SOU 1998:122

E-pengar : civilrättsliga frågor m.m. : slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar

WW 1998: 122

Finansdepartementet

E-pengar

- m.m

civilrättsliga frågor

SEED

Slutbetänkande av om elektroniska

utredningen pengar

Stockholm 1998

KeÃ

Dcc SOK

Statens offentliga utredningar

1998: 122

Finansdepartementet

E-pengar

- civilrättsliga frågor m.m.

Slutbetänkande Utredningen elektroniska

av om pengar

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www. fritzes se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-21023-1 Elanders Graphic SystemsAB, Göteborg 1998 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Regeringen beslutade den 9 januari 1997 att tillkalla särskild utredare

en med uppdrag att kartlägga och analysera de rättsfrågor uppkommer

som genom användning av elektroniska samt att utreda behovet

pengar av ändringar i gällande regelverk.

Till särskild utredare förordnades dag generaldirektören Hans

samma Jacobson. Jacobson entledigades den 13 1997 och förordnades till

mars expert. Den 16 april samma år förordnades lagmannen Anders Nordström till särskild utredare.

Att som experter biträda utredningen förordnades den 17 februari 1997 ekonomen Hans Bäckström, jur. kand. Simon Corell, inspektören Thomas Grahn, numera departementsrådet Per Hall, bankdirektören Lars Lindgren, departementssekreteraren Tomas Lindman och hovrättsassessom Monica Rodrigo.

Till sekreterare förordnades den 9 januari 1997 rådmannen Per

numera Furberg.

Utredningen Fi 1997:01, som antagit namnet Utredningen elek-

om troniska pengar, överlämnade i januari 1998 delbetänkandet E-pengar

näringsrättsliga frågor SOU 1998:14.

Härmed överlämnas utredningens slutbetänkande E-pengar civilrätts-

liga frågor m.m. SOU 1998:122.

Jönköping i oktober 1998

Anders Nordström

/Per F urberg

Förkortningar

A. och a.a. Anförd och anfört arbete AvtL Avtalslagen Dir. Direktiv Ds Departementsserien EG Europeiska gemenskapen tidigare Europeiska

ekonomiska gemenskapen, EEG E-pengar Elektroniska pengar EU Europeiska unionen GodtrL Lagen 1986:796 om godtrosförvärv av lösöre IT Infonnationsteknik JO Justitieombudsmarmen OECD Organisation for Economic Co-operation and

Development PIN Personal Identification Number Prop Regeringens proposition RF Regeringsfonnen SEK Svenska kronor SkbrL Skuldebrevslagen SOU Statens offentliga utredningar

8 Förkortningar

Utsökningsbalken

USD US-dollar

Sammanfattning

I januari detta år lade jag fram delbetänkandet E-pengar näringsrättsliga

frågor SOU 1998:14. Där har jag beskrivit och definierat elektroniska pengar e-pengar och behandlat de näringsrättsliga frågor som uppkommer när e-penningsystern tas i bruk; dvs. frågor om skydd för betalsystemen mot obalans och dominoeifekter m.m.

I detta slutbetänkande behandlar jag först vilka civilrättsliga regler som bör gälla för hanteringen av de nya elektroniska instrument för betalningar som jag har kallat digitala värdeenheter. Min slutsats är att de rättsprinciper som gäller för motsvarande traditionella instrument vanligtvis kan tillämpas också på de digitala värdeenheterna avsnitt 2.12. Dessa kan beskrivas som en särskild typ av lös egendom som liknar löpande fordringar. Samtidigt finns emellertid likheter med kontanter och lösöre.

De skillnader som finns mellan fysiska föremål och digitala värdeenheter medför att det knappast kan hävdas att värdeenheten är t.ex. ett innehavarskuldebrev, en sedel eller en lös sak. De rättsprinciper som gäller för traditionella bärare av rättigheter bör emellertid vanligtvis kunna tillämpas. Min genomlysning har visat att dessa principer är väl förenliga med

epenningsystemens utfomming. Med hänsyn till att innehavet av objektet ses som avgörande och att värdeenheten måste överlämnas vid en betalning, kan däremot reglerna om enkla fordringar inte tillämpas. Alltför omfattande avsteg genom avtal men i viss mån också genom lagstiftning skulle då bli nödvändiga för att e-penningsystemen skall kunna fungera så det är

som tänkt. Det är inte heller tillrådligt att genom lag slå fast att endast ett

av dessa regelverk eller en viss rättsfigur skall tillämpas på alla typer av epengar. I vissa system blir likheten med skuldebrev slående. Andra liknar mera hur mynt och sedlar eller lösa saker hanteras. Detta torde dock inte vålla svårigheter eftersom min genomgång av reglerna för innehavarskuldebrev, kontanter och lösöre visar att skillnaderna är marginella såvitt de

avser rättsfrågor som e-penningsystemen i praktiken kan antas föra med sig.

10 Sammanfattning SOU 1998: 122

E-penningsystemen reser också ett antal konsumenträttsliga frågor som delvis får sin lösning genom de näringsrättsliga regler som jag har föreslagit i delbetänkandet. I övrigt har jag funnit att gällande regler i allt väsentligt bör kunna tillämpas på e-pengar. För att säkerställa att användarna skall få den information de behöver om e-penningsystemen föreslår jag dock att de regler som Betaltjänstutredningen föreslagit i slutbetänkandet Betaltjänster SOU 1995:69 om bl.a. skriftlig infonnation, tydlighet vid marknadsföring och rätt att frånträda avtal vid ensidiga villkorsändringar skall tillämpas också på e-pengar. En annan viktig princip jag bör slås fast i lag

som anser är att användarna skall kunna lösa sina digitala värdeenheter hos utgivaren

avsnitt 3.2.2.

Jag föreslår därför att följande bestämmelser skall föras i den lag

om elektroniska pengar som skisserats i delbetänkandet.

Bestämmelserna i 2 kap. 3-8 lagen 199X.XX om betaltjänster gäller i tillämpliga delar for elektroniska pengar. En användare har rätt att utan oskäligt dröjsmål lösa sina digitala värdeenheter hos utgivaren.

Vidare föreslår jag att bestämmelserna i penningtvättslagen utvidgas till att omfatta också den som enligt mitt förslag i delbetänkandet till näringsrättslig reglering av e-pengar får tillstånd att ge ut elektroniska

pengar.

Slutligen tar jag upp vissa straffrättsliga, straffprocessuella och exekutionsrättsliga frågor med anknytning till IT, men utan att lägga fram några förslag till författningsändringar. Dessa generella och principiella frågor kan knappast särregleras

med avseende på e-pengar.

Eftersom mina förslag här till lagregler är så begränsade och då del-

nya betänkandet endast ger en skiss till reglering för har jag inte ställt

e-pengar upp några formella lagförslag.

1 Utredningsarbetet

1.1 och dess avgränsning Uppdraget

Utredningens direktiv dir. 1997: 1 beslöts av regeringen den 9 januari 1997. De återges i sin helhet i bilaga. Där framgår att utredningens uppgift är att kartlägga och analysera de rättsfrågor som uppkommer genom användning elektroniska pengar e-pengar samt att utreda behovet av ändringar i av gällande regelverk och det behövs föreslå ändringar i detta. - om - Uppdraget kan sägas röra två kategorier av frågor; nämligen 0 vilka näringsrättsliga regler som bör gälla för e-penningsystem samt utgivare och andra aktörer på området, och

hur bör sorteras i det civilrättsliga regelsystemet samt

0 e-pengar vilka materiella och processuella bestämmelser som bör gälla för denna kategori av betalningsinstmment. nya

De näringsrättsliga frågorna framförallt skyddet för betalsystemen mot avser obalans, dominoeffekter m.m. medan de materiella och processuella frågorna, något förenklat, kan sägas röra vad som gäller vid en rättslig prövning transaktioner genomförs med e-pengar. av som Jag har uppfattat mitt nuvarande uppdrag så att det avgränsas utifrån vad redan utförts av Betaltjänstutredningen, som har behandlat bl.a. rätten som att ta emot inlåning på konto, avgränsningen förskottsbetalningar mot av bankverksamhet, valutaväxlingskontorens verksamhet, bankverksamhet i butik och sådan inlånings- och finansieringsverksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar Finansiella tjänster i förändring; SOU 1994:66, samt behovet av näringsrättsliga regler om tillståndsplikt och tillsyn samt civilrättsliga regler, främst med syfte att stärka konsumentskyddet, för betaltjänster yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten som Betaltjänsten SOU 1995:69. En grundläggande ram för utredningsarbetet ger vidare bedömningen av vilka objekt bör utgöra Med hänsyn till utredningssom anses e-pengar. direktivens breda anslag och de nya rutinemas förmåga att tränga på nära

12 Utredningsarbetet SOU 1998: 122

nog varje samhällsområde har det inte varit möjligt att ställa upp en traditionell avgränsning till vissa rättsområden. Min utgångspunkt har istället varit att söka identifiera de mest akuta rättsfrågoma och sortera dem i gällande regelverk.

1.2 Genomförandet

Utredningens arbete inleddes med genomgång vad med e-

en av som menas pengar i Sverige och internationellt och hur anknytande rutiner är utformade. Som nästa steg gjordes en preliminär genomgång av de civilrättsliga frågorna, för att klarlägga vad e-pengar är och vilka civilrättsliga regler som bör gälla, innan en näringsrättslig reglering skulle övervägas.

Det internationella arbetet rörande näringsrättsliga frågor intensiñerades emellertid särskilt inom Europeiska Kommissionen, som förklarade sig ha för avsikt att inom kort i rådet lägga fram ett förslag till direktiv elektron-

om iska pengar. Samtidigt stod det klart att ett direktiv inte skulle komma att antas innan min utredning avslutats. Det behövdes därför å ena sidan ett underlag för svenska ställningstaganden i det internationella arbetet, och detta underlag behövdes genast. Å andra sidan kunde ett färdigt förslag till författningsreglering av e-pengar lätt bli överspelat, beroende utfallet av arbetet inom EU. Jag inriktade därför utredningsarbetet skiss till

på en näringsrättslig reglering av e-pengar, baserad på min analys rörande behovet av reglering och hur en reglering av e-pengar bör utfonnas.

Förslaget presenterades i januari 1998 i delbetänkandet E-pengar

näringsrättsliga frågor SOU 1998:14; i fortsättningen kallat delbetänkandet. Där har jag behandlat bl.a.

0 vilka som bör ha rätt att utfärda e-pengar,

0 i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdare och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas,

0 om betalningar med e-pengar bör kunna vara anonyma, 0 vilka problem som kan uppkomma på grund av att export och utförsel

av vissa varor med dubbla användningsområden såväl civila som militära

får ske endast efter tillstånd. - Enligt en motsvarande uppräkning i utredningsdirektiven återstår att

0 analysera e-pengars rättsliga status, 0 analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfärdare, innehavare

och betalningsmottagare vid utfärdande och användning av e-pengar,

överväga behovet bestämmelser till skydd för konsumenterna, 0 av överväga särskilda bestämmelser behövs för att förhindra brotts- 0 om lighet vid användning av e-pengar, och överväga införandet medför behov av ändrade regler 0 om av e-pengar processuella säkerhetsåtgärder och exekution. om

De frågor har behandlats i delbetänkandet och som jag nu tar upp går som dock delvis i varandra. Detta gäller t.ex. frågor e-pengars rättsliga om status, anonymitet och konsumentskydd. Beträffande finns i delbetänkandet beskrivning som går e-pengar en längre än vad behövdes för att bedöma de näringsrättsliga frågorna. Jag som har där föreslagit definition tar sikte också på de en av e-pengar som avgränsningar behövs inom civil- och processrättenl I denna del utgår som jag från vad som har anförts i delbetänkandet. Beträffande frågor om anonymitet och konsumentskydd kan näringsrättsliga och civilrättsliga lösningar fungera kommunicerande kärl, så att som t.ex. åtgärd för att skydda betalsystemet samtidigt ger ett skydd för en användarna och vice Mina näringsrättsliga bedömningar kan därför versa. indirekt få betydelse även inom t.ex. civilrätten. - Det är emellertid inte bara näringsrätt och civilrätt flyter samman. som Frågor e-pengar kan också vara svåra att avgränsa från andra betalom tjänster, eftersom rättsfrågoma delvis är generella, och av mina direktiv framgår att förslag till författningsändringar så långt som möjligt bör utgå från gällande regler och i befintlig reglering samt utgå från passas vedertagna civilrättsliga grundsatser. Detta synsätt är naturligt, särskilt med hänsyn till de snabba förändringarna på IT-ornrådet.

1 Sevidare delbetänkandet kap. 3 och bilaga

14 Utredningsarbetet

SOU 1998: 122 15

2¶Civilrättsliga frågor

2.1¶Vissa begrepp m.m.

I delbetänkandet avsnitt 2.1 har jag behandlat vissa begrepp som förekommer i anknytning till finansiella tjänster. Här begränsas framställningen till termer som är av direkt betydelse för betalningar.

En fordran är en rätt för en person att av en annan få en viss prestation

medan betalning innebär att fordringsförhållandet helt eller delvis

upphör. Betalningsmedlet, dvs. med vad betalaren fullgör sin prestation,

varierar beroende på innehållet i lag eller författning, det avtal som

annan

gav upphov till fordringen etc. En betalning skall dock vanligtvis ske i någon valuta, t.ex. svenska kronor SEK, och de medel som används utgörs vanligtvis av bokpengar dvs. medel på konton eller av kontanter. I

- takt med att betalning genom överlämnande av mynt och sedlar fått minskad betydelse har uttrycket kontant kommit att användas även för annan betalning; dock då betalningsmottagaren ger betalaren en kredit.

En kategori har tillkommit; eller digitala kontanter I del-

ny e-pengar betänkandet har jag definierat digitala värdeenheter4

e-pengar som som används som allmänna betalningsinstrument. Vid en sådan betalning avhänds betalaren elektroniskt medel som tillförs betalningsmottagaren, utan användning av kontanter och utan registrering på traditionella inlånings- konton hos finansiella institut i det följande kallade individualiserade konton.

De objekt med vilka betalningar genomförs kallas här betalningsinstrument. Vid användning av kontanter består dessa av mynt och sedlar, medan instrument för att förfoga över bokpengar utgörs traditionella

av urkimder. Som framgått av delbetänkandet avsnitt 3.6.3 har instrumenten immaterialiserats genom att nya elektroniska rutiner för betalningar inte

Se vidare vid not 3 Begreppen följer engelskans e-money eller digital cash".

av 4 Ang. begreppet digital värdeenhet, vid

se not

16 Civilrättsliga frågor

förutsätter något överlänmande eller någon transport fysiska saker

av som t.ex. sedlar eller undertecknade betalningsorder. Härvid uppkommer frågan om e-pengar i vid mening, från rättsliga utgångspunkter i egenskap av

instrument kan jämställas med sina pappersbaserade motsvarigheter, och

frågan rör två kategorier instrument:

0 Digitala värdeenheter elektroniska registreringar vilka, liksom

mynt och sedlar, avses bära betalkrañ.

0 Digitala dokument elektroniska motsvarigheter till

- pappers-

urkunder som kan användas för att auktorisera förfoganden över

medel på konton.5

I delbetänkandet har digitala värdeenheterö deñnierats elektroniska

som registreringar av medel kan användas för betalningar utan att ñnnas på

som ett individualiserat konto. Formuleringen att medlen kan användas för betalningar har valts på grund av att de digitala värdeenhetema kan användas också för transaktioner som inte utgör betalningar.

När sådana värdeenheter inte används som allmänna betalningsinstrument och därmed inte utgör e-pengar kallar jag dem elektroniska värdemärken. Dessa kännetecknas att de gäller endast vid betalning vissa

av av varor eller tjänster och vanligtvis förvärvas av den som tillhandahåller nyttigheten en avgränsning i delbetänkandet preciserats enligt följande,

- som med sikte på regelbehovet på det näringsrättsliga området. Digitala värdeenheter är inte att anse som allmänna betalningsinstrument de

om 0 ges ut för användning endast på en viss begränsad plats, 0 är giltiga endast under en kort tidsperiod, eller o är tillgängliga för betalning endast och tjänster framställs

av varor som

eller säljs av utgivaren eller ett annat företag ingår i koncern

av som samma eller i samma företagsgrupp med nära ekonomisk samhörighet.

Medel som motsvarar utgivna e-pengar registreras i vissa system på s.k. skuggkonton, vilka liknar individualiserade konton; jfr delbetänkandet, avsnitt 3.7.2.3, där termema floatkonto eller samlingskonto förekommer

som beteckningar på en utgivares registrering av medel som ingår i den egna

förmögenhetsmassan men som motsvaras av utgivna e-pengar.

Förfoganden över medel konton kan också auktoriseras genom användning av

PIN-kod, t.ex. i uttagsautomater och i betalterminaler i butiker förfaranden som

inte omfattas av definitionen av digitalt dokument. 6 Jfr engelskans "monetary units.

Civilrättsliga frågor 17

IT-utredningen har i betänkandet Elektronisk dokumenthantering SOU 1996:40 behandlat frågor om digitala dokument. Enligt utredningens föreslag till definitioner är ett digitalt dokument en elektronisk handling med digital signatur eller digital stämpel. En digital signatur definieras därvid

resultatet omvandling elektronisk handling som gör det som av en av en möjligt att kontrollera innehållet härrör från den fysiska person som

om framstår som utställare. Sambanden mellan berörda begrepp kan illustreras med följande figur, hämtad från mitt delbetänkande.

Typ av medel Typ av instrument vid förfogande Bokpengar :: Urkunder/Digitala dokument Kontanter : Mynt och sedlar E-pengar/digitala kontanter : Digitala värdeenheter

De digitala dokumenten och de digitala värdeenhetema skyddas genom tekniska och administrativa rutiner, dels så att innehåll och utställare skall kunna verifieras, dels så att medlen inte skall kunna spenderas två gånger s.k. dubbelspenderingar. På samma sätt som i delbetänkandet och i ITutredningens betänkande används här begreppet digital7, till skillnad från elektronisk, huvudsakligen i anknytning till säkra rutiner baserade på kryptografi, dvs. metoder och principer för att kryptera och dekryptera; jfr Europeiska kommissionens förslag den 13 maj 1998 till direktiv om elektroniska signaturer, COMl998297final. Ordet elektronisk har i ITsammanhang kommit att användas som ett slags övergripande begrepp som kan rymma olika IT-rutiner, t.ex. i uttrycken elektronisk post och elektronisk dokumenthantering. Härvid bör närvaron av elektroner dock inte anses vara avgörande för den juridiska begreppsbildningen. När data lagras på CDskivor bränns i stället märken i skivan som kan läsas med laserteknik. Framtidens datorer kommer kanske att baseras på optisk teknik så att det rör sig fotoner i stället för elektroner

Begreppet pengar är både mångtydigt och vagt. De aspekter som berörs inom ramen för mitt uppdrag är framförallt pengar som betalningsmedel

dvs. betalkraft som behöver bestämmas till sort och kvantitet och som - betalningsinstrument dvs. objekt betalare använder för att utföra

- som

7 Med digital enligt standardiserad definition storheter uttryckta med

menas en

diskret representation där endast siffror förekommer. Detta kan förenklat beskrivas

såatt en diskret representation i motsats till en analog endast antar fasta värden; jfr

hur ett traditionellt ur steglöst visar tidens gång till skillnad från en klocka som

en display endast visar timmar och minuter med siffror. 8 Jfr sou 1996:40 56.

18 C ivilrättsliga frågor

betalningstransalctioner. Som framgått delbetänkandet avsnitt 3.6.2 har

av betalningsmedlen frikopplats från en fast fysisk värdemätare och representerar därmed inte längre någon reell tillgång såsom guld av bestämd vikt och kvalitet utan endast viss betalkraft bestämd till sort och kvantitet. Fordran kan ha uppkommit på många olika sätt. Den grundas vanligtvis på avtal, men även övriga rättsgrunder såväl privaträttsliga som offentligrättsliga

- innefattas, och fordran kan avse t.ex. pengar, varor eller tjänster. Mitt

uppdrag rör dock inte frågor det bakomliggande fordringsförhållandet

och endast penningförpliktelser omfattas.

Begreppet betalning har också flera betydelser. Som rättshandling innebär en betalning att fordringsförhållandet helt eller delvis upphör, vanligtvis så att mottagaren erhåller det som betalaren har att prestera fordran infrias. Gäldenären kan emellertid även på annat sätt befrias från skulden, t.ex. om betalkraften förmedlas av en bank på mottagarens risk och medlen kommer bort under överföringen.9 Termen betalning används också för att beteckna de betalningsmedel som gäldenären har att prestera. Detta har slagordsmässigt beskrivits så att en krona är krona.1° I detta

en sammanhang har jag undvikit att använda ordet köpkraft. Det är en nationalekonomisk tenn kan intryck av att vara begränsad till

som ge betalning vid mellanhavanden som utgör köp. När ordet betalning används i vanligt språkbruk istället ofta det faktiska handlande när presta-

menas tionen utförs. Betalaren kan t.ex. lämna mynt och sedlar direkt över disk eller låta en förmedlare transportera kontanter till betalningsmottagaren. Han kan också låta förmedlare transportera instrument som inte representerar något självständigt värde, t.ex. traditionella betalningsorder och checkar, för omföringar på konton eller använda sig av digitala motsvarigheter till kontanter och betalningsorder. 11 Med betalning

kan alltså menas

l rättshandlingen; fordringsförhållandet upphör helt eller delvis

genom att det som betalaren har att prestera

a erläggs; han befrias från skulden

b erhålls; betalningsmottagaren får fordran infriad

2 det faktiska handlandet; åtgärderna för att genomföra prestationen

Jfr Ds 1993:56 s. 24 där betalning definieras som fullgörande av en penning-

förpliktelse med pengar eller likvida tillgodohavanden bank eller annan därmed

jämförbar institution. 10 Se delbetänkandet avsnitt 2.2 angående utvecklingen från byteshandel och

även

s.k. metallism till valorism och nominalism.

, 11 Se vidare delbetänkandet avsnitt 2.3 och 2.4 angående instrumentens egenskaper

och datas karaktär.

Civilrättsliga frågor 19

3 instrument; de objekt, fysiska eller elektroniska, används för

som

att utföra prestationen

4 betalkraft; betalningsmedlen immateriell enhet.12

En penningfordran kan släckas ut på annat sätt än betalning. Vid

genom exempelvis kvittning upphör fordringsförhållandet genom en rättshandling där fordringarna avräknas till den del de täcker varandra; inte genom en prestation. Detta synsätt är lätt att förstå när endast kontanter används. Däremot kan gränsdragningen framstå subtil vid kontobaserade trans-

som aktioner det kan vara likgiltigt för de berörda om en avräkning sker eller om överföringar genomförs såväl från konto A till konto B som från konto B till konto A. En fordran kan också upphöra genom preskription; dvs. utan någon rättshandling.

Vidare kan betalningsmedel överföras med full äganderätt utan att det förelegat någon fordran; t.ex. vid en gåva utan att det ñnns någon

av pengar bindande gåvoutfåstelse. I andra fall överförs betalkrañ utan att betalaren slutligt avstår från rätten till medlen, t.ex. när någon mottar medel för

annan med skyldighet att redovisa för dem. Lägg märke till att det här talas

om medlen i betydelsen betalkrañ. Just de fysiska exemplar som har överlänmats, t.ex. vissa sedlar, måste inte finnas kvar. Numera förekommer också att betalningsmedel lämnas i förskott till såljföretag, innan någon fordran på kunden har uppkommit.

Den mångtydiga terminologin kan antas delvis ha sin grund i att rättsreglerna om betalning är fragmentariska och huvudsakligen tar sikte på transaktioner med mynt och sedlar. Doktrinen på området har också varit begränsad och inriktad på åldrade betalningsfonner, där det vanligtvis underförstås att transaktionerna genomförs med mynt och sedlar. På

senare tid har dock en departementspromemoria och två monograñer publicerats:

0 Moderna betalningsmetoder En beskrivning och civilrättslig probleminventering Ds 1993:56

0 Amesdotter, Ingrid, Moderna Betalningsmetoder betalning och

girering, 1996

0¶Lehrberg, Bert, Moderna betalningsfonner, 1997.

12 Jfr delbetänkandet avsnitt angående motsvarande risker rnissforstå

2.1.2 for att

begreppet "pengar".

Civilrättsliga frågor

2.2¶Vad skall presteras och hur

Frågan om vad som skall presteras vid betalningar och hur prestationen skall ske prövas utifrån ett bakomliggande fordiingsförhållande. Antingen har pemringfordrans närmare innebörd preciserats, t.ex. i en överenskommelse eller i ett myndighetsbeslut, eller också bestäms detta rättsregler och

av till en del av efterföljande rättshandlingar. Som exempel på sådan

-- en efterföljande rättshandling kan nämnas anfordran att betala när förfallodag inte har avtalats; 5 § lagen 1936:8l skuldebrev SkbrL.

se om

Härvid aktualiseras, utöver frågan om hur mycket som skall presteras, främst

0 vilka typer av betalningsmedel som godtas; kontanter, bokpengar och e-pengar

o i vilken valuta prestation skall ske; t.ex. SEK eller USD 0 vilka typer av betalningsinstniment som godtas; mynt och sedlar,

värdemärken och urkunder samt digitala motsvarigheter

0 vilka rutiner som accepteras; kontanter över disk, girering, check, kreditkort, kontantkort etc

2.2.1 Typ av betalningsmedel och valuta

Beträffande typ av betalningsmedel och valuta finns vissa regler i lag. I 72 § den gamla regeringsformen föreskrevs att endast riksbanken f°ar ut sedlar

ge som för mynt i riket må erkännas. Detta innebar inte något förbud för andra banker att ge ut sedlar utan endast att inga andra än riksbankens sedlar var att anse som lagliga betalningsmedel. Regleringen kompletterades emellertid av bestämmelser i vanlig lag, enligt vilka riksbanken ensam var berättigad att ut sedlar. Vidare föreskrevs skyldighet för riksbanken

ge en att vid anfordran lösa sedlar mot guld. Undantag kunde dock medges för viss tid, under vilken det prövades oundgängligen nödvändigt med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris. Med stöd dessa bestämmelser

av suspenderades oavbrutet från år 1931 skyldigheten att lösa sedlar mot

guld.

13 Se vidare 1973:90 354 och Malmgren mfl.,

prop. Sveriges grundlagar, 11 u.,

1971, 94 ff. 14 l Malmgrens kommentar har detta uttryckts guldmyntet oinlösligt

att ersattes av

pappersmynt 97.

Genom 9 kap. 13 § nuvarande regeringsform RF grundlagsfästes riks-

bankens ensamrätt att ut sedlar och mynt. Enligt 5 § andra och tredje ge stycket lagen 1988:1385 om Sveriges riksbank är dessa vidare lagliga betalningsmedel och penningenheten kallas krona, en bestämmelse som enligt motiven innebär och är skyldig att ta emot sedlar och mynt att var en betalning. I motiven till RF sägs inget om vilka konsekvenser de nya som reglerna för med sig för de lagliga betalningsmedlens natur och i motiven till 1988 års lag Sveriges riksbank sägs endast att sedlamas rättsliga natur om på så sätt övergått från att ett fordringsbevis till att bli ett vara betalningsmedel representerar ett självständigt värde. Det har dock i som två lagstiñningsärenden efter nuvarande regeringsforms ikraftträdande å ena sidan konstaterats att pengar dvs. mynt och sedlar, liksom skuldebrev, värdepapper, fordringar etc., inte är lösöre, dvs. lösa saker, å andra sidan fastslagits att sedel inte kan föremål för preskription eftersom den en vara inte medför någon fordran. 15 När det gäller vilka typer medel skall presteras ñnns i övrigt av som endast bestämmelse som analogt är generellt tillämplig, nämligen en föreskriften om skuldebrev som är ställda i myntslag som inte är gångbara på den ort där betalning skall ske 7 § SkbrL. För vissa typer av fordringar hyror, avgifter till bostadsrättsföreningar och skatter finns regler om bokbetalningar. Enligt 12 kap. 20 § jorda- balken och 7 kap. 15 § bostadsrättslagen 1991:614 får betalning av hyra och avgifter till en bostadsrättsförening ske genom postanvisning, postgiro eller bankgiro. I skatteförfattningama tas detta steg fullt ut så att betalning skall ske med bokpengar; dvs. att betalning skall sättas på/ske till särskilt konto; se vidare 16 kap. 2 § skattebetalningslagen l997:483.17 Avsaknaden av generella regler om bokbetalningar skulle härvid kunna uppfattas så att borgenären utanför de specialreglerade områdena alltid skulle kunna kräva betalning med mynt och sedlar. På grund av handelsbruk

15 Prop. 1973:90 355, SOU 1972:15 179, SOU 1986:22 102; jfr SOU 1993:20 s. s. 48. 16 Prop. l985/86:l23 16 och l979/80:119 88; vidare vid 29. prop. s. se not 17 SOU 1996:100, Del A 103 och 327 1996/97:100, Del 279 s. samt prop. if. och 604. Regleringen har ersatt 52 § forsta stycket uppbördslagen, 12 § första stycket lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgiñer från arbetsgivaren, 53 § andra stycket lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, 16 kap. 3 § mervärdesskattelagen 1994:200, 19 § första stycket kupongskattelagen 1970:624, 58 § forsta stycket fordonsskattelagen 1988:327, 8 § lagen 1990:676 om skatt ränta skogskontomedel m.m. och 5 kap. 2§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgiñer.

22 C ivilrättsliga frågor

gäldenären emellertid inte annat avtalats ha rätt att betala till anses - om konton som borgenären håller tillgängliga för inbetalningar; dvs. med bokpengar. Rodhe har redan år 1956 anfört Obligationsrätt, s. 33 att bokbetalningama i praktiken har fått en så dominerande ställning, att domstolarna säkerligen numera skulle, eventuellt med stöd av ñngerat samtycke från borgenären, utgå från att denne har en långtgående skyldighet att firma sig i sådan betalning. Valet av termen ñngerat kan tyda på att Rodhe möjligen tänkte sig att borgenären, trots att han anvisat något annat betalningssätt, skulle komma i dröjsmål, han vägrade att ta emot en

bokbetalning. 18

Förarbetena till den nya köplagen bygger istället på en presumtionsregel. I specialmotiveringen till 48 § uttalas bl.a. följandezl9

"Ofta förekommer andra betalningsmedel än reda pengar, s.k. bokbetalning. Vad särskilt gäller post- och bankgiroinbetalning torde enligt allmänna principer gälla att innehav av bank- eller postgirokonto dubio får anses innefatta en förklaring att betalning kan ske kontot jfr Tiberg, Fordringsrätt, 1986, 42 och Walin, Lagen om skuldebrev m.m., 1977, s. 33.

Praxis anses också ge stöd för att en borgenär som vill ha betalt genom överlämnande av kontanter måste ange detta särskilt, i vart fall om han i övrigt håller konton tillgängliga för inkommande betalningar.

2.2.2 Typ av betalningsinstrument och rutiner

Beträffande frågan om vilka instrument som godtas vid en betalning gäller, som vid valet mellan olika typer av medel, att endast mynt och sedlar utgör lagliga betalningsmedel. Visserligen får borgenären vanligtvis godta bokpengar. Detta innebär emellertid inte att han måste godta alla typer av instrument med vilka bokbetalningar kan genomföras. Betalningsmottagaren kan t.ex. anse att hanteringen viss typ instrument är alltför

av en av komplicerad eller osäker.

Borgenären behöver inte heller godta rutiner som innebär att endast ett instrument överlämnas till honom t.ex. en check eller till ett finansiellt institut t.ex. betalningsorder för girering, medan omföringen på konton avses ske efter den kritiska tidpunkten; dvs. när överlämnas i

en vara

18 Se Walin, Gösta, Lagen skuldebrev 2 39, Tiberg, Fordrings-

även om m.m., u.,

rätt, 7 u., s. 50. och Ds 1993:56 s. 76 ff. 19 Prop. 1988/89:76 154.

s. 20 Sebl.a. NJA 1977 726 och Ds 1993:56 77.

Civilrättsliga frågor 23

betalarens besittning eller tjänst utförs etc. I den nämnda departements-

en promemorian Ds 1993:56 77 har bl.a. följande anförts som skäl för att

borgenär inte skulle vilja acceptera en bokbetalning. en

l Han kan ha anledning att misstro motpartens betalningsfönnåga.

Han har då skäl att göra sin egen prestation beroende av att betalning

sker samtidigt I många fall fungerar den s.k. Zug-um-Zug-principen

endast under förutsättning att betalning sker kontant.

2 Om den betalningsmetod som erbjuds innebär en osäkerhet för

borgenären, t.ex. genom att gäldenären har möjlighet att återkalla

betalningen eller att borgenären övertar en viss kreditrisk, kan

genom

detta medföra att borgenären föredrar kontantbetalning. Ett exempel

sådana risker är att en säljare överlämnar varan i köparens besittning

mot att köparen uppvisar ett kvitto att han inbetalat beloppet

bank eller post för förmedling till säljarens konto genom bank- eller

postgiro, varefter köparen återvänder till banken för att återkalla

betalningen. Sådana förfaranden lär ha förekommit i praktiken.

3 Möjligheten för en bank att utnyttja inkommande belopp till

kvittning av bankens fordran mot den kund för vilken beloppet är

avsett kan medföra att bankkunden som borgenär inte är beredd att

godta betalning genom bank.

4 Om det föreligger en risk för att bankens soliditet eller likviditet

inte är säkerställd, kan en borgenär ha anledning att vägra acceptera

betalning genom banken i fråga.

En part är naturligtvis inte skyldig att lämna kredit det inte redan finns

om ett kreditlöfte. Det kan därmed när prestationerna avses utväxlas

samtidigt vara så att betalning endast kan ske med mynt och sedlar, om

borgenären inte vill acceptera annat. Väljer gäldenären däremot att förskottera eller borgenären kredit, kan andra instrument och rutiner

att ge komma i fråga. Det finns emellertid inget stöd för att betalning skulle få ske genom att t.ex. överlåta en fordran mot en gäldenär som är en privatperson eller ett företag inte är penninginrättning, inte detta är avtalat.

som en om Inte ens det förhållandet att betalningsmottagaren kanske redan är kund i samma företag och har något slags konto där bör anses innebära, att han måste acceptera att betalning görs genom att han får en fordran mot

företaget.

2.3¶Var skall ske

betalning

Beträffande platsen för betalning föreskrivs i 3 § SkbrL att betalningen

en med vissa undantag skall fullgöras i borgenärens bostad eller, om han

driver handel eller arman rörelse, i dennes alfarslokal. Bestämmelsen anses

24 Civilrättsliga frågor

analogiskt tillämplig på penningfordringar som är grundade på ömsesidigt förpliktande kontrakt liksom på muntligt ingångna penningförplilctelserzl Enligt 4 § SkbrL skall betalningen dock fullgöras i gäldenärens affarslokal,

ett större antal skuldebrev ut uppenbarligen är avsedda för den om som ges allmärma rörelsen, och annat förbehåll inte har träffats.

Enligt 48 § första stycket köplagen skall betalning ske hos säljaren.

Därmed avses säljarens añärsställe eller, om säljaren inte har något affärsställe har samband med köpet, hans hemvist Om betalning skall

som ske mot överlämnande av varan eller dokument avseende varan föreskrivs dock att betalningen skall ske där överlänmandet äger Enligt 3 §

rum. köplagen gäller dessa bestämmelser emellertid inte om annat följer av avtal eller av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja. I specialmotiveringen till 48 § sägs bl.a. följandecz3

"Om betalning inte sker hos säljaren utan genom post- eller bankgiro eller i övrigt genom förmedling av en penninginrättning, har platsen for betalningen inte samma betydelse som när priset skall betalas i reda pengar direkt till säljaren. Principen att betalningen skall ske hos säljaren har dock även i dessa fall betydelse vid avgörandet av huruvida betalningen sker i rätt tid, dvs. vid tolkningen av 51 § som gäller frågan när dröjsmål med betalningen foreligger.

Frågan om var betalning skall ske har därmed delvis flutit samman med huruvida gäldenären skall anses vara i dröjsmål med betalningen. Vissa exempel som ges i specialmotiveringen till 51 § köplagen rör inte heller

såvitt bokbetalningar platsen för betalningen utan köparens eller

avser - om säljarens bank skall anses ha orsakat dröjsmålet.

Härvid aktualiseras också frågan om vem som står risken om t.ex. en obehörig förfogar över medlen innan de har nått fram; skall förlusten bäras av betalaren eller betalningsmottagaren En betalning som sänds med vanlig post har härvid ansetts i princip på avsändarens risk SvJT 1931 rf. s. 45; ang. rekommenderad försändelse, innehållande en postremissväxel, som av misstag lämnats ut till annan än adressaten.25 Måhända är detta inte så säkert. På senare tid har i doktrinen uttalats att en betalning som regel går på

21 Walin, a.a., s. 44. 22 Prop. 1988/89:76 153. Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1905 års köplag. 23 A.prop. 154.

s. 24 A.prop. 159 25 Walin, 1 1977,

aa., u., 39 not

Civilrättsliga frågor 25

mottagarens risk, betalningen har skett på ett sätt som mottagaren om anvisatzö Den nämnda specialregleringen beträffande hyra 12 kap. 20 § ovan jordabalken innehåller också en bestämmelse om betalning i hyresvärdens hemvist. Som ett andra alternativ anges därvid; eller under annan adress anvisas honom. För avgifter till bostadsrättsföreningar som av 7 kap. 15 § bostadsrättslagen föreskrivs endast betalning under föreningadress eller annan adress som föreningen uppger. ens De berörda bestämmelserna i köplagen och skuldebrevslagen tar alltså betalningen skall fullgöras. Eftersom de underförstått bygger på sikte på var att kontanter överlämnas på den utpekade platsen har det inte behövts någon bestämmelse när betalning skett. Det självklart att det ögonblicket om anses när kontantema överlämnas är avgörande och att gäldenären bär risken till dess kontantema har lämnats till borgenären. Beträffande post- och bankgiro har anförts att det blir utan intresse betalning skall ske.27 l de närrmda var skatteförfattningama har på motsvarande sätt en angivelse av platsen ersatts med hänvisning till ett särskilt konto; jfr not 17. en

2.4¶När skall betalning ske

Vanligtvis avtalar parterna vid vilken tidpunkt fordran skall betalas. om en Finns ingen sådan överenskommelse är gäldenären skyldig att betala vid anfordran dvs. när borgenären fordrar det och har rätt att betala så - snart han vill 5 § SkbrL. För vissa typer fordringar, t.ex. skatter, gäller av tvingande lagregler, medan andra författningar, t.ex. 12 kap. 20§ jordabalken, innehåller dispositiva bestämmelser om tiden för betalning. Sådana frågor förfallotid eller betalningstid som det också kallas om # länmas därhän i det följande. -

2.5 När anses betalning ha skett

När mynt och sedlar på fordrat belopp har överlänmats traderats med full äganderätt har betalning skett. Rutinema är enkla att beskriva både som faktiskt handlande och som rättshandling. Parterna blir bundna redan genom

26 Walin, 2 1997, 59. a.a., u., 40 not 27 Walin, 39. a.a., s.

26 C ivilrättsliga frågor

avtalet att överlåta myntet eller sedeln, medan sakrättsligt skydd torde

om inträda först när kontantema har överlämnats till betalningsmottagaren. Några bestämmelser i lag om betalningar har därmed inte behövts, utöver den nämnda särregleringen av hyra och avgift till bostadsrättsförening, som innebär att beloppet vid betalning på post- eller bankkontor skall anses ha kommit hyresvärden respektive föreningen till handa omedelbart; dvs. redan när betalkraften har tillförts det finansiella institutet.

Frågan är emellertid vilken rättslig grund som finns för denna närmast självklara syn på vad som är gällande rätt vid användning lagliga

betalningsmedel. För tiden före den nuvarande regeringsfonnen ktmde

reglerna om skuldebrev ställda till innehavaren möjligen ha varit tillämpliga. Med skuldebrev menas nämligen en ensidig till det yttre fristående skriftlig utfastelse att erlägga ett penningbelopp eller ett förbehållslöst erkännande

av en skuld. Som löpande skuldebrev är ställda till innehavaren eller

anses som till viss man eller order och med innehavarskuldebrev likställs skuldebrev

av vilka det inte framgår till vem betalning skall ske; 11 § SkbrL.

Ett skuldebrev ställt till viss man räknas istället som enkelt 26 § SkbrL. Sådana skuldebrev är vanligtvis inte avsedda för omsättning eftersom deras verkan inskränker sig till bevisverkan rörande existensen

en av fordringen. Den som traderar ett enkelt skuldebrev avhänder sig alltså de processuella fördelar som innehavet medför, medan transaktionen i sak behandlas som en överlåtelse enkel fordran. Beträffande penningför-

av en pliktelser som grundas på andra utfästelser än skuldebrev tillämpas bestämmelserna om enkla skuldebrev analogt.

Sedlamas karaktär förändrades att riksbankens skyldighet att lösa

genom in sedlama i guld utmönstrades i nuvarande regeringsform. Detta har slagit igenom inom civilrätten. I motiven till preskriptionslagen 1981:130,

som gäller preskription av fordringar, har uttalats att vanlig sedel inte kan

en anses medföra någon fordran sedeln utgör ett instrument med själv-

ständigt värde prop. 1979/801119 88. Det kan ifrågasättas skulde-

s. om brevslagen bör tillämpas analogt när det inte föreligger någon fordran. Lagen 1986:796 om godtrosförvärv lösöre GodtrL torde dock inte heller

av vara tillämplig på förvärv av mynt och sedlar. Som framgår redan rubriken till

av GodtrL gäller den endast lösöre, vilket enligt motiven innebär att reglerna inte är tillämpliga på godtrosförvärv t.ex. fordringar, skuldebrev

av pengar,

eller andra värdepapper.

28 Wa1in,a.a., 184.

s. 29 Prop. 1985/862123

16 och sou 1984:16 73 och 193, jfr sou 1965:14 173.

Civilrättsliga frågor 27

Om borgenären skulle acceptera det kan betalning också ske genom att gäldenären t.ex. överlåter ett löpande skuldebrev, ett enkelt skuldebrev eller

enkel fordran till borgenären. En överlåtelse av ett skuldebrev eller en en enkel fordran är på motsvarande sätt som vid en saköverlåtelse

- bindande för parterna redan genom avtalet, medan sakrättsligt skydd inträder först när vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda. Mot överlåtarens borgenärer blir en överlåtelse av ett löpande skuldebrev gällande först när skuldebrevet har traderats 22 § första stycket SkbrL. Om skuldebrevet finns i tredje mans besittning ersätter en underrättelse denuntiation till denne kravet på besittningsövergång.3° Säljer en bank eller ett värdepappersinstitut ett löpande skuldebrev är försäljningen emellertid gällande mot bankens eller värdepappersinstitutets borgenärer även om skuldebrevet lämnats kvar för förvaring hos institutet 22 § andra stycket SkbrL.

Överlåter någon ett enkelt skuldebrev är överlåtelsen inte gällande mot överlåtarens borgenärer förrän gäldenären har underrättats denuntierats om överlåtelsen av överlåtaren eller förvärvaren 31 § SkbrL. Denna regel tillämpas analogt på fordringar som inte har dokumenterats i skuldebrev.

En ny innehavare av ett skuldebrev ställt till innehavaren anses vara rätt borgenär under förutsättning att han förvärvat det i god tro även om

- det visar sig att den överlät skuldebrevet är i konkurs eller inte är rätt

som borgenär eller behörig att på dennes vägnar förfoga över skuldebrevet. Hit hör även dubbelöverlåtelser; dvs. att skuldebrevet redan har överlåtits eller pantsatts till A varefter det överlåts till B som i god tro får det i sin besittning 14 § första stycket SkbrL; jfr 10 §. Med god härvid

tro menas att han inte visste att den andre saknade rätt att överlåta skuldebrevet och att han inte åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttas. Ett giltigt godtrosförvärv förutsätter att förvärvet har skett

genom köp, byte eller gåva och att den som överlåtit skuldebrevet har hatt det i sin besittning och att besittningen övergått till förvärvaren. Beträffande orderskuldebrev tillkommer de särskilda förutsättningar i 13 § andra

som anges stycket och 14 § andra stycket SkbrL.

Vid överlåtelse av enkla skuldebrev inträder förvärvaren i överlåtarens rätt; den nye borgenären har inte bättre rätt mot gäldenären än den överlåtaren ägde 27 § SkbrL. Den som från annan övertar en fordran har alltså att på egen risk pröva om fordringen verkligen tillkommer överlåtaren och om den armars lider av något fel. Det finns emellertid ett undantag. En

30 Walin, 171.

a.a.,

28 C ivilrättsliga frågor

invändning som utfärdaren kan rikta mot skuldebrevets förste innehavare

om att det upprättats för skens skull, kan han enligt 34 § avtalslagen AvtL inte framställa mot någon förvärvat handlingen i god tro. Principen

som om denuntiation tillämpas även på enkla skuldebrev har blivit föremål för

som dubbelöverlåtelse. Den överlåtelse först har denuntierats har företräde,

vars om han var i god tro 31 § andra stycket SkbrL.

Beträffande betalning av hyra, avgift till bostadsrättsförening och skatter finns särskilda regler för girering dvs. förfoganden över enkla fordringar

i betalningssyñe. Hyra och avgift till bostadsrättsförening ha kommit

anses hyresvärden respektive föreningen till handa när betalningsuppdraget har tagits emot av bank-, post- eller girokontor. Enligt skattebetalningslagen skall betalning skatter däremot ha skett först den dag då

av anses betalningen har bokförts på ett särskilt konto. l försäkringsbolagens praxis har det beträffande försäkringspremier betalas postens förmed-

som genom ling gjorts gällande, att betalningen skulle erlagd den dag då inbetal-

anses ningskortet har lämnats på postanstalten eller girokortet har kommit till postgirokontoret31 HD har emellertid gjort bedömning

en arman av en företagarförsåkring NJA 1992:782. I motiven till konsurnentförsäkringslagen uttalas principer skall tillämpas vid hyresbetalningar.

att samma som Lagrådet föreslog en uttrycklig bestämmelse härom, någon sådan

men bedömdes i det fortsatta lagstiftningsärendet nödvändig

inte vara

De nu behandlade specialreglema har inte ansetts vägledande när

vara det för andra fordringsförhållanden skall bedömas vid vilken tidpunkt

en betalning på post eller bank, genom girering över bank- eller postgiro eller annars via konto skall anses fullgjord. I rättspraxis har frågan föranlett delvis skilda bedömningar se NJA 1982 366, NJA 1988 312, NJA 1992

- s. s. s. 782 NJA 1995 s. 25 och NJA 1998 2333 och frågan vilken eller

s. - om vilka rättsfigurer som kan förklara sådana förfoganden över enkla fordringar är inte enkel att besvara. Närmare genomgångar i doktrinen t.ex. fullmakt,

fordringsöverlâtelse, gåldenärsbyte och novation som grund för förfoganden

över bokpengar har visat att de knappast tillfredsställande på de

ger svar rättsfrågor som uppkommer och att de teoretiska överbyggnadema kan bli svårtillgängliga. Detta gäller särskilt när betalare och betalningsmottagare är anslutna till olika finansiella institut.

31 Prop 1979/80:9 135, NJA

1980 nr3 s. 103 och 107 och Hellner, För-

säkringsrätt, 2 u., s. 121 not 32 Prop. 1979/80:9 och

s. 135, 200 208; dock NJA 1992:782. 33 Lehrberg,

aa., s. 50, SOU 1979:35 s. 127 och Walin, a.a,, 51 ff.

Civilrättsliga frågor 29

Legitimation

Vid betalning med mynt och sedlar brukar parterna vara samtidigt närvarande och fullborda transaktionen i ett sammanhang utan inblandning av andra aktörer och utan avtal förfarandet och dess rättsverkningar.

om Principen är enkel. Besittningen, dvs. innehavet av betalningsinstrumenten, gör det möjligt att förfoga över dem och därmed över betalningsmedlen. Betalaren behöver inte legitimera sig eller annars visa att han har rätt att förfoga över mynten och sedlama och transaktionema måste inte dokumenteras; jag bortser här från skyldigheten att bokföra enligt redovisningsförfattningama. Det är emellertid, på motsvarande sätt som för frågan om när betalning skall anses ha skett, oklart vilken rättslig grund som finns för denna närmast självklara bedömning.

Den som innehar ett skuldebrev som är ställt till innehavaren förmodas ha rätt att göra fordringen gällande 13 § första stycket SkbrL. Innebörden i ordet förmodas är här mycket starkare än vad som följer av vanligt språkbruk och denna regel är tillämplig inte bara när innehavaren ger sig ut för att själv vara borgenär utan även när han uppträder borgenärens vägnar. Den som betalar med innehavarskuldebrev behöver alltså vanligtvis inte identifieras innehavet legitimerar.

För enkla skuldebrev ñnns ingen lagregel motsvarar 13 § SkbrL;

som dvs. om att någon skall fönnodas äga rätt att göra en fordring gällande. I motiven till skuldebrevslagen har emellertid uttalats att gäldenären som regel har att på egen risk pröva huruvida den med vilken han har att skaffa är rätt borgenär eller behörig att på dennes vägnar uppbära betalningen; jfr hur den som förvärvar ett löpande skuldebrev som är ställt till viss man eller order förmodas ha rätt att göra fordringen gällande endast om det finns en sammanhängande kedja överlåtelser till honom.35

Beträffande lösöre har innehavet också en legitimerande funktion. Enligt 2 § GodtrL får den som förvärvat sådan egendom från någon arman som hade egendomen i sin besittning varken ägare till den eller behörig

men var att förfoga över den på det sätt som skett, äganderätt till egendomen, om han har fått den i sin besittning och i god tro; jfr vid not 29 redovisade

var motivuttalanden om att dessa regler inte är tillämpliga på mynt och sedlar.

34 Walin, och med hänvisningar.

aa., s. 106 not 29 35 Walin, 105; 219.

a.a., s. seäven

30 C ivilrättsliga frågor SOU 1998: 122

Invändningar

När en förvärvare av ett löpande skuldebrev i god tro har fått skuldebrevet i sin besittning är gäldenärens rätt att göra invändningar grundar sig på

som gäldenärens förhållande till en tidigare borgenär begränsad. Gäldenären kan inte med framgång åberopa att 0 skuldebrevet skulle vara ogiltigt grund av någon omständlighet som avses i 29-33 AvtL; dvs. lindrigare tvång, svek, ocker, misstag eller handlande mot tro och heder 0 skuldebrevets ursprungliga innehavare inte presterat avtalat vederlag eller andra invändningar som hänför sig till det bakomliggande fordringsförhållandet; exempelvis kan en köpare som ställt ut ett skuldebrev på köpeskillingen inte mot godtroende innehavare

ny åberopa att varan var behäftad med fel eller att leverans inte har skett 0 skuldförhållandet, innan överlåtelsen skett, skulle ha upphört eller förändrats genom betalning, avtal, kvittning, uppsägning eller dom

15 § SkbrL.

Uppräkningen i 15 § SkbrL är inte uttömmande. Den har emellertid ansetts vara ägnad att lämna tillräckliga anknytningspunkter för analogislut genom den allmänna överblick över rättsläget som den erbjuder.36

Andra s.k. bestående invändningar kan gåldenären med framgång

- åberopa även mot en förväware som är i god tro; nämligen att skuldebrevet 0 är förfalskat 0 på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det 0 har tillkommit under s.k. råntvång 0 har utfärdats av någon som var omyndig, handlade under inflytande av en psykisk störning eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken förordnad för

var honom 0 har dödats eller att betalning har skett genom nedsättning i allmänt förvar eller att borgenären grund av preskription eller proklama har förlorat sin talan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord eller skuldsanering 17 § SkbrL; jfr 16 knappast

§ som aktualiseras i anknytning till sådana betalningar som berörs här.

36 NJA 1936 och Walin,

72 a.a., s. 134.

SOU 1998: 122 C ivilrättsliga frågor 31

För enkla skuldebrev gäller istället att den som förvärvar ett skuldebrev inte får bättre rätt mot gäldenären än den överlåtaren hade 27 § SkbrL. Gäldenären kan därför göra samma invändningar mot överlåtaren, även

som när den nya borgenären helt saknat anledning att misstänka någon omständighet som kunde föranleda en invändning; t.ex. att fordran har betalats. Betalningsmottagaren ges därmed inte det skydd han att uppnå

som avser vid transaktioner zug zug, jfr. det engelska uttrycket Delivery Versus

um Payment.

För mynt och sedlar finns ingen särskild bestämmelse vilka invänd-

om ningar som kan göras mot en godtroende förvärvare och det kan ifrågasättas om skuldebrevslagen skall tillämpas analogt när det inte föreligger någon fordran. Med hänsyn till hur hanteringen mynt och sedlar är utformad

av torde sådana frågor dock aktualiseras endast i mycket speciella undantagsfall.

GodtrL upptar inga begränsningar som motsvarar de bestående invändningarna enligt 17 § SkbrL.

2.8 Inlösen i tro

god

Om ett innehavarskuldebrev infrias hos den har det i sin besittning och

som det sedan visar sig att han i konkurs eller att han inte rätt borgenär

var var eller behörig att på dennes vägnar uppbära beloppet, är betalningen enligt 19 § första stycket SkbrL ändå giltig gäldenären inte visste att beloppet

om kom i orätta händer och inte heller åsidosatte den aktsamhet efter

som omständigheterna skäligen bort iakttas; jfr vad enligt 19 § andra stycket

som SkbrL gäller för orderskuldebrev. Detta skydd för gäldenär är i god

en som tro vid en betalning gäller dock inte borgenären är underårig eller har

om förvaltare enligt föräldrabalken eller han på grund psykisk störning

om av en inte är kapabel att ta emot betalning.

Har ett enkelt skuldebrev överlåtits är en betalning till överlåtaren giltig om gäldenären inte visste att den tidigare borgenären inte längre ägde rätt att uppbära betalningen eller hade skälig anledning att misstänka det 29 § SkbrL. Gäldenären har alltså att på risk pröva att den kräver

egen som betalning är behörig. Det finns visserligen en regel skydd för den

om som kan åberopa skriftlig överlåtelse ett enkelt skuldebrev 30 § SkbrL,

en av

37 Walin,

a.a., s. 160.

32 C ivilrättsliga frågor

skriftlig dokumentation transaktioner torde i anknytning till betalmen av ningar förekomma endast vid förfoganden över individualiserade konton.

Det finns vissa möjligheter avtal flytta över risken till borge-

att genom naren för att den kräver betalning inte är behörig. Ett sådant förbehåll

som

rätt att betala till den innehar skuldebrevet en s.k. legitimationsom som klausul får emellertid inte åberopas gäldenären har åsidosatt skälig

H om aktsamhet vid prövningen huruvida innehavaren den till vilken

av var skuldebrevet är ställt eller dennes rättsinnehavare eller äger uppbära betalningen på borgenärens vägnar 33 § SkbrL. Bestämmelsen gör det alltså inte möjligt att med laga verkan tillförsäkra sig den lättnad i legitimationsprövningen är knuten till innehavarskuldebrev38

som

Genom att kontanternas rättsliga natur har förändrats från fordringsbevis till betalningsinstrument representerar ett självständigt värde, blir frågan

som

inlösen inte aktuell; mynt och sedlar cirkulerar. Inlösen enligt 8 § lagen om 1988:1385 Sveriges riksbank skadade, förslitna eller förstörda

om av sedlar eller sedlar har upphört lagliga betalningsmedel innebär i

som att vara princip endast att nya sedlar länmas. På motsvarande sätt kommer inlösen av lösöre inte heller i fråga, vilket naturligtvis inte hindrar att en tidigare ägare på nytt förvärvar saken med äganderätt.

2.9 Särskilt om besittning och tradition

2.9.1 Skall instrumentet överlämnas/återställas

Mynt och sedlar representerar ett självständigt värde och måste överlämnas vid betalningar eftersom betalkraften inte kan från instrumentet; jfr

separeras överlåtelse lösöre. Det blir normalt inte aktuellt att återlämna kontanter

av till utgivaren; de cirkulerar.

Fordran i ett löpande skuldebrev är liknande sätt knuten till instrumentet, måste återställas för att gäldenären skall pliktig att infria

som vara det. Gäldenären skall inte behöva utsätta sig för risken att behöva betala på nytt; jfr reglerna om anteckning på skuldebrev 2l § SkbrL.

För enkla skuldebrev finns ingen sådan allmän regel om att handlingen skall återlämnas när skulden betalas. Det innebär dock inte att principen helt skulle sakna tillämpning vissa undantag gäller enligt 32 § SkbrL. Motbok

38 Walin, 220.

aa., s.

Civilrättsliga frågor 33

rörande tillgodohavande hos bank samt förlagsbevis och andra enkla

masspapper dvs. skuldebrev som ges ut i större antal och uppenbarligen är

avsedda för den allmänna rörelsen likställs i vissa avseenden med

löpande skuldebrev. Detsamma gäller för annat bevis tillgodohavande

om hos bank, om handlingen innehåller förbehåll enligt vilket medlen inte får tas ut utan att beviset återställs eller förses med påskrift; s.k. presentationspapper. Regleringen innebär att sådana handlingar jämställs med löpande skuldebrev såvitt innehavares skydd mot invändningar från

avser en ny gäldenärens sida och skyddet mot överlåtarens borgenärer samt dubbelöverlåtelse. Tradition krävs alltså för att överlåtelse skall stå sig mot

en överlåtarens borgenärer och vid dubbelöverlåtelse har den företräde i

som god tro har fått handlingen i sin besittning. Däremot behåller handlingen sin egenskap av enkelt skuldebrev vid prövning tredje

en av om man, som påstår att skuldebrevet obehörigt frångått honom, rätt att åter-

var person vinna vindicera handlingen från innehavaren.

- -

För andra enkla skuldebrev än dem som behandlas i 32 § SkbrL torde

en presentationsklausul utan samband med s.k. denuntiationsklausul

- en kurma ha avsedd verkan, i vart fall presentationsklausulen är kvalificerad

om så att såväl borgenär som gäldenär skyddas.4° En konsekvens att på detta

av sätt knyta fordringen till urkunden är att gäldenären kan förse handlingen med anteckningar verkställda avbetalningar och ta hand den vid

om om skuldens slutliga betalning. Borgenärer med många utbetalningsställen kan därmed få viss kontroll över tillgodohavandena utan individualiserade

konton; jfr dock vad sagts i föregående avsnitt s.k. legitimations-

som om klausul i enkla skuldebrev.

Besittningen till lösöre och vissa instrument medför alltså i flera fall

en presumtion om äganderätt. Enligt 4 kap. 18 § utsökningsbalken UB skall en gäldenär vid utmätning anses vara ägare till lös egendom han har i

som sin besittning, det inte framgår att egendomen tillhör någon

om arman. Motsvarande presumtion som när innehavaren vill överlåta egendomen gäller alltså när en rättslig åtgärd skall vidtas mot honom/ll Denna bestämmelse, som även gäller löpande skuldebrev, tillämpas också vid verkställighet av kvarstad för fordran och vid verkställighet beslut betalnings-

av om

39 Walin,

aa., s. 214 40 NJA 1961

s. 192 och Walin, aa., 210. 41 Gregow, Tredje

mans rätt vid utmåtning, 1987, 79 och 92 jfr 4 kap. 17 och

19 UB angående lös egendom i tredje besittning eller i makars eller

mans

sammanboendes gemensamma besittning.

34 Civilrättsliga frågor

säkring 16 kap. 13 § första stycket UB och l1 § första stycket lagen 197 8:880 betalningssäkring för skatter.

Det skulle föra för långt att här igenom de regler som gäller vid konkurs. För rättshandlingar består i överlåtelse av egendom börjar

som fristen för återvinning dock att löpa i och med att förvärvaren f°ar sakrättsligt skydd för sitt förvärv dvs. vanligtvis vid besittningstagandet och även

- -

det saknas presurntionsregler mot utsökningsbalkens, torde om som svarar anspråk från tredje äganderätt till egendom i konkursgäldenärens

man besittning kurma avvisas av förvaltaren, om inte tredje mannen har något verkligt stöd för sitt anspråk.

Lagen 1944:181 redovisningsmedel under vissa angivna förut-

om ger sättningar redovisningsborgenär separationsrätt vid utmätning och kon-

en kurs, trots att det är fråga om generisk egendom över vilken gäldenären råder. Reglerna gäller dock inte för överlåtelse och rutinerna för e-pengar är för närvarande utformade så att bestämmelserna knappast torde bli aktuella.

Det finns vidare processuella och exekutiva föreskrifter om rättelse för det fallet att någon olovligen har rubbat annans besittning till lös egendom;

bl.a. 4 § första stycket l lagen 1990:746 betalningsföreläggande och se om handräckning och 15 kap. 4 § rättegångsbalken. I detta sammanhang bör också nämnas att det finns bestämmelser straff för den som olovligen

om rubbar besittning; se t.ex. 8 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken.

armans

2.9.2 Särskilt om tradition eller avtal som grund

för borgenärsskydd

Den s.k. traditionsprincipen innebär alltså att lösa saker och löpande fordringshandlingar kan tas i anspråk för betalning överlåtarens skulder

de har lämnats kvar i överlåtarens förvar, oavsett om förvärvaren har om betalat eller inte. Genom att iaktta ett visst förfarande som föreskrivs i lagen 1845:50 s. 1 om handel med lösören, som köparen låter bli kvar i säljarens vård den s.k. lösöreköpslagen kan köparen dock i viss utsträckning

- skydda sig mot att den kvarlämnade varan tas i anspråk för säljarens skulder. Detta gäller emellertid endast om den överlåtna egendomen förtecknas så att den kan identiñeras lagen gäller inte vid köp av generiskt

bestämt gods. Annan egendom än lösöre såsom t.ex. värdepapper omfattas inte heller av lösöreköpslagen.

42 Helander, Kreditsäkerhet i lös egendom, 1984, 571.

SOU 1998: 122 Civilrättsliga frågor 35

I vissa andra länder när köparen skydd mot säljarens borgenärer redan genom köpeavtalet. Denna s.k. avtalsprinczp brukar emellertid gälla endast om den köpta varan har individualiserats och endast för verkliga överlåtelser, dvs. sådana som brukar kallas omsättningsöverlåtelser. Pantsättning som har getts formen av överlåtelse, s.k. säkerhetsöverlåtelse, brukar inte omfattas.

Utredningen om konsumenträttsliga frågor har i betänkandet Nya konsumentregler SOU 1995:11 föreslagit att skyddet vid säljarens insolvens skall förstärkas genom ett avsteg från traditionsprincipen vid konsumentköp. Bakgrunden är att konsumenter visat sig vanligtvis inte känna till vilka risker de löper genom att lämna kvar betalda hos säljaren och att rätts-

varor förluster förekommer. Utredningen föreslog därför att köp omfattas

som av konsumentköplagen skall gälla mot säljarens borgenärer i och med avtalet. Om köpet inte avser en bestämd skulle skyddet mot säljarens borge-

vara, närer dock inträda först har individualiserats. Detta föreslogs ske

när varan genom avskiljande eller märkning anteckning i bok-

av varan, om varan en föringshandling eller på något annat sätt så att det framgår är

att varan avsedd för köparen. Förslaget omfattade visserligen endast lösöre,

men utredningen uttalade sig också om löpande skuldebrev och andra handlingar. Härvid anfördes bl.a. följande.

Trots att bestämmelserna rörande förutsättningarna för sakrättsligt skydd i

princip är desamma vid överlåtelse av löpande skuldebrev vid

som

överlåtelse av lösöre, skiljer sig dock bakgrunden grund objektens

olika beskaffenhet. Medan det vid överlåtelse av lösöre kan vara högst

naturligt att förvärvaren under någon tid låter egendomen kvarbli i över-

låtarens besittning, torde det åtminstone i princip saknas anledning till ett

sådant förfarande när det gäller löpande skuldebrev.

Risken för skenöverlåtelser däri inräknat i efterhand konstruerade över-

låtelser måste dessutom vara större beträffande skuldebrev än i fråga

lösöre. Härtill kommer frågan om behandlingen av säkerhetsöverlåtelser,

som

tydligen skulle bli ett betydligt större problem beträffande löpande skuldebrev

än då frågan gäller lösöre.

På grund av det anförda utgår utredningen från att ett avskaffande

traditionskravet vid överlåtelse av lösöre inte påkallar någon ändring vad

som i detta hänseende gäller för löpande skuldebrev.

Denna ståndpunkt beträffande löpande skuldebrev gäller också bankbok

eller annat enkelt skuldebrev för vilket enligt 32 § SkbrL gäller regel i

samma

nu förevarande hänseende som för löpande skuldebrev. Detsamma är förhål-

landet med växel, check, konossement och andra handlingar rörande vilka

22 § 1 st. SkbrL är analogt tillämplig. Ändring påkallas inte heller de till

- av

SkbrL anslutande bestämmelsemai 35 § AvtL.

Civilrättsliga frågor

Utredningen förklarade vidare att ett avskaffande av traditionsprincipen när det gäller överlåtelse lösöre på i huvudsak skäl som beträfav w- samma fande löpande skuldebrev inte bör föranleda någon ändring av vad som gäller för enkla skuldebrev SOU 1995:11 161 f.. Förslaget att skyddet s. överlåtarens borgenärer vid förvärv lösöre skulle inträda redan i och mot av med överlåtelseavtalet avsågs dessutom inte leda till några ändringar av andra regler uppställer krav i fråga besittning. Kraven på som om

besittningsövergång för bl.a. godtrosförvärv, pantsättning och skydd vid

dubbelöverlåtelse skulle alltså kvarstå traditionskravet avskaffades även om det gäller borgenärsskydd. Förslaget bedömdes inte heller rubba grunden när för presumtion besittningshavarens äganderätt vid utrnätning, kvarstad om och betalningssäkring SOU 1995:11 154 ff. Utredningsförslaget har inte s. föranlett lagstiftning. Skälen anfördes för att över till avtalsprincip vid konsumentsom en köp ansågs enligt Utredningen konsumenträttsliga frågor inte gälla för om värdepapper. Bland åberopades att skenöverlåtelser skulle bli ett annat problem vid överlåtelser lösöre. Värdepapper torde vidare inte större än av länmas kvar i säljarens förvar, med undantag för köp från finansiella institut vissa typer sådana instrument. På samma sätt förekommer inte att av av sedlar, checkar och liknande betalningsinstrument lämnas kvar hos mynt, betalaren och betydelsen att sådana instrument överlämnas kan knappast av okänd bland allmänheten. sägas vara

2.10 och dödande förkommen

Preskription av

handüng

Enligt KF 4 1862 tioårig preskription och om kallelse å okända mars om borgenärer skulle vad särskilt stadgat gälla för fordran hos bank som var eller allmänt penningeverk, efter sedel eller löpande förbindelse, som annan tryckt eller graverad utgives. För enkla fordringar på sådana institut gällde dock de allmänna bestämmelserna preskription. I gällande rätt, dvs. om preskriptionslagen, finns inga sådana särskilda föreskrifter om fordringar på finansiella institut. De preskriberas alltså tio år efter tillkomsten. Mynt och sedlar kan dock, framgått, inte föremål för preskription eftersom som vara de inte medför någon fordran/B

43 Sevidare vid not 16 och not 29.

Civilrättsliga frågor 37

Enligt lagen l927:85 om dödande av förkommen handling får en handling dödas om det kan antas att den har förstörts eller kommit bort. Regleringen gäller löpande skuldebrev, växel, konossement eller annan handling, vars företeende utgör villkor för att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse. Detsamma gäller i fråga aktiebrev,

pantbrev och företagshypoteksbrev samt intecknade fordringshandlingar

som är ställda till viss man, samt för vissa obligationer och förlagsbevis. Enligt ett uttryckligt undantag gäller lagen emellertid inte för banksedlar.

E-pengar m.m.

2.11.1 Parter och transaktioner

Bestämmelserna i gällande rätt betalning handlar nästan uteslutande

om om förhållandet mellan parter i ett bakomliggande fordringsförhållande och i doktrinen ses det mestadels som en självklar förutsättning att parterna utväxlar kontanter. Mitt uppdrag att analysera det civilrättsliga för-

hållandet mellan utfardare, innehavare och betalningsmottagare vid utfärdan-

de och användning rör både kategorier objekt och

av e-pengar - nya av nya aktörer. Utöver betalare och betalningsmottagare berörs finansiella institut som genomför transaktioner så att borgenären i det bakomliggande fordringsförhållandet skall betalt. Även i mellanleden genomförs transaktioner där finansiella institut blir parter, borgenärer, gäldenärer etc. Beroendepå vilken funktion en aktör har i ett e-penningsystem använder jag här följande beteckningar

0 utgivare t.ex. banker eller andra finansiella institut 9 betalare/användare t.ex. kontohavare eller innehavare e-pengar

9 betalningsmottagare/säüföretag t.ex. den har tekniska hjälp-

som

medel för att ta emot bokpengar eller e-pengar

0 inlösare/jförmedlande institut t.ex. betalningsmottagarens bank eller ett finansiellt institut som förmedlar betalkrañ från betalarens till betalningsmottagarens bank, och

6 tredje t.ex. betalarens eller betalningsmottagarens borgenärer

man eller någon som olovligen förfogar över digital värdeenhet.

en När en användare ansluter sig till ett e-penningsystem träffar utgivaren avtal med användaren; jfr vanliga kontokortsavtal. På motsvarande sätt träffar utgivaren avtal med de säljföretag som avses ta emot betalning;

e-pengar som

38 Civilrättsliga frågor

jfr avtal inlösen av transaktioner med kreditkort. Mellan betalaren och

om betalningsmottagaren finns emellertid oftast inte något avtal om hur kommande transaktioner skall genomföras, så som brukligt är mellan köpare och säljare vid t.ex. Electronic Data Interchange EDI. Ytterligare parter kan tillkomma. Dels kan betalaren och betalningsmottagaren vara knutna till olika finansiella institut och andra institut kan delta i förmedlingen av betalningen. Dels kan de finansiella instituten lämna vissa tekniska och administrativa uppgifter till andra, t.ex. att lösa e-pengar.

Sammanfattningsvis måste alltså betalningar med e-pengar mellan parterna i ett bakomliggande fordringsförhållande skiljas üån dels betalningar för att anskaffa och lösa in dels betalningar mellan de

e-pengar, finansiella instituten för att förmedla transaktioner med e-pengar. l det följande utgår jag från nedanstående något förenklade figur.

2.1 1.2 E-penningsystemens utformning

E-pengar präglas av en härmning av eller nära jämförelse med vissa traditionella rutiner. Som förebild används vanligtvis en traditionell typ av betalningsmedel samt de instrument och det faktiska handlande som hör till förebilden. I delbetänkandet har olika typer e-penningsystem beskrivits

bl.a. hur de förhåller sig till kontanter, bokpengar och värdepapper - och definitioner har föreslagits av e-pengar och digitala värdeenheter avsnitten 3.4 och 3.7 i delbetänkandet; jfr avsnitt 2.1 vid not 4 och 6.

ovan Genomgången har visat att e-pengar avses ersätta mynt och sedlar som allmänna betalningsinstrtnnent, utan att finnas på individualiserade konton, och att transaktionerna är inriktade

0 omedelbar aweckling,

begränsning de risker parterna tar vid betalningar, och 0 av 0 säkra instrument som kan överföras med modem teknik.

Dessa beskrivningar avser dock i huvudsak transaktioner mellan användare och säljföretag, vilka lika enkelt uppbyggda som överlärrmandet

avses vara

Civilrättsliga frågor 39

mynt och sedlar. Istället för kontanter använder betalaren sitt tekniska av hjälpmedel, t.ex. ett kort eller en persondator, och bekräftar transaktionen genom att klicka eller trycka på en knapp etc. Då överförs den digitala värdeenheten till betalningsmottagaren, så att betalaren inte längre kan komma den, och värdeenhetema skyddas med tekniska och administrativa rutiner mot förfalskningar, dubbelspenderingar och andra missbruk. Datas karaktär gör det samtidigt möjligt att betala på distans, på sätt mot-

som svarar betalningar med kontanter mellan personer som år samtidigt närvarande; se delbetänkandet avsnitt 2.4. Genom att avvecklas direkt avses transaktionen mellan användare och säljföretag ge motsvarande skydd som vid betalningar med kontanter, zug um zug. Mottagaren skall varken behöva kontrollera att betalaren är behörig att förfoga över medlen identitet eller att det finns täckning saldo på konto. Betalningarna mellan de finansiella instituten för att förmedla transaktioner och rutinerna för att skajfa och lösa in digitala värdeenheter bygger delvis på individualiserade konton och vanlig clearing mellan instituten.

Att e-pengar avses utgöra ett komplement till mynt och sedlar, med i princip samma transaktionsmönster som för kontanter, framträder tydligt vid en betalning med det enda system som har fått någon spridning i Sverige Proton; i Sverige kallat Cash.44 Istället för att betalaren ser summan på den vanliga kassaapparaten och överlämnar motsvarande mängd mynt och sedlar, som expediten därefter lägger i kassalådan, stoppar betalaren sitt Cash-kort i en terminal och expediten knappar saldot på temiinalens knappsats. Betalaren, som ser saldot på terminalens display, trycker därefter på knappen OK, och en överföring startar så att värdeenheter på aktuellt belopp avregistreras kortet och registreras i terminalen. Denna sektmdsnabba transaktion avslutas med tre korta ljud från terminalen. Därmed kan betalningen varken stoppas eller backas. l transaktionsmönstret ingår alltså varken att identifiera betalaren eller att kontrollera saldo på något konto. Det sker endast vissa tekniska kontroller rörande kort och digitala värdeenheter och av att värdeenhetema räcker för transaktionen.

2.11.3 Standardavtal för e-pengar

Denna beskrivning av e-penningsystemens allmänna utformning bekräftas

av de standardvillkor gäller mellan användare och utgivare i Cash-

som systemet. Utgivama, Föreningssparbanken, S-E-Banken och Nordbanken,

44 En beskrivning i delbetänkandet, bilaga

närmare ges

40 Civilrättsliga frågor

använder i stort sett identiska allmänna villkor, av vilka framgår bl.a. följande. Cash-kort kan användas för betalning och tjänster hos

av varor företag med kortterminal som accepterar kortet. Kortet, som ägs av banken, är personligt och får användas endast av kortinnehavaren eller av den som kortinnehavaren tillåtit att använda kortet. Vid en betalning skall kortet läsas

i för ändamålet avsedd terminal. Köpet kvitteras genom en knapptryckav ning på tenninalen, varigenom kortinnehavaren godkänner och bekräftar oåterkalleligen att ett penningvärde överförts från kortet och att betalning utförts. I samtliga fall ansvarar kortinnehavaren fullt ut för dispositioner med kortet och banken är inte ansvarig för kortinnehavarens förlust av laddat penningvärde genom att korthavaren tappat eller på något sätt förlorat besittningen över laddat kort eller att kortet använts av obehörig. Vilken rättsliga grund som avses gälla för en betalning med Cash anges dock inte och frågan förenklas inte att villkoren omnärnner både köp och betal-

av ningar, samt individualiserade konton från vilka laddning av kort sker.

Av motsvarande villkor för betalningsmottagare dvs. de säljföretag

tillhandahåller och tjänster framgår bl.a. följande: Korten som varor laddas för betalningsändamâl med pengars motvärde. Säljföretagen åtar sig att acceptera sådana kort för betalning av företagets samtliga varor och tjänster och att likställa kortbetalning med annat betalningssätt. Utgivaren/ inlösaren åtar sig att via ett bank- eller postgirokonto ersätta samtliga korttransaktioner inlösta av säljföretaget, efter avdrag för vissa avgifter, om säljföretaget följt de allmänna villkoren; dvs. avtalade rutiner för sådana betalningar. Transaktionemas rättsliga alltså inte heller i denna del

grund anges och villkoren ger utrymme för alternativa synsätt. Bestämmelserna påminner delvis om dem som brukar gälla för kontokort. Skillnaderna är emellertid betydande, bl.a. eftersom betalkrañen inte registreras på individualiserade konton utan på kort och terminaler. Visserligen används skuggkonton i Cash-systemet för att skydda mot eller avslöja manipulationer men de uppdateras inte när användaren betalar utan först när betalningsmottagaren löser in de digitala värdeenhetema.

11.4 Betalningsinstrumenten

En betydelsefull fråga vid en kartläggning av vilka regler som skulle kunna bli tillämpliga på e-pengar är hur de digitala värdeenhetema bör betraktas som betalningsinstrument. Anses de

SOU 1998: 122 C ivilrättsliga frågor 41

0 endast ha bevisverkan rörande existensen av en rättighet, eller anses

0 även "bära" rättigheten

Dagens IT-användning har i allt högre grad kommit att ta sikte på elektroniska ersättare för dokument, betalningsinstnnnent etc. som kommuniceras via nät mellan bl.a. persondatorer. Databehandlingen under 1960och 1970-talen avsåg däremot register som fördes med stordatorer i slutna miljöer. Rättsfrågoma på området har huvudsakligen behandlats med utgångspunkt från sådana register; se t.ex. datalagen l973:28945 och

reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen TF om allmänna handlingars

offentlighet. I TF har begreppet handling deñnierats som framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Angående frågan om handlingen enligt gällande rätt skall ses som en sak, något immateriellt eller ett mellanting kan följande noteras.

I det utrednmgsförslag som låg till grund för införandet av begreppet upptagning anfördes att de nya reglerna bör ta sikte på ett konkret föremål motsvarande handling, inte på själva infonnationen.45 Till följd svårig-

en av heterna att i lT-miljön finna ett sådant konkret föremål fick begreppet upptagning emellertid, enligt departementschefen, själva informations-

avse innehållet, dvs. den uppgift har fixerats på det tekniska mediet.47 När

som definitionen av upptagning i 2 kap. TF några år ändrades framträdde

senare en ytterligare förskjutning mot ett abstrakt synsätt. Enligt lagrnotiven avgränsar den fysiska databäraren pappersarket, boken på ett för det

- mesta självfallet sätt vad som är en handling i förhållande till en arman. Motsvarande hållpunkter för en avgränsning saknas i betydande omfattning för ADB-upptagningarfls Möjligheterna att utifrån lagrade data

sammanställa olika på förhand avsedda eller icke avsedda uppgiftskonstellationer

45 Förändringar i där utgångspunkt från register har uppfattats för-

synsätt en som

åldrad har redan föranlett lagstiftning när det gäller skyddet for personuppgifter; jfr

prop. 1997/98144 s. 39. 46 sou 1972:47 72.

s. 47 Prop. 1973:33

75. 48 Prop. 1975/762160 90; jfr Seipel, ADB-upptagningars offentlighet, IRI-rapport

1988:1 66 mfl. och SOU 1992:110 s. 107

42 Civilrättsliga frågor

ställdes alltså i förgrunden. I senare lagstiftningsärenden har frågor om nya uppgiftskonstellationer som genom databehandling kan produceras på grundval lagrade data, s.k. potentiella handlingar, föranlett delvis

av svårtillgängliga resonemang.

På år har snabb utveckling skett mot IT-baserade dokument

senare en med digital signatur i syfte att skapa elektroniska motsvarigheter till undertecknade pappersurkunder. I tullagen infördes år 1990 definition

en av begreppet elektroniskt dokument upptagning vars innehåll och

som en utställare kan verifieras med ett visst tekniskt förfaranden Samma definition har förts i författningar på skatte-52 och exekutionsområdet53 samt i lagen 1994:448 pantbrevsregister54 och IT-utredningen har

om nyligen i betänkandet Elektronisk dokumenthantering SOU 1996:40 föreslagit definition dokument för hela förvaltningsområdet. Data-

en av straffrättsutredningen, övervägt IT-anpassning av bl.a. reglerna om

som en urkimder i 14 och 15 kap. BrB, har också, i betänkandet Information och

InformationsTeknologin straff- och processrättsliga frågor SOU den nya - 1992:110, föreslagit definition dokument. Dessa dokumentdeñni-

en av tioner baseras på samma grundläggande synsätt, dvs. att innehållet skall ha bestämts slutligt utställaren och att äktheten skall kunna verifieras.

av Äkthetsprövningen innebär att det skall kunna kontrolleras att texten omanipulerat härrör från den som framstår som utställare. Denna objektkategori är inte Datorer har sedan länge använts för att producera t.ex.

ny. protokoll och meddelanden i elektronisk form. Det har emellertid antingen saknats tekniska möjligheter att signera elektroniskt eller ansetts onödigt.

En avgörande skillnad mellan de traditionella materialiseringarna och de

typerna instrument är härvid avsaknaden av koppling mellan ett nya av

digitalt lagrat föreställningsinnehåll och en enda fysisk bärare som kan ses

det unika skyddade exemplaret. Det har därför uppfattats som närmast som

49 Jämför dock hur begreppet upptagning används i tex. 21 § DL och 2 § patient-

journallagen 1985:562. Dataintrång bestående i att olovligen ha ändrat en

upptagning kan naturligtvis inte avse en potentiell handling och journalhandlingens

innehåll måste naturligtvis ha bestämts slutligt av läkaren. 50 Sebl.a. 1981/82:37 och 27 och 29 1990/9l:60 21 ff.

prop. samt prop. s. 51 Prop. 1989/9040, bet. 1989/90:KU2 och bet. 1990/91:KU11. 52 1994/9593, bet. 1994/95:SkU15 och rskr. 1994/95:158.

Ds 1994:80, prop. 53 Finansdepartementets promemoria den 22 december 1994, Nytt ADB-stöd for

indrivningsverksamheten, Fi94/2903, prop. 1994/95:168, bet. 1994/95:LU27 och

rskr. 1994/952305. 54 Prop. 1993/94: 197.

Civilrättsliga frågor 43

självklart att digitala motsvarigheter till urktmder bär rättighet får

som en ersättas av centrala registreringar jfr motbokslösa konton. Denna

bedömning har också år 1992 lagts till grund för Datastraffrättsutredningens genomgång av skyddet för urkunder. Enligt gällande rätt föreligger

en förfalskning om någon obehörigen framställer ett nytt exemplar av en urktmd

t.ex. mångfaldigar skuldebrev. IT bygger däremot på ständiga kopieringar och data kan inte omvandlas till läsbar form eller överföras via nät utan att det mönster av signaler som representerar informationen mångfaldigas.

Frågan är då vad som bör anses gälla när IT och marknaden nu har tagit nästa steg och utformat digitala värdeenheter i praktiken fungerar

som som bärare av rättigheter som överförs mellan betalare och betalningsmottagare. I skuldebrevslagen finns ingen definition skuldebrev och ett

av uttalande i motiven att de, i stort sett, utgör ensidiga, till det yttre

om ñistående, skriftliga utfästelser att erlägga penningbelopp55, ingen

ger närmare ledning för bedömning de IT-baserade instrumenten. På

en av motsvarande sätt inga legaldeñnitioner mynt och sedlar i

ges av regeringsformen eller Iösöre i GodtrL.

Termen förskrivning i 1 § SkbrL kan inte ha valts för att utesluta IT

baserad text eftersom det vid skuldebrevslagens tillkomst inte farms

en tanke på att databehandla utfästelser rörande fordringar. Begreppet skriftlig har i flera andra sammanhang tolkats så att IT-baserade rutiner innefattas. Det har till och med hävdats att tennen skriftlig behövs i IT-miljön som beteckning på skriftlig till skillnad från muntlig kommunikation/l1andläggning55 Att texten i den digitala värdeenheten inte är fullständig utan närmast kan jämföras med ett värdemärke, innehåll med

vars anges symboler och förkortningar och i övrigt uppfattas notoriskt, torde

som som inte heller utesluta att en digital värdeenhet ett skuldebrev; jfr

ses som utfommingen av kuponger enligt 25 § SkbrL. Beträffande de traditionella skuldebrevens övriga beståndsdelar pappersarket och underskriften

- synes instrumentens yttre egenskaper ha uppfattats så självklara att de

som inte har behandlats närmare. Allmänt brukar den gängse tolkningen, när ett krav på underskrift följer föreskrifter eller gälla, innebära att

av armars anses digitala signaturer och liknande IT-baserade ersättare inte innefattas. Något undantagslöst krav på att ett skuldebrev skall undertecknat finns dock

vara inte; jfr t.ex. tryckta obligationer.

55 NJA 1936 15.

s. 56 Se sou 1996:40

93 57 Walin, 18.

aa, s.

44 C ivilrättsliga frågor

Därmed återstår frågan om den underförstådda och närmast självklara kopplingen till ett pappersark på vilket utfästelsen att betala har fästs med bläck, kolpulver eller liknande, utesluter digitala värdeenheter som skuldebrev i lagens mening. I denna del föreligger avgörande skillnader mellan de traditionella skuldebreven och de digitala värdeenhetema. Visserligen har de tekniska och administrativa rutinerna för e-penningsystemen utfonnats så att värdeenhetema i praktiken fyller samma funktioner som ett pappersbaserat originalexemplar. Det finns emellertid betydande olikheter mellan de traditionella originalexemplaren och de elektroniska originalinnehållen jfr delbetänkandet avsnitt 2.4. Detta får betydelse bl.a. för så grundläggande rättsliga funktioner som besittning och tradition. På motsvarande sätt skiljer sig de digitala värdeenhetema instrument från mynt och sedlar samt

som från lösöre.

2.11.5 Anskaffande av digitala värdeenheter

användare anskañär digitala värdeenheter betalar han vanligtvis för När en dem på traditionellt vis med kontanter eller bokpengar. Av standardavtalen för Cash mellan utgivare och användare framgår att endast den som har ett vanligt bankkonto hos utgivaren och som medges rätten att få ett Cash-kort kopplat till kontot kan förvärva Vidare sägs att laddning sker i

e-pengar. terminaler har godkänts av utgivaren och det finns bestämmelser om

som bl.a. ansvaret för kort, PIN-kod och obehörig laddning. Reglerna för laddning är nära identiska med vad som gäller för uttag från bankomat

nog eller betalningar med kreditkort och laddningsbeloppet dras från kontot. Mitt uppdrag avser inte sådana traditionella transaktioner.

Av villkoren för Cash följer emellertid i samma andetag att laddade belopp dvs. värdeenhetema görs tillgängliga på kort. Från teoretiska

- utgångspunkter aktualiseras härvid bl.a. frågor om

o från vilken tidpunkt användaren skall anses ha förvärvat den digitala

värdeenheten och om den måste ha överförts till denne

användaren får lösa värdeenheten i stället för att använda den för

betalning och vilka invändningar utgivaren i så fall kan göra

0 andra regler gäller för den händelse innehavaren har förvärvat värde-

enheten på kredit.

Från praktiska utgångspunkter uppkommer andra frågor.

Civilrättsliga frågor 45

Vad gäller när en användare har förlorat kortet eller när det har gått 0 sönder, blivit obehörigen använt eller liggande och giltighetstiden för

värdeenheter har löpt ut såväl kort som Får användaren ränta på sin fordran 0

Beträffande frågan om när användaren anses ha förvärvat den digitala värdeenheten och den måste ha överlänmats, anges i villkoren för Cash-

om systemet endast att beloppet vid laddning görs tillgängligt på kortet. Epemiingsystemen är emellertid uppenbarligen utfonnade så att värdeenheten måste ha överförts till användaren för att han skall kunna använda den och det är svårt att tänka sig andra typer av transaktioner än betalning med eller inlösen värdeenheter. Skulle det visa sig att frågan behöver regleras

av närmare mellan parterna kan de fritt avtala härom. I förhållande till tredje

krävs emellertid författningsreglering. Frågan skyddet för inne-

man om havaren, mot utgivarens borgenärer och andra tredjemansfrågor, är dock knappast praktiskt intresse eftersom den har gett ut värdeenheten

av som normalt också är gäldenär i fordringsförhållandet. Först när värdeenheten har använts för betalning blir dessa frågor aktuella.

När det gäller rätten att lösa värdeenhetema i stället för att använda dem for betalningar framgår av villkoren att Cash-avtalet kan sägas upp med

uppsägningstid 30 dagar, att kontohavaren skall återlänma kortet och en om att han, när kortet lämnas, erhåller det värde som finns laddat genom att motsvarande belopp sätts in på det till kortet knutna kontot. Skulle det inte ñrmas någon sådan överenskommelse är utgivaren, om användaren anses ha en penningfordran, skyldig att betala vid anfordran och har rätt att betala så snart han vill; se 5 § SkbrL och avsnitt 2.4. Villkoren för Cash bygger på att kortet och därmed värdeenhetema återlämnas vid inlösen. Därmed kan de inte, inom ramen för mer eller mindre anonyma rutiner, missbrukas efter att inlösen skett. Utgivaren har vidare om värdeenhetema behandlas enligt

reglerna för enkla eller löpande skuldebrev och inte har överlåtits eller partsbyte armars skett rätt att göra invändningar som grundar sig på

parternas rättsförhållande, när inte annat har överenskomrnits.

Vid bokbetahiingar kan betalaren förfoga över ett kreditutrymme så att det negativa saldot på hans konto ökar, medan betalningsmottagarens konto tillförs samma belopp. På motsvarande sätt kan det kontoförande institutet belasta ett konto och utfärda ett värdepapper på samma belopp. Det förefaller däremot konstruerat att å ena sidan ikläda sig kontobaserad

en skuld, och å andra sidan förvärva en mot denna svarande enkel fordran på samma institut; varför skapa en omväg runt två fordringsförhållanden om det

inte finns något instrument För enkla fordringar, avsedda för betalningsändamål, gäller emellertid samma regler oavsett om innehavaren värde-

enheten förvärvat den på kredit eller att genast erlägga vederlag för

genom den. Mellan parterna kan sådana avtal i princip slutas ñitt.

Skulle istället samma regler som för mynt och sedlar eller för lösöre anses gälla följer inte därav att användaren skulle ha någon fordring eller annan rätt till ersättning från utgivaren.

Beträffande de nämnda mera praktiska fallen rörande förlorade eller obehörigen använda kort och värdeenheter sägs i villkoren för Cash att kortet är bankens egendom53 och att kortet får användas endast den

av som har medgivits rätten att få ett kort kopplat till sitt konto eller av någon som denne tillåter att använda kortet. Samtidigt friskriver sig bankerna från ansvar för förluster av laddade värden till följd att kortinnehavaren tappar

av eller på annat sätt förlorat besittningen över kortet eller att det används

av någon obehörig. Av villkoren framgår vidare indirekt att identitets- eller saldokontroller inte avses ske. Parterna alltså att avtal uppnå

avser genom motsvarande funktionalitet som när mynt och sedlar eller innehavarskuldebrev kommer bort eller används obehöriga; jfr dock det krav på

av skälig aktsamhet som gäller enligt 33 § SkbrL, oberoende annat

av om avtalats.59 Bakom villkoret att kortet är bankens egendom ligger kort

att ett som missbrukas skall kunna förstöras, t.ex. när det stoppas i kortläsare.

En liknande fråga som inte berörs i villkoren är vad skall gälla

som om kortet går sönder eller om något annat tekniskt fel medför att användaren mister de tekniska registreringama av värdeenhetema. Det är visserligen uppenbart att den användare som drabbas skall hållas skadeslös banken,

av men hur hanteras de bevisfrågor därvid uppkommer Kommer använda-

som ren i praktiken att vänta till dess giltighetstiden för såväl kort värde-

som enheter löpt ut så att banken skyddas mot dubbelspenderingar Detta bör kunna lösas genom avtal, t.ex. motsvarande sätt vid förlust

som av checkar, där en rutin förekommer i bankema innebär att kunden får

som betalt men får skriva under en förbindelse avseende förkommen värdehandling. Följande exempel kan ges på en sådan förbindelse. Sedan den ovan angivna värdehandlingen förkommit jag fått ersättning banken

men av enligt ovan, förbinder jag mig att, handlingen skulle komma till rätta,

58 Detta visserligen

sägs inte uttryckligen i FöreningsSparbankens villkor men även

där anges att kortet skall återlämnas till banken vid uppsägning. I Nordbankens

villkor sägs också uttryckligen att kortet inte får överlåtas. 59 Sevidare avsnitt 2.8 och 2.11.62.

Civilrättsliga frågor 47

omedelbart överlämna den till banken och vid anfordran ersätta banken för all den kostnad och skada som uppstått eller kan uppstå för banken.----

I villkoren för Cash sägs inte heller något om hur länge kortinnehavaren kan lösa sina värdeenheter, efter utgången av giltighetstiden. Enligt preskriptionslagen preskriberas värdeenhet efter tio år. De anpassningar

en som behövs av bl.a. säkerhetsskäl kan ske genom avtal mellan utgivare och betalare samt utgivare/inlösare och betalningsmottagare.

Beträñande frågan om användaren är berättigad till ränta på grund av sitt innehav av värdeenheter framgår av FöreningsSparbankens och S-E- Bankens villkor att ränta inte utgår för laddat värde och detsamma synes avses med Nordbankens system. Om användaren anses ha en penningfordran på utgivaren av de digitala värdeenhetema gäller räntelagen 1975:635, inte annat är avtalat eller utfast eller särskilt föreskrivet

om se

1 jñ 6 § SkbrL. Enligt 2 § första stycket räntelagen utgår inte ränta för tid innan värdeenheten är förfallen till betalning. Beträffande värdeenheter kan förfallodag dock knappast bestämmas på förhand eftersom de skall ñnnas tillgängliga vid behov och inom vissa kunna användas när det

ramar passar. Vid sådana förhållanden utgår ränta från den dag som infaller en månad efter det att borgenären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av bestämt belopp, med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta 4 § räntelagen; jfr 6 § såvitt avser räntesatsen. Regleringen innebär alltså att ränta inte utgår förrän inlösen har påkallats och föreskriven frist har löpt.

2.ll.6 Betalningar med digitala värdeenheter

11. 6.1 Vad skall presteras och var skall prestation ske

När en användare skall betala en vara eller en tjänst uppkommer bl.a. frågan om vad han skall prestera. Varken i praxis eller doktrin finns något uttalande om att en borgenär skulle vara skyldig att ta emot e-pengar. I den

används grundas detta alltså avtal. mån e-pengar

Enligt villkoren för Cash, mellan säljföretag och inlösare, åtar sig företaget att acceptera kontantkort för betalning av samtliga varor och tjänster. I FöreningsSparbankens och Nordbankens villkor tilläggs bl.a. att de skall accepteras till samma priser som gäller vid kontant betalning, att hinder mot att lämna rabatt till kund alltså inte föreligger, att något enskilt kort inte skall diskrimineras och att säljföretaget åtar sig att likställa kortbetalning med annat betalningssätt. Dessa villkor synes dock inte ta

48 C ivilrättsliga frågor

sikte på att säkerställa en rätt för enskilda fall att betala med e-pengar. I FöreningsSparbankens och S-E-Bankens avtalsvillkor mellan utgivare och användare sägs att kortet kan användas för betalning av varor och tjänster hos företag med kortterminal som accepterar kortet och att användaren inte är berättigad till skadestånd grund att säljföretag inte accepterar kort.

av Eftersom betalare och betalningsmottagare normalt inte sluter avtal om formen för kommande betalningar, torde betalaren beroende borge-

vara av närens samtycke för att få betala med e-pengar. Detta kan jämföras med när en betalningsmottagare avvisar en check eller ett kontokort vid tvekan rörande t.ex. äkthet.

Nuvarande villkor för Cash mellan utgivare och användare innebär att kortet vid ett köp skall läsas av i en för ändamålet avsedd säljtenninal, och enligt villkoren mellan inlösare och säljställe får säljföretaget inte utan bankens medgivande flytta teknisk utrustning till ett annat säljställe. Såvitt avser platsen för en betalning kommer själva transaktionen därmed att genomföras hos säljaren motsvarande sätt vid överlämnande mynt

som av och sedlar 48 § köplagen; jfr 3 och 4 SkbrL och avsnitt 2.3. För den händelse e-pengar skulle vara att bedöma som enkla skuldebrev/fordringar uppkommer dock den komplikationen att gäldenären/utgivaren måste denuntieras för att sakrättsligt skydd skall inträda. Det lär knappast finnas någon representant för inlösaren på säljstället. Anses istället reglerna

om innehavarskuldebrev eller saköverlåtelse tillämpliga återstår frågan

om vara hur dessa skall kunna tillämpas när digitala värdeenheter överförs via

nät överföringen kan då ske i det närmaste oberoende av var värdeenhet, borgenär och gäldenär befinner sig.

Samma situation uppkommer när ett säljföretag initierar insamling

av korttransaktioner. I enlighet med villkoren för Cash överförs de digitala värdeenhetema via telenätet från företagets Cash-terminal till inlösande banks informationssystem, varefter banken överför värdet dessa till

av säljföretagets konto. Skulle bestämmelserna för skuldebrev

som uppenbarligen är avsedda för den allmänna rörelsen anses tillämpliga skall värdeenheten lösas i gäldenärens, dvs. bankens añärslokal 4 § SkbrL, i

annars borgenärens affärslokal 3 § SkbrL. En tillämpning av 48 § köplagen och 3- 4 SkbrL blir härvid beroende

0 huruvida reglerna om enkla eller löpande skuldebrev eller

saköverlåtelse anses gälla för digitala värdeenheter,

0 vilken rättsfråga är aktuell dröjsmål/risken för överföringen,

som

och

0 partsställningen obligationsrättsliga eller sakrättsliga frågor.

Rör frågan en tvist mellan betalare och betalningsmottagare eller mellan betalningsmottagare och inlösare kan de nämnda bestämmelserna i köplagen och skuldebrevslagen kanske tillämpas analogt på oberoende

e-pengar, av om reglerna om enkla eller löpande skuldebrev skulle gälla. Berörs

anses däremot sakrättsliga frågor kan reglerna enkla skuldebrev bli svåra

om att tillämpa eftersom gäldenären normalt inte kan denuntieras på den aktuella platsen, och köplagen gäller inte parternas förhållande till tredje

man. Bedömningen av dessa frågor torde kunna betydelse dels för huruvida dröjsmål föreligga, dels för står risken för digital

anses vem som en värdeenhet.

Användarens betalning till säljföretaget kan härvid beskrivas

så att värdeenhetema flyttas mellan elektroniska platser, från köparens elektroniska förvar till säljarens, och det fungerar på motsvarande

av e-pengar sätt vid inlösen. Liknande jämförelser förekommer i anknytning till bokbetalningar, genom att termer används som för tanken till fysisk transport

av pengar mellan de olika platser där betalningsförmedlare driver sina verksamheter jfr delbetänkandet 22 och 95 72. Det visserligen

s. samt not är riktigt att IT-rutinema inte innebär att traditionella fysiska föremål

transporteras, men det har från pedagogiska utgångspunkter ofta lämpligt

ansetts att i likhet med Betaltjänstutredningen beskriva transaktioner med bokpengar som transport av medel mellan konton. Detta gäller i ännu högre grad för transaktioner med digitala värdeenheter eftersom det fysiska

överlämnandet ersätts motsvarande elektroniska rutiner.

En parallell situation framträder i 2 kap. TF där rekvisiten förvarad och inkommen betyder olika saker i traditionell miljö har sarnordnats med

men avseende på ADB-upptagningar. De komplikationer detta fört med sig

det har ifrågasätts inte alla handlingar kan nås via Internet

om som är allmänna hos myndighet har sådan uppkoppling har föranlett

en som en

förslag till nya bestämmelser för de elektroniska förvar eller platser, dvs. de logiska utrymmen tillskapas för myndigheten och direkt

som som är åtkomliga via nät men fysiskt finns utanför myndighetens lokaler. Avgörande sägs vara vem som har den slutliga bestämmanderätten över uppgiftemaöo Resonemanget påminner vidare IT-utredningens överväganden rörande

om inkommande handlingar enligt den processuella regleringen vid kommunikation via nät.51

60 Se vidare sou

1997:39 s. 31,508 ff. och 604 61 Se sou 1996:40 bl.a.

64.

50 C ivilrättsliga frågor

På motsvarande sätt kan ifrågasättas de regler torde gälla för om som mynt och sedlar kan tillämpas på överförs via nät; jfr vad som e-pengar som anförts i detta avsnitt om saköverlåtelse.

2.11.6.2 Legitimation, godtrosförvärv och inlösen

E-penningsystemen utformas så att betalaren i praktiken inte skall behöva identifieras betalningsmottagaren. Sådana rutiner för att betala med eav är förenliga med bestämmelserna legitimation vid överlåtelse av pengar om innehavarskuldebrev 13 § första stycket SkbrL och med reglerna om överlåtelse lösöre och kontanter. Den förvärvat en digital värdeenhet av som god ha rätt att göra fordringen gällande 14 § första stycket i tro anses respektive ha äganderätt till värdeenheten 2 § GodtrL. Vad som nu

SkbrL

förutsätter den överlåtit värdeenheten haft den i sin besittning sagts att som och besittningen övergått till förvärvaren. Tillämpas reglerna enkla att om skuldebrev finns däremot inga sådana bestämmelser och den som förlorat ett Cash-kort skulle då ha bättre rätt till laddat värde än betalningsmottagare en i god tro vidare avsnitt 2.6.

Motsvarande skillnad mellan löpande och enkla skuldebrev gäller beträffande utgivarens rätt att göra invändningar mot att lösa en värdeenhet

från betalningsmottagare/säljföretag under åberopande av sitt rättsförhål-

lande med betalaren. Om bestämmelserna för löpande skuldebrev skulle tillämpas, kan i princip endast s.k. bestående invändningar åberopas 17 § SkbrL; jfr l5 §. Tillämpas reglerna för enkla skuldebrev, kan emellertid utgivaren invändningar mot betalaren, även när den nya göra samma som borgenären helt saknat anledning att misstänka någon omständighet som kan föranleda invändning; t.ex. att värdeenheten redan har lösts in av en betalaren 27 § SkbrL; se vidare avsnitt 2.7. I detta sammanhang aktualiseras också frågan om inlösen i god tro av en värdeenhet skall giltig, även den som påkallade åtgärden inte var anses om berättigad till beloppet. Tillämpas bestämmelserna innehavarskuldebrev om är betalning till den innehar instrumentet i princip giltig, även om en som denne inte rätt borgenär, och fordringen är knuten till instrumentet så att var gäldenären/utgivaren är skyldig att betala endast värdeenheten återom lämnas 19 § första stycket och 21 § första stycket SkbrL. Reglerna om enkla skuldebrev innebär däremot att inlösen sker i god tro blir giltig som även värdeenheten dessförinnan har överlåtits av den som påkallade om åtgärden 29 § SkbrL; vidare avsnitt 2.8. se

SOU 1998: 122 Civilrättsliga frågor 51

Skall istället de regler som gäller för lösören eller kontanter tillämpas på de digitala värdeenhetema blir berörda frågor inlösen irrelevanta

nu om eftersom betalningsmottagaren förvärvar äganderätt till objektet

- inte en fordran. Jag bortser då från vad kan följa avtal.

som av

Regeln om skydd för den som kan åberopa skriftlig överlåtelse ett

en av enkelt skuldebrev 30 § SkbrL blir knappast aktuell i anknytning till

epengar, eftersom skriftliga överlåtelser inte torde förekomma, varken i elektronisk eller pappersbaserad form. Av intresse är däremot att möjligheterna har begränsats att avtal till borgenären flytta över risken för

genom att den kräver betalning för ett enkelt skuldebrev inte är behörig; 33 §

som SkbrL, se även 2 kap. 21 § bankrörelselagen 1987:617. En sådan lättnad i legitimationsprövningen som är knuten till ett innehavarskuldebrev kan alltså inte ges genom avtal, reglerna för enkla skuldebrev skall tillämpas på

om värdeenhetema. Därmed skulle avsett skydd inte kunna för den

ges som mottar e-pengar vid transaktioner I Cash-systemet upphävs

zug um zug. emellertid skillnaderna vid en tillämpning reglerna för enkla respektive

av löpande skuldebrev avtal så länge skälig aktsamhet inte har åsido-

genom satts. Det förekommer visserligen inte några Standardavtal mellan betalare och betahiingsmottagare enligt villkoren mellan utgivaren och använda-

men ren krävs identifiering PlN-kod endast vid laddning kort banken

av svarar inte för förlust laddat penningvärde att kortets betalnings-

av genom funktion används av en obehörig. Dessutom att kortet är personligt

anges och f°ar användas endast av den som innehar det till kortet kopplade kontot eller den han tillåter att använda kortet.

Villkoren ser alltså delvis ut som regler för enkla fordringar, samtidigt som de innebär att den innehar det konto till vilket kortet är knutet inte

som mot utgivaren skall kunna åberopa att värdeenheter brukats obehörig.

av en Till detta kommer, enligt avtalen mellan inlösare och säljställe, att inlösaren åtar sig att ersätta samtliga korttransaktioner, säljaren följt de rutiner

om som gäller enligt avtalet. Att denna legitimationsverkan längre än

synes vad som följer lag vid överlåtelse t.ex. ett innehavarskuldebrev har

av av beaktats endast i de allmänna villkoren för den mellanaktör har hand

som om inlösen för S-E-Banken Euroline AB. Där har angivits att säljföretaget får ansvara för förlusten om företaget utan att iaktta normal aktsamhet har accepterat ogiltigt, förfalskat eller obehörigt använt Cash-kort. Avtalen för Cash-systemet vilar alltså i denna del på två ben; dels ett åtagande att ersätta säljföretagen för inlösta värdeenheter rutinerna enligt avtalsvillkoren har

om följts, dels att användaren inte kunna kräva ersättning för obehörigen

avses använda värdeenheter.

Civilrättsliga frågor

Naturligtvis kan bankema garantera inlösen. Däremot kan det om värdeenhetema enligt gällande enkla skuldebrev ifrågasättas rätt ses som bankernas villkor, undersökning godta innehavaren av värdeom att utan enheten borgenär, kan förenas med 33 § SkbrL. Enligt motiven till som rätt bestämmelse kunde det skydd handlings egenskap av enkelt denna som en skuldebrev bereda borgenären i huvudsak bli illusoniskt, om gäldeavser att hade prövning betala till som visade sig nären rätt att utan närmare envar

inneha handlingen.

2.11.63 Skyddet mot överlåtarens borgenärer, m.m.

Skulle de regler gäller för löpande skuldebrev, för lösöre eller för mynt som sedlar tillämpliga på digitala värdeenheter blir överlåtelse i och anses vara en inte gällande överlåtarens borgenärer förrän värdeenheten har

princip mot

traderats 22 § första stycket SkbrL och 2 § GOdtrL; jfr avsnitt 2.9. Denna princip väl med hur att användas. Reglerna om stämmer e-pengar avses denuntiation ersättning för tradition när löpande skuldebrev eller lösöre som finns i tredje besittning, torde däremot knappast bli aktuella i anknytmans ning till och detsamma gäller undantaget för löpande skuldebrev e-pengar har lämnats kvar för förvaring hos bank eller ett värdepappersinstitut som en 22 § andra stycket SkbrL respektive Hâstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 66 f.. På det rutinerna för utformas avsnitt 2.1 l .2 u., s. sätt e-pengar se det svårt hur förfoganden över skall kunna gå till, om de är att se e-pengar förvaras hos tredje man. Enligt bestämmelserna enkla skuldebrev blir betalning med digiom en tala värdeenheter inte gällande mot överlâtarens borgenärer, förrän övereller förvärvaren har underrättat gäldenären överlåtelsen 31 § låtaren om SkbrL. Detta skulle, vid tillämpning på ett e-penningsystem som en fimgerar off-line leda till, att betalningsmottagaren inte skyddas mot anspråk från betalarens borgenärer förrän värdeenhetema löses in, såvida inte särskilda rutiner införs är främmande för I direktanslutna som e-pengar. kan det på motsvarande sätt ifrågasättas den kommunikation som systern om sker on-line till skydd dubbelspenderingar är knuten till invid eller mot utfomiad så att ett krav denuntiation kan bli uppfyllt. armars Parterna kan inte disponera över tredje rätt genom avtal. Som mans framgått har bankema emellertid i Cash-avtalen skapat ett skydd för

dem inlösen för mottagna värdeenheter, säljföretagen genom att garantera

62 Walin, 220. a.a., s.

de följer villkoren för hanteringen. Vid t.ex. utmätning, eñer att om en värdeenheten har använts men innan den lösts in, kan utgivaren alltså om reglerna för enkla fordringar skulle anses tillämpliga bli skyldig att betala både till säljföretaget och användarens borgenär. I praktiken knyts hanteringen emellertid mer eller mindre anonymt till värdeenheterna och inlösen kan antas ske relativt regelbundet. Med nuvarande begränsade belopp och tidsrymder för transaktioner med e-pengar är det inte troligt att sådana tredjemansfrågor blir vanliga. De skäl har anförts av Utredningen om konsumenträttsliga frågor som mot att över till en avtalsprincip vid överlåtelse av värdepapper se avsnitt 2.9.2 synes gälla också för digitala värdeenheter. Rutinema för eär desamma för dessa typer instrument och skulle en avtalspengar som av princip införas, efter förebild utredningsförslaget, torde skyddet mot av betalarens borgenärer komma att inträda vid en annan punkt än skyddet

enligt t.ex. reglerna godtrosförvärv och skydd vid dubbelöverlåtelser.

1 6.4 Andra rättsfigurer

Hittills har framställningen i huvudsak begränsats till regler som gäller för enkla och löpande fordringar, lösöre, och mynt och sedlar. När användare en betalar med digitala värdeenheter till ett säljföretag kan e-penningsystemets utforrrming emellertid föra tanken också till andra rättsfigurer. Exempelvis skulle gäldenärsbyte kunna förklara hur ett säljföretag vid en betalning med e-pengar kan ett anspråk på ett annat finansiellt institut än det till vilket betalaren är ansluten. En utgångspunkt inom fordringsrätten är dock att gäldenären inte utan samtycke från borgenären f°ar sätta någon annan i sitt ställe. Det kan knappast komma i fråga att betalaren och betalningsmottagaren skulle ta sådan fråga i anbud och svar, när eupp en pengar godtas för en betalning. I villkoren för Cash har detta i praktiken lösts genom att det finansiella institut till vilket betahiingsmottagaren är ansluten har åtagit sig att ersätta samtliga inlösta korttransaktioner, om överenskomna rutiner har följts. Något uttryckligt samtycke till gäldenärsbyte torde inte kunna läsas ut ur standardavtalen. Möjligen skulle gäldenärsbyte, med hänsyn till den beskrivna bakgrunden, kurma ses som en så självklar del i det vanliga handlingsmönstret sådan sedvänja får att en anses utgöra avtalsinnehåll mellan parter som godtar e-pengar, l §andra stycket AvtL. Skulle detta inte vara fallet aktualiseras de undantag från kravet på samtycke som nämns i doktrinen; nämligen att

54 C ivilrättsliga frågor

0 borgenären i viss mån har medverkat till gäldenärsbytet, eller

0 särskilda garantier ges för att borgenärens intressen inte skall åsido-

sättas.

Som exempel på fall där borgenären medverkat brukar nämnas, att en hyresgäst som överlåter sin hyresrätt med samtycke av hyresvärden, dvs. borgenären, för tiden efter överlåtelsen befrias från de skyldigheter

som hyresavtalet innebär för honom 12 kap. 38 § jordabalken. Beträffande fall där särskilda garantier ges nämner Rodhe Obligationsrätt, s. 717 att borgenärens samtycke inte behövs, när ett aktiebolag i samband med en fusion övertar ett annat bolags skulder eller då ett försäkringsbolag övertar ett annat försäkringsbolags bestånd försäkringar. I det första fallet

av utfärdas kallelse på borgenärema och säkerhet ställas till förmån för borgenärer som bestrider, medan borgenäremas intressen i det senare fallet tas tillvara genom att Finansinspektionens tillstånd krävs. Mitt förslag till näringsrättslig reglering för e-pengar torde ge motsvarande garantier och den som tar emot e-pengar synes i vart fall i någon mån ha medverkat till att gäldenärsbyte kommer till stånd. En utgångspunkt från dessa regler ger dock inte svar på de rättsfrågor som användningen av e-pengar i övrigt för med sig; t.ex. frågor om när betalning skall ha skett och invändningar

anses om av det slag som nämns i 27-29 SkbrL kan göras mot säljföretaget.

Transaktioner med e-pengar skulle också i någon mån kunna förklaras så att de finansiella instituten agerar i egenskap av företrädare för betalare och betalningsmottagare. Reglerna om fullmakt ger dock, liksom gäldenärsbyte, inte mycket vägledning angående rätten att göra invändningar och tidpunkten för när en betalning i skilda avseenden skall anses fullbordad. Det kan dessutom ifrågasättas om institutet fullmakt låter sig förenas med den anonymitet och omedelbara avveckling som e-penningsystemen avses erbjuda. Värdeenheterna finns, i off-linesystem Cash, inte under de

som finansiella institutens kontroll förrän vid inlösen. Rutinema för skuggkonton är inte utformade som vid individualiserade konton där det kontrolleras

vem som genomför en transaktion och att han är behörig. Infonnationsutbytet beträffande digitala värdeenheter som hanteras on-line brukar också vara begränsat till vad som behövs för att skydda mot dubbelspenderingar och liknande, medan institutet fullmakt torde utgå från identifiering

en av berörda aktörer.

En tillämpning av reglerna om novation kan också övervägas. Med novation menas att en förpliktelse har upphört och ersatts helt När

av en ny. ändringarna av gäldenärens förpliktelser är mindre ingripande, brukar det

Civilrättsliga frågor 55

hävdas att den ursprungliga förpliktelsen består men i förändrad form, medan det kan hända karaktäriserar saken så att den gamla för-

att man pliktelsen har upphört och uppkommit när ändringarna är större.53 I

en ny 7 kap. 7 och 8 jordabalken har frågan vad är upplåtelse till

om som en ny skillnad från ändringar och tillägg i ett redan existerande avtal lagreglerats med avseende på vissa rättigheter upplåtna i fast egendom. Det är oklart hur motsvarande gräns skall dras vid en betalning med e-pengar. Transaktioner med digitala värdeenheter inte föra med sig andra ändringar av

synes förpliktelsen än att part blir borgenär. Skulle betalningar med e-

en annan

trots allt innebära att helt förpliktelse har uppkommit pengar anses en ny mellan betalningsmottagare och inlösare medför detta den fördelen sett

utifrån hur e-penningsystemen avses fungera att invändningar enligt 27-

- 29 SkbrL inte kan göras mot betalningsmottagaren. I övrigt synes institutet novation inte ge svar på berörda rättsfrågor.

En digital värdeenhet skulle kanske också kunna ses som en anvisning som användaren ställer ut och överför till säljföretaget, som har att förete värdeenheten för gäldenären och kräva betalning/inlösen. Samtidigt skulle anvisningen utgöra en betalningsutfastelse av utfárdaren till säljföretaget. Om det finansiella institutet accepterar anvisningen blir institutet huvudgäldenär och primäransvarig medan utfardaren blir regressansvarig; jfr åtagandet i Cash-villkoren att lösa värdeenhetema. Om detta skulle uppfattas så att värdeenheten var dragen54 på inlösaren blir denne huvudgäldenär och instrumentet liknar därmed en postväxel, som inte utgör anvisning utan skuldebrev, utställt av banken för betalning i de egna kontoren.65 Det ñnns dock inga rutiner för påskrift av värdeenheter och i praktiken är det inte användaren som utfärdar värdeenheten utan det finansiella institut som ger ut e-pengarna; det förekommer inte något moment som naturligen skulle kunna uppfattas så att värdeenheten i förhållandet mellan utgivare och användare endast vore en slags blankett som användaren fyller i och därmed tillskapar en anvisning vid betalning till säljföretaget. Anvisningar är inte heller enkla att förena med betalningar som avses genomföras snabbt och mer eller mindre anonymt. En betalare som

63 Rodhe, Obligationsrätt, 640.

s. 64 Anvisningen dras den betala eller lämna egendom.

som uppmanas att ut 65 Jfr resechecken inte någon check i checklagens mening. I vissa fall den

som är är

formulerad som en anvisning, i andra som ett skuldebrev. Det förekommer att

formuleringen är så suddig att det inte klart kan utläsas vilken egenskap handlingen

har, något som i praktiken inte har hindrat handlingens användbarhet Rodhe,

Anvisningar och kreditkort, 10.

56 C ivilrättsliga frågor SOU 1998: 122

ställer ut en anvisning blir inte därigenom fri från sin skuld mot säljstället utan först när transaktionen har genomförts. Detta kan jämföras med beskrivningen i Cash-villkoren mellan utgivare och användare, att betalaren genom en knapptryckning bekräftar att penningvärde överförs från Cashkortet och att betalning utförs. Det är härvid knappast realistiskt att hålla öppet hur awecklingen skall ske och därmed flytta fram tiden för när betalning skall anses ha skett. Institutet anvisning är dessutom vagt i konturerna och ger knappast svar de rättsfrågor kan uppkomma vid

som betalningar med e-pengar.

Reglerna i vaxellagen torde inte heller vara direkt tillämpliga på digitala värdeenheter; bl.a. saknas underskrift utställaren 75 § växellagen. En

av analog tillämpning kan också ifrågasättas bl.a. eftersom reglerna

om återgångskrav mot t.ex. utställaren, växelbetalaren inte betalar inom

om förfallotiden, inte passar för Resultatet skulle vidare bli att

e-pengar. betalaren svarar för det finansiella institutets solvens, till skillnad från rättsverkningama vid t.ex. en tillämpning av skuldebrevslagen 9 § SkbrL.

Beträffande mynt och sedlar har konstaterats att de utgör både betalningsinstmment och lagliga betalningsmedel samt att innehavaren numera varken har någon fordran på utgivaren eller någon rätt till inlösen. Vidare har uttalats, att bestämmelserna lösöre inte gäller jfr avsnitt

om 2.2.1. Betalningar med mynt och sedlar därmed utgöra ett institut

synes av eget slag. Jag har dock inte kunnat firma några uttalanden i lagmotiv eller doktrin där det framgår vilka regler gäller, bortsett från vad följer

som som av att de är lagliga betalningsmedel. En analogisk tillämpning skulde-

av brevslagen på annat än fordringar framstår inte som naturlig och vissa s.k. bestående invändningar enligt 17 § SkbrL de råntvång och dödad

- om handling synes passa mindre väl på kontanter. På samma sätt kan ifråga-

sättas om betalningar med e-pengar skall utgöra ett institut för sig.

anses

1 6.5 Automatiska transaktioner och vissa avtalsrättsliga frågor

När Cash-kort används för betalningar i automater torde betalaren endast ha kontakt med motpartens dator. Detsamma torde oña gälla när

e-pengar används via nät. Förutsätter ett samtycke till betalningar med digitala värdeenheter och andra avtalsgrundande moment ett ställningstagande

som utgör en direkt mänsklig viljeförklaring

Denna fråga är inte ny. Vid s.k. Electronic Data Interchange EDI; någon svensk term finns inte avtal olika slag slutas helt automatiskt, utan

avses av någon mänsklig inblandning. För de fall där parterna inte i förväg har

Civilrättsliga frågor 57

överenskommit om hur avtal skall slutas med EDI har frågan uppkommit

om gällande rätt förutsätter sådan samvilja bara kan uppkomma när

en som fysiska personer tar del av varandras viljeförklaringar. Skulle det vara så att avtal kan slutas med datorer utan direkt mänsklig inblandning aktualiseras istället frågan om hur sådana rutiner inordnas i regelsystemet. Olika alternativ har diskuterats i doktrinen. Enligt ett synsätt skulle det avtalsgrundande momentet falla tillbaka på en hypotetisk vilja hos den part som svarar för en helt automatisk rutin. Enligt ett annat synsätt skulle ett informationssystem kunna ses som ett slags tredje man, varvid bestämmelserna full-

om makt skulle kunna tillämpas analogiskt. Slutligen har ett objektiverat synsätt förts fram.56

Själva lagtexten utesluter inte automatiska rutiner enligt 1 § AvtL

kommer avtal till stånd genom anbud och svar som överensstämmer. Först i lagmotiven görs den påbyggnaden att avtal sluts genom utbyte

av samstämmiga viljeförklaringar. Frågan har behandlats av IT-utredningen som fann att ett delvis förändrat synsätt inom avtalsrätten är en ofrånkomlig följd av de nya IT-rutinema då det varken är ekonomiskt eller praktiskt försvarbart att söka framtvinga en imitation av traditionella handelsmönster när det- utan att åsidosätta andra skyddsintressen blir möjligt att införa

effektivare och säkrare rutiner. Härvid anfördes i huvudsak följande.67

Användningen av EDI så att förklaringar genereras automatiskt är regelmässigt begränsad till transaktioner som är vanligt förekommande. En motsvarighet i traditionell miljö utgör de s.k. massavtalen, som ingås i stor mängd i det dagliga livet. Typiskt för denna grupp av avtal är upprepningen av ett enkelt mönster såsom enkla inköp till små belopp i butik eller en bussfard mot kontant betalning. Massavtal kräver särregler och uttunnade former för avtalsslut eller att avtalsslut genom faktiskt handlande godtas. Fråga är om situationer där de praktiska behoven har framtvingat avtalsverkningar, trots att en viljeförklaring i traditionell mening inte längre föreligger. Lagtexten är tillräckligt rymlig för att tillåta en sådan fortsatt objektivering av avtalsrätten, samtidigt som nya och från civilrätten i övrigt awikande rättsliga konstruktioner kan undvikas.

Den osäkerhet som IT-området kan framträda rörande vissa detaljfrågor bör inte föranleda någon särreglering inom avtalsrätten. Ännu mindre bör det införas någon detaljreglering för rutiner baserade handels-

nya mönster. De omfattande regler som skulle bli följden av ett sådant tillvägagångssätt skulle grund av den intensiva utvecklingen inom området

- med all säkerhet inte den stabilitet och varaktighet som bör känneteckna den centrala civilrätten.

66 Se vidare SOU 1996:40 120. 67 Se vidare Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta, 1993, varifrån IT-utredningens

synsätt härrör.

2.11.7 Inlösen av digitala värdeenheter och transaktioner mellan

institut för förmedling av betalningar

Min genomgång olika rättsregler och de konsekvenser de skulle kunna

av föra med sig för användare och betalningsmottagare kan belysa även förhållandet mellan säljföretag och inlösande institut. Vissa regler, t.ex. dem

anvisning och borgenärsbyte, är dock mera anpassade för ledet om säljföretag inlösande institut. Vidare kan de frågor som uppkommer i

detta led ofta antas ha samband med tekniska eller administrativa risker, som inte behandlas i Cash-avtalen. En säljtenninal med lagrade värdeenheter kan t.ex. sönder eller bli stulen och det kan inte uteslutas att värdeenheter kommer bort, t.ex. i samband med ett åsknedslag, vid överföring via nät för inlösen eller vid behandlingen i inlösarens informationssystem, innan betalkrañen har bokförts på säljföretagets konto.

Villkoret i Cash-avtalen mellan inlösare och säljföretag om att inlösaren ansvarar för förlust som uppkommit till följd av inlösen av korttransaktioner, om försummelse kan läggas inlösaren till last, synes inte ta sikte på nu nämnda fall. Eftersom Cash-systemet förutsätter att inlösen sker med vissa kortare mellanrum och uppgiñema på skuggkonton gör det möjligt att spåra till vilken terminal en betalning har skett kommer de rätta förhållandena att kunna klarläggas inom några veckor. För tiden dessförinnan och för mera anonyma system blir frågan i praktiken mera komplicerad. Säljföretaget kan ha tagit emot betydande belopp i fomi värdeenheter. Transfererbara

av system för sådan typ t.ex. Mondex53, där en användare

e-pengar av en som till och med skall kunna föra över en vårdeenhet till en arman användare som

spenderar den dock inte förekomma och betahringsmottagarna

på nytt, synes torde regelmässigt näringsidkare är anslutna till finansiella institut

vara som inte bara för hanteringen av e-pengar. Partemas mellanhavanden bör vid sådana förhållanden kunna lösas genom avtal, i vart fall på nuvarande preliminära stadium i utvecklingen av e-penningsystemen.

Jag har inte heller, när det gäller betalningar mellan de finansiella instituten för att förmedla transaktioner, funnit skäl för någon närmare genomlysning. De finansiella instituten synes använda samma system för clearing som vid vanliga bokbetalningar. Bakom dessa rutiner ligger att det är enkelt och billigt för de finansiella instituten att avveckla sina mellanhavanden medan transaktioner mellan sådana institut och deras kunder är kostsamma och tidskrävande. Från strukturell synpunkt är det därför viktigt,

58 Se delbetänkandet avsnitt, avsnitt 3.1.3 och bilaga

Civilrättsliga frågor 59

att värdeenhetema i denna typ av system normalt hanteras så att betalaren spenderar sina värdeenheter elektroniskt medan betahiingsmottagaren vänder sig mot sitt finansiella institut och inte mot utgivaren av värdeenheten; jfr dock avsnitt 3.2.2.5 såvitt avser frågan om att kunna växla till kontanter.

2.11.8 Preskription, ränta och dödning

Enligt preskriptionslagen preskriberas en värdeenhet efter tio år. De förkortningar av denna tid som kan behövas av bl.a. säkerhetsskäl kan åstadkommas genom avtal mellan utgivare och betalare respektive utgivare/inlösare och betalningsmottagare; jfr dock 12 § preskriptionslagen.

I Cash-avtalen mellan inlösare och säljställe berörs inte frågan om ränta skall utgå till betalningsmottagaren på utelöpande fordringar i form av värdeenheter. Istället ñnns villkor om att säljföretagen skall betala serviceavgifter till inlösaren. Räntelagen 1975:635 gäller även här om säljföretagets anspråk mot inlösaren är att bedöma som en penningfordran och som framgått av avsnitt 2.1l.5 torde denna reglering innebära att innehavaren av värdeenheten inte får ränta eftersom inlösen avses ske innan föreskriven frist har löpt.

Lagen om dödande av förkommen handling gäller bl.a. för löpande skuldebrev och andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning. Om e-pengar bedöms utgöra sådana handlingar blir lagen alltså tillämplig även på digitala värdeenheter. En sådan tillämpning kan emellertid ifrågasättas med hänsyn till de kontantlilmande rutinerna; jfr undantaget för banksedlar se avsnitt 2.10 och 3.2.2.5.

2.12 Min

bedömning

2.12.l E-pengar en ny rättsfigur

Enligt direktiven skall jag analysera e-pengars rättsliga status och därefter kartlägga vilka civilrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på

e-pengar. Av min genomgång här och i delbetänkandet framgår att vi som ett fungerande e-penningsystem endast har det s.k. Cash-systemet. E-penningsystemen kan ses som finansiella produkter kan delvis olika uppbyggnad. Att

som ges ha Cash-systemet som enda utgångspunkt vid en bedömning systemen för

60 C ivilrättsliga frågor

rättsliga natur kan bli missvisande. Det finns ännu inte tillräckliga e-pengars erfarenheter för att avgöra om systemen kommer att ges en i huvudsak likartad utfomming. Det är således oklart vilken väg utvecklingen kommer att ta. Vid sådana förhållanden kan det ifrågasättas om en viss rättsñgur kan eller ens bör pekas ut som den enda tillämpliga för alla typer av digitala värdeenheter, särskilt som utrymme behövs för de anpassningar som den framtida utvecklingen kan komma att kräva.

Det finns emellertid vissa gemensamma hållpunkter som skiljer e-pengar från bokpengar. Främst att de i större eller mindre grad hanteras

- anonymt, med utgångspunkt från att den som innehar instrumentet kan använda det för betalningar utan att identifieras och utan att transaktionen registreras med anknytning till en individ det sätt som sker vid en bokbetalning, t.ex. med kontokort.

Enligt min mening kan de digitala värdeenhetema beskrivas som en särskild typ av lös egendom som liknar löpande fordringar. Samtidigt finns emellertid likheter med kontanter och lösöre. Att mot denna bakgrund slå fast att ett av dessa regelverk alltid skall tillämpas på alla typer av e-pengar

är inte tillrådligt. I vissa systern där betalningsmottagaren endast kan

använda värdeenheten för inlösen single-loopsystem, blir likheten med skuldebrev slående. Tanken kan också till anvisning, rätts-

en om förhållandet studeras endast utifrån betalningsmottagarens perspektiv. Andra system liknar mera mynt och sedlar; t.ex. Mondex där betalningar kan ske exempelvis från en användare till en annan användare och därifrån till ett säljföretag som i sin tur använder värdeenheten för en betalning multiloopsystem. Med utgångspunkt från att innehavet av objektet ses som avgörande och att värdeenheten måste överlämnas vid en betalning förefaller också de regler som gäller för lösa saker passa.

Min inledningsvis gjorda genomgång visar däremot att reglerna om enkla fordringar inte kan tillämpas på e-penningsystem. Alltför omfattande avsteg genom avtal men i viss mån också genom lagstiñxiing jfr 33 § SkbrL,

skulle då bli nödvändiga.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är svårt att finna en enda rättslig ñgur som skulle omfatta alla typer av digitala värdeenheter. Vid en analys framträder egenskaper som kan härledas från såväl löpande fordringar som kontanter. En analys av de digitala värdeenhetemas rättsliga karaktär för att söka klarlägga om gällande rätt, t.ex. skuldebrevslagen eller

C ivilrättsliga frågor 61

GodtrL, genomgående kan tillämpas på sådana instrument skulle riskera att

få tydliga drag av begreppsjurisprudens59

2.12.2 Behov av lagstiftning

Om behov lagstiftning skall anses föreligga bör reglerna för sådana massav transaktioner det här är fråga vara enkla och klara. Samtidigt skall som om eventuella förslag till civilrättslig reglering enligt mina direktiv så långt som möjligt utgå från gällande regler och i befintlig reglering. I direkpassa tiven uttalas vidare att jag, det bedöms nödvändigt att särreglera eom i något avseende, skall utgå från vedertagna civilrättsliga grundsatser. pengar Oavsett vilket e-penningsystem det gäller bör samma regler bli tillämpliga och träffa vissa särdrag. Lösningar bör sökas utifrån de gemensamma förutsättningar e-penningsystemen dvs. att betalningarna skall som avses ge, kunna genomföras snabbt, enkelt och billigt med motsvarande enkla och lättillgängliga rutiner som vid betalningar med kontanter. Som jag tidigare nämnt reglerna innehavarskuldebrev i allt synes om väsentligt den praktiska hanteringen Med hänsyn till passa av e-pengar. otydligheter i rättsliga natur kan det emellertid inte vara rätt att e-pengars t.ex. föra in bestämmelse att skuldebrevslagens regler för innehavaren om skuldebrev skall tillämpas på Det inte heller med de e-pengar. synes skillnader finns mellan fysiska föremål och digitala värdeenheter som kunna hävdas att värdeenhetema är ett skuldebrev i lagens mening. Dessa regler är skrivna i en helt annan tid och för helt andra objekt. Oftast torde avtalsvillkoren vara utfonnade ett sådant sätt att rättsprincipema för löpande fordringar kan tillämpas analogt. De ger i huvudsak rätt resultat och är, i de delar tvist i praktiken kan tänkas uppkomma som en rörande förenliga med vad som gäller såväl vid betalningar med e-pengar, kontanter vid överlåtelse lösa saker. En analog tillämpning har som av dessutom den fördelen att regel visar sig passa mindre väl för een som tolkningsvis kan konigeras; t.ex. den att s.k. råntvång bryter igenom pengar go.dtroende förvärvares rätt till ett löpande skuldebrev. en En förutsättning för detta resonemang är att de digitala värdeenhetema, vid regeltillämpningen, ses som eller jämställs med bärare av rättigheter, vilka innehas och överlämnas med motsvarande rättsverkningar som vid användningen traditionella instrument. Det är på detta sätt e-penningav systemen fungera och en sund utveckling av dessa rutiner som avses -

69 Jfr avsnitt 2.1 1.4.

62 C ivilrättsliga frågor

marknadens aktörer praktiska och kostnadseffektiva bör stödjas

ser som av rättsordningen.

Enligt min bedömning bör det för närvarande inte införas särskilda civilrättsliga regler för e-pengar efter förebild i skuldebrevslagens regler

om löpande skuldebrev eller i regler som rör saköverlåtelse. De problem för

som närvarande föreligger bedöms väl kunna lösas inom för dessa regler.

ramen En analog tillämpning av gällande rätt är i detta skede att föredra och

ger möjligheter till anpassningar utifrån de enskilda e-penningsystemens uppbyggnad. Erforderliga anpassningar och förtydliganden kan dessutom i många fall ske genom avtal; t.ex. mellan utgivare och användare och mellan säljföretag och inlösare.

Mot detta ställningstagande skulle kunna åberopas att e-penningsystemens otydliga rättsliga karaktär inte kan godtas i förhållande till konsumenter. I delbetänkandet har redan föreslagits viss näringsrättslig reglering som även ger konsumenten visst skydd. Som framgår kapitel 3 tar jag

av också upp denna fråga och föreslår civilrättsliga skyddsregler för konsumenter. Därutöver har, såvitt jag har kunnat finna, inga avgörande problem framträtt på området.

Som ett ytterligare argument för att inte föreslå ett

mera samman-

hängande civilrättsligt regelsystem för e-pengar vill jag slutligen peka på

nödvändigheten av en samlad översyn betalningssystemen kontanter,

av bokbetalningar och e-pengar. I denna översyn där endast utgör

e-pengar en mycket liten del av det samlade betalningssystemet bör det tillskapas

enhetliga och internationellt gångbara civilrättsliga regler.

3¶Särskilt om for

skyddet

konsumenter

3.1¶Arbetet för konsumentskydd på det finansiella

området

Frågor konsumentskydd på det finansiella området har prioriterats såväl

om internationellt som i Sverige, och under senare år har en rad reformer genomförts för att stärka konsumenternas ställning. Som exempel kan nämnas införandet av konsumentkreditlagen 1992:830, skuldsaneringslagen 1994:334, lagen 1994:1512 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och marknadsföringslagen 1995:450. Åtgärder har också vidtagits för att öka konkurrensen inom banksektorn och för att skydda mot fallissemang och kedjeeffekter; se reglerna om ändring i bankrörelselagen om förvaltning förskottsmedel och betalning av ränta kundmedelskonton

av samt föreskrifterna i lagen 1995:1571 om insättningsgaranti.

Frågor om konsumentskydd vid elektroniska betaltjänster har uppmärksammats Betaltjänstutredningen, lagt fram förslag för att bl.a.

av som klargöra ansvarsfördelningen mellan utgivare av kontokort och klmd. Till detta kommer mitt förslag i delbetänkandet till näringsrättslig reglering

en för ett förslag även har betydelse för behovet av civilrättsliga

e-pengar, som konsumentskyddsregler eftersom ett väl fungerande näringsrättsligt skydd begränsar behovet av civilrättslig reglering och vice versa; jfr delbetänkandet avsnitt 4.4.6.

Aktiviteten på området är alltjämt hög. Under hösten 1997 genomfördes

initiativ lnrikesdepartementet, IT-kommissionens IT-rättsliga observa-

av toriurn och Swebizz hearing konsumenträttigheter i infonnationssam-

en om hället. Syftet var bl.a. att en överblick över vilka rättsliga och andra frågor som är viktiga att undersöka närmare för att kunna upprätthålla ett bra konsumentskydd. En rapport från hearingen utkom i januari 1998 det ITrättsliga observatoriets rapport 2/97. Vidare har arbetsgrupp elek-

en om

64 Särskilt om skyddet för konsumenter

tronisk handel under ledning av Kommunikationsdepartementet inlett sitt arbete under 1998 och det finns nu direktiv för en utredning om konsumenträttigheter i IT-samhället dir. 1998:64.

I flera internationella fora, t.ex. EU, OECD och FN, har också arbete bedrivits eller bedrivs rörande konsumentrelaterade frågor. Härvid kan bl.a. nämnas EU-direktiven 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal och 97/5/EG av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betalningar samt kommissionens rekommendation 97/489/EG av den 30 juli 1997 om transaktioner med hjälp elektroniska betalningsmedel med

av tonvikt på förhållandet mellan utgivare och innehavare. Vidare pågår arbete inom ramen för det nordiska samarbetet.

3.2¶E-pengar

Behovet av skydd för konsumenter vid betalningar med e-pengar kan vara svårt att förutse innan användningen av e-pengar har nått sådan spridning och stadga att det visat sig på vilka punkter risker framträder. Detaljer vid hanteringen kan bli avgörande samtidigt som konsumentens ställning vid fel, misstag eller obehöriga förfaranden till betydande del blir beroende de

av finansiella institutens praxis vid reklamationer. Vissa situationer där åtgärder för att skydda konsumenten f°ar särskild betydelse kan dock pekas ut, bl.a. utifrån erfarenheter från andra betaltjänster.

Om tekniska och administrativa säkerhetsåtgärder inte tillräckligt

ger skydd för konsumenterna kan lagstiñning behövas. Avgörande är härvid inte bara vem som får anses bära viss risk utan också har

en vem som bevisbördan för fel, missbruk etc. I de nordiska länderna är det endast Danmark som infört en civilrättslig skyddsreglering omfattar

som e-pengar; betalingskortloven lovbekendtgørelse nr. 811 från den 12 september 1994. Den svenska regleringen i 34 § konsumentkreditlagen 1992:830 är tillämplig endast när det är fråga ett kontokort7° Det finns visserligen ett

om svenskt förslag till bl.a. civilrättslig reglering betaltjänster SOU 1995:69

av men från förslaget endast gäller förhållandet mellan den erbjudit

- som som sig att utföra en betaltjänst och användaren tjänsten undantas för-

av betalda kort 2 kap. 2 § förslaget till lag betaltjänster. Nätpengar nämns

om inte eftersom sådana system knappast aktuella när Betaltjänstutredningen

var avgav sitt betänkande.

70 Jfr SOU 1995:69 269.

Särskilt skyddet för konsumenter 65

3.2.1 Förhållandet mellan betalare och betalningsmottagare

I Sverige torde endast sådana e-penningsystem förekomma där betalningsmottagaren är näringsidkare. Fördelningen risker vid fel eller missbruk

av blir därmed en fråga konsumentskydd, med undantag för betalningar där

om användaren är näringsidkare. Med det synsätt jag har redovisat övergår risken vid betalning med på betalningsmottagaren först

en e-pengar när värdeenheten har överförts till säljarens tekniska hjälpmedel för

t.ex.

utgivarens insolvens, för att värdeenheten kommer bort vid inlösen eller för att transaktionerna vid inlösen försenas. Detta gäller oberoende

av om transaktionerna rör konsumenter eller näringsidkare. Framställningen

begränsas

dock här i huvudsak till förhållandet mellan användare konsumenter

som är

och säljföretag.

l praktiken uppfattas frågan när betalning skall ha skett och

om anses vem som står risken knappast intressant, eftersom lämnas

som en vara ut eller en tjänst utförs endast överföringen värdeenheten har genomförts

om av korrekt. Problem torde emellertid kunna uppkomma i mycket speciella undantagsfall, t.ex. strömmen skulle brytas under transaktion och

om en värdeenheten avregistreras hos betalaren utan att tillföras betalningsmottagarens tekniska hjälpmedel eller mottagaren under åberopande

om av tekniska brister felaktigt skulle bestrida att han har tagit värdeenheten.

emot Vid betalningar via nät kan också fall tänkas där värdeenheten försenas eller kommer bort, vilket betalaren med mitt synsätt står risken för eftersom betalning inte anses ha skett förrän värdeenheten har överförts till betal-

ningsmottagaren. De tekniska säkerhetsåtgärdema brukar visserligen skydda

mot sådana fel men erfarenheten har visat att informationssystemen sällan är helt fria från fel.

Med hänsyn till hur fungera och de begränsade belopp

e-pengar avses det är fråga om finns det dock enligt min mening inte tillräckliga skäl för

en särskild civilrättslig skyddsreglering såvitt förhållandet mellan betalare

avser och betalningsmottagare. Det finns visserligen situationer där det säker-

av hetsskäl eller armars kunde betydelsefullt för användaren få

vara att t.ex. kvitto vid varje transaktion eller ett utdrag från utgivaren de

över transaktioner har genomförts under viss period. Därigenom skulle

som en användaren ges möjlighet att kontrollera att hans inte har

e-pengar använts av obehöriga eller förbrukats till följd tekniska fel. Ett generellt krav på

av kvitto skulle emellertid svårt att förena med de små belopp och krav på

vara snabbhet är knutna till hanteringen jfr 4.2 i den

som av e-pengar; art. nämnda rekommendationen 97/489/EG enligt vilken utgivaren elek-

av ett

Särskilt skyddet för konsumenter 66 om

troniskt betalningsmedel bör möjliggöra för innehavaren att kontrollera de fem genomförda transaktionerna med det utestående värdet som senaste lagrats i betalningsmedlet. Med hänsyn till e-penningsystemens anonyma karaktär torde generella krav på periodiska utdrag över transaktioner med einte heller ställas. De skuggkonton finns i vissa system skulle pengar som ändra karaktär från ett skydd mot manipulationer till ett slags annars kontolilmande noteringar. Behovet skydd for konsumenter bör därmed i av denna del tillgodoses inom för den näringsrättsliga regleringen. ramen

3.2.2 Förhållandet mellan utgivare och användare

3.2.2.1 Vem står risken materiellt

från betalare till betalningsmottagare försenas eller inte

När en överföring

alls genomförs står betalaren risken i förhållande till betalningsmottagaren enligt den redovisade tolkningen gällande rätt. Därvid aktualiseras vilket av utgivaren har gentemot användaren, fråga uppkommer också ansvar en som vid fel eller missbruk har samband med laddning värdeenheter som av eller kort, hårddiskar etc. med digitala värdeenheter går sönder. Såväl fel om och administrativa rutiner medvetet missbruk härav kan förei system som komma, och rättslig prövning kan komma att ta sikte på värdeenheter en eller äkta eller på system och anknytande rutiner.

falska

Utgångspunkten ñån kontantliknande rutiner leder till att en användare normalt inte kan vända sig mot utgivaren när hans digitala värdeenheter har överlåtits någon t.ex. stulit ett kort eller olovligen berett sig tillgång av som till dator med digitala värdeenheter. Konsumenten får bära motsvarande en risker vid förlust plånbok eller ett inbrott i bostad där hushållssom av en en kassan förvaras. Risken överstiger härvid inte värdet på de e-pengar han innehar. En sådan ansvarsfördelning bör enligt min mening kunna godtas

från konsumentsynpunld, så länge förvarade e-pengar begränsas till

även mindre belopp och skyddas så att riskerna för användarna inte blir större än vid kontanter för dagliga inköp m.m.72

en användning av

71 Har värdeenheten överförts till betalningsmottagaren har denne vanligtvis gjort ett godtrosförvärv. Skulle såinte fallet kan användarens rätt brytas i nästa steg då vara utgivaren i god tro löser värdeenheten. 72 Om innehavet värdeenheten inte ansågs legitimera torde sådana krav uppkomma av identifiering och registrering vid betalningar att e-penningsystemets utformning blir mycket lik betalningar via individualiserade konton.

Särskilt skyddet för konsumenter 67 om

När fel har uppkommit i e-penningsystem eller missbruket har skett utan att någon har presenterat äkta värdeenhet kan användaren däremot en vanligtvis göra gällande sina rättigheter utgivaren. Någon skulle mot exempelvis i den mån det är tekniskt möjligt olovligen kunna - framställa och använda falska värdeenheter på kort eller hårddisk eller

olovligen bereda sig tillgång till och manipulera säljföretagets eller

utgivarens tekniska hjälpmedel. Den behörige användaren skulle därefter, vid transaktioner on-line, kunna hindras från göra bruk sina äkta att av värdeenheter eftersom tekniska och administrativa skydd dubbelmot spenderingar aktiveras. Transaktioner off-line med äkta värdeenheter kan istället leda till att användaren i efterhand behöver bemöta anspråk från utgivaren till följd kontrollrutiner sedermera visar värdeenheten av som att har spenderats flera gånger. Betaltjänstutredningen har i slutbetänkandet Betaltjänster SOU 1995:69 föreslagit regler till skydd för konsumenter dels beträffande obehörigt utnyttjande, dels för skador till följd att betaltjänsten inte utförs av i rätt tid och på rätt sätt. Beträffande obehöriga transaktioner via konton är bakgrunden den att det finansiella institut tillhandahåller tjänsten

som den

betaltjänstansvarige i princip har att på risk pröva huruvida den med egen vilken institutet har att skaffa är rätt borgenär eller behörig på dennes att

vägnar förfoga över beloppet. De betaltjånstansvariga friskriver sig

emellertid regelmässigt från delar detta och frågan vilken av ansvar är i omfattning sådana ansvarsbegränsningar kan godtas i konsumentförhållanden. Denna typ av fiiskrivningar blir emellertid knappast aktuell för

digitala

värdeenheter 1 å ena sidan eftersom innehavet äkta värdeenhet legitimerar av en a användaren står redan risken, 2 å andra sidan eftersom friskrivning för fall där utgivaren enligt en allmänna regler står risken knappast kan komma i fråga a vem vill använda ett e-penningsystem där det i villkor anges att utgivarens ansvar utsläcks falska värdeenheter brukats eller om om andra manipulationer eller brister i systemet har möjliggjort obehöriga transaktioner

b skulle sådan fiiskiivning giltig

en anses

73 Som Cash-avtalen utformats torde säljforetagen dock i sin tur ha rätt till ersättning från utgivaren.

68 Särskilt skyddet för konsumenter om

Användaren har alltså i de fall i 2 normalt kvar sin rättighet som avses ovan utgivaren enligt den värdeenhet har förväxlats med ett falskt mot som instrument eller markerats spenderad. Detta gäller även om annars som användaren skulle ha förlorat värdeenheten utan att den spenderats. - Vid sådana förhållanden torde behov knappast föreligga någon materiell av bestämmelse betalningsansvar motsvarande t.ex. 34 § konsumentkreditom

lagen 1992:830; jfr det nämnda förslaget i Betaltjänstutredningens slut-

betänkande. Det kan dock inte uteslutas att utgivare i sina allmänna villkor skulle söka friskriva sig från för förfalskningar och andra brister i eansvar penningsystemets säkerhet, samt begränsa villkoren så att ingen ogiltighetsregel t.ex. 36 § AvtL blir tillämplig. Denna fråga bör uppmärksammas som Konsumentombudsmannen och andra har att tillvarata användarnas av som intressen. Något behov civilrättslig reglering i förevarande fall till skydd av för konsumenter jag dock för närvarande inte föreligga. anser

3.2.2.2 Vem har bevisbördan

Från konsumentskyddssynpunkt uppkommer därmed frågan om vem som har bevisbördan för påståenden förfalskningar eller tekniska fel. I om praktiken torde användaren ofta kunna föra viss bevisning genom att han har kvar den äkta värdeenheten. Har kort, hårddisk etc. gått sönder så att data inte kan läsas bör användaren kunna länma sådana upplysningar att transaktionen ändå blir möjlig att följa I Cash-systemet ger dessutom noteupp. ringar på skuggkonton underlag för att skapa klarhet i vad som har förevarit. Det torde dock bli besvärligt för användaren att föra verkningsfull bevisning dessa noteringar skulle felaktiga eller andra brister skulle ñnnas i om vara utgivarens informationssystem oberoende användaren själv har - av om dokumenterat sina transaktioner. Till detta kommer huruvida bedömningen har bevisbördan skall vara beroende av om talan avser av vem som anses digital värdeenhets äkthet, eller 0 en ett fel i e-penningsystemet. 0

Beträffande skuldebrev och liknande instrument torde det vid ett påstående underskriftsförfalskning borgenären har att styrka att förom vara som bindelsen är äkta medan gäldenären ha bevisbördan för ett påstående synes att handlingen har ändrats; jfr dock NJA 1992 263 där en kontohavare om s. ansågs ha visst mått bevisbörda för att det förelåg förfalskad ett av en kontokortsnota han borde åtminstone göra antagligt att den hade för- -

SOU 1998: 122 Särskilt om skyddet för konsumenter 69

falskats.74 En användare ett e-penningsystem har emellertid ingen av närmare inblick i dessa rutiner, bl.a. hänsyn till inforrnationssäkerheten, av och kan därmed knappast samla och säkra bevisning. Utgivaren har systemet inom sin maktsfar och har kunskaperna och resurserna för att kunna ta fram sådant material. På grund härav torde utgivaren, vid en tvist om fel i e-penningsystemet, ha bevisbördan för att systemet fungerat riktigt; låt att utredningskravet inte kan ställas alltför högt om det inte finns vara specifika omständigheter talar för att ett fel faktiskt föreligger. Detsom samma torde I IT-nriljön gälla vid fötjfalskningar. Den bevisbördefördelnirrg som tillämpas i traditionell miljö vid manipulationer av underskrifter respektive innehåll kan knappast komma i fråga, dels eftersom skyddet för signatur och innehåll ges inom ramen för samma procedur75, dels eftersom bevismaterialet i båda fallen befinner sig inom utgivarens maktsfår. Konsumenten bereds därmed erforderligt skydd redan inom ramen för allmärma regler om bevisbördans placering. Vissa bevisfrâgor bör också kunna undanröjas eller underlättas genom avtal i förening med praktiska förenklar hanteringen. Som arrangemang som exempel kan nämnas att låta konsumenten sina digitala värdeenheter inlösta genast, efter att ha undertecknat en förbindelse motsvarande den som har beskrivits i avsnitt l 1 .5. Därmed kan konsumenten vanligtvis snabbt få tillgång till sina medel även om omständigheter föreligger som behöver undersökas närmare. Samtidigt ges visst skydd för det finansiella institutet. Det kan emellertid inte heller i denna del uteslutas att utgivare söker flytta över bevisbördan på användarna i sina allmänna villkor. Liksom när det gäller står risken materiellt bör ovarmänmda bevisfrågor uppvem som märksammas av företrädare för användarnas intressen. Någon civilrättslig reglering till skydd för konsumenter i den mån villkoret inte redan träffas av en ogiltighetsregel bör dock för närvarande inte införas. -

74 Walin, Lagen skuldebrev, 2 148 109 och 151 not 113. om u., not 75 Motsatt torde leda till svårtillgängliga tekniska beskrivningar och kompsynsätt licerade gränsdragningar mellan olika rutiner för kryptografiskt skydd. 76 Jfr 7 2 i Europeiska kommissionens rekommendation 97/489/EG den art. e av 30 juli 1997 om transaktioner med hjälp av elektroniska betalningsmedel med tonvikt förhållandet mellan utgivare och innehavare, enligt vilken utgivaren såvitt avser e-pengar bör ha bevisbördan när det gäller att visa att en transaktion inte har påverkats av ett tekniskt avbrott eller annat fel.

70 Särskilt om skyddet för konsumenter

3 Skadestånd

Därmed återstår den situationen när en brist i e-penningsystemets informationssäkerhet har möjliggjort en obehörig transaktion med en äkta värdeenhet, så att ett godtrosförvärv har ägt rum. Användarens anspråk på utgivaren på grund värdeenheten synes därmed ha utsläckts; jfr beträf-

av fande skuldebrev förfalskning i och för sig bör kunna åberopas även

att en om en utställare genom egen oförsiktighet har möjliggjort förfalskningen.77 Frågan blir då i vilken omfattning sådana brister bör ge användaren rätt till skadestånd.

En skada kan dessutom uppkomma trots att användaren, enligt vad som anförts ovan, har kvar sitt anspråk på utgivaren på grund av den digitala värdeenheten, t.ex. om användaren till följd av tekniska fel eller felaktiga administrativa rutiner förhindras att använda sina värdeenheter under viss tid. Frågan är då vilket ansvar som bör vila på utgivaren och för vilka skador användaren bör kunna få ersättning för t.ex. ränteförluster på kapital-

beloppet, kostnader för att utföra betalningen på annat sätt eller utebliven vinst

Betaltjänstutredningen har föreslagit särskilda regler, med ett skärpt

ansvar för den som är ansvarig för betaltjänsten, vid felaktiga eller uteblivna transaktioner och vid obehörigt utnyttjade av ett konto. Reglerna som tar sikte på transaktioner med individualiserade konton är dock inte anpassade för e-penningsystem. Enligt min bedömning torde riskerna för att

en obehörig använder äkta värdeenheter till följd av brister i e-penningsystemens säkerhet vara små, så länge användarna har kvar kontrollen över sina aktiva kort, bärbara datorer och andra tekniska hjälpmedel för att hantera värdeenheter. Möjligen kan t.ex. bugg tänkas filmas i någon

en programvara så att sådan åtkomst blir möjlig, men det framstår inte

som troligt att sådana brister skulle förekomma annat än i mycket speciella undantagsfall. Till detta kommer de små belopp som hanteras med e-pengar och det preliminära stadium vilket utvecklingen av e-pengar alltjämt befmner sig. Något förslag till skärpt skadeståndsansvar för utgivare

av epengar bör därför inte läggas fram. Istället får allmänna regler om skadestånd tillämpas även på e-pengar.

77 Walin, 148.

a.a.,

Särskilt om skyddet för konsumenter 71

3.2.2.4¶Informationsskyldighet och ensidiga avtalsändringar

Behovet skydd för konsumenter omfattar också frågor om användarav vänlighet. Betaltjänstema behöver kunna användas av flertalet. Därför bör funktionerna enkla och väl doktunenterade. För vanliga användare är vara det viktigt att det finns tydlig infonnation om avtalsvillkor och om hur tjänsterna används och följderna härav. En fråga som har nära samband med detta behov tydlig information är sådana ändringar av villkor som den ena av parten enligt överenskommelse kunna genomföra ensidigt i ett senare avses skede. Det kan gälla t.ex. ändrade avgifter eller säkerhetsarrangemang, frågor behöver hanteras rationellt vid sådan masshantering som det här som är fråga om. Betaltjänstutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit en lag om betaltjänster där bl.a. följande civilrättsliga bestämmelse upptagits om informationsskyldighet och ensidiga villkorsändringar i förhållandet mellan den år ansvarig för betaltjänst och kimden SOU 1995:69 s. 45 f.. som en

2 kap. Informationsskyldighet 3 § Innan ett avtal om betaltjänst sluts, skall betaltjänstkunden skriñlig information om avtalsvillkoren. Därvid skall särskilt framgå namnet den betaltjänstansvarige, vilket sätt betaltjänsten kan användas, vad gäller beträffande kontoutdrag och bekräñelser gesom nomförda transaktioner, vilka avgifter och räntekostnader som är förenade med betaltjänsten, inom vilken tid betalningar utförs eller kontot debiteras och hur ränta beräknas, om kunden kan återkalla en transaktion och kostnaden för detta, vad som åvilar kunden när han förlorat kontrollen över sitt kontokort, sin personliga kod eller annat legitimationsmedel som hör till kontot och vilket ansvar kunden kan drabbas av i sådana fall, samt den betaltjänstansvariges ansvar för betaltjänsten. Om betaltjänsten skall utföras utan föregående kontoavtal, skall informationen avse vad som sägs i första stycket 6 och 4 § Vid marknadsföring och annan information skall den betaltjänstansvarige tydligt ange kostnaderna för betaltjänsten och vad som i övrigt är väsentligt för utnyttjandet av tjänsten. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen eller Konsumentverket får meddela närmare föreskrifter om hur informationsskyldigheten enligt första stycket skall fullgöras.

72 Särskilt om skyddet för konsumenter

Ensidiga avtalsändringar 5 § Om den betaltjänstansvarige i enlighet med förbehåll i avtalet ensidigt ändrar ett betaltjänstavtal, har kunden alltid rätt att omedelbart frånträda detta. Kunden har då också rätt att återfå erlagda avgifter som belöper tiden efter frånträdandet.

Rätten att frånträda avtalet enligt första stycket gäller inte

om kontohavaren efter underrättelsen genom fortsatt användning av betaltjänsten eller liknande sätt får ansesha godtagit ändringen. 6 § Innan ett avtalsvillkor ändras enligt 5 § första stycket skall betaltjänstkunden skriñlig information om detta. Kunden skall också erinras om rätten att frånträda avtalet.

Informationen skall lämnas senast en månad innan ändringen skall börja att gälla.

Följder av bristande information 7 § Har skriftlig information enligt 3 eller 6 § inte lämnats om ett avtalsvillkor, gäller inte villkoret mot betaltjänstkunden, om det är till nackdel för honom. Vid bedömning av om ett avtalsvillkor är till nackdel för kunden skall en jämförelse göras med vad som skulle gälla om villkoret inte tillämpas. 8 § Om informationsskyldigheten enligt 4 § inte fullgörs, skall detta anses strida mot vad som föreskrivs i 3 § marknadsföringslagen 1975:1418. För sådana fall gäller vad som i övrigt sägs i marknadsforingslagen.

Dessa frågor behandlas också i den nämnda rekommendation 97/489/EG

om transaktioner med hjälp elektroniska betalningsmedel med tonvikt på

av förhållandet mellan utgivare och innehavare, där minimikrav fastställs på den infonnation som bör beträffande transaktioner med elektroniska betal-

ges ningsmedel. Beträffande bl.a. produkter för återuppladdningsbara

e-pengar rekommenderas följande.

Artikel 3 Minimikrav den information som skall ingå i bestämmelserna och villkoren för det elektroniska betalningsmedlets utgivande och användande

I och med avtalets undertecknande eller i vart fall i god tid innan ett elektroniskt betalningsmedel överlämnas bör utgivaren meddela innehavaren de avtalsbestämmelser och -villkor nedan kallat "villkoren" som gäller för det elektroniska betalningsmedlets utgivande och användande. Villkoren indikerar vilken lag som gäller i kontraktet.

Villkoren bör finnas i skriftlig form, om så är lämpligt elektroniskt, ett enkelt, begripligt språk och i lättförståelig form, och de bör åtminstone finnas tillgängliga det officiella språket i den medlemsstat i vilken det elektroniska betalningsmedlet erbjuds.

SOU 1998: 122 Särskilt om skyddet för konsumenter 73

Villkoren bör omfatta minst följande:

a En beskrivning av det elektroniska betalningsmedlet, vilket vid behov inbegriper tekniska krav det kommunikationsmedel som godkänts för att brukas av användaren, och en beskrivning av hur detta får användas, i förekommande fall med uppgift om gällande beloppsgränser.

b En beskrivning av innehavarens och utgivarens respektive skyldigheter och ansvar. Dessa inbegriper beskrivning de

en av åtgärder som innehavaren skäligen måste vidta för att skydda det elektroniska betalningsmedlet och de uppgifter som möjliggör dess användning såsom personlig sifferkod eller annat slags kod.

c Där så är tillämpligt den normala period inom vilken innehavarens konto debiteras eller krediteras, inklusive valideringsdatum, eller om innehavaren inte har något konto hos utgivaren den

- normala period inom vilken innehavaren faktureras.

d Alla slags avgifter som skall betalas av innehavaren. Detta bör vid behov särskilt inbegripa uppgiñer om följande avgifter:

Beloppet för eventuella årsavgiñer,

Alla kostnader och avgiñer som innehavaren skall betala till ut-

givaren för särskilda transaktioner.

Eventuella räntesatser, inklusive tillvägagångssätt för dess be-

räkning, som kan komma att tillämpas.

e Den tid inom vilken innehavaren kan överklaga en viss transaktion, och uppgift om vilka förfaranden för gottgörelse och reklamation det finns och hur innehavaren får tillgång till dem.

Om det elektroniska betalningsmedlet kan användas för transaktioner utomlands utanför landet för utgivningen/uppkopplingen bör dessutom följande uppgiñer lämnas till innehavaren:

a Uppgifter om summan av alla kostnader och avgifter be-

som räknas for transaktioner i utländsk valuta, inbegripet räntesatser när så är lämpligt.

b Den referensväxelkurs som används vid transaktioner i utländsk valuta, inbegripet det relevanta datumet för kursens fastställande.

Artikel 4 Utgivarens skyldigheter

Utgivaren får ändra villkoren förutsatt att ändringen tillkännages personligen så lång tid i förväg att innehavaren kan säga upp avtalet om han eller hon så önskar. Om innehavaren inte säger avtalet

upp inom en fastställd tid, som bör vara minst en månad, skall denne

anses ha godkänt villkoren.

Bestämmelsen i första stycket tillämpas dock inte en ändring av den gällande räntesatsen, även den är betydande, utan denna skall

om bli verksam den dag som anges vid offentliggörandet av ändringen. Om så är fallet, och utan att utesluta innehavarens rätt att dra sig tillbaka från kontraktet, bör utfárdaren informera innehavaren personligen därom snart som möjligt.

74 Särskilt om skyddet för konsumenter

Betaltjänstutredningens förslag motsvarar i allt väsentligt denna rekommendation. Det nära sambandet mellan betaltjänster baserade på individualiserade konton respektive e-pengar kan också belysas med det faktum att de aktuella bestämmelserna i Betaltjänstutredningens förslag som inte är

tillämpliga på gäller vid laddning digitala värdeenheter från

e-pengar - av konton. Denna fråga har också uppmärksammats i den nämnda rekommendationen 97/489/EG, där det framgår att den skall tillämpas i dess helhet, då produkten för elektroniska pengar används för att kreditera eller debitera ñärrtillgâng till innehavarens konto art. l 2 andra

genom

meningen. Betaltjänstutredningen tar upp frågor om informationsskyldighet

även i anknytning till ensidiga villkorsändringar. De regler som utredningen har föreslagits för sådana ändringar är förenliga också med det behov av skydd för konsumenter e-pengar kan antas föra med sig. Jag föreslår

som därför att Betaltjänstutredningens förslag om informationsskyldighet, följder

bristande information och ensidiga villkorsändringar vidgas till att omfatta av e-pengar.

En sådan reglering bör kunna formen av en hänvisning till Betal-

ges tjänstutredningens förslag. Vissa dessa bestämmelser visserligen

av passar inte för t.ex. dem om kontoutdrag och beräkning av ränta. Gränsen

e-pengar; är emellertid i praktiken inte alltid skarp. Som exempel kan nämnas att såväl laddning betalning med e-pengar behandlas i samma Cash-avtal. För

som att möjliggöra en tillämpning på olika typer av e-penningsystem och kombinationer med bokbetalningar föreslår jag att det föreskrivs att de aktuella bestämmelserna i Betaltjänstutredningens förslag skall gälla i tillämpliga delar för En sådan regel bör kunna placeras i den lag om elek-

e-pengar. troniska pengar som jag har föreslagit i delbetänkandet och ges följande

lydelse.

Bestämmelserna i 2 kap. 3-8 lagen 199X.XX om betaltjänster gäller i tillämpliga delar för elektroniska pengar.

3.2.2.5¶Växling/återbetalning, preskription, dödning och

spärranmälan

Ett område där Cash-avtalen har visat att konsumenterna är i behov av ett bättre skydd än allmänna regler ger, är rätten för användare att omvandla de

digitala värdeenhetema till lagliga betalningsmedel, istället för att spendera

dem. Som exempel kan nämnas en konsument som skaffat e-pengar för sin hushållskassa och sedan upptäcker, dels att en vara eller en tjänst som han har omedelbart behov av inte tillhandahålls mot betalning med e-pengar, dels

SOU 1998: 122 Särskilt skyddet för konsumenter 75

att hans medel i övrigt inte räcker. Rutinema när användaren vill omvandla Cash till kontanter har villkorats så att denne kan åtgärden utförd först efter att ha sagt upp avtalet och återlänmat kortet, och då insättning

genom på konto, medan laddning snabbt och enkelt kan utföras direkt från

m.m. terminaler.

Det är betydelsefullt för konsumenterna att medel för dagliga inköp är lätt tillgängliga och möjliga att omvandla till lagliga betalningsmedel. Jag föreslår därför en bestämmelse att digitala värdeenheter inom rimlig tid

skall kunna lösas mot lagliga betalningsmedel. Utbetalningen bör normalt

ske genast, t.ex. när användaren besöker utställarens kontor. Det kan emellertid, till följd tekniska fel eller tecken på missbruk, behöva vidtas

av vissa åtgärder innan utbetalning sker. Jag föreslår därför att användaren utan oskäligt dröjsmål skall kunna lösa sina värdeenheter. Bestämmelsen bör kunna placeras i den nämnda skissen till lag elektroniska

en om pengar och ges följande lydelse.

En användare har rätt att utan oskäligt dröjsmål lösa sina digitala värdeenheter hos utgivaren.

En liknande fråga är vilka anspråk användaren har på utställaren när giltighetstiden för kortet och den tid som värdeenheten kan användas har löpt ut. Sådana i Cash-villkoren angivna gränser kan, knappast tolkas så att den digitala värdeenheten därefter skulle preskriberas. Preskriptionstiden

för en värdeenhet, när en fordran föreligger, blir därmed tio år enligt preskriptionslagen. De förkortningar av denna tid som kan behövas bl.a. säker-

av hetsskäl kan åstadkommas avtal mellan utgivare och betalare

genom respektive utgivare/inlösare och betalningsmottagare; jfr 12 § lag.

samma

Lagen om dödande av förkommen handling gäller för bl.a. löpande skuldebrev och andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning. Som framgått av avsnitt 2.12 kan de digitala värdeenhetema beskrivas som en särskild typ lös egendom liknar löpande fordringar,

av som samtidigt som likheter finns med kontanter och lösöre. Det torde emellertid, med de skillnader finns mellan fysiska föremål och digitala värde-

som enheter, knappast kunna hävdas att värdeenhetema är sådan handling

en som avses i lagen om dödande av förkommen handling. Lagen inte

synes heller kunna tillämpas analogt på De praktiska rutinerna med

e-pengar. kungörande, beskrivning handlingar etc. är svåra förena med IT-

av att baserade ersättare för de traditionella instrumenten. Vidare kan dessa

rutiner

knappast fungera för den smidiga masshantering syftar till. En

som e-pengar betydelsefull funktion i kontobaserad miljö, saknar motsvarighet vid

som

76 Särskilt skyddet för konsumenter SOU 1998: 122

om användning av e-pengar, är möjligheten att göra en spärranmälan när användaren förlorat kontrollen över ett kort eller en personlig kod för kontobaserade transaktioner. Eftersom betalningar med digitala värdeenheter

ske eller mindre anonymt kan sådana funktioner knappast införas avses mer för e-pengar; jfr undantaget för banksedlar i l § andra stycket lagen om dödande av förkommen handling.

4¶Vissa och

straffrättsliga

processrättsliga frågor

4.1 Förfalskningar av e-pengar, m.m.

I traditionell miljö motsvaras e-pengar av mynt och sedlar. Dessa skyddas

bestämmelserna i 14 kap. 6 och 9 brottsbalken om penninggenom förfalskning och brukande av något förfalskat. Någon närmare beskrivning

penningsedel eller mynt har inte ansetts erforderlig i lagtexten. Det av fordras endast att sådana betalningsinstrument skall vara gällande som allmänt använt betalningsmedel. Detta innebära att t.ex. ett mynt som inte längre är lagligt betalningsmedel ändå omfattas skyddet mot förfalskning

det på någon ort faktiskt fortfarande allmänt används som betalom ningsmedel. En tillämpning av 14 kap. 6 och 9 brottsbalken på epengar synes alltså inte vara utesluten redan på den grunden att värdeenhetema inte utgör lagliga betalningsmedel.

Som framgått delbetänkandet 59; jfr s. 30 ff. firms dock en klar

av skillnad mellan respektive mynt och sedlar. De traditionella instru-

e-pengar menten är unika fysiska föremål orginalexemplar medan de digitala

- värdeenhetema endast representeras av data; dvs. av ett för en viss värdeenhet unikt mönster signaler, ett originalinnehåll. Det är självklart i

av pappersmiljön att text i sedel eller urkund är stationärt knuten till

m.m. en en en unik bärare. En principiell utgångspunkt är härvid att urktmdsförfalskning fullbordas redan när objektet produceras och att kopia av en handling inte

en är en urkund i brottsbalkens mening. Straffansvar med avseende på en manipulerad kopia inträder först när den sanningslöst utges för att vara en riktig kopia av en urkund se 15 kap. 12 § brottsbalken. På samma sätt fullbordas penningförfalskning redan genom själva förfalskningsåtgärden.

78 Jfr den definition jag har föreslagit där endast värdeenheter

av e-pengar som som

används som allmänna betalningsinstrument innefattas delbetänkandet 55 if. 79 Madeleine Leijonhufvud mfl., Brottsbalken 14:66.

78 Vissa strajjfrättsliga och processrättsliga frågor SOU 1998: 122

Härvid krävs att objektet i fråga sitt yttre skick skall ha sådan grad

om en av likhet med det äkta bevismedlet att det är ägnat att vilseleda. Åtal för

penningförfalskning bestående i tillverkning avbilder med kopiator har

av därför ofta ogillats; jfr bestämmelsen i 14 kap. 10 § brottsbalken olaga

spridande av efterbildning.

Vid prövningen ett mynt eller sedel är äkta torde det

av om en vara

avgörande om det fysiska exemplaret sak härrör från någon är

som som behörig att framställa myntet eller sedeln.8° På sätt betraktas

samma handlingar och märken enligt 14 kap. 1 och 7 brottsbalken oäkta

som om de inte som sak härrör från den framstår utställare. En ovidimerad

som som avskriñ/kopia anses däremot inte vara urkimd i brottsbalkens mening

en eftersom den har framställts någon mångfaldigat originalhandlingen,

av som utan att det framgår denne är.81 Frågan är då hur dessa bestämmelser

vem bör tolkas på IT-området där infonnationsbehandlingen bygger på kopiering av data, t.ex. digitala värdeenheter till och från olika kort,

av terminaler, hårddiskar och arbetsminnen och vid överföringar via nät etc. Varje digitalt exemplar har samma kvalitet och det går inte att utan särskilda åtgärder som normalt inte förekommer skilja ett visst exemplar det

- - av digitala mönster som representerar värdeenhet från ett annat exemplar.

Sådana rutiner där traditionella handlingar i egenskap fysiskt exemplar

av fyller funktionen att bära ett visst värde eller någon rättighet

annan som anses tillkomma den innehar handlingen t.ex. ett löpande skuldebrev

som eller ett negotiabelt transportdokument har därför i IT-miljön med

- ersatts registreringar i centrala register.

Datastraffrättsutredningen har i betänkandet Information och den

nya lnfonnationsTeknologin straff- och processrättsliga frågor SOU

- 1992:110 föreslagit att brotten mot urkrmder skall IT-anpassas så att prövningen av om ett digitalt dokument är äkta skulle ta sin utgångspunkt från om innehållet, istället för saken, härrör från den framstår

som som utställare. Tanken då att koppling till viss unik sak,

var en en ett

originalexemplar, knappast var möjlig i IT-nriljön och att de datoriserade

rutinerna är utfonnade så att det blir för användaren i det

närmaste

80 Leijonhufvud, Utgångspunkten

a.a., 14:17. för förfalskningsbrotten är alltså i

princip inte objektens storlek sammansättning etc.; angående mynt, se dock vad

som sägs om vikt och metallhalt a.a., 14:66. 81

Jfr dock angående sådan ljärrkopiering som vanliga telefaxmeddelanden, Leijonhufvud, a.a., 14:19.

82 sou 1992:110 kap.

SOU 1998: 122 Vissa straffrättsliga och processrättsliga frågor 79

betydelselöst vilket exemplar brukas, bara innehållet är omanipulerat33 som Beträffande mynt och sedlar, bevismärken, värdemärken och kontrollmärken lades emellertid inte något sådant förslag fram. För bevismärkena angavs uttryckligen att utredningen inte då kunde finna att det egentligen existerade några skyddsvärda digitala bevismärken medan det för mynt och sedlar samt värde- och kontrollmärken att det inte krävdes någon anpassning till angavs lT-miljön.34 För det fall att sådana tillämpningar skulle komma att införas förordade utredningen att texten skulle utformas så fullständigt att de föreslagna strañbestämmelsema för dokument blev tillämpliga; märken skiljer sig från handlingar att de inte förmedlar ett genom föreställningsinnehåll genom ett fullständigt återgivande utan genom enstaka bokstäver eller siffror i förening med själva märkets utstyrsel35 Utvecklingen har visat att såväl e-pengar som digitala motsvarigheter till nu bevis- och värdemärken används och att tekniska och administrativa skydd mot dubbelspenderingar och liknande missbruk delvis har undanröjt de hinder datas karaktär rest mot att tillskapa digitala bärare av rättigheter. som En möjlighet att bereda straffrättsligt skydd för e-pengar kan härvid vara att tolka gällande bestämmelser extensivt; jfr t.ex. NJA 1987 B 8 där en manipulation med ett magnetband hos VPC bedömts utgöra urktmdsförfalskning data dock knutna till ett visst med nummer utpekat magnetvar band och NJA 1991 s. 739 där ett stämpelkort för uppbörd av kilometerskatt ansetts utgöra urkund, trots svårigheten att vid sådana en maskinella rutiner peka ut en utställare. Enligt min mening kan det dock ifrågasättas dels sådana mönster av digitala signaler som representerar eom med vedertagna tolkningsmetoder går att inordna under begreppen pengar penningsedel och mynt i 14 kap. 6 § brottsbalken jfr 1 kap. l § brottsbalken dels kravet på originalkvalitet kan tillgodoses så att en -- om äkthetsprövning kan ske. Datastraffrättsutredningens förslag övervägs för närvarande inom justitiedepartementet De bedömningar som därvid kan komma att göras beträffande urkunder torde bli avgörande även för hur ett straffrättsligt skydd för e-pengar och elektroniska värdemärken bör utformas. Till detta kommer att utvecklingen på området för digitala värdeenheter nu är synnerligen snabb.

83 sou 1992:110 76 och 291 s. 84 sou 1992:110 272, 312 och 591. s. 85 sou 1992:110 599. s. 86 Regeringens skrivelse 1997/98: 19 avsnitt 4.1.l0.

80 Vissa strajfrättsliga och processrättsliga frågor

Jag lägger därför inte fram något förslag till reglering förfalskningar

av och liknande missbruk av digitala värdeenheter.

I övrigt torde redan gjorda IT-anpassningar i allt väsentligt kunna tillgodose behovet av straffrättsligt skydd; se t.ex. 4 kap. 9 9 kap. 1 §

c andra stycket och 10 kap. 5 § brottsbalken. De regler har förts i

som bestämmelsen om häleri med sikte på penningtvätt, 9 kap. 6 § första stycket 3 och 4 brottsbalken, synes också omfatta sådan egendom jfr

som e-pengar; de ändringar har föreslagits i den nedan berörda lagrådsremissen den 3

som september 1998 om ändringar i lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt, m.m. avsnitt 4.3.2.

Straffprocessuella tvångsmedel m.m.

Motsvarande frågor uppkommer när åtgärder skall vidtas med anledning

av en misstanke om brott. Genom beslut domstol, åklagare eller polis kan

av brottsutredande myndigheter befogenhet att vidta åtgärder normalt

ges som inte är tillåtna. I anknytning till e-pengar är det främst bestämmelserna

om husrannsakan, beslag och hemlig teleövervakning är intresse. Dessa

som av regler kännetecknas av känsliga gränsdragningar mellan den enskildes frioch rättigheter respektive samhällets intresse att beivra brott.

Redan av mina direktiv framgår att det kan ifrågasättas hur vid t.ex.

man beslag och husrannsakan skall hantera elektroniska Frågan är

pengar. av generell och principiell natur och enligt min mening bör någon särreglering för e-pengar inte komma i fråga. Jag har därför begränsat framställningen till

en beskrivning av vissa behov av ställningstaganden på området.

Frågan om Straffprocessuella tvångsmedel och IT är inte Den har

ny. behandlats bl.a. inom Europarådet där rekommendation utarbetats37, och

en för närvarande pågår arbete83 syñar till att skapa konvention rörande

som en internationellt samarbete i sådana frågor. På detta område bedrivs vidare arbete inom bl.a. Europeiska Unionen. I Sverige har frågan tagits

upp av Datastraffrättsutredningen i det nämnda betänkandet SOU 1992:110, Polisrättsutredningen i slutbetänkandet Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. rättegångsbalken samt polislagen SOU 1995:47 och justitiedepartementet har tillkallat en utredare Ju 1997:A för att under tiden november 1996 till och

87 Recommendation No. R 95 13 Problems

of criminal procedural law connected

with information technology. 88 Committee of Experts Crime Cyberspace PC-CY.

SOU 1998: 122 Vissa strajfrättsliga och processrättsliga frågor 81

med juni 1998 utarbeta underlag för departementets fortsatta beredning

av frågor rörande ny informationstekniks betydelse för straffrätten och straffprocessrätten. Vidare har Buggrringsutredningen i betänkandet Om buggning

och andra hemliga tvångsmedel SOU 1998:46 lagt fram vissa förslag av

intresse för e-pengar. Materialet är omfattande och rättsläget oklart till följd av svårigheter att tolka och tillämpa regler befogenheter och i

om gränser en miljö där sedvanliga indelningar i olika medier, platser och förvar bryts igenom.

I traditionell miljö avser husrannsakan och beslag intrång i fysiska utrymmen och förvar, vanligtvis för att kunna ta fysiska föremål och

skriftliga handlingar i beslag skäligen kan antas ha betydelse för

som en brottsutredning. När husrarmsakan sker i lokal där det finns dator

en en som

innehåller data betydelse från bevissynpunkt frågan i av ses praktiken som

enkel. Antingen beslagtas datorn, hårddisken etc. eller också låter den

som verkställer åtgärden framställa kopia aktuella data.

en av Rikspolisstyrel-

sen har utvecklat tekniska hjälpmedel för att spegla hårddiskar. Det kan därför i de allra flesta fall antas bli fråga "kopiering, bortser

om om man från data sådan karaktär att det inte bör lämnas kvar något

av exemplar

hos den där åtgärden vidtas.

Redan för sådana tämligen okomplicerade fall finns emellertid olika meningar om hur gällande rätt skall tolkas och vilka författningsändringar som en anpassning till IT bör föranleda. Det t.ex. tveksamt

anses om begreppen skriftligt handling och föremål innefattar digitala data och i praxis har olika bedömningar gjorts huruvida reglerna edition,

av om husrannsakan och beslag kan tillämpas när det är fråga inhämta

om att uppgifter om telemeddelanden bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1997/98 47 ff.

se s.

och SOU 1998:46 s. 469.

Datastraffrättsutredningen har beträffande objektet för ett beslag anfört

att utgångspunkten på IT-området bör data, dvs. den digitala

vara representationen av uppgifterna, och att data bör kunna i beslag såväl

tas genom kopiering som genom att den bärare på vilken data påträffas tas omhand se förslagen i SOU 1992:110 beträffande 27 kap. 1 § andra stycket och 38 kap. l § tredje stycket rättegångsbalken 370 ff., 386 och

samt s. 627. Förslaget har tillkommit under inflytande arbetet med den närrmda

av europarådsrekommendationen innehåller bl.a. följande: Criminal

som procedural laws should perrnit investigating authorities search

to computer

Som exempel kan nämnas att det uppenbarligen inte bör lämnas kvar något

exemplar av data som representerar en olovligen åtkommen digital värdeenhet.

and seize data under similar conditions under traditional powers systems as of search and seizure. art. 2. Where automatically processed data --equivalent traditional document, provisions in the criminal

functionally to a

procedural law relating to search and seizure of documents should apply

equally to it art 4.

Enligt Polisrättsutredningen bör ett beslag dock endast kunna avse materiella föremål, datorer och disketter. Om polisen tillgodogör sig t.ex. information från datom, att kopiera data bör det enligt Polist.ex. genom rättsutredningen, såsom när polisen läser vanlig urkrmd, inte ses som en en användning tvångsmedel. Som skäl anförs särskilt att syftet med reglerna av beslag är att polisen rättslig befogenhet att beröva en person om ge besittningen till ett föremål medan data inte skulle vara något man kan ha besittning till och följaktligen inte heller skulle kunna länmas tillbaka. Bestämmelserna havande beslag skulle därför sakna mening för om av sådana objekt. Gemensamma regler borde istället enligt Polisrättsutredningen införas för inhämtande information i allmänhet och om förbud mot av inhämta viss integritetskänslig information, oavsett om det är fråga om att information i traditionell handling eller t.ex. datalagrad information se en SOU 1995:47 177 och 188 f.. Därmed skulle enligt Polisrättss. s. utredningen bättre integritetsskydd än vad följer av nuvarande ett ges som bestämmelser beslagsförbud Några förslag till sådana regler om m.m. lämnades dock inte eftersom det inte ingick i utredningens uppdrag att föreslå så omfattande ändringar av det stralfprocessuella systemet. Polisrättsutredningens huvudargument, att besittning till digitala data inte kan föreligga och data inte kan återlämnas, bör härvid jämföras med hur att de digitala värdeenhetema fungerar den innehar värdeenheten kan - som förfoga över betalkraften samt med min genomgång av hur värde- enhetema kan förenas med bl.a. civilrättsliga och exekutionsrättsliga regler

där besittning utgör rättsfaktum. Polisrättsutredningens synsätt att kopiering av data inte bör anses -beslag torde vidare innebära att sådant inhämtande information utgöra av --

inte kan överklagas jfr NJA 1977 573. Datastraffrättsutredningens syn

s. på data medför däremot rätt till överprövning SOU 1992:110 s. 37 l och en 385 f., något också krävs enligt den nänmda europarådsrekommendasom tionen. "The legal remedies that provided for in general against search are and seizure should be equally applicable case of search in computer systems and of seizure of data therein art. 2. case

SOU 1998: 122 Vissa strafrättsliga och processrättsliga frågor 83

En annan fråga är om husrarmsakan eller andra liknande åtgärder bör få vidtas via nät eller den verkställer åtgärden alltid måste inställa sig

om som där den bärare finns på vilken aktuella data förvaras. Härvid bör noteras att sådana finansiella system där hanteras vanligtvis utgörs många

e-pengar av datorer som har knutits via nät och att det kan svårt fram

samman vara att ta uppgifter värdeenhet åtgärden sikte på fysiskt förvaras.

om var en som tar Systemet kan dessutom uppbyggt så att för transaktioner

vara programvaran med e-pengar lagras i dator och värdeenhetema i andra datorer, vilka

en kanske finns i andra lokaler än datorn med s.k. distribuerade

programvaran; system.9° Åtgärden kan därvid bli synnerligen komplicerad eller

rent av omöjlig att genomföra husrannsakan och beslag endast får ske på den

om plats där data fysiskt förvaras. En verkställighet via nät väcker istället frågor om var gränsen för sådana åtgärder bör dras och vilka skydd behövs för

som den enskilde.

Datastraffrättsutredningen har föreslagit att husrarmsakan skall få ske via

nät, om särskilda skäl föreligger, att det bör förhindras reglerna

men att om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning därvid kringgås SOU 1992:110, förslagen i 28 kap. l § tredje stycket och 27 kap. 3 a-3

a c rättegångsbalken samt s. 608 och 620 f.. Den nänmda europarådsrekommendationen innehåller i denna del bl.a. följande art. 3. During the execution of a search, investigating authorities should have the

power, subject to appropriate safeguards, to extend the search other

to computer systems within their jurisdiction which connected by of network

are means a and to seize the data therein, provided that immediate action required. Det ovan nämnda arbetet vid Europarådet rör bl.a. frågor husrannsakan

om via nät i främmande land, något i brist på medgivande torde

som vara att bedöma ett intrång i det främmande rikets suveränitet.

som

Buggningsutredningen har föreslagit bl.a. sådana ändringar i rättegångsbalken att reglerna hemlig teleavlyssning skall samtliga telemed-

om avse delanden som finns hos teleoperatör och att reglerna hemlig teleöver-

en om vakning skall omfatta inte bara fortlöpande insamling uppgifter utan även

av inhämtande redan tillgängliga uppgifter. Förslaget innebär också vissa

av att regler i sekretess- och telelagen tillgång till sådana uppgifter skall

som ger upphävas samt att förbud skall införas editionsföreläggande eller hus-

mot rannsakan i förening med beslag för att ñam uppgifter finns

samma som

90 Distribuerad databehandling är enligt standardiserad definition databehandling

där förutom funktioner for inmatning och utmatning även några eller alla funk-

tioner för bearbetning, lagring och styrning är utspridda bland databehandlings-

stationema.

lagrade hos teleoperatör. Buggningsutredningen har också föreslagit en en utvidgning hemlig teleövervalming är intresse på IT-området av som av SOU 1998:46 359 ff; jfr förslaget till 27 kap. 10 § andra stycket RB. s. a Utredningen berör emellertid inte frågan hur teleadress skall kunna en spåras vid IT-relaterat brottslighet begås via nät. Denna fråga torde i som och för sig inte ha ingått i Buggningsutredningens uppdrag. I Datastrañiättsutredningens förslag finns sådan anpassning SOU 1992:110 förslaget till en 27 kap. 3 b § andra meningen RB och s. 609 och i europarådsrekommendationen 8 följande. Criminal procedural laws should be reviewed art. sägs with view making possible the interception of telecommunications and a to the collection of trañic data the investigation of serious offences against the conñdentiality, integrity and availability of telecommunications or computer systems. Sammanfattningsvis kan konstateras att införandet sådana digitala av objekt fungerar bärare ekonomiskt betydelsefulla rättigheter som som av ställer vissa straffprocessuella frågor på sin spets och att regelverket på detta

område behöver IT-anpassas. Liknande frågor aktualiseras på IT-området vid beslut om kvarstad eller edition, vanligtvis först på verkställighetsstadiet91 men

4.3¶Penningtvätt

4.3.1 Nuvarande reglering

Penningtvätt internationell företeelse utgör ett stort problem i det är en som brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet. Med penningtvätt menas härvid åtgärder företas i syfte att dölja eller omsätta vinningen från som brottslig verksamhet. Ett flertal internationella initiativ har tagits i syfte att motverka sådan verksamhet. Dessa har resulterat i bl.a.

Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig 0 hantering narkotika och psykotropa ämnen narkotikabrotts- eller av Wienkonventionen, där krav ställs på kriminalisering av penningtvätt i

inkomster från narkotikabrottslighet,

fråga om

91 Editionsplikt kan också intresse i civilmål, t.ex. for att klarhet i om vara av rättidig betalning skett och om betalningen "kommit bort".

SOU 1998: 122 Vissa straffrättsliga och processrättsliga frågor 85

0 Europarådets konvention den 8 november 1990 om penningtvätt, efter-

forskning, beslag och förverkande vinning av brott förverkande- eller

Strasbourgkonventionen, och 0 Europeiska gemenskapens direktiv den 10 juni 1991 om åtgärder för att

förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar 91/308/EEG.

Vidare har ett flertal internationella överenskommelser träffats på det finansiella området inom för finansiell arbetsgrupp mot tvättning

ramen en av pengar, FATF Financial Action Task Force on money laundering, till vilken 26 stater och två organisationer har anslutit sig.

Till följd härav har Sverige bl.a. utvidgat tillämpningsområdet för bestämmelserna i 9 kap. 6 och 7 brottsbalken om häleri och häleriförseelse prop. 1990/9l:127, bet. 1990/91:JuU32, rskr. l990/91:323 samt infört administrativa bestämmelser i lagen 1993:768 om åtgärder mot penningtvätt penningtvättslagen; prop. 1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37, rskr. 1992/93:375. Syftet med de administrativa reglerna är att hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt; jfr l § penningtvättslagen.

Bestämmelserna i penningtvättslagen omfattar för närvarande företag

som driver bankrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse, valuta-

växlingsrörelse och verksamhet enligt lagen om ñnansieringsverksamhet

2 jfr prop. l995/96:2l6. Företag som omfattas av lagens tillärnpningsområde får inte medvetet medverka vid transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag 3 §. Företaget skall vidare, med vissa undantag, kräva att krmden legitimerar sig, när ett affärsförhållande av mera stadigvarande slag inleds, och alltid vid transaktioner som överstiger 110 000 kronor eller som kan antas ha samband med transaktion och tillsammans med denna överstiger det angivna

en annan beloppet 4 §. Om det kan antas att en transaktion avser medel som härrör från ett brottsligt förvärv allvarligare slag skall identitetskontroll dock

av alltid genomföras 7 §. Företaget skall vidare granska transaktioner som det finns skäl anta avser medel som härrör från brottsliga förvärv av allvarligare slag och anmäla i praktiken till ñnanspolisen omständigheter som kan

- tyda på penningtvätt 9 §. Om anmälan sker skall företaget enligt förbudsregeln i 3 § avstå från att utföra transaktionen. Företaget skall vidare enligt 13 § ha rutiner för att förhindra att företaget utnyttjas för transaktioner som har samband med brottsliga förvärv.

4.3.2 Föreslagna ändringar

Frågor penningtvätt har fått stor uppmärksamhet på senare tid och i

om november 1995 tillkallades särskild utredare. Utredningen, som antog

en namnet Penningtvättutredningen, överlämnade i 1997 sitt betänkande

mars Bekämpande penningtvätt SOU 1997:36. Vidare har regeringen den 3

av september 1998 till Lagrådet överlämnat remissen Ändringar i lagen

1993:768 om åtgärder mot penningtvätt, m.m. Penningtvättutredningen föreslog penningtvättslag skulle införas

att en ny

bl.a. med anledning att ett särskilt penningtvättsbrott föreslogs. Regering-

har dock föreslagit att det brottet, penninghäleri, tas i brottsbalken en nya

och att övriga ändringar genomförs i den gällande penningtvättslagen.

Regeringens förslag till ändringar i penningtvättslagen innebär i huvudsak

följande.

Tillämpningsområdet utvidgas till att avse transaktioner där det bakomliggande brottet till penningtvätt utgörs av skatte- eller tullbrott.

Kretsen gransknings- och uppgiftsskyldiga företag i penningtvättslagen ut-

vidgas till att även omfatta den som bedriver verksamhet enligt lagen om försäkringsmäldare. Företag som är skyldigt att lämna uppgifter om misstänkt penningtvätt till polisen, skall på begäran av polisen lämna de ytterligare uppgifter behövs för utredningen. När sådana uppgifter har

som lärrmats, skall även annat uppgiitsskyldigt företag lämna de uppgifter för

utredningen om penningtvätt som polisen begär. Den som bedriver yrkes-

mässig handel med antikviteter, fastigheter, bostadsrätter, konst, metaller, skrot, transportmedel, ädelstenar samt lotteri- och spelverksarnhet skall, på begäran av polisen, lämna de uppgifter som myndigheten anser vara av

betydelse vid utredning penningtvätt. Bestämmelserna föreslås träda i

om kraft den 1juli 1999.

I lagrådsrernissen avsnitt 5.3 har också nämnts och risken

att e-pengar för att de kan komma att användas för penningtvätt uppmärksammats i det internationella arbetet samt att frågan avses tas upp av Regeringen etter det att jag har slutfört mitt uppdrag.

4.3.3 Min bedömning

Regeringens förslag till nya strañbestärrnnelser innebär att även sådan egendom innefattas; jfr avsnitt 4.1. Vad häretter beträffar de

som e-pengar administrativa bestämmelserna i penningtvättslagen och de däri föreslagna

ändringarna uppkommer frågan om kretsen av gransknings- och upp-

giftsskyldiga bör utvidgas till sådana finansiella institut som har tillstånd att ut enligt den i delbetänkandet föreslagna näringsrättsliga ge e-pengar regleringen. Den anonymitet e-penningsystemen ger medför å ena sidan att som risken blir särskilt stor för att de skulle komma att användas för penningtvätt. Å andra sidan kan de digitala värdeenhetema knappast vara lämpade för penningtvätt eftersom e-penningsystemen begränsas så att en användare endast kan ladda till ett begränsat värde. Detta hindrar emellertid e-pengar säljföretagen kan inneha värdeenheter till betydande belopp eller att inte att användare kan förse sig med ett stort antal kort eller många exemplar av en för nätpengar och ladda vart och ett av dem. De udda en programvara transaktionsmönster sådana åtgärder för med sig bör inte vara undantagna från penningtvättslagen. Det kan inte heller uteslutas att nuvarande beloppsgränser kan komma att höjas eller kanske rent av kringgås. Bestämmelsen i 2 § penningtvättslagen bör alltså enligt min mening utvidgas till att omfatta också den enligt mitt förslag i delbetänkandet som till näringsrättslig reglering får tillstånd ut elektroniska av e-pengar att ge Visserligen omfattar penningtvättslagen redan de banker som för pengar. närvarande ut i Sverige, men med nuvarande utveckling på ger e-pengar området kan detta snabbt ändras; t.ex. denna utgivning i en framtid om skulle komma att ske via särskilda juridiska personer eller om nya aktörer kommer till på området. Mitt förslag förutsätter härvid att de institut som ger ut kommer att omfattas Finansinspektionens tillsyn eller i vart e-pengar av fall bli skyldiga att anmäla sin verksamhet till inspektionen.

4.4¶Exekutionsrättsliga frågor

När någon t.ex. den har förvärvat e-pengar inte fullgör sina för- - som -

pliktelser enligt avtal eller materiella lagregler, kan fordringsägaren få för-

pliktelsen fullgjord tvångsvis. För sådant genomförande, som brukar

benämns exekution, förutsätts att det finns dom eller exekutionstitel annan innefattar betalningsskyldighet här bortses från andra typer av som förpliktelser. Vilken egendom skall tas i anspråk bestäms först vid som verkställigheten, dvs. utmätning, såvitt är av intresse i anknytning till genom Åtgärderna genomförs kronofogdemyndighet i enlighet med e-pengar. av bestämmelserna i utsökningsbalken UB. Vid ansökan utmätning kan sökanden begära antingen fullständig om

eller, mot lägre avgiñ, begränsad tillgângsundersökning 4 kap. 9 c och

88 Vissa straffrättsliga och processrättsliga frågor

9 d UB. I det första fallet undersöker kronofogdemyndigheten förekomsten av all utmätningsbar egendom. Om begränsad tillgångsundersökning har begärts, undersöker myndigheten endast möjligheterna till utmätning av lön och restitutionsfordringar. Sedan denna utredning gjorts följer verkställighetsåtgärder, om det finns förutsättningar för det, främst i form

av utmätning av sådan egendom ansökan omfattar. Skulle kronofogde-

som myndigheten under handläggningstiden kännedom att gäldenären har

om annan lös egendom som är utmätningsbar, skall den dock utmätas även

om ansökan har begränsats till lön och restitutionsfordringar 4 kap. 9 f § UB. Begreppet lös egendom torde härvid omfatta alla förrnögenhetsrättigheter som inte är att hänföra till fast egendom; alltså även de digitala värdeenheterna.

Enligt mina direktiv har jag att överväga införandet för

om av e-pengar med sig behov ändrade regler exekution. De frågor härvid

av om som aktualiseras rör i första hand

o vilken skyldighet som finns att medverka vid tillgångsundersölming, 0 vem som anses äga egendomen, o vilka krav som bör ställas säkerställande, och 0 vilka skyldigheter olika aktörer har vid realisering egendomen.

4.4.1 Medverkan vid tillgångsundersökningen,

m.m.

En gäldenär är skyldig att lämna uppgifter sina tillgångar. I denna

om skyldighet ingår att de finns och att medverka till precisera

uppge var att dem, t.ex. i fråga innehållet i anknytande avtal. Kronofogdemyndigheten

om kan för detta ändamål hålla förhör med gäldenären och ålägga honom att inge förteckning över tillgångarna. Myndigheten kan också vid straffansvar ålägga gäldenären att på heder och samvete skriftligen bekräfta uppgifterna 2 kap. 10 § och 4 kap. 14 § UB. För att genomdriva sådana åtgärder finns vissa tvångsmedel 2 kap. 10, 12, 15 och 16 UB. Dessa regler gäller även sådana tillgångar Vid förrättning för verkställighet i

som e-pengar. en t.ex. gäldenärens bostad torde möjligheterna små att finna digitala

vara värdeenheter gäldenären söker undanhålla. Detta är emellertid

som ett generellt problem eftersom även andra mindre värdeföremål t.ex. sedlar

som är enkla att gömma. Det speciella med är istället svårigheten

e-pengar att identifiera dem, t.ex. i ett fyllt med datorer och disketter. Detta dock

rum är till stor del fråga utbildning dem har verkställa åtgärden.

en om av som att

Vissa strajfrättsliga och processrättsliga frågor 89

Tredje man är också skyldig att lämna vissa uppgifter. Denna upplysningsplikt gäller huruvida gäldenären har fordran hos tredje eller annat

man mellanhavande med honom som kan vara av betydelse för att bedöma i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom samt den närmare beskaffenheten av ett sådant mellanhavande 4 kap. 15 § UB. Enligt lagrnotiven gäller upplysningsplikten om ett rättsförhållande av ekonomisk betydelse föreligger i vilket gäldenären och tredje har del. Tredje

mannen mans upplysningsplikt gäller därmed även för mellanhavanden grundade på

pengar och kronofogdemyndigheten kan så sätt i den mån uppgifter

finns få upplysningar från bank kort eller värdeenheter har

- t.ex. en om utfärdats för en viss gäldenär och vårdeenhetema har spenderats.

om Beträffande Cash-systemet bör det med ledning av skuggkontona bli möjligt att lämna vissa sådana uppgiñer. Beträffande spendering gäller detta särskilt om myndigheten förvarat ett kort några veckor så att använda värdeenheter hunnit lösas in men saldo m.m. bör då också kunna tas fram genast med hjälp av utrustning för att läsa korten. Myndigheten kan t.ex. anskaffa

en sådan enkel kortläsare som användare Cash kan förvärva mot mindre

av en ersättning. Andra system kan emellertid komma att bygga på dels högre

en grad av anonymitet, dels kostsamma och komplicerade hård- och mjukvaror som kronofogdemyndigheten knappast kan anskaffa eller hantera utan biträde. Gällande föreskrifter tillgångsundersökning bör alltså kunna

om tillämpas även på e-pengar.

Beträffande frågan hur förrättning för eftersökning får

om en av e-pengar gå till kan emellertid samma frågor uppkomma som dem jag berört i avsnitt 4.2 angående strañprocessuella tvångsmedel i IT-miljö. Förrättningsmarmen kan t.ex. i gäldenärens bostad påträffa dator och manual rörande

en en hanteringen av e-pengar. Misstänker han att gäldenären har gömt undan utmätningsbara tillgångar så skall dessa eftersökas. Förrättningsmarmen får härvid, under vissa förutsättningar, söka igenom hus, eller förvarings-

rum ställe, låta öppna tillslutna utrymmen och i övrigt använda visst tvång; 2 kap. 17 § UB och 3 kap. 2-5 utsökningsförordningen 1981:981. I praktiken tillämpar kronofogdemyndighetema dessa regler så att förrättningsmarmen

på samma sätt som han söker igenom byrå eller ett skrivbord och tar - en hand om det som är utrnätningsbart och lämnar kvar det endast har

som personligt värde söker igenom datamedier och länmar kvar det är

- som personligt. Detta har emellertid, såvitt jag har kunnat ñrma, varken berörts i lagmotiv eller praxis. Beträffande nätpengar kan det också förhålla sig så att

92 Prop. l980/81:8 s. 415

90 Vissa strafrättsliga och processrättsliga frågor

de inte förvaras på den plats där eñersökningen sker men kan nås från en dator där via nät. Eftersom en genomlysning härav knappast kan begränsas till erinrar jag endast om behovet av att överväga dessa generella

e-pengar och principiella frågor i ett större sammanhang.

4.4.2 Rätten till värdeenheterna

När digitala värdeenheter har återfunnits hos gäldenären uppkommer frågan

den rättighet är knuten till dem tillhör honom. Enligt 4 kap. 18 § UB om som skall gäldenär vid utmätning anses vara ägare till lös egendom som han

en har i sin besittning, det inte framgår att egendomen tillhör något annan;

om jfr 19 § angående egendom som gäldenären och någon annan har i sin

besittning. För att lös egendom inte kan föremål för gemensamma som vara besittning skall få utmätas krävs däremot enligt 4 kap. 17 § UB att det framgår att egendomen tillhör gäldenären, vilket innebär att det i princip åligger sökanden att styrka gäldenärens äganderätt. Detsamma gäller vid verkställighet kvarstad för fordran och vid verkställighet av beslut om

av betalningssäkring 16 kap. 13 § första stycket UB och l1 § första stycket lagen l978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Regleringen, grundas på antagandet att lös egendom regelmässigt

som tillhör den har egendomen i sin besittning, hänger samman med den

som betydelse tradition har för skydd mot överlåtarens borgenärer. Presumtionsreglerna i 18 och 19 är vidare tillämpliga inte bara på lösöre utan också på arman lös egendom som kan vara föremål för besittning, t.ex. värdepapper. För sådan lös egendom som inte kan vara föremål för besittning, t.ex. fordringar som inte grundas löpande skuldebrev, saknas ofta något sådant yttre faktum som utan vidare kan grunda presumtion för att egendomen tillhör gäldenären.93

Samma bedömning som i den civilrättsliga delen bör göras beträffande epengar som blir föremål för exekutiva åtgärder. Antagandet att lös egendom regelmässigt tillhör den som har egendomen i sin besittning bör därmed kunna tillämpas också på e-pengar.

4.4.3 Säkerställande av utmätta e-pengar

Ett beslut utmätning skall vanligtvis följas åtgärder som förhindrar

om av eller åtminstone försvårar förfoganden över egendomen i strid med utmät-

93 A.prop. s. 421 och 423.

Vissa strajfrättsliga och processrätzsliga frågor 91

ningen. Detta säkerställande utformas olika beroende på den utmätta egendomens beskaffenhet. Pengar samt löpande skuldebrev och andra handlingar, vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande förpliktelse, skall enligt 6 kap. 2 § första stycket UB

av annan tas i förvar.

Värdeenhetemas likheter med kontanter talar för att de måste omhändertas, antingen att kortet eller någon arman bärare tas i förvar eller

genom genom att själva värdeenheten avregistreras på gäldenärens databärare för förvaring av kronofogdemyndigheten eller aiman. Alternativet att märka egendomen och lämna den kvar i gäldenärens besittning i väntan på realisering förefaller inte realistiskt, lika litet som det anses godtagbart i fråga om mynt och sedlar. Den på andra fordringsrätter än som avses i 2 § tillämpade rutinen med förbudsmeddelande till sekundogäldenären 3 § första stycket förefaller inte heller kunna användas, i vart fall inte vid oiT-linerutiner eftersom det då inte finns någon kan hindra innehavaren från att

som spendera värdeenhetema.

Enligt min mening bör reglerna i 6 kap. 2 § första stycket UB anses gälla också för digitala värdeenheter i vart fall analogt. Skulle denna

bedömning visa sig felaktig kan resultat dock uppnås med stöd av

samma 6 kap. 4 § UB enligt vilken arman lös egendom än som avses i 2 och 3 §§ skall tas i förvar eller, om den länmas i gäldenärens besittning, förseglas eller märkas som utmätt, såvida det framstår som obehövligt.

Inom den exekutiva verksamheten är det en vanlig situation att gäldenären är ovillig att medverka. Hans syfte är oña att undandra sina tillgångar från utmätning. Det kan också vara så att han uppfattar sin situation som så hopplös att han finner det meningslöst. Av värde är därvid bl.a. gäldenärens upplysningsskyldighet. I den torde ingå att tala om hur man kommer e-pengar; t.ex. att upplysa om lösenord eller liknande tekniska spärrar. Situationen att gäldenären inte lämnar sådana upplysningar beträffande e-pengar bör kunna jämföras med att han inte upplyser om koden till ett kassaskåp. Kronofogdemyndigheten har då möjlighet att tillkalla en expert på kassaskåp bryter upp det. I praktiken är det ofta så att när

som gäldenären får klart for sig att kronofogdemyndigheten menar allvar samverkar han. Det är dock möjligt att tekniska och administrativa hinder leder till att det blir kostsamt att utmäta e-pengar. E-pengar kommer då bara att kunna utmätas till högre värde för att inte kostnaderna skall överstiga intäkterna. Detta är en komplikation som f°ar accepteras.

I detta sammanhang bör också nänmas att gäldenären, enligt allmärma regler om vad som skall förbehållas denne vid utmätning, får behålla mindre

92 Vissa straffrättsliga och processrättsliga frågor SOU 1998: 122

för dagliga utgifter 5 kap. 1 § 7 UB. Belopp understiger cirka summor som 3 000 kr kommer därför sällan i fråga för utmätning.

4.4.4 Realisering av egendomen

För att syftet med en utmätning skall uppnås skall den utmätta egendomen omsättas i pengar. Detta kan ske genom försäljning egendomen, på

av auktion eller under hand. Om gäldenären i sin tur har en fordran hos någon

en sekundogäldenär och denna fordran har utmätts, skall fordringen - för att undvika värdeförstöring om möjligt inte säljas utan drivas hos sekundogäldenären, som är skyldig att på uppmaning betala en förfallen fordran till kronofogdemyndigheten 9 kap. 11-13 UB.

Har mynt och sedlar utmätts behövs naturligtvis inte någon realisation och på sikt är det inte uteslutet att borgenären kan erhålla betalningen i form av värdeenheter. På nuvarande stadium i utvecklingen av e-penningsystemen bör de komplikationer som systemens begränsningar kan föra med sig dock lösas i den praktiska tillämpningen, t.ex. vid överföringar utanför den anslutna kretsen eller i anknytning till villkor om uppsägning för inlösen.

5¶Ekonomiska konsekvenser m.m.

För utredningsarbetet gäller regeringens generella direktiv om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att redovisa konsekvenser för

om brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Enligt min bedömning kommer förslagen i detta betänkande inte att medföra några sådana konsekvenser.

För mitt arbete gäller vidare regeringens generella direktiv om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. Mina förslag har begränsats till ett fåtal regler rörande infonnationsskyldighet, ensidiga avtalsändringar och återbetalning medel erlagts för att erhålla e-pengar. Det begränsade antal

av som fall där återbetalning medel erlagts för digitala värdeenheter kan

en av som bli aktuella kan knappast antas medföra några merkostnader av betydelse för det allmänna eller de finansiella instituten.

De regler infonnationsskyldighet och ensidiga avtalsändringar som

Betaltjänstutredningen har föreslagit och jag föreslår skall tillämpas

som även på har behandlats i slutbetänkandet Betaltjänster SOU

e-pengar 1995:69. Där konstateras att de samhälleliga fördelarna överstiger de utgifter är förenade med desamma. Hänvisningen för e-pengar till dessa

som regler föranleder inte någon bedömning; se vidare SOU 1995:69 s.

annan 345 ff.

94 Ekonomiska konsekvenser SOU 1998: 122

m.m.

SOU 1998: 122 95

Bilaga

Kommittédirektiv Dir.

Elektroniska 1997:1

pengar

Beslut vid regeringssammanträde den 9 januari 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall kartlägga och analysera de rättsliga frågor som uppkommer användning elektroniska pengar. I anslutning till detta genom av skall utredaren utreda behovet ändringar i gällande regelverk och om av -det behövs föreslå ändringar i detta. - Utredaren skall analysera elektroniska pengars rättsliga status, överväga vilka skall ha rätt att utfärda elektroniska pengar, - som överväga i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdama och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas, analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfärdare, innehavare och betalningsmottagare vid utfärdande och användning elektroniska av

Pengar, överväga betalningar med elektroniska pengar bör kunna vara - om anonyma, överväga behovet bestämmelser till skydd för konsumenterna, - av överväga särskilda bestämmelser behövs för att förhindra - om brottslighet vid användning av elektroniska pengar, överväga införandet elektroniska pengar medför behov av - om av ändrade regler processuella säkerhetsåtgärder och exekution, samt om kartlägga problem kan uppkomma på grund av att de s.k. - om krypteringsalgoritrner används i anslutning till elektroniska pengar kan som

att krigsmateriel och därmed föremål för exportförbud.

vara anse som vara

96 Bilaga dir. 1997:1 -

Bakgrund

Utvecklingen Utvecklingen inom elektronikens och datateknikens områden har gått mycket snabbt under senare år. Ett exempel på detta är den ökade användningen s.k. smarta kort, dvs. plastkort försedda med integrerad av en elektronisk krets tillåter laddning betydande mängder information som av av och som kan utföra vissa beräkningar och logiska operationer. Ett annat exempel är det ökade utbudet och tjänster erbjuds på datornät, av varor som som exempelvis Internet. Inom det finansiella området har utvecklingen inneburit bl.a. att nya former för betalningar skapats tillkomsten genom av s.k. elektroniska pengar. Betalningar med elektroniska burkar delas i två kategorier, dels pengar sådana som utförs med smarta kort, dvs. kontantkort, dels sådana utförs som via datornät med värdeenheter laddats på diskett eller på hårddisken som en i dator. För båda kategorierna gäller utfärdama regel kräver en att som betalning i förskott för de värdeenheter laddas förbetalda betalningssom

instrument.

Kontantkort

Ett kontantkort innehåller information att kortet kan användas för om betalningar upp till ett visst värde. Kortet laddas alltså med elektroniska enheter motsvarande ett bestämt värde i Detta kan sedan användas pengar. för betalning och tjänster hos betalningsmottagare innehar av varor som nödvändig teknisk utrustning. Betalningsmottagaren vänder sig i sin till tur utfärdaren för att lösa de elektroniska enheterna mot kontanter. Varje gång en betalning sker med kortet minskar antalet enheter på kortet med motsvarande belopp. Vissa kontantkort kan laddas på sedan de upp nytt elektroniska pengarna förbrukats. Andra kort är engångskaraktär. av Kontantkorten kan vara anslutna till ett slutet eller ett öppet system. I ett slutet system kan det värde finns på kortet bara användas för som reserverat betalning hos en eller ett fåtal betalningsmottagare. Exempel på sådana kort är Telias telefonkort. I ett öppet system kan kontantkort användas för betalning hos en större krets mottagare. Öppna system för kontantkort finns i bl.a. Danmark, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Italien, Finland, Portugal och Storbritannien. I de flesta dessa länder tillhandahålls av systemen av banker. I Danmark, Belgien och Frankrike är det emellertid möjligt för även andra företag än banker att tillhandahålla öppna system.

Bilaga dir. 1997:1 97 -

I Sverige har förekomsten av kontantkort i huvudsak varit begränsad till kort engångskaraktär i slutna system. Under hösten 1996 har dock av Sparbanken och Nordbanken i samarbete lanserat för ett öppet system kontantkort i Uppsala och Halmstad. Skandinaviska Enskilda Banken har för avsikt att ansluta sig till detta system under våren 1997. Avsikten är att systemet skall introduceras i hela Sverige under perioden 1997-1999. För betalningsmottagare, särskilt inom handeln, innebär kontantkort att kostnaderna för hantering sedlar och minskar samtidigt risken av mynt som för rån minskar. Kortinnehavaren slipper ha kontanter på sig och kan använda kortet i butiker, på allmänna kommunikationsmedel, i

parkerings-

automater m.m.

Elektroniska på datorn pengar

Elektroniska kan även bestå värdeenheter laddas på pengar av som en diskett eller på hårddisken i dator s.k. cyber eller en money network money. En person kan med sin dator via ett datornät, Internet, t.ex. köpa varor och tjänster och betala med de värdeenheter finns laddade på som disketten eller hårddisken. Härigenom öppnas även möjligheter nya att utan

förmedling av en bank eller annat företag göra överföringar och betalningar

via datornät eller direkt mellan tvâ datorer. På senare tid har banker och andra kreditinstitut börjat erbjuda sina kunder vissa finansiella tjänster via datomätet s.k. home banking. Det rör sig i allmänhet om sådana tjänster även kan utföras via telenätet, som t.ex. överflyttning av pengar mellan olika konton. Arbete pågår också med att utveckla olika lösningar för säker handel via datornät med användning av konto- eller kreditkort. Dessa bank- och betaltjänster skall emellertid inte förväxlas med betalningar med elektroniska pengar. I Sverige finns ännu inga utfardare denna typ elektroniska av av pengar. I vissa länder, t.ex. Nederländerna och USA, har viss försöksverksamhet inletts. Med hänsyn till den omfattande och gränsöverskridande verksamhet som förekommer på dataområdet finns det dock

anledning att tro att

elektroniska på datorn kommer att ñnnas i Sverige inom kort. pengar även

Tidigare utredningsarbete

I mars 1992 tillkallade regeringen för utreda behovet

en utredare att av

näringsrättslig normgivning och tillsyn över betaltjänster. Utredningen

nya var närmast föranledd den snabba datatekniska utvecklingen inom betalav

ningsväsendet. Genom tilläggsdirektiv i oktober 1994 utvidgades utrednings-

uppdraget till att omfatta även överväganden civilrättsliga

av lösningar.

dir. 1997:1

98 Bilaga

Betaltjänstutredningen avlänmade sitt slutbetänkande, Betaltjänster SOU 1995:69, i augusti 1995. Betänkandet handläggs för närvarande i regerings-

kansliet. I betänkandet föreslås att lag betaltjänster införs. Denna inneen ny om håller näringsrättslig och civilrättslig reglering. De näringsrättsliga en en bestämmelserna föreslås bli tillämpliga på förbetalda betalningsinstrurnent, kontantkort. Utredningen har emellertid valt att undanta dessa betalt.ex. ningsinstrument från den utredningen föreslagna civilrättsliga regleringen av bl.a. med hänsyn till den utveckling kan förväntas under de närmaste som området och osäkerheten vilka betalningsinstnunent slutåren på om som ligen kommer att etablera sig på marknaden. På internationell nivå pågår diskussioner om elektroniska pengar. till EMI, EU:s centralbanks-kommitté, har i maj 1994 gett ut

Föregångaren

kontantkort the May 1994 Prepaid Card Report som belyser en rapport om frågorna centralbankemas perspektiv. För närvarande pågår arbete med ur Arbetet omfattar även elektroniska pengar på en uppföljning av rapporten. datorn. Europeiska kommissionen utreder också dessa frågor ur näringsrättslig och civilrättslig synvinkel. Under första halvåret 1996 utarbetade centralbankema inom G10 fem rapporter elektroniska pengar. En sammanom fattning resultaten publicerades i november 1996. Fortsatt arbete pågår av inom G10 och ytterligare rapport kommer att lämnas i maj 1997. Frågor en elektroniska har även tagits inom OECD/FATF Financial om pengar upp Action Task Force laundring och Baselkommittén för banktillsyn. on money

Uppdraget

Näringsrättsliga och civilrättsliga frågor

flera länder utfärda kontantkort förbehållen banker och kredit- I är rätten att institut. EU:s centralbankskommitté nuvarande EMI har i 1994 års rapport rekommenderat kontantkort endast skall utfärdas sådana institut. att av För närvarande pågår emellertid översyn den rekommendationen. en av Frågan vilka institut skall ha rätt att utfärda elektroniska pengar hör om som dock med frågan dessa rättsliga status. I flera nära samman om pengars medlemsstater inom EU betraktas värdeenhetema på kontantkort som insättningar i bank. I utredarens uppdrag skall det ingå att analysera vilken rättslig elektroniska har, såväl på kontantkort som på datorn. I status pengar anslutning till detta skall utredaren överväga rätten att utfärda elektroom niska skall förbehållen endast vissa institut eller företag. pengar vara

SOU 1998: 122 Bilaga dir. 1997:1 99

Utredaren bör även överväga i vilken utsträckning tillsyn skall utövas över utfärdama och andra aktörer samt hur denna i så fall bör anordnas.

Utredaren skall vidare analysera det civilrättsliga förhållandet mellan utfardare, innehavare och betalningsmottagare vid utfärdande och användning av elektroniska pengar. Exempel på aspekter skall beaktas är

som ansvarsfördelningen mellan utfärdare och kortinnehavare vid betalningar med kontantkort, betalningamas slutgiltighet, förfoganden över kortet den

av som är obehörig samt verkningar av utfärdarens eller kortinnehavarens insolvens. Även sådana sakrättsliga frågor bör beaktas uppkommer till

som följd av att besittningen av fysiska föremål mynt och sedlar ersätts

- med ett innehav av elektroniska behållningar.

Syftet med de elektroniska pengarna såvitt gäller kontantkort är att de i första hand skall ersätta kontanter och användas för hushållens betalningar. De flesta system för kontantkort har därför högsta gräns för det belopp

en som kan laddas på kortet. Det finns emellertid inget hindrar att korten

som respektive datorerna i framtiden kan laddas med obegränsade belopp. Med elektroniska pengar öppnas också möjligheten att ha tillgång till flera olika valutor på samma kort genom att utfärdaren erbjuder växlingsmöjligheter

av skilda slag. Utredaren bör vid sin analys ta hänsyn till dessa möjligheter.

Elektroniska pengar behöver inte knutna till viss eller ett

vara en person individualiserat konto. Utfardaren kan emellertid kontrollskäl vilja ha

av system som ger möjlighet att följa transaktionema på ett enskilt kort. I vissa länder finns regler innebär att elektroniska inte fâr

som pengar vara anonyma. Utredaren skall överväga betalningar med elektroniska

om pengar bör kunna vara anonyma.

Sammanfattningsvis skall utredaren kartlägga vilka civilrättsliga och

näringsrättsliga bestämmelser i svensk lagstiftning är tillämpliga på

som elektroniska pengar. Om utredaren bedömer att det finns ett behov lag-

av stiftning, skall förslag härom länmas. Sådana förslag skall så långt

som möjligt utgå från gällande regler och i befintlig reglering. Därvid är

passas utredaren inte bunden av de förslag som lärrmats Betaltjänstutredningen.

Bedöms det nödvändigt att civilrättsligt särreglera elektroniska i

pengar

något avseende, skall regleringen utgå från vedertagna civilrättsliga grund-

satser. I sammanhanget skall behovet konsumentskyddsregler beaktas.

Ökad risk för brottslighet,

m.m. Ett effektivt betalningsväsende förutsätter hög säkerhet

hos de system som används. Brist i säkerheten kan bl.a. upphov till ökad risk för brottslighet.

ge När det gäller elektroniska kan det även finnas anledning befara

pengar att

100 Bilaga dir. 1997:1 dessa kan komma att användas för t.ex. penningtvätt. Utredaren skall att särskilda regler behövs för att komma till rätta med eventuell överväga om brottslighet. I det sammanhanget kan också frågor om processuella säkerhetsåtgärder behöva uppmärksammas. Det kan t.ex. ifrågasättas hur vid beslag och husrarmsakan skall hantera elektroniska pengar. man Motsvarande frågor uppkommer vid exekutiva åtgärder.

Elektroniska pengar i ett internationellt perspektiv

Betalningar med elektroniska måste i ett internationellt pengar ses perspektiv. Utredaren skall därför beakta det arbete som pågår i andra länder och inom internationella organisationer. I det sammanhanget skall utredaren även kartlägga de eventuella problem kan uppkomma med som hänsyn till att de s.k. krypteringsalgoritmer används i anslutning till som elektroniska kan att krigsmateriel och därför vara pengar vara anse som

föremål för exportförbud, samtidigt kan förflyttas över

som pengarna gränserna via datornät.

Utredningsarbetet Utredaren skall samråda med Banklagskommittén Fi 1995:09, dir. 1995:86. Utredaren bör även samråda med Internationella ekobrottsgruppen inom Justitiedepartementet.

Vid de överväganden som utredaren gör gäller regeringens generella

direktiv till kommittéer och särskilda utredare och direktiven om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. om 1994:124 samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det om brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Utredarens uppdrag skall slutfört före utgången av år 1997. vara

Finansdepartementet

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29.1976årslagomimmunitetochprivilegieri vissa

Tänderhelalivet fall enöversyn.UD.

nytt ersättningssystemforvuxentandvård. 30.Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31.Detgällerlivet. Stödochvårdtill barnoch

alltid Nivå- ochorganisationsspeciñka ungdomarmedpsykiskaproblem.+Bilaga. Män passar medexempelfrånhandeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovochsarnhällsskyddvid processer Vårt liv kön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. som maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning.

Ty maktenärdin Myten detrationella Femrapporteromidrott.In. om arbetslivetochdetjämställdaSverige.A. 34.Företagaremedrestarbetsfomiåga.S.

Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartillmiljöbalken.+Bilagor.M. av försäkringar.Fi 36.Identifieringochidentitetidigitalamiljöer

Alkoholreklarn.Marknadsföring alkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997. av ochSystembolagetsprodukturval.S. IT-kornrnissionensrapport4/98.K.

Integritet- Effektivitet- Skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeforsäkringen.

10.Campusför konst.U. 38.Vad fårvi for pengarna Resultatstymingav - 11.Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidrag vissatill organisationerinomdetsociala

inomolikaområden.U. området. 12.Självdeklarationochkontrolluppgifter 39.Detfmsk-svenskagränsälvssarnarbetet.M.

förenkladeförfaranden.Fi. 40.BRUITSOFFER. - 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad börgöras Ju.

14.E-pengar näringsrättsligafrågor.Fi. 41.Läkemedelsinfomiationföralla. - 15.Grönanyckeltal Indikatorerförettekologiskt 42.Försvarsmaktsgemensamutbildningfor hållbartsamhälle.M. framtidakrav.Fö.

16.Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43.HurskallSverigemåbättre medfunktionshinder.S. förstastegetmotnationellafolkhälsomål. bemötande personerav - 17.Samordning digitalmarksändTV. Ku. 44.Ensamladvapenlagstiñning.Ju. av 18.En myndighet Fi. 45.Sotningiframtiden.Fö. gräns en- 19.ITochregionalutveckling. 46.Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.Ju.

120exempelfrånSverigeslän.K. 47.Bulvanerochannat.Ju.

20.IT-kommisionenshearing infrastrukturen 48.Kontrolleradochifrågasatt om för digitalamedier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.S. - Riksdagen1997-10-24.K. 49.Konsekvenser atttaxfreeforsäljningenavvecklas av 2 Problemmedinbäddadesysteminfor2000-skiftet. inomEU.K. . Läkemedelsuuedningarunder Hearinganordnad ITav kommissioneni 50.De39stegen. samverkanmedIndustriförbundetochStatskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

1997-11-14.K. Läkemedelivård ochhandel,SOU1998:28.S.

22.Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildningochlivslångtlärande. . Ettgarantisystemför forsäkringsersätmingar.Fi. Situationeninför ochunderförstaåretmed

23.Statenochexportfmansieringen.N. kunskapslyftet.U.

24.FiskeriadministrationeniettEU-perspektiv. 52.Utstationeringavarbetstagare.A. Översyn J 53.Ta möjligheternai Östersjöregionen.N. avñskeriadminisüationenm.m. o. vara 25.Trestäder.Enstorstadspolitikförhelalandet. S4.HuroffensivIT-användningkanskapatillväxt

4 bilagor. S. förmindreföretag.Ettrådslaganordnatav + st Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionenpåuppdragavKommunikations- 26. ungdomarochsvartsprit. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet - faktaom 27.Nyaledriingsreglerförbankaktiebolagoch ochIndustriförbundet.

försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-11-18.K. Läkemedelivårdochhandel.Om säker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett 28. en ochsamordnadläkemedelsförsörjning. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

56.Avdrag för ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa 83.DUKOMDistansutbildningskommittén. ochtillfälligt arbete.Fi Pådistansutbildning,undervisningochlärande. 57.DUKOMDistansutbildningskommittén. Kostnadseffektivdistansutbildning.U. Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed 84.DUKOMDistansutbildningskomrnittén. IT-stöd.U. Flexibelutbildning distans.U. 58.IT ochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier. 85.Att röstamedhänderna.Om stor-möten, IT-komrnissionensrapport6/98.K. folkomröstningenochdirektdemokratiSchweiz.i SB. 59.Räddningstjänsteni Sverige 86.Utvecklingssamarbetepårättsområdet. RäddaochSkydda.Fö. Östeuropa.Ju. - 60.KringHallandsåsen.M. 87.Premiepensionsmyndigheten.Fi. 61.LivsmedelstillsyniSverige.Jo. 88.DomarenochBeredningsorganisationen 62.Kampanjmedktmskaperochkänslor.Om - utbildningocharbetsfördelning.Ju. kärnavfallsomrösmingeniMalåkommun1997.M. 89.Greppet attvändaenregionsutveckling. - 63.Engod affäri Motala.Joumalistemasavslöjanden RapportfrånSöderhamnskommittén.N. ochläsarnasetik. Demokratiutredningensskriftse- 90.Stegetföre.Nedslagi detlokala rie.SB. brottsförebyggandearbetet.Ju. 64.Bättreochmertillgängliginformation. 91.Nya kommunalförnyelseochkompetensgrepp- Småföretagsdelegationensrapport N. utveckling.In. 65.Nyatider,nyaförutsättningar... 92.Godaidéeromsmåföretagochsamverkan. IT-kommissionensrapport8/98.K. Småföretagsdelegationensrapport N. 66.FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.U. 93.Kapitalförsörjningtill småföretag. - Socialavgiftslagen. Småföretagsdelegationensrapport N. Kunskapsläget kärnavfallsområdet1998.M. 94.Förslagskatalog. Lämplighetsprövning personalinomav Småföretagsdelegationensrapport N. förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg.U. 95.Förstärktskyddavskogsmarkför naturvård.M. 70.Skolan,IT ochdetlivslångalärandet, 96.NaziguldetochRiksbanken.Interirnrapport.UD. Hearinganordnad Utbildningsdepartementetav och 97.Görbarntill medborgareOm barnochdemokrati IT-komntissionert,Rosenbad1997-l 2-04, under1900-talet.SB. IT-komrnmissionensrapport7/98.K. 98. Konkurrenslagensregleromföretags- 71.Denkommunalarevisionenettdemokratiskt koncentration.+Bilaga.N. kontrollinstrument.In. 99. accepteraBetänkandefrån dennationellasam- 72.Kommunalafmansförbund.Fi. ordningskomrnittén Europaåretför motrasism.In. 73.OrganisationerMångfaldIntegration Ettframtida 100.Harrasismentagit slutnu Bilaga till betänkande systemför statsbidragtill invandrarnas från dennationellasamordningskommitténför riksorganisationerm.fl.In. Europaåretmotrasism.In. 74.Styrningen polisen.av Ju. 101.Detungamedborgarskapet.Dokumentationfrån 75.Djurförsök.Jo. ettseminarium.SB. 76.Idrott ochmotionför livet. Statensstödtill idrotts- 102.Lekmannastyrei experternastid. Dokumentation rörelsenochfriluftslivetsorganisationer.In. frånettseminarium.SB. T7.Kompetensismåföretag.Småforetagsdelegationens103.Bemäktigaindividerna.Omdomstolarna,lagenoch rapport N. deindividuellarättigheternai Sverige.SB. 78.Regelförenklingförframtiden.Småföretags- 104.Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar.S. delegationensrapport4. N. 105.Minskaregleringen kommunerochlandsting.av 79.IT ochregionalutveckling. In. erfarenheterfråntrehearingarundermars1998. 106.Ungai ohälsoförsäkringen. IT-komrnmissionensrapport9/98.K. Tid för aktivitetochutveckling.S. 80.BostadsrättsregisterJu. 107.Främjandelagenenöversyn.A. - 81.Användningenavvissastatsflygplan,m.m.SB. 108.Analyseramera.Jo. 82.Försäkringsföreningar-ettreforrneratregelsystem 109.RättsinformationochIT. Rapportfråntvå semi- Fi. narier 1996och1998.IT-komrnissionensrapport 10/98.K.

1998 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

ll0. Makesarvsrätt,dödsboförvaltareochdödförkla-

ring. Ju. l 1 E-plikt.Att säkradetelektroniskakulturarvet.U. l 12.Resurser lika villkor U. 113.l GodTro. Samhälletochnyandligheten. 114.Svenskani EU.Hur vi kanfrämjakvalitetenpå de

svenskaEU-texterna.SB. 115.Distansarbete.A. 116.Stoppreglema.Fi. 117.Utgått 118."SustainableSweden" aSUCCESSstory.

Möjligheterochhinderföreninternationalisering

avettsvensktmiljöanpassatnäringsliv. +Bilaga.N.

119.Kommunaluppdragsverksamhet1998.In. 120.Efterlevandepensioninanpassningtill detreformeradeâlderspensionssystemet.S. 121.Arbetsförhållandenochattityder.

professionellasmötenmedpersonermedfunktions- hinder. 122.E-pengar civilrättsligafrågorm.m.Fi.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett Tänderhelalivet seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.55 nytt ersättningssystemför vuxentandvård.2

- Engodaffär Motala.i Joumalistemasavslöjandenoch Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerochav läsarnasetik.Demokratiutredningensskriftserie.63 Systembolagetsprodukturval.8 Användningen vissastatsflygplan,av m.m.81 Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom Att röstamedhänderna.Omstormöten, bemötandeavpersonermedfunktionshinder.16 folkomröstningarochdirektdemokratiiSchweiz.SB.85 Tre städer.Enstorstadspolitikför helalandet. Görbarntill medborgareOmbamochdemokratiunder +4 stbilagor.25 1900-talet.97 Frånhembränttill Mariakliniken. Detungamedborgarskapet.Dokumentationfrånett faktaomungdomarochsvartsprit.26

seminarium.101 Läkemedelivårdochhandel.Omensäker,flexibel Lekmarmastyrei experternastid. Dokumentationfrån ochsamordnadläkemedelsförsöijning.28 ettseminarium.102 Detgällerlivet. Stödochvårdtill bamoch Bemäktigaindividerna.Omdomstolarna,lagenoch ungdomar +Bilaga.31 de individuellarättigheternai Sverige.103 Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid Svenskani EU. Hur vi kanfrämjakvalitetenpåde psykiatrisktvångsvård.32 svenskaEU-textema.114 Företagaremedrestarbetsfömiága.34

Denframtidaarbetsskadeförsälcringen.37 Justitiedepartementet

Vadfårvi för pengarna Resultatstymingav

- BRUITSOFFER. statsbidragtill vissaorganisationerinomdetsociala Vad hargjorts Vadbörgöras 40 området.38 Ensamladvapenlagstiñning.44 Läkemedelsinfomiation alla.för 4 1 Ombuggningochandrahemligatvångsmedel.46 HurskallSverigemåbättre Bulvanerochannat.47 förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43

- Styrningen polisen.74 Kontrolleradochifrågasatt

av Bostadsrättsregister.80 intervjuermedpersonermedfunktionshinder.48

- Utvecklingssamarbetepårättsområdet. De39stegen.Läkemedelsutredningarunder Östeuropa.86 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill DOMAREN Läkemedel ochhandel,SOU1998:28.50

utbildningocharbetsfördelning.88 Socialavgiftslagen.67 - Stegetfore.Nedslagi detlokalabrottsförebyggande Arbetsgivarensrehabiliteringsansvar.104 arbetet.90 Ungai ohälsoförsäluingen. Makesarvsrätt,dödsboforvaltareochdödtörklaring. Tid for aktivitetochutveckling.106 1 10 I GodTro.Samhälletochnyandligheten.113

Efterlevandepension.En anpassningtill detreforrnerade Utrikesdepartementet ålderspensionssystemet.20l 1976årslag immunitetochprivilegier vissafall Arbetsförhållandenochattityder.

29 professionellasmötenmedpersonermedfunktions - enöversyn. - NaziguldetochRiksbanken. hinder. 121

Interimrapport.96

Försvarsdepartementet

Kommunikationsdepartementet Säkrarekemikaliehantering.13 Utlandsstyrkan.30 IT ochregionalutveckling. Försvarsmaktsgemensamutbildningför 120exempelfrånSverigeslän.19 framtidakrav.42 lT-kommisionenshearingominfrastrukturen Sotningiframtiden.45 fördigitalamedier.Andrakammarsalen, Räddningstjänsteni Sverige Riksdagen1997-10-24.20

RäddaochSkydda.59 Problemmedinbäddadesysteminför2000-skiftet. -

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Hearinganordnad ITav kommissioneni Utbildningsdepartementet

samverkanmedIndustriförbundetochStatskontoret

Campusförkonst10 1997-11-14.21

Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn Identifieringochidentitet digitalai miljöer.

inom l 1

Referatfrånenhearingden12november1997. - Vuxenutbildningochlivslångtlärande. IT-kommissionensrapport4/98.36

Situationeninför ochunderförstaåretmed Konsekvenseravatttaxfreeförsäljningenavvecklas

kunskapslyñet.5 1 inomEU. 49

DUKOM Distansutbildningskommittén. HuroffensivIT-användningkanskapatillväxt

Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed förmindreföretag.Ettrådslaganordnatav

IT-stöd. 57 IT-kommissionenpåuppdragavKommunikations-

FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66 departementet,Närings-ochhandelsdepartementet -

Lämplighetsprövning personalinomav ochIndustriförbundet.Rotundan,Rosenbad1997-1

förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg.69 18.54

DUKOM Distansutbildningskomrnittén. ITochnationalstaten.Fyraframtidsscenarier.

Pådistansutbildning,undervisningochlärande. IT-komrnissionensrapport6/98.58

Kostnadseffektivdistansutbildning.83 Nyatider,nyaförutsättningar...

DUKOM Distansutbildningskomrnittén. IT-kommissionensrapport8/98.65

Flexibelutbildningpå distans.84 Skolan,IT ochdetlivslångalärandet.

E-plikt.Att säkradetelektroniskakuturarvet.1 l l Hearinganordnad Utbildningsdepartementetav och

Resurserpå lika villkor l 12 lT-kornrnissionen,Rosenbad1997-12-04,

IT-komurrnissionensrapport7/98.K.70 Jordbruksdepartementet

ITochregionalutveckling.

Fiskeriadministrationen EU-perspektiv.i ett erfarenheterfråntrehearingarundermars1998.

Översyn ñskeriadministrationenav m.m.24 IT-komnrrnissionensrapport9/98.80

LivsmedelstillsyniSverige.61 RättsinformationochIT. Rapportfrån tvåseminarier

Djurförsök.75 1996och 1998.IT-kommissionensrapport10/98.109

Analyseramera.108

Finansdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Omstruktureringarochbeskattning.1

Välfärdensgenusansikte.3 Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektivaav

Mänpassaralltid Nivå-ochorganisationsspecifilca försäkringar.7

processermedexempelfrånhandeln.4 Integritet Effektivitet skattebrott.9

- Vårtliv kön.Kärlek,ekonomiska och

älvdeklarationochkontrolluppgifter som resurser

nraktdiskurser.5 förenkladeförfaranden.12 - Tymakten dinär Myten detrationella E-pengar-näringsrättsligafrågor.14 om

arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Engräns enmyndighet 18

- Utstationering arbetstagare.av 52 Försäkringsgaranti.

Främjandelagenen översyn.107 Ettgarantisystemför försäkringsersättningar.22 -

Distansarbete.1 15 Nyaledningsreglerför bankaktiebolagoch

försäkringsbolag.27 Kultu rdepartem entet

Avdragför ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa

Samordning digitalmarksändTV. l 7av ochtillfälligt arbete.56

Kommunalafmansförbund.72

Närings- och handelsdepartementet Försäkringsföreningar-ettreformeratregelsystem82 Premiepensionsmyndigheten.87 Statenochexportñnansieringen.23 Stoppreglema. Ta möjligheternaiÖstersjöregionen.53

1 16 vara E-pengar civilrättsligafrågor 122 Bättreochmertillgängliginformation.

- m.m.

Småföretagsdelegationensrapport 64

Kompetensismåföretag.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Småföretagsdelegationensrapport 77 Regelförenklingför framtiden. Småföretagsdelegationcnsrapport 78 Greppet attvändaenregionsutveckling.

- RapportfrånSöderhamnskomrnittén.89 Godaidéeromsmåföretagochsamverkan. Smâföretagsdelegationensrapport 92 Kapitalförsörjningtill småföretag. Småföretagsdelegationcnsrapport 93 Förslagskatalog. Småföretagsdelegationensrapport 94 Konkurrenslagensregleromföretagskoncentration. + Bilaga.98 "SustainableSweden" aSUCCESSstory.

- Möjligheterochhinderföreninternationaliseringav ettsvensktnriljöanpassatnäringsliv. Bilaga.118+

Inrikesdepartementet Historia,ekonomiochforskning. Femrapporteromidrott. 33 Denkommunalarevisionen ettdemokratiskt

kontrollinstrrument.71 OrganisationerMångfaldIntegration Ett framtida

systemfor statsbidragtill invandrarnas riksorganisationermtl.73 Idrott ochmotionför livet. Statensstödtill idrottsrörelsenochfriluftslivetsorganisationer.76

kommunalförnyelseochkompetens- Nya grepputveckling.91 accepteraBetänkandefråndennationellasamordningskommitténforEuropaåretmotrasism.99 Harrasismentagitslutnu Bilagatill betänkandefrån dennationellasamordningskommitténförEuropaåret motrasism.100 Minskaregleringen kommunerochav landsting.105 Kummunaluppdragsverksamhet1998.119

Miljödepartementet Grönanyckeltal Indikatorerförettekologiskthållbart

samhälle.15 Förordningartill miljöbalken. Bilagor.3 5+ Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 KringHallandsåsen.60 Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om kämavfallsomrösmingeniMalåkommun1997.62 Kunskapslägetpåkämavfallsområdet1998.68 Förstärktskyddavskogsmarkförnaturvård.95

FRITZES

OFFENTLIGA

PUBLIKATIONER

POSTADRESS:106 47 STOCKHOLM FAX08-690 91 91, TELEFON08-690 91 90 E-POST:fritzes.ordcr@liber.se

INTERNET:wwwfritzcsse