Inomregional skatteutjämning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

IN OMREGI ONAL j

/

/ /

sigma

/

BETÄNKANDE AV

__

UTREDNINGEN OM I NO MR E G 1ON AL S KATTEUTAM

UTJAMZVIZVGJ/

1981:93

Statens offentliga utredningar

ww 1981:93

\§% Kommundepartementet

Inomregional skatteutjämning

Betänkande av

utredningen om inomregional skatteutjämning

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsetlryck AB ISBN 9l-38-06592-4 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Till statsrådet och chefen för

kommundepartementet

Regeringen bemyndigade den 10 april 1980 chefen för kommundepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva dels frågan om en mera

permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande bör införas

möjlighet för andra län. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 21 april 1980 som utredare landshövdingen Johannes Antonsson.

Samma dag förordnades som sakkunniga i

utredningen departementsråden Rune Bergsten och Ingvar Hjelmqvist, direktören Harry Lindström, finansdirektören Ivar Skilje och avdelningschefen Walter Slunge samt som sekreterare civiljägmästaren Lennart Rydberg.

Till experter i utredningen har den 2? 1980 för-

juli ordnats budgetkamreren Gert Åkesson samt den

2 september 198] departementssekreteraren Gunnar Hermanson.

Utredningen har den 3 september 1980 avlämnat promemoria i fråga om fortsatt giltighet av om skatte-

lagen utjämning i Stockholms läns landstingskommun.

Utredningen får härmed avlämna sitt huvudbetänkande Inomregional skatteutjämning. Till betänkandet har fogats särskilda yttranden av de sakkunniga Rune Bergsten och Harry Lindström.

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm den 16 december 198]

Johannes Antonsson

/Lennart Rydberg

S()lJ 1981:93

INNEHÅLL

Sammanfattning

l. Direktiv och arbetets 15 uppläggning

2. i Sverige och Danmark 19 Skatteutjämningssystemen

2.1 Det svenska 19 skatteutjämningssystemet 2.1.1 Reformen 1979 19 2.1.2 i skattekraftsklasser 19 Inplacering 2.1.3 till åldersstruktur 20 Hänsynstagande 2.1.4 av den totala 21 Beräkning garantin 2.1.5 Extra 22 skatteutjämningsbidrag 2.1.6 Statens 23 bidragsbelopp 2.1.7 24 Inomregional skatteutjämning

2.2 Det danska 25 skatteutjämningssystemet 2.2.1 Allmänt 25 2.2.2 av 26 Utjämning skatteunderlag 2.2.3 av 27 Utjämning utgiftsbehov 2.2.4 Tillskott till kommuner med särskilt 28 svåra förhållanden Statens 28 bidragsbelopp 29 Hovedstadsutjämningen

2.3 Principiella skillnader och likheter mellan 30 de svenska och danska skatteutjämningssystemen

3. Bakgrund till gällande bestämmelser om inomre- 33 gional skatteutjämning

4. Olika former för inomregionalt samarbete med utjämningseffekter och former för landstingskommu- 39 nal påverkan av den kommunala ekonomin

5. Kommunernas ekonomiska situation 45

5.1 Studiernas 45 uppläggning

5.2 Skattekraft 47

Utdebitering 48

Avgiftsnivå 56

Kommunernas finansiella 57 ställning

5.6 Kommunernas 63 resultaträkningar

5.7 Kommunernas 72 finansieringsanalyser

Landstingskommunernas ekonomiska förhållanden 75

Inomregional skatteutjämning och kommunalekonomiska förhållanden i Stockholms län 81

7.1 Landstingskommunens beslut för år 1979 81

7.2 Landstingskommunens beslut för år 1980 82

Landstingskommunens beslut för år 1981 84

Stockholms läns landstingskommuns utvärdering av inomregional 87 skatteutjämning

Kommunalekonomiska förhållanden i Stockholms län 92 7.5.1 92 Befolkningsutveckling 7.5.2 Skattekraft 97 7.5.3 100 Utdebitering 7.5.4 Kommunernas 101 finansiella situation 7.5.5 Kommunernas kostnadsläge 107 7.5.6 Kommunernas 108 resultatutveckling

8. Kommunalekonomiska förhållanden i Malmö- och 111 Göteborgsområdena 8.1 Allmänt 111 111 Befolkningsutveckling Skattekraft 115 118 Utdebitering Kommunernas 121 kostnadsutveckling situation 124 8.6 Kommunernas finansiella 127 Utredningens överväganden och förslag 127 9.1 Landstingskommunernas kompetens 129 9.2 Kommunernas ekonomiska situation Behovet av inomregional skatteutjämning i 133 Stockholms län 137 Förhållandena i Malmö- och Göteborgsområdena Inomregional skatteutjämning i landet i öv- 139 rigt Effekter på statens och kommunernas ekonomi samt på den kommunala volymutvecklingen 143 Utredningens förslag 145 Specialmotivering till lagförslaget 146 Särskilda yttranden 149

S()lJ 1981:93 BILAGOR Bilaga 1 Utredningens direktiv 163 Bilaga 2 Lagtext (1977:1094) 171 Bilaga 3 Lagtext (förlängning) 173 Bilaga 4 Lagtext (förslag) 175 Bilaga 5 Begreppsförklaringar 177 Bilaga 6 Kommunalekonomisk analys av kommunerna i Kronobergs och Värmlands län 185 Bilaga 7 Kommunernas nummer på samt kartbilagor skattesats 1981 235 8 Karta - Bilaga skattesats till kommun 1981 242 9 Karta - total Bilaga kommunal skattesats 1981 244 Bilaga 10 Karta - kostnadsnivå 1981 för modellfamilj 245 Bilaga 11 Karta - Kommunernas totala tillgångar 1979 243 Bilaga 12 Karta - Kommunernas 1979 250 eget kapital 13 Karta - Bilaga Kommunernas skulder 252 Bilaga 14 Karta - Kommunernas egna kapital i % av totala tillgångarna (soliditet) 1979 254 Bilaga 15 Karta - Kommunernas nettokostnader för huvudprogram 0-8 1979 256 Bilaga 16 Balansräkningsuppgifter för år 1979 259

SOU [98] 193

17 för år 1979 273 Bilaga Resultaträkning

18 för år 1979 315 Bilaga Finansieringsanalys

19 för år 1980 357 Bilaga Balansräkningsuppgifter

20 för år 1980 371 Bilaga Resultaträkning

21 413 Bilaga Finansieringsanalys för år 1980

l l sou 1981:93

SAMMANFATTNING

uppgift har varit att pröva frågan om Utredningens en permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning skall införas i Stockholms län samt om motsvarande möjlighet skall finnas även i andra län.

En redogörelse för skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark lämnas i kapitel 2. I såväl Sverige som Danmark lämnar staten bidrag för skatteutjämning till regionala och lokala organ, landstingskommuner och kommuner amtskommuner och kommuner. I båda länderresp. na finns dessutom inomregional skatteutjämning i huvudstadsomrâdena. Det danska inomregionala skatteutjämningsär till skillnad från det svenska lagreglerat systemet i detalj.I Danmark sker den inomregionala skatteutjämningen mellan kommunerna inbördes resp. mellan amtskommunerna inbördes. I Sverige sker den inomregionala skatteutjämbidrag från landstingskommunen till vissa ningen genom av länets kommuner.

Möjligheten till inomregional skatteutjämning i Sverige öppnades år 1977 genom en särskild lag om skatteutjämi Stockholms läns landstingskommun. Bakgrunden till ning var att den starka expansionen och de stora befolklagen till och inom Stockholmsområdet orningsomflyttningarna sakade en obalans i ekonomiskt hänseende melbetydande lan kommunerna där.

karaktär och en giltighet till ut- Lagen gavs provisorisk av år l98l. Efter förslag av utredningen om inomgången regional skatteutjämning har lagens giltighet förlängts till utgången av år 1984.

visar att inomregionalt samarbete med utjäm- Utredningen ningseffekter förekommer i olika former. Sådan utjämning

12 Sammanfattning SOU 1931193

förekommer såväl mellan kommuner som mellan en landstingskommun och vissa av kommunerna inom landstingskommunens område. Dessa effekter uppkommer inom ramen för interkommunala avtal, kommunalförbund, och stiftelser. bolag Landstingskommunerna kan också via bidrag till t. ex. resp. läns utvecklingsfond stödja verksamheten i en viss kommun. Utredningen har inte kartlagt av det här åomfattningen syftade samarbetet utan har endast exemplifierat olika former.

En väsentlig uppgift i utredningens arbete har varit att analysera kommunernas ekonomiska situation.

Dessa kommunalekonomiska studier omfattar

- Översikter för hela landet

- särskilda undersökningar i Värmlands och Kronobergs län

speciella undersökningar av storstadsområdena.

Landstingskommunernas ekonomiska förhållanden har belysts översiktligt. Utredningen konstaterar att landstingskommunerna under de Senaste tre åren i har väsentlig grad stärkt sin finansiella ställning.

Stockholms läns landstingskommun har utnyttjat möjligheten att lämna inomregionalt såväl skatteutjämningsbidrag år 1979, 1980 som 1981. Av länets 23 kommuner har 13 samtliga år erhållit inomregionalt skatteutjämningsbidrag. Den totala bidragssumman var för år 1979 178,7 milj. kr., för år 1980 193,6 milj. kr. och för år 1981 235,4 milj. kr. Det inomregionala skatteutjämningsbidragets anspråk på landstingskommunens totala skatteinkomster motsvarade för resp. år en av utdebitering 0,37, 0,36 resp. 0,39 kr./skkr.

Sammanfattning 13

Inget annat län har så stora skillnader mellan kommunerna som Stockholms län har i fråga om skattekraft och utdebitering. Det inomregionala skatteutjämningsbidraget har medfört att skillnaderna i relativ skattekraft har kunnat reduceras men bidraget har ännu inte gett ett sådant utslag att skillnaderna i skattesats har minskat. Den finansiella situationen för kommunerna i Stockholms län är fortfarande mycket varierande.

I Malmö- och Göteborgsområdena är den kommunalekonomiska situationen helt annorlunda än i Stockholmsområdet. I såväl Malmö- som Göteborgsområdena den största kommunen för närvarande stora ekonomiska problem. Förortskommunerna har i många fall expanderat snabbt men har på ett annat sätt än i Stockholmsområdet konsoliderat sin finansiella ställning. Skillnaderna i utdebitering och skattekraft är relativt små i Malmö- och Göteborgsområdena. De kommunalekonomiska problemen för Malmö och Göteborg bör enligt utredningens uppfattning inte lösas genom inomregional skatteutjämning, utan får tas upp till behandling i annat sammanhang.

Utredningen konstaterar i sina överväganden och förslag (kapitel 9) att kommunerna liksom landstingskommunerna har stärkt sin finansiella ställning under åren 1978-1979. Denna starka finansiella ställning har bibehållits under år 1980.

I Stockholms län har det inomregionala skatteutjämningsbidraget i väsentlig utsträckning använts för att stärka kommunernas finansiella ställning. Bidragskommuner har inte haft en snabbare expansion än andra kommuner. De kommuner som inte erhåller inomregionalt skatteutjämningsbidrag har inom flera områden högre servicenivå än bidragskommunerna.

14 Sammanfattning

Flertalet bidragskommuner skulle utan inomregionalt skatteutjämningsbidrag ha en mycket svag finansiell ställning. Utan inomregionalt skulle dessa

skatteutjämningsbidrag kommuners finansiella situation förvärras.

Bidragets angelägenhetsgrad och behov för olika kommuner kommer sannolikt att skifta. Det inomregionala skatteutjämningsbidraget i dess nuvarande konstruktion

möjliggör omprövning varje år av bidragets storlek och av de för bidraget gällande reglerna. Utredningen anser det vara en fördel att inom länet ha denna

omprövningsmöjlighet och att landstingskommunen har att bestäm-

själv möjlighet ma bidragets eller lånens konstruktion och storlek.

Utrédningen konstaterar att de skäl som talar för inomregional skatteutjämning i Stockholms län inte har samma giltighet i landet i övrigt. Det kan dock utred-

enligt ningens uppfattning vara önskvärt att landstingskommunerna har möjlighet att stödja inom sitt omrâde i

kommunerna

en svår ekonomisk situation.

Inomregionalt skatteutjämningsbidrag får dock inte ersätta kravet en

på fortlöpande förbättring av det

statliga skatteutjämningssystemet. I första hand bör därför skillnader som skall

utjämnas korrigeras via detta skatteutjämningssystem. ut-

Enligt redningens uppfattning är det dock önskvärt att landstingskommunerna ges möjlighet att lämna och/eller lån

bidrag i skatteutjämnande syfte till kommunerna.

Utredningen föreslår att samtliga landstingskommuner ges möjlighet att lämna bidrag och lån i

skatteutjämnande syfte till kommunerna inom sitt område. försöksverk-

Ytterligare samhet behövs inte.

sou 1981:93 15

1 DIREKTIV ocn ARBETETS UPPLÄGGNING

Utredningen om inomregional skatteutjämning har haft som uppgift att pröva frågan om en permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning skall införas i Stockholms län samt om motsvarande möjlighet bör införas även för andra län.

Direktiv för utredningen (dir 1980:26) meddelades i beslut vid regeringssammanträdet den 10 april 1980. Direktiven framgår av §ilaga_L.

Möjligheten till inomregional skatteutjämning öppnades genom att riksdagen år 1977 antog förslag (prop. 1977/78:48, KU 1977/78:21, rskr 1977/78:l04) till lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (SFS 1977:1094). Enligt lagen får landstingskommunen lämna bidrag och lân till kommun i landstingskommunen i den mån det är påkallat för att främja skatteutjämning. Lagen medger att landstingskommunen själv bestämmer om inomregional skatteutjämning skall införas och hur den skall utformas. Stockholms läns landsting har utnyttjat möjligheten att lämna bidrag till kommunerna från och med år 1979.

Departementschefen, statsrådet Boo, konstaterar i direktiven att Stockholms läns landstings förvaltningsutskott den 22 januari 1980 beslöt att låta utvärdera reformen om inomregional skatteutjämning. Enligt direktiven bör denna utvärdering kunna utgöra en del av underlaget för övervägandena i första hand om fortsatta möjligheter till inomregional skatteutjämning i Stockholms län.

I direktiven konstateras också att redan i prop. 1917/78:48 uttalades att erfarenheterna från försöksverksamheten i Stockholms län bör kunna ligga

16 Direktiv och arbetets uppläggning

till grund för överväganden om en mera

permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i detta län och om en motsvarande möjlighet för andra län.

Departementschefen framhöll att det bör uppdras åt en särskild utredare att pröva frågan om en mera permanent möjlighet till sådan skatteutjämning i Stockholms län. Enligt hans mening borde också utredas frågan om en motsvarande möjlighet bör införas för andra län. Departementschefen påpekade också att utredaren därvid bör uppmärksamma de särskilda förhållanden som råder i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län där den största kommunen i resp. län inte ingår i landstingskommunen.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av utredarens förslag anförde departementschefen följande:

Jag vill erinra om att utredaren har att beakta vad som anförs i tilläggsdirektiven (dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Där sägs b1.a. att det är nödvändigt att olika reformers effekter på den kommunala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs. Det uttalas också att kommittéerna mot denna bakgrund mâste noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett genomarbetat underlag som medger bedömningar i dessa avseenden.

Beträffande uppläggningen av utredningsarbetet sägs i direktiven:

Oavsett de överväganden som utredaren kommer att redovisa bör som ett alternativ utarbetas ett förslag till regler som ger fortsatta möjligheter till inomregional skatteutjämning i Stockholms län.

Direktiv och arbetets uppläggning 17

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Delförslag för Stockholms län bör redovisas

i början av hösten 1980. Om det blir nödvän-

digt av utredningstekniska skäl bör utredaren

kunna begränsa delförslaget till att avse en

förlängning av nuvarande lagstiftning i av-

vaktan på resultatet av det fortsatta utred-

ningsarbetet.

I enlighet med proposition om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati (prop. 1980/81:80) har nyligen gjorts en ändring av kommittéförordningen (1976:119). Ändringen (1981:307) innebär att kommittéförslagens effekter för den kommunala självstyrelsen skall belysas i betänkandena. Tilläggsdirektiv har också lämnats till samtliga kommittéer vars uppdrag berör kommunal eller landstingskommunal verksamhet (dir 1981:42). Avsikten är att förslagen skall inriktas på åtgärder som leder till ökad kommunal självstyrelse och kostnadsbesparingar i den kommunala verksamheten.

En analys av kommunernas ekonomiska situation är av för utredningens ställ-

grundläggande betydelse ningstaganden. Utredningen har valt att översiktligt analysera kommunernas ekonomiska ställning med hjälp av Statistiska Centralbyråns redovisningsstatistik. Utredningen har därvid använt sig av perioden 1975- 1980 med speciell tyngdpunkt på åren 1979 och 1980.

Stockholmsproblematiken är enligt utredningens uppfattning mycket speciell och kräver sitt eget studium. Den utvärdering som Stockholms läns landsting gjort genom sitt finanskontor är en viktig grund. Utredningen har därutöver gjort analyser av

egna bokslutsmaterial.

Utredningen har vidare haft att analysera om problem liknande de som finns i Stockholmsområdet är eller kan väntas bli aktuella i Malmö- och Göteborgsområdena. Utredningen har för sina ställningstaganden i

18 Direktiv och arbetets uppläggning SOU I981 :93

dessa avseenden gjort översiktliga kommunalekonomiska analyser och därutöver har utredningen den 26 mars 1981 haft överläggning med styrelsen för Svenska kommunförbundets länsavdelning i Malmöhus län, Malmöhus läns förvaltningsutskotts presidium och presidiet i Malmö kommunstyrelse. För Göteborgsområdet har utredningen den 22 juni 1981 samrått med presidiet i Göteborgsregionens kommunalförbund samt Göteborgs kommunstyrelseordförande.

Som grund för utredningens överväganden om inomregional skatteutjämning bör införas utanför storstadsområdena har utredningen gjort en mera omfattande kommunalekonomisk analys av kommunerna i Kronobergs och Värmlands län. Utredningens sekreterare och experten Gert Åkesson har därvid besökt samtliga kommuner i de båda nämnda länen.

Svenska kommunförbundets länsavdelning i Stockholms län anordnade den 30 oktober 1980 en konferens om inomregiona] skatteutjämning med representanter för Stockholms läns kommuner och Stockholms läns landsting. I konferensen medverkade utredningens sekreterare.

Utredningen har den 8 maj 1980 besökt Indenrigsministeriet i Köpenhamn för studium av det danska skatteutjämningssystemet.

sou 1981:93 19

2 SKATTEUTJÄMNINGSSYSTEMEN I SVERIGE OCH DANMARK

2.1 Det svenska skatteutjämningssystemet

2.1.1 Reformen 1979

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) om en omfattande reformering av skatteutjämningssystemet med början år 1980. Reformen innebar dels en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommuner, dels en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom skatteutjämningssystemet överförs till den kommunala sektorn. Vissa specialdestinerade statsbidrag har samtidigt dragits in eller reducerats. Dessutom har vissa ändringar i skattesystemet genomförts som inneburit reducering av kommunernas skatteunderlag.

2.1.2 Inplacering i skattekraftsklasser

Grunddragen i det reformerade skatteutjämningssystemet kan anges på följande sätt.

Kommuner och landstingskommuner indelas i tolv skattekraftsklasser. Klasserna är indelade i 3 %-intervall från 103 % upp till 136 % av rikets medelskattekraft.

Till grund för inplacering i skattekraftsklasser ligger särskilda bedömningar och kalkyler. För kommunerna har utgångspunkten varit att en kommun med genomsnittliga kostnader på grund av geografiskt läge och bebyggelsestruktur normalt har inplacerats i skattekraftsklass 106 %. För kommuner med en gynnsam resp. ogynnsam situation vad gäller geografiskt läge och bebyggelsestruktur har hänsyn tagits till kostnadsskillnader på grund av de nämn-

A20 Skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark

da faktorerna vid inplacering i lägre och högre skattekraftsklasser.

I kalkylerna för geografiskt läge ingår byggnadsoch underhållskostnader, transportkostnader, uppvärmningskostnader, kallortstillägg. För kommunerna har kalkyler tagits fram även för bebyggelsestrukturen. Dessa avser kostnader för vatten och avlopp, gator och vägar samt parker i tätorter, kollektiv landsbygds- och tätortstrafik samt skolskjutsar utanför tätort, fritidshus samt tillägg för vissa ospecificerade kostnader i ett antal Norrlandskommuner.

Den genom kalkylerna exakt framräknade inplaceringen för kommunerna har i viss utsträckning korrigerats för att inte indelningen inom geografiskt begränsade områden skall bli alltför splittrad. Den slutliga indelningen är således en kombination av ren klassindelning och geografisk zonindelning.

När det gäller landstingskommunerna har utgångspunkten för inplacering i skattekraftsklasser varit att den lägsta skattekraftsklassen liksom för kommunerna skall vara 103 % av rikets medelskattekraft, och att indelningen skall ske i 3 %-intervall. Landstingskommunerna har, liksom kommunerna, på grundval av dessa beräkningar placerats i skattekraftsklasser från 103 % upp till 136 % av medelskattekraften.

2.1.3 Hänsynstagande till åldersstruktur

Den grundläggande skattekraftsgarantin kompletteras med hänsyn till kommunernas och landstingens åldersstruktur. De kommunala verksamheter som anses påverkade av åldersstrukturfaktorn är pensionärsservice, grundskola, obligatorisk förskola, barnomsorg, kommunala bostadstillägg till folkpension

Skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark 21

samt statskommunala bostadsbidrag. För landstingskommunerna beaktas åldersstrukturens inverkan på sjukvârdskostnaderna.

Den grundläggande skattekraftsgarantin för kommunerna kompletteras vidare med ett tillägg till de kommuner som har en snabb befolkningsminskning. För dessa avfolkningskommuner utgår tillägg för befolkningsminskning som överstiger totalt S % under den senaste tioårsperioden.

Kommuner och landstingskommuner vars åldersstruktur orsakar relativt sett höga kostnader erhåller tillägg till grundgarantin, medan kommuner med låga kostnader i detta avseende får vidkännas avdrag. Tilläggen och avdragen beräknas årligen i absoluta tal och omvandlas därefter till procent av medelskattekraften. Även tillskotten till kommunerna för befolkningsminskning beräknas årligen i absoluta tal och läggs till kostnaderna för åldersstrukturen. Summan av kostnaderna för åldersstruktur och befolkningsminskning omvandlas till procent av medelskattekraften.

För de kommuner som ingår i skatteutjämningssystemet varierar tilläggen och avdragen för år 1982 mellan + 10 % och - 5 %. För är

landstingskommunerna motsvarande tal + 10 % och - ll %. De största

avdragen kommer dock inte i tillämpning till följd av nedan nämnda spärregler.

2.1.4 Beräkning av den totala garantin

Kommunernas och landstingskommunernas totala skattekraftsgaranti består alltså av grundgarantin med tillägg eller avdrag sedan hänsyn tagits till åldersstrukturen, och i tillämpliga fall, befolkningsminskning. Den totala garantin uttrycks som procent av

22 Skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark

medelskattekraften. Kommuner och landstingskommuner med en egen skattekraft som överstiger den för kommunen resp. landstingskommunen garanterade faller utanför skatteutjämningssystemet.

Vid fastställandet av den totala garantin för kommuner och landstingskommuner tillämpas tvâ spärregler. Avdrag för gynnsam åldersstruktur, i förekommande fall justerad med tillägg för befolkningsminskning, får inte leda till att en kommun eller landstingskommun något år erhåller lägre skattekraftsgaranti än 100 % av medelskattekraften. Den tillförsäkrade skattekraften får heller inte understiga vad som motsvarar den tillförsäkrade procent av medelskattekraften, avrundad till närmast hela tal, som gällde för bidragsåret 1979, ökad med tre procentenheter.

2.1.5 Extra skatteutjämningsbidrag

Skatteutjämningssystemet kompletteras med extra skatteutjämningsbidrag. Extra skatteutjämningsbidrag utgår efter särskild prövning. Vid prövning av ansökan om extra skatteutjämningsbidrag skall i första hand den sökande kommunens allmänna kommunalekonomiska situation vara avgörande. Vissa förhållanden som inte beaktas i det generella skatteutjämningssystemet har ansetts särskilt motivera extra skatteutjämningsbidrag. Sådana förhållanden kan vara strukturomvandlingar i näringslivet i kommunen, som kan förorsaka sysselsättningsförändringar som oförutsett ställer stora krav på den kommunala ekonomin. Andra sådana förhållanden, som kan motivera extra skatteutjämningsbidrag, är de kostnader som orsakas av snabb befolkningsökning. Extra skatteutjämningsbidrag kan även utgå t. ex. till kommuner som drabbas oskäligt hårt av avveckling av generella

Skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark 23

statsbidrag eller stora kostnader för hyresförluster.

2.1.6 Statens bidragsbelopp

Den reformerade skatteutjämningen avságs ursprungligen genomföras i tvâ etapper. Genomförandet kom i stället att ske i tre etapper och reformen är helt genomförd år 1982.

Skatteutjämningsbidragen till kommuner och landstingskommuner för åren 1979-1982 framgår av tabell 2.1.

Tabell 2.1 Skatteutjämningsbidrag till kommuner

och landstingskommuner år 1979-1982

(milj. kr.)

___.- - - __ -_ -1_9.7.9. -__.-_.-1.9_3_Q.- . .. -_._l9.§1.__ - - - - -E9522

Kommuner 2 320 3 889 4 792 s 5742) Landstings- E9E!EEQ?.E-_.-_..l _Z7.4.___. - 235.519.- -.-_ -L132 - - _4_ ÃLZ)

1› âgmm..- ._ 59.4_ ._6. 5.7.8_ _ 2.7.4_ - 9

925.”

1) Inklusive 711 milj. kr. som hänför sig till ökningen av det garanterade skatteunderlaget med två procentenheter enligt förordningen (1978:875) om särskilt bidrag till kommuner och landstingskommuner under år 1979.

2) Prognos.

I de i tabell 2.1 angivna beloppen ingår extra skatteutjämningsbidrag med 115 milj. kr. för år 1979

24 Skatteutjämningssystemen i Sverige och Danmark

samt 96 resp. 98 milj. kr. för åren 1980 och 1981. För år 1981 ingår dessutom i form av extra skattesärskild kompensation med 95 resp. utjämningsbidrag 33 milj. kr. till kommuner och landstingskommuner för att sista hälften av skatteutjämningsreformen fördelades på två âr.

för år 1981 motsvarar en Skatteutjämningsbidragen kommunal utdebitering av 3,29 kr./skkr. i genomsnitt för landet eller drygt 1 000 kr./invånare.

har mycket varierande be- Skatteutjämningsbidragen tydelse i olika delar av landet. Högst belopp per invånare i Norrbottens, Jämtlands och Gotlands utgår län med resp. 3 528, 3 474 och 3 001 kr./invånare år 1981. Minst bidrag per invånare utgår i Stockholms län där skatteutjämningsbidragen år 1981 motsvarar 144 kr./invånare.

2.1.7 Inomregional skatteutjämning

För Stockholms län gäller sedan år 1979 en särskild lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (prop. 1977/78:48, KU 1977/78:21, rskr 1977/ 78:l04). Lagen som ursprungligen gällde till utgången av år 1981 har förlängts att gälla till utgången av år 1984 1980/81:75, KU 1980/81:16, rskr (prop. 1980/8l:l58).Landstingskommunen ges enligt denna rätt att lämna bidrag och lån till kommun inom lag i den mån det är påkallat för landstingskommunen att skatteutjämning. Landstingskommunen har främja alltså rättighet att själv välja om man vill utnyttja lagen och ge lån eller bidrag samt att utforma reglerna för och fastställa beloppens storlek för eventuella eller lån. När en kommun erhåller såbidrag väl statlig som inomregional skatteutjämning ligger alltid den ordinarie statliga skatteutjämningen i

Skanezltjämningssysrtemen i Sverige och Danmark 25

botten och är av den inomregionala skatteopåverkad utjämningen.

Genom de inomregionala skatteutjämningsbidragen i Stockholms län har för åren 1979-1981 Eördelats 179, 194 resp. 247 milj. kr. I medeltal motsvarar 1981 års belopp 162 kr./invånare i länet. För kommun som erhållit störst bidrag per in- Botkyrka vånare motsvarar det inomregionala skatteutjämnings« bidraget 885 kr./invånare för år 1981.

2.2 Det danska skatteutjämningssystemet

2.2.1 Allmänt

I Danmark finns principiellt lika skatteutjämningssystem för amtskommuner och kommuner. Köpenhamns och Frederiksbergs kommuner ingår inte i någon amtskommun men deltar i skatteutjämningssystemen för såväl kommuner som amtskommuner.

Det finns ett skatteutjämningssystem med beskattningsunderlaget som grund och ett skatteutjämningssystem med utgiftsbehovet som underlag. Till detta kommer en motsvarighet till vårt extra skatteutjämningsbidrag.

I det s.k. Hovedstadsomrâdet som omfattar hela nordöstra Sjalland finns dessutom inomregionala skatteutjämningssystem, skilda för kommuner och amtskommuner, med såväl beskattningsunderlag som utgiftsbehov som underlag. Inomregional skatteutjämning har utredningen förutom i Sverige inte mött i något annat land än i Danmark.

26 Skurreuljáinzni›1gss_vxIe»1e/1 i .Sverige och Danmark

2.2.2 Utjämning av skatteunderlag

För amtskommuner är villkoret för att få tillskott år 1981 att beskattningsunderlaget per invånare ligger under l04 % av riksgenomsnittet. Amtskommuner som har högre beskattningsunderlag berörs inte. Tillskotten betalas av staten.

Ar 1979 gjordes en lagändring med verkan från och med 1 januari 1980. Där bestämdes att utjämningsunderlaget skulle trappas ner från 105 % år 1980 till 100 % år 198%. År 1981 är därmed nivån 104 %.

För kommunerna gäller att de som har ett beskattningsunderlag under riksgenomsnittet får bidrag. De kommuner som har högre beskattningsunderlag än riksgenomsnittet lämnar bidrag.

Kommuner som erhåller bidrag får ett tillskott som motsvarar 50 % av skillnaden mellan riksgenomsnittet och det egna beskattningsunderlaget.

Kommuner som har högre beskattningsunderlag än riksmedeltalet lämnar 10 % av sitt beskattningsunderlag för den del som är mellan 100 och l25 % av riksgenomsnittet. Har kommunen högre skatteunderlag än 125 % av riksgenomsnittet lämnas 40 % av den del som överstiger 125 % och alltså 10 % av delen mellan 100 och l25 %.

Cirka 220 erhåller bidrag och cirka 55 kom-

kommuner

muner lämnar ett tillskott till skatteutjämningen. Det samlade skatteunderlagstillskottet utgör 1981 cirka 1200 milj. Dkr. Av detta betalar de kommuner som har ett beskattningsunderlag över riksgenomsnittet 450 milj. Dkr. och staten resterande cirka 750 milj. Dkr.

SOU I98I:93 .Skanøutjäinnti:zg.s.s_x'slv»zclz i .S|('rigz' och Danmark 27

2.2.3 Utjämning av utgiftsbehov

För kommuner och amtskommuner beräknas ett teoretiskt utgiftsbehovstal, som skall uttrycka kommue nens samlade utgiftsbehov. Statens bidrag fördelas på grundval av detta tal. Den totala omfattningen av bidraget fastställs i riksdagens budgetbehandling och har inte automatik i förhållande till kommunernas verkliga utgifter.

Vid beräkningen av det s.k. utgiftsbehovstalet adderas samtliga kommuners resp. amtskommuners samlade utgifter. Utgifterna anses vara beroende av olika kriterier och fördelas på grundval av dessa kriterier. Sådana kriterier är t. ex. invânarantal, antal barn, antal pensionärer o.s.v. Om en utgift inte kan hänföras till något annat kriterium görs den beroende av invånarantalet. De olika kriterierna ges en viss vikt av det totala utgiftsbehovet. Denna vikt bestäms av den andel av de totala

utgifterna, som de utgifter har som är knutna till respektive kriterium.

Utgiftsbehovet för den enskilda kommunen resp. amtskommunen framkommer genom att multiplicera kommunens andel av kriteriet, t. ex. kommunens andel av landets invånarantal, med den vikt kriteriet har blivit tilldelat. Genom att summan av kriterierna blir ett följer därav att summan av kommunernas resp. amtskommunernas utgiftsbehovstal också blir ett. Utgiftsbehovstalen kan därigenom användas som fördelningsgrund för statsbidrag helt oberoende av bidragets absoluta belopp.

Kommunen resp. amtskommunen får alltså bidrag efter sitt teoretiskt beräknade utgiftsbehov, och kan inte kortsiktigt genom egna åtgärder påverka fördelningen

28 Skatteuljänzrzingssysrenzerz i Sverige och Danmark S()lJ 1981:93

eller bidragets storlek. Detta gäller såvida man inte kan påverka rikets medeltal för ett speciellt kriterium, vilket inte är särskilt sannolikt.

2.2.4 Tillskott till kommuner med särskilt svåra förhållanden

Utöver de nämnda utjämningssystemen finns en mindre summa för bidrag till kommuner med särskilt svåra förhållanden. Det är alltså helt en motsvarighet till det svenska extra skatteutjämningsbidraget.

2.2.5 Statens bidragsbelopp

Statens samlade bidrag för åren 1979-l98l till kommuner och amtskommuner framgår av tabell 2.2.

Tabell 2.2 Statligt skatteutjämningsbidrag till kommuner och amtskommuner åren 1979-1981 (milj. Dkr)

__.. __--_ _ .,- -1.9_7.9..- -- .--LQQQ ._ . .lf-ÅSA

skatteunderlagetillskott till amtskommuner l 242 1 345 1 500 kommuner 701 641 751

Utgiftsbehovstillskott till amtskommuner 6 566 8 245 9 541 kommuner 6 799 8 284 9 549

Till kommuner med särskilt svåra förhållanden” -_ 17 _ _ - __ .. .lå -_ 10...- - --.ä Summa 15 323 l8 S65 21 396

Skatteutjämrvingssystemen i .Sverige och Danmark

2.2.6 Hovedstadsutjämningen

I det s. k. Hovedstadsområdet finns en inomregional skatteutjämning. Det finns även här ett utjämningssystem för amtskommuner och ett helt skilt utjämningssystem för kommuner. Köpenhamns och Frederiksbergs kommuner ingår i systemen för såväl amtskommuner som kommuner. Staten deltar inte ekonomiskt i Hovedstadsutjämningen, utan det är alltså en utjämning mellan kommunerna resp. mellan amtskommunerna.

Liksom i rikssystemet finns en utjämning med beskattningsunderlaget som underlag och en utjämning med utgiftsbehovet som underlag. Därutöver finns ett mindre bidrag till kommuner med mycket snabb befolkningstillväxt.

Vad avser beskattningsunderlag sker en omfördelning från kommuner och amtskommuner som har ett beskattningsunderlag över genomsnittet för Hovedstadsområdet till kommuner och amtskommuner, som ligger under genomsnittet. Omfördelningen sker med belopp som motsvarar 70 % av det överskjutande resp. saknade beskattningsunderlaget. Denna utjämning i Hovedstadsomrâdet sker efter det att

beskattningsunderlaget har korrigerats i det statliga

skatteutjämningssystemet.

Utöver en utjämning av beskattningsunderlaget sker det en utjämning på grundval av utgiftsbehovet. Det är alltså en överföring så att kommuner och amtskommuner som beräknas ha ett litet utgiftsbehov betalar till kommuner och amtskommuner, som beräknas ha ett stort utgiftsbehov. Utgiftsbehovet beräknas efter i stort sett samma principer som i det riksomfattande utjämningssystemet.

Sk(mmlljiimningss_\slvlnen i .Yrcrigçø och lhuunark

Det sker dock inte en utjämning på grundval av hela skillnaden i utgiftsbehov. För kommuner utjämnas 40 % av den teoretiskt beräknade utgiftsskillnaden och för amtskommuner 50 % av den beräknade utgiftsskillnaden.

Utöver dessa båda utjämningssystem betalar kommunerna i Hovedstadsområdet 0,1 % av inkomstskatteunderlaget till en tillväxtutjämning.

Hälften av det belopp som erhålles genom 0,1 % av inkomstskatteunderlaget fördelas på grundval av den del av befolkningstillväxten som överstiger 25 % för föregående femårsperiod. Den andra hälften fördelas till kommuner med särskilda ekonomiska svårigheter till följd av snabb tillväxt.

Genom denna tillväxtfördelning fördelas år 1981 69,3 milj. Dkr. I samband med en lagändring år 1979 blev det bestämt att hittillsvarande regler för tillväxtbidrag skulle trappas av successivt.

2.3 Principiella skillnader och likheter mellan de

svenska och danska skatteutjämningssystemen

T såväl Sverige som Danmark lämnar staten bidrag i skatteutjämnande syfte till regionala och lokala organ, landstingskommuner och kommuner resp. amtskommuner och kommuner. I båda länderna finns dessutom inomregional skatteutjämning i huvudstadsområdena.

I det svenska skatteutjämningssystemet kan kommunen eller landstingskommunen påverka bidragets storlek genom att höja resp. sänka skattesatsen, eftersom skatteutjämningssystemet är knutet till en garanti

.Skatløutjämnirzg.s.vy.vlc»zrz i .Yvørigv och Dømnmrk 31

av skattekraften. Statens kostnader för skatteutjämningen räknas också automatiskt upp till följd av att skatteunderlaget ökar varje år i ungefärlig takt med inflationen.

Den del av det danska skatteutjämningssystemet som består i utjämning av beskattningsunderlag skiljer sig principiellt från det svenska genom att utjämningsheloppen till resp. kommun och amtskommun grundar sig på den för riket genomsnittliga skattesatsen. Kommunen eller amtskommunen kan alltså inte påverka bidragets storlek genom att höja eller sänka skattesatsen.

Den danska utjämningen av skatteunderlag har samma principiella automatiska uppräkning till följd av att skatteunderlaget ökar för varje år som det svenska systemet har. Utjämningen av skatteunderlag svarar dock endast för cirka l0 % av de totala skatteutjämningsbeloppen.

För den del av skatteutjämningssystemet som avser utgiftsbehovstillskott finns ingen sådan automatik inbyggd. Det för varje år utgående totala skatteutjämningsbeloppet fastställs fristående från inflation och kommunernas verkliga kostnader. Det på så sätt fastställda beloppet fördelas i enlighet med de regler som anges för beräkning av utgiftsbehovstillskott. Staten har alltså möjlighet att på ett annat sätt än i Sverige för varje år pröva skatteutjämningsbidragets storlek.

I det svenska systemets konstruktion av grundgaranti och åldersstruktur ligger ett visst hänsynstagande till den aktuella kommunens beräknade kostnadsnivå. Det danska systemet har en avsevärt större detaljeringsgrad i sin beräkning av enskilda kommuners utgiftsbehov. I det danska systemet justeras också

32 Skartezztjä/nningxvyslerrzer1 i Sverige och Danmark

varje i systemet ingående faktor årligen, medan i Sverige enbart åldersfaktorn och eventuellt tillägg för befolkningsminskning justeras varje âr.

Utgiftsbehovet i det danska systemet är framräknat som ett faktiskt procenttal av kommunernas samlade utgifter. Det svenska systemet bygger på en teoretisk beräkning av kostnadsskillnader mellan olika kommuner.

Skatteutjämningsbidragen svarar också för en större andel av de kommunala utgifterna i Danmark än i Sverige. I Danmark uppgick skatteutjämningsbidragen 1980 till 13 % av de kommunala utgifterna, medan i Sverige endast 4 % av kommunernas och landstingskommunernas samlade utgifter täcktes av skatteutjämningsbidrag.

I det statliga danska skatteutjämningssystemet lämnar de kommuner som har de bästa ekonomiska förutsättning- Å arna bidrag till skatteutjämningssystemet.Någ0n motsvarighet till detta finns inte i Sverige.

Det danska systemet för inomregional skatteutjämning har en principiellt likartad uppbyggnad som det statliga skatteutjämningssystemet. Systemet är också i lag detaljreglerat till skillnad från den svenska inomregionala skatteutjämningen där lagen endast anger att Stockholms läns landstingskommun får lämna bidrag i skatteutjämnande syfte.

I det danska inomregionala skatteutjämningssystemet sker utjämningen mellan amtskommuner resp. mellan kommuner inbördes i motsats till det svenska systemet, där landstingskommunen lämnar bidrag till kommunerna för skatteutjämning.

SOLJ198k93 33

3 BAKGRUND TILL GÄLLANDE BESTÄMMELSER OM INOM-

REGIONAL SKATTEUTJÄMNING

Den starka expansionen och de stora befolkningsomflyttningarna i Stockholmsområdet under 1960-talet och början av 1970-talet innebar för flera kommuner mycket stora påfrestningar. Den bostadsproduktion som behövdes för att möta expansionen var ett regionalt problem. omständigheterna gjorde emellertid att ett fåtal kommuner tog på sig stora bostadsbyggnadsprogram för att tillgodose hela regionens behov. Den i förhållande till kommunernas storlek mycket höga bostadsproduktionen och de kraftiga följdinvesteringar som den snabba befolkningstillväxten fordrade gav upphov till svåra ekonomiska förhållanden.

Den ansträngda kommunalekonomiska situationen förvärrades ytterligare av att expansionen i regionen visade sig bli väsentligt lägre än vad prognoserna förutsagt. De berörda kommunerna fick till följd härav under större delen av 1970-talet mycket stora kostnader för dels ett stort antal outhyrda lägenheter, dels på flera verksamhetsområden överdimensionerade serviceanläggningar. De kommunalekonomiska konsekvenserna visade sig i form av hög skuldsättning, höjda skattesatser,stora sociala kostnader och låg skattekraft.

Olika former för att utjämna den ekonomiska obalansen mellan kommunerna fick därför i mitten av 1970talet en framträdande plats i den kommunalekonomiska debatten och olika initiativ togs i syfte att möjliggöra en utjämning.

Riksdagen begärde den 20 maj 1976 (FiU 1975/76:39, rskr 1975/76:364) med anledning av mot. 1975/76:940 att regeringen skulle ge 1976 års skatteutjämnings-

34 Bakgrund till gällande bestämmelser

utredning i uppdrag att skyndsamt pröva möjligheterna att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar för en inomregional skatteutjämning.

Frågan om inomregional skatteutjämning aktualiserades också på andra sätt. T skrivelser till regeringen den 5 maj 1976 hemställde Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms kommunstyrelse att 1976 års skatteutjämningsutredning skulle få i uppdrag att lägga fram förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län. Det angavs som önskvärt att förslag borde läggas fram i så god tid att omfördelningen kunde genomföras under år 1977.

Motionen, finansutskottets betänkande samt de båda framställningarna överlämnades till skatteutjämningsutredningen genom regeringsbeslut den ]0 juni 1976.

I skrivelse den 28 februari 1977 hemställde centerorganisationerna i Stockholms län att regeringen måtte vidta provisoriska lagstiftningsåtgärder så att inomregional skatteutjämning kunde införas redan under år 1978.

Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamns och Tyresö kommuner hemställde i skrivelse till regeringen den 18 maj 1977 att regeringen snarast skulle vidta erforderliga åtgärder för att möjliggöra inomregiona] skatteutjämning. De båda nämnda skrivelserna överlämnades genom regeringsbeslut den 10 mars resp. den 30 juni 1977 till 1976 års kommunalekonomiska utredning. Denna utredning hade hösten 1976 ersatt bl. a. den ovan nämnda skatteutjämningsutredningen.

Vid sammanträde den 3 november 1977 beslöt regeringen att föreslå en särskild lag om skatteutjämning

Bakgrund till gällande bestämmelser 35

i Stockholms läns landstingskommun (prop. 1977/78:48). Propositionen lades alltså fram innan 1976 års kommunalekonomiska utredning slutfört sitt arbete.

Riksdagen antog förslaget (KU 1977/78:21, rskr 1977/78:104) till lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun. Lagtexten framgår av

*Ziläflêrê-

Landstingskommunen får enligt denna lag lämna bidrag och lån till kommun i lanöstingskommunen i den mån det är påkallat för att främja skatteutjämningen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1978 och giltighetstiden bestämdes till utgången av år 1981.

Enligt prop. 1977/78:48 var de kommunalekonomiska problemen i Stockholmsområdet så stora att landstingskommunen under begränsad tid borde få möjlighet att lämna lån och bidrag till kommunerna i skatteutjämningssyfte. Vissa kommuner hade på grund av den snabba expansionen fått svårigheter att finansiera en kommunal service av acceptabel standard. Utvecklingen hade bl. a. lett fram till att mer än hälften av det statliga extra skatteutjämningsbidraget för både år 1977 och år 1978 gick till kommuner i Stockholms län. Trots att kommunerna i länet hade den i genomsnitt högsta skattekraften i landet hade denna utväg måst tillgripas.

I propositionen anförde föredraganden att landstinget på egen hand borde få bestämma hur skatteutjämningssystemet skulle utformas. Anledning saknades därför för staten att närmare reglera detta område eller att ange bestämda gränser för landstingskommunens rätt att engagera sig i skatteutjämningen. Lagen innehåller därför inte mer än vad som behövs för att landstingskommunen skall få befogenhet att befatta sig med en sådan utjämning.

36 Bakgrund till gällande bestämmelser

Föredraganden anförde att den inomregionala skatteutjämningen inte borde ersätta den statliga skatteutjämningen utan utgöra ett komplement till denna. Statliga skatteutjämningsbidrag borde utgå oberoende av om landstingskommunen utnyttjar sin befogenhet att vidta skatteutjämnande åtgärder eller ej. Några särskilda bestämmelser i lag om hur den inomregionala skatteutjämningen skall förhålla sig till den statliga behövdes inte. När statlig skatteutjämning förekommer ligger den, enligt föredraganden, alltid i botten. Det blir sedan landstingets sak att avgöra om landstingskommunala skatteutjämningsbidrag dessutom skall utgå. Effekterna av det statliga skatteutjämningssystemet blir med andra ord av betydelse för landstingets ställningstagande i frågan om inomregional utjämning.

I propositionen framhölls bl. a. att möjligheten för landstingskommunen att lämna lån och bidrag inte får ändra den gällande ordningen med kommunen och landstingskommunen som två likställda kommuntyper. Ett skatteutjämningssystem som endast innebär att landstingskommunen skjuter till skatteunderlag för att kommunen skall uppnå en viss garanterad skattekraft eller lämnar lån med fördelaktiga lånevillkor till en kommun med särskilda ekonomiska problem ansågs inte medföra några sådana risker.

Landstingskommunen får enligt propositionen inte ställa upp villkor som inskränker den kommunala självstyrelsen, medan landstingskommunen däremot naturligtvis kan ställa upp lånevillkor och andra villkor av teknisk natur. I propositionen uttalades dessutom att landstingskommunens handlingsfrihet i fråga om skatteutjämningen begränsas av bl. a. den kommunala likställighetsprincipen.

I yttrande till konstitutionsutskottet tillstyrkte

Bakgrund till gällande bestämmelser 37

finansutskottet (FiU 1977/78:2 Y) propositionen. Konstitutionsutskottet (KU 1977/78:21) instämde i de nyss átergivna uttalandena i propositionen. Utskottet betonade särskilt att ett system för inomregional skatteutjämning med landstingskommunen som låne- och bidragsgivare inte får utformas så att vare sig låne- eller bidragsgivningen inkräktar på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommun och kommun som två jämställda kommuntyper. Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun borde enligt utskottet ses som ett provisorium. Riksdagen biföll propositionen.

I prop. (1978/79:95) om den kommunala ekonomin berördes också frågan om inomregional skatteutjämning. Det uttalades att erfarenheterna från den verksamhet som får bedrivas under åren 1978-1981 med stöd av lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör avvaktas innan ställning tas till den inomregionala skatteutjämningen på längre sikt. Vid riksdagsbehandlingen lämnades detta uttalande utan erinran (FiU 1978/79:35).

Riksdagen har år 1979 behandlat en motion om ändring i lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (mot. 1978/79:l614, KU 1979/80:12). Motionen avslogs då det inte ansågs motiverat att ändra reglerna för pågående försöksverksamhet.Ar 1980 väcktes en motion om att lagen bör förlängas utan tidsbegränsning (mot. 1979/80:l568, KU 1980/81:16). Motionen avslogs då utskottet ansåg att den nedan nämnda förlängningen av lagen till utgången av 1984 borde komma till stånd i avvaktan på en mer permanent lösning av frågan om behovet av inomregional skatteutjämning.

Utredningen om inomregional skatteutjämning föreslog den 3 september 1980 (Ds Kn 1980:7) att lagen (1977:1094)

38¶Bakgrundtülgäüandebanänuneber.H SOUl98t93

om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun skall gälla till utgången av år 1984.

Regeringen beslöt vid sammanträde den 4 december 1980 att föreslå att lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns lanâstingskommun skall få fortsatt giltighet till utgången av år 1984 i avvaktan på att frågan om inomregional skatteutjämning får en mera permanent lösning. Riksdagen antog förslaget (prop. 1980/81:75, KU 1980/81:16, rskr 1980/81:158), lagtexten framgår av

§i1aga_§.

39 S()lJ 1931:93

4 OLIKA FORMER FÖR INOMREGIONALT SAMARBETE MED UTJÄMNINGSEFFEKTER OCH FORMER FÖR LANDSTINGS- KOMMUNAL PÅVERKAN AV DEN KOMMUNALA EKONOMIN

Inomregionalt samarbete med varierande utjämningseffekter mellan kommuner och mellan landstingskommuner och kommuner förekommer i ett flertal olika sammanhang. Detta inomregionala samarbete har i regel tillkommit för att på ett rationellt sätt lösa gemensamma uppgifter och problem. Utjämningseffekterna har ofta varit en sekundär fråga.

Ett samarbete av här åsyftat slag mellan kommuner förekommer via interkommunala avtal, kommunalförbund, bolag och stiftelser. Landstingskommunerna kan också delta i sådana avtal, kommunalförbund, bolag och stiftelser. Inom den valda samarbetsformen kan det ske ett samarbete så, att en kommun deltar med i stort sett en kostnad i förhållande till dess nytta, men om kommunen på annat sätt själv skulle ordnat verksamheten hade kostnaden blivit mycket högre. kommun kan därmed också ta på sig större an- Någon del än som direkt motsvarar dess nytta. En strikt avgränsning av utjämningseffekterna är i sådana fall omöjlig att göra.

Utredningen har inte gjort någon kartläggning av omfattningen av den här åsyftade typen av samarbete med utjämningseffekter utan har endast konstaterat att sådan utjämning förekommer i olika former och för skilda verksamheter. Utredningen nöjer sig därför med att redovisa några exempel på sådant samarbete.

Landstingskommunerna kan genom sina åtgärder och anslag på olika sätt påverka kommunernas ekonomi direkt eller indirekt. Under senare år har landstingskommunerna ökat sina engagemang och insatser

40 Olika former för inomregionalt samarbete

med avseende på näringslivsbefrämjande åtgärder. Speciellt har detta varit fallet inom turistnäringen där landstingskommunerna i många fall svarar för en väsentlig del av kostnaderna för de regionala 1 turistorganen. Betydande insatser har också gjorts för speciella projekt i enskilda kommuner.

Landstingskommunernas deltagande i finansieringen av utvecklingsfonderna får ses som ett led i en utökad insats för främjande av resp. läns näringsliv. Det förekommer också att landstingskommunerna ger bidrag till en viss verksamhet i en kommun direkt eller via något annat organ t. ex. utvecklingsfonden.

Landstingskommunerna påverkar dessutom kommunernas ekonomi genom lokaliseringen av sin verksamhet. Av utredningens studier i Kronobergs och Värmlands län framgår att antalet landstingskommunalt anställda per l 000 invånare är mycket varierande i kommun-\ erna och att antalet landstingskommunalt anställda i regel är störst i kommuner med även i övrigt gynnsamma arbetsmarknadsförutsättningar.

Ett exempel på inomregional utjämning kommuner emellan är den utjämning av kostnaderna för bostadsbidrag som sker via kommunalförbundet för Storstockholms bostadsförmedling. Sedan år 1971 har kommunalförbundet för Storstockholms bostadsförmedling huvudmannaskapet för de kommunala bostadsbidragen till barnfamiljer inom Storstockholms bostadsförsörjningsområde. Från och med år 1974 är kommunalförbundet även huvudman för bostadsbidragen till hushåll utan barn, pensionärshushållen undantagna.

I kommunalförbundet ingår 20 av Stockholms läns 23

n kommuner. De kommuner i länet som ej ingår är Norrtälje,i Nynäshamn och Södertälje.

SOU l98l:93 Olika fomwr för inomregioruzlr .samarbete 41

Kommunernas kostnader för de nämnda kategorierna av bostadsbidrag fördelas mellan kommunerna i förhållande till antalet skattekronor inom resp. kommun enligt taxeringen året närmast före räkenskapsåret. Fördelningsgrunden innebär att för år 1980 är den kommunala nettokostnaden för de nämnda bostadsbidragen cirka 138 milj. kr. Cirka 28 milj. kr. omfördelas mellan kommunerna så att 12 kommuner erhåller bidrag för täckning av sina kostnader och 8 kommuner lämnar bidrag. Stockholms kommun lämnar bidrag med 20,6 milj. kr. och det därnäst högsta bidraget lämnar Danderyds kommun med 2,4 milj. kr. Av de kommuner som erhåller bidrag får Botkyrka störst bidrag med 9,6 milj. kr. och den kommun som erhåller det näst högsta bidraget är Haninge med 5,5 milj. kr.

Genom den verksamhet Göteborgsregionens kommunalförbund driver sker också en viss utjämning om än i begränsad omfattning. Göteborgsregionens kommunalförbund är en samarbetsorganisation med tio kommuner som medlemmar. I kommunalförbundet ingår kommunerna Ale, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille, Tjörn och Öckerö. Kommunalförbundet har valt att bilda aktiebolag för skilda verksamhetsgrenar för att tillvarata gemensamma kommunintressen. För närvarande finns sex sådana aktiebolag. Ett exempel är Göteborgsregionens avfallsaktiebolag som behandlar och transporterar avfall från de olika kommunerna till avfallsvärmeverket i Sävenäs. Ett annat sådant bolag är Göteborgsregionens fritidshamnar AB som bygger och driver hamnanläggningar för fritidsbåtar och som också hyr ut båt- och uppläggningsplatser. Aktieteckning i bolagen sker av de i kommunalförbundet deltagande kommunerna i princip i förhållande till den beräknade nyttan av bolaget. En viss inomregional utjämning sker dock via dessa bolag.

42 Olika former för inomregiunøz/I .vunmrbele

Genom tillkomsten av lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik (SFS 1978:438)

stadgades att landstingskommunen och kommunerna i lä1et gemensamt är huvudman för den kollektiva persontra- Eiken. I flertalet län har landstingskommunen och kommunerna valt att bilda ett aktiebolag för det ändamål lagen anger. I vissa län tillgodoser man lagens ändamål genom ett kommunalförbund. I Stockholms län är landstingskommunen ensam huvudman och i Gotlands län kommunen.

Kommunerna har traditionellt det primära ansvaret för att den lokala kollektivtrafiken fungerar på ett tillfredsställande sätt. Landstingskommunerna har i regel inte tidigare varit direkt engagerade i den kollektiva persontrafiken med undantag för i Stockholms läns landstingskommun. En följd av samarbetet blir en viss inomregional omfördelning av kostnaderna.

De underskott som uppkommer i de gemensamma aktiebolagen eller kommunalförbunden skall fördelas så att landstingskommunen täcker hälften av underskottet och kommunerna i länet tillsammans återstoden. För Malmöhus och Göteborgs och Bohus län gäller särskilda bestämmelser. Omfattningen av varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel bestäms i förhållande till det trafikarbete som är nedlagt i kommunen under verksamhetsåret. Genom fördelningen av underskott sker en viss utjämning via landstingsskatten. Framför allt undviks att vissa glesbygdskommuner drabbas speciellt hårt genom att trafiken i deras typ av kommun är mest olönsam. De större kommunernas tätortstrafik är oftast undantagen från denna Finansieringsutjämning.

Inom kulturområdet är det relativt vanligt att landstingskommunerna och kommunerna genom avtal eller

SOU I98l:93 Olika f0r/›1urj?›r iuul›zrcgqiuuall .\(II)I(ll/7('l(' 43

stiftelser gemensamt finansierar viss verksamhet. Ett sådant exempel är finansieringen av Riksteaterns Växjöensemble. Enligt avtal svarar där Kronobergs läns landstingskommun för 75 % av nettokostnaden och Växjö kommun för 25 %. Förberedelser för en stiftelsebildning med samma kostnadsfördelning har påbörjats.

Ett annat sådant exempel är stiftelsen Hallands länsmuseer. Stiftelsen finansierar nettokostnaden för museerna i Halmstad och Varberg. Stiftare är Hallands läns landstingskommun och Halmstad och kommuner. En väsentlig orsak till stiftel- Varbergs sens bildande var att Varberg inte skulle drabbas av alltför höga kostnader för driften av Varbergs museum (Varbergs fästning). Kostnadsfördelningen mellan stiftarna är att landstingskommunen bidrar med 3/5 av nettokostnaden och de båda kommunerna med l/5 vardera.

Landstingskommunalt bidrag för verksamhet inom en kommun kan förekomma för näringslivsbefrämjande åtgärder i kommuner med speciellt stora sysselsättningsproblem. Det s. k. Uppvidingeprojektet i Kronobergs län är ett sådant exempel där landstingskommunen bidrar till finansieringen av verksamhet i en kommun.

Uppvidingeprojektet syftar till att stärka näringslivet och sysselsättningen i Uppvidinge kommun, som är hårt drabbad i sysselsättningshänseende. Utvecklingsfonden driver projektet genom anslag från landstingskommunen och kommunen. Landstingskommunen har för en treársperiod lämnat 200 000 kr./år i extra anslag till utvecklingsfonden för detta projekt. Kommunen har lämnat lika stort anslag.

Likartade förhållanden har motiverat att Västerbottens läns landstingskommun har lämnat förhöjt bi-

44 Olika former för inorrzregiørzrlll .vrmzarbete S()lJ 1981:93

drag till länets utvecklingsfond för att fonden skulle få möjlighet att anställa näringslivskonsulter för vissa inlandskommuner. Landstingskommunens anslag har varit specialdestinerat för åtgärder i vissa kommuner.

Västerbottens läns landstingskommun har också genom olika åtgärder och anslag stött uppbyggnaden av turistnäringen i Tärnaby i Storumans kommun. Landstingskommunen har t. ex. svarat för kostnaden för inköp av snökanon. Förläggningen av folkhögskola med alpin linje till Tärnaby måste också ses som ett led i strävan att stödja turistnäringen i Storumans kommun.

Ett exempel där man löser gränsdragningsproblem mellan kommuner och landsting med ett starkt schabloniserat ersättningsbelopp och därmed också en viss form av utjämning mellan kommunerna är det avtal som träffats mellan Västmanlands läns landstingskommun och länets kommuner rörande hemsjukvård. Enligt avtalet betalar landstingskommunen till länets kommuner från och med 1 januari l982 årligen 1 000 kr. per invånare i kommunen, som under året närmastj före bidragsåret uppnått en ålder av minst 70 år. Bidragsbeloppet justeras årligen. Landstingskommunen upphör från ovannämnda datum med den bidragsgivning i form av mánadsbidrag, som för närvarande tillämpas under vissa villkor, då anhörig svarar för vård i hemmet. Kommunen avgör härefter, huruvida sådant bidrag skall utgå.

S()LJ1981:93 45

5 KOMMUNERNAS EKONOMISKA SITUATION

5.1 Studiernas uppläggning

Utredningens kommunalekonomiska studier består av tre delar:

Vr\-\v$n - Översikter för hela landet - Värmlands och

speciella undersökningari Kronobergs län

- särskilda studier i storstadsområdena.

Översikterna för hela landet redovisas på kartor bilaga 8-15 samt i bilaga 16-21. Uppgifterna kommenteras i detta kapitel. Utredningens kommunalekonomiska studier i Värmlands och Kronobergs län redovisas i bilaga 6. Storstadsomrâdena kommenteras i viss utsträckning i anslutning till översikterna för hela landet och i övrigt i kapitel 7 vad avser förhållandena i Stockholmsområdet samt i kapitel 8 vad avser förhållandena i Malmö- och Göteborgsområdena.

Eftersom 1980 års bokslut varit tillgängligt en mycket kort tid för utredningen och de bokslutsuppgifter utredningen haft att tillgå för år 1980 inte omfattar samtliga kommuner bygger kartmäterialet i bilaga 8-15 på 1979 års bokslut. Relationerna mellan kommunerna påverkas dock mycket obetydligt av om 1979 års eller 1980 års bokslut används.

Översikterna för hela landet har följande uppläggning.Kommunernas ekonomiska situation belyses med grundläggande faktorer som skattekraft och utdebitering.

För åren 1979 och 1980 belyses kommunernas ekono-

46 Konumuzerrzas øk0n0nzis^ku .viluuliml

miska och Finansiella ställning genom *

*

!

1 - .

balansräkning -

resultaträkning -

finansieringsanalys.

Uppgifterna för översikterna över landet har i sin helhet hämtats från Statistiska Centralbyråns redovisningsstatistik. Balansräkningen har starkt förenklats för att ge ökad överblick.

Resultaträkningsuppgifterna avser främst en jämförelse mellan kommunerna i fråga om summa nettokostnader för huvudprogram 0-8, som avser driftkostnader exklusive finansiering,samt redovisat resultat. Uppgifterna måste betraktas som mycket grova jämförelser och i de fall en kommun har speciellt anmärkningsvärda uppgifter bör resultatet närmast tas som anledning för att närmare undersöka anledningen och inte som en grund för att dra definitiva slutsatser.

Finansieringsanalysen avser främst att visa överskottets användning och förändringen av finansieringskapitalet.

De modeller för resultaträknings- och finansieringsanalys som utredningen använt sig av har i väsentlig utsträckning utarbetats av chefsrevisor Per-Olof Håkansson, Svenska kommunförbundets revisionsavdelning, Växjö, och ansluter sig till de modeller som användes inom Eöretagsekonomin.

Balansräkningsuppgifterna, resultaträkningsuppgifterna och finansieringsanalysen bör ses i ett sammanhang. Totalbilden av balansräkning, resultaträkning och finansieringsanalys bör ge en relativt god uppfattning om kommunens finansiella ställning och motståndskraft mot skattehöjningar och oförutsedda negativa händelser.För utredningen har det varit

Kmmnunernas ek0n0n1i.\ka .vilualio/z 47

väsentligt att söka skillnader mellan kommunerna och att försöka se sambandet mellan de funna skillnaderna.

5.2 Skattekraft

För kommunerna är inkomstskatten den ojämförligt viktigaste inkomstkällan. I den mån den egna skattekraften överstiger garantinivån i det statliga skatteutjämningssystemet utgör den egna skattekraften grund för beräkning av kommunens skatteintäkter. I den mån den statliga garantin överstiger kommunens egen skattekraft grundas kommunens skatteintäkter på den statliga garantin och kommunens egen skattekraft saknar betydelse för nivån på kommunens skatteintäkter.

Stockholms län har en unikt hög egen skattekraft. År 1981 har 17 av länets 23 kommuner en skattekraft som överstiger rikets medelskattekraft. Utanför Stoçkholms län är det endast 22 kommuner som år 198] har en skattekraft över rikets medelskattekraft.

Av de kommuner utanför Stockholms län som hade en skattekraft överstigande medelskattekraften var

det

år 1981 endast 14 kommuner som hade så hög skattekraft att deras egen skattekraft översteg den statliga grundgarantin i ett fullt utbyggt statligt skatteutjämningssystem. Nio av dessa 14 kommuner har en skattekraft som överstiger grundgarantin med endast 1-2 %. . . Utanför Stockholms län är det endast Malmö, Lund -m och Göteborg som har en egen skattekraft som är väsentligt högre än den statliga garantin. Inom

nerna som har en egen skattekraft som är högre än

48 Kommunernas ekonomiska .vilualirm S()lJ 1981:93

den statliga garantin. Av landstingskommunerna är det bara en, Stockholms läns, som har en egen skattekraft, överstigande den statliga garantin.

5.3 Utdebitering

Det finns mycket stora skillnader i skattesats mellan landets kommuner. Högst kommunal utdebitering år 198] har Åsele och Dorotea med 18,60 kr./skkr. Lägst har Danderyd med 10,60 kr./skkr. Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats till kommunen är alltså 8 kr./skkr. Av landets kommuner finns dock 93 % inom intervallet l4,0l-18,00 kr./skkr., alltså inom ett intervall på 4 kr./skkr. Kommunernas fördelning på olika skattesatser framgår av diagram 5.1.

Kommunernas skattesatser år 1981 framgår av bilaga 7 samt av karta bilaga 8. Som framgår av kartan har kommunerna i Norrlands inland genomgående hög utdebitering. Norrlands kustland har däremot betydligt lägre skattesatser än inlandet. Kommunerna i Bergslagen har förhållandevis hög utdebitering. I övrigt finns det enstaka kommuner med hög utdebitering. Speciellt låg utdebitering förekommer framför allt i Stockholms län. Kommunerna i sydvästra Sverige har i allmänhet relativt låg utdebitering.

Länsmedeltalen för den kommunala utdebiteringen framgår av tabell 5.1. Tabellen anger vägda länsmedeltal vilket innebär att de största kommunernas utdebitering väger relativt tungt. Kopparbergs län har högst medelutdehitering med 17,40 kr./ skkr. Lägst medelutdebitering har Stockholms, Hallands och Kristianstads län. Skillnaden mellan högsta och lägsta länsmedeltal har ökat sedan år 1975 med 1,16 kr./skkr. År 1975 var skillnaden mellan högsta och lägsta värden 2,13 kr./skkr. och denna skillnad hade för år 1981 ökat till 3,29 kr./skkr.

Kommunernas ekonomiska situation 49

Diagram 5.] Kommunernas fördelning på skattesatser

år 1981

Antal

kommuner

100-4

\ ao-

”.

60_

i 40-

20-

1 1 2 3 41 100 34 35 9

?ar-T

10,01-11,01-12,o1-13,01-14,01-15,01-1,01- , . .

11,00 12,00|13,0o|14,o015,oo|1s,00!1§,0015,3513183

50 Kommunernas ekonomiska situation

Tabell 5.1 Medelutdebitering till kommun, länsvis

1)

Län Medelutdebitering till kommun

nedanstående år

Göteborgs 0 Bo-

Hela. .V.5_.9t; .- .- . . A4_ . . . . - ,låzflå . . .lå :.51 ._ Skillnad mollan 2,13 3,18 3,29 högsta och lägsta värden

1) exkl Ma1mö, Göteborg och Gotland

Högst tota1 kommunal skattesats (till kommun, lands-

SOlJl98h93 Kbnununernasekononüskasüuaüon 51

tingskommun och församling) har Are med 33,70 kr./ skkr. Lägst skattesats har även här med

Danderyd 25 kr./skkr. Skillnaden mellan högsta och

lägsta skattesats är alltså 8,70 kr./skkr. Av landets kommuner finns dock 91 % inom intervallet 28,01-32,00 kr./skkr., d.v.s. inom ett intervall på 4 kr./skkr. Kommunernas fördelning efter total kommunal skattesats framgår av diagram 5.2.

Diagram 5.2 Kommunerna fördelade efter skattesats

för total kommunal utdebitering år 1981 Antal kommuner 100-

80-

1 1 3 1 2 30 91 96 36 6 3

W_-

24,01- 25,01- 26,01- 27,01- 28,01- 29,01- 30,01--31,01- 32,01-›33,01-

25,00 26,00 27,00 28,00 29,00 30,00 31,00 32,00 33,00 34,00

52 Kommunernas ekonomiska situation

Den totala kommunala utdebiteringen för kommunerna framgår av karta, bilaga 9. Norrlands inlandskommuner har även med avseende på total kommunal utdebitering de högsta skattesatserna. Kommunerna i Örebro och Blekinge län har också hög total kommunal skattesats.

Inom enskilda kommuner kan den totala kommunala utdebiteringen variera med mer än l kr./skkr. beroende på skillnader i församlingsskatten såsom exempelvis i Ystad kommun, där Högestad församling har 1,15 kr./skkr. högre utdebitering än Ystad församling och i kommun, där Drängsereds församling har

Hylte

utdebitering än Torups försam- 1,25 kr./skkr. högre

På Öland och Gotland är det speciellt stora ling. skillnader mellan församlingarna. I Borgholms kommun har Alböke församling 1,50 kr./skkr. högre ut-

än Borgholms församling och i Gotlands debitering kommun är skillnaden mellan Sundre och Träkumla församlingar ],85 kr./skkr.

länsmedeltal med avseende på total kommunal Högst vägt utdebitering har Jämtlands län med 31,86 kr./skkr.,

av Blekinge län med 31,58 kr./skkr. och Örebro följt län med 31,40 kr./skkr. Lägst medelutdebitering år 198] har Kristianstads län med 28,15 kr./skkr., följt av Stockholms län med 28,31 kr./skkr. och Hallands län med 28,64 kr./skkr. De övriga länen finns inom intervallet 29 kr./skkr. till 30,99 kr./skkr.

Inom det stora flertalet län är skillnaden mellan

och utdebitering förhållandevis liten. högsta lägsta T Stockholms län är det dock en mycket stor spännvidd mellan högsta och lägsta skattesats, nämligen 5,95 kr./skkr. år 1981. Den näst största skillnaden finns i Norrbottens län där skillnaden uppgår till 3,80 kr./skkr. Den stora skillnaden där beror dock på att en kommun har väsentligt lägre skattesats

Kommunernas ekonomiska situation 53

än de övriga kommunerna. I sju län understiger skill-

naden mellan högsta och lägsta utdebitering 2 kr./

skkr.

Högsta och lägsta kommunala skattesats för resp.

län framgår av tabell 5.2.

De flesta kommunerna har en skattesats som avviker

relativt lite från resp.länsmede1ta1. Utdebiterings-

skillnaderna i förhållande till länsmedeltalen fram-

går av tabell 5.3. Utanför Stockholms län är det

endast 34 kommuner som har en skattesats som avvi-

ker från länsmedeltalet mer än plus-minus 1 kr./

skkr. Stockholms län har som tidigare framhållits

stora skillnader i skattesats mellan länets kommuner.

a 1.:. ...a

.man

,

M30...

m... i 1. \

54 Kommunernas ekonomiska situation

Tabell 5.2 Skillnad mellan högsta och lägsta skatte-

sats till kommun år 1981 inom resp. län

Q Län Skillnad mellan högsta och lägsta

skattesats till kommun. Högsta och

lägsta värden inom resp. län inom ____“____________RêEâQ§%§_ ____--l__-___.___.-_--_

Stockholms 5,95 (16,55-10,60) Uppsala 2,50 (l7,50-15,00) Södermanlands 2,30 (l7,20-14,90) Östergötlands 2,05 (17,55-15,50) Jönköpings 1,30 (l6,50-15,20) Kronobergs 1,50 (l7,00-15,50) Kalmar 1,50 (l6,50-l5,00) Gotlands - Blekinge 1,90 (16,40-14,50) Kristianstads 2,15 (16,00-13,85) Malmöhus (Malmö 2,05 (l6,30-14,25) kommun ingår ej) Hallands 1,70 (l6,00-14,30) Göteborgs och 2,70 (17,95-15,25) Bohus (Göteborgs kommun ingår ej) Älvsborgs 3,25 (17,75-14,50) Skaraborgs 3,25 (l7,75-14,50) Värmlands 1,65 (17,40-15,75) Örebro 2,15 (17,75-15,60) Västmanlands 2,80 (l8,30-15,50) Kopparbergs 1,85 (18,35-16,50) Gävleborgs 2,50 (l8,25-15,75) Västernorrlands 2,55 (l7,55-15,00) Jämtlands 2,50 (l8,50-16,00) Västerbottens 3,30 (l8,60-15,30) Norrbottens 3,80 (l7,55-13,75)

Kommunernas ekonomiska situation 55

Tabell 5.3 Utdebiteringsskillnader år 1981 i förhåll-

ande till länets medeltal (skattesats till kommunen)

Södermanlands

- - -

Östergötlands l

- - - - Jönköpings

- - - - Kronobergs Kalmar - - - - Gotlands

- l - - Blekinge Kristianstads - 1 -

2 Malmöhus Hallands - - l - Göteborgs och Bohus

- 1 1 -

Älvsborgs

- - 2 - Skaraborgs Värmlands - - - w Örebro - 2 -

2 Västmanlands - - - -

- - - g Kopparbergs

å Gävleborgs 2

NQEE§QE§âQ§---l 1. _ 1

. _ _i...

56 Kommunernas ekonomiska situation SOU l98l:93

5.4 Avgiftsnivå

En kommun kan påverka sina intäkter inte enbart genom den kommunala utdebiteringen utan också genom taxesättningen på kommunala tjänster. För kommunmedborgaren är det kombinationen av avgifter och skatter som i första hand är intressant. För denne är det avgörande vad han totalt får betala i form av skatt och avgifter för den service han erhåller.

Kombinationen av skatt och avgifter verkar mycket olika för skilda kommuninnevånare och olika familjer. Faktorer som inkomst, familjesammansättning och utnyttjande av olika former av kommunal service har avgörande betydelse.

Det finns därför inte möjlighet att ge en entydig bild av hur kombinationen av skatter och avgifter verkar. En jämförelse bör därför avse någon form av modellfamilj. Hur skatter och avgifter kan samverka för en sådan framgår av karta bilaga 10, som grundar sig på förhållanden för år l98l.

Av karta, bilaga 10 (grundmaterial tidskriften Privata affärer nummer 7/8 1981), framgår alltså kostnadsnivân för skatter + avgifter för en modellfamilj med en bruttoinkomst av 130 000 kr. och 110 000 kr. i beskattningsbar familjeinkomst. Familjen bor i radhus utan elvärme och förbrukar 200 m3 vatten/år och 5 000 kwh hushállsel. Familjen har två barn, varav ett barn på daghem heltid 20 dagar/mån i elva månader.

Kartan bör endast ses som ett exempel på hur avgifter och skatter kan samverka men av studierna i de län utredningen närmre studerat framgår att utdebiteringsskillnader i många fall förstärks av av-

Komnzurzernzls ekonomiskt: .situation 57

giftsskillnader i så måtto att kommuner med hög utdebitering ofta har en hög avgiftsnivå. Avgiftsuttaget är dock ofta lägre i norra Sverige än i södra Sverige. Kommunerna i sydvästra Sverige som har låg utdebitering tar ut avgifter för kommunal service till en betydligt högre nivå än kommunerna i Norrland.

Barnomsorgstaxan betyder relativt lite i den kommunala budgeten men för barnfamiljerna t. ex. för den här modellfamiljen har barnomsorgstaxans konstruktion och nivå mycket stor betydelse. Barnomsorgstaxornas uppbyggnad är mycket skiftande. Taxeskillnader för vatten och avlopp, el och sophämtning har däremot i allmänhet relativt liten betydelse för kommunens medborgare.

5.5 Kommunernas finansiella ställning

Landets kommuner har en mycket varierande finansiell situation och mycket varierande finansiella förutsättningar. Ett sammandrag av kommunernas balansräkningar i kr./invånare samt relationstal för soliditet (eget kapital i förhållande till totala tillgångar) samt index för ökning av eget kapital framgår av bilaga 16 och 19.

Kommunernas värderingsprinciper i balansräkningarna är mycket likartade. De totala tillgångarna per invånare kan därför anses vara ett mått på investeringsnivån i kommunen. Enligt kommunal praxis nedskrives statsbidrag omedelbart varför investeringar gjorda med statsbidrag är bokförda till för låga värden jämfört med investeringar där kommunen stått för hela kostnaden. Investeringar gjorda med AMS-bidrag har i allmänhet behandlats som statsbidrag. Detta kan alltså betyda att kommuner, som har haft

58 Kommunernas ekonomiska .vitualion

stora statsbidrag och stora AMS-bidrag för investeringar har sina anläggningar bokförda till lägre värden än kommuner som inte fått dessa bidrag. Denna skillnad torde dock inte ha någon avgörande betydelse för bedömningen av utredningens problemställningar.

Kommunernas totala tillgångar i kr./invånare framgår av karta bilaga ll samt av balansräkningssammandragen bilaga 16 och 19. Hur de olika kommunerna fördelar sig med avseende på totala tillgångar/invånare är 1979 framgår av diagram 5.3.

Diagram 5.3 Totala tillgångar/invånare år 1979 Antal kommuner

60-

40-

20-

61 67 51 33 65

-9,9 10,0-10,9 11,0-1 1,9 12,0-12,9 13,0- Tusen

kr/inv.

Kommunernas ekonomiska situation 59

Norrlandskommunerna har med få undantag höga värden för totala tillgångar per invånare. I södra och mellersta Sverige är bilden mera varierad. Storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö har speciellt höga värden. De större kommunerna i övrigt har i många fall höga totala tillgångar/invånare. Då man jämför dessa större kommuner måste speciellt beaktas att vissa kommuner har mycket stora investeringar bundna i hamnanläggningar och att vissa kommuner har stora nya investeringar i fjärrvärmeverk medan andra kommuner inte har sådana verksamheter eller redovisar dem i kommunala bolag som därigenom inte påverkar kommunens balansräkning. Speciellt låga värden för totala tillgångar/invånare finner man hos vissa utpräglade glesbygdskommuner i södra och mellersta Sverige med stagnerande eller retarderande näringsliv och stor andel äldre invånare.

Att Norrlandskommunerna redovisar speciellt höga tillgångar/invånare beror sannolikt på flera olika skäl. En bidragande orsak är att kostnaderna för en given är i Norrland än i söd-

investering högre ra och mellersta Sverige beroende på högre byggnadskostnader, högre kostnader för materialtransport m. m. Ett annat skäl är att man i vissa fall måste ha högre standard på vissa investeringar t. ex. bättre isolering. Dessa skäl förklarar dock inte hela skillnaden utan skillnaden beror sannolikt också på att åtminstone vissa Norrlandskommuner har haft en hög investeringsnivå.

Eget kapital/invånare framgår av karta, bilaga 12 samt av balansräkningssammandragen bilaga 16 och 19. Hur kommunerna fördelar sig i grupper med avseende på eget kapital/invånare år 1979 framgår av diagram 5.4. Eget kapital definieras som skillnaden enligt balansräkningen mellan totala tillgångar och

60 Kommunernas ekønomixka .situation

totala skulder. Det totala egna kapitalet är ett mått på förmögenheten. Kapitaltillväxten som också framgår av bilaga 16 och 19 är mått på resultatutvecklingen.

Diagram 5.4 Eget kapital/invånare år 1979, tusen kr.

Antal kommuner

60-

20-

61 67 73 34 43

-5.9 5.536,9 7,0-7,9 8,0-8.9 9,0- Tusen

kr/ i nv.

Kommunerna använder likartade värderingsregler men vissa skillnader kan förekomma. Den ovan nämnda skillnaden vid värdering av tillgångar beroende på om statsbidrag utgått eller inte, påverkar också värderingen av eget kapital. Kommuner som erhållit stora statsbidrag redovisar till följd av detta proportionellt sett för lågt eget kapital och alltså större dold reserv.

Kommunernøls ckononlisktl .vilmztimz (H

Norrlandskommunerna har i allmänhet erhållit betydligt högre AMS-bidrag än kommunerna i södra och mellersta Sverige. Deras egna kapital kan därför i många fall anses innehålla en större dold reserv. Trots detta har kommunerna i Norrland genomgående betydligt högre eget kapital/ invånare än vad som är vanligt bland kommunerna i södra och mellersta Sverige. Stockholm, Göteborg och Malmö har högt eget kapital/invånare.

Stockholms förortskommuner har i många fall mycket lågt eget kapital/invånare. Det är i och för sig naturligt att starkt expanderande kommuner inte hinner bygga upp ett eget kapital/invånare i den utsträckning som kommuner kan göra som har en mera stabil folkmängd. Förortskommunerna i Göteborgsoch Malmöområdena har dock inte anmärkningsvärt lågt eget kapital/invånare. Så låga värden som förekommer bland Stockholms förortskommuner är inte heller vanliga i övrigt i landet bland starkt expanderande kommuner.

Kommunernas skuldsättning i kr./invånare framgår av karta bilaga 13 samt av balansräkningssammandragen bilaga 16 och 19. Hur kommunerna fördelar sig i grupper med avseende på sku1dsättningen/invånare år 1979 framgår av diagram 5.5.

fi 3 5 E å

62 Kommunernas ekonomiska .vi/nation

Diagram 5.5 Totala skulder/invånare år 1979

Antal kommuner

g

60-*

40-4

20-4

37 74 70 52 46

-2,5 2,6-3,5 3.641,5 4,6-5,5 5,6- Tusen

kr/ inv.

Skuldsättningen per invånare uppvisar inget speciellt geografiskt mönster. Det finns kommuner med såväl hög som låg skuldsättning/invånare i alla delar av landet. Kommunerna i Stockholmsområdet har dock

högre skulder per invånare än vad som är j

vanligt övrigt bland landets kommuner.

Det finns heller inte något mönster så att

entydigt stora kommuner har hög skuldsättning och små kommuner låg eller tvärtom. En viss tendens finns dock ti11 att de större kommunerna har högre skulder/ invånare än vad de små kommunerna har.

Kommunernas ekonomiska .vimatimz 63

Det egna kapitalets andel av de totala tillgångarna uttryckt i procent, brukar inom företagsekonomin benämnas soliditet. Soliditetsbegreppet användes relativt sällan inom kommunalekonomin, men är ett mycket vanligt använt nyckeltal inom företagsekonomin. Kommunernas soliditet beräknad på ovan nämnt sätt framgår av karta, bilaga 14 samt av bilaga 16 och 19. Soliditeten är ett mått på självfinansieringen.

Kommunerna har i allmänhet hög soliditet. Vissa kommuner har extremt hög soliditet. Sålunda har exempelvis Vansbro och Surahammar över 90 % soliditet, Bromölla har 90 % och Ovanåker har 89 % Soliditet. Stockholms förortskommuner har i flera fall utomordentligt låg soliditet. Botkyrka har ett soliditetstal som är helt unikt för landet.

Nyckeltalen för soliditet och eget kapital/invånare bör ses tillsammans. De avspeglar då inriktningen på kommunens finansieringspolitik. Inriktningen på låne- resp. skatte- och avgiftsfinansiering av investeringar skiftar mycket från kommun till kommun men också från en del av landet till en annan del av landet. Kommunerna i olika delar av landet har alltså bedrivit principiellt olika finansieringspolitik.

5.6 Fommunernas resultaträkningar

Resultaträkningsuppgifter/invånare för år 1979 och år 1980 framgår av bilaga 17 och 20. Grundmaterialet för resu]taträkningsuppgifterna är hämtat från Statistiska centralbyråns insamlade räkenskapssammandrag. Det år alltså samma grundmaterial som användes för publikationen Kommunernas finanser.

Enliçt anvisningarna för dessa räkenskapssammandrag

(14 Kommunernas økonmn/Ãvkzc .timar/un

skall kostnader och intäkter kodas enligt en normalkontoplan. För kommuner som inte följer normalkontoplanen finns en särskild nyckel för omkodning till denna kontoplan. Beloppen för resp. huvudprogram skall därför i huvudsak vara jämförbara. Det bör observeras att i kostnaderna för resp. huvudprogram

kapitaltjänstkostnader. Det finns dock vissa ingår skillnader som inte kommer fram vid den nämnda omkodningen.

Kommunerna har en något varierande administrativ organisation där skillnaderna inte omkodas. Vissa små kommuner har t. ex. odelade kommunkontor. Detta innebär i allmänhet att huvudprogram 0 §gmensam_kgm-

för dessa kommuner får ett i förmugadministration hållande till andra kommuner för högt belopp, och att vissa av de andra huvudprogrammen i motsvarande grad får för lågt. I allmänhet ger sådana skiljaktigheter utslag av betydelse, förutom på den gemensamma kommunadministrationen, på huvudprogram 7 êssisal _Qmêqaq-

Ett fåtal kommuner har central fastighetsförvaltning som helt belastar huvudprogram 9 gigansiering och fördelar inte ut kostnaderna för denna förvaltning på olika huvudprogram. Några kommuner i Stockholms län har en sådan kontoindelning och dessa kommuner är inte med de övriga. I övrigt är det

jämförbara så få kommuner som har sådana avvikelser att det saknar betydelse för utredningens jämförelser.

En annan olikhet som det inte varit möjligt att korrigera är att vissa kommuner räknar kompletteringspension på de enskilda huvudprogrammen och andra gör det inte. De kommuner som inte räknar

på resp. huvudprogram får kompletteringspension alltså något lägre kostnader för personalintensiva huvudprogram. Om kommunen inte har räknat komplet-

Kommunernas ekonomiska situation 65

teringspension på de enskilda huvudprogrammen innebär detta i 1979 års bokslut att summa nettokostnader 0-8 visar 150-200 kr./invånare för lågt värde i förhållande till om kompletteringspension hade räknats. Huvudprogram 9 ginansiering visar i motsvarande grad för låg intäkt. För de enskilda huvudprogram där kompletteringspensionen har störst betydelse, nämligen huvudprogram 6 gtgilgning och huvudprogram 7 §ggial_omsorg, betyder det ca 30-60 kr./invånare om kompletteringspension är räknad eller inte. För övriga huvudprogram överstiger i regel inte skillnaden 20-30 kr./invånare. För vissa huvudprogram, där det ingår låg andel löner, är skillnaden endast någon krona om kompletteringspension är räknad eller inte. Totalt har för de jämförelser som har intresse för utredningens ställningstaganden frågan om hur kompletteringspension är räknad en underordnad betydelse.

I räkenskapssammandragen har inte heller gjorts korrigeringar för meravskrivningar. De flesta kommuner gör avskrivningar på anskaffningsvärde, men vissa kommuner gör avskrivningar på nuanskaffningsvärde. Om kommunen använder sig av avskrivning på nuanskaffningsvärde räknar man i regel den interna räntan på bruksvärdet. Detta betyder också att även den interna räntan blir högre och hela kapitaltjänstkostnaden blir därmed högre. Av de kommuner som tillämpar avskrivning på nuanskaffningsvärde förefaller flertalet att göra det endast inom huvudprogram 5 §ngrgiC_vgtten_qgh_avfall. I den mån meravskrivningar och ränta på bruksvärde förekommer ser man i allmänhet detta genom att den interna räntan uppgår till högre belopp än vad som är normalt. Vid ett studium av huvudprogram 5 EnergiC_vattgn_ggh avfall bör alltså en parallell jämförelse göras med posten intern ränta.

66 Kommunernas ekonomiska situation S()lJ 1981:93

Det finns några ytterligare skiljaktigheter som gör att en viss kommun faller ur jämförelsen, och där korrigeringar inte varit möjliga att åstadkomma. En kommun redovisar t. ex. inte personalförsäkringar på de enskilda huvudprogrammen, utan personalförsäkringar förs i sin helhet till huvudprogram 9

Eigan-

siering.

Några kommuner i Stockholmsområdet har en kontoindelning som gör att de inte är jämförbara med de övriga. Ett fåtal kommuner har till redovisningsstatistiken lämnat ofullständiga uppgifter eller sådana uppgifter som inte helt stämmer överens. Det har inte för utredningen varit möjligt att inhämta nya uppgifter från dessa kommuner, eller att korrigera kommunens uppgifter som lämnats till SCB.

Beloppen per invånare har framräknats så, att beloppen för resp. enhet har dividerats med antal invånare. Avrundningsfel gör att en nedsummering av de olika huvudprogrammen inte ger exakt samma krontal som anges som summa nettokostnader 0-8. Det redovisade resultatet/invånare överensstämmer heller inte exakt med den summa man får genom en nedsummering av tabellen. Summa nettokostnader 0-8 och redovisat resultat är däremot så riktiga som grundmaterialet medgett.

Kommunernas nettokostnader/invånare för huvudprogram 0-8 framgår av karta bilaga 15. Nettokostnad 0-8/invânare är i jämförelse mellan olika landsdelar främst ett mått på kostnaden för att driva kommunal service. Inom ett mera begränsat geografiskt område får nettokostnaden/invånare i första hand ses som ett mått på olika inriktning och olika ambitionsnivå i kommunerna. Kommunen kan också inom vissa huvudprogram välja en Verksamhetsinriktning som har olika stor nettokostnadsbelastning för kommunen. Ett sådant

Kommunernas ekonomiska situation 67

exempel inom barnomsorgen är satsningen på daghem resp. familjedaghem.

Som framgår av tabell 5.4 och 5.5 har kommunerna i Götaland lägre kostnader än kommunerna i Svealand. Kommunerna i Norrland har i regel väsentligt högre kostnader och kommunerna i Norrlands fjälltrakter har speciellt höga kostnader.

Tabell 5.4 Kommunernas nettokostnader för huvud-

program 0-8 kr./inv. år 19791)

Antal kommuner

-3 499 3 500- 4 000- 4 500- 5 000- 5 500- 6 000-6 500-

.-%_2?â._%_4%2--4.%22..ål42%..å_?92__§-â22.§.Q22

Hela landet 6 27 71 96 37 19 12 6 1) Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner ingår ej. Tabell 5.5 Kommunernas nettokostnader för huvud-

program 0-8 kr./inv. år 19801)

Antal kommuner

-3 999 4 000- 4 500- 5 000- 5 500- 6 000- 6 500 7 000-

bro kommuner ingår ej.

68 Kommunernas ekonomiska situation

För utredningens ställningstaganden är kostnadsskillnader inom lånen av väsentligt intresse. Skillnaderna för år 1979 framgår av tabell 5.6. 1980 års bokslut visar motsvarande tendens. Vissa skillnader kan förklaras av olika redovisningsteknik. Skillnaderna inom länen är dock i många fall mycket anmärkningsvärda. Det är som synes av tabell 5.6 inte ovanligt att skillnaden mellan det högsta och lägsta värdet för summa nettokostnader 0-8 inom ett län uppgår till 30-40 % av lägsta värdet.

SOU 1981293 Kommunernas ekonomiska situation 69

Tabell 5.6 Kommunernas driftkostnader kr./invånare

1979. Summa huvudprogram 0-8. Skillnader

inom länen

i

Östergötland 4 930 4 238 116 §

g

Göteborgs och

visning

Av resultaträkningssammandragen bilaga 17 och 20

att det är mycket stora skillnader i komframgår

70 Kommunernas ekonomiska situation

munernas räntenetto, dvs. skillnaden mellan kommunens externa räntekostnader och externa ränteintäkter. Extremvärdena representeras av som

Botkyrka, har ett negativt räntenetto på 868 kr./invånare och Vansbro som har ett positivt räntenetto på 409 kr./invånare i 1979 års bokslut. Skillnaden mellan dessa båda ytterlighetsvärden motsvarar 4,50

drygt kr./skkr. Även om dessa skillnader är helt extrema är det inte ovanligt att det inom länen finna skillnader i räntenetto som betyder 1-2 kr./skkr.

Det redovisas också stora skillnader vad avser intern ränta. De skillnader i intern ränta som framkommer i resultaträkningarna är till helt dominerande del grundad på skillnader i de belopp som görs till föremål för intern ränteberäkning. Kommunernas

principer i detta avseende förefaller att vara relativt likartade. Det bör dock observeras att i den mån meravskrivningar förekommer blir som ovan nämnts den interna räntan något högre. Det helt dominerande antalet kommuner tillämpar den av kommunförbundet rekommenderade internräntan.

Det redovisade resultatet är ett uttryck för skillnaden mellan totala driftintäkter och totala driftkostnader. Det redovisade resultatet kan med

hänsyn till sin användning och ursprung i tre delar

uppdelas

a) budgeterat resultat (överföringspost, budgeterad

fondavsättning, budgeterat ianspråktagande av

fonder, ianspråktagna överskott eller täckta under-

skott) b) fondavsättning och i anspråktagande av fonder

(Eondavsättning utöver budget samt förändring

av reservationer och förskott) c) budgetöverskott eller budgetunderskott (avvikelser

i förhållande till

budget).

Kommunernas ekonomiska situation 71

Det redovisade resultatet är alltså till vissa delar ett budgeterat överskott och till vissa delar ett överskott utöver budget. Användningen av överskottet framkommer i finansieringsanalysen.

5.6 Kommunernas redovisade resultat år 1980 Diagram

kr./inv. (exkl. Surahammar och Vansbro)

Antal kommuner 100-

80-

60-1

40-*

34 65 90 65 23

Kr/inv -399 400-699 700-999 1000-1299 1 300

Det på detta sätt redovisade resultatet varierar inom mycket vida gränser för kommunerna. Fördelningen framgår av diagram 5.6. Ett lågt värde för det redovisade resultatet innebär en risk för obalans mellan intäkter och kostnader och därmed också en indikation pâ att en skattehöjning kan bli nödvändig såvida inte kostnaderna kan begränsas. Ett högt värde per invånare för det redovisade resultatet är i regel tecken på en god ekonomisk balans för kommunen men för kommuner med extremt hög låneskuld krävs det ett högt redovisat resultat för att fullgöra nödvändiga amorteringar. Ett högt redovisat resultat per invånare kan också vara nödvändigt för att i förväg bygga upp en buffert för kommande stora investeringar.

72 Kommunernas ekonomiska situation

5.7 Kommunernas finansieringsanalyser

Finansieringsanalys för kommunerna för år 1979 och 1980 framgår av bilaga 18 och 21. Vid finansieringsanalys är finansieringskapitalets (rörelsekapitalets) förändring det centrala begreppet. Analysen syftar till att belysa till anledningen finansieringskapitalets förändring och hur denna förändring utnyttjas. I finansieringsanalysen framkommer också den likviditetseffekt som kommunens verksamhet till. ger upphov

Finansieringsanalysen har följande uppbyggnad:

Eilláäsâêsneésl.

+ Driftintäkter - Driftkostnader överskott + Avskrivningar Internt tillförda medel: Nya lån

++ Övrigt

__§H_'l'.“.â.-EÅ1.1.f.§Ed_â_meáslulâl

Används medel

+ Nettoinvesteringar + Amorteringar Lâvgiqt_ .__,_ _ __ _... .-.M = Summa använda medel (B)

Förändring av finansieringskapitalet (A./.B)

Det överskott som redovisas i finansieringsanalysen som skillnaden mellan driftintäkter och driftkostnader är i princip samma belopp som i resultaträkningen framkommer som redovisat resultat. Vissa smärre skillnader kan uppkomma.

Kommunernas ekonomiska situation 73

I enstaka fall finns också skillnader som benågot ror på redovisningstekniska avvikelser i huvudsak interna avräkningsskillnader mellan kommunala organ och kommunala bolag.

I driftkostnaderna ingår avskrivningar. Avskrivningarna inte utbetalning utan medlen finns utgör någon kvar i rörelsen. De internt tillförda medlen framkommer därför genom att addera överskottet beräknat ovan angivet sätt med det totala avskrivningspå beloppet. Summan av överskott och avskrivningar ger därmed de av rörelsen genererade medlen. De totalt tillförda medlen fås att till de internt tillgenom förda medlen lägga årets upplåning, därtill kommer i vissa fall mindre summor som i finansienågra ringsanalysen rubricerats under övrigt.

De använda medlen utgöres av nettoinvesteringar, och i vissa fall mindre belopp, som amorteringar i regel i resp. kommun rubricerats under utlåning och medelsplacering. Förändringen av finansieringskapitalet (rörelsekapitalet) framkommer så genom att från de tillförda medlen dra de använda medlen. I enstaka fall förekommer en negativ nettonågot investering. Detta beror då i regel på att kommunen stor försäljning av mark gjort någon speciellt eller fastigheter.

Av finansieringsanalysen framkommer anmärkningsvärt stora skillnader mellan kommunerna med avseende på summa använda medel. Vissa extremvärden beror på stora markförsäljningar, men även om de skillnader borträknas som beror på exceptionella förhållanden är det en förvånande stor skillnad.

under år 1979 och år 1980 är låg. En- Upplåningen staka kommuner utgör undantag. Det är inte ovanligt att amorteringarna har samma storleksordning som

74 Kommunernas ekonomiska situation

nyupplåningen och det finns ett flertal kommuner som har väsentligt större amorteringar än nyupplåning. Amorteringarna uppgår också i många fall till ungefär samma storlek som avskrivningarna. Med tanke på kommunernas höga soliditet innebär detta att amorteringarna sker i betydligt snabbare takt än avskrivningarna.

Förändringen av finansieringskapitalet varierar givetvis inom mycket vida gränser. Flertalet kommuner har ökat sitt finansieringskapital i icke oväsentlig omfattning under år 1979. Vid bedömning av finansieringskapitalets måste dock

utveckling beaktas dess nivå vid årets ingång. För vissa kommuner var det vid årets ingång på en helt otillfredsställande nivå och en ökning var nödvändig för att kommunen skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Flertalet kommuner hade dock under 1978 uppnått en acceptabel nivå och 1979 och 1980 års ökning har inte i och för sig varit nödvändig för rörelsens funktion utan får ses som en för

fonduppbyggnad framtida behov.

75 SOU l98l:93

6 LANDSTINGSKOMMUNERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN

har under 1970-talet haft en Landstingskommunerna snabb volym- och kostnadsutveckling. Sedan mycket år 1975 har landstingskommunernas externa utgifter ökat med cirka 223 % och kommunernas med cirka 205 %. Denna kostnadsutveckling har bl. a. resulterat i att landstingskommunerna har höjt sin medelutdefrån 8,06 kr./skkr. år 1970 till 12,84 kr./ bitering skkr. år 1981. År 1975 var landstingskommunernas medelutdebitering 10,21 kr./skkr.

skattesatser för år 1981 va- Landstingskommunernas rierar mellan 11,50 kr./skkr. i Västmanlands län och kr./skkr. i Blekinge län. Av de 23 lands- 14,50 har 15 en utdebitering som ligger tingskommunerna i intervallet 12 kr.- 13 kr./skkr. Landstingskommunernas skattesatser för år 1981 samt förändringar från år 1975 framgår av tabell 6.1.

Flertalet landstingskommuner har åren 1978-1980 redovisat starka bokslut, medan de under åren 1975- 1977 i allmänhet hade svagare bokslut. Detta innebär att under åren 1978-1980 i alllandstingskommunerna mänhet har stärkt sin finansiella ställning högst Flertalet landstingskommuner har nu en väsentligt. stark likviditet och ett betydande finansieringskapital. Finansieringskapitalet har utvecklats på sätt som av tabell 6.2. Skillnaderna mellan landsframgår tingskommunerna är dock mycket stora.

Landsüngskonununernasekononüska/örhåüanden SOlJ198h93

Tabell 6.1

Landstingskommunernas skattesatser 1981 samt förändringar 1975-1981

Landstingskommun Skattesats Förändring

Förändring o- _ - . - - .._ . _. _ .-.1.â3.1._ _ - _ .- -1.9_7.9.._1._9.§1..- ...L9_.7_5...1..9J_9_

1,50 Göteborgs och

Västernorr-

2,00

SOLJ198h93 Landsüngskonununernasekononüskaförhåüanden

Tabell 6.2 Landstingskommunernas finansieringskapital

åren 1975-1980

År Förändring av finansie-

Finansierings-

ringskapital milj. kr.

kapital

finansieringskapital

av tabell 6.3. Som framgår av utgifterna framgår tabellen har vissa landstingskommuner ett mycket stort finansieringskapital. Andra landstingskommuner har ett relativt litet finansieringskapital/invånare. Vissa av dessa landstingskommuner har höjt sin utdebitering för år 1981.

för utredningen har varit att inom- En utgångspunkt

skatteutjämningsbidrag kan vara motiverat regionalt i vissa landstingskommuner i form av relativt stora

Det är därför intressant att belysa engângsbidrag. vilken en om 10 milj. kr. har för

betydelse utgift resp. landstingskommun som utdebiteringspåverkan. Hur en av 10 milj. kr. i dessa avseen-

mycket utgift den för resp. landstingskommun framgår av

betyder tabell 6.4, där också belyses vilket belopp som

10 öre/skkr. ger för resp. landstingskommun.

78 Land.9!i›1g.sk0›71n1unørnus ekonomiska förhållanden

Tabell 6.3 Landstingskommunernas finansieringskapital/invånare samt finansieringskapital i % av externa utgifter åren 1979 och 1980

Landstingskommun Finansierings- Finansieringskapital/inv. kapital i % av tusen kr. externa utgifter å *

Göteborg och

Västernorrlands

SOlJ198k93 79

Landsüngskonnnunernasekononüskaförhåüanden

Tabell 6.4 En utgift av 10 milj. kr. inverkan per

skkr. och belopp som 10 öre/skkr. ger för landstingskommunerna

Landstingskommun En utgift av 10 öre/skkr.

10 milj. kr. utöebiteringspå-

betyder per verkan ger milj. ______________________ _ _S.k_k.r.; _ 193.1. . . . .Jstz .l9_3.1. . _... - _._

Göteborg och Bo-

Som framgår av tabellen har 10 milj. kr. en utdebiteringspåverkan som för flertalet landstingskom-

80 Landstingskommunemas ekonomiskt:

förhållanden

muner uppgår till omkring 10 öre/skkr. För tre landstingskommuner har den nämnda utgiften en utdebiteringspåverkan om cirka 20 öre/skkr. Av detta framgår också att 10 öre/skkr. ger ett som i

belopp flertalet landstingskommuner uppgår till cirka 10 milj. kr.

7 INOMREGIONAL SKATTEUTJÄMNING OCH KOMMUNALEKONOMISKA

FÖRHÅLLANDEN I STOCKHOLMS LÄN

7.1 Landstingskommunens beslut för år 1979

Med stöd av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun beslöt Stockholms läns landsting den 11 september 1978 om inomregional skatteutjämning fr 0 m år 1979. Genom det statliga skatteutjämningssystemet garanterades kommunerna i Stockholms län vid denna tidpunkt en skattekraft som motsvarade 95 % av rikets medelskattekraft. Detta tal utgjorde då cirka 78 % av medelskattekraften i länet.

Landstingets beslut innebar att vid den inomregionala skatteutjämningen skulle skattekraften utgöra fördelningsgrund och justeras för skillnader i underskott i förvärvskälla, inkomststruktur och socialhjälpskostnader. Skatteutjämningsnivån för år 1979 fastställdes till 86 % av medelskattekraften i länet räknat före justering med de nyss nämnda faktorerna. Utjämningsbeloppen skulle utgå i form av bidrag.

Justeringsfaktorerna kan beskrivas på följande sätt. Har invånarna i en kommun i medeltal högre avdrag för underskott i förvärvskälla (främst ränteavdrag för fastigheter) än genomsnittet i länet, minskar

till kommunen - har inlandstingskommunens bidrag vånarna lägre avdrag än genomsnittet, ökar bidraget. Har inkomsttagarna i en kommun i medeltal högre inkomster än genomsnittet i länet, minskar

till kommunen - är landstingskommunens bidrag förhållandet det omvända ökar bidraget. Har en kommun högre socialhjälpskostnader per invånare än

genomsnittet, ökar landstingskommunens bidrag är förhållandet det omvända minskar bidraget.

82 Inomregional skatteutjämning S()lJ 1981:93

Med hänsyntagande till justeringsfaktorerna framräknas tillskottet i skattekronor. Bidragsbeloppet beräknas genom att antalet tillskjutna skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för året före bidragsâret. Landstinget beslöt också att kommuner som år 1979 fick inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle kunna få bidrag för att täcka viss del av sina kostnader för hyresförlustlån.

Ar 1979 fördelade Stockholms läns landstingskommun inomregionala skatteutjämningsbidrag till ett totalt belopp av l78,7 milj. kr. Av länets 23 kommuner fick 13 bidrag. Högst bidrag utgick till Botkyrka med 47 milj. kr. och minst till Huddinge med 3 milj. kr. För täckande av kostnader för hyresförlustlån utbetalades under år 1979 dessutom 9,8 milj. kr.

7.2 Landstingskommunens beslut för år 1980

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) om en omfattande reformering av det statliga skatteutjämningssystemet med början år 1980. I den nya lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag tillförsäkras kommuner och landstingskommuner en grundgaranti. Detta sker efter en inplacering i skattekraftsklasser och kom pletteras med tillägg eller avdrag på grund av åldersstrukturens inverkan på kostnaderna i kommunerna resp. landstingskommunerna. Tillägg utgår till kommuner med snabb befolkningsminskning. En spärrregel garanterar att avdrag för gynnsam åldersstruktur inte får medföra att den tillförsäkrade skattekraften i något fall kommer att 100 % av medel-

understiga skattekraften när reformen är fullt genomförd. Enligt en annan spärregel får inte heller den tillförsäkrade skattekraften, när reformen är fullt genomförd understiga den garanti som gällde för år 1979, ökad med 3 procentenheter.

Inomregional skatteutjämning 83

anpassade det inomregionala skat- Landstingskommunen teutjämningssystemet för år 1980 till det reformerade statliga systemet. Stockholms läns landsting antog den 3 september 1979 nya regler som i huvudsak innebär följande.

Vid beräkning av inomregionalt skatteutjämningsbidrag är utgångspunkten den statliga grundgarantin. Den av landstingskommunen garanterade skatteutjämningsnivân för år 1980 ökade till 88 % av medelskattekraften i länet. Detta är räknat före hänsynstagande till de av landstinget den ll september 1978 beslutade justeringsfaktorerna (underskott i förvärvskälla, inkomststruktur och socialhjälpskostnader). Åldersstrukturfaktorn i det nya statliga skatteutjämningssystemet inverkar alltså inte på det inomregionala systemet.

Landstinget beslöt också att utsträcka bidragsgivningen för hyresförlustlån till kommuner som erhåller inomregionalt skatteutjämningsbidrag med ett år. Landstinget beslöt också vid detta tillfälle att uppdra åt förvaltningsutskottet att utvärdera reformen med inomregional skatteutjämning.

Landstingets beslut innebär att även under år 1980 fick 13 av länets 23 kommuner inomregionalt skatte- Bidragets storlek varierade från utjämningsbidrag. drygt 48 milj. kr. (Botkyrka) till 4 milj. kr. (Vallentuna). Landstingskommunen fördelade detta år 193,6 milj. kr. i sådana bidrag.Dessutom utbetalades 27,1 milj. kr. som bidrag för kostnader för hyresförlustlån.

84 lnomregional skatteutjämning

7.3 Landstingskommunens beslut för år 1981

Riksdagens beslut våren 1979 om reformering av det statliga skatteutjämningssystemet innebar att reformen skulle tas i två steg. Den första delen av reformen genomfördes under år 1980 och den andra delen skulle genomföras år 1981. beslöt Riksdagen dock 30 april 1980 (prop. 1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287) att det andra i reformen steget skulle fördelas med hälften år 1981 och återstående del år 1982. För att förhindra att kommun eller någon landstingskommun skulle drabbas oskäligt hårt av uppdelningen av det andra steget i skatteutjämningsreformen beslöt riksdagen därutöver införa en särskild kompensation som gavs inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till de kommuner och landstingskommuner för vilka bortfallet av ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgick till minst 25 öre/skkr. jämfört med det bidrag som skulle ha vid en utgått fullt genomförd skatteutjämningsreform år 1981.

Stockholms läns landsting beslöt den 25 november 1980 att anpassa det inomregionala skatteutjämningsbidraget till det statliga skatteutjämningssystemet för âr 1981. Liksom den tidigare utgör statliga grundgarantin utgångspunkten vid beräkningen av det inomregionala skatteutjämningsbidraget. Nivån på grundgarantin höjdes samtidigt till 89 % av medelskattekraften i länet, räknat före till hänsynstagande de av landstinget tidigare beslutade justeringsfaktorerna. Motsvarande procenttal var för år 1980 88 % och för år 1979 86 %.

De tidigare använda underskott justeringsfaktorerna, i förvärvskälla, inkomststruktur och socialhjälpskostnader, skulle kvarstå. Därutöver tillfördes den inomregionala skatteutjämningen en ytterligare justeringsfaktor. Denna tar hänsyn till invandrartät-

Inomregional skatteutjämning 85

heten i kommunerna och beräknas för år 1981 enligt följande.

Den andel av kommunens befolkning som vid årsskiftet 1979/80 utgörs av utländska medborgare beräknas. Om denna andel överstiger länets genomsnitt skall det skatteutjämningsbidraget öka med inomregionala av rikets medelskattekraft för 0,4 procentenheter varje procentenhet som andelen utländska medborgare ovanstående beräkningssätt överstiger länets enligt medelta1.Ti11k0msten av denna senare justeringsfaktor har framför allt innburit att bidraget högst väsentligt har ökat till Botkyrka och Södertälje kommuner.

Samma 13 kommuner som åren 1979 och 1980 erhållit inomregionalt skatteutjämningsbidrag får bidrag 1981. Den totala bidragssumman uppgår år 1981 till cirka 235 milj. kr. Kommunernas bidragssumma varierar mellan cirka 64 milj. kr. (Botkyrka) och knappt 2 milj. kr. (Vallentuna).

För åren 1979-1981 motsvarade det inomregional skatteutjämningsbidragets anspråk på landstingets totala skatteinkomster en utdebitering av resp. 0,37, 0,36 och 0,39 kr./skkr. Hur det inomregionala skathar Eördelats till olika kommuner teutjämningsbidraget framgår av tabell 7.1.

i 86 Inomregional skatteutjämning

Tabell 7.1 Inomregionalt skatteutjämningsbidrag 1979, 1980 och 1981

Kommun Bidrag 1979 Bidrag 1980 1981 Bidrag _ _ .--__ -_ _tusen_ .En . .- -_ -t2s_en..k_r.e. - - ._ . .E9824 5:_-

Botkyrka 47 339 48 545 63 810 - - - Danderyd

Lidingö

Sundby-

- - berg

Täby Upplands- Bro 8 870 7 485 7 185

Upplands-

. -_ _ .Lêâå ___ ._ _4_ -§ââ_._.___.--_.. -5. _1311_ Summa bidrag 178 685 193 644 235 417

Inomregional skatteutjämning 87

7.4 Stockholms läns landstingskommuns utvärdering av inomregional skatteutjämning

Stockholms läns landsting beslöt den 3 september 1979 att åt förvaltningsutskottet att genomuppdra föra en utvärdering av reformen med inomregional skatteutjämning. Som en följd härav beslöt förvaltningsutskottet den 22 januari 1980

- att av reformen med inomregioutvärderingen nal skatteutjämning snarast skall utföras av finanskontoret, så att landstinget kan före-läggas förslag till beslut i ärendet under första halvåret 1980 samt

- att man vid skall utgå från utvärderingen förutsättningen att skatteutjämningen skall fortsätta efter 1981.

Landstingets finanskontor redovisade den 18 juni 1980 genom tjänsteutlåtande den under våren genomförda utvärderingen av reformen om inomregional Utvärderingen behandlades av landsskatteutjämning. tinget den 24-25 november 1980.

Med till att år 1979 var det första året som hänsyn från systemet med inomregional skattebidrag utgick utjämning ansåg finanskontoret att de erfarenheter som samlats var alltför begränsade för att medge mera definitiva slutsatser.

I sin utvärdering har finanskontoret eftersträvat att en bild av verksamhetsnivån och ekonomin i ge länets kommuner åren före och efter införandet av den inomregionala skatteutjämningen. Utvärderingen omfattar därvid 1975-1980. Kommunerna har perioden indelats i bidrags- resp. icke bidragskommuner.

88 lnomregional skatteutjämning SOU l98lz93

Finanskontoret har utgått ifrån att erhållna bidrag har disponerats för endera eller en kombination av:

a) utdebiteringspåverkan, b) sanering av ekonomin, c) ökad servicenivå.

Finanskontoret konstaterar, att det är svårt att isolera vilken påverkan den inomregionala skatteutjämningen haft för kommunerna, eftersom ett antal andra händelser av för väsentlig betydelse kommunernas ekonomi inträffat ungefär samtidigt. Sådana händelser och faktorer som under denna tid påverkat kommunernas ekonomiska situation är

a) införande år 1980 av det reformerade statliga skatteutjämningssystemets första etapp, b) överskott i 1977 och 1978 års bokslut, vilket förbättrat kommunernas finansiella situation år \ 1979 och år 1980, c) en långsammare pris- och under löneutveckling år 1979 än som vid antogs budgetens upprättande i flertalet kommuner, d) tilltagande svårigheter att rekrytera personal i tillräcklig vilket kan ha lett till omfattning en viss dämpning av utbyggnadstakten, e) ökat tryck från statsmakterna om av dämpning den kommunala utgiftsutvecklingen.

Under åren 1979 och 1980 erhöll 13 av länets 23 kommuner inomregionala Häriskatteutjämningsbidrag. genom minskade spännvidden i skattekraft. Mellan åren 1978 och 1980 har således skillnaden mellan högsta och lägsta egna resp.garanterade skattekraft reducerats med ca 30 %. Den nivån har lägsta lyfts upp från 95,43 % år 1979 till 110,86 % av medelskattekraften i riket år 1980, d.v.s. med 15,43 procentenheter.

sou 1931493 Inomregiorztzl skartezzrjämrzirzg 89

I konstateras att under de år som närutvärderingen mast föregár den inomregionala skatteutjämningen bidragskommunerna den genomsnittliga utdebihöjde teringen med ca 1,25 kr./skkr. medan motsvarande höjning för icke-bidragskommunerna är 0,22 kr./skkr. För perioden 1978-1980 var höjningarna obetydliga för såväl bidragskommuner som ickebidragskommuner, 0,05 kr./skkr. för bidragskommunerna och nämligen 0,10 kr./skkr. för icke-bidragskommunerna.

Verksamhetsexpansionen, mätt som påverkan på utdeungefär lika fort hos bidrags- som bitering gick hos Detta gällde såväl före icke-bidragskommunerna. som efter införandet av de inomregionala skatteutjämningsbidragen. Kostnaderna för olika verksamheter mellan de olika kommungrupperna. Undervisskiljer sig väger tyngre i bidragskommunernas bokslut ningen medan den sociala omsorgen tar ett större utrymme i anspråk hos icke-bidragskommunerna. Någon förändi detta mönster konstateras icke i samband med ring införandet av inomregional skatteutjämning. Åldersfördelningen i bidrags- resp. icke-bidragskommuner torde ha en väsentlig betydelse för kostnadsfördelningen mellan olika programomráden.

Intäkterna från kommunalskatt svarade för knappt hälften av de totala inkomsterna under perioden 1975-1977 hos såväl bidrags- som icke-bidragskommuner. I och med att det inomregionala skatteutjämningsbidraget infördes år 1979 och den förbättrade genomfördes år 1980 fick statliga skatteutjämningen bidragskommunerna starkt förbättrade skatteinkomster.

hade under åren 1975-1977 under- Bidragskommunerna skott i boksluten, medan icke-bidragskommunerna redovisade överskott. Från och med år 1979 förbättrades finansiella situation marbidragskommunernas kant. I utvärderingen konstateras därför att det

90 Inomregional

skatteutjämning

ligger nära till hands att dra slutsatsen att de inomregionala och statliga skatteutjämningsbidragen har använts till att förbättra ekonomin. Verksamhetsexpansionen har heller inte varit kraftigare för bidragskommunerna än för icke-bidragskommunerna. Det konstateras också att det är knappast troligt att bidragskommunerna utan dessa tillskott kunnat öka verksamheten så som har skett under åren 1979- 1980 utan ökade utdebiteringar. Skatteutjämningsbidragen torde därför ha använts dels till att bygga upp verksamheten utan större utdebiteringshöjningar, och dels till att förbättra ekonomin.

I utvärderingen konstateras också att lånekostnaderna minskar i betydelse under hela den undersökta perioden för såväl bidrags- som icke-bidragskommuner. Lånekostnadernas storlek är mycket varierande mellan olika kommuner.

Nettokostnadernas förändring per invånare för huvudtitel 0-8 används i som ett utvärderingen approximativt mått på förändringar i verksamhetsnivån. Enligt detta sätt att mäta expanderar bidragskommunerna snabbare än icke-bidragskommunerna under perioden l975-l978, medan förhållandet är det omvända för perioden 1978-1980. Under den senare perioden är emellertid skillnaderna mellan de båda grupperna små.

Den skillnad som noterats för höga undervisningskostnader, mätt som anspråk på förutdebiteringen, svinner i stort sett om mätningen invånare. görs per Däremot accentueras skillnaderna inom den sociala omsorgen där icke-bidragskommunerna efter år 1978 expanderar kraftigare än bidragskommunerna, trots en väsentligt högre utgångsnivå inom detta verksamhetsområde.

skatteutjämning 91 Inomregional

Antalet platser inom barnomsorgen (daghem, familjefritidshem) invånare i åldern 0-15 år daghem, per är dubbelt så stort hos icke-bidrags- som ungefär hos Utbyggnadsplanerna för åren bidragskommunerna. fram till år 1984 är likartade, varför skillnaderna i servicenivå väntas kvarstå under hela planeringsperioden.

Servicenivån inom per invånare 65 år äldreomsorgen och äldre är obetydligt högre hos icke-bidrags- än hos under hela perioden 1975-1980. bidragskommunerna I kommunernas verksamhetsplaner för tiden fram till 1984 kan inte heller någon betydande skillnad i utbyggnadstakt spåras.

Finanskontoret prövade också justeringsfaktorernas inverkan på det inomregionala skatteutjämningsbi- Finanskontoret har därvid konstaterat att draget. totalt sett och med endast några enstaka undantag, har eller tillskotten på grund av justeavdragen ringsfaktorerna ringa betydelse för bidragsgivningen.

För reformen har under åren 1979 och 1980 ca 0,37 i anspråk. Reformen har finansiekr./skkr. tagits rats inom ramen för oförändrad utdebitering. Samfinanskontoret att landstingets intidigt påpekar förande av den inomregionala skatteutjämningsreformen har medfört att staten kraftigt reducerat tilldelav extra skatteutjämningsbidrag till länets ningen kommuner under dessa år.

92 Inomregional

skatteutjämning

7.5 Kommunalekonomiska förhållanden i Stockholms län

7.5.1 Befolkningsutveckling

En väsentlig orsak till den ekonomiska obalans som finns i Stockholmsområdet är den snabba exmycket pansionen i vissa kommuner under 1960-talet och första hälften av l970-talet. En mycket stor del av bostadsproduktionen för expansionen i regionen ägde rum i ett antal mindre kommuner. Dessa kommuners befolkning ökades starkt under kort tid. Bostadsproduktionen krävde självfallet också betydande kommunala följdinvesteringar. Befolkningsutvecklingen i kommunerna i Stockholms län framgår av tabell 7.2.

Som framgår av tabellen mer än tredubblades Botkyrkas befolkning under perioden 1965-1975 och mer än fördubblades under perioden 1970-1975. Tyresö har haft en ännu snabbare relativ från år befolkningsökning 1960 än vad Botkyrka har haft, befolkmen Tyresös ningsökning kom tidigare med mer än en fyrdubbling under 1960-talet. Haninge, Upplands-Bro och Upplands- Väsby har också haft en snabb relautomordentligt tiv befolkningsökning. Stockholms kommun har under den nämnda tidsperioden minskat sin med befolkning 20 % vilket innebär 158 000 personer.

En stor del av inflyttningen till har under regionen 1970-talet bestått av utländska Detta medborgare. har inneburit att vissa kommuner nu har en mycket hög andel utländska medborgare fördelad ett stort på antal språkgrupper. Speciellt är detta förhållandet i Botkyrka och Södertälje men även flera andra av de snabbt expanderande kommunerna har andel inhög vandrare. Den procentuella andelen utländska medborgare i befolkningen 1 januari 1980 av tabell framgår 7.3.

lnomregiorzal .vkalløutjiinzrtirzg 93

Tabell 7.2 Antal invånare i kommunerna i Stockholms län 1981 samt relativa tal för 1 januari perioden 1960-1981 (1960=100)

Kommun Antal inv. Antal inv. 1960-1981 relativa

1981 tal

1-1.9.5!! _ 125.5 _ _1.2T°_._1_9_7_å._ _..1_9_8l

78 097 100 137 218 445 520 \ Botkyrka 27 842 100 112 115 112 114 E Danderyd 15 927 100 111 160 209 226 Ekerö 58 541 100 165 294 344 400 Haninge 66 570 100 149 195 223 242 Huddinge 53 321 100 207 279 312 320 Järfälla 37 390 100 121 131 130 135 Lidingö 57 229 100 115 140 167 177 Nacka 40 842 100 100 105 107 112 Norrtälje 20 333 100 106 123 131 140 Nynäshamn 28 276 100 175 241 270 283 Sigtuna Sollen-

Sundby-

25 717 100 103 102 103 95 berg Söder-

80 045 100 122 161 171 176 tälje

31 061 100 247 463 521 558 Tyresö

47 105 100 149 200 214 250 Täby Upplands- Bro 18 489 100 142 219 359 475

Upplands-

31 961 100 148 218 331 386 Väsby Vallen-

94 Inomregional .skatteuljämrzirzg

Tabell 7.3 Utländska andel av befolk-

medborgares

ningen l januari 1980 och 1981 i kommu-

nerna i Stockholms län

Kommun Utländska i % av

medborgare resp.

kommuns totala befolkning 1 jan.

_ --_ - __-__-- _ -_.-.-.-_-_1_*.3_3_Q_ ._ -_ _19_§1_.--__-___

9,8

lnomregional skatteutjämning 95

De stora inflyttningsöverskotten under 1960-talet och 1970-talet har medfört att Stockholms län har lägre andel äldre människor än riket i genomsnitt och vissa kommuner har en mycket låg andel åldringar. Flera kommuner har således endast 5 % av befolkningen i 65+ år medan genomsnittet för ri-

åldersgruppen ket är 16 %. Stockholms kommun har 21 % av sin befolkning i denna åldersgrupp men har trots detta en andel i arbetsproduktiv ålder (18-64 år) som överensstämmer med länets medeltal för denna ålders-

Stockholms län har i förhållande till riket grupp. en högre andel i åldersgruppen 18-64 år, nämligen 63 % mot 60 % för riket i genomsnitt.

Andelen barn och ungdomar stämmer för länet som helhet väl överens riksgenomsnitten men skill-

med

naderna mellan olika kommuner är mycket stora. Tolv kommuner har 30-35 % av sin befolkning under 18 år medan Solna, Stockholm och Sundbyberg endast har cirka 16 % i dessa åldersgrupper. Läns- och riksgenomsnitt är 23 % resp. 24 %. Åldersfördelningen i länets kommuner framgår av tabell 7.4.

Inonnrgüonalskaneudännnng.. S()lJ 1981:93

Tabell 7.4 Åldersfördelninq i Stockholms län

1 januari 1981

Kommun i %

Aldersfördelning

_.-°_°_5__sir_ ._7_:1.7.-å_.r... -l§.§å_år_ §5* å

Upplands-

Stockholms län 14 63 14 Riket 15 60 16

Inomregional skatteutjämning 97

7.5.2 Skattekraft

Flertalet kommuner i Stockholms län har en hög skattekraft. Såväl åren 1980 som 1981 är medelskattekraften i Stockholms län 128 % av medelskattekraften i riket. Variationerna mellan kommunerna är dock mycket stora. Danderyd som har högst skattekraft har sålunda 79 % högre egen skattekraft än Norrtälje som har lägst.

Kommunernas skattekraft före tillskott av skatteunderlag enligt lagen om skatteutjämningsbidrag för år 1981 i procent av rikets medelskattekraft framgår av tabell 7.5.

Skatteutjämningsbidragen (såväl de statliga som de inomregionala) har dock medfört att de svagaste kommunerna har fått sin skattekraft höjd i väsentlig utsträckning.

Kommunernas relativa skattekraft 5 förhållande till rikets medelskattekraft åren 1978, 1979, 1980 och 1981 efter tillskott av skatteutjämningsbidrag från staten och för åren 1979-1981 även från landstingskommunen redovisas i tabell 7.6. Kommunerna har grupperats så att i den övre avdelningen redovisas de kommuner som inte får skatteutjämningsbidrag och i den nedre avdelningen redovisas de kommuner som i någon form för år 1981 uppbär skatteutjämningsbidrag. Det bör anmärkas att för år 1981 får Ekerö statligt skatteutjämningsbidrag men inte inomregionalt medan förhållandet är det motsatta för Huddinge kommun. Förhållandet var detsamma för år 1980.

98 Inomregional skatteutjämning

Inomregional skatteutjämning 99

Tabell 7.6 Relativ skattekraft (egen eller garanterad) Eör kommunerna i Stockholms län

Kommun Relativ. _äläääêKâêfi_Lêââüjllââjálâ

52:22:26).”

_ ____- - - - _ _ _ _ - _1_9.l§__._-.-1.9l2__ - - - _ 9.9.8.9_ -.-...921

Skillnad mellan högsta och lägsta talen 66 56 49 48

eller - om - av staten och 1) Kommunens egen högre landstinget garanterad skattekraft relaterad till medelskattekraften i riket.

100 Inomregional skatteutjämning

Skillnaderna i skattekraft kan också åskádliggöras genom att multiplicera kommunens skattesats med den garanterade (eller om högre den egna) skattekraften för resp. kommun. En sådan exemplifiering visas i tabell 7.7.

Tabell 7.7 Garanterad eller om högre egen skatte-

kraft multiplicerad med skattesats till kommunen

7.5.3 Utdebitering

Inget annat län har så stora skillnader i kommunal utdebitering som Stockholms län har. Skillnaden mellan högsta och lägsta utdebitering till kommun är sålunda 5,95 kr./skkr. Skillnaden har ökat under 1970-talet. De förbättrade skatteutjämningsbidragen har dock inte medfört att kommunerna med högst utdebitering kunnat sänka sin skattesats.

Av tabell 7.8 framgår skattesatserna i Stockholms läns kommuner för år 1981 samt förändringarna från år 1975.

Inomregional skatteutjämning 101

Tabell 7.8 Skattesatser i Stockholms läns kommuner för år 1981 samt förändringar 1975-1981

Kommun skattesats Förändring Förändring - -_._ ..-__ _ . .__ _-1._9_§1.__.__.____ -l2lâ:1.9.§_1._.-_12lâ:..129_

- + 1,20 i Botkyrka 16,50 - + 0,50 Danderyd 10,50 “

Nynäshamn

16,55 0,60 + 2,05 Sigtuna

102 Inomregional skatteutjämning

7.5.4 Kommunernas finansiella situation

Flertalet av Stockholms läns kommuner har ett högt bokfört tillgångsvärde/invånare. Detta är närmast uttryck för att kommunerna i Stockholms län under senare år har gjort relativt stora investeringar per invånare.

Kommunernas egna kapital/invånare är däremot mycket skiftande. I Stockholms län finns kommuner som har ett högt eget kapital/invånare, medan däremot många förortskommuner har ett mycket lågt eget kapital/ invånare och därmed också mycket låg soliditet (eget kapital i % av totala tillgångarna). Totala tillgångar/invånare, eget kapital/invånare och soliditet framgår av tabell 7.9.

Kommunerna har haft en mycket varierande tillväxt av det egna kapitalet och därmed också en mycket varierande kapitalbildning. ökningen av det egna kapitalet/invånare för perioden 1975-1980 framgår av tabell 7.10.

Inomregional skatteutjämning 103

Tabell 7.9 Totala tillgångar/invånare, eget ka-

och soliditet i kommupital/invånare nerna i Stockholms län 1980 (tusen kr.)

Kommun Totala till- Låne- Eget kapi- Eget kapi-

skuld tal/inv. tal i % av gångar/inv.

____._____-_-_-_._._____ÄiEY;_,____-___ _§Q§;-EŧlQ:

11,5 9,5 1,9 17 Botkyrka 14,6 4,1 10,5 72 Danderyd Ekerö 9,1 3,9 5,2 57 10,3 6,0 4,3 42 Haninge 14,4 7,7 6,7 46 Huddinge Järfälla 11,6 5,3 6,3 54 13,7 3,6 10,1 74 Lidingö

Nynäshamn

13,0 7,4 5,6 43 Sigtuna

Tyresö

9,3 5,2 4,1 43 Täby Upplands- Bro 13,6 9,7 3,9 28

Upplands-

104 Inomregional skatteutjämning

Tabell 7.10 Ökning av eget kapital/invånare för

perioden 1975-1980

Kommun Index Absoluta tal

__.._____ -llâlâflâQ __ _ _t_2§er1._*sr__-_/Qxå_n2§

Botkyrka. Botkyrka har de båda senaste åren stärkt

Inomregional skatteutjämning 105

sin finansiella ställning väsentligt men har trots detta fortfarande en svag finansiell situation.

storlek är av betydelse för Finansieringskapitalets kommunens möjligheter att undvika skattehöjningar. storlek för åren 1975, 1979 Finansieringskapitalets och l980 framgår av tabell 7.11. Finansieringskapitalets utveckling för Solna, Danderyd, Botkyrka och

Haninge framgår också av diagram 7.1.

s Diagram 7.1 Finansieringskapital/inv. för Botkyrka, Danderyd, Haninge, Solna, Vaxholm

T kr

j _4- S°|na \ j. Danderyd

2b-

1. F

4;?? §_§:__-n:§§

s\ _ ala ä Haninge ,/\

F:

. §§_§ All \L --T-“-rzar n v 4 x 76 77 78 79 ao År \\

\\ , säs *W ä. Vaxhoim I Botkyrka

I/ _ZF

Ob___,

I I/ I/ ›- v -3 3111:9;

l()6 Inomregional

skatteutjämning

Tabell 7.11 Finansieringskapital tusen

kr./invå-

nare 1975, 1979 och 1980

__ - _ - -_- _1_9.7.â.__.-_-.-1.9.7.9._ - -__.-1.9.8.Q_..__ --._

- - - Botkyrka 3,1 2,0 1,3 Danderyd 1,4 1,8 3,0 Ekerö 1,0 1,5 1,2 Haninge 0,3 0,8 0,4

_ Huddinge 0,6 0,2 0,5

g

Järfälla 0,5 1,2 0,6 Lidingö 2,1 2,9 2,4 Nacka 0,1 0,5 0,2 Norrtälje 0,7 1,7 2,0 Nynäshamn 0,3 0,9 1,4

- Sigtuna 0,1 1,3 1,3 Sollentuna 0,2 1,0 1,4 Solna 3,4 3,2 3,3 Stockholm 0,1 2,1 2,1 Sundbyberg 0,5 0,8 1,2 Södertälje 1,2 0,7 0 Tyresö 0 0,3 0,8 Täby 1,3 0,9 0,9

- Upplands-Bro 0,3 1,2 0,2 Upplands-Väsby 0,3 0,2 0,3 Vallentuna 0,2 2,2 2,5 Vaxholm - -

0,3 0,8 1,1 Värmdö 0,1 0,1 0,1

Kommunernas amorteringar samt räntenetto (skillnad mellan externa intäkts- och kostnadsräntor) i

kr./ invånare för år 1980 framgår av tabell 7.12.

SOU l981:93 Inomregional skatteutjämning 107 Tabell 7.12 Amorteringar samt räntenetto (skill-

nad mellan externa intäkts- och kostnadsräntor) år 1980 kr./inv.

Kommun Amorteringar Räntenetto

517 - 819 Botkyrka

Haninge

454 - 689 3 Huddinge

- 250 g Järfälla 324 E

Norrtälje

248 - 183 Nynäshamn

490 - 464 Sigtuna

Södertälje

288 - 396 Tyresö

325 - 287 Täby

384 - 654 Upplands-Bro Upplands-

443 - 624 Väsby

7.5.5 Kommunernas kostnadsläge

Som framgår av bilaga 17 och bilaga 20 har kommunerna i Stockholms län i allmänhet en relativt hög kostnadsnivå. Denna höga kostnadsnivå torde delvis vara ett uttryck för hög servicenivå men också ett uttryck för att det är dyrt att driva kommunal verk-

108 Inomregiønal skatteutjänzning

samhet i ett storstadsområde. Det bör observeras att Täby, Vallentuna och Vaxholm har en kontoindelning som gör att deras nettokostnader inte är jämförbara med övriga kommuners.

Det är av speciellt intresse att undersöka om de kommuner som erhållit har skatteutjämningsbidrag haft en snabbare kostnadsutveckling än de kommuner som inte fått sådant.I diagram 7.2 redovisas exempel på att kommuner som erhållit skatteutjämningsbidrag inte har haft en snabbare kostnadsutveckling än kommuner med hög egen skattekraft som inte erhållit bidrag. Den utvärdering som Stockholms läns landstings finanskontor utfört har också gett likartat resultat.

7.5.6 Kommunernas resultatutveckling

Kommunerna i Stockholms län har i likhet med kommunerna i allmänhet haft betydligt starkare bokslut åren 1978, 1979 och 1980 än vad man hade under perioden 1975-1977. Kommunernas redovisade resultat har beräknats på sätt som framgår av 5. Kommukapitel nernas resultat är mycket skiftande. De senaste åren finns det inte någon genomgående tendens att bidragskommuner har svagare resultat än icke-bidragskommuner. Det måste dock vid en sådan jämförelse beaktas att det på detta sätt redovisade resultatet skall täcka bl. a. amorteringar och att dessa uppgår till större belopp hos många bidragskommuner.

Det inomregionala skatteutjämningsbidragets betydelse för kommunernas redovisade resultat och kapitalökning för åren 1979 och 1980 framgår av tabell 7.13. Som framgår av tabellen har de inomregionala skatteutjämningsbidragen mycket stor betydelse för kapitalökningen i bidragskommunerna.

lnomregional skatteuljämnirzg 109

Diagram 7.2 Nettokostnader/inv. för huvudprogram 0-8

Tusen kr/inv. 74 .z

Solna Danderyd Botkyrka Haninge

. I . .x ..1 .I .1 ,... 1975 76 77 78 79 80 \År

110 Inomregional

skatteutjämrzirzg SOU l98lz93

Tabell 7.13 Redovisat resultat (ökning av ka-

eget pital)kr./invånare samt inomregionalt skatteutjämningsbidrag kr./invånare för åren 1979 och 1980.

Upplands-

lll

8 KOMMUNALEKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN I MALMÖ- ocn GÖTE-

BORGSOMRÅDENA

8.1 Allmänt

I administrativt avseende är Malmö- och Göteborgsområdena unika i så måtto att den största kommunen inte ingår i landstingskommunen. Göteborgsområdet har dessutom speciella administrativa problem eftersom vad som kan betraktas som Göteborgsområdet hör till tre län. Malmö- och Göteborgsområdena har ingen entydig avgränsning. Det har därför varit nödvändigt för utredningen att själv välja begränsning.

Malmöområdet har i utredningen avgränsats till de kommuner som ingår i Sydvästra Skånes kommunalförbund. Som Göteborgsområdet har betecknats de kommuner, som ingår i Göteborgsregionens kommunalförbund samt Stenungsund.

I kommunalekonomiskt avseende är Malmö- och Göteborgsområdena i många avseenden likartade. Den största kommunen i respektive område har likartade ekonomiska problem och förortskommunerna i de båda storstadsomrâdena uppvisar en likartad utveckling och problematik.

8.2 Befolkningsutveckling

i Malmöområdet för perioden

Befolkningsutvecklingen

1960-1981 framgår av tabell 8.1.

112 Kommunalekozromiskr: förhållande

Tabell 8.1 Antal invånare i Malmöområdet 1 januari

1981 samt relativa tal för perioden 1960-1981 (1960:100)

Kommun Antal Antal inv. 1960-1981 relativa tal

inv.

Staffanrtorp 16 368 100 121 182 276 297 Svedala 15 471 100 101 100 115 233 Trelleborg 34 445 100 105 109 106 104 Vellinge 23 190 100 108 149 253 284

Befolkningsutvecklingen i Göteborgsområdet för samma tidsperiod framgår av tabell 8.2.

Kommunalekonomiska förhållande 113

Tabell 8.2 Antal invånare i Göteborgsområdet 1 ja-

nuari 1981 samt relativa tal för perioden

1960-1981 (1960=100)

Kommun Antal Antal inv. 1960-1980 relativa tal

inv. 1960 1965 1970 1975 1981 ______.-.-_Lâ§l__._____-__3.

Ale 23 312 100 113 130 167 181 Göteborg 431 273 100 105 110 106 103 Härryda 23 195 100 118 141 196 226 Kungs-

Stenung-

Malmö och Göteborg har haft en likartad befolkningsutveckling. Båda kommunerna hade en i absoluta tal betydande men i relativa tal måttlig befolkningsökning under 1960-talet och uppnådde en topp i sin befolkning i början av 1970-talet. Folkmängden har sedan minskat. Vissa förortskommuner i såväl Malmösom Göteborgsområdena har haft en mycket snabb befolkningstillväxt. Befolkningstillväxten för förortskommunerna har dock inte varit så snabb som vad den har varit för vissa kommuner i Stockholmsområdet. Den stora befolkningsökningen i förortskommunerna i såväl Malmö- som Göteborgsområdena har kommit under 1970-talet i samband med den stora

114 Kommunalekonomiska förhållande S()lJ 1981:93

expansionen av småhusbyggandet.

Den stora kommunen i resp. storstadsområde har en âlderssammansättning på befolkningen som avviker från regionens. Som framgår av tabellerna 8.3 och 8.4 har såväl Malmö som Göteborg betydligt större andel äldre personer och mindre andel barn än vad som är vanligt i resp. region.

Staffans-

Kommunalekonomiska förhållande 115

Tabell 8.4 Åldersfördelning 1 januari 1981 i

Göteborgsområdet

Kommun Aldersfördelning i %

_ - --__.- -- _9215_ _ål_ _7.;1Z-ê_r._- -1_§.5.Lå_r_-.._5.5_*._ü

Ale 11 21 57 11

Göteborg 7 13 63 17 Ä E Härryda 11 20 60 9 i

medan motsvarande tal i Göteborg är 17 %. Flera förortskommuner har en andel kring 10 %, medan riksgenomsnittet är 16 %. Vissa förortskommuner har en exceptionellt ung befolkning. Staffanstorp har 11 % av befolkningen i åldersgruppen 0-6 år och endast 7 % i åldersgruppen 65 år och äldre. Såväl Malmö som Göteborg har 7 % av befolkningen i åldersgruppen 0-6 âr. I Staffanstorp utgör åldersgruppen 7-17 år 22 % av befolkningen medan denna åldersgrupp i Malmö endast utgör 12 %.

8.3 Skattekraft

Kommunernas skattekraft för år 1981 i Malmöområdet före tillskott av skatteunderlag enligt lagen om

skatteutjämningsbidrag framgår av tabell 8.5. Motsvarande tal för Göteborgsområdet framgår av tabell 8.6.

Tabell 8.5 Skattekraft 1981 i Malmöområdet

Kommun Skattekraft Skattekraft i %

_____--_____âKKE;ÅÅEY;l_-_-___êYl@âQâl§Kê§E%KEê§EEE

Kommunalekonomiska förhållande 117

Endast Lund, Malmö, Göteborg och Stenungsund har en skattekraft som väsentligt överstiger rikets medelskattekraft. De snabbt expanderande förortskommunerna har i flera fall en låg egen skattekraft.

Det reformerade skatteutjämningssystemet har medfört att flertalet kommuner i såväl Malmö- som Göteborgsområdet har fått sin skattekraft höjd i väsentlig utsträckning. I och med att 1979 års skatteutjämningsreform är fullt genomförd 1982 garanteras samtliga kommuner i Malmöhus län som grundgaranti 103 % av rikets medelskattekraft. Detta innebär att i Malmöområdet är det endast Malmö, Lund och Burlöv som inte erhåller skatteutjämningsbidrag och alltså inte ingår i det statliga skatteutjämningssystemet.

I Göteborgsområdet erhåller samtliga kommuner utom Öckerö en grundgaranti om 103 % av rikets medelskattekraft. Öckerö garanteras 112 % av medelskattekraften. Detta innebär att i Göteborgsområdet är det endast Göteborg, Stenungsund och Mölndal som inte uppbär skatteutjämningsbidrag och alltså faller utanför det statliga skatteutjämningssystemet.

Malmö och Göteborg anser sig ha speciella problem genom att deras relativa skattekraft i förhållande till rikets medelskattekraft har försämrats under senare år. Som framgår av diagram 8.1 har den relativa skattekraften i Malmö sjunkit från 125 % av rikets medelskattekraft 1965 till lll % av rikets medelskattekraft 1980. Motsvarande tal för Göteborg är 130 % 1965 och lll % 1980.

118 Kommunalekonomiska förhållande Diagram 8.1 Malmös och Göteborgs medelskattekraft

i procent av rikets medelskattekraft Procent av medelskattekraften 130*

1 20

Göteborg

. . 1 .J . .L . -

1960 1965 1970 1975 1980 År

8.4 Utdebitering Av tabell 8.7 framgår skattesatserna i kommunerna i Malmöområdet samt förändringarna från år 1975. Motsvarande uppgifter för Göteborgsområdet framgår av tabell 8.8.

Kommunalekonomiska 119

förhållande

Tabell 8.7 skattesats till kommun i Malmöområdet

kr./skkr. l)

Kommun 1981 Förändr. Förändr. - .-._.--__ -_- - _ _- --,_ -Lâlâtlâêlu -.-Lâlälâlâ

Staffans-

år 1981 är 12 kr./skkr.

Eftersom Malmö och Göteborg inte ingår i landstingskommun måste vid en utdebiteringsjämförelse hänsyn även tas till i respektive lån.

landstingsskatten Malmöhus läns landstingskommun har år 1981 en skattesats om 12 kr./skkr. Några höjningar av skattesatsen inte åren 1979-1981. Från år 1975 har

gjordes skattesatsen höjts med 2 kr./skkr. Utdebiteringen

till kommun och landstingskommun i Malmösammanlagt området varierar således år 1981 mellan 29,20 kr./skkr. i Malmö och 26,50 kr./skkr. i Staffanstorp. Högst

vid sidan av Malmö har Svedala med 28,25 utdebitering kr./skkr.

120 Kommunalekonomiska förhållande

Tabell 8.8 skattesats till kommun i Göteborgs-

omrâdet kr./skkr. 1)

Kommun 1981 Förändr. Förändr.

_.-._ - ..-l - -_ _._A___1.9.7_9.:1.9lâ1_ -.-..-1..9..7_.t1_9_72

Kungsbacka 14,30

1,50 Stenungsund -

17,00 + 3,00

- + Tjörn 15,75 2,75 Öckerö - +

16,30 0,50 2,25

l) Skattesats till Göteborgs- och Bohus läns och

Älvsborgs läns landstingskommuner år 1981 är 13 kr./skkr. Hallands läns landstingskommuns skattesats år 1981 är 12,50 kr./skkr.

Ar 1975 hade Malmö kommun en utdebitering av 22,80 kr./ skkr. Av kommunerna i Malmöområdet hade Burlöv den lägsta sammanlagda utdebiteringen till kommun och landstingskommun med 22,60 kr./skkr. Samtliga övriga kommuner hade en högre utdebitering sammanlagt till kommun och landstingskommun än vad Malmö kommun hade. Av de övriga kommunerna hade Svedala den högsta utdebiteringen sammanlagt till kommun och landstingskommun med 24,47 kr./skkr. och Vellinge den lägsta med 23 kr./skkr.

Vid en jämförelse i Göteborgsområdet måste hänsyn tas till skattesatsen hos tre landstingskommuner. Hallands läns landstingskommun har år 1981 en skattesats om 12,50 kr./skkr., både Göteborgs och Bohus

SOLJl98h93 Konununakkononüskaförhåüande.H 121

läns landstingskommun och Älvsborgs läns landstingskommun har en skattesats år 1981 av 13 kr./skkr. Ingen av de tre landstingskommunerna har höjt sin skattesats mellan åren 1979-1981. Under perioden 1975-1979 höjde Hallands läns landstingskommun sin utdebitering med 1,50 kr./skkr. medan Göteborgs och Bohus läns landstingskommun höjde 3 kr./skkr. och Älvsborgs läns landstingskommun 3,50 kr./skkr. I Göteborgsområdet har Stenungsund den högsta sammanlagda utdebiteringen till kommun och landstingskommun med 30 kr./skkr. Kungsbacka har den lägsta med 26,80 kr./skkr. Samtliga övriga kommuner ligger inom intervallet 28,25 kr./skkr.-29,30 kr./skkr. Endast två av kommunerna i Göteborgsområdet har en sammanlagd utdebitering till kommun och landstingskommun som är högre än Göteborgs kommuns utdebitering. Om man undantar Kungsbacka kommun är dock spridningen relativt liten.

Ar 1975 hade Göteborgs kommun en skattesats om 22,25 kr./skkr. Samtliga övriga kommuner i Göteborgsområdet hade då en högre sammanlagd utdebitering till kommun och landstingskommun än vad Göteborgs kommun hade. Av de övriga kommunerna hade Tjörn den lägsta utdebiteringen sammanlagt till kommun och landstingskommun med 23 kr./skkr. medan flertalet kommuner hade mellan 24 och 25 kr./skkr. Kungsbacka, som 1981 har den lägsta utdebiteringen sammanlagt till kommun och landstingskommun, hade 1975 25,30 kr./skkr.

8.5 Kommunernas kostnadsutveckling

Av diagram 8.2 framgår kostnadsutvecklingen i Malmö

jämfört med Lund och Vellinge kommuner. Av

.kommun

diagram 8.3 framgår kostnadsutvecklingen i Göteborgs kommun jämfört med Mölndal. Malmö och Göteborg har som framgår av diagrammen haft en mycket ogynnsam kostnadsutveckling jämfört med övriga kommuner i resp. region.

[22 Kommunalekonomiska förhållande

Diagram 8.2 Nettokostnader Diagram 8.3 Nettokostnader för huvudprog- för huvudprogram 0-8 för ram 0-8 för Malmö, Lund och Göteborg och Vellinge år 1975- Mölndal år 1980 1975-1980

Tusen kr/mv Tusen kr/inv. Malmö Göteborg

10* 10* i

i

?H 8 1

6 6- Lund Mölndal Vellinge 4 4*-

_2- 2-

__ __ ___, I _l_ T J; 1 . 1975 517 §5 A. 1975 77 79 Å

En väsentlig orsak till detta är att Malmö och Göteborg inte ingår i någon landstingskommun och de har följaktligen egna kostnader för att upprätthålla landstingskommunal service. Landstingskommunerna har haft en snabbare kostnadsutveckling än kommunerna. För den del som avser landstingskommunal service gäller detta också Malmö och Göteborg och förklarar en del av den i förhållande till övriga kommuner snabbare kostnadsutvecklingen.

Kommunalekonomiska förhållande 123

Representanter för Göteborg och Malmö har framhållit ett flertal ytterligare faktorer som samverkar till denna ogynnsamma kostnadsutveckling. Resp. storstadskommuns struktur är uppbyggd för ett befolkningstal som är högre än det nuvarande. Under senare år har kommunen haft negativ befolkningsutveckling men kommunens kostnader har inte kunnat reduceras i motsvarande mån. Därigenom har kostnadsutvecklingen per invånare blivit speciellt ogynnsam.

Malmö och Göteborg har höga sociala kostnader. Med detta avses då kostnader inom program Z§:1§_lggi-

viss del av de höga kost-

vid:_gçh_§amiliegmsqrg.En

naderna anses bero på Malmös och Göteborgs karaktär av storstäder. Vissa sociala problem anses leda till högre kostnader i storstadskommuner än i mindre kommuner. Som sådana faktorer har angetts storstadens anonymitet, det segregerade boendet, omflyttningarna, storstadens attraktivitet för socialt utslagna etc.

Det har också Eramhållits att Göteborg och Malmö har speciella kostnader inom avsnitten fritid och kultur genom att storstaden håller muséer, teatrar, konserthus och idrottsanläggningar som utnyttjas av hela regionen. Vissa kommuner i resp. region har dock som framgår av bilaga 17 och 20 nettokostnader per invånare för huvudprogram 4

garkLw§gitig

ggg kultur som är i det närmaste lika höga som de kostnader Malmö och Göteborg har för resp. huvudprogram. Jämfört med genomsnittet i regionen för dessa huvudprogram har dock Malmö och Göteborg höga kostnader.

Som också framgår av bilaga 17 och 20 har Malmö och Göteborg mycket höga kostnader per invånare för huvudprogram 2 Ma5k_ggh bostäder. En väsentlig del av dessa höga kostnader torde sammanhänga med kostnader Eör centrumsanering.

124 Kommunalekonomiska förhållande

Den ogynnsamma kostnadsutvecklingen har för Malmö och Göteborg resulterat i att kommunerna för såväl 1979 som 1980 redovisat bokslut som ger anledning till oro för utvecklingen på längre sikt.

8.6 Kommunernas finansiella situation

Totala tillgångar/invånare, soliditet och eget kapital/invånare enligt bokslut för år 1980 för Malmöområdet framgår av tabell 8.9. Motsvarande uppgifter

Staffanstorp 9,6 5,5 57 Svedala 11,1 6,4 58 Trelleborg 10,7 7,2 67 Vellinge 12,5 7,7 62

Kommunal/ekonomiska förhållande 125

Tabell 8.10 Totala tillgångar/invånare, soliditet och eget kapital/invånare i Göteborgsområdet år 1980

Kommun Totala till- Eget kap./inv. Soliditet gångar/inv. 1980 tusen kr. 1980 %

Kungs-

Stenungsund 14,2 6,5 46 Tjörn 13,2 9,4 71 Öckerö 13,2 9,2 69

Som framgår av tabellerna är det inga kommuner i Malmö- och Göteborgsområdena som har en anmärkningsvärt svag finansiell ställning. Storstadskommunerna har höga värden för totala tillgångar/invånare och eget kapital/invånare. Vid den jämförelsen bör då beaktas att Malmö och Göteborg inte ingår i landstingskommun. De snabbt expanderande kommunerna i Malmö- och Göteborgsområdena har trots sin snabba expansion byggt upp ett eget kapital/invånare som inte är speciellt lågt i förhållande till rikets övriga kommuner. Soliditeten är också förhållandevis god. Förortskommunerna i såväl Malmö- som Göteborgsområdena är alltså i betydligt bättre finansiell balans än vad som är vanligt i Stockholmsområdet för snabbt expanderande kommuner.

.1 \ v

J11T111I|4||

sou 1981:93 127

9 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

9.1 Landstingskommunernas kompetens

I prop. 1977/78:48 om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun klargjordes landstingskommunens kompetens att lämna lån och bidrag till kommunerna i skatteutjämnande syfte. Där konstateras att i regeringsformen (RF) finns grundläggande bestämmelser om bl. a. innebörden av den kommunala självstyrelsen och den kommunala beskattningsrätten.

Det noteras också att föredragande departementschefen i samband med RF:s tillkomst framhöll att det varken är lämpligt eller möjligt att en gång för alla dra orubbliga och preciserade gränser i grundlag kring en kommunal självstyrelsesektor (prop. 1973:90 s. 190). Arbets- och befogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste kunna ändras i takt med samhällsutvecklingen. Av grundläggande betydelse för kommunernas och landstingskommunernas kompetens är att de utöver sina áligganden enligt särskild lagstiftning har en fri sektor inom vilken det finns utrymme för en kommunal initiativrätt. Denna initiativrätt bildar kärnan i den kommunala självbestämmanderätten.

Den grundläggande bestämmelsen om landstingskommuns kompetens finns i l kap. 4 § kommunallagen (1977:179). Enligt bestämmelsen får landstingskommunerna själva vårda sina angelägenheter. I åtskilliga andra författningar finns särskilda bestämmelser som ålägger landstingskommunerna att sköta vissa uppgifter eller anger att landstingskommun har befogenhet att vidta vissa åtgärder. För att en åtgärd skall ligga inom landstingskommunens kompetens fordras att den tillgodoser ett allmänt intresse som är knutet till landstings-

128 Utredningens överväganden och förslag sou 193193

kommunen. Kompetensregeln är med avsikt allmänt avfattad.

Landstingskommunerna har därför i viss utsträckning utan lagändring kunnat åtaga sig nya uppgifter som har betingats av samhällsutvecklingen.

I prop. om skatteutjämning i Stockholms läns lands-

tingskommun konstaterar dock föredraganden följande

Av bestämmelserna om att landstingskommun får vårda sina angelägenheter följer dock den begränsningen att landstingskommuns kompetens inte omfattar uppgifter som ankommer på staten eller på en annan kommunal enhet. Landstingskommunen får inte befatta sig med angelägenhet som enligt lag eller annan författning är förbehållen staten. Att lämna skatteutjämningsbidrag till kommuner är enligt lagen om skatteutjämningsbidrag en statlig angelägenhet och därför något som enligt gällande rätt får anses falla utanför den landstingskommunala kompetensen.

Föredraganden konstaterar vidare

I förhållande till kommunerna innebär kommunallagens allmänna kompetensregel att landstingskommunen i princip inte får sköta uppgifter som ankommer på kommunerna enligt denna regel eller bestämmelser i särskilda författningar. Kommunerna kommer att kunna använda bidrag och lån som de får inom ramen för ett landstingskommunalt skatteutjämningssystem, för att täcka sitt medelsbehov inom såväl den fria som den reglerade sektorn. Landstingskommunen kommer därigenom att bidra till kostnaderna för skötseln av kommunala angelägenheter. Även från denna synpunkt är det tveksamt om landstingskommunala skatteutjämningsbidrag är kompetensenliga.

Utredningens överväganden och förslag 129

Föredragandens slutsats var att Stockholms läns landstingskommuns kompetens måste utvidgas för att inomregional skatteutjämning i landstingskommunal regi skulle bli möjlig. Någon förändring i rättsläget har inte inträffat sedan lagen om skatteutjämning i Stockholms landstingskommun tillkom. Utredningen har därför utgått ifrån det här refererade kompetensläget och att det är giltigt för samtliga landstingskommuner.

9.2 Kommunernas ekonomiska situation

Utredningen har översiktligt undersökt skillnader i ekonomiskt och finansiellt hänseende mellan kommunerna. För utredningen har det varit av speciellt intresse att analysera skillnader inom länen och att söka skillnader eller likheter mellan vissa typer av kommuner. Det har också tett sig naturligt att studera om de ekonomiska och finansiella skillnader utredningen har konstaterat har försvagats eller förstärkts under en tidsperiod. Perioden 1975-1980 har valts i det sammanhanget. Utredningen har undersökt möjligheten av att göra jämförelser på grundval av kommunernas budgetmaterial och då i första hand kommunernas flerårsbudgetar för att försöka göra en utblick några år framåt. Detta material är dock alltför skiftande för att kunna ligga till grund för klara slutsatser om skillnader mellan kommunerna.

Utredningen har också konstaterat att förhållandena i storstadsområdena är helt unika och storstadsproblematiken behandlas därför separat.

vid överväganden om inomregional skatteutjämning måste beaktas att de statliga skatteutjämningsbidragen skall läggas i botten.

130 Utredningens överväganden och förslag S()LI198l:93

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop.1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/ 79:335, SFS 1979:362) om en omfattande reformering av skatteutjämningssystemet. Reformen uppdelades i etapper och genom beslut av riksdagen våren 1980 (prop. 1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287, SFS 1980:340) gjordes en ytterligare uppdelning av det andra steget i skatteutjämningsreformen med hälften år 1981 och hälften år 1982. Under år 1982 fullföljs alltså reformen som innebär en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommuner.

Genom det reformerade skatteutjämningssystemet erhåller kommunerna en grundgaranti som i den lägsta skattekraftsklassen utgör 103 % av rikets medelskattekraft. I den högsta skattekraftsklassen gäller en grundgaranti på 136 % av medelskattekraften. Det reformerade skatteutjämningssystemet innebär att utanför Stockholms län är det endast ett fåtal kommuner som inte uppbär skatteutjämningsbidrag och som alltså för sin skattekraft är beroende av kommunens eget skatteunderlag. Skillnader i kommunernas egen skattekraft synes därför utanför Stockholms län inte kunna utgöra grund för genomförande av inomregional skatteutjämning.

Utredningen har konstaterat att det är mycket stora skillnader i utdebitering mellan landets kommuner. Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats är år 1981 Brkr./skkr. Av landets kommuner finns dock 93 % inom intervallet 14,01-18,00 kr./skkr., alltså inom ett intervall på 4 kr./skkr. Även detta är dock en betydande skillnad.

Skillnaderna i utdebitering mellan kommuner med

sou 193193 Utredningens överväganden och förslag 131

mycket hög och kommuner med speciellt låg utdebitering tenderar också att öka. År 1981 har sju av landets kommuner en skattesats på högst 14,00 kr./skkr. Fem av dessa sju kommuner finns i Stockholms län. Dessa sju kommuner har i medeltal höjt sin utdebitering sedan år 1975 med 0,54 kr./skkr.

Tio kommuner har år 1981 en högre skattesats än 18,00 kr./skkr. Sju av dessa kommuner finns i Norrland och fyra av dem finns i Västerbottens län. De tio kommunerna med den högsta skattesatsen har i medeltal höjt sin utdebitering sedan 1975 med 2,55 kr./skkr., alltså 2 kr./skkr. mer än kommunerna med den lägsta utdebiteringen.

Den tendens som framkommer när man studerar kommuner med extremt hög och kommuner med extremt

låg utdebitering framträder också då man jämför länsmedeltalen för skattesats till kommun. som framgår av kapitel 5 ökade skillnaden mellan högsta och

lägsta länsmedeltal mellan år 1975 och 1979 med 1,05 kr./skkr. Mellan åren 1979 och 1981 ökade motsvarande skillnad mellan högsta och lägsta medelutdebitering med 11 öre/skkr. Under dessa år ökade medelutdebiteringen i riket (exklusive Malmö, Göteborg och Gotland) endast med 17 öre/skkr. Utdebiteringsskillnaderna i landet tenderar alltså att öka, om än i mindre omfattning än tidigare, trots de starkt förbättrade skatteutjämningsbidragen. Reformeringen av skatteutjämningssystemet har hittills inte gett de påtagliga effekter man hoppats på. Det måste dock beaktas att reformeringen av skatteutjämningssystemet genomförs i sin sista del år 1982 och att reformen därför ännu inte fått fullt genomslag.

Utdebiteringsskillnaderna inom länen är med undantag för Stockholms län relativt små. Utanför Stockholms län finns den största skillnaden mellan högsta och

132 Utredningens överväganden och förslag

lägsta utdebitering i Norrbottens län där den uppgår till 3,80 kr./skkr. I ytterligare fyra län överstiger skillnaden mellan högsta och lägsta utdebitering 3 kr./skkr. medan den i sju län understiger 2 kr./skkr. Flertalet av kommunerna inom länen har med undantag för Stockholms län en utdebitering som avviker relativt lite från resp. länsmedeltal.

Kommunernas kostnadsnivå är mycket skiftande. Det är inte överraskande att kostnadsskillnaderna mellan norra och södra Sverige är betydande. Däremot är det betydligt mer förvånande att skillnaderna inom länen är så pass stora som framgår av kapitel 5. Som framgår av tabell 5.6 som anger skillnader inom länen är det inte ovanligt att skillnaden mellan det högsta och lägsta värdet för summa nettokostnader 0-8 uppgår till 40 % av det lägsta värdet. Dessa stora skillnader i kostnadshänseende mellan kommunerna inom länen är, i vart fall i södra och mellersta Sverige, knappast motiverade av skillnader i förutsättningar. Skillnaderna kan till en del förklaras av olika servicegrad och ambitionsnivå.

Som framgår av avsnitt 5.5 har kommunerna en mycket skiftande finansiell ställning. Det framgår speciellt av studierna över Stockholms, Kronobergs och Värmlands län att kommunerna har stärkt sin finansiella ställning under åren 1978-1979. Denna starka finansiella ställning har bibehållits under år 1980.

Vid en jämförelse mellan eget kapital/invånare, soliditet och utdebitering framkommer att kommunerna i olika delar av landet för principiellt olika finansieringspolitik. Kommunerna i Norrland har väsentligt lägre skuldsättningsandel än många kommuner i södra Sverige och alldeles speciellt mycket lägre än flertalet kommuner i Stockholmsområdet. Det kan vara motiverat att föra olika finansieringspolitik

Utredningens överväganden och förslag 133

beroende på om en kommun är en avfolkningskommun eller en expansionskommun, men samtidigt måste utredningen konstatera att kraven på skattefinansiering och finansieringskapital varierar kraftigt hos olika kommuner.

De enskilda faktorerna utdebitering och finansiell styrka kan inte isoleras utan måste ses i ett sammanhang. Enligt utredningens uppfattning kan därför enbart skattesatsens nivå inte tas som intäkt vare sig för eller emot behovet av skatteutjämning. Enbart den finansiella styrkan kan heller inte vara ett mått på behovet av skatteutjämning.

En kommuns utdebitering, kostnadsnivå och finansiella styrka måste enligt utredningens uppfattning ses tillsammans då man bedömer behovet av ytterligare skatteutjämning. Denna sammanvägning är svår och kan inte alltid uttryckas i entydiga relationstal.

9.3 Behovet av inomregional skatteutjämning i

Stockholms län

Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun tillkom för att ge landstingskommunen möjlighet att medverka till en utjämning av den stora ekonomiska obalansen mellan kommunerna i länet. Landstingskommunen har utnyttjat denna möjlighet åren 1979-1981.

Sedan lagstiftningen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun infördes har det statliga skatteutjämningssystemet reformerats. Reformen har medfört en ökning av den statliga garantin i länet vilket tillför de kommuner som har låg skattekraft betydande belopp. Det statliga skatteutjämningssystemet ger fullt utbyggt kommunerna i länet en grundgaranti

134 Utredningens överväganden och förslag

som motsvarar 106 % av rikets medelskattekraft. Grundgarantin kompletteras med tillägg eller avdrag på grund av âldersstrukturen i resp. kommuner.

Vid fullt genomförd reform från och med år 1982 blir den lägsta garanterade skattekraften till de bidragsberättigade kommunerna i länet 107 % av rikets medelskattekraft. Botkyrka som har den svagaste finansiella ställningen garanteras år 1982 112 % av medelskattekraften. Danderyds kommun har en egen skattekraft som enligt 1980 års taxering är 160 % av rikets medelskattekraft. Det kvarstår följaktligen stora skillnader i skattekraft och redan detta faktum talar för att det bör finnas fortsatta möjligheter till inomregional skatteutjämning.

Utdebiteringsskillnaderna i länet är fortfarande mycket stora. De kommunala skattesatserna i länet varierar mellan 16,55 kr./skkr. och 10,60 kr./ skkr.,

t dvs. en skillnad på 5,95 kr./skkr. mellan högsta och lägsta utdebitering.

Den hittills genomförda delen av det reformerade statliga skatteutjämningssystemet och den inomregionala skatteutjämningen har ännu inte inneburit att de betydande skillnaderna i utdebitering nämnvärt reducerats. Däremot har kommuner med svagare skattekraft i stort sett kunnat hålla oförändrad utdebitering.

Stockholms län har en unikt hög skattekraft. Den primärkommunala utdebiteringen i Stockholms län är samtidigt den lägsta i landet. Innan möjligheten till inomregional skatteutjämning infördes gick mer än hälften av det extra skatteutjämningsbidraget eller för år 1977 52 % och för år 1978 57 % till Stockholms län. Större delen av anslaget tillfördes alltså den region som hade den i särklass högsta

Utredningens överväganden och förslag 135

skattekraften.

Trots högre skattesats och i många fall högre avgiftsnivå har de kommuner som erhåller bidrag inte högre servicenivå utan speciellt inom barnomsorgen betydligt lägre servicenivå än de kommuner som icke erhåller bidrag.

Den totala kostnadsnivån i bidragskommunerna är inte speciellt hög i förhållande till kostnadsnivån bland flera av icke-bidragskommunerna. Kommunernas nettokostnader per invånare exklusive finansiering (summa nettokostnader för huvudprogram 0-8) är däremot i flertalet fall högst bland de kommuner som har speciellt hög skattekraft. Solna, Stockholm och Sundbyberg har de högsta nettokostnaderna/invånare. Utvärderingen har inte visat att de kommuner som erhållit inomregionalt skatteutjämningsbidrag har haft en kostnadsökning som varit anmärkningsvärd i förhållande till kommuner som inte erhållit inomregionalt skatteutjämningsbidrag.De inomregionala skatteutjämningsbidragen förefaller alltså inte att användas till hög volymtillväxt.

De snabbt expanderande kommunerna i Stockholmsområdet har i flertalet fall en svag finansiell ställning. Botkyrkas svaga finansiella ställning är unik bland landets kommuner. Det inomregionala skatteutjämningsbidraget har medfört att kommunen har stärkt sin finansiella ställning högst väsentligt de senaste åren men trots detta är kommunens finansiella situation sådan att det inte finns någon kommun i landet som har tillnärmelsevis så lågt eget kapital/invånare eller så låg andel av de totala tillgångarna i form av eget kapital. Om Botkyrka skulle nå Haninges soliditetstal skulle Botkyrka behöva öka sitt egna kapital med drygt 220 milj. kr.

Även i övrigt har kommuner som har expanderat snabbt

136 Utredningens överväganden och förslag

lågt eget kapital/invånare och låg andel eget kapital av de totala tillgångarna. Dessa kommuners finansiella situation är därför svag. En konsolidering av kommunerna måste betraktas som önskvärd och av Stockholms läns landstingskommuns utvärdering har framgått att det inomregionala skatteutjämningsbidraget i väsentlig utsträckning har använts för detta ändamål. Det framgår också av det redovisade materialet i vår utredning att flertalet bidragskommuner utan inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle ha en mycket svag ökning av det egna kapitalet. Utan inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle därför dessa kommuners finansiella situation förvärras.

Utan inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle sannolikt länets svagaste kommuner vara hänvisade till att höja skatten ytterligare eller att drastiskt sänka sin servicenivå. Ett alternativ som innebär att staten tillskjuter väsentligt högre bidrag

till

dessa kommune: torde inte vara realistiskt, eftersom de finns i den region, som har den i särklass högsta skattekraften i landet. Inomregionalt skatteutjämningsbidrag behövs därför för att skillnaderna i servicenivå och skattesats inte skall öka ytterligare.

Bidragets angelägenhetsgrad och behov för olika kommuner kommer att skifta. Vissa kommuner kommer sannolikt att inom några år ha stabiliserat sin ekonomi så att inomregionalt skatteutjämningsbidrag inte längre behövs. Andra kommuner kommer under överskådlig framtid att behöva fortsatt inomregionalt skatteutjämningsbidrag.

Landstingskommunen har nu möjlighet att varje år ompröva bidragets storlek och de för bidraget gällande reglerna. Detta har inte enligt utredningens uppfattning inneburit några nackdelar. Önskvärdheten

Övcrviigzznden och förslag 137 Utredningens

av en flexibilitet gör också att utredningen inte kan se några bärande skäl för en övergång till ett i detalj lagreglerat inomregionalt skatteutjämningsi stil med vad som gäller i Danmark. system

utredningens mening har utjämningen som den Enligt hittills har tillämpats inte inkräktat på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landsoch kommun som två jämställda kommuntingskommun typer.

Utredningen förordar därför att landstingskommunen även fortsättningsvis får möjlighet att själv bestämma om stöd skall utgå.

Med hänsyn till att vissa kommuner i Stockholmsreunder överskådlig framtid kommer att behöva gionen skatteutjämningsbidrag och med beakinomregionalt tande av att landstingskommunen själv har möjlighet att avgöra om stöd skall utgå bör enligt utredningens den nuvarande lagstiftningen ges en peruppfattning manent utformning. Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning fyller enligt utredningens uppfattning ingen funktion.

9.4 Förhållandena i Malmö- och Göteborgsområdena

Storstadsområdena har vissa likartade problem. Vissa förortskommuner har haft en mycket snabb expansion i såväl Göteborgs- och Malmöområdena som Stockholmsområdet. I Malmö- och Göteborgsomrádena har dock de snabbt expanderande förortskommunerna byggt upp eget kapital och hållit en god finansiell ställning ett helt annat sätt än i Stockholmsområdet. De på kommunalekonomiska förhållandena i Malmö- och Götehar därför ingen likhet med förhållanborgsområdena dena i Stockholmsområdet. Utdebiteringsskillnaderna

138 Utredningens överväganden och förslag

är heller inte speciellt stora. Samma förhållande gäller för skillnader i skattekraft.

I såväl Malmö- som Göteborgsområdena har i den dag stora kommunen ekonomiska och finansiella problem. Malmö och Göteborgs kommuner anser den stora att kommunen får bära vissa kostnader för hela regionen. Utredningen anser att det jämväl kan hävdas att övriga kommuner i regionen också får bära kostnader för verksamheter som i hög grad av invånyttiggörs narna i de större kommunerna. torde det Samtidigt stå klart att de stora städerna även kan dra fördel av ett köpstarkt omland som ekonomiskt förmår bidra till att vidmakthålla nivån såväl det kultupå rella som det kommersiella utbudet. Huruvida en verklig kostnad uppkommer i det ena eller det andra fallet bestäms av vilka marginalkostnader marresp. ginalintäkter som gäller i sammanhanget. Mot den bakgrunden finner utredningen det mer att naturligt berörda kommuner avtalsvägen finner en lämplig fördelning av kostnaderna för verksamheter av nämnda slag.

Göteborgsregionens kommunalförbund har för vissa gemensamma verksamheter använt sig av en bolagsbildning, där resp. kommun deltar i kostnaderna i förhållande till utnyttjandet av verksamheten. Enligt utredningens uppfattning kan detta i vissa fall vara ett lämpligt alternativ.

Malmö och Göteborg ingår inte i landstingskommun. Att använda inomregional via landsskatteutjämning tingskommunerna för att lösa de speciella storstadsproblemen i Malmö- och Göteborgsområdena är därför enligt utredningens uppfattning mindre lämpligt. En inomregional skatteutjämning i de nämnda storstadsområdena som inte berör Malmö och kommu- Göteborgs ner har knappast någon aktualitet.

SOU l981:93 Utredningens överväganden och förslag 139

Utredningen har följaktligen icke funnit att de skäl som talar för inomregional skatteutjämning i Stockholmsområdet är aktuella i Malmö- och Göteborgsomrádena. De speciella problemen för Malmö och Göteborg får lösas i annat sammanhang.

9.5 Inomregional skatteutjämning i landet i övrigt

De expansionsproblem med bostads- och inkomstsegregation som man möter i Stockholms län har ingen motsvarighet utanför storstadsområdena. Förutsättningarna för skatteutjämning är också större i Stockholms län än i landet i övrigt. Stockholms län har en unikt hög skattekraft. Endast i Stockholms län finns ett större antal kommuner som har en sådan skattekraft att de befinner sig utanför det statliga skatteutjämningssystemet. De skäl som talar för inomregional skatteutjämning i Stockholms län har därför inte samma styrka i landet i övrigt.

Landets kommuner har en mycket skiftande ekonomisk situation. Enligt utredningens uppfattning går det emellertid inte att direkt göra åtskillnad så att kommuner med yttre ogynnsamma förutsättningar genomgående har den svagaste finansiella ställningen.

Kommuner med besvärliga förutsättningar har ofta kompenserat sina svåra förhållanden med stor aktsamhet med utgifter men har därmed i regel låg servicenivå. Andra kommuner har byggt upp en hög servicenivå och har därmed bundit sig för höga kostnader och snabb kostnadsutveckling som nu leder till problem. Kommunernas varierande finansiella ställning är också ett uttryck för att man i olika kommuner och i olika delar av landet har skilda synsätt på skatte- resp. lånefinansiering.

140 Utredningens överväganden

och förslag

Reformeringen av det statliga skatteutjämningssystemet har inneburit att speciellt kommuner i södra och mellersta Sverige med svag skattekraft fått en väsentlig inkomstförstärkning och därmed har också vissa skillnader utjämnats. Av studierna i Värmlands och Kronobergs län har också framgått att det statliga skatteutjämningssystemet i ekonomiskt avseende utgör ett bra skyddsnät för kommuner med negativ befolkningsförändring.

Av utredningens studier har dock framkommit att i flera avseenden tenderar skillnaderna mellan starka och svaga kommuner att öka. Utdebiteringsskillnaderna i landet har ökat sedan år 1975.

Analyserna av de senaste årens bokslut har visat att det sker en ökad skiktning mellan kommunerna med avseende på kapitalökning och förändring av finansieringskapital och därmed i finansiell styrka. Det mäste dock beaktas att reformeringen av skatteutjämningssystemet ännu inte gett full effekt.

Skatteutjämning bör enligt utredningens uppfattning i första hand vara en statlig uppgift. I den mån det statliga skatteutjämningssystemet och andra statliga bidragssystem inte ger en lämplig avvägning mellan kommunernas ekonomiska förutsättningar bör i första hand det statliga bidragssystemet reformeras. En möjlighet till inomregional

skatteutjämning får inte ersätta kravet på en fortlöpande förbättring av det statliga skatteutjämningssystemet.

Av detta följer också att en möjlighet till inomregional skatteutjämning inte bör användas för att korrigera det statliga skatteutjämningssystemet utan bör ses som en möjlighet att komplettera nu gällande skatteutjämningssystem.

Utredningens* Överwigønulcrl och förslag l4l

Det finns vissa verksamhetsområden som är en gemensam angelägenhet för kommun och landstingskommun. Landstingskommunen kan där ta på sig kostnader, som är gemensamma för flera kommuner. Bidrag från landstingskommunen till en eller flera kommuner, som fullgör uppgifter för hela regionen är också en utväg. Dessa bidrag får då en karaktär av inomregionala skatteutjämningsbidrag. Starkt schabloniserade bidrag kan också komma till användning för att lösa vissa ekonomiska gränsproblem mellan kommun och landstingskommun. Förstahandsalternativet för att reglera de båda nämnda situationerna bör dock vara avtal mellan kommuner eller mellan kommuner och landstingskommun.

Tnomregional skatteutjämning kan också vara ett stöd för att en kommun med svåra ekonomiska förhållanden skall kunna skapa sysselsättning i sin bygd.

Inom avsnitten för huvudprogram l §5bgtg_ggh_närings-

och näraliggande kostnader inom huvudprogram

liv

2 kan man spåra betydande kost-

Mark qch_bostäQgg nadsskillnader mellan kommunerna. Dessa kostnadsskillnader sammanhänger till väsentlig del med att vissa kommuner med ogynnsam arbetsmarknadssituation ser sig tvingade att göra stora insatser och ett betydande risktagande för att vidmakthålla en acceptabel sysselsättningsnivå. Av utredningens analys av kommunerna i Värmlands och Kronobergs län framgår också att dessa kostnadsskillnader sannolikt kommer att förstärkas ytterligare de närmaste åren. Nödvändigheten av kommunala satsningar är för vissa kommuner också en följd av att staten och landstingskommunerna har förlagt den helt dominerande delen av sina sysselsättningstillfällen till länens centralorter.

Om man eftersträvar en likartad sysselsättningsnivå

142 Utredningens överväganden och förslag

och en jämlikhet mellan kommunerna är det därför nödvändigt att kostnadsskillnader inom detta avsnitt minskas. Det statliga bidragssystemet ger här icke tillräckliga och likvärdiga förutsättningar.

För en industrietablering kan det krävas exempelvis betydande kommunala investeringar i vägar, reningsverk m.m. Det är också vanligt att om staten går in med ett visst bidrag krävs att kommunen in med en går andel. De nämnda investeringarna kan lätt bäras av en stor kommun men för den lilla kommunen kan dessa insatser bli omöjliga att klara. För en industriinvestering är det icke orealistiskt med rent kommunala investeringar i vägar, va-anläggningar o. dyl. av storleken 10 milj. kr. Om en sådan investering skall göras i Värmland motsvarar denna investering cirka 8,50 kr./skkr. i Storfors kommun men om den i stället görs i Karlstad cirka 50 öre/skkr. Tas kostnaden av Värmlands läns motsvalandstingskommun rar den cirka 15 öre/skkr.

Genom sina engagemang i utvecklingsfonderna har landstingskommunerna ökat sitt ansvar för den samlade sysselsättningen i länet. En naturlig följd är då enligt utredningens att uppfattning landstingskommunerna ges formella möjligheter att bistå kommunerna i deras ansträngningar att skapa sysselsättning.

I enlighet med prop. om ökad kommunal självstyrelse och minskad byråkrati (prop. 1980/81:80) har nyligen gjorts en ändring av kommittéförordningen (1976:119). Ändringen (1981:307) innebär att kommittéförslagens effekter för den kommunala självstyrelsen skall belysas i betänkandena. Tilläggsdirektiv (dir 1981:42) har också utfärdats till kommittéer och särskilda utredare vars uppdrag berör kommunal och landstingskommunal verksamhet. Avsikten är att förslagen skall

Utredningens överväganden och förslag 143

inriktas på åtgärder som leder till ökad kommunal självstyrelse och kostnadsbesparingar i den kommunala verksamheten.

Erfarenheterna i Stockholms län har inte visat att den inomregionala skatteutjämningen har inkräktat pá den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommun och kommun som två jämställda kommuntyper. Det finns därför ingen anledning att anta att något annat förhållande skulle gälla om det ges möjlighet till inomregional skatteutjämning inom övriga landstingskommuner. Enligt utredningens uppfattning har inomregional skatteutjämning med de begränsningar, som anges i efterföljande specialmotivering, ingen negativ inverkan på den kommunala självstyrelsen. Utredningen anser därför att lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör utvidgas, så att samtliga landstingskommuner ges möjlighet att lämna bidrag och lån till kommuner inom resp. landstingskommuns område.

9.6 Effekter på statens och kommunernas ekonomi

samt på den kommunala volymutvecklingen

I utredningens direktiv har framhållits att utredaren har att beakta vad som anförs i tilläggsdirektiven (dir 1980:20) till samtliga kommittéer och utredare angående finansiering av reformer. Där sägs bl. a. att det är nödvändigt att olika reformers effekter på den kommunala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs.

Inomregional skatteutjämning kan finansieras endera genom:

- som inom oförändrat

bidrag ryms skatteuttag

för landstingskommunerna

-

höjd landstingsskatt

- direkta statliga bidrag till landstingskommunerna

för fördelning till kommunerna genom inomregional skatteutjämning.

i

Även om olika skäl kan tala för att vissa i

landstings- I

| kommuner ges särskilda bidrag att användas för inomregional skatteutjämning har utredningen inte ansett sig kunna utgå från att det sist nämnda alternativet används.

Med det synsätt utredningen har anlagt på inomregional skatteutjämning finner utredningen det troligt att inomregional skatteutjämning får en begränsad användning utanför Stockholms län. Inom flertalet län kommer inomregional skatteutjämning att användas i så ringa utsträckning att det inte torde vara några svårigheter att inrymma densamma i landstingskommunernas verksamhet utan att skattehöjning för den skull behöver vidtas.

Utredningen kan dock inte utesluta att i något enstaka fall inomregional skatteutjämning kan leda till en mindre skattehöjning i någon landstingskommun. Det får dock förutsättas att bidragen utgår endast till sådana objekt som är utomordentligt angelägna. Hade bidraget inte utgått hade detta eventuellt lett till att kommunen själv fått ta kostnaden med i ett sådant fall betydligt större utdebiteringshöjning än vad som drabbar landstingskommunen. Investeringens anspråk på utrymme för volym-

Utredningens överväganden och förslag 145

expansion inom den kommunala sektorn hade i detta fall blivit detsamma.

Hade en tänkt industriinvestering inte lett till detta alternativ får man förutsätta att den nämnda investeringen hade skett i en annan kommun där initialinvesteringar i form av industriområden, va-anläggningar 0. dyl. fanns utbyggda. Det finns anledning anta att i de flesta fall hade industriinvesteringen då kommit i en kommun som i arbetsmarknadshänseende inte hade så stora svårigheter som den kommun som skulle erhållit inomregionalt skatteutjämningsbidrag för investeringen. Effekten hade då blivit sysselsättningsproblem i den först aktuella kommunen och därigenom högre kostnader för staten i form av arbetslöshetsersättning, större avdrag för pendling till avlägsna arbetsplatser m. m. Hade så inte varit fallet hade det inte varit motiverat att lämna bidrag från landstingskommunen för att den först nämnda kommunen skulle kunna få förutsättningar att ta emot industriinvesteringen.

Utredningen anser sig därför ha god grund att anta att inomregionala skatteutjämningsbidrag inte kommer att leda till en oacceptabel volymexpansion av den kommunala sektorn. I stället anser utredningen att om inomregionala skatteutjämningsbidrag används pâ det sätt utredningen har föreslagit kommer detta att medföra minskade anspråk på statliga bidrag för arbetslöshetsunderstöd 0. dyl.

9.7 Utredningens förslag

Utredningen förordar att landstingskommunerna ges möjlighet att lämna bidrag och lån i skatteutjämnande syfte till kommuner inom resp. landstingskommun. Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning av lagstiftningen är enligt utredningens uppfatt-

146 Utredningens överväganden och förslag

ning inte motiverad. Det finns heller inte, enligt utredningens uppfattning, några väsentliga skäl för att i detalj lagreglera landstingskommunernas rätt att använda sig av inomregional skatteutjämning. I stället innebär det väsentliga fördelar att landstingskommunerna från tid till annan har möjlighet att pröva om inomregional skatteutjämning skall användas och i vilka former bidrag eller lån skall utgå. Utredningen förordar därför att en lagstiftning införs som ger landstingskommunerna rätt att lämna lån och bidrag till kommuner inom resp. landstingskommuns område i skatteutjämnande syfte. Förslag

i

till lagtext framgår av bilaga 4.

9.8 Specialmotivering till lagförslaget

Liksom den nuvarande provisoriska lagstiftningen för Stockholms län är utredningens förslag en kompetenslag som ger landstingskommunerna rätt men inte skyldighet att lämna bidrag och lån för skatteutjämning. Det är naturligt att utnyttjandet av den rätt som lagen är avsedd att ge landstingskommunerna kommer att skifta betydligt mellan olika delar av landet. Lagen ger landstingskommunerna möjlighet att utforma ett skatteutjämningssystem efter de behov som kan finnas.

Landstingskommunerna får enligt förslaget rätt att lämna lån och bidrag till kommun inom landstingskommunen. De kommuner som inte ingår i någon landstingskommun kan således inte komma att omfattas av en inomregional skatteutjämning. Som framgår av övervägandena i avsnitt 9.4 anser utredningen att de problem som finns i Malmö och Göteborg inte bör lösas genom inomregional skatteutjämning.

Utredningens förslag till lagtext har utformats på

Utredningens överväganden och förslag 147

samma sätt som den nu gällande provisoriska lagen. Enligt utredningens mening bör de uttalanden om lagens möjligheter och begränsningar som gjordes i förarbetena till denna lag kunna tjäna som vägledning också för en ny permanent lag i enlighet med utredningens förslag. Detta innebär bl. a. följande.

I kravet på att bidragen eller lånen får lämnas endast i skatteutjämnande syfte ligger en begränsning av landstingskommunernas befogenhet i detta hänseende. En förutsättning för att lagen skall få tillämpas är således att de lån eller bidrag som övervägs framstår som ett led i en allmän strävan att åstadkomma skatteutjämning i länet.

Ytterligare begränsningar i landstingskommunernas kompetens kan följa av allmänna kommunalrättsliga principer. Här kommer i första hand den s. k. likställighetsprincipen i åtanke. Denna princip innebär att en landstingskommun inte får särbehandla landstingsmedlemmar eller grupper av landstingsmedlemmar annat än på objektiv grund.

Det generella skatteutjämningssystem som tillämpas inom stockholms läns landstingskommun inger enligt utredningens mening inga betänkligheter från de synpunkter som nu nämnts. När det gäller behovet av en inomregional skatteutjämning i andra län har utredningen i sina överväganden utgått från att någon bidragsgivning av denna omfattning inte blir aktuell. Behovet inskränker sig enligt utredningens uppfattning i huvudsak till insatser i krisdrabbade kommuner. Sådana insatser bör kunna göras med stöd av lagen, om landstinget fattar beslutet om bidrag eller lån under den givna förutsättningen att andra kommuner under motsvarande betingelser får samma förmån (jfr prop. 1977/78:48 s. 14). Det bör till-

148 Utredningens överväganden och förslag

läggas att ett landstingskommunalt lån eller bidrag för att möjliggöra kommunala åtgärder givetvis får lämnas endast under förutsättning att åtgärderna i sig är kompetensenliga.

Slutligen bör det understrykas att ett system för inomregional skatteutjämning inte får utformas så att låne- eller bidragsgivningen inkräktar på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommuner och kommuner som tvâ jämställda kommuntyper (jfr KU 1977/78:21 s. 4).

ix

i

1 4

SOLJl98k93 149

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av sakkunnige Rune Bergsten

Utredningsmannen har föreslagit att samtliga landstingskommuner skall ges rätt att lämna bidrag och lån till kommuner inom resp. län i skatteutjämnande syfte. Jag kan inte biträda detta förslag i vad det avser landstingskommuner utanför Stockholms län. Mina synpunkter på förslaget vill jag närmare utveckla i det följande.

âiââåäçâlüå_Läüêlêüåâäiüââkâfâüäü

De kommunalekonomiska förhållandena i Stockholms län skiljer sig i flera avseenden väsentligt från landet i övrigt. Skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna i länet är mycket stora även sedan den senaste skatteutjämningsreformen har genomförts. Ojämlikheten i skattekraft har helt naturligt även fört med sig stora skillnader i frága om skattesats. Skillnaderna i utdebitering har förstärkts av att ett fåtal kommuner med låg skattekraft under expansionen på 1960-talet och första hälften av 1970-talet tog på sig en hög bostadsproduktion för att tillgodose hela Stockholmsregionens behov.

Den gemensamma bostads- och arbetsmarknaden ger goda skäl för en utjämning av kostnader och intäkter inom regionen. Möjligheterna för regionen själv att inom sig göra en omfördelning av kommunernas skatteinkomster är unika för landet. Landstingskommunen och tio kommuner har så hög skattekraft att de ligger utanför det statliga skatteutv jämningssystemet. Samtliga dessa med ett undantag har mycket hög skattekraft, l5*54 procentenheter över den i skatteutjämningssystemet garanterade. Genom landsting-

150 Särskilda yttranden

et kan alltså medel överföras från kommuner med hög skattekraft till skattekraftssvaga kommuner. Eftersom landstingskommunen står utanför skatteutjämningssystemet sker finansieringen utan inblandning av statliga medel.

Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun tillämpas på i princip samma sätt som det statliga skatteutjämningssystemet. Riktpunkten för utjämningen är viss andel av medelskattekraften i länet. Det är således fråga om en utjämning av skattekraft som grunddas på objektiva faktorer. Systemet ger kommunerna ett allmänt finansieringsbidrag och inger därför inga

betänk-å

ligheter med tanke på principerna om kommunal självsty-

1 relse och om landstingskommuner och kommuner som två

likställda kommuntyper. Då de stora skillnaderna i skat-

tekraft och utdebitering mellan kommunerna i länet tor- 2 de komma att bestå under överskådlig tid delar jag utredarens uppfattning att lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör permanentas.

&

De skildrade speciella förhållanden som råder i Stockholm län saknar motsvarighet i andra delar av landet, som utredaren själv har konstaterat. Utanför Stockholms län uppbär alla landstingskommuner och samtliga kommuner med några få undantag skatteutjämningsbidrag från staten. Flertalet av de 14 kommuner som står utanför skatteutjämningssystemet har en skattekraft som obetydligt överstiger den av staten garanterade. Genom det statliga skatteutjämningssystemet ges i princip alla kommuner samma ekonomiska förutsättningar även om det givetvis finns brister i systemet. Eftersom praktiskt taget samtliga kommuner har brist på skattekraft i skatteutjämningslagens mening finns egentligen inga ekonomiska resurser att omfördela mellan kommunerna inom länen. Inte heller i fråga om skattesats finns samma stora skillnader mellan kommunerna inom resp. län som i Stockholms

Särskilda yttranden 151

län. En skatteutjämning uppbyggd efter de prin-

generell

som för Stockholms län är således inte ciper gäller tillämplig i andra delar av landet.

Framför allt av de skäl som jag här har redovisat kan jag inte biträda utredarens förslag att vidga området för inomregional skatteutjämning till att gälla hela landet. Den form av bidragsgivning som utredaren har tänkt sig har starka betänkligheter mot. Jag an-

jag principiellt ser att den inte har karaktär av skatteutjämning i vedertagen mening.

31.6.2619. _iår_ Lleâa. .ärzêagvêl

Utredaren nämner exempel på ett par fall där inomregionala skatteutjämningsbidrag skulle vara tänkbara. I ena fallet avses verksamhetsområden som är gemensamma för kommunen och landstingskommunen. För några av dessa verksamheter är det fråga om ersättning för tjänster som kommunen lämnat till landstingskommunen. I dessa fall och även i fråga om andra gemensamma verksamheter bör mellanhavandena genom avtal el-

regleras ler liknande. Att konstruera någon form av inomregionalt skatteutjämningsbidrag i sådana fall förefaller olämpligt.

Utredningsmannen för fram som ett andra exempel fördelarna med att landstingskommunen skulle kunna använda skatteutjämning som stöd åt en kommun

inomregional med svåra ekonomiska förhållanden att skapa sysselsätt-

i sin bygd. Av flera skäl känner jag mig tveksam ning mot detta förslag. Det torde vara svårt att finna sådana generella regler, som måste ligga till grund för

skatteutjämningsbidrag. Jag delar de farinomregionala hågor som sakkunnige Lindström gett uttryck för i sitt särskilda att stödinsatser av detta slag kan

yttrande inkräkta på den kommunala självstyrelsen och på prin-

om landstingskommun och kommun som jämställda cipen

152 Särskilda yttranden

kommuntyper. Till skillnad mot de allmänna finansieringsbidrag som lämnas i Stockholms län är det här fråga om riktade bidrag. Erfarenheterna från Stockholms län att bidragen inte har inkräktat kompå den munala självstyrelsen kan därför inte som stöd åberopas för att införa denna form av inomregional skatteutjämning.

Den kommunala kompetensen på det omnäringspolitiska râdet är dessutom begränsad. Så snart det inte rör sig om allmänna åtgärder för att skapa förutsättgynnsamma ningar för näringslivet kan svåra gränsdragningsproblem uppstå beträffande vad som i de enskilda fallen kan anses som tillåtna eller otillåtna stödåtgärder.

lâlsqrzeeåêlselenâeâzen-âzegm;..r2;._ååa.-§tê2s.9q!:-kommun

Utredningsmannen antar att inomregional skatteutjämning får en så ringa utanför Stockholms län användning

att

kostnaderna inte medför någon skattehöjning för landstingskommunerna, annat än i undantagsfall. Det kan komstateras att underlag för säkra om kostnabedömningar derna saknas. Risken är dock uppenbar att om bidragsgivningen inleds så kan kraven från kommunernas sida på rättvisa och likställighet driva fram successivt ökade anslag för detta ändamål. Man kan därför inte bortse från att förslaget, om det genomförs, kan medföra ökad utdebitering och ökad volym på kommunal investering och konsumtion. I dagens samhällsekonomiska situation då ansträngningar inriktas att på begränsa skattehöjningarna och volymutvecklingen inom den kommunala sektorn är detta olyckligt.

Eftersom Stockholms läns landstingskommun står utanför det statliga skatteutjämningssystemet bidrar inte staten till kostnaderna för den skatteutinomregionala i detta län. Övriga får jämningen landstingskommuner skatteutjämningsbidrag på grund av att den egna skatte-

Särskilda yttranden 153 SOU 1981293

kraften är än den av staten garanterade. Skattelägre är så konstruerat att bidraget utgår utjämningsbidraget i proportion till skatteuttaget. En höjning av skattesatsen i Jämtlands eller Norrbottens läns exempelvis finansieras således till 30 % med skatlandstingskommun från staten. Om inomregional skatteteutjämningsbidrag införs utanför Stockholms län för detta såleutjämning des med stor sannolikhet med sig ökade kostnader även för staten.

I viss mån motsvarar den av utredningsmannen tänkta inriktningen av den inomregionala bidragsgivningen karaktärenhos de statliga extra skatteutjämningsbidragen. Syftet med det extra skatteutjämningsbiär att täcka brister i det ordinarie skattedraget och ge stöd till kommuner som av utjämningssystemet olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Under senare år har allt större andel av anslaget till extra skatteutjämningsbidrag gått till kommuner som drabbats särskilt hårt av ogynnsamma förändringar, nedläggningar av företag eller driftsinexempelvis skränkningar.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag ges in till som med eget yttrande skall vidarebelänsstyrelserna fordra ansökan till regeringen. Länsstyrelsens kännedom om förhållandena i kommunerna förs alltså fram i ärendet. Ansökningarna behandlas sedan av en parlamentariskt sammansatt nämnd som lämnar förslag till rege- De lokala synpunkterna i dessa ärenden kan därringen. för anses bli tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt. Flera länsstyrelser redovisar i vilken ordning kommunerna bör komma i fråga för bidrag enligt resp. Möjligen borde samtliga länslänsstyrelses mening. att göra sådana prioriteringar. Det styrelser uppmanas finns därför enligt min uppfattning inte anledning ge landstingskommunerna möjlighet att via ett inomregionalt skatteutjämningssystem lämna bidrag till kommu-

154 Särskilda yttranden

ner som av speciella skäl har hamnat i en svår ekonomisk situation.

Övrigt

Jag delar utredningsmannens uppfattning att de kommunalekonomiska problemen som finns i Malmö och Göteborg inte kan lösas genom inomregional skatteutjämning.

Utredningsmannen har använt sig av det inom företagsekonomin förekommande begreppet Soliditet, dvs. det egna kapitalets andel av de totala tillgångarna, för jämförelser mellan kommunerna. Jag är tveksam inför värdet av sådana jämförelser. Det investerade stamkapitalet har i jämförande sammanhang inte samma betydelse inom kommunalekonomin som det torde ha inom affärsvärlden.

êêmmâqâêäêru

Utredningsmannens förslag att ge samtliga

landstingskommuner rätt att bevilja inomregionala skatteutjämningsbidrag kan jag inte stödja av sammanfattningsvis följande skäl

- de unika förhållanden

som gäller i Stockholms län

framför allt i fråga om skillnader i skattekraft och

skattesats mellan kommunerna saknar i

motsvarighet

andra delar av landet - de ändamâlsbestämda bidrag som avses i förslaget har

inte karaktär av i

skatteutjämningsbidrag vedertagen

mening - de riktade

bidrag det är fråga om kan inkräkta på den

kommunala självstyrelsen och på principen om lands-

tingskommuner och kommuner som jämställda kommuntyper - för att

bidrag stödja sysselsättningen kan medföra

kompetensproblem

Särskilda yttranden 155

- medför en risk för ökad landstingsbidragen uppenbar skatt och kan även få effekter på volymutvecklingen inom den kommunala sektorn - staten får automatiskt ökade kostnader om bidragsgivningen medför höjd landstingsskatt - till kommuner med svårigheter t. ex. bidrag speciella till följd av nedgång i sysselsättningen bör lämnas av staten i form av extra skatteutjämningsbidrag.

Särskilt yttrande av sakkunnige Harry Lindström

Utredningsdirektiven har rubricerats Inomregional skatteutjämning. Enligt min mening är en mer adekvat benäm- Landstingskommunal skatteutjämning. vad utredningen ning - inte handlar om är nämligen huruvida alla landsting nu Stockholms läns - skall ha rätt att som enbart laglig ekonomiska bidrag till kommuner inom landstingsbevilja omrâdet.

STOCKHOLMS LÄNS LANDSTINGSKOMMUN

Jag tillstyrker förslaget att Stockholms läns landsting får en icke tidsbegränsad rätt att bevilja landstingskommunal skatteutjämning. Härför talar följande förhållanden, som speciellt kännetecknar Stockholms län.

o Principerna för kommunindelningsreformen tillämpades endast delvis i Stockholms län.

0 Regionen har till största delen en gemensam arbetsoch bostadsmarknad.

0 Stora skillnader föreligger mellan kommunernas skattekraft och utdebitering.

156 Särskilda _vtrrurztlerz

o Landstingskommunen är den enda i landet som p. a. g. att skattekraften betydligt för överstiger genomsnittet riket står utanför skatteutjämningssystemet.

LANDSTINGSKOMMUNAL SKATTEUTJÄMNING I ÖVRIGA LÄN

Av skäl, som nedan redovisas jag avstår från att kommentera enskilda avsnitt och i betänkandet detaljer kan jag emellertid inte stödja att förslaget övriga landsting ges samma lagliga möjligheter att bevilja landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag.

Brixzeieieua_ _âxngenkâez

Huvuddelen av kommunernas verksamhet är statligt reglerad. Men även övrig verksamhet har i stor utsträckning initierats av staten genom ekonomiska stimulansbidrag. Syftet har varit att tillförsäkra oavsett medborgarna kommuntillhörighet ett visst mått av likvärdig samhällelig service.

Förutsättningen för att kommunerna skall kunna upprätthålla en standard, som överensstämmer med statsmakternas intentioner, har alltid varit att staten tillför kommunerna ett tillskott av ekonomiska resurser. Så sker genom ändamálsbestämda statsbidrag och icke öronmärkta skatteutjämningsbidrag.

Eftersom staten har ett stort den inflytande på kommunala verksamhetens innehåll och har omfattning det från kommunernas sida alltid ansetts vara en självklar statlig skyldighet att bära en del av kostnaderna för den kommunala verksamheten.

Ett landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag skulle i praktiken utgöra en förstärkning av det statliga skatteutjämningsbidraget till kommunerna. Med andra ord skulle en sådan ordning innebära att tar landstingskommunerna

Särxki/da yttranden 157

på sig en uppgift, som hittills ansetts böra tillkomma staten och ingen annan.

Qääsdninaäêiäsktizen

Utredningsmannen konstaterar att förhållandena i Stockholms län är unika och att de följaktligen inte kan åberopas som motiv för landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag i andra län. Han förordar ändå att den lagliga rätt att sådant bidrag, som tillerkänts Stockholms läns bevilja landsting, skall utvidgas til] att gälla samtliga lands- Som skäl härför anför han bl. a. att “inomtingskommuner. kan också vara ett stöd för att regional skatteutjämning en kommun med svåra ekonomiska förhållanden skall kunna skapa sysselsättning i sin bygd.

avses alltså i första hand bli använt för inves- Bidraget i att underlätta företagsetablering inom teringar syfte kommunen. Någon annan slutsats kan inte dras av argumentet att landstingskommunen bör ges möjligheter att bistå kommunerna i deras ansträngningar att skapa sysselsättning.

Att de engångsinsatser som det här är fråga om, har karaktären av ändamålsbestämda bidrag, till vilka således villkor, har utredningsmannen inte anfört betänkknytes mot. Det finns särskild anledning påtala denna ligheter underlåtenhet eftersom den vidgade kompetens, som tillerkändes Stockholms läns landsting, gavs under förutsättning att vare sig låne- eller bidragsgivningen fick utformas så att den inkräktar på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommun och kommun som jämställda kommuntyper.

Enligt riksdagens beslut om inomregionalt (landstingskommunalt) skatteutjämningsbidrag i Stockholms län skall bidrag och lån till kommun inom länet kunna beviljas i

de“_EâQ_@%§-ää-EåKêllâE.ÃÖE.⧧_ÃEä@iêi§KêE?%9EiäWQÅQQ-

158 Särskilda yttranden sou 19:41:93

Utgående bidrag lämnas därför i form av förstärkning av den bidragsberättigade kommunens skattekraft.

Det system som Stockholms läns valt svarar sålandsting lunda mot begreppet landstingskommunal skatteutjämning. Detta kan däremot inte sägas om den form av bidragsgivning, som utredningsmannen föreslår. I stället är det fråga om engångsinsatser till en kommun, som t. ex. på grund av en företagsnedläggning råkat i ekonomiska svårigheter.

Enligt min mening har utredningsmannen inte hållit sig inom ramen för direktiven, som rubricerats Inomregional skatteutjämning.

Stockholms läns landstingskommun övriga landstings- 59mrn2ner__r_ __-_-.-_- -_._._.-.- _._ ----.-_____.-__.-

De speciella förhållanden, som kännetecknar Stockholms län, har jag inledningsvis gett exempel på.

Samtliga övriga landstingskommuner ingår i det statliga skatteutjämningssystemet på grund av att de ansetts vara i behov av statligt stöd för att utan alltför stora utdebiteringsskillnader kunna upprätthålla en godtagbar standard inom främst sjuk- och hälsovårdsområdet.

Avsikten har givetvis inte varit att dessa ge landstingskommuner utrymme för ekonomiska bidrag till kommuner i skatteutjämnande syfte.

Jag är överens med utredningsmannen när han avvisar tanken på särskilda statliga till bidrag landstingskommunerna att användas för mellan kommunerna skatteutjämning inom området.

Det bör vara tillräckligt med att som länsstyrelserna, har en sammansättning, där såväl kommunerna som lands-

Särskilda yttranden 159

är företrädda, prioriterar de enskilda tingskommunen kommunernas ansökningar om statligt extra skatteutjäm-

ningsbidrag.

Eixzarzsiellx: -Kqnêekyxânâer

utgår ifrån att landstingen - med undan- Utredningsmannen för Stockholms läns - kommer att en befogentag utnyttja het att bevilja landstingskommunalt skatteutjämningsbiendast utsträckning. I flertalet län drag i begränsad skulle av bidragsgivningen t. 0. m. bli så omfattningen att den borde kunna rymmas inom ramen för oförändringa rad - Om detta är sant innebär påståenlandstingsskatt. det att landstingskommuners nuvarande skattesats många är än vad som svarar mot det verkliga behovet. högre

Realismen i utredningsmannens antaganden kan på goda grunder ifrågasättas.

I Norrlandslänen men även inom andra delar av landet har kommuner drabbats av sysselsättningsproblem som en många av att ett eller flera företag upphört med sin proföljd duktion eller genomfört personalinskränkningar.

I län får många kommuner statligt extra skatteutnågra Där så är fallet torde det i praktiken jämningsbidrag. bli ytterst svårt att begränsa landstingets bidragsgivning till enbart någon enstaka kommun.

Ett realistiskt antagande är däremot, att om landstinget i sådana län en eller flera kommuner ekonomiskt beviljar finns det stor risk för att statens nuvarande extra stöd, till dessa kommuner kan komma att skatteutjämningsbidrag reduceras. Härför talar i Stockholms län där utvecklingen extra kraftigt minskats statligt skatteutjämningsbidrag fr. 0. m. 1979 då landstingskommunalt skatteutjämningsinfördes. Förändringarna framgår av följande sambidrag manställning.

160 Särskilda yttranden

Av staten beviljat extra skatteutjämningsbidrag till kommunerna i Stockholms län åren 1976-1982.

Ar Mkr I procent av totala för rikets

anslaget __.--______- -_KQW@QU?E-- ___-_____-_-_-_._-_r_J--__

1976 6,3 23,5 1977 23,07 51,8 1978 54,65 56,6 1979 39,68 34,5 1980 19,95 20,8 Efter det att inomregional

skattef

1981 18,2 18,5 utjämning infördes i 1982 17,75 17,6

Jag tror alltså inte på antagandet att de som

landsting, börjar med denna form av bidragsgivning, skulle kunna begränsa den till enbart en eller ett par kommuner.

Jag bedömer det därför som uteslutet att de

landstingskommuner, som inför systemet, på sikt kan orka med detta utan konsekvenser på utdebiteringsbehovet.

GÖTEBORGS OCH MALMÖ KOMMUNER

Jag instämmer i de slutsatser, som utredningsmannen

dragi ifråga om Göteborgs och Malmös speciella problem. Landsw tingskommunal skatteutjämning är inte någon framkomlig väg för att åstadkomma en positiv av dessa

förändring kommuners bekymmersamma situation. Avgörande hinder är det förhållandet, att Göteborg och Malmö är

landstingsfria kommuner, dvs. de ombesörjer och bekostar

själva samtliga landstingsuppgifter.

Problemen måste lösas på annat sätt.

REMISSYTTRANDEN ÖVER 1976 ÅRS KOMMUNALEKONOMISKA UTREDNIN

Avslutningsvis återger jag följande uttalande i prop.

Särskilda yttranden 161

1978/79:95 om den kommunala ekonomin.

Tankarna på en inomregional skatteutjämning som komplement till ett statligt riksomfattande skatteutjämnings-

möts med stor skepsis hos remissinstanserna. Flersystem talet som uttalar sig i denna fråga, antingen motsätter sig helt ett allmänt genomförande av inomregional skatte-

eller uttalar starka betänkligheter mot ett såutjämning dant system. Endast några remissinstanser är klart positiva. Nästan samtliga dessa återfinns i Stockholms län.

remissinstanser ifrågasätter om inte en sådan bi- Många

dragsgivning kan rubba relationerna landstingskommun kommun. Farhågor uttalas för att landstingskommunerna skulle kunna bli ett slags överkommuner, vilket allvarligt skulle inkräkta på den kommunala självstyrelsen.

S()lJ 1981:93 Bilaga I 163

Kommittédirektiv

Inomregional skatteutjämning

Dir 1980:26

Beslut vid regeringssammanträde 1980-04-10

Departementschefen, statsrådet Boo, anför.

Riksdagen antog år 1977 (prop. 1977/78:48, KU 1977/78: 21, rskr 1977/78::104) ett förslag till lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (SFS 1977: 1094). Enligt lagen får landstingskommunen lämna bidrag och lån till kommun i landstingskommunen i den mån det är påkallat för att främja skatteutjämning. Lagen trädde i kraft den l januari 1978 och gäller till utgången av år 1981. Den innebär att landstingskommunen själv bestämmer om inomregional skatteutjämning skall införas och hur den skall utformas.

Det var den svåra ekonomiska situationen för vissa kommuner i Stockholms län som var anledningen till att den nya lagen kom till. Dessa kommuner hade på grund av den snabba expansionen fått svårigheter att finansiera en kommunal service av acceptabel standard. Skillnaderna mellan länets kommuner i fråga om skattekraft och utdebitering var betydande. Särskilda åtgärder hade krävts. Utvecklingen hade lett fram till att mer än hälften av det statliga extra skatteutjämningsbidraget för både år 1977 och år 1978 gick till kommuner i Stockholms län. Denna utväg hade måst tillgripas trots att kommunerna i länet hade den i genomsnitt högsta skattekraften i landet.

De kommunalekonomiska problemen i Stockholmsområdet var enligt prop. 1977/78:48 så stora att landstingskommunen

164 Bilaga 1 S()lJ 1981:93

under begränsad tid borde få möjlighet att lämna lån och bidrag till kommunerna i skatteutjämningssyfte.

I propositionen framhölls bl. a. att möjligheten för landstingskommunen att lämna lån och bidrag inte får ändra den gällande ordningen med kommunen och landstingskommunen som två likställda kommuntyper. Det uttalades dock att ett skatteutjämningssystem som endast innebär att landstingskommunen skjuter till skatteunderlag för att kommunen skall kunna uppnå en viss garanterad skattekraft eller lämnar lån med fördelaktiga lånevillkor till en kommun med särskilda ekonomiska problem inte medför några sådana risker. Lånevillkor och andra villkor av teknisk natur borde enligt propositionen kunna ställas upp av landstingskommunen, däremot inte villkor som inskränker den kommunala självstyrelsen. Det uttalades vidare att landstingskommunens handlingsfrihet i fråga om skatteutjämningen begränsas av bl. a. den kommunala likställighetsprincipen.

I ett yttrande till konstitutionsutskottet tillstyrkte finansutskottet (FiU 1977/78:2y) propositionen. Konstitutionsutskottet instämde i de nyss återgivna uttalandena i propositionen. Utskottet betonade särskilt att ett system för inomregional skatteutjämning med landstingskommunen som låne- och bidragsgivare inte får utformas så att vare sig lâne- eller bidragsgivningen inkräktar på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommun och kommun som två jämställda kommuntyper. Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun borde enligt utskottet ses som ett provisorium. Riksdagen biföll propositionen.

Frågan om inomregional skatteutjämning berördes också i propositionen 1978/79:95 om den kommunala ekonomin. Det uttalades att erfarenheterna från den verksamhet som får bedrivas under åren 1978-1981 med stöd av la-

Bilaga 1 165

gen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör avvaktas innan ställning tas till den inomregionala skatteutjämningen på längre sikt. Vid riksdagsbehandlingen lämnades detta uttalande utan erinran (FiU 1978/79:35).

Riksdagen har år 1979 behandlat en motion om ändring i lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (motion 1978/79:l6l4, KU 1979/80:12). År 1980 har väckts en motion om att lagen bör förlängas utan tidsbegränsning (motion 1979/80:l568).

De bestämmelser om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun som infördes genom 1977 års lag innehåller inte mer än vad som behövs för att landstingskommunen skall få befogenhet att befatta sig med sådan utjämning. Enligt vad föredraganden anförde i propositionen borde landstinget på egen hand få bestämma hur skatteutjämningssystemet skulle utformas. Anledning saknades för staten att närmare reglera detta omrâde eller att ange bestämda gränser för landstingskommunens rätt att engagera sig i skatteutjämningen.

Föredraganden anförde att den inomregionala skatteutjämningen inte borde ersätta den statliga skatteutjämningen utan utgöra ett komplement till denna. Statliga skatteutjämningsbidrag borde utgå oberoende av om landstingskommunen utnyttjar sin befogenhet att vidta skatteutjämnande åtgärder eller ej. Några särskilda bestämmelser i lag om hur den inomregionala skatteutjämningen skall förhålla sig till den statliga behövdes inte. När statlig skatteutjämning förekommer, ligger den enligt föredraganden alltid i botten. Det blir sedan landstingets sak att avgöra om landstingskommunala skatteutjämningsbidrag dessutom skall utgå. Effekterna av det skatteutjämningssystemet i länet blir statliga med andra ord av betydelse för landstingets ställningstagande i Erågan om inomregional utjämning.

166 Bilaga 1

Stockholms läns landsting beslöt den ll september 1978 om inomregional skatteutjämning från och med år 1979. Vid denna tidpunkt garanterade det statliga skatteutjämningssystemet kommunerna i Stockholms län en skattekraft motsvarande 95 % av rikets medelskattekraft. Detta tal motsvarade då 78 % av medelskattekraften i länet. Landstingets beslut innebar att vid den inomregionala skatteutjämningen skulle skattekraften utgöra fördelningsgrund och justeras för skillnader i underskott i förvärvskälla, inkomststruktur och socialhjälpskostnader. Skatteutjämningsniván skulle för år 1979 vara 86 % av medelskattekraften i länet räknat före justering med de nyss nämnda faktorerna. Utjämningsbeloppen skulle utgå i form av bidrag. Rättviseskäl anfördes som motiv för systemet med justerad skattekraft. Justeringsfaktorerna kan beskrivas på följande sätt. Har invånarna i en kommun i medeltal högre avdrag för underskott i förvärvskälla (främst ränteavdrag för fastigheter) än genomsnittet i länet, minskar landstingskommunens till kommunen - har invånarna av-

bidrag lägre drag än genomsnittet, ökar bidraget. Har inkomsttagarna i en kommun i medeltal högre inkomster än genomsnittet i länet, minskar landstingskommunens bidrag till kommunen - är förhållandet det omvända ökar bidraget. Har en kommun högre socialhjälpskostnader, ökar

- är förhållandet det omlandstingskommunens bidrag vända minskar bidraget. Det med hänsyn till justeringsfaktorerna framräknade tillskottet uttrycks i skattekronor. Bidragsbeloppet beräknas genom att antalet tillskjutna skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för året före bidragsåret. Landstinget beslöt också att kommuner som år 1979 fick inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle kunna få bidrag för att täcka viss del av sina kostnader för hyresförlustlån.

Ar 1979 fick 13 av länets 23 kommuner inomregionala skatteutjämningsbidrag av varierande storlek, från drygt

sou 1981:93 Bilaga I 167

47 milj. kr. (Botkyrka) till 3 milj. kr. (Huddinge). Totalt fördelade landstingskommunen för detta år sådana bidrag med 178,7 milj. kr. För år 1979 budgeterades dessutom bidrag för kostnader för hyresförlustlån med 17 milj. kr.

Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/ 79:35, rskr 1978/79:335) om en omfattande reformering av det statliga skatteutjämningssystemet med början år 1980. Reformen innebär dels en väsentlig förbättring i utjämningen av de ekonomiska förutsättningarna mellan kommuner resp. landstingskommuner, dels en kraftig ökning av de bidragsmedel som genom skatteutjämningssystemet förs över till den kommunala sektorn. Den grundgaranti som tillförsäkras kommuner och landstingskommuner enligt den i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag gjorda inplaceringen i skattekraftsklasser kompletteras med tillägg eller avdrag på grund av åldersstrukturens inverkan på kostnaderna i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessutom utgår tillägg till kommuner med snabb befolkningsminskning. En spärrregel garanterar att avdrag för gynnsam åldersstruktur inte får medföra att den tillförsäkrade skattekraften i något fall kommer att understiga 100 % av medelskattekraften när reformen är fullt genomförd. Enligt en annan spärregel får inte heller den tillförsäkrade skattekraften när reformen är fullt genomförd understiga den garanti som gällde för år 1979, ökad med tre procentenheter.

Det inomregionala skatteutjämningssystemet för år 1980 har anpassats till det reformerade statliga systemet. De regler som Stockholms läns landsting antog den 3 september 1979 innebär i huvudsak följande. Vid beräkning av inomregionalt skatteutjämningsbidrag skall utgångspunkten vara den statliga grundgarantin. Den av landstingskommunen garanterade skatteutjämningsnivån för år 1980 ökar till 88 % av medelskattekraften i länet. Det-

168 Bilaga 1

ta räknat före hänsynstagande till de av landstinget den ll september 1978 beslutade justeringsfaktorerna (underskott i förvärvskälla, inkomststruktur och socialhjälpskostnader). Aldersstrukturfaktorn i det nya statliga skatteutjämningssystemet inverkar alltså inte på det inomregionala systemet. I sammanhanget beslöt landstinget att kommuner som år 1980 erhåller inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle få bidrag för att täcka viss del av sina kostnader för hyresförlustlân. Landstinget beslöt också att i flerårsbudget 1980-1984 för år 1980 uppföra anslag för den inomregionala skatteutjämningen samt uppdrog åt förvaltningsutskottet att utvärdera reformen.

Ar 1980 får 13 av länets 23 kommuner enligt landstingets beslut inomregionalt skatteutjämningsbidrag av varierande storlek, från drygt 48 milj. kr. (Botkyrka) till 4 milj. kr. (Vallentuna). Totalt fördelar landstingskommunen för detta år sådana bidrag med 193,6 kr.

milj:

För år 1980 budgeterades dessutom bidrag för kostnader för hyresförlustlân med 16,7 milj. kr.

Förvaltningsutskottet beslöt den 22 januari 1980 att låta utvärdera reformen om inomregional skatteutjämning så att landstinget kan behandla frågan under första halvåret 1980. Utvärderingen skall utgå från förutsättningen att inomregional skatteutjämning skall fortsätta efter år 1981. Förvaltningsutskottet förutsätter alltså att riksdagen genom ny lagstiftning medger detta. Det har i anslutning till förvaltningsutskottets beslut bl. a. uttalats att inomregional skatteutjämning blir nödvändig under 1980-talet för att förhindra ytterligare sociala och ekonomiska orättvisor i regionen.

Jag vill nu ta upp frågan om en förlängning av lagstiftningen om inomregional skatteutjämning. Jag vill därvid erinra om uttalandet i prop. 1977/78:48 att er-

Bilaga l 169 sou 1981:93

farenheterna från försöksverksamheten i Stockholms län bör kunna ligga till grund för överväganden om en mera permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i detta län och om en motsvarande möjlighet för andra län.

har i det konstaterat att Stockholms läns Jag föregående landstingskommun har tagit initiativ till att utvärdera den skatteutjämningen i länet. Denna utinomregionala bör kunna utgöra en del av underlaget för övervärdering i första hand om fortsatta möjligheter till vägandena skatteutjämninq i Stockholms län. Jag aninomregional ser att det bör åt en särskild utredare att uppdras frågan om en mera permanent möjlighet till sådan pröva i detta län. Enligt min mening bör nu skatteutjämning också utredas frågan om en motsvarande möjlighet bör införas även för andra län. Utredaren bör därvid uppmärksamma de särskilda förhållandena i Malmöhus och och Bohus län, där den största kommunen i Göteborgs resp. län inte ingår i landstingskommunen.

vill erinra om att utredaren har att beakta vad Jag som anförs i tilläggsdirektiven (Dir 1980:20) till kommittéer och särskilda utredare angående fisamtliga av reformer. Där sägs bl. a. att det är nödnansiering att olika reformers effekter på den kommuvändigt nala verksamhetens volymutveckling och på den kommunala ekonomin klarläggs. Det uttalas också att kommittéerna mot denna bakgrund måste noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa ett underlag som medger begenomarbetat dömningar i dessa avseenden.

Oavsett de som utredaren kommer att redoöverväganden visa bör som ett alternativ utarbetas ett förslag till som ger fortsatta möjligheter till inomregional regler skatteutjämning i Stockholms län.

170 Bilaga 1 S()lJ 1981:93

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Delförslag för Stockholms län bör redovisas i början av hösten 1980. Om det blir nödvändigt av utredningstekniska skäl, bör utredaren kunna begränsa delförslaget till att avse en förlängning av nuvarande i

lagstiftning avvaktan på resultatet av det fortsatta

utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för

kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att

pröva dels frågan om en mera permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i stockholms län, dels frågan

§ om en motsvarande möjlighet bör införas för andra län,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéansla

Regeringen ansluter sig till föredragandens

överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommundepartementet)

Bilaga 2 171 sou |9s1:93

gas _ (_1917. 21.0.9111 om .äkêääeqäiêâmninq .i. _åtqqkhqkms .läns

Lândstånqâkqmrm:

utfärdad den 19 december 1977

Enligt riksdagens beslut föreskrives följande. Stockholms läns landstingskommun får lämna bidrag och lån till kommun inom landstingskommunen, i den mån det är pákallat för att främja skatteutjämning.

Denna lag trädet i kraft den 1 januari 1978 och gäller till utgången av år 1981.

sou 1981:93 Bilaga 3 173

Las.Qm.ñQ5§%êE§_9âLäâ9he§.ê2_lêqen_(L97ZalQ?4L_Qm

âkeääçatiämnina.å_â§9qEh9lmä.läns-landâtinq§k9mmun

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun, som gäller till utgången av år 1981, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1984.

sou 1931;93 Bilaga 4 175

Eê5§laq_§il1

Eêa-Qm_äKâ§2âqäiämnina.änQm-lând%äinqâK9mm2n

Härigenom föreskrivs följande. Landstingskommun får lämna bidrag och lån till kommun inom landstingskommunen, i den mån det är påkallat för att främja skatteutjämning.

Denna lag träder i kraft den ]. januari 1983, då

lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun skall upphöra att gälla.

Bilaga 5 177

BEGREPPSFÖRKLARINGAR

- skulder amortering avbetalning på långfristiga

- av Avskrivning planmässig värdenedsättning anläggningstillgångar. Budgetmässigt redovisas avskrivningarna som kostnader på driftbudgeten och som kapitalinkomster på kapitalbudgeten. Avskrivningarna i kommunerna görs i allmänhet pá anskaffningsvärde. Vissa kommuner gör avskrivning på nuanskaffningsvärde och vissa tillämpar avskrivning på nuanskaffningsvärde inom speciella programområden och då vanligen inom huvudprogram 5 E_n_er.qi_.›_-vaktenszqtz _avfall_-

- med för §gkf§rt_väg§e anskaffningsvärde avdrag gjorda nominella och extra avskrivningar.

- för värde- Bruksvärde nuanskaffningsvärde medpavdrag minskning på grund av tillgângens ålder och nyttjande.

- för och Qruttgiqvestering kapitalutgifter nybyggnad nyanläggning samt inköp av fastigheter, transportmedel, maskiner och inventarier.

- den del av Qi§pgnibelt_stamkapitgl finansieringskapitalet som är avsedd för kapitalbildande ändamål.

- av den som Qriftbudget redovisning resursförbrukning har direkt samband med produktionen av kommunal service. I denna del av budgeten återfinns verksamheter med uppgift att tillhandahålla produkter och tjänster av olika slag. Intäkter hänförliga till driftbudgeten betecknas driftintäkter och kostnader hänförliga till driftbudgeten driftkostnader.

- den del av som Qriftkapital finansieringskapitalet är avsedd att disponeras för driftändamål.

178 Bilaga 5 SOLJ198h93

- skillnaden mellan §get_kapital samtliga bokförda tillgångar och skulder. Det egna kapitalet uppdelas i investerat stamkapital och finansieringskapital. Se även tablå över det egna kapitalets sammansättning.

- skillnaden mellan

ginansigringskapital omsättnings-

tillgångar och kortfristiga skulder. Finansieringskapital är liktydigt med rörelsekapital enligt företagsekonomisk terminologi. Finansieringskapitalet uppdelas i disponibelt stamkapital och driftkapital.

- beroende kostnad för värintgrnränt§ kalkylmässigt det av det kapital som utnyttjas inom en viss verksamhet.

- omfattar de resurser som används för

Kapitalhudggt

produktion av anläggningstillgångar. Hit förs tillgångar som kommunen skall utnyttja i sin verksamhet under många år. Det gäller anskaffning av t. ex. fastigheter, anläggningar, maskiner och inventarier.

- sammanfattande för

Kapitaltiänstkostnag benämning

intern ränta och avskrivning.

- och §ikvida_medel kassa, bank, postgiro obligationer.

- såväl som Qåneskgl_ anläggningslån tillfällig upplåning, dvs. budgeterad såväl som ej budgeterad upplåning.

- skillnad mellan Meravskrivning beloppsmässig avskrivning på nuanskaffningsvärde och anskaffningsvärde.

- för en enskild §gttQko§tnad utgörs förvaltningsgren av såväl externa som interna kostnader minus intäkter. Summa nettokostnad för huvudprogram 0-8 inkluderar såväl externa som interna kostnader och intäkter. Avskriv-

Bilaga 5 179 sou 1981:93

ningar och intern ränta belastar nettokostnaderna.

- minus gettoinvesteging kapitalutgifter kapitalinkomster för och nyanläggning samt inköp av fastignybyggnad heter, transportmedel, maskiner och inventarier. Kommunens nettoinvestering är liktydigt med summa nettoutgift för huvudprogram 0-8 på kapitalbudgeten.

- värdet av motsvarande anlägg-

Quanskaffningsvärde ny

ningstillgång vid avskrivningstillfället.

- verkställd avseende anlägg- Nya lan bruttoupplåning ningslân. Tillfällig upplåning (ej budgeterad upplåning) medräknas inte.

- skillnaden mellan externa ränteintäkter gäntenettg (inkl. eventuella kursvinster) och externa räntekostnader (inkl. eventuella kursförluster).

- skillnaden mellan totala drift- 3egovisat_result§t intäkter och totala driftkostnader. I driftkostnaderna Det redovisade resultatet kan ingår avskrivningar. med hänsyn till sin användning och ursprung uppdelas i tre delar:

a) budgeterat resultat (överföringspost, budgeterad fondavsättning, budgeterat ianspråktagande av fonder, överskott eller täckta underianspråktagna skott) b) fondavsättning och ianspråktagande av fonder (fondavsättning utöver budget samt förändring av reservationer och förskott) c) budgetöverskott eller budgetunderskott (avvikelser i förhållande till budget).

180 Bilaga 5

- allmän åkatteinkqmstgg kommunalskatt, skatteutjämningsbidrag samt kompensation för skatteomläggningar och skattebortfallsbidrag.

- totala Skatggkraêt antalet skattekronor i kommunen under taxeringsåret dividerat med antalet invånare den l januari samma år.

- summan av §kattgkron0r den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för skattsamtliga skyldiga inom ifrågavarande område dividerat med 100. Antalet skattekronor för år 1980 grundar 1979 sig på års taxering som avser inkomståret 1978. I texten förkortas skattekronor skkr.

- till Qkattggatâ kommunen beslutad utdebitering i kr./ skkr. Total kommunal skattesats är beslutad utdebitering till kommun, landstingskommun och församling.

gkattegnderlag totalsumman av kommunmedlemmarnas beskattningsbara inkomster dividerad med 100. skatteunderlaget uttrycks i antal skattekronor.

êqliditet eget kapital i procent av totala tillgångarna.

- består av en bunden gtamkagitgl del (investerat stamkapital) och en rörlig del (disponibelt stamkapital). Det är stamkapitalet som enligt inte bör kommunallagen minska.

- bokförda värden för

$otala_tillg§gga5 samtliga till-

gångar.

sou 1981:93 Bilaga 5 181

- med samma drift-

Qqgggêârlqgsjggâg upptas belopp på

och kapitalbudgeten och avser från drift- till kapitalbudgeten överförda medel.

182 Bilaga 5

_ _ _ _ _ _ _ _ _ .

u _|..I

3 _

_.|II ..-I

ståmcopmm:§22

_ _ _ _ _ _ _ In_ _ _ _ _ _ _

mmimrcfov.30.3:

_III I_ _ _ _ ln_

_.uaeaco_ mcwuuou_.Moan_ _ _ _

nu_

. .mmctoic

_ mc_

...J u__utgav_

c o w

um .e _åaøäêo

.nåtts.cozmtom

»mooamhzmo

o .umcmmzz

.mmEcwuwøEO

M5

u

.ozgczoom226

. .

mEEumEmEESc _nzamx

;OQEOXWm 53m

_ovcâxzc_mcemcw ämm

_ _ _ _ _ _ _

32359_

_ _ _ _

memo32a _1II

än

4233_vanuuommåç

_ _ _ _ _ _ _ II_ .må _ _ _ _ _ _ _

IIIII

_II wmimvcmcw4.sväva

En: II__ _ _

59.959.a

_4833__mcøuømvan_ _ _ _ 4

_

wm..wmm_on._,m.vü

zuâcoamx..._SñmxEmä

hmonnmáxtmê._3352mcouømuøn520mm.._0203

u_.E ..

71k/

.ømCEmmwE/w.Scania

.avnEoxmcns=

.cozåñmz.mm:_..u«mo

Redovisat resultat

Budgetöverskott

(avvikelser i förhållande

till budget)

Fondavsättning (fondavsättning utöver samt av

budget förändring

reservationer och förskott)

resultat Budgeterat

(överföringspost, budgeterad

fondavsättning, ianspråköverskott eller täckta tagna underskoti)

Bilaga 6 185

KOMMUNALEKONOMISK ANALYS AV KOMMUNERNA I KRONOBERGS ocn VÄRMLANDS LÄN

l Resultat av analysen

l.l Kommunernas finansiella ställning

Såväl Värmlands som Kronobergs län visar upp kommuner med mycket skiftande finansiell ställning. Det går inte att direkt göra en åtskillnad så att kommuner med yttre ogynnsamma förutsättningar genomgående har den svagaste finansiella ställningen. I Kronobergs län kan man se en sådan tendens medan det är svårare i Värmland.

Detta kan i viss mån sammanhänga med att i Kronobergs län har det varit mindre skillnader i utgående skatteutjämningsbidrag och AMS-bidrag till kommunerna. I Värmlands län har det varit större skillnad så att olikheterna i förutsättningar till större del kompenserats.

Kommunerna har haft olika inriktning på finansieringspolitiken. Kravet på finansiell stabilitet har varierat mellan de olika kommunerna. Vissa kommuner har haft mycket höga krav på skattefinansiering av investeringar medan andra har haft en betydligt högre låneandel. I de här båda undersökta länen finns det dock inga kommuner som har bedrivit en utpräglad lånepolitik.

Vissa kommuner som expanderat kraftigt har finansiella problem. 1980 års bokslut tyder på en stabilisering i de kommuner som haft svårast tillväxtproblem. Retarderande kommuner har i stor utsträckning anpassat sig till sin situation och vidtagit finansiella dispositioner i enlighet med sina förutsättningar.

186 Bilaga 6 S()lJ 1981:93

Kommunerna har genomgående stärkt sin ekonomiska ställning de senaste åren. Finansieringskapital och likvida medel har ökat kraftigt under åren 1978-1980. Många kommuner har nu en stark likviditet.

Under nâgra år har man kunnat se en trend till minskade investeringar. Detta sammanhänger dels med minskat bostadsbyggande och dels med att många kommuner nu har en utbyggd basservice. Flera kommuner pekar dock på att en utbyggnad inom åldringsvården är nödvändig och förestående.

l.2 Kommunernas resultaträkningar

Kommunernas nettokostnader/invånare för huvudprogram 0-8 framgår av bilaga 19:1-2 samt 19:5-7. I Kronobergs län är det en spännvidd mellan kommuner med högst kostnader och kommuner med lägst kostnader om 803 kr./invånare enligt bokslut för år 1979 och l 026 kr./invånare är 1980. Ytterligheterna

representeras av Uppvidinge med högst kostnader och Älmhult med lägst kostnader.

I Värmlands län är motsvarande spännvidd 826 kr./ invånare i bokslut för år 1979 enligt kommunens egen redovisning och 649 kr./invånare då redovisningsformerna likställts. I bokslut för år 1980 är skillnaden enligt kommunernas redovisning 933 kr./invånare. Karlstad uppvisar de högsta kostnaderna och Eda de lägsta i 1979 års bokslut. Eda har de lägsta kostnaderna även i 1980 års bokslut medan Torsby och Hammarö har något högre kostnader/ invånare än Karlstad i 1980 års bokslut.

I Kronobergs län har alltså den kommun som har de

|9g1;93 Bilaga 6 187 sou

sämsta yttre förutsättningarna de högsta driftkostnaderna och en av de kommuner som har de bästa förutsättningarna har de lägsta kostnaderna. I Värmlands län har kommunen med de bästa förutsättningarna bland de högsta kostnaderna medan en av de sämst lottade kommunerna har de lägsta.

Inom huvudprogrâm 0 âsaexisân: .k_zrnn19n3<ârni.r1i.s_t.r.ât.i.<2n finns det betydande skillnader mellan de olika kommunerna. Dessa skillnader sammanhänger till en del med olika organisation och till en del med olika grad av ambitionsnivå. Kommunens ortsstruktur påverkar också dessa kostnader.

Inom huvudprogram 1 kan man

§rbete_ggn_näring§liy

se en tendens till ökning av kostnaderna med ökande avstånd från länets centralort eller i vissa fall från länsdelscentrum. I Värmlands län bokförs på detta program i bokslut år 1979 skyddade verkstäder som drivits av kommunerna men som nu övertagits av Samhällsföretag. Jämförelsen i bokslut för år 1979 för Värmlands län är därför inte helt rättvisande för huvudprogram l. Vissa kostnader för de skyddade verkstäderna kvarstår även år 1980.

En del av satsningarna inom området §5bg§e_ggh_näringgliv syns inte i kommunens budget och bokslut beroende på att verksamheten drivs i ett kommunalt bolag eller i en kommunal stiftelse. Det ökade risktagande som sker år 1980 och år 1981 ger heller inte utslag i redovisningen. Jämförelsen störs också i viss mån av att under detta program förs i vissa fall anslag som ej har samband med näringslivsbefrämjande åtgärder. Sådana poster kan vara anslag till samhällslokaler.

Inom huvudprogram 2 kommer också

Ma5k_ogh_bg§täder

kommunernas skilda svårigheter i viss mån till ut-

188 Bilaga 6

tryck. Detta avspeglar sig här i förlust på försäljning av industrimark samt i vissa fall i hyresförluster för bostäder.

Inom huvudprogram 3 sker det stora

kommunikationer

förändringar genom bildande av länstrafikbolag. Genom att landstingen går in som delägare i länstrafikbolagen sker en inomregional utjämning under detta huvudprogram. De betydande skillnaderna i kostnadsnivá på detta huvudprogram beror dock till största delen på skillnader i kostnader för gatuoch väghållning. Kommunens ambitionsnivâ och tidigare planering ger här stora kostnadsskillnader.

Inom huvudprogram 4 ser man

garkL_§ritig_oqh_kultu5

mycket stora skillnader i ambitionsnivå och följaktligen avspeglar detta möjligheten att satsa inom detta avsnitt. Länens centralorter har inom detta huvudprogram betydligt högre kostnader än flertalet av de övriga. Karlstad förbrukar exempelvis mer än 600 kr. mer per invånare inom detta huvudprogram än vad vissa av glesbygdskommunerna gör. Skillnaden motsvarar mer än 2 kr./skkr. i utdebitering.

Inom huvudprogram är

5 EUQEQÅL.Y⧧â1-Q<E*1..êYf_â1l det stora nettokostnadsskillnader mellan kommunerna beroende på olika grad av avgiftsfinansiering. Taxeskillnaderna mellan kommunerna är förhållandevis små och skillnaden i nettokostnader får därför till helt dominerande del ses som en reell kostnadsskillnad. Det finns anledning att särskilt observera Uppvidinges höga kostnader som sammanhänger med att kommunen har flera ungefär lika stora tätorter på sådant avstånd från varandra att gemensam va-försörjning inte varit möjlig.

Bilaga 6 189

Inom huvudprogram och huvudprogram 7

6 gtbilgnigg Social_omsorg är det förvånansvärt små skillnader mellan kommunerna med tanke på det utslag åldersstrukturen ger. Det finns inget entydigt mönster för servicenivån inom den sociala sektorn. Satsningen på barnomsorg har dock i allmänhet varit störst inom länens centralorter och centralorternas pendlingsorter. När det gäller åldringsvård är det svårt att se något entydigt mönster.

Kommunerna uppvisar stora skillnader i räntenetto (skillnad mellan kostnadsräntor och intäktsräntor). Nuvarande räntenivå ger stora skillnader mellan kommuner med olika finansieringspolitik. Skillnaden mellan den kommun som har störst positivt räntenetto och den som har störst negativt räntenetto (l979- Hagfors resp. Forshaga, 1980 Hagfors resp. Karlstad) är i 1979 års bokslut 497 kr./invånare motsvarande nära 2 kr./skkr. och i 1980 års bokslut 690 kr./ invånare motsvarande nära 2,50 kr./skkr.

1.3 Påverkan av befolkningsförändringar

I Värmland kan man inte se något samband mellan negativ befolkningsutveckling och svag kommunal ekonomi. I Kronobergs län har dock de två kommuner som haft mest negativ befolkningsutveckling den svagaste ekonomin. Det statliga skatteutjämningssystemet ger ett relativt bra skydd vid negativ befolkningsutveckling.

Den i det här sammanhanget studerade perioden för befolkningsutveckling, alltså från år 1960 har sammanfallit med en mycket stor omflyttning från landsbygd till tätort. Denna omflyttning har inneburit stora påfrestningar på den kommunala ekonomin. Vis-

190 Bilaga 6

sa kostnadsposter kommer därutöver att öka kraftigt under det närmaste årtiondet till följd av denna omflyttning. Det gäller speciellt inom äldreomsorgen.

Överkapacitetsproblem inom kommunerna beror i de flesta fall mera på omflyttning från landsbygd till tätort än på utflyttning från kommunen.

1.4 Påverkan av sysselsättningsförändringar

Den negativa sysselsättningsförändringen inom jordoch skogsbruk har medfört en betydande avfolkning av landsbygden. I glesbygdsdelarna har man i dag en utomordentligt ogynnsam åldersfördelning och denna åldersfördelning blir alltmera besvärande. Problemen att upprätthålla en acceptabel servicenivå för åldringsvården i Värmlands glesbygder blir allt svårare till följd av den exceptionellt stora andelen âldringar på landsbygden.

Negativa sysselsättningsförändringar inom tätorterna har hittills i allmänhet gett förhållandevis små utslag på den kommunala ekonomin. Undantag är främst Uppvidinge där kommunen fått mycket stora kostnader inom Alstermoområdet till följd av industrinedläggningar. Sådana kostnader kan dock väntas på vissa orter i speciellt östra Värmland.

Om kommunen accepterar rollen som en döende bygd förefaller det att under en tidsperiod kunna gå att bibehålla en acceptabel kommunal ekonomi även med en negativ sysselsättningsförändring. Statens kostnader blir dock mycket höga för sådana kommuner, och service och trivsel blir lidande, varför inga kommuner väljer en sådan roll.

Bilaga 6 191 sou 1981:93

De industrinedläggningar och indragningar som nu beslutats eller är på gång eller skymtar leder inom kommunerna till en starkt ökad satsning och aktivitet inom arbetskraftsbefrämjande åtgärder. De leder dessutom till ett starkt ökat risktagande. Statligt och privat sysselsättningsskapande

inom den producerande sektorn förutsätter åtgärder också nästan undantagslöst kommunala insatser.

Skillnaderna i arbetsmarknadsförutsättningar förstärks ocksâ genom att de statligt och landstingskommunalt anställda i stor utsträckning är koncentrerade till länens centralorter och orter som i övrigt har gynnsamma arbetsmarknadsförutsättningar. Kommuner med arbetsmarknadssvårigheter har i regel låg andel statligt och landstingskommunalt anställda.

1.5 Kommunernas näringslivsbefrämjande åtgärder

på arbete och näringsliv tenderar att Satsningarna öka starkt inom kommuner med vikande sysselsättning. ”Dessa satsningar sker på många olika sätt.

Det är vanligt att kommunerna endera i egen regi eller genom ett helägt kommunalt bolag eller en kommunal stiftelse bygger industrihotell. I dessa tillämpas i många fall en subventionerad hyra.

kommuner försöker här att ha en låg hyra de Många första åren och sedan att succesivt höja hyran till marknadsnivå. Detta lyckas inte alltid och subventionerna blir mera långsiktiga än beräknat. Vissa kommuner har en sådan hyressättning att avsikten är en långsiktig subvention. Kostnader för kommunerna uppkommer också genom att lokalerna i vissa fall står tomma.

I Värmland byggs eller planeras för närvarande ett

192 Bilaga 6 SOU 1981 :93

antal industrihotell till vilka

statsbidrag utgått enligt särskilt regeringsbeslut. Ett villkor för statsbidrag är att kommunen bidrar till en

väsentlig del av investeringen.

Många kommuner har tvingats överta industrilokaler i samband med rekonstruktion av företag efter konkurs för att därigenom rädda sysselsättningen. De senaste åren har det dessutom i ökad

utsträckning börjat förekomma att kommunerna tvingats överta fabrikslokaler för att rädda företag i en svår likvid situation. Kommunen hyr sedan ut till den tidigare ägaren. Genom att kommunerna på detta sätt blir ägare till industrilokaler ökar kommunens sårbarhet för framtida nedläggningar och driftinskränkningar. Kommunernas risktagande är ofta betydande. Risktagandet förefaller att öka ju besvärligare kommunens sysselsättningssituation är.

Subventioner till hotell är i många fall en stor post inom programområdet

Arbgte_oqh_näringsLiv.

Kommunala insatser inom turistsektorn tenderar att öka. Vissa Värmlandskommuner satsar här

betydande belopp såväl inom den kommunala budgeten som inom kommunala stiftelser och bolag.

Genom priset på industrimark förekommer i sysselsättningssvaga kommuner en betydande subvention. I länens centralorter tar man i ut

regel självkostnadspris och sedan avtar priset med ökande avstånd från länets centralort så att man i vissa kommuner tar ut endast l kr./m2.

Till följd av kraftigt vikande sysselsättning har några kommuner blivit nödsakade att betala kostnader för outhyrda lägenheter till kommunens bostadsstiftelser. Kostnaden är i dessa fall en direkt följd av industrinedläggningar.

Bilaga 6 193

Den sammantagna kostnaden för att upprätthålla en acceptabel sysselsättningsnivå varierar kraftigt från kommun till kommun. Kostnaden varierar också från en tidpunkt till en annan. Vissa kostnader har utpräglad engångskaraktär.

2. KRONOBERGS LÄN

2.1 Karakteristik av länet

Kronobergs län cirka 173 000 invånare och är

har

därmed i folkmängdshänseende ett av landets minsta län. Antalet invånare per kmz är 20,4 mot 20,2 som genomsnitt för riket. Detta betyder att Kronobergs län är ett av de mera glesbefolkade länen i södra Sverige. Befolkningsutvecklingen i länets olika delar framgår av diagram 2.1.

Länet har en mycket stark centralort i Växjö. 37 % av länets befolkning bor i Växjö kommun. För den västra delen av länet fungerar Ljungby som länsdelscentrum.

Länets åldersfördelning i förhållande till rikets framgår av tabell 2.1.

Tabell 2.] Aldersfördelning 1981-01-01 i Kronobergs

län och i riket

Åldersfördelning i %

- -lêtêê _år_ - öåt å

°“§ _åE __..'.1_7._å1.'.

Kronobergs län 9 16 58 17 Riket 9 15 60 16

Liksom i övriga landet har jord- och skogsbruket

194 Bilaga 6 Diagram 2.1 Befolkningsutveckling Kronobergs län Centra al 140h Växjö

Alvesta

År Västra Markan 11oÅ Liunab

Älmhu

100:

I I. . I J- 1965 70 75 80 Östra 1 oi-1 Lessebo

Tingsryd Uppvidinge

_J_ _J_ 1965 70 75 80 År

sou 1981:93 Bilaga 6 195

minskat kraftigt i betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Var tredje förvärvsarbetande i länet var år 1950 verksam inom jord- och skogsbruket. Samtidigt arbetade var tionde inom tjänstesektorn. Ar 1975 var relationerna de motsatta. Mellan åren 1950 och 1975 försvann 14 000 arbetstillfällen inom jordoch skogsbruket, medan 13 000 tillkom inom tjänstesektorn och 6 000 inom industrin.

Olika näringsgrenars historiska och förväntade relativa utveckling enligt Länsplanering l980 framgår av diagram 2.2.

Diagram 2.2 Näringsgrenarnas relativa andel i Kro-

nobergs län enligt Länsplanering 1980

Eggçent Proçent 100 100

Privata och offentliga tjänster

Varuhandel

och samfärdsel

50-

Industri

Jord- och skogsbruk

1§50 1935 2060

196 Bilaga 6 S()lJ 1981:93

Den offentliga servicen har utvecklats mycket snabbt i Växjö. Statligt och landstingskommunalt anställda /1 000 invånare är därmed väsentligt högre i Växjö än i övriga kommuner, vilket framgår av tabell 2.2.

Tabell 2.2 Statligt och landstingskommunalt anställ-

da år 1979

Kommun Landstingskom- Statligt + landstings-

munalt anställ- kommunalt anställda

da per 1 000 per l 000 inv. år 1979

- -_ -i.r1!-..-år._l.9.7.9_.__ _ _ .__-._.-.__ -__._ _ _ _

bruk och ökningen inom övriga sektorer har som på andra ställen i landet inneburit en mycket snabb omflyttning av människor från landsbygd till tätorter och alldeles speciellt till Växjö tätort och Växjös pendlingsorter.

Kommunernas folkmängd och åldersfördelning 1981-01-01 framgår av tabell 2.3.

- 6 197

kommunerna har. Växjö har därmed också låg andel åldringar. Tingsryd och Uppvidinge har stor andel åldringar i förhållande till övriga kommuner.

2.2 Kommunernas skatteintäkter

Kommunerna i Kronobergs län har en utdebitering som varierar mellan 15,50 kr./skkr. (Älmhult) och 17,00 kr./skkr. (Uppvidinge). Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats är alltså 1,50 kr./skkr. Sju av länets åtta kommuner ligger inom intervallet 15,50 kr./skkr.-16,25 kr./skkr., alltså inom ett intervall på 0,75 kr./skkr. Skattesatsen till kommun år 1981 samt förändringarna från 1975 framgår av tabell 2.4.

198 Bilaga 6

Tabell 2.4 skattesats till kommunerna år 1981 samt

förändring från år 1975 kr./skkr.

Kommun 1981 Förändring Förändring

_ en,-.- - u-- - __.-1â7.9.:1..9fâ1._ . -.-_19_.7_§:1_9.7.2 - _

tesats har gällt sedan år 1978. Sedan år 1975 har landstingets skattesats höjts med 2,50 kr./skkr.

Det reformerade skatteutjämningssystemet har inneburit väsentliga förbättringar för kommunerna i Kronobergs län. I Kronobergs län var samtliga kommuner garanterade 95 %\av medelskattekraften i det tidigare gällande skatteutjämningssystemet. I det reformerade systemet är Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge garanterade 109 %, Markaryd 106 % och övriga kommuner 103 %. Effekten av det nya skatteutjämningssystemet är mycket påtaglig för kommunerna i länets östra del. Av tabell 2.5 framgår skatteutjämningsbidragen till kommunerna i länet år 1979-1981 i kr./invånare och kr./skkr.

Bilaga 6 199 sou 1981:93 Tabell 2.5 Skatteutjämningsbidrag åren 1979-1981

Kommnn Statteutjämn.bidrag Skatteutjämn.bi8ra§

kr./inv. kr./skkr.

- -1.9.7..9__ . J23!! - _ 19.61_ 1.912_ . -1.9_8_9__, -L231 .

1980 framgår av tabell 2.6. Som framgår av tabellen har Växjö kommun erhållit de största bidragen från staten och kommuner som erhållit stora skatteutjämningsbidrag har haft en sådan verksamhet att de fått relativt lite driftbidrag.

Tabell 2.6 Statliga driftbidrag år 1979 och 1980

Kommun Driftbidrag från staten tusen kr./inv. -__ -_ ..__.- ..__1.9_79.-__ __-1.9.§Q.- -__ - _.__.- _ -.-_ - ._ .- 1-.._

200 Bilaga 6 S()lJ l981 93 2.3 Kommunernas finansiella ställning Kommunernas finansiella ställning är mycket skiftande. Älmhult har en mycket stark ställning medan Tingsryd och Uppvidinge har en finansiell ställning som är svagare än övriga kommuners. Av tabell 2.7 framgår totala tillgångarna år 1975

sou 1981:93 Bilaga 6 201

Tabell 2.8 Eget kapital/inv. år 1975 och 1980 samt

i % av totala tillgångarna år 1980 och förändring år 1975-1980 i tusen kr./inv. och index (l975=100)

Kommun Eget kap. Förändring 1975-1980 Eget kap.

tusen kr. Tusen Index (l975= i % av

/inv. kr./inv. =l00) tot. tillg. __.--._.-__._1.9_7.5__l9.§Q_.___-_3-_-__-__--

analys

Kommunerna i Kronobergs län har en mycket likartad redovisning. Kostnad per huvudprogram är därför i hög grad jämförbara. Vissa skillnader föreligger dock med avseende på vilka kostnader som ingår i

K°mm““°r“a5 resul

Qêüåüåêü_KQ@@QQâQ@ÅQÅå§EêEÅ2E-

taträkningar för åren 1979 och 1980 framgår av bilaga 6.1 och 6.2. Kommunernas finansieringsanalys för åren 1979 och 1980 framgår av bilaga 6.3 och 6.4.

Servicenivån framgår i viss mån av kostnaden/invånare/huvudprogram. Antalet platser i barnomsorgen framgår av tabell 2.9.

202 Bilaga 6

Tabell 2.9 Antal platser i barnomsorgen år 1979

den år 1979 framgår av tabell 2.10.

Tabell 2.10 Antal platser och nettokostnad år 1979

inom âldringsvârden

Kommun Platser Antal plat- Nettokostnad pensionärs-

på ålder-ser i % av o handikappomsorg/person domshem antalet per- 65 år och äldre

soner 65 år tusen kr.

Bilaga 6 203

2.5 Kommunernas avgiftsnivå

Kommunernas taxenivå är relativt lika när det gäller vatten, sophämtning och el. Taxorna har också samma principiella uppbyggnad. Barnomsorgstaxorna är däremot olika såväl till konstruktion som

mycket nivå. Flertalet kommuner har inkomstrelaterad barnomsorgstaxa. Hur kombinationen av taxor och total kommunal utdebitering verkar för en modellfamilj år 1980 framgår av tabell 2.11. Modellfamiljen har en beskattningsbar familjeinkomst om 110 000 kr., bor i villa, förbrukar 200 m3 vatten/år och har tvâ barn varav ett på daghem elva månader/år. Som framgår av tabellen förstärks i flera fall skatteskillnaderna av avgiftsskillnader.

Tabell 2.11 Kommunalskatt + avgifter för modellfamilj

år 1981 tusen kr.

Kommun Summa Skatt Total kostnad

3 VÄRMLANDS LÄN 3.1 Karakteristik av länet Värmlands län har cirka 285 000 invånare. Vänerre-

204 Bilaga 6

gionen är förhållandevis tätbefolkad medan de inre delarna av Värmland har utpräglad glesbygdskaraktär.

En betydande befolkningskoncentration har under de senaste årtiondena skett till Karlstadregionen (Karlstad, Forshaga, Hammarö, Kil kommuner). Befolkningsutvecklingen i länets olika delar framgår av diagram 3.1, 30 % av länets bor i befolkning Karlstad kommun och 38 % i vad som ovan definierats som Karlstadregionen.

Under de senaste 30 åren har ökat Karlstadregionen sin folkmängd med cirka 30 000 medan övinvånare, riga länet minskat med drygt 25 000. Till Karlstadregionen har det under senare år skett en nettoinflyttning från övriga landet. Denna nettoinflyttning beror troligen på av utlokalisering statliga verksamheter.

Under senare år har endast kommunerna i den centrala regionen haft födelseöverskott. De kommuner som hade den kraftigaste under befolkningsminskningen 1950- och 1960-talen (Årjäng, Arvika, Eda Sunne, och Torsby) har börjat få positivt flyttningsnetto. Denna utvecklingstendens verkar stabil. ganska För närvarande är det främst kommunerna i länets östra delar (Kristinehamn, och Filipstad, Hagfors Munkfors kommuner) som uppvisar stora flyttningsförluster. Utöver de nämnda har Säffle kommun under senare år haft ett stort negativt flyttningsnetto.

sou 1981:93 Bilaga Ö 205

Diagram 3 . l Befolkningsutveckling Vä rmlands län

JKii 140. Norra Centrala

1 Forshaga 120.* Karlstad 90 iHammarö Hagfors 110H Munkfors 8 _ Sunne

10° Torsby

z u u x u 90- 1960 65 70 75 80 År

f

19250 äs 70 75 §0 År Västra och sydvästra Östra H0 H0 ..-u-O Grums

xxx.

“s Saffle _ IKristmehamn Arvika 90

Storfors âqâ_rgang 8° .Filipstad

År 19230 19165 70 75 810 År

206 Bilaga 6

Länets i förhållande till

âldersfördelning rikets

framgår av tabell 3.].

Tabell 3.1 1981-01-0] i Värmlands

Äldersfördelning

län och i riket

Åldersfördelning i %

_ -_ ._ ._ _ _ .Q-ÃÅY_ . .7.:1.7. _år_ - .3.5*.5.4. _år_

5535515 Värmlands län 8 15 59 18 Hela riket 9 15 60 16

Under de senaste decennierna har ålbefolkningens dersstruktur förändrats. Antalet och andelen personer i de äldre har ökat åldersgrupperna markant medan de yngre har minskat. När det åldersgäller sammansättningen är det mycket stora skillnader mellan länets olika delar.

Under 1950-talet var det en av antalet svag ökning arbetstillfällen i länet medan unsysselsättningen der 1960-talet minskade med drygt l] 000 arbetstillfällen. Under 1970-talet har antalet arbetstillfällen ökat. Detta gäller också efter år 1975, trots att det under senare år skett omfattande industrinedlägqningar och stora delar av länet närmast har sysselsättningskris.

Sedan 1975 har inom sysselsättningstillfällena sektorn offentliga tjänster ökat, medan det skett en minskning inom samtliga övriga I näringsgrenar. Länsprogram 1980 beräknas 1975-1983 inom ökningen sektorn offentliga tjänster till 7 600 arbetstillfällen.

Karlstad och Kristinehamn har ett stort antal statligt och landstingskommunalt anställda. Karlstad har haft en snabb och är ökning utvecklingen fort-

sou 1981:93 Bilaga 6 207

farande positiv. Kristinehamn befarar en minskning till följd av att verksamhet är beslutad att dras från kommunen. Glesbygdskommunerna har ett litet antal statligt och landstingskommunalt anställda. Antalet statligt och landstingskommunalt anställda per ] 000 invånare framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Statligt och landstingskommunalt anställ-

da år 1979

nalt anställda kommunalt anställda

per 1 000 inv. per 1 000 inv.

Kil Kristinehamn 77 121 Munkfors 33 42 Storfors

Under 1950- och 1960-talen skedde en mycket kraftig strukturrationalisering inom jord- och skogsbruket i Värmland. Antalet arbetstillfällen minskade under denna period från drygt 37 000 til] 13 000. Under 1970-talet har sysselsättningen inom jord-

208 Bilaga 6 S()lJ 1981:93

och skogsbruket stabiliserats men en viss minskning av antalet arbetstillfällen sker fortfarande.

Industrisysselsättningen i länet har minskat kraftigt efter år 1975. Stora minskningar har ytterligare aviserats. Minskningens exakta omfattning är svår att fastställa på grund av bristen på tillförlitliga statistiska uppgifter. Länsstyrelsen har i prognoserna uppskattat bortfallet för perioden 1975-1983 till cirka 2 800 arbetstillfällen. Denna prognos förutsätter att en återhämtning av industrisysselsättningen skall ske om inte minskningen skall bli ännu större. Några tecken till en sådan återhämtning har inte märkts.

Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar 1950-1975 enligt Folk- och bostadsräkningarna respektive år framgår av tabell 3.3.

Tabell 3.3 Sysselsättningsutvecklingen fördelad på

näringsgrenar 1950-1975 (arbetstid 20-w

tim./ve.)

Näringsgren 1950 1960 1970. 1975

Jord- och skogsbruk 37 650 25 300 13 100 10 100 Industri- och byggnadsverksamhet 47 750 55 450 50 800 50 000 Serviçâ . . _ . . _ . . . . . __35_ -5:°.°. . .ÅÅJÃQ - -.4.7. .9.5.°_ - §3. _9120_ Totalt 121 900 122 900 lll 850 114 000

Kommunernas folkmängd och åldersfördelning 1981-01-01 framgår av tabell 3.4.

Bilaga Ö 209 sou 19:41:93

Kristine-

Torsby Årjäng 9 805 8 14 54 24

Det är som synes mycket varierande åldersfördelning inom kommunerna. De västra, norra och östra delarna har en låg, och i vissa fall mycket låg, andel barn, medan antalet åldringar är mycket stort. Munkfors, Sunne, Torsby och Årjäng har nära 1/4 av befolkningen över pensionsåldern.

Karlstadregionen har reltivt stort barnanta1, medan antalet pensionärer är betydligt lägre än läns- och riksmedeltal.

sou 1981:93 Bilaga 6 211

i landet vilket gör att kommunerna i länet har en hög total kommunal skattesats.

Reformeringen av skatteutjämningssystemet har inneburit vissa förbättringar för kommunerna i Värmlands län. I det tidigare gällande skatteutjämningssystemet var Torsby garanterad 110 % av medelskattekraften, Hagfors 101 %, Arvika, Eda, Munkfors, Sunne och Årjäng 100 % och övriga kommuner 95 % av medelskattekraften. I det reformerade skatteutjämningssystemet är Torsby garanterad 112 % av medelskattekraften, Hammarö, Karlstad och Kristinehamn 103 % och de övriga 106 % av medelskattekraften. Skillnaderna i utfall mellan det gamla och det nya skatteutjämningssystemet är alltså inte så stora i Värmlands län som i Kronobergs län. Skatteutjämningsbidragen i kr./skkr. och kr./invånare för år 1979-1981 framgår av tabell 3.6. Som framgår av tabellen erhåller vissa kommuner i Karlstadsregionen (Forshaga och Kil) mycket stora skatteutjämningsbidrag per invånare och högre bidrag än de utpräglade glesbygdskommunerna i norra och västra Värmland.

212 Bilaga 6 S()IJ 1981:93

Tabell 3.6 Skatteutjämningsbidrag åren 1979-1981 Kommun Skatteutjämn.bidrag Skatteutjämn.bidrag

kr./invånare kr./skkr.

1980 framgår av tabell 3.7. Som framgår av tabellen har Karlstad erhållit de högsta driftbidragen per invånare. Vissa glesbygdskommuner i norra och västra Värmland har fått väsentligt mindre driftbidrag

per invånare än vad Karlstad fått. Eda, Storfors, Sunne och Årjäng har speciellt låga bidragsbelopp per invånare. Ett anmärkningsvärt förhållande är den stora skillnaden i bidragsbelopp mellan Munkfors och Storfors. Relationerna i bidragsbelopp mellan dessa båda kommuner har varit samma under flera år.

Bilaga 6 213 Tabell 3.7 Statliga driftbidrag år 1979 och 1980 Kommun Driftbidrag från staten tusen kr./inv. 1------ _ 4 .- - .-.,1.9.7.9___- -._l9_êQ... - -.-_-.- - -_ m.-- ___

Värmlands län har kommuner med mycket skiftande finansiell ställning. Dock saknas kommuner med extremt svag status.

Karlstad och Kristinehamn har högt värde för totala tillgångar/invånare. Till detta bidrar en allmänt hög investeringsnivå i kommunerna men också det förhållande att dessa båda kommuner har hamn, och att båda kommunerna har tillämpat tomträtt en längre tid. Förändringen av de totala tillgångarna åren 1975-1980 varierar inom vida gränser. Denna förändring är ett visst mått på investeringstakten i resp.

214 Bilaga 6

kommun. Eda har en stor förändring av de totala tillgångarna/invånare. Detta sammanhänger med stora investeringar inom åldringsvården de senaste åren.

Det egna kapitalet/invånare varierar också inom mycket vida gränser. Hagfors har exempelvis nästan dubbelt så stort eget kapital/invånare som Grums eller 10 860 kr./invånare i Hagfors i 1980 års bokslut mot 5 570 kr./invånare i Grums. Värmlandskommunerna uppvisar när det gäller eget kapital/invånare en spridningsbild och ett medeltal som är relativt vanligt i Götaland och Svealand.

Kommunerna i Värmland arbetar i allmänhet med förhållandevis hög andel av de totala tillgångarna i form av eget kapital, dvs. hög soliditet. I 1979 års bokslut har endast fyra kommuner soliditetstal som ligger under riksgenomsnittet som är 57 %. Hagfors har en mycket stark finansiell ställning med högt soliditetstal, högt värde för eget kapital/invånare och en förhållandevis hög investeringsnivå.

Kommunerna har ökat sitt finansieringskapital och sina likvida medel kraftigt under de senaste åren. Många kommuner har nu en mycket stark likviditet.

Av tabell 3.8 framgår totala tillgångarna år 1975 och 1980 samt förändringen mellan dessa år. Tabell 3.9 visar det egna kapitalets utveckling under samma tidsperiod samt det egna kapitalet i procent av de totala tillgångarna (soliditeten) år 1980.

sou 1981:93 6 215

Bilaga

Tabell 3.8 Totala tillgångar år 1975 och 1980 samt

förändring 1975-1980 i tusen kr./inv.

samt index (1975=100)

Kommun Tot. tillgångar Förändring 1975-1980

tusen kr./inv. Tusen kr./ Index ___ _ - _.. 11.225. _.-,-_1.%§Q._ -_ -ÅEY-.r _ _ _ - -LLQZâELQL

Kristine-

216 Bilaga 6

Kristine-

analys

Kommunernas resultaträkningar för åren 1979 och 1980 framgår av bilaga 6.5-6.7. Kommunernas finansieringsanalys för samma år framgår av bilaga 6.8-9. Ungefär hälften av kommunerna i Värmlands län räknar med kompletteringspension och den andra hälften gör det

Bilaga 6 217

inte. För att visa på skillnaderna har för 1979 års bokslut redovisats resultaträkning fördelad per huvudprogram per invånare både enligt kommunens egen redovisning (bilaga 6.5) och ett alternativ där kompletteringspension beräknats för samtliga kommuner (bilaga 6.6).

Summa driftkostnader för huvudprogram 0-8 uppvisar en spännvidd om 826 kr./invånare mellan kommunen med högst kostnader och kommunen med lägst kostnader enligt kommunernas bokslut för år 1979. I bokslut för år 1980 är motsvarande skillnad 933 kr./invånare. Med likvärdigt beräkningssätt (bilaga 6.6) reduceras skillnaden i 1979 års bokslut från 826 kr./invånare till 649 kr./invånare.

De mindre Värmlandskommunerna har i flera fall 0delade kommunkontor vilket innebär att vissa tjänstemannalöner som normalt föres till resp. huvudprogram belastar huvudprogram 0 §gmeg§gm_k9mmuna§minissáâsfaqa-

Servicenivån framgår i viss mån av kostnaden/invånare/huvudprogram. Antalet platser i barnomsorgen framgår av tabell 3.10.

218 Bilaga 6

Tabell 3.10 Antal platser i år 1979.

barnomsorgen

Kommun Platser i Platser i Summa Antal

platser

daghem familje- per 100 barn

___ . . .--_ ._.,---Adsense--_.._-----Q:6._åä_,.---l

Kristine-

åldringsvården år 1979 framgår av tabell 3.11.

SOLJl98k93 Bilaga 0 219

Tabell 3.11 Antal platser och nettokostnad år 1979

inom åldringsvården

Kommun Platser Antal plat- Nettokostn. pensio-

på ålder-ser i % av närs o handikappomdomshem antalet per-sorg/person 65 år

soner 65 år och äldre tusen kr.

_qqh .E142 .-._

Forshaga 119

Kristine-

\I›bU1U1U1G\O\O\G\

G\\IU|\IO\UI®

3.5 Kommunernas avgiftsnivâ

Kommunernas taxenivå när det gäller vatten, sophämtning och el uppvisar relativt små skillnader. Liksom i andra län är det däremot mycket olika nivå på barnomsorgstaxorna. Taxornas uppbyggnad och konstruktion varierar också.

S()lJ 1981:93 Bilaga 6:/ 22!

mmv »mv

om.mm

«+

Morama.

om

nmm mom mmm mmm mon mmm pmp hmm hwm

m+ va 1 +

cnxm.

um

mmm m›m mmm vmm ovm mvv mmm wno mho mmm mmm mmm mmm m›m omm

m m oo.›m

«+ mi | + + + +

-Hmmo wmcmw

w

nc..aLu.rIL.r.II|n|LI|I|Yl om mm

oo› www mmv mvm »mv mmm omo mmm mmm mom omv m«› mmm mmm

m m

v+ + + mm.mm

vi I + +

xummcae

unllllLnl

omm »mv mmm vmm wmm vom mmm mmm ›mo mmm ›mm mmm wom mmm mvm mm»

m m›.mm

.zH\.mx v+ m. v| | + + + +

mnmm ln »mmmwwmwwal

I

m www mmv mmm »vv mmm www mmm nom mmm mmm mmm mhm omm mmm mn»

anus. m m

mmm om.mm

S v+ vi | + + + +

mom

mm mh

mmm wow mmv vmm omm m›m mmo woo vvm omv vmm mmm mom mm»

m m m›.mm

v+ vi | + + + +

onommma

||

|!|r\.l|4|.||1|.I|I.II

om

vom mov mov vvm mmm mvm mom omm mmm mmm mmm mvm wmh mvm mmm

lill oo.

muww

ozazxnmemeapmmm «+ + + mm

mmmum mao nouuwc

usumsx 200 ;oo

:oo

mcmuwmmcmcmu ummuw

mmmmcmum:

cmm Evmcseeox umvmumon -ommmn

zoo cwuum mxxm muoweo

umumsmmu

:oo

mucmu

mcwummvsnuumuo umnmcumoxouuoc

wumnum xumz .mmuwcm mmmuom .unmawz

Emmcwewo ©mumuw.xumm

mcwcnawnun uwmxmmmmmssmm

.o .m .m uwcomuwxmcseeox .m . .m .m .n .w

umm msesm cuwucm

mmumnocoux uwmmcumox .mcmummmcmcmm ummmouwm mummouumxm

umuxmucdoucmm

uouxmucmmuumxm uowmcuwoxmucmm

Hw1|!as|sr|aa|yu|||I11|›-uvzucill

222 iii/ngt: 6:2 S()Lll98l:93

mm

ewa mmm cam vmm mmv mma nvm mmm amd mm» mun mmm own som mvm

...II

m+ H+ om.mH

.Il .wwmneaq

|

am mh

omv wnm omm mmm mmm mom xvñ mmm »mm mvm

|Vb..›|Lr l m+

0mxm

I.I:||||

amp mmm hmm waw mmm amm mvv o›m mmm mmm man mam mom man cam pa»

m+ o0.›H

-ams @|

mmcH©m

I|I«||II.!

la v.

I! maq mon ÄH vmv vnm mmm omm mmm Hav med amm mom vma mmm E3 omv

H H m+ | + + mmáa

mn + +

øwummcae

|›l|||l

II

.zH\.mm maa mmm NZ mmv mmm mmm maa Hmm »mo mmm mmo mmm mmm mwm m2. mv»

H A 3.5

m+ ml I + + + +

emma cwumxumz

m

mmo hmm E: mmm omm amm vma mmm hmm mma mnm mpv mmm cam m5 mom

mom

H A 3.3

m+ vu | + + + +

anmwsmq

mv

maa ›m« »pm wow omm mom Hem mmm mmm mao omm Noa amm m5 «›m

A A E13

m+ v1 I + + + +

wmwmmmq

ozHzxmxasqsmmm mm om

mmm »mv omm mmm mmm oem omv mna Hmm mmm »m vv» än oaa

H H 8.5

m+ + vi | + + + a+

øumøa.|-

mno

uouumc

usuaax HHmum

o ;oo

luv-

:oo

mcmumwmcmcmw »E56

åammcimc

cma eomaøeeox uwnmumon

;oo cwuum -omdå axxw muoweo

nwuwum umuasmmu

mucmu

mcwummvsnuuwuv umomcumoxouuwc

ouwnä xuø: .xumm Hmwuom E22:

emmcosou .Mmuwcm mcmcoaanuø

ømmxmmaamnemm

.o .A .m umcowumxqcsseox .m .v .m .m .› .m

umm messw cuwucw uømMo0mm

mmuwnocoum uwvwcumox .mcimñcmcam mummmuumxm

uwuxmucqwuumxm uocmcumoxoucmm uwuxmucHoucmm

S()LJl9Sl:93 [fi/nga 6:3 223

o o

»mo mmv mHm m›m mmv mmm mHm Hmo ›mH mHm How

o m H H H H H

+

uH:sEH

...lir

H

mmm com mmm oom mmm omm mmm vom com Hmm mno Hmv

m H H H

oH +

omxm

!I||..L|L.!II|

mmv mmm mmm mmm mmv mmm mmm mom

l|l.ll. m H

-maa +

I. omcH©H

vHH mmm mmv som mmH mmm mvm Hmm

m m H ›-(

\ll-l-. &

.zH\.mx

moo vmm Hm» vvm Hmm mmw mwH

m H

m›mH oH

vmumxumz

mm

m

›H

mom mmm »mm Hp» mmm omo »mm mmv moo HHm omm mmm

m m H H H H

+

wnmcsnq

m 0

mov owm mmm mom omH mHH »mm mH› oHm mmo mmm

0 m H H H m

I

onwmmwa

inuu.ll›ul|iuil|l.|u!lllilulallu

m 0

vvs mmm mom com mmH mmm mmm mom mmm Hmm mmm

w›qz<mwzHmmHmz<zHm mummH4

HUUWE

Hw©wE Hw©wE

|wmcHuwHmcmcHw

:mH m

Hwume

møunuHHHu

m©cm:m

m©u0uHHHu

cmH

maz umHu0 meesw umHu© msesm

mnumwHH_a uuoxmuw© uCHOUCH mcHuw:mumm umHmuHmmx

mmumnocoux lilrl|l|lvnllua|ll|5lllilvuI|Ö||||II..I.I!|4II.I umuxmucHum_uo umvm:umoxuwHuø umo:H:Huxm> Hmwwe.wwmmmo« ummcHuwuuoE

ummcHuwumwcHouuwz

, 224 Büagaá 4 S()LJl98l:93

H

mm

mom oem mmm mmm mvm mom Hwo o›H omm mnm

m H H H H H

oH u +

wwwmwwm

a

www hmm Hmm mHm omm mmm cvm »om mmm vvH mov

H H H

Ianulkapln. |. HH oH +

0nxm

| u n! 3

Hvm mmm wH› Hmm ›oo mnm mwv mmm nmv om» www

m H H m H H

oH +

wmcH©H

H.

m›v mmm »mv vmm Hmm mmH mHo Hmm HHv mmm mmm

m H H

oH u u

«Wm%b-›m›ummcHe

m

.zH\.mx vv

mmm Hmm ›v› mmm o›o mmm mmm ›vH mvv mmm

H H H H

ommH HH oH u +

vmumxumz

mn

u

mom »om voo mom Hmm vmH wmm www mmm vmm mHm mm»

H H oH oH +

nm:snH

v

mmo evo m›m »mv mov mmm mmo mmm mom omv mmm

H m H H HH oH u +

›.lLv-Iv'-YlV"llu'l-.|l-kll"'-i onmmwwq

v

mom mmo oHH omm omv vmm vom ovH mmH vom omm

H H H H H HH oH u +

m›az<muzHmmHmz<zHn |l1|l'- mummH

Hm©wE Homme Hw©0E

|wmcHuwHmcmcHm

cmH m

Hmcme HwUWE

mnunmHHHu counwHHHu mccmcm

:mH

& mmz

ucuwucH umHu0 meesm MUEWE4 umHEE meesm

uuoxmum0 m:Hu©:mumm umHmuHmmx

mmuwnocoux umuxmucHum_uo umnmcumoauuH.o .nmcHcHpxw> umm:Humuuoe

ummcHumumocHouumz

S()lJ 1981:93

Buugazr5 225

omm mmm mHm omH moH mwv HmH mmm H›H mha

H H

m+ | + + + + om.wH

mi

UMUMHHMM

mom omm omH mmm HmH oH› oom Hmm

m+ 0m.mH

mo | + + + +

numesmm

vvo mmm vom Hmm vmm mom mmH »mm oHH hmm mm» omH mmH

m+ + H+ mm.0H

vi | + +

muommmm

mHm vmv mmH mmv Hmm Hmm vmH »H ›Hm mHH mmm mmm ›oH nom mvm cow

H H om.mH

v+ vu u + + + +

wesuu

|| om mn

vom wHm mHH mmm com com Hvm vom vmH omv mmv www wmH »mm

.zH\.xx H H om.mH

v+ vu 1 + + + +

.W

m›mH

m4 mm mm

ovm mHm Hvm mhm cow mHm nmv mmH mmH mmm ›wH HmH mmm mom

H H

v+ + n + + om.mH

mom 1 va + |

|Å|Ö|||.|.|.\|Lr||nl |

*mmmnwuom*nmummHHHm I.:

a

i.. mm

mH› Hvv mmH wmm mmm mom mom mmH mmm w›H vmm mmm mmm nmm Hmm

url H H

v+ + + m›.mH

ll *mom vn | + |

mmcxmm

Hm om

oo› Hmm omH mom mmm vmm mmH m›m m›m mHm ovm omH omm Hvv

wzHzxmmssqammm .mm

H H m›.mH

v+ vu | + + + +

mxHu

I |.|||.|I\.||l

|ouuw: m|O

llluv

1:1 u:uH:x HHmum

o ;oo ;oo

Hu

|.|.|.|u|n m:HumHm:m:Hu umHum

l HHmmcHum:

|| E©m::EEOx umnmumon :muum -omHms

CWH Hxxw :oo

muomeo umuH:wwu

Ii ©HuHuu

:oo

|I mucmu .:cHw:mmmmcHuwuuwHmEox

1 n

m:ouwmv:nuuHu©

umwmcumoxouumc

wumnum xumz .xumm .Hmumcm HmH0ow

Emmcmeoo mc_:uH_pua .-nHHHz

uc›xmmHHm;emm

.o .H .N uø:oHumxH::EEox .m .v .m .w .n .m

umm MEEDM :uwucH

w©CMHEHW uovmcumox uouxmu:Hwu:mm ummHowmm mummwuumxm Hmcsesox*

gmuxmu:Hwuumxm .mcHumHwcm:Hm

umvmcumoxmucmm

226 Bilaga 6.5 S()lJ 1981:93 v*

m

mmm mmm mmm mHm mmm mmm mmm mHH mmH mmH mmm mmm HmH omm mmm

H H

m+ m- 1 + + - + mimH

.mmm..H.._m. .

.m -

mmm mmm mmm mmm mmH mmm moH mmm mmm omH mmm mmm moH mmm HmH mmm

H H

m+ + + H om.mH

mx a -

.mmm...om- .

.

mm mm

mmm mmm mmm Hmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm HHH mHm

H H

mTmH

mm mu - + + + +

..m.Hm.mmm-

- - -

mm

mmm Hmm mHm mmm mmH mmm moH mmm Hmm mmH mmm mmH omm mmH mHm

H H

m+ m- - + + + + oH.mH

mmmmm..

mmm mmm mmm mmm mmm Hmm mmm mmm mmm mmH mHm mmH HmH mmm mmm mmm

.2H\.mx

H H omSH

m+ ma - + + + +

mmmH .wmmm..mm.m-

m

mm

mmm mmm Hmm mmm mmm mmm mmm mmm mmH mmm mmm mmH mmm Hmm mmm

man H H

m+ m- - + + - + om.mH

mm..mmm_m.§.

mmm mmm mmm mmm Hmm Hmm mmH Hmm mHm HmH mmm oHm mmH mmm mHH Hmm

H H mm.mH

. m+ m- - + + - +

..mm...mm.Hmm_ .

. . .

mmcxmm

- mm om

czH2xxme5;:mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmH mmm mmH mHm mmm mHH Hmm mmm

.ax

H

m+ m- - + + + oH.mH

wCwH-.

-. . . . . -.

. ncmuw: muo

. .:mH=x

. HHmmm

. o ;oo ;oo

nu

:i mcTHmHmcøcHu mmHmm

. HHmm:H.mc

: smmcseeom .ommmmen

:mm :oo commm -omHms

- Hxxw

mmmH:mmm

:oo cHmH.m

--. mmcm. .coäcwmwmccwuumameox

mccmømwsnumzc mmnmcmmoxommmc

mmmn. mmm: .xmmm .Hm.wcm .-mmHH:

emmcmemo mcH=cHHmm: mmmxmmHHm;emm

.H mm=oHmmmHc:seox m.omeo.HmHoom

.m .m .m .m .m .m .m .m

mmm meesm c.mm:H

mCccwEum .Hwcmcumox mmmHommm Hmcseeox*

mmmmmmcHommmxm mwcmcumoxmmcmø mmmxmmcHmH:mm .mcHmmHmcmcHm wmmmmuumxm

Bilaga 6:6 227

mm

omm mmm mom omm mmm Fvm mmm mmm ewa mom www amd mmm mma mhm

m+ H+ om.mH

wwmmgmww

mm mo

mmm omm mmm mma mmm moa man omm oma mmm Hma od» Ham Hmm

m+ om.wH

OQMEEME

om

vvs mmm vom amm vmm mom owe mma amd »mm cam »mm m? mmm mma

a A m+ n + + + a+ mm.wH

muommmm

m.m vmv omm mmv Amm Hmm vma hpa pñm maa mmm mmm ›oH »om mmw com

a H v+ vu | + + + + om.mH

wesuu

.zH\.mx mm m›

vom mvm maa mom Ham vom mom omm vmñ mmm omv www mm› nam om.

A H ma

m›mH «+ n +

m

mm o›

men » ovm ›«m mvm m›m man v›v Hmm mmm mmm pm. Hmm

.|||.n|2|L u

c v+ om.mH

| | s.

Acoqwcommmcwuwuuwameox 1 *mmm:muok,cmummaa_m

..

NH» mwv maa vmm man vmm m.N »wa omm apa Sw omm mmm hmm mnw Høm

H a m›.m.

cmcxwgmn *NCM v+ v: - + + + +

cwev

ozHzxxmesqammm

.m

cc» vmm amd mom mmm ?Nm Nm. mpm m›m ...Pm oem amd www mmm mvv

H H v+ v.. - + + + + m›.mH

wxHu

mio

uouumc

usuasx Hamum

o

:oo

mcwummmcmcwu umH.m

wHmm:mum:

ECmE5EEOx ummmumon

Hncwa Hxxw ;oo couum

m.cmeo ;oo.-omHmc

o_u_.u umuwsmwu

;oo

mucmu

mcwuwmcsnuuwuc umcmcumoxouumc

x.mz .x.mm .wm.w:m Hmwoom

Emmcwewo oumnuc mc_ccaMgua .ucnawz

ce›xmmHHmsemm

.C ._ .N uocomumxmcseeox .m .v .m .w .› .m

uwm meesm :.mu:H

mUCGHEuW uwwmcuwox ummwo©mm mummouumxm

Hmgxmucaouumxm .wcmcumoxmucma umuxmuc_wu:mm .mc“um_m:m:wm

.Lc|o.I.|v›|||.I..\cc||.|ur||..|||||I.I|

228 6:6 S()LJl98I:93 Bilaga

mmm mHm omm mHm omm Hmm mmm

mm.mH

m+ + + +

_mmmmmmm

mmm mmm mom mmm mmH mmm moH mmm mmm omH mmm mmm mmH mmm mmm mmm

H H m+ + + + + om.mH

mn n

mm mm

mmm mmm mmm Hom mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmm mmm mHm

H H mm.mH

m+ mn 1 + + + +

mm

mmm Hom mHm mmm mmH mmm mmH mmm Hmm mmH mmm mmH omm mom mHm

H H oH.mH

m+ mn u + + + +

.zH\.mm omm mmm mmm mmm mmm Hmm mmm mmm mmm mmH mHm mmH HmH mmm mmm mmm

H H m+ n + + H+ + om.mH

mn

mmmH ?momwcwammcm

mm

mm

mmm mmm mmm mom mmm mmm mHm mmm mmH mmm mmm mm. mmm mHm mmm

mom

H H om.mH

m+ m- n + + + +

umuuwmmeox

mmm Hmm mmm mmm mmm mmm mHH mmm mom mom mHm mHm mmH mmm mmm Hmm

H H m+ s + + H+ + mm.mH

vmcxmuwn mn

v95

ozHzmmmmaqommm

mmm mom ooH mmm mmm mmm mmm mHm mmm mmH mmm mmm mHH mHm mmm mmm

H m+ m- | + + + + oH.mH

uouuo: muo

usuHsx HHmmm

o ;oo

zoo

mcmuwmwcmcmu umHum

HHmmcHum:

Ecmcsseox mmmmumon uomHms

m:mH Hxxm zoo couum

muomeo umuHsmwp

;oo mHuHum

mucmm

mcwuwmnsnuuHuw mwwmcumoxouuoc

mmm: .mumm .mmuwcm HmHuom

eømcwemo wumnum mcH:mHHnu: FmmHHz

.mcoHumxHc:eeom mmmmmmHHmnsmm

.o .H .m .m .m .m .m .m .m

umm meesm cuwucH

w0cmHeum uwcmcumox mmmHomom mummmuumxm

mmuxmu:Hmuumxm .muxmmcmwucmm .mcmummmcmcmm

ummmcumoxwucmm

----mmmmmm-s=-mHmmmm-----mmmmm--mmmmmmmm-ummmmmmmmsummmmmmmm--:---wmmm-.›.:,!-uu----.------...aa.

Bilaga 6:7 229

vm

Hmv mHm Hmm ›Hm mmo mom HHm mmH Hmm mmm mmH Hmo mHH m›o

H H H om.mH

+ mn n + H+ + +

mm mm

mom mHv mmm mmm omm mmm mcH mmm mHv Hvm »Hu omm mmm

H H o›.wH

mn | + + + +

mmm mmH Hav mmm mmm mmH Hmm mHm Hom mmm mHH mmv nom vmH ›mH

H H mm.mH

ma t + + + H+

wow mmm HHH mmq mmm mon mmH mmm Hmv mmH mmv mmm mom mmv m›H mvm

H H om.mH

mn 1 + + + +

meswo

mm

.zH\.xx Hmm mmH mmv Hmm mom vmv mmv mvH Hmm Huv mmH mm» mmm Hm»

H H ov.›H

mn u + + n +

omoH mmmzmhom mw-..-mwm-m»

m

mm mm um

bmw mmm HHv omv mmm mmm mmm ›mH mmm mmm mmH »on mmm

man H H

+ 1 + om.mH

+ mn u +

|mHHHm wmum

mw---

vm

www mvm moH mov vvm mom m›m vmm mmv mmH moo mmm mmm mom o›m

H H m›.mH

mn n + + I +

Hm

czHzxmxsa;:mmm »pm HoH mov »vv mmm mmm mmm ›mH Hmm HmH mmm

mmm mmm mmm

H H mm.mH

mi 1 + + + +

mw---.mmw,m+

muo

uouuoc

usuH:x HHmwm

0 :oo :oo

mc_»wHm:mcHu umHuw

HHmm:H»m:

Enmcseeox uovmuwon cwuum -omHms

muCWH Hxxm :oo

muomeo umuH:wwu

:oo ©Huwpu

mucwu

wc0uwm©:nuuHu0 uwnmcumoxouuwc

gym: .xumm .wmpwcm HmH0ow .-nHHm:

Emmcwewo wumnuc m:wccHmnuo

ccmmmmHHmcemm

uwcomumxmcseeox .m .› .m

umm meesm cuoucw umwHo©wm

m©CGHEhW umnmcumox uwuxmucHwu:mm .mcHuw_wcmcHm muwmwuumxm

pwcmcumoxwucmm

230 Bilaga 6:7

mm

Hmm mmm mmm mmv omm vmv omm oHv oHm mmH mHm mov vom mmm mvo

H H m+ mn u + + H+ m›.mH -

Hmm mom omm mvv mmm omm m›H mom mmm m«H hum vHm HHm mm» «oH omm

H H m+ ma n + + u + om.mH

mom mmm mHm mmv mmm mHm mHH mvm vvm mmm mHm mmv «mH mv» voH mvm

H H m+ u + + + + m›.mH

mn

vvv mHm mom mmm mHm mmm mHm omm omm «mH »mv ›mH mmH omm mmH om»

H H m+ mn - + + + + oH.mH

.zH\.mx Hmo mmm mmm mvv oem mmv mmH mmm omm ›mH vHH vmH mmm mmm moH mmm

H H m+ u + + + + om.mH

mn

ommH

m

om

mmm mmm mmm omm mmm m›H mH› mvm com mmm

men mcmmmm.-..›nmmma=---wHLumm---..occum--mmmwm0mm

H H m+ ma u + + | om.mH

muouxcsz

mom Hvm vmm Hmq Hmm vmm omH mmm Hmm mHm mvv mmv ›Hm H00 mH›

A H m+ mn | + a+ + mv.mH

|m:HumHux

ozHzxmmeeqammx mm mv

moH mmm mmm mmm Hmm mpq mmo omH oov mmv hva mH› mom

oH.wH

mio

uouuwc

HsuHsx HHmum

0 ;oo

:OO

m:HumHm:m:Hu umHu©

HHmm:Humc

E©m:5EEOx Hwvmumon

:oo c0uum -owHm:

mucwa Hxxw

muomso umuH:mop

nHuHgm

:oo

mucmu

m:muomv:nuuH=© umvmcumoxouuw:

ouonnm xums .xumm .Hmuwcm HmH0om

Emmcmewo mcHccHHnua .-mHHHz

uwcoHumxH:sEEox cn›xmmHHmcemm

.o .H .m .m .v .m .m .› .m

H«o umcøcumox meesm cuwu:H

mccmHEum ummHo©wm

_muxmucHouumxm uouxma:_wucmm .m:HgwHmcmcHm mumwwuumxm

uwomcuwoxwucmm

S()lJ 1981:93 Bilaga 6:8 231

o

www oww omm mww mmm wmñ wmm m›m wom mmH m›H

m mH HH +

mwpwüwu,

._.

mH

omm owm mmm mmm mom wHm omm m›w omw

H

oH

mumeeå

o

nu

vw» ›mm mmo ›mH omv

wuom

0 m H H H H H +

o o

mmm wwm wow mmm hmm mmm mms oH› ›mH ›om mmm

m m H +

H

.zH\.mx mH

mmm w›m wmw mmm mwm mmm wom wmw mmm Hom mom

w m H H

mhmH

mmmcwuom

mw

wwm-.-.-mmmmu--.\.-..--- 0

mom mom mmm mwH omH mms ›Hm mmm H›H

mom mom

m H H

oH +

©muwmHHHm

m

mm Hb

omm mom mmm wwmena »wo hmm HmH wmH mmm

w › H H m m m u

..|I|o\.nl||||!|\\|.|.

m o

mmH man www mmm mwn :N ›mm mwo mmH mwm mmm

m H H

oH a

mwqz<m0zHmmHmz<zHm

mmm---,wuH»mw

,,

uHw©oE . Homme

du

Hamas

|mmcmummmcm:Hu

m

CMA

.Hwwmä

mcumwdamu

mv:m:m

m©umuHHHu

5.;

m? umHu© meesw meesw

u:uou:H umHuo m:Hu©:mumm umamåmmx

mUCMHEnW .mwwmmwm uuoxmuwo umm:H:Huxm>

Hmwme.wwrwyøm ummcmumuuoec

umuxmucouuwun umumcumoxuuwua

uøm:Huwumw:Houumz

232 [ii/nga 6:8 S()lJ |98l:93 0

|.r.n. way som H00 »om mwm mmm vmm

I mmm mmm mmm

w mcmnu m m r-l v1 H

Hmm mao www mmm H«o van vom mmm »mo mm›

0 a

ca

xnmuoe

w

mao osm www vmm cv» mm› vom Hmm hmm mmm mmm

H H

HH oa

mammmm

u

na

mmm ANA vam mvm mmo mmo mm» ond mmm »ca

&

wcczm

msmñ

omm mao mmm mva »mm omv

muowuoum

esamxom

o

mom

www ocg mvm mmm cam nvm mmm

a

muowxczz

v.llllllulLu Hm»

pmm cam mm» omm mmm mmm mvm

A

ca

CEMSMC

uaumwux

|lII.Ilu

›m› omg pnm Ham man mmm omm

13.11.! w w H m H H

mwqz<mozHmmHmz<zHm Hwx

Homme

nawøwe

mn

uamnwe

ummcwumdwcmcwu

m

:ma r

Am©wE

?IivvluIII||..I||||:.1v.|| mwuwuaawu

mvcm:m

mounuaamu

||I..1›. cma

ucuwucH mmz um«u0 msssw um«u© meesm

m©cmaEum mcunuaqms uuoxmuw@ mcmuwcmgmm umamuammx

umuxmucduudua ummcMc«uxw> mmwweumwøwwmm ummcmumuuoed

uwomcuwoxuwmun

pmmcwumumwcaouuwz

Bilaga 6:9 233

Nhm Nom onm cv» oHv mmm

.-1 (ü

mH MH

mwwmwmmx.--m

v›o Hmm mmm mmm man Hon omv »mm own mmm mmv

HH oH +

MMEEME

Nhm ›m› mmH nnm NHm NHm omm NON NmH vHm mmH

H +

mmm mom wvm Hom »vw mmH NHo mmm mmm mvH mmH

m m H H n

mango

H

.zH\.mx

mm» ooo mm» vmm emo voH omH om» mvm wmo oNH

H H H

oH oH | +

amma

m

oH

mom ›wN NHm mmm mmm mon mmq NmH NmH mmm omm wmH

H H H HH cH | |

mm

NwH vHm mmm vmN NNH Hmm mHo moo ovm »hm www

N

cv

vhm mHm mmm NNm Hmm mmm Hmm mmm wma «›m

H H H HH oH 1

m»qz<mozHmmHmz«zHm

uHOUwE uHw©mE

.F

Hw©wE

|mmcHumHm:mcHu

m

CMA Homme

MÖHDMHHHU Hmvme

m©umuHHHu m©cm:m

:mH

ømz msesm umHu0 maesm

WUCMHEMWÖ uuoxmum0 ucumu:H umHu0 m©:m: umamuamøx

muucuaame m:Huwcmumm

umuxmucdumwua nm©wcumoxuuHua umm:H:Huxm>4 umm:HuwuuoE

umm:Huwum0cHouumz

234 Bilaga 6:9 S()lJ 1981:93

mm HH

mmo moo mmo mmm mom Hmm mmm Hmm mmm mmH

o m m H H

oH | +

H

mmm mmH Hmm mmm mHm mmm mmo omm oHm mmH mHH

H H

mn mm 1 u

m

mmmmm«----mmmmmm.--, S.

mmm mmm mmm mmm Hom mmm mmm mmm mmm omm

H H

mH mH - -

mmmmmm. .

.. . .. m

Em mHo omm mmm mHo mmm Hmm mmm mmm mmm HI

m o H H H H - -

mmmmm. .

o

.zH\.mm mv

omm mmm mmm mmm mmH mmH mmm SH omm mmm

m m H H

omoH +

- mmmtmmm.

m

o

man mmm mmH mmm mmm mmm mmm omm Hom mmm mmm mmH

H H H

oH oH -

.wmmmmmmä

m

mm

HHo mom mHm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mHm

H H H H mH HH u u

ummmmmmm_

- -. H .

mmm omm mo.. mmm mmm mom mmm omm mmm mmm mmH

o. m H H

m›qz<mozHmmHmz<zmm .H..Hw_. u +

-. - - - › - -. . , .

Hmmws -. Homme

.

Hmmws

I. ummcmuwmwcmcmw

m

m:mH i

-.

. mmmmmHHä mmmmâ-

-. moommHHmm mmsmscm

:mH

u.

nu mmz

mmcmHs.m mmoxmäå 2:35 ummu© mssom .mmsmmä mmHäo msssm SHSES_

äåmmååfo .mmmñmommmio .mmomoåoxmzm ommåämuosc mcmuvcmuwm

mmmmm.mmmmmHmmm mmmcfommmâsmomumz

Bilaga 7 235 sou 19g1;93

KOMMUNERNAS NUMMER PÅ KARTBILAGOR SAMT SKATTESATS ÅR 1981

Kommun Nummer skattesats Kommun Nummer Skatte-

pâ kart- till kom- på kart- sats till

bilaga munen 1981 bilaga kommunen

Upplands-

S()l) 1981:93 Bilaga 7 237

Kommun Nummer skattesats Kommun Nummer Skatte-

på kart- till kom- på kart- sats till

bilaga munen 1981 bilaga kommunen

8-15

Vimmerby 16,00 Simris- Västervik 16,25 hamn 94 15,50

Tomelilla 95 15,00 Gotlands Åstorp 96 14,85

län

Malmöhus Karlshamn 82 16,25 län Karls-

238 Bilaga 7 sou 1981:93

Kommun Nummer skattesats Kommun Nummer skatte-

på kart- till kom- på kart- sats till

bilaga munen 1981 bilaga kommunen

Hallands län Älvsborgs

län Falken-

SOLJ198h93 Büaga 7 239

Kommun Nummer skattesats Kommun Nummer Skatte-

på kart- till kom- på kart- sats till

bilaga munen 1981 bilaga kommunen

_ _ _ . _ _ . . . ._§.l.å-..-_..._.__...---...-_..QT1Q_..-.].QQ1._.w

240 Bilaga 7 sou 1931:93

Kommun Nummer skattesats Kommun Nummer Skatte-

pá kart- till kom- på kart- sats till

bilaga munen 1981 bilaga kommunen

Hallsta-