Prop. 1988/89:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropsition)

Regeringens proposition 1 988/ 89: 150

med förslag till slutlig reglering av Prop statsbudgeten för budgetåret l989/90, m.m. [ggg/89; 150 (kompletteringsproposition)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson K jeIl—Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret l989/90 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd- ringar rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen visar att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir ca ! 1.0 miljarder kr., vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För budgetåret l989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin be- dömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. l särskilda bila- gor till denna redovisas bl. a. en reviderad nationalbudget för år l989 med kalkyler för den svenska ekonomin 1990— 1993 samt en långtidsbudget för budgetåren l989/90— l993/94. Vidare föreslås en omläggning av den eko- nomiska politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten och den all- männa löneavgiften. I propositionen redovisas också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter för förnyelsen av den offentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan förnyelse på tre områ- den. nämligen skolan. äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

] Riksdagen 1988/89. I .vaml. Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april l989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson. Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Engström. Freivalds, Wall- ström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret l989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/891l00) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret l989/90. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 25 riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en revide- rad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Freivalds, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson, Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de ifrågavarande förslagen inom statsrådsbe- redningens, justitie, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-. jord- bruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri-, civil- samt miljö- och energi- departementens vcrksamhetsområden. Anförandena redovisas i underpro- tokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro— tokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m. Bilaga 1 Statsrådsberedningen Bilaga 2 Justitiedepartementet Bilaga 3 Socialdepartementet Bilaga 4 Kommunikationsdepartementet Bilaga 5 Finansdepartemcntet Bilaga 6 Utbildningsdepartementet Bilaga 7 Jordbruksdepartementet Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 9 Bostadsdepartementet Bilaga 10 lndustridepartementet Bilaga 11 Civildepartementet Bilaga 12 Miljö- och energidepartementet Bilaga 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

La)

Bilaga 1

Reviderad finansplan

Bilaga 1 Reviderad finansplan

%

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1 989/ 90, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1. Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund

Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höj ts väsentligt. Ob alanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga sektorns finanser varit. Statens budgetsaldo har förbättrats från ett underskott på 86,6 miljarder kr. budgetåret 198 2/83 till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. in- nevarande budgetår. Det är en betydande framgång för den ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats på detta sätt.

Även hushållens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6% 1988. Den ekonomiska politikens Viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste upp- nåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980—talet hotade det väl- färdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt inte bara

1 Riksdagen 1988/89. ] sam/. Nr 150. Bilaga 1

att bevara utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldra- penning, arbetslöshetsersältning, barnbidrag och andra transfereringar till hushållen har höjts markant. Samtidigt har insatserna i sjukvården, bamom- sorgen, äldreomsorgen och andra delar av den offentliga sektorn ökat påtag- ligt.

Dct finns emellertid också betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visser- ligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbctalningama trots att den offentliga sektorns finanser har stärkts väsentli gt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att bristen på arbets— kraft ärpåtaglig och pris- och löneökningarna högre i Sverige än i våra konkurrentl änder.

Den ekonomiska politiken har under senare år utfomiats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera utbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats på att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningama. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att både arbeta och spara sig ur krisen.

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen föreslog i bud- getpropositionen i januari, gav uttryck för en fortsatt stram efterfrågepolitik. Statsutgiftema beräknades öka med mindre än 1%. För första gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare föreslogs en indragning av vinstmedel från företagen genom en särskild skatt på företags- vinsterna under år 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för att ytterligare dämpa överhettnin gen på byggmarknaden.

Stabiliserlngspolltlken

Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har emellertid inte dämpats iden utsträckning som eftersträvats. Detta sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark det senaste året. BNP—tillväxten i OECD-området översteg 4% 1988 och de svenska företa— gens exportmarknader växte mer än tidigare beräknat. Inflationen i vår omvärld ökade något och penningpolitiken stramades åt med kraftigt sti- gande räntor som följd. Även dollarkursen och oljeprisema har stigit. För närvarande bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de nämiastc två åren vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i handeln mellan de stora länderna utlöser en mer markerad inter- nationell konjunkturavmattning.

'I den svenska ekonomin har tendenserna till överhettning förstärkts de senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare förutsetts. Industrin har på hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med ca 10% det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr. 1988. Bristen på arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet. Överhettnings- tendenserna är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhctlningen har nu

nått en nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även centrala välfärdsfunktioner inom vård och omsorg hotas. De löneavtal som nu har slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad dämpning av löneökningarna inte sker i år. I bud getpropositionen framhöll regeringen att löneökning ari år av samma storlek som under senare år inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mål och att politiken såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att inflationstendenser hålls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena att nå en rättvis, välfungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika sammanhang visats att höga pris— och löneökningar är ett hot mot den fulla sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas "och bytesbalansen försämras. Inflationen vidgar också de ekonomiska klyftorna.

Mot bakgrund av att överhettningen i den svenska ekonomin har stärkts de senaste månaderna bör en omläggning nu genomföras av den ekonomiska politiken, inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en ny kris. Det gäller att vidta åtgärder på bred front för att undvika en utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte något avsteg från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för att få ned inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande tnålet. De åtgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrågan på varor, tjänster och arbetskraft.

Det är också viktigt att understryka åtgärdemas tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Åtgärderna bör ges en sådan inriktning att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande åtgärder föreslås:

- Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--

31 december 1990. - Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989. - Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1 september 1989 - 31 december 1990. - I Stockholmsområdet höjs den allmänna löneavgiftcn med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholms— området.

De föreslagna åtgärdema gör det än viktigare att statens insatser för att stödja ekonomiskt svaga grupper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör 1ivsmcdelssubventioner-

na avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer att kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pen- sioner och studiemedel är lcnutna till basbeloppet.

Som ett led i den fortgående reformeringen av skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringarna av skatteskalan bör ha ungefär samma inriktning och utformning som den skattesänkning, som har genomförts i år. Därigenom kan de löneavtal som har slutits på del ar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig dämpning av de avtalade löneökningarna 1990, men för att de totala timlöneökningama skall kunna nå ned till omvärldens och försvagningen av vår konkurrenskraft upphöra måste även löneglidningen reduceras kraftigt. Det är inte sannolikt att en sådan dämpning realiseras om ekonomin fortsätter att vara överhettad.

De åtgärder som föreslås leder visserligen till att den uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas överhettningen och en god grund läggs för en lägre inflation under kommande år. En höjning av mervär- dcskatten har i detta sammanhang den f ördelcn att den har en bred verkan och inte enbart belastar vissa grupper. Den medför också att en del köp av kapi— talvaror senareläggs till efter 1990. Sammantaget bör den åtstramning som nu föreslås leda till en utveckling där både löneglidningen och de samman- tagna pris- och löncökningama blir betydligt lägre 1990 än tidigare år.

Åtgärder för tillväxt Åtstramningen av inhemsk efterfrågan bör kombineras med åtgärder inrik- tade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt tillväxt. Därigenom bör förutsättningama vara goda för en fortsatt gynnsam utveck- ling i den svenska ekonomin under l990-talet.

Av särskild betydelsei detta sammanhang är hur arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen på arbetskraft utgör i dag ett hinder såväl för industrin att utvidga sin kapacitet och produktion som för kommunerna att klara viktiga samhällsfunktioncr som vård och omsorg. Även i ett längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med att bristande tillgång på arbetskraft kan kormna att utgöra en väsentlig restriktion för tillväxten. Mot denna bakgrund är det väsentligt att stimulera till ett ökat arbetskraftsutbud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under senare år måste fullföljas. Mest betydelsefull i detta sammanhang är den skattereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på arbetsinkomster som planeras torde få betydande positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Den arbetsmiljökommission, som nu inlett sin verksamhet, bör kunna initiera insatser för att minska utslagningen från arbetslivet och nedbringa omfatt- ningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas på fler områden. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten på arbets- marknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är ett annat problem sorti måste lösas. Under senare år har produktivitetstillväxtcn i näringslivet varit väsent— ligt lägre än i vår omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle förbättra löntagamas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle också göra det lättare

Prop. 1988/89:15() Bil. 1

att tillfredsställa angelägna behov inom den offentliga sektom. Prop. 1988/892150 Politiken för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil. l ' tillväxten bör därför drivas vidare. Även på detta område är den planerade skattereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds på ett flertal andra områden, bl.a. jordbruks- och transportområdena, miljö- och energiområdet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella markna- dema. En väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigt i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. Särskilda resurscr bör avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om användningen av de medel som avsatts i budgetproposi— tionen för Sveriges deltagande i EG olika forsknings- och utbildningspro- gram.

Den offentliga sektorn

Det svenska välfärdssamhället är välutvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser än något annat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom är god. Välfärden är jämnare fördelad äni de flesta andra länder.

Det finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna till fortsatt utbyggnad av den offentliga verksamheten. Skattetryckct är högre i Sverige än i något annat land och bör hållas nere. Bristen på arbetskraft gör att det inte är möjligt att öka sysselsättningen i den offentliga sektorn sorti tidigare.

Vidare är sparandet i den svenska ekonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt sedan början av 1980-talet har det inte nått upp till nivåerna i början av 1970-talet. I synnerhet är sparandet inom AP-fonden nu mindre. Det privata sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att det kommer att öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov. Därför måste det offentliga sparandet öka.

Mot denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas på att öka det offentliga sparandet samtidigt som skattetrycket hålls nere. Utrymmet för de offentliga utgiftemas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka utbytet av insatta resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för detta arbete bör nu preciseras främst på tre områden. Det gäller skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspoliti- ' ken i vid bemärkelse.

Den ekonomiska situationen i kommunerna väntas bli god 1990. Det beror på att kommunernas inkomster ökar relativt snabbt till följd av de senaste årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämnin gsav gif -

'J't

ten bör höjas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjäm— ningsbidraget. Vidare bör skatteutjämningssystemet förändras så att de ekonomiska förutsättningama mellan kornmunema utjämnas ytterligare och en minskning av skillnaderna i kommunal utdebitering mellan kommunerna underlättas. Bidragen till barnomsorgen bör vidare öka för att underlätta för kommunerna att i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nå full behovstäckning under 199 1. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteutjämningsavgif ter.

2. Den internationella ekonomin

Utvecklingen i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produk- tionstillväxten i industriländema var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln växte snabbare än på flera år och obalansema i handeln mellan de största industriländema reducerades ytterli- gare. Tendenser till ökad inflation i en del av industriländema ledde till en penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre räntor. För många av utvecklingsländema förvärrades skuldsituationen samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten i OECD-länderna sammantagna uppgick till drygt 4% 1988. För Västeuropa blev den 35%, den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970—talet. Särskilt positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrågan och förbättrad lönsamhet. .

Det amerikanska bytesbalansunderskottet minskade 1988 som andel av landets BNP med närmare ] procentenhet till 2,5%. Det japanska överskottet minskade i ungefär samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott gentemot Förenta statema. Däremot ökade obalansema i handeln inom Västeuropa. _

En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 3% i år och 2,5% nästa år. Inflationen i OECD—området de närmaste två åren bedöms uppgå till 4,5% per år.

Som ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsättnings- tillväxten väntas bli lägre. Därmed bryts sannolikt de senaste två årens nedgång i arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 1 1% i Västeuropa och till över 7% i hela OECD-området.

Det finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inllationstakten steg under 1988 och penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta staterna och Canada samt i en del mindre industriländer finns - trots kvardröjande arbetslöshet - klara tecken på överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas åt ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter att öka. Detta kan medföra en markerad konjunkturavmattning.

Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande ex terna obal anserna

Prop. 1988/892150 Bil. l

mellan de stora industriländema. Effekterna av tidigare växelkursföränd- ringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalansema kom- mer med nuvarande ekonomisk—politiska inriktning i berörda länder sanno- ' likt inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora länderna för att minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt att politiken bedrivs i nära samarbete mellan länderna. Åtgärder för att förbättra sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det resursutrymme som krävs för en sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning av det federala budgetunderskottet bedöms vara ett viktigt led i en sådan politik. Även överskottsländerna bör genom strukturpolitiska och andra åtgärder bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i världsekonomin. Fortsatta strukturpolitiska åtgärder i flertalet industriländer för att få ned arbetslösheten är väsentliga. '

I utvecklingsländema som grupp uppgick BNP-tillväxten till drygt 4% 1988. Detta relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expan- sion i en rad asiatiska länder. I länderi Afrika och Latinamerika med allvar- liga skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna att tillförsäkra sig extern finansiering Växande. Nyutlåningen från bankerna har helt avstannat. Den otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpass- ningsåtgärder i skuldländema fördröjdes.

Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits dels för att öka stödet till de fattigaste länderna, dels för att minska medelinkomstländemas skulder. På sistnämnda område har den nya amerikanska administrationen framlagt försl ag om att skuldländer och banker i större utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Internationella valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för institutionernas finansiella integritet. Dessutom uppkom— mer en rad svårlösta tekniska problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsländemas problem.

Hänvisningar till S2

3. Den svenska ekonomin

Hänvisningar till S3

3.1. Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. BNP-tillväxten var drygt 2% 1988, enligt

preliminära nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades på flera områden aV' ett högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft.

De åtgärder, som nu föreslås, väntas få en återhållande effekt på efterfrå- gan under 1989 och 1990. Konsumentprisema beräknas till följd av åtgärder- na öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt minskar inflationstrycket i ekonomin och såväl den underliggande infla- tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skatter och subventioner, som löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1

Prop. 1988/89:150 Bil. 1

procentenhet långsammare både 1989 och 1990. Hänsyn har då tagits till både att—realinkomstema blir lägre och att sparandet kan förväntas öka. BNP- ' tillväxten förutses bli ca 1/2 procentenhet lägre både 1989 och 1990. Bytes- balansen väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 år 9 miljarder kr. 1990jämfört med vad som skulle ha blivit fallet utan åtgärder. Därigenom kan den tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. ] den beskrivning av den svenska ekonomins utveckling. som redovisas i det följande, har hänsyn tagits till konsekvenserna av de föreslagna åtgärdema.

Den privata konsumtionen steg förra året med drygt 2%. Efter avregle- ringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de bättre låncmöjlighetema och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt. Utvecklingen 1988 tyder på en viss dämpning av expansionen. Den tidigare kraftiga nedgången i hushållens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns försäljning under senare delen av 1988 och de första månadema 1989 tyder på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under 1988. Hushållens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka något långsammare än i fjol. Den privata konsumtionen beräknas därigenom öka med knappt 1% 1989.

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder kr. Procentuell volymförändring löpande priser 1988 1987 1988 1989 BNP 1093,8 2,4 2.1 1.6 Import 335,6 6,3 5,5 5,2 Tillgång l429,4 3,4 2,9 2,6 Privat konsumtion 569,7 3.8 2.2 0.8 Offentlig konsumtion 294.0 1.3 1.4 1.6 _ Bruttoinvesteringar 214.4 6.2 5,3 4,0 Lagerinvesteringar ' -2.6 0.1 0,3 0,4 Export 353.9 2,5 3,0 3,8 Användning 1429,4 3,4 2,9 2,6 Inhemsk efterfrågan 1075,5 3,7 2.9 2.1 Nettoexport ' 18.3 -1.2 -0.8 -0,5

1 Förändring i procent av föregående års BNP

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under 1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsum- tionen. I år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Det beror på att försv arsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist på arbetskraft. Den kommunala konsum- tionen bedöms öka med 1 1/2% 1989.

Bruttoinvesteringarna har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

ökat med 5-6% per år. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den goda lönsam- heten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgången. Den starka in- vesteringskonjunkturen har medfört att byggmarknadcn har blivit överhettad trots de åtgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa efterfrågan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i år förutses investeringarna öka relativt kraftigt. Främst gäller det näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bostadsinvestcringama blev 1988 något högre än väntat, vilket främst sammanhänger med att ombyggnadsin- vesteringama inte minskade så mycket som förutsetts. Under 1989 kommer den beslutade begränsningen av ombyggnadsverkamheten att resultera i minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar på en hög nivå.

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2. Handelsbalansen förbättrades något medan tj änste— och transfere- ringsbalansen försämrades med hela 10 miljarder kr.

Tabell 2 Bytesbalans Miljarder kr.. löpande priser

1987 1988 1989 Export av varor 281 ,4 304.8 3383 Import av varor 257,4 279,7 3()7,4 Korrigeringspost -1,5 -1,0 -1.0 Handelsbalans 22,5 24,1 29,9 Tjänstebalans -3,8 -10,3 -11,3 Transfereringsnetto -2S,4 -29,1 -35,6 B ytesbalans -6,7 -15,3 -17,0

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4% i år. Marknads- tillväxten för den svenska exportindustrin beräknas till drygt 6%, men kapacitetsbcgränsningar medför att denna tillväxtpotential inte till fullo kommer att kunna umyttjas. I den senaste konjunkturbarometem rapportera- de drygt hälftcn av företagen brist på produktionsresurser som det främsta hindret för ökad produktion. Importen beräknas fortsätta att öka snabbare än exporten. Bytesförhållandet väntas förbättras även i år. Sammantaget beräk— nas handelsbalanscn ge ett överskott på ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i år till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld, vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens utlandsinvesteringar. De svenska direktinvesteringama i utlandet finansieras till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov till ränteutgifter, som registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen från direktin- vesteringama, bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför. bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka till ca 17 miljarder kr. i år.

Det totala finansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Det finansiella sparandeunderskottet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

Prop. 1988/89:150 Bil. 1

1982 ca 4% av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är Prop. 1988/892150 att den offentliga sektorns, särskilt statens, sparande har ökat. Bil- 1

Det förbättrade finansiella sparandet i den of fentl i ga sektorn har emel- lertid motverkats av en försämring i den privata sektorn. Företagens sparande minskade relativt kraftigt förra året, främst på grund av ökade investeringar. En fortsatt försämring väntas i år som en följd av den fortsatt starka investe- ringsutvecklingen. Hushållssparandet har utvecklats negativt efter avregle- ringen av kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade både 1986 och 1987, men blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka något i år.

Timlönekostnaderna ökade med i genomsnitt 7,2% 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriser- na med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. .

På vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn till att avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pågår baseras beräkningarna för den svenska ekonomin på en schablonmäs- sig framskrivning av löneökningarna med 7% 1989. Det är samma beräk- ningsförfarande som användes i finansplanen i januari i år.

Konsumentprisema beräknas öka med drygt S% under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna löneav gif ton och skatterna på drycker och tobak samt avskaffandet av livsmedelssubventioncrna beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2 procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 beräknas konsumentprisema öka med drygt 7%.

Sysselsättningen ökade mycket starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer, vilket är den största ökningen sedan 1979. Den sti gan- de efterfrågan på arbetskraft har även haft en god regional spridning. Ar— betslösheten har minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång tid upplevt en kärv arbetsmarknad rapporteras i dag brist på arbetskraft. Bety- dande skillnader i arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens tidigare utflyttningsöverskott vändes 1988 till ett litet men positivt inflyttningsnetto.

Efterfrågan på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna åtstramningen. För innevarande år görs nu bedömningen att sysselsättningen ökar med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

När det gäller utvecklingen 1990 finns ännu många oklarheter. Någon egentlig prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräk- ningar i den reviderade nationalbudgeten av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den internationella utvecklingen, de svenska tirnlönema mm.

I dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vår omvärld fortsätter, men i något lägre takt äni år. Vidare har antagits att den genomsnittliga timlönen för svenska löntagare ökar med 4% 1990 och att den statliga inkomstskatten sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentprisema beräknas

då öka med ca 4% under loppet av 1990 och hushållensrealinkomster stiga Prop. 1988/89:150 med 1-1 1/2%. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata Bil. 1 konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/2%. Även BNP-tillväx- ten förutses dämpas till ca 1%. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar på nivån 17 miljarder kr. Dessa beräkningar tyder på en markerad avmattning i konjunkturen nästa år. Försämringen av konkurrenskraf ten och försvagnin gen av den externa balansen skulle upphöra. Överhettningstendenserna torde minska och utrymme på arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt viktiga områden som vård och omsorg.

Hänvisningar till S3-1

3.2. De närmaste åren

Pris- och löneökningstakten i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra konkurrent] änder. Det försämrade relativa pris- och kostnadslä get har än så länge fått endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst till följd av att konkurrenskraften var god efter dev alveringen 19 82 och att världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har också gynnats av prisfall på olja och en prisuppgång för skogsindustrins produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som har förbättrat konkurrensförrnågan.

Att situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten. Om världsmarknadstillväxten blir något lägre än under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom några år. Då ökar arbetslösheten snabbt samtidigt som sparan- det försärnras i den offentliga sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas till den pris— och löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns förutsättningar för en fortsatt god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en genomsnittlig årlig tillväxt på ca 2% och en fortsatt låg arbets- löshet. Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framtida välståndsölcning. _

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste-åren begränsats av brist på arbetskraft trots att arbetslaaftsutbudet ökat mycket snabbare än tidigare. Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med i genomsnitt endast ca 1% per år under de senaste fem åren. Särskilt bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeten framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgifterna beräknas enligt dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

det vis som blir fallet vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än Prop. 1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte är pro— Bil. 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3. Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna visar att statsbudgetens inkomster under perioden , t.o.m. 1993/94 i ett alternativ med lägre inflation ökar med ca 3% per år i löpande priser. Utgifterna beräknas stiga med knappt 4% årligen. lett alternativ med högre inflation kalkyleras inkomsterna öka med drygt 4% per år, medan utgiftemas ökningstakt beräknas uppgå till ca 7% årligen.

De utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till hushåll och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen ' till bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen till barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för konsumtion. dvs. främst utgifter för försvar, utbildning. rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska något i reala termer.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter - främst sjukförsäk- ringen och arbetskadeförsäkringcn - förutses öka kraftigt under kommande femårsperiod. Detta medför att avgifterna för dessa system enligt långtids- budgeten inte beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alter- nativet med låg inflation från 10.7 miljarder kr. budgetåret l989/90 till 11,5 miljarder kr. 1993/94. 1 alternativet med hög inflation försämras saldot till ett underskott på 29,4 miljarder kr. slutåret i perioden. Skillnaden på närmare 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand på att utgifterna för statsskuldräntor och räntesubventioner till bostäder blir högre i alternativet med hög inflation. En utveckling i enlighet med detta alternativ medför också högre arbetslöshet, vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet visar ett försämrat sparande under den kom- mande femårsper'ioden. Ett växande antal pensionärer, en ökad andel pen- sionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng medför att AP- fondens utgifter växer snabbare än dess inkomster. Utgiftcma för ATP väntas under långtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per år. Sparandet i AP- fonden förutses i alternativet med låg inflation dock inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. 1 alternativet med hög infla- tion förbättras sparandet på grund av högre avgifts- och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda alternativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

Tabell 3 Budgetsaldo budgetåren 1982/83-1993/94 Prop. 1988/892150 Miljarder kr.. löpande priser . Bil. ] Budgetår Inkomster Utgifter Stats- Budget- Budgetsaldo exkl.stats— skuld- saldo som andel skuldräntor räntor av BNP Utfall 1982/83 191.3 229.7 48,2 -86,6 —13,1% 1983/84 221,1 237.9 60,4 -77,1 -10.3% 1984/85 260,6 2539 75,2 -68,5 -8,3% 1985/86 275,1 255,4 66,5 -46,8 -5.2% 1986/87 320,1 271.5 63.8 -15,2 -1,6% 1987/88 332.6 2833 53,4 -4,1 -0,4% Nuvarande beräkning 1988/89 364,9 300.3 53.6 11.0 1,0% 1989/90 385,8 318,1 57,0 10,7 0,9% Lågalternativ 1990/91 394.1 332,5 58,0 3,6 0,3% 1991/92 390,5 345,1 56,0 -10.6 -0,8% 1992/93 409,6 357,7 53,0 -1.1 -0,1 % 1993/94 431 ,7 371 ,2 49,0 11,5 0,7% Högaltcrnaliv 1990/91 409,6 - 343.0 58.0 8,6 0.6% 1991/92 412.0 366,9 58,0 -12,9 —0.9% 1992/93 430,5 393,8 60,0 -23,3 -1.5% 1993/94 455,3 422.7 62,0 -29,4 -1.8%

4. Ekonomisk-politiska åtgärder 4.1 Stabiliseringspolitiken

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapaci- tetsutnyttjandet är högt i stora delar av ekonomin och bristen på arbetskraft utbredd. Pris- och löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra konkur— rentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar sti gande underskott.

I flera aVSeendcn har tendenserna till överhettning förstärkts de senaste månaderna. Den internationella konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare förutsetts. De svenska företagen har dock inte kunnat öka exporten i takt med marknadens tillväxt eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I stället har företagen höjt priserna relativt kraftigt och förlorat marlmadsandelar i större omfattning än vad som tidigare förutsetts.

Oljepriserna och dollarkursen har stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de internationella räntenivåema har stigit, vilket medför ' ökade räntebetalningar för våra utlandslån. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare beräknats.

Även på hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna på bearbetade varor levererade till hem- mamarknaden har det senaste året stigit med ca 10%, medan importprisema på bearbetade varor bara har stigit med drygt 4%. Särskilt kraftiga har

prisstegringama varit inom de delar av industrin som levererar varor till 13

byggsektorn.

Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt att öka snabbt och bristen på arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav i den senaste konjunkturbarometem att de hade brist på yrkesutbildad arbetskraft. Man får gå tillbaka till mitten av 1970—talet för att finna lika höga bristtal.

Överhettningstendensema på arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stock- holmsområdet. Andelen industriföretag med fullt kapacitetsutnyttj ande och med brist på yrkesarbetare är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att växa under första kvartalet 1989 och länsarbcts- nämnden i Stockholm har bedömt att den starka arbetskraftsefterfråg an kommer att bestå under återstoden av året.

Timlönema har under de senaste åren ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Till följd av den starka internationella konjunkturen och andra gynnsamma omständigheter har det kunnat ske utan att sysselsätt- ningen minskat och arbetslösheten stigit. I längden är emellertid en sådan utveckling inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala avtal om lönerna för 1989 finns nu på stora delar av arbetsmark- naden. Även om det ännu inte är möjligt att göra mer preciserade beräkningar av hur mycket tirnlönema ökar 1989 står det klart att någon markerad dämp— ning av löneökningama inte sker i år.

I fmansplanen i januari i år underströks att löneökningar av samma storlek som tidigare år inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mål. Vidare förutskickades att politiken. såväl under 1989 som under föl jan- de år, skulle utformas så att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den ekonomiska politiken måste nu stramas åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris— och kostnadsstegringama. Åtgärderna bör härvid inriktas på att dämpa såväl den privata konsumtionen som löne- glidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följ ande åtgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten bör höjas med 2-procentenheter under perioden fr.o.m. den 1 juli 1989 t.o.m. den 31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att minska övereftcrfrågan på varor och tjänster.

Skatten på sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har stigit det senaste året. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En motsvarande höjning bör också ske för snus och andra tobaksva— ror. Skatten på sprit, vin och starköl bör höjas så att priserna stiger med i genomsnitt ca S%. Höjningama bör ske den 9 juni 1989.

Vidare bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procenten- heter. Överhettningen och bristen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i Stockholmsområdet. Mot den bakgrunden bör löneavgiften tem- porärt höjas med 5 procentenheter i Stockholms län. Förhållandena i Norr- tälje kommum avviker dock från vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas från det förhöjda avgiftsuttaget. Med hänsyn till bl.a.

Prop. 1988/891150

Bil. 1

de åtgärder rörande kommunernas ekonomi som redovisas senare bör den extra höjningen i Stockholrnsområdet inte omfatta kommun eller landstings- kommun. De förhöjda avgiftsuttagen föreslås gälla löneutbetalningar — och för egenföretagare inkomster - under perioden fr.o.m. den 1 september 1989 t.o.m. den 31 december 1990. Ett förslag till lag om en tillfällig höjning av löneavgiften bör granskas av lagrådet. En proposition med förslaget kan därefter överlämnas till riksdagen i början av maj.

Avsikten med dessa åtgärder är att dämpa överhettningen i ekonomin för att därigenom få ned pris— och löneökningarna, särskilt under 1990.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare att statens insatser för att stödja ekonomiskt svaga grupper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Ge- nomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmedelssubventioner- na avskaffas och barnbidragen höjas.

Livsmedelssubventionerna bör avskaffas den 1 juli 1989. Resterande delar av dessa avser endast s.k. konsumtionsmjölk. S tatcns utgifter för livsmedelssubventioner beräknades i budgetpropositionen till 1475 milj. kr. budgetåret 1989/90, vilket innebär en subvention med 1,15 kr. per liter i partiledet. I konsumentledct motsvarar det 1,73 kr. per liter.

Efter de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingama blir prishöjningama på livsmedel små under det närmaste året enligt regerin- gens förslag. Den kompensation till lantbruket som normalt tas ut i form av höjda priser kommer istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukarna. Även när livsmedelssubventionema avskaffas kommer därför prishöjningar- . na på livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen bör höjas den 1juli 1989 med 780 kr. per barn och år. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas i motsvarande utsträckning. Statens utgifter ökar därmed med 1580 milj. kr. per år. Genom

denna omfördelning mellan livsmedelssubventioner och barnbidrag kommer _ barnfamiljema att gynnas. Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 att kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och studiemedel är knutna till basbeloppet.

Den statliga inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för inne- varande år. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem. Bocndekostnadema i andra hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års 'skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Penningpolitiken har under det senaste året stramats åt i flertalet större industriländer. Detta har skett mot bakgrund av ett fortsatt högt kapacitetsut- nyttjande och tendenser till ökad inflation. De internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska penningpolitiken har följt det internationella mönstret med en relativt hög inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxten och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har kreditexpansionen varit kraftig.

Bil. 1

Det höga kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhål- lande till omvärlden snabba inflationen motiverar en stram inriktning av penningpolitiken. '

I årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregle- ringen i allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagstiftningen endast skulle behållas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom detta synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penning— politiken i ökad grad måste inriktas på att upprätthålla en fast växelkurs.

Efterfrågan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och 1990. Sysselsättningen väntas fortsätta att öka men i en lägre takt. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas inom arbetsmark- nadspolitiken för att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av frnansfull- makten vidtaga erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivå. '

De åtgärder som nu föreslås är utformade bl.a. med hänsyn till den re- gionala balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller regionalpolitiska insatser. Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställ- ningsproblem i näringslivet, särskilda insatser nu göras för Västernorrlands län, bl.a. genom att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapital- bolag och för insatser på bl.a. utbildningsområdet.

4.2. Åtgärder för tillväxt

I början av 1980-talet var kapacitetsutnyttj andet i den sv enska ekonomin lågt. När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den internationellakonjunkturen stärktes var det därför möjligt att öka produktionen relativt kraftigt. BNP-tillväxten har under perioden 1982 — 1988 varit i genomsnitt ca 2 1/2% per år, investeringarna har hållits på en hög nivå i det svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnyttj andet och de omfattande investeringarna har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis svag. Produktiviteten, dvs. produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt långsarrunare under 1980-talet än under 1970-talet. Detta har bidragit till att tillväxten nu på flera områden hämmas av brist på produktionskapacitet.

Den ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot att stärka tillväx- ten och förbättra ekonomins funktionss ätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja hinder för arbetskraftsutbudets och prod uktivitetens tillväxt. I andra fall är uppgiften att stimulera till ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd produktivitet.

Det bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang inte får tolkas snävt. En ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som självfallet måste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken till att åstadkomma en hög välfärd för medborgarna. och därvid måste hänsyn tas även till de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara i BNP eller andra ekonomiska mått.

Ökat arbetskraftsutbud

Arbetslösheten i Sverige är mycket låg sedd i ett internationellt perspektiv. Samtidigt ingår en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en internationell jämförelse präglas också den svenska arbetsmarknaden av en relativt hög grad av flexibilitet och anpassningsförrnåga. Det är tydliga tecken på att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit framgångsrika.

Idag råder det brist på arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre tidsperspektiv.

Politiken har under senare år varit inriktad på att öka utbudet av arbets- kraft. Marginalskattema har sänkts och marginaleffektema för pensionärer reducerats. Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter att snabbare än tidigare komma ut på arbetsmarknaden. Andra exempel är förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik bör nu fullföljas.

Den vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s.k. arbetslinjen, dvs. att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha företräde framför andra åtgärder. Mot bakgrund av det läge som idag råder på arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och det förbättrade arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjligheterna ökar även för svaga grupper att, efter förmåga, stanna kvar i eller återkomma till arbetsli- vet.

Det är anmärkningsvärt att trots ett mycket gott arbetsmarknadsläge uppskattningsvis 58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sam- mantaget är ca 350 000 personer förtidspensionerade. Samtidigt ökade antalet arbetsskador och den långa sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg också och omfattade 80 000 personer. Arbets- miljökommissionen har fått regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder mot dåliga arbetsmiljöer. Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ett betänkande med förslag till åtgärder som skall öka möjlighe- terna att komma tillbaka till arbetslivet efter arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om att underlätta för förtidspensionärer att återgå till arbete.

Med hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft att frigöras inom vissa arbetsmarknadssektorer. Detta innebär att andra sektorer som i dag har svårt att rekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och vården kan få sin rekrytering bättre tillgodosedd. För att ytterligare tillgodose den stora efterfrågan på arbetskraft inom framför allt nämnda områden gäller det också att ta till vara på det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a. utgörs av arbetslösa flyktingar och andra invandrare samt långtidsarbetslösa och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader i arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad arbetskraft som ocksåbör tas till vara.

För att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemct tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

2 Riksf/amn IOrf'S/Sf). 1 mm!. Nr 150. Bilaga ]

Bil. 1

politiska medlen att spela en viktig roll. De resurser som avsatts härför under nästa budgetår kommer att behöva utnyttjas på ett effektivt och ändamålsen— ligt sätt.

Därutöver bör nu ett antal åtgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Ytterligare insatser bör göras för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar och andra invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges till arbetssökande från Norge på samma villkor som gäller för sökande från Finland och Danmark. Ar- betsförmedlingama bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspen- sionerade, som så önskar, att återgå till arbete. Rehabiliteringsinsatsema för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som så önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfattning inriktas mot bristyrken.

Ökad produktivitet och konkurrens

I syfte att förbättra produktivitetstillväxtcn har statsmakterna under senare årf vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har av- reglerats. Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom att reformerajordbrukspolitiken. En utredning om konkurrens— förhållandena i den svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitikcn har lagts om i en mer offensiv riktning och de statliga företagen har omstrukturerats. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot insatser för att öka arbetskrafts- utbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförrnåga. Kreditmarkna— den har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliserats och beslut har fattats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som skattekon- trollen skall förstärkas. Denna politik med syfte att öka produktiviteten och förbättra anpassningsfönnågan i ekonomin bör nu drivas vidare.

För närvarande ses livsmedelspolitikens mål och medel över av en par— lamentarisk arbetsgrupp. Avsikten är att förslag om en ny livsrnedelspolitik skall lämnas till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsme— delspolitik är att minska regleringarna. Ett första steg föreslås nu när av- regleringen för ägg inleds. Även prisregleringen på fisk ses för närvarande över av en särskild utredare. som skall redovisa sitt arbete inom kort.

En viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra f förutsättningarna för en god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegation att tillkallas med uppgift att analysera produktivitetsutvecklingcn i såväl industrin som tjänstenäringama.

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser. Härigenom sker en omfattande förstärkning av landets in genjörsutbildning på mellannivå. samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddel— stora högskolornas resurser för teknisk utbildning kommer till stånd.

Bil. 1

För att Sverige skall kunna behålla sin ställning som en första rangens industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot denna bakgrund under de senaste åren hafti gt prioriterat forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild forskningspolitisk proposition.

Genom 1988 års trafikpolitiska beslut kommer transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller både persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en följd av den_internationella utvecklingen en successiv uppluckring har skett av regleringen. Den utred- ning om konkurrensförhållandena iden svenska ekonomin, som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av i1ygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar till ett effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mål och medel. Regeringen avser att i början av 1990 lägga fram en särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att värna miljön. Samtidigt krävs mil jö- politiska åtgärder för att långsiktigt trygga den ekonomiska utvecklingen. Frisläppert för utnyttjande av investeringsfonder för mil jöinvesterin gar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet kommer stora omställningar att ske av det svenska ener- gisystemet. Kärnkraftsavvecklingen har en central betydelse i denna omställ- ningsprocess. Det är väsentligt att den omställning som förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder vilket bl.a. innebär att ökade kostna— der slår igenom på prisnivån. Den elintensiva industrins konkurrensförutsätt— ningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning. Energipriserna bör återspegla inte bara energislagens produktions- och distributionskostna- der utan även de olika energislagens effekter på miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med att analysera förutsättningama för att i ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sådana styrmedel kan utformas. Inom miljö- och energidepartementet behandlas frågan om mil jöavgiftcr på bl.a. svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds. Förslag till riksdagen om införande av miljöavgiftcr avses bli läm— nade dels i höst i fråga om avgifter på svavel i olja och organiska klorföre- ningar från massaindustrin, dels nästa vår när det gäller skatter och miljöav- gif ter inom hela energiområdet.

Inom bostads— och byggnadssektorn pågår ett brett upplagt arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en proposition till riksdagen, vilken innebär att importen av byggnadsmaterial från övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar bl.a. konkurrensförhållanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveck- ling. Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslå de förändringar som kan erfordras i reglerna för böstadsfinansiering och bidrag. Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbe- låningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen samt naturresurslagen. '

De fmansiella marknaderna i Sverige har under 1980—talet genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av regel-

verket för de finansiella marknaderna. Lagstiftningen måste i olika avseen- den anpassas till nya förutsättningar. Till grund för översynen ligger bl.a. kreditmarknadskommitténs och försäkringsverksamhctskommitte'ns be- tänkanden. Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutrednin gen väntas senare i år lämna sina betänkanden. Avsikten är att med underlag från bl.a. dessa utredningar utforma regler som skapar goda förutsättningar för att ' svenska finansiella företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer inter- nationaliserad ekonomi. Reglerna bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa priserna på de tjänster som förmedlas.

Reformerat skattesystem

Det svenska skattesystemet har förändrats i väsentliga avseenden sedan regeringsskiftet 1982. Under denna period har påtagliga sänkningar av marginalskattema genomförts. Samtidigt har värdet av underskottsavdrag minskats väsentli gt. S jälvdeklarationsförfarandet har förenklats. Ett t1ertal åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skat— tcplanering.

Ändå kvarstår många grundläggande brister i vårt skattessystem. Den progressivitet som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor i kapitalbeskatmingen. Även företagsbeskattningen kännetecknas av förhållandevis höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheter. Skattesystemet motverkar ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försäm— rar resursallokeringen i den svenska ekonomin.

Mot denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med att reformera vårt skattesystem. Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över skattesystemet. Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni 1989. Genomgripande reformer skall då kunna genomföras från och med 1991.

Reformarbetet är inriktat på att åstadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet skall också blienklare. Förändringar av skattesystemet i denna riktning bör kunna leda till ett mer rättvist skattesyStem. De bör också kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare re- sursanvändning kommer till stånd.

Forskningssamarbete med EG

Forskning kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har också kommit att framstå allt tydligare under 1980-talet samtidigt som forskningen intemationaliserats allt mer.

Vårt deltagande i FoU-samarbetet med EG ökar den svenska industrins möjligheter att hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Från EG:s sida är intresset stort för att få tillgång till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

Bil. 1

teknikområden.

I Sveriges samverkan med EG är FoU—samarbetet av strategisk betydelse. Det är också på detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan-nu utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr. för forskningssamverkan med EG i olika former. I årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att förstärka forsknings- och utvecklingssamarbctet med EG. Berörda statsråd kommer senare i dag att föreslå hur dessa medel skall användas.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Fördelningspolitiken

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsätt- ningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar såväl fördelningen av inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning. bostäder, hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är också ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet. I ett intemationelltperspektiv intar Sverige idag en unik ställning när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillko- ren. Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster ut jämnas inkomstför- delningen. Beroendet av inkomststöd, t.ex. socialbidrag, minskar. Även jämställdheten mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför också en större produktion och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av välfärden. Den ekonomiska krisen i början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vinster stiga för att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen. Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav på höga nominella löneökningar. För att motverka dessa effekter har bl.a. löntagarfonder och fömyelsefonder införts, som givit de anställda del i kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har införts på handeln med aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt på försälcringsbolagens förmögenheter har tagits ut och en rad likviditetsindragningar har genomförts. Förslag har lagts om en särskild skatt på företagens vinster 1989. .

Låg inflation är också avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög inflation omfördelar välfärden i stor skala och på ett svåröverskådli gt sätt. Ofta är det småsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgångsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Inf1ationen har stor betydelse också för reallöneu tvecklin gen. Reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983. Under senare år har reallönema emellertid ökat och en stor del av standardförsäm- ringen har kunnat återtas. Sedan 1983 beräknas reallöncn i genomsnitt ha ökat med närmare 10%.

Bil. 1

Skatter och avgifter skall fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels genom att omfördela inkomster, dels genom att finansiera offentliga tjänster. Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraftsutbudet negativt, leder till samhällsekonomiskt olämplig resurs användning och ökar inflations- trycket. Bristerna i skattesystemet lämnar även utrymme för skatteplanering och skatteundandraganden."

Den omfattande skattereform som planeras kunna genomföras 1991 har viktiga fördelningspolitiska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital. marginalskattema skall sänkas, skatteb aserna breddas och en neutral och likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att refor- men skall leda till en mer rättvis fördelning genom att inflationen dämpas. beskattningen blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatterna i högre grad fördelas efter bärkraft.

Transfereringama spelar en viktig roll när det gäller att jämna ut inkoms- ter mellan olika inkomstgrupper, åldersgrupper och hushållstyper. Nära 40% av hushållens disponibla inkomster utgörs av transfereringar.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för ref ormcr inom transfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar har genomförts i arbetslöshetsförsäkringcn.

Som ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraftsför- svagningen efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr., dvs. med 600 kr. mer än vad som motiverades av prisökningarna under 1988. Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,1 %. Reglerna för kommunala bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspen- sionärers arbetsinkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen för de studerande förbättras betydligt under 1989 både p.g.a. ett reformerat studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala studiemedlen har höjts från 145 till 170 procent av basbeloppet per år.

Föräldraförsäkringen byggs nu utmed målet att täcka en erättningspcriod på ett och ett halvt år. Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genom- förd den 1 juli 1991. Den första etappen, som genomförs den 1 juli 1989. omfattar en utbyggnad med tre månaders ersättning på sjukpeiiningnivå.

För att motverka effekterna på levnadsstandarden för barnfamiljerna av skattehöjningar, avskaffade livsmedelssubventioner m.m. bör barnbidraget höjas med 780 kr. per barn och år den 1 juli 1989. Pensionärer och studerande kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knutna tillbasbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och vård av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för fördelningspolitiken.

Barnomsorgen skall byggas ut för att 1991 nå målet att alla barn skall ha rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett halvt år till dess de börjar i

skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till barnomsorgen nu höjas.

Hänvisningar till S4-3

  • Prop. 1988/89:150: Avsnitt 9.3, 9.5

5. Budgetpolitiken

Hänvisningar till S5

5.1. Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin

Under efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den of fentliga sektorn. Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Detta har på ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och jämlikhet har främjats.

Med de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäk- ter. Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problem i en tid när den totala produktionen i ekonomin växte snabbt. Det var då möjligt att bygga ut välfärdsstaten parallellt med att hushållens realinkomster steg.

Sedan mitten av 1970-talet har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt större noggrannhet pröva alla offentliga åtaganden. S amtidigt underlättas en mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektorn i dag är Väl utbyggd.

Även utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra att de offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolk- ningsutvecklingen, främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir pensionärer, medför att utgifterna för'pensioner och äldreomsorg ökar. Till detta kommer att produktivitetstillväxtcn i den offentliga verksamheten normalt är mindre än i ekonomin i stort. Detta tenderar att leda till att en allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektorn.

Av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbud geten och i långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande riskerar att bli otillräckligt under den närmaste fem årsperioden om de of- fentli ga utgifterna fortsätter att öka.

Det privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera förklaringar. Det nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en uppgång i hushållens sparande. Särskilt torde detta gälla sparande i finansiel- la tillgångar. Med dcn kommande skattereformen borde denna orsak till ett lågt privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skat- tereformen medföra att hushållen lånefinansierar konsumtion i mindre omfattning än som nu är fallet. Det kan dock förväntas ta tid innan de genom- förda förändringarna får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring till det förhållandevis låga hushållssparandet är att en stor del av befolkningen inte förutsätts spara för att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund är det inte troligt atthushållssparandet kommer att öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov.

Om det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs att det offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som helhet ökar som det är möjligt att få till stånd den investeriiigsutveckling som

är nödvändig för att trygga det framtida välståndet utan att skuldsättningen i utlandet måste öka. Även mot bakgrund av att en stor del av de utgifter som följer med en åldrande befolkning faller på den offentliga sektorn i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en betydande del'av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektorn.

Sverige har vid en internationell jämförelse ett mycket högt skattetryck. Det skapar problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket hållas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektorn och på att hålla nere skattetrycket medför att de offentliga utgiftemas ökning måste begränsas de närmaste åren.

Det finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftstillväxten. Detta gäller såväl i ett långsiktigt perspektiv för att undvika en upp gång i skattetrycket och åstadkomma en ökning av det offentliga sparandet. som i ett medellångt perspektiv för att lämna utrymme för en ökad kapitalbildning och begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett effektivare resursutnyttj ande i den offentliga sektorn förutsätter i många fall åtgärder vilkas effekter är synliga först på några års sikt. Det kan t.ex. röra sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av arbetsuppgifter etc. Det krävs sålunda ett relativt långt tids— perspektiv när den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast.

En långsiktig strategi för de offentliga utgifterna bör därför ta sin utgångs- punkt i att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara att skattetrycket skall hållas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras. Ett arbete pågår inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgiftsstrategi.

5.2. Det reviderade budgetförslaget

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats från ett underskott på 86,6 miljarder kr. till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. innevarande budgetår. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen ijanuari i år. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en förändring från -1 3.1% 1982/83 till +1.0% 1988/89. Även det s.k. underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv.

En orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetår är att lönerna ökat förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar får på kort sikt en p0sitiv effekt på budgetsaldot, eftersom skatteintäkterna ökar. På längre sikt riskerar emellertid effekten på budgetsaldot att bli negativ till följd av försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Detta framgår också av långtidsbudgeten som visar att hög pris- och löneökningstakt ger kraftigt försämrade budgetsaldon efter några år.

En annan orsak till att det redovisade budgetsaldot innevarande budgetår förstärks jämfört med förra budgetåret är att ränteut gif tema för statsskulden under budgetåret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga. Detta beror på att

Bil. 1

bokföringsprincipema för Statsskuldväxlar har förändrats, vilket innevarande budgetår tillfälligt minskar ränteutgiftema med 7,0 miljarder kr. Nästa

budgetår stiger ränteutgiftema igen.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89 Miljarder ln. Statsbudget Budgetpro- Nuvarande jurti 1988 positionen beräkning jan. 1989 Inkomster 347.1 364,2 364,9 Utgifter exkl. stats- skuldräntor 299,6 300.4 300.3 Statsskuldräntor 54.0 52.8 53.6 Redovisat budgetsaldo —6.5 1 1,0 11,0

I budgetpropositionen beräknades ett mindre budgetöverskott för näst- kommande budgetår på 0,4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma att uppvisa ett överskott på 10,7 miljarder kr. 1989/90. Förändringen har framför allt sin grundi de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr. Skatteinkomstema ökar också till följd av förslagen om höjd tobaks- och dryckesskatt.

ATP-avgiftema täcker idag inte pensionsutbetalningama medan folkpen- sionernas belastning på statsbudgeten successivt avtar. För att stärka AP— fondens sparande bör ATP-avgiften höjas med 2 procentenheter 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika mycket. Hänsyn har vid budgetberäkningama äVen tagits till denna avgiftsväxling och till den före- slagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Tabell 5 Budgetsaldot 1989/90 Miljarder kr. Budgetpro- Nuvarande positionen bcräknin g jan. 1989 Inkomster 374.9 385.8 Utgifter exkl. Statsskuldräntor 316,5 318,1 Statsskuldräntor 58 ,0 5 7,0 Redovisat budgetsaldo 0,4 10,7

Av tabell 6 framgår att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 äri stort sett oförändrat jämfört med innevarande budgetår. Statsutgiftema exklusive Statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande budgetår. Samtidigt ökar dock utgifterna för Statsskuldräntor, bl.a. till följd av att redovisningen av Statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuld- räntoma hålls statsutgiftema på i stort sett realt oförändrad nivå.

Tabell 6 Budgetsaldo för budgetåren 1982/83 och 1987/88-1989/90 Miljarder lo'. och andel av BNP

1982/83 1987/88 1988/89 1989/90

Inkomster 191 ,2 332,6 364.9 385,8 Andel av BNP (%) 28,6 33.1 31.8 31.0 Utgifter exkl. Statsskuldräntor 229,6 283,3 300,3 318.1 Andel av BNP (%) 34,4 28,2 26.2 25.6 Statsskuldräntor 48,2 53,4 53.6 57.0 Redovisat budgetsaldo -86,6 -4,1 11,0 10,7 Andel av BNP (%) -13.1 -0,4 1.0 0.9 Underliggande budgetsaldo -10,0 0,7 4,6 Andel av BNP (%) -0,7 0.1 0,4

Att budgetsaldot inte försämras merjämfört med budgetåret 1988/89 beror på statsinkomstemas utveckling. Inkomsterna ökar som nämnts genom de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Att ökningen inte blir större än ca 6 % beror bl.a. på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den före- slagna sänlmingen av folkpensionsavgiften 1990.

Att budgetpropositionen - för första gången på Över ett kvartssekel — kunde redovisa en balanserad budget beror på att utgiftsprövningen hade varit mycket stram. I budgeten prioriterades en utbyggnad av föräldraförsäk- ringen, vissa insatser för kulturen samt inkomstskattesänkningen 1989. Därutöver gjordes vissa insatser inom miljöpolitiken, EG-arbetet och för att förbättra de handikappades situation. I det reviderade budgetförslaget föreslås också en höjning av barnbidragen, ökade bidrag till barnomsorgen samt avveckling av livsmedelssubventionema.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande består av summan av det finansiella sparandet i staten, kommunerna och socialförsäk- ringen. För att få fram statens finansiella sparande måste statsbudgetens saldo justeras för bl.a. vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster.1 tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga sektorn.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90

Miljarder lcr.

1982/83 1987/88 1988/89 1989/90 Staten -57.1 7.3 14,5 11,0 Kommunerna 0,8 -6,7 -.10,9 -8,8 Socialförsäkring 18,3 27,1 28,5 34,6 Summa -38,0 27,7 32,1 36,8 Andel av BNP (%) -5.7 2.8 2,8 3,0

Bil. 1

Statens sparande har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre negativt. I kommunerna har verksamheten drivits med ett finansiellt sparan- deunderskott och så beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90. Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det härrör nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP—fonden. '

Långtidsbudgeten visar att det inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande långtidsbudgetperioden. Det minskar dock under de därpå följande åren, framför allt till följd av att pensionsutbetalningama ökar.

5.3. Kommunernas ekonomi

Bakgrund

Kommunerna fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fått en allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångs- punkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunerna att klara sina åtaganden utan att kommunalskattema behöver höjas.

Samspelet mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom att staten formulerar övergripande mål för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla även framtida förändringar i transfereringarna mellan stat och kommuner. Den kommunala sjävstyrelscn är av tradition stark i Sverige. När statens detaljstyrning minskar ökar rörelsefriheten för kommunerna. Detta ökar ansvaret för de enskilda kommunerna att bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med statsmakternas mål samt på ett, ur samhällsekonömisk synpunkt, ansvarsfullt sätt.

Den kommunala verksamheten står inför stora förändringar de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en strukturell förändring där en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig vård av äldre. Barnomsorgen skall enligt riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991. Inom skolans område bör kommunerna få ett ökat driftsansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny modell för lönebildningcn har börjat tillämpas, som medför att de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt detta ställer stora krav på kommunerna att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksam— heterna.

Kommunernas ekonomiska situation bedöms vara god under 1990. Detta beror på att inkomsterna ökar snabbt, till följd av de stora löneökningarna i slutet av 1980-talet. Kalkyler som tagits fram i samarbete med kommunför— bunden visar att om volyrnexpansionen och löneökningarna kan hållas på en rimlig nivå förbättras kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990.

Den kommunala konsumtionen har under 1980-talet vuxit med i genom- snitt ca 2% per år. En så hög volymtillväxt inom den kommunala sektorn är inte på längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhälls- ' ekonomin. Den tilltagande bristen på arbetskraft begränsar även kommuner- nas möjligheter att expandera. Detta gör det särskilt viktigt att kommunerna

Bil. 1

på ett bra sätt tar till vara de befintliga personalresursema. Utbyggnaden på prioriterade områden måste framför allt ske genom omprövningar och omfördelningar av befintliga ramar.

Under senare år har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr. per skattekrona. Det är synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera åtgärder för att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr. per skattek- rona. Det är angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder inför 1990

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kom- munerna att klara utbyggnaden av framför allt barnomsorgen och att de skall bidra till att ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kom— '

munerna.

Inom skatteutjämningssystemet bör skatteutjämningsavgif ten anpassas så att den finansierar den automatiska ökningen av skattcutjämningsbidraget.

De åtgärder som vidtogs 1989 i syfte att utjämna de ekonomiska förutsätt— ningarna i skatteutjämningssystemet får full effekt 1990. För att ytterligare utjämna skattesatserna bör skatteutjämningsavgiften tas ut endast på det egna skatteunderlaget. Detta gynnar kommuner med svag skattekraft.

Vidare bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 100% av medelskattelcraften erlägga den särskilda skatteutjämningsavgiften. Avgift bör dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunerna garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssyste- met. Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en så hög egen skattekraft att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, får erlägga avgift. Dessutom skärps progressiviteten för de rikaste kommunerna. Den särskilda skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna Och inte heller de kommuner som också fullgör landstingsfunktioner.

Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen till barnomsorgen för att skapa förutsättningar för att infria riksdagens beslut att alla förskolebarn över 1 1/2 års ålder skall ha rätt till barnomsorg senast under 1991. För att delvis finansiera denna uppräkning bör de primärkommunala skatteutj ämningsavgiftcma höjas.

6. Den offentliga sektorns förnyelse 6.1 Bakgrund

Grunden för den generella Välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgång till utbildning, att få en god vård och omsorg under olika skeden av livet och att få en ekonomisk grundtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi

dess vikt och alla medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika behandling är principer som skall vara vägledande för den offentliga sektorn. Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet på de offentliga tjänsterna kan vi också motverka tendenser till segregering.

Stora gemensamma satsningar görs också på forskning och för att bygga ut kommunikationema. Det är nödvändigt för att Sverige skall kunna behålla sin ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna finansieras härutöver bl.a. rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö.

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla till del. Att i offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett viktigt inslag i fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas. Denna strävan motiverade även de omfattande social- försäkringsreformema. Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet eller sjukdom samt under ålderdomen.

Reforrnema har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god ekonomisk utveckling. Med krispolitikcn under 1930-talet ställdes för första gången sysselsättningens betydelsei förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik har givit utsatta grupper på arbetsmarknaden ett starkt stöd samtidigt som den skapat goda förutsättningar för en smidig strukturom- vandling till gagn för resurstillväxten.

Utbildningspolitiken har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också vuxna, bättre förutsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare liv. Genom välfärdsstatens framväxt har också en grund lagts för en bättre ekonomisk utveckling i samhället som helhet. Även familjepolitiken är vikti g i detta sammanhang. Utbyggnaden av bamomsor— gen har syftat till att ge en stimulerande och utvecklande miljö för förskole- barnen samtidigt som föräldrarna fått möjlighet att förvärvsarbeta eller studera. Detta har också bidragit till den ekonomiska utvecklingen i samhäl- let. . '

Exemplen åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; det går att förena åtgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena och skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla. Med den generella Välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekono- misk utveckling i vårt land.

Detta synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbygg- nadsprogram inom vård, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den of f ent- liga sektorn kan positiva effekter nås inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsent- ligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi i Sverige inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gå ut över Välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

Bil. 1

kommer det även fortsättningsvis att finnas behov av nya insatser inom den offentliga sektorn. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en allt äldre befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer det säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpass- ningar till förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är emellertid inte förenlig med en samhäl lsekonornisk balans. Tillgängliga resurser måste därför användas så effektivt som möjligt. Utrym— me för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas genom om- prioriteringar inöm och mellan befintliga områden.

Behovet av omprövningar grundas emellertid inte enbart på att resurser måste frigöras för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle _ föreligga är det väsentligt att inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar att medföra ett minskat förtroende hos medborgarna för den of f entliga sektorn. Produkti- vitets- och effektivitetshöjande åtgärder bör därför eftersträvas. Med ef f ek- tivitet avses då graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin tur delvis av produktivitetens - produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona - utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven på en god kvalitet åsidosätts, desto mer kan produk- tionen ökas och desto större blir möjligheterna att nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett utvecklingsarbete med denna inriktning pågår. Utgångspunkten för detta arbete är att ökad uppmärksamhet skall riktas mot vad som produceras, mot mål och resultat, och att större frihet skall lämnas när det gäller hur resultaten uppnås. Således minskar nu detaljregleringcn från statsmakternas sida samtidigt som kraven på uppföljning och utvärdering skärps.

Trots att den offentliga sektorn har byggts ut för att tillgodose viktiga krav och önskemål från medborgarna råder inom många områden stora skillnader mellan medborgarnas krav på den off entli ga sektorns tjänster och de tjänster som tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgarna efterfrågar bättre service med ökad tillgänglighet och valfrihet. Att ha möjlighet att påverka de offentliga verksamheterna har blivit en allt viktigare dimension. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn på samma sätt och i samma takt som tidigare framstår mot denna bakgrund inte som ända- målsenlig alldeles oavsett de finansiella restriktioner som den samhällseko- nomiska utvecklingen innebär.

Förändrade behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder till nya krav på den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn står inför idag handlar med andra ord inte alls bara om en brist på ' resurser. De är i själva verket mer komplexa. Inom allt fler områden kan man konstatera att de brister som finns snarare hänger samman med föråldrade system och rutiner för att styra verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektorn kommer därför frågor om effektiv och ändamålsenlig

styrning, att ges stort utrymme.

Genom att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under off entli g kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall prägla myndighetsutövning och offentlig service. Utan att åsidosätta kravet på allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav från medbor- garna på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning.

Hänvisningar till S6

6.2. Den offentliga förvaltningen

En viktig förutsättning för en verksamhet är att ansvar och befogenheter klargörs på ett tydligt sätt. Därför måste även i den off entli ga sektorn ansva- ret för ekonomi och utförande följas åt. Delat ansvar tenderar att medföra samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses på bekost- nad av helheten. Inom den offentliga sektorn bör därför ansvarsförhållandena mellan stat, landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgarna får också en bättre överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de tjänster den offentliga sektorn erbjuder.

Inom områden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän måste särskild uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykasatt befintliga organisations- och ansvarighctsförhållanden inte får leda till att angelägna omstruktureringar av verksamheten försvåras.

Ett av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrrtingen måste också följas upp med en resultatrapportering. Metoderna för uppföljning och utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda verksamhets— ornrådena. En mål- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta termer.

Ett arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detalj- regleringcn gentemot myndigheterna minskats. Successivt införs en ny budgetprocess med fördjupad verksamhetsprövning vart tredje år. En över- gång till en mer långsiktig och flexibel resursstyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramama och den nya anslagsformen ram anslag. Kraven på uppföljning och utvärdering skärps.

Även i kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultati- orienterad styrning och decentralisering pågått under flera år. Både inom stat, kommuner och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya styr- fonnema mer allmänt funnit sina former.

Decenlralisering och delegering behövs därför att de direkt verksamma på ett område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgifterna skall lösas. De anställda bör få ökat utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora organisationer är det svårt att få till stånd flexibilitet och anpassning till de enskilda medborgarnas behov. Samma problem följer med en långtgående centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

direkt möter medborgarna som ser möjli ghetema att förbättra den löpande verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona— lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara. '

De enskilda medborgarnas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektorn skall kunna möta dessa krav är det nödvändigt med en större flexibilitet i fråga om val av verksamhetsform och arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme att själva påverka verksamheternas utformning.

Förutsättningama varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa områden är det ett starkt och berättigat önskemål att tjänsterna skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det gäller inte minst barnomsorg och utbildning. Det är en central politisk uppgift att verka för att alla barn och ungdomar får en god och likvärdig uppväxt. Men det gäller också bl. a. sjukvård, omsorg och arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offent- liga verksamheter som innefattar myndighetsutövning. Det bör dock vara möjli gt att i betydande grad öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande målsättningarna.

Utvecklingen stimuleras om olika tillvägagångssätt kan prövas och använ- das. Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om att bedriva viss verksamhet. På vissa områden, t.ex. av teknisk natur, kan det vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan också utgöra ett värde— fullt komplement vid bl.a tillfällig arbetsanhopning. _ .

Det är i sammanhanget viktigt att skilja på vem som utför, finansierar resp. kontrollerar en verksamhet. I vissa fall är det tillräckligt att offentliga myndigheter kontrollerar en privat verksamhet. I andra fall kan kravet på likformighet och likabehandling vara så framträdande att verksamheten både bör produceras och finansieras inom den offentliga sektorn. Valet av verk- samhets- och finansieringsform bör bestämmas så att de grundläggande målsättningarna bäst uppnås.

Personalpolitiken är av stor betydelse i arbetet med att förnya den of- fentliga sektorn. Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också viktig för möjligheterna att rekrytera och behålla personal. Arbetsuppgifterna inom offentlig sektor är i stor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talet kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer att vara stort inom alla sektorer i ekono- min. Samtidigt minskar de årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksamhet måste kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och utvecklande arbetsfor- mer, både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny. .

En väsentlig del av kommunernas och landstingens verksamheter f inan- sieras med statsbidrag. Statsbidragen kan antingen vara allmänna, t.ex. skatteutjänmingsbidrag, eller specialdestincrade för olika ändamål. I de flesta länder utgör de specialdestincrade statsbidragen en mindre del av de totala statsbidragen för motsvarigheterna till kommuner och landsting. Det före- kommer dock att andra länder istället för specialdestincrade statsbidrag har

Bil. 1

långtgående regleringar. I Sveri ge utgör de specialdestincrade bidragen ca 80%.

Syftet med de Specialdestinerade statsbidragen kan vara att få till stånd en viss verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar både innehåll, produktionssätt och omfattning. Specialdestinerade statsbi- drag kan på så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose i vissa fall mycket detaljerade ambitioner för utvecklingen i hela landet. Från kommunernas och landstingens och därmed också verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor omfattning av specialdestincrade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att uppnå önskade resultat. Mot denna bakgrund bör inriktningen vara att för kommuner och landsting reducera inslaget av specialdestincrade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta är några av de utgångspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Idet följande redovisas sammanfatt- ningsvis de förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande arbetslinjen och socialförsäkringssystemet.

6.3. Tre aktuella områden

Skolan

Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnads— skedet har det varit nödvändigt med en stark styrning och reglering av skolan för att garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning. I långa stycken har denna styrning varit framgångsrik. Vi har idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För att åstadkomma en ytterligare utveckling av un gdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden nu tömd på sin kraft. Medan den centrala regle- ringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nå målet en skola för alla, är det nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och och beslutanderätt från central till lokal nivå. Det är också nödvändigt för att skapa förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resur- serna för skolan.

En grundläggande fråga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelnin gen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a. när det gäller att öka kommuner- nas frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av skolans resurser, är föränd- ringar i statsbidragssystemet för grundskolan.

I sammanhanget är också frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar- och lärartjänster av betydelse. I regeringens proposition om skolans utveck- ling och styrning förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

3 Riksdagen 1988/89. lsaml. Nr 150. Bilaga 1

Bil. ]

finns skäl som talar såväl för som mot 'en kommunaliscring av tjänsterna, att regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslå någon förändring när det gäller statlig eller kommunal reglering av tjänsterna.

Frågan om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under många år utan att den har kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande. Ett kommunalt huvudmannaskap innebär att kommunerna får ansvaret också för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan förändring som en del i decentraliseringen inom skolområ- det och utvecklingen mot ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offent- liga sektorn i stort har de senaste åren ett ökat lokalt ansvar utvecklats också när det gäller personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om att denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur såväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Det finns skäl att anta att så skulle bli fallet också på skolområdet. Personalpolitiken är ett av de viktigast instrumenten för utvecklingen av verksamheten i skolan..

Viktigt att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare skall utformas, är'naturligvis inställningen hos kommu- ner och fackliga organisationer på skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunaliscring aktualiserats på nytt genom att svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat att tiden nu kan anses mogen för att kommunalisera skolledartjänster- na.

En mer grundlig analys av innebörden och konsekvenserna av en kom- munaliscring har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av v ad som nu har anförts är det viktigt att en sådan analys genomförs för att t.ex. få klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap. En viktig del i ett sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staten viktiga styrinstru- ment kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det gäller framförallt läroplanen, men också betydelsen av bl.a. lärarutbildningen, behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett Specialdestinerat statsbidrag. '

Viktigt i det sammanhanget blir frågan om hur läroplanerna skall utformas för att bli tydliga som styrinstrument, och hur utvärdering och uppföljning skall användas 1 samma syfte. '

En naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala ansvarstagandet för skolan blir förändringar när det gäller-skolöverstyrelsens och länsskolnämndemas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delVis kan avvecklas.

Ett fortsatt förenklings'— och avregleringsarbete kommer också att bedrivas inom skolområdet. Detta är av stor betydelse för att öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att'tirina egna lösningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att finna nya former för skolbarnomsorgen. Att ge skolan ett huvudansvar också för omsorgen om skolbarnen kan leda till en totalt sett pedagogiskt bättre verk—

samhet, samtidigt som kostnaderna kan hållas nere genom t.ex. gemensamt utnyttjande av lokaler och andra resurser.

Äldreomsorg

Äldreomsorgen är en viktig sarnhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en vård och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna välja att bo kvar hemma även om de har omfattande vårdbehov. För äldre som så önskar skall'det finnas alternativ, som kan erbjuda boende i kombination med nödvändiga vård- och serviceinsatser.

Sverige har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 år, beräknas öka med 20% under den närmaste tioårsperioden samtidigt som antalet personer över 65 år totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av service och vård väntas öka. För att klara detta måste äldreomsorgen priorite— ras och de resurser som står till buds måste utnyttjas så effektivt som möjligt.

Under de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdforrner har ökat. Utvecklingen är emellertid inte problemfri.

En viktig fråga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens service och omvårdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas på kommun respektive landsting. Oklarheten leder också till att ansvariga politiker och tjänstemän försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar i stället för att möta kraven inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som rationell. '

Av tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand inom sjukvården. Vården blir i många fall långvarig bl.a. för att alternativa vård- former saknas. En alltför stor del av den somatiska korttidssjukvårdens resurser ägnas därför åt äldre människor som snarare har behov av omvård— nad än kvalificerad sjukvård. Kommunernas brist på alternativa boende- och vårdformer bidrar således till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas till långvarig vård av äldre. .

Trots dessa strukturella problem har ambitioner och ett väl utvecklat samarbete mellan landsting och kommuner på många håll inneburit att

arbetsfördelningen utvecklats i önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och . .

förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de

olika huvudmännen. Ett system som uppmuntrar en effektiv resursanvänd- . - " '

ning bör därför införas. Systemet _bör vara tydligt och lättfattligt både för den som behöver hjälp och för de ansvariga befattningshavarna.

De ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används för långva-. . ,- - riga insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunerna. Kommunerna . blir också ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga - prioriteringar kommer till stånd. . Som anförts 1 propositionen om äldreomsorgen inför 90- talet bör lagstift- ning och organisation andras 1 syfte att ge primärkommunerna ett samlat

ansvar för insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Äldredelega- tionen har av regeringen fått i uppdrag att analysera och beskriva de or- ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvenserna av en sådan föränd- ring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år. Äldredelega- tionens rapport kommer att remissbehandlas och regeringen kommer därefter ibörjan av år 1990 att lägga fram en proposition till riksdagen för behandling senare under våren.

Förändringen bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och vårdformer, som behövs inom den framtida äldre— omsorgen. Kommunerna bör samtidigt få det praktiska ansvaret som krävs för att insatserna skall få en god kvalitet. Det innebär att kommunerna måste ges både befogenhet och skyldighet att svara också för vissa sjukvårdande insatser och att kvalificerad sjukvårdspersonal måste finnas i kommunerna för att trygga den medicinska säkerheten i vård och omsorg. Till kommuner- na bör de ekonomiska resurser överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta måste ske med hänsyn tagen till åldersstruktur m.m. i kommunen.

Kommunerna bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, utan att det är vårdrnässigt motiverat, blir kvar inom sjukhusens korttidsvård på grund av brist på alternativa vårdresurser. En sådan stimulans kan åstad- kommas genom att kommunerna blir skyldiga att betala landstingen för den vård som lämnas i avvaktan på att bättre alternativ kan ordnas. Den kom- mande förändringen bör också stimulera kommunerna att bygga upp alter- nativa vårdformer för äldre som vårdas inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt motiverat. Även i detta fall kan det ske genom attkommunerna blir betalningsansvari ga gentemot landstin- gen.

En lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992.

Arbetslln jen och socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringssystemet är uppbyggt för att ge en trygg och säker inkomst vid sjukdom och när människor av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta inkomstbortf all. Kostnaderna för de delar inom socialförsäkringen som avser sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare år ökat snabbt och det finns tecken som tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta.

Det ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbets- skadeförsäkringen. Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr. 1985 till 7 miljarder kr. 1988. Den snabba ökningen beror dels på att antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt, dels på att praxis har ändrats så att en större andel arbetsskador nu godkänns. Kostnadema för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka starkt även under de kommande åren.

Denna utveckling sker trots att vi ivårt land har en lång tradition inom arbetsmiljöområdet för att förbättra arbetsmiljöema. Inte minst som en följd av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med stöd i en ambitiös lagsti f t- ning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i

Bil. 1

bl.a. i det minskade antalet svåra olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den snabba utvecklingen i arbetslivet att det ständigt uppstår nya risker för arbetstagarnas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har de ökat från 273 000 personer till 346 000. Kostnaderna har under motsvarande period ökat från 7 till 23 milj ardcr kr. 1988 eller med 60% i fasta priser. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer att öka successivt och kostnaderna riskerar således att fortsätta att öka.

lnom sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet-ersatta dagar har ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Det är framför allt de långa sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de långa sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension och arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år 1988, vilket motsvarar ca 4% av BNP.

Bakom dessa kostnader döljer sig individer som fått lämna arbetslivet i förtid p.g.a. sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m.m. Att bryta de nuvarande trenderna om 50 000 nybevil jade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbetsskadeärenden per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som drabbas av skador eller sj ukdomari arbetslivet är därför väsentligt utifrån såväl humanitära som sarnhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbets- miljöer, eftersom en så stor andel av utslagningen har sin bakgrund i arbets- skador. Satsningarna på en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående företags- hälsovård måste fortsätta och arbetsmiljöfrågoma måste lyftas fram i företa- gens planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbetsrniljökommission understryker vikten av sådana insatser. Rehabiliteringsberedningens förslag utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ytterligare utslagning. Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas, måste möjligheterna öppnas att via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har under många år arbetslinjen varit grundläggande. Innebörden är att aktiva åtgärder för att ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar av kontantstöd. Härigenom har både arbetslösheten och de därmed förenade kostnaderna kunnat hållas ncre.

Totalt är det i dagsläget över en halv miljon människor som på grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning står utanför ar- betsmarknaden. Utslagningen från arbetslivet är förenad med betydande kostnader för den enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen bör nu i ökad utsträckning tillämpas inom social f örsäkrings- sektorn. Utslagning från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för att göra det möjligt för redan drabbade att återgå till arbetslivet. Målsättningen bör vara att genom anpass- ningsåtgärder och undanröjande av förvärvshinder göra det möjligt för allt

4 Riku/upon 1988/S'). I mm]. Nr 150. lli/atm I

Bil. 1

fler medborgare att delta i arbetslivet och på så sätt svara för sin egen försörj- ning.

Insatserna bör i ökad utsträckning samordnas i syfte att göra det möjligt för alla arbetstagare att kunna arbeta fram till ålderspensionen. Med denna ambition är det nödvändigt att skapa ett arbetsliv som bygger på de enskilda individernas förutsättningar och behov. Rätten till ett arbete skall gälla för alla.

Ett arbete har därför initierats som syftar till att förändra passiva åtgärder ' till aktiva rehabiliteringsinsatser. Åtgärderna skall göra det mer attraktivt för den enskilde att återvända till arbetslivet. Detta kommer att kräva omfattande förändringar i arbetssätt och regler inom olika berörda myndigheter. Mycket kan uppnås genom ett aktivare resursutnyttjande i linje med den pågående utvecklingen mot mål- och resultatstymin g. Arbetet inriktas mot en närmare översyn av behovet av mer genomgripande förändringar i olika regelsystem för att underlätta den önskade utvecklingen.

Bil. 1

Statsbudgeten och särskilda "532.2111988/89: 150 frågor 1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1.l Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomstemas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En samman- fattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med red0visas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknarjag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförut- sättningar.

Tabell 1 Antaganden Procentuell förändring

1988 1989 1990 RRV Föredra- RRV Föredra- RRV Föredra- ganden ganden ganden Lönesumma 9,0 9,0 8.6 8.6 4,9 4.6 Konsumentpriser. genomsnitt 5,8 5.8 6.0 7,2 4.5 6.0 Privat konsumtion. ' löpande priser 8,3 8.3 8.0 8.1 6,2 6,6

l RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens in- komster och utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2. Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989. Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstbe- räkning.

Inkomster . Prop. 1988/89: 150 I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1988/89 beräknat inkoms- Bllaga l terna till 363 179 milj. kr.

I enlighet med vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknarjag upp inkomsterna med sammanlagt 1 677 milj. kr. Fördelningen över inkomsttitlar framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/8.9

Tusental kr. lnkomsttitel RRV:s be- Förändring räkning enligt före- draganden 141 l Mcrvärdeskatt 85 300000 + 200000 4138 Återbetalning av tidigare infriade garantier 52 080 + 1 477000 Summa inkomster 363 179 489 Summa förändringar enligt föredraganden + 1 677 000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen medför att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489 milj. kr.

Utgifter

] statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj. kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket har beaktat beslut om Och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. stats- skuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget till 5 465 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgiftsanslagen exkl. Statsskuldräntor prognosticeras till 298 829 milj. kr. för 1988/89. .

RRV har beräknat utgifterna för Statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89 Miljarder kronor

Budgetår Statsbudget Nuvarande beräkning Räntor på inhemska lån m.m. 44.5 45.4 Räntor på utländska lån 9.5 8.4 Valutaförlustcr. netto 0,0 —0.2 Summa 54.0 53.6

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Räntebidrag m.m. med 120 milj.kr. jämfört med RRV:s beräk- ning. 40

Bilaga 1

Enligt RRV kommer de totala anslagrbehållningarna på reservationsan- slag under innevarande budgetår att minska med 357 milj. kr. för att uppgå till 24 993 milj. kr. Jag delar RRV:s bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. l tabell 4 redovisas utveck- lingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1987/88 och l988/89 Miljarder kronor

Huvudtitel 1987/88 1988/89 Utrikesdepartementct 7.6 7.6 Kommunikationsdepartementet 5.2 5.6 Arbetsmarknadsdcpartemcntet 2.6 2.9 lndustridepartcmcntet 4.6 3.9 Miljö- och energidcpartemcntet 2.7 2.2 Ovriga huvudtitlar 2.7 2.8 Summa 25,4 25.0

Enligt RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1988/89.

Jag vill också nämna att RRV för lil/kommande utgifb'behov, netto tar upp 2 miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov. netto till 1 miljard kronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret 1988/89 kommer att uppgå till 353906 milj. kr. Beräkningarna samman- fattas i tabell 5.

Tabell 5 Statsutgifterna budgetåret 1988/89 Milj. kr. Före- Statsbudget RRV draganden Utgitlsanslag exkl.

Statsskuldräntor 292 567 298 829 298 949 Statsskuldräntor 54 000 53 600 53 600 Förändring i anslags- __ bchållningar 1 500 357 357 Andrad disposition av

rörliga krediter 500 0 O Beräknat tillkommande

utgiftsbehov. netto 5 000 2 000 1 000 Summa statsutgifter 353 567 354 786 353 906

Finansfullmakts- , utnyttjande _ _ _

Hänvisningar till S1-2

1.3. Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1988/89: 150 1989/90 Bilaga 1

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379 868 milj.kr. för budgetåret 1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknarjag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling 1990 beräknas inkomsttitlama Folkperzsionsavglft, Sjtikjörsäkringsavglft. netto och Barnomsorgsavgifi minska med 59 milj. kr., 63 milj. kr. respektive 13 milj. kr. lnkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers in— komstskatt med 293 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt Öka med ytter- ligare 9200 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. lnkomsttiteln Skatt på spritdrycker beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande tobaksskatten räknar jag upp in- komsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpen- sionsavgiften. [ enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folk- pensionsavgitl minska med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra förslag beträffande en höjning av skatteutjämnings- avgifterna. Med anledning därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjäm- ningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier med 1 477 milj. kr. Med anled- ning av ny information justerar jag ned inkomsttiteln Riksbankens inleve- rerade överskott med 1600 milj. kr. Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomsterna för budgetåret 1989/90 till 385 843 milj. kr. 1 tabell 6 redovisas en sammanställning av de justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret Prop. 1988/89! 150 1989/90 Bilaga 1 1000—tal kr. lnkomsttitel RRV:s beräk- Förändringar ningar enl. föredra- gande

1 1 1 1 Fysiska personers inkomstskatt 74 004 000 + 524000 1 121 Juridiska personers inkomstskatt 25 257000 + 293000 1211 Folkpensionsavgift 50 565000 _ 3650000 1221 Sjukförsäkringsavgift. netto — 5 781000 — 63 000 1231 Barnomsorgsavgift 11 779000 — 13000 141 1 Mervärdeskatt 92 500000 + 10 200000 1424 Tobaksskatt 4900 000 + 500000 1425 Skatt på Spritdrycker 5 950000 + 100000 1426 Skatt på vin 2460000 + 60000 1427 Skatt på malt- och läske-

drycker 2 125 000 + 40000 2131 Riksbankens inlevercrade överskott 7 900000 — 1 600000 2543 Skatteutjämningsavgift 4604 500 + 1060 500 4138 Återbetalning av tidigare infriade

garantier 1478 743 — 1477000

Summa inkomster 379868 235 Summa förändringar + 5974 500

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av stats- budgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens. inkomster 1989/90

lnkomsttitel Förslag

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter ti11 arbetarskyddsverkct och

arbetsmiljöinstitutets verksamhet Namnändring 2124 lnlevcreradc överskott av riks-

gäldskontorets garantiverksamhet Ny inkomsttitel 2517 Trallksäkerhctsavgift Upphör 2547 Avgifter för statens telenämnds

verksamhet Ny inkomsttitel Utgifter

1 det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgif- terna till 375099 milj.kr.

[ årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1989/90 till 374524 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbe- hov, netto för 7000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 367524 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propo- sitioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksda- gen bcslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsan- - 43

slagen med ca 5 376 milj. kr. I samband med min beräkning av anslagskon- Prop. 1988/89: 150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i Bilaga 1 förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i för- hållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i komplette- ringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret l989/90'med ett till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Bclastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskul- den under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadiffcrenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard kronor lägre. än vad som beräknades i budgetpropositionen. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta anslag redovisas nu under anslaget Kostnaden/iir upplåning.7 och låneförva/tning. Den inhemska ränte- kostnaden beräknas nu bli ca 1000 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret l989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret l989/90 Miljarder kronor

Budgetår Nuvarande beräkning

Räntor på inhemska

lån m.m. 48.4 Räntor på utländska

lån 8,0 Valutaförluster. netto 0.6 Summa 57.0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret l989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

1 syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen. på statsbudgetens utgifts- sida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

] budgetpropositionen beräknadeslörbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De proposi- tioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetproposi- tionen. Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallct. och därmed statens upplåningsbehov. påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rör/iga krediter hos riksgäldskontoret. Såda- 44

na krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa Prop. 1988/89:150 affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att vissa Bilaga 1 myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kre- dit i riksgäldskontoret. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas öka med 500 milj. kr. under budgetåret 1989/90.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräk- nat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskat- tas uppgå till 200 milj. kr.. netto.

[ budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1989/90 Miljarder kronor

l989/90

Budget- ' Ny beräk- propositioncn ning

Utgiftsanslag exkl.

Statsskuldräntor 309 524 315 899 Statsskuldräntor 58 000 57 000 Förändring av anslags- __ behållningar 1 500 1 500 Andrad disposition av

rörliga krediter 500 500 Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto 5 000 200 Summa statsutgifter 374 524 375 099

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och 1989/90 -

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och försla- get till statsbudget för budgetåret l989/90 enligt vad som framgår av tabell 10. Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir 11,0 miljarder kronor, vilket är oförändrat, jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.- Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 385,8 miljarder kro— nor. Som framgår av tabellerna 10 och 1 1 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med budgetpropositionen. Utgifterna exkl. stats- skuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 316,5 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till 318,1 miljarder kronor. Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget , . för budgetåret l989/90 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam- . 45

5 Riksdagen 1988/89. 1 sam/. Nr 150. Bilaga ]

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta Prop. 1988/89: 150 ärende. (Bil 1.5). Bilaga 1

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88—1988/89 Miljarder kronor

1987/88 1988/89 Utfall Budget- RRV Ny bc- propo— räkning sitionen Inkomster 332.6 3642 3612 3649 Utgifter exkl. statsskuld- räntor 2813 300.4 3012 3003 Statsskuld- räntor '53,4 52,8 53,6 53,6 Saldo -—4.l ll,0 8.4 11.0

'labell ! l Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88—1989/90 Miljarder kronor

l989/90 Procentuell förändring Budget- Ny be- Från utfall Från ny be- propo- räkning 1987/88 till räkning 1988/89 sitionen ny beräkning till ny beräk- 1988/89 ning 1989/90 Inkomster 374.9 385,8 +9.7 +5.7 Utgifter exl. statsskuld- räntor 316,5 318,1 +6,0 ' +5,9 Statsskuld- räntor 58.0 57.0 +»0.4 +6,3 Saldo 0.4 10.7 — —

Hänvisningar till S1-3

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgräns— ningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna exklu- derats så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot?

_- vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster. förmö- genhet och löner -—- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten - utförsäljning av beredskapslager av olja. ' 46

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det _ Prop. 1988/89; 150 underliggande budgetsaldot: Bilaga 1 — valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-

lån — rena budgetavlastningar, som t. ex. att kostnaderna för studielånen inte

belastar statsbudgeten från och med år 1989. — vidare att vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidi- gare över anslag på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstrument. dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads— och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget. .

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88—1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1987/88—1989/90 Miljarder krönor. löpande priser

1987/88 [988/89 l989/90 Underliggande budgetsaldo — 10,0 0,7 4.6 Andel av BNP (%) — 10% 0.1 % 0,4%

3 Statens lånebehov och statsskulden 3.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsver- kets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs såle— des en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relate- rade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalky- len. 2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak— tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in- - 47

Bilaga 1

komster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- ningar. dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostads- tillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffekt i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna engångseffekt kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3. Den tillfälliga engångsskattcn på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallct 1987 men däremot mcd- förde den en minskning av statens lånebehov.

4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovi- sas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via" statlig upplåning.

5. Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens_förändring

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av disposi- tiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbe- talningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga- tionsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stats- skuldens storlek.

7. Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls statsskuldens förändring.

Tabell 13 Statens lånebehov (netto) och statsskuldens förändring budgetåren 1987/88—1989/90. Miljarder kronor. löpande priser

1987/88 1988/89 1989/90 1. Budgetsaldo — 4.1 11,0 10.7 2. Kassamässiga korrigeringar 4.5

3. Tillfällig förmögenhets— skatt för försäkrings- bolag m.fl. 8.4 4. Riksgäldskontorets kreditgivning till

vissa affärsverk m. m. — 1.7 —2.3 —9,0 5. Statens lånebehov — 7.1 —8.7 — 1.7 6. Skulddispositioner — 4.4 1.1

— uppköp obligationer (— 2,6) (1,0) — övrigt (— 1,8) (0,1) 7. Statsskuldens förändring —11.5 —7.6 —1.7

Förutsättningama för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats. Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna

. Prop. 1988/89:150

situation väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst- Prop. 1988/89: 150 utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste Bilaga 1 åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovet alltjämt stort och tidvis växande bl. a. beroen- de på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsakna- den av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt red— skap för penning- och statsskuldpolitiken innebär dock att en viss mark- nadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande. både på kort och lång sikt. genom att erbjuda hushållen attrak- tiva sparinstrument. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instrumentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupp- låningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bak- grund.

I sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksban- kens behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna kassaöverskott.

Sammanfattningsvis är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 förutses inga stora förändringar av upplåningcns fördelning [mellan olika upplåningsformer och marknader. I överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87: 143. 1988/89zFiU4. rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjerna för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988: 1387) om statens upplå- ning. - -

4 Statliga garantier 4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1988 uppgick till ca 155. 2 miljarder kr. Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om- ' fattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas | tabell .14. Statens samlade garantiåtagande kommer därmed; att uppgå. till ca 156.2 _ . miljarder kr. den 1 juli 1989. ' ' | . ' ' . . 49

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande som redovisades i prop. 1988/89: 100 Bil. 1

Milj. kr. Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Förändring Tidpunkt ändamål garantiram garantiram för förändring 1988/89: 89 SBAB 1000 1 500 + 500 1989-07-01 1988/89: 104 Stadshypotek 17 500 21000 + 3 500 1989-06-01 1988/89: 100 Varvsindustri 18000 15000 —3000 1989-07-01

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88 '

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken. som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1 miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl. grundfonden).

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anläggnings- tillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldi— ga att i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i till- gångsrcdovisningen.

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- kostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. 1 beloppen för nu- kostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myn- digheter. Det därefter inkomna materialet har bearbetats och samman- ställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvär- det för tillgångar som används inom försvaret — flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar. bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkom- mande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga vägnätet. som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Per den 30 juni 1988 var den bokförda nettoförmögenheten drygt — 382- Prop. 1988/89: 150 miljarder kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet Bilaga 1 — 231 miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden Beräknad nukostnad' 1988-06-30 1987-06-30 1988-06-30 1987-06-30

TILLGÅNGAR ll-lateriella til/gångar O Lager och förråd 13.0 13.2 16.1 17.0 0 Skepp. maskiner och inventarier . 30,2 28,5 . 57.9 55,6 0 Byggnader och mark2 84.0 73.7 198,5 196.2 O Statliga vägar1 58,0 58.7 127.2 115.4 330,5 327,5 Finansiella tillgångar O Aktier m. mf' 39,4 27.5 39.4 27.5 0 Skattefordringar 10.7 10.6 6.9 7.1 0 Ovriga fordringar5 150,8 161,1 1508 161. 0 Likvida tillgångar 24.6 28,5 24.6 28.5 225.5 227.7 221.7 224.2 Summa tillgångar 352.7 343,1 552,2 ' 551.7 SKULDER OCH KAPITAL Statsskuldené O Lån i Sverige 481.2 473.9 481.2 473,9 0 Lån utomlands 110.1 128.2 [10.2 123,9 591,3 602,1 591,4 597,8 Övriga skulder O Kortfristiga skulder 65.2 65.0 65.2 65,0 0 Långfristiga skulder 11.7 10.8 11,7 10,8 76,9 75.8 76.9 75.8 Donationxkapital 2.8 2.5 2.8 2,5 Varkskapital O Konsoliderande avsätt- ningar i affärsverken m. m.7 45,7 45.3 94.0 100.0 O Fonder m.m. 18.1 15,5 18,1 15.5 63.8 60,8 112,1 115.5 Statens netto/Zirlnägenhel 0 Vid budgetårets början —398.1 —389.8 —239,9 —239.7 O Förändringar under budgetåret: +9.0 — 0,2 — Verksamhetens netto- förändring8 +7.9 —9.5 — Övriga kapital- förändringar +8.1 + 1,2 Vid budgetårcts slut —382.1 —398.1 —230,9 —239,9 Summa skulder och kapital 352.7 343,1 . 552,2 551,7 Ansi'aiit/öi-biridalscr O Gjorda garantiut-

fastelser 124,9 134,7 0 Ovriga statliga skuld-

förbindelser redovi- sade inom linjen hos riksgäldskontoret 3.7 3,5

Bilaga 1

1 Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv-l. ningar grundade på detta värde. 3 Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma metoder som tidigare år. Rcvidcringar av beloppen kan bli aktuella efter hand som nya principer kommer att tillämpas. 3 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna-i vägnätet under den senaste 40-årsperiodcn som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhctsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbctcn. De på detta sätt beräknade inves- teringsbeloppcn har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost- nadsindcx. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (av- skrivningstid 40 år). Anskailningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 27.7 miljarder kronor. ”* Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden. 5 Därav lånefordringar 118.7 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp. Fr. o. m. budgetåret 1985/86 finansieras och rcd0visas nya bostadslån av Statens Bostadsftnansieringsakticbolag (SBAB). Utestående bostads- lån hos SBAB uppgår till drygt 24 miljarder kronor. 61 de bokförda värdena'. enligt riksgäldskontorets redovisning. har skulder inom staten räknats bort. 1 nukostnadskolumncn har utlandslånen omvärderats enligt balansdagens valutakurser. 7 Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återanskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedcl. Reglerna var så utfor- made att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskalfning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staten tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat. medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansie- rades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid atlärsverken kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade netto- förmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens driftintäkter redovi- sats som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten. När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad (av skulderna har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. & Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Milj. kr. Statsbudgetens underskott _— 4 1 17 Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m. + 613 lnvcstcringstransaktioner + 3 009 Statsbudgetens nettounderskott — 495 lnkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag m. fl. + 8 434 Verksamhetens nettolörändring +7 939

5.2.1 Statens nettoförmögenhet Enligt balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret-1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårets slut till drygt -382 miljarder kronor.

Bilaga 1

Diagram l. Utvecklingen av statens bokförda nettotörmögenhet sedan [97 2. miljarder kronor.

Miljarder kr + 50 ----__ Illlll_

0

-400 År 1972 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88

Källa: Riksrevisionsverket

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade netto— underskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste 8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och drygtl7 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81—1987/88 har drygt 59 miljarder kronor gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättct i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram 1. Av diagram- met framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970- talet för att därefter bli negativ och snabbtfallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budget.- underskott. Fr.o.m. år 1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2. Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år

ldiagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagram- met visar hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

Diagram 2. Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för Prop. 1988/892 150 budgetåren 1980/81—1987/88. Bokförda värden, miljarder kronor. Bilaga 1

Ind'hlnq lv linplaml:

TWI-Inklpllll' 515

-ll|tl0llolll

filma! ISI/& IMDB:) 10113vi tilll-I (15 195555 "JRC-DT 11:87:98

Källa: Riksrevisionsverket

5.2.3. Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

l statlig verksamhet fmns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa grupper av ba- lansposter. l tabell 16 visas en ungefärlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital'. anläggningstillgångar och ackumulerat un- derskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndigheternas balansräk- ningar posterna Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkska- pital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bi- dragit till att täcka de ackumulerade underskotten. _

Tabell 16 Andel av statsskulden i procent

1980/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88

Rörelsekapital 5 4 3 3 4 2 2 1 Anläggningstillgångar 55 48 42 38 35 33 33 36 Ackumulerat underskott 40 48 55 59 61 65 65 63

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myn- digheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan-

' Med "rörelsekapital" avses varulagcr och kortfristiga finansiella tillgångar minskat 54 med kortfristiga skulder.

siell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55% av Prop. 1988/89: 150 sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i allt Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade under- skotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33%. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3 procentenhe- ter till 36 %.

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunerna och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

lnom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fon- dens egna kapital med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfonderna 2.9 miljarder kronor) till i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 27% av fondens tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4% av lån till kommuner- na. De erkända arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,2 miljar- der kronor under 1987 och uppgick vid slutet av året till 2,3 miljarder kronor.

Under samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 7,2 miljarder kronor till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,6 miljarder kronor. Investering- ar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offent— liga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av resp. räken- skapsår.

'l'abell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987 Miljarder kronor.

Tillgångar Skulder Eget kapital Staten 352,7 734.8 —382.1 Kommunerna 273,5 88,5 185,0 AP-fonden 310.5 1,5 309,0 De erkända arbets- löshetskassorna 2,6 0.4 2.2

Källa: Allmänna pensionsfonden. arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån. 55

6 Finansfullmakten Prop. 1988/89: 150

Bilaga 1 Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1987/88:100 bil. 1, FiU 20. rskr. 122).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller på- skynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på stats- budgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytter- ligare två ändamål. nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbets- marknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Syd- afrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 förordarjag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

7. Försäkringar i statlig verksamhet

För närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa förhållanden regleras i Cirkuläret (l954:325) med föreskrifter rö- rande försäkring av staten tillhörig egendom. m.m. Det bakomliggande motivet till denna reglering är att man ansett att staten kan stå risken för sin egendom genom s.k. självförsäkring.

Ett antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affars- mässiga inslag i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndigheterna framför är'att en förändrad(konkurrenssituation och änd- rade marknadsförutsättriitig'ar har lett till att jnuvarande' riskfinansierings- teknik inte upplevs som helt tillfredsställande.

Man kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i förgrunden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myn- digheterna. Det finns vidare skäl-att ifrågasätta om de bedömningar som kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område. ' 56

Hemställan Prop. 1988/89: 150 Jag hemställer. mot bakgrund av vad som anförts. att regeringen Bilaga 1

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående.

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i det föregående.

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget- året 1989/90, .

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90.

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörli- ga krediter för budgetåret 1989/90.

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgi/isbehov, netto för budgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden. m.m. för budgetåret 1989/90.

8. till Räntorpä statsskulden, m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57000 000 000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående. .

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988: 1387) om statens upplåning.

l ]. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbets- marknadsläget kräver det. besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr..

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12. statliga garantier, 13. årsbokslut för staten 1987/88. 14. utnyttjandet av finansfullmakten. 15. försäkringar i statlig verksamhet.

"57

Innehåll: Prop. 1988/89:150 Reviderad finansplan Bilaga 1 1 Den ekonomiska politikens inriktning .................... 1 2 Den internationella ekonomin .......................... 6 3 Den svenska ekonomin ............................... 7 3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990 ................ 7 3.2 De närmaste åren ................................ l 1 3.3 Långtidsbudgeten ................................ 12 4 Ekonomisk-politiska åtgärder ........................... 13 4.1 Stabiliseringspolitiken ............................. 13 4.2 Åtgärder för tillväxt ............................... 16 4.3 Fördelningspolitiken .............................. 21 5 Budgetpolitiken ....... - .............................. 23 5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin . . . 23 5.2 Det reviderade budgetförslaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .' . . 24 5.3 Kommunernas ekonomi ........................... 27 6 Den offentliga sektorns förnyelse ........................ 28 6.1 Bakgrund ...................................... 28 6.2 Den offentliga förvaltningen ........................ 31 6.3 Tre aktuella områden .............................. 33

Statsbudgeten och Särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90 ............. 39 l. l Beräkningsförutsättningar .......................... 39 1. 2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89 ........................................ 39 1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90 ........................................ 42 1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1989/90 . . . 45 2 Underliggande budgetutveckling ......................... 46 3 Statens lånebehov och statsskulden ....................... 47 3.1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring .......... 47 3.2 Statsskuldpolitiken ............................... 48 4 Statliga garantier .................................... 49 4.1 Redovisning av statens garatttiåtaganden ............... 49 5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88 .................. 50 5.1 Balansräkning med noter ........................... 50 5.2 Kommentarer till balansräkningen .................... 52 5.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn ........................................ 55 6 Finansfullmakten .................................... 56 7 Försäkringar i statlig verksamhet ........................ 56 Hemställan .......................................... 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 58

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1989

Reviderad nationalbudget

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram. beskriver och analyserar den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993. Den reviderade nationalbudgeten innehåller i år dels en mer traditionell prognos för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år. dels en medelfristig analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartcmcnt och olika verk och institutioner. Underlag för bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material från statistiska central- byrån och för 1989 på den prognos som konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutcts konjunkturmodcll. KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska ekonomin under perioden 1990— 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet. diskuteras olika ekonomisk- politiska problem: löneutvecklingen. den ekonomiska tillväxtens bestäm- ningsfaktorer samt den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts. men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Öberg. departe- mentsrådet Karin Ståhlberg och departementsrådet Lars Heikcnsten. Kal- kylerna avslutades den 19 april 1989.

1 Riksdagen 1988/89. [ sam/. Nr 150. Bilaga I.]

1 Sammanfattning årlopl. l1988/89:150 l. . 1.1 Utvecklingen 1989 och 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft. Tcndenserna till över- hettning har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för priser. sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de före- liggande prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNP- tillväxten i år uppgå till drygt 1 1/2% och nästa år till 1%.

Internationella _lörulsätlningar

Världsekonomins utveckling 1988 var'övervägande positiv. BNP-tillväx- ten i OECD-länderna uppgick till drygt 4% och i Västeuropa till 3,5%, vilket för Västeuropas del var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudge- ten ijanuari. En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses un- der återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen i OECD-området bedöms öka till ca 4,5 % per år de närmas- te två åren. vilket är en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo, väntas arbetslösheten inte fortsät- ta att sjunka. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1: 1.

Tabell l:l Internationella förutsättningar

1987 1988 1989 1990 BNP i OECD. % 3.2 4.0 3.0 2 5 Konsumentpriser i OECD (KPI årsgenomsnitt). % 3.3 3.8 4,5 4 5 Arbetslöshet i OECD. % 8.0 7.3 — — Råoljepris. dollar per fat 18.40 14.80 17.00 17.00 Dollarkurs i kr. 6.35 6,15 6.38 6.40

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen av den internationella utvecklingen är behäftad med osä- kerheter av främst två slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med pris- och kostnadsutvecklingen. Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av 1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en ekonomisk-politisk åtstramning. med risk för en konjunkturnedgång i världsekonomin. Ett annat osäkerhctsmoment är de kvarstående externa obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslut- ning till finansiering av dessa obalanser kan medföra störningar på de

I"»)

finansiella marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i världsekonomin.

Löner och priser

Timlönerna ökade med 7,2 % i fjol. vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländerna under l980-talet har gått ner från ca 10% till ca 4%. har den i Sverige minskat med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningarna ligger på en högre nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentprisema med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att företagen under 1988 har höjt priserna mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden.

Delar av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prog- noserna för den svenska ekonomins utveckling baseras därför. liksom i den preliminära nationalbudgeten ijanuari. på en beräkningsteknisk fram- skrivning av löneökningarna med 7% i år. Konsumentprisema beräknas öka med ca 7%. varvid hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på ett antagande att timlönerna stiger med 4%. vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Konsu- mentprisema beräknas öka med 4% under loppet av nästa år och med 6 % mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

F örsörj ni ngsbalans

BNP-tillväxten uppgick i fjol till drygt 2%. enligt de första beräkningarna från nationalräkcnskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd med en relativt god ekonomisk utveckling. se diagram l: l. Mot bakgrund av bl. a. de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till drygt 1 1/2 % resp. 1 %.

Tabell l:2 Försörjningsbalans

Miljarder kr.. Procentuell volymförändring löpande priser 1988 1987 1988 1989 1990 BNP 1093.8 2.4 2.1 1,6 1,0 lmport 335.6 6.3 5.5 5.2 3.1 Tillgång 1429.4 3.4 2,9 2.5 1,6 Privat konsumtion 569,7 3.8 2.2 0.8 0.5 Offentlig konsumtion 2940 1.3 1.4 1.6 1.5 Stat 78.6 —0.6 0.5 1.7 1.5 Kommuner 215.4 2.1 1.8 1.5 1.5 Bruttoinvesteringari 214.4 6.2 5.3 4,0 0.0 Lagerinvcstcringar —2.6 0.1 0.3 0.4 0.2 Export 3539 2.5 2.9 3.8 3,5 Användning 1 429,4 3,4 2,9 2,5 1,6 lnhemsk efterfrågan 1075.5 3.7 2.9 2.1 0.8

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

Diagraml:l BNP—tillväxt Prop. 1988/89:150 Procentuelltörändring Bil. 1.1

4

1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Den privata konsumtionen har under 1980-talet Ökat mer än den dispo- nibla inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. [ fjol skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och Sparkvoten slutade att sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2%. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de ökade låncmöjligheterna och kraf- tigt ökat inköpen av varaktiga varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen. framför allt avseende inköpen av nya bilar.

De åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämp- ning av den privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållsspa— randet. Även hushållens ökande skuldbörda bör bidra till en lägre ökning av den privata konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 1% i år och med 1/2 % nästa år.

Den offentliga kansunzlionwz har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå som 1982. lår och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detta be- ror på att försvarets inköp förutses öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls tillbaka på grund av brist på arbetskraft. 1 år och nästa år väntas den kommunala konsum- tionen fortsätta att Öka med 1.5% per år.

Bruttoinvasteringarna fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat med 5—6% per år med undantag för 1986. 4

Den goda lönsamheten och det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer medföra att investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investering- arna ligga kvar på samma nivå som i år.

lndustriinvesteringama ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt investeringsenkäten i februari har i stället de investeringsprojekt inom främst transportmedels- och järn- och stålvaru— industrin som inte kunde genomföras i fjol flyttats fram till i år. Bostads- investeringarnas ökningstakt dämpades inte så mycket i fjol som förutsågs i den preliminära nationalbudgeten. Detta sammanhängde med att om- byggnadsinvesteringarna inte sjönk så mycket som väntat, trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndigheternas investe- ringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del sammanhänger med behövet av följdinvesteringar till de ökade bostadsinvesteringama.

Den privata konsumtionen gav 1986 och 198 7 stora bidrag till efter/"råge- lillväxlen, se tabell 113. l fjol avtog dock bidraget från den privata konsum- tionen. en utveckling som förväntas fortsätta i år och nästa år. Brutto- investeringarna har de senaste åren. med undantag för 1986. gett ett bidrag till efterfrågetillväxten med ca 1 procentenhet. Även i år väntas investe- ringarna ge ett ungefär lika stort bidrag. thtoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till efterfrågetillväxten. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Tabell l:3 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

1985 1986 1987 1988 1989 1990

Konsumtion 2,0 2,7 2.3 1.5 0,9 0,7 Privat 1.4 2.3 1,9 1.1 0,4 0.3 Statlig 0.0 0.2 —0.1 0,0 0.1 0.1 Kommunal 0.6 0.2 0.4 0,4 0.3 0.3 Kapitalbildning 0,1 — 1,6 0,1 0.6 0,7 0.3 Bruttoinvesteringar [ , 1 —0.1 1,2 1,0 0.8 0,0 Lagerinvesteringar 0,6 —0.9 0.1 0.3 0.4 0,2 Nettoexport — 1.7 —0.6 —l.2 —0.8 —0.5 0.1 2.1 1.1 2.4 2,1 1,6 1,0 Summa BNP

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. i fjol, enligt preliminära beräkningar. se tabell 1: 4. Detta är ca 5 miljarder kr. sämre än vad som förutsågs ijanuari, vilket beror på att tjänste- och transfererings- balansen blev sämrc än tidigare beräknat. Mellan 1987 och 1988 förbättra- des handelsbalanscn med drygt 1.5 miljarder kr.. vilket sammanhänger med en fortsatt förbättring av det svenska bytesförhållandet. Tjänste- och transfereringsbalansen försämrades kraftigt i fjol, med ca 10 miljarder kr.

Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

Tabell lz4 Bytesbalans Miljarder kr.. löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990 Export av varor 265.1 281.4 304.8 338.3 363.3 Import av varor 232.6 257.4 279.7 307.4 326.1 Korrigeringspost — 1.7 — 1.5 — 1.0 _- l.0 — 1.0 llandelsbalans 30.8 22.5 24.1 29.9 36.2 Tjänstebalans —4.4 —3.8 —-10.3 —11.3 —12.3 Transfereringsbalans —25.9 —25.4 —29.1 —35.6 —40,9 Bytesbalans 0,6 —6.7 —15.3 —17.0 — 17.0

Källor: Statistiska centralbyrån. riksbanken. konjunkturinstitutet och finansdeparte- mentet.

Försämringen av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av tjänstebalansen. men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband med finansiering av direktinvesteringar utom- lands.

Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över S%. Även i år väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark. till följd av den kraftiga investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsre- striktioner medförde dock att de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten. Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsförluster för exportindustrin. I den senaste konjunkturbarometem rapporterade knappt hälften av företagen bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är den lägsta siffran på 14 år. Exporten Ökade trots kapacitetsbristen volymmässigt med 3% i fjol och väntas i år öka med närmare 4%. Samtidigt har relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och beräknas fortsätta att stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska exportindustrins förluster av marknadsandelar till 4% i fjol och beräknas i år bli 2%. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas andelsförluster.

Importen bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten. Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras beräknas handelsba- lansens Överskott öka kraftigt i år. med ca 6 miljarder kr. Nästa år väntas handelsbalanscn fortsätta att förbättras med ytterligare ca 6 miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att försämras i år och nästa år. till följd av Ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet av 1970—talet och början av 1980-talet. se dia- gram 1:2.

Diagram 1:2 Bytesbalans Procentandel av BNP

1970 1974 1978 1982 1986 1990

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

F inansielll sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin. som definitionsmässigt är lika med bytesbalansen. försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970- talet och de första åren på 1980-talet. Detta sammanhängde främst med de försämrade statsfinanserna. Sedan 1982 har en förbättring skett, i huvud- sak till följd av att statens budgetunderskott har förbytts i ett visst över- skott.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 33 miljarder kr. i fjol. se tabell 1:5. Det är en förbättring med ca 40 miljarder kr. sedan 1985. Som en följd av de nu föreslagna åtgärderna väntas det offentliga sparandet förbättras med nästan 5 miljarder kr. i år för att nästa år återgå till fjolårets nivå.

Tabell 1: 5 Finansiellt sparande Miljarder kr.. löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990

Offentlig sektor —6.0 24.2 32.6 37.3 32.1 Hushåll 0.2 — 14.3 — 18.3 — 14.4 —11.7 Företag 6.4 — 16.6 —29.6 —39,9 ——37.4 Bytesbalans 0.6 —6.7 —15.3 —17.0 — 17,0

Källor: Statistiska centralbyrån. riksbanken. konjunkturinstitutet och finansdeparte- mentet. .—1nm,: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Hushållens sparande har de senaste åren försämrats. lår beräknas denna försämring upphöra. men sparandet är fortfarande negativt. Nästa år väntas hushållen öka sitt sparande ytterligare.

Företagens finansiella sparande försämrades relativt kraftigt i fjol. Prop. 1988/89: 150 främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas företagens Bil. 1.1 sparande försämras. till följd av de relativt kraftiga investei'ingsökningar som förutses. Sammantaget har försämringen av den privata sektorns finansiella spa- rande under senare år varit större än förbättringen av den offentliga sektorns. vilket kommer till uttryck i ett Ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas dock medföra ett oförändrat bytesba- lansunderskott nästa år.

S_ litte/517 ! ! n ing

Sysselsättningen ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den största uppgången sedan 1979. Det finns för närva- rande få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har visserligen minskat något de allra senaste månaderna. men det ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 var också Över lag positiva. ] konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars uppgav ca 60 % av industriföretagen brist på yrkesarbetare och över 30 % av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft.

De åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av över- hettningen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fort- sätta att öka med ca 45 000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå som gällde i fjol. Merparten av sysselsätt— ningsökningen bedöms ske inom den privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsättningstillväxten dämpas ytterligare.

1 den reviderade nationalbudgeten görs, förutom en mer traditionell prog- nos för den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkning- ar för nästa år. också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990—talet. En utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990—1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den baseras på ett antal samband skattade på historiska data och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika ekonomisk-politiska problem bl.a. utifrån känslighetsanalyser avseende löneutvecklingstakt. Särskilda av— snitt ägnas åt arbetskraftsutbud och produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de medelfristiga bedömningarna och ana- lyserna är att ge ett fördjupat underlag för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande t.ex. resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år. 8

illrnlellka/ky/för 1990— 1993

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990—1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodcll. KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade sam- band för privat konsumtion, export och import. arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs exogena bedömningar..

Till grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2.5% per år 1990—1993. Detta antagande bygger på en förväntad försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxten. Det är inte meningsfullt att utarbeta konjunkturprognoser i traditionell mening för den internationella utveck- lingen för cn så lång tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt förlopp med en begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång till 1993.

Pris— och lönebildningcn följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 7%. trots relativt god BNP-tillväxt och en arbets- löshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationen och in- komstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnytt- jandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990. Därefter sker en dämpning av löneökningstakten till omkring 5 % 1992 och 1993. som en följd av den inhemska konjunktur- avmattningen och en successivt stigande arbetslöshet. De avtagande löne— ökningarna beräknas medföra att även prisökningarna avtar.

BNP—tillväxten beräknas i modellkalkylen bli 1,3 % per år i genomsnitt 1990— 1993. se tabell 116. En avmattning förutses l990— 1991. främst till följd av en försvagning av den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den måttliga internationella konjunkturuppgång som förutses mot slutet av perioden väntas tillsammans med lägre in- hemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden väsentligt högre än idag.

Investeringarna beräknas öka relativt svagt under perioden 1990—1993, framför allt till följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt måttligt, med i genomsnitt 1.6% per år under perioden, till följd av en viss ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlo- ra marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1.4% 1990 och 1% per år 1991—1993. Handelsbalansen beräknas trots detta förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhål- landet. Underskottct i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under perioden.

Tabell 1:6 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal Prop. 1988/89: 150 Procentuell förändring i genomsnitt per år 1989—1993 Bil. [_]

Endogena 4 % 7 % löner timlön timlön

BNP Import Tillgång

..

»ooooxiu. 'xl uno—obu—bx Utboo uxrowa (» Boro—bo—b- oo'so'o

1 4 2

Privat konsumtion l Offentlig konsumtion 1 Bruttoinvestcringar ! Lagerinvesteringar' 0 Export 3 Användning 2, l

4 2 8 6 8

lnhemsk efterfrågan KPI. årsgenomsnitt Arbetslöshet. nivå % Handelsbalans. miljarder kr. 1993 3 Bytesbalans. miljarder kr. 1993 -—2 Bruttosparande. "Ia-andel av BNP 1993 1

___—_a.

'g'—bib?» '.. u—bo'owT—o— v—"oba :O))låårw '— N-DOIQll—v—e NP:—" .cn—ww» .— —.w.OO.——— -—w—

1 -—-koJ'.—J

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartemcntet

Trots den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväx- ten att vara konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxten i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen visar således bl.a. på negativa effekter för den ekono— miska utvecklingen av fortsatt höga löneökningar. Först efter några år — när den förhållandevis snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efter- frågebortfall och en högre arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ett betydande produktionsbortfall har då redan skett samti- digt som en högre arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats har dragits på basis av bedömningar och konsekvens- beräkningar i tidigare långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgrund analyseras två frågor; dels varför den ekonomiska utveck- lingen hittills varit så gynnsam trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan klara höga pris- och kostnadsök- ningar och ändå upprätthålla tillväxten och sysselsättningen.

Löne— och prisutvecklingen

Det finns flera orsaker till att den svenska ekonomin. trots höga pris- och kostnadsökningar, har utvecklats relativt gynnsamt de senaste åren. En av de viktigare är att SVeriges bytesförhållande mot omvärlden förbättrats kraftigt sedan 1984. Detta sammanhänger med att oljeprisema har fallit, samtidigt som priserna för den svenska skogsindustrins produkter stigit. Av avgörande betydelse har också varit att världskonjunkturen de senaste åren varit starkare och mer uthållig än vad tidigare bedömningar har pekat 10

på. Detta har gynnat svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte inträffat eftersom den inhemska efterfrågan. och då framför allt den priva- ta konsumtionen. ökat mycket kraftigt sedan 1984. Detta har å andra sidan medfört att tillväxten och sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar baserade på höga pris- och löneökningar.

Den internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talet nu har förlorats.

Enligt ett scenario för den svenska ekonomins utveckling. där lönerna fortsätter att öka snabbare än i omvärlden (med 7% per år jämfört med 4% i omvärlden) kommer den svenska ekonomin att stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2.6 % 1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt näringsliv. men också av att en fallande lönsamhet medför att investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av marknadsandelsförluster på hemma- och exportmarknaderna. Försämringen i bytesbalansen begränsas emeller- tid av att investeringarna stagnerar.

Om löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med om- världens visar modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk ut- veckling. med en genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2% per år och en fortsatt låg arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt. men det sker en förbättring av bruttosparandet i ekonomin. Kapitalbildningen beräknas öka. vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling. se diagram 1:3.

Diagram 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten 1990—1993 Procent av föregående års BNP 4% årlig löneökning

4 % årlig löneökning 7 % årlig löneökning

& %

1.5 X 1.5 1.5 %

i % i 1 & %

0.5 % 5 0.5 - 0.5 s a ä ä

0 & = 0 o

Källa: Finansdepartemcntet. Källa: Finansdepartemcntet.

BNP

|:] Konsumtion

E Kapitalbildning

Produktivitet och arbetskraftsutbud Prop. 1988/ 89: 150

Efter de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska Bll' 1'1 tillväxten varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har kunnat realiseras genom att det totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt. Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut på att förutsättningarna för en snabb produktivitetsut- veckling var särskilt gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att sena- re års ökningstakter därmed är att betrakta som mer normala.

Enligt andra förklaringar har industriländemas ekonomier fungerat sämre under senare år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förkla- ring märkbara först i samband med de kraftiga prisökningarna på olja och råvaror vid mitten av 1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländema, vilket i sig tenderar att medföra en långsammare pro- duktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och löner ökar långsammare finns det förutsätt- ningar för en snabbare investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock produktivitetsökningstakten inte bli högre än un- der de senaste 10— 15 åren.

Antalet arbetade timmar beräknas i modellkalkylen Öka med ca 0.6% per år under perioden 1990—1993. Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan förväntas öka till följd av den planerade skattereformen. men i motsatt riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en sjätte semestervec- ka.

Också antalet arbetade timmar skiljer sig åt mellan de olika alternativen. Med lägre pris— och löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i arbetslöshet mellan alternativen inte är-så stor som skillnaden i sysselsättning.

Under senare år har den genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i alternativet med fyra procents löneök- ningar krävs därför antingen en högre produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts- utbud vara en förutsättning för att alternativet med 4% löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar. som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt. 12

O_llZ'ntliga utgifter Prop. 198 8/ 89: 1 50 Också de offentliga utgiftemas tillväxt utgör ett problem i ett medelfristigt Bll' 1'1 perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Ökningen av de otfentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av transfereringar till hushållen och då framför allt pensionsut- betalningar. De offentliga utgifterna har som andel av BNP sjunkit från 67.4% 1982 till 61.5% 1988.

Under perioden 1990— 1993 beräknas de offentliga utgifterna som andel av BNP stiga. även om utgiftemas ökning begränsas till vad som följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som normalt brukar bli föremål för uppräkning. se diagram 1: 4. Detta är delvis en följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t.ex. föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till detta kommer att den offentliga konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om löneöknings- takten antages komma ner i nivå med omvärldens. Skulle löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgiftemas BNP-andel ytterligare. som en följd av den sämre tillväxt och Ökande arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av 2000-talet kan utgifts- utvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer i förhål- lande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Diagram l:4 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter Procentuell andel av BNP

61

56

55 55 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet 13

följd av att produktiviteten i den offentliga sektorn ökar långsammare än i Prop. 1988/89: 150 ekonomin som helhet tenderar de offentliganställda att öka som andel av Bil. l.l det totala antalet sysselsatta. Detta medför i sin tur att utgifterna för offentlig konsumtion ökar som andel av BNP. Ökad produktivitet i den offentliga sektorns verksamhet kan dock bidra till att hålla tillbaka upp- gången i de offentliga utgifterna som andel av BNP. Om inte produktivitetstillväxten i näringslivet blir högre än den varit under senare år kan utbetalningarna av ATP och folkpensioner komma att uppgå till en väsentligt större andel av BNP. Detta understryker betydel- sen aven god tillväxt i ekonomin.

2 Den internationella utvecklingen 2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988. BNP-tillväxten i industriländema uppgick till 4%, vilket är den högsta nivån sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnytt- jandet högre i de flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970—talet. Världshandelsvolymen ökade med omkring 9% 1988.

Den höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produktivi- tetstillväxten mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots det höga efterfrågeläget och kapacitetsutnyttjandet, Ökade endast måttligt. lnflationstakten tenderade dock att öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen av 1989.

Vad gäller de externa obalansema för de största industriländema har Förenta staternas underskott minskat från motsvarande 3.4% av BNP 1987 till 2,5% 1988. Det japanska Överskottet har också minskat. från motsvarande 3,6% av BNP till 28%, medan Förbundsrepubliken Tysk- lands överskott legat oförändrat kvar på motsvarande 4.0% av BNP. Dock har Förbundsrepublikens Överskott gentemot Förenta staterna minskat med ca 40 %. Storbritannien har nu det största bytesbalansunderskottet bland de större industriländema, motsvarande 3% av BNP.

Finanspolitiken. som i flertalet industriländer under flera år varit inrik- tad på budgetkonsolidering. hade en i stort neutral effekt på efterfrågan 1

Tabell 2:l Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring

Andel av 1988 1989 1990

OECD- områdets totala BNP i %1 Förenta staterna 45.5 3.9 2 3/4 2 1/4 Japan 15.3 5.7 41/2 4 Förbundsrepubliken Tyskland 7.2 3.4 2 1/2 2 1/2 Frankrike 5.9 3.2 2 3/4 2 1/2 Storbritannien 5.2 3.7 2 3/4 2 Italien 4.1 3.7 3 1/2 3 Canada 4.0 4.5 3 1/2 3 Danmark 0.7 —0.3 3/4 1 1/2 Finland 0.6 4.6 3 2 1/2 Norge 0.7 1.5 3 2 1/2 Sverige 1.2 2.1 1.6 1.0 Belgien 0.9 4.1 3 2 3/4 Nederländerna 1.4 2.7 3 3 Schweiz 1.1 3.0 2 1/2 2 Osterrike 0.8 4.2 2 3/4 2 1/4 OECD-Europa 33.1 3.5 2 3/4 2 1/2 OECD-totalt 100.0 4.0 3 2 1/2

1 1985 års BNP. löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Prop. 1988/892 150 Årlig procentuell förändring i konsumentprisindcx Bi]. 1_1 1988 1989 1990

Förenta staterna 4.1 4 1/2 4 1/2 '

Japan 0.5 2 2 Förbundsrepubliken Tyskland 1.2 2 1/4 2 1/4 Frankrike 2.7 3 3 Storbritannien 4.9 6 1/2 5 1/2 Italien 5.0 5 1/2 4 1/2 Canada 4.0 4 1/4 4 1/4

Danmark 4.6 4 3 1/2 Finland 5.1 5 4 1/2 Norge 6.7 4 1/2 4 Sverige 5.8 7.2 6.0

Belgien 1.1 2 2 Nederländerna 0.7 2 2 Schweiz 1.8 2 3/4 3 Ostcrrike 2,0 2 1/2 2 1/2

OECD-Europa 4.9 5 4 1/2

OECD-totalt 3,8 4 1/2 4 1/2

Källor: OECD och finansdepartementet

de större industriländema under 1988. Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en likviditetsstödjande penningpolitik, som resulterade i en mar- kant ökning av penningmängden och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas åt under våren 1988 och p.g.a. rädslan för högre inflation ägde en ganska påtaglig åtstramning rum under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och ligger nu Över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten i den nuvarande fasen av ekonomisk expansion beror i stor utsträckning på om och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga pen- ningpolitiska åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Att åtstram- ningarna blivit så kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt främst orsakad av ett högre kapacitetsutnytt- jande bidrog till att inflationen förblev relativt måttlig under 1988. Prisut- vecklingen för råvaror totalt sett hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar. Löneökningar släpar dock nor- malt efter vid en expansionsfas och vid höjd inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver kommer att bli högre. Samti- digt är utrymmet för produktivitetsökningar genom ytterligare Ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och inflationstrycket kan därför väntas öka.

Det är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflations- förväntningarna eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den penningpolitiska åtstramning som ägt rum under det senaste året bedöms leda till en dämpning av efterfrågetillväxten 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den privata konsumtionen som ägt rum bl.a. som 16

Tabell 213 Arbetslöshet i några OECD-länder Prop. 1988/892 150 Procent av arbetskraften. årsgenomsnitt. standardiserade definitioner Bi1_ 1.1 1986 1987 1988 Förenta staterna 7.0 6.2 5.5 Japan 2.8 2.8 2.5 Förbundsrepubliken Tyskland 8.0 7.9 7,9 Frankrike 10.4 10.5 10.2 Storbritannien 11.7 10.3 8.4 Danmark 7.8 7.8 8.6 Finland 5.2 5.1 4.5 Norge 2.0 2.0 3.2 Sverige 2.2 1.9 1.6 OECD-Europa 10.9 11.0 10.8 OECD-totalt 8.2 8.0 7 3

Källor: OECD och finansdepartementet

följd av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushål- len anpassat sig till avregleringarna och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. lnkomst- och företagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsam- heten i industrin är hög. restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 3% 1989 och till 2 1/2% 1990. Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågctryck och något högre löneökningar Öka till omkring 4 1/2 % 1989 och ligga kvar på den nivån 1990. Sysselsätt- ningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största industriländemas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mot yenen och D-marken. i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att obalansema kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de när- maste två åren.

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder ' Miljarder dollar

1988 1989 1990 Förenta staterna _- 130 — 125 — 125 Japan 79 80 80 Förbundsrepubliken Tyskland 49 50 50 Frankrike —6 —5 —5 Storbritannien —25 —30 —30 OECD-Europa 10 0 — 5 DEC D-totalt — 60 — 50 — 50 Källor: OECD och finansdepartementet . 17

Det finns främst två osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. Bil. 1.1 Det finns tendenser till Överhettning i flera länder bl.a. i Förenta staterna, Storbritannien och Canada. men inflationen har också Ökat i ”låginfla- tionsländer” som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likvidi- tetspåspädning som ägde rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikheten ytterligare kraftig penningpolitisk åtstramning ske i flertalet industriländer. Detta skulle kunna resultera i en markant ned- gång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare ekonomisk till- växt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli "konkurrerande" och gene- rera oro på valuta- och finansmarknader.

Det andra osäkerhetsmomcntet utgörs av de kvarstående externa oba- lansema för de stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt. och obalansema förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytes- balans. Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmå- ga att reducera underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig penningpolitisk åtstramning. vilket kunde medföra såväl en kraftig efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktua- tioner på valutamarknader och finansiella marknader med negativa konse- kvenser för investeringar och ekonomisk tillväxt.

Importen av bearbetade varor ökade med ca 10.5% i OECD-länderna 1988. Ökningen blev därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987. lmportökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I viktiga avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går till dessa tre länder medförde det att marknads- tillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev 2.5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför OECD-området Öka- de importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna. Markna- den för svensk exportindustri växte med drygt 8 % 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECD- länderna bedöms öka med ca 8% 1989 och med 7 % 1988. Utanför OECD- länderna förväntas handeln öka i ungefär samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i världshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri beräknas öka med 5.5—6% per år under de närmaste två åren.

Mellan 1987 och 1988 ökade tirnlönema inom svensk exportindustri med ca 8%. Bland våra viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:l Exportmarknadstillräxt. relativa priser. marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

1986 1987 1988 1989 1990 l—"prortmarknadstillväxt OECD-länder 8.7 5.1 8.2 6.0 5.5 Totalt 5.8 4.8 8.2 6.0 5.5 Priser 14 OECD-länders import- priser. SEK —0.3 1.3 1.3 3.3 3.0 Svenska exportpriscr. SEK 2.6 2.9 5.0 6.5 3.8 Relativpris 2.8 1.5 3.7 3.1 0.8 Marknadsandelar. volym 14 OECD-länder —2.4 —0.7 —4.7 — 1.8 _ 1.4 Totalt —2.6 —0.6 —'3 8 —1 7 — 1.4 Exportvolym 14 OECD-länder 6.1 4.4 3.1 4. 0 4.0 Totalt 3.2 4.2 4.2 4. 2 4.0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear- betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriscr vägs samman på motsvarande sätt. Källor; OECD. konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 29

ökade timlönerna med i genomsnitt 4—4.5%. dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89: 150 lägre ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1 var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området. vilket medförde att skillnaden i arbetskraftskostnad pcr producerad enhet mel- lan Sverige och OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsut- nyttjande och god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat betydligt mer än i om- världen. Mellan 1987 och 1988 steg de svenska exportpriserna på bearbe- tade varor med S%. vilket kan jämföras med en genomsnittlig ökning på drygt 1 % i OECD-länderna. dvs en relativ prisökning på 4% för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer var det endast i Fin- land och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland. Västtyskland. fortsatte exportpri- serna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 1 %. [ gemensam valuta steg det västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8% gentemot det västtyska 1988.

Trots att priser och löner stiger mer i Sverige än i omvärlden är det en mindre andel av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar produktions- och leveransmöjligheterna. Under de sista tre kvartalen 1988 var det, enligt konjunkturbarometem. endast ca 30% av exportföretagen som uppgav efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och anläggningskapacitet som be- gränsade exportleveranserna.

Det är troligt att de svenska exportföretagen gynnats gentemot omvärl- den av den goda investeringskonjunkturen i OECD-länderna under 1988, vilket medfört att det högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa effekter på konkurrenskraften ännu.

För 1989 förväntas timlönerna i svensk industri öka med 7 % medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5—S%. De kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisök- ningarna mellan helårsgenomsnitten 1988 och 1989. troligen uppgår till ca 6.5%. Bland konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989. eller från drygt 1% 1988 till ca 3% 1989, mätt som öknings- takt av exportpriserna på bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma att öka med diygt 3% 1989.

För 1990 utgår kalkylerna från ett antagande om att lönerna ökar med 4%. vilket är något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än i omvärlden även under 1990. eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att dämpa prisökningstakten.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 4% 1988. vilket innebar andelsförluster på ca 4%. Det är 2 procentenheter större 30

andelsförlust än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Den Prop. 1988/89: 150 större andelsförlusten beror i huvudsak på att marknadstillväxten blev Bil. 1.1 betydligt större än vad som antogs. Det bör dock påpekas att det fortfaran- de finns en betydande osäkerhet beträffande marknadstillväxten 1988 p.g.a de förändrade tullhanteringsrutiner som infördes i början av 1988.

Tabell 3:2 Export av varor . Miljarder Volymutveckling. Prisutveckling.

kr. procent per år procent per år

1988 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Bearbetade varor 255.7 4.2 4.2 4.0 5.0 6.5 3.8 Fartyg 3.2 —21.0 3.0 7.0 5.9 5.0 5.0 Petroleumprodukter 6.0 — 6.3 8.0 0 — 16.2 6.0 2.0 Ovriga råvaror 39. 1.2 0.0 1.0 8.5 11.0 3.0 Summa varor 304.8 2.9 3.7 3,4 5.2 7.0 3.8

Källor ; Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot OECD-länderna blev andelsförlusterna hela S% medan ex- portindustrin tycks hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser inskränkte sig dock den svenska andelsförlus- ten till 1%.

Stora andelsförluster har uppkommit på samtliga stora avsättnings- marknader för svensk export utom Storbritannien. l Förenta staterna uppgick andelsförlusten till hela 8%. Den tre veckor långa arbetsmark- nadskonflikten i verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde ett exportbortfall på uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988. Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att andelsförlusterna blev ca 1 procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten minskade med ca 15% 1988. Bland råvarorna har exporten av ickejärnmetaller ökat kraftigt samtidigt som stora prisökning— ar genomförts. Trävaruexporten minskade dock med 10%. trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden. Expor- ten av pappersmassa ökade endast med knappt 2% trots en hög efterfrå- gan. Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket bidrog till den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvaruexporten kvar på föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvarucxporten samt ett kraftigt fall i fartygsexporten medförde att den totala varuexpor- ten endast ökade med knappt 3%.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 2 %, vilket medför att exporten av bearbetade varor ökar med drygt 4%. Andelsförlusten är delvis hänförbar till att stora delar av exportindu- strin nått kapacitetstaket. Men även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor stigit kraftigt under de senaste åren och förvän- 31

Diagram 3: 1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor Prop. 1988/892 ] 50 till 14 OECD-länder Bil. l.l Index l980=100 110 - —— —- —- 110

Marknadsandel

105 105 100 100 95 95 90 '1 ——. . f— —,— .— , .— ._ 90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

tas fortsätta stiga under 1989 kommer att bidra till andelsförlusterna. Att andelsförlusterna inte blir större beror på att den svenska exportindustrin även under 1989 kommer att gynnas av en fortsatt stark investerings- konjunktur utomlands.

Råvaruexporten beräknas även under 1989 utvecklas svagt trots att efterfrågan fortsätter att vara hög för såväl skogsprodukter som malm. Exporten av pappersmassa beräknas kunna öka med 3,5%. En mindre överhettad hemmamarknad bör leda till en minskad efterfrågan från hem— mamarknaden på trävaror vilket troligen medför att trävaruexporten inte fortsätter minska. Totalt sett beräknas råvaruexporten ligga kvar på före- gående års nivå. Den totala varuexporten beräknas öka med 3.7% 1989.

För 1990 beräknas andelsförlusterna uppgå till 1 1/2 %. Industrins ökade investeringar under de senaste åren samt en betydande avmattning av efterfrågan från hemmamarknaden bör medföra att produktionskapacite- ten inte kommer att bidra till marknadsandelsförluster 1990. Andelsförlus- ten är helt hänförbar till att relativpriset för svensk export steg så mycket under 1988 och 1989. Den svenska exportindustrin skulle således delvis ha prissatt sig ur marknaden när konjunkturen och efterfrågan mattas. Råva- ruexporten förväntas endast öka med knappt 1%. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 3.4 % 1990.

Den svenska importen av bearbetade varor ökade i betydligt långsammare takt 1988 än 1987. Ökningen uppgick till 6.4%. vilket kan jämföras med . en ökning på nästan 12 % 1987. Den inhemska efterfrågan på bearbetade 32

varor ökade med 5.4%, vilket betyder att den svenska hemmamarknads- Prop. 1988/89: 150 industrins marknadsförluster inskränkte sig till 1%. Andelsförlusten fram- Bil. 1.1 står som liten om man beaktar den kraftiga ökningen av relativpriset för svenska hemmaproducerade varorjämfört med importvaror. Mellan hel- åren 1987 och 1988 steg de svenska hemmamarknadspriscrna på bearbeta- de varor med 7.5%. medan importprisema ökade med 5%, dvs. en ökning av relativpriset på bearbetade varor med 2.5%. En orsak till den låga andelsförlusten är troligen att delar av industrin som levererar varor till såväl hemma- som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemma- marknaden eftersom den inhemska prisnivån år högre än utomlands. Detta har i sin tur dragit ned exportvolymen i motsvarande grad. dvs.- effckten på nettoexporten har varit försumbar. Bland varugrupperna var det främst importen av konsumtionsvaror och personbilar som ökade i betydligt lägre takt 1988 än de närmast föregående åren. Importen av ' konsumtionsvaror låg i det närmaste kvar på föregående års nivå. Person- bilsimporten fortsatte öka relativt kraftigt. men i betydligt långsammare takt än under 1987. då ökningen uppgick till drygt 40%. För såväl byggva- ror som insatsvaror till industrin har däremot importen ökat mer än under 1987. Råvaruimporten ökade med endast 1/2 % 1988. Fortsatta neddrag- ningar av oljelagren samt den milda vintern medförde att importen av råolja minskade. Importen av övriga råvaror ökade dock med drygt 3%. Den totala varuimporten ökade med 4.7% 1988.

Tabell 3:3 lniport av varor

Miljarder Volymutveckling. Prisutveckling. kr. procent per år . procent per år

1988 1988 1989 1990 1988 1989 1990

Bcarbctadc varor 22 Fartyg Råolja Pctrolcumproduktcr ' Ovriga råvaror 35.9

Summa varor Z79,7 4.7 Källor : Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

>— I—J

LLIiJå-IA l »» 9.091»;— oexotuw O—Uu-k .:.

D

|

| '"!J'f'F—P ')

”' få”??? -— coco— & !.lelf-D—O'JIJZ. ox ooooio "” PPP?!”

..

oo menee—'.'.» '— CeCe-tu

För 1989 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade varor öka med 3 1/2 %, dvs. en betydligt lägre ökningstakt än under 1988. Den lägre ökningstakten förklaras främst av att den privata konsumtionen förväntas öka i avsevärt lägre takt än under 1988. De svenska hemmamarknadspri- scrna beräknas även under 1989 stiga betydligt mer än importprisema. I februari 1989 var skillnaden i ökningstakt drygt 5 % räknat på 12 månaders basis. Detta talar för att andelsförlusterna för hemmamarknadsindustrin blir något större än under 1988. Vad som talar mot ökade andelsförluster är den relativt kraftiga orderökningen till den svenska hemmamarknadsin- dustrin under loppet av 1988. Hemmamarknadsindustrin var dessutom tämligen optimistiska beträffande den framtida orderingången i konjunk- turbarometem från mars 1989. Andelsförlusterna antas därför uppgå till 33

3 Riksdagen 1988/89. 1 rum/. Nr 150. Bilaga I.I

1.5%, vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad Prop. 1988/89: 150 inkomstelasticitet tyder på. Importen av bearbetade varor beräknas öka Bil. 1.1 med S% 1989. Importen av råvaror förvantas öka relativt kraftigt. p.g.a. att en normalisering av oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga råvaror beräknas endast öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten förväntas öka med drygt 5 % 1989.

För 1990 förväntas såväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka i långsammare takt än l989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor beräknas endast öka med knappt 2 1/2 %. vilket beräknas leda till en importökning på drygt 3 1/2 %. Den lägre efterfråge- ökningen förväntas även medföra att importen av råvaror fortsätter ut— vecklas svagt även 1990. Totalt sett beräknas varuimporten öka med ca 3% l990.

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15.3 miljarder kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Mellan 1987 och l988 ökade underskottet med nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbätt— ring av handelsbalanscn.

Överskottet i handelsbalanscn ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr. 1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhål- landet fortsatte att förbättras under året (se diagram 3: 3). Det är i huvud- sak fallande oljepriser samt kraftigt stigande exportpriser på skogsproduk- ter samtjärn och stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalan- sen ökade med 7 miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskul— den. Utlandsresandet fortsatte öka i betydande omfattning vilket medför- de att underskottet i rescvalutanettot ökade-med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988. Från att sammantaget givit ett över- skott på 1 miljard kr. 1987 redovisades underskott på 3.5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster försämrats under flera år men det är svårt att urskilja någon klar trend i utvecklingen. Avkastning på kapital försämrades med 2,5 miljarder kr. Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även till att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för direktinvesteringar medfört ökade räntebetalningar.

För 1989 beräknas överskottet i handelsbalanscn stiga med 6 miljarder kr.. trots att importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. För- bättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter att förbättras. Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 7% och importpri- serna med 4,5%, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 2%. Bland varugrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf- tiga prisökningar på massa. järnmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock 34

Diagram 3:2 Handels- och bytesbalans Prop. l988/89: 150 Procentandel av BNP . Bil. I.I

Handelsbalans

1970 1975 - 1980 1985 1990 Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

med drygt _3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymcn beräk- nas öka. Resevalutanettot fortsätter att försämras. dock i något långsam- mare takt än under de närmast föregående åren. Underskottet i posten avkastning på kapital beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merpar- ten av det ökade underskottet i denna post beror på ökat utflöde via direktinvesteringar och köp av aktier utomlands samt att dessa poster ger mycket liten avkastning. om man utgår från vad som registreras i bytesba- lansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av riksbanken visar emeller-

'I'abell 3:4 Bytesbalans Miljarder kr.

1986 1987 1988 1989 1990 Bcarbetade varor 42.3 32.4 32.3 39.2 44.7 Råolja o petroprod. — 16.5 _ 14.3 — 12.0 -— 15.3 —15.8 Ovriga råvaror 3.7 4.6 4.0 6.3 7.3 Fartyg 3.1 1.3 0.7 0.7 1,0 Korrigeringspost — 1.7 — 1.5 — 1.0 -— 1.0 — 1.0 Handelsbalans 30.8 22.5 24.1 29.9 36.2 Sjöfartsnctto 6.2 6.3 6.8 7.2 7.5 Ovriga transporter 6.6 5.4 3.0 3.2 3.2 R_esevaluta — 9.0 —11.1 —l3.9 —-15.5 —l7.0 ()vrigatjänstcr — 8.2 — 4.4 — 6.2 —— 6.2 — 6.0 I'jänstebalans — 4.4 — 3.8 —10.3 -—ll.3 —12.3 Avkastning på kapital — 16.4 —16 6 — 18.8 —-24.6 —29.3 Transfereringar — 9.5 — 8 8 . —10.3 —— 1 1.0 —11.6 Bytesbalans 0.6.7 — 15.3 —- 17.0 —17.0

Källa: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet. 35

Diagram 3z3 Sveriges byteslörhållande Prop. l988/892 I 50 Exportpris/importpris Index l980=100 Bil. 1.1

1 15 __-_--___.____—— 1 15

Samtliga varor

110 110

105 105

95 95

90 1—1 |_T__'—1 '_' 90

1980 1981 1962 1983 1984 1985 1986 1987 1988 19r89 1990

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartemnetct.

Diagram 3:4 IIandelsbalans 1980—1990 Miljarder kr.

40

—20 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemnetct. . 36

tid att vinsterna på direktinvesteringar är betydligt större än vad som Prop. 1988/89: 150" registreras i bytesbalansen. Dessa vinster återinvesteras dock utomlands Bil. 1.1 och redovisas således inte i bytesbalansen. Om dessa återinvesterade me- del skulle redovisas som inkomst i bytesbalansen skulle underskottet i bytesbalansen vara 7 miljarder kr. lägre 1988 än vad som redovisats. Det bör observeras att Internationella valutafonden (IMF) rekommenderar att återinvesterade vinstmedel skall bokföras i bytesbalansstatistiken. Under- skottet i bytesbalansen beräknas 1989 uppgå till 17 miljarder kr. Om de återinvesterade vinsterna skulle medräknas skulle underskottet endast uppgå till 6 miljarder kr.

För 1990 beräknas överskottet i handelsbalanscn öka med ca 6 miljarder kr. till 36 miljarder kr. För första gången sedan 1984 beräknas exportvoly- men öka mer än importvolymcn. vilket i kombination med det fortsatta förbättrade bytesförhållandet. bidrar till det ökade överskottet. se diagram 3:4. Avkastningsnettot fortsätter dock att försämras kraftigt p.g.a. att skuldstocken ökar. Ökat underskott i rcscvalutapostcn samt ökat u-lands- bistånd ökar underskottet ytterligare. Underskottet i bytesbalansen beräk- nas 1990 uppgå till 17 miljarder kr.

"4 Konsumtion

4.1 Hushållens disponibla inkomster Under de första åren på 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomster till följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid hushållens realt disponibla inkomster ökat varje år. Bakom förbättringen av hushållen ekonomi ligger dels stigande rcallöner och sysselsättning. dels en stark ökning av inkomstöverföringarna från den ollentliga sektorn. År 1988 steg hushållens realt disponibla inkomster med 2.3% enligt de preliminära nationalräkenskaperna. För de närmaste två åren väntas en fortsatt ökning av de realt disponibla inkomsterna; 1989 med 1.8% och 1990 med 1.2%. se tabell'4: 1. Tabell 4: l Hushållsscktorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

1988 1989 1990 1988 1989 1990 Löpande priser Löner 473.7 514.4 538. 6 9.0 8.6 4,7 Företagsinkomstcr 61.5 66.7 70. 8 9.5 8,6 6,2 Räntor och utdelningar. netto —15.2 —l7.8 2—1 6 . . . . . . Inkomstöverföringar från offentlig sektor 225,25 5214279,5 12.9 11.3 11, Ovriga inkomster 62.3 686 74.1 6.3 10.0 8.0 Direkta skatter. avgifter m.m. 257.4 282._ 7 296.8 11.2 9.6 5.2 Disponibel inkomst 550.7 601.1 644.8 8.4 9.2 7,3 Privat konsumtion 569.7 616.l 6565 8,3 &I 6,6 I 980 års priser Disponibel inkomst 299.3 304.5 308.1 2.3 1.8 1.2 Privat konsumtion 309.6 312,1 3137 2,2 0.8 0,5 Sparkvot. nivå i % —3,5 —2.5 — 1,8

Källor: Konjunkturinstilutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster ökade med 90/0 1988. För 1989 beräknas lönesumman öka med ca 8 1/2 % och 1990 med drygt 4 1/2 %. Bakom dessa ökningar ligger de förutsättningar som gjorts angående timlön och syssel- sättning.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn ökade med ca 13% 1988 eller med drygt 6 1/2 % i fasta priser. För 1989 och 1990 väntas en nominell ökning med drygt 11% per år. I reala termer beräknas ökningen till nästan 4% 1989 och knappt 5% 1990. se tabell 4: 2. En rad förbättring- ar av de sociala förmånerna bidrar till den fortsatt relativt kraftiga ökning- en. liksom de ökande utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen. Pensionsinkomsterna beräknas öka med ca 11% per år 1989 och 1990. Basbeloppet höjdes med 2 100 kr. till 27 900 kr. den 1 januari 1989. Därvid utgör 600 kr. en extra höjning för att kompensera pensionärerna för den återstående delen av det devalveringsavdrag som gjordes 1984. Reglerna för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändrades vid årsskiftet 1988/89

"I'abell 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll Prop. 1988/892 150 Bil. 1.1

Miljarder kr.. Procentuell förändring. löpande priser 1980 års priser

1988 1989 1990 1988 1989 1990

Från staten 96.3 - 106.8 ”7,3 3.1 3.4 3.6 Barnbidrag 10.3 11.1 11.9 —4.0 0.5 0.7 Folkpension och delpension ' inkl. KBT 59.5 64.6 69.9 2.2 1.3 2.1 Pensioner till f. d. anställda 2.7 2.8 3.1. 1.6 . —2,1 3,0 (X_rbctsskadeförsäkring ' 6.9 9.9 12.9 46.9 33.5 23.0 Ovrigt 16.9 18.4 19.5 _ 1.0 1.5 0.0 Från kommunerna 20.6 22.1 24.0 4.8 0.5 2.2 Bostadsbidrag 2.9 3.2 3.5 9.1 1.7 2.6 Pensioner till f. d. anställda 3.8 4.3 5.0 5.3 6.5 8.3 Socialbidrag 4.4 4.6 5.0 — 1.0 —2.5 3.5 Ovrigt 9.5 10.1 10.6 6.2 —0.9 — 1.1 Från socialförsäkringssektorn 108.9 [22.4 138.3 10.6 4.8 6.5 Allmän tilläggspcnsion 60.6 69.3 79.2 6.4 6.8 7.8 Sjukförsäkring m.m. 41.7 46.3 51.0 23.7 3.6 3.9 Arbetslöshetsförsäkring 6.7 6.9 8.1 — 15.0 -—4.5 11.2 Summa inkomstöverföringar 225.8 251.4 2795 6.7 3.8 4.9

Anm.: DclIatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutct. statistiska centralbyrån och'finansdepartementet.

så att KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30200 kr.

Utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 % 1988. Bakom den kraftiga ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsre- formen den 1 december 1987. dels ökad sjukfrånvaro —- främst av lång— tidssjukskrivna. .

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den 1 juli 1989 genom att tiden för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den 1 juli 1990 sker det andra etappen i utbyggnaden. varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s.k. garantinivå. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och år- fr. o. m. den 1 juli 1989.

Ett nytt studiemedelssystem infördes den 1 januari 1989. Maximala studiemedel höjdes från 145% till 170% av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50% av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs där- med från ca 2200 kr. till 13950 kr. per läsår för en heltidsstudcrande (vid 1989 års basbelopp). -

Vid årsskiftet 1988/89 genomfördes flera förändringar i arbetslöshets- försäkringen m.m.. Högsta dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet).från 149 kr. till 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från 91,7% till 90 % av den försäkrades dagsför- tjänst inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i' alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjdes till 450. 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och det kontan- ta arbetsmaknadsstödet (KAS) slopades. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sitt arbete eller liknande förlängdes med fem dagar. . 39

Fr.o.m. 1990 skall den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen Prop. 1988/89; 150 höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare. Bi], 1,1

Utbetalningarna från arbetskadeförsäkringcn har ökat kraftigt under ' senare år. Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbets- skadesjukpenning. dels arbetsskadelivränta. Sjukpenningen i arbetsskade- försäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall till den som skadas i sitt arbete. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensio- nen. Kostnaderna för den senare redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäk- ringen. Antalet arbetsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och 1988 ökade antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända arbetsskador ökat succesivt. så att dessa numera utgör ca 90 % av antalet avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till ska- dor och sjukdomar. .

Hushållens räntenetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 till följd av att skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntenettot.

Hushållens inbetalningar av direkta skatter. avgifter m. m-. uppgick 1988 till ca 32% av inkomsterna före skatt. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för bcskattningsbara inkomster över 75000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70000 kr. och 75 000 kr.). Marginalskattcn för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks därmed från 50% till 47% och den högsta marginalskattesatsen sänks från 75% till 72 %. vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsav- dragens maximala värde från 50% till 47%. Förändringarna innebär att den statliga inkomstskatten minskar med ca 10 miljarder kr. l989jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år. Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande drygt 1 1/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därige- nom minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av 1989 års skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oför- ändrad.

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den 1 januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgiftcrna tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. I tabellerna sker emellertid en bruttoförning av pensionerna och vårdavgifterna betraktas som en nominell avgift till kommunerna.

Reallönen per timme efter skatt minskade med ca 10% mellan 1979 och 1983. se diagram 4: 1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

Diagram 4: 1 Reallön per timme före och efter skatt PI'Op. 1988/89: 1 50 1930 års priser. index 1974=100 ' Bil. 1.1

115 ———————----—-—————-— _ 115

1 1 0_ 1 10 105 105 100 100 95 95 90 1 | | 1 . 1 . 1 | 1 —. . . | | 90 1974 1976 1978 -1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/2% högre än 1983. År 1989 beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt. Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2% före skatt och med ca 1/2 % efter

skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 % av hushållens disponibla inkoms- ter. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987—1990 gör att löne- summan stiger mer än timlönen. se tabell 4:3. År 1988 var hushållens löneinkomster i fasta priser efter skatt ca 5 1/2 % högre än 1979 trots att den reala timlönen efter skatt låg ca 5 % lägre än 1979. Pensionsinkomster- na beräknas öka realt med 3 1/2 % 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

'l'abell 4: 3 Realinkomsternas förändring

Miljarder kr.. Procentuell förändring. löpande priser 1980 års priser .

1988 1989 1990 1988 1989 1990

Lönesumma före skatt 473.7 514.4 538.6 3.0 1.3 — 1.2 Lönesumma efter skatt 302.7 330.0 350.8 2.3 1.7 0.3 Pensioner före skatt 139.3 154.5 172.0 4.1 3.5 5.0 Pensioner efter skatt 105.3 115.6 127.5 3.2 2.3 4.1 Disponibel inkomst 550.7 600.4 644.8 2.3 1.8 1.2

Anm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. I pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatt. Dellatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsu- mentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutct. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 41

heter. År 1990 väntas pensionsinkomsterna öka realt med S% före skatt. Prop. 1988/89: 150 Att ökningen blir kraftigare 1990 än i'år beror huvudsakligen på att Bil. 1.1 inflationstakten väntas gå ned nästa år. Pensionerna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Det beror huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att skatteandelen av pensionerna därmed stiger. År 1990 blir det första år då en pensionär kan tillgodogöra sig fullt intjänande av ATP (30 är).

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponib- la inkomsten. Under l980-talets första år försämrades hushållens reala disponibla inkomster utan en motsvarande försvagning av den privata konsumtionen. se diagram 4: 2. Sparkvoten sjönk med närmare 4 procent- enheter mellan 1980 och 1983. vilket har tolkats som att hushållen försök- te upprätthålla sin levnadsstandard genom att minska på sparandet. Efter det att hushållens reala inkomster 1984 åter började öka steg den privata konsumtionen i allt snabbare takt. År 1986 översteg konsumtionen de disponibla inkomsterna och Sparkvoten sjönk till — 1 %. Under åren 1986 till 1988 var konsumtionstillväxten 10.8% och Sparkvoten försämrades ytterligare till —3,5 %. .

Internationellt sett är den svenska Sparkvoten låg. Detta sammanhänger delvis med att Sverige har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem. vilket medför att hushållens motiv till buffertsparande blir mindre. Socialförsäk-

Diagram 4: 2 Disponibel inkomst och privat konsumtion Miljarder kr.. 1980 års priser

320 —,———-- __ .-..__._ _ .._. __ __.._..._ _____ 320

300... ................................... _ _. ....300

. . . , ...................................................... I,. 260 Privat konsumtion

" _! r T_'Y | __I'_ 1 | '|'— |__"1'7'_Y__å—|—'T_l—Y—|' 220 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet - - 42

ringssektorns. försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår Prop. 1988/89: 150 inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsbcräk- Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandet inkluderas ökar spar- kvotcn år 1988 med ca 9 1/2 procentenheter till ca + 6%.

Det är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste åren. De nordiska länderna, Norge. Danmark och Finland. har genomgått en liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden. vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk tilllväxt och ett mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera faktorer har sannolikt medverkat till den under senare är kraftigt försämrade svenska Sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Dessutom torde hushålls- sektorns starka förmögenhetstillväxt till följd av värdestegringen på fastig- heter och aktier samt hushållens positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att hushållen ökat sin upplåning. Året efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens netto- upplåning kraftigt. sc tabell 4: 4. Även de finansiella placeringarna ökade starkt och var något högre än upplåningen. Därmed var det finansiella sparandet positivt 1986. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet för- sämrades från omkring noll 1986 till drygt minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 21/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys förhushållssektorn Miljarder kr.. löpande priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988

Disponibcl inkomst brutto 398.3 ' 424.4 4670 .500-7 53318 579.0 Nettoupplåning 37,0 41 .2 36.1 39.7 74.3 1090 T illförda medel 424.3 465.6 503.1 590.4 608,1 '688,0 Konsumtion 362.7 398.4 438.7 480.5 526.3 569.7 Rcala investeringar 21.5 22.6 . 20.8 19.9 21.9 27.5 Finansiella placeringar 40.1 44.6 . 43.6 90.0 60.0 90.7 _ ' _ . Använda medel 424,3 _ 46545 ' "503.1 590.4 608,1 '688.0

Anm: Disponibcl inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylera- dc kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6.3 miljarder kr. ) av den tillfälliga förmögenhetsskattcn på försäkringsbolag 1987 har _i tabellen till skillnad från' 1 nationalräkenskaperna inte dragits bort v id beräkningen av disponibel inkomst brutto och finansiella placeringar. ' Källor. Konjukturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. . 43

centenheter. Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Ökingen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och reala investeringar. Det innebär att sparkvoten var i stort sett oförändrad. Det finansiella sparandet försämrades emellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De varugrupper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar med 2.4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3.8 procentenheter till den privata konsumtionens ökningstakt på 10.8%. se diagram 4: 3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År 1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsum- tionens ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions- tillväxten under 1988 blev 22%.

Hushållens förmögenheter har fortsatt att öka under 1988. se diagram 4:4. 1 april 1989 översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan börsraset i oktober 1987 med ca 13%. Detta betyder att aktiekurserna sedan slutet av 1987 stigit med ca 65%. De reala priserna på småhus sjönk under första hälften av 1980-talet. Mellan 1986. då prisök— ningarna för första gången sedan 1979 översteg inflationstakten. och juni 1988 steg småhuspriserna i stället kraftigt med ca 35%.

I år förutses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens till- växttakt och en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd. Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av att realräntan efter skatt har stigit. marginalskatten sänkts och avdrags- möjlighetcrna begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för—

Diagram 4: 3 Privat konsumtion Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

5

0

1984 1985 1986 1987 1988 .»fnm: I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Övrigt . Uppelrållskostnader i utlandet

E ' Sällanköpsvaror Z] Bilar

Diagram 4: 4 Hushållens tillgångar och skulder PrOP- 1988/892 150 Miljarder kr.. 1980 års priser Bil. 1.1

600 —- -——-- —— -- — - 600 Finansiella , tillgångar [_ "

500 , 500 400 ............................................................. 400 300 ................................................................................................ 300 ..... ............................................ ..., 100 ............................................................. ........... 100 0 . . . _.., ._,_ , .._I , _r T_q_.r_q__r q__ 0 197 1973 1976 1979 1982 1985 1988

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet

stärka denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteen- de redan i förtid. Vidare har hushållens höga nettoupplåning under senare år resulterat i en skuldbörda med alltmer betungande räntor och amorte- ringar. vilket bör verka återhållande på hushållens villighet att öka sin skuldstock ytterligare. Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa hushåHenskonsunuionsbcnägenhet

Försäljningsökningen av bilar under de senaste åren bedöms vändas till en försäljningsnedgång under 1989. En orsak till nedgången antas vara att många hushåll tidigarelagt sina bilinköp till 1988 för att kunna utnyttja den katalysatorrabatt. som utgick under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade med katalytisk avgasrening. Dess- utom torde bilförsäljningcn minska. då hushållens ersättningsbehov efter de senaste årens bilinköp nu i stort sett borde vara täckt. Eftersom bilinkö- pens andel av den privata konsumtionen är ca S% betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning på knappt 10% 1988 till en förväntad minsk- ning med 10% 1989 att den privata konsumtionstillväxten reduceras med 1 procentenhet.

Omsättningen av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttak- ten. Under de senaste åren har hushållen byggt upp en kapitalvarustock. vilket betyder att en viss mättnad nu torde ha uppstått.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0.8% 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet. År 1990 förväntas konsumtionstillväxten sjunka ytterligare till 0.5%. vil- ket medför en fortsatt förbättring av sparkvoten. 45

4.3 Offentlig konsumtion PYOP- 1988/892150 Bil. 1.1 Den offentliga konsumtionen består av tjänster inom en rad olika områ-

den som försvar. rättsskipning. utbildning, sjukvård, socialvård. kultur. kommunikationer m.m. De offentliga tjänsterna karakteriseras av att de produceras inom den offentliga sektorn och att de huvudsakligen finansi- eras genom skatter. En mindre del av kostnaderna för de offentliga tjäns- terna täcks av avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Offentlig konsum- tion avser den del av kostnaderna som finansieras via skatter. Den offent- liga konsumtionen kan indelas i statlig (inkl. socialförsäkring) och kommu— nal konsumtion. Den kommunala konsumtionen svarade för ca 73% av den offentliga konsumtionen 1988. Kommunerna är av statsmakterna ålagda att svara för vissa uppgifter. Mot denna bakgrund erhåller kommu- nerna bidrag från staten och socialförsäkringssektorn. Dessa bidrag mot- svarade sammanlagt 32% av den kommunala konsumtionen 1988.

Den offentliga konsumtionen ökade i genomsnitt med drygt 3% per år under 1970-talet och dess andel av BNP steg från 21.6% 1970 till 29.2% 1980. Bakom ökningen låg främst en kraftig utbyggnad av den sociala omsorgen och sjukvården, se tabell 4: 5. Då huvuddelen av dessa tjänster tillhandahålles av kommuner och landsting var det inom den kommunala sektorn som den offentliga konsumtionen expanderade. Under första hälf- ten av 1980-talet skedde en markant dämpning av ökningstakten och den gällde alla områden av offentlig konsumtion. Den statliga konsumtionen minskade mellan 1980 och 1985. medan den kommunala konsumtionen

Tabell 4: S Offentlig konsumtion fördelad på ändamål

1985. löpande priser Genomsnittlig årlig procentuell ___—— förändring. 1980 års priser Miljttr- Andel % der kr. 1970—75 1975—80 1980—85 1985—88 Kollektiva tjänster 54.0 22.5 2.2 1.3 0.5 0.9 Allmän förvaltning 20.9 8.7 5.8 3.2 2,6 Rättsväsende 10.6 4.4 1.9 1.7 0.7 Försvar 22.5 9 4 0.4 —0.2 — 1.3 Sociala tjänster [55.3 64.8 3.4 4.2 2.4 1.3 Utbildning inkl. forskning 46.5 19.4_ 1.9 2.5 0.8 Ilälso- och sjukvård 62.0 25.9 2.8 4.3 2.7 Socialvård 46.8 19.5 6.9 6.4 3.6 Övrigt 30.4 12.7 3.2 3.2 0.5 1.2 Kultur. rekreation 13.0 5.4 7.0 3.5 1.6 Samhällsplancring m. m.] 17.4 7.3 1.1 2.8 —0.3 Totalt 239.7 100.0 3.1 3.3 1.7 1.3 därav statlig konsumtion 64.9 27.0 2.0 1.6 —0.8 0.6 kommunal konsumtion 174.8 73.0 3.7 4.2 2.7 1.5

' Inkluderar bostadspolitik. näringslivets främjande och ofördeladc utgifter. .-f/1m._' Förändringen mellan 1985 och 1988 är beräknad med ledning av statens resp. kommunernas andel av ändamålen 1985. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemcntct. 46

ökade i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av den offentliga konsumtionen avtagit ytterligare och 1988 uppgick den offentliga konsumtionen till 26,9 % som andel av BNP.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen. framför allt försvarets inköp. förutses öka relativt starkt i volym. beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 1 1/2 % per år 1989 och 1990.

Primärkommuner och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca 2% i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra att ökningen blir svagare än planerat eller 1 1/2 %. Den underliggandeökningstakten är dock högre. eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget. Även nästa år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 1/2 %.

Hushållens totala konsumtion kan mätas genom att till den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen. som direkt kan hänföras till den enskilde eller hushållet. Därvid klassificeras huvud- delen av de sociala tjänsterna samt tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den enskilde eller hus- hållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i totalkonsumtionen.

De individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980. se tabell 4:6. Den privata konsumtionens andel av totalkonsumtionen var i stort sett oför- ändrad mellan 1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en stigande andel för den privata konsumtionen.

Tabell 4: 6 Befolkningens totalkonsumtion Löpande priser

Miljarder kr. Procentuell andel

1985- 1970 1975 1980 Privat konsumtion 438.7 80.1 76.7 71.4 Privata tjänster inom offentlig konsumtion 160.2 19.3 21.8 26.4 Vissa subventionerl 18.7 0.6 1 5 2.2 Befolkningens totalkonsumtion 617.6 100 100 100

Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

1985 1988 71.0 72.2 26.0 25.0

3.0 2.8

100 100

' I tabellen ingar subventioner till apoteken avseende läkemedel och till privatpraktiscrande läkare och tandläkare samt räntebidrag till bostäder och subevcntioner for täckande av hyrestörluster. slum.: Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de privata tjänsternas andel av statens resp. kommunernas konsumtion 1985. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 47

5 "Investeringarna Prop. l988/89:150 Bil. 1.1

Bruttoinvesteringarna har sedan 1983. med undantag för 1986 ökat med ca 5—6% per år. Totalt steg investeringarna med 5.3% i volym under 1988. Tillväxttakten för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två senaste åren ökat med mellan 7 och 8% årligen. Byggnadsin- vesteringarna utvecklades svagare under förra året än under 1987. då byggnadsinvesteringarna ökade med drygt 5 %. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat. Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades. samtidigt som investeringsaktiviteten inom övriga delar av näringslivet steg något mer än väntat. Både bostad- sinvestcringarna och myndigheternas investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära nationalbudgeten.

I år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsam- mare tillväxttakt för de totala investeringarna. Maskininvesteringarna väntas även i år öka avsevärt mer än byggnadsinvesteringama. Den största expansionen väntas inom näringslivet och då främst inom industrin. Bo- stadsinvesteringarna antas falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för att begränsa ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner tyder på en fortsatt ökning i ungefär samma takt som i år. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 4% i år.

De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Tabell 5: 1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Ärlig procentuell förändring. kr. 1988." 1980 års priser

löpande ___—_—

priser 1987 1988 1989 1990 Näringsliv l38.5 5.4 4.7 5.8 —O.4 Offentliga myndigheter 26.1 —0.6 5.4 5.3 3.8 Bostäder 49.8 12.9 6.7 — 1.7 — 1.0 Totalt 214,4 6,2 5.3 4.0 0.0

därav maskiner 89.4 7.4 7.5 7.0 1.6

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet

De senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt en fjärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit mest till ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar varierar betydligt mer mellan åren än andra sektorers. Industrins investe— ringar har sedan 1982 ökat med 7.3% i genomsnitt per år. medan motsva— rande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 33%. Detta betyder att industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 20%. Att investeringstillväx- ten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala bruttoinves- 48 teringarna. se diagram 5: 1.

Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1 Diagram 5: 1 Totala bruttoinvesteringar _ Näringslivets investeringar Procent av BNP- 1980 års priser Procent av BNP. 1980 års priser 24 24 1 5 15

23 .. ................................ 23

14 .............................. . 14 22 ................................... 22

21 ................................. 21 13 ................... . .113 20 ................. . ................ 20

12 ............................ 12 19 .................................. 19

18 18 11 1970 1975 1980 1985 1990 1970 1975 1980 1985 1990

uma—WW? a_k ._._—_._ Tea—_. Tara,—m_s.— 1 1

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet Anm: Skalan är olika i diagrammen

5:1 Näringslivets och myndigheternas investeringar

Efter en tillfällig försvagning 1986 har näringslivets investeringar utveck- lats relativt starkt de senaste två åren. Investeringsvolymen i fjol beräknas ha ökat med 4.7%, trots att industrins investeringar inte ökade i den omfattning som angavs i statistiska centralbyråns investeringsenkät i okto- ber förra året. Enligt investeringsenkäten i februari har en stor del av investeringarna i främst transportmedels- samt järn- och stålvaruindustrin flyttats fram ett år. Det rör sig om stora projekt som är svåra att periodice- ra och där förseningar lätt kan uppstå. De statliga affärsverkens investe- ringar sjönk något i fjol. Inom övrigt näringsliv var utvecklingen expansiv under 1988. De största ökningarna återfinnes inom energi och samfärdsel samt uppdragsverksamheten. '

Kraftiga andelsförändringar har ägt rum mellan industrins delbranscher under 1980-talet. Verkstadsindustrin har ökat sin andel kraftigt och svarar nu för 40 % av industriinvesteringarna. Investeringarna inom verkstadsin- dustrin har ökat varje år sedan 1983 med undantag av förra året, då transportmedelsindustrins investeringar inte ökade så mycket som plane- rat. De senaste åren har de svenska företagens direktinvesteringar utom- lands ökat kraftigt. Förra året ökade investeringarna i den Europeiska Gemenskapen särskilt kraftigt.

Bruttoräntabiliteten inom industrin. mätt som bruttoöverskott i förhål- lande till kapitalstocken. sjönk kraftigt under den senare delen av 70-talet. 49

4 Riksf/agan 1988/89. ] ram/. Nr ISI). Bilaga 1.1

Under högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter Prop. 1988/89: 150 devalveringama i början av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har Bil. l l sedan legat på en förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbätt- rade räntabiliteten har investeringarna ökat, vilket gör att kapitalstocken nu är större än vad den var innan investeringarna började att falla i mitten av 70-talet. Den kapacitetsutbyggnad som ägt rum avspeglas också i att produktionstillväxten i förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet. se diagram 5: 2

Den totala leasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala kapitalanskaffning har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringarna. Industrins leasing har ökat mer än industriinves- teringarna under nästan hela 80—talet. Ungefär hälften av industrins leas- ing består av datamaskiner. Leasing redovisas i nationalräkenskaperna inom branschen uppdragsverksamhet. Det är dock den leasing somligger utanför industrin som ökat kraftigast de senaste åren. Enligt preliminära beräkningar har leasing stor omfattning-inom tjänstesektorerna. tex varu- handel. hotell och restauranger. konsultverksamhet och maskinuthyrning.

1 år väntas industriinvesteringarna öka med 10%. Till en del förklaras detta av att projekt har flyttats över från förra året. men planerna enligt investeringsenkäten i februari är dessutom uppjusterade jämfört med förra cnkättillfallet. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med investeringsökningar på 40 % redovisas. Även inom de flesta övriga del- branscher redovisas relativt kraftiga ökningar. '

Diagram 5: 2 Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till kapital-- stocken

Index 1970=100 120

80 80

60 60

lnvesteringar/ kapitalstock

Bruttoräntabilitet

20 ——1———r r—W | | | r——r |'—| | d— 1 r--' 20

1970 1972 1974- 1976 19178 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Investeringar och produktion relaterade till kapitalstocken är uttryckta i 1.980 års priser Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet . . 50

Tabell 5: 2 Bruttoinvesteringar i näringslivet Prop. l988/892 l50

Miljarder Årlig procentuell förändring. Bll' 1-1 kr. 1988. 1980 års priser . ' löpande ___—_— priscr 1987 1988 1989 1990 Industri 38.8 12.6 5.0 10.0 1.9 Basindustri 10.1 21.5 11.6 6.2 3.7 Yerkstadsindustri 14.8 11.1 —2.9 14.0 — 1.0 __ Ovrig industri 13.9 8.5 9.8 8.5 3.8 Ovrigt näringsliv - 99.6 2.9 4.6 4.1 — 1.4 Totalt 1385 5.4 4.7 5.8 —0.4 därav maskiner 81.7 6.6 7.3 7.3 1.3 byggnader 45.2 3.1 0.4 3.6 —3.3

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inom det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringar- na i år. Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att de— ras anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesteringarna inom övriga delar av näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom övrigt näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i fjol.

Utvecklingen för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen under de senare åren samt det höga kapacitetsut— nyttjandet. En svagare tillväxt i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha en negativ inverkan. Företagens ' förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv rikt— ning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta. något nästa år.

Tabell 5: 3 Offentliga investeringar

. Miljarder Årlig procentuell förändring. kr. 1988. 1980 års priser löpande ___—_ priser 1987 1988 1989 1990 Statliga myndigheter 7.1 11.3 5.8 5.3 7.0 Statliga affärsverk 15.8 6.7 —4.1 13.9 —2.2 Staten totalt 23.0 8.1 — 1.0 11.0 0.7 Kommunala myndigheter" - 19.0 —4.8 5.3 ' 5.3 2.5 Kommunala affärsverk 4.7 — 17.3 9.1 —2.9 — 1.8 Kommunerna totalt 23,6 ' —7.5 ' 6.0 3.7 1.7

Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet. ' ' 51

De offentliga myndigheternas investeringar har trendmässigt fallit un- Prop! 1988/89: 150 der det senaste decenniet. Denna utveckling bröts förra året då investe- Bil. l.l ringsvolymen för både de kommunala och statliga myndigheterna steg. Kommunernas svarar för drygt två tredjedelar av de totala myndighets- investeringarna. En förklaring till trendbrottet i fjol kan vara behov av följdinvesteringar till det ökade bostadsbyggandet. Detta behov väntas kvarstå i år och även 1990 men då i minskad omfattning. En anledning till att de statliga myndigheternas investeringar ökar är de stora väginveste- ringar som genomförts under förra året. Upprustningen av vägnätet väntas fortsätta men i långsammare takt nästa år. Sammantaget innebär detta att de offentliga myndigheternas investeringar bedöms öka i samma storleks- ordning i år som under förra året. Nästa år väntas ökningstakten avta.

5:2' Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på bostäder har under de senare åren ökat kraftigt. Ett mått på detta är att andelen outhyrda lägenheter har sjunkit markant sedan 1984. Antalet outhyrda lägenheter var som störst för 5—6 år sedan och i fjol registrerades den lägsta siffran under det senast decenniet, se diagram 5: 3. Efterfrågeökningen avser inte enbart storstadsområdena utan är spridd över hela landet. Förändringar i befolkningssammansättningen. ökad re- gional rörlighet samt en hög nettoinvandring är några faktorer som ligger ' bakom den ökade bostadsefterfrågan. Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har också haft betydelse.

Diagram 5: 3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal påbörjade lägen-

heter 60000 —-—— — - —— — — 60000 50000 j .................... 7 .x._._ ....... ... .... . ... . . . 50000 Påbörjade &_ ," lägenheter * ______ _ " 40000 .l ...... . .................... .._.—___. ...... _ 40000

lägenheter

0 ___..v ___... .. _. .. ..... _. .. _ 0 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

—|'— |—"" |— |""' '|"— |"

.-1n/n.:Antalct outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 5 lx)

'l'abell 5:4 Bostadsinvesteringar Prop. 1988/892 150

Miljarder Årlig procentuell förändring. Bll' l'l kr. 1988. 1980 års priser löpande ___—___— priser 1987 1988 1989 1990 Nybyggnad 29.1 28.3 30.8 14.1 0.6 Flerbostadshus 14.6 30.9 33.9 19.7 2.9 Småhus 14.4 25.9 27.7 8.4 —2.0 Ombyggnad 20.7 2.5 — 13.7 —22,1 —4.0 Flerbostadshus 17.4 9.1 —16.2 —23,1 —4.0 Småhus 3.3 —26.1 1.7 —17.() —4.0 Totalt 49,8 12,9 6.7 — 1.7 — 1.0

.Almn: Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyg- gandets förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägen- het. Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den ökade efterfrågan har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Under 1987 påbörjades nästan 40000 nya lägenheter. jämfört med ca 30000 lägenheter de två närmast föregående åren. Förra året steg antalet påbörjade lägenheter till drygt 50000. I slutet av 1987 vidtogs en rad åtgärder med syfte att dämpa överhettningen på byggmarknaden och bereda plats åt ökad nyproduktion av bostäder. Under slutet av förra året skärptes åtgärderna speciellt med avseende på ombyggnadsverksamheten. De senaste två årens nyproduktion av bostäder har varit lägre i Storstock- holm än i övriga delar av landet. Produktionskostnaderna för flerbostads- hus har stigit mer i Stockholmsområdet än i övriga delar av landet. Förra året steg faktorprisindex för flerfamiljshus kraftigt även vad gäller andra kostnader än löner.

Nyproduktioncn av bostäder i år bedöms öka något jämfört med i fjol. En förutsättning är att kostnadsutvecklingen inte blir så kraftig att den dämpar bostadsbyggandet. Under nästa år bedöms igångsättningarna minska något.

Ombyggnadsinvesteringarna sjönk relativt kraftigt i fjol. efter att ha ökat varje år sedan 1981, se diagram 5: 4. Nedgången i ombyggnadsinves- teringarna är en följd av de åtgärder som har vidtagits i syfte att bereda plats för en ökad nyproduktion. De flesta ombyggnader sker med statliga ombyggnadslån. Under 1987 och 1988 sattes ramar för omfattningen av ombyggnadslånen i storstadsområdena. Detta resulterade i att antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa regioner sjönk. ] slutet av förra året skärptes reglerna i syfte att ytterligare begränsa ombygg- nadsverksamheten. Ramarna för ombyggnadslån i storstäderna skulle fort- sätta att gälla även 1990. samtidigt som ramar infördes i övriga delar. av landet. Subventionsgraden minskades också i och med att den statligt garanterade räntan för ombyggnadslånen höjdes. Riksdagsbeslutet innebar en utökning av de föreslagna övergångsreglerna. Mot bakgrund av detta beräknas ombyggnadsinvesteringarna minska något mindre i år. än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. 53

Diagram 5:4 Bostadsinvesteringar Prop. 1988/89: 150 Miljarder kr.. 1980 års priser Bil. 1.1

30

25

20

15

| 'I | _| "T" I | '_ | |__—" " ' " |_' "|— | |_""'l '— 0 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

I

5:3 Lagerinvesteringar

Under 1988 minskade lagren med totalt 2.5 miljarder kronor. Merparten av lagerminskningen berodde på en fortsatt neddragning av oljelagren, vilket i tabell 525 främst hänförts till partihandeln. Totalt sett har lagren minskat med 50 miljarder kronor sedan 1980. Industrin svarar för två tredjedelar av neddragningen under denna period. Det är främst indu- strins lager av varor i arbete som minskat. men även färdigvarulagren har reducerats i betydande omfattning. Lagren av insatsvaror har dock inte minskat i samma utsträckning som de två övriga lagertyperna. Det är i huvudsak industrins ökade krav på rationella placeringar som lett till en minskad lagerhållning, vilket även medfört längre kontrakt med underle- verantörerna.

Industrins minskade lagerhållning har samtidigt ökat sårbarheten vid konflikter. Det märktes vid tjänstemannakonflikten inom verkstadsindu- strin under vintern 1988. Många av de ca 3000 underleverantörerna till de stora konfliktdrabbade exportföretagen blev då tvungna att dra ned eller upphöra med produktionen redan efter ett par dagar, trots att de inte själva var direkt drabbade av konflikten. Även om produktionen i sig hade kunnat fortsätta fanns det inga lagerutrymmen eftersom de flesta underle- verantörer idag levererar sina varor flera gånger i veckan, 5. k. just-in-time- production, vilket medfört att lagerutrymmena minskat avsevärt under senare år. I början av 1980-talet var det vanligt med leveranser endast 1 —2 gånger per månad. vilket medförde att behovet av lagerlokaler var betyd- ligt större. 54

Diagram 5: 5 Lagervolymändringar Miljarder kr.. 1980 års priser

20 — 420 15 ............................................... |_15 10 .............................................. 110 5 15 0 31.0 —5 T—s

_10 __ _ _ __ ._ ._ 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Under 1988 var lagerrörelserna tämligen små om oljelagren exkluderas. Industrins färdigvarulager fortsatte dock att minska. Neddragningarna var mest påtagliga inom gruvindustrin.massaindustrin samtjärn—och stålver- ken. Lagren är för närvarande mycket små i dessa branscher, vilket medför att vid en fortsatt hög efterfrågan kommer leveranskapaciteten att begrän- sas även framöver. Även bilhandeln drog ned sina lager under slutet av 1988 efter en kraftig ökning under 1987.

För 1989 och 1990 torde det finnas ett visst behov inom delar av industrin att _dra upp lagren något. Emellertid förväntas efterfrågan vara fortsatt hög i förhållande till produktionskapaciteten 1989. vilket medför att hela produktionen förväntas bli leveranser även 1989. Under 1990 förväntas den inhemska efterfrågan öka i betydligt lägre takt. vilket bör medföra en viss lageruppbyggnad inom industrin. Övriga sektorer förvän- ' tas hålla lagerstockarna på ungefär samma nivå som under 1988 under prognosperioden.

Tabell 5: 5 Lagervolymförändringar Miljarder kr.. 1980 års priser

1986 1987 1988 1989 1990 Jord—och skogsbruk —0.1 —0.1 0.1 Industri exkl. varv ——3.5 — 1.5 ——0.4 Varv —0.6 — 1.5 0.2 El- och vattenverk 0.6 —0.3 0 Partihandel — 1.2 — 1.1 —2.1 Detaljhandel —O.2 0.3 —0.2 . . . . Totalt —5.1 —-4.2 —2.4 0 1,0 därav råolja och bränsle 1.2 1.8 — 1.7 —0.2

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

i —10

6 Produktion _ Prop. 1988/891150 Bil. 1.1 6.1 Industrins produktion och lönsamhet

Industrins produktionsutveckling präglades av stor ryckighet under 1988. Under första kvartalet sänktes produktionen med 2%. vilket i hu- vudsak var en följd av den tre veckor långa konflikten inom verkstadsin- dustrin i början av året. Därefter följde en uppgång med nästan 4% under andra kvartalet. Under tredje kvartalet minskade produktionen för att åter följas av en uppgång under fjärde kvartalet. Under fjärde kvartalet 1988 var dock industriproduktionen endast drygt 1% högre än under motsva- rande period 1987. Mellan helåren steg produktionen med 38%. varav drygt 1 % förklaras av att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin som påbörjades i mitten av januari 1988 med att drygt 40000 tjänstemän gick ut i strejk medförde kraftiga neddragningar av produktionen inom verkstadsindu- strin under första kvartalet. Konflikten trappades succesivt upp med lock- out och permitteringar och omfattade som mest nästan 200000 personer under den tredje och sista konfliktveckan. Inom verkstadsindustrin sjönk produktionen med 7 % under första kvartalet 1988. Inom transportmedels- industrin. som var den delbransch som drabbades hårdast av konflikten minskade produktionen med nästan 20%. Mellan helåren 1987 och 1988 påverkade konflikten den totala industriproduktionen med ca 1 % i ned- dragande riktning.

Bland branscherna ökade produktionen mest i den kemiska industrin samt järn—och stålverken. Den kemiska industrin drog kraftigt upp pro- duktionen för andra året i rad. Kapacitetsutnyttjandet är dock fortfarande

Diagram 6: l Orderingången till industrin 1980 års priser

160 160

150 150

.............. F rånexport—

marknaden 140

140 130

120

Från hemma— marknaden

BO 'm_T'q"'l'_Y_T_l_V+m_l_l_l'-l—I_T_I_T_Tå_l_l_1+f_l_f_1"'I—|— 80

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 Källa: Statistiska centralbyrån _ 56

relativt lågt i branschen. vilket gör det möjligt att fortsätta öka produktio- Prop. 1988/89: 150 nen i hög takt om efterfrågan inte viker. Produktionen inom järn- och Bil. 1.1 stålverken ökade oväntat mycket efter flera års svag utveckling. Det var den starka investeringskonjunkturen utomlands som medförde att efter- frågan på stål ökade under hela 1988. I Sverige var det maskin- och anläggningstillgångarna som begränsande stålproduktionen efter 1980-ta- lets neddragningar. Inom EG finns dock fortfarande en betydande överka- pacitet bland järn— och stålverken. Här hölls produktionen tillbaka under första halvåret 1988 genom att delar av det system med produktionskvoter som infördes under krisåren var i kraft fram till halvårsskiftet. När kvoter- na avskaffades uppstod inte. som många befarat. överutbud på marknaden och press nedåt på priserna. Under loppet av 1988 steg exportpriserna på järn- och stål med nästan 25%. Även verkstadsindustrin har gynnats av den starka investeringskonjunkturen. Samtliga delbranscher utom elektro- industrin har dragit upp produktionsnivån kraftigt.

Industriproduktionen utvecklades betydligt sämre i Sverige än bland övriga OECD-länder från mitten av 1970-talet till början till början av 1980-talet. Mellan 1975 och 1980 sjönk den svenska produktionen relativt OECD-ländernas med 21 % och jämfört med de europeiska OECD-länder- na med 17%, se diagram 6: 2. Under perioden 1982 till 1987 ökade industriproduktionen i Sverige i samma takt som genomsnittet för OECD. men i betydligt högre takt än bland de europeiska OECD-ländema. Under 1988 var ökningen dock lägre i Sverige. Den lägre produktionsökningen i Sverige under 1988 beror dels på arbetsmarknadskonflikten men även på att kapacitetsutnyttjandet och därmed produktiviteten inte ökade lika mycket i den svenska industrin. Kapacitetsutnyttjandet -i den svenska

Diagram 6: 2 Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa Relativ utveckling

100 100 Sverige/OECD—Europa 90 90 80 ................... . ....................................................... 80 Sverige/OECD

1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987

Källor: OECD (Main Economic Indieators). statistiska centralbyrån och finansde- partementet 57

industrin var under det fjärde kvartalet 1988 nästan 90%, vilket är den Prop. 1988/89: 150 "högsta siffra som någonsin noterats. I genomsnitt var kapacitetsutnyttjan- Bil. 1.1 det i den svenska industrin 3—4 procentenheter högre än bland OECD— länderna. ' Under 1989 och 1990 förväntas efterfrågan på svenska industriproduk- ter inte öka i samma takt som 1988. Någon mer-påtaglig effekt torde det inte få på produktionen under 1989 eftersom efterfrågan ändå beräknas överstiga produktionskapaciteten. Orderingången till industrin ökade med 5% från hemmamarknaden och med 10% från exportmarknaden under 1988. vilket talar för ett fortsatt gott efterfrågeläge. Enligt konjunkturbaro- metern från mars 1989 tyder företagens produktionsplaner på att produk- tionen kommer att fortsätta att öka under 1989. Enligt konjunkturbarome- tern har andelen företag som arbetar med full kapacitet sjunkit något samtidigt som omdömena om orderstocken förskjutits i negativ riktning under första kvartalet. Bristen på arbetskraft är dock fortfarande mycket stor och tycks för närvarande vara den faktor som i första hand begränsar produktionen. Sammantaget beräknas industriproduktionen öka med 2.5% 1989 och med knappt 2% 1990. Industrins lönsamhet fortsatte att förbättras något 1988. Enligt de lön- samhetsmått som här används blev dock förbättringen obetydlig. Margina- len. d.v.s. skillnaden mellan produktpriset och de rörliga kostnaderna. förbättrades endast med 0,1 procentenhet. Bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet steg från 31.0% till 31.2%. Bruttoöverskottet är dock historiskt sett fortfarande mycket högt. Under 1970-talet var det endast under 1974 som andelen översteg 30 %.

Inom verkstadsindustrin försämrades dock lönsamheten l988. Margina- len drogs ned med 1 procentenhet samtidigt som bruttoöverskottsandelen sjönk från 23.3 % till 21 .6 %. vilket är betydligt lägre än för genomsnittet av industrin. Nedgången kan delvis förklaras av att arbetsmarknadskonflik- ten medförde att produktion och försäljning drogs ned kraftigt under denna period. Marginalförsämringen inom verkstadsindustrin är hänförlig till exportmarknaden. där de två främsta konkurrentländerna Västtysk- land och Japan sänkt priserna undcr flera år. Detta har medfört att den svenska verkstadsindustrin inte kunnat höja exportpriserna i samma takt som löner och övriga kostnader ökat. Detta har man dock delvis kompen- serat genom att dra upp marginaler och priser på hemmamarknaden. Inom basindustrin har såväl marginalerna som bruttoöverskottsandelen stigit kraftigt under 1988. Marginalen ökade med 2%. samtidigt som brutto-

"I'abell 6:I Industriproduktion Procentuell volymändring

1986 1987 1988 1989 1990 Basindustri — 1.0 1.6 1.0 2.0 Verkstadsindustri e__xkl. varv —0.2 3.9 4.2 4.0 Ovrig industri —0.8 4.9 4.4 0.9 Industri. totalt —0.5 3.9 3,8 2,5 1,8

Anm: Basindustri omfattar gruvor. sågerk. massaindustri. pappersindustri samt järn-. stål- och metallverk. 58 Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 6:2 Rörliga kostnader. produktpriser. marginaler per producerad enhet samt Prop. 1988/892 150 bruttoöverskottsandel B i 1 1 1 Procentuell förändring 1986 1987 1988 1989 lnsatskostnad 3.6 1.7 6.6 7.5 Lönekostnadl 6.2 3.0 6.0 5.3 Summa rörlig kostnad 4.3 2.1 6.5 7.0 Produktpris 3.7 2.7 6.6 7,4 Marginal —0, 6 . 0.6 0,1 0.4 Bruttoöverskottsandcl' 30 1 31.0 31.2 32.0 * Lönekostnad per producerad enhet.

" Som andel av förädlingsvärdet.

-:lnm Uppgifterna avser industri exkl. petroleumrafllnaderier och varv. Källor: Statistiskacentralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

överskottet steg med 4 procentenheter till drygt 37 %. Den kraftiga lönsam- hetsförbättringen inom basindustrin är hänförlig till massaindustrin, gru- vor samt järn-stål och metallverken, vilka dragit fördel av den starka investeringskonjunkturen och därmed höjt priserna kraftigt. Inom massa- _ industrin steg bruttoöverskottsandelen med över 10 procentenheter till

knappt 60%.

För 1989 beräknas marginalen stiga med 0.4%. vilket bidrar till att bruttoöverskottsandelen stiger med knappt 1 procentenhet till 32 %. Verk- stadsindustrins andel förutses ligga kvar på föregående års nivå. Den förbättrade lönsamheten är liksom under 1988 helt hänförlig till basin- dustrin som genom stora prisökningar beräknas dra upp marginalen med 4%. Bruttoöverskottsandelen inom basindustrin beräknas därmed stiga med 8 procentenheter till 45 %.

Diagram 6: 3 Industrins bruttoöverskottsandelar Procent

50 50

40 " - 40

30 30

20

_Verkstads— 20 industri 10 10 . _ Basindustri 0 . '_ l—j—t——v l——l | 1 - . 0

— 10 — 1 0 _20 —20

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Bruttoöv'erskottsandelen är driftsövcrskott brutto som andel av förädlingsvär- det. Uppgifterna avser industri cxkl. petroleumraflinadericr och varv. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet 59 -

Läget på byggmarknaden har under det senaste året karaktäriserats av en starkt efterfrågan och avsevärd brist på produktionsresurser. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i mars var andelen företag som upp- gav ett högt utnyttjande av produktionsresurserna nästan 70%. Denna - andel har varit osedvanligt hög sedan 1987. De genomgående höga bristta- len på arbetskraft under "förra året tycks ha reducerats något, men arbets- kraftstillgången är fortfarande det främsta hindret för ökad produktion. Byggbarometern tyder på att företagen förväntar sig en fortsatt ökning av byggandet men i reducerad takt.

Uppgången i byggefterfrågan började under 1986. då byggnadsinveste- ringarna inom näringslivet steg kraftigt. Under det följande året fortsatte tillväxten i näringslivets bygginvesteringar samtidigt som bostadsinveste- ringarna ökade starkt. Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kraftigt under de senaste två åren. Nästan två tredjedelar av den sysselsättnings- minskning som ägde rum från 1981 till slutet av 1985 har nu återhämtats.

Sedan 1987 har byggverksamheten, speciellt i storstäderna varit föremål för särskilda regleringar. Syftet med dessa har varit att dämpa överhett- ningen på byggmarknaden samt att bereda ökat utrymme för bostadsbyg- gande. Regleringarna innebär bl a att ramar har satts för omfattningen av ombyggnadslån till bostäder. Vidare skall länsarbetsnämnderna i storstä- derna utnyttja byggnadstillstånden för att reducera den totala byggvoly- men. I slutet av förra året skärptes dessa regler.då överhettningstendenser- na hade spridit sig till övriga delar av landet. De skärpta reglerna innebar att ramarna för ombyggnadsverksamheten ska omfatta hela landet samt att subventionsgraden sänktes för de statliga ombyggnadslånen genom att den garanterade räntan höjdes. I övriga delar av landet avses begränsning- ar ske av det oprioriterade byggandet.

Regleringen på byggmarknaden har medfört en reducering av ombygg- nadsverksamheten samt att byggprojekt inom storstadsområdena har skju- tits på framtiden. Byggandet inom de oprioriterade områdena sjönk något förra året. De totala byggnadsinvesteringarna ökade något mindre i fjol än under 1987. trots den kraftiga ökningen i nybyggnadsinvesteringarna. Detta berodde på att ombyggnadsinvesteringarna minskadeBland det öv-

'I'abell 6:3 Byggnadsverksamhet

Miljarder Årlig procentuell förändring. kr. 1988. 1980 års priser löpande priser 1987 1988 1989 1990 Byggnadsinvesteringar 113.4 5.2 3.5 1.7 — 1.1 därav näringsliv 45.2 3.1 0.4 3.6 — offentliga myndigheter 18.4 — 6.3 3.3 5.8 3.5 bostäder 49.8 12.9 6.7 — 1.7 — 1.0 Reparation och underhåll 44.3 0.9 2.0 2.0 2.0 Summa 157,6 3.9 3.1 1.8 —0,2

"Källor: Konjunkturinstitutet. statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

riga byggandet var det anläggningsbyggandet. och då i första hand vägin- Prop. 1988/89: 150 vesteringar och de kommunala affärsverkens investeringar. som ökade i Bil. 1.1 fjol. Det är naturligt att de kommunala affärsverkens investeringar ökar i samband med ett ökat bostadsbyggande. '

I år väntas volymen för den totala byggverksamheten exklusive bostäder öka något. Industrins bygginvesteringar. vilka inte är föremål för åtgärder väntas expandera i år. Byggefterfrågan väntas också öka inom anläggnings- byggandet. framförallt avseende samfärdsel och vägar. Detta innebär att det oprioriterade byggandet bedöms sjunka något i år. Det ökade bostads- byggandet väntas medföra följdinvesteringar under både innevarande och nästkommande år. Sammantaget väntas den totala byggverksamheten växa långsammare 1989, jämfört med de två tidigare åren, och vara oförändrad under 1990.

Tjänsteproduktionens andel av BNP steg mellan 1970 och 1982 från ca 56 1/2 % till ca 62%. Bakom denna utveckling låg huvudsakligen en kraftig expantion av de offentliga myndigheternas produktion, men även den privata tjänstesektorns andel av BNP ökade under perioden. Sedan 1982 har den offentliga tjänsteproduktionens andel av BNP minskat medan tjänsteproduktionen inom näringslivet har fortsatt att öka sin andel av BNP. Den privata tjänstesektorns produktion består av tjänster inom en rad olika områden som t.ex. handel. samfärdsel. fastighetsförvaltning, bank— och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet m.m. År 1988 uppgick den privata tjänstesektorn till 36.7% som andel av BNP. I år beräknas produktionen inom sektorn öka med ca 1 1/2 % och nästa år med knappt 1 %. -

Den offentliga tjänstesektorns andel av BNP uppgick till 24 % av BNP 1988. De offentliga myndigheternas produktion beräknas öka med ca 1% per år 1989 och 1990. Det är en svagare utveckling än vad som beräknas för den offentliga konsumtionen. se avsnitt 4.2. I produktionen ingår inte, som i konsumtionen, den offentliga sektorns förbrukning av varor och tjänster utan endast förädlingsvärdet. som består av löner. arbetsgivarav- gifter och kapitalförslitning. De statliga myndigheternas produktion väntas minska med ca 1/2 % per år medan produktionen inom de kommunala myndigheterna beräknas öka med 1 1/2 % per år.

2.2. Länderöversikter Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 4% 1988. Exporten ökade med närmare 20%, och nettoexportens bidrag till BNP- tillväxten var 3/4 %. Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år. förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten. som var nästan 10% för fem år sedan. har sjunkit till strax över 5%. Trots den höga sysselsättningen och det höga kapacitetsutnytt- jandet i industrin (omkring 84 %) ökade konsumentprisema 1988 i ungefär samma takt som året innan. eller med ca 4%.

Efter en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren. från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskot- tet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period från motsvarande 3 1/2 % av BNP till under 2 %. Penningpolitiken strama- des åt under loppet av 1988. då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2 procentenheter från mars till december. 18

Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Board. har stramat åt Prop. 1988/89: 150 penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil. 1.1 minska inflationsriskcrna. Investeringama som ökade kraftigt under före- gående år förväntas öka i betydligt måttligare takt till följd av det höjda ränteläget. De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponi- bla inkomsten bidrar till dämpning av den privata konsumtionen. Expor- ten bedöms fortsätta att öka under 1989 men i en betydligt långsammare takt än under 1988. Eftersom ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms nettoexportens bidrag till BNP—tillväxten redu- ceras till omkring 1/4 %. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 3 % 1989. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsätt- ningen bedöms bidra till en viss ökning av inflationen. till ca 4 1/2 % 1989.

Tillväxten väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrå- getillväxten. samtidigt som nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten av dollardeprecieringen ebbat ut. BNP- tillväxten bedöms uppgå till 2 1/4% 1990. och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2 %.

Japan

1 Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6%. Det var framförallt privat konsumtion, men också industriinvesteringar- na. som ökade starkt. Detta ledde till Ökad import. och bytesbalansöver- skottct minskade från 87 miljarder dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån förblev priserna i stort sett oföränd- rade. Detta kan förklaras av sjunkande oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en genomsnittlig nivå på 2,5%. Under 1988 fördes en mycket expansiv penningpolitik. medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral. En stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under 1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl.a. mot bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år. samtidigt som effekterna av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock de direkta skatterna sänkts. och skattereformens effekt på den totala efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på industriinvesteringarna förutses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989. men kan komma att dämpas om den internationella konjunkturen mattas av. Den inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 5%, samtidigt som nettoexporten även fortsätt- ningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 4%. Den expansiva penningpolitiken och stigande råvarupriser har ökat oron för att inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha en samlad priseffekt på drygt 1%. Det är därför möjligt att den mycket lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19 2%.

Den höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt Prop. 1988/891150 fortsatt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalanscn förutses Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3 1/2%. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Väst- europa har varit ganska jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland. Frankrike. Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2%. Bland de mindre länderna hade Spanien en tillväxt på 5 1/2 % och också länder som Österrike och Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot hade Danmark och Norge. som brottats med hög inflation och problem med externbalansen. låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

1 1—"örl;undvrepub/ikcn link/and uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/2% 1988. Den starka internationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för den västtyska exporten. Ökad export och för- bättrad lönsamhet i industrin har bidragit till markant ökade investering- ar. Den inhemska efterfrågetillväxten överskred BNP-ökningen. men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade såväl handels- som bytesba- lans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken har stramats åt också i Förbundsrepubliken. vilket väntas bidra till en viss dämpning av efterfrågetillväxten. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt 1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma internationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på investeringsvaror. där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta väntas medföra fortsatt gynn- sam exportutveckling och hög investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda till en BNP-tillväxt på 2 1/2 % l989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den mycket låga nivån 1986 och 1987. och bedöms bli drygt 2% 1989.

Finanspolitiken väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer in- komstskatterna att sänkas. Samtidigt kan exportefterfrågan förutses mat- tas något i takt med att en något lägre tillväxt i den internationella ekonomin väntas. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år. dvs. omkring 2 1/2 %. Också inflatio- nen bedöms ligga kvar på något över 2 %.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till 3.7% 1988. De främsta drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av den privata konsumtionen med drygt 6% och en uppgång på drygt 10% i de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande inflation och ett ökat bytesbalansunderskott. Inflationen uppgick till om- kring 5 % 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0.6 % av BNP 1987 till ca 3 % av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20 i slutet av året till 7,5%.

Såväl finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege- PTOD- 1988/891 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningcn och använder i första hand Bil- l-l penningpolitiken som instrument för att dämpa efterfrågan och därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit med 5.5 procentenheter till dagens 13% och väntas leda till en sänkning av den inhemska efterfrågetillväxten under återstoden av 1989.

Den i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finans- politik med ett beräknat budgetöverskott för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNP- tillväxten. Importcfterfrågan förutses dämpas som en följd av svagare inhemsk efterfrågetillväxt. Det höga ränteläget leder till en fortsatt stark kurs för pundet. vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas resultera i en långsam exporttillväxt. Sammanlagt väntas detta leda till att bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort l989. Mot denna bakgrund och en förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas till knappt 3% 1989 och till 2% 1990.

Inflationen väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 %. För 1990 väntas en dämpning av inflationen till 5 1/2 %.

BNP-tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått till drygt 3% 1988. De faktorer som drog upp tillväxttakten var främst investeringarna. stimule- rade av högt kapacitetsutnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell efterfrågan och av deprecieringen av fran- ccn relativt pundet och dollarn. Måttliga realinkomstökningar och stigan- de sparkvot har medfört en långsam ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ekonomiska aktiviteten har arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 10%. Löneökningarna. liksom inflationen. begränsa— des under 1988 till ca 3%.

Tendenser till överhettning och ökat inflationstryck har lett till att räntorna har höjts i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Rän- tehöjningarna leder till att den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan hålls även i fortsättningen uppe av inves- teringarna. stimulerade av ett högt kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 2% mot bakgrund av en Ökad disponibel inkomst till följd av ökad sysselsätt- ning och högre löner.

Någon påtaglig förbättring av bytesbalansunderskottet, som 1988 upp- gick till 0.6 % av BNP. väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den ekonomiska tillväxten till knappt 3% för 1989 och till 2 1/2 % 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket är f.n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En fortsatt framgångsrik antiinflationspoli- tik väntas dock leda till att inflationen stannar kvar vid ca 3% under 1989 och 1990.

Norden Prop. 1988/89: 150

Bil. 1.1 Den ekonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än i övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge, till följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i syfte att rätta till de omfattande interna och externa obalansema i ekonomierna. I Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga efterfrågan till klara överhettningsten- denser.

År 1988 blev ännu ett år av stagnation för Danmark, och totalproduk- tionen föll t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk. för andra året i följd. bl. a. som en följd av den fortsatt strama finanspolitiken. och kunde inte uppvägas av den starka exportutvecklingen. Detta gynnade emellertid bytesbalansen. vars underskott sjönk från 17 till 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg under året till 8,6 %. Prisökningarna begränsa- des till 4,6% i genomsnitt för 1988.

Som ett uttryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga utgifterna att minska med ca 1% 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet. Lägre marginalskatter samt lättnader i före- tagsbeskattningen planeras samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i fortsättningen primärt att vara inriktad på att behålla den danska kronans paritet i förhållande till andra valutor i EMS. '

Trots den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989. med en förväntad BNP-ökning på ca 3/4 %. Nedgången i den inhemska efterfrågan bromsas upp. då en viss ökning i den privata konsumtionen är att vänta. lnvesteringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att expandera med omkring 4%. givet en fortsatt hög internationell aktivitet samt den något stärkta konkurrenskraften. Trots detta är ingen markant förbättring i bytesbalansen att vänta. bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvetande har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och 1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationstakten komma ned till 4% 1989 och 3 1/2% 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under 1990 väntas en ytterligare återhämtning i den inhemska efterfrå- gan. då investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtio- nen stimuleras av högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms samman- taget öka till 1 1/2 %. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

I Finland fortsatte expansionen 1988. med en BNP-tillväxt på nära 5%. Den s.k. konsumtionsfesten fortsatte med snabba ökningar av den privata konsumtionen. och investeringarna Ökade med nära 10%. Detta i kombi- nation med de Ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld 22

ledde till en fortsatt försämring av bytesbalansen. till ett underskott på Prop. 1988/89:150 nära 3% av BNP. Konsumentprisema steg med 5.1%. Arbetslösheten Bil. l.l minskade till i genomsnitt 4,5%. det lägsta talet sedan 1976.

Risken för ett bytesbalansunderskott på nära 4% av BNP och en fortsatt hög inflation kommer troligen att föranleda en stram ekonomisk politik framöver. Utrymmet för finanspolitiken har dock begränsats av den in- komstpolitiska uppgörelsen från hösten 1988. Denna innebär att de nomi- nella löneökningarna under 1989 begränsas till I %; samtidigt som margi- nalskattema sänkts som ett första led i skattereformen. ] detta läge har regeringen under våren lagt fram ett "sparpaket" som ändå möjliggör vissa utgiftsnedskärningar.

Vidare har penningpolitikcns möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar på kreditmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet under 1988 förmådde inte hejda den kreditexpan- sion som enligt många var orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer att en sänkning av grundräntan med en halv procentenhet från den I januari 1989 ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsatt överhettade läget höjdes i februari kassareserv- skyldigheten för bankerna till l2%. Några veckor senare revalverades marken med 4%. Åtgärden kompletterades med en tillfällig höjning av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4% bedöms utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas till ca S% 1989. Arbetslösheten bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till att bromsa inflationen.

För 1990 förutses en dämpning av tillväxten till ca 2 l/2 % till följd av en svagare inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansun- derskottet ske de närmaste åren.

Tillväxten i Norge uppgick till 1.5% 1988. tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekono- min. eller Fastlands-Norge. ökade BNP med endast 0.4 %. Den inhemska efterfrågan var fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Pris- och löneökningarna dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6.7%. och lönerna steg med i genomsnitt 6%.

Den fortsatt strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskottet, men samtidigt har arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3.2 %. Med anledning av det försvagade arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a. en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknads- program och en tidigareläggning av planerade statliga väg- och bygg- projekt.

För penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit att hålla en stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i omvärlden. Under l988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka 23

räntan. p.g.a. den förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen. Prop. 1988/89: 150 En fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar Bil. l.l under 1989.

lnkomstpolitiken har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en överenskommelse. som innebär en begränsning av lönepåslagen till 4% under året. jämte vissa låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgi- varavgiftcn och investeringsavgiften med 0.5 respektive l procentenhet.

Under 1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta. Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor. eller 1.1% av BNP. och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsatt god internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas positivt. framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna leder till en något högre offentlig konsum- tion under 1989. medan den privata konsumtionen blir fortsatt låg. Utsik- terna för Fastlands-Norges investeringar är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren [984—86 samt fallande inhemsk efter- frågan har lett till en överkapacitet i många näringar. En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta l989. Oljesektorn utgör dock ett un- dantag då investeringarna där planeras att öka under året.

BNP-ökningen l989 bedöms uppgå till ca 3 %. och väntas i stor utsträck- ning härröra från olje- och gasproduktionen. Tillväxten l990 beräknas dämpas mot bakgrund av utvecklingen i energisektorn. Mot bakgrund av inkomstuppgörelsen torde pris- och löneökningarna fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3. Utvecklingen 1991-1993

Världsekonomin är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare red0visats är det mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör det understrykas att många faktorer talar för att den underliggande tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på ut- budssidan har ökat förutsättningarna för en god tillväxt på medellång sikt.

Under 1980-talet har sålunda regeringarna i flertalet industriländer tagit sig att vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skattesatser som marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregle- ringar bidra till bättre fungerande ekonomier.

Allt detta talar för högre flexibilitet i industriländemas ekonomier, vilket i sin tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxtjämfört med utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen 24

öka i en långsammare takt än under de senaste fyra till fem åren. Den Prop. 1988/89: 150 exceptionella minskningen av Sparkvoten som ägt rum i flertalet industri— Bil. 1.1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss uppgång bedömas vara trolig. när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig till avreglering- en på kreditmarknaderna.

Den finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980- talet — konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i förhållande till BNP — bedöms fortsätta under l990—talet. Speciellt i Förenta staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i industriländema under perioden l99l -—93.

Penningpolitiken har varit tillväxtstödjande från mitten av 1980-talet då inflationen till följd av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt rum sedan våren [988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de fall då inflationen anses vara under kontroll.

En väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxten jämfört med föregående år talar för en BNP-tillväxt på omkring 2 1/2 % per år. Statsmaktcrnas beredskap att stävja inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-talet — måttlig inflationen om ca 3% per år under perioden 1991— 93.

De fortsatt stora externa obalansema mellan de tre största industrilän- derna utgör ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ett flertal olika prognoser bl. a. från Internationella valutafonden visar att vid oförändrad ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir oba- lanserna stora också i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dol- lar kommer att kunna finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare än i andra OECD-länder. p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986—87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalansema. Den dämpade tillväxten och det lägre kapacitetsut- nyttjandet har gjort att Danmark och Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder. M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under l980—talet för att förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesy- stemet planeras i Danmark. och i Finland ska första fasen av en skattere- form. med bl.a. en marginalskattesänkning. genomföras under 1989. Vi- dare har omfattningen av snedvridande industristöd minskat betydligt. Ett fortsatt arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i 25

Danmark och Norge trolig framöver. Bakgrunden är att de minskande Prop. 1988/89:150 bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere Bil. l.l efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. I Finland väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmatt- ning i konsumtionstillväxten. För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även framöver. i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgär- derna mot arbetslösheten i Norge leda till att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgrunden är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflatio- nen. och under förutsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta. inte minst för att stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Dan- mark jämfört med de senaste åren. medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna aktivietsnivå, förutses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska länderna sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 l/2 % per år under perioden 1991—93. lnflatio- nen bedöms komma ned till 3 l/2—4% under perioden.

Av stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska länderna är dock att pris— och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte ske. kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att även- tvras.

Utvecklingen 1989 och 1990

3 Utrikeshandeln år;)pl.11988/89:150 l. .

6.4. Bruttonationalprodukten

BNP-tillväxten blev betydligt svagare 1988 än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Ökningen uppgick till 2.1%. vilket var 0,7 procentenheter lägre än prognosen. Eftersom sysselsättningen, räknad i arbetade timmar. ökade. med 2.7% sjönk produktiviteten i den totala ekonomin med 0.6%. Under efterkrigstiden har det endast hänt en gång tidigare att produktiviteten minskat mellan två år. Mellan 1976 och 1977 61

Tabell 6:4 Produktion och produktivitet Prop. 1988/89: 150 Årlig procentuell förändring - Bil. 1.1 1986 1987 1988 1989 1990

Näringslivet .

Produktion 0.8 2.7 2.3 1.8 1.0 Produktivitet 0.4 0.6 ——0.8 0.4 0.5 — Industri

Produktion —0.5 3.9 3.8 2,5 1.8 Produktivitet 0.2 4.3 2.3 2.2 1.8 — Privata tjänster

Produktion 2.3 4.2 3.0 1.5 0.8 Produktivitet 0.8 2.2 — 1.5 —0.1 —0.4 Offentliga tjänster .

Produktion 1.2 0.5 1.2 1.1 1.2 Totalt

Produktion (BNP) 1.1 2,4 2.1 1.6 1,0 Produktivitet 0,6 0.9 —0.6 0,3 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

sjönk produktiviteten med 0,1%, vilket berodde på en kraftigt minskad efterfrågan.

Inom den privata tjänstesektorn sjönk produktiviteten med 1.5%, trots att produktionen ökade med 3%. Det är svårt att finna någon direkt förklaring till den fallande produktiviteten. vilket gör att den redovisade BNP-tillväxten kan visa sig för lågt beräknad.

För 1989 beräknas BNP öka med 1,6 %. Produktionen inom näringslivet beräknas öka med knappt 2% medan den offentliga tjänsteproduktionen förväntas öka med drygt 1%. Under de senaste åren har produktions- tillväxten inom näringslivet i huvudsak kunnat hänföras till industrin och privata tjänstesektorn. Under 1989 beräknas produktionen öka mest inom industrin medan den privata tjänstesektorns produktion inte förväntas öka i samma takt som de närmast föregående åren. Eftersom sysselsätt- ningen förväntas öka med drygt 1 % 1989 kommer produktiviteten fortsät- ta att utvecklas svagt. Under 1990 beräknas BNP öka med 10%. Det är främst produktionen i näringslivet som förväntas öka i långsammare takt. Den lägre tillväxten medför en lägre sysselsättningsökning och en fortsatt svag ökning av produktiviteten.

I tabell 613 redovisas sektorernas andel av produktionen ( uttryckt i producentpriser) 1970, 1976. 1982 och 1988. Mellan 1970 och 1982 ökade tjänstesektorns andel av BNP med drygt 5 procentenheter. Uppgången var i huvudsak hänförlig till den offentliga tjänsteproduktionen, även om en mindre uppgång kunde registreras för den privata tjänsteproduktionen. De varuproducerande sektorerna minskade sin andel i motsvarande grad un- der denna period. därav sjönk industrins andel av BNP med 4 procenten- heter. Sedan 1982 har dock de varuproducerande sektorerna ökat sin andel av produktionen. Industrins andel av BNP ökade med 1.5 procentenheter. medan den-offentliga tjänsteproduktionens andel minskade i motsvarande grad. . _ Under 1970—och 1980—talet har BNP—tillväxten varit betydligt lägre i 62

Diagram 6:4 Relativ BNP-utveckling Prop. 1988/892 150 Index 1980=100 Bil. 1.1

105 —————_ ————————— ————— 105

100 .......................................................................... 100

95 ......... ' ................................................. 95 .Sverige/OECD—Europa

» ——_

90 ...................................................................... . ..... 90 -

85 ............................... . .................................. I ....... 85 ' ' Sverige/OECD

80 _l—j—r__'7 | ! Y'___l_ Y_'_"T" ""I""'j+ 80

1970 .1973 1976 1979 1982 . 1985 1988

Källor: Riksbanken. statistiska centralbyrån ("NI/IIflIId".th'])(U'It'lllc'lllt'l

Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder. Under perioden - 1982— 1988 ökade BNP i Sverige med 15%, medan den genomsnittliga ökningen bland OECD-länderna uppgick till 23%. dvs. drygt [% per år mer än i Sverige. Även jämfört med OECD-Europa var den svenska tillväxten något lägre under denna period. Industriproduktionen har som tidigare nämnts utvecklats i ungefär samma takt som OECD-genomsnittet och betydligt bättre än i OECD-Europa. Den lägre tillväxten i Sverige beror således på att övrig varuproduktion samt tjänsteproduktionen inte ökat lika mycket i Sverige som i omvärlden. Sett från användningssidan kan man konstatera att nettoexporten utvecklats betydligt bättre i Sverige än OECD— genomsnittet under de senaste sex åren. Däremot har den inhemska efterfrågan inte ökat i samma takt i Sverige. Såväl privat kon- sumtion, offentlig konsumtion som'investeringar har ökat mer i OECD- länderna än i Sverige under perioden 1982— 1988.

'I'abell 6:5 Andel av BNP per produktionssektor 1970-l988 (Mätt i 1980 års producentpriser)

1970 1976 ' 1982 1988 Jord- och skogsbruk 4.7 3.9 3.9 . 3.3 Industri 27.2 26.1 23.2 24.6 lil-gas och vattenverk 1.9 2.4 2.9 3.5 Byggnadsverksamhet 9.5 8.5 8.2 7.9 Privata tjänster 35.3 36.1 36.4 36.7 Offentliga tjänster 21.3 23.1 25.5 24.0 Totalt 100 100 100 100 '

Källa: Statistiska centralbyrån _ 63

7 Arbetsmarknaden ' år;)pl. 1988/89:150 1. .l 7.1 Sysselsättning

Arbetsmarknaden har under de två senaste åren karaktäriserats av en hög och växande efterfrågan på arbetskraft. Detta har resulterat i en snabbt stigande sysselsättning och en påtaglig reduktion av arbetslösheten. men även i ett kraftigt ökat utbud av arbetskraft.

Under 1988 nyanmäldes vid arbetsförmedlingarna i genomsnitt drygt 60000 lediga platser varje månad. vilket innebar en uppgång med 18% från l987. Efterfrågan på arbetskraft steg successivt under året och i slutet av 1988 låg nivån på nyanmälda lediga platser säsongrensat på nära 70000 platser per månad. Under åren 1982—83. då efterfrågan på arbetskraft var som lägst. nyanmäldes drygt 30000 nya platser per månad. Ett mått på balansen mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft utgörs av rela- tionen mellan antalet arbetssökande. såväl arbetslösa som ombytessökan- de, och antalet lediga platser. Under 1988 var antalet arbetssökande per ledigt jobb 2 l/Z, vilket kan jämföras med l983 då det fanns i genomsnitt 5 l/2 arbetssökande per ledigt jobb.

Bristen på arbetskraft är idag ett allvarligt problem. Det fanns drygt 50000 obcsatta vakanser i början av 1989, vilket var 10% fler än i början av l988 och nära en fördubbling jämfört med l983. Ett annat mått på . arbetskraftsbristen ger konjunkturinstitutets konjunkturbarometer där ca 60% av industriföretagen i mars 1989 uppgav brist på yrkesutbildad arbetskraft och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbil- dad arbetskraft. Vakanstiderna för lediga platser inom industrin har också

Diagram 7: [ Lediga platser Säsongrensat. glidande medelvärden

80000

80000

60000 ... ........... .. .. .. . .. ... 60000

40000 .. ...... .../p f—_/sl I

xi.M/ 0. . ..... 40000

' J . ,", Kvarstående

20000 .. ........... *f'v", . ..20000

0 tlllltmrlrtlrlllltllnnnnrlllllvnrnnuliiiulnrlllt||”innutit|lltnnl'nlIIHIHIHllllltttnnttltullt ' 0

1979 19110 1981 1982 '1983 1984 1985 1986 1987 1988 Ix't'i/lu: AMS . 64

stigit under de senaste åren, men är väsentligt kortare än vid tidigare Prop. 1988/89: 150 högkonjunkturer, vilket tyder på en relativt hög grad av flexibilitet på Bil. 1.1 arbetsmarknaden.

Tendenserna till brist på arbetskraft på olika delar av arbetmarknaden skall inte enbart ses som en konsekvens av låg arbetslöshet. utan även som uttryck för strukturella obalanser och att kraven på utbildning och erfaren- het har ökat. Bristen på arbetskraft har ökat trots en snabb tillväxt av ' arbetskraft och sysselsättning. Under 1988 var 62000 fler sysselsatta än under 1987. vilket innebar en tillväxt på nära 1 1/2 %. Hela denna syssel- sättningsuppgång avsåg heltidssysselsatta, medan antalet deltidssysselsatta istället minskade. Nedgången av antalet deltidsarbetande var särskilt mar- kant för gruppcn med kort deltid. Den genomsnittliga medelarbetstiden räknat per sysselsatt steg med en halv procent.

Sammantaget har sysselsättningen de senaste sex åren vuxit med 225 000 personer eller 5 %. Under sexårsperioden 1976 —82 steg sysselsätt- ningen med 145000 personer. Mätt i timmar har de senaste sex åren sysselsättningsmässigt varit än mer expansiva eftersom medelarbetstiden, till skillnad från under 1970—talet. stigit sedan 1981. Den totala volymen arbetade timmar är nu tillbaka på samma nivå som i mitten på 1960-talet. Den stigande medelarbetstiden under 1980-talet har emellertid inte gett upphov till en motsvarande produktionstillväxt. BNP per sysselsatt har istället vuxit i samma takt som under 1970-talet. Den stigande medelar- betstiden avspeglas istället i en långsammare produktivitetsutveckling. Detta var särskilt markant 1988 då volymen av arbetade timmar steg mer än BNP.

.lard— och skogsbruksxs'aktorn svarade 1988 för 3.8% av den totala syssel- sättningen, varav tre fjärdedelar inom jordbruket. Sektorns sysselsättning har trendmässigt minskat med 3—4 000 personer per år och i mitten av 1970-talet var motsvarande andel 5 1/2 %. Nedgången har tenderat att vara särskilt snabb under perioder då efterfrågan på arbetskraft varit stark på andra delar av arbetsmarknaden. Även under 1989 och 1990 väntas syssel-

'I'abell 721 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16—64 år)

Nivå Förändring från föregående år 1988 1985 1986 1987 1988 1989 . 1990

S_rss't'ls'ällning:

Jord- och skogsbruk 168 _ 6 _ 9 _ l _ 3 _ 4 _ 2 Industri 1018 18 11 5 4 3 0 Byggnadsverksamhet 279 — 1 0 15 1 3 0 Privata tjänster 1 562 14 30 6 44 32 15 Kommunal verksam- het 1174 23 — 1 8 20 13 13' Statlig verksamhet 194 0 — 4 4 — 7 — 2 _ 1 Totalt 4399 47 29 36 62 45 25 Arbetskraften 4471 38 23 22 50 40 35 Arbetslöshet 72 —12 — 8 —14 —12 — 5 +10 % av arbetskraften 1.6 2.4 2.2 1.9 1.6 1.5 1,7 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartmentet. ' 65

5 Rikxdagvn 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga l.]

sättningen i sektorn fortsätta min'ska. Det kan noteras att av det totala Prop. l988/892150 antalet sysselsatta i åldrarna över 64 år återfinns en förhållandevis stor Bil. 1.1 andel, ca 30%. ijord- och skogsbrukssektorn. vilket 1988 motsvarade 20000 personer.

Enligt arbetskraftsundersökningarna har antalet sysselsatta inom inclu- strin. efter en snabb ökning åren 1984— 86, de senaste två åren vuxit något långsammare. Jämfört med högkonjunkturåren 1979—80 var 1988 ca 20000 färre personer sysselsatta inom industrin. De senaste två årens sysselsättningsökning faller helt på verkstadsindustrin. medan andra delar av industrin minskat sin sysselsättning.

Såväl sysselsättning som produktion inom industrin hämmas av brist på arbetskraft. Inom delar av industrin rapporteras mycket höga bristtal. i mars 1989 rapporterade t.ex. nära 90% av företagen i transportmedelsin- dustrin brist på arbetskraft. Med hänsyn till att industriproduktionen väntas växa långsammare i år och nästa år än vad den gjort under de senaste åren beräknas antalet sysselsatta inom industrin inte fortsätta växa under 1989 och 1990. Tillväxten under loppet av 1988 medför dock en uppgång mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989.

De senaste åren har verksamheten inom b,t"gg..s'ekt0rn expanderat kraf- tigt. vilket resulterat i en mycket påtaglig sysselsättningsuppgång och re- duktion av byggarbetslösheten. 1 februari 1989 var arbetslösheten bland byggnadsarbetare 3,3%. vilket torde vara bland de lägsta'arbetslöshetstal som uppmätts för denna yrkeskategori i februari månad. Sysselsättnings- statistiken för byggsektorn är förenad med stor osäkerhet. men tillgänglig statistik pekar på en uppgång av antalet sysselsatta på ca 5 —6 % under åren 1987 och 1988. Det är sannolikt att denna uppgång möjliggjorts genom att grupper som under de svaga åren i början på 1980-talet lämnade byggsek- tOrn. nu har återvänt. Trots den utomordentligt starka sysselsättningsupp- gången har bristen på arbetskraft i byggsektorn vuxit till en mycket hög nivå. I konjunkturinstitutets byggbarometer i mars 1989 uppgav 80% av byggtöretagen bristen på byggnadsarbetare som det främsta hindret för en fortsatt expansion. Under 1989 och 1990 beräknas byggverksamheten växa betydligt långsammare än i fjol. Med hänsyn till bristen på arbets- kraft torde ändå sysselsättningen komma att öka i år. Under 1990 beräk- nas dock byggsysselsättningen vara oförändrad.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- en i den privata tjänstaxe/(torn mycket kraftigt i fjol och stod för två tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp- dragsverksamhet m.m.. som innefattar konsultföretag. reklambyråer etc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare. bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet 66 påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- Prop. 1988/89: 150 en i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod för två Bil. 1.1 tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp- dragsverksamhet m.m.. som innefattar konsultföretag. reklambyråer etc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare. bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efter stagnationen under åren 1985 och 1986 ökade den kommunala sysselsättningen återigen under 1987 och 1988. Den totala offentliga sys- selsättningen omfattade 198831 % av alla sysselsatta. Detta är ungefär samma andel som 1982, men 5 procentenheter mer än 1976. Den kommu- nala sysselsättningen har under de senaste månaderna utvecklats svagare än under förra året. vilket tyder på att den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter att expandera sysselsätt- ningen. Både under 1.989 och 1990 beräknas den kommunala sysselsätt- ningen fortsätta växa, men i en långsammare takt än 1988.

Det finns idag få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Även om inflödet av lediga platser har minskat något de allra senaste månaderna. ligger det fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbets- nämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 innebari de flesta fall en fortsatt stark arbetskraftsefterfrågan och brist på arbets- kraft. Mot bakgrund av att produktionstillväxten nu förutses bli lägre. bl.a. som en följd av de åtgärder som nu föreslås. beräknas sysselsättning- en växa i en successivt allt långsammare takt. Förändringen mellan årsge- nomsnitten 1988 och 1989 dras dock upp av den snabba sysselsättningsex- pansionen i slutet av 1988 och antalet sysselsatta väntas öka med 45000 personer. År 1990 begränsas sysselsättningsökningen till 25000 personer.

7.2. Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1988 återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandct och en snabb tillväxt av ar- betskraftsutbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16—64 år) som deltog i arbetskraften steg med 0.6 procentenheter till 84 % och antalet personer i arbetskraften ökade med 50000.

Även befolkningsutvecklingen gav under 1988 ett betydande bidrag till arbetskraften. Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna ökade med 23000 personer. vilket kan jämföras med 14000 1987 och en i stort sett oföränd- rad befolkning under åren 1985—86. Merparten av befolkningsökningen l988, uppskattningsvis 17000, kan tillskrivas en hög nettoinvandring. Under loppet av året invandrade 50000 personer. vilket var den högsta 67

Tabell 7:2 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Prop. I988/ 89: I 50 Arsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter Bil_ 1,1 '

Nivå Förändring från föregående år

1988 1985 1986 1987 1988 1989 1990

16—19 år. män 45.3 0.9 —O.2 —2.6 0.7 0.3 0.2 kvinnor 49.5 1.5 —2,2 — 1.1 1.1 0.3 0.2

20—24 år. män 84.2 0.1 — 1.3 —1.1 2.3 1.0 0.4 _ kvinnor 80.9 0.6 —0.1 — 1.8 0.9 1.0 0.4 25—54 år. män 94.7 0.3 0.1 —O.1 0.0 0.0 0.0 kvinnor 90.8 0.8 0.9 0.1 0.4 0,4 0.2

55—64 år. män 74.9 —0.2 —0.5 1.0 0.0 0.1 .0.0 kvinnor 64.1 0.3 1.5 2.7 0.6 0.6 0.4

Totalt 84.0 0.8 0,3 0.1 0,6 0,4 0.3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU). konjunkturinstitutet och finansdepartmcn- tet.

invandringen sedan åren 1969—70. Utvandringen uppgick till drygt 20000 personer, varför nettotillskottet till befolkningen blev 30000 perso- ner. Uppskattningsvis tre fjärdedelar av denna nettoinvandring är perso- ner i yrkesaktiva åldrar. ' .

Även förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning bi- drog positivt till arbetskraftens tillväxt genom att befolkningen ökade i åldergrupper med högt arbetskraftsdeltagande. medan den minskade i åldersgrupper med lågt arbetskraftsdeltagande. Sammantaget motsvarade förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning cirka hälf- ten av arbetskraftens tillväxt. Det bör dock noteras att det bidrag till arbetskraftens tillväxt som härör från befolkningsutvecklingen sprids ut över flera år. En stor del av nettoinvandringen består nämligen av flykting— ar som kommer in på arbetsmarknaden först efter en längre tidsperiod.

Befolkningsfaktorns bidrag till arbetskraftens tillväxt var större under 1988 än vad den varit tidigare år. Förändringar i befolkningen har under 1970— och 1980-talen bidragit till arbetskraften med i genomsnitt ca 12000 personer per år. Under 1970-talet svarade förändringar i befolkningen endast för en fjärdedel av arbetskraftstillväxten, medan bidraget från befolkningsförändringar under 1980-talet svarat för ungefär halva arbets- kraftstillväxten.

För innevarande år och nästa år har nettoinvandringen antagits uppgå till 20000 personer vardera året. Den lägre nettoinvandringen kompense- ras av en något högre inhemsk befolkningsökning. Förskjutningar i ålders- sammansättningen beräknas ge ett något större bidrag till arbetskraften än under 1988. Sammantaget innebär detta att befolkningsutvecklingens bi- drag till arbetskraften väntas bli av samma storleksordning som under 1988.

Under 1988 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt markant i ungdoms- grupperna. För den yngsta åldersgruppen. ungdomar i åldern 16— 19 år, steg arbetskraftstalet med nära en procentenhet 1988. För denna grupp har arbetskraftsdeltagandct under det senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter. till följd av att fler går i gymnasieskolan. Det 63

förbättrade arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler'väljer att för- Prop. 1988/89: 150 värvsarbeta och att arbeta vid sidan av studierna. För de äldre ungdomar- Bil. 1.1 na i åldern 20—24 år utvecklades arbetskraftsdeltagandet mycket svagt ' under första hälften av 1980-talet, främst till följd av en kärv arbetsmark- nad. Den kraftiga uppgången av AK-talen 1988 skall ses mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten reducerats påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att ungdomarnas arbetskraftsdeltagande fortsätter öka. men i en något mindre omfattning än 1988.

Arbetskraftsdeltagandet bland de vuxna kvinnorna växer nu i en betyd- ligt långsammare takt än under 1970-talet och början på 1980-talet. Un- dantaget är kvinnor över 55 år, där arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relatin snabb takt. Denna utveckling avspeglar att potentialen för' ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i högre åldrar. I prognosen för 1989 antas kvinnornas AK-tal förändras på samma'sätt som under 1988. men något långsammare 1990. För de vuxna männen har arbetskraftsdeltagandct ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989 och 1990.

Sammantaget beräknas befolkningstillväxt och ökat arbetskraftsdelta- gande ge en tillväxt av arbetskraften på 40000 personer 1989 och 35000 1990. ' . ' '

Sedan 1986 omfattar de månatliga arbetskraftsundersökningama inte personer som är 65 år eller äldre. För gruppen mellan 65 och 74 år görs emellertid en specialundersökning under fjärde kvartalet varje år. Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet 1988 74000 personer i åldrar-

Diagram 7: 2 Arbetslöshet Procent. 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden

3.5

nnnnmrmnmrmmrmrmrmnmmmmmrmmnmmmmnmmmnnmmmnnmmmn 0

1976 1978 1980 1982 1984 1986 1958 Källa: Statistiska centralbyrån (AKU). 69

Tabell 7:3 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper Prop. 1988/89: 150 l'roeentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp Bil. 1.1 1982 1983 1984 |985 1986 1987 |988

16— 19 år 9.3 _ 9.2 4.3 4.1 3.6 3.5 3.0

20—24 år 5.| 5.7 5.5 5.3 5.l 4.4 3.5

25—54 år 3.0 2.2 2.0 1.8 l.7 1.4 1.2

55—64 år |.9 2.4 3.8 2.5 2.1 2.0 1.6

Totalt 2.6 2.9 2.6 2.4 2.2 1,9 1,6

Anm: Siffrorna för åren 1982— l986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU Källor: Statistiska centralbyrån (AKU). konjunkturinstitutet och finansdepartemen- tet

na 65—74 år i arbetskraften, vilket motsvarade 8.8% av befolkningen i dessa åldrar. Detta innebar en markant uppgång av arbetskraftsdeltagan- det, med drygt en procentenhet. och en tillväxt av arbetskraften med nära 10000 personer i dessa åldersgrupper. jämfört med motsvarande under- sökning 1987..Uppgången i arbetskraftsdeltagandct var särskilt påtaglig bland de äldre kvinnorna. Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgrup- per är egna företagare. men den kraftiga uppgången l988 gällde i första hand anställda, vilket kan tolkas som att allt fler behåller sin anställning efter pensionsåldern. '

7.3. Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1988 uppgick till 1,6 % av arbets- kraften. vilket motsvarar 72000 personer. Jämfört med 1987 innebar det en nedgång med 0,3 procentenheter och jämfört med 1983, då arbetslöshe- ten var som högst. en halvering. De senaste månaderna har arbetslösheten fortsatt att sjunka och var i februari 1989 knappt 1.5% i säsongrensade tal. Förbättringen av arbetsmarknadsläget 1988 var speciellt påtaglig för ung- domsgrupperna. Arbetslösheten i åldersgruppen 20—24 år reducerades med en hel procentenhet till 3,5%.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har gällt hela landet. Mellan 1987 och 1988 reducerades arbetslösheten i samtliga län. Skogslänens arbetslös- het minskade t.o.m. något mer än storstadslänens. Den förbättrade ar- betsmarknaden i skogslänen visade sig också i att arbetskraftsdeltagandct i dessa län steg mer än i storstadslänen och att det uttlyttningsöverskott som regionen haft tidigare under 1980-talet, vändes till ett litet inflyttnings- övcrskott. Fortfarande var dock arbetslösheten 1988 en procentenhet hög- re i skogslänen än i storstadsläncn, 2,4% mot 1,3%. Arbetskraftsdeltagan- det skiljde 3.5 procentenheter, vilket motsvarar ett potentiellt arbetskrafts- tillskott i skogslänen på över 35 000 personer. [ åldersgrupperna över 55 år var skillnaden i arbetskraftsdeltagande hela 9 procentenheter men'även för ungdomarna kunde noteras en skillnad på 4 procentenheter.

Den väntade försvagningen av sysselsättningstillväxten mot slutet av året och under nästa år beräknas medföra en viss ökning av arbetslösheten 70

Tabell 7:4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Prop. 1988/892 150 Tusental. genomsnitt per år Bif 1,1

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Sysselsättnings-

skapande åtgärder 44 59 93 67 53 40 29 — beredskapsar- bete 44 59 41 24 19 17 14 — ungdomslag — — 31 31 24 18 10 — rekryterings-

stöd — — 21 12 10 6 5 Arbetsmarknads— utbildning(AMU) 35 38 37 33 ' 34 36 40 Företagsutbild- ningl . 4 5 2 3 4 3 4 Åtgärder för ar-

bets— handikappade2 62 66 68 73 79 82 84 Totalt 145 168 200 176 170 161 159

1 Utbildning vid permitteringshot. flaskhalsutbildning m.m. 3 Samhall. lönebidrag. arbetsmarknadsinstitut (AMD och offentligt skyddat arbete. Källa." Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

nästa år. Räknat som årsgenomsnitt blir dock arbetslösheten 1989 något lägre än förra året, 1,5 %. medan den nästa år blir 1.7 %.

Trots den starka efterfrågan finns fortfarande grupper som kvarstår i arbetslöshet under längre perioder. Under 1988 hade i genomsnitt 21 % av de arbetslösa, eller 15000 personer, varit utan arbete längre tid än sex månader. Långtidsarbetslösheten har dock reducerats kraftigt de senaste åren och har minskat även som andel av den totala arbetslösheten. Jämfört med tidigare år då arbetslösheten har varit lika låg som under 1988. var dock andelen långtidsarbetslösa högre. Detta gäller speciellt för de äldre arbetslösa.

Under de senaste åren har det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer utbudsinriktade åtgärder. Detta inne- fattar bl. a. en ökad omfattning på utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen, medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärderna har reducerats kraftigt. Antalet perso- ner sysselsatta i beredskapsarbeten var ca 14000 personer 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet ungdomari ungdomslag, som 1984— 85 uppgick till drygt 30000 eller nära 20 % av arbetskraften i åldrarna 18 — 19 år, var under 1988 ca "10000. Regeringen har nyligen föreslagit att ungdomslagen ersätts med s.k. inskolningsplatser för de ungdomar i åld- rarna 18— 19 år som inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Eftersom inskolningsplatsema avser heltidsarbeten och gäller hela arbets- marknaden innebär förslaget en förskjutning av åtgärderna för ungdomar närmare den reguljära arbetsmarknaden, vilket underlättar en övergång till ordinarie arbeten vid det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Arbetsmarknadsutbildningen har byggts ut under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40000 elever 1988 mot 34000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgrund av den växande bristen på 71

arbetskraft och höjda krav på utbildning och erfarenhet vid rekrytering av Prop. 1988/89: 150 arbetskraft. Bil. 1.1 Trots en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta i speciella program för arbetshandikappade fortsatt att växa. om än i en långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83000 personer 1988, vilket var 15000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall. i offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än antalet personer som omfattas av sysselsättnings- skapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

8. Löner och priser gtlopl- 1988/89: 150 . l. . 8.1 Löner

Lönesummcstatistikcn i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med 7.2% mellan helåren 1987 och 1988. se tabell 8.1. Den avtalsmässiga kostnadsökningen beräknas till 4.3% och löneglidningen till 2.9 % för hela ekonomin. Statistiska centralbyråns för- tjänststatistik för industriarbetare tyder på en genomsnittlig timförtjänst— ökning för denna kategori på 8,4% mellan helåren 1987 och 1988.

Avtalsrörelsen 1988 i den privata sektorn kännetecknades av för- bundsvisa förhandlingar. De flesta avtal inom den privata sektorn var ettåriga. Den totala timlöneökningen inom LO-SAF-området resp. PTK- SAF-området uppskattas till ca 7 1/2—8% mellan helåren 1987 och 1988. Inom de båda avtalsområdena förekommer s.k. överhäng till 1989. dvs. kostnadsefl'ekter 1989 som uppkommit till följd av att löneökningar enligt 1988 års avtal lades ut sent under året. Inom vissa branscher. främst i den privata tjänstesektorn. gav de förbundsvisa överenskommelserna en av- talsmässig löneökning 1988 som avsevärt översteg den genomsnittliga. Enligt den s.k. andrakvartalsstatistiken, som produceras av LO och SAF gemensamt samt parternas avtalsberäkningar gällande avtalade löneök- ningar som lagts ut efter andra kvartalet 1988, har lönekostnadsökningar- na under 1988 för företag inom hemmamarknadssektorn betydligt översti- git lönekostnadsökningarna inom exportindustrin.

Löneavtalet 1988 för den statliga sektorn var ettårigt och innebar en nivålöneökning om 6.6%. Eftersom en del av de avtalade löneökningarna för 1988 lades ut under senare delen av året blev den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre. ca 4 1/2 %. Detta ger i sin tur en kost- nadseffekt, ett s.k. överhäng. till 1989. Om den s.k. struktureflekten. en effekt som främst beror på att lönesystemet innehåller automatiska påslag = efter en viss tids tjänstgöring. inkluderas stiger den totala kostnadsökning-

Tabell 8: ] Timlöner och arbetskraftskostnader Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare Industriarbetare

Avtal Löne- Timför- Avtal Löne- Titnför- Sociala Arbets- glidning tjänst glidning tjänst kost- krafts- nader kostnader

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

0 00 0 to

Hänvisningar till S8

5, *ul

FFSHSPFPF Jå-P-LIJIWxJON—L'J I OCOONOO wax—.io'Lixiot-JA PWOPAP'?

»o'oc'moo—xc— :.»:w-t—t—wa—Lu

abioi—Jaiubf

bw—fohkmm'xo fl:-OJs'xitowoc Nppwwapwp fdåld-Fh—'———dw ;J—foJJO't-R—Ui-P-J-kpxlxl tutqtqutqv—l—II—J—

WNHQPPH

P. ::

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummcstatstik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe- 10pp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 73

en för den statliga sektorn till ca 5% 1988. Det s.k. överhänget till 1989 Prop. 1988/89: 150 beräknas till drygt 2%. Bil. 1.1

I den kommunala sektorn träffades ett tvåårsavtal 1988. Den avtalsmäs- siga nivålöneökningen 1988 resp. 1989 uppgick till ca 8 1/2 % resp. drygt 3%. Även på den kommunala sektorn lades en del av de avtalade löneök- ningarna för 1988 ut under senare delen av året. Den avtalsmässiga kost- nadsökningen för 1988 blev därför lägre. ca 5 1/2 % vilket således ger ett s.k. överhäng till 1989. Om den s.k. struktureffekten inkluderas. stiger löneökningen med ytterligare ca 1/2 % 1988. Den avtalsmässiga kostnads- ökningen 1989 beräknas uppgå till ca 4 1/2 %. På motsvarande sätt skapas ett visst överhäng till 1990. Avtalet på den kommunala sektorn innebär vidare att förutsättningarna för en mer decentraliserad lönesättning inom ' kommuner och landsting ökar. Huruvida detta kommer att leda till ytterli- gare löneökningar på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala förhandlingarna sammanställts.

Enligt konjunkturinstitutets avtalsberäkningar ger överhänget från de avtalsområden som har ettårsavtal. ett bidrag till den totala kostnadsök- ningen om drygt 1 % l989. lnkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 2 l/2 % l989. Tvåårsavtalen för 1988 och 1989 beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng till 1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca l/2 % 1990.

Timlöneökningen i svensk industri ligger på en hög nivå jämfört med OECD-området, se diagram 8:l (Med OECD—området avses här de länder.

Diagram 8: I Nominell timlön inom industrin Ärlig procentuell förändring. nationell valuta

1 2 _..—_- ___—.._.-_...._ ___....__.__.___.__

10

Sverige

0 '_'—'|'- I I 1 | | I 0 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden Källor." OECD. statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet samt finansdeparte- mentet 74

exkl. Spanien och Schweiz. som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. Prop. l988/89: 150 korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkur- Bil. 1.1 rent till Sverige på världsmarknaden). Löneökningstakten i den svenska industrin har under 1980-talet legat kvar i intervallet 6 1/2 %— 10% per år. medan den i OECD-området har sjunkit till drygt 4% 1988; I Sverige har timförtjänsten för industriarbetare stigit med 84%, medan den i För- bundsrepubliken Tyskland och i Japan, vilka är den svenska industrins två viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden, bedöms ha ökat med drygt 4% 1988. I Förenta staterna har timlöneökningen för industriarbeta- re uppgått till drygt 2% 1988. För 1989 och 1990 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med ca S% per år. _

I slutet av mars 1989 slöts ett löneavtal för 1989 och 1990 mellan LO och SAF. (Metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningcn omfattas ej av överenskommelsen). Avtalet ger. enligt parterna, en genomsnittlig avtalsmässig nivåhöjning om ca 5 1/2 % 1989 resp. ca 3 1/2 % 1990. Löne- kostnadsökningen för 1989 blir dock högre då det s.k. överhänget på LO- SAF-området uppgår till ca 1 1/2% 1989. Det finns inga större överhäng till 1990 på LO-SAF-området såsom avtalet är utformat.

På några avtalsområden har löneavtal ännu inte slutits för 1989. För 1990 finns för närvarande enbart överenskommelsen mellan LO och SAF. De löneavtal som hittills slutits för 1989 innebär att någon markerad dämpning inte sker i år. Beräkningar för den svenska eknomins utveckling i år baseras därför på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökning- arna med ca 7 %. En redan beslutad höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare 0,3 procentenheter. Vidare har hän- syn tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen på 2% av den allmän- na löneavgiften fr.o.m. I september i år och 16 månader framåt. (I Stockholmsregionen föreslås en ytterligare höjning om 3%. Den kommu- nala sektorn föreslås undantagen från den extra höjningen).

Bedömningen avseende den svenska ekonomin 1990 är baserad. på ett antagande att timlönerna ökar med 4%. dvs. ungefär samma ökningstakt som i våra konkurrentländer på världsmarknaden.

8.2 Priser

Prisökningstakten i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit omvärldens. se diagram 812. I diagrammet jämförs prisutvecklingen i Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och med 14 s.k. korgländer. de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen. Länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. vilket innebär att låginflationsländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har stor vikt. För hela OECD har den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området inkluderar några länder med mycket höga inflationstal vilket drar upp områdets medelvärde. Konsumentprisema i hela OECD resp. i de 14 korgländerna steg med 3.8% resp. 2,5% 1988. Konsumentprisema i hela OECD beräknas öka med 4 1/2 % per år 1989 och 1990. I viktiga konkur- rentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan förväntas konsu- 75

Diagram 8: 2 Konsumentprisindex . - Prop. 1988/89: 150 lZ-månaders förändringstal. utfall t.o.m. mars 1989 för Sverige och februari 1989 Bil_ 1,1 för OECD.

16

..... '.':ra-..'.'.'.-.,.__...X.. ' 4 14 OECD—länder -.

1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: OECD. statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet samt finansdeparte- .mentet.

mentprisema öka med ca 2% 1989 och 1990 och i Förenta Staterna med 41/2 % per år.

Under loppet av 1988 steg konsumentprisindex (KPI) i Sverige med 6,1 %. se tabell 82. Mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 uppgick KPI- ökningen till 5.8%. ljanuari 1987 trädde ett allmänt prisstopp i kraft. som i december 1987 ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjning- ar till statens pris- och konkurrensverk (SPK). Denna förhandsanmäl- ningsskyldighet upphörde successivt under första halvåret av 1988 och avsåg under andra halvåret endast byggnadsmaterial där anmälningsskyl- digheten kvarstod t.o.m. december 1988.

Tabell 8:Z Konsumentpriser Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1985 1986 1987 1988 1989 1990

KPI dec.—dec. 5.8 3.2 4.9 6.1 8.3 4,0 Därav hänförs till:

Importpriser 0.0 — 1.3 0.7 0.6 1.0 0.6 Jordbrukspriser 0.5 0.3 0.5 0.5 0.9 0.0 Böstäder 1.5 0.7 1.2 1.7 1.3 1.3 Indirekta skatter 0.2 0.2 0.6 1.0 1.9 "0.0 Diverse taxor 0.3 0.5 0.4 0.4 0.6 0.3 Ovriga inhemska kostnader 3.3 2,8 l 5 1.9 2.6 1.8 KPI årsgenomsnitt 7.4 4.2 4.2 5.8 7.2 6.0 Implicitprisindex 6.9 4.6 5 5 6.0 7.3 6.0

Källor: Statistiska centralbyrån. konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

' Det kan noterats att företagen under 1988 höjt priserna mer på hemma- Prop. 1988/89: 150 marknaden än på exportmarknaden. se tablå. Detta är ett prissättnings- Bil. 1.1 mönster som förekommit under de senaste åren. Sänkningen 1987 torde till stor del bero på att prisstoppet hållit nere hemmamarknadspriscrna. Det är sannolikt att den högre inhemska kostnadsutvecklingen och den starka efterfrågeutvecklingen på hemmamarknaden ligger bakom företa-

gens prissättningsbetecnde. '

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1984 1985 1986 1987 1988 Rclativpris 2.0 0.8 1.8 —0.2 2,3

Anm.: Relativpris enligt producentprissystemct. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatistiken.

Hittills under 1989 (mellan december 1988 "och mars 1989) har KPI stigit med 2,3 %. lnflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal, (dvs. från mitten av mars 1988 till mitten av mars 1989), uppgår till 6.5%. '

Bedömningen av prisutvecklingen 1989 och 1990 utgår ifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader. produktivitetsutveekling, im- portpriser m.m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan tänkas påverka prisutvecklingen. Timlöneökningen antas, som tidigare nämnts. vara 7 % 1989 resp. 4% 1990.'Effekten av den tidigare beslutade höjningen av ATP-avgiften har beaktats. Vidare har hänsyn tagits till den nu föreslag- na tillfälliga höjningen av den allmänna löneavgiften. Produktivitetsut- vecklingen antas stiga tämligen svagt båda åren. Utvecklingen av import- prisema. förutom priserna på olja och petroleumprodukter. förväntas vara måttlig. drygt 4% 1989 resp. knappt 3% 1990. Priset på råolja förväntas ligga på 17 dollar per fat som årsgenomsnitt båda åren, vilket är en ökning med ca 15% jämfört med 1988. Hänsyn har tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av mervärdesskatten från 19% till 21% under peri- oden 1 juli 1989—31 december 1990. Vidare har hänsyn tagits till de nu föreslagna skattehöjningarna på tobak och alkohol vilka föreslås träda i kraft 1 juli 1989. '

Jordbruksavtalet för regleringsåret l988/89 innehåller en prisklausul. den s.k. ”ventilen". som drog upp KPI i början av 1989. GATT-överens- kommelsen som träffades i början av april i år innebär. vad avserjordbru- ket. att stöd till lantbrukarna, t.o.m. 1990 inte kan finansieras via höjda konsumentpriser. Efter 1990 är intentionerna i GATT-överenskommelsen att det totala stödet till jordbruket skall minska. Mjölksubventionerna dras. enligt tidigare riksdagsbeslut, ned med 250 mkr. 1 juli 1989. Detta har beaktats i prognosen. Hänsyn har vidare tagits till det nu föreslagna totala slopandet av mjölksubventionerna 1 juli 1989.

Med detta som bakgrund beräknas priserna stiga med 83% under loppet av 1989. Mellan helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningarna uppgå till 7.2 %. Inflationen beräknas uppgå till 4,0 % under loppet av 1990 vilket ger en höjning mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990 med 6,0%. 77

_ Prop. 1988/89: 150 9 Den offentliga sektorn Bil. 1.1

9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Under första delen av 1970-talet hade den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott. motsvarande i genomsnitt ca 4 % av BNP. Utgifterna utvecklades parallellt med inkomsterna. se diagram 921. Från 1977 steg utgifterna snabbt medan inkomsterna som andel av BNP var i stort sett oförändrade. vilket medförde att den offentliga sektorns finansiella spa- rande blev negativt 1978 och därefter försämrades varje år tom 1982. Då uppgick det finansiella sparandeunderskottet till ca 40 miljarder kr.. mot- svarande 6.3 % av BNP. År 1983 bröts trenden med snabbt växande utgifter och det finansiella sparandet började förbättras. Därefter steg ' inkomsterna relativt snabbt medan utgifterna sjönk som andel av BNP och 1987 fick den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott på drygt 40 miljarder kr.. vilket motsvarar ca 4 % av BNP. År 1988 minskade det finansiella sparandet med ca 8 miljarder kr. — exklusive engångsskatten på livsförsäkringsbolagcns förmögenheter 1987 förbättades dock det finan- siella sparandet med drygt 8 miljarder kr.

Den kraftiga förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparan- de sedan 1982 beror dels på en kraftig ökning av inkomsterna, dels på en återhållen utgiftsutveckling. se tabell 9: 1. Den starka inkomstökningen har också medfört att skattenas andel av BNP (skattekvoten) har stigit från 50.1 % 1982 till 55.4 % 1988.

Bakom den återhållna utgiftsutvecklingen ligger minskade transferering- ar till företag (bl. a. har särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljar- der kr 1982 till ca 1 miljard kr 1988). minskade ränteutgifter sedan 1985,

Diagram 9: I Den offentliga sektorns andel av BNP

70 ___—_---—-—-——-—-——-— 70

65

40 |__—T_- l' l I | 40 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källa: Finansdepartemcntet 78

Tabell 9:1 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter ' Bil 1 1 Årlig procentuell volymförändring . ' ' 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 Inkomster 4.9 3,1 3.5 5.1 7,8 —0.l 2.7 1,0 Exkl. engångsskatt 5.2 2.4 Utgifter 2.7 0,4 3,8 1,4 0.0 1.7 2,1 2,3 Transfereringar till hushåll 3.1 — 1.2 4.7 5.9 5.3 6.7 3.8 4.9 Ovriga transfereringar 6.0 —10.4 3.6 2.7 —10.0 —2.8 1.3 1.0 Räntor 7.8 9.6 12.0 —7.4 —8.9 —10.6 —4.4 —2.4 Konsumtion 0.8 2.4 2.1 1.2 1.3 1.4 1.6 1.5 Investeringar —0.3 —2.2 —3.7 —2.6 —3.5 5.9 10.1 2.8

Anm.: Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna bctalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:3). Inkomster och transfereringar har deflate- rats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdellator. Källa: Finansdepartemcntet.

minskade investeringar samt en måttlig konsumtionstillväxt. Transfere- ringama till hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna.

I år och nästa år beräknas utgifterna öka realt med drygt 2 % på år. Den extra höjningen av basbeloppet i år samt förbättringen av stödet till barn- familjerna bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushållen. Investeringarna inom den offentliga sektorn, som i fjol ökade för första gången under 1980-talet. väntas fortsätta stiga 1989 och 1990.

För att belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts under en följd av år. Med antaganden om marginella import- och konsunitionsbenägenlietcr kan multiplikatorcr beräknas. De anger hur förändringar av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Beräkningarna visar att den statliga finanspolitiken har haft kontraktiv inriktning 1983-— 1988. se tabell 9:2. Kommunernas inverkan på ekono- min har varit svagt expansiv under perioden. De finanspolitiska åtgärder som nu föreslås beräknas ha en åtstramande effekt motsvarande ca 1/2 % av BNP i år och nästa år. Efter åtgärderna kvarstår dock en stimulerande inverkan på samhällsekonomin 1990. Den expansiva effekten nästa år beror delvis på att den offentliga sektorns inkomster ökar relativt måttligt trots höjningar av mervärdeskatt. allmän löneavgift m.m. Den måttliga inkomstökningen beror bl.a. på att timlöneökningarna i beräkningarna antas gå ned till 4 %. vilket medför att även inkomstskatt och arbetsgivar-

"l'abell 9:2 Finanspolitiska effekter Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Staten inkl. socialförsäkring — 1.1 —2.9 —0.6 — 1.2 —2.5 —0.8 0.1 0.9 Köiiiiiiuneriia 0.6 0.5 0.8 0.2 —0.2 0.9 0.3 0.0 Totala offentliga sektorn —0,5 —2.4 0,2 — 1,0 —z.7 0.1 0.4 0,9

Källa: Finansdepartemcntet. 79

avgifter ökar långsamt. Vidare har antagits att den statliga inkomstskatten Prop. 1988/89: 150 sänks med ca 10 miljarder kr. 1990. Den expansiva effekten beror också på Bil. 1.1 att transfereringarna till hushållen ökar kraftigt — bl. a. stiger pensionerna starkt till följd av prisökningarna i år. Det bör påpekas att de senaste åren har denna typ av beräkningar över- skattat finanspolitikens expansiva effekter för prognosåren. främst beroen- de på att inkomsterna underskattats. Prognoserna Över inkomster och utgifter medför att den offentliga sek- torns finansiella sparande kan beräknas till ca 37 miljarder kr. 1989 och 32 miljarder kr. 1990. se tabell 93.

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser

Miljarder kr. Förändring. %

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Inkomster 666.5 704.8 775.7 831,() 5.7 10.1 7.1 Skatter 418.5 452.0 497.2 540.4 8.0 10.0 8.7 S_ocialförsäkringsavgifler 137.3 153.8 172.2 179.8 12.0 11.9 4.4 Ovriga inkomster ] 10.7 99.0 106.4 1 10.8 —10.6 7.5 4,1 Utgifter 626.0 672. 2 738.4 7983 7.4 9.8 8.2 Transfereringar till hushåll 199.9 225 8 251.4 279.5 12.9 11.3 11.3 Ränteutgiftcr 66.6 63.0 64.6 66.9 — 5.4 2,5 3.5 Övriga transfcieringar 58.8 60. 5 65.7 70.3 2.9 8.6 7.1 Konsumtion 273.2 294. 0 32 I .1 343.0 7.6 9.2 6.8 Investeringar' 27.4 28. 9 35.8 39.2 5.3 23.8 9.6 Finansiellt sparande 40.5 32 6 37.3 32.1 Exkl. engångsskatt 24.2 Procent av BNP Skatter och avgifter 55.3. 55.4 55.7 56.1 Utgifter 62.3 61.5 61,5 62,2 Finansiellt sparande 4.0 3.0 3.1 2.5

' I investeringar ingår investeringar i personalbostäder lagerinvcsteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. källor". Konjukturinstitutet. statistiska centralbyrån. riksrevisionsvcrket och finansdepartementet.

92. Statskuldcn och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Statsskulden samt den offentliga sektorns finansiella tillgångar och förmö- genhet i fast penningvärde från 1970 till 1988 framgår av diagram 92. De finansiella tillgångarna har nästan fördubblats under perioden främst ge- nom uppbyggnaden av AP-fonden. Mellan 1970 och 1976 steg även den finansiella förmögenheten. Därefter minskade förmögenheten snabbt till följd av de stigande. statliga budgetunderskotten och 1983 uppstod en ncttoskuld, som ökade de två följande åren. År 1986 ökade den finansiella. förmögenheten och var åter positiv 1987. Bakom de senaste årens förbätt- ring av den offentliga sektorns finansiella ställning ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av statens finanser. Sedan 1986 har statsskulden mins- kat och uppgick i slutet av 1988 till 610 miljarder kr. till bokförda värden. 80 Med utlandsskulden räknad till aktuella valutakurser och med de smärre

Diagram 9; 2 Statsskuldens och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Prop. 198 8/891 150 31 december 1970—1988. miljarder kr., 1988 års priser Bil_ [_| ' 700 700 Den offentl'i & sektorns . ---- 600 g- '''''' 600

__ __

100 . . .Den. . offentliga. . sektornsi'iz. ............................ 100 finansiella förmögenhet ' netto () —1—l—-—l—l—l——+———t—l——1—l———l—'-71.—t——l—lj-l——— 0

-—100 ———————-———.———— —100 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Konjunkturinstitutet

justeringar finansräkenskaperna gör uppgick statskulden till 607 miljarder kr., se diagram 912.

Staten har också omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1988 till 276 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består huvudsakligen av utlåning till företag och hushåll. insatskapital i statliga affärsverk och aktier i statliga bolag samt skattefordringar. Bostadslånen . har minskat sedan 1986. då den statliga nyutlåningen till bostäder överför- des tiII statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Socialförsäkringens finansi- ella tillgångar uppgick till 356 miljarder kr. i slutet av 1988. Huvudelen av denna förmögenhet utgjordes av obligationer och utlåning. AP-fondens och löntagarfondernas akieinnehav uppgick sammantagna till 32 miljarder kr. AP-fonden får. sedan placeringsreglerna ändrats i februari 1988, place- ra upp till 5 % av fondmedlen i fastigheter. Riksbankens förmögenhet, som i detta sammanhang räknas till den offentliga sektorns förmögenhet, mot- svaras huvudsakligen av valutareserven och uppgick till 57 miljarder kr. Kommunerna hade en nettoskuld på 32 miljarder kr., se tabell 9:4.

Skillnaden mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skul- der utvisar den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. Den uppgick till 50 miljarder kr. vid slutet av 1988. Det bör noteras att i den finansiella förmögenheten ingår inte reala tillgångari form av t.ex. mark. fastigheter och maskiner. Värdet av statens och kommunernas reala tillgångar torde röra sig om mycket stora belopp.

6 Riksdagen 1988/89. 1 tum/. Nr 150. Bilaga l.I

. 'I'abell 9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet Miljarder kr. löpande priser

Belopp 31 dec.

1986 1987 1988 Statsskuld 628 613 607 Statens tillgångar 245 265 276 Kommunernas tillgångar. netto —21 —23 —32 Socialförsäkringens tillgångar. netto 304 . 327 356 Riksbankens tillgångar. netto 51 56 57 Summa 579 625 657 Offentliga sektorns finansiella förmögenhet —49 12 50

Källa: Konjunkturinstitutet

9.3. Statens finanser

Sedan 1982 har det skett en kraftig förbättring av statens finanser. Budget- saldot har vänts från ett underskott 1982 på 83 miljarder kr. (13 % av BNP) till ett överskott 1988 på 7.3 miljarder kr. (07% av BNP). De förbättrade statsfinanserna kommer också till uttryck i att statens finansiella sparande förbättrades med 74 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. Budgetsaldot påverkas i större utsträckning än det finansiella sparandet av förändringar i redovisningsprinciper och innehåll. t.ex. lyftes de statliga bostadslånen ur statsbudgeten 1986.

Bakom förbättringen av statens finanser ligger en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade ekonomiska läget har i hög grad bidragit till den snabba inkomstökningen och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. Sedan 1985 har ränteutgiftema minskat till följd av sänkt räntenivå och under 1987 även genom att Statskuldcn minskade. År 1988 gjordes en omläggning av principerna för redovisning av räntor på statskuldsväxlar. vilket medförde att ränteutgiftema drogs ned med 5 miljarder. Budgetsaldot förbättrades med drygt 17 miljarder kr.. medan det finansiella sparandet försämrades med ca 3 miljarder kr. mellan 1987 och 1988. Skillnaden beror till största delen på att inkomsterna av engångsskatten 1987 på livförsäkringsbola— gens förmögenhet påverkar det finansiella sparandet men inte budgetsal— dot. 1 år väntas en ökning både av statens budgetsaldo och finansiella sparande till följd av de finanspolitiska åtgärder som nu föreslås. För 1990 beräknas det finansiella sparandet till knappt 5 miljarder kr.. sc tabell 9z5.

Statens inkomster beräknas öka med drygt 10% 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att skattesatserna sänks med 3 procent- enheter för inkomster över 75000 kr. och med 15 procentenheter för inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. Underskottsavdragens maxi- mala värde reduceras samtidigt från 50 % till 47 %. Skattesänkningen beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr. jämfört med en

tillämpning av 1988 års skatteregler. Nästa år antas skattesatserna sänkas Prop. 1988/89: 150 med ytterligare 3 procentenheter. vilket beräknas medföra ett skattebort- Bil. 1.1 fall på ca 10 miljarder kr. Statens skatteinkomster 1990 reduceras dessut- om genom en kraftig ökning av utbetalningarna av kommunalskattcmedcl. Den särskilda vinstskatten på 1989 års vinster väntas ge skatteintäkter på ca 3.5 miljarder kr. som inbetalas 1990.

Tabell 915 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr. Förändring. %

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Inkomster 364.0 373,1 411.5 427.5 2.5 10.3 3.9 Skatter 260.8 281.8 310.2 332.7 8.1 10.1 7.3 Socialförsäkringsavgifter 51.5 56.9 62.8 54.7 10.3 10.5 —12.9 Ovriga inkomster 51.6 34.5 38.5 40.1 —33.3 11.6 4.2 Utgifter " . 346,3 358.4 391.7 422.8 3.5 9.3 7.9 Transfereringar till hushåll 88.3 96.3 106.8 1173 9.1 10.9 9.8 R_äntcutgifter 58.9 56.4 56.9 59.1 — 4.4 1.0 3,8 Ovriga transfereringar 120.5 124.3 136.1 147.7 3.1 9.5 8.6 Konsumtion | 70.6 74.6 81.4 87.1 5.6 9.1 7,0 Investeringar 7.9 6.9 10.5 11.6 — 13.6 52.8 10,4 Finansiellt sparande 17.6 14.7 19.8 4.8 Utlåning m.m. 19.8 0.9 0.3 Korrigeringspost 7.8 6.5 9.7 Budgetsaldo — 10,0 7.3 9.8 Budgetsaldo i % av BNP — 1.0 0.7 0.8

l l investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartemcntet. konjunkturinstitutet. riksrevisionsverkct och statistiska centralbyrån.

Inkomsterna från de indirekta skatterna. som svarar för ungefär hälften av statens inkomster. beräknas öka med ca 1 1 1/2 % per år 1989 och 1990. Omsättningsskatten på värdepapper utvidgas i år. Mervärdeskatten före- slås tillfälligt höjas från 19 % till 21 % fr.o.m. den ljuli i år t.o. m. den 31 december 1990. Skatterna på tobak och alkohol föreslås också höjas den 1 juli i år. Den allmänna löneavgiften föreslås höjas tillfälligt för en period av 16 månader fr.o.m. den I september i år. Avgiften höjs från 0.34 % till 2.34 % i hela landet. Dessutom höjs avgiften med ytterligare 3 procenten- heter till 5.34 % i Stockholmsregionen. Den kommunala sektorn undanta- ges från den extra höjningen i Stockholmsregionen.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter. beräknas minska med 13 % nästa år. Minskningen är en följd av att folkpensionsavgiften nu föreslås sänkas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Genom denna sänkning neutraliseras den samtidigt föreslagna höjningen av ATP-avgif- ten.

Statens övriga inkomster minskade mycket kraftigt förra året till följd av att engångsskatten på försäkringsbolagen endast avsåg 1987. Vidare åter- går åtcrbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå efter en ändring av betalningsrutinerna. Ändringen innebar att 1987 och 1988 omfattades av vardera ett och ett halvt års återbetalningar "från kommunerna. 83

Transfereringama till hushållen beräknas öka med ca 10 % per år 1989 och 1990. Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen väntas fortsätta att öka kraftigt. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari 1989 ökar statens pensionsutbetalningar. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr per barn och år fr.o.m. 1 juli 1989. Därigenom ökar statens utbetalningar av barnbidrag med 790 milj. kr. i år och med drygt 1 1/2 miljarder kr. 1990.

Statens ränteutgifter beräknas öka något 1989 trots att statsskulden minskat. Det beror på att den positiva engångseffekt. som omläggningen av redovisningen av räntor på Statsskuldväxlar innebar l988. avtar. Nästa år ökar ränteutgiftema genom att reduceringen till följd av omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuldsväxlar bortfaller helt.

Statens övriga transfereringar består till drygt 60 % av transfereringar till socialförsäkringssektorn och kommuner. 1 övrigt ingår i denna utgifts- post bl. a. räntebidrag. livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-lands— biståndet-. Räntebidragen väntas stiga relativt kraftigt 1989 till följd av ett ökat bostadsbyggande och ökade byggnadskostnader. Räntebidragen till bostadsrätts- och hyreshus begränsas genom en extra upptrappning av de garanterade räntor med 0.1 procentenhet från den ljuli-i år. Mjölksubven- tionerna föreslås nu slopas den 1 juli i år.

Den statliga konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och statliga investe- ringar i avsnitt 5.

Hänvisningar till S9-3

9.4. Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. lönta- garfonder). allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) samt arbetslös- hetsförsäkring. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar. som huvdsak- ligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetal- ningama varit större än avgiftsinkomsterna och 1988 uppgick underskot— tet till ca 10 miljarder kr. AP-fondernas ränteinkomster ökade med ca 15 miljarder kr. och skatteintäkterna med ca 5 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. vilket medförde att AP-fondernas sparande ökade med ca 10 miljar- der kr. mellan 1982 och 1988.

Reglerna för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades den 1 juli 1988. A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Fr. o. m 1989 skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltnings- kostnadcma. dels två. nya avgifter. finansierings- och utjämningsavgifter. Finansieringsavgiften är avsedd att kompensera staten för ökade kostna- der när statsbidrag betalas ut för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaden i medlemsavgifter mellan olika kas- sor. A-kassornas fonder upplöstes vid årsskiftet 1988/89.

Socialförsäkringssektorns finansiella sparande består i huvudsak av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Det finansiella sparandet uppgick till ca 28 miljarder kr. 1988 och väntas öka till ca 29 miljarder kr. 1989 och 34 1/2 miljarder kr. 1990. se tabell 9:6.

Socialförskringssektorns inkomster av arbetsgivaravgifter beräknas öka

'84

_ Prop. l988/89:150 Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter - Bi1_ 1_1 Löpande priser

Miljarder kr. - _ Förändring. %

1987 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Inkomster . . [43,8 [61.9 180.1 202.7 12.7 11.2 12.5 Avgifter 85.8 97.0 109.4 [25.1 13.1 12.8 14.4 Bidrag från staten ' 21.2 24.9 29.2 34.4 17.2 17.4 18.0 Ränteinkomster m.m. 32.4 34.8 36.2 37.8 7.3 4.2 4.3 Skatter 4.4 5.3 5.4 5.4 22.6 0.2 0.5 Utgifter [17.5 . 134.0 [51.0 168.2 14.1 12.6 11.4 Transfereringar till hushåll 93.1 108.9 122.4 138.3 17.0 12.4 12.9 Ovriga transfereringar 20.6 21.0 - 24.0 25.2 2.1 14.5 4.6 Konsumtion m.m. 3.8 4.1 4.5 4.8 8.2 10.3 6.2 Finansiellt sparande 26.3 27.9 29.1 34.5

Källor: Finansdepartementet. konjunkturinstitutet. riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

med ca 13 % 1989 och ca 14 1/2 % 1990. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1989 med 0.4 procentenheter och föreslås nu höjas'med 2 procentenheter - den 1 januari 1990. Samtidigt sänks folkpensionsavgiften så att det samla- de avgiftsuttaget av socialförsäkringsavgifter blir oförändrat.

Statsbidragen väntas öka med ca 17— 18% per år 1989 och 1990. Till viss del beror den kraftiga ökningen 1989 på en bokföringsomläggning av egenavgifterna till ATP. Omläggningcn innebär att AP-fonden erhåller två års egenavgifter både 1989 och 1990. '

AP-fondens ränteinkomster uppgick till ca 34 miljarder kr. Och aktieut- delningama till ca 1/2 miljard kr. 1988. AP-fonden har fr.o.m. i år gjort aktieplaceringar i fastighetsbolag. AP-fondens inkomster av vinstdelnings- skatten steg mycket kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att företagens möjligheter att genom bokslutsdisposi- toner reducera skatten avtog. För 1989 och 1990 väntas inkomsterna av vinstdelningsskatten bli i stort sett oförändrade.

' Socialförsäkringssektorns utgifter består i huvudsak av transfereringar till hushåll. Dessa ökade kraftigt 1988 och en fortsatt stark ökning väntas i år och nästa år. Den extra höjningen av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989 medför ökade ATP-utbetalningar på ca 1,5 miljarder kr. 1989. Det första steget av förbättringen av föräldraförsäkringen genomförs den 1 juli 1989 och beräknas kosta 1,2 miljarder kr. för helåret 1989 och 2 1/2 miljarder kr. 1990. Det "andra steget genomförs den 1 juli 1990 och ' beräknas kosta 1/2 miljard kr. för helåret 1990. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjdes den 1 januari 1989 från 425 kr. till 450" kr. Fr.o.m. 1990 skall högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.

9.5. Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskom'muner samt" församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett 85

negativt finansiellt sparande. De ackumulerade underskotten i det finansi- Prop. 1988/89: 150 ella sparandet medförde att likviditeten inom den kommunala sektorn Bil. l.l gick ned mellan 1984 och 1988. Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 % i slutet av 1984 till ca 5 % i slutet av 1988. Variationerna mellan kommunerna är dock stora.

Enligt nationalräkenskaperna var kommunernas finansiella sparandeun- derskottet 10 miljarder kr. 1988. 1 år beräknas det finansiella sparandet . minska något. För 1990 väntas en förbättring av den kommunala ekono- min främst till föjd av en relativt kraftig ökning av inkomsterna. Det finansiella sparandet förbättras med ca 4 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:7. Beräkningarna för 1989 och 1990 har gjorts med utgångspunkt från de beräkningar som den kommunalekonomiska arbetgruppen (KEA) utfört under mars och april månad i år.

Skatteinkomsterna beräknas öka med ca 10 % 1989 och med 11 1/2 % 1990. Den kommunala utdebiteringen ökade 1989 med i genomsnitt 24 öre till 30,80 kr.. vilket är den största höjningen sedan 1983. Den fortsatt kraftiga ökningen av Skatteinkomsterna 1990 beror på eftersläpningen av utbetalningarna av kommunalskattemedel.

Tabell .9:7 Kommunernas inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr. Förändring, %

1987 ' 1988 1989 1990 1988 1989 1990 Inkomster 259,11 274.6 298.4 324,2 5,7 8,7 8,7 Skatter 153.3 164.9 181.6 202.3 7.5 - 10.1 11.4 Bidrag från staten och socialförsäk- ringssektorn 69.3 68.5 74.1 77.4 — 1.1 8.2 4.5 Ovriga inkomster 37.2 - 41.2 42.7 44.5 10.9 3.6 4.2 Utgifter ' 263,2 284.6 310.0 331.4 8.2 8.9 6.9 Transfereringar till hushåll 18.5 20.6 22.1 24.0 10.9 7.7 8.4 Ovriga transfereringar 26.4 26.8 27.5 28.6 1.7 2.6 4.1 Konsumtion [ [98.9 215.3 235,2 251.2 8.3 9.2 6.8 Investeringar 19.4 22.0 25.2 27.5 13.0 14.8 9.2 Finansiellt Sparande —3,4 —10,0 —11.7 -—7.1

' I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala alfärsverks investeringar. investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartemcntet, konjunkturinstitutet. riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Statsbidragen består av allmänna bidrag och specialdestincrade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels som skatteutjämningsbidrag. dels som kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer. Fr.o.m. 1989 får kommunerna även kompensation för inkomstbortfall till följd av den slopade garantibeskattningen av fastigheter. Skatteutjäm- ningsbidragen finansieras delvis genom en avgift, som i tabellen frånräk- nas statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1989 utgår med 47 öre för primärkommunema och 34 öre för landstingen. Den föreslås nu höjas till 69 öre för primärkommunema och 46 öre för landstingen'för 1990. De Specialdestinerade statsbidragen är kopplade till vissa verksamheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolut- . 86

bildningen. ca 20 % till barnomsorgen och ca 10 % till äldreomsorgen och Prop. 1988/89: 150 övrig social omsorg. De speciella statbidragen utvecklas i stort sett i takt Bil. 1.1 med verksamheten i fråga. En kraftig höjning av statsbidragen till barnom- sorgen föreslås nu. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjuk- vården. som huvudsakligen bedrivs i landstingens regi.

Övriga inkomster består till stor del av kapitalförslitning och tillräknade pensionsavgifter. Dessa poster ingår i nationalräkenskaperna i den kom- munala konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunerna. Därför läggs de till på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av vårdavgifter till följd av avskaffandet av det avgiftsfria året för ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll. Dessa avgifter beräknas uppgå till ca 1/2 miljard kr. per år. Ränteinkomsterna förväntas minska i år till följd av en fortsatt minskning . av rörelsekapitalet i kommunerna.

De kommunala utgifterna väntas i år öka i något högre takt än förra året och mer än inkomsterna. Återbetalningarna av det kommunala bostadstil- lägget till staten återgår till normalnivå efter den ändring av betalningsru- tinerna. som tillfälligt höjde nivån 1987 och 1988 med ca 2 miljarder kr. per år. För 1990 väntas en relativt långsam ökning av utgifterna till följd av de förutsedda låga löne- och prisökningarna. Den kommunala kon- sumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och de kommunala investeringarna i avsnitt 5.

Hänvisningar till S9-5

10. Sparande Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1 10.1 Brutto- och nettosparande

Bruttosparandet i den svenska ekonomin var tämligen stabilt under 1970- talets första hälft. som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) varierade det mellan 23% och 25 %. se diagram 10:1. Bytesbalansen. som defini- tionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande. eller skillna- den mellan bruttosparande och totala investeringar, varierade dock mer under denna period. Detta kan huvudsakligen förklaras med omslag i lagerinvesteringarna. .

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talet skedde en dramatisk nedgång i sparandet. Sparkvoten sjönk från närmare 24% 1975 till drygt 14% 1982. Samtidigt sjönk'investeringskvoten (ut- tryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar i pro- cent av BNI) med ca 6% varför bytesbalansen försvagades med ca 3.5% räknat som andel av BNI. '

Det försämrade sparandet sammanhängde främst med de försvagade statsfinanserna under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Det höga kostnadsläget som rådde i Sverige vid 1970-talets mitt medförde att den konkurrensutsatta sektorn krympte. För att stimulera efterfrågan

Diagram 10: I Sparkvoter och investeringskvot 1970 —1990 Procent av BNI

Nettosparkvot

T_IT—f—I—Tå—I—r—ål I I I

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Bruttosparkvot = bruttosparande som procentandel av bruttonationalinkomst (BNI). Investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som procent andel av BNI. Skillnaden mellan bruttosparkvoten och investeringskvotcn är lika med bytesbalansen som andel av BNI. thtosparkvot = skillnaden mellan bruttospa- rande och kapitalförslitning som procentandel av BNI.

Källor: Statistiska centralbyrån. riksbanken och finansdepartementet 88

fördes en expansiv finanspolitik, vilket tillsammans med den låga tillväx- Prop. 1988/89: 150 ten medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella Bil. l.l Sparande. Denna försämring kompenserades inte av en ökning i den priva- ta sektorns finansiella sparande. Den försämrade lönsamhetan bidrog till att investeringskvoten föll. Sverige hade således under denna tidsperiod ett underskott i det finansiella sparandet. samtidigt som investeringskvo- ten minskade. Detta innebar att Sverige lånade utomlands för att finansi- era en ökad konsumtion. Konsumtionskvoten. dvs. privat och offentlig konsumtion i procent av BNI. ökade med ca 10% 1975—1982.

Sparandet har sedan 1982 delvis återhämtat sig. men har inte nått upp till de nivåer som rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har bruttospar- kvoten varierat på en nivå kring 18— 19% och beräknas ligga kvar på den nivån även under 1989—1990. Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även under 1989. Eftersom bruttosparandet inte beräknas räcka till för att finansiera investeringarna kommer bytesba- lansen att uppvisa underskott även 1989— 1990. De stigande underskotten i bytesbalansen 1986—1990 sammanhänger således med att investerings- kvoten stiger och inle med att sparkvoten faller. I detta sammanhang bör noteras att det får anses mer allvarligt om ett land har ett ökande bytesba- lansunderskott på grund av fallande sparkvot än till följd av stigande investeringar.

Det ekonomiska läget i Sverige idag skiljer sig avsevärt från situationen vid 1970-talets mitt. Efterfrågan på svensk export är god och industripro- duktionen hålls tillbaka av kapacitetsbegränsningar. Det krävs således en fortsatt hög investeringsaktivitet. Samtidigt är det angeläget att bytesba- lansen förbättras. För att detta ska kunna förverkligas krävs att bruttospa- randet i ekonomin ökar. vilket kan ske genom att konsumtionstillväxten hålls tillbaka.

Sparandets utveckling i Sverige under de senaste 20 åren blir ännu mer dramatisk om man studerar nettosparandets utveckling. Nettosparkvoten (uttryckt som skillnaden mellan bruttosparande och kapitalförslitning i procent av BNI) anger ökningen i en ekonomis totala förmögenhetsbild- ning. Vidjämvikt i bytesbalansen visar nivån på nettosparkvoten hur stora nettoinvesteringar en ekonomi kan finansiera. Därmed kan den sägas vara ett mått på en ekonomis långsiktiga tillväxtförmåga.

Vid 1970-talets början låg nettosparkvoten på en nivå kring 14% och sjönk därefter till som lägst 2,4 % under 1982. Vid en så låg nivå kan det knappt anses vara möjligt att ens bevara den existerande kapitalstocken via inhemsk finansiering. Därefter har dock en förbättring inträffat. Net- tosparkvoten har legat på omkring 6—7% sedan 1984. Trots att en viss förbättring av nettosparandet har skett de senaste åren. ligger sparandet idag på en nivå som är betydligt lägre än vad söm var fallet i 1970-talets början.

10.2 Finansiellt sparande .

Bil. 1.1 FinanSiellt sparande utgörs av skillnaden mellan bruttosparande och inve- steringar (inkl. lagerinvesteringar). Utvecklingen av det finansiella sparan- det för olika sektorer i den svenska ekonomin framgår av tabell 10:1. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med

. bytesbalansen.

Tabell 10:I Finansiellt sparande. Miljarder kr.. löpande priser

1986 1987 1988 1989 1990 Offentlig sektor —6.0 24.2 32.6 38.0 32.1 Hushåll 0.2 —l4.3 —l8,3 —15.1 —ll.7 Företag 6.4 -16.6 —29,6 —39.9 — 37.4

Bytesbalans 0.6 —6.7 — 15.3 — 17.0 — 17.0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken. konjunkturinstitutet och finansdeparte- mentet. .-1nm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Den offentliga sektorn finansiella sparande har förbättrats kraftigt de två senaste åren och uppgick till 32.6 miljarder 1988. Förbättringen förkla- ras i huvudsak av en förbättring av det statliga finansiella sparandet. Sparandet i den offentliga sektorn beräknas förbättras med knappt 5 miljarder kr. i år för att 1990 återgå till fjolårets nivå. Minskningen nästa år förklaras huvudsakligen av att skattebaserna ökar tämligen långsamt samtidigt som transfereringarna till hushållen fortsätter att öka i snabb takt. Husshållssektorns sparande har försämrats de senaste åren bl. a. som en följd av kreditmarknadens avreglering i slutet av 1985. Flera faktorer pekar dock på att denna utveckling kommer att vända och att hushållsspa- randet ökar igen 1989—1990. Hushållen bör nu i huvudsak ha tillgodosett sina. från tidigare år. eftersatta behov av varaktiga varor och krediter. Hushållens ökade skuldbörda har också sannolikt medfört en minskad benägenhet hos hushållen att ta nya lån. Vidare är det troligt att hushållen börjar anpassa sitt sparande inför den aviserade skattereformen. Företa- gens finansiella sparande har försämrats kraftigt de senaste åren till följd av den starka investeringsuppgången. För år 1989 förväntas en fortsatt försvagning av företagens sparande till följd av den beräknade fortsatta starka investeringsutvecklingen. medan en viss förbättring av företagens sparande förväntas ske under 1990.

Sammantaget beräknas det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin försämras i år med påföljd att bytesbalansunderskottet ökar något. Nästa år beräknas det totala sparandet ligga kvar på innevarande års nivå. Det kommer även framöver att krävas ett fortsatt starkt offentligt sparande och ett förbättrat hushållssparande om utrymme för ökade inves- teringar skall kunna skapas utan en ytterligare försämring av bytesbalans- en. 90

1-1 Kapitalmarknaden ' Prop. 1988/89: 150

B'l. 1.1 11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989 '

Den internationella ränteutvecklingen har under 1988 och 1989 präglats av åt ena Sidan den stigande inflationen och å andra sidan av förväntningar om en kommande konjunkturavmattning. Detta har gjort marknaderna känsliga för information om konjunkturläget. I synnerhet har publicering- en av amerikansk statistik haft stor genomslagskraft. 1 de fall då en konjunkturindikators verkliga utfall avvikit markant från det förväntade utfallet har marknaderna ofta reagerat kraftigt.

Under de senaste tolv månaderna har de långa amerikanska räntorna legat på en stabil nivå. exempelvis har räntan för 30—åriga statsobligationer fluktuerat mellan 88% och 9.4 %. Efter en topp i slutet av sommaren sjönk de långa räntorna under hösten för att sedan åter stiga under vintern. De korta amerikanska räntorna har däremot följt en klart stigande trend och ligger efter första kvartalet 1989 ca tre procentenheter högre än för ett år sedan. Från nyår fram till februari var den amerikanska räntenivån i stort sett fallande . Därefter har den höjts stegvis. Nivåhöjningarna har framkal- lats av indikatorer som visat på en fortsatttilltagande inflation.

En underliggande orsak till den högre räntenivån har varit den strama penningpolitik som den amerikanska centralbanken bedrivit för att dämpa den ekonomiska aktiviteten och därmed inflationen. Från februari till slutet av mars steg de långa amerikanska räntorna med ca 0.4 procentenhe- tcr och de korta med ca 0,6 procentenheter. Detta 'har inneburit att avkastningskurvan fått en negativ lutning. dvs den långa räntan är lägre än den korta. Detta brukar tolkas som att det finns förväntningar om en

Diagram 11:1 Ränteutvecklingen i olika länder 6-månadersräntor. procent

18 . _ ___..._...__,_ 18 16 i 16 14 - 14 12 12 10 ,T 10 a — &

0 T'|"I"'I_I'FT_YT_I'_TY_I'1TT'I"I_I'l r—i-r1 I I'I ! ! I'TITTv'r—l—r—m'l'l t'rl'1'l'r'r1 | | "| 1 | | I | |" ' 0

1984 1985 1986 1987 1988 1989 Källa: Riksbanken 91

Diagram 11: 2 Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper Prop. 1988/892 150 Månadsgenomsnitt . Bil. 1.1 Procent ' Mdr kr 100 80 60 40 . """""""" 'Dag's'ö'n'isåt'tnin'g'.Mdr- in? ' ' ' ' ' ' S '20 . & . QSSQQ %s.. .s5svs -ligg_ | IX'IIIMITII IIMTIYIIETIF 0

1987 1988 1989

Källa." Riksbanken

fallande räntenivå. vilket överstämmer med de aktuella konjunkturbe- dömningarna. En effekt av de högre dollarräntorna och förväntningarna om en fortsatt stram penningpolitik har varit en stigande dollarkurs. Från nyår till slutet av mars har den amerikanska dollarn stärkts från ca 1.77 till över 1.88 mot D-marken och från ca 124 till närmare 133 mot den japanska yenen. Under det första kvartalet 1989 har ett flertal centralban- ker upprepade gångcr genomfört samordnade operationer på valutamark- naden för att dämpa dollaruppgången.

De svenska räntorna har i stort sett följt den amerikanska utvecklingen. Under oktober och december föll dock de långa svenska räntorna kraftiga- re och totalt sjönk de med ca en procentenhet under hösten och vintern. De korta svenska räntorna har inte stigit lika kraftigt som de amerikanska. Nivån har emmellertid etappvis stigit med ca en procentenhet under de senaste tolv månaderna. I början av januari sjönk den svenska räntenivån. varefter den stabiliserades. Från mitten av februari till slutet av mars följde en markerad uppgång. De långa räntorna steg med drygt 0.6 pro- centenheter och de korta med över en procentenhet. Därmed fick även den svenska avkastningskurvan en tydligt negativ lutning. En inhemsk faktor som direkt påverkat räntorna har varit förväntningarna om valutaregle- ringens avskaffande. Dessa förväntningar har vid flera tillfällen drivit ned de svenska räntorna. då det antagits att den svenska räntenivån sänks när Valutaregleringen avskaffas. .

Den svenska räntenivån steg inte lika mycket som den internationella under början av första kvartalet 1989. vilket medfört att räntedifferensen minskade till en jämförelsevis låg nivå. Under februari var räntan för en 92

Diagram ll:3 Valutaflöde och kursindex Pr0p. 1988/892 150 15 127 1311. 1.1

O . 1 Kursmdex

[133 —5 134

1984 1985 ' 1986 1987 ' 1988 1989

Källa: Riksbanken

svensk 6-månaders statsskuldväxel mindre än en procentenhet högre än motsvarande euro-dollarränta. Våren 1988 var differensen mellan två och tre procentenheter. Under mars ökade dock räntedifferensen något. Trots den lägre räntedifferensen har den svenska kronan varit fortsatt stark och valutaflödena har totalt sett varit i balans hittills i år.

Aktiekurserna på världens börser har i stort haft en gynnsam utveckling under första kvanalet 1989. Sedan årsskiftet har kursindex stigit med 6% i New York, drygt 8 % i Tokyo och 18% i London. Den starka konjunkturen torde vara en grundorsak till detta, medan oron för inflation och periodvi- sa räntehöjningar bidragit till en tidvis ryckig kursutveckling.

Stockholmsbörsen. som var en av de allra starkaste aktiemarknaderna under 1988, har även 1989 utvecklats positivt. De goda företagsvinsterna och de höjda aktieutdelningarna har bidragit till att höja aktiekurserna. Under de tre första månaderna 1989'stcg kursindex med drygt 11% medan börsvärdet ökade från 615 miljarder kr. till 670 miljarder kr. .

Den 19 januari avskaffades begränsningarna av svenska valutainlän- ningars handel med utländska aktier. Resultatet blev att både export och import av utländska aktier ökade kraftigt under januari t.o.m. mars. Under dessa månader nettoimporterades utländska aktier för omkring" 4,4 miljarder kr. Samma period 1988 uppgick nettoimporten till drygt 600 miljoner kr.

11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talet

Under 1980-talet har kapitalmarknaderna vuxit kraftigt i omfattning både i Sverige och internationellt. 1970-talets stora oljeprisökningar var en starkt bidragande orsak till att behovet av internationell kapitalförmedling 93

Diagram ll:4 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs Prop. l988/891150

Index Mdr kr 1500 25

1400 ........................................................... 1300 ................................... n ....................... .

' ' 20 1200 .. n .......

1100 . ....... .

Totala "'Ö'I'Ils'ättni'lig'él'i' . . . . Mdr. . kr” .....

1000 ._ . ............ 15

900 -- .............. .

' 800 ....... s .. = .......... x - ä & $ & 10 W W.. 700 % så. & % % 600 S && ä ä ä & & MN & * &. NxN x| [Nulli &

500

| I

1987 1988

|

* Ultimo resp. månad. l972-12-29= lOO ** Endast börsnoterade aktier

växte. Det var nödvändigt att slussa oljeländernas stora överskott tillbaka till de länder som hade underskott i bytesbalansen. Bretton Woods-syste- mets sammanbrott i början av 1970-talet och den övergång till mer rörliga växelkurser som därmed skedde medförde vidare att riskerna ökade vid internationellt ekonomiskt utbyte.

Lågkonjunkturen under senare delen av 1970-talet och början av 1980- talet innebar bl. a. kraftigt ökade statliga budgetunderskott. Många länders statsskuld växte snabbt, kraven på finansiering blev betydande och som en följd av denna utveckling förändrades kraven på kapitalmarknaderna. Volymerna som marknaderna måste hantera ökade betydligt när stora underskott respektive överskott uppstod i de olika samhällssektorernas finansiella sparande. Sammantaget bidrog denna utveckling till att de risker som är förknippade med kreditgivning och upplåning ökade. För att anpassa marknadernas funktionssätt till de nya kraven avreglerades kapi- talmarknaderna i många länder.

På senare år har de finansiella obalansema inte ökat i samma omfatt- ning som tidigare. Kapitalmarknadernas tillväxt har därmed avtagit. Ut- vecklingen för räntor och valutor torde också ha upplevts som stabilare och gjort behovet av omplaceringar mindre. Vidare kan aktiekursernas kraftiga fall i oktober 1987 ha dämpat aktörernas riskbenägenhet och därmed volymtillväxten.

En central fråga för marknadernas funktion är aktörernas förtroende för systemet. I takt med den fortsatta avregleringen och internationaliseringen har också kraven på gemensamma spelregler, internationell övervakning - 94

och kontroll ökat. Även utvecklingen av Förenta Staternas underskott i Prop. 1988/89: 150 den federala budgeten och i utrikeshandeln liksom Japans och Förbunds- Bil. 1.l republiken Tysklands överskott i utrikeshandeln har haft betydelse för den aktörernas riksbenägenhet.

] Sverige skedde en kraftig förskjutning av det finansiella sparandet från den Offentliga till den privata sektorn under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Detta ställde självfallet stora anspråk på kreditsystemets förmåga att hantera större volymer och risker. Finansieringen av statens lånebehov skedde tidigare delvis via s.k. prioriterade obligationer som de stora kreditinstitutionerna var ålagda att hålla. Därmed kom kreditinstitu- tionerna att få mycket stora portföljer av prioriterade obligationer som låste deras handlingsfrihet och ökade deras riskexponering. Även andra regleringar befanns vara oförenliga med den nya situationen. Mot denna bakgrund inleddes en avreglering av kreditmarknaderna. Det blev då också möjligt för riksbanken att ändra sitt sätt att bedriva penningpolitik från administrativa regleringar till att påverka tillgången och priset på krediter genom att agera direkt-på marknaden.

1 mars 1980 utgavs de första svenska bankcertifikaten. Dessa instrument var avsedda för marknadshandel och ett sätt för bankerna att låna upp kortfristigt. Bankcertifikaten kan anses utgöra startpunkten för den svens- ka penningmarknaden. Ijuli 1982 emitterades de första statsskuldväxlarna och i november 1983 de första riksobligationerna. Gradvis ökade omsätt- ningen och antalet aktörer. Det medförde att likviditeten, dvs hur lätt och billigt det är att köpa och sälja på marknaden. förbättrades successivt. Effektiviteten ökade, bl. a. genom ny teknik och genom att nya instrument infördes och kunskaper om dessa spreds. Metod- och produktutvecklingen hade i sig en expansiv effekt på omsättningen. Marknaderna växte snabbt och i början av 1987 var omsättningen av statspapper närmare 40 miljar- der kr. i genomsnitt per dag. .

Även den svenska aktiemarknaden har haft en kraftig tillväxt under 1980-talet. Nya marknadsinstrument har introducerats också på aktie- marknaden, vilkct bl.a. har givit aktörerna möjlighet att försäkra sig mot eller spekulera i kursrörelser och därmed disponera sina innehav på ett mer flexibelt sätt.

Liksom på många internationella marknader har tillväxttakten för den svenska kapitalmarknaden avtagit under senare år. Under 1987 och 1988 minskade omsättningen på såväl aktiemarknaden som på penning- och obligationsmarknaden. Den viktigaste enskilda förklaringen till detta tor- de vara att statens budgetunderskott eliminerats. Även i Sverige torde börsraset i oktober 1987 ha bidragit till att dämpa marknadernas tillväxt- takt. Kreditinstitutcns kreditgivning till allmänheten har däremot utveck- lats i motsatt riktning och ökat starkt under de senaste åren.

11.3 De kommande åren

De finansiella marknaderna är i hög grad s.k. förväntningsmarknader, dvs förväntningar om framtiden styr den prisbildning som sker idag. På en effektiv marknad är dagens priser satta på grundval av all tillgänglig 95

information och det är endast ny information som kan påverka priset. Prop. l988/89:150 Vidare saknar finansmarknaderna i stort de trögheter som är förknippade Bil. 1.1

med exempelvis industriproduktion. Detta innebär att det är mycket ' svårt. om alls möjligt. att göra en prognos för t ex ränteutvecklingen. eftersom det uppenbart inte går att förutsäga nya och okända händelser.

De finansiella flödena beror i stor utsträckning på den reala ekonomins utveckling. Den reala ekonomin ställer krav på att det finansiella systemet omfördelar kapital och risker. Ett stöd för en bedömning av belastningarna på det finansiella systemet och dess utveckling kan därför hämtas från de reala prognosernas resultat vad gäller finansiellt sparande för olika sam- hällssektorer. En sektors finansiella sparande är dess nettoupplåningsbe- hov. Men hänsyn måste också tas till flöden inom sektorerna och till upplåning som görs för att kunna göra motsvarande utlåning. De sist- nämnda transaktionerna utgör ingen nettoefterfrågan på kapital, men gör att det finansiella systemet måste omfördela en större volym än annars.

Den offentliga sektorn har ställt stora anspråk på det finansiella syste- met under 1980-talet. Under senare år har dessa anspråk minskat. Av de reala. prognoserna framgår att den trenden kommer att bestå under de närmaste åren. Fram till 1990 beräknas statens positiva finansiella sparan- de sjunka något, socialförsäkringssektorn bedöms få ett i stort sett oför- ändrat sparande och kommunerna beräknas uppvisa ett mindre negativt finansiellt sparande. Detta innebär att den offentliga sektorns behov av att utnyttja kreditmarknaden inte ökar. Det ska emellertid understrykas att även om nettoupplåningsbehovet sjunker finns betydande stockar av fi- nansiella skulder och tillgångar som måste hanteras. År 1988 hade staten ett positivt finansiellt sparande på närmare 15 miljarder kr. medan brutto- upplåningsbehovet var ca 130 miljarder kr. Stockarnas storlek förklarar det stora bruttoupplåningsbehovet. Den sista december 1988 uppgick statsskulden till 607 miljarder kr. medan statens finansiella tillgångar var 276 miljarder kr.

Hushållens upplåning har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet. En förutsättning har varit att kreditmarknaden blivit mer lättillgänglig. En stor del av upplåningen har använts till att öka de finansiella tillgångarna, men då en del har gått till konsumtion har det finansiella sparandet försämrats. Under 1989 och 1990 torde dock hushållens anspråk på kredit- systemet komma att minska. Dels kan det antas att effekterna av det ökade kreditutbudet kommer att avklinga, dels pekar dc reala prognoserna på en ökning av den reala disponibla inkomsten kombinerad med en dämpning av konsumtionen. Dessutom torde den kommande skattereformen fördyra hushållens upplåning.

Näringslivet har under de senaste åren haft en god lönsamhet. vilket tillsammans med det gynnsamma efterfrågeläget gjort att investeringarna ökat. I prognoserna förutses en viss dämpning både av vinster och investe- ringar f'ram till 1990. Då utvecklingen av investeringarna. främst de direk— ta investeringarna utomlands, väntas bli förhållandevis starkare blir den sammantagna bedömningen att näringslivets finansiella sparande försäm- ras.

Totalt kan det realt genererade behovet av kapitalförmedling mellan 96

samhällets sektorer förväntas minska under de närmaste åren. Bytesba- Prop. 1988/89: 150 lansen, som definitionsmässigt är lika med nationens samlade finansiella Bil. l.l sparande, väntas försämras något i år, men ligger nästa år kvar på ungefär samma nivå. Eftersom staten har som uttalad norm att inte öka sin nettoskuld mot utlandet kommer finansieringen av bytesbalansunderskot- tet även i fortsättningen att ske genom den privata sektorns upplåning.

En lugnare internationell utveckling är viktig för stabiliteten på de svenska marknaderna. Finansieringen av bytesbalansunderskottet och den utestående utlandsskulden underlättas om de internationella obalansema minskar, vilket också kan förväntas leda till lägre valutarisker och ränteris- ker. Valutaregleringens omfattning har successivt minskats och därmed har de svenska marknaderna öppnas ytterligare för konkurrens utifrån. [ samma riktning verkar en eventuell anpassning till EG-områd'ets lagstift- ning. Liksom på varumarknaderna kan det förväntas att en avreglering leder till ökad konkurrens och effektivitet. därmed ökar möjligheterna att låna och placera kapital samtidigt som kostnaderna sjunker. Detta ställer ökade krav på de svenska finansiella företagen. Det har också skett föränd- ringar i finansföretagens ägarstruktur och verksamhetsområden Under se- nare år.

En tendens som kan komma att förstärkas under de kommande åren är att även andra låntagare än staten i ökad utsträckning går över till upplå- ning genom värdepapper som handlas på en marknad. Handeln med obligationer utgivna av bostadsfinansieringsinstitut är redan idag omfat- tande och det förekommer också viss handel med instrument utgivna av bl.a. kommuner och större företag. Potentialen för att ersätta traditionella lån med t.ex. obligationer torde vara betydande. För en låntagare har upplåning genom marknadspapper den fördelen att det direkta beroendet av en långivare försvinner och att det blir lättare att ta upp ett lån då det placeras hos flera långivare. Detta är också fördelaktigt för en långivare. Dennes kreditrisk minskar genom att lånet sprids på flera långivare och genom att den enskilde långivaren enkelt kan lämna sitt åtagande genom att sälja sin fordran på marknaden. Därigenom kommer långivaren att kräva lägre ränta än eljest.

Tillkomsten av derivatmarknader (optioner, terminer etc.) har också gjort det möjligt att frikoppla innehavet från risken i en placering. Härige- nom kan en placerare skydda sig t ex mot ett tillfälligt prisfall utan att sälja tillgången ifråga. Tekniska och organisatoriska innovationer kommer san- nolikt även framgent att göra marknaderna effektivare. Exempelvis kom- mer elektroniska handelssystem att göra handeln säkrare och billigare, då hanteringen av fysiska värdepapper ersätts av noteringar på köparens och säljarens konton i systemet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att efterfrågan på finansiella tjänster främst bestäms av behovet av kapitalförmedling. Det rör sig här både om nyupplåning och nyutlåning och om omplacering av stockar av skulder och tillgångar. Om en ökad balans i sparandet kan uppnås minskar ' belastningen på det finansiella systemet och dess struktur torde förändras. Stabiliteten i förväntningarna om den framtida utvecklingen spelar också en central roll för volymutvecklingen. ' 97

En ökad internationalisering kommer också att bidra till att förändra Prop. 1988/89: 150 den svenska kapitalmarknaden. Det gör även förändringar i lagstiftning Bil. 1.1 och regelverk. Sannolikt kommer dessa faktorer att innebära en ökad konkurrens och därmed en fortsatt strukturomvandling.

Även om det behov av kapitalförmedling som kommer från den reala ekonomins utveckling minskar är det inte givet att finansiellt motiverad upplåning och utlåning också sjunker. Skillnader i förväntad avkastning gör det förmånligt att låna upp medel som sedan placeras i en annan finansiell tillgång. Detta har en prisutjämnande effekt. Vidareutveckling ' av marknadsinstrument samt en ökad internationalisering främjar denna verksamhet. Också en ökad övergång till upplåning genom marknadspap- per innebär att kapitalmarknaderna ökar i omfattning. Skulle exempelvis företag och kommuner i stor skala börja ersätta traditionella lån med marknadsupplåning kan stora volymer tillföras marknaderna. Trots att de reala prognoserna implicerar krympande kapitalmarknader är utveckling- en ändå inte given. Andra faktorer kan bidra till marknadernas tillväxt och därigenom ge strukturomvandlingen ett annat förlopp.

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

12. Modellkalkyl för 1990—1993 giffpl 11988/893150

Ett scenario för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1990—1993 redovisas i detta kapitel. Det tillgängliga informationsunder- laget är emellertid inte tillräckligt för att utarbeta konjunkturprognoser i vanlig mening för en så här lång period. bl.a. är osäkerheten om den internationella utvecklingen för stor. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den har sitt värde främst genom att den genomförs inom en konsistent ram, där historiska erfarenheter tas tillvara. [ de följande kapitlen redovisas känslighetsanaly- ser avseende pris- och löneökningstakten. Därutöver analyseras arbets- kraftsutbud. produktivitetsutveckling och den offentliga sektorns utgifts- utveckling.

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990—1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodcll, KOSMOS. som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade sam- band för privat konsumtion, export av bearbetade varor till OECD. im- port fördelad på varugrupper, efterfrågan på arbetskraft i industrin samt lönebildningcn i olika sektorer. Kalkylerna har skett i flera beräkningsom- gångar och kompletterats med exogena bedömningar.

Den internationella utvecklingen under de första åren på 1990-talet behandlades i grova drag i kapitel 2. Den internationella konjunkturen förväntas försvagas något 1990 och 1991 för att därefter vända, se tabell 12: l. lmportprisökningen i 14 OECD-länder antages vara konstant under hela perioden. Råoljepriset antas vara oförändrat, 17 dollar per fat, under kalkylperioden. lnkomstskatteskalorna har förutsatts bli justerade så att den statliga inkomstskattens andel av hushållens nettoinkomster ligger kvar vid 1989 års nivå vid inkomstökningar på upp till 4% per år. Vid högre inkomstökning leder progressiviteten i skattesystemet till att in- komstskatten som andel av hushållens nettoinkomster ökar. l skatteberäk- ningarna har ej tagits hänsyn till den aviserade skattereformen. Viss hän- syn har dock tagits till de förändringar i ekonomiskt beteende som den aviserade skattereformen kan tänkas leda till. ] modellkalkylen har också beaktats de nu föreslagna åtgärderna för att dämpa Överhettningcn i eko- nomin. .

] modellkalkylen analyseras den ekonomiska utvecklingen under förut- sättning att löne- och prisbildningen sker enligt mönster som ges av histo-

Tabell 12:l Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989—1993 Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993 BNP—tillväxt 3,0 2.5 2.25 2.5 3,0 Sammanvägd import ' av bearbetade varorl 6.0 5.5 5.0 5.5 7,0 lmportpris för ' bearbetade varorl . 3.3 3.0 3.0 3.0 . 3.0

' Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export. Källa: Finansdepartemcntet. 101

Tabell 12:2 Löne- och prisutveckling l989—1993 Prop. 1988/89: 150 Procentuell förändring Bil. 1_1 1989 ' 1990 1991 1992 1993

Timlön 7.0 7.0 6,0 5,0 5,0 .KPl årsgenomsnitt 7,2 5,7 4,4 3.7 3,7 Exportpris 7.0 4.6 3.9 3.3 3,3 Relativpris för export av bearbetade varor till 14 OECD-länder 3,1 1.4 1.0 0,3 0,0

Källa: F inansdepartementct.

riska beteendesamband. De viktigaste antagandena bakom de lönefunk- tioner som använts är att den konkurrensutsatta sektorn är löneledande samt att löneandelen av förädlingsvärdet i denna sektor på lång sikt är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senare åren ökat med omkring 7% trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påver- kar även inflationstakten och förändringar av inkomstskatten löneök- ningstakten. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990. se tabell 122. Den inhemska konjunkturavmattningen i kombination med succes- sivt stigande arbetslöshet under hela perioden leder dock till en relativt snabb anpassning nedåt av löneökningstakten till omkring S% 1992— 1993. .

Den avtagande löneökningstakten i kombination med att arbetskrafts- bristen i ekonomin beräknas minska medför att även prisökningstakten avtar. Dessutom medför de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mer- värdeskatten och arbetsgivaravgifterna under del av 1989 och 1990 en tillfällig uppgång i konsumentprisema. Skälen till att konsumentprisema ökar mer än exportpriserna är att de svenska producenterna förväntas sänka sina vinstmarginaler på exportmarknaden relativt hemmamarkna- den för att kompensera sig för sin försämrade konkurrenskraft samt att de utländska exportörerna väntas ta ut ett högre pris på den svenska markna- den. Den försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i utvecklingen av relativpriset för export av bearbetade varor. År 1990 beräknas de svenska exportpriserna stiga en procentenhet mer än det genomsnittliga importprisct i OECD-länderna. Först i slutet av perioden beräknas de svenska exportprisernas ökningstakt ha kommit ned i nivå med våra viktigaste konkurrentländer. BNP-tillväxten beräknas bli ca 1,3% per år i genomsnitt, med en av- mattning 1990 och 1991 som följs av en uppgång 1992 och 1993, se tabell 12:3. Nedgången 1990 och 1991 beror främst på att den inhemska efterfrå- gan försvagas. Sjunkande lönsamhet till följd av de höga löneökningarna . l989—1990 medför att investeringstillväxtcn avtar. Konjunkturuppgång- . 102

Tabell 12:3 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989—1993 Prop. 1 988/ 8 92 150 1980 års priser. procentuell förändring Bil, 1,1

._ © ND h) 0 O DJ

1989 1990 1991

BNP Import

'No tuo too N 'ow Ul 'U-xi

. UI

Tillgång

; .

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav industrin Lagerinvesteringar' Export

N PPP,—rfd N :>—

'A o—o. 'N oo—Ji—xloo

N åOhJJ—N N 43—-

_.

oci—fx! U| m'o'xso'oo

.

"au-'_- u- ooh—0000:

.

v—O'ca —- .h—l-AUI'OxI _. iolu

.

r—OOO U'I &IJOOMUI U|

Användning

lnhemsk efterfrågan Arbetslöshet. procent Real disponibel inkomst Bytesbalans. miljarder kr, löpande priser —17.0 Finansiellt sparande i offentlig sektor. miljarder kr.. löpande priser 38,0 28,5 11,6

,—.—N N PPP??? N w.—

[QN—- -——ro»—

.—.—.o — 949—"9”"o - l . >- .wN— N szNr—r N :>.—

0 | lx) L») | tu ?

| u. u.

OC x) 0 ro

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartemcntet.

en 1992— 1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år. Exportökningen beror dels på en starkare världsmarknadstillväxt, dels på en mer förmånlig utveckling av relativpriset; det senare en konsekvens av att löneökningstakten i Sverige förväntas närma sig den i omvärlden. Den beräknade utvecklingen för importen och exporten innebär att Sverige förlorar marknadsandelar under hela perioden på såväl hemma- som exportmarknaden. Importen av bearbetade varor beräknas i genom- snitt stiga med drygt 2% mer än den importvägda efterfrågan av bearbeta- de varor. Beträffande exporten av bearbetade varor så beräknas andelsför- lusterna uppgå till 1,4 % 1990 och i genomsnitt 1% per år 1991—1993. Överskottet i handelsbalanscn beräknas öka under kalkylperioden, från 35,7 miljarder kr. 1990 till 38,5 miljarder kr. 1993. se tabell 12:4. Denna förbättring av handelsbalanscn sker trots att importen av varor i fasta priser ökar snabbare än exporten av varor. Förbättringen av handelsbalan- sen 1990— 1991 beror på ett förbättrat bytesförhållande gentemot omvärl- den, eftersom de svenska exportpriserna antas öka mer än importprisema. Denna prisutveckling leder emellertid till förluster av marknadsandelar både på den inhemska och utländska marknaden för svenska företag.

Tabell 12:-4 Bytesbalans 1989—1993 Miljarder kr.. löpande priser

1989 1990 1991 1992 19.93 Handelsbalans 29,9 35.7 38.5 37.0 38.5 Tjänstebalans — | 1,3 —12,3 —— 13.0 - 13.5 — 14,0 Transfereringsbalans —35,6 —38.9 -—43,4 -—46.9 —50.6 därav räntenetto —28.4 -—31,l —35.2 —38,1 —41.4

Bytesbalans -— 17,0 —-15..5 — 17,9 —23,4 —26.1 103

Källa: Finansdepartemcntet.

Trots den relativt starka utvecklingen av handelsbalanscn, beräknas Prop. l988/89:150 bytesbalansen försvagas under kalkylperioden. 1-"ån ett beräknat under- Bil. 1.1 skott på 17 miljarder kr. 1990 förväntas underskottet öka till 26 miljarder 1993. Ökningen av bytesbalansens underskott kan till stor del förklaras av ett försämrat räntenetto mot utlandet. Räntenettot väntas sjunka med ca 13 miljarder kr. under perioden. Tjänstebalansen beräknas försvagas med ca 2,5 miljarder kr. även 1990—1993. Tjänsteimporten i fasta priser beräknas öka med i genomsnitt 3,5% per år. vilket är 0,5 procentenheter mer per år än vad tjänsteexporten ökar.

Efter en stark investeringsutveckling under perioden 1984— 1989 för- väntas investeringskonjunktureri mattas av 1990. Bruttoinvesteringarna stagnerar under 1990 för att sedan gradvis komma upp i en ökningstakt på 2.0% 1993. Avmattningen i början av perioden förklaras huvudsakligen av att det höga inhemska kostnadsläget under slutet av 1980-talet kan förvän- tas börja reducera företagens vinstmarginaler, vilket beräknas minska deras investeringsvilja. Den höga löneökningstakten antas även påverka företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen, vilket också kan antas verka dämpande på investeringsviljan. De relativt låga investeringarna 1992—1993 förklaras av de under 1990—1991 fortsatt relativt höga löneökningarna samt av att den avmattning som beräknas ske både på den inhemska och utländska marknaden försämrar näringslivets lönsamhet. Eftersom prisökningstakten beräknas avta under perioden. kommer realräntan successivt att stiga vilket också har en återhållande effekt på investeringsutvecklingen.

Industrins maskininvesteringar beräknas öka mer än byggnadsinveste- ringarna cller med i genomsnitt 4% per år perioden 1990— 1993. Ökning- en beräknas ske främst mot slutet av perioden. då industrins kostnadsläge väntas bli bättre och konjunkturen beräknas vända uppåt. lndustrins byggnadsinvesteringar beräknas stagnera de två första åren för att sedan öka med 2% per år. Efter en kraftig uppgång i bostadsinvesteringarna 1987— 1989 förväntas dessa ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå hela perioden. De offentliga investeringarna beräknas öka med i genomsnitt 1,4 % per år 1990—1993. Den Iagerneddragning som pågått under i stort sett hela 1980-talet bedöms upphöra 1990. Avmattningen i efterfråge- tillväxten torde leda till en viss ökning av lagren 1990— 1991. Lagerök- ningen väntas avta i slutet av perioden, som en följd av den ökande efterfrågan och höga realräntan.

Löne- och prisutvecklingen i modellkalkylen innebär en oförändrad reallön 1990 och ökande reallöner under åren 1991—1993. Den reala timlönen beräknas därmed öka med i genomsnitt 1.2% per år under 1990—1993 och den reala disponibla inkomsten med i genomsnitt 20% per år. .

De åtgärder som nu föreslås, antas medföra att den privata konsumtio-

_ nen under 1989 bara ökar med 0.8% och under 1990 med 05%. Det finns även andra faktorer som talar för ett ökat sparande i hushållssektorn de kommande åren. Efter den starka konsumtionstillväxten under 1980-talets andra hälft, kan en viss mättnad tänkas ha uppstått särskilt när det gäller konsumtionen av varaktiga varor. Den anpassning av hushållens tillgångar _ 104

och skulder som skedde efter kreditmarknadens avreglering och som resul- terade i ökad skuldsättning för hushållens del beräknas vara avslutad vid 1990-talets början. I stället väntas den ökade skuldsättningen som tar sig uttryck i ökade utbetalningar för räntor och amorteringar leda till ett ökat hushållssparande. Även den kommande skattereformen bör öka hushålls- sparandet. Hushållens nettosparkvot beräknas förbättras med 2.0 procent- enheter mellan åren 1989— 1991, för att därefter ligga på en nivå av ca —0.7% av hushållens disponibla inkomster fram till 1993. Den privata konsumtionen skulle därmed komma att stiga med i genomsnitt 1,6% under perioden.

Den a_[fentliga konxzunlianen bedöms öka med i genomsnitt 10% per år. Till grund för denna bedömning ligger ett antagande om att den kommu- nala konsumtionen ökar med 1,5 % per år, 1990— 1993, medan den statliga konsumtionen väntas minska något.

A rbet.s'kra/lsutbUdet i personer bedöms under perioden l990— 1993 kun- na öka med ca 30000 personer per år. Vid denna bedömning tas hänsyn till befolkningens storlek och ålderssammansättning, en förväntad ökning av arbetskraftsdeltagandct samt ett tillskott i form av nettoinvandring. Dock måste även hänsyn tas till hur sysselsättningen påverkar arbetskraftsutbu- det. När sysselsättningen ökar snabbt brukar det normalt medföra också ett högre arbetskraftsdeltagande och vice verca. Här har antagits att den gradvis ökande arbetslösheten medför en något mindre ökning av arbets- kraftsutbudet mot slutet av perioden, se tabell 12:5.

Syme/sältningst'ikningen i antal personer beräknas bli 0,5% 1990 för att sedan avta och ligga på i genomsnitt 0,5% per år 1991—1993. Den i förhållande till den beräknade produktionsökningen. relativt svaga syssel- sättningsökningen 1992—1993 beror på att produktiviteten inom främst industrin beräknas öka. Den beräknade utvecklingen av arbetskraftsutbud och sysselsättning ger en gradvis ökning av arbetslösheten under hela perioden. från 1,8% 1990 till 2,2 % 1993.

Diagram 12:] visar hur olika efterfrågekomponenter och BNP beräknas växa under de två perioderna 1986— 1989 och 1990—1993. Där framgår att BNP-tillväxten under modellkalkylens år förväntas bli lägre än vad den har varit under de senaste åren och innevarande år. BNP—tillväxten kan delas upp i bidrag från konsumNanni/[växt och kapitalbildning. Kapital- bildning utgörs av summan av de inhemska totala investeringarna och nettoexporten. Om BNP i stor utsträckning används till kapitalbildning

Tabell 12:5 Arbetskraftsutbud. sysselsättning och arbetslöshet l989—1993 Procentuell förändring

1989 1990 1991 1992 1993 Arbetskraftsutbud i antal personer 0.9 0.7 0.7 0.6 0.5 Sysselsättning i antal personer 1.0 0,5 0.5 0.6 0,4 Arbetslöshet, procent av arbetskraften 1.5 1,8 2,0 2,1 2,2

Källa: Finansdepartemcntet.

innebär det att den möjliga framtida konsumtionen blir högre. Som fram- går av diagram 1221 beräknas en del av tillväxten användas till kapitalbild- ning under perioden 1990—1.993, vilket är en skillnad jämfört med peri- oden 1986—1989 när mer än hela tillväxten användes till konsumtion.

Diagram 12: [ Tillväxten och dess användning 1986—1993 Förändring i procent av BNP föregående år Årliga genomsnitt. 1980-års priser

2 2

1.5 1.5

0.5 0.5 0 0 —0.5 —0.5 __1 —1

1966—1989 1990—1993

Källa: Finansdepartemcntet

Investeringskvoten (uttryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) beräknas vara i stort sett oförändrad under perioden l989— 1993, se diagram 12:2. Bruttosparkvoten beräknas sjunka en halv procentenhet under perioden 1990—1993. Detta medför sammantaget att bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande. försämras från ca —1,4% 1989 till ca —1.8% 1993, som andel av BNI. För att förhindra att produktionen vid mitten av 1990-talet åter hämmas av kapacitetsrestriktioner, krävs att investeringskvoten ökar mer än i modellkalkylen. För att en sådan investe- ringsökning skall kunna genomföras utan ökad utlandsupplåning, krävs emellertid även ett högre bruttosparande än i modellkalkylen.

Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas minska under kalkylperioden. se tabell 12:6. Det försämrade sparandet beror främst på ökade utgifter. Under perioden byggs föräldraförsäkringen ut, pensionerna beräknas öka till följd av ATP-systemets successiva genomförande och den ökande arbetslösheten i modellkalkylen beräknas leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Företagens finansiella sparande beräknas förbättras under perioden. Det beror på den relativt svaga investeringsutvecklingen i kombination'med

Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

& Nettoexport

[:l Investeringar

[H] Konsumtion

& BNP

Diagram 12:2 Bruttosparande. investeringar och bytesbalans 1989—1993 Prop. 1988/89! 150 Procent av BNI Bil. 1.1 21

20

'19

18

17 , 1989 1990 . 1991 1992 1993

Anm.: Vänsterskala: bruttosparande och investeringar. Högerskala: bytesbalans. By- tesbalansen definitionsmässigt är lika med skillnaden mellan bruttosparande och investeringar Källa: Finansdepartemcntet

att företagens ränteinkomster beräknas öka. Förbättringen motverkas i viss mån av att vinstnivån väntas sjunka relativt det förväntat höga vinst- läget 1989. En annan faktor som motverkar en ytterligare förbättring av det "finansiella sparandet hos företagen är att företagens återinvesterade vinstmedel—i utlandet ej bokförs som inkomst i bytesbalansen, vilket får ökad betydelse under perioder då företagens utlandsinvesteringar är stora. Hushållens finansiella sparande väntas förbättras med ca 7 miljarder kr. under perioden. Det är ändå negat. t se ; --.'a år. '

Tabell 12:6 Finansiellt sparande l989—1993 Miljarder kr., löpande priser '

1989 1990 1991 1992 1993 Offentlig sektor 38.0 28.5 11.6 8.7 9.2 Hushåll —15,1 —13,0 — 4,5 —- 4.6 — 6,1 Företag —39,9 —31,() —25.0 —27.5 —-29.2 Bytesbalans - — 17,0 — 15,5 — 17.9 — 23,4 —26,1 Källa: Finansdepartemcntet

13. Lönebildning Prop. 1988/89:150

13.1. Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre? Bll' l'l

De svenska lönekostnaderna har stigit snabbt i förhållande till omvärlden. De senaste åren har de årliga löneökningarna i genomsnitt varit ca 3 procentenheter högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har också de svenska konsument- och exportpriserna ökat snabbare än i övriga industriländer. Exportandelarna på de utländska marknaderna har stag- nerat eller fallit. Trots detta har utvecklingen för den svenska ekonomin varit gynnsam. Arbetslösheten är rekordlåg och industrin producerar vid i det närmaste full kapacitet.

Det är väsentligt att klarlägga varför den ekonomiska utvecklingen varit så pass god trots den snabba försämringen av svenskt näringslivs relativa kostnadsläge. _Inte minst framstår denna uppgift som central mot bak- grund av att det i senare års treårskalkylcr och långtidsutredningar har varnats för att alltför snabba löneökningar hotar den ekonomiska tillväx- ten och sysselsättningen.

Inledningsvis bör det dock påpekas att den ekonomiska utvecklingen inte till alla delar har varit så gynnsam. Tillväxten i ekonomin är, både jämfört med andra länder och i ett historiskt perspektiv, relativt låg. Även om investeringarna de senaste åren ökat snabbt finns det mycket som talar för att den konkurrensutsatta sektorn fortfarande är för liten; exempelvis är bytesbalansens saldo negativt vid full sysselsättning. Tillväxten i kapi- talanvändningen har också varit låg i förhållande till sysselsättningsök- ningen. Kapitalintensiteten, dvs kapitalanvändningen per arbetad timme. har med andra ord vuxit långsamt. Bland annat av detta skäl ökar produk- tiviteten och därmed tillväxten också långsamt.

Bättre l)_t-'l('.x_"/Öfllåll(lIll/(”II

Sveriges bytesförhållande i varuhandeln, dvs relationen mellan export- och importprisutvecklingen för varor, har förbättrats med 10,6% sedan 1984. Ett förbättrat bytesförhållande innebär att landets reala inkomster stiger. En given exportvolym kan med andra ord finansiera en större importvolym än tidigare. Det bör emellertid observeras att snabbt stigan- de exportpriscr (och därmed ett förbättrat bytesförhållande) kan bero på att de inhemska kostnaderna stigit snabbt. I så fall har konkurrenskraften försämrats, vilket på sikt minskar efterfrågan på svenska produkter och medför att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar.

Mellan åren 1984 och 1988 var handelsbalanxen i stort sett oförändrad i löpande priser. trots försämrad konkurrenskraft och tappade marknadsan- delar, se tabell 13:l. Bakom detta liggerjust ett förbättrat bytesförhållan- de. en uppgång av exportpriserna i förhållande till importprisema. Net- toexporten minskade nämligen kraftigt i volym. Trots att nettoexporten krympt volymmässigt har alltså den s k terms-of-trade effekten medfört totalt sett oförändrade realinkomster från utrikeshandeln.l

l Terms-of-ti'ade effekten mäter bidraget till nationalinkomsten från förändringar i bytesförhållandet. . 108

'I'abcll 13:1 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer. Miljarder kronor. '

1984 1988 Differens

Ham/t'Abu/ans: , Löpande priser 242 25.1 0.9 1980 års priser 18.6 0,3 18,3 1980 års priser inkl.

terms-of-trade effekt 16,4 17.0 0,6

därav: tcrms-of-tradc effekt — 2,2 17.3 19.5 Bear/retade varor (saldo): Löpande priser 39._ 3213 — 6.9 1980 års priser 26,0 12.5 — 13.5 1980 års priser inkl. '

tcrms-of-trade effekt 27.2 19.9 — 7,3 därav: terms-of-trade effekt 1.2 7 4 6.2 Rå varm' (saldo): Löpande priser _ 17,6 - — 8.0 9.6 1980 års priser _ 9.3 —13.3 — 4,0 Olit'prmlukter (sa/do)." Löpande priser —27,3 — 12.0 15,3 1980 års priser — 16,1 — 17,5 — 1.4 .S'kogsimlustri (salt/al:: Löpande priser 38.4 49.2 10.8 1980 års priser 25.3 26.2 0.9

: Råolja och petroleumprodukter. * Trävaror. massa. samt papper, papp och träfiberplattor. Källa: Statistiska centralbyrån.

De reala inkomsterna från handeln med bearbetade varor har dock inte ökat. Handelsbalansens saldo för bearbetade varor har_minskat både i reala och nominella termer. Exportpriserna har emellertid stigit ca 4,8% snabbare än importprisema, varför saldot i nominella termer inte minskat lika kraftigt som i reala termer. Terms-of—trade vinster på 6 miljarder kr. i 1980 års priser innebär emellertid i detta fall — för de bearbetade varorna _ troligen inte några bestående välfärdsvinster. eftersom de i stor ut- sträckning avspeglar högre kostnader med åtföljande marknadsandelsför- luster. '

Däremot har handelsbalanscn för råiaror utvecklats mer entydigt posi- tivt. Inte heller' I detta fall är emellertid volymeffekten positiv. Även för råvaror är det prisutvecklingen som gynnat svensk handel. Priserna på produkter från svensk skogsindustri har stigit, samtidigt som oljeprisema gått ned kraftigt. Dessa förändringar i bytesförhållandena är emellertid gynnsamma eftersom de avser varor vars priser bestäms på den internatio- nella marknaden. I allmänhet avspeglar därför inte stigande exportpriser på denna typ av varor en försämrad konkurrenskraft. Handelsbalansen för råolja och petraleumprodukter har förbättrats med 15 miljarder kr. mellan 1984 och 1988 samtidigt som den för skogsindustrin har ökat med 11 miljarder kr. Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen medfört att handelsbalanscn förbättrats med drygt 25 miljarder kr.

Prop. l988/891150 Bil. 1.1

Trots de gynnsamma priseffekterna har handelsbalansens utveckling Prop. l988/892150 givit ett negativt bidrag till den ekonomiska tillväxten. Det är nämligen Bil. 1.1 volymutvecklingen som avgör storleken på detta bidrag. Däremot har effekterna på den inhemska realinkomstutvecklingen dolts av de förbätt— rade bytesförhållandena.

Hög tillväxt i omvärlden

Det är inte bara priserna i utrikeshandeln som utvecklats förmånligt. [ förhållande till gjorda beräkningar har den faktiska exporttillväxten över- träffat prognoserna med bred marginal. Detta har flera förklaringar.

Den viktigaste förklaringen är att den svenska exportmarknaden vuxit snabbt. Mellan 1986 och 1988 var tillväxten 4,5 procentenheter högre än vad som antogs i Långtidsutredningen 1987. Detta har bidragit till att experten av bearbetade varor ökade med så mycket som 8,6% jämfört med beräknade 5.1 %. 4,6 procentenheter av prognosfelct kan hänföras till underskattningen av världsmarknadstillväxten. Å andra sidan har försäm- ringen i konkurrenskraften blivit större än beräknat. Om löneökningarna hade begränsats till den antagna ökningstakten på 5,9% (i stället för 7,2 % som blev det faktiska utfallet) skulle exporten ha ökat ca 3 procentenheter snabbare, enligt det samband som utnyttjades vid exportberäkningarna.

Statistiska studier av exportbeteendet har i allmänhet visat att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar även vid oförändrade relativpriser. Utvecklingen de senaste åren antyder emellertid att exporten utvecklas bättre än vad sådana exportsamband prognosticerar. Detta skulle möjligen kunna förklaras av att en del av de samband som utnyttjats har haft statistiska brister. Troligen har emellertid också strukturomvandlingen i svenskt näringsliv medfört att svenska produkter blivit bättre anpassade till den internationella marknaden.

Även konstruktionen av den svenska valutakorgen kan ha gynnat svensk export. Detta beror på att när dollarn deprecieras gentemot de andra stora valutorna, t ex D-mark och yen.'deprecicras även den svenska kronan mot dessa, eftersom dollarns vikt i valutakorgen är betydande.

Konsekvenserna av detta är att de branscher som konkurrerar med länder vars valuta under senare år apprecierats i förhållande till dollarn vunnit i konkurrenskraft. Samtidigt förlorar emellertid branscher som tecknar sina kontrakt i dollar, såsom skogs- och bilindustrin, på denna utveckling. Den samlade effekten på den totala svenska exporten och importen är därför egentligen försumbar om vikterna i riksbankens valuta- korg korrekt återspeglar vårt konkurrensmönster. Men om nu utveckling- en under senare år varit sådan att skogsindustrins priser ändå stigit och bilindustrin kunnat sälja allt man producerat med goda vinster kan för- ändringarna i valutakurserna underjust dessa år ha varit gynnsamma för svensk ekonomi. På litet längre sikt är hållbarheten i en förklaring av denna typ däremot tveksam.

Tabell 13:2 Bidrag till efterfrågetillväxten. Prop. 1988/ 89: 150 Procent av föregående års BNP Bil. 1.1

1980—1982 1982—1984 1984—1988

Konsumtion Privat konsumtion Offentlig konsumtion Kapitalbildning Investeringar Nettoexport

Summa BNP

= rrPPPP '— 7999?” ha WxI-P-khl—JO u Nogoppo N _ooocui—J— xo H'NOI—J-lejL-n

Källa: Statistiska centralbyrån

Inhemsk efterfrågat/[växt

_Som tidigare konstaterats har handels- och tjänstebalansens bidrag till efterfrågetillväxten varit negativt. Under perioden 1984— 1988 var bidra- get —1,l %, se tabell 13:2. Endast tack vare investeringsuppgången blev bidraget från kapitalbildningen i sin helhet inte negativt. Det är i stället konsumtionen, huvudsakligen den privata konsumtionen, som har genere- rat efterfrågetillväxten. [ genomsnitt växte den inhemska efterfrågan med 3,0% under denna period, jämfört med en BNP-tillväxt på 1,9%. Den inhemska efterfrågan steg exempelvis 1.4 procentenheter snabbare än vad som beräknades för perioden 1986.—1988 i Långtidsutredningen 1987.

Även om det största bidraget till den inhemska efterfrågetillväxten kom- mer från den privata konsumtionen, underskattadeberäkningarna för 1986— 1988 även den offentliga konsumtionstillväxten. Denna ökade med 2,7% mot beräknade 1.5%. Detta kan synas antyda en mer expansiv finanspolitik än vad som förutsattes i kalkylerna. men en bedömning av finanspolitikens effekter måste också ta hänsyn till transfereringarnas och skatteintäkternas utveckling samt kapacitetsutnyttjandet.

Den offentliga sektorns finansiella sparande beräknades bli — l 1 miljar- der kr. 1988 i Långtidsutredningen 1987. Utfallet för detta år blev i stället +33 miljarder, dvs en skillnad på 44 miljarder kr. Denna förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skulle kunna tyda på att fi- nanspolitiken i själva verket fick en stramare inriktning än beräknat. Eftersom tillväxten och även kapacitetsutnyttjandet blev väsentligt högre, blev emellertid även skatteintäkterna större, vilket till stor del förklarar det högre finansiella sparandet.

Kanske kan utvecklingen under senare år beskrivas som att förbättring- en av bytesförhållandet och den snabba internationella tillväxten — ge- nom sitt bidrag till nationens realinkomster — gjort en förhållandevis snabb konsumtionsökning möjlig utan alltför stora underskott i bytesba- lansen. Därmed har tillväxten i ekonomin och sysselsättningen tillåtits öka väsentligt snabbare än beräknat. Den höga inhemska efterfrågetillväxten har samtidigt medfört en snabb ökning av importen som. trots en snabb exporttillväxt, resulterat i ett totalt sett negativt bidrag till efterfråge- utvecklingen från utrikeshandeln.

Eftersom kapacitetsutnyttjandet varit högt har det höga inhemska efter- frågetrycket dessutom trängt undan en del av exporten. Näringslivet har ' 111

kunnat få en tillräcklig efterfrågan utan att tvingas söka sig ut på export- Prop. 1988/89: 150 marknaden. Detta kan i kombination med den snabba kostnadsutveck- Bil. 1.1 lingen ha bidragit till förluster av marknadsandelar.

13.2. Utvecklingen 1990—1993

Mot bakgrund av utvecklingen de senaste åren är det relevant att ställa frågan om svensk ekonomi även framdeles kan klara en högre inflation än i omvärlden med bibehållen tillväxt och hög sysselsättning eller om den gynnsamma utvecklingen kommer att brytas vid fortsatt hög pris— och löneökningstakt. _

Enligt i stort sett alla internationella bedömningar är det inte rimligt att räkna med ytterligare oljeprisfall. Det mesta tyder i stället på att oljepriser- na kommer att visa en stigande tendens. Den internationella tillväxten bedöms också dämpas något. En fortsatt draghjälp från omvärlden kan därför inte förväntas motverka"marknadsandelsförlusterna i den utsträck- ning som varit fallet under senare år. Tillsammans med det faktum att en betydande del av det kostnadsförsprång som följde med devalveringarna nu är försvunnet talar detta för att en fortsatt högre inflationstakt kan få ett förhållandevis snabbt genomslag på produktion och sysselsättning. Även om det naturligtvis inte är uteslutet att nya gynnsamma omständig- heter kan inträffa under de kommande åren. är det inte lämpligt att basera viktiga ekonomiska beslut på sådana förhoppningar.

I det följande presenteras två scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det ena förutsätter en löneökningstakt av samma storleks- ordning som i omvärlden, dvs ca 4 procent. Mot detta kontrasteras en utveckling där lönerna antas öka med 7 procent och där någon anpassning nedåt under perioden — på det vis som sker i modellkalkylen — inte kommer till stånd. Den valda ökningstakten i detta senare alternativ överenstämmer i stort med den genomsnittliga ökningstakten de senaste åren.

4 % löneökningar 1990— 1993

Den samlade produktionen beräknas i alternativet med 4 % löneökning per år kunna växa med knappt 2% i genomsnitt per år under fyraårsperioden 1989—1993, se tabell 133. En viss avmattning bedöms, precis som i modellkalkylen. äga rum kring 1990.

I modellkalkylen i föregående kapitel växer emellertid produktionen ännu långsammare eftersom en sämre lönsamhet, till följd av en högre löneökningstakt, ger långsammare investeringstillväxt.

Investeringarna beräknas öka med knappt 3 % i genomsnitt per år under perioden. De ökar också snabbare mot slutet av perioden, eftersom beho- vet av kapacitetsutbyggnad då tilltar. Vinstutvecklingen blir med den antagna löneutvecklingen god och förenlig med den kalkylerade investe-

ringstillväxten. 112

'l'abell l3z3 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 4% årligen under perioden 1990—1993. Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990 1991 1992 1993 . Medelvärde

Försöriningshalans:

BNP 1.0 1,6 2.0 2.5 1,8 Import 3,1 4,2 4,8 5,4 4.4 Tillgång 1.6 2.3 2.8 3.3 2.5 Privat konsumtion 0.5 1,5 2.0 2.2 1.6 Offentlig konsumtion 1.5 1,0 1.0 1.0 1.1 Bruttoinvesteringar 0.0 2.5 3.5 4.0 2,5 därav: industri 4.0 2.4 9.0 9,2 7,1 Lagerförändringf 0.2 0.1 —0.1 0.0 0,1 Export 3.5 4.0 4,9 6.0 4.6 ,»tni'ändni'm7 1.6 2.3 2.8 3.3 2.5 l-"issa n_i't'kt'lial:' - VärldsmarknadstillväxtZ 5.1 5.0 5,5 7,0 5,7 Exportpriser. bearbetade varor 4.2 2.5 2.5 2.4 2.9 Relativpris. bearbetade varor 1.2 —0.5 —O.5 —0.6 —0,1 Konsumentpris 6.0 2.0 3.0 3.0 3.5 Disponibel inkomst 1.8 2.3 2.2 2.1 2,1 Bytesbalans. miljarder kr. — 14.9 —16.9 —18,9 — 17.8 — 17.1 Produktivitet. näringslivet 0,6 1.3 1.4 1,8 1,3 Arbetslöshet. % av arbetskraften 1.7 1.7 1.7 1.7 1.7 * Procent av föregående års BNP. 2 Samnianvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder. Källor: Finansdepartemcntet, konjunkturinstitutet. Exporten beräknas öka med 4,6% i genomsnitt per år under perioden. Exporttillväxten blir emellertid snabbast mot slutet av perioden, till följd av en högre internationell cftcrfrågetillväxt och förbättrad konkurrens- kraft. som får full effekt först med en viss tidseftersläpniiig. Jämfört med modellkalkylen beräknas exporten öka drygt 1 procentenhet snabbare 1992—1993. till följd av att den inhemska prisökningstakten snabbare anpassas till den som råder i omvärlden. Bytesbalansen blir fortsatt negativ, vilket förklaras av att den höga investei'ingstillväxten inte kompenseras av en motsvarande uppgång i det finansiella sparandet. Relativprisutvecklingen medför dock ökade mark- nadsandelar och en exporttillväxt på 6% mot slutet av perioden. Trots detta blir bytesbalansens saldo mot slutet av perioden lägre äni modellkal- kylen. Det totala sparandet är emellertid högre i detta fall beroende på att investeringarna växer snabbare. 7 % löneökningar ] 990— 1993 I det andra alternativet förutsätts löneökningarna bli 7% per år under 1990—1993. Snabbare löneökningar medför en högre inflationstakt och därmed försämrad konkurrenskraft. se tabell 13:4. Exporttillväxten blir till 113

8 Riksdagen 1988/89. ] saml. Nr ISO. Bilaga 1.1

följd av detta långsammare. BNP-tillväxten beräknas bli 1,0% i genom- Prop. 1988/89: 150 snitt för perioden. med en bottennotering på 0,9% 1993. Bil. l.l

'l'abell 13:4 l-"örsörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 7% årligen under perioden 1990—1993. Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990 1991 1992 1993 Medelvärde

Föm'örjnDigi-balans: BNP 0,9 1.1 1.0 0,9 1,0 Import 3.2 4.1 3,9 4.5 3.9 Tillgång 1.5 1.9 1.8 2.0 1.8 Privat konsumtion 0.5 1.9 1.7 1.8 1.5 Offentlig konsumtion 1.5 1.0 1.0 1.0 1.1 Bruttoinvesteringar 0.0 0,7 1,2 1.2 0.8

därav: industri 0.9 —0.2 2.0 2.0 3.1 Lagerförändring' 0.2 0.1 0.0 0.0 0.1 Export 3.4 3.1 2.8 3.4 3.2 Användning 1.5 1.9 1.8 2.0 1.8 Vissa nyckeltal: Världsmarknadstillväth 5.1 5.0 5.5 7.0 5.7 Exportpriser. bearbetade varor 4.3 4.1 4.3 4.2 4.2 Relativpris. bearbetade varor 1.3 1.0 1.3 1.2 1.2 Konsumentpris 7.0 4.0 5.2 5.2 5,4 Disponibcl inkomst 2.2 2.4 1.9 1.9 2.1 Bytesbalans. miljarder kr. _ 15.5 —17,8 —24.1 —31.7 —22.3 Produktivitet. näringslivet 0,6 1.3 0.9 0.9 0.9 Arbetslöshet. % av arbetskraften 1.8 2.0 2.3 2,6 2,2

i Procent av föregående års BNP. * Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder. Källa: Finansdepartemcntet. konjunkturinstitutet.

Höga löneökningar medger i början av perioden en något snabbare reallöne- och konsumtionstillväxt än i alternativet med 4% löneökningar. Den långsamma produktionstillväxten medför emellertid att konsumtio- nens ökningstakt avtar för att mot slutet av perioden öka med 1.8% per år.

Efter hand medför de i förhållande till konkurrentländerna snabba löne- ökningarna att vinstmarginalerna krymper. Detta medför att investerings- verksamheten avtar. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli så låg som knappt 1% under perioden. Förlorade marknadsandelar och därmed lång- sam efterfrågetillväxt är också en viktig bidragande orsak till den långsam- mare investeringstillväxten." ,

Till följd av sämre lönsamhet och långsammare tillväxt i ekonomin stiger arbetslösheten till 2,6 % 1993.

Jämförelse mellan alternativet:

Långsammare lönetillväxt förväntas inte medföra särskilt mycket högre vinstmarginaler. Företagen tar för närvarande ut relativt höga priser i förhållande till sina konkurrenter. Detta är sannolikt en lämplig prisstrate- gi för många svenska företag idag eftersom de ändå kan sälja allt de 114

producerar. Till följd av kapacitetsbrist kan de helt enkelt inte öka produk- Prop. 1988/89: 150 tionen speciellt mycket mer. Bil. 1.1

En internationell konjunkturavmattning — med en lägre efterfråge- tillväxt —- kan komma att tvinga de svenska företagen att i större utsträck- ning ta hänsyn till sin konkurrenter när de sätter sina priser. Vid en långsammare inhemsk lönetillväxt förväntas inflationstakten därför gå ned till den internationella nivån. En långsammare lönetillväxt. där det nuvarande lönebildningsmönstret bryts, bör emellertid förbättra tillförsik- ten om den framtida löne- och Vinstutvecklingen. Detta innebär att inve- steringsaktiviteten bedöms bli relativt hög, även vid en svagare internatio- nell konjunkturutveckling.

l alternativet med en snabbare lönetillväxt tvingas de svenska företagen så småningom att krympa sina vinstmarginaler. Fortsatta höjningar av exportpriserna utöver den internationella prisstegringstakten förväntas få allt mer kännbara effekter på marknadsandelarna. speciellt med en lång- sammare internationell tillväxttakt. Resultatet blir både en långsam ex- porttillväxt och stagnerande investeringar.

Bytesbalansens saldo förväntas förbli negativt i båda alternativen. Un- derskotten beräknas dock bli högre i fallet med en högre löneökningstakt. Skillnaden blir emellertid inte så stor som man kanske skulle vänta sig. Det hänger primärt samman med att investeringarna ökar mycket snabbare i alternativet med långsamt ökande löner. Därmed förbättras i detta fall det totala sparandet.

Skillnaden mellan alternativen framträder också mycket klart om man studerar olika efterfrågekomponenters andelar av BNP-tillväxten, se dia- gram 1321. Kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten. dvs summan av investerings- och bytesbalansutvecklingen som andel av föregående års ' BNP, blir i fallet med höga löneökningar i stort sett noll. Därmed läggs i detta fall en mycket dålig grund för den framtida välståndsutvecklingen.

Diagram 13:l Bidrag till efterfrågetillväxten 1990—1993 Procent av föregående års BNP 4% årlig löneökning 7% årlig löneökning

2 2

BNP D Konsumtion

1.5 1.5 5 Kapitalbildning

0.5 0.5

0

Källa: Finansdepartemcntet 1 15

14. Arbetskraftsutbud och produktivitet glo? 11988/893150

Den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit högre under åren efter de stora devalveringarna i början på 1980-talet än under 1970-talets andra hälft och de första åren på 1980-talet. Bruttonationalprodukten ökade med 2.4 % per år under åren 1982— 1988 jämfört med 1,2 % per år under åren 1974— 1982, se tabell 1411.

De viktigaste förutsättningarna för denna förändring har varit den för- bättrade internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-talet och de åtgärder som vidtagits för att stärka företagens konkurrenskraft, bl.a. devalveringarna. Den högre ekonomiska tillväxten hade emellertid inte varit möjlig om inte utbudet av arbetskraft åter ökat. Produktiviteten — beräknad som produktionen inom näringslivet per arbetad timme — har nämligen utvecklats mindre gynnsamt. .

Hur produktiviteten och arbetskraftsutbudet utvecklas spelar i nuvaran- de efterfrågeläge en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten. Under senare år har tillväxten i ekonomin begränsats av brist på kapacitet. Hur det blir under de närmaste åren beror bl.a. på hur den internationella konjunkturen utvecklas. Om de svenska lönekostnaderna inte anpassas till nivån i våra konkurrentländer kan efterfrågan också förväntas falla.

14.1. Långsam produktivitetsutveckling

Produktiviteten i näringslivet har sedan mitten av 1970-talet ökat betyd- ligt långsammare än tidigare, se diagram 14: 1. Samma utveckling har ägt rum i hela den industrialiserade världen.

Det finns olika förklaringar till den långsamma produktivitetsutveck- lingcn. En förklaring kan vara att förutsättningarna för en snabb produkti- vitetsökning var speciellt gynnsamma under decennierna närmast efter andra världskriget. Det fanns då ett s k teknologiga'p mellan USA och Europa. Samtidigt reducerades internationella handelshinder genom olika avtal. t.ex. GATT. vilket medförde en snabb strukturomvandling, som i sin tur ledde till produktivitetshöjningar. Den produktivitetstillväxt som skett under senare år skulle enligt detta synsätt vara mer normal.

En annan förklaring utgår ifrån att industriländemas ekonomier gradvis har kommit att fungera allt sämre. Prismckanismerna har delvis satts ur spel av höga skattetryck. regleringar. starka intresseorganisationer och

Tabell 14:] BNP. sysselsättning och produktion i näringslivet 1963—1988 Årlig procentuell förändring

1963— 1974— 1982— 1974 1982 1988 Bruttonationalprodukt i fasta priser 3,8 1,2 2_4 Antal arbetade timmar —0.6 —0.1 1.3 Näringslivets produktion per arbe- tad timmc 4,8 1.8 1,3

Källa: Statistiska centralbyrån. finansdepartementet 116

Diagram l4:1 Produktiviteten i näringslivet 1964—1987 Prop. 1988/89: 150 Ärlig procentuell förändring , BiL 1_[

_10

_2 ___. 1964 1967 1970 1973 1976 1979 1982 1985-

Anm.: Exklusive bostadsförvaltning och inklusive restposten mellan total och sektor- fördelad sysselsättning Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

statliga interventioner. Det har därmed blivit svårare för företag och hushåll att anpassa sig till olika förändringar. vilket medfört en långsam- -- mare produktivitetsutveckling.

Dessa båda förklaringar borde emellertid ha medfört en gradvis sänk- ning av produktivitetsutvecklingen. Istället försämrades produktivitetstill- växten ungefär samtidigt i de flesta industrialiserade länder i samband med de kraftiga olje— och råvaruprishöjningarna vid mitten av 1970-talet.

Därför har en tredje förklaring förts fram som komplement till de två första. De kraftiga prisökningarna vid 1970-talets mitt antas — i kombina- tion med den mycket strama politik som därefter bedrevs i de ekonomiskt dominerande västländerna — ha utlöst de tendenser till en långsammare produktivitetsutveckling som redan fanns. Lågkonjunkturen och den kon- traktiva politiken medförde att efterfrågan på varor och tjänster utveckla- des svagt och att produktionen stagnerade. Företagen fick kapacitetsöver- skott och investeringarna minskade.

Under 1980-talet har produktiviteten i Sverige ökat snabbt endast under åren närmast efter devalveringarna 1981 och 1982. Företagen hade då ledig produktionskapacitet som kunde utnyttjas när efterfrågan ökade. Efter 1984 har produktivitetsökningen i näringslivet inte under 'något år överstigit 1%. (Under 1988 minskade till och med den uppmätta produk- tiviteten i näringslivet. Med tanke på att statistiken för 1988 ännu är preliminär bör dock denna siffra tolkas försiktigt.) Den långsamma pro- duktivitetstillväxten under 1970-talet verkar därför vara bestående.

Åren 1982—- 1988 ökade näringslivets bruttoinvesteringar med i genom- snitt 4,6% per år. Detta kan jämföras med åren 1974—1982 när-brutto-- 117

Tabell 14z2 Produktivitetsutveckling i modellkalkylen Prop. 1988/89: 150 Årlig procentuell förändring Bil, 1,1 ' 1974_ 1990 1991 ' 1992 1993 1987 Näringslivet 1,8 0.7 1.0 1.2 1,5

Källa: Statistiska centralbyrån. finansdepartementet.

investeringarna minskade med 0,6% per år. Den kraftiga investeringsök- ningen efter 1982 sammanfaller med en snabb ökning av både produktion och sysselsättning. Kapitalintensiteten — mängden kapital per arbetad timme — har därför ökat långsamt trots den snabba investeringsökningen. Det förefaller alltså som om investeringarna har medfört en utbyggnad av industrin snarare än att de har ersatt arbetskraft med kapital.

1 modellkalkylen, som presenterats i kapitel 12, har produktiviteten för åren 1990—1993 beräknats med hjälp av historiskt skattade samband. Dessa innehåller en trendmässig ökning av produktiviteten inom tillverk- ningsindustrin med 2,8% per år. Till detta kommer variationer, som beror på produktionens och reallönernas ökning.

Enligt de skattade sambanden medför en långsam produktionstillväxt att produktiviteten tillfälligt kan öka långsammare än den trendmässiga tillväxten. Det är detta som förklarar den svaga produktivitetstillväxten i näringslivet i början av 1990-talet, se tabell 14: 2.

De kraftiga olje— och råvaruprisökningarna vid mitten av 1970-talet medförde stora relativprisförändringar, vilka troligen innebar att många av de investeringar som gjordes i början av 1970-talet snabbt blev obsole- ta. Den svenska industristrukturen är idag troligen bättre anpassad efter internationella konkurrensförhållanden. Förutsatt att investeringarna un- der 1990-talet inriktas mot att ersätta arbetskraft med kapital är det därför möjligt att produktivitetstillväxten kan bli högre än den vi räknat med här även vid en oförändrad ökningstakt för bruttoinvesteringarna.

14.2. Längre arbetstider

Sysselsättningen. mätt i antal timmar, har minskat trendmässigt ända sedan 1930-talet. Denna nedgång fortsatte under 1970-talet. trots att det främst var under detta decennium som kvinnorna ökade sitt deltagande på arbetsmarknaden. Antalet arbetade timmar per .vysselsall.minskade nämli- gen snabbt, vilket främst berodde på att många kvinnor valde att arbeta deltid. Även olika reformer som längre semestrar. ökade möjligheter till tjänstledighet mm bidrog till utvecklingen.

Den reala nettolönen. dvs lönen efter skatt i fast penningvärde, började sjunka vid mitten av 1970-talet. Hushållens disponibla inkomster fortsatte dock att öka fram till 1980, vilket i huvudsak förklaras av kvinnornas ökade förvärvsdeltagande och ökade inkomster från transfereringar. Efter - 1980 minskade emellertid hushållens disponibla inkomster. Detta medför- 118

Diagram 14:2 Sysselsättning 1963—1988 Prop. 1988/89: 150 Miljoner arbetstimmar Bil. 1.1 6600 6800 6600 - 6600 6400 6400 6200 6200 6000 6000 5600 | | —. 1_l'—l | | _F—l | r—r—a ! I_—'l—"t 1— r | 1 i 5800

1963 1966 1969 1972 1975 1978 1981 1984 1987

Källa: Statistiska centralbyrån

_ de troligen att många hushåll redan då ville öka sina arbetstider för att därigenom förbättra sin ekonomi.

Bakom de minskande arbetstiderna fanns därför antagligen ett element av ofrivillig arbetstidsförkortning. Den långsamma ekonomiska tillväxten medförde sannolikt att många inte hade möjlighet att arbeta så mycket som de önskade. När den ekonomiska tillväxten efter devalveringarna tog fart, och efterfrågan på arbetskraft ökade, fick hushållen en sådan möjlig- het. Arbetstiden per sysselsatt började åter öka från och med 1982.

Idag är det stor efterfrågan på arbetskraft i nästan hela Sverige. Förutsatt att näringslivets konkurrenskraft och konjunkturen inte försämras blir det därför inte längre efterfrågan på arbetskraft som kommer att avgöra hur sysselsättningen förändras under de närmaste åren. Det avgörande blir istället hur mycket hushållen väljer att arbeta.

lnom inkarmtskalIekommitten har två undersökningar genomförts för att belysa inkomstskatternas effekter på arbetskraftsutbudet. Resultaten av dessa undersökningar är entydiga när det gäller riktningen. En lägre beskattning av arbetsinkomster ökar arbetskraftsutbudet. Undersökning- arna ger däremot inte samma resultat när det gäller hur stora effekterna på arbetskraftsutbudet blir. 1 den ena undersökningen (Aaberge m fl) erhålls endast marginella effekter på arbetskraftsutbudet, medan man i den andra undersökningen (Blomquist) drar slutsatsen att arbetskraftsutbudet ökar markant vid en sänkning av inkomstskatterna'.

* Aabergek, S Ström och T Wennemo, 1988, Skatt. arbeidstilbud och inntektsför- ' delning i Sverige. Blomqvist, S 1988. Beskattningens effekt på arbetsutbudet.

Tabell 14:31 Arbetskraftsutbud i modellkalkylen Årlig procentuell förändring

1990 1991 1992 1993 Antal personer 0.7 0.7 0.6 0.5 Medelarbetstid 0.0 0,0 0,0 0,2

Källa: Finansdepartemcntet

] modellkalkylen antas att arbetskraftsutbudet ökar med ca 0,7% per år under åren 1990—1993, se tabell 14:3. Ökningen beror främst på att antalet personer i arbetskraften beräknas öka med ca 30000 personer per år. Det ökade antalet personer i arbetskraften beror både på att antalet personer i arbetsför ålder ökar (ca 25 000 personer per år) och att arbeta- kräfisdt'ltagandet bland personer i arbetsför ålder ökar (ca 5000 personer per år). Halva ökningen av antalet personer i arbetsför ålder förklaras av invandring.

Medelarbetstiden antas öka endast 1993, vilket klart avviker från den" hittillsvarande utvecklingen med en trendmässigt ökande medelarbetstid efter 1981. Att medelarbetstiden antas stagnera beror på att föräldraledig- heten förlängs, och på att den ekonomiska utvecklingen under 1990-talets första år bedöms bli förhållandevis svag. '

14.3. Utvecklingen vid olika löneökningstakter

I kapitel 13 redovisades två känslighetskalkyler, där lönerna ökade med fyra respektive sju procent per år under åren 1990— 1993. I detta avsnitt diskuteras —utifrån samma känslighctskalkyler — samspelet mellan pro— duktivitetens och arbetskraftsutbudets utveckling och den övriga makro- ekonomiska utvecklingen.

l alternativet med fyra procents årliga löneökningar blir företagens vinster något större än i alternativet med sju procents löneökningar. Detta medför tillsammans med en snabbare efterfrågetillväxt, se tabell 14: 4. att investeringarna mot slutet av periodenblir avsevärt högre. Den snabbare investeringsutvccklingen, i kombination med en snabbare produktionsök- ning, medför i sin tur att även produktiviteten ökar snabbare i alternativet med lägre löneökningar.

Lägre löneökningar påverkar således företagens kostnader både direkt och indirekt. Direkt genom att lönekostnaderna ökar långsammare och indirekt genom att de stimulerar företagen till produktivitetshöjande inve- steringar som sänker kostnaden per producerad enhet. Jämför man två alternativ med olika löneökningstakter blir skillnaden i kostnad per produ- cerad enhet större än skillnaden i löneökningstakt. Tar man inte hänsyn till produktivitetens förändring underskattar man således de negativa ef- fekterna på företagens lönsamhet av högre löneökningar.

Det är möjligt att den långsamma produktivitetsökning som bedömts ske vid högre löneökningar innebär en underskattning. Höga löneökningar gör det nämligen lönsammare för företagen att ersätta arbetskraft med

, 120

Tabell 14:-1 Produktivitetsutveekling och investeringar inom näringslivet Prop. ] 988/89: 150 Årlig procentuell förändring Bi1_ 1.1

1990 1991 1992 1993

In n'(-arla ringar Modellkalkylen —0.1 4 0/o-Iöneökningar —0.1 7 l)AJ—löneökningar —0.l

pmm 00le r—Lllllx) core/10 L—klllv A&Oxl

Produkt/' vile!

Modellkalkylen 0.7 4 (Va-löneökningar 0.6 7 0/r>-löneökningar 0 7

Pr.— owo Pr.— soon.: xo'oc'Ut

Källa: Finansdepartemcntet

kapital. vilket höjer kapitalintensiteten och därmed ökar produktiviteten.

En förutsättning för detta är dock att företagens framtidsförväntningar och lönsamhet även vid högre löneökningstal är så positiva att de motive- rar en fortsatt investeringsuppgång. Utvecklingen under andra hälften av 1970-talet — med snabba löneökningar och stagnerande produktion och investeringar — visar dock tydligt att höga löneökningar i sig inte räcker för att motivera investeringar med syftet att ersätta arbetskraft med kapi- tal. Om kostnadsökningama är höga i förhållande till konkurrentländerna riskerar det istället att medföra en krympande konkurrensutsatt sektor.

[ alternativet med fyra procents löneökningar växer sysselsättningen snabbare än i övriga alternativ. se tabell 14: 5. Den genomsnittliga ökning- en är 08% per år. mot i genomsnitt 1% per år för åren 1982 -—1987. Detta alternativ innebär alltså en fortsatt snabb expansion av sysselsättningen och en lägre arbetslöshet.

[ beräkningarna antas att en snabbare efterfrågetillväxt leder till en större ökning av arbetskraftsutbudet. Skulle arbetskraftsutbudet inte öka snabbare än i alternativet med sju procents löneökningar, blir arbetslöshe- ten vid lägre löneökningar ännu mindrc (1.0 %). På motsvarande sätt förutses arbetskraftsutbudet växa långsammare när sysselsättningen växer långsammare. Om inte denna nedgångi arbetskraftsutbudet skulle inträffa skulle arbetslösheten i alternativet med sju procents löneökningar bli drygt tre procent 1993, istället för som beräknats ca 2.5 %.

Under 1988 var den genomsnittliga arbetslösheten 1.6%. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare årlig tillväxt av bruttonationalprodukten än i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetsökning än den här antagna eller att arbetskraftsutbudet under början av 1990-talet kan öka snabbare än tidigare.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts- utbud vara en förutsättning för att alternativet med fyra procents löneök- ningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar som leder till högre priser och löner. 121

Tabell l4:5 Sysselsättning. arbetskraftsutbud och arbetslöshet Prop. l988/ 891 150 Årlig procentuell förändring BiL 1_1

1990 1991 1992 1993

Sysselsättning. antal timmar Modellkalkylen 0.4 0,5 0.6 0.6 4 (%>-löneökningar 0.6 0.7 0.7 1.0 7 n/o-löneökningar 0.7 0,5 0.3 0.3 :1I'bt'lXÄ'rQllSlllbud. antal timmar Modellkalkylen 0,7 0,7 0,6 0.7 4 0Ay-löneökningar 0.8 0.7 0.7 1.0 7 n/o-löneökningar 0.7 0.7 0.5 0.6 Arbetslöshet Modellkalkylen 1.8 2.0 2.1 2.2 4 0/o-1öneökningar 1.7 1.7 1.7 1.7 7 (lo-löneökningar 1.8 2.0 2.3 2.6

Källa: Finansdepartemcntet

15. Offentliga utgifter Prop. 1988/89: 150

. B'l. 1.1 15.1 Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980— ! talen '

Den offentliga sektorns utgifter, exklusive räntor, uppgick 1970 till knappt " 42 % av BNP, se tabell 15: l. lnklusive räntor var andelen 43,9 %. Utgifter- na växte kraftigt under hela 1970-talet och in på början av 1980-talet. Från en topp på drygt 60% (67% inklusive räntor) av BNP 1982 har utgifterna därefter fallit och beräknas 1988 ha uppgått till drygt 55 % (61.5 % inklusi- ve räntor) av BNP. De offentliga inkomsterna översteg utgifterna fram till 1977. Därefter följde en period fram t.o.m. 1986 då den offentliga sektorn uppvisade finansiella sparandeunderskott som tidvis var ganska stora. Underskotten uppkom inom den statliga sektorn och ledde bl.a. till en kraftig ökning av statsskulden under denna period. Efter 1987 har den offentliga sektorn åter redovisat finansiella sparandeöverskott. År 1988 uppgick överskottet till drygt 34 mdr. kr., motsvarande ca 3% av BNP.

Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av växande transfereringar till den privata sektorn, framför allt till hushål- len, se tabell 15: 1. Under hela perioden har ATP-pensionerna ökat kraf- tigt. Men även utgifterna för folkpensioner ökade under 1970—talet. dock i en avtagande takt. Fr.o.m. 1982 har folkpensionsutgifterna minskat som andel av BNP. Andra transfereringar som ökade kraftigt under 1970-talet är utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen samt olika typer av arbetsmarknadsbidrag.

Bostadssubventionerna och olika former av stöd till företagssektorn började från mitten av 1970-talet också kräva allt större resurser. Bostads- subventionerna har fortsatt att öka men transfereringarna till företagssek- torn har trappats ned fr.o.m. 1982.

Tabell 15: ] Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970—1988, procen- tuell andel av BNP

1970 1975 1978 1982 1985 1988

Transfereringar exkl.

räntor. 13.8 19.1 24.5 27,0 26,0 26,2 därav: folkpension och ATP 5.3 7.0 9.4 10.9 10,7 10,8 sjuk- och föräldraförsäkring 1.8 3.2 3.4 2,9 2.8 3.8 arbetslöshetsförsäkring inkl. AMU och KAS 0.2 0.3 1.0 1.1 1,1 1,0 Räntebidrag till bostäder 0 0.3 0.7 1.3 1.4 1,3 subv. och bidrag till . företagssektorn 0.4 0,6 1.8 2.8 2.1 3.6 övriga transfereringar 6,1 7,7 8,1 8.1 7,9 5.6 Konsumtion 21.6 24.1 28.2 29.5 27.8 26.9 Bruttoinv 6,5 4,3 4.5 3,9 3,1 2,6 Utgifter exkl. räntor 41.9 47,4 57.2 60.5 56.9 55.7 "Ränteutgifter netto" —0,6 — 1.1 — 1,3 1.6 3.2 1,1 Skatter och avgifter 40,5 43.7 50,5 50,1 50,2 55,4 Ovriga inkomster exkl. räntor 5.3 5.3 5.0 5.5 6.1 4.4 Finansiellt sparande 4,5 2,8 —0.5 —6.4 —3,8 3,0

Källa: Statistiska centralbyrån. 123

Den offentliga sektorn har stora ränteinkomster. Dessa utgörs framför Prop. 1988/89: 150 allt av AP-fondens avkastning. Även staten och kommunerna redovisar Bil. 1.1 ränteinkomster. De statliga ränteinkomsterna utgörs i huvudsak av räntor ' på sådana lån till bostadssektorn, som gavs innan denna utlåning flyttades över till ett särskilt bolag Statens bostadsfinansieringsakticbolag (SBAB).

Under 1970-talets första hälft. var de offentliga ränteinkomsterna betyd- ligt större än ränteutgiftema. Från slutet av 1970-talet blev dock räntebe- talningarna på statsskulden en stor och accelererande utgiftspost. Fr.o.m. 1981 var sektorns räntenetto negativt och 1985 översteg ränteutgiftema inkomsterna med ca 3,2 % av BNP.. De växande ränteutgiftema berodde framför allt på att statsskulden växte kraftigt, till följd av de stora budget- underskott som uppstod fr.o.m. 1970-talets andra hälft. Den kraftiga uppgången i marknadsräntorna 1979 och 1980 bidrog också till de ökade . ränteutgiftema. Efter 1985 har det offentliga räntenettot förbättrats, räk- nat som andel av BNP. Detta beror dels på fallande marknadsräntor dels på de offentliga sparandeöverskotten.

Den offentliga konsumtionen ökade under hela 1970-talet. Ökningen skedde framför allt inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården. Ökningen inom barnomsorg och äldreomsorg var till stor del en följd av beslut av statsmakterna. De ökande sjukvårdskostnaderna är däremot i större utsträckning en följd av en högre andel äldre inom befolkningen. Det förefaller dock också som om det inom flertalet konsumtionsområden, under tidsperioden, skett en ökning av den genomsnittliga resursinsatsen, per individ i olika åldersgrupper, som går utöver vad som kan förklaras av antingen större reformbeslut eller befolkningsutvecklingen.

l långtidsutredningarna har sedan mitten på 1970-talet presenterats s. k. baskalkyler över den offentliga konsumtionen. I dessa görs ett försök att beräkna hur mycket offentlig service individer i olika åldersgrupper i genomsnitt tar i anspråk ett visst år. Statistiken över offentlig konsumtion är dock inte särskilt väl anpassad till denna typ av beräkningar varför de: blir fråga om mycket grova uppskattningar. ,

Med utgångspunkt från en befolkningsprognos och uppgifter om genom- snittliga krav på offentlig service kan en mycket överslagsmässig beräkning av det servicebehov som behövs i framtiden. till följd enbart av föränd- ringar i befolkningen och vid en oförändrad servicenivå, göras. En baskal- kyl för perioden 1970—1985, se tabell 15:?., visar att den demografiska utvecklingen under denna period, under förutsättning av oförändrad servi- ' cenivå. skulle ha medfört att den offentliga konsumtionen växt med 0.4 % per år. Den faktiska konsumtionsökningen uppgick emellertid till 2,7% per år under perioden. Ökningen var störst under 1970-talet, då en omfat- tande utbyggnad av den offentliga servicen ägde rum. Men även under 1980-talet är ökningstakten hög ijämförelse med resultaten från baskalky- len.

De offentliga bruttoinvesteringarna. mätta som andel av BNP, har sta- digt minskat sedan 1970. Minskningen hänger delvis samman med att bostadsbyggandet fallit under perioden. En annan förklaring kan vara att en ökad andel av investeringarna sker inom offentligt ägda bolag. som enligt nationalräkenskapernas definitioner ingår i företagssektorn.

'l'abell 15: 2 Offentlig konsumtion åren 1970—1985: faktisk utveckling och enligt s.k. baskalkyl Årlig procentuell volymförändring

1970— 1975— 1980— 1970— 1975 l980 1985 1985 Kommunal konstunlion Baskalkyl 0.9 . 0.7 0.1 0,6 Faktisk utveckling 3.7 4,2 2.7 3,5 Stal/ig konsumtimi . . _ Baskalkyl —0.1 0,1 0.1 0.1 Faktisk utveckling 2.0 1.6 —0 8 0,9 017?an konsumtion Baskalkyl 0.6 0,5 0,1 0,4 Faktisk utveckling 3,1 3,4 1,7 2.7

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Samman/ättliingsvis kan utvecklingen under perioden delas in i tre faser. Den första sträcker sig fram till senare hälften av 1970-talet. Under denna period skedde en kraftig expansion av de offentliga utgifterna. Under 1970-talets senare hälft minskade ökningstakten samtidigt som den ekonomiska tillväxten i hela ekonomin försvagades kraftigt. De offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatte därför att öka. Under första delen av 1980-talet ökade äter den ekonomiska tillväxten samtidigt som tillväx- ten av de offentliga utgifterna fortsatte att avta. Därmed började också de offentliga utgifterna som andel av BNP att minska. '

15.2 Utvecklingen de närmaste åren.

Två beräkningar har gjorts av utvecklingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP under perioden fram till 1993, se tabell 15: 3. De är baserade på de utvecklingsförlopp för ekonomin som helhet som följer med 4% respektive 7% löneökningar (se kapitel 13).

I båda alternativen beräknas de offentliga utgifterna exklusive räntor öka något, som andel av BNP. Ökningen beror framför allt på att utgifter- na för pensioner, föräldraförsäkring (som i tabellen är en del av sjukförsäk- ringen). arbetsskadeförsäkring och bostadssubventioner förväntas växa snabbare än BNP.

En påtaglig skillnad mellan alternativen finns i utvecklingen av utgifter- na för arbetsmarknadrålgärder. Dessa ökar kraftigt i alternativet med en sämre ekonomisk utveckling. Mot slutet av perioden märks också effekter- na av den svaga tillväxten, genom att den offentliga konsumtionen utgör en större andel av BNP än i alternativet .med en gynnsam ekonomisk utveckling. .

Det finns en rad förklaringar till att transfereringarna ökar som andel av BNP. Inom pen.s'iorz.s'.s'j-'sIe/7tet ökar ATP-systemet i omfattning på bekost- nad av folkpensionerna allt eftersom andelen pensionärer med full intjä- nandetid i ATP-systemet ökar. Totalt förväntas pensionernas andel av

Tabell 15:3 Offentliga utgifter. Prop. 1988/892 150 Procentuell andel av BNP Bil. 1.1

1988 1989 1990 1991 1992 1993

Alternativet med 4% löneökningar

ATP och folkpension l Sjukförsäkring Arbetsskadeförsäkring Räntebidrag till bostäder Arbetsmarknadsstöd Ovriga transfereringar

exkl. ränteutgifter 8. Offentlig konsumtion

och investeringar 29.5 Utgifter exklusive räntor 55.7

Alternativet med 7% löneökningar.

rrPPP & Owooooo rrPPr CAOCNDO rr??? OOIQIJON rrrFr Calvi—Joa

00 J) 00 Lo.) OO LM 00 LH OO IQ

l.!llx) 050 —x| UIIJ >I? Jäla IJ c lx)

__

——Owr 'ol—boloo ___4;_

ATP och folkpension 10, Sjukförsäkring 3. Arbetsskadeförsäkring 0 Räntebidrag till bostäder l Arbetsmarknadsstöd l Ovriga transfereringar exkl. ränteutgifter 8.6 Offentlig konsumtion och investeringar Utgifter exklusive räntor

blubxocoo 'L'ooi-J'J—li

00 _|:- 00 '.:J .w W oo &» oc is:-)

0 x]

'.n tu LA ro ?. __ U- to 9.5 5.7 Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

BNP öka med 0,8 procentenheter under perioden. Minskningen av folk- pensionerna beror dels på att det ingår inkomstprövade delar i folkpen- sionssystemet som minskar till följd av ATP-systemets utbyggnad, dels på att grundpensionsdelen i systemet i princip är realt oförändrad över tiden.

Den nyligen beslutade utbyggnaden av jöräldrq/örsäkringcn beräknas medföra att utgifterna för föräldraförsäkringen 1993. när reformen är fullt genomförd, blir drygt 60 % högre än om ingen utbyggnad skett. Därmed kan utgifterna räknade som andel av BNP förväntas öka med knappt 1/2 procentenhet.

För arbemskaqunsäknngen har utveckhngen under de senaae åren varit dramatisk. Det har skett en förskjutning i tillämpningen av gällande regler. Detta har givit upphov till en ökning av antalet ansökningar om ersänning. För närvarande är detlång väntedd innan en ansökan bhr avgjord. De ansökningar som kommer in avser skador som uppstått under en relativt lång tidsperiod. Det är därför troligt att ökningen av utgifterna så småningom avtar. när alla ansökningar avseende dessa gamla arbetsska- dor blivit prövade. Enligt en försiktig prognos kan utgifterna för arbetsska— deförsäkringen förväntas öka med drygt 1/2 procentenhet, räknat som andel av BNP, fram till 1993.

En annan utgiftspost som kan förväntas öka kraftigt under de närmaste åren är räntebidragen till nyproducerade och ombyggda bostadshus. Bidra- gens utveckling beror på ränteutvecklingen och bostadsproduktioncns storlek. Vid en gynnsam ekonomiska utveckling kan de svenska marknads- _ 126

räntorna förväntas falla jämfört med dagens nivå. 1 kalkylen som är baserad på 4% timlöneökning per år har marknadsräntan antagits falla till drygt 8% 1993. I detta fall ökar räntebidragen från 1,3% av BNP till 1,6%. I kalkylen med snabbare löneutveckling och lägre tillväxt har marknads- räntorna i stället antagits öka till 13 % 1993. I detta alternativ stiger därför räntebidragen till 2% av BNP år 1993.

Den statliga konsumtionen beräknas i genomsnitt minska i volym med knappt 1/2 % per år under perioden fram till 1993. Den kommunala konsumtionen har antagits Öka med 1,5% per år. vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxten hittills under 1980-talet. Sammantaget ger detta en genomsnittlig offentlig konsumtionsökning på 1,2 % per år under perioden fram till 1993. Löneutvecklingen har antagits bli densam- ma i den offentliga sektorn som i näringslivet. Räknat som andel av BNP blir den offentliga konsumtionen något mindre 1993 än 1988 i alternativet med 4% löneökningar. 1 alternativet med 7% löneökningar ökar den i stället med 1.5 procentenheter. Skillnaden beror i huvudsak på den lång- sammare tillväxten i ekonomin i alternativet med 7% löneökningar.

I dagsläget uppvisar den offentliga sektorn finansiella överskott.-Detta medför att sektorns finansiella nettotillgångar kan öka dels genom en fortsatt utbyggnad av AP-fonden. men också genom amorteringar på stats- skulden. 1 de beräkningar som redovisas i detta kapitel har skattetrycket förutsatts öka till 56,1 % av BNP år 1990. Från 1991 då de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna upp- hör, beräknas skattetrycket uppgå till 54,7%.

1 beräkningen som grundas på 4% löneökningar bibehålls ett sparande- överskott i den offentliga sektorn under hela perioden. Därigenom förbätt- ras successivt a'en ollentliga sektorns räntenetto. se tabell 15:4.

[ alternativet med sämre tillväxt och ökad arbetslöshet minskar den offentliga sektorns finansiella sparande drastiskt under perioden. Minsk- ningen sker främst till följd av ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och så småningom även minskade skatteinkomster till följd av den stagneran- de tillväxten. Från 1991 är det finansiella sparandet negativt. Detta med- för att den offentliga sektorns räntenetto åter börjar försämras i slutet av perioden.

Tabell 15:-1 Offentliga utgifter. räntenetto och finansiellt sparande. Procentuell andel av BNP

1988 1989 1990 1991 1992 1993

Alternativet med 4% löneökningar

1.11 jNOO

57.4 ().5

l ')

(Ju

U| j—Oxi OLA-—

w—ur o—xl

Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto Finansiellt sparande

roc—- t—J—O Ul.—o ,'"of' '_'wa

Alternativet med 7%' löneökningar

U|

:..-JOD IJC—

U| r—PP -—'—OU-

Utgifter exklusive räntor 5 .7 Ränteutgifter netto .] Finansiellt sparande 0

i.u—u. [J:—xt tv...—.._. P.O.m _soss

ox Ev.—P _D;—

Källu." Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

15.3 Utblick mot 2000—talet. Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Enligt de redovisade kalkylerna kommer de offentliga utgifterna, exklusive

det offentliga räntenettot. att öka under de närmaste åren som andel av BNP. Huruvida detta avspeglar ett tillfälligt fenomen eller en utveckling som kan förväntas fortsätta, beror framför allt på hur den offentliga konsumtionen och pensionsutbetalningama utvecklas. Konsumtionen svarar för knappt 50% av de sektorns utgifter exklusive räntor medan motsvarande andel för pensionsutgifterna är knappt 20 %.

Kostnaderna för den offentliga konsumtionen består till drygt 2/3 av löner. Den resterande delen utgörs i huvudsak av utgifter för varor som köps från näringslivet. Eftersom den offentliga konsumtionen är så ar- betskraftsintensiv kan den bara öka obetydligt snabbare än arbetskraftsut- budet. om kostnaderna för offentlig konsumtion räknat som andel av BNP. skall ligga kvar på dagens nivå. Denna begränsning blir självfallet 'mindre bindande om produktiviteten i offentlig sektor ökar.

Tillgången på arbetskraft beror till stor del på befolkningsutvecklingen. Enligt huvudalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolknings- prognos (bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990), kommer Sveriges befolk- ning under perioden fram till år 2025 att fortsätta växa i en successivt avtagande takt. Om de genomsnittliga medelarbetstiderna för män och kvinnor i olika åldersgrupper ökar något från 1988 års nivå och kvinnor- nas arbetskraftsdeltagande fortsätter att öka till strax under männens nivå år 2000, ger befolkningsprognosen ett arbetskraftsutbud i timmar som i genomsnitt ökar med knappt 0,65 % per år fram till sekelskiftet. Ökningen kan dock bli lägre eftersom den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldra- försäkringen förväntas dra ner arbetskraftsutbudet med ca 1%. Om det dessutom införs en sjätte semestervecka under 1990-talet kan detta ytterli- gare reducera arbetskraftsutbudet med ca l.75%. Tar man hänsyn till dessa två reformer skulle därför den förväntade ökningen av arbetskraft- sutbudet att reduceras till drygt 0,4% per år under perioden fram till år 2000. Från början av 2000-talet och fram till år 2025 kan arbetskraftsutbu- det vid ett antagande om oförändrade medelarbetstider förväntas minska. Den beräknade minskningen uppgår i genomsnitt till 0,1 % per år under perioden.

Enligt den praxis som tillämpas i nationalräkenskaperna är produktivi- teten i den offentliga sektorn konstant över tiden. Egentligen mäter man hur stora resurser som används för att producera den offentliga konsum- tionen — och kostnaderna för dessa — i stället för själva konsumtionens omfattning.

1 tabell 15:5 redovisas en kalkyl av hur "behovet" av resurser till offentlig konsumtion kan komma att utvecklas fram till år 2025. Kalkylen för perioden fram till 1995 grundas på beräkningar som gjordes till LU-87. I dessa ryms en utbyggnad av barn- och äldreomsorg enligt de planer som gäller också idag. För åren efter 1995 anger kalkylen hur stor ökning av den offentliga konsumtionen som krävs för att bibehålla en från 1995 oföränd- rad resursinsats per individ i olika åldersgrupper (en s.k. baskalkyl). Som synes är behoven av utbyggnad störst i början av perioden. Detta är delvis 128

Tabell 15:5 Baskalkyl för offentlig konsumtion åren 1989—2025. Prop. 1988/892 150 Bil. 1.1 Årlig procentuell förändring

l988— 1996— 2001 — 1995 2000 2025

Offentlig konsumtion enligt baskalkyl 0.8 0.4 0.2

Källa: Finansdepartemcntet

en följd av den ovan nämnda utbyggnaden av barn-och äldreomsorgen, men också en effekt av att befolkningen förväntas växa snabbast då. Behovet av utbyggnad avtar mot slutet av perioden. Det är dock stort i förhållande till befolkningstillväxten, till följd av att andelen äldre i befolk- ningen ökar kraftigt efter år 2010.

Hittillsvarande erfarenheter visar dock att den offentliga konsumtionen växer betydligt snabbare än vad kalkyler av detta slag antyder. I tabell 15: 6 redovisas därför några räkneexempel som visar hur den offentliga kon- sumtionens andel av BNP i löpande priser kan utvecklas fram till år 2025 om den växer enligt baskalkylen i tabell 1525 samt om den växer med 1,2 % per år. Den senare siffran är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxttakten under perioden 1980—1988.

De två tillväxttakterna för offentlig konsumtion har kombinerats med antaganden om att produktiviteten i näringslivet växer med 1 % respektive 2% per år. 2% är en något högre produktivitetstillväxt än vi haft under perioden 1974— 1987. då produktiviteten bara växte med 1,8 % per år. De senaste åren har produktivitetstillväxten i näringslivet varit lägre än 1% per år. På lång sikt ger små skillnader i produktivitetutvecklingen stora effekter på BNst utveckling.

Av beräkningarna framgår att den offentliga konsumtionen som andel av BNP förändras marginellt, om den utvecklas enligt baskalkylen. Om den offentliga konsumtionen i stället växer med 12% per år kommer den

Tabell 15:6 Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP'i löpande priser åren 1988 —— 2025.

År 1988 2000 2025

Näringslivets produk- tivitet växer med 2 % per år.

Tillväxt av konsumtion

enligt baskalkyl 26.9 26.0 26.1 Tillväxt av konsumtion

med 12% per år. 26.9 28.0 37.4

Näringslivets produk- tivitet växer med 1% per år. Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl 26.9 26.6 27.7 Tillväxt av konsumtion med 1,2 % per år. 26.9 28.8 39.8

Källa: Finansdepartemcntet 129

9 Riksdagen 1988/89. ! saml. Nr 150. Bilaga I.I

däremot fram till år 2025 att ha ökat med mellan 40 % och 50 % räknat som Prop. 1988/89: 150 andel av BNP. ' ' Bil. 1.1

Utvecklingen av pensionsutgifterna fram till år 2025 innebär att ATP- utgifterna fortsätter att växa samtidigt som folkpensionerna kan förväntas minska, räknat som andel av BNP. Sammantaget kan pensionsutbetal- ningarnas andel av BNP förväntas växa under hela perioden. Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Fram till dess är utgiftsökningen i huvudsak en följd av utbyggnaden. Därefter förväntas pensionärernas andel av befolkningen öka, vilket medför en fortsatt expansion som dock så småningom avtar. På lång sikt kan pensionerna t.o.m. komma att minska räknat som andel av BNP. Det beror'på taket som finns i ATP- systemet vilket innebär att den pensionsgrundande årsinkomsten är maxi- merad till 7,5 basbelopp. dvs. drygt 209000 kr. räknat i dagens penning- värde. Med stigande reallöner kommer andelen pensionärer med maximal ATP att öka, varvid pensionerna som andel av BNP så småningom kom- mer att minska.

l tabell 15: 7 redovisas en kalkyl på pensionernas utveckling som andel av BNP när produktiviteten i näringslivet ökar med 1 % respektive 2 % per år. Av tabellen framgår att tillväxten är av avgörande betydelse för våra möjligheter att finansiera de framtida pensionerna. Vid en produktivitets- ökning på 2 % per år är, med nu gällande regler. pensionernas ökning, som andel av BNP, förhållandevis blygsam. 1 det fall att taket i pensionssyste- met höjs i takt med reallönerna skulle dock utvecklingen bli mer problema- tisk. Om näringslivets produktivitet stannar på en nivå kring 1% per år förefaller utvecklingen bli mycket problematisk oavsett om taket i syste- met behålls eller tas bort.

Tabell 15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988—2025.

År 1988 2000 2025

Näringslivets produk- tivitet växer med 2 %

per år. Oförändrade ATP-regler 10.8 10.9 11,7 Höjt tak i ATP-

systcmet 10.8 11.0 13.3 Näringslivets produk- tivitet växer med [% per år. Oförändrade ATP-regler 10,8 12,1 15,8 Höjt tak i ATP- systemet 10.8 12.1 16.6

Källa: Finansdepartemcntet

Appendix 1 Prop. 1988/891150 Bil. 1.1 Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall 1 Inledning

I Reviderad nationalbudget l989 görs dels detaljerade prognoser för 1989 och 1990, dels mera sum'mariska modellbaseradc kalkyler för 1990—1993. För båda kalkyltypema gäller att överensstämmelsen mellan prognos och kommande utfall kommer att bero på dels hur väl man har lyckats förutse utvecklingen av vissa yttre förutsättningar (såsom internationell ekono- misk utveckling), dels riktigheten på de antaganden man gjort om de ekonomiska sambanden. Vidare kan avvikelser bero på att den ekonomis- ka politikcn har getts en annan inriktning än vad som förutsatts i kalkyler- na.

Syftet med föreliggande appendix är att studera överensstämmelsen mellan de i de senaste långtidsutredningarna presenterade bedömningarna och den faktiskt inträffade utvecklingen. Dessutom görs ett försök att belysa de faktorer som legat bakom diskrepansen bedömning — utfall.

2 BNP-utvecklingen enligt LU 84 och LU 87

Analysen i LU 84 utfördes i tre tidsperspektiv. Den strukturella utveck- lingen behandlades i tidsperspektivet 1980—1990 och konjunkturförlop- pet i perspektivet 1983—1987. Det tredje perspektivet avsåg 1990—2000. Genomgången nedan avser endast det konjunkturella förloppet 1983— 1987. På samma sätt behandlas endast förloppet 1986— 1990 i LU 87. För den faktiska utvecklingen föreligger uppgifter t.o.m. 1988.

För perioden 1983— 1987 presenterades i LU 84 två alternativa utveck- lingsvägar. 1 referensalternativet beskrevs utvecklingen de närmaste åren under förutsättning att pris— och lönebildningcn följde tidigare mönster och att budgetpolitiken var passiv, i den meningen att hänsyn endast togs till redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Kalkylerna visade att under dessa betingelser kunde balans i ekonomin inte uppnås. Mot denna ut- veckling ställdes ett annat förlopp (balansalternativet) som gradvis närrna- de sig ett balansläge. Genom att jämföra de båda förloppen framkom vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt, som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skulle nås. 1 första hand avsåg dessa krav förändringar i pris- och lönebildningcn.

Också i LU 87 utarbetades två alternativa förlopp för de närmaste åren. [ balansalternativet preciserades en löneökningstakt som beräknades leda till samhällsekonomisk balans. Alternativet med en snabbare pris- och löneökningstakt byggde på att pris- och lönebildningcn följde mönstret från 1970-talet och början av 1980-talet. 1 övrigt byggde detta alternativ på samma antaganden som balansalternativet.

BNP-utvecklingen under perioden 1983—1987 har anslutit sig förhål- landevis väl till balansalternativet i LU 84, vilket framgår av diagram A: 1. 131

Detsamma kan sägas beträffande utvecklingen under de två första åren av kalkylperioden i LU 87.

Detta innebär emellertid inte att långtidsutredningarna kan sägas ha förutsett den kommande ekonomiska tillväxten på ett tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts skiljer sig alternativen främst genom olika antaganden om pris- och lönebildningcn. Av tabell Azl framgår att under perioden 1983 — 1987 steg både löner och konsumentpriser i Sverige avse- värt snabbare än vad som enligt balansalternativet i LU 84 bedömdes vara förenligt med samhällsekonomisk balans. De genomsnittliga ökningstak- terna låg t. o. ni. något närmare utredningens referensalternativ än balans- alternativ. Därmed borde också BNP ha ökat i en långsammare takt än vad som inträffat.

Ännu större blir skillnaden för de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Från 1986 till 1988 steg nämligen både löner och konsumentpriser betydligt snabbare än enligt alternativet med högre löner och priser. Med de antaganden och samband som använts i LU 87 borde detta ha resulterat i en närmast stagnerande totalproduktion. I praktiken steg BNP under dessa år med i genomsnit 2,2 % per år.

Diagram A:1 Bruttonationalproduktens utveckling, Långtidsutredningarnas bedömningar — utfall

lndex l983=100 Index 1986=100

112

98 . .— 1983 1984 1985 1986

B-alt.: Balansalternativet R-alt.: Rcfercnsalternativet Källor: LU 84 och statistiska centralbyrån

T_I

1987

112

98 98 1986 1987 1988 1989 1990 B-alt.: Balansalternativet H-alt.: Alternativet med högre priser och löner Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån

3 Bedömningarna i LU 87 samt utfallet för 1987 och 1988 — orsaker till avvikelser

De reala kalkylerna i LU 87 avseende åren 1987 och 1988 och utfallet dessa år redovisas i tabell A:2. Det bör noteras att för 1987 angavs i kalkylernas båda alternativ en identiskt lika utveckling. Effekterna av en

Tabell A:1 Löner och priser Prop. 1988/892 150 Årlig procentuell förändring Bi]_ 1_1-

1983—1987 enl. LU 84 1986— 1988 enl. LU 87

B-alt. R-alt. B-alt. - H-alt. Läner' . ' Bedömning 6.3 9.4 4.5 5.9 Utfall 8,1 7,7 Konsumentpriser: Bedömning 4,5 8.0 3.8 4,9

Utfall 6,3 5.7

: LönekOStnad för industriarbetare. * lmplicitpriser för privat konsumtion. Anm. B-alt.: Balansalternativet. R-alt.: Rcfercnsalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 84, LU 87 och statistiska centralbyrån.

från balansalternativets krav avvikande löneutveckling förutsågs uppträda först fr.o.m. 1988.

Som tidigare visats steg lönekostnaderna 1986— 1988 betydligt snabbare än enligt långtidsutredningens båda alternativ. Som framgår av tabell A:2 hade denna utveckling emellertid inte den kontraktiva effekt på-Sveriges ekonomi som förutsågs.

En viktig faktor bakom den gynnsamma utvecklingen i svensk ekonomi har varit den starka internationella tillväxten. Bedömningarna i LU 87 utgick från en BNP-tillväxt i OECD-området på ca 2,5% per år 1987— 1990. Den faktiska tillväxten blev 3,4 % 1987 och 4.0% 1988. Detta ledde till en snabbare ökning av Världshandeln än beräknat. Sålunda bedömdes världsmarknaden för bearbetade varor (avseende 14 OECD-länder) öka med 4,3% i volym 1987 och med 3.8% 1988. Den faktiska ökningen blev i stället 4,8% respektive 8,2%. Den starka internationella efterfrågan med- förde att den svenska exporten kunde utvecklas relativt gynnsamt, se tabell A:2, trots förluster i marknadsandelar till följd av Sveriges höga kostnads- läge.

Till den starka exportefterfrågan kom en oförutsedd stark ökning av den inhemska efterfrågan. Både den privata och den offentliga konsum- tionsvolymen ökade 1986— 1988 snabbare än vad som förutsågs. Speciellt stark var den privata konsumtionens ökning l987. Visserligen ökade hus- hållens reala disponibla inkomst både 1987 och 1988 något långsammare än beräknats, men samtidigt föll hushållens sparkvot. Det senare var troligen bl.a. en följd av avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985.

Vidare ökade bruttoinvesteringarna väsentligt snabbare än vad som förutsattes i LU 87. Detta gäller i särskilt hög grad industriinvesteringarna. För dessa förutsågs en ökning på 12,2 % 1987, vilket väl motsvarar utfallet som blev 12,6%. För 1988 blev skillnaden mellan bedömning och utfall väSentligt större. Industriinvesteringarna förutsågs då minska med ca 1 %. medan utfallet blev en ökning på 5 %. 133

10 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr I50. Bilaga I.I

Tabell A:2 Försörjningsbalans Procentuell volymförändring

Enligt LU 87 Utfall 1987 1988 1987 1988 B-alt. H-alt. BNP 2,2 1.8 0.9 2,4 2,1 lmport 4.0 3.2 3,5 6,3 5,5 Tillgång 2,7 2,1 1,6 3,4 2,9 Privat konsumtion 3.0 2,2 2,2 3,8 2,2 Offentlig konsumtion 1.0 0,5 0,5 1,3 1.4 Stat —0.3 — 1.0 — 1.0 —0.6 0.5 Kommuner 1,5 1.0 1.0 2.1 1,8 Bruttoinvesteringail' 2.5 2.2 . 1.8 6.2 5.3 Lagerinvesteringar 0.4 0.1 0.1 0,1 0,3 Export 2.5 3.0 1.2 2.5 3,0 Användning 2.7 2,1 1,6 3,4 2,9 lnhemsk efterfrågan 2.8 1.8 1,7 3,7 2,9

' Förändring i procent av föregående års BNP. Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Till följd av den starka inhemska efterfrågan ökade sysselsättningen mer . än beräknat. Den sammanlagda ökningen åren 1987 och 1988 blev närma- re 100000 personer mot ca 60000 enligt balansalternativet och ca 50000 enligt alternativet med högre löner och priser. se tabell A:3. Trots att utbudet av arbetskraft ökade med ca 70000 personer i stället för beräkna- de 54 000 reducerades därför arbetslösheten kraftigt.

Sysselsättningen uttryckt i antal arbetade timmar bedömdes i LU 87 öka med 0,8% 1987 och med 0,5 å 0,6% 1988. 1 tabell A:4 visas att den i förhållande till långtidsutredningen snabbare produktionsökning som har ägt rum, helt har möjliggjorts genom en starkare ökning av sysselsättnings- volymen, medan produktiviteten i hela samhällsekonomin utvecklats ogynnsammare än vad-som antogs. '

Tabell A:3 Arbetskraft. sysselsättning och arbetslöshet

Enligt LU 87 Utfall 1987 1988 1987 1988 B-alt. H-alt.

Arbetskraft (förändring. 1000-tal) +3O +24 +24 +22 + 50 Sysselsättning (förändring. 1000-tal) +3l +28 +20 +36 +62 Arbetslöshet (nivå. %) 2,1a 2,0a 2,2a 1.9 1.6

” Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. l LU87 angavs arbetslösheten för 1987 till 2,6 % och för 1988 till 2,5 % respektive 2,7 %. . Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Tabell A:4 Produktion, sysselsättning1 och produktivitet Prop. 1988/892 150 Procentuell förändring BiL 1_1 Enligt LU 87 Utfall 1987 1988 1987 1988 , B-alt. H-alt. Näringsliv Produktion 2,2 2,1 0,9 2,7 2.3 Sysselsättning 0.6 0.7 0.5 2,1 3,1 Produktivitet 1.6 1.4 0.4 0,6 —0,8 Offentliga tjänster Produktion 1.3 0.6 0.6 0.5 1,2 Sysselsättning 1.2 0.5 0.5 —0.2 1.5 Totalt Produktion (BNP) 2.2 1.8 0.9 2,4 2,1 Sysselsättning 0.8 0.6 0.5 1.5 2.7 Produktivitet 1.4 1.2 0.4 0.7 —0,6

1 1 timmar. Jämförelsen mellan LU och utfall är något missvisande för 1988. LU:s bedömning gjordesutan hänsyn till att 1988 hade fler arbetsdagar än 1987. Denna effekt har beräknats till 0.9 %.

Anni. B-alt.'. Balansalternativet. . H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Den starka efterfrågan ledde också till en väsentligt snabbare importök- ning än vad som förutsågs i LU 87:s balansalternativ. Sålunda steg varuim- porten 1986—1988 med sammanlagt 12% i volym mot 7% enligt kalkyler- na. För tjänsteimporten var motsvarande tal 15% respektive 11%. Den snabba importökningen ledde i sin tur till en försämring i handelsbalanscn i fasta priser. [ LU:s balansalternativ beräknades handelsbalansen försäm- ras med 5,2 miljarder kr., räknat i 1980 års priser. Enligt altemativet med högre löner och priser skulle försämringen uppgå till 8.3 miljarder kr. Enligt nu föreliggande utfallssiffror blev försämringen ännu större, 8,6 miljarder kr.

Bytesbalansen för åren 1986—1988 anges i tabell A:5. Eftersom utfallet för 1986 skiljer sig från de preliminära siffror som låg till grund för LU:s kalkyler är det förändringarna över tiden och inte de absoluta nivåerna som är av intresse i detta sammanhang. Handelsbalansen försämrades 1986— 1988 med 7 miljarder kr. i löpande priser, dvs. ungefär i samma omfattning som angavs i LU:s balansalternativ. Försämringen i fasta pri- ser blev emellertid något större. Överensstämmelsen, räknat i löpande priser, beror på att en betydligt oförmånligare volymutveckling motver- kats av en för Sveriges utrikeshandel betydligt gynnsammare prisutveck- ling. De svenska exportpriserna på vissa produkter, t.ex. järn, stål och papper, steg relativt kraftigt som en följd av den höga efterfrågan på dessa varor. På importsidan har främst det låga oljepriset varit av betydelse. I LU 87 antogs oljepriset under de kommande åren ligga kvar på samma nivå som ijanuari 1987 (18 dollar per fat). I praktiken sjönk oljepriset till knappt 15 dollar per fat som genomsnitt för 1988. 135

Tabell A:5 Bytesbalans Miljarder kr.. löpande priser

Enligt LU 87 1986 1987 Handelsbalans - 29 27 Tjänstebalans 7 6 Transfererings- balans — 28 — 29 Bytesbalans 8 4

Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

H-alt. 24

—27 2

Källor: LU 87, statistiska centralbyrån och riksbanken.

Totalt försämrades bytesbalansen från 1986 till 1988 med 16 miljarder kr. ] LU 87 beräknades försämringen till 6 a 7 miljarder kr. Samtidigt ägde mycket betydande förändringar i de olika sektorernas finansiella sparande rum. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades med 39 miljarder kr. 1986— 1988 jämfört med en förutsedd förbättring på knappt 3 miljarder kr. enligt balansalternativet. Företagens finansiella sparande försämrades med 36 miljarder kr och hushållens med 19 miljarder kr.

Utfall

1986

31

—26 1

1987

ww

N

tu

xIO5

1988

24 —10

—29 —15

jämfört med beräknade försämringar på 3 respektive 7 miljarder kr.

Appendix 2 Prop. l988/89:150

Bil. 1.1 Ekonomiskt kalendarium 1988 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft: januari 1 — kommunala bostadstillägg till pensionärer blir obli- gatoriska ' — vinstandelar beläggs med sociala avgifter — basbeloppet blir för 1988 25 800 kr. — allemanssparare får sätta in 5000 kr. extra första kvartalet. Nya sparare får en särskild bonus fr.o.m. april till december — börsaktier skall vid förmögenhetstaxeringen värde- ras till 75 % och OTC-aktier till 30 % av det noterade värdet — investeringsfonder måste till sin helhet sättas in på räntelöst konto i riksbanken för att bli avdragsgilla — fastighetsskatten för hyreshus beräknas utifrån 55 % av taxeringsvärdet.

januari 11 Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1987/88:100). Budgetunderskottet beräknas för bud- getåren 1987/88 och 1988/89 bli 14,7 mdr. kr. resp. 11,9 mdr. kr. Huvuddragen i den ekonomiska politi- ken enligt propositionen är kraven på en återhållsam pris- och kostnadsutveckling i kombination med att sparandet stimuleras.

mars 15 Regeringen presenterar (prop. 1987/88: 125) Tilläggs- budget 11. För budgetåret 1987/88 föreslås utgifter motsvarande 376,5 mkr. i tilläggsanslag. Huvuddelen avser ökning av skördeskadefonden samt sysselsätt— ningsstimulerande åtgärder.

mars 16 Riksdagen godkänner prop. 1987/88:50. Det innebär att bensinskatten höjs med 25 öre per liter fr.o.m. 1 april. För dieseldrivna bilar höjs kilometerskatten i motsvarande mån. . Dessutom höjs kilometerskatten för tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar med i genomsnitt 60% 1 juli. Pengarna skall användas till upprustning av vägar och järnvägar.

mars 22 Regeringen lägger fram prop. 1987/88: 1 14. I den före- slås en höjning av högSta dagpenningnivån i arbetslös- hetsförsäkringen till 425 kr. 1 juli 1988 och till 450 kr. ljanuari 1989. Vid samma tidpunkter skall stödbelop- pet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjas till 149 kr. resp. 158 kr. Därutöver föreslås slopade karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. 137

april 5 ' Regeringen presenterar ett förslag om auktorisering av Prop. 1988/89: 150 kreditgivare (prop. 1987/88: 149). Förslaget omfattar: Bil. 1.1 — alla företag som ägnar sig åt att ge krediter till kon- " sumenter — finansföretag som ägs av bank — företag som (iriver finansverksamhet, där verksam- heten har en sådan omfattning att nettovärdct av tillgångarna är 50 mkr. eller mer. För auktorisation krävs ett aktiekapital på minst 5 mkr.

april 27 Regeringen presenterar kompletteringspropositionen (prop. 1987/88: 150) avseende budgetåret 1988/89. En stram finanspolitik är enligt förslaget nödvändig för att dämpa konsumtion och löneökningar i ekonomin. Vis- sa höjda punktskatter föreslås samt sparstimulerande åtgärderli form av ett särskilt ungdomsbosparande och en extra insättning på allemansspar i december 1988— februari 1989 om 5000 kr. '

april 28 Riksbanken beslutar att — höja diskontot från 7,5% till 8,5% fr.o.m. 29 april — regeringen begära ett förordnande angående kassa- krav på finansbolag om 4 % — höja kassakraven för bankerna från 3 % till 4% med verkan från ljuli 1988;

april 28 Nya regler träder i kraft för betalningsvillkoren vid kreditköp. Det gäller krediter som lämnas till konsu- ment vid köp av varor och tjänster för eget bruk, dock inte fastigheter och värdepapper. Vid kontoköp skall 40% betalas varje månad av utnyttjat kreditbelopp föregående månad och minst 10% av den övriga konto- skulden. Vid bilköp måste 50% av köpesumman erläg- gas kontant vid köpetillfället och resten inom 12 måna- der. Vid andra kreditköp måste'40% av kontantpriset betalas direkt och det resterande inom bestämd tid.

maj 31 Riksdagen antar regeringens förslag (prop. 1987/88: 156) om en utvidgad skatt på värdepapper/Beslutet innebär att handel med räntebärande löpande skulde- brev, räntebärande enkla skuldebrev och premie- obligationer omfattas av omsättningsskatt. De ter- minskontrakt, köp- och Säljoptioner som gäller skatte- pliktiga värdepapper beskattas också.

juni 3 Riksdagen beslutar att ca '1 miljard kr. satsas i ett Norrbottensprogram (prop. 1987/88: 86). Programmet avses främja sysselsättningsutvecklingen och på längre 138 sikt ge länet bättre utvecklingsmöjliglieter.

juni 3 Riksdagen bifaller regeringens förslag (prop. Prop. 1988/89: 150 1987/88: 121) att basbeloppet för 1989 prisomräknas Bil. 1.1 utifrån 1988 års basbelopp plus 600 kr.

juni 14 Riksdagen godkänner regeringens förslag (prop. 1986/871150) om likviditetsindragning. Vissa större företag skall inbetala ett belopp motsvarande 15% av den del av företagets likvida tillgångar som överstiger 50 mkr. vid utgången av det räkenskapsår som avslutas . närmast före 1 januari 1988. lnbetalningen skall göras på ett räntebärande konto i riksbanken.

juli 1 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

— Tillfällig föräldrapenning betalas ut i 90 dagar per barn och år, men beviljas normalt inte för barn yngre än 240 dagar — Oljeskatten höjs från 660 kr. till 860 kr. per kubik- meter. Skatten på kol höjs från 305 till 400 kr. per ton , _ Valutaregleringen förlängs till 30juni 1989.

juli 1 Nytt jordbruksavtaf träder i kraft. Total kostnad för avtalet är ca 1.4 mdr. kr. varav ca lmiljard tas ut i form av prishöjningar på jordbruksprisreglerade livs- medel. Mjölksubventionema reduceras med 250 mkr.

juli 7 Riksdagen beslutar att skärpa vissa miljökrav. Åtgär- ' derna inriktas bl.a. mot försök att minska utsläpp av svavel- och kväveoxider samt hårdare krav på att miljöreglerna verkligen följs. Dessutom avsätts 230 mkr. mer till miljöåtgärder budgetåret 1988/89jämfört' med tidigare år.

oktober 6 Regeringen presenterar i prop. 1988/89: 33 förslag om att det avgiftsfria årsom pensionärer med hel ålders-. pension har rätt till vid sjukhusvård avskaffas från och med år 1989. Pensionärer med hel förtidspension om- fattas ej av förslaget.

oktober 13 Regeringen föreslår i prop. 1988/89:39 att en ny miljö- skatt på inrikes flygtrafik införs från den 1 mars 1989. Skatten beräknas ge 60 mkr. per år. Den beräknas på utsläppen av kolväte- och kväveföreningar och avses leda till minskade utsläpp.

oktober 20 Riksbanken hemställer till regeringen 'om ett förord- nande att förlänga bestämmelserna om ränteregl'ering för livförsäkringsbolagens utlåning.. . . 139

oktober 26 Regeringen presenterar i prop. 1988/89:47'ett antal Prop. 1988/892150 åtgärder för att motverka de snabba pris- och kostnads- Bil. 1.1 ökningarna samt göra resursallokeringen i den svenska ekonomin mer effektiv. Förslaget omfattar bl. a.: — ett flyttbidrag på 5000 kr. per familj i syfte att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Danskar som sö- ker arbete i Sverige skall kunna få flyttbidrag — 9000 nya utbildningsplatser inrättas inom i första hand tillverkningsindustrin och vården' -— ambulerande arbetsförmedlingar vid flyktingför- läggningar ska hjälpa flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarknaden

— en reformering av jordbrukspolitiken samt slopande av importrestriktioner på tekoområdet aviseras

— allt byggande utom bostadsbyggande dras ner med 5 % nästa år. Byggstoppet i storstäderna förlängs till 1990

_ begränsning av räntestöd till ombyggnad införs i syfte att styra resurserna till nyproduktion av bostä- der _ sänkning av den statliga inkomstskatten från in- komståret 1989 i syfte att öka arbetskraftsutbudet och sparandet. En skattesatssänkning med 15% för beskattningsbara inkomster mellan 70000 kr. och 75 000 kr. samt 3% för inkomster över 75 000 kr. föreslås. Det innebär att den högsta marginalskatte- satsen sänks från 75% till 72% vid en kommunal utdebitering på 30 kr. Samtidigt reduceras under- skottsavdragens värde från 50 % till 47 % ' _ det blir mer lönsamt för pensionärer att förvärvsar- beta. Marginaleffekterna på inkomster för extra ar- bete minskas på olika sätt.

oktober 27 Regeringen lägger - fram tilläggsbudget I (prop. 1988/89: 25) och begär 118 mkr. i tilläggsanslag.

december ] Riksbanken beslutar'att:

_— kortast tillåtna löptid för mellanhandsinstitutens obligationslån sänks från 5 år till 1 år och för övriga emittenters obligationslån från 2 år till 1 år -— kravet att mellanhandsinstitutens obligationslån skall ha fast ränta upphävs och instituten medges emittera obligationslån med rörlig ränta _ löptidsbegränsningen på högst 360 dagar för mellan- handsinstitutens certifikatsupplåning upphävs _ löpande emissioner (”on tap") medges alla emitten- ter på obligationsmarknaden och kravet att ett obli- gationslån skall uppgå till minst 100 mkr. avskaffas. 140

december 31 Regeringen föreslår i (prop. 1988/89: 71) att avdrags— Prop. 1988/89: 150 rätten för reaförluster på aktier begränsas till 40 % även Bil. 1.1 Vid korta innehav — dvs. innehav under kortare tid än 2 år. Reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av 1989.

1989 januari 1 Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

— basbeloppet blir för 198927 900 kr. — ATP-avgiften höjs med 0,4 procent — kommanditbolag och andra handelsbolag får nya reavinstregler som stoppar så kallade dubbla avdrag — skatten på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och obligationsmarknaden. Han- del med skuldbrev. premieobligationer. termins- kontrakt och vissa köp— och säljobligationer beskat- tas

— huvudregeln att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120 % av den slutliga skatt som påförs den skattskyldige året före inkomståret modifieras så att B-skatt i vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 1 10% av den slutliga skatten — en avgift på 2% tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari — 30 april taxeringsåret. Bestäm- melserna gäller alla skattskyldiga utom fysiska per- soner och dödsbon. Dessutom höjs den kvarskatte- avgift som erläggs vid fyllnadsinbetalningar under perioden 1 maj —30 juni taxeringsåret till 4% på den del av underlag som överstiger 20000 kr. — ändrade bestämmelser om extra avdrag för folkpen- sionärer och kommunalt bostadstillägg till folkpen- ' sionärer. Ändringen avser minska de marginaleffek- ter som inkomst- och förmögenhetsprövningen ger — studiemedelssystemet ändras. Studiemedlens total- belopp höjs till 170 % av basbeloppet och bidragsde- len blir 50% av basbeloppet. Lånedelen i det nya systemet redovisas inte i statsbudgeten.

januari 10 Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1988/89:100). Budgetsaldot för budgetåret l989/90 beräknas bli 0.4mdr. kr. Tre områden prioriteras. föräldraförsäk- ringen, kulturen och en inkomstskattesänkning i en i övrigt stram budget.

januari 19 Riksbanken beslutar om nya lättnader i valutaregle- ringen. Begränsningar slopas för: — köp av utländska aktier från utlandet 141

— försäljning av svenska aktier till utlandet Prop. 1988/89: 150— juridiska personers köp av fast egendom i utlandet Bi1_ 1,1 — direkta investeringar.

mars 17 Regeringen lägger fram prop. 1988/89: 132. 1 den ges förslag om en särskild skatt på företagsvinster. Skatten beräknas i normalfallet på vinsten för det räkenskapsår som börjar den ljanuari 1989. Den skall uppgå till 15% av beskattningsunderlaget. I propositionen före- slås också att vinstdelnilngsskattens fasta fribelopp höjs till 2mkr. fr.o.m. 1990 års taxering.

mars 20 Regeringen presenterar (prop. 1988/89: 125) Tilläggs- budget II. I den begärs 632 mkr. i ökade anslag. De största anslagen går till kostnader för bilstöd till handi- kappade och lokaliseringsbidrag.

mars 22 LO och SAF sluter tvåårigt avtal. Avtalet ger, enligt parterna, i genomsnitt ca 5 1/2 % (inkl. förtjänstutveck- lingsgaranti) i nivåhöjning 1989 samt i genomsnitt-ca 3 1/2 % (inkl. förtjänstutveeklingsgaranti) i nivåhöjning 1990. Avtalet innefattar vidare prisutvecklingsgaranti- er för 1989 och 1990.

Innehåll Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Förord ] Sammanfattning .................................... 2 1.1 Utvecklingen 1989 och 1990 ...................... 2 1.2 Utvecklingen de första åren på 1990—talet . . . . ........ 8 2 Den internationella utvecklingen ........................ 15 2 .1 Allmän översikt ................................ 15 2. ?. Länderöversikter ............................... 18 2 .3 Utvecklingen 1991—1993 .......... . ............. 24 Utvecklingen 1989 och 1990 3 Utrikeshandeln ..................................... 29 _ 3.1 Exporten ..................................... 29 3.2 Importen ..................................... 32 3.3 Bytesbalansen ................................. 34 4 Konsumtion -. ...................................... 38 4.1 Hushållens disponibla inkomster ................... 38 4.2 Privat konsumtion och sparande ................... 42 4.3 Offentlig konsumtion ............................ 46 S Investeringarna ..................................... 48 5.1 Näringslivets och myndigheternas investeringar ........ 49 5.2 Bostadsinvesteringar . . . .. ........................ 52 5.3 Lagerinvesteringar .............................. 54 6 Produktion ........................................ 56 6.1 lndustrins produktion "och lönsamhet ................ 56 6._ 7 Byggnadsverksamhet ............................ 60 6.3 Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet ............ 61 6.4 Bruttonationalprodukten ......................... 61 7 Arbetsmarknaden ................................... 64 7.1 Sysselsättning ................................. 64 7:2 Utbudet av arbetskraft ....................... '. . . . 67 7.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ...... 70 8 Löner och priser .................................... 73 8.1 Löner ....................................... 73 8.2 Priser ....................................... 75 9 Den offentliga sektorn ................................ 78 9.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin .......... 78 9.2 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet .................................. 80 9.3 Statens finanser ................................ 82 9.4 Socialförsäkringssektorns finanser .................. 84 9.5 Kommunernas finanser .......................... 85 10 Sparande ......................................... 88 10.1 Brutto- och nettosparande ........................ 88

10.2 Finansiellt sparande ............................. 90 143

11 Kapitalmarknaden .................................. 91 Prop. l988/892150 11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989 ............. 91 Bil_ 1.1 11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talet ................. 93 11.3 De kommande åren ............................. 95

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

12 Modellkalkyl för 1990—1993 .......................... 101 13 Lönebildning ...................................... 108 13.1 Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre? . . . . 108 13.2 Utvecklingen 1990—1993 ........................ 112 14 Arbetskraftsutbud och produktivitet ...................... 1 16 14.1 Långsam produktivitetsutveckling .................. 116 14.2 Längre arbetstider .............................. 118 14.3 Utvecklingen vid olika löneökningstakter ............. 120 15 Offentliga utgifter ................................... 123 15.1 Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980-talen .................................... 123 15.2 Utvecklingen de närmaste åren .................... 125 15.3 Utblick mot 2000-talet ........................... 128 Appendix:

1 Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall 131

2 Ekonomiskt kalendarium .............................. 137

. Tabeller Bil. 1.1 111 Internationella förutsättningar ...................... 2 1:2 Försörjningsbalans ............................... 3 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten .......................... 5 1:4 Bytesbalans .................................... 6 1:5 Finansiellt sparande ............................... 7 116 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal ................ 10 211 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder . 15 212 Konsumentpriscrnas utveckling i vissa OECD-länder ..... 16 213 Arbetslöshet i några OECD-länder ................... 17 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder ................ 17 321 Exportmarknadstillväxt. relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor ......................... 29 3:2 Export av varor ................................. 31 323 Import av varor . . .. .............................. 33 3:4 Bytesbalans .................................... 35 4:1 Hushållsssektorns disponibla inkomster. konsumtion och spa- rande ......................................... 38 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll ...... 39 413 Realinkomsternas förändring ....................... 41 4:4 Finansieringsanalys för hushållssektorn ................ 43 4:5 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål ............. 46 . 416 Befolkningens totalkonsumtion ...................... 47 5:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren ................. 48 512 Bruttoinvesteringarinäringslivet .................... 51 5:3 Offentliga investeringar ............................ 51 5:4 Bostadsinvesteringar .............................. 53 5:5 Lagervolymförändringar ........................... 55 6:1 Industriproduktion ............................... 58 6:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel .................... 59 613 Byggnadsverksamhet ............................. 60 6:4 Produktion och produktivitet ....................... 62 615 Andel av BNP per produktionssektor 1970— 1988 ........ 63 7:1 Arbetsmarknad .................................. 65 ' 7:2 Relativa arbetskraftstal för olika-åldersgrupper .......... 68 7:3 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper .............. 70 7:4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ........ 71 &I Timlöner och arbetskraftskostnader .................. 73 8:2 Konsumentpriser ................................ 76 9:1 Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter ........................................ 79 9:2 Finanspolitiska effekter ............................ 79 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter ........... 80 924 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet .......... 82 9:5 Statens inkomster och utgifter ....................... 83 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter ......... 85 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter ................. 86 IO:1 Finansiellt sparande .............................. 90 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder l989—1993 ............ 101 12:2 Löne— och prisutvecklingen 1989—1993 .............. 102 12:3 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989—1993 ....... 103 12:4 Bytesbalans 1989—1993 ........................... 103

1215 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1989— Prop. l988/891150

1993 .......................................... 105 Bil. j_] 1216 Finansiellt sparande 1989—1993 ..................... 107 1311 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer ..... 109 ' 1312 Bidrag till efterfrågetillväxten ....................... 1 11 1313 Försörjningsbalansen 1990— 1993 och vissa nyckeltal. Lönök- ningarna antas bli 4% årligen under perioden 1990—1993. . . 113

1314 Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löne- ökningarna antas bli 7% årligen under perioden 1990—1993. 114 1411 BNP. sysselsättning och produktion i näringslivet 1963—1988 116 1412 Produktivitetsutveckling i modellkalkylen .............. 1 18 1413 Arbetsutbud i modellkalkylen ....................... 120 1414 Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet 121 1415 Sysselsättning. arbetsutbud och arbetslöshet ............ 122 1511 Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970—

1988 .......................................... 123 1512 Offentlig konsumtion åren 1970—1985: faktisk utveckling

och enligt s.k. baskalkyl ........................... 125 1513 Offentliga utgifter ................................ 126 1514 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande ..... 127 15:5 Baskalkyl för offentlig konsumtion åren 1989—2025 ...... 129 1516 Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpan-

de priser åren 1988—2025 ......................... 129 15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i

löpande priser åren 1988—2025 ..................... 130 A11 Löner och priser ............................ 133 A:2 Försörjningsbalans ........................... 134 A:3 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet ......... 134 A14 Produktion. sysselsättning och produktivitet ....... 135 A15 Bytesbalans .................... 136

- Diagram Prop. 1988/891 150

111 BNP—tillväxt ................................... -. B”” 1'1 112 Bytesbalans .................................... 7 113 Bidrag till BNP-tillväxten 1990—1993 ................ 11 114 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter .................. 13 311 Marknadsandel och relativpris ...................... 32 3:2 Handels— och bytesbalans - ......................... 35 ' 323 Sveriges bytesförhållande .......................... 36 314 Handelsbalans .................................. 36 421 Reallön per timme för och efter skatt ................. 41 412 Disponibel inkomst och privat konsumtion ............. 42 423 Privat konsumtion ............................... 44 4:4 Hushållens tillgångar och skulder .................... 45 511 Totala bruttoinvesteringar och näringslivets investeringar . . 49 512 Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till kaDitalstocken .................................. 50 5:3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal på- började lägenheter ............................... 52 524 Bostadsinvesteringar .............................. 54 525 Lagermlymändringar ............................. 55 611 Orderingången till industrin ........................ 56 612 Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa . . . 57 613 Industrins bruttoöverskottsandelar ................... 59 614 Relativ BNP-utveckling ........................... 63 711 Lediga platser ................................... 64 712 Arbetslöshet .................................... 69 811 Nominell timlön inom industrin ..................... 74 812 Konsumentprisindex ............................. - 76 911 Den offentliga sektorns andel av BNP ................. 78 912 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögen- het ........................................... 81 1011 Sparkvoter och investeringskvot ..................... 88 1111 Ränteutvecklingen i olika länder ..................... 91 1 112 Ränteutvecklingcn samt total dagsomsättning av statspapper 92 1113 Valutaflöde och kursindex ......................... 93 1114 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fond- börs .......................................... 94 1211 Tillväxten och dess användning 1986—1993 ............ 106 1212 Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989—1993 . 107 1311 Bidragtill BNP-tillväxten 1990—1993 ................ 115 1411 Produktiviteten i näringslivet 1964—1987 .............. 117 1412 Sysselsättningen 1963—1988 ........................ 119 A11 BruttOnationalproduktens utveckling ................. 132

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 147

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden 1989/90—1993/94

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden _ 1989/90—1993/94

Inledning — Sammanfattning

Beräkningarna i långtidsbudgeten visar den inkomst- och utgiftsutveckling för perioden 1989/90— 1993/94 som följer av-statsmakternas fattade beslut och gjorda åtaganden. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller en prognos för den framtida utvecklingen. I stället kan långtidsbudgeten betraktas som en konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräk- ningsmetodik samt redovisade antaganden. Långtidsbudgeten kan också rubriceras som en kalkyl 'över vilka resurser som kommer att krävas under den studerade perioden om inga ytterligare åtaganden görs-och ingen omprövning sker av existerande åtaganden.

Utvecklingen av utgifter och inkomster har bedömts i fasta priser. Uppräkningen till löpande priser har skett med utgångspunkt från två antagandestrukturer: ett lågalternativ med låg löne- och prisstegringstakt samt-hög tillväxt, och ett högalternativ med fortsatt höga löneökningar, hög inflation samt svag tillväxt. Beräkningsresultatct påverkas i hög grad av de antaganden som görs om den framtida allmänekonomiska utveck- lingen. Inkomsternasutveckling är framför allt beroende av löneantagan- den och antaganden om den privata konsumtionens utveckling. Utgifterna är. främst känsliga för antaganden om pris-, löne- och ränteutveckling samt arbetslöshetsnivå.

Under perioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 beräknas statsbudge- tens inkomster i lågalternativet öka med i genomsnitt 2,9 % per år, från 385,8 miljarder kronor till 431,7 miljarder kronor och i högalternativet med i genomsnitt 4.2 % per år till 455,3 miljarder kronor.

I löpande priser ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ med i genomsnitt 29% per år från 375.1 miljarder kronor till 4202 miljarder'kronor. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 6,6 % per år till 484,7 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

1 fasta priser beräknas utgifterna minska med i genomsnitt 0,4% per år. De utgifter som ökar mest under perioden är bidrag till hushåll och kommuner. Den enskilt största utgiftsökningen är räntebidragen till bostä- der, som under perioden beräknas öka med i genomsnitt 7.8 % per år. De bidrag till kommuner som beräknas växa mest är bidragen till barnomsorg resp. social hemhjälp, vilka väntas öka med 68% resp. 8,4% per år. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs. främst utgifter för försvar, utbild- ning. rättsväsende och allmän förvaltning. beräknas däremot minska realt med 03% per år under de kommande fem åren.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter — främst för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring — förutses under kommande femårsperiod i fasta priser öka med 2,3% resp. 5,6 % per år. Avgifterna till dessa system beräknas ej täcka utgifterna under perioden. Dessa under- skott påverkar därför statsbudgetens saldo.

l Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Budgetsaldot förbättras i lågalternativet från 10,7 miljarder kronor bud- PTOD- 1988/893 150 _ getåret 1989/90 nu 11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94. 1 högalter- Bilaga 1.2

nativet försämras saldot till ett underskott på 29,4 miljarder kronor slut- året i perioden. Skillnaden på 40,9 miljarder kronor mellan alternativen beror i första hand på att den höga pris- och löneutvecklingen i högalterna- tivet medför större arbetslöshet vilket ökar statsbudgetens utgifter. Ett sämre budgetsaldo betyder också ett ökat upplåningsbehov och växande Statsskuldräntor.

Diagram 1. Budgetsaldots utveckling l988/89— 1993/94 Miljarder kronor

20 -

Lägalternativet

0 ' ' "ä. *— —- j,. -- 1

—20 & llögulLernalivet

_30 . 88/89 . 09/00 00/91 91/02 92/93 93/94

En fullständig bild av hela offentliga sektorns finansiella utveckling kräver förutom av statsbudgeten även särskilda beräkningar av socialför- säkringssystemets samt kommunsektorns utveckling. I socialförsäkringssy- stemct sker en ökad belastning på försäkringssystemet p. g. a. ett växande antal pensionärer. en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng. Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudget- perioden växa realt med 4,8% per år. Sparandet i AP-fonden förstärks dock i och med höjningen av ATP-avgiften och förutses i lågalternativet vara drygt 34 miljarder kronor i början och slutet av perioden. 1 högalter- nativet ökar sparandet till följd av högre avgifts- och ränteinkomster. Kommunsektorns sparande beräknas utvecklas negativt. Som andel av BNP försämras sparandet i den offentliga sektorn under långtidsbudgetpe- rioden. För att undvika en negativ utveckling i det samlade offentliga sparandet krävs antingen en förbättring av statsbudgetens saldo i form av ett ordentligt överskott eller motsvarande förbättring av sparandet i social- försäkringssystemet.

Det finns en rad omständigheter som talar för'ett höjt offentligt sparan- de. Bland annat konstateras att det privata sparandet är för lågt även vid full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. varför underskott i by- tesbalansen uppstår. Även prognoser över offentliga utgifter, grundade på befolkningsutvecklingen, talar för ett ökat offentligt sparande.

h)

Bilaga 1.2

Riksdagen har vidare uttalat att det totala skattetrycket inte kan skärpas ytterligare. Inkomsterna kan alltså inte öka snabbare än BNP. Eftersom det offentliga sparandet inte bör försämras, utan snarast förbättras, följer att de offentliga utgifterna måste anpassas till den inkomstutveckling som blir konsekvenserna av en oförändrad eller sänkt skattekvot. Redan i lågalternativet ökar utgifterna snabbare än vad detta utrymme medger, framför allt till följd av automatiken i de stora transfereringssystemen. I högalternativet är denna utveckling tydlig. I detta alternativ uppstår — med dessa förutsättningar — en sparandebrist i statsbudgeten om 56 miljarder kronor vid långtidsbudgetperiodcns slut. Det är att märka att den statliga konsumtionen beräknas minska realt under de kommande fem åren. Slutsatsen är att det krävs god kontroll av utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn både på kort och lång sikt. Nya reformer kräver ytterli- gare besparingar och omfördelning av den offentliga sektorns utgifter.

Bilaga 1.2

1 Metod 1.1 Antaganden

Långtidsbudgetkalkylen bygger på de antaganden om utvecklingen av BNP. priser. löner och räntenivå som redovisas i tabell 1. Beräkningarna i löpande priser är gjorda utifrån två antagandestrukturer. Lågalternativct baseras på låg pris- och löneökningstakt, vilket medför en högre tillväxt, jämfört med idag. fortsatt låg arbetslöshet och sjunkande räntor; Högalter- nativet utgår ifrån en hög pris— och löneökningstakt, varav följer sjunkande tillväxt, en allt högre arbetslöshet och stigande räntor.

Tabell 1. Antaganden Lågalternalivet

1989 1990 1991 1992 1993 1994

Timlön 7.0 Lönesumma 8.6 KPI (årsgenomsnitt) 7 2 Nyupplåningsränta.

inhemsk (lång) 11 BNP. volym 1,

. . PPP 00 000

f.d-ÅA . . PPR-* uuo OOO

top 00 0000 NOG FJ?) wmh

mo 'ooo

__

Högaltemativel

1989 1990 1991 1992 1993 1994

Timlön — — 7,0 7.0 7.0 7.0 Lönesumma — — 7.2 7.0 7.0 7.0 KPI (årsgenomsnitt) — — 5,5 5.6 5.7 5,8 Nyupplåningsränta.

inhemsk (lång) — — 13.0 13,5 14,0 ' 14.0 BNP. volym — — 1.0 0.8 0,8 0,8

1.2 Beräkningsmetodik

Inkomsterna

Beräkningarna av inkomsterna i långtidsbudgeten grundar sig på antagan- den om utvecklingen av bl.a. lönesumma, priser och privat konsumtion. Vid beräkningen av framförallt inkomstskatter, socialavgifter och mervär- deskatt är dessa antaganden av central betydelse för resultaten.

Vad beträffar fysiska personers inkomstskatt har, som en beräknings- mässig förutsättning, skattens andel av beskattningsbar inkomst l989 hål- lits konstant under långtidsbudgetperioden.

Schablonmässigt har antagits att företagens taxerade inkomst ökar un- der perioden i lågaltcmativet med 10% per år och i högalternativet i en sjunkande ökningstakt.

Skatterna på alkohol och tobak har räknats'upp med den allmänna prisutvecklingen. För övriga punktskatter antas att skattesatserna ligger kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av dessa skatte- satser med hänsyn till prisutvecklingen har inte lagts in.

Bilaga 1.2

Utgifterna

Beräkningarna av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret 1989/90 enligt 1989 års reviderade budgetförslag. Beräkningarna i fasta priser utgår från oförändrad pris— och lönenivå jämfört med 1989 års

budgetproposition. .

' Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgifterna i fasta priser utvecklas under perioden: - Utvecklingen av s.k. transfereringsanslag beräknas utifrån antaganden om de utgiftsstyrande faktorerna. Exempelvis styr antaganden om bl. a. volymutvecklingen utgifterna för folkpensionsanslaget och bidrag till drift av grund- och gymnasieskola. Utvecklingen av transfereringsan- slagen styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem. — Anslag som förutsätter särskilda beslut av statsmakterna för att utgifts- nivån för ändamålet skall förändras antas ha en oförändrad anslagsnivå under perioden. — Vissa anslag styrs av att statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar eller program för verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. I de fall klara uttalanden om tidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långtidsbudgetberäkningarna antagits att utgifterna bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel scha- blonmässigt antagits att utgifter för de olika ändamålen kvarstår under hela långtidsbudgetperioden. Utgifter för investeringsändamål har be- handlats på motsvarande sätt. — Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitik har i lågalternativet gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtagan- den görs under långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock förutsatts i högalternativet. — I beräkningarna av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader har antagits att huvudförslaget, dvs. det produktivitetsavdrag som årli- gen görs, tillämpas under långtidsbudgetperioden. Uppräkningen av utgiftsutvecklingen från fasta till löpande priser har gjorts med de antaganden om förändring av priser, löner, m.m. under perioden som redovisats i tabell ]. Utgifterna har beräknats med två alternativa antagandestrukturer baserade på två antaganden om löneök- ningstakten. Dock har vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till pris- och löneutvecklingen trots att någon formell indexkoppling inte föreligger.

I appendix I ges i den realekonomiska redovisningen även den historiska utgiftsutvecklingen budgetåren 1982/83—1987/88 i fasta priser. Omräk- ningen till fasta priser har skett med olika index för de skilda utgiftsslagen.

2 Statsbudgetens inkomster Prop. 1988/89:150 . Bilaga 1.2 2.1 Inledning

Inkomsternas utveckling är nära kopplad till den ekonomiska utvecklingen och därmed i hög grad beroende av de antaganden som presenterats i avsnitt 1.1. De beräkningar som har gjorts inom ramen för långtidsbudge- ten bygger i huvudsak på att inga nya beslut tas som påverkar statsbudge— tens inkomstsida. Dock har konsekvenserna av samtliga förslag i komplet- teringspropositionen beaktats. Som en beräkningsmässig förutsättning har dock skattens andel av beskattningsbar inkomst för fysiska personer hållits konstant under beräkningsperioden. Vidare har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med den allmänna prisutvecklingen och mervärdeskat- ten med konsumtionens utveckling. Övriga indirekta skatter har beräknats med utgångspunkt från idag gällande skattesatser.

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lag- stadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för mer än 80% av de totala statsinkomsterna. Framställningen i det följande kon- centreras därför till dessa inkomstslag.

Den beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster i lågalternativet framgår av nedanstående diagram och tabell.

Diagram 2. Statsbudgetens inkomster l989/90 fördelade på olika huvudgrupper.

Fysiska pers. skatt

1872 19%

Juridiska pers. skall.

Övr. indirekta skatter 1772

Socialavgifter 127.

Tabell 2. Utveckling av. statsbudgetens inkomster, lågalternativet Miljarder kronor, löpande priser

Årlig 1988/89 1989/90 Förändring jämfört med Föregående år Årlig genom- Miljarder kronor genom- snittlig _— snittlig förändring 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 förändring 1982/83 — 1989/90— 1987/88 Prel Prel 1993/94

Inkomstskatt + 16,1 % 101,2 103,2 — Socialavgifter + 9.0 % 54.5 48.2 Mervärdeskatt + 12,0 % 85.5 1027 — Ovriga indirekta skatter + 10,6 % 62,9 66,8 Inkomster av statens verksamhet + 4,9% 32.7 36,9 0.2 0.5 —0.1 —0.1 +0,4 % Återbetalning av lån

och kalkylmässiga __ inkomster + 2,9 % 0,9 0,3 0,0 0.0 + 3,2 % Ovriga inkomster +36.7 % 1 +3,5 %

Summa förändring . 8,3 —3.7 19,1 22.2 +2,8% Totala inkomster +11.7 % 364,8 385,8 Andel av BNP 30,2% 31,0% 29,9% 28,1 % 28.0% 28.0%

Inkomster uttryckt i 1989/90 års priser 376,6 361,7 368.4 3770 —0.5 %

9 +5.6% ,8 —2,1% 8 1

(”ODI/5 __|-q.—

+3.5% + l.9%

q 0 *0. o 00. O 00. O rxm ooo .. Choo

Bilaga 1.2 Prop. 1988/89

Bilaga 1.2

Inkomstskatt

Inkomstskatterna utgörs av skatt på fysiska och "juridiska personers in- komster oc'h uppgår till en fjärdedel av statsbudgetens inkomster. Mer än två tredjedelar av inkomstskatterna på budgeten härrör från fysiska perso- ner. Av fysiska personers beskattningsbara inkomster utgör den statliga skatten drygt 10% i genomsnitt. Utvecklingen av statens direkta skattein- komster beror på faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt skattebasens, t. ex. lönesummans, utveckling.

Inkomstskatterna från fysiska personer beräknas öka'med igenomsnitt 4,9% per år i lågalternativet och 8,3% per år i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Att ökningstakten blir högre.i-högalternativet'be- ror på att lönesumman där ökar snabbare, vilket gerihögre skatteintäkter. Under perioden 1982/83—1987/88 ökade dessa inkomster med i genom- snitt 16,l % per år. Den kraftiga inkomstutvecklingen under den historiska perioden förklaras i hög grad av den snabba pris— och löneutvecklingen under dessa år.

"Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 7 % av statsbudgetens inkoms- -ter. Andelen har vuxit kraftigt under perioden 1982/83 —1987/88. Genom- snittligt ökade dessa inkomster då med 22,0 % per år. Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 var de i stort sett oförändrade. Bedömningen-av utvecklingen under denna inkomsttitel är förenad med stor osäkerhet.iDet beror på att grunden här utgörs av prognoser- dels'över företagens vinstut- veckling, dels över inbetald skatt i förhållande till vinsten. '

Lagstadgade socialavgifter Vid givna avgiftssatser följer de lagstadgade socialavg'ifterna lönesummans utveckling. De svarar för ca en åttondel av de totala inkomsterna, vilket innebär en sedan budgetåret 1985/86 minskande andel. I tabell 3 redovisas de olika avgiftssatser som ligger till grund för beräkningarna.

Budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialav- gifterna på statsbudgeten uppgå till 48 miljarder kronor. "Inkomsterna beräknas minska med i genomsnitt 2,1 % årligen i lågalternativet'oeh'öka med 0,5 % årligen i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Skillna- den mellan de båda alternativen beror på att lönesumman ökar snabbare i högalternativet. Den långsamma, i lågalternativet negativa, ökningstakten förklaras till stor del av sänkningen av folkpensionsavgiften.

Vissa socialavgifter förs till fonder utanför statsbudgeten." Dessa avgifter nettoredovisas i budgeten. Nettoredovisningen innebär att-avgiftsinkom- sterna minus de utgifter som avgifterna är avsedda att finansiera tas upp som inkomst i budgeten. Om fondens utgifter överstiger dess inkomster belastas budgetens inkomstsida med detta underskott. Så är t. ex.:fallet med avgifterna till sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringcn sedan 1987/88. Totalt uppgår inkomsterna av socialavgifter till 200 miljarder kronor, utgifterna till 152 miljarder kronor. Differensen, dvs. ovannämn- da 48 miljarder kronor. avses täcka socialförsäkringens kostnader på stats- budgetens utgiftsida bl. a. för folkpensioner och barnomsorg.

Tabell 3. Lagstadgade socialavgifter Prop. 1988/89: 150 Procentuellt uttag för avgiftsåret B1laga 1'2

Antaget 1988 1989 1990—1994

Avgifter vars inkomster.helt redovisas på statsbudgeten Folkpensionsavgift 9.45 9,45 7,45 Sjukförsäkringsavgift :10,110 10,10 10,10 Barnomsorgsavgift 2.20 2.20 2.20 'Vuxenutbildningsavgift 0.27 0,27 0,27 Allmän löneavgift 0,34 0.34 0,34'

Avgift vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten

Arbetsmarknadsavgift 2.16 2,16 2,16

Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten

ATP-avgift 10,60 11,00 13,00 Delpensionsavgift 0,50 0,50 0,50 Arbetsskadeavgift 50290 090 0.90 Löntagargarantiavgift 0,20 0,20 0,20 Arbetarskyddsavgift 0,35 0,35 0,35 Avgift till sjöfolks

pensionering: 1.20 1,20 1,20 Summa 37:07 37,47 37,47

' För'l990 antas den allmänna löneavgiften uppgå till 5.34 % i Stockholmsområdet och till 2,34 % i landet i övrigt . _ 2 Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskattephkug personal

'När det gäller de socialutgifter som nettoredovisas, är utvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen av särskilt intresse. Utgifterna inom dessa områden beräknas öka kraftigt under långtidsbud- getperioden. Budgetåret 1989/90 beräknas arbetsskadeförsäkringen belas- ta budgeten med 8,0 miljarder kronor och budgetåret 1993/94 med 12,2 miljarder—kronor i lågalternativet; i högalternativet ökar budgetbelastning- en till 13,8 miljarder kronor slutåret. Motsvarande underskott för sjukför- säkringen är 5,8 miljarder kronor budgetåret 1989/90 och 9,8 miljarder :kronor budgetåret 1993/94ren1igt lågalternativet. .I högalternativet ökar =underskottet ytterligarenågot till 9,9'miljarder kronor'budgetåret 1993/94. "Den ökade belastningen på sjukförsäkringssystemet beror framför allt på föräldraförsäkringens-zutbyggnad i tre steg. För långtidsbudgetperioden har iberäkningarna utgått från ett oförändrat sjuktal, jämfört med 1988.

Skatt på varor och tjänster

De indirekta skatterna på varor och tjänster svarar för drygt 40% av statsbudgetens inkomster. ?Denstörsta enskilda inkomsttiteln, mervärde- skatten, -:svarar för ca 25%. ""Vid .en given skattesats =bestäms inkomst- utvecklingen .under denna'titel i huvudsak av antaganden om utveckling av privat och olfentlig konsumtion, i löpande priser. Mervärdeskattens 9

genomsnittliga årliga ökningstakt under långtidsbudgetperioden beräknas Prop, l988/ 89: 150 uppgå till 3,5% i lågalternativet och 5,1 % i högalternativet. Bilaga 1,2 Inkomsterna av övriga indirekta skatter ökade under perioden 1982/83—1987/88 årligen med i genomsnitt 10,6 %. Under långtidsbud-

getperioden stannar ökningstakten för dessa inkomster på 1.9% per år i

lågalternativet. Beräkningen utgår huvudsakligen från idag fastställda skattesatser. i enlighet med traditionell teknik för långtidsbudgetberäk- ningar. Undantag är skatt på vin, sprit, öl och tobak, som räknats upp med den allmänna prisutvecklingen.

Som tidigare nämnts har statens inkomster en stark koppling till den realekonomiska utvecklingen. Under perioden 1982/83—1987/88 var den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten 2,5%, samtidigt som den genom- snittliga årliga ökningen av statens inkomster var 5,1 % realt. Under lång- tidsbudgetperioden beräknas den genomsnittliga reala ökningstakten för BNP bli 2,1 % i lågalternativet. Statsinkomsterna beräknas realt minska med 0,5% i genomsnitt per år. Statsinkomsterna beräknas således öka långsammare än BNP under långtidsbudgetperioden, i motsats till utveck- lingen under perioden 1982/83—1987/88, då inkomsterna ökade snabbare än BNP-tillväxten.

[ huvudsak beror detta på att de förväntade utgiftsökningarna inom sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen samt sänkningen av folk- pensionsavgiften innebär att nettoinkomsterna av socialavgifter realt an- tas minska under perioden. Slutligen innebär den traditionellt tillämpade metoden att utgå från antagandet om oförändrade indirekta skatter att de skatter som är uttryckta i kronor per liter/kilo minskar realt, givet oföränd- rad konsumtion.

3 Statsbudgetens utgifter Prop. l988/89:150

_ _ Bila 3 1.2 3.1 Utg1fternas utveckling g

Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor minskade under perioden 1982/83 — 1987/88 med i genomsnitt ca 1,6 % per år i fasta priser. Orsaker- na till den reala minskningen är bl.a. att vissa lån samt affärsverkens investeringsanslag inte längre belastar budgeten. Inklusive statsskuldrän- tor minskade statens utgifter under samma period med i genomsnitt ca 2,0% per år. Denna minskning förklaras främst — förutom de ovan nämnda orsakerna _ av ränte- och valutakursförändringar.

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor i oförändrad pris- och lönenivå genomsnittligt öka med ca 0,5 % per år. Den viktigaste orsaken till denna årliga reala utgiftsökning är, liksom i förra årets långtidsbudget, ökningen av kostnaderna för bostads- subventionerna i form av räntebidrag. Ränteläget och det ökade bostads- byggandet samt kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn medför att anslagsbelastningen stiger kraftigt. Exkluderas kostnaderna för räntebi- drag under långtidsbudgetperioden stannar den årliga ökningen av statens utgifter i oförändrad pris- och lönenivå vid knappt 0,2 %.

! löpande priser exkl. statskuldräntor begränsas utgiftemas tillväxt i lågalternativet till ca 3,9 % per år. Orsaken till den förhållandevis låga utvecklingstakten är antaganden om en markant dämpning av pris— och löneutvecklingstakten under perioden. Med högalternativets antaganden beräknas utgiftemas tillväxt exkl. statsskuldräntor i löpande priser till 7,4% per år.

Utgifterna för räntorna på statsskulden beräknas till 57,0 miljarder kronor för budgetåret l989/90. I lågalternativet beräknas utgifterna för statsskuldräntor minska med 3,7% per år under långtidsbudgetperioden som en följd av att räntesatserna successivt antas falla samt minskad statsskuld. Detta innebär att de totala statsutgiftema, inklusive statsskuld- räntor, i lågalternativet ökar med 2,9 % per år.

Uttryckt som andel av BNP innebär detta att statsutgiftema beräknas minska under perioden från 30,2 % budgetåret l989/90 till 27,2 % 1993/94 i lågalternativet.

I tabell 4 nedan redovisas en jämförelse mellan utgifterna enligt låg— Och högalternativet. Kostnaderna för arbetsmarknads- och regionalpolitik är betydligt större i hög- än i lågalternativet. En stor skillnad kan även hänföras till statsskuldräntorna. vilket beror på den betydligt högre ränte- nivån samt ett ökande upplåningsbehov i högalternativet. Utgifterna i högalternativet ökar även till följd av att räntebidragssystemet i bostads- sektorn är så utformat att fastighetsägarna kompenseras för de högre räntekostnaderna i detta alternativ. 1 övrigt bidrar bl.a. den högre pris- och lönenivån till att utgifterna för folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökar snabbare. Även utgifterna för statlig konsumtion, såsom t.ex. försvaret, blir högre i högalternativet. Inkomsterna ökar i genomsnitt snabbare i högalternativet beroende på en högre antagen pris- och löneutveckling. Ökningen avstannar dock i takt med att den minskade 1 1

Bilaga 1.2

tillväxten slår igenom, och ökningen av utgifterna överstiger ökningen av inkomsterna. Sammantaget beräknas denna utveckling leda till en försäm- ring av budgetsaldot för slutåret med drygt 34 miljarder kronor.

Tabell 4. Högalternativet jämfört med lågalternativet Miljarder kronor. differens

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Inkomster + 15.5 +21,5 +20,9 +23,6 Utgifter exkl.

statsskuldräntor _10.5 —21.8 —36,1 —51.5 Statsskuldräntor 0.0 — 2.0 — 7,0 _ 13,0 Budgetsaldo ' + 5,0 ' — 2,3 — 22,2 —4o.9

Statsbudgeten består av många olika slag av utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa olika enskilda utgifter mycket olika konsekvenser. Den departementsvisa uppdelningen är mindre ändamålsenlig som utgångs- punkt för en analys i detta hänseende. Lämpligare är att göra en uppdel- ning på de realekonomiska kategorierna konsumtion, investeringar och transfereringar. ] nedanstående diagram visas statsbudgetens utgifter bud- getåren 1982/83, 1989/90 samt kalkylens slutår 1993/94 uppdelade i real- ekonomiska kategorier. Utgi-fterna är uttryckta i 1989/90 års priser. I appendix I finns en mer ingående redovisning.

Diagram 3. Statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83. 1989/90 samt 1993/94 förde- lade på realekonomiska kategorier Miljarder kronor, 1989/90 års priser

120 100 80 60 40

20

1. Konsumtion. investeringar 5. Övriga transfereringar 2. Transfereringar till hushåll &. Statsskuldräntor 3.'Translereringar till kommuner 7_ Finansiella transaktioner 4. Transfereringar till företag

Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet

Beräkningarna av utgifterna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1989/90 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar däref-

ter inträffat på grund av särpropositioner m.m., från det reviderade bud- Prop. l988/ 89: 150 getförslaget. Enligt beräkningarna ökar de totala utgifterna i oförändrad Bilaga 1.2 pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) med ca 0,4% under perioden. Bland de utgifter som ökar särskilt kraftigt kan nämnas, inom bostads- departementets verksamhetsområde ökade bostadssubventioner i form av räntebidrag, inom socialdepartementets verksamhetsområde bidrag till kommunal barnomsorg och bidrag till social hemhjälp. Den utveckling av statsbudgetens utgifter som närmare redovisas i ap- pendix ll åskådliggörs i fasta priser samt enligt" låg- och högalternativet i nedanstående diagram.

Diagram 4. Utgifter för olika departements verksamhetsområden 1.989/90 och 1993/94'1 fasta priser samt enligt låg- och högalternativet

Miljarder kronor

Fasta priser

120000

| 89430

80000

00000

40000 20000- 0. IIE]. II;:LFa ,s||I__i| | |lll23| | llllzalll:]|--==|| Ju K Fi u Jo

A Ho ME Dvdgll

Lågalternativet

140000

120000 . 8960 [1 93,64

100000

80000 -

00000

ögna unnm_n_n

Bo ME Dvngl

Prop. l988/891150 Högalternativet Bilaga 1.2

140000 120000 ' 89430 [] 9304 100000 00000 aoooo

40000

”Tani 1111 ,...,n... .

A Bo C HE Ovrigt.

4 Budgetsaldot

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter under långtidbudgetperiodcn har sammanställts i tabell 5. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för budgetåren 1982/83—1987/88 och nuvarande beräkning för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

I långtidsbudgeten görs inga beräkningar av det underliggande saldot för långtidsbudgetperioden, eftersom några särskilda åtgärder som under peri- oden skulle skapa en skillnad mellan det redovisade och det underliggande budgetsaldot inte är kända.

Budgetsaldot försämras i lågalternativet från ett budgetöverskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till ett budgetunderskott på 8,6 mil- jarder kronor budgetåret 1991/92. Lågalternativets försämring under bud- getåren 1990/91 och 1991/92 beror dels på att inkomsterna av den finans- politiska åtstramningen till största delen upphör, dels på att utbetalningar- na av kommunalskattemedel ökar kraftigt. Eftersom utbetalningarna till kommunerna sker med två års eftersläpning, får kommunerna dessa år tillgodoräkna sig de höga skatteökningar som blev följden av de höga löneökningarna två år tidigare. Därefter förbättras gradvis budgetsaldot och budgetåret 1993/94 beräknas ett överskott på 1 1,6 miljarder kronor.

I tidigare långtidsbudgetar har beräkningarna visat på liknande utveck- . ling av budgetsaldot: ett förbättrat saldo i alternativet med låg löne- och prisutveckling, och ett försämrat saldo i alternativet med höga pris— och löneökningar. Trots att den historiska utvecklingen inte stannat vid låga]- ternativens, vad gäller priser och löner, har budgetsaldot förbättrats sedan 1982/83. Detta har flera förklaringar. En är att medan långtidsbudgettek- niken innebär oförändrade regler vad gäller t. ex. skatter, hari verkligheten 14

Tabell 5. Budgetsaldo budgetåren 1982/83—1993/94 P r Op' 1988/89150 Miljarder kronor, löpande priser Bllaga 1'2 Budgetår Inkomster Utgifter exkl. Statsskuld- Budget- Budgetsaldo statsskuld- räntor saldo som andel räntor av BNP Utfall 1982/83 191,3 229,7 48.2 —86.6 ——13.1% 1983/84 221 .2 237,9 60,4 — 77,1 —10,3% 1984/85 2606 2539 75,2 —68,5 - 8,3% 1985/86 275.1 255.4 66.5 —46,8 — 5,2% 1986/87 320.1 271,5 63.8 —15,2 -— 1,6% 1987/88 332.6 283.3 53.4 — 4,1 — O.4% Nuv. beräkning 1988/89 364?) 3003 53.6 11,0 1,0% 1989/90 385,8 318.1 57.0 10,7 0,9% Lågalt. 1990/91 394,1 332.5 58,0 3,6 0,3% 1991/92 390.5 345.1 56,0 —10.6 -— 0.80/0 1992/93 409,6 357,7 53,0 — 1,1 — 0.1% 1993/94 431,7 371.2 49.0 11 5 0,7% Högalt. . 1990/91 409,6 3410 58.0 8.6 0.6% 1991/92 4120 3669 58,0 ——12,9 — 0,9% 1992/93 4305 393,25 60.0 —23.3 — 1.5% 1993/94 455,3 422.7 62,0 —29,4 — 1.8%

de statliga skatterna och avgifterna stigit som andel av BNP; skattekvoten har alltså stigit. Ytterligare en förklaring är att tillväxten. mätt som den reala förändringen av BNP. varit hög. framför allt till följd av den interna- tionella utvecklingen med höjda priser på för Sverige viktiga exportvaror, sänkt oljepris. m.m. Delvis till följd av detta, har vidare arbetslösheten kunnat hållas nere. vilket också är en viktig förklaring till att statens utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitik inte ökat så mycket som förutsatts i tidigare långtidsbudgetars högalternativ.

! tabell 6 redovisas inkomster. utgifter och budgetsaldo uttryckt som andel av BNP för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 6. Inkomster och utgifter som andel av BNP, löpande priser

1982/83 1989/90 1993/94 1993/94

Lågalt. Högalt.

Inkomster 29.0% 31 .0% 28,0% 27.8% Utgifter exkl.

statsskuldräntor 34,8 % 25.6% 24,0% 26,2% Statsskuldräntor 7.3% 4,6% 32% 3.6 % Budgetsaldo — 13.1 % 0.9% 0.8% —2,0%

5 Den offentliga sektorn Prop. 1988/89:1'50

_ _ _ _ _ _ _ Bilaga 1.2 De totala offentliga utgifterna uppgår till ca 900 miljarder kronor (inklu51-

ve inomoffentliga transfereringar) l989/90; AV.-dessa hänför sig ca 40% till statsbudgeten. Långtidsbudgetberäkningarna är i huvudsak koncentrerade till statsbudgeten, men det är belysande att vidga perspektivet till att omfatta också övriga delar av den offentliga sektorn i ekonomin, dvs. socialförsäkringssektorn och kommunerna. De offentliga utgiftemas ut- vecklingzmotsvarar förändringar av sektorns storlek i ekonomin. lnkoms— terna som behövs för att möta utgifts- och-sparandekrav motsvarar skat- tekvotens utveckling. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn- speglar tillsammans med det privata sparandet bytesbalansens utveckling.

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats sedan budgetåret 1982/83. Orsaken är framför allt' att statsbudgetens stora. underskott successivt minskat för att nu ersättas-med överskott. Därutöver. har det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn vuxit något under perioden. Inkomsterna av socialavgifterna och AP-fondens ränteinkom- ster har således varit större än utgifterna, vilka främst består av utbetal- ning av ATP.

Hur det finansiella sparandet i den offentliga sektörn=utvecklats framgår av diagram 5.

Diagram 5. Finansiellt sparande i offentlig sektor budgetåren 1982/83—1987/88 Miljarder kronor, löpande priser Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

"” Offentliga St.! OFI) ao / //-” - AP—fonden ao // _/ __ Staten- / -" 10 , . / _/ 0 ___...__.____ ___Ä:L___ __._....| . ]." -———|-;-,,-'—' _.. | _10 Kommunerna / //./

—20 - _/ _,.--/ """ _ _:m —40 —50 ' _60 .

82/03 aa,/81" 04/85 as,/ao 88/87 117/ae

Det finansiella sparandet i staten under långtidsbudgetperioden avspeglar utvecklingen av statsbudgetens saldo. Skillnaden mellan sparandet i staten och statsbudgetens saldo består främst av de finansiella transaktioner 16

(utlåning och återbetalning av lån) som netto belastar budgeten men inte Prop. 1988/89: 150 . det finansiella sparandet i staten. Bilaga 1.2 Utvecklingen i staten framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Statens finansiella sparande 1989/90—1993/94 Miljarder kronor, löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Lågalternativet 1 1.0 1 1 0

6,6 —7.4 1,9 15,5 Högalternativet , 11,6 —9,7 —20,3 -—25.4

I socialförsäkringssektorn motsvaras det finansiella sparandet helt av ut- vecklingen i AP-fonden'. Stora utgiftsökningar sker i AP-fonden de när- maste fem åren till följd av allt fler pensionärer med ATP och allt fler med högre ATP-poäng. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensions- utgifterna utan även ränteinkomsterna tas i anspråk. I lågalternativet försämras det finansiella sparandet kraftigt p.g.a. de ökade utgifterna, vilket visas i tabell 8.

Tabell 8. AP—fondens utveckling 1989/90—1993/94 lågalternativet Miljarder kronor. löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Inkomster Arbetsgivar-

avgifter 65,6 74,1 77.6 81,4 85,5 R_äntor m.m. 37,7 40,0 42,2 43.7 44,4 Ovrigt 5,5 5.8 6,0 6,4 6,8 Summa 108,8 - 119,9 [25.8 131,5 136,7 Utgifter Utbetalda pensioner 74,2 _ 82,8 89,8 96.1 102,5 Finansiellt sparande 34,6 37,1 36,0 35,4 34,2 Finansiellt sparande,

högalternativet 35,6 39,7 39,3 38,7 37.4

1 högalternativet uppvägs utgiftsökningarna av högre inkomster beståen- de dels av arbetsgivaravgifter, dels av höga ränteinkomster till följd av antaganden om hög räntenivå.

Statliga utgifter redovisas som nämnts såväl på statsbudgetens inkomst- som utgiftssida. Vid en analys av den offentliga sektorns samlade utgifter.

' l nationalräkenskaperna. uppbyggda enligt principerna i System of National Ac- counts (SNA', se vidare appendix 1), består socialförsäkringssektorn av AP-fonden (inkl. löntagarfonderna). dc erkända arbetslöshetskassorna samt de allmänna försäk- ringskassornas utgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Det finansiella sparandet i a- kassorna är sedan 1989 definitionsmässigt lika med noll, och sparandeunderskottet i sjukförsäkringssystcmct belastar som nämnts statsbudgeten och ingår därmed i det finansiella sparandet i staten. Med socialförsäkringssektorn avses därför i långtids- budgeten enbart AP-fonden. 17

Bilaga 1.2

är det av intresse att studera statens utgifter totalt. Dessa utgifter, dvs. inklusive statsbudgetens socialförsäkringsdel brutto, uppgår l989/90 till 446,5 miljarder kronor attjämföra med 375,1 miljarder kronor netto. Den reala utvecklingen av utgifterna i statsbudgeten, redovisade netto-och brutto, samt i AP-fonden sedan början av 1970-talet och till långtidsbud- getperiodens slut redovisas i diagram 6. Det bör dock noteras att i stats- budgetens utgifter ingår bidrag till kommuner, vilka frånräknas vid en redovisning av den konsoliderade offentliga sektorn.

Diagram 6. Utgiftsutvecklingen i statsbudget och AP—fonden 1969/70—1993/94 Miljarder kronor, 1989/90 års priser

600

500 Al”—fonden

Statsbudgeten brutto

400--

300 -

. t'g - . .t'åg Nåt " sgåiååååå å —-. WH,” å, , , , , s.

100 - HD/70/7I,'72/73/74/75/70/77/7B,'70.'00/Hl/lll/dil/B-II'IISIEBIB'I/BB!00/00/01/02/03/ 70 71 72 73 74 75 78 77 78 'It! Be ut 02 B:! 04 05 En 07 08 BD 00 01 02 011 N

_ Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Fram till första delen av 1980-talet ökade statsbudgetens utgifter mer än de utgifter som redovisas netto på inkomstsidan samt utgifterna för ATP. Sedan mitten på 1980-talet har situationen varit den motsatta.

I lågalternativet väntas statsbudgetens utgifter öka med 45 miljarder kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 2,9 % per år. De utgifter som redovi- sas netto på inkomstsidan väntas öka med i genomsnitt 6,5% årligen. Motsvarande utveckling i fasta priser beräknas till —0,5% resp. +2,9 % årligen. Tillsammans ökar de totala utgifterna med 3,5% i genomsnitt'per år. Under långtidsbudgetperioden beräknas ökningstakten för utgifterna i AP-fonden vara betydligt högre än utgifterna i statsbudgeten. AP-fondens utgifter för pensioner ökar i lågalternativet under perioden med 28 miljar- der kronor, vilket motsvarar en ökning med i genomsnitt 8,4% årligen. 1 fasta priser innebär detta en genomsnittlig ökning med 4,8% per år. Det bör noteras att utförda beräkningar för AP-fonden pekar på ett försämrat sparande efter långtidsbudgetperiodens slut.

5.4. Kommunerna

För att beräkna den offentliga sektorns finansiella sparande har kalkyler gjorts även för utvecklingen i kommunerna.

Prop. l988/89:150

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta Prop. 1988/89:150 innebär att kommunsektorn inte kan finansiera utgifter för konsumtion Bilaga 1.2 med lån men att så kan ske för investeringar. Den kommunala konsumtionen antas i beräkningarna realt växa med 2 % varje år under långtidsbudgetperioden. Som jämförelse redovisas kon- .sumtionsutvecklingen hittills under 1980-talet i tabell 9.

Tabell 9. Den kommunala konsumtionsutvecklingen Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 3.0 3.1 2.2 2,6 3,0 2.7 0,8 2,1 1,7

Källa: Statistiska centralbyrån

Av tabell 10 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under långtidsbudgetperioden.

Tabell 10. Den kommunala sektorns finansiella sparande Miljarder kronor. löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Lågalternativet —11.3 1.7 5,7 - 0,5 — 10.1 Högalternativet — 11,3 -7,6 —9.4 — 15,0 —22,9

Förbättringen av sparandet de första åren i lågalternativet beror på eftersläpningen av utbetalningen av kommunalskattemedel. Kommunerna får dessa år intäkter av skatter som betalas två år tidigare, då löneökning- arna varit relativt höga. Mot slutet av perioden försämras sparandet kraf- tigt, särskilt markant i högalternativet. beroende på ökande utgifter för den kommunala konsumtionen. Dessa utgifter svarar för tre fjärdedelar av de totala kommunala utgifterna, och uppgick 1988 till ca 215 miljarder kronor.

Det bör understrykas att de ovan redovisade underskotten är beräknade med traditionell långtidsbudgetteknik, och på intet sätt skall ses som prognoser på faktisk utveckling. Denna teknik förutsätter oförändrad kommunal utdebitering, samt oförändrade statliga bidrag till kommuner- na. Slutsatsen av beräkningsresultaten är att den kommunala konsumtio- nen inte kan öka så mycket som två procent per år i fasta priser, eftersom kommunerna inte får planera för underskott i den löpande verksamheten. Speciellt gäller detta om tidigare års höga pris- och löneökningstakt inte nedbringas.

5.5. Offentliga sektorns finansiella sparande

Utvecklingen av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn enligt beräkningarna i långtidsbudgeten sammanfattas i diagram 7.

Diagram 7. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn l989/90—1993/94. lågalter— Prop. 1988/89: 150 nativet Bilaga 1.2 Miljarder kronor, löpande priser

56

Offentliga sektorn 40 x / ........ f_n-"""?" " ” "' AP—fonden au 20 .-- Staten to 0 _ | _ f).-sal | .-- x Xx. X'X -1o xx— Kommunerna —zo

89/90 91/92 92/93 93/94

De växande utgifterna i AP-fonden kompenseras av ökande avgiftsin- komster de kommande fem åren, till följd av höjningen av ATP-avgiften.

[ kommunerna blir inkomsterna förhållandevis höga de första åren p. g. a. den höga löneökningstakten tidigare år. Om kommunernas kon- sumtion realt ökar med 2 % årligen försämras dock det finansiella sparan- det kraftigt mot slutet av perioden.

Sammanlagt ger utvecklingen i de tre sektorerna i lågalternativet ett förbättrat finansiellt sparande i den offentliga sektorn. Uttryckt som andel av BNP. faller emellertid det offentliga sparandet.

I högalternativet blir det finansiella sparandet i den offentliga sektorn lägre under de kommande fem åren. Detta är ett resultat av det försämrade sparandet både i staten och kommunerna. I AP-fonden ligger det finansiel— la sparandet kvar på samma nivå, eftersom utgiftsökningarna under lång-' tidsbudgetperioden uppvägs av högre inkomster.

6 Konsekvenser av'beräkningsresultaten

Budgetåret l989/90 motsvarar den offentliga sektorns finansiella sparande 2,8% av BNP.

Det finns en rad omständigheter som talar för ett förstärkt offentligt sparande under de kommande åren. Dels finns ett sparbehov för att kunna möta en internationell konjukturnedgång. En sådan skulle drabba ekono- min och statsbudgeten hårdare idag än under förra decenniet, eftersom staten idag har betydligt högre statsskuld och höga ränteutgifter. Pro- blemen med underskotten i bytesbalansen är inte i första hand ett kost- nads- utan ett sparproblem, eftersom underskott uppstår även vid full sysselsättning och högt kapacitetutnyttjande. För att kompensera ett för lågt privat sparande måste då det offentliga sparandet öka, jämfört med 20

idag. Den ökande andelen äldre av befolkningen som förutses under de Prop. l988/892150 närmaste decennierna, ställer krav på ökande utgifter för både vård/ Bilaga 1.2 omsorg och transfereringar i form av pensioner. Detta gäller speciellt på längre sikt. Det är emellertid nödvändigt att på grund av detta öka det offentliga sparandet redan nu, för att inte alltför stora sparkrav skall behöva ställas på den förvärvsarbetande delen av befolkningen i framti- den. Det finns dessutom kortsiktiga, stabiliseringspolitiska skäl för ett ökat finansiellt sparande i offentlig sektor. Ett medel att minska den inhemska efterfrågan kan vara sänkta offentliga utgifter. Med ett oförändrat skatte- och avgiftsuttag skulle detta innebära ett ökat offentligt sparande via

sänkta offentliga utgifter.

Som tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativet ett överskott i statsbudgeten mot slutet av perioden. Samtidigt försämras det finansiella sparandet i kommunerna kraftigt. Detta medför att endast en mindre förbättring av det sammanlagda sparandet i den offentliga sektorn åstad- kommes. I lågalternativet sker en försämring av sparandet som andel av BNP. Budgetåret 1993/94 beräknas sparandet fortfarande understiga l989/90 års andel.

I tabell ll redovisas det finansiella sparande som skulle krävas i staten för att hålla den offentliga sektorns totala sparande konstant som andel av BNP. I lågalternativet ger detta ett besparingskrav från budgetåret 1991/ 92, medan det i högalternativet ger ett allt större behov av ökat sparande.

Tabell 11. Finansiellt sparande i staten för bibehållen sparkvot Löpande priser, miljarder kronor

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Lågalternativet Sparandebehov — 2,4 —- 3,5 5.3 18,4 Beräknat sparande 6.6 — 7,4 1.9 15.5 Differens —9,0 + 3,9 + 3,4 + 2,9 Högalternativet Sparandebehov 4,8 9,6 18,5 30,7 Beräknat sparande 1 1,6 — 9,7 — 20,3 — 25,4 Differens —6,8 + 19,3 +38,8 +56,1

De offentliga utgiftemas andel av ekonomin beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till drygt 60%. Riksdagen har uttalat att skattetrycket inte kan skärpas ytterligare. Av detta följer att inte heller utgifterna kan öka mer än marginellt, mått som andel av BNP, då utgifterna till största delen finansieras med skatter och avgifter. Om det finansiella sparandet skall hållas konstant, innebär det att de offentliga utgifterna inte kan öka lika mycket som beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Ökningstakten i utgif- terna i högaltemativet måste starkt begränsas för att Sparandets storlek jämfört med BNP inte ska minska. Även i lågalternativet uppstår ett besparingsbehov.

Långtidsbudgeten är inte någon prognos. En jämförelse mellan budget- utfall och långtidsbudgetberäkningar under 1980-talet visar att utgifts- utvecklingen i verkligheten blivit högre än vad som beräknats. Även in- 2]

komsterna har stigit snabbare än vad som antagits och dessutom snabbare Prop. 1988/89: 150 än utgifterna. Skattekvoten har stigit. Denna utveckling har räckt både till Bilaga 1_2 att finansiera stora automatiska utgiftsökningar och nya reformer samt till ' att eliminera statsbudgetens underskott.

Om de offentliga utgifterna inte skall tillåtas växa i förhållande till den övriga ekonomin, skattetrycket inte höjas och det finansiella sparandet ligga kvar på nuvarande nivå, måste således utgifterna öka mindre än beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Det gäller särskilt om inte pris- och löneökningstakten nedbringas. Såsom framgår av tabell 11 krävs i långtidsbudgetens högalternativ under givna förutsättningar mycket stora besparingar i statsbudgeten. Även i lågalternativet blir dock kraven på utgiftsköntroll stora. Beräkningarna i långtidsbudgeten beskriver effekter- na'av redan fattade beslut. Kalkylerna visar vilka resurser som kommer att behövas framöver om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden. Beräkningarna kan därför sägas ge uttryck för automatiken i gjorda åtaganden och innebär att utgifterna ökar mer än utrymmet tillåter. Nya reformer kräver därför ytterligare besparingar och omfördelning av offentliga sektorns utgifter.

Appendix I ' Prop. l988/89:150 , _ .. Bilaga 1.2 Statsbudgetens utgifter fördelade pa.

realekonomiska kategorier

För att underlätta analysen av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekono- miskt perspektiv görs i det .följande en uppdelning av utgifterna i realeko- nomiska termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom nationalräkenskaperna tillämpade internationella.SNA'-systemet (System of National Accounts), innebär attlutgifterna indelas i utgifter för konsum- tion, investeringar,.transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas från.utgifterna'i övrigt; Realekonomiskt betraktas de finansiella transaktionerna inte som förbrukning av resurser. Det är dessutom viktigt för analysen att-skilja mellan å enasidan utgifter där staten slutligt förbru- kar produktionsresurser och'å andra sidan utgifter som består av transfere- ringar till andra-sektorer i ekonomin. De statliga konsumtions- och inves- teringsutgiftcrna visar statens direkta förbrukning av reala resurser. Dessa ingår också i beräkningen av BNP "från användningssidan.

Som konsmntionsutgifter betraktas utgifter för- statliga myndigheters produktion-av tjänster inom-t.ex.. försvaret-, undervisningssektom och rättsväsendet. Konsumtionsutgift'ernabestår till drygt hälften av lönekost- nader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten såsom inköp av varor, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investeringar, som:inte antas ha någon alternativ civil använd- ning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Det investeringsbegreppsom används skiljer sig i princip inte från det som:gäller för; den' privata sektorn.- Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investe- ringarna budgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifter- na periodiseras således inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av. SNAesystemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar. Under senare'år har dock samtliga sådana investeringar lyfts av. budgeten. Däremot ingår de i redovisningen för utvecklingen under periöden' 1982/83—1987/88-i

Det-bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall är flytande. Det kan hävdas att utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, dels inkluderar materiella investeringar i viss utsträckning, delsi sig själva skulle kunna betraktas som immateriellainvesteringar.

Tian.s_/éreringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken sektor av ekonomin som är. mottagare av inkomstöverföringen. I långtids- budgeten delas transfercringarnagupp-i överföringar till hushåll, kommu- ner, företag samt internationella:transfereringar. I SNA-systemet räknas ocksålränteutgij/ierjör statsskulden som transfereringar. ] långtidsbudgeten redoviSas dock dessa för sig. 23

. Till gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, rörlig

Prop. l988/89:150

kredit m.m. Bilaga 1.2 Hur statsbudgetens utgifter utvecklas mellan budgetåren 1989/90 och 1993/94 i en rcalekonomisk indelning framgår även av diagram 3 i avsnitt 3.1. Det är framför allt utgifterna för transfereringar till hushåll och kommu- ner som ökar under perioden, vilket närmare beskrivs i det följande. Den genomsnittliga förändringen per år under perioden 1982/83— 1987/88 och under långtidsbudgetperioden framgår av tabell 1. Tabell !. Förändring av utgifter exkl. statsskuldräntor Genom- l989/90 Genomsnittlig årlig för- snittlig miljarder ändring l989/90— 1993/94 årlig kronor förändring fasta löpande löpande 1982/83 — priser priser priser 1987/88 . lågalt. högalt. fasta priser Statlig konsumtion och investeringar — 0,5% 98.2 —0.3% +2,5% . + 4,9% Transfereringar till hushålll + 2,4% ll3.4 + 1,3% +4,3 % + 7,2% kommuner — 0,6% 69,2 +0,0% +4,9 % + 89% företag2 —12.4% 15.0 — 1.1 % +2,2% + 16.0% övriga — l,2% 19,0 +2,2% +5,7% + 7,2% Finansiella transaktioner —23.1 % . 3,3 +4,1 % +6,8 % + 5,7% Summa utgifter exkl. _ statsskuldräntor — 1,6% 318.l +0,5 % +3,9% + 7,4%

' inklusive räntebidrag för bostäder 2 inklusive livsmedelssubventioner Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta medför att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

De utgifter som växer mest är transfereringar till hushåll (inkl. räntebi- drag för bostäder) som i fasta priser ökar med 5,9 miljarder kronor och transfereringar till kommuner som ökar med 1,6 miljarder kronor under långtidsbudgetperioden. Den kraftiga minskningen när det gäller finansiel- la transaktioner beror för den gångna perioden på att bostadslånen då lyftes av budgeten. Förändringarna kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Konsumtion

Utgifterna för konsumtion på statsbudgeten består till drygt 30 % av utgif- ter för militärt och civilt försvar, till ca 15 % av utgifter för universitet och högskolor. Resterande del består i huvudsak av allmän statlig förvaltning. Under långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i genomsnitt 0,3 % per år i fasta priser. 1 beräkningarna har en fortsatt tillämpning av det s.k. huvudförslaget schablonmässigt lagts in.

Tabell 2. Konsumtionsutgifternas utveckling

Genom- snittlig årlig förändring 1982/83 — 1987/88 fasta priser

Summa konsumtionsutgifter +0,6 % därav

Löner — 1,2 %

Hänvisningar till US126

Investeringar

1989/90 miljarder kronor

86,8

41,4

Prop. l988/89:150 Bilaga 1.2

Genomsnittlig årlig för— ändring l989/90— 1993/94

Under denna rubrik redovisas endast utgifter för statens egna investering- ar. De utgifter som går till övriga sektorer i ekonomin för investeringsän- damål, förs som transfereringar till respektive sektor. Sedan budgetåret 1982/83 har affärsverkens investeringsanslag lyfts av statsbudgeten, varför de totala investeringarna minskat under den historiska perioden. Under den kommande femårsperioden väntas utgifterna för investeringar över statsbudgeten minska med 0,3 % i volym årligen.

Tabell 3. Investeringar

Genom- snittlig årlig förändring 1982/83 — 1987/88 fasta priser

Summa

investerings-

utgifter — 5,7 %

Transfereringar

1989/90 miljarder kronor

11,3

fasta löpande löpande priser priser priser lågalt. högalt.

—0,3% +2,5% +4,8%

+0,1 % +2.6% +6,l %

Genomsnittlig årlig för- ändring 1989/90— 1993/94

fasta löpande löpande priser priser priser lågalt. högalt.

—0,3% +2.6% +5.2%

Transfereringama beräknas under budgetåret l989/90 svara för närmare 60% av statsbudgetens totala utgifter. Tillsammans minskade transfere- ringarna med i genomsnitt 0,7% per år i fasta priser under perioden 1982/83 — 1987/88. Detta beror till största delen på minskade utgifter för företagsstöd. Under långtidsbudgetperioden beräknas dock transfere- ringarna öka realt med 0,8 % per år.

Transfereringama till hushåll beräknas realt öka 1,3% per år under långtidsbudgetperioden. Den dominerande transfereringsutgiften till hus- hållen är folkpensionerna, som svarar för hälften av utgifterna. Dessa

minskas dock realt eftersom allt fler pensionärer erhåller högre ATP, vilket- Prop. l988/ 89: 150 innebär att utgifterna på statsbudgeten för pensionstillskott minskar. Un- Bilaga 1.2 der de kommande fem åren beräknas således folkpensionerna minska=med 0,3-% per år i fasta priser. Den: ojämförligt största förändringen gäller räntebidrag för bostäder. Utgifterna för räntebidragen påverkas av räntenivå och produktionspriser samt av produktionsvolymer. Med aktuella förutsättningar motsvarar den årliga utgiftsökningen för räntebidrag under långtidsbudgetperiodeni=stort sett räntebidrag för en ny årgång av ny- och ombyggda bostäder. Staten; betalar skillnaden mellan en garanterad ränta och marknadsrän- tan oavsett aktuellt ränteläge på marknaden. Fastighetsägaren berörs där- med: inte av eventuella ränteförändringar. När antagandestrukturen enligtl högalternativet lagts till grund för framtida utgifter'är det därför naturligt" att utgifterna för bostadssubventioner skjuter i höjden.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Genom- 1989/90 Genomsnittlig-årlig för- snittlig miljarder. ändring 1989/90—1993/94- årlig kronor förändring fasta löpande löpande 1982/83 — priser priser priser 1987/88 lågalt. högalt. fasta priser

Summa transfereringar till hushåll +2.4% ll3.4 + l=.3% +4,3% + 7,2% därav

Folkpensioner —0.2% 58.0 —O.3 % +3.5% + 5.4% Räntebidrag till bostäder + 1.9% 17.7 +7,2'%" +.9.8'-% + 1.7,2 % Sjukförsäkring" +6,0% 4,6- +0,8 % +4,9% + 7:00/0

' Beräkningen är gjord med ett antagande om realränta

Samtliga statsbudgetens transfereringar till hushåll redovisas dock inte bland utgifterna. Vissa transfereringar nettoförs på budgetens inkomstsi- da. Det gäller sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring samt utgifterna för arbetsskador. Dessa utgifter på inkomstsidan. har. under- senare år'vuxit snabbare än de inkomster mot vilka de nettoredovisas, varför underskott. har- uppkommit. Dessa utgifter har också vuxit snabbare än de transfere— ringar som redovisas enbart på budgetens utgiftssida. Även för de kom- mande fem åren väntas ökningen bli kraftigare för de nettoredovisade utgifterna, vilket framgår av nedanstående tabell-.. Utgifterna i tabell" 5 ingår inte i vare sig hushållstransfereringarna ovan (tabell 4) eller i total- summa utgifter (tabell 1). Däremot drar underskotten ner statsbudgetens- inkomster, och försämrar därmed budgetsaldot.

Tabell 5. Nettoredovisade transfereringar till hushåll'

Genom-

snittlig årlig förändring 1982/83 -

1987/88 fasta priser

Summa nettoredovisade transfereringar till hushåll + 6,2% därav

Sjukförsäkring + 26% Arbetsskadeförsäkring + 10,6 %

1989/90 miljarder kronor

71,4

59.3 12,1

Genomsnittlig årlig för- ändring 1989/90—1993/94

fasta priser

+2,9%

+2.3% +5,6 %

Prop. l988/891150 Bilaga 1.2

löpande priser lågalt.

+6,5%

+5,9% +9.2%

De statliga transfereringarna till kommunerna för konsumtion och inve- steringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t.ex. löner för lärare i grundskolan och gymnasieskolan, d'els allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag. Transfereringama till kommunsektorn beräknas realt öka med i genomsnitt 0,6 % per år. Det är framförallt skatteutjäm- ni-ngsbidraget och bidraget till barnomsorgen som växer. Delvis motsvaras ökningen i skatteutjämningsbidraget av skatteutjämningsavgiftens utveck- ling på budgetens inkomstsida under långtidsbudgetperioden. Av tabell 6 framgår vilka de största posterna är bland transfereringarna till kommun- sektorn. Bidrag till skolväsendet m.m. avser till över 90 % löner till grund- skole- och gymnasielärama.

Tabell 6. Transfereringar till kommuner

Genom-

snittlig årlig förändring 1982/83 — 1987/88 fasta priser

Summa transfereringar till kommunerna —0.6 % därav Bidrag till driften av grund- och gymnasie- skolor + 2,2 % Bidrag till social hemhjälp + 2,6 % Bidrag till barnomsorgen + 4,6 %

1989/90 miljarder kronor

69.2

N oyo L.)—Xl

Genomsnittlig årlig för- ändring 1989/90— 1993/94

fasta priser

0,0 %

— 1,6 % +8,4% +6,7%

löpande priser lågalt.

+4,9 %

+3,l % +8,4% +6,7 %

löpande priser högalt.

+ 8,9%

+ 7,9% +lZ.4%

' löpande

priser högalt.

+8,9%

+6,1 %. +8,4 % +6,8%

Transfereringartilljöretag m. m. inkluderar överföringar till såväl priva- Prop. 1988/89: 150 ta som statliga företag. I fasta priser minskar dessa utgifter i genomsnitt Bilaga 1.2 med 1,1% per år under långtidsbudgetperioden. I lågalternativet ökar transfereringarna med 2,2 % per år. 1 högalternativet ökar utgifterna betyd- ligt mer bl. a. till följd av ökande utgifter för arbetsmarknads- och regional— politiska åtgärder. vilka kan förutses bli följden av den sämre ekonomiska utvecklingen i detta alternativ. Som framgår av redovisningen i appendix 11 av arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har dessa insat- ser skurits ned kraftigt sedan budgetåret 1982/83. För långtidsbudgetperio- den har några nya näringspolitiska insatser inte lagts in i beräkningarna.

De internationella transfereringarna består till allra största delen av anslag till utvecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet följer bruttonatio- nalinkomstens (BNI) utveckling. 1 fasta priser ökar transfereringarna med 2,4% årligen i lågalternativet under perioden 1989/90—1993/94. Denna beräkning baseras på lågalternativets antagande om en viss årlig volym- tillväxt i BNI. 1 löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,7% i lågalternativet och med 7,8% i högalternativet. I högaltcma- tivet blir enligt antagandena den reala ökningen lägre, och stannar vid 1,6 % per år.

Statsskuldräntor

Utgifterna för statsskuldräntor, m.m., består dels av ränteutgifter för lån inom och utom landet, dels av realiserade valutakursförluster/—vinster till följd av ändrade växelkurser. Utgifterna beräknas totalt uppgå till 57 miljarder kronor budgetåret 1989/90. ] lågalternativet minskar utgifterna för statsskuldräntor m.m. till 49 miljarder kronor budgetåret 1993/94. 1 högalternativet stiger däremot ränteutgiftema. vilket till största delen är en följd av de antaganden om högre räntenivå som gjorts i detta alternativ. Av tabell 7 framgår utgiftsutvecklingen för statsskuldräntor i löpande priser under långtidsbudgetperioden.

Tabell 7. Utgifter för statsskuldräntor, m. m. Miljarder kronor. löpande priser

1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Lågalternativet Totalt 57,0 58,0 56,0 53,0 49,0 — räntor på

inhemska lån 48,4 49,9 48,1 44,9 41 ,2 — räntor på

utländska lån 8,0 7,6 7,6 7,6 7.6 — valutakurs-

differenser 0.6 0.5 0,3 0,5 0,2 Högalternativet Totalt " 57,0 58.0 58,0 60,0 62.0 — räntor på -

inhemska lån 48,4 49,9 50,1 51,9 54.2 — räntor på

utländska lån 8.0 7,6 7,6 7,6 7,6

_ valutakurs- dilferenscr 0.6 0.5 0.3 0,5 0,2 — 28

Den genomsnittliga räntesatsen för nyupplåning på den svenska kredit— marknaden beräknas vid långtidsbudgetperiodens början till ca 11%. I lågalternativet antas en fallande räntenivå i nominella termer under lång- tidsbudgetperioden för att budgetåret 1993/94 uppgå till 8%. Detta inne- bär en anpassning till den internationella räntenivån mot slutet av peri— oden. ! högalternativet antas den nominella räntan stiga till 13% resp. 14% för kort resp. lång upplåning mot slutet av långtidsbudgetperioden. Det upplåningsbehov som blir följden av högalternativet täcks i beräk- ningarna enbart genom inhemsk upplåning.

Staten redovisar i huvudsak inkomster och utgifter kassamässigt. Stats- skulden motsvarar i princip summan av de nominella budgetunderskotten samt riksgäldskontorets ökade kreditgivning. Värdcförändringar på sta- tens skulder påverkar den redovisade statsskuldens storlek först när de upptagna lånen omsätts. .

Utländska lån är bokförda till värdet i'svenska kronor vid upplånings— tillfället. Om lånets värde i svenska kronor vid inlösentidpunkten avviker från det bokförda värdet, uppstår en valutaförlust eller valutavinst. Vid utgången av budgetåret 1987/88 var statens utlandsskuld, bokförd till den kurs som gällde vid upplåningstillfället, värderad till 110,1 miljarder kro— nor. Värderad till aktuella valutakurser uppgick den till 109,4 miljarder kronor. . -

Fram till budgetåret 1989/90 har utgifterna för statsskuldräntor inklude— rat provisioner för upplåning och låneförvaltning, vilka från och med detta år kommer att redovisas under finansdepartementet.

Finansiella transaktioner

I posten finansiella transaktioner ingår statlig utlåning såsom lokaliserings- lån, förändringar i dispositionen av rörliga krediter m.m. Tidigare ingick bostads- och studielån i denna grupp men från och med budgetåret l988/89 redovisas studielånen utanför statsbudgeten. Av tabell 8 framgår utvecklingen av finansiella transaktioner i statsbudgeten under långtids-

budgetperioden.

Tabell 8. Finansiella transaktioner

Genom- l989/90 Genomsnittlig årlig för- snittlig miljarder ändring l989/90—1993/94 årlig kronor förändring fasta löpande löpande

1982/83 — priser priser 1987/88 lågalt. fasta priser

Summa finansiella

priser högalt.

transaktioner ——23,1 % 3,3 +4,l % +6,8 % + 5,7%

därav

De finansiella transaktionerna är av stor betydelse vid studier av sparan- dets utveckling i ekonomin. Statsbudgetens saldo kopplas härigenom till

Statliga lån —25,7% 3,0 +6,l % +8,8% + 12.] %

Bilaga 1.2

statens finansiella sparande. Detta definieras som budgetsaldot reducerat dels med nettobeloppet av finansiella transaktioner, dels med valutaförlus- ter på budgetens utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens inkomstsida. Statens finansiella sparande är en del av det totala finansiella sparandet i ekonomin. För en vidare diskussion om sparandeutvecklingen i stat och övrig offentlig sektor, se avsnitt 5.

Prop. l988/89:150

Prop. l988/891150 Bilaga 1.2

Bil. I.'2

Hänvisningar till US128

Appendix II

Beskrivning av departementens verksamhetsområden

Inledning

I appendix II redovisasstatsbudgetens-utgifter uppdelade på departemen- tens verksamhetsområden, dvs. enligt den traditionella uppdelningen i statsbudgeten.

För de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. l tabell 2 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen till löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 1. Till grund för omräkningen ligger de antaganden enligt lågalternativet som presenteras i kapitel 1 . För varje anslag på statsbudgeten beräknas utgifter- na utifrån de regler som gäller för de utgiftsstyrande faktorerna. Sålunda har exempelvis folkpensionsanslaget räknats upp med antagen basbelopps- utveckling medan beräkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser. Vissa särskilda utgifter har, som tidigare nämnts, vid beräkningarna i löpande priser anpassats till pris- och löneutvecklingen även om någon formell indexkoppling inte föreligger.

Nedan presenteras en sammanställning av departementens verksam- hetsområden, dels i oförändrad pris- och lönenivå (tabell 1). dels i löpande priser enligt lågalternativet (tabell 2). Därefter följer en uppdelning på varje enskilt verksamhetsområde i oförändrad pris— och lönenivå.

Tabell [. Utgiftsutveckling Miljarder kronor. 1989/90 års priser

l989/90

Förändring till

1990/91 1991/92

1992/93

Procentuell förändring 1993/94 1989/90-

1990/91

Genom- snittlig

procentuell förändring 1989/90—

1993/94

______________________________—_

Justitiedepartementet Utrikesdepartementet Försvarsdcpartementet Socialdepartementet

Finansdepartemcntet Utbildningsdepanementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet . Bostadsdcpartemenlet lndustridcpartementet Civildepartementet

. Miljö- och energidcpartementet . Ovrigt

_:eir'isr'lnscllxoooio N'mq-

Summa utgifter i fasta priser

Kommunikationsdcpartementet

5086 13548 33006

105907 16486 25099 48022

3546 25746 20862 2538 13544 1935 59774

375 099

74 199 489 929 18 246 65 —- 60 + 1 +1725 —- 14 -— 16 —- 3 —-3500

—- 861

++l+ l++

129 240 69 527 25 — 57 — 119

0 — 68 +1337 — 124 — 24 + 2 —4200

—2709

I+|+

28 311 0 622 127 37 190 o _ _ m _ +9m + _ u _ — 25 + _ u _ —4900 —

—3081 +

++++ +++ | +

0.90/o 1,1 % 0.6% 2,1 % 4,1 % 0.0% 0,7% 0,7 % 2,3 % [0,5% 3,2 % 0,l % 12.9% 3.0 %

0,3 %

+0,l%

' +l,6%

—0,3 % + 1.00/0 — 1,3 % +0,2 % —O,l % ——0,6% —0,7 % +6,7 % ——2,5 % —0,l % —3,8 % —6,7%

—0.4%

___—__M—

ingll Prop.]988/89

HO

'.»

Tabell 2. Utgiftsutveckling. lågalternativet Miljarder kronor, löpande priser

1989/90

Förändring till

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94

Procentuell förändring 1989/90— 1990/91

Genom- snittlig

procentuell förändring 1989/90—

1993/94

Justitiedepartementct Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Soeialdcpanementct Kommunikationsdepartementct Finansdepartemcntet Utbildningsdepartementet Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartemcntet 10. Bostadsdcpartcmentct

ll. lndustridepartementet

12. Civildepartementet

13. Miljö- och energidepartementet 14. ()vrigt

Summa utgifter enligt lågalternativet:

ée-iwiwflrisdHoéo;

5086 13548 33006

105907 16486 25099 48022

3546 25746 20862 2538 13544 1935 59774

375 099

244 653 1395 6221 89 1693 2328 126 210 2840 10 1366 186 2359

++++ |+++ l++l | +

+l6018

+ 280 + 686 + 561 +3544 + 541 + 1246 +1718 + 64 + 331 + 1993 + 74 + 424 + 1 —- 1 478

+9985

+ 65 + 731 +1007 +3450 + 519 +1242 +l795 + 126 + 818 +1517 —— 49 + 438 + 35 —2078

+96I6

+ 243 + 838 + 1053 +3322 + 416 +1309 +2254 + 131 + 868 + 1 541 + 57 + 454 + 36 —2978

+9 544

4,8 % 4.8 % 42% 5.9% 0,5% 6,7% 43% 3,6% — 0.8% + 13.60/0 + 0,4% — 10,1 % —25,3 % + 3,9%

++++ |+++

+ 4,3%

+3,9% +5,0% +2,9% +3.7% +2.l % +5.0% +4.0% +3,0% + 1.7% +8,4% +0,9% —0.l % — 1.5% — 1.8% +2,9%

magra Prop.l988/89

HO

Verksamhetsom råden Prop- 1988/ 89: 150

_ . Bilaga 1.2 Varje departements verksamhetsområde inleds med en tabell som re- dovisar utgiftsutvecklingen för de olika utgiftsgrupperna. Redovisningen görs i 1989/90 års priser. ' . 1. J ustitiedepartementet Milj. kr., oförändrad pris— och lönenivå Förändring till Proccn- Genom- ———-»_————— tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 föränd- procen- ring tuell 1989/90 föränd- 1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 5086 +45 +74 — 129 +28 + 0.9 % + 0.1 % därav ' Domstols- och åklagarväsendc 2595 — 3 — 9 — — 4 — 0.1 % — 0.2% Kriminalvård 2 214 + 18 — 16 — — + 0,8 % 0,0 % Allmänna val 2 + 30 +98 — 129 + 32 + 1 500.0% + 102,0%

Justitiedepartementets verksamhetsområde omfattar bl.a. åklagarvä- sendet. domstolsväsendet och kriminalvården.

Utgiftsstyrande faktorer

Resursförbrukningen inom rättsväsendet är till stor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor andel av brotten som kommer till polisens kännedom. Brott mot brottsbalken som har kommit till polisens känne- dom har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,0 % per år. År 1987 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken till ca 950000. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning (t. ex. skattebrott. trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå år 1981/1982 minskat och upp- gick 1987 till ca 143000. 1 beräkningarna för långtidsbudgetperioden görs dock ingen prognos av den framtida brottsutvecklingen.

Domstols- och åklagarväsendet

] regeringsförklaringen hösten 1988 har slagits fast att domstolarnas förut- sättningar att utföra sitt viktiga arbete måste förbättras. Inom justitiede- partementet har det nyligen arbetats fram en departementspromemoria (Ds 198912) Domstolarna i framtiden —- en idéskiss. Promemorian har sänts ut på remiss under våren 1989. 1 promemorian diskuteras t. ex. vilka uppgifter som bör ankomma på domstolarna och vilka som kan läggas på andra samhällsorgan och hur uppgifterna bör vara fördelade inom dom- stolsväsendet. Arbetsformer och organisation är andra ämnen som tas upp i promemorian. En annan viktig utredning på domstolsområdet är samtidigt utsänd på

remiss. Det gäller 1987 års domarutrednings betänkande (SOU 1988: 53)

Domarbanan — utbildning och meritvärdering. Förslagen innebär bl.a. Bilaga 1.2 att alla domartjänster fortsättningsvis skall tillsättas med den sökande som är skickligast. Vidare föreslås att tiden från det en domaraspirant börjar i överrätt till dess att han eller hon förordnas till assessor skall bli betydligt kortare än vad som nu är fallet. Förslagen är tänkta att leda till att domarbanan blir mer attraktiv.

] likhet med domstolsväsendet har också åklagarväsendet skjutits i förgrunden i regeringsförklaringen hösten 1988. 1 1988 års budgetproposi- tion redovisades ställningstagandena till åklagarkommitténs betänkande (SOU l986:26) Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Åklagarvä- sendet har under flera år varit föremål för översyn och organisationsför— ändringar. Härigenom och genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som nu pågår hos åklagarmyndigheterna har åklagarväsendet fått ökade möjligheter till långsiktig planering av sin verksamhet. På regeringens uppdrag har riksåklagaren inlett försöksverksamhet med de- centraliserat budget- och personalansvar.

Också inom åklagarväsendet finns betydande svårigheter att rekrytera och behålla främst de yngre juristerna. Efter mönster av det framtidsinrik- tade arbete som nu pågår beträffande domstolsväsendet kommer det inom justitiedepartementet att inom kort tas upp en motsvarande diskussion för åklagarväsendets del.

Under perioden beräknas med den redovisade metodiken en konstant utgiftsnivå för domstols- och åklagarväsendet. Förändringarna i tabellen sammanhänger bl. a. med vissa investeringar på dataområdet.

Kriminalvård Kriminalvårdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som fattades av riksdagen år 1973. Under åren 1987 och 1988 har beläggningen vid kriminalvårdsanstalter och häkten ökat med 13% resp. 25 %. Med hänsyn till beläggningsutvecklingen har regeringen beslu- tat att sammanlagt 200 stängda eller nedlagda anstaltsplatscr får tas i anspråk. Härigenom utnyttjas tillgängliga platsresurser för närvarande fullt ut. Beräkningarna i långtidsbudgeten förutsätter en oförändrad be- läggning vid anstalter och häkten.

Ökningen under budgetåret 1990/91 förklaras huvudsakligen av kostna- der för utbyte av televäxeln vid kriminalvårdsstyrelsen.

Allmänna val

Posten innefattar kostnaderna för allmänna val. Dessa kostnader följer ett cykliskt förlopp som styrs av de allmänna valens periodicitet.

Prop. 1988/89: 150 Bilaga 1.2 2. Utrikesdepartementet Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå Förändring till Proccn- Genom- —— tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 9.3/94 föränd- procen- ring tuell l989/90 föränd- 1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 13548 +l47 +l99 +240 +3Il + 1.l% +1,6% därav _ Internationellt utvecklings- samarhete 11467 —|- 196 +200 +24O +311 + 1.7% +2.()% l_.1trikesförvaltning 1333 — l 0 0 O ' 0.0% 0.0% Exportf'rämjande 320 + 2 — l 0 0 + 0.6% +0.2% Bidrag till vissa interna— tionella organisationer 428 -— 50 () () 0 —11_7% —2.9%

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar utrikespolitik. in- ternationellt utvecklingssamarbete och handelspolitik.

Till Utrikesdepartementet hör utrikesrcpresentationen med 116 lönade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat. Under departementet sor- terar myndigheter och andra statsunderstödda organ.

Ett betänkande om utrikesförvaltningens inriktning och organisation har överlämnats till departementet ijanuari l989 (SOU 1988:58). Därut- över har betänkanden om Sverige-information och kultursamarbete samt utrikesdepartementets presstjänst'överlämnats till departementet. Dessa utredningar kommer att ligga till grund för en handlingsplan inför 1990- talet som utarbetas inom departementet.

Andra områden inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som har belysts är biståndets effektivitet. inriktning och myndighetsstruktur samt statens roll vid exportfinansiering.

Utrikespolitik

Öst-väst-relationerna kommer i stort att kvarstå som det grundläggande elementet i det internationella systemet under 1990-talet. Den bestäm- mande faktorn i dessa relationer kommer att vara det bilaterala förhållan- det mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Dessa relationer får anses befinna sig i ett dynamiskt skede. Det är på nedrustningsområdet som den positiva utvecklingen varit mest påtaglig. ' Omdaningsprocessen i Sovjetunionen får sannolikt återverkningar på det allmänpolitiska området. särskilt vad avser utvecklingen inom de baltiska Sovjetrepublikerna och övriga Östeuropa. Det alleuropeiska samarbetet inom ramen för Konferensen om säkerhet 36

och samarbete i Europa (ESK). rörande bl.a. militära säkerhetsfrågor. Prop. l988/89:150 ekonomiskt, vetenskapligt/tekniskt. och miljösamarbete resp. vidgade Bilaga 1.2 mänskliga kontakter och kulturutbyte. kommer sannolikt att intensifieras. Förhandlingar om nedrustning av konventionella vapen i Europa har

nyligen påbörjats.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella utveck- lingen, särskilt utvecklingen i vårt närområde. Nordeuropa och angränsan- de havsområden kommer även framdeles att tillmätas fortsatt strategisk betydelse för såväl Atlantpakten som Warszawapakten.

FN:s möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i världen och till att undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder kan komma att stärkas ytterligare under åren framöver.

Av avgörande betydelse för svenskt försvars och för svenskt näringslivs teknologiska utveckling är fortsatt tillgång till högteknologi från utlandet. Teknologifrågor utgör viktiga inslag i handelspolitiken och därmed depar- tementets verksamhet.

I Västeuropa förestår stora förändringar. Utvecklingen inom EG kan successivt väntas skapa ett västeuropeiskt kraftcentrum med ökande att- raktionsförmåga. Det är en viktig uppgift för Sverige att uppnå ett så nära och omfattande samarbete med EG som möjligt på alla områden utom det utrikes- och säkerhetspolitiska.

Det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att värna om folkrättens regler om respekt för staters suveränitet och territoriella integritet. Främ- jandet av de mänskliga rättigheterna är ett annat grundläggande element i vår utrikespolitik. Andra för Sverige 'viktiga folkrättsliga frågor är havsrät- ten med tillhörande avgränsningsfrågor, miljörätten och rymdrätten.

Den intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför att Sverige årligen ingår ett antal avtal med främmande makter. Förhand- lingsarbctet kräver traktatsrättslig medverkan i betydande omfattning. En annan rättslig fråga av omfattning är utlänningslagstiftningen.

Kontakter över gränserna är av avgörande betydelse för samhällsutveck- lingen. Impulser utifrån är ett villkor för svensk forskning och svenskt kulturutbyte. Också för den svenska utrikeshandeln och turismen är kul— tur- och informationsutbytet viktigt.

Internationellt utvecklingsarbete

Biståndsramen budgetåret 1989/90 uppgår till 1% av beräknad BNI för kalenderåret 1989. För de följande budgetåren som omfattas av långtids- budgeten beräknas biståndsramen på motsvarande sätt uppgå till 1% av bruttonation'alinkomsten (BNI). Detta innebär i fasta priser en årlig ök- ning med ca 200 milj. kr. eller 2%. För hela långtidsbudgetperioden blir ökningen därmed ca 950 milj. kr. eller drygt 8% i lågalternativet. Enligt regeringens förslag för budgetåret 1989/90 fördelas ramen med 29.50/0 söm bidrag till internationella biståndsprogram. 52 % för utvecklingsarbete ge- nom SIDA. och l4.l % för andra biståndsprogram bl. a. U-krediter, forsk- ningsstöd och särskilt bistånd till skuldtyngda länder. För biståndets admi- nistration och information beräknas 2.6 % av totalramen. 37

Världsekonomin präglas av stora strukturella förändringar. Samtidigt Prop. l988/89:150 som vi i många stycken ser en alltmer integrerad värld ser vi också nya Bilaga 1.2 regionala ekonomiska maktcentra växa fram. U-ländernas betydelse för en stabil utveckling av världsekonomin blir allt tydligare liksom hur olika förutsättningarna är för utvecklingen i olika u-länder eller grupper av u- länder.

Bl.a. genom avspänningen mellan supermakterna har en process mot fredliga lösningar av flera regionala konflikter kommit igång. Både i själva fredsprocessen och i den återuppbyggnad som behöver följa har biståndet en roll att spela.

Ett område som också dragit till sig internationell uppmärksamhet un- der de senast åren. och där samlade insatser behövs. är miljöfrågorna.

Förändringar och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att utvecklingssamarbctet ställs inför både nya krav och möjligheter. Inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete bedrivs ett omfattande analys- och utredningsarbete för att möta dessa krav och möjligheter. '

I 1989 års budgetproposition redovisas ett sådant arbete avseende bi- ståndet till Afrika på 1990-talet. Analysarbetet har bl.a. lett fram till riktlinjer för biståndet till Afrika på 1990-talet.

Ett analys- och utredningsarbete har inletts om FN:s roll på det ekono- miska och sociala området. I 1989 års budgetproposition anmäls ett arbete ' som skall påbörjas om utvärderingsmetoder och studier av biståndets effektivitet. Regeringen beslutade vidare i december 1988 om att tillsätta en kommitté. för att göra en översyn av organisation och arbetsformer i det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Handelspolitik

Sverige är ett högindustrialiserat land vars välstånd är avhängigt av att ett omfattande och fritt handelsutbyte kan förekomma med omvärlden. Det grundläggande målet i handelspolitiken är därför att slå vakt om och bidra till att vidare utveckla nuvarande öppna handelssystem.

Det internationella handelssystemet är framför allt reglerat-i GATT. Sveriges stöd för GATT och för pågående försök att utsträcka det multila- terala regelsystemet till nya områden, som t.ex. tjänstehandel, är ett cen- tralt tema i handelspolitiken. Bland andra internationella organisationer av betydelse för världshandel, och i vilka Sverige medverkar aktivt, bör nämnas OECD och UNCTAD. ' "

Genom EFTA och frihandelsavtalet med EG har Sverige tillgång till ett frihandelsområde i vilket drygt 70 % "av den svenska exporten finner av- sättning. Att utveckla Norden som hemmamarknad är ett av huvudmålen i det nordiska samarbetet. Det är vidare av mycket stor betydelse att samar- ' betet med EG kan utvecklas på ett för SVerige posit-ivt sätt, såväl inom som utom frihandelsavtalets ram. Härmed förstås inte blott åtgärder för att säkra full tillgång till EG-marknaden utan även sådana åtgärder som tar Sikte exempelvis på deltagande i det gemensamma västeuropeiska forsk- ningsarbetet. 38

Svensk industri kommer att genomgå strukturförändringar vilket påver- Prop. 1988/89: 150 kar utrikeshandelns sammansättning. Den ökande internationaliseringen Bilaga 1.2 tenderar att öka vikten i svensk export av vissa varugrupper med ökande sårbarhet som följd. Detta kan ge effekter-på såväl exportfrämjande i traditionell mening som exportfmansiering.

Exportkreditnämnden redovisar i sin skrivelse till regeringen angående verksamheten m. m. regelmässigt en prognos för utvecklingen av verksam- heten under den närmaste treårsperioden. Som framgår av budgetproposi- tionen beräknas underskott uppstå under verksamhetsåret 1988/89 med 500 milj. kr. för att de kommande två åren uppgå till 250 milj. kr. respektive 300 milj. kr. EKN har också gjort försök att prognostisera belastningen på statsbudgeten vilken väntas uppgå till ca 210. 260 respek- tive 320 milj. kr. -

Faktorer som kan påverka långtidsbudgeten

Kravet på effektivitet och styrning av den olfentliga sektorn har alltmer accentuerats. En förbättrad styrning skapar förutsättningar för utveckling och förnyelse. Utrikesdepartementet kommer att verka för dessa riktlinjer i den handlingsplan som kommer att ligga till grund för utrikesförvalt- ningens inriktning under 1990-talet. '

Den största enskilda posten inom utrikesdepartementets verksamhets- område är internationellt utvecklingssamarbete. Enligt riksdagsbeslut skall biståndsramen uppgå till 1% av BNI. Detta innebär att BNI:s utveckling är den viktigaste utgiftsstyrande faktorn inom utrikesdepartementets om- råde. BNI:s prognostiserade utveckling medför att biståndsramen i fasta priser ökar med ca 950 milj. kr. under långtidsbudgetperioden. Nya krav och möjligheter i det internationella utvecklingssamarbctet ställer krav på anpassning både vad gäller biståndsadministrationen och verksamhetsfor- mer genomförande. '

Långtidsbudgeten som avser perioden 1989/90—1993/94 bygger på de förutsättningar som gäller för regeringens förslag för budgetåret l989/90. Några beslut som påverkar verksamhetens omfattning i förhållande till 1989 års budgetproposition har inte fattats.

Vad gäller Sveriges deltagande i internationella organisationer fastställs utgifterna efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utrikesförvaltningens inkomster utgörs främst av expeditionsavgifter. till största delen av viseringsverksamhct.

För närvarande pågår förhandlingar om kapitalpåfyllnad i I DB avseen- de åren 1988 — 1991. Förhandlingarna avser såväl den totala summan som fördelningen mellan de bidragsgivande medlemsländerna. En utgångs- punkt är för svensk del att ett alltför dominerande'inflytande för något medlemsland bör undvikas. Det medför å andra sidan krav på större kapitalandelar för övriga medlemsländer.

Sverige eftersträvar ett så nära samarbete med EG som möjligt på alla områden utom de utrikes- och säkerhetspolitiska. I första hand är det genom ett stärkt samarbete inom EFTA och mellan EFTA och EG som 39

detta skall uppnås. men på vissa områden kan det också bli nödvändigt att Prop. 1988/89: 150 gå fram nordiskt eller bilateralt. . Bilaga 1.2 EFTA kommer att behöva stärkas som ett led i ett utbyggt och mer strukturerat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Oavsett formerna för detta innebär integrationsprocessen ett större mått av utredningsarbe- te. förhandlingsresor och deltagande i det västeuropeiska samarbetet. Vid sidan av dessa faktorer på utgiftssidan finns ett antal andra av betydande vikt för verksamheten som sammanhänger med förändringarna i det internationella klimatet. Detta. och de exempel som omnämnts tidigare, understryker kraven på effektivitet i organisationen och budgetär flexibilitet.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2 3. Försvarsdepartementet Milj. kr.. oförändrad pris— och lönenivå Förändring till Procen- Genom- ————-————— tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 föränd- procen- ring tuell l989/90 föränd- 1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 33 006 + 189 —489 -—69 0 + 0.6 % — 0.3 % därav Militärt försvar 30 871 + 188 —489 —69 O +O.6% —0.3 % Civila sektorer/ funktioner 1 663 0 0 O 0 0.0% 0,0%

Försvarsdepartementets verksamhetsområde omfattar utgifterna för to- talförsvarets militära och civila delar samt övrig verksamhet inom total- försvaret.

Genom riksdagens beslut (prop. 1986/87195. FöU ll. rskr. 310) ijuni 1987 om totalförsvarets fortsatta utveckling fastställdes mål och plane- ringsram för perioden 1987/88—1991/92. Budgetåret l989/90 utgör alltså det tredje året i försvarsbeslutsperioden. Riksdagen har därefter i senare beslut förändrat de ekonomiska förutsättningarna (prop. 1987/88: 100. bil. 6, FöU ll. rskr. 346 och 1987/88:150 bil. 8, FöU 13, rskr. 386). Härutöver kommer planeringsramarna att påverkas av förändrade beslut (prop. l988/89:100. bil. 6 och 1988/89: 80. bil. 1). Ett nytt. och med ett år tidigarelagt, totalförsvarsbeslut föreslås till våren 1991.

1989 års långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning och resursfördelning som bestämts i försvarsbeslutet med de ändringar som följer av senare beslut och de beslut som riksdagen väntas fatta med utgångspunkt i de propositioner som nyligen lämnats till riksdagen. För budgetåret 1991/92 och därpå följande budgetår förutsätts en oförändrad verksamhet i förhållande till budgetåret 1990/91 med undantag för vissa tidsbegränsade program och medelstillskott.

Militärt försvar

Planeringsramama för det militära försvaret har för budgetåret 1989/90 och 1990/91 angetts till 26356 resp. 26 565 milj. kr. i pris- och löneläget februari 1987 (prop. 1987/88: 100. bil. 6. FöU ll, rskr. 346). Planeringsra- men skall höjas varje budgetår till och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. (prop. 1986/87:95, bil. 1, FöU ll, rskr. 310). Riksdagen har beslutat att tillföra det militära försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mot främmande undervattensverksamhet (prop. 1987/88: 150. bil. 8. FöU 13, rskr. 386). ' ' 4|

I prop. 1988/89: 80 föreslås tillskott till ramen på 580 resp. 625 milj. kr. Prop. 1988/892150 (prisläget februari 1988) under budgetåren 1989/90 och 1990/91 för utöka- Bilaga 1.2 de repetitionsövningar inom armén och marinen samt för utökad materiel- utveckling. '

Härutöver har planeringsramen justerats med hänsyn till ett antal upp- giftsändringar av mindre ekonomisk omfattning.

Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 och planeringsramen för budget- året l990/91'uppgår till 28071 resp. 28259 milj. kr. i prisläget februari 1988.

Den militära utgiftsramen priskompenseras med ett försvarsprisindex som fastställts i 1987 års försvarsbeslut. Försvarsprisindex är en samman- vägning av fem officiella indexserier. Den förväntade priskompensationen från prisläget februari 1988 till medelprisläget l989/90 utgör 2 800 milj. kr. för budgetåret l989/90.

Enligt försvarsbeslutet 1987 skall totalförsvarets militära del ges följan- de huvudsakliga inriktning. — På den allmänna värnpliktens grund prioriteras åtgärder som syftar till att höja krigsorganisati'onens kvalitet och utbildningsnivå samt åtgärder för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade system så att dessas verkan förbättras. Underrättelsetjänsten skall förbättras. — Luftförsvarets utveckling och vcrkansmöjligheter prioriteras. Moderna vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och luftbevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsik- tig inriktning skall skapas för att förbättra flygstridskrafternas jakt- beväpning. — För att förbättra tillgången på effektiva system för att bekämpa en angripares fartyg utökas på sikt antalet ubåtar och tillförs moderna tunga kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett antal åtgärder.

Regeringens analys av underlaget inför 1989/90 års budget visar att förutsättningarna för att genomföra 1987 års försvarsbeslut förändrats. Nästa fleråriga försvarsbeslut bör därför tidigareläggas till år 1991. Vissa frågor. främst rörande arméns organisation och utbildningssystem, bör dock prövas av riksdagen redan hösten 1989.

Totalförsvarets civila del

För totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen för perioden 1989/90—1993/94 uppgå till 8 896 milj. kr. i genomförande— prisläge l989/90.

Den civila planeringsramen priskompenseras'enligt ett civilt prisindex. Detta index bygger på en sammanvägning av nettopris— och SAV-index. Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret l989/90 beräknas totalt uppgå till 3 131 milj. kr., varav 1 770 milj. kr. ingår i planeringsra- men och 669 resp. 683 milj. kr. utgör kapitalkostnader resp. övriga kostna- der som beräknas utanför denna ram. Av utgifterna för totalförsvarets civila del redovisas i tabellen endast de utgifter som hör till funktioner ' ' under försvarsdepartementcts verksamhetsområde (civil ledning och sam- 47-

ordning. befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar samt Prop. 1988/89: 150 försörjning med industrivaror). Dessa utgifter uppgår för budgetåret l989/ Bilaga 1.2 90 till 1666 milj. kr. Utgifterna för övriga funktioner redovisas under resp. departements verksamhetsområde.

Den ekonomiska planeringsramens storlek är styrande för utgifterna inom den civila delen av totalförsvaret.

I princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. l budgetsammanhang är dock avgränsningen snävare och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mot beredskapsuppgifter.

För den civila delen av totalförsvaret innebär försvarsbeslutets inrikt- ning bl.a. förstärkningar av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjuk- vård i krig. en fortsatt satsning på förbättrad beredskap vid myndigheterna och på psykologiskt försvar samt på elförsörjningen i krig. inkl. kommu- nalteknisk försörjning.

Mot bakgrund av de i försvarsbeslutet ändrade importantagandena un- der kriser och i krig skall beredskapslagringen av olja i samhället minskas och den statliga beredskapslagringen omstruktureras. Inriktningen av be- folkningsskyddet i krig förändras i enlighet med försvarsbeslutet. Det framtida skyddsrumsbyggandet kommer som en följd härav att koncentre- ras till sådana områden där mer betydande risker bedöms finnas för civilbefolkningen.

Tidigarcläggningen av totalförsvarsbeslutet avses även omfatta total- försvarets civila delar.

Övriga verksamheter

Till sin huvuddel omfattar verksamheten under denna rubrik Sveriges medverkan i FN:s fredsbevarande arbete samt ersättning till vapenfria tjänstcpliktiga. Utgiftsramen för budgetåret l989/90 är 430 milj. kr. En. oförändrad verksamhetsnivå har antagits för resten av perioden som en grund för medelsberäkningen. '

4. Socialdepartementet

Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå

Totala utgifter därav Folkpensioner inkl. KBT Bidrag till sjukförsäkring Ekonomiskt stöd till barnfamiljer Bidrag till barnomsorg Ijlälso- och sjukvård Aldre-och handikapp- omsorg

Inledning

89/90

105 907

59310 7811

16750 10372 5273

4161

Förändring till

90/91

+2190

—45 +58

+ 369 +1569 _ 1

+ 240

91/92

l++ +|

1

929

185 61

410 398 85

330

92/93 93/94

+622

—275 + 66

— 49 +556 0

+324

Prop. l988/892150 Bilaga 1.2 Procen- Genom- tucll snittlig föränd- procen- ring tuell 1989/90 föränd- 1990/91 ring

1989/90— 1993/94 + 2.I% +l,0% — 0.1% —0.4% + 07% +0.8% + 2.20/o +l.l% -1— 15.1 % +6,8% 0.0% —0.8% + 58% +6.5%

Socialdepartementets verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer. pensioner, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, hälso- och sjukvård, äld- re- och handikappomsorg. alkohol- och narkotikafrågor samt övrig social- tjänst. Huvuddclcn av verksamheten inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den of- fentliga sektorn. Detta gäller både mätt i utgifter och i antal anställda.

Nedan (tabell 3) redovisas socialdepartementets utgifter tillsammans med socialförsäkringcns utgifter. Dessa ger en sammanlagd utgift på ca 250 miljarder kronor. Utöver detta kommer landstingens och kommuner- nas kostnader tör sjukvård, barnomsorg och sociala insatser. Dessa samla- de sociala utgifter utgör omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas år 1989 komma att uppgå till omkring 365 miljarder kr.

Tabell 3. Totala statliga utgifter inom sociala sektorn Prop. 1988/892 150 Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå Bilaga 1.2

Förändring till

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94

'l'otala utgifter 250651 + 9579 +8655 +5302 +5259 därav ATP 73 735 + 3895 +3560 +3020 +2820 Folkpensioner ' inkl. KBT 59310 — 45 — 185 — 295 — 275 Delpcnsion 1700 + 575 + 600 + 630 + 665 Sjukförsäkring 52073 + 386 + 404 + 423 '+ 443 Arbetsskadeförsäkring 12101 + 605 + 635 + 667 + 701 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. för- äldraförsäkring 28106 + 2 325 + 2 998 + 94 + 25 Bidrag till barn-

omsorg 10372 + 1569 + 398 + 556 + 556 Hälso— och sjuk- __ vård 5273 — 1 -— 85 — 85 0 Aldre- och handi-

kappomsorg 4 161 + 240 + 330 + 292 + 324 Socialförsäkrings-

administration 3 820 + 10 0 0 0

Faktorer som påverkar utgifterna

Den faktor som har störst betydelse för utvecklingen inom det sociala området är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal innebär ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En ökning av antalet äldre innebär höjda utgifter för pensioner och ökade kostnader för vård och omsorg.

Antalet personer i åldersgruppen över 80 år beräknas öka kraftigt'fram till 1994. vilket påverkar behovet av vård och omsorg. De yngre pensionä- rerna blir dock färre samtidigt som det finns tecken på att denna grupp blir allt friskare. vilket innebär att vården och omsorgen avlastas. Vidare beräknas i SCB:s nya prognos för 1989 och framåt en relativt stor ökning av antalet barn i åldersgruppen 0—7 år, vilket har stor betydelse för utvecklingen inom föräldraförsäkring och barnomsorg.

Tabell 4. Befolkningsprognos 1989—94 Antal personer (1 OOO-tal)

Ålder 1989 1990 1991 1992 1993 1994 0 109 104 105 106 106 107 1- 6 613 630 640 646 649 650 7_15 899 883 875 877 885 898 16—24 1061 1051 1034 1013 997 983 25—64 4294 4 328 4 365 4402 4429 4454 1555—79 1158 1155 1149 1140 1131 1123 80— 360 371 381 391 400 409

Källa: Statistiska centralbyrån. prel. uppgifter.

Utvecklingen på arbetsmarknaden kommer också att ha stor betydelse Prop. 1988/89: 150 för möjligheterna att möta behoven inom vården och omsorgen. Redan Bilaga 1.2 idag finns rekryteringsproblem inom delar av vård och omsorg. Problemen kan förväntas bli än större när ungdomskullarna minskar och olika typer av ledigheter, t. ex. föräldraledighet, ökar.

Utvecklingen 1989/90— 1993/94

Socialdepartementets utgifter beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till 1059 miljarder kr., vilket är ca 34% av statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden. Huvuddelen av socialförsäkringen finansieras utanför social- departementets huvudtitel och beräknas ”till ca 145 miljarder kr. 1 årets långtidsbudget redovisas för första gången realekonomiska beräkningar av dessa utgifter. Största delen av den beräknade utgiftsökningen inom social- departementets ansvarsområde under perioden kommer att inträffa utan- för själva statsbudgeten mcn inom socialförsäkringssektorn.

Socialförsäkringens utgifter vid sidan av socialdepartementets huvud- titel beräknas under den period som långtidsbudgeten omfattar att öka med ca 20 miljarder kr. eller med ca 13% realt. Den största ökningen inträffar för ATP till följd av att allt fler pensionärer är berättigade till allt högre pensioner. Även ökningen för föräldraförsäkringen är betydande.

För den period som långtidsbudgeten omfattar beräknas. med de anta- ganden som gjorts, departementets anslag totalt öka med ca 3,1 miljarder kr. eller 3.0 % i fasta priser. Ökningstakten är något högre under periodens första del.

Diagram 1. Socialdepartementets utgifter på huvudtiteln och socialförsäkri agens utgif- ter fördelade på transfereringar och konsumtion. Realekonomisk utveckling. Milj. kr.

300000

250000

Förvaltning och övrigt

., 4.

Statsbidrag till kommuner och landsting

150000

Transfereringar till hushåll

100000

50000

89/90 90/91 91/92 92/93 93/94

En mycket stor del (87%) av socialdepartementets och socialförsäk— ringens utgifter utgörs av transfereringar till hushåll. De mest omfattande är ATP. folkpensioner, barnbidrag. sjukpenning och föräldrapenning. 46

Transfereringar till kommuner och landsting utgör 11% av utgifterna. Prop. 1988/89: 150 De mest betydande är statsbidragen till barn- och äldreomsorg. samt Bilaga 1.2 bidragen till hälso- och sjukvården.

En liten del av utgifterna (2 %) är egen konsumtion, förvaltningsutgifter m.m.

Transfereringama till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av ök- ningen ligger inom ATP-systemet samt inom områdena ekonomiskt stöd . till barnfamiljer. omsorg om barn och ungdom samt omsorg om äldre och handikappade. En viss minskning sker inom området försäkring vid sjuk- dom. handikapp och ålderdom, vilket främst kan förklaras av sjunkande" kostnader för folkpensioner (pensionstillskott) och KBT.

För statsbudgeten innebär detta att transfereringarna till hushåll exklusi- ve folkpensioner ökar under första delen av perioden och sedan minskar nagot. Detta är i huvudsak en effekt av den utbyggda föräldraförsäkringen. Kostnaderna för folkpensioner och KBT minskar till följd av att allt fler pensionärer är berättigade till ATP. vilken finansieras utanför statsbudge- ten. Mot denna bakgrund blir den totala transfereringsökningen över statsbudgeten relativt måttlig.

Den viktigaste reformen av betydelse för kostnadsutvecklingen under perioden är utbyggnaden av föräldraförsäkringen. ] övrigt är beräkningar- na framskrivningar av nuvarande system.

Transfereringama till kommuner och landsting ökar under hela peri- oden, vilket är en effekt av en förutsatt utbyggnad av barn- och äldreom- sorgen. som en följd av bl. a. den demografiska utvecklingen.

Förvaltningskostnaderna ligger konstanta under hela perioden. Följande redovisning belyser närmare de viktigare utgifterna inom so- cialdepartementets verksamhetsområde.

Stöd till barnfamiljer F ("frå/dra förts'äkri ng

Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning. tillfäl- lig föräldrapenning och havandeskapspenning. Ersättning utges med be- lopp som motsvarar förälderns sjukpenning. För den som ej har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) registrerad eller har en låg sådan utges ersättning lägst på en garantinivå som är 60 kr. per dag.

Utgifterna för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet födda barn och föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn beräk- nas öka något under långtidsbudgetperioden. Riksdagen har nyligen beslu- tat om en utbyggnad av föräldraförsäkringen efter förslag av regeringen. Förslaget innebär att föräldraförsäkringen i tre etapper byggs ut från motsvarande 9 månader med ersättning på sjukpenningnivån och 3 måna- der med ersättning på garantinivån till att omfatta sammanlagt 18 måna- der med ersättning på föräldrarnas sjukpenningnivå fr.o.m. den 1 juli 1991. Den första etappen, som skall träda'i kraft den 1 juli 1989. innebär en utökning med tre månaders ersättning på sjukpenningnivån. Den .1 juli 47

1990 sker den andra etappen i utbyggnaden, varvid tre månader med Prop. l988/89:150 ersättning enligt den s.k. garantinivån byts ut mot ersättning på sjukpen- Bilaga 1.2 ningnivån. Den tredje etappen innebär en ytterligare utbyggnad med tre månader med ersättning på sjukpenningnivån. Kostnaderna för den första etappen skall finansieras genom ekonomins tillväxt. Kostnaderna för etap- perna två och tre har inräknats i långtidsbudgeten. Utgifterna för den tillfälliga föräldrapenningen är utöver antalet barn och föräldrarnas förvärvsinkomster även beroende av sjukligheten hos barnen i åldrarna upp till tolv år. * Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad gäller finansiering som administration. Finansieringen skall till 85 % ske genom sjukförsäkringsavgiften, som f.n. är 10,1% av avgiftsunderlaget, och till 15% genom bidrag frånstatsbudgeten. Inkomsterna från arbetsgi- varavgiften redovisas på statsbudgetens inkomstsida. netto. Mot inkomst- titeln redovisas också eventuella över- och underskott för enstaka år. Eftersom kostnaderna för den första etappen av föräldraförsäkringens utbyggnad skall finansieras genom ekonomins tillväxt, är avgiftshöjning inte aktuell.

Barnbidrag

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är det totala antalet bidragsberättigade barn, antalet barn i varje familj samt bidragets storlek. Den uppgång i antalet födda barn som inträffade under år 1988 antas bestå varför antalet bidragsberättigade barn beräknas vara oförändrat över perioden. Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut och uppgår fr.o.m. 1 januari 1987 till 5820 kr. per år och barn under 16 år. Härtill kommer fferbarnstillägg om någon uppbär barnbidrag för tre eller fler barn. Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en höjning av barnbidragen med 780 kr per barn och år fr.o.m. 1 juli 1989.

Bidragsjörskott

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Nivån på bidraget är 40 % av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror främst på det totala antalet barn som lever skilda från någon eller båda av föräldrarna. de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga samt underhållsbidragets nivå.

l-"årdbidrag

Föräldrar till barn under 16 år kan få vårdbidrag om barnet på grund av handikapp behöver särskild tillsyn och vård. Vid prövningen skall också beaktas om merkostnad uppstår på grund av handikappet. Utgifterna bestäms av antalet barn som är berättigade till ersättning och av utveck— lingen av basbeloppet. 48

Barnpension ' Prop. 198 8/89: 150

. . . . ' '7 Till barn där någon av föräldrarna avl1d1t utges barnpens1on. Beräkmngen Bilaga ['”

av barnpensionen utgår från reglerna för folk- eller tilläggspensioneringen. Utgifterna i det senare fallet redovisas inte över statsbudgeten. utan finan- sieras i sin helhet direkt genom ATP-systemet.

Barnomsorg

Statsbidrag lämnas till kommunerna för driften av olika former av barn- omsorg. Riksdagen beslutade under hösten 1985 på grundval av proposi- tionen (1984/85: 209) om förskola till alla barn att senast år 1991 alla barn över ett och ett halvt års ålder skall ha rätt att delta i en organiserad förskoleverksamhet.

De senaste årens höga födelsetal och den fortsatta ökningen av andelen förvärvsarbetande kvinnor med förskolebarn, innebär att det krävs en fortsatt kraftig utbyggnad av antalet platser inom barnomsorgen. Den förlängda föräldraförsäkringen kommer dock att senarelägga den tidpunkt då behovet av barnomsorg uppstår.

År 1988 infördes ett nytt statsbidragssystem till kommunernas barnom- sorg. Tidigare förändringar av statsbidragen har inneburit att kommuner- na i viss utsträckning har anpassat barnomsorgens organisation till det nya systemet. Det nya statsbidragssystemet utgår från antalet inskrivna barn. Det är således neutralt i förhållande till barnomsorgens organisation och kostnader. och i huvudsak också till barnens vistelsetider.

Det statliga stödet till barnomsorgen beräknas till 10,3 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av antalet barn som får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplaner. Hänsyn har tagits till de senaste årens höga födelsetal. kvinnors förvärvsfrekvens samt den utbyggnad som behövs för att nå målet för full behovstäckning år 1991. Hänsyn har vidare fr.o.m. budgetåret 1990/91 tagits till de förslag om höjda statsbidrag statsrådet Lindqvist redovisar senare denna dag.

En osäkerhetsfaktor i beräkningarna gäller de problem som redan nu finns att rekrytera personal till barnomsorgen. Detta kan komma att på- verka den möjliga utbyggnadstakten och därmed också statsbidraget.

Sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring

Sjukförsäkring

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt dels till sjukpenning vid sjukdom med 90 % av arbetsinkomsten upp till 7,5 gånger basbeloppet (209 200 kr. år 1989). dels till ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling. läkemedelsinköp, tandvård. sjukvård samt sjukresor.

Kostnaderna för Sjukpenningen bestäms av antalet sjukpenningförsäk- rade, löneutvecklingen och antalet ersatta sjukdagar (sjuktalet). Antalet sjukpenningförsäkrade har stigit något under senare år som en följd av den 49

ökande sysselsättningen. För år 1988 beräknas antalet sjukpenningförsäk- Prop. 1988/89: 150 rade ha varit 4650000 personer. Bilaga 1.2

Det genomsnittliga antalet sjukdagar har för år 1988 preliminärt beräk- nats till drygt 24 dagar. Under senare år har sjuktalet ökat successivt. Ett oförändrat sjuktal i förhållande till år 1988 ligger till grund för beräkning- arna i långtidsbudgeten. En förändring av antalet ersatta dagar med en dag motsvarar för sjukförsäkringen ca 1 400 milj. kr.

Den allmänna sjukvårdsersättningen till de offentliga sjukvårdshuvud- männen fördelas fr.o.m. år 1988 efter en behovsbaserad modell som i korthet innebär att sjukvårdsområdena delas in i tre behovsklasser med hänsyn till dödlighet. sjukfrånvaro och förtidspensionering samt andelen ensamboende äldre. Det nya systemet skall bättre än det tidigare återspeg- la de olika behov som följer av befolkningens sammansättning etc. Be- loppsmässigt skall skillnaden mellan var och en av behovsklasserna vara 50 kr. per invånare. Målet är att denna fördelning skall vara helt genom- förd under år 1990.

Nivån i dessa ersättningar fastställs efter överläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. En viktig faktor som har betydelse för nivån är den ekonomiska utvecklingen. Långtidsbudgeten bygger på den överenskommelse som har träffats för åren 1988 och 1989. vilket innebär att ersättningarna efter år 1989 beräknas vara oförändrade i förhållande till det året.

Vad gäller läkemedelskostnaderna svarar sjukförsäkringen för kostna- den utöver den avgift som patienten själv betalar vid inköpstillfället. Denna avgift motsvarar den faktiska kostnaden. dock högst 65 kr. vid varje inköpstillfällc. Vissa läkemedel tillhandahålles dock kostnadsfritt för patienten. Försäkringens utgifter för läkemedel har uppvisat en kraftig ökning under senare år. inte minst gäller detta de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna. Kostnadsutvecklingen är beroende dels på volymutvecklingen. dels på prisutvecklingen för de olika preparaten. De internationella läkemedelspriserna har därvid stor betydelse för utgifts- utvecklingen. Volymtillväxten har framför allt skett hos de kostnadsfria läkemedlen. 1 långtidsbudgeten kalkyleras med en fortsatt pris- och volym- tillväxt. . Vid en sjukresa betalar den försäkrade ett karensbelopp för varje enkel resa. Karensbeloppet är 20 kr. för resa med privatbil eller taxi och 15 kr. för resa med allmänna färdmedel. Kostnader härutöver ersätts av försäk- ringen.

Försäkringsutgifterna för sjukresor har stigit påtagligt under de senaste åren. Denna utveckling beror till stor del på den allmänna prisutveckling- en på resor och i synnerhet taxitaxans utveckling. De senaste årens snabba höjning av taxitaxan har dessutom påverkat volymen ersättningsberättiga- de resor trots höjd egenavgift. l långtidsbudgeten förutses en fortsatt volymtillväxt.

Utgifterna för tandvårdsförsäkringen bestäms av olika faktorer. Försäk- ringen ersätter 40 % av tandvårdskostnaderna upp till 2 500 kr. och 75 % av kostnaderna däröver. l årets budgetproposition har förslag lagts fram om att denna gräns skall höjas till 3000 kr. fr.o.m. den 1 juli 1989. Nivån i 50

tandvårdstaxan fastställs årligen av regeringen efter förslag från riksförsäk- Prop. 1988/89: 150 ringsverket, varvid hänsyn tas till bl.a. pris- och löneutvecklingen. Andra Bilaga 1,2 faktorer som påverkar kostnaderna är patienttillströmningen och antalet tandläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens ram. l långtidsbud- geten räknas med en fortsatt mindre volymtillväxt. Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom arbetsgivaravgift. som f. n. är 10.1 % av avgiftsunderlaget. och egenavgifter som utgör 9.6% av avgifts- underlaget samt till 15% genom bidrag över statsbudgeten. Inkomsterna från socialavgifter till sjukförsäkringen redovisas på statsbudgetens in- komstsida. netto.

A rbclsskade/Örsäkring

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande samt personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den som skadas i sitt arbete får i princip full ersättning för inkomstbortfall upp till 7,5 gånger basbeloppet.

Ersättningen omfattar dels arbetsskadesjukpenning. dels arbetsskadeliv- ränta. Arbetsskadesjukpenningen är 100 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Kostnaderna härför redovisas helt inom arbetsskadeförsäk- ringen. Arbetsskadelivräntan skall ge ersättning för inkomstförlust vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensio- nen. Kostnaderna för den senare redovisas i folkpensions- och ATP- systemen och endast den kompletterande arbetsskadelivräntan redovisas inom arbetsskadeförsäkringens ram. Arbetsskadeförsäkringen ersätter också nödvändiga kostnader för sjuk- och tandvård samt läkemedel och särskilda hjälpmedel. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs. förutom av pris- och löneut- vecklingen. av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger. Kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen har stigit mycket snabbt under senare år. Antalet inkomna arbetsskadeärenden har ökat snabbt. Mellan åren 1987 och 1988 var ökningen 19%. Samtidigt har frekvensen godkända arbets- skador ökat successivt. så att numera ca 90% av antalet avgjorda ärenden godkänns som arbetsskador.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en socialavgift som f.n. är 0,9% av avgiftsunderlaget. Över- resp. underskott skall redovisas mot arbetsskadefonden. Fondens kapital är f. n. förbrukat och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar statsbudgeten. l långtidsbudgeten räknas scha- blonmässigt med en årlig volymökning på S%. Det bör dock noteras att arbetsskadorna de senaste åren ökat väsentligt mer.

Belastningcn på statsbudgeten till följd av bristande avgiftsfinansiering var år 1988 ca 3.4 miljarder kr.

Bilaga 1.2

Pensioner

Under detta avsnitt redovisas utgifter för folkpension. allmän tilläggspen- sion, delpension och bidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT).

Utgifterna på pensionsområdet är i huvudsak beroende av befolknings- utvecklingen, främst antalet personer över 65 år, och dödligheten. Lång- tidsbudgetens beräkningar bygger på SCB:s bcfolkningsprognos från 1986.

Tabell 5. Antal personer i december respektive budgetår

1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 Ålderspension 1 549000 1553 000 1 553000 1 553 000 Förtidspension 371000 377000 382000 387000 ljlustrutillägg 18100. 16300 14600 13000 Ankepension 59000 57000 55000 53000 Handikappersättning 48 700 49 200 49 600 50000 Barntilliigg 36 000 30 000 25 000 21 000 Omställningspension 3 200 4 200 5 300 6 300 Särskild efterlevande — 300 500 700 pension Summa 2 085 000 2 087 000 2 085 000 2 084 000 Därav pensions- tillskott 617000 587000 557000 529000

F olkpcnxion

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har ingen eller liten ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP—pen- sion.

De samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudge- tens utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en socialav- gift på 9,45 % av avgiftsunderlaget. Avgiften föreslås i kompletteringspro- positionen sänkas till 7.45% fr.o.m. 1990. Denna inkomst redovisas på budgetens inkomstsida.

Utgiftsutvecklingen är densamma som anslagsutvecklingen på statsbud- getens utgiftssida.

Kommunala bostadstillägg tällä/(pension -

Kommunalt bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller ingen ATP. Det är obligatoriskt för kommunerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av kommunernas bidragsberättigade kostnader. KBT skall utges för minst 80% av hyreskostnaderna mellan 80 och 1500 kr. per månad för ensamstående och mellan 80 och 1650 kr. per månad för ett pensionärspar.

Kostnaderna för KBT bestäms av antalet pensionärer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är berättigade till bidrag, men också av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för bo- stadstilläggen. Hyreshöjningarna ökar kostnaderna. men samtidigt medför

de ökande ATP-pensionerna en minskning av kostnaderna över statsbud- Prop. l988/ 89: 150 geten. Sammantaget beräknas kostnaderna minska med 2% per år under Bilaga 1.2 långtidsbudgetperioden. Utgifterna belastar helt och hållet statsbudgeten.

Allmän tilläggspension

Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som f.n. är 11,0% av avgiftsunderlaget. För perioden 1990—1994 antas avgiften uppgå till 13.0%. Inkomster och utgifter redovisas över den allmänna pensionsfonden. Som en följd av att utgifterna överstiger in- komsterna tas också en del av ränteinkomstema för att täcka utbetalning- arna till pensionärerna. AP-fondens kapital var .vid utgången av år 1988 330 miljarder kr. Inga kostnader för ATP redovisas över statsbudge- ten.

Utgifterna för den allmänna tilläggspensionen beräknas öka med 18% realt över perioden eller i genomsnitt ca 4 % per år.

De'/pension

Delpensionförsäkringen ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år möjlig- het att minska sin arbetstid genom att gå över till deltidsarbete i kombina- tion med delpension. Delpensionen utgör 65% av inkomstbortfallet.

Delpensioneringen finansieras genom en socialavgift på 0,5 % av avgifts- underlaget. Över- resp. underskott regleras mot delpensionsfonden. Kapi- talet i denna var vid utgången av år 1988 ca 5,4. miljarder kr. lnga kostnader för delpensioneringen redovisas över statsbudgeten.

Socialförsäkringsadministrationen

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna svarar för merparten av socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverkets utgifter finan- sieras helt via anslag. För försäkringskassorna finansieras 15 % av utgifter- na via anslag och resterande del med socialavgifter. Kostnaderna påverkas bl. a. av ärendebelastningen, effektivitet och det framtida datorstödet. De totala beräknade utgifterna -— inom såväl som utanför statsbudgeten — ökar under långtidsbudgetens period med 03% från 3820 milj. kr. l989/90.

Hälso- och sjukvård

l-lälso- och sjukvården beräknas ha kostat ca 90 miljarder kr. år 1987. Av denna kostnad finansieras ca 25% över statsbudgeten, ca 10% av patien- terna samt inte fullt 65 % av sjukvårdshuvudmännen. Statens finansiering av hälso- och sjukvården sker via skatteutjämnings- bidraget. bidraget till allmän hälso- och sjukvård och bidraget till under- visningssjukhusen. Vidare ersätter sjukförsäkringen sjukvårdshuvudmän- nen samt läkemedels- och tandvårdskostnader. . Utgifterna inom hälso- och sjukvården styrs av en rad samverkande och 53

svårbedömda faktorer. En av de viktigaste faktorerna är befolkningsut- Prop. l988/89:150 vecklingen. Under den period långtidsbudgeten omfattar kommer andelen Bilaga 1.2 av befolkningen som är över 85 år att öka påtagligt. Slutenvårdskonsum- tionen inom den akutsomatiska vården för denna del av befolkningen ökade mellan år 1979 och år 1985 med 0.68 vårddagar per person till 8.26 vårddagar. Detta motsvarar en ökning om 9%. En fortsatt ökning i samma takt skulle innebära att antalet vårddagar per invånare över 85 år skulle bli ca 9 för år 1995. Beräknat utifrån SCB:s befolkningsprognos skulle antalet vårddagar för de äldsta öka med ca 63000 till ca 181000 mellan år 1985 och år 1995. vilket skulle motsvara en ökning om 50 procent. Samtidigt minskar gruppen yngre pensionärer och bedömningen är att denna grupp blir allt friskare. Som tidigare nämnts innebär detta vissa avlastningar inom sjukvården.

Det framtida konsumtionsmönstret inom somatisk långtidsvård och psykiatri är beroende av utvecklingen inom den Öppna vården samt av olika boendeformer som tillhör primärkommunernas ansvarsområde. En prognos över konsumtionsmönstret går därför inte att göra. Utvecklingen kommer att bli starkt beroende av insatserna att bygga ut olika alternativa boendeformer.

Slutenvårdskonsumtionen per invånare i åldersgrupperna under 85 år tenderar att sjunka. Anledningarna är bl. a. att befolkningen tycks bli allt friskare vid jämförelse mellan olika födelseårgångar. att resurserna i den öppna vården ökats och att nya och effektivare medicinska teknologier har kunnat införas. _

Andelen ensamhushåll och rörligheten i boendet ökar. Allt färre har någon närstående i form av släkt eller liknande som kan ge stöd vid sjukdom eller funktionshandikapp. vilket kan öka efterfrågan på hälso- och sjukvård. Den ökande utbildningsnivån i befolkningen gör också att allt fler är medvetna om vad den medicinska vetenskapen kan åstadkom- ma. Det medför att patienterna i ökad omfattning kräver mer service och högteknologisk diagnostik och behandling.

Den medicinska vetenskapen har under de senaste tjugo åren gjort flera genombrott vilka har kommit till praktisk användning i hälso- och sjukvår- den. Ofta har dessa landvinningar inneburit att avancerad och dyrbar utrustning i allt högre utsträckning utgör en förutsättning för diagnostik och behandling. Det har också inneburit att allt mer högutbildad personal krävs för att hantera och underhålla den nya utrustningen. Å andra sidan har denna utveckling medfört att patienter i dag i högre utsträckning kan botas eller få en sådan lindring att de kan återgå till ett relativt normalt liv.

Kostnaderna för vården av aids-sjuka kommer att öka betydligt under perioden men denna ökning torde få liten betydelse jämfört med andra faktorer.

Resultatet av dessa och andra samverkande faktorer på kostnadsutveck- lingen inom hälso- och sjukvården kan inte bedömas med någon rimlig grad av säkerhet. De största problemen är den snabba ökningen av vårdbe- hoven bland de äldsta och bristen på arbetskraft.

Äldre- och handikappomsorg . Prop. l988/ 89: 150 Målet för samhällets äldre- och handikappomsorg är att förstärka äldres Bilaga 1'2 och handikappades delaktighet i samhällsgemenskapen och att säkerställa tillgången till boende. service och vård av god kvalitet.

Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och landsting.

Ett särskilt statsbidrag utges till kommunerna för stöd och hjälp i boen- det. Bidraget, som är neutralt i förhållande till omsorgsform. utges i form av ett årsarbetarbidrag om 34 000 kr. Statsbidrag utges vidare till färd- tjänsten. Bidraget utgör 35% av bruttodriftkostnaderna, med vissa be- gränsningsregler.

Behovet av äldreomsorg kommer att öka under perioden. Den främsta orsaken är att antalet personer 80 år och däröver, med ett genomsnittligt högt vårdbehov. kommer att öka, liksom antalet ensamstående äldre.

Utöver den behovsutveckling som följer av befolkningsförändringarna, beror utvecklingen inom äldreomsorgen i hög grad på det tillgängliga ekonomiska utrymmet, på möjligheterna att rekrytera personal till verk- samheten, på praxis och ambitionsnivå i primärkommuner och landsting samt på hälsotillståndets utveckling hos de äldre.

En återhållande faktor när det gäller ökningstakten kan bli kommande svårigheter att rekrytera personal i tillräcklig omfattning.

En annan faktor som påverkar ökningstakten är hur hälsotillståndet för de äldre utvecklas. Det finns undersökningar som tyder på att de äldre blir allt friskare i genomsnitt. Av betydelse är också utvecklingen mot mer individuellt anpassade vårdformer. _

En viktig fråga för den framtida utvecklingen inom äldreomsorgen är uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan primär- och landstingskommu- ner. Regeringen har tillsatt en delegation för beredning av denna fråga. Målet för delegationens arbete är att utreda konsekvenserna av ett mer sammanhållet ansvar för samhällets insatser genom att primärkommuner- na ges ett samlat ansvar för insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Delegationens arbete beräknas komma att avslutas under våren 1989.

En huvudmannaskapsförändring inom äldreomsorgen får bl. a. betydan- de konsekvenser för primärkommunernas och landstingens ekonomi.

De statliga bidragen till social hemhjälp, färdtjänst och bilstöd till han- dikappade uppgår 1989/90 till 3891 milj.kr. Ökningen under perioden beräknas till 30%, eller ca 8% årligen. Den största posten är social hem-

hjälp.

Alkohol- och narkotikafrågor

Behoven av vård för missbrukare bestäms av flera faktorer. bl. a. omfatt- ningen av alkohol- och narkotikamissbruket. utvecklingen av vård- och behandlingsformer och Vårdpraxis. Staten lämnar bidrag till vården av missbrukare m.m. enligt ett statsbi- dragssystem som infördes 1986. Huvuddelen av bidraget går till primär- 55

kommunerna. Det nuvarande bidragssystemet gäller t.o.m. år 1989 och Prop. 1988/89:150 ett förslag till nytt bidragssystem har aviserats i budgetpropositionen. För Bilaga 1.2 långtidsbudgeten har antagits oförändrade utgifter på socialdepartemen- tets anslag Bidrag till missbrukarvård.

5. Kommunikationsdepartementet

Prop. 1988/892150 Bilaga 1.2 Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå Förändring till Proeen- Genom- tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 föränd- procen- ring tuell 1989/90 föränd- 1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 16486 —677 —18 —25 —127 — 4,1% —1,3% därav Vägar/trafiksäkerhet 9 553 0 0 0 — 1 12 0.0 % —0.3 % Järnvägar 3823 — 35 —10 —10 — 10 — 0,9% —0.4% 'Sjö- och luft- transporter 953 — 38 —— 5 —15 — 5 — 4,0% —l.7% Tjänsteförsändelser 574 —574 0 0 O —100.0%

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-. sjö- och lufttransporter. post- och telekommunikationer, trafik— säkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom dessa områ- den. Till kommunikationsdepartementet hör bl.a. Sveriges meteorologi- ska och hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut (SGI).

Den redovisade utgiftsminskningen inom kommunikationsdepartemen— tets verksamhetsområde budgetåret 1990/91 — 677 milj. kr. — är bl. a. en följd av att avvecklingen av den statliga tjänstebrevsrätten beräknas vara avslutad per den 1 juli 1990. Därmed upphör det särskilda anslaget för postens tjänsteförsändelser. I samband med avvecklingen kompenseras samtliga förvaltningsmyndighetcr engångsvis för den slopade tjänstebrevs- rätten. Anslaget på kommunikationsdepartementcts hudetitel beräknas sammantaget i stort sett motsvara den myndighetsvisa ersättningen. På sikt bedöms Statens samlade portokostnader minska genom en effektivare posthantering på myndighetsnivå. I övrigt redovisas vissa utgiftsminsk- ningar inom kommunikationsdepartementets område som följer av redan fattade beslut. Det gäller t.ex. avveckling av stödet till svenska rederier samt en beslutad tidsbegränsning av bidraget för reningsutrustning till lastbilar och bussar.

Riksdagen fattade under våren 1988 beslut om en ny trafikpolitik. Beslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet samt en rad åtgärder inom transportsektorns olika delar. Trafikpolitiken befinner sig nu i en genomförandefas.

För vägväsendct innebär den nya trafikpolitiken en successiv förstärk- ning av anslaget t.o.m. budgetåret 1989/90. Efter 1990 baseras långtids- budgetens beräkningar på planeringsförutsättningar som innebär realt oförändrade anslag.

En s.k. vägtrafikmodell har införts påjärnvägsområdet. Det innebär att det nyinrättade banverkets investeringar ijärnvägens infrastruktur, dvs. i

huvudsak spåranläggningar, finansieras över statsbudgeten. 1 långtidsbud- Pr0p. 1988/89: 150 geten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå efter Bilaga 1.2 den nivåhöjning som har skett i samband med den nya trafikpolitiken och införande av vägtrafikmodellen. För vissa avtalsbundna investeringar i Stockholmsområdet. liksom för statens järnvägars (SJ) investeringsbehov. sker finansieringen i första hand med riksgäldsupplåning och med egenfi- nansiering. För investeringar i länsjärnvägar, dvs. banor med i huvudsak lokal och regional betydelse, inkluderas investeringsmedel i anslaget för länstrafikanläggningar under vägväsendct.

Under de senaste åren har trafikutvecklingen varit sådan att ökningsta- len inom flera sektorer vida överskridit tidigare gjorda prognoser.

Prognosen från början av 1980-talet pekade på ett ökat bilinnehav fram till år 2000 på ca 15 %. med en motsvarande ökning av persontransportar- betet. De senaste årens trafikökning överskrider kraftigt de långsiktiga prognoser som för närvarande tillämpas. Bara under de senaste tre åren har således den prognostiserade trafikökningen fram till sekelskiftet in- tecknats. '

Trafikökningen innebär ett större slitage på såväl beläggningen som på vägkroppen i övrigt. Enligt vägverket innebär 1 % i trafikökning i stort sett 15 milj. kr. i ökat behov av beläggningsunderhåll.

En större andel tung trafik liksom högre hastigheter bidrar också till ett ökat slitage på vägbeläggningarna. De i framtiden till följd av riksdagsbe- slut (bärighets-programmet etc.) tillåtna högre boggielasterna kommer att innebära större slitage och påfrestningar på beläggningar och överbyggnad.

[ den senaste budgetpropositionen (1988/89: 100. bil. 8. s. 39) konstate- ras att de behov av medel som vägverket har redovisat för att på sikt säkerställa en tillfredsställande väghållning och vägstandard i enlighet med de trafikpolitiska målen är så omfattande att det inte är möjligt att över statsbudgeten anslå erfoderliga medel. Vägverket har mot denna bakgrund fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för alternativa finansierings- källor för den statliga väghållningen. Vägverket skall bl.a. lämna förslag till ett system med avgifter på befintliga och tillkommande motorvägar. motortrafikleder och broar. Utredningsresultaten skall redovisas under 1989.

Beträffande järnvägsinvesteringar fastslås i det trafikpolitiska beslutet riktlinjen 10 miljarder kr. i nyinvesteringar under de närmaste tio åren. Denna riktlinje kommer således att påverka statsbudgeten under den kommande långtidsbudgetperioden.

De trafikpolitiska mål som riksdagen fastslagit beträffande regionalpoli- tiken kommer under långtidsbudgetperioden att ställa krav på effektivise- ring av insatserna genom decentralisering och omfördelning av resurser.

Investeringsutgifter

Investeringsutgifterna inom kommunikationsdepartementets verksam- hetsområde är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 3/4 av totalutgif- terna som kan beräknas till drygt 16 miljarder kr. I tabell 6 nedan visas 58

departementsområdets totala investeringsutgifter samt fördelning av deSsa Prop. 1988/89: 150 för budgetåret 1989/90 oberoende av finansieringskälla. Bilaga 1.2

Tabell 6. Totala investeringsutgifter 1989/90. oberoende av finansieringskälla

Sektor Investeringsutgifter l989/90 . milj. kr. Tele 8 400 Post 1 300 Järnväg 1 400 Tågtrafik 1 200 Vägar m.m. 3000 Flyg 950 Sjöfart 1 10 Summa 16 360

De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom tele— verkskoncernen uppgår för budgetåret 1989/90 till 8.4 miljarder kronor. För de påföljande åren under långtidsbudgetperioden beräknas investe- ringarna ligga på i stort sett samma nivå. Investeringarna finansieras helt utanför statsbudgeten.

De beräknade investeringsutgifterna för postväsendet uppgår för bud- getåret l989/90 till ca 1.3 miljarder kronor varav 550 milj. kr. för byggan- de av posthus. Investeringarna finasieras med i postverkets rörelse till- gängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggverksamheten att sjunka något framöver.

Nyinvesteringar ijärnvägens infrastruktur beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till sammanlagt ca 1.4 miljarder kronor. Förutom nyinvesteringar i stom- och länsjärnvägar, som finansieras med anslag över statsbudgeten, ingår i detta belopp bl.a. investeringar i Stockholmsområdet och eldrifts- investeringar som finansieras genom upplåning i riksgäldskontoret. För anskaffning av rullande materiel m.m. till statensjärnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för samma budgetår uppgå till ca 1,2 miljarder kronor. Dessa investeringar finansieras utanför statsbudgeten genom upp- låning i riksgäldskontoret.

Utgifterna för vägbyggande och investeringar i kollektivtrafikanlägg- ningar .i länen finansieras med anslag över statsbudgeten och kommer totalt för budgetåret 1989/90 att uppgå till ca 3.0 miljarder kr. Under långtidsbudgetperioden i övrigt beräknas investeringarna i vägar och kol- lektivtrafikanläggningar vara oförändrade jämfört med budgetåret 1989/ 90.

Luftfartsverkets investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas för budgetåret 1989/90 uppgå till ca 950 milj. kr. Budgetåret 1990/91 väntas investeringarna sjunka till ca 900 milj. kr. och ligga kvar på denna nivå under långtidsbudgetperioden.

Sjöfartsverkets investeringar finansieras utanför statsbudgeten och be- räknas uppgå till ca] 10 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Budgetåret 1990/91 beräknas investeringarna öka till ca 125 milj. kr. Därefter beräk- nas invcsteringsvolymen åter sjunka.

Prop. l988/89:150 Bilaga 1.2 6. Finansdepartementet Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå Förändring till Proeen- Genom- tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 föränd- procen- ring tuell 1989/90 föränd- 1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 25 099 ' — 13 + 246 — 57 — 37 0.0 % +0.2 % därav Bidrag till den kommu- nala sektorn; skatte- utjämningsbidrag och kompensationsbidrag 18 061 0 0 0 0 0.0 % 0,0 % Skatteadministrationen 3 826 0 +250 0 0 0.0% + 1,6% Riksgäldskontoret och övriga kostnader för statsskuldens förvaltning 996 0 0 0 0 0.0% 0.0% — 3.2 %

Tullverket 892 —13 — 6 —55 —35 —1,5%

Finansdepartemcntets verksamhetsområde omfattar frågor om ekono- ' misk politik och skattepolitik och frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektorn.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m.fl. generella statliga bidrag till den kommunala sektorn och andra kommunal- ekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också tullfrågor utom frågor om tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som rör statlig lokalförsörjning. bank- och försäk- ringsväsendet. värdepappershandeln. statliga lotterier och spel m.m.

Som en följd av den ändrade arbetsfördelningen i regeringen fr.o.m. den 1 januari 1989 har frågor om konsolidering av utländska skulder samt om världsbanksgruppen. utom vissa biståndspolitiska frågor. överförts från utrikesdepartementet till finansdepartementet. Kostnaderna för stats- skuldens förvaltning inklusive riksgäldskontorets förvaltningskostnader kommer fr. o. m. den 1 juli 1989 att redovisas under finansdepartementets verksamhetsområde. Någon ökning av utgifterna för denna verksamhet har inte beräknats under långtidsbudgetperioden.

För budgetåret 1989/90 har regeringen föreslagit att ca 25,1 miljarder kronor anvisas till utgifter inom finansdepartementets verksamhetsområ- de.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Skatteförvaltningens nuvarande organisation gäller från och med 1987, då länsstyrelsernas skatteavdelningar bröts ut och bildade länsskatte- myndigheterna. Exekutionsväsendet fick en ny organisation den 1 juli 1988. I stället för de tidigare 81 kronofogdemyndigheterna bildades då 24

myndigheter, en i varje län. Genom riksdagsbeslut (prop. 1986/87:158, Prop. 1988/892150 1987/88: SkU2. rskr. 1987/88: 2) har bestämts att de lokala skattemyndig- Bilaga 1.2 heterna fr.o.m. den 1 juli 1991 skall sköta den lokala folkbokföringen. Denna reform bedöms innebära en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj. kr., fr. o. m. budgetåret 1991/92. Detta belopp avser att täcka den totala merbelastningen på statsbudgeten till följd av reformen. dvs. även sådana kostnader som kan komma att uppstå vid sidan av Skatteförvalt- ningen. I långtidsbudgetsberäkning har inga förändringar i övrigt antagits. Ett omfattande utredningsarbete pågår i syfte att förenkla och förbättra de materiella beskattningsreglerna. Tre utredningar —- en på inkomstskat- tens, en på företagsbeskattningens och en på de indirekta skatternas områ- de -— ser över bestämmelserna med inriktning på lägre skatter. bredare skattebas och förenklingar. Arbetet i dessa utredningar beräknas i huvud- sak bli avslutat underjuni l989.

Tullverket

Ett intensivt arbete är i gång för att bygga upp ett datasystem för tullver- kets import-. transit- och exportrutiner. För närvarande byggs en central dataenhet upp i Luleå. Första driftstart för export- och transitsystemet planeras till den 1 januari 1990. Tulldatasystemet beräknas vara fullt utbyggt under år 1993. Samtidigt med arbetet att införa en datorisering av tullverksamheten pågår en organisationsöversyn hos tullverket där en förs- ta avrapportering skall göras till regeringen under mars 1989.

De viktigare statsmaktsbeslut som kan förutses under långtidsbudgetpe- rioden kommer att avse investeringar m.m. för att genomföra datorise- ringen av tullverksamheten. l budgetpropositionen 1988 ställde sig stats- makterna i princip bakom de förslag som tulldatautredningen presentera- de i sin förstudie rörande datorisering av tullens import- och exportrutiner (SOU 1987240). 1 juni 1989 kommer tulldatautredningen att lämna en slutrapport med huvudstudie m.m. för tulldatasystemets genomförande som statsmakterna särskilt får ta ställning till. Under långtidsbudgetperio- den redovisas de förväntade besparingarna vid tullverket till följd av datoriseringen.

Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Anslaget omfattar skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting, bidrag till kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen samt bidrag till kommuner och landsting med an- ledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m.m.

Det allmänna bidraget utgör ett ekonomiskt stöd till kommunerna utan förbehåll beträffande användning och utan koppling till viss verksamhet. Syftet med skatteutjämningsbidraget är att minska de ekonomiska skillna- derna mellan kommunerna som uppstår till följd av olika förutsättningar vad avser kostnader och skattekraft. Bidraget bör också leda till att skillna- derna i skattesats minskas.

Skatteutjämningsbidraget utgår dels som ett ordinarie bidrag. dels som 61

Bilaga 1.2

ett extra skatteutjämningsbidrag. Genom det ordinarie skatteutjämnings- bidraget garanteras kommunerna och landstingskommunerna ett visst skatteunderlag i skattekrona per innevånare (skattekraft) i förhållande till riksgenomsnittet. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas till kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag ges även till kommuner i skogslänen och Gotlands kommun som kompensation för avskaffandet av statsbidraget till kollektiv landsbygdstrafik. Ett särskilt stöd kan även utgå inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag till kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred m.m. Över- gångsvis ges extra skatteutjämningsbidrag till kommuner utom skatte- utjämningssystemet som får ett påtagligt skattebortfall till följd av att beskattning i utbokommun slopas.

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas förutom av skattesats- ändringar. dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i enskilda kommuner eller landstingskommuner i förhållande till genomsnittet i ri- ket. dels av en förändring av medelskattekraften. Skatteutjämningsbidra- gets storlek beräknas utifrån resp. kommuns och landstingskommuns skat- tesats. Den skattesats som används vid beräkning är maximerad till 16 kr/skr för kommunerna, 13: 50 kr/skr för landstingen och till 29: 50 kr/skr för de kommuner som inte ingår i landstling. Grundgarantin som fastställs i lag. kompletteras med tillägg eller avdrag för kommunernas och lands- tingens åldersstruktur samt för kommunernas sociala stuktur. Tilläggen eller avdragen beräknas årligen och anges i tiondels procent av medelsskat- tekraften. l beräkningarna för långtidsbudgetperioden antas inga system- förändringar vad gäller bidragen till det kommunala verksamhetsområdet.

. . ' 7 7. Utbildningsdepartementet Bilaga 1— Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå Förändring till Procen- Genom- ———-_——— tuell snittlig 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94 föränd- procen- ring tuell 1989/90 föränd- 1990/91 ring 1.989/90— 1993/94 Totala utgifter 48022 —341 + 65 —119 +190 —0,7% —0,1% därav Obligatoriska skolväsendet 18041 —830 —293 — 61 +127 —4.6% —1,5% Gymnasiala skolor 6076 + 74 + 30 —162 —232 +l.2% —1.4% Högre utbildning. forskning m.m. 10560 + 39 + 60 + 60 +l80 +0.4% +0.8% Studiestöd 5937 +332 +229 + 27 +116 +5.6% +2.8%

Till utbildningsdepartemcntets verksamhetsområde hör ungdomssko- lan. den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarut- bildningen. vuxenutbildningen, studiesocialt stöd, kultur samt massmedi- erna.

Ungdomsskolan

Staten svarar för knappt hälften av kostnaderna för det obligatoriska skolväsendet i form av skolledar- och lärarlöner. Resterande kostnader faller på kommunerna. För vissa skolformer — sameskolan och special- skolan — svarar staten för samtliga kostnader.

De viktigaste utgiftsstyrande faktorerna för grundskolebidraget i löpan- de priser är — förutom löneutvecklingen och antalet elever — den genom- snittliga undervisningsskyldigheten för lärarna. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på förskott och slutrcglering är belastningen på statsbudgeten regelmässigt skild från vad kommunerna är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår. Under långtidsbudgetperioden minskar anta- let elever i grundskolan (7— 15 år) med ca 3,4 %. Det innebär att utgifterna i fasta priser sjunker under perioden.

I propositionen (1988/89: 4) om skolans utveckling och styrning behand- las bl.a. styrnings- och inflytandefrågor. pedagogiskt utvecklingsarbete inom grundskolan, läromedelssituationen och specialpedagogiska frågor i skola och lärarutbildning. Förslagen kommer att påverka utvecklingen inom grundskolan under långtidsbudgetperioden. I varje kommun skall det finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan för de skolformer som kommunen är huvudman för. Skolplan skall upprättas och antas minst vart tredje år. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder kom- munen avser vidta för att för skolan uppsatta mål skall uppnås, bl.a vad gäller lokaler. läromedel och Skolmåltider.

Målsättningen för gymnasieskolan är att alla ungdomar under 20 år skall erbjudas en plats i gymnasieskolan. Gymnasieskolans dimensionering re-

lateras till antalet 16-åringar dvs. majoriteten av de sökande resp. budget- Prop. l988/891150 år. Antalet l6-åringar minskar under perioden från 110800 innevarande Bilaga 1.2 år till 97 100 år 1993. Antalet intagningsplatser inom gymnasieskolans ram minskas i motsvarande mån som regeringen redovisat i årets budgetpropo- sition. l avvaktan på resultatet av den analys som redovisats i årets budgetproposition av lilla ramens utbildningsutbud förutsätts nu samma antal platser inom denna ram dvs. i sådana specialkurser som för tillträde kräver tidigare gymnasial utbildning. praktik eller viss ålder, som föresla- gits för budgetåret 1989/90 (32 450). ' Kostnaderna för gymnasieskolan styrs — förutom av planeringsramarna och antalet elever — främst av löneutvecklingen. lärarnas undervisnings- skicklighet. Utbildningarnas art och timplanernas utformning. Den för- söksverksamhet med treåriga yrkesinriktade studievägar som startats inne- varande budgetår och som i budgetpropositionen för l989/90 föreslagits ökas till 10000 platser skall enligt riksdagens beslut pågå till och med budgetåret 1990/91.

Statsbidrag utgår fr. o. m den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för ungdomar under 18 år som efter grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa åtgärder. Antalet ungdomar i de olika delarna av åtgärderna varierar. Utgångspunkten för medelsberäkningen i årets bud- getproposition är att 28 900 ungdomar beräknas omfattas av uppföljnings- program. 18 200 beräknas inneha ungdomsplats och 9 100 beräknas delta i uthildningsinslag. l avvaktan på resultatet av den översyn som pågår av de olika åtgärderna inom kommunernas uppföljningsansvar beräknas oför- ändrad dimensionering under perioden.

Vuxenutbildning

Vuxenutbildningen inom utbildningsdepartementets område ges i olika former: kommunal utbildning för vuxna (komvux), grundutbildning för vuxna (grundvux). vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (sär- vux). den statliga vuxenutbildningen. Studieförbunden. svenskundervis- ning för vuxna invandrare. folkhögskolor. central kursverksamhet och kontakttolkutbildning.

Tilldelningen av statsbidrag till komvux. grundvux och särvux styrs av en riksram för timtilldelning. Totalramen uppgår för budgetåret l989/90 till 3979 800 undervisningstimmar och anslagets storlek till 1,2 miljarder kr. Utbildningsvolymen förväntas inte förändras under långtidsbudgetpe- rioden.

Studieförbunden bedriver förutom studiecirkelvcrksamhet omfattande kulturverksamhet. Det totala statliga bidraget som för budgetåret l989/90 beräknas till 1.1 miljarder kronor bestäms av beräknad omfattning av stu- diecirkelverksamhcten för ett'visst budgetår tillsammans med en uppräk- ning av anslaget med en för varje budgetår fastlagd bidragsproeent.

Undervisning i svenska för invandrare (sti) syftar till att ge grundläggan- de kunskaper i det svenska språket. Statsbidrag utgår till kommunerna för grund-sti enligt ett elevbaserat statsbidragssystem som skall täcka de ge- . 64

nomsnittliga kostnaderna för kommunerna. Statsbidrag utgår till studie- Prop. 1988/89: 150 förbunden för deras verksamhet med påbyggnads—sfi med ett fast bidrag Bilaga 1.2 för varje studietimme. Statsbidragsutvecklingen styrs av dels den allmän- ' na kostnadsutvecklingen dels av förändringar i invandringens omfattning. Anslaget för budgetåret l989/90 uppgår till 332 milj. kr. Huvuddelen av statsbidraget till folkhögskolorna utgår i form av ett allmänt bidrag. Detta bidrag beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under verksamhetsåret och en viss angiven lärarlön. Statsbidraget för de enskilda skolorna regleras i efterhand utifrån faktiska lärarkostnader. Det totala antalet elcvveckor för vilket statsbidrag kan utgå fastläggs årligen i ' ' regeringens budgetproposition. För'budgetåret 1989/90 beräknas bidraget till folkhögskolor till 565 milj. kr. Folkhögskolan är föremål för utredning. Uppdraget omfattar bl. a. att konstruera ett nytt statsbidragssystem.

Högre utbildning, forskning m. m. De dominerande utgiftsstyrande faktorerna för den grundläggande hög- skoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning. utgörsdels av de planeringsramar i form av: nybörjarplatser som årligen fastställs av riksda- ' gen. dels utbildningens längd. kostnaderna per utbildningsplats samt - kringkostnader såsom administration vid högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer genererar ca 85% av de totala utgifterna.-För driften av den kommunala högskoleutbildningen lämnar staten bidrag till kommuner Och landstingskommuner. ' ' '

Antalet gymnasiestuderande förväntas sjunka under perioden. Antalet - pensioneringar bland de högskoleutbildade i den yrkesverksamma delen av befolkningen kommer att stiga successivt. Med utgångspunkt i dessa förändringar utreds för närvarande högskolans framtida dimensionering.

l proposition (1988/89: 65) om formerna för högskolepolitiken föreslås att riksdagen fr.o.m. budgetåret 1990/91 skall besluta om treåriga ekono- miska ramar för högskolans utbildning och forskning. Medel för grundläg- gande högskoleutbildning föreslås bli anvisade högskolcvis under ett sam- lat anslag fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare föreslås att fr.o.m. samma budgetår medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakultetsvis under-ett anslag till vart och ett av universiteten och till de högskolor som har fakultetsorganisation'. Från och med budgetåret '1993/94 föreslås även en övergång till s.k. ramanslag; vilket ger möjligheter till såväl anslagsspa— rande som anslagskredit. I propositionen föreslås även att anslagen för högskolans lokaler på sikt skall utformas så att man vid varje universitet och högskola bättre skall kunna väga .ko'stnader. för lokaler mot andra kostnader för verksamheten. '

Anslagen till forskarutbildning och grundforskning uppgår budgetåret 1989/90 till sammanlagt ca 5 miljarder kronor. Huvuddelen avser anslag som går direkt till högskolan. Av resterande medel fördelas merparten via forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksam- hetsområde. Därtill kommer vissa forskningsinstitut. internationellt forsk- ningssamarbete m.m. Regeringens avsikt är att en forskningsproposition 65

5 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr I 50. Bilaga 1.2

Bilaga 1.2

skall läggas fram i februari 1990. Denna proposition skall, i likhet med tidigare forskningspolitiska propositioner. bl.a. behandla resursutveck- lingen under en treårsperiod. dvs 1990/91—1992/93.

Studiestöd

Utgifterna för studiesocialt stöd styrs framför allt av antalet studerande på gymnasie- och högskolenivå samt basbeloppets storlek. Beträffande studie- hjälpen beräknas för långtidsperioden en minskning av elevantalet och en därmed sammanhängande utgiftsminskning om ca 7.5% på anslaget (150 milj. kr.). Anslaget för studiehjälp uppgår budgetåret 1989/90 till 2 miljar- der kronor. 1 det treåriga budgetdirektiv som gavs till centrala studiestöds- nämnden (CSN) våren 1988 fick CSN i uppdrag att under långtidsperio- den 1990/91 — 1992/93 ägna särskild uppmärksamhet åt studiehjälpssyste- met. CSN skall lämna en samlad bedömning av hur studiehjälpssystemet fungerar och föreslå de åtgärder som kan föranledas av denna bedömning.

Riksdagen fattade våren 1988 beslut om ett nytt studiemedelssystem som i hög grad påverkar utgifter och inkomster under långtidsperioden. De nya studielånen finansieras inte över statsbudgeten utan via riksgälds- kontoret, vilket kraftigt minskar utgifterna för studiemedel på statsbudge- ten. Studiemedelsanslaget minskar 1989/90 till ca 2,1 miljarder kronor. De direkta statsutgifterna för lånedelen begränsas till ränte- och avskrivnings- kostnader. lnga avgörande förändringar under perioden beräknas beträf- fande studerandeantal. Den totala kostnaden för studielånen är beroende av dels hur många studerande som upptar studielån, dels hur mycket varje studerande lånar. Den kraftigt höjda bidragsdelen i det nya studiemedels- systemet beräknas leda till en minskad lånebenägenhet. men storleksord- ningen är svår att beräkna. Räntan på studielån är knuten till statens upplåningsko'stnader och skall fastställas av regeringen en gång om året. Ränteinkomsterna är således beroende av ränteutvecklingen för statens upplåning. Låneåterbetalningen är knuten till individens löneutveckling. Återbetalningen skall ske med 4% av den återbetalningsskyldiges inkomst. Härigenom kommer återbetalningen att påverkas av samhällets löneut- veckling. _

Anslaget till vuxenstudiestöd m.m. finansieras av en särskild vuxenut- bildningsavgift som f.n. är 0.27 % av lönesumman. För budgetåret 1989/90 uppgår anslaget till 1,2 miljarder kronor. Förutom vuxenstudie- stödsanslaget finansierar avgiften också timersättning vid vissa vuxenut- bildningar, bidrag till de fackliga organisationernas centrala kursverksam- het och till en del anslaget Bidrag till Studieförbunden. Vuxenstudiestöds- anslaget innefattar ett särskilt vuxenstudiestöd för längre studier. kort- tidsstudiestöd och medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Intäkterna från vuxenutbildingsavgiften är beroende av löneutvecklingen. Under de senaste åren har intäkterna ökat med mellan 8 och 11 procent per år. CSN har våren 1989 fått i uppdrag att göra en särskild översyn av det särskilda vuxenstudiestödet.

Prop. l988/892150

Kultur- och mediefrågor Prop. l988/ 89: 150 Inom kulturverksamheten anslås medel till centrala och regionala myndig- Bilaga 1'2 heter och institutioner. organisationer och föreningar m.fl. inom område-. na teater. dans. musik, bibliotek. bildkonst. konsthantverk. arkiv. museer och utställningar samt till konstnärsstöd och samekulturen. Utgifterna styrs huvudsakligen av löne- och prisutvecklingen. Kulturinstitutionerna finansierar en del av sin verksamhet genom inkomster från entréavgifter m.m. Särskilda lotterimedel och forskningsmedel utgör också en del av finansieringen av kulturinsatserna.

För att främja förnyelse och utveckling i kulturlivet kommer kulturom— rådet att förstärkas med 300 milj. kr. under budgetåren 1989/90 — 1991/92. Insatserna skall inriktas på att förbättra konstnärernas villkor. på att öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och på att stärka kulturlivet i hela landet. Under treårsperioden skall också genomföras ett

. omfattande översynsarbete inom kulturområdet. Målsättningen är att det- ta bl.a. skall resultera i särskilda satsningar för fortsatt uppbyggnad av den regionala kulturverksamheten med början budgetåret 1990/91 och att åtgärder för att förbättra konstnärernas arbetsvillkor kommer att behand- las inför budgetåret 1991/92. Insatserna för att öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur kommer att ske främst inom arbetet med kulturi skolan.

Inom medieområdet är stöden till dagspressen den största utgiften på statsbudgeten. Förslag om förändrat bidragssystem för dagspresstödet pre- senterades hösten 1988 i betänkandet (1988:48) Reformerat presstöd. Betänkandet remissbehandlas. Sveriges Radio-koncernens verksamhet fi- nansieras med TV-avgiftsmedel. Avgiften är kopplad till innehav av TV- mottagare. Även de kostnader som televerket och radionämnden har med anledning av Sveriges Radios verksamhet bekostas med TV-avgiftsmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för utlan- det. som finansieras över statsbudgeten. lnflutna TV-avgiftsmedel förs omedelbart över till räntebärande räkning hos riksgäldskontoret. Riksda- gen fastställer årligen vilka belopp som får rekvireras från kontot. Därut- över får för Sveriges Radio-koncernens räkning rekvireras medel för kost- nadskompensation enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för att täcka ökade kostnader för'rundradiorörelsen.

Prop. 1988/89: 150 Bilaga 1.2 8. Jordbruksdepartementet Milj. kr.. oförändrad pris- och lönenivå Förähd ring till Proeen- Genom- tucll snittlig . 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94' föränd- procen- . ring . . tucll 1989/90 föränd- '1990/91 ring 1989/90— 1993/94 Totala utgifter 3546 —25 —60 0 0 —0.7% —0.6% - därav Jordbrukets ratio- nalisering 498 '—20 —60 0 0 —4.0% —4.3 % Jordbruksprisregl. 1 149 0 0 O ' 0 0.0% - 0.0% Utbildning och forskning 946 ' — 2 0 0 0 —0.2% —0,0%

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk. skogsbruk. ' fiske. trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning. forskning och försök för dessa näringar. livsmedelsberedskap. djurskydd. djurens hälso- och sjukvård, livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård.

Den framtida jordbrukspolitiken

Huvudfrågorna för jordbruksdepartementet under de kommande åren kommer att vara arbetet med en omläggning av den svenska jordbruks—