SOU 1989:82
Nedsättning av energiskatter : delbetänkande
Nedsåttning av ene rgiskatter ,
Delbetänkande från EL 90
Nedsättning av, energiskatter—
Delbetänkande från EL 90
SM] 1989182
& Statens offentliga utredningar
&& 1989z82 P%? Miljö- och energidepartementet
Nedsättning av energiskatter
Delbetänkande av gtredningen om konkurrensvillkoren för elintensiv industri Stockholm 1989
Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:
Regeringskansliets förvaltningskontor
SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 810 - 1200 (externt och internt) 08/763 10 05 1200 - 1600 (endast internt)
Omslag: Anna Gunneström ISBN 91-38-10420-2 Gotab, Stockholm 1989 ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet
Genom beslut den 22 december 1988 bemyndigade rege— ringen chefen för miljö— och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare för att undersöka hur konkurrensförhällandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för att bibehålla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavvecklingen genomförs.
Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag generaltulldirektören Ulf Larsson som utredare.
Utredningen antog namnet EL 90.
Till huvudsekreterare i utredningen utsågs den 1 februari 1989 avdelningsdirektören Sten Kjellman och som biträdande sekreterare kamrern Karin Alm (fr o.m. den 24 april 1989), kanslisekreteraren Gun Enlund (fr.o.m. den 1 februari 1989) och civilingenjören Hans Ristborg (fr.o.m. den 24 juli 1989).
Genom beslut den 27 april 1989 (dir. 1989z34) gavs utredaren i uppdrag att med förtur utreda effekterna av nedsättningsreglerna inom ett system med mervärde— skatt, punktskatter och miljöavgifter på energi, samt att redovisa sina överväganden i denna fråga senast den 16 oktober 1989.
Härmed överlämnar jag delbetänkandet (SOU 1989:82) Nedsättning av energiskatter.
särskilt yttrande har avgivits av sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven—Erik Malmeblad och Orvar Nyquist.
stockholm i oktober 1989
Ulf Larsson
/Sten Kjellman
Karin Alm
Gun Enlund
Hans Ristborg
INNEHÅLL
N N NNN HPI-lh. . e o . . . (» NH WMI—'
A
(» ww w . u . 01 ALU N
SAMMANFATTNING
INLEDNING Direktiven
Utredningsarbetet Betänkandets disposition NUVARANDE ENERGIBESRATTNING Allmän energiskatt på elkraft Skatt på viss elektrisk kraft (vattenkraft) särskild skatt för elkraft från kärnkraftverk Allmän energiskatt på bränslen samt särskild skatt för olje- produkter och kol
Bensinskatt och särskild skatt på bensin Jämförelse mellan skattesatserna för olika energislag Nedsättning av allmän energiskatt 2.7.1 Nedsättning vid yrkes— mässig växthusodling 2.7.2 Nedsättning vid indu— striell tillverkning
susnernnvånnnrnc oca ENERGI— nssxnrrurnc r rubusrnrn snnT 1 VÄXTHUSNÄRINGEN
Industrins energiförbrukning 3.1.1 Gruvindustrin
3.1.2 Massa— och pappersindustrin 3.1.3 Den kemiska basindustrin 3.1.4 Jord- och stenvaruindustrin 3.1.5 Järn—, stål- och ferro— legeringsverk 3.1.6 Ickejärnmetallindustri 3.1.7 Annan energikrävande indu—
striproduktion Den energikrävande industrins lokalisering Energibeskattningens omfattning Skattenedsättningens utveckling och omfattning
Energiförbrukningen i växthus m. m.
lm H 40.
13 13 15 16
19 20
23 24
24 26
28 28
28 29
33 33 39 41 42 44
47 49
52 58
61 63
AKTUELLA SKATTE— OCH AVGIFTSFÖRSLAG Kommittén för indirekta skatter Miljöavgiftsutredningen
bob-b . . NP
KONSEKVENSER AV ALTERNATIVA REGLER FÖR ENERGI SKATTENEDSÄTTNING Kalkylmetoden
Energibeskattning och skattenedsätt- ning år 1989 — referensalternativet KIs—alternativet MIA—alternativet Summering av kalkylresultaten för industrin Kalkyler för växthusnäringen
.. Nl—l
NEDSÄTTNINGSREGLERNA I FRAMTIDENS SKATTE- OCH AVGIFTSSYSTEH Beskattning av spillvärme Konsekvenser för industrins konkurrenskraft Nedsättningssystemets utformning
030! 08 U'l U101U'l U'IU'I U'! . O'! m.m—w
01 . .. (» NH
Särskilt yttrande från sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven—Erik Malmeblad och Orvar Nyqvist
Bilagor
Bilaga 1 Direktiv
Bilaga 2 Statistiska centralbyrån: Energi— skattebelastningen på industrin. Beräkningar av nuvarande och alter— nativa skattesatsers och nedsättnings— reglers incidens.
Bilaga 3 Energienheter m. m.
SAMMANFATTNING
Detta betänkande behandlar nedsättningsreglernas betydelse för den energiintensiva industrin inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi.
Nuvarande energibeskattning och nedsättningsregler
Energiområdet är idag i princip undantaget från mervärdebeskattning. Området beskattas huvudsakligen med punktskatter enligt lagen om allmän energiskatt.
Nedsättning av den allmänna energiskatten kan medges vid industriell tillverkning samt vid yrkesmässig växthusodling. Beslut angående nedsättning vid indu— striell tillverkning fattas i särskild ordning av regeringen. För växthusnäringen tillämpas en generell nedsättningsregel.
Syftet med nedsättningsreglerna är att undanröja de konkurrensnackdelar för industrin som följer av att energin beskattas med punktskatter.
Regeringens beslut för åren 1988 och 1989 avseende nedsättning av allmän energiskatt vid industriell tillverkning innebär att skatten för el och bränslen begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas saluvärde. Nedsättningsunderlaget utgörs av den
allmänna energiskatten på el, kol, gasol och naturgas samt 291 kr./m3 av skatten på olja. Värdet av nedsättningen uppgick år 1988 till ca 720 milj.kr.
För el och bränsle som används för växthusuppvärmning gäller att endast 15 % av den allmänna energiskatten betalas. Värdet av denna nedsättningen uppgick år 1988 till 87 milj. kr.
Industrins energiförbrukning
Enligt industristatistiken för år 1987 uppgick energiinnehållet i industrins inköp av energiråvaror till 369 PJ (PJ-1015 joule). Kostnaderna för dessa inköp var ca 17,5 miljarder kr.
De mest energikrävande branschernas procentuella andelar av industrins energiinköp, i termer av energiinnehåll, framgår av sammanställningen nedan. Där visas även vilket energislag som är dominerande i respektive bransch, och hur stor dess procentuella andel av branschens energianvändning är.
An e av n- Dom neran e dustrins tot. energislag
Bransch ener iinkö (dess andel) Gruvindustrin 4,2 % el (57 %) Massa— och pappersindustrin 28,6 % el (62 %)
Den kemiska basindustrin 7,0 % el (72 %) Jord- och
stenvaruindustrin 7,0 % kol/koks (43 %) olja (30 %) Järn-, stål— och ferrolegeringsverk 1 Ickejärnmetallverk
kol/koks (50 %) el (65 %)
wu: —— xlN 0909
i . |
Lokalisering
I hela landet är ca 107 000 personer sysselsatta i energikrävande industriproduktion. Detta motsvarar 14,2 % av alla industrisysselsatta.
Huvuddelen av den energikrävande produktionen finns i Norrland och Bergslagslänen. I dessa områden arbetar ca 60 % av de sysselsatta i energikrävande industri— produktion; var fjärde industrisysselsatt arbetar där vid ett energikrävande arbetsställe.
Växthusnäringen är främst lokaliserad till Skåne.
Konsekvenser av alternativa regler för energiskattenedsättning
En jämförelse har gjorts mellan nuvarande energi- skattesystem och två alternativa system.
Det ena jämförelsealternativet är baserat på förslaget till energibeskattning från kommittén för indirekta skatter (KIs). Detta förslag har kompletterats med de energiskattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989.
Det andra alternativet har sammanställts efter kon- takter med miljöavgiftsutredningens (MIA:s) sekre— tariat och innebär bl. a. miljöavgifter på svavel och koldioxid samt en reduktion av de nuvarande punkt— skatterna på bränslen.
KIs—alternativet innebär jämfört med dagens system lägre punktskatter på el, olja och naturgas och högre punktskatter på bensin och gasol. Utan nedsättning blir den totala energiskatten för hela industrin något
högre än dagens skatteuttag. Det sker även en relativ förändring av belastningen på industrins olika branscher. Skattebelastningen ökar för massa— och pappersindustrin samt för cement— och kalkindustrin, medan den sjunker för branscher som med dagens system har låg skattenedsättning. Om energibeskattningen maximeras till 1,0 % eller 1,7 % av saluvärdet blir Skattebelastningen lägre än med dagens skatte— och
nedsättningssystem.
MIA-alternativet innebär en lägre punktskatt på el men högre skatte— och avgiftsbelastning på bränslen. När nedsättning medges så att uttaget av punktskatt och miljöavgift på koldioxid maximeras till 1 % av salu— värdet blir skatte— och avgiftsbelastningen ca 600 milj. högre än med nuvarande system. Om gränsen för nedsättning höjs till 1,7 % ökar det totala skatte— och avgiftsuttaget med ytterligare ca
700 milj. kr. (för mer exakta uppgifter se tabell 5.5). Detta alternativ är det som närmast motsvarar det förslag som MIA lagt fram i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik.
För växthusnäringen motsvarar dagens skattebelastning ca 8 % av saluvärdet. Med nedsättning sänks skatte— belastningen till 1,8 %. KIS—alternativets skatte— satser reducerar motsvarande andelar till 6,2 %
resp. 0,9 %. MIA—alternativet innebär däremot en ökad skattebelastning för växthusnäringen, om inte nedsätt— ning medges för punktskatter och miljöavgifter på såväl koldioxid och svavel.
)
Utredningens bedömning
EL 90:s betänkande innehåller beräkningar av de kost— nadsförändringar på kort sikt som olika avgifter och skatter ger upphov till, främst för den energikrävande industrin. Det är därmed framför allt avsett att tjäna som underlag för de beslut som skall fattas angående skatter och miljöavgifter inom energiområdet.
Avslutningsvis framför utredningen sina synpunkter i vissa frågor som ligger inom det behandlade området.
EL 90 avråder från ett införande av en s. k. spill— värmeskatt. Utifrån vad EL 90 erfarit skulle en dylik skatt medföra på sikt kraftigt höjda elpriser och därmed negativa effekter för industrin. Dessa negativa effekters omfattning skulle vida överstiga skattens
positiva verkan vad gäller gynnande av energieffektiv kraftproduktion.
Beträffande den av MIA föreslagna koldioxidavgiften vill EL 90 framhålla att den i sin helhet bör få med— räknas i nedsättningsunderlaget. Detta är viktigt i avvaktan på att motsvarande avgifter införs i länder där industri som konkurrerar med den svenska industrin återfinns. En dylik avgift skulle annars medföra betydande konkurrensnackdelar för den svenska indu— strin. Av samma skäl anser EL 90 att bränslen för elproduktion bör undantas från koldioxidavgiften.
olika skäl kan anses tala för en mer genomgripande förändring av nuvarande nedsättningssystem. I det nu aktuella tidsperspektivet anser dock EL 90 att nuvarande system — med de möjligheter till ändringar av nedsättningsunderlag resp. gräns utöver vilken nedsättning medges — väl kan tjäna sitt syfte.
I ett längre tidsperspektiv kan dock en annan utformning, som t. ex. även inkluderar stimulans till energihushållning, anses önskvärd. En mer genom- gripande förändring av nedsättningssystemet bör dock föregås av ett särskilt utredningsarbete med tidsramar som tillåter en grundlig analys av alternativa systems effekter.
Avslutningsvis ges även vissa synpunkter på nedsätt— ningsreglerna i ett EG—perspektiv.
1 INLEDNING 1.1 Direktiven
EL 90 skall enligt tilläggsdirektiven (dir. 1989:34, se bilaga 1) utreda effekterna av olika nedsättnings— regler inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi.
Kommittén (Fi 1987:06) för indirekta skatter (KIS) avlämnade sitt betänkande (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. i juni 1989. I betänkandet före— slås att energiområdet skall inordnas under mervärde— beskattningen samtidigt som nuvarande punktskatter på energi behålls med sänkta skattesatser. Kommittén an— ser att dagens regler för nedsättning av energiskatt vid industriell tillverkning i princip måste behållas i ett framtida energiskattesystem, men att förutsätt— ningarna för att medge nedsättning bör ses över. vid översynen bör särskilt beaktas vilka skatter som skall ingå i nedsättningsunderlaget, om även miljöavgifter bör ingå samt vilka konsekvenser det får om sådana av- gifter inkluderas resp. ej inkluderas i nedsättnings— underlaget.
I samband med behandlingen av regeringens komplette— ringsproposition (prop. 1988/89:150, FiU 30, rskr. 327) hemställde riksdagen att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag till ändring av de avdrags— bestämmelser som gäller vid kondenskraftproduktion av
el så att denna produktion beskattas på samma sätt som produktionen i kraftvärmeverk. KIs betänkande inne— håller bl. a. ett förslag till en sådan förändring.
I direktiven till EL 90 anges att KIs överväganden inom energiområdet bör vara en utgångspunkt för
arbetet.
Miljöavgiftsutredningen (ME l988:03), MIA, har bl. a. i uppdrag att lämna förslag till ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. I ett delbetänkande (SOU 1989:21), Sätt värde på miljön! — miljöavgifter på svavel och klor, presenterades förslag till miljöavgifter på bl. a. svavelutsläpp vid oljeförbränning. Genom till— läggsdirektiv (Dir. 1989z33) fick MIA i uppdrag att senast den 16 oktober 1989 redovisa sina överväganden rörande energi— och trafikområdena. Därutöver har man, genom regeringsbeslut i juni 1989, fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för införande av skatt på uran som används i kärnkraftverk.
EL 90 har inhämtat att även MIA förutsätter att de nuvarande bestämmelserna för nedsättning skall behållas. De avgifter på utsläpp av koldioxid som föreslås skall inkluderas i nedsättningsunderlaget. MIA anser dock att det är önskvärt att nedsättnings— bestämmelserna ges en utformning som medför ökade incitament till energihushållning.
Vid den slutliga utformningen av hela regelverket för beskattning resp. miljöavgifter inom energiområdet bör, enligt tilläggsdirektiven till EL 90, behovet av nedsättningsbestämmelser beaktas. Utredningen skall bedöma effekterna om de nuvarande bestämmelserna gällande nedsättning slopas eller ges en annan utformning.
Nedsättning av energiskatt medges i dag huvudsakligen för den energiintensiva industrin, men även växthus— näringen har, enligt en särskild lagbestämmelse, rätt till nedsättning. Utredningens överväganden skall därför också omfatta växthusnäringen.
1.2 Utredningsarbetet
Nedsättning av allmän energiskatt för industriell produktion kan i dag, om skatten överstiger en viss andel av saluvärdet, efter individuell prövning medges av regeringen. För växthusnäringen gäller generellt att endast 15 % av den allmänna energiskatten betalas för den energi som åtgår till uppvärmning av växthus.
Mot bakgrund av de ovan refererade synpunkterna från kommittén för indirekta skatter och miljöavgiftsut— redningen samt med hänsyn till den korta tid som stått till förfogande för att fullgöra denna del av utred— ningsuppdraget, har EL 90:s arbete begränsats till att bedöma kostnadseffekterna för olika industribranscher. Därvid har de nuvarande bestämmelserna tillämpats med alternativa antaganden beträffande underlaget för nedsättning resp. den andel av saluvärdet som utgör maximal beskattning.
statistiska centralbyrån har bidragit till utred- ningsarbetet med datauppgifter från industrista— tistiken och trädgårdsräkningen samt genom att utföra beräkningar av nedsättningens omfattning och effekter vid ett antal alternativa utformningar. Utredningen har vidare inhämtat information från såväl bransch— organisationer och intresseföreningar som enskilda företag.
I utredningsarbetet har följande personer deltagit:
såsom sakkunniga utredningssekreteraren Kjell Fransson, verkställande direktören Herbert Fritzsche, förbundsekonomen Claes Hellgren,
utredaren Eva Kvarfordt (t. o. m. 1989-08—28), direktören Sven Erik Malmeblad,
verkställande direktören Orvar Nyquist, ombudsmannen Erik Wångby samt utredaren Peter Åsell
såsom experter departementssekreteraren Anders Ahnlid, avdelningsdirektören Gunilla Almqvist, departementssekreteraren Gunnar Balsvik (fr. o. m. 1989—08—21),
planeringschefen Tord Eng, departementssekreteraren Lars Engström, departementssekreteraren Monica Falck, departementssekreteraren Håkan Heden, marknadschefen Gunnar Lundberg, departementsrådet Hans Christer Olson, departementssekreteraren Ted Stahl (t.o.m. 1989—08-20) samt departementssekreteraren Mats Wadman.
1.3 Betänkandets disposition
Kapitel två innehåller en översikt av aktuella energibeskattnings— och nedsättningsbestämmelser. I kapitel tre redovisas industrins och växthusnäringens förbrukning av bränslen och elkraft. Vidare ges en beskrivning av nedsättningsreglernas tillämpning och kvantitativa betydelse över tiden. I kapitel fyra redogörs för huvuddragen i kommitténs för indirekta
skatter och miljöavgiftsutredningens förslag inom energiområdet.
I kapitel fem presenteras utredningens effektberäk— ningar och övriga konsekvensbedömningar. Där beskrivs med hjälp av 1987 års industristatistik olika branschers situation vid alternativa nedsättnings- regler.
Kapitel sex innehåller EL 90:s bedömning av nedsätt- ningsreglernas betydelse i ett längre tidsperspektiv. Under de närmaste årtiondena kan effekterna av de olika nedsättningsalternativen komma att förändras. Hur detta sker beror bl. a. på vilket underlag som medges för nedsättning liksom hur de ekonomiska styrmedlen på energiområdet slutligen utformas. Skattenedsättningens betydelse påverkas naturligtvis även av energiprisernas utveckling.
2 NUVARANDE ENERGI BESKATTNING
I detta kapitel ges en kort sammanfattning av de bestämmelser och skattesatser som f. n. gäller inom energiområdet. Därmed ges en grund som möjliggör förståelse av de beräkningar som presenteras i be— tänkandet. Syftet är alltså inte att beskriva hela det regelverk som styr beskattningen på energiområdet.
Kommittén för indirekta skatter (KIs) har nyligen redovisat de gällande bestämmelserna för energibe— skattningen i betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. För en mer utförlig beskrivning av energiskatteområdet hänvisas till kapitel IV i del I av nämnda betänkande.
Energi är enligt mervärdeskattelagen i princip undan— tagen från mervärdeskatt. Detta gäller råolja, el— kraft, värme samt gas eller annat bränsle för uppvärm- ning eller energialstring. Med "annat bränsle" avses t. ex. träkol, stenkol, torv, halm och ved samt produkter av dessa, t. ex. träflis, sågspån, halm- och torvbriketter, pellets. Vissa energikällor, bl. a. T—sprit samt vissa fotogensorter, belastas dock med mervärdeskatt.
Större delen av energiområdet beskattas istället med punktskatter. Följande lagar är i dag aktuella: '
- Lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL), som behandlar allmän energiskatt på elkraft och andra bränslen än bensin.
— Lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft (vattenkraft).
— Lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.
- Lagen (l973:1216) om särskild skatt för oljeproduk- ter och kol (LSO), som utöver vissa oljeprodukter och kol även omfattar bensin.
— Lagen (1961:372) om bensinskatt.
- Lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt (NEL).
I följande avsnitt redovisas dels de skattesatser som är aktuella enligt ovan nämnda lagtexter, dels de be—
stämmelser — avseende skattskyldighet m. m. — som
varit relevanta för utredningens arbete.
2.1 Allmän energiskatt på elkraft
Elkraft som produceras inom landet och som distribue— ras inom landet är i princip skattepliktig enligt lagen om allmän energiskatt (EL). Vissa undantag finns, skatteplikt föreligger t. ex. inte för elkraft som förbrukas i en s. k. avkopplingsbar elpanna. Skyldighet att erlägga skatt åligger huvudsakligen den som förbrukar egenproducerad elkraft eller distribue— rar elkraft. Den skattskyldige skall vara registrerad hos riksskatteverket (RSV).
Vid deklaration för energiskatt på elkraft får enligt EL avdrag göras bl. a. för skatt på elkraft, som
” exporterats,
” levererats till järnvägar, spårvägar, o. d.,
” producerats i mottrycksanläggning och förbrukats i egen industriell verksamhet,
l !
” förbrukats eller sålts för förbrukning med annat ändamål än energialstring. Avdrag enligt den sista punkten omfattar framför allt elektrokemiska processer, t. ex. den elektrolytiska framställningen av klor och alkali ur natriumklorid- elektrolyter. Hit hör också framställning av metaller, t. ex. koppar, aluminium, guld och silver, ur salter eller andra kemiska föreningar genom elektrolys. Den förbrukade elektriska kraften har i dessa fall om— vandlats till kemiskt bunden energi, och de fram— ställda grundämnena har högre energiinnehåll än de kemiska föreningar som de framställts ur. I andra fall medför inte elektrolysprocessen att någon sådan bind— ning av energi sker och då medges inte skatteavdrag. Detta gäller t. ex. för galvaniseringsprocesser.
I vissa elektrotermiska processer är förhållandena mer komplicerade då elkraften i samma process termiskt både används för smältning av råvarorna (ej rätt till skatteavdrag) och t. ex. reducering av metalloxid till metall (kemisk bindning av energi och därmed rätt till skatteavdrag). Skatteavdrag får i dessa fall göras
för två tredjedelar av förbrukningen. Avdrag enligt denna regel gäller framför allt vid framställning av ferrolegeringar. Andra elektrotermiska processer är framställning av kisel och kalciumkarbid.
Avdraget har betydelse främst för elektrolysför— farandet eftersom de elektrotermiska processerna normalt används i företag som utnyttjar möjligheterna till nedsättning enligt lagen om nedsättning av allmän energiskatt.
Enligt riksdagens beslut om den ekonomiska politiken (prop. l988/89:150, 151 och 100, FiU30, rskr. 327) höjdes punktskatterna på energi fr. o. m. den 1 juli 1989. Finansutskottet skrev i sitt betänkande:
Utskottet finner det av bl. a. energipolitiska - men också finanspolitiska — skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara generell och alltså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande skattesats.
Vidare föreslår utskottet att skatten på olja höjs med 100 kr./m3. En motsvarande höjning av skatten på kol, naturgas och gasol bör göras enligt tidigare praxis vid höjning av den allmänna energiskatten. Gasol som används för motordrift bör undantas från skatte— höjningar.
Den föreslagna energiskattehöjningen kan också ses som ett led i den för år 1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t. ex. sänkta skattesatser och/eller skattereduktion.
Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år 1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Regeringen har i besluten föreskrivit att av skatten på olja skall endast 291 kr./m3 få inräknas i nedsättningsunderlaget. Utskottet anser att de nu för— ordade energiskattehöjningarna, förutom skatten på olja, inte bör slå igenom för företag med industriell tillverkning. Regeringens beslut bör således inte ändras på denna punkt.
Efter höjningen av elskatten den 1 juli 1989 gäller skattesatsen 7 öre/kWh för förbrukning i indu— striell verksamhet. För övrig förbrukning är skattesatsen 9,2 öre/kWh utom vid förbrukning i nedanstående kommuner där skattesatsen är
8,2 öre/kWh.
Skatteuppbörden från den allmänna energiskatten på elkraft uppgick under år 1988 till 6 333 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 522 st.
Län Kommuner Norrbottens län Samtliga kommuner Västerbottens län Samtliga kommuner Jämtlands län Samtliga kommuner Västernorrlands län Sollefteå ” Ånge Ornsköldsvik Gävleborgs län Ljusdal Kopparbergs län Malung Mora ” Orsa Alvdalen Värmlands län Torsby
2.2 skatt på viss elektrisk kraft (vattenkraft)
Elkraft som inom landet framställs i ett vatten— kraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kW är skattepliktig enligt lagen om skatt på viss elektrisk kraft (SEL). Skatten är 2 öre/kWh om elkraften produceras i ett vattenkraftverk som har tagits i drift före år 1973 och 1 öre/kWh om vatten- kraftverket har tagits i drift under åren 1973-1977. Viss reduktion av skattesatserna gäller för el från mindre kraftverk. Elkraft som framställs i ett vatten—
kraftverk som har tagits i drift år 1978 eller senare är skattefri.
skattskyldig är den som framställer skattepliktig elkraft, alltså producenten och inte ägaren av ett vattenkraftverk. Skattskyldigheten inträder vid
leveransen från vattenkraftverket, dvs. då elkraften matas ut på stamnätet.
skatteuppbörden från den s. k. vattenkraftskatten uppgick under år 1988 till ca 1 miljard kr. Antalet skattskyldiga var 86 st.
2.3 Särskild skatt för elkraft från kärnkraftverk
Särskild skatt skall enligt lagen om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk (LAE) erläggas för elkraft som framställs i ett kärnkraftverk inom landet. skattskyldig är reaktorinnehavaren. Skatt— skyldigheten inträder när elkraften levereras från kärnkraftverket. Skatten är 0,2 öre/kWh.
skatteuppbörden från kärnkraftskatten uppgick under år 1988 till ca 134 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 4 st.
2.4 Allmän energiskatt på bränslen samt särskild skatt för oljeprodukter och kol
De skattepliktiga bränslena och de den 1 juli 1989 gällande skattesatserna framgår av följande upp-
ställning.
Inhemska fasta bränslen (t. ex. ved, torv, Höganäskol, men ej koks från gasframställning) är undantagna från skatteplikt.
._. . a.m.—__. uma—_.
-—————____—_
Allmän Särskild energiskatt skatt
Fasta bränslen stenkol 450 kr./ton 10 kr./ton Stenkolsstybb 450 —"— 10 _"— Briketter och liknande
fasta bränslen av stenkol eller brunkol 450 —"- 10 —"- Koks 450 —"— 10 -"- Koksbriketter 450 —"- 10 -"— Koksstybb 450 —"- 10 —"— Flytande bränslen Fotogen med tillsats som
möjliggör drift av snabb- gående dieselmotorer 960 kr./m3 — Motorbrännolja och
eldningsolja 960 kr./m3 118 kr./m3 Gasol som används för — motordrift 92 öre/l — — annat ändamål än
motordrift 210 kr./ton — Gasformiga bränslen Naturgas 350 kr./lOOOm3 —
___—___—
Producenter och registrerade återförsäljare eller förbrukare är skattskyldiga. Skattskyldigheten in— träder när den som är skattskyldig levererar bränsle till oregistrerad köpare, eller levererar till eget försäljningsställe för detaljförsäljning eller tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning. vid deklaration får avdrag göras bl. a. för skatt på bränsle som förvärvats i beskattat skick och skatt på bränsle som förbrukats för bandrift eller i luftfartyg eller fartyg (när farkosten inte används för fritids— ändamål eller annat privat ändamål).
Vidare medges avdrag, liksom vid allmän energiskatt på elkraft, för skatt på bränsle som förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än energi- alstring. Denna möjlighet till avdrag gäller exempel— vis bränslen som ingår kemiskt oförändrade i produk- ten. Ett annat exempel är kol som förbrukas för reduktionsändamål i metallurgiska processer.
Avdrag får dessutom göras för skatt på bränsle som förbrukats för produktion av annan skattepliktig el— kraft än mottryckskraft för egen industriell verksam—
het.
Skatteuppbörden uppgick under år 1988 till 6 967 milj. kr. från den allmänna energiskatten på bränslen och 1 023 milj. kr. från den särskilda skatten. Antalet skattskyldiga var 386 st.
2.5 Bensinskatt och särskild skatt på bensin
Bensinskatt och särskild skatt på bensin tas ut i enlighet med nedanstående uppställning. Bensin anses som blyfri om blyhalten är högst 0,013 gram/l vid 150C.
Skattskyldig är den som inom landet tillverkar bensin, eller som har registrerats som återförsäljare eller förbrukare av bensin. Bestämmelserna om skattskyldig- hetens inträde är i stort sett desamma som gäller för energiskatt på bränslen.
Avdrag får bl. a. göras för skatt på bensin som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, som har förbrukats eller sålts för förbruk—
__.=___ &_ _
.. _».-. i
ning för framdrivande av tåg eller andra järnvägs— fordon, eller som exporterats.
Bensinskatt Särskild skatt kr./l kr./l
Bensin avsedd för motor— drift och andra motor- bränslen, som innehåller minst 70 viktsprocent bensin — blyfri bensin 2,58 0,06 — annan bensin 2,78 0,06
Metanol och etanol (s k motoralkoholer) 0,80 —
Blandningar av metanol, etanol och motorbränslen (minst 70 % bensin) — metanol och etanol 0,80 0,06 — blandningen i övrigt
om den består av
blyfri bensin 2,58 0,06 blandningen i övrigt
om den består av annan bensin 2,78 0,06
___—___—
Liksom för bränslen får avdrag också göras för skatt på bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning vid produktion av skattepliktig elkraft.
skatteuppbörden uppgick under år 1988 till
15 046 milj. kr. från bensinskatten och 342 milj. kr. från den särskilda skatten. Antalet skattskyldiga var 64 st.
2.6 Jämförelse mellan skattesatserna för olika energislag
skattesatserna i öre/kWh för de vanligaste energi— slagen framgår av uppställningen nedan.
Energislag öre/kWh Motorbensin
— blyfri bensin 29,2 - blyad bensin 31,5 Motoralkoholer - metanol 18,2 — etanol 13,6 Kolbränslen 6,3 Dieselbrännolja och tunn eldningsolja 10,9 Tjock eldningsolja 10,0
Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer (s. k. lättdiesel) 9,0
Naturgas 3,3 Gasol
— för motordrift 14,0 — för annat ändamål 1,6 Elkraft — industriell verksamhet 7,0 — vissa kommuner 8,2 — övriga 9,2 2.7 Nedsättning av allmän energiskatt
2.7.1 Nedsättning vid yrkesmässig växthusodling
Enligt 1 5 lagen om nedsättning av allmän energiskatt (NEL) tas allmän energiskatt ut på elkraft och
bränsle, som används för växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling, enligt en skattesats som
svarar mot 15 % av den skattesats som gäller enligt EL. Den särskilda skatten enligt LSO betalas däremot fullt ut.
Skälet till nämnda nedsättningsregel är att svenska trädgårdsodlare har ansetts möta konkurrens på den svenska marknaden från utländska odlare, som i sina hemländer får ekonomiskt stöd i olika former.
År 1987 fanns i Sverige 1 609 växthusföretag. Värdet av nedsättningen uppgick år 1987 till 90 milj. kr. och år 1988 till 87 milj. kr.
2.7.2 Nedsättning vid industriell tillverkning
Om elkraft eller bränsle har förbrukats vid indu— striell tillverkning tas enligt 2 5 första stycket NEL skatt ut med sådant belopp att skatten inte överstiger tre procent av de tillverkade produkternas försälj— ningsvärde fritt fabrik. Det är riksskatteverket (RSV) som skall besluta om denna nedsättning. vid bedöm— ningen av Skattebelastningen tas enligt 3 s NEL hänsyn endast till den genomsnittliga storleken av skatten i förhållande till försäljningsvärdet för företagen inom en bransch eller för en grupp av företag med likartad tillverkning. Hittills har dock inte något sådant beslut fattats av RSV.
Enligt 2 5 andra stycket NEL kan regeringen medge ned— sättning för visst företag utöver vad RSV kan besluta om. Ansökan görs hos finansdepartementet. Som förut— sättning för nedsättning gäller att särskilda skäl föreligger. Besluten är för närvarande utformade så att de gäller för två kalenderår i taget med en årlig avräkning. I besluten anges den nedsatta skattesats
som skall tillämpas. RSV underrättar berörda leveran- törer om denna skattesats.
Möjligheten till nedsättning av energiskatt för den energikrävande industrin infördes i samband med de kraftiga prishöjningarna på olja år 1974, varvid effekterna av att energin beskattades med punktskatter uppmärksammades. För att undanröja effekter i form av bl. a. försämrat konkurrensläge med åtföljande syssel- sättningsproblem infördes möjligheterna till skatte— nedsättning.
Regeringens beslut för åren 1988 och 1989 innebär att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen begränsas till 1,7 % av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade försäljningsvärde fritt fab— rik. Enligt besluten får hela energiskatten på el— kraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas. För olja gäller att endast 291 kr./m3 av skatten på olja beaktas. Hänsyn får inte tas till den särskilda skatten på olja och kol.
Företag kan ansöka om nedsättning av energiskatten för delar av sin verksamhet, t. ex. för tillverkningen av en viss produkt. För åren 1988 och 1989 har 115 indu- striföretag fått sina ansökningar om nedsättning be- viljade av regeringen. Nedsättningen enligt denna regel berör främst cement—, kalk— och tegelindustrin, massa— och pappersindustrin, järn- och stålindustrin samt kemi- och gruvindustrin. En närmare redovisning av nedsättningens omfattning under de senare åren och av berörda branscher ges i kapitel 3.
Regeringen får medge nedsättning av den allmänna energiskatten för kolbränslen som förbrukas vid drift av värmeverk om särskilda skäl föreligger (2 a s NEL). skälet till bestämmelsen är att skatten på kolbränslen
kan orsaka problem för kommuner som under senare år
gjort stora investeringar i kolvärmeanläggningar med modern reningsteknik. Bestämmelsen har hittills inte tillämpats.
3 susncrmvännumc ocn susncrassxar'mmc : mous'mm smu- 1 väx'rnusuänmcsn
3.1 Industrins energiförbrukning
I detta avsnitt redovisas statistik för industrins produktion och energiförbrukning. Utredningens huvuduppdrag avser den elintensiva industrins situation, medan det uppdrag som redovisas i före— liggande betänkande gäller nedsättning av skatt på all energi (elkraft och bränslen). Den statistik som redovisas nedan visar dock att den elintensiva indu- strin också är en stor del av den energikrävande industrin. Skillnaden mellan industrigrupperna utgörs i huvudsak av ett antal branscher med betydande kolförbrukning.
Statistiska centralbyråns industristatistik (Is) redovisar uppgifter om bl. a. industrins inköp av energi. År 1987 (det senaste året för vilket full- ständiga uppgifter är tillgängliga) inhandlade indu— strin energivaror med ett sammanlagt energiinnehåll av ca 369 PJ (1015 joule) till en kostnad av ca 17,5 miljarder kr.
Uppgifterna i IS avser inköp av energivaror. Bränslen för produktion av elenergi i samband med industridrift medräknas dock inte, däremot inkluderas förbrukningen av den egenproducerade elenergin. Avlutar, bark, spån, ved, sopor, m. m. från den egna produktionen som använts för energiändamål ingår ej.
Tabell 3.1 ger en översikt av industrins inköp av energi fördelad på branscher och energibärare. Branschindelningen är gjord på tresiffernivån enligt svensk standard för näringsgrensindelning (SNI).
Två branscher svarar för omkring hälften av den indu— striella energianvändningen. Massa-, pappers— och pappersvaruindustrins förbrukning utgjorde ca 29 % och järn-, stål- och ferrolegeringsverkens förbrukning ca 19 % av industrins totala energiförbrukning, mätt efter energivarornas energiinnehåll. Med kostnaderna för inköpen som mått är motsvarande andelar 27 % resp.
15 %.
Livsmedelsindustrin, den kemiska industrin samt tegel-, cement- och kalkindustrin svarade också för betydande energiinköp. Livsmedelsindustrin svarade ensam för ca 40 % av all naturgasförbrukning, vilket delvis kan förklaras av att den till stora delar är lokaliserad inom det nuvarande distributionsområdet för naturgas. Den kemiska industrin svarade för ca
30 % av naturgasanvändningen och ca 11 % av elanvändningen. Tegel—, cement- och kalkindustrin var betydande förbrukare av kol (ca 20 % av industrins
kolinköp).
I det följande används uppgifterna om industrins inköp av energi för att beskriva dess förbrukning av energi (de fel som därvid uppstår genom möjligheten att lagra bränslen har av utredningen bedömts vara små).
I några fall, när sekretessbestämmelserna omöjliggjort uttag från 13, har industristratistikens data komplet- terats med information från branschorganisationer eller enskilda företag.
teh-ll 3.1. Industrins ener iinkö år 1987 (TJ).
Inköpt energi Kol, Bensin, Eldningsolja Retur- stadsgns, övriga 51 Energi koks fotogen, I II- gas nesugns- bränslen totalt Brnnsch diesel nsol
Mal-gruvor 1467 907 145 3596 0 105 0 8528 14748 Andre gruvor och linernlbrott 0 280 101 40 0 0 0 298 719 Sunna 1467 1187 246 3636 0 105 0 8826
|— 0 c- |" PC
Livsledelsindustri 1345 1260 1607 5681 2807 188 811 6498 20197
övrig livsmedels— och foder-edelsindustri 0 88 362 552 91 68 166 758 2083
Dryckesvnruindustri 0 187 40 1468 5 7 30 782 2519
Tobaksindustri 0 0 0 43 0 11 42 » 78 174 Sulle 1345 1535 2008 7744 2903 274 1049 8116
95 371 1580 68 245 89 1300 3749 55 77 43 1 0 28 158 363 8 13 137 25 0 80 98 361 6 16 8 0 0 6 40 76 163 478 1769 94 245 203 1597 4549
Textilindustri Beklädnadsinduetri utom skoindustri Gnrverier, pälsberederier, lädervaruinduetri skoindustri
Sulle Trävaruindustri, uton möbelindustri 0 1443 588 1651 5 1772 6227 11687 Tr' 0 110 266 76 2 197 653 1304 0 1553 854 1727 0 7 1970 6879 12991
00
Massa—, pappers- och pappersvaruindustri 3734 612 1419 24272 148 692 10636 66734 108247 Grafisk industri, föring 0 396 224 161 2 102 439 1458 2783 Sunne 3734 1008 1643 24433 150 793 11075 68192 111030 Kelikalie—, gödselnedels- och plastindustri 110 231 326 3144 1954 72 1247 18566 25649 Annan kemisk industri 0 151 502 874 251 19 1354 1826 4978 Petroleu-rnffinederier 0 11 0 1564 0 0 0 2236 3811 snörjn-dels-, nsfelt— och kolproduktindustri 0 45 208 418 60 1631 197 365 2925 0 0
Gunniveruinustri 31 99 407 20 457 162 1070 2245 Plestveruindustri 88 220 173 7 7 192 1726 2413 Sunne _ 10 557 1354 6579 2291 2187 3152 25789 42021
1
forts.
__________________________________________________________________________________________________________________________
rebell 3.1. (forts.) Industrins ener iink' år 1987 (TJ).
Inköpt energi
Kol, Bensin, Eldningsolja Retur— stedsgns, övriga 81 Energi
koks fotogen, I
Bransch diesel
Porslins- och lergodsindustri 2 10 9 Glns- och glnsvnruindustri 0 20 388 Tegel-, ce ent— o ennsn nin nlvnruindustri 10931 509 1285
Sunne 10934 539 1681
Jörn-, stål och ferrolegeringsverk 35384 285 1515 Ickejärnnetellverk 1745 98 644
II— ges lnsugns- bränslen totalt en, usel
204 0 182 42 340 789 2661 0 ' 181 0 709 3960 2970 346 1361 96 3461 20959
______________________________________________________________________—____________________ 1724 138 4511 25708
5835 346
9358 183 5993 553 17688 70960 1344 183 546 248 8924 13733
______________________________—_____________________________—____________________ 10702 366 6539 801 26613 84692
Sulla 37129 383 2159
Hetsllveruindustri 10 664 2037 Maskinindustri 28 874 1811 Elektroindustri 374 199 396 Trnnsport-edelsindustri 499 1381 1542 Instrument-, foto-, optik- och urindustri 0 105 79
770 127 542 817 5839 10806 1327 84 348 1503 5936 11911 1031 0 62 981 4004 7046 3529 334 493 1678 7523 16978
14 0 0 86 365 648
___—___—__-——-_——-_
Sunni 912 3223 5864
Annan tillverkningsindustri 0 28 70 INDUSTRIN, TOTALT 55631 10177 16359
Källa: statistiska centrelbyr n.
6671 546 1445 5065 23666 47391
57 0 . 1 16 174 346
69154 6697 13321 23468 174362 369168
Det är väsentligt att inte enbart studera den absoluta energiförbrukningen, eftersom produktionsvolymen varierar mellan branscher och anläggningar. De i statistiken redovisade kostnaderna för inköp av energi bör därför sättas i relation till industriproduktio— nens saluvärde eller förädlingsvärde. På så sätt er— hålls en bättre bild dels av energins betydelse för produktionen i olika delar av industrin, dels av energikostnadernas andel av de totala produktions— kostnaderna.
Med den elintensiva industrin brukar man avse de branscher där elkostnaderna utgör en betydande andel av salu— eller förädlingsvärdet. Två liknande krite— rier för energikrävande produktion har använts här. Ett är att energikostnaderna vid arbetsstället över— stiger 6 % av produktionens saluvärde, och det andra att de utgör minst 14 % av produktionens förädlings— värde. Det motsvarar ungefär de dubbla energikostnads- andelarna för industrin år 1987 (3,1 % resp. 7,0 %).
Tabell 3.2 visar de branscher och delbranscher som enligt de två kriterierna var särskilt energikrävande enligt 1987 års industristatistik. statistiken är baserad på uppgifter om arbetsställen.
Flertalet av de arbetsställen som är energikrävande återfinns i de branscher som räknas upp i tabell 3.2. Ungefär 80 % av alla sysselsatta vid energikrävande arbetsställen arbetade i dessa.
Även inom dessa branscher finns arbetsställen som är mindre energikrävande. Av de 822 arbetsställena är endast 298 energikrävande (enligt det första av de nämnda kriterierna). Omkring 70 000 personer arbetade år 1987 vid energikrävande arbetsställen inom de energikrävande branscherna.
rebell 3.2. Produktion ener ikostnmdor och sselsittnin ' ener ikrivmnde industri
Energikostned Antal sysselsatta
snlu- Förädl. Energi- som andel av Antal vid energikrävande.) Bransch värde värde kostnad Selu— F'ridl. syssel- arbetss "llen (%) SNI—kod Hilj.kr. Hilj.kr. Hilj.kr. värde varde satta (A) (8)
___—___—
2. Gruvor och minerelbrott 6 462 3 808 675,9 1 3411 Masse—och pappersindustri 50 599 19 350 611,9 351 Kemisk blsindustri 21 287 9 823 1 323,7
17,7 8 467 6 737 5 424 23,8 39 416 31 213 32 496 13,5 17 923 6 251 5 209
IIS-QN COW .
36. Jord— och stenveruindustri 12 740 7 488 883,1 371 Järn—, stål- och ferrolegeringsverk 28 522 10 798 2 661,2 37201—3 Icke srnmetellindustri (exkl. gjuterier) 10 386 3 011 522,7
11,3 20 oss 7 099 4 529 24,6 31 oso 18 750 19 364” 17,4 & 726 1 zos 4 037 )
OMC 100140
2—3 All industri 575 302 252 204 17 567,9 3,1 7,0 753 558 89 085 96 553 ________—_____________________.________________________________________________._____________________________—___________________.
.) A = energikostnaden ) 6% av saluvärdet, B - energikostnaden ) 14% av förädlingsvärdet.
ee)
Inklusive SNI 37204, Gjuterier för icke rnmetsll.
Källa
statistiska centralbyrån.
Det finns fler energikrävande arbetsställen utanför dessa branscher än inom dem, men dessa arbetsställen är ofta små. År 1987 arbetade omkring 18 000 personer vid drygt 500 energikrävande arbetsställen i andra branscher än de energikrävande.
De aktuella branschernas produktion, i termer av förädlingsvärde, utgjorde drygt 20 % av den totala industriproduktionen. För att producera dessa varor utnyttjade man ca 70 % av den energi som förbrukades i hela industrin, 256 PJ av totalt 369 PJ.
Energianvändningen i de berörda branscherna beskrivs mer detaljerat i de följande avsnitten.
3.1.1 Gruvindustrin
Gruvindustrin_svarade år 1987 för drygt 4 % av industrins energianvändning. Tabell 3.3 visar produktions— och energiförbrukningsdata för hela gruvindustrin och för olika delar av branschen. Figur 3.1 illustrerar branschens användning av olika energibärare (räknat efter energiinnehåll).
Malmgruvorna svarade för en dominerande del av såväl branschens produktion som dess energiförbrukning (89 % resp. 95 %). Energikostnaderna utgjorde 11 % av saluvärdet och 19 % av förädlingsvärdet. Järnmalms— gruvorna var mer energikrävande än ickejärnmalms- gruvorna (sulfidmalmsgruvorna), och svarade för all kol— och koksförbrukning (ca 54 000 ton) och för ca 60 % av elförbrukningen (ca 1,45 TWh). I sulfidmalms— gruvorna används främst el, ca 37 % av branschens förbrukning (0,92 TWh). Energiförbrukningen i sten- brott, sandtag samt i övriga gruvor och mineralbrott utgjorde en mycket liten andel av gruvindustrins totala förbrukning.
Tabell 3.3 Produktion och energiförbrukning inom gruvindustrin
Salu- Pörädl. Energi- Energi— Bransch värde värde kostnad förbrukning * Milj.kr. Milj.kr. Milj.kr. TJ 2
Jårnmalmsgruvor 2 781 2 005 400 10 422. 67,4 Ickejärnmelmsgruvor 2 946 1 273 230 4 326 28,0 åtenbrott, sandtag 621 448 38 617 4,0 Ovriga gruvor
och mineralbrott 113 83 7 102 0,7 Gruvindustri 6 462 3 808 676 15 467 100,0
På stund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för gruvindustrin.
Källa: Statistiska centralbyrån
Pigg: 3.1 Förbrukning av olika energivaror i gruvindustrin Total energi— förbruknlng 15 467 TJ Km.koks
Dnvmedel
Elkraft Olja
Ghs Övriga bränslen
Källa: Statistiska centralbyrån
41 3.1.2, Hassa— och pappersindustrin
Massa- och pappersindustrin svarade år 1987 för 28,5 % av industrins totala energiförbrukning. Av branschens energiinköp var 62 % elkraft (ca 18,2 TWh), 23 % olja (ca 636 000 m3) och 10 % övriga bränslen (t. ex. biomassa och ånga). Användningen av olika energivaror illustreras i figur 3.2.
ri r 3.2 Förbrukning av olika energivaror i massa— och pappersindustrin
Total energi- lörbrukning 105 580 TJ , Kol, koks , Dövmedd OHa Ga Elkraft
Övriga bränslen
Källa: Statistlska centralbyrån
Energiförbrukningen och energiintensiteten varierar mycket inom branschen, vilket framgår av uppgifterna för delbranscher i tabell 3.4. Samtliga delbranscher är energikrävande, men träfiberplattindustrin (som utgör en liten del av hela branschen) är den mest energikrävande. Kostnaderna för energi uppgick där till 16 % av saluvärdet och 34 % av förädlingsvärdet»
Tabell 3.4 Produktion och energiförbrukning inom massa- och pappersindustrin
Salu— Förädl. Energi— Energi— Bransch värde värde kostnad förbrukning Milj.kr. Milj.kr. Milj.kr. TJ 2
Massaindustri 14 041 5 013 1 008 20 23 19,3 Pappers—
och pappindustri 35 789 13 980 3 483 82 112 77,8 Träfiberplattindustri 769 356 121 3 046 2,9 Massa—
och pappersindustri 50 599 19 350 4 612 105 580 100,0
På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för massa— och papper31ndustr1n.
Källa: Statistiska centralbyrån
Pappers— och pappindustrin svarar för den absolut största delen av branschens energianvändning. Inom denna delbransch är energiintensiteten mycket hög i vissa anläggningar, t. ex. de integrerade pappers— bruken med mekanisk eller halvkemisk massaproduktion, medan den i övrigt varierar beroende på produktionens inriktning. År 1987 motsvarade elkostnaderna 10 % av saluvärdet och 25 % av förädlingsvärdet. För massaindustrin var dessa andelar 7 % resp. 20 %.
3.1.3 Den kemiska basindustrin
Till den kemiska basindustrin räknas industrin för tillverkning av oorganiska och organiska kemikalier, industrigaser samt basplaster och halvfabrikat. Branschens energianvändning motsvarade år 1987 ca 7 %
av industrins totala energianvändning. Figur 3.3 visar energikonsumtionens sammansättning med avseende på energibärare. Nästan tre fjärdedelar av energin var elkraft (72 %), medan olja, gas och övriga bränslen svarade för mindre andelar (14 %, 8 % resp. 5 %). Merparten av den gas som användes var naturgas.
Figur 3.3 Förbrukning av energi i den kemiska basindustrin Total energi-
förbrukning 25 649 TJ
Kol, koks Drivmedel
Övriga bränslen
Elkraft
Källa: Statistiska centralbyrån
Tabell 3.5, nedan, ger data för delbranscherna inom den kemiska basindustrin.
De företag som tillverkar industrigaser är mest energikrävande. Drygt 90 % av den energi de förbrukade utgjordes av elkraft. Energikostnaderna uppgick till 17 % av saluvärdet eller 23 % av förädlingsvärdet. Denna delbransch svarar för 8 % av den kemiska basindustrins totala energiförbrukning.
Tabell 3.5 Produktion och energiförbrukning inom den kemiska
Salu— Förädl. Energi— Energi- Bransch värde värde kostnad förbrukning Milj.kr. Hi1j.kr. Hilj.kr. TJ %
Industri för oorganiska kemikalier 3 934 2 343 505 12 434 48,5 Industri för organiska kemikalier 5 416 2 341 245 3 011 11,7 Industri för oxygen
o andra industrigaser 675 500 115 2 039 8,0 Ind f gödsel-, ogräs—
insektsbekämpn.mede1 1 188 525 73 1 438 5,6 Konstfiber— och
plastindustri 10 074 4 113 386 6 726 26,2 Kemisk basindustri 21 287 9 823 1 324 25 649 100,0
På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för den kemiska basindustrin.
Källa: Statistiska centralbyrån
Industrin för oorganiska kemikalier är också mycket energikrävande med energikostnader om 13 % av salu— värdet eller 22 % av förädlingsvärdet. Delbranschen svarade för nästan hälften av energiförbrukningen i hela den kemiska basindustrin. övriga delbranschers energiintensitet är betydligt lägre.
3.1.4 Jord- och stenvaruindustrin
Energiförbrukningen i jord— och stenvaruindustrin motsvarar omkring 7 % av industrins totala förbruk- ning. Tabell 3.6 ger information om branschens produktion och energianvändning.
45 Tabell 3.6 Produktion och energiförbrukning inom
jord— och stenvaruindustrin
Salu— Förädl. Energi— Energi— Bransch värde värde kostnad förbrukning Hilj.kr. Milj.kr. Hilj.kr. TJ Z
Porslins— och
lergodsindustri 964 669 45 789 3,1 Glas- och glasvaruindustri 2 462 1 479 178 3 960 15,4 Tegel-, cement— och mineralvaruindustri 9 314 5 341 661 20 959 81,5
Jord— och stenvaruindustri 12 740 7 488 883 25 708 100,0
På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för jord— och stenvaruindustrin.
x
Källa: Statistiska centralbyrån
Branschen domineras av tegel-, cement— och mineral— varuindustrin som svarar för drygt 73 % av branschens saluvärde och drygt 80 % av dess energiförbrukning. Till denna delbransch förs bl. a. tegelindustrin, cement— och kalkindustrin, mineral— och glasulls— industrin samt industrin för övriga mineraliska varor, vilka alla är energikrävande enligt något av kriterierna. De svarade år 1987 tillsammans för hälften av delbranschens saluvärde eller för ca 37 % av saluvärdet i hela jord— och stenvaruindustrin.
Den mest energikrävande delen av jord— och sten- varuindustrin är cement— och kalktillverkningen som använder nästan hälften av all energi som förbrukas i jord— och stenvaruindustrin. I delbranschen finns endast ett cementtillverkande företag (Cementa) samt ett antal mindre kalkproducenter. Energikostnaderna
uppgick år 1987 till 17 % av saluvärdet och 25 % av förädlingsvärdet.
Porslins— och lergodsindustrins andel av branschens produktionsvärde var ca 7,5 % och glas— och glas— varuindustrins andel ca 19 %. Endast den senare delbranschen var energikrävande (enligt något av de kriterier som använts), med energikostnader mot— svarande 7 % av saluvärdet eller 12 % av föräd—
lingsvärdet.
Jord— och stenvaruindustrins konsumtion av olika energibärare illustreras i figur 3.4. För den stora användningen av kol (42,5 % branschens energi— konsumtion) svarar cement— och kalkindustrin samt mineral- och glasullsindustrin som använde 84 % resp. 16 % av de drygt 400 000 ton som förbrukades år 1987.
Figur 3.4 Förbrukning av energi i jord— och stenvaruindustrin
Total energi- förbrukning 25 708 TJ
Elkraft
Övriga bränslen
Gas Kol, koks
Olja
Drivmedel
Källa: Statistiska centralbyrån
47 3.1.5 Järn-, stål— och ferrolegeringsverk
Omkring 19 % av all energi som användes i industrin förbrukades i järn—, stål— och ferrolegeringsverk. Järn— och stålverken dominerar branschen och svarade för 94 % av dess samlade saluvärde och för 90 % av energiförbrukningen. Fördelningen av branschens produktion mellan delbranscher framgår av tabell 3.7.
Tabell 3.7 Produktion och energiförbrukning i järn—, stål— och ferrolegeringsverk
Salu— Förädl. Energi— Energi— Bransch värde värde kostnad förbrukning Milj.kr. Hilj.kr. Hilj.kr. TJ %
Järn— och stålverk 26 687 9 943 2 342 63 706 89,8 Ferrolegeringsverk 537 120 208 5 575 7,9 (1988: 1 160 561 288 8 313 11,3) (1989: 1 335 684 294 8 090 11,0) Järn— och stålgjuterier 1 297 735 111 1 678 2,4 Järn—, stål— och ferrolegeringsvek 28 522 10 798 2 661 70 960 100,0
På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för järn—, stål— och ferrolegeringsverken.
Källa: Statistiska centralbyrån och enskilda företag.
Hälften av de använda energivarorna utgjordes av kol och koks (ca 1,3 megaton, motsvarande ca 35 PJ) och en fjärdedel var elkraft (ca 960 MWh eller 17,7 PJ). Energianvändningen var fördelad på energibärare enligt figur 3.5.
Ferrolegeringsverken är den delbransch som, relativt saluvärdet, har den högsta energikostnadsandelen. Man använder där nästan enbart kol och elkraft — ungefär hälften av vardera mätt enligt energiinnehållet.
Pigg: 3.5 Förbrukning av energi i järn—, stål— och ferrolegeringsverk
Total energi- förbrukning 70 960 TJ
Elkraft
Övriga bränslen Kol, koks
Vf//
Ga
Olja Drivmedel
Källa: Statistiska centralbyrån
År 1987 var ett omställningsår för ferrolegerings— industrin. Under året avvecklades produktionen i Trollhättan, i Malmö startades ett nytt ferrolege— ringsverk och i Vänersborg övergick ferrolegerings— verket från schweiziska till svenska ägare. Industri- statistikens uppgifter för år 1987 skiljer sig därför markant från andra år, genom låga produktionstal och relativt produktionsuppgifterna höga kostnader.
Tabell 3.5 visar därför även uppgifter för år 1988 och år 1989 (prognos i september 1989) som inhämtats direkt från företagen. För de senare åren utgör energikostnaderna 25 % resp. 22 % av saluvärdet och
51 % resp. 43 % av förädlingsvärdet. Motsvarande andelar var betydligt högre under det exceptionella året 1987.
I järn- och stålverken motsvarade energikostnaderna 9 % av saluvärdet och 24 % av förädlingsvärdet. Drygt
halva energimängden tillförs i form av kol eller koks, drygt 20 % i form av elkraft och ca 17 % i form av olja. Kol och koks är viktigast i de malmbaserade stålverken, medan el och olja är de dominerande energibärarna i de skrotbaserade stålverken.
Energikonsumtionen i järn- och stålgjuterierna ut— gjorde drygt 2 % av branschens totala förbrukning. Två tredjedelar av denna andel var elkraft.
3.1.6 Ickejärnmetallindustri
I denna bransch (SNI 37201—3) var elkostnaderna ca 5 % av saluvärdet och ca 17 % av förädlingsvärdet år 1987. branschen kan delas upp i tre delbranscher. Den malm— baserade primärmetallindustrin består av två anlägg— ningar: en anläggning för framställning av aluminium (GA-Metall i Sundsvall) och en för framställning av koppar och bly, m. m. (Boliden Metall i Skellefteå). I omsmältverken produceras bly, aluminium och koppar— legeringar ur skrot. slutligen produceras halvfabri— kat, t. ex. plåtar och rör, vid valsverk och dragerier för ickejärnmetall.
Primärmetallindustrin svarar för omkring tre fjärde- delar av den totala energiförbrukningen i branschen. Den är den mest energikrävande delen av hela bransch- en. Energikostnaderna motsvarade ca 9 % av saluvärdet och ca 28 % av förädlingsvärdet. större delen av energin tillfördes i form av elkraft (ca 70 %). Omsmältverken utnyttjade omkring 9 % av den energi som förbrukades i branschen. Ca 40 % utgjordes av elkraft och ca 20 % av olja. vid halvfabrikatstillverkningen förbrukades 15 % av branschens totala energianvändå ning, ca 60% i form av el och ca 22 % i form av gas (merparten gasol).
Figur 3.6 illustrerar energikonsumtionens fördelning på energibärare i hela branschen.
Fi r 3.6 Energiförbrukning i ickejärnmetall— industrin
Total energi- förbrukning 11 097 TJ
Kol, koks
Drivmedel
Olja Elkraft Gas Källa: Statistiska centralbyrån 3.1.7 Annan energikrävande industriproduktion
Som tidigare beskrivits finns ytterligare ett stort antal energikrävande arbetsställen utanför de branscher som behandlats ovan. Dessa arbetsställen återfinns i branscher som domineras av mindre energikrävande arbetsställen. Tabell 3.8 redovisar antalet sysselsatta vid energikrävande arbetsställen i dessa branscher, sammantaget ca 18 000 personer.
Tabell 3.8 Sysselsättning vid energikrävande arbetsställen
i ener ikrävande branscher Antal Antal
SNI—kod/Bransch/delbransch arbets- syssel— ställen satta 311 Livsmedelsindustri 3 24 4 3117 Bageriindustri 15 217 3118 Sockerindustri 8 1761 312 Övrig livsmedelsindustri 7 163 3122 Fodermedelsindustri 6 118 313 Dryckesvaruindustri 7 161 321 Textilindustri 20 1496 3211 Garn— och vävnadsindustri, textilberedningsverk 18 1197 322 Beklädnadsindustri utom skoindustri 7 221 33 Trävaruindustri 42 1936 3311 Trämaterial— och byggnads— snickeriindustri 35 1848 342 Grafisk industri, förlag 4 107 352 Annan kemisk industri 4 301 354 Smörjmedels-, asfalt- och kolproduktsindustri 9 370 355 Gummivaruindustri 9 215 356 Plastvaruindustri 7 326 37204 Gjuterier för ickejärnmetall 8 459 381 Metallvaruindustri 85 2999 38193 Spik-, skruv- och bultindustri 3 953 38199 Annan metallvaruindustri 69 1423 382 Maskinindustri 37 2056 3829 Ovrig maskinindustri, maskin— reparationsverkstäder 26 1708 383 Elektroindustri 14 1927 3832 Teleproduktindustri 4 1132 3839 Ovrig elektroindustri, el— reparationsverkstäder 8 425 384 Transportmedelsindustri 26 1904 3843 Bil— och bilmotorindustri 6 694 övriga ej energikrävande branscher 6 675
Ej energikrävande branscher, totalt 326 17800
De energikrävande arbetsställena är fördelade över hela industrin. 2 000-3'000 personer arbetade i vardera livsmedels—, trävaru—, metallvaru—, maskin—, elektro- och transportmedelsindustrierna.
Vid en branschfördelning på SNI:s fyrsiffernivå framstår ytterligare två delbranscher som energi- intensiva. Det gäller sockerindustrin (SNI 3118) och mattindustrin (SNI 3214, en delbransch inom textil— industrin). De två delbranschernas andel av industrins samlade förädlingsvärde var 0,25 % år 1987. Socker- industrin sysselsatte 1 761 personer och mattindustrin 506 personer.
Sockerindustrins energikostnader uppgick till ca 8 % av saluvärdet eller 30 % av förädlingsvärdet. Olja och naturgas är de viktigaste energikällorna. De svarar för 37 % resp. 32 % av sockerindustrins totala energi— användningen. I mattindustrin motsvarade energikost— naderna 8 % av saluvärdet eller 20 % av förädlings— värdet. Den större delen av energin inköptes i form av olja och el.
För ytterligare några delbranscher är energikostnadens andel av saluvärdet eller förädlingsvärdet betydligt högre än genomsnittet för hela industrin. Så är fallet för mejeriindustrin, olje— och fettindustrin samt fodermedelsindustrin för vilka elkostnadsandelen överstiger 8 % av förädlingsvärdet. I fodermedels- industrin utgjorde elkostnaderna 13,9 % av förädlings— värdet.
3.2 Den energikrävande industrins lokalisering
Den energikrävande industriproduktionen är av stor betydelse för industrisysselsättningen i vissa av
landets län och kommuner. I detta avsnitt redovisas de geografiska områden i vilka den, enligt 1987 års industristatistik, var av relativt sett störst betydelse.
Tabell 3.9 ger en länsvis redovisning av befolknings— och sysselsättningsdata. Där visas att den energi- krävande industrins geografiska spridning skiljer sig från hela industrins fördelning i landet. Industri— sysselsättningen är av störst betydelse i de södra östkustlänen, från Kristianstads län och upp till Gävleborgs län (utom stockholms län), och i'de södra inlandslänen från Älvsborgs län upp till Kopparbergs län. I västkustlänen och i Norrlandslänen (utom Gävleborgs län) samt i Stockholms län utgör de indu— strisysselsatta en mindre andel av befolkningen i åldrarna 18—64 år. I Gotlands, Jämtlands och stock— holms län är den andel av befolkningen i åldersgruppen 18-64 år som arbetar i industrin mycket låg (7—8 %).
Av dem som arbetar i energikrävande produktion återfinns — oavsett vilket kriterium för energi- krävande produktion som används - en stor andel (ca 60 %) i Norrland och i Bergslagslänen (Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län). Var fjärde industrisysselsatt arbetar där vid ett energikrävande arbetsställe. Den energikrävande produktionen är av stor betydelse också i Södermanlands och Hallands län där omkring 15 % av de industrisysselsatta arbetar vid energikrävande arbetsställen. På Gotland arbetade mer än var femte industrianställd i energikrävande produktion, men industrin svarar där för en relativt liten andel av sysselsättningen.
Tabell 3.9.
Lön
Stockholms län Uppsala län södern nlands län östergötland: län Jönköpings lh
Kronobergs 1" Kalmar län
Gotlands län blekinge län Kristianstads
Malmöhus Hallands n Göteborgs o Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län
Värmlands län örebro län Västmanlands län
Kopparbergs Gävleborgs län
Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län
HELA RIKET
Befolk—
ning 18—64 år
1018446 157986 149341 235911 176300
101993 137536 33077 87831 163432 459856 144222 449766 254599 157880 165258 158043 155402 164538 170572 154321
77245 147412 161543
5082510
selsattn i hela industrin och i ener
Industri—
sysselsatta Andel av belolkn.
Antal 18-24 år 79130 7,8 16394 10,4 27168 18,2 45965 19,5 43468 24,7
21470 21,1 28691 20,9 2762 8,4 18985 21,6 27684 16,9 62165 13,5 19290 13,4 62938 14,0 52933 20,8 32604 20,7 28544 17,3 30073 19,0 32214 20,7 27697 16,8 30488 17,9 22308 14,5
5531 7,2 18365 12,5 16678 10,3
753545 14,8
Antal syssel- satta
3175 1410 3904 3412 2066 2125 1258
687 1093 1171
4517 3261 2569 5649 1035 7490 6228 4779 7884 7547 7787
559 2001 7478
89085
Sner ikrivande industri reduktion
Ener ikostned >6% av saluvärdet
Sysselsatta som andel av länets
industri- syssel- sättning
CO.CC 'D'F' "4
_
O'OQN __ M..!"— N H H
_
MMHFN hw—CM
N N N NFQMQ DOI-COQ
befolk- ning 18-64 år
_
("&va OONHH
_ _
HOHNF NeNe-40
_ _ _
GMONF HNONO
inet—incl QMMQV
ohwin nov-qv
o fl
Antal syssel- satta
3211 2279 6643 3535 2149 1817 1388
731 1252 1796
3794 3403 3023 6386 1438 7235 5260 3474 8589 8841 7854
172 4904 7379
96553. Ener ikostnad >14t av törädl.v
sysselsatta som andel av länets
industri- syssel- ttning
_ _
HN
_
"'|an _ "th.
_
|".me 010050 N
_
_| -|
HWQHV WFUNV
:
mln IDF NH
r
befolk—
ning 18-64 år
MCQIDN Ord—HFI
ooNvH HHNHH
lvl—mal QNONO
vaNN Qlehlh
Han mom-e-
91 H
Tabell 3.10 visar de kommuner där den mest energi— krävande industrisysselsättnigen återfinns enligt industristatistiken. För varje kommmun i landet har antalet sysselsatta i energikrävande produktion valts enligt det kriterium som ger det högsta antalet sysselsatta. De sysselsatta i energikrävande industri— produktion uppgick enligt dessa beräkningar till ca 107 000 personer. De utgjorde 14,2 % av alla industri—
sysselsatta och 2,1 % av befolkningen i åldrarna 18-64 år.
I 72 av landets 284 kommuner överstiger antalet sysselsatta i den energikrävande industrin antingen 28,4 % av antalet industrisysselsatta i kommunen eller 4,2 % av kommunens invånare i åldersgruppen 18—64 år (dvs. andelarna är minst dubbelt så stora som för hela landet).
I de 72 kommunerna i tabellen återfinns ca 70 % av dem som arbetade vid energikrävande arbetsställen. Till följd av urvalsmetoden är kommunernas beroende av energikrävande industriproduktion av olika slag. Tabellens kommuner kan delas in i tre grupper.
I den större gruppen, innehållande omkring hälften av kommunerna, utgör de sysselsatta i energikrävande produktion en stor andel av såväl antalet industri— sysselsatta som befolkningen i åldrarna 18-64 år. Dessa kommuner är ofta 5. k. bruksorter där näringslivet domineras av ett eller ett par före— tag.
Tabell 3.10 Kommuner där antalet sysselsatta vid energikrävande arbetsställen år 1987 översteg 28,4 2 av antalet industri- sysselsatta eller 4,22 av befolkningen i åldrarna 18—64 år
Kommun Län Sysselsatta i ener ikrävande industri Angel 225 av Antal industri— befol . syssels. 18-64 år
Norrtälje Stockholms 1574 58,9 6,3 Håbo Uppsala 122 40,7 1,3 Älvkarleby - " — 916 82,6 17,4 Tierp — " — 900 45,6 8,2 Oxelösund Södermanlands 2197 93,9 26,2 Flen - " — 517 21,7 5,2 Katrineholm - " — 960 23,9 5,2 Eskilstuna — " — 2864 26,3 5,3 Kinda Östergötlands 307 43,4 5,6 Boxholm — " - 492 56,7 15,6 Lessebo Kronobergs 872 59,6 17,8 Markaryd — " — 436 21,6 7,0 Mörbylånga Kalmar 309 61,9 4,3 Borgholm — " - 90 48,4 1,5 Ronneby Blekinge 712 20,8 4,2 Klippan Kristianstads 505 27,7 5,4 Svalöv Malmöhus 127 39,2 1,8 Burlöv — " - 532 20,2 5,8 Bjuv — " — 1398 37,6 16,7 Hylte Hallands 993 48,9 16,3 Stenungsund Göteborgs o Bohus 970 32,3 8,7 Munkedal - " - 483, 64,7 7,8 Ale Älvsborgs 956 34,4 6,7 Tranemo — " - 528 18,3 7,5 Bengtsfors — " — 651 23,9 10,0 Mellerud - " - 495 64,5 8,5 Lilla Edet - " — 878 87,0 12,1 Vänersborg — " - 1103 40,6 5,1 Gullspång Skaraborgs 278 29,8 7,9 Storfors Värmlands 201 53,7 6,8 Hammarö — " - 1460 92,5 18,1 Grums — " — 1413 82,7 23,5 Hagfors - " — 1677 75,3 17,5 Säffle __ " - 755 37,2 7,2 Laxå Orebro 339 17,0 7,3 Hällefors - " - 1315 88,0 23,9 Ljusnarsberg - " — 402 76,0 11,4 Askersund — " — 1067 80,5 16,6 Karlskoga — " - 1549 19,5 7,6 Lindesberg — " - 1365 40,7 9
. nål
Tabell 3.10 (forts.)
Kommun Län Sysselsatta i energikrävande industri Andel % av Antal industri- befolkn. syssels. 18—64 år Skinnskat teberg Väs tmanlands 429 88 , 5 14 , 2 Surahammar — " - 753 45,5 11,1 Hallstahammar — " - 1049 37,4 10,1 Fagersta — " — 691 27,2 8,4 Köping — " — 838 18,0 5,2 Smedjebacken Kopparbergs 1104 69 , 8 14 , 3 Borlänge — " - 4702 70,4 16,7 Avesta — " - 1206 45,4 8,4 Ludvika — " - 778 17,9 4,6 Hofors Gävleborgs 2259 82,2 30,6 Nordanstig — " - 452 55,9 7,1 Gävle — " — 2604 35,1 4,8 Söderhamn — " — 1055 32,9 6,0 Hudiksvall — " - 2086 50,4 9,5 Ånge Väs ternorrlands 455 41 , 0 6 , 3 Timrå — " -— 968 79,5 8,7 Härnösand " — 545 35,7 3,4 Sundsvall — " — 2579 34,6 4,5 örnsköldsvik — " — 2773 34,8 8,0 Härjedalen Jämtlands 131 34,2 1,9 Storuman Västerbottens 85 30,5 1,8 Vännäs — " — 72 28,8 1,5 Vilhelmina — " - 218 50,8 4,5 Lycksele — " — 374 40,4 4,6 Skellefteå — " — 2856 33,8 6,5 Arjeplog Norrbottens 380 87,0 17,0 Kalix — " - 1037 59,5 9,2 Övertorneå — " - 46 30,3 1,3 Gällivare — " — 1502 81,1 10,2 Luleå — " — 1984 36,8 4,5 Piteå — " — 1599 55,6 6,8 Kiruna " - 1989 77,2 11,4 SUMMA 74307 41,7 7,9
___—___.—
I en andra grupp av kommuner arbetar en mindre andel av de industrisysselsatta vid energikrävande arbetsställen, men de utgör ändå en relativt hög andel av befolkningen i åldrarna 18-64 år. I denna grupp finns många kommuner till vilka de energikrävande delarna av verkstadsindustrin koncentrerats, och i vilka verkstadsindustrin — inklusive även mindre energikrävande produktion — sysselsätter en stor andel av befolkningen.
I ett mindre antal av tabellens kommuner utgör det totala antalet industrisysselsatta en liten andel av invånarna i åldersgruppen 18—64 år. Den energikrävande industriproduktionen svarar i dessa kommuner för en ' stor del av industriproduktionen men andra näringar
som jord- och skogsbruk är av större betydelse för
sysselsättningen. 3.3 Energibeskattningens omfattning
I Sverige har energi beskattats sedan år 1951. Detta år infördes skatt på elenergi; annan energi skatte- belades år 1957. När skatterna introducerades var syftet i första hand att finansiera vissa statliga utgifter, exempelvis den förestående kärnkraftutbygg— naden. Med tiden har energiskatten allt mer fått karaktären av en generell skatt. Dess roll som energipolitiskt styrmedel har dock, sedan oljepris- höjningarna åren 1973—74, tillmätts en ökad betydelse.
Energiskattesatserna förblev oförändrade hela 1960—talet, men under 1970-talet genomfördes betydande skatteskärpningar samtidigt som priserna steg på importerade energivaror. skatter och avgifter på olja höjdes under 1970—talet med ca 150 %, mätt i fasta priser (med producentprisindex som deflator). En
särskild beredskapsavgift - senare kallad särskild skatt — infördes år 1974 och den allmänna energiskatten höjdes för första gången år 1975. Samma år lades skatten på elkraft om från värdeskatt till punktskatt, vilket innebar en skatteskärpning för industrin.
skattesatserna för allmän och särskild energiskatt på elkraft och vissa bränslen under perioden år 1975 t. o. m. första halvåret 1989 framgår av tabell 3.11.
Tabell 3.11 Energiskattesatser för el och vissa bränslen 1975 — 1989
___—x_—
Datum för Elkraft Eldningsolja Stenkol Natur— ändring industri Energi- Särskild Energi- Särskild gas skatt skatt skatt skatt kr/
öre/kWh kr/m3 kr/m3 kr/ton kr/ton lOOOm3
_______________________________________________________________________
1975-07—01 2,0 40 5 12') —') — 1977—01-01 7 1978-01—01 18 1978-07-01 22 1979-12-18 80 27
1980—01-01 3,0 1980-10—01 130 42 1981-01—01 66 1981—07—01 207 89 1982—04—01 253 118 1982—07-01 291 80 1983-01-01 291 93 1983-04—01 108
1983—11—01 411 1984-01-01 118 97 10
1984—12-01 5,0 1985-01—01 140 308 1987-01-01 610 305 1987—07-01 660 1988-07—01 860 400 1989-07—01 7,0 960 450 350
____________________________________________________________ ') Sedan 1971—07-01.
De höjningar av den allmänna energiskatten som redo— visas motsvarar höjningar i fasta priser om ungefär 760 % för olja, 1 250 % för kol och 25 % för el. Höj- ningarna av skattesatserna för kol och olja har skett i en sådan takt att de aldrig hunnit sjunka nämnvärt, mätt i fast penningvärde. Skattesatsen för elkraft har däremot periodvis minskat betydligt. Före skattehöj- ningen den 1 juli 1989 låg skattesatsen för elkraft ca 10 % under 1975 års skattesats vid en jämförelse i fasta priser. Energiskatt på naturgas infördes i januari 1985. Skattesatsen var sedan oförändrad till den 1 juli 1989, varför den under denna period
successivt minskade i fast penningvärde.
Figur 3.7 visar inkomsterna av energiskatt på bränslen och elkraft under budgetåren 1979/80—1988/89 uttryckta i 1988/89 års penningvärde. Det totala energiskatte- intaget har ökat under perioden, men det framgår också att medan inkomsterna från bränsleskatten fortlöpande har ökat, så steg inkomsterna från elskatten endast under åren 1984/85 och 1985/86. De två senaste budget- åren minskade deSSa inkomster.
riggr 3.7 Budgetårsvisa inkomster av energiskatt på elkraft och bränslen 1979/80 - 1988/89 (i 1988/89 års penningvärde)
llllllllllllllllullllv Skatt på bräns'en
Skatt på e|kraft
16
12
kronor
Mluarder
79/80 82/83 85/86 88/89
Ir", Sl' _| I :
! i 2
3.4 skattenedsättningens utveckling och omfattning
Som nämnts i avsnitt 2.7.2 kan nedsättningen av energiskatt vid industriell tillverkning enligt NEL medges antingen branschvis av RSV eller för enskilda företag efter särskild prövning av regeringen. Endast den senare möjligheten har utnyttjats. Sedan NBL började tillämpas år 1975 har antalet företag som beviljats nedsättning, liksom värdet av dessa nedsättningar, varierat. Dessa variationer beror framför allt på två faktorer; dels har energi— skattesatserna ändrats vid flera tillfällen (se tabell 3.10 ovan), dels har den andel av saluvärdet utöver vilken regeringen beviljat skattebefrielse ändrats vid ett par tillfällen.
Den nämnda gränsen för nedsättning har successivt höjts efter år 1975. Regeringen medgav nedsättning till 1 % av försäljningsvärdet för tiden fr. o. m.
1 juli 1975 t. o. m. år 1976. Perioden 1977—1983/84 var nedsättningsgränsen 1,3 %; för företag som förädlar skogsprodukter höjdes den dock till 1,6 % år 1982. Den generell nedsättningsgränsen höjdes till 1,5 % år 1984, och till den nuvarande nivån 1,7 % år 1987.
Tabell 3.12 är en sammanställning av de skatte- nedsättningar som beviljats under det senaste årtiondet. Uppgifterna i tabellen visar de nedsättningar som beräknats av regeringen vid beslutstillfällena. De kan skilja sig något från de slutliga avräkningarna, som dock inte är tillgängliga för redovisning. Fr. o. m. är 1980 medgavs preliminär nedsättning för två år i taget. Uppgifterna för åren 1980, 1982, 1984 och 1986 är därför ungefärligen tillämpliga för det efterföljande året.
Tabell 3.12 Nedsättning av allmän energiskatt 1978-1986. Antal företag och beviljad
nedsättning
1978 1979 1980 1982 1984 1986
An- Hilj An— milj An— Milj An- Hilj An- Milj An— Hilj Bransch tal kr tal kr tal kr tal kr tal kr tal kr Papper, massa, m.m. 48 123,2 43 79,6 47 234,1 48 295,9 43 176,1 50 396,6 Jarn, stål, gruvor 25 43,8 15 36,3 23 120,3 22 139,8 22 74,7 32 117,1 Glas 2 0,3 2 0,1 4 4,7 7 17,6 7 16,0 11 16,8 GES 2 1,6 3 1,8 3 3,8 3 3,9 3 4,1 3 11,9 Cemanå$ kalk, m.m. 7 8,6 8 8,9 7 26,4 8 34,7 22 41,5 20 55,5 Tegel 18 0,6 14 0,4 17 3,3 17 8,8 - — feder 11 0,3 8 0,2 8 0,3 5 5,3 5 0,3 7 0,8 Ovriga 10 7,0 8 8,8 14 26,5 13 43,0 17 20,4 23 98,0 SUMMA 122 185,4 101 136,2 123 419,5 123 550,0 119 333,1 146 696,5 Summa nedsättning i 1989 års priserz) 429,6 287,3 7ao,4 329,8 416,6 aos,7
1) Uppgifterna för 1984 och 1986 ingår i branschen cement, kalk, m.m.
2) Deflaterad med hjälp av producentprisindex till prisnivån i januari 1989.
Det totala nedsättningsbeloppet ökade några år markant till följd av skattehöjningar — exempelvis mellan åren 1979 och 1980 och mellan åren 1984 och 1986. Vid andra tillfällen motverkades skattehöjningarnas effekter på nedsättningsbeloppet av höjda gränser för nedsättning. Det är förklaringen till att nedsättningsbeloppet är lägre år 1984 än år 1982. Gruppen "övriga" i tabellen, för vilka nedsättningen ökade markant år 1986, inkluderar bl. a. ickejärnmetallindustrin och industrin för tillverkning av grafitelektroder.
För år 1988 har 115 företag beviljats nedsättning av energiskatt. Värdet av nedsättningen var 720 milj. kr.
Möjligheterna att erhålla skattenedsättning skall inte vara beroende av produktionens organisation eller ägandestruktur. Ett företag kan därför söka nedsätt— ning för någon eller för några av de produkter före—
taget tillverkar. Företagets totala energikostnader och saluvärde måste i sådana fall fördelas på de aktuella produkterna. Riksskatteverket har att kontrollera uppgifternas riktighet.
Ansökan om nedsättning för viss del av företagets verksamhet kan i många fall ge nedsättning av energiskatt när sådan inte skulle medges för före— tagets hela verksamhet. Det förutsätter dock ett mer omfattande arbete av det ansökande företaget. Industrins förmåga att tillgodogöra sig dispens— möjligheterna torde ha ökat med åren, vilket är ytterligare en faktor som inverkat på nedsättningarnas förändring över tiden.
3.5 Energiförbrukningen i växthus m. m.
Enligt statistiska centralbyråns senaste trädgårdsräkning fanns 1 609 företag med ca 333 ha växthusareal år 1987. Omkring 90 % (304 ha) var uppvärmd växthusyta.
Exakta uppgifter om värdet av växthusnäringens produktion saknas. Sveriges lantbruksuniversitet uppskattade det totala produktionsvärdet år 1987 till ca 1 753 milj. kr. (Christensson, Persson: Trädgårds— odlingen i Sverige 1981-1987. Alnarp 1989.).
växthusnäringen, liksom de uppvärmda växthusanlägg- ningarna, är koncentrerad till södra Sverige. Figur 3.8 visar den uppvärmda växthusarealens geografiska spridning.
I tabell 3.13 visas den uppvärmda växthusarealen och energiförbrukningen för växthusproduktion åren 1981, 1984 och 1987. Förbrukningen av samtliga energivaror utom tung eldningsolja har ökat mellan åren 1981 och
1987. En överslagsberäkning grundad på energivarornas uppskattade energiinnehåll ger vid handen att energiförbrukningen per uppvärmd växthusyta var ca 15 % högre år 1987 än år 1981. Samtidigt har avkastningen per ytenhet ökat för de flesta växtslag som odlas i växthus.
Mellan de senaste räkningarna har användningen av ved, kol och koks samt fjärrvärme fördubblats och elförbrukningen har närmast tredubblats. Mellan åren 1984 och 1987 har också tillkommit en betydande användning av gas, främst i Malmöhus län.
Tabell 3.13 Uppvärmd växthusareal och energiför-
brukning för växthusproduktion 1981, 1984 och 1987
1987 Energibärare 1981 1985 1987 Andel, Z') Uppvärmd växthusareal (ha) 329 293 304 - El (GWh) 66,7 65,3 160,5 10,1 Fjärrvärme (GWh) 14,8 25,2 54,6 3,5 Kol, koks (kton) 6,7 42,1 70,7 33,8 Eldningsolja 1 (1000 m3) 42,5 31,0 42,9 26,8 Eldningsolja 2—5 (1000 m3) 85,2 40,9 27,4 18,7 Gas (MVh) — — 35,3 2,2 Bark, flis, spån (1000 m3) 37,8 59,5 61,8 3,0 Ved (1000 m3) 7,1 8,4 19,4 1,2 Övriga bränslen (1000 m3) — — 3,1 0,7
*) Beräkning på basis av uppskattat energiinnehåll.
Källa: Statistiska centralbyrån
Värdet av nedsättningen av energiskatt vid yrkesmässig växthusodling uppgick som nämnts i avsnitt 2.7.1 till ca 90 milj. kr. år 1987 och ca 87 milj. kr. år 1988.
4 AKTUELLA SKATTB- OCH AVGIFTSFÖRSLAG 4.1 Kommittén för indirekta skatter
I betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m.m. presenterar kommittén för indirekta skatter (KIS) förslag till ändringar av den indirekta beskattningens utformning samt omfattning. I detta avsnitt samman— fattas de förslag som gäller beskattningen av energi.
I direktiven för KIS arbete beträffande energibeskatt— ningen underströks följande punkter:
- möjligheterna att inordna energiområdet under mer- värdeskatten skall prövas,
- energibeskattningens funktion som energipolitiskt styrmedel skall behållas,
- en beskattningsreform bör inte leda till intäkts- bortfall,
- förutsättningarna för att begränsa eller helt slopa möjligheterna till nedsättning av energiskatt som viss energiintensiv industri idag åtnjuter skall bedömas.
Vad gäller den första punkten fann kommittén att övervägande skäl talar för att energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemet. Man föreslår därför att energiområdet skall beläggas med en mervärdeskattesats om 23,46 %. Detta medför även en anpassning till EG där energiområdet föreslås ingå i basen för mervärde— skatten.
Mervärdeskatt på energi innebär att industrin — som är mervärdeskattskyldig — kan lyfta av skatten på energi— varorna såväl som på andra insatsvaror, medan t. ex. hushållen — som inte är mervärdeskattskyldiga — får betala skatten utan möjlighet till avlyftning.
Eftersom mervärdeskatt med en enhetlig skattesats inte kan fungera som styrmedel har kommittén också under— sökt om punktskatter i kombination med den generella
* mervärdeskatten kan användas för att åstadkomma en önskvärd styrning av konsumtionen ur energi— och miljöpolitisk synpunkt. Man föreslår därför, efter att ha prövat ett antal alternativa utformningar av energibeskattningen, bl. a. att
- nuvarande punktskatter på energi behålls men att
skattesatserna sänks med 30 % utom på bensin och kol.
- de särskilda skatterna på elkraft som produceras i vattenkraftverk och kärnkraftverk kvarstår i nuvarande form.
- den särskilda skatten på oljeprodukter, kol och bensin slopas och ersätts med allmän energiskatt respektive bensinskatt.
— skatten på gasol för annat ändamål än drift av motorfordon höjs, räknat efter energiinnehållet, till samma nivå som skatten på naturgas.
- avdragsbestämmelserna för kraftvärme, kondenskraft och industriellt mottryck ändras.
- RSV:s möjlighet att medge nedsättning av allmän energiskatt enligt lagen om nedsättning av allmän energiskatt slopas.
- fordonsskatten och registerhållningsavgiften slopas för bensin— och gasoldrivna fordon, samt för lätta och tunga släpvagnar som dras av sådana fordon. Intäktsbortfallet kompenseras med en höjning av skatten på bensin.
- den allmänna energiskatten på el föreslås bli odifferentierad med skattesatsen 4,2 öre/kWh.
Den förändring som föreslås beträffande avdragsbe— stämmelserna vid kondenskraftproduktion innebär att produktionen i kondenskraftverk skall beskattas på samma sätt som produktionen i kraftvärmeverk. Avdrag kommer då endast att medges för den andel av bränSlets energiinnehåll som motsvarar elproduktionen. Härigenom träffar beskattning endast den del av bränslets energiinnehåll som inte nyttiggörs utan kyls bort som spillvärme.
För kraftvärmeproduktion som används i egen indu— striell verksamhet skall det finnas möjlighet att välja mellan vad som gäller i dag för kraftvärme- produktion resp. för industriellt mottryck, dvs. avdrag kan göras antingen på elsidan eller bränsle— sidan.
Vid beskattningen av industriellt mottryck har möjligheten till avdrag berott på vilken teknik som nyttjats. KIS föreslår nu att kravet på viss kraftvärmeteknik tas bort.
Kärnkraftproduktion är visserligen kondensproduktion, men kommittén föreslår inte någon bränsleskatt för kärnbränsle utan förordar att samhällets styrning på detta område också fortsättningsvis sker genom direkta beslut.
Den föreslagna förändringen av avdragsbestämmelserna vid kondenskraftproduktion kommer först i framtiden att i högre grad påverka elpriset. År 1987 producerades 6,6 av totalt 142 TWh i fossileldade kraftverk. Av dessa 6,6 TWh producerades endast 0,6 TWh i kondenskraftverk. På sikt kommer dock denna andel av kraftproduktionen att öka vilket medför att
konsekvenserna av KIS förslag blir av större betydelse. '
Följande uppställning är en sammanfattning av de skattesatser som föreslås av KIS. Det bör observeras att :15 betänkande lades fram före riksdagens beslut om energiskattehöjningen den 1 juli 1989.
skattesats Föreslagen juni 1989 skattesats
El
Industriell verksamhet 5 öre/kWh öre/kWh ovriq förbrukning i vissa "glesbygdskommuner 6,2 öre/kWh Ovrig förbrukning 7,2 öre/kWh
öre/kWh öre/kWh
bb ——
ONNN
& |__| Kol 410 kr/ton kr/ton
FlYtande bränslen
FOthen med tillsats som möjliggör drift av snabb— gående dieselelmotorer 860 kr/m3 600 kr/m3 Matorbrännolja och eldnings—
01ja 978 kr/m3 685 kr/m3 Gaao; som används för
drift av motorfordon 92 öre/1 65 öre/1 annat ändamål än drift av notorfordon 185 kr/ton 260 kr/ton
308 kr/lOOOm3 215 kr/lOOOm3
Naturgas
4.2. Miljöavgiftsutredningen
Miljöavgiftsutredningens (MIAzs) uppdrag (dir. 1988z44) är att analysera förutsättningarna för att utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till utformningen av sådana styrmedel.
Införandet av miljöavgifter är en konsekvens av de miljöpolitiska mål som antagits. Miljöavgifterna är ett medel som valts därför att de bedöms ha fördelar jämfört med andra styrmedel som skulle kunna nyttjas
för att uppnå de uppsatta målen. Syftet med miljö— avgifter är att åstadkomma att miljöskyddsåtgärder
vidtas där de kan ske till lägsta samhällsekonomiska kostnad.
Genom tilläggsdirektiv (dir. 1989z33) fick MIA i uppdrag att senast den 16 oktober 1989 redovisa sina överväganden rörande energi— och trafikområdena. MIA har därutöver, genom regeringsbeslut i juni 1989, fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för införande av skatt på uran som används i kärnkraftverk. Även detta uppdrag skall redovisas till regeringen senast den 16 oktober 1989.
Miljöavgiftsutredningens arbete skall ses mot bakgrund av bl. a. de gällande miljöpolitiska målen. Enligt dessa skall, relativt utsläppsnivån år 1980, utsläppen av svavel minska med 80 % till år 2000 och utsläppen av kväveoxider minska med 30 % till år 1995. Vad gäller koldioxider har riksdagen uttalat att utsläppen inte bör öka över den nuvarande nivån.
I ett första delbetänkande (SOU 1989:21), Sätt värde på miljön! - Miljöavgifter på svavel och klor, före- slog MIA en miljöavgift på utsläpp av svavel från för- bränning av olja om 30 kr. per m3 olja och tiondels viktprocent svavel, vilket motsvarar ca 30 kr. per kg svavel som släpps ut. Vidare föreslogs miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor från massablekerier. Denna avgift påverkar inte energipriserna men får effekter på produktionskostnaderna i en mycket energi- intensiv industribransch. Förslagen har remissbehandlats.
Även miljöavgifter skall beaktas i de beräkningar EL 90 skall göra enligt sina tilläggsdirektiv. Inom energiområdet behandlar MIA miljöavgifter på utsläpp
av svavel, kväveoxider och koldioxid. MIA:s arbete enligt de direktiv som nämns ovan har pågått parallellt med EL 90:s arbete.
MIA:s förslag avseende energi- och trafikområdena återfinns i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik.
5 KONSEKVENSER AV ALTERNATIVA REGLER rön ENERGISKATTENEDSÄTTNING
5.1. Kalkylmetoden
I detta kapitel redovisas och kommenteras beräkningar av hur industrins och växthusnäringens kostnader påverkas vid olika kombinationer av energiskatter, miljöavgifter och nedsättningsregler. Dagens energi- beskattningssystem jämförs med två alternativa system.
Det ena alternativet utgörs av det förslag till energibeskattning som lämnats av KIS (se kapitel 4.1), kompletterat med de energiskattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989.
Det andra alternativet har sammanställts efter kon— takter med miljöavgiftsutredningens sekretariat och innebär miljöavgifter om 30 kr. per kilo utsläppt svavel och 25 öre per kilo utsläppt koldioxid. Av— giften på svavel är utsläppsrelaterad men i kalkylerna beräknas avgiften schablonmässigt på kvantiteten an— vänt bränsle. De nu gällande punktskatterna på bräns— len reduceras med 50 %, medan bensinskatten reduceras med 10 %. Den allmänna energiskatten på elkraft bibe— hålls på nuvarande nivå, men med den enhetliga utform— ning som föreslagits av KIS.
MIA:s kommande förslag om avgift på kväveoxider har inte beaktats med hänsyn till att den inte innebär en pålaga på industrin i dess helhet; däremot kommer den
givetvis att belasta vissa företag medan andra får lättnader.
Inte heller den kloravgift som i april 1989 före— slagits av miljöavgiftsutredningen i dess delbe- tänkande (SOU 1989:21), Sätt värde på miljön! — Miljöavgifter på svavel och klor, har beaktats. Den belastar massablekerierna och har av branschen uppgetts innebära en merkostnad om för närvarande 600-700 milj. kr.
De två alternativa systemen med energiskatter och miljöavgifter benämns i fortsättningen KIS—alter— nativet resp. MIA—alternativet. Alternativens skatte- satser och avgifter visas i tabell 5.1, där också dagens energiskattesatser finns med som jämförelse (referensalternativet).
Kalkylerna har utförts av det energistatistiska kansliet vid SCB och redovisas i rapporten Energi- skattebelastningen på industrin (bilaga 2). Som underlag för beräkningarna ligger 1987 års industri— statistik och de preliminära beslut om nedsättning av energiskatt för år 1987 som fattats av regeringen.
För att skapa ett för ändamålet relevant beräknings- underlag har en omfattande bearbetning gjorts av det statistiska grundmaterialet. Detta grundmaterial be- skriver situationen under år 1987. För att så långt som möjligt kunna jämföra de olika beskattnings- och nedsättningsalternativen med dagens situation har de skattesatser som trädde i kraft den 1 juli 1989 applicerats på 1987 års energianvändnings— och produk- tionsdata för industrin. Effekterna av KIS— och MIA— —alternativen har beräknats på samma sätt. Därefter har olika alternativ för skattenedsättning förts in i kalkylerna. De skiljer sig beträffande dels de skatter
och avgifter som får räknas in i underlaget för ned— sättning, dels storleken på den andel av produktions— värdet som utgör maximal beskattning.
Tabell 5.1 Skattesatser och miljöavgifter i
referensalternativet och i KIS— och MIA—alternativen
Alternativ Referens KIS— MIA punkt- punkt- punkt- co,- S— Energislag Enhet skatt skatt skatt avg. avg. Totalt El, industri öre/kWh 7 6,2 6,2 — — 6,2 Koll) kr/ton 460 460 230 621 227 1078 Dieselolja kr/m3 1078 785 539 686 — 1225 Eldningsolja 1 kr/m3 1078 785 539 686 30 1255 Eldningsolja 2—5 kr/m3 1078 785 539 741 210 1490 Flis kr/mlf — - _ _ 4 & Torv kr/ton — - - - 32 32 Bensin, bly öre/1 284 321 289 58 - . 347 Bensin, blyfri öre/1 264 301 269 58 - 327 Gasol kr/ton 210 285 192 750 - 942 Naturgas kr/1000 m3 350 257 175 470 - 645
15 Exkl. metallurgiskr kol —
Beräkningarna har utförts och redovisas på bransch— nivå. För att kunna räkna med för ändamålet homogena industribranscher, och för att kunna redovisa beräk— ningarna med iakttagande av gällande sekretess, har en branschindelning använts som i flera avseenden skiljer sig från den som används i kapitel 3. Tabellens
branschindelning finns översatt till s. k. SNI—koder i tabell 5.2. För några branscher har en uppdelning gjorts i "nedsättningsföretag" och "övriga företag". Med nedsättningsföretag avses de företag som år 1987 beviljades nedsättning av energiskatt.
Tabell 5.2. Beräknad energiskatt och nedsättning av allmän energiskatt (årsbelopp, milj. kr.) med skattesatser per 1989—07—01.
Skatt, Ned— Faktisk skatt SNI- exkl. sätt- % av kod Bransch neds. ning Belopp saluvärde 2 Gruvindustri 336 86 250 4,5 33119 34113 Boardindustri 85 13 72 4,0 34111 Massa- och 1926 651 1275 2,6 34112 pappersindustri 35 Kemisk industri - neds. företag 136 77 59 2,3 - övr. företag 488 — 488 0,7 362 Glas— och 3691 tegelindustri 114 19 95 3,1 3692 Cement- och kalkindustri 232 157 75 5,9 37101 Järn—, stål- 37102 och metallverk 372 - neds. företag 460 195 265 3,1 — övr. företag 561 — 561 1,9 37103 Gjuterier 34 10 24 1,8 övrig industri 2214 17 2197 0,6
2—3 Hela industrin 6587 1225 5362 1,0
5.2. Energibeskattning och skattenedsättning år 1989 — referensalternativet
Gällande regler för nedsättning av allmän energiskatt vid industriell tillverkning redovisas i avsnitt 2.7.2. Det är nedsättning enligt 2 5 andra stycket NEL (1,7 %—regeln) som behandlas i beräkningarna, dvs. den
nedsättning som kan medges efter särskilt beslut av regeringen.
För att få ett aktuellt referensalternativ har en beräkning gjorts av energiskatt och skattenedsättning för industrin när dagens skattesatser applicerats på 1987 års energianvändnings- och produktionsdata (se tabell 5.2). Denna kalkyl används i fortsättningen som
det referensalternativ med vilket KIS— och MIA— —alternativen jämförs.
Det beräknade energiskattebeloppet exkl. nedsättning är för år 1989 ca 6,6 miljarder kr. skattenedsätt— ningen enligt gällande regeringsbeslut beräknas till ca 1,2 miljarder kr., vilket innebär en faktisk energiskatt om ca 5,4 miljarder kr. Jämfört med det beräknade faktiska energiskattebeloppet för år 1987 innebär det för hela industrin en ökning i löpande priser med ca 1,3 miljarder kr. eller med ca 30 %.
Av de i tabellen särredovisade energikrävande branscherna svarar massa- och pappersindustrin för den högsta faktiska skattebetalningen (1,3 miljarder kr. eller ca 24 % av hela skatteuttaget). Den kemiska industrin och järn—, stål— och metallverken svarar också för betydande andelar av den totala energi- skatten, 550 milj. kr. resp. 800 milj. kr. motsvarande 10 % resp. 15 % av hela skattebeloppet. De icke särredovisade branscherna (övrig industri) belastas
med en faktisk energiskatt om 2,2 miljarder kr. För
dem är nedsättningen liten, sammanlagt ca 20 milj. kr.
Den bransch som har den klart högsta relativa energi— beskattningen (den faktiska energiskattens andel av saluvärdet) är cement— och kalkindustrin, där energi— skatterna svarar för nära 6 % av saluvärdet. Motsvar- ande andelar är för gruvindustrin och boardindustrin omkring 4 %. För glas- och tegelindustri, järn—, stål— och metallverk samt massa— och pappersindustri ligger andelen ytterligare omkring en procentenhet lägre.
För de flesta energikrävande branscherna utgör således den kalkylerade faktiska energiskatten en betydligt större andel av saluvärdet än 1,7 %. Det beror på att nedsättning endast medges för en mindre del av den allmänna energiskatten på olja och inte alls för bensinskatt.
5.3 KIS—alternativet
De beräkningar som redovisas i detta avsnitt har erhållits genom att KIS-alternativets skattesatser (se tabell 5.1) samt olika nedsättningsalternativ tillämpas på samma energianvändningsunderlag som i referensalternativet.
skattesatserna i detta alternativ innebär relativt referensalternativet lägre skattesatser på el, olja och naturgas, och högre skattesatser på bensin och gasol.
Kalkylresultaten sammanfattas i tabell 5.3. Om ingen nedsättning medges blir den totala energiskatten för hela industrin något högre än den faktiska energi— skatten i referensalternativet. Det sker också en
Tabell 5.3. Beräknad energiskatt och nedsitgning av allmän energiskatt (årsbelopp, milj. kr.) med KIs—alternativets skattesatser. )
Skatt exkl. neds. Nedsättnin s räns 1% Nedsättnin s räns 1,7% Nedsättnin s räns 4% Bransch B C D A B C D A B C D A B C D
Gruvindustri 277 5,0 28 156 122 2,2 -128 116 161 2,9 -89 — 277 5,0 28 Boardindustri 68 3,8 —4 29 39 2,2 -33 16 52 2,9 —20 — 68 3,8 —4
Massa- och pappersindustri 1607 3,2 332 792 815 1,6 -460 443 1164 2,3 —111 — 1607 3,2 332
Kemisk industri - neds. företag 116 - övriga företag 405
57 —84
57 73 43 —84 — 405
—16 55 61 —84 — 405
2 — 116 —84 — 405
inte va Flo vw NO — HO
IAU WO
Glas— och tegelindustri 87 2,9 —8 12 75 2,5 —21 — 87 2,9 —9 —- 87 2,9 —9
Cement— och kalkindustri 218 16,9 143 186 32 2,5 —43 177 41 3,2 -34 147 71 5,5 —5 Järn—, stål-
och metallverk — neds. företag 390 4,6 125 232 157 1, — övriga företag 488 1 6 —74 84 404 1
—48 — 390 -74 — 488
125
8 —106 172 217 2, 3 1 -74 —157 — 488
ww sfv-1
: !
Gjuterier 29 2,2 5 12 17 1,3 —7 3 26 2,0 2 — 29 2,2 5 övrig industri 1887 0,5 -310 — 1887 0,5 —310 - 1887 0,5 —310 — 1887 0,5 -310
Hela industrin 5571 1,0 209 1575 3996 0,7 -1366 983 4588 0,8 —774 147 5425 1,0 62
_____________________________________________________________________________________________________________ *)
Nedsättningsbelopp, milj. kr. Faktisk energiskatt, milj. kr. Faktisk energiskatt i procent av produktionsvärdet
Förändring av faktisk energiskatt Jamfört med referensalternativet, milj. kr.
" 4 0 U n
omfördelning av Skattebelastningen inom industrin. Skattebelastningen ökar för gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, liksom för cement— och kalkindu— strin. Inom den kemiska industrin och bland järn—, stål— och metallverken sker en förändring som innebär att Skattebelastningen ökar för företagen med nedsätt— ning. Den relativt sett kraftigaste skatteökningen sker för cement— och kalkindustrin vars energiskatte— andel ökar från 6 % till 17 % av saluvärdet.
Med en nedsättning som innebär att den allmänna energiskatten (med endast 291 kr./m3 av oljeskatten inräknad) maximeras till 1 % av saluvärdet minskas den faktiska energiskatten till ca 4 miljarder kr.
Jämfört med referensalternativet är således den totala beskattningen 1,4 miljarder kr. lägre. skatten blir lägre för samtliga branscher, och den relativa be— skattningen överstiger inte 2,5 % för någon bransch. Glas— och tegelindustrin jämte cement— och kalkindu— strin får högst relativ energibeskattning, 2,5 % av resp. industris saluvärde.
Med gränsen för maximalt skatteuttag höjd till 1,7 % av saluvärdet ökar skatteuttaget med 600 milj. kr. Den faktiska beskattningen blir ca 800 milj. kr. lägre än i referensalternativet. Även i detta fall är skatte- uttaget lägre för alla branscher, utom för nedsätt— ningsföretagen i den kemiska industrin och för gjute— rierna där skatteuttaget är ungefär detsamma som i referensalternativet.
Med gränsen vid 4 % av saluvärdet erhåller endast cement— och kalkindustrin någon nedsättning (ca 150 milj. kr.).
81 5.4 MIA—alternativet
Beräkningarna som avser MIA—alternativet har utförts genom att kombinera alternativets skattesatser och avgiftsbelopp (tabell 5.1) med olika nedsättnings— underlag och varierande värden för den maximala skatteandelen av saluvärdet.
Summan av MIA—alternativets punktskatter och miljöavgifter innebär relativt referensalternativet en lägre skattesats på el men högre skatte— och avgiftsbelastning på bränslen. Kalkylresultaten återges i tabellerna 5.4 — 5.6.
Om MIA—alternativets skatter och avgifter fullt ut skulle belasta energianvändningen skulle den totala skatte— och avgiftsbelastningen bli drygt
2,6 miljarder kr. eller ca 50 % högre än den faktiska Skattebelastningen i referensalternativet. Detta bruttoalternativ redovisas i de första kolumnerna i samtliga tre tabeller. Med detta alternativ sker, liksom med KIS—alternativet, en omfördelning av Skattebelastningen inom industrin. Ökningen av den relativa skatte— och avgiftsbelastningen blir mindre för de branscher som huvudsakligen utnyttjar elkraft (t. ex. board-, massa— och pappersindustrier samt gjuterier), medan den relativa belastningen ökar kraftigt för de branscher som främst förbrukar bränslen. För cement— och kalkindustrin blir höjningen mycket kraftig, från 6 % till 36 %, medan motsvarande höjning för gruvindustrin och för nedsättningsföre— tagen inom den kemiska industrin samt bland järn—, stål- och metallverken varierar mellan tre och fyra procentenheter.
Tabell 5.4 visar den faktiska belastningen av energi- skatt samt miljöavgifter på koldioxid och svavel om endast punktskatten på energi får utnyttjas som ned— sättningsunderlag. Kalkylerna har utförts med gränser— na 1 %, 1,7 % och 4 % för den maximala punktskattebe— lastningen. Endast 291 kr./m3 av skatten på olja har räknats med i underlaget för nedsättning. Miljöav— gifterna får således i detta alternativ fullt genom— slag och därmed maximal styreffekt.
Alla nedsättningsalternativ innebär att skatte- och avgiftsbelastning blir högre eller oförändrad jämfört med referensalternativet. Med den höga gränsen 4 % blir nedsättning möjlig endast för kalk— och cement— industrin (ca 60 milj. kr.), och den totala skatte- ock avgiftsbelastningen blir ungefär densamma som utan neösättningsmöjlighet (ca 2,6 miljarder kr. över referensalternativet). En gräns på 1,7 % minskar den totala belastningen med ca 800 milj. kr., och om gränsen för nedsättning sänks till 1 % minskar skatte- ock avgiftsbelastningen med ytterligare ca 50( milj. kr. Med denna lägsta nedsättningsgräns ligger dock fortfarande summan av skatter och avgifter ca 1,3 miljarder kr. högre än i referensalternativet.
Den omfördelning av belastningen jämfört med referensalternativet som nämnts ovan får ännu större genomslag när nedsättningsunderlaget endast inkluderar punktskatterna. Oavsett gräns för nedsättningen blir den relativa skatte— och avgiftsbelastningen mellan
28 % och 31 % för kalk— och cementindustrin. För gruv— och boardindustrierna reduceras däremot skatte- och avgiftsbelastningen till referensalternativets nivå om nedsättningsgränsen sätts till 1 %.
Tabell 5.4. Beräknad energiskatt och nedsättning av allmän energiskatt (årsbelopp, milj. kr.) med
MIA—alternativets skattesatser och med endast punktskatter : nedsättningsunderlaget..|
___—___—
Skatt exkl. neds. Nedsättnin s räns 1% Nedsättnin s räns 1,7% Nedsättnin s räns 4% Bransch B C D A B C D A B C D A B C D
Gruvindustri 393 7,0 143 144 249 4,5 - 104 288 5,2 39 — 393 7,0 143 Boardindustri 98 5,5 26 29 69 3,9 -3 16 81 4,6 9 - 98 5,5 26
Hassa— och pappersindustri 2138 4,3 863 759 1379 2,8 104 410 1728 3,5 453 - 2138 4,3 863
Kemisk industri - neds. företag 152 — övriga företag 549
93 61
43 — 152 61 — 549
93 68 84 61 — 549 25 50 102 61 — 549 83
GQ no 0” uno nu MO No .— MQ
Glas— och tegelindustri 150 4,9 55 11 139 4,6 43 — 150 4,9 55 - 150 5,0 55
Cenent— och kalkindustri 469 36,3 394 103 366 28,4 291 94 375 29,1 300 64 405 31,4 329
Järn—, stål—
och metallverk
- neds. företag 545 6,4 280 216 329 — övriga företag 862 2 9 301 — 862
64 156 389 4 5 124 — 545 6 4 280 301 — 862 2,9 301 — 062 2,9 301
no. MN
Gjuteriet 40 3,1 16 10 29 2,3 6 1 38 3,0 15 - 40 3,1 16 övrig industri 2619 0,7 422 - 2619 0,7 422 - 2619 0,7 422 — 2619 0,7 422
Hela induStrin 8014 1,4 2652 1340 6674 1,2 1312 832 7182 1,3 1821 64 7950 1,4 2588
__________________________________________________________________________________________________________________
')
Nedsättningsbelopp. lilj. kr. Faktisk energiskatt, milj. kr. Faktisk energiskatt i procent av produktionsvärdet
Förändring av faktisk energiskatt jamfört med referensalternativet, milj. kr.
A= B_= C: D:
I tabell 5.5 redovisas skatte— och avgiftsbelastningen när såväl punktskatter på energi som miljöavgiften på koldioxid inräknas i nedsättningsunderlaget. Omfördel- ningen av den totala skatte— och avgiftsbelastningen jämfört med referensalternativet motverkas delvis när koldioxidavgiften inkluderas. Endast miljöavgiften på svavel får i detta alternativ fullt genomslag.
Även i detta alternativ blir skatte- och avgifts— belastningen högre än i referensalternativet, men skillnaden reduceras. Med gränsen 4 % överstiger skatte— och avgiftsuttaget referensalternativets med ca 2,3 miljarder kr. och blir totalt ca 7,7 miljar- der kr. Endast för kalk- och cementindustrin blir ned- sättningen av någon större betydelse, ca 290 milj. kr.
Med en nedsättningsgräns på 1,7 % reduceras den totala belastningen med 1 miljard kr. till ca 6,7 miljarder kr. Den överstiger då skattebe- lastningen i referensalternativet med 1,3 miljar— der kr. Av denna skillnad belastar ca 700 milj. kr. den mindre energikrävande produktionen (övrig industri samt de mindre energikrävande delarna av den kemiska industrin och järn-, stål- och metallverken) medan ca 600 milj. kr. belastar de energikrävade branscherna.
vid nedsättningsgränsen 1 % reduceras skatte- och avgiftsbelastningen till ca 6 miljarder kr. och ligger då ca 600 milj. kr. högre än motsvarande belastning i referensalternativet. Skillnaden betalas huvudsakligen av den mindre energikrävande industrin samt glas- och tegelindustrin och cement— och kalkindustrin.
Kalk- och cementindustrin får oavsett nedsättnings— gräns den högsta relativa skatte— och avgiftsbe- lastningen. Den varierar mellan 11 % och 14 %.
- ---————————————————q.'_
Tabell 5. 5. leraknad energiskatt och nedsattning av allman energiskatt (årsbelopp, milj. kr. ) med . MIA—alternativets skattesatser och med punktskatter + cuz—avgifter i nedsattningsunderlaget. ,
skatt exkl. neds. Nedsättnin : räns 1% Nedsättnin : röns 1,7% Nedsättnin & räns 4% Bransch B C D A B C D A B C D A B C D
Gruvindustri 393 7,0 143 176 217 3,9 —33 137 256 4,6 7 8 385 6,9 135 Boardindustri 98 5,5 26 29 69 3,9 -3 16 81 4,6 9 - 98 5,5 26
Hassa— och pappersindustri 2138 4,3 063 856 1281 2,6 7 508 1630 3,3 356 — 2138 4,3 863
Kemisk industri — neds. företag 152 — övriga företag 549
93 82 70 61 - 549 11 64 88 29 4 148
3 4 09 61 - 549 0,8 61 - 549
61 85 FS uno FO .— No
nu 400
Glas- och tegelindustri 150 4,9 55 15 135 4,5 40 — 150 4,9 55 - 150 5,0 55
Cement- och kalkindustri 469 36,3 394 328 141 10,9 65 319 150 11,6 74 289 179 13,9 104
Jörn-, stål-
och metallverk
— neds. företag 545 6, 280 279 266 3,1 1 219 326 3, 61 22 523 2 2 0 2
4 8 258 — övriga företag 862 ,9 301 249 613 52 38 825 ,7 263 — 862
301
HO UN
Gjuterier 40 3,1 16 16 23 1,8 0 7 33 2,5 9 — 40 3,1 16 övrig industri 2619 0,7 422 — 2619 0,7 422 - 2619 0,7 422 - 2619 0,7 422
Hela industrin 8014 1,4 2652 2030 5984 1,1 622 1307 6707 1,2 1345 323 7690 1,4 2329
')
Nedsättningsbelopp, milj. kr.
Faktisk energiskatt, milj. kr.
Faktisk energiskatt i procent av produktionsvärdot Förändring av faktisk energiskatt jämfört med referensalternativet, milj. kr.
|! 4nUQ
Tabell 5.6 visar kostnadseffekterna när även miljö— avgiften på svavel inkluderas i underlaget för ned— sättning. I detta fall reduceras styreffekten av de båda miljöavgifterna då procentgränsen för nedsättning sänks. Vid den lägsta gränsen, 1 %, är det totala skatte- och avgiftsuttaget ca 400 milj. kr. över referensalternativets uttag. För de energikrävande branscherna är dock belastningen i allmänhet lägre än i referensalternativet, medan den är högre för den övriga industrin och för icke—nedsättningsföretagen inom den kemiska industrin. Dessa kan på grund av låg energiförbrukning inte tillgodogöra sig någon ned- sättning. En höjning av gränsen till 1,7 % ökar skatte- och avgiftsuttaget i alla branscher vilka erhöll nedsättning vid gränsen 1 % så att det samlade uttaget ökar med ca 700 milj. kr. Med nedsättnings— gränsen vid 4 % ligger den totala belastningen drygt 2 miljarder kr. högre än i referensalternativet och det är endast cement- och kalkindustrin som erhåller någon väsentlig nedsättning.
Det bör påpekas att svavelavgiften i dessa kalkyler schablonmässigt har beräknats utgöra en viss summa per konsumerad bränslemängd. Avgifterna kan alltså minskas genom t. ex. installation av reningsutrustning. Sådan finns redan i dag i många anläggningar. För cement— industrin torde svavelavgifterna också kunna minskas jämfört med kalkylerna eftersom en del av det svavel som tillförs processen binds i slutprodukten.
En särskild beräkning har slutligen gjorts där skatte— och miljöavgiftsbelastningen har relaterats till förädlingsvärdet i stället för saluvärdet. Det totala nedsättningsvärdet med 1,7 %-gränsen i tabell 5.5 har tjänat som utgångspunkt för denna beräkning.
_______________________________..'__
Tabell 5.6. Beräknad energiskatt och nedsättning av allmän energiskatt (årsbelopp, milj. kr.) med EIA—
alternativets skattesatser och med punktskatter + coz—avgifter + s—avgifter i nedsättningsunderlaget..)
skatt exkl. neds. Nedsättnin s räns 1% Nedsättnin s räns 1,7% Nedsättnin s räns 48 Bransch B C D A B C D A B C D A B C D
Gruvindustri 393 7,0 143 188 205 3,7 —44 149 244 4,4 -5 20 373 6,7 124
Boardindustri 98 5,5 26 29 69 3,9 —3 16 81 4,6 9 — 98 5,5 26
Massa- och pappersindustri 2138 4,3 863 888 1250 2,5 —24 539 1599 3,2 325 — 2138 4,3 863
Kemisk industri — neds. företag 152 — övriga företag 549
24 9 143 61 — 549 84 61
6 69 83 61 — 549
93 87 65 61 — 549
Nu mo Inu) Ino men unc No
Glas— och tegelindustri 150 4,9 55 15 135 4,5 40 — 150 4,9 55 - 150 4,9 55
Cement— och kalkindustri 469 36,3 394 410 59 4,6 —16 400 68 5,3 —7 371 98 7,6 22 Järn—, stål—
och metallverk
— neds. företag 545 6, 280 292 253 2
4 245 - övriga företag 862 ,9 301 328 534
301
00
—12 232 313 3,7 48 35 510 6, -28 117 745 2 5 184 - 862 2
MH
Gjuterier 40 3,1 16 18 22 1,7 —2 9 31 2,4 7 — 40 3,1 16 övrig industri 2619 0,7 422 — 2619 0,7 422 - 2619 0,7 422 - 2519 0,7 422
Hela industrin 8014 1,4 2652 2253 5760 1,0 399 1530 6483 1,1 1122 434 7579 1,3 2218
*)
Nedsättningsbelopp, milj. kr.
Faktisk energiskatt, milj. kr.
Faktisk energiskatt i procent av produktionsvärdet Förändring av faktisk energiskatt jämfört med referensalternativet, milj. kr.
ll CDUD
När nedsättning medges för den del av punktskatterna och koldioxidavgifterna som överstiger 4,36 % av för— ädlingsvärdet erhålls samma totala nedsättningsbelopp, ca 1,3 miljarder kr.
På den aggregeringsnivå som beräkningarna utförts blir omfördelningen mellan branscherna förhållandevis liten. Den relativa Skattebelastningen ökar för gruv— industrin, cement- och kalkindustrin samt för gjute- rierna medan den blir ungefär oförändrad eller något lägre för övriga branscher.
När energiskatten sätts i relation till förädlings— värdet ökar möjligheterna att erhålla nedsättning för produkter med högre förädlingsgrad, medan de minskar för mindre förädlade produkter. Det torde förklara att Skattebelastningen ökar för de nämnda branscherna. Inom alla branscher sker sannolikt också en betydande omfördelning av Skattebelastningen mellan företag, och mellan företags produkter, när skatteuttaget relateras till förädlingsvärdet i stället för till saluvärdet. Denna effekt kan dock inte demonstreras med det dataunderlag som använts för kalkylerna. Som exempel kan dock nämnas att nuvarande nedsättningssystem för stålindustrin innebär att tillverkningen av produkter med låg prisnivå t. ex. handelsstål belastas med en lägre skattenivå än tillverkningen av specialstål där förädlingsgraden är högre.
5.5 Summering av kalkylresultaten för industrin
Det referensalternativ som presenterats ovan (avsnitt 5.2) har konstruerats för att ge en ungefärlig bild av energiskattebelastningen i det nu gällande energi— skattesystemet.
Jämfört med referensalternativet ger skatteförslaget från KIS (kompletterat med de skattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989) ungefär samma totala energiskatteuttag när inga nedsättningar medges. En omfördelning sker dock mellan mer resp. mindre energikrävande produktion så att Skattebelastningen ökar för den mer energikrävande. Den högsta relativa Skattebelastningen får cement- och kalkindustrin, där ökar belastningen från 6 % till 17 % av saluvärdet. När gränsen för nedsättning sätts så att energiskatten maximalt skall utgöra 1 % av saluvärdet blir det totala skatteuttaget ca 1,4 miljarder kr. lägre än i
referensalternativet.
Alternativet med såväl punktskatter som miljöavgifter på koldioxid och svavel har kombinerats med ett antal olika gränser för nedsättning. Alternativet där ingen nedsättning medges resp. alternativet där skattean— delen av saluvärdet maximeras till 4 % medför, jämfört med referensalternativet, en höjning av skatte- och miljöavgiftsuttaget från ca 5,4 miljarder kr. till
ca 8 miljarder kr. Miljöavgifterna medför också en be- tydande omfördelning av avgifts— och skattebelast— ningen inom industrin. I stora drag innebär omfördel- ningen att den relativa belastningen ökar mer i branscher med stor bränsleförbrukning. Cement— och kalkindustrins avgifts- och skattekostnader ökar mest (från 6 % till 36 % av saluvärdet jämfört med referensalternativet).
Om endast punktskatten i MIA-alternativet får inräknas i nedsättningsunderlaget förstärks effekten av miljö- avgifterna relativt punktskatteeffekten. Om gränsen i detta alternativ sätts till 1 % blir nedsättningen för de huvudsakligen elförbrukande branscherna sådan att skatte- och avgiftsbelastningen för dessa ligger nära referensalternativets nivå medan belastningen på
övriga branscher sammanlagt ligger ungefär
1,3 miljarder kr. högre än i referensalternativet. sätts gränsen för nedsättning till 4 % så är det endast cement— och kalkindustrins skattebetalningar som är av sådan omfattning att nedsättningen blir aktuell; nedsättningen blir ca 60 milj. kr.
Möjligheterna att räkna in koldioxidavgiften i nedsättningsunderlaget minskar den samlade skatte— och avgiftsbelastningen för industrin med
500-700 milj. kr. vid 1,7 %— och 1,0 %-nivåerna på nedsättningsgränsen. Samtidigt reduceras delvis den nämnda omfördelningen av skatte— och avgiftsbelast— ningen inom industrin. Vid 1 %—nivån är skatte— och avgiftsbelastningen ungefär densamma som i referens— alternativet, utom för kalk— och cementindustrin, glas— och tegelindustrin samt den övriga industrin där den är högre, och i gruvindustrin och boardindustrin där den är lägre.
När även miljöavgiften på svavel kan räknas till underlaget för nedsättning reduceras miljöavgifternas styreffekter ytterligare (mer ju lägre gränsen för nedsättning är), och därmed den nämnda omfördelningen inom industrin. Vid den lägsta nedsättningsgränsen,
1 %, är styreffekten så gott som eliminerad. Det är då främst de mindre energikrävande företagen, vilka inte når upp till nedsättningsgränsen, som får betala det
— jämfört med referensalternativet — något ökade avgifts— och skatteuttaget.
5.6. Kalkyler för växthusnäringen
I detta avsnitt redovisas beräkningar av skatte- och avgiftsbelastningen för växthusnäringen vid olika
kombinationer av energiskatter, miljöavgifter och nedsättningsregler.
För växthusnäringen innebär gällande nedsättnings- bestämmelser att man betalar 15 % av den allmänna energiskatten på elkraft och bränslen.
Som utgångspunkt för beräkningarna finns uppgifter från riksskatteverket om erlagd allmän energiskatt samt kvantitativ förbrukning av elkraft och skattepliktiga bränslen år 1988 (tabell 5.7).
Totalt erlades ca 15,4 milj. kr. i allmän energiskatt efter nedsättning. Det motsvarar en beskattning före nedsättning om ca 102,5 milj. kr. Nedsättningen uppgick således till ca 87 milj. kr.
Tabell 5.7 Inköp av elkraft och bränslen med nedsatt skattesats som förbrukats för växthusuppvärmning år 1988 samt erlagd allmän energiskatt
Energislag Inköpt Erlagd allmän kvantitet energiskatt tusental kr
Elkraft (MWh) 137 034 1 480
Olja (m3) 95 266 Kolbränslen (ton) 53 133 13 895 Naturgas (1000 m3) 4 876
15 375
I tabell 5.8 redovisas hur skatte— och avgiftsbe- lastningen skulle bli med de förbrukningstal som
redovisats för år 1988 och med de skattesatser som gäller fr. o. m. den 1 juli 1989. Där redovisas också den totala skatte— och avgiftsbelastningen utan nedsättning enligt KIS— och MIA—alternativen.
Tabell 5.8 Skatte- och avgiftsbelastning (utan nedsättning) för växthusnäringen med dagens energiskattesatser, samt enligt KIS— och MIA-alternativen (tusental kr.)
Dagens energi— KIS— MIA- Energislag skatt alternativet alternativet") Elkraft 12 607 8 496 8 496 Olja 102 697 74 784 130 753 Kolbränslen 24 441 24 441 57 277 Naturgas 1 707 1 253 3 145 Totalt 141 452 108 974 199 671
') Med antagandet att hälften av oljeförbrukningen utgörs av tung eldningsolja.
Med nu gällande nedsättning av allmän energiskatt till 15 % blir skatte- och avgiftsbelastningen enligt tabell 5.9. Liksom i beräkningarna för industrin har nedsättningsunderlaget varierats i MIA-alternativet.
Den beräknade skattebelastningen med dagens skatte— satser motsvarar ungefär 8 % av växthusnäringens uppskattade saluvärde år 1987 (1 753 milj. kr.), vilket är det senaste året för vilket uppgift om saluvärde finns tillgänglig. Med nedsättning sänks Skattebelastningen till ca 1,8 %. Med KIS-alterna—
tivets skattesatser reduceras motsvarande andelar till 6,2 % resp. 0,9 %.
Tabell 5.9 Skatte— och avgiftsbelastning (med nedsättning) för växthusnäringen med dagens energiskattesatser, samt enligt KIS- och MIA-alternativen (tusental kr)
Dagens KIS- MIA-alternativet*) Energislag skatte- alter— med nedsättning för
satser nativet skatt skatt+co2 totalt Elkraft 1 891 1 274 1 274 1 274 1 274 Olja 24 960 11 218 87 107 29 330 19 613 Kolbränslen 4 118 3 666 46 890 18 844 8 592 Naturgas 256 188 2 420 472 472 Totalt 31 225 16 346 137 691 49 920 29 951
') Med antagandet att hälften av oljeförbrukningen utgörs av tung eldningsolja.
MIA—alternativet innebär utan nedsättning en ökning av skatte- och avgiftsbelastningen till 11,4 %. Om ned— sättning medges endast för alternativets punktskatte- del sjunker den relativa Skattebelastningen till 7,9 %. Med även koldioxidavgiften inräknad blir mot- svarande siffra 2,8 %. Nedsättning på såväl punkt— skatter som koldioxid- och svavelavgifter reducerar den relativa Skattebelastningen till 1,7 %.
För växthusnäringen innebär nedsättningens konstruk- tion att den faktiska skatte- och avgiftsbelastningen aldrig kan förbli oförändrad om skattesatser eller avgifter höjs. Med MIA-alternativet blir därför den faktiska skatte- och avgiftsbelastningen högre än dagens uttag av allmän energiskatt, även om nedsätt—
ning medges för såväl punktskatter som miljöavgifter. Den relativa Skattebelastningen blir dock lägre än dagens uttag av både allmän och särskild energiskatt.
6 NEDSÄTTNINGSREGLERNA I FRAMTIDENS SKATTE— OCH AVGIFTSSYSTEM
I detta kapitel redogörs för EL 90:s synpunkter på vissa av de frågor som behandlats i utredningsarbetet: den föreslagna spillvärmeskatten, konsekvenserna för industrin av de föreslagna skatte— och avgiftssystemen i ett längre tidsperspektiv samt nedsättningssystemets utformning.
Kapitlets första avsnitt behandlar den av KIS före- slagna beskattningen av spillvärme vid kondenskraft— produktion.
De beräkningar som redovisades i kapitel 5 av hur olika kombinationer av energiskatter, miljöavgifter och nedsättningsbestämmelser påverkar industrins kostnader för elkraft och bränslen gäller för den nuvarande industristrukturen och industrins aktuella energianvändning. I kapitlets andra avsnitt behandlas denna frågeställning i ett längre tidsperspektiv. Här behandlas även den koldioxidavgift som övervägs av miljöavgiftsutredningen. EL 90 redovisar de skäl som man anser tala för att denna avgift bör inkluderas i nedsättningsunderlaget.
I det tredje avsnittet diskuteras nedsättnings- systemets utformning samt en eventuell förändring av nuvarande system.
6.1. Beskattning av spillvärme
Vad gäller framtiden föreligger betydande osäker— het om vilka energikostnader som kommer att belasta industrin. Kommande kostnader för energi påverkas bl. a. av hur systemet av energiskatter och miljöavgifter utformas. Som en ingående del i nu liggande förslag från KIS återfinns den s. k. spillvärmeskatten. EL 90 bedömer att denna skatt, om den införs, såväl direkt som indirekt kommer att påverka industrins — liksom andra konsumenters — kostnader för elkraft.
Med nuvarande kraftproduktionssystem är denna fråga av mindre betydelse utom vad gäller kraftutbytet mellan Sverige och övriga nordiska länder. Vatten— och kärnkraft svarar för så gott som all elkraft som produceras i landet (96 % år 1988). I och med den förestående kärnkraftsavvecklingen antas dock elkraft— produktionen i ökande grad ske med bränslebaserade anläggningar. Därmed sker en hastig ökning av den andel elkraft som produceras i sådana anläggningar och spillvärmeskattens inverkan på kostnaden för elkraft blir då av allt större betydelse.
I dagens elproduktionssystem ligger produktions- kostnaderna genomsnittligen kring 15 öre/kWh. Kostnaderna för elproduktion i nya fossileldade kondensanläggningar har beräknats till ca 30 öre/kWh (exkl. bränsleskatt).
Bränslen för elproduktion är för närvarande obe— skattade. KIS förslag till spillvärmeskatt, som avser beskattning av den bränsleandel som i kondenskraft- verken inte nyttiggörs för kraftproduktion (se kapitel 4.1), kan dock få ett mycket stort genomslag på
bränslekostnaderna i såväl kondenskraftverk som andra anläggningar för kraftproduktion.
För kondenskraftproduktion ökar kostnaderna, och därmed elpriset, eftersom skatten i sin helhet måste tas ut via elpriset. Verkningsgraden i kol- och oljekondensverk ligger kring 40 % och i naturgaskombi- verk kring 50 % vilket medför att 50-60 % av bränsle— förbrukningen enligt förslaget skall beskattas. Med KIS förslag till bränsleskatter kommer spillvärme- beskattningen att öka kostnaderna för elkraftproduk— tion med ungefär 8 öre/kWh i kolkondensverk, med ca 10 öre/kWh i oljekondensverk och med ca 2 öre/kWh i naturgaskondensverk.
MIA—alternativet som redovisats i kapitel 5.4 skulle öka produktionskostnaderna och elpriserna ytterligare jämfört med KIS förslag. De av MIA föreslagna punktskatterna och avgifterna på koldioxid innebär, om spillvärmebeskattningen införs, en skatte- och avgiftsbelastning för kolproducerad kondenskraft kring 11 öre/kWh, för oljekondens kring 12 öre/kWh och för naturgaskondens kring 7 öre/kWh. Till detta skall för kol- och oljeproducerad kondenskraft läggas ytterligare ca 2 öre/kWh i ökade produktionskostnader för svavelrening och/eller miljöavgift på svavel.
Indirekt kan en spillvärmeskatt även medföra ökade kostnader vid användning av andra bränslen för kondenskraft— och kraftvärmeproduktion. Både KIS- och MIA-alternativen innebär att naturgasen belastas med lägre skatt än kol och olja. Detta behöver dock inte betyda att kraftproduktionen kan ske till lägre kostnader med naturgas än i t. ex. koleldade kraftverk. Prissättningen på naturgas är starkt relaterad till kundernas kostnader för alternativa bränslen (s. k. alternativkostnadsprissättning
tillämpas). Den högre kostnaden för kol— och oljekraft, som den ökade skatte— och avgifts- belastningen innebär, kommer därför sannolikt att medföra ökade priser även för alternativa bränslen som exempelvis naturgas. Denna skattekonstruktion kan således medföra att energiskatternas och miljö- avgifternas styrande effekter på bränsleanvändningen i kraftproduktionen i princip elimineras.
Kraftföretagen har sökt skatta kostnaderna samt konsekvenserna av den föreslagna spillvärmeskatten. I en skrivelse till EL 90 framhåller Vattenfall att denna skatt kommer att medföra väsentligt högre
elpriser.
Utredningen har vidare erfarit att miljöavgifts— utredningen som alternativ till beskattningen av spillvärme presenterar ett förslag som bl. a. innebär att el som producerats i kraftvärmeverk befrias från elskatt. Med en sådan konstruktion torde syftet med spillvärmebeskattningen uppnås samtidigt som de oönskade effekter som beskrivits ovan kan undvikas.
Enligt EL 90:s uppfattning skulle ett införande av spillvärmeskatt få betydande negativa effekter för den energikrävande industrin. Dessa uppvägs knappast av att skattebeläggningen torde komma att gynna mer energieffektiv kraftproduktion. I varje fall synes det obetänksamt att införa en spillvärmeskatt innan EL 90, som har i uppdrag att analysera konsekvenser av såväl kärnkraftsavveckling som ändringar i energiskatte— och miljöavgiftssystem för den elintensiva industrin, slutfört sitt arbete. Detta skall ske senast den
1 mars 1990. EL 90 avråder därför från införandet av
spillvärmeskatt.
6.2 Konsekvenser för industrins konkurrenskraft
De kalkyler som redovisades i kapitel 5 är ofull— ständiga i det avseendet att de inte inkluderar sådana konsekvenser som följer av industrins reaktioner på förändringarna i skatte— och avgiftssystemet.
Kalkylresultaten i kapitel 5 är beräkningar av vilka kostnadsförändringar som kan antas ske omedelbart. Dessa förändrings relativa storlek (såsom andel av produktionsvärdet) indikerar hur starkt de olika förslagen kan antas påverka branscherna. Reaktioner sker dock ofta med en viss fördröjning. På kort sikt är man i hög grad hänvisad till att utnyttja befintlig kapitalutrustning och produktionsteknik för att tillverka sitt aktuella produktsortiment. Effekterna visar sig fullt ut först på längre sikt, vid en tidpunkt då förändringar i skatte— och avgiftsstrukturen hunnit påverka investeringsbesluten.
Det måste samtidigt påpekas att industrins kostnads— och konkurrenssituation i det längre tidsperspektivet påverkas av många faktorer. EL 90 återkommer till denna fråga i sitt slutbetänkandet.
Företagens reaktioner på förändringar av skatte— och avgiftssystemen kan skilja sig väsentligt mellan branscherna, liksom mellan företag inom en och samma bransch. Av stor betydelse för företagen är deras möjligheter att täcka sina ökade kostnader genom prishöjningar. Sådana möjligheter finns om företagens konkurrenter drabbas av motsvarande kostnadsökningar. Vidare kan möjligheterna till kostnadstäckning genom höjda priser antas vara större för företag med specialiserade produkter. Företag som producerar varor av bulkkaraktär och som dessutom är utsatta för utländsk konkurrens kan däremot antas ha ett litet
eller obefintligt utrymme för prisökningar utan att efterfrågan påverkans negativt.
Det kan inte heller uteslutas att företag i vissa fall kan ta ut den kostnadsökning som en "miljöanpassad" produktion medför via produkternas pris beroende på att miljömedvetna konsumenter tillmäter dessa varor ett värde som de är villiga att betala för.
En annan faktor av betydelse, och där stora skillnader vad gäller företagens möjlighet att agera föreligger, är förmågan att möta de miljökrav som uttrycks genom de föreslagna miljöavgifterna. Miljöavgifternas omfattning kan påverkas genom reningsåtgärder; detta gäller för bl. a. svavel och kväve. Möjligheterna att genom reningsåtgärder minska utsläppen av koldioxid är dock, med dagens kunskap/teknologi, praktiskt taget obefintliga.
Miljöavgifterna kan naturligtvis även påverkas genom besparingsåtgärder, liksom - där sådana möjligheter finns - genom användning av alternativa energikällor. Det finns dock många processer där potentialen för bränslehushållning är mycket liten. Med det i
kapitel 5 redovisade MIA-alternativet utan nedsättningsmöjligheter för koldioxidavgiften blir den samlade avgifts- och Skattebelastningen kraftigt höjd för vissa branscher. För de företag i dessa branscher som har små möjligheter att reducera den specifika bränsleförbrukningen och som konkurrerar med utländska företag torde de kraftiga och bestående kostnads- ökningarna innebära en mycket allvarlig konkurrens— nackdel.
I detta fall, när också miljöavgiften på koldioxid får en kraftig styreffekt, kan effekten bli att produktionen avvecklas i landet och ersätts med
produktion i länder där miljökraven är lägre än i Sverige. Eftersom koldioxidutsläppen är gräns- överskridande blir nettoeffekten på miljön i sådana fall snarare negativ än positiv.
EL 90 vill därför i likhet med MIA framhålla att, i avvaktan på att motsvarande åtgärder genomförs i den svenska industrins viktiga konkurrentländer, en eventuell miljöavgift på koldioxid i sin helhet bör inkluderas i nedsättningsunderlaget.
MIA förutsätter att bränslen för produktion av elkraft skall undantas från koldioxidavgifter i likhet med vad som nu är fallet med punktskatter på bränslen. Ned- sättningsbestämmelserna begränsar inte sådana av- gifters kostnadsgenomslag på elpriset. Av samma skäl som MIA anser EL 90 således att bränslen för elproduk— tion skall undantas från koldioxidavgift.
6.3. Nedsättningssystemets utformning
Direktiven till EL 90 säger att utredningens övervägande bl. a. skall avse effekterna av olika nedsättningsregler. Som framhållits i avsnitt 1.2 har det av olika skäl varit nödvändigt att i detta betänkande begränsa analysen till nuvarande system, där dock procentsatsen liksom underlaget för nedsättningen varierats.
Nedsättningsreglernas utformning - framför allt dess generella karaktär — har diskuterats, t. ex. i energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi, och i statens energiverks rapport Nedsättning av energiskatterna inom industrin (1986:R8). I dessa utredningar behandlas bl. a. olika alternativ till nuvarande nedsättningsbestämmelser
samt de styreffekter vad gäller industrins energianvändning som dessa alternativ medför.
utredningarna visar att det i och för sig är möjligt med en annan utformning av nedsättningsbestämmelserna. En mer grundläggande förändring av det nuvarande systemet skulle dock medföra konsekvenser av varierande slag och omfattning för berörda företag. Detta gäller även för det alternativ som redovisats i kapitel 5.4 där nedsättningen satts i relation till förädlingsvärdet i stället för saluvärdet. Det har, som nämnts, inte varit möjligt att med den tid som stått till förfogande konstruera och bedöma sådana alternativa nedsättningssystem. Det har inte heller framstått som nödvändigt i det nu aktuella tids- perspektivet. Statsmakterna har, genom ändringar i det gällande regelsystemet, möjlighet att ta hänsyn till den energikrävande industrins situation. De komponenter som kan påverkas är såväl nedsättnings— underlaget som den procentsats utöver vilken ned— sättning medges.
I ett något längre tidsperspektiv kan frågan givetvis bedömas på annat sätt bl. a. beroende på att nuvarande regler inte innehåller någon särskild stimulans till energihushållning. En eventuell genomgripande för— ändring av nedsättningssystemet bör då föregås av ett särskilt utredningsarbete. I ett sådant sammanhang bör man även överväga frågan om att anpassa nuvarande generella nedsättningsregler till praxis.
Nedsättningsreglerna kan också komma att bedömas ur handelspolitisk synvinkel. Nedsättning av skatt för
Specifika företag är sannolikt inte oantastlig från handelspolitisk synpunkt. Det kan inte uteslutas att sådana åtgärder kan utgöra grund för en s. k. utjämningstull enligt GATT:s subventionsregler. Detta
förutsätter dock att export från företag som fått skattenedsättning "skadar" producenter i det importande landet i GATT-reglernas bemärkelse.
Härutöver bör framhållas att man inom EG strävar efter dels en begränsning av statliga stödåtgärder av olika slag, dels en harmonisering av villkoren för kon- kurrens mellan medlemsländernas industrier inför förverkligandet av den gemensamma marknaden vid 1992 års utgång. Särregler för specifika företag, som t. ex. regler för nedsättning av skatt av olika skäl, torde inte ligga i linje med denna utveckling inom EG. Även detta kan tala för en omläggning av systemet.
SÄRSKILT YTTRANDE
av sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven-Erik Malmeblad och Orvar Nyqvist
Den svenska basindustrin är av avgörande betydelse för den svenska ekonomin och ger direkt och indirekt sysselsättning åt en stor del av den svenska be— folkningen. Denna industri är modern och har visat sin styrka genom att under de senaste åren förstärka sin roll på världsmarknaden. En realistisk framtida energipolitik måste utgå från att denna industri och ny, mindre elintensiv industri utvecklas parallellt. Åtgärder måste vidtas för att den elintensiva indu- strin skall få tillgång till leveranssäker energi till priser som inte äventyrar industrins konkurrenskraft.
1 Ett grundläggande krav på det samlade energi— skatte- och miljöavgiftssystemet är att det inte avviker från vad som gäller i våra konkurrent- länder. Detta innebär moms, låga punktskatter på fossila bränslen och ingen accis på elkraft. Därigenom återförs senare års kraftigt höjda skattebelastning till en rimligare nivå, sam- tidigt som det inte diskriminerar vidareföräd— ling och högutbytesprocesser. Systemet bör dess— utom vara administrativt enkelt.
Vi föreslår ett system med moms på alla energi— slag som kompletteras med punktskatter och eventuella miljöavgifter på samma nivå som de som gäller eller kan komma att gälla inom EG.
I ett system som följer EG ges konkurrensneutra— litet. Några nedsättningsregler behövs då ej och någon risk för avvikelser från GATT—regler uppkommer inte.
Om en sådan anpassning inte kan ske omedelbart yrkar vi att nedsättningsreglerna i skatte— och avgiftssystemet beträffande industrins energi— användning utformas så att nivån sätts till maximalt 1% av saluvärdet alternativt till x procent av förädlingsvärdet. I underlaget för nedsättningen skall ingå alla skatter och alla avgifter inkl miljöavgifter. I de fall att skatter och avgifter på elproduktion förekommer skall desamma föras vidare till energianvändaren och inräknas i nedsättningsunderlaget så att inte dubbelbeskattning sker.
Ett system som i likhet med det nuvarande baseras enbart på saluvärdet kan diskriminera vidareförädling. Av det skälet bör den skatt— skyldige kunna välja att nedsättningen baseras på förädlingsvärdet.
I dag är nedsättningen föremål för dispenspröv— ning. Detta är högst otillfredsställande och skapar osäkerhet hos industrin.
Vi yrkar därför dessutom att dispensregeln tas bort och att rätten till nedsättning lagfästs.
Utredaren framhåller att i ett längre tids- perspektiv frågan om nedsättningssystemet ånyo
kan prövas och att en eventuellt genomgripande förändring av nedsättningssystemet då bör före- gås av ett särskilt utredningsarbete.
Detta skulle emellertid skapa ny osäkerhet om den framtida energibeskattningen. Mot bakgrund av våra förslag ovan är någon framtida utredning av nedsättningsregler ej heller påkallad. Anses det ändå att nedsättningsreglerna behöver ytter— ligare utredas bör detta ske inom ramen för EL 905 utredning. Inom denna utredning finns redan den expertis, som krävs för ett sådant arbete och väsentligt underlagsmaterial har redan tagits fram.
Kommittédirektiv %
&
Dir. 198934
Tilläggsdirektiv till utredaren (ME l988:05) med upp- drag att utreda förslag till åtgärder så att rimliga kon- kurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva indu- strin
Dir. 198934
Beslut vid regeringssammanträde 1989-04-27
”r.f. chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Hellström, an— för.
Mitt förslag
Jag föreslår att utredaren (ME l988:05) med uppdrag att utreda förslag till åtgärder så att rimliga konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin får i uppdrag att med förtur utreda effekterna av nedsättningsreg- lerna inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi. Utredaren bör redovisa sina överväganden i denna fråga senast den 16 oktober 1989.
Bakgrund
Möjligheterna att inordna energiområdet under mervärdebeskattningen utreds för närvarande av kommittén (Fi 1987:06) för indirekta skatter. Av kommitténs direktiv (dir. 1987z30) framgår bl. a. att energibeskattningens karaktär av energipolitiskt styrmedel, liksom statsfinansiella skål, talar för att någon form av styrande punktskatter torde få behållas även om energin omfattas av mervärdeskatt. Kommittén väntas inom kort redovisa sina ställ- ningstaganden beträffande utformningen av den framtida energibeskatt- ningen.
Chefen för miljö- och energidepartementet har nyligen efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare (ME 1988105) som skall under- söka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrn påverkas un- der kåmkraftsawecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för
2
att bibehålla rimliga konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraften avvecklas. Utredaren skall även kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken i orter som är särskilt beroende av elintensiv industri.
Energiintensiv industri har i dag möjlighet till en särskild nedsättning av energiskatten efter beslut av bl. a. regeringen. Regeringens beslut har för åren 1988 och 1989 inneburit att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade försäljningsvärde fritt fabrik. Enligt regeringens beslut får hela energiskatten för elkraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas. För olja gäller dock vissa spärregler. Denna nedsättningsregel är aktuell för den energiintensiva industrin, främst cement-, kalk- och tegelindustrin, massa- och pappersindustrin, jäm- och stålindustrin samt kemi- och gruvindustrin. År 1988 beviljade regeringen ca 100 industriföretag nedsättning.
Växthusnäringen medges, enligt en annan lagbestämmelse, också nedsätt- ning av energiskatten.
Vid den slutliga utformningen av energiskatter, miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel bör även beaktas behovet av nedsättningsbestämmel- serna.
Den särskilde utredaren (ME 1988105) med uppdrag att utreda frågor om den elintensiva industrins konkurrenskraft bör ges i uppdrag att med förtur utreda effekterna av nedsättningsregler inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi. Jag har i denna fråga samrått med chefen för önansdepartementet.
Utredningsuppdraget
En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara de överväganden som kommittén för indirekta skatter gör när det gäller möjligheterna att inordna energiområdet under mervärdebeskattningen.
Utredaren bör bl.a. bedöma effekterna om de nuvarande bestämmel- serna om nedsättning slopas eller ges en annan utformning.
Utredaren bör i denna del av sitt uppdrag låta sina överväganden omfatta även växthusnäringen och den energiintensiva industri som inte räknas till elintensiv industri.
Utredaren bör senast den 16 oktober 1989 till regeringen redovisa sina överväganden.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Miljö- och energidepartementet)
REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAI. Slodtholm 1909
TATISTISKA CENTRALBYRÅN l
rban Aspén omas Lundberg
89 10 06
Energiskattebelastningen på industrin. Beräkningar
av nuvarande och alternativa skattesatsers och
nedsättningsreglers incidens
1 Allmänt
Ett centralt moment i tidigare och nu pågående energiskatteutredningar har varit att söka kvanti— fiera effekter i ett antal avseenden totalt och för olika användarkategorier av olika skattesatser
och nedsättningsregler.
Dessvärre saknas egentlig statistik som visar de avkastningsbelopp från energiskatter som genereras från olika kategorier skattskyldiga. Nuvarande energiskatter är styckeskattesatser och relaterade till uppgifter om energianvändning i fysiska ter— mer (kwh, kbm, ton). Om data finns tillgängliga om olika kategoriers energianvändning och om energibe- skattningens "egenheter" kan översätta i statisti- ska termer, kan man med relativt hög grad av säker- het beräkna energiskattebelastningen. Detta då också under förutsättningen att befintlig stati—
stik är tillrättlagt för ändamålet ifråga. Så är
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 09
emellertid inte fullt ut fallet. Ett antal mer eller mindre väl underbyggda antaganden måste
göras.
Tillförlitligheten i en effektredovisning av ovan— nämnt slag är sålunda starkt beroende av kvalite— ten i underliggande statistiskt material. Detta bör vidare redovisas på för ändamålet homogena industribranscher. Branschnivån bör inriktas på att gruppera företag/arbetsställen som har en likartad såväl energianvändningsstruktur som verk—
samhetsinriktning.
Det är därför bl a viktigt att konstruera ett statistiskt beräkningsunderlag och en beräkningsme- todik som kan användas som referensram i sammanhan- get. Det är också viktigt att denna referensram
får en allmän acceptens. Det är mot denna bakgrumd som beskrivningen av det statistiska underlaget
ges ett relativt stort utrymme i föreliggande
rapport.
TATISTISKA CENTRALBYRÅN 3
rban Aspén omas Lundberg
89 10 06
2 Statistikunderlaget
Den statistik som står till förfogande i samman— hanget är den årliga industristatistiken (IS). IS inhämtar data från alla industriarbetställen med minst 5 årssysselsatta. Redovisningen sker på mycket detaljerad nivå vad gäller branscher och energislag. Beträffande ISs publicering kan konsta— teras att denna primärt är inriktad på att belysa andra aspekter av industrin än dess energiskattebe- lastning. Härför erfordras ett omfattande arbete för att tillrättalägga data. Därutöver måste man
göra ett antal antaganden enligt följande:
I tabell 7:1 i 15 (energianvändningen inom olika industribranscher) redovisas den totala elförbruk- ningen branschvis. I datafångsten från de uppgifts— lämnande industriarbetsställena efterfrågas också information om för vilka ändamål energin används. Bl a skall arbetsställena fördela förbrukad gl:
kraft på användning för
(1) elpannedrift (2) elektrolys
(3) övriga ändamål
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Urban Aspen Tomas Lundberg
89 10 06
Detta har här intresse med hänsyn till gällande regler för skattebefrielse. Sålunda är elanvänd— ning för elektrokemisk användning skattefri. An- vändning för elektrolys är inte identisk med elek- trokemisk elanvändning men innefattar i allt vä- sentligt denna typ av användning. I brist på exakt information har i här redovisade kalkyler all
elanvändning för elektrolys klassats som skattefri.
Vidare gäller att elkraft förbrukad i avkopplings— bara elpannor är skattefri. Med stor sannolikhet är merparten av industrins elpannor avkopplings-
bara. I kalkylerna har el för elpannedrift klas—
sats som skattefri.
Beträffande bränslen sker i IS en uppdelning av dessas användning för energiändamål respektive för
användning som råvara. Denna senare användning är
i nuvarande skattesystem ej skattepliktig och
ingår inte i kalkylerna nedan.
Vidare gäller i statistiken att någon fördelning
av industrins motorbensinanvändning på blyad respektive blyfri bensin inte sker. Uppdelningen i beräkningsunderlaget på de två bensintyperna har
skett med utgångspunkt från de uppgifter man
TATISTISKA CENTRALBYRÅN 5
rban Aspen omas Lundberg
89 10 06
har om denna fördelning på de totala bensinleveran- serna till den svenska marknaden 1987. Uppgifter om (den av allt att döma mycket blygsamma) motor— gasanvändningen inom industrin ingår i statistiken som en ej separerbar del i uppgifterna om gasolan- vändningen. Uppgifterna för industrins användning av metanol och etanol i IS avser endast dessa
produkternas användning som råvara (och ingår inte
i skattekalkylerna).
Till den i sammanhanget relevanta statistikbilden hör också de uppgifter som sammanställs inom Fi- nansdepartementet på basis av beviljade preliminä- ra nedsättningsbelopp av energiskatt på grundval av den för år 1987 gällande s k 1,7 %-regeln. Statistiken i fråga publiceras - av sekretesskäl - endast på den aggregeringsnivå som framgår av tabellernas branschredovisning. I tabellerna särre- dovisas energianvändningen hos vissa av de som här kallas nedsättningsföretagen (enl 1,7 %-regeln). övriga företag/arbetsställen inom aktuell bransch kallas i redovisningen "övriga företag" och hit har också i förekommande fall förts den del av verksamheten hos nedsättningsföretagen för vilken
ingen nedsättning begärts.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 6 89 10 06
Urban Aspén Tomas Lundberg
För flertalet industribranscher är energiskatten
relativt ointressant ur miljö— och energipolitisk
synpunkt. Även som belastning på företagskollekti-
vet totalt framstår energiskatten kostnadsmässigt
av relativt underordnad betydelse. Tyngdpunkten i tabellerna är därför koncentrerad till energiinten-
siva sektorer som
- massa och pappersindustri - gruvor och metallverk - tegel — kalk och cementindustrin
— samt delar av kemisk industri.
___—. ... ...”—__M— -..—.a.
Om man ser till andelar av produktionen är det inte någon stor del av industrin detta gäller. Däremot svarar dessa branscher för ca 80 % av industrins samlade energianvändning. Tillämpad detaljeringsnivå i branschspecifikationen har i avgörande grad styrts av sekretesskäl (i den me- ningen att inget företags-/integrerad företags—
grupps energiförbrukning direkt eller indirekt kan
röjas).
..- A ...—_w—ww
TATISTISKA CENTRALBYRÅN
rban Aspén omas Lundberg
89 10 06
Tabellinnehåll
Här bifogade siffersammanställningar är en kombina-
tion av statistiktabeller och analystabeller. I
tabell 1 ges en sammanfattande beskrivning av
förutsättningar och innehåll.
Utgångspunkten för kalkylerna har varit sex kon-
stellationer av skattesatser (Här kallade alterna-
tiven A - F).
Härvid alt. A alt. B alt. C alt. D alt. E alt. F
gäller att
genomsnittliga skattesatser gällande
under 1987
I dagsläget gällande skattesatser
KIS (kommitten för indirekta skatters) förslag inkl efterföljande
höjning 890701
punktskatt enl räkneexempel från MIA
(miljöavgiftsutredningen)
". —"- +mi1jöavgift CO2
som E men också inklusive miljöavgift
svavel.
Tabell 1
ALTERNATIV/FÖRUTSÄTTNINGAR
1987 års Aktuella KIs-1 MIA MIA MIA skatte- skatte- förslag punkt- punkt- punktskatt+COz+S-avg skatt skatt+ CO
Skattealternativ A B C D E FI FII FIII ELKRAFAT öre/kWh 5 7 6,2 6,2 6,2 6,2 6,2 6,2 KOL/KOKS kr/ton 315 460 460 230 851 1078 1078 1078
DIESELOLJA kr/m3 753 1078 785 539 1225 1225 1225 1225
eo 1 kr/m3 753 1078 785 539 1225 1255 1255 1255 eo 2-5 kr/m3 753 1078 785 539 1280 1490 1490 1490 BLYAD BENSIN öre/1 247 284 321 289 347 347 347 347 BLYFRI BENSIN öre/ 229 264 301 269 327 327 327 327 GASOL kr/ton 185 210 285 192 942 942 942 942
NATURGAS kr/lOOO m3 308 350 257 175 645 645 645 645
SKATTE- Samtliga skatter och avgifter för här ' PUNKT- PUNKT- PUNKT- NEDSÄTTNINGS- redovisade energislag, utom bensin; SKATTER SKATTER SKATTER 5
BAS oljeskatt = 291 kr/m= ' COZ—avg CO —avg
1) Kommitten för indirekta skatter 2) Miljöavgiftsutredningen
TABELLl/TXTILEIT
Urban Aspén Tomas Lundberg
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 9 89 10 06
Vidare gäller att koksskatten för metallurgisk framställning endast uppgår till ca 1/3 av full skatt. För samtliga redovisade alternativ gäller att den energiskattesats som tillämpas för beräk- ning av energiskattenedsättning (bas för beräkning av nedsättningsbelopp) för oljor utgör 291 kr/m3, samt att bensin inte ingår i denna bas.
Alternativen F skiljer sig sinsemellan beträffande den bas på vilken skattenedsättningsregeln tillämpas. För alt FI ingår endast punktskatter i
denna bas. I alt FII ingår punktskatter + CO -av—
2 gift. I alt F III ingår samtliga pålagor enl ta—
bell 1.
I varierande utsträckning har också beräknats effekter av skattebefrielse m h t att energiskat- ter och avgifter (med nu gällande regler betr innehåll och undantag) uppgår till 1 %, 1,7 % och
4 % av tillverkade produkters avsaluvärde.
Slutligen bör poängteras att redovisade effekter avser den direkta och omedelbara effekten av olika skatteförändringar. Ambitionen har inte
varit att också söka fånga upp de indirekta effek—
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 10
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 06
ter som kan uppträda (skatteövervältring framåt på försäljningspriser, ändrad produktionsteknik,
konverteringar mellan använda energislag o d).
Som stöd för kalkylerna har byggts upp en stati—
stikdatabas och ett flexibelt bearbetningsprogram.
4 Beräkning av 1987 års faktiska energiskat—
tebelastning på industrin (Alternativ A)
4.1 Allmänt
Innebörden av gällande dispensregel är att företag (efter ansökan hos finansdepartementet) kan medges preliminär nedsättning av energiskatt om energi— skattebasen (de energislag som är nedsättningsbe- rättigade) överstiger en viss procent av tillverka-
de produkters avsaluvärde. För 1986 uppgick pro— centtalet till 1,5% och för 1987 och senare år
till 1,7% Det måste poängteras att de nedsätt- % ningsbelopp för energiskatt som finansdepartemen—
tet godkänt kan avse hela eller enbart specificera-
de delar av ett företags—/arbetsställes produk-
tion. Detta medför svårigheter att korrekt och
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 06
konsistent koppla ihop "nedsättningstatistiken" med den arbetsställebaserade industristatistiken som i branschsredovisningssammanhang täcker hela produktionen inom ett arbetsställe. Detta innebär exempelvis att även om en industribransch's (på industristatistiken) beräknade energiskattebas understiger 1,7% av branschens produktionsvärde, vissa inom branschen ingående arbetsställen kan hamna över l,7%-gränsen och därmed berättigas nedsättning. Även det omvända förhållandet kan gälla exempelvis att alla nedsättningsberättigade arbetsställen inom en bransch inte fullt ut synes
utnyttja nedsättningspotentialen.
De företag som åtnjöt nedsättning under 1987 hade ansökt om detta hösten 1985. Nedsättningen, som med viss automatik, löper två år i taget avsåg sålunda åren 1986 och 1987. Företagen anger i dispensansökan ett förväntat/beräknat avsaluvärde för aktuell tillverkningsvolym samt härför erfor- derlig kvantitativ energiinsats. Lämnade data avsåg i allt väsentligt året 1986, men dessa låg också till grund för den preliminära nedsättning- en för 1987. Den definitiva energiskatten fast- ställs sedemera på grundval av faktiska data över
tillverkning och energianvändning hos aktuella
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 06
företag samt faktiska skattesatser. I här aktuellt sammanhang är det denna definitiva beskattning som är av intresse, men i avsaknad av dylik infor- mation har en beräkning fått tillgripas. Utgångs— punkten för denna har varit den ovan nämnda stati- stiken som sammanställts på finansdepartementet på basis av beviljade preliminära nedsättningsbelopp. Uppgifterna avser året 1986. Denna statistik har ajourförts till år 1987, genom att på branschnivå räkna upp data om tillverkning och energianvänd- ning för nedsättningsföretagen med hjälp av branschutvecklingen 1986-1987 enligt industristati-
stiken.
Kalkylresultaten
Som framgår av tabellbilagan skulle industrins
totala energibeskattning för 1987 enligt skatteal- ternativ A beräknats ha uppgått till 4,7 miljarder kr utan nedsättning. Av större intresse i samman-
hanget är dock den faktiska Skattebelastningen,
dvs en beräkning med beaktande också av effekten av gällande nedsättningsregel. En sådan beräkning ger vid handen en reell skattebelastning på ca 4 miljarder kr. Som framgår ligger likväl energiskat-
ternas andel av saluvärdet för de mest energikrä-
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 13
Urban Aspen Tomas Lundberg
89 10 06
vande industribranscherna genomgående över rik- tnivån 1,7%. Huvudorsaken till detta är ju dels att energiskatten för bensin slår fullt ut skatte- mässigt, dels att nedsättningsregeln endast beak-
tar en mindre andel av oljeskatten.
Den i alernativ A särredovisade bransch som har den högsta relativa energibeskattningen är cement- och kalkindustrin (energiskatterna svarar för ca 4,4% av saluvärdet). Höga siffror visar också inte oväntat (i fallande skala) gruvindustrin, bo- ardindustrin, järn—stål och metallverken samt glas— och tegelindustrin. Massa- och pappersindu- strin svarar för en fjärdedel av industrins totala
energibeskattning.
5 Beräknade effekter av alternativa ener-
giskattesatser och nedsättningsregler
5.1 Allmänt
För att ge rimlig precision i och trovärdighet för beräkningar av effekter av alternativa energiskat— ter måste man arbeta med tillförlitliga och där— till meningsfullt detaljerade data beträffande
energislag och användarkategorier. Detta innebär
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 14
Urban Aspen Tomas Lundberg
89 10 06
att kalkylerna bör baseras på industristatistiken som är den mest detaljerade och heltäckande stati— stikkälla som står till buds. Det innebär samti— digt att man tvingas arbeta med ett tidsmässigt inaktuellt år — 1987. (Den preliminära statistik som finns för 1988 visar i sina huvuddrag inga markerade förändringar i energianvändningstenden—
serna jämfört med 1987).
Ett flertal olika skattekalkyler har utförts och till dem kopplade alternativa nivåer beträffande procentsatser för nedsättning, nämligen 1%, 1,7% och 4%. En kalkyl gäller nu aktuella skattesatser applicerade på IS-data för 1987. övriga kalkyler baseras på kombinationer av förslag från kommLttén för indirekta skatter (KIS) och från MIA (miljöav— giftsutredningen). De skattesatser som tillämpats
för de olika energislagen redovisas i tabell ;.
Rent beräkningsmässigt är räkneoperationerna rela— tivt okomplicerade frånsett reduceringseffekten från nedsättningsregeln. (I kalkylerna har förut-
satts att en sådan regel till sin innebörd kvar— står i ett kommande skattesystem.) Det bör således redan här framhållas att jämförelserna nedan "halt-
ar" något mellan å ena sidan alternativen A och B
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 15
89 10 06 Urban Aspen
Tomas Lundberg (som ju i huvudsak baseras på nedsättningsbelopp enligt finansdepartementets statistik) och å andra sidan alternativen C-F. För dessa senare alterna- tiv har nedsättningsbeloppen framkommit som skill— naden mellan beräknad energiskattebas och ett belopp motsvarande 1,7% av resp branschs produk— tionsvärde. Man skulle kunna uttrycka förhållandet som så att nedsättningsbeloppen i (de mer verklig- hetsnära) alternativen A och B baseras på en ned— sättningsregel som är avsedd att gälla för enskil— da företag. Nedsättningsbeloppen i alternativen C-F baseras däremot på en nedsättningsregel som är inriktad på den genomsnittliga storleken av skat— ten i förhållandet till försäljningsvärdet inom en speciell industribransch. Om företagen inom en bransch är homogena med avseende på energianvänd- ning och tillverkning torde berörd distinktion vara försumbar i här aktuella beräkningar. Om däremot företagen inom en bransch har en mycket olikartad energianvändnings— och/eller tillverk-
ningsstruktur blir beräkningsresultaten osäkra och
svårtolkade.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 16
Urban Aspen Tomas Lundberg
89 10 06
5.2 Effekter på industrin av nu aktuella
energiskattesatser
Alternativ B
Om nu aktuella energiskattesatser (sept 1989) skulle ha gällt under år 1987 - och utan beaktande av 1,7%-regeln — kan industrins samlade energiskat- tebelastning beräknats ha överstigit alternativ
A:s nivå för 1987 med ca 1,9 miljarder kronor.
En jämförelse av den "faktiska" beskattningen blir mer osäker. Ett osäkerhetsmoment gäller som ovan berörts nedsättningsbeloppets storlek. Det är sålunda inte en helt okomplicerad operation att översätta det nedsättningsbelopp som kan beräknas ha gällt för alternativ A (med där gällande skatte— satser och procentnedsättningstal) till ett kon- struerat mer aktuellt år 1987. - De för 1987 av finansdepartementet godkända preliminära nedsätt- ningarna baseras ju på prognoser från företagen vad gäller ett framtida års energianvändning och produktionsvärde. Det har vidare skett höjningar av energiskatterna från 1986 och framåt som måste beaktas i sammanhanget. En överslagsberäkning ger
vid handen att nedsättningsbeloppen i alternativ B
TATISTISKA CENTRALBYRÅN 17
rban Aspén omas Lundberg
89 10 06
skulle bli av storleksordningen 550 milj kr högre än i alt. A. Industrins energibeskattning enl alternativ 8 kan således beräknas ligga ca 1,3 miljarder över alt. A:s nivå. Det innebär en ener- giskatteökning med drygt 30 procent för industrin totalt.
Den industribransch som enligt kalkylerna träffats hårdast (relativt sett) av de två senaste årens skattehöjningar är cement- och kalkindustrin. Övriga energikrävande branscher har också fått stora skattehöjningar. Den energikrävande bransch som beloppsmässigt fått vidkännas den största
skattehöjningen är massa och pappersindustrin.
5.3 Effekter på industrin av olika hypoteti-
ska energiskattealternativ
Beräkningarna av skatteeffekter för alternativen A och B ovan har i så mån haft en verklighetsförank— ring att de har kunnat baseras på tidigare fakti- ska eller nu gällande skattesatser. Därtill har omfattningen av gällande nedsättningsbelopp kunnat beräknas med i sammanhanget relativt hög grad av säkerhet.- Alternativen C-F bygger på hypotetiska
skattesatser och med en ökande osäkerhet beträffan-
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 18 89 10 06 Urban Aspen Tomas Lundberg
de nedsättningsregelns genomslagskraft på bransch-
nivå (och därmed en ytterligare osäkerhet för
genomslaget på nedsättningsberättigade företag). Denna problematik illustreras (lite mer) konkret i
tablån nedan
Alternativ B Nedsättnin-_A :er; na-e p.' korrigerade
1981 mi'.j__k_r
% av produk- tionsvärde
ar Gruvindustri Boardindustri
Massa o Pappersindustri Kemisk ind neds.företag Glas— och tegelind Cement- och kalkind Järn—stål o metall ind nedsättningsföretag Gjuterier
övriga industrier
Totalt
I första kolumnen redovisas den beräkning av ned- sättningsbeloppens storlek som gjorts på basis av
nedsättningsstatistiken (1986 års preliminära
TATISTISKA CENTRALBYRÅN 19
rban Aspen omas Lundberg
89 10 06
nedsättningsbelopp framskrivna med branschutveck- lingen enl industristatistiken). Av andra kolumen framgår den "branschvisa" kalkyl som utgör en subtraktion mellan beräknad energiskattebas och ett belopp motsvarande 1,7% av resp bransch produk— tionsvärde. Differenserna mellan kolumnerna är ett
mått på osäkerheten i använd kalkylansats.
Referensram för att belysa effekterna från olika skattesatskonstellationer har varit alternativ B
(= "dagsläget").
5.3.1 skattealternativ C
Alt C skiljer sig betr skattesatser (som framgår av tabell 1) från alt B genom en något lägre el- skatt och oljeskatt och en ej obetydligt högre bensinskatt. Om ingen nedsättningsregel gäller för alt C så blir den sammanlagda energibeskattningen för industrin ca 200 milj kr högre än jämfört med den "faktiska" för alt B. En omfördelning av skat-
tebördan inom industrikollektivet sker dock.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 20
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 06
Om nu gällande nedsättningsregel bibehålls till sin innebörd och omfattning (alt C (1,7)) minskar industrins totala belastning från energiskatter
med ca 0,8 miljarder kr. 5.3.2 skattealternativ D
I alternativ D sänks samtliga energiskattesatser frånsett en blygsam höjning av bensinskatten. För kol och olja halveras skatten jämfört med nuläget. Utan skattenedsättning minskar energiskatterna för industrin totalt med — 0,7 miljarder kr. Skat- tehöjningar inträffar dock för vissa av de bransch- er som i dagsläget "skyddas" av nedsättning: ce- ment- och kalkindustrin, vissa kemiska industrier samt järn-, stål- och metallverken. Med en nedsätt— ningsregel på 1,7% (alt D (1,7)) minskar indu- strins totala energiskatt med 40 % jämfört med
alt. B. 5.3.3 Skattealternativen E och F
Om alt D framstår som ett lågskattealternativ får alternativen E och F båda klassas som högskatteal- ternativ. Alternativen E och F skiljer sig beträf- I
fande skattesatser endast för skatten på kol (26 %
TATISTISKA CENTRALBYRÅN 21
rban Aspén omas Lundberg
89 10 06
högre i F) och tunga eldningsoljor (16% högre i F) samt att flis och torv också beskattas i F. Från— sett skatt på elkraft ligger övriga energislags
skatter i E och F över nuvarande skattenivå. Sam-
mantaget innebär detta att energiskatterna - utan
nedsättning - för industrin totalt ligger betyd- ligt över nuvarande nivå. Liksom för övriga tidiga- re redovisade alternativ slår skatten (utan ned- sättning) hårt på den kolintensiva cement- och
kalkindustrin och på den tjockoljeintensiva glas-
och tegelindustrin.
Med ett bibehållande av nuvarande nedsättningsre- gel i omfattning och nivå (1,7 %) ligger den fakti- ska skattebelastningen i alt. E ca 0,7 miljarder
kr och i alt. F ca 1,1 miljarder kr över alt Bs
nivå.
Som tidigare nämnts skiljer sig alternativen F
beträffande den energiskattebas på vilken en ned- sättningsregel förutses komma att tillämpas. För alt. FI inryms endast punktskatter i denna bas. I
alt FII ingår punktskatter och CO -avgift och i
2 alt FIII samtliga aktuella pålagor enl tabell 1. Alternativ FIII är således när det gäller skatte-
basens täckning i överensstämmelse med alternati-
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 22
89 10 06 Urban Aspén
Tomas Lundberg ven A-E, medan för alt FI och alt FII tillämpas en
reducerad bas.
I tabellerna 2 och 3 sammanfattas vissa beräknade effekter för Skattealternativen E och F. För över- skådlighetens skull redovisas effekter endast på (den nu gällande) 1,7%-nivån. (övriga nedsättnings-
nivåers skattekonsekvenser framgår av tabellbila-
gan.)
Som framgår av tabell 3 innebär alt E (l,7%) skat- tehöjningar jämfört med dagsläget (alt B) för alla här särredovisade branscher utom för gruvindustrin
samt för cement- och kalkindustrin.
Beräknade effekter för gruvindustrin är mycket osäkra. Som framgår av tablån på sid 18 uppgår det på finansdepartementets statistik beräknade ned- sättningsbeloppet för 1987 till ca 80 milj kr, medan en schablonberäkning (energiskattebas minus 1,7 % av branschens produktionsvärde) ger vid handen en nedsättningspotential på ca 140 milj kr. Denna bristande överensstämmelse mellan det "verk- liga" beloppet och kalkylansatsen gör att för
gruvindustrins vidkommande måste beräkningarna
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 23
89 10 06 Urban Aspen Tomas Lundberg stadgas upp med en analys på företagsnivå för att
man skall kunna ge några sägande slutsatser.
Enligt den använda kalkyltekniken och med hänsyn till nedsättningsregelns konstruktion minskar energiskattebelastningen enligt alt E för cement- och kalkindustrin något från alt B ("dagsläget") trots en kraftigt höjd kolskatt. Detta är (förutom en avspegling av osäkerheten i själva beräkningen) bl a ett utslag av att nedsättningspotentialen ökar i motsvarande män. Det är vidare en utslag av det faktum att höjda energiskatter (för de energis- lag som berättigas full nedsättning) inte får någon belastningseffekt på de branscher/företag vilka redan i utgångsläget har en belastning från de samlade energiskatterna som överstiger 1,7% av produktionsvärdet. Samtidigt bör framhållas att
branschgruppen i fråga domineras av ett stort
Bilaga 2 Tabell 2
Beräknad förändring i energiskatt (med beaktande av nedsättning enl l,7%-regeln) för vissa skattealternativ. Jämförelse med alt. B. 1987 milj kr.
alt E alt FI alt FII alt FIII
Gruvindustri - 25 39 7 - 5 Boardindustri 1 9 9 9 Massa o pappersind 201 453 356 325 Kemisk industri
nedsättningsföretagen 18 43 29 24 Kemisk industri ovriga 29 61 61 61 Glas o tegelindustri 38 55 55 55 Cement o kalkindustri - 15 300 74 - 7 Järn- stål o metallverk nedsättningsföretagen 23 124 61 48 qärn- stål o metallverk övriga 148 301 263 184 Gjuterier 6 15 9 7 övriga industrier 281 422 422 422 Industrin totalt 705 1821 1345 1121
ENERGI.1/TXTILEIT
Bilaga 2 Tabell 3
Energiskattebelastningen i % av produktionsvärdet för vissa skatte- alternativ. (nedsättning enl 1,7%-nivån)-
alt B alt E alt FI alt FII FIII
Gruvindustri 4,45 4,01 5,15 4,57 4,36
Boardindustri 4,03 4,07 4,56 4,56 4,56
Massa o pappersind 2,56 2,96 3,47 3,27 3,21
Kemisk industri nedsättningsföretagen 2,28 2,98 3,93 3,40 3,21
Kemisk industri övriga 0,69 0,73 0,77 0,77 0,77
Glas o tegelindustri 3,14 4,40 4,94 4,94 4,94
Cement o kalkindustri 5,85 4,68 29,07 11,60 5,29
Järn— stål o metallverk nedsättningsföretagen 3,09 3,36 4,54 3,80 3,65
Järn- stål o metallverk
övriga 1,86 2,35 2,86 2,73 2,47
Gjuterier 1,83 2,30 2,96 2,51 2,39
Övriga industrier 0,56 0,63 0,67 0,67 0,67
Industrin totalt 0,95 1,07 1,27 1,18 1,14 ENERGI.2/TXTILEIT
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 26 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg
företag. Detta företag bör studeras individuellt i
sammanhanget.
Slutligen bör erinras om den tidigare berörda bristande konsistensen som föreligger mellan fi- nansdepartementets nedsättningsstatistik och den officella industristatistiken - som på ett oklart sätt kan påverka sifferjämförelserna. Genom den använda kalkyltekniken föreligger konsistens vid jämförelser mellan de konstruerade skattealterna- tiven C-F. Däremot vidlådes jämförelser mellan
dessa alternativ och referensalternativet B av
na.
| l l ) berörd inkonsistens mellan de två statistikkällor— Enligt beräkningarna för skattealternativ FI (l,7%) skärps energibeskattningen påtagligt för samtliga i tabell 3 redovisade branschaggregat jämfört med såväl alt B som E. Detta är en effekt av såväl höjda skatter på kol och olja som att endast punktskatter ingår i nedsättningsbasen. Mest påtaglig blir den relativa skatteskärpningen
) ! för cement- och kalkindustrin, vars energibeskatt— ) ? ning i procent av produktionsvärdet ökar med drygt !
20 procentenheter jämfört med dagsläget.
STATISTISKA CENTRALBYRÅN 27
Urban Aspén Tomas Lundberg
89 10 06
I alternativen FII och FIII breddas nedsättningsba— sen successivt jämfört med alt FI - med åtföljande lägre energibeskattning. I alt FIII är nedsätt- ningsbasen till sin bredd identisk med dagsläget, men genom skattesatsskärpningarna blir resultatet för den totala industrin en skattehöjning på ca,1
miljard kr.
ALTERNATIV A
Energiskatt exklusive Nedsättnings— Faktisk Faktisk energi nedsättning belopp energiskatt skatt i procent av miljoner kronor miljoner kronor miljoner kronor prod. värde
rln
Kgmlsk tuggar]
nedsättningsföretagen
övnga ggmgn! g kglklngusln
rn— | in llv nedsättningsföretagen övnga
Emaila!
vrl In rler
rln I
ALTERNÅHV B
Nedsättnings- Faktisk energiskatt
miljoner kronor
Faktisk energi skatt i procent av prod. värde Förändring av taktisk energiskatt jämfört med Alternativ A miljoner kronor
Energiskatt exklusive nedsättning belopp miljoner kronor miljoner kronor
Qruvlngusm 336 86 250 4,45 61
mlkln
nedsättningsföretagen
avdaa
nggn; g kalklnggsgrl
rn- |
nedsättningsföretagen
önga sairaala:
m
rl
rl
llv rk
vrl In u rl r
HBBEHHB.BHEH
I'l
85
1926
136 488 114 232 460 561 34 2214
658 7
13 72 4,03
651
77
19
157 195
10 17
1225
1275
59 488 95 75
265 561 24 2197
5362
2,56 2,28 0,69 3,14 5,85 3,09 1,66 1,83 0,56
0, 95
19
246 136 31
19 49
166 580
ALTERNATIV C
Energiskatt exklusive Nedsättnings- Faktisk Faktisk energi Förändring av taktisk nedsättning belopp energiskatt skatt i procent av energiskatt jämfört
miljoner kronor miljoner kronor miljoner kronor prod. värde med Alternativ B miljoner kronor
___—ÅR 1987 1 -0 1 -7 LLQ 1_-Q 1._7 4_-Q 1.0 L.? 4_.Q 1_-Q 1_.1 M 1.0 1.1 5.2 Gruvlndustrl 277 277 277 156 116 0 122 161 277 2,17 2,87 4,95 -128 -89 28 Bgardlndustrl 68 68 68 29 16 0 39 52 68 2,19 2,89 3,8 —33 -20 -4
1607 1607 1607 792 443 0 815 1164 1607 1,63 2,33 3,22 —460 -111 332
Kgmlsk lndustrl nedsättningsföretagen 116 116 116 73 55 0 43 61 116 1,65 2,35 4,47 -16 2 57
övrlga 405 405 405 0 0 0 405 405 405 0,57 0,57 0,57 -84 -84 -84 | 0 erellndu tri 87 87 87 12 0 0 75 87 87 2,46 2,85 2,85 -21 -9 -9
emen okalklnd Strl 218 218 218 186 177 147 32 41 71 2,49 3,19 5,49 -43 -34 -5 ärn- stal o metallv rk
nedsättningsföretagen 390 390 390 232 172 0 157 217 390 1,84 2,54 4,55 -108 -48 125 övriga 488 488 488 84 0 0 404 488 488 1,34 1,62 1,62 -157 -74 -74 giutgrler 29 29 29 12 3 0 17 26 29 1,3 2,0 2,24 -7 2 5 erlga Industrier 1887 1887 1887 0 0 0 1887 1887 1887 0,48 0,48 0,48 -310 -310 -310
ln rln I 5571 55715571 1575 983 147 3996 4588 5425 0,71 0,81 0,96 4366 -774 62
ALTERNATIV D
Energiskatt exklusive Nedsättnings- Faktisk Faktisk energi Förändring av taktisk nedsättning belopp energiskatt skatt i procent av energiskatt jämfört
miljoner kronor miljoner kronor miljoner kronor prod. värde med Alternativ B miljoner kronor
ÅR 1287 1_-Q 1_-7 4_-Q 1_-Q 14 M & 1.1 4_-9 1.0 .L-l .4_-_Q .1_-Q & 4_-Q Gruvlndustrl 233 233 233 144 104 0 89 128 233 1,59 2,29 4,15 -161 -121 -17 5 r ln rl 57 57 57 29 16 0 29 41 57 1,6 2,3 3,21 -43 -31 -15 M r In s rl 1418 1418 1418 759 410 0 659 1007 1418 1,32 2,02 2,84 -616 -267 143 K ml k In rl
nedsättnlngstbretagen 102 102 102 68 50 0 34 52 102 1,33 2,03 3,96 -25 -7 43
Ovrlga 352 352 352 0 0 0 352 352 352 0,5 0,5 0,5 -136 -136 -136
I eIIn H 64 64 64 11 0 0 53 64 64 1,74 2,11 2,11 -43 -31 -31 nggnt Q kglklnggsjrl 125 125 125 103 94 64 23 32 61 1,75 2,45 4,75 -53 —44 -14
rn- | In IIV I'
nedsättnlngsföretagen 338 338 338 216 156 0 122 182 338 1,42 2,12 3,94 -143 -83 72
Ovrlga 353 353 353 0 0 0 353 353 353 1,17 1,17 1,17 -208 -208 -208 giggerlgr 25 25 25 10 1 0 15 24 25 1,15 1,85 1,95 -9 0 2
erlga lngugjrlgr 1584 1584 1584 0 0 0 1584 1584 1584 0,4 0,4 0,4 -613 -613 -6131_; n rl I 4651 4651 4651 1340 832 64 3311 3819 4587 0,58 0,67 0,81 -2051-1543 -775m
ALTERNATIV E
Energiskatt exklusive Nedsättnings- Faktisk Faktisk energi Förändring av taktisk nedsättning belopp energiskatt skatt i procent av energiskatt jämfört
miljoner kronor miljoner kronor miljoner kronor prod. värde med Alternativ B miljoner kronor
ÅR _9_&_1 7 1_.Q LJ. 1.12 LJ! 1..7 4_.Q 1.0 Lz 4_._0 1_._Q 1.7 4_.Q 1_._Q 1.7 4.0 r vln rl 361 361 361 176 137 8 185 225 353 3,31 4,01 6,31 -64 -25 104 B r rn rl 89 89 89 29 16 0 60 73 89 3,37 4,07 4,99 -12 1 17 rIn r 1983 1983 1983 856 508 0 1126 1475 1983 2,26 2,96 3,98 -148 201 708
Kgmlsk Indusrl nedsättningsföretagen 141 141 141 82 64 4 59 77 137 2,28 2,98 5,28 0 18 78
övriga 518 518 518 0 0 0 518 518 518 0,73 0,73 0,73 29 29 29 I lln rl 134 134 134 15 0 0 119 134 134 3,91 4,4 4,4 23 38 38 ggmgnt ;! kalklnguslrl 379 379 379 328 319 289 51 60 90 3,98 4,68 6,98 -24 -15 38
rn- | ru allv r
nedsättningsföretagen 507 507 507 279 219 22 228 288 485 2,66 3,36 5,66 -37 23 220 övrlga 747 747 747 249 38 0 498 709 747 1,65 2,35 2,48 -63 148 186 Sallader 37 37 37 16 7 o 21 30 37 1,6 2,3 2,84 -3 e 13
erlga Ingustrler 2478 2478 2478 0 0 0 2478 2478 2478 0,63 0,63 0,63 281 281 2815
LD n r I 7374 7374 7374 2030 1307 323 5344 6067 7051 0,94 1,07 1,24 -18 705 168903 N
M er ln r ml ln r nedsättnlngstöretagen Ovnga I Iln r m n lkln rn- | ru llv nedsättnlngstbretagen OVNQa
åhuåugl
vrl In rl
unuEHUn_nnau
Energiskatt exklusive nedsättning
miljoner kronor
120 131 439 393 393 393
98 98 98
2138 2138 2138
152 152 152 549 549 549 150 1 50 150 469 469 469 545 545 545 862 862 862 40 40 40 2619 2619 2619
8014 8014 8014
ALTERNATIV
Nedsättnings- belopp miljoner kronor
120 131 549 144 104 0
29 16 0
759 410 0
68 50 0
11 0 0
103 94 64 216 156 0
10 1 0
1340 832 64
FI
Faktisk energiskatt miljoner kronor Faktisk energi skatt i procent av prod. värde
129 121 549 129 141 529 249 288 393 4,45 5,15 7,01
69 81 98 3,86 4,56 5,47
1379 1728 2138 2,77 3,47 4,29
84 102 152 3,23 3,93 5,86 549 549 549 0,77 0,77 0,77 139 150 150 4,57 4,94 4,94 366 375 405 28,37 29,07 31,37
329 389 545 3,84 4,54 6,36 862 862 862 2,86 2,86 2,86
29 38 40 2,26 2,96 3,05 2619 2619 2619 0,67 0,67 0,67
6674 7182 7950 1,18 1,27 1,4
Förändring av taktisk energiskatt järntört med Alternativ B miljoner kronor
140 121 429 0 39 143 -3 9 26 104 453 863
25 43 93 61 61 61 43 55 55 290 300 329
64 124 280 301 301 301 6 15 16
422 422 422
1312 1821 2588 m
ALTERNATIV FII
Energiskatt exklusive Nedsättnings- Faktisk Faktisk energi Förändring av faktisk nedsättning belopp energiskatt skatt i procent av energiskatt jämfört
miljoner kronor miljoner kronor miljoner kronor prod. värde med Alternativ 8 miljoner kronor
1.74-01_-_Ql-_74_-Q1_-QU4_-QJ-_0.1-_74_01_-_Q1_414_._0
ÅR 1987 1.
0
! gruvindustri 393 393 393 176 137 8 217 256 385 3,87 4,57 6,87 -33 7 135
Boar In ustrl 98 98 98 29 16 0 69 81 98 3,86 4,56 5,47 -3 9 26
Mas erslndustrl 2138 2138 2138 856 508 0 1281 1630 2138 2,57 3,27 4,29 7 356 863
Kemisk Industrl nedsättningstöretagen 152 152 152 82 64 4 70 88 148 2,7 3,4 5,7 11 29 89
övriga 549 549 549 0 O 0 549 549 549 0,77 0,77 0,77 61 61 61 I eelln rl 150 150 150 15 0 0 135 150 150 4,45 4,94 4,94 40 55 55
ggmgnlo kalklngusgrl 469 469 469 328 319 289 141 150 179 10,9 11,6 13,9 65 74 104 nedsättningsföretagen 545 545 545 279 219 22 266 326 523 3,1 3,8 6,1 1 61 258 övriga 862 862 862 249 38 0 613 825 862 2,03 2,73 2,86 52 263 301
gjuterlgr 40 40 40 16 7 0 23 33 40 1,81 2,51 3,05 0 9 16
vrl a Industrier 2619 2619 2619 0 0 0 2619 2619 2619 0,67 0,67 0,67 422 422 422 ln rin I 8014 8014 8014 2030 1307 323 5984 6707 7690 1,06 1,18 1,36 622 1345 2329
Aum gruvindustri ngrglngustrl
Mmmm Kemisk Industrl
nedsättningsföretagen OVNQa
I Iln rl
m n k Ikln
r - | ru Ilv nedsättningsföretagen övnga
Elm
VI'I I'I !”
WII
Energiskatt exklusive nedsättning miljoner kronor
1.7
L! 393 .4_-Q 393 393
98 98 98
2138 2138 2138
152 152 152 549 549 549 150 150 150 469 469 469
545 545 545 862 862 862
40 40 40 2619
2619 2619 8014 8014 8014
1_-Q 188
29
888
87 15
410 292 328 18
0
Nedsättnings-
belopp miljoner kronor
1.1 149 16 539
69
400 232 117 9
0
M 20
371
35 O 0 0
2253 1530 434
ALTERNATIV FIII
L.!) 205
69
1250
65 549 135 59
253 534 22
2619 5760 6483 7579
Faktisk
energiskatt
miljoner kronor
1.1.7 244 81
1599
83 549 150 68
313 745 31
2619
MM
373 98
2138
143 549 150
98
510 862 40
2619
3,66 3,86 2,51
2,51 0,77 4,45
4,59 2,95 1,77 1,69 0,67 1,02
Faktisk energi skatt i procent av prod. värde
Ll
4,36 4,56
3,21 3,21 0,77 4,94
5,29 3,65 2,47 2,39 0,67
1,14
M 6,66 5,47
4,29 5,51 0,77 4,94 7,59 5,95 2,86 3,05 0,67
1,34
Förändring av faktisk energiskatt jämfört med Alternativ B miljoner kronor
1.7 4_.Q 1_-Q _ 124
-44 -5 -3 9 26
325 863
61 61 61 40 55 55 -16 -7 22 -12 48 245 184 301
-2 7 16 422
422 422
309 1122 2218
ENERGIENBETER M. M.
Energi
Grundenheten för energi enligt det internationellt fastställda SI—systemet är joule (J). Ännu används dock i Sverige ofta enheterna kalorier (cal) och
wattimmar (Wh). Både kalorier och wattimmar används
som beteckning för värmemängd. Wattimmar används som beteckning för elenergimängd.
1 000 Wh = 1 kWh - 3 600 000 J = 859,2 kcal.
Effekt
Effekt är energi per tidsenhet, dvs. energi - effekt x tid.
Ett kraftverks eleffekt mäts i watt (eller multiplar därav). Även värmeeffekt kan mätas i watt.
Multipelenheter
Multipelenheter erhåller man genom att kombinera enheten med ett prefix, varvid enheten multipliceras med en viss talfaktor (tiopotens).
k (kilo) = 103 = 1 000 M (mega) = 106 - 1 000 000 G (giga) = 109 = 1 000 000 000 T (tera) = 1012 = 1 000 000 000 000 P (peta) = 1015 = 1 000 000 000 000 000
Följande samband gäller således:
1 PJ - 0,2778 TWh 1 TWh = 3,6 PJ
ungefärliga omräkningsfaktorer mellan vissa energibärare
Råolja Lätt eldningsolja Tung eldningsolja Naturgas
Kol
skogsbränsle Torv(50% fukthalt) Motorbensin
H F*PJ H P4 H ra H
Mton- 1,16 Mm3= 11 TWh= 42 PJ Mton- 1,20 Mm3= 12 TWh= 43 PJ Mton- 1,06 Mm3= 11 TWh— 41 PJ Gm3 - 10,8 TWh= 39 PJ
Mton- 7—8 TWh= 25-30 PJ
Mton TS- 5—5,5 TWh= 18—20 PJ Mton- 2,5—3 TWh= 9—11 PJ Mton- 1,37 Mm3= 12 TWh- 43 PJ
Statens offentliga utredningar 1989
Kronologisk förteckning
1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet luing stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fämansföretag. Fi.
Integriteten vid statistikproduktion. C.
. Fasta Öresundsförbindelser. K.
Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11.1—Iushällssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A.
15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K.
16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö.
18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C.
19.Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21 . Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23.Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25.Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning — Skattereformens huvudlinjer. Del 1. — Inkomst av kapital. Del 2. — Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. — Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi.
oaseweww
34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.
36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi-
37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullmtinema - slutrapport. Fi—
41. Samerätt och sarneting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del I. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstiftningen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFTAIEG - samarbetet. I. 46. Armens utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. & 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49.Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret - tvä individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskpn'sregleringen och fiskeriadministrationen. 10- 57. DO och Nämnden mot emisk diskriminering — de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. S. 61.Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.
Kronologisk förteckning
66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner 'i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71.Ny bostadsfmansiering. 130. 72. Värdepappersmarlmaden i framtiden. Fi. 73.TV - politiken. U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 75.Et.isk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALIERGI [överkänslighet S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S. 79. Storstadstralik 4 - Ytterligare bakgrundsrnaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME.
Statens offentliga utredningar 1989 i l
Statens offentliga utredningar 1989
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningeu
Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädemas arbetsmarknad. [70]
J ustitiedepartementet
Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51]
Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]
Försvarsdepartementet
Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Armens utveckling och försvarets planeringssystem. [46]
Socialdepartementet
Hjälpmedelsverksamhetens utveckling — kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]
Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommitten. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62] Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig— het. [77] Statistikbilaga. Omfatming av ALLERGI löverkänslig- het. [78]
Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80]
Kommunikationsdepartementet
Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstraf'rk 3 - Bilavgifter. [43]
___,U . amar— —..-- www—”"H"—
Storstadstralik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]
Finansdepartementet
Beskattning av fämansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomslbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33]
- Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]
Reformerad företagsbeskattning
— Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Experu'apporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskonigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81]
Utbildningsdepartementet
Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [221 Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsäuning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänst. [30] Stiftelser för samverkan. [50]
TV - politiken. [73]
Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. [74]
Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75]
Statens offentliga utredningar 1989
Systematisk förteckning
Jordbruksdepartementet Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer
Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] inom energisektorn. [_52] Nedsättnmg av energiskatter. [82]
Arbetsmarknadsdepartementet
Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfragor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd.
Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]
Industridepartementet
Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]
Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. [45]
C ivildepartementet
Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]
Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]
SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]
Bostadsdepartementet
Parkeringsköp. [23] Ny bostadsfmansiering. [71]
Mil jö- och energidepartementet
Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg — för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]
KUNGL. BIBL.
. ,aw_.oa._um—Wau- =..a n
& l ]
ALLMÄNNA FÖRLAGET
ISBN 91-38-10420-2 lSSN 0375-250X