1 §  Kommuner och landstingskommuner skall verka för att vuxna deltar i utbildning.

2 §  Varje kommun skall i mån av behov anordna grundutbildning för vuxna (grundvux).

Med grundvux avses utbildning som syftar till att ge vuxna grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna.

3 §  Varje kommun och landstingskommun får anordna kommunal vuxenutbildning (komvux) inom de ramar och på de villkor i övrigt som följer av denna lag och andra föreskrifter och beslut som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Med komvux avses sådan allmän och yrkesinriktad utbildning som syftar till att ge vuxna möjlighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ungdomar får genom grundskolan och gymnasieskolan. Komvux skall även kunna erbjuda yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan motsvarighet i gymnasieskolan.

3 a §  Varje landstingskommun får anordna vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) inom de ramar och på de villkor i övrigt som följer av denna lag och andra föreskrifter och beslut som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon landstingskommun.

Med särvux avses sådan utbildning som syftar till att ge vuxna psykiskt utvecklingsstörda möjlighet att skaffa sig kompetens motsvarande den som ges i grundsärskolan.

En landstingskommun får till en kommun som ingår i landstingskommunen överlåta att anordna särvux, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt tillstånd. Lag (1988:664).

4 §  Statens skolor för vuxna skall komplettera komvux genom att erbjuda utbildning av samma slag i form av distansundervisning.

5 §  Grundläggande föreskrifter om vissa andra former av vuxenutbildning än sådana som avses i 2--4 §§ finns i lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare och i andra författningar. Lag (1986:160).

6 §  Föreskrifterna i denna lag om rätt att delta i sådan vuxenutbildning som avses i 2--4 §§ gäller endast dem som är folkbokförda i landet.

Med en persons hemkommun avses i denna lag den kommun i vilken personen är folkbokförd. Med hemlandstingskommun avses den landstingskommun till vilken hemkommunen hör. Lag (1991:531).

7 §  Det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med barndomspsykos. Lag (1988:664).

1 §  Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över sådan vuxenutbildning som avses i denna lag. Länsskolnämnden skall under överstyrelsen ha tillsyn över sådan utbildning inom länet. Lag (1988:664).

3 §  Såsom huvudmän för grundvux, komvux och särvux skall kommuner och landstingskommuner samarbeta sinsemellan och även ta till vara möjligheter till samarbete med vuxenutbildning i andra former. Lag (1988:664).

1 §  Rätt att genomgå grundvux har den som passerat skolpliktsåldern men som i läsning, skrivning eller räkning saknar sådana färdigheter som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium.

Den som inte behärskar svenska språket men har grundläggande färdigheter i att läsa och skriva på något annat språk har inte rätt att få undervisning i läsning och skrivning i grundvux.

Lagens bestämmelser om grundvux gäller inte vuxna som behöver undervisning motsvarande särskolans. Beträffande sådana vuxna gäller i stället lagens bestämmelser om särvux. Lag (1988:664).

2 §  Varje kommun skall genom lämpliga åtgärder söka nå dem i kommunen som har rätt till grundvux och motivera dem att delta i utbildningen.

3 §  I en kommuns grundvux skall sökande tas emot oberoende av var i riket de är folkbokförda. Ingen kommun behöver dock bedriva undervisning, i vilken skulle delta endast elever som är folkbokförda i andra kommuner när de börjar utbildningen. Inte heller behöver någon kommun ta emot en sökande som är folkbokförd i en annan kommun, om sökanden mycket väl skulle kunna delta i hemkommunens grundvux.

Den som har börjat i en kommuns grundvux får fullfölja utbildningen där oberoende av om hans folkbokföring ändras under pågående utbildning. Lag (1991:531).

4 §  Kommunerna får inte av dem som söker till eller är elever i grundvux ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Läroböcker, skrivmaterial och andra därmed jämförliga hjälpmedel som används i grundvux skall vara kostnadsfria för eleverna.

5 §  Om en elev i grundvux har bristfälliga kunskaper i svenska språket, får undervisningen meddelas på elevens eget språk, om eleven önskar det. Sådan undervisning skall kompletteras med undervisning i svenska som andraspråk inom grundvux. Lag (1986:160).

6 §  När eleven har sådana färdigheter i läsning, skrivning och räkning som normalt uppnås på grundskolans mellanstadium, skall undervisningen i grundvux för eleven upphöra. Detta gäller oberoende av vilka kunskaper eleven har i svenska språket.

Undervisningen för en elev skall också upphöra, om eleven inte gör tillfredsställande framsteg.

Undervisningen skall alltid upphöra senast efter det antal timmar som regeringen föreskriver.

Den för vilken grundvux har avslutats enligt första eller andra stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för detta. Lag (1988:664).

7 §  Den lokala styrelsen avgör frågor om antagning till samt avslutande av grundvux enligt 6 § första och andra styckena.

Styrelsens beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. Lag (1988:664).

1 §  Komvux skall anordnas i form av kurser som är fristående från varandra och som var och en ger utbildning motsvarande en viss kompetensnivå i ett ämne eller inom ett yrkesområde.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

2 §  Kommuner får i sin komvux anordna kurser både på grundskolenivå och på gymnasial nivå.

Landstingskommuner får i sin komvux anordna endast kurser för utbildning på gymnasial nivå inom områdena vård, konsumtion, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Lag (1988:112).

3 §  Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt att i mån av plats delta i kurser i komvux, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om behörighetsvillkor och om grunder för urval.

4 §  I en kommuns eller landstingskommuns komvux skall sökande tas emot oberoende av var i riket de är folkbokförda. Ingen kommun eller landstingskommun behöver dock ta emot en sökande som inte är folkbokförd där, om sökanden mycket väl skulle kunna delta i samma slags utbildning i komvux som anordnas av hemkommunen eller hemlandstingskommunen.

Den som har börjat en kurs i en kommuns eller landstingskommuns komvux får fullfölja kursen oberoende av om hans folkbokföring ändras under pågående utbildning. Lag (1991:531).

5 §  Den lokala styrelsen för komvux i den kommun eller landstingskommun, som anordnar den kurs ansökan avser, avgör om sökanden skall nekas tillträde på grund av bestämmelserna i 4 § första stycket andra meningen.

Om tillträde nekas får sökanden överklaga beslutet hos skolöverstyrelsen. Övertyrelsens beslut får inte överklagas. Lag (1988:664).

6 §  Med det undantag som framgår av 5 § skall frågor om intagning av elever till kurser i en kommuns eller landstingskommuns komvux avgöras av en särskild intagningsnämnd. Dess ledamöter skall utses av den lokala styrelsen.

Intagningsnämndens beslut får inte överklagas.

7 §  Kommunerna och landstingskommunerna får inte av dem som söker till eller är elever i komvux ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Såvitt gäller läroböcker, skrivmaterial, verktyg, skyddskläder och andra därmed jämförliga hjälpmedel, som varje elev har för eget bruk och behåller som sin egendom, får en kommun eller landstingskommun besluta att hjälpmedlen skall anskaffas av eleverna själva på egen bekostnad eller erbjudas mot avgifter, som högst motsvarar kommunens eller landstingskommunens anskaffningskostnader.

I övrigt skall hjälpmedel som används i komvux tillhandahållas utan kostnad för eleverna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1 §  I särvux får anordnas undervisning för dem av de psykiskt utvecklingsstörda som saknar sådana grundläggande färdigheter i läsning, skrivning eller räkning som normalt uppnås på grundsärskolans mellanstadium.

I särvux får också anordnas undervisning för dem av de psykiskt utvecklingsstörda som vill skaffa sig kompetens i ett ämne som förekommer på grundsärskolans högstadium. En sådan undervisning skall anordnas i form av kurser som är fristående från varandra.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från andra stycket. Regeringen föreskriver i vilka ämnen särvux får anordnas. Lag (1988:664).

2 §  Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt att i mån av plats delta i särvux, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om behörighetsvillkor och om grunder för urval. Lag (1988:664).

3 §  I särvux skall sökande tas emot oberoende av var i landet de är folkbokförda. Ingen kommun eller landstingskommun behöver dock ta emot en sökande som inte är folkbokförd där, om sökanden mycket väl skulle kunna delta i samma slags utbildning i särvux som anordnas av hemkommunen eller hemlandstingskommunen.

Den som har börjat en utbildning i särvux får fullfölja utbildningen oberoende av om hans folkbokföring ändras under pågående utbildning. Lag (1991:531).

4 §  Kommunerna och landstingskommunerna får inte av dem som söker till eller är elever i särvux ta ut avgifter för administrationen eller för undervisningen.

Om inte något annat följer av tredje stycket skall läroböcker, skrivmaterial och andra därmed jämförliga hjälpmedel som används i särvux vara kostnadsfria för eleverna.

I fråga om elever som deltar i sådan undervisning som avses i 1 § andra stycket får kommunerna eller landstingskommunerna besluta att eleverna på egen bekostnad skall anskaffa sådana hjälpmedel som de skall ha för eget bruk och behålla. Sådana hjälpmedel får också erbjudas mot avgifter, som högst motsvarar kommunens eller landstingskommunens anskaffningskostnader. Lag (1988:664).

5 §  När en elev som avses i 1 § första stycket har sådana färdigheter i läsning, skrivning och räkning som normalt uppnås på grundsärskolans mellanstadium, skall undervisningen i särvux för eleven upphöra. Detta gäller oberoende av vilka kunskaper eleven har i svenska språket.

Undervisningen för en elev i särvux skall upphöra, om eleven inte gör tillfredsställande framsteg.

Undervisningen skall alltid upphöra senast efter det antal timmar som regeringen föreskriver. Lag (1988:664).

6 §  Frågor om intagning av elever till särvux och om avslutande av en sådan utbildning enligt 5 § första och andra styckena avgörs av den lokala styrelsen för utbildningen.

Beslut i frågor som avses i 3 § första stycket andra meningen och i 5 § första eller andra stycket får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. Lag (1988:664).

1 §  Den som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor har rätt att i mån av plats delta i utbildning vid statens skolor för vuxna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om behörighetsvillkor och om grunder för urval.

2 §  Frågor om intagning till utbildning vid statens skolor för vuxna avgörs av en för skolorna gemensam intagningsnämnd.

Intagningsnämndens beslut får inte överklagas.

3 §  Avgifter för undervisningen eller administrationen får inte tas ut av dem som söker till eller är elever vid statens skolor för vuxna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om eleverna vid statens skolor för vuxna fatta sådana beslut som avses i 4 kap. 7 § andra stycket. I övrigt skall hjälpmedel som används i utbildningen vid skolorna tillhandahållas utan kostnad för eleverna, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1 §  Interkommunal ersättning för utbildningshuvudmannens kostnader för en elev skall betalas enligt föreskrifterna i detta kapitel, om inte annat följer av överenskommelse.

2 §  I fall där någon deltar i grundvux som anordnas av en annan kommun än hemkommunen, skall hemkommunen betala interkommunal ersättning till den andra kommunen.

Detsamma gäller i fråga om komvux på grundskolenivå och komvux på gymnasial nivå inom andra områden än vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

3 §  Om en landstingskommun i sin komvux har en elev som är folkbokförd i en kommun som hör till en annan landstingskommun, skall hemlandstingskommunen betala interkommunal ersättning till den andra landstingskommunen.

Hör elevens hemkommun inte till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen. Lag (1991:531).

3 a §  Om en landstingskommun eller en kommun som inte hör till någon landstingskommun i sin särvux har en elev som är folkbokförd i en kommun som hör till en annan landstingskommun, skall hemlandstingskommunen betala interkommunal ersättning till den andra landstingskommunen.

Är eleven folkbokförd i en kommun som inte hör till en landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

Vad som sägs i första och andra styckena om en hemlandstingskommuns eller en hemkommuns skyldighet att betala interkommunal ersättning skall gälla också om utbildningen anordnas av en kommun som hör till en landstingskommun. Ersättningen skall då betalas till den kommunen. Lag (1991:531).

4 §  Om en kommun, som inte hör till någon landstingskommun, anordnar komvux på gymnasial nivå inom något av områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring och i sådan utbildning har en elev som inte är folkbokförd i kommunen, skall hemlandstingskommunen betala interkommunal ersättning till kommunen. Hör inte heller hemkommunen till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

När utbildning som avses i första stycket anordnas av en kommun, som hör till en landstingskommun, är ingen kommun eller landstingskommun skyldig att betala interkommunal ersättning. Lag (1991:531).

5 §  Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inte skyldig att betala interkommunal ersättning, om eleven mycket väl hade kunnat delta i grundvux eller samma slags utbildning i komvux eller särvux som anordnas av hemkommunen eller hemlandstingskommunen.

Detta undantag från ersättningsskyldighet gäller dock inte, om hemkommunen eller hemlandstingskommunen innan eleven togs emot bereddes tillfälle att yttra sig till den mottagande kommunen eller landstingskommunen och därvid inte framförde någon sådan invändning. Lag (1988:664).

6 §  Vid oenighet om rätten till interkommunal ersättning eller om ersättningens storlek, skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om någon av parterna är en landstingskommun eller om två tvistande kommuner hör till olika län, skall dock frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Länsskolnämndens beslut enligt första stycket får överklagas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas. Lag (1988:664).

1 §  Om uppdragsutbildning i anslutning till komvux finns bestämmelser i lagen (1985:903) om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m. Lag (1985:904).

2 §  Enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får kommuner och landstingskommuner i sin egenskap av huvudmän för komvux ge uppdrag om utbildning, som anordnas utanför komvux men som eleverna får tillgodoräkna sig som om den hade fullgjorts i komvux.

3 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppdragsutbildning som har samband med verksamhet som enligt denna lag bedrivs vid statens skolor för vuxna. Lag (1985:904).

4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjlighet att inom komvux bedriva utbildning som anpassas till bestämmelser för gymnasieskolan eller någon annan utbildningsform för att gemensam undervisning skall kunna anordnas.

5 §  I sådana föreskrifter som avses i 2--4 §§ får göras undantag från bestämmelser i denna lag. Lag (1985:904).

1 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om organisationen av sådan vuxenutbildning som avses i denna lag samt om kommuners och landstingskommuners befattning i övrigt med sådan utbildning.

I fråga om organ för samverkan eller motsvarande inom utbildningen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att ledamöter i organet eller andra företrädare utses och entledigas av enskilda. Lag (1988:664).

2 §  Försöksverksamhet får anordnas inom sådan vuxenutbildning som avses i denna lag. Föreskrifter om försöksverksamhet meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I sådana föreskrifter får göras undantag från bestämmelser i denna lag. Lag (1988:664).

2 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rätt för den som inte är folkbokförd i landet att delta i sådan vuxenutbildning som avses i denna lag. Lag (1991:531).

3 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utan hinder av 4 kap. 7 § och 5 kap. 3 § meddela föreskrifter om skyldighet att för prövning i komvux eller vid statens skolor för vuxna betala avgift som tillfaller staten.

4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser som gäller för komvux och statens skolor för vuxna.