uppdragshanteringen blir betydligt dyrare i förhållan- de till antalet utbetalningstillfällen jämfört med t.ex. barn— bidrag/pensioner.

Incm RS-projektet har konstaterats att en helt ny och dirket från de skattskyldiga riktad rutin för hantering av överföringsuppdrag skulle bli förhållandevis dyrbar. I stället har föreslagits att uppdragen förnedlas av kreditinstituten och postgirot. Enligt projektets nening skulle dessa organ| kunna grunda överföringsupp-- drag dels på tidigare ingångna avtal ned arbetsgivare m.fl. om förande av lönekonto, personkonto och produktlikvidkonto, inre— bärande att ö—skatt förs över till dessa typer av konton i bank— instituten, dels på individuella viljeyttringar från skattskyl- diga. I det första fallet måste dock kontoinnehavaren ha möjlig- het att spärra kontot för överföring av Ö—skatt, vilket leder till att kreditinstitut respektive postgirot inte begär överfö- ring. RS—projektet har franhållit, att en utvidgning av fornerna för återbetalning av Ö—skatt skulle nedföra en förbättrad service till de skattskyldiga och i vissa avseenden en smidigare hante—

ring för skattemyndigheterna. Sistnämnda förhållande skulle gäl— la de belopp som nu återbetalas på särskilda utbetalningskort. Valfrihet på alla områden har bedömts kunna införas utan någon egentlig ökning av de totala kostnaderna.

Utredningen baserar sitt förslag på denna av RS—projektet fram— förda uppfattning. Följaktligen föreslås att möjlighet öppnas för skattskyldig att tillgodoföras ö—skatt genom insättning på bankkonto eller postgirokonto/personkonto. Utredningen kan dock inte förorda att överföringsuppdrag skall generellt kunna grun- das på avtal om insättning av löner och produktlikvider. Återbe— talning av ö—skatt görs av statsverket och omfattas inte av de avtal som träffats om de kontoinsättningar som nyss nämnts. Ut— redningen finner därför att kontoinrehavaren varje år bör ge kontoföraren särskilt uppdrag att till konto överföra eventuell Ö—skatt. Kontoföraren får sedan registrera dessa uppdrag och år— ligen till skattemyndigheterna anmäla till Vilket bank— eller postgirokonto Ö—skatt skall överföras. Vid utskrift av debetse— del på slutlig skatt anges att överföring gjorts. De närmare fornerna för överföring av information från kontoinnehavare till kontoförare och vidare till skattemyndigheterna får utarbetas sedan ställning tagits i principfrågorna. Allmänt måste gälla att Ö—skatten skall vara tillgänglig för den skattskyldige se— nast den dag som han erhåller debetsedel på slutlig skatt.

Utredningen vill, såsom redan antytts vid presentation av huvud— linjerna för förslagen (jfr 9.4) , understryka att förslaget be- träffande Ö—skatten framföres ned stor tvekan. Denna grundas fränst på att förslaget innebär att en förhållandevis stor appa— rat igångsättes för en utbetalning som sker bara en gång om året. Därtill konner att denna utbetalning för många skattskyldiga ingalunda är regelbunden. Ett år ned ö—skatt kan vara en ensta— ka händelse i en serie av år ned kvarstående skatt. Härtill kom— ner, att bankerna redan nu i sanband ned inlösen av återbetal- ningskort kan verka för att Ö—skatt insättas på bankräkning. Ge— nom en akuv, i sina enskildheter stundom något överdriven mark— nadsföring har bankerna uppnått åtskilliga framgångar i dessa strävanden. Utnedningen har enellertid ansett sig böra framlägga förslag i saken för att statsmakterna skall få handlingsfrihet.

9 . 6 Inbetalning av skatt

Enligt proposition ned förslag till ny lydelse av uppbördslagen 1 (1978/79:161) skall fr.o.m. 1980 sättet för att betala skatt änd-

ras. Detta gäller både debiterade skatter och genom skatteavdrag innehållen skatt.

Ändringarna avser närmast fornerna för inbetalning. Liksom tidi— gare skall inbetalda belopp redovisas till länsstyrelsernas sär— skilda skattepostgirokonton. För alla skatter sätts den 18 i var— je uppbördsmånad som sista inbetalningsdag. De nuvarande uppbörds— terminerna den 6 — 13 i uppbördsmånad slopas alltså.

9 . 6 . l Debiterade skatter

Med debiterade skatter avses här preliminär B-skatt, kvarstående skatt och tillkamnande skatt. B—skatt och tillkonmande skatt be— talas alltid av den skattskyldige själv. Kvarstående skatt be—

talas antingen av den skattskyldige eller innehålles på lön och betalas gencm arbetsgivare. I detta avsnitt behandlas inte det sistnämnda fallet.

De nuvarande skatteanvisningarna ned uppgift om debiterad skatt slopas. I stället får den skattskyldige inbetalningskort av kon- ventionellt format — ett för varje uppbördstillfälle. På kortet har tryckts bl.a. identitetalppgift för den skattskyldige, post— gironunner, belopp och skatteslag. Dessa uppgifter trycks på en särskild rad, som är läsbar i maskiner avsedda för optisk läs— ning. Korten kan användas för kontant inbetalning på postanstalt eller bank eller för ett gireringsförfarande från postgirokonto. Genomföres utredningens förslag cxn direktgirering nellan de båda girosystenen, kan girering ske även från bankkonto.

9.6.l.l Betalning via postanstalt/postgiro

Vid inbetalning via postanstalt blir förfarandet detsanma som för alla andra inbetalningar till postgirokonto. on beloppet gireras genom insändning av kortet till postgirokontoret, skall försän— delsen avlämnas till postanstalt före stängningsdags eller i brev—

låda som töms före dagens slut den 18:e i uppbördsmånaden. Hos postgirokontoret läses uppgifterna på mottagna kort in maskinellt. Informationen överförs till magnetband tillsanmans ned de gire— ringsuppdrag som inkcmnit på datanedium i postgirots fakturabe— talningsservice. De inlästa inbetalningskorten liksom uppdrag på datanedium mikrofilmas och arkiveras sedan hos postgirokonto— ret för att finnas tillgängliga vid eventuell reklamation. Inbe— talda belopp bokförs på respektive länsstyrelses skattepostgiro— konto. Bokföringstransaktionen görs dagen efter det inbetalning har skett eller sanma dag som gireringsuppdrag har inkcmnit till postgirokontoret. Dagen efter får varje länsstyrelse kontoutdrag och totalbelomet bokförs på riksrevisionsverkets postgirokonto. Dagen därpå får riksrevisionsverket kontoutdrag och beloppet sätts in på statsverkets checkräkning i riksbanken. Inbetalda skattebelopp är följaktligen regelmässigt disponibla på stats— verkets checkräkning i riksbanken tredje dagen efter det inbe— talning har skett eller gireringsuppdrag har getts. Det datane— dium på vilket information an inbetalda skattebelopp har lagrats, överlämnas till riksskatteverket för bokföring i det centrala skatteregistret. Beloppen krediteras respektive skattskyldigs konto.

Även om särskilda uppbördsmånader och en sista inbetalningsdag har föreskrivits kanner betalningar av debiterad skatt att fly— ta in dagligen. Dessa belopp avser antingen i förtid eller för sent gjorda inbetalningar. Den här lämnade beskrivningen för in— betalning och bokföring av debiterad skatt blir följaktligen en daglig rutin. Detta i notsats till nuläget då postens redovis— ning till statsverket sker periodiskt.

9 . 6 . l . 2 Betalning via bank/bankgiro

Som tidigare nämnts kan skattskyldig också betala sin skatt via bank. Han använder sig även då av de inbetalningskort som han fått tillsanmans ned skattsedeln. Enligt uppbördslagen — även i förslaget till ny lydelse — skall inbetalda skattebelopp till- godoföras statsverket via länsstyrelsernas skattepostgirokonton. Kund som önskarebetala via bank kan utnyttja följande alternativ:

l. Skattebeloppet kan inbetalas kontant i bankkassa varvid det förtryckta inbetalningskortet utnyttjas.

2. Bankkunden kan inlämna skattebetalningen på bankkontor som gireringsuppdrag. Inbetalningsblanketten inlämnas tillsamans ned andra bankgiro— och postgiroblanketter som uttagsorder avseende beloppet för samtliga uppdrag. Uttagsorderns total— belopp belastas kundens bankkonto.

3. Gireringsuppdrag kan insändas direkt till Bankgirocentralen på datanedia. På magnetband, disketten e.d. återfinns skatte— betalningen identifierad ned den infomation som förtryckts på inbetalningskortet. Bankgirocentralen överlämnar underlag till bank för belastning av kundens bankkonto.

Bank, som nottagit betalning, kan redovisa detta på två sätt.

Metodl

De kort som inkommit i fonn av girerings- eller inbetalningsupp— drag till enskilt bankkontor under dagen kan sammanläggas och in— sändas jämte särskilt missiv sanma dag till postgirokontoret. Be— loppet notsvarande samtliga uppdrag kan då täckas genom check eller postväxel.

Beloppet kan också täckas gencm gireringsuppdrag från bankkonto-— rets eget postgirokonto. Bankkontoret fungerar då som anbud för de skattskyldiga. I viss anfattning tillämpas sådant förfarande i dag, således att bankkontor tar enot postgirouppdrag och an- tingen insänder dessa till postgirokontoret eller sänder bud ned uppdragen till närmaste postanstalt.

Med en sådan lösning kan skatteuppbörd på blankett via bank han— teras och bokföras på sanma sätt san tidigare redogjorts för be— träffande inbetalning på postkontor eller via girering.

Denna rutin benämns i fortsättningen direktinsändningsrutinen.

Uppdrag som inkonner på datanedium direkt till "Bankgirocentralen

kan ned Bankgirocentralen san ombud överlämnas till postgirokon— toret på magnetband enligt layout som postgirot finner lämplig.

b'thdZ

Alla affärsbanker, sparbanker och föreningsbanker är anslutna till bankgirot. De betalningsuppdrag som under en dag kcnmit in till ett bankkontor skickas sanma dag till Bankgirocentralen. Banken bifogar en s.k. clearinganvisning, som utgör likvid för de insända uppdragen. F.n. insänds även vissa uppdrag på postgi— roblankett vars belopp krediteras nottagarens bankkonto. Enligt underhandskontakt avser bankerna under 1979 att utveckla en ru— tin för att insända samtliga uppdrag på postgiroblankett till Bankgirocentralen. Denna innebär att samtliga postgirodokunent, även sådana som avser insättning på postgirokonto och som motta— gits i bank, insänds till Bankgirocentralen. Från bankhåll har därför uttalats önskemål om att i förenklingssyfte inte behöva hålla inbetalningskort avseende skatt åtskilda utan kunna sända den tillsanmans ned övriga betalningsuppdrag till Bankgirocentra— len. Centralen sorterar och läser in alla inkcmna avier eller betalningsuppdrag på datanedium. Detta görs maskinellt. Informa— tionen lagras på magnetband och redovisas till riksskatteverket. Respektive länsstyrelse tillställs en förteckning över inbetalda belopp och sanna—uppgift. Bankgirocentralen redovisar totalbelop—W pet influten skatt till postgirot ned uppgift om hur stort belopp; som skall tillföras varje länsstyrelses skattepostgirokonto.

Utredningen förutsätter att de administrativa rutinerna för kon— takterna nellan Bankgirocentralen och postgirot kan lösas så att postgirokontoret får bokföringsunderlag i sådan tid att bokföring på respektive länsstyrelses konto kan göras samma dag san betal— ningsuppdragen kcmmit in till Bankgirocentralen. I så fall kom- ner även de skatter som redovisas via bankgirot att tillgodofö— ras statsverkets checkräkning tredje dagen efter det inbetalning har gjorts.

Vissa företag utnyttjar bankgirots s.k. integreringsservice. Det innebär att bankgirot utför bevakning av betalningsdagar och utskrifter m.m. Även beträffande dessa kunder synes ovan skisse—

Liksom vid betalning via post blir betalning gencn bank och re— dovisning härav en daglig rutin.

Jämförelse

Från de skattskyldigas synpunkt är det egalt vilken av de två metoderna som tillänpas. On täckning av inbetalt belopp sker ge- ncm dragning på bankkonto kamrer kontot att belastas samma dag oavsett om banken redovisar enligt direktinsändningsrutinen eller bankgirorutinen. I visst avseende blir betalning av skatt via bank inte fullt jämställd ned betalning via posten, nämligen i fråga an gireringsuppdrag. De två systenen skiljer sig åt i det avseendet att Bankgirocentralen i motsats till postgirot inte för det konto som skall belastas vid verkställandet av gireringsupp— drag.

Om bankgirokund önskar insända gireringsuppdrag ned postbefordran måste detta för närvarande ske till hans bankkontor. Eftersan uppdraget skall tas om hand av bankkontoret senast den 18:e för att behandlas på Bankgirocentralen den 19 :e måste en kund i den—

att betalning skall nedhinnas i rätt tid. Detta betalningssätt lär dock förekonma nera undantagsvis.

Från statsverkets synpunkt är direktinsändningsrutiren enklare att administrera. Om alla inbetalningar kanaliseras direkt över postgirokontoret för inläsning och bokföring samt redovisning till riksskatteverket och länsstyrelserna uppstår en något enklare, säkrare och mindre kostnadskrävanie hantering hos dessa myndighe— ter. Enligt underhandsuppgift från riksskatteverket är ner-kostna— derna för bankgirorutinen svåra att nu beräkna på grund av att arbetet med utveckling av ADB— och övriga arbetsrutiner inte hun- nit tillräckligt långt. De torde dock enligt av verket gjord upp- skattning närma sig nen knappast överstiga 250 000 kr./år.

Bankgirocentralens representant i utredningens expertgrupp har

franhållit att från bankernas synpunkt är direktinsändningsruti— nen det klart sämre och dyrare alternativet. På bankkontoren blir det fler terminaltransaktioner och svårare avstämning. Skat- teinbetalningar och bankgirouppdrag får bokas separat eller ut— sorteras/vidarebefordras i särrutiner. Detta skulle inte obetyd— ligt påverka bankernas kostnader för nedverkan i skatteupgiör— den.

9.6.2 Genom skatteavdrag innehållna skatter

Förslaget till ny uppbördslag innebär anläggning och förenkling av arbetsgivarnas redovisning av de skatter som innehållits för anställda. I dagsläget är arbetsgivare, som inte har s.k. Simma— risk redovisning, skyldig att för varje upphörd specificera hur stort belopp — både preliminär A—skatt och kvarstående skatt — som belöper på varje arbetstagare. Fr.o.m. inkomståret 1980 skall: innehållen preliminär skatt krediteras ned ledning av arbetsgi- vares anteckning på kontrolluppgift. Sådan uppgift kan lämnas antingen på föreskriven blankett eller på magnetband. Egentligen , bortfaller därned behovet av specificerad uppgift per anställd under inkonståret vad gäller preliminär A—skatt. Av säkerhetsskäl har dock föreskrivits att arbetsgivare scm regelmässigt har högst- fyra arbetstagare på inbetalningskortet skall specificera vilka personer skatteavdragen avser.

länsstyrelse sänder till arbetsgivarna inbetalningskort ned för- ,! tryckta identifieringsuppgifter m.m. Vid inbetalning av skatt % för anställda skall arbetsgivare på ett särskilt utrynne pa in— ' betalningskortet ange redovisningsperiod, sunma utbetald lön på ' vilken A—skatt har beräknats och sunma innehållen A—skatt respek—f tive kvarstående skatt. Dessa uppgifter verifieras ned namnun— i derskrift och bildar en s.k. uppbördsdeklaration. Sedan inbetal— ; ningskorten använts för att registrera inbetalningen skickas de till respektive länsstyrelse. De utnyttjas där i bokförings— och

kontrol larbetet .

Kvarstående skatt som innehållits av arbetsgivare genom skatte— avdrag skall som nyss nämnts betalas i samband ned redovisningen av innehållen A—skatt. Kvarstående skatt är en för varje skatt—

skyldig debiterad skatteskuld, som förfaller vid två uppbördstill- fällen. För bokföring på varje enskilt konto måste därför arbets- givare specificera innehållen kvarstående skatt. Detta görs ge— nan att han sänder in arbetstagares inbetalningskort på kvarståen— de skatt, särskild förteckning eller magnetband. Handlingarna skickas till länsstyrelsen, som registrerar beloppen för bokfö— ring i skatteregistret.

I det förslag som kormer att ligga till grund för den nya upp- bördslagstiftningen säger föredragande statsrådet bl.a. följande:

Det nya uppbördssystenet bör enligt min nening så långt möj— ligt vara utformat så att en arbetsgivare eller skattskyldig vid inbetalning av skatt kan använda det betalningssätt som han finner nest lämpligt. Genom att skatteanvisningarna slopas och ett särskilt inbetalningskort tillskapas öppnas också möj— lighet att låta arbetsgivare och skattskyldig få en sådan val— frihet. Enligt utredningens förslag är det emellertid bara skattskyldig som kan använda både post— och bankkontor för skatteinbetalning. Jag bortser härvid från arbetsgivarens möj— lighet att låta bank cmbesörja inbetalningen som ett uppdrag. Jag anser att en arbetsgivare också bör kunna välja nellan post och bank vid inbetalning av innehållen skatt. En förut— sättning härför bör dock vara att arbetsgivarens inbetalning i likhet ned den skattskyldiges kan bokföras på länsstyrelsens konton av postgirot senast följande dag. Enligt vad jag har inhämtat kan bankerna och postgirot samordna sina bokförings— rutiner på sådant sätt att detta blir möjligt.

Jag föreslår därför att den ordning som enligt utredningens förslag skall gälla för skattskyldigs betalning av skatt också. får tillämpas av arbetsgivare vid inbetalning av innehållen skatt. Bestämnelserna härom bör tas in i 52 5 UBL.

Av min tidigare redogörelse framgår att arbetsgivare och skatt— skyldig kan fullgöra sin betalningsskyldighet i rätt tid ge— nom att översända handlingar för girering från eget postgiro- konto till postgirot senast den 18. Det girerade belomet kan då bokföras på länsstyrelsens konto vid sanma tidpunkt som de belopp som betalades den 18 på post- eller bankkontor. En not- svarande överföring från eget bankgiroanslutet konto genom postbefordran till kontoförande bankkontor skulle förutsätta att gireringshandlingarna översändes till vederbörande bank redan den 17.

Utredningen finner att om arbetsgivare ned användande av före- skrivet inbetalningskort betalar genom skatteavdrag innehållen skatt via bankkontor blir förfarandet i allt väsentligt detsanma som angetts under rubriken Debiterade skatter för direktinsänd— ningsrutinen och bankgirorutinen. Skillnaden är att inbetalnings—

kort ned uppbördsdeklaration efter sortering och mikrofilmrung skickas till respektive länsstyrelse. I propositionen anmärktes

Betalning skall även kunna ske via postgirots fakturabetal— ningsservice eller bankgirots integreringsservice. Kort ned uppbördsdeklaration eller datorutskriven uppbördsdeklaradon skall även då översändas till respektive länsstyrelse.

9 . 6 . 3 Slutsatser

Utredningen har, såsom framgått av det föregående (9.4) , inte ansett sig böra föreslå ändring i det förhållandet att skatte— likviderna utan undantag skall passera postgirot. I övrigt har genom den av regeringen framlagda propositionen föreslagits den likställighet nellan bank och post från skattskyldigas och ar- betsgivares synpunkt som utredningen eftersträvat. Därför fram— lägger utredningen inte något förslag på området.

Slutligen skall anmärkas, att det system för betalning av inkcnst— och förnögenhetsskatt som föreslagits i propositionen synes kun— na användas även vid betalning av mervärdeskatt, arbetsgivarav— gifter m.fl. skatter och avgifter. Enligt utredningens nening bör man dock avvakta erfarenheterna i tekniskt och ekonomiskt hänseen— de av det nu föreslagna systenet, innan man överväger att vidga detsanma till andra skatter och avgifter. Härvid får även vägas in de personalpolitiska konsekvenserna för postverket. Utredning— len framlägger alltså inte heller i denna del något eget förslag.

9.7 Tidpunkt för betalning över giro

Utredningen har föreslagit att direktgirering skall kunna ske nel— lan konton i bankgiro— och postgirosystenen. Förslaget är ett

led i utredningens strävan att bereda lika möjligheter för all— mänheten att göra betalningar oavsett om dessa sker via bank el— ler posten. Denna strävan efter likställdhet aktualiserar också frågan om när betalning via bankgiro - eller postgiro - skall an— ses fullgjord. På ett område skänker lagstiftningen för närvaran— de likställdhet i nämnda avseende, nämligen på hyrescmrådet, ne— dan på andra områden gällande bestännelser förutsätter betalning

till postgiro senast vid viss tidpunkt.

Enligt 12 kap 20 5 jordabalken anses vid betalning över postgiro hyra ha kommit till hyresvärden tillhanda den dag då inbetalnings— kortet lämnades på postanstalt eller giro— eller utbetalningskor— tet inkom till postgirokontoret. Vid betalning över bankgiro an— ses enligt samma lagrum betalning ha konmit hyresvärden tillhan— da den dag då betalningsuppdraget mottogs av bankkontor. Insänd— ning av betalningstmpdrag ned blankett från kontohavare direkt till Bankgirocentralen förekonmer i princip inte.

Enligt propositionen om ny lydelse av uppbördslagen (jfr 9.6) får skatteinbetalaren frihet att Välja betalningsväg. Inbetalning på bankkontor senast den 18:e likställs i förslaget ned inbetalning på post.

(ln förslaget till ny lydelse av uppbördslagen tages av riksdagen återstår den ner allmängiltiga frågan om när betalning som sker över postgiro eller bankgiro skall anses fullgjord. Vad som i vissa författningar föreskrivs härom torde inte kunna analogiwls oneättas till andra områden eller ge grund för praxis.

Har viss förfallodag avtalats får förutsättas att likvidbeloppet skall kunna disponeras av betalningsnbttagaren den dagen eller ha kcmnit honom tillhanda denna dag såsom saken ibland brukar ut— tryckas. En transporttid skall ned andra ord inte räknas betala— ren tillgodo. Anledningen härtill är att betalningsmottagaren el— jest skulle förlora den ränta som belöper på transporttiden.

I fråga om likvider till bank som enligt låneavtal e.d. förfaller till betalning viss dag har praxis utvecklat sig därhän att ban— ken anser sig ha fått likvid först då banken kan disponera belop— pet. Har betalning skett till postgirokonto kan disposition ej ske förrän banken fått besked om att beloppet influtit, dvs. som regel först andra dagen efter inbetalningsdagen. Vid nellankom— mande helgdagar kan tidsutdräkten naturligtvis bli längre. Å and— ra sidan får gällande bestänmelser om lagstadgad tid beaktas.

Av det sagda följer att om gäldenär vill dröja till förfallodagen

ned betalning till bank måste han för undvikande av transporttid göra betalningen över disk direkt till den ifrågavarande banken. Bankinspektionen har godtagit denna praxis som har stöd också. däri att ränteberäkningen av lån sker per förfallodagen. Banken gör en ränteförlust om förfallet belopp ej är disponibelt för banken på förfallodagen.

Vad nu sagts an likvider till bank torde kunna tillänpas på lik— vider i allmänhet när särskilda föreskrifter om när likvid skall anses fullgjord ej lämnats i författning. Dock kan naturligtvis ha träffats överenskonnelse om när likvid skall anses verkställd, t.ex. av innebörd att dag då inbetalning sker till postgirokon— to eller betalningsuppdrag lämnats till bank skall anses som be— talningsdag.

Från allmänhetens synpunkt skulle det i och för sig vara önskvärt, om generella bestämnelser kunde införas liknande dem som gäller vid hyresbetalning och inbetalning av skatt. Sådana bestännelser skulle emellertid som tidigare antytts, innebära att räntan un— der transporttiden generellt skulle belasta betalningsmottagaren. De skulle nedföra ett ganska djupgående ingrepp i nu gällande

i 1 &

civilrättsliga regler, som bygger på att betalning anses verk— ställd först när mottagaren har likviden i sin hand eller eljest kan förfoga över den. Att göra de civilrättsliga och smala be— dömningar som måste vara en förutsättning för ett förslag i sådan riktning ligger utanför ramen för utredningen. Här skall endast pekas på det angelägna i att företag och institutioner, som be— driver uppbörd i större skala, vid fakturering o.d. lärmar in— formation cm att betalaren inte kan vänta till förfallodagen vid betalning över postgiro eller bankgiro och att man mera allmänt övergår till att ange sista inbetalningsdag på post eller i bank. Sålunda har bankinspektionen i anledning av klagomål från all- mänheten rekomenderat bankerna att vid utsändande av påninnelse— avier erinra om att betalning via postgiro bör ske minst två bankdagar före förfallodagen. Samtidigt har inspektionen uttalat att det enligt dess nening framstår som oskäligt att bank debi— terar dröjsmålsränta t.ex. när belopp inbetalats till bankens postgirokonto på förfallodagen.

9 . 8 Vissa tekniska frågor

I 9.4 har föreslagits att direktgirering skall kunna ske nellan konton i bankgirosystemet och konton i postgirosystenet enligt i det avsnittet angivna riktlinjer. Här skall något beröras de frå— gor av teknisk natur som därvid aktualiseras.

Den föreslagna möjligheten till direktgirering betyder att bank- girokund i sin mnnala betalningsrutin över bankgiro skall kunna umge ett postgirokonto som mottagarkonto. På noisvarande sätt skall postgirokund kunna över sitt postgirokonto verkställa lik— vid till ett bankgiroanslutet bankkonto. Betalning skall i båda fallen utan fördröjning bokföras på nottagarkontot.

Förslaget aktualiserar naturligtvis i viss mån nya behandlings— rutiner incm girosystenen och organiserade fonter för teknisk samverkan. Hur detta löses är bl.a. beroende på de datatekniska

tatekniska och andra överväganden ägt rum på önse håll. Utredning— en begränsar sig till att ange några problenställningar och sin syn på dessa.

För det första berörs det sätt på vilket betalare redovisar sina uppdrag till bankgirot resp. postgirot. Ned tanke på det särskil— jande av betalningar över det "andra" systenet san förr eller se— nare måste ske i hanteringsprocessen skulle eventuellt kunna krä- vas att betalaren lämnar sina uppdrag avseende det ena eller and— ra systemet under skilda missiv eller betalningsorder. Enligt utredningens nening bör i görligaste mån undvikas att extrauppgif— ter av detta slag läggs på kunderna/betalarna. Det torde inte in— nebära något tekniskt hinder att betalaren överlämnar sina upp— drag såsom för närvarande. Huvudsaken är att markering sker av betalning som via bankgirot skall tillföras postgirokonto och vice versa. De nmmerbeteckningar som används är nämligen i och för sig inte särskiljande nellan systenen. Former för avstämning i bankgirot resp. postgirot bör användas som i möjligaste mån

säkerställer att till det "andra" systenet överlämnade uppdrag

motsvarar redovisningen från betalarna.

I båda systenen gäller att betalningsuppdrag som ingått senast vid visst klockslag på dagen behandlas sanma dag. Klockslaget är bestämt ned hänsyn till att behandlingen av inkomna uppdrag skall kunna avslutas den dag de konmit in. I princip försöker man inom resp. system att lägga den nämnda tidpunkten så sent på dagen som de tekniska förutsättningarna att nedhinna expediering samma dag av kontoutdrag/motsvarande nedger. De stora transaktionsvo— lynerna gör enellertid att sorterings— och bokföringsprocessen ändå måste igångsättas vid relativt tidig tidpunkt. Man kan där— för inte för närvarande räkna ned att de här ifrågavarande gire— ringsuppdragen regelmässigt skall kunna överlämnas till det and— ra systenet i tid för att kmna behandlas sanne dag som de di— rektingångna uppdragen. Innan överlämnande kan ske måste nämligen bl.a. inkomna redovisningar stänmas av och uppdragen skiljas från övriga uppdrag. De gireringsuppdrag som sker inom ranen för sär— skilda serviceåtaganden förenade ned förfallodagsbevakning kan enellertid behandlas utan fördröjning. Dessa uppdrag utgör ett icke oväsentligt antal. Man skall vidare inte utesluta att be— handling av alla ingångna uppdrag komer att kunna ske utan för— dröjning under dagar då transaktionsvolynen inte är alltför be— tydande. Ett mål bör naturligtvis vara att så alltid skall kunna ske. Enligt de för dagen föreliggande möjligheterna får eneller— tid systenet ned direktgireringar nellan postgirot och bankgirot introduceras ned förutsättande av att behandling inom resp. sys— tem konner att kunna ned säkerhet ske den bokföringsdag som kom— ner närmast efter den dag då gireringsuppdrag till postgirot in— går till Bankgirocentralen och uppdrag till bankgirot ingår till postgirokontoret .

En särskild ordning får gälla i fråga om avräkningen av de nedel som svarar not gireringsuppdragen nellan systenen. Det torde få förutsättas att nedel notsvarande gireringsuppdrag från bankgi— rot till postgirot dag för dag tillförs ett centralt postgirokon— to. Detta kan ske genom dragning från postgirots sida — t.ex. kl. 12 varje dag — på ett av Bankgirocentralen anvisat konto i riks— banken. En motsvarande ordning får tillämpas beträffande uppdra—

gen i notsatt riktning, varvid tillkamer en fördelning på motta garbanker genom bankgirots försorg.

Såvitt gäller beskedet till kund om att hans postgirokonto resp. * bankgiroanslutna bankkonto tillförts likvid enligt direktgire—

ringsrutinen kan tillämpas samna ordning som betr. likvider inom det reguljära systenets ram. Vilken information som därvid skall neddelas synes få bestänmas ned beaktande av kundernas önskemål och de tekniska förutsättningar—na.

Vidare är det nödvändigt att erforderliga anordningar vidtas för att betalningar skall kunna spåras vid reklamationer så att kon— staterande ned tillförlitlighet kan ske om betalning ägt rum. För detta ändamål kan mikrofilmning av betalningshandlingar visa sig lämpligt.

Samnanfattningsvis vill utredningen såvitt gäller de tekniska frågorna franhålla att det enligt dess bedt'tming icke föreligger några egentliga tekniska hinder för införande av det föreslagna systenet ned direktgirering. Hur olika frågor i detalj skall lö— sas och vilken grad av perfektion som därvid kan uppnås är enel— lertid beroende av förhandlingar nellan institutionerna.

Särskilda yttranden

l Särskilt yttrande av experten Gösta Nilsson

Enligt direktiven har utredningen haft till uppgift att undersö— ka cm en nera rationell girohantering än f.n. kan åstadkcnmas på annat sätt än genom sanmanslagning av bankgiro— och postgiro-— systenen.

Bakgrunden till tilläggsdirektiven är framförallt franetällning— ar från bankernas intresseorganisatiorer, Svenska Sparbanksföre— ningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges Föreningsbankers förbund, om ändringar av nuvarande regler avseende statlig nyn- dighets skyldighet att anlita postgirot respektive formerna för återbetalning av överskjutande skatt. Bankerna har i sina fram- ställningar pekat på behovet av förändringar för allmänhetens bästa, nen den djupare neningen är att försöka ta över lönsam betalningstrafik på de orter där banker etablerats. Åt postver— ket lälmas kvar de många betalningarna på små belopp samt ansva— ret för bl.a. en kostsam betalningstrafik i glesbygd där bankkon- tor saknas.

Utredningen framlägger i sitt betänkande olika förslag som i allt väsentligt följer bankernas intentioner.

redan innan direktiven till utredningen fastställdes, framförde postverket till regeringen sina synpunkter på direktivens utform— ning samt avstyrkte fortsatt utredning. Därvid poängterades sär— skilt att bankerna i dag har väsentliga konkurrensfördelar gente— mot postgirot genom sina nöjligheter till kreditgivning och styr- ning av transaktioner till den lönsanma delen av betalningsför- nedlingen. Bankernas stora intresse i utredningen blir därned

att genom utnyttjande av sina konkurrensfördelar få till stånd åtgärder som tillgodoser deras i och för sig naturliga intres— sen av högsta möjliga vinst. Ingen hänsyn tas därvid till de konsekvenser som detta nedför för postverkets allmännyttiga inte

vinstgivande verksanhet .

Postgirot har sedan starten 1925 byggt upp en väl fungerande be- talningsförnedling ned nyttjande av postverkets riksanfattande kontors- och distributionsapparat. Postgirots andel av den s.k. giromarknaden, dvs. samen av de båda girosystenens omsättnings- belopp, omfattar i dag 90 %. Därest postgirots statliga betalning ar undantas, har postgirot ändock en marknadsandel på 80 %. Bank- girot har således endast en liten marknadsandel. th denna bak- grund är det beklagligt om man gencm ett politiskt beslut skulle djupt ingripa i en verksanhet som så väl har främjat en rationell betalningsförnedling och därigenom tjänat allmänhetens intresse.

Innan jag kcxmenterar de olika förslagen, vill jag beröra vad jag anser saknas i utredningen, nämligen en närmare analys av förslagens konsekvenser för den postala sysselsättningen och eko— nomin. Detta är allvarligt enär det står utom allt tvivel att förslagen sammantaget komer att på sikt nedföra ett inkcmstbort- fall på i storleksordningen 200 mkr per år för postverket/post— girot samt krav på kostnadsanpassning motsvarande minst 225 mkr per år. Detta inkomstbortfall och denna kostnadsanpassning tving- ar postverket att reducera sin personalvolym, höja avgifter och försämra servicen i inte ringa omfattning, eftersom statliga bi— drag eller ersättningar via statsbudgeten enligt direktiven inte får öka.

Utredningsmannen har i sin sammanfattning inte ens berört ovan angivna konsekvenser vad avser sysselsättning och ekonomi. Detta trots att dåvarande statsministern Fälldin i brev till de posta- la fackliga organisationerna angivit att utredningen särskilt skall klarlägga sysselsättningsfrågorna. I detta hänseende är ut— redningen enligt min uppfattning ofullständig.

Fortsättningsvis vill jag uppehålla mig vid utredningens förslag i den ordning de angivits i avsnittet Sanmanfattning.

Utredningen har framhållit att konkurrensen nellan de båda giro— systenen har stora fördelar. Den har främjat en teknisk och kom- nersiell utveckling som inger respekt och nedverkat till att vi i vårt land har en både rationell och billig betalningsförnedling. I en annan del av utredningen franhålles dock att det finns vissa exemplifierade brister i det samlade serviceutbudet från de båda girosystanen. Jag kan inte ansluta mig till att de angivna bris— terna är av sådan art att de motiverar förslag san kraftigt för— ändrar konkurrensförhållandet nellan bankerna och postgirot. Det finns enligt min nening inget serviceskäl för att föreslå direkt— gireringar, genensanma blanketter m.m. när det redan i dag finns fullt tillfredsställande möjligheter för allmänheten att nyttja såväl bank som postgirot i sina betalningsrutiner. De tvångsmäs— siga detaljregleringar för betalningsströnmarna som föreslås, för— bättrar enbart bankernas lönsamhet och försämrar postverkets/post— girots. Jag kan därför inte ansluta mig till förslagen.

Utredningen föreslår att den kund som har ett till bankgirot an- slutet bankkonto skall kunna beordra sin bank att överföra nedel från detta konto via bankgirot till ett postgirokonto. Den som har ett postgirokonto skall kunna beordra postgirot att överföra nedel till ett bankgiroanslutet bankkonto. Utredningen kallar en sådan transaktion för direktgirering och nenar att den skall bli till nytta för alla berörda parter samtidigt som man kan uppnå en minskning av hanteringen av kontanter.

Förevarande förslag berör inte den stora allmänheten, eftersom endast ca 70 000 privatpersoner har bankgiroanslutna bankkonton. Däremot underlättas givetvis företagens möjligheter att öxerföra nedel från de inte räntebärande postgirokontona till olika bank— giroanslutna konton. Någon egentlig ny trafik i motsatt riktning, dvs. från bankkonto till postgirokonto, torde inte uppkomna. Det- ta sanmanhänger ned att någon nedelsplacering ned hänsyn till fö- retagens räntenedvetenhet inte sker på inte räntebärande post— girokonton.

Eftersom förslaget till direktgireringar fränst avser företagen kanter utflödet av nedel från postgirot till bankerna att bli stort. Utflödet beräknas påverka företagens postgirokontobehåll—

ningar ned 10—15 %, dvs. en minskning ned ca 250 mkr. Detta ger en årlig ränteförlust för postgirot i storleksordningen 25 mkr.

Den s.k. direktgireringen skall enligt utredningen inte avgifts— beläggas utan de båda girosystema') skall nettovis erlägga varand- ras kostnader. Detta kan inte accepteras utan den kontohavare som beordrar överföringen bör betala en självkostnadsersättning i storleksordningen 5—7 kr. Det är naturligtvis riktigt att ange att en girering inte f.n. avgiftsbelägges av postgirot eller ban— ! kerna, nen detta beror ju på att en girering enligt vedertagen deJ finition är en transaktion nellan konton inom ett system. Den ! föreslagna direktgireringen är en utbetalningstransaktion och bör

som sådan avgiftsbeläggas .

Slutligen vill jag beträffande direktgireringen konstatera att den inte påverkar företagens medelshantering och sålunda inte minskar hanteringen av kontanter i märkbar cmfattning.

I sin sammanfattning föreslår utredningen vidare att det skall införas en s.k. prestatiOnsplikt för bankerna. Bankerna skall sålunda författningsmässigt på skäliga villkor förmedla betal- . ningar genom bankgiro och postgiro. Den föreslagna prestations— plikten för bankerna är endast en del av den plikt san gäller ! för postverket/postgirot. I kapitel 4, Postverkets prestations— plikt, anges nämligen att: "postverket är förpliktat att tillhan- dahålla en likvärdig service över landet och behandla kunderna i lika. Med detta avses en skyldighet för postverket att ge— ! nom ett över hela landet utbrett nät av postanordningar erbjuda i en Viss minimiservice och att upprätthålla denna även i områden

i vilka den ej är ekonomiskt bärkraftig. --—-— Verkets service— plikt inkluderar automatiskt postgiroservice."

Den nu beskrivna service— eller prestationspliktau för postver— ket/postgirot kan inte åläggas bankerna eftersom bankerna saknar resurser härför. Därned kvarstår den ekonomiskt nest betydelse— fulla skillnaden i konkurrenssituationen nellan bankerna och postgirot.

Utredningen föreslår fortsättningsvis att bankerna får en uttryck

lig &ldiglet att lösa in pgåtg'rots utbetalninäort och Est— ! kontoren en notsvarande &ldigget avseende bankgirots utbetal—

ningavier. Detta förslag skulle vara till viss fördel för post— girot. Jag kan inte ansluta mig till denna uppfattning om försla— gets effekt. Bankerna får ju dänred utan kostnad tillgång till samtliga postkontor och lantbrevbärare, dvs. postgirots Viktigas— te konkurrensfördel. Visserligen får postgirot tillgång till bank— kontoren, nen eftersom dessa är lokaliserade till tätorter där jämväl postkontor finns nedför förslaget ingen fördel för postgi— rot. I stället kan man konstatera att förslaget p.g.a. bankkonto-- rens lokalisering nedför ett trafikbortfall för postkontoren som på sikt kan bli omfattande. Dessutom komer ned säkerhet många utbetalningskort att ersättas av bankgirots utbetalningsavier, vilka enligt förslaget utan kostnad för bankerna skall utbetalas av postkontoren. Jag avstyrker därför förslaget.

Utredningen föreslår beträffande Eestgirots inbetalningskort att bankerna generellt skall åläggas att ta emot dessa. Bankerna bör

Det kan inte bortses från att förslaget nedför vissa fördelar för postgirot. Inbetalningskorten kan ju användas på både bank- och postkontor. Däremot påverkar förslaget negativt utnyttjandet av postkontoren i framförallt tätort. Här kan jag hänvisa till den överströming av inbetalningskort som skett från postkontor till PKbankSkcntor.

Erfarenheterna pekar således not att det på sikt komner att bli en markant överstré'mning från post— till bankkontor. 011 man trots allt antar att inbetalningskortsvolynen på postkontoren endast sjunker ned 20 %, nedför förslaget ett bortfall för postverket i kostnadstäckning för kvarvarande kontorsorganisation ned nära 90 mkr årligen. Dessutom tillkamer en förlust i avgiftsintäkter för postgirot på 45 mkr. I denna förlust ingår då inte utredning— ens beräkning av avgiftsförlusten på 10—20 mkr för de inbetal— ningskort som redan nu tas emot av bankkontoren.

I samnanhanget diskuterar utredningen möjligheten att införa ett

krav på att bankgirots inbetal_____ni£' avier skall tas emot av post- kontoren. Det framhålls dock att detta krav på sikt skulle ge

postgirot en så betydande konkurrensnackdel att balansen nellan girosystenen rubbas i betydande mån. Jag ansluter mig till denna uppfattning och erinrar om att jag under utredningens gång fram— hållit att det angivna kravet på kortare eller längre sikt skul— le beröva postgirot en stor del av dess behållningar och därned bli ödeläggande för postgirots möjligheter att fortleva och ut—

vecklas .

Utredningen föreslår därefter att en gemensam inbetalningsblan— kett skall utformas. På denna blankett kan anges respektive kon— tonunner i girosystemen och den optiska kodraden i läsfältet göras genensam. Vidare föreslås att om blanketten utnyttjas på bankkontor skall den gå till bankgirot. Har den använts på post—

kontor sändes den till postgirot.

Det är ställt utan allt tvivel att ett införande av den genensam— ma blanketten skulle nedföra ett avsevärt trafikbortfall för post- girot och ett motsvarande transaktionsbortfall i postkassorna.

Förslagets negativa konsekvenser förstärks av det tidigare angiv— na förslaget från utredningens sida att postgirots inbetalnings— kort skall tas emot av bankkontoren. Bankgirot kan därned — om man så vill — slopa sitt eget kontonumersystem och uppnå en to— tal anpassning till postgirosystenet. Därigenom blir den dard- nerande andelen av de s.k. OCR—inbetalningskorten nämligen direkt genensanma i de båda girosystenen. Alla på bank mottagna inbetal— ningskort kan sålunda bli bankkontoinsättningar och möjlighet till ekonomisering av banktransaktionerna erhålles. Bankerna

kan därned sägas ha uppnått ett av sina syften ned utredningen, nämligen att överföra de lönsanma avistanedlen från postgirot till sig själva. Härigenom påverkas balansen nellan bankerna och postgirot i betydande mån och därned blirförslaget om gemensam— ma blanketter stridande mot utredningens direktiv.

Införandet av en genensam blankett kommer på rätt kort sikt en— ligt min uppfattning att minst nedföra ett 30—procentigt bort— fall av inbetalningskort i post-kassorna. Detta innebär en bris—

tande kostnadstäckning för kvarvarande transaktioner på ca 135 mkr/år. Härtill kanter ränteförluster på ca 60 mkr/år samt bort— fall i avgiftsintäkter på ca 65 mkr/år.

Introduktionen av den genensattma blanketten nedför, som ovan an— gavs, en likriktning av girosystenen. Därned kvarstår inget in— citament till produktutveckling eller införande av serviceför- bättrande åtgärder för postgirots kontohavare eftersatt betalarna kan negativt påverka vår intäktsbild genom att i stor omfattning nyttja bankerna. Denna situation påverkar också postgirots drift— ekonomi därigenom att nuvarande stordriftsfördelar bortfaller. Detta i sin tur leder fratn till krav om serviceinskränkningar för att uppnå balans i postgirots ekonomi. Postverkets ekonomi påverkas på notsvarande sätt och tvingar fram en anpassning av kontorsorganisationen. Det förtjänar i samtanhanget att påpekas att nuvarande organisation till sin större del baseras på en— mansbetjänade postkontor och den förutsatta kostnadsanpassningen kan då på längre sikt inte uppnås på annat sätt än genom indrag— ning av dessa kontor.

Vad det gäller statliga in— och utbetalningar har utredningen franhållit att nera genottgriparrie förändringar av det statliga betalningsväsendet får starkt negativa konsekvenser för postgi— rots ekonomi.. Härtill vill jag endast tillägga att den nuvarande statliga betalningsförnedlingen är en förutsättning för att post- girot skall kunna fullgöra sin prestationsplikt utan stöd över statsbudgeten.

Beträffande återbetalning av överskjutande skatt föreslår utred— ningen ned stor tvekan att möjlighet öppnas för skattskyldig att få överskjutande skatt insatt på bankkonto, personkonto eller postgirokonto. Tveksanheten har grundats på många olika faktorer som alla närmare berörts i utredningen. Jag anser för egen del dessa faktorer vara så tungt vägande att någon ändring av nuva— rande forner för återbetalning av överskjutande skatt inte er— fordras. Jag avstyrker därför förslaget.

Slutligen anges i sammanfattningen att utredningen inte ansett sig böra föreslå någon ändring i det förhållandet att skattelik—

viderna utan undantag skall passera postgirot. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Utredningen franhåller att förslagen till förändringar sanmanta— get nedför för— och nackdelar scm väger någorlunda jämnt för de båda girosystenen. Varje förslag. bör enligt utredningens åsikt ses som en del av en helhet. Scm jag ovan visat innebär försla— gen till förändringar på sikt för koncernen postverket ett år- ligt inkcmstbortfall på lågt räknat över 200 mkr och krav på en kostnadsanpassning för kvarvarande verksatthet genom olika åtgär— der motsvarande ytterligare omkring 225 mkr per år.

De anpassningsåtgärder som skulle behöva vidtas — serviceförsäm— ringar, personalreduceringar och avgiftshöjningar - skulle för den stora allmänheten bli nera kännbara än de kortsiktiga förde— lar som något av utredningens förslag kan tänkas få för företa— gen och en begränsad privatpersonkrets. Jag anser att ett gencm— förande av utredningens förslag skulle rycka undan grundvalarna för postverksamheten.

2 Särskilt yttrande av experten Ingvar Anderberg

Satmenfattning

Utredningen konstaterar att det föreligger fundanentala skillna— der nellan bankgiro och postgiro. Nedan postgirot är ett konto- förande system utgör bankgirot en serie banktjänster som tillkom— mit för att bankkunden bättre skall kunna utnyttja sitt bankkon— to. Direkta jämförelser blir därför i många fall helt felaktiga. I praktiskt hänseende konkurrerar systenen på många punkter. I direktiven angavs att utredningen skulle sträva efter ytterliga— re jänställdhet för de båda systenen. Även i utredningen pekas på värdet av konkurrens. Framlagda förslag lever inte helt upp till denna målsättning, särskilt när det gäller de stadiga be— talningarna.

gränsade. Bankerna har dock gått längre i sina serviceåtaganden än postverket/postgirot.

Utredningsförslagen innebär åtskilliga serviceförbättringar. De är dock inte lika långtgående för alla kundkategorier. För pri— vatpersonerna föreslås många tidigare olägenheter bli avvecklade, nedan andra gruppers lika angelägna behov av en rationell betal— ningsförnedling delvis blivit obeaktade. Således avstår utred— ningen från förslag till ändringar i de lagar och förordningar som hittills utgjort de största begränsningarna för utvidgad ser-- vice. Särskilt hindrande härvidlag är de författningar som å ena

sidan tvångsstyr betalningar in till staten över postgirot och å andra sidan ålägger statsverket att företrädesvis utnyttja post— girorutiner för betalningar ut från statsverket.

Utredningens förslag om direktgirering synes uppfylla kraven på förbättrad service för såväl betalare som betalningsmottagare. thtagare bör gencm detta exempelvis ges möjlighet att få pengar girerade även från statlig myndighet direkt till sitt bankgiro— anslutna bankkonto.

Valfri inlösen av utbetalningsavier på bank— eller postkontor ger också allmänheten bättre service. Ersättningsfrågan nellan syste— nen borde dock ha reglerats i konsekvens ned vad som gäller i

övriga fall då man utför service åt varandra.

'Det är tillräckligt ned en av de delreforner som utredningen fö— reslår beträffande inbetalningarna för att ge allmänheten önskad service. Antingen kan man göra nuvarande inbetalningskort ner ge— nerellt användbara eller introducera en genensam blankett.

Att bankerna åläggs att ta enot postgiroinbetalningar f.v.b. till postgirot nen att det inte krävs av posten att på motsvarande sätt ta emot bankgiroinbetalningar är helt oacceptabelt. Det sam-— manfaller inte heller ned utredningens direktiv om strävan mot jämställdhet.

Allmänhetens önskemål tillgodoses bäst om postgiroinbetalningar tas enot av bank och bankgiroinbetalningar av posten. En förut— sättning för detta förslags genomförande är dock att varje insul— tutgrupp erhåller skälig ersättning för de tjänster som utförs för den andra gruppens räkning.

Om en sådan lösning inte kan uppnås bör alternativet ned en ge—

nensam blankett aktualiseras .

I fråga om statliga betalningar — där det enligt direktiven skul— le undersökas om inte dessa ned fördel skulle kunna gå via båda systenen — visar utredningen alltför stor återhållsanhet. Bank— girot föreslås endast kunna nedverka indirekt, exempelvis genom

banldcundernas möjlighet "att direktgirera betalning av skatt från bankgiroanslutet bankkonto till skattemyndighet-s postgirokonto". På detta område etableras ingen jämställdhet och dessutcm fram— står det som klart orationellt att inte statliga medel, både via bankgiro och postgiro, inlevereras direkt till riksbanken.

Det statliga redovisningssystemet, system S, som innebär en lås— ning av statsverkets nedel på postgirokonton under flera dagar, har inte jämförts ned andra alternativ. I stället föreslås att detta och andra kundförhållanden nellan postverket och staten ut— reds i särskild ordning. Att så sker är i och för sig välbetämct, men det har också inneburit att system S föreslås t.v. förbli oförändrat. Härigenom har utredningen på ett olyckligt sätt be— gränsat förutsättningarna för angelägna reforner scm skulle ha kunnat ge både staten och allmänheten fördelar.

Beträffande bankernas medverkan i Byggrd av skatt och avgifter hänvisar utredningen till prop. 1978/79:161 ned förslag om ny uppbördsordning för inkcmstskatt. De motiv som anförs för att avvakta ned en utvidgning till andra skatteformer, såsom nervär— deskatt, arbetsgivaravgifter m.m., framstår inte som tunga nog för att förneka allmänheten en sådan serviceförbättring.

Kontoinsättning vid återbetalning av överskjutande skatt är en välkarmen serviceförbättring. Det vore dock rimligt att sådan be— talning skall kunna göras utan särskild viljeyttring från motta- garen direkt till dennes lönekonto.

Utredningsförslagen innebär i många avseenden en konservering av inte alltid rationellast möjliga teknik och resulterar bl.a.

i en överströnning av kostnadskrävande transaktioner till banker— m/bmgirot. Utredningen skulle ha kunnat föreslå åtgärder för att i högre grad rationalisera betalningsförmedlingen för all— mänheten i linje ned teknik som redan finns och planeras inom

bankerna och bankgirot. Exempel utgör kontoinsättningar och auto- matiskt giro.

I övrig_1_: kan bl.a. franhållas att utredningen i många fall hänvi— sar till personalpolitiska konsekvenser san uppges utgöra hinder

för ner långtgående förbättringar för allmänheten. Sådana hänsyn har inte fått något konsekvent genomslag i utredningen. Relativt blygsanma förväntade effekter har fått utredningen att avstå från exempelvis en utvidgning av bankernas/bankgirots roll i skatteuppbörd m.m. där det är fråga cm ganska få transaktioner nedan förslag framläggs cm att postgiroinbetalningar skall för— nedlas av bank, där en betydande överflyttning av transaktioner från det ena systenet till det andra inte kan uteslutas.

Utredningen framläggs san ett "paket", där för— och nackdelar för de båda systenen bedömts väga ganska lika. Det är en anbition som inte har något stöd i utredningens direktiv och som inneburit onödiga begränsningar i utredningens handlingsfrihet. Mindre för— skjutningar kunde ha givit många ytterligare förbättringar för allmänheten. "Vågskålarna" ger dessutom genom utredningens förslag ytterligare utslag till postgirots fömån. Nedan ett flertal del— förslag kan bedömas scxn relativt marginella föreslås postgirot erhålla en helt ojämförlig fördel i förslaget att bankerna ensi— digt skall förnedla postgiroinbetalningar.

Utredningen utmyrmar i slutsatsen att det för det praktiska ge— nomförandet torde vara tillräckligt att statsmakterna uttalar sig till förmån för föreslagna ändringar. Enellertid förutsätts på många punkter att förslagen får fastare forner först efter vissa förhandlingar om detaljutformningen av såväl teknik som [ ersättningsfrågor. Beslutar statsmakterna göra ett sådant utta— i lande bör detta ned fördel kompletteras ned vissa anvisningar ! om förutsättningar—na och formerna för sådana förhandlingar. ;

Jämställdhet och konkurrens

Av såväl direktiven som föreliggande utredning kan klart utläsas att en rationell girohantering och en fortsatt utveckling till gagn för kunderna ligger i att konkurrens upprätthålls nellan flera parter på marknaden. I utredningen frankcxmer också att bankgirot och postgirot, även cm de i en rad avseenckn kan erbju— da kunderna relativt likvärdiga produkter i olika betalningssi— tuationer, är så fundanentalt olika att jämförelser nellan sys— tenen i fråga om serviceutbud, storlek, marknad m.m. i många fall

kan bli missvisande just genom dessa olikheter.

Detta till trots förutsättes att rimligt likvärdiga villkor mås— te gälla för att konkurrensen skall få önskvärda effekter och resultat. Detta synes ha varit utgångspunkten i direktiven när det som central uppgift angavs för utredningen att den skulle undersöka de för— och nackdelar som är förenade ned att jämstäl- la bankgiro— och postgirosystenen i olika avseenden. Särskild Vikt skulle vidare läggas vid möjligheten att "låta betalningar till och från statsverket göras över både bank— och postgirot".

Genom sina detaljförslag söker utredningen i en rad praktiska hänseenden reducera tidigare skillnader i jämställdhet. Utred— ningen avstår dock från att föreslå ändringar just på det avsnitt direktiven prioriterat, nämligen de statliga betalningarna. Post—- girot blir således även fortsättningsvis gynnat i (Etta avseende och det sker i stor omfattning till priset av begränsningar i den service som eljest skulle kunna ha erbjudits de betalnings— förnedlande systenens kunder, till vilka skall räknas inte bara privatpersoner utan även företag och företagare, organisationer, staten, kommmer, landsting m.fl.

Så länge skyldighet föreligger för statlig myndighet att enbart anlita postgirot och den statliga uppbörden och redovisningen exklusivt bygger på postgirokonton kan ingen rimlig jämställdhet etableras. På detta område avstår man då också från den konkurrens som enligt alla bedömare givit så förtjänstfulla effdcter på and— ra cmråden. Denna brist på jämställdhet drabbar inte i första hand bankerna och bankgirot utan allmänheten, både som kunder i systenen och som skattebetalare.

Serviceutbudet

Enligt utredningens nening föreligger brister i det samlade ut— budet av tjänster från giroinstituten. Huruvida läget kan beteck— nas sålunda kan möjligen diskuteras. Det är dock ovedersägligt att servicen gentemot allmänheten har vissa begränsningar när det gäller möjligheten att utföra bankgirotransaktioner på pos— ten och vice versa. Dessa begränsningar är till viss del hänför—

liga till det faktum att de två girosystemen fungerar åtskilda. Det förtjänar att noteras att bankerna gått längre i serviceåta— ganden i detta hänseende än postverket/postgirot. De största be— gränsningarna beror på ovannämnda lagar och förordningar. Sär— skilt hindrande är de många författningar rörande skilda slag av statlig upphörd som tvångsstyr betalningar in till staten över postgirot samt förordningen l974z59l som ålägger statsverket att företrädesvis utnyttja postgirorutiner för betalningar ut från statsverket. Dessa begränsningar borde utredningen ha övervägt och föreslagit konkurrensfrämjande lättnader i.

Direktgireringar

Att det skapas möjlighet till direktgireringar nellan konton inom de olika systenen är ägnat att förbättra servicenivån för kunder— na i vardera systemet. En kund som i sina ekonomirutiner arbetar integrerat ned något av systenen, såsom bankgirots datatjänst för leverantörsbetalningar eller postgirots fakturabetalnings— service, kan undvika kostsamma särrutiner och på enhetligt sätt dirigera likvid till både bank— och postgirokonton. På detta av— snitt föreslår utredningen också logiska avräkningsnormer nellan systenen genom att hävda principen att det system som netto er— håller flest transaktioner från det andra skall ersätta detta för det praktiska nerarbetet.

Som ett troligt användningsområde för direktgireringsrutiner nämner utredningen skattebetalningar från bankgiroanslutna bank— konton till av författning angivna postgirokonton. Även om exemp— lifieringen är begränsad får härutöver förutsättas att direktgi- rering även skall kunna göras åt andra hållet, således att stats— verket vid utbetalningar skall göra direktgireringar till bank— giroanslutna bankkonton om mottagaren uttalar önskemål härom. Den avgörande fördelen med direktgireringarur nottagarens syn— vinkel är således att denne utan större olägenhet för avsända— ren — som når fram till ett visst konto oavsett om bankgiro— eller postgirorutiner utnyttjas — kan begära likvider till det konto som av förräntnings— eller andra skäl föredras av mottaga— ren. Denna för giroinstitutens kunder mycket viktiga aspekt på värdet av direktgireringar har beklagligtvis inte närmare behand—

lats av utredningen när det gäller förmedling av likvider från staten till allmänheten. I det fortsatta arbetet med hithörande frågor är det därför angeläget att det klart preciseras att även statsverket skall utnyttja möjligheterna till direktgirering.

Inlösen av utbetalningar

Att utbetalningsavier av mottagare fritt kan inlösas på bank— eller postkontor får anses som en väsentlig serviceförbättring. ' Utredningen föreslår dock att systemen utför denna * varandra utan inbördes ersättningar. inte.

"tjänst" åt Något motiv härför anges

i

Härtill kan anföras att antalet utbetalningar via postgirot är | , drygt 40 miljoner st per år mot endast ca 5 miljoner st i bankgi— rot. Det finns därför anledning tro att bankkassorna blir väsent—

sättningsnormer för inlösta utbetalningar. Samtidigt bör parterna även reglera de säkerhets—

ras i detta sammanhang.

och ansvarsfrågor m.m. som aktualise—

Inbetalningar

Den förmodligen kämbaraste nackdelen för allmänheten - och då särskilt privatpersonerna - vad beträffar åtskillnaden nellan systenen är att bankgirots blanketter inte alls förnedlas av post— girot och att postgirots inbetalningsblanketter endast i begrän— sad omfattning eller mot relativt höga avgifter fömedlas av bank. För att förbättra servicen gentemot allmänheten föreslår utred— 1ingen därför att bankerna/bankgirot skall åläggas att förmedla Jostgiroblanketter utan att motsvarande krav skall ställas på

postverket/postgirot beträffande bankgiroblanketter. Som en kompletterande åtgärd föreslår utredningen vidare att en genen- sam blankett introduceras.

De två delförslagen har i grunden samma syfte och får också sam— ma funktion, nämligen att allmänheten fritt kan välja inbetal— ningsställe när mottagare utsänt postgiroblankett eller genen— sam blankett i förväg. Att föreslå dessa båda åtgärder framstår dock som onödigt Od'l motsägelsefullt. Postgiroblanketten och den gemensamma blanketten skulle i de flesta avseenden vara lik— värdiga för betalaren och med varandra konkurrerande alternativ

för betalningsmottagaren .

Att emellertid ålägga bankerna att ensidigt förnedla postgiroin— betalningar skulle vara klart diskriminerande för bankerna/bank— girot. Det skulle innebära att bankerna ålades en prestations— plikt som sträckte sig längre än den postverket/postgirot tidi— gare ansetts ha. Vidare skulle en sådan lösning inte fullt ut ge allmänheten eftersträvad valfrihet. En betalare med bankgiro— dokument skulle även fortsättningsvis vara utestängd från post— kontor. Detta delförslag är därför redan på principiella grunder helt oacceptabelt.

Som huvudskäl för att avstå från ett enligt utredningens egen terminologi "önskvärt och följdriktigt" krav på postverket/post— girot att förmedla bankgiroinbetalningar anförs att ett sådant krav kunde medföra stora negativa konsekvenser för postverket/ postgirot. Betalningsmottagarna kunde förväntas föredra bankkon— ton som mottagarkonton, medan inbetalarna fortsätter att främst utnyttja postkassorna för inbetalningar. Med andra ord skulle posten stå för ett betydande kassaarbete medan inlåningsmedlen alltmer samlas på bankkonton.

När utredningen behandlar det motsatta förhållandet, dvs. ban— kernas förmedling av postgiroinbetalningar, föreslås överraskan— de nog att inlåningsmedlen skall överföras till postgirot och att inbetalningsavgiften i bank dessutom skall begränsas till den avgift postgirot fastställer. Det innebär att postgirot er— håller inlåningsmedlen, medan bankerna svarar för kassaarbetet.

Ett sådant förslag får naturligtvis lika orimliga konsekvenser va— re sig posten står för kassaarbetet och bankerna erhåller inlå— ningen eller parterna byter plats. Bakgrunden härtill är att de nuvarande avgifterna som sådana inte täcker kostnaderna för en inbetalning i någondera institutgrupperna. Det tyngsta delmomen— tet i kostnaderna utgörs f.ö. av kassatjänsten. hbt kostnaderna vägs i både posten och bankerna inte bara inkomster i form av av— gifter utan också vad som erhålles genom de inlåningseffekter in— betalningarna nedför.

Om en institutgrupp åläggs utföra kassatjänst för den andres räk— ning framstår det därför som självklart att en ekonomisk regle- ring bör ske nellan grulperna så att förmedlande institut erhål— ler en ersättning som åtminstone innebär full kostnadstäckning. En sådan praxis gäller redan på marknaden, såsom påpekats ovan i avsnittet "Inlösen av utbetalningar" .

Skall bankerna således åläggas förnedla postgiroinbetalningar måste oreserverat samma krav ställas på postverket/postgirot vad avser bankgiroinbetalningar. Vidare får förutsättas att ovannämn- da avräkningsnormer etableras för de arbetsuppgifter institut— grupperna utför åt varandra. Varje institutgrupp kan då påräkna ett någorlunda rimligt ekonomiskt utfall för sina insatser be— träffande allmänhetens inbetalningar, oavsett om en viss omstruk- turering sker med avseende på var mottagarkontona placeras eller allmänheten gör sina kassatransaktioner.

Om ovan föreslagen uppläggning av olika skäl inte kan ifrågakcm— ma bör alternativet med en gemensam blankett övervägas. En sådan reform bör då inte kotbineras med krav åt någondera hållet att den andra institutgruppens inbetalningshandlingar skall mottagas och vidarebefordras. Först under sådana förhållanden får en ge— mensam blankett skäliga villkor för att tränga ut på marknaden och ge de serviceförbättringar som eftersträvas för allmänhetens del. Blir detta alternativ aktuellt är utredningens förslag väl— grundat att inbetalda medel skall uppsamlas för mottagarens räk— ning inom den institutgrupp som svarar för kassatjänsten. Vida- re framstår det då också som en självklarhet att statsverket accepterar en gemensam blankett så att inte staten som betalnings—

mottagare begränsar betalarnas valfrihet. Med de förändringar som diskuterats under "Statliga betalningar" kan de statliga medel, som med gemensam blankett redovisas till ett bankgironum— mer, vidarebefordras till vilka nottagarkonton statsverket än må

anvisa .

På detta avsnitt har utredningen också berört avgiftsfrågorna och bl.a. föreslagit en gemensam avgiftsnivå i bank och post i fråga om förmedling av postgiroinbetalningar. Häremot kan anfö- ras att sådana åtgärder inte synes nödvändiga av flera skäl.

Den redan befintliga priskontrollen — från regeringen beträffan— de postgiroavgifterna och från bankinspektionen beträffande bank—;

avgifterna — kan utnyttjas även i detta avseende. Den eftersträ— vade konkurrensen torde f.ö. innebära att bankerna och postver— ket i ett längre perspektiv förändrar sina produkter och sitt serviceåtagande i olika riktning och att därför kostnadsläget i de båda systenen inte alls kommer att motivera en gemensam

prisnivå . Statliga betalningar

Betalningar in till statsverket — uppbördsmedel m.m. — kanalise— - ras i huvudsak genom det statliga likvid— och redovisningssyste— met, system S. Inom detta flyttas sedan medlen under ett antal dagar "trappstegsvis" över olika nivåer av postgirokonton innan de når fram till riksbanken och därmed påverkar statens upplå— , ningsposition. Denna uppläggning innebär, som framgår av ett sär—1 skilt avsnitt i utredningen, att postgirot utan ersättning till ! statsverket får disponera betydande belopp av statliga medel

som postgirot kan förränta i PKbanken. Härutöver tillkommer be— tydande summor av statliga medel som inte berör system S men som på annat sätt ger postgirot inlåningstillskott. Vidare engage— ras postgirot, eller i vissa fall postverket, i statliga ubetal— ningsrutiner av olika slag inom vilka statliga nedel överförs till postverket/postgirot ned viss framförhållning och med be— tydande inlåningseffekter som följd. För de senast nämnda ruti— nerna erhåller vidare postverket/postgirot särskild ersättning

som innebär betydande intäkter.

Hur intäkterna totalt står i relation till motsvarande kostnader finns inga uppgifter tillgängliga om och utredningen har heller inte ansett sig ha anledning närmare undersöka dessa förhållan— den. I stället föreslås att det totala kundförhållandet mellan postverket och staten utreds i särskild ordning. Att en förut— sättningslös analys senare genomförs på detta område framstår som välbetänkt. Det kan också vara förståeligt att så inte skett inom denna utredning mot bakgrund av direktivens uppmaning till utredningen att arbeta med stor skyndsamhet. Det är dock beklag— ligt att ett sådant underlag inte funnits tillgängligt med hän— syn till den centrala betydelse dessa spörsmål har för de ställ- ningstaganden i olika avseenden utredningen tagit.

Utredningen föreslår således inga väsentliga förändringar när det gäller de statliga betalningarna och fäller bl.a. omdömet att system S torde kunna betraktas som rationellt och att det som grundsystem kan förmodas tillgodose ställda krav. I utredningen framhålls dock att system S bygger på postgirots nuvarande tek— nik och att RRV — såsom framgår av avsnitt 8 i utredningen — tyd— ligen anser att ytterligare åtgärder på sikt kan vidtas för att statliga nedel skall bli inlevererade till riksbanken snabbare

än nu.

Utan att avvakta resultatet av en särskild utredning om kundför— hållandet nellan postverket och staten - som i första hand torde påvisa det ekonomiska utfallet — kan konstateras att de statliga likviderna tekniskt redan nu kan lösgöras från redovisningspro— cessen som i dag tar i anspråk ett flertal dagar. Om likviderna direktdirigerades till statsverkets checkräkning i riksbanken — både via bankgiro och postgiro — skulle de statliga medlen bli snabbare disponibla och helt andra förutsättningar erbjudas för en mer rationell hantering av statliga betalningar. Denna omlägg— ning kan naturligtvis inte ske utan att postgirot ersätts på an— nat sätt än genom ränteeffekter för ett eventuellt fortsatt ar— bete med den statliga redovisningen. Härvidlag torde inga prin— cipiella hinder föreligga för ett upphandlingsförfarande från statens sida liknande det som utnyttjas när staten tar tjänster

i anspråk i annat avseende.

Med en sådan lösning skulle de i postgirot bundna statliga ned—

len frigöras, vilket också berörts i utredningen. Ett mot detta belopp svarande upplåningsbehov för statsverkets del skulle då bortfalla. Ett viktigt resultat av en sådan förändring skulle bli att kostnaden för statsskulden permanent kunde ligga på en lägre nivå än den nuvarande med motsvarande effekt på statsut- gifterna. Denna inbesparing kan bl.a. utnyttjas till betalning för redovisningsarbetet i system S om ovan omtalad omläggning genomförs. Nettoeffekten härav torde med all sannolikhet motsva— ra direktivens krav att "statliga bidrag eller ersättningar via statsbudgeten inte får öka p.g.a. att betalningsuppdragen för- ? delas annorlunda".

Om principerna för ersättningen till postgirot för hanteringen av system S förändras enligt ovan bortfaller utredningens motiv . att avstå från "mera djupgående förändringar i fråga om statli— | ga in— och utbetalningar" för att undvika negativa effekter på postgirots ekonomi. Om postgirot i ett sådant läge garanterades en rimlig ersättning för sina hanteringskostnader och inte som nu — en ersättning som bl.a. blir beroende av antalet "transport- , dagar" i system S m.m. —- kan många andra förändringar övervägas. ; Således behöver man inte föreskriva att betalningar till staten som gjorts över bank skall transporteras omvägen över ett antal postgirokonton Likviderna kan då direktföras till riksbanken liksom likvider inkomna över postverket/postgirot.

Utan olägenhet för statsverket i något avseende och utan att postverkets/postgirots ekonomi hotas kan statliga verk och myn— 1 digheter utrustas med bankkonton — i riksbanken eller annan bank ! — som med fördel och för allmänhetens bekvämlighet kan anslutas ' till bankgiro.

För fullständighetens skull bör tilläggas att myndigheter och verk kan utrustas med bankgironummer även utan att ovannämnda omläggning genomförs och utan direkt negativa effekter på post— girot. Kopplat till ett bankgironummer, som utnyttjas son sorte— ringsbegrepp, kan således ligga vilket som helst statligt konto, t.o.m. ett postgirokonto. Mottagna likvider till en myndighets barkgironmmer kan då gå den väg staten anvisar, exempelvis via system S. Den enda skillnaden blir att mottagande myndighet får kontoutdrag/insättningsuppgift från både postgirot och bankgirot.

Det är ett förhållande som gäller och fungerar väl för företag, kommuner, landsting, affärsdrivande statliga verk, organisatio— ner m.fl. och kan med god vilja fås att fungera även hos statli— ga myndigheter.

Bankernas medverkan i skatteuppbörd

Enligt proposition 1978/79:161 föreslås att betalning av skatt på jämbördiga villkor skall kunna göras både via bank och post— verket. Inbetalning av skattemedel föreslås vidare ske med hjälp av bl.a. vanliga inbetalningskort av OCR-typ och att således skattebetalningar i tekniskt hänseende dänmed likställs med be— talningsuppdrag i allmänhet. Vidare fastställes att skattemedel även t.v. skall redovisas till särskilda postgirokonton. I det senare fallet föreslår inte utredningen någon ändring.

Not denna bakgrund och med hänvisning till vad som ovan anförts om system S kan noteras att inga hinder behöver föreligga för inrättande av bankgironummer i den statliga upgaörden. Med för— del kan dessa nummer vara desamma i både bankgirot och postgi— rot. Likviderna kan sedan, bakom bankgironumret som sorterings- begrepp, dirigeras till av statsverket angivet slutkonto oavsett om detta blir ett bankkonto, riksbankskonto eller postgirokonto. Det detaljerade redovisningsmuaterialet kan härefter distribueras

till ansvarig myndighet såsom redan sker i OCR-service för före— tag, organisationer m.fl. '

Utredningen anger dock i detta senare avseende två redovisnings- metoder för informationsöverföringen till ansvarig myndighet, i fråga om inkomst— och förmögerhetsskatt således länsstyrelser- na. Som skäl för att statsverket kan se fördelar med en s.k. direktinsändningsmetod, dvs. att bankkontoren åläggs att utsor- tera skattebetalningar och i särskild rutin insända dessa till postgirot, anges i första hand att man då skulle undvika redovis— ning från två håll. Detta måste dock vägas mot bl.a. de extra uppgifter som skulle åläggas 4 000 bankkontor i form av ökat kassaarbete, särredovisning med kontroll och avstämning samt särdistribution till postverket. Kostnadsaspekterna totalt ute— sluter därför s.k. direkt—insändning. Hanteringen hela vägen från skattebetalare fram till statsverket liksom samordningsfrågor,

bankinterna distributionsrutiner m.m. måste beaktas.

Utredningen föreslår vidare att tillämpningen t.v. begränsas till förmögenhets— och inkomstskatt. Här är det svårt att inse varför tekniska och ekonomiska erfarenheter behöver avvaktas innan tillämpningen utvidgas till andra skatte— och uppbördsfor— mer, såsom mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter etc. I tekniskt hänseende finns redan 20 års erfarenhet i bankgirot eftersom ifrågavarande uppbörder kommer att utnyttja befintliga standard— rutiner. Hur situationen skulle se ut för statsverket i ekono- miskt hänseende går vidare att överblicka i förväg genom att träda i förhandling med eller begära offert från bankerna.

överskj utande skatt

Utredningen föreslår — "ehuru med stor tvekan" — att rutiner uppläggs för kontoinsättning av överskjutande skatt. Denna tve— kan hänförs främst till det faktum att kontoinsättning blir ak- tuell en gång om året och att en och samma skattskyldig kan ha kvarskatt ett år och få återbetalning ett annat.

Dessa senast nämnda sakförhållanden är förvisso korrekt beskriv— na. Det finns dock all anledning se dessa frågor i relation till

de många fördelar som kan vinnas.

Till att börja med kan det konstateras att kontoinsättningar av överskjutande skatt är i linje med de önskemål allmänheten har

ten av skattemedlen blir insatta på bankkonto i stället för att växlas mot kontanter när nuvarande utbetalningshandling inlöses

i bank.

Vidare har denna fråga åtskilliga ekonomiska aspekter. Således har bl.a. uppgivits av riksskatteverket och statskontoret i de— ras gemensamma utvecklingsarbete i fråga om skatteadministra— tionen (PS—projektet) att statsverket kunde påräkna lägre kost— nader on en kontoinsättningsrutin blev aktuell. Kostnadsbespar— ingen uppskattades till ca 2 miljoner kr. år 1975.

Kostnadsfrågan begränsas inte" heller bara till statsverket. Ef—

beträffande serviceförbättringar. Således gäller att mer än half—;

tersom en stor andel mottagare önskar få skattemedlen till sitt konto och dessa kontoinsättningar kommer till bank i datorisera— de, centrala rutiner innebär det lägre kostnader i bank i jämfö— relse med att varje enskild kund uppträder i bankkassa för att få likviden insatt på konto.

Utöver detta tillkommer att övergång till kontoinsättningsrutiner ger starkare incitament till sparande av den överskjutande skat— ten. Detta skulle samverka med de effekter staten önskar åstad- komma i form av indragning av köpkraft som manifesteras med sär— skilt förmånliga sparobligationer m.m.

Vidare reduceras hanteringen av kontanta medel och värdehandling— ar varigenom rånrisker m.m. elimineras. Denna senare aspekt har med kraft nyligen framhållits av Brottsförebyggande rådet som förordar en konsekvent satsning på kontoinsättningsrutiner i stället för distribution av utbetalningshandlingar. Bland bank— och postpersonal, polismyndigheter, bevakningsföretag m.fl. tor— de ingen som helst tvekan föreligga beträffande fördelarna med kontoinsättningar .

En teknisk aspekt i detta samanhang är att utredningen, med hän— visning till att statsverket inte omfattas av på marknaden fö— rekommande avtal om kontoinsättning av löner, produktlikvider m.m. , föreslår att kreditinstituten varje år skall inhämta sär— skild fullmakt från enskilda kunder om kontoinsättning. Detta kommer att väsentligt fördyra rutinen i bankerna. Det framstår därför som angeläget att denna fråga prövas i särskild ordning varvid bör undersökas om ett generellt avtal härom kan upprättas.

Teknik frågor

Det torde ligga i allmänhetens intresse att tillhandahållna be— talningsrutiner ytterligare förenklas och att konsumentavgifter— na framgent hålls på rimlig nivå. Detta förutsätter i sin tur att kontoinsättningsrutiner, automatiska girosystem m.m. får större spridning än hittills. Dessa betalningsformer är mindre kostnadskrävande och erbjuder allmänheten fler fördelar än de som dominerar i dag. En utveckling i denna riktning bör ges ak—

tivt stöd. Kontoinsättningar, som numera är den dominerande for- men för exempelvis lönebetalning, kan med fördel utsträckas inte bara till pensioner och barnbidrag, vilket redan etablerats i stor skala, utan även till studiemedel, sjukpenning, återbetal— ning av överskjutande mervärdeskatt m.m. De automatiska girosys— temen har det gemensamt att överföringar mellan konton underlät— tas, att blanketthanteringen därigenom begränsas, att besök och % köstående vid kassa elimineras och att betalning automstiskt , sker i rätt tid. Dessa rutiner finns redan på marknaden och ut— nyttjas för exempelvis inkassering av hyror, försäkringspremier, föreningsavgifter m.m. Som ytterligare användningsområden kan nämnas bl.a. vissa skatter och statliga avgifter.

KUNGL. BIBL.

Kronologisk förteckning

90

10.

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17, 18. 19. 20. 21.

22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34, 35.

PNQWPPN."

Utbyggt skydd mot höga värd— och Iäkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional laboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården, Ju. Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. Tandvården | början av 80—talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder — bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets— fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden— en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E, Löntagatna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster — en preliminär analys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. Naturvård och täktverksamhet. Jo. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. Ökad sysselsättning, Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. U. Museiiärnvägar. U. Jaktvårdsomräden. Jo. Anhöriga. S, Plötslig och oväntad död 4 anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. Bam och döden. S. Avgifter | staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. Nya namnregler. Ju. Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. S. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. Barnolycksfall. S. Lotterier och spel. H. Lotterier och spel. Bilagor. H. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter, Kn. Fastighetstaxering 81. B. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. Rationellare girohantering. E.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] Polisen. [6] Konkurs och rätten att idka näring. [13] Nya namnregler. [25]

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga värd- och Iäkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av 80-talet. [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] Sjukvårdens inre organisation ' en idépromemoria, [26] Barnolycksfall, [28]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillvä xten 1, Löntagarfonder—bakgrund och problemanalys. [8] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets- fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster _en preliminär analys.] 10] 4, Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklig- het. 11 1] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering 81. [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jaktvårdsområden. [19] Bilarna och luftföroreningarna. [34]

Handelsdepartementet

Konsumentintlytande genom insyn? [5]

Lotteriutredningen. 1. Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet

Svsselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. [ 16] 2. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. [27]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Ti]! i]. .- .. !..