med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropsition)

Regeringens proposition ec

1988/89:150 [=

med förslag till slutlig reglering av Prop.

statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. 1988/89: 150

(kompletteringsproposition)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen visar att budgetöverskottet för hudgetåret 1988/89 blir ca 11,0 miljarder kr., vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För budgetåret 1989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1989 med kalkyler för den svenska ekonomin 1990— 1993 samt cen långtidsbudget för budgetåren 1989/90—- 1993/94. Vidarc föreslås en omläggning av den ekonomiska politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten och den allmänna löneavgiften. I propositionen redovisas också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter för förnyelsen av den offentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan förnyelse på tre områden, nämligen skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S: Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2§ riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m. m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m. m. Statsråden Freivalds, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson, Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de ifrågavarande förslagen inom statsrådsberedningens, justitie, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri-, civil- samt miljö- och energidepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m. m. Bilaga I Statsrådsberedningen Bilaga 2 Justitiedepartementet Bilaga 3 Socialdepartementet Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet Bilaga 5 Finansdepartementet Bilaga 6 Utbildningsdepartementet Bilaga 7 Jordbruksdepartementet Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 9 Bostadsdepartementet Bilaga 10 Industridepartementct Bilaga I 1 Civildepartementet Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet Bilaga 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 Vv

Bilaga 1

Reviderad finansplan

>

Bilaga I

Reviderad finansplan

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90,

m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1¶Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höjts väsentligt. Obalanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga sektorns finanser varit. Statens budgetsaldo har förbättrats från ett underskott på 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. innevarande budgetår. Det är en betydande framgång för den ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats på detta sätt.

Även hushållens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,690 1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste uppnåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hotade det välfärdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt inte bara

1 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

att bevara utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag och andra transfereringar till Bil. 1 hushållen har höjts markant. Samtidigt har insatserna i sjukvården, barnomsorgen, äldreomsorgen och andra delar av den offentliga sektorn ökat påtagligt.

Det finns emellertid också betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visserligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningarna trots att den offentliga sektorns finanser har stärkts väsentligt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att bristen på arbetskraft är påtaglig och pris- och löneökningarna högreiSverigeäni våra konkurrentländer.

Den ekonomiska politiken har under senare år utformats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera utbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats på att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att både arbeta och spara sig ur krisen,

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen föreslog i budgetpropositionen i januari, gav uttryck för en fortsatt stram efterfrågepolitik. Statsutgifterna beräknades öka med mindre än 196. För första gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare föreslogs en indragning av vinstmedel från företagen genom en särskild skatt på företagsvinsterna under år 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för att ytterligare dämpa överhettningen på byggmarknaden.

Stabiliseringspolitiken Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har emellertid inte dämpats i den utsträckning som eftersträvats. Detta sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark det senaste året. BNP-tillväxten i OECD-området översteg 490 1988 och de svenska företagens exportmarknader växte mer än tidigare beräknat. Inflationen i vår omvärld ökade något och penningpolitiken stramades åt med kraftigt stigande räntor som följd. Även dollarkursen och oljepriserna har stigit. För närvarande bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de närmaste två åren vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i handeln mellan de stora länderna utlöser en mer markerad internationell konjunkturavmattning.

Iden svenska ekonomin har tendenserna till överhettning förstärkts de senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare förutsetts. Industrin har på hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med ca 1096 det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr. 1988. Bristen på arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet, Överhettnings-

tendenserna är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhettningen har nu

nått en nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även centrala välfärdsfunktioner inom vård och omsorg hotas. De löneavtal som Bil. 1 nu har slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad dämpning av löneökningarna inte sker i år. I budgetpropositionen framhöll regeringen att löneökningar i år av samma storlek som under senare år inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mål och att politiken såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att inflationstendenser hålls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena att nå en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika sammanhang visats att höga pris- och löneökningar är ett hot mot den fulla sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas och bytesbalansen försämras. Inflationen vidgar också de ekonomiska klyftorna.

Mot bakgrund av att överhettningen i den svenska ekonomin har stärkts de senaste månaderna bör en omläggning nu genomföras av den ekonomiska politiken, inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en ny kris. Det gäller att vidta åtgärder på bred front för att undvika en utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte något avsteg från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för av få ned inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande målet. De åtgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrågan på varor, tjänster och arbetskraft.

Det är också viktigt att understryka åtgärdernas tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dimpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Åtgärderna bör ges en sådan inrikming att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande åtgärder föreslås: - Moervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--

31 december 1990. - Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989. - Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1

september 1989 - 31 december 1990. - IStockholmsområdet höjs den allmänna löncavgiften med ytterligare 3

procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period.

Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholms-

området.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare att statens insatser för att stödja ekonomiskt svaga grupper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmedelssubventioner-

na avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer att kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pen- Bil. 1 sioner och studiemedel är knutna till basbeloppet.

Som ett ledi den fortgående reformeringen av skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringarna av skatteskalan bör ha ungefär samma inriktning och utformning som den skattesänkning, som har genomförts i år. Därigenom kan de löncavtal som har slutits på delar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig dämpning av de avtalade löneökningarna 1990, men för att de totala timlöncökningarna skall kunna nå ned till omvärldens och försvagningen av vår konkurrenskraft upphöra måste även löneglidningen reduceras kraftigt. Det är inte sannolikt att en sådan dämpning realiseras om ckonomin fortsätter att vara överhettad.

De åtgärder som föreslås leder visserligen till att den uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas överhettningen och en god grund läggs för en lägre inflation under kommande år. En höjning av mervärdeskatten har i detta sammanhang den fördelen att den har en bred verkan och inte enbart belastar vissa grupper. Den medför också att en del köp av kapitalvaror senarcläggs till efter 1990. Sammantaget bör den åtstramning som nu föreslås leda till en utveckling där både löneglidningen och de sammantagna pris- och löneökningarna blir betydligt lägre 1990 än tidigare år.

Åtgärder för tillväxt Åtstramningen av inhemsk efterfrågan bör kombincras med åtgärder inriktade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt tillväxt. Därigenom bör förutsättningarna vara goda för en fortsatt gynnsam utveckling i den svenska ekonomin under 1990-talet.

Av särskild betydelse i detta sammanhang är hur arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen på arbetskraft utgör i dag ett hinder såväl för industrin att utvidga sin kapacitet och produktion som för kommunerna att klara viktiga samhällsfunktioner som vård och omsorg. Även i cettlängre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med att bristande tillgång på arbetskraft kan komma att utgöra en väsentlig restriktion för tillväxten. Mot denna bakgrund är det väsentligt att stimulera till ett ökat arbetskraftsutbud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under senare år måste fullföljas. Mest betydelsefull i detta sammanhang är den skattereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på arbetsinkomster som planeras torde få betydande positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Den arbetsmiljökommission, som nu inlett sin verksamhet, bör Kunna initiera insatser för att minska utslagningen från arbetslivet och nedbringa omfattningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas på fler områden. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är ett annat problem som måste lösas. Under senare år har produktivitetstillväxten i näringslivet varit väsentligt lägre än i vår omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle förbättra löntagarnas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle också göra det lättare

att tillfredsställa angelägna behov inom den offentliga sektorn.

Politiken för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil Too tillväxten bör därför drivas vidare. Även på detta område är den planerade skattereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds på ett flertal andra områden, bl.a. jordbruks- och transportområdena, miljö- och energiområdet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella marknaderna.

En väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigti de integrationssträvanden som nu på går i Europa. Särskilda resurser bör avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om användningen av de medel som avsatts 1 budgetpropositionen för Sveriges deltagande i EG olika forsknings- och utbildningsprogram.

Den offentliga sektorn Det svenska välfärdssamhället är väl utvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser än något annat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom är god. Välfärden är jämnare fördelad än i de flesta andra länder.

Det finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna till fortsatt utbyggnad av den offentliga verksamheten. Skattetrycket är högre i Sverige än i något annat land och bör hållas nere. Bristen på arbetskraft gör att det inte är möjligt att öka sysselsättningen i den offentliga sektorn som tidigare.

Vidare är sparandet i den svenska ckonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt sedan början av 1980-talet har det inte nått upp till nivåerna i början av 1970-talet. I synnerhet är sparandet inom AP-fonden nu mindre, Det privata sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att det kommer att öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov.

Därför måste det offentliga sparandet öka.

Mot denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas på att öka det offentliga sparandet samtidigt som skattetrycket hålls nere. Utrymmet för de offentliga utgifternas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka utbytet av insatta resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för detta arbete bör nu preciseras främst på tre områden. Det gäller skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspoliti- ' ken i vid bemärkelse. .

Den ekonomiska situationen i kommunerna väntas bli god 1990. Det beror på att kommunernas inkomster ökar relativt snabbt till följd av de senaste årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämningsavgifl-

ten bör höjas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidraget. Vidare bör skatteutjämningssystemet förändras så att de Bil. 1 ekonomiska förutsättningarna mellan kommunerna utjämnas ytterligare och en minskning av skillnaderna i kommunal utdebitering mellan kommunerna underlättas. Bidragen till barnomsorgen bör vidare öka för att underlätta för kommunerna att i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nå full behovstäckning under 1991. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteutjämningsavgifter.

2¶Den internationella ekonomin

Utvecklingen i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produktionstillväxten i industriländerna var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln växte snabbare än på flera år och obalanserna i handeln mellan de största industriländerna reducerades ytterligare. Tendenser till ökad inflation i en del av industriländerna ledde till en penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre räntor. För många av utvecklingsländerna förvärrades skuldsituationen samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten i OECD -länderna sammantagna uppgick till drygt 496 1988. För Västeuropa blev den 3,596, den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Särskilt positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrågan och förbättrad lönsamhet. |

Det amerikanska bytesbalansunderskottet minskade 1988 som andel av landets BNP med närmare 1 procentenhet till 2,590. Det japanska överskottet minskade i ungefär samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott gentemot Förenta staterna. Däremot ökade obalanserna i handeln inom Västeuropa. .

En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 396 i år och 2,590 nästa år. Inflationen i OECD-området de

närmaste två åren bedöms uppgå tll 4,596 per år.

Som ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsättningstillväxten väntas bli lägre. Därmed bryts sannoliki de senaste två årens nedgång i arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 11970 i Västeuropa och till över 796 i hela OECD-området.

Det finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inflationstakten steg under 1988 och penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta staterna och Canada samt i en del mindre industriländer finns - trots kvardröjande arbetslöshet klara tecken på överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas åt ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter att öka. Detta kan medföra en markerad konjunkturavmattning.

Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande externa obalanserna

mellan de stora industriländerna. Effekterna av tidigare växelkursförändringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalanserna kom- Bil. 1 mer med nuvarande ekonomisk-politiska inriktning i berörda länder sanno- "likt inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora länderna för att minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt att politiken bedrivs i nära samarbete mellan länderna. Åtgärder för att förbättra sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det resursutrymme som krävs för en sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning av det federala budgetunderskottet bedöms vara ett viktigt led i en sådan politik. Även överskottsländerna bör genom strukturpolitiska och andra åtgärder bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i

världsekonomin. Fortsatta strukturpolitiska åtgärder i flertalet industriländer

för att få ned arbetslösheten är väsentliga.

I utvecklingsländerna som grupp uppgick BNP-tillväxten till drygt 496 1988. Detta relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expansion i en rad asiatiska länder. I länder i Afrika och Latinamerika med allvarliga skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna att tillförsäkra sig extern finansiering växande. Nyutlåningen från bankerna har helt avstannat. Den otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpassningsåtgärder i skuldländerna fördröjdes.

Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits dels för att öka stödet till de fattigaste länderna, dels för att minska medelinkomstländernas skulder. På sistnämnda område har den nya amerikanska administrationen framlagt förslag om att skuldländer och banker i större utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Internationella valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för institutionernas finansiella integritet. Dessutom uppkommer en rad svårlösta tekniska problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsländernas problem.

3¶Den svenska ekonomin

3.1¶Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. BNP-tillväxten var drygt 290 1988, enligt preliminära nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades på flera områden av"

ett högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft.

De åtgärder, som nu föreslås, väntas få en återhållande effekt på efterfrågan under 1989 och 1990. Konsumentpriserna beräknas till följd av åtgärderna öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt

minskar inflationstrycket i ekonomin och såväl den underliggande infla-

tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skatter och subventioner, som löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1

procentenhet långsammare både 1989 och 1990. Hänsyn har då tagits till både att realinkomsterna blir lägre och att sparandet kan förväntas öka. BNP-: Bil. 1 tillväxten förutses bli ca 1/2 procentenhet lägre både 1989 och 1990. Bytesbalansen väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 å 9 miljarder kr. 1990 jämfört med vad som skulle ha blivit fallet utan åtgärder. Därigenom kan den tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. I den beskrivning av den svenska ekonomins utveckling, som redovisas i det följande, har hänsyn tagits till konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna.

Den privata konsumtionen steg förra året med drygt 290. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de bättre lånemöjligheterna och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt. Utvecklingen 1988 tyder på en viss dämpning av expansionen. Den tidigare kraftiga nedgången i hushållens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns försäljning under senare delen av 1988 och de första månaderna 1989 tyder på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under 1988. Hushållens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka något långsammare äni fjol. Den privata konsumtionen beräknas därigenom öka med knappt 196 1989.

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder kr. Procentuell volymförändring

löpande priser

! Förändring i procent av föregående års BNP

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under 1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsumtionen. I år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Det beror på att försvarsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist på arbetskraft. Den kommunala konsumtionen bedöms öka med 1 1/290 1989.

Bruttoinvesteringarna har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

ökat med 5-690 per år. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den goda lönsamheten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgången. Den starka in- Bil. 1 vesteringskonjunkturen har medfört att byggmarknaden har blivit överhettad trots de åtgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa efterfrågan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i år förutses investeringarna öka relativt kraftigt. Främst gäller det näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bostadsinvesteringarna blev 1988 något högre än väntat, vilket främst sammanhänger med att ombyggnadsinvesteringarna inte minskade så mycket som förutsetts. Under 1989 kommer den beslutade begränsningen av ombyggnadsverkamheten att resultera i minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar på en hög nivå.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2. Handelsbalansen förbättrades något medan tjänste- och transfereringsbalansen försämrades med hela 10 miljarder kr.

Tabell2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande priser

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4960 i år. Marknads-

tillväxten för den svenska exportindustrin beräknas till drygt 696, men kapacitetsbegränsningar medför att denna tillväxtpotential inte till fullo kommer att kunna utnyttjas. I den senaste konjunkturbarometern rapporterade drygt hälften av företagen brist på produktionsresurser som det främsta hindret för ökad produktion. Importen beräknas fortsätta att öka snabbare än exporten. Bytesförhållandet väntas förbättras även i år. Sammantaget beräknas handelsbalansen ge ett överskott på ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i år till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld, vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens utlandsinvesteringar. De svenska dircktinvesteringarna i utlandet finansieras till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov till ränteutgifter, som registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen från direktinvesteringarna, bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför. bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka till ca 17 miljarder kr. i år.

Det totala finansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Det finansiella sparandeunderskottet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

1982 ca 496 av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är — Prop. 1988/89:150

att den offentliga sektorns, särskilt statens, sparande har ökat. Bil. 1

Det förbättrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn har emellertid motverkats av en försämring i den privata sektorn, Företagens sparande minskade relativt kraftigt förra året, främst på grund av ökade investeringar. En fortsatt försämring väntas i år som en följd av den fortsatt starka investeringsutvecklingen. Hushållssparandet har utvecklats negativt efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade både 1986 och 1987, men blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka något i år.

Timlönekostnaderna ökade med i genomsnitt 7,290 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriserna med ca 696, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. |

På vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn till att avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pågår baseras beräkningarna för den svenska ekonomin på en schablonmässig framskrivning av löneökningarna med 796 1989. Det är samma beräkningsförfarande som användes i finansplanen i januari i år.

Konsumentpriserna beräknas öka med drygt 890 under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna löneavgiften och skatterna på drycker och tobak samt avskaffandet av livsmedelssubventionerna beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2 procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 beräknas konsumentpriserna öka med drygt 796.

Sysselsättningen ökade mycket starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer, vilket är den största ökningen sedan 1979. Den stigande efterfrågan på arbetskraft har även haft en god regional spridning. Arbetslösheten har minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång tid upplevt en kärv arbetsmarknad rapporteras i dag brist på arbetskraft. Betydande skillnader i arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens tidigare utflyttningsöverskott vändes 1988 till eu litet men positivt inflyttningsnetto.

Efterfrågan på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna åtstramningen. För innevarande år görs nu bedömningen att sysselsättningen ökar med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

När det gäller utvecklingen 1990 finns ännu många oklarheter. Någon egentlig prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräkningar i den reviderade nationalbudgeten av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den internationella utvecklingen, de svenska timlönerna m.m.

I dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vår omvärld fortsätter, men i något lägre takt än i år. Vidare har antagits att den genomsnittliga timlönen för svenska löntagare ökar med 4960 1990 och att den statliga inkomstskatten sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentpriserna beräknas

då öka med ca 496 under loppet av 1990 och hushållens realinkomster stiga — Prop. 1988/89:150

med 1-1 1/29. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata = Bil. 1

konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/290. Även BNP-tillväxten förutses dämpas till ca 196. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar på nivån 17 miljarder kr.

Dessa beräkningar tyder på en markerad avmattning i konjunkturen nästa år. Försämringen av konkurrenskraften och försvagningen av den externa balansen skulle upphöra. Överhettningstendenserna torde minska och utrymme på arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt viktiga områden som vård och omsorg.

3.2¶De närmaste åren

Pris- och löneökningstakten i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra konkurrentländer. Det försämrade relativa pris- och kostnadsläget har än så länge fått endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst till följd av att konkurrenskraften var god efter devalveringen 1982 och att världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har också gynnats av prisfall på olja och en prisuppgång för skogsindustrins produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som har förbättrat konkurrensförmågan.

Att situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten. Om världsmarknadstillväxten blir något lägre än under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom några år. Då ökar arbetslösheten snabbt samtidigt som sparandet försämras i den offentliga sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas till den pris- och löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns förutsättningar för en fortsatt god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 296 och en fortsatt låg arbetslöshet. Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framtida välståndsökning. .

Den ekonomiska tillväxten har under de scnaste-åren begränsats av brist på arbetskraft trots att arbetskraftsutbudet ökat mycket snabbare än tidigare. Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med i genomsnitt endast ca 196 per år under de senaste fem åren. Särskilt bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeten framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgifterna beräknas enligt dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

det vis som blir fallet vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än — Prop. 1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte ärpro- = Bil 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3¶Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna visar att statsbudgetens inkomster under perioden t.o.m. 1993/94 i ett alternativ med lägre inflation ökar med ca 396 per år i

löpande priser. Utgifterna beräknas stiga med knappt 496 årligen. I ett

alternativ med högre inflation kalkyleras inkomsterna öka med drygt 490 per år, medan utgifternas ökningstakt beräknas uppgå till ca 790 årligen.

De utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till hushåll och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen ' till bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen till barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs. främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska något i reala termer.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter - främst sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen - förutses öka kraftigt under kommande femårsperiod. Detta medför att avgifterna för dessa system enligt långtidsbudgeten inte beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alternativet med låg inflation från 10,7 miljarder kr. budgetåret 1989/90 till 11,5

miljarder kr. 1993/94. I alternativet med hög inflation försämras saldot till ett

underskott på 29,4 miljarder kr. slutåret i perioden. Skillnaden på närmare 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand på att utgifterna för statsskuldräntor och räntesubventioner till bostäder blir högre i alternativet med hög inflation. En utveckling i enlighet med detta alternativ medför också högre arbetslöshet, vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet visar ett försämrat sparande under den kommande femårsperioden. Ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng medför att APfondens utgifter växer snabbare än dess inkomster. Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudgetperioden växa realt med 4,896 per år. Sparandet i APfonden förutses i alternativet med låg inflation dock inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. I alternativet med hög inflation förbättras sparandet på grund av högre avgifts- och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda alternativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

Miljarder kr., löpande priser . Bil. 1 Budgetår Inkomster «Utgifter Stats- Budget- Budgcetsaldo

exkl.stats- = skuld- saldo som andel

skuldräntor räntor av BNP Utfall

Nuvarande beräkning 1988/89 364,9 300,3 53,6 11,0 1,08 1989/90 385,8 318,1 57,0 10,7 0,996

Lågalternativ

Högalternativ

4¶Ekonomisk-politiska åtgärder

4.1¶Stabiliseringspolitiken

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapacitetsutnyttjandet är högt i stora delar av ekonomin och bristen på arbetskraft utbredd. Pris- och löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott.

I flera avseenden har tendenserna till överhettning förstärkts de senaste månaderna. Den internationella konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare förutsetts. De svenska företagen har dock inte kunnat öka exporten i takt med marknadens tillväxt eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I stället har företagen höjt priserna relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar i större omfattning än vad som tidigare förutsetts.

Oljepriserna och dollarkursen har stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de internationella räntenivåerna har stigit, vilket medför ' ökade räntebetalningar för våra utlandslån. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare beräknats.

Även på hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna på bearbetade varor levererade till hemmamarknaden har det senaste året stigit med ca 1096, medan importpriserna på bearbetade varor bara har stigit med drygt 490. Särskilt kraftiga har prisstegringarna varit inom de delar av industrin som levererar varor till

byggsektorn.

Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt att öka snabbt och Bil. 1 bristen på arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav i den senaste konjunkturbarometern att de hade brist på yrkesutbildad arbetskraft. Man får gå tillbaka till mitten av 1970-talet för att finna lika höga bristtal.

Överhettningstendenserna på arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Andelen industriföretag med fullt kapacitetsutnyttjande och med brist på yrkesarbetare är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att växa under första kvartalet 1989 och länsarbetsnämndeni Stockholm har bedömt att den starka arbetskraftsefterfrågan kommer att bestå under återstoden av året.

Timlönerna har under de senaste åren ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Till följd av den starka internationella konjunkturen och andra gynnsamma omständigheter har det kunnat ske utan att sysselsättningen minskat och arbetslösheten stigit. I längden är emellertid en sådan utveckling inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala avtal om lönerna för 1989 finns nu på stora delar av arbetsmarknaden. Även om det ännu inte är möjligt att göra mer preciserade beräkningar av hur mycket timlönerna ökar 1989 står det klart att någon markerad dämpning av löneökningarna inte sker i år.

Tfinansplanen i januari i år underströks att löneökningar av samma storlek som tidigare år inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga

mål. Vidare förutskickades att politiken, såväl under 1989 som under följan-

de år, skulle utformas så att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den ekonomiska politiken måste nu stramas åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna. Åtgärderna bör härvid inriktas på att dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följande åtgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten bör höjas med 2 procentenheter under perioden fr.o.m. den 1 juli 1989 t.o.m. den 31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att minska överefterfrågan på varor och tjänster.

Skatten på sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har stigit det senaste året. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En motsvarande höjning bör också ske för snus och andra tobaksvaror. Skatten på sprit, vin och starköl bör höjas så att priserna stiger medi genomsnitt ca 596. Höjningarna bör ske den 9 juni 1989.

Vidare bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procentenheter. Överhettningen och bristen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i Stockholmsområdet. Mot den bakgrunden bör löneavgiften tem-

porärt höjas med 5 procentenheter i Stockholms län. Förhållandena i Norr-

tälje kommum avviker dock från vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas från det förhöjda avgiftsuttaget. Med hänsyn till bl.a.

de åtgärder rörande kommunernas ckonomi som redovisas senare bör den extra höjningen i Stockholmsområdet inte omfatta kommun eller landstings- Bil. 1 kommun. De förhöjda avgiftsuttagen föreslås gälla löneutbetalningar - och för egenföretagare inkomster - under perioden fr.o.m. den 1 september 1989 t.o.m. den 31 december 1990. Ett förslag till lag om en tillfällig höjning av löneavgiften bör granskas av lagrådet. En proposition med förslaget kan därefter överlämnas till riksdagen i början av maj.

Avsikten med dessa åtgärder är att dämpa överhettningen i ekonomin för att därigenom få ned pris- och löncökningarna, särskilt under 1990.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare att statens insatser för att stödja ekonomiskt svaga grupper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmedelssubventionerna avskaffas och barnbidragen höjas.

Livsmedelssubventionerna bör avskaffas den 1 juli 1989. Resterande delar av dessa avser endast s.k. konsumtionsmjölk. Statens utgifter för livsmedelssubventioner beräknades i budgetpropositionen till 1475 milj. kr. budgetåret 1989/90, vilket innebär en subvention med 1,15 kr. per liter i partiledet. I konsumentledet motsvarar det 1,73 kr. per liter.

Efter de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingarna blir prishöjningarna på livsmedel små under det närmaste året enligt regeringens förslag. Den kompensation till lantbruket som normalt tas ut i form av höjda priser kommer istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukarna. Även när livsmedelssubventionerna avskaffas kommer därför prishöjningar- . na på livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen bör höjas den 1 juli 1989 med 780 kr. per barn och år. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas i motsvarande utsträckning. Statens utgifter ökar därmed med 1580 milj. kr. per år. Genom denna omfördelning mellan livsmedelssubventioner och barnbidrag kommer barnfamiljerna att gynnas. Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 att kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och studiemedel är knutna till basbeloppet.

Den statliga inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande år. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem. Boendekostnaderna i andra hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Penningpolitiken har under det senaste året stramats åt i flertalet större industriländer. Detta har skett mot bakgrund av ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och tendenser till ökad inflation. De internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska penningpolitiken har följt det internationella mönstret med en relativt hög inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxten och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har kreditexpansionen varit kraftig.

Det höga kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhållande till omvärlden snabba inflationen motiverar en stram inriktning av Bil. 1 penningpolitiken. |

I årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregleringen i allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagstiftningen endast skulle behållas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom detta synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penningpolitiken i ökad grad måste inriktas på att upprätthålla en fast växelkurs.

Efterfrågan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och 1990. Sysselsättningen väntas fortsätta att öka men i en lägre: takt. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas inom arbetsmarknadspolitiken för att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfullmakten vidtaga erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivå. |

De åtgärder som nu föreslås är utformade bl.a. med hänsyn till den regionala balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller regionalpolitiska insatser. Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställningsproblem i näringslivet, särskilda insatser nu göras för Västernorrlands län, bl.a. genom att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapitalbolag och för insatser på bl.a. utbildningsområdet.

4.2¶Åtgärder för tillväxt

I början av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet iden svenska ekonomin lågt. När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den internationella konjunkturen stärktes var det därför möjligt att öka

produktionen relativt kraftigt. BNP-tillväxten har under perioden 1982 -

1988 varit i genomsnitt ca 2 1/296 per år, investeringarna har hållits på en hög nivå i det svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnyttjandet och de omfattande investeringarna har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis svag. Produktiviteten, dvs. produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt långsammare under 1980-talet än under 1970-talet. Detta har bidragit till att tillväxten nu på flera områden hämmas av brist på

produktionskapacitet.

Den ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot att stärka tillväxten och förbättra ekonomins funktionssätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja hinder för arbetskraftsutbudets och produktivitetens tillväxt. I andra fall är uppgiften att stimulera till ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd produktivitet.

Det bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang inte får tolkas snävt. En ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som självfallet måste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken till att åstadkomma en hög välfärd för medborgarna, och därvid måste hänsyn tas även till de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara i BNP eller andra ekonomiska mått.

Bil. 1 Arbetslösheten i Sverige är mycket låg sedd i ett internationellt perspektiv. Samtidigt ingår en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en internationell jämförelse präglas också den svenska arbetsmarknaden av en relativt hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Det är tydliga tecken på att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit framgångsrika.

I dag råder det brist på arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre tidsperspektiv.

Politiken har under senare år varit inriktad på att öka utbudet av arbetskraft. Marginalskatterna har sänkts och marginaleffekterna för pensionärer reducerats. Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter att snabbare än tidigare komma ut på arbetsmarknaden. Andra exempel är förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik bör nu fullföljas.

Den vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s.k. arbetslinjen, dvs. att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha företräde framför andra åtgärder. Mot bakgrund av det läge som idag råder på arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och dei förbättrade arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjligheterna ökar även för svaga grupper att, efter förmåga, stanna kvar i eller återkomma till arbetslivet.

Det är anmärkningsvärt att trots ett mycket gott arbetsmarknadsläge uppskattningsvis 58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sammantaget är ca 350 000 personer förtidspensionerade. Samtidigt ökade antalet arbetsskador och den långa sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg också och omfattade 80 000 personer. Arbetsmiljökommissionen har fått regeringens uppdrag attutreda och föreslå åtgärder mot dåliga arbetsmiljöer. Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ett betänkande med förslag till åtgärder som skall öka möjligheterna att komma tillbaka till arbetslivet efter arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om att underlätta för förtidspensionärer att återgå till arbete.

Med hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft att frigöras inom vissa arbetsmarknadssektorer. Detta innebär au andra sektorer

som i dag har svårt attrekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och vården kan få sin rekrytering bättre tillgodosedd. För att ytterligare tillgodose den

stora efterfrågan på arbetskraft inom framför allt nämnda områden gäller det också att ta till vara på det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a. utgörs av arbetslösa flyktingar och andra invandrare samt långtidsarbetslösa och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader i arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad arbetskraft som också. bör tas till vara.

För att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska

åtgärdssystemet tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

17 2 Riksdagen 1988/$9. I saml. Nr 150. Bilaga I

politiska medlen att spela en viktig roll. De resurser som avsatts härför under nästa budgetår kommer att behöva utnyttjas på ett effektivt och ändamålsen- Bil. 1 ligt sätt.

Därutöver bör nu ett antal åtgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Ytterligare insatser bör göras för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar och andra invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges till arbetssökande från Norge på samma villkor som gäller för sökande från Finland och Danmark. Arbetsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspensionerade, som så önskar, att återgå till arbete. Rehabiliteringsinsatserna för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som så önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfattning inriktas mot bristyrken.

Ökad produktivitet och konkurrens I syfte att förbättra produktivitetstillväxten har statsmakterna under senare år: vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har avreglerats. Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom attreformera jordbrukspolitiken. En utredning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitiken har lagts om i en mer offensiv riktning och de statliga företagen har omstrukturerats. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot insatser för att öka arbetskraftsutbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Kreditmarknaden har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliscrats och beslut har fattats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som skattekontrollen skall förstärkas. Denna politik med syfte att öka produktiviteten och förbättra anpassningsförmågan i ekonomin bör nu drivas vidare.

För närvarande ses livsmedelspolitikens mål och medel över av en parlamentarisk arbetsgrupp. Avsikten är att förslag om en ny livsmedelspolitik skall lämnas till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsmedelspolitik är att minska regleringarna. Ett första steg föreslås nu när avregleringen för ägg inleds. Även prisregleringen på fisk ses för närvarande över av en särskild utredare, som skall redovisa sitt arbete inom kort.

En viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra förutsättningarna för en god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegation att tillkallas med uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i såväl industrin som tjänstenäringarna.

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser. Härigenom sker en omfattande förstärkning av landets ingenjörsutbildning på mellannivå, samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddelstora högskolornas resurser för teknisk utbildning kommer till stånd.

För att Sverige skall kunna behålla sin ställning som en första rangens industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot denna Bil. 1 bakgrund under de senaste åren kraftigt prioriterat forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild forskningspolitisk proposition.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut kommer transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller både persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en följd av den internationella

utvecklingen en successiv uppluckring har skett av regleringen. Den utred-

ning om konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin, som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av flygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar till ett effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mål och medel. Regeringen avser att i början av 1990 lägga fram en särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att värna miljön. Samtidigt krävs miljöpolitiska åtgärder för att långsiktigt trygga den ekonomiska utvecklingen. Fristläppen för utnyttjande av investeringsfonder för miljöinvesteringar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet kommer stora omställningar att ske av det svenska energisystemet. Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i denna omställningsprocess, Det är väsentligt att den omställning som förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder vilket bl.a. innebär att ökade kostnader slår igenom på prisnivån. Den elintensiva industrins konkurrensförutsättningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning. Energipriserna bör återspegla inte bara energislagens produktions- och distributionskostnader utan även de olika energislagens effekter på miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med att analysera förutsättningarna för att i ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sådana styrmedel kan utformas. Inom miljö- och energidepartementet behandlas frågan om miljöavgifter på bl.a. svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds. Förslag till riksdagen om införande av miljöavgifter avses bli lämnade dels i höst i fråga om avgifter på svavel i olja och organiska klorföreningar från massaindustrin, dels nästa vår när det gäller skatter och miljöavgifter inom hela energiområdet.

Inom bostads- och byggnadssektorn pågår ett brett upplagt arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en proposition till riksdagen, vilken innebär att importen av byggnadsmaterial från övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar bl.a. konkurrensförhållanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveckling. Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslå de förändringar som kan erfordras i reglerna för böstadsfinansiering och bidrag. Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbelåningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen samt naturresurslagen, |

De finansiella marknaderna i Sverige har under 1980-talet genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av regel-

verket för de finansiella marknaderna. Lagstiftningen måste i olika avseenden anpassas till nya förutsättningar. Till grund för översynen ligger bl.a. Bil. 1 kreditmarknadskommitténs och försäkringsverksamhetskommitténs betänkanden. Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutredningen väntas senare i år lämna sina betänkanden. Avsikten är att med underlag från bl.a. dessa utredningar utforma regler som skapar goda förutsättningar för att ' svenska finansiella företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer internationaliserad ekonomi. Reglerna bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa priserna på de tjänster som förmedlas.

Reformerat skattesystem Det svenska skattesystemet har förändrats i väsentliga avseenden sedan regeringsskiftet 1982. Under denna period har påtågliga sänkningar av marginalskatterna genomförts. Samtidigt har värdet av underskottsavdrag minskats väsentligt. Självdeklarationsförfarandet har förenklats. Ett flertal åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skatteplanering.

Ändå kvarstår många grundläggande brister i vårt skattessystem. Den progressivitet som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor i kapitalbeskattningen. Även företagsbeskauningen kännetecknas av förhållandevis höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheter. Skattesystemet motverkar ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försämrar resursallokeringen i den svenska ekonomin.

Mot denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med att reformera vårt skattesystem. Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över

skattesystemet. Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni

1989. Genomgripande reformer skall då kunna genomföras från och med 1991.

Reformarbetet är inriktat på att åstadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet skall också bli enklare. Förändringar av skattesystemet i denna rikming bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör också kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare resursanvändning kommer till stånd.

Forskningssamarbete med EG Forskning kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har också kommit att framstå allt tydligare under 1980-talet samtidigt som

forskningen internationaliserats allt mer.

Vårt deltagande i FOU-samarbetet med EG ökar den svenska industrins möjligheter att hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Från EG:s sida är intresset stort för att få tillgång till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

teknikområden.

I Sveriges samverkan med EG är FoU-samarbetet av strategisk betydelse. Bil. 1 Det är också på detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan nu utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr. för forskningssamverkan med EG i olika former. I årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att förstärka forsknings- och utvecklingssamarbetet med EG. Berörda statsråd kommer senare i dag att föreslå hur dessa medel skall användas.

4.3¶Fördelningspolitiken

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar såväl fördelningen av inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård

och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är också

ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet. I ett internationellt perspektiv intar Sverige idag en unik ställning när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren. Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas inkomstfördelningen. Beroendet av inkomststöd, t.ex. socialbidrag, minskar. Även jämställdheten mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför också en större produktion och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av välfärden. Den ekonomiska kriseni början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vinster stiga för att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen. Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav på höga nominella löneökningar. För att motverka dessa effekter har bl.a. löntagarfonder och förnyelsefonder införts, som givit de anställda del i kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har införts på handeln med aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt på försäkringsbolagens förmögenheter har tagits ut och en rad likviditetsindragningar har genomförts. Förslag har lagts om en

särskild skatt på företagens vinster 1989.

Låg inflation är också avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög inflation omfördelar välfärden i stor skala och på ett svåröverskådligt sätt. Ofta är det småsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgångsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Inflationen har stor betydelse också för reallöneutvecklingen. Reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983. Under senare år har reallönerna emellertid ökat och en stor del av standardförsämringen har kunnat återtas. Sedan 1983 beräknas reallönen i genomsnitt ha ökat med närmare 1090.

Skatter och avgifter skall fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels genom att omfördela inkomster, dels genom att finansiera offentliga tjänster. Bil. 1 Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraftsutbudet negativt, leder till samhällsekonomiskt olämplig resursanvändning och ökar inflationstrycket. Bristerna i skattesystemet lämnar även utrymme för skatteplanering och skatteundandraganden.

Den omfattande skattereform som planeras kunna genomföras 1991 har viktiga fördelningspolitiska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital, marginalskatterna skall sänkas, skattebaserna breddas och en neutral och likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att reformen skall leda till en mer rättvis fördelning genom att inflationen dämpas, beskattningen blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatterna i högre grad fördelas efter bärkraft.

Transfereringarna spelar en viktig roll när det gäller att jämna ut inkomster mellan olika inkomstgrupper, åldersgrupper och hushållstyper. Nära 4096 av hushållens disponibla inkomster utgörs av transfereringar.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för reformer inom transfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen.

Som ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraftsförsvagningen efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr., dvs. med 600 kr. mer än vad som motiverades av prisökningarna under 1988. Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,196. Reglerna för kommunala bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspensionärers arbetsinkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen för de studerande förbättras betydligt under 1989 både p.g.a. ett reformerat studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala studiemedlen har höjts från 145 till 170 procent av basbeloppet perår.

Föräldraförsäkringen byggs nu ut med målet att täcka en erättningsperiod på ett och ett halvt år. Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genomförd den 1 juli 1991. Den första etappen, som genomförs den 1 juli 1989, omfattar en utbyggnad med tre månaders ersättning på sjukpenningnivå.

För att motverka effekterna på levnadsstandarden för barnfamiljerna av skattehöjningar, avskaffade livsmedelssubventioner m.m. bör barnbidraget höjas med 780 kr. per barn och år den 1 juli 1989. Pensionärer och studerande kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knutna tillbasbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och vård av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för fördelningspolitiken.

Barnomsorgen skall byggas ut för att 1991 nå målet att alla barn skall ha rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett halvt år till dess de börjar i

skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till barnomsorgen nu

höjas. Bil. 1

5¶Budgetpolitiken

5.1¶Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin

Under efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den offentliga sektorn. Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Detta har på ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och jämlikhet har främjats.

Med de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäkter. Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problemi en tid när den totala produktionen i ekonomin växte snabbt. Det var då möjligt att bygga ut välfärdsstaten parallellt med att hushållens realinkomster steg.

Sedan mitten av 1970-talet har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt större noggrannhet pröva alla offentliga åtaganden. Samtidigt underlättas en mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektorn i dag är väl utbyggd.

Även utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra att de offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolkningsutvecklingen, främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir pensionärer, medför att utgifterna förpensioner och äldreomsorg ökar. Till detta kommer att produktivitetstillväxten iden offentliga verksamheten normalt är mindre än i ekonomin i stort. Detta tenderar att leda till att en allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektorn.

Av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten och i långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande riskerar att bli otillräckligt under den närmaste femårsperioden om de offentliga utgifterna fortsätter att öka.

Det privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera förklaringar. Det nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en uppgång i hushållens sparande. Särskilt torde detta gälla sparande i finansiella tillgångar. Med den kommande skattereformen borde denna orsak till ett lågt privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skattereformen medföra att hushållen lånefinansierar Konsumtion i mindre omfattning än som nu är fallet. Det kan dock förväntas ta tid innan de genomförda förändringarna får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring till det förhållandevis låga hushållssparandet är att en stor del av befolkningen inte förutsätts spara för att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund är det inte troligt att hushållssparandet kommer att öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov.

Om det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs att det offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som helhet ökar som det är möjligt att få till stånd den investeringsutveckling som 23

är nödvändig för att trygga det framtida välståndet utan att skuldsättningen i utlandet måste öka. Även mot bakgrund av att en stor del av de utgifter som Bil. 1 följer med en åldrande befolkning faller på den offentliga sektorn i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en betydande del'av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektorn.

Sverige har vid en internationell jämförelse ett mycket högt skattetryck. Det skapar problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket hållas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektorn och på att hålla nere skattetrycket medför att de offentliga utgifternas ökning måste begränsas de närmaste åren.

Det finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftstillväxten. Detta gäller såväl i ett långsiktigt perspektiv för att undvika en uppgång i skattetrycket och åstadkomma en ökning av det offentliga sparandet, som i ett medellångt perspektiv för att lämna utrymme för en ökad kapitalbildning och begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett effektivare resursutnyttjande iden offentliga sektorn förutsätter i många fall åtgärder vilkas effekter är synliga först på några års sikt. Det kan t.ex. röra sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av arbetsuppgifter etc. Det krävs sålunda ett relativt långt tidsperspektiv när den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast,

En långsiktig strategi för de offentliga utgifterna bör därför ta sin utgångspunkt i att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara att skattetrycket skall hållas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras. Ett arbete pågår inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgiftsstrategi.

5.2¶Det reviderade budgetförslaget

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats från ett underskott på 86,6 miljarder kr. till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. innevarande budgetår. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen i januari i år. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en förändring från -13,190 1982/83 till +1,096 1988/89. Även det s.k. underliggande saldots utveckling har varit mycket

positiv.

En orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetår är att lönerna ökat förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar får på kort sikt en positiv effekt på budgetsaldot, eftersom skatteintäkterna ökar. På längre sikt riskerar emellertid effekten på budgetsaldot att bli negativ till följd av försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Detta framgår också av långtidsbudgeten som visar att hög pris- och löneökningstakt ger kraftigt försämrade budgetsaldon efter några år.

En annan orsak till att det redovisade budgetsaldot innevarande budgetår förstärks jämfört med förra budgetåret är att ränteutgifterna för statsskulden

under budgetåret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga. Detta beror på att

budgetår tillfälligt minskar ränteutgifterna med 7,0 miljarder kr. Nästa

budgetår stiger ränteutgifterna igen.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89 Miljarder kr.

Statsbudget Budgetpro- Nuvarande

juni 1988 positionen beräkning

jan. 1989

Inkomster 347,1 364,2 364,9 Utgifter exkl. stats-

I budgetpropositionen beräknades ett mindre budgetöverskot för nästkommande budgetår på 0,4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma att uppvisa ett överskott på 10,7 miljarder kr. 1989/90. Förändringen har framför allt sin grundi de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr. Skatteinkomsterna ökar också till följd av förslagen om höjd tobaks- och dryckesskatt.

ATP-avgifterna täcker idag inte pensionsutbetalningarna medan folkpensionernas belastning på statsbudgeten successivt avtar. För att stärka APfondens sparande bör ATP-avgiften höjas med 2 procentenheter 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika mycket. Hänsyn har vid budgetberäkningarna även tagits till denna avgiftsväxling och till den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Tabell 5 Budgetsaldot 1989/90 Miljarder kr.

Budgetpro- Nuvarande

positionen beräkning

jan. 1989

Av tabell 6 framgår att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 är i stort sett oförändrat jämfört med innevarande budgetår. Statsutgifterna exklusive statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande budgetår. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd av att redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuldräntorna hålls statsutgifterna på i stort sett realt oförändrad nivå.

Tabell 6 Budgetsaldo för budgetåren 1982/83 och 1987/88-1989/90

Miljarder kr. och andel av BNP

1982/83 1987/88 1988/89 —1989/90 Inkomster 191,2 332,6 364,9 385,8 Andel av BNP (90) 28,6 33,1 31,8 31,0 Utgifter exkl. statsskuldräntor 229,6 283,3 300,3 318,1

Att budgetsaldot inte försämras mer jämfört med budgetåret 1988/89 beror på statsinkomsternas utveckling. Inkomsterna ökar som nämnts genom de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Att ökningen inte blir större än ca 6 Jo beror bl.a. på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den föreslagna sänkningen av folkpensionsavgiften 1990.

Att budgetpropositionen - för första gången på över ett kvartssckel - kunde redovisa en balanserad budget beror på att utgiftsprövningen hade varit mycket stram. I budgeten prioriterades en utbyggnad av föräldraförsäkringen, vissa insatser för kulturen samt inkomstskattesänkningen 1989. Därutöver gjordes vissa insatser inom miljöpolitiken, EG-arbetet och för att förbättra de handikappades situation. I det reviderade budgetförslaget föreslås också en höjning av barnbidragen, ökade bidrag till barnomsorgen samt avveckling av livsmedelssubventionerna.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande består av summan av det finansiella sparandet i staten, kommunerna och socialförsäkringen. För att få fram statens finansiella sparande måste statsbudgetens saldo justeras för bl.a. vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster. I tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga scktorn.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90 Miljarder kr.

1982/83 1987/88 1988/89 = 1989/90

Statens sparande har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre negativt. I kommunerna har verksamheten drivits med ett finansiellt sparan- Bil. 1 deunderskott och så beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90. Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det härrör

nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP-fonden.

Långtidsbudgeten visar att det inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande långtidsbudgetperioden. Det minskar dock under de därpå följande åren, framför allt till följd av att pensionsutbetalningarna ökar.

5.3¶Kommunernas ekonomi

Bakgrund Kommunerna fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fått en allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångspunkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunerna att klara sina åtaganden utan att kommunalskatterna behöver höjas.

Samspelet mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom att staten formulerar övergripande mål för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla även framtida förändringar itransfereringarna mellan stat och kommuner. Den kommunala sjävstyrelsen är av tradition stark i Sverige. När statens detaljstyrning minskar ökar rörelsefriheten för kommunerna. Detta ökar ansvaret för de enskilda kommunerna att bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med statsmakternas mål samt på ett, ur samhällsekonömisk synpunkt, ansvarsfullt sätt.

Den kommunala verksamheten står inför stora förändringar de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en strukturell förändring där en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig vård av äldre. Barnomsorgen skall enligt riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991. Inom skolans område bör kommunerna få ett ökat driftsansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny modell för löncbildningen har börjat tillämpas, som medför att de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt detta ställer stora krav på kommunerna att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksamheterna.

Kommunernas ekonomiska situation bedöms vara god under 1990. Detta beror på att inkomsterna ökar snabbt, till följd av de stora löneökningarna i slutet av 1980-talet. Kalkyler som tagits fram i samarbete med kommunförbunden visar att om volymexpansionen och löncökningarna kan hållas på en rimlig nivå förbättras kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990.

Den kommunala konsumtionen har under 1980-talet vuxit med i genomsnitt ca 290 per år. En så hög volymtillväxt inom den kommunala sektorn är inte på längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhälls-: ekonomin. Den tilltagande bristen på arbetskraft begränsar även kommunernas möjligheter att expandera. Detta gör det särskilt viktigt att kommunerna

på ett bra sätt tar till vara de befintliga personalresurserna. Utbyggnaden på prioriterade områden måste framför allt ske genom omprövningar och Bil. 1 omfördelningar av befintliga ramar.

Under senare år har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr. per skattekrona. Det är synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera åtgärder för att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr. per skattekrona. Det är angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder inför 1990 Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kommunerna att klara utbyggnaden av framför allt barnomsorgen och att de skall bidra till att ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kom- :' munerna.

Inom skatteutjämningssystemet bör skatteutjämningsavgiften anpassas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjämningsbidraget.

De åtgärder som vidtogs 1989 i syfte att utjämna de ekonomiska förutsättningarna i skatteutjämningssystemet får full effekt 1990. För att ytterligare utjämna skattesatserna bör skatteutjämningsavgiften tas ut endast på det egna skatteunderlaget. Detta gynnar kormmuner med svag skattekraft.

Vidare bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 10090 av medelskattekraften erlägga den särskilda skatteutjämningsavgiften. Avgift bör dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunerna garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssystemet. Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en så hög egen skattekraft att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, får erlägga avgift. Dessutom skärps progressiviteten för de rikaste kommunerna. Den särskilda skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna och inte heller de kommuner som också fullgör landstingsfunktioner.

Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen till barnomsorgen för att skapa förutsättningar för att infria riksdagens beslut att alla förskolebarn över 1 1/2 års ålder skall ha rätt till barnomsorg senast under 1991. För att delvis finansiera denna uppräkning bör de primärkommunala skatteutjämningsavgifterna höjas.

6¶Den offentliga sektorns förnyelse

6.1¶Bakgrund

Grunden för den generella välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgång till utbildning, att få en god vård och omsorg under olika skeden av livet och att få en ckonomisk grundtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi

dess vikt och alla medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika behandling är principer som skall vara vägledande för den offentliga sektorn. Bil. 1 Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet på de offentliga tjänsterna kan vi också motverka tendenser till segregering.

Stora gemensamma satsningar görs också på forskning och för att bygga ut kommunikationerna. Det är nödvändigt för att Sverige skall kunna behålla sin ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna finansieras härutöver bl.a. rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö.

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla till del. Att i offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett viktigt inslag i fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas. Denna strävan motiverade även de omfattande socialförsäkringsreformerna. Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet eller sjukdom samt under ålderdomen.

Reformerna har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god ekonomisk utveckling. Med krispolitiken under 1930-talet ställdes för första gången sysselsättningens betydelse i förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik har givit utsatta grupper på arbetsmarknaden ett starkt stöd samtidigt som den skapat goda förutsättningar för en smidig strukturomvandling till gagn för resurstillväxten.

Utbildningspolitiken har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också vuxna, bättre förutsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare liv. Genom välfärdsstatens framväxt har också en grund lagts för en bättre ekonomisk utveckling i samhället som helhet. Även familjepolitiken är viktig i detta sammanhang. Utbyggnaden av barnomsorgen har syftat till att ge en stimulerande och utvecklande miljö för förskolebarnen samtidigt som föräldrarna fått möjlighet att förvärvsarbeta eller studera. Detta har också bidragit till den ekonomiska utvecklingen i samhället. | |

Exemplen åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; det går att förena åtgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena och skapa förutsättningar för ett bättre Jiv för alla. Med den generella välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekonomisk utveckling i vårt land.

Detta synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbyggnadsprogram inom vård, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan positiva effekter nås inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsentligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi i Sverige inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gå ut över välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

kommer det även fortsättningsvis att finnas behov av nya insatser inom den offentliga sektorn. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en allt äldre Bil. 1 befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer det säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpassningar till förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är emellertid inte förenlig med en samhällsekonomisk balans. Tillgängliga resurser måste därför användas så effektivt som möjligt. Utrymme för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas genom omprioriteringar inom och mellan befintliga områden.

Behovet av omprövningar grundas emellertid inte enbart på att resurser måste frigöras för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle föreligga är det väsentligt att inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar att medföra ett minskat förtroende hos medborgarna för den offentliga sektorn. Produktivitets- och effektivitetshöjande åtgärder bör därför eftersträvas. Med effektivitet avses då graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin tur delvis av produktivitetens - produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona - utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven på en god kvalitet åsidosätts, desto mer kan produktionen ökas och desto större blir möjligheterna att nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett utvecklingsarbete med denna inriktning pågår. Utgångspunkten för detta arbete är att ökad uppmärksamhet skall riktas mot vad som produceras, mot mål och resultat, och att större frihet skall lämnas när det gäller hur resultaten uppnås. Således minskar nu detaljregleringen från statsmakternas sida samtidigt som kraven på uppföljning och utvärdering skärps.

Trots att den offentliga sektorn har byggts ut för att tillgodose viktiga krav och önskemål från medborgarna råder inom många områden stora skillnader mellan medborgarnas krav på den offentliga sektorns tjänster och de tjänster som tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgarna efterfrågar bältre service med ökad tillgänglighet och valfrihet. Attha möjlighet att påverka de offentliga verksamheterna har blivit en allt viktigare dimension. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn på samma sätt och i samma takt som tidigare framstår mot denna bakgrund inte som ändamålsenlig alldeles oavsett de finansiella restriktioner som den samhällsekonomiska utvecklingen innebär.

Förändrade behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder tillnya krav på den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn står inför idag handlar med andra ord inte alls bara om en brist på ' resurser. De är i själva verket mer komplexa. Inom allt fler områden kan man konstatera att de brister som finns snarare hänger samman med föråldrade system och rutiner för att styra verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektorn kommer därför frågor om effektiv och ändamålsenlig

styrning, att ges stort utrymme.

Genom att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under offentlig Bil. 1 kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall prägla myndighetsutövning och offentlig service. Utan att åsidosätta kravet på allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav från medborgarna på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning.

6.2¶Den offentliga förvaltningen

En viktig förutsättning för en verksamhet är att ansvar och befogenheter klargörs på ett tydligt sätt. Därför måste även i den offentliga sektorn ansvaret för ekonomi och utförande följas åt. Delat ansvar tenderar att medföra samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses på bekostnad av helheten. Inom den offentliga sektorn bör därför ansvarsförhållandena mellan stat, landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgarna får också en bättre överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de tjänster den offentliga sektorn erbjuder.

Inom områden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän måste särskild uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykas att befintliga organisations- och ansvarighetsförhållanden inte får leda till att angelägna omstruktureringar av verksamheten försvåras.

Ett av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrningen måste också följas upp med en resultatrapportering. Metoderna för uppföljning och utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda verksamhetsområdena. En mål- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta termer.

Ett arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detaljregleringen gentemot myndigheterna minskats. Successivt införs en ny budgetprocess med fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år. En övergång till en mer långsiktig och flexibel resursstyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramarna och den nya anslagsformen ramanslag. Kraven på uppföljning och utvärdering skärps.

Även i kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultatiorienterad styrning och decentralisering pågått under flera år. Både inom stat, kommuner och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya styrformerna mer allmänt funnit sina former.

Decentralisering och delegering behövs därför att de direkt verksamma på ett område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgifterna skall lösas. De anställda bör få ökat utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora organisationer är det svårt att få till stånd flexibilitet och anpassning till de enskilda medborgarnas behov. Samma problem följer med en långtgående centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

direkt möter medborgarna som ser möjligheterna att förbättra den löpande verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona- Bil, 1 lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara.

De enskilda medborgarnas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektorn skall kunna möta dessa krav är det nödvändigt med en större flexibilitet ifråga om val av verksamhetsform och arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme att själva påverka verksamheternas utformning.

Förutsättningarna varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa områden är det ett starkt och berättigat önskemål att tjänsterna skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det gäller inte minst barnomsorg och utbildning. Det är en central politisk uppgift att verka för att alla barn och ungdomar får en god och likvärdig uppväxt. Men det gäller också bl.a. sjukvård, omsorg och arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offentliga verksamheter som innefattar myndighetsutövning. Det bör dock vara möjligt att i betydande grad öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande målsättningarna.

Utvecklingen stimuleras om olika tillvägagångssätt kan prövas och användas. Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om att bedriva viss verksamhet. På vissa områden, t.ex. av teknisk natur, kan det vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan också utgöra ett värdefullt komplement vid bl.a tillfällig arbetsanhopning.

Det är i sammanhanget viktigt att skilja på vem som utför, finansierar resp. kontrollerar en verksamhet. I vissa fall är det tillräckligt att offentliga myndigheter kontrollerar en privat verksamhet. I andra fall kan kravet på likformighet och likabehandling vara så framträdande att verksamheten både bör produceras och finansieras inom den offentliga sektorn. Valet av verksamhets- och finansieringsform bör bestämmas så att de grundläggande målsättningarna bäst uppnås.

Personalpolitiken är av stor betydelse i arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också viktig för möjligheterna att rekrytera och behålla personal. Arbetsuppgifterna inom offentlig sektor är i stor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talet kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer att vara stort inom alla sektorer i ekonomin. Samtidigt minskar de årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksamhet måste kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och utvecklande arbotsformer, både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny. |

En väsentlig del av kommunernas och landstingens verksamheter finansieras med statsbidrag. Statsbidragen kan antingen vara allmänna, t.ex. skatteutjämningsbidrag, eller specialdestinerade för olika ändamål. I de flesta länder utgör de specialdestinerade statsbidragen en mindre del av de totala statsbidragen för motsvarigheterna till kommuner och landsting. Det förekommer dock att andra länder istället för specialdestinerade statsbidrag har

långtgående regleringar. I Sverige utgör de specialdestinerade bidragen ca 8097. Bil. 1

Syftet med de specialdestinerade statsbidragen kan vara att få till stånd en viss verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar både innehåll, produktionssätt och omfattning. Specialdestinerade statsbidrag kan på så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose i vissa fall mycket detaljerade ambitioner för utvecklingen i hela landet. Från kommunernas och landstingens och därmed också verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor omfattning av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att uppnå önskade resultat. Mot denna bakgrund bör inriktningen vara att för kommuner och landsting reducera inslaget av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta är några av de utgångspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn. I det följande redovisas sammanfattningsvis de förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande arbetslinjen och socialförsäkringssystemet.

6.3¶Tre aktuella områden

Skolan Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnadsskedet har det varit nödvändigt med en stark styrning och reglering av skolan för att garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning. I långa stycken har denna styrning varit framgångsrik. Vi har idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För att åstadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden nu tömd på sin kraft. Medan den centrala regleringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nå målet en skola för alla, är det nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och och beslutanderätt från central till lokal nivå. Det är också nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resurserna för skolan.

En grundläggande fråga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a. när det gäller att öka kommunernas frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av skolans resurser, är förändringar i statsbidragssystemet för grundskolan.

I sammanhanget är också frågan om arbetsgivaransvarct för skolledaroch lärartjänster av betydelse. I regeringens proposition om skolans utveckling och styrning förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

33 3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

finns skäl som talar såväl för som mot en kommunalisering av tjänsterna, att regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslå någon förändring Bil. 1 när det gäller statlig eller kommunal reglering av tjänsterna.

Frågan om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under många år utan att den har kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande. Ett kommunalt huvudmannaskap innebär att kommunerna får ansvaret också för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan förändring som en del i decentraliseringen inom skolområdet och utvecklingen mot ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offentliga sektorn i stort har de senaste åren ett ökat lokalt ansvar utvecklats också när det gäller personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om att denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur såväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Det finns skäl att anta att så skulle bli fallet också på skolområdet. Personalpolitiken är ett av de viktigast instrumenten för utvecklingen av verksamheten i skolan.

Viktigt att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare skall utformas, är naturligvis inställningen hos kommu-

ner och fackliga organisationer på skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering aktualiserats på

nytt genom att svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat att tiden nu kan anses mogen för att kommunalisera skolledartjänsterna.

En mer grundlig analys av innebörden och konsekvenserna av en kommunalisering har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad som nu har anförts är det viktigt att en sådan analys genomförs för att t.ex. få klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap. En viktig deli ett sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staten viktiga styrinstrument kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det gäller framförallt läroplanen, men också betydelsen av bl.a. lärarutbildningen, behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestinerat statsbidrag. |

Viktigt i det sammanhanget blir frågan om hur läroplanerna skall utformas för att bli tydliga som styrinstrument, och hur utvärdering och uppföljning skall användas i samma syfte. '

En naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala

ansvarstagandet för skolan blir förändringar när det gäller skolöverstyrelsens

och länsskolnämndernas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delvis kan avvecklas.

Ett fortsatt förenklings- och avregleringsarbete kommer också att bedrivas inom skolområdet. Detta är av stor betydelse för att öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att' finna egna lösningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att finna nya former för skolbarnomsorgen. Att ge skolan ett huvudansvar också för omsorgen om skolbarnen kan leda till en totalt sett pedagogiskt bättre verk-

samhet, samtidigt som kostnaderna kan hållas nere genom t.ex. gemensamt utnyttjande av lokaler och andra resurser. Bil. 1

Äldreomsorg

Äldreomsorgen är en viktig samhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en vård och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna välja att bo kvar hemma även om de har omfattande vårdbehov. För äldre som så önskar skall det finnas alternativ, som kan erbjuda boende i kombination med nödvändiga vård- och serviceinsatser.

Sverige har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 år, beräknas öka med 2096 under den närmaste tioårsperioden samtidigt som

antalet personer över 65 år totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av

service och vård väntas öka. För att klara detta måste äldreomsorgen prioriteras och de resurser som står till buds måste utnyttjas så effektivt som möjligt.

Under de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdformer har ökat. Utvecklingen är emellertid inte problemfri.

En viktig fråga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens service och omvårdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas på kommun respektive landsting. Oklarheten leder också till att ansvariga politiker och tjänstemän försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar i stället för att möta kraven inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som rationell. |

Av tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand inom sjukvården. Vården blir i många fall långvarig bl.a. för att alternativa vårdformer saknas. En alltför stor del av den somatiska korttidssjukvårdens resurser ägnas därför åt äldre människor som snarare har behov av omvårdnad än kvalificerad sjukvård. Kommunernas brist på alternativa boende- och vårdformer bidrar således till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas till långvarig vård av äldre.

Trots dessa strukturella problem har ambitioner och ett väl utvecklat samarbete mellan landsting och kommuner på många håll inneburit att arbetsfördelningen utvecklats i önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och. . förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de olika huvudmännen. Ett system som uppmuntrar en effektiv resursanvänd-. + : ning bör därför införas. Systemet bör vara tydligt och lättfattligt både för den som behöver hjälp och för de ansvariga befattningshavarna.

De ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används för långva-. os riga insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunerna. Kommunerna . blir också ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga :

prioriteringar kommer till stånd.

Som anförts i propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet bör lagstiftning och organisation ändras i syfte att ge primärkommunerna ett samlat

ansvar för insatser som är likartade eller kompletterar varandra, Äldredelegationen har av regeringen fått i uppdrag att analysera och beskriva de or- Bil. 1 ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år. Äldredelegationens rapport kommer att remissbehandlas och regeringen kommer därefter i början av år 1990 att lägga fram en proposition till riksdagen för behandling senare under våren.

Förändringen bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och vårdformer, som behövs inom den framtida äldreomsorgen. Kommunerna bör samtidigt få det praktiska ansvaret som krävs för att insatserna skall få en god kvalitet. Det innebär att kommunerna måste ges både befogenhet och skyldighet att svara också för vissa sjukvårdande insatser och att kvalificerad sjukvårdspersonal måste finnas i kommunerna för att trygga den medicinska säkerheten i vård och omsorg. Till kommunerna bör de ekonomiska resurser överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta måste ske med hänsyn tagen till åldersstruktur m.m. i kommunen.

Kommunerna bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, utan att det är vårdmässigt motiverat, blir kvar inom sjukhusens korttidsvård på grund av brist på alternativa vårdresurser. En sådan stimulans kan åstadkommas genom att kommunerna blir skyldiga att betala landstingen för den vård som lämnas i avvaktan på att bättre alternativ kan ordnas. Den kommande förändringen bör också stimulera kommunerna att bygga upp alternativa vårdformer för äldre som vårdas inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt motiverat. Även i detta fall kan det ske genom att kommunerna blir betalningsansvariga gentemot landstingen.

En lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992.

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet Socialförsäkringssystemet är uppbyggt för att ge en trygg och säker inkomst vid sjukdom och när människor av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta inkomstbortfall. Kostnaderna för de delar inom socialförsäkringen som avser sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare år ökat snabbt och det finns tecken som tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta.

Det ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbets-

skadeförsäkringen. Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr. 1985 till

7 miljarder kr. 1988. Den snabba ökningen beror dels på att antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt, dels på att praxis har ändrats så att en större andel arbetsskador nu godkänns. Kostnaderna för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka starkt även under de kommande åren.

Denna utveckling sker trots att vi i vårt land har en lång tradition inom arbetsmiljöområdet för att förbättra arbetsmiljöcrna. Inte minst som en följd av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med stöd i en ambitiös lagstiftning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i

bl.a. i det minskade antalet svåra olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den snabba utvecklingen i arbetslivet att det ständigt uppstår nya risker för Bil. 1

arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har de ökat från 273 000 personer till 346 000. Kostnaderna har under motsvarande period ökat från 7 till 23 miljarder kr. 1988 eller med 6090 i fasta priser. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer att öka successivt och kostnaderna riskerar således att fortsätta att öka.

Inom sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet-ersatta

dagar har ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Det är framför allt de

långa sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de långa sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension

och arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år

1988, vilket motsvarar ca 496 av BNP.

Bakom dessa kostnader döljer sig individer som fått lämna arbetslivet i förtid p.g.a. sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m.m. Att bryta de nuvarande trenderna om 50 000 nybeviljade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbetsskadeärenden per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som

drabbas av skador eller sjukdomar i arbetslivet är därför väsentligt utifrån

såväl humanitära som samhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbetsmiljöer, eftersom en så stor andel av utslagningen har sin bakgrund i arbetsskador. Satsningarna på en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående företagshälsovård måste fortsätta och arbetsmiljöfrågorna måste lyftas fram i företagens planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbetsmiljökommission understryker vikten av sådana insatser. Rehabiliteringsberedningens förslag utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ytterligare utslagning. Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas, måste möjligheterna öppnas att via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har under många år arbetslinjen varit grundläggande. Innebörden är att aktiva åtgärder för att ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar av kontantstöd. Härigenom har både arbetslösheten och de därmed förenade kostnaderna kunnat hållas nere.

Totalt är det i dagsläget över en halv miljon människor som på grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning står utanför arbetsmarknaden. Utslagningen från arbetslivet är förenad med betydande kostnader för den enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen bör nu i ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkringssektorn. Utslagning från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för att göra det möjligt för redan drabbade att återgå till arbetslivet. Målsättningen bör vara att genom anpassningsåtgärder och undanröjande av förvärvshinder göra det möjligt för allt

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

fler medborgare att delta i arbetslivet och på så sätt svara för sin egen försörjning. Bil. 1

Insatserna bör i ökad utsträckning samordnas i syfte att göra det möjligt för alla arbetstagare att kunna arbeta fram till ålderspensionen. Med denna ambition är det nödvändigt att skapa ett arbetsliv som bygger på de enskilda individernas förutsättningar och behov. Rätten till ett arbete skall gälla för alla.

Ett arbete har därför initierats som syftar till att förändra passiva åtgärder : till aktiva rehabiliteringsinsatser. Åtgärderna skall göra det mer attraktivt för den enskilde att återvända till arbetslivet. Detta kommer att kräva omfattande förändringar i arbetssätt och regler inom olika berörda myndigheter. Mycket kan uppnås genom ett aktivare resursutnyttjande i linje med den pågående utvecklingen mot mål- och resultatstyrning. Arbetet inriktas mot en närmare översyn av behovet av mer genomgripande förändringar i olika regelsystem för att underlätta den önskade utvecklingen.

Statsbudgeten och särskilda Fa 1988/89: 150

frågor

I Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1.1¶Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Tabell I Antaganden Procentuell förändring 1988 1989 1990 RRV Föredra- RRV Föredra- RRV Föredraganden ganden ganden Lönesumma 9,0 9,0 8,6 86 4,9 4,6 Konsumentpriser, genomsnitt 58 58 6,0 7,2 4,5 6.0 Privat konsumtion, | löpande priser 83 83 8,0 8 6,2 6,6

I RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRY har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2¶Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster | | I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1988/89 beräknat inkoms- Bilaga I terna till 363 179 milj. kr.

I enlighet med vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsterna med sammanlagt I 677 milj. kr. Fördelningen över inkomsttitlar framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89 Tusental kr. Inkomsttitel RRV:s be- Förändring

räkning enligt före-

draganden

1411 Mervärdeskatt 85 300 000 + 200000 4138 Återbetalning av tidigare infriade

garantier 52 080 +1477 000 Summa inkomster 363 179 489 Summa förändringar enligt föredraganden +1677 000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen medför att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489 milj. kr.

Utgifter I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353567 milj. kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget till 5465 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 298829 milj. kr. för 1988/89.

RRYV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

"Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89 Miljarder kronor

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Räntebidrag m.m. med 120 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning. 40

slag under innevarande budgetår att minska med 357 milj. kr. för att Bilaga I uppgå till 24993 milj. kr. Jag delar RRV:s bedömning, som bl. a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1987/88 och 1988/89 Miljarder kronor

Enligt RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1988/89. Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 2 miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov. netto till I miljard kronor. : Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret

1988/89 kommer att uppgå till 353 906 milj. kr. Beräkningarna samman-

fattas i tabell 5.

"Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 1988/89 Milj. kr.

Före-

Statsbudget RRY draganden

Utgiftsanslag exkl.

statsskuldräntor 292567 298829 298949 Statsskuldräntor 54 000 53 600 53 600 Förändring i anslags- .. behållningar 1500 357 357 Andrad disposition av

rörliga krediter 500 0 0 Beräknat tillkommande

utgiftsbehov. netto 5000 2000 1000 Summa statsutgifter 353 567 354786 353 906 Finansfullmakts-

utnyttjande = = -

1989/90 Bilaga I

Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379 868 milj. kr. för budgetåret 1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling 1990

beräknas inkomsttitlarna Folkpensionsavgift, Sjukförsäkringsavgift, netto

och Barnomsorgsavgift minska med 59 milj. kr., 63 milj. kr. respektive 13 milj. kr. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 293 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt öka med ytterligare 9200 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. Inkomsttiteln Skatt på spritdrycker beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande tobaksskatten räknar jag upp inkomsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpensionsavgiften. I enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift minska med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra förslag beträffande en höjning av skatteutjämningsavgifterna. Med anledning därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjämningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier med 1477 milj. kr. Med anledning av ny information justerar jag ned inkomsttiteln Riksbankens inlevererade överskott med 1600 milj. kr. Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomsterna för budgetåret 1989/90 till 385 843 milj. kr. I tabell 6 redovisas en sammanställning av de justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret Prop. 1988/89:150 1989/90

Bilaga I 1000-tal kr.

1427 Skatt på malt- och läske-

4138 Återbetalning av tidigare infriade

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1989/90 Inkomsttitel Förslag

1271 Inkomster äv arbetsgivaravgifter

till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet Namnändring

2124 Inlevererade överskott av riks-

gäldskontorets garantiverksamhet Ny inkomsttitel 2517 Trafiksäkerhetsavgift Upphör 2547 Avgifter för statens telenämnds

verksamhet Ny inkomsttitel

Utgifter I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgifterna till 375 099 milj. kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1989/90 till 374 524 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 7000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 367 524 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsan- = - 43

slagen med ca 5 376 milj. kr. I samband med min beräkning av anslagskon- Prop. 1988/89:150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i Bilaga Il förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i kompletteringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 med ctt till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta anslag redovisas nu under anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Den inhemska räntekostnaden beräknas nu bli ca 1000 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgittsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90 Miljarder kronor Budgetår Nuvarande

beräkning Räntor på inhemska

lån m.m. 48,4 Räntor på utländska

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetäret 1989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till I 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, päverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda- 44

na krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa Prop. 1988/89:150 affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att vissa Bilaga Il myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas öka med 500 milj. kr. under budgetåret 1989/90.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskattas uppgå till 200 milj. kr., netto.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1989/90 Miljarder kronor

1989/90

Budget- | Ny beräk-

propositionen = ning Utgiftsanslag exkl.

statsskuldräntor 309 524 315899 Statsskuldräntor 58 000 57 000 Förändring av anslags- .. behållningar 1500 1500 Andrad disposition av

rörliga krediter 500 500 Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto 5000 200 Summa statsutgifter 374524 375099

1.4¶Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och 1989/90 :

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 enligt vad som framgår av tabell 10.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir 11,0 miljarder kronor,

vilket är oförändrat, jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 385,8 miljarder kronor. Som framgår av tabellerna 10 och 11 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med budgetpropositionen. Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 316,5 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till 318,1 miljarder kronor.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget | för budgetåret 1989/90 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam- | 45

5 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta Prop. 1988/89: 150 ärende. (Bil 1.5). Bilaga 1

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88—1988/89 Miljarder kronor

1987/88 1988/89

Utfall Budget- RRY Ny be-

propo- räkning

sitionen Inkomster 332.6 364,2 363,2 364,9 Utgifter exkl.

statsskuld-

räntor 283,3 300,4 301,2 300,3 Statsskuld-

räntor 53,4 52,8 53,6 53,6 Saldo -4J1 11,0 8,4 11,0

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88— 1989/90 Miljarder kronor :

1989/90 Procentucll förändring

Budget- Ny be- Från utfall Från ny be-

Utgifter exl.

statsskuldräntor 316,5 318,1 +6,0 | +5,9

Statsskuld-

räntor 58.0 57.0 +0,4 +6,3 Saldo 0.4 10,7 = -

2¶Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas ätt det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exkluderats så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs. |

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot::

-- vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster. förmö-:

genhet och löner — tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten — utförsäljning av beredskapslager av olja. | 46

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det ' Prop. 1988/89: 150 underliggande budgetsaldot: Bilaga I — valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån — rena budgetavlastningar, som t. cx. att kostnaderna för studielånen inte belastar statsbudgeten från och med år 1989. — vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eiler direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare Över anslag på statsbudgeten. Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget. Tabell] 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88-1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1987/88—1989/90 Miljarder kronor, löpande priser 1987/88 1988/89 1989/90

Underliggande budgetsaldo —- 10,0 0,7 4,6 Andel av BNP (960) -1,090 0.190 0,40

3¶Statens lånebehov och statsskulden

3.1¶Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken. Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör. Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov I. Det av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen. 2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in- : 47

komster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- . Prop. 1988/89: 150 ningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett Bilaga I exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostadstillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångscffekt i form av ctt minskat lånebchov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men däremot medförde den en minskning av statens lånebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

7. Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens lånebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1987/88—-1989/90. Miljarder kronor, löpande priser

1987/88 1988/89 1989/90

1. Budgetsaldo -— 41 11,0 10,7 2. Kassamässiga

korrigeringar 4,5 3. Tillfällig förmögenhets-

skatt för försäkrings-

bolag m. fl. 8,4 4. Riksgäldskontorets

kreditgivning till

vissa affärsverk m. m. - 1,7 -2,3 -9,0 5. Statens lånebehov =— 71 -8,7 - 1,7 6. Skulddispositioner — 44 Li

3.2¶Statsskuldpolitiken

Förutsättningarna för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats.

Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett

upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna 48

situation väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst- Prop. 1988/89: 150 utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste Bilaga I åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovcet alltjämt stort och tidvis växande bl. a. berocnde på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsaknaden av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt redskap för penning- och statsskuldpolitiken innebär dock att en viss marknadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attraktiva sparinstrument. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instrumentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupplåningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och alt räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bakgrund.

I sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksbankens behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna kassaöverskott.

Sammanfattningsvis är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 förutses inga stora förändringar av upplåningens fördelning "mellan olika upplåningsformer och marknader. I överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87: 143, 1988/89:FiU4, rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjerna för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt Jagen (1988:1387) om statens upplåning.

4¶Statliga garantier

4.1¶Redovisning av statens garantiätaganden

I 1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 jul: 1988 uppgick till ca 155,2 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör omfattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14. Statens samlade garantiåtagande kommer därmed. att uppgå till ca 156,2 miljarder kr. den 1 juli 1989. 49

Bilaga I

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande som redovisades i prop. 1988/89: 100 Bil. I Milj. kr.

5¶Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88 :

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på I miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl. grundfonden).

5.1¶Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldiga att i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna ' nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myndigheter. Det därefter inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret — flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet, som 50 har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Per den 30 juni 1988 var den bokförda nettoförmögenheten drygt — 382. Prop. 1988/89:150

miljarder kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet Bilaga I — 231 miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden Beräknad nukostnad!

1988-06-30 1987-06-30 1988-06-30 1987-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar O Lager och förråd 13,0 13.2 16,1 17,0 O Skepp, maskiner och

Finansiella tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden?

Övriga skulder

Verkskapital

O Konsoliderande avsätt-

ningar i affärsverken

Statens nettoförmögenhet O Vid budgetårets början —- 398,1 -389.8 -—239,9 - 239,7 O Förändringar under

budgetåret: +9,0 - 0,2

— Verksamhetens netto-

förändring? +7,9 -—9,5 — Övriga kapital-

förändringar +8, I +1,2 Vid budgetårcets slut —-382.1 -— 398,1 —- 230,9 —-—239,9 Summa skulder och kapital 352,7 343,1 . 5522 551,7

Ansvaärsförbindelser

O Gjorda garantiut-

fästelser 124,9 134,7 O Övriga statliga skuld-

förbindelser redovisade inom linjen hos riksgäldskontoret 3,7 3,5

I Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv-. ningar grundade på detta värde.

Bilaga I

? Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma metoder som tidigare år. Revideringar av beloppen kan bli aktuella efter hand som nya principer kommer att tillämpas. 3 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna.i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på

anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 1096 av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost-

nadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (av-

skrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar

uppgår till 27,7 miljarder kronor.

Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. 3 Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Fr. o. m. budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya

bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostads-

lån hos SBAB uppegår till drygt 24 miljarder kronor.

& 1 de bokförda värdena! enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staten räknats bort. I nukostnadskolumnen har utlandslånen omvärderats enligt

balansdagens valutakurser.

7 Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utformade att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansicrades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår

dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det

kapital som tillskjutits från staten förts till den 1 balansräkningen redovisade netto-

förmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens driftintäkter redovisats som cn särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad (av skulderna

har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas.

2¶Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande. Milj. kr.

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag m. fl. +8434 Verksamhetens nettoförändring +7939

5.2¶Kommentarer till balansräkningen

5.2.1 Statens nettoförmögenhet Enligt balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret 1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårcts slut till drygt -382 miljarder kronor.

kronor.

Bilaga I

Miljarder kr + 50

- 50 N

-100

0 IN

-200 N

-250 N -300 N

a -400 — År 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 BI 82 83 84 85 86 87 88

Källa: Riksrevisionsverket

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste 8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och drygt 17 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81—1987/88 har drygt 59 miljarder kronor gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-

talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den

fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budgetunderskott. Fr. o. m. år 1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år I.diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

budgetåren 1980/81—1987/88. Bokförda värden, miljarder kronor.

Bilaga I

650 sz £75 667

Indelning av staplarna: Iv el

Flöra!sokephat | Avsktiningar 615 9” 7 109

Anläggn. tlg — | Övr längtr 5x 162 boxg | 102

-malorlela ån 9” 152 pl 203

Anläggn. tig. 9 Lia

finansiella Statsskyulden sx 152 Flsd L. FH sx LO

Achumulerat 4” Im

undetskolt Fd 9x 234 88 +,

bad = 249

453 1692 Pre

äv 118 Loo 3 247 I 008

364 18x Fre

TX 220 [ARI LO

FF vr so

202 > sex

Tx 28v [ex] Lod om

147 LIK

see

ax LÖO jr

RN a

2590 | sex, 508

40x

sx ”

198081 1981.82 198283 198384 198185 198586 198607 1987.:28

Källa: Riksrevisionsverket

5.2.3¶Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av ba-

lansposter. I tabell 16 visas en ungefärlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital!, anläggningstillgångar och ackumulerat underskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndigheternas balansräk-

ningar posterna Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de ackumulerade underskotten.

Tabell 16 Andel av statsskulden i procent

1980/81 — 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88

Rörelsekapital 5 4 3 3 4 2 2 || Anläggningstillgångar 55 48 42 38 35 33 33 36

Ackumulerat underskott 40 48 55 59 61 65 65 63

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myn-

digheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan-

! Med ”rörelsekapital” avses varulager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat 54

med kortfristiga skulder.

siell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55 90 av sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i allt Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade underskotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 3390. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3 procentenheter till 36 240.

5.3¶Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunerna och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fondens egna kapital med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfonderna 2,9 miljarder kronor) till i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 279460 av fondens tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4946 av lån till kommunerna. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,2 miljarder kronor under 1987 och uppgick vid slutet av året till 2,3 miljarder kronor.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 7,2 miljarder kronor till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,6 miljarder kronor. Investeringar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offentliga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av resp. räkenskapsår.

"Tabell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987 Miljarder kronor.

De erkända arbets-

löshetskassorna 2.6 0,4 2,2

Källa: Allmänna pensionsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. 55

6¶Finansfullmakten Prop. 1988/89: 150

Bilaga I Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1987/88: 100 bil. I, FiU 20, rskr. 122).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 20. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 90. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

7¶Försäkringar i statlig verksamhet

För närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa förhållanden regleras i Cirkuläret (1954:325) med föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m.m. Det bakomliggande motivet till denna reglering är att man ansett att staten kan stå risken för sin egendom genom s.k. självförsäkring.

Ett antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affärsmässiga inslag i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndigheterna framför är att en förändrad konkurrenssituation och änd-

rade marknadsförutsättningar här lett till att nuvarande riskfinansierings-

teknik inte upplevs som helt tillfredsställande.

Man kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i Övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i förgrunden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myndigheterna. Det finns vidare skäl ått ifrågasätta om de bedömningar som kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till . regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område. | 56

Hemställan Prop. 1988/89: 150

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen Bilaga 1 dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i det föregående,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90, |

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörliga krediter för budgetåret 1989/90,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på

statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8. till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57 000 000 000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående, .

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988: 1387) om statens upplåning,

HI. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.. dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12. statliga garantier, 13. årsbokslut för staten 1987/88, 14. utnyttjandet av finansfullmakten, 15. försäkringar i statlig verksamhet.

"57

Innehåll: Prop. 1988/89: 150

Reviderad finansplan Bilaga I

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1989

Prop. 1988/89: 150

Reviderad nationalbudget Bil. 1.1

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver och analyserar den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993. Den reviderade nationalbudgeten innehåller i år dels en mer traditionell prognos för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, dels en medelfristig analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Underlag för bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material från statistiska centralbyrån och för 1989 på den prognos som konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementct.

Utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutets konjunkturmodell, KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska ekonomin under perioden 1990— 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet, diskuteras olika ekonomiskpolitiska problem: löneutvecklingen, den ekonomiska tillväxtens bestämningsfaktorer samt den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgceten.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Öberg, departementsrådet Karin Ståhlberg och departementsrådet Lars Heikensten. Kalkylerna avslutades den 19 april 1989.

I Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

I Sammanfattning Prop. 1988/89: 150

1. I.

1.1¶Utvecklingen 1989 och 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft. Tendenserna till överhettning har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för priser, sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de föreliggande prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNPtillväxten i år uppgå till drygt 1 1/2 90 och nästa år till 196.

Internationella förutsättningar Världsekonomins utveckling 1988 var övervägande positiv. BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgick till drygt 496 och i Västeuropa till 3,5 960, vilket för Västeuropas del var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten i januari. En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen i OECD-området bedöms öka till ca 4,5 90 per år de närmaste två åren, vilket är en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo, väntas arbetslösheten inte fortsätta att sjunka. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1: 1.

Tabell 1: 1 Internationella förutsättningar

1987 1988 1989 1990

BNP i OECD, 2 3,2 4,0 3,0 2,5 Konsumentpriser i OECD

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen av den internationella utvecklingen är behäftad med osäkerheter av främst två slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med prisoch kostnadsutvecklingen. Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av 1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en ekonomisk-politisk åtstramning, med risk för en konjunkturnedgång i världsekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarstående externa obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslutning till finansiering av dessa obalanser kan medföra störningar på de [AA

finansiella marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i världsekonomin. Bil. 1.1

Löner och priser Timlönerna ökade med 7,2 90 i fjol, vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländerna under 1980-talet har gått ner från ca 1096 till ca 496, har den i Sverige minskat med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningarna ligger på en högre nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentpriserna med ca 690, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att företagen under 1988 har höjt priserna mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden.

Delar av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prognoserna för den svenska ekonomins utveckling baseras därför, liksom i den preliminära nationalbudgeten i januari, på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökningarna med 7960 i år. Konsumentpriserna beräknas öka med ca 7260, varvid hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på ett antagande att timlönerna stiger med 496, vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Konsumentpriserna beräknas öka med 490 under loppet av nästa år och med 6 20 mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

Försörjningsbalans BNP-tillväxten uppgick i fjol till drygt 290, enligt de första beräkningarna från nationalräkenskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd med en relativt god ekonomisk utveckling, se diagram 1:1. Mot bakgrund av bl.a. de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till drygt I 1/2 96 resp. I 90.

"Tabell 1:2 Försörjningsbalans

Miljarder kr.. Procentuell volymförändring löpande priser

! Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 1:1 BNP-—tillväxt Prop. 1988/89: 150 Procentuell förändring Bil. 1.1

-1

-1

1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. I fjol skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvoten slutade att sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2960. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de ökade lånemöjligheterna och kraftigt ökat inköpen av varaktiga varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen, framför allt avseende inköpen av nya bilar.

De åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållssparandet. Även hushållens ökande skuldbörda bör bidra till en lägre ökning av den privata konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 196 i år och med 1/2 90 nästa år.

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå som 1982. I år och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detta beror på att försvarets inköp förutses öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls tillbaka på grund av brist på arbetskraft. I år och nästa år väntas den kommunala konsumtionen fortsätta att öka med 1.5 90 per år.

Bruttoinvesteringarna fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat med 5—6940 per år med undantag för 1986.

Den goda lönsamheten och det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer Bil. 1.1 medföra att investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Industriinvesteringarna ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt investeringsenkäten i februari har i stället de investeringsprojekt inom främst transportmedels- och järn- och stålvaruindustrin som inte kunde genomföras i fjol flyttats fram till i år. Bostadsinvesteringarnas ökningstakt dämpades inte så mycket i fjol som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Detta sammanhängde med att ombyggnadsinvesteringarna inte sjönk så mycket som väntat, trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndigheternas investeringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del sammanhänger med behovet av följdinvesteringar till de ökade bostadsinvesteringarna.

Den privata konsumtionen gav 1986 och 1987 stora bidrag till efterfrågetillväxten, se tabell 1: 3. I fjol avtog dock bidraget från den privata konsumtionen, en utveckling som förväntas fortsätta i år och nästa år. Bruttoinvesteringarna har de senaste åren, med undantag för 1986, gett ett bidrag till efterfrågetillväxten med ca 1 procentenhet. Även i år väntas investeringarna ge ett ungefär lika stort bidrag. Nettoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till efterfrågetiliväxten. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Tabell 1: 3 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

-— NO [+] in - Se oc [a -—- MO [oc] — 1988 1989 1990

Konsumtion 2,0 2,7 2,3 1.5 0,9 0,7

Privat 14 2,3 1,9 1. 0,4 0,3

Statlig 0,0 02 —01 0,0 — Ol 0.1

Kommunal 0,6 02 04 04 0.3 03 Kapitalbildning 0,1 —1,6 0,1 0,6 0,7 0,3

Bruttoinvesteringar 1,1 —O1 1,2 1,0 0,8 0,0

Lagerinvesteringar 0,6 —-09 — Ol 0,3 04 02

Nettoexport -1,7 —-0,6 —-J,2 —0,8 —0,5 0,1 Summa BNP 2,1 1,1 2,4 21 1,6 1,0 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. i fjol, enligt preliminära beräkningar, se tabell 1: 4. Detta är ca 5 miljarder kr. sämre än vad som förutsågs i januari, vilket beror på att tjänste- och transfereringsbalansen blev sämre än tidigare beräknat. Mellan 1987 och 1988 förbättrades handelsbalansen med drygt 1,5 miljarder kr., vilket sammanhänger med en fortsatt förbättring av det svenska bytesförhållandet. Tjänste- och transfereringsbalansen försämrades kraftigt i fjol, med ca 10 miljarder kr.

Tabell 1:4 Bytesbalans

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Försämringen av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av tjänstebalansen, men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband med finansiering av direktinvesteringar utomlands.

Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över 8 HW. Även i år väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark, till följd av den kraftiga investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsrestriktioner medförde dock att de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten. Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsförluster för exportindustrin. I den senaste konjunkturbarometern rapporterade knappt hälften av företagen bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är den lägsta siffran på 14 år. Exporten ökade trots kapacitetsbristen volymmässigt med 396 i fjol och väntas i år öka med närmare 4960. Samtidigt har relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och beräknas fortsätta att stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska exportindustrins förluster av marknadsandelar till 426 i fjol och beräknas i år bli 296. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas andelsförluster.

Importen bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten. Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras beräknas handelsbalansens överskott öka kraftigt i år, med ca 6 miljarder kr. Nästa år väntas handelsbalansen fortsätta att förbättras med ytterligare ca 6 miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att försämras i år och nästa år. till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, se diagram 1:2.

Diagram 1:2 Bytesbalans Prop. 1988/89: 150 Procentandel av BNP Bil. 1.1

1970 1974 1978 1982 1986 1990 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Finansiellt sparande Det totala finansiella sparandet i ekonomin, som definitionsmässigt är lika med bytesbalansen, försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970talet och de första åren på 1980-talet. Detta sammanhängde främst med de försämrade statsfinanserna. Sedan 1982 har en förbättring skett, i huvudsak till följd av att statens budgetunderskott har förbytts i ett visst överskott.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 33 miljarder kr. i fjol. se tabell 1:5. Det är en förbättring med ca 40 miljarder kr. sedan 1985. Som en följd av de nu föreslagna åtgärderna väntas det offentliga sparandet förbättras med nästan 5 miljarder kr. i år för att nästa år återgå till fjolårets nivå.

"Tabell 1:5 Finansiellt sparande Miljarder kr., löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementct. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Hushållens sparande har de senaste åren försämrats. I år beräknas denna försämring upphöra, men sparandet är fortfarande negativt. Nästa år väntas hushållen öka sitt sparande ytterligare.

Företagens finansiella sparande försämrades relativt kraftigt i fjol, främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas företagens Bil. 1.1 sparande försämras, till följd av de relativt kraftiga investeringsökningar som förutses.

Sammantaget har försämringen av den privata sektorns finansiella sparande under senare år varit större än förbättringen av den offentliga sektorns, vilket kommer till uttryck i ett ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas dock medföra ett oförändrat bytesbalansunderskott nästa år.

Sysselsättning Sysselsättningen ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den största uppgången sedan 1979. Det finns för närvarande få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har visserligen minskat något de allra senaste månaderna, men det ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 var också över lag positiva. I konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars uppgav ca 6026 av industriföretagen brist på yrkesarbetare och över 30 90 av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft.

Dec åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av överhettningen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fortsätta att öka med ca 45 000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå som gällde i fjol. Merparten av sysselsättningsökningen bedöms ske inom den privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsättningstillväxten dämpas ytterligare.

1.2¶Utvecklingen de första åren på 1990-talet

I den reviderade nationalbudgeten görs, förutom en mer traditionell prognos för den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990-talet. En utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990— 1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den bascras på ett antal samband skattade på historiska data och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika ekonomisk-politiska problem bl. a. utifrån känslighetsanalyser avseende lönceutvecklingstakt. Särskilda avsnitt ägnas åt arbetskraftsutbud och produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de medelfristiga bedömningarna och analyserna är att ge ctt fördjupat underlag för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande t.ex. resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år.

Atodellkalkyl för 1990-1993 Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990— 1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export och import, arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs exogena bedömningar. .

Till grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2,590 per år 1990-1993. Detta antagande bygger på en förväntad försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxten. Det är inte meningsfullt att utarbeta konjunkturprognoser i traditionell mening för den internationella utvecklingen för cen så lång tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt förlopp med cen begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång till 1993.

Pris- och lönebildningen följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 79, trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 290. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationen och inkomstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnytt- Jandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löncökningarna beräknas bli 796 1990. Därefter sker en dämpning av löneökningstakten till omkring 596 1992 och 1993, som en följd av den inhemska konjunkturavmattningen och cn successivt stigande arbetslöshet. De avtagande löneökningarna beräknas medföra att även prisökningarna avtar.

BNP-tillväxten beräknas i modellkalkylen bli 1,390 per år i genomsnitt 1990 — 1993, se tabell 1: 6. En avmattning förutses 1990— 1991, främst till följd av en försvagning av den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den måttliga internationella konjunkturuppgång som förutses mot slutet av perioden väntas tillsammans med lägre inhemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden väsentligt högre än idag.

Investeringarna beräknas öka relativt svagt under perioden 1990— 1993, framför allt till följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt måttligt, med i genomsnitt 1,6 90 per år under perioden, till följd av en viss ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlora marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1.490 1990 och 1960 per år 1991—1993. Handelsbalansen beräknas trots detta förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhållandet. Underskottet i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under perioden.

Procentuell förändring i genomsnitt per år 1989-1993 Bil. 1.1

Endogena 490 790

löner timlön timlön

BNP I 00 Import 4 Tillgång 2 LSL NPR - RP muWK 3802

Privat konsumtion 1 Offentlig konsumtion 1 Bruttoinvesteringar l

Lagerinvesteringar! 0 -3—-W

Export 3 Användning 2, IRDLv-T NRON—A UUDOWV-A HWDOOr— ON

SlASA

! Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementcet

Trots den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväxten att vara konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxten i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen visar således bl.a. på negativa effekter för den ekonomiska utvecklingen av fortsatt höga löneökningar. Först efter några år — när den förhållandevis snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efterfrågebortfall och en högre arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ett betydande produktionsbortfall har då redan skett samtidigt som en högre arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats har dragits på basis av bedömningar och konsckvensberäkningar i tidigare långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgrund analyseras två frågor; dels varför den ekonomiska utvecklingen hittills varit så gynnsam trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan klara höga pris- och kostnadsökningar och ändå upprätthålla tillväxten och sysselsättningen.

Löne- och prisutvecklingen Det finns flera orsaker till att den svenska ekonomin, trots höga pris- och kostnadsökningar, har utvecklats relativt gynnsamt de senaste åren. En av de viktigare är att Sveriges bytesförhållande mot omvärlden förbättrats kraftigt sedan 1984. Detta sammanhänger med att oljepriserna har fallit, samtidigt som priserna för den svenska skogsindustrins produkter stigit. Av avgörande betydelse har också varit att världskonjunkturen de senaste åren varit starkare och mer uthållig än vad tidigare bedömningar har pekat 10

på. Detta har gynnat svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte Bil. 1.1 inträffat eftersom den inhemska efterfrågan, och då framför allt den privata konsumtionen, ökat mycket kraftigt sedan 1984. Detta har å andra sidan medfört att tillväxten och sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar baserade på höga pris- och löneökningar.

Den internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talet nu har förlorats.

Enligt ett scenario för den svenska ckonomins utveckling, där lönerna fortsätter att öka snabbare än i omvärlden (med 790 per år jämfört med 490 i omvärlden) kommer den svenska ekonomin att stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2,6 96 1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt näringsliv, men också av att en fallande lönsamhet medför att investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av marknadsandelsförluster på hemmaoch exportmarknaderna. Försämringen i bytesbalansen begränsas emellertid av att investeringarna stagnerar.

Om löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med omvärldens visar modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk utveckling, med en genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2960 per år och en fortsatt låg arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt, men det sker en förbättring av bruttosparandet 1 ekonomin. Kapitalbildningen beräknas öka, vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling, se diagram 1: 3.

Diagram 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten 1990 — 1993 Procent av föregående års BNP 4940 årlig löneökning

490 årlig löneökning 790 årlig löneökning 2 2

BNP

CO Konsumtion 1.5 1.5 dere rrrrsrrrr sr se reisan 1.5

EB Kapitalbildning

1 bo on 1

Produktivitet och arbetskrafisutbud Efter de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska Bil. 1.1 tillväxten varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har kunnat realiseras genom att det totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt. Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut på att förutsättningarna för en snabb produktivitetsutveckling var särskilt gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att senare års ökningstakter därmed är att betrakta som mer normala.

Enligt andra förklaringar har industriländernas ekonomier fungerat sämre under senare år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förklaring märkbara först i samband med de kraftiga prisökningarna på olja och råvaror vid mitten av 1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländerna, vilket i sig tenderar att medföra en långsammare produktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och löner ökar långsammare finns det förutsättningar för en snabbare investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock produktivitetsökningstakten inte bli högre än under de senaste 10—15 åren.

Antalet arbetade timmar beräknas 1 modellkalkylen öka med ca 0.6 90 per år under perioden 1990-1993. Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan förväntas öka till följd av den planerade skattereformen, men 1 motsatt riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en sjätte semestervecka.

Också antalet arbetade timmar skiljer sig åt mellan de olika alternativen. Med lägre pris- och löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i arbetslöshet mellan alternativen inte är:så stor som skillnaden i sysselsättning.

Under senare år har den genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ckonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i alternativet med fyra procents löncökningar krävs därför antingen en högre produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskraftsutbud vara cen förutsättning för att alternativet med 496 löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar, som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt. D

Offentliga utgifter Också de offentliga utgifternas tillväxt utgör ett problem i ett medelfristigt Bil. 1.1 perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av transfercringar till hushållen och då framför allt pensionsutbetalningar. De offentliga utgifterna har som andel av BNP sjunkit från 67,490 1982 till 61,5 20 1988.

Under perioden 1990— 1993 beräknas de offentliga utgifterna som andel av BNP stiga, även om utgifternas ökning begränsas till vad som följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som normalt brukar bli föremål för uppräkning, se diagram 1:4. Detta är delvis en följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t.ex. föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till detta kommer att den offentliga konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om löneökningstakten antages komma ner i nivå med omvärldens. Skulle löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgifternas BNP-andel ytterligare, som en följd av den sämre tillväxt och ökande arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av 2000-talet kan utgiftsutvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer i förhållande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Diagram 1:4 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter Procentuell andel av BNP

61 61

60 4

58 4

57-

56-

55 T T t T 55

1988 1989 1990 1991 1992 1993 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet 13

följd av att produktiviteten i den offentliga sektorn ökar långsammare än i Prop. 1988/89:150

ekonomin som helhet tenderar de offentliganställda att öka som andel av Bil. 1.1 det totala antalet sysselsatta. Detta medför i sin tur att utgifterna för offentlig konsumtion ökar som andel av BNP. Ökad produktivitet i den offentliga sektorns verksamhet kan dock bidra till att hålla tillbaka uppgången i de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Om inte produktivitetstillväxten 1 näringslivet blir högre än den varit under senare år kan utbetalningarna av ATP och folkpensioner komma att uppgå till en väsentligt större andel av BNP. Detta understryker betydelsen av en god tillväxt i ekonomin.

Bil. 1.1

2.1¶Allmän översikt

Den ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988. BNP-tillväxten i industriländerna uppgick till 490, vilket är den högsta nivån sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnyttjandet högre i de flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970-talet. Världshandelsvolymen ökade med omkring 9 90 1988.

Den höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produktivitetstillväxten mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots det höga efterfrågeläget och kapacitetsutnyttjandet, ökade endast måttligt. Inflationstakten tenderade dock att öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen av 1989.

Vad gäller de externa obalanserna för de största industriländerna har Förenta staternas underskott minskat från motsvarande 3,490 av BNP 1987 till 2,590 1988. Det japanska överskottet har också minskat, från motsvarande 3,6 96 av BNP till 2,896, medan Förbundsrepubliken Tysklands överskott legat oförändrat kvar på motsvarande 4.026 av BNP. Dock har Förbundsrepublikens överskott gentemot Förenta staterna minskat med ca 4090. Storbritannien har nu det största bytesbalansunderskottet bland de större industriländerna, motsvarande 390 av BNP.

Finanspolitiken, som i flertalet industriländer under flera år varit inriktad på budgetkonsolidering, hade cen i stort neutral effekt på efterfrågan i

"Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1988 1989 1990

OECD-

områdets

totala

BNP i 90!

11985 års BNP, löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet 15

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Källor: OECD och finansdepartementet

de större industriländerna under 1988. Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en likviditetsstödjande penningpolitik, som resulterade i en markant ökning av penningmängden och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas åt under våren 1988 och p.g.a. rädslan för högre inflation ägde cen ganska påtaglig åtstramning rum under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och ligger nu över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten i den nuvarande fasen av ckonomisk expansion beror i stor utsträckning på om och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga penningpolitiska åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Att åtstramningarna blivit så kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt främst orsakad av ett högre kapacitetsutnyttjande bidrog till att inflationen förblev relativt måttlig under 1988. Prisutvecklingen för råvaror totalt sett hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar. Löneökningar släpar dock normalt efter vid en expansionsfas och vid höjd inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver kommer att bli högre. Samtidigt är utrymmet för produktivitetsökningar genom ytterligare ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och inflationstrycket kan därför väntas öka.

Det är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflationsförväntningarna eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den penningpolitiska åtstramning som ägt rum under det senaste året bedöms leda till en dämpning av efterfrågetillväxten 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den privata konsumtionen som ägt rum bl.a. som 16

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Källor: OECD och finansdepartementet

följd av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushållen anpassat sig till avregleringarna och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. Inkomst- och företagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsamheten i industrin är hög, restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 390 1989 och till 2 1/290 1990. Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågetryck och något högre löneökningar öka till omkring 4 1/2 90 1989 och ligga kvar på den nivån 1990. Sysselsättningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största industriländernas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mot yenen och D-marken, i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att obalanserna kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de närmaste två åren.

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder | Miljarder dollar

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I.1

Det finns främst två osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. — Bil. 1.1 Det finns tendenser till överhettning i flera länder bl. a. i Förenta staterna, Storbritannien och Canada, men inflationen har också ökat i ”låginflationsländer” som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likviditetspåspädning som ägde rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikhet en ytterligare kraftig penningpolitisk åtstramning ske 1 flertalet industriländer. Detta skulle kunna resultera i en markant nedgång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare ekonomisk tillväxt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli ”konkurrerande” och generera oro på valuta- och finansmarknader.

Det andra osäkerhetsmomentet utgörs av de kvarstående externa obalanserna för de stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt, och obalanserna förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytesbalans. Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmåga att reducera underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig penningpolitisk åtstramning, vilket kunde medföra såväl en kraftig efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktuationer på valutamarknader och finansiella marknader med negativa konsekvenser för investeringar och ekonomisk tillväxt.

2.2¶Länderöversikter

Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 490 1988. Exporten ökade med närmare 2096, och nettoexportens bidrag till BNPtillväxten var 3/4 90. Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år, förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten, som var nästan 10946 för fem år sedan, har sjunkit till strax över 590. Trots den höga sysselsättningen och det höga kapacitetsutnyttjandet i industrin (omkring 84 96) ökade konsumentpriserna 1988 i ungefär samma takt som året innan, eller med ca 496.

Efter en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren, från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period från motsvarande 3 1/2 96 av BNP till under 296. Penningpolitiken stramades åt under loppet av 1988, då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2

procentenheter från mars till december. 18

Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Board, har stramat åt Prop. 1988/89:150 penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil. 1.1 minska inflationsriskerna. Investeringarna som ökade kraftigt under föregående år förväntas öka i betydligt måttligare takt till följd av det höjda ränteläget. De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponibla inkomsten bidrar till dämpning av den privata konsumtionen. Exporten bedöms fortsätta att öka under 1989 men i en betydligt långsammare takt än under 1988. Eftersom ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten reduceras till omkring 1/4 960. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 390 1989. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsättningen bedöms bidra till en viss ökning av inflationen, till ca 4 1/2 90 1989.

Tillväxten väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrågetillväxten, samtidigt som nettocxportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten av dollardeprecieringen ebbat ut. BNPtillväxten bedöms uppgå till 2 1/4 96 1990, och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2 90.

Japan

I Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6 26. Det var framförallt privat konsumtion, men också industriinvesteringarna, som ökade starkt. Detta ledde till ökad import, och bytesbalansöverskottet minskade från 87 miljarder dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån förblev priserna i stort sett oförändrade. Detta kan förklaras av sjunkande oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en genomsnittlig nivå på 2,5 0. Under 1988 fördes en mycket expansiv penningpolitik, medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral.

En stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under 1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl.a. mot bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år. samtidigt som cffekterna av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock de direkta skatterna sänkts, och skattereformens effekt på den totala efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på industriinvesteringarna förutses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989, men kan komma att dämpas om den internationella konjunkturen mattas av. Den inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 590, samtidigt som nettoexporten även fortsättningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 490.

Den expansiva penningpolitiken och stigande råvarupriser har ökat oron för att inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha en samlad priseffekt på drygt 196. Det är därför möjligt att den mycket lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19 290.

Den höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt Prop. 1988/89:150 fortsatt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalansen förutses Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3 1/2960. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Västeuropa har varit ganska jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2906, Bland de mindre länderna hade Spanien en tillväxt på 5 1/2 20 och också länder som Österrike och Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot hade Danmark och Norge, som brottats med hög inflation och problem med externbalansen, låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

I Förbundsrepubliken Ivskland uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/290 1988. Den starka internationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för den västtyska exporten. Ökad export och förbättrad lönsamhet i industrin har bidragit till markant ökade investeringar. Den inhemska efterfrågetillväxten överskred BNP-ökningen,. men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade såväl handels- som bytesbalans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken har stramats åt också i Förbundsrepubliken, vilket väntas bidra till en viss dämpning av efterfrågetillväxten. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt 1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma internationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på investeringsvaror, där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta väntas medföra fortsatt gynnsam exportutveckling och hög investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda till en BNP-tillväxt på 2 1/2960 1989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den mycket låga nivån 1986 och 1987, och bedöms bli drygt 2960 1989.

Finanspolitiken väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer inkomstskatterna att sänkas. Samtidigt kan exportefterfrågan förutses mattas något i takt med att en något lägre tillväxt i den internationella ckonomin väntas. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år, dvs. omkring 2 1/2 90. Också inflationen bedöms ligga kvar på något över 2 90.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till 3,790 1988. De främsta drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av den privata konsumtionen med drygt 6 20 och en uppgång på drygt 10960 i de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande inflation och ett ökat bytesbalansunderskott. Inflationen uppgick till omkring 5 20 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0,6 90 av BNP 1987 till ca 320 av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20 1 slutet av året till 7,5 90.

Såväl finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege- Prop. 1988/89: 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningen och använder i första hand Bil. 1.1 penningpolitiken som instrument för alt dämpa efterfrågan och därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit med 5,5 procentenheter till dagens 1390 och väntas leda till en sänkning av den inhemska cfterfrågetillväxten under återstoden av 1989.

Den i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finanspolitik med ett beräknat budgetöverskott för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNPtillväxten. Importefterfrågan förutses dämpas som cen följd av svagare inhemsk efterfrågetillväxt. Det höga ränteläget leder till en fortsatt stark kurs för pundet, vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas resultera i en långsam exporttillväxt. Sammanlagt väntas detta leda till att bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort 1989. Mot denna bakgrund och en förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas till knappt 390 1989 och till 2920 1990.

Inflationen väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 4. För 1990 väntas en dämpning av inflationen till 5 1/2 90.

BNP-tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått till drygt 390 1988. De faktorer som drog upp tillväxttakten var främst investeringarna, stimulerade av högt kapacitetsutnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell efterfrågan och av deprecieringen av francen relativt pundet och dollarn. Måttliga realinkomstökningar och stigande sparkvot har medfört en långsam ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ckonomiska aktiviteten har arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 1090. Löneökningarna, liksom inflationen, begränsades under 1988 till ca 390.

Tendenser till överhettning och ökat inflationstryck har lett till att räntorna har höjts i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Räntehöjningarna leder till att den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan hålls även i fortsättningen uppe av investeringarna, stimulerade av ett högt kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 2960 mot bakgrund av en ökad disponibel inkomst till följd av ökad syssclsättning och högre löner.

Någon påtaglig förbättring av bytesbalansunderskottet, som 1988 uppgick till 0,6 96 av BNP, väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den ekonomiska tillväxten till knappt 390 för 1989 och till 2 1/290 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket är f.n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En fortsatt framgångsrik antiinflationspolitik väntas dock leda till att inflationen stannar kvar vid ca 390 under 1989 och 1990.

Norden

Bil. 1.1 Den ckonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än 1 övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge, till följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i syfte att rätta till de omfattande interna och externa obalanserna i ckonomierna. I Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga efterfrågan till klara överhettningstendenser.

År 1988 blev ännu ett år av stagnation för Danmark, och totalproduktionen föll t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk för andra året i följd, bl.a. som cen följd av den fortsatt strama finanspolitiken, och kunde inte uppvägas av den starka exportutvecklingen. Detta gynnade emellertid bytesbalansen, vars underskott sjönk från 17 till 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg under året till 8,6 96. Prisökningarna begränsades till 4,6 90 i genomsnitt för 1988.

Som ett uttryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga utgifterna att minska med ca 190 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet. Lägre marginalskatter samt lättnader i företagsbeskattningen planeras samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i fortsättningen primärt att vara inriktad på att behålla den danska kronans paritet i förhållande till andra valutor i

EMS. |

Trots den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989, med cen förväntad BNP-ökning på ca 3/490. Nedgången i den inhemska efterfrågan bromsas upp, då en viss ökning i den privata konsumtionen är att vänta. Investeringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att expandera med omkring 496, givet en fortsatt hög internationell aktivitet samt den något stärkta konkurrenskraften. Trots detta är ingen markant förbättring i bytesbalansen att vänta, bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvetande har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och 1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationstakten komma ned till 490 1989 och 3 1/24 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under 1990 väntas en ytterligare återhämtning i den inhemska efterfrågan, då investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtionen stimuleras av högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms sammantaget öka till I 1/2 90. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

I Finland fortsatte expansionen 1988, med en BNP-tillväxt på nära 5960. Den s.k. konsumtionsfesten fortsatte med snabba ökningar av den privata konsumtionen, och investeringarna ökade med nära 1090. Detta i kombination med de ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld 22

ledde till en fortsatt försämring av bytesbalansen, till ett underskott på Prop. 1988/89:150 nära 396 av BNP. Konsumentpriserna steg med 5,190. Arbetslösheten Bil. 1.1 minskade till i genomsnitt 4,5 26, det lägsta talet sedan 1976.

Risken för ett bytesbalansunderskott på nära 490 av BNP och en fortsatt hög inflation kommer troligen att föranleda en stram ckonomisk politik framöver. Utrymmet för finanspolitiken har dock begränsats av den inkomstpolitiska uppgörelsen från hösten 1988. Denna innebär att de nominella löneökningarna under 1989 begränsas till I 90; samtidigt som marginalskatterna sänkts som ctt första led i skattereformen. I detta läge har regeringen under våren lagt fram ett ”sparpaket” som ändå möjliggör vissa utgiftsnedskärningar.

Vidare har penningpolitikens möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar på kreditmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet under 1988 förmådde inte hejda den kreditexpansion som enligt många var orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer att en sänkning av grundräntan med en halv procentenhet från den I januari 1989 ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsatt överhettade läget höjdes i februari kassareservskyldigheten för bankerna till 1296. Några veckor senare revalverades marken med 496. Åtgärden kompletterades med cn tillfällig höjning av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4946 bedöms utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas till ca 390 1989. Arbetslösheten bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till att bromsa inflationen.

För 1990 förutses en dämpning av tillväxten till ca 2 1/2 26 till följd av en svagare inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansunderskottet ske de närmaste åren.

Tillväxten i Norge uppgick till 1,5 90 1988, tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekonomin, e!ler Fastlands-Norge, ökade BNP med endast 0,490. Den inhemska efterfrågan var fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Prisoch löncökningarna dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6.720, och lönerna steg med i genomsnitt 6 90.

Den fortsatt strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskottet, men samtidigt har arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3,2 96. Med anledning av det försvagade arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a. en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknadsprogram och en tidigareläggning av planerade statliga väg- och byggprojekt.

För penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit att hålla en stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i omvärlden. Under 1988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka 23

räntan, p.g.a. den förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen. Prop. 1988/89:150

En fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar Bil. 1.1 under 1989.

Inkomstpolitiken har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en Överenskommelse, som innebär en begränsning av lönepåslagen till 496 under året, jämte vissa låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgiften och investeringsavgiften med 0,5 respektive I procentenhet.

Under 1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta. Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor, eller 1,120 av BNP, och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsatt god internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas positivt, framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna leder till en något högre offentlig konsumtion under 1989, medan den privata konsumtionen blir fortsatt låg. Utsikterna för Fastlands-Norges investeringar är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren 1984—86 samt fallande inhemsk efterfrågan har lett till en överkapacitet i många näringar. En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta 1989. Oljesektorn utgör dock ett undantag då investeringarna där planeras att öka under året.

BNP-ökningen 1989 bedöms uppgå till ca 3 96, och väntas i stor utsträckning härröra från olje- och gasproduktionen. Tillväxten 1990 beräknas dämpas mot bakgrund av utvecklingen i energisektorn. Mot bakgrund av inkomstuppgörelsen torde pris- och löneökningarna fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3¶Utvecklingen 1991—1993

Världsekonomin är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare redovisats är det mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör det understrykas att många faktorer talar för att den underliggande tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på utbudssidan har ökat förutsättningarna för en god tillväxt på medellång sikt.

Under 1980-talet har sålunda regeringarna i flertalet industriländer tagit sig an vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skattesatser som marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregleringar bidra till bättre fungerande ekonomier.

Allt detta talar för högre flexibilitet i industriländernas ekonomier, vilket i sin tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxt jämfört med utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen 24

öka i en långsammare takt än under de senaste fyra till fem åren. Den Prop. 1988/89: 150

exceptionella minskningen av sparkvoten som ägt rum i flertalet industri- — Bil. 1.1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss uppgång bedömas vara trolig, när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig till avregleringen på kreditmarknaderna.

Den finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980talet — konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i förhållande till BNP. — bedöms fortsätta under 1990-talet. Speciellt i Förenta staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i industriländerna under perioden 1991—93.

Penningpolitiken har varit tillväxtstödjande från mitten av 1980-talet då inflationen till följd av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt rum sedan våren 1988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de fall då inflationen anses vara under kontroll.

En väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata cfterfrågetillväxten jämfört med föregående år talar för en BNP-tillväxt på omkring 2 1/2946 per år. Statsmakternas beredskap att stävja inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-talet — måttlig inflationen om ca 324 per år under perioden 1991— 93.

De fortsatt stora externa obalanserna mellan de tre största industriländerna utgör ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ett flertal olika prognoser bl.a. från Internationella valutafonden visar att vid oförändrad ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir obalanserna stora också i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dollar kommer att kunna finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare än i andra OECD-länder, p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986—87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalanserna. Den dämpade tillväxten och det lägre kapacitetsutnyttjandet har gjort att Danmark och Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder. M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under 1980-talet för att förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesystemet planeras i Danmark, och i Finland ska första fasen av en skattereform, med bl.a. en marginalskattesänkning, genomföras under 1989. Vidare har omfattningen av snedvridande industristöd minskat betydligt. Ett fortsatt arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i 25

Danmark och Norge trolig framöver. Bakgrunden är att de minskande Prop. 1988/89:150 bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere Bil. 1.1 efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. I Finland väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmattning i konsumtionstillväxten, För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även framöver, i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgärderna mot arbetslösheten i Norge leda till att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgrunden är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflationen, och under förutsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta, inte minst för att stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Danmark jämfört med de senaste åren, medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna aktivietsnivå, förutses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska länderna sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 1/290 per år under perioden 1991—93. Inflationen bedöms komma ned till 3 1/2 —4 960 under perioden.

Av stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska länderna är dock att pris- och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte ske, kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att äventyras.

Utvecklingen 1989 och 1990

Prop. 1988/89: 150

3¶Utrikeshandeln

Bil. 1.1

3.1¶Exporten

Importen av bearbetade varor ökade med ca 10,590 i OECD-länderna 1988. Ökningen blev därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987. Importökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I viktiga avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går till dessa tre länder medförde det att marknadstillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev 2,5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför OECD-området ökade importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna. Marknaden för svensk exportindustri växte med drygt 896 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECDländerna bedöms öka med ca 826 1989 och med 7960 1988. Utanför OECDländerna förväntas handeln öka i ungefär samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i världshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri beräknas öka med 5.5—6960 per år under de närmaste två åren.

Mellan 1987 och 1988 ökade timlönerna inom svensk exportindustri med ca 84. Bland våra viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring

[986 1987 1988 1989 1990 Exportmarknadstillväxt OECD-länder 8,7 5.1 8,2 6,0 5,5 Totalt 5.8 4,8 82 6.0 5,5 Priser 14 OECD-länders import-

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder - 2.4 —0.7 —4,7 =—- 1,8 —- 1.4 Totalt -2,6 - 0.6 -— 3,8 - 1,7 - 1,4

Exportvolym

14 OECD-länder 6,1 44 3.1 4,0 4.0

Totalt 3,2 4,2 4.2 4,2 4.0

Anm.; Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 29

ökade timlönerna med i genomsnitt 4—4,5 90, dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89:150 lägre ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1 var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området, vilket medförde att skillnaden i arbetskraftskostnad per producerad enhet mellan Sverige och OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsutnyttjande och god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat betydligt mer än i omvärlden. Mellan 1987 och 1988 steg de svenska exportpriserna på bearbetade varor med 560, vilket kan jämföras med en genomsnittlig ökning på drygt I 90 i OECD-länderna, dvs en relativ prisökning på 49/0 för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer var det endast i Finland och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland, Västtyskland, fortsatte exportpriserna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 196. I gemensam valuta steg det västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8260 gentemot det västtyska 1988.

Trots att priser och löner stiger mer i Sverige än i omvärlden är det en mindre andel av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar produktions- och leveransmöjligheterna. Urder de sista tre kvartalen 1988 var det, enligt konjunkturbarometern, endast ca 30246 av exportföretagen som uppgav efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och anläggningskapacitet som begränsade exportleveranserna.

Det är troligt att de svenska exportföretagen gynnats gentemot om världen av den goda investeringskonjunkturen i OECD-länderna under 1988, vilket medfört att det högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa effekter på konkurrenskraften ännu.

För 1989 förväntas timlönerna i svensk industri öka med 7 90 medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5 — 596. De kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med ctt fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisökningarna mellan helårsgenomsnitten 1988 och 1989 troligen uppgår till ca 6.590. Bland konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989, eller från drygt 190 1988 till ca 390 1989, mätt som ökningstakt av exportpriserna på bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma att öka med drygt 390 1989.

För 1990 utgår kalkylerna från ett antagande om att lönerna ökar med 490, vilket är något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än 1 omvärlden även under 1990, eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att dämpa prisökningstakten.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 490 1988, vilket innebar andelsförluster på ca 496. Det är 2 procentenheter större 30

andelsförlust än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Den Prop. 1988/89:150 större andelsförlusten beror i huvudsak på att marknadstillväxten blev Bil. 1.1 betydligt större än vad som antogs. Det bör dock påpekas att det fortfarande finns en betydande osäkerhet beträffande marknadstillväxten 1988 p.g.a de förändrade tullhanteringsrutiner som infördes i början av 1988.

Tabell 3:2 Export av varor

Miljarder Volymutveckling, Prisutveckling,

kr. procent per år procent per år

1988 1988 1989 1990 1988 1989 1990

Källor : Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot OECD-länderna blev andelsförlusterna hela 5906 medan exportindustrin tycks hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser inskränkte sig dock den svenska andelsförlusten till 1960.

Stora andelsförluster har uppkommit på samtliga stora avsättningsmarknader för svensk export utom Storbritannien. I Förenta staterna uppgick andelsförlusten till hela 8960. Den tre veckor långa arbetsmarknadskonflikten i verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde ett exportbortfall på uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988. Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att andelsförlusterna blev ca I procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten minskade med ca 1590 1988. Bland råvarorna har exporten av icke järnmetaller ökat kraftigt samtidigt som stora prisökningar genomförts. Trävaruexporten minskade dock med 10960, trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden. Exporten av pappersmassa ökade endast med knappt 2260 trots en hög efterfrågan. Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket bidrog till den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvaruexporten kvar på föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvaruexporten samt ett kraftigt fall i fartygsexporten medförde att den totala varuexporten endast ökade med knappt 3260.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 240, vilket medför att exporten av bearbetade varor ökar med drygt 490. Andelsförlusten är delvis hänförbar till att stora delar av exportindustrin nått kapacitetstaket. Mcn även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor stigit kraftigt under de senaste åren och förvän- 31

Diagram 3: 1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor Prop. 1988/89: 150

till 14 OECD-länder Bil. 1.1 Index 1980= 100 :

110 110

Marknadsandel

105 4 [tr 105

100 4 r 100

954 r 95

920

90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

tas fortsätta stiga under 1989 kommer att bidra till andelsförlusterna. Att andelsförlusterna inte blir större beror på att den svenska exportindustrin även under 1989 kommer att gynnas av en fortsatt stark investeringskonjunktur utomlands.

Råvaruexporten beräknas även under 1989 utvecklas svagt trots att efterfrågan fortsätter att vara hög för såväl skogsprodukter som malm. Exporten av pappersmassa beräknas kunna öka med 3,5 90. En mindre överhettad hemmamarknad bör leda till en minskad efterfrågan från hemmamarknaden på trävaror vilket troligen medför att trävaruexporten inte fortsätter minska. Totalt sett beräknas råvaruexporten ligga kvar på föregående års nivå. Den totala varucxporten beräknas öka med 3,7 90 1989.

För 1990 beräknas andelsförlusterna uppgå till I 1/2 26. Industrins ökade investeringar under de senaste åren samt en betydande avmattning av efterfrågan från hemmamarknaden bör medföra att produktionskapaciteten inte kommer att bidra till marknadsandelsförluster 1990. Andelsförlusten är helt hänförbar till att relativpriset för svensk export steg så mycket under 1988 och 1989. Den svenska exportindustrin skulle således delvis ha prissatt sig ur marknaden när konjunkturen och efterfrågan mattas. Råvaruexporten förväntas endast öka med knappt 190. Sammantaget beräknas varucxporten öka med 3,40 1990.

3.2¶Importen

Den svenska importen av bearbetade varor ökade i betydligt långsammare takt 1988 än 1987. Ökningen uppgick till 6,490, vilket kan jämföras med | en ökning på nästan 1296 1987. Den inhemska efterfrågan på bearbetade 32

varor ökade med 5,46, vilket betyder att den svenska hemmamarknads- Prop. 1988/89:150 industrins marknadsförluster inskränkte sig till I 96. Andelsförlusten fram- = Bil. 1.1

står som liten om man beaktar den kraftiga ökningen av relativpriset för svenska hemmaproduccrade varor jämfört med importvaror. Mellan hel-

åren 1987 och 1988 steg de svenska hemmamarknadspriserna på bearbeta-

de varor med 7,5 96, medan importpriserna ökade med 5 26, dvs. en ökning av relativpriset på bearbetade varor med 2,5 260. En orsak till den låga

andelsförlusten är troligen att delar av industrin som levererar varor till

såväl hemma- som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemmamarknaden eftersom den inhemska prisnivån år högre än utomlands.

Detta har i sin tur dragit ned exportvolymen i motsvarande grad, dvs.

effekten på nettoexporten har varit försumbar. Bland varugrupperna var

det främst importen av konsumtionsvaror och personbilar som ökade i betydligt lägre takt 1988 än de närmast föregående åren. Importen av

: konsumtionsvaror låg i det närmaste kvar på föregående års nivå. Person-

bilsimporten fortsatte öka relativt kraftigt, men i betydligt långsammare

takt än under 1987, då ökningen uppgick till drygt 4096. För såväl byggvaror som insatsvaror till industrin har däremot importen ökat mer än under

1987. Råvaruimporten ökade med endast 1/20 1988. Fortsatta neddragningar av oljelagren samt den milda vintern medförde att importen av råolja minskade. Importen av övriga råvaror ökade dock med drygt 3960. Den totala varuimporten ökade med 4.790 1988.

Tabell 3:3 Import av varor

Miljarder Volymutveckling, Prisutveckling, kr. procent per år procent per år

1988 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Bearbetade varor 223, 1) RR Fartyg 2. 1 — VA C0M Råolja 9. I bo OC BV CD Petroleumprodukter 8. BURE arne — 2 VI Övriga råvaror 35,9 3,3 FANER ww RDS CCOOO- VA AN OCDODIV I OO

OOCWA Summa varor 279,7 4,7 NR - ww 0 a ae fe s - Källor : Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För 1989 beräknas den import vägda efterfrågan på bearbetade varor öka med 3 1/2 96, dvs. en betydligt lägre ökningstakt än under 1988. Den lägre

ökningstakten förklaras främst av att den privata konsumtionen förväntas öka i avsevärt lägre takt än under 1988. De svenska hemmamarknadspriserna beräknas även under 1989 stiga betydligt mer än importpriserna. I februari 1989 var skillnaden i ökningstakt drygt 5 20 räknat på [2 månaders basis. Detta talar för att andelsförlusterna för hemmamarknadsindustrin blir något större än under 1988. Vad som talar mot ökade andelsförluster är den relativt kraftiga orderökningen till den svenska hemmamarknadsin-

dustrin under loppet av 1988. Hemmamarknadsindustrin var dessutom

tämligen optimistiska beträffande den framtida orderingången i konjunkturbarometern från mars 1989. Andelsförlusterna antas därför uppgå till 33

3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1.590, vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad Prop. 1988/89:150 inkomstelasticitet tvder på. Importen av bearbetade varor beräknas öka Bil. 1.1 med 596 1989. Importen av råvaror förvantas öka relativt kraftigt, p. g. a. att en normalisering av oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga råvaror beräknas endast öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten förväntas öka med drygt 5 90 1989.

För 1990 förväntas säväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka i långsammare takt än 1989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor beräknas endast öka med knappt 2 1/290, vilket beräknas leda till en importökning på drygt 3 1/290. Den lägre efterfrågeökningen förväntas även medföra att importen av råvaror fortsätter utvecklas svagt även 1990. Totalt sett beräknas varuimporten öka med ca 3920 1990.

3.3¶Bytesbalansen

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15,3 miljarder kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Mellan 1987 och 1988 ökade underskottet med nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbättring av handelsbalansen.

Överskottet i handelsbalansen ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr. 1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhållandet fortsatte att förbättras under året (se diagram 3: 3). Det är i huvudsak fallande oljepriser samt kraftigt stigande exportpriser på skogsprodukter samt järn och stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalansen ökade med 7 miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskulden. Utlandsresandet fortsatte öka i betydande omfattning vilket medförde att underskottet i resevalutanettot ökade med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988. Från att sammantaget givit ett överskott på 1 miljard kr. 1987 redovisades underskott på 3,5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster försämrats under flera år men det är svårt att urskilja någon klar trend i utvecklingen. Avkastning på kapital försämrades med 2,5 miljarder kr. Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även till att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för direktinvesteringar medfört ökade räntebetalningar.

För 1989 beräknas överskottet i handelsbalansen stiga med 6 miljarder kr., trots att importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. Förbättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter att förbättras. Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 796 och importpriserna med 4,5 96, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 290. Bland varugrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf-

tiga prisökningar på massa, järnmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock 34

Diagram 3:2 Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP Bil. 1.1

Handelsbalans

-4

1970 1975 1980

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

med drygt 3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymen beräk-

nas öka. Resevalutanettot fortsätter att försämras, dock i något långsammare takt än under de närmast föregående åren. Underskottet i posten

avkastning på kapital beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merpar-

ten av det ökade underskottet i denna post beror på ökat utflöde via

direktinvesteringar och köp av aktier utomlands samt att dessa poster ger

mycket liten avkastning, om man utgår från vad som registreras i bytesbalansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av riksbanken visar emeller- "Tabell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr.

1986 1987 1988 1989 1990

Avkastning på

Källa: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

Diagram 3:3 Sveriges bytesförhåHande Prop. 1988/89: 150 Exportpris/importpris Index 1980=100

Bil. 1.1

115 115

Samtliga varor

1 GE FR | 110

105 derra ev” fransarna - 105

ss -

-,

100 : Pr rlreeeee ret Lr 100

[TÅ RR rraras estrar renar ert ras r ess L 95

90 L r t T T T T r T T 90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartemnetct.

Diagram 3:4 Handelsbalans 1980—1990 Miljarder kr.

40 - 40

Löpande priser Ät”

2 [6 Få NN rsrrser renare era grn + 30

; NN tt

é/ NN loone= 2”

AN /

20 deeeererreerereeser esse sees rer NM tie rear reses rr ere snar rr teer rr rar rna L 20

-20 -20

1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemnetet. 36

tid att vinsterna på direktinvesteringar är betydligt större än vad som Prop. 1988/89:150' registreras i bytesbalansen. Dessa vinster återinvesteras dock utomlands Bil. 1.1 och redovisas således inte i bytesbalansen. Om dessa återinvesterade medel skulle redovisas som inkomst i bytesbalansen skulle underskottet i bytesbalansen vara 7 miljarder kr. lägre 1988 än vad som redovisats. Det bör observeras att Internationella valutafonden (IMF) rekommenderar att återinvesterade vinstmedel skall bokföras i bytesbalansstatistiken. Underskottet i bytesbalansen beräknas 1989 uppgå till 17 miljarder kr. Om de återinvesterade vinsterna skulle medräknas skulle underskottet endast uppgå till 6 miljarder kr.

För 1990 beräknas överskottet i handelsbalansen öka med ca 6 miljarder kr. till 36 miljarder kr. För första gången sedan 1984 beräknas exportvolymen öka mer än importvolymen, vilket i kombination med det fortsatta förbättrade bytesförhållandet, bidrar till det ökade överskottet, se diagram 3:4. Avkastningsnettot fortsätter dock att försämras kraftigt p.g.a. att skuldstocken ökar. Ökat underskott i resevalutaposten samt ökat u-landsbistånd ökar underskottet ytterligare. Underskottet i bytesbalansen beräknas 1990 uppgå till 17 miljarder kr.

'4 Konsumtion | Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1

4.1¶Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet minskade hushållens rcealt disponibla

inkomster till följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid hushållens realt disponibla inkomster ökat varje år. Bakom

förbättringen av hushållen ekonomi ligger dels stigande reallöner och sysselsättning, dels en stark ökning av inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn. År 1988 steg hushållens realt disponibla inkomster med

2.396 enligt de preliminära nationalräkenskaperna. För de närmaste två åren väntas en fortsatt ökning av de realt disponibla inkomsterna; 1989

med 1,80 och 1990 med 1,2 90, se tabell 4: 1.

Tabell 4:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1988 1989 1990 1988 1989 1990 Löpande priser

Inkomstöverföringar från offentlig

1980 ärs priser Disponibel inkomst 299,3 304,5 308,1 2,3 1.8 1,2 Privat konsumtion 309,6 312,1 313,7 2,2 0,8 0,5 Sparkvot, nivå 1 90 - 3,5 —2,5 —-1,8 Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster ökade med 990 1988. För 1989 beräknas lönesumman öka med ca 8 1/2 46 och 1990 med drygt 4 1/2 96, Bakom dessa ökningar ligger de förutsättningar som gjorts angående timlön och sysselsättning.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn ökade med ca 1390 1988 eller med drygt 6 1/2 90 i fasta priser. För 1989 och 1990 väntas en nominell! ökning med drygt 11960 per år. I reala termer beräknas ökningen till nästan 4960 1989 och knappt 5260 1990, se tabell 4:2. En rad förbättringar av de sociala förmånerna bidrar till den fortsatt relativt kraftiga ökningcen, liksom de ökande utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen. Pensionsinkomsterna beräknas öka med ca 1190 per år 1989 och 1990. Basbeloppet höjdes med 2 100 kr. till 27 900 kr. den I januari 1989. Därvid utgör 600 kr. en extra höjning för att kompensera pensionärerna för den återstående delen av det devalveringsavdrag som gjordes 1984. Reglerna för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändrades vid årsskiftet 1988/89 38

"Tabell 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

Miljarder kr., Procentuell förändring, löpande priser 1980 års priser

1988 1989 1990 1988 1989 1990

Från staten 96,3: 106,8 117,3 3,1 3,4 3,6 Barnbidrag 10,3 INN 11,9 - 4,0 0,5 0,7 Folkpension och delpension

Pensioner till f. d. anställda 3.8 4,3 5.0 5,3 6,5 8.3 Socialbidrag 4,4 4,6 50 -—-10 -—-2,5 3,5 Övrigt 9,5 10,1 10,6 6.2 —-0,9 —- 11 Från socialförsäkringssektorn 108,9 122,4 138,3 10.6 4,8 6,5

Summa inkomstöverföringar = 225,8 251,4 279,5 6,7 3,8 4,9 4nm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunklurinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

så att KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30 200 kr.

Utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 4 1988. Bakom den kraftiga ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsreformen den 1 december 1987, dels ökad sjukfrånvaro — främst av längtidssjukskrivna.

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den I juli 1989 genom att tiden för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den 1 juli 1990 sker det andra etappen i utbyggnaden, varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s.k. garantinivå. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 juli 1989.

Ett nytt studiemedelssystem infördes den 1 januari 1989. Maximala studiemedel höjdes från 145960 till 17096 av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50946 av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs därmed från ca 2 200 kr. tll 13950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Vid årsskiftet 1988/89 genomfördes flera förändringar 1 arbetslöshetsförsäkringen m. m.. Högsta dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet) från 149 kr. till 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från 91,7960 till 9026 av den försäkrades dagsförtjänst inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjdes till 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmaknadsstödet (KAS) slopades. Avstängningstiden för den som =. frivilligt lämnar sitt arbete eller liknande förlängdes med fem dagar. 39

höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Bil. 1.1

Utbetalningarna från arbetskadeförsäkringen har ökat kraftigt under | senarc år. Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadelivränta. Sjukpenningen i arbetsskadeförsäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall till den som skadas i sitt arbete. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensionen. Kostnaderna för den senare redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäkringen. Antalet arbetsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och 1988 ökade antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända arbetsskador ökat succesivt, så alt dessa numera utgör ca 9090 av antalet avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till skador och sjukdomar. |

Hushållens räntencetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 till följd av att skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntencettot.

Hushållens inbetalningar av direkta skatter, avgifter m.m. uppgick 1988 till ca 3296 av inkomsterna före skatt. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över 75 000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70000 kr. och 75 000 kr.). Marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks därmed från 5090 till 47 20 och den högsta marginalskattesatsen sänks från 75 960 till 72 26, vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsavdragens maximala värde från 50960 till 4726. Förändringarna innebär att den statliga inkomstskatten minskar med ca 10 miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år. Den kommunala utdebitcringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande drygt 11/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därigenom minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av 1989 års skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oförändrad.

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den I januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgifterna tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. I tabellerna sker emellertid en bruttoförning av pensionerna och vårdavgifterna betraktas som en nominell avgift till kommunerna.

Reallönen per timme efter skatt minskade med ca 1090 mellan 1979 och

1983, se diagram 4: 1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

1980 års priser. index 1974=100 : Bil. 1.1

115 een ! 115

1107 Fr 110

105 4--- sr 105

100 + Lr 100

95 3 L 95

90 AA 90

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/296 högre än 1983. År 1989 beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt. Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2960 före skatt och med ca 1/2 2460 efter skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 20 av hushållens disponibla inkomster. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987— 1990 gör att lönesumman stiger mer än timlönen, se tabell 4:3. År 1988 var hushållens löneinkomster i fasta priser cfter skatt ca 5 1/2 90 högre än 1979 trots att den reala timlönen efter skatt låg ca 5 90 lägre än 1979. Pensionsinkomsterna beräknas öka realt med 3 1/290 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

Tabell 4:3 Realinkomsternas förändring

Miljarder kr., Procentuell förändring, löpande priser 1980 års priser 1988 1989 1990 1988 1989 1990

Lönesumma före skatt 473,7 5144 538,6 3.0 1.3 —-12

«tnm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I

beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatt. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 41

heter. År 1990 väntas pensionsinkomsterna öka realt med 5 90 före skatt. Prop. 1988/89:150 Att ökningen blir kraftigare 1990 än i år beror huvudsakligen på att Bil. 1.1 inflationstakten väntas gå ned nästa år.

Pensionerna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Det beror huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att skatteandelen av pensionerna därmed stiger. År 1990 blir det första år då en pensionär kan tillgodogöra sig fullt intjänande av ATP (30 år).

4.2¶Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponibla inkomsten. Under 1980-talets första år försämrades hushållens reala disponibla inkomster utan en motsvarande försvagning av den privata konsumtionen, se diagram 4: 2. Sparkvoten sjönk med närmare 4 procentenheter mellan 1980 och 1983, vilket har tolkats som att hushållen försökte upprätthålla sin levnadsstandard genom att minska på sparandet. Efter det att hushållens reala inkomster 1984 åter började öka steg den privata konsumtionen i allt snabbare takt. År 1986 översteg konsumtionen de disponibla inkomsterna och sparkvoten sjönk till — 190. Under åren 1986 till 1988 var konsumtionstillväxten 10.896 och sparkvoten försämrades ytterligare till — 3,5 960. |

Internationellt sett är den svenska sparkvoten låg. Detta sammanhänger delvis med att Sverige har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, vilket medför att hushållens motiv till buffertsparande blir mindre. Socialförsäk-

Diagram 4:2 - Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr., 1980 års priser

320 on . : ons mer 320

300 4. - 300

280 I 280

260 1. L 260

240 - I 240

220 före rer rar —t 220

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet : : 42

ringssektorns, försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår Prop. 1988/89:150 inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsberäk- Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandet inkluderas ökar sparkvoten år 1988 med ca 91/2 procentenheter till ca + 6 96.

Det är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste åren. De nordiska länderna, Norge, Danmark och Finland, har genomgått en liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden, vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk tilllväxt och ett mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera faktorer har sannolikt medverkat till den under scnare år kraftigt försämrade svenska sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Dessutom torde hushållssektorns starka förmögenhetstillväxt till följd av värdestegringen på fastigheter och aktier samt hushållens positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att hushållen ökat sin upplåning.

Året efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens nettoupplåning kraftigt. se tabell 4:4. Även de finansiella placeringarna ökade starkt och var något högre än upplåningen. Därmed var det finansiella sparandet positivt 1986. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet försämrades från omkring noll 1986 till drygt minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 21/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys för hushållssektorn Miljarder kr., löpande priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988 Disponibel inkomst brutto 398,3 424,4 467,0 500.7 533,8 579,0

Anm: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylera-

de kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder

kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i tabellen till

skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bort vid beräkningen av disponibel inkomst brutto och finansiella placeringar. Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. | 43

centenheter. Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Prop. 1988/89:150 Ökingen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och = Bil. 1.1 reala investeringar. Det innebär att sparkvoten var i stort sett oförändrad. Det finansiella sparandet försämrades cmellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De varugrupper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar med 2,4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3.8 procentenheter till den privata konsumtionens ökningstakt på 10.820, se diagram 4: 3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År 1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions-

tillväxten under 1988 blev 2,2 26.

Hushållens förmögenheter har fortsatt att öka under 1988, se diagram 4:4, I april 1989 översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan börsraset i oktober 1987 med ca 1396. Detta betyder att aktiekurserna sedan slutet av 1987 stigit med ca 6590. De reala priserna på småhus sjönk under första hälften av 1980-talet. Mellan 1986, då prisökningarna för första gången sedan 1979 översteg inflationstakten, och juni 1988 steg småhuspriserna i stället kraftigt med ca 35 90.

I år förutses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens tillväxttakt och en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd. Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av att realräntan efter skatt har stigit, marginalskatten sänkts och avdragsmöjligheterna begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för-

Diagram 4:3 Privat konsumtion Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

5 mn — - 5

Övrigt

a dress I Uppehållskostnader

W «HH i utlandet

= Sällanköpsvaror IE KR ekrarna NÅ va SAN . res -3 ” Bilar

1 rg rå

Sa

0 / Sj 0

1984 1985 1986 1987 1988 Anm: I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet 44

Diagram 4:4 Hushållens tillgångar och skulder Prop. 1988/89: 150

Miljarder kr.. 1980 års priser Bil. 1.1

600 ; 600

Finansiella /

500 4 f Ft 500

400 4 At 400

300 4 r 300

200 dose pd r rara sera sea rer ee reses sees kkr rese rr ssk r res ker i ses rese es aa L 200

ÅÖDO dereeerrrerrerrrerrereersrreerrerererreree seresreesr rer reser net kees rerna ; 100

0 T T T T Lime T T T T pt PUT rt TPTTE 0

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

stärka denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteen-

de redan i förtid. Vidare har hushållens höga nettoupplåning under senare år resulterat i en skuldbörda med alltmer betungande räntor och amorte-

ringar, vilket bör verka återhållande på hushållens villighet att öka sin

skuldstock ytterligare. Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa

hushållens konsumtionsbenägenhet.

Försäljningsökningen av bilar under de senaste åren bedöms vändas till en försäljningsnedgång under 1989. En orsak till nedgången antas vara att många hushåll tidigarelagt sina bilinköp till 1988 för att kunna utnyttja den katalysatorrabatt, som utgick under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade med katalytisk avgasrening. Dess-

utom torde bilförsäljningen minska, då hushållens ersättningsbehov efter

de senaste årens bilinköp nu i stort sett borde vara täckt. Eftersom bilinköpens andel av den privata konsumtionen är ca 590 betyder ett omslag i

bilinköpen från en ökning på knappt 10960 1988 till en förväntad minskning med 1090 1989 att den privata konsumtionstillväxten reduceras med

I procentenhet.

Omsättningen av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttakten. Under de senaste åren har hushållen byggt upp en kapitalvarustock,

vilket betyder att en viss mättnad nu torde ha uppstått.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0.8 20 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca I procentenhet.

År 1990 förväntas konsumtionstillväxten sjunka ytterligare till 0,5 960, vilket medför cen fortsatt förbättring av sparkvoten. 45

4,3 Offentlig konsumtion Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1

Den offentliga konsumtionen består av tjänster inom en rad olika områ-

den som försvar, rättsskipning, utbildning, sjukvård, socialvård, kultur, kommunikationer m.m. De offentliga tjänsterna karakteriseras av att de

produceras inom den offentliga sektorn och att de huvudsakligen finansieras genom skatter. En mindre del av kostnaderna för de offentliga tjäns-

terna täcks av avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Offentlig konsum-

tion avser den del av kostnaderna som finansieras via skatter. Den oftfentliga konsumtionen kan indelas i statlig (inkl. socialförsäkring) och kommunal konsumtion. Den kommunala konsumtionen svarade för ca 7390 av den offentliga konsumtionen 1988. Kommunerna är av statsmakterna

ålagda att svara för vissa uppgifter. Mot denna bakgrund erhåller kommu-

nerna bidrag från staten och socialförsäkringsscktorn. Dessa bidrag mot-

svarade sammanlagt 32 90 av den kommunala konsumtionen 1988.

Den offentliga konsumtionen ökade i genomsnitt med drygt 396 per år

under 1970-talet och dess andel av BNP steg från 21,6 920 1970 till 29,2 96

1980. Bakom ökningen låg främst en kraftig utbyggnad av den sociala omsorgen och sjukvården, se tabell 4: 5. Då huvuddelen av dessa tjänster tillhandahålles av kommuner och landsting var det inom den kommunala

sektorn som den offentliga konsumtionen expanderade. Under första hälften av 1980-talet skedde en markant dämpning av ökningstakten och den

gällde alla områden av offentlig konsumtion. Den statliga konsumtionen minskade mellan 1980 och 1985, medan den kommunala konsumtionen

"Tabell 4:5 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål

1985, löpande priser Genomsnittlig årlig procentuell

förändring, 1980 års priser

Miljar- Andel 24

der kr.

1970-75 1975-80 1980-85 1985-88 Kollektiva tjänster 54,0 [NN NN - n 2, 0,9 Allmän förvaltning 20,9 2 ba Rättsväsende 10,6 SI Försvar 22,5 SR FN D-VN Box bo rov NEN

Orm

Sociala tjänster 15 JA Ww

AA Utbildning inkl. forskning 4 AC Hälso- och sjukvård 6 UA ÖOVN Socialvård 4 —-—t SO [IR OA coca Bb OK

SRV WILSON

Övrigt 3 s N 1,2

|| ON Kultur, rekreation VA

UV I Samhällsplanering m. m.! 1 NVN WARN NW - I C-2 Won Totalt 239,7 1 & därav statlig konsumtion 64.9 OM

kommunal konsumtion 174,8 Nov ND SOS WIYI +O- Av AR NVO-= Nea -—Om uv

! Inkluderar bostadspolitik, näringslivets främjande och ofördelade utgifter. Aam.: Förändringen mellan 1985 och 1988 är beräknad med ledning av statens resp. kommunernas andel av ändamälen 1985. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 46

ökade i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av Prop. 1988/89:150 den offentliga konsumtionen avtagit ytterligare och 1988 uppgick den Bil. 1.1

offentliga konsumtionen till 26,9 96 som andel av BNP.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarets inköp, förutses öka relativt starkt i volym, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 11/2 90 per år 1989 och 1990.

Primärkommuner och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca 2960 i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra att ökningen blir svagare än planerat eller 1 1/2960. Den underliggande ökningstakten är dock högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget. Även nästa år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med I 1/2 960.

Hushållens totala konsumtion kan mätas genom att till den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen. som direkt kan hänföras till den enskilde eller hushållet. Därvid klassificeras huvuddelen av de sociala tjänsterna samt tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den enskilde eller hushållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i totalkonsumtionen.

De individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980, se tabell 4:6. Den privata konsumtionens andel av totalkonsumtionen var i stort sett oförändrad mellan 1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en stigande andel för den privata konsumtionen.

Tabell 4:6 Befolkningens totalkonsumtion Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell andel

1985 - 1970 1975 1980 1985 1988 Privat konsumtion 438.7 80,1 16.7 71.4 71.0 72,2 Privata tjänster inom offentlig konsumtion 160.2 19,3 21.8 26.4 26,0 25.0 Vissa subventioner! 18.7 0.6 1.5 2,2 3.0 2,8 Befolkningens totalkonsumtion 617.6 100 100 100 100 100 I tabellen ingår subventioner till apoteken avseende läkemedel och till privatpraktiserande läkare och tandläkare samt räntebidrag till bostäder och subeventioner för täckande av hyresförluster. Anm: Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de privata tjänsternas andel av statens resp. kommunernas konsumtion 1985. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

5¶Investeringarna Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1 Bruttoinvesteringarna har sedan 1983, med undantag för 1986 ökat med ca 5—6960 per år. Totalt steg investeringarna med 5.390 i volym under 1988. Tillväxttakten för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två senaste åren ökat med mellan 7 och 8 90 årligen. Byggnadsinvesteringarna utvecklades svagare under förra året än under 1987, då byggnadsinvesteringarna ökade med drygt 5 90. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat. Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades, samtidigt som investeringsaktiviteten inom Övriga delar av näringslivet steg något mer än väntat. Både bostadsinvesteringarna och myndigheternas investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära nationalbudgeten.

I år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsammare tillväxttakt för de totala investeringarna. Maskininvesteringarna väntas även i år öka avsevärt mer än byggnadsinvesteringarna. Den största expansionen väntas inom näringslivet och då främst inom industrin. Bostadsinvesteringarna antas falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för att begränsa ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner tyder på en fortsatt ökning i ungefär samma takt som i år. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 490 i år.

De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år. Tabell 5: I Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell förändring, kr. 1988, 1980 ärs priser löpande

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

De senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt en fjärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit mest till ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar varierar betydligt mer mellan åren än andra scktorers. Industrins investeringar har sedan 1982 ökat med 7.390 i genomsnitt per år, medan motsvarande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 3,3 90. Detta betyder att industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 2096. Att investeringstillväxten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala bruttoinves- 48 teringarna, se diagram 5: 1.

Bil. 1.1

Diagram 5: I Totala bruttoinvesteringar . Näringslivets investeringar

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet Anm: Skalan är olika i diagrammen

5:1 Näringslivets och myndigheternas investeringar

Efter en tillfällig försvagning 1986 har näringslivets investeringar utvecklats relativt starkt de senaste två åren. Investeringsvolymen i fjol beräknas ha ökat med 4.760, trots att industrins investeringar inte ökade i den omfattning som angavs i statistiska centralbyråns investeringsenkät i oktober förra året. Enligt investeringsenkäten i februari har en stor del av investeringarna i främst transportmedels- samt järn- och stålvaruindustrin flyttats fram ctt år. Det rör sig om stora projekt som är svåra att periodicera och där förseningar lätt kan uppstå. De statliga affärsverkens investeringar sjönk något i fjol. Inom övrigt näringsliv var utvecklingen expansiv under 1988. De största ökningarna återfinnes inom energi och samfärdsel samt uppdragsverksamheten. |

Kraftiga andelsförändringar har ägt rum mellan industrins delbranscher under 1980-talet. Verkstadsindustrin har ökat sin andel kraftigt och svarar nu för 40 26 av industriinvesteringarna. Investeringarna inom verkstadsindustrin har ökat varje år sedan 1983 med undäntag av förra året, då transportmedelsindustrins investeringar inte ökade så mycket som planerat. De senaste åren har de svenska företagens direktinvesteringar utomlands ökat kraftigt. Förra året ökade investeringarna i den Europeiska Gemenskapen särskilt kraftigt.

Bruttoräntabiliteten inom industrin, mätt som bruttoöverskott i förhållande till kapitalstocken, sjönk kraftigt under den senare delen av 70-talet. 49

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Under högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter Prop. 1988/89:150

devalveringarna i början av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har Bil. 1.1

sedan legat på en förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbätt-

rade räntabiliteten har investeringarna ökat, vilket gör att kapitalstocken

nu är större än vad den var innan investeringarna började att falla i mitten

av 70-talet. Den kapacitetsutbyggnad som ägt rum avspeglas också i att

produktionstillväxten i förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet, se diagram 5: 2.

Den totala Ieasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala

kapitalanskaffning har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringarna. Industrins leasing har ökat mer än industriinvesteringarna under nästan hela 80-talet. Ungefär hälften av industrins leas-

ing består av datamaskiner. Leasing redovisas i nationalräkenskaperna

inom branschen uppdragsverksamhet. Det är dock den leasing som ligger utanför industrin som ökat kraftigast de senaste åren. Enligt preliminära

beräkningar har leasing stor omfattning. inom tjänstesektorerna, tex varuhandel, hotell och restauranger, konsultverksamhet och maskinuthyrning.

I år väntas industriinvesteringarna öka med 1096. Till en del förklaras detta av att projekt har flyttats över från förra året, men planerna enligt

investeringsenkäten i februari är dessutom uppjusterade jämfört med förra

enkättillfället. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med investeringsökningar på 40960 redovisas. Även inom de flesta övriga delbranscher redovisas relativt kraftiga ökningar. |

Diagram 5:2 Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till kapital-

stocken Index 1970 = 100 120, — 120

+ 100

r 80

604: esse sees gt Nos : L 60

N / w” Investeringar/ N i kapitalstock

' Ut Å [Nf L 40

Bruttoräntabilitet |

2040 Or rr rent 20

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Anm. Investeringar och produktion relaterade till kapitalstocken är uttryckta i 1980 ärs priser Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet | | 50

Tabell 5:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inom det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringarna i år. Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att deras anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesteringarna inom övriga delar av näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom Övrigt näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i fjol.

Utvecklingen för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen under de senare åren samt det höga kapacitetsutnyttjandet. En svagare tillväxt i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha en negativ inverkan. Företagens ' förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv riktning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta. något nästa år. :

Tabell 5: 3 Offentliga investeringar

. Miljarder Årlig procentuell förändring,

De offentliga Myndigheternas investeringar har trendmässigt fallit un- Prop: 1988/89: 150 der det senaste decenniet. Denna utveckling bröts förra året då investe- Bil. 1.1 ringsvolymen för både de kommunala och statliga myndigheterna steg. Kommunernas svarar för drygt två tredjedelar av de totala myndighetsinvesteringarna. En förklaring till trendbrottet i fjol kan vara behov av följdinvesteringar till det ökade bostadsbyggandet. Detta behov väntas kvarstå i år och även 1990 men då i minskad omfattning. En anledning till att de statliga myndigheternas investeringar ökar är de stora väginvestcringar som genomförts under förra året. Upprustningen av vägnätet väntas fortsätta men 1 långsammare takt nästa år. Sammantaget innebär detta att de offentliga myndigheternas investeringar bedöms öka i samma storleksordning i år som under förra året. Nästa år väntas ökningstakten avta.

5:2 Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på bostäder har under de senare åren ökat kraftigt. Ett mått på detta är att andelen outhyrda lägenheter har sjunkit markant sedan 1984. Antalet outhyrda lägenheter var som störst för 5—6 år sedan och i fjol registrerades den lägsta siffran under det senast decenniet, se diagram 5: 3. Efterfrågeökningen avser inte enbart storstadsområdena utan är spridd över hela landet. Förändringar i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet samt en hög nettoinvandring är några faktorer som ligger : bakom den ökade bostadsefterfrågan. Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har också haft betydelse.

Diagram 5:3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal påbörjade lägen-

heter

60000 + — - - -- -----r 60000

50000 die rer Nys enes 4 50000

Påbörjade > é/

lägenheter Nn s FÅ 40000 d.. os se örerra ses ee essens NR eesa Fe | 40000

30000 d.sesserrer rrrreer sereeer see ee gä ee - 30000

20000 ER [RS Ar ok 20000

lägenheter

10000 4-0 ne SR F 10000

(6) pe ee v a po na annen a pe ar ct 0

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den I mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementcet. 'n [Ng

Miljarder Årlig procentuell förändring, Bil. 1.1 kr. 1988, 1980 års priser löpande

Anm: Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyggandets förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägenhet. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den ökade efterfrågan har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Under 1987 påbörjades nästan 40000 nya lägenheter, jämfört med ca 30 000 lägenheter de två närmast föregående åren. Förra året steg antalet påbörjade lägenheter till drygt 50000. I slutet av 1987 vidtogs en rad åtgärder med syfte att dämpa överhettningen på byggmarknaden och bereda plats åt ökad nyproduktion av bostäder. Under slutet av förra året skärptes åtgärderna speciellt med avseende på ombyggnadsverksamheten. De senaste två årens nyproduktion av bostäder har varit lägre i Storstockholm än i övriga delar av landet. Produktionskostnaderna för flerbostadshus har stigit mer i Stockholmsområdet än i övriga delar av landet. Förra året steg faktorprisindex för flerfamiljshus kraftigt även vad gäller andra kostnader än löner.

Nyproduktioncen av bostäder i år bedöms öka något jämfört med i fjol. En förutsättning är att kostnadsutvecklingen inte blir så kraftig att den dämpar bostadsbyggandet. Under nästa år bedöms igångsättningarna minska något.

Ombyggnadsinvesteringarna sjönk relativt kraftigt i fjol, efter att ha ökat varje år sedan 1981, se diagram 5: 4. Nedgången i ombyggnadsinvesteringarna är en följd av de åtgärder som har vidtagits i syfte att bereda plats för en ökad nyproduktion. De flesta ombyggnader sker med statliga ombyggnadslån. Under 1987 och 1988 sattes ramar för omfattningen av ombyggnadslånen i storstadsområdena. Detta resulterade i att antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa regioner sjönk. I slutet av förra året skärptes reglerna i syfte att ytterligare begränsa ombyggnadsverksamheten. Ramarna för ombyggnadslån i storstäderna skulle fortsätta att gälla även 1990, samtidigt som ramar infördes i övriga delar av landet. Subventionsgraden minskades också i och med att den statligt garantcrade räntan för ombyggnadslånen höjdes. Riksdagsbeslutet innebar en utökning av de föreslagna övergångsreglerna. Mot bakgrund av detta beräknas ombyggnadsinvesteringarna minska något mindre i år, än enligt

den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. 53

Diagram 5:4 Bostadsinvesteringar Miljarder kr., 1980 ärs priser Bil. 1.1

30 ennen - 30

253 Fr 25

203 r 20

15- - 15

10- Fr 10

(5 RN FT rr rrerre a rrsre ere tres res ren 0e enes L 5

ess

[0] Lö T T TT TT TI T T LÖ T T (Le I T -T T T ot [0]

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

5:3 Lagerinvesteringar

Under 1988 minskade lagren med totalt 2.5 miljarder kronor. Merparten av lagerminskningen berodde på en fortsatt neddragning av oljelagren, vilket i tabell 5:5 främst hänförts till partihandeln. Totait sett har lagren minskat med 50 miljarder kronor sedan 1980. Industrin svarar för två tredjedelar av neddragningen under denna period. Det är främst industrins lager av varor i arbete som minskat, men även färdigvarulagren har reduccrats i betydande omfattning. Lagren av insatsvaror har dock inte minskat i samma utsträckning som de två övriga lagertyperna. Det är i huvudsak industrins ökade krav på rationella placeringar som lett till en minskad lagerhållning, vilket även medfört längre kontrakt med underleverantörerna.

Industrins minskade lagerhållning har samtidigt ökat sårbarheten vid

konflikter. Det märktes vid tjänstemannakonflikten inom verkstadsindu-

strin under vintern 1988. Många av de ca 3000 underleverantörerna till de stora konfliktdrabbade exportföretagen blev då tvungna att dra ned eller upphöra med produktionen redan efter ett par dagar, trots att de inte själva var direkt drabbade av konflikten. Även om produktionen i sig hade kunnat fortsätta fanns det inga lagerutrymmen eftersom de flesta underleverantörer idag levererar sina varor flera gånger i veckan, s.k. just-in-timeproduction, vilket medfört att lagerutrymmcena minskat avsevärt under senare år. I början av 1980-talet var det vanligt med leveranser endast I —2 gånger per månad, vilket medförde att behovet av lagerlokaler var betydligt större. 54

Diagram 5:35 Lagervolymändringar Prop. 1988/89: 150 Miljarder kr.. 1980 års priser Bil. 1.1

20 20

154 r 15

104 r 10

5 | +5

07 L oo

0 [ | 5

-10 -10

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Under 1988 var lagerrörelserna tämligen små om oljelagren exkluderas. Industrins färdigvarulager fortsatte dock att minska. Neddragningarna var mest påtagliga inom gruvindustrin, massaindustrin samt järn — och stålverken. Lagren är för närvarande mycket små i dessa branscher, vilket medför att vid en fortsatt hög efterfrågan kommer levceranskapaciteten att begränsas även framöver. Även bilhandeln drog ned sina lager under slutet av 1988 efter en kraftig ökning under 1987.

För 1989 och 1990 torde det finnas ett visst behov inom delar av industrin att dra upp lagren något. Emellertid förväntas efterfrågan vara fortsatt hög i förhållande till produktionskapaciteten 1989, vilket medför att hela produktionen förväntas bli leveranser även 1989. Under 1990 förväntas den inhemska efterfrågan öka i betydligt lägre takt. vilket bör

medföra en viss lageruppbyggnad inom industrin. Övriga sektorer förvän- :

tas hålla lagerstockarna på ungefär samma nivå som under 1988 under prognosperioden. Tabell 5:5 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1980 års priser

1986 1987 1988 1989 1990

6¶Produktion

Bil. 1.1

6.1¶Industrins produktion och lönsamhet

Industrins produktionsutveckling präglades av stor ryckighet under 1988. Under första kvartalet sänktes produktionen med 290, vilket i huvudsak var en följd av den tre veckor långa konflikten inom verkstadsindustrin i början av året. Därefter följde en uppgång med nästan 4960 under andra kvartalet. Under tredje kvartalet minskade produktionen för att åter följas av en uppgång under fjärde kvartalet. Under fjärde kvartalet 1988 var dock industriproduktionen endast drygt 196 högre än under motsvarande period 1987. Mellan helåren steg produktionen med 3,8 96, varav drygt I 90 förklaras av att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin som påbörjades i mitten av januari 1988 med att drygt 40000 tjänstemän gick ut i strejk medförde kraftiga neddragningar av produktionen inom verkstadsindustrin under första kvartalet. Konflikten trappades succesivt upp med lockout och permitteringar och omfattade som mest nästan 200000 personer under den tredje och sista konfliktveckan. Inom verkstadsindustrin sjönk produktionen med 7 20 under första kvartalet 1988. Inom transportmedelsindustrin, som var den delbransch som drabbades hårdast av konflikten minskade produktionen med nästan 2090. Mellan helåren 1987 och 1988 påverkade konflikten den totala industriproduktionen med ca 1960 i neddragande riktning.

Bland branscherna ökade produktionen mest i den kemiska industrin samt järn — och stålverken. Den kemiska industrin drog kraftigt upp produktionen för andra året i rad. Kapacitetsutnyttjandet är dock fortfarande

Diagram 6: I Orderingången till industrin 1980 års priser 160 160

1504: rr | -+F 150

Från export-

140 denn marknaden oocccocooooofdoooo Nao I 140

130 dereerrrrrrrrrrrerer rer NGA förre VEM er rerna L 130

120 dee fee rd dere rer ret res dr sr ss Assa rs LF 120

Från hemma-

110 Ån ANM marknaden =. sun 110

100 doo fö Ko Ålen Lis Ne nn TT dre sees L 100

[+T0)] FR NTA Adde ere sea seas es as eee Beers srr sera ss ss ses reses sens L 90

80 dörrar rr or ror rr ft rr rna 80

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Källa: Statistiska centralbyrån 56

relativt lågt i branschen, vilket gör det möjligt att fortsätta öka produktio- Prop. 1988/89:150 nen i hög takt om efterfrågan inte viker. Produktionen inom järn- och Bil, 1.1 stålverken ökade oväntat mycket efter flera års svag utveckling. Det var den starka investeringskonjunkturen utomlands som medförde att efterfrågan på stål ökade under hela 1988. I Sverige var det maskin- och anläggningstillgångarna som begränsande stålproduktionen efter 1980-talets neddragningar. Inom EG finns dock fortfarande en betydande överkapacitet bland järn- och stålverken. Här hölls produktionen tillbaka under första halvåret 1988 genom att delar av det system med produktionskvoter som infördes under krisåren var i kraft fram till halvårsskiftet. När kvoterna avskaffades uppstod inte, som många befarat. överutbud på marknaden och press nedåt på priserna. Under loppet av 1988 steg exportpriserna på järn- och stål med nästan 2596. Även verkstadsindustrin har gynnats av den starka investeringskonjunkturen. Samtliga delbranscher utom elektroindustrin har dragit upp produktionsnivån kraftigt.

Industriproduktionen utveckiades betydligt sämre i Sverige än bland övriga OECD-länder från mitten av 1970-talet till början till början av 1980-talet. Mellan 1975 och 1980 sjönk den svenska produktionen relativt OECD-ländernas med 21 20 och jämfört med de europeiska OECD-länderna med 1796, se diagram 6:2. Under perioden 1982 till 1987 ökade industriproduktionen i Sverige i samma takt som genomsnittet för OECD, men 1 betydligt högre takt än bland de curopeiska OECD-länderna. Under 1988 var ökningen dock lägre i Sverige. Den lägre produktionsökningen i Sverige under 1988 beror dels på arbetsmarknadskonflikten men även på att kapacitetsutnyttjandet och därmed produktiviteten inte ökade lika mycket i den svenska industrin. Kapacitetsutnyttjandet -i den svenska

Diagram 6:2 Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa Relativ utveckling 100 100

N | Sverige/OECD-Europa |

9207-Å Nesser rer rr rr rr era 90

80 dörren Ness FEREEEEEESEEE STRESS NNR RANN L 80

Sverige/OECD

70 T t T 7? T LAG T t T v 70

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 Källor: OECD (Main Economic Indicators), statistiska centralbyrån och finansdepartementet 57

industrin var under det fjärde kvartalet 1988 nästan 90960, vilket är den Prop. 1988/89: 150 högsta siffra som någonsin noterats. I genomsnitt var kapacitetsutnyttjan- Bil. 1.1 det i den svenska industrin 3—4 procentenheter högre än bland OECD — länderna. |

Under 1989 och 1990 förväntas efterfrågan på svenska industriprodukter inte öka i samma takt som 1988. Någon mer påtaglig effekt torde det inte få på produktionen under 1989 eftersom efterfrågan ändå beräknas överstiga produktionskapaciteten. Orderingången till industrin ökade med 590 från hemmamarknaden och med 10960 från cxportmarknaden under 1988. vilket talar för ett fortsatt gott efterfrågeläge. Enligt konjunkturbarometern från mars 1989 tyder företagens produktionsplaner på att produktionen kommer att fortsätta att öka under 1989. Enligt konjunkturbarometern har andelen företag som arbetar med full kapacitet sjunkit något samtidigt som omdömena om orderstocken förskjutits i negativ riktning under första kvartalet. Bristen på arbetskraft är dock fortfarande mycket stor och tycks för närvarande vara den faktor som i första hand begränsar produktionen. Sammantaget beräknas industriproduktionen öka med 2.590 1989 och med knappt 29 1990.

Industrins lönsamhet fortsatte att förbättras något 1988. Enligt de lönsamhetsmått som här används blev dock förbättringen obetydlig. Marginalen, d.v.s. skillnaden mellan produktpriset och de rörliga kostnaderna, förbättrades endast med 0,1 procentenhet. Bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet steg från 31,06 till 31.290. Bruttoöverskottet är dock historiskt sctt fortfarande mycket högt. Under 1970-talet var det endast under 1974 som andelen översteg 30 90.

Inom verkstadsindustrin försämrades dock lönsamheten 1988. Marginalen drogs ned med I procentenhet samtidigt som bruttoöverskottsandelen sjönk från 23.3 90 till 21,6 20, vilket är betydligt lägre än för genomsnittet av industrin. Nedgången kan delvis förklaras av att arbetsmarknadskonflikten medförde att produktion och försäljning drogs ned kraftigt under denna period. Marginalförsämringen inom verkstadsindustrin är hänförlig till exportmarknaden, där de två främsta konkurrentländerna Västtyskland och Japan sänkt priserna under flera år. Detta har medfört att den svenska verkstadsindustrin inte kunnat höja exportpriserna i samma takt som löner och övriga kostnader ökat. Detta har man dock delvis kompenserat genom att dra upp marginaler och priser på hemmamarknaden. Inom basindustrin har såväl marginalerna som bruttoöverskottsandelen stigit kraftigt under 1988. Marginalen ökade med 296, samtidigt som brutto- Tabell 6:1 Industriproduktion Procentuell volymändring

1986 1987 1988 1989 1990 Basindustri —- 1.0 1.6 1.0 2.0 Verkstadsindustri

4nm: Basindustri omfattar gruvor. sågerk, massaindustri. pappersindustri samt järn-, stäl- och metallverk. 58 Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

”Fabell 6:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Bil. 1.1

Procentuell förändring

! Lönekostnad per producerad enhet. ? Som andel av förädlingsvärdet. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petrolcumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

överskottet steg med 4 procentenheter till drygt 37 26. Den kraftiga lönsamhetsförbättringen inom basindustrin är hänförlig till massaindustrin, gruvor samt järn-stål och metallverken, vilka dragit fördel av den starka investeringskonjunkturen och därmed höjt priserna kraftigt. Inom massaindustrin steg bruttoöverskottsandelen med över 10 procentenheter till knappt 6090. :

För 1989 beräknas marginalen stiga med 0.490, vilket bidrar till att bruttoöverskottsandelen stiger med knappt 1 procentenhet till 32 96. Verkstadsindustrins andel förutses ligga kvar på föregående års nivå. Den förbättrade lönsamheten är liksom under 1988 helt hänförlig till basindustrin som genom stora prisökningar beräknas dra upp marginalen med 4940. Bruttoöverskottsandelen inom basindustrin beräknas därmed stiga med 8 procentenheter till 45 26. Diagram 6:3 Industrins bruttoöverskottsandelar Procent 50 50

404 Merete rer resa . vb 40

30 I. Nr ee AN 2 rer ere rena rr rena een 2 Te s NG I . 30

204---0000nnna FA a ersueLs a St 20

porsttteesen , : RO Verkstads-

: Rd vv industri

10 EA > mr ra rasar rea : seed era rada ra rer ere rer r ssk Kr s AR Rn aa L 10

Basindustri

0 t t t HF4 t + kt t t t t 1 + t H 1 0

0 derrrrrrrrrrs seen sea bet prrererrererr ers er arr rer rer teer sr essens ana L -10

—-20 -20

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädlingsvärdet. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Staustiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet 59.

Bil. 1.1

Läget på byggmarknaden har under det senaste året karaktäriserats av en starkt efterfrågan och avsevärd brist på produktionsresurser. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i mars var andelen företag som uppgav ett högt utnyttjande av produktionsresurserna nästan 70960. Denna andel har varit osedvanligt hög sedan 1987. De genomgående höga bristtalen på arbetskraft under förra året tycks ha reducerats något, men arbetskraftstillgången är fortfarande det främsta hindret för ökad produktion. Byggbarometern tyder på att företagen förväntar sig en fortsatt ökning av byggandet men i reducerad takt.

Uppgången i byggefterfrågan började under 1986. då byggnadsinvesteringarna inom näringslivet steg kraftigt. Under det följande året fortsatte tillväxten i näringslivets bygginvesteringar samtidigt som bostadsinvesteringarna ökade starkt. Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kraftigt under de senaste två åren. Nästan två tredjedelar av den sysselsättningsminskning som ägde rum från 1981 till slutet av 1985 har nu återhämtats.

Sedan 1987 har byggverksamhetcen, speciellt i storstäderna varit föremål för särskilda regleringar. Syftet med dessa har varit att dämpa överhettningen på byggmarknaden samt att bereda ökat utrymme för bostadsbyggande. Regleringarna innebär bl a att ramar har satts för omfattningen av ombyggnadslån till bostäder. Vidare skall länsarbetsnämnderna i storstäderna utnyttja byggnadstillstånden för att reducera den totala byggvolymen. I slutet av förra året skärptes dessa regler.då överhettningstendenserna hade spridit sig till övriga delar av landet. De skärpta reglerna innebar att ramarna för ombyggnadsverksamheten ska omfatta hela landet samt att subventionsgraden sänktes för de statliga ombyggnadslånen genom att den garanterade räntan höjdes. I övriga delar av landet avses begränsningar ske av det oprioriterade byggandet.

Regleringen på byggmarknaden har medfört en reducering av ombyggnadsverksamheten samt att byggprojekt inom storstadsområdena har skjutits på framtiden. Byggandet inom de oprioriterade områdena sjönk något förra året. De totala byggnadsinvesteringarna ökade något mindre i fjol än under 1987, trots den kraftiga ökningen i nybyggnadsinvesteringarna. Detta berodde på att ombyggnadsinvesteringarna minskade. Bland det öv-

"Tabell 6:3 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell förändring. kr. 1988. 1980 års priser löpande priser. 1987 1988 1989 1990

riga byggandet var det anläggningsbyggandet. och då i första hand vägin- Prop. 1988/89:150 vesteringar och de kommunala affärsverkens investeringar, som ökade i Bil. 1.1 fjol. Det är naturligt att de kommunala affärsverkens investeringar ökar i samband med ett ökat bostadsbyggande. :

I år väntas volymen för den totala byggverksamheten exklusive bostäder öka något. Industrins bygginvesteringar, vilka inte är föremål för åtgärder väntas expandera i år. Byggefterfrågan väntas också öka inom anläggningsbyggandet, framförallt avseende samfärdsel och vägar. Detta innebär att det oprioriterade byggandet bedöms sjunka något i år. Det ökade bostadsbyggandet väntas medföra följdinvesteringar under både innevarande och nästkommande år. Sammantaget väntas den totala byggverksamheten växa långsammare 1989, jämfört med de två tidigare åren, och vara oförändrad under 1990.

6.3¶Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet

Tjänsteproduktionens andel av BNP steg mellan 1970 och 1982 från ca 56 1/2 9o till ca 62 20. Bakom denna utveckling låg huvudsakligen en kraftig expantion av de offentliga myndigheternas produktion, men även den privata tjänstesektorns andel av BNP ökade under perioden. Sedan 1982 har den offentliga tjänsteproduktionens andel av BNP minskat medan tjänsteproduktionen inom näringslivet har fortsatt att öka sin andel av BNP. Den privata tjänstesektorns produktion består av tjänster inom en rad olika områden som t.ex. handel, samfärdsel, fastighetsförvaltning, bank— och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet m.m. År 1988 uppgick den privata tjänstesektorn till 36,70 som andel av BNP. I år beräknas produktionen inom sektorn öka med ca 1 1/2 90 och nästa år med knappt I 2. -

Den offentliga tjänstesektorns andel av BNP uppgick till 2496 av BNP 1988. De offentliga myndigheternas produktion beräknas öka med ca 194 per år 1989 och 1990. Det är en svagare utveckling än vad som beräknas för den offentliga konsumtionen, se avsnitt 4.2. I produktionen ingår inte, som i konsumtionen, den offentliga scktorns förbrukning av varor och tjänster utan endast förädlingsvärdet, som består av löner, arbetsgivaravgifter och kapitalförslitning. De statliga myndigheternas produktion väntas minska med ca 1/2 20 per år medan produktionen inom de kommunala myndigheterna beräknas öka med 1 1/29 per år.

6.4¶Bruttonationalprodukten

BNP-tillväxten blev betydligt svagare 1988 än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Ökningen uppgick till 2.196. vilket var 0,7 procentenheter lägre än prognosen. Eftersom sysselsättningen, räknad i arbetade timmar, ökade med 2.790 sjönk produktiviteten i den totala ekonomin med 0,6 246. Under efterkrigstiden har det endast hänt en gång tidigare att produktiviteten minskat mellan två år. Mellan 1976 och 1977 61

Tabell 6:4 Produktion och produktivitet

— Industri

Produktion —-0,5 3,9 3,8 2,5 1.8

Produktivitet 0.2 4,3 2,3 2,2 1.8 — Privata tjänster

Totalt

Produktion (BNP) 1.1 2,4 2,1 1,6 1,0 Produktivitet 0,6 0,9 —0,6 0,3 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

sjönk produktiviteten med 0,196, vilket berodde på en kraftigt minskad efterfrågan.

Inom den privata tjänstesektorn sjönk produktiviteten med 1,5 90, trots att produktionen ökade med 396. Det är svårt att finna någon direkt förklaring till den fallande produktiviteten, vilket gör att den redovisade BNP-tillväxten kan visa sig för lågt beräknad.

För 1989 beräknas BNP öka med 1,6 90. Produktionen inom näringslivet beräknas öka med knappt 290 medan den offentliga tjänsteproduktionen förväntas öka med drygt 196. Under de senaste åren har produktionstillväxten inom näringslivet i huvudsak kunnat hänföras till industrin och privata tjänstesektorn. Under 1989 beräknas produktionen öka mest inom industrin medan den privata tjänstesektorns produktion inte förväntas öka i samma takt som de närmast föregående åren. Eftersom sysselsättningen förväntas öka med drygt 196 1989 kommer produktiviteten fortsätta att utvecklas svagt. Under 1990 beräknas BNP öka med 1,0960. Det är främst produktionen i näringslivet som förväntas öka i långsammare takt. Den lägre tillväxten medför en lägre sysselsättningsökning och en fortsatt svag ökning av produktiviteten.

I tabell 6:3 redovisas sektorernas andel av produktionen ( uttryckt i producentpriser ) 1970, 1976, 1982 och 1988. Mellan 1970 och 1982 ökade tjänstesektorns andel av BNP med drygt 5 procentenheter. Uppgången var i huvudsak hänförlig till den offentliga tjänsteproduktionen, även om en mindre uppgång kunde registreras för den privata tjänsteproduktionen. De varuproducerande sektorerna minskade sin andel i motsvarande grad under denna period, därav sjönk industrins andel av BNP med 4 procentenheter. Sedan 1982 har dock de varuproducerande sektorerna ökat sin andel av produktionen. Industrins andel av BNP ökade med 1,5 procentenheter. medan den oftentliga tjänsteproduktionens andel minskade i motsvarande grad. . |

Under 1970 — och 1980 —1talet har BNP — tillväxten varit betydligt lägre i 62

Index 1980= 100 Bil. 1.1 105 105

r 100

r 95

r 90

Lr 85 Sverige/OECD

80 Fra a rp era bt 80

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 Källor: Riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder. Under perioden - 1982—1988 ökade BNP i Sverige med 1590, medan den genomsnittliga

ökningen bland OECD-länderna uppgick till 23960, dvs. drygt 1960 per år

mer än i Sverige. Även jämfört med OECD-Europa var den svenska

tillväxten något lägre under denna period. Industriproduktionen har som

tidigare nämnts utvecklats i ungefär samma takt som OECD-genomsnittet och betydligt bättre än i OECD-Europa. Den lägre tillväxten i Sverige beror således på att övrig varuproduktion samt tjänsteproduktionen inte

ökat lika mycket i Sverige som i omvärlden. Sett från användningssidan kan man konstatera att nettoexporten utvecklats betydligt bättre i Sverige än OECD-— genomsnittet under de senaste sex åren. Däremot har den inhemska cfterfrågan inte ökat i samma takt i Sverige. Såväl privat konsumtion, offentlig konsumtion som investeringar har ökat mer i OECD-

länderna än i Sverige under perioden 1982 — 1988.

"Tabell 6:5 Andel av BNP per produktionssektor 1970-1988 (Mätt i 1980 ärs producentpriser)

7¶Arbetsmarknaden | Prop. 1988/89: 150

il. 1.1

7.1¶Sysselsättning

Arbetsmarknaden har under de två senaste åren karaktäriserats av en hög och växande efterfrågan på arbetskraft. Detta har resulterat i cen snabbt stigande sysselsättning och en påtaglig reduktion av arbetslösheten, men även i ett kraftigt ökat utbud av arbetskraft.

Under 1988 nyanmäldes vid arbetsförmedlingarna i genomsnitt drygt 60000 lediga platser varje månad, vilket innebar en uppgång med 1890 från 1987. Efterfrågan på arbetskraft steg successivt under året och i slutet av 1988 låg nivån på nyanmälda lediga platser säsongrensat på nära 70 000 platser per månad. Under åren 1982 — 83, då efterfrågan på arbetskraft var som lägst, nyanmäldes drygt 30000 nya platser per månad. Ett mått på balansen mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft utgörs av relationen mellan antalet arbetssökande, såväl arbetslösa som ombytessökande, och antalet lediga platser. Under 1988 var antalet arbetssökande per ledigt jobb 21/2, vilket kan jämföras med 1983 då det fanns i genomsnitt 51/2 arbetssökande per ledigt jobb.

Bristen på arbetskraft är idag ett allvarligt problem. Det fanns drygt 50000 obesatta vakanser i början av 1989, vilket var 109260 fler än i början av 1988 och nära cen fördubbling jämfört med 1983. Ett annat mått på . arbetskraftsbristen ger konjunkturinstitutets konjunkturbarometer där ca 6094 av industriföretagen i mars 1989 uppgav brist på yrkesutbildad arbetskraft och över 30 96 av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft. Vakanstiderna för lediga platser inom industrin har också

Diagram 7: 1 Lediga platser Säsongrensat, glidande medelvärden

80000 n- . : ee — 80000

60000 dess fPVÅrerereeee rereer eeererena oo FL 60000

40000 de se bön ess ee AN Od

ONA een - 40000

fen!

:

: t

| 7” Kvarstående

200004 een 2 YAN pr or rear sassee oe ha + 20000

0 ARR | [0]

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Källa: AMS 64

stigit under de senaste åren, men är väsentligt kortare än vid tidigare Prop. 1988/89:150 högkonjunkturer, vilket tyder på en relativt hög grad av flexibilitet på Bil. 1.1 arbetsmarknaden.

Tendenserna till brist på arbetskraft på olika delar av arbetmarknaden skall inte enbart secs som en konsekvens av låg arbetslöshet, utan även som uttryck för strukturella obalanser och att kraven på utbildning och erfarenhet har ökat. Bristen på arbetskraft har ökat trots en snabb tillväxt av arbetskraft och sysselsättning. Under 1988 var 62000 fler sysselsatta än under 1987, vilket innebar en tillväxt på nära I 1/2 90. Hela denna sysselsättningsuppgång avsåg heltidssysselsatta, medan antalet deltidssysselsatta istället minskade. Nedgången av antalet deltidsarbetande var särskilt markant för gruppen med kort deltid. Den genomsnittliga medelarbetstiden räknat per sysselsatt steg med en halv procent.

Sammantaget har sysselsättningen de senaste sex åren vuxit med 225000 personer eller 520. Under sexårsperioden 1976 —082 steg sysselsättningen med 145000 personer. Mätt i timmar har de senaste sex åren sysselsättningsmässigt varit än mer expansiva eftersom medelarbetstiden, till skillnad från under 1970-talet, stigit sedan 1981. Den totala volymen arbetade timmar är nu tillbaka på samma nivå som i mitten på 1960-talet. Den stigande medelarbetstiden under 1980-talet har emellertid inte gett upphov till en motsvarande produktionstillväxt. BNP per sysselsatt har istället vuxit i samma takt som under 1970-talet. Den stigande medelarbetstiden avspeglas istället i en långsammare produktivitetsutveckling. Detta var särskilt markant 1988 då volymen av arbetade timmar steg mer än BNP.

Jord- och skogsbrukssektorn svarade 1988 för 3,8 90 av den totala sysselsättningen, varav tre fjärdedelar inom jordbruket. Sektorns sysselsättning har trendmässigt minskat med 3-4 000 personer per år och i mitten av 1970-talet var motsvarande andel 5 1/2 90. Nedgången har tenderat att vara särskilt snabb under perioder då efterfrågan på arbetskraft varit stark på andra delar av arbetsmarknaden. Även under 1989 och 1990 väntas syssel-

"Tabell 7:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i äldrarna 16 — 64 år)

Nivå Förändring från föregående år 1988 1985 1986 1987 1988 1989. 1990

Sysselsättning:

Kommunal verksam-

5 Riksdagen 1985/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

sättningen i scktorn fortsätta minska. Det kan noteras att av det totala Prop. 1988/89:150

antalet sysselsatta i åldrarna över 64 år återfinns en förhållandevis stor Bil. 1.1 andel, ca 3096, i jord- och skogsbrukssektorn, vilket 1988 motsvarade 20000 personer.

Enligt arbetskraftsundersökningarna har antalet sysselsatta inom industrin, efter en snabb ökning åren 1984—86, de senaste två åren vuxit något långsammare. Jämfört med högkonjunkturåren 1979—80 var 1988 ca 20000 färre personer sysselsatta inom industrin. De senaste två årens sysselsättningsökning faller helt på verkstadsindustrin. medan andra delar av industrin minskat sin sysselsättning.

Såväl sysselsättning som produktion inom industrin hämmas av brist på arbetskraft. Inom delar av industrin rapporteras mycket höga bristtal, i mars 1989 rapporterade t. ex. nära 9096 av företagen i transportmedelsindustrin brist på arbetskraft. Med hänsyn till att industriproduktionen väntas växa långsammare i år och nästa år än vad den gjort under de senaste åren beräknas antalet sysselsatta inom industrin inte fortsätta växa under 1989 och 1990. Tillväxten under loppet av 1988 medför dock en uppgång mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989.

De senaste åren har verksamheten inom byggsektorn expanderat kraftigt, vilket resulterat i en mycket påtaglig sysselsättningsuppgång och reduktion av byggarbetslösheten. I februari 1989 var arbetslösheten bland byggnadsarbetare 3,3 260, vilket torde vara bland de lägsta arbetslöshetstal som uppmätts för denna yrkeskategori i februari månad. Sysscelsättningsstatistiken för byggsektorn är förenad med stor osäkerhet. men tillgänglig statistik pekar på en uppgång av antalet sysselsatta på ca 5 — 6 Yo under åren 1987 och 1988. Det är sannolikt att denna uppgång möjliggjorts genom att grupper som under de svaga åren i början på 1980-talet lämnade byggsektörn, nu har återvänt. Trots den utomordentligt starka sysselsättningsuppgången har bristen på arbetskraft i byggsektorn vuxit till en mycket hög nivå. I konjunkturinstitutets byggbarometer i mars 1989 uppgav 8090 av byggföretagen bristen på byggnadsarbetare som det främsta hindret för en fortsatt expansion. Under 1989 och 1990 beräknas byggverksamheten växa betydligt långsammare än i fjol. Med hänsyn till bristen på arbetskraft torde ändå sysselsättningen komma att öka i år. Under 1990 beräknas dock byggsysselsättningen vara oförändrad.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättningen i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod för två tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var uppdragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer ctc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 490 1987 och 390 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare, bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet 66 påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löncavgiften.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- Prop. 1988/89:150 en i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod för två = Bil. 1.1

tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var uppdragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer ctc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 490 1987 och 320 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare, bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löncavgiften.

Efter stagnationen under åren 1985 och 1986 ökade den kommunala sysselsättningen återigen under 1987 och 1988. Den totala offentliga sysselsättningen omfattade 19883196 av alla sysselsatta. Detta är ungefär samma andel som 1982, men 5 procentenheter mer än 1976. Den kommunala sysselsättningen har under de senaste månaderna utvecklats svagare än under förra året, vilket tyder på att den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter att expandera syssclsättningen. Både under 1989 och 1990 beräknas den kommunala sysselsättningen fortsätta växa, men i en långsammare takt än 1988.

Det finns idag få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Även om inflödet av lediga platser har minskat något de allra senaste månaderna, ligger det fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 innebar i de flesta fall en fortsatt stark arbetskraftsefterfrågan och brist på arbetskraft. Mot bakgrund av att produktionstillväxten nu förutses bli lägre. bl.a. som en följd av de åtgärder som nu föreslås, beräknas sysselsättningen växa i en successivt allt långsammare takt. Förändringen mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 dras dock upp av den snabba sysselsättningsexpansionen i slutet av 1988 och antalet sysselsatta väntas öka med 45 000 personer. År 1990 begränsas sysselsättningsökningen till 25 000 personer.

7.2¶Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1988 återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av arbetskraftsutbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16 —64 år) som deltog i arbetskraften steg med 0,6 procentenheter till 84846 och antalet personer i arbetskraften ökade med 50 000.

Även befolkningsutvecklingen gav under 1988 ctt betydande bidrag till arbetskraften. Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna ökade med 23000 personer, vilket kan jämföras med 14000 1987 och en i stort sett oförändrad befolkning under åren 1985—986. Merparten av befolkningsökningen 1988, uppskattningsvis 17000, kan tillskrivas en hög nettoinvandring. Under loppet av året invandrade 50000 personer, vilket var den högsta 67

Tabell 7:2 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Prop. 1988/89: 150 Årsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter Bil. 1.1

Nivå Förändring trån föregående år

1988 1985 1986 1987 1988 1989 1990 16-19 år. män 45,3 0.9 —-02 -—-2,6 0,7 0,3 0.2

kvinnor 49,5 15 —-22 LI LI 0.3 0.2 20-24 är, män 84,2 18 EE 2,3 1.0 0,4 | kvinnor 80,9 0.6 —01 —1.8 0,9 1,0 0.4 25—54 år, män 94,7 0.3 0,1 —-0J1 0,0 0.0 0,0

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU). konjunkturinstitutet och finansdepartmentet.

invandringen sedan åren 1969—70. Utvandringen uppgick till drygt 20000 personer, varför nettotillskottet till befolkningen blev 30 000 personer. Uppskattningsvis tre fjärdedelar av denna nettoinvandring är perso-

ner i yrkesaktiva åldrar. ee

Även förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning bidrog positivt till arbetskraftens tillväxt genom att befolkningen ökade i åldergrupper med högt arbetskraftsdeltagande. medan den minskade i åldersgrupper med lågt arbetskraftsdeltagande. Sammantaget motsvarade förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning cirka hälften av arbetskraftens tillväxt. Det bör dock noteras att det bidrag till arbetskraftens tillväxt som härör från befolkningsutvecklingen sprids ut över flera år. En stor del av nettoinvandringen består nämligen av flyktingar som kommer in på arbetsmarknaden först efter en längre tidsperiod.

Befolkningsfaktorns bidrag till arbetskraftens tillväxt var större under 1988 än vad den varit tidigare år. Förändringar i befolkningen har under 1970- och 1980-talen bidragit till arbetskraften med i genomsnitt ca 12000 personer per år. Under 1970-talet svarade förändringar i befolkningen endast för en fjärdedel av arbetskraftstillväxten, medan bidraget från befolkningsförändringar under 1980-talet svarat för ungefär halva arbetskraftstillväxten.

För innevarande år och nästa år har nettoinvandringen antagits uppgå till 20000 personer vardera året. Den lägre nettoinvandringen kompenseras av cn något högre inhemsk befolkningsökning. Förskjutningar i ålderssammansättningen beräknas ge ett något större bidrag till arbetskraften än under 1988. Sammantaget innebär detta att befolkningsutvecklingens bidrag till arbetskraften väntas bli av samma storleksordning som under 1988.

Under 1988 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt markant i ungdomsgrupperna. För den yngsta åldersgruppen, ungdomar i åldern 16—19 år, steg arbetskraftstalet med nära en procentenhet 1988. För denna grupp har arbetskraftsdeltagandet under det senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter, till följd av att fler går 1 gymnasieskolan. Det 68

förbättrade arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler väljer att förvärvsarbeta och att arbeta vid sidan av studierna. För de äldre ungdomar- = Bil. 1.1 na i åldern 20—24 år utvecklades arbetskraftsdeltagandet mycket svagt under första hälften av 1980-talet, främst till följd av en kärv arbetsmarknad. Den kraftiga uppgången av AK-talen 1988 skall ses mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten reducerats påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att ungdomarnas arbetskraftsdeltagande fortsätter öka, men 1 en något mindre omfattning än 1988.

Arbetskraftsdeltagandet bland de vuxna kvinnorna växer nu i en betydligt långsammare takt än under 1970-talet och början på 1980-talet. Undantaget är kvinnor över 55 år, där arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relativt snabb takt. Denna utveckling avspeglar att potentialen för ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i högre åldrar. I prognosen för 1989 antas kvinnornas AK-tal förändras på samma sätt som under 1988, men något långsammare 1990. För de vuxna männen har arbetskraftsdeltagandet ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989 och 1990.

Sammantaget beräknas befolkningstillväxt och ökat arbetskraftsdeltagande ge en tillväxt av arbetskraften på 40000 personer 1989 och 35 000 1990. | oo |

Sedan 1986 omfattar de månatliga arbetskraftsundersökningarna inte personer som är 65 år eller äldre. För gruppen mellan 65 och 74 är görs emellertid en specialundersökning under fjärde kvartalet varje år. Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet 1988 74000 personer i åldrar-

Diagram 7:2 Arbetslöshet Procent. 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden 3.0 | 3.5

317

ÖV sreemsanseeetetyymmsveseenennemnsammssmmssnnTTTmT nm 0 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU). 69

Anm: Siffrorna för åren 1982— 1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartementet

na 65—74 år i arbetskraften, vilket motsvarade 8,8960 av befolkningen i dessa åldrar. Detta innebar en markant uppgång av arbetskraftsdeltagandet, med drygt en procentenhet, och en tillväxt av arbetskraften med nära 10000 personer i dessa åldersgrupper, jämfört med motsvarande undersökning 1987..Uppgången i arbetskraftsdeltagandet var särskilt påtaglig bland de äldre kvinnorna. Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgrupper är egna företagare, men den kraftiga uppgången 1988 gällde i första hand anställda, vilket kan tolkas som att allt fler behåller sin anställning efter pensionsåldern. |

7.3¶Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1988 uppgick till 1,6 96 av arbetskraften. vilket motsvarar 72 000 personer. Jämfört med 1987 innebar det en nedgång med 0,3 procentenheter och jämfört med 1983, då arbetslösheten var som högst, en halvering. De senaste månaderna har arbetslösheten fortsatt att sjunka och var i februari 1989 knappt 1,5 90 i säsongrensade tal. Förbättringen av arbetsmarknadsläget 1988 var speciellt påtaglig för ungdomsgrupperna. Arbetslösheten i åldersgruppen 20—24 år reducerades med en hel procentenhet till 3,5 90.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har gällt hela landet. Mellan 1987 och 1988 reducerades arbetslösheten i samtliga län. Skogslänens arbetslöshet minskade t.o.m. något mer än storstadslänens. Den förbättrade arbetsmarknaden i skogslänen visade sig också i att arbetskraftsdeltagandet i dessa län steg mer än i storstadslänen och att det utflyttningsöverskott som regionen haft tidigare under 1980-talet, vändes till ett litet inflyttningsöverskott. Fortfarande var dock arbetslösheten 1988 en procentenhet högre i skogslänen än i storstadslänen, 2,490 mot 1,3 90. Arbetskraftsdeltagandet skiljde 3,5 procentenheter, vilket motsvarar ett potentiellt arbetskraftstillskott i skogslänen på över 35 000 personer. I åldersgrupperna över 55 år var skillnaden i arbetskraftsdeltagande hela 9 procentenheter men även för ungdomarna kunde noteras en skillnad på 4 procentenheter.

Den väntade försvagningen av sysselsättningstillväxten mot slutet av året och under nästa år beräknas medföra en viss ökning av arbetslösheten 70

Tusental. genomsnitt per är Bil. 1.1

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Sysselsättningsskapande åtgärder 44 59 93 67 53 40 29 — beredskapsarbete 44 59 41 24 19 17 14 — ungdomslag - - 31 31 24 18 10 — — rekryteringsstöd - - 21 12 10 6 5 Arbetsmarknadsutbildning (AMU) 35 38 37 33 ' 34 36 40 Företagsutbildning! 4 5 2 3 4 3 4 Åtgärder för arbetshandikappade? 62 66 68 73 79 82 84 Totalt 145 168 200 176 170 161 159 ! Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m. m. ” Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitut (AMI) och offentligt skyddat arbete. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

nästa år. Räknat som årsgenomsnitt blir dock arbetslösheten 1989 något lägre än förra året, 1,5 Yo, medan den nästa år blir 1,7 96.

Trots den starka efterfrågan finns fortfarande grupper som kvarstår i arbetslöshet under längre perioder. Under 1988 hade i genomsnitt 2190 av de arbetslösa, eller 15000 personer, varit utan arbete längre tid än sex månader. Långtidsarbetslösheten har dock reducerats kraftigt de senaste åren och har minskat även som andel av den totala arbetslösheten. Jämfört med tidigare år då arbetslösheten har varit lika låg som under 1988, var dock andelen långtidsarbetslösa högre. Detta gäller speciellt för de äldre arbetslösa.

Under de senaste åren har det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer utbudsinriktade åtgärder. Detta innefattar bl.a. en ökad omfattning på utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen, medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärderna har reducerats kraftigt. Antalet personer sysselsatta i beredskapsarbeten var ca 14000 personer 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet ungdomar i ungdomslag, som 1984— 85 uppgick till drygt 30000 eller nära 20260 av arbetskraften i åldrarna 18 — 19 år, var under 1988 ca 10000. Regeringen har nyligen föreslagit att ungdomslagen ersätts med s.k. inskolningsplatser för de ungdomar i åldrarna 18—19 år som inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Eftersom inskolningsplatserna avser heltidsarbeten och gäller hela arbetsmarknaden innebär förslaget en förskjutning av åtgärderna för ungdomar närmare den reguljära arbetsmarknaden, vilket underlättar en övergång till ordinarie arbeten vid det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Arbetsmarknadsutbildningen har byggts ut under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40000 elever 1988 mot 34000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgrund av den växande bristen på 71

arbetskraft och höjda krav på utbildning och erfarenhet vid rekrytering av Prop. 1988/89:150

arbetskraft. Bil. 1.1

Trots en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta i speciella program för arbetshandikappade fortsatt att växa, om än i en långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83000 personer 1988, vilket var 15000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall, i offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än antalet personer som omfattas av sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

8¶Löner och priser BIN 1988/89: 150

. 1. I.

8.1¶Löner

Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med 7.290 mellan helåren 1987 och 1988, se tabell 8.1. Den avtalsmässiga kostnadsökningen beräknas till 4.390 och löneglidningen till 2,9 96 för hela ekonomin. Statistiska centralbyråns förtjänststatistik för industriarbetare tyder på en genomsnittlig timförtjänstökning för denna kategori på 8,4 90 mellan helåren 1987 och 1988.

Avtalsrörelsen 1988 i den privata sektorn kännetecknades av förbundsvisa förhandlingar. De flesta avtal inom den privata sektorn var ettåriga. Den totala timlöneökningen inom LO-SAF-området resp. PTK- SAF-området uppskattas till ca 7 1/2—8 90 mellan helåren 1987 och 1988. Inom de båda avtalsområdena förekommer s.k. överhäng till 1989, dvs. kostnadseffekter 1989 som uppkommit till följd av att löneökningar enligt 1988 års avtal lades ut sent under året. Inom vissa branscher, främst i den privata tjänstesektorn, gav de förbundsvisa överenskommelserna en avtalsmässig löncökning 1988 som avsevärt översteg den genomsnittliga. Enligt den s.k. andrakvartalsstatistiken, som produceras av LO och SAF gemensamt samt parternas avtalsberäkningar gällande avtalade löneökningar som lagts ut efter andra kvartalet 1988, har lönekostnadsökningarna under 1988 för företag inom hemmamarknadssektorn betydligt överstigit lönekostnadsökningarna inom exportindustrin.

Löneavtalet 1988 för den statliga sektorn var ettårigt och innebar en nivålöneökning om 6,6 96. Eftersom en del av de avtalade löneökningarna för 1988 lades ut under senare delen av året blev den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre, ca 4 1/2960. Detta ger i sin tur en kostnadseffekt, ett s.k. överhäng. till 1989. Om den s.k. struktureffekten, en effekt som främst beror på att lönesystemet innehåller automatiska påslag : efter en viss tids tjänstgöring. inkluderas stiger den totala kostnadsökning-

"Tabell 8: I Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare

Avtal Löne- Timför- = Avtal Lönce- Timför- Sociala — Arbets-

glidning tjänst glidning tjänst kost- krafts-

nader kostnader 1980 ee TV WW Oo oc hu 1981 bom UNO IKE NW DC TJ I

BR SS

1982 At — UN VA NOG 1983 re rr 00 bu SO RIVET woc 1984 bh BB OVBAA to a | -

RBIRBINN LJ I NIOARA oc 0 SI NDS UM 1985 1986 ha — I 0 1 VA BWW--—2MAm-— 1987 bo 00 OoOoTCTDONOD DON 1988 BLI WALIN bo AD SNÖAR tURBIIRH AN BR SS o PONNSON BOB

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatstik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 73

en för den statliga sektorn till ca 596 1988. Det s.k. överhänget till 1989 Prop. 1988/89:150 beräknas till drygt 2960. Bil. 1.1

I den kommunala scktorn träffades ett tvåårsavtal 1988. Den avtalsmässiga nivålöneökningen 1988 resp. 1989 uppgick till ca 8 1/2 90 resp. drygt 3960. Även på den kommunala scktorn lades en del av de avtalade löneökningarna för 1988 ut under senare delen av året. Den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 blev därför lägre, ca 51/2 90 vilket således ger ett s.k. överhäng till 1989. Om den s.k. struktureffekten inkluderas, stiger löneökningen med ytterligare ca 1/2 90 1988. Den avtalsmässiga kostnadsökningen 1989 beräknas uppgå till ca 41/2 90. På motsvarande sätt skapas ett visst överhäng till 1990. Avtalet på den kommunala sektorn innebär vidare att förutsättningarna för en mer decentraliserad lönesättning inom "kommuner och landsting ökar. Huruvida detta kommer att leda till ytterligare löneökningar på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala förhandlingarna sammanställts.

Enligt konjunkturinstitutets avtalsberäkningar ger överhänget från de avtalsområden som har cettårsavtal, ett bidrag till den totala kostnadsökningen om drygt 196 1989. Inkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 21/290 1989. Tvåårsavtalen för 1988 och 1989 beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng till 1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca 1/2 90 1990.

Timlöneökningen i svensk industri ligger på en hög nivå jämfört med OECD-området, se diagram 8:1 (Med OECD-området avses här de länder.

Diagram 8: 1 Nominell timlön inom industrin Årlig procentuclH förändring, nationell valuta 12 : 12

10 dee IA ere ere rer rr rr tra rr rr rr AN Grrr s reser ker or rer rr rr rett rr rk £ 10

Sverige

Bdessereeeer NON ee flen ean L 8

Beer Ny srrdrrrrrrr reser rer rer kr ke ke Kr beeeena L 6

7 SE FRA ” Punaseeeet TTT 4

13¶OECD-länder

RÖ dere ere ters e ere e rr reed rr rad rer rr er tr tr tr tr rr RAR kr RK RR ns + 2

0 0

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 dam: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden Källor: OECD, statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

exkl. Spanien och Schweiz, som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. Prop. 1988/89:150

korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkur- Bil. 1.1

rent till Sverige på världsmarknaden). Löncökningstakten i den svenska industrin har under 1980-talet legat kvar i intervallet 6 1/2 90— 10960 per år, medan den i OECD-området har sjunkit till drygt 496 1988: I Sverige har timförtjänsten för industriarbetare stigit med 8,496, medan den i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, vilka är den svenska industrins två viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden, bedöms ha ökat med drygt 496 1988. I Förenta staterna har timlöneökningen för industriarbetare uppgått till drygt 290 1988. För 1989 och 1990 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med ca 5 90 per år. |

I slutet av mars 1989 slöts ett löneavtal för 1989 och 1990 mellan LO och SAF. (Metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen omfattas ej av överenskommelsen). Avtalet ger, enligt parterna, en genomsnittlig avtalsmässig nivåhöjning om ca 51/2 90 1989 resp. ca 31/2 20 1990. Lönekostnadsökningen för 1989 blir dock högre då det s. k. överhänget på LO- SAF-området uppgår till ca 1 1/290 1989. Det finns inga större överhäng till 1990 på LO-SAF-området såsom avtalet är utformat.

På några avtalsområden har löneavtal ännu inte slutits för 1989. För 1990 finns för närvarande enbart överenskommelsen mellan LO och SAF. De löneavtal som hittills slutits för 1989 innebär att någon markerad dämpning inte sker i år. Beräkningar för den svenska eknomins utveckling i år baseras därför på en beräkningsteknisk framskrivning av Jöneökningarna med ca 7 90. En redan beslutad höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare 0,3 procentenheter. Vidare har hänsyn tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen på 296 av den allmänna löneavgiften fr.o.m. I september i år och 16 månader framåt. (I Stockholmsregionen föreslås en ytterligare höjning om 390. Den kommunala sektorn föreslås undantagen från den extra höjningen).

Bedömningen avseende den svenska ekonomin 1990 är baserad på ctt antagande att timlönerna ökar med 496, dvs. ungefär samma ökningstakt som 1 våra konkurrentländer på världsmarknaden.

8.2 Priser

Prisökningstakten i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit omvärldens, se diagram 8:2. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och med 14 s.k. korgländer, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen. Länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden, vilket innebär att låginflationsländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har stor vikt. För hela OECD har den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området inkluderar några länder med mycket höga inflationstal vilket drar upp områdets medelvärde. Konsumentpriserna i hela OECD resp. i de 14 korgländerna steg med 3,86 resp. 2,590 1988. Konsumentpriserna i hela OECD beräknas öka med 41/2 960 per år 1989 och 1990. I viktiga konkurrentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan förväntas konsu- 15

Diagram 8:2 Konsumentprisindex - 12-mäånaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1989 för Sverige och februari 1989 — Bil. 1.1 för OECD. 16 . 16

51 SR [RNE ÅA VE L 14

12- r 12

10 4. Hen. ARAA NI L 10

vo NAN

FR firat? NV .

14¶OECD-länder "MX Fita V? EE

Ao dereeeerrere rar rr er esse rr er rek rr esk sk RR RER KKR R RR KR Nf LAN r2

0 TANT ET ATTANS NOAA AAA FÖTT ATT MTTF ATT TT TTT TA Tf Tf TI TTT TTT TITT

1980 1982 1984 1986 1988 Anm: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdeparte- «mentet. mentpriserna öka med ca 290 1989 och 1990 och i Förenta Staterna med 41/290 per år.

Under loppet av 1988 steg konsumentprisindex (KPI) i Sverige med 6,1 920, se tabell 8:2. Mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 uppgick KPIökningen till 5,8 20. I januari 1987 trädde ett allmänt prisstopp i kraft, som i december 1987 ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar till statens pris- och konkurrensverk (SPK). Denna förhandsanmälningsskyldighet upphörde successivt under första halvåret av 1988 och avsåg under andra halvåret endast byggnadsmaterial där anmälningsskyldigheten kvarstod t. o. m. december 1988.

Tabell 8:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1985 1986 1987 1988 1989 1990 KPI dec. — dec. 5.8 32 4,9 6,1 8,3 4,0 Därav hänförs till:

Övriga inhemska

76 Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

: Det kan noterats att företagen under 1988 höjt priserna mer på hemma- Prop. 1988/89:150

marknaden än på exportmarknaden, se tablå. Detta är ett prissättnings- Bil. 1.1

mönster som förekommit under de senaste åren. Sänkningen 1987 torde till stor del bero på att prisstoppet hållit nere hemmamarknadspriserna. Det är sannolikt att den högre inhemska kostnadsutvecklingen och den starka efterfrågeutvecklingen på hemmamarknaden ligger bakom företagens prissättningsbeteende. |

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1984 1985 1986 1987 1988 Relativpris 2,0 0,8 1,8 —-0,2 2,3 Anm: Relativpris enligt producentprissystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

Hittills under 1989 (mellan december 1988 och mars 1989) har KPI stigit med 2,3 960. Inflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal, (dvs. från mitten av mars 1988 till mitten av mars 1989), uppgår till 6,5 96. -

Bedömningen av prisutvecklingen 1989 och 1990 utgår ifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, importpriser m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan tänkas påverka prisutvecklingen. Timlöncökningen antas, som tidigare nämnts, vara 790 1989 resp. 496 1990. Effekten av den tidigare beslutade höjningen av ATP-avgiften har beaktats. Vidare har hänsyn tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av den allmänna löneavgiften. Produktivitetsutvecklingen antas stiga tämligen svagt båda åren. Utvecklingen av importpriserna, förutom priserna på olja och petroleumprodukter, förväntas vara måttlig, drygt 490 1989 resp. knappt 390 1990. Priset på råolja förväntas ligga på 17 dollar per fat som årsgenomsnitt båda åren, vilket är en ökning med ca 1590 jämfört med 1988. Hänsyn har tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av mervärdesskatten från 19960 till 2196 under perioden 1 juli 1989-31 december 1990. Vidare har hänsyn tagits till de nu föreslagna skattehöjningarna på tobak och alkohol vilka föreslås träda i

kraft I juli 1989. |

Jordbruksavtalet för regleiringsåret 1988/89 innehåller en prisklausul, den s.k. ”ventilen”, som drog upp KPI i början av 1989. GATT-överenskommelsen som träffades i början av april i år innebär, vad avser jordbruket, att stöd till lantbrukarna, t.o.m. 1990 inte kan finansieras via höjda konsumentpriser. Efter 1990 är intentionerna i GATT-överenskommelsen att det totala stödet till jordbruket skall minska. Mjölksubventionerna dras, enligt tidigare riksdagsbeslut, ned med 250 mkr. 1 juli 1989. Detta har beaktats i prognosen. Hänsyn har vidare tagits till det nu föreslagna totala slopandet av mjölksubventionerna 1 juli 1989.

Med detta som bakgrund beräknas priserna stiga med 8,39 under loppet av 1989. Mellan helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningarna uppgå till 7,2 90. Inflationen beräknas uppgå till 4,0 90 under loppet av 1990 vilket ger en höjning mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990 med 6,096. 7

.

9¶Den offentliga sektorn Bil. 1.1

9.1¶Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Under första delen av 1970-talet hade den offentliga sektorn ctt finansiellt sparandeöverskott, motsvarande i genomsnitt ca 4 26 av BNP. Utgifterna utvecklades parallellt med inkomsterna, se diagram 9:1. Från 1977 steg utgifterna snabbt medan inkomsterna som andel av BNP var i stort sett oförändrade, vilket medförde att den offentliga sektorns finansiella sparande blev negativt 1978 och därefter försämrades varje år tom 1982. Då uppgick det finansiella sparandcunderskottet till ca 40 miljarder kr., motsvarande 6,3 20 av BNP. År 1983 bröts trenden med snabbt växande utgifter och det finansiella sparandet började förbättras. Därefter steg : inkomsterna relativt snabbt medan utgifterna sjönk som andel av BNP och 1987 fick den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott på drygt 40 miljarder kr., vilket motsvarar ca 4 20 av BNP. År 1988 minskade det finansiella sparandet med ca 8 miljarder kr. — exklusive engångsskatten på livsförsäkringsbolagens förmögenheter 1987 förbättades dock det finanstella sparandet med drygt 8 miljarder kr.

Den kraftiga förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan 1982 beror dels på en kraftig ökning av inkomsterna, dels på en återhållen utgiftsutveckling, se tabell 9:1. Den starka inkomstökningen har också medfört att skattenas andel av BNP (skattekvoten) har stigit från 50.1 Yo 1982 till 55,4 96 1988.

Bakom den återhållna utgiftsutvecklingen ligger minskade transfercringar till företag (bl.a. har särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljarder kr 1982 till ca I miljard kr 1988), minskade ränteutgifter sedan 1985,

Diagram 9:1 Den offentliga sektorns andel av BNP

70 70

6514 r 65

607 r 60

554 r 55

504 r 50

45 JM ärtrr reser e rare terra rate reser ere rr ert ere rer r renare ere arean ana L 45

40 LR SR AA SA ne ner. Or sr 40

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källa: Finansdepartementet 78

Prop. 1988/89: 150

Tabell 9:1 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter | Bil. 1.1

Anm; Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:3). Inkomster och transfereringar har deflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

minskade investeringar samt en måttlig konsumtionstillväxt. Transfereringarna till hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna.

I år och nästa år beräknas utgifterna öka realt med drygt 2 90 på år. Den extra höjningen av basbeloppet i år samt förbättringen av stödet till barnfamiljerna bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushållen. Investeringarna inom den offentliga sektorn, som i fjol ökade för första gången under 1980-talet, väntas fortsätta stiga 1989 och 1990.

För att belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts under en följd av år. Med antaganden om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur förändringar av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Beräkningarna visar att den statliga finanspolitiken har haft kontraktiv inriktning 1983-1988, sc tabell 9:2. Kommunernas inverkan på ekonomin har varit svagt expansiv under perioden. De finanspolitiska åtgärder som nu föreslås beräknas ha en åtstramande effekt motsvarande ca 1/2 24 av BNP i år och nästa år. Efter åtgärderna kvarstår dock en stimulerande inverkan på samhällsekonomin 1990. Den expansiva effekten nästa år beror delvis på att den offentliga sektorns inkomster ökar relativt måttligt trots höjningar av mervärdeskatt, allmän löneavgift m.m. Den mättliga inkomstökningen beror bl.a. på att timlöncökningarna i beräkningarna antas gå ned till 4 90, vilket medför att även inkomstskatt och arbetsgivar-

Tabell 9:2 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

avgifter ökar långsamt. Vidare har antagits att den statliga inkomstskatten Prop. 1988/89:150

sänks med ca 10 miljarder kr. 1990. Den expansiva effekten beror också på Bil. 1.1 att transfereringarna till hushållen ökar kraftigt — bl.a. stiger pensionerna starkt till följd av prisökningarna i år.

Det bör påpekas att de senaste åren har denna typ av beräkningar överskattat finanspolitikens expansiva effekter för prognosåren, främst berocnde på att inkomsterna underskattats.

Prognoserna över inkomster och utgifter medför att den offentliga sektorns finansiella sparande kan beräknas till ca 37 miljarder kr. 1989 och 32 miljarder kr. 1990, se tabell 9:3.

"Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Förändring, Yo

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990

Procent av BNP Skatter och avgifter 553,3, 55.4 55,7 56.1 Utgifter 62,3 61,5 61,5 62,2 Finansiellt sparande 4.0 3.0 3,1 2,5 I I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån. riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2¶Statskulden och den offentliga scktorns finansiella förmögenhet

Statsskulden samt den offentliga sektorns finansiella tillgångar och förmögenhet i fast penningvärde från 1970 till 1988 framgår av diagram 9:2. De finansiella tillgångarna har nästan fördubblats under perioden främst genom uppbyggnaden av AP-fonden. Mellan 1970 och 1976 steg även den finansiella förmögenheten. Därefter minskade förmögenheten snabbt till följd av de stigande. statliga budgetunderskotten och 1983 uppstod en nettoskuld, som ökade de två följande åren. År 1986 ökade den finansiella. förmögenheten och var åter positiv 1987. Bakom de scnastce årens förbättring av den offentliga sektorns finansiella ställning ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av statens finanser. Sedan 1986 har statsskulden minskat och uppgick i slutet av 1988 till 610 miljarder kr. till bokförda värden. 80 Med utlandsskulden räknad till aktuella valutakurser och med de smärre

Diagram 9:2 Statsskuldens och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet 31 december 1970— 1988. miljarder kr., 1988 års priser Bil. 1.1

700 700

Den offentliga sektorns = AL ve” |

600 1 finansiella tillgångar ov > ”Y 600

500 d.oosssrerrrenrr na sureerar Ar orre ee L 500

400 4-- tt RR L 400

" Statsskulden

F00 dee free ere L 300

200 dl nan Pn pu öetrrerrrrerrre ess reses rss ses sn na L 200

10042 Den offentliga SektornsCm.. moon | . 2, SEVOTIS lasse rerna 100

finansiella förmögenhet netto .. .

0 td brett tft 0

-100 | -100

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Konjunkturinstitutet

justeringar finansräkenskaperna gör uppgick statskulden till 607 miljarder

kr., se diagram 9:2. Staten har också omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1988 till 276 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består huvudsakligen av utlåning till företag och hushåll, insatskapital i statliga affärsverk och aktier i statliga bolag samt skattefordringar. Bostadslånen . har minskat sedan 1986, då den statliga nyutlåningen till bostäder överför-

des till statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Socialförsäkringens finansiella tillgångar uppgick till 356 miljarder kr. i slutet av 1988. Huvudelen av denna förmögenhet utgjordes av obligationer och utlåning. AP-fondens och löntagarfondernas akieinnehav uppgick sammantagna till 32 miljarder kr. AP-fonden får, sedan placeringsreglerna ändrats i februari 1988, place-

ra upp till 5 90 av fondmedlen i fastigheter. Riksbankens förmögenhet, som

i detta sammanhang räknas till den offentliga sektorns förmögenhet, motsvaras huvudsakligen av valutareserven och uppgick till 57 miljarder kr.

Kommunerna hade en nettoskuld på 32 miljarder kr., se tabell 9:4.

Skillnaden mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skul-

der utvisar den offentliga sektorns finansiella förmögenhet, Den uppgick till 50 miljarder kr. vid slutet av 1988. Det bör noteras att i den finansiella

förmögenheten ingår inte reala tillgångar i form av t. ex. mark, fastigheter

och maskiner. Värdet av statens och kommunernas reala tillgångar torde röra sig om mycket stora belopp.

6 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Miljarder kr. löpande priser

Bil. 1.1

Belopp 31 dec.

1986 1987 1988

Källa: Konjunkturinstitutet

9.3¶Statens finanser

Scdan 1982 har det skett cn kraftig förbättring av statens finanser. Budgctsaldot har vänts från ett underskott 1982 på 83 miljarder kr. (13960 av BNP) till ett överskott 1988 på 7,3 miljarder kr. (0.7 90 av BNP). De förbättrade statsfinanserna kommer också till uttryck i att statens finansiella sparande förbättrades med 74 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. Budgcetsaldot påverkas i större utsträckning än det finansiella sparandet av förändringar i redovisningsprinciper och innehåll, t. ex. lyftes de statliga bostadslånen ur statsbudgeten 1986.

Bakom förbättringen av statens finanser ligger en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade ekonomiska läget har i hög grad bidragit till den snabba inkomstökningen och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. Sedan 1985 har ränteutgifterna minskat till följd av sänkt räntenivå och under 1987 även genom att statskulden minskade. År 1988 gjordes en omläggning av principerna för redovisning av räntor på statskuldsväxlar, vilket medförde att ränteutgifterna drogs ned med 5 miljarder. Budgetsaldot förbättrades med drygt 17 miljarder kr., medan det finansiella sparandet försämrades med ca 3 miljarder kr. mellan 1987 och 1988. Skillnaden beror till största delen på att inkomsterna av cengångsskatten 1987 på livförsäkringsbolagens förmögenhet päverkar det finansiella sparandet men inte budgetsaldot. I år väntas en ökning både av statens budgetsaldo och finansiella sparande till följd av de finanspolitiska åtgärder som nu föreslås. För 1990 beräknas det finansiella sparandet till knappt 5 miljarder kr., se tabell 9:5.

Statens inkomster beräknas öka med drygt 1090 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att skattesatserna sänks med 3 procentenheter för inkomster över 75000 kr. och med 15 procentenheter för inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. Underskottsavdragens maximala värde reduceras samtidigt från 50 90 till 47 90. Skattesänkningen beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr. jämfört med en

med ytterligare 3 procentenheter, vilket beräknas medföra ett skattebort- Bil. 1.1

fall på ca 10 miljarder kr. Statens skatteinkomster 1990 reduceras dessut-

om genom en kraftig ökning av utbetalningarna av kommunalskattemedel.

Den särskilda vinstskatten på 1989 års vinster väntas ge skatteintäkter på

ca 3,5 miljarder kr. som inbetalas 1990.

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Förändring, 4

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990

I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens inkomster, beräknas öka med ca 11 1/2 90 per år 1989 och 1990. Omsättningsskatten på värdepapper utvidgas i år. Mervärdeskatten förcslås tillfälligt höjas från 19 96 till 21 96 fr. o. m. den 1 juli i år t.o.m. den 31 december 1990. Skatterna på tobak och alkohol föresläs också höjas den I juli i år. Den allmänna löneavgiften föreslås höjas tillfälligt för en period av 16 månader fr. o. m. den I september i år. Avgiften höjs från 0,34 960 till 2,34 90 i hela landet. Dessutom höjs avgiften med ytterligare 3 procentenheter till 5,34 906 i Stockholmsregionen. Den kommunala sektorn undantages från den extra höjningen i Stockholmsregionen.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter. beräknas minska med 13 90 nästa år. Minskningen är en följd av att folkpensionsavgiften nu föreslås sänkas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Genom denna sänkning neutraliseras den samtidigt föreslagna höjningen av ATP-avgiften.

Statens övriga inkomster minskade mycket kraftigt förra året till följd av att engångsskatten på försäkringsbolagen endast avsåg 1987. Vidarc återgår återbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå efter en ändring av betalningsrutinerna. Ändringen innebar att 1987 och 1988 omfattades av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna. 83

Transfereringarna till hushållen beräknas öka med ca 10 96 per år 1989 Prop. 1988/89: 150 och 1990. Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen väntas fortsätta Bil. 1.1 att öka kraftigt. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari 1989 ökar statens pensionsutbetalningar. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr per barn och år fr.o.m. I juli 1989. Därigenom ökar statens utbetalningar av barnbidrag med 790 milj. kr. i år och med drygt 1 1/2 miljarder kr. 1990.

Statens ränteutgifter beräknas öka något 1989 trots att statsskulden minskat. Det beror på att den positiva engångseffekt, som omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuldväxlar innebar 1988, avtar. Nästa år ökar ränteutgifterna genom att reduceringen till följd av omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuldsväxlar bortfaller helt.

Statens övriga transfereringar består till drygt 60 90 av transfereringar till socialförsäkringssektorn och kommuner. I övrigt ingår i denna utgiftspost bl.a. räntebidrag, livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-landsbiståndet. Räntebidragen väntas stiga relativt kraftigt 1989 till följd av ett ökat bostadsbyggande och ökade byggnadskostnader. Räntebidragen till bostadsrätts- och hyreshus begränsas genom en extra upptrappning av de garanterade räntor med 0,1 procentenhet från den 1 juli i år. Mjölksubventionerna föreslås nu slopas den 1 juli i år.

Den statliga konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och statliga investeringar i avsnitt 5.

9.4¶Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. löntagarfonder). allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslöshetsförsäkring. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvdsakligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningarna varit större än avgiftsinkomsterna och 1988 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kr. AP-fondernas ränteinkomster ökade med ca 15 miljarder kr. och skatteintäkterna med ca 5 miljarder kr. mellan 1982 och 1988, vilket medförde att AP-fondernas sparande ökade med ca 10 miljarder kr. mellan 1982 och 1988.

Reglerna för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades den 1 juli 1988. A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Fr.o.m 1989 skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltningskostnaderna, dels två nya avgifter, finansierings- och utjämningsavgifter. Finansieringsavgiften är avsedd att kompensera staten för ökade kostnader när statsbidrag betalas ut för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaden i medlemsavgifter mellan olika kassor. A-kassornas fonder upplöstes vid årsskiftet 1988/89.

Socialförsäkringssektorns finansiella sparande består i huvudsak av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Det finansiella sparandet uppgick till ca 28 miljarder kr. 1988 och väntas öka till ca 29 miljarder kr. 1989 och 34 1/2 miljarder kr. 1990. se tabell 9:6. 84

Socialförskringssektorns inkomster av arbetsgivaravgifter beräknas öka

. Prop. 1988/89: 150

Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter : Bil. 1.1 Löpande priser Miljarder kr. : . Förändring, 90

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

med ca 13960 1989 och ca 14 1/2 260 1990. ATP-avgiften höjdes den I januari 1989 med 0,4 procentenheter och föreslås nu höjas med 2 procentenheter : den 1 januari 1990. Samtidigt sänks folkpensionsavgiften så att det samlade avgiftsuttaget av socialförsäkringsavgifter blir oförändrat.

Statsbidragen väntas öka med ca 17—18960 per år 1989 och 1990. Till viss del beror den kraftiga ökningen 1989 på en bokföringsomläggning av egenavgifterna till ATP. Omläggningen innebär att AP-fonden erhåller två

års egenavgifter både 1989 och 1990. |

AP-fondens ränteinkomster uppgick till ca 34 miljarder kr. och aktieutdelningarna till ca 1/2 miljard kr. 1988. AP-fonden har fr. o. m. i år gjort aktieplaceringar i fastighetsbolag. AP-fondens inkomster av vinstdelningsskatten steg mycket kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att företagens möjligheter att genom bokslutsdispositoner reducera skatten avtog. För 1989 och 1990 väntas inkomsterna av vinstdelningsskatten bli i stort sett oförändrade.

" Socialförsäkringssektorns utgifter består i huvudsak av transfereringar till hushåll. Dessa ökade kraftigt 1988 och en fortsatt stark ökning väntas i år och hästa år. Den extra höjningen av basbeloppet med 600 kr. den I januari 1989 medför ökade ATP-utbetalningar på ca 1,5 miljarder kr. 1989. Det första steget av förbättringen av föräldraförsäkringen genomförs den I juli 1989 och beräknas kosta 1,2 miljarder kr. för helåret 1989 och 2

1/2 miljarder kr. 1990. Det andra steget genomförs den 1 juli 1990 och '

beräknas kosta 1/2 miljard kr. för helåret 1990. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjdes den I januari 1989 från 425 kr. till 450' kr. Fr.o.m. 1990 skall högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.

9.5¶Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett 85

negativt finansiellt sparande. De ackumulerade underskotten i det finansi- Prop. 1988/89:150

ella sparandet medförde att likviditeten inom den kommunala sektorn = Bil. 1.1 gick ned mellan 1984 och 1988. Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 960 i slutet av 1984 till ca 5 96 i slutet av 1988. Variationerna mellan kommunerna är dock stora.

Enligt nationalräkenskaperna var kommunernas finansiella sparandeunderskottet 10 miljarder kr. 1988. I år beräknas det finansiella sparandet . minska något. För 1990 väntas en förbättring av den kommunala ckonomin främst till föjd av en relativt kraftig ökning av inkomsterna. Det finansiella sparandet förbättras med ca 4 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:7. Beräkningarna för 1989 och 1990 har gjorts med utgångspunkt från de beräkningar som den kommunalekonomiska arbetgruppen (KEA) utfört under mars och april månad i år.

Skatteinkomsterna beräknas öka med ca 10 90 1989 och med 11 1/2 246 1990. Den kommunala utdebiteringen ökade 1989 med i genomsnitt 24 öre till 30,80 kr., vilket är den största höjningen sedan 1983. Den fortsatt kraftiga ökningen av skatteinkomsterna 1990 beror på eftersläpningen av utbetalningarna av kommunalskattemedel.

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. Förändring, 90

1987 : 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Inkomster 259,8 274,6 298,4 324,2 5,7 8,7 8,7 Skatter 153,3 164,9 181,6 202,3 7.5 : 10,1 11.4 Bidrag från staten och socialförsäk-

I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Statsbidragen består av allmänna bidrag och specialdestinerade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels som skatteutjämningsbidrag, dels som kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer. Fr.o.m. 1989 får kommunerna även kompensation för inkomstbortfall till följd av den slopade garantibeskattningen av fastigheter. Skatteutjämningsbidragen finansieras delvis genom en avgift. som i tabellen frånräknas statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1989 utgår med 47 öre för primärkommunerna och 34 öre för landstingen. Den föreslås nu höjas till 69 öre för primärkommunerna och 46 öre för landstingen' för 1990. De specialdestinerade statsbidragen är kopplade till vissa verksamheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunerna går hälften till skolut- | 86

bildningen. ca 20 960 till barnomsorgen och ca 10 90 till äldreomsorgen och Prop. 1988/89:150 övrig social omsorg. De speciella statbidragen utvecklas i stort sett i takt Bil. 1.1 med verksamheten i fråga. En kraftig höjning av statsbidragen till barnomsorgen föreslås nu. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjukvården, som huvudsakligen bedrivs i landstingens regi.

Övriga inkomster består till stor del av kapitalförslitning och tillräknade pensionsavgifter. Dessa poster ingår i nationalräkenskaperna i den kommunala konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunerna. Därför läggs de till på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av vårdavgifter till följd av avskaffandet av det avgiftsfria året för ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll. Dessa avgifter beräknas uppgå till ca 1/2 miljard kr. per år. Ränteinkomsterna förväntas minska i år till följd av en fortsatt minskning . av rörelsekapitalet i kommunerna.

De kommunala utgifterna väntas i år öka i något högre takt än förra året och mer än inkomsterna. Återbetalningarna av det kommunala bostadstillägget till staten återgår till normal nivå efter den ändring av betalningsrutinerna, som tillfälligt höjde nivån 1987 och 1988 med ca 2 miljarder kr. per år. För 1990 väntas en relativt långsam ökning av utgifterna till följd av de förutsedda låga löne- och prisökningarna. Den kommunala konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och de kommunala investeringarna i avsnitt 5.

10¶Sparande

Bil. 1.1

10.1¶Brutto- och nettosparande

Bruttosparandet i den svenska ekonomin var tämligen stabilt under 1970talets första hälft, som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) varierade det mellan 23926 och 2596, se diagram 10:1. Bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, eller skillnaden mellan bruttosparande och totala investeringar, varierade dock mer under denna period. Detta kan huvudsakligen förklaras med omslag i lagerinvesteringarna. |

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet skedde en dramatisk nedgång i sparandet. Sparkvoten sjönk från närmare 2490 1975 till drygt 1490 1982. Samtidigt sjönk investeringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) med ca 6240 varför bytesbalansen försvagades med ca 3,5 20

räknat som andel av BNI. |

Det försämrade sparandet sammanhängde främst med de försvagade statsfinanserna under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Det höga kostnadsläget som rådde i Sverige vid 1970-talets mitt medförde att den konkurrensutsatta sektorn krympte. För att stimulera efterfrågan

Diagram 10:1 Sparkvoter och investeringskvot 1970 —1990 Procent av BNI 30 30

ÅÖ drrerereee ser ere r er es rer r rr rer rr rer era seder e rats rer ker r arr e rer skr ta en L 10

[ÅR FA förser gt rr L 5

Nettosparkvot "ee"

0 T T T T LI TI T T T T TOT T F T T TT T 0

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Bruttosparkvot = bruttosparande som procentandel av bruttonationalinkomst (BNI). Investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som procent andel av BNI. Skillnaden mellan bruttosparkvoten och investeringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI. Nettosparkvot = skillnaden mellan bruttosparande och kapitalförslitning som procentandel av BNI. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet 88

fördes en expansiv finanspolitik, vilket tillsammans med den låga tillväx- Prop. 1988/89:150 ten medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella — Bil. 1.1 sparande. Denna försämring kompenserades inte av en ökning i den privata sektorns finansiella sparande. Den försämrade lönsamhetan bidrog till att investeringskvoten föll. Sverige hade således under denna tidsperiod ett underskott i det finansiella sparandet, samtidigt som investeringskvoten minskade. Detta innebar att Sverige lånade utomlands för att finansicra en ökad konsumtion. Konsumtionskvoten, dvs. privat och offentlig konsumtion i procent av BNI, ökade med ca 1090 1975 — 1982.

Sparandet har sedan 1982 delvis återhämtat sig, men har inte nått upp till de nivåer som rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har bruttosparkvoten varierat på en nivå kring 18-19 960 och beräknas ligga kvar på den nivån även under 1989— 1990. Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även under 1989. Eftersom bruttosparandet inte beräknas räcka till för att finansiera investeringarna kommer bytesbalansen att uppvisa underskott även 1989 — 1990. De stigande underskotten I bytesbalansen 1986— 1990 sammanhänger således med att investeringskvoten stiger och inte med att sparkvoten faller. I detta sammanhang bör noteras att det får anses mer allvarligt om ett land har ett ökande bytesbalansunderskott på grund av fallande sparkvot än till följd av stigande investeringar.

Det ekonomiska läget i Sverige idag skiljer sig avsevärt från situationen vid 1970-talets mitt. Efterfrågan på svensk export är god och industriproduktionen hålls tillbaka av kapacitetsbegränsningar. Det krävs således en fortsatt hög investeringsaktivitet. Samtidigt är det angeläget att bytesbalansen förbättras. För att detta ska kunna förverkligas krävs att bruttosparandet I ekonomin ökar, vilket kan ske genom att konsumtionstillväxten hålls tillbaka.

Sparandets utveckling i Sverige under de senaste 20 åren blir ännu mer dramatisk om man studerar nettosparandets utveckling. Nettosparkvoten (uttryckt som skillnaden mellan bruttosparande och kapitalförslitning i procent av BNI) anger ökningen i en ekonomis totala förmögenhetsbildning. Vid jämvikt i bytesbalansen visar nivån på nettosparkvoten hur stora nettoinvesteringar en ckonomi kan finansiera. Därmed kan den sägas vara ett mått på en ckonomis långsiktiga tillväxtförmåga. :

Vid 1970-talets början låg nettosparkvoten på en nivå kring 1490 och sjönk därefter till som lägst 2,490 under 1982. Vid en så låg nivå kan det knappt anses vara möjligt att ens bevara den existerande kapitalstocken via inhemsk finansiering. Därefter har dock en förbättring inträffat. Nettosparkvoten har legat på omkring 6—790 sedan 1984. Trots att en viss förbättring av nettosparandet har skett de senaste åren, ligger sparandet idag på en nivå som är betydligt lägre än vad som var fallet i 1970-talets början.

10.2¶Finansiellt sparande BL 1788/89: 150

Finansiellt sparande utgörs av skillnaden mellan bruttosparande och investeringar (inkl. lagerinvesteringar). Utvecklingen av det finansiella sparan-

det för olika sektorer i den svenska ekonomin framgår av tabell 10:1.

Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med | bytesbalansen.

Tabell 10:1 Finansiellt sparande. Miljarder kr., löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Den offentliga sektorn finansiella sparande har förbättrats kraftigt de två senaste åren och uppgick till 32,6 miljarder 1988. Förbättringen förklaras i huvudsak av en förbättring av det statliga finansiella sparandet. Sparandet i den offentliga sektorn beräknas förbättras med knappt 5 miljarder kr. i år för att 1990 återgå till fjolårets nivå. Minskningen nästa år förklaras huvudsakligen av att skattebaserna ökar tämligen långsamt samtidigt som transfereringarna till hushållen fortsätter att öka i snabb takt.

Husshållssektorns sparande har försämrats de senaste åren bl. a. som en följd av kreditmarknadens avreglering i slutet av 1985. Flera faktorer pekar dock på att denna utveckling kommer att vända och att hushållssparandet ökar igen 1989 — 1990. Hushållen bör nu i huvudsak ha tillgodosett sina, från tidigare år, eftersatta behov av varaktiga varor och krediter. Hushållens ökade skuldbörda har också sannolikt medfört en minskad benägenhet hos hushållen att ta nya lån. Vidare är det troligt att hushållen börjar anpassa sitt sparande inför den aviserade skattereformen. Företagens finansiella sparande har försämrats kraftigt de senaste åren till följd av den starka investeringsuppgången. För år 1989 förväntas en fortsatt försvagning av företagens sparande till följd av den beräknade fortsatta starka investeringsutvecklingen, medan cn viss förbättring av företagens sparande förväntas ske under 1990.

Sammantaget beräknas det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin försämras i år med påföljd att bytesbalansunderskottet ökar något. Nästa år beräknas det totala sparandet ligga kvar på innevarande års nivå. Det kommer även framöver att krävas ett fortsatt starkt offentligt sparande och ett förbättrat hushållssparande om utrymme för ökade investeringar skall kunna skapas utan cn ytterligare försämring av bytesbalansen. 90

| Bil. 1.1

11.1¶Utvecklingen under första kvartalet 1989 !

Den internationella ränteutvecklingen har under 1988 och 1989 präglats av å ena sidan den stigande inflationen och å andra sidan av förväntningar om en kommande konjunkturavmattning. Detta har gjort marknaderna känsliga för information om konjunkturläget. I synnerhet har publiceringen av amerikansk statistik haft stor genomslagskraft. I de fall då en konjunkturindikators verkliga utfall avvikit markant från det förväntade utfallet har marknaderna ofta reagerat kraftigt.

Under de senaste tolv månaderna har de långa amerikanska räntorna legat på en stabil nivå, exempelvis har räntan för 30-åriga statsobligationer fluktuerat mellan 8,8 20 och 9,4 26. Efter en topp i slutet av sommaren sjönk de långa räntorna under hösten för att sedan åter stiga under vintern. De korta amerikanska räntorna har däremot följt en klart stigande trend och ligger efter första kvartalet 1989 ca tre procentenheter högre än för ett år

sedan. Från nyår fram till februari var den amerikanska räntenivån i stort

sett fallande . Därefter har den höjts stegvis. Nivåhöjningarna har framkallats av indikatorer som visat på en fortsatt tilltagande inflation.

En underliggande orsak till den högre räntenivån har varit den strama penningpolitik som den amerikanska centralbanken bedrivit för att dämpa den ekonomiska aktiviteten och därmed inflationen. Från februari till slutet av mars steg de långa amerikanska räntorna med ca 0,4 procentenheter och de korta med ca 0,6 procentenheter. Detta har inneburit att avkastningskurvan fått en negativ lutning, dvs den långa räntan är lägre än den korta. Detta brukar tolkas som att det finns förväntningar om en

Diagram H1:1 Ränteutvecklingen i olika länder 6-månadersräntor, procent 18 - omr 18

16 +

104-

05 TESS TRSTfTena fertieitr ftifereeeeenatfrertreer rata astrar rt O

1984 1985 1986 1987 1988 1989 Källa: Riksbanken 91

Diagram 11:2 Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper Prop. 1988/89: 150 Mäånadsgenomsnitt . Bil. 1.1

Procent : Mdr kr

15 100

Stalsobligationer,5—-år r

r 40

ON oo Dagsomsättning, Mdr kr =— |

r 20

ST N N NNNNNNYSSSS o

AM MNNaNNlNsass 1988 1989

Källa: Riksbanken

fallande räntenivå, vilket överstämmer med de aktuclla konjunkturbedömningarna. En effekt av de högre dollarräntorna och förväntningarna om en fortsatt stram penningpolitik har varit en stigande dollarkurs. Från nyår till slutet av mars har den amerikanska dollarn stärkts från ca 1,77 till över 1,88 mot D-marken och från ca 124 till närmare 133 mot den japanska yenen. Under det första kvartalet 1989 har ett flertal centralbanker upprepade gånger genomfört samordnade operationer på valutamarknaden för att dämpa dollaruppgången.

De svenska räntorna har i stort sett följt den amerikanska utvecklingen. Under oktober och december föll dock de långa svenska räntorna kraftigare och totalt sjönk de med ca en procentenhet under hösten och vintern. De korta svenska räntorna har inte stigit lika kraftigt som de amerikanska. Nivån har emmellertid etappvis stigit med ca en procentenhet under de senaste tolv månaderna. I början av januari sjönk den svenska räntenivån, varefter den stabiliserades. Från mitten av februari till slutet av mars följde en markerad uppgång. De långa räntorna steg med drygt 0,6 procentenheter och de korta med över en procentenhet. Därmed fick även den svenska avkastningskurvan en tydligt negativ lutning. En inhemsk faktor som direkt påverkat räntorna har varit förväntningarna om valutaregleringens avskaffande. Dessa förväntningar har vid flera tillfällen drivit ned de svenska räntorna, då det antagits att den svenska räntenivån sänks när valutaregleringen avskaffas. |

Den svenska räntenivån steg inte lika mycket som den internationella under början av första kvartalet 1989, vilket medfört att räntedifferensen minskade till en jämförelsevis låg nivå. Under februari var räntan för en N

15 127 Bil. 1.1

] Valutaflöde

r 128

10 ]Kursindex m . rp 129

. Räntedifferens

T 132

r 133

-5 134

1984 1985 1986 1987 — ' 1988 1989

Källa: Riksbanken

svensk 6-månaders statsskuldväxel mindre än en procentenhet högre än motsvarande euro-dollarränta. Våren 1988 var differensen mellan två och tre procentenheter. Under mars ökade dock räntedifferensen något. Trots den lägre räntedifferensen har den svenska kronan varit fortsatt stark och valutaflödena har totalt sett varit i balans hittills i år.

Aktiekurserna på världens börser har i stort haft en gynnsam utveckling under första kvartalet 1989. Sedan årsskiftet har kursindex stigit med 6 90 i New York, drygt 8960 i Tokyo och 1896 i London. Den starka konjunkturen torde vara en grundorsak till detta, medan oron för inflation och periodvisa räntehöjningar bidragit till en tidvis ryckig kursutveckling.

Stockholmsbörsen, som var en av de allra starkaste aktiemarknaderna under 1988, har även 1989 utvecklats positivt. De goda företagsvinsterna och de höjda akticutdelningarna har bidragit till att höja aktiekurserna. Under de tre första månaderna 1989 steg kursindex med drygt I I Yo medan börsvärdet ökade från 615 miljarder kr. till 670 miljarder kr. .

Den 19 januari avskaffades begränsningarna av svenska valutainlänningars handel med utländska aktier. Resultatet blev att både export och import av utländska aktier ökade kraftigt under januari t.o.m, mars. Under dessa månader nettoimporterades utländska aktier för omkring 4,4 miljarder kr. Samma period 1988 uppgick nettoimporten till drygt 600 miljoner kr. . .

11.2¶Kapitalmarknaden under 1980-talet

Under 1980-talet har kapitalmarknaderna vuxit kraftigt i omfattning både i Sverige och internationelit. 1970-talets stora oljeprisökningar var en starkt bidragande orsak till att behovet av internationell! kapitalförmedling 93

Diagram 11:4 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs Prop. 1988/89:150

1987-1989 Bil. 1.1

Index Mdr kr

1500 25 1ÅOO deseerrrerrrrersrrrrrererer seeee es krrreeeer se reser reereer 0 sn ee 1300 dee eerrrrr rer reser rer eri ner sr drrrr are ker dere e esta no Le

j | | r 20 1200 I re reses sa -

1100 - 10004 -- - | FÅ sr SN Ebbe dn RR: L 15

200 4:

NN

800 3

700 4:

600 3

] N

VPSPPLLSPPPLPL

500 4 Dh N WVSSPPIPSLLS

1987 1988

+ Ultimo resp. månad. 1972-12-29 = 100 ++ Endast börsnoterade aktier

växte. Det var nödvändigt att slussa oljeländernas stora överskott tillbaka

till de länder som hade underskott i bytesbalansen. Bretton Woods-syste-

mets sammanbrott i början av 1970-talet och den övergång till mer rörliga växelkurser som därmed skedde medförde vidare att riskerna ökade vid internationellt ekonomiskt utbyte.

Lågkonjunkturen under senare delen av 1970-talet och början av 1980talet innebar bl. a. kraftigt ökade statliga budgetunderskott. Många länders statsskuld växte snabbt, kraven på finansiering blev betydande och som en

följd av denna utveckling förändrades kraven på kapitalmarknaderna.

Volymerna som marknaderna måste hantera ökade betydligt när stora underskott respektive överskott uppstod i de olika samhällssektorernas finansiella sparande. Sammantaget bidrog denna utveckling till att de

risker som är förknippade med kreditgivning och upplåning ökade. För att anpassa marknadernas funktionssätt till de nya kraven avreglerades kapi-

talmarknaderna i många länder.

På scnarc år har de finansiella obalanserna inte ökat i samma omfattning som tidigare. Kapitalmarknadernas tillväxt har därmed avtagit. Ut-

vecklingen för räntor och valutor torde också ha upplevts som stabilare

och gjort behovet av omplaceringar mindre. Vidare kan aktiekursernas kraftiga fall i oktober 1987 ha dämpat aktörernas riskbenägenhet och

därmed volymtillväxten.

En central fråga för marknadernas funktion är aktörernas förtroende för systemet. I takt med den fortsatta avregleringen och internationaliseringen har också kraven på gemensamma spelregler, internationell övervakning : 94

och kontroll ökat. Även utvecklingen av Förenta Staternas underskott i Prop. 1988/89:150 den federala budgeten och i utrikeshandeln liksom Japans och Förbunds- Bil. 1.1 republiken Tysklands överskott i utrikeshandeln har haft betydelse för den aktörernas riksbenägenhet.

I Sverige skedde en kraftig förskjutning av det finansiella sparandet från den offentliga till den privata sektorn under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Detta ställde självfallet stora anspråk på kreditsystemets förmåga att hantera större volymer och risker. Finansieringen av statens lånebehov skedde tidigare delvis via s.k. prioriterade obligationer som de stora kreditinstitutionerna var ålagda att hålla. Därmed kom kreditinstitutionerna att få mycket stora portföljer av prioriterade obligationer som låste deras handlingsfrihet och ökade deras riskexponering. Även andra regleringar befanns vara oförenliga med den nya situationen. Mot denna bakgrund inleddes en avreglering av kreditmarknaderna. Det blev då också möjligt för riksbanken att ändra sitt sätt att bedriva penningpolitik från administrativa regleringar till att påverka tillgången och priset på krediter genom att agera direkt :på marknaden.

I mars 1980 utgavs de första svenska bankcertifikaten. Dessa instrument var avsedda för marknadshandel och ctt sätt för bankerna att låna upp kortfristigt. Bankcertifikaten kan anses utgöra startpunkten för den svenska penningmarknaden. I juli 1982 emitterades de första statsskuldväxlarna och i november 1983 de första riksobligationerna. Gradvis ökade omsättningen och antalet aktörer. Det medförde att likviditeten, dvs hur lätt och billigt det är att köpa och sälja på marknaden, förbättrades successivt. Effektiviteten ökade, bl. a. genom ny teknik och genom att nya instrument infördes och kunskaper om dessa spreds. Metod- och produktutvecklingen hade i sig en expansiv effekt på omsättningen. Marknaderna växte snabbt och i början av 1987 var omsättningen av statspapper närmare 40 miljarder kr. i genomsnitt per dag.

Även den svenska aktiemarknaden har haft en kraftig tillväxt under 1980-talet. Nya marknadsinstrument har introducerats också på akticmarknaden, vilket bl.a. har givit aktörerna möjlighet att försäkra sig mot eller spekulera i kursrörelser och därmed disponera sina innehav på ett mer flexibelt sätt.

Fiksom på många internationella marknader har tillväxttakten för den svenska kapitalmarknaden avtagit under senare år. Under 1987 och 1988 minskade omsättningen på såväl aktiemarknaden som på penning- och obligationsmarknaden. Den viktigaste enskilda förklaringen till detta torde vara att statens budgetunderskott eliminerats. Även i Sverige torde börsraset i oktober 1987 ha bidragit till att dämpa marknadernas tillväxttakt. Kreditinstitutens kreditgivning till allmänheten har däremot utvecklats i motsatt riktning och ökat starkt under de senaste åren.

11.3 De kommande åren De finansiella marknaderna är i hög grad s.k. förväntningsmarknader, dvs förväntningar om framtiden styr den prisbildning som sker idag. På en effektiv marknad är dagens priser satta på grundval av all tillgänglig 9

information och det är endast ny information som kan påverka priset. Vidare saknar finansmarknaderna i stort de trögheter som är förknippade Bil. 1.1 med exempelvis industriproduktion. Detta innebär att det är mycket : svårt, om alls möjligt, att göra en prognos för t ex ränteutvecklingen, eftersom det uppenbart inte går att förutsäga nya och okända händelser.

De finansiella flödena beror i stor utsträckning på den reala ekonomins utveckling. Den reala ekonomin ställer krav på att det finansiella systemet omfördelar kapital och risker. Ett stöd för en bedömning av belastningarna på det finansiella systemet och dess utveckling kan därför hämtas från de reala prognosernas resultat vad gäller finansiellt sparande för olika samhällssektorer. En sektors finansiella sparande är dess nettoupplåningsbehov. Men hänsyn måste också tas till flöden inom sektorerna och till upplåning som görs för att kunna göra motsvarande utlåning. De sistnämnda transaktionerna utgör ingen nettoefterfrågan på kapital, men gör att det finansiella systemet måste omfördela cen större volym än annars.

Den offentliga sektorn har ställt stora anspråk på det finansiella systemet under 1980-talet. Under senare år har dessa anspråk minskat. Av de reala. prognoserna framgår att den trenden kommer att bestå under de närmaste åren. Fram till 1990 beräknas statens positiva finansiella sparande sjunka något, socialförsäkringssektorn bedöms få ett i stort sett oförändrat sparande och kommunerna beräknas uppvisa ett mindre negativt finansiellt sparande. Detta innebär att den offentliga sektorns behov av att utnyttja kreditmarknaden inte ökar. Det ska emellertid understrykas att även om nettoupplåningsbehovet sjunker finns betydande stockar av finansiella skulder och tillgångar som måste hanteras. År 1988 hade staten ett positivt finansiellt sparande på närmare 15 miljarder kr. medan bruttoupplåningsbehovet var ca 130 miljarder kr. Stockarnas storlek förklarar det stora bruttoupplåningsbehovet. Den sista december 1988 uppgick statsskulden till 607 miljarder kr. medan statens finansiella tillgångar var 276 miljarder kr.

Hushållens upplåning har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet. En förutsättning har varit att kreditmarknaden blivit mer lättillgänglig. En stor del av upplåningen har använts till att öka de finansiella tillgångarna, men då cen del har gått till konsumtion har det finansiella sparandet försämrats. Under 1989 och 1990 torde dock hushållens anspråk på kreditsystemet komma att minska. Dels kan det antas att effekterna av det ökade kreditutbudet kommer att avklinga, dels pekar de reala prognoserna på en ökning av den reala disponibla inkomsten kombinerad med en dämpning av konsumtionen. Dessutom torde den kommande skattereformen fördyra hushållens upplåning.

Näringslivet har under de senaste åren haft en god lönsamhet, vilket tillsammans med det gynnsamma cfterfrågeläget gjort att investeringarna ökat. I prognoserna förutses en viss dämpning både av vinster och investeringar fram till 1990. Då utvecklingen av investeringarna, främst de direkta investeringarna utomlands, väntas bli förhållandevis starkare blir den sammantagna bedömningen att näringslivets finansiella sparande försämras.

Totalt kan det realt genererade behovet av kapitalförmedling mellan 926

samhällets sektorer förväntas minska under de närmaste åren. Bytesba- Prop. 1988/89:150 lansen, som definitionsmässigt är lika med nationens samlade finansiella — Bil. I.I sparande, väntas försämras något i år, men ligger nästa år kvar på ungefär samma nivå. Eftersom staten har som uttalad norm att inte öka sin nettoskuld mot utlandet kommer finansieringen av bytesbalansunderskottet även i fortsättningen att ske genom den privata sektorns upplåning.

En lugnare internationell utveckling är viktig för stabiliteten på de svenska marknaderna. Finansieringen av bytesbalansunderskottet och den utestående utlandsskulden underlättas om de internationella obalanserna minskar, vilket också kan förväntas leda till lägre valutarisker och ränterisker. Valutaregleringens omfattning har successivt minskats och därmed har de svenska marknaderna öppnas ytterligare för konkurrens utifrån. I samma riktning verkar en eventuell anpassning till EG-områdets lagstiftning. Liksom på varumarknaderna kan det förväntas att en avreglering leder till ökad konkurrens och effektivitet, därmed ökar möjligheterna att låna och placera kapital samtidigt som kostnaderna sjunker. Detta ställer ökade krav på de svenska finansiella företagen. Det har också skett förändringar i finansföretagens ägarstruktur och verksamhetsområden under senare år.

En tendens som kan komma att förstärkas under de kommande åren är att även andra låntagare än staten i ökad utsträckning går över till upplåning genom värdepapper som handlas på en marknad. Handeln med obligationer utgivna av bostadsfinansieringsinstitut är redan idag omfattande och det förekommer också viss handel med instrument utgivna av bl.a. kommuner och större företag. Potentialen för att ersätta traditionella lån med t.ex. obligationer torde vara betydande. För en låntagare har upplåning genom marknadspapper den fördelen att det direkta beroendet av en långivare försvinner och att det blir lättare att ta upp ett lån då det placeras hos flera långivare. Detta är också fördelaktigt för en långivare. Dennes kreditrisk minskar genom att lånet sprids på flera långivare och genom att den enskilde långivaren enkelt kan lämna sitt åtagande genom att sälja sin fordran på marknaden. Därigenom kommer långivaren att kräva lägre ränta än eljest. :

Tillkomsten av derivatmarknader (optioner, terminer etc.) har också gjort det möjligt att frikoppla innehavet från risken i en placering. Härigenom kan en placerare skydda sig t ex mot ett tillfälligt prisfall utan att sälja tillgången ifråga. Tekniska och organisatoriska innovationer kommer sannolikt även framgent att göra marknaderna effektivare. Exempelvis kom-

mer elektroniska handelssystem att göra handeln säkrare och billigare, då

hanteringen av fysiska värdepapper ersätts av noteringar på köparens och säljarens konton i systemet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att efterfrågan på finansiella tjänster främst bestäms av behovet av kapitalförmedling. Det rör sig här både om nyupplåning och nyutlåning och om omplacering av stockar av skulder och tillgångar. Om en ökad balans i sparandet kan uppnås minskar belastningen på det finansiella systemet och dess struktur torde förändras. Stabiliteten i förväntningarna om den framtida utvecklingen spelar också

en central roll för volymutvecklingen. | 99”

7 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

En ökad internationalisering kommer också att bidra till att förändra Prop. 1988/89:150 den svenska kapitalmarknaden. Det gör även förändringar i lagstiftning Bil. 1.1 och regelverk. Sannolikt kommer dessa faktorer att innebära en ökad konkurrens och därmed en fortsatt strukturomvandling.

Även om det behov av kapitalförmedling som kommer från den reala ekonomins utveckling minskar är det inte givet att finansiellt motiverad upplåning och utlåning också sjunker. Skillnader i förväntad avkastning gör det förmånligt att låna upp medel som sedan placeras i en annan finansiell tillgång. Detta har en prisutjämnande effekt. Vidareutveckling av marknadsinstrument samt en ökad internationalisering främjar denna verksamhet. Också en ökad övergång till upplåning genom marknadspapper innebär att kapitalmarknaderna ökar i omfattning. Skulle exempelvis företag och kommuner i stor skala börja ersätta traditionella lån med marknadsupplåning kan stora volymer tillföras marknaderna. Trots att de reala prognoserna implicerar krympande kapitalmarknader är utvecklingen ändå inte given. Andra faktorer kan bidra till marknadernas tillväxt och därigenom ge strukturomvandlingen ett annat förlopp.

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

BUN 1988/89: 150

12¶Modellkalkyl för 1990—1993

Ett scenario för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1990— 1993 redovisas i detta kapitel. Det tillgängliga informationsunderlaget är emellertid inte tillräckligt för att utarbeta konjunkturprognoser i vanlig mening för en så här lång period, bl.a. är osäkerheten om den internationella utvecklingen för stor. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den har sitt värde främst genom att den genomförs inom en konsistent ram, där historiska erfarenheter tas tillvara. I de följande kapitlen redovisas känslighetsanalyser avseende pris- och löneökningstakten. Därutöver analyseras arbetskraftsutbud, produktivitetsutveckling och den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Beräkningarna av den eckonomiska utvecklingen för 1990-1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS. som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade samband för privat konsumtion, export av bearbetade varor till OECD, import fördelad på varugrupper, efterfrågan på arbetskraft i industrin samt löncbildningen i olika sektorer. Kalkylerna har skett i flera beräkningsomgångar och kompletterats med exogena bedömningar.

Den internationella utvecklingen under de första åren på 1990-talet behandlades i grova drag i kapitel 2. Den internationella konjunkturen förväntas försvagas något 1990 och 1991 för att därefter vända, sc tabell 12:1. Importprisökningen i 14 OECD-länder antages vara konstant under hela perioden. Råoljepriset antas vara oförändrat, 17 dollar per fat, under kalkylperioden. Inkomstskatteskalorna har förutsatts bli justerade så att den statliga inkomstskattens andel av hushållens nettoinkomster ligger kvar vid 1989 års nivå vid inkomstökningar på upp till 490 per år. Vid högre inkomstökning leder progressiviteten i skattesystemet till att inkomstskatten som andel av hushållens nettoinkomster ökar. I skatteberäkningarna har cj tagits hänsyn till den aviserade skattereformen. Viss hänsyn har dock tagits till de förändringar i ekonomiskt beteende som den

aviserade skattereformen kan tänkas leda till. I modellkalkylen har också

beaktats de nu föreslagna åtgärderna för att dämpa överhettningen i ekonomin. |

I modellkalkylen analyseras den ekonomiska utvecklingen under förutsättning att löne- och prisbildningen sker enligt mönster som ges av histo-

"Tabell 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989 —1993 Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993

! Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export. Källa: Finansdepartementet. 101

Relativpris för export av bearbetade varor till 14 OECD-länder 3,1 1.4 1.0 0,3 0,0 Källa: Finansdepartementet.

riska beteendesamband. De viktigaste antagandena bakom de lönefunktioner som använts är att den konkurrensutsatta sektorn är löneledande samt att löneandelen av förädlingsvärdet i denna sektor på lång sikt är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senare åren ökat med omkring 72960 trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 290. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationstakten och förändringar av inkomstskatten löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 790 1990, se tabell 12:2, Den inhemska konjunkturavmattningen i kombination med successivt stigande arbetslöshet under hela perioden leder dock till en relativt snabb anpassning nedåt av löneökningstakten till omkring 590 1992— 1993. |

Den avtagande löneökningstakten i kombination med att arbetskraftsbristen i ckonomin beräknas minska medför att även prisökningstakten avtar. Dessutom medför de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna under del av 1989 och 1990 en tillfällig uppgång i konsumentpriserna. Skälen till att konsumentpriserna ökar mer än exportpriserna är att de svenska producenterna förväntas sänka sina vinstmarginaler på cxportmarknaden relativt hemmamarknaden för att kompensera sig för sin försämrade konkurrenskraft samt att de utländska exportörerna väntas ta ut ett högre pris på den svenska marknaden.

Den försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i utvecklingen av relativpriset för export av bearbetade varor. År 1990 beräknas de svenska exportpriserna stiga en procentenhet mer än det genomsnittliga importpriset i OECD-länderna. Först i slutet av perioden beräknas de svenska exportprisernas ökningstakt ha kommit ned i nivå med våra viktigaste konkurrentländer.

BNP-tillväxten beräknas bli ca 1,396 per år i genomsnitt, med en avmattning 1990 och 1991 som följs av en uppgång 1992 och 1993, se tabell 12:3. Nedgången 1990 och 1991 beror främst på att den inhemska efterfrågan försvagas. Sjunkande lönsamhet till följd av de höga löneökningarna | 1989-1990 medför att investeringstillväxten avtar. Konjunkturuppgång- | 102

Bvytesbalans, miljarder kr, löpande priser - 17,0 - 15,5 - 17,9 -— 23,4 — 26,1 Finansiellt sparande i offentlig sektor, miljarder kr.. löpande priser 38,0 28,5 11,6 8,7 9,2 ! Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.

en 1992 —1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år. Exportökningen beror dels på en starkare världsmarknadstillväxt, dels på en mer förmånlig utveckling av relativpriset; det senare en konsekvens av att löneökningstakten i Sverige förväntas närma sig den i omvärlden. Den beräknade utvecklingen för importen och exporten innebär att Sverige förlorar marknadsandelar under hela perioden på såväl hemma-

som exportmarknaden. Importen av bearbetade varor beräknas i genom-

snitt stiga med drygt 296 mer än den importvägda efterfrågan av bearbetade varor. Beträffande exporten av bearbetade varor så beräknas andelsför-

lusterna uppgå till 1,4 96 1990 och i genomsnitt 196 per år 1991— 1993.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka under kalkylperioden, från 35,7 miljarder kr. 1990 till 38,5 miljarder kr. 1993, se tabell 12:4. Denna

förbättring av handelsbalansen sker trots att importen av varor i fasta priser ökar snabbare än exporten av varor. Förbättringen av handelsbalan-

sen 1990— 1991 beror på ett förbättrat bytesförhållande gentemot omvärlden, eftersom de svenska exportpriserna antas öka mer än importpriserna.

Denna prisutveckling leder emellertid till förluster av marknadsandelar

både på den inhemska och utländska marknaden för svenska företag.

"Tabell 12:4 Bytesbalans 1989 —1993 Miljarder kr.. löpande priser

1989 1990 1991 1992 1993

Källa: Finansdepartementet.

Trots den relativt starka utvecklingen av handelsbalansen, beräknas Prop. 1988/89:150 bytesbalansen försvagas under kalkylperioden. i ån ett beräknat under- Bil. 1.1 skott på 17 miljarder kr. 1990 förväntas underskottet öka till 26 miljarder 1993. Ökningen av bytesbalansens underskott kan till stor del förklaras av ett försämrat räntenetto mot utlandet. Räntenettot väntas sjunka med ca 13 miljarder kr. under perioden. Tjänstebalansen beräknas försvagas med ca 2,5 miljarder kr. även 1990—1993. Tjänsteimporten i fasta priser beräknas öka med i genomsnitt 3,5 26 per år, vilket är 0,5 procentenheter mer per år än vad tjänsteexporten ökar.

Efter en stark investeringsutveckling under perioden 1984—1989 förväntas investeringskonjunkturen mattas av 1990. Bruttoinvesteringarna stagnerar under 1990 för att sedan gradvis komma upp i en ökningstakt på 2.090 1993. Avmattningen i början av perioden förklaras huvudsakligen av att det höga inhemska kostnadsläget under slutet av 1980-talet kan förväntas börja reducera företagens vinstmarginaler, vilket beräknas minska deras investeringsvilja. Den höga löneökningstakten antas även påverka företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen, vilket också kan antas verka dämpande på investeringsviljan. De relativt låga investeringarna 1992—1993 förklaras av de under 1990-1991 fortsatt relativt höga löneökningarna samt av att den avmattning som beräknas ske både på den inhemska och utländska marknaden försämrar näringslivets lönsamhet. Eftersom prisökningstakten beräknas avta under perioden, kommer realräntan successivt att stiga vilket också har en återhållande effekt på investeringsutvecklingen.

Industrins maskininvesteringar beräknas öka mer än byggnadsinvesteringarna eller med i genomsnitt 426 per år perioden 1990— 1993. Ökningen beräknas ske främst mot slutet av perioden, då industrins kostnadsläge väntas bli bättre och konjunkturen beräknas vända uppåt. Industrins byggnadsinvesteringar beräknas stagnera de två första åren för att sedan öka med 2960 per år. Efter en kraftig uppgång i bostadsinvesteringarna 1987-1989 förväntas dessa ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå hela perioden. De offentliga investeringarna beräknas öka med i genomsnitt 1.490 per år 1990—1993. Den lagerneddragning som pågått under i stort sett hela 1980-talet bedöms upphöra 1990. Avmattningen i efterfrågetillväxten torde leda till en viss ökning av lagren 1990—1991. Lagerökningen väntas avta i slutet av perioden, som en följd av den ökande efterfrågan och höga realräntan.

Löne- och prisutvecklingen i modellkalkylen innebär en oförändrad reallön 1990 och ökande reallöner under åren 1991—1993. Den reala timlönen beräknas därmed öka med i genomsnitt 1,296 per år under 1990—1993 och den reala disponibla inkomsten med i genomsnitt 2.026 per år. .

De åtgärder som nu föreslås, antas medföra att den privata konsumtionen under 1989 bara ökar med 0,8 26 och under 1990 med 0,5 90. Det finns även andra faktorer som talar för ett ökat sparande i hushållssektorn de kommande åren. Efter den starka konsumtionstillväxten under 1980-talets andra hälft, kan en viss mättnad tänkas ha uppstått särskilt när det gäller konsumtionen av varaktiga varor. Den anpassning av hushållens tillgångar . 104

och skulder som skedde efter kreditmarknadens avreglering och som resul- Prop. 1988/89:150

terade i ökad skuldsättning för hushållens del beräknas vara avslutad vid Bil. 1.1 1990-talets början. I stället väntas den ökade skuldsättningen som tar sig uttryck i ökade utbetalningar för räntor och amorteringar leda till ett ökat hushållssparande. Även den kommande skattereformen bör öka hushållssparandet. Hushållens nettosparkvot beräknas förbättras med 2,0 procentenheter mellan åren 1989—1991, för att därefter ligga på en nivå av ca —-0,724 av hushållens disponibla inkomster fram till 1993. Den privata konsumtionen skulle därmed komma att stiga med i genomsnitt 1,6 20 under perioden.

Den offentliga konsumtionen bedöms öka med i genomsnitt 1,096 per år. Till grund för denna bedömning ligger ett antagande om att den kommunala konsumtionen ökar med 1,5 90 per år 1990-1993, medan den statliga konsumtionen väntas minska något.

Arbetskraftsutbudet i personer bedöms under perioden 1990— 1993 kunna öka med ca 30000 personer per år. Vid denna bedömning tas hänsyn till befolkningens storlek och ålderssammansättning, en förväntad ökning av arbetskraftsdeltagandet samt ett tillskott i form av nettoinvandring. Dock måste även hänsyn tas till hur sysselsättningen påverkar arbetskraftsutbudet. När sysselsättningen ökar snabbt brukar det normalt medföra också ett högre arbetskraftsdeltagande och vice verca. Här har antagits att den gradvis ökande arbetslösheten medför en något mindre ökning av arbetskraftsutbudet mot slutet av perioden, se tabell 12:5.

Sysselsättningsökningen i antal personer beräknas bli 0.590 1990 för att sedan avta och ligga på i genomsnitt 0,56 per år 1991—1993. Den i förhållande till den beräknade produktionsökningen. relativt svaga sysselsättningsökningen 1992—1993 beror på att produktiviteten inom främst industrin beräknas öka. Den beräknade utvecklingen av arbetskraftsutbud och sysselsättning ger en gradvis ökning av arbetslösheten under hela perioden. från 1,8960 1990 till 2,2 90 1993.

Diagram 12:1 visar hur olika efterfrågekomponenter och BNP beräknas växa under de två perioderna 1986—1989 och 1990—1993. Där framgår att BNP-tillväxten under modellkalkylens år förväntas bli lägre än vad den har varit under de senaste åren och innevarande är. BNP-tillväxten kan delas upp i bidrag från konsumtionstillväxt och kapitalbildning. Kapitalbildning utgörs av summan av de inhemska totala investeringarna och nettocxporten. Om BNP i stor utsträckning används till kapitalbildning

"Tabell 12:5 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1989 — 1993 Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993 Arbetskraftsutbud i antal personer 0,9 0.7 0.7 0.6 0,5 Sysselsättning i antal personer 1.0 0,5 0,5 0.6 0.4 Arbetslöshet, procent av arbetskraften 1.5 1,8 2,0 21 2,2 Källa: Finansdepartementet. : 105

innebär det att den möjliga framtida konsumtionen blir högre. Som framgår av diagram 12:1 beräknas en del av tillväxten användas till kapitalbild- Bil. 1.1 ning under perioden 1990—1993, vilket är en skillnad jämfört med perioden 1986 — 1989 när mer än hela tillväxten användes till konsumtion.

Diagram 12:1 Tillväxten och dess användning 1986 —1993 Förändring i procent av BNP föregående år

rliga genomsnitt, 1980-års priser 2 2

EB Nettoexport

FUL:55 ONE W rrrrerrea rer ee d rrrrrad reser ere rss rena L 1.5

[] Investeringar

ln fee I. ll Konsumtion

Källa: Finansdepartementet

Inyvesteringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) beräknas vara i stort sett oförändrad under perioden 1989— 1993, se diagram 12:2. Bruttosparkvoten beräknas sjunka en halv procentenhet under perioden 1990-1993. Detta medför sammantaget att bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, försämras från ca —1.490 1989 till ca —- 1.896 1993, som andel av BNI. För att förhindra att produktionen vid mitten av 1990-talet åter hämmas av kapacitetsrestriktioner, krävs att investeringskvoten ökar mer än i modellkalkylen. För att en sådan investeringsökning skall kunna genomföras utan ökad utlandsupplåning, krävs emellertid även ett högre bruttosparande än i modellkalkylen.

Den offentliga scktorns finansiella sparande beräknas minska under kalkylperioden, se tabell 12:6. Det försämrade sparandet beror främst på ökade utgifter. Under perioden byggs föräldraförsäkringen ut, pensionerna beräknas öka till följd av ATP-systemets successiva genomförande och den ökande arbetslösheten i modellkalkylen beräknas leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Företagens finansiella sparande beräknas förbättras under perioden. Det beror på den relativt svaga investeringsutvecklingen i kombination med 106

Procent av BNI Bil. 1.1

21 2

Investeringar

FÅ ES KREEErErnN L 1

18 ER t -—1

Bytesbalans rr

17 t 4 - 4 -2

1989 1990 1991 1992 1993

.inm.: Vänsterskala: bruttosparande och investeringar. Högerskala: bytesbalans. Bytesbalansen definitionsmässigt är lika med skillnaden mellan bruttosparande och investeringar Källa: Finansdepartementet

att företagens ränteinkomster beräknas öka. Förbättringen motverkas i viss mån av att vinstnivån väntas sjunka relativt det förväntat höga vinstläget 1989. En annan faktor som motverkar cn ytterligare förbättring av det finansiella sparandet hos företagen är att företagens återinvesterade

vinstmedel i utlandet ej bokförs som inkomst i bytesbalansen, vilket får ökad betydelse under perioder då företagens utlandsinvesteringar är stora.

Hushållens finansiella sparande väntas förbättras med ca 7 miljarder kr. under perioden. Det är ändå negat. tse:; ar. |

Tabell 12:6 Finansiellt sparande 1989 —1993 Miljarder kr., löpande priser :

1989 1990 1991 1992 1993 Offentlig sektor 38,0 28,5 11.6 8.7 9,2 Hushåll 15,1 - 13,0 -— 4,5 -- 4,6 — 6,1 Företag —-39,9 - 31,0 -—25,0 — 27,5 —29.2 Bytesbalans : —17,0 —15,5 —17,9 —23.4 —26,1 Källa: Finansdepartementet

13¶Lönebildning Prop. 1988/89: 150

13.1¶Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre? Bil. 1.1

De svenska lönekostnaderna har stigit snabbt i förhållande till omvärlden. De senaste åren har de årliga löneökningarna i genomsnitt varit ca 3 procentenheter högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har också de svenska konsument- och exportpriserna ökat snabbare än I övriga industriländer. Exportandelarna på de utländska marknaderna har stagncerat eller fallit. Trots detta har utvecklingen för den svenska ckonomin varit gynnsam. Arbetslösheten är rekordlåg och industrin producerar vid i det närmaste full kapacitet.

Det är väsentligt att klarlägga varför den ekonomiska utvecklingen varit så pass god trots den snabba försämringen av svenskt näringslivs relativa kostnadsläge. Inte minst framstår denna uppgift som central mot bakgrund av att det i senare års treårskalkyler och långtidsutredningar har varnats för att alltför snabba löneökningar hotar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

Inledningsvis bör det dock påpekas att den ekonomiska utvecklingen inte till alla delar har varit så gynnsam. Tillväxten i ekonomin är, både jämfört med andra länder och i ett historiskt perspektiv, relativt låg. Även om investeringarna de senaste åren ökat snabbt finns det mycket som talar för att den konkurrensutsatta sektorn fortfarande är för liten; exempelvis är bytesbalansens saldo negativt vid full sysselsättning. Tillväxten i kapitalanvändningen har också varit låg i förhållande till sysselsättningsökningen. Kapitalintensiteten, dvs kapitalanvändningen per arbetad timme, har med andra ord vuxit långsamt. Bland annat av detta skäl ökar produktiviteten och därmed tillväxten också långsamt.

Bättre bytesförhållanden Sveriges bytesförhållande i varuhandeln, dvs relationen mellan exportoch importprisutvecklingen för varor, har förbättrats med 10,6 96 sedan 1984. Ett förbättrat bytesförhållande innebär att landets reala inkomster stiger. En given exportvolym kan med andra ord finansiera en större importvolym än tidigare. Det bör emellertid observeras att snabbt stigande exportpriser (och därmed ett förbättrat bytesförhållande) kan bero på att de inhemska kostnaderna stigit snabbt. I så fall har konkurrenskraften försämrats, vilket på sikt minskar efterfrågan på svenska produkter och medför att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar.

Mellan åren 1984 och 1988 var handelsbalansen i stort sett oförändrad i löpande priser, trots försämrad konkurrenskraft och tappade marknadsandelar, se tabell 13:1. Bakom detta ligger just ctt förbättrat bytesförhållande, en uppgång av exportpriserna i förhållande till importpriserna. Nettocxporten minskade nämligen kraftigt i volym. Trots att nettoexporten krympt volymmässigt har alltså den s k terms-of-trade effekten medfört totalt sett oförändrade realinkomster från utrikeshandeln.!

! Terms-of-trade effekten mäter bidraget till nationalinkomsten från förändringar i bytesförhällandet. . 108

"Tabell 13:1 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer. Miljarder kronor. =. Bil. 1.1

1984 1988 Differens Handelsbalans: Löpande priser 242 251 0,9 1980 års priser 18.6 0.3 18,3 1980 års priser inkl.

terms-of-trade effekt 16,4 17.0 0,6

därav: terms-of-trade effekt = 22 17,3 19,5 Bvearbetade varor (saldo): Löpande priser 39,2 32.3 - 6,9 1980 års priser 26,0 12,5 - 13,5 1980 års priser inkl.

terms-of-trade etfekt 27,2 19,9 = 1,3 därav: terms-of-trade effekt 1,2 14 6,2

Råvaror (saldo): Löpande priser -—- 17,6 —- 8,0 9,6 1980 års priser = 93 —- 13,3 — 4,0 Oljeprodukter (saldo): Löpande priser =— 27,3 —-12.0 15,3 1980 ärs priser - 16,1 - 17,5 — 1,4 Skogsindustri (saldo): Löpande priser 38.4 49.2 10,8 1980 års priser 25,3 26,2 0,9 I Råolja och petroleumprodukter. " Trävaror. massa. samt papper, papp och träfiberplattor. Källa: Statistiska centralbyrån.

De reala inkomsterna från handeln med bearbetade varor har dock inte ökat. Handelsbalansens saldo för bearbetade varor har minskat både i reala och nominella termer. Exportpriserna har emellertid stigit ca 4,8 96 snabbare än importpriserna, varför saldot i nominella termer inte minskat lika kraftigt som i reala termer. Terms-of-trade vinster på 6 miljarder kr. i 1980 års priser innebär emellertid i detta fall — för de bearbetade varorna — troligen inte några bestående välfärdsvinster, eftersom de i stor utsträckning avspeglar högre kostnader med åtföljande marknadsandelsförluster. ,

Däremot har handelsbalansen för råvaror utvecklats mer entydigt positivt. Inte heller i detta fall är cmellertid volymeffekten positiv. Även för råvaror är det prisutvecklingen som gynnat svensk handel. Priserna på produkter från svensk skogsindustri har stigit, samtidigt som oljepriserna gått ned kraftigt. Dessa förändringar i bytesförhållandena är emellertid gynnsamma eftersom de avser varor vars priser bestäms på den internationella marknaden. I allmänhet avspeglar därför inte stigande exportpriser på denna typ av varor en försämrad konkurrenskraft. Handelsbalansen för råolja och petroleumprodukter har förbättrats med 15 miljarder kr. mellan 1984 och 1988 samtidigt som den för skogsindustrin har ökat med 11 miljarder kr. Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen medfört att handelsbalansen förbättrats med drygt 25 miljarder kr. 109

Trots de gynnsamma priseffekterna har handelsbalansens utveckling Prop. 1988/89:150 givit ett negativt bidrag till den ekonomiska tillväxten. Det är nämligen = Bil. 1.1 volymutvecklingen som avgör storleken på detta bidrag. Däremot har effekterna på den inhemska realinkomstutvecklingen dolts av de förbättrade bytesförhållandena.

Hög tillväxt i omvärlden Det är inte bara priserna i utrikeshandeln som utvecklats förmånligt. I förhållande till gjorda beräkningar har den faktiska exporttillväxten överträffat prognoserna med bred marginal. Detta har flera förklaringar.

Den viktigaste förklaringen är att den svenska exportmarknaden vuxit snabbt. Mellan 1986 och 1988 var tillväxten 4,5 procentenheter högre än vad som antogs i Långtidsutredningen 1987. Detta har bidragit till att exporten av bearbetade varor ökade med så mycket som 8,6 20 jämfört med beräknade 5,1 90. 4,6 procentenheter av prognosfelet kan hänföras till underskattningen av världsmarknadstillväxten. Å andra sidan har försämringen i konkurrenskraften blivit större än beräknat. Om löneökningarna hade begränsats till den antagna ökningstakten på 5,9 90 (i stället för 7,2 Yo som blev det faktiska utfallet) skulle exporten ha ökat ca 3 procentenheter snabbare, enligt det samband som utnyttjades vid exportberäkningarna.

Statistiska studier av exportbeteendet har i allmänhet visat att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar även vid oförändrade relativpriser. Utvecklingen de senaste åren antyder emellertid att exporten utvecklas bättre än vad sådana exportsamband prognosticerar. Detta skulle möjligen kunna förklaras av att en del av de samband som utnyttjats har haft statistiska brister. Troligen har emellertid också strukturomvandlingen i svenskt näringsliv medfört att svenska produkter blivit bättre anpassade till den internationella marknaden.

Även konstruktionen av den svenska valutakorgen kan ha gynnat svensk export. Detta beror på att när dollarn deprecieras gentemot de andra stora valutorna, t ex D-mark och yen, deprecicras även den svenska kronan mot dessa, eftersom dollarns vikt i valutakorgen är betydande.

Konsekvenserna av detta är att de branscher som konkurrerar med länder vars valuta under senare år apprecierats i förhållande till dollarn vunnit i konkurrenskraft. Samtidigt förlorar emellertid branscher som tecknar sina kontrakt i dollar, såsom skogs- och bilindustrin, på denna utveckling. Den samlade effekten på den totala svenska exporten och importen är därför egentligen försumbar om vikterna i riksbankens valutakorg korrekt återspeglar vårt konkurrensmönster. Men om nu utvecklingen under senare år varit sådan att skogsindustrins priser ändå stigit och bilindustrin kunnat sälja allt man producerat med goda vinster kan förändringarna i valutakurserna under just dessa år ha varit gynnsamma för svensk ekonomi. På litet längre sikt är hållbarheten i en förklaring av denna typ däremot tveksam.

Tabell 13:2 Bidrag till efterfrågetillväxten. Procent av föregående års BNP Bil. 1.1

1980— 1982 1982-1984 1984-1988 Konsumtion a

Privat konsumtion =

Offentlig konsumtion ÅA RBU Kapitalbildning 0C

Investeringar

00 LON Nettoexport WIRBUIVA NONOSO -OS9S-N

Summa BNP Sr-2S000 WW w N Kn BD

Källa: Statistiska centralbyrån

Inhemsk efterfrågetillväxt Som tidigare konstaterats har handels- och tjänstebalansens bidrag till efterfrågetillväxten varit negativt. Under perioden 1984— 1988 var bidraget — 1,16, se tabell 13:2. Endast tack vare investeringsuppgången blev bidraget från kapitalbildningen i sin helhet inte negativt. Det är i stället konsumtionen, huvudsakligen den privata konsumtionen, som har genererat efterfrågetillväxten. I genomsnitt växte den inhemska efterfrågan med 3,090 under denna period, jämfört med en BNP-tillväxt på 1,990. Den inhemska efterfrågan steg exempelvis 1,4 procentenheter snabbare än vad som beräknades för perioden 1986— 1988 i Långtidsutredningen 1987.

Även om det största bidraget till den inhemska efterfrågetillväxten kommer från den privata konsumtionen, underskattade: beräkningarna för 1986 — 1988 även den offentliga konsumtionstillväxten. Denna ökade med 2,790 mot beräknade 1,5960. Detta kan synas antyda en mer expansiv finanspolitik än vad som förutsattes i kalkylerna, men en bedömning av finanspolitikens effekter måste också ta hänsyn till transfereringarnas och skatteintäkternas utveckling samt kapacitetsutnyttjandet.

Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknades bli — 11 miljar-

der kr. 1988 i Långtidsutredningen 1987. Utfallet för detta år blev i stället

+33 miljarder, dvs en skillnad på 44 miljarder kr. Denna förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skulle kunna tyda på att finanspolitiken i själva verket fick en stramare inriktning än beräknat. Eftersom tillväxten och även kapacitetsutnyttjandet blev väsentligt högre, blev emellertid även skatteintäkterna större, vilket till stor del förklarar det högre finansiella sparandet.

Kanske kan utvecklingen under senare år beskrivas som att förbättringen av bytesförhållandet och den snabba internationella tillväxten — genom sitt bidrag till nationens realinkomster — gjort en förhållandevis snabb konsumtionsökning möjlig utan alltför stora underskott i bytesbalansen. Därmed har tillväxten i ckonomin och sysselsättningen tillåtits öka väsentligt snabbare än beräknat. Den höga inhemska efterfrågetillväxten har samtidigt medfört en snabb ökning av importen som, trots cn snabb exporttillväxt, resulterat i ett totalt sett negativt bidrag till efterfrågeutvecklingen från utrikeshandeln.

Eftersom kapacitetsutnyttjandet varit högt har det höga inhemska efter-

frågetrycket dessutom trängt undan en del av exporten. Näringslivet har | I

kunnat få en tillräcklig efterfrågan utan att tvingas söka sig ut på export- Prop. 1988/89:150

marknaden. Detta kan i kombination med den snabba kostnadsutveck- Bil. 1.1

lingen ha bidragit till förluster av marknadsandelar.

13.2¶Utvecklingen 1990-1993

Mot bakgrund av utvecklingen de senaste åren är det relevant att ställa frågan om svensk ekonomi även framdeles kan klara en högre inflation än i omvärlden med bibehållen tillväxt och hög sysselsättning eller om den gynnsamma utvecklingen kommer att brytas vid fortsatt hög pris- och löneökningstakt. |

Enligt i stort sett alla internationella bedömningar är det inte rimligt att räkna med ytterligare oljeprisfall. Det mesta tyder i stället på att oljepriser-

na kommer att visa en stigande tendens. Den internationella tillväxten

bedöms också dämpas något. En fortsatt draghjälp från omvärlden kan därför inte förväntas motverka' marknadsandelsförlusterna i den utsträckning som varit fallet under senare år. Tillsammans med det faktum att en betydande del av det kostnadsförsprång som följde med devalveringarna nu är försvunnet talar detta för att en fortsatt högre inflationstakt kan få ett förhållandevis snabbt genomslag på produktion och sysselsättning. Även om det naturligtvis inte är uteslutet att nya gynnsamma omständigheter kan inträffa under de kommande åren, är det inte lämpligt att basera viktiga ekonomiska beslut på sådana förhoppningar.

I det följande presenteras två scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det ena förutsätter en löncökningstakt av samma storleksordning som i omvärlden, dvs ca 4 procent. Mot detta kontrasteras en utveckling där lönerna antas öka med 7 procent och där någon anpassning nedåt under perioden — på det vis som sker i modellkalkylen — inte kommer till stånd. Den valda ökningstakten i detta scnare alternativ överenstämmer i stort med den genomsnittliga ökningstakten de senaste åren.

494 löneökningar 1990— 1993 Den samlade produktionen beräknas i alternativet med 496 löneökning per år kunna växa med knappt 2960 i genomsnitt per år under fyraårsperioden 1989-1993, se tabell 13:3. En viss avmattning bedöms, precis som i modellkalkylen. äga rum kring 1990.

I modellkalkylen i föregående kapitel växer emellertid produktionen ännu långsammare eftersom en sämre lönsamhet, till följd av en högre löncökningstakt, ger långsammare investeringstillväxt.

Investeringarna beräknas öka med knappt 3 90 i genomsnitt per år under perioden. De ökar också snabbare mot slutet av perioden, eftersom behovet av kapacitetsutbyggnad då tilltar. Vinstutvecklingen blir med den antagna löneutvecklingen god och förenlig med den kalkylerade investe-

ringstillväxten. |

Bil. 1.1

"Tabell 13:3 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 494 årligen under perioden 1990—-1993. Proccentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990 1991 1992 1993. Medelvärde Försörjningsbalans:

! Procent av föregående års BNP. ? Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Exporten beräknas öka med 4,6 99 i genomsnitt per år under perioden. Exporttillväxten blir emellertid snabbast mot slutet av perioden, till följd av en högre internationell efterfrågetillväxt och förbättrad konkurrens-

kraft. som får full effekt först med en viss tidseftersläpning. Jämfört med

modellkalkylen beräknas exporten öka drygt I procentenhet snabbare 1992-1993, till följd av att den inhemska prisökningstakten snabbare anpassas till den som råder i omvärlden.

Bytesbalansen blir fortsatt negativ, vilket förklaras av att den höga

investeringstillväxten inte kompenseras av en motsvarande uppgång i det

finansiella sparandet. Relativprisutvecklingen medför dock ökade marknadsandelar och en cexporttillväxt på 696 mot slutet av perioden. Trots detta blir bytesbalansens saldo mot slutet av perioden lägre äni modellkal-

kylen. Det totala sparandet är emellertid högre i detta fall beroende på att investeringarna växer snabbare.

7 90 löneökningar 1990-1993

I det andra alternativet förutsätts löneökningarna bli 790 per år under 1990— 1993. Snabbarc löneökningar medför en högre inflationstakt och därmed försämrad konkurrenskraft, se tabell 13:4. Exporttillväxten blir till 113

8 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

följd av detta långsammare. BNP-tillväxten beräknas bli 1,096 i genom- Prop. 1988/89:150

snitt för perioden, med en bottennotering på 0,9 960 1993. Bil. 1.1

"Tabell 13:4 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 720 årligen under perioden 1990 —1993.

Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990 1991 1992 1993 Medelvärde

Försörjningsbalans:

Vissa nyckeltal:

! Procent av föregående års BNP. " Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder. Källa: Finansdepartementet. konjunkturinstitutet.

Höga löneökningar medger i början av perioden en något snabbare reallöne- och konsumtionstillväxt än i alternativet med 490 löneökningar. Den långsamma produktionstillväxten medför emellertid att konsumtionens ökningstakt avtar för att mot slutet av perioden öka med 1,8 40 per år.

Efter hand medför de i förhållande till konkurrentländerna snabba lönceökningarna att vinstmarginalerna krymper. Detta medför att investeringsverksamheten avtar. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli så låg som knappt I 20 under perioden. Förlorade marknadsandelar och därmed långsam efterfrågetillväxt är också en viktig bidragande orsak till den långsammare investeringstillväxten:

Till följd av sämre lönsamhet och långsammare tillväxt i ckonomin stiger arbetslösheten till 2,6 96 1993.

Jämförelse mellan alternativen Långsammare lönetillväxt förväntas inte medföra särskilt mycket högre vinstmarginaler. Företagen tar för närvarande ut relativt höga priser i förhållande till sina konkurrenter. Detta är sannolikt en lämplig prisstrategi för många svenska företag idag eftersom de ändå kan sälja allt de 114

producerar. Till följd av kapacitetsbrist kan de helt enkelt inte öka produk- Prop. 1988/89:150 tionen speciellt mycket mer. Bil. [.1

En internationell konjunkturavmattning — med en lägre efterfrågetillväxt — kan komma att tvinga de svenska företagen att i större utsträckning ta hänsyn till sin konkurrenter när de sätter sina priser. Vid en långsammare inhemsk lönetillväxt förväntas inflationstakten därför gå ned till den internationella nivån. En långsammare löncetillväxt. där det nuvarande lönebildningsmönstret bryts, bör emellertid förbättra tillförsikten om den framtida löne- och vinstutvecklingen. Detta innebär att investeringsaktiviteten bedöms bli relativt hög, även vid en svagare internationell konjunkturutveckling.

I alternativet med en snabbare lönetillväxt tvingas de svenska företagen så småningom att krympa sina vinstmarginaler. Fortsatta höjningar av exportpriserna utöver den internationella prisstegringstakten förväntas få allt mer kännbara effekter på marknadsandelarna, speciellt med en långsammare internationell tillväxttakt. Resultatet blir både en långsam cxporttillväxt och stagnerande investeringar.

Bytesbalansens saldo förväntas förbli negativt i båda alternativen. Underskotten beräknas dock bli högre i fallet med en högre löncökningstakt. Skillnaden blir emellertid inte så stor som man kanske skulle vänta sig. Det hänger primärt samman med att investeringarna ökar mycket snabbare i alternativet med långsamt ökande löner. Därmed förbättras i detta fall det totala sparandet.

Skillnaden mellan alternativen framträder också mycket klart om man studerar olika efterfrågekomponenters andelar av BNP-tillväxten, se diagram 13:1. Kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten, dvs summan av investerings- och bytesbalansutvecklingen som andel av föregående års | BNP. blir i fallet med höga löneökningar i stort sett noll. Därmed läggs i detta fall en mycket dålig grund för den framtida välståndsutvecklingen.

Diagram 13:1 Bidrag till efterfrågetillväxten 1990 —1993 Procent av föregående års BNP 4940 årlig löncökning 790 årlig löneökning 2 2 BNP

[] Konsumtion 1.5 åf se E Kapitalbildning

14¶Arbetskraftsutbud och produktivitet Ad 7587 89:150

Den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit högre under åren efter de stora devalvceringarna i början på 1980-talet än under 1970-talets andra hälft och de första åren på 1980-talet. Bruttonationalprodukten ökade med 2.496 per år under åren 1982— 1988 jämfört med 1,2 26 per år under åren 1974— 1982, se tabell 14: 1.

De viktigaste förutsättningarna för denna förändring har varit den förbättrade internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-talet och de åtgärder som vidtagits för att stärka företagens konkurrenskraft, bl.a. devalveringarna. Den högre ekonomiska tillväxten hade emellertid inte varit möjlig om inte utbudet av arbetskraft åter ökat. Produktiviteten — beräknad som produktionen inom näringslivet per arbetad timme — har nämligen utvecklats mindre gynnsamt. .

Hur produktiviteten och arbetskraftsutbudet utvecklas spelar i nuvarande efterfrågeläge en avgörande roll för den ckonomiska tillväxten. Under senare år har tillväxten i ekonomin begränsats av brist på kapacitet. Hur det blir under de närmaste åren beror bl.a. på hur den internationella konjunkturen utvecklas. Om de svenska lönckostnaderna inte anpassas till

nivån i våra konkurrentländer kan efterfrågan också förväntas falla.

14.1¶Långsam produktivitetsutveckling

Produktiviteten i näringslivet har sedan mitten av 1970-talet ökat betydligt långsammare än tidigare, se diagram 14: 1. Samma utveckling har ägt rum i hela den industrialiserade världen.

Det finns olika förklaringar till den långsamma produktivitetsutvecklingen. En förklaring kan vara att förutsättningarna för en snabb produktivitetsökning var speciellt gynnsamma under decennierna närmast efter andra världskriget. Det fanns då ett s k teknologigap mellan USA och Europa. Samtidigt reducerades internationella handelshinder genom olika avtal, t.ex. GATT, vilket medförde en snabb strukturomvandling, som i sin tur ledde till produktivitetshöjningar. Den produktivitetstillväxt som skett under senare år skulle enligt detta synsätt vara mer normal.

En annan förklaring utgår ifrån att industriländernas ekonomier gradvis har kommit att fungera allt sämre. Prismekanismerna har delvis satts ur spel av höga skattetryck, regleringar, starka intresseorganisationer och

Tabell 14:1 BNP, sysselsättning och produktion i näringslivet 1963— 1988 Årlig procentvell förändring

Näringslivets produktion per arbetad timme 4,8 1,8 43

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet 116

Diagram 14:1 Produktiviteten i näringslivet 1964-1987 Prop. 1988/89: 150 Årlig procentuell förändring . Bil. 1.1 . 10 10

81 r 8

-2

-2

1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985 Anm: Exklusive bostadsförvaltning och inklusive restposten mellan total och sektorfördelad sysselsättning Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

statliga interventioner. Det har därmed blivit svårare för företag och hushåll att anpassa sig till olika förändringar, vilket medfört en långsam- mare produktivitetsutveckling.

Dessa båda förklaringar borde emellertid ha medfört en gradvis sänkning av produktivitetsutvecklingen. Istället försämrades produktivitetstillväxten ungefär samtidigt i de flesta industrialiserade länder i samband med de kraftiga olje — och råvaruprishöjningarna vid mitten av 1970-talet.

Därför har en tredje förklaring förts fram som komplement till de två första. De kraftiga prisökningarna vid 1970-talets mitt antas — i kombination med den mycket strama politik som därefter bedrevs i de ckonomiskt dominerande västländerna — ha utlöst de tendenser till en långsammare produktivitetsutveckling som redan fanns. Lågkonjunkturen och den kontraktiva politiken medförde att efterfrågan på varor och tjänster utvecklades svagt och att produktionen stagnerade. Företagen fick kapacitetsöverskott och investeringarna minskade.

Under 1980-talet har produktiviteten i Sverige ökat snabbt endast under åren närmast efter devalveringarna 1981 och 1982. Företagen hade då ledig produktionskapacitet som kunde utnyttjas när efterfrågan ökade. Efter 1984 har produktivitetsökningen i näringslivet inte under något år överstigit I 96. (Under 1988 minskade till och med den uppmätta produktiviteten i näringslivet. Med tanke på att statistiken för 1988 ännu är preliminär bör dock denna siffra tolkas försiktigt.) Den långsamma produktivitetstillväxten under 1970-talet verkar därför vara bestående.

Åren 1982— 1988 ökade näringslivets bruttoinvesteringar med i genom-

snitt 4,6 90 per år. Detta kan jämföras med åren 1974— 1982 när brutto- : 117

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

| 1974- 1990 1991 1992 1993

1987 Näringslivet 1,8 0,7 1.0 1.2 1,5 Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet.

investeringarna minskade med 0,6 96 per år. Den kraftiga investeringsökningen efter 1982 sammanfaller med en snabb ökning av både produktion och sysselsättning. Kapitalintensiteten — mängden kapital per arbetad timme — har därför ökat långsamt trots den snabba investeringsökningen. Det förefaller alltså som om investeringarna har medfört en utbyggnad av industrin snarare än att de har ersatt arbetskraft med kapital.

I modellkalkylen, som presenterats i kapitel 12, har produktiviteten för åren 1990—1993 beräknats med hjälp av historiskt skattade samband. Dessa innehåller en trendmässig ökning av produktiviteten inom tillverkningsindustrin med 2,8 960 per år. Till detta kommer variationer, som beror på produktionens och reallönernas ökning.

Enligt de skattade sambanden medför en långsam produktionstillväxt att produktiviteten tillfälligt kan öka långsammare än den trendmässiga tillväxten. Det är detta som förklarar den svaga produktivitetstillväxten i näringslivet i början av 1990-talet, se tabell 14:2.

De kraftiga olje— och råvaruprisökningarna vid mitten av 1970-talet medförde stora relativprisförändringar, vilka troligen innebar att många av de investeringar som gjordes i början av 1970-talet snabbt blev obsoleta. Den svenska industristrukturen är idag troligen bättre anpassad efter internationella konkurrensförhållanden. Förutsatt att investeringarna under 1990-talet inriktas mot att ersätta arbetskraft med kapital är det därför möjligt att produktivitetstillväxten kan bli högre än den vi räknat med här även vid en oförändrad ökningstakt för bruttoinvesteringarna.

14.2¶Längre arbetstider

Sysselsättningen, mätt i antal timmar, har minskat trendmässigt ända sedan 1930-talet. Denna nedgång fortsatte under 1970-talet, trots att det främst var under detta decennium som kvinnorna ökade sitt deltagande på arbetsmarknaden. Antalet arbetade timmar per sysselsatt. minskade nämligen snabbt, vilket främst berodde på att många kvinnor valde att arbeta deltid. Även olika reformer som längre semestrar. ökade möjligheter till tjänstledighet mm bidrog till utvecklingen.

Den reala nettolönen, dvs lönen efter skatt i fast penningvärde, började sjunka vid mitten av 1970-talet. Hushållens disponibla inkomster fortsatte dock att öka fram till 1980, vilket i huvudsak förklaras av kvinnornas ökade förvärvsdeltagande och ökade inkomster från transfereringar. Efter : 1980 minskade emellertid hushållens disponibla inkomster. Detta medför- 118

Diagram 14:2 Sysselsättning 1963—1988 Miljoner arbetstimmar Bil. 1.1 6800 - - 6800

6600 +” - 6600

6400 + r 6400

6200 1 L 6200

6000 4 r 6000

5800 Tf rr rr tsar ras — 5800

1963 1968 1969 1972 1975 1978 1981 1984 1987

Källa: Statistiska centralbyrån

de troligen att många hushåll redan då ville öka sina arbetstider för att därigenom förbättra sin ekonomi.

Bakom de minskande arbetstiderna fanns därför antagligen ett element av ofrivillig arbetstidsförkortning. Den långsamma ekonomiska tillväxten medförde sannolikt att många inte hade möjlighet att arbeta så mycket som de önskade. När den ckonomiska tillväxten efter devalveringarna tog fart, och efterfrågan på arbetskraft ökade, fick hushållen en sådan möjlighet. Arbetstiden per sysselsatt började åter öka från och med 1982.

Idag är det stor efterfrågan på arbetskraft i nästan hela Sverige. Förutsatt att näringslivets konkurrenskraft och konjunkturen inte försämras blir det därför inte längre efterfrågan på arbetskraft som kommer att avgöra hur sysselsättningen förändras under de närmaste åren. Det avgörande blir istället hur mycket hushållen väljer att arbeta.

Inom inkomstskattekommitten har två undersökningar genomförts för att belysa inkomstskatternas cffekter på arbetskraftsutbudet. Resultaten av dessa undersökningar är entydiga när det gäller riktningen. En lägre beskattning av arbetsinkomster ökar arbetskraftsutbudet. Undersökningarna ger däremot inte samma resultat när det gäller hur stora effekterna på arbetskraftsutbudet blir. I den ena undersökningen (Aaberge m fl) erhålls endast marginella effekter på arbetskraftsutbudet, medan man i den andra undersökningen (Blomquist) drar slutsatsen att arbetskraftsutbudet ökar markant vid en sänkning av inkomstskatterna!.

I Aaberge.R, S Ström och T Wennemo, 1988, Skatt, arbeidstilbud och inntektsfördelning i Sverige.

Blomqvist, S 1988. Beskattningens effekt på arbetsutbudet. 119

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1990 1991 1992 1993 Antal personer 0,7 0,7 0,6 0,5 Medelarbetstid 0.0 0,0 0,0 0,2 Källa: Finansdepartementet

I modellkalkylen antas att arbetskraftsutbudet ökar med ca 0,7 90 per år under åren 1990—1993, se tabell 14:3. Ökningen beror främst på att antalet personer i arbetskraften beräknas öka med ca 30000 personer per år. Det ökade antalet personer i arbetskraften beror både på att antalet personer i arbetsför ålder ökar (ca 25000 personer per år) och att arbetskraftsdeltagandet bland personer i arbetsför ålder ökar (ca 5000 personer per år). Halva ökningen av antalet personer i arbetsför ålder förklaras av invandring.

Medelarbetstiden antas öka endast 1993, vilket klart avviker från den ' hittillsvarande utvecklingen med en trendmässigt ökande medelarbetstid efter 1981. Att medelarbetstiden antas stagnera beror på att föräldraledigheten förlängs, och på att den ekonomiska utvecklingen under 1990-talets första år bedöms bli förhållandevis svag.

14.3¶Utvecklingen vid olika löneökningstakter

I kapitel 13 redovisades två känslighetskalkyler, där lönerna ökade med fyra respektive sju procent per år under åren 1990-1993. I detta avsnitt diskuteras — utifrån samma känslighetskalkyler — samspelet mellan produktivitetens och arbetskraftsutbudets utveckling och den övriga makroekonomiska utvecklingen.

I alternativet med fyra procents årliga löneökningar blir företagens vinster något större än i alternativet med sju procents löneökningar. Detta medför tillsammans med cn snabbare efterfrågetillväxt, se tabell 14:4, att investeringarna mot slutet av perioden blir avsevärt högre. Den snabbare investeringsutvecklingen, i kombination med en snabbare produktionsökning, medför i sin tur att även produktiviteten ökar snabbare i alternativet med lägre löneökningar.

Lägre löneökningar påverkar således företagens kostnader både direkt och indirekt. Direkt genom att lönckostnaderna ökar långsammare och indirekt genom att de stimulerar företagen till produktivitetshöjande investeringar som sänker kostnaden per producerad enhet. Jämför man två alternativ med olika löneökningstakter blir skillnaden i kostnad per producerad enhet större än skillnaden i löneökningstakt. Tar man inte hänsyn till produktivitetens förändring underskattar man således de negativa effekterna på företagens lönsamhet av högre löneökningar.

Det är möjligt att den långsamma produktivitetsökning som bedömts ske vid högre löneökningar innebär en underskattning. Höga löneökningar

gör det nämligen lönsammare för företagen att ersätta arbetskraft med 120

Tabell 14:4 Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1990 1991 1992 1993 Investeringar

Produktivitet

Källa: Finansdepartementet

kapital, vilket höjer kapitalintensiteten och därmed ökar produktiviteten.

En förutsättning för detta är dock att företagens framtidsförväntningar och lönsamhet även vid högre löneökningstal är så positiva att de motiverar en fortsatt investeringsuppgång. Utvecklingen under andra hälften av 1970-talet — med snabba löneökningar och stagnerande produktion och investeringar — visar dock tydligt att höga löneökningar i sig inte räcker för att motivera investeringar med syftet att ersätta arbetskraft med kapital. Om kostnadsökningarna är höga i förhållande till konkurrentländerna riskerar det istället att medföra en krympande konkurrensutsatt sektor.

I alternativet med fyra procents löneökningar växer sysselsättningen snabbare än i övriga alternativ, se tabell 14: 5. Den genomsnittliga ökningen är 0.890 per år. mot i genomsnitt I 260 per år för åren 1982 — 1987. Detta alternativ innebär alltså en fortsatt snabb expansion av sysselsättningen och cen lägre arbetslöshet.

I beräkningarna antas att en snabbare efterfrågetillväxt leder till en större ökning av arbetskraftsutbudet. Skulle arbetskraftsutbudet inte öka snabbare än i alternativet med sju procents löneökningar, blir arbetslösheten vid lägre löneökningar ännu mindre (1.090). På motsvarande sätt förutses arbetskraftsutbudet växa långsammare när sysselsättningen växer långsammare. Om inte denna nedgång i arbetskraftsutbudet skulle inträffa skulle arbetslösheten i alternativet med sju procents löneökningar bli drygt tre procent 1993, istället för som beräknats ca 2,5 20.

Under 1988 var den genomsnittliga arbetslösheten 1.690. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ckonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare årlig tillväxt av bruttonationalprodukten än i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetsökning än den här antagna eller att arbetskraftsutbudet under början av 1990-talet kan öka snabbare än tidigare.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskraftsutbud vara en förutsättning för att alternativet med fyra procents löncökningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar som leder till högre priser och löner. 121

Tabell 14:5 Sysselsättning, arbetskraftsutbud och arbetslöshet Prop. 1988/89: 150 Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1990 1991 1992 1993 Sysselsättning, antal timmar

Arbetskrafisutbud, antal timmar

Arbetslöshet

Källa: Finansdepartementcet

15¶Offentliga utgifter Prop. 1988/89: 150

. Bil. 1.1

15.1¶Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980- ' talen :

Den offentliga sektorns utgifter, exklusive räntor, uppgick 1970 till knappt ' 4290 av BNP, se tabell 15: 1. Inklusive räntor var andelen 43,9 90. Utgifterna växte kraftigt under hela 1970-talet och in på början av 1980-talet. Från en topp på drygt 60960 (6796 inklusive räntor) av BNP 1982 har utgifterna därefter fallit och beräknas 1988 ha uppgått till drygt 55 960 (61.5 96 inklusive räntor) av BNP. De offentliga inkomsterna översteg utgifterna fram till 1977. Därefter följde en period fram t. o. m. 1986 då den offentliga sektorn uppvisade finansiella sparandeunderskott som tidvis var ganska stora. Underskotten uppkom inom den statliga sektorn och ledde bl.a. till en kraftig ökning av statsskulden under denna period. Efter 1987 har den offentliga sektorn åter redovisat finansiella sparandeöverskott. År 1988 uppgick överskottet till drygt 34 mdr. kr., motsvarande ca 390 av BNP.

Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av växande transfereringar till den privata sektorn, framför allt till hushållen, se tabell 15:1. Under hela perioden har ATP-pensionerna ökat kraftigt. Men även utgifterna för folkpensioner ökade under 1970-talet, dock i en avtagande takt. Fr.o.m. 1982 har folkpensionsutgifterna minskat som andel av BNP. Andra transfereringar som ökade kraftigt under 1970-talet är utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen samt olika typer av arbetsmarknadsbidrag.

Bostadssubventionerna och olika former av stöd till företagssektorn började från mitten av 1970-talet också kräva allt större resurser. Bostadssubventionerna har fortsatt att öka men transfereringarna till företagssektorn har trappats ned fr. o, m. 1982.

"Tabell 15: 1 Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970— 1988, procentuell andel av BNP

1970 1975 1978 1982 1985 1988

Transfereringar exkl.

räntor. 13.8 191 24,5 27,0 26,0 26,2 därav: folkpension och ATP 5,3 7,0 9.4 10,9 10,7 10,8

sjuk- och föräldraförsäkring 1.8 3,2 34 29 28 3.8 arbetslöshetsförsäkring

inkl. AMU och KAS 0,2 0,3 1.0 1.1 LI 1,0

Räntebidrag till bostäder 0 03 07 1.3 1.4 1,3 subv. och bidrag till . företagsscktorn 0.4 0,6 1,8 2,8 2.1 3,6

Övriga inkomster exkl.

räntor 5,3 5,3 5,0 5,5 6,1 4.4 Finansiellt sparande 4,5 2,8 —-0,5 —-6,4 —-3,8 3,0

Källa: Statistiska centralbyrån. 123

Den offentliga sektorn har stora ränteinkomster. Dessa utgörs framför Prop. 1988/89:150 allt av AP-fondens avkastning. Även staten och kommunerna redovisar Bil. 1.1 ränteinkomster. De statliga ränteinkomsterna utgörs i huvudsak av räntor | på sådana lån till bostadssektorn, som gavs innan denna utlåning flyttades över till ett särskilt bolag Statens bostadsfinansieringsakticbolag (SBAB).

Under 1970-talets första hälft var de offentliga ränteinkomsterna betyd-

ligt större än ränteutgifterna. Från slutet av 1970-talet blev dock räntebetalningarna på statsskulden en stor och accelererande utgiftspost. Fr. o. m. 1981 var sektorns räntenetto negativt och 1985 översteg ränteutgifterna inkomsterna med ca 3,2 20 av BNP. De växande räntcutgifterna berodde framför allt på att statsskulden växte kraftigt, till följd av de stora budgetunderskott som uppstod fr.o.m. 1970-talets andra hälft. Den kraftiga uppgången 1 marknadsräntorna 1979 och 1980 bidrog också till de ökade . ränteutgifterna. Efter 1985 har det offentliga räntenettot förbättrats, räknat som andel av BNP. Detta beror dels på fallande marknadsräntor dels på de offentliga sparandcöverskotten.

Den offentliga konsumtionen ökade under hela 1970-talet. Ökningen skedde framför allt inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården. Ökningen inom barnomsorg och äldreomsorg var till stor del en följd av beslut av statsmakterna. De ökande sjukvårdskostnaderna är däremot i större utsträckning en följd av en högre andel äldre inom befolkningen. Det förefaller dock också som om det inom flertalet konsumtionsområden, under tidsperioden, skett en ökning av den genomsnittliga resursinsatsen, per individ i olika åldersgrupper, som går utöver vad som kan förklaras av antingen större reformbeslut eller befolkningsutvecklingen.

I långtidsutredningarna har sedan mitten på 1970-talet presenterats s.k. baskalkyler över den offentliga konsumtionen. I dessa görs ett försök att beräkna hur mycket offentlig service individer i olika åldersgrupper i genomsnitt tar i anspråk ett visst år. Statistiken över offentlig konsumtion är dock inte särskilt väl anpassad till denna typ av beräkningar varför de: blir fråga om mycket grova uppskattningar. .

Med utgångspunkt från en befolkningsprognos och uppgifter om genomsnittliga krav på offentlig service kan en mycket överslagsmässig beräkning av det servicebehov som behövs i framtiden, till följd enbart av förändringar i befolkningen och vid en oförändrad servicenivå, göras. En baskalkyl för perioden 1970-1985, se tabell 15:2, visar att den demografiska utvecklingen under denna period, under förutsättning av oförändrad servicenivå, skulle ha medfört att den offentliga konsumtionen växt med 0,4 940 per år. Den faktiska konsumtionsökningen uppgick emellertid till 2,7 90 per år under perioden. Ökningen var störst under 1970-talet, då en omfattande utbyggnad av den offentliga servicen ägde rum. Men även under 1980-talet är ökningstakten hög i jämförelse med resultaten från baskalkylen.

De offentliga bruttoinvesteringarna, mätta som andel av BNP, har stadigt minskat sedan 1970. Minskningen hänger delvis samman med att bostadsbyggandet fallit under perioden. En annan förklaring kan vara att en ökad andel av investeringarna sker inom offentligt ägda bolag, som enligt nationalräkenskapernas definitioner ingår i företagssektorn.

Tabell 15:2 Offentlig konsumtion åren 1970 —1985: faktisk utveckling och enligt s.k. baskalkyl

Bil. 1.1

Årlig procentuell volymförändring

1970— 1975— 1980— 1970—

1975 1980 1985 1985

Kommunal konswmtion

Offentlig konsumtion

Baskalkyl 0.6 0,5 0,1 0,4

Faktisk utveckling 3.1 3,4 L7 2,7 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammanfattningsvis kan utvecklingen under perioden delas in i tre faser. Den första sträcker sig fram till senare hälften av 1970-talet. Under denna period skedde en kraftig expansion av de offentliga utgifterna. Under 1970-talets senare hälft minskade ökningstakten samtidigt som den ekonomiska tillväxten i hela ekonomin försvagades kraftigt. De offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatte därför att öka. Under första delen av 1980-talet ökade åter den ekonomiska tillväxten samtidigt som tillväxten av de offentliga utgifterna fortsatte att avta. Därmed började också de offentliga utgifterna som andel av BNP att minska. '

15.2¶Utvecklingen de närmaste åren.

Två beräkningar har gjorts av utvecklingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP under perioden fram till 1993, sc tabell 15: 3. De är baserade på de utvecklingsförlopp för ekonomin som helhet som följer med 490 respektive 790 löneökningar (se kapitel 13).

I båda alternativen beräknas de offentliga utgifterna exklusive räntor öka något, som andel av BNP. Ökningen beror framför allt på att utgifterna för pensioner, föräldraförsäkring (som i tabellen är en del av sjukförsäkringen). arbetsskadeförsäkring och bostadssubventioner förväntas växa snabbare än BNP.

En påtaglig skillnad mellan alternativen finns i utvecklingen av utgifterna för arbetsmarknadsåtgärder. Dessa ökar kraftigt i alternativet med en sämre ekonomisk utveckling. Mot slutet av perioden märks också effekterna av den svaga tillväxten, genom att den offentliga konsumtionen utgör en större andel av BNP än i alternativet .med en gynnsam ekonomisk utveckling. .

Det finns en rad förklaringar till att transfereringarna ökar som andel av BNP. Inom pensionssystemet ökar ATP-systemet i omfattning på bekostnad av folkpensionerna allt eftersom andelen pensionärer med full intjänandetid i ATP-systemet ökar. Totalt förväntas pensionernas andel av

Tabell 15:3 Offentliga utgifter. Prop. 1988/89: 150 Procentuell andel av BNP Bil. 1.1

1988 1989 1990 1991-1992 1993

Alternativet med 4940 löneökningar ATP och folkpension I 2o Sjukförsäkring oo Arbetsskadeförsäkring Räntebidrag till bostäder Arbetsmarknadsstöd rrO0OvwS OwWp rrrfbr OcoMIvaAa Övriga transfereringar

exkl. ränteutgifter 8, p [oc] BB fos] ww [os] ww oo ww oc [5 Offentlig konsumtion

och investeringar 29, bo [å Utgifter exklusive räntor 5 Oe Jun ta Se un a tba [SR RR

38 Alternativet med 720 löneökningar. ATP och folkpension l Sjukförsäkring Arbetsskadeförsäkring Räntebidrag till bostäder Arbetsmarknadsstöd -—-CWwWwO Own Boo Övriga transfereringar

exkl. ränteutgifter 8,6 8.4 8.3 8,3 8.3 8.3 Offentlig konsumtion

och investeringar 9,5 29.7 Utgifter exklusive räntor Abba 5,7 )

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

BNP öka med 0,8 procentenheter under perioden. Minskningen av folkpensionerna beror dels på att det ingår inkomstprövade delar i folkpensionssystemet som minskar till följd av ATP-systemets utbyggnad, dels på att grundpensionsdelen i systemet i princip är realt oförändrad över tiden.

Den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldraförsäkringen beräknas

medföra att utgifterna för föräldraförsäkringen 1993, när reformen är fullt genomförd, blir drygt 6096 högre än om ingen utbyggnad skett. Därmed

kan utgifterna räknade som andel av BNP förväntas öka med knappt 1/2 procentenhet.

För arbetsskadeförsäkringen har utvecklingen under de senaste åren varit dramatisk. Det har skett en förskjutning i tillämpningen av gällande regler. Detta har givit upphov till en ökning av antalet ansökningar om ersättning. För närvarande är det lång väntetid innan en ansökan blir avgjord. De ansökningar som kommer in avser skador som uppstått under en relativt lång tidsperiod. Det är därför troligt att ökningen av utgifterna så småningom avtar, när alla ansökningar avseende dessa gamla arbetsskador blivit prövade. Enligt en försiktig prognos kan utgifterna för arbetsskadeförsäkringen förväntas öka med drygt 1/2 procentenhet, räknat som

andel av BNP, fram till 1993.

En annan utgiftspost som kan förväntas öka kraftigt under de närmaste åren är räntebidragen till nyproducerade och ombyggda bostadshus. Bidra-

gens utveckling beror på ränteutvecklingen och bostadsproduktionens

storlek. Vid en gynnsam ckonomiska utveckling kan de svenska marknads- 126

räntorna förväntas falla jämfört med dagens nivå. I kalkylen som är Prop. 1988/89:150

baserad på 496 timlöneökning per år har marknadsräntan antagits falla till Bil. 1.1 drygt 8960 1993. I detta fall ökar räntebidragen från 1,3 96 av BNP till 1,6 26. I kalkylen med snabbare löneutveckling och lägre tillväxt har marknadsräntorna i stället antagits öka till 13960 1993. I detta alternativ stiger därför räntebidragen till 290 av BNP år 1993.

Den statliga konsumtionen beräknas i genomsnitt minska i volym med knappt 1/2960 per år under perioden fram till 1993. Den kommunala konsumtionen har antagits öka med 1,5 960 per år, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxten hittills under 1980-talet. Sammantaget ger detta en genomsnittlig offentlig konsumtionsökning på 1,290 per år under perioden fram till 1993. Löneutvecklingen har antagits bli densamma i den offentliga sektorn som i näringslivet. Räknat som andel av BNP blir den offentliga konsumtionen något mindre 1993 än 1988 i alternativet med 490 löneökningar. I alternativet med 790 löneökningar ökar den i stället med 1,5 procentenheter. Skillnaden beror i huvudsak på den långsammare tillväxten i ekonomin i alternativet med 7960 löncökningar.

I dagsläget uppvisar den offentliga sektorn finansiella överskott.. Detta medför att sektorns finansiella nettotillgångar kan öka dels genom cn fortsatt utbyggnad av AP-fonden, men också genom amorteringar på statsskulden. I de beräkningar som redovisas i detta kapitel har skattetrycket förutsatts öka till 56,1 960 av BNP år 1990. Från 1991 då de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna upphör, beräknas skattetrycket uppgå till 54,7 90.

I beräkningen som grundas på 4960 löneökningar bibehålls ctt sparandeöverskott i den offentliga sektorn under hela perioden. Därigenom förbättras successivt den offentliga sektorns räntenetto, se tabell 15:4.

I alternativet med sämre tillväxt och ökad arbetslöshet minskar den offentliga sektorns finansiella sparande drastiskt under perioden. Minskningen sker främst till följd av ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och så småningom även minskade skatteinkomster till följd av den stagnerande tillväxten. Från 1991 är det finansiella sparandet negativt. Detta medför att den offentliga sektorns räntenetto åter börjar försämras i slutet av perioden.

Tabell 15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande. Procentuell andel av BNP

1988 1989 1990 1991-1992 1993

Alternativet med 490 löneökningar Utgifter exklusive räntor in An on & tv in = pg in Ränteutgifter netto so 20 nn Finansiellt sparande Nn o-N wOT bo ro RER ON -— —&: ON muw Alternativet med 7 26 löneökningar Utgifter exklusive räntor 55. n

OR OR Ränteutpifter netto : I, Finansiellt sparande 3. [a EA tuo tom Wen I — NES —-—

So&

127 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

15.3¶Utblick mot 2000-talet. Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1 Enligt de redovisade kalkylerna kommer de offentliga utgifterna, exklusive det offentliga räntenettot, att öka under de närmaste åren som andel av BNP. Huruvida detta avspeglar ett tillfälligt fenomen eller en utveckling som kan förväntas fortsätta, beror framför allt på hur den offentliga konsumtionen och pensionsutbetalningarna utvecklas. Konsumtionen svarar för knappt 5096 av de sektorns utgifter exklusive räntor medan motsvarande andel för pensionsutgifterna är knappt 20960.

Kostnaderna för den offentliga konsumtionen består till drygt 2/3 av löner. Den resterande delen utgörs i huvudsak av utgifter för varor som köps från näringslivet. Eftersom den offentliga konsumtionen är så arbetskraftsintensiv kan den bara öka obetydligt snabbare än arbetskraftsutbudet, om kostnaderna för offentlig konsumtion räknat som andel av BNP, skall ligga kvar på dagens nivå. Denna begränsning blir självfallet "mindre bindande om produktiviteten i offentlig sektor ökar.

Tillgången på arbetskraft beror till stor del på befolkningsutvecklingen. Enligt huvudalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolkningsprognos (bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990), kommer Sveriges befolkning under perioden fram till år 2025 att fortsätta växa i en successivt avtagande takt. Om de genomsnittliga medelarbetstiderna för män och kvinnor i olika åldersgrupper ökar något från 1988 års nivå och kvinnornas arbetskraftsdeltagande fortsätter att öka till strax under männens nivå år 2000, ger befolkningsprognosen ctt arbetskraftsutbud i timmar som i genomsnitt ökar med knappt 0,65 96 per år fram till sekelskiftet. Ökningen kan dock bli lägre eftersom den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldraförsäkringen förväntas dra ner arbetskraftsutbudet med ca I 96. Om det dessutom införs en sjätte semestervecka under 1990-talet kan detta ytterligare reducera arbetskraftsutbudet med ca 1,7590. Tar man hänsyn till dessa två reformer skulle därför den förväntade ökningen av arbetskraftsutbudet att reduceras till drygt 0.490 per år under perioden fram till år 2000. Från början av 2000-talet och fram till år 2025 kan arbetskraftsutbudet vid ett antagande om oförändrade medelarbetstider förväntas minska. Den beräknade minskningen uppgår i genomsnitt till O,190 per år under perioden.

Enligt den praxis som tillämpas i nationalräkenskaperna är produktiviteten i den offentliga sektorn konstant över tiden. Egentligen mäter inan hur stora resurser som används för att producera den offentliga konsumtionen — och kostnaderna för dessa — i stället för själva konsumtionens omfattning.

I tabell 15:5 redovisas en kalkyl av hur ”behovet” av resurser till offentlig konsumtion kan komma att utvecklas fram till år 2025. Kalkylen för perioden fram till 1995 grundas på beräkningar som gjordes till LU-87. I dessa ryms en utbyggnad av barn- och äldreomsorg enligt de planer som gäller också idag. För åren efter 1995 anger kalkylen hur stor ökning av den offentliga konsumtionen som krävs för att bibehålla en från 1995 oförändrad resursinsats per individ i olika åldersgrupper (cen s.k. baskalkyl). Som synes är behoven av utbyggnad störst i början av perioden. Detta är delvis 128

Tabell 15:5 Baskalkyl för offentlig konsumtion åren 1989 — 2025.

Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1988- 1996—- 2001 — 1995 2000 2025

Offentlig konsumtion

enligt baskalkyl 0.8 0.4 0,2 Källa: Finansdepartementet

en följd av den ovan nämnda utbyggnaden av barn-och äldreomsorgen,

men också en effekt av att befolkningen förväntas växa snabbast då. Behovet av utbyggnad avtar mot slutet av perioden. Det är dock stort i förhållande till befolkningstillväxten, till följd av att andelen äldre i befolkningen ökar kraftigt efter år 2010. Hittillsvarande erfarenheter visar dock att den offentliga konsumtionen växer betydligt snabbare än vad kalkyler av detta slag antyder. I tabell 15: 6 redovisas därför några räkneexempel som visar hur den offentliga kon-

sumtionens andel av BNP i löpande priser kan utvecklas fram till år 2025

om den växer enligt baskalkylen i tabell 15:5 samt om den växer med 1,2960 per år. Den senare siffran är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxttakten under perioden 1980— 1988. De två tillväxttakterna för offentlig konsumtion har kombinerats med antaganden om att produktiviteten i näringslivet växer med 1 96 respektive

290 per år. 2960 är en något högre produktivitetstillväxt än vi haft under

perioden 1974— 1987, då produktiviteten bara växte med 1,8 90 per år. De

senaste åren har produktivitetstillväxten i näringslivet varit lägre än 190 per år. På lång sikt ger små skillnader i produktivitetutvecklingen stora effekter på BNP:s utveckling. Av beräkningarna framgår att den offentliga konsumtionen som andel av BNP förändras marginellt, om den utvecklas enligt baskalkylen. Om den offentliga konsumtionen i stället växer med 1,296 per år kommer den

"Tabell 15:6 Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNPi löpande priser åren 1988-2025.

År 1988 2000 2025

Näringslivets produktivitet växer med 2 4 per år. Tillväxt av konsumtion

enligt baskalkyl 26,9 26,0 26.1 Tillväxt av konsumtion

med 1,20 per år. 26,9 28.0 37,4 Näringslivets produktivitet växer med 14 per år, Tillväxt av konsumtion

enligt baskalkyl 26.9 26,6 27,7 Tillväxt av konsumtion

med 1,29 per år. 26,9 28,8 39.8

Källa: Finansdepartementet 129

9 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga LI

däremot fram till år 2025 att ha ökat med mellan 40 90 och 50 90 räknat som Prop. 1988/89:150

andel av BNP. i | Bil. 1.1

Utvecklingen av pensionsutgifterna fram till år 2025 innebär att ATPutgifterna fortsätter att växa samtidigt som folkpensionerna kan förväntas minska, räknat som andel av BNP. Sammantaget kan pensionsutbetalningarnas andel av BNP förväntas växa under hela perioden. Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Fram till dess är utgiftsökningen i huvudsak cen följd av utbyggnaden. Därefter förväntas pensionärernas andel av befolkningen öka, vilket medför en fortsatt expansion som dock så småningom avtar. På lång sikt kan pensionerna t.o.m. komma att minska räknat som andel av BNP. Det beror på taket som finns i ATPsystemet vilket innebär att den pensionsgrundande årsinkomsten är maximerad till 7,5 basbelopp, dvs. drygt 209000 kr. räknat i dagens penningvärde. Med stigande reallöner kommer andelen pensionärer med maximal ATP att öka, varvid pensionerna som andel av BNP så småningom kommer att minska.

I tabell 15: 7 redovisas en kalkyl på pensionernas utveckling som andel av BNP när produktiviteten i näringslivet ökar med 1 96 respektive 2960 per år. Av tabellen framgår att tillväxten är av avgörande betydelse för våra möjligheter att finansiera de framtida pensionerna. Vid en produktivitetsökning på 2 24 per år är, med nu gällande regler, pensionernas ökning, som andel av BNP, förhållandevis blygsam. I det fall att taket i pensionssystemet höjs i takt med reallönerna skulle dock utvecklingen bli mer problematisk. Om näringslivets produktivitet stannar på en nivå kring 196 per år förefaller utvecklingen bli mycket problematisk oavsett om taket i systemet behålls eller tas bort.

Tabell 15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988-2025. År 1988 2000 2025

Näringslivets produktivitet växer med 220 per år. Oförändrade ATP-regler 10,8 10,9 11,7 Höjt tak i ATP-

systemet 10,8 11,0 13.3 Näringslivets produktivitet växer med 190 per år. Oförändrade ATP-regler 10,8 12,1 15,8 Höjt tak i ATP-

systemet 10,8 12.1 16.6 Källa: Finansdepartementet

Appendix I Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1 Jämförelse mellan långtidsutredningarnas

bedömningar och utfall

1 Inledning

I Reviderad nationalbudget 1989 görs dels detaljerade prognoser för 1989 och 1990, dels mera summariska modellbaserade kalkyler för 1990 — 1993. För båda kalkyltyperna gäller att överensstämmelsen mellan prognos och kommande utfall kommer att bero på dels hur väl man har lyckats förutse utvecklingen av vissa yttre förutsättningar (såsom internationell ekonomisk utveckling), dels riktigheten på de antaganden man gjort om de ekonomiska sambanden. Vidare kan avvikelser bero på att den ekonomiska politiken har getts en annan inriktning än vad som förutsatts i kalkylerna.

Syftet med föreliggande appendix är att studera överensstämmelsen mellan de i de senaste långtidsutredningarna presenterade bedömningarna och den faktiskt inträffade utvecklingen. Dessutom görs ett försök att belysa de faktorer som legat bakom diskrepansen bedömning — utfall.

2¶BNP-utvecklingen enligt LU 84 och LU 87

Analysen i LU 84 utfördes i tre tidsperspektiv. Den strukturella utvecklingen behandlades i tidsperspektivet 1980-1990 och konjunkturförloppet i perspektivet 1983— 1987. Det tredje perspektivet avsåg 1990 —2000. Genomegången nedan avser endast det konjunkturella förloppet 1983— 1987. På samma sätt behandlas endast förloppet 1986 — 1990 i LU 87. För den faktiska utvecklingen föreligger uppgifter t.o.m. 1988.

För perioden 1983— 1987 presenterades i LU 84 två alternativa utvecklingsvägar. I referensalternativet beskrevs utvecklingen de närmaste åren under förutsättning att pris- och lönebildningen följde tidigare mönster och att budgetpolitiken var passiv, i den meningen att hänsyn endast togs till redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Kalkylerna visade att under dessa betingelser kunde balans i ekonomin inte uppnås. Mot denna utveckling ställdes ett annat förlopp (balansalternativet) som gradvis närmade sig ett balansläge. Genom att jämföra de båda förloppen framkom vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt, som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skulle nås. I första hand avsåg dessa krav förändringar i pris- och lönebildningen.

Också i LU 87 utarbetades två alternativa förlopp för de närmaste åren. I balansalternativet preciserades en löneökningstakt som beräknades leda till samhällsekonomisk balans. Alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt byggde på att pris- och lönebildningen följde mönstret från 1970-talet och början av 1980-talet. I övrigt byggde detta alternativ på samma antaganden som balansalternativet.

BNP-utvecklingen under perioden 1983-1987 har anslutit sig förhållandevis väl till balansalternativet i LU 84, vilket framgår av diagram A:1. 31

Detsamma kan sägas beträffande utvecklingen under de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Bil. 1.1

Detta innebär emellertid inte att långtidsutredningarna kan sägas ha förutsett den kommande ekonomiska tillväxten på ett tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts skiljer sig alternativen främst genom olika antaganden om pris- och lönebildningen. Av tabell A:1 framgår att under perioden 1983— 1987 steg både löner och konsumentpriser i Sverige avsevärt snabbare än vad som enligt balansalternativet i LU 84 bedömdes vara förenligt med samhällseckonomisk balans. De genomsnittliga ökningstakterna låg t. o. m. något närmare utredningens referensalternativ än balansalternativ. Därmed borde också BNP ha ökat i en långsammare takt än vad som inträffat.

Ännu större blir skillnaden för de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Från 1986 till 1988 steg nämligen både löner och konsumentpriser betydligt snabbare än enligt alternativet med högre löner och priser. Med de antaganden och samband som använts i LU 87 borde detta ha resulterat i en närmast stagnerande totalproduktion. I praktiken steg BNP under dessa år med i genomsnit 2,2 240 per år.

Diagram A:1 Bruttonationalproduktens utveckling, Långtidsutredningarnas bedömningar — utfall

Index 1983=100 Index 1986 = 100

112 112 112

110- 1104 r 110

10817 1087 - 108

106 4 106 7 r 106

1044 1047 r 104

10274 102 - r 102

100 4 100 34 -r 100

98 1 T t 98 T T T 98

1983 1984 1985 1986 1987 1986 1987 1988 1989 1990

B-alt.: Balansalternativct B-alt.: Balansalternativet

R-alt.: Referensalternativet H-alt.: Alternativet med högre priser och löner Källor: LU 84 och statistiska centralbyrån Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån

3¶Bedömningarna i LU 87 samt utfallet för 1987 och 1988 — orsaker till avvikelser

De reala kalkylerna i LU 87 avseende åren 1987 och 1988 och utfallet dessa år redovisas i tabell A:2. Det bör noteras att för 1987 angavs i kalkylernas båda alternativ en identiskt lika utveckling. Effekterna av en 132

Tabell A:1 Löner och priser Årlig procentuell förändring Bil. 1.1

1983-1987 enl. LU 84 = 1986—1988 enl. LU 87

B-alt. R-alt. — B-alt. « H-alt. Löner! | Bedömning 6,3 9,4 4,5 5,9 Utfall 8,1 1,1 Konsumentpriser” Bedömning 4,5 8,0 3,8 4,9 Utfall 6,3 5,7 ! Lönekostnad för industriarbetare. ” Implicitpriser för privat konsumtion. .4nm. B-alt.: Balansalternativet. R-alt.: Referensalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 84, LU 87 och statistiska centralbyrån.

från balansalternativets krav avvikande löneutveckling förutsågs uppträda först fr. o. m. 1988.

Som tidigare visats steg lönekostnaderna 1986 — 1988 betydligt snabbare än enligt långtidsutredningens båda alternativ. Som framgår av tabell A:2 hade denna utveckling emellertid inte den kontraktiva effekt på Sveriges ekonomi som förutsågs.

En viktig faktor bakom den gynnsamma utvecklingen i svensk ekonomi har varit den starka internationella tillväxten. Bedömningarna i LU 87 utgick från en BNP-tillväxt i OECD-området på ca 2,590 per år 1987 -— 1990. Den faktiska tillväxten blev 3,4 90 1987 och 4.090 1988. Detta ledde till en snabbare ökning av världshandeln än beräknat. Sålunda bedömdes världsmarknaden för bearbetade varor (avseende 14 OECD-länder) öka med 4,3 20 i volym 1987 och med 3,8 90 1988. Den faktiska ökningen blev i stället 4,8 960 respektive 8,2 90. Den starka internationella efterfrågan medförde att den svenska exporten kunde utvecklas relativt gynnsamt, se tabell A:2, trots förluster i marknadsandelar till följd av Sveriges höga kostnadsläge.

Till den starka exportefterfrågan kom en oförutsedd stark ökning av den inhemska efterfrågan. Både den privata och den offentliga konsumtionsvolymen ökade 1986— 1988 snabbare än vad som förutsågs. Speciellt stark var den privata konsumtionens ökning 1987. Visserligen ökade hushållens reala disponibla inkomst både 1987 och 1988 något långsammare än beräknats, men samtidigt föll hushållens sparkvot. Det senare var troligen bl.a. en följd av avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985.

Vidare ökade bruttoinvesteringarna väsentligt snabbare än vad som förutsattes i LU 87. Detta gäller i särskilt hög grad industriinvesteringarna. För dessa förutsågs en ökning på 12,2 96 1987, vilket väl motsvarar utfallet som blev 12,690. För 1988 blev skillnaden mellan bedömning och utfall väsentligt större. Industriinvesteringarna förutsågs då minska med ca 190, medan utfallet blev en ökning på 520. 133

10 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I.1

! Förändring i procent av föregående års BNP. Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Till följd av den starka inhemska efterfrågan ökade sysselsättningen mer än beräknat. Den sammanlagda ökningen åren 1987 och 1988 blev närmare 100000 personer mot ca 60000 enligt balansalternativet och ca 50 000

enligt aliernativet med högre löner och priser, se tabell A:3. Trots att utbudet av arbetskraft ökade med ca 70 000 personer i stället för beräkna-

de 54000 reducerades därför arbetslösheten kraftigt. Syssclsättningen uttryckt i antal arbetade timmar bedömdes i LU 87 öka

med 0,8920 1987 och med 0,5 å 0.690 1988. I tabell A:4 visas att den i

förhållande till långtidsutredningen snabbare produktionsökning som har

ägt rum, helt har möjliggjorts genom en starkare ökning av sysselsättningsvolymen, medan produktiviteten i hela samhällsekonomin utvecklats

ogynnsammare än vad-som antogs. |

Tabell A:3 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet

Enligt LU 87 Utfall

1987 1988 1987 1988

B-alt. H-alt. Arbetskraft (förändring, 1 000-tal) +30 +24 +24 +22 +50 Sysselsättning (förändring, 1 000-tal) +31 +28 +20 +36 +62 Arbetslöshet (nivå, 20) 2,1” 2,0? 2,2 1,9 1,6 2 Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. I LU87 angavs arbetslösheten för 1987 till 2,6 96 och för 1988 till 2,5 96 respektive 2,7 0. | Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån. : 134

Tabell A:4 Produktion, sysselsättning! och produktivitet Procentuell förändring Bil. 1.1

Enligt LU 87 Utfall

1987 1988 1987 1988.

B-alt. H-alt. Näringsliv

Offentliga tjänster Produktion 1,3 0,6 0,6 0,5 1,2 Sysselsättning 1,2 0,5 0,5 -0,2 1.5 Totalt

1] timmar. Jämförelsen mellan LU och utfall är något missvisande för 1988. LU:s bedömning gjordes utan hänsyn till att 1988 hade fler arbetsdagar än 1987. Denna effekt har beräknats till 0.9 96. Anm, B-alt.: Balansalternativet. | H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Den starka efterfrågan ledde också till en väsentligt snabbare importökning än vad som förutsågs i LU 87:s balansalternativ. Sålunda steg varuimporten 1986 — 1988 med sammanlagt 12961 volym mot 74 enligt kalkylerna. För tjänsteimporten var motsvarande tal 1596 respektive 1190. Den snabba importökningen ledde i sin tur till en försämring i handelsbalansen 1 fasta priser. I LU:s balansalternativ beräknades handelsbalansen försämras med 5,2 miljarder kr., räknat i 1980 års priser. Enligt alternativet med högre löner och priser skulle försämringen uppgå till 8,3 miljarder kr. Enligt nu föreliggande utfallssiffror blev försämringen ännu större, 8,6 miljarder kr.

Bytesbalansen för åren 1986 — 1988 anges i tabell A:5. Eftersom utfallet för 1986 skiljer sig från de preliminära siffror som låg till grund för LU:s kalkyler är det förändringarna över tiden och inte de absoluta nivåerna som är av intresse i detta sammanhang. Handelsbalansen försämrades 1986—1988 med 7 miljarder kr. i löpande priser, dvs. ungefär i samma omfattning som angavs i LU:s balansalternativ. Försämringen i fasta priser blev emellertid något större. Överensstämmelsen, räknat i löpande priser, beror på att en betydligt oförmånligare volymutveckling motverkats av en för Sveriges utrikeshandel betydligt gynnsammare prisutveckling. De svenska exportpriserna på vissa produkter, t.ex. järn, stål och papper, steg relativt kraftigt som en följd av den höga cfterfrågan på dessa varor. På importsidan har främst det låga oljepriset varit av betydelse. I LU 87 antogs oljepriset under de kommande åren ligga kvar på samma nivå som i januari 1987 (18 dollar per fat). I praktiken sjönk oljepriset till knappt 15 dollar per fat som genomsnitt för 1988. 135

Miljarder kr., löpande priser Bil. 1.1

Enligt LU 87 Utfall

1986 1987 1988 1986 1987 1988

B-alt H-alt Handelsbalans = - 29 27 23 24 31 22 24 Tjänstebalans 7 6 6 5 - 4 - 3 -10 Transfereringsbalans —28 -29 -—28 -27 —26 -—26 -—29 Bytesbalans 8 4 I 2 1 - 7 —15 Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87, statistiska centralbyrån och riksbanken.

Totalt försämrades bytesbalansen från 1986 till 1988 med 16 miljarder kr. I LU 87 beräknades försämringen till 6 å 7 miljarder kr. Samtidigt ägde mycket betydande förändringar i de olika sektorernas finansiella sparande rum. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades med 39 miljarder kr. 1986— 1988 jämfört med en förutsedd förbättring på knappt 3 miljarder kr. eniigt balansalternativet. Företagens finansiella sparande försämrades med 36 miljarder kr och hushållens med 19 miljarder kr. jämfört med beräknade försämringar på 3 respektive 7 miljarder kr.

Appendix 2 Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1

Ekonomiskt kalendarium

1988 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft: januari I — kommunala bostadstillägg till pensionärer blir obli-

gatoriska | — vinstandelar beläggs med sociala avgifter — basbeloppet blir för 1988 25 800 kr. — allemanssparare får sätta in 5000 kr. extra första

kvartalet. Nya sparare får en särskild bonus fr. o. m.

april till december — börsaktier skall vid förmögenhetstaxeringen värde-

ras till 75 90 och OTC-aktier till 30 26 av det noterade

värdet — investeringsfonder måste till sin helhet sättas in på

räntelöst konto i riksbanken för att bli avdragsgilla - fastighetsskatten för hyreshus beräknas utifrån 55 Yo

av taxeringsvärdet.

januari 11 Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1987/88: 100). Budgetunderskottet beräknas för budgetåren 1987/88 och 1988/89 bli 14,7 mdr. kr. resp. 11,9 mdr. kr. Huvuddragen i den ekonomiska politiken enligt propositionen är kraven på en återhållsam pris- och kostnadsutveckling i kombination med att sparandet stimuleras.

mars 15 Regeringen presenterar (prop. 1987/88:125) Tilläggsbudget HH. För budgetåret 1987/88 föreslås utgifter motsvarande 376,5 mkr. i tilläggsanslag. Huvuddelen avser ökning av skördeskadefonden samt sysselsättningsstimulerande åtgärder.

mars 16 Riksdagen godkänner prop. 1987/88:50. Det innebär att bensinskatten höjs med 25 öre per liter fr. o. m. I april. För dieseldrivna bilar höjs kilometerskatten i motsvarande mån. |

Dessutom höjs kilometerskatten för tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar med i genomsnitt 6096 1 juli. Pengarna skall användas till upprustning av vägar och järnvägar.

mars 22 Regeringen lägger fram prop. 1987/88: 114. I den föreslås en höjning av högsta dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen till 425 kr. 1 juli 1988 och till 450 kr. I januari 1989. Vid samma tidpunkter skall stödbeloppet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjas till 149 kr. resp. 158 kr. Därutöver föreslås slopade karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. 137

april 5 | Regeringen presenterar ett förslag om auktorisering av Prop. 1988/89:150 kreditgivare (prop. 1987/88: 149). Förslaget omfattar: — Bil. 1.1 — alla företag som ägnar sig åt att ge krediter till kon- -

sumenter — finansföretag som ägs av bank — företag som driver finansverksamhet, där verksam-

heten har en sådan omfattning att nettovärdet av tillgångarna är 50 mkr. eller mer. För auktorisation krävs ett aktiekapital på minst 5 mkr.

april 27 Regeringen presenterar kompletteringspropositionen (prop. 1987/88: 150) avseende budgetåret 1988/89. En stram finanspolitik är enligt förslaget nödvändig för att dämpa konsumtion och löneökningar i ekonomin. Vissa höjda punktskatter föreslås samt sparstimulerande åtgärder i form av ett särskilt ungdomsbosparande och en extra insättning på allemansspar i december 1988 — februari 1989 om 5 000 kr. |

april 28 Riksbanken beslutar att — höja diskontot från 7,5 260 till 8,5 Yo fr. o. m. 29 april — regeringen begära ett förordnande angående kassa-

krav på finansbolag om 4 90 — höja kassakraven för bankerna från 3 960 till 496 med

verkan från 1 juli 1988:

april 28 Nva regler träder i kraft för betalningsvillkoren vid kreditköp. Det gäller krediter som lämnas till konsument vid köp av varor och tjänster för eget bruk, dock inte fastigheter och värdepapper. Vid kontoköp skall 40960 betalas varje månad av utnyttjat kreditbelopp föregående månad och minst 10960 av den övriga kontoskulden. Vid bilköp måste 5096 av köpesumman erläggas kontant vid köpetillfället och resten inom 12 måna-

der. Vid andra kreditköp måste 4096 av kontantpriset

betalas direkt och det resterande inom bestämd tid.

maj 31 Riksdagen antar regeringens förslag (prop. 1987/88: 156) om en utvidgad skatt på värdepapper. Beslutet

innebär att handel med räntebärande löpande skulde-

brev, räntebärande enkla skuldebrev och premieobligationer omfattas av omsättningsskatt. De terminskontrakt, köp- och säljoptioncer som gäller skattepliktiga värdepapper beskattas också.

juni 3 Riksdagen beslutar att ca 1 miljard kr. satsas i ett Norrbottensprogram (prop. 1987/88: 86). Programmet avses främja sysselsättningsutvecklingen och på längre 138 sikt ge länet bättre utvecklingsmöjligheter.

Juni 3 Riksdagen = bifaller regeringens förslag (prop. Prop. 1988/89:150 1987/88: 121) att basbeloppet för 1989 prisomräknas Bil. 1.1 utifrån 1988 års basbelopp plus 600 kr.

Juni 14 Riksdagen godkänner regeringens förslag (prop. 1986/87:150) om likviditetsindragning. Vissa större företag skall inbetala ett belopp motsvarande 15946 av den del av företagets likvida tillgångar som överstiger SO mkr. vid utgången av det räkenskapsår som avslutas . närmast före 1 januari 1988. Inbetalningen skall göras på ett räntebärande konto i riksbanken.

juli 1 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft: — Tillfällig föräldrapenning betalas ut i 90 dagar per

barn och år, men beviljas normalt inte för barn yngre än 240 dagar

— Oljeskatten höjs från 660 kr. till 860 kr. per kubik-

meter. Skatten på kol höjs från 305 till 400 kr. per

ton | — Valutaregleringen förlängs till 30 juni 1989.

juli I Nytt jordbruksavtal träder i kraft. Total kostnad för avtalet är ca 1.4 mdr. kr. varav ca I miljard tas ut i form av prishöjningar på jordbruksprisreglerade livsmedel. Mjölksubventionerna reduceras med 250 mkr.

juli 7 Riksdagen beslutar att skärpa vissa miljökrav. Åtgär-

derna inriktas bl.a. mot försök att minska utsläpp av svavel- och kväveoxider samt hårdare krav på att miljöreglerna verkligen följs. Dessutom avsätts 230 mkr. mer till miljöåtgärder budgetåret 1988/89 jämfört med tidigare år.

oktober 6 Regeringen presenterar i prop. 1988/89:33 förslag om att det avgiftsfria år som pensionärer med hel ålderspension har rätt till vid sjukhusvård avskaffas från och med år 1989. Pensionärer med hel förtidspension omfattas ej av förslaget.

oktober 13 Regeringen föreslår i prop. 1988/89: 39 att en ny miljöskatt på inrikes flygtrafik införs från den 1 mars 1989. Skatten beräknas ge 60 mkr. per år. Den beräknas på utsläppen av kolväte- och kväveföreningar och avses Ieda till minskade utsläpp.

oktober 20 Riksbanken hemställer till regeringen om ett förord-

nande att förlänga bestämmelserna om räntereglering

för livförsäkringsbolagens utlåning. | - 139

oktober 26 Regeringen presenterar i prop. 1988/89:47 ett antal Prop. 1988/89:150 åtgärder för att motverka de snabba pris- och kostnads- = Bil. 1.1

ökningarna samt göra resursallokeringen i den svenska ekonomin mer effektiv. Förslaget omfattar bl. a.: — ett flyttbidrag på 5000 kr. per familj i syfte att öka

rörligheten på arbetsmarknaden. Danskar som sö-

ker arbete i Sverige skall kunna få flyttbidrag — 9000 nya utbildningsplatser inrättas inom i första

hand tillverkningsindustrin och vården

— ambulerande arbetsförmedlingar vid flyktingför-

läggningar ska hjälpa flyktingar att snabbare komma

ut på arbetsmarknaden — en reformering av jordbrukspolitiken samt slopande

av importrestriktioner på tekoområdet aviseras — allt byggande utom bostadsbyggande dras ner med

590 nästa år. Byggstoppet i storstäderna förlängs till

1990 — begränsning av räntestöd till ombyggnad införs i

syfte att styra resurserna till nyproduktion av bostä-

der — sänkning av den statliga inkomstskatten från in-

komståret 1989 i syfte att öka arbetskraftsutbudet

och sparandet. En skattesatssänkning med 1526 för

beskattningsbara inkomster mellan 70000 kr. och

75000 kr. samt 394 för inkomster över 75 000 kr.

föreslås. Det innebär att den högsta marginalskatte-

satsen sänks från 75 90 till 7296 vid en kommunal

utdebitering på 30 kr. Samtidigt reduceras under-

skottsavdragens värde från 50 96 till 47 96

"— det blir mer lönsamt för pensionärer att förvärvsar-

beta. Marginaleffekterna på inkomster för extra ar-

bete minskas på olika sätt.

oktober 27 Regeringen lägger - fram tilläggsbudget I (prop. 1988/89:25) och begär 118 mkr. i tilläggsanslag.

december 1 Riksbanken beslutar att:

— kortast tillåtna löptid för mellanhandsinstitutens

obligationslån sänks från 5 år till I år och för övriga

emittenters obligationslån från 2 år till 1 år — kravet att mellanhandsinstitutens obligationslån

skall ha fast ränta upphävs och instituten medges

emittera obligationslån med rörlig ränta — löptidsbegränsningen på högst 360 dagar för mellan-

handsinstitutens certifikatsupplåning upphävs — löpande emissioner (”on tap”) medges alla emitten-

ter på obligationsmarknaden och kravet att ctt obli-

gationslån skall uppgå till minst 100 mkr. avskaffas. 140

december 31 Regeringen föreslår i (prop. 1988/89:71) att avdrags- Prop. 1988/89:150 rätten för reaförluster på aktier begränsas till 40 96 även — Bil. 1.1 vid korta innehav — dvs. innehav under kortare tid än 2 år. Reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av 1989.

1989 januari I Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft: — basbeloppet blir för 1989 27 900 kr. — ATP-avgiften höjs med 0,4 procent — kommanditbolag och andra handelsbolag får nya reavinstregler som stoppar så kallade dubbla avdrag — skatten på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och obligationsmarknaden. Handel med skuldbrev, premieobligationer, terminskontrakt och vissa köp- och säljobligationer beskattas — huvudregeln att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120946 av den slutliga skatt som påförs den skattskyldige året före inkomståret modifieras så att B-skatt i vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 11096 av den slutliga skatten — en avgift på 29260 tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari — 30 april taxeringsåret. Bestämmelserna gäller alla skattskyldiga utom fysiska personer och dödsbon. Dessutom höjs den kvarskatteavgift som erläggs vid fyllnadsinbetalningar under perioden 1 maj — 30 juni taxeringsåret till 490 på den del av underlag som överstiger 20000 kr. — ändrade bestämmelser om extra avdrag för folkpensionärer och kommunalt bostadstillägg till folkpen- ' sionärer. Ändringen avser minska de marginaleffekter som inkomst- och förmögenhetsprövningen ger — studiemedelssystemet ändras. Studiemedlens totalbelopp höjs till 170 90 av basbeloppet och bidragsdelen blir 5096 av basbeloppet. Lånedelen i det nya systemet redovisas inte i statsbudgeten.

januari 10 Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1988/89: 100). Budgetsaldot för budgetåret 1989/90 beräknas bli 0,4 mdr. kr. Tre områden prioriteras, föräldraförsäkringen, kulturen och en inkomstskattesänkning i en i övrigt stram budget.

januari 19 Riksbanken beslutar om nya lättnader i valutaregleringen. Begränsningar slopas för: — köp av utländska aktier från utlandet 141

— försäljning av svenska aktier till utlandet — juridiska personers köp av fast cgendom i utlandet = Bil. 1.1 — direkta investeringar.

mars 17 Regeringen lägger fram prop. 1988/89:132. I den ges förslag om cen särskild skatt på företagsvinster. Skatten beräknas i normalfallet på vinsten för det räkenskapsår som börjar den Ijanuari 1989. Den skall uppgå till 1590 av beskattningsunderlaget. I propositionen föreslås också att vinstdelningsskattens fasta fribelopp höjs till 2 mkr. fr.o.m. 1990 års taxering.

mars 20 Regeringen presenterar (prop. 1988/89: 125) Tilläggsbudget II. I den begärs 632 mkr. i ökade anslag. De största anslagen går till kostnader för bilstöd till handikappade och lokaliseringsbidrag.

mars 22 LO och SAF sluter tvåårigt avtal. Avtalet ger, enligt parterna, i genomsnitt ca 5 1/2 96 (inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1989 samt i genomsnitt ca 3 1/2 Yo (inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1990. Avtalet innefattar vidare prisutvecklingsgarantier för 1989 och 1990.

Innehåll Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1 Förord

1 Sammanfattning -.ssssosssessesresesererr sees rr or rss 2

1.1 Utvecklingen 1989 och 1990 .sooosssssesee see e rea 2

11 Kapitalmarknaden ooosoossermserererrestrresrs es sr es st 91 Prop. 1988/89:150

Tabeller Bil 1.1

Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1989— Prop. 1988/89: 150 1993 oooeeeeeeeresrrerses ers rr rr rr rr RKA KRt Asks 105 Bil. 1.1

: Diagram

Bilaga 1.2 Långtidsbudget för perioden 1989/90—-1993/94

Långtidsbudget för perioden

Bilaga 1.2

1989/90.—-1993/94

Inledning — Sammanfattning

Beräkningarna i långtidsbudgeten visar den inkomst- och utgiftsutveckling för perioden 1989/90— 1993/94 som följer av: statsmakternas fattade beslut och gjorda åtaganden. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller en prognos för den framtida utvecklingen. I stället kan långtidsbudgeten betraktas som en konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräkningsmetodik samt redovisade antaganden. Långtidsbudgeten kan också rubriceras som en kalkylöver vilka resurser som kommer att krävas under dén studerade perioden om inga ytterligare åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden.

Utvecklingen av utgifter och inkomster har bedömts i fasta priser. Uppräkningen till löpande priser har skett med utgångspunkt från två antagandestrukturer: ett lågalternativ med låg löne- och prisstegringstakt samt hög tillväxt, och ett högalternativ med fortsatt höga löneökningar, hög inflation samt svag tillväxt. Beräkningsresultatet påverkas i hög grad av de antaganden som görs om den framtida allmänekonomiska utvecklingen. Inkomsternas utveckling är framför allt beroende av löneantaganden och antaganden om den privata konsumtionens utveckling. Utgifterna är främst känsliga för antaganden om pris-, löne- och ränteutveckling samt arbetslöshetsnivå.

Under perioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster i lågalternativet öka med i genomsnitt 2,996 per år, från 385,8 miljarder kronor till 431,7 miljarder kronor och i högalternativet med i genomsnitt 4,2 4 per år till 455,3 miljarder kronor.

I löpande priser ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ med i genomsnitt 2,9 96 per år från 375,1 miljarder kronor till 420,2 miljarder kronor. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 6,6 90 per år till 484,7 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

I fasta priser beräknas utgifterna minska med i genomsnitt 0,4 960 per år. De utgifter som ökar mest under perioden är bidrag till hushåll och kommuner. Den enskilt största utgiftsökningen är räntebidragen till bostäder, som under perioden beräknas öka med i genomsnitt 7,8 26 per år. De bidrag till kommuner som beräknas växa mest är bidragen till barnomsorg resp. social hemhjälp, vilka väntas öka med 6,8 20 resp. 8,490 per år. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs. främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska realt med 0,3 96 per år under de kommande fem åren.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter — främst för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring — förutses under kommande femårsperiod i fasta priser öka med 2,3 90 resp. 5,6 96 per år. Avgifterna till dessa system beräknas ej täcka utgifterna under perioden. Dessa underskott påverkar därför statsbudgetens saldo.

1 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Budgetsaldot förbättras i lågalternativet från 10,7 miljarder kronor bud- Prop. 1988/89:150 getåret 1989/90 till 11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högalter- Bilaga 1.2

nativet försämras saldot till ett underskott på 29,4 miljarder kronor slutåret i perioden. Skillnaden på 40,9 miljarder kronor mellan alternativen beror i första hand på att den höga pris- och löneutvecklingen i högalternativet medför större arbetslöshet vilket ökar statsbudgetens utgifter. Ett sämre budgetsaldo betyder också ett ökat upplåningsbehov och växande statsskuldräntor.

Diagram 1. Budgetsaldots utveckling 1988/89—1993/94 Miljarder kronor

20+-

Lågalternativet

-20+ in

Högallernativet

B8/89 . 89/00 90/91 91/92 92/93 93/94

En fullständig bild av hela offentliga sektorns finansiella utveckling kräver förutom av statsbudgeten även särskilda beräkningar av socialförsäkringssystemets samt kommunsektorns utveckling. I socialförsäkringssystemet sker en ökad belastning på försäkringssystemet p.g.a. ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eiler full ATP-poäng. Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudgetperioden växa realt med 4,86 per år. Sparandet i AP-fonden förstärks dock i och med höjningen av ATP-avgiften och förutses i lågalternativet vara drygt 34 miljarder kronor i början och slutet av perioden. I högalternativet ökar sparandet till följd av högre avgifts- och ränteinkomster. Kommunscktorns sparande beräknas utvecklas negativt. Som andel av BNP försämras sparandet i den offentliga sektorn under långtidsbudgetperioden. För att undvika en negativ utveckling i det samlade offentliga sparandet krävs antingen en förbättring av statsbudgetens saldo i form av ett ordentligt överskott eller motsvarande förbättring av sparandet i socialförsäkringssystemcet.

Det finns en rad omständigheter som talar för ett höjt offentligt sparande. Bland annat konstateras att det privata sparandet är för lågt även vid full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande, varför underskott i bytesbalansen uppstår. Även prognoser över offentliga utgifter, grundade på befolkningsutvecklingen, talar för ett ökat offentligt sparande. 2

ytterligare. Inkomsterna kan alltså inte öka snabbare än BNP. Eftersom Bilaga 1.2 det offentliga sparandet inte bör försämras, utan snarast förbättras, följer att de offentliga utgifterna måste anpassas till den inkomstutveckling som blir konsekvenserna av en oförändrad eller sänkt skattekvot. Redan i lågalternativet ökar utgifterna snabbare än vad detta utrymme medger, framför allt till följd av automatiken i de stora transfereringssystemen. I högalternativet är denna utveckling tydlig. I detta alternativ uppstår — med dessa förutsättningar — en sparandebrist i statsbudgeten om 56 miljarder kronor vid långtidsbudgetperiodens slut. Det är att märka att den statliga konsumtionen beräknas minska realt under de kommande fem åren. Slutsatsen är att det krävs god kontroll av utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn både på kort och lång sikt. Nya reformer kräver ytterligare besparingar och omfördelning av den offentliga sektorns utgifter.

Bilaga 1.2

1.1¶Antaganden

Långtidsbudgetkalkylen bygger på de antaganden om utvecklingen av BNP. priser, löner och räntenivå som redovisas i tabell 1. Beräkningarna i löpande priser är gjorda utifrån två antagandestrukturer. Lågalternativet baseras på låg pris- och löneökningstakt, vilket medför en högre tillväxt, jämfört med idag, fortsatt låg arbetslöshet och sjunkande räntor: Högalternativet utgår ifrån en hög pris- och löneökningstakt, varav följer sjunkande tillväxt, en allt högre arbetslöshet och stigande räntor.

"Tabell 1. Antaganden Lågalternativet

1989 1990 1991 1992 1993 1994

Timlön Lönesumma KPI (årsgenomsnitt) NOM [Ne IAR [Ra WEAR woOD RAR ovwSo wub och Nyupplåningsränta,

inhemsk (lång) 11 00 BNP, volym 1, fa rs [a -0O NS 130 oc ba NE vo

Högalternativet

1989 1990 1991 1992 1993 1994

Timlön - - OO Lönesumma - - KPI (årsgenomsnitt) = = vn Vi MN [+] Nyupplåningsränta,

inhemsk (lång) - = BNP. volym - oo 2 oo sem [vo

1.2¶Beräkningsmetodik

Inkomsterna Beräkningarna av inkomsterna i långtidsbudgeten grundar sig på antaganden om utvecklingen av bl. a. lönesumma, priser och privat konsumtion. Vid beräkningen av framförallt inkomstskatter, socialavgifter och mervärdeskatt är dessa antaganden av central betydelse för resultaten.

Vad beträffar fysiska personers inkomstskatt har, som en beräkningsmässig förutsättning, skattens andel av beskattningsbar inkomst 1989 hållits konstant under långtidsbudgetperioden.

Schablonmässigt har antagits att företagens taxerade inkomst ökar under perioden i lågalternativet med 1090 per år och i högalternativet i en sjunkande ökningstakt.

Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med den allmänna prisutvecklingen. För övriga punktskatter antas att skattesatserna ligger kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av dessa skattesatser med hänsyn till prisutvecklingen har inte lagts in.

Bilaga 1.2 Beräkningarna av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret 1989/90 enligt 1989 års reviderade budgetförslag. Beräkningarna i fasta priser utgår från oförändrad pris- och lönenivå jämfört med 1989 års budgetproposition. . | Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgifterna i fasta priser utvecklas under perioden: — Utvecklingen av s.k. transfereringsanslag beräknas utifrån antaganden om de utgiftsstyrande faktorerna. Exempelvis styr antaganden om bl. a. volymutvecklingen utgifterna för folkpensionsanslaget och bidrag till drift av grund- och gymnasieskola. Utvecklingen av transfereringsanslagen styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem. — Anslag som förutsätter särskilda beslut av statsmakterna för att utgiftsnivån för ändamålet skall förändras antas ha en oförändrad anslagsnivå under perioden. — Vissa anslag styrs av att statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar eller program för verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. I de fall klara uttalanden om tidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långtidsbudgetberäkningarna antagits att utgifterna bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifter för de olika ändamålen kvarstår under hela långtidsbudgetperioden. Utgifter för investeringsändamål har behandlats på motsvarande sätt. — Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitik har i lågalternativet gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock förutsatts i högalternativet. — I beräkningarna av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader har antagits att huvudförslaget, dvs. det produktivitetsavdrag som årligen görs, tillämpas under långtidsbudgetperioden. Uppräkningen av utgiftsutvecklingen från fasta till löpande priser har gjorts med de antaganden om förändring av priser, löner, m. m. under perioden som redovisats i tabell 1. Utgifterna har beräknats med två alternativa antagandestrukturer baserade på två antaganden om löneökningstakten. Dock har vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till prisoch löneutvecklingen trots att någon formell indexkoppling inte föreligger. I appendix I ges i den realekonomiska redovisningen även den historiska utgiftsutvecklingen budgetåren 1982/83—1987/88 i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med olika index för de skilda utgiftsslagen.

2¶Statsbudgetens inkomster

Bilaga 1.2

2.1¶Inledning

Inkomsternas utveckling är nära kopplad till den ekonomiska utvecklingen och därmed i hög grad beroende av de antaganden som presenterats i avsnitt 1.1. De beräkningar som har gjorts inom ramen för långtidsbudgeten bygger i huvudsak på att inga nya beslut tas som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Dock har konsekvenserna av samtliga förslag i kompletteringspropositionen beaktats. Som en beräkningsmässig förutsättning har dock skattens andel av beskattningsbar inkomst för fysiska personer hållits konstant under beräkningsperioden. Vidare har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med den allmänna prisutvecklingen och mervärdeskatten med konsumtionens utveckling. Övriga indirekta skatter har beräknats med utgångspunkt från idag gällande skattesatser.

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lagstadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för mer än 8096 av de totala statsinkomsterna. Framställningen i det följande koncentreras därför till dessa inkomstslag.

2.2¶Resultatet av beräkningarna

Den beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster i lågalternativet framgår av nedanstående diagram och tabell.

Diagram 2. Statsbudgetens inkomster 1989/90 fördelade på olika huvudgrupper.

Övriga inkomster Fysiska pers. skatt

1832 1925

Juridiska pers. skatt Övr. indirekla skatter

177 7

Socialavgifter

122

Mervärdeskatt

277

Bilaga 1.2

FUIIPUBIOJ —06/6861 -WOUa3 v6/€661 HRHIYGT HIT RFET BETT Ya YRTET HASE+ YET HSO-

Fypuus

3ijuy r'0+

H6/£661 H60'8c 18 6' 81 8'9 IT ro 00 9'0 TTT OLLE

3puIBFrOj I

€6/Z661 2Ww0O'8T y'l 00 6'S TI 0 00 9'0 161 +$'89€

paw

Hojwef Z6/1661 YIT JIOUODY v'€ 9L- €'S €'T $'0 €£'0 8'0 LET L'19E

BUrIPUurIOd

IIPIPfIA 16/0661 206'6C g'I- 61 0'€- ST c0 6'0 80 €'8 9'91€

— 06/6861 200TE

T'€0I T8b L'TOI 8'99 6'9€ L£'8 €'61 8's8€ PId

68/8861 HT'OE

TTIOI S'vs C'68 629 LTÉ T6 8'8I 8'r9E Id

JAHBUIJ[BÅL] ZULIPUBIOJ —€£8/T861 88/L861 90 2006 HOT 24901 HV HET ALE WLTI+ -WoOuU23 Bruus 191

3i1y

+ + + + + +

"JA)SWOYUI

SUJJZPNQSJE)S

1astud

apuedo] 134245 AR BuLPPaAJ) SUIJPIS ug| BIISSEWJAY[EY 13Stud BUIIPUBIOJ I PIJÄND 'Iouosy 13ISWOYUI 1S)ISWOYUI EIYANPUI Ae 1IYIFALJEIIOS NEYSIPIRALSIN ISYWUeSYIaA Butuferag.rary dNE SIR HEASISWOAU] AP J2IStUOHUI IaplIefin I3ISWOYUJ I33SWOXUJ 06/6861 'Z AP PELIAG EIA EWWNnS [124eL YIO efPI0OT [PPUy

Bilaga 1.2

Inkomstskatterna utgörs av skatt på fysiska och juridiska personers inkomster och uppgår till en fjärdedel av statsbudgetens inkomster. Mer än två tredjedelar av inkomstskatterna på budgeten härrör från fysiska personer. Av fysiska personers beskattningsbara inkomster utgör den statliga skatten drygt 10960 i genomsnitt. Utvecklingen av statens direkta skatteinkomster beror på faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt skattebasens, t. ex. lönesummans, utveckling.

Inkomstskatterna från fysiska personer beräknas öka: med i genomsnitt 4,990 per år i lågalternativet och 8,396 per år i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Att ökningstakten blir högre i-högalternativet:beror på att lönesumman där ökar snabbare, vilket ger: högre skatteintäkter. Under perioden 1982/83— 1987/88 ökade dessa inkomster med i genomsnitt 16,1 926 per år. Den kraftiga inkomstutvecklingen under den historiska perioden förklaras i hög grad av den snabba pris- och löneutvecklingen under dessa år.

Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 7 40 av statsbudgetens inkoms- «ter. Andelen har vuxit kraftigt under perioden 1982/83- 1987/88. Genomsnittligt ökade dessa inkomster då med 22,0946 per år. Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 var de i stort sett oförändrade. Bedömningen av utvecklingen under denna inkomsttitel är förenad med stor osäkerhet :Det beror på att grunden här utgörs av prognoser dels över företagens vinstutveckling, dels över inbetald skatt i förhållande till vinsten.

Lagstadgade socialavgifter Vid givna avgiftssatser följer de lagstadgade socialavgifterna lönesummans utveckling. De svarar för ca en åttondel av de totala inkomsterna, vilket innebär en sedan budgetåret 1985/86 minskande andel. I tabell 3 redovisas de olika avgiftssatser som ligger till grund för beräkningarna.

Budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna på statsbudgeten uppgå till 48 miljarder kronor. :Inkomsterna beräknas minska med i genomsnitt 2,1 926 årligen i lågalternativet: och öka med 0,5 260 årligen i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Skillnaden mellan de båda alternativen beror på att lönesumman ökar snabbare i högalternativet. Den långsamma, i lågalternativet negativa, ökningstakten förklaras till stor del av sänkningen av folkpensionsavgiften.

Vissa socialavgifter förs till fonder utanför statsbudgeten. Dessa avgifter nettoredovisas i budgeten. Nettoredovisningen innebär att. avgiftsinkomsterna minus de utgifter som avgifterna är avsedda att finansiera tas upp som inkomst i budgeten. Om fondens utgifter överstiger dess inkomster belastas budgetens inkomstsida med detta underskott. Så är t. ex. fållet med avgifterna till sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen sedan 1987/88. Totalt uppgår inkomsterna av socialavgifter till 200 miljarder kronor, utgifterna till 152 miljarder kronor. Differensen, dvs. ovannämnda 48 miljarder kronor, avses täcka socialförsäkringens kostnader på statsbudgetens utgiftsida bl. a. för folkpensioner och barnomsorg.

Procentuellt uttag för avgiftsåret Bilaga 1.2

Antaget

1988 1989 1990-1994

Avgifter vars inkomster helt redovisas på statsbudgeten

Folkpensionsavgift 9,45 9,45 7,45

Avgift vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten Arbetsmarknadsavgift 2,16 2,16 2,16 Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten

Avgift till sjöfolks

pensionering” 1,20 1,20 1,20 Summa 37:07 37,47 37,47 ! För 1990 antas den allmänna löneavgiften uppgå till 5,34 96 i Stockholmsområdet och till 2,34 26 i landet i övrigt os ? Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskattepliktig personal

När det gäller de socialutgifter som nettoredovisas, är utvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen av särskilt intresse. Utgifterna inom dessa områden beräknas öka kraftigt under långtidsbudgetperioden. Budgetåret 1989/90 beräknas arbetsskadeförsäkringen belasta budgeten med 8,0 miljarder kronor och :budgetåret 1993/94 med 12,2 miljarder'kronor i lågalternativet; i högalternativet ökar budgetbelastningen till 13,8 miljarder kronor slutåret. Motsvarande underskott för sjukförsäkringen är 5,8 miljarder kronor budgetåret 1989/90 och 9,8 miljarder :kronor budgetåret 1993/94 .enligt lågalternativet. I högalternativet ökar :underskottet ytterligare något till 9,9: miljarder kronor'budgetåret 1993/94. 'Den ökade belastningen på sjukförsäkringssystemet beror framför allt på föräldraförsäkringens:utbyggnad i tre steg. För långtidsbudgetperioden har iberäkningarna utgått från ett oförändrat sjuktal, jämfört med 1988.

Skatt på varor och tjänster De indirekta skatterna på varor och tjänster svarar för drygt 4096 av statsbudgetens inkomster. 'Den största enskilda inkomsttiteln, mervärdeskatten, :svarar för ca 2596. "Vid en given skattesats 'bestäms inkomstutvecklingen under denna titel i huvudsak av antaganden om utveckling av privat och offentlig konsumtion, i löpande priser. Mervärdeskattens 9

genomsnittliga årliga ökningstakt under långtidsbudgetperioden beräknas Prop. 1988/89:150

uppgå till 3,5 90 i lågalternativet och 5,1 96 i högalternativet. Bilaga 1.2

Inkomsterna av övriga indirekta skatter ökade under perioden 1982/83—-1987/88 årligen med i genomsnitt 10,6 20. Under långtidsbudgetperioden stannar ökningstakten för dessa inkomster på 1,996 per år i lågalternativet. Beräkningen utgår huvudsakligen från idag fastställda skattesatser, i enlighet med traditionell teknik för långtidsbudgetberäkningar. Undantag är skatt på vin, sprit, öl och tobak, som räknats upp med den allmänna prisutvecklingen.

2.3¶Statens totala inkomster

Som tidigare nämnts har statens inkomster en stark koppling till den realekonomiska utvecklingen. Under perioden 1982/83— 1987/88 var den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten 2,590, samtidigt som den genomsnittliga årliga ökningen av statens inkomster var 5,1 90 realt. Under långtidsbudgetperioden beräknas den genomsnittliga reala ökningstakten för BNP bli 2,190 i lågalternativet. Statsinkomsterna beräknas realt minska med 0,590 i genomsnitt per år. Statsinkomsterna beräknas således öka långsammare än BNP under långtidsbudgetperioden, i motsats till utvecklingen under perioden 1982/83-— 1987/88, då inkomsterna ökade snabbare än BNP-tillväxten.

I huvudsak beror detta på att de förväntade utgiftsökningarna inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen samt sänkningen av folkpensionsavgiften innebär att nettoinkomsterna av socialavgifter realt antas minska under perioden. Slutligen innebär den traditionellt tillämpade metoden att utgå från antagandet om oförändrade indirekta skatter att de skatter som är uttryckta i kronor per liter/kilo minskar realt, givet oförändrad konsumtion.

. . Bilaga 1.2

3.1¶Utgifternas utveckling

Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor minskade under perioden 1982/83-— 1987/88 med i genomsnitt ca 1,6 246 per år i fasta priser. Orsakerna till den reala minskningen är bl.a. att vissa lån samt affärsverkens investeringsanslag inte längre belastar budgeten. Inklusive statsskuldräntor minskade statens utgifter under samma period med i genomsnitt ca 2,090 per år. Denna minskning förklaras främst — förutom de ovan nämnda orsakerna — av ränte- och valutakursförändringar.

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor i oförändrad pris- och lönenivå genomsnittligt öka med ca 0,5 960 per år. Den viktigaste orsaken till denna årliga reala utgiftsökning är, liksom i förra årets långtidsbudget, ökningen av kostnaderna för bostadssubventionerna i form av räntebidrag. Ränteläget och det ökade bostadsbyggandet samt kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn medför att anslagsbelastningen stiger kraftigt. Exkluderas kostnaderna för räntebidrag under långtidsbudgetperioden stannar den årliga ökningen av statens utgifter i oförändrad pris- och lönenivå vid knappt 0,2 90.

I löpande priser exkl. statskuldräntor begränsas utgifternas tillväxt i lågalternativet till ca 3,990 per år. Orsaken till den förhållandevis låga utvecklingstakten är antaganden om en markant dämpning av pris- och löneutvecklingstakten under perioden. Med högalternativets antaganden beräknas utgifternas tillväxt exkl. statsskuldräntor i löpande priser till 7,4 90 per år.

Utgifterna för räntorna på statsskulden beräknas till 57,0 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. I lågalternativet beräknas utgifterna för statsskuldräntor minska med 3,7 90 per år under långtidsbudgetperioden som en följd av att räntesatserna successivt antas falla samt minskad statsskuld. Detta innebär att de totala statsutgifterna, inklusive statsskuldräntor, 1 lågalternativet ökar med 2,9 26 per år.

Uttryckt som andel av BNP innebär detta att statsutgifterna beräknas minska under perioden från 30,2 20 budgetåret 1989/90 till 27,2 90 1993/94 i lågalternativet.

I tabell 4 nedan redovisas en jämförelse mellan utgifterna enligt låg- och högalternativet. Kostnaderna för arbetsmarknads- och regionalpolitik är betydligt större 1 hög- än i lågalternativet. En stor skillnad kan även hänföras till statsskuldräntorna, vilket beror på den betydligt högre räntenivån samt ett ökande upplåningsbehov i högalternativet. Utgifterna i högalternativet ökar även till följd av att räntebidragssystemet i bostadssektorn är så utformat att fastighetsägarna kompenseras för de högre räntekostnaderna 1 detta alternativ. I övrigt bidrar bl.a. den högre prisoch lönenivån till att utgifterna för folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökar snabbare. Även utgifterna för statlig konsumtion, såsom t.ex. försvaret, blir högre i högalternativet. Inkomsterna ökar i genomsnitt snabbare i högalternativet beroende på en högre antagen prisoch löneutveckling. Ökningen avstannar dock i takt med att den minskade

tillväxten slår igenom, och ökningen av utgifterna överstiger ökningen av Prop. 1988/89:150 inkomsterna. Sammantaget beräknas denna utveckling leda till en försäm- Bilaga 1.2 ring av budgetsaldot för slutåret med drygt 34 miljarder kronor.

Tabell 4. Högalternativet jämfört med lågalternativet Miljarder kronor, differens

1990/91 = 1991/92 -1992/93 1993/94

Inkomster +15,5 +21,5 +20,9 +23,6 Utgifter exkl.

statsskuldräntor —- 10,5 —21.8 -— 36,1 51,5 Statsskuldräntor 0,0 - 2,0 — 7,0 -— 13,0

Budgetsaldo | + 5,0" —- 2,3 —-222 = —40,9

Statsbudgeten består av många olika slag av utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa olika enskilda utgifter mycket olika konsekvenser. Den departementsvisa uppdelningen är mindre ändamålsenlig som utgångspunkt för en analys i detta hänseende. Lämpligare är att göra en uppdelning på de realekonomiska kategorierna konsumtion, investeringar och transfereringar. I nedanstående diagram visas statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83, 1989/90 samt kalkylens slutår 1993/94 uppdelade i realekonomiska kategorier. Utgifterna är uttryckta i 1989/90 års priser. I appendix I finns en mer ingående redovisning.

Diagram 3. Statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83, 1989/90 samt 1993/94 fördelade på realekonomiska kategorier Miljarder kronor, 1989/90 års priser 120

MH 82/83 100

E9 89/90

80 0 93/94

| Ke

80

10

20

ot a L, : Li

1. Konsumtion, investeringar 5. Övriga transtereringar

2. Transtfereringar lill hushåll 6. Statsskuldräntor

3. 'Transtfereringar till komtnuner 7, Finansiella transaktioner

4, Transtereringar till företag

Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet

3.2¶Utgifternas utveckling uppdelade på departementens verksamhetsområden

Beräkningarna av utgifterna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1989/90 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar däref- 12

ter inträffat på grund av särpropositioner m. m., från det reviderade bud- Prop. 1988/89:150 getförslaget. Enligt beräkningarna ökar de totala utgifterna i oförändrad Bilaga 1.2 pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) med ca 0,496 under perioden. Bland de utgifter som ökar särskilt kraftigt kan nämnas, inom bostadsdepartementets verksamhetsområde ökade bostadssubventioner i form av räntebidrag, inom socialdepartementets verksamhetsområde bidrag till kommunal barnomsorg och bidrag till social hemhjälp. Den utveckling av statsbudgetens utgifter som närmare redovisas i appendix II åskådliggörs i fasta priser samt enligt låg- och högalternativet i nedanstående diagram.

Diagram 4. Utgifter för olika departements verksamhetsområden 1989/90 och

1993/94 i fasta priser samt enligt låg- och högalternativet

Miljarder kronor

Fasta priser

]

100000 + " P

0 9354

80000 + 60000 I 40000 + 20000 e nd I ul a, i -- 1

Ju UD Fö LÅ K Fi U Jo A Ho 1 c ME Övrigt

Lågalternativet

140000 —

120000 + Rn 8950

DO 93b4

100000 I 80000 +

60000 +

40000 4 20000 -

Ju ö A Bo ME Övrigt

Högalternativet Bilaga 1.2

|

120000 I LJ 89b0

DO 9354

100000 +

80000 +

60000 +

400004

20000

ee ol t ul s ÄN I CS —I

S Å Bo c ME Övrigt

4¶Budgetsaldot

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter under långtidbudgetperioden har sammanställts i tabell 5. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för budgetåren 1982/83—1987/88 och nuvarande beräkning för budgcetåren 1988/89 och 1989/90.

I långtidsbudgeten görs inga beräkningar av det underliggande saldot för långtidsbudgetperioden, eftersom några särskilda åtgärder som under perioden skulle skapa en skillnad mellan det redovisade och det underliggande budgetsaldot inte är kända.

Budgetsaldot försämras i lågalternativet från ett budgetöverskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till ett budgetunderskott på 8,6 miljarder kronor budgetåret 1991/92. Lågalternativets försämring under budgetåren 1990/91 och 1991/92 beror dels på att inkomsterna av den finanspolitiska åtstramningen till största delen upphör, dels på att utbetalningarna av kommunalskattemedel ökar kraftigt. Eftersom utbetalningarna till kommunerna sker med två års eftersläpning, får kommunerna dessa år tillgodoräkna sig de höga skatteökningar som blev följden av de höga löneökningarna två år tidigare. Därefter förbättras gradvis budgetsaldot och budgetåret 1993/94 beräknas ett överskott på 11,6 miljarder kronor.

I tidigare långtidsbudgetar har beräkningarna visat på liknande utveckling av budgetsaldot: ett förbättrat saldo i alternativet med låg löne- och prisutveckling, och ett försämrat saldo i alternativet med höga pris- och löneökningar. Trots att den historiska utvecklingen inte stannat vid lågalternativens, vad gäller priser och löner, har budgetsaldot förbättrats sedan 1982/83. Detta har flera förklaringar. En är att medan långtidsbudgettekniken innebär oförändrade regler vad gäller t. ex. skatter, har i verkligheten 14

Miljarder kronor, löpande priser Bilaga 1.2

Budgetår Inkomster Utgifter exkl. Statsskuld- Budget- Budgetsaldo statsskuld- räntor saldo som andel

räntor av BNP

Utfall

Nuv. beräkning 1988/89 364,9 300,3 53.6 11,0 1,09 1989/90 385.8 318.1 57,0 10,7 0,9 90 Lågalt.

de statliga skatterna och avgifterna stigit som andel av BNP; skattckvoten har alltså stigit. Ytterligare en förklaring är att tillväxten, mätt som den reala förändringen av BNP, varit hög, framför allt till följd av den internationella utvecklingen med höjda priser på för Sverige viktiga exportvaror, sänkt oljepris, m.m. Delvis till följd av detta, har vidare arbetslösheten kunnat hållas nere, vilket också är en viktig förklaring till att statens utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitik inte ökat så mycket som förutsatts i tidigare långtidsbudgetars högalternativ.

I tabell 6 redovisas inkomster, utgifter och budgcetsaldo uttryckt som andel av BNP för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 6. Inkomster och utgifter som andet av BNP, löpande priser

1982/83 1989/90 1993/94 1993/94

Lågalt. Högalt.

Inkomster 29.040 31,09 28,04 27.840 Utgifter exkl.

5¶Den offentliga sektorn

Bilaga 1.2

De totala offentliga utgifterna uppgår till ca 900 miljarder kronor (inklusive inomoffentliga transfereringar) 1989/90: A.v:dessa hänför sig ca 4090 till statsbudgeten. Långtidsbudgetberäkningarna är i huvudsak koncentrerade till statsbudgeten, men det är belysande att vidga perspektivet till att omfatta också övriga delar av den offentliga sektorn i ekonomin, dvs. socialförsäkringssektorn och kommunerna. De offentliga utgifternas utveckling: motsvarar förändringar av sektorns storlek i ekonomin. Inkomsterna som behövs för att möta utgifts- och sparandekrav motsvarar skattekvotens utveckling. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn speglar tillsammans med det privata sparandet bytesbalansens utveckling.

5.1¶Den historiska utvecklingen

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats sedan budgetåret 1982/83. Orsaken är framför allt att statsbudgetens stora. underskott successivt minskat för att nu ersättas med överskott. Därutöver. har det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn vuxit något under perioden. Inkomsterna av socialavgifterna och AP-fondens ränteinkomster har således varit större än utgifterna, vilka främst består av utbetalning av ATP.

Hur det finansiella sparandet i den offentliga sektorn-utvecklats framgår av diagram 5.

Diagram 5. Finansiellt sparande i offentlig sektor budgetåren 1982/83— 1987/88 Miljarder kronor, löpande priser Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

407 Offentliga

sektorn

30+ : AS

en ot : AP-fonden

20å | es | >

| Z - Staten:

104 / Ä ” Sd

5 S/

Offe en Oo 1 || —

nr an änn RN

10 os Kommunerna

/

LÅ

-20 + oe LL s

0 —

LL

-40+

-50 + i

-60-L

82/83 83/84 81/85 85/88 88/87 87/88

5.2¶Staten

Det finansiella sparandet i staten under långtidsbudgetperioden avspeglar utvecklingen av statsbudgetens saldo. Skillnaden mellan sparandet i staten och statsbudgetens saldo består främst av de finansiella transaktioner 16

(utlåning och återbetalning av lån) som netto belastar budgeten men inte Prop. 1988/89:150 .

det finansiella sparandet i staten. Bilaga 1.2

Utvecklingen i staten framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Statens finansiella sparande 1989/90—1993/94 Miljarder kronor, löpande priser

1989/90 —1990/791 -1991/92 —1992/93 1993/94

Lågalternativet 11,0 6,6 -7,4 1,9 15,5 Högalternativet 11,0 , 11.6 —-9,7 —- 20,3 — 25,4

5.3¶Socialförsäkringssektorn

I socialförsäkringssektorn motsvaras det finansiella sparandet helt av ut-

vecklingen i AP-fonden!. Stora utgiftsökningar sker i AP-fonden de närmaste fem åren till följd av allt fler pensionärer med ATP och allt fler med högre ATP-poäng. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensionsutgifterna utan även ränteinkomsterna tas i anspråk. I lågalternativet försämras det finansiella sparandet kraftigt p.g.a. de ökade utgifterna, vilket visas i tabell 8.

Tabell 8. AP-fondens utveckling 1989/90—1993/94 lågalternativet

Miljarder kronor. löpande priser

1989/90 1990/91 = 1991/92 -1992/93 1993/94

Inkomster Arbetsgivar-

avgifter 65,6 74,1 77,6 81,4 85,5

Räntor m.m. 37,7 40,0 42,2 43,7 44.4

Övrigt 5,5 5,8 6.0 6,4 6.8

Summa 108;8 - 119,9 125,8 131,5 136,7

Utgifter Utbetalda pensioner 74,2 82,8 89,8 96,1 102,5 Finansiellt sparande 34,6 37,1 36,0 35,4 34,2 Finansiellt sparande,

högalternativet 35,6 39,7 39,3 38,7 37,4

I högalternativet uppvägs utgiftsökningarna av högre inkomster beståen-

de dels av arbetsgivaravgifter, dels av höga ränteinkomster till följd av antaganden om hög räntenivå. Statliga utgifter redovisas som nämnts såväl på statsbudgetens inkomstsom utgiftssida. Vid en analys av den offentliga sektorns samlade utgifter,

! I nationalräkenskaperna. uppbyggda enligt principerna i System of National Accounts (SNA; se vidare appendix I), består socialförsäkringssektorn av AP-fonden

(inkl. löntagarfonderna), de erkända arbetslöshetskassorna samt de allmänna försäkringskassornas utgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Det finansiella sparandet i a-

kassorna är sedan 1989 definitionsmässigt lika med noll, och sparandeunderskottet i sjukförsäkringssystemet belastar som nämnts statsbudgeten och ingår därmed i det

finansiella sparandet i staten. Med socialförsäkringssektorn avses därför i långtidsbudgeten enbart AP-fonden. 17

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

är det av intresse att studera statens utgifter totalt. Dessa utgifter, dvs. Prop. 1988/89:150

inklusive statsbudgetens socialförsäkringsdel brutto, uppgår 1989/90 till Bilaga 1.2 446,5 miljarder kronor att jämföra med 375,1 miljarder kronor netto. Den reala utvecklingen av utgifterna i statsbudgeten, redovisade netto:och brutto, samt 1 AP-fonden sedan början av 1970-talet och till långtidsbudgetperiodens slut redovisas i diagram 6. Det bör dock noteras att i statsbudgetens utgifter ingår bidrag till kommuner, vilka frånräknas vid en redovisning av den konsoliderade offentliga sektorn.

Diagram 6. Utgiftsutvecklingen i statsbudget och AP-fonden 1969/70—1993/94 Miljarder kronor, 1989/90 års priser

800

II AP-fonden

500 TI.

H Statsbudgeten

brutto

400 -I | SANN :

- N N JR

300 - me | Id

Z

SENEN VIJNIN | SESEN N

[Ce

5 ZI | 2 VINTSTNISIVISTSTSESTSISISIIIS | TITT Statsbudgeten

| INR NNNE JNNN SIN netto

I NY ES V | | | R N SINN NEN

100 - JINISINIJISTISISISISISISTJINSIFSINIVIIFIJSN

SENT Za SERISISISISES - NIER Zz - od Na N SENSE NES SENIN NININ NINE RS

S SENRNISESIRES SI|NISISISISES CI IR INNER IR SN | S SES

za EST ENE I ES ES Ed RS Ey NS ES ENS [hun]

o SOM /T2/7A/T4/T5/78/71/787 '0!80/61/H2/83/64/ 057 88/97/28/80/00/91/92/03/

71 72 73 74 75 78 77 78 79 BD DI bB2 BJ 04 85 68 87 88 BD 90 91 OZ 03 04

| Källor: « Statistiska centralbyrån och h finansdepartementet

Fram till första delen av 1980-talet ökade statsbudgetens utgifter mer än de utgifter som redovisas netto på inkomstsidan samt utgifterna för ATP. Sedan mitten på 1980-talet har situationen varit den motsatta.

I lågalternativet väntas statsbudgetens utgifter öka med 45 miljarder kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 2,9 260 per år. De utgifter som redovisas netto på inkomstsidan väntas öka med i genomsnitt 6,5 26 årligen. Motsvarande utveckling i fasta priser beräknas till —0,5 96 resp. +2,990 årligen. Tillsammans ökar de totala utgifterna med 3,5 96 i genomsnitt per år. Under långtidsbudgetperioden beräknas ökningstakten för utgifterna i AP-fonden vara betydligt högre än utgifterna i statsbudgeten. AP-fondens utgifter för pensioner ökar i lågalternativet under perioden med 28 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning med i genomsnitt 8,4 96 årligen. I fasta priser innebär detta en genomsnittlig ökning med 4,8 960 per år. Det bör noteras att utförda beräkningar för AP-fonden pekar på ett försämrat sparande efter långtidsbudgetperiodens slut.

5.4 Kommunerna

För att beräkna den offentliga sektorns finansiella sparande har kalkyler gjorts även för utvecklingen i kommunerna. 18

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta Prop. 1988/89:150 innebär att kommunsektorn inte kan finansiera utgifter för konsumtion Bilaga 1.2 med lån men att så kan ske för investeringar.

Den kommunala konsumtionen antas i beräkningarna realt växa med 296 varje år under långtidsbudgetperioden. Som jämförelse redovisas kon- .sumtionsutvecklingen hittills under 1980-talet i tabell 9.

Tabell 9. Den kommunala konsumtionsutvecklingen Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

3,0 3,1 2,2 2,6 3,0 2,7 0,8 2,1 1,7 Källa: Statistiska centralbyrån

Av tabell 10 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under långtidsbudgetperioden.

Tabell 10. Den kommunala sektorns finansiella sparande Miljarder kronor, löpande priser

1989/90 —1990/91 —1991/92 -1992/93 1993/94 Lågalternativet 11,3 1,7 5,7 -— 0,5 -10.1 Högalternativet - 11,3 = 7,6 -—9,4 - 135,0 — 22,9

Förbättringen av sparandet de första åren i lågalternativet beror på eftersläpningen av utbetalningen av kommunalskattemedel. Kommunerna får dessa år intäkter av skatter som betalas två år tidigare, då löneökningarna varit relativt höga. Mot slutet av perioden försämras sparandet kraftigt, särskilt markant i högalternativet, beroende på ökande utgifter för den kommunala konsumtionen. Dessa utgifter svarar för tre fjärdedelar av de totala kommunala utgifterna, och uppgick 1988 till ca 215 miljarder kronor. |

Dcet bör understrykas att de ovan redovisade underskotten är beräknade med traditionell långtidsbudgetteknik, och på intet sätt skall ses som prognoser på faktisk utveckling. Denna teknik förutsätter oförändrad kommunal utdebitering, samt oförändrade statliga bidrag till kommunerna. Slutsatsen av beräkningsresultaten är att den kommunala konsumtionen inte kan öka så mycket som två procent per år i fasta priser, eftersom kommunerna inte får planera för underskott i den löpande verksamheten. Speciellt gäller detta om tidigare års höga pris- och löneökningstakt inte nedbringas.

5.5¶Offentliga sektorns finansiella sparande

Utvecklingen av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn enligt beräkningarna i längtidsbudgeten sammanfattas i diagram 7.

nativet

Bilaga 1.2 Miljarder kronor, löpande priser [ BOT . z

| Offentliga

NN sektorn

40 Le SA RR

Nee ee AP-fonden

30+

.-: Staten

0 forn I ar 4

AA ee” - >X >

< =S

+; =

107 "AX

Kommunerna

al

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94

De växande utgifterna i AP-fonden kompenseras av ökande avgiftsinkomster de kommande fem åren, till följd av höjningen av ATP-avgiften.

I kommunerna blir inkomsterna förhållandevis höga de första åren p.g.a. den höga löneökningstakten tidigare år. Om kommunernas konsumtion realt ökar med 2 90 årligen försämras dock det finansieila sparandet kraftigt mot slutet av perioden.

Sammanlagt ger utvecklingen i de tre sektorerna i lågalternativet ett förbättrat finansiellt sparande i den offentliga sektorn. Uttryckt som andel av BNP, faller emellertid det offentliga sparandet.

I högalternativet blir det finansiella sparandet i den offentliga sektorn lägre under de kommande fem åren. Detta är ett resultat av det försämrade sparandet både i staten och kommunerna. I AP-fonden ligger det finansiella sparandet kvar på samma nivå, eftersom utgiftsökningarna under lång-' tidsbudgetperioden uppvägs av högre inkomster.

6¶Konsekvenser av beräkningsresultaten

Budgetåret 1989/90 motsvarar den offentliga sektorns finansiella sparande 2,8 90 av BNP.

Det finns en rad omständigheter som talar för ett förstärkt offentligt sparande under de kommande åren. Dels finns ett sparbehov för att kunna möta en internationell konjukturnedgång. En sådan skulle drabba ekonomin och statsbudgeten hårdare idag än under förra decenniet, eftersom staten idag har betydligt högre statsskuld och höga ränteutgifter. Problemen med underskotten 1 bytesbalansen är inte i första hand ett kostnads- utan ett sparproblem, eftersom underskott uppstår även vid full sysselsättning och högt kapacitetutnyttjande. För att kompensera ett för lågt privat sparande måste då det offentliga sparandet öka, jämfört med 20

idag. Den ökande andelen äldre av befolkningen som förutses under de närmaste decennierna, ställer krav på ökande utgifter för både vård/ Bilaga 1.2 omsorg och transfereringar i form av pensioner. Detta gäller speciellt på längre sikt. Det är emellertid nödvändigt att på grund av detta öka det offentliga sparandet redan nu, för att inte alltför stora sparkrav skall behöva ställas på den förvärvsarbetande delen av befolkningen i framtiden. Det finns dessutom kortsiktiga, stabiliseringspolitiska skäl för ett ökat finansiellt sparande i offentlig sektor. Ett medel att minska den inhemska efterfrågan kan vara sänkta offentliga utgifter. Med ett oförändrat skatteoch avgiftsuttag skulle detta innebära ett ökat offentligt sparande via sänkta offentliga utgifter.

Som tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativet ett överskott i statsbudgeten mot slutet av perioden. Samtidigt försämras det finansiella sparandet i kommunerna kraftigt. Detta medför att endast en mindre förbättring av det sammanlagda sparandet i den offentliga sektorn åstadkommes. I lågalternativet sker en försämring av sparandet som andel av BNP. Budpgetåret 1993/94 beräknas sparandet fortfarande understiga 1989/90 års andel.

I tabell i1 redovisas det finansiella sparande som skulle krävas i staten för att hålla den offentliga sektorns totala sparande konstant som andel av BNP. I lågalternativet ger detta ett besparingskrav från budgetåret 1991/ 92, medan det i högalternativet ger ett allt större behov av ökat sparande.

Tabell 11. Finansiellt sparande i staten för bibehållen sparkvot Löpande priser, miljarder kronor

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Lågalternativet

Högalternativet

De offentliga utgifternas andel av ekonomin beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till drygt 60960. Riksdagen har uttalat att skattetrycket inte kan skärpas ytterligare. Av detta följer att inte heller utgifterna kan öka mer än marginellt, mätt som andel av BNP, då utgifterna till största delen finansieras med skatter och avgifter. Om det finansiella sparandet skall hållas konstant, innebär det att de offentliga utgifterna inte kan öka lika mycket som beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Ökningstakten i utgifterna i högalternativet måste starkt begränsas för att sparandets storlek jämfört med BNP inte ska minska. Även i lågalternativet uppstår ett besparingsbehov.

Långtidsbudgeten är inte någon prognos. En jämförelse mellan budgetutfall och långtidsbudgetberäkningar under 1980-talet visar att utgiftsutvecklingen i verkligheten blivit högre än vad som beräknats. Även in-

komsterna har stigit snabbare än vad som antagits och dessutom snabbare Prop. 1988/89:150 än utgifterna. Skattekvoten har stigit. Denna utveckling har räckt både till Bilaga 1.2 att finansiera stora automatiska utgiftsökningar och nya reformer samt till | att eliminera statsbudgetens underskott.

Om de offentliga utgifterna inte skall tillåtas växa i förhållande till den övriga ekonomin, skattetrycket inte höjas och det finansiella sparandet ligga kvar på nuvarande nivå, måste således utgifterna öka mindre än beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Det gäller särskilt om inte prisoch löneökningstakten nedbringas. Såsom framgår av tabell 11 krävs i långtidsbudgetens högalternativ under givna förutsättningar mycket stora besparingar i statsbudgeten. Även i lågalternativet blir dock kraven på utgiftskontroll stora. Beräkningarna i långtidsbudgeten beskriver effekterna av redan fattade beslut. Kalkylerna visar vilka resurser som kommer att behövas framöver om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden. Beräkningarna kan därför sägas ge uttryck för automatiken i gjorda åtaganden och innebär att utgifterna ökar mer än utrymmet tillåter. Nya reformer kräver därför ytterligare besparingar och omfördelning av offentliga sektorns utgifter.

Appendix I i Prop. 1988/89: 150

. . > Bilaga 1.2

Statsbudgetens utgifter fördelade på. realekonomiska kategorier

För att underlätta analysen av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv görs i det följande en uppdelning av utgifterna i realekonomiska termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom nationalräkenskaperna tillämpade internationella. SNA-systemet (System of National Accounts), innebär att.utgifterna indelas i utgifter för konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas från .utgifterna'i övrigt: Realekonomiskt betraktas de finansiella transaktionerna inte som förbrukning av resurser. Det är dessutom viktigt för analysen att:skilja mellan å ena.sidan utgifter där staten slutligt förbrukar produktionsresurser och'å andra sidan utgifter som består av transfereringar till andra:sektorer i ekonomin. De statliga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direkta förbrukning av reala resurser. Dessa ingår också i beräkningen av BNP från användningssidan.

Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statliga myndigheters produktion. av tjänster inom:t.ex. försvaret, undervisningssektorn och rättsväsendet. Konsumtionsutgifterna-består till drygt hälften av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten såsom inköp av varor, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investeringar, som:inte antas ha någon alternativ civil användning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Det investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som: gäller för: den' privata sektorn: Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och' anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringarna budgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifterna periodiseras således inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av. SNA-systemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar. Under scnare'år har dock samtliga sådana investeringar lyfts av. budgeten. Däremot ingår de i redovisningen för utvecklingen under perioden 1982/83—-1987/88:

Det .bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall är flytande. Det kan hävdas att utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, dels inkluderar materiella investeringar i viss utsträckning, dels i sig själva skulle kunna betraktas som immateriella investeringar.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtidsbudgeten delas transfereringarna:upp i överföringar till hushåll, kommuner, företag samt internationella: transfereringar. I SNA-systemet räknas också :ränteutgifter för statsskulden som transfereringar. I långtidsbudgeten redovisas dock dessa för sig. 23

Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, rörlig Prop. 1988/89:150

kredit m.m. Bilaga 1.2

Hur statsbudgetens utgifter utvecklas melian budgetåren 1989/90 och 1993/94 i en realekonomisk indelning framgår även av diagram 3 i avsnitt 3.1. Det är framför allt utgifterna för transfereringar till hushåll och kommuner som ökar under perioden, vilket närmare beskrivs i det följande. Den genomsnittliga förändringen per år under perioden 1982/83— 1987/88 och under långtidsbudgetperioden framgår av tabell 1.

Tabell I. Förändring av utgifter exkl. statsskuldräntor

Genom- 1989/90 Genomsnittlig årlig för-

snittlig miljarder ändring 1989/90— 1993/94 årlig kronor förändring fasta löpande Jöpande 1982/83 — priser priser priser 1987/88 . lågalt. högalt. fasta priser

Statlig konsumtion och investeringar - 0,50 98,2 -—0,3 260 +2,5940 o+t 4,9 240 Transfereringar till

Finansiella

transaktioner -23,124 | 3,3 +41940 +6,8 20 + 5,70 Summa utgifter exkl. |

statsskuldräntor — 1,62 318,1 +0,5 240 +3,9 90 + 7,4HN0 I inklusive räntebidrag för bostäder 2 inklusive livsmedelssubventioner Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta medför att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

De utgifter som växer mest är transfereringar till hushåll (inkl. räntebidrag för bostäder) som i fasta priser ökar med 5,9 miljarder kronor och transfereringar till kommuner som ökar med 1,6 miljarder kronor under långtidsbudgetperioden. Den kraftiga minskningen när det gäller finansiella transaktioner beror för den gångna perioden på att bostadslånen då lyftes av budgeten. Förändringarna kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Konsumtion

Utgifterna för konsumtion på statsbudgeten består till drygt 3090 av utgifter för militärt och civilt försvar, till ca 15 90 av utgifter för universitet och högskolor. Resterande del består i huvudsak av allmän statlig förvaltning. Under långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i genomsnitt 0,3 Yo per år i fasta priser. I beräkningarna har en fortsatt tillämpning av det s. k. huvudförslaget schablonmässigt lagts in.

Bilaga 1.2

Tabell 2. Konsumtionsutgifternas utveckling

Genom- 1989/90 Genomsnittlig årlig försnittlig miljarder ändring 1989/90--1993/94 årlig kronor