SOU 1989:89
Översyn av lagen om pliktexemplar
Till Statsrådet och Chefen för Utbildningsdepartementet
Regeringen bemyndigade vid regeringssammanträde den 28 juli 1988 dåvarande chefen för utbildningsdepartementet statsrådet Bodström att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar. Departementschefen förordnade samma dag un— dertecknad att vara utredningsman. Utredningen har antagit be—
nämningen Biblioteksexemplarsutredningen.
Sekreterare åt utredaren har varit förste bibliotekarie Lille—
mor Lundström, Kungl biblioteket.
Jag har under utredningsarbetet haft överläggningar med före— trädare för samtliga de bibliotek som nu mottar pliktleveranser samt ett antal andra av frågan berörda institutioner jämte vissa
experter.
Utredningsarbetet är nu slutfört, och jag får härmed överlämna betänkandet Överszp av lagen om pliktexemplar.
Stockholm i september 1989
Lars Tynell
Särskild utredare
Lillemor Lundström
Sekreterare
5.4 5.5
5.5. 5.5.
INNEHÅLL
SAMMANFATTNING Uppdraget Bakgrundsbeskrivning
överväganden och förslag
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till ändring i lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar
Förslag till ändring i förordningen om pliktexemplar
av skrifter och ljud— och bildupptagningar
UPPDRAGET
TIDIGARE UTREDNINGAR, PROJEKT M M Utredningar tillsatta av regeringen
övriga utredningar, konferenser m m
BAKGRUND
Nu gällande pliktexemplarslag
Pliktexemplar av skrifter
Pliktexemplar av kombinerat material Tillämpningsförordningen
överlämnande av pliktexemplar
Bevarande och tillhandahållande av pliktexemplar övriga föreskrifter
Tryckta skrifter och därmed jämställt material Pliktleveransernas omfattning
Printing on Demand
Electronic Printing
Desktop Publishing
Specialisering och internationalisering Dokument i mikroform
Information i elektronisk form
Datadisketter
5.5. 5.5. 5.5. 5.5. 5.5.
5.6 5.7 5.8
5.8. 5.8. 5.8. 5.8. 5.8.
6.1 6.2
6.2. 6.2.
6.3 6.4
6.4. 6.4. 6.4. 6.4.
6.5 6.6
6.6. 6.6.
6.7
3 4 5 6 7
l 2 3 4 5
l 2
l 2 3 4
1 2
BILAGA
Elektroniska tidskrifter Videotex
Telefax
Telex — Teletex
Kombinerat material Kassettböcker Informationsbärare för läshandikappade Talböcker
Taltidningar och taltidskrifter RATS/RAPS—tidningar
Punktskrift
Videogram på teckenspråk
ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG
Allmänt
Tryckta skrifter och därmed jämställt material Inledning
Förslag till lagändringar
Dokument i mikroform
Information i elektronisk form
Allmänt
Den nya norska lagen
Diskussion och överväganden
Information i elektronisk form: sammanfattning Kombinerat material
Informationsbärare för läshandikappade Informationsbärare för synskadade
Videogram på teckenspråk
Avslutande synpunkter
FÖRKORTNINGAR
Utredningens direktiv
1. SAMMANFATTNING
1.1 Uppdraget
Utredningen har enligt direktiven haft till uppgift att se över bestämmelserna om pliktleverans till bibliotek och anpassa dem till nu gällande tekniska förutsättningar. Härvid har framför allt två problemkomplex varit aktuella. Dels har utredningen haft att pröva behovet av förändringar i regel— systemet mot bakgrund av den grafiska teknikens snabba ut— veckling. Dels har uppdraget gällt att kartlägga den informa— tion som tillhandahålls i mikroform respektive digital form med sikte på en eventuell utvidgning av lagen till att omfatta dessa områden. I direktiven har vidare ingått att belysa vissa speciella problem som berör bevarandet av publikationer för
synskadade.
1.2 Bakgrundsbeskrivning
I avsnitt 4 tas de utredningar, projekt m m upp som haft särskild betydelse för dels utformningen av 1978 års lag om pliktexemplar, dels de diskussioner och förslag till ändringar i lagen och andra åtgärder som föranlett den nu
aktuella översynen.
Viktiga underlag för detta arbete är Ljud— och bildbevarande— kommitténs betänkande från 1987 samt de aktiviteter i form av projektarbete, konferenser, möten och dylikt som plikt— leveransbiblioteken bedrivit kring lagfrågor m m under de
senaste åren.
I avsnitt 5 beskrivs nu gällande lagstiftning vad beträffar skrifter och s k kombinerat material (SFS 1978:487) samt
leveransernas omfattning under de senaste två decennierna.
Det inlevererade materialet har sedan 1970 ökat med ca en tredjedel till följd av utvecklingen inom den grafiska branschen och 1978 års lag som innebar en utvidgning av leveransskyldigheten till bibliotek. Vissa moderna produk— tionsförfaranden behandlas liksom en rad nya media som numera används för informationsspridning, men som inte om—
fattas av lagstiftningen.
Särskild vikt har lagts vid beskrivningen av de informations— bärare i elektronisk form som kan vara av intresse för eventuell leveransplikt, exempelvis databaser och optiska skivor. Vad databaser beträffar redovisas den aktuella situationen i ett antal andra länder. Norge uppmärksammas speciellt eftersom man där under 1989 fått en ny pliktleverans— lag som även omfattar allmänt tillgänglig information som
sprids i maskinläsbar form.
Avsnittet behandlar också litteratur för läshandikappade i form av bl a fonogram och punktskrift, Den sistnämnda publika—
tionstypen är för närvarande inte leveranspliktig.
1.3 Överväganden och förslag
Vissa allmänna principer bör ligga till grund för en översyn
och komplettering av pliktexemplarslagen:
— Lagen bör vara neutral i förhållande till olika informations—
media.
— Leveransplikt bör gälla för skrifter, upptagningar o s v som fixerats i form av dokument av något slag och som är avsedda att i denna form spridas till en större krets av
användare.
— Regelsystemet får inte belastas med tekniska detaljer. Avgränsningen av det leveranspliktiga materialet bör ske
i breda men väl definierade kategorier.
— De förpliktelser som åläggs producenter/utgivare av skilda slag av informationsbärare bör göras så likformiga och så
föga betungande som möjligt.
När det gäller tryckta skrifter och därmed jämställt material finns det ingen anledning att överväga principiella förändringar i nuvarande regelsystem. Den grafiska teknikens snabba utveck— ling har visserligen medfört vissa problem när det gäller avgränsningen av det leveranspliktiga materialet. Dessa problem kan dock knappast lösas genom preciseringar i lagtexten,
utan gränsfallen får prövas mot redan gällande regler med
tryckfrihetsförordningen som utgångspunkt.
Däremot föreslås ett antal smärre tekniska justeringar i de
föreskrifter som reglerar avlämnandet av pliktexemplar av
tryckta skrifter.
Dokument i mikroform (mikrokort och mikrofiche) omfattas inte
av den nuvarande pliktexemplarslagen. Även om den svenska utgivningen av sådana mikroformer som kan betraktas som allmänt tillgängliga publikationer är relativt obetydlig, bör lagen kompletteras med en föreskrift om leveransplikt för denna typ av
material.
Tillkomsten av information i elektronisk form har på ett genomgripande sätt förändrat informationsspridningens villkor, och det måste betecknas som klart otillfredsställande att
materialets bevarande för framtiden inte är reglerat.
I analogi med övrig lagstiftning kan man uppställa önskemål
om leveransplikt för sådan elektronisk information som samman—
ställts i syfte att spridas till en större krets och som är tillgänglig genom t ex prenumeration, köp eller hyra. Sådan information kan i princip göras tillgänglig på två sätt, antingen online eller i distribuerad form ("hard format"),
t ex disketter, optiska skivor och CD—ROM.
Leveransplikt för databaser tillgängliga online synes principiellt diskutabel och skulle dessutom medföra en rad synnerligen svårlösta praktiska problem samt krav på betydande
resursinsatser.
Däremot föreslås att leveransplikten utvidgas till att omfatta sådan elektronisk information som fixerats i någon form av upptagning, avsedd för allmän spridning. En sådan utvidgning är välmotiverad även med tanke på att övergången är flytande mellan de i detta sammanhang aktuella dokumentformerna och vissa redan av den nuvarande pliktexemplarslagen omfattade
typer av fonogram och Videogram.
Beträffande såväl dokument i mikroformat som elektroniska publikationer bör leveransplikt gälla för produkter fram— ställda i Sverige eller avsedda för spridning i Sverige. Leveransplikten bör åligga utgivaren. Antalet exemplar bör sättas till sju, dvs ett till vartdera av Kungl biblioteket
och de sex universitetsbiblioteken.
Informationsbärare för läshandikappade — bland vilka media
för synskadade är den i särklass största gruppen — bör principiellt betraktas på samma sätt som t ex tryckta skrifter, vilket innebär krav på bevarande av sådana publikationer som är avsedda för allmän spridning till ifrågavarande kategori
av läsare.
Talböcker och taltidningar/taltidskrifter samt Videogram på
teckenspråk för hörselskadade omfattas av pliktexemplarslagen.
Mottagarinstitutionen, Arkivet för ljud och bild (ALB), har medgett dispens från leverans av talböcker. Av taltidningar tar ALB emot ett urval. Litteratur i punktskrift omfattas
inte av lagen.
Man bör eftersträva en lösning som lägger ansvaret på en enda institution och som innebär att publikationer för läshandi— kappade bevaras med i princip samma fullständighet som t ex tryckta skrifter. Naturligast är då att ge Talboks— och punktskriftsbiblioteket (TPB) ansvar för långtidsbevarandet. TPB har den ojämförligt största samlingen av detta slags material och dess personal representerar en stor samlad
kompetens på området.
Det synes inte nödvändigt att införa lagstadgad leveransplikt för de dokumenttyper som inte omfattas av den nuvarande lagen. TPB kan i stället åläggas att inte utmönstra sitt sista/enda exemplar av en publikation. Beträffande vissa materialgrupper som TPB inte förvärvar måste bevarandet säkerställas genom
samverkan mellan TPB och andra institutioner.
2.1 Förslag till ändring i lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar (SFS 1978:487)
Nedan föreslås
- att 1—2 55, 8—9 55, 18—20 55 och 23 5 skall ha nedan angivna lydelse
— att 4—5 55 skall sammanslås till en paragraf,
- att 7 5 andra och tredje stycket skall flyttas till förord—
ningen om pliktexemplar (se 2.2) samt
— att åtta nya paragrafer skall införas i lagen efter 10 5, här benämnda 10 a — 10 h 55.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
I denna lag ges föreskrifter I denna lag ges föreskrifter om om skyldighet att till biblio— skyldighet att till bibliotek
tek eller arkiv lämna exemplar eller arkiv lämna exemplar av av skrifter, ljud— och bild— skrifter, dokument i mikroform, upptagningar samt vissa kom— elektroniska dokument, ljud— binationer av sådant material och bildupptagningar samt vissa (pliktexemplar). kombinationer av sådant mate-
rial (pliktexemplar).
Lagen avser dokument som genom utgivning eller spridning på annat sätt gjorts tillgängliga
för allmänheten.
Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forsknings— ändamål enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
I denna laglförstås med
dokument exemplar av medium, som lagrar information för se— nare läsning, avlyssning, vis—
ning eller överföring,
skrift tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap 5 5
dagstidning skrift, som utgör allmän nyhetstidning av dagspress— karaktär och som normalt kommer ut med minst ett nummer varje
vecka, samt löpsedel och bilaga,
dokument i mikroform dokument i form av film med mikrobilder, som är avsett att läsas endast
med hjälp av apparat,
dokument i elektronisk form dokument, som ej är fonogram eller Videogram och som kan läsas endast med hjälp av elek—
troniskt hjälpmedel,
fonogram anordning, på vilken uteslutande upptagits ljud och
vars innehåll kan avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel,
Videogram anordning, på vilken finns upptagning avsedd att åter—
ges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik,
som i något skede utnyttjar elektriska signaler.
Pliktexemplar av skrifter
$ 3
Av skrift, som har framställts här i riket och utgivits här,
skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl bib—
lioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala
Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om ej annat följer av 6, 7
eller 8 S.
S 4 Av periodisk skrift, som har framställts utom riket och för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl biblioteket och biblioteken vid universite— ten i Stockholm, Uppsala, Lin— köping, Lund, Göteborg och
Umeå, om ej annat följer av 6,
7 eller 8 S.
S 5
Av skrift, som inte är perio—
disk och som har framställts
Av skrift, som har framställts
utom riket, skall ett plikt—
utom riket, skall ett pliktex- emplar lämnas till vart och ett av kungl biblioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linkö— ping, Lund, Göteborg och Umeå,
om
exemplar lämnas till vart och ett av kungl biblioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping,
Lund, Göteborg och Umeå, om
I. skriften har lämnats ut för spridning här i riket,
2. skriften helt eller delvis är avfattad på svenska språket
eller, om så inte är fallet, den huvudsakligen är avsedd att
spridas inom riket och
3. skriften ej har förts in till riket endast i enstaka
exemplar.
Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer
av 6 eller 8 5.
S 6
Om skrift som avses i någon av 3—5 55 har samma innehåll och
utförande som tidigare framställd skrift, föreligger endast
skyldighet att lämna ett pliktexemplar till kungl biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund,
under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare fram-
ställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt.
S 7
I fråga om tryckt dagstidning gäller, i stället för vad som
följer av 3, 4, och 6 SS, följande.
Av tidningen skall lämnas två pliktexemplar till kungl biblio—
teket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund.
Om tidningen ges ut i flera olika editioner, skall plikt— exemplar lämnas av den edi— tion som har utgivits först och, om tidningen ges ut i minst tre olika editioner, ock— så av den edition som har ut—
givits sist.
Har sida eller löpsedel änd— rats, skall pliktexemplar lämnas av varje sålunda ändrad sida eller löpsedel. Detta gäller dock ej om den ändrade sidan eller den ändrade löp- sedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt tredje
stycket.
5 8
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 3—7 55 föreligger
inte i fråga om
]. visitkort, notifikation 1. visitkort, etikett, blankett, adresskort, etikett, blankett, reklam— och emballagetryck eller reklam— och emballagetryck el— därmed jämförlig skrift.
Ler därmed jämförlig skrift,
framställts hos myndighet, 3. skrift som har framställts i punktskrift,
4. skrift, som skall lämnas såsom tillbehör till pliktexemplar
enligt 24 5, eller
5. skrift som ingår eller är avsedd att ingå i kombinerat material enligt 18—23 55.
S 9
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1. skrift, som har framställts här i riket, av framställaren,
2. periodisk skrift, som har 2. skrift, som har framställts framställts utom riket, av ut- utom riket, av utgivaren eller givaren här i riket, förläggaren här i riket eller,
om sådan utgivare eller förläggare 3. annan skrift än periodisk inte finns, av den som har låtit skrift, som har framställts lämna ut skriften för spridning utom riket, av förläggaren här här i riket. i riket eller, om sådan för— läggare inte finns, av den som har låtit lämna ut skriften
för spridning här i riket.
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1. dagstidning som avses i 7 5, inom en månad efter utgången av varje period om två kalendermånader under vilken tidningen ut—
gavs,
2. annan skrift, inom en månad efter utgången av det kalender—
kvartal under vilket skriften utgavs.
Regeringen bestämmer om periodindelning som avses i första
stycket 1.
Pliktexemplar av dokument i mikroform
5 10 a
5 10 b
Av dokument i mikroform, som
har utgivits och lämnats ut för spridning här i riket och som inte utgör skyddsfilm, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl biblioteket
och biblioteken vid universite— ten i Stockholm, Uppsala, Lin— köping, Lund, Göteborg och Umeå.
Av dokument i mikroform, som har framställts utom riket, skall pliktexemplar lämnas enligt
10 a 5, om
S 10 c
5 10 d
spridning här i riket,
2. dokumentet helt eller delvis är avfattat på svenska språket eller, om så inte är fallet,
det huvudsakligen är avsett att
spridas inom riket och
3. dokumentet ej har förts in
till riket endast i enstaka ex—
exemplar.
Skyldighet att lämna pliktexem— plar av dokument i mikroform enligt 10 a—b SS föreligger inte i fråga om sådant dokument, som har samma innehåll och utförande som tidigare framställt doku— ment, av vilket pliktexemplar
har lämnats.
Pliktexemplar av dokument i mik- roform skall lämnas av utgi- varen eller, om utgivare här i riket inte finns, av den som har låtit lämna ut dokumentet för
spridning här i riket.
5 10 e
5 10 f
Av dokument i elektronisk form, som har utgivits i minst 50 exem— plar och som har lämnats ut för spridning här i riket, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl biblioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.
Av dokument i elektronisk form, som har framställts utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl biblio— teket och biblioteken vid univer— siteten i Stockholm, Uppsala, Lin— köping, Lund, Göteborg och Umeå,
om
1. dokumentet har lämnats ut för spridning här i riket i minst
50 exemplar och
2. dokumentet innehåller fram— ställning eller framförande på svenska språket eller huvudsak— ligen är avsett för spridning
här i riket.
5 10 h
(11—17 55 avser pliktexemplar av
Skyldighet att lämna pliktexemplar av dokument i elektronisk form enligt 10 e—f SS föreligger inte
i fråga om sådant dokument, som har samma innehåll och utförande som tidigare mångfaldigat doku— ment, av vilket pliktexemplar har
lämnats.
Pliktexemplar av dokument i elek— tronisk form skall lämnas av ut— givaren eller, om utgivare här
i riket inte finns, av den som har låtit lämna ut dokumentet för
spridning här i riket.
ljud— och bildupptagningar.)
Pliktexemplar av kombinerat material
518
Med kombinerat material förstås i 19—23 55, i fråga om material som ej utgör läromedel, material vari tillsammans ingår
1. skrift, fonogram och video— gram
2. skrift och fonogram, eller
3. skrift och Videogram.
Med kombinerat material förstås i 19—23 55 material, vari till— sammans ingår en eller flera skrifter samt endera av
1. fonogram
2. Videogram och/eller annat bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel,
3. dokument i mikroform,
Med kombinerat material förstås i 19-23 55, i fråga om lärome- del, material vari tillsammans ingår
1. skrift och fonogram
2. skrift, fonogram och sådant bildmaterial, som är avsett
att visas med tekniskt hjälp- medel.
3. skrift och sådant bildma- terial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel, eller 4. fonogram och sådant bild— material, som är avsett att
visas med tekniskt hjälpmedel.
I fall som avses i första stycket och andra stycket 1—3 skall skriften utgöras av annan
skrift än som anges i 8 5 1—4.
5 19
Av kombinerat material, som har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har lämnats ut för spridning här, skall ett pliktexemplar lämnas till kungl biblioteket . och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, om ej annat följer av
21 5 andra stycket.
4. elektroniskt dokument eller en kombination av två eller flera
av dessa dokumenttyper.
Av kombinerat material, som har
mångfaldigats här i riket i minst
50 exemplar och som har lämnats ut för spridning här, skall ett pliktexemplar lämnas till vart
och ett av kungl biblioteket
och biblioteken vid universite—
ten i Stockholm, Uppsala, Lin— köping, Lund, Göteborg och Umeå, om ej annat följer av 21 5 andra
stycket.
Av kombinerat material, som Av kombinerat material, som helt eller delvis har mång— helt eller delvis har mång—' faldigats utom riket, skall faldigats utom riket, skall
ett pliktexemplar lämnas ett pliktexemplar lämnas
till kungl biblioteket och till vart och ett av kungl
ett pliktexemplar till bib— biblioteket och biblioteken lioteket vid universitetet vid universiteten i Stockholm, i Lund, om Uppsala, Linköping, Lund, Göte—
borg och Umeå, om
1. materialet har lämnats ut för spridning här i riket i
minst 50 exemplar och
2. materialet innehåller framställning eller framförande på svenska språket eller huvudsakligen är avsett att spridas
här i riket.
Föreskrifterna i första stycket gäller ej om annat följer
av 21 5 andra stycket.
5 21
Skyldighet att lämna pliktexemplar av kombinerat material enligt 19 eller 20 5 omfattar endast sådana beståndsdelar
som särskilt anges i 18 S.
Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 19 eller 20 S föreligger inte i fråga om sådant kombinerat material som har samma innehåll och utförande som tidigare mångfaldigat
kombinerat material, av vilket pliktexemplar har lämnats.
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om
1. kombinerat material, som har mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om sådan beställare inte finns, av den som har låtit lämna ut materia—
let för spridning här i riket,
2. kombinerat material, som helt eller delvis har mångfal— digats utom riket, av förläggaren här i riket eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut
materialet för spridning här i riket.
5 23
Pliktexemplar skall lämnas i fråga om kombinerat material, som har lämnats ut i fullständigt skick för spridning här i riket, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal
under vilket materialet lämnades ut.
I annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemp— lar av material som utgör del av kombinerat material lämnas
i fråga om
1. skrift eller annat bildmaterial än Videogram, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket
materialet lämnades ut för spridning.
2. fonogram eller Videogram, 2. fonogram, Videogram, dokument inom en månad från den dag i mikroform eller dokument i
då fonogrammet eller video— elektronisk form, inom en månad grammet först gjordes till— från den dag då dokumentet först gängligt för allmänheten gjordes tillgängligt för allmän—
här i riket. heten här i riket.
S 24
Pliktexemplar, som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag, skall även omfatta omslag, fordral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar när detta sprids. Pliktexemplar jämte tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är avsedda
att spridas.
5 25
Den som åsidosätter skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndighet som regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Vitesföre-
läggande skall delges.
Talan mot myndighets beslut enligt första stycket förs hos
kammarrätten genom besvär.
S 26
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för visst fall medge undantag från skyldigheten att lämna plikt—
exemplar enligt denna lag.
2.2 Förslag till ändring i förordningen om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar (SFS 1978:779 med ändring 1979z481)
Till följd av de i utredningen föreslagna ändringarna i lagen om pliktexemplar (se 2.1) bör vissa justeringar göras i förord— ningen. Ändringarna rör 2 S, 4 5, 6 5, 13—15 55, 17 5 samt 21-22 55.
(5 S, 7 5, 9—12 55, 16 5 samt 19—20 55 är uteslutna nedan då de avser pliktexemplar av ljud— och bildupptagningar.)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande föreskrifter
I denna förordning meddelas vissa föreskrifter om sådant ma-
terial som omfattas av lagen ...
S 2 I förordningen förstås med I förordningen förstås med plikt— pliktexemplar, skrift, dags— exemplar, skrift, dagstidning, tidning, fonogram, Videogram mikroform, elektroniskt dokument, och kombinerat material det— fonogram, Videogram och kombinerat samma som i lagen (1978:487) material detsamma som i lagen ...
om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptag—
ningar.
Med spelfilm förstås i förordningen sådan film av vilken enligt 12 5 lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupp- tagningar ett pliktexemplar skall lämnas till arkivet för ljud och bild.
5 3
Pliktexemplar skall lämnas på ett betryggande sätt.
Varje försändelse med pliktexemplar bör vara åtföljd av en förteckning över det material som ingår i försändelsen. För— teckningen skall vara underskriven samt avges i två exemplar.
Det ena exemplaret skall återställas med anteckning om att ma—
terialet har mottagits.
Om kombinerat material ingår i en försändelse, skall detta
särskilt anges i förteckningen.
S 4
Pliktexemplar av tryckt dagstidning skall lämnas enligt följande.
Utgivningsmånad Lämnas före utgången av januari, februari mars
mars, april maj
maj, juni juli
juli, augusti september
september, oktober november
november, december januari
1. För det exemplar som lämnas till bibliotket vid universitetet i Lund och det ena av dem som lämnas till kungl biblioteket gäller följande.
Pliktexemplar skall lämnas av
samtliga editioner och löpsedlar.
2. För det andra av de två exem- plar som lämnas till kungl bib—
lioteket gäller följande.
Om tidningen ges ut i flera edi— tioner, skall pliktexemplar läm— nas av huvudeditionen och samt— liga löpsedlar. Har sida ändrats, skall pliktexemplar lämnas av varje sådan ändrad sida, som
ej ingår i huvudeditionen.
Bevarande av pliktexemplar
5 6
Skrifter och kombinerat ma— terial som har lämnats till kungl biblioteket utgör na— tionalexemplar och skall be- varas för framtiden. I fråga om tryckt dagstidning gäller vad nu sagts dock bara det
ena av de två exemplar som
lämnas till biblioteket.
Skrifter och kombinerat ma— terial som har lämnats till biblioteket vid universitetet i Lund utgör nationella re— servexemplar och skall beva—
ras för framtiden.
Skrifter som har lämnats till biblioteket vid universiteten
i Stockholm, Uppsala, Linkö—
Skrifter, mikroformer, elektro- niska dokument och kombinerat material som har lämnats till kungl biblioteket utgör national— exemplar och skall bevaras för framtiden. I fråga om tryckt dagstidning gäller vad nu sagts dock bara det ena av de två exem—
plar som lämnas till biblioteket.
Pliktexemplar som har lämnats
till biblioteket vid universitetet i Lund utgör nationella reserv— exemplar och skall bevaras för
framtiden.
Pliktexemplar som har lämnats till biblioteken vid universite— ten i Stockholm, Uppsala, Linkö—
ping, Göteborg och Umeå bevaras
ping, Göteborg och Umeå be— varas enligt föreskrifter som meddelas av styrelsen
för respektive universitet.
universitet.
Förvaring av pliktexemplar
S &
Nationalexemplar och nationella reservexemplar samt ljud- och bildupptagningar som bevaras hos arkivet för ljud och bild skall förvaras på sådant sätt att de inte är tillgängliga för obehöriga.
Tillhandahållande av pliktexemplar
S 13
Skrift som förvaras hos kungl biblioteket hålls tillgänglig i bibliotekets lokaler i den utsträckning biblioteket be— stämmer. Detsamma skall gälla kombinerat material, om inte biblioteket finner särskilda
skäl föranleda annat.
5 14
Skrift och kombinerat material som förvaras hos biblioteket vid universitetet i Lund hålls tillgängligt enligt föreskrif— ter som meddelas av styrelsen för universitetet i samråd
med kungl biblioteket och
Pliktexemplar som förvaras hos kungl biblioteket hålls till— gängligt i bibliotekets lokaler i den utsträckning biblioteket
bestämmer.
Pliktexemplar som förvaras hos biblioteket vid universitetet i Lund hålls tillgängligt enligt föreskrifter som meddelas av sty— relsen för universitetet i sam—
råd med kungl biblioteket.
delegationen för vetenskap— lig och teknisk informations—
försörjning.
5 15
Skrift som har lämnats till biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lin- köping, Göteborg och Umeå hålls tillgänglig enligt före— skrifter som meddelas av sty— relsen för den högskoleenhet där skriften förvaras. Sty— relsen skall inhämta förslag till dessa föreskrifter eller ändring i dem från ledningen
för biblioteket. 517 Ljud- och bildupptagningar
bör hållas tillgängliga i
kopia.
S 18
Pliktexemplar som har lämnats
till biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå hålls till- gängligt enligt föreskrifter som meddelas av styrelsen för den högskoleenhet där skriften för— varas. Styrelsen skall inhämta förslag till dessa föreskrifter eller ändring i dem från ledningen
för biblioteket.
Elektroniska dokument samt ljud— och bildupptagningar bör hållas tillgängliga i kopia.
Arkiv och institution samt, i fråga om nationalexemplar och na—
tionella reservexemplar, bibliotek skall på lämpligt sätt tillse
att tillhandahållande sker för forskningsändamål.
5 21
Övriga föreskrifter
Föreläggande att vid vite fullgöra skyldighet att lämna pliktexemplar meddelas av kungl biblioteket i fråga om skrif— ter och kombinerat material och av arkivet för ljud— och bild
i fråga om ljud— och bild-
upptagningar.
Föreläggande att vid vite full— göra skyldighet att lämna plikt— exemplar meddelas av kungl biblioteket i fråga om skrifter, mikroformer, elektroniska do— kument samt kombinerat material och av arkivet för ljud och bild i fråga om ljud— och bildupp—
tagningar.
Föreläggande av kungl biblioteket kan även avse skyldighet att lämna pliktexemplar till de övriga bibliotek dit överlämnande
i varje särskilt fall skall ske.
5 22
Undantag från skyldighet
att lämna pliktexemplar får medges av kungl biblioteket i fråga om skrifter och kom— binerat material och av år- kivet för ljud och bild i
fråga om ljud— och bildupp—
tagningar.
S 24
Undantag från skyldighet
att lämna pliktexemplar får medges av kungl biblioteket i fråga om skrifter, mikroformer, elektro— niska dokument samt kombinerat material och av arkivet för ljud— och bild i fråga om ljud— och bildupptagningar.
Talan mot beslut av bibliotek eller arkivet för ljud och bild
i fråga om avlämnande av pliktexemplar eller tillhandahållande
av bevarat material förs hos kammarrätten genom besvär.
3 UPPDRAGET
Utredningens uppdrag framgår av direktiven (dir 1988:46)
som in extenso finns återgivna som bilaga.
Direktiven erinrar inledningsvis om de relativt genomgripande förändringar som den nuvarande lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar innebar i förhållande till tidigare lagstiftning. Det framhålls att ingen anledning finns att ifrågasätta huvuddragen i detta regelsystem; däremot
bör en översyn nu genomföras.
Som motivering härför anförs i första hand den grafiska teknikens snabba utveckling i riktning mot allt större flexi— bilitet, en utveckling som inneburit vissa problem när det
gäller avgränsningen av det leveranspliktiga materialet.
Direktiven konstaterar vidare att leveransplikt för fonogram och Videogram till arkivet för ljud och bild infördes i och
med 1978 års lag men att motsvarande föreskrifter saknas för flera andra grupper av informationsbärare, nämligen mikroformat, digitaliserad information och telefax- eller radioöverförda publikationer. I den mån dessa sprids i liknande former som tryckt information är det enligt direktiven naturligt att
samhället sörjer för en permanent dokumentation av materialet.
Direktiven anger också att utredaren bör ta ställning till
behovet av åtgärder för arkivering av litteratur för synskadade.
Jag har under mitt arbete samrått med samtliga bibliotek som nu mottar pliktexemplar. Vidare har samråd förekommit med Arkivet för ljud och bild samt Talboks— och punktskriftsbiblio— teket. Härutöver har kontakter tagits med bl a Riksarkivet, FoU—projektet för papperskonservering, Kultur— og vitskaps—
departementet i Norge, riksbibliotekarieämbetena i Danmark
samt ett antal experter på särskilda frågor.
I detta sammanhang bör särskilt nämnas att en i Norge 1984 framlagd utredning (Frå informasjon til kulturarv, NOU 1984z3) varit av stort värde för utredningsarbetet. Utredningen har 1989
lett till proposition och beslut av stortinget.
Frågor med anknytning till utredningen har behandlats vid en av Kungl biblioteket anordnad konferens "Svenskt tryck i datormiljö", vid vilken jag medverkade. Sekreteraren har deltagit i en av den internationella organisationen LIBER (Ligue des bibliothéques européennes de recherche) anordnad konferens i Madrid, varvid bl a bibliotekens förvärv av s k
nya media behandlades.
Direktiven pekar på behovet av kartläggning av resursåtgången vid en eventuell utvidgning av området för pliktleveranserna. Det kan emellertid konstateras att ett genomförande av de här framlagda förslagen i nuläget endast skulle föranleda rent marginella förändringar i belastningen på mottagarinstitu- tionerna, eftersom den svenska produktionen av de i sammanhanget aktuella dokumentkategorierna är obetydlig. Förslagen kan sägas innebära att man skapar instrument för att säkerställa bevarandet av mediatyper som på ett antal års sikt sannolikt kommer att öka starkt i betydelse. Jag har emellertid inte bedömt det som meningsfullt att nu försöka göra en prognos för den mera långsiktiga utvecklingen. I stället förordar jag att man, under förutsättning att förslagen genomförs, inom
t ex en femårsperiod gör en utvärdering av vunna erfarenheter.
Jag har inte heller gjort någon analys av de problem som sammanhänger med den praktiska organisationen av leveranserna. Direktiven pekar visserligen på behovet av att belysa för— och nackdelar med centraliserade leveranser av samtliga plikt—
exemplar till Kungl biblioteket i stället för - som nu —
direktleveranser från producenterna till de sju mottagande
biblioteken.
Flertalet bibliotek hävdar med bestämdhet att en sådan omlägg— ning skulle innebära en klar försämring. Härtill kommer att Kungl biblioteket, så länge dess byggnadsfråga inte är löst, inte skulle kunna organisera en centraliserad leveransmottag—
ning i sina lokaler.
Lunds universitetsbibliotek har för mig redovisat de ekonomiska problem som sammanhänger med bibliotekets åliggande att svara för ett fullständigt bevarande av det svenska trycket ("det nationella reservexemplaret") samt för fjärrlån av svenskt tryck, framför allt till utlandet. Åliggandet är att uppfatta som ett komplement till de särskilda föreskrifter som gäller för Kungl bibliotekets förvarande och tillhandahållande av
sin samling av svenskt tryck ("nationalexemplaret") och som syftar till att minimera risken för förluster av material
ur denna.
Universitetsbibliotekets särskilda åligganden i detta hänseende regleras genom den förordning om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar (1978:7791 som tillkom i samband
med den nuvarande lagens ikraftträdande.
Den nu gällande ordningen har i och för sig fungerat väl, och jag finner ingen anledning att ifrågasätta den. Däremot finner jag det principiellt oriktigt att Lunds universitet från sina anslag skall svara för sådana merkostnader, utöver kostnaderna för den normala biblioteksdriften, som universitetet kan visa att åliggandet medför. Merkostnaderna bör i stället täckas
genom anvisande av medel från lämpligt centralt anslag.
4 TIDIGARE UTREDNINGAR, PROJEKT M M
4.1 Utredningar tillsatta av regeringen .
Under 1970— och 80—talen har en omfattande utredningsverksam- het bedrivits inom tryckfrihets— och mediaområdet. Några ut— redningar som är särskilt viktiga i detta sammanhang skall
omnämnas här.
Massmedieutredningen tillkallades 1970 och utkom 1975 med sitt huvudbetänkande Massmediegrundlag (SOU 1975:49). Enligt utred— ningens förslag skulle denna lag ersätta tryckfrihetsförord— ningen, TF. Så blev det nu inte, men det förslag till utvidgning av begreppet "tryckt skrift" som Massmedieutredningen förde fram vann gehör. Fr o m 1978, då den nya tryckfrihetsförord— ningen trädde i kraft, kom därför TF att omfatta också skrifter "som mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande" i de fall då detta material
är utgivet, dvs då det lämnats till försäljning eller spritts på annat sätt bland allmänheten. (Benämningen "tryckt skrift" kvarstår dock i TF som beteckning på det material som fram—
ställts på traditionellt sätt i tryckpress.)
Den nya tryckfrihetsförordningen fick konsekvenser för bestäm— melserna om biblioteksexemplar, eftersom dessa helt är baserade på TF och den terminologi som förekommer där. Ändringarna
i grundlagen föranledde således en utredning om pliktexemplar till bibliotek. Den resulterade 1977 i betänkandet Plikt— exemplar av skrift (Ds U 1977z12). På denna utredning jämte Dataarkiveringskommitténs betänkande, som avgavs 1974 och bär titeln Bevara ljud och bild (SOU 1974:94), grundades proposi- tionen om pliktexemplar till bibliotek och arkiv (prop 1977/78:97) som ledde till den nya lagen om pliktexemplar av skrifter
och bild— och ljudupptagningar (SFS 1978:487). Som ett resultat av dessa utredningar inrättades även en ny myndighet, Arkivet
för ljud och bild (ALB), som startade sin verksamhet 1979.
De nya bestämmelserna innebar bl a att leveransplikten i normal— fallet utökades från fem till sju exemplar i och med att samtliga universitetsbibliotek nu fick motta pliktleveranser. KB samt Lunds universitetsbibliotek ålades en principiell skyldighet
att bevara det svenska trycket för all framtid. Dessutom inför— des leveransplikt i två exemplar för s k kombinerat material (huvudsakligen skrift jämte ljud— och/eller bildupptagning). För dagstidningar samt för omtryck och oförändrade upplagor av tidigare utgivna publikationer begränsades leveransplikten till tre respektive två exemplar. Samtidigt fattades beslut om
en fortlöpande mikrofilmning av den svenska dagspressen.
År 1986 tillsatte regeringen en utredning, benämnd Ljud- och bildbevarandekommittén, för översyn av pliktexemplarslagens bestämmelser om ljud— och bildupptagningar. Utredningen avslutade sitt arbete året därefter med betänkandet Ljud och bild för eftervärlden (SOU 1987:51). En lång rad media beskrivs här och diskuteras i detalj. Bl a behandlas kassettböcker, fonogram för läshandikappade, Videotex (teledata) och kombinerat material,
vilka också har aktualiserats i denna översyn.
Utöver vissa förslag till ändringar och tillägg i nuvarande bestämmelser angående ljud— och bildupptagningar gör utredaren några viktiga allmänna uttalanden rörande lagstiftningen, nämligen
— att reglerna om pliktexemplar av skrifter respektive ljud— och bildupptagningar även i fortsättningen bör omfattas av en gemensam lag,
— att översyn av lagbestämmelserna bör ske från samma utgångs— punkter för tryckt material och ljud- och bildupptagningar samt
- att lagen med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen
bör ges en så generell utformning som möjligt.
Taltidningar av olika typer har behandlats utförligt av Taltidningskommittén som också lade fram sitt slutbetänkande
1987, Radio— och kassettidningar — slutsatser och rekommenda— tioner (Ds U 1987:6; delrapporter publicerades i Ds U 1984:8
och 19, 1986:7 samt 1987z4-5).
Utredningen tar dock ingen ställning i bevarandefrågor, utan
hänskjuter dessa till Ljud— och bildbevarandekommittén.
Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörj- ning (DFI) fick 1986 i uppdrag av regeringen att utreda frågan om arkivering av punktskrift. Uppdraget omfattade en analys av skälen för respektive emot arkivering och — om denna utföll positivt — förslag på arkivmyndighet eller annan institution som kunde tänkas ta ansvar för punktskriftsmaterialet; kostna- derna skulle rymmas inom befintliga anslag på biblioteks— och arkivområdet. Utredningen, som gjordes av en konsult, redovi— sades till DFI 1988 i form av en rapport. Där föreslås - att allt "unikt" punktskriftsmaterial samt ett urval av läro— boksproduktionen skall arkiveras på magnetband eller på annat datorbaserat medium samt — att i första hand KB får arkivansvaret för punktskriftsböckerna och i andra hand Synskadades Riksförbund jämte Rikseentralen
för pedagogiska hjälpmedel för synskadade, RPH-Hör.
Sedan utredningen remissbehandlats fann DFI ett visst stöd för förslaget att ge KB ansvaret för arkiveringen av materialet.
Men eftersom regeringen då hunnit besluta om en översyn av pliktexemplarslagen hänsköts frågan om arkivering av punktskrift till denna utredning. Rapporten tas upp mer ingående i samband med behandlingen av punktskrift i avsnitten om informations—
bärare för läshandikappade.
4.2 övriga utredningar, konferenser m m
I november 1985 arrangerade KB och Uppsala universitetsbibliotek en två dagars konferens kring pliktleveransfrågor med företrädare för bl a universitetsbiblioteken, arkivväsendet och tryckeri—
branschen. Konferensen, som redovisas i rapporten 1978 års lag
om pliktexemplar av skrifter: erfarenheter och framtidsperspektiv (KB—rapport nr 9, 1986 samt Carolina—rapport nr 6, 1986), behandlade frågor om s k nya media, om teknikens och den grafiska branschens snabba utveckling och de problem som moderna publi— ceringsmetoder kan ge såväl biblioteken som producenterna när
det gäller att bestämma vilka trycksaker som är leveranspliktiga
enligt pliktexemplarslagen.
Vid KB bedrevs under tiden 1985—1987 ett av DFI finansierat projekt, Tryckproduktionen i Sverige, som syftade till en kartläggning och analys av den produktion som blev leverans— pliktig 1979. Hit hör tryckkategorier som rapporter, lokala tidskrifter, meddelandeblad m m som framställts genom kopiering eller annan enkel teknik vid reprocentraler och interna tryc— kerier. I övrigt behandlades vissa nya media som mikrokort
och datadisketter, vilka för närvarande inte omfattas av leverans— plikt. Projektet tog även upp frågor rörande tolkningen av pliktexemplarslagen, informationen om lagen till tryckproducen—
terna och samarbetsformer för leveransbiblioteken.
De resultat som projektet gav i form av förslag till åtgärder
m m redovisas i rapporten Tryckproduktionen och lagen om plikt— exemplar (KB—rapport nr 12, 1987). I anslutning till avrappor— teringen diskuterades förslagen vid ett seminarium som an—
ordnades av DFI i samarbete med KB.
Ett resultat av projektarbetet blev att KB samma år tillsatte en arbetsgrupp för pliktleveransfrågor med representanter för KB och universitetsbiblioteken. Gruppen har hittills avhandlat frågor om bl a pliktleverans av nya media och om lämplig ut— formning av informationsmaterial kring lagbestämmelserna. Det senare har lett till att KB startat en informationskampanj
riktad till tryckproducenterna.
5 BAKGRUND
5.1 Nu gällande pliktexemplarslag
Nu gällande lag om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar (SFS 1978:487) trädde i kraft den 1 januari 1979. Lagen innehåller bestämmelser om pliktleverans av skrifter och s k kombinerat material till vissa bibliotek samt av ljud—
och bildupptagningar till Arkivet för ljud och bild.
Den del av lagen som avser ljud— och bildupptagningar har
nyligen varit föremål för översyn av Ljud— och bildbevarande— kommittén, vilket resulterat i betänkandet Ljud och bild för eftervärlden (SOU 1987:51). Den följande redogörelsen för nuläget avser därför endast skrifter, kombinerat material samt de i direktiven angivna typer av dokument som inte omfattas av
nuvarande lag men i detta sammanhang skall göras till föremål
för överväganden.
5.1.1 Pliktexemplar av skrifter
Pliktexemplarslagen är vad avser skrifter utformad med utgångs—
punkt från tryckfrihetsförordningen och vilar helt på dess
terminologi.
Villkoret för att en skrift skall falla under TF och omfattas av leveransplikt är
1) att den är tryckt eller mångfaldigad "genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande" (5 S) och 2) att den är utgiven (6 5). En skrift är utgiven, heter det i TF, "då den blivit utlämnad till salu eller för spridning
på annat sätt" (underförstått bland allmänheten).
Begreppet "skrift" inkluderar i detta sammanhang också kartor, noter, affischer och bilder "även om de ej åtföljes av text".
Därav följer att alla dessa kategorier av trycksaker är le—
veranspliktiga. Utanför TF — och därmed utanför pliktexemplars— lagen — faller däremot det 5 k tillfällighetstrycket: visit- kort, etiketter, blanketter och dylikt. Tillfällighetstrycket brukar beskrivas som ett material som saknar betydelse för
åsiktsbildning och samhällsdebatt.
Periodiska skrifter, dvs tidningar och tidskrifter som är av— sedda för allmän spridning, skall enligt TF ha utgivnings—
bevis utfärdat av Patent- och registreringsverket. Alla utgivna skrifter skall vara försedda med ursprungsbeteckning (impressum) som innefattar uppgift om tryckeriets namn, tryckort och tryckår. För dokument som uteslutande är avsedda för internt bruk inom
t ex en myndighet eller ett företag gäller givetvis inte dessa formaliteter och de omfattas inte heller av TF och pliktexem—
plarslagen.
Grundprincipen i pliktexemplarslagen är att alla skrifter som
har utgivits i Sverige skall levereras till KB och universitets— biblioteken i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Detta gäller även om publikationen i fråga har framställts
utomlands.
Böcker och broschyrer som har producerats utomlands men lämnats ut för spridning här i landet och är helt eller delvis författade på svenska språket eller huvudsakligen avsedda för en läsekrets
i Sverige — det sistnämnda kan exempelvis gälla litteratur för invandrare och andra språkliga minoritetsgrupper — är likaså
leveranspliktiga.
För omtryck och oförändrade upplagor av tidigare utgivna pub— likationer gäller inskränkt leveransskyldighet. De behöver
endast levereras till KB och Lunds universitetsbibliotek.
Begränsad leveransplikt gäller också dagstidningar inklusive löpsedlar. De skall endast levereras i tre exemplar, två till
KB (av vilka ett används för mikrofilmning) och ett till Lunds
universitetsbibliotek. Om en tidning ges ut i mer än två edi— tioner föreskriver lagen att pliktexemplar skall lämnas av den första och den sista editionen. Av mellanliggande editioner
behöver endast ändrade sidor lämnas.
Följande kategorier av trycksaker är undantagna från leverans—
plikt:
— Tillfällighetstryck (se ovan)
— "Protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har framställts hos myndighet", dvs handlingar avsedda för internt bruk
— Punktskrift för synskadade
Som allmän regel gäller att pliktexemplaren skall lämnas av framställaren som i de allra flesta fall är ett tryckeri. När en publikation är framställd utomlands övergår dock leverans— skyldigheten till utgivaren i Sverige. I de fall då det är fråga om en icke periodisk publikation (bok, broschyr) som är framställd utomlands för spridning här, men saknar svensk ut—
givare, åvilar det distributören att lämna pliktexemplar.
Leveranserna skall enligt lagen ske kvartalsvis med en månads respit. För dagstidningar gäller dock särskilda regler. De skall levereras sex gånger om året enligt ett visst schema som regleras i tillämpningsförordningen om pliktexemplar (se
2.2).
Med pliktexemplaren skall även omslag, fodral, folder, broschyr
och liknande tillbehör levereras.
5.1.2 Pliktexemplar av kombinerat material
Kombinerat material består av en eller flera skrifter som ut—
givits tillsammans med AV-media. AV—delen definieras i lagen
som fonogram och/eller Videogram eller — då det är fråga om läromedel — fonogram och/eller "sådant bildmaterial som är av— sett att visas med tekniskt hjälpmedel" (kan vara Videogram eller diabilder).
Allt kombinerat material som har framställts i minst 50 exemplar för spridning inom landet är leveranspliktigt. Har materialet helt eller delvis mångfaldigats utomlands gäller leveransplikt om det har lämnats ut för spridning här i minst 50 exemplar och innehåller framställning eller framförande på svenska språ—.
ket eller är avsett att huvudsakligen användas i Sverige.
Leveransskyldigheten omfattar endast KB och Lunds universitets— bibliotek. Det föreligger enligt lagen ingen leveransplikt för "sådant kombinerat material som har samma innehåll och utförande som tidigare mångfaldigat kombinerat material, av vilket plikt—
exemplar har lämnats."
Skyldigheten att lämna pliktexemplar åvilar beställaren/utgi— varen eller den som har distribuerat materialet här i landet. Leveranserna av fonogram och Videogram skall lagenligt ske
inom en månad från den tidpunkt då materialet gjordes tillgäng— ligt för allmänheten. För övriga delar av det kombinerade ma—
terialet gäller samma regler som för tryckta skrifter.
Pliktexemplar av kombinerat material skall även omfatta till— behör, exempelvis etui, förvaringsbox, folder, broschyr och dylikt.
5.2 Tillämpningsförordningen
I en särskild förordning om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar (SFS 1978:779) meddelas närmare före— skrifter om överlämnande, bevarande och tillhandahållande av
det material som omfattas av lagen.
5.2.1 Överlämnande av pliktexemplar
I förordningen anges att varje försändelse med pliktexemplar bör vara åtföljd av en förteckning ("trycklista") i två exemp— lar över det material som ingår. Det ena exemplaret skall åter—
sändas med en notering om att materialet har mottagits.
5.2.2 Bevarande och tillhandahållande av pliktexemplar
KB och Lunds universitetsbibliotek åläggs en principiell skyl— dighet att för all framtid bevara sitt material som en del av det nationella kulturarvet. I KB arkiveras nationalexemplaret och i Lund det 5 k nationella reservexemplaret. Övriga plikt- exemplar kan gallras eller spridas inom respektive region. Uni—
versitetsstyrelserna beslutar om hur materialet skall hanteras.
KB äger rätt att själv bestämma i hur stor utsträckning det svenska trycket m m skall hållas tillgängligt för låntagare. Beträffande Lunds universitetsbibliotek föreskrivs att universi— tetets styrelse i samråd med KB beslutar i denna fråga. För övriga bibliotek gäller att universitetsstyrelsen beslutar
efter förslag från biblioteksledningen.
Nationalexemplaren i KB och Lund skall enligt förordningen
tillhandahållas för forskningsändamål.
5.2.3 Ovriga föreskrifter
Förordningen ger KB möjlighet att vitesförelägga ansvariga tryckerier, utgivare och distributörer som försummat sin le— veransskyldighet. KB kan även meddela vite för övriga biblio—
teks räkning. Dispens från leveransplikt får likaså medges av
KB.
5.3 Tryckta skrifter och därmed jämställt material
5.3.1 Pliktleveransernas omfattning
Under de senaste tjugo åren har KB:s årstillväxt av leverans— pliktigt tryck ökat med ca 80 000 exemplar, från ca 200 000 år 1967/68 till ca 280 000 år 1987/88. Utöver pliktexemplaren tar KB varje är emot ca 25 000 trycksaker som utgör gåvor från utgivare eller författare. Dessa ersätter i många fall plikt— exemplar som inte levererats. Hela årstillväxten mätt i hyll— meter innan trycket bundits in eller lagts i kartong för pla- cering i magasin uppgår för närvarande till ca 600 meter. På plats i magasinen mäter årstillväxten av svenskt tryck (inklu—
sive dagstidningar på mikrofilm) mellan 1 000 och 1 100 hyllmeter.
En viss ansvällning av tryckmängden blev märkbar i mitten av 1970—talet. Ökningen berodde troligen på att tekniken inom den grafiska branschen utvecklades snabbt under denna tid. Inom den offentliga sektorn skaffade sig myndigheter, kommuner, universitet och högskolor m fl kontorsoffset och välutrustade kopiatorer lämpade för framställning av enklare tidskrifter, rapporter och dylikt. Reprocentralerna tycks i allmänhet ha tillkommit på 1970—talet.
En del av detta "nya" material, som tidigare hade producerats på ett enklare sätt med hjälp av skrivmaskin och eventuellt en stencilapparat, kunde nu lätt mångfaldigas för spridning inom en vidare krets och levererades till biblioteken i allt större omfattning. Särskilt markant är tillväxten under 1980—talets mitt. Vid den tidpunkten började även effekterna av den nya
lagstiftningen göra sig gällande.
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988
På fig 1-2 illustreras tillväxten grafiskt.
Antal pliktexemplar
199 201 204 209 221 243 238 238 231 258 250 240 244 265 281 290 283 274 292
100 700 800 200 400 300 000 000 300 700 500 700 700 100 400 300 500 200 000
xx)
xx)
HyllmeterX)
287 297 295 307 333 345 355 373 377 445 433 3eexx 387xx) 456 501 517 515 526
552
(Källa: Riksbibliotekariens ämbetsberättelse 1970—77 och Kungl
bibliotekets årsberättelse 1978-87 samt för 1988 otryckta upp—
gifter från KB.)
x) Uppgifterna avser omfånget innan trycket bundits in eller
lagts i kartong för placering i bokmagasin.
xx) Löpsedlar ingår enligt uppgift inte i antalet pliktexemplar
åren 1981 och 1982. Före 1981 har arkivering av löpsedlar en—
dast skett sporadiskt. Fr o m 1983 har antalet löpsedlar
uppskattats och ingår i statistiken.
Figur 1: årlig tillväxt av pliktleveranser i Kungl biblioteket 1970—1988
300000. Rntal 250000 "_ 200000 150000 100000 _ 50000 _ 0 _
1970 1975 1980 1985 Figur 2: årlig tillväxt i hgllmeter 1970—1988
600Hgllmeter 400 ... 100 U _
Sammanfattningsvis kan alltså sägas att teknikens utveckling och den nya lagstiftningen, som trädde i kraft 1979, tillsam— mans bidragit till en kraftig ökning av pliktleveranserna un— der 1970— och 1980—talen. Noteras bör i detta sammanhang att samtliga sju leveransbibliotek i princip får samma material. Begränsad leveransplikt gäller endast dagstidningar, omtryck och oförändrade upplagor samt den mycket lilla gruppen kombi— nerat material. Detta material skall enligt lagen uteslutande
lämnas till KB och universitetsbiblioteket i Lund.
5.3.2 Printing on Demand
Som framgår av det föregående uppvisar trycksaksproduktionen — sådan den kan avläsas i pliktleveranserna — en avsevärd ökning under 1980—talet. Samtidigt har nya tekniska förfaranden och produktionsmetoder tagits i bruk, vilka i vissa fall kan vara problematiska med tanke på den lagstadgade leveransplikten. Det kan sålunda ibland vara tveksamt om leveransskyldighet föreligger eller om det är meningsfullt att bevara det produce— rade materialet för framtiden. Aktuella i detta sammanhang
är s k printing on demand, electronic printing och desktop
publishing.
Det förekommer att företag och myndigheter producerar en skrift som trycks eller kopieras upp först när behovet uppstår. In— tresserade erbjuds att beställa skriften eller abonnera på den. En upplaga i traditionell mening saknas alltså. Detta framställ— ningsförfarande kallas ofta printing on demand, dvs tryck—
ning på begäran.
Det material som brukar mångfaldigas på detta sätt är i många fall specialinriktat och vänder sig till en ganska begränsad intressegrupp, till företag eller personer som har ett bransch— eller yrkesmässigt behov av innehållet. Det kan t ex röra sig
om information i ekonomiska eller juridiska frågor eller om ut—
bildningsmaterial. I vissa fall måste köparna förbinda sig att inte sprida informationen till utomstående. Materialet kan
vidare äga en kortvarig aktualitet och betinga ett högt pris.
Printing on demand kan också kombineras med ett traditionellt framställningsförfarande, så att vissa versioner av en skrift "skräddarsys" för att spridas i ett på förhand bestämt antal exemplar inom en begränsad krets, t ex ett företag, medan en allmän version produceras för försäljning på den öppna
marknaden.
Eftersom det här inte rör sig om samtidig framställning av en upplaga, ur vilken biblioteksexemplar kan tas, kan det ifrågasättas om skrifter av denna typ skall anses vara leverans-
pliktiga.
5.3.3 Electronic Printing
Ett antal civiltryckerier arbetar i dag med en framställnings— metod som bygger på laserteknik och som brukar kallas electro— nic printing. De elektroniska enheter som ingår är bl a ord-
behandlare, mikro- och minidatorer, bildscanner och laserskri—
vare.
Karaktäristiskt för denna teknik är att varje trycksak kan pro— duceras individuellt. Metoden är lämplig vid framställning av mindre upplagor och i de fall då en trycksak behöver uppda— teras ofta. Vanligt är att kursdokumentation, kataloger av olika slag, produktblad, prislistor, kvartals— och årsredo— visningar och dylikt mångfaldigas på detta sätt. Upplagorna kan vara mycket begränsade — från fem exemplar — och trycket är
ofta avsett för internt bruk, exempelvis inom ett företag.
På grund av de små upplagorna, som kan betinga ett högt produk— tionspris, levereras dessa trycksaker i regel inte till bib—
lioteken. Pliktleveranser skulle i många fall fordra en över— upplaga som tryckerierna av ekonomiska skäl inte är villiga att framställa. De täta uppdateringarna skulle också försvåra
en traditionell leveransordning.
Det finns emellertid skrifter som produceras på detta sätt men som måste anses vara leveranspliktiga därför att de är avsedda att spridas inom vidare kretsar. Att åstadkomma en lämplig le— veransordning för detta material har visat sig vara ett problem. Det borde dock kunna lösas genom särskilda överenskommelser
med framställarna.
5.3.4 Desktop Publishing
Sedan ett par år tillbaka produceras trycksaker i Sverige med hjälp av en ny grafisk teknik som kallas desktop publishing (DTP). Tekniken kan sägas innebära att man förvandlar sitt skriv— bord till ett sätteri. Den utrustning som behövs för att pro- ducera ett tryckfärdigt original är en dator med bildskärm, hårddisk och tangentbord, en "mus" (pekdosa) och en laserskri— vare samt eventuellt en scanner som kan "läsa in" bilder och lagra dessa i digitaliserad form. Därtill kommer lämplig pro— gramvara. Den stora vinsten med DTP är tidsbesparingen fram
till produktionen av ett tryckoriginal.
Uppenbart är att många företag, föreningar etc, som har en större tryckproduktion, kommer att skaffa DTP—utrustning. Det finns i dag även företag inom den grafiska branschen som ar— betar med denna teknik. De typer av trycksaker som brukar pro— duceras med hjälp av DTP är bl a rapporter, enklare tidskrifter (personaltidningar, kvarterstidningar), meddelandeblad, newslet— ters, pressmeddelanden, PM, personalmanualer, prislistor, bruks— anvisningar och dylikt. Gemensamt för dessa trycksaker är att de har enkel utformning och ganska begränsad spridning.
På nuvarande stadium är tekniken inte lämpad för mångfaldigande av en text i större upplaga, utan passar bäst för produktion av korrektur och tryckoriginal som sedan skickas vidare till ett traditionellt tryckeri eller ett kopieringsföretag för re— produktion. Små upplagor av enklare trycksaker kan dock fram— ställas med skrivarens hjälp, men kvaliteten på utskriften be— gränsar än så länge produktionen. I och med att tryckoriginal i fysisk form saknas, kan också i princip varje utskrift få en individuell utformning genom att den datorsatta texten ändras mellan uttagen. Inte heller vid denna framställningsmetod exi- sterar begreppet "upplaga" i traditionell mening (jfr printing on demand). Huvudparten av de skrifter som hittills mångfal— digats på detta sätt har troligen inte haft den karaktär eller
spridning att de får anses vara leveranspliktiga.
Man kan förutse en utveckling som innebär snabba laserskrivare till lägre pris och av bättre kvalitet, dvs med högre upplösning och därmed distinktare text. Resultatet kan förväntas bli
att en stor mängd skrifter, avsedda för spridning i samhället, framställs internt hos myndigheter och företag, i organisationer och föreningar. Producentgruppen skulle därmed bli än mera svåröverskådlig och en eventuell leveransplikt för detta ma— terial ytterst besvärlig att informera om och kontrollera. Dock kan man nog utgå från att DTP redan nu stimulerar till större tryckproduktion. Mer information i form av tryck på papper
sprids troligen bland allmänheten till följd av DTP.
Enligt propositionen till den nuvarande tryckfrihetsförord— ningen (1975/76:204) faller "upprepade utskrifter av en och samma text på en dators radskrivare" utanför TF (s 90) och där— med utanför pliktexemplarslagen. Vid 1970—talets mitt var dock ännu inte laserskrivare i bruk. Det är därför oklart hur man bör se på skyldigheten att till biblioteken leverera de pro— dukter som framställts med hjälp av laserskrivare som ingår i
DTF—utrustning.
5.3.5 Specialisering och internationalisering
Vid sidan av den tekniska utvecklingen sker för närvarande en specialisering inom den grafiska branschen som innebär att flera olika företag involveras i produktionen av en publikation. Detta sker ofta så att det för produkten ansvariga företaget lägger
ut legotjänster på andra företag.
Vanligt är t ex att det tryckeri som åtagit sig mångfaldigandet i sin tur anlitar ett företag som binder eller häftar publika— tionen. I vissa fall görs sättningen i Sverige, medan tryckning och bindning sker utomlands. Själva mångfaldigandet kan också ske på olika tryckerier, exempelvis så att ett tryckeri fram— ställer texten och ett annat bildmaterialet. Då produkten är slutbehandlad levereras den direkt till kunden och distribu— tionen av pliktexemplaren, som ju lagenligt åvilar framställaren (dvs tryckaren) eller utgivaren/distributören inom landet, ris—
kerar att glömmas bort.
I de fall då ett bokförlag ansvarar för produktionen framställs publikationerna numera ofta utomlands. Ca 25 procent av den svenska bokproduktionen trycks enligt uppgift i ett annat land, till stor del i Finland, Danmark eller Norge, men också i Ita— lien, Storbritannien med flera länder (jfr Utrikeshandel med grafiska produkter, Grafiskt forum 1989:4, specialnummer). För— lagen, som är leveransskyldiga i dessa fall, saknar ibland rutiner för biblioteksleveranser med påföljd att sändningarna
uteblir.
Även reklamtryck, varukataloger, resebroschyrer och dylikt av— sedda för den svenska marknaden framställs i stor utsträckning utomlands, särskilt då det är fråga om omfångsrika trycksaker
i stora upplagor. Material av detta slag trycks företrädesvis
i Västtyskland.
Specialiseringen och internationaliseringen inom den grafiska industrin kommer sannolikt att öka i framtiden. Detta förhål— lande kan givetvis göra leveranserna till biblioteken prob—
lematiska - och gör så redan i dag. I dessa fall bör svårig— heterna i första hand mötas med hjälp av förbättrad informa—
tion till tryckerier, förlag och andra större utgivare.
5.4 Dokument i mikroform
Redan under 1920—talet började mikrofilmning användas i större omfattning i USA. Tekniken utvecklades för att tillfredsställa bankernas behov av arkiveringsmedium (man filmade bankchecker), men kom snart att brukas inom många vitt skilda områden — affärsvärlden, förvaltning, undervisning etc. Mikrofilmning började även tidigt användas av bibliotek. År 1927 startade Library of Congress i Washington ett gigantiskt program för filmning av utländskt material som saknades i biblioteket. Andra amerikanska bibliotek följde exemplet och mikrofilmning
blev en ofta använd metod att förvärva litteratur.
Numera mikrofilmar bibliotek och arkiv sina originalpublikatio— ner och arkivhandlingar för att undvika förslitning, s k skydds— filmning (benämndes tidigare arkivfotografering). Frånsett skyddsfilmning sker produktion av mikroformer bl a för att
spara utrymme, för att öka tillgängligheten, av hanteringstek—
niska eller distributionstekniska skäl.
Mikrofilmning ligger också till grund för produktion av mikro— publikationer, som ofta ges ut av "tredje man" och är avsedda
att säljas, företrädesvis till bibliotek (5 k micropublishing). Publiceringen sker huvudsakligen i form av mikrokort (mikrofiche). Mikrokort är som medium en relativt sen uppfinning som togs
i bruk omkring 1970. En ny tillämpning som fått stor betydelse
är det förfarande som kallas COM (Computer Output on Microfilm).
Denna teknik innebär att datorbaserad information kan tas
ut med hjälp av en skrivare som avbildar utdata på mikrofilm
genom att utnyttja exempelvis laserstrålar.
Ett exempel på skyddsfilmning i kombination med utrymmesbespa— ring — för att möta förutsedd lokalbrist vid universitetsbiblio- teken — är den fortlöpande mikrofilmningen av svensk dagspress. Tidningar i original arkiveras endast i KB och i Lunds univer— sitetsbibliotek. Genom KB:s försorg distribueras mikrofilm
till övriga leveransbibliotek utanför Stockholm.
Den produktion och försäljning av mikrokort, som Svensk Arkiv— information, SVAR i Ramsele — organiserad inom Riksarkivet — står för och som utgår från mikrofilmer av kyrkoarkivalier
(de 5 k mormonfilmerna), visar hur man ökar tillgängligheten
till ett attraktivt arkivmaterial.
SVAR producerar även mikrokort av tidigare utgivna, numera svåråtkomliga tryckta skrifter med anknytning till arkivmateri— alet. Dessa produkter, av vilka det för närvarande finns ett
tiotal titlar att köpa, framställs på beställning.
Exempel på dokument i mikroform som produceras parallellt med
en pappersutgåva är bl a distributionsföretaget Seeligs bok— handelskataloger (på vilka det finns abonnemang om tolv eller arton utskick per år) samt Bibliotekstjänsts nyförvärvskatalog över utländsk litteratur förvärvad till svenska folkbibliotek och samma företags index över svenska tidningsartiklar (som distribueras till prenumeranter varje kvartal respektive en gång per månad). Katalogen utges varannat år i form av en kumulerad publikation som omspänner en längre period. Både nyförvärvskata— logen och index är sökbara online i Bibliotekstjänsts databas
BURK.
Som självständiga publikationer utkommer fortlöpande bl a
Patent: förteckning över de patent som meddelats av Kungl pa-
tent— och registreringsverket, som utges en gång per år, samt
Accessionskatalog över utländsk litteratur i svenska forsknings- bibliotek: AKB—mikro som utges av KB tre gånger per år. Pos—
terna i accessionskatalogen är dessutom allmänt tillgängliga
via LIBRIS databas.
Mikrokort anses vara en bra produktform i sådana fall då täta uppdateringar är nödvändiga. De är billiga att framställa och lätta att distribuera. De kan dock knappast kallas "användar— vänliga" och produceras ofta för yrkesmässigt bruk på företag, 1 bibliotek etc, där man disponerar den behövliga speciella apparaturen. I de fall allmänheten tar del av informationen
sker detta ofta indirekt.
De dokument i mikroformat som är avsedda för rent internt bruk vid myndigheter och företag - för att spara utrymme eller för att öka tillgången till viss information — är ointressanta i detta sammanhang. Exempel på mikroformer som inte kan jämstäl— las med publikationer är all skyddsfilm samt SVARs stora pro— duktion av filmade arkivalier på mikrokort. Vissa former kan däremot direkt jämföras med en utgiven skrift, t ex de ovan nämnda Patentverkets förteckning över meddelade patent samt KB:s accessionskatalog som för övrigt är försedd med ISSN. (Pa— tentverkets publikation har hittills lämnats som gåva till KB.) SVARs mikrokort av äldre tryckta skrifter kan möjligen betrak— tas på samma sätt som nya utgåvor av en text utgiven på förlag och i detta sammanhang behandlas som publikationer (jfr faksi— miler, dvs fotografiska "avbildningar" av handskrifter, böcker
och dylikt).
Vid bedömningen av vilket material som bör omfattas av en ut— vidgad pliktexemplarslag bör man också uppmärksamma de paral— lell— och sekundärutgåvor av exempelvis mikrokort som produ—
ceras i anslutning till en pappersutgåva.
5.5 Information i elektronisk form
Nedan behandlas olika slag av elektronisk informationsförmed— ling där innehållet är eller.kan vara baserat på text, vilket ger en naturlig anknytning till tryckta skrifter. Då informa— tionen sprids i fixerad form, t ex via ett fysiskt medium som en datadiskett eller en optisk skiva, kan man också definiera informationsbärarna som publikationer. Av annan karaktär är exempelvis ADB—upptagningar som sprids i form av flöden via en terminal eller en dator som direktanslutits till den databas där informationen finns lagrad ( s k online—system). All in- formation som gjorts allmänt tillgänglig kan dock betraktas som i någon mening publicerad och därmed eventuellt vara värdefull
att bevara för framtiden.
5.5.1 Datadisketter
Datadisketter utges huvudsakligen tillsammans med tryckta böcker. En handbok för datoranvändare kan exempelvis åtföljas av en pro- gramdiskett, men vanligare är att läromedelspaket innehåller en diskett. Publiceringsformen är helt jämförbar med s k kombi— nerat material som enligt definitionen i pliktexemplarslagen
bl a kan omfatta en eller flera skrifter jämte ljud— och/eller bildupptagning och som är leveranspliktigt då det är mångfal—
digat i minst 50 exemplar.
De stora läromedelsförlagen har numera en reguljär utgiVning
av datadisketter för skolbruk. Flertalet är kombinerade med ma— terial i tryckt form, men även fristående disketter kan förekomma. De försäljs ofta direkt av utgivaren eller via särskilda läro— medelskonsulenter. Anledningen till detta är att materialet fordrar en kundservice långt utöver vad bokhandeln kan stå till tjänst med samt att upphovsrätten till dokumenten gör det
intressant för utgivaren att bevaka försäljningen.
Fristående datadisketter produceras ännu i mycket begränsad omfattning i Sverige. Troligt är väl dock att detta lättdistri— buerade medium i framtiden kommer att tas i bruk på olika sätt. Han kan t ex tänka sig att datorproducerade tidskrifter kommer att ges ut på diskett som parallellutgåvor till — alternativt i stället för — tryckta publikationer. Denna distributionsform
är internationellt sett inte ovanlig och ett visst utbud av ut— ländska tidskrifter på diskett finns även här (t ex Current contents som omfattar en lång rad olika ämnen och utges av Institute for Scientific Information i Philadelphia).
Möjligt är vidare att databaser kommer att publiceras genom att innehållet kontinuerligt överförs på diskett för distribu— tion till abonnenter. Försök med att sprida datorbaserad infor— mation på detta sätt förekommer för närvarande i Sverige.
I likhet med kompaktskivor och andra optiska media utgör dis— ketter fixerade fysiska och bibliografiska enheter som i prin— cip kan jämföras med tryckta publikationer. Dokument i digital form är dock inte leveranspliktiga enligt nuvarande bestämmelser, vare sig de är utgivna tillsammans med en tryckt skrift eller
är fristående. En del disketter har emellertid under senare tid
kunnat förvärvas till KB:s samlingar som gåva från utgivarna.
5.5.2 Optiska media
Med optiska media avses här en grupp informationsbärare som karaktäriseras av att de bygger på optisk registrering och avläsning av informationen (till skillnad från magnetiska
media som exempelvis datadisketter). De har funnits som teknisk lösning i ett femtontal år men började marknadsföras först omkring 1980. Under 1980—talet har utvecklingen av denna typ
av media gått mycket snabbt. För närvarande existerar ca hundra
olika optiska system för lagring av faktainformation, utbild—
ning, spel och underhållning samt för arkivering av dokument.
Om man bortser från kompaktskivor för musik, Compact Disc— Audio (CD—DA), som inte är aktuella i detta sammanhang, finns det tre huvudtyper av optiska system: videoskivor, kompaktskivor (CD) och optiska digitala lagringsmedia på skiva, band eller kort. I alla system avsöks informationen med hjälp av laser, medan lagringsformatet kan vara antingen analogt eller digitalt. Analog lagring kräver mindre utrymme än digital, men digital— tekniken ger å andra sidan större möjligheter att arbeta med, "manipulera", innehållet. Videoskivor har hittills huvudsak— ligen byggt på det analoga formatet och i stor utsträckning använts för "uppspelning" (jfr videoband), under det att kom— paktskivor med digital lagring mera utnyttjats som ett inter— aktivt medium som tillåter användaren att ställa sökfrågor,
göra redigeringar m m.
Användningsområdena för dessa medier är alltså delvis olika och betingade av systemens art. Videoskivor passar bäst för t ex underhållning och utbildning och sådan information där man vill ta del av innehållet i dess helhet. Kompaktskivor är med sina överlägset goda sökmöjligheter särskilt lämpade för faktainformation. Men även Videoskivor kan ha digital lagring och kompaktskivor kan användas för ren uppspelning. Gränserna är således flytande. Det finns också olika typer av hybrid—
system.
Hållbarheten för optiska media anses vara längre än för magnetiska informationsbärare. Den brukar beräknas till tio-
tjugo år.
Det optiska medium som för närvarande tycks vara av störst intresse för biblioteksområdet är CD-ROM (Compact Disc—Read Only Memory) som började marknadsföras 1985. CD—ROM är ett digitalt medium för lagring av text, ljud och bilder. Det har
hittills i huvudsak använts för att sprida bibliografisk infor—
mation, men också uppslagsböcker, lexikon och dylikt publice— ras på CD—ROM, som närmast kan karaktäriseras som ett katalog— medium med ovanligt goda möjligheter till sökning i texten (Bowker's Books in Print och Grolier's Academic American En— cyclopgdia med titeln Grolier Electronic Encyclopgdia finns
t ex på CD-ROM). CD-ROM har ännu så länge sin största använd- ning inom bibliotek och bokhandel och på arbetsplatser där man behöver söka information i sin yrkesutövning. För att kunna använda detta medium krävs dels utrustning bestående av en per— sondator och en uppspelningsapparat, dels ett sökprogram. En- bart kostnaderna gör att försäljning till allmänheten för när—
varande kan betraktas som utesluten.
Det är uppenbart att CD—produkter i framtiden kommer att spela en stor roll för spridning av både information och underhåll- ning. CD—tekniken kommer att utvecklas ytterligare. En utlöpare till dagens CD-ROM är CD-I (Compact Disc—Interactive) som finns i produktion men ännu inte existerar på marknaden. Detta medium omfattar text, ljud och bild och är lämpat för såväl uppslags- verk och annan faktainformation som spel och underhållning. CD-I är ett fristående system med inbyggd dator som kopplas till en TV—apparat. Man planerar att rikta marknadsföringen till bl a hushåll. Det är möjligt att CD-I — eller någon lik- nande produkt avsedd för spridning bland allmänheten — kommer
att finnas i Sverige om fem — tio år.
En annan aktuell typ av optiskt "minne" är WORM (Write Once Read Many (Times)) som funnits på marknaden sedan 1983. På denna skiva kan användaren — men bara en gång — skriva in egen information som sedan kan läsas ett obegränsat antal gånger. Med WORM som utgångspunkt väntar man nu på en utveckling av systemet som tillåter upprepade förändringar i innehållet. Denna typ av medium är lämpad för arkivering i stor omfattning vid banker, försäkringsbolag, sjukhus etc och är mindre intres—
sant i detta sammanhang.
I de fall då optiska media — till skillnad från databaser — har fixerad fysisk form och produceras i en upplaga för för— säljning, kan man hävda att deras funktion är analog med traditionella publikationers. Möjligen kommer också en del databaser i framtiden att distribueras i form av något optiskt medium och ges ut med vissa intervall (jfr böcker som fort—
löpande kommer ut i nya upplagor).
I Sverige kom den första kommersiellt framställda optiska produkten, en CD—ROM, 1988 (Termdok, utgiven av Walters Lexikon) och ytterligare ett par CD—ROM väntas utkomma inom kort (en parallellutgåva till uppslagsboken Stora Focus och en samman- ställning av ett antal ordböcker som båda utges av Esselte).
Hos oss där marknaden är begränsad, får man räkna med att optiska media antingen kommer att framställas som en parallell- eller biprodukt till en databas eller en utgåva i pappers— format eller också som resultat av ett internationellt sam-
arbete mellan förlag i flera länder. På så sätt blir produktions—
kostnaden rimlig trots en liten upplaga.
Eftersom optiska media inte existerade på marknaden 1978 då
den nya pliktexemplarslagen tillkom, omfattas de idag inte av leveransplikt. (Musikskivor utgör undantag eftersom de definieras som fonogram och alltså levereras till ALB.) KB har hittills
inköpt det material som bedömts vara av nationellt intresse.
Liksom i fråga om datadisketter och mikroformer bör man också
här överväga om optiska media skall omfattas av leveransplikt
i sådana fall då de är utgivna som parallellpublikation till
ett svenskproducerat bokverk.
5.5.3 Databaser
Med utgångspunkt i lagstiftningens definition av begreppet "tryckt skrift" kan man på basis av spridningsfaktorn dela in databaser i två huvudgrupperi allmänt tillgängliga databaser och interna databaser. De senare, som till sin funktion när— mast motsvarar arkivalier, tas inte upp till behandling här. Allmänt tillgängliga databaser sprids genom abonnemang, köp, lån eller dylikt. De kan täcka informationsbehov hos stora
grupper, men är ofta avsedda för speciella kategorier av an—
vändare.
Informationen i allmänt tillgängliga databaser når brukaren via direktkoppling, dvs genom att en terminal knyts direkt till
den dator som lagrar basen. Detta kan ske antingen över telefon— nätet eller över ett särskilt datakommunikationsnät, eventuellt via en fast förbindelse. Man säger att databasen är tillgänglig
online.
Organisatoriskt kan den person eller institution som producerat en databas antingen själv tillhandahålla den eller låta en data— basvärd göra detta. I Sverige finns ett trettiotal värdar som svarar för hela databasbeståndet. En och samma värd kan till— handahålla ett antal baser. MIC vid Karolinska institutets bib— liotek och informationscentral har exempelvis åtta databaser,
DataArkiv har elva och DAFA DATA AB över trettio.
Allmänt tillgängliga databaser har producerats i Sverige under ca tjugo år. Från början dominerade de 5 k referensdatabaserna, men under senare år har även andra typer introducerats, näm— ligen faktadatabaser och fulltextdatabaser. Nedan redovisas
en översikt av det nuvarande beståndet av allmänt tillgängliga databaser i Sverige. Av de 121 baserna är 110 av inhemsk pro— duktion och återstående elva nordiska eller internationella baser som sprids i landet via svenska värdar. De senare är
huvudsakligen referensdatabaser.
Startår Referens- Fakta— Fulltext— Samtliga databaser databaser databaser
_______________________________________________________ —1970 6 — 1 7
1971-75 11 1 6 18
1976—80 19 12 4 35
1981—85 7 6 - 13 1986- 4 10 11 25
? 7 8 8 23
Samtliga 54 37 30 121
(Källa: Chambert, Ingrid, Databaser och Videotex i Sverige, utgiven av Televerkets Databastjänst i samarbete med Tekniska Litteratursällskapet 1989.)
Referensdatabaserna lagrar information om litteratur, andra databaser och dylikt. Faktabaserna innehåller mestadels affärs- information och ekonomiska data. Fulltextbaserna tillhandahål— ler hela dokument, t ex lagtexter, tidskriftsartiklar m m. De senare typerna av databaser har som framgår ovan den snabbaste
tillväxten.
Uppdateringen av baserna sker med skiftande intervall: från var— annan minut till en gång om året. De flesta uppdateras varje dag, en gång i veckan eller "kontinuerligt". Mest aktuella hålls fakta— och fulltextdatabaserna. Uppdateringen sker väl oftast genom tillägg, men den befintliga texten kan också änd— ras. I en del baser ges även användarna möjlighet att registrera information och göra ändringar i inlagda poster samt arbeta in—
teraktivt.
Innehållet i baserna — eller delar av detta - tas i de flesta fall ut i pappersformat och publiceras. Detta gäller framför allt beträffande fulltextbaserna. Ur ett par referensdatabaser tas publikationer ut i form av mikrokort. Vissa baser är samman-
ställda av tidigare publicerat material eller kan sägas vara biprodukter till tryckta publikationer.
I dag räknar man med att databaser inom en snar framtid regel— bundet kommer att tas ut och publiceras på diskett eller — så
småningom — någon form av optiskt medium. Förberedelser i denna riktning har startat på vissa håll i landet. I jämförelse med databaser tillgängliga online kan disketter och optiska skivor sägas ha en större principiell likhet med traditionella publi— kationer. De utgör fysiska och bibliografiska enheter som pro- ducerats i en upplaga för försäljning.
Nuvarande pliktexemplarslag omfattar varken databaser eller elektroniska publikationer i någon form. På samma sätt för- håller det sig också i de allra flesta andra länder. I det följande redovisas en genomgång av förhållandena i några euro— peiska stater.
I Norge tycks man ha kommit längst vad gäller leveransplikt
av nya media. 1 juni 1989 antog stortinget en proposition
om en ny lag angående "avleveringsplikt for allment tilgjengelege dokument" (1988/89z52). Den inkluderar även information i
digital form, 5 k "EDB—dokument" (maskinläsbar information),
som kan utgöras av såväl magnetband, disketter och dylikt som databaser tillgängliga online.
Såväl i utredningen Prå informasjon til kulturarv (NOU 1984z3) som föregick det slutgiltiga lagförslaget som i propositionen [diskuteras problemen kring pliktleverans av databaser ganska ingående. Man konstaterar att leverans endast kan komma i fråga för baser som är allmänt tillgängliga (sökbara online) och producerade i Norge eller avsedda för den norska marknaden. De frågor som omedelbart inställer sig är: — I vilken form ska databaserna levereras? — Med vilka intervall ska leveranserna
ske? — Och hur bör informationen lagras?
Propositionen lämnar vissa besked om hur man har tänkt sig att dessa frågor skulle kunna behandlas. Till att börja med fastslås att en databas måste konverteras till ett annat medium ochå
ges en standardiserad form, innan leverans kan ske, och att producenten förväntas göra detta. (Lagen ger producenterna möjlighet att ansöka om ersättning för produktionskostnader.) Magnetband nämns som ett lämpligt leverans— och lagringsmedium. I propositionen betonas att informationen skall återfinnas
på bandet i läslig form, dvs strukturerad, och att kvaliteten på det levererade dokumentet skall var hög. Vikten av att nationalbiblioteket skaffar lämplig utrustning för att kunna
tillhandahålla informationen poängteras särskilt.
Leveranserna förutsätts komma till stånd genom individuella avtal med producenterna. Att sträva efter fullständig täckning anses orealistiskt. Mer än ett pliktexemplar bedömer man heller inte vara rimligt att kräva. Beträffande leveransintervall
sägs att de bör kunna variera beroende på basens karaktär, uppdatering och dylikt. Om informationen finns tillgänglig i annat format är också enligt propositionen en viktig faktor att ta hänsyn till vid bedömningen av leveransskyldigheten. Man föreslår - vilket även utredningen gjorde — en försöksverksam— het med leverans av databaser under en begränsad tid, innan
föreskrifter och praktiska riktlinjer utfärdas.
Även i Finland föreligger just nu ett förslag till ny lag om
s k friexemplar (Promemorior utgivna av undervisningsministe— riets arbetsgrupper 1989:10). Allmänt sägs att lagen bör vara så generellt formulerad att den omfattar alla slag av mång- faldigade produkter som innehåller text, ljud eller bild eller är sammansatta av dessa komponenter. Hit hör exempelvis data— disketter och optiska media. Databasers online—versioner anses dock av praktiska och ekonomiska skäl inte vara möjliga att
ta emot som pliktleverans för närvarande. Programvara tillhör
inte heller det material som föreslås bli leveranspliktigt.
Också i Danmark diskuterar Rigsbibliotekarembedet en ny plikt— leveranslag som förutsätts komma att omfatta även "nye mate— rialer og medier". Datorprogram och annat originalmaterial*i maskinläsbar form som "falder ind under publiceringskriteriet" samt maskinläsbar sats till tryckta publikationer hör till de kategorier av informationsbärare som omnämns i de redogörelser
som bildar underlag för diskussionen.
I Västtyskland har resultatet av en genomgång av behovet av leverans av olika "nya media" nyligen redovisats (Picard, B & Walter, K, Bedeutung, Stand und Åusbau der nationalen Medien— archivierung..., Zeitschrift för Bibliothekswesen und Biblio- graphie, l988:4). Beträffande arkivering av databaser anser författarna att det skulle vara värdefullt att bevara vissa typer, om de ekonomiska och praktiska problem som är förknippade med insamling, lagring och tillhandahållande kunde lösas.
Hit räknas bibliografiska och statistiska databaser samt full— textdatabaser med lagtexter, domstolsutslag, normer m m. Man menar dock att endast de delar av materialet som inte finns
publicerade i annan form bör arkiveras.
Även datorprogram, som oftast förekommer i diskettformat, an— ses viktiga att bevara och insamlas för övrigt redan av det västtyska nationalbiblioteket Deutsche Bibliothek i Frankfurt am Main. Program till datorspel är däremot ett material som
man inte anser har nationellt intresse.
I Storbritannien omfattas inga nya media av nuvarande lagstift— ning om pliktexemplar, vilken gällt från 1911, men går till— baka på en lag om copyright från 1842. Något samband mellan
copyright och pliktleveranser existerar dock inte längre.
Insamling och arkivering av information i elektronisk form har under senare tid diskuterats mellan bl a nationalbiblio— teket British Library och ett antal producenter i ett nu av—
slutat projekt som hade att ta ställning till om ett natio—
nellt arkiv för information lagrad i elektronisk form borde upprättas (Knowledge Warehouse—experimentet). Försöket omfattade både material avsett att publiceras elektroniskt (t ex online)
och sådant som i någon fas i publiceringsprocessen förekom i
elektronisk form. (Litteratur: Knowledge Warehouse: report on phase 1 of the project, vol 1-2, utgiven av Publishers Data— bases Ltd 1987; Williamson, Robin, Knowledge Warehouse, Library and information research report 65, 1987 samt The Knowledge
Warehouse: legal and commercial issues, The electronic library 6(1988:11L Man har emellertid kommit fram till att leverans av
sådant material måste ske på frivillig basis på grund av de problem som sammanhänger med såväl själva leveransförfarandet
som upphovsrätten till informationen.
Inga elektroniska informationsbärare av de slag som omtalas ovan (inklusive CD—ROM och dylikt) arkiveras systematiskt i Storbritannien i dag. Ingen ändring av lagstiftningen är heller
aktuell.
Lagstiftningen i Frankrike är från 1943, men har sedan dess utvidgats i flera omgångar, den senaste 1977. Elektroniska media som databaser, disketter, optiska skivor och dylikt om-
fattas dock inte av leveransplikt.
I USA förhåller det sig på det sättet att den amerikanska copyr rightlagen, som ligger till grund för pliktleveranserna till "nationalbiblioteket" Library of Congress i Washington, är så utformad att den kan tillämpas på såväl trycksaker som elektro— niska informationsbärare med upphovsrättsligt skydd av typ data— baser. Lagen ger alltså kongressbiblioteket möjlighet att samla in information som förmedlas via datorer, men så har enligt upp—
gift ännu inte skett.
I UNESCOs rekommendationer, Guidelines for legal deposit legis—
lation (Paris 1981), ges anvisningar om vilka materialkate—
gorier som en lagstiftning om pliktleveranser bör kunna om— fatta. Inledningsvis fastslås att allt som blivit offentlig— gjort i princip kan ingå i leveransplikten, vare sig det rör sig om en skrift som spritts bland allmänheten, ett radio— eller TV—program som sänts eller en teaterpjäs som spelats inför pub- lik. Hit räknas även "machine—readable data when it has been conveyed in any form to the public, be it by punched cards [hålkort], tapes, discs, printout, display on a screen [via en bildskärml." Datorbaserad information — vare sig den är spridd
i fysisk form eller uteslutande tillgänglig online - tillhör så— ledes det material som enligt riktlinjerna bör kunna omfattas
av leveransplikt.
I samband härmed kan noteras att det sedan 1978 finns inter— nationella regler för katalogisering av datafiler, nämligen i
den andra upplagan av Anglo—American cataloguing rules, (AACRZ), utgiven av American Library Association, Chicago.
Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att frågan om be— varande av digitalt lagrad information har aktualiserats i
flera europeiska länder och även tagits upp i UNESCOs anvis— ningar rörande pliktleveranser. De problem som i första hand inställer sig — och som måste lösas om man överväger införande av leveransplikt för databaser — tycks huvudsakligen vara knutna
till följande frågekomplex:
— Vilka databaser eller vilken information bör omfattas av leveransplikt? Alla allmänt tillgängliga databaser eller endast de baser eller de delar av en bas som inte publiceras på annat sätt (t ex i pappers— eller mikroformat)? Bör olika typer av databaser behandlas på samma sätt?
— När skall leveranserna ske? Fortlöpande, en gång per år, när databasen är avslutad? I enlighet med individuella avtal?
- Till vilket leveransmedium bör informationen överföras?
Vem — producenten eller mottagande bibliotek — skall utföra
och bekosta konverteringen?
— I vilket medium bör informationen bevaras? Hur skall kostnader- na för dokumentationen och fortlöpande fysisk vård av den lagrade informationen täckas? (Man får också räkna med kon— vertering till annat lagringsmedium i samband med att ny apparatur införs.) - Hur skall informationen göras tillgänglig för forskare och
andra intressenter?
Problemen är många och av både praktisk och ekonomisk art. ingenstans tycks man heller ha löst dessa frågor, trots att de ägnats avsevärt intresse, t ex i Norge och Storbritannien.
5.5.4 Elektroniska tidskrifter
En elektronisk tidskrift kan definieras som en periodiskt ut— kommande publikation där hela produktionskedjan sker i elek- tronisk form — från författarens inmatning av texten i en dator till dokumentleveransen online. Texten kan läsas direkt på skär— men, alternativt tas ut i form av en papperskopia eller föras över till en diskett som är lättare och billigare att hantera
än online—versionen. Systemen ger ofta möjlighet till ett in— teraktivt arbetssätt genom att konferens— och meddelandefaci-
liteter kan anslutas.
Det finns två huvudtyper av elektroniska tidskrifter. En typ består av parallellutgåvor till tryckta och redan etablerade publikationer. Denna publiceringsform är internationellt sett inte ovanlig och företeelsen tycks vara på frammarsch. Ämnes— områden som har ansetts lämpliga för distribution online är kemi, medicin, biomedicin och annan naturvetenskap där kravet på snabb information är högt ställt och resulterar i tät utgiv— ning och korta artiklar. Att överföra illustrationer och dylikt kan dock innebära problem, eftersom abonnenternas tekniska ut— rustning ofta inte har sådan kvalitet att bildåtergivning är
Elsevier Science Publishers i Holland är ett förlag som tidigt satsade på elektronisk distribution av vetenskapliga periodiska publikationer parallellt med den traditionella utgivningen i pappersformat. Publiceringen startade redan omkring 1970 med Excerpta Medica och har sedan fortsatt med bl a biomedicinska
tidskrifter.
I Sverige förekommer ingen parallellpublicering av detta slag. Frågan är om vår utgivning har den omfattning som krävs för
att parallellpublikationer i elektronisk form ska löna sig att producera. Eventuellt skulle ett samarbete med andra länder kunna skapa förutsättningar för elektronisk utgivning av svensk
vetenskaplig litteratur.
Den andra typen av elektroniska tidskrifter utgörs av publika— tioner som endast ges ut i denna form och som därför vad inne— håll m m beträffar direkt kan anpassas till digital utgivning. Karaktäristiskt för systemen är att de har en utbyggd meddelande— funktion (mail—system) och erbjuder möjlighet till 5 k computer
conferencing.
Ämnesmässigt är dessa publikationer än så länge begränsade och företrädesvis inriktade på information kring och diskussion av datorer som publiceringsmedium (t ex TeXMaG för användare av Tex Computer Typesetting System med ca 1600 prenumeranter, Info-Kermit Digest, Risks—Forum Digest m fl). De fungerar när— mast som ett internationellt kommunikationsnät för intressen— ter inom ett visst område. Titel, volym— och nummerbeteckning liksom en förefintlig redaktör ger dock dokumenten en omiss— kännlig karaktär av tidskrift, om än i en annorlunda, kommuni— cerande form som kan sägas ligga mellan traditionell publika;
tion och samtal.
Publiceringsformen har utvecklats ur de konferenssystem som förekom i USA under 1970—talet och de allra flesta nu existerande
titlar emanerar också därifrån. Publikationstypen kan knappast
sägas vara etablerad i Europa, även om vissa projekt bedrivs eller har bedrivits — t ex DOCDEL—projekten inom EG—kommissio— nen — med syfte att finna en fungerande modell för utgivning av elektroniska tidskrifter. Ingen nu existerande publikation av detta slag har sitt upphov i Sverige, men försöksverksamhet har förekommit också här (Extemplo, en teletidning som distri— buerades via SCANNBT, var ett organ för meddelanden och noti— ser inom IoD—sektorn i Norden som utgavs på prov mellan 1979 och 1983 och hade sin huvudredaktion vid Karolinska institutets
bibliotek och informationscentral).
Ett datorsystem som kan sägas ha viss anknytning till den typ av elektronisk publicering som det här är fråga om är KOM— systemet: QZ-KOM som finns vid QZ UniversitetsData AB, Kommun— 59M_vid Kommun—Data AB m fl. Det utgör en bas för diskussioner och erfarenhetsutbyte inom en rad vitt skilda ämnesområden. Ett visst redaktionellt ansvar för material som publiceras i samband med öppna, allmänna möten finns, men presentationen
av inläggen sker inte i vad som i bibliografisk mening kan kallas tidskriftsformat. KOM brukar snarast karaktäriseras
som ett elektroniskt konferens— och brevsystem.
Liksom vid all elektronisk publicering gäller även för tid— skrifter att fördelarna med distributionsformen är snabb— heten, möjligheten att förändra informationen och ständigt hålla den aktuell (genom exempelvis gallring) samt de goda sök— möjligheter som systemen ger. Att kunna koppla publikationen till ett konferenssystem anses också vara mycket fördelaktigt
eftersom det befrämjar informella kontakter.
5.5.5 Videotex
Videotex (teledata, datavision) har funnits sedan 1970—talets början och introducerades som kommersiell tjänst i Sverige 1982. Genom detta medium kan databaser anslutna till telenätet
med hjälp av speciell utrustning göras tillgängliga på en TV— skärm eller via en persondator. Tjänsterna tillhandahålls av
Televerket.
Videotex är lämpat för snabb informationsspridning som ofta riktas till speciella grupper. För bilbranschen finns exempel- vis Autotel, för börsmäklare bl a Aktievisionen osv. Informa— tion om banker, försäkringsbolag, postorderfirmor, resebyråer och deras tjänster och varor tillhör de områden som är repre— senterade inom videotex. Exempel på mer generell information
är SCB—Visionen, som omfattar ekonomisk snabbstatistik och pro—
duceras av Statistiska centralbyrån, samt Televerkets egen Num— mervisionen. I videotextjänsten ingår även meddelandehantering,
den s k Brevlådan.
Abonnenterna utgörs huvudsakligen av företag. Eftersom syste- met även tillåter interaktiv användning kan ett företag låta sina kunder göra beställningar via videotex, s k teleköp. Ock— så företagsintern information kan spridas via videotex. De flesta videotextjänster är dock "öppna", dvs tillgängliga för envar som önskar abonnera på informationen. Televerket har för
närvarande ett hundratal sådana tjänster att erbjuda.
Utmärkande för videotex som medium är dels informationens korta livslängd, dels möjligheten till interaktivitet. Videotex bör
därför snarast betraktas som ett kommunikationssystem.
5.5.6 Telefax
Telefax (telefaximil) är ett system för att sända och motta text och bild via telefonnätet. Informationen levereras genom mottagarens apparat i form av ett pappersdokument. Alla som är anslutna till telenätet kan utan vidare formaliteter låta in— stallera och använda telefax. Systemet infördes i Sverige 1982 och har snabbt vunnit en mycket stor spridning. Antalet apparater
uppgår för närvarande till ca 70 000.
Telefax används för distribution av meddelanden, antingen till en enskild person eller till en hel grupp av mottagare. Vanligt är att man på detta sätt skickar exempelvis utkast till skrivel— ser, korrektur för bearbetning och dylikt. I egenskap av elek— tronisk brevlåda får telefaxapparaterna också ta emot reklam och information som inte alltid är önskvärd ur mottagarens syn— vinkel. Denna informella kommunikationsform har i många samman— hang kommit att ersätta telefonsamtal och traditionell post— gång. Däremot används telefax knappast för textdistribution av sådan karaktär att TF och pliktexemplarslagen är tillämpliga (jfr dock Sverigeidag, ett nyhetsblad som utges av Sverige—Nytt Förlag och faxas till prenumererande företag, huvudsakligen
svenska dotterföretag i utlandet).
5.5.7 Telex — teletex
Telex (telegraph exchange) består av en fjärrskrivmaskin som är ansluten till telefonnätet och har möjlighet att sända och ta emot meddelanden från andra telexapparater. Telextjänsten togs i bruk omkring 1950 och har huvudsakligen kommit att an— vändas för kommunikation inom det privata näringslivet.
Teletex kan sägas vara en modern variant av telex. "skrivmaskinen” har ersatts med en ordbehandlingsutrustning eller en terminal. Denna teknik väntas dock inte få någon större spridning på grund
av konkurrensen från telefax.
Varken telex eller teletex är avsett för eller används veterligen för distribution av sådana meddelanden som kan liknas vid publikationer.
5.6 Kombinerat material
Sedan 1979 är 5 k kombinerat material leveranspliktigt till KB
och universitetsbiblioteket i Lund. Kombinerat material defi—
nieras som en eller flera skrifter som givits ut tillsammans med ljud— och/eller bildupptagning, dvs grammofonskiva, ljud— kassett, film eller dylikt. Detta material utgörs huvudsakligen
av "läromedelspaket".
Nedan redovisas statistiska uppgifter om tillväxten av kombi—
nerat material i KB.
Antal titlar Antal AV—delar 1979/81 346 ? 1982 86 ? 1983 181 ' ? 1984 237 351 1985 135 310 1986 ca 120 169 1987 104 240 1988 59 205
(Källa: Kungl bibliotekets årsberättelse 1984—87 samt interna uppgifter.)
Det är utgivaren eller beställaren som enligt lagen skall le— verera det kombinerade materialet. I praktiken lämnas alltid böckerna från tryckaren och AV—delarna från utgivaren. Leverans av AV—media sker i de flesta fall först sedan utgivaren fått
en påminnelse. Under 1988 fick sålunda inte mindre än 95%
av detta material krävas in.
Numera förekommer det även att böcker ges ut tillsammans med en diskett. Det är framför allt de stora läromedelsförlagen som kompletterar sina skolböcker på detta sätt. Men också da— torföretag som ger ut manualer till registerhanteringsprogram
kan kombinera boken med en diskett (jfr 5.5.1).
Dessa disketter, som således enligt nu gällande lagstiftning
inte är leveranspliktiga, har i viss utsträckning införskaffats
till KB på annat sätt för att publikationen eller "paketet" skall kunna arkiveras och tillhandahållas i fullständigt skick. Hittills har ett 30-tal sådana kompletterande disketter för—
värvats.
5.7 Kassettböcker
Den typ av fonogram som utgörs av text inläst på band före— kommer numera i två olika former: talböcker och kassettböcker. Talböckerna, som är avsedda som läsmedium för handikappade, har använts under lång tid med utnyttjande av olika tekniska lös— ningar. De är offentligt finansierade och utges av ett fåtal specialiserade institutioner och företag (se 5.8.1).
Kassettbok har blivit den vedertagna termen för den typ av in— läsningar på band som — till skillnad från talböckerna — utges av förlag eller motsvarande och säljs i bokhandeln. De flesta kassettböcker innehåller skönlitterära verk. De är producerade med kommersiella och konstnärliga ambitioner och har en bok— liknande förpackning. På omslaget finns uppgifter om utgivningen och en baksidestext. Kassettböckerna är i regel också försedda
med ISBN.
Kassettböcker är alltså inte primärt ett handikapphjälpmedel
men förekommer i begränsad omfattning i utlåningsverksamheten till läshandikappade. Produktionen är än så länge relativt liten. Ca 150 titlar finns enligt uppgift för närvarande att låna på bibliotek. Denna typ av fonogram innebär en möjlighet för syn—
skadade att köpa och äga böcker.
Definitionsmässigt hör kassettböcker till det material som ALB enligt pliktexemplarslagen skall ansvara för och den hittills- varande produktionen har också levererats dit. Kassetterna finns registrerade i Svensk bokförteckning för 1987 och 1988, men kommer fr o m 1989 att ingå i en förteckning över fonogram
som Arkivet för ljud och bild planerar att ge ut.
5.8 Informationsbärare för läshandikappade
5.8.1 Talböcker
Talböcker är en typ av fonogram som till skillnad från kassett— böcker (se 5.7) uteslutande är avsedda för synskadade och andra läshandikappade. De är subventionerade av staten och får endast
inköpas av bibliotek.
Talböcker kan framställas utan upphovsmannens tillstånd. Pro— dukterna håller acceptabel teknisk kvalitet, men inläsningarna görs i allmänhet utan konstnärliga ambitioner. I enstaka fall
är det författaren som läser in sin text.
Produktionen sker genom Talboks— och punktskriftsbiblioteket (TPB), Bibliotekstjänst AB, SRF Tal och Punkt AB/Lyss AB och länsbiblioteken. Varje _år framställs mellan 2 500 och 3 000 talböcker. TPB som svarar för merparten låter göra ca 2 250 nya titlar per år. En talbok får dock inte produceras om en
kassettbok finns utgiven.
TPB har ett stort bestånd av talböcker för utlåning, ca 30 000 titlar (över 200 000 kassetter). En viss utgallring av master—
banden sker fortlöpande.
Numera lånar TPB endast ut böcker till andra bibliotek, till sjukhus och till enskilda personer bosatta utomlands. All di— rektutlåning till individuella läsare i Sverige står folkbib— lioteken för. Under senare år har förhållandevis betydande be— lopp satsats från statsmakternas sida på uppbyggnad respektive
upprustning av talboksbestånden vid länsbiblioteken.
Arkivet för ljud och bild (ALB) bevarar för närvarande inga talböcker (däremot kassettböcker). ALB har gett producenterna dispens från leverans därför att materialet inte anses vara
unikt. Arkivet har dock förbehållit sig rätten att få rekvirera
sådana talböcker som bedöms vara av intresse, men detta har
enligt uppgift hittills inte skett.
I betänkandet Ljud och bild för eftervärlden (SOU 1987:51) föreslås att ett begränsat urval av talböcker skall levereras
till ALB som prov på hur inläsningarna låter.
5.8.2 Taltidningar och taltidskrifter
Taltidning är benämningen på all intalad "aktuell" infcrmation som sprids till synskadade och andra läshandikappade. Termen
taltidning användes om såväl dagstidningar som tidskrifter.
När det gäller dagspress finns det tekniskt sett två typer av
taltidningar: radiotidningar och kassettidningar.
En radiotidning består av inläsningar ur dagstidningar som sänds över FM—nätet. Enligt lagen om radiotidningar (SFS 1981:508» definieras en sådan som ett radioprogram avsett för synskadade. Den synskadade måste vara försedd med speciell apparatur för
att kunna ta emot informationen.
Radiotidningen är antingen en (förkortad) version av en allmän nyhetstidning eller en sammanställning av material ur :vå eller flera nyhetstidningar som själva distribueras som radiotidningar.
Redigering och inläsning sker på tidningsredaktionen.
En kassettidning är i lagens mening (SFS 1982:521 om ansvarig— het för taltidningar) en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som produceras och sprids genom ägaren av pub-
likationen i fråga.
För närvarande framställs ett tjugotal dagstidningar också som taltidning och under 1989 väntas produktionen av ytterligare ett antal taltidningar kunna starta. Alla allmänna nyhetstid—
ningar av dagspresskaraktär som vill göra en taltidning har möj— lighet att genom Taltidningsnämnden beviljas statligt ekono—
miskt stöd för detta ändamål.
Speciellt för synskadade produceras därutöver ca 120 lokala
och regionala taltidningar på kassett, s k läns— och kommunal— tidningar. De framställs av kommunala eller landstingskommunala myndigheter. Innehållet i dessa tidningar utgörs av klipp
ur tryckta publikationer, av egna inslag och av specialinforma— tion. Tidningarna utkommer vanligen två gånger i veckan och
har i många fall flera editioner. En tendens till ökad utgivnings—
frekvens har på senare tid kunnat noteras beträffande dessa
tidningar.
På kassett produceras även ca 120 rikstäckande tidskrifter. Cirka 90 är direktöverförda från tryckta publikationer genom redaktionernas försorg, medan ett trettiotal är gjorda speciellt för synskadade. De senare består av klipp ur tryckta tidskrif— ter och/eller nytt material av särskilt intresse för denna mål— grupp. Några av tidskrifterna utkommer också i andra format, med
Storstil eller i punktskrift.
En förteckning över rikstäckande tidskrifter och dagstidningar som på olika media är tillgängliga för synskadade och andra läshandikappade, publiceras fortlöpande genom Synskadades Riks—
förbund (SRF).
Taltidningar och taltidskrifter är i rättslig mening att upp— fatta som fonogram och skall därför enligt pliktexemplarslagen lämnas till ALB om de har producerats i minst 50 exemplar. ALB tar dock endast emot ett urval av taltidningar/—tidskrifter på kassett, för närvarande ett trettiotal. övrigt material anser sig ALB inte ha möjlighet att ta hand om. Radiotidningar om- fattas inte av leveransplikt och sådant material har heller
inte levererats till ALB. I betänkandet Ljud och bild för eftervärlden (SOU 1987:51) föreslås att ALB även i fortsätt—
skrifter.
5.8.3 RAPS/RATS-tidningar
En helt ny metod att försörja synskadade läsare med periodiska publikationer har lanserats i form av det 5 k RAPS/RATS—pro— jektet. Detta innebär ett försök att i digital form direkt från en dagstidnings sätteridator via FM-nätet överföra infor— mation till synskadade. Systemet kräver att mottagaren är ut— rustad med en apparatur som kan omvandla informationen till
radioöverförd punktskrift) eller syntetiskt
(I
punktskrift (RAPS tal (RATS = radioöverförd talsyntes). Detta distributionssätt
gör i princip all text i tidningen tillgänglig för den
synskadade.
Enligt Taltidningskommitténs betänkande Radio- och kassettid— ningar — slutsatser och rekommendationer (Ds U 1987:6) har RAPS/RATS-systemet — och då särskilt RATS—metoden — stora för—
delar och kan i framtiden tänkas användas för distribution av såväl dagstidningar som annan information. Tekniken anses dock vara svår att använda och i försöksverksamheten ingår just nu endast en dagstidning, Göteborgs—Posten, som sprids med RATS—
metoden.
5.8.4 Punktskrift
Mellan ca 650 och 750 punktskriftsböcker för synskadade produ— ceras varje år i Sverige. TPB låter i samarbete med SRF Tal och Punkt AB och Samhall WMP (i Fagersta) framställa 400/500 titlar per år. Rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade (RPH—syn) producerar — delvis i egen regi — ca 250 skolbokstitlar om året. Därtill kommer ett femtontal tid—
skrifter som fortlöpande framställs genom SRF (upplaga: 100—
över hälften av TPBs produktion utgörs av barn— och ungdoms— litteratur. I övrigt består materialet huvudsakligen av skön— litteratur och kurslitteratur för högskolestuderande. Av den senare kategorin görs mellan 60 och 80 titlar per år. Kurs— böckerna kan vara "skräddarsydda" för en individuell använ— dare. I vissa fall framställs de som ett multimedium, delvis
i punktskrift och delvis som talbok.
Ca tio tidskrifter utgivna i punktskrift kan betecknas som unika i den meningen att direkta motsvarigheter på annat me— dium saknas. De består dels av klipp ur tryckta publikationer, dels av nytt material. Den begränsade produktion av punkt— skriftsböcker som framställs som studiematerial för undervis— ning i punktskriftsläsning är även unik. Kurslitteratur och skolböcker kan vara hårt redigerade. Övrigt material finns
antingen utgivet i tryck eller på kassett.
Sedan slutet av 1970—talet sker produktion av punktskrift med hjälp av datateknik. Texten kodas in i en dator och tas ut via en punktskriftsprinter, antingen direkt på papper eller på en tryckplåt som sedan kan användas för framställning av en upp—
laga. Informationen lagras på magnetband eller disketter.
I stort sett hela den datorbaserade produktionen finns bevarad på någon form av lagringsmedium, antingen hos SRF eller RPH— syn. Vid manuell produktion, som i viss utsträckning ännu
förekommer, lagras plåtoriginalen.
Efter inbindning kan en normaltjock roman omfatta fem volymer. Mätt i hyllmeter upptar den mellan ca fyra och tio gånger så stor plats som en vanlig bok, beroende på vilken framställ— ningsmetod som använts. Stereotypering ger en mindre volu—
minös slutprodukt än handskriven punktskrift.
De allra flesta punktskriftsböcker produceras i endast ett exemplar. Kostnaden för det första exemplaret är i genomsnitt ca 17.000 kronor. För följande exemplar varierar kostnaden
starkt beroende på upplagans storlek.
TPst bestånd av punktskriftsböcker omfattar för närvarande ca 6 500 titlar. De kan lånas direkt från TPB eller via ett folk— bibliotek. Ett litet antal titlar framställs varje år för för—
säljning.
TPB svarar för informationen om nyproducerade punktskrifts—
böcker genom att ge ut månadsförteckningar och kataloger. Ma— terialet registreras också i Bibliotekstjänsts databas BURK. Det periodiska materialet ingår i de förteckningar över tid—
ningar för läshandikappade som SRF fortlöpande publicerar.
År 1988 gjorde Delegationen för vetenskaplig och teknisk in— formationsförsörjning (DFI) på regeringens uppdrag en utred— ning om arkivering av punktskrift. I utredningsrapporten före- slås att allt "unikt" material samt ett urval av läromedels- produktionen skall bevaras för framtiden och att KB skall få arkiveringsansvaret. Texten bör enligt utredningen lagras
på magnetband eller annat datorbaserat medium; äldre punkt—
skrift bör konverteras till magnetband för arkivering.
Flera remissinstanser, däribland TPB, ansåg också att arki— veringsskyldigheten bör falla på KB. Några ansåg det vara naturligt att koppla arkiveringsansvaret till leveransplikt.
På grundval av utredningen och remissvaren ansåg sig DFI kunna slå fast att punktskriftsproduktionen i någon form bör bevaras för framtiden samt att produkterna bör omfattas av leverans— plikt. I detta läge hänsköt DFI frågan till den förestående
översynen av pliktexemplarslagen.
Varken i den nya norska lagen eller i propositionen till lagen (1988/89:52) nämns punktskrift särskilt. Av utredningen EEÅ informasjon til kulturarv (NOU 1988:3) framgår dock att man i Norge tänker sig leveransplikt av punktskrift "når dei berre finst i denne skriftforma". Om samma information finns publi-
cerad i vanlig skrift skall dokumentet således inte levereras.
Sammanfattningsvis är de problem som närmast berör en eventu—
ell arkivering av punktskrift knutna till följande frågor:
- Vilket material skall bevaras? Allt som produceras? Eller endast det som bedöms vara unikt? Hur bör man i så fall defi—
niera begreppet "unik" i detta sammanhang?
— I vilken form skall materialet bevaras? I originalform
eller på ett lagringsmedium? — Var skall materialet arkiveras?
— Bör punktskriftspublikationer som är producerade för att lånas ut eller försäljas och således är avsedda för "sprid— ning bland allmänheten" — om än i begränsad omfattning — om— fattas av leveransplikt? Pliktleverans av punktskrift i ori— ginalform förutsätter eventuellt att ett extra exemplar fram-
ställs för arkivering.
5.8.5 Videogram på teckenspråk
Videogram på teckenspråk för döva produceras av Sveriges dövas riksförbund (SDR). Riksförbundet för pedagogiska hjälpmedel för hörselskadade (RPH—Hör) samt Utbildningsradion. För närvarande uppgår antalet framställda Videogram till ca 200. Varje video— gram görs i mellan 50 och 100 exemplar. Till SDR, som har den största produktionen, administreras statliga medel för verksam—
heten via TPB.
Videogrammen katalogiseras av TPB. Länsbiblioteken och vissa folkbibliotek lånar ut materialet som även distribueras till alla dövföreningar i landet. För arkiveringen ansvarar ALB i
enlighet med pliktexemplarslagen.
6 öVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 6.1 Allmänt
Uppdraget för denna utredning är att företa en översyn av nu gällande bestämmelser om pliktexemplar av skrifter och ljud-
och bildupptagningar — dock ej i de delar som berördes av Ljud—
och bildbevarandekommitténs uppdrag - samt utreda förutsätt-
ningarna för eventuella kompletteringar. I direktiven konsta— teras också uttryckligen, att det inte finns någon anledning att ifrågasätta huvuddragen i det nuvarande regelsystemet.
Mot bakgrund av denna begränsning av mandatet är det knappast behövligt att här gå in på någon utförligare diskussion av de allmänna motiven för den lagstiftning som utredningen avser. Följande synpunkter är närmast tänkta att tjäna som utgångs— punkt för de förslag som sedan framläggs om utvidgning av leveransplikten till ett antal grupper av informationsbärare
som nu inte omfattas av pliktexemplarslagen.
Syftet med de lagar om leveransplikt som finns i de flesta stater har växlat under tidernas lopp, men numera är det kultu— rella och vetenskapliga motivet det helt dominerande. Naturligt— vis har dock även t ex administration, rättsväsen och näringsliv ett starkt intresse av att det finns så heltäckande samlingar som möjligt av i respektive land offentliggjorda dokument av
skilda slag.
Lagstiftningen var länge — och är i många länder fortfarande — uteslutande inriktad på en enda dokumentkategori: tryckta skrifter. Även om detta har sin naturliga historiska förklaring i det tryckta ordets länge helt dominerande ställning, kan det ändå förvåna att man har varit så långsam att dra konsekvenserna av nya offentliga medias framväxt under 1900—talet. Ett exempel
kan visa hur denna tvekande attityd har resulterat i egendomliga
således så småningom det förflutnas — kulturyttringar.
KB och de äldre universitetsbiblioteken innehåller mycket stora samlingar av s k skillingtryck, "visor tryckta i år" och jämförligt material, som har stort intresse som vittnesbörd om den folkliga kulturen i Sverige alltifrån 1700—talet. I samband med att gram- mofonen slog igenom åren kring första världskriget upphörde denna stora tryckproduktion praktiskt taget helt. Men de grammofonskivor, som på många sätt kan sägas ha övertagit skillingtryckens funktion, omfat— tades inte av leveransplikt och har därför endast ofullständigt bevarats.
I Sverige innebar 1978 års lag stora framsteg i riktning mot ett bevarande av kulturyttringar och opinionsbildning, oavsett i vilket medium de dokumenterats. Den ordning som då infördes för bevarande av radio— och TV—program, fonogram och Videogram representerar, internationellt sett, en hög ambitionsnivå.
Pliktexemplarslagen 1978 med tillhörande'tillämpningsföre- skrifter innebar förbättringar även när det gäller bevarandet
av tryckta skrifter. Antalet exemplar utökades till sju, avsedda för KB och de sex universitetsbiblioteken. KB:s exemplar definierades som "nationalexemplar" och omgavs med särskilda skyddsföreskrifter. Lunds universitetsbibliotek ålades att bevara trycket med i princip samma fullständighet som KB ("nationellt reservexemplar"). Vidare tillkom en ny ordning
för leverans och bevarande av dagspressen, samtidigt som medel
tillfördes för löpande mikrofilmning av samtliga tidningar.
Under 1980-talet har den tekniska utvecklingen varit snabb, och en rad elektroniska informationsmedia har fått ökad betydelse. Det måste anses angeläget att försöka finna lämpliga former för att inkludera även dessa media i pliktleveranssystemet. Även den grafiska tekniken har förändrats genom tillkomsten
av nya förfaranden, och en del av dess produkter kan vara
svåra att inordna i det existerande regelsystemets begrepps—
värld.
1
Den beskrivande delen av denna utredning försöker ge en någor— lunda fyllig bild av denna utveckling. I föreliggande avsnitt kommer de olika grupperna av informationsbärare att behandlas var för sig. Vissa allmänna riktlinjer bör emellertid gälla gemensamt för alla typer av informationsbärare, som föreslås
omfattas av lagstiftningen.
Till grund för en översyn och komplettering av pliktexemplars—
lagen bör sålunda ligga följande principer:
— Lagen bör vara neutral i förhållande till olika informations—
media.
— Leveransplikt bör gälla för sådana skrifter, upptagningar osv som fixerats i form av ett dokument av något slag och är avsedda att i denna form spridas till en större krets av an—
vändare i samhället.
— Regelsystemet får inte belastas med tekniska detaljer. Av— gränsningen av det leveranspliktiga materialet bör ske i
breda men väl definierade kategorier.
— De förpliktelser som åläggs producenter/utgivare av skilda slag av informationsbärare bör göras så likformiga och så föga betungande som möjligt. En naturlig utgångspunkt är den väl etablerade princip som sedan länge ligger till grund för leveranserna av tryckta skrifter, dvs att respektive dokument skall levereras i befintligt skick. Om t ex konvertering till annat medium anses erforderlig för ett långsiktigt bevarande, bör detta alltså i princip vara en angelägenhet för motta—
garen.
6.2 Tryckta skrifter och därmed jämställt material 6.2.1 Inledning
Som ovan framhållits har den grafiska teknikens utveckling i kombination med effekterna av den från 1979 gällande lagen medfört en avsevärd ökning av pliktleveranserna till bibliote— ken under 1970— och 1980—talen. Detta innebär dock knappast att leveranserna blivit fullständigare. Tvärtom finns det anledning att anta, att en större andel än tidigare av de skrifter, på vilka TF 1 kap 5 S är tillämplig och som följ- aktligen faller under leveransplikten, inte blir levererade till biblioteken. Den främsta anledningen härtill är produk— tionens spridning till ett mycket stort antal nya repro- centraler, interntryckerier osv — en utveckling som biblio— teken inte haft möjlighet att följa upp med en motsvarande
förstärkning av sina informations— och kontrollinsatser.
Samtidigt har en rad nya trycktekniska förfaranden, baserade på datateknik, tagits i bruk, vilkas produkter ibland är svåra att förena med den vedertagna synen på begrepp som "upplaga",
"spridning" osv.
Man kan naturligtvis mot denna bakgrund fråga sig, om det finns anledning att på något sätt ompröva kriterierna för leverans
av "skrifter" till biblioteken. — Får biblioteken med nuvarande regelsystem ta emot "rätt" skrifter eller är det intressanta kategorier som saknas, medan andra som nu levereras skulle kunna undvaras? — Måste preciseringar göras i lagtexten beträf— fande nya grafiska produktionsmetoder och produkterna av dessa? — Kan man på det hela taget finna mera ändamålsenliga kriterier för definierandet av leveransplikten i fråga om skrifter än
de som nu gäller?
En grundläggande utgångspunkt måste vara att kriterierna för leverans skall vara enkla att uppfatta och tillämpa för såväl
de leveransskyldiga producenterna som de mottagande biblioteken. Undantagen bör vara få och måste kunna definieras väl. Lag— texten bör så litet som möjligt belastas med detaljer — ofta snabbt föråldrade — om t ex olika tekniska förfaranden. Det
är vidare väsentligt att det finns en väldefinierad principiell grundval för vad som är leveranspliktigt och vad som inte är
det.
En central tanke i det nuvarande regelsystemet är den anknyt- ning som skett av föreskrifterna om pliktleverans av skrifter till TF:s definition av "tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap 5 S tryckfrihetsförordningen". Med andra ord: Skrifter, på vilka TF är tillämplig, med det skydd den ger och de ansvarsregler den innehåller, är därmed också automatiskt
underkastade leveransplikt till biblioteken.
Anknytningen till TF med dess höga status innebär en stor för— del, och det finns enligt min bedömning ingen anledning att
ompröva denna grundläggande utgångspunkt.
Frågan om leveransernas faktiska omfattning och inriktning
inom de ramar, som uppställts av lagstiftningen var tidigare föga uppmärksammad. Från bibliotekens sida utgick man mer eller mindre medvetet från att det var möjligt att uppnå en praktiskt taget hundraprocentig täckning. I den mån medvetna avsteg häri— från förekom, hade de oftast karaktären av punktvis insatta
nödåtgärder i ett pressat personal— eller utrymmesläge.
Under de förutsättningar som nu råder, med en ökande trycksaks— produktion fördelad på ett växande antal ofta ganska små producenter, är det viktigt att prioriteringen är medveten och
styrs av långsiktiga överväganden.
Ett centralt problem är informationen till de leveransskyldiga producenterna. Medan de reguljära tryckerierna har en lång
tradition på området och generellt sett väl efterlever de
en betydande osäkerhet. Under de senaste åren har KB i samarbete med övriga berörda bibliotek tagit en rad initiativ, som syftar till en effektivisering av informationsinsatserna. Bl a sker
en viss omprioritering från punktvis insatta kontrollåtgärder till mera generell information, riktad till viktiga grupper
av producenter.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att leveransernas inrikt— ning inom det gällande regelsystemets ramar väsentligen är ett resursproblem och en policyfråga. Principiella förändringar av själva regelsystemet och dess inriktning synes när det gäller
gruppen skrifter inte påkallade.
De gränsdragningsproblem som sammanhänger med användningen av nya grafiska produktionsmetoder har ovan belysts relativt ut— förligt (se 5.3.2—5.3.5). En gemensam nämnare är att någon upplaga i vedertagen mening av identiskt lika exemplar i många fall inte existerar. "Upplagan" kan vara så att säga poten— tiell, så att exemplar framställs endast på beställning. I andra fall kan det vara så, att de exemplar som distribueras till olika avnämare inte är identiskt lika utan "skräddarsys"
för att motsvara mottagarens speciella behov.
Den typ av gränsdragningsproblem som här exemplifierats bör
man inte försöka lösa genom preciseringar i lagtexten. Gräns— fallen bör prövas mot huvudregeln med TF som normgivande ut- gångspunkt. Man bör sålunda försöka klarlägga om den aktuella produkten är att anse som i någon mening utgiven, dvs tillgäng— lig för en vidare krets. Så snart detta kan anses vara fallet, synes det vara av mindre vikt om publikationen finns direkt tillgänglig, t ex på hyllan i en bokhandel eller potentiellt tillgänglig i en dator. I den mån det inte finns rättsfall eller praxis som kan ge vägledning bör man försöka nå praktiska överenskommelser med producenterna. I sista hand återstår alltid
möjligheten att få lämpligt valda pilotfall prövade av domstol.
Sammanfattningsvis anser jag sålunda inte att de gränsdragnings— problem, som kan aktualiseras av vissa nya grafiska produktions—
metoder, bör föranleda ändringar i lagen om pliktexemplar.
Däremot finns det anledning att i samband med den allmänna översynen vidta ett antal smärre justeringar av annan typ, flertalet med karaktär av finputsning. De upptas här till behandling med angivande av respektive paragraf i den nu gäl—
lande lagtexten.
6.2.2 Förslag till lagändringar
4-5 55
Paragraferna behandlar den tämligen stora grupp skrifter, som
har framställts i utlandet för spridning i Sverige.
Lagen gör, i anslutning till TF, skillnad mellan "periodisk skrift, som har framställts utom riket" (4 5) och "skrift, som
inte är periodisk och som har framställts utom riket" (5 S).
Distinktionen saknar i detta sammanhang relevans för den praktiska hanteringen och föreslås utgå. I stället föreslås formuleringen
"skrift, som har framställts utom riket". (Jfr 9 5.)
7 5
Paragrafen ger detaljerade föreskrifter om leveransen av dags—
tidningar.
Första stycket föreslås kvarstå oförändrat. Aterstoden av para— grafens innehåll synes närmast ha karaktär av tillämpningsföre— skrifter och föreslås därför överföras till förordningen om pliktexemplar. I samband därmed föreslås också vissa detalj—
ändringar.
8 S
Paragrafen behandlar ett antal undantag från huvudregeln om
leverans av pliktexemplar.
Den under punkt 1 använda termen "notifikation" avser tryckt meddelande om t ex ett dödsfall, avsett att spridas till privata
mottagare.
Företeelsen är sedan länge ur bruk, och termen föreslås utgå ur uppräkningen av från leveransplikt undantagna trycksaks—
kategorier.
Den obestämda termen "adresskort" kan också utgå. De i punkt 4—5 upptagna undantagen har visat sig sakna praktisk betydelse
och bör utgå.
9. S
Paragrafen föreskriver vem som i olika angivna fall har att
lämna pliktexemplar.
Liksom i 4—5 55 görs, när det gäller utom riket framställda skrifter avsedda att spridas här, i anslutning till TF skillnad mellan periodisk skrift och annan skrift. Även i föreliggande fall föreslås att distinktionen utgår, eftersom den saknar
betydelse för den praktiska hanteringen.
6.3 Dokument i mikroform
Den övervägande delen av den svenska produktionen av mikrofilm och mikrokort (mikrofiche) kan karakteriseras som s k skydds— filmning, dvs den har tillkommit i syfte att minska slitage och andra risker som följer med användningen av original— dokument av olika slag. En bidragande orsak till användningen av mikroformer är i många fall önskemålet att spara utrymme.
Däremot har Sverige ingen direkt motsvarighet till den stora utgivning av mikropublikationer som förekommer i flera andra länder och som omfattar t ex standardurval av äldre litteratur inom olika ämnesområden. Denna typ av utgivning riktar sig framför allt till universitets— och högskolebibliotek, men i Sverige är denna målgrupp liten. Dessutom äger i varje fall de äldre universitetsbiblioteken i princip det svenska mate— rialet komplett i original.
Frågan om leveransplikt för mikroformer har därför ganska be— gränsad räckvidd. Det synes dock önskvärt att komplettera pliktexemplarslagen med en föreskrift om att mikroformer, som kan betraktas som allmänt tillgängliga publikationer och som utgivits här i landet, alternativt framställts utomlands för spridning här, skall levereras i samma omfattning som tryckta skrifter. Dock bör leveransplikten åläggas utgivaren, analogt med vad som nu gäller för fonogram och videogram.
Det finns beträffande denna materialgrupp anledning att sär— skilt beröra s k sekundärutgåva (dvs när mikroformen är en återgivning av en tidigare utgiven tryckt publikation) respek— tive s k parallellutgåva (dvs när mikroformen återger en sam- tidigt utgiven tryckt publikation). Den nya norska lagen medger i dessa fall ett reducerat antal pliktexemplar.
I enlighet med den allmänna grundsynen i denna utredning före— slås dock att det normala exemplarantalet — således sju exemplar
— tillämpas även för sekundär- och parallellutgåvor. Den obetyd— liga vinst som en reduktion av exemplarantalet i dessa fall skulle kunna ge, bör vika för det allmänna önskemålet att be— lasta regelsystemet med så få undantag som möjligt. Detta torde generellt sett förenkla administrationen av pliktleveran- serna för både leverantörer och mottagare och därmed också
verka kostnadssänkande för båda parter.
Om leverans av sju exemplar enligt huvudregeln i något fall skulle bli verkligt betungande för utgivaren, förutsätts att lagen - liksom nu är fallet beträffande samtliga berörda dokumentkategorier — ger möjlighet för den myndighet, som
regeringen bestämmer, att medge undantag.
6.4 Information i elektronisk form
6.4.1 Allmänt
De förändringar i mediasituationen som föranlett tillsättandet av denna utredning är av mycket olika valör i fråga om olika
slag av dokument.
De problem som sammanhänger med introducerandet av nya grafiska förfaranden kan sägas vara av marginell karaktär. Förslaget
att inkludera mikroformer i lagstiftningen innebär endast att en sedan länge väletablerad men i detta sammanhang förbisedd dokumentgrupp behandlas analogt med vad som gäller för tryckta
skrifter.
Spridningen av information i elektronisk form innebär däremot en genomgripande förändring av informationsspridningens villkor. Visserligen har utvecklingen på detta område knappast gått så snabbt som många föreställde sig för tio år sedan. Men olika former av elektroniska media har redan nu så stor betydelse
att det måste betecknas som mycket otillfredsställande att
deras bevarande för framtiden inte på något sätt är reglerat, samtidigt som t ex oförändrade omtryck av till svenska översatta romaner — i och för sig på goda grunder — ingår i det av
lagstiftningen skyddade kulturarvet.
Det är alltså av principiella skäl viktigt att snarast utsträcka pliktexemplarslagen till att omfatta även elektroniska publika- tioner. Det finns också rent praktiska skäl till att inte upp—
skjuta detta.
Antalet dokument som skulle komma-att omfattas av föreskrifter utformade på det sätt, som här kommer att föreslås, är än så länge obetydligt men kan förutses komma att växa snabbt på
några års sikt. Det är en stor fördel om berörda parter får möjlighet att pröva sig fram till lämpliga rutiner för leverans, förvaring och tillhandahållande, medan materialflödet ännu är
lätt att överblicka.
Eftersom den tekniska utvecklingen är snabb, kan man inte vänta sig att en lösning av frågan, som man nu åstadkommer, skall ha giltighet för en längre tidsperiod. Det måste alltså förutsättas, att en översyn av lagstiftningen även i framtiden aktualiseras
med inte alltför långa mellanrum.
Som utgångspunkt för en diskussion om införande av leveransplikt för vissa typer av elektroniska media bör först och främst hänvisas till de allmänna överväganden som ovan redovisats
(jfr 6.1). Inte minst viktigt är att eftersträva en avgränsning av en sådan leveransplikt, som så nära som möjligt ansluter
till de kriterier för spridning och tillgänglighet, som gäller
beträffande andra mediatyper.
Många former av elektronisk information fyller i princip samma funktion som pappersdokument av olika slag (böcker, tidningar och tidskrifter; arkivalier). Överväger man att införa leverans—
plikt för vissa elektroniska informationsbärare, kan det därför
vara lämpligt att lägga en jämförelse med tryckta skrifter och andra "traditionella" dokument till grund för resonemanget.
En nära parallell utgör också den av nuvarande lagstiftning omfattade utgivningen av grammofonskivor, musikkassetter och
kassettböcker.
Ett stort antal databaser och datafiler har en intern funktion inom företag, organisationer, myndigheter osv som hjälpmedel
för förvaltnings- och ekonomifunktioner och andra liknande ändamål. En rent intern karaktär har naturligtvis också fler— talet av de filer som uppläggs som hjälpmedel vid t ex arbetet med ett forskningsprojekt eller som ett led i produktionen
av en tryckt publikation. De kan närmast sägas ersätta kartotek, excerptsamlingar, manuskript, korrektur osv, som fyller liknande funktioner när datateknik inte kommer till användning. I sådana fall som dessa finns det överhuvudtaget ingen anledning att
överväga leveransplikt.
En annan typ av databaser representeras av olika slag av register och dylikt hos myndigheter. Dessa är normalt offent— liga, vilket bl a innebär rätt att få ut uppgifter ur dem. offentligheten innebär också skyldighet att bevara informa— tionen. Bevarandefunktionen — innefattande även t ex beslut
om gallring - åligger arkivväsendet, oavsett om presentations— formen är ett "konventionellt" register, ett hålkortsregister eller en databas. Denna typ av information faller således
utanför utredningens uppdrag.
Leveransplikt till bibliotek bör däremot övervägas när det gäller sådan elektronisk information som primärt sammanställts i syfte att spridas till en större krets och som är allmänt tillgänglig genom prenumeration, köp, hyra, län eller gåva.
Sådan information kan i princip hållas tillgänglig på två sätt:
antingen online eller i distribuerad form.
via telefonnätet eller särskilt datakommunikationsnät, eventuellt med en fast uppkopplad linje. I många fall kan användarna,
eller vissa användare, också arbeta interaktivt med informa— tionen, komplettera och ändra befintliga dataposter, lägga
in helt nya osv.
I senare fallet distribueras informationen till användarna antingen i form av magnetband — i så fall vanligen till ett mycket begränsat antal mottagare — eller också med utnyttjande av något medium som möjliggör bekväm framställning av en större
upplaga av produkten, t ex disketter eller CD-ROM—skivor.
Det är uppenbart att den sist nämnda formen av informations— spridning är den som närmast motsvarar konventionell produktion och publicering av böcker, tidningar, tidskrifter, grammofon— skivor osv och som därför också lättast kan definieras utifrån analoga kriterier när det gäller en eventuell leveransplikt. Information lagrad på kassetter, optiska skivor som CD—ROM och dylikt föreligger också den i form av väldefinierade, avslutade helheter, som i normalfallet sprids i ett antal identiska exemplar. För media av denna typ — på engelska samman— fattade under benämningen "hard format" — kan man således
utan större komplikationer tillämpa föreskrifter, som är para— llella med dem som redan nu gäller för skrifter, fonogram och videogram.
Det bör vara en naturlig konsekvens av den tekniska utvecklingen att man nu utvidgar pliktexemplarslagen med en föreskrift om
leveransplikt för dokument av detta slag.
Tänker man sig leveransplikt tillämpad för databaser, som hålls tillgängliga online och eventuellt också kan distribueras i form av magnetband, uppstår däremot en rad principiellt nya
problem.
För att belysa dessa kan det vara lämpligt att utgå från den norska utredningen Frå informasjon til kulturarv (NOU 1984:3). Utredningen — som föreslog leveransplikt även för databaser — tänkte sig ett system byggt på avtal mellan det norska national— biblioteket och de leveransskyldiga producenterna. Som en allmän regel föreslog utredningen, att denna typ av material skall levereras först när det upphört att vara "allmänt till— gängligt"; i vissa fall tänkte man sig dock att det kan vara lämpligare att avtala om leverans t ex en gång om året. När det gäller sådant material som uppdateras kontinuerligt - som exempel nämnde utredningen valutakurser och börsnoteringar - förordade man leverans av alla ändringar, alternativt daglig
leverans, koncentrerad till vissa stickprovsperioder.
Det norska utredningsarbetet resulterade i mars 1989 i en proposition till stortinget (1988/89:52) med förslag till lag om leveransplikt för allmänt tillgängliga "dokument", och stortinget har nyligen beslutat i enlighet med förslagen i
propositionen.
Propositionen skiljer, liksom denna framställning, på två huvud— typer av "EDB—dokument", nämligen dels sådana som utnyttjas genom direktkoppling via tele— respektive TV—nätet, dels distribuerade dokument som kan köpas eller lånas. Båda typerna
avses bli leveranspliktiga.
Man konstaterar att nationalbiblioteket inte kan utnyttja ADB— dokument i den form som använts vid spridningen, eftersom biblioteket inte för framtiden kan bevara maskinutrustning och programvara i ursprunglig form. Databaser bör därför levereras i ett standardiserat format, som är oberoende av maskintyp och särskild programvara. Med dagens teknologi rekommenderas lagring på magnetband med standardkod.
Propositionen framhåller också, att definitionerna i lagen bör vara så allmänna att de täcker olika existerande och eventuella kommande övergångsformer mellan analog och digitäl
informationslagring.
I övrigt går den norska propositionen 1989 inte närmare in på de många praktiska problem i samband med leverans av databaser, som diskuterades i den tidigare utredningen. I stället hänvisas till möjligheten att genomföra en försöksverksamhet innan man utformar tillämpningsföreskrifter och praktiska riktlinjer. I konsekvens med denna uppläggning är själva förslaget till lag—
text ytterst allmänt hållet.
6.4.3 Diskussion och överväganden
Den diskussion som fördes i den norska utredningen 1984 gav en fingervisning om de svårigheter som måste lösas, om man inför leveransplikt för databaser och liknande material. Det finns emellertid anledning till försiktighet även av rent
principiella skäl.
Det är viktigt att göra en distinktion mellan å ena sidan det kontinuerliga flöde av information, som med användande av olika hjälpmedel äger rum i ett samhälle, och å andra sidan de dokument — likaledes av mycket skiftande karaktär — som i någon mening fixerar olika kronologiska stadier och olika ståndpunkter i
opinionsbildning, forskning, kulturskapande osv.
En rimlig utgångspunkt synes vara att det är dokumentet — det
må sedan ha fixerats i form av en tryckt skrift eller något
slag av "upptagning" (grammofonskiva, videokassett, CD—ROM—skiva osv) som kan göras till föremål för lagstiftning om pliktleverans
i syfte att säkerställa dess bevarande för framtiden.
Information som är lagrad i t ex en tryckt skrift eller en musikkassett föreligger alltid i en fixerad form. Detta gäller även i sådana fall då uppdatering sker dagligen eller t o m
flera gånger per dag såsom beträffande olika nummer och editioner
av en daglig tidning.
Den informationsspridning som sker från en databas kan däremot, med tillämpning av den nyss gjorda distinktionen, snarare beskrivas som ett kontinuerligt flöde. Föreskriver man leverans till bibliotek med vissa tidsintervall, blir det fråga om en konstlad fixering av informationsmassans status vid de givna tidpunkterna. Med ett sådant förfaringssätt skapar man i själva verket en helt ny produkt, en sorts "dokument", som till sin karaktär i väsentliga avseenden skiljer sig från originalpro— dukten. Det innebär också, att man av databasproducenterna måste kräva att de skall framställa och i någon form inleverera en "vara" som tillkommit uteslutande för att tillgodose plikt— exemplarslagens föreskrifter. Detta är svårt att förena med
den hittillsvarande lagstiftningens grundidé, som innebär leverans i befintligt skick av ett antal exemplar ur en upplaga av en produkt av något slag, t ex ett tidskriftshäfte eller
en grammofonskiva.
I detta sammanhang finns också anledning att försöka bilda sig en uppfattning om det förväntade utnyttjandet av eventuella
pliktlevererade databaser.
Pågående forskning, utvecklingsarbete, utredningsverksamhet osv använder sig fortlöpande av databaser, förmedlade genom normala kanaler, som ett självklart led i sina arbetsrutiner. Framtida forskning med behov av den information, som ingår i baserna, kommer troligen i allmänhet att ha tillgång till
erforderliga data i mera lättillgänglig form.
Det kan alltså starkt ifrågasättas om bibliotekens kunder
verkligen skulle efterfråga "frusna" kopior av ett antal data—
basers status vid vissa givna tidpunkter i en omfattning som skulle kunna anses motivera upprätthållandet av ett system med pliktleverans av databaser och i princip obegränsat bevarande
av materialet.
Man kan sålunda från mera principiella och generella synpunkter ifrågasätta införande av leveransplikt för databaser. Samtidigt kan konstateras, att leveransplikt för denna typ av material skulle ställa mottagarinstitutionerna inför stora praktiska
problem, vilkas lösning skulle kräva betydande resursinsatser.
Själva formen för leverans och bevarande av databaser erbjuder en rad problem. Det är närmast uteslutet att ett bevarande för framtiden av informationen i databaserna skall kunna ske med utnyttjande av originaltekniken med dess varierande och snart föråldrade programvaror, maskinutrustning och standards. Konvertering av materialet till ett eller annat standardformat blir nödvändig. Eftersom det knappast vore möjligt att före— skriva att de leveransansvariga skall svara för en sådan kon— vertering, måste man räkna med att mottagarinstitutionen antingen själv kan hantera och konvertera material med mycket olikartade tekniska specifikationer eller också har resurser
att köpa denna typ av tjänster.
Ett synnerligen viktigt problem beträffande all information i digital form gäller materialets lagringsbeständighet. Det senaste decenniet har medfört en ökad insikt om att den hittills och alltjämt viktigaste informationsbäraren, papperet, är föremål för en nedbrytning som hotar biblioteks— och arkiv- beståndens existens. Nedbrytningens hastighet är dock beroende av en rad variabler i fråga om råvara, tillverkningsprocess,
förvaringsklimat, regler för användningen osv.
Hittills aktuella lagringsmedier för digital information har alla en förväntad varaktighet som är en bråkdel av kvalitets—
papperets. Detta innebär att långtidsförvaring av dessa medier
för publikationer i papper. Magnetband, således det med nu aktuell teknik normala lagringsmediet för databaser, är särskilt krävande i detta avseende. Kraven på lokaler är höga och gäller inte bara förvaringsutrymmen utan även läsesalar (temperatur, frihet från damm). Vidare kräver banden en omfattande aktiv fysisk vård. De måste kontinuerligt vändas, spolas om och kopieras samt dessutom konverteras i den mån ny utrustning för läsningen utvecklas. Deras användning förutsätter tillgång till en omfattande dokumentation, som måste säkerställas vid
leveranstillfället.
Sådana media som CD—ROM—skivor och disketter är mindre känsliga, men en rullande kopieringsplan som omfattar allt material som skall arkiveras är ett nödvändigt inslag i allt långtidsbe-
varande av information i elektronisk form.
6.4.4 Elektronisk information: sammanfattning och förslag
Sammanfattningsvis synes både principiella och praktiska skäl tala för att en leveransplikt för elektroniska dokument i första hand bör omfatta sådana elektroniska publikationer som är avsedda för spridning i Sverige i fixerad form och i en upplaga som kan köpas, lånas osv. En sådan leveransplikt är dessutom en naturlig och välmotiverad utvidgning av det nu- varande regelsystemet, även med tanke på att övergången är flytande till somliga redan nu leveranspliktiga typer av
fonogram och videogram.
Däremot talar övervägande skäl för att inte i leveransplikten inkludera den information som görs tillgänglig i direktkopplade
databaser.
Det är viktigt att såväl KB som samtliga universitetsbibliotek får tillgång till den svenska utgivningen av här definierade
typer av elektroniska dokument. Antalet pliktexemplar bör
därför fastställas till sju, och leveransplikten bör även
beträffande denna dokumentgrupp åläggas utgivaren.
6.5 Kombinerat material
Den nuvarande lagen ger särskild föreskrift om skyldigheten att lämna pliktexemplar av olika kombinationer av skrifter med
fonogram och/eller videogram.
De här framförda förslagen om leveransplikt för dokument i mik— roform och elektroniska dokument får — om de genomförs — som konsekvens att de i lagen angivna kombinationsmöjligheterna
måste utökas i motsvarande mån.
Samtidigt bör föreskriften ges en mera generell formulering. De i den nuvarande lagen (18 5 andra och tredje styckena) an— givna preciseringarna har visat sig sakna praktisk relevans
och bör utgå.
Antalet pliktexemplar bör i enlighet med den i denna utredning redovisade grundsynen fastställas till sju även för detta ma—
terial.
6.6 Informationsbärare för läshandikappade
De media som används i litteraturförsörjningen till läs— handikappade är tekniskt sett av mycket olika karaktär. Den kvantitativt helt dominerande gruppen, läshjälpmedel för synskadade, omfattar sålunda utom punktskrift och talböcker/ taltidningar också helt nya hjälpmedel som utnyttjar data— teknik. I denna utredning tas de olika grupperna av hjälpmedel
upp till samlad behandling.
De informationsbärare som framställs för att användas av kategorier av läsare med olika funktionella handikapp bör rent principiellt betraktas på samma sätt som t ex tryckta skrifter. Läshandikappade bör alltså ha möjlighet att utnyttja en sam— ling av den äldre utgivningen av publikationer avpassade för
deras behov.
6.6.1 Informationsbärare för synskadade
Den här ovan angivna principen har hittills inte accepterats fullt ut. Publikationer för synskadade har ofta betraktats med utgångspunkt från den seende läsarens informationsbehov. Som exempel kan nämnas, att utredningen Ljud och bild för efter— världen (SOU 1987:51 s 226) anser, att man kan "nöja sig med ett urval" av talböcker och taltidningar. När det gäller så— dana talböcker som är inlästa från vanliga tryckta böcker "bör det vara tillräckligt med ett förhållandevis begränsat urval". Motiveringen är att "den kompletta texten återfinns i den tryckta versionen varför bevarandet mer har syftet att ge prov på hur inläsningarna låter". Utifrån ett liknande resonemang anser den norska utredningen Frå informasjon til kulturarv (NOU 1984z3 s 44) att det är "tvilsamt om det er noka maining
i å pliktavlevera dokument som alt ligg före i vanleg skrift".
Den princip som här i stället hävdas har starkt stöd hos de synskadades organisationer. SRF har sålunda i olika sanmanhang betonat betydelsen av att informationsbärare för synskadade ur bevarandesynpunkt betraktas som likvärdiga med tryckta skrifter.
Som framgått av den tidigare redogörelsen (se 5.8) är bevarandet av publikationer för synskadade i nuläget endast till en del reglerat genom lagstiftning och ansvaret är delat mellan olika
institutioner.
Den i särklass största samlingen litteratur i punktskr;ft finns
hos TPB. Bestämmelser om pliktleverans och bevarande saknas. En utredning som DFI lät göra 1988 föreslog att ett urval skulle
bevaras och KB ges ansvaret för detta.
Talböcker och taltidningar är spridda till ett stort antal bib— liotek — främst folkbibliotek. Den största samlingen talböcker, som används för fjärrlån till andra bibliotek, har TPB, som däremot inte har något bestånd av taltidningar. Talböcker
och taltidningar är i egenskap av fonogram leveranspliktiga till ALB, som dock beviljat dispens från leverans av böckerna.
Av tidningarna tar ALB emot ett urval.
Det som bör eftersträvas är en lösning som lägger ansvaret på
en enda institution och som innebär att publikationer avsedda för spridning till synskadade läsare bevaras med i princip samma anspråk på fullständighet som gäller för tryckta skrifter. Den lösning man väljer bör också i största möjliga utsträck— ning utnyttja den existerande organisationen och kräva så små
resurstillskott som möjligt.
TPB har efter hand byggts upp till en väl fungerande central institution inom sitt specialområde. I samlingarna finns exemp— lar av huvuddelen av de publikationer i bokform för synskadade som utgivits i landet, och nyproduktionen förvärvas praktiskt taget komplett. TPB:s personal representerar en samlad kompe— tens inom området utan motstycke i landet. Det är därför natur— ligt att söka en lösning som innebär att TPst uppgifter ut— ökas med ansvaret för långtidsbevarandet av samtliga media
för synskadade.
I det följande diskuteras de olika typerna av informations— bärare var för sig och en värdering görs av deras relevans i utredningens sammanhang. Vidare anges vilka åtgärder som i vissa fall måste vidtas för att nå den uppställda målsätt— ningen. Slutligen görs en samlad bedömning av konsekvenserna
vad gäller TPst uppgifter och resurser.
När det gäller punktskriftslitteraturen får man göra skillnad mellan den produktion som sker för att tillgodose en enskild individs behov av studiematerial, kurslitteratur eller dylikt och framställningen av publikationer för spridning till syn— skadade läsare i allmänhet. Den förra gruppen kan jämställas med sådant internt material för vilket det inte är motiverat att ställa upp några krav på pliktleverans och bevarande. Den
senare gruppen bör ses som publikationer som bör bevaras.
Detta förutsätter dock knappast införande av leveransplikt för materialet. TPB har redan nu en mycket hög täckningsgrad när
det gäller denna litteratur och dessutom en central ställning i själva produktionen. I praktiken borde det därför räcka med
ett åläggande för TPB att inte utmönstra sitt sista/enda exemplar
av en punktskriftspublikation.
DFI—utredningen om punktskriftsarkivering (se 5.8.4) ansåg att äldre punktskrift borde konverteras till magnetband för arkive— ring. Det förefaller dock tills vidare säkrare att behålla ori— ginalen som är mera oproblematiska ur hållbarhetssynpunkt. An— svaret för denna typ av tekniska ställningstaganden bör över— lämnas till TPB, om biblioteket som här föreslås få ansvaret
för bevarandet.
Gruppen talböcker hör också till det material som bör bevaras i sin helhet, dock med samma restriktion som för punktskrifts— litteraturen vad beträffar "skräddarsytt" material för studier, kurser och dylikt. Det innebär att den dispens från leverans—
plikt som ALB har medgett i fortsättningen inte bör gälla.
Den lösning som här förordas innebär också att ansvaret för bevarandet av talböckerna övergår från ALB till TPB. Rent praktiskt finns två alternativa möjligheter. Man kan göra en lagändring, så att pliktleverans sker direkt till TPB. Men om man anser det önskvärt att alla fonogram, oavsett slutligt
användningsområde, levereras till samma myndighet, kan man i
stället ålägga ALB att överlämna talböckerna till TPB och TPB att ansvara för deras bevarande och tillhandahållande. Efter— som TPB redan nu förvärvar praktiskt taget alla svenska tal- böcker blir de faktiska förändringarna små och inskränker sig egentligen till att TPB inte får utrangera sista exemplaret
av en talbok.
För taltidningar och —tidskrifter gäller delvis andra förut— sättningar. Någon tillnärmelsevis komplett central samling existerar inte, även om ALB, som nämnts, bevarar ett urval (ca
30 stycken) av nu utkommande taltidningar.
TPB bör ges ett centralt ansvar även för denna materialgrupp. Eftersom publikationerna är splittrade på ett stort antal bib— liotek förutsätter detta att TPB på olika sätt samarbetar med dessa och t ex åtar sig att överta material som andra institu—
tioner överväger att utgallra.
En helt annan karaktär har den distribution av dagstidningar till synskadade som försöksvis sker med den s k RAPS/RATS- metoden. Den innebär att hela textinnehållet kan överföras i digital form direkt från tidningens sätteridator utan bearbet—
ning eller redigering (jfr 5.8.3).
Metoden kan sägas innebära att den synskadade läsaren tar del av texten när den befinner sig i ett tidigare produktionsled
än den färdiga tidningen. En analogi vore, om man t ex använde tidningens korrektur för något speciellt ändamål. Det finns ingen anledning att betrakta denna verksamhet som en separat utgivning och följaktligen inte heller att vidta åtgärder för att säkerställa någon form av pliktleverans. Detta hindrar na— turligtvis inte att det kan vara av intresse att bevara enstaka
exemplar av på detta sätt överförda tidningar som exempel.
Sammanfattningsvis kan konstateras att TPB förefaller väl läm—
pat att centralt ansvara för bevarandet av publikationer för
synskadade, oavsett vilket medium som använts för deras fram— ställning. Bibliotekets samlingar innehåller en så stor del av den svenska utgivningen att ett krav på i princip fullständigt bevarande skulle innebära tämligen marginella förändringar i
förhållande till nuläget.
6.6.2 Videogram på teckenspråk
Videogram på teckenspråk för döva faller nu under leveransplikt till ALB. Eftersom TPB har ansvar för administration och kata— logisering förefaller det naturligt att TPB också ges ansvaret för bevarandet, i analogi med vad som här föreslagits för tal-
böcker och taltidningar.
6.7 Avslutande synpunkter
Den nuvarande pliktexemplarslagen tillkom 1978 och ersatte då en tidigare lag som gällt ända sedan 1950. Redan 1986 respek— tive 1988 aktualiserades behovet av en relativt omfattande översyn av lagens olika delar. Att 1978 års lag efter så pass kort tid kommit att uppfattas som föråldrad är en följd av den snabba tekniska utvecklingen inom mediaområdet.
Det finns anledning att utgå från att de tekniska förändringarna kommer att vara minst lika snabba även i framtiden och att det följaktligen kommer att visa sig behövligt att se över plikt— exemplarslagen med inte alltför långa mellanrum. Allt under för— utsättning att man bibehåller i princip samma målsättning som hittills för bevarandet av de olika typer av publicerade doku- ment som belyser samhällsutveckling och opinionsbildning i vi—
daste mening.
Man kan också våga antagandet att gränserna mellan olika former av informationsbärare kommer att bli mera flytande. Det är en utveckling som redan pågått länge och som resulterat i publi—
ceringsformer som är svåra att inrymma i pliktexemplarslagens begreppsbestämningar. I 1978 års lag — och även i detta förslag — har problemet lösts genom att använda begreppet "kombinerat material" för t ex kombination av tryckt skrift och ljudkassett eller CD—ROM—skiva. Detta måste emellertid betraktas som en provisorisk lösning. I framtiden kommer 5 k multimedia att uppträda i ökad omfattning. Sannolikt kommer både ljud och rör— liga bilder att utgöra viktiga delar av den faktainformation i form av handböcker, uppslagsverk, utbildningsmaterial m m som förmedlas via olika typer av optiska media.
Utvecklingen på mediasidan kan efterhand knappast undgå att få mera genomgripande följder för utformningen av pliktexemplars— lagen och omhändertagandet av de levererade dokumenten. Föränd— ringar i den nuvarande organisationen kan också komma att visa sig önskvärda, eftersom gränsen för vad KB respektive ALE för— väntas ta emot och tillhandahålla blir svårare att dra än idag. Det har emellertid inte ingått i uppdraget för denna översyn att analysera behovet av sådana mera omfattande förändringar.
FÖRKORTN INGAR
ALB Arkivet för ljud och bild
BURK Bibliotekens universiella register för katalogdata
CD—ROM Compact Disc—Read Only Memory
DFI Delegationen för vetenskaplig och teknisk infor— mationsförsörjning
DOCDEL Electronic Document Delivery and Electronic Publishing
Ds U Departementsserien/Utbildningsdepartementet
100 Information och dokumentation
ISSN International Standard Serial Number
KB Kungliga biblioteket
LIBRIS Library Information System
NOU Noregs offentlege utgreiinger
SCANNET NORDFORSKS datanät för bibliografiska databaser i Norden
SFS Svensk författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar
SRF Synskadades Riksförbund
TPB Talboks— och punktskriftsbiblioteket
UNESCO United Nations Educational Scientific and
Cultural Organization
Kommittédirektiv %
E%
Dir. l988z46
Bilaga
Översyn av bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Dir. 1988z46
Beslut vid regeringssammanträde l988-(l7-28;
Chefen för utbildningsdepartementet. statsrådet Bodström. anför
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att se över be- stämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar.
Bakgrund
Lagen (l978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag- ningar innebar i förhållande till tidigare lagstiftning ett antal ändringar. för- anledda av ändringar i tryckfrihetsförordningen (1982z491). Vidare genom- fördes en anpassning till högskoleorganisationen, så att samtliga högskolere- gioner fick en likformig försörjning med leveranspliktiga skrifter. Slutligen infördes leveransplikt för ljud- och bildupptagningar. samtidigt som uppgif- ten att bevara och tillhandahålla detta material anförtroddes åt en ny myn— dighet. arkivet för ljud och bild.
Det finns ingen anledning att nu ifrågasätta huvuddragen i det gällande regelsystemet. Däremot finns det. mot bakgrund av den gångna tioårsperio- dens erfarenheter. skäl att genomföra en översyn och utreda förutsättning- arna för att på vissa punkter komplettera bestämmelserna.
Utgångspunkten för lagstiftningen på detta område är det vetenskapliga. kulturella och administrativa behovet av att dokumentera information. opi- nionsbildning och kulturyttringar. Detta bör gälla oavsett vilket medium som upphovsmannen valt för sin framställning.
i syfte att säkerställa leverans även av annat material. som tryckfrihetsför- ordningen blivit tillämplig pä.
Den grafiska tekniken har på senare är snabbt utvecklats i riktning mot allt större flexibilitet. Datatekniken medger t. ex. framställning av uppdate- rade upplagor av en skrift i ett mycket begränsat antal exemplar. i princip kan t. o. m. varje kund erhålla ett för sina speciella behov avpassat. unikt exemplar. Digitaliseringen av texter och kopieringsteknikens utveckling in- nebär problem vid tolkningcn av den nuvarande lagen. Ett annat problem är den längt drivna zirbetsfördelningen mellan olika specialistföretag. som ofta gör det svårt att fastställa vilken producent som har ansvaret för en pliktleve- rans.
Uppdraget
En särskild utredare bör nu tillkallas för att se över bestämmelserna om pliktleverans av skrifter och anpassa dem till nu rådande tekniska förutsätt- ningar.
Med 1978 års lag på området infördes leveransplikt - till arkivet för ljud och bild - för fonogram och videogram. Denna del av regelsystemet har nyli- gen varit föremål för översyn genom särskild utredningsman. Däremot sak- nas föreskrifter helt för flera andra grupper av informationsbärare.
Mikroformat omfattar dokument (bild. text osv.) lagrade i olika former av mikrofilm. mikrofiehe osv. Även om större delen av detta material repro- ducerar pappersoriginal. finns en grupp av publikationer som endast utges i form av t. ex. mikrofiehe. Det gäller t. ex. mångfaldigande av arkivhand- lingar. Vidare kan mikroutgåvor av pappersoriginal ha ett stort egenvärde bl. a. genom den redigeringsinsats som ligger bakom respektive utgåvas till- komst.
Även digitaliserad information har under den tid som gått sedan nuva- rande lag tillkom fått en ökad användning som ersättning för vissa typer av tryckta publikationer. Exempel finns på tidningar och tidskrifter som distri- bueras på diskett. Även dokument och böcker lagrade på optisk skiva (t. ex. CD-ROM) har börjat introduceras på marknaden. Nyhetsbrev och tidningar som överförs med telefax eller radio och är avsedda för utskrift på papper hos mottagarna kan också väntas få en viss omfattning.
] den mån mikroformer. digitaliserad information och telefax- eller radio- överförda publikationer tillhandahålles för spridning i liknande former som tryckt information är det naturligt att samhället också sörjer för en perma- nent dokumentation av materialet. Utredaren bör kartlägga dessa områden med sikte på eventuell komplettering av lagen.
Litteratur för synskadade i form av talböcker är en form av fonogram och
således leveranspliktig till arkivet för ljud och bild. som dock gett talboks- producenterna dispens från leverans av detta material. Inga föreskrifter finns om arkivering av den litteratur som produceras i form av punktskrift. Utredaren bör ta ställning till behovet av åtgärder på detta område liksom till frågan om arkivering av dagstidningar överförda enligt den s.k. RAPS/ RATS-metoden.
Utredaren bör göra en avvägning mellan de behov som kan finnas att vidga området för pliktleveranserna till biblioteken och de resurser som kan erfordras. Det kan finnas skäl att överväga om en utvidgning till andra me- dier än skrifter skall gälla samtliga de sju bibliotek som nu omfattas av leve- ranserna. _
Utredaren bör också behandla den praktiska organisationen av leveran- serna. Hittills har leveranserna skett direkt från producenterna till vart och ett av de leveransberättigade biblioteken. Utredaren bör belysa för- och nackdelar med centraliserade leveranser av samtliga exemplar till en enda mottagande institution. lämpligen kungl. biblioteket. som då skulle svara för distributionen till övriga bibliotek.
Utvecklingen på området i de nordiska grannländerna bör uppmärksam- mas. I Norge har regeringen nyligen lagt fram förslag till en ny lag. som ut- vidgar leveransplikten till att omfatta en rad nya informationsbärare. och i Danmark arbetar en kommitté med frågan. '
Vidare bör särskilt uppmärksammas de upphovsrättsliga aspekter som ut- redarens förslag kan föranleda.
Utredaren skall samråda med berörda myndigheter. organisationer och statliga kommittér.
För utredarens arbete gäller direktiven (dir. l98425) till statliga kommittér och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser.
Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 30 juni 1989. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Göransson.
Hemställan
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen ( l976:ll9) - med uppdrag att se över bestämmelserna om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar samt att besluta om sakkunniga. sek- reterare och annat biträde åt utredaren.
Vidare hemställer jag Wembestawr
Ja...-ww—
att kostnaderna skallgbejast33åttn'ttdetm that/ubtitelns anslag Utredningar mm L.) ; esta l
Regeringen ansluter sig till föredragamlens överväganden och bifaller hans hemställan. (UtbiIdningsdepartementet)
KUNGL. BIBL.
Kronologisk förteckning
1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. lntegriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad lansförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD.
9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kosuradsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsåttning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expenrapporter. Del 4. Fi.
POHQMFPN
34. Reformerad företagsbeskatming - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapponer. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningarnas betänkanden. Fi. » 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerått och sameting. Ja. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. 43. Storstadstraf'ik 3 - Bilavgifter. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ja. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EJG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ja. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och f'rskeriadministrationen. JO. 57. DO och Nämnden mot emisk diskriminering —— de tre första åren. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. S. 61.Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C.
bin-Staten igeografin. A.
Kronologisk förteckning
66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67.Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948—1988. SB. 69.8torstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71.Ny bostadsf'rnansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi.
73.TV - politiken. U.
74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 75. Etisk granskning av medicinsk forslming. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Besloivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S.
79. Storstadsrrafrk 4 — Ytterligare bakgrundsmateriaL K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S.
81.Ny genetalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83.Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85.Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompe- tens i freds- och krigsorganisationen. Fö. 86.Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för uädgårdsnäringen. .lO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89.Översyn av lagen om pliktexemplar. U.
_ _ ___V._,
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948—1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädemas arbetsmarknad. [70]
J ustitiedepartementet
Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44]
Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] Skadeförsäkringslag. [88]
Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66]
Försvarsdepartementet
Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. [85] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86]
Socialdepartementet
Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54]
Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62]
Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- het. [77] . Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslig- het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m..mo.
Kommunikationsdepartementet
Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstraf'rk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstrafrk 3 - Bilavgifter. [43] Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]
Finansdepartementet
Beskattning av fårnansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet — Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. [ll] Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskattning
— Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. De12. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor. expenrapporter. Del 4. [33]
Reformerad företagsbeskattning
- Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expenrapponer. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m. — Motiv. Del I. [35] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] lnflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]
Ny generalklausul mot skatteflykt. [81]
Utbildningsdepartementet
Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]
Censurlagen — en modernisering av biogr'aflörordningen. [221 Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28]
Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90—talet. [29]
www—_a" Ml—u-l anna_ e..—.a
Systematisk förteckning
Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänsL [30] Stiftelser för samverkan. [50] TV - politiken. [73] Forskningsetisk prövning. Organisation, infomation och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommitteemas verksamhet. [75] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89]
Jordbruksdepartementet
Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. [87]
Arbetsmarknadsdepartementet
Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfrägor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot. etnisk dishiminering —— de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]
Industridepartementet
Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till finansieiingsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]
Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll imA/EG - samarbetet. [45]
Civildepartementet
Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]
Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]
SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]
Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [231 Ny bostadsfinansiering. [71]
Miljö- och energidepartementet
Sätt värde på miljön - miljöavgifter pa svavel och klor.[21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52] Nedsättning av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. [83] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. [84]
