SOU 1990:11
Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda
Till statsrådet Göran Persson
Särvux—kommittén tillkallades efter bemyndigande av regeringen 1988—10—27 för att behandla frågor om verksamhets— och kostnadsan- svar m.m. för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vuxna (Dir. 1988:60). Kommittén har grundat sina förslag på att psykiskt utveck- lingsstörda kan tillgodogöra sig utbildning om den anpassas efter deras speciella behov och förutsättningar. Arbetet i kommittén har inriktats på att skapa utbildningsmöjligheter för psykiskt utvecklingsstörda som år jämförbara med de olika utbildningsformer som erbjuds andra vuxna.
Kommittén har under arbetet med föreliggande betänkande haft följan- de sammansättning: F.d. överdirektören Lars Sköld, ordförande, riks- dagsledamoten Jan Andersson, omsorgsöverläkaren Sven—Olov Edvins- son, f.d. riksdagsledamöterna kommunalrådet Ingela Gardner och kul- turchefen Margareta Mörck, socionomen Mona—Lisa Norrman och riks- dagsledamoten Lars Svensson.
Som sakkunniga i kommittén har ingått utredningssekreteraren i Landstingsförbundet Inger Dahlberg, sekreteraren i Svenska Kommun- förbundet Birgit Dahlman, HCKzs representant ledamoten i Riksför- bundet FUBs förbundsstyrelse Ingrid Dalén, informationssekreteraren i socialdepartementet Gunilla 'Höjeberg, departementssekreteraren i finansdepartementet Anita Johansson, undervisningsrådet i skolöver- styrelsen Berndt Johansson, departementssekreteraren i socialdeparte— mentet Carl Leczinsky, avdelningsdirektören i arbetsmarknadsstyrel- sen Lisbeth Lidbom, byrådirektören i socialstyrelsen Leif Näfver och de- partementssekreteraren i utbildningsdepartementet Barbro Wickberg.
Experter i kommittén har varit hovrättsassessorn i utbildningsdeparte— mentet Magnus Eriksson och biträdande vårdchefen i Malmö Lars Lin- deheim.
Sekreterare har varit byrådirektör Anita Svensson. I sekretariatsarbe- tet har experten Lindeheim deltagit.
Kommittén har tidigare överlämnat en rapport till regeringen (1989— 06—07, Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda) med redovis— ning av resultatet av kommitténs inledande arbete.
Kommittén överlämnar härmed sitt slutbetänkande "Vidgad vuxenut- bildning för utvecklingsstörda" (SOU 1990:11). Reservationer har avgi- vits av ledamöterna Sven—Olov Edvinsson, Margareta Mörck och Mona— Lisa Norrman gemensamt, av Sven—Olov Edvinsson och Mona—Lisa Norrman gemensamt samt av Margareta Mörck. Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Norman och av sakkunniga Ingrid Dalén. Kommitténs arbete är med detta avslutat.
Stockholmi februari 1990
Lars Sköld Jan Andersson Sven—Olov Edvinsson Ingela Gardner Margareta Mörck Mona—Lisa Norrman Lars Svensson
/Anita Svensson
Figur-_ och tabellförteckning
Förkortningar Sammanfattning Författningsförslag 1 Bakgrund till kommitténs arbete 1.1 Uppdraget 1.2 Kommitténs utgångspunkter 1.2.1 Vuxenutbildningens allmänna mål 1.2.2 Handikappolitiskamål 1.2.3 Grundläggande ställningstaganden 1.3 Målgruppen 1.3.1 Beskrivning 1.3.2 Konsekvenser för utformning av undervisning 1.3.3 Antalet personer i målgruppen 1.4 Samhällets insatser för utvecklingsstörda vuxna 1.4.1 Särskilda omsorger för vuxna 1.4.2 Utveckling mot samhällsdeltagande 1.5 Utbildning för utvecklingsstörda barn och ungdomar
1.5.1 Särskolans tillkomst och utveckling 1.5.2 Grundsärskolan och träningsskolan 1.5.3 Yrkessärskolan
10
]. ].
17
23 23 24 24 25 26 26 26 29 30 31 32 33 34 34 35 38
2.1 2.2 2.3 2.4
3.1 3.2
3.3 3.4
4.1 4.2 4.3
4.4 4.5
5.1 5.2 5.3
Vuxna utvecklingsstördas utbildningsbehov 41 Kommitténs bedömning 41 Olika kartläggningar av utbildningsbehov 42 Kommitténs egen kartläggning 45 Behov av ytterligare kartläggning 45 Nuvarande vuxenutbildning för utvecklingsstörda 47 Kommitténs förslag 47 Kartläggning av nuvarande vuxenutbildning 48 3.2.1 Studiecirkelverksamhet 48 3.2.2 Folkhögskolan 50 3.2.3 Grundvux 52 3.2.4 Särvux 53 3.2.5 Arbetsmarknadsutbildning 53 3.2.6 Övrig vuxenutbildning 54 3.2.7 Vuxenutbildning på dagcenter 54 3.2.8 Regional fördelning av vuxenutbildning 56 3.2.9 Sammanfattning 57 En jämförelse mellan olika vuxenutbildningsanordnare 57 Arbetsfördelning mellan särvux och annan vuxenutbildning 58 3.4.1 Särvux och folkbildningen 58 3.4.2 Särvux och grundvux 59 Vuxenutbildning i ett helhetsperspektiv 61 Kommitténs bedömning 61 Habilitering och helhetssyn 61 Vuxenutbildning - en självständig del av habilitering 62 4.3.1 Vuxenutbildningens förutsättningar 62 4.3.2 Vuxenutbildningens organisation 64 Samverkan utifrån ett helhetsperspektiv 64 Samverkan mellan särvux och omsorgsverksamheten 65 Vuxenutbildning på träningsskolenivå 67 Kommitténs förslag 67 Utvidgad målgrupp för särvux 67 Avgränsningsfrägor 69 5.3.1 Mot omsorgsverksamheten 69
5.4
5.5
6.1 6.2 6.3 6.4 6.5
7.1 7.2
7.3
7.4
7.5
7.6
5.3.2 Mot folkbildningen
Utvidgning av den grundläggande nivån i särvux 5.4.1 Innehåll
5.4.2 Mål, moment och metoder Behov av forsknings— och utvecklingsarbete
Yrkesinriktad utbildning för vuxna utvecklingsstörda Kommitténs förslag
Arbetsmarknadsanpassade åtgärder Vuxenutbildning motsvarande hela yrkessärskolan Vuxna i yrkessärskolans yrkesutbildning
Komvux som ett utvecklingsområde
Förändringar av nuvarande särvux Kommitténs förslag och bedömning
. Urval av sökande
7.2.1 Nuvarande regler 7.2.2 Utvecklingsstördas behov av repetition 7.2.3 Motsvarande regler i grundvux och komvux 7.2.4 Förslag och konsekvenser
Studietiden i särvux
7.3.1 Nuvarande regler 7.3.2 Parallellitet med grundvux och komvux 7.3.3 Förslag och konsekvenser De fristående kurserna 7.4.1 Nuvarande regler 7.4.2 Erfarenheter 7.4.3 Förslag och konsekvenser Studiestöd för de fristående kurserna 7.5.1 Nuvarande regler 7.5.2 Studiestöd för utvecklingsstörda 7.5.3 Förslag och konsekvenser Huvudmannaskapet för särvux 7.6.1 Principiell syn 7.6.2 Konsekvenser vid ett ändrat huvudmannaskap
70 71 71 72 73
75 75 75 77 77 79
81 8 1 82 82 82 83 83 84 84 84 85 85 85 85 86 86 86 86 88 88 89 89
8.1 8.2 8.3
8.4
8.5 8.6 8.7
Kostnader och finansiering Kommitténs bedömning och förslag Verksamhetsansvaret
Kostnadsansvaret för särvux 8.3.1 Kommitténs direktiv 8.3.2 Ansvars— och finansieringsprincipen 8.3.3 Kostnadsansvaret och landstingen Kostnadsberäkningar av kommitténs förslag 8.4.1 Omfattningen av nuvarande särvux 8.4.2 En utvidgning av särvux med undervisning på träningsskolenivå 8.4.3 Yrkesinriktad utbildning för vuxna utvecklings- störda
Genomförande av förslagen
Utvärdering och uppföljning Finansiering av förslagen
Reservationer och särskilda yttranden
Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv Bilaga 2 En jämförelse mellan olika vuxenutbildningsformer
där utvecklingsstörda deltar
91 91 91 92 93 93 93 94 94
96
96 98 99 99
103
111
117
Figur— och tabellförteckning
Figur 1 Undervisningsområden och delområden för träningsskolan enligt förslag till kursplan, SÖ 1988.
Figur 2 Utvecklingsstörda vuxnas totala utbildningsbehov.
Tabell 1 Studiecirkelverksamhet för utvecklingsstörda budgetåret 1987/88.
ABF ADL Ami Ami—S/ia
AMS AMU CSN FUB
Grundvux HCK Komvux Lsä 73 Lvux 82
NBV Prop. SCB SOU SoU Skr. SÖ UbU
Il
Il
Arbetarnas Bildningsförbund Anpassning till dagligt liv Arbetsmarknadsinstitut Arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser för intellektuellt arbetshandikappade Arbetsmarknadsstyrelsen Arbetsmarknadsutbildning Centrala Studiestödsnämnden Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna Grundutbildning för vuxna Handikappförbundens Centralkommitté Kommunal vuxenutbildning Läroplan för särskolan Läroplan för kommunal och statlig utbildning för vuxna Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet Regeringsproposition Statistiska centralbyrån Statens offentliga utredningar Socialutskottet
Skrivelse
Skolöverstyrelsen Utbildningsutskottet
Sammanfattning
Kommitténs utgångspunkter
Målgruppen för utredningen är vuxna psykiskt utvecklingsstörda, vux- na med barndomspsykos och vuxna som till följd av hjärnskada efter ut- vecklingsåren har fått ett betydande och bestående begåvningshandi- kapp, s.k. vuxenskadade. Som ett gemensamt begrepp används utveck- lingsstörda. Kommittén uppskattar att antalet vuxna utvecklingsstörda över 21 år är minst 25 000 personer.
Tillgång till vuxenutbildning för alla människor i samhället är en vik— tig jämlikhetsfråga. Utvecklingsstörda har liksom andra möjlighet att tillgodogöra sig utbildning om den anpassas efter deras speciella behov och förutsättningar. Utbildningsinsatser är ett viktigt inslag i en strä- van att normalisera livsvillkoren. Kommittén anser därför att utveck- lingsstörda oavsett grad av funktionsnedsättning skall ges möjligheter till utveckling genom vuxenutbildning.
Kommittén lämnar olika förslag till utbildningsmöjligheter för utveck- lingsstörda som är jämförbara med de olika utbildningsformer som er— bjuds andra vuxna. Kommitténs uppfattning är att den vidgade vuxen- utbildning som kommittén föreslår är ett viktigt jämlikhetskrav.
Utvecklingsstörda har länge varit eftersatta i samhället. I gruppen in- går både sådana personer som inte alls har gått i skolan och sådana som haft en förhållandevis kort skolgång. För dessa vuxna finns ett stort be- hov av överbryggande utbildning. Detta gäller i första hand måttligt och gravt utvecklingsstörda samt barndomspsykotiska vuxna.
Under de senaste decennierna har stora samhällsförändringar skett. I allt större omfattning har vuxna utvecklingsstörda lämnat vårdinstitu— tioner och flyttat ut till en integrerad tillvaro i samhället. De förändrade levnadsförhållandena ställer nya krav på att vidmakthålla kunskaper och inhämta nya. Samtidigt med att det redan finns eftersatta behov av utbildning har samhällsutvecklingen alltså accentuerat behovet av yt— terligare insatser för målgruppen.
Utvecklingsstörda behöver skilda former av utbildningsinsatser efter- som variationen inom gruppen är stor i fråga om behov av utbildning. Det är viktigt att olika vuxenutbildningsformer finns tillgängliga lika väl som ett varierat kursutbud.
Nuvarande vuxenutbildning
I dag bedrivs en relativt omfattande vuxenutbildning för utvecklings- störda. Studiecirkelverksamheten spelar därvid en dominerande roll. Undervisning i basfärdigheter sker främst inom grundvux, folkhögskola och särvux. Yrkesinriktad utbildning finns endast i begränsad omfatt— ning. Vuxenutbildningen har en mycket ojämn regional fördelning som till en del beror på landstingens skiftande engagemang både vad gäller målsättning och ekonomiska bidrag till verksamheten.
Omfattningen av nuvarande vuxenutbildning kan årligen uppskattas till följande:
Vuxenutbildningsform Antal deltagare Antal undervis- ningstimmar
Studiecirklar 94 000 500 000 Folkhögskola
— Långa kurser 280 ca 40 000 — Korta kurser 450 ca 5 000 Särvux ca 600 54 000 Grundvux 550 ca 30 000 AMU—kurser 50 ca 6 000
Kommittén vill betona dels det begränsade utbudet av undervisning i basfärdigheter för gravt och måttligt utvecklingsstörda, dels behovet av ett mer varierat utbud för lindrigt utvecklingsstörda.
Kommittén anser att verksamheten hos de olika vuxenutbildningsan- ordnarna bör inriktas mot att tillgodose skilda utbildningsbehov så att de resurser som finns skall komma till maximalt utnyttjande.
Vuxenutbildning — en självständig del av habiliteringen Kommittén ser vuxenutbildningen som en av de insatser som kan ingå i den totala habiliteringen av utvecklingstörda. Vuxenutbildningen är
självständig i förhållande till andra inslag inom habiliteringen. Kom- mittén betraktar särvux som en renodlad utbildningsinsats.
En utvidgning av särvux
Kommittén anser att utvecklingsstörda skall ha möjlighet att få grund- läggande undervisning relaterad till den enskildes förutsättningar. Kommittén föreslår därför att särvux utvidgas till att omfatta utbild- ning även på träningsskolenivå. Den grundläggande nivån i särvux bör utvidgas med områdena kommunikation samt verklighetsuppfattning och omvärldskunskap från kursplanen för träningsskolan. Förslaget ut- går från en avgränsning både mot omsorgsverksamheten och folkbild— ningen. Utvidgningen av särvux bör följas upp av ett forsknings— och ut- vecklingsarbete för att utveckla undervisningen.
Yrkesinriktad utbildning för utvecklingsstörda
Korrmiittén anser att vuxna utvecklingsstördas behov av yrkesinriktad utbildning i första hand bör tillgodoses i form av arbetsmarknadsutbild- ning. De utvecklingsstördas behov av utbildning bör särskilt beaktas vid en utformning och dimensionering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Kommittén föreslår att vuxna skall ges möjlighet att erhålla yrkesut— bildning inom yrkessärskolan. En bestämmelse härom bör tas in i skol- lagen.
Vidare föreslår kommittén att den kommunala vuxenutbildningens verksamhet vidgas så att vuxna utvecklingsstördas behov av viss yrkes- förberedande utbildning och vissa yrkeskurser kan tillgodoses. En sär- skild yrkesförberedande orienteringskurs för vuxenstuderande bör där- för få anordnas. SÖ bör få i uppdrag att utveckla särskilda yrkesinrikta- de kurser för att tillgodose behovet av fortbildning hos yrkesverksamma utvecklingsstörda och de utvecklingsstörda som ännu inte fått tillträde till arbetsmarknaden.
Kommittén föreslår att reglerna för urval till särvux ändras så att möj— lighet finns till återinträde i enlighet med reglerna för grundvux. Före— skrifterna om en begränsning av studietiden i särvux ändras till att en- dast gälla den grundläggande delen. Möjligheter bör finnas att anordna fristående kurser på heltid. Nuvarande regler för studiestöd bör kvarstå tills vidare. Vid en översyn av studiestöd för vuxna bör också frågan om studiestöd för de fristående kurserna tas upp.
Kommittén ger också sin syn på frågan om huvudmannaskap för sär- vux. Kommittén menar att om ansvaret för särskolan överflyttas till primärkommunerna så bör också ansvaret för särvux övertas av dessa kommuner. Särvux karaktär av vuxenutbildning bör i så fall leda till att verksamheten handhas av den kommunala vuxenutbildningsorgani- sationen.
Kostnader och finansiering av kommitténs förslag
Kommittén beräknar kostnaderna för en utvidgning av särvux med un- dervisning på träningsskolenivå och en möjlighet för vuxna att delta i yrkessärskolan till 41 milj.kr. En successiv utbyggnad under tre till fyra år föreslås. Kommittén anser också att det finns stort behov av att ut- vidga nuvarande särvux.
Kommittén menar att den önskvärda utvecklingen av vuxenutbildning för utvecklingsstörda kräver nytillskott av medel. Enligt direktiven skall förslag som innebär utgiftsökningar dock finansieras. I linje med ansvars— och finansieringsprincipen inom handikappområdet förordar kommittén att erforderliga medel för kommitténs olika förslag tillgodo- ses inom ramen för anslaget C 1. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna.
Författningsförslag 1 Förslag till
Lag om ändring i vuxenutbildningslagen (198421118)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 a 5 och 4 a kap. 1 och 5 åå vuxenut- bildningslagen (1984:1118) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lka. 3a1
Varje landstingskommun får anordna vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) inom de ramar och på de villkor i övrigt som följer av denna lag och andra föreskrifter och beslut som meddelas av re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.
Med särvux avses sådan utbild— ning som syftar till att ge vuxna psykiskt utvecklingsstörda möj- lighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ges i grund- särskolan.
Med särvux avses sådan utbild- ning som syftar till att ge vuxna
sykiskt utvecklingsstörda möj- lighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ges i grund- särskolan och träningsskolan.
En landstingskommun får till en kommun som ingår i landstings- kommunen överlåta att anordna särvux, regeringen lämnar sitt tillstånd.
om kommunen medger det och
4 a kap. 152
I särvux får anordnas undervis— ning för dem av de psykiskt ut- vecklingsstörda som saknar såda- na grundläggande färdigheter i läsning, skrivning eller räkning som normalt uppnås på grundsär- skolans mellanstadium.
I särvux får anordnas undervis- ning för dem av de psykiskt ut— vecklingsstörda som saknar såda- na grundläggande färdigheter i läsning, skrivning eller räkning som normalt uppnås på grundsär- skolans mellanstadium. Dessutom får undervisning anordnas för dem som behöver utbildning mot— svarande den som ges i tränings- skolan.
I särvux får också anordnas undervisning för dem av de psykiskt ut- vecklingsstörda som vill skaffa sig kompetens i ett ämne som förekom- mer på grundsärskolans högstadium. En sådan undervisning skall an- ordnas i form av kurser som är fristående från varandra.
Re eringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med— dela öreskrifter om undantag från andra stycket. Regeringen föreskri- ver i vilka ämnen särvux får anordnas.
1 Senaste lydelse 1988:664. 2 Senaste lydelse 1988:664.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
553
N är en elev som avses i 1 & förs- ta stycket har sådana färdigheter i läsning, skrivning och räkning som normalt uppnås på grundsär- skolans mellanstadium, skall un- dervisningen i särvux för eleven upphöra. Detta gäller oberoende av vilka kunskaper eleven har i svenska språket.
När en elev som avsesi 1 & förs- ta stycket första meningen har så— dana färdigheter i läsning, skriv- ning och räkning som normalt uppnås på grundsärskolans mel- lanstadium, skall undervisningen i särvux för eleven upphöra. Detta gäller oberoende av vilka kunska— per eleven har i svenska språket.
Undervisningen för en elev i särvux skall upphöra, om eleven inte gör
tillfredsställande framsteg.
Undervisningen skall alltid upphöra senast efter det antal timmar som regeringen föreskriver.
Denna lag träder i kraft den
3 Senaste lydelse 1988:664. 18
Den för vilken särvux har avslu- tats enligt första eller andra styck- et får på nytt beredas sådan ut- bildning, om särskilda skäl talar för detta.
2 Förslag till Lag om ändring i skollagen(1985:1100)
Härigenom föreskrivs att deti skollagen(1985:1100) skall införas en ny paragraf, 12 kap. 3 a 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
3 a &
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medde- la föreskrifter om möjlighet för vuxna psykiskt utvecklingsstörda att tas emot i yrkessärskolan.
Denna lag träder i kraft den
3 Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1988:816) om vuxenutbild- ning för psykiskt utvecklingsstörda
Härigenom föreskrivs att 23, 25 och 26 åå förordningen (1988:816) om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda skall ha följande lydel-
se.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
235
Särvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning på en nivå som mot— svarar utbildning enligt högst årskurs 6 i grundsärskolan.
Särvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning på en nivå som mot- svarar utbildning enligt högst årskurs 6 i grundsärskolan. Dess- utom omfattar särvux sådan ut- bildning i kommunikation, verk- lighetsuppfattning och omvärlds- kunskap som motsvarar den som ges i träningsskolan.
I läroplanen finns ytterligare föreskrifter om vad särvux får omfatta på den nivå som avses i första stycket.
255
Utbildningen inom särvux skall bedrivas som deltidsstudier med högst 20 lektioner per vecka un- der högst 45 veckor per år.
Sådan utbildning s)m avses i 23 & skall bedrivas som deltidsstu— dier med högst 20 lektioner per gecka under högst 45 veckor per r.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall undervisningen bedri- vas med lägst två undervisningstillfällen per vecka.
265
Om inte något annat följer av 4 a kap. 5 & första eller andra stycket vuxenutbildningslagen (1984:1118) eller av 27 eller 28 & nedan skall undervisningen i sär- vux ufpphöra,
1. ör en elev som då undervis- ningen börjar saknar grundläg- gande kunskaper i svenska språ— ket, efter 1 500 lektioner
2. för övriga elever, efter 1 000 lektioner.
Denna förordning träder i kraft den
Om inte något annat följer av 4 a kap. 5 5 första eller andra stycket vuxenutbildningslagen (198421118) eller av 27 eller 28 & nedan skall sådan undervisning som avses i23 5 upphöra,
1. för en elev som då undervis- ningen börjar saknar grundläg— gande kunskaper i svenska språ- ket, efter 1 500 lektioner
2. för övriga elever, efter 1 000 lektioner.
4 Förslag till Förordning om ändring i vuxenutbildningsförordningen (1985: 288)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 12 555 vuxenutbildningsförord- ningen (1985z288) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap. 15
Följande slag av kurser kan fö— rekomma inom komvux, nämli- gen
1. orienteringskurser för vuxen- studerande inför kompetensinrik- tade studier,
2. grundskolekurser, som avser undervisning i ett ämne på grund- skolenivå,
3. gymnasieskolekurser, som avser undervisning i ett ämne på gymnasieskolenivå,
4. särskilda yrkesinriktade kur- ser, som avser undervisning i ett eller flera ämnen för yrkesinrik- tad utbildning utan direkt mot- svarigheti gymnasieskolan.
Följande slag av kurser kan fö- rekomma inom komvux, nämli- gen
1. orienteringskurser för vuxen- studerande inför kompetensinrik- tade studier samt yrkesförbere- dande orienteringskurser för vuxna psykiskt utvecklingsstörda,
2. grundskolekurser, som avser undervisningi ett ämne på grund- skolenivå,
3. gymnasieskolekurser, som avser undervisning i ett ämne på gymnasieskolenivå,
4. särskilda yrkesinriktade kur- ser, som avser undervisning i ett eller flera ämnen för yrkesinrik— tad utbildning utan direkt mot- svarigheti gymnasieskolan.
Om inte annat anges, gäller sådana bestämmelser i detta kapitel som avser (gymnasieskolekurser även särskilda yrkesinriktade kurser. Me yrkesinriktad kurs avses gymnasieskolekurs, som omfattar un- dervisning i ett yrkesämne, samt särskild yrkesinriktad kurs.
125
Kurs får startas om antalet studerande beräknas var
aktigt uppgå till
lägst tolv eller i glesbygd till lägst åtta.
Med utnyttjande av särskild delram enligt antalet studerande beräknas varaktigt uppgå
Med glesbygd förstås i första stycket kommun som ingår i stöd- områdena A, B och C enligt be- stämmelserna om regionalpoli- tiskt stöd, dock inte ort inom kom- munen där treårig eller fyraårig linje av gymnasieskolan får an— ordnas ( g—ort).
76 & får kurs startas om till lägst fem.
Kurs för vuxna psykiskt utveck— lingsstörda får startas om antalet studerande beräknas varaktigt uppgå till lägst fem eller i glesbygd till lägst tre.
Med glesbygd förstås i första och tredje styckena kommun som ingår i stödområdena A, B och C enligt bestämmelserna om regio- nalpolitiskt stöd, dock inte ort in- om kommunen där treårig eller fyraårig linje av gymnasieskolan får anordnas (g—ort). _
'n . l..
If 'I";
_ WW) ' |”!
1. Bakgrund till kommitténs arbete
1.1. Uppdraget
I februari 1988 lade regeringen fram en proposition (prop. 1987/88:113) om kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux. Sedan budgetåret 1970/71 hade försöksverksamhet med särvux bedrivits av flertalet landstingskommuner. SÖ hade utvärderat verk- samheten och på uppdrag av regeringen inkommit med ett förslag om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. I regeringens proposi- tion föreslogs särvux omfatta utbildning som i princip är en vuxenan- passning av grundsärskolan.
Utbildningsutskottet (UbU 1987/88z33) föreslog dels bifall till proposi- tionen, dels att riksdagen som sin mening skulle ge till känna att en ut- redning om utbildning på träningsskolenivå m.m. borde påbörjas. Ut- skottet uttalade sin mening om utredningsuppdraget. I riksdagsskrivel- se 1987/881323 anmälde talmannen att riksdagen bifallit utskottets hemställan. Regeringen fattade den 27 oktober 1988 beslut om direktiv (dir. 1988:60, återfinns i bilaga 1) till en utredning om verksamhets— och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vux- na. Chefen för utbildningsdepartementet tillsatte samma dag en parla- mentarisk kommitté. Kommittén har tagit namnet särvux—kommittén.
Kommittén har sammanträtt fjorton gånger och .ort flera studiebesök vid dagcenter där även olika former av vuxenutbildning bedrivs. Som underlag för sitt arbete har kommittén genomfört en enkätundersök- ning om vuxenutbildning vid dagcenter hösten 1988 samt ställt frågor
till samtliga landstingskommuner om vuxenutbildning för psykiskt ut- vecklingsstörda. Statistiska uppgifter har tillhandahållits av SÖ, SCB, socialstyrelsen och AMS. Som grund för kommitténs arbete har också le— gat ett stort antal rapporter, utredningar och annan dokumentation om psykiskt utvecklingsstörda och vuxenutbildning. Kommittén har även varit företrädd vid konferenser kring särvux.
Kommittén har haft överläggningar med lärarorganisationerna, folk- högskolekommittén, Skola—Arbete—utredningen samt särskolekommit— tén. Särskilda överläggningar med berörda handikapporganisationer har inte ägt rum då dessa genom en sakkunnig varit företrädda i kom- mittén.
I enlighet med direktiven har kommittén överlämnat en rapport till re- geringen (1989—06—07, Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda) med redovisning av resultatet av kommitténs inledande arbete. Delar av denna rapport har arbetats in i kapitel 1—4.
1 .2 Kommitténs utgångspunkter
1.2.1. Vuxenutbildningens allmänna mål
Den första utgångspunkten för kommittén är vuxenutbildningens all- männa mål, nämligen:
— att överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social rättvisa,
— att öka de vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och politiskt liv och därigenom bidra till det demokra— tiska samhällets utveckling,
— att utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till ar- betslivets förändring och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg i samhället samt
— att tillgodose de vuxnas individuella önskemål om vidgade studie— och utbildningsmöjligheter och att ge dem tillfälle att komplettera ung— domsutbildningen.
Kommittén har särskilt tagit fasta på att psykiskt utvecklingsstörda skall ha tillgång till vuxenutbildning som andra vuxna. Vuxenutbild— ning för utvecklingsstörda är därmed en viktig jämlikhetsfråga.
1.2.2. Handikappolitiska mål
Den andra utgångspunkten för kommittén är de handikappolitiska må- len som redovisades i regeringens skrivelse till riksdagen om ”Hand- lingsprogram i handikappfrågor" (skr. 1982/83:131), där bl.a. alla män- niskors lika värde och därmed handikappades rättighet att som andra få del av samhällets resurser fastslogs. Möjligheten för handikappade att bli delaktiga i samhället är beroende av hur miljön omkring den handikappade är utformad. En nedsättning av en funktion hos en män- niska blir ett handikapp av olika grad först då funktionsnedsättningen sätts i relation till de krav på funktionsförmåga som finns i miljön i vid bemärkelse. Den psykiska utvecklingsstörningen innebär bl.a. en ned- sättning av förmågan att förstå och tolka omvärlden. Funktionsnedsatt- ningens följder för den enskilde är i hög grad beroende av de insatser som riktas mot såväl individen som dennes omgivning.
Kommittén anser att utbildningsinsatser är ett viktigt inslag i en strä- van till normalisering av livsvillkoren för vuxna psykiskt utvecklings- störda. Funktionsnedsättningen är av sådan art att en specialanpass- ning är nödvändig vid utformning av utbildningen.
1.2.3. Grundläggande ställningstaganden
Psykiskt utvecklingsstörda har liksom andra möjlighet att tillgodogöra sig utbildning om den anpassas efter deras speciella behov och förutsätt- ningar. Kommittén anser därför att utvecklingsstörda oavsett grad av
funktionsnedsättning skall ges möjligheter till utveckling genom insat— ser inom vuxenutbildningen.
Kommitténs förslag har grundat sig på jämförelser med vuxenutbild— ning för övriga medborgare och utgått från en parallellitet mellan ut- bildningsmöjligheter för vuxna utvecklingsstörda och för andra vuxna. Insatserna för psykiskt utvecklingsstörda bör därför ansluta till eller vara jämförbara med de olika utbildningsformer som erbjuds andra vux- na, men anpassas efter de specifika förutsättningarna hos personerna i målgruppen. Därför kan speciella bestämmelser i en del fall vara nöd-
vändiga. 1.3 Målgruppen 1.3.1 Beskrivning
Målgruppen för utredningen är vuxna psykiskt utvecklingsstörda, vux- na med barndomspsykos och vuxna som till följd av en hjärnskada efter utvecklingsåren har fått ett betydande och bestående begåvningshandi- kapp, s.k. vuxenskadade. I betänkandet används utvecklingsstörda som ett gemensamt begrepp för hela målgruppen, såvida inte annat anges i texten.
Psykiskt utvecklingsstörda
Den nedsättning av begåvningsfunktionen som är gemensam för perso- ner med psykisk utvecklingsstörning innebär dels en nedsatt funktion i korttidsminnet, dels en lägre abstraktionsnivå i tänkandet. Detta får till följd att verkligheten uppfattas och tolkas på ett enklare och mera konkret sätt. Dessutom medför detta svårigheter att utföra abstrakta tankeoperationer samt att förstå och använda symbolspråk. Nedsatt- ningen av begåvningen kan vara av skiftande grad och vanligen görs en indelning i gravt, måttligt och lindrigt utvecklingsstörda.
26
Gravt utvecklingsstörda upplever känslor och sinnesintryck i här— och nusituationer på samma sätt som andra människor. De ordnar upplevel- serna genom jämförelser och kan i den konkreta situationen känna igen människor, saker och händelser. De kan däremot inte i tankarna före- ställa sig tidigare upplevelser och förstår inte bilder. För att kommuni- cera med andra kan de ge signaler, men inte utveckla ett talspråk.
Måttligt utvecklingsstörda har förmåga att utveckla tal och förstå bil- der, men inte att läsa eller skriva. De kan ha en uppfattning om hur mycket ett visst antal är men inte lära sig räkna. Uppfattningen om tid kan utvecklas så att de förstår begrepp som t.ex. "i morgon”. De är i hög grad beroende av konkret upplevande och handlande och har mycket små möjligheter att utföra abstrakta tankeoperationer.
Lindrigt utvecklingsstörda har förmåga att till en viss nivå utföra tan- keoperationer. De kan därigenom lära sig läsa och skriva och klara enk- lare räkning. I många avseenden fungerar de i det vardagliga livet som alla andra människor, men kan ha svårt för situationer som kräver ett abstrakt bearbetande av olika faktorer.
Barndomspsykotiska vuxna
Med barndomspsykos menas en djupgående och tidigt debuterande stör— ning, som bl.a. kan karaktäriseras av svårigheter att etablera och vid- makthålla adekvata känslomässiga relationer, störningar i den kommu- nikativa förmågan och grävare beteendestörningar. Man brukar räkna med att ca 75 % av de barndomspsykotiska också har en intellektuell funktionsnedsättning och många har därför tidigare innefattats bland utvecklingsstörda.
S.k. vuxenskadade
Hjärnskadan hos vuxenskadade kan ha orsakats av en kroppslig sjuk- dom, t.ex. tumör eller hjärnblödning, eller av yttre våld, t.ex. trafikska- dor. I gruppen ingår däremot inte de som har fått ett begåvningshandi-
kapp till följd av psykisk sjukdom, åldersdemens eller missbruk av bero- endeframkallande medel. För att vuxenskadade skall få tillgång till de särskilda omsorgerna förutsätts emellertid att de fått del av rehabilite— rande åtgärder inom hälso— och sjukvården.
Flerhandikapp
En stor del av personerna i målgruppen har förutom en begåvningsned- sättning även andra funktionshinder.
Uppskattningsvis1 beräknas cirka 50 % ha ett eller flera ytterligare funktionshinder och vanligen benämns denna kombination av funk- tionshinder flerhandikapp. Undersökningar under senare år har visat att frekvensen av ytterligare funktionsnedsättningar bland utveck- lingsstörda är avsevärt större än man tidigare föreställt sig. De vanli- gast förekommande tilläggshandikappen hos personerna inom målgrup- pen är:
— talskador/kommunikationshandikapp
— rörelsehinder
— synskador/blindhet
— hörselskador/dövhet
- psykiska störningar
— medicinska handikapp.
Nedsättningen av begåvningen medför svårigheter för personer med flerhandikapp att hantera de ytterligare funktionshindren. Dessa ver- kar också begränsande på individens möjligheter att kommunicera och tillgodogöra sig omvärldsintryck. Tillkommande funktionella störning- ar kan därmed hos personer med begåvningsnedsättning förorsaka be— tydligt större svårigheter än hos personer med normal begåvningsut- veckling. Det finns dessutom ett samband mellan grad av begåvnings— nedsättning och förekomst av ytterligare funktionshinder. Majoriteten av de flerhandikappade inom målgruppen återfinns bland måttligt och framför allt gravt utvecklingsstörda. Det är inte heller ovanligt att det
1 Granlund M., Flerhandikapp, 1984. 28
inom dessa grupper finns personer med fler än ett tillkommande funk- tionshinder.
1.3.2. Konsekvenser för utformning av undervisning
Som framgår av beskrivningen föreligger det en avsevärd variation be- träffande begåvningsmässiga och andra funktionella förutsättningar hos målgruppen. Det är således svårt att dra generella slutsatser beträf— fande utformningen av undervisningen utifrån de olika individernas förutsättningar. En slutsats är emellertid att undervisningen måste in- nehålla möjligheter till en hög grad av individualisering. Vissa personer kan behöva få enskild undervisning.
För personer på olika begåvningsnivåer måste undervisningssituatio— nen anpassas efter deras skiftande möjligheter till abstrakt tänkande. För gravt och till viss del måttligt utvecklingsstörda krävs en hög grad av konkretisering för att möjliggöra inlärning. För lindrigt utvecklings— störda kan undervisningen till stora delar utformas efter samma möns- ter som för andra vuxna, men i en annan takt och på en lägre abstrak- tionsnivå.
Även för personer med barndomspsykos är individualisering av under- visningssituationen av grundläggande betydelse för att en varaktig in- lärning skall ske. Kontinuitet i den fysiska och sociala miljön samt väl strukturerade inlärningssituationer brukar också anges som grundläg— gande kriterier för undervisning av vuxna med barndomspsykos.
Vuxenskadade utgör en del av målgruppen om vilken det ännu endast finns begränsade erfarenheter. Några för dessa personer speciellt vikti- ga inslag i inlärningssituationer har dock betonats. Det gäller t.ex. till- varatagandet av tidigare erfarenheter och kunskaper samt speciella mo- ment för träning av koncentration och närrninnesfunktion. Möjligheter till individualisering av inlärningssituationen har även för denna grupp angetts som en grundläggande princip.
Den höga andelen personer med flerhandikapp förutsätter att utbild- ningsinsatsernas utformning relateras till den enskildes förutsättning- ar. I detta sammanhang behöver också möjligheter till anpassning av undervisningsmiljöerna samt tillgång till adekvata hjälpmedel beaktas. Kommunikationssvårigheter är det mest frekventa av de tillkommande funktionshindren inom hela målgruppen. Vikten av kommunikations— träning och träning av alternativa komrnunikationsformer bör därmed generellt betonas vid utforrnande av undervisning för personer i mål-
gruppen.
1.3.3. Antalet personer i målgruppen
Det totala antalet personer med en nedsatt begåvning, jämställd med psykisk utvecklingsstörning, anges emellanåt till ungefär en procent av befolkningen. Det antal personer som har en begåvningsnedsättning och till följd av denna får särskilda omsorger uppgår i medeltal till ca 0,4 procent. Mellan landstingen och mellan olika åldersgrupper finns en va- riation på några tiondels procentenheter.
Redovisningen av antalet personer i målgruppen grundar sig på de sta- tistiska uppgifter som årligen lämnas till socialstyrelsen från landsting- ens omsorgsnämnder. Det totala antalet personer som 1987 erhöll sär- skilda omsorger var 31 642. Från och med detta år redovisas endast de personer som faktiskt får någon särskild omsorg, vilket har medfört en minskning av det redovisade antalet utvecklingsstörda. Antalet vuxna utvecklingsstörda som 1987 erhöll någon särskild omsorg uppgick till 22 479 personer. Med ledning av statistiska uppgifter från tidigare år kan antas att det finns ytterligare ca 5 000 vuxna personer som har en begåvningsnedsättning motsvarande psykisk utvecklingsstörning.
Hur många barndomspsykotiska vuxna som finns är svårt att uppskat- ta, bl.a. beroende på oklarheter kring diagnosticerandet. Beräkningar .orda under senare år pekar mot att antalet barn och ungdomar (0—20 år) med barndomspsykos är ca 1 500 och antalet vuxna minst det dubb— la. Siffrorna baseras på uppgifter från vissa landsting och redovisas av Riksföreningen för psykotiska barn. De flesta barndomspsykotiska är
medräknade i socialstyrelsens statistik över dem som får särskilda om- sorger.
De uppskattningar som .orts beträffande antalet vuxenskadade varie- rar mellan 1 000 och 2 000 personer. Få av dessa finns med i statistiken över personer som får särskilda omsorger. Det bör emellertid observeras att tillräcklig erfarenhet ännu saknas för att uppskattningarna av anta- let vuxenskadade skall ha en tillfredsställande säkerhet.
Antalet personer i målgruppen kan således bedömas vara minst 25 000 vuxna över 21 år. Kommittén använder detta antal som utgångspunkt för sina beräkningar av målgruppens storlek. Det finns ytterligare minst 30 000—40 000 vuxna som har en lindrig begåvningsnedsättning och som under sin skoltid fått specialundervisning inom grundskolan. Bland dem finns en och annan som i vuxen ålder kan behöva vuxenun— dervisning i form av särvux eller en yrkesutbildning som är anpassad till deras begåvningsmässiga förutsättningar. Kommittén anser att åt- gärder för gruppen med en lindrig begåvningsnedsättning är angelägna men en utredning om detta ryms inte inom ramen för kommitténs arbe- te.
1.4. Samhällets insatser för utvecklingsstörda vuxna
Utvecklingsstörda har som andra människor rätt till den samhällsservi— ce som erbjuds genom bl.a. socialtjänstlagen (SFS 1980:620) och hälso— och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Utvecklingsstörda får också stöd och hjälp i sin livsföring genom lagen om särskilda omsorger om utveck- lingsstörda m.fl. (SFS 1985:568) som reglerar landstingens skyldigheter att komplettera med särskilda omsorger.
1.4.1 Särskilda omsorger för vuxna
Det övergripande syftet med de särskilda omsorgerna är att "ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att leva som andra och i gemenskap med andra". Omsorgerna skall grundas på frivillighet från den utvecklings-
stördes sida och utformningen av omsorgerna skall styras av den enskil- des behov och förutsättningar. Hänsynstagande till den enskildes själv- bestämmanderätt och integritet skall prägla verksamheten. Att identi- fiera, tillvarata och utveckla de utvecklingsstördas egna resurser är pri— mära utgångspunkter i det arbete som utförs inom omsorgsverksamhe— ten.
Flertalet personer inom målgruppen för särvux erhåller någon form av särskild omsorg genom omsorgshuvudmannen. Många vuxna utveck— lingsstörda kan leva ett självständigt liv beträffande såväl boende— som arbetssituationen, men kan vara i behov av att regelbundet få rådgiv- ning och annat personligt stöd som särskild omsorg. Omsorgen råd och stöd förekommer dock vanligen i kombination med andra särskilda om— sorger som boende i gruppbostad och/eller daglig verksamhet. Regelbun— det råd och stöd genom t.ex. kontakt med kurator, psykolog eller annan anställd inom omsorgsverksamheten utgör för många utvecklingsstörda en viktig möjlighet för att kontinuerligt diskutera och bearbeta problem som uppkommer i det vardagliga livet.
För att få en mera vardaglig och personlig kontakt med en medmänni— ska finns möjlighet att utse en kontaktperson till en utvecklingsstörd person som av olika skäl inte får denna kontakt på annat sätt. Kontakt— personen skall först och främst uppmuntra och stödja den utvecklings- störde i det egna handlandet och kan utgöra en ersättning för eller kom- plettering av kontakten med anhöriga eller vänner. I sin roll som god vän och inte omsorgspersonal kan kontaktpersonen företräda den en- skildes intressen, även gentemot omsorgshuvudmannen, men utgör inte ett juridiskt ombud.
Den vanligaste formen av sysselsättning för de vuxna utvecklingsstörda som får särskilda omsorger är daglig verksamhet i dagcenter eller annan sysselsättningi omsorgshuvudmannens regi. Beroende på den enskildes behov, förutsättningar, intressen och andra förhållanden kan den dagli- ga verksamheten ha en skiftande utformning. Ett övergripande mål är emellertid att var och en utifrån sina förutsättningar skall ges möjlighet att utveckla sin förmåga att leva ett så självständigt liv som möjligt.
De boendeformer som är aktuella för vuxna utvecklingsstörda är, förut- om att bo i egen lägenhet eller hos anhöriga, gruppbostäder och vård- hem. Vårdhemmen skall successivt ersättas av gruppbostäder, som kommer att vara den enda boendeformen för vuxna i omsorgsverksam- hetens regi. För närvarande bor ungefär lika många på vårdhem som i gruppbostäder. För vuxna som bor hos anhörig finns möjlighet att under vissa perioder få tillgång till korttidsvistelse. För många anhöriga kan denna möjlighet till avlösning i vårduppgifter vara av avgörande bety- delse.
De särskilda omsorgerna kan för vuxna utvecklingsstörda ha olika stort inflytande över deras livssituation. Vissa har rådgivning och stöd som enda särskilda omsorg och detta utgör då endast en smärre del av deras totala livssituation. Andra utvecklingsstörda både bori gruppbostad och har sin dagliga verksamhet som särskild omsorg och är därmed helt be- roende av dessa insatser för sin livsföring.
1.4.2. Utveckling mot samhällsdeltagande
De nuvarande särskilda omsorgerna är ett resultat av utvecklingen av samhällets insatser för utvecklingsstörda. Utvecklingen styrs av de övergripande principerna om normalisering och integrering med en fastlagd målsättning att utvecklingsstörda skall ges möjlighet att som andra delta i samhällsgemenskapen. Medvetenheten om att utveck— lingsstörda har resurser som kan utvecklas i en normaliserad livssitua- tion har inneburit avsevärda förändringar i utformandet av de särskilda omsorgerna. Institutionella boendeformer för vuxna ersätts successivt av gruppbostäder och egna bostäder integrerade i samhället. Möjlighe- terna till en regelbunden och meningsfull daglig verksamhet har för många vuxna inneburit en omvälvning i deras vardagliga tillvaro. Allt fler har dessutom fått möjlighet att förlägga sin dagliga verksamhet till vanliga arbetsplatser i samhället. Ett ökat deltagande i det ordinarie fritids— och kulturutbudet innebär för de utvecklingsstörda en ytterliga- re fördjupning av kontakterna med samhället.
Fortfarande lever emellertid åtskilliga vuxna utvecklingsstörda i miljö- er som inte i tillräcklig utsträckning ger möjligheter till utveckling av de egna resurserna. De som fortfarande har kvar på vårdhem och som har en otillräcklig daglig verksamhet är en sådan grupp, även om förut- sättningarna ändrats för dessa personer att i högre utsträckning få del av upplevelser och erfarenheter utanför den segregerade miljön. Det är emellertid inte endast den fysiska miljön som är avgörande för utveck- lingsstördas möjligheter att utveckla sina resurser. Även i en ur fysisk aspekt normaliserad och integrerad situation kan hinder finnas i form av bristande kunskap, fördomar och omedvetenhet om utvecklingsstör- das möjligheter till utveckling. Den utveckling av livsmiljöerna för ut- vecklingsstörda som nuvarande lagstiftning förutsätter, t.ex. avveck— lingen av vårdhemmen, innebär emellertid på sikt även en förändring av attityder och att utvecklingsstördas behov och resurser blir tydligare.
Tillvaron för många vuxna utvecklingsstörda har genom den beskrivna utvecklingen förändrats i riktning mot ett aktivt deltagande i samhälls- livet. För åtskilliga andra kommer motsvarande utveckling att ske un- der de närmaste åren. Behoven hos den enskilde att inhämta kunskaper och färdigheter som förbättrar möjligheterna till anpassning i nya situa— tioner ökar därmed också.
1.5. Utbildning för utvecklingsstörda barn och ungdomar 1.5.1 Särskolans tillkomst och utveckling
Utbildning för utvecklingsstörda barn och ungdomar har funnits sedan länge. Särskoleplikt infördes dock först genom 1944 års lag om under— visning och vård av bildbara sinnesslöa. Denna utbildning uteslöt barn som inte var mottagliga för undervisning i traditionell mening. Till skolplikten knöts en skyldighet att underkasta sig viss praktisk utbild— ning efter skoltiden till 21 års ålder.
Förslag om skolplikt för alla utvecklingsstörda framfördes av utred- ningen om omsorger om psykiskt utvecklingshämmade (SOU 1966:9). Utredningen föreslog att träningsskolan skulle införas, vilket gjordes 1968. Orsakerna till förändringen var dels att det betraktades som en rättvisefråga att alla barn skulle ha möjlighet till undervisning, dels att man kommit till insikt om att även måttligt och gravt utvecklingsstörda kunde utvecklas.
Skolplikten för utvecklingsstörda gällde tidigare till 21 år, i undantags— fall 23 år. Fr.o.m. juli 1986 gäller nya regler om skolplikt i särskolan. Denna upphör numera vid utgången av vårterminen det kalenderår ele- ven fyller 17 år. Samtidigt med denna förändring överfördes bestämmel- serna om särskolan från omsorgslagen till skollagen. Särskolan är såle— des numera skild från de särskilda omsorgerna, men har i de flesta fall fortfarande samma huvudman (landstingskommun). Nyligen har en kommitté tillsatts om kcmmunalisering av särskolan.
1.5.2. Grundsärskolan och träningsskolan
Den obligatoriska särskolan består i dag av dels grundsärskolan, dels träningsskolan. Elever som ej kan tillgodogöra sig grundsärskolans un- dervisning erbjuds undervisning i träningsskolan. För placering i grundsärskola krävs i regel att eleven bedöms kunna lära sig läsa så att han kan tillägna sig övrig undervisning. I september 1987 deltog 2 830 elever i träningsskolan. I grundsärskolan fanns 4 154 elever. Ca 40 % av eleverna i den obligatoriska särskolan deltog således i träningsskolan. Variationen mellan de olika landstingen var stor, från 29 % till 55 % av de skolpliktiga var placerade i träningsskolan.
I läroplanen för särskolan (Lsä 73) finns tim— och kursplaner för grund- särskolan och träningsskolan. Dessa skiljer sig väsentligt både vad gäl- ler innehåll och uppbyggnad. Grundsärskolan följeri stora delar grund- skolans uppbyggnad men har färre ämnen samt sinnesträning/ADL— träning. I träningsskolan utgörs huvuddelen av undervisningen av sin- nesträning, ADL—träning och praktiskt arbete men även ämnena sven- ska, matematik och orienteringsämnen förekommer.
Inom SÖ pågår arbetet med en revidering av särskolans läroplan utifrån en försöksverksamhet som har bedrivits under några år. Ett förslag till ny läroplan har tagits fram. Läroplanen beräknas bli fastställd att gälla från den ljuli 1991.
Förslaget till ny läroplan för särskolan skiljer sig avsevärt från nu gäl- lande läroplan. Utgångspunkten för förslaget är mål och riktlinjer i lä- roplanen för grundskolan (Lgr 80), som har kompletterats med särskilda kommentarer som beskriver det specifika för särskolan. Nya tim— och kursplaner har utarbetats för grundsärskolan och för träningsskolan. Planerna för grundsärskolan följer gällande tim— och kursplaner för grundskolan med vissa kompletteringar. För träningsskolan har utar— betats en helt ny kursplan som väsentligt avviker från den som nu an- vänds.
Kursplanen för träningsskolan utgår från att eleverna utgör en mycket heterogen grupp. Undervisningen kan därför aldrig syfta till att alla elever skall uppnå samma kunskaper och färdigheter. Kursplanen är in- delad i fem undervisningsområden som inte är ämnen i traditionell me— ning. De olika områdena måste samordnasi undervisningen för att ska- pa betingelser för en meningsfull kunskapsuppbyggnad. Undervisnings- områdena, som i sin tur är indelade i delområden, finns sammanställda i figur 1.
Utifrån de kunskapsområden som ingår i kursplanen blir lärarens upp- gift att med hänsyn till elevernas förmåga och intressen planera under— visningen och arrangera undervisningssituationer. Undervisningen skall inte delas in i dessa områden. Lärarna behöver således en god pe- dagogisk kunskap för att omsätta dessa kortfattade och generella kurs- planer till en varierad och individuellt anpassad undervisning.
Figur 1. Undervisningsområden och delområden för träningssko- lan enligt förslag till kursplan, SO 1988.
1. Kommunikation och socialt samspel
Socialt samspel Kommunikationsfärdigheter Språkförståelse Kommunikationsformer
2. Verklighetsuppfattning och omvärldskunskap
Rumsuppfattning Tidsuppfattning Kvalitetsuppfattning Kvantitetsuppfattning Orsaksuppfattning Omvärldskunskap
3. Motorik
Kroppsuppfattning Rörelsefärdigheter Styrka och kondition
Finmotoriska färdigheter
4. Skapande aktiviteter
Rytm och musik Lek och drama
Färg och form
5. Vardagsaktiviteter
Grundläggande ADL—färdigheter Vardagsmiljö
Närrniljö och samhälle
1.5.3 Yrkessärskolan
Utvecklingsstörda ungdomar har en ovillkorlig rätt att efter skolplik- tens upphörande få annan utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år.
Yrkessärskolan är på grund av elevernas olika förutsättningar att till— godogöra sig undervisning indelad i yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning. Verksamheten regleras av Lsä 73 med tillhörande anvisningar och supplement.
Yrkesutbildningen har som främsta mål att utbilda eleven för ett arbete på den öppna marknaden. Utbildningen har därför byggts upp efter gymnasieskolans mönster och avses leda fram till en reell yrkeskompe- tens. Yrkesutbildningen omfattar ett mindre antal fyraåriga yrkesin— riktade linjer. Utbildningen inriktas på en kommande verksamhet på den öppna arbetsmarknaden eller i skyddat arbete.
Yrkesträningen syftar till att eleven efter utbildningen skall kunna kla— ra anställning i skyddad eller halvskyddad verksamhet och i vissa fall på den öppna arbetsmarknaden. För en del blir en daglig verksamhet på dagcenter den naturliga fortsättningen. Enligt de allmänna riktlinjerna i läroplanen består undervisningen av grundläggande social träning och arbetsträning samt branschinriktad träning. Såväl läroämnen som yr— kesinriktade ämnen ingåri utbildningen. Vissa elever får i huvudsak ägna sig åt grundläggande träning, medan andra relativt snabbt går över till den branschinriktade träningen. Elever som bedöms kunna till— godogöra sig yrkesutbildning bör flyttas över till denna.
I verksamhetsträningen är målet att ge eleverna en fortsatt möjlighet att utveckla sin personlighet och förvärva färdigheter, som för den en- skilde har betydelse för ett dagligt vuxenliv. Undervisningen sker i fyra ämnesblock, nämligen kommunikation, ADL, skapande verksamhet och gymnastik. I verksamheten är de integrerade med varandra. Inrikt- ningen är en kommande verksamhet vid dagcenter.
Drygt 40 % av yrkessärskolans elever genomgår yrkesutbildning, 40 % omfattas av yrkesträning och närmare 20 % av verksamhetsträning2. Flera landsting avviker emellertid markant från dessa genomsnittssiff- ror.
2 Årsbok för skolan 1985/86 och 1987/88. 39
2 Vuxna utvecklingsstördas utbildningsbehov
2.1. Kommitténs bedömning
Vuxenutbildningen skall enligt de allmänna målen överbrygga utbild- ningsklyftorna och verka för ökad jämlikhet och social rättvisa. För vux- na utvecklingsstörda finns ett stort behov av överbryggande utbildning. Detta gäller i första hand måttligt och gravt utvecklingsstörda samt barndomspsykotiska vuxna av vilka många inte alls har fått någon skolutbildning och en relativt stor grupp har en bristfällig skolgång som endast omfattat några år.
Utvecklingsstörda vuxna behöver skilda former av utbildningsinsatser eftersom variationen inom gruppen är stor i fråga om behov av utbild- ning. Det är viktigt att olika vuxenutbildningsformer finns tillgängliga lika väl som att utbudet breddas.
Med hänsyn till nedsättningen av begåvningsfunktionen krävs relativt omfattande utbildningsinsatser för att utvecklingsstörda skall ha möj- lighet att lära in och befästa sina kunskaper och på så sätt utveckla sin förmåga. Vuxenutbildningen för utvecklingsstörda måste därför ha större omfattning än för andra vuxna.
2.2. Olika kartläggningar av utbildningsbehov
I flera olika sammanhang har vuxna utvecklingsstördas behov av ut- bildning bedömts. I samband med de förändringar i levnadsförhållande- na som skett för målgruppen under de senaste decennierna har behovet av att vidmakthålla kunskaper Och inhämta nya blivit mycket påtag— ligt. Förändringarna inom omsorgsverksamheten har inneburit att många vuxna utvecklingsstörda som tidigare levt på vårdinstitutioner nu lever ute i samhället, har ett arbete eller sysselsättning vid dagcen— ter samt deltar i olika fritidsaktiviteter.
I en undersökning1 har utbildningsbehovet för vuxna utvecklingsstörda beskrivits utifrån de nya livsrollerna. I denna framkom ett totalt utbild— ningsbehov som rör individens personlighetsutveckling och arbets—, samhälls— och fritidsroll. I figur 2 har resultaten sammanfattats.
Kommittén anser att beskrivningen av den vuxne utvecklingsstördes totala utbildningsbehov anger de behov som är viktiga att uppmärk— samma med tanke på de samhällsförändringar som skett för målgrup- pen.
Andra sätt att bedöma utbildningsbehov hos psykiskt utvecklingsstörda och barndomspsykotiska vuxna har prövats av bl.a. omsorgskommittén och SÖ i olika undersökningar, främst utredningen om särvux. I dessa undersökningar påvisas mycket eftersatta grupper inom den totala mål— gruppen och stora behov av utbildning. Utbildningsbehoven kan för des- sa grupper sammanfattas i dels behov av ny kunskap, dels behov av att vidmakthålla tidigare tillägnad kunskap.
1 Göteborgs skolförvaltning, Utredning om kompetensinriktad vuxenut— bildning för psykiskt utvecklingsstörda, 1988. 42
Figur 2. Utvecklingsstörda vuxnas totala utbildningsbehov Utbildningsbehov som rör individen själv
Utveckling av den egna identiteten, den egna förmågan och dess begränsningar, kroppen och dess funktion, relationen till andra människor och de egna känslorna.
Utbildningsbehov som rör individen i arbete
Utveckling av kommunikationsförmågan (tala och lyssna, läsa och skriva samt använda telefon, räkna, klockan och tidsbe- grepp), resa till och från arbetet samt koncentration och uthållig- het i arbetsuppgiften.
Utbildningsbehov som rör individen som boende Utveckling av kommunikationsförmågan, sköta eget boende (hy-
gien, matlagning, skötsel av bostaden och kläder), den egna eko- nomin samt kontakter med olika myndigheter.
Utbildningsbehov som rör individen på fritiden
Utveckling av kommunikationsförmågan, förmågan att resa samt förmågan att delta i fritidsutbudet.
Utvecklingsstörda har länge varit eftersatta i samhället. Eftersom skolplikt för alla infördes först 1968 finns i dag fortfarande en stor grupp vuxna utvecklingsstörda som inte alls har gått i skolan. Denna grupp kan uppskattas till ungefär 3 500 personer, vilket är ungefär 17 % av de utvecklingsstörda i åldern 21—64 år. I samband med att skolplikt inför- des för alla fick de som då var i skolpliktig ålder en kortare skolutbild- ning. Ca 3 000 (15 %) personer har gåtti särskolan kortare tid än den ob- ligatoriska skolplikten innebär. I olika sammanhang har också påtalats att vissa utvecklingsstörda har bristfällig skolutbildning av andra orsa- ker. Många har haft svårt att tillgodogöra sig undervisningen under
skoltiden, framför allt flerhandikappade. Många av dessa har i dag t.ex. inget fungerande kommunikationssätt.
Både gruppen som inte har gått i skolan och gruppen med bristfällig skolutbildning har behov av grundläggande kunskaper som de tidigare inte har fått. En del andra utvecklingsstörda har i och för sig haft till— gång till skolutbildning men kunde då av olika skäl inte tillägna sig kunskaper i tillräcklig omfattning. Många lärare talar om eftermognad hos utvecklingsstörda som innebär att de först några år efter den obliga- toriska skolan har möjlighet att tillgodogöra sig baskunskaper. Detta kan också höra samman med den motivation som många får först som vuxna genom att de då får erfarenheter som ger insikt om betydelsen av olika kunskaper.
Tidigare gällde för utvecklingsstörda obligatorisk utbildning i yrkessär- skolan. Detta krav är slopat sedan den 1 juli 1986, varför man kan för- vänta ett behov av yrkesutbildning senare i livet för dem som inte ge- nomgår denna eller som avbryter sina studier. Ett behov av yrkesutbild- ning inom yrkessärskolan finns också bland de s.k. svagbegåvade som fått sin utbildning inom grundskolan med stöd av specialundervisning.
Yrkessärskolan är i dag stängd för vuxna över 21 — i undantagsfall 23 — år. Många av dem som har fått en yrkesutbildning har på samma sätt som andra vuxna behov av att komplettera denna eller skaffa sig yrkes- utbildning inom ett annat område som vuxna. För de utvecklingsstörda som får arbete på den öppna arbetsmarknaden eller inom Samhall finns behov av särskild anpassad yrkesutbildning.
Ett annat behov, som har påpekats av flera när det gäller utvecklings- störda, är behovet av att vidmakthålla kunskaperna genom upprepade utbildningsinsatser. Detta har också framkommit i den undersökning som kommittén har gjort. Många har framhållit att detta speciellt ut- märker utvecklingsstörda som grupp.
Samtidigt med de eftersatta behov av utbildning som finns hos utveck— lingsstörda har i flera sammanhang särskilt påpekats att samhällets ut-
veckling och individernas förändrade livssituation kräver speciella ut- bildningsinsatser för denna grupp.
Den speciella funktionsnedsättning som utvecklingsstörda har innebär en bristande förmåga att överföra kunskaper till nya situationer. För- ändringar i levnadsförhållanden ger därför ett behov av utbildning ef- tersom sådana förändringar kan vara svåra att förstå och lära sig konse- kvenserna av. Utvecklingsstörda har genom sin funktionsnedsättning ett större och mer återkommande utbildningsbehov än normalt begåva— de. Vuxenutbildning kan bidra till att verkningarna av en sådan funk- tionsnedsättning inte ger ett så stort handikapp för individen.
2.3. Kommitténs egen kartläggning
Kommitténs enkätundersökning visar att ett stort utbildningsbehov fö- religger för den grupp som har sin dagliga sysselsättning vid dagcenter. Detta utbildningsbehov kan sammanfattas i följande.
Vuxna utvecklingsstörda har ett omfattande behov av utbildning inom flera områden. Den vuxenutbildning som bedrivs i dag är i mångt och mycket ett uttryck för de behov som finns. Av undersökningen framgår tydligt att det föreligger ett mycket större behov av grundläggande ut- bildning i basfärdigheter än vad som kan tillfredsställas inom vuxenut- bildningen i dag. Detta gäller framför allt för de grupper som hittills har eftersatts mer än andra vad gäller tillgången till vuxenutbildning, dvs. måttligt och gravt utvecklingsstörda.
Kommitténs kartläggning påvisar behov av utbildning för särskilda grupper. Detta gäller t.ex. barndomspsykotiska vuxna, s.k. vuxenskada- de och personer med kommunikationshandikapp.
2.4. Behov av ytterligare kartläggning
De behovskartläggningar som hittills gjorts har endast i begränsad om- fattning berört barndomspsykotiska vuxna och de s.k. Vuxenskadade
samt de vuxna psykiskt utvecklingsstörda som har arbete eller inte har särskilda omsorger.
Barndomspsykotiska vuxna är som nämnts inledningsvis i mycket stor utsträckning utvecklingsstörda. För dessa gäller troligtvis samma ut— bildningsbehov som för övriga utvecklingsstörda. Utformningen av ut- bildningen kan däremot behöva anpassas efter denna grupps specifika behov. För barndomspsykotiska vuxna, såväl de som är utvecklingsstör- da som de normalbegåvade, finns oftast behov av grundläggande kun- skaper eftersom skolgången många gånger varit bristfällig. Utbild— ningsbehoven för s.k. vuxenskadade går ännu ej att fastställa. Erfaren- heterna från de försök med särskilda utbildningsinsatser för denna grupp som bedrivs visar dock att klara framsteg kan nås genom utbild—
ning.
För de vuxna utvecklingsstörda som inte får särskilda omsorger är det svårt att kartlägga utbildningsbehoven. Som kommittén bedömer det har dessa grupper i stort liknande utbildningsbehov som hela gruppen utvecklingsstörda men är svårare att nå. Särskild uppmärksamhet bör dessutom riktas mot de utbildningsbehov som finns vad gäller arbetsli- vet.
Slutligen vill kömmitten påpeka att ingen undersökning hittills har vi- sat hur omfattande utbildningsinsatser som krävs för att tillgodose ut- bildningsbehoven.
3. Nuvarande vuxenutbildning för utvecklingsstörda
3.1. Kommitténs förslag
Kommittén anser att verksamheten hos de olika vuxenutbildningsan- ordnarna bör inriktas mot att tillgodose skilda utbildningsbehov för att de resurser som finns skall komma till maximalt utnyttjande. Kommit- tén anser att en arbetsfördelning mellan särvux och folkbildningen mås- te ske med beaktande av folkbildningens mål om en fri och frivillig verksamhet.
Kommittén föreslår att utvecklingsstördas behov av vuxenutbildning tillgodoses genom följande huvudsakliga inriktning av verksamheten hos olika vuxenutbildningsanordnare.
Inom särvux ges utbildning för dem som har behov av kompetensinrik- tad utbildning. Utbildningen kan gälla dels undervisning i basfärdighe- ter utifrån den utvecklingsstördes förutsättningar inom den grundläg- gande nivån, dels vidare utbildning inom de fristående kurserna. Kom- mittén har därvid utgått från det förslag till en utvidgning av särvux som presenterasi kapitel 5.
Inom folkhögskolan ges utbildning till dem som är i behov av antingen en längre koncentrerad utbildning i basämnen med stora inslag av so- cial träning eller kortare kurser i internatform inom olika intresseom- råden.
Studiecirklar anordnas företrädesvis inom sådana områden som ökar de utvecklingsstördas möjligheter att utveckla ett självständigare liv, del- ta i samhällslivet och odla egna intressen samt för att vidmakthålla de kunskaper och färdigheter de har fått i särskolan och i annan vuxenut— bildning.
Kommittén föreslår att SÖ uppmärksammar de gränsdragningsproblem som finns mellan särvux och grundvux och vidtar erforderliga åtgärder. Kommittén föreslår även att bestämmelserna för timersättningen ses
över eftersom dessa bidrar till problem.
3.2. Kartläggning av nuvarande vuxenutbildning
Genom särskild bearbetning av den officiella utbildningsstatistiken hos SÖ, AMS och SCB har kommittén kartlagt den vuxenutbildning som be— drivs i dag för utvecklingsstörda. Kommittén har också genom enkäten till ett urval dagcenter samt frågorna till landstingen samlat in ett om— fattande material om vuxenutbildning vid dagcenter.
3.2.1. Studiecirkelverksamhet
Studiecirkelverksamheten har en dominerande ställning jämfört med andra utbildningsinsatser som riktar sig till vuxna utvecklingsstörda. Cirkelverksamheten som sådan är en mycket gammal företeelse. För handikappade började emellertid studiecirklar att anordnas först på 1960—talet. Den i dag stora verksamheten har alltså byggts upp under de senaste tjugo åren.
Studiecirkeln karaktäriseras av att den är en fri och frivillig bildnings- verksamhet. Studiecirkeln är en kamratkrets för gemensamma, plan- mässigt bedrivna studier över ett på förhand bestämt ämne. En av stu- dieförbundet godkänd studieplan eller arbetsplan krävs för cirkeln. Del- tagarna skall vara aktiva i studieverksamheten och skall påverka upp— läggningen av arbetet. Studiecirkelformen förutsätter att man klarar av samvaro i grupp.
Totalt elva studieförbund är godkända för statsbidrag. Studieförbunden har en anknytning till riksorganisationer av folkrörelsekaraktär. Stu— dieförbundet Vuxenskolan svarar för drygt hälften av cirkelverksamhe- ten för utvecklingsstörda. Detta studieförbund jämte ABF och NBV har tillsammans 90 % av antalet studietimmar inom området.
Ungefär fem procent av studieförbundens totala verksamhet utgörs av cirklar för utvecklingsstörda. Budgetåret 1987/88 genomfördes drygt 15 000 studiecirklar med nästan 94 000 kursdeltagare. Antalet studie- cirkeltimmar var drygt 500 000. Uppgifter saknas om antalet utveck- lingsstörda som deltar integrerati andra studiecirklar.
Sett i relation till antalet vuxna utvecklingsstörda är antalet studiecir— keldeltagare mycket stort. Om man antar att alla cirkeldeltagare är minst 21 år, deltog utvecklingsstörda i genomsnitt i 3,7 studiecirklar under ett läsår. Skillnaderna mellan länen var dock mycket stor. Cirkel— verksamheten för utvecklingsstörda fördelar sig mellan olika ämnesom- råden enligt tabell 1.
Tabell 1. Studiecirkelverksamhet för utvecklingsstörda budget- året 1987/88
Samhällskunskapsämnen . 3 1 % Estetiska ämnen 28 % Matematik/Naturkunskap 12 % Övriga (ex. boende, hemkunskap) ämnen 11 % Språk 10 % Medicin/Hälsa och sjukvård 3 % Beteendevetenskap/Humaniora 3 % Teknik/Trafiksäkerhet 1 %
Knappt 60 % av verksamheten var förlagd till olika slag av institutioner (framför allt vårdhem och dagcenter). Andelen kvinnor i studiecirklar för utvecklingsstörda var låg. Endast 32 % av deltagarna var kvinnor. Totalt är 45 % av de utvecklingsstörda kvinnor.
Studiecirkelverksamheten för utvecklingsstörda har mycket skiftande karaktär. Den vänder sig till så gott som alla utvecklingsstörda och har ett varierat innehåll. Exempelvis skiljer sig dramacirklar för gravt ut— vecklingsstörda mycket åt från en läsecirkel för lindrigt utvecklings- störda. Komrnittén anser att studiecirklarna för utvecklingsstörda ger framför allt följande:
— Gruppvana. I cirkeln får man lära sig att arbeta i grupp, vänta på sin tur, höra vad andra har att säga eller erfara vad andra gör.
— Studievana. I cirkeln får man lära sig ett ämnesområde, ofta lära sig att hantera ett studiematerial, inblick i olika områden och lära sig nya saker.
— Intresseutveckling. I cirkeln får man pröva på ett område man är in- tresserad av, få inblick i något man inte känner till m.m.
Kommittén anser det viktigt att studiecirklar anordnas inom sådana områden som ökar de utvecklingsstördas möjligheter att utveckla ett självständigt liv, delta i samhällslivet och odla egna intressen. Vidare anser kommittén att genom studiecirklar kan kunskaper och färdighe— ter vidmakthållas som de utvecklingsstörda har fått i särskolan och i annan vuxenutbildning.
3.2.2. Folkhögskolan
Även folkhögskolan har en lång utbildningstradition. Särskilda kurser för utvecklingsstörda har dock förekommit endast under de senaste tju— go åren. Folkhögskolans uppgift är att främja allmän medborgerlig bild- ning. Folkhögskolorna drivs av landsting eller olika organisationer (folkrörelser eller stödföreningar). Varje folkhögskola skall själv be— stämma sin verksamhet med hänsyn till skolans ideologiska och kun- skapsmässiga inriktning.
Utbildningen inom folkhögskolan kännetecknas av en vuxenanpassad undervisning som kan utformas efter de studerandes förkunskaper, in-
tressen och behov. Ett speciellt kännetecken för folkhögskolan är inter— natformen. Denna ger möjligheter till en kombination av undervisning, boende och_ fritid.
Ett tjugotal folkhögskolor bedriver särskilda långa (15 veckor eller mer) kurser för utvecklingsstörda. Därtill kommer ett antal skolor som har korta kurser för utvecklingsstörda samt skolor som har utvecklingsstör- da integrerade i olika kurser.
Läsåret 1987/88 deltog 283 utvecklingsstörda i långa kurser och 450 i kurser längre än åtta dagar men kortare än femton veckor. Antalet del— tagare i kurser under åtta dagar kan inte redovisas med nuvarande sta- tistik. 10 % av deltagarna i de långa kurserna deltog integrerat i all- männa kurser. Utbildningen kan uppskattas till ca 38 000—44 000 un- dervisningstimmar för de långa kurserna och ca 5 500 timmar för de korta kurserna. De långa folkhögskolekurserna för utvecklingsstörda dominerades av allmänna ämnen. De korta kurserna däremot inrikta— des huvudsakligen mot samhällsinriktade ämnen. I en utvärdering av folkhögskoleverksamhetenl framkom att flertalet kurser var riktade till personer med ett relativt lindrigt begåvningshandikapp. I utvärde- ringen framkom också att andelen utvecklingsstörda som gått på lång folkhögskolekurs varierade starkt mellan landstingen.
De långa folkhögskolekurserna innebär ofta en förberedelse för vidare studier, arbete eller någon annan förändring. Kommittén anser att kur- serna kan karaktäriseras som en traditionell utbildning som ger följan- de:
— Baskunskaper för vidare utveckling. Kurserna har stort teoretiskt in- slag och syftar till att öka förmågan att läsa, skriva och räkna samt ge allmänbildning.
— Koncentrerad och lång utbildning. Flertalet långa kurser omfattar 1-3 år och ger en koncentrerad utbildning. Detta ger en god grund för vi- dare studier, inträde i arbetslivet eller andra förändringar i livet.
1 SÖ, En kvalitativ och kvantitativ utvärdering av folkhögskoleverk- samhet för begåvningshandikappade, R 87:53.
— Självständighetsträning. Genom internatformen finns unika möjlig— heter till sociala kontakter och förberedelser för eget boende. Fritiden betonas genom att särskilt anställd personal ofta finns.
Kommittén anser att folkhögskoleutbildningen är viktig för dem som har behov av en längre koncentrerad utbildning i basämnen med stora inslag av social träning eller kortare kurser i internatform inom olika intresseområden.
3.2.3 Grundvux
Grundvux är en del av den kommunala utbildningen för vuxna och syf— tar till att ge grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna. En— ligt vuxenutbildningslagen har de vuxna som behöver utbildning mot- svarande särskolans inte rätt att delta i grundvux.
Undervisningen inom grundvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och räkning. Inslag av samhälls— och naturoriente— ring skall ingå samt för invandrare även undervisning i svenska språ— ket. Undervisningen får bedrivas upp till en nivå som motsvarar utbild- ning enligt högst årskurs 6 i grundskolan. För undervisningen finns inga bindande tim— och kursplaner utan den skall utformas efter de stu- derandes behov och förutsättningar. Undervisningen bedrivs i regel som deltidsundervisningi lokaler i anslutning till komvux.
Inom grundvux deltar många utvecklingsstörda. Läsåret 1987/88 hade 500 av de svenska deltagarna särskolebakgrund. Ytterligare några (ca 50) utan skolutbildning har bedömts tillhöra målgruppen för utredning— en. Detta innebär att ca 6 % av de svenska deltagarna i grundvux var ut— vecklingsstörda. Utbildningsvolymen för dessa deltagare kan uppskat— tas till ca 30 000 undervisningstimmar.
3.2.4. Särvux
Särvux erbjuder sådan utbildning som syftar till att ge vuxna utveck- lingsstörda möjlighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ges i grundsärskolan. Inom särvux ges undervisning dels i den grundläg- gande delen som motsvarar den som ges i grundvux men anpassad för den särskilda målgruppen, dels i form av fristående kurser i elva olika ämnen som motsvarar undervisningen på grundsärskolans högstadium.
Den grundläggande delen i särvux ger utbildning i läsning, skrivning och räkning, kommunikation (språk— och begreppsutveckling), sam- hälls— och naturorienterande moment samt för invandrare undervisning i svenska språket. De studerande skall placeras in på den nivå där de har förutsättningar att följa undervisningen och denna skall anpassas efter de studerandes behov, möjligheter och erfarenheter. Enligt SÖ:s bedömning deltog våren 1989 ca 600 studerande i särvux. Av dessa var 20 barndomspsykotiska vuxna och 15 s.k. vuxenskadade. Den statliga timramen för särvux var budgetåret 1988/89 54 450 undervisningstim- mar. Många landsting bedriver i dag undervisning på träningsskoleni- vå i anslutning till särvux. Denna verksamhet bekostas med landstings- kommunala medel.
3.2.5. Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som ges av arbetsmark- nadsskäl och beslutas av arbetsmarknadsmyndigheterna. Utbildningen består av en yrkesutbildning eller en allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning. Ar- betsmarknadsutbildning kan ges i form av särskild arbetsmarknadsut— bildning (AMU—kurs) eller inom det reguljära skolväsendet. Den som genomgår en arbetsmarknadsutbildning har rätt till utbildningsbidrag.
Arbetsmarknadsutbildning ges varje år till ett antal utvecklingsstörda. De ingår i gruppen som kallas intellektuellt arbetshandikappade av vil- ka drygt 200 personer årligen erhåller arbetsmarknadsutbildning. An- delen utvecklingsstörda bland dessa kan uppskattas till knappt hälften.
Arbetsmarknadsutbildningen genomförs framför allt som utbildning i det reguljära utbildningsväsendeti form av olika allmänteoretiska kur- ser (ex. folkhögskoleutbildning) och i form av AMU—kurser med inrikt- ning mot orientering och vägledning. Även yrkesutbildning förekom- mer i viss omfattning, främst inom områdena tillverkning, kontor och storhushåll. Det kan uppskattas att ca 50 utvecklingsstörda årligen del— tar i sådana kurser, vilket innebär en ungefärlig utbildningsvolym om 6 000 timmar.
3.2.6. Övrig vuxenutbildning
Ovan har redovisats inom vilka former av den samhällsstödda vuxenut- bildningen som utvecklingsstörda deltar. Få utvecklingsstörda torde få ta del av den omfattande personalutbildning som sker inom företagen därför att så få har anställning på den öppna arbetsmarknaden. Inom Samhall finns ca 2 000 anställda som har bedömts som intellektuellt ar- betshandikappade, varav drygt hälften har någon särskild omsorg. Fle- ra av dem erhåller yrkesteknisk basutbildning och lokalt organiserad utbildningi form av personalutbildning.
3.2.7. Vuxenutbildning på dagcenter
Kommittén har genomfört en kartläggning av utbildningsverksamhe- ten vid dagcenter. Dagcenter har valts därför att ungefär tre fjärdedelar av de vuxna utvecklingsstörda som erhåller särskilda omsorger har sin dagliga sysselsättning där. Syftet med enkäten var bl.a. att få informa— tion om utbildningsverksamheten sedd ur en hel grupps perspektiv. En- käten innehöll framför allt frågor om studiecirkelverksamhet, särvux, utbildningsaktiviteter anordnade av dagcentret "i egen regi” samt an- nan utbildningsverksamhet under hösten 1988 för den som hade sin dagliga sysselsättning vid dagcentret. En sammanställning av resulta- ten visar följande.
Utbildningsverksamheten vid dagcenter bedrevs både av externa ut— bildningsanordnare och inom dagcenterorganisationen. Vid vissa dag-
center fanns alla utbildningsaktiviteter och i mycket stor omfattning medan det också fanns dagcenter som inte hade någon vuxenutbildning alls. Drygt hälften av alla dagcenter hade flera alternativa utbildnings- former för de utvecklingsstörda. Dessa dagcenter var större än genom- snittet. Knappt hälften av dagcentren hade en tämligen liten utbild— ningsverksamhet. Vid de senare fanns färre utvecklingsstörda än vid det genomsnittliga dagcentret.
Särvux, varmed då avsågs såväl den statsbidragsberättigade som den inte statsbidragsberättigade delen, bedrevs vid knappt hälften av dag- centren. I genomsnitt erhöll tio personer per dagcenter sådan undervis- ning. Behoven av en utbyggnad av statsbidragsberättigad särvux och möjlighet till undervisning även på träningsskolenivå framkom mycket tydligt. Av dem som i dag får undervisning bedömdes ungefär 40 % till- höra målgruppen för dagens särvux.
Studiecirkelverksamhet på dagtid förekom vid 87 % av dagcentren. I ge- nomsnitt bedrevs nio cirklar per dagcenter under hösten 1988. Flest cirklar fanns vid större dagcenter. Flertalet studiecirklar genomfördes i dagcentrets lokaler. Endast 27 % av cirklarna anordnadesi andra loka- ler.
De estetiska ämnena utgorde en tredjedel av verksamheten. Näst störs- ta ämnesgruppen var cirklar kring boende och matlagning m.m. som rör den sociala träningen. Även cirklar kring områden som klockan, tiden och pengar hade en viss omfattning. Totalt deltog cirkeldeltagarna i 1,8 cirklar i genomsnitt under höstterminen 1988. Ungefär en fjärdedel av dagcentren hade ett genomsnitt på mer än två cirklar per individ för dem som deltog i cirklar.
Inom dagcentren bedrivs också en omfattande verksamhet som kan be- traktas som ”omsorgsverksamhet av utbildningskaraktär". 83 % av de i undersökningen ingående dagcentren uppgav att de bedriver en eller flera aktiviteter i egen regi som kan betraktas som utbildning, dvs. är schemalagda och strukturerade efter en viss plan. Vid en analys av sva— ren visar det sig att de fem vanligast förekommande alternativen är ADL—träning, social träning, alternativ kommunikation, estetiska äm-
nen och hemkunskap. Ett stort antal vuxna får dessutom undervisning och träning i basämnen som läsning, skrivning och räkning samt i sam- hällsorienterande ämnen. Som ledare för utbildningsaktiviteterna fung- erar till övervägande del dagcentrets egen personal, i första hand ar— betsterapeuter, men det förekommer även särskilt anställda ledare.
Vid dagcenter fanns även flera personer som deltog i annan utbildnings- verksamhet, främst kurser vid folkhögskola eller grundvux.
Särskild utbildningsverksamhet för barndomspsykotiska och s.k. vux- enskadade ordnas nästan inte alls vid dagcenter.
Dagcenterpersonalen spelar en betydande roll vad gäller initiativet till vuxenutbildning. Resultaten från undersökningen tyder på att dagcen- terpersonalens inställning till behovet av utbildning är en avgörande faktor för att utbildning skall komma till stånd.
3.2.8. Regional fördelning av vuxenutbildning
Kommittén har även strävat efter att kartlägga den regionala fördel- ningen av vuxenutbildningen dels genom frågor till landstingen, dels genom särskild bearbetning av statistiken.
Genom frågorna till landstingen kan konstateras att endast några få har fastställda mål för utbildningsverksamheten. Landstingen ger i mycket varierande omfattning ekonomiska bidrag till vuxenutbildning— en, till såväl folkbildning som särvux. Enligt dessa uppgifter bidrar landstingen med mellan 0 kronor och ca 1 800 kronor per utvecklings- störd till särvux och vuxenutbildning på träningsskolenivå. Det genom- snittliga bidraget från landstingen var 654 kronor per utvecklingsstörd.
Den regionala fördelningen av vuxenutbildningen varierar mellan ut- bildningsformerna. Resurserna till särvux fördelas av SÖ till lands— tingskommunerna efter deras andel utvecklingsstörda enligt socialsty- relsens statistik. Detta innebär att statsbidraget för särvux är helt jämnt fördelat mellan olika regioner. Övriga vuxenutbildningsformer är
däremot mycket ojämnt fördelade. Omfattningen av studiecirkelverk- samheten varierar mellan 6,0 till 0,8 cirklar per utvecklingsstörd i lä— nen. I SÖ:s utvärdering av folkhögskoleverksamheten för utvecklings- störda framkom att andelen vuxna utvecklingsstörda i långa folkhög— skolekurser under 1980—talet varierade från 0,7 % till 37 % inom de oli— ka landstingen. Även inom grundvux fanns regionala variationer ge- nom att andelen studerande med särskolebakgrund uppvisade stora skillnader.
3.2.9. Sammanfattning
I dag bedrivs en relativt omfattande vuxenutbildning för utvecklings- störda. Studiecirkelverksamheten spelar därvid en dominerande roll. Verksamhetens inriktning består framför allt av estetiska ämnen och samhällskunskapsämnen. Undervisningen i basfärdigheter i läsning, skrivning och räkning sker främst inom grundvux, folkhögskola och särvux. Yrkesinriktad utbildning för vuxna utvecklingsstörda finns en— dast i mycket begränsad omfattning.
Kommittén vill peka på dels det begränsade utbudet av utbildning i bas- färdigheter (även innefattande kommunikation) för gravt och måttligt utvecklingsstörda, dels behovet av ett mer varierat utbildningsutbud för lindrigt utvecklingsstörda, främst med inriktning mot arbetsliv och yr- kesutbildning.
Kommittén finner särskilt värt att uppmärksamma den regionalt ojäm- na spridningen av utbudet av vuxenutbildning. Landstingens skiftande engagemang både vad gäller målsättning och ekonomiska bidrag till verksamheten är en bidragande orsak till de regionala skillnaderna.
3.3. En jämförelse mellan olika vuxenutbildningsanordnare
Till grund för kommitténs arbete med att föreslå en arbetsfördelning mellan särvux och folkbildningen har lagts en översiktlig jämförelse av
de berörda utbildningsformerna utifrån vissa faktorer. Denna jämförel- se återfinns i bilaga 2. I denna har studiecirkelverksamhet, folkhögsko- la, grundvux och särvux jämförts med avseende på utbildningens mål och syfte, innehåll, arbetssätt, uppläggning, omfattning, studieplats samt studieekonomi. Av bilagan framgår att utbildningsformerna skil- jer sig åt i flertalet jämförda avseenden. Skillnaderna beror givetvis i hög grad på att de formella bestämmelserna är olika utformade med hänsyn till varje utbildningsforms speciella ändamål. Men även tradi- tioner och praxis spelar stor roll.
3.4. Arbetsfördelning mellan särvux och annan vuxenutbildning 3.4.1 Särvux och folkbildningen
De olika vuxenutbildningsanordnarna har skiftande förutsättningar att bedriva utbildning för utvecklingsstörda. Dessutom är efterfrågan på olika utbildningsinsatser betydligt större hos målgruppen än vad som idag kan tillgodoses. Slutsatsen av detta är att gränsdragningen mellan särvux och folkbildningen idag är relativt problemfri.
Gränsdragningsproblem mellan cirkelverksamheten och särvux kan dock förekomma. Problemen synes emellertid variera högst väsentligt mellan landstingen. På vissa håll verkar sedan lång tid tillbaka en na- turlig uppdelning ha ägt rum mellan särvux och studiecirkelverksam- heten. På andra håll bedriver studieförbunden en undervisning som närmast är av särvuxkaraktär. Detta senare kan troligtvis förklaras av att särvux endast finns i begränsad omfattning. Avsaknaden av särvux förefaller delvis ha kompenserats genom en utbyggd studiecirkelverk— samhet, En förändrad och utökad verksamhet inom särvux kommer knappast att innebära några större förändringar av omfattningen av studiecirkelverksamheten. Studieförbunden bedriver ett omfattande ut- vecklingsarbete, t.ex. vad avser nya studiematerial och cirkelledarut— bildning, vilket gör att en förändringsberedskap finns.
Enligt vad kommittén har erfarit upplevs idag inga större problem med gränsdragningen mellan särvux och folkhögskoleutbildningen beroende på att dessa i dag skiljer sig så väsentligt åt. Genom att särvux i dag har börjat vända sig till en ny målgrupp och erbjuda mer omfattande utbild- ning är det tänkbart att särvux på sikt kan utvecklas så att den närmar sig folkhögskolans målgrupp och uppläggning. En avgörande skillnad är dock folkhögskolornas internatstudieform. Denna ger till skillnad från särvux möjlighet till både grundläggande utbildning och allsidig social träning.
3.4.2. Särvux och grundvux
Enligt kommitténs mening föreligger de största gränsdragningsproble— men inom ramen för den kommunala utbildningen för vuxna, nämligen mellan grundvux och särvux.
Grundvux var ursprungligen en alfabetiseringsutbildning för svenskar och invandrare som saknade grundläggande kunskaper och färdigheter i läsning, skrivning och räkning. Redan från början var några grupper undantagna från att delta i grundvux, däribland de som skulle beredas undervisning enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda. Tolkningen av detta undantag var föremål för en del pro- blem. Komvux—utredningen tog upp frågan och föreslog att vuxna ut- vecklingsstörda inte skulle tillhöra grundvux målgrupp annat än i de fall de kunde följa reguljär grundvuxutbildning.
I dag föreskriver vuxenutbildningslagen att grundvux inte står öppet för dem som behöver utbildning motsvarande särskolans. Kommitténs kartläggning visar emellertid att ett stort antal deltagare i grundvux har särskolebakgrund. Orsaken till detta kan bl.a. vara den begränsade omfattningen på särvux och den inriktning mot måttligt utvecklings— störda som försöksverksamheten hade. Några studier visar att det finns deltagare inom grundvux som har svårt att klara av utbildningen. Kom- mittén finner inte att intagningsbestämmelserna till grundvux behöver ändras. Kommittén anser liksom komvux—utredningen att de personer
som tidigare har gått i särskola skall ha möjlighet att delta i grundvux om de kan följa reguljär grundvux.
Kommittén anser det viktigt att vid intagningen till grundvux bedöma om den studerande kan tillgodogöra sig undervisningen eller bör hänvi- sas till särvux. De studerande som har behov av särvux skall få möjlig- het till denna utbildning. Särvux bör inte vara en utbildning som ges fö— re eller efter genomförd grundvuxutbildning. Det är också viktigt att de som tas in till grundvux följs upp och att undervisningen kontinuerligt utvärderas. Kommittén föreslår att SÖ uppmärksammar de problem som här redovisats och vidtar erforderliga åtgärder. Utvecklingen av den specialpedagogiska metodiken bör uppmärksammas i båda skolfor- merna. Kommittén anser att ett gemensamt utvecklingsarbete bör kun— na bedrivas.
Kommittén har också erfarit att olika bestämmelser gäller för timer- sättningen i grundvux resp. särvux. De studerande i grundvux och sär— vux som går miste om inkomst får den högre timersättningen, f.n. 50 kronor i timmen. Övriga studerande i grundvux får timersättning om 13 kronor per timme om de är över 20 år. I särvux förekommer inte denna ersättning. Denna skillnad i ersättning för deltagarna är ett problem vid såväl rekrytering till särvux som när en deltagare bedöms behöva flytta över från grundvux till särvux. Kommittén anser att bestämmel- serna för timersättningen i särvux och grundvux bör ses över.
4. Vuxenutbildning i ett helhetsperspektiv
4.1. Kommitténs bedömning
Kommittén ser vuxenutbildningen som en av de insatser som kan ingå i den totala habiliteringen av utvecklingsstörda. Vuxenutbildningen är självständigi förhållande till andra insatser inom habiliteringen. Kom- mittén betraktar särvux som en renodlad utbildningsinsats.
Kommittén anser att inför en framtida överföring av särvux till primär— kommun är det viktigt att framhålla betydelsen av ett utvecklat samar- bete mellan särvux och omsorgsverksamheten. En pedagogiskt betingad samverkan bör ske utifrån ett helhetsperspektiv på den enskildes situa- tion.
4.2. Habilitering och helhetssyn
Behoven av insatser från samhället varierar starkt bland personerna in- om målgruppen. Vissa klarar sig utifrån sina förutsättningar bra med begränsade stödinsatser medan andra har ett omfattande behov av in- satser, ibland från olika huvudmän samtidigt. För att få sina olika be- hov av hjälp och stöd tillgodosedda på ett för individen anpassat sätt fordras en överblick över och hänsyn till det samlade behovet av insat-
SBF.
För att insatserna skall få en individuellt anpassad utformning krävs alltså en helhetssyn på individen och dennes situation. Utifrån detta synsätt bör all planering av insatser för den enskilde utgå från de L(un- skaper som finns om individens fysiska och psykologiska behov och för- utsättningar, den sociala och fysiska miljön omkring individen samt
samspelet mellan individen och miljön.
Kommitténs slutsatser om innebörden i begreppet habilitering har en nära anknytning till begreppet helhetssyn. Habilitering kan definieras som ett samlande begrepp för de insatser av medicinsk, social, psykolo- gisk och pedagogisk karaktär som syftar till utveckling och förbätzring för den enskilde och som kan vara riktade mot såväl individen som den- nes miljö. Utbildning för vuxna utvecklingsstörda är utifrån detta per- spektiv en av de insatser som ryms inom habiliteringen. De olika insat- serna kan utgöra självständiga delar i habiliteringen och organisato- riskt tillhöra skilda huvudmän, men för den enskilde är det väsentligt att det finns en samverkan mellan insatserna.
4.3 Vuxenutbildning — en självständig del av habilitering
Vuxenutbildning är en av de insatser som kan ingå i en habilitering. Vuxenutbildningen är dock organisatoriskt skild från övriga insatser
inom habiliteringen.
4.3.1. Vuxenutbildningens förutsättningar
Inom vuxenutbildningen ges olika utbildningar med sinsemellan myck— et olika innehåll och uppläggning. Det gemensamma för all utbildning är att den uppfyller vissa grundläggande kriterier. Utbildning brukar karaktäriseras som en verksamhet som har ett klart strukturerat inne- håll med ett bestämt mål, återkommer regelbundet och sker i bestämda arbetsformer med hjälp av visst material samt under ledning av en lära- re. Den verksamhet som bedrivs inom särvux är att betrakta som en
renodlad utbildningsinsats som är klart avgränsad från de övriga insat- serna som sker inom habiliteringen.
Om utbildningen skall ge avsett resultat fordras för deltagande i vuxen- utbildningen att vissa förutsättningar är uppfyllda. Till skillnad från den obligatoriska skolan bygger särvux, liksom annan vuxenutbildning, på ett frivilligt deltagande. Frivilligheten medför att den studerande kan avbryta studierna till följd av bristande motivation eller för att ut- bildningen inte motsvarar förväntningarna.
Att vuxenutbildningen förutsätter ett frivilligt deltagande bör särskilt beaktas beträffande personer med begåvningsnedsättning. Å ena sidan innebär funktionsnedsättningen i sig sämre förmåga hos individen att överblicka sin situation, tillvarata sina möjligheter och i många fall även att uttrycka sin vilja. Å andra sidan finns risken att initiativet till utbildning tas av andra utan att den utvecklingsstörde själv har möjlig- het att ge sin egen uppfattning till känna. Detta dilemma måste lösas genom konkret information till den utvecklingsstörde om olika utbild- ningsalternativ och tillfälle att pröva på olika studieformer.
För att delta i vuxenutbildning krävs att man har ett syfte med studier- na. Detta kan vara kopplat till själva resultatet av studierna, men ock— så till studierna i sig. Inom den kompetensinriktade utbildningen fram- hålls att studiernas syfte skall vara att höja kompetensen. Det är såle- des inte tillräckligt med ett allmänt bildningssyfte. För utvecklingsstör- da är studiesyftet också viktigt att uppmärksamma. Individen skall så långt möjligt själv vara medveten om varför han/hon studerar och vad studierna skall leda till.
I en frivillig utbildning brukar alltid motivationen framhållas som en viktig faktor dels för att överhuvudtaget delta, dels för att kunna ge- nomföra studierna med tanke på de svårigheter som det oftast innebär för den enskilde att studera i vuxen ålder. Betydelsen av motivation även hos utvecklingsstörda har kartlagts i en studiel. Där framkom tyd- ligt betydelsen av individens inre motivation för ett positivt studieresul—
1 Palmer Rikard, Utvecklingsbetingelser hos utvecklingsstörda, Peda- gogiska institutionen Uppsala, 1989.
tat. Vidare krävs också goda och stödjande närrelationer. Gynnsamma studieförutsättningar i den sociala miljön är således minst lika betydel— sefulla för utvecklingsstörda som för andra vuxenstuderande.
4.3.2. Vuxenutbildningens organisation
Utbildningen för utvecklingsstörda barn och ungdomar var tidigare en del av omsorgsverksamheten. Försöksverksamheten med särvux var också kopplad till omsorgsverksamheten vilket har lett till att deti dag på många håll finns starka band mellan verksamheten på dagcenter och särvux. Numera är både särskolan och särvux skilda från omsorgsverk— samheten. I de flesta fall finns dock en gemensam styrelse, nämligen omsorgsnämnden. Särvux självständighet gentemot omsorgsverksam- heten är i dag viktig att poängtera. Villkoren för särvux bestäms av de regler som gäller för denna.
Inom landstingskommunerna pågår en utveckling mot att primärkom— munerna övertar utbildningen av utvecklingsstörda. En liknande ut- veckling har påbörjats beträffande överförandet av omsorgsverksamhe— ten i vissa landsting. Denna utveckling mot skilda huvudmän och/eller styrelser för utbildningsverksamhet och omsorgsverksamhet leder till en något annorlunda pedagogisk situation. I den framtida utvecklingen när särvux organisatoriskt kan komma att knytas till den kommunala vuxenutbildningen i primärkommunerna och lokalmässigt integreras i allt större utsträckning, måste det förhållandet uppmärksammas att en stor del av de studerande samtidigt erhåller särskilda omsorger. Vid ett primärkommunalt huvudmannaskap tydliggörs särvux roll som vuxen- utbildning ytterligare samtidigt som då samarbetsformerna med om— sorgsverksamheten måste utvecklas.
4.4. Samverkan utifrån ett helhetsperspektiv
För alla människor finns en ömsesidig påverkan mellan deltagandet i utbildning och andra delar i livssituationen. Förutsättningarna i indivi- dens miljö kan vara mer eller mindre gynnsamma för deltagandet i och
utfallet av utbildningsinsatser. På samma sätt kan kunskaper, förvär— vade genom deltagande i vuxenutbildningen, ha olika påverkan på indi- videns övriga situation. Flertalet människor har möjlighet att över- blicka sin situation och utifrån detta välja utbildningsinsatser som posi— tivt samverkar med livssituationen i övrigt. För människor med begåv- ningsnedsättning är denna möjlighet till överblick begränsad och för dem kan en i samråd planerad samverkan mellan olika insatser vara av stor betydelse.
För personer som har särskilda omsorger och deltar i kompetensinriktad utbildning inom särvux blir denna planerade samverkan mellan insat- serna speciellt viktig. Det bör dock här betonas att karaktären av frivil- lighet beträffande såväl särskilda omsorger som deltagandet i särvux förutsätter att en samverkan mellan insatserna sker på den utveck— lingsstördes villkor.
4.5. Samverkan mellan särvux och omsorgsverksamheten
I samband med att man inom omsorgsverksamheten upprättar individu— ella habiliteringsplaner bör även den enskildes utbildningsbehov ana- lyseras och sättas i relation till de insatser som han/hon får inom om- sorgsverksamheten. Omsorgshuvudmannen bör alltså svara för att i samråd med den utvecklingsstörde göra den inledande bedömningen av behovet av vuxenutbildning.
Undervisningen inom särvux bör läggas upp så att den svarar mot det utbildningsbehov som finns hos den enskilde och vara anpassad till de insatser som denne har tillgång till inom omsorgsverksamheten. I ge- nomförandet av undervisningen bör en samverkan finnas med insatser- na inom omsorgsverksamheten för de deltagare som får särskilda om- sorger. Den inlärning av kunskaper och färdigheter som sker inom ra- men för vuxenutbildningen måste förankras i den enskildes övriga si- tuation för att bli bestående. För att den enskilde skall uppleva en ut- bildningsinsats som meningsfull måste han eller hon få möjligheter att
tillämpa sina förvärvade kunskaper i boendet, arbetet och under friti- den.
För personer med nedsatt begåvningsfunktion är det praktiska övandet av kunskaperna i vardagsmiljön speciellt väsentligt för att dessa skall bli bestående. Det är viktigt att det finns en kontinuitet i möjligheterna till praktisk tillämpning för att kunskaperna skall vidmakthållas. Mil- jöerna inom omsorgsverksamheten måste därför tillvarata de kunska- per som har förvärvats inom särvux och stimulera till fortsatt utveck- ling för att undervisningen skall ge bestående effekter.
5 Vuxenutbildning på träningsskolenivå
5.1. Kommitténs förslag
Kommittén anser att utvecklingsstörda vuxna skall ha möjlighet att få grundläggande undervisning relaterad till den enskildes förutsättning- ar. Kommittén föreslår därför att särvux utvidgas till att också omfatta utbildning på träningsskolenivå.
Kommittén föreslår att den grundläggande nivån i särvux utvidgas med områdena kommunikation samt verklighetsuppfattning och omvärlds- kunskap från förslaget till ny kursplan för träningsskolan. Förslaget till utvidgning av särvux utgår från en avgränsning både mot omsorgsverk- samheten och den utbildning som ges inom folkbildningen. Kommittén anser det viktigt att utvidgningen följs upp med ett forsknings— och ut- vecklingsarbete för att utveckla undervisningen.
5.2. Utvidgad målgrupp för särvux
Kommitténs utgångspunkt har varit att utvecklingsstörda skall ha möj- lighet att få grundläggande utbildning i basfärdigheter utifrån sina eg- na förutsättningar. Kommittén föreslår därför att målgruppen för sär- vux ändras till att gälla alla som behöver utbildning motsvarande grundsärskolan och träningsskolan.
Denna utgångspunkt ställer nya krav på utformning och uppläggning av den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Forskningen om ut-
vecklingsstörda har visat på de möjligheter till inlärning som utveckv lingsstörda på varje utvecklingsnivå har. Utbildning som riktar sig till lindrigt utvecklingsstörda kan i stora delar ha samma innehåll som ut- bildning för "normalbegåvade". Lindrigt utvecklingsstörda har möjlig- het att inhämta de kunskaper som traditionellt anses som innehållet i grundläggande utbildning, nämligen undervisningi läsning, skrivning och räkning. Måttligt utvecklingsstörda kan lära sig siffror, bokstäver och s.k. blockord vilket däremot gravt utvecklingsstörda inte har möjlig- het att lära sig. Konsekvensen av vad forskningen har påvisat om mått- ligt och gravt utvecklingsstördas förmåga till inlärning är att innehållet i en utbildning som riktar sig till denna målgrupp måste ha ett annat in- nehåll än traditionell utbildning.
Eftersom förmågan att abstrahera saknas måste inlärningen utgå från den enskilde individens situation. Det som inte den utvecklingsstörde kan relatera till sin egen erfarenhet och inte kan bearbeta genom sitt sätt att tänka blir inte heller bestående kunskap. Den enskildes behov och förutsättningar måste därför prägla undervisningen. Det innebär att utbildningen alltid måste utformasi den konkreta undervisningssi- tuationen.
En annan aspekt på behovet av individrelaterad utbildning gäller frå- gan om målen för utbildningen. Inom den kommunala utbildningen för vuxna finns alltid konkreta mål. Det kan vara ett klart definierat mål för varje kurs eller det kan vara ett mål för hela utbildningen såsom i grundvux. Målet för utbildningen skall uppnås av de studerande på en bestämd tid för att man skall anse att utbildningen har fullföljts. Vad beträffar utbildning för utvecklingsstörda måste man i stället för ett ge- mensamt mål för alla utgå från att individrelaterade mål måste ställas upp för de studerande. Sättet att tillägna sig kunskap varierar utifrån olika utvecklingsnivåer. Det är alltså inte en fråga om tid i utbildning (även om tiden också spelar en roll) utan om att funktionsnedsättningen i sig ger olika förutsättningar. Konsekvensen av detta är att utbildning— en måste utformas utifrån de förutsättningar som de enskilda personer-
na har.
5.3. Avgränsningsfrågor
Kommittén har vid diskussionen om en utvidgning av målgruppen för särvux utgått från utformningen av undervisningen i träningsskolan. Förslag till ny kursplan för träningsskolan presenteras i avsnitt 1.5.2. Kursplanen avser emellertid den obligatoriska undervisningen för barn och ungdomar och innehåller därför moment som inte ingår i vuxenut- bildningen. En annan grund för ställningstagande i avgränsningsfrå- gan är att vuxna utvecklingsstörda har rätt att få daglig verksamhet ge- nom omsorgshuvudmannen. Slutligen måste beaktas att vuxenutbild- ningen organiseras av olika utbildningsanordnare med delvis skilda syf- ten för sin verksamhet.
5.3.1. Mot omsorgsverksamheten
Utvidgningen av utbildningen inom särvux måste utformas så att grän— serna gentemot de särskilda omsorgerna klart framgår. Vid utformning- en av kommitténs förslag till utbildning på träningsskolenivå har frå- gan om avgränsningen mellan särvux och de särskilda omsorgerna till- mätts stor vikt. En jämförelse har.-orts mellan innehållet i omsorgs- verksamheten för vuxna och träningsskolans innehåll. Vissa av de un- dervisningsområden som finns med i förslaget till träningsskolans kurs- plan är vanligt förekommande i dagcenters egen verksamhet. Aktivite- ter tillhörande andra områden förekommer inte i samma utsträckning eller genomförs genom insatser från andra.
Området ”Kommunikation och socialt samspel" kan på ett sätt sägas va— ra en naturlig del i dagcenters verksamhet. Många dagcenter bygger i dag sin verksamhet på en struktur med fasta och heterogent samman- satta grupper, vars verksamhet syftar till utvecklandet av social förmå— ga och socialt samspel mellan gruppmedlemmarna. Utvecklandet av den kommunikativa förmågan har i detta sammanhang också en viktig roll. För inlärning och träning av kommunikationsförmåga, speciellt ge- nom alternativa kommunikationsformer, finns emellertid behov av yt- terligare insatser.
Mycket av innehållet i den dagliga verksamheten är utformat för att vidga personernas erfarenhet och uppfattning om verkligheten. Få akti- viteter kan däremot sägas ha som primärt syfte att träna rums—, tids—, och kvantitetsuppfattning etc. Det krävs en ingående kunskap om de be- gränsningar som nedsättningen av begåvningsfunktionen innebär för att kunna utforma och genomföra aktiviteter med detta syfte. Få aktivi- teter inom dagcenter kan direkt hänföras till området "Verklighetsupp- fattning och omvärldskunskap".
Träning av finmotoriska färdigheter och träning av manuell förmåga som ryms i området "Motorik” är naturliga inslag i dagcenterverksam- heten. För personer med uttalade motoriska svårigheter förutsätts dess— utom att det finns tillgång till sjukgymnastisk behandling. "Skapande aktiviteter” förekommer i stor utsträckning inom dagcenter både i egen regi och i studiecirkelverksamheten som ofta är förlagd till dagcentren.
De insatser som ingår i begreppet ”Vardagsaktiviteter" är av stor bety- delse för utvecklingsstördas anpassning till den vardagliga situationen. Alla aktiviteter inom detta område är helt i linje med den dagliga verk— samhetens målsättning att öka möjligheterna för deltagande i samhälls— livet och är därmed frekvent förekommande.
Utifrån denna jämförelse av innehållet i träningsskolan och omsorgs- verksamheten kan konstateras att det inom dagcenterverksamheten en- dast i mindre omfattning finns möjligheter att systematiskt ägna sig åt områdena "Kommunikation och socialt samspel", framför allt kommu- nikationsfärdigheter, språkförståelse och kommunikationsformer, samt "Verklighetsuppfattning och omvärldskunskap".
5.3.2 Mot folkbildningen Vid utformningen av utbildningen på träningsskolenivå har kommittén byggt på den avgränsning som gäller mellan den kommunala vuxenut- bildningen och folkbildningen i övrigt.
Gränsdragningsfrågor mellan den kompetensinriktade vuxenutbild— ningen och folkbildningen, främst studieförbunden, har flera gånger uppmärksammats. Redan vid tillkomsten av den kommunala vuxenut- bildningen togs hänsyn till studiecirkelverksamheten genom att vissa estetiskt-praktiska ämnen uteslöts från komvux. De har alltid ansetts tillhöra studieförbundens intresseområde. Samma arbetsfördelning har också legat till grund för utformningen av grundvux och särvux. Vuxna har alltså tillgång till folkbildningen som ett komplement till den kom- petensinriktade utbildningen.
Kommittén har i enlighet härmed uteslutit de undervisningsområden från träningsskolans kursplan som redan i dag tillgodoses genom folk- bildningen, främst den omfattande Cirkelverksamheten som finns för ut-
vecklingsstörda. 5.4 Utvidgning av den grundläggande nivån i särvux 5.4.1 Innehåll
Kommitténs förslag till utformning av en utvidgning av den grundläg- gande nivån inom särvux till att även omfatta utbildning på tränings- skolenivå utgår från den gränsdragning gentemot både de särskilda om— sorgerna och folkbildningen som ovan har redovisats. Kommittén anser att även ett vidgat särvux skall definieras som en renodlad utbildnings- form. Det som naturligt faller inom andras ansvar skall inte ingå i ut— bildningen.
Kommittén föreslår därför att nedanstående områden från förslaget till träningsskolans kursplan skall ingå i den undervisning som riktar sig till vuxna utvecklingsstörda som behöver utbildning motsvarande trä- ningsskolans nivå.
Kommunikation med delområdena kommunikationsfärdigheter, språkförståelse och kommunikationsformer.
Verklighetsuppfattning och omvärldskunskap med debmrådena rumsuppfattning, tidsuppfattning, kvalitetsuppfattning, kvantitets- uppfattning, orsaksuppfattning och omvärldskunskap.
Kommitténs förslag innebär att läroplanen (Lvux 82) kompletteras med det innehåll på den grundläggande nivån som här föreslås.
5.4.2. Mål, moment och metoder
Kommittén vill utifrån de moment som har specificerats oval klargöra sin uppfattning om undervisningens utformning.
Kommitténs förslag om en utvidgning av den grundläggande nivån i särvux är hämtad från kursplanen för träningsskolan som är utarbetad för barn och ungdomar. Utbildning för vuxna utgår från samna grund— läggande färdigheter men utformas efter vuxnas behov. Vuxenanpass— ning av utbildningen är därför nödvändig. Detta innebär att. upplägg- ningen av undervisningen måste utgå från de vuxnas behov )ch anpas- sas efter deras situation och erfarenhet. En vuxenanpassning av utbild- ningen innebär också att andra inslag i undervisningen kan förekom— ma. Enligt nu gällande läroplan (Lvux 82) finns möjlighet att tillföra undervisningen studie— och yrkesorienterande inslag som kan ge de stu— derande viss kännedom om t.ex. arbete och arbetsplatser.
Det är viktigt att skillnaden mellan utbildningens innehåll och dess ut- formning uppmärksammas. I kursplaner brukar man skilja mellan de mål som undervisningen skall uppnå och de moment som ingår i under- visningen, dvs. det innehåll som denna skall ha. Utifrån de mål och un- dervisningsmoment som finns specificerade i kursplanen skall undervis- ningen utformas. Läraren skall ge innehållet en sådan utformning att de studerande når målen för utbildningen.
Mål och moment för undervisningen i särvux är specificerade i läropla- nen. De ämnesområden som kommittén föreslår bör ingå vid en utvidg— ning av undervisningen i särvux blir de moment kring vilka undervis- ningen skall utformas. De metoder som tillämpas måste naturligtvis va—
ra sådana att målen kan uppfyllas. Då kan de möjligheter tillvaratas som andra aktiviteter som t.ex. motorik och skapande verksamhet ger. Undervisningen kan således innehålla sådana inslag men dessa är inte moment i undervisningen utan är då en metod att nå inlärning.
Kommittén har noga penetrerat frågan om samtliga de moment som fö— reslås ingå i träningsskolan skall ingå ocksåi särvux. Kommittén anser att avgränsningen gentemot de särskilda omsorgerna och folkbildning— en inte kan upprätthållas om samtliga moment skulle föras över till sär— vux. Risken finns att undervisningen inom särvux skulle kunna inrik- tas mot t.ex. skapande verksamhet som i dag finns både inom de särskil- da omsorgerna och inom folkbildningen. Det är kommitténs uppfattning att särvux skall ge den utbildning somi dag saknas, nämligen att ge ut— vecklingsstörda möjlighet till grundläggande färdigheter relaterade till den enskildes förutsättningar. Kommittén förutsätter att specialpeda— gogiska metoder utnyttjas och vuxenanpassas i undervisningen så att särvux får en för de utvecklingsstörda lämpad utformning. Kommittén förutsätter också att SÖ utarbetar kommentarmaterial som ger vägled- ning i de metodiska frågorna.
5.5. Behov av forsknings— och utvecklingsarbete
Forsknings— och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildning för utveck- lingsstörda har hittills endast ägnats åt att utveckla och utvärdera stu— dieförbund och folkhögskola. Trots .orda insatser saknas i flera avseen- den grundläggande kunskap om hur inlärning går till hos vuxna ut- vecklingsstörda, vilken utformning den bör ha m.m. Forskningen kring detta område bör utvecklas och inriktas på frågor som är viktiga ur sär- vuxperspektiv. Det gäller frågor som omfattning av utbildning, inlär- ningsmetodik m.m. Det är också betydelsefullt att utbildningen konti- nuerligt följs genom en central utvärdering av verksamheten. Upp- märksamhet måste även riktas mot behovet av utveckling av läromedel anpassade för denna målgrupp.
Kommittén anser det viktigt att förslaget om en utvidgning av utbild— ningen inom särvux följs upp av ett forsknings— och utvecklingsarbete. Det bör naturligt falla inom det ansvar för utbildningen som SÖ har.
6. Yrkesinriktad utbildning för vuxna utvecklingsstörda
6.1. Kommitténs förslag
Kommittén anser att vuxna utvecklingsstördas behov av yrkesinriktad utbildning i första hand bör tillgodoses i form av arbetsmarknadsutbild- ning.
Kommittén föreslår att vuxna skall ges möjlighet att erhålla yrkesut— bildning inom yrkessärskolan.
Vidare föreslår kommittén att den kommunala vuxenutbildningens verksamhet vidgas så att vuxna utvecklingsstördas behov av viss yrkes— förberedande utbildning och vissa yrkeskurser kan tillgodoses.
6.2. Arbetsmarknadsanpassade åtgärder
När det gäller att tillgodose vuxna utvecklingsstördas behov av yrkesut- bildning är det naturligt atti första hand beakta arbetsmarknadsmyn- digheternas möjligheter.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har ett ansvar för planering av arbets- förberedande åtgärder för arbetshandikappade, däribland utvecklings- störda. Inom arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet ryms olika in- satser, som är avsedda att underlätta de arbetssökandes tillträde till ar- betsmarknaden. Där arbetsförmedlingens resurser är otillräckliga finns
Arbetsmarknadsinstitut (Ami) som komplement. Vid Ami ges arbets- vägledning och arbetsorientering samt individuellt anpassade åtgärder med tonvikt på arbetsprövning och träning för såväl yrkesobestämda ar- betssökande som för arbetshandikappade.
Utöver dessa Ami—resurser finns institut med särskilda resurser (Ami- S) för olika målgrupper av arbetshandikappade. För bl.a. målgruppen intellektuellt arbetshandikappade — i vilken utvecklingsstörda ingår - finns det arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami—S/ia). Årligen erhåller 300—400 personer vägledande och rehabiliterande in— satser genom denna verksamhet, varav en stor grupp är psykiskt ut- vecklingsstörda. Personalen vid Ami—S omfattar specialister med yrkes- teknisk och specialpedagogisk kompetens samt kunskap, erfarenhet och utbildning inom det aktuella handikappområdet. Den arbetssökande kan få tillgång till Ami—S—resursen antingen genom att skrvas in vid institutet eller genom konsultinsatser från institutet till den lokala ar- betsförmedlingen eller Ami. Det senare gäller särskilt då den arbetssö- kande av olika skäl inte kan bo på orten där Ami—S finns. Syftet med verksamheten vid Ami-S är främst att utreda den sökandes möjligheter till arbete och utbildning. Samtliga arbetsmarknadspolitiska hjälpme— del står till Ami—S förfogande.
Arbetsmarknadsmyndigheterna uppdrar åt AMU—styrelsen att anordna yrkesutbildningar utifrån de behov som finns. Det åligger även arbets— marknadsverket att precisera vilka olika stödinsatser som behövs för att utbildningen skall vara tillgänglig för personer med arbetshandi- kapp. Arbetsmarknadsutbildning kan även anordnas av annan utbild- ningshuvudman än AMU—styrelsen.
Mot denna bakgrund torde också arbetsmarknadsmyndigheterna kunna svara för en stor del av de utvecklingsstördas behov av yrkesfjrberedan- de insatser och yrkesutbildning. Fler vuxna utvecklingsstörda borde kunna få del av arbetsmarknadsutbildning än vad som sker idag. Efter- som förutsättningarna för arbetsmarknadsutbildning är att man är an- mäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen och bedöms ha behov av en utbildning för att få och behålla ett arbete, krävs ett intensifierat samarbete mellan omsorgsverksamhet och arbetsförmedling.
Kommittén förordar att de vuxna utvecklingsstördas behov av arbets- träning och yrkesutbildning särskilt beaktas vid utformning och dimen- sionering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Kommittén förut— sätter att utbildningsplatser, utöver särskilda AMU—kurser, kan behö- va ordnas inom komvux och yrkessärskolan.
6.3. Vuxenutbildning motsvarande hela yrkessärskolan
Kommitténs utredningsdirektiv omfattar yrkesutbildning motsvarande yrkessärskolan. Kommittén vill dock understryka att behov av vuxen- utbildningsinsatser föreligger inom hela det verksamhetsområde som yrkessärskolan omspänner.
Yrkesutbildning motsvarande yrkessärskolans behandlas i närmast föl- jande avsnitt.
En motsvarighet till yrkessärskolans yrkesträning — främst den sociala träningen — kommer att tillgodoses genom den utvidgning av särvux med träningsskolenivån som kommittén föreslår. Kommittén menar vi- dare att den kommunala vuxenutbildningen kan utvecklas för vuxna som behöver utbildning motsvarande yrkessärskolans arbetsträning och yrkesträning. Mera härom i ett följande avsnitt om komvux som ett utvecklingsområde.
Även en motsvarighet till verksamhetsträningen ryms inom den utvidg- ning av den grundläggande nivån i särvux med träningsskolenivån, som kommittén föreslår (se avsnitt 5.4).
6.4. Vuxna i yrkessärskolans yrkesutbildning
Av det föregående framgår att det framöver finns vissa behov att ge vuxna utvecklingsstörda en yrkesutbildning som motsvarar den som ges i yrkessärskolan. Lokalt kan det för varje studieväg endast röra sig om
enstaka elever. Kommittén anser därför att det är orealistiskt att inom särvux anordna särskilda utbildningsvägar för dem som är i behov av detta slags utbildning. I stället bör yrkessärskolans kompetens och per- sonella och materiella resurser utnyttjas.
Ett problem för sökande till yrkessärskolans yrkesutbildning är att lin— jevalet är mycket begränsat. Ofta kan endast en linje erbjudas på utbild— ningsorten. Flera särskoleorter har inte alls någon yrkesutbildning utan kan endast erbjuda en branschinriktad yrkesträning. En sådan ger inte den kompetens som eleven skulle kunna tillgodogöra sig. Ett till- skott av vuxna elever skulle kunna bidra till att alternativa studiemöj- ligheter öppnas även för unga elever.
Det skulle ligga nära till hands att föreslå att nu gällande åldersregler för yrkessärskolan slopas. Vuxna över 21 år skulle få antas till utbild- ning och den skulle kunna fullföljas även efter 23 års ålder. Därmed skulle reglerna också i detta avseende komma att anpassas till vad som gäller för gymnasieskolan. De hittillsvarande åldersreglerna har haft ett nära samband med tidigare bestämmelser om skolplikt. Skolplikten för särskolans elever är såsom tidigare nämnts numera ändrad att en— dast gälla fram till 17 års ålder. Åldersreglerna för yrkessärskolan, som är intagna i Skollagen, är emellertid knutna till utvecklingsstörda ung— domars rätt till fortsatt utbildning. Någon ändring av regeln om utveck— lingsstördas rätt att efter skolpliktens upphörande få annan utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen det ka— lenderår då de fyller 21 är bör inte ifrågasättas. Av lagtekniska skäl för- ordar kommittén därför en annan lösning, som bör ge samma effekter.
Kommittén föreslår därför att en bestämmelse med innebörden att ock- så vuxna skall kunna tas in i yrkessärskolan bör föras in i skollagen. I övrigt bör vissa föreskrifter utfärdas som reglerar hur denna utbildning för vuxna skall genomföras. Kommittén anser att beslut om intagning och urval av studerande bör regleras i dessa. Enligt kommitténs upp- fattning bör det ankomma på styrelsen för utbildningen att besluta om antagning av vuxna till yrkessärskolan. Enligt direktiven skall kom— mittén föreslå statsbidragskonstruktion för en eventuell motsvarighet för vuxna till yrkessärskolan. Med här valda lösningar finns det inte an-
ledning att införa nya regler för statsbidrag. Däremot måste en begräns- ning av det antal vuxna som skall få tas in göras av kostnadsskäl. När- mare härom i avsnitt 8.4.3. Vuxna elever skall enligt kommitténs för- slag kunna tillföras yrkessärskolan antingen genom förmedlande insat- ser av arbetsmarknadsmyndigheter eller via av enskilda initierade an— sökningar. För båda fallen bör nuvarande statsbidragskonstruktion för särskolan tillämpas.
6.5. Komvux som ett utvecklingsområde
Målen och riktlinjerna för komvux kan synas vara helt förenliga med de behov som kan finnas hos målgruppen utvecklingsstörda vuxna. Kom- vux vänder sig sålunda till alla vuxna som har behov av kompetensin- riktad utbildning på bl.a. gymnasieskolenivå, där merparten av den grundläggande yrkesutbildningen sker. Framför allt skall utbildningen erbjudas till dem som tidigare fått minst av utbildningsresurserna i samhället. I första hand skall rekryteringen inriktas mot korttidsutbil- dade, resurssvaga och socialt utsatta personer. En annan viktig mål- grupp för komvux är vuxna som vill gå ut i arbetslivet och yrkesverk— samma personer som har behov av att komplettera sitt yrkeskunnande eller vill förändra sin situation i arbetslivet.
Kommittén menar att alla möjligheter som finns inom det nuvarande systemets ram att anordna stödundervisning eller utöka timplanen bör utnyttjas för att underlätta studierna för de utvecklingsstörda som be— döms kunna tillgodogöra sig en yrkesutbildning inom komvux. Kommit— tén konstaterar emellertid samtidigt att för flertalet utvecklingsstörda vuxna, som har behov av yrkesutbildning, lämpar sig komvuxutbild- ningens hittillsvarande studieuppläggning mindre väl.
I vissa avseenden bör de vuxna utvecklingsstördas behov kunna tillgo— doses genom en vidgning av verksamheten inom den kommunala vux- enutbildningen. Kommittén vill särskilt framhålla behovet av en all- mänt yrkesorienterande kurs anpassad för målgruppen samt kurser för dem som redan har ett arbete och behöver utveckla sig vidare eller behö- ver utbildning inom ett yrkesområde som inte finns i yrkessärskolan.
Kommittén föreslår därför att en yrkesförberedande orienteringskurs för vuxenstuderande omfattande högst 500 timmar får anordnas inom komvux för utvecklingsstörda. Kursplanen bör utformas så att en sådan kurs kan tillgodose ett behov av allmän yrkesträning inom något be- stämt yrkesområde. Den kan också ge möjlighet för utvecklingsstörda att pröva på olika yrkesområden samt förbereda sig för vidare verksam- het.
Vidare föreslår kommittén att skolöverstyrelsen får i uppdrag att ut— veckla olika särskilda yrkesinriktade kurser som är anpassade för ut— vecklingsstörda och kan anordnas i komvux. Ett sådant utvecklingsar— bete skall utgå från de behov som finns både hos yrkesverksamma ut- vecklingsstörda som behöver fortbildning i sitt arbete och de behov som finns hos utvecklingsstörda vuxna som ännu inte fått tillträde till ar- betsmarknaden.
Särskilda kurser för utvecklingsstörda kan endast genomföras i mindre grupper. Dessutom är underlaget för att ordna sådana kurser som kom- mittén ovan föreslår relativt litet varför det krävs att särskilda bestäm— melser fogas till vuxenutbildningsförordningen om att kurs inom kom- vux för utvecklingsstörda får anordnas med endast fem deltagare. I gles- bygd bör dock kurs få anordnas med endast tre deltagare.
7. Förändringar av nuvarande särvux
7.1. Kommitténs förslag och bedömning
Kommittén föreslår att reglerna för urval till särvux ändras så att möj— lighet finns till återinträde i särvux i enlighet med reglerna för grund- vux.
Kommittén föreslår också att föreskrifterna om begränsning av studie- tiden i särvux ändras till att endast gälla den grundläggande delen.
Kommittén föreslår vidare att föreskrifterna för särvux ändras så att de fristående kurserna kan anordnas på heltid.
Kommittén föreslår att nuvarande regler för studiestöd får kvarstå tills vidare. Vid en översyn av studiestöd för vuxna bör också frågan om stu- diestöd för de fristående kurserna tas upp.
Slutligen ger kommittén sin syn på frågan om huvudmannaskap för sär- vux. Kommittén menar att om ansvaret för särskolan överflyttas till primärkommunerna så bör också ansvaret för särvux övertas av dessa kommuner. Särvux karaktär av vuxenutbildning bör i så fall leda till att verksamheten handhas av den kommunala vuxenutbildningsorgani- sationen.
7.2 Urval av sökande
7.2.1. Nuvarande regler
Den övergripande regeln i 35 & förordningen om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda om urval av sökande är att den som har störst behov av utbildningen skall ges företräde. Därvid skall särskilt beaktas utbildningsbehoven för sökande som inte tidigare deltagit i motsvarande utbildning eller för vilka studierna är av betydelse för yr- kesverksamhet eller yrkesval. Formellt finns dock inga begränsningar i rätten att tas in till särvux för sökande som tidigare läst motsvarande i särskolan. De studerande som har slutfört studierna eller de för vilka studierna har upphört saknar möjlighet att återinträda i särvux.
7.2.2. Utvecklingsstördas behov av repetition
Kommitténs sammanställning av utbildningsbehoven i kapitel 2 visar att det finns ett behov av repetition av tidigare kunskaper. Behovet av utbildning för dem som först efter särskolan kan tillgodogöra sig utbild— ningen brukar lärare kalla eftermognad. Detta innebär att de i och för sig har haft tillgång till utbildningen men av olika skäl har de behov av förnyad utbildning, ett slags repetition av innehållet i särskolan. Mot- svarande kan också sägas gälla för dem som av andra skäl inte nått upp till sin maximala förmåga till inlärning på grund av andra faktorer. Bå— da dessa kategorier av elever har haft tillgång till undervisning men har behov av förnyad utbildning.
Utvecklingsstördas behov av att vidmakthålla kunskaperna är ett spe- cifikt utbildningsbehov som har framkommit för denna grupp. Forsk- ning kring psykisk utvecklingsstörning har dock inte kunnat påvisa att detta är förknippat med själva begåvningsnedsättningen. Det är mycket en fråga om utformningen av den utvecklingsstördes miljö. Den måste utformas så att de i större utsträckning får använda sig av de tillägnade kunskaperna. Detta har även tagits upp i avsnitt 4.5.
7.2.3. Motsvarande regleri grundvux och komvux
Den som saknar sådana kunskaper i läsning, skrivning eller räkning som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium har rätt att bli an- tagen till grundvux oavsett tidigare utbildning. I grundvux finns möjlig- heter till återinträde efter slutförd utbildning eller om studierna har av- slutats därför att den studerande inte .ort tillfredsställande framsteg. I budgetpropositionen 1989 föreslog regeringen att reglerna inom kom- vux skall ändras så att grunden för intagning skall vara de kunskaper man har oavsett om man tidigare deltagit i motsvarande utbildning el- ler inte. Den som har störst behov av utbildningen skall dock priorite-
ras.
7.2.4. Förslag och konsekvenser
Kommittén anser att de studerande i särvux skall ha samma möjlighe- ter till återinträde som andra studerande inom den kommunala utbild- ningen för vuxna. I enlighet med bestämmelserna för grundvux föreslås därför ett tillägg i vuxenutbildningslagen om återinträde i särvux för den som har slutfört utbildningen eller för vilken undervisningen upp- hört därför att den studerande inte .ort tillfredsställande framsteg. Möjlighet till återinträde för att fortsätta studierna föreslås kunna ske inom gällande timramar varför förslaget inte har några kostnadskonse- kvenser.
Kommittén föreslår ingen ändring av bestämmelserna om urvalet av de studerande. Nu gällande föreskrifter bör även fortsättningsvis gälla. Frågan om intagning tas även upp i avsnitt 7 .6.2 om ändrat huvudman— naskap.
7.3.1. Nuvarande regler
Särvux replierar på uppbyggnaden av både grundvux och komvux. Sär- vux består således av dels den grundläggande delen som motsvarar un- dervisningen i grundvux, dels fristående kurser som motsvarar grund- skolekurserna i komvux. De fristående kurserna är fastställda i förord- ningen och omfattar elva ämnen. SÖ fastställer tim— och kursplaner ef— ter riktlinjer från regeringen. Totalt omfattar timplanerna högst 2 615 lektioner. En svensktalande studerande kan delta i kurser som omfattar högst 2 055 lektioner.
1 förordningen om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda och Lvux 82 finns föreskrifter om studietiden. Enligt dessa är den totala stu- dietiden begränsad till högst 1 000 lektioner för svensktalande stude- rande. Skolstyrelsen kan besluta om förlängning av studietiden för en studerande som inte har uppnått studiemålet. Länsskolnämnden kan besluta om ytterligare förlängning av studietiden. Beslut skall fattas ef- ter en individuell bedömning.
7.3.2. Parallellitet med grundvux och komvux
Inom grundvux finns samma regler om begränsning av studietiden som inom särvux. För grundskolekurserna inom komvux gäller att den stu- derande kan delta i den eller de kurser han önskar. Dessutom kan en studerande delta både i grundvux och komvux. Bestämmelserna om stu- dietiden i särvux ger inte de studerande samma möjlighet som normal- begåvade har att kunna delta i både den grundläggande delen och fristå- ende kurser elleri samtliga fristående kurser.
7.3.3 Förslag och konsekvenser
Kommittén föreslår att begränsningen av studietiden endast skall gälla den grundläggande delen i särvux. Detta innebär en kostnadsökning om tanken från början varit att studietiden skulle inrymma både den grundläggande nivån och de fristående kurserna. Kommittén ser inte att så kan ha varit fallet och har därför inte beräknat kostnaderna för den ändring som här föreslås.
7.4 De fristående kurserna
Kommittén har i sitt utredningsarbete även tagit upp de fristående kur- serna. Kommittén lämnar här förslag om en förändring av dessa oaktat direktiven.
7.4.1. Nuvarande regler
De fristående kurserna motsvarar den utbildning som ges på grundsär- skolans högstadium och har sin motsvarighet i grundskolekurserna in- om komvux. Kurserna regleras av föreskrifter i Lvux 82. Endast en re- gel styr organisationen av dessa, nämligen att särvux skall bedrivas som deltidsstudier. Det innebär att den studerande inte får delta i un- dervisning mer än 20 timmar per vecka.
7.4.2 Erfarenheter
De kommuner som anordnar fristående kurser kan organisera dessa som en separat kurs eller som flera kurser tillsammans. Erfarenheten visar att mycket få kurser har kommit i gång under det första året. Or- saken till detta är främst de bristande resurser som finns till särvux i dag. Inom de resurser som kommunen disponerar kan den grundläggan— de nivån eller de fristående kurserna prioriteras. Nästan all verksamhet inom särvux är i dag på den grundläggande nivån.
7.4.3. Förslag och konsekvenser
Kommittén föreslår att föreskriften om att studierna endast får bedri- vas på deltid ändras så att den endast omfattar den grundläggande ni— vån. Därigenom kan de fristående kurserna kombineras på lämpligt sätt till deltids— eller heltidsstudier.
Resurserna för de fristående kurserna ingår i de totala resurser som kommunerna får. Den möjlighet att utöka studietiden som kommittén här föreslår kommer med dagens resurser inte att medföra någon större ökning av kurserna. Kommittén vill dock att denna möjlighet skall fin- nas för att dessa kurser skall kunna utvecklas på sikt.
7.5. Studiestöd för de fristående kurserna
Enligt kommitténs direktiv bör också frågan om studiestöd till dem som förlorar arbetsinkomst vid studier i särvux granskas om kommittén fö— reslår att maximeringen av studietiden enbart bör gälla den grundläg- gande nivån. Sådant förslag har redovisats ovan.
7.5.1. Nuvarande regler
De som studerar i särvux, både på den grundläggande nivån och i de fri- stående kurserna, har rätt till timersättning med f.n. 50 kronor per tim- me om han/hon förlorar arbetsinkomst, ersättning från arbetslöshets— kassa eller kontant arbetsmarknadsunderstöd oavsett inkomstbortfal— lets storlek. Enligt uppgifter från CSN fick totalt 97 studerande timer- sättning för särvuxstudier budgetåret 1988/89.
7.5.2. Studiestöd för utvecklingsstörda
De fristående kurserna förekommer i mycket ringa omfattning inom särvux. Endast ett fåtal kurser har hittills kommiti gång. Utvecklingen
av dessa kurser i framtiden beror mycket på resurstilldelningen till sär— vux. Kommitténs förslag om att kurserna skall få ges på heltid om be- hov finns skall ses som en möjlighet att utveckla dessa i framtiden. Kommittén räknar således med att det under de närmaste åren fram- över endast kommer att anordnas ett mindre antal fristående kurser.
De fristående kurserna motsvarar grundskolekurserna i komvux för vil— ka andra studiestödsformer än timersättningen gäller; särskilt vuxen- studiestöd (SVUX), studiemedel etc. Kommittén har noga övervägt möj- ligheterna att införa dessa studiestöd även för de fristående kurserna i särvux. Kommittén vill dock penetrera frågan om studiestöd mer princi- piellt.
Studiestöd till vuxna utvecklingsstörda måste beakta följande tre speci- ella förutsättningar. För det första har de utvecklingsstörda begräns- ningar i förmågan till abstrakt tänkande, vilket försvårar förståelsen av studiestödens konstruktion. För det andra är deras ställning på arbets— marknaden svagare än andra medborgares, vilket innebär en sämre för- måga att kunna återbetala studielån. För det tredje har många utveck— lingsstörda pension och behåller denna även om de studerar. Från dessa allmänna utgångspunkter kan följande kriterier uppställas.
1. Studiestödet bör vara så enkelt konstruerat att man lätt kan över- blicka hur mycket som ges i stöd och vad som i övrigt gäller.
2. Studiestödet bör enbart bestå av bidrag. Det är svårt att överblicka konsekvenserna av studiestöd som innebär återbetalning. Det kan ock- så bli svårt att klara återbetalningarna.
3. Studiestödet bör utgå automatiskt utan urvalsförfarande. En utveck- lingsstörd kan ha svårt att förstå kvalificeringsreglerna till nuvarande vuxenstudiestöd. Det kan bli svårt att förbereda sig för studierna om in— te studiestödsfrågan är avklarad. Vidare kan det visa sig svårt att för- stå att ansökan om studiestöd och ansökan om studier är två helt skilda handlingar.
4. Studiestödet bör genom särskilt bidrag också ge möjlighet till studier på annan plats än hemorten. Rekryteringsunderlaget för utbildningar som riktar sig till utvecklingsstörda vuxna kan i en del fall vara så litet att de kan behöva studera utanför hemorten i högre utsträckning än andra studerande. (Detta gäller t.ex. för yrkesutbildningar inom yrkes- särskolan.)
5. Studiestödet bör vara så konstruerat att det kan ge möjlighet till stu- dier både under heltid och deltid. Den enskildes förmåga att följa studier varierar mycket mellan olika individer. Därför bör stöd finnas för såväl mindre omfattande studier som för heltidsstudier.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det f.n. inte finns något studie— stöd som uppfyller samtliga de ovan uppställda kriterierna. Frågan om studiestöd för vuxna har aktualiserats på olika sätt under den senaste tiden. Det kan därför finnas anledning att tro att denna rent allmänt tas upp av statsmakterna inom en inte alltför avlägsen framtid.
7.5.3. Förslag och konsekvenser
Kommittén anser att nuvarande regler för timersättningen bör gälla tills vidare. Kommittén har noga övervägt möjligheterna att föreslå en ändring av reglerna. Kommittén anser dock att i dag är inte någon stu- diestödsform till fyllest i detta sammanhang. Kommittén avstår också från att lämna ett eget förslag till studiestöd eftersom deltagargruppen är alltför liten för att motivera ett särskilt studiestöd för dessa studier. Kommittén vill därför att den principiella frågan om studiestöd för de fristående kurserna utreds i ett större sammanhang.
7.6. Huvudmannaskapet för särvux
Frågan om ändrat huvudmannaskap för särvux skall behandlas av en särskild kommitté, särskolekommittén, som har tillkallats i juli 1989. Kommitténs huvuduppgift är att överväga frågan om ett generellt över- förande av ansvaret för särskolan från landstingskommunerna till pri-
märkommunerna och i så fall lämna erforderliga förslag. Kommittén bör vidare efter samråd med särvux—kommittén framlägga förslag i hu- vudmannaskapsfrägan även beträffande särvux. Särvux—kommittén vill därför här redovisa sin principiella syn vad gäller ansvaret för sär- vux samt belysa eventuella konsekvenser för särvux vid ett ändrat hu- vudmannaskap.
7.6.1. Principiell syn
Särvux—kommittén vill framhålla att den delar den uppfattning som kom till uttryck vid införandet av särvux (prop. 1987/88:113, UbU 33, rskr. 323). Vid beslutet förutsattes att om ansvaret för särskolan över- flyttas till primärkommunerna så bör dessa kommuner också överta an- svaret för särvux. I sådana fall skall särvux karaktär av vuxenutbild- ning leda till att verksamheten ingår i kommunens utbildning för vuxna.
Kommittén anser att särvux skall vara en parallell till och så nära som möjligt integrerad med den kommunala utbildningen för vuxna som andra medborgare har tillgång till. Strävandena mot en sådan större samordning skulle underlättas vid ett primärkommunalt huvudmanna- skap. En utveckling i denna riktning har redan inletts inom särvux. Några landstingskommuner har överlåtit på primärkommunerna att ombesörja verksamheten, men det formella ansvaret kvarligger hos res- pektive landstingskommun. Något tillstånd av regeringen enligt vuxen- utbildningslagen har följaktligen ej sökts. Dessutom har regeringen gett tillstånd till ett par andra kommuner att överta hela ansvaret för sär- skolan och därmed särvux.
7.6.2. Konsekvenser vid ett ändrat huvudmannaskap
Särvux—kommittén vill till ledning för särskolekommitténs kommande arbete med frågan om huvudmannaskapet för särvux peka på ett par konsekvenser vid en överflyttning av an svaret till primärkommunerna. Det är särskilt två förhållanden som måste uppmärksammas.
Såsom tidigare framhållits innebär den utvidgning av undervisningen i särvux, som kommittén förordar, att huvuddelen av nya presumtiva del- tagare är sådana som erhåller särskilda omsorger. Kommittén anser därför att ett samarbete mellan de särskilda omsorgerna och särvux bör finnas utifrån den helhetssyn på utbildningen som kommittén utvecklat i kapitel 4. Kommittén anser också att vid intagningen till särvux bör man överväga att presumtiva studerande till särvux bör tas in först ef- ter samråd med omsorgshuvudmannen. Ansvaret för intagningen skall dock åvila särvux.
Ett primärkommunalt huvudmannaskap innebär att i stället för 23 landstingskommuner och tre kommuner, som står utanför landstingsor- ganisationen, övertar 284 primärkommuner ansvaret för särvux. I fler- talet fall är dessa för små enheter för särvuxutbildningen. Särvux—kom- mittén vill betona vikten av att det kommande översynsarbetet särskilt uppmärksammar förutsättningarna atti kommunerna erbjuda en kvali- tativ särvuxverksamhet. En organisation för samordning mellan flera kommuner torde erfordras. Detsamma torde emellertid även gälla för särskolan vid ett primärkommunalt övertagande. Den planeringsord- ning som tillskapas för särskolan kan troligen också i tillämpliga delar användas för särvux.
8. Kostnader och finansiering
8.1. Kommitténs bedömning och förslag
Kommittén beräknar kostnaderna för utvidgningen av särvux med un- dervisning på träningsskolenivå och möjligheten för vuxna att delta i yrkessärskolan till 41 milj.kr. En successiv utbyggnad under tre till fyra år föreslås. Kommittén anser också att det finns stort behov av att ut- vidga nuvarande särvux.
Kommittén menar att vuxenutbildningen för utvecklingsstörda kräver ett nytillskott av medel. Enligt direktiven skall förslag som innebär ut- giftsökningar dock finansieras. Kommittén förordar därför att utrymme för kommitténs olika förslag skapas dels genom omfördelning mellan olika timramar inom anslaget C 1. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna, dels genom en mindre överföring av medel från detta anslag till anslaget gällande bidrag till särskolan. Detta ligger i linje med den an- svars— och finansieringsprincip, som anvisats för handikappområdet.
8.2. Verksamhetsansvaret
Kommittén har haft i uppdrag att analysera de delar av utbildnings- verksamheten som återfinns i gränsområdet mellan socialpolitiken, ar- betsmarknadspolitiken och den allmänna utbildningspolitiken.
I kapitel 4 har kommittén klar-ort sin uppfattning att den ser utbild- ningen inom särvux som en renodlad utbildningsinsats. I kommitténs
förslag i kapitel 5 om en utvidgning av särvux har hänsyn tagits till den verksamhet som i dag sker inom det sociala området genom omsorgs— verksamheten. Av detta följer att även den nytillkommande utbildning- en på träningsskolenivå bör betraktas som en ren utbildningsverksam- het. Kommittén anser således att den utbildning som ges till de stude— rande inom särvux i sin helhet tillhör den allmänna utbildningspoliti- kens område.
Den träning av utvecklingsstörda vuxna som personalen inom omsorgs- verksamheten bedriver kan ha inslag av utbildningskaraktär men lig— ger utanför utbildningspolitikens område. Denna verksamhet liksom personalutbildning inom de kunskapsområden som deltagarnai särvux får utbildning i, t.ex. alternativ kommunikation, tillhör socialpolitikens område. Det samma gäller behovet av att tillföra specialpedagogisk kompetens inom omsorgsverksamheten vars syfte är att utveckla den dagliga verksamheten för olika grupper.
Kommittén har vidare i kapitel 7 föreslagit att utvecklingsstörda vux— nas behov av yrkesutbildning i första hand skall tillgodoses genom ar- betsmarknadsutbildning.
Kommittén anser att inom ramen för den allmänna utbildningspoliti— ken skall staten, landstingen och kommunerna ge utvecklingsstörda vuxna utbildningsmöjligheter som är jämförbara med de olika utbild— ningsformer som erbjuds andra vuxna.
8.3. Kostnadsansvaret för särvux
Kommittén har vid sin bedömning av kostnadsansvaret för de föreslag- na utbildningsinsatserna utgått från de egna direktiven, de särskilda direktiven till samtliga kommittéer angående utredningsförslagens in- riktning, de s.k. nolldirektiven, samt den s.k. ansvars— och finansie- ringsprincipen.
8.3.1. Kommitténs direktiv
För särvux—kommittén liksom för andra kommittéer gäller de s.k. noll- direktiven som finns specificerade i dir. 1984z5. Dessa innebär att kom— mitténs förslag totalt sett inte får medföra ökade kostnader. Förslag som innebär ett behov av ökade resurser skall balanseras av minskade kost- nader för annan verksamhet. Sådana besparingar skall göras inom ut- redningens område eller närliggande områden.
I särvux—kommitténs egna direktiv finns dessutom kostnadsfrågan ex- plicit uttryckt ett flertal gånger. Kommitténs bedömning av kostnader för de olika förslagen finns redovisade nedan.
8.3.2. Ansvars— och finansieringsprincipen
I olika sammanhang har uttalats att den s.k. ansvars— och finansie- ringsprincipen skall gälla inom handikappområdet. Denna princip for- mulerades i mitten av 1970—talet av den dåvarande handikapputred- ningen. Regeringen har 1988—09—15 i kommittédirektiv 198853 (1989 års handikappkommitté) om samhällets stöd till människor med funk- tionshinder erinrat om denna princip, vars innebörd är att miljöer skall utformas och verksamheter bedrivas så att de blir tillgängliga för alla medborgare. Om en verksamhet måste anpassas i något avseende för att bli tillgänglig för en viss grupp människor, skall den aktuella anpass- ningsåtgärden finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten. Varje huvudman skall beakta denna princip och planera och utforma verksamheten därefter. Den nya handikappkommittén har fått i upp- drag att följa upp och analysera i vilken utsträckning principen har kommit att tillämpas.
8.3.3. Kostnadsansvaret och landstingen
Enligt direktiven skall kommittén ”överväga i vad mån landstingskom- munerna bör bidra till kostnaderna för särvux”. Enligt kommitténs upp- fattning talar flera skäl emot att landstingskommunerna skall bära en
viss del av kostnadsansvaret för särvux. Det första skälet är principiellt. Kommittén har vid sin analys funnit att såväl nuvarande särvux som den föreslagna utvidgningen av verksamheten är att betrakta som en renodlad utbildningsinsats helt jämställd med annan kommunal utbild- ning för vuxna, som erhåller fullt statsbidrag. Vidare har kommittén ge— nom sina kartläggningar konstaterat att många landsting bidrar med medel till en utökad verksamhet av särvuxkaraktär men i en mycket ojämn omfattning. Skillnaden mellan landstingen är så stor att ett delat kostnadsansvar skulle för en stor del av landstingen leda till betydande kostnadsökningar. Till sist vill kommittén också peka på att särskole- kommittén skall överväga ett eventuellt förändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux. Ett kostnadsansvar för särvux, som väsentligt skiljer sig från vad som i övrigt gäller inom utbildningsområdet, skulle kunna innebära komplikationer vid ett huvudmannaskapsbyte.
Särvux-kommittén föreslår därför att staten skall svara för här före- slagna kostnader enligt samma princip som gäller för övrig kommunal utbildning för vuxna.
8.4. Kostnadsberäkningar av kommitténs förslag
I direktiven nämns kostnadsaspekten explicit för olika frågor. Kommit- tén har nedan kostnadsberäknat de åtgärder som kommittén anser bör
genomföras.
8.4.1 Omfattningen av nuvarande särvux
Resursen till särvux budgetåret 1989/90 är 54450 undervisningstim— mar. Detta innebär att deti flertalet landstingskommuner finns under- lag för endast drygt två lärartjänster. En fördelning i sin tur av resur- serna på olika primärkommuner ger följaktligen utrymme för en myck— et ringa verksamhet.
Kommitténs kartläggning visar att det finns ett uppdärnt behov av sär- vuxutbildning. Detta beror främst på att undervisning motsvarande den
som ges i grundsärskolan hade en mycket ringa omfattning under för- söksverksamheten. Den information som gavs i samband med att sär- vux blev reguljär verksamhet ledde vidare till ökade förväntningar om att många skulle kunna få utbildning. Härtill kommer en större efter- frågan på särvuxresurser till följd av att deltagare överförs från grund- vux till särvux. Kommittén kan således konstatera att det finns ett stort behov av att utöka den nuvarande särvuxverksamheten. Kommittén uppskattar genom sin kartläggning detta behov till ungefär 100 000 un- dervisningstimmar. Efter ett antal år kommer dock enligt kommitténs bedömning ett något färre antal undervisningstimmar att behövas för nuvarande särvux.
Kommitténs direktiv innefattar inte frågor om resurser för den kompe- tensinriktade vuxenutbildningen på grundsärskolenivå. Kommittén vill ändå understryka att frågan om omfattningen av nuvarande särvux nära sammanhänger med kommitténs förslag om en vidgning av verk— samheten. Enligt kommitténs mening bör nämligen den föreslagna vidgningen av utbildningen till att omfatta också träningsskolenivån rymmas inom samma anslags— och resursram som nuvarande särvux. Detta leder emellertid till att det bör finnas ett visst samband mellan re- surserna för nuvarande särvux och de resurser som kommittén beräk- nar för den föreslagna vidgningen. Det är viktigt att studerandegruppen inom verksamheten har en sammansättning som återspeglar utbild- ningsbehov i hela gruppen utvecklingsstörda vuxna. För att möjliggöra en sådan utveckling inom särvux menar kommittén att ytterligare re- surser behövs även för den kompetensinriktade vuxenutbildningen på grundsärskolenivå. En del av kostnaderna härför bör enligt kommitténs uppfattning kunna täckas genom en viss överföring av resurser från grundvux. En utbyggnad av nuvarande särvux bör ske successivt på motsvarande sätt som kommittén föreslår beträffande sitt förslag om en utvidgning av särvux i avsnitt 8.5.
8.4.2 En utvid gning av särvux med undervisning på träningsskolenivå
Kommittén har i kapitel 5 lämnat ett förslag till en utvidgning av den grundläggande nivån i särvux med undervisning på träningsskolenivå. Kommittén har i avsnitt 2.2 redovisat att ungefär en tredjedel av de ut- vecklingsstörda vuxna inte alls har fått någon skolutbildning eller en relativt kort sådan. Hos denna grupp finns ett stort behov av den utbild- ning som kommittén föreslår.
Kommittén bedömer att det behövs ett tillskott på 100 000 undervis- ningstimmar för att möjliggöra den utbildning som föreslås. Kommittén beräknar kostnaden till 300 kr. per undervisningstimme. Häri innefat- tas skolledningsbidrag, undervisningsbidrag, särskilda lönekostnadsbi- drag, socialavgiftsbidrag och schablontillägg. Detta ger en kostnad på 30 milj.kr.
8.4.3 Yrkesinriktad utbildning för vuxna utvecklingsstörda
Kommittén har i kapitel 6 redovisat sina förslag angående yrkesinrik- tad utbildning.
Yrkesutbildning inom yrkessärskolans ram
Det är svårt att uppskatta behovet av yrkesutbildning för utvecklings— störda vuxna. I avsnitt 2.2 finns redovisat de grupper som har behov av en yrkesutbildning inom särskolan. I avsnitt 6.4 har kommittén redovi— sat hur den tänker sig att vuxna skall kunna tas in till yrkessärskolan.
Kommittén anser att 60 vuxenstuderande årligen bör kunna tas in i yr- kessärskolans yrkesutbildning. De årselevplatser som på detta sätt till- förs yrkessärskolan bör fördelas till landstingskommunerna och kom- munerna genom beslut av SÖ. Statsbidrag för de studerande i yrkessär- skolan utgår med en grundresurs om sju lärarveckotimmar per elev. Därtill kommer olika förstärkningsresurser. I SÖ:s anslagsframställ-
ning för budgetåret 1990/91 beräknas kostnaden för varje lärarvecko- timme till 5 375 kr. vilket innebär en grundresurs per elev på ca 38 000 kr. per läsår. Den genomsnittliga kostnaden för statsbidraget per elev i särskolan är enligt SÖ:s framställning ca 60 000 kr. Denna kostnad in- kluderar alla lärar— och skolledarkostnader. Medelsbehovet för en elev i yrkesutbildningen kan antas ligga strax över grundresursen, ca 45 000 kr. per år. För en antagning av 60 vuxna per år till en fyraårig yrkesut- bildning uppskattas statsbidraget bli följande:
År 1: 2,7 milj.kr. År 2: 5,4 milj.kr. År 3: 8,1 milj.kr. År 4 och framåt: 10,8 milj.kr.
Det årliga resursbehovet, när kommitténs förslag är helt genomfört, är således ca 11 milj.kr.
Yrkesförberedande orienteringskurs inom komvux
Den yrkesförberedande orienteringskursen inom komvux som kommit- tén föreslår beräknas omfatta högst 500 lektioner. Detta motsvarar en termins heltidsstudier eller två terminer på halvfart. Om ca 20 kurser skulle genomföras årligen motsvarar detta ett resursbehov på 10 000 timmar. Dessa timmar bör enligt kommitténs uppfattning rymmas in- om den timram som finns för yrkesinriktad utbildning inom komvux.
Särskilda yrkesinriktade kurser för utvecklingsstörda
Kommittén föreslår att SÖ får i uppdrag att utveckla s.k. särskilda yr- kesinriktade kurser för utvecklingsstörda. Det är ännu för tidigt att ex- akt beräkna hur frekventa dessa kurser kommer att bli och även beräk- na omfattningen av dessa. Som en grund för resursberäkningar görs ett antagande att 50 kurser om 150 lektioner genomförs. Detta innebär 7 500 timmar årligen. Dessa timmar bör rymmas inom den timram som finns för yrkesinriktad utbildning inom komvux.
8.5. Genomförande av förslagen
Kommitténs förslag om en utvidgning av särvux med undervisning även på träningskolenivå bör genomföras genom en successiv utbygg- nad. Målgruppen för den vidgade verksamheten blir en annan än den som utgör underlag för dagens särvuxundervisning. Även en annan ka— tegori av lärare torde erfordras för den vidgade verksamheten. Därför kommer det att krävas ett omfattande rekryteringsarbete vad gäller bå- de deltagare och lärare. Kommittén anser det viktigt att noggranna be- dömningar görs innan de studerande antas till utbildningen och att ut— byggnaden planeras omsorgsfullt med tanke på målgruppen. Kommit- tén vill också understryka betydelsen av en kvalitetsmässig utbyggnad av verksamheten. Erfarenheter från uppbyggnaden av andra utbild— ningsformer, t.ex. grundvux, visar att en alltför snabb tillväxt kan vara negativ för den pedagogiska kvaliteten. Kommittén föreslår därför att utbyggnaden av särvux sker under en treårsperiod. Detta innebär en år- lig kostnadsökning av 10 milj.kr. under tre år.
Kostnaden för utvidgningen av särvux blir med kommitténs förslag un-
gefärligen följande:
År Utvidgning av särvux
1 10 milj.kr. 2 20 milj.kr. 3 och framåt 30 milj.kr.
Förslaget om att vuxna skall få tas in i yrkessärskolan genomförs ge- nom en naturlig utbyggnad under fyra år. Erforderliga medel tillförs an- slaget B 16. Bidrag till driften av särskolor m.m.
Kommitténs förslag kräver under utbyggnadstiden ett årligt tillskott av medel för verksamheten enligt följande:
År Utvidgningen Vuxna i Totalt
av särvux yrkessärskolan 1 10 milj.kr. 2,7 milj.kr. 12,7 milj.kr. 2 10 milj.kr. 2,7 milj.kr. 12,7 milj.kr. 3 10 milj.kr. 2,7 milj.kr. 12,7 milj.kr. 4 _ 2,7 milj.kr. 2,7 milj.kr. Totalt 30 milj.kr. 10,8 milj.kr. 40,8 milj.kr.
Kommitténs betänkande bör kunna remissbehandlas under våren 1990. Beslut om genomförande av förslagen bör därefter kunna fattas av riks— dagen senast våren 1991. Verksamheten bör då kunna starta budget- året 1991/92. Kommittén vill i detta sammanhang uppmärksamma att regeringen har aviserat att den har för avsikt att se över vuxenutbild- ningsområdets struktur och organisation. Syftet är att under år 1991 presentera ett program för vuxenutbildningen på kort och lång sikt.
8.6. Utvärdering och uppföljning
Kommittén vill fästa uppmärksamhet på behovet av en kontinuerlig ut- värdering och uppföljning av verksamheten vid sidan av det forsknings— och utvecklingsarbete som omnämnts tidigare. En kvalitetsmässig re- sultatanalys bör kunna ge viktig kunskap om hur utbildningen skall ut- formas i framtiden.
8.7. Finansiering av förslagen
Direktiven till kommittén föreskriver att om kommitténs förslag inne- bär utgiftsökningar måste dessa finansieras genom rationaliseringar el- ler omprövhingar som leder till motsvarande besparingar inom utred- ningens område eller närliggande områden. Nuvarande statsbidrag till särvux uppgår till ca 16 milj.kr. Kostnaderna för kommitténs förslag överstiger vida denna summa. Således kan inte medel från särvux om- prioriteras för att bekosta förslagen.
Mot denna bakgrund är den enda möjliga finansieringen att inom nuva- rande kostnadsramar för kommunal utbildning för vuxna skapa erfor- derligt reformutrymme. Kommittén föreslår därför att vidgningen av särvux liksom yrkesutbildning av vuxna inom yrkessärskolans ram till- godoses genom omdisponering av befintliga medel inom anslaget C 1. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna. Detta ligger helt i linje med den ansvars— och finansieringsprincip som gäller för handikappområ- det.
Kommitténs förslag innebär att efter en utbyggnad under tre till fyra är totalt ca 41 milj.kr. skall finansieras. C l—anslaget omfattar budgetåret 1989/90 1 212 milj.kr. (3 979 800 undervisningstimmar). Kommittén förordar att utrymme för utvidgningen av särvux med utbildning på trä— ningsskolenivå skapas genom en omfördelning inom C 1—anslaget av 100 000 undervisningstimmar (ca 2,5 % av den totala timramen). Vidare föreslår kommittén att yrkesutbildning av vuxna inom yrkessärskolans ram finansieras genom en överföring av totalt 11 milj.kr. från C 1—an- slaget till anslaget B 16. Bidrag till driften av särskolor m.m. (ca 0,9 % av timramen). Kommittén förutsätter att erforderliga besparingar inom C l—anslaget inte skall omfatta nuvarande särvux.
Såsom kommittén tidigare framhållit är särvux en viktig jämlikhetsfrå— ga. Enligt läroplanen för kommunal och statlig utbildning för vuxna (Lvux 82) skall komvux framför allt erbjudas dem som tidigare fått minst av utbildningsresurserna i samhället. Kommittén vill analogt med detta särskilt prioritera särvux eftersom utvecklingsstörda länge varit en eftersatt grupp i samhället. Enligt kommitténs uppfattning bör därför den kommunala utbildningen för utvecklingsstörda vuxna byg- gas ut och utvecklas. Det gäller både nuvarande särvux och den utvid- gning av verksamheten som kommittén här föreslår. En önskvärd ut- veckling inom detta verksamhetsområde kräver enligt kommitténs upp- fattning nytillskott av medel. Om regeringen finner möjligheter till det- ta, innehåller kommitténs analys, beräkningar och förslag om utbygg- nadstakt tillräckligt underlag för att genomföra även utvidgningen av nuvarande särvux utan ytterligare utredning. Ett samlat grepp om vux- enutbildningen på både grundsärskolenivå och träningsskolenivå är en-
ligt kommittén en utomordentligt viktig utbildningspolitisk rättvisere- form.
Reservationer och särskilda yttranden
Reservationer
1. Av Sven—Olov Edvinsson (c), Margareta Mörck (fp), Mona Lisa Norrman (vpk)
Utredningens uppdrag gäller de vuxna utvecklingsstördas rätt till ut- bildning. Efter många års försöksverksamhet och flera utredningar kommer äntligen alla vuxna utvecklingsstörda att få rätt till vuxenut- bildning i samhällets regi på villkor som principiellt liknar de villkor som sedan många år gäller andra vuxna.
Vi ansluter oss till den utförliga redovisning av de förhållanden som lig- ger till grund för kommitténs överväganden och förslag. Det framgår av redovisningen att behovet av vuxenutbildning för utvecklingsstörda är mycket stort och att behoven hittills tillgodosetts mycket olika i olika delar av landet. Därför är det ytterst angeläget att staten tar ansvar för att en utvidgad särvuxverksamhet ges tillräckliga resurser. Utveck— lingsstörda skall, oavsett bostadsort, kunna ta del av grundläggande, kompetensgivande vuxenutbildning.
Vi vill dock anföra avvikande mening mot kommittémajoritetens för- slag beträffande resurstillskott till nuvarande särvux.
Kommittén hari sin kartläggning av befintlig särvuxundervisning kon— staterat att resurserna för nuvarande särvux är klart otillräckliga. Det måste, enligt vår mening, vara kommitténs uppgift att påpeka brister-
na, beräkna behoven samt lämna förslag till resurstillskott även för nu- varande särvux. Det finns, anser vi, direkta samband mellan den omfatt- ning nuvarande särvux får och den utvidgning av särvux som en enig kommitté föreslår. Den föreslagna vidgningen av utbildningen föreslås rymmas inom samma anslags— och resursram som nuvarande särvux. Därför är det nödvändigt att det finns en balans i sättet att tillgodose be- hoven för de skilda elevgrupperna för att intentionerna i kommitténs förslag om en vidgning av särvux på träningsskolenivå skall kunna ge- nomföras. Detta har betydelse för t.ex. elevrekryteringen, lärartjänster- na, undervisningsmateriel, lokaler. Kommittén är i stort enig i denna analys, men majoriteten underlåter att dra slutsatserna, dvs. att föreslå ökade resurser även till nuvarande särvux.
Utredningsdirektiven ger kommittén i uppdrag att lägga förslag om sär- vux på träningsskolenivå. Ett fullständigt förslag förutsätter enligt vår mening att även resurserna till nuvarande särvux bedöms. Mot denna bakgrund anser vi att vårt förslag helt ligger inom direktivens ram.
Vi förordar att nuvarande särvux utökas med ca 100 000 undervisnings— timmar till en sammanlagd kostnad av 30 milj.kr. När det gäller hur de föreslagna 30 milj.kr. skall tillföras nuvarande särvux, har vi reservan- ter olika uppfattning.
2. Av Sven—Olov Edvinsson (c) och Mona Lisa Norrman (vpk)
De årliga kostnaderna för särvux blir enligt vårt förslag under utbygg- nadstiden följande: År Anslag till Ökning av Vidgad sär- Vuxna i Total nuv. särvux anslag till vux (kommit- yrkesutb. kostnad för Bå 89/90 nuv. särvux téns förslag) (kommit- särvux. milj .kr. (vårt förslag) milj.kr. téns för- milj.kr. milj.kr. slag) milj.kr. 1 16 10 10 2,7 38,7 2 16 20 20 5,4 61,4 3 16 30 30 8,1 84,1 4 och 16 30 30 10,8 86,8 framåt
Beträffande finansieringen ansluter vi oss till kommitténs förslag med de konsekvensändringar av anslagsnivåer resp. undervisningstimmar som blir resultatet av vårt förslag.
Vi vill dessutom peka på det uttalande som socialutskottet antagit med innebörden att nolldirektiv inte skall gälla i utredningar om handikapp- frågor (SOU 1989/90:13).
3. Av Margareta Mörck (fp)
Nuvarande särvux
Jag förordar att medel för utökning av nuvarande särvux, 30 milj.kr., skall tillföras i ett sammanhang vid reformens genomförande.
Utvidgning av särvux
Jag ansluter mig till förslagets innehåll och också till beräkningen av antalet undervisningstimmar. Däremot menar jag att föreslagna medel, 30 milj.kr., skall tillföras omedelbart och inte genom en successiv ut- byggnad under tre år. Det finns, enligt min mening, inte något belägg för att det skulle föreligga några hinder för ett snabbt genomförande av reformen, som t.ex. brist på kompetent lärarpersonal. Tvärtom är för- väntningarna stora inför kommitténs förslag och därför finns också be— redskap för den nya verksamheten.
Jag reserverar mig till förmån för att medel till det utvidgade särvux med undervisning även på träningsskolenivå, 30 milj.kr. för ca 100 000 undervisningstimmar, beviljas i ett sammanhang vid reformens genom- förande.
Finansiering
Kommittén har arbetat med s.k. nolldirektiv från regeringen. Detta har varit en uppenbart hämmande faktori arbetet. Folkpartiets principiella uppfattning är att nolldirektiv inte skall gälla för utredningar som arbe- tar med frågor som rör handikappade.
Sedan kommittén började arbeta har riksdagen på förslag från socialut- skottet (SOU 1989/90:13) uttalat sig i enlighet med folkpartiets uppfatt- ning. Därmed har riksdagen gett en tydlig signal om att den efterlyser ett beslutsunderlag i handikappfrågor som belyser angelägna reformbe— hov utan att motsvarande finansiering nödvändigtvis behöver anges. Mot den bakgrunden anser jag att kommittén hade bort presentera ock- så de förslag — redovisade i reservationerna — som behoven faktiskt moti-
verar.
Särskilda yttranden
1. Av Mona Lisa Norrman
I kapitel 5 diskuteras gränsdragningsfrågor mellan å ena sidan kompe— tensinriktad vuxenutbildning och å andra sidan såväl de särskilda om- sorgerna som folkbildning för utvecklingsstörda i studieförbund och folkhögskola. Kommittén tillmäter avgränsningen mot dessa båda om- råden stor vikt. Utan en klar gränsdragning riskerar enligt kommittén särvux att utvecklas på ett sådant sätt att man inom dagcenterverksam— heten upphör med viss verksamhet och/eller att den får ett sådant inne- håll som motsvarar studieförbundens.
Kommittén strävar efter att för särvux del åstadkomma parallellitet med komvux. Vissa estetiskt—praktiska ämnen såsom gymnastik, bild och hemkunskap är uteslutna från komvux. Gränsdragningen gentemot omsorgsverksamheten och folkbildningen jämte en strävan att nå paral- lellitet har lett till att kommittén med utgångspunkt i träningsskolans nya kursplan inte medtagit områdena motorik, skapande aktivitet och vardagsaktiviteter i förslaget till utvidgning av särvux.
Jag vill på två punkter markera ett avvikande synsätt. För det första är jag av den meningen att det inte finns fog för misstanken att särvux på träningsskolenivå om begränsningen av undervisningsområden inte fanns skulle överta studieförbundens funktion. För det andra anser jag att kursplanen inte medger en tolkning enligt vilken det är möjligt att på träningsskolenivå dela upp undervisningen på angivet sätt. Detta markeras också i kursplanstexten. Som exempel kan jag ta området mo- torik, vari bl.a. kroppsuppfattning ingår. Dålig kroppsuppfattning är in— te ovanlig hos gravt och måttligt utvecklingsstörda. Den hämmar ut- veckling av självkänsla och självförtroende och kan även försvåra inlär- ning. God kroppsuppfattning höjer den personliga kompetensen, vilket är avsikten med den kompetensinriktade vuxenutbildningen.
Nu sätter kommitténs förslag ingalunda stopp för inslag av sådana akti— viteter i särvuxundervisningen. Aktiviteter som faller inom de undan-
tagna områdena kan finnas, men de är då att se som metoder att nå in- lärning. Från mina utgångspunkter finner jag det inte befogat att göra en sådan åtskillnad mellan innehåll och metod. Jag anser att kurspla- nens samtliga undervisningsområden borde ha ingått i förslaget.
Då jag är osäker på vilken faktisk betydelse denna åtskillnad kommer att få har jag valt att inte markera min ståndpunkt på annat sätt än i form av ett särskilt yttrande. Remissvaren och framtida utvärderingar av verksamheten får ge vägledning vad gäller undervisningens omfatt— nmg.
2. Av Ingrid Dalén
I likhet med kommitténs ledamöter ser jag frågan om en kompetensin— riktad vuxenutbildning för måttligt och svårt utvecklingsstörda som en viktig jämlikhetsfråga. Jag känner därför en stor tillfredsställelse över att kommittén med sitt förslag rättar till de orättvisa förhållanden som f.n. råder i det att dessa personer är utestängda från möjligheterna att få sådan utbildning.
Jag anser mig dock behöva göra några markeringar vad gäller detaljer i förslaget.
Avgränsningen mot omsorgsverksamheten
I förslaget till ny läroplan för särskolan indelas kursplanen för tränings— skolan i fem undervisningsområden. Det framhålls att dessa områden inte är ämnen i traditionell mening. Det understryks också att de olika områdena måste samordnas i undervisningen för att skapa betingelser för en meningsfull kunskapsuppbyggnad.
Dessa uttalanden har kommittén tagit fasta på men för att kunna av- gränsa den kompetensinriktade vuxenundervisningen för elever på trä- ningsskolenivå från omsorgsverksamheten lägger kommittén ett för- slag som innebär att endast knappt två av undervisningsområdena från
träningsskolans kursplan tillåts ingå i särvux. Kommittén för sedan ett resonemang om mål och moment och anser sig därigenom lösa uppgiften att å ena sidan dra den i direktiven nämnda gränsen mellan kompetens- inriktad vuxenundervisning och omsorgsverksamhet, å andra sidan inte lägga hinderi vägen för den samordningi undervisningen mellan de oli- ka undervisningsområdena som är lika nödvändig för utvecklingsstörda på tidig utvecklingsnivå, antingen de är barn eller vuxna.
Jag anser att kommitténs förslag i denna del, om det genomförs, kan skapa svårigheter i den praktiska hanteringen. Enligt min mening är det naturligt att hela träningsskolans kursplan lyfts upp till vuxennivå. Genom att ramar begränsar den totala undervisningsvolymen kan det rimligen inte komma i fråga att särvuxresurser kommer att utnyttjas för sådan verksamhet som är omsorgshuvudmännens ansvar. Att vissa delar av den undervisning som f.n. i brist på särvuxresurser bedrivs vid dagcenter kommer att flyttas över till särvux finner jag helt naturligt och t.o.m. nödvändigt. Det som är kompetensinriktad undervisning och som riktar sig till utvecklingsstörda vuxna skall självfallet bedrivas en- ligt särskolans pedagogik och av lärare som är utbildade för detta.
Resursbehoven
Kommittén har klart markerat sambandet mellan resurserna för sär— vux två delar, den på grundsärskolenivå och den på träningsskolenivå. Jag anser att det vore förödande för den fortsatta utvecklingen om brist på resurser totalt sett skulle leda till att grupp ställs mot grupp. Därför vill jag understryka nödvändigheten av att så stora resurser avsätts för särvux att samtliga utvecklingsstörda vuxna som så önskar och behöver kan få en kompetensinriktad utbildning inom rimlig tid. Jag anser där— för de till kommitténs förslag fogade reservationerna väl motiverade.
Jag delar kommitténs uppfattning att det krävs en viss tid för att bygga ut särvux till den på sikt erforderliga nivån. Mina skäl för detta är de- samma som kommittén har redovisat. Jag anser att det vore ytterst all- varligt om man sjösatte en så viktig verksamhet som det här är fråga om utan att ha försäkrat sig om att kvaliteten blir god och utan att ta hän-
syn till behovet av att planera utbildningen tillsammans med dem den gäller.
Kommitténs beräkningar av resursbehoven bygger på flera osäkra an- taganden. Jag vill därför understryka dels behovet av att verksamheten noga följs upp, dels att ytterligare resurser måste tillföras om det visar sig att efterfrågan på utbildning blir större än vad kommittén har anta- glt.
Kurser inom komvux
Kommittén har föreslagit att vissa särskilda kurser för utvecklingsstör- da skall kunna anordnas inom ramen för komvux. Jag anser att försla- get är väl värt att pröva. Men jag har den bestämda uppfattningen att det är på förhand dömt att misslyckas om man ställer kravet att grupper om minst fem personer måste kunna bildas (i glesbygd tre). Det kan knappast annat än i storstadsregionerna finnas underlag för grupper av den storleksordningen.
%
Kommittedlrektiv &&
Dir. ”88:60
Utredning om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda vuxna
Dir. 1988:60
Beslut vid regeringssammanträde [988-10-27
Chefen för utbiIdningsdepartementet. statsrådet Bodström, anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en kommitté tillkallats för att utreda vissa frågor om utbild- ning för psykiskt utvecklingsstörda vuxna. Kommittén skall analysera vilken utbildningsverksamhet som bör bedrivas för psykiskt utvecklingsstörda vuxna. analysera hur denna verksamhet förhåller sig till de relevanta målen för socialpolitiken. arbetsmarknadspolitiken och den allmänna utbildnings- politiken samt föreslå ansvarsfördclning för såväl verksamheten som dess fi- nansiering mellan stat. landstingskommun och primärkommun.
Bakgrund
Målet för de handikappolitiska insatserna är full delaktighet och jämlik- het. Uthildningspolitiken år ett viktigt medel för att uppnå målet.
invånarna iSverige har tillgång till ett varierat utbud av vuxenutbildning. för vilken gemensamma allmänna mål gäller. Vuxenutbildningen erbjuds i skilda former av olika utbildningsanordnarc. Enligt vuxcnutbildningslagen (1984: l I 18) skall kommuner och landstingskonummcr verka för att vuxna deltar i utbildning.
Även vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda bedrivs i olika for— mer och med varierande omfattning. Folkbildning med särskild inriktning på psykiskt utvecklingsstörda erbjuds av vissa folkhögskolor och studieför- bund. Utvecklingsstörda vuxna kan i vissa fall delta i vuxenutbildning som riktar sig till övriga vuxna. exempelvis i folkbildning och i grundvux. Inom arbctsmarknadsvcrkcl finns dessutom arbctsnutrkmtdsinstitut med särskilda resurser för intellektuellt arbctshandikappadc (Ami/S-ia) som bedriver yr-
111
kcsinriktad rehabilitering.
Enligt omsorgslagen (1985z568) skall landstingskommunerna svara för daglig verksamhet (inkl. omvårdnad) i dagcenter eller annan sysselsättning för psykiskt utvecklingsstörda över skolåldern. vilka saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Dagcenter skall ge psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att utveckla sina resurser och delta i samhället. Verksamheten bekostas av landslingskommuncrna.
|..andstingskommunermi har under perioden 1970 — 1988 med visst stats- bidrag bcdrivit försöksverksamhet med vuxenutbildning för psykiskt utveck- lingsstörda. särvux (prop. l97(l:l bil.7. littera K 9. SU 5. rskr. 5). Särvux hade under försöksperiodcn myckcl skiftande karaktär. Dcn omfattade un- dervisning pä både grundsärskolc- och träningsskolenivå samt ADL—träning (träning för anpassning till dagligt liv). Jag anförde i propositionen om kom- pctcnsinriktad vuxcmubildning för psykiskt utvecklingsstörda. särvux (prop. 1987/st': ] I3) att den i viss mån kom alt överlappa både insatser för habilitering och verksamhet som kan bedrivas som reguljär folkbildning. Försöksvcrksamhelcn med särvux bcdrcvs oftast inom dagcentra.
Försöksvcrksamhclcn upphörde den | juli WS$ (prop. IOM/882100 bil.7. littera G 3. SoU 2ll. rskr. 267) och ersattes genom beslut av riksdagen (prop. 1987/Säd 13. UbU 33. rskr. 323) med en reguljär kompetensinriktad och för varje individ mer omfattande vuxenutbildning på grundsärskolenivå. Även denna reguljära kompetensinriktade vuxenutbildning för psykiskt utveck- lingsstörda benämns särvux.
Med koinpctcnsinriklad vuxcmubildning avses vanligen att utbildningen syftar till kunskaper eller färdigheter (kompetens). som beskrivs i en centralt fastställd kursplan. I regel sätts betyg efter avslutad utbildning. Den nu av- slutade försöksvcrksamhcten mcd särvux hade en bredare inriktning. Den innehöll bl.a. undervisning som skulle ge psykiskt utvecklingsstörda möjlig- het att upprätthålla tidigare inlärda kunskaper och att fungera idct dagliga livet. Sådana moment är en viktig del av särskolan. men ingår inte i annan kompetensinriktad vuxenutbildning. | konsekvens härmed avgränsades re- guljär särvux med hjälp av detta kriterium.
[ syfte att skilja reguljär särvux från både folkbildningens och omsorgshu- vudmännens ansvarsområden föreslog regeringen att särvux i motsats till särskolan inte skulle omfatta praktisk—estetiska ämnen. sinnesträning eller ADL-träning. Riksdagen beslöt i enlighet med detta förslag (UbU 1987/88:33. rskr. 323).
Reguljär särvux skall enligt riksdagsbeslutet fylla en funktion för vuxna psykiskt utvecklingsstörda som svarar mot vad som erbjuds övriga vuxna ge- nom dcn kommunala utbildningen för vuxna (grundvux och komvux). Rc— guljiir särvux skall inte ersätta någon av de övriga vuxenutbildningsfor- merna. som kan stå öppna även för psykiskt utvecklingsstörda vuxna. Regul-
112
jär särvux skall heller inte ersätta någon del av de särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. exempelvis aktiviteter med karaktär av habilite- ring eller sysselsättning. som landstingskommunerna har ansvaret för.
Under slutskedet av försöksperiodcn bidrog landstingskommunerna med betydande belopp till kostnaderna för försöksverksamheten med särvux. Mot denna bakgrund förutsatte regeringen att |andstingskommunerna även i fortsättningen skulle göra betydande insatser för utvecklingsstörda vuxna. bl.a. genom att bekosta utbildning som kunnat förekomma inom ramen för försöksverksamheten med särvux men som inte kan ingå i den nya. renodlat kompetensinriktade verksamheten.
Bt'llUl' (Il' _vr/el'ligm't' u/rt'tl/tirlg
I anslutning till sitt beslut att införa en reguljär särvux beslöt riksdagen bl.a. att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet (UbU 1987/88:33) anfört om behov av ytterligare utredning beträffande vuxenut- bildning för psykiskt utvecklingsstörda. Utredningen skall framförallt analy- sera och överväga frågor om verksamhets- och kostnadsansvar för stat och kommun.
I propositionen förutskickades ett uppdragtill skolöverstyrelsen att ut- reda i vad män det finns behov av vuxenutbildning motsvarande yrkessär- skolan. Utskottet anförde att utredningen bör få även detta uppdrag.
Utredningsuppdraget
Kommittén bör inledningsvis kartlägga och bedöma vuxna psykiskt ut- vecklingsstördas samlade behov av utbildning och träning samt beskriva hur dessa behov tillgodoses för närvarande. Det gäller bl.a. kompetensinriktad vuxenutbildning. folkbildning inom folkhögskola och studieförbund samt omsorgsverksamhet av utbildningskaraktär. ] samband härmed skall kom- mittén beskriva innebörden i begrepp som träning och habilitering samt be- döma hur dessa områden kan avgränsas från vuxenutbildning. Resultatet av detta inledande arbete bör redovisas för regeringen i en särskild rapport.
I en andra etapp bör kommitten ta ställning till vad som bör ingå i särvux och vad som bör höra till de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklings- störda. Dessa ställningstaganden är av särskild vikt för frågan om statens kostnadsansvar.
Kommittén bör föreslå en lämplig arbetsfördelning mellan å ena sidan kompetensinriktad vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda och å andra sidan folkbildning för denna målgrupp i studieförbund och folkhög- skola. Vid sina överväganden i denna fråga bör kommittén bygga på den av-
113
gränsning som gäller inom vuxenutbildningen i övrigt. Kommittén bör sär- skilt överväga de behov som psykiskt utvecklingsstörda vuxna på tränings- skolenivå har. En uppgift för kommittén är att analysera pä vilket sätt utbild- ning pä träningsskolenivån kan ingå i särvux samt hur statens kostnadsansvar skall avgränsas. ()tn kommitten finner att särvux bör utvidgas utöver vad som enligt riksdagens beslut ingår fr.o.m. den I juli l988. bör kommitten överväga i vad man landstingskommunerna bör bidra till kostnaderna för särvux.
En annan fraga för kommitten är att analysera de delar av utbildnings- verksamheten som återfinns i gränsområdet mellan socialpolitiken, arbets- marknadspolitiken och den allmänna utbildningspolitiken. Vilka delar av lll- bildningsverksamhetcn riktad till psykiskt utvecklingsstörda vuxna kommer enligt olika kriterier att falla inom ramen för respektive sektors ansvar?
Om kommitten finner att det. utöver den yrkesutbildning som kan erbju- das som en arbetsmarknadsätgärd eller inom ramen för komvux. finns behov av vuxenutbildning motsvarande yrkessärskolan. bör kommittén överväga om denna i första hand bör ha samband med yrkessärskolan eller med sär- vux. Kommittén skall föreslå statsbidragskonstruktion och finansiering av en eventuell motsvarighet för vuxna till yrkes 'n'skolan.
Kommittén bör vidare analysera och lägga fram förslag om fördelningen av vcrksamhetsansvaret och kostnadsansvaret mellan respektive sektor och mellan stat. landstingskommun och primärkommun.
Mot bakgrund av dels sina ställningstagandcn i definitionsfrågor och frä- gor om ansvarsfördelning mellan olika samhällssektorer och olika vuxenut- bildningsanordmire. dels psykiskt utvecklingsstördas behov av repetition bör kommittén ocksä behandla frågan om urval av sökande till särvux och under- söka, om det kan införas regler om rätt att repetera utbildning i särvux. Sä- dana regler skulle fordra ökade resurser. Eftersom resurserna är begrän- sade, bör kommittén väga behovet av att inom ramen för särvux på nytt få delta i en genomgången utbildning mot utbildningsbehoven hos dem som ännu inte fått en sådan möjlighet.
Kommittén bör slutligen analysera frågan om studietidens längd i särvux. Enligt nu gällande regler är studietiden i särvux maximerad på samma sätt som studietiden i grundvux. Grundvux motsvarar emellertid endast låg- och mellanstadicniväerna i grundskolan. medan särvux omfattar även ämneskur- ser motsvarande särskolans högstaditnn. Vidare kräver psykiskt utvecklings- stördas inlärningi allmänhet lång tid. Även förslag till förändringar i denna fråga påverkan den totala omfattningen av särvux och kostnaderna härför. Kommittén skall föreslå finansiering av eventuellt tillkommande kostnader.
Kommittén bör också granska frågan om studiestöd till dem som förlorar arbetsinkomst vid studier i särVUx. Enligt nuvarande regler lämnas timersätt-
114
ning till sädana särvuxstuderamle pä samma sätt som till grundvuxstude- rande. ()m kommitten finner att nuvarande regel om maximering av studie- tiden hör gälla enbart den särvux som motsvarar särskolans läg- och mellan- stadier. hör kommittén även behandla frägan om studiestöd till deltagare i särvuxkurs på högstadienivä. Bör studiestöd kunna lämnas t.ex. i form av vuxenstudiestöd?
Runmrför ("'br'/('I. .rmnråzl m.m.
Under sitt arbete bör kommitten samräda med berörda myndigheter och utredningar samt inhämta synpunkter från berörda personal-. intresse- och elevorganisationer.
Utredningsarbctet bör bedrivas snabbt och slutföras i sädan tid att de för- slag som utredningsresultaten kan leda till. kan föreläggas riksdagen om möjligt i budgetpropositionen [990 och senast i en särproposition under år l99tl.
För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. l984:5) till samtliga kom- mittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för utbildningsdepartementet
att tillkalla en kommitté — omfattad av kommittéförordningen (l976:ll9) — med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av psykiskt ut- vecklingsstörda vuxna.
att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ät kommitten.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)
115
.. .. i"". .. 'a'-',?"Åfrphnnw ., 'Ä'v .? 4_. ."" ,. mu- |_1å'th-Jt..' nyt-”_, |l-.f|(i"' T'F'
".”. '|,-' .!7”,.qip.l'ln, .,!" .lw'g 'u'fi i'.|.||
".'lp.
» .. ...... ..
.... Mä."
i'l'ubl' '|'1' . .,, mår-' _'. &_ ur"" - '|'._i,—= f'jlr. wäl-L.... mill." lin.—.H. . '|..
:. l..-Lflfang; iz... t'— w- ., nu ihf'lgfl
|. , ".tt._| ..,;hjaf- tår.—- Mt)
l, _ l l. . ' | | ' . '. ' | _ . .j .' 17,4 ' & "_| - ,, l - . s _ '.!. '.'- ' .. ' ELLE" "" ' * . . ..' '.' l' ' |. . | ." -'.| ' . fll | |, ' 'i l" | "' '] t' 331 | Jia. ' ':..l'. ' 1'r l|' f." ml.2 | |" ,v _W
.J I'll-', - ..1,."- (93.113; ”tukku 't| . 'll : 'v" ., 't .. .. 1,5 ..'l".' . '.'",', '- "
.,. _ -.. . " 'Ern '_:. _, ' "HMF '.' urh'h ." JF ' _l" .. . .,, . _ |' |: ' ' " :'t ""|"" . ll _ ||| " till .."" 1JI"4. """"l.-!',""|"-*".'
| |-I| | |.I '.. '.'
|- .- .- . ,' ' lt' || '- n:... na-.. ".nglt'tswft'l' _ uta .-.. ps.-aware)... .»"tt'f'
.'.', !|. |:.'p_h' .,'_ ..r_|.' ..äi'.'
%# 'i',| '-' '.'." 't .h"-.':,- ':r. vi '
"1'| .| ”"" -.. '|' u,? éil'i'ill'ln- ir
" , - --'||.. "
' ...det—'."? *:,il'nl'En" 'i .;Iä'Lfnl .,u-lxt'lttilnt .>._' '. IH '."
l'l &.
Bilaga 2
En jämförelse mellan olika vuxenutbildningsformer där utvecklingsstörda deltar.
Utbildning ens Fritt och irivil— Främja allmän Förmedla kun- Förmedla kun- syfte/mål ligt folkbild— medborgerlig skaper och t'är- skaper och lär— ningsarbete bildning digheter digheter och ge kompetens
Målgrupp - Lägsta ål— 14 år 18 år, i vissa fall 16 år 21 år der 16 år — Tidigare 1 studiecirklar Långa kurser Vänder sig till Skall erbjudas utbildning deltar alla oav- vänder sig oftast alla vuxna som framför allt till sett tidigare till f.d. grundsär- saknar grundläg- dem som inte skolutbildning skoleelever och gande kunska- deltagit i mot- f.d. hjälpklass- per och färdig- svarande utbild- elever heter oavsett ti- ning digare utbild- ning — Utveck- Studiecirklarna Långa kurser Grundvux vän- Särvux vänder lings- vänder sig oftast vänder sig oftast der sig inte till sig i dag endast niva till lindrigt och till lindrigt ut- vuxna som be— till vuxna som
behöver utbild- ning på grund- särskolans nivå]
höver undervis— ning motsvaran- de särskolans
måttligt utveck- lingsstörda. Gravt utveck- lingsstörda del- tar också i vissa cirklar
vecklingsstörda. Korta kurser kan även rekry- tera måttligt och gravt utveck- lingsstörda
Förbättra sina grundläggande färdigheter
Ofta förberedel- se för fortsatta studier eller ar- bete
- Studiesyfte Allmänbildning och social ut-
veckling -
De långa kurser- na ger ofta en förberedelse för en planerad för- ändring. t.ex. boendet
Innehåll
— Utbildning- Varierande be— Långa kurser of— Grundläggande Grundläggande ens inrikt- roende på eir- tast allmänt in- utbildning och kompetens- ning kelns ämne nehåll inriktad utbild-
ning
Studieförbund Folkhögskola
— Ämnen och ämnes- nivå
Kursplan/ studieplan
Undervis- ningsma— terial
A rbelssätl
Uppläggning
— Lärare/le- dare
— Kringper- sona]
Vanligast är samhällskun— skapsämnen och estetiska ämnen
En studieplan som bygger på cirkelmaterialet eller en arbets— plan som cirkeln själv utarbetar krävs
Ett stort antal cirkelmaterial har utarbetats för målgruppen
Studiecirkelme- todik. men där ledaren spelar en viktig roll
Cirkelledare, of— ta ämneskunni- ga och/eller med erfarenhet av ar— bete med ut— vecklingsstörda
Möjligheter finns till assiste- rande cirkelle- dare
Basämnen och social träning
För varje kurs skall finnas en studieplan
Speciellt utarbe— tat material sak— nas nästan helt
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualise- ring. Social trä- ning med hjälp av assisterande personal
Behöriga folk— högskolelärare och/eller spe- ciallärare
Statsbidrag finns till fritidsperso- nal, assistenter, sjukgymnaster samt annan per- sonal efter be- hov
Basämnen mot— svarande grund— skolans låg- och mellanstadium
Lvux 82 gäller för den grund— läggande nivån. Inga särskilda tim— och kurs- planer
Speciellt utarbe- tat material sak- nas nästan helt
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualisering
Grundskolelä- rare
Statsbidrag till personell assis- tans finns
I den grundläg- gande delen basämnen. Fri- stående kurser utbildning mot- svarande grund! särskolans hög- stadium
Lvux 82 gäller för den grund- läggande nivån. För de friståen- de kurserna finns tim— och kursplaner
Speciellt utarbe- tat material sak- nas nästan helt
Lärarledtl un— dervisning med stora inslag av individualisering
Särskollärare
Statsbidrag till personell assis— tans finns
Särskilda cirklar Oftast särskilda Integrerad un-
Särunder- Särundervisning
visning/in- för psykiskt ut- grupper, men dervisning, sär— tegrerad vecklingsstörda individualinte- skilda grupper undervis- grering före- med utveck- ning kommer lingsstörda kan dock förekom- ma — Gruppstor- Minst fyra delta- ] långa kurser Oftast undervis- Undervisningen lek/enskild gare, ledaren in- oftast 8—10 del- ning i små grup- skall ske i undervis- räknad. högst 20 tagare i gruppen per (4—7 perso» grupp, men hit— ning deltagare. l ge- ner). Enskild tills mest enskild nomsnitt sex undervisning undervisning deltagare i en kan finnas cirkel Omfattning — Antal tim— Deltid. en cirkel Oftast heltidsun- Högst 20 timmar Högst 20 timmar mar per kan vara max. dervisning, del- per vecka, men per vecka, men vecka 2x3 timmar per tid kan före- vanligast med 7 vanligast med 1— vecka. En per- komma timmar/vecka 3 timmar/vecka son kan delta i flera cirklar samtidigt (max. 16 timmar/ vecka) — Total stu- En studiecirkel Långa kurser: 1 000 lektioner 1 000 lektioner2 dietid är oftast drygt 15 veckor—3 år (för invandrare (för invandrare 30 studietimmar. (oftast l—2 år) 1 500 lektioner). 1 500 lektioner). En person kan Korta kurser: Möjlig förläng- Möjlig förläng- delta i flera 2 dagar—14 4/5 ning med max. ning med max. cirklar efter va- veckor (oftast 3 1 500 timmar 1 500 timmar randra veckor) Studieplan - lnternat/ Externat lnternat, men Externat Externat external externatkurser kan förekomma - Studielokal Både i lokaler Folkhögskolans Oftast i samma Oftast ] lokaler
som tillhör om- sorgsförvalt- ningen
lokaler som komvux
som tillhör lokaler omsorgsför- valtningen och i studieförbun- dens lokaler
Studieförbund Folkhögskola
— Ämnen Vanlig ast är Basämnen och Basämnen mot-
och ämnes- samhällskun— social träning svarande grund- nivå skapsämnen och skolans låg— och estetiska ämnen mellanstadium
I den grundläg- gande delen basämnen. Fri- stående kurser utbildning mot- svarande grund— särskolans hög- stadium
Lvux 82 gäller för den grund- läggande nivån. För de friståen— de kurserna finns tim— och kursplaner
Kursplan/ studieplan
En studieplan som bygger på cirkelmaterialet eller en arbets— plan som cirkeln själv utarbetar krävs
För varje kurs skall finnas en studieplan
Lvux 82 gäller för den grund- läggande nivån. lnga särskilda tim— och kurs- planer
Ett stort antal cirkelmaterial har utarbetats för målgruppen
Speciellt utarbe- tat material sak- nas nästan helt
Undervis- ningsma— terial
Speciellt utarbe— tat material sak— nas nästan helt
Speciellt utarbe— tat material sak- nas nästan helt
Lärarledd un— dervisning med stora inslag av individualisering
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualisering
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualise—
ring. Social trä- ning med hjälp av assisterande personal
Studiecirkelme- todik, men där ledaren spelar en viktig roll
Arbetssätt
Uppläggning
— Lärare/le- dare
Grundskolelä- Särskollärare
rare
Cirkelledare, of— ta ämneskunni- ga och/eller med erfarenhet av ar— bete med ut- vecklingsstörda
Behöriga folk- högskolelärare och/eller spe- ciallärare
Statsbidrag till personell assis- tans finns
Statsbidrag till personell assis- tans finns
— Kringper- sonal
Möjligheter finns till assiste- rande cirkelle- dare
Statsbidrag finns till fritidsperso- nal. assistenter. sjukgymnaster samt annan per- sonal efter be- hov
Särunder- Särskilda cirklar
Oftast särskilda grupper, men individualinte- grering före- kommer
Integrerad un- dervisning, sär- skilda grupper med utveck- lingsstörda kan dock förekom- ma
Särundervisning
Oftast undervis- ning i små grup— per (4-7 perso- ner). Enskild undervisning kan finnas
[ långa kurser oftast 8—10 del- tagare i gruppen
Undervisningen skall ske i grupp, men hit- tills mest enskild undervisning
Oftast heltidsun- dervisning, del- tid kan före- komma
Högst 20 timmar per vecka, men vanligast med 7 timmar/vecka
Högst 20 timmar * per vecka, men vanligast med 1— 3 timmar/vecka
] 000 lektioner2 (för invandrare 1 500 lektioner). Möjlig förläng- ning med max. 1 500 timmar
1 000 lektioner (för invandrare ] 500 lektioner). Möjlig förläng- ning med max. 1 500 timmar
Långa kurser: 15 veckor—3 år (oftast l—2 år) Korta kurser: 2 dagar-14 4/5 veckor (oftast 3 veckor)
visning/in- för psykiskt ut— tegrerad vecklingsstörda undervis- ning — Gruppstor- Minst fyra delta- lek/enskild gare, ledaren in- undervis— räknad, högst 20 ning deltagare. l ge— nomsnitt sex deltagare i en cirkel Omfattning — Antal tim- Deltid, en cirkel mar per kan vara max. vecka 2x3 timmar per vecka. En per- son kan delta i flera cirklar samtidigt (max. 16 timmar/ vecka) — Total stu- En studiecirkel dietid är oftast drygt 30 studietimmar. En person kan delta i flera cirklar efter va- randra Studieplats - lnternat/ Externat external - Studielokal Både i lokaler
som tillhör omsorgsför— valtningen och i studieförbun-
dens lokaler
lnternat, men Externat Externat externatkurser kan förekomma
Oftast i lokaler som tillhör om- sorgsförvalt- ningen
Oftast i samma lokaler som komvux
Folkhögskolans lokaler
Studieförbund Folkhögskola
- Ämnen och ämnes— nivå
Kursplan/ studieplan
Undervis- ningsma- terial
Arbetssätt
Uppläggnin g
— Lärare/le- dare
— Kringper- sonal
Vanlig ast är samhägllskun- skapsämnen och estetiska ämnen
En studieplan som bygger på cirkelmaterialet eller en arbets- plan som cirkeln själv utarbetar krävs
Ett stort antal cirkelmaterial har utarbetats för målgruppen
Studiecirkelme- todik, men där ledaren spelar en viktig roll
Cirkelledare, of- ta ämneskunni- ga och/eller med erfarenhet av ar- bete med ut- vecklingsstörda Möjligheter finns till assiste- rande cirkelle— dare
Basämnen och social träning
För varje kurs skall finnas en studieplan
Speciellt utarbe- tat material sak— nas nästan helt
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualise- ring. Social trä- ning med hjälp av assisterande personal
Behöriga folk- högskolelärare och/eller spe- ciallärare
Statsbidrag finns till fritidsperso- nal. assistenter, sjukgymnaster samt annan per- sonal efter be- hov
Basämnen mot- svarande grund- skolans låg— och mellanstadium
Lvux 82 gäller för den grund- läggande nivån. lnga särskilda tim— och kurs- planer
Speciellt utarbe- tat material sak- nas nästan helt
Lärarledd un— dervisning med stora inslag av individualisering
Grundskolelä- rare
Statsbidrag till personell assis- tans finns
I den grundläg- gande delen basämnen. Fri- stående kurser utbildning mot- svarande grund- särskolans hög- stadium
Lvux 82 gäller för den grund- läggande nivån. För de friståen- de kurserna finns tim— och kursplaner
Speciellt utarbe- tat material sak- nas nästan helt
Lärarledd un- dervisning med stora inslag av individualisering
Särskollärare
Statsbidrag till personell assis— tans finns
Särskilda cirklar
Oftast särskilda
—m
Integrerad un- Särundervisning
Särunder- visning/in- för psykiskt ut- grupper, men dervisning, sär- tegrerad vecklingsstörda individualinte- skilda grupper undervis- grering före- med utveck- ning kommer lingsstörda kan dock förekom- ma — Gruppstor- Minst fyra delta— I långa kurser Oftast undervis- Undervisningen lek/enskild gare, ledaren in- oftast 8—10 del- ning i små grup- skall ske i undervis- räknad, högst 20 tagare i gruppen per (4—7 perso— grupp, men hit- ning deltagare. I ge- ner). Enskild tills mest enskild nomsnitt sex undervisning undervisning deltagare i en kan finnas cirkel Omfattning — Antal tim— Deltid, en cirkel Oftast heltidsun- Högst 20 timmar Högst 20 timmar * mar per kan vara max. dervisning, del- per vecka, men per vecka, men vecka 2x3 timmar per tid kan före- vanligast med 7 vanligast med 1— vecka. En per— komma timmar/vecka 3 timmar/vecka son kan delta i flera cirklar samtidigt (max. 16 timmar/ vecka) - Total stu- En studiecirkel Långa kurser: 1 000 lektioner 1 000 lektioner2 dietid är oftast drygt 15 veckor—3 år (för invandrare (för invandrare 30 studietimmar. (oftast l-2 år) 1 500 lektioner). 1 500 lektioner). En person kan Korta kurser: Möjlig förläng- Möjlig förläng- delta i flera 2 dagar—14 4/5 ning med max. ning med max. cirklar efter va— veckor (oftast 3 1 500 timmar I 500 timmar randra veckor) Studieplats — lnternat/ Externat lnternat, men Externat Externat externat externatkurser kan förekomma — Studielokal Både i lokaler Folkhögskolans Oftast i samma Oftast i lokaler
som tillhör om- sorgsförvalt- ningen
lokaler som komvux
som tillhör lokaler omsorgsför— valtningen ochi studieförbun- dens lokaler
=._'/.
Studieförbund
Ekonomi
— Studiekost- nader
Avgiftsfri undel- visning
Deltagaravgift som ibland beta- las av omsorgs- förvaltningen
Undervisningen avgiftsfri. Kost- nader för kost och logi
Avgiftsfri under- visning
— Studiestöd Timersättning med 50 kr./tim. vid förlorad in-
komst
Timersättning med 50 kr./tim. vid förlorad in- komst. Timer- sättning med 13 kr. för övriga över 20 år
"Vanliga" stu- diestödsformer för vuxenstudier gäller
Inga
') Kommittén föreslår att särvux skall vända sig till alla som behöver utbildning motsvarande grundsärskolan och träningsskolan ' 0 2) Kommittén föreslår att denna studietid endast skall gälla för den grundläggande mvan
KUNGL. BIBL.
1990 - 0 5 — o 9 STOCKHOLM %
Kronologisk förteckning %
1. Företagsförvärv I svenskt näringsliv. I.
2. Övcrklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.
3. En idrottshögskolai Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola pä idrottens område. U.
Transporträdet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S.
9. Kostnader för fastighetsbildning in in. Bo. 10. Strömgatan 18- Sveriges statsministerbostad. SE.
11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U.
wsawe
Systematisk förteckning
Statsrådsberdningen Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10]
Utrikesdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6]
Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitiki en föränderlig värld. [5]
Socialdepartementet
Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]
Kommunikationsdepartementet Transponrädet [4]
Utbildningsdepartementet
En idrottshögskola i Stockholm — struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda [11]
Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9]
Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]
ALLMÄNNA FÖRLAGET
_ BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 10647 STOCKHOLM,
TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 (vn) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.
ymz-c/ SO NSSI