Arbete och hälsa betänkande

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 24 november 1988 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet, Ingela Thalén, att tillkalla en kommission med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att ändra sådana arbetsförhållanden, som skapar skador och ohälsa. Kommunsekreteraren John-Olof Pers-

s förordnades den 25 november 1988 som ordförande. son John-Olof Persson avled den 8 maj 1989. Ulf Westerberg förordnades tillfälligt som ordförande från den 24 maj 1989 och Anna- Greta Leijon tillträdde ordförandeposten den 1 oktober 1989.

Som övriga ledamöter tillkallades den 25 november 1988 direktören Lars-Gunnar Albáge, SAF, avtalssekreteraren Tore Andersson, LO, avdelningsordföranden Christer Fors, Svenska Fabriksarbetareförbundet, förbundsordföranden Inger Ohlsson, TCO SHSTF, landstingsrådet Verna Rydén, Bohuslandstinget, och f.d. kommunalrådet Ingela Tuvegran, Göteborgs stad.

Genom beslut den 23 december 1988 förordnades Carl-Göran Högás till huvudsekreterare. Den 13 februari 1989 förordnades Olle Bráfelt till sekreterare och den 8 maj 1989 förordnades Mari- Ann Pölde till sekreterare. Som bitr. sekreterare förordnades den 1 augusti 1989 Anne Baxter. Den 3 april 1990 förordnades Anders Broström som sekreterare. Assistenter i utredningen har varit Christina Degerman och Lena Freij.

Kommissionen har tillsatt fyra arbetsgrupper. Därutöver har generaldirektörema för arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och riksförsäkringsverket tillsammans utfört visst utredningsarbete át kommissionen. Vidare har kommissionen biträtts av ett antal specialister pá olika sakomräden.

l kommissionens rapport Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker har tidigare redovisats en rad fakta som legat till grund för de överväganden och förslag som nu presenteras.

Genom det betänkande SOU 1990: 49 Arbete och hälsa, som arbetsmiljökommissionen nu lägger fram, har vi slutfört vårt uppdrag. Till betänkandet har fogats 11 bilagor samlade i fyra band.

Betänkandet saknar en sammanfattning. Den snabbt vill som sätta sig in i kommissionens synsätt rekommenderas att i första hand låsa kapitel När de systemförändringar arbetsmiljökommissionen föreslar har fatt genomslag kommer kostnaderna för individer, företag och samhälle att minska väsentligt. Därtill kommer ökad livskvalitet. Reservationer har avgivits av ledamöterna Lars-Gunnar Albáge, Tore Andersson och Christer Fors.

Stockholm i juni 1990

Anna-Greta Leijon

Lars-Gunnar Albáge Tore Andersson -t Christer Fors Inger Ohlsson Vema Rydén Ingela Tuvegran Carl-Göran Högás Olle Bráfelt Mari-Ann Levin Pölde Anne Baxter Anders Broström

Innehåll

Förkortningar 9

Kommissionens uppdrag 11

Bakgrund 15 1.1 Kort historiebeskrivning 15 1.2 Sociala och yrkesmässiga skillnader i hälsa i Sverige 19 1.3 Kvinnor och män, skillnader i hälsa 25

Några utblickar 29

Den traditionella arbetsmiljöorganisationen 43 3.1 Finansieringskällor och myndigheter 43 3.2 Partsamverkan 47

Kommissionens utgångspunkter och uppfattningar 49 4.1 Mål för bättre arbetsmiljö 49 en 4.2 Individens efterfrågan och anspråk på bättre arbetsmil- 54 4.3 Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön och intresse av produktivitetsbefrámjande åtgärder 54 4.4 Ett utvidgat arbetsmiljobegrepp 55 4.5 Samhállsansvaret och behovet institutionella förändav ringar 57 4.6 Rehabilitering 58 4.7 Ekonomiska styrmedel 61 4.8 Administrativa styrmedel 64 4.9 Partssamarbetet och de fackliga organisationerna 65 4.10 Kunskap 66

Ekonomiska styrmedel 68 5.1 Inledning och allmänna förutsättningar 68 5.2 Arbetslivsavgift 70 5.2.1 Grunder för en arbetslivsavgift 70 5.2.2 Utformning av arbetslivsavgiften 71 5.2.3 Bestämning arbetslivsavgiften 74 av 5.2.4 Administrativ samverkan 75 5.2.5 Rutiner vid nedsättning av avgiften 76 5.2.6 Effekter av arbetslivsavgiften 77 5.3 Försäkringskassan administratör av arbetslivsavgifsom ten 77

5.3.1 De förtroendevaldas roll 77 5.3.2 Arbetslivsavgift en utmaning för kassan 78 -

Individenicentrum 79 6.1 Något om förutsättningarna 79 6.2 Arbetsorganisation 81 6.2.1 Ändrade kompetenskrav arbetslivet i 81 6.2.2 Utvecklande arbete 82 6.2.3 Arbetsorganisation 84 6.2.4 Löneforms- och arbetstidsfrágor 86 6.3 Individens ansvar och rättigheter 88 6.4 Utbildning 89 6.4.1 Arbetsmiljökunskap i utbildningen 89 6.4.2 Tillämpning i skolan 90 6.4.3 Yrkesutbildningen i gymnasieskolan 91 6.5 Rehabilitering 91

Arbetsgivaransvaret 97 Arbetsgivarens förebyggande verksamhet 97 7.1.1 Ändringar i arbetsmiljölagen 97 7.1.2 Intemkontroll 98 7.1.3 Ny företagsstruktur 100 7.1.4 Regleringen av ansvar pá arbetsställen gemensamma m.m. 101 7.1.5 Arbetsgivaransvaret arbetsställebegreppet 102 - 7.1.6 Yrkesinspektionens förhandsbedömning 102 7.2 Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar 103 7.2.1 Allmänt om arbetsgivaransvaret 104

7.2.2 Rehabiliteringsberedningens förslag och kommissio-

synpunkter 106 nens 7.2.3 Arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning enligt AML och kommissionens synpunkter 110 7.2.4 Företagshälsovárdens roll 112 7.3 Sanktioner 112

Resurser och aktörer 114 8.1 Små företag 114 8.2 Resurser till arbetsmiljöarbete 116 8.3 Arbetarskyddsverket 120 8.4 Arbetsförmedlingen 124 8.5 Rehabilitering och förbättrad samverkan mellan samhällsorganen m.m. 125

Partssamarbete 129 9.1 Partsorgan 129 9.2 Det lokala arbetsmiljöarbetet 131 9.3 Lag och avtal 133 9.4 Företagshälsovård 137

10 Kunskap 140 10.1 Information 140 10.1.1 Förutsättningar för övergripande information 141 10.1.2 Arbetsmiljöns konsekvenser förbättrade möjlig- heter till forskning 145 10.1.3 Arbetsmiljörapporter 145 10.1.4 Arbetsskadestatistik, arbetsskadeanmälan och arbetsskadeförsäkring 147 10.1.5 FAS 90 och ISA verksamhetsstöd för myndighe- terna 148 10.1.6 Behov information för skadeförebyggande arbeav te 151 10.2 Arbetsmiljöutbildning 153 10.3 Forskning och utveckling 156 10.4 Spridning och tillämpning av FoU-resultat 158 10.5 Personalekonomisk redovisning 160

11 Kommissionens förslag 165 11.1 Förslag till lagändringar 165 11.1.1 Arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen 165 11.1.2 allmän försäkring 173 Lagen om 11.1.3 Personalekonomisk redovisning 177 11.2 Frågor för vidare beredning 177 11.3 Myndigheter och andra aktörer 178 11.4 Kunskap och utbildning 180

Reservationer 183

Appendix 1 Författningsförslag och principskiss till lagändring 187

Appendix 2 Tabell 1.1 och 1.2 till kapitel 1 194

Appendix 3 Sammanställning av underhandssynpunkter på kartläggningsgruppens rapport till arbetsmiljökommissionen 195

Appendix 4 Kommissionens direktiv 203

Appendix 5 Förteckning över arbetsmiljökomrnissionens ledamöter, sekretariat, arbetsgrupper och experter 209

Appendix 6 Förteckning över rapporter som fogats som bilagor till huvudrapporten Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker utarbetad av arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp 212

Tabeller och

figurer

Tabeller

Tabell 1.1 Andelen med fysiska respektive psykiska besvär bland män och kvinnor, standardiserat för ålder och klass, samt förväntad återstående livslängd i olika åldrar för män och kvinnor 1983-1987

Tabell 1.2 Klasskillnader, efter egen respektive den i hushållet dominerande klasspositionen, i fysiska respektive psykiska besvär för kvinnor i åldrarna 15-75 år

Tabell 2.1 Ohälsotalet och dess delkomponenter samt sjuktalet för åren 1978, 1983 och 1988

Tabell 3.1 Sammanfattning av statligt styrda medel för utåtriktat arbetsmiljöarbete under 1988 89

Figurer

Figur 1.1 Sjuktalsförändringar 1983-1987 efter ålder och kön

Figur 2.1 Sjuktalsutvecklingen 1963-1988. Antalet ersatta sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad

Figur 8.1 Statligt styrda medel för utåtriktat arbetsmiljöarbete 1988 89. Fördelat efter funktion och finansieringskälla

Figur 10.1 Arbetsskador hos träarbetare i Sverige; sjukdom, invaliditet och dödsfall mellan 1955 och 1975

Figur 10.2 Antalet olyckor 000 sysselsatta i vissa utsatta yrken 1960-1980

Figur 10.3 Skiss över samverkan mellan de olika delarna i den personalekonomiska redovisningen

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen Af Arbetsförmedlingen Al Arbetsmiljöinstitutet ALC Arbetslivscentrum AMF Arbetsmiljöförordningen AMF TFA Arbetsmarknadsförsäkringar Trygghetsförsäkring vid ar-

betsskada AMFO Arbetsmiljöfonden AMI Arbetsmarknadsinstitut AML Arbetsmiljölagen AMLA-89 Arbetsmiljöavtal för den statliga sektorn AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU AMU-gruppen, uppdragsorganisationen för arbetsmark-

nadsutbildning ASN Arbetarskyddsnämnden ASS Arbetarskyddsstyrelsen ATP Allmän tilläggspension BNP Bruttonationalprodukt CAD Computer Aided Design CAM Computer Aided Manufacturing CIM Computer Integrated Manufacturing DI Datainspektionen EES European Economic Space EFTA Economic Free Trade Association EG Europeiska gemenskapen FAS 90 Framtida ADB-verksamhet inom socialförsäkringen pá

90-talet Fl-IV Företagshälsovárden FK Försäkringskassan FoB Folk- och bostadsräkningar FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrádsnämnden HSFR Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet ILO International Labour Office IMF International Monetary Found IMM Institutet för miljömedicin IPSO Institutet för personsäkerhet olycksfallsforskning ISA Informationssystemet om arbetsskador LNU Levnadsnivaundersökningar LO Landsorganisationen i Sverige MBL Lagen om medbestämmande i arbetslivet MFR Medicinska forskningsrådet OECD Organization for Economic and Co-operation and Devel-

opment

PTK Privattjänstemannakartellen RFV Riksförsäkringsverket RRV Riksrevisionsverket SAF Svenska arbetsgivareföreningen SAV Statens arbetsgivarverk SCB Statistiska centralbyrån SHSTF Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund SIF Svenska industritjänstemannaförbundet SIF Svenska joumalistförbundet SoS Socialstyrelsen Stk Statskontoret sö Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens Centralorganisation TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TSI Trygghetsförsäkringens skadeinformation ULF Undersökningar av levnadsförhållanden YI Yrkesinspektionen

Kommissionens

uppdrag

Direktiven

Arbetsmiljökommissionen tillsattes i november

1988 med uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder, som minskar den arbetsrelaterade sjukfrånvaron och utslagningen samt förebygger

nya hälsorisker. Kommissionens uppdrag enligt direktiven kan sammanfattas på följande sätt: att föreslå åtgärder som ändrar på de arbetsmiljöer skapar - som skador och ohälsa att kartlägga förhållanden i arbetsmiljön upphov till - som ger arbetsskador och identifiera de mest utsatta arbetena att överväga ekonomiska styrmedel gentemot arbetsgivare för att åstadkomma förbättringar att föreslå åtgärder för att ytterligare markera arbetsgivaran- svaret enligt arbetsmiljölagen och över hur skador och till-

se bud följs upp på arbetsplatserna belysa hur det lokala arbetsmiljöarbetet fungerar se över det lokala skyddsarbetets ställning och organisation överväga om särskilda åtgärder behövs för att till stånd - en bättre fungerande rehabiliteringsverksamhet på arbetsplatser-

na föreslå inriktning och organisation arbetsmiljöarbetet och - av samhällets insatser för ökad effektivitet överväga om det finns skäl att ändra eller förtydliga nuvarande lagstiftning på området. Arbetet skall vara avslutat i juni 1990. Arbetsmiljökomrnissionens direktiv återges isin helhet

i appendix Som framgår av direktiven har vi haft stor frihet i arbetets uppläggning inom ramen för de givna arbetsområdena. Avsikten var att kommissionen fortlöpande skulle lägga fram förslag till berörda departement och efter avslutat arbete redovisa de åtgärder som vidtagits och vad som bör göras därutöver. På grund

av John-Olof Perssons tragiska bortgång har det inte varit möjligt för kommissionen att både lägga fram fortlöpande förslag och hinna avsluta arbetet i föreskriven tid.

Arbetsgrupper

Kommissionen har under arbetets gång tillsatt ett antal expert arbetsgrupper.

För att kartlägga de mest utsatta arbetena och se över behovet

information arbetsskadornas utveckling tillsattes en exav om pertgrupp i april 1989. Kartläggningsgruppens rapport Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker publicerades i januari 1990. Till rapporten hade fogats tjugo bilagor se appendix 6.

En särskild arbetsgrupp fick i september 1989 i uppdrag att se närmare på frågor har betydelse för en god arbetsorganisa-

som tion. Gruppen har avrapporterat sitt uppdrag i en rapport Arbetsorganisation, arbetsmiljö och hälsa som fogats till detta betänkande som bilaga

För att beskriva hur ett bra systematiskt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete kan utformas med hänsyn till förutsättningarna dels inom vård- och omsorgssektom och dels ur det lilla företagets perspektiv tillsatte kommissionen två arbetsgrupper under hösten 1989. Grupperna har avrapporterat sina uppdrag i rappor-

Arbetsmiljöarbete inom vård- och omsorgssektorn och terna Arbetsmiljöarbete i de små företagen. Rapporterna fogas detta betänkade som bilagorna 3 och 4.

Projektrapporter

I direktiven pekas på många olika områden och frågeställningar som kommissionen skall beakta i sitt arbete. På grund av den tidspress kommissionen arbetet under och de många uppgifterna i direktiven har kommissionen låtit genomföra ett antal projekt för att de olika frågeställningarna belysta.

Projekten har avrapporterats och presenterats för kommissio-

under arbetets gång och utgjort underlag inför slutbetänkannen det. Följande rapporter har fogats som bilagor till betänkandet:

Styrmedel i detförebyggande arbetsmiljöarbetet bilaga 1 innehåller arbetarskyddsstyrelsens tankar om arbetsgivarens internkontroll och yrkesinspektionens systemtillsyn.

Utvärdering av åtgärder inom bulleromrddet bilaga 2 tar upp vilka effekter insatser inom bullerområdet fått och hur kravet på åtgärdsprogram bidragit till att minska bullerproblem.

Kartläggning av aktörer pd arbetsmiljöområdet bilaga 6 innehåller

redovisning drygt ett hundratal organisationer och deras en av uppgifter.

Statlig finansiering av arbetsmiljöområdet bilagorna 7-8 beskri-

styrning, prioritering och användning av de statligt styrda ver medel som satsas pá arbetsmiljöarbete.

Försäkringssystemet i ett antal andra länder bilaga 9 innehåller en översikt av verksamhetsformer och finansieringssystem av sjukoch arbetsskadeförsäkring.

Personalekonomisk redovisning bilaga 10 beskriver hur man kan synliggöra kostnader för bl.a. frånvaro och personalomsáttning.

Arbetsmiljö i ett EG-perspektiv bilaga 11 belyser effekterna för det svenska arbetsmiljöarbetet vid ett genomförande av EGzs inre marknad.

Seminarier m.m.

Kommissionen har anordnat ett presseminarium i samband med presentationen av kartläggningsgruppens rapport.

Tillsammans med Folkhálsogruppen har kommissionen vidare anordnat ett kunskapsseminarium om arbetsliv, sjukskrivning och förtidspension samt en hearing om insatser inom arbetslivet för att förebygga sjukdomar i rörelseorganen.

Kommissionen har också anordnat en hearing om personalekonomisk redovisning.

Studieresa

Kommissionen har företagit en studieresa till Japan och gjort studiebesök vid Atlas Copco i Nacka och vid Rygginstitutet i Sundsvall.

Ledamöter och experter De personer som ingått i kommissionen eller biträtt kommissionen som experter har förtecknats i appendix

Sammanträden

Kommissionen har haft 26 sammanträden varav fyra internat. Under arbetets gång har arbetsmiljökommissionen samrátt med den av Socialdepartementet tillsatta Folkhálsogruppen och de tvá

utredare som under arbetsmarknadsdepartementet ser över 1986 års företagshälsovårdsreform respektive arbetslivsforskningens omfattning och inriktning. Vidare har kommissionen följt arbe- 4 tarskyddsstyrelsens pågående kampanj mot belastningsskador i och arbetsmiljöfondens program mot belastningsskador.

Inkomna skrivelser

Regeringen har till kommissionen överlämnat följande skrivelser: Sju skrivelser från privatpersoner och företag som framfört synpunkter på vissa arbetsmiljöfrågor och på inriktningen av arbetsmiljökommissionens arbete, en skrivelse från TCO angáende frågor om sambandet mellan arbetsskador och arbetsmiljö och en skrivelse från Sveriges företagsgymnaster angáende deras kompetens på arbetsmiljöområdet.

Till kommissionen har inkommit olika framställningar från organisationer och enskilda rörande frågor som aktualiserats bl.a. genom kommissionens direktiv. Det har också inkommit ett stort antal inbjudningar till kommissionen som gällt deltagande i konferenser temadagar etc. Kommissionens tre ordföranden, ledamöter och sekretariat har i många olika sammanhang informerat om kommissionens arbete.

Avgivet yttrande m.m.

Till regeringen arbetsmarknadsdepartementet har kommissionen lämnat synpunkter pá användning och organisation av den nya arbetslivsfonden. Vidare har kommissionen yttrat sig över en remiss från utbildningsdepartementet rörande Den nya gymnasieskolan.

Bakgrund

1.1¶Kort

historiebeskrivning

Ett framträdande drag i den historiska utvecklingen av frågor

om arbetarskydd har varit utvidgningen av området från frågor

om skyddsteknik till en fråga om miljön i sin helhet i arbetslivet och dess koppling till de anställdas välfärd.

Ett annat utmärkande drag i den svenska utvecklingen är det omfattande partssamarbetet som manifesterats i flera avtal mellan parterna. Dessa avtal har ofta föregått den statliga lagstiftningen som mer verkat för att kodifiera redan gjorda överenskommelser och stadfästa dem än att bana väg för nyordningar inom området. Statens roll historiskt sett har främst präglats

av tillsyn.

För att beskriva några specifika egenskaper i den historiska utvecklingen riktas i detta avsnitt uppmärksamhet på relationen lag och avtal, partssamarbetet och statens roll.

Arbetarskydd De avgörande betingelserna för utvecklingen har varit förhållanden i arbetslivet, krav och förväntningar på regleringar samt inbördes förhållanden mellan parterna på arbetsmarknaden och den politiska makten.

Det industriella genombrottet under 1800-talets hälft

senare medförde en dramatisk ökning av antalet olycksfall i arbetet. Industrialiseringen vid denna tid innebar att hantverket mer och mer ersattes av mekanisering och att arbetet organiserades i fabriksanläggningar. Arbetstakten drevs i ett sammanhang

upp där den maskinella utrustningen var undermålig ur skyddssynpunkt och arbetskraften otränad och oerfaren vid

mekanisktar-

bete.

Dåtidens politiska strömningar i den s.k. arbetarefrågan dominerades av liberala idéer om humanism och socialantroposofi. Därför kom liberalerna att i parlamentet ta initiativ till vad

som sedermera blev 1912 års arbetarskyddslag. LO:s främsta intresse vid den tiden gällde arbetstider. LO:s uppfattning var den att arbetstider pá 12-14 timmar per dag, 6 dagar i veckan, den

var främsta orsaken till arbetsskador och olycksfall.

SAF:s strävan var att begränsa lagstiftningens och statens intrång i arbetslivet.

1912 års arbetarskyddslag exkluderade jordbrukets 1 miljon arbetande och lagen reglerade endast det fysiska arbetarskyddet.

En reglering av arbetstiden för kvinnor och minderåriga ansågs vara en viktig förändring, likväl som inrättandet av en chefsmyndighet för yrkesinspektörema. En uttrycklig bestämmelse om inrättandet av arbetarombud infördes. Bestämmelsen efterlevdes dock inte i nämnvärd grad.

Mellankrigstiden karaktäriserades av ett genomslag för idéer om rationaliseringar genom införande av nya produktionsmetoder, ny teknik och nya organisationsformer taylorismen. lnförandet av átta timmars arbetsdag är 1920, förstärkte den rationaliseringssträvan som taylorismen innebar, genom att kraven pá de anställdas produktivitet ökade. Förändringarna inom arbetslivet medförde också förändringar i mönstret av olycksfallen. Ett exempel: de möjligheter som elektrifieringen gav att bygga nya tekniken medförde att remskivor och drivaxlar i högre grad ersattes av separata och inbyggda motorer. Olyckor som kan relateras till transmission minskade med 25 procent under tiden 1920 till 1950. Totalt sett ökade emellertid antalet olycksfall mycket kraftigt under denna intensiva industrialiseringsperiod. 1920 var antalet rapporterade arbetsskador omkring 60 000 och hade fram till 1950 ökat till 275 000. En direkt jämförelse försvåras dock av att regler och praxis för när skador anmäls ändrats fortlöpande.

Det är relativt enkelt att se hur illa lagstiftningen frán är 1912, om än reviderad 1928, var anpassad till mellankrigstidens snabba och omfattande industriella utveckling. Såväl staten som parterna fann successivt under 1930-talet att det fanns skäl till oro beträffande arbetsskadornas ökning. Detta innebar dock inte nagon högre aktivitet vad gäller förändring och skärpning av lagstiftningen. I stället präglades tiden efter 1928 års arbetsfredskonferens av en starkare betoning av det frivilliga partssamarbetet inom arbetarskyddsomrádet. Efter undertecknandet av huvudavtalet i Saltsjöbaden är 1938 träffades ett avtal inom arbetarskyddet år 1942 om den lokala skyddsverksamheten, och om inrättandet av Arbetarskyddsnämnden. Det frivilliga partssamarbetet har därefter varit mycket omfattande när det gäller arbetarskyddsfrágor och har präglats av en relativt hög grad av samförstånd.

Samarbete etableras Regeringen beslöt är 1938 att tillsätta en utredning för att se över den aktuella lagstiftningen. Utredningskommittén presenterade sina betänkanden år 1946. Arbetsgivarsidans reaktion var med hänvisning till det frivilliga partssamarbetet avvisande och SAF hemställde om högre restriktivitetmär det gällde formell reglering av omfattning och ambitioner i lagen. LO á den andra sidan betonade partssamverkan som ett komplement till lagstiftningen och menade att den successivt måste utvecklas om arbetsgivarna visar sig ovilliga att förbättra arbetarskyddet. Lagen om arbetarskydd från är 1949 skärptes på en rad väsentliga punkter även om regeringen också delvis tillmötesgick SAF:s önskemål. LO:s pådrivande roll i förändringen av lagen 1949 motsvarades av en

öppenhet från arbetsgivarsidan att tillmötesgå krav främst

genom avtal om man samtidigt kunde undvika en rättslig och detaljerad intervention. I lagen infördes nu jordbrukssektom och regel

en om skyddsombud vid alla arbetsställen med 5 anställda eller fler. Företag med 50 anställda eller fler ålades att inrätta skyddskommittéer. Beslut fattades också om att bilda arbetarskyddsstyrelsen. Fortfarande omfattade dock lagen endast det fysiska arbetarskyddet även om det fanns krav på att inkludera den psykosociala arbetsmiljön.

Revisionen av lagen år 1949 medförde att SAF och LO omförhandlade sitt avtal från år 1942. Det nya avtalet skrevs under år 1951 och från denna tid är det ingen överdrift att påstå att det finns en grundläggande enighet på arbetsmarknaden mellan

parterna och regeringen om behovet av lagstiftning, föreskrifter och kontroll. Det moderna arbetarskyddet kan dateras från denna tid.

Efterkrigstiden präglades av en mycket snabb utveckling

av industrin, fram till mitten av 1960-talet. Perioden karaktäriserades av förändrade produktionsmetoder genom införande

av ny högteknologisk utrustning automatisering och hög tillväxt-

en takt av förädlingsindustrin. Mellan åren 1950 och 1974 växte industrins produktionsvolym med drygt 5 procent i genomsnitt per år och produktiviteten ökade under samma period med 6 procent årligen.

Ett omvandlat arbets- Efterkrigstiden präglades också kraftiga strukturrationalise-

av liv ringar inom lågproduktiva branscher

och en omfattande omflyttning av arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken byggdes ut, bl.a. som en följd av konsekvenserna den solidariska lönepolitiken.

av Förändringarna i arbetslivet fortsatte genom rationaliseringar

av verksamheten med stöd av ny teknik och organisationsfor-

nya mer. Mellan åren 1955 och 1978 ökade antalet tjänstemän med 47 procent medan antalet industriarbetare minskade med 10 procent. Privattjänstemannakartellen PTK anslöt sig år 1978 till arbetarskyddsnämnden.

I dag är 1990 återfinns närmare 80 procent alla anställ-

- - av da inom tjänstesektom. Den största enskilda tjänstesektom utgörs av vård och omsorg. Vård- och omsorgssektom är utpräg-

en lad kvinnoarbetsmarknad. Kvinnorna utgör drygt 90

procent av personalen inom de flesta yrkesgruppema. Jämfört med arbetsmarknaden i stort har vård- och omsorgssektom både högre

en andel anställda med såväl oregelbundna arbetstider deltids-

som arbete.

De formella inträdeskraven till vård- och omsorgsverksamheten är relativt bestämda och höga. När det råder betydande efterfrågeöverskott pá personal tvingas emellertid lösningar fram som innebär avkall på kraven för tillträde till förberedande

utbildning och direkt till arbete. Framför allt inom storstadsregionerna har den ökade konkurrensen om arbetskraften resulterat i

en hög personalomsättning och personalbrist. Ett resultat av denna situation har blivit att stora grupper i dag går in i vård- och omsorgsverksamheten med mycket begränsad utbildning och erfarenhet.

Mycket av det oavlönade omsorgsarbete som tidigare utförts i hemmen, sköts nu av samhället. Detta gäller t.ex. omsorg om barn och gamla. Det är ofta kvinnor med låg utbildning som rekryteras till dessa lågstatusyrken.

Ser man till det traditionella arbetsmiljöarbetet, lagstiftningsoch avtalstraditioner grundas de i stor utsträckning på förhållandena när omsorgsarbetet fortfarande var oavlönat arbete i hem-

Därför har många av omsorgsområdets arbetsrniljöfaktorer, men. t.ex. psykiska krav och organisatoriska frågor, sannolikt inte beaktats i tillräcklig omfattning.

Under efterkrigstiden, då produktionen gjordes mer beroende

teknik och allt färre arbetade direkt i produktionen, minskade av den uppåtgående trenden i allvarliga olycksfall och skador. I stället ökade antalet anmälda fall av stress, belastningsskador och psykisk ansträngning, också buller- och vibrationsskador,

men skador kemiska ämnen, Än gång hade således för-

av m.m. en ändringarna i arbetslivet utvecklats så att lagstiftningen från år 1949 framstod som föråldrad och dåligt anpassad till verkligheten.

Detta medförde en ny debatt under 1960- och början av 1970talen. Insikten de negativa effekterna av olycksfall och sjuk-

om domar, inte bara på människor utan också på produktionen, hade lett till ett ökat intresse för arbetsmedicin Arbetsfysiologiska institutet 1955, arbetspsykologi PA-rådet 1952 och ergonomi. LO drev, med början vid sin kongress 1961, allt hårdare kravet att arbetarskydd en delaspekt av individens totala situation i

var arbetslivet inkluderar fysiskt och psykiskt välbefinnande,

som anpassning arbetet till människan och individens inflytande

av över arbetet företagsdemokrati. Man kan från 1960-talets mitt fram till revisionen av arbetarskyddslagen år 1973 och den nya arbetsmiljölagen år 1977 se framväxten av ett nytt begrepp: arbetsmiljö. Nyheten är främst betoningen på individens välfärd och mindre på direkt arbetarskydd. Nu heter det att arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhallandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas sd, att arbetsta-

själv kan påverka sin arbetssituation. garen

En arbetsmiljölag I förarbetena till lagändringarna åren 1973 och 1977 betonades vikten av att se till individens välfärd och hela hälsosituationen i arbetslivet och att arbetsmiljöarbetet inriktades på förebyggande åtgärder och byggdes in i all planeringsverksamhet. Man kan hävda att välfärdsbegreppet utvidgades i samband med dessa

lagändringarÄEnväsentlig grund för detta nya synsätt och utvidgningen av lagstiftarens ambitioner LO:s omfattande

var undersökningar av medlemmarnas arbetsmiljö och uppfattning

om den i början av 1970-talet.

Den nya inriktningen manifesterades bl.a. i ökade satsningar på forsknings- och utvecklingsverksamhet och information. Arbetsmedicinska institutet startade sin verksamhet år 1966 och 1972 bildades arbetarskyddsfonden nu arbetsmiljöfonden samt år 1976 arbetslivscentrum.

Arbetsrniljökommissionen har i sin kartläggning och granskning av arbetsmiljön funnit att den förändrade och utvidgade lagstiftning som initierades under 1960-talet och formaliserades i mitten av 1970-talet ännu inte fått tillräckligt genomslag i arbetslivet i form av minskning av antalet olycksfall och andra skador. Kommissionen finner det därför viktigt att avtal och partssamarbete utvecklas, arbetsmiljöarbetet tillförs styrmedel, institu-

nya tionella förändringar genomförs och konkretiseringar den

görs av ramlagstiftning som finns så att vi i framtiden kan bereda fler människor goda arbeten, minska samhällets kostnader för skador och öka den ekonomiska tillväxten och därmed vår välfärd.

Under 1980-talet har tyngdpunktsförskjutningar skett inom arbetslivet från tung och manuell till högteknologiskt

styrd varuproduktion, från organisatoriskt tungrodda byråkratier

till mer lättrörliga och decentraliserade administrativa enheter. Den största förändringen på svensk arbetsmarknad är dock omvandlingen i riktning mot tjänsteproduktion. Denna kommer att ytterligare accentueras under 1990-talet. Denna pågående utveckling leder också till en förskjutning arbetsmiljöproblemen och be-

av hov av nya och ändrade styrmedel.

1.2¶Sociala och skillnader i hälsa i

yrkesmässiga Sverige

Efterkrigstidens politik för förbättrad folkhälsa har i hög grad handlat om utbyggnaden offentlig sjukvård. För arbetsmiljö-

av kommissionen är det särskilt viktigt att ställa frågan vilket bidrag förvandlingen och moderniseringen svenskt arbetsliv har givit

av till folkhälsans förbättring.

Trots strävan att utjämna sociala klyftor av olika slag finns skillnader kvar när det gäller hälsa, sjukdom och risk för tidig död. Att t.ex. klasskillnader i hälsa fortfarande kan

påvisas är en tydlig fingervisning att orsakerna till sådana skillnader är

om djupt rotade i samhällets sociala och ekonomiska struktur. Att dessa skillnader trots allt är mindre i Sverige än i andra jämförbara länder ger också en antydan om att en långsiktig välfärdspolitik ändå kan ge det eftersträvade resultatet.

Arbetslivet förtjänar att uppmärksammas särskilt i detta sammanhang. De djupt liggande sociala strukturerna som t.ex. den traditionella arbetsfördelningen skillnaden mellan yrkesutbil-

dade och icke yrkesutbildade, mellan tjänstemän och arbetare

liksom framväxten av en kvinnlig arbetsmarknad, kan väntas spela stor roll för hur sociala och yrkesmässiga skillnader i hälsa skapas och upprätthålls. Det bör dock betonas att den främsta skillnaden finns mellan förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande när det gäller sjuklighet och risker för att bli sjuk. Detta talar för en aktiv sysselsättningspolitik.

Modern svensk forskning har visat på systematiska skillnader mellan grupper i samhället när det gäller såväl hälsa, speciella sjukdomar som dödsrisker. Dessa skillnader har dokumenterats för alla perioder av livet, från födelsen till ålderdomen. Nedan ges några belysande exempel.

Bland barn i åldrarna 1-19 förekommer systematiska skillnader i dödsrisk när man jämför barn till tjänstemän, egenföretagare och arbetare. Pojkar som föds i arbetarklassen har störst risk, dämäst kommer pojkar till egenföretagande föräldrar. Man har beräknat att risken för alla sänktes till den som rader för

om tjänstemannafamiljemas barn skulle man kunna undvika ca 80 dödsfall i åldrarna 1-19 år varje år. En stor del av skillnaden i dödsrisk, inte hela, beror på skillnaden i risk för dödliga

men olycksfall.

Bland män och kvinnor finns dokumenterade hälsoskill-

vuxna nader efter samhällsklass på många områden. Dessa har påvisats både i studier baserade på intervjuer där stickprov av svenska folket rapporterat förekomst hälsoproblem och i studier

om av t.ex. cancer utifrån det s.k. cancermiljö-registret. Studier av

av hjärtinfarkt utifrån landstingens slutenvårdsregister och studier

dödsfall, t.ex. utifrån det s.k. dödsfallsregistret visar på samma av skillnader.

Hälsoproblem i form av fysisk sjuklighet rapporterar ca 30

befolkningen. Bland högre tjänstemän är andelen procent av dock lägre än 25 procent och bland arbetare utan yrkesutbildning är andelen 40 procent. Övriga samhällsklasser ligger på en nivå emellan. Oavsett om vi talar om sådana fysiska hälsoproblem

har att göra med besvär i leder, muskler och rygg eller med som cirkulationsbesvär och bröstvärk är mönstret detsamma. Dessut-

blir klasskillnadema i rapporterade besvär större med ökande om ålder. Detta har tolkats som den ackumulerade effekten av ett långt arbetsliv, som skiljer sig starkt t.ex. för manuella och ickemanuella yrken.

Liknande resultat redovisas för psykiska hälsoproblem. Tolv procent av befolkningen redovisar sådana problem. Hos högre tjänstemän föreligger sådana problem hos mindre än tio procent, jämfört med 15 procent hos icke-yrkesutbildade arbetare.

Två stora folksjukdomar, nämligen cancer och hjärtinfarkt har

studerats med avseende på klasskillnader. Risken att drabbas av cancer i lungorna eller i magen är t.ex. betydligt större för arbetare än för tjänstemän, både bland kvinnor och män. Andra cancersjukdomar, t.ex. cancer i tjocktarmen visar dock ett omvänt klassmönster.

Hjärtinfarkt som tidigare var vanligare bland egenföretagare och bland dem som var socialt gynnade tycks i dag ha ett omvänt klassmönster. En omsvängning har skett med början i de yngre generationerna i Sverige, liksom tidigare i USA, England och Israel, så att hjärtinfarkt i ökad grad blivit en sjukdom som främst drabbar dem som också i andra avseenden har det sämst.

Risken för tidig död har ett påtagligt samband med samhällsklass. I vuxen ålder är det tydligast bland dem som är 35-45 år. Dödsrisken för en man i denna ålder är ca 35 procent högre för

saknar kvalificerad yrkesutbildning jämfört med arbetare, som tjänstemän med lång utbildning. Bland de förvärvsarbetande männen minskar sedan klasskillnadema sakta med ökande ålder. En del av förklaringen är att de som är mest sjuka och samtidigt har ett fysiskt tungt yrke lämnar arbetskraften t.ex. genom förtidspensionering. I den grupp som lämnat arbetskraften är dödsrisken allra högst.

Sammanfattningsvis finner man i Sverige systematiska sociala skillnader i hälsa, sjukdom och dödsrisk från födelsen till den sena ålderdomen. Som regel är de som har det sämst i andra avseenden också de som råkar mest illa ut när det gäller hälsoproblem. Flera betydelsefulla undantag finns dock från denna regel t.ex. den höga förekomsten av bröstcancer hos välutbildade kvinnor.

Frågan är därför vilka förhållanden som har den avgörande betydelsen för att skapa och upprätthålla sådana sociala skillnader i hälsa, sjuklighet och dödsrisk som vi pekat på ovan. Finns det över huvud taget några sådana generella förhållanden

l internationell epidemiologisk, yrkesmedicinsk, Socialmedicinsk och samhällsvetenskaplig forskning har man identifierat ett stort antal riskfaktorer social, kulturell, beteende-, arbetslivs-

av eller liknande natur. Svensk epidemiologisk forskning var framgångsrik genom att tidigt kunna påvisa sambandet mellan asbest och Det är inte längre kontroversiellt att hävda att ohälsa

cancer. och sjukdom delvis är socialt bestämda. I den mån dessa faktorer också är ojämnt fördelade över samhällets klasser bidrar de till att skapa ojämlika chanser till hälsa under livet.

Det finns få studier som direkt har analyserat betydelsen av olika typer av förhållanden för att skapa och upprätthålla klassskillnader i ohälsa. En sådan analys har gjorts av den svenska levnadsnivåundersökningen år 1981. Undersökningen omfattar individernas hela livssituation och ett huvudresultat âr att den viktigaste faktorn för att förklara klasskillnader i fysisk sjuklighet âr arbetsmiljön. Andra faktorer av betydelse är uppväxtförhållanden

och i tredje hand alkohol- och tobakskonsumtion. De fysiska arbetsmiljöförhållandena skiljer sig mycket markant mellan olika samhällsklasser. Den andel av arbetare och jordbrukare som rapporterar tunga arbetsförhållanden är tio gånger högre än motsvarande andel bland högre tjänstemän. Den andel av facklärda arbetare som vuxit upp under ekonomiskt svåra förhållanden är dubbelt så hög som motsvarande andel bland högre tjänstemän.

Arbetstagare inom LO-området är mer än andra utsatta för olika arbetsmiljörisker oavsett sektor av arbetsmarknaden.

Arbetslivet spelar en avgörande roll för individens hela livssituation. Därför ger det upphov till sådana skillnader mellan yrkesgrupper och samhällsklasser som resulterar i olika chans att behålla den fysiska hälsan.

I samma analys finner man att klasskillnader i psykisk hälsa har en mer komplex orsaksbild. Den enskilda faktor som är av störst betydelse är uppväxtförhållanden. Psykisk arbetsmiljö spelar stor roll för individens psykiska hälsa, medan dess betydelse för klasskillnaderna i psykisk ohälsa är svårbedömd.

De konventionella förklaringarna till varför olika grupper, t.ex. samhällsklasser eller yrkesgrupper, drabbas olika mycket av hälsoproblem betonar i hög grad sådana beteendefaktorer, som ligger inom individens egen kontroll. Dessa förklaringar är uppenbart ofta felaktiga. Arbetarkvinnor har t.ex. 20 högre risk för lungcancer än änstemannakvinnor trots att äldre arbetarkvinnor traditionellt haft en mycket låg tobaks- såväl som alkoholkonsumtion. På samma sätt kan den ca 10 procent högre risken för lungcancer hos manliga arbetare inte reduceras till en effekt av deras rökvanor. Man gör sig därvidlag ofta skyldig till en sammanblandning. De faktorer som är viktigast för den enskildes risk behöver inte vara samma faktorer som gör att olika samhällsklasser eller yrkesgrupper skiljer sig åt. När det gäller åtgärder för att minska sådana skillnader träder vissa faktorer i förgrunden, bl.a. arbetsmiljön.

Minskat tobaksbruk, måttlig alkoholförbrukning och mindre fet mer fiberrik kost är av stor betydelse för att förbättra folkhälsan generellt. Men det står i dag klart att de grupper som framför allt tagit till sig dessa budskap är de välutbildade och välavlönade. Av dem som tidigare rökt är det framför allt de välutbildade som slutat, trots att dessa har bättre råd att röka. Inom grupper som traditionellt rökt i liten utsträckning, framför allt är det fråga om kvinnor, har tobaksbruket tvärtom ökat. Att denna förändring har påverkats av kvinnornas inträde på arbetsmarknaden, av den typ av arbeten de oftast hamnar samt av dubbel arbetsbörda är högst sannolikt. Det ökade tobaksbruket i dessa grupper har skett samtidigt med en massiv information om tobakens skadeverkningar och samtidigt med en allmän tendens till minskat tobaksbruk. Rökvanoma har således under de senas-

te decennierna ändrat karaktär så att det numera är vanligare att röka bland arbetare än bland högre tjänstemän, vilket inte var fallet för tre decennier sedan. Andelen storrökare var 1981 högst i gruppen egenföretagare. Dessa och liknande förändringar har bidragit till ökade klasskillnader i hälsa.

Att ensidigt betona vikten av ändrade levnadsvanor som den avgörande strategin för folkhälsoarbetet kan enligt ovanstående resonemang mycket väl innebära att klasskillnadema ökar. En strategi som förenar målet att förbättra folkhälsan generellt med målet att samtidigt minska klasskillnadema i hälsa är fullt möj-

ligt. Det står därvid klart att förbättringar av arbetsmiljön är en av de viktigaste faktorerna för att minska skillnader i hälsan. Arbetsmiljöaspekter bör därför få en ökad roll i folkhälsoarbetet.

En slutsats som arbetsmiljökommissionen vill dra av detta är att ett betydligt mer uttalat och preciserat ansvar måste åläggas arbetsgivarna när det gäller de anställdas hela arbetsmiljö, inklusive det förebyggande miljövårdsarbetet. Tillsammans med arbetstagarna och deras organisationer bör arbetsgivarna också i ökad omfattning uppmärksamma friskvården. Genom sådana insatser bedömer kommissionen att uppmärksamhet också kommer att riktas mot tobaks- och alkoholbruk samt kostsammansättning.

Om man menar allvar med målet att skapa jämlika chanser till ett hälsosamt och långt liv för alla, är en reformering av arbetslivet och en förbättring av många arbetsmiljöer centrala uppgifter.

Kartläggning ut- Arbetsmiljökommissionen har som ett led i sitt arbete uppdragit av satta arbeten åt särskild utredningsgrupp att kartlägga och identifiera de

en mest utsatta arbetena.

Viktiga kriterier för kartläggningen var dödsfall, sjukdom, invaliditet och andra bestående men samt risk för skador på foster och arvsmassan. Arbetsbetingad sjukskrivning, utslagning, psyko-sociala belastningar, otillräckligt inflytande, var också områden som skulle beaktas. I det följande redovisas några av kartläggningsgruppens viktigaste resultat.

Utbredningen av en rad traditionellt uppmärksammade arbetsmiljöproblem såsom exempelvis allvarliga arbetsolycksfall, hörselskador samt skador i muskler och leder till följd av belastning och förslitning är i stora delar numera rätt väl kända.

Varje år skadas genom olycksfall ca 5 000 personer så svårt att de får bestående dvs. 1 % medicinsk invaliditet. Antalet

men belastningsskador av motsvarande konsekvens har bedömts till

8 000 år. Ytterligare ett stort antal kroniska och livspåverkanca de sjukdomstillstånd har sitt upphov i dåliga arbetsmiljöer. Sådana lungssjukdomar som allergisk astma, allergisk alveolit och kronisk bronkit drabbar kring 4 000-5 000 personer varje år. Antalet hjärtinfarktfall där arbetsmiljön medverkar har ansetts ligga kring 800 år, i åldrarna före 65 år.

I hög utsträckning är det inom tillverkningsyrkena dessa skador inträffar. Även t.ex. antalet allvarliga arbetsolyckor

om som leder till invaliditet reducerats, tycks detta vara föranlett mer av tillverkningsyrkenas krympning än av minskade risker för dem som arbetar i ett sådant yrke. Ett mer utförligt resonemang om arbetsskadornas utveckling förs i avsnitt 10.1.1.

Några yrken ställer exceptionella fysiska krav som t.ex. smeder, gruvarbetare och dykare. Yrken med sådana krav ställer, som framgår av forskarrapporterna, oundvikligen dem som arbetar där inför särskilda risker.

Till den mångfald risker som traditionellt förknippas med tillverkningsarbete kan även läggas risken för död i tidig ålder. Åtminstone till del finns för denna risk ett samband med

en arbetsmiljön. Cancer och hjärtinfarkt är två exempel härvidlag. Antalet årliga dödsfall i arbetsrelaterad cancer eller hjärtinfarkt är flera gånger större än antalet arbetsolycksfall med dödlig utgång.

Inom tillverkningsyrkena är kvinnorna 150 000 i förhållande till andra kvinnor mer utsatta än männen i förhållande till andra män. Såväl med avseende på svåra olycksfall och belastningsskador som på död i tidig ålder är riskerna för dem relativt riskerna för övriga förvärvsarbetande kvinnor, mer markerade än motsvarande risker för män. Bland männen är en av de mest utsatta grupperna i dessa avseenden de som arbetar med jämbruksarbete och angränsande arbeten.

Könssegregering med avseende på typen av arbetsuppgifter har gett kvinnorna mer rutinmässiga, monotona och lätta arbeten, där belastningsskador uppträder i stor utsträckning.

Fysiskt belastande miljöer, de beskrivna, utövar även

som ovan en psykisk belastning på dem som arbetar där. Det är dock betydligt svårare att en klar uppfattning om i vilka yrken eller arbetsmiljöer man utsätts för psykiska påfrestningar.

Dessa yrken är spridda och inte samlade till någon speciell del av arbetsmarknaden. Yrken med stressfyllt arbetsinnehåll finns såväl inom tillverkningsarbetena som inom service och vård. De senare diskuteras något mer utförligt än de förra i underlaget till kartläggningen. Vårdarbetet, på alla nivåer, tycks ha ett sådant innehåll, att det är psykiskt påfrestande i särskild grad. De som arbetar inom vårdyrkena utgör en växande andel av arbetsmarknaden. Som sjukvårdsbiträde undersköterska, arbetar i dag över 150 000 personer. Denna grupp har vuxit mycket snabbt. De problem som belastar gruppen kan därför i viss mening ses som nya.

Av kartläggningen framgick också att yrken inom transport och kommunikation är belastade i olika avseenden. Att hälsoeffekter av att arbeta i och med intensiv trafik föreligger i ökande omfattning synes klart. Det finns i dag inget effektivt helhetsgrepp på dessa risker. Trafiken som arbetsmiljö i både psykisk och fysisk mening, bör bli föremål för nytänkande och åtgärder.

1.3¶Kvinnor och män, skillnader i hälsa

Den väsentligaste skillnaden vad avser hälsa går mellan anställda och icke anställda, dvs. främst arbetslösa och förtidspensionerade. Inom forskningen finns en omfattande dokumentation

av risker, förknippade med ohälsa är kopplade till arbetslöshet.

som Kommissionens uppgift är att föreslå arbetsmiljöförbättringar i arbetslivet. I detta avsnitt koncentreras därför uppmärksamheten på anställda och en jämförelse mellan män och kvinnor. Att kvinnors arbetsmiljö spelar stor roll för deras hälsa framgår

av kartläggningsgruppens rapport.

Viktigt för kvinnornas fysiska och psykiska sjuklighet är också den högre belastningen genom ansvar för hem och barn, hushållsarbete och bristen på social integration. Att kvinnor och män skiljer sig åt också med avseende på hälsotillstånd är välkänt. Skillnademas omfattning och art varierar dock beroende

på om det är sjuklighet eller dödlighet som studeras.

Som framgår av tabell 1 i appendix 2 har en större andel

av kvinnorna rapporterat olika besvär och sjukdomssymptom, och denna skillnad är betydligt mer markerad vad gäller psykiska besvär. Däremot är dödligheten högre för män i alla åldrar, vilket resulterar i påtagliga skillnader mellan könen i förväntad återstående livslängd.

Hälsan för kvinnor i Kvinnor i olika

sociala skikt och olika åldrar har mycket olika olika sociala skikt och livsvillkor, vilka hälsotillståndet

av kan ses som ett. Detta gör det åldrar svårt att tala generellt om kvinnors hälsa, och det är därför vikt

av att kort redogöra för skillnader i fysisk och psykisk sjuklighet för kvinnor ur olika samhâllsklasser.

Människors klasstillhörighet vanligen

anses vara baserad på det yrke de innehar. För kvinnor kan detta problematiskt,

vara eftersom de ofta har lösare knytning till arbetsmarknaden

en än män, exempelvis genom att arbeta deltid. Hushållets ekonomiska ställning är som regel mer beroende på än kvinnans

mannens yrke. Kvinnors sociala position så den framträder enligt det

som egna yrket kan därför vara missvisande för deras livssituation mer i allmänhet.

Om det egna yrket ändå tas grund för klassindelningen

som framstår kvinnor i kategorierna yrkesarbetare och företagare

egna som de mest utsatta för fysiska besvär. För fysiska besvär ändras klassmönstret endast obetydligt indelningen görs med fa-

om miljen som bas. I båda fallen är det generellt arbetare

så att är sjukare än tjänstemän se tabell 2 i appendix 2.

För psykiska besvär är klasskillnadema, mätt efter det

egna yrket, något mindre framträdande. Grovt sett är högre tjänstemän friskare, medan arbetargruppema är sjukare. Här framträder däremot vissa påtagliga skillnader familjens

om klass tas som utgångspunkt för beskrivningen. Framför allt framstår då icke-

yrkesutbildade arbetare jämte lägre tjänstemän som de grupper som är mest utsatta för psykiska besvär. Kvinnor som är medlemmar av familjer där även maken tillhör någon av dessa grupper är således i stor utsträckning utsatta för psykiska besvär. Att detta framkommer mer entydigt vid studier av familjer än vid en indelning baserad enbart på kvinnornas egna yrken tyder på att det är förhållanden utanför arbetet som är psykiskt påfrestande för dessa kvinnor.

Av diagrammet nedan framgår att sjuktalet sedan år 1983 har ökat inom samtliga åldersgrupper för både män och kvinnor. Ökningen har varit störst för kvinnor inom åldersgruppen 60-64 år. Kvinnornas uktalsökningar har varit större än männens även inom andra åldersgrupper.

Figur 1.1 Sjuktalsförändringar 1983--1987 efter ålder och kön.

30 MÄN KV|NNOR 25

III 15

III Ill

nu

II n n

60 Samt] 16 s s å

-64 -19 -59 -64

z Ökning 1984-1987

Källa: RFV, Varför ökar sjuktalet. Statistisk rapport R 1989: 1

Könsskillnader i sjuk- Kvinnor skiljer sig från män vad gäller fysisk, men framför allt lighet vad gäller psykisk sjuklighet. Vidare finns för kvinnor i olika sociala positioner skillnader när det gäller risk för sjuklighet på

sätt män i olika klasser. Gemensamt för alla klasser samma som och alla åldersgrupper är dock att kvinnor löper en större risk att vara sjuka än vad män gör.

Skillnaden i sjuklighet mellan män och kvinnor är bl.a. följande om man jämför risken att sjuk för kvinnor respektive vara män. En överrisk för kvinnor föreligger att drabbas fysiska av besvär. Risken är 23 procent högre för kvinnor än för män när alla i åldrarna 15-75 år studeras. För psykiska besvär har kvinnor en mer än dubbelt så stor risk när alla individer analyseras. Skillnaden mellan män och kvinnor vad psykiska krav avser och beslutsutrymme i arbetet är faktor tycks bidra till en som skillnaden i hälsa könen emellan. Grovt sett kan således skillnader i arbetets innehåll sägas bidraga till både fysiska och psykiska sjuklighetsskillnaderna mellan man och kvinnor. Även psykisk arbetsmiljö den främsta om är av faktorerna som sammanhänger med översjuklighet bland kvinnor kan den inte sägas utgöra någon särskilt uttömmande förklaring. Även vid kontroll för denna faktor har kvinnor överrisk på närmare 80 en procent vad gäller psykiska besvär. Det måste således finnas ytterligare faktorer av betydelse. Eftersom det här är skillnader mellan män och kvinnor som står i fokus förefaller det rimligt inverkan traditionelatt prova av skillnader mellan män och kvinnor. En sådan skillnad utgörs av fördelningen för barn och hemarbete i övrigt. En av ansvar annan skillnad år deltagande i det samhälleliga och sociala livet utanför familjen; den sociala integrationen. Ansvar för barn och hushållsarbete å sidan och integration ena å den andra har lika stor inverkan på könsskillnaden i sjuklighet. Om fördelningen av hushållsarbete respektive graden integraav tion vore mer lika mellan könen skulle också skillnaden i sjuklighet minska. Kvinnors i allmänhet betydligt större belastning hushållsarav bete, barntillsyn etc. kombinerad med något mindre grad en av deltagande i samhällslivet tycks viktiga faktorer för förvara en ståelse av könsskillnaden i sjuklighet. Till detta kommer skillnader i arbetets innehåll. Kombinationen av dessa faktorer har ännu inte studerats noggrant, men de resultat som framkommit på sistone pekar mot att kvinnors större utsatthet för såväl fysisk psykisk sjuklighet som inte enbart kan förstås som en effekt skillnader i arbetsmiljöav förhållanden mellan könen. Tvärtom tycks stor del kvinen av nors sjuklighet vara rotad i traditionell könsrollsfördelning av arbetet i hemmet. De kvinnor både har dålig arbetsmiljö och som en traditionell könsroll är utsatta i särskild grad. De resultat som redovisats i det föregående kan sammanfattas på följande vis: kvinnors livsvillkor skiljer sig åt beroende på klasstillhörighet, och i detta avseende är inte hälsan något undantag. Detta till trots har alla kvinnor det gemensamt, oavsett klass och ålder, att de löper större sjuklighetsrisk än männen i en motsvarande sociala position. Denna könsskillnad i sjuklighet motsvaras dock av en skillnad i dödlighet tvärtom är det

män som löper den största dödlighetsrisken, vilket åstadkommer påtagliga skillnader i förväntad livslängd mellan män och kvinnor i olika åldrar.

utblickar

Några

För att förstå de utvecklingsaltemativ som är möjliga i framtiden är det väsentligt att ha en uppfattning om dagens förhållanden. För att kunna anpassa förslag och idéer om förändringar av lagar, institutioner m.m. till ett ständigt föränderligt arbetsliv är det viktigt att ha en uppfattning om de problem som finns i dag och om vad man tror kommer att bli morgondagens problem. Mot bakgrund av vad vi vet om utvecklingen under de senare åren och dagens situation vill vi peka på några förhållanden som vi anser vara väsentliga för arbetsmiljöfrågoma och vad vi anser vara en sannolik utveckling åtminstone under de närmaste åren.

Exportindustrin i Sverige är unik om man ser till att landet är relativt litet och att industrin har haft förmåga att under många år hävda sig i den internationella konkurrensen. Det svenska välståndet är beroende av en fortsatt hög konkurrensförmåga för att skapa en välfärdsökning som kan möjliggöra inte bara en allmänt högre välfärd utan också en bättre arbetsmiljö. I det perspektivet blir frågor om kompetensutveckling i arbetslivet och produktivitetsfrämjande åtgärder väsentliga.

Förändringar i arbetslivet När förändringarna i arbetslivet beskrivs genom exempel pá företag och förvaltningar med avancerad teknik, nya former av arbetsorganisation, varierat arbetsinnehåll, självbestämmande m.m. är det ofta s.k. spjutspetsföretag som framhålls. Dessa företag återfinns ofta inom sektorer som är .kunskapsintensiva och dessutom syftar man ofta på delar av stora internationella koncerner; ABB, Electrolux, Astra, Volvo etc. Med andra ord, det är företag som har både personella och ekonomiska resurser att utveckla nya former och lösningar för arbetets organisation, arbetsmiljö etc. Den typen av företag sysselsätter uppskattningsvis tio procent av arbetskraften. Ungefär lika stor andel av arbetskraften sysselsätts inom den offentliga sjukvården. Det är viktigt att ha detta i åtanke. En mycket stor del av arbetskraften återfinns inom övrig offentlig sektor 20 procent, inom små- och medelstoraföretag drygt 10 procent samt inom service, handel och transport ca 40 procent i övrigt.

Dagens arbetsliv genomgår en successiv omvandling. Industriarbetets omfattning minskar i förhållande till andra arbeten främst inom tjänstesektom. Många arbetsuppgifter förändras ge-

introduktion teknik; uppgifter som tidigare har varit nom av ny manuella automatiseras och datoriseras. Detta betyder bl.a. att arbetsuppgifterna blir kvalificerade i den meningen att de mer förkunskaper och kontinuerlig vidareutbildning hos kräver mer den anställde. Den sortens arbeten är individuellt utvecklande därför att de individen och kräver ett individuellt beengagerar slutsfattande. Samtidigt skapar automatiseringen nya arbetsuppinnebär övervakning och kontroll. Parallellt med dengifter som utveckling vi att andra arbetsuppgifter kräver lägre kvalifina ser kationer där varken förkunskaper eller vidareutbildning är väsentligt. Det gäller läng rad arbeten som faktiskt har ökat en av i antal under 1980-talet som består av t.ex. montering inom elektronikindustrin. Inom industrin är s.k. flexibel automation en alltmer dominerande produktionsfilosofi. Flexibel automation innebär att man utnyttjar teknikens alla möjligheter för att driva produktionen sa snabba förändringar och anpassningar till kundernas önskeatt mál blir möjliga. De tekniska lösningarna bygger pá programmerbara och omställningsbara fleroperationsmaskiner och nya distributionsforrner, vilka ofta kräver färre men mer kvalificerade anställda. Detta har också medfört behov av nya och individuellt anpassade löneformer, karriärer och utbildningar. Däremot har den tekniska fömyelsen inte alltid átföljts arbetsutvidgning för av det stora flertalet eller organisatoriska förändringar som gett majoriteten de anställda bättre arbetsuppgifter, självbestämmanav de och Under 1980-talets tillväxt inom industrisekeget ansvar. har kategorin okvalificerade arbetstillfällen ökat mest. Tektorn nisk utveckling kan, i förening med utveckling av de anställdas kompetens och arbetsorganisationen, leda till ett bättre arbetsliv. Ett exempel är användningen datorer. Där har utvecklingen av gått från centrala datorer till persondatorer. Arbetsmiljöstora kommissionen att för att skapa bättre arbetsmiljö är det menar nödvändigt att ta fasta pä de möjligheter som den tekniska ut-

vecklingen ger. Service och tjänster har varit den snabbast växande sektorn av arbetsmarknaden såväl i Sverige, som i andra västliga industriländer under 1980-talet. Totalt sett är drygt 70 procent av de anställda verksamma inom denna sektor. En stor del av dessa återfinns inom värd, handel, hotell- och restaurangbranschen. En rad arbetstillfällen som kräver en hög kvalifikationsnivá nya inom bank- och finanstjänster, konsultverksamhet m.m. har ska- Det finns hel rad exempel pá arbeten som utförs under pats. en friare organisatoriska former, med hög grad självständighet i av beslutsfattandet och vad gäller arbetets utförande och eget ansvar resultat. Inom tjänster och service finns det också exempel pá arbetstillfällen kan beskrivas som monotona och repetitiva. som Summerar bilden av förändringarna under den senaste man lO-ársperioden är intrycket ingalunda att utvecklingen entydigt

går mot ett arbetsliv där högre krav ställs på den enskilde. Kvantitativt sett dominerar fortfarande den sorts arbeten som kräver lägre förkunskaper och ringa grad av vidareutbildning. Trots detta är dock de positiva sidorna i utvecklingen sådana att arbetsmiljökommissionen finner anledning att understryka behovet av rationaliseringar och teknisk utveckling för att uppnå en bättre arbetsmiljö för alla.

Det är bl.a. mot denna bakgrund som kommissionen nedan föreslår att kunskapscentra bildas. Dessa skall ha till uppgift att samla och sprida kunskap om ny teknik och arbetsmiljö för praktisk tillämpning i arbetslivet. Inte minst för de små företagen kan dessa kunskapscentra bli en viktig resurs.

Internationalisering Av västvärldens industrinationer tillhör Sverige de länder som är mest beroende av exportinkomster 26 procent av BNP. Sverige är också, tillsammans med många andra små industrinationer, starkt beroende av import vad avser varor som inte produceras inom landet. Det gäller i första hand teknologi.

Till bilden av internationalisering hör också Sveriges deltagande i olika former av övemationellt samarbete. Det gäller organ som ILO, OECD, IMF, EFT A och samarbetsavtalen mellan EFTA och EG. Internationalisering i meningen övemationellt samarbete har ökat under hela 1900-talet. Ett väsentligt resultat av det internationella umgänget är anpassning. Syftet med intemationell samverkan är att underlätta framtida samarbete och undvika spänningar mellan olika intressen just genom att söka anpassning till olika kulturella villkor. Sveriges roll i det internationella samarbetet har i många avseenden varit framtidsinriktat och pådrivande. Det svenska anseendet är härvidlag gott och ger skäl att även i fortsättningen verka pådrivande. Det gäller även svensk arbetsmiljöforskning, vars resultat ofta används som argument för arbetsmiljöförbättringar i andra länder.

Inte minst inom arbetsmiljöområdet finns det starka skäl att hävda den höga ambitionsnivån och att det internationella samarbetet inte får innebära en ambitionssänkning. Inom lLO:s medlemsländer rapporterades 200 miljoner arbetsskador år 1989. ILO rekommenderar därför medlemsländer att av ekonomiska och humanitära skäl vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Sverige bör med stöd av lLO:s ståndpunkt kräva en kontinuerlig ambitionshöjning för att bryta det individuella lidandet och kostnadsutvecklingen.

På uppdrag av arbetsmiljökommissionen har generaldirektör Lars Ettarp vid statens mät- och provstyrelse tecknat en aktuell bild av arbetsmiljöfrågornas hantering inom EG. Uppdraget har resulterat i en rapport med titeln Arbetsmiljön i ett EG-perspektiv. Rapporten har fogats till detta betänkande som bilaga 11. Nedan lämnas en sammanfattning av några viktigare frågor som berörs i rapporten.

I EG:s enhetsakt trädde i kraft år 1987 slås fast att den

som sociala dimensionen bl.a. om arbetstagarnas säkerhet och hälsa

-

skall vägas mot de ekonomiska intressena. Medlemsländema skall eftersträva att förbättra arbetsmiljön och ha som mål att harmonisera villkoren inom detta område på en stadigt stigande nivå.

EG:s regelverk grundas väsentligt på artikel 118 a i Romtraktaten om minimidirektiv och s.k. inre marknadsdirektiv enligt artikel 100 i Romtraktaten. De förra reglerar förhållandena i arbets-

a miljön, de senare reglerar harmoniserade krav på produkter som används bl.a. i arbetslivet.

Inom EG betonas att minimiregler inom arbetsmiljö och yttre miljö enligt artikel 118 a i Romtraktaten inte hindrar att medlemsländema har eller inför strängare regler, förutsatt att dessa är förenliga med traktaten. Varje land har således en principiell möjlighet att föra sin egen arbetsmiljöpolitik. Att den skall vara förenlig med traktaten innebär att den inte får skapa nya tekniska handelshinder som inte är grundade enbart på arbetsmiljö- eller rniljöskäl. Det är EG-kommissionen och i sista hand EG-domstolen tolkar om nationella särregler är handelshinder eller inte.

som EG-kommissionen har dock att beakta att skyddet av miljön och förbättring av arbetsmiljön hör till EG:s viktigaste mål.

Genom tillkomsten av systemet med minimiregler har EG:s insatser på arbetsmiljöområdet vidgats väsentligt. Tidigare handlade arbetet vid EG:s hälso- och säkerhetsdirektoratet direktorat V nästan helt och hållet om fysiska arbetsmiljöproblem. Särskild vikt lades vid frågor som gällde skydd mot farliga ämnen. De nya direktiven och direktivförslagen tar däremot även upp frågor som gäller arbetsorganisation, information och utbildning samt beho-

samråd mellan arbetstagarnas organisationer i arbetsmiljövet av frågor. Frågor som rör möjligheterna för arbetstagarna att kunna påverka sin arbetssituation samt psyko-sociala frågor och ergonomi behandlas också.

Från inflytandesynpunkt, särskilt för arbetsmarknadens parter innebär den nya ordningen med inre marknadsdirektiv enligt

påtagliga förändringar särskilt i de europeiska länder artikel 100 a

haft ett utvecklat partsinflytande. Till skillnad mot vad som som är fallet med minimidirektiv får enligt 100 a artikeln kraven vare sig över- eller underskridas. Det kan befaras att det traditionella partsinflytandet i svenska verksstyrelser kommer att minska t.ex.

att frågor om tekniska kravnivåer i framtiden utgår från genom 100 a direktiv och från europeiska standarder.

Något egentligt partsinflytande finns inte i de europeiska standardiseringsorganisationema. Dessutom kan, inom den offentli-

sektorn, möjligheten att sluta frivilliga avtal om inköp av ga arbetsmiljöprodukter som tillgodoser högre krav än vad som

i 100 direktiven komma att begränsas av EG:s regler för anges a offentlig upphandling.

Svenska myndigheter möjlighet att påverka förslag till ges 100 direktiv inom för EFTA-samarbetet. Detta arbete a ramen inkluderar överläggningar med berörda expertgrupper inom EG. dock EG slutligen bestämmer kravniváema i direkti- Det är som Arbetsmarknadens parter har möjligheter att framföra sina ven. synpunkter såväl via EFTA till EG. Innan EG fattar beslut om som arbetsmiljödirektiv enligt artiklarna 100 och 118 a, sker konsula tationer med den europeiska fackföreningsorganisationen EUTC och med dess motsvarighet pá arbetsgivarsidan UNICE. De svenska parterna är fullvärdiga medlemmar i respektive organi-

sation. Såväl arbetsgivarna fackföreningarna har genom sina eusom ropeiska samarbetsorgan möjligheter till direktinflytande bl.a. i EG:s sociala rád och den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. Särskilt viktigt är att nationella synpunkter framförts på tidigt stadium innan bindningar har gjorts. De svenska mynett digheterna har på motsvarande sätt möjligheter att framföra svenska ståndpunkter via deltagande i bl.a. europeiska standardiseringsgrupper och via EFTAzs expertgrupper, som regelmässigt överlägger med EG under arbetet med att skapa nya 100 a direksvenskt inflytande kan bli varierar självfallet från tiv. Hur stort ett fråga till fråga. Erfarenhetsmässigt kan sägas att ett tidigt engageoftast resultat. Innan EG utarbetat ett mer bindanmang ger gott de utkast till direktiv är oftast öppen för påverkan för att man säkerställa bra skyddsniváer. När förslag till s.k. 100 a föreskrifter

sig fastställelse är páverkningsmöjlighetema för

däremot närmar icke EG-medlemmars myndigheter betydligt mindre. För EG:s arbete med minimidirektiv enligt artikel 118 a är päverkningsmöjlighetema annorlunda. 118 a direktiv syftar som till att säkerställa bra arbetsmiljö i samtliga EG:s nämnts en medlemsländer. Därigenom undviks också att dålig arbetsmiljö används konkurrensmedel mellan medlemsländerna. som Eftersom kraven i minimidirektiven inte får underskridas av medlemsländerna, väl överskridas, finns det i praktiken en men öppenhet från EG:s sida direktorat V att ta emot synpunkter stor från utomstående. Sverige har sedan år 1984 en överenskommelmed EG samarbete inom arbetsmiljöområdet. Grunden i se om detta samarbete är årliga överläggningar mellan direktorat V å sidan och arbetsmarknadsdepartementet, arbetarskyddsstyena relsen och arbetsmiljöfonden å den andra. Vid de årliga överläggningama läggs samarbetet fast för det kommande året. Under sker sedan samarbete på expertnivá t.ex. myndigheter, forskåret ningsorgan. Ett gemensamt seminarium om arbetsmiljöfrågor i

stålindustrin har också arrangerats. Samarbetsavtalet får sägas ha varit framgångsrikt. Flera av de regelverk EG utfärdat i form minimidirektiv t.ex. rörande som av arbete vid bildskärm har varit starkt influerade av svensk regleoch forskning inom området. Omvänt har Sverige tillförts ring

2 l0-0987.5011:49-v

erfarenheter frán EG t.ex. inför den nu fastställda föreskriften om storolyckor.

Eftersom systemet med minimidirektiv visat sig fungera relativt väl och lämnat större bidrag till utvecklingen av en bättre arbetsmiljö i EG än vad många från början trott, finns starka skäl för Sverige att utveckla samverkan med EG:s Hälso- och säkerhetsdirektorat.

Vare sig vi ställer oss utanför EG eller inte leder utvecklingen sannolikt till en försvagning av partsinflytandet i Sverige. Med hänsyn till det stora handelsutbytet med EG tvingas vi med all säkerhet, för att kunna överleva som industrination, att godta de produkter och kontrollordningar som följer av EG:s inre marknad. EG:s inre marknadsdirektiv omfattar dock sedan länge kända produkter och produktgrupper. Inget hindrar självfallet Sverige från att inom nya teknologiska områden, för allt som inte regleras genom 100 a direktiv, gå före och genom högt ställda krav på arbetsmiljö och tekniska tillsynsforrner driva en aktiv politik för att säkerställa en framtida hög skyddsnivå inom EG och EFTA. Om ett antal viktiga industrinationer kan samlas kring höga ambitionsnivåer blir det svårt för EG att lägga sina nivåer väsentligt lägre om artikel 100 a direktiv blir aktuella. Detta eftersom det oftast är politiskt omöjligt för EG att kräva sänkta skyddsnivåer på nationell nivå om man redan etablerat sig på en högre. Ett aktivt nordiskt samarbete i form av forskning och utveckling och ett gemensamt uppträdande i standardiseringsorganisationer förefaller därför alltmer viktigt i det europeiska perspektivet.

Om de nu inledda s.k. EES-förhandlingama European Economic Space inom en relativt snar framtid leder till en överenskommelse mellan EG och EFTA kan förutsättningarna för det svenska arbetsmiljöarbetet i ett europeiskt perspektiv komma att väsentligt påverkas. Situationen är därför svår att bedöma men de huvudtendenser som har redovisats torde dock stå sig.

I fråga om den sociala dimensionen anser EG-kommissionen bl.a. att medlemsländerna inför en större rörlighet på arbetsmarknaden bör försöka bli samstämmiga om kriterierna för en lista över yrkessjukdomar. Det betyder inte att man skall underskatta nationella regler för socialt skydd. EG-kommissionen avser dock att ge en rekommendation om vikten av att anta en gemensam lista inom EG för yrkessjukdomar.

Varje land har en lista över de yrkessjukdomar som ger drabbade rätt till ersättning. EG-kommissionen gav redan på 1960-talet rekommendationer om att upprätta sådan lista. EG-kommissionen avser att rekommendera att länderna försöker nä en så stor samstämmighet som möjligt om en sådan lista för att möjliggöra en harmonisering av föreskrifter på EG-nivä.

Detta är onekligen av intresse för den svenska debatten om arbetsskador eftersom man i Sverige sedan länge avskaffat såda-

na listor och nu gör individuella bedömningar.

I en Rådsresolution från år 1987 bad man EG-kommissionen om förslag för att förbättra informationsinsamling och informationsspridning om arbetarskydd. Man önskade även studier av EG-åtgärdemas återverkningar på nationell nivå. Arbetsmarknadens parter har till EG-kommissionen framfört vikten att råd

av och hjälp ges till företag och organisationer som berörs, så att de kan fullgöra sina åligganden. EG-kommissionen kommer därför att bygga upp ett EG-institut för arbetarskydd. Det skulle kunna ge teknisk och vetenskaplig assistans arbetarskydd. EG-orga-

om net Dublin Foundation som främst forskar kring arbetslivs- och sociala frågor bör även kunna utnyttjas. Se vidare bilaga 11 Arbetsmiljön i ett EG-perspektiv.

Från arbetsmiljökommissionens utgångspunkter framstår partssamarbetet i frågor om reglering arbetsmiljön vä-

av som sentligt. Det är därför angeläget att parternas möjligheter till inflytande över kraven på arbetsmiljön inte minskar i samband med ett svenskt närmande till EG.

Nationella förhållan- Historiskt och traditionellt har relationerna mellan arbetsmarknaden dens parter, speciellt efter undertecknandet huvudavtalet

av 1938 i Saltsjöbaden formats genom centrala förhandlingar om samverkansfrågor och avtal och mindre genom detaljerad lagreglering. Syftet har varit att genom samverkan undanröja konfliktanledningar och att öka produktiviteten i arbetslivet för att uppnå goda fördelningspolitiska effekter för båda parter. I huvudsak bestod detta förhållande till 1970-talets början då vissa tendenser till förändringar i relationerna kunde noteras. Främst tog sig detta uttryck i en ökad aktivitet med lagstiftning inom det arbetsrättsliga området. Ett skäl till den ökande graden av lagstiftning var löntagarorganisationemas missnöje vad gällde utvecklingstakten inom olika områden som exempelvis arbetsledning och inflytande. Medbestämmandelagen föreskrev att parterna skulle överenskomma om avtal och strävan efter samverkan ledde till att samtliga parter på arbetsmarknaden i början av 1980-talet undertecknade medbestämmandeavtal.

Svensk politik präglas i hög grad av samverkan mellan olika intresseorganisationer och politiska partier. Inom arbetslivs- och arbetsmarknadsområdet har detta varit högst påtagligt sedan huvudavtalet skrevs under år 1938. Medbestämmandeavtalen och utvecklingsavtalen bekräftar detta påstående. Även när det gäller arbetsmiljöfrågor är det frivilliga partssamarbetet på olika nivåer den väsentligaste ingrediensen och den statliga rättsliga interventionen är begränsad till rarnlagstiftning, normering och tillsyn. 1977 års arbetsmiljölagstiftning präglas tydligt av ambitionen att söka ett mönster för samverkan och samarbete mellan parterna, i första hand på arbetsplatsen, för att klara den nödvändiga anpassningen av arbetsmiljön. Lagstiftningen utvidgades

visserligen, men fick samtidigt ramkaraktär. De enskilda en skyddsombuden gavs en stopprätt. Det torde inte vara något problem att hävda att den institutionella ordningen i termer av rättslig reglering och partssamverkan rent faktiskt styr innehållet i arbetet med att förbättra arbetsmiljön. Arbetsmiljökommissionens uppfattning är att det historiskt sett varit och fortfarande är angeläget att den statliga interventionen genom detaljerad reglering av arbetsmiljöfrågor begränsas så långt som möjligt och att ansvaret för förbättringar arbetsav miljön åläggs arbetsgivaren. De fackliga organisationernas uppgift i samverkan har varit att i första hand fungera pådrivande och i andra hand att övervaka att förändringar kommer till stånd. Det kan dock konstateras att trots ett omfattande och ambitiöst arbetsmiljöarbete byggt på långtgående partssamverkan är det en fortfarande ett mycket stort antal personer som drabbas invaliav diserande olycksfall eller sjukdomar till följd arbetsmiljön, av som pensioneras i förtid därför att de skadats i arbetet eller därför att lämpligt arbete saknas för en inte fullt arbetsför Till person. åtminstone en tredjedel har sjukfrånvaron bedömts bero på arbetsmiljöns inverkan. Sjuktalen är mycket höga och t.o.m. ökande.

Figur 2.1 Sjuktalsutvecklingen 1963-1988. Antalet ersatta sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad.

30r

20-

0I|I1II|IIIIII|II||||IIIIvv

6466 68 70 72 74 84 86 88 76 78 80 82

Kalla: RFV, Särskild rapport till regeringen ohälsan och insatser om mot den, rapport 1990:5

Av diagrammet framgår att sjuktalet för år 1983 var lägre än någon gång sedan år 1967. Sjukpenningen höjdes år 1967 och två de tidigare tre karensdagarna togs bort. Reformen år 1967 av liksom reformen år 1974, då sjukpenningen blev pensionsgrundande och beskattningsbar, är troliga anledningar till nivåökningar i sjuktalet under de efterföljande perioderna. Under åren 1978-1983 sjönk sjuktalet dramatiskt för att därefdramatiskt klättra uppåt igen. År 1987 låg sjuktalet på ter lika nivå vid den tidigare sjuktalstoppen, som inträffade i samma som 1970-talet. År 1988 sjuktalet högre än någon gång mitten av var tidigare. Under första kvartalet 1990 har sjuktalet sjunkit. Såväl nedgången åren 1978-1983 som den efterföljande uppgången har upphov till avsevärd diskussion orsakerna bakom gett om sjuktalsutvecklingen. Det s.k. ohälsotalet är ett mått omfattar ersättningar från som socialförsäkringen i sin helhet för inkomstbortfall på grund av ohälsa. Ohälsotalet täcker således ersatta dagar med sjukpenarbetsskadeersättning och förtidspension och utgör därför ning, bättre på sjukfrånvaro. Måttet medger bl.a. analyett mått ersatt hur variationerna i antal sjukpenningdagar förhåller sig till ser av utvecklingen ersättning med arbetsskadesjukpenning respekav tive förtidspension sjukbidrag. Ohälsotalet och dess komponensjuktalet för åren 1978, 1983 och 1988 redovisas i tabell 1 ter samt nedan. Skälet till att just dessa årtal har valts här och i den fortsatta redovisningen är att de under perioden 1978-1988 representerade de två högsta nivåerna respektive den lägsta nivån på både ohälsotalet och sjuktalet jfr figur 2.1.

Tabell 2.1 Ohälsotalet och dess delkomponeneter samt sjuktalet för åren 1978, 1983 och 19881.

År Ohälso- Delkomponeneter i ohälsotalet Sjuktalet talet sjuk en- Sjukpen- Sjukpen- Förtids- ning a ar

prel

Partiell ersättning har räknats om till hela dagar. 2Uppgift från 1978 saknas. Arbetsskadeförsäkringen trädde i kraft 1juli 1977. Antalet ersatta dagar från arbetsskadeförsäkringen var troligen mycket under 1978. Under 1979 var antalet ersatta dagar per försäkrad 0,4. Källa: RFV, Särskild rapport till regeringen ohälsan och insatser

om mot den, rapport 1990:5

Totalmåttet över ersättning på grund ohälsa det beav anger räknade antalet ersatta dagar försäkrad, varvid per gruppen försäkrade utöver de sjukpenningförsäkrade innefattar även icke sjukpenningförsäkrade förtidspensionärer. Detta gäller även för de olika delkomponentema i måttet. Av denna anledning är sjukpenningdelen ohälsotalet inte identisk med av sjuktalet. Ohälsotalet sjönk under perioden 1978-1983 från 39,5 till 37,3 dagar och under den efterföljande perioden fram till är 1988 steg det till 48,3 dagar. Minskningen av ohälsotalet under den första perioden härrörde från ett minskat sjuktal. Omfattningen av arbetsskadoma i huvudsak stabil medan

var förtidspensioner sjuk-

bidrag ökade. Efter år 1983 har samtliga tre ersättningsslag ökat kraftigt. Skillnaden i utvecklingen mellan män och kvinnor är stor. Ohälsotalet för män sjönk först med fyra dagar och ökade sedan med åtta dagar. Till ungefär lika stora delar hänför sig ökningen till ersättning från sjukpenningförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Ohälsotalet för kvinnor sjönk obetydligt under den första femårsperioden ökade under den efterföljande men femårsperioden med 14 dagar. Ökningen hänför sig till samtliga tre delkomponenter i ohälsotalet. Drygt hälften avser dock ersätt-

ning från sjukpenningförsäkringen.

Fördelningen efter ålder visar att ökningen för samtliga ersättningsformer har varit större för försäkrade som var 50 är och äldre och särskilt stor för dem 60 är och äldre. Ökningarsom var na bland de äldre är särskilt markant bland kvinnorna. Det är

främst långtidssjukskrivningama står bakom

som denna utveckling. Sjuktalen ökar, skadefallen minskar inte och förtidspensioneringarna ökar. Kostnader för frånvaro, arbetsskador och förtidspensioneringar uppskattas, bortsett från produktionsbortfall, till drygt 60 miljarder kronor år. Dessutom betalar samhället per 3 miljarder per år för att åstadkomma förbättringar arbetsmiljön. av Det senare beloppet kommer att öka väsentligt den när nya arbetslivsfonden startar sin verksamhet. Arbetsmiljökommissionen att det varken individens, menar ur arbetsgivarnas eller samhällets synvinkel längre är acceptabelt att detta tillstånd inte avsevärt förbättras.

Arbetskraften Förändringarna i arbetskraften har varit högst påtagliga under 1980-talet och enligt de demografiska uppgifter som finns tillgängliga kommer förändringarna under 1990-talet också att ha stor betydelse för arbetskraftsutbudet. Under 1980-talet kan främst följande förändringar noteras. För det första gäller det kvinnor. Kvinnorna har väsentligt ökat sin andel av arbetskraften och har i dag sysselsättningsgrad samma som männen, med den reservationen att kvinnor i allmänhet arbetar deltid och svarar för närmare 90 procent allt deltidsarav

kvinnliga deltagandet i arbetskraften år dock betingat bete. Det kvinnornas roll mödrar och deras ansvar för den större av som delen hushållsarbetet. Tidpunkten när man föder sitt första av har väsentligt skjutits uppåt i åldrarna och ligger i dag barn Under 1980-talet har antalet förstföderskor och de omkring 26 år. och tredje barnet efter 30 års ålder också markant som fått andra Sammantaget innebär detta sannolikt att kvinnors önskan ökat. flexibel arbetstid, deltid, etc. att anpassa arbetstiden genom - kvarstår längre upp i åldrarna. Det finns alla skäl att anta att den kvinnliga förvärvsfrekvensen

kvarstå på höga nivå i dag. Men det finns kommer att samma som också skål anta att deltagandet i arbetslivet, främst till följd av att modersrollen, kommer att betingat den enskilda kvinvara av situation utanför arbetslivet. Ett betingat deltagande i arbenans kan hinder för att vilja utveckla den egna kompetentet vara ett kräva inflytande i arbetet. Hinder för att delta i facklig sen, verksamhet och kräva bättre arbetsmiljö och för möjligheterna till

med på motsvarande arbete likvärdig löneutveckling en mannen kan också uppstå till följd ett betingat deltagande i arbetet. Det av finns risk att kvinnor, på grund av att arbetslivet är anpassat en villkor och könsroll, tvingas delta i arbetslivet på efter männens villkor. En ökad flexibilitet när det gäller arbetstider, delsämre tidstjänstgöringar, sammanhängande ledigheter och över huvud

arbetstidens förläggning är, enligt kommissionens upptaget av fattning ett gemensamt intresse för kvinnor och män.

Ungdomsgruppen 16-25 år uppvisar tvärtemot vad som ofta

i den massmediala debatten ofta mycket måttliga ändframtonar ringar i värderingarna vad gäller inställningen till arbete och

inkomst. Däremot finns det betydande förskjutningar i beteende-

gäller inträdet i arbetslivet inom denna åldersmönstret, som Det har blivit allt vanligare att den enskilde individen inte grupp. fast anställning förrän han hon kommit till den skaffar sig en ålder då samtidigt väljer att bilda familj. Det betyder att man ungdomar i åldern 16-25 år är intresserade av tillfälliga mer anställningar varvade med andra sysselsättningar, som studier,

och liknande. Man skulle kunna sammanfatta ungdomarresor beteendeförändring så att de själva vill vara mer flexibla och nas prövande i sitt förhållande till arbetslivet än tidigare generationer

ville eller kunde. Tillgängliga undersökningar visar också att det

tydligt samband mellan utbildning och anspråksnivå; finns ett utbildning, desto större krav på framtida arbete och arbetshögre Samtidigt bör det påpekas att det i dag är mycket vanligt miljöer. ungdomar mellan 16 och 25 år arbetar i tillfälliga arbeten. I att huvudsak arbetar de deltid och inom sektorer service, trans- handel, kräver relativt låg grad av förkunskaporter, m.m. - som

per. Det särskild vikt att notera behovet arbetsmiljökunskaär av av i samband med introduktion nyanställda och av unga per av

människor. Framför allt ungdomar som ofta arbetar tillfälligt, drabbas i oroväckande och i stigande grad arbetsskador. av Ytterligare en beteendeförändring gäller ungdomars val av gymnasiala och eftergymnasiala studier. Tillströmningen eleav ver till yrkesinriktade studier på gymnasienivå minskar kontinuerligt. Detta kan sannolikt tolkas så att ungdomar inte i första hand väljer utbildning som leder till industriarbeten, utan att de eftersträvar mer tjänstemannaliknande arbeten. Först när sådana inte står till buds väljer man en anställning arbetare inom som industrin. Industrins behov av utbildad arbetskraft avspeglas i anmälda lediga tjänster till arbetsförmedlingarna. AMS statistik visar att industrins behov ökar medan utbudet välutbildad arbetskraft av inte motsvarar efterfrågan. För att klara den ekvationen tvingas industrin anställa arbetskraft vars kompetensnivå man anser vara för låg. Okvalificerad arbetskraft tilldelas normalt enklare, monotona och repetitiva uppgifter. För arbetskraften i sin helhet gäller att kraven på utbildning har ökat och att den allmänna utbildningsnivån genom grundskole- och gymnasial utbildning - också har ökat. När det gäller ungdomar bemöts de ofta tillfällighetsarbesom tare varför arbetsgivaren inte lägger ned den på inskolomsorg ning och träning som normalt anses nödvändig. Tillfällighetskaraktären på ungdomsarbetet är sannolikt viktig förklaring till en den dramatiska ökningen arbetsskador bland ungdomar under av 18 år; från 947 år 1985 till 1 584 år 1989. Arbetsmiljöarbetet bland deltids- och tillfällighetsanställda måste därför intensifieras. Arbetsskador och sjukfrånvaro utgör också ett allvarligt problem i denna åldersgrupp. Ytterligare en beteendeförändring i åldersgruppen 16-25 år som bör beaktas är det långsiktigt minskande intresset för högre studier. Rekryteringen till högre studier och forskarutbildning uppvisar inte den ökning som statsmakterna har ansett nödvändig för arbetslivets behov. Dessutom har den sociala snedrekryteringen inte förändrats i den riktning som angetts i de politiska målen. Orsakerna torde stá att finna i dels enskilda individers, främst i de lägre socialgrupperna, ovilja att låna för studier, dels förändringar i arbetslivet innebär att allt fler de större som av företagen och organisationerna erbjuder olika former efterav gymnasial utbildning. Demografiska data visar att andelen i populationen komunga mer att minska avsevärt under det närmaste decenniet. Summerar man effekterna av beteendeförändringar och minskande åldersgrupper torde det sannolikt innebära förstärkta svårigheter att rekrytera arbetskraft till olika områden och yrken där högre arbetsmiljörisker föreligger. Det är mycket möjligt till att man dessa arbeten i stället rekryterar invandrad arbetskraft och flyktingar. Detta ställer särskilda krav pä arbetsmiljöarbetet.

De ungas uppfattning om arbetsmiljöer utifrån risksynpunkt får klar, varför det är mycket angeläget att varje

anses vara ansvarig arbetsgivare åtgärdar och förebygger sådana miljöer, inte minst med tanke på framtida rekryteringar. Framför allt är det viktigt att arbetsgivare inom högriskyrken; tillverkningsarbeten, vård- och omsorg, transporter samt vissa grupper inom service och handel gör särskilda ansträngningar för att åtgärda arbetsmiljön. Inte minst är det både individuellt för de anställda

och för samhället angeläget för att klara framtida rekryteringar

till områden av vital betydelse för vår välfärd.

Andelen förtidspensionärer har ökat under hela 1980-talet och utgör i dag 350 000 människor. Antalet ålderspensionärer

ca kommer också att öka avsevärt under det närmaste decenniet. Strax efter sekelskiftet beräknas gruppen omfatta omkring 1,5 miljoner människor. Ålderspensionärema blir i dag relativt sett äldre och ofta är pensionärerna friskare än man var förr. Man talar ibland äldre respektive äldre-äldre. Gränsen för mer

om omfattande behov vård och omsorg går någonstans mellan 75

av och 80 år. Det betyder att en stor grupp av ålderspensionärer i åldrarna 65 till 75 år har fysisk och mental förmåga att arbeta. Många har också uttalad vilja att göra så. Som arbetskraft

en utgör dessa ålderspensionärer en potential som på grund av olika hinder inte kan användas i dag. Sådana hinder kan undanröjas, dock är arbetsmiljön och arbetsorganisationen som regel inte anpassad till de äldres förutsättningar. Det är troligt att ålderspensionärer, de skulle ges möjlighet att återinträda i arbetet i

om högre omfattning i framtiden, har större krav på individuell anpassning och flexibilitet i arbetet än yngre människor. Äldre har trots allt många gånger nedsatt förmåga i fysiskt avseende.

Arbetsmiljöarbetet är omfattande men har inte förbättrats så att antalet skadefall, förtidspensionärer och sjukfrånvarande minskat tillräckligt. Gamla välkända risker består i onödan och nyupptäckta risker åtgärdas med fördröjning och ofta utan tillräcklig beslutsamhet.

En rimlig tolkning detta förhållande är att arbetsmiljöns

av förändring och förbättring i allmänhet inte har hållit samma takt

arbetskraftens utveckling och den tekniska utvecklingen i som övrigt. För både kvinnor, ungdomar och äldre finns ett klart behov större flexibilitet i anknytningen till arbetsmarknaden,

av och anpassning arbetsmiljöema till varierande krav från de

en av anställda.

Sammanfattningslutsats Med vägledning av vad vi vet om dagens situation kan vi hävda att det finns rad problem som måste lösas och behov som

en måste tillgodoses samhället skall uppnå sina välfärdsmål för

om individen och om Sverige skall klara nödvändiga produktivitetsmål.

Bristen på arbetskraft kommer att vara påtaglig under det kommande decenniet. Bristen på utbildad arbetskraft kommer också att göra sig gällande.

Samtidigt pekar tillgängliga kunskaper och erfarenheter mot att arbetskraften i sin helhet och framför allt den nytilltrâdande kommer att ställa högre krav på arbetsuppgifter och goda arbetsmiljöer. Det är i realiteten en tillgång att dessa krav ställs. För att klara de behov av arbetskraft som kommer att finnas inom industri, service och vård krävs en anpassning av arbetsmiljön till individemas behov och efterfrågan. Uppgiften för arbetsgivaren måste bli att genom en förbättrad arbetsmiljö och kompetensutveckling hushålla med den knappa resurs som de anställda är och än mer kommer att bli. Självklara humanitära skäl talar också för sådana satsningar.

Dessa omständigheter talar för att samhället skärper sina krav på god arbetsmiljö och att arbetsgivaren satsar på bra arbetsmiljö av produktivitetsskäl för att och kunna behålla arbetskraft.

För att kunna svara mot de krav och förväntningar som många grupper kvinnor, ungdomar, äldre, arbetsskadade rehabilite-

rade, handikappade, ställer måste produktionsvillkoren

etc. anpassas och bli mer flexibla. Det kan avse arbetstider, semestrar, arbetstidens förläggning, arbetets utförande, m.m.

Sammantaget innebär detta mycket höga krav på förändringar av produktionsförhållandena; arbetskraften i sin helhet, inte bara de redan välutbildade, måste ges kontinuerlig vidareutbildning, alla arbetsuppgifter måste förändras så att de ger utrymme för inflytande och ansvar för arbetets utförande och miljö. Alla individer har sitt värde och måste respekteras. Alla måste också

utifrån sina förutsättningar ges möjligheter till utveckling.

-

Att långsiktigt förändra arbetslivet så att de flesta får arbetsuppgifter som de uppfattar som meningsfulla och som de själva kan påverka är därför troligen vad arbetsmiljöarbetet i framtiden framför allt måste inriktas på.

Den traditionella arbetsmiljö-

organisationen

Den äldsta regleringen av arbetarskyddet är över 100 år gammal 1889 árs yrkesfarelag. Genom partssamarbete och rättslig intervention har det byggts upp en institutionell ordning med en omfattande organisation och rättslig reglering.

Det finns för närvarande omkring 150 myndigheter och organisationer där ca 12 000-15 000 människor arbetar med olika former av utátriktat arbetsmiljöverksamhet. De statliga bidragen till dessa organisationer är årligen omkring 5 miljarder kronor inklusive framtida medel från arbetslivsfonden. Därutöver verkar

100 000 aktiva skyddsombud. Bortemot 700 000 personer har ca utbildats med hjälp av studiematerialet Bättre arbetsmiljö som framställts i arbetarskyddsnämndens regi.

Samhällets kostnader år 1989 för långtidssjuka, arbetsskadade och förtidspensionerade uppskattas av RFV till 62 miljarder.

Närmare beskrivningar av de olika aktörerna och penningflödena lämnas i bilaga sex till betänkandet.

3.1¶Finansieringskällor och myndigheter

Ekonomiska resurser för utåtriktad arbetsmiljöverksamhet tillförs pá följande sätt: 0 Genom beslut av statsmakterna om arbetsgivaravgifter eller

anslag över budgeten. Arbetsgivaravgifterna belastar produktionen direkt och anslagen finansieras främst via skattemedel.

0 Genom frivilliga avtal eller beslut inom och mellan arbets-

marknadens parter. 0 Genom avgiftsbeläggning av vissa tjänster eller genom skatte-

befrielse.

Arbetarskyddsavgiften Enligt lagen 1981: 691 om socialavgifter skall arbetsgivare erlägga O,35 procent av det s.k. avgiftsunderlaget som arbetarskyddsavgift. Avgiften inbringade budgetåret 198889 totalt ca 1700 milj. kr. Av arbetarskyddsavgifterna går 0 8,7 procent till staten som bidrag till kostnader för arbetar-

skyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet 144 milj. kr. budgetåret 1988 89,

0 54,3 procent till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret avsett

för statens bidrag till företagshälsovården 972 milj. kr. budgetåret 198889, samt

O återstoden, 37 procent till arbetsmiljöfonden 615 milj. kr.

budgetåret 1988 89.

Arbetsmiljöfonden Ur arbetsmiljöfonden AMFO fördelas bidrag för att stödja forskning och utveckling samt utbildning och information som kan motverka uppkomsten av arbetsskador och i övrigt bidra till en förbättrad arbetsmiljö bl.a. genom medbestämmande i arbetslivet.

AMFO stöder också verksamheten med regionala skyddsombud, utbildning av styrelserepresentanter för de anställda samt arbetstagarorganisationernas forskningsinitierande verksamhet.

Både regeringen och arbetsmiljöfondens styrelse fördelar medel ur arbetsmiljöfonden. Totalt disponerades budgetåret 198990 ca 730 milj. kr.

Företagshálsovárden Statens bidrag till företagshälsovården regleras genom förordningen 1985:326 om bidrag till företagshälsovård och admini-

riksförsäkringsverket. Bidraget finansierades t.o.m. streras av 1985 från den i arbetsgivaravgiften ingående sjukförsäkringsavgiften och därefter genom arbetarskyddsavgiften.

De totala utgifterna för företagshälsovården, inkl. arbetsgivarnas kostnader, kan beräknas till ca 3 miljarder kronor.

Fonden för arbetsmiljö- Fonden för arbetsmiljöförbättringar tillkom genom en tillfällig förbättringar ökning arbetarskyddsavgiften med 0,03 procent under åren

av 1976, 1977 och 1979. Fondens ändamål var bl.a. att täcka statens kostnader i samband med kreditstöd till arbetsmiljöförbättringar i små och medelstora företag, bl.a. i form av garantilån AG-lån. Möjligheterna att erhålla detta kreditstöd har numera upphävts.

Fonden för arbetsmiljöförbättringar finns dock kvar. Kapitalbehållningen var per den 30 juni 1989 ca 125 milj. kr. Utbetalningarna har under senare tid 25-30 milj. kr. årligen främst gällt kostnader för utrednings- och utvecklingsverksamhet med anknytning till arbetsmiljöområdet.

Utnyttjandet av fondmedlen kan i betydande utsträckning betraktas som anslagstillskott varmed statsbudgetens huvudförslag kunnat kompenseras och utrymme skapas för angelägna satsningar. Användningen har därmed legat vid sidan av det ursprungliga ändamålet vilket riksdagen vid behov har fått godkänna.

Vad gäller resterande medel i fonden bör riksdagen enligt kommissionens mening kunna överlåta åt regeringen att fortsättningsvis disponera dessa pengar för arbetsmiljöförbättrande åtgärder.

Förnyelsefonderna De statliga fömyelsefondema har en ganska markerad arbetslivsinriktning. Hittills har 108 milj. kr. beviljats ur fonderna.

Under perioden 1989-09-1990-12 är arbetsgivarna skyldiga att

Arbetslivsfonden

betala arbetsmiljöavgift på 1,5 procent av avgiftsunderlaget till en fond, arbetslivsfonden lag 1989: 484 om arbetsmiljöavgift. en Fondens tillgångar skall användas som bidrag till arbetsgivarna

för utgifter för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, utgifter för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro, utgifter för investeringar för bättre arbetsmiljö i den mån det inte enligt lag eller författning ankommer på arbetsgivaannan ren att göra sådan investering. Arbetslivsfonden uppskattas via arbetsmiljöavgiften tillföras ca 13 miljarder kronor vartill kommer avkastning på kapitalet.

Vad gäller arbetsmiljöförbâttrande åtgärder avses bidrag som till projekt både inom offentlig och privat sektor bl.a. för att ges bygga upp referensarbetsplatser, stödja utvecklings- och försöksverksamhet bl.a. när det gäller arbetsorganisatoriska förändringar, stödja projekt planering, ledning och uppföljning av - som avser verksamheten från arbetsrniljösynpunkt, stödja riktade utbildnings- och informationsinsatser på arbets- miljöområdet samt att stödja sådana konkreta arbetsmiljöåtgärder som arbetsgivaren inte är skyldig att vidta. Bidrag från arbetslivsfonden för rehabiliterings- och arbets-

anpassningsåtgärder i huvudsak är yrkesinriktade kan lämsom nas för rehabiliterande åtgärder arbetsträning, förändrade arbetssom uppgifter eller förändrade arbetsmetoder, åtgärder för anpassning arbetsplatsen, bl.a. vad gäller ar- - av betshjälpmedel, åtgärder vad gäller attitydpåverkan m.m. samt riktade utbildnings- och inforrnationsinsatser. - Det är inte möjligt att säkert ange hur stora resurser arbetsnu livsfonden årligen kommer att tillföra för arbetsmiljöförbâttrande

åtgärder respektive rehabilitering eftersom inga beslut fattats om fondens livslängd. Vissa bedömningar pekar mot att fonden kan komma att disponera 2-2,5 miljarder kronor per år för åtgärder inom för sina uppgifter. Det innebär ökning med 65ramen en tillgängliga statliga medel i förhållande till 80 procent av 1988 89.

Anslag till myndigheter Ett trettiotal myndigheter disponerar ekonomiska resurser i form anslag, fondmedel samt vissa andra inkomster, främst försäljav ningsintäkter, för utåtriktad arbetsrniljöverksamhet. Vi begränsar

vår redovisning här till de myndigheter huvuduppgifter kan vars klassificeras som utåtriktad arbetsmiljöverksamhet. Det är arbetsmarknadsverket, arbetsmarknadsinstitutet, arbetarskyddsstyrelsen med yrkesinspektionen, arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum.

Arbetsmarknadsverket Till arbetsmarknadsverkets uppgifter inom arbetsmiljöområdet hör den yrkesinriktade rehabilitering som bedrivs arbetsmarkav nadsinstitutet AMI. Även vissa uppgifter rörande arbetsanpassning och jämställdhet berör arbetsmiljön. Anslaget till AMI-verksamheten uppgick till ca 650 milj. kr. budgetåret 198990.

Arbetarskyddsverket Arbetarskyddsverkets huvuduppgift är att till att arbetsmiljöse och arbetstidslagstiftningen m.fl. lagar på arbetsmiljöområdet efterlevs. Verket skall även lämna råd och upplysningar samt utarbeta och sprida information. Av verkets går 70 resurser ca procent åt för yrkesinspektionens uppgifter. Totalt disponerade verket under budgetåret 198990 över 320 milj. kr.

Arbetsmiljöinstitutet Arbetsmiljöinstitutet skall bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Arbetsmiljöinstitutet för bl.a. utsvarar bildning av företagshälsovårdens personal samt ett ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor. Via anslag tillfördes institutet under budgetåret 1989 90 ca 82 milj. kr. Till detta belopp skall läggas ca 60 milj. kr. som tillfördes bl.a. via arbetsmiljöfonden.

Arbetslivscentrum Arbetslivscentrum skall bedriva och främja tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete rör individer och i som grupper arbetslivet, relationerna mellan arbetsmarknadens parter, frågor om inflytande i arbetslivet och om arbetsorganisation. Arbetslivscentrum skall därvid bl.a. sprida erfarenheter och rön från arbetslivsforskningen samt inom sitt område medverka vid utbildning av forskare och sådan utbildning som parterna anordnar. Medel för verksamheten drygt 40 milj. kr. budgetåret 1989 90 tillfördes främst från arbetsmiljöfonden.

Övriga myndigheter med Utöver de nämnda finns ett drygt tjugotal myndigheter nu t.ex. arbetsmiljöuppgifter och provstyrelse, Sjöfartsverket statens mät- och statens maskinprovningar vars verksamhet i större eller mindre omfattning generellt syftar till att åstadkomma tillfredsställande arbetsen miljö. Det är många gånger mycket svårt att avgränsa arbetsmiljöuppgiftema från verksamheten i övrigt. Det handlar mest om rådgivning, information och utbildning som tangerar arbetsmiljöområdet liksom även forskning och utveckling samt granskning och provning. Det är särskilt de sistnämnda verksamheterna som i allt väsentligt finansieras genom avgifter. Budgetåret 1989 90 disponerade dessa myndigheter sammanlagt 365 ca milj. kr.

statliga medel Vid sidan de i större eller mindre utsträckning arbetsmiljöin- Andra av riktade satsningar beskrivits kan statligt stöd till förbätt-

som nu rad arbetsmiljö naturligtvis komma ifråga även i samband med t.ex. regionalpolitiska stöd, industristöd, energistöd och dylikt. Även vissa andra former statligt stöd såsom utbildningsstöd

av utnyttjas även för arbetsmiljöutbildning.

Sammanfattning Storleken de statliga medel avsatts för utåtriktad arbets-

av som miljöverksamhet uppgick budgetåret 198889 till drygt 3 miljar-

der kr.

Tabell 3.1 Sammanfattning statligt styrda medel för utåt-

av riktat arbetsmiljöarbete under 198889. Milj. kr. i löpande priser.

inkl. övriga intäkter 290 milj. kr Summa 3 197

arbetslivsfonden Tillkommer genom fr.o.m. 199091, uppskattningsvis 2 500

Källa: Statskontoret, Statlig finansiering av arbetsmiljöområdet bila-

ga 7

3.2¶Partssamverkan

Samverkan mellan parterna är grundförutsättning för ett ak-

en tivt och effektivt arbetsmiljöarbete. Skyldigheten att samverka är också inskriven i arbetsmiljölagen. Den stora vikt som läggs på partssamverkan kan enkelt belysas med det faktum att paragrafen föreskriver samverkan kommer före den om arbetsgiva-

som

för arbetsmiljön. Samverkansparagrafen inskärper ett rens ansvar ömsesidigt För de anställda innebär detta att med rätten

ansvar.

delta i arbetsmiljöns utformning följer ett ansvar att medverka att i olika samarbetsorgan och att vara aktiva när det gäller att utveckla arbetsmiljön i önskvärd riktning.

Arbetsmiljölagens stadganden samverkan har utvecklats

om och preciserats i parternas arbetsmiljöavtal. Avtalen fastlägger samverkansforrnerna för arbetsmiljöverksamheten i företag och förvaltningar. Där hur skyddskommittén skall vara

anges sammansatt, rätten att fatta beslut och vilka arbetsuppgifter kornmittén har. Skyddsombudets uppgifter beskrivs liksom den rutinmässiga samverkan skall ske mellan dem och arbetsledning i

som olika ärenden t.ex. utredning arbetsskador, skyddsrond etc.

av

Arbetsmarknadsparternas starka intresse för arbetsmiljöfrågor återspeglas i lagstiftningen och i parternas representation i styrelserna för ASS, AI och AMFO.

Parterna utövar också ett starkt inflytande på arbetarskyddsstyrelsens föreskriftsarbete genom deltagande i olika arbetsgrupper. Genom representation i yrkesinspektionsnämnden möj-

ges lighet att påverka yrkesinspektionens tillsynsverksamhet. Via styr- och projektgrupper i forsknings- och utvecklingsprojekt kan försäkringsfrágoma bevakas och via högskolornas linjenámnder kan utbildningen påverkas.

Parterna är också gemensamt huvudman för företagshälsovården med ca 10 000 anställda.

Parterna bedriver även gemensamt, mestadels branschvis, ett omfattande arbetsmiljöarbete. I Statskontorets rapport Aktörer på arbetsmiljöområdet en översiktlig kartläggning bilagedel

- C finns uppräknat 37 partssammansatta Den huvudsakli-

organ. ga inriktningen på verksamheten är information, utbildning, radgivning och forskning och utbildning.

Kommissionens utgångs-

och uppfattningar punkter

4.1 Mål för bättre arbetsmiljö en Arbetsmiljökommissionens grundläggande utgångspunkt är humanitär. Det är helt oacceptabelt att vissa arbetsuppgifter och en dålig arbetsmiljö årligen skadar omkring 180 000 människor på olika sätt. Arbetsmiljön är också en viktig bidragande orsak till att fler än 50 000 människor årligen år 1988 ca 54 000 tvingas lämna arbetsmarknaden med förtidspension. Det år särskilt oroande att många människor, ibland före 20 års ålder, drabbas unga svåra invalidiserande skador de får bära resten av sitt liv. av som

Individen Det lidande drabbar individen är inte värdigt ett samhälle som varje människas rätt till välfärd och utveckling. som värnar om Det enskilda lidandet medför också att omgivningen familjer, vänner och bekanta drabbas indirekt. Arbetsskador och för- tidspensioneringar förorsakar stora kostnader för samhället. Det i stället skulle kunna användas för att trygga och är resurser som utveckla välfärden. Företagen drabbas av produktionsbortfall kunnat undvikas arbetsmiljön hade varit bra. som om Arbetsmiljökommissionens uppfattning är att det traditionella arbetsmiljöarbetet är otillräckligt för att åstadkomma önskvärda förbättringar. Rätten att få arbeta i trygg och säker miljö med minimerade en risker för olika arbetsskador är huvudmålet för arbetsmiljökommissionen. Förslagen läggs fram i detta betänkande syftar till som förändring arbetsmiljöarbetet genom bl.a. ekonomiska en av styrmedel förtydligar arbetsgivaransvaret och framför allt - som tvingar fram snabbare förändringar i de arbetsrniljöer som har de utsatta arbetena och de största riskerna. Förslagen syftar mest också till alla övriga aktörer skall intensifiera sina insatser för att en bättre arbetsmiljö. När de systemförändringar arbetsmiljökommissionen föreslar har fatt genomslag kommer kostnaderna för individer, företag och samhälle att minska väsentligt. Därtill kommer ökad livskvalitet.

i och arbetsuppgifter utvecklas och förändras kontinuer- Utveckling i arbetslivet Arbetet ligt. Arbetsmarknaden förändras i hög- och lågkonjunkturer. Förändringarna i kombination med ökade anspråk på bättre arbets-

miljö tvingar fram anpassningar och höjningar av ambitionsniván. Arbetsmiljökommissionen anser att det traditionella arbetsmiljöarbetet inriktat på reglering, skydd, gränsvärden, tek- nik, etc. måste kompletteras med det synsätt på arbete, arbets- organisation och kompetensutveckling som präglar medbeståmmandeavtalen på arbetsmarknaden. Tillsammans bör det traditionella perspektivet och utvecklingsperspektivet bilda hörnstenarna i en ny arbetsmiljöpolitik. För att uppnå en varaktig och genomgripande förnyelse av arbetslivet måste de interna förändringsprocesserna få stöd. Från att i stor utsträckning ha uppfattats som frågor för experter, myndigheter och andra externa aktörer, måste arbetsmiljöarbetet ha utgå från ett brett engagemang och aktivt deltagande alla av anställda och chefer på olika nivåer. Arbetsmiljökommissionen lägger i detta betänkande fram en rad förslag som bl.a. syftar till att åstadkomma insikt en om problemens omfattning och kostnad samt ett samlat nytänkande i det praktiska arbetslivet kring dessa frågor. Det är inte längre möjligt och försvarbart att lämna frågor om personal, frånvaro, arbetsskador, miljö, etc. till olika stabsorgan och kommittéer som inte är integrerade i verksamheten eller linjearbetet. Arbetsmiljöansvaret måste läggas på de verksamhets- och produktionsansvariga för att bli en integrerad del av det dagliga arbetet. Kostnaderna för dålig arbetsmiljö i form frånav varo, skador, förtidspensioneringar etc. måste lyftas fram i företagens och förvaltningarnas redovisningar. Arbetsmiljökommissionen föreslår därför en obligatorisk personalekonomisk redovisning. Kommissionen menar att ett synsätt som sätter individen i första hand måste prägla framtidens arbetsmiljöarbete. Det individuella lidandet och kostnaderna måste väga tyngre i ansvarsmedvetandet än kortsiktiga ekonomiska och andra intressen. Arbetsmiljöns förändringar och förbättringar måste kosta och måste en större andel av välfärdssamhällets resurser. Värdet och betydelsen av en god arbetsmiljö för de anställda, för samhället och för arbetslivet måste beaktas när samhället utformar sin politik på olika områden. Det gäller inte bara för arbetsmarknadsfrågorna utan också för frågor inom utbildnings-, miljö- och industripolitiken. Det är väsentligt att arbetsmiljöfrågorna beaktas inom vart och ett av dessa områden och att en samordning kommer till stånd. Kommissionen utgår från att säväl produktivitetsdelegationen som utredningen om kompetensutveckling i arbetslivet, vilka båda tillsätts av regeringen, kommer att beakta arbetsmiljöfrågorna i sitt arbete.

Nya incitament Det är största vikt att olika åtgärder vidtas för att skapa av incitament till förändringar av särskilt utsatta arbeten och rationaliseringar av företag och förvaltningar. Rationaliseringar av särskilt utsatta arbetsuppgifter ger på lång sikt strukturella för-

ändringar av hela verksamheter som kan innebära att de sämsta arbetstillfällena försvinner. Arbetsmiljökommissionen menar att förändringar och rationaliseringar långsiktigt är goda garanter för att arbetsmiljön skall förbättras genom introduktion av ny

teknik, ny arbetsorganisation och tillskapande av utbildningsoch utvecklingsmöjligheter för de anställda. Kommissionens kartläggning av arbeten utsatta för särskilda hälsorisker visar att det finns en mycket stor potential inom tillverkningsarbeten,

service, vård och transporter för förändring i syfte att minska

antalet arbetsuppgifter som är särskilt utsatta.

Samhällsorgan, partsorgan och andra mäste ta pá sig ansvaret för att beskriva och förklara vilka kostnader arbetslivet och samhället har för frånvaro, arbetsskador, förtidspensioneringar, nyrekryteringar, omstâllningar, introduktion m.m. Insikter om dessa kostnader borde enligt arbetsmiljökommissionen fungera som ett incitament för ansvariga arbetsgivare, fackliga företrädare och enskilda arbetstagare att mer beslutsamt och aktivt arbeta för att åstadkomma förändringar.

Av särskild vikt i arbetsmiljösammanhang är att man ser pá investeringarna och kompetensutveckling för alla anställda som led i det förebyggande arbetet. Arbetsmiljökommissionen menar att alla arbetsgivarorganisationer bör känna ansvar för att sprida kunskap om behovet av förändring och utveckling, inte bara när det gäller ny teknik, utan också om bättre arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompetensutveckling.

Partssamarbete Arbetsmiljökommissionen menar att partssamarbetet rörande arbetsmiljöfrågor mäste en nyorientering inför 1990-talet. Kommissionen kan peka pá det programarbete och den verksamhetsplan som Arbetarskyddsnämnden för sin del lagt fast. I programmet vidgas arbetsmiljöbegreppet väsentligt och ambitioner-

höjs när det gäller att åstadkomma förändringar. na

Arbetarskyddsnämndens 90-tals program pekar bl.a. pä behovet av ett linjeintegrerat arbetsmiljöarbete, nya uppgifter för företagshälsovården och behovet av att föra ut forskningsresultat till praktisk tillämpning pá arbetsplatserna. Flera och framför allt mer selektiva utbildningsinsatser, behovet av ökade internationella kontakter och av bred samverkan med organ som tidigare inte direkt deltagit i arbetsmiljöarbetet förordas också i programmet. Kommissionen anser att det är önskvärt att alla partsorgan på motsvarande sätt söker nya arbetsformer.

Det statliga arbetsmiljöavtalet AMLA -89 som nyligen har reviderats, markerar en helhetssyn och understryker dessutom behovet av en klar rollfördelning och att de anställda aktivt bör delta i arbetsmiljöarbetet.

Det personalpolitiska utvecklingsavtalet inom det kyrkokommunala området kan också förtjäna att omnämnas eftersom man i det avtalet har ambitionen att samordna medbestämmandelagen

och arbetsmiljölagen på ett strukturerat sätt.

Det finns tre huvudsakliga skäl till ökade satsningar på arbetsmiljö. Det första skälet är det traditionella vilar på huma-

som en nitär grund; det är oetiskt att utsätta någon människa för risker som hon själv inte vet om eller kan kontrollera. Det andra skälet är det företagsekonomiska; ett företag med låg personalomsättning och hög närvaro har lägre kostnader för sin verksamhet än företag där många slutar på grund av monotona och farliga arbetsuppgifter och där sjukfrånvaron på grund av arbetsskador

såväl fysiska som psyko-sociala är hög. Med hög närvaro - och liten omsättning av personal ökar förutsättningarna markant för en hög produktivitet. Det tredje skälet är samhällsekonomiskt och innebär en strävan att minska de gemensamma kostnaderna. Självfallet kommer det ändå alltid att finnas kvar riskfylld verksamhet och nya arbetsmiljörisker dyker upp.

Ökad välfärd Arbetsmiljökommissionen är den bestämda uppfattningen att

av investeringar i en bättre arbetsmiljö skapar förutsättningar för ökad invididuell välfärd och ökad produktivitet. Den individuella välfärden har successivt ökat under hela efterkrigstiden när det gäller en rad olika levnadsförhållanden. Att det fortfarande finns stora skillnader i hälsotillståndet framgick av det inledande kapitlets redovisning av arbetsmiljökommissionens kartläggningsarbete. Mest påfallande är att ohälsa är starkt relaterad till dålig arbetsmiljö. Det kan därför konstateras att den ökade välfärden inte omfattar förbättringar av arbetsmiljöer i samma grad som andra levnadsförhållanden. När det gäller fördelning välfärd

av finns det skäl att ställa frågan varför inte välfärdsökningen i högre utsträckning har använts för en förbättring arbetsmiljö-

av ema.

För framtiden är det därför av stor betydelse att välfärdsökningen fördelas så att individens hela livsmiljö förbättras genom ågärder som bidrar både till en förbättring av den direkta arbetsmiljön och till att underlätta individens förhållande till arbetet; exempelvis i form av föräldraledighet, flexibel arbetstid och vidareutbildning.

Investeringar som är tydligt inriktade på en bättre arbetsmiljö skapar ökad välfärd. Det är inte givet sådan välfärdsökning

att en låter sig prognosticeras med de relativt otympliga mätmetoder som i dag existerar. Det är därför av stor vikt att arbetsgivaren åläggs ansvar för att planera för bättre arbetsmiljö och vidta

en åtgärder för förbättringar och dessutom redovisa vilka personalekonomiska konsekvenser åtgärderna får. Kommissionen att

menar ett utvidgat arbetsgivaransvar i dessa avseenden leder till minskad personalomsättning, högre närvaro, en ökad trivsel och

en minskning av arbetsskadoma.

En ökad produktivitet är nödvändig för att möta den internationella konkurrensen och för att bättre ta tillvara

resurserna

inom landet. En ökad tillväxt är också en förutsättning för en fortsatt utbyggnad av välfärdssamhället. Arbetsmiljökommissionen vill peka pá att tillväxten delvis behöver användas till förbättringar i arbetsmiljön och åtgärder som ökar välfärden i arbetslivet.

Arbetsmiljökommissionen föreslår att ekonomiska och andra incitament införs för att arbetsgivaren skall se kostnadssambanden mellan sidan dålig arbetsmiljö och individuell ofärd,

å ena och å andra sidan låg produktivitetstillväxt. Förslagen understryker behovet av ett förändrat synsätt vad gäller satsningar på arbete och en bättre arbetsmiljö. Det är nödvändigt att arbetsgi-

och arbetsmiljöansvariga i övrigt kommer till insikt om att vare den typen satsningar kan vara och ofta är såväl företags- som

av nationalekonomiskt lönsamma.

Helhetssyn i arbetsmiljö- För att det förebyggande och rehabiliterande arbetet skall kunna arbetet fördjupas och bättre resultat måste man utgå från en helhets-

ge

på arbetsmiljön. Det år det lokala arbetet i företag och förvaltsyn ningar som bör stå i centrum.

För att till stånd positiva förändringsprocesser måste de interna resurserna utvecklas. Det kan här vara fråga om t.ex. utveckling av en arbetsorganisation som stimulerar medarbetar-

kreativitet, ansvarskänsla och arbetsglädje så att de aktivt kan nas påverka sina arbetsförhållanden. Vidare behöver ett systematiskt och integrerat arbetssätt utvecklas där förebyggande arbetsmiljöarbete och rehabilitering naturligt ingår i linjearbetet. Det måste finnas smidiga samverkansforrner med en tydlig roll- och ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna. Företagshälsovården är ett viktigt expertstöd i både det förebyggande och det rehabiliterande arbetet.

Smidiga samverkansformer måste också utvecklas mellan företagen motsvarande och de externa resurser som finns främst i form försäkringskassan men också av AMU, AMI, Af, YI,

av primärvård etc. Regelsystem och bidragsforrner måste stimulera

utveckling där förebyggande arbete och rehabilitering intetill en

Systemen måste utformas så att t.ex. aktiva behandlingsgreras. och rehabiliteringsinsatser kan sättas in tidigt och inte försenas genom krångliga administrativa processer.

Det är viktigt med en samlad syn på samspelet mellan människor, maskiner, anläggningar och arbetsredskap. Förhållandet människa människa, maskin människa är minst lika viktigt som förhållande maskin produkt.

För samtliga aktörer är det viktigt att på ett enkelt sätt kunna få tillgång till kompetens och aktuell kunskap. I helhetssynen måste därför också ingå utbildningssytemet, forskning och utveckling.

4.2¶Individens och bättre

efterfrågan anspråk på arbetsmiljö

En av de viktigaste förutsättningarna för ett bättre arbetsliv är ett rikt arbetsinnehåll och den enskildes möjlighet att själv påverka sin arbetssituation. Den som i sitt arbete ständigt lär sig nya saker, får ta ansvar, får möjlighet till samarbete med andra, har överblick över den verksamhet han deltar förstår den och har möjlighet att påverka arbetet- han hon kan trivas och växa som människa. Ett helt annat liv lever den dag ut och dag in som upprepar ensidiga, maskinstyrda handgrepp, kanske i risken fylld, bullrig miljö isolerar människorna från varandra. I som en sådan miljö är hälsoriskema stora, även livskvaliteten minsmen kar och man riskerar att krympa som människa. Kraven på en bättre arbetsmiljö kan bli orsak till motsättningar mellan á ena sidan arbetsgivarens intresse att kostnaav pressa derna och á andra sidan de anställdas intresse skydd mot av risker och ohälsa. När det gäller dessa frågor är det dock enligt kommissionens uppfattning viktigt att utgå från att anställda och arbetsgivare i många stycken har intressen. gemensamma Arbetsmiljön i vid mening kommer att i hög grad påverka förutsättningarna för den anställdes hela tillvaro, dvs. både tiden i arbetet och tiden utanför arbetet. Arbetsmiljöarbetet måste därför omfatta hela arbetssituationen; arbetets innehåll, organisation och sociala relationer samt individens inflytande och utvecklingsmöjligheter. Den anställde måste enligt kommissionens mening få instrument i sin hand för att kunna efterfråga arbetsmiljöförbättringar och möjligheter att genomdriva förändringar. Individens betydelse i framtidens arbetsliv och kraven på individens anpassning och flexibilitet till arbetslivets krav måste också en motsvarighet i en rätt för individen att kräva och god en arbetsmiljö som bl.a. innebär anpassning och flexibilitet i en arbetet organisation, innehåll, metoder, utveckling, bestämmanderätt. Om inte riskerar arbetslivet samt arbetets mening och värde att förlora legitimitet i alla andra avseenden än som en ren inkomstkälla. Det viktigaste i dagens situation är inte att öka de ekonomiska resurserna för arbetsmiljöarbetet utan att omfördela dem och att finna organisationsfonner och styrmedel stimulans till som ger ett fortgående arbete för att förebygga olycksfall och sjukdomar och medverka till rehabilitering när så krävs.

4.3 för och

Arbetsgivarens ansvar arbetsmiljön intresse av produktivitetsbefrämjande

åtgärder

Arbetsgivarens ansvar för god arbetsmiljö är redan i dag en omfattande. Trots detta är resultaten det arbetsmiljöarbete av

som bedrivs inte tillräckliga när det gäller att minska skador, sjukfrånvaro och förtidspensioneringar som är betingade av arbetet. Kommissionen föreslår därför att det ekonomiska ansvaret för arbetsskador och ansvaret för rehabiliteringsåtgärder förtydligas och förändras samt att de administrativa styrmetoderna anpassas till detta.

Arbetsmiljkommissionen menar också att arbetsgivare måste prioritera investeringar i bättre arbetsmiljö betydligt högre och bedöma sådana investeringar med samma omsorg som andra investeringar. Det är som regel ekonomiskt mycket lönsamt att beakta arbetsmiljöaspekter redan på investeringsstadiet i stället för att senare tvingas göra korrigeringar.

Arbetsmiljökommissionen föreslår att krav riktas mot arbetsgi-

att åtgärdsprogram och planer utformas för arbetsvarna om miljöförbåttringar samt att personalekonomiska redovisningar skall upprättas som gör resultaten av åtgärderna synliga. Detta

möjligheter till att visa att arbetsmiljöarbetet bidrar till proger duktivitetstillväxten.

4.4¶Ett utvidgat arbetsmiljöbegrepp

Arbetsmiljölagen är relativt omfattande till sitt innehåll, men den är samtidigt en ramlag som många gånger kan vara svår att tolka och tillämpa på olika typer av verksamheter. Det gäller särskilt de delar lagstiftningen som inte låter sig förtydligas genom gräns-

av dragningar, riktvärden, förbud eller andra tydliga föreskrifter.

Arbetsmiljökommissionen menar att det finns flera förklaringar till att förväntningarna om framsteg efter 1977 ars arbetsmiljölag inte har uppfyllts. För det första finns det kvardröjande problem som inte klarats pd ett tillfredsställande sätt genom det befintliga arbetsmiljöarbetet. För det andra har utvecklingen i arbetslivet och pd arbetsmarknaden tillfört nya problem. För det tredje fungerar inte nuvarande lagar som incitament och tillräckligt stöd för de behov som finns. För det fjärde utgör bristen pd samordning mellan olika myndigheter besvärande hinder för att uppnå nöjaktiga förbättringar.

Arbetsmiljölagen måste därför revideras och kompletteras till sitt materiella innehåll när det gäller 2 kap. 1 § som behandlar arbetsmiljöns beskaffenhet. Revisionen lagen bör vidare gälla

av

precisering genom tydliga kriterier i fråga om vad som är att en betrakta som det goda arbetet i termer av arbetsorganisation, arbetsinnehåll, utveckling i arbetet och sociala aspekter på arbetet.

Det är möjligt att fastställa vissa generella krav och normer för hur arbetsorganisation skall utformas för att kunna betraktas

en

god lösning. Det bör också vara möjligt att lagstiftningssom en vägen ge arbetsmarknadens parter ökat stöd att via avtal utveckla

och förändra arbetsorganisationen så att varje anställd får en tillfresställande arbetsmiljö med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsmiljökommissionen förordar därför utveckling och precisering en av gällande lagstiftning för att öka kraven på och stödet för en utveckling av arbetsmiljöavtalen och det praktiska arbetsmiljöarbetet. När det gäller arbetsinnehåll och arbetsmetoder finns det i dag en rekommendation rörande bildskärmsarbete som utfärdats gemensamt av statens arbetsmiljönämnd och statshälsan. Enligt rekommendationen bör ingen arbeta mer än fyra timmar per dag vid en bildskärm. Arbetet framför bildskärmen bör delas upp i pass om högst två timmar och det bör vara minst två timmar mellan passen. Arbetsmiljökommissionen menar att arbetsinnehåll och arbetsmetoder som karakteriseras av monotona och repetitiva cykler på ett likartat sätt bör kunna brytas ned genom arbetsväxling, arbetsbyte, arbetsutvidgning utbildning, m.m. Genom tillägg till arbetsmiljölagen bör anställda rätt till ges kompetensutveckling i arbetet. Kompetensutveckling är ett vidsträckt begrepp. Det syftar till att totalt sett öka kompetensen och därmed effektiviteten och konkurrenskraften i ett företag fören valtning. Kompetensutvecklingen innefattar ofta åtgärder beträffande ledningsfunktionen, arbetsorganisationen och valet tekav nik. Ansvarsfördelning och vidgning de anställdas arbetsuppav gifter är också viktiga inslag. Begreppet innefattar också som en betydelsefull del en vidareutveckling av de anställdas personliga kompetens. Det är därför viktigt att slå fast att kompetensutvecklingen måste gälla hela företaget och alla anställda. Det är lika viktigt att framhålla att arbetsmiljöaspekten måste ges en med produktivitets- och effektivitetsaspekterna likvärdig roll i alla delar av kompetensutvecklingsprocessen. Arbetsmiljökommissionen är av den uppfattningen att redan allmän höjen ning av de anställdas kompetens genom att de får kunskaper om företagets mål, verksamhet, utveckling och relationer till omvärlden har stor betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Insatser för kompetensutveckling ökar behovet formell utav bildning samt av utbildning som specifikt rör den egna verksamheten. Det finns en tendens i dag att koncentrera utbildningsinsatserna till de grupper av välutbildade befattningshavare som måste omfattande vidareutbildning för att bibehålla sin yrkeskompetens. Kommissionen anser att det är viktigt att tillgodose alla anställdas behov av utbildning och att integrera arbetsmiljöaspekterna i utbildningen. Av naturliga skäl måste kompetensutvecklingen läggas upp speciellt för det enskilda företaget eller förvaltningen och utgå frän de förutsättningar gäller där. På åtskilliga avtalsomrásom den har parterna dock träffat överenskommelser kompetensom

utveckling. Arbetsmiljökommissionen anser att arbetsmarknadspartema bör fortsätta på denna väg och ägna kompetensutvecklingen än större uppmärksamhet. Om så är möjligt genom att förhållandena på ett avtalsområde är tillräckligt ensartade kan avtalen innehålla riktlinjer för innehåll och önskvärd nivå också på kompetensutvecklingen.

4.5 Samhällsansvaret och behovet institutio-

av

nella förändringar

Det traditionella arbetsmiljöarbetet inbegriper en omfattande samhällelig finansiering, styrning och institutionell tillämpning samt forskning och utveckling.

Arbetsmiljökommissionen har i sin granskning av hela detta område funnit dels att det finns avsevärda resurser, ca 5 miljarder inklusive framtida medel från arbetslivsfonden per år för utåtriktat arbetsmiljöarbete, dels att det finns vissa brister som bör åtgärdas.

Enligt kommissionens uppfattning bör samhällets stöd genom befintliga organ i högre grad än i dag riktas mot små företag som saknar egna resurser för ett aktivt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete.

Vidare bör försäkringskassorna åläggas ett tydligt huvudansvar för övervakning av arbetsgivarnas rehabiliteringsarbete. Försäkringskassorna bör också tilldelas ett huvudansvar för lokal och regional samordning av olika rehabiliteringsinsatser.

Statens bidrag till landstingens hälso- och sjukvård bör rekonstrueras för att skapa tydligare incitament för medicinsk rehabilitering inom hela hälso- och sjukvárdsområdet.

Arbetsmiljökommissionen menar också att uppgifterna för yrkesinspektionen bör förtydligas och renodlas. Yrkesinspektionen föreslås en förstärkning med totalt 350 nya inspektörer under en treårsperiod för att kunna öka systemtillsynen och prioritera särskilt utsatta grupper och arbetsmiljöer. Finansieringen av arbetarskyddsverket bör övervägas varvid också möjligheterna till avgiftsbeläggning av vissa verksamheter bör prövas.

Många av de offentliga aktörerna arbetar med frågor som nära gränsar till varandra. En tydligare markering av ansvarsområdena bör göras. Kraven på uppföljning av effekterna av de statliga organens verksamhet bör också skärpas.

Kommissionen menar också att riksdag och regering bör ställa högre krav på de olika statliga organen vad avser samordning och samverkan. De statliga organen bör i sin verksamhet prioritera insatser riktade mot det praktiska arbetsmiljöarbetet.

4.6¶Rehabilitering

Inom rehabiliteringsområdet står mycket att vinna på nytänkande, ökad samverkan mellan olika intressenter och ett effektivare utnyttjande befintliga resurser. Den enskilde individen har

av

regel små möjligheter att i det nuvarande systemet skynda som på sin rehabilitering. De olika rehabiliteringsaktörerna lever ofta i sina egna världar med egna planeringssystem och ekonomier där var och en söker optimera resultaten inom den egna verksamheten. Samverkan mellan olika aktörer fungerar inte alltid tillfredsställande och individerna fastnar ofta i remissrundor med långa väntetider och fördröjningar som följd. Inte sällan saknas resur-

i någon del av rehabiliteringskedjan samtidigt som kostnaderser na under alla väntetider blir mycket stora.

Under årtionden har näringslivet jagat och sökt minimera väntetider för sitt bundna material kapital. Samtidigt har samhällets rehabiliteringsaktörer med sina system gått den motsatta vägen och låtit kostnaderna för passiva insatser öka.

Även mångmiljardbelopp har tillåtits flyta i väg på grund

om

systemens och hanteringens nuvarande brister så är ändå den av store förloraren den enskilde individen. Det är han eller hon som på grund för lång väntan många gånger tappat sitt självför-

av en troende och sin självkänsla. Att en längre tids frånvaro från arbetet efter hand leder till sådana effekter har bl.a. rehabiliteringsberedningen tidigare belyst.

Nytänkande behövs Ett nytänkande behövs hos alla engagerade. Arbetsgivare, myndigheter och enskilda individer måste se värdet av allas rätt till arbete och aktivt bidra till att minska onödig frånvaro. Brist på arbetskraft, ryckighet i produktionen och ett allmänt dåligt resursutnyttjande har fått många arbetsgivare att engagera sig för att minska onödig frånvaro.

Med arbetslinjen för ögonen har myndigheterna alltmer börjat övergå från passivt bidragstänkande till aktiverande och arbetsskapande insatser.

Arbetsmiljökommissionen kan med tillfredsställelse konstatera att samarbetet mellan myndigheterna som är berörda av rehabiliteringsfrågor successivt förbättras. Detta gäller på såväl central

nu

regional nivå. På många försäkringskassor bedrivs på initiasom tiv RFV rad olika projekt kring samarbete mellan myndig-

av en heter och hälso- och sjukvården.

För att stödja och skapa bättre förutsättningar för arbetet med rehabilitering är det angeläget med kraftfulla satsningar på att utveckla effektivare utrednings- och rehabiliteringsmetoder. Behovet är också stort av ytterligare metodutveckling bl.a. när det gäller rutiner och former för samverkan mellan arbetsgivare, myndigheter och övriga samhällsorgan.

sjukskrivning ingen En viktig grupp att påverka när det gäller att nå ett ändrat synsätt neutral åtgärd på frånvaro och rehabilitering är de sjukskrivande läkarna. Om frågan tidigare gällde om ett arbetshinder eller skada räckte till en för en sjukskrivning eller förtidspension bör frågan omformunu leras och gälla varför man inte kan undanröja dem eller kompensera för faktorer hindrar att arbeta. I många som en person situationer är naturligtvis rätten till vila och avlastning självklar men de centrala frågorna skall alltid vad är bäst för den vara som enskildes hälsa i vid bemärkelse och inte hindren för arbete om kan undanröjas. Här krävs ett nytt förhållningssätt hos sjukskrivande läkare och betydligt mer av samverkan med arbetsplats och bl.a. företagshälsovård. Att sjukskrivning inte är neutral åtgärd måste tyden liggöras. Även begränsad tjänstgöring ofta föredra framen är att för total frånvaro från arbetet. Kontakten med arbetet och arbetskamraterna har en avgörande betydelse för skall en person som rehabiliteras. De nya nivåerna i sjukpenningförsäkringen med bl.a. fjärdedelssjukpenning gör det möjlig med dessa kontakter och förbättrar också i övrigt förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering och en smidigare återgång till arbete efter längre en sjukskrivning.

Arbetsplatsens roll För att nå bättre resultat med rehabiliteringen och för öka att närvaron behövs en samordning av alla goda krafter. Det är också viktigt att incitament och sanktioner signaler åt rätt håll såväl ger för arbetsgivare och myndigheter för den enskilde individen. som Insatser som vidtas behöver samordnas både i tiden och mellan de som är engagerade. Att arbetsgivaren får ett huvudansvar för frånvaro och rehabilitering får vid det här laget betraktas som en självklarhet om verkliga förbättringar skall kunna uppnås. Förutsättningarna för en framgångsrik rehabilitering ökar om den genomförs i anslutning till den arbetsplatsen och med egna den egna arbetsledningen direkt eller indirekt engagerad i rehabiliteringsarbetet. Rehabiliteringen måste planeras och genomföras med den enskilde individens aktiva medverkan. För att praktiskt klara detta behövs ett uttalat stöd från förutom arbetsledning också fack, arbetskamrater, myndigheter m.fl. Erfarenheten visar att arbetskamraternas stöd viktig förär en utsättning för ett positivt resultat rehabiliteringssatsning. av en Fackets roll bör vara att stödja den enskilde i rehabiliteringen och fungera pådrivande gentemot arbetsgivaren. En annan viktig uppgift för facket skall vara att följa hur arbetsgivarens planer för rehabiliteringsarbetet uppfylls. Arbetsledningens roll att tidigt fånga upp signaler vid sjukfrånvaro är mycket viktig. Med en ökad samverkan i rehabiliteringen mellan många intressenter följer att uppgifter om den enskildes personliga förhållanden kommer att bli kända större krets. Kommissionen av en föreslår därför att en samlad översyn görs behovet att ändra av av

nuvarande sekretessbestämmelser med syfte att undanröja hinder för smidig samverkan mellan rehabiliteringsaktörema.

en

Arbetsgivaren skall ha ett förstahandsansvar för rehabilitering pá arbetsplatsen.

Ansvaret innebär att

rehabiliteringsbehovet klarläggs, -

en individuell rehabiliteringsplan upprättas, -

någon på arbetsplatsen möjlighet att under rehabilitering- - ges

en ge uppbackning och stöd, samt

följa rehabiliteringen. -

Genom arbetslivsfonden finns medel för ökade rehabiliteringssatsningar. Också de medel försäkringskassan disponerar för rehabilitering kan här bli aktuella att använda inte minst för att stödja mindre arbetsplatser.

Försäkringskassan Vissa frågor kan inte lösas arbetsgivaren t.ex. på mindre som av samordnare arbetsplatser varför det i vissa fall är naturligt att försäkringskas-

tar ett större ansvar för rehabiliteringen. san

Det behövs kraftsamling och ett nytt synsätt pá rehabilite-

en ringsfrägorna hos myndigheter, fackliga organisationer, bransch-

m.fl. Den osäkerhet och splittring i lagstiftning och mynorgan dighetsutövande som har varit rådande behöver ersättas med tydlighet, samverkan, kompetens och kraftfullhet.

Kommissionen det, liksom tidigare rehabiliteringsbered-

ser ningen, naturligt att försäkringskassan får en uttalat central och samordnande roll i rehabiliteringsarbetet. En sådan markering är naturlig parallellt med ett åläggande för kassan att minska de passiva utbetalningarna i samband med frånvaro och i stället prioritera aktiverande insatser enligt principerna för arbetslinjen.

Det kommer försäkringskassan att krävas ett mycket omfat-

av tande utvecklingsarbete såväl inom den egna organisationen som i samverkan med arbetsmarknadsverket och andra aktörer inom rehabiliteringsområdet liksom med yrkesinspektionen och med arbetslivet i stort.

Kommissionen har haft ambitionen att initiera en systemförändring och introducera ett nytt förhållningssätt i arbetet med frågor förbättrad arbetsmiljö i mycket vid bemärkelse.

om en en Som stöd för försäkringskassan både i den rehabiliteringsrol-

nya len och i myndighetsutövningen kan lagstiftningen behöva kompletteras bl.a. för att förtydliga och markera arbetsgivaransvaret. En sådan komplettering kan göras i lagen om allmän försäkring eller genom en särskild lag om arbetsgivarens ansvar för insatser syftar till minskad sjukfrånvaro och rehabili-

som en tering.

Försäkringskassan bör få ett övergripande planeringsansvar för samordnade insatser mellan samtliga myndigheter och aktörer inom rehabiliteringsområdet. Statsmaktema bör ge tydliga mål för arbetet och följa effekterna kassans arbete. Transfere-

upp av

ringar från försäkring till flaskhalsar inom områden med betydelse för kassans möjligheter att uppnå målen bör kunna utvecklas ytterligare. Samordnat med yrkesinspektionen och länsarbetsnämnden bör kassan genomföra tillsyn hos arbetsgivare med hög frånvaro, hög personalomsättning, hög andel arbetsskador och stor andel förtidspensioner.

4.7¶Ekonomiska styrmedel

Kommissionen bör enligt sina direktiv överväga om ekonomiska styrmedel gentemot arbetsgivare bör skapas för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar.

Efter ingående diskussioner och överväganden rörande olika förslag om ekonomiska styrmedel har kommissionen beslutat att föreslå en modell som innebär att en del av den nuvarande arbetsgivaravgiften differentieras. Modellen presenteras kortfattat nedan och tankarna vidareutvecklas i kapitel

Bland de andra förslag till ekonomiska styrmedel diskute-

som rats kan nämnas en tanke om att i villkoren för olika statliga stöd till företag lägga in krav om arbetsmiljöhänsyn. Efter överväganden har kommissionen dock funnit att denna form för ekonomisk styrning inte är en framkomlig väg.

Konsekvenser av dagens Den arbetsgivaravgift som tas ut i dag uppgår till 37,5 procent

ca avgiftssystem avgiftsunderlaget tillkommer 1,5 för den av procent temporära arbetsmiljöavgiften. Avgiften betalas lika av alla arbetsgivare oberoende av hur stora utbetalningar som görs från försäkringssystemet till de anställda som drabbas av olyckor eller sjukdomar.

En studie som kommissionen låtit genomföra visar att den princip som gäller för finansiering av den svenska socialförsäkringen är unik se bilaga 9. I ett stort antal västländer tas premier för arbetsskadeförsäkringen motsvarande ut i proportion till företagets eller förvaltningens belastning på försäkringen. Andra länders finansieringsmodeller bygger många gånger på principen att varje företag förvaltning skall bära sina kostnader.

egna

Den generella arbetsgivaravgiften har två väsentliga svagheter, vilka motiverar att ett system med differentierade avgifter bör övervägas. Svagheterna är dels att avgiften belastar företagen och förvaltningarna orättvist dels att avgiften inte fungerar som ett ekonomiskt incitament för att förbättra arbetsmiljön.

Orättvisorna uppkommer genom att välskötta och ambitiösa företag förvaltningar med lág sjukfrånvaro och få arbetsskador får samma kostnader som andra för socialförsäkringama. Som framhállits av både SAF och LO innebär generella avgifter en subvention av företag med dåliga arbetsmiljöer. Ett stort antal

goda företag subventionerar ett mindre antal företag som belastar försäkringssystemet hårdare. Vissa arbetsgivare får bära kostnader som uppkommer hos andra.

Alla företag förvaltningar med en arbetsmiljö som är bättre än genomsnittet skulle tjäna pä differentierade avgifter. Studier visar att särskilt många små företag förvaltningar skulle gynnas av ett avgiftssystem som mera bygger på principen att varje företag skall bara sina kostnader.

Ekonomiska incitament via arbetsgivaravgiften har hittills saknats för företagen förvaltningarna incitament att minska sjuk-

frånvaro, arbetsskador och utslagning. Avgifterna har använts för finansiering men inte aktivt som ett medel för att styra och påverka företagen förvaltningarna.

En differentierad arbets- Den av regeringen aviserade omläggningen av sjukförsäkringen livsavgift innebär omfördelning sjukförsäkringskostnader mellan oli-

en av ka företag. De arbetsgivare som har en osedvanligt hög andel av korttidsfrånvaro kommer automatiskt att drabbas av högre kostnader än andra.

Kommissionen anser dock att denna omläggning av kostnader-

för korttidsfránvaron är långt i från tillräcklig som styrmedel na till att förbättra arbetsmiljön.

De stora kostnaderna för sjukfrånvaro är intimt sammanbund-

med långtidssjukskrivningarna och en ökande andel förtidsna pensioneringar. Som exempel kan nämnas att endast några få procent av sjukfallen står för över hälften av kostnaderna i sjukpenningförsäkringen.

Ett annat problem är att arbetsgivaren i det enskilda fallet knappast har något incitament via försäkringen att aktivt arbeta med att återföra de långtidssjuka. Tvärtom innebär nuvarande konstruktion att intresset för att återföra långtidssjukskrivna i arbete är i det närmaste obefintligt.

Bland annat mot den bakgrunden anser kommissionen att ett system som stimulerar till att minska kostnaderna för förtidspension och långtidssjukskrivningar måste införas.

För att ett system med differentierade avgifter över huvud taget skall kunna införas krävs att följande villkor uppfylls. 0 Systemet måste stimulera till ett aktivt arbetsmiljöarbete. 0 Systemet får inte innebära att människor riskerar att slås ut

från arbetsmarknaden eller att vissa grupper utestängs från

arbete. 0 Systemet måste stimulera till att rehabilitera långtidssjuka. 0 Systemet får inte innebära att hela branscher riskerar att slås ut

eller flyttar ut sin verksamhet utanför landets gränser. Arbetsmiljökommissionen föreslår att delar av den nuvarande

arbetsgivaravgiften förs samman till en arbetslivsavgift. Avgiften

föreslås vara differentierad skall i princip täcka kostnaderna som för brister i arbetsmiljön.

Grovt räknat motsvarar summan de avgifter arbetsgivare i av dag betalar för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen tolv procent av lönesumman. Med hänsyn till att inte alla kostnader i sjukförsäkringen kan anses vara arbetsrelaterade kan viss andel underlaget för en av differentieringen undantas. Undantaget skulle kunna motsvara huvuddelen av sjukförsäkringsavgiftens bidrag till sjuk- och tandvården. Vid utformningen den differentierade arbetslivsavgiften har av det varit nödvändigt att ta hänsyn till risker för utslagning och övervältring av kostnader till förtidspensionssystemet.

Utformning av arbets- Arbetslivsavgiften bör bestå generell del solidariskt av en som livsavgiften betalas alla arbetsgivare av och en kostnadsanpassad del. Avgiften är tänkt att i princip täcka kostnaderna för arbetsmiljöbetingade konsekvenser i arbetslivet sjukfrånvaro så som och förtidspensioneringar. Den kostnadsanpassade delen bestäms utifrån företagets kostnader för sjukfrånvaro vanlig sjukpenning och arbetsskadesjukpenning samt en begränsad del kostnaderna för förtidspensioav ner och arbetsskadelivräntor. Information om kostnader för sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensioner på arbetsställenivá är nödvändigt. Systemet bygger därför på att försäkringskassoma fungerar adminisom stratör och förutsätter att FAS 90 eller något motsvarande system införs. Försäkringskassan skulle med sådan information schablonmässigt kunna klassa företagen i ett antal avgiftsklasser. Arbetslivsavgiften skulle vidare nedsättningsbar till vara en viss del. Systemet skulle öppna möjligheter till avgiftsreduceringar för arbetsgivare som tagit initiativ utöver det vanliga för att förbättra arbetsmiljön eller motverka utslagningutestängning.

Effekter av arbetslivs- Kommissionens förslag att införa differentierade avgifter fár som avgiften effekt företagen i ökad att utsträckning får bära sina egna arbetsmiljökostnader. Studier visar att många små företag skulle tjäna på ett systern med differentierade avgifter. Långsiktigt beräknas en differentierad avgift medverka till en önskvärd omstrukturering av arbetsorganisation och arbetsmiljöer samt effektivisera insatser för rehabilitering och motverka utslagning. Sammantaget innebär kommissionens förslag fören ändring i riktning mot en effektivisering arbetslivet. Förslagen av medverkar till att hälla och pá sikt också sänka det totala nere uttaget av arbetsgivaravgifter.

4.8¶Administrativa styrmedel

En huvudväg att på bred front förbättra arbetsmiljön är att inte-

arbetsmiljöfrågorna i den löpande verksamheten och låta grera dem ingå integrerad del i linjeorganisationens normala

som en arbete. En grundförutsättning genomsyrar arbetsmiljölag-

som stiftningen är att det lokala arbetsmiljöarbetet skall drivas i samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Arbetsmiljökommissionen vill därför understryka att det är en ökad lokal aktivitet och delaktighet är mål för de lagändring-

som

kommissionen föreslår. Ett annat mål är att göra ansvarsar som frågorna tydliga. Detta gäller både ansvaret för förebyggande arbete och rehabilitering.

Samhällets regler ett systematiskt arbetsmiljöarbete löser

om dock inte problemen de endast uppfattas som externa krav

om och administrativa pálagor. Kommissionens avsikt är att med olika slag stimulans och styrning företags- och förvaltnings-

av ledningar och arbetsledningen på olika nivåer att själva, tillsam-

med personalen och deras representanter, engagera sig i mans det lokala arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. Samhällets krav i lagar och föreskrifter utgår då utifrån kommande minimikrav.

Ökat Tillsammans med de anställda måste ansvariga i företag engagemang ningar till stånd mycket bredare utveckling mot det goda

en arbetet. Därför måste samlad strategi mycket mer än hittills

en bygga på ett brett engagemang och deltagande av alla anställda. Arbetsplatsens prioriteringar måste grunda sig på upplevda missförhållanden och inte bara motiveras av mätningar och dylikt som utförts av experter.

Arbetsgivaren skall hantera arbetsmiljöfrágorna i linjeorganisationen. Företagsledningen motsvarande skall klargöra arbetsmiljömål på sätt man hittills har uttalat produktions-

samma som mål. Ansvar och uppgifter skall tydligt uttaladeRisker och

vara problem skall på ett systematiskt sätt identifieras och värderas. Med sådana undersökningar som underlag skall åtgärdsprogram tas fram, genomföras och följas upp. Arbetsgivaren skall också regelbundet göra utvärderingarrevisioner för att säkerställa att internkontrollen verkligen fungerar. Kommissionen vill särskilt framhålla vikten att internkontrollen omfattar både fysiska,

av psykiska och arbetsorganisatoriska frågor.

Dessa krav systematisk internkontroll leder också till att

på en yrkesinspektionens tillsynsmetoder kan effektiviseras. I stället för att inspektera detaljerna i arbetsmiljön, kan inspektionen revidera själva internkontrollsystemet. Ett sådant arbetssätt från tillsynsmyndigheterna främjar ett livaktig internt arbetsmiljöarbete.

För att de föreslagna lagändringarna skall genomslag i praktiken och mötas med respekt, vill kommissionen betona att til-

lämpningen måste anpassas efter företagets motsvarande storlek och förutsättningar. Det måste dock markeras att också i det lilla företaget behöver ansvar och befogenheter klargöras.

Små företag motsvarande med begränsad verksamhet kan ha begränsade möjligheter att ordna omplaceringar, arbetsväxling, arbetsrotation e.d.

Näringslivet rationaliseras och omorganiseras. Företag divisionaliseras, ansvar delegeras, delar av verksamheter bryts ut och görs till fristående bolag. Inom företag och förvaltningar ser man ofta fördelarna med att, i stället för att själv bygga upp funktioner för t.ex. underhållsarbete eller lokalvård, lägga ut arbetet på entreprenad. En sådan utveckling i arbetslivet får inte leda till försämrade arbetsmiljöförhållanden, uttunning av arbetsmiljöansvaret eller till att ensamföretagare agerar utanför gällande regler och normer.

Kommissionen vill därför fästa uppmärksamheten på att arbetsmiljölagens ansvarsregler och det för lagen grundläggande arbetsställebegreppet bör ses över för att bättre ta till vara de anställdas arbetsmiljokrav.

4.9 Partssamarbetet och de fackliga organisa-

tionerna I arbetsmiljöavtalen har parterna lagt fast sina ambitioner för en god arbetsmiljö och gemensamt angett om förutsättningarna för lokal samverkan för att förverkliga målen. Enligt grundsynen i arbetsmiljölagen är samverkan i sig ett viktigt medel för att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Arbetsmiljöavtalen är vägledande för hur man på en arbetsplats organiserar och driver det lokala arbetsmiljöarbetet.

Ett vidgat arbetsmiljöbegrepp innebär också att partssamarbetet skall spänna över ett bredare fält som också omfattar arbetsorganisation, rehabilitering, befattningsförnyelse och de anställdas inflytande över arbetsvillkoren i stort. Detta aktualiserar behov av en närmare koppling mellan arbetsmiljö- och verksamhetsutveckling samt kompetens- och kunskapsutveckling i företagen.

Med hänsyn till att de arbetsorganisatoriska frågorna behandlas både som medbestämmande- och arbetsmiljöfrågor, är det nödvändigt att på sikt inom ramen för en allmän översyn av det arbetsrättsliga regelsystemet, åstadkomma en bättre samordning mellan samverkansreglema i AML och MBL. I avvaktan på en sådan översyn kan man lokalt utveckla praktiska tillämpningar av nya samverkansformer som utan onödig formalism ger ett reellt inflytande för de anställda.

Genom ökade insikter om hur miljöfaktorerna samverkar och genom ökad lokal aktivitet, inte minst på det arbetsorganisatori-

3-100987.SOUz49-- 65

ska området, kan villkoren i arbetslivet förbättras. Detta galler inte minst strävandena att undvika eller begränsa starkt bundet och ensidigt arbete.

Arbetsmiljöfrágorna har hittills i stor utsträckning setts som expertfrágor, vilket lett till att arbetstagarnas egna erfarenheter och kunskaper inte beaktats tillräckligt. För att stimulera det lokala arbetet, anser kommissionen därför att det är viktigt att samtliga aktörer får roller som är tydliga. Detta är också en förutsättning för att partssamverkan skall den pådrivande kraft som varit avsikten.

Arbetsgivaransvaret måste utvecklas och de fackliga organisationernas roll renodlas. Skyddskommitténs roll i förhållande till linjeorganisationen måste renodlas så att kommittén i övergripande frågor blir styrande och i övrigt får planerande, kontrollerande och uppföljande uppgifter. Detta synsätt överensstämmer även med inriktningen i de centrala arbetsmiljöavtalen. Skyddsombudens möjligheter att t.ex. begära ställningstagande från yrkesinspektionen måste lyftas fram. Även de anställdas

ansvar och rätt att aktivt medverka i arbetsmiljöarbetet måste understrykas.

l O Kunskap

Nya risker och belastningar i arbetslivet uppkommer ständigt. Olika faktorer som var för sig kan vara tolerabla ingår också i riskbilden. Nytt är också att ett allt större antal faktorer i arbetsmiljön visat sig påverka hälsan. Det gäller både psykiska och fysiska arbetsförhållanden.

Gamla yrken försvinner, nya kommer till. I denna omstrukturering öppnar sig stora möjligheter att samtidigt tillgodose olika krav på effektivitet, arbetsinnehåll och arbetsmiljö. Framgångarna blir beroende av hur tillgängliga alternativ och kunskaper utnyttjas. Ett aktivt förändringsarbete förutsätter också nya kunskaper som bidrar till ett helhetsperspektiv på arbetsmiljöfrågorna.

Kommissionen har under sitt arbete kunnat konstatera att det finns en omfattande kunskap och information arbetsmiljön

om och dess problem. Informationen är dock ofta sönderstyckad och sváröverskádlig. Brister i informationsflödena gör att de i

som realiteten år berörda inte alltid informationen.

nås av

För att möta nya hälsorisker och bättre förebygga och hantera de redan kända riskerna krävs en förändrad utbildning och kunskapsuppbyggnad på arbetsmiljöns område.

Kommissionen föreslår därför en rad åtgärder i syfte att förbättra kunskaperna, utbildningen och informationen kring arbetsmiljön. Det är enligt kommissionens uppfattning angeläget att ta

fram ny kunskap inom många områden, att genom samordning av redan befintlig information öka möjligheterna till intensifierade och riktade insatser mot vissa grupper och slutligen att särskilda åtgärder vidtas för spridning av kunskap och information.

Ekonomiska

styrmedel

5.1 och allmänna

Inledning förutsättningar

Av direktiven till arbetsmiljökommissionen framgår att kommissionen bör överväga om ekonomiska styrmedel mot arbetsgivare bör skapas för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar.

I direktiven konstateras vidare att det sammantaget finns stora resurser och goda förutsättningarätredriva ett aktivt och åtgärdsinriktat förebyggande arbete. Trots detta åtgärdas inte dåliga arbetsmiljöer i den omfattning som vore önskvärt och årligen slås tusentals människor ut från arbetslivet till följd av brister i arbetsmiljön.

Det finns enligt kommissionen skäl att införa ett system med ekonomiska styrmedel för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Nedan redovisas grunderna för ett system med differentierade avgifter som enligt kommissionen kan utgöra ett underlag för vidare överväganden.

Dagens avgiftssystem Den arbetsgivaravgift som tas ut i dag uppgår till ca 37,5 procent av avgiftsunderlaget tillkommer 1,5 procent för den tillfälliga arbetsmiljöavgiften. Avgiften betalas lika av alla arbetsgivare oberoende av hur stora utbetalningar som görs från försäkringssystemet till de anställda som drabbas av olyckor eller sjukdomar.

En studie som kommissionen låtit genomföra visar att den princip som gäller för finansiering av den svenska socialförsäkringen är unik. I ett stort antal västländer tas premier för arbetsskadeförsäkringen motsvarande ut i proportion till företagets belastning på försäkringen. Andra länders finansieringsmodeller bygger många gånger på principen att varje företag skall bära sina egna kostnader.

Den generella arbetsgivaravgiften har två väsentliga svagheter,vilka motiverar att ett system med differentierade avgifter bör övervägas. Svaghetema är dels att avgiften belastar företagen orättvist dels att avgiften inte fungerar som ett ekonomiskt incitament för en bättre arbetsmiljö. Arbetslivsfonden Arbetsgivama betalar under tiden från september1989 till december 1990 en särskild arbetsmiljöavgift om 1,5 procent av det s.k. avgiftsunderlaget. Medlen förs till en fond, arbetslivsfonden,

tillgångar skall användas bidrag till arbetsgivare. Riksvars som dagen har nyligen antagit förslagen i en proposition 1989 90: 62 insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivs-

om fondens verksamhet m.m. I propositionen anges att fondens medel skall användas till rehabilitering och förbättringar av arbetsmiljö och arbetsorganisation. Uppskattningar pekar mot att fonden kommer att driva sin verksamhet under 5-8 år se kapitel tre.

LO har föreslagit att arbetsmiljöavgiften efter en modifiering perrnanentas och får formen ett ekonomiskt incitament för

av företagen att ta fram program för och genomföra åtgärder för förbättringar i arbetsmiljön.

.

Kommissionen vill understryka behovet av att arbetslivsfondens verksamhet följs och utvärderas. Arbetslivsfonden behöver dock verka tid innan det är dags att pröva om fondens verk-

en samhet bör fortsätta. Visar utvärdering att fondens bidragsgiv-

en ning har medverkat till önskad förändring av arbete och

en arbetsmiljöer utgår kommissionen från att det går att nå bred enighet om att verksamheten bör fortsätta.

Det systern med differentierade avgifter kommissionen föreslår i den följande framställningen tar fasta på LO:s förslag att det bör finnas ekonomiska incitament för företagen att ta fram program och genomföra atgärder för förbättringar i arbetsmiljön. Starka krav på åtgärder ställs på företag med stora arbetsrniljörisker. Goda åtgärdsprogram föreslås vara en grund för avgiftsnedsättning.

Regeringens planerade Regeringen har aviserat att man under hösten 1990 avser att åtgärder föreslå lagfäst sjuklön för de första fjorton dagarna av varje sjukperiod fr.o.m. den 1 januari 1991.

I förslaget till ny lag om sjuklön som utarbetas i socialdepartementet diskuteras möjligheterna för små företag att återförsäkra sig för kostnader över viss nivå som följer av skyldigheten att

en betala sjuklön. En återförsäkringsmöjlighet bör enligt departementet införas för att skydda de små företagen mot orimligt höga kostnader på grund faktorer som står utanför det område den

av enskilde arbetsgivaren kan påverka.

För att lagen obligatorisk sjuklön inte skall leda till att

om

med hög sjukledighet eller med arbetshandikapp skulle personer få svårigheter att arbete måste en möjlighet till undantag ges.

I det norska sjuklönesystemet finns sådan undantagsmöjlig-

en het för med ökad risk för sjuklighet. Den som lider av en

personer långvarig kronisk sjukdom eller ett handikapp som medför ökad risk för stor sammanlagd sjukfrånvaro kan efter ansökan hos trygdekontoret bli undantagen från bestämmelserna om att arbetsgivaren skall vara skyldig att betala sjuklön till honom.

En motsvarande regel bör föras in även i den svenska lagstiftningen enligt departementet.

Under hösten avser regeringen att lägga ytterligare förslag med inriktning på rehabilitering och förbättrad arbetsmiljö. I det sammanhanget kommer frågan samordning mellan sjuk- och om arbetsskadeförsäkring att behandlas.

Arbetslivsavgift

Att arbetsgivarna tar över kostnaderna för sjukfrånvaron under de tvá första veckorna innebär ett första vad gäller steg en differentiering av kostnaderna mellan olika företag. De långa sjukfallen, arbetsskadoma och förtidspensioneringarna står emellertid för en mycket stor del försäkringskostnaderav na. Även denna del av kostnaderna fördelar sig olika mellan företagen och bör därför enligt kommissionens också mening differentieras.

5.2.1 Grunder för en Socialförsäkringssystemets utgifter för sjukfrånvaro, sjukvård, arbetslivsavgift arbetsskador och förtidspension kan till delar hänföras stora till brister i arbetsmiljön. Utgifterna skall täckas inkomster från av

sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgiftema

samt till viss del ock-

så från ATP- och folkpensionsavgifter.

De delar av socialförsäkringens inkomstsida skall täcka som kostnaderna för brister i arbetsmiljön skulle kunna slås samman i en ny avgift, här kallad arbetslivsavgift. Avgiften bör differentieras. Grovt räknat motsvarar summan av de avgifter arbetsgivare i dag betalar för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen tolv procent av lönesumman. Med hänsyn till att inte alla kostnader i sjukförsäkringen kan anses vara arbetsrelaterade kan dock viss andel underlaget en av för differentieringen undantas. Undantaget skulle kunna motsvara huvuddelen av sjukförsäkringsavgiftens bidrag till sjuk- och tandvården. Det finns också vissa tveksamheter de delar nuvarande om av folkpensions- och ATP-avgifter hänför sig till förtidspensiosom neringar är lämpliga att differentiera. Ersättning i form förtidsav pension och livräntor från arbetsskadeförsäkringen skiljer sig från den vanliga sjukersättningen när det gäller det tidsmässiga åtagandet och kostnaderna. sjukpenning enligt allmän försäkring och arbetsskadeförsäkring är i princip ett tidsbegränsat åtagande. Försäkringskassan prövar om sjukpenning skall bytas ut mot förtidspension efter något några år. Samma sak gäller arbetsskadeförsäkringen. När en skada anses bestående skall kassan pröva rätten till livränta för eventuella inkomstförluster.

Beslut om förtidspension och arbetsskadelivränta utgör ett mer långsiktigt åtagande 20-30 år även om rätten till dessa

- förmåner kan omprövas efter några år.

Hänsyn till förtidspensioner och livräntor måste trots dessa invändningar byggas in i arbetslivsavgiften för att motverka en övervältring kostnader till förtidspensionssystemet. En tänk-

av bar lösning skulle kunna vara att arbetslivsavgiften belastas med kostnaden för nybeviljade förtidspensioner och livräntor under

tidsbegränsad period. En sådan period skulle kunna utsträckas en till 2-3 år. Efter 2-3 års sjukskrivning byts som regel sjukpenning ut mot förtidspension. Totalt skulle arbetslivsavgiften med

sådan uppläggning belastas för kostnader under en begränsad en tid.

Med ett sådant system skulle incitamenten för att återföra skadade och sjuka öka högst väsentligt. Kostnaderna skulle ändå inte bli orimliga. En annan avgränsning av vad som lämpligen kan belasta arbetslivsavgiften skulle kunna vara enbart de förtidspensioner är samordnade med arbetsskadelivräntor för-

som tidspensionen har i dessa fall beviljats på samma grund som arbetsskadelivräntan.

Det sammanlagda underlaget för differentiering skulle inledningsvis uppgå till ca 8-10 procent. Ca 2,5 procent av nuvarande sjukförsäkringsavgift bortfaller till följd av förslaget om obligatorisk sjuklön under de första fjorton dagarna. Ca 2 procent motsvarar sjukförsäkringens bidrag till sjuk- och tandvården.

I sin prövning underlaget för en differentierad avgift har

av kommissionen utgått från nuvarande avgiftsuttag. Det föreslagna avgiftssystemets grunder och principer påverkas inte av justeringar i avgiftsuttaget.

För närvarande utgår statsbidrag med ca 15 procent för att täcka kostnaderna för sjukförsäkring och förtidspension. Arbetsskadeförsäkringen visar upp ett betydande underskott. Principer-

för det statliga stödet behöver ses över i samband med att den na

kommissionen föreslagna differentierade arbetslivsavgiften av nu eventuellt införs.

5.2.2 Utformning av Arbetslivsavgiften bör bestå av en generell del som solidariskt arbetslivsavgiften och kostnadsanpassad del. betalas av alla arbetsgivare en

Vid övergång till en differentierad arbetslivsavgift kan det vara nödvändigt att göra det stegvis för att ge företagen tid och möjlighet att ställa om. Första året efter övergång till den differentierade avgiften kan det vara lämpligt att börja med att differentiera någon eller några procent för att på några års sikt skapa en så stor kostnadsanpassad del som möjligt.

Den generella avgiften några procent av löneunderlaget skall täcka kostnaderna för administration och fungera som ett hög-

kostnadsskydd för stora oförutsedda kostnader kan som uppkomma under ett visst är. Den kostnadsanpassade delen ca 5-7 procent av löneunderlaget fastställs som en avgift för företaget utifrån de kostnader som de anställdas sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensioner medfört för socialförsäkringen under förslagsvis ett är. Försäkringskassan i regionen bestämmer företagets arbetslivsavgift. Detta innebär att avgiften dels kan variera mellan olika försäkringskasseomräden och mellan olika arbetsgivare. Vid beräkningen av det s.k. ohälsotalet framgår att det varierar mellan de olika försäkringskassoma. Ohälsotalet är ett totalmátt över ersättning som på grund av ohälsa betalas av socialförsäkringen. Máttet omfattar ersättningar i form sjukpenning, av arbetsskadesjukpenning samt förtidspension sjukbidrag dock pá grund av arbetsmarknadsskäl. I Västerbotten var ohälsotalet 60 dagar per försäkrad 1989, i Malmö 59,9 dagar. Lägst var ohälsotalet i Skaraborgs län 38,9 dagar, näst lägst i Halland med 41,2 dagar per försäkrad. I genomsnitt var talet 49,1 för 1989. De regionala skillnaderna är dock inte lika hänsyn stora om enbart tas till sjuktal för vanlig sjukpenning respektive arbetsskadesjukpenning. I den generella avgiften skulle om sá bedöms nödvändigt regionala utjämningskostnader kunna ingá. En alternativ utformning av avgiften som kommissionen diskuterat är branschvisa avgifter. Det vill säga i stället för att som skisserats ovan ha ett system där avgifterna grundas pá schabloniserade företagskostnader och där regionala avgiftsvariationer kan förekomma skulle avgifterna dä branschanpassas. En sådan konstruktion kan ha flera starka sidor. En kan vara att ett företag skulle sina åtgärdsprogram jämförda med och bedömda utifrån vad likvärdiga eller liknande företag inom branschen faktiskt uppnått genom insatser för en bättre arbetsmiljö. Kommissionen har funnit att det finns hinder för att införa ett avgiftssystem grundat pá branschvisa avgifter. Definitionen av branscher är långt i från entydig. Ett hinder för branschanpassade avgifter är vidare avsaknaden av ett tillförlitligt och aktuellt informationsunderlag. Arbetsmiljökommissionen gör därför den bedömningen att ett branschanpassat avgiftssystem för närvarande inte är möjligt att införa. Emellertid bör hänsyn tas till branschers speciella förutsättningar även med den föreslagna avgiftskonstruktionen. Som berörs nedan bör indelningen och inplaceringen av företag i avgiftsklasser ske pá ett sådant sätt att avgiftsdifferentieringen inte på ett oacceptabelt sätt medverkar till att företag inom bransch en fär ekonomiska svårigheter. Vad som nu sagts skall dock inte begränsa kraven på högriskföretag att i ökad utsträckning bära sina egna arbetsmiljökostnader. Till viss del bör avgiften vara nedsättningsbar med hänsyn till åtgärdsprogram för bättre arbetsmiljö, sociala åtaganden m.m.

Vid en eventuell nedsättning av arbetslivsavgiften se den fortsatta framställningen måste också förutsättningarna och villkoren för skadeförebyggande och arbetsmiljöförbättrande insatser i olika branscher beaktas.

Fördelen med en differentierad avgift har redovisats ovan. Nackdelen är att det finns uppenbara risker för utestängning och uteslutning av arbetshandikappade eller andra som av arbetsgivare kollektivt eller enskilt bedöms ha hög sjukfrånvarorisk. Införandet av en differentierad arbetslivsavgift förutsätter regler som förhindrar en sådan utveckling. Arbetsmiljökommissionen har diskuterat och funnit att det bästa sättet att lösa denna fraga är att göra avgiften nedsättningsbar.

Småföretag För de minsta företagen är det enligt kommissionen nödvändigt med särskilda regler. En differentierad avgift skulle kunna belasta ett litet företag hårt och ibland slumpartat. Därför bör dessa betala en avgift som är lika för alla småföretag.

De små företagen skulle på samma sätt som de stora betala en generell avgift men sedan klassas in i den avgiftsklass som motsvarar de små företagens kostnader för sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensioner. Ett sådant system gör det möjligt även för de små företagen att hamna i en ny avgiftsklass om det visar sig att kollektivet småföretag under ett år ligger för högt eller förlagt i förhållande till avgiftsuttaget.

Definitionen på vad ett litet företag är kan diskuteras. Arbetsmiljökommissionen har avstått från att i detta sammanhang precisera storleken på företag som bör omfattas av en enhetlig avgift.

Storleken av en generell arbetslivsavgift för små företag skall självfallet bestämmas med utgångspunkt i den kunskap som finns om dessa företags del i arbetsmiljöproblemen. Som redan nämnts har det visats att de små företagen skulle gynnas av att en arbetslivsavgift införs. Givet nuvarande totala avgiftsuttag skulle således följden bli en viss reducering av avgifterna för småföretagen.

Det finns emellertid en risk med att låta små företag betala en generell arbetslivsavgift. Risken är att högriskverksamheter splittras upp på små entreprenörer med anställda. Troligen behövs också här särskilda regler.

Motivet är då främst att hindra att små riskföretag skapas samt att även små företag med extraordinär frånvaro bör betala en högre avgift. En lösning här kan vara att försäkringskassan och eller yrkesinspektionen kan ha rätt att kräva att småföretag skall betala en avgift anpassad tilllfaktiska företagskostnader i de fall höga sjuk- och arbetsmiljökostnader kan påvisas. Huvudregeln för småföretag skulle då bli en enhetlig avgift. Undantaget blir att en företagsanknuten avgift kan fastställas efter närmare utredning av företag med höga arbetsmiljökostnader. Försäkringskassan har då bevisbördan för en eventuellt höjd avgift.

Undantaget förutsätts användas endast då särskilda skäl finns. Möjligheten till återförsäkring med självrisk kan diskuteras för kostnader i företag till viss storlek. Självklart bör upp en man här sträva efter samordning med det regelsystem kommer att som gälla beträffande arbetsgivarperioden.

5.2.3 Bestämning av När den regionala försäkringskassan skall bestämma arbetslivsarbetslivsavgiften avgiften för ett enskilt företag måste utgångspunkten regiovara nens totala kostnader för sjukfrånvaro, arbetsskador etc. Den fråga som genast anmäler sig gäller hur den totala kostnaden fördelas mellan de olika företagen i regionen. Vid genomförande av det datorstödda informationssystemet FAS 90 kommer försäkringskassan att få tillgång till den information som behövs som underlag för bestämning av företagets arbetslivsavgift. Arbetslivsavgiften bör bestämmas procentsats föresom en av tagets lönesumma. Den procentsats som bestäms skall täcka dels den generella delen av avgiften dels den kostnadsanpassadedifferentierade delen. Det kan emellertid förefalla krångligt att bestämma en procentsats för varje företag. Därför bör avgifterna procentsatserna schabloniseras i ett begränsat antal avgiftsklasser. Antalet avgiftsklasser och klassificeringen företag bör ske på av ett sådant sätt att avgiftsdifferentieringen inte på ett oacceptabelt sätt medverkar till att företag inom en bransch får ekonomiska svårigheter. Den skisserade rutinen för bestämning av arbetslivsavgiften innebär att de schabloniserade avgifterna kommer att variera mellan de regionala försäkringskassorna men också mellan företagen i regionen.

Nedsüttning av Det nya systemet bör öppna möjligheter till avgiftsreduceringar avgiften för arbetsgivare tagit särskilda initiativ till förbättra som att arbetsmiljön eller motverka utslagningutestängning anställda. av Utöver den differentiering som en schabloniserad avgift innebär bör därför i systemet byggas in möjligheten för försäkringskassan att bevilja en sänkning av arbetslivsavgiften. Huvudsyftet med möjligheten till nedsättning avgiften är av dels att hindra att människor utestängs från arbetsmarknaden, dels att premiera aktivt arbetsmiljöarbete. Arbetsgivaren premieras genom en sänkning av avgiften om han anställer och behåller personer som är partiellt arbetsföra eller svårplacerade eller ordnar med platser för arbetsträning Erhållna lönebidrag m.m. skall beaktas vid prövning av förutsättningarna för att nedsätta arbetslivsavgiften. Hänsyn bör också tas till om åtgärdsprogram för bättre arbetsmiljö har upprättats och eller satts i verket. Företag driver som ett aktivt arbetsmiljöarbete genom särskilda insatser skall således premieras. Det kan gälla en ny arbetsorganisation, en satsning på

att rehabilitera långtidssjuka eller en investering i ny teknik där arbetsmiljöinvesteringama är särskilt kostnadskrävande.

Ett villkor för nedsättning är dock att insatserna går utöver vad som krävs i lagar och författningar. Ett åtgärdsprogram i sig och oavsett innehåll, kan därmed inte vara tillräcklig grund för avgiftsnedsättning. En nedsättning förutsätter särskilda insatser utöver de gängse. Eventuellt ekonomiskt stöd till projekt inom företaget från arbetslivsfonden skall också beaktas.

Ytterligare ett villkor är att arbetsgivaren och det lokala facket är överens om åtgärdsprogrammet.

Jämfört med andra företag bör högriskföretag mötas av starka krav på skadeförebyggande och arbetsmiljöförbättrande insatser. Yrkesinspektionen skall också särskilt inrikta sin tillsyn på dessa företag. Samtidigt kan utrymmet vara betydande i sådana företag, för att belöna särskilda och ambitiösa satsningar genom nedsättning av avgiften. Detta förklaras av att de på grund av sina arbetsmiljökostnader belastas med jämförelsevis höga avgifter

-helt i linje med avgiftsdifferentieringens syfte.

5.2.4 Administrativ Ett införande differentierade avgifter det slag

av av som skissats samverkan innebär en radikal förändring av kassornas roll som administratör av försäkring.

En förutsättning för att kassorna skall klara denna och

nya delvis annorlunda uppgift är som tidigare nämnts att FAS 90 eller liknande system genomförs. En annan förutsättning är att kassornas traditionella roll som utbetalare av ersättning förskjuts mot rehabilitering och förebyggande arbete. Försäkringskassoma måste på ett helt annat sätt än tidigare arbeta utåtriktat i nära samarbete med företag, fackföreningar och myndigheter.

Den information kassorna kommer att få tillgång till i sina ADB-system rör bl.a. sjukperioder, diagnos, yrke, arbetsställe, arbetsgivare, arbetsinkomster, vårdgivare.

Genom analyser av detta material tillsammans med uppgifter om kostnader för arbetsskador och förtidspensioneringar bör tillräckligt underlag finnas för att bestämma arbetslivsavgiften. Vidare bygger systemet med nedsättning av avgiften på ett nära samarbete med yrkesinspektionen vars roll också kommer att förändras.

Företagshälsovårdens roll i detta sammanhang är mycket viktig. Genom ett utökat samarbete med företagshälsovården kan den allmänna försäkringen komma att en skadeförebyggande roll.

Ett utökat samarbete mellan yrkesinspektionen och försäkringskassan bygger på grunden att respektive regionala har

organ ett ansvar för den löpande lagtillämpningen inom sitt område. Yrkesinspektionen är således det statliga organ som företrädesvis skall ha sakkunskap att bedöma ett företags åtgärdsprogram och effekterna av de insatser som genomförts.

Försäkringskassan kan behöva diskutera med yrkesinspektionen om avgiftsklassificeringen av ett företag. I alla nedsättningsärenden av någon betydelse bör försäkringskassan höra yrkesinspektionens mening.

Försäkringskassan á sin sida har ett stort ansvar för att initiera och samordna rehabiliteringsinsatser och verka skadeförebyggande. I ärenden om avgiftsnedsättning skall kassan i sina beslut väga samman olika expertsynpunkter.

Ett närmare samarbete med arbetsförmedlingen skulle kunna ge viktig information om exempelvis onormal personalomsättning vid företaget.

Vidare kan ett informationsutbyte med AMF TFA ge underlag för riskbedömning av arbetsmetoder, utrustning, maskiner etc.

5.2.5 Rutiner vid ned- Nedsättning avgiften skulle kunna gå till enligt följande

av exemsättning av avgiften pel:

Utifrån föregående års försäkringskostnader sjukpenning, arbetsskador och nybeviljade förtidspensioner fastställer kassan aktuell avgiftsklass. I varje klass finns ett utrymme för nedsättning som motsvarar någon nágra procent av lönesumman.

Varje procent innebär 1 000 kr anställd i avgift vid ett avgiftsunderlag på 100000 kr.

När arbetsgivaren klassats av försäkringskassan kan han begära nedsättning av avgiften. Arbetsgivaren visar att han genom att anställa personer som haft svårigheter att tidigare komma in på arbetsmarknaden tar ett ansvar. Han uppfyller därmed ett av de kriterier som kan ligga till grund för nedsättning av avgiften.

Vid begäran om nedsättning av avgiften gör arbetsgivaren vidare gällande att han med ett omfattande åtgärdsprogram avser att minska sjukfrånvaro och arbetsskador under det kommande året. Åtgärderna bedöms vara sådana att de faller utanför ramarna för arbetsgivarens normala skyldigheter.

Antalet undantag från försäkringen under arbetsgivarperioden är inte onormalt höga.

Det lokala facket har biträtt åtgärderna. Kassan avgör ensidigt om avgiften kan nedsättas under en

tidsbegränsad period.

Socialförsäkringsnämnden tillstyrker att avgiften kan sänkas med 1 procent. Kostnaderna för sjukfrånvaro, arbetsskador och nybeviljade förtidspensioner kan sedan följas upp av kassan.

Sänkningen av avgiften med 1 procent innebär att en arbetsgivare med 200 anställda och ett genomsnittligt avgiftsunderlag på 150000 kr. får 300 000 kr. i minskade kostnader.

Den arbetsgivare som lyckas med sitt program kan genom minskade kostnader sedan hamna i en ny lägre avgiftsklass med nytt utrymme för nedsättning.

5.2.6 Effekter av Kommissionens förslag att införa differentierade avgifter får som arbetslivsavgiften effekt företagen i ökad utsträckning får bära sina arbetsatt egna miljökostnader. Studier visar att många små företag skulle tjäna pá ett system med differentierade avgifter. Långsiktigt beräknas differentierad avgift enligt kommissioen förslag medverka till en önskvärd omstrukturering av arnens betsorganisation och arbetsmiljöer samt effektivisera insatser för rehabilitering och motverka utslagning. Sammantaget innebär kommissionens förslag förändring i riktning mot en effektivien sering arbetslivet. Förslagen medverkar till att hålla nere och av pá sikt också sänka det totala uttaget arbetsgivaravgifter. av

5.3 Försäkrin skassan administratör av som

arbetslivsavgi ten

Försäkringskassoma är fristående offentligrättsliga organ och leds förtroendevald styrelse. Verksamheten regleras i lagen av en 1962: 381 allmän försäkring samt i författningar och genom om föreskrifter riksförsâkringsverket. av Det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet, en i varje landsting och kommun inte tillhör landsting. Kassomas husom vudsakliga uppgift är att handlägga enskilda försäkrings- och

bidragsärenden. Det stora flertalet beslut i försäkringsärenden fattas av tjänste- Vissa beslut inom arbetsskade-, pensions- och bidragsommän. rådet fattas dock förtroendevalda socialförsäkringsnämnder. av Totalt finns 167 nämnder i landet. Huvuddelen verksamheten bedrivs på försäkringskassomas av lokalkontor. För närvarande finns totalt ca 420 lokalkontor i landet. Det skall finnas minst ett lokalkontor i varje kommun. Riksförsäkringsverket är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verkets roll i förhållande till försäkringskassoma är bl.a. att ge föreskrifter inom de regering och riksdag fastställer. ramar som Ett mått pá socialförsäkringens omsättning kan vara att den

totala kostnaden motsvarar ca 20 procent av BNP. Brutto utgör utbetalningarna 30 procent av den totala konsumtionen. ca

5.3.1 De förtroen- Försäkringskassomas styrelser består sex ledamöter åtta i av devaldas roll och fyra suppleanter. Styrelsens ordförande och

Stockholm

vice ordförande utses regeringen. Ledamöterna utses av landsav tinget eller kommunfullmäktige där verksamhetsornrádet utgörs

av kommun. Med den ändring verksamheten ett införande av diffeav som rentierade avgifter innebär för försäkringskassan kan sammansättningen dess styrelse diskuteras. En rimlig konsekvens är av

att arbetsmarknadens parter representeras i styrelsen. En viktig uppgift för styrelsen blir att följa utvecklingen sjukersättning, av förtidspensioner och rehabilitering. Rimligt är också att styrelsen blir inblandad i avgiftssättningen framför allt de stora arbetsgiav varna med verksamhet över hela länet. I de socialförsäkringsnämnder som tillkom 1 januari 1987 ingår företrädare för arbetsmarknadens parter. Nåmnderna fattar som beslut i vissa försäkringsärenden förtidspensioner, vissa arbetsskadeärenden m.m. är geografiskt indelade. Det innebär att ledamöterna besitter viktiga kunskaper och erfarenheter situatioom nen i regionen. Även socialförsäkringsnämnden bör kunna spela viktig roll en i besluten om avgifter för de företag som har verksamhet inom upptagningsområdet.

5.3.2 Arbetslivsavgift Införande differentierad avgift och av en ett nytt sätt att arbeta en utmaning för - med rehabiliteringsfrågoma ställer krav på stora förändringar i kassan arbetssätt på försäkringskassoma. Med en differentierad arbetslivsavgift skulle försäkringen på motsvarande sätt som i Frankrike ha en skadeförebyggande roll. I Frankrike skiljer man på tillsyn och prevention. Tillsyn sker i första hand utifrån arbetsmiljölagen, att dess regler efterlevs. skadeförebyggande sker genom försäkringssystemet. Försäkringsinspektören har till sitt förfogande, förutom differentierade avgifter, olika bidrag och lån gör det möjligt för honom att som bestämma att god arbetsmiljö lönar sig. De pengar som arbetslivsfonden förfogar över under de närmaste 5--8 åren är den form av áterföring medel i skadeföreav byggande syfte som kan sägas motsvara de lån och bidrag som det franska försäkringssystemet förfogar över. Visar det sig att modellen med särskilda pengar till rehabilitering och förbättringar av arbetsmiljö och arbetsorganisation är effektiv kan systemet integreras med försäkringen i en framtid. En förändring är redan på gång inom försäkringskassorna och riksförsäkringsverket. En omfattande inventering utbildningsav behov m.m. med anledning av rehabiliteringssatsningen pågår inom riksförsäkringsverket och försäkringskassoma. I dag pågår också ett samarbete mellan primärvården och försäkringskassan framför allt kring de långa sjukfallen. Primärvården är en mycket viktig samarbetspartner för försäkringskassan inte minst när det gäller impulser till rehabilitering. Om försäkringskassan skall inta central roll vad gäller rehaen bilitering och administration av differentierade avgifter krävs insatser pá personalutvecklingsområdet också att kassan men kan rekrytera till vissa specialområden t.ex. prevention, som analyser och bedömningar risker och analyser försäkringskostav av nader.

Individen i centrum

Enligt kommissionens uppfattning måste det framtida arbetsmiljöarbetet på ett nytt och bättre sätt integreras i det löpande

arbetet. Samtidigt måste individens rättigheter till inflytande över arbetsmiljön göras tydliga. Det är viktigt att också individen som en del i ett kollektiv. se Den enskilde ingår i ett arbetslag, arbetsgrupp, en verksamhet. en När det gäller inflytande, sociala relationer, gruppstöd osv. behöde enskilda kraven samordnas och i en del fall underordnas ver förutsättningar. Därför är det viktigt att individernas gruppens kollektiva rättigheter också beaktas. Dessa kollektiva rättigheter kanaliseras till stor del de fackliga organisationerna. l genom kapitel partssamarbete behandlas bl.a. skyddsombudens 9 om och skyddskommittéernas roll. För att till stånd bred och förankrad förändringsprocess en inte bara blir en administrativ överbyggnad som pätvingas som utifrân, fordras ett engagemang och en delaktighet bland de anställda. Tankarna arbetsmiljöarbetets integrering i den om övergripande produktionsstymingen och i linjearbetet kräver en samlad intern strategi mycket mer än hittills bygger på vad som människorna på arbetsplatserna själva kan göra åt sina arbetsförutsättningar.

6.1¶Något om förutsättningarna

Arbetslivet håller successivt på att förändras. Väsentliga skäl till introduktion teknik, demografiska förändringar detta är av ny och individernas ändrade förväntningar och beteenden. Arbetsgivarens intresse att genom olika satsningar pä personalen till de anställda stannar kvar på arbetsplatsen ökar. Stor se att personalomsättning medför höga kostnader. Inom många områden kan det dessutom svårt att tag i arbetskraft. vara dra till sig arbetskraft kan introduktion ny teknik i För att av konkurrensutsatta verksamheter tvinga fram en anpassning av arbetet och arbetsuppgifterna till individuella behov. I andra sammanhang sker inte motsvarande individuell anpassning en arbetet, när det gäller ungdomarnas, kvinnornas och de av t.ex.

äldres förändrade förväntningar på och ändrade villkor för deltagande i arbetslivet.

På delar av arbetsmarknaden ökar kraven på att arbetskraften skall vara flexibel och kontinuerligt utveckla sin kompetens. Introduktion av ny teknik och nya distributionsformer ställer högre krav på de anställdas förmåga att behärska och kunna underhålla utrustningen, snabbt lösa problem och lätt sätta sig in i ändrade produktionsförutsättningar. Ur arbetsgivarens synvinkel är det värdefullt att behålla den kvalificerade arbetskraften. Detta hänger bl.a. samman med att det tar tid och är kostsamt att introducera och bygga upp ny verksamhetsanpassad kompetens. En

annan orsak är att det råder brist på välutbildad arbetskraft inom rad

en olika områden.

Kvinnorna har under 1980-talet ökat sitt deltagande i arbetslivet till i stort sett samma nivå som männens. Kvinnornas deltagande i arbetslivet är dock mer villkorat till följd att de ofta har

av roller som både förvärvsarbetande och har större för

ansvar omsorg om barn och hushållsarbete.

Eftersom mannen som regel utgjort för arbetets och

normen arbetsverktygens utformning har detta bl.a. medfört att könssegregeringen på arbetsmarknaden består, att kvinnor har lägre rörlighet och längre stanntider i samma arbete, att kvinnor i högre usträckning har okvalificerade arbeten och att kvinnor i genomsnitt har lägre utbildning om man ser över hela arbetsmarknaden. Kvinnor har dessutom mindre betalt än män för likvärdigt arbete och kvinnoyrken har i genomsnitt lägre lönenivá och ofta dessutom låg status. Det har också visat sig att kvinnor har svårare att

permanent sysselsättning efter uppsägning. Páfrestningama avspeglar sig också i det faktum att kvinnornas sjukfrånvaro stiger.

För att skapa bättre villkor på arbetsmarknaden och minska påfrestningarna som ofta drabbar kvinnor mycket hårt är det bl.a. viktigt att den stränga könsuppdelningen på arbetsmarknaden luckras upp. Arbetsredskap och utrustning behöver bättre

anpassas efter individuella fysiska förutsättningar. Monotona och förslitande arbetsuppgifter måste minska och produktionsvillkoren anpassas så att arbetsliv och familjeliv går att förena.

Arbetsmiljökommissionens uppfattning är att arbetsmiljöbegreppet måste utvidgas och en anpassning göras till individemas varierande behov av t.ex. flexibla arbetstider, utbildning och inflytande. Det Väsentligaste år inte att öka för arbets-

resurserna miljöarbetet utan att använda de tillgängliga på

nu resurserna effektivast möjliga sätt. Möjligheterna att ställa krav på förändringar av arbetsorganisation, arbetsinnehåll och arbetsmiljö måste stärkas och lyftas fram för att praktiskt genomslag i arbetslivet. Engagerad och motiverad personal är avgörande för ut-

en veckling av bättre arbetsmiljö och ökad arbetstillfredsställelse vilket i sin tur kan bidra till ökad produktivitet.

6.2¶Arbetsorganisation

6.2.1 Ändrade kompe- Under större delen 1900-talet har löpande bandet varit den

av tenskrav i arbetslivet för arbetsorganisation i delar induledande principen stora av strin. Arbetet har fragmentariserats och arbetskraften specialiserats. Kompetenskraven på arbetarna har sjunkit. Det begränsade arbetsmomentet skall utföras, har man lärt sig på stället och

som något därutöver har inte krävts.

Under 1980-talet inleddes en förändring av villkoren för varuproduktionen. Tung och manuell produktion börjar ersättas av högteknologisk styrning Flexible Manufacturing Systems, CAD CAM, CIM, m.m., organisatoriskt tungrodda byråkratier blir lättrörligare, distributionsforrnema ändras Iust-In-Time och administrationen decentraliseras. Massproduktion i långa serier ersätts av ökad variationsrikedom och därmed kortare serier och tätare omställningar. Antalet anställda som arbetar med underhåll, övervakar produktionen och utför produktionsomställningar ökar.

En pågående stor förändring av näringslivet gäller tillväxten inom sektorn tjänsteproduktion. Bank- och försäkringsväsen samt uppdragsverksamhet och fastighetsförvaltning växer kraftigt.

I de flesta vård- och omsorgsyrken riktas insatserna mot delar av vårt samhälle där det finns problem; sociala, psykologiska, hälsomässiga etc. Det betyder att man som anställd i hög grad är koncentrerad pá företeelser som betraktas som funktionsstörningar. I arbetet ingår även uppgifter som normalt betraktas som motbjudande och skrämmande. Som anställd konfronteras man ofta med smärta, lidande, sorg och död. Den psykiska påfrestningen på de anställda blir därmed stor.

Det mesta av arbetet går ut på att använda sig själv som instrument i mötet med patienter, klienter och brukare. Och även om ansvaret för andra människors liv och välbefinnande ger många möjligheter till god arbetstillfredsställelse innebär det också att man ofta känner sig sliten och känslomässigt utmattad. Den anställdes utsatthet kan resultera i att hon han visar tecken på stress men även rent fysiska symptom som magsår, högt blodtryck och sömnbesvär är vanliga.

Det är först under senare tid som de speciella arbetsmiljöproblemen inom vård- och omsorgsyrkena tilldragit sig intresse. Sättet att organisera vård- och omsorgsarbetet spelar stor roll och har betydelse för vilka möjligheter de anställda har att stödja varandra och dela med sig av egen kunskap och erfarenhet. Att arbeta i vårdlag ger goda förutsättningar i det avseendet. Kontinuerlig fortbildning är ett annat viktigt instrument för att tillföra de anställda nya kunskaper och ge möjlighet till personlig mognad och utveckling.

En annan omständighet som påverkar den anställde är svårigheten att få visshet och klarhet om den egna personliga kompe-

tensen är tillräcklig och svarar mot de krav som ställs. När det gäller det tekniska kunnandet är återkopplingen betydligt lättare att och risk finns därför att den anställde förskjuter tyngdpunkten i sitt arbete mot de tekniska uppgifterna.

Inom arbetslivets olika sektorer finns således olika utvecklingslinjer som leder till ändrade och ökade kvalifikationskrav. Den snabba utvecklingstakten leder också till krav pá utbytbar och flexibel kompetens.

Andelen anställda med enklare hopsättningsarbeten har ökat. Dessa jobb är väldigt ofta belastande ur arbetsmiljösynpunkt. Här år personalutveckling och kompetenshöjning mycket viktig. Dessa personalgrupper måste bli mer flexibla så att de inte stannar i rutinarbeten och blir kvar där tills de slås ut. En sådan utveckling har ofta drabbat lågutbildade kvinnor debuterat

som på arbetsmarknaden i arbeten med enkla repetitiva uppgifter. Vid rationaliseringar har de hamnat i en restgrupp. I stället för att beredas möjlighet till vidareutbildning och kompetensutvekling, har de tvingats hoppa från tempoarbete till tempoarbete tills de slås ut. Dessa kvinnor har ofta en låg anspråksnivå och väljer att hellre lämna arbetet än att ställa berättigade krav.

Kommissionen ser som en mycket angelägen uppgift att till att

se det vid rationaliseringar inte blir kvar eller skapas befattningar som bara består av enkelt repetitivt arbete. Sådana arbeten

uppfyller inte kraven på ett gott arbetsinnehåll och på sikt är de heller inte effektiva för verksamheten. Om sådana arbetsuppgifter måste finnas kvar skall arbetet organiseras så att dessa uppgifter varvas med andra så att jobbet som helhet blir variationsrikt.

l kapitel 10 återkommer kommissionen till behovet av kunskapsutveckling och kunskapsspridning samt till samhällets

ansvar för innehållet i grundutbildningen på gymnasie- och högskolenivå.

6.2.2 Utvecklande Kompetens och lärande handlar de anställdas möjligheter

om att arbete använda alla sina resurser, att lära och utvecklas i arbetet. Genom att i arbetet ställas inför nya intryck, utmaningar och upplevelser kan individen utveckla sin egen förmåga och yrkesskicklighet. Arbetsorganisationer som ger de anställda möjlighet att

vara effektiva i sitt arbete erbjuder också större självkänsla och arbetstillfredsställelse. Arbetssituationer där möjligheterna till påverkan är små och möjligheterna att lära något nytt är begränsade kan leda till s.k. inlärd hjälplöshet.

Arbetsorganisationen bestämmer hur olika individer exponeras för hälsorisker liksom för förhållanden som innebär möjligheter till lärande och utveckling. Människan aktiv varelse som vill

är en ha ett kreativt och aktivt förhållningssätt till sitt arbete. Samtidigt sprids effekterna av arbetslivets villkor även till livet utanför arbetet. Forskningen visar t.ex. att deltagande i samhälleliga akti-

viteter är större hos individer med arbete som innebär lärande och deltagande. Hälsoeffektema av detta berördes även i avsnitt 1.3.

För att lärande i arbetet skall kännas som en utveckling och stärka de anställda är det naturligtvis viktigt att alltid utgå från individernas behov och förutsättningar. Det är också väsentligt att betona vikten av gruppens och hela verksamhetens utveckling som en gemensam angelägenhet för alla och som ett stöd för den enskilde individen.

Lärande hämmar stress och är därför viktigt även ur hälsosynpunkt. Obalans mellan omgivningens krav och individens kapacitet kan bemötas antingen genom att omgivningen ändrar på sina krav eller genom att individens handlingsutrymme ökar. Ökade kunskaper och ökad självkänsla individen större möj-

ger ligheter att hantera kraven. På så sätt är lärande och inflytande i arbetet nära förbundna med varann och med ambitionen att nå bättre arbetstillfredsställelse och minskad ohälsa.

En lärande organisation är också effektiv och produktiv. Det avgörande problement i en verksamhet är som regel inte den löpande produktionen. Det avgörande är 1 hur man hanterar förändringar, problem och behov av snabba anpassningar, 2 utveckling av produkter och produktionsprocesser samt 3 kvalitetsmedvetande och kvalitetskontroll. Handhavandet av det unika och det ovanliga i verksamheten kräver kunskap som inte låter sig formaliseras i rutiner och expertsystem. Det kostsamma är det avvikande, icke önskvärda produktionsstömingar, stillestånd, frånvaro, skador, olyckor.

Företag som rutinmässigt och inbyggt i linjeorganisationen kan hantera frågor om förändring, anpassning, lösning av problem, utveckling av kompetens och kvalitetskontroll har högre produktivitet och ett försprång i förhållande till sina konkurrenter. Problemlösandet i dessa företag består av att lokalisera kvalitetsbrister, hitta orsakerna till dessa samt föreslå åtgärder utveckling av produktionsprocessen och produkterna för att i framtiden undvika liknande brister. För att kunna delta i detta problemlösande måste de anställda ha kunskap om hela produktionsprocessen, produkterna och det egna arbetets betydelse för helheten.

Arbetsmiljökømmissionen anser att det är viktigt med en utveckling av arbetsorganisationer som ger möjlighet till helhetssyn, kompetensutveckling och lärande i arbetet. Det är nödvändigt att lokalt öka arbetets kvalifikationsgrad och motverka utarmning. Höjda kvalifikationer i yrkesrollen ökar individens resurser för kontroll av arbetsbelastning och motivationen och kompetensen för att delta i organisatoriskt och tekniskt utvecklings- och förändringsarbete. Arbetslivsfonden har möjlighet att aktivt stödja projekt för att påskynda en sådan utveckling.

6.2.3 Arbetsorganisa- Kommissionens arbetsorganisationsgrupp pekar hälsofrä-

pá att tion gorna i arbetsmiljösammanhang traditionellt varit kopplade till belastningarna i arbetet och inte till individens beslutsutrymme och möjlighet att lära. De praktiska slutsatserna blir

att man försökt avlägsna belastningama, vilket ofta resulterat i att man skapat passiva arbeten. En alternativ strategi är att stärka individerna, höja deras anspråksnivå och därmed öka delaktigheten i en positiv och fruktsam förändringsprocess.

Höga arbetskrav är inte skadliga i sig. Om kraven kan mötas med egen hög kontroll får vi den positiva stressen, den lustfyllda aktiviteten, arbetsglädje och effektivitet. Om kraven är höga men kontroll och inflytande saknas dominerar anspänning, olustkänslor och ointresse för arbetet.

Den behandling enskilda utsätts för när de har repetitivt, monotont produktionsarbete innebär förnekelse av den enskildes förmåga att fatta egna beslut eftersom alla beslut antingen fattas av andra individer eller är inbyggda i produktionsprocessen automatisering. För de flesta kvinnor inom vård och omsorg är arbetena inte monotona och de känner själva att deras arbete är meningsfullt. Däremot upplever de att omvärlden inte anser arbetet som speciellt produktivt eller värdefullt vilket medför att självkänslan blir låg och därmed förmågan att påverka och fatta beslut. Detta förhållande måste brytas generellt; alla individer måste på sina premisser få möjlighet att självständigt fatta beslut, ta ansvar och möjlighet att utnyttja sina rättigheter. Annars kommer sjukfrånvaron fortsätta att vara hög och arbetsskadorna kommer inte att minska. Individen bör därför både ökade rättigheter och ökat ansvar när det gäller att påverka arbetsorganisation, arbetsinneháll, arbetsmetoder och arbetsmiljö.

Arbete skapar möjlighet till sociala relationer och sociala strukturer. Medmänskligt stöd fungerar som en buffert mot ohälsa. Gemenskap med andra människor är särskilt viktig i okvalificerade arbeten utan möjlighet till identifiering med arbetsuppgiften. En utveckling mot ensamarbete kan inte enbart betraktas

ur skyddssynpunkt. Bra arbetskamrater är en källa till arbetstillfredsställelse och identitetsupplevelse och utgör ett skydd mot ohälsa i pressande situationer.

Goda relationer på arbetet och gott kamratskap förebygger också isolering och bristande integration i samhället. En bra arbetsorganisation är ett hinder mot överutnyttjande, utbrändhet och stress som är olika aspekter av den ohälsa som hänger samman med människors oförmåga att hantera osäkerhet och risker i tillvaron.

Arbetsorganisationsgruppen har i sin kunskapssammanställning angivit vissa kännetecken pá arbetsmiljöfaktorer som kan skapa stress och ohälsa:

mekaniskt styrd arbetstakt, -

standardiserade rörelsemönster, -

i detalj förutbestämda arbetsmetoder och arbetsredskap, ständig upprepning kortcykliga arbetsmoment, - av höga krav på ytlig uppmärksamhet, ianspråktagande enbart eller i huvudsak motoriska funktio- - av hos individen, ner kombination ovanstående arbetsegenskaper med presta- - av tionslön, häftiga kast mellan under- och överstimulering och nattarbete. - Arbetsorganisatonsgruppen konstaterar att man ganska väl känner till vad utmärker-en god arbetsorganisation. Detta som framgår också parternas framställningar om kriterier för av egna det goda arbetet. Däremot finns det inga standardiserade vägar

dit utan varje verksamhet måste finna sin egen lösning. Krav på god arbetsorganisation är att arbetet skall ge tillfälle att uppleva mening och personligt engagemang i ar- betsuppgifterna, med och bestämma över och ta ansvar för sitt eget - rätt att vara och det gemensamma arbetet, möjlighet till både självständighet och gemenskap med andra i arbetet, yrkeskunnande och yrkesstolthet, återkoppling vad arbetsinsatsen gett för resultat, - av läro- och utvecklingsmöjlighter, rättvis lön, trygghet och i framtiden för arbete och hälsa. - nu Arbetsorganisationsgruppen går igenom och analyserar motiv, möjligheter och hinder för utveckling arbetets innehåll. Grupav slutsats är att ett systematiskt lokalt utvecklingsarbete för att pens förbättra arbetsorganisation måste avse både verksamhetens en krav och dess tekniska, mänskliga och ekonomiska förutsättning-

ar. I detta sammanhang bör .också betonas att investeringar i kapital exempelvis teknik nästan alltid ger förbättringar av arny betsmiljön. En väsentlig komponent i samhällets arbetsmiljöpoli-

tik bör därför stimulansåtgärder för ökade investeringar vara riktade främst mot områden med stora arbetsmiljöproblem, men självfallet också alla andra områden eftersom arbetsmiljöproblem

förekommer i helacarbetslivet. Arbetsledningenhar ett särskilt ansvar för att skapa beredskap för förändringar. Kartläggningar, handlingsprogram, åtgärder

och utvärdering måste utgå och styras från arbetsplatsen. Genom samarbete med sido- och överordnade kan handlingsutrymmet vidgas så det motsvarar hindrens komplexitet och ger möjligatt heter till lösningar. På så sätt integreras även arbetsmiljö och arbetstillfredsställelse med övriga faktorer som påverkar besluten

i linjeorganisationen. Arbetsmiljökommissionens erfarenhet av s.k. integrerad pro-

duktion, som tillämpas bl.a. i många japanska företag, är att nedbrytningen av gränser mellan olika avdelningar utveckling, design, marknadsföring, produktion, försäljning och m.m. samverkan i integrerade arbetsorganisationer motiverar individen bättre och skapar förutsättningar för kompetensutveckling och inflytande. Detta i sin tur ger goda förutsättningar för utveckling av bättre arbetsmiljöer. Arbetsmiljökommissionen vill understryka vikten lokala förav ändringsprocesser och lokalt förnyelsearbete. Drivkrafter för att till stand förändringsprocesser är ett arbetsorganisatoriskt nytänkande som följer de kriterier redosom visats ovan. Andra viktiga drivkrafter som behandlas i andra avsnitt i denna rapport är kunskapsutveckling och kunskapsspridning kapitel 10 samt ett system för internkontroll som ger samtliga aktörer bättre förutsättningar för aktivt deltagande avsnitt 7.1. Avgörande för om den kraftsamling som kommissionen föreslår, ska leda till bättre arbetsvillkor eller bara bli ett byråkratiskt och formellt regelsystem är aktörernas deltagande. Kommissionen anser också att det i kapitel 5 presenterade förslaget om differentierade arbetsgivaravgifter, kraftigt kommer att främja fömyelsen av arbetslivet. Arbetsmiljökommissionen föreslar att arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § ändras. Att arbetsorganisationen ingar i arbetsmiljöbegreppet klargjordes av arbetsmiljöutredningen redan år 1976. Denna syn har dock inte fått tillräckligt genomslag i den praktiska tillämpningen. Kommissionen anser därför att det är angeläget att nu stärka den lokala aktiviteten. Lagen måste konkretiseras på ett sätt som tydliggör för de lokala parterna vilka generella kriterier som bör vara utgångspunkter när skall utveckla god man en arbetsorganisation. Den enskildes möjligheter att utvecklas och medverka i utformningen av den egna arbetssituationen måste ges en starkare betoning.

6.2.4 Löneforms- och Pä uppdrag kommissionen av har arbetsorganisationsgruppen arbetstidsfrågor särskilt studerat tvá aspekter som styrs av arbetsorganisationen och som omfattas av det breda arbetsmiljöbegreppet, nämligen löneform och arbetstid. Hälsoaspekterna har enligt arbetsorganisationsgruppen inte prioriterats tillräckligt i dessa sammanhang. Det är enligt arbetsmiljökommissionen viktigt att till lönese att forms- och arbetstidsfrågorna tas med i helhetsbedömning en av arbetsmiljön och att samhället tar det yttersta ansvaret för att förhindra att arbetstagare utsätts för ohälsa. Med hänsyn till de komplicerade sambanden mellan hälsa och löneform respektive arbetstidsförläggning, bör tillsynsmyndigheternas agerande inte grundas bara på generell kunskap, utan i normalfallen även stödjas faktorer i det särskilda fallet av som visar att det är fråga om en påtalig risk väsentligt kan som

reduceras genom anvisade åtgärder. Ibedömningama måste hänsyn också tas till verksamhetens art, så att exempelvis arbete som till sin karaktär förutsätts ske på obekväm arbetstid inte omöjliggörs.

Löneform Kunskapsläget när det gäller löneforrnens betydelse för hälsa och säkerhet har redovisats i en rapport till kommissionen som återfinns i det tidigare presenterade materialet från kartläggningen av arbeten utsatta för särskilda hälsorisker. Slutsatsen är att löneformen har betydelse för arbetstagarnas hälsa och säkerhet; ackordsarbete ökar risken för både olycksfall och andra arbetsskador. Detta samband är dock inte generellt och enkelt utan gäller för vissa typer av ackord, under vissa typer av riskbetingelser, för vissa typer av arbetsuppgifter utförda av individer som svarar på ackordet som styrmedel.

Arbetsorganisationsgruppen anser att prestationslön både kan ha positiva, stimulerande och negativa konsekvenser för individen. Arbetstagare och arbetsgivare kan ha ett gemensamt intresse att använda arbetstiden effektivt t.ex. vid ackordsarbete. Men försök att styra individers beteende genom skyddsföreskrifter och utbildning kan också motverkas av intresset för att arbetet slutfört inom en viss tid. På så sätt fungerar prestationslönen som ett konkurrerande styrmedel och kan öka antalet oavsiktliga felhandlingar och risktagande.

Löneformen har betydelse först i samspel med andra faktorer i arbetsmiljön. Därför är det naturligt att insatser i första hand riktas mot de risker som är förbundna med själva arbetet och andra omständigheter i arbetsmiljön.

Lönedifferentiering kan också utnyttjas i positiv mening som medel för att påverka t.ex. viljan att lära sig fler arbetsuppgifter. En sådan utveckling främjar också arbetsrotation och arbetsbyte vilket är bra ur belastningssynpunkt.

Arbetsmiljökommissionen anser att löneformen har betydelse som arbetsmiljöfaktor. Därför anser kommissionen att det i arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § bör tas in en regel om att löneforrner som innebär påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall inte skall användas.

Arbetsmiljökommissionen anser också att det är viktigt att stödja utvecklingen av lönesystem som främjar kompetensutveckling, flexibilitet och mångkunnighet. Arbetslivsfonden bör kunna bidra till projekt med arbetsorganisatorisk inriktning som innebär utveckling av löneforrner som stimulerar personlig utveckling och delaktighet.

Arbetstider Inom ramen för kartläggningsgruppens arbete har frågan om Skiftarbete behandlats ur hälsosynpunkt. Enligt en forskningsrapport som utarbetats för gruppens räkning är oregelbundna och obekväma arbetstider, i synnerhet om de medför nattarbete, för-

enade med ökad risk för sömn- och vakenhetsrubbningar, olyckshändelser och hjärtsjukdomar. Samma slutsatser kan också dras av flera forskningsprojekt som genomförts vid statens institut för psykosocial miljömedicin IPM.

Arbetstiden regleras genom arbetstidslagen, oftast har

men kollektivavtal ersatt lagen som är dispositiv. Denna allmänna reglering tillåter arbetstider som i sig utgör en belastning

ur hälsosynpunkt. Detta i sig är ett förhållande måste accepte-

man ra. Många av välfärdstjänstema, främst vård- och omsorg men också t.ex. processindustrin kräver arbete pá obekväm tid. Även våra krav på sociala aktiviteter och sättet att organisera privatlivet ställer sådana krav, t.ex. kvälls- och helgöppna affärer, restauranger osv.

Arbetstidskraven kan vara särskilt betungande för kvinnor. Deras behov av utrymme för att vara ett nödvändigt stöd för barn och i vissa fall även för gamla föräldrar är oftast större än männens. l detta sammanhang måste belastningen på ensamstående föräldrar särskilt uppmärksammas. Redan påfrestningarna fas-

av ta arbetstider är stora för många kvinnor. Deras marginaler för att klara heltidsarbete är begränsade och ännu svårare kan det vara med oregelbunden arbetstid. Ofta arbetar dock kvinnor inom sektorer med mycket obekväm tid, t.ex. inom vården.

Kommissionen anser inte att det kan bli aktuellt med generellt förbud mot viss typ av arbetstidsförläggning eller mot nattarbete.

Bedömningen måste göras från fall till fall och påverkas

av vilken typ av verksamhet det är fråga om. Kommissionen anser att det är viktigt att man vid utformning av ett arbete särskilt beaktar om det skall utföras på en arbetstid i sig utgör

som en hälsomässig belastning. Arbetet måste då utformas och organiseras så att den sammantagna belastningen inte leder till fysisk eller psykisk ohälsa. Arbetets innehåll, bemanning, organisation och ledningsformer skall utformas med hänsyn till att arbetstidsordningen i sig redan innebär en stor påfrestning pä hälsan.

Arbetsmiljökommissiønen anser att arbetstidsförläggning måste ses som en viktig arbetsmiljöfaktor. Därför föreslår kommissionen också att det i arbetsmiljölagens 2 kap. 1 § bör tas in en regel om att förläggning av arbetstider som innebär påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall inte skall användas.

6.3¶Individens och

ansvar rättigheter

En ökad lokal aktivitet och ett effektivare förebyggande arbetsmiljöarbete förutsätter enligt kommissionens mening att den

enskilde arbetstagarens erfarenheter och engagemang i arbetet och arbetsmiljön får ökat utrymme. De enskilda individerna har självklart också möjligheter att kollektivt, dvs. genom sin fackliga

organisation, påverka förutsättningarna för arbetet. l många fall är detta den effektivaste vägen. Den enskilde individen har rätt att kräva att arbetet skall vara så säkert som möjligt så att det inte leder till olycksfall eller ohälsa. Individen skall också kunna kräva att arbetet möjligger heter till variation, social kontakt, samarbete och sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. Personlig och yrkesmässig utveckling, självbestämmande och yrkesmässigt skall efteransvar strävas. Kommissionen menar vidare att den enskilde också har ett ansvar att medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av åtgärder som har beslutats. Regler om detta finns i 3 kap. 4 § arbetsmiljölagen. Arbetsgivaren har för att förebygga ansvar ohälsa och olycksfall, arbetstagarna måste aktivt följa men skyddsföreskrifter m.m. och medverka till att förhindra olyckor och ohälsa, t.ex. genom att påtala brister och risker i arbetsmiljön och att medverka i att skapa en god psyko-social arbetsmiljö. Arbetsmiljökommissonen anser att 3 kap. 4 § i arbetsmiljölagen bör ändras så det klart framgår att individen är delaktig i det lokala arbetsmiljöarbetet. En arbetsorganisation som ger en sådan frihet att individen själv kan hantera de krav arbetet ställer kan leda till ökad delaktighet i ansvaret för den egna hälsan. Därför är det viktigt att utveckla en demokratisk arbetsorganisation för att förbättra individens situation i arbetslivet. Flexibla arbetsformer den som ger enskilde ökad delaktighet i verksamheten skall eftersträvas. På så sätt öppnas också möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling. Arbetsmiljökommissionen anser att möjligheten att öka inflytandet för den enskilde arbetstagaren bör övervägas inom för ramen en kommande översyn av arbetsrätten.

Utbildning

6.4.1 Arbetsmiljökun- Brister i arbetsmiljön får långtgående konsekvenser inte bara för skap i utbildningen den enskilde i form av skador, lidande och utslagning från arbetslivet utan även för samhället i stort genom kostnader för bl.a. sjukfrånvaro, rehabilitering och förtidspensionering. En målmedveten satsning för att öka kunskaperna och förståelsen för arbetsmiljöfrágoma kan bidra till att minska arbetsskador och utslagning från arbetslivet. Därför är det angeläget att satsa på en förbättrad utbildning i arbetsmiljöfrågor på alla nivåer i utbildningssystemet. I skolan grundläggs många våra värderingar. Därför är det av angeläget att arbetsmiljökunskap i framtiden får tillräckligt utrymme i undervisningen. Syftet bör att grunduppfattvara ge en

ning om det egna ansvaret för arbetssituationen, om möjligheterna att påverka situationen och om de rättigheter man har som anställd.

Grundskolan skall förbereda eleverna för arbetet genom teoretisk och praktisk arbetslivsorientering samt genom studie- och yrkesorientering. Arbetsmiljöfrágorna ingår här som en del.

Gymnasieskolan omfattar ett 25-tal linjer med ett 60-tal grenar. Läroplanen omarbetas successivt. De direktiv som gäller för undervisningen i arbetsmiljöfrágor skiljer sig mellan olika utbildningslinjer. Alla elever skall dock enligt läroplanen ha fortsatt arbetslivsorientering och studie- och yrkesorientering. För flertalet teoretiska linjer är undervisning i arbetsmiljökunskap inte obligatorisk. Kunskapen om människans fysiologi och psykologi kan också behöva förbättras.

Arbetsmiljöutbildningen skall enligt planerna integreras med undervisningen i olika ämnena. Bristande kunskaper, avsaknad av studiemateriel etc. är några orsaker till att målen för undervisningen i arbetsmiljöfrågor inte alltid kan uppfyllas. Arbetsmiljökommissionen anser att dessa förhållanden måste ändras. Det måste ges tid för ämnet samt finnas intresse och byggas upp kompetens hos de lärare som skall förmedla kunskaperna.

Ett projekt med rubriken Förbättring av arbetsmiljöundervisningen i skolan drivs av en arbetsgrupp med representanter för skolöverstyrelsen och arbetsmiljöinstitutet. Arbetet inriktas pá grundskolan och gymnasieskolan. Gruppens arbete hittills har resulterat i ett förslag till en lárarhandledning för att förbättra arbetsmiljöundervisningen i grundskolan.

6.4.2 Tillämpning i En de första arbetsmiljöer eleverna kommer i kontakt

av som skolan med är den egna skolan. Särskilt i den yrkesinriktade gymnasieutbildningen förekommer lokaler, maskinell utrustning, laboratorieutrustning, fordon m.m. av samma slag som i yrkeslivet. Det kan också gälla nedslitna lokaler, psykiska och sociala faktorer som t.ex. att uppnå målen i studieplanerna, relationer mellan elever, mobbning och våld etc.

Arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen har i sitt betänkande Ds 1989: 5 Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m. föreslagit att eleverna skall få en lagfäst rätt att medverka i skyddsverksamheten genom egna representanter. Arbetsgruppen föreslår också att den som driver skolan skall se till att elevrepresentanterna får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdragen.

Att eleverna medverkar aktivt i skolans interna arbetsmiljöarbete är, enligt kommissionens mening, viktigt av flera skäl. Engagemanget kan dels bidra till breda och accepterade lösningar pá arbetsmiljöproblem och dels påverka attityderna till arbetsmiljöarbetet. Eleverna får t.ex. möjlighet att utse egna representanter

som deltar i skyddsronder och vid skyddskommittésammanträden. Som en förberedelse för arbetslivet fär de pä sä sätt insyn i den samverkan mellan arbetsmarknadens enligt god parter som svensk tradition är motor i ett aktivt arbetsmiljöarbete. Det är viktigt att arbetsmiljön i skolan i ett helhetsperspekses tiv. Ungdomars tendenser till mobbning bör ställas i relation till den psykiska arbetsmiljön för lärare och elever, och den yttre skolmiljön bör relateras till enskilt och kollektivt beteende, för att skolan som arbetsplats skall bli bättre arbetsmiljö för alla en som arbetar och verkar där.

6.4.3 Yrkesutbildning- Arbetsmiljökommissionen har under arbetets gång besvarat en en i gymnasieskolan remiss frän skolöverstyrelsen angående den yrkesinriktade gymnasieutbildningen. Förutom vad som sagts ovan framhölls i remissvaret att det i många yrken är nybörjare som utsätts för stora risker för arbetsskador. Kommissionens kartläggning av de mest utsatta arbetena visar att det framför allt är de elever lämnar gymnasieskosom lans yrkesinriktade linjer kommer till yrken med stora påsom frestningar. Det är därför särskilt viktigt att dessa elever får kunskaper om sambanden mellan arbete och hälsa. Vidare påpekas i remissvaret vikten av att det finns välutbildade lärare inom området. Arbetsmiljökunskap bör därför föras in i den grundläggande lärarutbildningen. För att klara fortbildningen i ämnet av redan verksamma lärare mäste särskilda insatser göras. Skolhälsovården kan här göra betydelsefulla insatser.

Rehabilitering

Den enskilde individen har oftast små möjligheter att i nuvarande system skynda på sin rehabilitering. Samverkan mellan olika aktörer fungerar inte alltid tillfredsställande och individerna fastnar därför i remissrundor med långa väntetider och fördröjningar som följd. Individen tappar sitt självförtroende och sin självkänsla på grund för läng väntan. Att längre tids frånvaav en ro frán arbetet leder till sådana effekter har bl.a. rehabiliteringsberedningen tidigare belyst.

Individen i centrum Arbetstagamas rätt till rehabilitering framgår det rehabiliteav ringsansvar som arbetsmiljökommissionen föreslår att arbetsgivaren skall ha. Ansvaret omfattar både att utreda rehabiliteringsbehovet och att medverka i genomförandet olika slags insatav ser. De rehabiliteringsinsatser som planeras och genomförs mäste självfallet grunda sig inte bara på den enskildes acceptans utan

även på hans hennes aktiva medverkan. Hur vägen tillbaka till arbete skall stakas ut och hur det samlade resultatet till slut blir beror till stor del på individen. Men individen har också ett behov stöd och hjälp från arbetsledning, fack, arbetskamrater, att myndigheter m.fl. Rehabiliteringinsatsema måste planeras med större hänsyn till samverkande faktorer psykologisk, social, medicinsk och yrav kesmässig karaktär. insatserna bör utgå från den enskilde individen och inte från olika rehabiliteringsaktörers intressen. Det innebär bl.a. tidsmässigt bättre samordning bör eftersträvas. att en I kontakterna med den enskilde individen krävs att alla parter arbetar informellt och personligt. Arbetstagarens integritet måste i alla sammanhang respekteras sådana hänsyn får inte leda men till avstår från att möta problemen i deras rätta miljö. För att man att chefer och arbetsledare skall kunna ta sig an problemen behöde god bild situationen och stöd för sitt agerande. ver en av Ändringar och anpassning arbetet krävs ofta i ett rehabiliteav ringsfall. Eftersom sådana åtgärder kan påverka omgivningen, dvs. arbetskamraterna, har facket viktig stödjande funktion en både gentemot den enskilde som rehabiliteras och mot arbetskamraterna. En positiv inställning från omgivningen är avgörande för rehabiliteringen lyckas och den som befinner sig i en om rehabiliteringssituation kan också ha behov av stöd för att ta tillvara sina rättigheter vilket ytterligare markerar fackets roll. Ambitionen i rehabiliteringsarbetet bör vara att ge fler individer förutsättningar att fortsätta eller återgå i arbete. Det finns dock situationer individs självklara rätt till avlastning och när en pension inte skall ifrågasättas. Arbetsmiljökommissionen stödjer rehabiliteringsberedningens förslag individen rätt att begära att arbetsgivaren genomför att ge arbetsplatsutredning. Kommissionen anser vidare att indivien den bör rätt att vända sig till försäkringskassan och begära ges ingripande om rehabiliteringsprocessen avstannar.

Om individ och hel- En rehabiliteringsinsats inleds i regel med något specifikt prohetssyn blem i sikte. Under arbetet framgår det ofta att rehabiliteringen inte är enkelt lösbar fråga, utan att vidare grepp på individens en situation måste till stödåtgärder skall bli verkningsfulla. om Det är därför angeläget att varje inblandad intressent arbetar med det överordnade målet individens rehabilitering till me- ningsfullt arbete för ögonen. Detta kan innebära att perspekti- vet måste vidgas och omfatta än en analys av den faktor som mer ursprungligen ansågs vara grunden till rehabiliteringsbehovet. Det måste dock noteras att ingen aktör kan tillägna sig en komplett helhetssyn. Alla är i praktiken hänvisade till den sektor, som motsvarar det kompetensområdet. Den ende som har maxiegna mal information och helhetssyn ur individperspektivet är indien viden själv. Det gäller därför för de olika rehabiliteringsaktörerna

att utifrån en helhetssyn avgränsa det egna kompetensområdet och möta individen med respekt.

En rad belastningar utanför arbetet påverkar arbetstagaren och kan leda till att denne inte orkar med sitt arbete. De faktorer

som är att hänföra till arbetstagarens sociala situation utanför arbetet kan hanteras av de organ som svarar för sådan verksamhet, t.ex. av socialtjänsten. Det är viktigt att sociala insatser samordnas med arbetsplatsens insatser.

Förändrade och ökade krav på arbetsgivaren diskuteras

som närmare i kapitel 7 leder till att möjligheterna för den enskilde arbetstagaren ökar. Därmed ökar också kraven på denne att aktivt medverka i rehabiliteringsarbetet. Personer med längre sjukskrivning måste t.ex. vara beredda att utifrån sina förutsättningar aktivt delta i olika åtgärder för att pröva och utveckla arbetsförmågan. Enligt arbetsmiljökommissionens uppfattning bör de ekonomiska incitamenten för den enskilde individen

vara så utformade att de intresserar henne honom för återgång till

en arbete genom rehabilitering.

Det är primärvården, vårdcentralen, som är den första instansen man möter i hälso- och sjukvården. Det är dit människor är vana att gå med sina besvär även när orsaken kanske är en arbetsskada. Detta är fallet på alla de mindre orter där det inte finns någon företagshälsovård på platsen. Så är också fallet för dem som är anslutna till en branschhälsa som ligger långt från hemorten arbetsplatsen. Arbetstagarna på de många småföretag som över huvud taget inte är anslutna till någon företagshälsovård går också dit. Till primärvården kommer också de som inte har ett arbete, dvs. de unga, de gamla och de som är utslagna från arbetsmarknaden eller aldrig kommit in där.

Primärvården är således ofta den första vårdinstansen som man möter och därför är det i många fall naturligt att även påbörja sin rehabilitering där.

Eftersom många av rehabiliteringsfallen innehåller problematik kring såväl sociala som psyko-sociala faktorer bör övervägas om inte primärvården borde förstärkas med kompetens och resurser för detta.

Arbetsplatsens roll Det är av avgörande betydelse för resultatet rehabiliterings-

av en insats att man behåller kontakten med arbetsplatsen och arbetskamraterna.

En längre tids sjukskrivning innebär en betydande risk för att den enskilde skall fastna i en sjukroll. En t.ex. på

person som grund av en arbetsskada måste sjukskriven, får ofta ett

vara ökande arbetshandikapp längre han är sjukskriven. En fördröjning på bara några månader, i vissa fall veckor, med insatserna för att återfå en sjukskriven i arbete innebär betydande risker för att personen inte skall kunna rehabiliteras.

Att den enskilde kan behålla sin identitet som arbetande individ är viktigt för den process som skall leda tillbaka till arbete. Rehabiliteringsinsatserna bör så långt möjligt genomföras på eller i anslutning till arbetsplatsen. Genom att utveckla kunskaperna och engagemanget på arbetsplatsen kan man skapa de bästa förutsättningarna att identifiera och förebygga begynnande problem. Genom väl utvecklade och fungerande rutiner kan den sjukskrivne behålla kontakten med arbetsplatsen och därigenom lättare behålla sin identitet i arbetslaget. Detta förutsätter att reglerna om rätt till sjukpenning medger en sådan kontaktverksamhet.

Problem som rör anpassning och rehabilitering bör lösas sa nära människans vardag som möjligt och om möjligt i det egna arbetslaget.

Erfarenheten visar att arbetskamratemas stöd är en viktig förutsättning för ett positivt resultat av en rehabiliteringssatsning. Initiativet där anställda med kamratskapet som grund engagerar sig för arbetskamrater som på olika sätt visar att de har problem bör därför stödjas.

Erfarenheten visar också att goda kontakter mellan arbetsledning och anställda skapar ett gott klimat för rehabilitering. Om arbetsledningen får stöd av olika specialister kan många problem lösas i den egna miljön och med begränsade resurser.

För att rehabiliteringsátgärder skall ge mer bestående effekter bör de ofta kombineras med arbetsmiljöförbüttrande atgärder för arbetstagaren eller en grupp av anställda, ex. genom anpassning av utrustning, arbetsformer och arbetsorganisation. Det kan gälla arbetsrotation, arbetsutvidgning, ändrade arbetstider, olika slags avbrott i arbetet etc.

Det är i linjeorganisationen ansvaret och ofta också de bästa förutsättningarna finns att bedöma behovet av insatser och se till att dessa kommer till stånd. Företagshälsovården kan här vara en viktig resurs men kan aldrig ta över arbetsledningens ansvar.

Med en väl utbyggd företagshälsovård som har goda kunska-

om arbetsplatsen, organisationen m. m. borde det vara möjper ligt att i högre utsträckning än vad som för närvarande är fallet se till att det finns kontakt mellan de långtidssjukskrivna och företagshälsovården. I samband med genomförandet av den lagfästa sjuklönen kan det förväntas att företagshälsovårdens roll i rehabiliteringsarbetet förändras. Naturligtvis måste en bättre samverkan mellan primärvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och arbetsplatsen också komma till stånd.

Den behandlande läkaren är kanske den som vid sidan om arbetsplatsen först borde kunna lägga märke till om sjukdomen har anknytning till arbetet. Ett problem i detta sammanhang är att kunskaperna om arbetsförhållanden är bristfälliga framför allt hos sjukhusläkare men även inom primärvården.

Ett annat problem är att primärvården och akutsjukvården när de uppmärksammat ett fall som riskerar leda till långvarig sjuk-

skrivning och rehabilitering sällan har den tid krävs för att som noga diskutera igenom problematiken.

Sekretessfrágor Sekretessbestämmelser till skydd för uppgifter den enskildes om hälsotillstånd och andra personliga förhållanden skall gälla för ,fia-w alla som medverkar i rehabiliteringsarbetet. En huvudprincip i all sekretesslagstiftning är att det är den till förmån person vars sekretesskyddet gäller, som förfogar över sekretessen. Den som arbetar i anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet får utnyttja sekretessbelagda uppgifter för sitt uppdrag, får men inte röja dem för annan. Den deltar i sådan verksamhet, som ex. i skyddskommitté enligt 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen, får dock lämna sekretessbelagd uppgift vidare till ledamot i facksin egen liga organisations styrelse om han underrättar denne förbudet om att röja uppgiften. Förbudet gäller då även styrelseledamoten. En huvudregel om skydd för den enskildes integritet finns i lagen 1980: 11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Där föreskrivs att den tillhör hälso- och sjukvårdspersom sonalen inte får röja vad han eller hon har erfarit den enskilom des hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Personalen inom företagshälsovården är primärt bunden den av ovannämnda sekretessbestämmelsen i tillsynslagen. Sekretessbelagda uppgifter får enligt lagen inte lämnas ut till personal utanför aktuell rehabiliteringsverksamhet utan den berörde personens samtycke. Sekretesslagstiftningen bör ha en utformning underlättar som samverkan mellan olika aktörer. För att åstadkomma detta bör kretsen som omfattas tystnadsplikten vidgas till att omfatta av alla som yrkesmässigt eller som förtroendevalda i engagares rehabiliteringsarbete. Kommissionen föreslår därför att en samlad översyn görs av behovet av att ändra nuvarande sekretessbestämmelser med syfte att undanröja hinder för en smidig samverkan mellan rehabiliteringsaktörema.

Ökade insatser för psyko- Arbetet utgör grunden för mångas självkänsla och självuppfattsociala frågor ning. Vi då från arbetets utgår positiva förstärkningseffekter. Ett väl fungerande arbete rymmer kontakter, stimulans, utveckling m. m. Det kan dock vara svårt att lägga och fördela arbete, upp ansvar och inflytande så att man lyckas finna de rätta kombinationerna som behövs för att skapa det goda arbetet. Även i progressiva och upplysta miljöer förekommer individuellt och kollektivt ointresse för medarbetares välbefinnande. Många orkar inte bryta mot kollektiva attityder och på lika villkor stödja en arbetskamrat som hamnat utanför För att gruppen. ändra sådana mönster behövs andra och friskare än hittills. grepp De psyko-sociala miljöfrågoma bör ges en tyngre roll i arbetsmiljöarbetet. Särskilt inom den växande service- och tjänstesek-

torn är det viktigt att dessa frågor blir ytterligare belysta. Det gár inte att ná förbättringar inom området sá länge de psyke-sociala frågorna individualiseras, ofta med personlig stämpling, och

en inte áterförs sá att de leder till förbättring av arbetsmiljön och arbetsorganisationen. En mobilisering kring de psyko-sociala frá-

bör med fördel kunna drivas med stöd av arbetslivsfonden. goma

Arbetsgivaransvaret

I tidigare avsnitt har behandlats bl.a. arbetsmiljöbegreppet, arbetsförhållandena och det traditionella arbetsmiljöperspektivet. En slutsats är att det behövs ett nytt synsätt, nytänkande och nya incitament för att öka effekten av de stora insatser som redan görs med de ganska omfattande resurser som står till buds.

7.1 förebyggande verksamhet Arbetsgivarens

7.1.1 Ändringar i Arbetsrniljökommissionen de angelägna

anser att ett av mest arbetsmiljölagen insatsområdena är företagens och förvaltningamas interna arbetsmiljöarbete där arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skall åstadkomma en god miljö. Detta synsätt bör framgå redan i inledningen till arbetsrniljölagen.

Kommissionen föreslår också att man i arbetsmiljölagens 3 kap. tar in en ny paragraf 2 a där kraven på ett systematiskt arbetsmiljöarbete klart framgår. Kommissionen vill också kraftigt understryka att arbetsmiljöarbetet måste utgå från en helhetssyn som vidgas till att också i praktiken omfatta psykiska och arbetsorganisatoriska frågor.

Det är den lokala aktiviteten som måste öka för att det förebyggande arbetsmiljöarbetet skall kunna förbättras. Därför är det viktigt att stödja alla lokala aktörer. Detta har behandlats i avsnittet om individen i centrum och vi återkommer till det i kapitlet om partssamarbete.

Den ökade lokala aktiviteten och vidgning arbetsmiljö-

en av begreppet, bör leda till att det förebyggande arbetet utvecklas så att man kan förhindra att riskerna över huvud taget behöver yttra sig i form av skador. Frågan om det finns risk för fysisk eller psykisk belastning som kan ge upphov till ohälsa måste bedömas utifrån flertal utgångspunkter. Även kunskapen

ett om om sambanden mellan miljö och hälsa hela tiden ökar, måste man i ett effektivt förebyggande arbete beakta symptom, vars orsakssamband kan vara mer eller mindre väl dokumenterade. Sådana indikationer kan t.ex. vara hög sjukfrånvaro, förekomst av vissa psykosomatiska reaktioner, uttalad otrivsel, hög personalomsättning, relationsproblem etc. Även de anställdas bedöm-

egna

410o9s7.s0u:49 n 97

ningar arbetets belastningar och deras definitioner av vad som

av är arbetsmiljöproblem måste beaktas. Arbetsorganisationsgruppen har i sin rapport bilagedel B uppmärksammat ett antal tidiga vamingssignaler av mer social karaktär.

7.1.2 Internkontroll Arbetsmiljölagen ramlag med allmänt hållna bestämmelser.

är en När lagen kom till var det viktigt att fastslå arbetsgivarens huvudansvar för arbetsmiljön. Utvecklingen har nu visat att man också tydligt måste ange att arbetsmiljöarbetet skall integreras i linjen, planeras, genomföras och följas upp systematiskt, dokumenteras m.m.

Det traditionella arbetsmiljöarbetet har ofta burits upp av stort engagemang och drivits på av eldsjälar. Riskerna med den bristfälliga integreringen i linjen är att arbetsmiljöarbetet i alltför stor utsträckning karakteriserats av akuta utryckningar och mer blivit efterhjälpande än förebyggande. Detta ledde bl.a. till att belastningsriskema som ofta förutsätter en ganska långvarig exponering innan skadan blir akut uppmärksammades i större skala först när belastningsskadorna blev en snabbt ökande del av arbetsskadoma. Man borde, kan vi i efterhand konstatera, ha utgått från en helhetssyn och prioriterat en övergripande analys av arbetsmiljöförhállandena i stället för att behandla de traditionella riskfaktorema maskinsäkerhet, buller, belysning, kemikalier etc. var för sig. Då hade man också genom det lokala arbetet tidigare kunnat eliminera många skadliga belastningsfaktorer. I detta arbete skulle även företagshälsovården ha kunnat spela en mer aktiv roll.

I det traditionella arbetsmiljöarbetet behandlas frågorna ofta av en särskild skyddsorganisation. I denna sidoordnade roll är skyddsorganisationen ofta mycket välutbildad och välinformerad. Problemet är att kunnandet inte tränger fram och påverkar de strategiska besluten i linjen. Där sker prioriteringarna enligt andra kommersiella och produktionstekniska värdering-

Det är därför viktigt att skapa insikt och vilja till att likställa ar. hälsa, miljö och säkerhet med andra centrala faktorer som produktion och ekonomi.

Arbetsmiljökommissionen understryker därför vikten av att arbetsgivarens ansvar görs tydligt. Detta innebär att han skall: O Ha klara intentioner och riktlinjer för arbetsmiljöarbetet. Han

skall, som en del i linjearbetet, beskriva mål och medel för arbetsmiljöverksamheten och fördelningen av ansvar, befogenheter och resurser för arbetet.

O I en prioriterad åtgärdsplan redovisa de konkreta åtgärder som

skall genomföras för att uppnå de uppställda målen. Planen och prioriteringarna skall utgå från verksamhetens riskbild. Som underlag skall bl.a. användas intern arbetsskadestatistik,

arbetsskadeutredningar, riskanalyser samt sjukfrånvaro- och övrig statistik som visar på riskernas förändring.

O Göra de interna kontroller av verksamheten som behövs för att

säkerställa att de uppställda målen och lagstiftningens krav uppfylls.

O Dokumentera målsättning, organisation, åtgärdsplaner, upp-

följningar och rutiner m.m. för arbetsmiljöarbetet. Dokumenten skall sedan ligga till grund för bl.a. tillsynsmyndighetemas bedömning av företagets förvaltningens sätt att bedriva sitt arbetsmiljöarbete.

En tillförlitlig rapportering av arbetsskador på arbetsstället och i företaget motsvarande är en nödvändig förutsättning för förebyggande insatser. Den kunskap man får genom att rapportera, sammanställa och följa upp arbetsskadoma i företaget och på arbetsstället måste aktivt användas som underlag i det förebyggande arbetet och snabbt leda till åtgärder. Att denna återkoppling fungerar och att åtgärderna följs upp och utvärderas, är viktiga delar i intemkontrollen.

Kommissionen vill i detta sammanhang framhålla vikten av en väl fungerande, systematisk introduktion i arbetet. I arbetsmiljölagen 3 kap. 3 § krävs att Arbetsgivaren skall se till att arbetstagare fár god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Av förarbetena framgår att arbetsgivaren skall ombesör-

introduktion och meddela instruktion i olika avseenden samt se till att arbetstagare har den utbildning som behövs. Vidare står det i propositionen om arbetsmiljölag m.m. prop. 197677: 149 att Det är nödvändigt att arbetstagaren har kännedom om föreliggande yrkesskaderisker, t.ex. om riskerna vid arbete med viss maskin eller visst redskap eller vid arbete med eller bearbetning av farligt ämne. Det måste vidare vara klart att den anställde vet vilka skydd som finns, hur de skall användas och hur man skall arbeta för att undgå risker. Skyddsinstruktion bör ingå som en del av arbetsinstruktionen.

Trots dessa tydliga markeringar, finns fortfarande stora brister i introduktionsrutinerna inom en stor del av arbetslivet. Särskilt när det gäller ungdomar måste detta beaktas. Att ungdomar under den första perioden av sitt yrkesliv i ökad utsträckning tenderar att ta tillfälliga jobb, får inte leda till att de inte får ordentlig introduktion och risk- och skyddsinformation. I arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador ISA redovisas 5 650 anmälda arbetsskador bland minderåriga under åren 1985-1988. 43 procent av olycksfallen skedde under juni och juli. 42 procent ledde till mer än åtta dagars sjukskrivning. Enligt TFA:s register skadades under 1984 och 1985 500 ungdomar under 20 år så allvarligt att det bedömdes ge upphov till bestående men. I en undersökning av allvarliga olycksfall bland ungdomar framgår att ungdomarna själva ofta tror att skadan

skulle kunnat förhindras om de, genom ökad kunskap, ändrat sitt beteende eller minskat risktagande. De anser således själva att de inte fått tillräcklig utbildning och introduktion. Kommissionen anser att bådeföretag och tillsynsmyndigheter i störreutsträckning måste uppmärksamma att det skall finnas fungerande introduktionsrutiner som löpande följs upp.

7.1.3 Ny företags- En utveckling i näringslivet mot uppdelning i fristående resultatstruktur divisionalisering, ökat anlitande och enheter, av entreprenörer ensamföretagare m.m. får inte leda till försämrade arbetsmiljöförhållanden och en uttunning av arbetsmiljöansvaret.

Entreprenadverksamheten växer inom många sektorer. Exempel på ett växande område är tjänsteentreprenad där antalet sysselsatta har vuxit med 37 procent mellan åren 1970 och 1983. Här karakteriseras-företagsstrukturen små företag. År 1983

av hade 82 procent av dessa färre än 10 anställda och 42 procent var ensamföretag.

Det finns en tendens att anlita entreprenörer eller underentreprenörer för uppgifter som tidigare sköttes inom den egna verksamheten.

Man divisionaliserar, bryter ut delar företag och förvaltning-

ur ar och gör dem till fristående juridiska personer. Dessa organisatoriska förändringar avspeglar en pågående specialisering och en rationaliseringsprocess. Den snabba utvecklingen av kunskap och teknik skyndar på specialiseringssträvandena. Andra orsaker kan vara behovet att smidigt reglera arbetsstyrkan och att minska administrationen och förkorta beslutsvägama.

Utvecklingen mot uppdelat ansvar kan leda till att informations- och utbildningsinsatser samt en förnyelse av arbetsorganisationen försvåras. Personalen är splittrad på tillfälliga arbetsställen.

Inom t.ex. fastighetsskötsel, lokalvård och varudistribution är entreprenad en vanlig verksamhetsform. Företagen är ofta små. Genomsnittet är 2,4 anställda företag inom transport. Personalomsättningen är stor. Inom fastighetsskötsel och lokalvård arbetar 40 000-50 000 invandrare.

Inom skogsbruket ägs två tredjedelar av skogsmaskinerna av entreprenörer ensamföretagare eller är arbetstagarägda ATägare. De rena ackorden försvann i skogsbruket genom en lönereform i mitten av 1970-talet. Att skogsbolagen endast till en mindre del själva äger skogsmaskinerna, har lett till arbetsformer där sjálvexploateringsgraden bland entreprenörer och AT-ägare är hög. Detta märks bl.a. i det höga arbetstidsuttaget.

Samtliga dessa exempel visar att arbetsgivaren ofta har små möjligheter att själv påverka arbetstagarnas arbetsmiljöförhållanden. Arbetsgivaren kan också få svårt att tillämpa en helhetssyn. Inte minst i rehabiliteringsresonemang måste sådana särskilda förutsättningar beaktas.

7.1.4 Regleringen av Utöver det vanliga arbetsgivaransvaret finns i arbetsmiljölagen ansvar på gemensam- för den råder ansvarsformer samordningsansvar, ansvar som

ma arbetsställen m.m. över ett arbetsställe, ansvar för lokal och markupplåtare som

kompletterar arbetsgivaransvaret i situationer där den egna arbetsgivarens handlingsutrymme är begränsat. Det är viktigt att påpeka att dessa ansvarsformer avser att komplettera och inte att ersätta arbetsgivaransvaret.

I sådana situationer kan det i praktiken vara svårt för både arbetsgivare, skyddsombud och skyddskommitté i entreprenadföretaget att besöka arbetsställena där entreprenaduppdragen utförs. Särskilda svårigheter finns när entreprenaden är sådan att arbetet skall utföras på tider då den stadigvarande verksamheten inte är i gång. Detta gäller exempelvis för nattvakter, i vissa städoch underhällsarbeten m.m.

Regleringen samordningsansvar på gemensamma arbets-

av ställen tillkom ár 1974 för byggnadsverksamhet och utvidgades år 1978 till att omfatta hela arbetslivet. Den beskrivna utveckling-

företagsstruktur, entreprenadverksamhet m.m. aktualiserar en av frågan om en översyn av denna reglering.

Arbetsmiljökommissionen anser att ansvarsreglerna för dem som upplåter lokaler och råder över arbetsställen behöver ses över och utvecklas. Det bör tydligt framgå att dessa aktörer har ett direkt ansvar att vidta arbetsmiljöförbättrande åtgärder som inte kan utkrävas av arbetsgivare som t.ex. hyr lokalerna eller har anställda som tillfälligt utför arbete på ett arbetsställe.

Kommissionen vill också uppmärksamma att i företagens förvaltingarnas internkontroll bör ingå rutiner för att klargöra ansvaret för inhyrda entreprenörers arbetsmiljöförhållanden. Arbetsgivaren som tar ett entreprenaduppdrag har ofta svårt att påverka arbetsmiljön inom den stadigvarande verksamheten. Det är därför viktigt att den som råder över arbetsstället och den stadigvarande verksamheten och lägger ut arbete på entreprenad också beaktar arbetsförhållandena för de entreprenadanställda. Kontraktsutformning och rutiner för kontroll av entreprenadföretagets arbetsmiljöstandard bör utvecklas. I sin systemtillsyn bör yrkesinspektionen på motsvarande sätt ägna särskild uppmärksamhet åt företagens motsvarande entreprenadrutiner. Inspektionen bör också omfatta arbetsmiljön för entreprenörer m.fl. som tillfälligt arbetar på ett arbetsställe.

Sammanfattningsvis föreslar arbetsmiljökommissionen att arbetsmiljölagens regler om samordningsansvar och ansvar för den som råder över ett arbetsställe, upplåter lokaler m.m. ses över. Syftet med översynen bör vara att motverka att arbetsmiljöansvaret i praktiken tunnas ut så att arbetsmiljöförhållandena och påverkansmöjligheterna försämras för dem som arbetar på ett gemensamt arbetsställe eller på ett arbetsställe som den egna arbetsgivaren inte råder över. Man bör i översynsarbetet sträva efter att jämställa en uppdragsgivares ansvar med arbetsgivaran-

svaret, så att både uppdragsgivare och uppdragstagare kan vara adressater för yrkesinspektionens förelägganden och förbud.

7.1.5 Arbetsgivar- Arbetsställe är det grundläggande begrepp arbetsmiljölagen som ansvaret arbets- - använder som avgränsning och utgångspunkt för reglerna det ställebegreppet om lokala arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljölagens arbetsställebegrepp är dispositivt. Den utredning som förberedde 1977 års arbetsmiljölag menade att en enhetlig definition inte kan göras. Man får till funktionskraven se i det aktuella fallet. I de centrala arbetsmiljöavtalen tas begreppet upp. För byggbranschen säger avtalet t.ex. att arbetsstället är byggarbetsplatsen, medan det kommunala avtalet definierar arbetsstället som verksamhetsomrádet. Arbetsmiljöfrågoma måste in på alla nivåer i linjeorganisationen från företagsledningen aktivt skall uttala arbets- - som en miljöpolicy till de olika arbetsplatserna där de anställda skall kunna påverka sina arbetsvillkor. Mot bakgrund av ett sådant synsätt kan det ifrågasättas om inte arbetsställebegreppet, som avgränsning för arbetsgivaransvaret, behöver kompletteras och utvecklas så att arbetsmiljölagens avgränsning ansvaret av omfattar hela företaget motsvarande. Att ledningens policy och styrimpulser verkligen systematiskt genomförs, följs upp och utvärderas är grundtanken bakom den föreslagna intemkontrollen. I analogi med denna syn på arbetsgivaransvaret, bör också samverkansformerna i arbetsmiljöfrågor ses över. Till detta återkommer vi i kapitel Arbetsmiljökommissionen anser att den översyn av arbetsmiljölagen som tidigare har föreslagits också bör omfatta de ovan redovisade frågorna kring arbetsställebegreppet. Kommissionen tror dock inte att det är en framkomlig väg att helt ta bort dispositiviteten i arbetsställebegreppet, men det kan finnas behov av att i lagstiftningen utveckla vissa grundkrav som skall uppfyllas.

7.1.6 Yrkesinspek- Ett stöd för utveckling av god arbetsmiljö för bl.a. underhålls- och tionens förhandsservicearbete, varudistribution är yrkesinspektionens förm.m. bedömning handsgranskning. Här finns möjlighet att till omöjliga en se att arbetsförhållanden inte byggs fast vid till- eller ombyggny-, nad. Enligt plan- och bygglagen skall yrkesinspektionen yttra sig över bygglovsärenden innan byggnadsnämnden fattar beslut. Förutsättningarna för dessa yttranden grundas på försom handsgranskning av bygglovshandlingar, ändrades 1987 genom års nya plan- och bygglag. En tydligare boskillnad gjordes, så att särskilda regler om arbetsmiljö i princip skall ingå i regelsystemet

på arbetsmiljöområdet och inte behandlas i byggbestämmelser från boverket. En nyhet också att kommunen i detaljplan kan besluta att var bygglov inte behövs för att bygga till eller ändra industribyggnader. För ett sådant beslut krävs dock medgivande från yrkesinspektionen och att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder arbetstagarna tillstyrkt ärendet. En nyhet var att byggnadsnämndema fick rätt att anpasannan sin granskning ritningar och övriga handlingar till åtgärdersa av art och till byggherrens kvalifikationer. Detta har lett till att nas yrkesinspektionen i en del fall får in otillräckligt underlag för en förhandsbedömning ur arbetsmiljösynpunkt. Sammantaget kan sägas att plan- och bygglagen renodlar ansvarsfördelningen, rationaliserar byggnadsnämndemas arbete och underlättar för sökande att snabbt sina bygglov. Ur arbetsmiljösynpunkt kan detta leda till sämre underlag och minskade möjligheter till bevakning arbetsmiljöfaktorer i ett tidigt skede. av I betänkandet Arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m. Ds 1990: 6 arbetsgruppen för översyn av vissa bestämmelser i av arbetsmiljölagen, föreslås bl.a. vissa ändringar i arbetsmiljölagen innebär att byggherre skall se till att arbetsmiljösynpunkter som beaktas vid projektering och att samordning sker av olika delar projekteringen. Arbetsgruppen föreslår vidare att Arkitekav ter, konstruktörer och andra som medverkar vid projekteringen skall inom ramen för sitt uppdrag åstadkomma underlag för en tillfredsställande arbetsmiljö under byggskedet och vid det framtida brukandet av byggnaden eller anläggningen. Detta förslag kan ge yrkesinspektionen en egen plattform att stå på för att, oberoende av bygglovsbeviljandet, driva arbetsmiljökrav i projekteringsskedet. Arbetsmiljökommissionen anser att det är viktigt att utveckla möjligheterna att tidigt påverka arbetsmiljöns utfomning. Med denna utgångspunkt stöder kommissionen det förslag från arbetsgruppen som redovisats ovan.

7.2¶Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

Arbetsmiljökommissionen har utifrån sina direktiv behandlat frágor om rehabilitering i arbetslivet. Som en följd av denna avgränsning har framför allt arbetsgivaransvaret och ansvaret för den enskilde arbetstagaren behandlats. Kommissionen kommer också att i kapitel 8 behandla en del frågor kring försäkringskassans roll och uppgifter. I detta avsnitt diskuteras några förändringar som är nödvändiga för att arbetsgivaren på ett bättre sätt än i dag skall kunna genomföra anpassning av arbetsplatserna och ta ökat ansvar för rehabilitering av de anställda.

7.2.1 Allmänt om Arbetsgivaren skall liksom hittills ha det fulla

ansvaret när det arbetsgivaransvaret gäller arbetsmiljön och svara för arbetsmiljöanpassning

av arbetsstället. Detta ansvar bör förtydligas. Arbetsgivarens

ansvar för rehabilitering av enskilda anställda inom företaget förvaltningen behöver utvecklas och regleras i lag.

Rehabiliteringsansvaret bör enligt kommissionens uppfattning omfatta samtliga anställda, oberoende på vilket sätt deras

av arbetsförmåga blivit nedsatt. En arbetsgivares

intresse av en snabb och effektiv rehabilitering av en anställd kan antas

vara oberoende av orsaken till rehabiliteringsbehovet. Ansvaret begränsas dock till åtgärder som har anknytning till den

egna verksamheten, dvs. som syftar till att arbetstagaren skall kunna arbeta vidare inom verksamheten. Det förefaller dock skäligt att vid en eventuell prövning av om arbetsgivaren uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar även väga in hur rehabiliteringsbehovet

upp- Státt.

Arbetsgivaren skall ansvara för att resurser t.ex. både kompetens, kontaktpersoner och tillräckliga ekonomiska ramar finns tillgängliga för grundläggande insatser i detta arbete. Kraven på interna resurser måste bedömas i relation till verksamhetens karaktär och omfattning. I detta sammanhang kan påpekas att samhället har ett flertal olika möjligheter att ekonomiskt stödja och stimulera yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser. Under de närmaste åren kommer arbetslivsfonden att aktivt kunna bidra till en ambitionshöjning av det lokala rehabiliteringsarbetet. Arbetsmarknadsmyndighetema har länge bidragit till arbetsanpassning och rehabilitering genom att på olika sätt ekonomiskt underlätta för arbetshandikappade att och behålla jobb. Genom prop. 198990: 62, fick försäkringskassan vissa möjligheter att använda sjukförsäkringsmedel till aktiva insatser. Man skulle kunna säga att arbetsgivarna pá så sätt redan i viss utsträckning i förskott har betalat delar av rehabiliteringsinsatsema.

På samma sätt som arbetsgivaransvaret i arbetsmiljölagen motsvaras av ett skyddsansvar för arbetstagaren bör ett rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren motsvaras av ett ansvar för arbetstagaren att medverka i en aktiv rehabilitering. Naturligtvis måste det individuella ansvaret relateras till individens allmänna förutsättningar eller sjukdomsbild. I avsnitt 6.5 berörs närmare den enskildes rätt till rehabilitering och hans hennes ansvar att aktivt medverka i rehabiliteringsprocessen.

Rehabiliteringsarbete pd Rehabiliteringsinsatsema bör så långt möjligt genomföras eller

på arbetsplatsen i anslutning till arbetsplatsen. En grundprincip böra att

vara företagets förvaltningens möjligheter skall vara uttömda innan samhällsorganens resurser tas i anspråk.

Erfarenheten visar att goda kontakter mellan arbetsledning och anställda skapar ett gott klimat för rehabilitering. Om arbetsledningen får stöd av olika specialister kan många problem lösas i

den miljön och med begränsade resurser. Arbetskamrateregna stöd är viktig förutsättning för ett positivt resultat av en nas en rehabiliteringssatsning. Initiativ där anställda med kamratskapet grund sig för arbetskamrater som på olika sätt som engagerar visar att de har problem bör därför stödjas. Samarbete mellan arbetsgivaren och det lokala facket i dessa frågor är av avgörande betydelse. Fackets roll bör bl.a. vara att stödja den enskilde i rehabiliteringsarbetet och fungera pådrivande gentemot arbetsgi-

varen. En förutsättning för att rehabiliteringsverksamheten skall kunfungera effektivt är att arbetsgivaren ställer upp mål, genomför na åtgärder och följer resultaten på ett systematiskt sätt. Det är i upp linjeorganisationen de bästa förutsättningarna finns att bedöma behovet insatser och se till att dessa kommer till stånd. Föreav tagshälsovárden kan här vara en viktig resurs, men kan aldrig ta över arbetsledningens ansvar. Inom olika verksamheter skall finnas handfasta rutiner för arbete med rehabilitering och frånvaro. När någon år sjuk skall det naturlig åtgärd för arbetsledare eller arbetskamrater vara en att tidigt kontakta den anställde. Här krävs en attitydförändring hos alla inblandade så att kontakter av detta slag inte uppfatoss tas kontroll utan snarare som ett uttryck för att man bryr som en sig om. När ett visst mål för rehabiliteringen har satts upp blir kostnaderna för att nå det regel mycket lägre och resultatet blir som bättre insatserna sätts in i ett tidigt skede jämfört med om om man avvaktar med initiativ. För att rehabiliteringsåtgärder skall ge mer bestående effekter bör de ofta kombineras med arbetsmiljöförbättrande åtgärder för arbetstagaren eller en grupp av anställda, t.ex. genom anpassning utrustning, arbetsformer och arbetsorganisation. Det kan gälla av arbetsrotation, arbetsutvidgning, ändrade arbetstider, olika slags avbrott i arbetet etc. Det är också viktigt att höja beredskapen på arbetsplatserna för att finna flexibla och okonventionella lösningar på arbetstider, organisation m.m. insatserna för att rehabilitera dem redan är långtidssjuka som är delvis karaktär än insatserna för att förebygga. En av annan långtidssjukskriven anställd har ofta hunnit långt in i en sjukroll. Det behövs då aktiva åtgärder för rehabilitering, dvs. stödjande och behandlande åtgärder i kombination med träning och återanpassning i arbete. Arbetsgivaransvaret för rehabiliteringsinsatser bör inriktas på att arbetstagaren återgår i arbete inom det egna företaget. Insatbör planeras så att långsiktigt gynnsam arbetssituation sema en kan uppnås. Om möjligheterna att hitta lämpligt arbete inom den verksamheten är uttömda måste arbetsgivaren kontakta egna försäkringskassan i sin samordnande roll skall medverka til som att hitta arbete hos annan arbetsgivare. en

7.2.2 Rehabiliterings- Rehabiliteringsberedningen lämnade i sitt betänkande SOU beredningens förslag 1988: 41 en rad förslag som berör tidig rehabilitering med anoch kommissionens knytning till arbetsplatsen, samarbete mellan myndigheterna etc. synpunkter Arbetsmiljökommissionen tar här fasta beredningens på några av Rehabiliteringsberedförslag samt lägger fram förslag om vissa förtydliganden. ningens förslag För att så tidigt som möjligt klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov föreslår beredningen att arbetsgivaren i vissa fall skall göra en arbetsplatsutredning. Försäkringskassan skall underrättas om resultatet av utredningen. För att klarlägga behovet av rehabiliteringsátgärder föreslår beredningen vidare att en rehabiliteringsutredning skall göras när rehabiliteringsbehoven är oklara eller när åtgärderna berör flera rehabiliteringsaktörer. Bestämmelser om att arbetsgivaren skall genomföra en rehabiliteringsutredning finns pá det statliga området i rehabiliteringsförordningen 1987: 221, omtryckt 1989: 518. Närmare regler för detta område finns i statens arbetsgivarverks cirkulär 1989:A 23. I cirkuläret rekommenderas också att arbetsgivaren bör se till att det alltid finns minst en person med särskilt för rehabiliteansvar ring. Denne bör vara myndighetens kontaktman med försäkringskassan och statshälsan. Rehabiliteringsbereredningen föreslår att det i lagen om allmän försäkring krävs att det skall finnas en kontaktperson i rehabiliteringsfrágor vid varje arbetsställe som har skyddskommitté. en Uppgiften för kontaktpersonen preciserades inte närmare, men syftet är att förenkla kontakterna mellan arbetsstället och försäkringskassan och andra myndigheter. Rehabiliteringsberedningen föreslår att försäkringskassan i framtiden liksom i dag skall ta initiativ till utredningar för att klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering om arbetsgivaren inte gör det. Beredningen föreslår vidare att om den försäkrade är i behov av rehabiliteringsátgärd som medför rätt till rehabiliteringspenning skall försäkringskassan se till att den inledningsvis skall som ha huvudansvaret för rehabiliteringen snarast upprättar en rehabiliteringsplan. I planen skall anges de rehabiliteringsátgärder som skall komma i fråga, vem som har ansvaret för dem och en tidsplan. Enligt beredningens förslag skall rehabiliteringsplanen såväl för enkla som mer komplicerade ärenden godkännas av försäkringskassan. Kassan föreslås vidare ta över ansvaret för planen om det finns skäl till det.

Kommissionens över- Rehabiliteringsberedningens förslag innebär att både försäkringsväganden och förslag kassan och arbetsgivaren får ett lagfäst ansvar för att den försäkrades behov av rehabilitering klarläggs. Vi föreslår till skillnad från beredningen att den yrkesinriktade rehabiliteringen för arbetstagare skall vara ett förstahandsansvar för arbetsgivaren. Därför bör det klart anges hur ansvaret mellan kassan och arbetsgivaren i praktiken skall fördelas.

Vi att huvudprincipen i sammanhanget bör vara att de anser åtgärder kan klaras inom eller i anslutning till det egna som företaget bör arbetsgivaren initiera, genomföra och bekosta. Arbetsgivarens bör gälla både klarläggande bedömansvar ning rehabiliteringsbehovet och genomförande av åtgärder. av Först när arbetsgivarens resurser är helt uttömda skall samhällsorganen gå in. Ytterst kan man alltså säga att arbetsgivaransvaret upphör när anställningsförhållandet upphör, t.ex. vid förtidspension, ålderspension eller övergång till annan anställning. Innan kommit dit kan åtgärdsansvaret överlämnas man till försäkringskassan. Detta förutsätter dock att man är överens med kassan att det företagets förvaltningens möjligheom egna ter är uttömda. Kriterier för sådana bedömningar bör utvecklas av RFV. Samhällsorganen bör således överta ansvaret först när det står helt klart att arbetstagaren inte kan vara kvar inom en verksamhet. Försäkringskassans uppgift bör i första hand vara att ge stöd till och utöva tillsyn över hur arbetsgivaren fullgör sitt ansvar för de anställdas rehabilitering. Om det visar sig att arbetsgivaren försitt måste dock kassan gripa in. Särskilt stöd kan summar ansvar behöva riktas till småföretagen som ofta har begränsat kunnande och begränsade för rehabiliteringsinsatser. I sammanresurser hanget bör nämnas att det finns skäl att överväga någon form av hänsynstagande för de kostnadseffekter som kan uppstå för främst småföretagen. I arbetsgivarens ansvar som bör lagfästas bör ingå att i samverkan med arbetstagaren respektive berörd facklig organisation till att behovet rehabiliteringsinsatser i det enskilda fallet - se av klarläggsbedöms, till att de åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till - se det företaget, genomförs så snabbt som möjligt samt egna medverka till insatser som inte kan klaras inom det egna företaget. För att kunna ta detta ansvar bör arbetsgivaren på ett lämpligt sätt organisera rehabiliteringsverksamheten. Det innebär: att arbetsgivaren har åtgärdsplaner och mål samt system för uppföljning rehabiliteringsarbetet, av att det finns fungerande rutiner för tidig och kontinuerlig kon- takt med anställda som är sjukskrivna, att det finns fungerande rutiner för att bereda anställda möjlig- het till t.ex. arbetsträning, utbildning eller omplacering samt att det finns fungerande rutiner för kontakter med myndighe- ter och andra med rehabiliteringsuppgifter. organ Arbetsgivarens interna och rutiner måste självfallet resurser relateras till bl.a. verksamhetens art och företagets storlek. Det är också viktigt att reglerna utformas så att de ger utrymme för en praktisk anpassning. I dagsläget behövs det att man utvecklar formerna och metoderna för arbete med rehabiliteringsfrågor.

Arbetet med rehabilitering bör organiseras så att beslut i frågor av mer övergripande karaktär fattas av företagsledningen i samverkan med de fackliga organisationerna. Ett engagerat fackligt arbete med rehabiliteringsfrågorna är viktig tillgång för arbetsen givaren när det gäller att bättre ta tillvara personalresurserna. Det finns starka skäl för arbetsgivaren att utifrån ökad värdegeen menskap bättre använda den tidiga kunskap och kompetens facket ofta besitter när det gäller rehabiliteringsbehov och nödvändigt förändringsarbete. Fackets medverkan i rehabiliteringsarbetet regleras i bl.a. medbestämmandelagen också tidigare nämnts i arbetsmiljömen som lagen när det gäller skyddskommittén. Arbetsmiljökommissionen föreslår att fackets pådrivande roll skall stärkas genom en rätt att av försäkringskassan begära ingripande om rehabiliteringsarbetet inte fungerar. För att resultaten av de åtgärder som vidtas skall bli varaktiga krävs att arbetsgivarens agerande är långsiktigt inriktat. Behov av förändringar som berör flera arbetstagare uppstår i många sammanhang när arbetet skall till förutsättningarna hos anpassas en enskild individ. Det är därför nödvändigt att åtgärderna är väl förankrade och får stöd från de enskilda anställda och deras företrädare. Kommissionen föreslår liksom rehabiliteringsberedningen att det på arbetsställen med skyddskommitté skall finnas minst en kontaktperson med särskilt för rehabilitering. Även på ansvar mindre företag kan det vara lämpligt att utse sådan kontakten person, åtminstone när det finns ett aktuellt rehabiliteringsärende. RFV bör kunna utarbeta råd och rekommendationer hur om det interna rehabiliteringsarbetet kan läggas upp. Kommissionens avsikt är dock inte att stödja alla de detaljerade krav som rehabiliteringsberedningen framfört på olika slag av planeringsdokument.

Utredning av rehabili- Det behövs klara regler i lag eller föreskrifter för när och hur teringsbehov m.m. arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att klarlägga bedöma behovet av rehabiliteringsinsatser. De formella kraven på utredning eller dokumentation får inte göras mer långtgående än nödvändigt. Kraven får inte vara så omfattande eller komplicerade att de i sig blir ett hinder for ett effektivt rehabiliteringsarbete. I arbetsgivarens ansvar bör ingå att på ett så tidigt stadium som möjligt undersöka behovet åtgärder när någon anställd beav döms vara på väg in i en långtidssjukskrivning eller varit sjukskriven ett visst antal veckor. Om det är uppenbart att inga särskilda åtgärder behövs faller kravet på utredning. Arbetsgivaren bör, i enlighet med vad rehabiliteringsberedningen föreslår, vara skyldig att bedöma behovet rehabiliteav ring når den anställde varit sjukskriven i fyra veckor, vid uppre-

pade korta sjukskrivningar, i samband med misstänkt arbetsska-

da eller när den anställde begär det. behövs omfattande åtgärder kan det vara lämpligt När det mer företagshälsovården genomför bedömningen och åtgärdsplaatt för arbetsgivarens räkning. Företagshälsovården medneringen verkar i arbetsskadeutredningar där även behovet av anpassning

och rehabilitering tas fram. lagfäst bestämmelse bör införas att försäkringskassan En om skall kontakta arbetsgivaren åtgärder inte vidtagits senast när om anställd varit sjukledig helt eller delvis i två månader. en arbetsgivaren försummar att göra utredning eller rehabili- Om bör kassan kunna ta diskussioner med arbetsteringsinsatser upp han skall bekosta utredningen eller rehabilitegivaren om att kassan i arbetsgivarens ställe måste genomföringsinsatsen som skall i samverkan med företaget och den anställde ra. Kassan vilka åtgärder är lämpliga att vidta. avgöra som

rehabiliteringsarbetet är att behov omplace- Omplacering En grundprincip i av arbetstagare så långt möjligt skall lösas inom företaget. ring av detta inte är möjligt eller lämpligt bör arbetsgivaren ta initia- Om till arbetstagaren kan erbjudas annat arbete under kortare tiv att längre tid ett led i rehabilitering eller att annat eller som en Även här är det angeläget att alla förslag till lämpligt stöd sätts in. skall utgå från den enskildes önskemål och behov. förändringar redan har hamnat i sjukroll med risk för För personer som en det ofta nödvändigt att finna andra arbetsuppgifter utslagning är för de skall kunna ta sig återvändsgränden. Särskilt stora att ur torde finnas att arbetstagare, med t.ex. belastningsbehov av ge skador, tillgång till bättre anpassade arbeten. kan ha behov att på grund av vantrivsel eller Vissa personer andra problem tillfälligt vilja lämna sin arbetsplats för att senare eventuellt återvända eller övergå till annat arbete. Även för dendet viktigt lämpliga erbjudanden arbete finns na grupp är att om tillgå. Här krävs dock stor vaksamhet och respekt så att man att i första hand försöker lösa problem genom omplacering av inte utsatta arbetstagare. de behöver denna form stöd skall snabb För att som av vägledning, träning och omplacering måste kraftfulla tillgång till vidtas för öka tillgången på arbeten eller arbetsuppåtgärder att gifter är lämpliga att omplacera eller arbetsträna arbetstagare som Arbetsförmedlingen AMI, Samhall m.fl. bör ha klart uttalad en det gäller finna erbjuda lämpliga träningsplatser m.m. roll när att Möjligheterna att omplaceras till anpassade eller helt nya arbetsuppgifter måste utvecklas. Man bör därför göra förnyade utveckla former för arbetsgivarna att samverka t.ex. i försök att för finna lämpliga arbetserbjudanden. Här bör erfanätverk att renheter från AMI, Samhall och Trygghetsråden kunna använutveckling samarbetet mellan arbetsgivare via föredas. En av

tagshälsovårdscentraler kan i vissa fall också vara en väg att underlätta anpassnings- och rehabiliteringsarbetet. En sådan lös-

ning diskuterades bl.a. i propositionen företagshälsovård om och

arbetsanpassning prop. 198485: 89. Försäkringskassan i egenskap av samhällets samordnande i

resurs rehabiliteringsfrágor,

kan på sikt även få viktig samordnande roll en i detta arbete.

En annan lösning kan att parterna på arbetsmarknaden vara träffar avtal som innebär att ett antal arbetsgivare inom en region

åtar sig att samverka för att erbjuda arbeten lämpliga som är för

dem som av hälsoskäl inte bör fortsätta i sitt tidigare arbete.

Exempel på branschgemensam samverkan i

rehabiliteringsfrågor

är rehabiliteringsorganet Galaxen inom byggbranschen.

7.2.3 Arbetsgivarens Arbetsgivaren är ansvarig för arbetsmiljön och för arbetsmilatt ansvar för arbetsanjön anpassas till arbetstagarens särskilda förutsättningar passning enligt 3 kap. arbets- 2-3 AML. Reglerna bygger på grundtanken miljölagen och kom- att arbetsmiljön

missionens skall vara sådan att den arbetar där inte skadas. synpunk- som Av förarbe-

ter tena till arbetsmiljölagen prop. 1976 772149 framgår att arbets-

givaren måste ta hänsyn till den enskilde arbetstagarens ålder,

yrkesvana och andra individuella förutsättningar. I motiven till

lagen nämns också anpassning av arbetet med hänsyn till in-

vandrares särskilda förutsättningar. Det kan här fråga t.ex. vara

om särskild introduktion eller information för om på ett invand-

raren begripligt språk.

Arbetsmiljölagen är till sin karaktär skyddslag har till en som syfte att se till att arbete inte leder till skador och ohälsa. Detta

syfte uppnås antingen om arbetsmiljön så att arbetet anpassas kan utföras sunt och säkert, eller arbetstagarna om tas bort ur en

riskfylld miljö, t.ex. att automatisera genom processer eller om-

placera individer som kan skadas. Enligt ASS tolkning kan det

inte med stöd av AML krävas att väljer anpassningsvägen man i stället för att flytta på arbetstagarna. Därför kräver man inte i dag

arbetsmiljöanpassning för att t.ex. underlätta för långtidssjuka att återgå i arbete.

Risker för utestüngning I arbetsmiljölagen stadgas 3 kap. 3 § att vid arbetets planlägg-

ning och anordnande skall beaktas att människors förutsättning-

ar att utföra arbetsuppgifter är olika.

I förarbetena till lagen uttalas det angeläget att är att arbets-

platserna utformas så att inte stora grupper av arbetstagare ute-

stängs. Arbetsplatsema bör således utformas så att sysselsätt-

ningsmöjlighetema främjas. Självfallet kan inte varje arbetsplats

och där utfört arbete till de skilda

anpassas förutsättningarna hos

varje enskild människa. Onödiga hinder bör emellertid förebyg-

gas där de uppstår och när det gäller sysselsätta att människor

med något slag arbetshandikapp.

av

Uttalandet tolkas i kommentarer till AML Gullberg m.fl. så att

arbetsgivaren när han planerar och utformar arbetslokaler, maskiner och utrustning inte bara är skyldig att ha en arbetsannan miljö arbetstagare med normala färdigheter, utan som passar också skyldig att lägga till rätta arbetsförhållandena med utär gångspunkt i sådana funktionsnedsättningar som är relativt vanförekommande. Exempel på funktionsnedsättningar av detta ligt allergiska besvär, hörselnedsättningar, vanliga beslag kan vara lastningsskador och rörelsehinder. Bestämmelsen innebär således att arbetsgivaren kontinuerligt skall beakta att människor är olika och att arbetshandikapp inte

är ovanliga.

överväganden och Arbetsmiljölagen behöver enligt kommissionens mening förtydliförslag kraven på arbetsgivaren att anpassa arbetsmiljön utgas så att konkret. trycks mer Arbetsmiljökommissionen föreslår att arbetsmiljölagens 3 kap. förtydligas med stöd lagen kan kräva arbetsmiljöså att man av anpassning för alla anställda och underlätta för långtidssjuka att i arbete. Därmed skulle också arbetarskyddsstyrelsens nuåtergå varande praxis undanröjas. Förtydligande bör också göras en utveckling av 3 kap. genom 3 § AML hänsyn till arbetstagarens särskilda förutsättningar. om Bestämmelsen bör tydligare uttrycka skyldighet för arbetsgien fördela arbetsuppgifter och arbetsanordningar varen att anpassa till den enskilda personens särskilda förutsättningar. citerade formuleringen att vid arbetets planlägg- Den ovan ning och anordnande skall beaktas att människans förutsättningutföra arbetsuppgifter år olika, har hittills inte lett till att ar att arbetsmiljön till större personer än dem anpassas en grupp av redan finns i arbetsgivarens verksamhet. som Yrkesinspektionen bör med stöd av det aktuella lagrummet rikta sådana krav arbetsgivare. Yrkesinspektionen bör kunna mot i samband med förhandsbedömning eller i övrigt innan t.ex. en verksamheten har kommit i gång på arbetsplats kunna rikta en krav mot arbetsgivaren att ordna arbetsmiljön så att inte stora arbetstagare med allmänt förekommande särskilda grupper av förutsättningar stängs ute. Liknande krav bör i speciella fall också kunna riktas mot arbetsgivaren i fråga om förändringar i en redan pågående verksamhet. Förtydliganden av arbetsgivarens dessa frågor bör göras i arbetarskyddsstyrelsens författansvar i ningar. - Skyddskommittén skall enligt arbetsrniljölagen 6 kap. 9 § verka för på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassningsatt en rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället. Ett av syfoch med denna regel är att nå nära koppling till skyddskomtena en mitténs övriga arbete. Skyddskommittén bör enligt komrnissiolika lite inom detta område inom det förebygnens mening som gande arbetet ha för att organisera och bedriva verksamansvar

heten. Detta ansvar bör entydigt vila på arbetsgivaren. I kommit-

téns uppgift bör i stället ingå att följa och bevaka frågor om rehabilitering, vilket bör framgå arbetsmiljölagen. av Kommissionen föreslår därför att stadgandet i 6 kap. 9 § AML ändras.

7.2.4 Företagshälso- Företagshälsovårdens anpassnings- och rehabiliteringsverksamvårdens roll het kommer att påverkas vilket arbetsgivarna har av ansvar som för dessa frågor. En lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att bedriva anpassnings- och yrkesinriktad rehabiliteringsverksamhet kommer att medföra en avsevärt ökad efterfrågan på tjänster från företagshälsovården. För att företagshälsovården på ett effektivt sätt skall kunna fungera som en brygga mellan företagets och samhällets insatser måste den i såväl det förebyggande arbetet i rehabilite- - som ringsarbetet arbeta mer resultatinriktat och utveckla konsul- - ett tativt arbetssätt. FHV mäste också på ett helt sätt i dag annat än arbeta aktivt ute på arbetsplatserna och nivåer har mot som ett avgörande inflytande på förändringar i organisation, produktion etc. Metodiken i anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatserna behöver utvecklas. Framför allt krävs att det på arbetsplatserna utvecklas system för att registrera och tillvarata tidiga signaler. I första hand bör det chefers och arbetsledares vara ansvar att uppfatta signaler på ohälsa och vantrivsel i arbetet, helst innan det blir aktuellt med sjukskrivning. FHV kan t.ex. hjälpa till i analysen av sådana signaler och föreslå åtgärder. Vidare är viktig uppgift för FHV att informera och utbilda en chefer, arbetsledare, personalfunktionärer m.fl. deras roll i om anpassnings- och rehabiliteringsarbetet. Att visa på de nyttoeffekter arbetsgivaren har av att hjälpa drabbad anställd att en kunna arbeta igen är också en viktig uppgift.

7.3¶Sanktioner

Samhället har möjligheter att använda sig olika tvångsmedel av sanktioner föratt få till stånd eller påskynda olika slag - - av förändringar. Det praktiska genomslaget och tillämpningen av sanktionssystemet är därför viktig del i den helhetssyn en som kommissionen anlägger. Arbetsolycksutredningen, som avlämnade sitt betänkande Arbetsolycka olycka eller arbetsmiljöbrott SOU - 1988: 3 i början av år 1988, har gjort översyn sanktionssystemet en av vid arbetsolyckor till följd brister i arbetsmiljön. Utredningen föreav

slår bl ändringar vad gäller skyldigheten att anmäla arbetsskaa dor och regleringen av arbetsmiljöbrott i brottsbalken samt av ändrade handläggningsrutiner för berörda myndigheter. Arbetsolycksutredningen värderade och analyserade inte tillämpningen arbetsmiljölagens sanktionssystem. Kommisav sionen därför fristående juridisk konsult i uppdrag att göra gav en kompletterande analys AML:s sanktionsmöjligheter och en av hur reglerna i praktiken tillämpas tillsynsmyndighetema. Efav tersom kommissionen först i ett mycket sent skede kunde ta del konsultens rapport, har det inte gått att beakta detta underlag. av Tidsramen för kommissionens uppdrag har inte medgivit en fördjupad analys behovet av nya eller ändrade sanktioner i det av förebyggande och rehabiliterande arbetet. Arbetsmiljökommissionen därför att sanktionsfrågorna behöver ses över ytteranser ligare. Kommissionens grundsyn är att dagens komplexa arbetsmiljöproblem kräver ökad lokal aktivitet och en tydligare rollfördelning mellan aktörerna. Arbetsmiljöarbetet måste präglas av en helhetssyn och därför integreras i den löpande verksamheten i linjeorganisationen. Därför måste också sanktionssytemet motde delvis nya utgångspunktema. svara En viktig utgångspunkt är att sanktionssystemet bör vara förankrat, inte i det allmänna rättsmedvetandet, så i vart fall hos om de direkt berörda aktörerna. Eftersom samhället endast stickprovsvis kan kontrollera arbetsmiljön på enskilda arbetsplatser är det speciellt viktigt att tillsynsmyndighetema reagerar snabbt och konsekvent och stödjer skyddsombuden när de anser att arbetsgivaren inte lever till de krav ställs i arbetsmiljölagen eller de med stöd av upp som lagen utfärdade föreskrifterna. Yrkesinspektionen bör därför dels ingripa resolut när uppenbara brister i arbetsmiljön kan kostatedels initiera att de lokala aktörerna i ökad utsträckning själva ras, hanterar och förebygger arbetsmiljöproblem. Kommissionen vill med anledning av förslagen om intemkontroll särskilt uppmärksamma behovet att överväga sanktioner av åtgärdsplaner inte upprättas eller dessa planer inte följs. om om En väg kan att tillsynsmyndigheten rätt att besluta om vara ge sanktionsavgift. Man bör också pröva att i ökad utsträckning använda sig av sanktionsavgifter vid överträdelse av ASS föreskrifter. Företrädesvis skulle sådana avgifter kunna användas som sanktion vid överträdelse olika slags ordningsföreskrifter. av Kommissionen menar också att tillämpningen av vitessystemet behöver ses över. Liksom arbetsolycksutredningen anser arbetsmiljökommissionen att möjligheterna att döma ut företagsbot bör kunna tillämpas i högre grad än i dag och bidra till att fler arbetsmiljöbrott blir beivrade.

Resurser och aktörer

De förslag som ovan redovisats om att införa ekonomiska styrmedel, nya former för rehabiliteringsarbete och tydligare krav på arbetsgivarna i fråga om arbetsmiljöarbetet kommer att leda till nya eller ändrade uppgifter för myndigheter och andra samhällsorgan.

l detta kapitel diskuteras förändringar som enligt kommissionens mening är nödvändiga hos samhällsorganen. Vidare behandlas bl.a. frågan om styrningen av de resurser samhället satsar inom arbetsmiljöområdet.

Kapitlet inleds med synpunkter och förslag från kommissionen rörande små företag. Det är kommissionens uppfattning att små företag som har stor betydelse långsiktigt för landets ekonomi

och sysselsättning inte klarar arbetsmiljöproblemen på egen

hand. Det krävs därför särskilda samhällsinsatser för dessa.

8.1¶Små företag

Enligt SCB:s företagsregister fanns det i augusti 1989 drygt 225 000 arbetsställen med färre än 50 anställda. Totalt sysselsätts där 1,5 miljoner anställda och varje arbetsställe har i genomsnitt 7 sysselsatta.

I små företag finns med andra ord en mycket stor andel av alla sysselsatta. Inom vissa områden bl.a. varuhandel, hotell- och

restaurangbranschen, byggnads- och Verkstadsindustri är små-

företagen särskilt framträdande. Även inom förvaltningar finns många små arbetsplatser.

Enligt ISA:s statistik drabbas små företag i mindre utsträckning än stora företag av såväl arbetsolyckor som yrkessjukdomar. Det kan dock inte tolkas så att små företag har bättre arbetsmiljö. Man bör notera att rapporteringsbenägenheten troligen är lägre i små företag. Se vidare om underrapportering i kapitel 10 De branscher som rapporterar det högsta antalet olyckor bland småföretagen är Verkstadsindustri, trävaruindustri och byggnadshantverk.

Antalet skyddsombud är, också relativt sett, lägre vid små företag än i genomsnitt. Likaså är anslutningsgraden till företags-

hälsovården lägre hos de små företagen jämfört med de stora. Yrkesinspektionen besöker små företag förhållandevis sällan.

Små företag skiljer sig i många avseenden från de större. Ägaren svarar ofta själv för alla typer av lednings- och stabsfrågor. Agaren och de anställda arbetar tillsammans och är direkt beroende av varandra.

Småföretagaren anser sig ha knappt om tid för arbetsmiljöfrågor, produktionen går först. Samtidigt har han ett och

ansvar intresse av att han själv och de anställda inte råkar ut för ohälsa eller skada, men han behöver hjälp.

Lösningar på olika problem, som exempelvis arbetsmiljö, är i hög grad inriktade på och anpassade till de förutsättningar

som gäller i stora företag som har egen kompetens inom problemområdet.

Små företag behöver sannolikt snarare hjälp med konkreta råd och förslag på praktiska lösningar än med övergripande systemfrågor. De lokala kunskapscentra, som kommissionen föreslår i kapitel 10, bör kunna fungera som aktiva forum för att ge de små företagen detta stöd. Detta kan ske t.ex. genom att driva särskilda småföretagsprogram i vilka de lokala resurserna från FHV, FK,

- Yl, Af, m.fl. samordnas för att föra ut kunskap och praktiska

lösningar på de små företagens arbetsmiljöproblem.

Ungefär var tionde småföretagare har genomgått någon form av arbetsmiljöutbildning och var femte säger sig behöva detta. Av de anställda i småföretagen har ca var sjätte fått sådan utbildning och 60 procent anser sig behöva det.

Arbetsgivarna i de små företagen saknar tillräckliga kunskaper för arbetsmiljöarbetet. Det krävs omfattande utbildningsinsatser inte bara om arbetsgivaransvarets innebörd utan också om arbetsledning, arbetsorganisation, kompetensutveckling, inflytande och ny teknik. I sammanhanget kan nämnas att i Danmark är krav på arbetsledarnas utbildning i arbetsmiljöfrågor lagfäst.

Arbetsmiljökommissionen anser att det krävs särskilda insatser från samhället och från parternas branschorgan för att klara arbetsmiljöfrågorna i små företag.

Arbetsmiljökommissionen anser att de olika branschorganen bör organisera och genomföra särskilda och riktade utbildningsinsatser mot små företag. Samtliga myndigheter och andra

organ

som ASS, Yl, FHV, FK, m.fl. bör genomföra systematiska - branschgenomgángar och rikta särskilda och om möjligt samordnade arbetsmiljöförbättrande insatser mot småföretagen inom olika branscher.

De små företagen klarar inte alltid, som konstaterats, att på egen hand lösa konkreta problem. Arbetsmiljökommissionen

anser att företagshälsovårdens tekniska verksamhet bör förstärkas och delvis anpassas till de små företagen. Skyddsingenjöremas produktionstekniska kompetens bör höjas och de riktade konsultinsatsema från FHV bör öka.

De regionala skyddsombuden bör enligt kommissionens uppfattning genom ett tvärfackligt samarbete kunna samordna sitt arbete och genomföra riktade och systematiska insatser för de små företagen.

Yrkesinspektionen bör genomföra särskilda småföretagsinriktade tillsynsprojekt. Yrkesins ektionens nuvarande

resurser medger inte att de små föráåenkan prioriteras. Bl.a. mot denna

bakgrund föreslår arbetsmiljökommissionen en kraftig utbyggnad av yrkesinspektionens resurser under den närmaste treårsperioden.

Om företagshälsovården och yrkesinspektionen som konsultorgan respektive tillsynsorgan bör prioritera stödet till den förebyggande verksamheten i små företag så bör samtidigt försäkringskassorna underlätta för arbetsgivare i små företag att ta sitt rehabiliteringsansvar.

Kommissionen förordar att försäkringskassan ges stor frihet att tillsammans med den skadade och företaget välja lämplig rehabiliteringsform. Försäkringskassan bör också ges stora möjligheter att anpassa eventuell ekonomisk stödform.

För att stimulera de små företagen att ta sig an externa arbetshandikappade krävs ett ekonomiskt samhällsstöd i form av ett flexibelt lönebidrag. Vidare bör man utreda möjligheten att organisera de små företagen i någon form av rehabiliteringspool där myndigheterna kan medverka med sina stödåtgärder.

8.2¶Resurser till arbetsmiljöarbete

I det här avsnittet diskuteras bl.a. vilka resurser som tillförs arbetsmiljöområdet, hur styrningen sker och något om utvärdering uppföljning av verksamheten.

Medlen fördelade pd Hur de statligt styrda medlen fördelas på olika funktioner framfunktioner går nedanstående figur. Vi vill påpeka att det rör sig

av om relativt grova uppskattningar som gjorts huvudsakligen med ledning av regleringsbrev samt myndigheternas verksamhetsberättelser och anslagsframställningar.

Figur 8.1 Statliga styrda medel för utåtriktat arbetsmiljöarbete 198889. Fördelat efter funktion och finansieringskälla. Milj. kr. 1100-

1000- \

900-

800-

x

600-

500- 520 490 400- 100 300lll 290 . 25° 200- 245

100- 25 95 A o 1777:7 i Qesurs-Mâl-och Gransk- Rehab Rådgiv- infor- Utbild- FoU Wde egelul llllámp- Ing ning mation ning mng iormmngning tillsyn FinansieringskâIor

Uttagpáaprpduktion

huvuds Ingenarbetsgivaravgifter Å Anslag [[1]] Avgifter Källa: Statskontoret, Statlig finansiering av arbetsmiljöområdet, bilaga 7

Finansieringssystemet karakteriseras av att det finns flera finansieringskällor vid sidan av varandra, vilka har till uppgift att ge stöd till delvis likartade ändamål. Sådana överlappningar finns exempelvis i fråga om FoU-stöd till projekt som avser arbetsorganisation, till informationsinsatser m.m. Den nya arbetslivsfonden kan, särskilt vad gäller rent arbetsmiljöförbättrande åtgärder, komma in pá projekt som även kan stödjas av arbetsmiljö- respektive fömyelsefondsmedel. I förarbetena till arbetsmiljölagen fastslogs prop. 197677: 149 principen att kostnaderna för förbättringar i arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Samtidigt anfördes att det väsentligt att samhállsstöd skulle utgå till forskning, var utveckling och utbildning pá arbetsmiljöområdet. Cirka tredjedel av de statliga insatserna för utátriktat arbetsen miljöarbete finansieras skattevägen genom anslag. Genom till-

komsten av arbetslivsfonden kommer produktionen att övergångsvis bekosta ca 80 procent vilket innebär rejäl ambitions-

en höjning inom både rehabiliteringsområdet och för arbetsmiljöförbättringar. Principen att produktionen skall bära kostnaderna återspeglas även i samhällsstödet så till vida att huvuddelen

av detta stöd finaniseras via obligatoriska uttag.

Den dominerande anslagsfinansieringen gäller yrkesinriktad rehabilitering. En utveckling i riktning mot att produktionen i större utsträckning tar över kostnaderna är nu på gång genom att bl.a. AMI-organisationen förutses bli en producent av sådana rehabiliteringstjänster som arbetslivsfonden skall finansiera.

Styrning av medlen Flera aktörer är verksamma vid styrning och fördelning de

av medel samhället avsätter för den utåtriktade arbetsmiljöverksamheten. Riksdag och regering beslutar dels författningsvägen

om avsättning av medel för speciella ändamål, dels via budgetprocessen. Regeringen tar också en rad detaljbeslut med föreskrifter om fördelning av fondmedel. Bland fondaktörerna är AMFO för närvarande den mest betydelsefulla när det gäller att styra och fördela medel.

Arbetsmarknadens parter utövar vid sidan av regeringen av tradition ett starkt inflytande över arbetsmiljömedlens fördelning och användning. Formellt tar sig denna trepartssamverkan bl.a. uttryck i att organisationerna på arbetsmarknaden som regel företräds i verksstyrelser och andra statliga organ liksom i statliga utredningar m.m. där de har intressen att bevaka. Detta förhållande har även stadfästs genom flera ILO-konventioner.

Kännetecknande för styrningen av medel är att besluten sällan omprövas. De långsiktiga bindningarna har i många fall skapat goda förutsättningar för att bygga upp stabila och effektiva verksamheter vilket verkar gynnsamt på utvecklingen inom området.

De olika aktörerna fördelar ibland medel inom samma eller näraliggande problemområden och det kan vara svårt att urskilja klara gränslinjer mellan aktörerna. Det gäller både inom FoU och information utbildning.

Det förekommer dubbelstyrning. Exempel på detta är arbetslivscentrums finansiering ur arbetsmiljöfonden. Det avsätts medel för arbetslivscentrums grundfinansiering dels genom regeringsbeslut, dels fattar arbetsmiljöfondens styrelse beslut om en projektram.

I instruktionerna för arbetarskyddsverket, arbetsmiljöfonden, arbetsmiljöinstitutet samt arbetslivscentrum finns olika starka krav på samråd, samordning och samverkan med organisationer och myndigheter inom respektive verksamhetsområde. Någon mera systematisk samordning mellan organisationer och myndigheter, som är verksamma inom arbetsmiljöområdet med projektverksamhet, information och utbildning tycks dock inte förekomma.

Enligt kommissionens mening bygger styrsystemet på en samordning och samverkan mellan aktörerna som i allt väsentligt är av informell natur. Det finns dock inga belägg för några egentliga brister med denna styrningsfonn. En annan fråga är dock om den kan anses vara tillräcklig för att garantera en god hushållning med tillgängliga resurser.

Enligt arbetsmiljökommissionens uppfattning finns det inga skäl att i stort ändra den ordning som gäller inom det statliga arbetsmiljöområdet. Dock bör kraven på respektive myndighet och organisation renodlas och avgränsas tydligare. Samtidigt bör kraven på samverkan och samordning mellan de olika institutionerna ställas högre.

Styrningen av medel inom rehabiliteringsområdet har uppmärksammats av bl.a. rehabiliteringsberedningen SOU 1988: 41 och i den därpå följande beredningen inom regeringskansliet.

Inom FoU-området har en särskild utredare, i betänkandet SOU 1990: 54 Arbetslivsforskning inriktning, organisation,

finansiering, bl.a. lämnat förslag om: O Arbetslivsforskningens totala resurser förstärks genom sam-

verkan mellan flera forskningsfinansiärer. O Arbetsmiljöfonden åläggs att upprätta en plan för långsiktiga

och strategiska satsningar vid universitet och högskolor. 0 Arbetslivscentrums verksamhet omorganiseras från grunden

så att det blir ett renodlat forskningsorgan som i ökad grad måste söka konkurrensutsatta medel.

0 Löntagarorganisationema får egna resurser för utvecklings-,

informations- och främjandeverksamhet. O Arbetsmiljöinstitutet får en ny treårig finansieringsmodell. 0 Arbetsmiljöinstitutet omorienterar del av sin forskning mot

socialpsykologi, arbetsorganisation, produktionsteknik och da-

tavetenskap. Kommissionen har inte haft möjlighet att närmare studera

förslagen och avstår därför från att lämna några synpunkter.

I sammanhanget vill kommissionen dock peka på vad som tagits upp i en rapport från riksrevisionsverket bilaga 8 rörande långa handläggningstider i samband med ansökningar om medel från arbetsmiljöfonden. Riksrevisionsverket har i sin rapport också behandlat de medel som årligen avsätts från arbetsmiljöfonden för utbildning och information om MBL. Kommissionen bedömer att denna frågeställning ligger utanför den uppgift som kommissionen har och lämnar därför ingen kommentar.

Uppföljning och utvär- Regeringen har vid några tillfällen under det senaste årtiondet dering av prestationer granska enskilda avsnitt inom området det statliga låtit t.ex. effekter arbetsmiljöinvesteringar och verksamheten vid arbetsstödet till livscentrum. De systematiska försöken att mäta effekterna av arbetarskyddsverkets tillsynsverksamhet är hittills ganska få.

Inom FoU-området är det mera vanligt med försök att analysera resultaten. Ansträngningar har gjorts såväl AMFO av som arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum. Det har här närmast handlat om att med hjälp av utomstående forskare granska innehåll och kvalitet i forskningsprestationerna. Kommissionens intryck är att utvärdering av vilka resultat som uppnås genom statens insatser på arbetsmiljöområdet hittills varit ganska sporadiska. Det gäller såväl analyser av prestationer tjänster som effekter. En utveckling av systematiska former för resultatanalys framstår därför som mycket angelägen under de kommande åren. En bättre uppföljning och utvärdering av myndigheternas prestationer kan med viss automatik väntas följa i takt med införandet av treårsbudgeteringen i statsförvaltningen. Det är viktigt att tydliga och preciserade krav på redovisningarna formuleras i samband med regeringens direktiv till de berörda myndighetema. På motsvarande sätt bör de resursfördelande organen under regeringen ställa skärpta krav på prestationsuppföljning från bidragsmottagarna. Svårare, men samtidigt minst lika viktigt, är att förbättra statsmakternas underlag för att bedöma i vilken utsträckning de medel som staten framöver kan komma att satsa på utåtriktad arbetsmiljöverksamhet också resulterar i arbetsmiljöförbättringar. Det synes i första hand vara de tunga resursfördelande organen, regeringen och de fondfördelande myndigheterna, som har ansvaret för att sådana uppföljningar och utvärderingar kommer till stånd i ökad utsträckning. Det framstår angeläget att primärt satsa pá att utveckla metoder som gör det möjligt att studera prestationernas effekter på arbetsmiljön. Sådana effektstudier ger underlag för genommer gripande förändringar av resurstilldelningen och inriktningen av myndigheternas verksamhet.

Arbetarskyddsverket

Arbetarskyddsverket är den samlade benämningen på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen.

Finansiering av arbetar- Arbetarskyddsverkets totala omslutning uppgick budgetåret skyddsverket 198889 till 338 milj. kr. Verksamheten finansierades dels över statsbudgeten 292 milj. kr., dels via inkomster från avgiftsbelagd verksamhet 26 milj. kr. och dels via övriga inkomster 20 milj. kr., Som framgått av presentationen i kapitel 3 avsätts i statsbudgeten en viss del 8,7 procent av arbetarskyddsavgiften till finansi-

ering av arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet. Summan för detta ändamål uppgick budgetåret 198889 till 144 milj.kr.

Differensen mellan statsbudgetens bidrag till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet och inkomsterna från arbetarskyddsavgiften uppgick sålunda till 292-144 148 milj. kr. budgetåret 1988 89. För budgetåret 199091 beräknas beloppet till 211 milj. kr. vilket blir det belopp som täcks statens

av skatteinkomster m.m.

Från flera håll, bl.a. arbetarskyddsstyrelsen, har framförts att verkets hela finansiering bör ses över. Kommissionen delar denna uppfattning. l ett sådant sammanhang bör prövas möjligheterna att avgiftsbelägga ytterligare verksamheter.

Den föreslagna utbyggnaden av yrkesinspektionen se nedan får inte försenas till följd av översynen verkets totala finansi-

av ering.

Yrkesinspektionen Nya och ändrade krav kommer att riktas mot yrkesinspektionen som följd av framför allt övergången till systeminriktad

en mer tillsyn. Därtill kommer kraven samordning samarbete med

om aktörerna på rehabiliteringsområdet. Även införandet ekono-

av miska styrmedel kan väntas höja kraven på inspektionens insatser.

En tydligare tillsynsroll Yrkesinspektionens roll förtydligas

måste i förhållande till företagens egna resurser för arbetsmiljöarbetet.

Yrkesinspektionens insatser har traditionellt haft ett stort inslag av rådgivning. Företagshälsovårdens utbyggnad och lagstiftningens utformning med tvingande föreskrifter gör att det finns skäl att ifrågasätta yrkesinspektionens roll i denna del. Inspektionen måste kräva att arbetsgivarna skaffar den kunskap be-

som hövs och vid behov ge råd om var den kan inhämtas. Hittills har dock den direkt problemlösande konsultrollen tagit för stor del av resurserna.

För att renodla tillsynsuppgiften bör yrkesinspektionen

agera på ett konsekvent sätt gentemot företag och förvaltningar vilket t.ex. innebär att man utan dröjsmål vidtar åtgärder så snart ett brott mot föreskrifterna upptäcks. Att sådana rutiner inte tillämpas i dag beror sannolikt på att de arbetsformer gällde i

som samband med tidigare arbetarskyddslagstiftning överlevt och gäller även vid tillämpning av den nya lagstiftningen.

Inom yrkesinspektionen finns farhågor att ett poli-

om mer siärt uppträdande inte gagnar kontakterna med företagen. Denna farhåga bedömer kommissionen kan vara befogad,

men anser ändå att starka skäl talar för att den tämligen resurskrävande konsultverksamheten och s.k. kontaktbesök bör stå tillbaka för en renodlad inspektionsverksamhet.

Yrkesinspektionen bör utveckla och tillsynsmetodi-

anpassa

ken, t.ex. efter smäföretagens behov, och välja den tillsynsforrn som ger bästa effekt.

De synpunkter kommissionen framfört rörande prioritering av tillsynsverksamheten bör föranleda en ändring i instruktionen för yrkesinspektionen.

Systemtillsyn År 1985 lämnades ett betänkande avseende den regionala arbetsmiljötillsynen, den s.k. YKT-utredningen. Konsekvensen av betänkandet blev bl.a. att den kommunala tillsynen avskaffades och en process mot en ny inriktning på tillsynsarbetet påbörjades. Det markerades också i arbetsmiljöförordningens 15 där det under 1987 tillkom en formulering att tillsynen även skall bevaka att arbetsgivarna planerar och bedriver sin verksamhet så att arbetsmiljön tillgodoses. Vid tillsynen skall en helhetssyn eftersträvas.

De krav på internkontroll som kommissionen föreslår innebär ökade krav också på anpassning och djup i yrkesinspektionens tillsyn.

När företagen utvecklar en väl fungerande internkontroll frigörs på sikt resurser vid yrkesinspektionen för bredare insatser avseende prioriterade områden t.ex. småföretag.

Arbetsmiljökommissionen vill kraftigt understryka vikten av att tillsynen framöver präglas av en helhetssyn på arbetsmiljön som också omfattar de arbetsorganisatoriska, psykiska och sociala frågorna. Erfarenheter från Norge som under ett flertal år haft krav på internkontroll och tillämpat systemtillsyn visar att den smala traditionella arbetsmiljöuppfattningen snarast stärks om intemkontrollsystemtillsyn bara omfattar det tekniska systemet.

Arbetsmiljökommissionen föreslår pá annat ställe att arbetsmiljölagens bestämmelser om arbetsorganisatoriska frågor förtydligas. För att detta skall genomslag i det lokala arbetet förutsätter kommissionen att yrkesinspektionen i såväl systemtillsyn som övrig tillsyn följer upp att företagens motsvarande internkontroll och arbetsmiljöarbete i övrigt även omfattar de arbetsorganisatoriska faktorerna.

Systemtillsynen genomförs företrädesvis genom granskning av arbetsgivarens system för internkontroll. Företagets skadebild, sjukfrånvaro, personalomsättning etc. utgör ett väsentligt underlag för inspektionen. Systemtillsynen underlättas om internkontrollen är dokumenterad.

Systemtillsynen måste även innefatta stickprovsvis inspektion ute i verksamheten för att kontrollera den redovisning som arbetsgivaren gett. De brister som uppmärksammas sammanfattas sedan i ett inspektionsmeddelande.

Ökade till Avskaffandet den kommunala tillsynen innebar antalet resurser av att yrkesinspektionen arbetsställen yrkesinspektionen tillsyn ökade

som utövar över från ca 100 000 till 250 000. De senaste årens utveckling har

inneburit att yrkesinspektionens numerär är lägre än före nu övertagandet av den kommunala tillsynen. Med den personalram yrkesinspektionen har i dag 600

ca

årsarbetskrafter varav 400 inspekterande kan varje arbetsplats teoretiskt besökas i genomsnitt gång vart sjätte år. Den strategi en som utvecklats för verksamheten med prioritering insatser av mot företag förvaltningar med de svåraste arbetsmiljöema ställer sig kommissionen bakom. Effekten blir emellertid att den genomsnittliga besöksfrekvensen vid övriga arbetsställen sjunker ytterligare. Kommissionen anser att ett genomsnittligt besöksintervall om sex år inte kan anses acceptabelt. Med hänsyn tagen också till de nya ändrade uppgifter yrkesinspektionen kommer ställas inatt för i framtiden föreslår kommissionen att yrkesinspektionen under en treårsperiod tillförs totalt 350 inspektörstjänster. nya En sådan förstärkning kombinerad med rationalisering en av verksamheten bör ge inspektionen möjlighet att på ett nöjaktigt sätt både ta sig an sina uppgifter och prioritera de nya sämsta arbetsmiljöema. Samtidigt bör kunna fördubbla den man genomsnittliga besöksfrekvensen. Kommissionen vill påpeka att besöksintervallen har använts som beräkningsmodell för inspektionens kapacitet. För verksamhetsstyrningen finns även andra viktiga prioriteringsgrunder, t.ex. särskilda riskfaktorer, utsatta arbeten, företagsstorlek m.fl. Den föreslagna ökningen antalet inspektörer för med sig av ökade behov av utbildning, lokaler, teknisk utrustning, administrativt stöd etc. Om de eftersträvade effekterna skall kunna uppnås måste även dessa behov tillgodoses. Resurser för att finansiera den föreslagna utbyggnaden drygt 130 milj. kr. årligen vid full utbyggnad bör kunna tillskjutas ur fonden för arbetsmiljöförbättringar och avgiftsbeläggning förav handsbedömningar se nedan omdisponering samt genom en av de medel som flyter in från arbetarskyddsavgiften inom socialförsäkringen.

Avgiftsbeläggning av I yrkesinspektionens uppgifter ingår att göra förhandsbedöm-

förhandsbedömning

ningar av lokaler, processer och utrustning. Verksamheten ger möjlighet att förebygga arbetsmiljöproblem i ett tidigt skede. Antalet förhandsgranskningar uppgick budgetåret 198889 till drygt 21000. Många av granskningama gällde stora objekt. Ett ökat deltagande i granskningssammanträden och bättre på så sätt samverkan med konsulter, konstruktörer, byggherrar m.fl. har lett till att verksamheten har blivit effektivare. Arbetarskyddsstyrelsen gör förhandsgranskningar bl.a. av maskiner och tekniska anordningar. Denna verksamhet är avgiftsbelagd. Kommissionen har funnit att styrelsens och yrkesinspektionens verksamhet med förhandsbedömningar fyller syften samma och grundas på samma förutsättningar. Det finns därför enligt

kommissionens mening starka skäl att överväga avgiftsbeläggning också yrkesinspektionens verksamhet med förhandsbeav dömningar. När det gäller tillstånd enligt plan- och bygglagen PBL som kommunens byggnadsnämnd har yrkesinspektionen prövas av att bevaka arbetsmiljö- och anpassningsfrágor. Förutett ansvar sättningarna för ett kraftfullt agerande från inspektionen är begränsade formellt bara har att yttra sig i ärendena. genom att man Här bör yrkesinspektionens inflytande förstärkas. Genom att den absolut största andelen av förhandsbedömningar gäller obligatoriska granskningar i anslutning till byggnadslov eventuell avgiftsbeläggning kompletteras med bör en regler gör att yrkesinspektionens möjligheter att påverka de som kommande arbetsmiljöema inte minskar. Det har inte funnits tid att behandla frågor som hänger ihop med avgiftskonstruktion kommissionen konstaterar m.m. men att vid enhetstaxa om 2 000 kr. skulle med nuvarande ärenen devolym inkomsterna verksamheten med yrkesinspektionens av förhandsbedömningar komma att uppgå till ca 40 milj. kr.

Yrkesinspektionens Yrkesinspektionen bör i framtiden öka insatserna för att följa upp roll pd rehabiliterings- hur erfarenheter från rehabiliteringsarbete och arbetet med fránområdet arbetsplatserna används i det förebygganvaro problematiken på de arbetsmiljöarbetet. En tydligare markering av inspektionens behöver göras, lämpligen i regeringens instruktion för ansvar arbetarskyddsverket. Yrkesinspektionen kommer att ha en viktig roll i att följa de ökade satsningar med stöd medel från bl.a. arbetslivssom - av fonden kommer att göras i fråga arbetsmiljöanpassande om åtgärder kräver tekniska och arbetsorganisatoriska försom t.ex. ändringar. Inspektionen bör vidare inom ramen för sitt tillsynsarbete bevaka arbetsgivaren har information om risksituationen att kopplad till sjukfránvaroläget pá arbetsplatsen. I samarbetet bör signaler från försäkringskassan kunna ge yrkesinspektionen anledning att undersöka hur det lokala arbetet bedrivs i frågor bättre arbetsmiljö m.m. Sådana ingripanom en den från inspektionen blir samtidigt ett stöd för försäkringskasinsatser i de enskilda fallen. sans

8.4¶Arbetsförmedlingen

Arbetsmarknadsmyndighetemas främsta uppgift är att se till att de arbetssökande snabbt får ett arbete så nära möjligt anslusom till deras önskemål och förutsättningar samt att lediga platser ter blir tillsatta snabbt. Myndigheterna skall därvid hämta in och sprida saklig information har betydelse för de arbetssökande som

och arbetsgivarna. 3 § förordning 1987: 405 den arbetsmark-

om nadspolitiska verksamheten.

Det har i olika sammanhang framförts synpunkter att

om arbetsmarknadsverket motverkar syftet med arbetsmiljölagstiftningen genom att anvisa sökande till arbeten som är förslitande. Arbetsförmedlingens roll i förhållande

till företag med oroande stor personalomsättning har redan tidigare varit föremål för diskussion.

Med anledning av ett år 1969 utfärdat cirkulärmeddelande från AMS uttalade justitieombudsmannen att varje arbetsgivare och arbetssökande kan göra anspråk på service från arbetsförmedlingen. Även det finns utrymme för prioriteringar den

om är allmänna grundsatsen som styr offentlig förvaltning att prestationsskyldigheten skall fullgöras likformigt.

AMS styrelse har senare fattat beslut att arbetsförmedling-

om en måste vara en neutral part som inte kan avstå från att

ge service åt företag med hög personalomsättning. De medel förmedlingen kan tillgripa är aktiva, åtgärdsinriktade diskussioner med företagen och samverkan, dels med arbetsmarknadens

parter, dels med yrkesinspektionen och andra myndigheter. Det anses viktigt att arbetsförmedlingsnämnderna diskuterar dessa arbetsställerelaterade frågor.

Mot bakgrund av de redovisade förutsättningarna och de åtgärder AMS vidtagit har kommissionen bedömt att det inte finns skäl att i detta sammanhang vidare ta upp frågan fönned-

om lingsorganens arbetssätt.

8.5 och förbättrad samverkan

Rehabilitering mellan samhällsorganen

m.m. Arbetsgivaren skall för att det på företaget motsvarande

ansvara finns en rehabiliteringsverksamhet som är organiserad på lämpligt sätt. Utöver detta behövs också fungerande kontakter med myndigheter och andra med uppgifter inom rehabilite-

organ ringsområdet. Dessa kommer i framtiden att möta ökad efter-

en frågan när det gäller råd och bistånd. Myndigheter och organisationer måste därför utveckla ett mer kundorienterat och samordnat agerande i förhållande till arbetsgivarna.

Rehabiliteringsverksamheten bör i framtiden organiseras så att myndigheterna renodlar och samordnar sina insatser så att företagensförvaltningamas kontaktvägar blir tydliga.

Försäkringskassan Nya och ändrade krav kommer

att riktas mot försäkringskassan som samordnare av som följd framför allt av den mer aktiva roll kassan förutsätts i rehabilitering rehabiliteringsarbetet. De uppgifter kommer att läggas

nya som på kassan som administratör av ett försäkringssystem med diffe-

rentierade avgifter kommer dessutom att medföra behov av ny kompetens.

Försäkringskassan har, genom lagen om allmän försäkring, ålagts ett rehabiliteringsansvar. Kassan saknar emellertid möjligheter att själv genomföra rehabilitering och är därför beroende av insatser från andra aktörer. Kassan har emellertid ansvar för att samordna insatserna. För att kassan skall kunna fullgöra sin uppgift effektivt är det nödvändigt att arbetsgivare har ett lagfäst ansvar att samarbeta med kassan.

Som tidigare nämnts har riksdagen, med anledning av propositionen 1989 90: 62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet m.m. beslutat att försäkringskassan skall kunna köpa vissa rehabiliteringstjänster med medel ur sjukförsäkringen. Denna möjlighet kan väntas avsevärt öka kassans offensiva arbete. Över huvud taget bör kassans möjligheter att agera utifrån den enskildes behov öka utan hämmande regelsystem.

Försäkringskassans roll i arbetslivsfondens verksamhet blir förutom att informera om fonden och möjligheterna att rehabiliteringsåtgärder finansierade att vara initiativtagare och pådrivande kraft gentemot arbetsgivaren. Kassan skall medverka till att aktiviteter kommer igång, inklusive ansökningar om bidrag från arbetsgivaren.

I sin samordnande funktion bör kassan verka för att till stånd överenskommelser mellan företag som gör det möjligt att erbjuda arbetsträning eller arbetsprövning hos eller omplacering till annan arbetsgivare.

Kassan bör vidare kunna medverka i finansieringen av kostnader för att utforma särskilda arbetsuppgifter i rehabiliterande syfte. Finansieringen bör kunna ske inom ramen för de medel kassan kommer att disponera ur sjukförsäkringsanslaget för köp av rehabiliteringstjänster.

Försäkringskassan bör ha tillsyn över att arbetsgivare lever upp till de bestämmelser om rehabilitering som föreslås bli införda i lagen allmän försäkring och de föreskrifter om rehabilitering

om

meddelats med stöd av lagen. Med hänsyn till att den som individuella rehabiliteringen, för att bli framgångsrik, ofta kräver insatser i arbetsmiljön på arbetsplatsen är det viktigt att försäkringskassan lägger sig vinn om att utnyttja den kunskap och kompetens som finns hos yrkesinspektionen. Därigenom kan myndigheternas tillsyn samordnas på ett effektivt sätt.

Samordning med andra Bristen på personal med kompetens när det gäller rehabilitering aktörer pa rehabilite- särskilt uppmärksammas. Det därför angläget med behöver är en ringsomrddet bättre samordning pá det regionala planet. Försäkringskassan

-

huvudansvarig bör i nära samverkan med den regionala som arbetslivsfonden, länsarbetsnämnden, yrkesinspektionen samt hälso- och sjukvården m.fl. göra en gemensam grovplanering

för att resurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Samhalls stora kunnande inom rehabiliteringsområdet bör särskilt tas till vara i det samarbete som utvecklas mellan de olika aktörerna. l sammanhanget är det viktigt att också framhålla de insatser som görs av rygginstituten och andra organisationer. Många nya och okonventionella metoder i rehabiliteringsarbetet prövas för närvarande bade inom den offentliga och den privata sektorn. Det är angeläget att erfarenheterna av denna verksamhet tas till vara och att lyckade satsningar understöds.

Särskilda samverkans-planeringsgrupper för det exekutiva arbetet bör finnas på länsnivå för att behandla rehabiliteringsfrågor samt samordna och styra rehabiliteringsarbetet. I dessa grupper bör ingå berörda länsmyndigheter såsom yrkesinspektionen, försäkringskassan och länsarbetsnämnden. Vidare bör ingå företrädare för landsting, företagshälsovård, Samhall m.fl. Försäkringskassan föreslås leda och samordna dessa gemensamma överläggningar samt följa upp att fattade beslut genomförs.

Det är angeläget att socialtjänstens betydelse i en framgångsrik rehabilitering lyfts fram. Många onödiga förtidspensioneringar har sin orsak i bristande samordning visavi övriga samhällsorgan samt brister i den kommunala socialtjänsten. Frågor med betydelse för en framgångsrik samordnad rehabilitering är bl.a. ledsagarservice, bostads- och lokalanpassning, stöd och hjälp i boendet och i daglig livsföring samt insatser för uppsökande verksamhet.

Försäkringskassans roll som administratör av den arbets-

nya livsavgiften behandlas i kapitel

Hâlso- och sjukvården En förutsättning för yrkesinriktad rehabilitering skall lyc-

att en kas är för många att den medicinska rehabiliteringen är klar eller på väg. Gränsdragningen mellan yrkesinriktad rehabilitering och basrehabilitering är inte alltid lämplig eller möjlig att göra. Redan i dag görs en hel del av den s.k. yrkesinriktade rehabiliteringen inom hälso- och sjukvården. Särskilt

gäller det personer som redan har ett arbete.

Landstingen skall enligt hälso- och sjukvårdslagen svara för såväl förebyggande åtgärder som medicinsk behandling, rehabilitering och habilitering.

Den medicinska rehabiliteringen 23 av det totala

utgör ca antalet rehabiliteringsinsatser som för nävarande noteras hos försäkringskassan. Primärvården svarar för merparten insat-

av serna. Den återstående tredjedelen avser yrkesinriktade och sociala rehabiliteringsinsatser.

Hälso- och sjukvården står också för metodutveckling inom rehabiliteringsområdet och har ofta en bärande roll i handlednings- och fortbildningsarbetet gentemot olika rehabiliteringsaktörer.

För att uppnå en tidigare och effektivare rehabilitering på

som

sikt också kommer att bli samhällsekonomiskt lönsam krävs det

omfördelning resurser till rehabiliteringsverksamheterna. en av Starkare incitament bör skapas så att landsting och kommuner vidtar åtgärder för att minska sjukfrånvaro och utslagning.

Rehabilitering Arbetsskadeförsäkringens betydelse för rehabilitering har varit arbetsskador föremål för omfattande diskussioner åren. Bl.a. har fram-

genom förts kritik går ut på att den skadade är mindre benägen att

som medverka i rehabiliteringsprocessen när arbetsskada är anmäld. Framför allt har kritiken kommit från försäkringskassan, sjukvården och företagshälsovården men även från annat håll t.ex. rygginstitut och liknande.

Kritiken har i huvudsak byggt på iakttagelser och diskussioner med de skadade. Några bevis eller undersökningar som styrker att anmälan om arbetsskada skulle påverka rehabiliteringen

en negativt har dock inte redovisats.

Riksdagens revisorer har i sitt förslag till riksdagen 1989 90: 8 angående arbetsskadeförsäkringen redovisat problemen med rehabilitering av anmälda arbetsskadefall som inte avgjorts. Där framgår undersökning att svenska företagslä-

av en karföreningen, landets rehabiliteringskliniker och försäkringskassornas centrala rehabiliteringsgrupper instämmer i påståendet att det i många arbetsskadefall visat sig näst intill omöjligt att igång ett rehabiliteringsarbete så länge det inte föreligger ett definitivt beslut i arbetsskadefrågan.

Fackliga representanter har tvärtom hävdat att arbetsskadeförsäkringen är en hjälp i rehabiliteringen.

Ett stort problem i detta sammanhang är naturligtvis de orimligt långa väntetiderna innan beslut om arbetsskada är avgjord. Trots omfattande satsningar på utredningsresurser till försäkringskassorna är väntetiderna fortfarande ett stort problem. Antalet arbetsskadeärenden för försäkringsmässig prövning har stadigt ökat.

På flera försäkringskassor pågår nu kartläggningar av olika slag i syfte att öka kunskaperna om sjukfrånvaron, rehabiliteringsverksamheten och arbetsskadorna.

Arbetsmiljökommissionen vill starkt betona betydelsen av att rehabiliteringsinsatser sätts in tidigt. Det är känt att om åtgärder-

bara dröjer några månader, i vissa fall t.o.m. veckor, försämras na förutsättningarna att återföra den sjukskrivne i arbete högst avsevärt.

Arbetsmiljökommissionen anser att vid framtida överväganden rörande arbetsskadeförsäkringen måste stor hänsyn tas till de effekter systemet kan framkalla på den enskildes vilja att medverka i rehabilitering.

Det är också enligt kommissionens mening angeläget med en snabb och rationell hantering arbetsskadeanmälningar.

av

Partssamarbete

Arbetarskyddet är det omrâde där parterna pá arbetsmarknaden utvecklat den längsta samarbetstraditionen.

Arbetsmiljöarbetet i partssamverkan har sitt ursprung i det gemensamma intresset att sanera miljön frán olika risker och hälsovádliga inslag. Olycksfall, blyförgiftning och stendammslunga har historiskt bildat utgångspunkt för verksamheten. Senare árs avtal understryker behovet av ett breddat arbetsmiljöbegrepp där också arbetsorganisations-, demokrati-, psykiska och sociala frågor inbegrips vid sidan av det traditionella skyddsarbetet.

Partemas arbetsmiljöarbete bedrivs huvudsakligen i branschorgan och speciella arbetsgrupper. Ett trettiotal branschorgan finns pá förbundsnivá exempelvis Verkstadsindustrins arbetsmiljökommitté, Livsmedelsbranschemas arbetsmiljökommitté och Sjöfartens arbetsmiljönämnd. Som exempel pä speciell arbetsgrupp kan nämnas Arbetsgruppen för damm- och bullerbekämpning inom stenindustrin.

9.1¶Partsorgan

Genom olika samarbetsorgan driver parterna gemensamt en verksamhet i syfte att stödja utveckling av arbetet med att förbättra arbetsmiljön och minska arbetsskadorna. Verksamheten bedrivs främst via utbildning, information, förlagsverksamhet och service till arbetsmarknadens organisationer, branscher, kommittéer och företag.

Ett exempel är Arbetarskyddsnämnden med snart 50-åriga

-

som är ett arbetsmiljöorgan för SAF, LO och PTK. För anor närvarande ingår i nämndens verksamhet 35 förbund fran SAF, 23 förbund frán LO och 22 förbund anslutna till PTK. En motsvarighet av senare datum pá den offentliga sidan är statens arbetsmiljönämnd.

Informations- och utbildningsmaterialen tas vanligtvis fram inom arbetarskyddsnämnden i partsgemensamma projekt- och arbetsgrupper. Arbetet har visat sig framgångsrikt och bl.a. resulterat i att över 700 000 personer i Sverige har erhållit basutbild-

5- 10-0987.sou:49t 129

ning i Bättre arbetsmiljö. Många har dessutom fått vidareutbildning och specialistutbildning i arbetsmiljö via nämnden.

Stödet till den lokala arbetsmiljöutvecklingen är och har alltid varit centralt i nämndens verksamhet. Att nämndens arbetsmiljöinsatser genomförs i nära samarbete med företag och anställda har medverkat till verksamhetens höga legitimitet och breda genomslag på arbetsmarknaden.

Arbetarskyddsnämnden har genom parterna SAF, LO och PTK slutit avtal med TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada som ger nämnden ökade resurser till insatser för att förebygga arbetsskador. insatserna skall enligt avtalet, inte enbart begränsas till information och utbildning, utan även andra atgärder t.ex. utveckling av tekniska skyddsanordningar.

Det finns skäl för de olika partsorganen att utveckla sin verksamhet att även omfatta frågor som hänger samman med arbetsorganisation, rehabilitering, befattningsfömyelse och arbetsvillkoren i stort.

Det är viktigt att arbetsmiljöarbetet blir en naturlig del i den dagliga verksamheten. En god arbetsmiljö skapas genom att chefer på alla nivåer tar sitt ansvar, genom samverkan med de fackliga organisationerna och genom att den anställde ges möjlighet att aktivt delta i arbetsmiljöarbetet inom sitt arbetsområde.

När de anställda ges möjlighet att påverka sin arbetssituation och utvecklas efter sina förutsättningar, att känna gemenskap med arbetskamrater och ta ansvar för sina egna och andras arbetsförhållanden bidrar detta till en god arbetsmiljö. Därför år det viktigt att utveckla det lokala partssamarbetet.

I de centrala arbetsmiljöavtalen framhålls betydelsen av att parterna samverkar som jämställda för att arbetsmiljöarbetet skall bli så effektivt som möjligt. På det lokala planet är det i dag skyddskommittén som är samverkansorganet med huvuduppgift att fastställa mål och upprätta handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet. Arbetet med arbetsmiljön bör således organiseras så att skyddskommittén behandlar frågor av mer övergripande slag. De

vardagliga frågorna behandlas av arbetsledningen i samvermer kan med skyddsombud och övriga anställda. I AMLA-89 arbetsmiljöavtalet för den statliga sektorn slås fast som partsgemensam värdering att De lokala parterna verkar gemensamt för att alla anställda tar sitt ansvar för att åstadkomma en god arbetsmiljo.

På små arbetsställen där det inte finns en skyddskommitté, kan arbetstagarna hjälp med att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet av regionala skyddsombud.

Kollektivavtal styr också företagshälsovården som är en rådgivande expertresurs för parterna i det lokala arbetet med förebyggande, rehabilitering och anpassning. Företagshälsovården skall

helhetssyn där tekniska, medicinska och beteenarbeta med en devetenskapliga aspekter integreras både vid kartläggning av risker och vid framtagning av underlag i åtgärdsarbetet.

9.2¶Det lokala arbetsmiljöarbetet

Arbetsmiljölagen utgår från att parterna skall samverka i arbetsmiljöfrågor. Men det är också en förutsättning att arbetsgivare, arbetstagare och andra aktörer har sina specifika roller i detta arbete. Genom rollfördelningen klargörs i princip vars och ens uppgifter, vilket underlättar ett systematiskt förebyggande arbetsmiljöarbete. I korthet kan de olika aktörernas roller beskrivas på följande sätt.

Arbetsgivaren har i kraft av sin beslutsrätt huvudansvaret för att det förebyggande arbetsmiljöarbetet integreras i linjeorganisationen. I arbetsmiljölagen beskrivs detta som en generell handlingsplikt dvs. arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsättes för ohälsa eller olycksfall.

Arbetstagare skall följa givna instruktioner och föreskrifter samt medverka i arbetsmiljöarbetet. Arbetstagarna företräds av skyddsombud vars uppgift är att tillse att arbetstagarnas synpunkter blir beaktade av arbetsgivaren. Om detta inte sker, har skyddsombudet rätt att erforderligt bistånd av yrkesinspektionen.

skyddsombudet företräder arbetstagarna och skall fungera som påtryckare och har därför rätt till information och rätt att delta i planeringen m.m. Skyddsombudet har vissa maktbefogenheter t.ex. rätten att i vissa situationer avbryta arbetet.

Regionala skyddsombud är inte bundna till visst arbetsställe utan arbetar inom en region. De utgör således ett utifrån kommande stöd för personalen i företag som är så små att de inte har egen skyddskommitté.

Skyddskommittén är ett samverkansorgan vars huvuduppgift är att noga följa utvecklingen av ohälsa och olycksfall och verka för tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden. Skyddskommittén skall bevaka att beslut som fattas i linjeorganisationen tar vederbörlig hänsyn till olika arbetsmiljöaspekter.

Företagshälsovârden skall huvudsakligen arbeta förebyggande och har en konsultroll rådgivande expertfunktion. Den har framför allt till uppgift att kartlägga risker och brister i arbetsmiljön samt att som expertorgan svara för erforderligt beslutsunderla

.

âlrbetarskyddsstyrelsenskall genom föreskrifter fastställa

en arbetsmiljömässig minimistandard. Yrkesinspektionen skall bevaka att arbetsgivaren planerar och bedriver sin verksamhet så att arbetsmiljökraven i vid mening tillgodoses och utifrån en

- helhetsbedömning främja det lokala arbetsmiljöarbetet.

Rollfördelningen i Nedan görs några konstateranden om hur rollfördelningen utpraktiken kristalliserats i praktiken.

Arbetsgivaren dvs. i första hand företags- eller förvaltnings-

ledningen har inte behandlat arbetsmiljöfrågoma som en prio-

-

riterad del av produktionsstymingen. I stället har det funnits

en tendens att i första hand låta expertis och skyddsorganisation engagera sig i dessa frågor. Konsekvensen har blivit en rollförskjutning där framför allt skyddskommittén, men även skyddsombud, företagshälsovård och i viss mån tillsynsmyndigheter övertagit aktivitetsplikten.

Arbetstagarna som enligt lagen skall kunna påverka sin arbetssituation, saknar i praktiken möjligheter att göra detta. Delvis kan detta vara en följd av en otidsenlig arbetsorganisation. En viktig delförklaring kan vara att arbetsmiljöfrågoma uppfattas ett

som område för experter, något som i sin tur lett till att arbetstagarnas egna erfarenheter och kunskaper kommit i skymundan.

När det gäller skyddsombuden har det visat sig att de lokala skyddsombuden kan ha svårt att gehör för sina krav och idéer. Detta gäller inte minst på det psyko-sociala området. Detta torde delvis hänga samman med att arbetsgivarföreträdarna arbetsledama, är oklara över sin roll och sitt ansvar för arbetsmiljön. Ofta saknar de dessutom kompetens och tillräckliga ekonomiska befogenheter för att kunna lösa en uppkommen fråga direkt i arbetet, dvs. på nivån arbetsledare lokalt skyddsombud arbetstagare.

- - Mer eller mindre vattentäta skott mellan fackliga förtroendemän som hanterar MBL och skyddsombud är ytterligare en faktor som kan ha bidragit till att många skyddsombud intar avvaktande

en attityd.

Beträffande skyddskommittén har denna i viss utsträckning kommit att tilldelas huvudansvaret för arbetsmiljöfrågoma. Detta har aldrig varit avsikten. Problematiken har även förstärkts av att detaljfrågor till viss del remitterats till skyddskommittén i stället för att lösas i linjen och då företrädesvis på arbetsledamivå. En annan sak är att man för de frågor som skall behandlas i skyddskommittén bör följa principen som framgår av 17 § i arbetsmiljöavtalet mellan SAF-LO-PTK. Där står att Av arbetsgivarrepresentantema skall, om hinder därför föreligger, minst en vara i företagsledande eller därmed jämförlig ställning.

En rollförskjutning hos företagshälsovården i relation till avtalens intentioner har varit att den i alltför hög grad arbetar med sjukvård i stället för förebyggande arbete. En anledning är att såväl arbetsgivare som arbetstagare i första hand efterfrågar dessa tjänster. En annan anledning är att företagshälsovårdspersonalens kompetens ofta är inriktad på att lösa individuella problem och inte på att genomföra förändringar i arbetsmiljö eller arbetsorganisation. Brister i den reguljära, öppna sjukvården kan naturligtvis också bidra till detta förhållande.

Utbyggnaden av företagshälsovården innebär att den utgör

en stor resurs för det lokala arbetsmiljöarbetet.

Arbetsmiljökommissionen anser att samtliga aktörers roller behöver förtydligas och förstärkas. Det lokala arbetsmiljöarbetet måste integreras bättre i linjeverksamheten, vilket är en fråga för företagsledningen.

organisa- De förslag arbetsmiljökommissionen framför innebär att arbets- De fackliga tionerna givaransvaret utvidgas och förstärks och att arbetsmiljöarbetet skall integreras i det löpande arbetet. Förslagen leder också till att de fackliga organisationemas partsroll förtydligas och att de anställdas möjligheter att påverka sina arbetsvillkor utvecklas. Enligt kommissionens synsätt kommer dessa förslag att bidra det lokala arbetsmiljöarbetet förbättras. När det gäller de till att fackliga organisationernas medverkan och engagemang regleras det utifrån avtal. I det framtida lokala arbetsmiljöarbetet bör den fackliga partsrollen tydligare manifesteras i förhållande till arbetsgivaren. Det fackliga deltagandet bör koncentreras på att initiera viktiga frågor och medverka i att ta fram program för arbetsmiljöns förbättring samt följa upp att förbättringarna verkställs. Enligt kommissionens uppfattning förstärks den dynamiska utvecklingen partsrollema i arbetslivet förtydligas. Samtiom digt är det väsentligt att de fackliga organisationerna lokalt, som företrädare för sina medlemmar, tydlig partsroll kan genom en visa medlemmarna att den fackliga organisationen kan påverka förändringar och driva fram förbättringar av arbetsmiljön.

9.3¶Lag och avtal

I 3 kap. 1 § arbetsmiljölagen slås fast att arbetsgivare och arbetsskall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö tagare och lagens 6 kap. reglerar hur samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare skall ske. Samverkan är alltså ett viktigt medel för att åstadkomma tillfredsställande arbetsmiljö. en Samspelet mellan lag och avtal har också varit utmärkande för utvecklingen regelverket i arbetsmiljöfrågor. Arbetsmiljöavtaav let mellan SAF-LO-PTK utgjorde t ex förebild för kapitel 6 i 1977 års arbetsmiljölag. Avtal kan i vissa fall ta över den reglerande funktionen så att lagstiftningen bara finns och ett skyddsnät. Exempel som en ram på detta är arbetstidsfrágoma. Ett annat exempel rör de arbetsorganisatoriska frågorna. I arbetsmiljölagens förarbeten prop. 197677: 149 229 säger föredragande departementschef: Jag s. har redan tidigare framhållit att enligt min åsikt lämpar sig frågor omedelbar skyddskaraktär och inte heller ingår i som inte är av allsidig bedömning den fysiska arbetsmiljön bäst för avgöen av randen mellan partema. Här att partssamverkan är en anges bättre metod än detaljerad lagstiftning eller myndighetsföreskrifnär det gäller att komma tillrätta med vissa arbetsmiljöproter blem. Parterna utövar också ett starkt inflytande i arbetarskyddsstyrelsens arbete med att ta fram föreskrifter. Arbetsmiljölagens regler samverkan fylls ut av arbetsmiljöom

avtalen som uttrycker parternas gemensamma på framför allt syn samverkanssystemet skyddsombud och skyddskommitté och företagshälsovårdens verksamhet.

Samordning AML MBL Även medbestämmandelagstiftningen tillämpbar - är på arbetsmiljöområdet. Enligt MBL skall arbetsgivaren förhandla med de fackliga organisationerna innan han fattar beslut innebär som viktigare förändringar av verksamheten eller arbets- eller av anställningsförhållanden för organisationens medlemmar. Detta gäller t.ex. ändring av arbetsorganisation, val arbetsmetoder, av ny- och ombyggnad, arbetstider m.m. Här MBL möjlighet för ger de fackliga organisationerna att påverka arbetsgivaren i arbetsmiljöfrågor. AML och MBL gäller vid sidan av varandra. Arbetsgivaren måste följa båda regelsystemen. Enligt arbetsdomstolens praxis räcker det inte att ta upp t.ex. en ombyggnad i skyddskommittén. Har ingen annan överenskommelse träffats, måste arbetgivaren även genomföra en MBL-förhandling. Arbetsmiljölagen är tvingande. Överträder arbetsgivaren de lagliga förpliktelserna mot skyddsombud och skyddskommitté, kan han straffas eller drabbas av vitesföreläggande. MBL bygger på tanken om överenskommelser i avtal och saknar liknande sanktionssystem. överträdelser lagen kan leda till av att arbetsdomstolen dömer ut ett allmänt skadestånd. I de kommunala och statliga medbestämmandeavtalen Miljö- 81 och AMLA-89 föreskrivs arbetsmiljöfråga faller att en som under båda regelsystemen endast behöver behandlas i skyddskommittén. Motsvarande bestämmelser finns inte i SAF-LO- PTK-avtalet vilket medför att parterna är hänvisade till att träffa överenskommelse lokalt för att undvika att ett arbetsmiljöärende dubbelbehandlas. Inom de flesta företag har funnit praktiska former för man tillämpningen av MBL och integrerat dem i linjeorganisationen. Generellt värderar parterna medbestämmandet positivt. Det har medfört ökad information för facket och bättre förankring av besluten för arbetsgivaren. Det fackliga inflytandet anses vara störst i arbetsmiljö- och personalfrågor. När det gäller arbetsmiljöarbetet är allmän uppfattning en att formerna har stelnat och att skyddsorganisationen delvis förhindrar en effektiv verksamhet. De flesta är överens om att arbetsmiljöarbetet måste integreras bättre i produktionsstyrningen och inte behandlas vid sidan den ordinarie verksamom heten. Man kan också konstatera att skyddsombud och skyddskommittéer hittills i mycket liten omfattning arbetat med de arbetsorganisatoriska frågorna otvivelaktigt omfattas som av AML. Dessa frågor har i huvudsak tagits i MBL-förhandlingupp ar. Att skyddskommittéer skall finnas på arbetsställenivá påtalas i

de nuvarande reglerna skyddskommittéer. När krav om inom ternkontroll införs är det viktigt att samverkansorgan också införs på nivåer över arbetsstället för de övergripande policyfrågoma. Arbetsmiljökommissionen anser att en bättre samordning av AML och MBL är nödvändig pa sikt. En närmare analys av förhållandet mellan dessa lagar bör göras inom ramen för en mer allmän översyn det arbetsrättsliga regelsystemet. I avvaktan pd en sådan översyn av far samordningen utvecklas pa det lokala planet. Gällande lagar och avtal lägger inga hinder i vägen för en sådan integrering och samordning AML och MBL i den ordinarie verksamheten. Det av är viktigt att samhället och de centrala parterna stöder en lokal utveckling i denna riktning. Det är också önskvärt att FoU-verksamhet med en sådan inriktning prioriteras.

Helhetssyn pa arbets- Den lokala aktiviteten är navet i arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljömiljön kommissionens helhetsperspektiv på arbetsmiljön förutsätter att frågorna bättre sätt integreras i produktionsstyrningen. Vid på ett ökad integrering av arbetsmiljöfrågorna i linjeorganisationen en är det viktigt att säkerställa samverkansmöjligheterna att ar- betstagare och skyddsombud får insyn och inflytande över arbetsmiljöarbetet. Därför föreslar arbetsmiljökommissionen att portalparagrafen i arbetsmiljölagens 2 kap. konkretiseras. Arbetsmiljöarbetet maste utga fran ett helhetsperspektiv där sambanden mellan sävälfysiska, psykiska organisatoriska förhållanden i arbetet beaktas. Endast genom som ökad insikt och ökad lokal aktivitet inte minst pa det arbetsorganisatoriska området kan exempelvis starkt bundna arbeten undvikas eller begränsas. Övergripande krav på utvecklingen av samverkanssystemet bör att det tar sin utgångspunkt i arbetsgivarens ansvar vara samtidigt det säkerställer ett reellt inflytande för arbetstagarsom na. Internkontrollen kan i sig skapa förutsättningar för att stärka partssamverkan eftersom det förutsätts att arbetsmiljöarbetet bedrivs integrerat med produktionen och beslutsprocessen blir mer distinkt och entydig. De föreslagna kraven på dokumentation innebär förutsättningar för att bättre se helheten. Detta i sin tur skapar förutsättningar för en ändrad rollfördelning i det lokala arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. En allmän målsättning bör att samverkan i arbetsmiljöfråvara på olika nivåer sker samordnat med den totala beslutsprocesgor Principen samverkan i linjen kring aktuella arbetsmiljösen. om förbättrande åtgärder bör omfatta såväl de traditionella arbetsmiljöfrågorna, dvs. frågor om fysisk arbetsmiljö, som frågor om arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Detta är också tanken med utvecklingsavtalet. Kommissionen att det är viktigt att tydliggöra linjeorganisaanser tionens roll iförhallande till skyddskommittén vad avser skyldighe-

ten att planera arbetsmiljöarbetet och genomföra förbättringar. Kommissionen föreslar därför att 6 kap. 9 § arbetsmiljölagen andras.

Gemensamma arbets- Partssamverkan pá arbetsställen är fråga gemensamma en annan ställen behöver belysas. Kravet skyddskommitté som pá gäller arbetsställen där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsätts och riktar sig till dem som omfattas av ett ömsesidigt arbetsgivar arbetstagarförhállande. Reglerna omfattar därför inte gemensamma arbetsställen där det sammanlagda antalet anställda kan vara átskilligt fler än femtio men där det är olika företag bedriver som verksamhet. Det finns även gemensamma arbetsställen där det finns ett stort företag som har skyddskommitté, eller där ett företag motsvarande driver stadigvarande verksamhet, rader över arbetsstället och har skyddskommitté. Även här saknas regler om att arbetsgivare och arbetstagare frán andra företag motsvarande skall medverka i skyddskommitté. en gemensam Kommissionen föreslar att samverkansreglerna pa gemensamma arbetsställen beaktas i den föreslagna arbetsrättsöversynen.

Skyddsombudens Skyddsombudens arbete bör underlättas. Som ett alternativ till ställning skyddsombudsstopp bör AML tydligt man i anvisa alternativet att av yrkesinspektionen begära besked föreläggande eller om förbud. Detta är framför allt viktigt i fall där arbetsmiljöriskerna inte är omedelbara utan en mer långvarig exponering kan leda till skadlig påverkan. För att stärka skyddsombudets ställning föreslar kommissionen ett förtydligande av 7§ arbetsmiljöförordningen och överflyttning till en AML av reglerna om skyddsombudets rätt att begära ingripande av yrkesinspektionen. Som en följd av förslaget att införa krav pa internkontroll anser kommissionen ocksa att det uttryckligen bör tas i 6 kap. 4 § AML att skyddsombudet även skall bevaka arbetsgivarens internkontroll. När det gäller skyddsombuden, företräder de endast personer som är anställda hos deras egen arbetsgivare. Arbetsmiljön för entreprenörer m.fl. som utför arbete hos andra pá arbetsställen som deras egna arbetsgivare inte rader över, bevakas inte av skyddsombuden i den stadigvarande verksamheten. Arbetsmiljökommissionen föreslar att ocksa denna fraga skall inga i en översyn av arbetsrätten. I prop. 198990: 157 om regionala fackliga förtroendemän föreslas ökad rätt för regionala fackliga förtroendemän att tillträde till arbetsplatser där de inte själva är anställda och rätt att vara verksamma där. En fraga dock inte behandlas är tillträdet till som rörliga och tillfälliga arbetsställen t.ex. lokalvárd, varudistribution, byggnadsarbete. Eftersom det regionala skyddsombudet inte företräder dem som arbetar i den stadigvarande verksamheten, har han ingen formell rätt att komma in på arbetsstället. Stöd från regionala skyddsombud är ofta mycket viktigt för

dem som arbetar i små entreprenadföretag. Därför anser arbetsmiljökommissionen att lagstiftningen bör ses över även med hänsyn till de regionala skyddsombudens möjlighet att få tillträde till arbetsställen där tillfälligt arbete utförs.

9.4¶Företagshälsovård

Företagshälsovården har gamla anor. En reform av bidragssystemet år 1986 syftade till att stärka den förebyggande verksamheten. Reformen har varit föremål för en översyn av en arbetsgrupp A 1998: C.

Arbetsmiljökommissionen har tagit del av de preliminära förslagen från arbetsgruppen. Kommissionen ställer sig bakom förslagen och vill samtidigt understryka behovet av att företagshälsovården strategisk resurs i framtidens förebyggande

ses som en arbetsmiljöarbete. Kommissionen vill också understryka att FHV får betydelsefull roll för att stödja och utveckla arbetsgivamas

en rehabiliteringsansvar. Kommissionen har i kapitel 8 behandlat de små företagen. FHV måste, enligt kommissionens uppfattning, prioritera de små företagens behov i framtiden.

Framför allt är den framtida utbyggnaden av FHV beroende av att de små företagen inser värdet av att använda sig av FHVzs tjänster för att klara sitt arbetsgivaransvar och därmed av egen vilja ansluter sig. Detta fordrar för det första att arbetsmiljömedvetandet stärks hos de små företagen, såväl hos arbetsgivare som arbetstagare. Men det fordrar också att FHV anpassar sina tjänster till de små företagens behov och därmed blir attraktiv för dessa.

När det gäller bidragssystemet föreslår översynsutredningen att gränsen för antalet anställda sänks från 50 till 10 personer när det gäller det s.k. smäföretagstillägget.

När det gäller FHV:s kompetens är det väsentligt att en betydligt högre prioritet ges åt områden som nu inte är särskilt välutvecklade. Det gäller områden som arbetsorganisation, arbetsinnehåll, psyko-sociala frågor, kopplingen teknik och arbetsorganisation, förebyggande arbetsmiljöarbete, rehabilitering m.m.

De villkor för bidrag som finns i nuvarande bidragsförordning är tillämpliga det inte finns kollektivavtal. Så snart det finns

om avtal gäller detta 3 § andra stycket bidragsförordningen. Över-

att de krav samhället ställer på FHV skall synsgruppen anser gälla lika för alla företagshälsovårdsenheter. Gruppen föreslår därför att den nuvarande disposiviteten tas bort.

Frågor rörande den närmare utformningen av verksamheten

personalens dimensionering, sammansättning etc. anser som översynsgruppen i första hand vara en uppgift för de lokala parterna att bestämma om och måste anpassas till behovet av

tjänster i medlemsföretagen. Sådana frågor bör därför inte lösas i samband med regleringen av ersättningen. För att bidrag skall utgå föreslås villkor med inriktning på att företagshälsovården 0 är en rådgivande expertfunktion för arbetsplatserna och i sitt arbete utgår från en helhetssyn på arbetsmiljön, 0 arbetar förebyggande med de anställdas arbetsförhållanden som utgångspunkt samt medverkar vid arbetsanpassning och rehabilitering, O aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet i nära kontakt med linjeorganisationen och samverkar med samhällets olika organ, O styrs av ett organ med representation för arbetsmarknadens parter, O iden operativa verksamheten leds av en ansvarig person, 0 årligen upprättar verksamhetsplan och verksamhetsberättelse som fastställs av det styrande organet. På initiativ av översynsgruppen har inom samtliga avtalsområden förts diskussioner om att bilda ett centralt för organ samverkan och utveckling av företagshälsovården. Samtliga parter är nu överens om att bilda ett sådant organ vars uppgifter skall att: vara främja samråd och erfarenhetsutbyte mellan avtalsområdena, ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete, samla och sprida information om forskning, utveckling och praktiska erfarenheter, förmedla tjänster, verka för kompetensutveckling, främja och stödja regional samverkan, överlägga med myndigheter och organisationer samt bedriva övergripande marknadsföring av företagshälsovård. FHV skall främst arbeta förebyggande. FHV:s uppgift i rehabiliterings- och anpassningsverksamheten är främst att vara expert på hur arbete och arbetsplats kan anpassas till människans förutsättningar och behov. FHV bör lägga stor tyngd vid de tidigare stadierna i det förebyggande arbetet och medverka i företagets förvaltningens förändringsarbete under såväl planerings- och genomförandefaserna. Information, utbildning och träning av personal vid fömyelse- och förändringsarbete är en viktig del. Lösningar på problemen i arbetsmiljön måste i allt högre grad sökas i organisatoriska förändringar i arbetsinnehåll, lönesys- tem, möjlighet till inflytande, personlig utveckling, sociala kontakter etc. vilket accentuerar behovet av ett brett engagemang för att skapa goda arbetsförhållanden. Detta kommer att kräva helt andra angreppssätt än de traditionella och även en annan kompetensprofil hos FHV. En samverkan måste äga rum mellan FHV och de samhällsorgan, som har uppgifter inom områden som är betydelsefulla för

verksamheten. Det gäller särskilt hälso- och sjukvården, främst primärvården. Exempel pá viktiga kontakter är också försäkringskassan, arbetsförmedlingen och lånsarbetsnämnden. Yrkesinspektionen och de yrkesmedicinska klinikerna är andra viktiga kontaktpunkter för FHV liksom de regionala skyddsombuden och olika regionala organ för arbetsmarknadens parter.

FHV:s arbete pâverkas i hög grad av hur arbetsgivaren arbetar med arbetsmiljöfrágorna. Kraven pá arbetsgivaren att bedriva ett systematiskt och átgärdsinriktat arbetsmiljöarbete i linjen och i nära kontakt med de anställda förväntas öka. Arbetsmiljöarbetet maste integreras pá ett naturligt sätt i företagens förvaltningar-

styrsystem och bli en fråga för högsta ledningen. Detta ställer nas motsvarande nya och förändrade krav på företagshälsovården.

FHV maste arbeta aktivt ute pá arbetsplatserna i nära kontakt med linjeorganisation och med berörd personal och mot personer som har ett avgörande inflytande pá förändringar i organisation, produktion, inköp etc.

Arbetsmiljökommissionen stödjer översynsgruppens preliminära förslag.

Kunskap

Arbetsmiljökommissionen har under sitt arbete kunnat konstatera att det finns en omfattande kunskap och information om arbetsmiljön och dess problem. Samtidigt finns det även stora brister som förhindrar en helhetssyn. Inte heller sprids insikter om arbetsmiljöproblem till alla berörda.

Kommissionen föreslår därför nedan att en rad åtgärder vidtas i syfte att förbättra kunskaperna, utbildningen och informationen kring arbetsmiljön. Det är enligt kommissionens uppfattning angeläget att ta fram ny kunskap inom många områden, att genom samordning av redan befintlig information öka möjligheterna till intensifierade och riktade insatser mot vissa grupper och slutligen att särskilda åtgärder vidtas för spridning av kunskap och information.

10.1¶Information

Arbetsmiljökommissionen ansluter sig i huvudsak till de tankegångar som utvecklats i kartläggningsgruppens rapport Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker 65-73. Nedan redovisas överväganden och preciseringar som också tar hänsyn till synpunkter på denna rapport som efter en förfrågan under hand inkommit till kommissionen bl.a. från forskningsråd och ett antal myndigheter.

Kartläggningsgruppen har i sin rapport belyst behoven av information, statistik, register och databaser för arbetsmiljöarbete och arbetsmiljöbevakning. Både de långsiktiga och de mer kortsiktiga behoven av omedelbart åtgärdsinriktad karaktär har beaktats. Med information menas här statistik eller andra uppgifter kommenterade eller tolkade för att skapa kunskap om olika förhållanden, t.ex. hälsorisker i arbetsmiljön.

Fyra huvudsyften med en förbättrad information anges avkartläggningsgruppen. 0 Tillgodose de lokala företagens arbetsställenas behov av in-

formation för sitt arbetsmiljöarbete. 0 Ge lokala och centrala myndigheter och organisationer bättre

underlag att prioritera sina insatser stöd, råd, anvisningar, tillsyn.

riksdag och allmänhet information arbetsmiljöförhål- 0 Ge om landenas långsiktiga utveckling. Ge underlag för arbetsmiljö- och arbetslivsforskning. 0 Kartläggningsgruppens rapport har under hand skickats ut på till 15-tal olika myndigheter, forskningsråd och forskremiss ett ningsinstitut. En sammanställning av remissvaren finns i ap-

pendix 3 till betänkandet.

10.1.1 Förutsättningar Tvärtemot vad ofta antas är det mycket komplicerat att som för övergripande använda svenska databaser och rutinmässigt producerad svensk information få övergripande bild hälsorisker i arbetsmilstatistik för att en av jön och hur utsatt är i olika yrken. av man Det brukar hävdas att arbetsolycksfallen blivit färre och lindri- Att bilda sig säker uppfattning hur stort problemet gare. en om med de allvarliga arbetsskadoma är, har dock visat sig svårt. Statistiksystemen har förändrats ungefär vart tionde år vilket har inneburit förändringar rapporterings- och registreringsrutiner av har försvårat jämförelser över åren. som Underrapportering och arbetsskadebegreppets successiva förändring bidrar ocksá till svårigheterna med tidsjämförelser rörande arbetsmiljön. Speciellt svårt är det att få ett grepp om icketraditionella risker och skador, såsom psykiskt orsakad skada. Även pá det område där kunskapen borde vara störst, dödliga olycksfall, finns problem, såsom exemplet nedan redovisar.

Exempel Arbetarskyddsstyrelsen framhåller i sin statistik att antalet dödsfall har minskat kraftigt bland anställda sedan 1950-talet, från 1955 till 1071988. Dessa siffror är relaterade till antal 425 år arbetade timmar i hela arbetslivet och inte till antal exponerade för dödsskaderisk. En allt större andel tjänstemän påverkar självfallet antal dödsfall antal sysselsatta. Men hur ser utvecklingper ut för traditionellt farliga arbeten en Om försöker överblick över skadeutvecklingen för man en de högst riskexponerade grupperna i industrin träinen av dustriarbetama framgår att antalet arbetsskador har minskat, inte i takt med att antalet sysselsatta krymt. Den tekniska men utvecklingen verkar heller inte tvärtemot vad som brukar framhållas minska den relativa exponeringen för dödsskade- risk.

Figur i 10.1 Arbetsskador hos träarbetare i Sverige; sjukdom, i invaliditet och dödsfall mellan 1955 och 1975. 1,5 q

1,2

0,9

0,6

0,3

1955 1960 1965 1970 1975

i Sjukdagar1000 arbetstimmar I Invaliditetermiljon arbetstimmar Dödsfallmiljon arbetstimmar

Källa SCB:s yrkesskadestatistik

De relativa skadetalen under tjugo år för några stora industriarbetargrupper redovisas i nedanstående diagram. Anmärkningsvärt är att vissa grupper har högre skadenivá ár 1980 än 1960.

Figur 10.2 Antal olyckor 1 000 sysselsatta i vissa utsatta yrken 1960-1980.

250nl- å - - i J H 200 .- ytt-ochmetaliugns-

Slakt-ochcharkutenarbetare.

zg arbetare -u-Utn-n-g --.._.__ Gruvarbetare

150-""---.øø_

§--_.__ 5. i 100-,.- ni:

50 Allayrkeskategorier

0 1960 . . . y 1965 1970 1975 1980

Källa: G Fang. Arbete, Människa, Miljö. 1988: 1

Statistiksystemen Det finns egentligen inte rutinmässig produktion ens av enkel en statistik i likhet med exemplen t.ex. över andelen inom en ovan, viss yrkesgrupp under ett visst år varit sjukfrånvarande, som förtidspensionerats eller avlidit i tidig ålder. Att ta fram sådana uppgifter är i själva verket förenat med en rad problem. Försäkringskassoma har i sina register över sjukfall och sjukpensioneringar hittills inte bokfört någon uppgift om t.ex. yrke eller arbetsställe för de sjukskrivna eller förtidspensionerade. Statistiska centralbyrån SCB har tillgång till yrkesuppgifter om som avlidna har inga rutiner för att bearbeta och publicera uppgifter dödsrisker i olika yrken. Uppgifter från arbetsskadestat.ex. om tistiken över andelen inom ett visst yrke som råkar ut för t.ex. svåra olyckor eller olyckor som leder till invaliditet, redovisas regel inte alls rutinmässigt eller med stora fördröjningar. som Problemen med att ta fram meningsfull statistik har haft sin grund i bl.a. regler sekretess, rädsla för att en kartläggning av om yrkesrisker skall kränka personlig integritet, höga kostnader för datauttag och viss obenägenhet hos registerhållare att låta en utomstående full tillgång till data. Av dessa skäl blev kommissionens kartläggning av utsatta arbeten också svår att genomföra. Det visade sig vara komplicerat att fram även relativt enkel statistik. Bakom dessa problem ligger att offentligt förda databaser inte

är avsedda för den typ av statistikuttag som är intressanta ur arbetsmiljösynpunkt. Som regel saknar databaserna sådan väsentlig information uppgifter berörda personers yrken som om eller begränsade till data skadefall och saknar uppgift om är om antal i yrket, fördelade på ålder och kön. personer De nämnda problemen är värda att särskilt uppmärksammas. Av elva använda databaser vid kartläggningen kompletterades åtta med uppgifter från folk- och bostadsräkningama, antingen med uppgifter yrke för de berörda eller om storleken och om álderssammansättningen yrkesgruppen totalt. Tillgång till av FoB-data har således varit nödvändig för att fram översiktlig information arbetsmiljön. Möjligheten att med hjälp av perom tillföra befintliga databaser uppgifter t.ex. om yrkessonnummer tillhörighet har därvid varit av avgörande betydelse. En avidentifiering uppgifterna från folk- och bostadsräkningarna i framtiav den skulle medföra stora svårigheter när det gäller att utnyttja befintliga databaser för arbetsmiljöbevakning. Det skulle t.ex. bli mycket svårt att fastställa risken för död i tidig ålder för en yrkes-

STUPP- En allmän information behövs t.ex. för de mer långsiktiga överväganden riksdag och regering, myndigheter och parter som på arbetsmarknaden har att göra. Det bör också vara ett allmänt medborgarintresse att översiktlig information om vilka yrken eller arbetsmiljöer är utsatta för olika typer hälsoproblem som av eller risker. Sådan information skulle i viss mån kunna bli

styrande både för arbetsmiljöinsatser, teknologiutveckling och forskning om hälsorisker. Återkommande Översikter skulle kunna ge en uppfattning om utvecklingstendenser. Ett system för långsiktig arbetsmiljöbevakning i Sverige skulle kunna bestå i periodiska kartläggningar, t.ex. sjukfrånvaro, av förtidspensioneringar, svåra olycksfall, sjukdomar uppdelade på viktiga diagnosgrupper, tidiga dödsfall, psykisk belastning och inflytande över det egna arbetet för samtliga yrkesgrupper. En sådan sammanställning kan även utgöra underlag för riksdagens folkhälsorapportering. De äldres hälsoförhållanden, bl.a. utifrån tidigare arbetsförhållanden, bör speciellt uppmärksammas. I detta sammanhang måste även hänsyn tas till den personliga integriteten och gällande sekretessbestämmelser. En omsorgsfull avvägning mellan samhällsnytta och integritetsaspekter är befogad. Arbetsmiljökommissionen har dock inte haft möjlighet att göra en sådan analys. Kommissionen kan dock konstatera att en offentlig publicering statistik enligt inte skapar av ovan några integritetsproblem. Vidare har etiska regler för forskning baserade på register formulerats kan underlätta ovannämnda som av- Vägning. Kommissionen utifrån sitt uppdrag, folkhälsan ser, som ett överordnat intresse och vill understryka att information från register och databaser är ett effektivt hjälpmedel i kampen mot ohälsa och dålig arbetsmiljö. Därför är det ett samhällsintresse att möjligheterna att göra kartläggningar och analyser underlättas. För en återkommande rapportering är det väsentligt behålla att möjligheten att fortlöpande länka yrkesuppgifter och inannan formation från folk- och bostadsräkningarna till olika medicinska register och register över arbetsskador. Det är vidare väsentligt att möjligheterna ökas till att fortlöpande dokumentera den fysiska och psyko-sociala hälsan liksom olika beteendefaktorers inverkan på hälsoriskema i olika yrken. Återkommande efterfrågan på underlag för kartläggningar skulle också incitament för ge en mer enhetlig statistik. Arbetsmiljökommissionen att det är viktigt regelbunanser att det göra undersökningar av det slag kartläggningsgruppen genomfört. En första uppföljande kartläggning bör genomföras år 1994. Kartläggningen bör redovisa dels 1 yrken med särskilda risker pá liknande sätt tidigare bl.a. som i jämförande syfte, och dels 2 enstaka undersökningar riktade mot specifika frågeställningar som ur folkhälso- och forskningssynpunkt bedöms särvara skilt intressanta. En arbetsgrupp sammansatt politiker och representanter för av bland andra arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, SCB och parterna på arbetsmarknaden forskarsamt världen bör tillsättas för att förbereda den kartläggningen. nya

10.1.2 Arbetsmiljöns Trots vad har sagts tidigare har Sverige goda förutsättningar

som konsekvenser för- hälsorisker arbetsmiljön. Detta gäller - att ta fram ny kunskap om i bättrade möjligheter även vid en internationell jämförelse. Skälen är bl.a. den forsktill forskning ningskompetens som finns i landet och folkbokföringstraditionen med personnummer. Sverige har under det senaste årtiondet lämnat flera värdefulla bidrag till den internationella arbetsmiljöforskningen genom att utnyttja dessa förutsättningar. Ett exempel på detta är de många cancer-epidemiologiska studier som har genomförts i Sverige under det senaste årtiondet.

Stora möjligheter finns att mer systematiskt utveckla befintliga databaser för forskning om arbetsmiljön även på andra områden, t.ex. när det gäller risker för missbildningar och fosterpåverkan, hjärtinfarkt, belastningsskador, självmord eller förtidspensionering. De två förstnämnda exemplen skulle möjliggöras av ett politiskt beslut att återinföra ett centralt register över slutenvårdade. För att studera den psykiska arbetsmiljön kan t.ex. stickprovsbaserade befolkningsundersökningar utnyttjas bättre.

Kostnaderna för att förändra befintliga register i önskvärd riktning, för att komplettera med ny information eller för att göra relativt okomplicerade uttag ur dessa register är ofta mycket höga.

Kartläggningsgruppens tankar har fått ett brett stöd i samband med remissbehandlingen av gruppens rapport. Remissinstanserna stöder uppfattningen att folkhälsoarbetet kräver möjligheter till breda registerstudier som dock måste genomföras med beaktande av integritetsaspekterna. Från flera håll påtalas behovet av att förbättra förutsättningarna för svensk forskning. Sådana studier bör ha en bred tvärvetenskaplig inriktning.

Genom den metodologiska utvecklingen förbättras fortlöpande förutsättningarna för att med hjälp av register och databaser studera utbredningen av olika slag av ohälsa och dess grunder. Detta kan bidra till bättre arbetsmiljö och bättre folkhälsa.

Sådan forskning, som ofta måste följa den studerade befolkningsgruppen under lång tid longitudinell forskning, förutsätter att uppgifter inte avidentifieras och att det finns möjligheter till länkning, yrkesuppgifter från folk- och bostadsräkningar-

t.ex. av na till olika medicinska register.

10.1.3 Arbetsmiljö- Som komplement till förslagen kontinuerliga kartläggningar

om rapporter arbetsmiljön vill arbetsmiljökommissionen föreslå att åtgärder av vidtas för att öka och bredda debatten i samhället om effekterna av dålig arbetsmiljö, förebyggande och rehabiliterande åtgärder. Enligt kommissionens uppfattning är kunskaperna om det traditionella arbetsmiljöarbetet och dess kostnader samt direkta och indirekta kostnader för frånvaro, arbetsskador, förtidspensioneringar uppseendeväckande dåliga i arbetslivet.

Utbyggnaden av socialförsäkringssystemet och avtalsförsäk-

ringarna har varit så omfattande och pågått under så många år att det sannolikt har invaggat många i uppfattningen att det inte finns några större arbetsmiljöproblem att hantera. Samtidigt är olycksfallsnivån konstant eller t.o.m. ökande om den ställs i

relation till exponeringarna. Arbetsskadeanmälningarna ökar, förtidspensioneringarna ökar dramatiskt och den fysiska arbetsmiljön år den i särsklass starkaste bakomliggande orsaken till klasskillnader i fysisk sjuklighet. Trots detta uppmärksammas inte utvecklingen i den offentliga debatten på ett sätt som motsvarar betydelsen för samhället och individerna.

Arbetsmiljökommissionen menar att arbetsmiljöproblemen delvis handlar om brist på kunskaper och insikter om hur arbetsmiljön ser ut, hur den utvecklas, vilket mänskligt lidande den åsamkar enskilda individer och vilka kostnader i övrigt som bars av företag och samhälle omkring 60 miljarder årligen. Det är därför en angelägen uppgift att öka, förbättra och sprida kunskaperna om och därmed förståelsen av problemen till alla medborgare genom utbildningsväsendet, genom riktad information till de anställda via partsorgan, massmedia, etc.

Sverige har som även påpekats tidigare länge haft mycket väl utvecklat statistiskt grundmaterial på många områden. Men den information som finns om arbetsmiljön och dess risker är ofta inte användbar eller så år den uppsplittrad på olika ställen och bor därför på ett bättre sätt sammanställas och anpassas till olika målgruppers behov. Det gäller både att sprida kunskap om goda förebilder och att varna för hälsovådliga miljöer.

Insamling och hantering av information görs i dag av flera myndigheter, organisationer och forskningsinstitut: ASS, TFA, AMS, RFV, YI, FHV, SCB, socialstyrelsen, institutet för social forskning, institutet för miljömedicin, arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum, m.fl.

Arbetsmiljökommissionen föreslår att regeringen uppdrar åt förslagsvis SCB att ansvara för en systematisk insamling, bearbetning och spridning av information om vissa centrala variabler som gäller arbetsmiljön från ovan nämnda organisationer. Kostnaderna bör täckas av befintliga anslag och delas solidariskt mellan berörda myndigheter.

SCB bör årligen avge en rapport för vissa kritiska och centrala faktorer som ger en samlad bild av individerna i och utanför arbetskraften vad avser deras status som arbetskraft respektive potentiell sådan. Områden som bör täckas är bl.a.: arbetslöshet, sjukfrånvaro, långtidssjukskrivning, arbetsskador, förtidspensioner, personalomsáttning, personalsammansättning kön, ålder, yrkeskategori m.m., utbildning, arbetsorganisation, inflytande, specifika kostnader och totalkostnader for arbetsliv och samhälle. Rapporterna skall syfta till en samlad beskrivning och analys av ovanstående områden och eventuellt andra. Detta förutsätter självfallet ett utredningsarbete av SCB och i samråd med andra

nämnda myndigheter och organisationer för att definiera ovan vissa begrepp och variabler och för att utnyttja befintlig kunskap och information.

10.1.4 Arbetsskade- År 1905 tillkom kungörelse angående anmälan olycksfall i

en om statistik, arbetsskade- Kungörelsen skulle tillgodose behovet information arbetet. av om anmälan och arbetsolycksfall och bereda möjlighet till en årlig olycksfallsstatistik skadeförsäkring med början är 1906. Sedan dess finns alltså en arbetsolycksfallsstatistik framför allt för den första tiden otillförlitlig. År

om än, 1918 kom en lag om obligatorisk olycksfallsförsäkring för arbete vilket antas ha höjt anmälningsfrekvensen och ökat kännedomen om olycksfallens följder.

Under tiden fram till år 1955 vidtogs en rad smärre förändring-

i försäkringens omfattning, både när det gällde typ av skada, ar personkrets och karensdagar. Fr.o.m. år 1929, t.ex., omfattade försäkringen alla olycksfall som föranlett läkarvård eller frånva-

Varje sådan förändring ger utslag i antal anmälda skador. ro.

Den tidigare lagstiftningen upphävdes fr.o.m. år 1955 och vi fick i stället en lag om yrkesskadeförsäkring. Enligt denna samordnades försäkringen med den allmänna sjukförsäkringen under de första 90 dagarna efter skadetillfället. Anmälningsplikten för bagatellskador sådana som inte krävt sjukfrånvaro om minst

dag försvann. Lagändringen fick klart utslag i olycksfallsstaen tistiken: Antalet anmälda skador år 1955 var bara 45 procent av antalet år 1953. Av de rapporterade olycksfallen 1953 utgjordes

bagatellskador. Bortfallet kan alltså inte förklaca 25 procent av

enbart dessa. Det spekulerades en hel del om orsaken till ras av bortfallet. Den troligaste förklaringen ansågs vara att den skadade själv inte brydde sig att anmäla olycksfallet som yrkesska-

om da, då han ändå fick sin ersättning genom sjukförsäkringen. Om detta stämmer är det ett underrapporteringsproblem som vi förmodligen fortfarande dras med.

arbetsskadeförsäkring kom år 1977 och reglerar i

Lagen om dag i vilka fall anmälan arbetsskada skall göras. Denna lag-

om ändring medförde en ökning av antalet anmälningar.

Detta gäller t.ex. de s.k. belastningsskadoma, vilka före är 1977 i stor utsträckning inte bedömdes som arbetsorsakade men i dag är den typ arbetssjukdom föranleder flest arbetsskadean-

av som mälningar.

Med glidande förändring av praxis i arbetsskadeförsäkring-

en

kan på detta sätt en underrapportering av arbetsskador anses en föreligga generellt. Med de kriterier för bedömning av skadlig inverkan från arbetsmiljön och den försäkrades skada eller sjukdom tillämpas i dag skulle ett antal personer, som nu inte gör

som anmälan om arbetsskada, kunna få ersättning.

Arbetsskadeförsäkringens betydelse för det förebyggande ar-

betarskyddet, främst då via arbetarskyddsverkets informationssystem om arbetsskador ISA, har framhållits i olika sammanhang, inte minst i riksdagen. Bl.a. har hävdats att en avveckling

försäkringen skulle få allvarliga konsekvenser för benägenheav ten att anmäla arbetsskador. Därmed skulle arbetsskadestatistiken försämras vilket i sin tur allvarligt skulle påverka förutsättningarna för det förebyggande arbetarskyddet.

I riksdagens revisorers förslag 1989 90: 8 angående arbetsskadeförsäkringen konstateras att arbetsskadeförsäkringen inte utgör den grund för tillfredsställande arbetsskadestatistik som

en

har anledning att förvänta sig. Problemen är framför allt dels man ett inte oväsentligt bortfall, vars närmare omfattning och karaktär ingen känner till, dels kraftig eftersläpning, som främst sam-

en manhänger med komplicerad systemuppbyggnad i kombina-

en tion med inte förutsedd ökning av antalet arbetsskadeanmäl-

en ningar.

LO och TCO konstaterar i ett särskilt yttrande med anledning

kartläggningsgruppens ovan nämnda rapport att det nuvaranav de anmälningsförfarandet inte fungerar tillfredsställande. En betydande underanmälan förekommer i första hand beroende på att arbetsgivarna försummar att anmäla arbetsskador till yrkesinspektionen. Vidare saknar företagshälsovårdens medverkan

man vid utredning inträffade arbetsskador och ett systern för upp-

av följning hur anmälda arbetsskador åtgärdas. Kartläggnings-

av gruppen konstaterade att företagshälsovården endast medverkade i fjärdedel alla arbetsskadeutredningar.

en av

Arbetsmiljökommissionen anser det angeläget att komma till rätta med de problem som finns i nuvarande informationssystem.

Utvecklingen av försäkringskassornas roll vad gäller rehabilitering och administration av differentierade arbetsgivaravgifter och utvecklingen FAS 90 är lämpliga utgångspunkter för att till

av stånd effektivare rapportering och utredning av arbetsskador

en på arbetsplatserna.

10.1.5 FAS 90 och ISA Försäkringskassornas verksamhet har under de gångna åren i hög verksamhetsstöd för - grad präglats av uppgiften att administrera socialförsäkringen, myndigheterna dvs. besluta om och utbetala de olika socialförsäkringsförmánerna, sjukpenning, föräldrapenning, folk- och tilläggspension, barnbidrag och bidragsförskott m.m.

Det ADB-stöd kassorna har sedan år 1973 har utformats främst för att klara registerhållning av de uppgifter som behövs för utbetalningarna samt för själva utbetalningsfunktionen.

ADB-stöd för annan verksamhet än utbetalningshantering har hittills saknats på kassoma. Alla de uppgifter kassorna behöver för att hantera utbetalningar är inte heller registrerade i dataregistren. I dagsläget förs uppgifter om sjukfall inklusive

diagnoser, arbetsgivare, arbetsuppgifter yrke m.m. manuellt pá kassornas lokalkontor. Frågan förändring datorstödet har utretts under lang om en av tid. Ar 1988 föreslog RFV regeringen en förändring av datorstödet innebär inrättande lokala datorer främst pá kassomas som av lokalkontor. Regeringen ställde sig positiv och under hösten 1989 inleddes genomförandet FAS 90-utredningens förslag FAS 90 av Framtida ADB-verksamhet inom socialförsäkringen pä 90-talet och därefter. Genomförandet pågår för närvarande och skall i sitt första steg avslutat är 1992. Därefter följer sannolikt ytterligare tvá steg. vara Det första steget innebär att kassomas 430 lokalkontor får egen datorkapacitet och ett lokalt register innehållande de uppgifter behövs för att besluta och beräkna sjukpenning. Häri komsom också att ingå de uppgifter om den försäkrades sjukskrivning mer som i dag förs manuellt. Kassornas kontorsadministration kommer att förenklas och alla handläggare fär pá sikt tillgång till ordbehandling och kommunikation. Detta innebär bl.a. att resurser frigörs för bl.a. insatser pä rehabiliterings- och det förebyggande området. Samarbetet med yrkesinspektionen, företagen, företagshälsovården, länsarbetsnämnd, arbetsförmedling, kommuner och landsting kommer att öka betydligt i omfattning och innehåll i syfte att söka förebygga sjukskrivning och förtidspensionering samt för att möjliggöra samplanering av samhällets resurser i förhållande till sjukvården. Genom den teknik relationsdatabas som kommer att nya - användas kan sökning individer och företag göras med utav gångspunkt i individens eller arbetsställets sjukskrivnings- och arbetsskadefrekvens. De lokala sjukfallsregistren innebär en rad möjligheter och syftet är att underlag för effektivare rehabilitering, - ge stöd för förebyggande åtgärder, - ge underlag för uppföljning av arbetsmiljöinsatser, - ge rationalisera sjukfallshandläggningen, rationalisera utbetalning ersättning så att resurser frigörs för - av de tre första syftena, underlag för information och statistik för verkets och kas- - ge uppföljning och utvärdering och avgiftsdifferentiering, sornas förse hälso- och sjukvården, yrkesinspektionen, arbetsgivare och andra intressenter med information och statistiska underlag. När FAS 90 genomförts bör försäkringskassan kunna: O Kontinuerligt förse arbetsgivare med sammanställningar över sjukfrånvaro, arbetsskador och förtidspensioneringar för de anställda hos arbetsgivaren.

0 Kontinuerligt producera och sammanställa faktaunderlag i som generella termer belyser sambandet arbetsmiljö och sjukfrånvaro arbetsskador för yrkesgrupper, socio-ekonomiska grupper SEI, branscher, olika geografiska områden etc. Om försäkringskassan kan förse olika intressenter med denna information kommer åtgärder att kunna vidtas på ett bättre sätt inom olika områden. Dessa register kommer att komplettera och kanske också ersätta delar av det informationssystem arbesom tarskyddsstyrelsen i dag hanterar, Informationssystemet om arbetsskador ISA.

ISA som stöd i Årligen anmäls till Informationssystemet arbetsskador om ISA tillsynsarbetet uppgifter om mer än 100 000 olycksfall i arbetet. Till detta kommer information om ett växande antal anmälda arbetssjukdomar. År 1988 anmäldes ca 70 000 sjukdomstillstånd som är misstänkt relaterade till arbetsmiljön. Många av dessa arbetsskador leder till lång sjukfrånvaro och andra allvarliga konsekvenser för såväl samhälle och företag som för individen. Det är av största vikt att försöka minska dessa konsekvenser genom att sätta in förebyggande åtgärder. Genom att utnyttja informationen om arbetsskadorna tillsammans med andra uppgifter t.ex. avseende sjukfrånvaro, förtidspensioneringar eller personalomsättning kan tillsynsarbetet göras effektivare. ISA skulle på så sätt tillsammans med annan information, kunna användas för att identifiera olika riskgrupper, t.ex. drabbade näringsgrenar, riskyrken eller arbetsställen med hög arbetsskadefrekvens. Riksrevisionsverket RRV anger emellertid i sin förstudie dnr 1989: 188 Informationssystemet om arbetsskador ISA två huvudsakliga problem med ISA, nämligen att: Systemet används endast i begränsad omfattning för att förbättra underlaget för tillsynsarbetet eller underlätta prioriteringarna mellan olika åtgärder vid yrkesinspektionsdistrikten. Systemets informationskvalitet har brister vad gäller aktualitet, tillgänglighet och relevans för yrkesinspektionens verksamhet. RRV påpekar vidare att ett samlat systemtänkande måste växa fram som ser arbetsskadestatistiken i sitt samhälleliga sammanhang. Men detta är en fråga pá sikt. ISA-systemet har problem som behöver åtgärdas i dag. För närvarande sker ett utvecklingsarbete där framför allt yrkesinspektionsdistrikten är initiativtagare. Detta är en spegling av att det är där som problemen med ISA tar sig sitt tydligaste uttryck genom bl.a. arbetsbelastning, prioriteringsproblem, arbetsfördelning m.m. Det utvecklingsarbete som sker i dag bygger på förbättringar av den befintliga lösningen. Både inom ASS men framför allt på yrkesinspektionsdistrikten har stora förhoppningar och förman väntningar inför framtiden.

RRV att ASS bör bygga vidare på det utvecklingsarbete

anser

för närvarande bedrivs med persondatorbaserade lösningar. som Samtidigt får inte skapa hinder för en långsiktig lösning som

man kan innebära arbetsskadestatistik för försäkrings-

en gemensam kassoma och arbetarskyddsverket.

Som tidigare påpekats anser kommissionen att det är angeläget att komma till rätta med de problem som är förknippade med underrapportering till systemet. Vidare måste utvecklingen av systemet leda till att den praktiska användningen av uppgifter på arbetsstället underlättas.

Enligt arbetsmiljökommissionens mening har ISA goda möjligheter att utvecklas till ett informationssystem som kan ligga till grund för det förebyggande arbetet.

10.1.6 Behov av infor- För att kunna planera och utvärdera arbetet med att förbättra mation för skadeföre- behöver arbetsgivaren, lokala facket, företagshälsoarbetsmiljön byggande arbete gäller vården m.fl. ha tillgång till viss information. I första hand det sjukfrånvaro, arbetsskador m.m. på det egna företaget. Jfr avsnitt 7.1 Arbetsgivarens förebyggande verksamhet.

För att uppfattning av problemens omfattning, möjliga

en lösningar, kostnader och konsekvenser relaterat till bransch, tillverkningsmetod, utrustning erfordras konkreta lättillgäng-

m.m. liga jämförelsedata. Sådana data är också av avgörande betydelse för att de resultat riskanalyser, enkäter och strukturerade

som intervjuer skall bli användbara, t.ex. till att ta fram och ge-

ger nomföra åtgärdsprogram.

Information om arbets- Med bättre uppgifter skadeproblemens omfattning och rela-

om skador och sjukfrånvaro aktiviteter och tiva allvar för vissa delbranscher, yrkesgrupper, maskiner kan skadeförebyggandet prioriteras.

Frågan om hur en rimlig statistik och annan riskinforrnation skall tas fram behöver övervägas närmare. Bl.a. kan man överväga att förse företagen med viss basstatistik.

Ett bra system för detta finns inte i dag. Parterna SAF, LO och PTK har genom TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada skapat ett skadeinforrnationssystem, TSI, som efter en uppbyggnadsperiod nu börjat ge olika branschkommittéer stöd för arbetsmiljösatsningar. Systemet kommer när det är fullt utbyggt att medge mycket analyser av konsekvenserna av olika

noggranna arbetsskador.

Kommissionens förslag om differentierade avgifter är tänkt att kopplas till uppgifter om skador och sjukfrånvaro m.m. Försäkringskassans administration av socialförsäkringsavgifter tillsam-

med de sjukfallsregistren innebär att bra förutsättningmans nya ar kommer att finnas för att ta fram de uppgifter som det skadeförebyggande arbetet kräver. Efterfrågan på uppgifter ur systemet

kan också väntas öka i och med införandet differentierade av avgifter. Arbetsmiljökommissionen föreslår i likhet med riksdagens revisorer att alla möjligheter till rationell samordning mellan arbetarskyddsstyrelsens arbetsskadestatistik och försäkringskassornas kommande ADB-register tas till vara, dvs. att FAS 90 tillsammans med ISA utvecklas till en resurs i det rehabiliterande och skadeförebyggande arbetet i företagen.

Analys av riskfaktorer En analys redan inträffade olyckor och skador av ger ofta inte direkt i arbetsmiljön tillräckligt underlag för att göra de bedömningar och prioriteringar som ett effektivt skadeförebyggande arbete kräver. Genom analys av riskfaktorer direkt i arbetsmiljön möjligheter till att ges förutse hälso- och säkerhetsproblem, innan en skada har uppkommit riskanalys. Olika metoder för riskanalys har utvecklats och längst har utvecklingen kommit vid analys olycksfall. En av breddad tillämpning av riskanalys mot områden berör besom lastningsskador, organisatoriska och sociala frågor är nödvändig för att komplettera riskbilden. Statistik över arbetsskador visar i regel inte tillräckligt snabbt på nya eller nyupptäckta hälsorisker i arbetsmiljön. Nya risker som följer med ny teknik, nya metoder, kemiska ämnen eller nya arbetsformer bör kunna upptäckas och åtgärdas snabbare med moderna analysmetoder. Sjukfrånvaro, arbetsskador, förtidspensionering är naturligtvis viktiga bakgrundsdata dessa behömen ver ofta kompletteras med signaler från de anställda dvs. hur de själva uppfattar riskerna i arbetsmiljön fysiskt - såväl som psykiskt. Arbetsmiljökommissionen anser att det är viktigt att resurser avsätts för att vidareutveckla olika riskanalysmetoder till ett effektivt instrument i arbetsmiljöarbetet.

Information om praktiska Frågan effektivt skadeförebyggande handlar bara till del om en tillämpningar, skyddsom ett förbättrat prioriteringsunderlag. Kunskapen om hur man

och faktablad m.m.

på bästa sätt löser arbetsmiljöproblemen är naturligtvis viktigare. Uppslag till konkreta lösningar finns ofta hos dem utsätts som för riskerna. Brist på uppmuntran från arbetsledning och arbetskamrater och oförmåga att formulera och beskriva lösningar utgör emellertid ofta hinder för förändringarförbättringar. Lösningarna på skadeproblemen t.ex. belastningsskador är ofta en kombination av tekniska förändringar, ändrad arbetsorganisation och ett större inflytande för de anställda över arbetets uppläggning och utförande. Standardlösningar är sällan direkt tillämpbara. Hur länkarna kan förbättras mellan individer med goda idéer och forskare och utvecklare som kan precisera, utprova och skapa tillämpade lösningar diskuteras i detta senare kapitel se även arbetsorganisationsgruppens rapport. Arbetsmiljökommissionen vill understryka vikten av att kun-

skaper om bra lösningar, de goda exemplen, tas till vara och systematiskt sprids, t.ex. via kunskapscentra se avsnitt 10.4.

Råd och vägledning av olika karaktär behövs ute i företagen

från planering av produktion och utformning av arbetsorganisation till enkla råd om säkerhetsutrustning och underhåll av maskiner. Det handlar om att lokalt tillgång till Vägledningar som i lättillgänglig form exponerar idéer och erfarenheter från hantering av liknande problem. Ett exempel pä detta är Miljöbanken som innehåller en stor mängd praktiska lösningar och skyddsblad. Materialet i banken kommer i första hand från de 4 000 företag inom Verkstadsföreningen som via 1 600 kontaktmän förser banken med information.

Arbetsmiljöutbildning

De stora satsningar på arbetsmiljöutbildning som gjorts under 1970-talet och senare har främst nått skyddsombud och i viss omfattning även arbetsledare. Övriga chefer på olika nivåer har bara undantagsvis fått arbetsmiljöutbildning. Kursen Bättre

arbetsmiljö utgör grundstommen i den spridning och utveckling som skett av arbetsmiljökunnandet. Uppåt 700 000 personer har nåtts av den imponerande utbildningssatsning som Bättre arbetsmiljö står för.

Den brett upplagda utbildningen har gjort det möjligt för de anställda att bevaka grundläggande arbetsmiljöfrågor. Utbildningen har skapat en medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse och om vikten av att förbättra den. Behov finns emellertid av specifikt inriktad utbildning mot särskilda yrkesgrupper, fackliga funktionärer och chefer pá olika nivåer.

Utbildningsbehoven på arbetsmiljöområdet förstärks av att arbetsmiljöfrågoma måste utvecklas till en angelägenhet för samtliga anställda. Behovet av att arbetsmiljökunskap integreras i olika typer av kurser och utbildning ökar och samarbetet mellan arbetsliv och skola måste förbättras på alla utbildningsnivåer. Utbildningen utgör också en viktig strategisk investering i ett målinriktat långsiktigt arbetsmiljöarbete.

Ny teknik ställer stora krav på kunskapsförnyelse och återkommande utbildning av personalen. Rätt utnyttjad ger den nya tekniken stora möjligheter till bättre arbetsmiljö och ett förbättrat arbetsinnehåll. Ny teknik har också skapat nya risker bl.a. vid löpande band, monteringsarbete, robotunderhåll, bildskärrnsarbete, i halvledarindustrin, genom ensamarbete etc. Den kraftiga ökningen av belastningsskador sammanhänger i stor utsträckning med hård produktionsstyming, liten möjlighet till egenkontroll och dåliga människa-maskintillämpningar.

Arbetsmiljöutbildning Kommissionens diskussioner vad gäller utbildningsbehoven har för civilingenjörer och civilingenjörer och tekniker. främst avsett grupperna tekniker

I detta avsnitt fokuseras diskussionen på förhållanden för dessa grupper eftersom de i särskilt hög grad genom sitt kunnande och sin yrkesroll påverkar andras arbetsmiljö. Resonemanget kan emellertid sägas vara allmängiltigt för högre utbildning och kan således med viss anpassning vad avser utbildning och yrkesgrupp gälla även arkitekter, formgivare, administratörer, ekonomer m.fl.

Att arbetsmiljöundervisning behövs i högre naturvetenskaplig utbildning har länge varit ostridigt. Det har, trots anvisade externa anslag, emellertid visat sig svårt att införa arbetsmiljökunskap som obligatoriskt ämne vid teknisk fakultet.

Uppmärksamheten som de senaste åren riktats mot arbetsskadeproblemens omfattning och samhällsekonomiska konsekvenser har inte inneburit någon märkbar utveckling av kurser med arbetsmiljöinriktning eller arbetsmiljöinslag. Det finns således ingen enkel och omedelbar koppling mellan samhällets behov av arbetsmiljökunniga tekniker och planeringen av högre teknisk utbildning.

Att arbetsmiljöaspektema inte tas upp i den tekniska högskoleutbildningen och att linjenämndema inte prioriterar frågan är ett uttryck för de faktiska värderingar högskolan gör.

Motståndet från den tekniska fakulteten att utöka eller förändra ingenjörsutbildningen genom att ge plats för arbetsvetenskapen har förmodligen flera orsaker. En viktig orsak är att arbetsvetenskapen inte till alla delar är utvecklad till den nivå man har skäl att begära inom fakulteten. Med den sektorstyming som ämnesområdet har och bristen på integration av arbetsmiljöämnet i högskoleutbildningen och i forskningen har ämnet utvecklats på annat sätt än traditionella vetenskapliga områden.

Utbildningens kvalitet och kvantitet har mycket starka relationer till forskningens kvalitet och kvantitet. Detta gäller kanske i speciellt hög grad arbetsmiljöområdet. En nödvändig förutsättning för att till stånd utbildning inom arbetsmiljöområdet vid teknisk fakultet är att det finns en ordentlig kunskapsbas inom högskolesystemet. Denna kan endast åstadkommas genom en kraftfull satsning på forskning och forskarutbildning inom för arbetsmiljöområdet relevanta ämnesområden.

Utbildningens innehåll Den arbetsmiljöutbildning behövs för civilingenjörer måste

som och omfattning dels kopplas till dagens och framtidens produktionsteknik och ekonomi och dessutom ge en helhetssyn på människan bland de faktorer som tekniken måste utgå från vid konstruktion och drift av industriella system.

I civilingenjörsutbildningen bör en grundutbildning i arbetsmiljö omfattande ca 10 poäng, vara obligatorisk och till 7-8

poäng ligga samlat i början och 2-3 poäng i slutet utbildningav en och helst inkluderas i det avslutande examensarbetet. l den nya högskoleutbildningen 80 poäng bör motsvarande utbildning omfatta 5 poäng varav 2 poäng i samband med de avslutande tillämpande kurserna och examensarbetet. De allmänna ämnesomrädena som bör ingä är framför allt de nedan förtecknade. Den allmängiltiga delen bör kompletteras med de tillämpningar som gäller respektive linje eller specialisering. Nedan exemplifieras de allmänna ämnesomrádena vilka till storlek och sammansättning kan variera beroende av inriktning. 0 Filosofi för tekniker politik, moral, etik, ansvar och teknik. - 0 Undersökningsmetodik och vetenskapsteori samhälls- och beteendevetenskaplig mätmetodik. 0 Teknikhistoria arbetets och produktionssystemens villkor och utveckling. 0 Folkhälsan i historiskt perspektiv mortalitet, morbiditet, ar- bets- och förvärvsintensitet, social-medicinska aspekter och internationella jämförelser. 0 Juridiska aspekter pá arbetets villkor arbetsrätt, social- och arbetsskadeförsäkring och produktansvar. Människa maskinsystem ergonomi, arbetsmiljö och ekono- m1. Tillämpad ergonomi och arbetsplatsutforrnning. Fysikalisk och kemisk miljöpåverkan. Arbetsskador och arbetsrelaterade sjukdomar. Riskanalys kvantitativa och kvalitativa metoder. - Kvalitetsstyrning, underhállsteknik, riskexponering i drift och underhåll. Arbetsorganisation psyko-sociala faktorer, modeller för samarbete och ledarskap. 0 Arbetsmiljölagstiftning och arbetarskydd. 0 Yttre miljö ekologi, luft-, mark- och Vattenvård i industri- - ell planering.

Arbetsmiljöutbildning för Huvudansvaret för arbetsmiljön och för att bestämmelser i archefer, beslutsfattare, betsmiljölagstiftningen följs, ligger pá arbetsgivaren. För att kunadministratörer m.fl. na fullgöra sina skyldigheter är emellertid arbetsgivaren beroende av kunniga medarbetare. Eftersom arbetsmiljön utformas genom chefers beslut och genom verksamhet hos konstruktörer, inköpare m.fl. är det viktigt att dessa grupper ges bättre arbetsmiljökunskaper. . En verksamhet kan inte ses rent tekniskt, ekonomiskt eller arbetsmiljömässigt. Problem skall lösas och förändringar genomföras med beaktande av alla aspekter. Arbetsmiljöarbetet behöver integreras bättre i verksamheten på arbetsplatserna sä att det inte betraktas som en isolerad företeelse utan som något som skall ingä i det dagliga arbetet i linjeor-

ganisationen. Detta betyder att man i fortsättningen måste kräva

arbetsmiljökunskaper hos ett större antal personalkategorier. mer

påpekats tidigare dessa yrkesgrupper ha fått

Helst bör som grundläggande utbildning i arbetsmiljöfrågor redan i den ordinarie yrkesutbildningen. Så är emellertid mycket sällan fallet. På grund den snabba utvecklingen av ny teknik och nya arbets-

av former finns det för övrigt skäl att inom myndigheter, företag och organisationer se över behovet av vidareutbildning för dessa grupper.

Redan år 1981 gav utbildningsdelegationen vid arbetarskyddsstyrelsen ut en rekommendation angående arbetsmiljöutbildning för konstruktörer, administratörer m.fl. Arbetarskyddsnämnden år 1984 ut rekommendationer för arbetsmiljöut-

gav bildning av personal på mellannivá.

I förhandlingsprotokollet till utbildningsavtalet mellan LO- SAF-PTK har SAF åtagit sig att verka för att anställda, som har beslutsbefogenheter som påverkar arbetsmiljöförhállanden i företaget, erhäller erforderlig utbildning.

Arbetsmiljökommissionen vill framhålla att rekommendationerna innehåller allt som behövs för att komma igång med arbetsmiljöutbildning för dessa viktiga grupper.

Så här långt efteråt kan konstateras att även här, liksom på högskoleområdet, är mycket litet gjort. En förklaring till detta kan vara att behoven för olika grupper är mycket varierande och att studieforrner, kurser och kursmaterial därför är svåra att utveckla. Problemen bör emellertid inte överdrivas och är inte större än att varje chefsutvecklingskurs under de senaste 10 åren borde haft arbetsmiljö på schemat.

En utveckling av utbildningsinsatsema som ligger i samtliga parters intresse bör prioriteras och aktivt drivas av berörda parter.

10.3¶Forskning och utveckling

Förutsättningarna för forskning om arbetsmiljöns hälsorisker har berörts i avsnitt 10.1.2. Nedan ges ytterligare några principiella synpunkter.

När det gäller FoU-verksamhet är det enligt kommissionens uppfattning väsentligt att skilja mellan 1 forskningsverksamhet 2 utvecklingsverksamhet 3 spridning av forskningsresultat 4 tillämpning av forskningsresultaten.

I den ideala föreställningen om kunskapsutveckling finns det en bild av hur dessa aktiviteter går hand i hand för förändring och förbättring. I praktiken är dock dessa aktiviteter uttryck för skilda professioner och intressen även om gränserna inte alltid är

-

klara varför det är av vikt att inte blanda samman samhällets

olika krav på resultat och rikta dem mot ett enda háll.

Det år väsentligt att också ha i åtanke att det totalt inom samtliga fakulteter medicinska, naturvetenskapkliga, tekniska,

samhällsvetenskapliga-filosofiska, humanistiska och sektor-

forskningen finns drygt l 000-talet disputerade forskare som arbetar med arbetsmiljö-, arbetsmedicinsk, arbetslivs- och arbetsmarknadsforskning. Samtidigt finns det ca 12 000 anställda inom det statligt finansierade området inklusive företagshälsovården

-

arbetar med utåtriktat arbetsmiljöarbete. Och det finns - som 18 000 anställda inom försäkringskassoma.

Enligt arbetsmiljökommissionens uppfattning finns det i dag tillräckligt med kunskap från forskningen och inom det traditionella arbetsmiljöarbetet för att högst väsentligt nedbringa sjuk-, arbetsskade- och förtidspensioneringstalen.

I de avseenden kunskap inte finns, har vi pekat på möjligheten att förbättra forskningen, bl.a. genom systematisk användning av svenska fördelar, som folkbokföringsstatistiken, registerhållning och forskningskompetens.

Fördelningen av FoU-resurser inom arbetsmiljö-, arbetslivsoch arbetsmarknadsområdet speglar det traditionella arbetsmiljötänkandet och arbetsmiljöarbetet. När det gäller exempelvis arbetsmiljöfondens FoU-medel prognos för budgetåret 199192 används tre fjärdedelar för FoU om den fysiska arbetsmiljön, m.m. medan endast en fjärdedel avser den psyko-sociala, arbetsorganisation, inflytandefrågor, jämställdhet, osv. För de sex åren mellan 1984 och 1990 har 65 procent 459 milj. kr. använts för forskning om den fysiska miljön medan drygt 30 procent 246 milj. kr. använts för annan forskning.

Arbetsmiljökommissionens uppfattning är att medelstilldelningen för forskning och utveckling om arbetslivets villkor; om utslagningsmekanismer och utvecklingsmöjligheter, inte får minska. Det är samtidigt väsentligt att en omprioritering av forskningsmedlen äger rum så att forskning om arbetslivets villkor i termer av psyko-social arbetsmiljö, arbetsmiljöaspekter på jämställdhet mellan könen, arbetsorganisationsutveckling, kompetensutveckling, inflytande får en väsentligt större andel av resurserna.

Kommissionen är vidare av den uppfattningen att det är en central forskningspolitisk fråga att slå vakt om sektorsforskningen inom detta område. Utbyggnaden av och intresset för arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor vid universitet och högskolor är inte tillfredsställande mot bakgrund av frågomas vikt. Det är också viktigt att i fortsättningen bereda arbetsmarknadens parter möjlighet att påverka forskningsinriktningen och delta i utvecklingen

forskningsprogram och den arbetsplatsinriktade forskningsav verksamheten. Kommissionen menar därför att resurserna för sektorsforskningen inom arbetsmiljöomrádena minst måste ligga kvar pá dagens nivå.

Sektorsforskningen bör tillsammans med de delar av universitets- och högskoleväsendet som har arbetslivsvetenskapliga eller motsvarande institutioner eller kompetens, ha det nationella ansvaret för forskning och utbildning inom arbetslivs-, arbetsmiljöoch arbetsmarknadsområdena samt ansvar för det internationella forskningssamarbetet. i

10.4 och FoU-resultat

Spridning tillämpning av

I viss utsträckning är det inte bristen på kunskap som är det primära problemet, utan det är brister i spridning och tillämpning av befintlig kunskap. Parallellen med teknikspridning har viss giltighet. På samma sätt som företag får svårigheter att överleva om de inte anammar ny teknik bör bra arbetsmiljö bidra till en motsvarande utsortering av företag med dålig arbetsmiljö. Det krävs därför åtgärder för att sprida information om goda arbetsmiljöer, förebyggande arbete, rehabilitering, arbetsorganisation, m.m. Kommissionen föreslår därför utveckling av lokala kunskapscentra.

Dessa kunskapscentra bör, enligt kommissionens uppfattning, ses som som nödvändiga komplement till centrala forskningsinstitut vars uppgift skall vara att på nationell nivå kunna ge en samlad bild av kunskapen inom sina områden samt ansvara för det internationella forskningssamarbetet. Enligt kommissionens uppfattning kan inte de ofta centralt placerade forskarna vare sig av professionella eller resursmässiga skäl svara för den lokala spridningen och tillämpningen av forskningsresultaten. Detta är en uppgift för de ca 30 000 människor som runt om i landet i någon form arbetar med arbetsmiljö och effekter av arbetsmiljö.

Grundorsaken till att kunskap inte sprids är att det saknas efterfrågan från dem som bäst behöver kunskapen, dvs. de enskilda individer som befinner sig i en dålig arbetsmiljösituation och de som har ansvar för förebyggande åtgärder praktiska tillämpningar.

Det saknas i arbetsmiljöpolitiken en tydlig vilja att ta ansvar för spridning och användning av kunskap och en efterfrågan på kunskap för praktisk tillämpning. Det krävs därför särskilda insatser för att användarnas arbetsgivarna, de fackliga organisationerna och de anställda efterfrågan på kunskap om god arbetsmiljö skall öka. Det är viktigt att notera att forskarna själva inte kan lösa detta problem.

Spridning av kunskap antas ofta vara något självklart och enkelt. Sá enkelt att man tror och förutsätter att den enskilde forskaren har möjligheter och resurser att göra detta. I själva verket är kunskapsspridning en komplicerad process som kräver särskild kunskap och erfarenhet samt att flera faktorer skall sam-

verka i tiden. Det måste finnas någon efterfrågan på kunskap från en användare som har ett relativt aktuellt behov av kunskap och som har resurser. När det gäller spridning av kunskap bör det i första hand ske genom personer som har mycket god kännedom om arbetslivets arbetsplatsens problem och som kan tillgodogöra sig resultat och erfarenhet från FoU-verksamhet, utredningar, konsultationer och liknande. Behovet av kunskapsbanker eller know how kan väntas öka. I synnerhet väntas behoven bli stora av kunskaper erfarenheter om bl.a. arbetsorganisation, arbetsledning och hur arbetssituationen anpassas tekniskt och socialt.

Framför allt de små företagen måste här tillgång till kompetens och annat stöd. Resurssituationen i små företag är inte sådan att man kan avdela särskild personal för andra frågor än sådana som är direkt relaterade till produktionen. Små företag kan därför behöva assistans med

ritningsgranskning och bedömning i samband med nybyggnad -

och anskaffning av utrustning, konkret undersökning och kartläggning av arbetsmiljöpro-

-

blem, förslag till lösningar av reella problem och då gärna komplette-

-

rade med ekonomiska beräkningar, genomförande av föreslagna åtgärder,

-

information och utbildning inom miljöområdet, -

myndighetskontakter beträffande bestämmelser, tillståndsgiv- -

ning etc.

Till viss del bör assistans kunna ges av företagshälsovården. Den måste kunna erbjuda den service och de tjänster som småföretagen efterfrågar och är i behov av.

Dessutom behövs någon form av informationscentral eller tolkningsinstans dit småföretagen kan ringa och få svar på sina frågor om arbetsmiljöförbättrande åtgärder men också om lagar, föreskrifter, avtal m.m. En sådan inrättning som kan ge enkel information utan att småföretagaren måste binda sig i övrigt skulle troligen vara till stor hjälp och kunna vara ett bra komplement till företagshälsovården.

Kommissionen föreslår därför att särskilda insatser görs för att sprida kunskap genom att upprätta lokala kontakt- och kunskapscentra.

Inom varje kommun eller flera kommuner i samverkan

- bör upprättas ett lokalt kontakt- och kunskapscentrum. De i länet befintliga resurserna i form av företagshälsovården, försäkringskassan, yrkesinspektionen kan konstituera huvudmannaskapet för dessa centra. En annan möjlighet är att de regionala arbetslivsfondema initierar verksamheten och ser till att någon lämplig aktör i det enskilda området, tar huvudansvaret. Till organisationen bör anslutas andra befintliga resurser som kan finnas i form av högskoleinstitutioner, yrkesmedicinska kliniker, yrkestekni-

ska skolor, forskningsinstitut, större företag, m.fl. intressenter. Resurser för uppbyggande av dessa kunskapscentra bör under uppbyggnadsskedet frigöras frán arbetslivsfonden varefter de lokala huvudmännen själva bör finna en gemensam finansieringsform.

Uppgifterna för lokala kunskapscentra bör vara att samla och sprida kunskaper, erfarenheter och resultat frán FoU-verksamhet och praktisk tillämpning. Detta kan ske

genom uppsökande verksamhet på arbetsplatser med kända -

arbetsmiljöproblem, genom löpande kontakt med arbetsmiljöforskningen,

-

genom kurser, konferenser, seminarier, egen utbildningsverk- -

samhet och deltagande i andra huvudmäns utbildningsverksamhet där de viktigaste arbetsmiljöfrägorna diskuteras, genom att sprida kunskaper om alternativa produktionsformer

-

m.m. eller genom att bygga och underhålla lokala nätverk av kontakter

-

med personer som har ansvar för arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor.

De lokala kunskapscentra kan genom sin verksamhet vara den länk som har ansvaret för att kunskaper och resultat sprids i hela kunskapskedjan frán grundforskning till praktiskt tillämpning. Det kan ske exempelvis genom att kunskapscentra knyter till sig forskare, utvecklings- och utredningspersonal, konsulter och andra.

Arbetsmiljökommissionen anser att det är angeläget att lokala kunskapscentra byggs upp. Däremot anser inte kommissionen att det mäste finnas en given organisatorisk modell för hur detta skall ske. De lokala förutsättningarna bör avgöra. Varje lokalt kunskapscentrum bör utifrån de aktuella förutsättningarna och behoven sträva efter att skapa fasta kontakter med olika bransch-

och organisationer och deras arbetsmiljöarbete. Där finns organ

omfattande kunskap och erfarenhet. Som exempel kan nämen

arbetarskyddsnämnden, Verkstadsföreningens miljöbank, nas m.fl.

I manga sammanhang talas om behovet av att bygga s.k. referensarbetsplatser för att kunna demonstrera hur en god arbetsmiljö eller en god arbetsorganisation ser ut. Arbetsmiljökommissionen anser för sin del att referensarbetsplatser endast får positiva spridningseffekter om de byggs som en del av en faktisk och löpande verksamhet och inte vid sidan av normal produktion. Problemet med referensarbetsplatser är ofta att de är föräldrade redan när de är färdigställda eller åtminstone har en begränsad livslängd därför att utvecklingen gär så pass snabbt inom olika områden. Det är därför bättre att sträva efter att åtgärda problemen där de finns.

10.5¶Personalekonornisk redovisning

Personalen är vår viktigaste resurs är ett slitet uttryck som förekommit i verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser i oändligt många sammanhang. Hittills har det dock varit svårt att

uppfattning om vad ett sådant policy-uttalande i realiteten

en står för. Investeringar i produktionsutrustning, material och kapital redovisas mycket tydligare än investeringar och kostnader i personalen. Kostnader för frånvaro och personalomsättning bör också vägas mot kostnader som uppkommer genom aktiva satsningar på de anställda. Genom att göra kostnaderna synliga kan de prioriteras och uppmärksammas av företagens och förvaltningamas ledningar.

Organisationsledningar, personalansvariga linjechefer och fackliga företrädare ställs ofta inför problem att diskutera personalåtgärder utifrån ett företags företagsenhets resultaträkning eller myndighets ekonomiska redovisning. Att utifrån t.ex.

en nedanstående resultaträkning diskutera samband mellan personalåtgärder och verksamhetsresultat är inte alldeles enkelt.

Mkr Intäkter 504

Rörelsekostnader :ÃZ -

Rörelseresultat före avskr. 92

Avskrivningar ;ll -

Rörelseresultat efter avskr. 18

--

I detta exempel kan man inte se personalkostnadema. Om vi

bättre kan synliggöra personalfrågor, ökar sannolikheten för åtgärder.

En relativt enkel åtgärd för att synliggöra de anställda är att omstrukturera resultaträkningen kostnadssammanställningen

att bryta ut alla personalkostnader ur rörelsekostnadema genom pá t.ex. följande sätt:

Mkr Intäkter 504

Leverantörskostnader :lä -

Bruttoförädl. värde 408

Avskrivningar :gg -

Posterna 1 till 4 innehåller dels faktiska dels lön till expenser, de anställda som har arbetat med tagit del av det posten avser. Posten 5 är en restpost som framkommer när organisationens hela lönesumma reduceras med lönedelarna i posterna 1 till 4. Med ovanstående struktur borde förutsättningarna bättre vara att diskutera personalåtgärder och att lära sig samband mellan personalátgärder och verksamhetsresultat. Dessutom torde det öka trycket på organisationer att redovisa sina prestationer. Om de redovisas finns det bara en kostnadssida att relatera eventuella personalåtgärder till. Även andra delposter som t.ex. jämställdhetskostnader eller personalutvecklingskostnader kan föras in.

Vad är personal- Den personalekonomiska redovisningen är viktig för att synligekonomisk redovisning göra möjligheter till åtgärder, dvs. att varje redovisningsenhet inom en organisation stimuleras att vidta olika slags personalátgärder. Den personalekonomiska redovisningens viktigaste funktion är att kontinuerligt genom t.ex. månads- eller kvartalsvisa rapporter, rikta uppmärksamhet på dessa frågor och öka kunskaperna. Den personalekonomiska redovisningen föreslås här bestå av fyra delar. Personalberáttelse, -

- Personalresultaträkningpersonalkostnadssammanställning,

Personalnyckeltal, - Personalfotnoter. - Personalberüttelsen jfr förvaltningsberáttelsen verbal beär en skrivning av viktiga händelser och åtgärder under áret inom t.ex. personalutveckling, frånvaro, personalomsättning och det personalsociala området. Därigenom skapas en grund för att i personalresultaträkningen avsläsa eventuella ekonomiska effekter av åtgärder, eller i personalfotnoterna avläsa de reala effekterna åtgärderna t.ex. minsav kade frånvarokostnader respektive frånvarominskning i procent. Självfallet är det inte nödvändigt att personalberättelsen ingår mer än i en sammanfattande ársberättelse. Personalresultaträkningen beskriver hela verksamheten, dess intäkter anslag och dess kostnader. Här kostnader i vanlig avses ordning för t.ex. lokaler, men också kostnader för personalutveckling, personalomsáttning, frånvaro och personalsociala kostnader. Personalnyckeltal, dvs. relationstal mellan olika storheter, är ett sätt att underlätta jämförelser mellan olika enheter och år, att se t.ex. hur stora personalutvecklingskostnaderna är i relation till de totala personalkostnaderna eller per anställd. Personalfotnoterutgör en möjlighet att inom samma områden som ovan med viktig kvalitativ tilläggsinformation, sannolikt viktigare för åtgärder än den rena kostnadsredovisningen. Som en fotnot till frånvarokostnader kan t.ex. frånvaroomfattning och

fránvarotyp i procent redovisas, eventuellt uppdelad pa kön eller yrkeskategori, samt antal arbetsskador och olycksfall.

Sammanfattningsvis korresponderar de fyra delarna till varandra pá följande sätt:

Figur 10.3 Skiss över samverkan mellan de olika delarna i den personalekonomiska redovisningen.

Personal-

resultat-

räkning

för att beskriva

Personal- ekonomiska Personal-

berättelse konsekvenser nyckeltal

för att av- 1990 1989 för att öka

läsa effekter 7 jämförbarheten

av personal- jfg v mellan perioder

åtgärder eller enheter

1f--f 2

I

Personal-

fnlnmer

för att ge kött

de ekono-

miska benen

Källa: Ian-Erik Gröijer, Det personalekonomiska bokslutet 1990

Exempel pá hur personalekonomiska redovisningar har utformats för ett företag, delar av en kommunal- respektive landstingsförvaltning samt för en myndighet framgår av bilaga 10 till detta betänkande.

Värdet av personal- Ett systematiskt användande personalekonomisk redovisning,

av ekonomisk redovisning kan tänkas leda till följande positiva och negativa effekter: + Alla som arbetar inom en organisation far en gemensam ut-

gångspunkt för att diskutera personalfrágor m.m. + Att ta upp personalfrágor blir en naturlig och väsentlig del av

verksamheten. + Genom att jämföra mellan olika år och enheter skapas en

grund för inlärning, och för att sålla fram effektiva personalátgärder.

+ Ett personalekonomiskt bokslut utgör ytterligare ett motiv för prestationsmätningar i icke vinstdrivande organisationer föratt också en intäktssida att relatera personalåtgärder till. + Den skärpta uppmärksamheten på arbetsmiljö- och personalfrågor kan väntas skapa ökad efterfrågan hos bl.a. tekniker och ekonomer på kunskap om hur människor fungerar. - + Den personalekonomiska redovisningen utgör ett värdefullt komplement till det vanliga bokslutetresultaträkningen vid bedömningar av företag förvaltningar. All slags redovisning kräver resurser för inforrnationshante- ring. Om dock redovisnings- och precisionskraven inte ställs alltför högt vad gäller ingående data och kostnadsredovisning, behöver inte själva bokslutsarbetet bli alltför omfattande t.ex. genom att använda standardkostnader i stället för verkliga för svärfángade poster som rekryteringskostnader. Det sociala ansvaret riskerar äfflilireducerat till kortsiktig - en penningmässig fråga. Den risken måste motverkas på samma sätt som kontroll sker av att en företagsenhet också investerar för framtiden, inte bara kortsiktigt producerar.

Reglering av personal- Kommissionen har anordnat en hearing med företrädare för arekonomisk redovisning betstagare och arbetsgivare i organisationer som prövat att tillämpa personalekonomisk redovisning. Det sammanfattande intrycket av de redogörelser som lämnades att användningen var av personalekonomisk redovisning hade bidragit positivt till intresset för och hanteringen arbetsmiljö- och personalfrágoma. av Efter ytterligare överväganden har kommissionen funnit att personalekonomisk redovisning är ett effektivt instrument för att i alla organisationer starkare rikta uppmärksamheten mot fragor som rör personalen. Kommissionen föreslår därför att alla arbetsgivare har som redovisningsskyldighet enligt aktiebolagslagen eller lagarna om ekonomisk förening, handelsbolag och kommanditbolag och har anställda samt alla offentliga statliga, primär- och sekundär- kommuner motsvarande arbetsgivare skyldighet att göra - ges personalekonomiska redovisningar i huvudsak enligt ovanstående skiss. Denna skyldighet bör regleras genom ändringar av nämnda lagar och de lagar författningar reglerar offentlig som verksamhet. Redovisningarna bör göras regelbundet och tillgängliga vara inom organisationen men behöver inte i alla delar vara offentliga. För de mindre företagen kan integritetsskäl av vissa särregler behöva formuleras. Med hänsyn till den korta tid kommissionen haft till förfogande har det inte varit möjligt att utarbeta lag- och författningsförslag för regleringen av personalekonomisk redovisning. Därför föreslår kommissionen en ytterligare beredning de förändringav ar i lagar och författningar som är nödvändiga.

Kommissionens förslag

I detta kapitel lägger kommissionen fram förslag till lagändringar

översiktligt redovisats i tidigare avsnitt. Vidare sammanfatsom tas övriga förslag kommissionen presenterat i kapitel 1-10.

som De allmänna överväganden och rekommendationer som framförts i tidigare kapitel, tas inte upp i denna avslutande sammanfattning.

11.1¶Förslag till lagändringar

11.1l1 Arbetsmiljö- lydelse kap. 1 § AML

Föreslagen 1 a lagen och arbetsmiljö- l kap. Lagens ändamål och tillämpningsområde förordningen

1 § Mdlsüttningsparagraf Lagens ändamål är:

att säkerställa arbetsmiljö förhindrar att arbets-

en som

tagare utsättes för skadlig påverkan eller risk för ohälsa

eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn

till arbetets natur och den sociala och tekniska utveck-

lingen i samhället och

att arbetsgivare och arbetstagare grund för att

ge en

gemensamt kunna åstadkomma en god arbetsmiljö.

Arbetsmiljölagen saknar i dag uttrycklig ändamålsbeståmmel-

en

Dess karaktär ramlag, i första hand syftar till att verka se. av som handlingsdirigerande på arbetsmarknadens parter, innebär att detta ändamål behöver uttryckas klarare. Förebilden till den föreslagna paragrafen är dels hämtad från den norska arbetsmiljölagen, dels från 2 kap. 1 § första stycket i AML, som överförts ordagrant.

Det första målet är att säkerställa arbetsmiljö som förhindrar

en att arbetstagare utsätts för skadlig påverkan eller risk för ohälsa eller olycksfall. Detta har alltid varit lagens huvudmålsättning

har tidigare endast kommit till uttryck i samband med men regleringen arbetsgivaransvaret jfr 3 kap. 2 §. Genom infö-

av randet motsvarande bestämmelse i 1 kap. skapas en sym-

av en metri mellan lagens ändamål och arbetsgivaransvaret.

Vidare antyder ordet säkerställa, som saknar tidigare motsvarighet, att det handlar ett systematiskt förebyggande arbeom te vilket stämmer väl överens med den föreslagna paragrafen om internkontroll 3 kap. 2 §. a Andra delen av den första punkten är flyttad från 2 kap. 1 § första stycket AML och uttrycker tanken att arbetsmiljön skall förbättras i takt med den sociala och tekniska utvecklingen. Vår uppfattning är att denna bestämmelse inte in under passar 2 kap., som behandlar arbetsmiljöns beskaffenhet. Noteras kan att den norska lagen har motsvarande skrivning i sin målsättningsparagraf. Den sista punkten, som säger att lagens ändamål är att ge arbetsgivare och arbetstagare grund för att kunna en gemensamt åstadkomma en god arbetsmiljö, är nyhet där den norska en lagen i viss mån fått tjäna som förebild. Eftersom arbetsmiljökommissionens uppfattning god är att en arbetsmiljö förutsätter ökad lokal aktivitet vi denna en anser att del har ett stort pedagogiskt värde. Visserligen betonas samverkan mellan parterna i AML den föreslagna skrivningen har men ett vidare innehåll. Den betonar nämligen att lagen och indirekt även med stöd av lagen utfärdade föreskrifter och allmänna råd skall ses som parternas hjälpmedel för att gemensamt åstadkomma en god arbetsmiljö. De arbetsorganisatoriska frágornas komplexa karaktär förstärker detta behov. Det bör framhållas att denna del av målsättningsparagrafen självklart inte påverkar vare sig samhällets ansvar eller den rollfördelning föreskrivs i 3 som kap. AML. I paragrafens första punkt används begreppet arbetstagare. Avsikten är att begreppet även skall omfatta de i grupper som lagens 1 kap. 2 § likställs med arbetstagare.

Arbetsorganisatoriska Föreslagen lydelse frågor 2 kap. 1 § AML Arbetsförhållandena skall till människans förutanpassas sättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Arbetstagare skall ges möjlighet att medverka i utformningen av den egna arbetssituationen samt i förändringsoch utvecklingsarbete som rör det arbetet. egna Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas sá att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar kan medföra ohälsa eller olycksfall. som Löneformer och förläggning av arbetstider innebär som påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall skall inte användas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas. Det skall eftersträvas att arbetet möjligheter till variager tion, social kontakt, samarbete och sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liktill självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. som

Arbetsmiljölagens s.k. portalparagraf, 2 kap. 1 är den bestämmelse, i första hand lagen dess karaktär av ramlag. som ger Denna lag erhåller regelmässigt sin konkretisering genom typ av föreskrifter och allmänna råd från myndigheter. De psyko-sociala och arbetsorganisatoriska aspekterna på arbetsmiljön har visat sig växande betydelse. Det helhetsperspektiv på arbetsmiljön som detta påkallar låter sig inte fångas i ökad detaljreglering. Lagstiftningen måste därför syfta till att en öka de berörda parternas aktivitet när det gäller att identifiegen problem och utforma deras lösning. Detta synsätt kommer era främst till uttryck i den förordade kompletteringen av 3 kap. AML. För att förverkliga detta syfte synes det dock erforderligt att konkretisera lagen på ett sätt tydliggör för de lokala parterna som vilka generella kriterier bör utgångspunkter i en besom vara dömning huruvida denna aktivitet leder till en god arbetsmilav ]0. Första stycket har bibehållits från tidigare. Dess funktion i sitt sammanhang är, förutom att vara en portaldeklaration, att nya markera att hänsyn alltid skall tas till individuella olikheter i fråga tålighet mot fysiska och psykiska belastningar. Andra om stycket har hämtats från utvecklingsavtalet 3 § mom. 5 och utgör konkretisering den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. en av 1 § andra stycket 2 att det skall eftersträvas att arbetet anordså, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation. nas Till resterande delar lagrummet, dvs. styckena 3-5, har den av norska arbetsmiljölagens 12 § tjänat som förebild. Beträffande det andra stycket, som behandlar den enskilde arbetstagarens möjlighet att medverka i utformningen av den arbetssituationen etc., bör inledningsvis framhållas, att aregna betsmiljölagens förarbeten betonar att ett aktivt deltagande från de anställdas sida är avgörande för att förverkliga syftet med arbetsmiljölagen. Stadgandet skiljer sig inte markant från den föreslagna bestämmelsen. En skillnad är dock att möjligheten att medverka i utformningen av förändrings- och utvecklingsarbete får starkare betoning. Forskningen visar att förändrings- och en utvecklingsarbete där de berörda inte får medverka ger negativ psykisk belastning. När den enskilde involveras i förändringsarbete bidrar det oftast till att förbättra den psyko-sociala arbetsrniljöns kvalitet. Arbetsmiljökommissionen vill med denna bestämmelse dels att lokal aktivitet stimuleras, dels markera att den skall nå ut till och anställd. Det bör slutligen framhållas att engagera envar överföringen avtalsbestämmelser till lag har visst stöd i tidigaav praxis på arbetsmiljöområdet. Ett exempel är samverkanskare

pitlet i AML som hämtat sin föreblid i SAF-LO-PTK-avtalet. Beträffande det tredje stycket kan först konstateras arbetsoratt ganisatoriska frågor otvetydigt omfattas lagen i dess gällande av lydelse. Detta framgår redan av förarbetena till första stycket. Den föreslagna konkretiseringen tidigare avser som nämnts att öka den lokala aktiviteten på detta område grund samt att ge en för konstruktiva dialoger mellan de lokala aktörerna.

En fråga som inställer sig är i vad mån yrkesinspektionen kan ingripa med tvångsåtgärder i detta sammanhang och vilka förhållanden som då skall råda. Som tidigare konstaterats har yrkesin-

spektionen principiellt sett vidsträckta befogenheter - - att meddela förelägganden och förbud. Enligt 7 kap. 7 § AML kan ett föreläggande meddelas mot den har skyddsansvar som enligt 3 kap. om det behövs för att lag t.ex. 2 kap. 1 § eller föreskrifter skall efterlevas. Samtidigt bör det noteras, att antalet tvångsingripanden på detta område är mycket och att yrkesinspektionen för närvarande år i färd med att utveckla tillsynsmetoder för

psykiska och sociala arbetsmiljöfaktorer varvid syftet finna är att lämpliga former för myndighetsutövningen på området.

Föreslagen bestämmelse om arbetsorganisationen innebär att yrkesinspektionen skall ingripa med förbud och föreläggande riktade mot arbetsmiljöns beskaffenhet endast fysiska eller om psykiska belastningar kan medföra ohälsa eller olycksfall. Detta

innebär att man vid en bedömning den aktuella situationen av skall ha grundad anledning att anta att arbetet eller kommer ger att ge upphov till ohälsa. Ett exempel på situation där yrkesinen spektionen kan ingripa och redan ingripit med stöd gällande - av rätt är när det gjorts trovärdigt att monotona arbetsuppgifter medför en förhöjd risk för belastningsskador. Detta kan även uttryckas så att ingripanden kan ske mot arbeten typiskt som sett, genom erfarenheter från arbetsplatser, kan sägas innebära skadlig belastning. Andra fall där ingripanden med stöd denna av bestämmelse kan ske är när på arbetsplatsen kunnat kartlägman ga omständigheter som typiskt sett är indikationer på att arbetets belastningar utgör akut eller ackumulerande fara för ohälsa. en Beträffande löneforrner och arbetstidsordningar kan konstate-

ras, att dessa stadganden utgör en utvidgning jämfört med gällande rätt. Visserligen finns vissa uttalanden i förarbetena som ger möjlighet att ingripa mot prestationslönesystem dessa när medför höjd säkerhetsrisk eller fara för säkerhet. Beträfannans fande arbetstidsfonner finns vissa generella uttalanden betosom nar att arbetstidsfrågor i vissa situationer kan bedömas som en skyddsfråga. Dessa förarbeten har dock i praktiken inte medfört

att tillsynsmyndighetema agerat.

Motivet till att dessa frågor tas i förslaget är de forskningsupp resultat som visar att prestationslönesystem respektive vissa arbetstidsformer samt övertid under längre tidsperiod som varar en framför allt i kombination med andra arbetsmiljöfaktorer - -

kan medföra risk för ohälsa. Samtidigt bör inskjutas, att prestationslönesystem av den enskilde arbetstagaren ofta uppfattas

positivt. Detta oaktat kan inte bortses från att löne- och som arbetstidsformer ingår i helhetsbedömning av arbetsmiljön

en och att samhället har det yttersta ansvaret för att förhindra att arbetstagare utsätts för ohälsa. Det bör också framhållas att parterna som hittills haft ansvaret att i praktiken bevaka dessa

frågor haft svårt att klara av denna roll och att en lagreglering

skulle kunna öka såväl arbetsgivarens som arbetstagarnas insikt

att dessa faktorer även har arbetsmiljöaspekter. om

I förslaget sägs, att löneformer och förläggning av arbetstider

innebär påtaglig risk för ohälsa inte skall användas. Det bör i som sammanhanget erinras om att det i 1 kap. 1 § AML sägs att det vid lagens tillämpning skall tas hänsyn till arbetets natur. Detta innebär t.ex. att arbetstidsförläggningar som generellt sett får

utgöra en hälsomässig belastning, t.ex. nattarbete, får godanses tas som en följd av arbetets natur. Den helhetssyn som AML ger uttryck åt innebär i sådana fall att arbetets innehåll, bemanning, organisation och ledningsformer skall utformas med hänsyn till att arbetstidens förläggning i sig innebär en belastningsfaktor av betydelse.

Uttrycket påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall avser att markera att bestämmelsen riktar sig mot löneformer och arbetstidsordningar som utgör en riskökande faktor av betydelse i sitt aktuella sammanhang. Med hänsyn till komplexiteten i sambandet mellan arbetstidsförläggning respektive löneform å ena sidan och hälsa å andra sidan bör yrkesinspektionens ingripanden med stöd av denna bestämmelse inte grundas enbart på generell kunskap annat än i klara fall. I övrigt bör ingripandet dessutom stödjas indikatorer på att det i det aktuella fallet är fråga om en

av påtaglig risk som väsentligen reduceras genom den anvisade åtgärden. Det bör vidare tilläggas att t.ex. löneformen ofta har betydelse i samspel med andra faktorer i arbetsmiljön och att det därför kan vara naturligt att insatserna i första hand riktar sig mot de risker är förbundna med själva arbetet och andra omstän-

som digheter i arbetsmiljön.

Fjärde och femte styckena i förslaget upptar vissa förhållanden

de flesta bedöms vara grundläggande kriterier för en som av tillfredsställande arbetsmiljö. Dessa krav har stöd i de uttalanden i förarbetena som gjorts i anslutning till första stycket och har vidare brett stöd i års forskningsresultat. Även i detta

ett senare fall återfinns väsentliga delar i den norska lagens tolfte paragraf. Användandet av ordet eftersträvas har till syfte att markera att lagen kräver att ansatser görs för att förbättra arbetsmiljön i dessa avseenden utan att för den skull fastställa en objektiv norm för arbetsmiljöns beskaffenhet.

Intemkontroll Föreslagen lydelse 3 kap. 2 a § AML En arbetsgivare skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten pá ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i denna lag och med stöd lagen av utfärdade föreskrifter. Han skall fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten, upprätta handlingsplaner och vidta de åtgärder, som föranleds därav. Åtgärder inte kan som vidtas omedelbart skall tidsplaneras. Arbetsgivaren skall dokumentera arbetsmiljön och arbetet med den i den utsträckning verksamheten kräver.

Skyddskommitténs del- Föreslagen lydelse tagande i planering av 6 kap. 9 § 1 AML p. arbetsmiljö och rehabili- Skyddskommittén skall delta i planeringen arbetsmiljöteringsarbete av arbetet pá arbetsstället samt följa dess genomförande.

6 kap. 9 §4 p. AML Skyddskommitté skall vidare delta i planeringen arbetsav anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten samt följa dess genomförande.

Ovannämnda förslag har, i den del rör arbetsmiljöarbetet, som utarbetats av arbetarskyddsstyrelsen i rapport till arbetsmiljöen kommissionen 1990-02-15 med rubriken Regeringsuppdrag angáende styrmedel i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Förslaget till ny paragraf i 3 kap. gäller s.k. internkontroll. Beträffande den närmare motiveringen får hänvisas till arbetarskyddsstyrelsens rapport. Arbetsmiljökommissionen ställer sig bakom förslaget. För att ytterligare öka den lokala aktiviteten har kommissionen utökat arbetarskyddsstyrelsens förslag med ett tillägg att handlingsplaner skall upprättas när detta föranleds konstateav rade brister i arbetsmiljön. Styrelsens förslag till ändring i 6 kap. 9 där nuvarande lydelse att Skyddskommittén skall planera skyddsarbetet föresläs ändrad till att Skyddskommittén skall delta i planeringen av skyddsarbete, avser att förtydliga att huvudansvaret för arbetsmiljöarbetet ligger i arbetsgivarens linjeorganisation.

Arbetstagarrollen Föreslagen lydelse 3 kap. 4 § AML Arbetstagare skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet av de åtgärder beslutats för att åstadsom komma en god arbetsmiljö. Han skall utföra arbetet i enlighet med gällande föreskrifter samt använda föreskrivna skyddsanordningar, visa aktsamhet och i övrigt medverka till att förhindra ohälsa eller olycksfall.

arbetstagare upptäcker brister eller risker i arbets-

Om en

miljön skall han påtala detta för arbetsgivaren.

Finner arbetstagare att arbetet innebär omedelbar och

allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta

arbetsgivaren eller skyddsombud. För skada till följd av att

arbetstagaren underlåter att utföra arbetet i avvaktan pá besked det skall fortsätta är han fri från ersättningsskyl-

om dighet.

Den föreslagna ändringen innebär ett förtydligande av arbetstagarens aktivitetsplikt.

Arbetsmiljökomrnissionen att en ökad lokal aktivitet och

anser ett effektivare förebyggande arbetsmiljöarbete förutsätter att den enskilde arbetstagarens erfarenheter och engagemang i arbetet och i arbetsmiljön får ökat utrymme. Förslaget att arbetstagare skall möjlighet att medverka i utformningen av den egna

ges arbetssituationen etc., som tidigare redovisats har detta syfte.

Första punkten i första stycket upptar ett stadgande om att arbetstagare skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet de åtgärder som beslutats för att åstadkomma en

av god arbetsmilj ö. Avsikten med denna punkt, är att på ett tydliga-

sätt markera att arbetstagare har en viktig funktion i re envar arbetsmiljöarbetet. Alla arbetstagare således en skyldighet att

ges på ett aktivt sätt medverka i arbetsmiljöarbetet, vilket även innefattar att delta i utarbetande och genomförande av t.ex. handlingsplaner i syfte att förbättra arbetsmiljön.

Andra punkten i första stycket om arbetstagarens skyldighet att följa föreskrifter etc. innebär i sak inga förändringar jämfört med gällande rått. Däremot har vissa språkliga justeringar gjorts för att stadgandet skall bli tydligare. Att uttrycket förebygga ersätts med förhindra att markera att arbetstagarens skyldighe-

avser ter naturligtvis är begränsade och att det är arbetsgivaren som har ansvaret för att förebygga ohälsa och olycksfall jfr lydelsen i 3 kap. 1 där det stadgas att arbetsgivaren skall vidtaga alla åtgärder behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för

som ohälsa eller olycksfall. Samtidigt bör noteras, att arbetstagarnas medverkan är stor betydelse, inte minst för att komma till rätta

av med arbetsmiljöproblem på det psyko-sociala och arbetsorganisatoriska området.

Andra stycket har hämtat sin förebild frän arbetsrniljöavtalet mellan SAF-LO-PTK kan även sägas ha stöd i tidigare

men förarbetsuttalande. Stadgandet i andra stycket innebär att arbetstagare skall till arbetsgivaren påtala brister eller risker som han upptäcker. Detta är procedurregel och åsidosättande av denna

en regel kan inte medföra straffansvar för den enskilde. Syftet med regeln är att tydliggöra den s.k. hänvändelseordningen, dvs. att

det första steget i den handläggningsordning som bör gälla ange

arbetstagare upptäcker brister eller risker i arbetsmiljön om en

och dessa kräver någon form åtgärd från arbetsgivarens sida. av Denna regel innebär inte att arbetstagaren beskärs sin rätt att ta kontakt med sitt skyddsombud.

Skyddsombttdetsfått att Föreslagen lydelse

begäraingripandeav 6 kap 4 g AML

yrkesinspektionen mm Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och skall verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. I detta syfte skall ombudet inom sitt Skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt att arbetsgivaren uppfyller kraven i 3 kap. 2 a Skyddsombud skall delta vid planering eller ändav nya rade lokaler och anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra risk för ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivare skall underrätta skyddsombud förändom ringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område. Arbetsgivare och arbetstagare för att skyddsomsvarar bud får erforderlig utbildning.

Föreslagen lydelse 6 kap. 6 a § AML Om skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, skall skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren. Skyddsombud kan också begära att viss undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. På begäran skall arbetsgivaren lämna skyddsombudet skriftligt bevis på dennes framställning. Arbetsgivare skall utan dröjsmål lämna besked i frågan. Sker inte detta eller beaktas inte framställningen inom skälig tid, har skyddsombud rätt att begära att yrkesinspektionen tar ställning till föreläggande eller om förbud enligt 7 kap. 7 § skall meddelas. Där skyddskommitté enligt 6 kap. 8 § finns, kan skyddsombud direkt begära att kommittén behandlar skyddsen fråga.

Föreslagen lydelse 7 § arbetsmiljöförordningen Vid varje arbetsställe bör regelbunden översyn ske genom skyddsrond. I skyddsrond skall företrädare för arbetsgivare och skyddsombud delta.

Ovannämnda paragrafer utgör till största delen uppdelning en och ett förtydligande av 7 § arbetsmiljöförordningen. Flertalet regler i denna bestämmelse är enligt vår uppfattning sådan av

betydelse att de bör ingå i arbetsmiljölagen. Vi föreslår

principiell

bestämmelserna i 7 § i förordningen med undantag därför att stycket handlar skyddsrond överförs till de för sista som om paragrafer i lagen här behandlas. Som konsekvens av som en förslaget måste 7 § arbetsmiljöförordningen justeras. kap. 4 § första stycket har gjorts det tillägget att skyddsom- I 6 fått bevakningsansvar beträffande arbetsgivarens inbudet ett ternkontroll. kap. 6 § stadgas uttryckligen att skyddsombud, som inte I 6 a framställning till arbetsgivaren beaktad inom skälig tid, har får en yrkesinspektionen tar ställning till om förelägrätt att begära att gande eller förbud enligt 7 kap. 7 AML skall meddelas. Gällanlydelse i 7 § AMF begäran ingripande har dock de om om rättsliga innebörd varför den föreslagna ändringen i husamma vudsak innebär ett förtydligande av gällande rätt. Motivet till ovannämnda förändringar är dels att stärka skyddsombudets ställning vid införandet intemkontroll, dels av skyddsombudet uttrycklig rätt att vid långtidseffekter t.ex. att ge belastningsskador initiera att yrkesinspektionen tar ställning till tvångsmedel skall meddelas arbetsgivaren inte vidtagit om om erforderliga åtgärder.

Arbetsanpassning 3 kap. 2 § första stycket AML paragrafen måste utvidgas med en ut- Kommissionen anser att trycklig markering arbetsgivarens skyldighet att vidta de anav och rehabiliteringsåtgärder som krävs för att underlätpassningsarbetstagare är långvarigt sjukskrivna att återgå i ta för som arbete.

3 kap. 3 § andra stycket 1 p. AML det finns behov att förtydliga skyldig- Kommissionen anser att av vidta förändringar och arbetsmiljön så att den heten att anpassa enskilda utför arbete och som behöver särpassar personer som skilt anpassade arbetsförhållanden för att kunna utföra sina ar-

betsuppgifter.

Arbetsmiljökommissionen att det är viktigt att flytta fram 11.1.2 Lagen om anser allmän försäkring det gäller rehabiliteringsarbetet. positionerna när Kommissionen föreslår reglering i lagen allmän försäken om ring med syfte att fastslå ramarna för arbetsgivaransvaret samt att förtydliga den enskilde arbetstagarens rättigheter i rehabiliteringssammanhang. Detta, tillsammans med liggande förslag 198990: 62 och arbetslivsfondens möjligheter att bidra prop. rehabiliteringsområdet, bör leda till en snabb till insatser inom utveckling på området. behövs också avgränsande definition av rehabiliterings- Det en begreppet i arbetslivet överensstämmer med avgränsningen som

av arbetsgivaransvaret. Arbetsmiljökommissionen anser att definitionen i detta sammanhang måste smalare vara än rehabiliteringsberedningens förslag motsvarar bredare behov som ett och täcker ett större fält. För att markera avgränsningen till arbetslivet har i nedanstående förslag också tennema arbetsgivare och arbetstagare använts i stället för den försäkrade.

Arbetsmiljökommissionen är medveten den följande om att principskissen till lagtext behöver viss ytterligare juridisk bearbetning. Den tidsram som stått till kommissionens förfogande har

inte räckt för detta.

Arbetsgivaransvaret Arbetsgivare skall för att arbetstagarens behov svara av rehabiliteringsåtgärder klarläggs samt medverka till de att åtgärder snarast vidtas som behövs för effektiv rehabilien tering av arbetstagaren. Om det inte framstår obehövligt skall arbetsgivaren som

genomföra en arbetsplatsutredning

när arbetstagarens arbete ofta har avbrutits sjukledigav hetsperioder eller när han under längre tid har varit en

deltidssjukledig, eller

när arbetstagaren har varit helt sjukledig längre tid än fyra veckor i följd, eller när arbetstagaren begär det.

Utredningen skall genomföras efter samråd med arbets-

tagaren samt med hans arbetstagarorganisation, arbetsom tagaren medger det. Försäkringskassan skall underrättas resultatet om av ar-

betsplatsutredningen.

Arbetsgivarens direkta åtgärdsansvar omfattar åtgärder för yrkesinriktad rehabilitering som kan vidtas inom eller i anslutning till verksamheten. Vid varje arbetsställe där det finns skyddskommitté en skall det finnas kontaktperson i rehabiliteringsfrågor. en

Arbetsgivaransvaret för rehabilitering omfattar alla arbetstagare, oberoende vad är orsaken till deras av som nedsatta arbetsförmåga. Arbetsgivaren skall aktivt följa rehabiliteringsärendet och medverka till att åtgärder för yrkesinriktad rehabilitering snarast vidtas. Vid behov måste försäkringskassan samhällets som är samordnande funktion kontaktas för aktivera att övriga aktörer. En grundläggande utgångspunkt är att rehabiliteringsåtgärder förutsätter samtycke från den enskilde. Detta medför också en motsvarande begränsning arbetsgivarens av ansvar.

Utredningsansvaret Kommissionen föreslår att arbetsgivarens ansvar att kartlägga rehabiliteringsbehov entydigt fastslås. Det skall vara helt klart att arbetsgivaren för att den enskildes ansvarar rehabiliteringsbehov och behovet av arbetsmiljöförändringar arbetsplatsen av utreds. I

vissa fall, i små företag, finns inte tillräcklig kompetens för t ex detta. I sådana fall kommissionen att arbetsgivaransvaret anser uppfyllts företaget förvaltningen tar initiativ och kommer om med försäkringskassan att de skall utföra utredningöverens om h en. Inom företag och förvaltningar skall finnas mål för rehabiliteringsarbetet samt system för hur åtgärdsplaner tas fram, genomförs och följs Det bör finnas fungerande rutiner för tidig och upp. kontinuerlig kontakt med anställda som är sjukskrivna samt rutiför att undersöka behoven rehabiliteringsinsatser och planer av åtgärder för att tillgodose behoven rehabilitering. Denna nera av organisation rehabiliteringsarbetet måste anpassas efter verkav samhetens art och företagets förvaltningens storlek.

Genomförandeansvar Arbetsgivarens avgränsas till de yrkesinriktade rehabiliteansvar ringsinsatser kan leda till fortsatt arbete inom företaget som förvaltningen. Arbetsgivaransvaret innebär skyldighet att se till att rehabien literingsprocessen initieras och fortgår samt att övriga rehabiliteringsaktörer kopplas in i den mån det behövs. Enligt AML skall anpassnings- och rehabiliteringsfrågor behandlas i skyddskommittén. På arbetsställen där det finns skyddskommitté är det därför naturligt att kräva att det finns en kontaktperson i rehabiliteringsfrågor. Även på mindre särskild arbetsställen är det naturligt att kontaktperson utses när det en blir aktuellt med rehabiliteringsärenden. Arbetsgivaransvaret upphör när anställningsförhållandet uppvid förtidspension, ålderspension eller övergång till hör, t.ex. anställning. kommit dit kan åtgärdsansvaret annan Innan man överlämnas till försäkringskassan. Detta förutsätter att man är med kassan att det företagets förvaltningens överens om egna möjligheter är uttömda. Kriterier för sådana bedömningar bör

utvecklas av RFV.

Den enskilde Arbetstagare har rätt att av sin arbetsgivare begära att arbetsplatsutredning genomförs. Om rehabiliteringsåtgärder inte genomförs kan arbetstavända sig till försäkringskassan och begära påskyngare dande ingripande från tillsynsmyndigheten.

Den enskilde arbetstagarens rätt att begära arbetsplatsutredning arbetsgivarens plikt att genomföra sådan utredning på framgår av begäran arbetstagare. För att lyfta fram detta kan man i ett av särskilt lagrum samlat den enskildes rättigheter. Detta kan ta upp bidra till den enskildes initiativ- och aktivitetsmöjligheter att stimuleras. Stannar rehabiliteringsprocessen eller om den över huvud upp inte kommer i gång kan arbetstagaren vända sig till försäktaget

ringskassan i dess egenskap tillsynsmyndighet av och påkalla ingripande för att aktivera processen. På samma sätt som arbetsgivaransvaret enligt

arbetsmiljölagen

är kopplat till ett skyddsansvar för arbetstagaren bör ett rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren motsvaras av ett ansvar för arbetstagaren att medverka i aktiv

en rehabilitering. Naturligtvis

måste det individuella ansvaret relateras till individens allmänna förutsättningar eller sjukdomsbild. Huvudprincipen måste dock vara den s.k. arbetslinjen innebär att aktivt stödjande som åtgärder måste sättas före passiva kontantutbetalningar. Sanktioner mot de enskilda finns redan i dag i 20 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring. Sjukersättning

m.m. kan dras in eller nedsättas om man uppsåtligen drar på sig sjukdom eller skada, är grovt oaktsam hälsosynpunkt, vägrar underkasta ur att sig läkarundersökning eller att följa läkares föreskrifter eller lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållanden som är av betydelse för ärendet.

De fackliga De fackliga organisationerna kan vända sig till försäkringsorganisationerna kassan och begära ingripande från tillsynsmyndigheten om

- rehabiliteringsverksamheten inte fungerar,

medlem begär stöd i enskilt rehabiliteringsärende. -

På motsvarande sätt som i det förebyggande arbetsmiljöarbetet föreslås de fackliga organisationerna få en pådrivande och beva-

kande funktion. Detta kan bidra till påskynda att den breda

kraftsamling i rehabiliteringsfrågor kommissionens förslag

som syftar till.

De fackliga organisationerna bör rätt att begära ingripande från försäkringskassan rehabiliteringsverksamheten om inom företaget förvaltningen inte fungerar. I rehabiliteringsärenden kan den enskilde medlemmen också ha behov av stöd eller avlastning i kontakten med tillsynsmyndigheten försäkringskassan. Därför bör de fackliga organisationerna ges rätt att även i enskilda rehabiliteringsärenden påkalla försäkringskassans ingripande efter begäran av den enskilde. I förhållande till arbetsgivaren har de fackliga organisationerna redan i dag möjlighet att med stöd MBL förhandla av om förhållanden som rör enskilda medlemmar.

Försäkringskassan Försäkringskassan är samhällets för samordning resurs och

tillsyn av rehabiliteringsarbetet.

När en arbetstagare varit sjukledig helt eller delvis i två månader och om arbetsgivaren inte redovisat rehabiliterande insatser eller arbetsplatsutredning, skall försäkringskas-

san aktivera rehabiliteringsprocessen.

Kommissionen understryker vikten av att rehabiliteringsinsatser sätts in tidigt. Detta uttrycks i reglerna om arbetsgivaransvaret. För att säkerställa att rehabilitering verkligen kommer till stånd, föreslås en kompletterande skyldighet för försäkringskassan att vid behov ingripa om ingen aktivitet kommit till stånd efter två månader. Försäkringskassans kompletterande skyldighet avser dock inte att ersätta arbetsgivaransvaret.

Om arbetsgivaren försummar att göra arbetsplatsutredning eller genomföra rehabiliteringsinsatser bör kassan ta upp diskussioner med arbetsgivaren om att han skall bekosta utredning eller insatser som kassan i arbetsgivarens ställe måste genomföra. Kassan bör i samverkan med företaget och den enskilde arbetstagaren avgöra vilka åtgärder som är lämpliga att vidta.

11.1.3 Personalekono- Arbetsmiljökommissionen föreslår företag och förvaltningar

att misk redovisning får en lagstadgad skyldighet att ha en löpande personalekonomisk redovisning som, i valda delar, även årligen offentliggörs. Regler om detta bör lagfästas för hela arbetsmarknaden.

1 1.2 för vidare

Frågor beredning

Ekonomiska styrmedel Ett principförslag för med differentierade avgifter redo-

ett system visas i kapitel Detta förslag är avsett att utgöra utgångspunkter för vidare beredning.

Vi går här inte in på vilka möjliga krav om förändringar när det gäller lagstiftning, myndighetsuppgifter etc. som kan bli följden av förslaget utan hänvisar till de texter som finns i kapitel

Översyn av arbetsrätten Arbetsmiljökommissionesn bättre samordning

anser att en av AML och MBL är nödvändig pá sikt. En närmare analys av förhållandet mellan dessa lagar bör göras inom ramen för en mer allmän översyn av det arbetsrättsliga regelsystemet. Möjligheten att öka inflytandet för den enskilde arbetstagaren bör övervägas inom för denna kommande översyn arbetsrätten. Även

ramen av samverkansreglema på gemensamma arbetsställen och skyddsombudens arbete på sådana arbetsställen bör ingå i en sådan översyn.

Ytterligare översyn av Kommissionen föreslår också översyn arbetsmiljölagens

en av delar av arbetsmiljöregler om samordningsansvar och ansvar för den som råder över lagstiftningen ett arbetsställe, upplåter lokaler m.m. Syftet med översynen bör vara att motverka att arbetsmiljöansvaret i praktiken tunnas ut så att arbetsmiljöförhållandena och möjligheterna att påverka försämras för dem som arbetar på ett gemensamt arbetsställe eller på ett arbetsställe som den egna arbetsgivaren inte råder över.

Översynen bör också omfatta frågan arbetsställebegreppet

om som avgränsing för arbetsgivaransvaret och för lokal

ramen partssamverkan.

Översyn av sekretess- En huvudprincip all sekretesslagstiftning

i är att det är den person lagstiftningen till vars förmån sekretesskyddet gäller, förfogar över sekre-

som tessen. Sekretessbestämmelser till skydd för uppgifter den

om enskildes hälsotillstånd och andra personliga förhållanden skall gälla för alla aktörer i rehabiliteringsarbetet. Lagstiftningen bör ha en utformning som underlättar samverkan mellan dessa aktörer. För att åstadkomma detta bör kretsen omfattas tyst-

som av nadsplikt vidgas till att omfatta alla yrkesmässigt eller

som som förtroendevalda engageras i rehabiliteringsarbete. Kommissionen föreslår att en samlad översyn görs behovet att ändra

av av nuvarande sekretessbestämmelser med syfte att undanröja hinder för en smidig samverkan mellan rehabiliteringsaktörema.

Sanktionssystemet Kommissionens grundsyn

är att dagens komplexa arbetsmiljöproblem kräver en ökad lokal aktivitet måste präglas

som av en helhetssyn. Därför måste också sanktionssytemet motsvara de delvis nya utgångspunktema. Tidsramen för kommissionens uppdrag har inte medgivit en fördjupad analys behovet

av av nya eller ändrade sanktioner i det förebyggande och rehabiliterande arbetet. Kommissionen anser därför, som redovisats i kapitel att sanktionsfrågoma behöver ses över ytterligare.

Frågor som bör uppmärksammas i översynen är bl.a. sanktioner om åtgärdsplaner inte upprättas eller om dessa planer inte följs; användning av sanktionsavgifter vid överträdelse arbe-

av tarskyddsstyrelsens föreskrifter; hur möjligheterna att använda viten och företagsbot tillämpas i praktiken.

Rehabiliteringslag Kommissionen har behandlat frågan

om att samla all lagstiftning rörande rehabilitering i en särskild lag. I nuvarande skede bedöms emellertid att frågan bör avvakta till dess erfarenheter vunnits av de förslag som kommissionen och rehabiliteringsberedningen lagt fram. Behovet av en samlad rehabiliteringslag kan dock övervägas i ett vidare sammanhang.

11.3 och andra aktörer

Myndigheter

Riksdagen bör kunna överlåta åt regeringen att fortsättningsvis disponera medel ur fonden för arbetsmiljöförbättringar.

Krav pâ aktörer I instruktionerna för arbetarskyddsverket,

arbetsmiljöfonden, arbetsmiljöinstitutet samt arbetslivscentrum finns inskrivna krav med olika styrka pá samråd, samordning och samverkan med

organisationer och myndigheter. Kraven bör renodlas och avgränsas tydligare. Samtidigt bör kraven pá samverkan och samordning mellan de olika institutionerna ställas högre.

Regeringen bör ställa krav pá institutionerna om bättre uppföljning och utvärdering av prestationer.

På motsvarande sätt bör de resursfördelande organen under regeringen ställa skärpta krav pá prestationsuppföljning från bidragsmottagama.

Arbetarskyddsverket Finansieringen arbetarskyddsverket bör över. I

av ses sammanhanget bör prövas möjligheterna att avgiftsbelägga ytterligare tjänster.

Yrkesinspektionens roll måste förtydligas i förhållande till företagens egna resurser för arbetsmiljöarbete. Hittills har yrkesinspektionens roll som konsult haft för stor betydelse. Konsultverksamheten och s.k. kontaktbesök bör få stå tillbaka för en mer renodlad inspektionsverksamhet.

De synpunkter kommissionen framfört rörande prioritering av tillsynsverksamheten bör föranleda en ändring i instruktionen för arbetarskyddsverket.

Yrkesinspektionens personalram medger att varje arbetsplats teoretiskt kan besökas i genomsnitt en gäng vart sjätte är. Med hänsyn till de nya förändrade uppgifter yrkesinspektionen kommer att ställas inför och att besöksintervallet bör halveras föreslår kommissionen att yrkesinspektionen under en treársperiod tillförs totalt 350 nya inspektörstjänster.

Resurser för att finansiera den föreslagna utbyggnaden drygt 130 milj. kr. bör kunna tillskjutas ur fonden för arbetsmiljöförbättringar, genom avgiftsbeläggning av förhandsbedömningar samt omdisponering av de medel som flyter in frán

genom en arbetarskyddsavgiften inom socialförsäkringen.

Yrkesinspektionen bör i framtiden öka insatserna för att följa upp hur erfarenheter från rehabiliteringsarbete och arbetet med fránvaroproblematiken pá arbetsplatserna används i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. En tydligare markering av inspektio-

behöver göras, lämpligen i instruktionen för arbetarnens ansvar skyddsverket.

Arbetslivsfonden Kommissionen anser att fonden bl.a. bör stödja

Finansiering av lokala kontakt- och kunskapscentra se nedan -

Utveckling av arbetsorganisationer som ger möjlighet till kom- -

petensutveckling, personlig utveckling, delaktighet och lärande i arbetet samt utveckling av löneforrner. Projekt som syftar

till att vid rationalisering motverka att det skapas eller blir kvar

enkla, repetitiva, utarmande arbeten bör prioriteras.

Företagshalsovürden Översynen 1986 års företagshälsovårdsreform behandlar av en rad frågor av betydelse för utvecklingen företagshälsovården. av För att företagshälsovården pá ett effektivt sätt skall kunna fungera som en brygga mellan företagets och samhällets insatser måste den i såväl det förebyggande arbetet som i rehabilite- ringsarbetet arbeta mer resultatinriktat och utveckla ett konsul- tativt arbetssätt. FHV måste också på ett helt annat sätt än i dag arbeta aktivt ute på arbetsplatserna och mot nivåer som har ett avgörande inflytande på förändringar i organisation, produktion etc. En viktig uppgift för FHV är att informera och utbilda chefer, arbetsledare, personalfunktionärer m.fl. om deras roll i anpassnings- och rehabiliteringsarbetet och om hur tidigt kan man registrera och tolka signaler om behov av arbetsanpassning eller rehabilitering. Att visa på de nyttoeffekter arbetsgivaren har av att hjälpa en drabbad anställd att kunna arbeta igen är också en viktig uppgift. Kommissionen stöder översynsutredningens förslag.

11.4¶Kunskap och utbildning

Det är angeläget att ta fram ny kunskap inom många områden och att genom samordning av redan befintlig information öka möjligheterna till intensifierade och riktade insatser mot vissa grupper och slutligen att särskilda åtgärder vidtas för spridning kunav skap och information.

Periodiskt återkommande Det viktigt regelbundet genomföra undersökningar är att av det kartläggningar slag arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp gjort. En första uppföljande kartläggning bör göras år 1994. En arbetsgrupp sammansatt av politiker och representanter för bland andra arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, statitistiska centralbyrån och parterna på arbetsmarknaden samt forskarvärlden bör tillsättes för att förbereda den nya kartläggningen.

Förbättrade möjligheter Stora möjligheter finns systematiskt utveckla befintliga att mer till forskning databaser för att förbättra förutsättningarna för forskning om arbetsmiljön. Forskning, som måste följa den studerade befolkningsgruppen under läng tid longitudinell forskning förutsätter att uppgifter inte avidentifieras och att det finns möjligheter till länkning t.ex. av yrkesuppgifter från folk- och bostadsräkningarna till olika medicinska register. Behoven och möjligheterna att modifiera befintliga databaser bör närmare utredas med utgångspunkt i förutsättningarna för arbetsmiljöforskning.

l rl Arbetsmiljörapporter Statistiska centralbyrån bör årligen avge en rapport över vissa l i kritiska och centrala förhållanden samlad bild som ger en av l t individerna i och utanför arbetskraften vad avser deras status y y arbetskraft. Områden som bör täckas är bl.a. arbetslöshet, som sjukfrånvaro, långtidssjukskrivna, arbetsskador, förtidspensiopersonalomsättning, personalsammansättning kön, ålder, ner, yrkeskategori m.m., utbildning, inflytande, specifika kostnader och totalkostnader för arbetsliv och samhälle, m.m.

Information om arbets- Alla möjligheter till rationell samordning mellan arbetarskyddsskador och sjukfrånvaro styrelsens arbetsskadestatistik ISA och försäkringskassornas kommande lokala sjukfallsregister FAS 90 måste tas till vara. FAS 90 bör tillsammans med ISA utvecklas till en resurs i det rehabiliterande och skadeförebyggande arbetet i företagen.

Riskanalys l arbetsmiljöarbetet kan riskanalyser bli effektiva instrument. Det är därför viktigt att avsätts för att vidareutveckla olika resurser metoder för riskanalys.

Arbetsmiljöutbildning Det finns behov av specifikt inriktad arbetsmiljöutbildning mot chefer på olika nivåer och en rad yrkesgrupper som på olika sätt påverkar arbetsmiljöförhållandena. För att till stånd utbildning i arbetsmiljöfrågor inom högskolesystemet fordras ordentlig kunskapsbas. En sådan kan bara en åstadkommas kraftfull satsning på forskning och forsgenom en karutbildning inom är relevanta för arbetsmiljöområämnen som det. Myndigheter, högskoleledningar och linjenämnder bör snarast få till stånd förstärkning av utbildningen inom arbetsmiljöomen rådet. Exempel på hur arbetsmiljöutbildningen för civilingenjörer bör ut till omfattning och innehåll lämnas i avsnitt 10.2. se Den målsättning parterna på arbetsmarknaden uttryckt som vad gäller utbildning av chefer och personal på mellannivå i samband med utbildningsavtalet år 1984 har inte uppfyllts. En utveckling utbildningsinsatserna ligger i samtliga parters av intressen och bör prioriteras och drivas mer aktivt av berörda

parter.

Lokala kontakt- och Lokala kontakt- och kunskapscentra bör bildas utifrån de särskilkunskapscentra da förutsättningar finns i enskilda kommuner. som Under uppbyggnadsskedet kan arbetslivsfonden bidra till finansieringen varefter de lokala huvudmännen bör finna en gemensam finansieringsform.

Forskning och Medelstilldelningen för forskning och utveckling rörande arbetsutveckling livets villkor och utslagningsmekanismer och utvecklingsom möjligheter får inte minska. Forskningsmedlen bör omprioriteras så att forskning arbetslivets villkor i termer av psyko-social om

arbetsmiljö, arbetsmiljöaspekter pá jämställdhet mellan könen,

arbetsorganisationsutveckling, kompetensutveckling och infly-

tande fár en väsentligt större andel

av resurserna.

Det är en central forskningspolitisk fråga att slá vakt sek-

om torsforskningen inom detta omrâde. Utbyggnaden och intres-

av set för arbetsmiljö- och arbetslivsfragor vid universitet och högskolor ar inte tillfredsställande mot bakgrund frágomas vikt.

av Det bör rättas till genom riktat stöd. Det är också viktigt i

att fortsättningen bereda arbetsmarknadens möjlighet

parter att päverka forskningsinriktningen och delta i utvecklingen forsk-

av ningsprogram och den arbetsplatsinriktade forskningsverksamheten. Kommissionen därför att för sektors-

menar resurserna forskningen inom arbetsmiljöomrádena minst mäste ligga kvar pá dagens niva.

Reservationer

Reservation

ledamöterna Tore Andersson och Christer Fors LO respektiav

Svenska Fabriksarbetareförbundet

ve

Arbetsmiljökommissionen har föreslagit olika åtgärder för att förstärka arbetsgivarens för arbetsmiljön och för ett mer

ansvar systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna. Ekonomiska styrmedel, åtgârdsplaner och förbättrad arbetsskaderapportering år viktiga inslag i skärpt intemkontroll av arbetsmiljön.

en

En viktig förutsättning för den interna kontrollen av arbetsrniljön år enligt vår mening också ett förbättrat fackligt inflytande. Arbetsmiljökommissionen föreslår en effektivare tillämpning av arbetsmiljöförordningens 7 § som innebär rått för skyddsombuden att tillkalla yrkesinspektionen för ett eventuellt föreläggande eller förbud, att denna lyfts in i arbetsmiljölagen. LO har i

genom arbetsmiljökommissionen därutöver föreslagit en utvidgad stopprätt för skyddsombuden. Vi att det år nödvändigt att

anser öka arbetsgivarens för rapportering och åtgärder i sam-

ansvar band med arbetsskador. Vid varje skada måste behovet av åtgärder bedömas och nödvändiga åtgärder vidtas. Arbetsgivaren måste ha för åtgärdsuppföljning och yrkesinspektionen

ett ansvar skall stickprovskontroll tillse att arbetsgivaren fullgör sitt

genom ansvar.

Om arbetsgivaren inte vidtar någon åtgärd och yrkesinspektio-

trots påstötningar inte ingriper anser vi att skyddsombudet nen skall ha rätt att även stoppa arbeten på sikt ger upphov till

som skador i avvaktan på ingripande från yrkesinspektionen. Detta är

nödåtgärd och ett viktigt komplement till de ändringar som en arbetsmiljökommissionen föreslår i arbetsmiljölagen 6 kap. och yrkesinspektionens kontrollansvar vid rapportering av arbetsskador.

En utvidgad stopprätt för skyddsombuden utan krav på omedelbar fara angelägen åtgärd för att förhindra att åtgärder

är en försummas i samband med konstaterade arbetsskador. I dag kan arbetstagare under lång tid få avlösa varandra på ett arbete och riskera liv och hälsa utan att arbetsplatsen åtgärdats av arbetsgi-

eller att ingripande skett yrkesinspektionen. Detta kan varen av och måste förhindras bl.a. ökade möjligheter för skydds-

genom ombuden att ingripa.

Reservation

av ledamoten Lars-Gunnar Albáge SAF

Arbetsmiljökommissionen har på åtskilliga punkter framfört förslag om lagstiftningsátgärder. Sådana åtgärder är i många fall en nödvändig förutsättning för att kommissionens förslag skall kunna genomföras. Detta gäller t.ex. det viktiga förslaget ekonoom miska styrmedel. Jag stöder givetvis kommissionens lagstiftningsförslag så långt. I fråga om tre lagstiftningsförslag har jag emellertid svårt att ansluta mig till den uppfattning som kommissionens majoritet intagit.

1 och

Arbetsmiljölagen arbetsrniljöförordningen

Jag avstyrker att denna lagstiftning ändras enbart på grundval av de överväganden som kommissionen gör. De föreslagna lagändringarna är inte nödvändiga för att kommissionens övriga förslag skall kunna genomföras och de skulle karaktären av lappverk. Som kommissionen själv är de lagar rör arbetsmarkanger som naden, kanske främst MBL och AML, inte samstämda och de har olika principiella utgångspunkter. Härtill kommer att utvecklingen på arbetsmarknaden snarast går i riktning överensen som stämmer med den som utvecklingsavtalet SAF-LO-PTK och övriga medbestämmandeavtal ger uttryck för. Detta är för övrigt en utveckling som kommissionen anser eftersträvansvärd. Icke nödvändiga ändringar av detaljer i nuvarande lagstiftning bör anstå till dess en mera total översyn av arbetsrätten görs. Kommissionen hänvisar själv en rad problem till sådan översyn. en Jag anser att en av de av majoriteten föreslagna lagändringarna i och för sig är en viktig markering inför den omedelbara framtiden, nämligen AML 6 kap. 9 § 1 p. där skyddskommitténs uppgifter anges på ett modernare sätt. Den modemiseringen går dock att efterleva även utan ändrad lagstiftning. Ett av lagändringsförslagen är enligt min mening principiellt och praktiskt helt oacceptabelt, nämligen förslaget rörande AML 2 kap. 1 § att löneformer och förläggning arbetstider av som innebär påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall inte skall användas. Både arbetstidsförläggning och val av löneform är i regel överenskomna mellan arbetsgivaren och den lokala fackliga 0rganisationen. Att då yrkesinspektionen med stöd bestämav en melse som den föreslagna skall kunna med förbud och vitesföreläggande desavouera parterna är redan det stötande. Härtill kommer att det är nödvändigt att arbetsgivaren har möjlighet att använda produktiva och resursskapande löneformer liksom en arbetstidsförläggning som gör att alla uppgifter i arbetslivet kan

utföras. Detta arbetsgivarintresse motsvaras i regel av ett intresse hos individen att ställa upp på de överenskomna villkoren. Jag är av den uppfattningen att både arbetsgivare och fackliga organisationer är helt medvetna om att varken löneform eller arbetstidsförläggning skall användas i för en individ skadligt syfte. Det är inte bevisat att så ändå skulle ske. Till dess sådan bevisning föreligger bör lagstiftning av så principiellt genomgripande art som den föreslagna anstå.

2 Rehabilitering

Kommissionen föreslår i detta avseende en lagstiftning som huvudsakligen riktar sig mot arbetsgivaren och som fastslår ramarna för dennes ansvar i rehabiliteringsfrågor. Min uppfattning är att arbetsgivaren i gemen är villig att ta på sig ett större ansvar än i dag i fråga om rehabiliteringen och att arbetsgivaren då också ställer upp på en realistisk lagstiftning.

Vad man enligt den föreslagna lagstiftningen kräver av arbetsgivaren är huvudsakligen tre ting: att utreda orsaken till att en anställd råkat i en rehabiliteringssituation och att vidta möjliga åtgärder på arbetsplatsen så att skadan upprepas; att bära ett slags ekonomiskt förstahandsansvar för rehabiliteringen; samt att medverka till omplacering av den ifrågavarande arbetstagaren, om så erfordras. Arbetsgivarens möjligheter att bära ett sådant ansvar är emellertid beroende av en mängd omständigheter, över vilka arbetsgivaren inte alls eller bara delvis råder, t.ex. följande. O Utformningen av regelsystemet beträffande ersättning vid sjukdom

och arbetsskador. Enligt mångas uppfattning påverkar den nuvarande utformningen av den allmänna arbetsskadeförsäkringen och den avtalsenliga TFA-försäkringen både tidsåtgången för en arbetstagares rehabilitering och individens vilja att medverka till rehabiliteringen. Lagstiftningen bör anstå till dess klarhet vunnits i hur dessa system skall utformas för framtiden.

0 Olika myndigheters och samhällsorgans samverkan och vilja att

nå snabba och goda resultat med arbetslinjen som minsta gemensamma nämnare måste förbättras. Kommissionen själv har lagt väsentliga förslag i dessa avseenden. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna genomför en mycket intressant försöksverksamhet, varvid man prövar olika framgångsvägar

och alternativ. En blivande lagstiftning bör anstå till dess man

kan övergripande utvärdera dessa försök och bedöma vilka utomstående resurser som kan stödja arbetsgivaren.

0 En stor del av rehabiliteringsfallen uppkommer utanför arbetsli-

vet. Detta gäller de flesta trafikolycksfall. Man kan också peka

på vissa kroniska sjukdomar och fall beroende på missbruk av

alkohol eller narkotika. Psykiska skador och handikapp

av olika slag kan också nämnas. Gemensamt är att arbetsgivaren kan göra mycket litet för att förebygga dem och därför naturligtvis ställer sig oförstående om lagen skulle pålägga honom ett huvudansvar för rehabilitering. En kommande lagstiftning måste noga överväga denna aspekt och måste också utformas så att incitamenten att anställa och sysselsätta ifrågavarande människor inte motverkas utan snarare förstärks.

0 Resurserna för ekonomisk hjälp till arbetsgivaren för rehabilitering

är ännu i sin linda. En eventuell blivande lagstiftning bör avvakta erfarenheterna från arbetslivsfondens och försäkringskassornas satsningar härvidlag.

Till det anförda kommer att huvuddelen av de svenska företagen är små. av SAF:s ca 44 000 delägarföretag har ca 37 000 färre än 25 anställda; ca 24 000 har färre än S anställda. Det säger sig självt att en kommande lagstiftning måste ta stark hänsyn till småföretagens begränsade resurser då det gäller utredningar och ekonomiskt ansvar för rehabiliteringar och då det gäller möjligheterna till omplacering av arbetstagare. Detta är något som kommissionen konstaterar i betänkandets löpande

text men som inte framgår bra av den föreslagna lagtexten.

3 Personalekonomisk

redovisning

Enligt min mening är den personalekonomiska redovisningen att se som ett många gånger mycket effektivt verktyg då det gäller arbetsgivarens möjligheter att i linjen leva upp till det ansvar för arbetsmiljöfrågoma i vid mening som åvilar honom. Att så är fallet framgick av den hearing som kommissionen anordnade om personalekonomisk redovisning. Det framgick där också att användningen av personalekonomisk redovisning blir effektiv först då den bärs upp dels av ambitiös strävan på arbetsgivarsidan efter produktivitet och god arbetsmiljö och dels aktiv

av accept och medverkan från den fackliga sidan. Utan detta aktiva intresse från de lokala parterna blir den personalekonomiska redovisningen ett slag i luften. I sak bör den till respek-

anpassas tive företags förvaltnings redovisningssystem och inte till den relativt begränsade del av redovisningen som man med hänsyn till det ekonomiska livets krav valt att lagfästa. Jag finner därför inga motiv för kommissionens majoritets förslag om lagstadgad skyldighet för arbetsgivare att ha en löpande personalekonomisk redovisning. I stället bör enligt min mening intensifierad information om den personalekonomiska redovisningens förtjänster komma till stånd.

1 Appendix

och principskiss till lagänd-

författningsförslag

ring

Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen 1977:1160 Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen 1977: 1160 dels att 2 kap. 1 3 kap. 4 6 kap. 4 och 9 samt att rubriken till 1 kap. skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 kap. 1 a 3 kap. 2 a § och 6 kap. 6 a

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Tillämpningsomräde 1 kap. Lagens ändamål och tillämpningsomräde

1 a § Lagens ändamål

att säkerställa en arbetsmiljö som förhindrar att arbetstagare utsatts för skadlig päverkan eller risk för ohälsa eller olycksfall och som är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället och

att ge arbetsgivare och arbetstagare en grund för att gemensamt kunna åstadkomma en god arbetsmiljö.

2 kap 1 § Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.

Arbetsförhällandena skall Arbetsförhällandena skall anpassas till människans för- anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psy- utsättningar i fysiskt och

psykiskt avseende. Det skall efter kiskt avseende. strävas att arbetet anordnas sd, Arbetstagare skall möj-

ges att arbetstagare själv kan pâ- lighet att medverka i utformverka sin arbetssituation. ningen av den egna arbetssituationen samt i förändringsoch utvecklingsarbete som rör det egna arbetet.

Teknik, arbetsorganisation och arbetsinneháll skall utformas sá att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Löneforrner och förläggning av arbetstider som innebär påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall skall inte användas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.

Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt, samarbete och sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.

3 kap 2a§ En arbetsgivare skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten pá ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i denna lag och med stöd av lagen utfärdade föreskrifter. Han skall fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten, upprätta handlingsplaner och vidta de atgär-

der, som föranleds därav. Åtgär-

der som inte kan vidtas omedel-

bart skall tidsplaneras.

Arbetsgivaren skall doku-

mentera arbetsmiljön och arbe-

tet med den i den utsträckning

verksamheten kräver.

Arbetstagare skall medver- Arbetstagare skall medverka till att åstadkomma till- ka i arbetsmiljöarbetet och delta

en fredsställande arbetsmiljö. i genomförandet av de atgärder Han skall följa givna föreskrif- som beslutas för att åstadkomter samt använda de skydds- ma en god arbetsmiljö. Han anordningar och iakttaga den skall utföra arbetet i enlighet försiktighet i övrigt som be- med gällande föreskrifter samt hövs för att förebygga ohälsa använda föreskrivna skyddsoch olycksfall. anordningar, visa aktsamhet

och i övrigt medverka till att

förhindra ohälsa eller olycks-

fall.

Om en arbetstagare upptäc-

ker brister eller risker i arbets-

miljön skall han pätala detta för

arbetsgivaren.

Finner arbetstagare att arbe- Finner arbetstagare att arbete innebär omedelbar och all- tet innebär omedelbar eller varlig fara för liv eller hälsa, allvarlig fara för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta skall han snarast underrätta företrädare för arbetsgivaren arbetsgivaren eller skyddsomeller skyddsombud. För skada bud. För skada till följd av att till följd av att arbetstagaren arbetstagaren underláter att underláter att utföra arbetet i utföra arbetet i avvaktan på avvaktan pá besked om det besked om det skall fortsättas skall fortsättas är han fri från är han fri från ersättningsskylersättningsskyldighet. dighet.

6 kap

skyddsombud företräder Skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrágor arbetstagarna i arbetsmiljöfråoch skall verka för tillfreds- gor och skall verka för en tillställande skyddsförhällanden. I fredsställande arbetsmiljö. I detta syfte skall ombudet detta syfte skall ombudet

Skyddsområde vaka inom sitt Skyddsområde vaka i inom sitt över skyddet mot ohälsa och över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall del- olycksfall samt att arbetsgiva-

taga vid planering av nya eller ren uppfyller kraven i 3 kap. ändrade lokaler, anordningar, 2 a arbetsprocesser och arbetsme- Skyddsombud skall delta toder liksom vid planering av vid planering av nya eller användning av ämnen som ändrade lokaler och anordkan föranleda ohälsa eller ningar, arbetsprocesser, arolycksfall. Arbetsgivare skall betsmetoder och arbetsorganiunderrätta skyddsombud om sation liksom vid planering av förändringar av betydelse för användning ämnen av som skyddsförhállandena inom kan medföra risk för ohälsa elombudets omrâde. ler olycksfall. Skyddsombud skall söka vin- Arbetsgivare och arbetstana arbetstagarnas medverkan i gare svarar gemensamt för att skyddsarbetet. skyddsombud fár erforderlig utbildning. Arbetsgivare skall underrät- Arbetsgivare och arbetstata skyddsombud om föränd- gare svarar för att skyddsomringar av betydelse för arbets- bud får erforderlig utbildning. miljöförhällandena inom ornbudets omrâde.

6a§ Om skyddsombud anser att atgärder behöver vidtas för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, skall skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren. skyddsombud kan också begära att viss undersökning skall görasför kontroll av förhållandena inom skyddsområdet. På begäran skall arbetsgivaren lämna skyddsombudet skriftligt bevis på dennes framställning. Arbetsgivare skall utan dröjsmål lämna besked frågan.i Sker inte detta eller beaktas inte framställningen inom skälig tid, har skyddsombud rätt att begära att yrkesinspektionen tar ställning till om föreläggande ellerförbud enligt 7 kap. 7§ skall meddelas. Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt begära att kommittén behandlar en skyddsfråga.

Skyddskommitté skall pla- Skyddskommitté skall delta nera och övervaka skyddsarbe- i planeringen av arbetsmiljöartet pá arbetsstället. Den skall betet pä arbetsstället samt följa

följa utvecklingen i frå- dess genomförande. Den skall noga gor som rör skyddet mot ohäl- noga följa utvecklingen i frása och olycksfall samt verka gor som rör skyddet mot ohälför tillfredsställande skydds- sa och olycksfall samt verka förhållanden. I skyddskom- för tillfredsställande skyddsmitté skall behandlas frågor förhållanden. I skyddskom-

företagshälsovård, frågor mitté skall behandlas frågor om om planering av nya eller om företagshälsovård, frågor ändrade lokaler, anordningar, om planering av nya eller arbetsprocesser och arbetsme- ändrade lokaler, anordningar, toder liksom av användning arbetsprocesser, arbetsmetoav ämnen som kan föranleda der och arbetsorganisation likohälsa eller olycksfall samt som av användning av ämnen frågor upplysning och ut- som kan föranleda ohäla eller

om bildning rörande arbetsmil- olycksfall samt frågor om jön. Skyddskommitté skall vi- upplysning och utbildning rödare verka för att en pd lämpligt rande arbetsmiljön. Skyddssätt organiserad arbetsanpass- kommitté skall vidare delta i nings- och rehabiliterings- planeringen av arbetsanpassverksamhet bedrivs nings- och rehabiliterings-

på arbetsstället. verksamhet samt följa dess

genomförande.

Förslag till Förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen 1977:1166 Härmed föreskrivs att 7 § arbetsmiljöförordningen 1977: 1166 skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arbetsgivare skall underrätta skyddsombud om till vem framställning skall ske i skyddsfrägor.

Finner skyddsombud att ätgärder behöver vidtagas för att

till stand tillfredsställande skyddsförhállanden, skall skyddsombudet göra framställning om detta. skyddsombud kan ocksa begära att viss undersökning skall göras för kontroll av förhållandena inom skydds-

området. Pä begäran skall skriftligt bevis om framställningen genast lämnas till skyddsombudet.

Har skyddsombud gjort framställning om viss skyddsatgärd, skall besked i frågan lämnas utan dröjsmål. Sker detta, äger skyddsombud päkalla ingripande av yrkesinspektionen. Motsvarande gäller om framställningen icke beaktas inom skälig tid. Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt päkalla kommittens behandling av skyddsfraga.

Vid varje arbetsställe bör re- Vid varje arbetsställe bör

regelbunden översyn ske genom gelbunden översyn ske

geskyddsrond. nom skyddsrond. I skydds-

rond skall företrädare

för ar-

betsgivare och skyddsombud delta.

Principskiss

till ändringar i lag allmän försäkring 1962: 381

om

Arbetsgivaransvaret Arbetsgivare skall svara för att arbetstagarens behov rehabili-

av teringsátgärder klarläggs samt medverka till att de åtgärder

snarast vidtas som behövs för effektiv rehabilitering arbetsta-

en av garen.

Om det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren

genomföra en arbetsplatsutredning

när arbetstagarens arbete ofta har avbrutits sjukledighets-

av

perioder eller när han under en längre tid har varit deltidssj uk-

ledig, eller när arbetstagaren har varit helt sjukledig längre tid än fyra veckor i följd, eller när arbetstagaren begär det.

Utredningen skall genomföras efter samråd med arbetstagaren samt med hans arbetstagarorganisation, arbetstagaren med-

om ger det.

Försäkringskassan skall underrättas resultatet arbets-

om av platsutredningen.

Arbetsgivarens direkta átgärdsansvar omfattar åtgärder för

yrkesinriktad rehabilitering kan vidtas inom eller i anslutning

som till verksamheten.

Vid varje arbetsställe där det finns skyddskommitté skall det en kontaktperson i rehabiliteringsfrágor. finnas en

Den enskilde Arbetstagare har sin arbetsgivare begära att arbetsrätt att av platsutredning genomförs. Om rehabiliteringsátgärder inte genomförs kan arbetstagare vända sig till försäkringskassan och begära páskyndande ingripande frán tillsynsmyndigheten.

De fackliga organisationerna fackliga organisationerna kan vända sig till försäkringskassan De och begära ingripande från tillsynsmyndigheten om rehabiliteringsverksamheten inte fungerar, medlem begär stöd i enskilt rehabiliteringsärende. -

Försäkringskassan Försäkringskassan är samhällets för samordning och tillresurs rehabiliteringsarbetet. syn av arbetstagare varit sjukledig helt eller delvis i två mána- När en der och arbetsgivaren inte redovisat rehabiliterande insatser om eller arbetsplatsutredning, skall försäkringskassan aktivera rehabiliteringsprocessen.

7- 10-0987.SOU:49

2 Appendix

Tabell 1.1 och 1.2 till kapitel

Tabell 1.1 Andelen med fysiska respektive psykiska besvär bland män och kvinnor, standardiserat för ålder och klass, samt förväntad återstående livslängd i olika åldrar för män och kvinnor 1983-1987.

Återstående livslängd

Källa: Lundberg 1990 tabell 2.4 och 2.8, samt SCB 1988.

Tabell 1.2 Klasskillnader, efter egen respektive den i hushållet dominerande klasspositionen, i fysiska respektive psykiska besvär för kvinnor i åldrarna 15-75 år N 3082, standardiserat för ålder. 1981. 1.00

genomsnittlig sjuklighet.

Källa: LNU 1981.

3 Appendix

Sammanställning av underhandssyn unkter på

kartläggningsgruppens rapport till ar etsmiljö-

kommissionen

I februari skickades kartläggningsgruppens slutrapport ut på underhandsremiss till 15 myndigheter samt till ArbetsmarknadsförsäkringarTrygghetsförsäkringar. Remissinstansema ombads att lämna synpunkter på rapportens andra del som behandlar informationssystem.

Svar har inkommit från arbetarskyddsstyrelsen ASS, arbetsmarknadsförsäkringartrygghetsförsäkringar AMF, statistiska centralbyrån SCB, riksförsäkringsverket RFV, socialstyrelsen SoS, institutet för miljömedicin IMM, institutet för social forskning SOFI, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR, medicinska forskningsrådet MFR, forskningsrådsnämnden FRN, datainspektionen DI och statskontoret Stk. Dessutom har synpunkter inkommit från Björn Gillberg, Miljöcentrum.

Sammanställningen är uppdelad i följande huvuddelar:

allmänna synpunkter -

integritetsaspekter och avidentifiering av data -

behov av nya och ändrade register och databaser samt rappor- -

tering och redovisning av statistik kostnader

-

Allmänt I stort sett är alla remissinstanser mycket positiva till kartläggningsgruppens resonemang och förslag. DI berör dock bara integritetsaspekterna. Flera av de tillfrågade remissinstanserna påpekar att kartläggningsgruppens synpunkter på förbättringar inte är färdigberedda förslag, utan måste betraktas som diskussionsunderlag som måste vidareutvecklas innan det kan bli aktuellt med slutliga ställningstaganden. Därför har det också varit svårt för remissinstanserna att lämna uttömmande svar och kommentarer.

Stk menar att de risker i arbetsmiljön som kan ge upphov till svåra skador i många fall redan är kända. Vad som saknas är inte information utan ekonomiska juridiska styrsystem.

Avvägningen mellan integritetsskydd och forskningens behov

berörs av flera remissorgan. Särskilt DI berör dessa aspekter. DI anser att det är svårt, att på grundval kartläggningsgruppens

av material ta ställning till förslagen och göra den erforderliga

avvägningen mellan samhällsnyttan och integritetsaspekterna. DIV har förståelse för att det måste finnas effektiva hjälpmedel i kampen mot ohälsosamma arbetsmiljöer. Samtidigt måste skyddet för arbetstagarnas personliga integritet beaktas.

Forskningsinriktning, MFR anser att kartläggningsgruppens rekommendationer är välkompetens motiverade och i princip bör genomföras, att rapporten

men alltför lite beaktar kraven på den kvalificerade tvärvetenskapliga kompetensuppbyggnad som krävs för en god arbetsmiljöforskning. MFR framför också att gruppen i anmärkningsvärd utsträckning försummat att diskutera det stöd och bl.a. de lagmässiga förändringar som är nödvändiga förutsättningar för register-

epidemiologisk arbetsmiljöforsknifigTii

Enligt MFR:s bedömning bör arbetsmiljöforskningen innefatta studier av vidtagna arbetsmiljöförbättrande åtgärder liksom frågor om hur känd kunskap utnyttjas samt vilka hinder före-

som ligger för att utnyttja denna kunskap. Behovet sådan forsk-

av en ning kan belysas av historiska exempel t.ex. den anmärkningsvärt långa latenstiden innan kunskapen om asbestfarligheten resulterade i vederbörliga legala och ekonomiska åtgärder. Detta breda forskningsperspektiv kräver kvalificerat tvärvetenskapligt samarbete mellan medicinsk och samhälls-beteendevetenskaplig forskarkompetens i organisatoriskt och lokalmässigt

sammanhållna forskargrupper.

Att forskningen om sambanden mellan arbetsmiljö, arbetsinnehåll och hälsa bör bedrivas mångvetenskapligt, med betydande inslag av samhällsvetenskapliga insatser, framförs även

av SOFI.

IMM påtalar behovet av epidemiologisk och yrkesmedicinsk kompetens för att kunna genomföra kartläggningar med föreslagen inriktning.

Integritet DI utgår från skyddet för den personliga integriteten. En utgångspunkt är att känsliga uppgifter på individnivå endast bör finnas lokalt och att behoven av statistik m.m. på regional respektive central nivå får tillgodoses genom avidentifierade uppgifter. Med anledning bl.a. av RFV:s FAS 90-projekt samt regeringens

proposition 198990: 62 om insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens utveckling m.m., har Dlzs styrelse beslutat att göra

en framställning till regeringen om en registerlag för socialförsäkringens personregister. DI konstaterar att det för närvarande inte är tillåtet för en arbetsgivare att utan särskilt tillstånd registrera uppgifter om sjukdomsorsak vid arbetstagares frånvaro på grund av sjukdom.

Kartläggningsgruppens önskemål aktualiserar enligt DI många

frågor om integritetsskyddet i arbetslivet. För att kunna göra en integritetsbedömning påpekar DI att underlaget behöver byggas ut med förslag om hur registren skall användas, hur uppgifterna till dem skall inhämtas, vilka uppgifter som skall ingå, vilka bearbetningar som skall göras, hur berörda personer skall underrättas registreringen, hur utlämnandet skall ske och till vem,

om hur länge upgiftema skall bevaras osv.

Även Stk att ett godtagbart skydd för individen bör

anser säkerställas genom att de berörda registren regleras genom en särskild registerlag.

SOFI föreslår att datainspektionens krav på avidentifiering av för forskningen centrala material omprövas.

SOFI att vissa av DI:s beslut är svåra att förstå. På

menar samma gång som uppgiftslämnarna har ett starkt intresse av att deras integritet inte kränks, har de också rimligen ett intresse av att de uppgifter de lämnat kommer till meningsfull användning. De kostnader, för samhället i form av skattemedel och för uppgiftslämnama i form av tid och engagemang, som läggs ner på att samla in individuppgifter om arbetsförhållanden och hälsa kan i längden enbart försvaras om de kan bidra till att öka kunskaperna på området. Detta försvåras i de fall datainspektionen kräver att materialet avidentifieras. Ett exempel gäller SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden.

Avidentifiering av upp- MFR anser att det stöd och de lagmässiga förändringar som gifter, länkning behövs i den registerepidemiologiska arbetsmiljöforskningen måste diskuteras närmare.

MFR framhåller att de vetenskapliga förutsättningarna för att registerepidemiologin skall bidra till bättre arbetsmiljö och bättre folkhälsa förbättras fortlöpande genom den metodologiska utvecklingen. Tillvaratagandet av dessa vetenskapliga möjligheter är väl förenligt med accepterade etiska principer men har försvårats eller förhindrats genom olika typer av legal och administrativ praxis. Nu nämnda förhållanden har medfört att möjligheterna till registerepidemiologi pä senare år försämrats i stället för förbättrats.

SoS understryker nödvändigheten av länkning, t.ex. av yrkesuppgifter från folk- och bostadsräkningama till olika medicinska register. De tillstyrker förslagen om att återinföra personnummer i slutenvárdsregistret samt om en komplettering av det medicinska födelseregistret. Detta skulle bidra till att väsentligen öka möjligheterna att upptäcka arbetsmiljöns effekter på hälsan. Slutenvärdsregistret har varit grunden för det hjärtinfarktsregister som finns vid IMM KI och är en förutsättning för att utveckla detta. Samma synpunkter framförs av IMM.

RFV menar att förslaget att länka 1990 års sjukfall med 1990 års folkräkning sannolikt skulle ge en god tvärsnittsbild av sjukfránvarons fördelning på olika yrkesgrupper. Förslaget behöver

dock konsekvensutredas med avseende på kostnader och vilken typ av resultat som kan förväntas sådan länkning. RFV av en uppmuntrar också förslaget att det speciella materialet över 1988 års förtidspensionärer inte avidentifieras utan följs under den upp närmaste femársperioden. FRN menar att forskningen på området arbetsmiljöhälsa i stor utsträckning blir longitudinell. Därför är det viktigt att data inte avidentifieras. Det krävs dock ansvarsfull avvägning en mellan allmänhetens krav på hälsa och integritet forskningsamt ens behov av uppgifter. Dessa frågor måste utredas ytterligare. HSFR ser det som mycket angeläget att relevanta databaser ändras och kompletteras, så att de kan användas för forskning om och identifiering av hälsorisker i arbetsmiljön. För longitudinella studier är det viktigt att materialet inte avidentifieras. HSFR anser att det är värdefullt om man i 1991 ars levnadsnivåundersökning förbättrar rapporteringen psyko-sociala arbetsvillkor. av AMF befarar negativa konsekvenser för det förebyggande arbetsmiljöarbetet om FoB-ens uppgifter avidentifieras. Björn Gillberg förutsätter att kommissionen föreslår att SCB:s register också skall innehålla uppgifter arbetsplats och yrke, om sä att dödsrisker kan analyseras för enskilda arbetsplatser och yrken. Data om avlidna individers arbetsplats bör därför läggas in i SCB:s nuvarande dödsfallsregister.

Allmänt om informa- SoS att ett väl fungerande informationssystem anser på arbetstionsstruktur m.m. miljöområdet mycket är värdefullt i folkhälsoarbetet. SoS stödjer förslaget om att inrätta en långsiktig arbetsmiljöbevakning återkommande kartläggningar i form samordnad - av sammanställning av statistik hälsoutveckling och arbetsmiljö för om samtliga yrkesgrupper. En sådan bevakning bör enligt SoS bedrivas i samarbete mellan ASS, RFV, SCB och SoS. En långtgåmer ende samordning med socialstyrelsens folkhälsorapporter krävs inte den skulle snarare försvåra arbetet med rapporterna. - SCB stöder en större planmässighet i samordningen mellan olika register och att registren regelmässig uppdateras. Data borde också fortlöpande sammanställas från dessa register och redovisas med en för sammanhanget nödvändig tolkningshjälp. SCB anser att en ny kartläggning 1994 ligger väl i linje med deras planer på en ny arbetsmiljöstatistisk årsbok. Stk instämmer i kartläggningsgruppens bedömning inatt en forrnationsstruktur inom arbetsmiljöområdet bör tillvarata data och information som skapas inom olika system inom området. En samordning bör göras i inhämtande och registrering grunddaav ta. Det är den minsta gemensamma nämnaren än de snarare högsta kraven som bör styrande vid samordningen. Stk har vara den principiella inställningen att information i den offentliga sektorns databaser bör utnyttjas bättre och tillgänglig göras mer för externa användare. Framför allt är det gränssnitten mellan

relevanta inforrnationsdatabaser som skall vara standardiserade. Stk finner att utveckling av informationsförsörjningen inom

en arbetsmiljöområdet förutsätter ytterligare överväganden främst rörande behov och utnyttjande information generellt sett och i

av relation till kraven på integritet och sekretess. Förutsättningar och konsekvenser vad gäller kvalitet, aktualitet och tillgänglighet måste belysas liksom kostnader för de föreslagna förändringarna.

Behovet överblick över arbetsskaderisker och av att kunna

av följa utvecklingen via olika indikatorer är långsiktigt. Därför finns det enligt Stk skäl att göra detaljerad och prioriterad

en mer kravspecifikation på den löpande informationsservicen från olika registerkällor. En sådan specifikation kan delas in i en innehålls- eller informationsdel vilka förhållanden som behöver belysas, strukturering, nyckelbegrepp, kvalitetskrav m.m. samt

teknisk-praktisk del krav på databaser och register, villkor för en informationsutnyttjandet, distributionsformer m. m..

ASS betonar vikten heltäckande arbetsskadeinforrnation

av en avseende alla förvärvsarbetande även inkluderar skador

som med kortare sjukskrivningstid.

RFV framhåller vikten snabb information om sambanden

av mellan ohälsa och arbetsförhållanden. Många av de framförda önskemålen uppfylls tillkomsten de lokala sjukfallsre-

genom av gistren. Bl.a. mot bakgrund av att det förekommer s.k. hälsorelaterad yrkesrörlighet bör enligt RFV statistiken om individens yrken och arbetsplatser möjligt göras longitudinell för att

om medge goda analysmöjligheter. Registersamverkan med yrkesinspektionen och ISA-systemet är för tidig att avgöra.

Björn Gillberg förutsätter, att kommissionen skall föreslå, att SCB framledes publicerar färska data om yrkesdödlighet åtminstone vart annat är.

Grunddata ASS och AMF understryker behovet uppgifter om en adekvat

av bakgrundspopulation. Uppgifterna måste enligt ASS vara fördelade åtminstone på kön, ålder, yrke och arbetsställe näringsgren och region och möjligt arbetad tid hel-deltid. Denna infor-

om mation tillgänglig, korrekt och uppdateras årligen.

måste vara

FRN påpekar vikten att insamlade data är relevanta och har

av god kvalitet.

IMM att den yrkeskod som används i folk- och bostads-

menar räkningarna inte har tillkommit med syfte att identifiera individer med likartad arbetsmiljö och därför är långtifrån optimal i dessa sammanhang.

IMM framhåller att det är avsevärt komplicerat än vad som

mer framkommer kartläggningsgmppens rapport att systematiskt

av sammanställa information sjukfrånvaro, arbetsskador, för-

om tidspensioneringar, personalomsättning och personalsammansättning. Bl.a. krävs noggrann kvalitetskontroll av materialet

en och det måste också bearbetas, sammanställas och tolkas på ett korrekt sätt.

MFR och SOFI påpekar att det är otillfredsställande att kartläggningsgruppen inte gör någon åtskillnad mellan beslutsregister och forskningsregister eftersom villkoren och målen för sådana register skiljer sig åt mycket, t.ex. när det gäller kompetensbehov.

Information för lokala Stk ifrågasätter om arbetsgivaren behöver information från exterarbetsmiljöförbâttringar databaser frånvaro, arbetsskador Sådana uppgifter na om m.m. bör återfinnas i det reguljära personaladministrativa arbetet. Arbetsgivarens, arbetstagarnas och företagshälsovårdens behov av jämförelsedata, torde enligt Stk bäst tillgodoses spridning genom av redan bearbetad och sammanställd information. SCB säger att sådana jämförelsetal för arbetsskador i dag kan fås från ISA. När det gäller sjukfrånvaro och personalomsáttning krävs gör statistiska kompletteringar. att man När det gäller enkät- och intervjufrågor, som används t.ex. av företagshälsovården, anser SCB att kvaliteten ofta är mindre bra. Värdet av denna typ av information ökar om man har möjlighet att jämföra med riksrepresentativa genomsnittssiffror. SCB har under en följd är arbetat med att utveckla intervju- och enkätfrågor om arbetsmiljöförhållanden i syfte att förbättra arbetsmiljöstatistiken. Stk förutsätter att de särskilda register med samlad arbetsmiljöinformation som arbetsgivarna åläggs hålla tillgängliga inte avses innehålla några individrelaterade uppgifter. Stk anser att en eventuell reglering av t.ex. personalekonomiska bokslut måste ange en nedre gräns vad gäller företagsstorlek.

Översiktlig beskrivning För att få fullständig bild arbetsskade- och arbetsmiljöen mer av av arbetsmiljöför- förhållanden, SCB ISA-statistiken anser att behöver kompletteras hållanden med t.ex. intervjuundersökningar av sjukfrånvaron kan göras i - som SCB:s arbetskraftsundersökning yrkessammanställningar från register över sjuklighet och död- lighet information som beskriver faktiska arbetsmiljöförhållanden från intervju- och enkätundersökningar, t.ex. SCB:s undersökning om levnadsförhållanden och SOFI:s levnadsnivåunderökningar. IMM anser att en alternativ ansats med riktade ad hoc-undersökningar bör prövas både inom företag och på regional och nationell nivå. Dessa undersökningar skulle initieras utifrån speciella frågeställningar, ske på utifrån frågeställningen lämpliga arbetsplatser och genomföras i samverkan med expertis inom epidemiologi och yrkesmedicin. Stk har principiella farhågor när det gäller kvaliteten i indata i FAS-90. Ambitionen när det gäller bl.a. förfiningsgrad i registrering av diagnos och yrke överstiger både vad försäkringskassans

lokalkontor har behov och deras kompetens och resurser. Att av försäkringskassan skulle hålla uppgifterna aktuella för alla försäkrade, är ett tilläggskrav inte kan motiveras från socialförsom säkringsadministrationens nuvarande behov vilket kan leda till låg motivation för att ta in uppgifterna. Samma farhågor gäller för slutenvårdsregistret hos sjukvårdshuvudmännen. Det innehåller för närvarande inte uppgifter om sjukdoms- och skadeorsaker. Stk är tveksam till kvaliteten i sådan information med hänsyn till att den inte behövs i vården. Stk förutsätter, hänsyn till sekretesskraven, att eventuell regional av statistik slutenvárdsregistren och de lokala sjukfallsregistren ur produceras sjukvårdshuvudmannen respektive försäkringsav kassan. Stk att behovet av ytterligare uppgifter på regional nivå, menar utöver de redan finns i ISA, noga måste prövas och vägas som mot kostnaden för att hämta in uppgifterna. Även kostnaderna för uppgiftslämnama bör beaktas. Enligt Stk behöver behovet nationell övergripande inforrnaav tion ytterligare övervägas. Frågorna om tillgänglighet och ansvar, finansiering och de eventuella tillkommande krav som om om riktas mot de olika registerhållarna börvbelysas. SCB statistik information om okända arbetsmiljöser som ger risker ett område med åtskilliga brister vilka bör undanröjas. som De påpekar också att statistik över arbetsskadomas kostnader inte tas fram regelmässigt idag.

Kostnader SCB bl.a. för dödsorsaksstatistiken och de yrkesuppgifansvarar ter i FoB:ama utnyttjas för olika registersammanställningar. som För att kunna förbättra och yrkesrelatera dödsfallsstatistiken och uppgifter långtidssjuka och förtidspensioneringar, behöver om SCB Även eventuellt arbetsmiljöstatistisk mer resurser. en ny årsbok behöver finansieras. SOFI pekar på att kostnaderna för att få ut grundmaterial från SCB har varit mycket höga vilket institutet anser vara oacceptabelt. SOFI att det är viktigt att forskare ges tillgång till anser material från SCB och andra statliga myndigheter till en betydligt lägre kostnad än för närvarande, t.ex. genom inrättandet av en särskild fond kan betala upprättande och vårdande av särsom skilt kostnadskrävande databaser. Ett annat sätt är att ge forskarmöjlighet att genomföra egna undersökningar efter samma na modell levnadsniváundersökningen. SOFI föreslår också att som medel ges till en levnadsnivåundersökning 1991.

Förslag som inkommit till kartläggningsgruppen

Kartläggningsgruppen har tagit emot ett antal förslag från de forskare bidragit till kartläggningen när det gäller förändsom ringar och utnyttjande av befintliga databaser. Här redovisas

några av förslagen utan inbördes prioritering. För genomförandet torde i vissa fall krävas lagändring. Argumentationen för förslagen återfmns delvis i de olika forskarrapportema utgjorde som underlag till kartläggningen. I samband med och efter deras publicering har ytterligare synpunkter och förslag inkommit. Bland de förslag som framförts märks. O Att 1990 års sjukfrånvarofall, eller ett stickprov därav, länkas med 1990 års folkräkning i syfte att beskriva sjukfrånvaron för yrkesgrupper med större precision än hittills. 0 Att materialet över 1988 års förtidspensionärer avidentifieras utan tvärtom följs upp under den närmaste femårsperioden, bl.a. med avseende på rehabilitering, sjukdomshistoria och dödlighet. 0 Att forskningsregistret över hjärtinfarkt utvidgas bade i tiden och geografiskt. 0 Att socialstyrelsens centrala patientregister åter individrelateras. O Att sådan information bevaras möjliggör att psykiska som sena effekter av fosterpåverkan kan studeras. 0 Att en redovisning görs samtliga dödsfall inträffat av som genom olyckor på arbetsplatsen under den senaste tioársperioden. 0 Att avidentifieringen efter 10 år av SCB:s undersökning av levnadsförhållanden upphör i syfte att möjliggöra forskning om arbetsmiljöns långsiktiga konsekvenser.

0 Att levnadsniváundersökningen 1991 genomförs med

en utvidgad och förbättrad rapportering psyko-sociala arbetsom villkor. 0 Att en databas över hörselskador till följd buller tillskapas. av O Att de yrkesderrnatologiska enheterna i Sverige tillsammans utvecklar en mer systematisk bevakning inom hudskadeområdet. 0 Att uppgifter om antalet i olika yrken, fördelade på i personer kön och ålder, görs tillgängliga basdata, för arbetsskaderesom gister och andra databaser. O Att uppgifter om inträffade dödsfall regelbundet sammanförs med folkräkningsuppgifter på ett sådant sätt att arbetsmiljöns bidrag till tidig död kan analyseras.

4 Appendix

Kommissionens direktiv

Arbetsmiljökommission

Dir. 1988:63

Beslut vid regeringssammanträde 1988-11-24

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Thalén, anför:

Mitt förslag

Jag föreslår kommission tillkallas med uppgift att lägga fram förslag

att en till åtgärder för att ändra sådana arbetsförhållanden, som skapar skador och ohälsa.

Som underlag för förslagen skall kommissionen kartlägga förhållanden i arbetsmiljön, upphov till arbetsskador. Kartläggningen bör inriktas

som ger på att identifiera de mest utsatta arbetena, men också sådant, som kan

hälsorisker i arbetsmiljön. innebära nya

2. Skadeutveckling oroar

l regeringsförklaringen den 4 oktober 1988 uttalade regeringen sin avsikt att inbjuda organisationerna på arbetsmarknaden och berörda myndigheter att delta i arbetsmiljökommission med uppgift att göra särskilda insatser

en för de 400000 mest utsatta arbetena.

Bakgrunden till regeringens ställningstagande är den oroande utvecklingen när det gäller antalet arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Bakom denna utveckling döljer sig mänskliga problem och lidanden som i många fall leder till utslagning från arbetsmarknaden. Människor som skadas i arbetet, går långvarigt sjukskrivna och som tvingas lämna arbetslivet i förtid, känner sig ofta nedvärderade. De förlorar arbetsgemenskapen, isolerar sig och får år av sina liv förstörda.

Antalet anmälningar till arbetsskadestatistiken har ökat från 153000 år 1980till 180 000 år 1987. Ökningen gäller främst arbetssjukdomama, medan ökningen olycksfallen är mer begränsad. Samtidigt har den andel av de

av

anmälda arbetssjukdomarna, som godkänts arbetsskador enligt arbetssom skadeförsäkringens regler, ökat. Detta gäller främst skador och sjukdomar till följd av olika belastningsfaktorer. Också förtidspensioner och sjukbidrag ökar. Särskilt markant är utvecklingen av förtidspensioner och sjukbidrag för kvinnor i åldrarna 45-59 år. De offentliga utgifterna för försäkringsskyddet stiger. År 1987 kostade arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och förtidspensionerna 37 milca jarder kr. För åren 1988 och 1989 väntas utgifterna öka till 45 53 ca resp. miljarder kr. Till detta kommer effekterna för stat och kommun minskade av skatteinkomster. För företag och förvaltningar medför sjukfrånvaron kostnader för stillestånd, driftsstörningar, överdimensionering personalstyrav kan, vikarieanskaffning m m. Denna utveckling skall inte tas som ett tecken att arbetsmiljöerna generellt sett skulle ha försämrats. Så har exempelvis antalet svåra skador och olyckor med dödlig utgång minskat betydligt. Också övriga olycksfall har minskat sett i ett längre tidsperspektiv, även om minskningen avstannat under de senaste fem åren.

3. Kraftfulla insatser behövs

Utvecklingen i arbetslivet visar således på allvarliga brister i välfärden. Såväl individuella och sociala ekonomiska skäl talar därför för det som att behövs kraftfulla insatser från många olika håll för att vända denna utveckling och skapa säkrare och tryggare arbetsplatser. Arbetsmiljöarbetet måste inriktas på att hindra att människor drabbas skador och ohälsa i arbetsliav vet. Det gäller att ändra på sådana förhållanden i arbetslivet, orsakar som stort mänskligt lidande och försämrad livskvalité i det vardagliga livet och som i så stor utsträckning också leder till förtidspensioneringar. Det gäller också att öka möjligheterna för de drabbade att komma tillbaka till lämpett ligt arbete. Den politik som under de senaste åren har drivits på arbetsmarknadsområdet brukar karakteriseras som arbetslinjen. Innebörden är att aktiva åtgärder för att ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra förberedande åtgärder, som kan väntas leda till arbete, skall prioriteras framför passiva utbetalningar av kontantstöd. Inte minst genom det ökande antalet arbetsskador är situationen nu sådan, att ersättningar från socialförsäkringarna betalas ut i ökande omfattning. Det finns skäl att tillämpa det synsätt, arbetslinjen som ger uttryck för, också i rehabiliteringsverksamheten, så att aktiva åtgärder vidtas för att återföra människor i arbete snabbare än är fallet. som nu Behovet av en sådan inriktning understryks läget och den förväntade av utvecklingen på arbetsmarknaden. svårigheterna att inom olika sektorer

behoven arbetskraft kan komma att bestå under stora delar av 1990fylla av Det kommer stor betydelse att alla, som kan och vill arbeta, talet. att vara av har möjlighet att göra det. Även arbetsmarknadspolitiska skäl talat således för att insatserna för att förebygga arbetsskador och ohälsa måste ges en större roll.

4. Resurserna i arbetsmiljöarbetet

för arbetsmiljön vilar i första hand på den enskilda arbetsgiva- Ansvaret ren. Verksamheten på arbetsmiljöområdet präglas vidare av ett omfattande samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Därför är det självklart att parockså i fortsättningen har central roll i arbetet med att förbättra terna en arbetsmiljön och förändra arbetets organisation och därmed minska riskerna för liv och hälsa i arbetslivet. Företagshälsovården har stor betydelse i arbetsmiljöarbetet. Mer än 70 % alla arbetstagare har tillgång till företagshälsovård. av nu Ett antal olika statliga myndigheter och institutioner har, var och en inom sitt område, särskilda uppgifter på arbetsmiljöområdet, exempelvis arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, arbetsmiljöinstitutet, arbetsmiljöfonden och arbetslivscentrum. Också arbetsmarknadsmyndigheterna, riksförsäkringsverket, försäkringskassorna, landstingens hälso- och sjukvård och socialtjänsten har viktiga uppgifter när det gäller att minska de negativa följderna av brister i arbetsmiljön. Det finns sålunda och goda förutsättningar att bedriva ett stora resurser aktivt, åtgärdsinriktat arbete för bättre arbetsmiljö. Detta arbete måste en fortsätta med stor kraft och effektivitet.

5. Arbetsmiljökommissionens uppgifter

En särskild kommission bör tillsättas för att lägga fram förslag till åtgärder, ändrar på de arbetsmiljöer skapar skador och ohälsa. Som unsom som derlag för förslagen skall kommissionen kartlägga förhållanden i arbetsmiljön, upphov till arbetsskador. Kartläggningen bör inriktas att som ger identifiera de arbetena. Kommissionen skall inte bara utgå från mest utsatta sådanan faktorer upphov till relativt lätt identifierade skador eller som ger sjukdomar även till förhållanden mer sammansatt natur. Det kan utan av handla kombination fysisk arbetsmiljö. arbetets organisation och om en av psykiskt påfrestande inslag i arbetet eller om otillräckligt inflytande över den egna arbetssituationen.

Målet för kommissionens arbete skall vara att minska den arbetsrelaterade sjukfrånvaron och utslagningen även förebygga men att uppkomsten av nya hälsorisker i arbetsmiljön. Kommissionen bör överväga ekonomiska styrmedel om gentemot arbetsgivare bör skapas för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Den bör också föreslå andra åtgärder, behövs för ytterligare som att markera det ansvar som arbetsgivarna har enligt arbetsmiljölagen. Kommissionen bör tex seöver hur skador och tillbud följs upp arbetsplatserna och om de leder till att arbetsgivarna vidtar åtgärder för att minska riskerna för nya skador. Kommissionen bör också pröva hur behovet av snabbt tillgänglig och aktuell information om arbetsskadornas utveckling skall kunna tillgodoses. Kommissionen bör belysa hur det lokala arbetsmiljöarbetet och särskilt arbetstagarinflytandet i arbetsmiljöfrågor fungerar. I detta bör bla ingå att se över det lokala skyddsarbetets ställning och organisation. Exempelvis uppfattas skyddskommittéerna ofta spela en sidoordnad roll i förhållande till de nya former för arbetstagarinflytande lagstiftningen som om medbestämmande har medfört. Arbetsmiljörisker skall i första hand mötas med tidiga och förebyggande insatser. Men för dem som ändå drabbas, bör aktiva rehabiliteringsoch anpassningsåtgärder vidtas, så att de kan kvar i arbetslivet. Det vara är angeläget att anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten arbetsplatserna utvecklas och att det byggs upp kunskap och kompetens för sådan verksamhet. Kommissionen bör överväga om särskilda åtgärder bör vidtas för att få till stånd en bättre fungerande verksamhet. Arbetsmiljökommissionen bör överväga effektiviteten i samordningen mellan olika samhällsorgan centralt och regionalt. Mot bakgrund av erfarenheterna från kommissionens kartläggning skall den lämna förslag om inriktning och organisation av arbetsmiljöarbetet och samhällets insatser. Kommissionen bör överväga, om det finns anledning att göra förändringar eller förtydliganden i arbetsmiljölagen eller lagstiftning. annan Kommissionen skall också under arbetets gång kunna lämna förslag till regeringen om uppdrag till myndigheter och om sådana särskilda utredningar som kommissionens arbete kan ge anledning till. Kommissionen ska slutligen även belysa företagsekonomiska, samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnader intäkter samt för de åtgärder, som föreslås. Om kommissionen lägger fram kostnadskrävande förslag skall den också ange hur åtgärderna skall finansieras.

6. Samråd m m

Kommissionen skall samråda med sådana utredningar och översyner, som

berör dess arbete. rehabiliteringsberedningens betänkande SOU 1988:41 Tidig och sam- I ordnad rehabilitering Samverkansmetoder och rehabiliteringsinriktad er- behandlas flera frågor i hög grad är relevanta för arbetsmiljösättning som kommissionen. Detta utredningsarbete blir därmed ett viktigt underlag för

kommissionen. 1986års företagshälsovårdsreform över f Det gäller främst bidragsses n. utformning, också lagstiftning, personalutbildning och föresystemets men tagshälsovårdens roll i rehabiliterings- och anpassningsarbete. Kommissio-

nen bör följa översynsarbetet. Kommissionen skall också följa arbetarskyddsstyrelsens pågående kambelastningsskador och arbetsmiljöfondens program mot belastpanj mot ningsskador.

7. Arbetsformer m m

Kommissionen bör ha hög handlingsberedskap. Den bör verka för att en önskvärda åtgärder blir genomförda med minsta möjliga dröjsmål. Kommissionens förslag skall därför fortlöpande överlämnas till berört departement. Avsikten är således inte att kommissionen skall lägga fram förslagen samvid arbetets slut. l stället skall kommissionen efter avslutat arbete redolat visa de åtgärder, har vidtagits och vad som bör göras därutöver. som Kommissionen får inom givna bestämma om sina arbetsformer, exramar regionala eller andra specialgrupper bör inrättas för särskilda empelvis om frågor eller uppgifter. Sådana specialgrupper, experter och motsvarande, bör i förekommande fall kunna anlitas för den tid, som uppdraget tar och således inte för hela den tidsperiod kommissionens arbete pågår. som Kommissionens arbete bör vara slutfört senast den 30 juni 1990. För kommissionens arbete skall gälla vad regeringen har föreskrivit om EG-aspekten dir. 1988:43, samt direktiven dir. 1984:5 anbeaktande av gående utredningsförslagens inriktning.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndi-

chefen för arbetsmarknadsdepartementet gar tillkalla arbetsmiljökommission omfattad av kommittéförordningen att en 1976:119 med högst sju ledamöter.

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde till

annat kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall betalas av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar.

9. Beslut

Regeringen anslutersig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

5 Appendix

Förteckning över arbetsmiljökommissionens ledamöter, sekretariat, arbetsgrupper och

experter

Ledamöter Anna-Greta Leijon, f.d. riksdagsledamot, s, ordförande Lars-Gunnar Albáge, direktör, SAF Tore Andersson, avtalssekreterare, LO Christer Fors, avdelningsordförande, Svenska Fabriksarbetareförbundet Inger Ohlsson, förbundsordförande, TCO SHSTF Verna Rydén, landstingsråd, Bohuslandstinget Ingela Tuvegran, f.d. kommunalråd, Göteborgs stad

sekretariatet Carl-Göran Högás, huvudsekreterare Anders Broström, sekreterare Olle Bráfelt, sekreterare Mari-Ann Levin Pölde, sekreterare Anne Baxter, bitr. sekreterare Lena Freij, assistent

GD-gruppen Sivert Andersson, generaldirektör, arbetarskyddsstyrelsen Allan Larsson, generaldirektör, arbetsmarknadsstyrelsen Karl Gustaf Scherman, generaldirektör, riksförsäkringsverket

Kartläggningsgruppen Inga-Britt Törnell, justitierád, ordförande Denny Vágerö, docent, sekreterare Bjarne Almström, avdelningschef, riksförsäkringsverket Birger Eriksson, sekreterare, Svenska kommunförbundet Rolf Kindborg, förhandlingsdirektör, statens arbetsgivarverk Tore Larsson, föreståndare, IPSO Hans Malker, avdelningsdirektör, arbetarskyddsstyrelsen Carina Nilsson, utredare, LO Carl Oldertz, f.d. direktör, Skandia Jan Parke, företagsläkare, Täby Företagshälsovárdscentral AB Lars-Åke Sandqvist, ombudsman, TCO Ola Schönning, direktör, Skandia Gunilla Strand, 1:e sekreterare, landstingsförbundet Ian-Erik Synnerman, 1:e sekreterare, landstingsförbundet

Dag Swenson, avdelningsdirektör, socialstyrelsen Anders Wikman, avdelningsdirektör, statistiska centralbyrån Torgny Wännström, direktör, Folksam Sven Yllner, leg. läkare, SAF

Arbetsorganisations- Göran Johnsson, klubbordförande, metallindustriarbetareförbungruppen det, ordförande Gunnar Aronsson, docent, sekreterare Dag Ekman, expeditionschef, arbetsmarknadsdepartementet, sekreterare Thomas Nordström, filosofie doktor, Volvo Personvagnar, sekreterare

Stefan Agurén, direktör, SAF Tommy Braathen, psykolog, SACO Monica Breidensjö, ombudsman, TCO Bertil Elgstrand, ombudsman, Svenska träindustriarbetareförbundet Ingemar Hjälm, direktör, SAF Sveriges verkstadsförening Inge Janérus, ombudsman, LO Rolf Lindh, ombudsman, LO Tord W. Nilsson, utredningschef, statens arbetsgivarverk Christina Pettersson, ombudsman, TCO, KTK:s kansli Lars Roswall, sekreterare, Svenska kommunförbundet Carl Gustaf Sandberg, professor, SAF

Vdrd- och Ingela Tuvegran, arbetsmiljökommissionen, ordförande omsorgsgruppen Hans Lööf, utr.sekreterare, kommunalarbetareförbundet, sekreterare Gunilla Edlund, sjuksköterska, TCO SHSTF Hans Granqvist, sekreterare, Svenska kommunförbundet Kerstin I-lildingsson, ombudsman, SACO Wanja Lundby-Wedin, ombudsman, kommunalarbetareförbundet Gert Persson, personaldirektör, landstingsförbundet

Smáföretagsgruppen Christer Fors, arbetsmiljökommissionen, ordförande Bo Johansson, 1:e forskningsingenjör, sekreterare Jan Johansson, t.f. professor, sekreterare

Thomas Fredén, ombudsman, LO Kenneth Lantto, arbetsledare, TCO SALF Rolf Näslund, direktör, SAF

Informell För bedömning bl.a. rehabiliteringsfrágor har en informell grupp av

biträtt kommissionen. Gruppen har bestått av följande grupp personer. Björn Bergström, Samhall sekreterare

Monica Breidensjö, TCO Birger Eriksson, Svenska kommunförbundet Anders Hagman, landstingsförbundet Carina Nilsson, LO Tord W. Nilsson, SAV Sven Yllner, SAF

Övriga experter Anders Ahlbom, professor, Karolinska institutet Lars Alfredsson, docent, Karolinska institutet Anders Ericson, avd.dir., socialstyrelsen Mats Ershammar, byrådirektör, arbetarskyddsstyrelsen Lars Ettarp, generaldirektör, statens mät- och provstyrelse Bengt Furåker, docent, Umeå universitet ]an-Erik Gröjer, professor, Stockholms universitet Mats Hagberg, professor, arbetsmiljöinstitutet Niklas Hammar, fiLkand., Karolinska institutet Horst Hart, fil.dr., arbetslivscentrum Bo Hedberg, verkst. direktör, Sveriges tekniska attachéer Jonas Höög, lektor, Umeå universitet Kjell Karlsson, leg.läkare, Huddinge sjukhus Åsa Kihlbom, professor, arbetsmiljöinstitutet Jan Kronlund, professor, Tekniska högskolan, Lyngby, Danmark Bengt Källén, professor, Lunds universitet Magnus Lindberg, docent, arbetsmiljöinstitutet Per Malmberg, professor, arbetsmiljöinstitutet Oliver Renborg, jur.kand. Gudrun Sandesten, 1:e byråsekreterare, arbetsmiljöfonden Svante Sjöberg, projektchef, arbetsmiljöfonden Claes-Göran Stefansson, dr.med.sc., Nacka Värmdö psykiatriska sektor Carin Sundström-Frisk, forskningspsykolog, arbetsmiljöinstitutet Bengt Tengroth, direktör, projekt Lindholmen, Göteborg Michael Tåhlin, fil.dr., Stockholms universitet Arne Westlin, civilingenjör Thorbjörn Åkerstedt, professor, statens institut för psykosocial miljömedicin Piroska Östlin, dr.med.sc., statistiska centralbyrån

6 Appendix

över fogats som bila-

Förteckning rapporter som

till Arbeten utsatta för sär-

gor huvudrapporten

skilda hälsorisker utarbetad av arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp

Samtliga rapporter har publicerats av Allmänna Förlaget 1989.

Bilagedel A Sjukfránvaron och yrkesskickligheten. Avdelningsdirektör Anders Wikman, Statistiska centralbyrån. Förtidspensionäremas yrkesbakgrund. Högskolelektor Jonas Höög och fil. kand. Mikael Stattin, Umeå universitet. Yrken med överrisk för dödsfall. Avdelningsdirektör Anders Wikman och byrádirektör Lars- Gunnar Hörte, Statistiska centralbyrån.

Bilagedel B Allvarliga arbetsolycksfallsskador. Direktör Tore I Larsson, Institutet för Personsäkerhet Olycksfallsforskning. Yrkesrelaterade arbetsolycksfall. Riskidentifiering med hjälp av ISA. Avdelningsdirektör Birgitta Malker, docent Hans Malker, byrádirektörema Elisabet Broberg, Arvid Lindén och Ian Weiner, Arbetarskyddsstyrelsen. Rapport Bullerskador.

- Leg. läkare Kjell Karlsson, audiologiska kliniken, Huddinge sjukhus.

Bilagedel C Arbetsrelaterade muskuloskeletala sjukdomar riskyrken

-och riskfaktorer. Professorerna Åsa Kilbom och Mats Hagberg, Arbetsmiljöinstitutet. Sambandet mellan yrke och sjukdomar i rörelseorganen en

studie baserad pá intervjuuppgifter från SCBzs Undersökningar av Levnadsförhållanden ULF. Dr med Sc Piroska Östlin, Uppsala universitet och statistiska centralbyrån.

Yrkesrelaterade belastningsskador. Riskidentifiering med . hjälp av ISA. Avdelningsdirektör Birgitta Malker, docent Hans Malker, byrádirektör Jan Weiner och fil. kand. Mats Hedlin, Arbetarskyddsstyrelsen. Arbetsrelaterade belstningssjukdomar 1988 TFA be- . som av dömts ge upphov till bestående

men. Direktör Tore Larsson, Institutet för Personsäkerhet Olycksfallsforskning.

Bilagedel D Yrkesarbete samt graviditet och förlossning. . Dr Anders Ericson, Socialstyrelsen och professor Bengt Källén, Embryologiska institutionen, Lund. Yrke och cancer. En analys baserad pá cancermiljöregistret . 1970. Professor Anders Ahlbom, Institutet för miljömedicin IMM, läkare Maria Gerhardsson, epidemiologiska enheten, IMM, överläkare Ingvar Lundberg, yrkesmedicinska kliniken, Karolinska sjukhuset KS, leg. läkare Gunnar Steinbeck,

cancerepidemiologiska enheten, Karolinska institutet KI och yrkesmedicinska kliniken, KS, docent Göran Tomling, institutionen för thoraxmedicin, KI samt professor Christer Hogstedt och förste yrkeshygieniker Nils Plato, yrkesmedicinska kliniken, KS.

Bilagedel E Yrken arbetsmiljöer med hög sjuklighet i respirationsor- . ganen. Professor Per Malmberg, arbetsmiljöinstitutet. Synpunkter pá det yrkesdermatologiska sjukdomspanoramat. . Docent Magnus Lindberg, yrkesderrnatologiska kliniken, Karolinska sjukhuset.

Bilagedel F Yrke och hjärtinfarkt. En beskrivning grundad pá befolkning- . en i fem län. Fil. kand. Niklas Hammar, Institutet för Miljömedicin och docent Lars Alfredsson, Karolinska Sjukhuset. Psykosociala arbetsvillkor och nedsatt hälsa i olika yrkesgrup- . per i Sverige. En analys pá grundval av levnadsniváundersökningen 1981. Fil. doktor Michael Thálin, Stockholms universitet. Yrke och självmord i Sverige 1961-1965, 1971-1975 samt . 1976-1979. Dr med Sc Claes-Göran Stefansson. Stockholms läns landsting, enheten för psykosocial forskning.

Bilagedel G Oregelbundna och obekväma arbetstider som hälsorisk. Professor Torbjörn Åkerstedt, IPM Karolinska Institutet och doktor Anders Knutsson, SCA Paper, Sundsvall. Lönerformens betydelse för hälsa och säkerhet. Forskningspsykolog Carin Sundström-Frisk, Arbetsmiljöinstitutet.

Företagshälsovárden om arbetsmiljö och hälsorisker. IMU-Testologen 1990 av fiLdr. Arne Modig.

KUNGLEFêT

1990-10-01

.sTQçziiü9täsll

;za

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. 41.Tio årmedjämställdhetslagen utvärdering och

-

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C.

inom socialtjänsten. 42. Internationellt ungdomsutbyte.C.

En idrottshögskolai Stockholm struktur, 43.Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om

-

organisation ochresurserför en självständig den statliga statistikframställningen. C.

högskola idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB.

Transportrådet.K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen.Fi.

Svensksäkerhetspolitiki enföränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt deni finansiella sektorn.Fi.

Förbudmot tjänstehandelmed Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning avstipendier. Fi.

Lagstiftning för reklam svenskTV. U.i 48. Samhällsstödtill underhâllsbidragsberättigadebarn,

Samhällsstödtill underhållsbidragsberättigadebam. del III. .

Idéskisseroch bakgrundsmaterial. 49. Arbete och hälsa.A.

Kostnaderför fastighetsbildning m. m. Bo. 10.Strömgatan 18 Sverigesstatsministerbostad.SB.

ll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda.U. 12.Meddelarrätt. Ju. 13.Översynavsjölagen Ju. 14.Lângtidsutredningen 1990.Fi. 15.Beredskapenmot oljeutsläpp till sjöss.Fö. 16.Storstadstrafik 5 ett samlat underlag. K.

- 17.Organisation och arbetsformer inom bilateralt

utvecklingsbistånd. UD. 18.Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19.Handikapp och välfärd Enlägesrapport.

- 20. Välfärd och segregationi storstadsregionerna.SB. 21.Den elintensiva industrin underkärnkraftsavveck-

lingen. ME. 22.Den elintensiva industrin underkärnkraftsavveck-

lingen. Bilagedel. ME. 23.Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrenseninom livsmedelssektorn.C. 26. Förmånssystemetför värnpliktiga m. fl. Fö. 27.Post Tele Affzirsverk medregionalt och socialt

-

ansvar.K. 28.Att följa uppkommunal verksamhet- En

internationell utblick. C. 29.Tobakslag. 30.Översynavupphovsrättslztgstiftningen.Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen.A. 32. Staden.SB. 33.UrbanChallenges. SB. 34. Stadsregioneri Europa.SB.

- 35. Storstädemasekonomi 1982-1996.SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Författningsrcglering av nya importrutiner m.m.Fi. 38.Översyn naturvårdslagen ME.

av m.m. 39.Konstnärensvillkor. U. 40. Kämkraftsavveckling kompetens .ch sysselsätt-

-

ning. ME.

offentliga utredningar

Statens

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Särskild skatt deni finansiella sektorn. [46]

Beskattningav stipendier. [47] Strömgatan18 Sverigesstatsministerbostad.[10]

- Välfärd och segregationi storstadsrcgionerna.[20]

Staden.[32] Utbildningsdepartementet

UrbanChallenges.[33] En idrottshögskola i Stockholm struktur, organisation

- Stadsregioneri Europa.[34] och för självständig högskola idrottens

resurser en Storstädemasekonomi 1982-1996.[35] område. [3] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] Lagstiftning för reklam i svenskTV. [7] Demokrati och makt i Sverige. [44] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda,

Konstnärensvillkor. [39]

Justitiedepartementet

Meddelarrätt. [12]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn sjölagen [13]

av Översyn Perspektiv på arbetsförmedlingen.[31]

avupphovsrättslagstiftningen.[30]

Arbete ochhälsa.[49]

Utrikesdepartementet

Förbud tjänstehandelmedSydafrika [6] Bostadsdepartementet

mot m.m. Organisation och arbetsformerinom bilateralt Kostnaderför fastighetsbildning m. m. [9] utvecklingsbistånd. [17] Tomträttsavgäld. [23]

Försvarsdepartementet Industridepartementet

Svensksäkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5]

Företagsförvärv i svensktnäringsliv. [l] Beredskapenmot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förmånssystemetför värnpliktiga m. f1. [26]

Civildepartementet Socialdepartementet kommunallag. [24]

Ny Överklagningsrättoch ekonomisk bchovsprövning Konkurrenseninom livsmedelssektom.[25] inom socialtjänsten. [2] Att följa uppkommunal verksamhet En

- Samhällsstödtill underhâllsbidragsberättigadebarn. internationell utblick. [28] Idéskisserochbakgrundsmaterial. [8] Tio år medjämställdhetslagen utvärdering och

- Handikapp ochvälfärd En lägesrapport [19] förslag. [41]

- . Tobakslag. [29] Internationellt ungdomsutbyte.[42] Sarnhällsstödtill underhållsbidragsberättigadebarn, Förenklad statistikreglering; med förslag till lag omden del III. [48] statliga statistikframställningen. [43]

Kommunikationsdepartementet

Transportrâdet. [4] Miljö- och energidepartementet

Storstadstrafik 5 ett samlat underlag. [16]

- Denelintensiva industrin underkärnkraftsavvecklingen. Post Tele Affärsverk medregionalt och socialt

- [21] ansvar.[27]

Den elintensiva industrin underkämkraftsavvecklingen.

Bilagedel. [22] Finansdepartementet Översyn naturvårdslagenm.m. [38]

av

Kärnkraftsavveckling kompetensoch sysselsättning. Lângtidsutredningen 1990. [14] - Lag folkbokföringsregister [18] [40]

om m.m. Författningsregleringav nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytcsbalansen.[45]

INNEHÅLL

Bilagedel A

Bilaga 1 Regeringsuppdrag angående styrmedel i det

förebyggande arbetsmiljöarbetet rapport

från arbetarskyddsstyrelsen

Bilaga 2 Regeringsuppdrag angáende utvärdering av

åtgärder inom bullerområdet rapport från

-

arbetarskyddsstyrelsen

Bilaga 3 Arbetsmiljöarbete inom vård- och omsorg

-

rapport från en arbetsgrupp under arbetsmiljö-

kommissionen

Bilaga 4 Arbetsmiljöarbete i de små företagen

-

rapport från en arbetsgrupp under arbetsmiljö-

kommissionen

Förord

För arbetsmiljökommissionens räkning har arbetarskyddsstyrelsen utvecklat en rad tankar och idéer rörande styrmedel i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

som grund för uppdraget låg bl.a. en promemoria som utarbetats av cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Arbetarskyddsstyrelsens rapport har behandlats i arbetsmiljökommissionen och beaktats i kommissionens arbete.

Anna-Greta Leijon ordförande i arbetsmiljökommissionen

Bilaga 1

Regeringsuppdrag angáende styrmedel i det förebyggande arbetsmiljöarbetet rapport

från arbetarskyddsstyrelsen

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN ° V m TlLLSYNSAVDELNINGEN T 232489 Samopdningsenheten 1990-02-15 090 Handllogura Endatum Erbetodming Ragnar AnderssonKy

-D Arbetsmi ljokommissio Wbetsmuiökommiäionen Atlasmuren 1 1990-02-15 113 21 STOCKHOLM m

Regeringsuppdrag angående styrmedel i det förebyggande arbetsmiljöarbetet Regeringsbeslut 1989-10-12, AL 561689

Arbetarskyddsstyrelsen får härmed redovisa regeringens uppdrag att genomföra utredning om styrmedel åt arbetsmiljökommissionen.

Med hänsyn till den knappa tid som stått till förfogande, och styrelsens engagemang i kommissionens verksamhet i övrigt, har det inte varit möjligt att ge varje fråga den djupgående belysning som varit önskvärd.

Styrelsen kommer att i fortsatta underhandskontakter direkt med kommissionssekretariatet bistå med de kompletteringar kan behövas inför kommissionens slutsom redovisning.

Till rapporten har fogats två expertpromemorior vars innehåll författarna själva svarar för.

Detta ärende har avgjorts av generaldirektör Sivert Andersson i närvaro överdirektör Ingemar Källberg, av tillsynschef Lennart Holm, byråcheferna Göran Lindh och Jöns Lindström samt t f byråchef Ragnar Andersson, den senare föredragande.

r-

Andersson -R , Sivert X vzLr

Åz - L

5 .Ragnar Andersson

Postadress Gatuadress Telefon Teiegvamudrass Tele1 Totala 17184SOLNA Ekelundsvügen16 08-7309000 Arbetarskydd 15816ARBSKYS 08-7301967

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 1990-02-15 BILAGA 1

Arbetsmiliöknmmissionen

mk 199012-1 5 r a

REGERINGSUPPDRAG ANGÅENDE STYRMEDEL I DET FÖREBYGGANDE ARBETSMILJÖARBETET

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 135

1990-02-15

0 SAMMANFATTNING

På uppdrag av regeringen vidareutvecklar arbetarskyddsstyrelsen i denna rapport vissa tankegångar som förts fram av den s k generaldirektörs-gruppen inom arbetsmiljökommissionen.

Förslagen i rapporten syftar till att utveckla företagens egenaktivitet i arbetsmiljöarbetet. Den hittillsvarande passiva ordningen, präglad av osäkerhet om vem som egentligen bär ansvaret och av att man inte agerar förrän

har pekat ut vad som behöver göras,

mändighetspersoner

m ste brytas. Det ansvar för ett aktivt arbetsmiljöarbete som arbetsgivaren i och för sig redan har enligt ar-

måste markeras och förtydligas. Arbets-

betsmilâölagen

miljöfr gorna skall hanteras i linjeorganisationen där det reella ansvaret och inflytandet finns, inte förskjutas till sidoorgan.

Det övergripande förslaget gäller internkontroll, dvs arbetsgivarens hantering av arbetsmiljön i företaget eller förvaltningen. Styrelsen avser här att utfärda särskilda föreskrifter med krav på arbetsgivarens arbetsmiljöarbete.

Arbetsgivaren skall i ett policydokument klargöra sina mål för arbetsmiljön. Arbetsgivaren skall vidare klargöra ansvar och uppgifter för arbetsmiljöarbetet samt säkerställa att chefer m fl har kunskapsmässiga förutsättningar för detta. Arbets ivarens undersökningsansvar förtydligas genom krav p att arbetsgivaren måste identifiera och bedöma risker och problem pâ ett systematiskt sätt. Undersökningen skall resultera i åtgärdsplaner för att undanröja de brister som framkommit. Dessa planer skall uppfylla vissa minimikrav. Internkontrollen skall vara dokumenterad, både för att möjliggöra intern efterlevnad och för att det skall vara möjligt att kontrollera den. Arbetsgivaren skall regelbundet genom revision förvissa sig om att internkontrollen fungerar. Förslaget innefattar även krav på ett personalekonomiskt bokslut där arbetsgivaren inför verksamhetens avnämare redovisar utfall om arbetsskador, sjukfrånvaro etc så att uppgifterna kan stämmas av mot de egna målen.

Förslaget gäller i princip all verksamhet med anställda. För mindre företagförvaltningar måste dock vissa förenklade rutiner kunna tillämpas.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2 36

1990-02-15

Riskanalyser har redan börjat tillämpas inom vissa områden. Det främsta användningsområdet än så länge är att upptäcka dolda risker, t ex storolycksrisker inom processindustri. Metodutvecklingen går nu mot även

mer konventionella arbetsmiljörisker samt identifiering av organisatoriska brister. Styrelsen anser att denna utveckling bör ges ökat stöd.

Riktvärden kan användas för att åskådliggöra risknivåer.

De kan nyttjas för att:

1. ge underlag för prioriteringar i tillsynen och för att

arbetsgivaren skall kunna jämföra risknivån i det egna

företaget med andra motsvarande företag

2. ge underlag för särskild åtgärdsplanering när ett

företag ligger sämre till än branschens genomsnitt

3. markera en gräns i risknivå som inte får överskridas.

Styrelsen bedömer att riktvärden i nuläget endast kan

för tillämpning enligt punkt 1 ovan. Tillämpning

nåttjas

p högre nivå är för närvarande inte möjlig med hänsyn till att nödvändigt underlag inte finns tillgängligt eller gripbart.

Även yrkesinspektionens systemtillsyn berörs. Inom inspektionen bedrivs redan ett omfattande utvecklingsarbete med inriktning mot systemtillsyn. Denna tillsynsform innebär en granskning av arbetsgivarens sätt att hantera arbetsmiljön d v s hans internkontroll. Systemtillsynen kan enligt styrelsens uppfattning inte renodlas tillräckligt förrän det föreligger regler om internkontroll där kraven på arbetsgivaren klargörs.

Avslutningsvis lägger styrelsen fram förslag om vissa ändringar i arbetsmiljölagen som bedöms angelägna som stöd för den nya inriktningen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 336

1990-02-15

l UPPDRAGET

1.1 Arbetsmiljökommissionens hemställan

Arbetsmiljökommissionen hemställde i skrivelse den 20 september 1989 regeringens medverkan för att få arbe-

om tarskyddsstyrelsens bistånd för ett utredningsuppdrag om styrmedel i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Avsikten var att få en del frågor som väckts av den s k generaldirektörs-gruppen närmare belysta.

Uppdraget framgår av bilaga 1.

1.2 Uppläqqninq av arbetet och rapporten

Den övergripande frågeställningen är vilka krav som bör ställas på arbetsgivaren när det gäller planering, ledning och uppföljning av verksamheten från arbetsmiljösynpunkt d v s arbetsgivarens internkontroll. Inom ramen

för denna övergripande fråga har arbetet inom styrelsen med utredningsuppdraget indelats i följande huvudfrågor:

a Allmänt om internkontrollsystemets uppbyggnad ,utformning och tillämpning,

b Riskanalys som ett hjälpmedel för ett systematiskt arbetsmiljöarbete,

c Riktvärden underlag för att tillämpa krav på

som arbetsmiljöförbättrande åtgärder,

d samspelet mellan arbetsgivarens internkontroll och yrkesinspektionens systemtillsyn,

e Konsekvenserna för arbetsmiljölagstiftningen av föreslagna krav på arbetsgivaren.

Vid utarbetandet av rapporten har främst medverkat Ragnar Andersson, Per Evenéus, Mats Ershammar, Bertil Larsson, Göran Lindh, John Lundberg, Birgitta Malker, Hans Malker, Rolf Perlman och Jan Weiner.

2 FÖRSLAG TILL UTFORMNING AV INTERNKONTROLL

2.1 Allmänt

Internkontroll är en styrningsprincip med uppgift att säkerställa att arbetsgivaren har en systematisk planering, ledning och kontroll av företagets verksamhet i den utsträckning det har betydelse för arbetsmiljön. Begreppet kommer från Norge där man redan etablerat styr-

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 436

1990-02-15

ningsprincipen. Styrelsen har inte bundit sig för be-

greppet, men använder det t v i avsaknad av annat lämpli-

gare begrepp.

En bra arbetsmiljö skapas i företagetförvaltningen av dem som verkar där. För att där ska kunna åstadkomma man så bra arbetsförhållanden möjligt måste arbetsmiljösom frågorna del och balanseras med den totala vara en av verksamheten på företaget.

Arbetsmiljöfrågorna måste integreras med övriga aspekter

som ekonomi, produktionsplanläggning, personalplanläggning, personalutveckling, organisationsstruktur och

genomförande av produktionen. Detta grundläggande synsätt, som närmare belyses i bilaga 2, viktig ger en förutsättning för företagens fl arbetsmiljöarbete. Det m bildar tillsammans med lagar och regler för styrning inom

arbetsmiljöområdet basen för förslagen internkontroll. om

Internkontrollen bör inom företaget förena den nödvändiga styrningen från ledningen med de grundläggande kraven och behoven från arbetstagarna så att säker och bra en arbetsmiljö tillförsäkras var och Internkontrollen bör en. samtidigt medverka till att totaleffekten för företaget blir gynnsam.

Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren huvudansvaret

för arbetsmiljön. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder

som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas 3 kap 2 §. Ar-

betsgivaren skall också se till att arbetstagare får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs,

och upplyses om de risker som kan förbundna med vara arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig att arbetsom tagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå risker i arbetet 3 kap 3 §.

Detta är långtgående men samtidigt mycket allmänna krav

som ställs på arbetsgivaren. Någon precisering hur av arbetsgivaren generellt skall gå till väga, t krav på ex särskilda rutiner för att undersöka risker, på åtgärdsplanering, på dokumentation etc finns inte i sig vare lagen eller tillämpningsföreskrifter. Däremot finns i ett hundratal tillämpningsföreskrifter spridda detaljkrav,

t ex krav på åtgärdsplan mot buller, krav på mätproto-

koll, krav på journal över tillsyn och krav på skriftliga

hanterings- och skyddsföreskrifter.

Bristen på generella krav på formerna för arbetsmiljöar-

betet blev tydlig i samband med utveckling systemtillav syn och de inspektionsbesök gjorts med denna som nya tillsynsmetodik. Systemtillsynen innebär att yrkesinspek-

ARBETARSKYDESSTYRELSEN 536

1990-02-15

tionen granskar arbetsgivarens organisation, âtgärdsplanering, rutiner etc av betydelse för hanteringen av arbetsmiljöfrågorna. Det uppstod emellertid i många fall frågetecken kring vilka krav kunde ställas på ar-

som betsgivaren i dessa hänseenden.

Det står alltmer klart att företags och förvaltningars egenaktivitet för att förebygga skada och ohälsa i arbetet måste stärkas. De problem med bl a belastningsskador som nu blir allt tydligare i arbetslivet kan i grunden inte motverkas på annat sätt än genom en förstärkt egenaktivitet inne i företag och förvaltningar.

Arbetsmiljön kan, nämnts, inte ses som en bifrå-

som ovan

eller något kan lägga utanpå det andra som ga som som man behövs för att driva verksamhet. Företagen måste

en hantera arbetsmiljöfrågorna som en del av den löpande produktionen i samverkan med de anställda och ständigt beakta arbetslmiljön.

Det finns således ett starkt behov att mycket tydligare göra arbetsmiljön till en fråga för företagets ledning. Hanteringen av arbetsmiljön måste bli en viktig styrningsaspekt och inte något som kan överlämnas enbart till eldsjälarna och eventuella specialistfunktioner i företag eller företagshälsovård. Arbetsmiljöarbetet måste integreras i linjeorganisationen inte hanteras enbart i

stabs- eller specialistfunktioner som nu ofta sker.

Styrelsen avser att utfärda föreskrifter om internkontroll. Syftet med föreskrifter på området är att de skall kunna bidra till att hanteringen av arbetsmiljöfrågorna blir bättre integrerade i verksamheten och att de tydligare lyfts fram viktiga ledningsfrågor. De skall

som också ge ett tydligare stöd för den systemtillsyn som redan börjat tillämpas av yrkesinspektionen.

Den skyldighet som framför allt behöver tas med i en föreskrift är att arbetsgivaren skall ha ett system för att styra och kontrollera företagets arbetsmiljö så att lägst de krav som ställs i lagar och föreskrifter uppfylls. Man bör också särskilt ta upp de krav som avser mera specifika åtgärder av typen att göra särskilda riskanalyser, föra särskild statistik, utfärda speciella policydokument eller ta fram särskilda åtgärdsprogram och rutiner för internkontroll m m.

För att pröva genomförbarheten hos de planerade föreskrifterna har fallstudier genomförts vid två företag, ett statligt verk och en kommun, se bilaga 2 punkt 5. Fallstudierna visar att de tilltänkta rutinerna redan kunnat införas på frivillig väg. Principerna för internkontroll förefaller därför realistiskt anpassade för praktisk tillämpning. I bilaga 2 diskuteras även

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 636

1990-02-15

möjliga effekter på det partsgemensamma skyddsarbetet, vilka kan behöva uppmärksammas i det fortsatta utvecklingsarbetet.

2.2 Det principiella innehållet i planerade före-

skrifter

Syftet med föreskrifterna är att få företag och förvaltningar att tillämpa internkontroll arbetsmiljön. I sak

av behöver följande förtydligas, nämligen krav på arbetsgivaren att:

tydligt uttala sina mål för arbetsmiljön, k arbets- - s miljöpolicy,

- systematiskt identifiera och bedöma riskerna i arbetet,

systematiskt genomföra åtgärder för att åstadkomma - en god arbetsmiljö, bl a genom aktiv tillämpning sin

av arbetsmiljöpolicy i hela sin verksamhet och inte minst vid planering och upphandling, i skriftliga och tidsatta åtgärdsplaner, samt vid uppföljning åtgärderna,

av

åstadkomma en tydlig och ändamålsenlig fördelning - av ansvaruppgifter vad avser arbetsmiljön,

se till att chefer, arbetsledare, specialister och - arbetstagare har kunskapsmässiga och andra förutsättningar att klara uppgifterna,

dokumentera organisationen i den utsträckning den är av betydelse för hanteringen av arbetsmiljöfrågorna och dokumentera rutiner för styrning, kontroll och erfarenhetsåterföring i verksamheten,

samt

återkommande följa värdera och förändra sitt - upp, system för internkontroll.

I många företag finns redan rutiner och procedurer

för att åstadkomma god arbetsmiljö. Kravet på systematik

en innebär att man i huvudsak skall vidareutveckla och skapa en helhet i de procedurer som finns. Det är således inte fråga om att utveckla ett helt eller någon

nytt system särskild ny organisation vid sidan den krävs för

av som att bedriva verksamheten. Tvärtom är det utomordentligt viktigt att arbetsmiljöfrågorna hanteras i den ordinarie organisationen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 736

1990-02-15

2.3 Allmänna krav

Internkontrollen skall omfatta alla funktioner i verksamheten som har betydelse för arbetsmiljön. Den skall inordnas i verksamhetens ordinarie ledning och uppföljning.

Utarbetande, tillämpning och ändringar av internkontrollen skall ske i överenstämmelse med samverkansreglerna på arbetsmiljöområdet. skyddsombud skall t möjlighet

ges ex att delta i arbetet.

En viktig del i utvecklingsarbetet blir att beakta formerna för det partsgemensamma arbetet. Frågor som kan behöva belysas är hur en utvecklad internkontroll kan innefatta krav på samverkan. Konsekvenserna för företagshälsovården i anslutning till uppbyggnaden internkon-

av trollsystem bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Arbetsgivarens internkontroll skall vara tydligt dokumenterad. Dokumentationen skall vara tillgänglig för arbetsledning och arbetstagare på arbetsstället samt för tillsynsmyndighetens kontroll.

Kravet på dokumentation har flera grunder. Dokumenterandet innebär att insynen i systemet ökar. Alla berörda inom företaget, d v s företagsledning, arbetsledare, arbetstagare samt skyddsombud och specialister får

en möjlighet att följa upp de arbetsmiljömässiga kraven i verksamheten. Detta gör det möjligt för arbetsgivaren att fullgöra sina skyldigheter. För den enskilde blir det enklare att få besked om vad som krävs i hans eller hennes fall.

För tillsynsmyndigheten innebär förbättrad insyn

genom dokumenterade system en avsevärd fördel. Tanken bakom systemtillsyn är att tillsynen skall kunna leda till

mer varaktiga resultat genom att den tar sikte på de styrande förhållandena i företagen. Systemtillsyn innebär emellertid inte att tillsynen reduceras till kontroll doku-

av ment. Den skall också innehålla tillräckligt antal stickprov på tillämpning och faktisk arbetsmiljö för att kontrollera att företagets system fungerar som avsett.

Dokumentationen måste an assas till den enskilda verksamheten. Dokumentationen f r ej göras mer detaljerad än nödvändigt och omfattningen måste vara realistisk.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 836

1990-02-15

2.4 Arbetsgivarens arbetsmiljöpolicy

Arbetsgivaren skall i ett skriftligt uttalande redovisa vilka mål han ställer för arbetsmiljön. Målen ska så

upp långt möjligt vara konkreta och uppföljbara. Arbetsgivaren skall också i en förteckning de arbetsmiljöreg-

ange ler som är av särskild betydelse för verksamheten och

som systematiskt skall beaktas i tillämpliga rutiner och procedurer för verksamheten.

2.5 Organisation, utbildning, information och

instruktion

Arbetsgivaren skall klargöra vilka uppgifter de anställda har för att uppnå målen. Befattningsbeskrivningar,

organisationsscheman och andra dokument skall beskriva vilka uppgifter och befogenheter arbetstagare, arbetsledare och skilda funktioner har beträffande arbetsmiljön.

Kravet på ändamålsenlig fördelning av uppgifter är i huvudsak en praktisk fråga för att tydliggöra skilda uppgifter beträffande arbetsmiljön som en del av t

ex skyldigheterna som arbetsledare. Föreskrifterna skall inte ta sikte på att beskriva hur en sådan fördelning skall se ut utan endast ställa krav på att sådan finns och tillämpas.

Av dokumentationen skall särskilt framgå fattar

vem som beslut om åtgärder som är betydelse för arbetsmiljön.

av

Arbetsmiljölagen innehåller regler arbetsgivarens

om skyldigheter beträffande utbildning, information och instruktion 3 kap 3 S. De innebär att arbetsgivaren skall ha rutiner för att undersöka arbetstagarnas behov av utbildning, introduktion,-instruktioner och fortlöpande information samt rutiner för att tillgodose behoven.

Introduktion skall planeras och genomföras systematiskt. Särskilda introduktionsprogram med klar målbeskrivning skall vid behov utarbetas och genomföras.

Skriftliga instruktioner skall finnas tillgängliga där det behövs. Dessa skall hållas aktuella och utformas på ett sådant sätt att arbetstagaren kan förstå innehållet. Där det är särskilt viktigt för säkerheten skall kunskapskontroll utföras innan arbetstagaren får börja ett visst arbete.

Arbetsgivaren skall fortlöpande ge information sådant

om som har betydelse för säkerheten och hälsan i arbetet och för att arbetsförhållandena i övrigt skall till-

vara fredsställande.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 936

1990-02-15

Arbetsgivaren skall se till att chefer på alla nivåer får tillräcklig kunskap om verksamhetens internkontroll och de rutiner som hör till denna.

2.6 Planering

Arbetsgivaren skall se till att arbetsmiljökraven beaktas i tillräcklig utsträckning i samband med förändringar i verksamheten som t ex vid införande av nya arbetsmetoder, planering av nya lokaler och anläggningar samt inköp av maskiner, material etc.

Det skall finnas instruktioner om hur arbetsmiljökraven skall hanteras vid planering av förändringar och vid upphandling.

Vad det är fråga om är t ex att göra kartläggningar av åtgärdsbehov som ett led i investeringsplaneringen, att se till att arbetsmiljökraven tas med vid upphandling av ny utrustning och nya lokaler, att utarbeta arbetsinstruktioner som rutinmässigt inarbetar myndighetskraven, att i arbetsledningens rapportansvar och uppföljningsansvar inarbeta rutiner för att bevaka arbetsmiljön och korrigera brister i såväl miljö som system. De praktiska lösningarna av detta måste utgå från företagets enskilda förutsättningar och behov.

Det bör erinras om samverkansreglerna i 6 kap AML, där styrelsen föreslår vissa förtydliganden.

2.7 Undersökning av arbetsmiljön

Arbetsgivarens undersökningsansvar framgår inte tydligt i AML. Undersökningsansvaret är grundläggande för egenaktivitet i arbetsmiljöarbetet. Det måste stå helt klart att det åvilar arbetsgivaren att ta reda på vilka risker och problem som finns i verksamheten. Annars kommer nuvarande ordning att bestå där det i stor utsträckning förväntas att myndigheter skall komma och i enskilda fall tala om vad som behöver göras.

Arbetsgivaren skall ha rutiner för att fortlöpande undersöka risker och andra problem i arbetsmiljön. Rutinerna skall avse

genomförande av behövliga mätningar och riskbedöm- ningar betr riskanalys, se avsnitt 3,

utredning av arbetsskador och tillbud, -

- sammanställning av uppgifter om arbetsskador, sjukfrånvaro och annan relevant information som speglar arbetsmiljösituationen, samt avstämning av dessa uppgifter

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l036

1990-02-15

mot motsvarande branschuppgifter, t ex i officiell statistik, eller specifika riktvärden betr riktvärden, se avsnitt 4,

- genomförande av systematiska granskningar av arbetsmiljön.

Av rutinerna skall framgå vad som skall göras, vem som skall göra det, hur det skall dokumenteras och vilka som skall informeras om resultatet.

2 a Åtgärdsplan

. Arbetsgivarens åtgärdsansvar framgår tydligt AML.

av Enligt 3 kap 2 § skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.

Med hänsyn till främst resultatet av undersökningar enligt 2.7 ovan skall arbetsgivaren upprätta en plan för arbetsmiljöåtgärder årligen

som skall p börjas eller vidtas under det följande året. Planen skall ge uttryck för konkreta och uppföljbara krav.

Åtgärder erfordras för att eliminera överhängande

som fara skall vidtas omedelbart. Detta gäller även missförhållanden i övrigt kan rättas till direkt i den

som löpande verksamheten. Dessa omedelbara åtgärder kommer således inte att finnas i åtgärdsplanen för innevarande år men kan givetvis ha påverkan och bilda underlag för följande åtgärdsplan om ytterligare åtgärder erfordras.

2.9 Uppföljning av internkontrollen

Arbetsgivaren skall genomföra regelbunden revision

av internkontrollen. Revisionen skall klarlägga om fastlagda krav uppfylles-och om systemet är ändamålsenligt. Konstaterade avvikelser skall meddelas dem det berör.

Resultatet av revisionen skall dokumenteras. Det skall framgå vilka ändringar internkontrollen behövs och

av som när de skall vara genomförda.

2.10 Särskild redovisning

Arbetsgivare skall årligen redovisa en sammanställning av arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning och förtidspensioneringar. Av redovisningen skall framgå hur den faktiska situationen förhåller sig till målen i företagetsförvaltningens arbetsmiljöpolicy.

Redovisningen skall ske i anslutning till årsredovisning i bolag. I övriga fall skall den ske i anslutning till årlig verksamhetsberättelse.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 1136

1990-02-15

2.11 Behov avförutsättningar för differentiering av

krav mot skilda verksamheterföretaqsstorlek

Ambitionen bör vara att alla företag skall omfattas av samma grundläggande krav.

En differentiering beroende på antal anställda ger alltid upphov till tillämpningssvårigheter i gräñsskiktet. Vidare måste man också bestämma om den valda gränsen gäller arbetsställe eller företagsnivå flerarbetsställen

En differentiering beroende på bransch har också sina svagheter då den officiella näringsgrenstillhörigheten inte avgörs utifrån arbetsmiljösituationen. Det medför att vissa företag kan hamna i fel bransch, sett från arbetsmiljösynpunkt.

Styrelsen bedömer att det nu är för tidigt att precisera några eventuella differentieringsbehov. Avsikten i det pågående föreskriftsarbetet om internkontroll är att reglerna skall bli så allmänt formulerade att de ger utrymme för praktisk anpassning. Det viktiga i nuläget synes inte vara att skapa fasta gränser mellan olika verksamheter, utan snarare incitament och regelmässiga ramar som ger stöd åt en gynnsam utveckling.

Funktionsinriktade regler minskar ytterligare behovet av differentiering. Komplexiteten i de system som behöver upprättas står givetivs i proportion till företagets storlek. Det som är enkelt i praktiken blir rimligen också enkelt att formalisera och dokumentera. Däremot ligger ett värde i att markera att även i det lilla företaget behöver ansvar och befogenheter klargöras, nyanställda informeras etc.

I avsnitt 4 diskuteras frågan om tillämpning av riktvärden med hänsyn till bl a småföretagens förhållanden.

3 RISKANALYS

Riskanalyser kan ses som ett arbetsredskap med syfte att på ett systematiskt sätt få fram åtgärder som höjer säkerheten, från ett mindre system upp till en hel industriorganisation.

Riskanalyser som arbetsmetod i arbetsmiljöarbetet skall inte enbart ses som en isolerad företeelse för en arbetsgivare att skaffa sig kunskap om de risker som är förknippade med hans verksamhet, utan också som ett medel att uppfylla undersökningsskyldigheten i den kommande internkontrollföreskriften.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 1236

1990-02-15

När vi i detta dokument talar om risk och riskanalys har vi använt följande definitioner

Med risk avses ofta en funktion sannolikhet och kon-

av sekvens. I dagligt tal skiftar innebörden mellan dessa olika betydelser.

Med risk menas i detta sammanhang möjligheten till oönskad händelse som kan få skadlig konsekvens. Konsekvenserna kan ha kvantitativa ocheller kvalitativa aspekter.

Med riskanalys menas ett systematiskt tillvägagångssätt att identifiera risker och att bedöma dessa. Det ingår vanligtvis också förslag till säkerhetshöjande åtgärder.

Från Lars Harms-Ringdahl skrift 1987. Säkerhetsanalys i skyddsarbetet

Hittills har tillämpningsområdet för riskanalyser huvudsakligen gällt risker för allvarliga olyckor eller storolyckor t ex inom kärnkraftsområdet och flygindustrin.

När det gäller arbetsmiljöområdet har utvecklingen

av riskanalysmetoder kommit längst vid bekämpningen

av arbetsolycksfall. Det finns en allmän strävan att fortsätta denna utveckling, men att också få ökad bredd-

en ning mot områden som berör belastningsskador, organisatoriska och sociala frågor.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l336

1990-02-15

3.1 Metodik Nedanstående schema ansluter till ovanstående tankegångar ett systematiskt tillvägagångssätt. om

Planering

Insamling av information

Identifiering av risker

Komplettering Bedömning av risker

Förslag till åtgärder

Sammanfattning

Beslut

Åtgärder

centrala avsnittet i alla analyser är identifiering Det risker. Här söker upptäcka merparten av förekomav man mande störningar och avvikelser och vad som kan orsaka dessa. Hur därpå genomför riskidentifieringen är man beroende av vilken metod som väljs.

Metoderna kan grovt delas in i tre kategorier:

Tekniska samspelet människa maskin - - Organisatoriska -

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l436

1990-02-15

Sammanställning av några metoder:

Metod Kommentar

Teknisk inriktning:

Energianalys vIdentifiera energier är som farliga för människan

HAZOP Analys av avvikelser i kemiska anläggningar

Felträdsanalys Sammanställning orsaker till av viss utvald händelse

Händelseträd Demonstrera alternativa konsekvenser av visst fel

Feleffektanalys Identifiera fel på komponenter som kan leda till risk

Samspel människa-maskin:

Avvikelseanalys Analys av avvikelser i funktion hos teknik, människa, organisation som kan leda till förhöjd risk

Arbetssäkerhetsanalys Analys farliga förhållanden i av arbetsuppgift

Action error analysis Identifiering avvikelser från av noggrant specificerad arbetsprocedur, som kan leda till risk

Analys av organisation:

MORT och SMORT Modeller av organisatoriska krav jämförs med aktuell organisation

Administrativ Poängbedömning organisatoav säkerhetsgranskning riska förhållanden enligt checklista

SMORT Safety Management and Organization Review Technique är en metod för säkerhetsgranskning organisatoav riska s stem och är särskilt intressant i belysning

pågående av

den utvecklingen internkontroll. SMORT-metoav den är uppbyg d kring begrepp är mycket samstämmiga som med de tankegångar betecknar som internkontrollen. Båda

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l536

1990-02-15

systemen förutsätter en organisation som behandlar arbetsmiljöfrâgorna på samma sätt som övriga frågor inom verksamheten. SMORT kan därför bli ett utmärkt hjälpmedel för såväl intern som extern revision internkontrollen.

av

Arbetarskyddsnämnden har i en handbok i SMORT beskrivit metoden samt gett exempel på verksamheter och områden där metoden är lämplig att använda.

Till dessa utförliga metoder kan läggas grovanalyser av olika slag. T ex:

checklistor; grundade på sammanställningar av kända -

problem

Jämförelse med föreskrifter -

Jämförelse med liknande anläggning -

Inventering av dokumenterade risker -

Inventering av kunskaper om risker -

Preliminär riskanalys - - Grovanalys av riskmoment

Grov energianalys -

Grov avvikelseanalys -

Listan huvudsakligen hämtad ur Lars Harms-Ringdahls Säkerhetsanalys i skyddsarbetet

3.2 Tillämpningsområde

Som tidigare nämnts är det inom områden som flyg och kärnkraft som riskanalyser redan är ett etablerat hjälpmedel. Hit hör också områden som vissa process- och läkemedelsindustrier

.

För området storskalig kemikaliehantering har arbetarskyddsstyrelsen nyligen utfärdat en föreskrift AFS 1989:6 som innehåller ett uttalat krav på riskanalyser under vissa förutsättningar.

Riskanalysen som arbetsmetod har dessutom stora utvecklingsmöjligheter även inom områden som för närvarande inte omfattas av några krav från myndigheter. Positiva erfarenheter har rapporterats från bl a stålindustrin. Ett område som sedan tid utvecklat och använt riskana-

en lysmetoder är automatiska produktionsanläggningar inom t ex verkstadsindustrin.

I princip kan sägas att med en utveckling mot större och mer komplexa produktionssystem följer ett ökat behov av att i förväg kunna identifiera och förebygga risker.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l636

1990-02-15

3.3 Fortsatt metodutveckling

De människor som för närvarande hanterar och utvecklar riskanalyser är i huvudsak tekniker. Utvecklingen av de tekniska metoderna kommer sannolikt att fortgå i riktning mot såväl förenklade avancerade metoder.

som Exempel finns på avancerat datorstöd för både felträdsoch HAZOP-analyser.

Grovanalyser tillämpas i viss utsträckning inom olika områden där metoden bedöms lämplig. T när

som ex en anläggning eller ett system snabbt behöver kartläggas med avseende på större risker. Grovanalysen kan

ses som en kompromiss mellan en riskanalys och en osystematisk diskussion av eventuella risker. Behovet att ytterligare utveckla grovanalysmetoder kommer sannolikt att betonas i samband med att riskanalys förs fram som ett hjälpmedel i internkontrollen.

Behovet av utveckling kommer också att vara stort inom riskanalysområden där man lyfter fram den mänskliga faktorn. Problemet är inte nytt och mycket arbete har lagts ner på att få in faktorer som berör området mänsklig felhandling. Det som fortfarande saknas är metoder som på ett enkelt och lätthanterligt sätt fångar

upp frågeställningar den här karaktären. Ett användbart

av värderingsinstrument av felhandlingarnas betydelse i människa-maskinsystemet saknas.

Det är angeläget att betona vikten av metodutveckling av riskanalyser inom ergonomiområdet då det är ett av de områden som man i dag de snabbast växande arbetsrela-

ser terade skadorna.

De riskanal smetoder som kommer att utvecklas inom t ex ergonomiomr det behöver inte vara helt fristående utan kan tänkas ingå som komplement till någon annan metod. Jämför de redan utvecklade metoderna som var för sig täcker in endast delar av ett riskpanorama.

Likaså behöver de organisatoriskt inriktade riskanalyserna utvecklas ytterligare t ex för mindre företag och förvaltningar. Dessutom behöver vi på ett mer systematiskt sätt fånga upp problemställningar som berör psykiska och sociala arbetsmiljöfrågor.

3.4 Kunskapsläqe och behov av kompetensuppbvqqnad

Kunskaperna i riskanalys finns huvudsakligen koncentrerad till flygindustrin, kärnkraftsindustrin, vissa processindustrier och försäkringsbolag.

Det finns också konsulter som inriktat sig på området riskanalys och som innehar betydande kunskaper. Ett kraf-

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l736

1990-02-15

tigt ökat behov av kvalificerade analyser kan förväntas när både storskalig kemikaliehantering AFS 1989:6, som ett första steg, och föreskriften om interkontroll träder i kraft.

Av olika skäl har inte riskanalysområdet utvecklats lika framgångsrikt i Sverige som i t ex Finland och Norge. Genom att skapa fasta institutioner vid universitet och högskolor har man t ex i dessa länder skapat förutsättningar för ett kontinuerligt FoU-arbete inom metodutvecklingen av riskanalyser.

Ett nära samarbete mellan de nordiska länderna inom arbetsmiljöområdet är därför av stor vikt för den fortsatta utvecklingen och tillämpningen av riskanalysmetoder.

Det finns för närvarande en spridd verksamhet vid olika universitet och högskolor med viss anknytning till riskanalysområdet. Som exempel kan nämnas institutionen för tillförlitlighetsteknik vid Linköpings universitet.

Det saknas också läromedel som ger en samlad kunskap

om riskanalys på svenska. Den handledning om Säkerhetsanalys i skyddsarbetet som utgivits av FOLKSAM, är det samlade material som för närvarande ger den bästa översikten över olika metoder.

En ytterligare källa är Kemikontorets Teknisk säkerhetsgranskning vid industriell kemikaliehantering där ett antal metoder för tillämpning inom kemikaliehanteringsområdet beskrivs.

Det bör understrykas att kvalificerade riskanalyser, nu och i framtiden, innehåller ett stort mått av intuitiv kunskap och en förmåga att bryta gamla tankebanor. Även de utpräglat tekniska metoderna är beroende av att bakgrundsvärden bakgrundshändelser, förutom från fakta, också kartläggs med den fantasi och känsla kommer

som ur andra källor än de exakta vetenskapernas. Detta talar för att utbildning och introduktion av riskanalyser bör ske genom handledning och praktiska övningar innan de introduceras i en verksamhet.

Kunskaper i riskanalys finns för närvarande i en begränsad omfattning inom arbetarskyddsverket. De utökas succesivt genom den utbildning av yrkesinspektörer och hand-

inom arbetarskyddsstyrelsen som för närvarande

läggare

p g r.

Utbildningen omfattar en veckas teoristudier med mellanliggande fältstudieperiod där praktiska övningar och fullständiga riskanalyser prövas.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN l836

1990-02-15

De metoder som har tillämpats under utbildningen har varit avvikelse-, arbetssäkerhets- och energianalys samt HAZOP.

Fördjupade kunskaper och erfarenheter inom arbetarskyddsverket om organisatoriska metoder t SMORT och som ex administrativ säkerhetsgranskning liksom inom området grovanalyser, är för närvarande under uppbyggnad och utbildningsinsatser är planerade. I ett led i kompetensuppbyggnaden kommer arbetarskyddsstyrelsen att anordna en fördjupad utbildning i HAZOP-analys för både arbetarskyddsverkets personal och personal inom näringslivet som främst berörs av föreskriften storskalig kemikaliehantering AFS 1989:6.

Inom näringslivet kommer ett behov av riskanalyser att växa fram, både med anledning intern strävan av en mot en effektivare organisation, som ett ökat krav från utomstående intressenter som arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen liksom av beställare kvalitetsstyrning.

Förutom angivna insatser inom arbetarskyddsverket för att höja kompetensnivân finns det anledning att även på se den roll företagshälsovården kan komma att spela i framtiden beträffande tillämpningen riskanalyser av som arbetsmetod. Redan de nu aktuella kraven beträffande storskalig kemikaliehantering kommer att medföra ett ökat tryck på företagshälsovården att kunna utföra sådana analyser.

4 RIKTVÄRDEN

4.1 Definition av riktvärde och företagstal

Med riktvärde menas här ett värde för riskerna inom t ex en bransch som enskilda företagförvaltningar kan jämföra sin situation mot. Riktvärdet baseras på konstaterad eller förväntad risknivå relaterad till ett bestämt mängdvärde. Riktvärdet kan t antalet inträffade ex vara arbetsolyckor inom en näringsgren 1.000 anställda per eller omräknat till timmar under ett år. Det kan även uttrycka en förväntad skadenivå för en bransch när hänsyn har tagits till kön och ålder. Vid specifik

varâe an-

vändning måste anges vad riktvärdet för. st r

Med företagstal menas här ett värde för det enskilda företagetförvaltningen redovisar företagets faktiska som värde, t ex grundat på antalet arbetsolyckor, beräknat på samma sätt som det riktvärde det skall jämföras med.

Riktvärden behandlas närmare i bilaga 3 där de i sin enklaste form kallas jämförelsetal. I det följande talas

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 1936

1990-02-15

i stället bara om riktvärden som den enskilda företagen m fl har att jämföra med sina egna företagstal.

Syftet med att ta fram riktvärden är att understödja arbetsmil öarbetet och ge ett extra incitament för förebyggande tgärder där behovet är störst. De skall kunna utgöra ett instrument i arbetsställenas internkontroll. Dessutom erhålls ett bättre prioriteringsinstrument för yrkesinspektionen i tillsynsarbetet. Riktvärden kan uttrycka såväl enkla som mer komplicerade förhållanden och därmed anpassas till olika företag och branscher.

En mer långtgående tillämpning är att företaglförvaltningar vars företagstal är sämre än riktvärdet för branschens genomsnitt ska omfattas av ett särskilt krav på redovisning av hur man avser att nå ner under riktvärdet.

I vissa fall kan ett riktvärde även tänkas utgöra en gräns som ej får överskridas.

Ett riktvärde kan gälla helheten, d v s spegla om t ex ett arbetsställe är bra eller dåligt. Det kan också vara specifikt och därmed åtgärdsinriktat och spegla huruvida t ex belastningsskador eller maskinolyckor är mer eller mindre vanligt förekommande jämfört med andra motsvarande enheter, t ex hela branschen eller andra jämförbara arbetsställen.

4.2 Vilken information kan riktvärden baseras på

Riktvärden kan baseras på direkta eller indirekta arbetsmiljöfaktorer.

Det finns i nuläget ett antal databaser som skulle kunna utnyttjas för bestämning av riktvärden. Det finns dels informationssystem som innehåller rapporterade fall av arbetsrelaterade skador dels databaser som innehåller information om utfall kan indirekt indikation på

som ge eventuella arbetsställerelaterade hälsorisker såsom sjukfrånvaro och förtidspensionering.

Ytterligare indirekta faktorer som skulle kunna användas, men som i nuläget är svårgripbara, är t ex mobbning och självmord med arbetsplatsanknytning.

4.2.1 Arbetsskaderelaterad information

Kriteriet för en arbetsskada arbetsolycka eller arbetssjukdom är att den har uppkommit enom arbetet och således ger en direkt indikation risker i arbetsmi-

p ljön. Vissa sjukdomar är dock svåra att definiera.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2036

1990-02-15

Uppgifter om arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar finns i ISA, hos försäkringskassan och TFA och viss utsträckning lokalt hos arbetsgivaren eller inom företagshälsovården.

ISA täcker in rapporterade arbetsskador. Informationen är arbetsställerelaterad och innehåller sjukskrivningstid.

TFA tar bara upp en delmängd de skadefall också av som finns i ISA ca 25%, de medicinsk ur invaliditetssynpunkt allvarligaste skadorna. Informationssystem inom företagshälsovården har olika uppbyggnad, innehåller ofta mer detaljerad information arbetsställena om men kan inte utan hård reglering och tillläggsinformation från riket eller länet utnyttjas för beräkna att riktvärden.

Arbetsgivarens arbetsskadeanmälan utgör underlag för den arbetsmiljörelaterade information som registreras i ISA. Det är viktigt att genomförda och planerade åtgärder för att definiera skaderisker i anmälan på anges ett bättre sätt än i nuläget.

Den enskilda personens anmälan misstänkt arbetsskada om i samband med sjukfriskanmälan till försäkringskassan

motsvarar inte kraven i det förebyggande arbetsmiljöarbe-

tet, bl a beroende på att för detta väsentlig information

saknas t ex orsaksfaktorer, maskiner, kemiska ämnen m m.

Arbetsställets storlek och skadefrekvens avgör möjligheterna att utnyttja företagstal i förhållande till riktvärden. Säkra företagstal kan bara användas för företagförvaltningar har i som genomsnitt omkring 10 eller fler inträffade fall per år, vilket gäller för ca 2000 1% av arbetsställena. Detta innebär att 25% ca av arbetstagarna skulle omfattas.

4.2.2 Indirekta indikatorer

Sjukfrånvaro

Uppgifterna om sjukfrånvaro lagras i databas en hos riksförsäkringsverket. Systemet har god aktualitet och kvalitet men medger i nuläget ingen uppdelning på arbetsställe, näringsgren, yrke eller diagnos.

Försäkringskassornas informationssystem nya FAS-90 kommer enligt planerna att innehålla arbetsställerelaterad information om sjukfrånvaro. Denna information bör samordnas med informationen i ISA för att komplettera arbets-

skadeuppgifterna med riktvärden avseende sjukfrånvaro.

Att utnyttja riktvärden baserade på sjukfrånvaron som grund för bindande krav innebär den att del som är arbetsrelaterad måste kunna särskiljas. Efter en särskild analys skulle dock även den icke arbetsskaderelaterade

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 21 36

1990-02-15

sjukfrånvaron kunna läggas till grund för krav på åtgärdsplaner. Avgörande för bedömningen är i vad mån man vill att riktvärden även ska återspegla rehabiliteringsbehovet.

Under förutsättning att FAS 90 utvecklas så att diagnoskodning sker skulle sjukfrånvarostatistiken eventuellt kunna utnyttjas för riktvärden.

Förtidspensionering

Flertalet förtidspensioneringar föregås av långvariga sjukskrivningar. De arbetsmiljöfaktorer som kan ha bidratill förtidspensionering ligger ofta bakåt i tiden git och bör redan tidigare ha uppmärksammats som arbetsskada eller lângtidssjukfall. Dessutom kan förtidspensionen oberoende det aktuella arbetsstället. Mot bakvara av grund detta är det tveksamt huruvida uppgift om förav tidspension kan utnyttjas för riktvärdesbestämning.

Riktvärden baserade på förtidspensioneringar kan dock betydelse i arbetsgivarens rehabiliteringsarbete. vara av

Personalomsättning

Personalomsättning, den tredje indirekta arbetsmiljöindikatorn, är ekonomiskt, socialt och regionalt betingad. är rent allmänt svårt att säga vad som är normal Det personalomsättning. Därutöver kommer arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sysselsättningsgrad hög-lågkonjunktur samt regionala och branschmässiga skillnader som troligen gör det svårt att få fram rättvisande riktvärden. är mot bakgrund ovanstående svårt att motive- Det av ett nationellt redovisningssystem byggs upp för ra att kunna få fram arbetsställerelaterade riktvärden. att

Styrelsen vill i sammanhanget understryka vikten av samverkan mellan länsarbetsnämnden och yrkesinspektionen beträffande företag med hög personalomsättning. I de fall formella ingripanden behövs vad gäller arbetsmiljön åvilar detta yrkesinspektionen.

4.2.3 Nödvändig bakgrundsinformation

För att skall kunna ta fram grova riktvärden krävs man uppgifter antalet anställda vid enskilda arbetsstälom len.

För skall kunna beräkna riktvärden som kan läggas att man till grund för krav på särskild redovisning hur företaget att komma i nivå under eller lika med avser ner en riktvärdet krävs uppgifter med bättre kvalitet och fler variabler än antalet anställda. I här diskuterad modell uppgifter hur antalet anställda är fördelat på krävs om

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2236

1990-02-15

kön, ålder, personalsammansättning och arbetsställe näringsgren, region och möjligt arbetad om tid heldeltid. De datakällor, i dag skulle som kunna komma i fråga, är folk- och bostadsräkningarna, FoB, riksförsäkringsverkets register över sjukförsäkrade, statistiska centralbyråns Centrala företags- och arbetsställeregister

CFAR, arbetarskyddsstyrelsens arbetsställeregister

ABAS, och riksskatteverkets RSV, kontrolluppgifter.

F08-arna genomförs bara vart femte eller tionde år vart och har av sekretessskäl inte kunna ansetts lämna ut arbetsställerelaterade uppgifter. FoB-arna går däremot att använda för samkörningar med olika effektregister så länge de inte avidentifieras. Detta gäller t ex branscheller yrkesöversikter avseende bl dödlighet, a cancer, hjärtkärlsjukdomar och fosterskador.

RFV:s register över sjukförsäkrade uppdateras endast avseende de 60 % förvärvsarbetande någon gång som under ett år utnyttjar sjukförsäkringen.

CFAR innehåller arbetsställerelaterade upp ifter om totala antalet anställda utan ålder p kön, etc. Uppgifterna uåpdelning i CFAR har i m nga fall visat sig vara inexakta. En förbättring i kvaliteten i dessa uppgifter är ett krav för att kunna utnyttja CFAR vid beräknin av riktvärden. ABAS bygger på CFAR och innehåller alltså i princip samma fel som CFAR.

Arbetsgivarens kontrolluppgift till RSV saknar uppgift om arbetsställe utom i de fall där arbetsgivare och arbetsställe sammanfaller, näringsgren, yrke och arbetad tid och kan alltså inte heller utnyttjas för att beräkna riktvärden.

4.2.4 Information inte är arbetsställerelaterad som

Riktvärden bör kompletteras med annan information avseende möjliga arbetsmiljöproblem. Sådana indikatorer kan t ex utgöras av överrisker för speciell cancerform, en hjärtkärlsjukdomar, reproduktionsstörningar och fosterskador, självmordsförsöksjälvmord eller för tidi död. I dessa fall är det oftast inte möjligt att med n gon säkerhet relatera det enskilda fallet till en specifik arbetsmiljöfaktor. Riktvärdena kan beräknas för t ex näringsgren eller yrke på två- eller en-, tresiffernivå. Dessa mer övergripande riktvärden bör ligga till grund för riktade informationskampanjer. Sådana informationskampanjer bör omfatta såväl möjliga arbetsrelaterade

orsaker t ex kemiska, fysikaliska, fysiska och psykiskasociala som livsstilsbetingade faktorer, t ex rökvanor, alkohol, kost och motion.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2336

1990-02-15

4.2.5 Slutsats beträffande material

Med ledning det sagda framgår att i dagens läge av ovan är ISA den källa kvalitativt bäst kan utnyttjas som som underlag för riktvärden. FAS 90 bör utvecklas så att ISAunderlaget på sikt kan kompletteras med information om sjukfrånvaro och eventuellt förtidspensioneringar.

Det är vidare ett krav att relevant bakgrundsinformation kan tas fram.

4.3 Tillämpning av riktvärden

på flera olika sätt. Beroende på Riktvärden kan tillämpas vilka krav kopplas till riktvärdena kan åtminstone som nivåer urskiljas. I nivå 1 och 2 utgår man från grova tre jämförelser.

Nivå 3 är tänkt att fungera som en självjusterande hävstångsarm där ribban successivt sänks varefter arbetsmiljöerna blir bättre och bättre. Inriktningen i GD-grupförslag att på sikt nå fram till nivå 3. pens var

Nivå 1. Underlag för prioritering av tillsynen:

Detta är den grövsta nivån, och används redan i dag i viss mån yrkesinspektionen som ett prioriteringsinav strument. Statistiksammanställningar och riktvärden bör också ligga till grund för diskussioner med arbetsgivaren direkta åtgärder och åtgärdsplaner, för att förbättra om arbetsmiljön.

Riktvärde enligt nivå 1 beräknas i dess grövsta form med hjälp tillgängliga relativa frekvenser, t ex antal av arbetsrelaterade skador per 1 000 anställda.

I dagens ISA-system finns uppgifter om arbetsskadorna, såväl olyckor sjukdomar, redovisade per arbetsställe. som Viss arbetsställerelaterad information kan tas fram av yrkesinspektionen on-line. Härvid erhålls en jämförelse arbetsställets skadefrekvens med branschens frekvens av för länet respektive riket.

Nivå 2. Underlag för krav på arbetsställets allmänna åtgärdsplanering:

I internkontrollen ingå en skyldighet för arbetsgiavses att anal situationen beträffande t ex arbetsvaren sera skador, sjukfrånvaro och personalomsättning och lägga

analys till grund för åtgärdsprogram. För att få denna underlag och kunna prioritera mellan olika åtett bra gärder bör arbetsgivaren också i möjligaste mån jämföra sin situation med annan liknande verksamhet. Dessa

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2436

1990-02-15

riktvärden kan i sin enklaste form göras med hjälp

av t ex tillgänglig officiell statistik.

Nivå 2 kan i princip införas redan i dag. Den officiella statistiken bör dock anpassas för att underlätta arbetsgivarens jämförelse.T ex måste normerna för att beräkna antalet anställda definieras och rapporteringen i detta avseende förbättras.

Nivå 3. Underlag för krav på särskild åtgärdsplanering:

Om företagstalet ligger sämre än riktvärdet åläggs ett särskilt krav utöver det allmänna kravet enligt nivå 2. Det särskilda kravet innebär en skyldighet att särskilt redovisa en plan för åtgärder som leder till att företaget kommer ner i nivå med eller under riktvärdena. Denna nivå kan endast nås på sikt bl därför att relevanta

a bakgrundsdata saknas.

Här anges i punktform några för- och nackdelar med sådana riktvärden.

Fördelar

Företaget får ett mått på hur det står sig i jäm- -

förelse med andra företag i branschen.

- Riktvärden ger underlag för arbetsmiljö-

förbättringar.

Åtgärdsinriktade riktvärden stöd - ger vid utarbet-

ande av åtgärdsplaner.

Riktvärden enligt nivå 2 och speciellt nivå 3

-

fungerar som en drivkraft genom att succesivt

pressa ner risknivån.

Riktvärden utgör styrmedel med betydande effekt på -

arbetsmiljön men med mindre risk för utslagning och minskad anmälningsbenägenhet än t ex vissa ekonomiska styrmedel.

Att kunna påvisa en god arbetsmiljö är bra PR för

-

arbetsstället, vilket t ex har betydelse vid

nyrekrytering och i konkurrenshänseende.

- Ger relevant information om akuta skador eller

skador med korta latenstider vilket utgör majoriteten av alla anmälda arbetsskador.

Riktvärden ger åtgärdsinriktad information för

-

prioritering av yrkesinspektionens verksamhet.

Riktvärden är en pedagogiskt bra metod.

-

2 10-0675

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2536

1990-02-15

Nackdelar

Arbetsmiljöns komplexa påverkan kan inte fångas i -

ett fåtal riktvärden.

Företa stal avseende arbetsskada på arbetsställe- -

nivå ggr endast att tillämpa för uppskattningsvis 1% av alla arbetsställen omfattande en dryg miljon arbetstagare. För övriga arbetsställen kan endast branschjämförelser göras.

Det finns risk för att riktvärdet i sig blir ett

-

slutmål och att de faktiska arbetsmiljöbristerna kommer i bakgrunden.

Jämförelser mellan olika arbetsställen kan bli

-

missvisande. Det beror på att inom en och samma bransch kan de bakomliggande riskförhållandena för olika arbetsuppgifter vara mycket olika. Jämför t en allmänläkarmottagning med långvårdsklinik

ex vad gäller risk för belastningsolyckor.

Riktvärden kan bidra till att minska benägenheten

-

att anställa arbetstagare med funktionsnedsättningar.

Dåliga arbetsmiljöer vid enskilda enheter inom ett

-

arbetsställe kan försvinna i statistiken, trots att helheten ser bra ut.

Riktvärden kan verka passiviserande om man ligger

-

bättre än riktvärdet.

4.4 Införande av riktvärden i företagförvaltningar

Införande riktvärden enligt nivå 3 i arbetsmiljöarbe-

av tet måste ses som en långsiktig process där de särskilda kraven kan skärpas i takt med att de nödvändiga informationsunderlagen utvecklas.

För att utveckla och höja nivån i företagens interna arbete med att analysera arbetsskador, sjukfrånvaro etc behövs metodutveckling, handledningar och informationsmaterial. Dessutom krävs ett fortsatt utvecklingsarbete för gäller att få fram relevant bakgrundsinformation.

Korrekta uppgifter avseende bakgrundsinformation finns endast hos arbetsgivaren. Detta gäller såväl totala antalet anställda som fördelning på ålder, kön och arbetad tid. För att, med vald periodicitet, kunna beräkna relevanta riktvärden krävs att sådan information också

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2636

1990-02-15

finns tillgänglig på nationell nivå. Helt aktuell information finns dock endast på företaget.

5 ÅTGÄRDSPLANER

Ett krav systematiska granskningar av arbetsmiljön avses ing i den planerade föreskriften om internkontroll. För att säkerställa att uppdagade brister blir undanröjda måste dessa dokumenteras på lämpligt sätt. Härvid är också nödvändigt att rangordna bristerna och ange när respek,tive brist skall vara undanröjd samt ange vem som är åtgärdsansvarig åtgärdsplan.

Något av arbetarskyddsstyrelsen uppställt enerellt krav på åtgärdsplaner efter systematiska genomgångar

av arbetsmiljön har ännu inte prövats. Vissa företag avsätter dock redan i dag årligen medel för att åtgärda vad

som framkommit vid genomförda systematiska genomgångar

av arbetsmiljön.

Medelstora och mindre företag är i regel främmande

mer för tanken att ta fram åtgärdsplaner. Det är därför nödvändigt med generellt bindande krav på åtgärdsplaner.

Förändringar i en pågående verksamhet får ofta återverkningar på arbetsmiljön. Förändringar utvidgningned-

som dragning av verksamheter bör därför framgå av ett företags åtgärdsplan.

Vad gäller periodicitet föreslår styrelsen att en plan skall tas fram varje år och innehålla uppgift vad

om som skall genomföras eller påbörjas under det kommande året och under de tre därpå följande åren.

Åtgärdsplanen skall hållas tillgänglig arbetsgivaren.

av Planen skall delges linjechefer och skyddsombud. Planen bör hållas tillgänglig för samtliga anställda. Vissa delar kan dock vara sekretessbelagda.

För mindre företag kan planen göras enkel och innehålla en förteckning på de arbetsmiljörisker som finns vid företaget samt tidpunkt för åtgärd. I anslutning till planen bör dessutom anges vilken åtgärd som avses

genomföras.

Styrelsen anser vidare att ytterligare krav vad gäller åtgärdsplanens innehåll i framtid bör kunna ställas på

en de företag som har en skadenivå som ligger över visst riktvärde. Sådana företag bör utöver ovanstående åläggas att i åtgärdsplanerna särskilt redovisa hur risknivån skall sänkas under detta riktvärde. Se vidare punkt 4.3.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2736

1990-02-15

Åtgärdsplaner är först och främst ett instrument för att leva upp till kraven på internkontroll. För yrkesinspektionen blir åtgärdsplanen ett värdefullt underlag inför inspektionsbesöken.

6 SAMSPELET INTERNEXTERN REVISION

6.1 Allmänt om svstemtillsvn

Under 1985 lämnades ett betänkande avseende den regionala arbetsmiljötillsynen, den s k YKT-utredningen. Konsekvensen av betänkandet blev bl a att den kommunala tillsynen avskaffades och en process mot en ny inriktning på tillsynsarbetet påbörjades. Det markerades också i arbetsmiljöförordningen 15 §, där det under 1987 tillkom en formulering att tillsynen även skall bevaka att arbetsgivarna planerar och bedriver sin verksamhet så att arbetsmiljökraven tillgodoses. Vid tillsynen skall en helhetssyn eftersträvas.

Systemtillsyn är yrkesinspektionens arbetsform för att kontrollera företagensförvaltningarnas sätt att hantera arbetsmiljöfrågorna.

En framtida internkontrollkungörelse innebär ökade krav på anpassning och djup i yrkesinspektionens tillsyn.

I den mån företagen utvecklar en väl fungerande internkontroll frigörs resurser vid yrkesinspektionen för särskilt utsatta områden.

6.2 Sammankopplingen med internkontroll

Det övergripande målet med tillsynen är att medverka till att människor inte drabbas av olycksfall eller ohälsa. Alla skall ha rätt att arbeta fram till sin pension utan att skadas. Tillsynsmyndighetens specifika roll är främst att tillse att arbetsgivaren ansvarar för att alla nödvändiga åtgärder vidtas så att verksamheten planläggs, organiseras och bedrivs i enlighet med de krav som ställs i lag och föreskrift.

Genomförandet av en systeminspektion kräver ett omfattande förarbete med inventering av företagetsförvaltningens arbetsskadebild och organisation. Eventuellt behöver en traditionell inspektion föregå systeminspektionen för att

tillräckligt klar bild av risker och problem skall erh llas.

Inspektionen förbereds med ett brev till arbetsgivaren där det framgår vilket syfte inspektionen har för att ge arbetsgivaren en nödvändig möjlighet att förbereda systeminspektionen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 2836

1990-02-15

Systeminspektionen genomförs företrädesvis att ingenom spektionsförrättaren granskar arbetsgivarens system för internkontroll. Företagets skadebild, sjukfrånvaro etc utgör ett väsentligt underlag för inspektionen. Systemtillsynen förutsätter att internkontrollen är dokumenterad.

Systeminspektionen måste även innefatta stickprovsvis inspektion ute i verksamheten för att kontrollera den redovisning som arbetsgivaren gett.

De brister som uppmärksammas sammanfattas vid inspektionstillfället och bekräftas sedan med ett inspektionsmeddelande.

Vid yrkesinspektionens granskning av företagensförvaltningars internkontoll är det enligt hittillsvarande erfarenheter vanligt att man upptäcker brister t som ex:

- avsaknad av en uttalad och förankrad arbetsmiljöpolicy oklar fördelning av arbetsmiljöansvaret och befogen- heter i linjearbetet. - oklar uppfattning om personalomsättning, sjukfrånvaro, arbetsskador samt förtidspensioner.

Avsaknad av eller bristfälliga rutiner avseende

fortlöpande tillsynunderhåll instruktion,introduktion och utbildning uppföljning av arbetsskadortillbud - - spridning av arbetsmiljöregler - rehabilitering arbetstagarmedverkan i planeringsarbetet - - skyddsronder - skyddskommittéverksamheten

Brister i kompetens och utbildningsnivå vad avser arbetsmiljöfrågor upptäcks ofta hos arbetsledare och chefer vilket till en del förklarar den dåliga viljan att ingripa med korrigerande åtgärder.

6.3 Svstemtillsyn i småföretag

Arbetsformen systemtillsyn behöver efter småföanpassas retagens särskilda förutsättningar.

Småföretagen har ofta lägre kunskapsnivå i arbetsmilen jöfrågor.

En låg organisationsgrad och en dålig anslutning till företagshälsovården är ytterligare faktorer utmärker som småföretagen.

ARBETÅRSKYDDSSTYRELSEN 2936

1990-02-15

Yrkesinspektionen måste därför beakta dessa faktorer i samband med utvecklingen av tillsynsformen.

grundidé gäller självfallet även småföre- Systemtillsynens Dessa behöver i likhet med större företag utveckla tagen. aktivitet i arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivaren har en egen för sörja för god arbetsmiljö även i småansvar att en aktiviteten behöver utvecklas så att företagen. Den egna arbetsmiljöarbetet fortgår kontinuerligt och integreras i

den övriga produktionen.

Yrkesinspektionen bör sträva efter att nå småföretagen med rimliga resursinsatser. Tillsynsbrev, s k pendelbrev och checklistor se bilaga 2 punkt 9 samt samverkan med och arbetstagarförbunden är några exempel på arbetsgivareffektiviserar tillsynen av småföretag. arbetsformer som utvecklingsprojekt avseende tillsynen av småföretag Ett pågår i syfte finna effektiva vägar att nå för övrigt att dessa företag med rimliga resursinsatser.

6.4 Fortsatt införande av systemtillsyn

systemtillsyn är på väg att bli en etablerad tillsynsform yrkesinspektionen. Flertalet distrikt har genomgått inom styrelsen driven tvådagars teoriutbildning i sysen av temtillsyn kombinerad med 3-5 månader lång fältstudieen period. Utbildningen avslutas med en uppföljnings- och

utvärderingsdag.

Samtliga yrkesinspektionsdistrikt åläggs att i verksamhetsplanen för budgetåret 199091 redovisa en plan för introduktion systemtillsyn under budgetåret. av

7 mm FÅ I GÅNG PROCESSEN

Viktigt för framgång vid införande av internkontroll är den möts positiv grundinställning hos flertalet att av en eller helst hos alla som den berör, d v s arbetsgivare, myndigheter och konsulterföretagshälso-

aäbetstagare,

v rd.

Särskilt viktigt är det att arbetsgivaren är positiv eftersom han är nyckelpersonen som skall klarlägga, organisera, besluta, åtgärda och kontrollera.

Det grundläggande är att skapa insikt och vilja till att likställa hälsa, miljö och säkerhet med andra centrala faktorer produktion och ekonomi. Arbetsmiljödelen som måste hanteras med noggrannhet som övriga delar av samma produktionsapparaten.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

1990-02-15

Det är nödvändigt att inte enbart granska arbetsmiljön utan se på och sträva efter att uppnå goda produktionsförhållanden i vid bemärkelse.

en

Det är väsentligt att introduktionen stöttas av en aktiv och omfattande informationsinsats. Denna måste ske på stor bredd och i samverkan mellan myndigheter, parter, intresseorganisationer och företagshälsovård. Den breda informationsinsatsen måste föregås utbildnigsinsatser,

av framtagning av utbildningsmateriel och samordningsinsatser. Massmedia bör nyttjas för övergripande spridning och påverkan. Särskilt viktigt för att nå den speciella gruppen småföretag är att branschtidningarna deltar.

En betydande draghjäl bör kunna uppnås genom den fokusering arbetsmiljöfrggorna förhoppningsvis uppnås

av som genom arbetsmiljökommissionens och arbetslivsfondens insatser. Strävan bör vara att samordna insatser och åtgärder så att inte åtgärder för rehabilitering och anpassning, hävdande av arbetslinjen, insatser från försäkringskassan o s v kommer som osynkroniserade inhopp. Om möjligt bör internkontrollen kunna fungera

som ett slags paraply för totala krav och insatser.

Förståelsen och viljan till arbetsmiljöinsatser ökar betydligt och underlättas om de ekonomiska vinsterna

av att förbättra arbetsmiljön kan klarläggas och förtydligas på ett bättre sätt.

Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt småföretagens specifika behov.

Medel från t ex arbetsmiljö- eller arbetslivsfonden bör tilldelas för att utarbeta metoder för ekonomiska beräkningar, ta fram nyckeltal och enkla checklistor för främst småföretagen.

Småföretagen bör även erbjudas hjälp i större utsträckning än som nu sker med att klarlägga väsentliga brister, ombyggnadsförslag, praktiska åtgärdsförslag och genomförande. Den praktiskt anpassade direktservicen måste förbättras.

Företagshälsovården bör aktivt gentemot främst

agera mer småföretagen.

Medel från arbetslivsfonden bör nyttjas för att aktivera utarbetning av branschprogram, typarbetsplatser och liknande samt för att klarlägga formerna och metoderna för att hjälpa småföretagen t ambulerande service.

ex

De funktionsinriktade föreskrifterna ger inte tillräckligt konkret information för att kunna användas utan omfattande komplettering vid användning i t kvalitets-

ex

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 3 1 3 6

1990-02-15

säkringsbaserade modeller för säkerställande av en god arbetsmiljö Se bilaga 2. Att utforma föreskrifter funktionsinriktat är dock lämpligt och növändigt allmänt sett. Den precisering som kan krävas vid ett företag måste lokala insatser. Konkretisering av nivå-

ske genom

metoder måste ske anpassat till den egna verksamer, m m heten.

Konkretiseringsgraden bör ofta ökas även för att småföretagarna skall kunna identifiera sina problem och kunna bedöma erforderliga insatser.

8 LAGKONSEKVENSER

8.1 Vissa utgångspunkter

Arbetsmiljölagen är ramlag, vars bestämmelser om skyl-

en digheter för enskilda är mycket allmänt formulerade. Avsikten är att dessa bestämmelser skall preciseras genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen eller ingripanden i enskilda fall från yrkesinspektionen.

Enligt bemyndigande i 18 § arbetsmiljöförordningen får styrelsen meddela bl a vissa föreskrifter enligt 3 kap arbetsmiljölagen samt föreskrifter för verkställighet av arbetsmiljölagen. Föreskrifter enligt 3 kap kan meddelas endast i de avseenden är nämnda där. Verkställig-

som hetsföreskrifter kan meddelas till hela arbetsmiljölagen.

får dock inte innebära åligganden för enskilda Dessa nya eller tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Styrelsen kan därför inte utfärda verkställighetsföreskrifter som går utanför de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljöla-

gen.

Vissa de aktuella förslagen kan styrelsen själv ge-

av nu

utfärda föreskrifter med stöd av något nomföra genom att

de nämnda bemyndigandena. Andra av förslagen kräver av ändringar i arbetsmiljölagen. En arbetsgrupp i arbetsmarknadsdepartementet har nyligen lagt fram ett förslag Ds 1989:48 till ändring i bemyndigandena i arbetsmiljölagen. Om detta förslag genomförs kan styrelsen utfärda samtliga diskuterade föreskrifter med stöd av

nu

föreslagen bestämmelse i 4 kap 1 § arbetsmiljölagen. I en denna PM kommer dock förslagen och deras konsekvenser i fråga arbetsmiljölagen att behandlas med utgångspunkt

om från lagens nuvarande lydelse.

8.2 Policy och organisation för arbetsmiljöarbetet

Arbetsgivarens skyldigheter enligt 2 ka 2 § och 3 kap 2

arbetsmiljölagen kan inte uppfattas s snävt att de en- § dast sikte på omedelbara konkreta skyddsåtgärder.

tar

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 3236

1990-02-15

Tvärtom måste det anses följa av grundtankarna bakom arbetsmiljölagen att de också innefattar ett krav på att verksamheten organiseras och drivs på ett sätt som gör det möjligt att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Att arbetsgivaren skall ha en genomtänkt policy för hur arbetsmiljöfrågorna skall hanteras och ett system för att styra och kontrollera arbetsmiljön ligger helt i linje med detta synsätt. I själva verket torde en sådan policy vara en förutsättning för att ohälsa eller olycksfall skall kunna förebyggas i rimlig omfattning.

Man måste därför dra den slutsatsen att ett krav på att arbetsgivaren skall ha policy i fråga om arbetsmil-

en jöarbetet kan utfärdas som en verkställighetsföreskrift till 3 kap 2 § arbetsmiljölagen. Det synes naturligt att en sådan policy innefattar mål och medel för arbetsmiljöarbetet. Föreskriften bör kunna innehålla krav på detta.

I arbetsgivarens uppgift att organisera verksamheten på ett sätt som gör det möjligt att uppfylla arbetsmiljölagens krav ingår naturligen också att klargöra vilka uppgifter olika anställda har inom detta arbete. Även i detta avseende bör därför styrelsen kunna meddela de föreskrifter som behövs.

8.3 Identifiering och bedömning av riskerna i arbetet

samt åtgärder mot dessa

På samma sätt måste det anses följa av arbetsmiljölagen att arbetsgivaransvaret innefattar ett krav på att systematiskt identifiera och bedöma riskerna i arbetet. Vilka åtgärder som kan behövas i detta avseende i varje särskild verksamhet kan variera beroende på verksamhetens art. Det bör dock vara möjligt för styrelsen att genom föreskrifter närmare precisera detta. Arbetsmiljölagen bör redan i sin nuvarande lydelse anses utgöra tillräckligt stöd för sådana föreskrifter.

Motsvarande bedömning bör göras i fråga om skyldighet att systematiskt genomföra åtgärder för att åstadkomma en god arbetsmiljö och att följa upp dessa åtgärder. Även detta måste anses följa redan av nu gällande bestämmelser i arbetsmiljölagen.

8.4 Tidsplanerade åtgärdsplaner

Att utarbeta tids lanerade åtgärdsplaner är en uppgift av annan karaktär. S dana planer är inte i sig en åtgärd mot ohälsa och olycksfall även de naturligtvis på sikt

om

till en bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljölagens krav syftar alltid det finns p arbetsmiljön förutsätter inte att tidsplanerade åtgärdsplaner. För att sådana generellt skall kunna krävas måste det därför finnas ett uttryckligt stöd i arbetsmiljölagen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 3336

1990-02-15

Det finns visserligen exempel på fall där styrelsen meddelat föreskrifter om åtgärdsplaner. Dessa har dock varit direkt knutna till åtgärder mot iakttagna arbetsmiljöbrister och är närmast att betrakta ett första som led i bristernas eliminerande. Enligt styrelsens mening måste krav på sådana åtgärdsplaner kunna ställas redan med stöd av arbetsmiljölagens nuvarande lydelse. Ett generellt krav på alla arbetsgivare att utarbeta tidsplanerade åtgärdsplaner, oavsett vilka brister kan som finnas, förutsätter däremot att ett stöd skapas genom ändringar i arbetsmiljölagen.

8.5 Utbildning, information och instruktion

Det framgår av 3 kap 3 § arbetsmiljölagen att arbetsgivaren måste förvissa sig om att arbetstagare har tillräcklig utbildning samt erforderliga kunskaper riskerom na i arbetet och hur man skyddar sig mot dem. Bestämmelsen ger redan i sin nuvarande utformning stöd för styrelsen att genom föreskrifter precisera vilken utbildning och vilka kunskaper som krävs i olika situationer. Sådana föreskrifter har också utfärdats i åtskilliga fall.

Det finns inget som hindrar att styrelsen i den utsträckning som behövs meddelar ytterligare föreskrifter t om ex introduktion inför n a arbetsuppgifter, instruktion eller annan information. S dana föreskrifter kan, beroende på behovet, avse vissa branscher, vissa typer arbete av eller vara mer generella.

8.6 Utredning av arbetsskador och olyckstillbud

Utredningar av orsakerna till arbetsskador och olyckstillbud är en viktig del av det förebyggande arbetet. Man kan genom sådana utredningar få instruktiv belysning en av de brister i organisation, planering, utrustning, instruktioner och arbetsledning, som orsakat det inträffade. Utredningar av skador och tillbud måste därför ingå bland de grundläggande åtgärderna i arbetsgivarens arbete för en tillfredsställande arbetsmiljö. Detsamma gäller sådana utredningar och undersökningar risker av i verksamheten, t ex riskanalyser, utförs redan innan någon som skada har uppkommit.

Enligt styrelsens uppfattning får det ingå i anses arbetsgivarens skyldigheter enligt 3 kap 2 § arbetsmiljölagen att utreda skador och tillbud samt göra riskanalyser i den utsträckning som behövs för att ledning i ge det förebyggande arbetet. Härav följer att styrelsen kan ställa krav på att sådana utredningar och analyser utförs genom att utfärda verkställighetsföreskrifter till nämnda bestämmelse.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 3436

1990-02-15

Däremot kan det inte anses följa av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren är skyldig att upprätta särskild statistik över skador och risker, eftersom detta är en åtgärd som inte i sig undanröjer några brister i arbetsmiljön. Om krav på statistik skall ställas måste därför arbetsmiljölagen kompletteras.

8.7 Kontroller och rutiner

som nyss framförts får det anses ingå i arbetsgivarens ansvar att se till att verksamheten organiseras och drivs på ett sätt som gör det möjligt att skapa en tillfredsställande arbetsmiljö. Detta innebär att arbets ivaren måste se till att de kontroller och erfarenhets terföringar görs och de rutiner för arbetsmiljöarbetet införs som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller lagens krav. Någon ändring i arbetsmiljölagen krävs inte för att styrelsen skall kunna ta in ett sådant allmänt krav i sina föreskrifter. Det bör också vara möjligt att kräva att arbetsgivaren återkommande följer upp, värderar och vid behov förändrar sitt kontrollsystem.

8.8 Dokumentation och redovisning av policy, åtgärds-

planer, organisation, rutiner, arbetsskador, sjuk-

frånvaro m m

Med arbetsmiljölagens nuvarande lydelse är det inte möjligt att generellt kräva särskilt upprättad dokumentation över arbetsmiljöpolicy, åtgärdsplaner, organisation, interna uppföljningar och andra rutiner. Det är här återigen frågan om formella åtgärder, som enligt st rel-

uppfattning kräver uttryckligt lagstöd. Även sens p denna punkt behöver alltså arbetsmiljölagen kompletteras om förslagen skall kunna genomföras.

Arbetsmiljölagen inte heller stöd för krav på sär-

ger skild redovisning arbetsskador, sjukfrånvaro, perso-

av nalomsättning och förtidspensioneringar. Här synes det dock mindre lämpligt att ta fram erforderligt lagstöd

ändringar i arbetsmiljölagen. För att ge ökad tyngd genomarbetsgivarnas internkontroll och jämställa frågorna

t om hur de mänskliga resurserna används med frågorna om det finansiella kapitalet är det önskvärt att redovisningen tas in i de vanliga årsredovisningarna. Härigenom säkerställs att information om arbetsmiljön når företagets eller myndighetens högsta beslutsnivå och även blir känd för ägare och allmänhet.

Bestämmelser om företagens årsredovisningar finns i t ex aktiebolagslagen. Ett krav på redovisning av arbetsskador, sjukfrånvaro m m bör ställas genom att tas in i dessa bestämmelser. Motsvarande kompletteringar bör kunna göras i de bestämmelser som gäller för andra företagsformer.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 3536

1990-02-15

För statliga myndigheter bör kravet kunna tas in i de föreskrifter som gäller för redovisning inom statsförvaltningen eller i verksförordningen. Det kan t föreex skrivas att arbetsmiljöredovisningen skall läggas fram årligen i samband med anslagsframställning ocheller årsbokslut. För kommunerna bör kravet tas in i kommunallagstiftningen. Regler om ekonomisk redovisning finns redan i kommunallagen.

8.9 Renodling av skyddskommitténs roll

Vid arbetsställen där det regelbundet sysselsätts minst 50 arbetstagare skall det enligt 6 kap 8 § arbetsmiljölagen finnas en skyddskommitté. Lagstiftarens avsikt torde ha varit att kommittén i första hand skall ha en rådgivande, övervakande och pådrivande funktion inte men en beslutande. Det lämnades dock öppet för arbetsmarknadens parter att i större eller mindre omfattning genom avtal ge kommittén en mera framträdande roll. Det finns exempel på avtal har tilldelat skyddskommittéer vissa som beslutsbefogenheter och ekonomiska befogenheter.

Den roll som arbetsmiljölagen har givit skyddskommittén beskrivs i 6 kap 9 § framför allt uttryck genom som övervaka, noga följa, verka för etc. Skrivsättet pekar på att avsikten har varit att för ansvaret att arbetsmiljöåtgärder vidtas normalt inte skall vila på skyddskommittén utan på arbetsgivaren. Detta ligger helt i linje med de nu aktuella tankarna på att stärka arbetsgivarnas egenaktivitet på arbetsmiljöområdet och tydligare integrera arbetsmiljön i linjeorganisationen.

I paragrafens första mening föreskrivs dock att kommittén skall planera skyddsarbetet på arbetsstället. Detta ordval är olyckligt och för tankarna till att planeringen av skyddsarbetet inte är en fråga för linjeorganisationen utan något som endast angår skyddskommittén. Som ett led i det nya synsättet på arbetsgivarens roll i skyddsarbetet bör därför detta uttryck bytas ut mot ett annat, som markerar skyddskommitténs övervakande och

tydligare

p drivande roll utan att för den skull minska dess insyn i hur arbetsmiljöfrågorna hanteras.

8.10 Förslag till ändringar i arbetsmiljölagen

För att inte bryta systematiken i arbetsmiljölagen och ändra dess karaktär av ramlag bör ändringarna göras genom tillägg till de allmänna skyldigheterna i 2 och 3 kap. Styrelsen kan därefter, med stöd bemyndigandet att av meddela verkställighetsföreskrifter, utfärda de detaljbestämmelser som behövs.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN 36 36

1990-02-15

På de punkter där styrelsen redan har befogenhet att utfärda föreskrifter skulle egentligen inga ändringar behövas. Det är emellertid så att gränsen mellan de krav som kan ställas med stöd av lagens nuvarande lydelse och de som förutsätter lagändring inte är glasklar. På flera av de punkter som tagits upp i denna PM finns gränsdragningsproblem, där utgången kan vara tveksam. Det är därför önskvärt med lagändringar som klart markerar att alla de aktuella kraven kan ställas och gör det onödigt att lägga ned resurser på bedömningar i tveksamma gränsdragningsfrågor.

Styrelsen anser också att det finns anledning att göra ändringar i lagtexten som klart markerar de krav som ställs på arbetsgivaren i nu aktuella hänseenden. Man kan räkna med att det kommer att underlätta förståelsen av kommande föreskrifter från styrelsen och öka deras genomslagskraft om de stöds genom samverkande ändringar i lagtexten. Ändringarna bör därför komma till stånd även om det tidigare omnämnda förslaget till ändring i arbetsmiljölagens bemyndigandebestämmelser genomförs.

Mot denna bakgrund föreslår styrelsen att 3 kap arbetsmiljölagen kompletteras med en ny paragraf med följande lydelse.

3 kap 2 a S En arbetsgivare skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i denna lag och med stöd av lagen utfärdade föreskrifter. Han skall fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder föranleds därav. Åtgärder inte kan

som som vidtas omedelbart skall tidsplaneras.

Arbetsgivaren skall dokumentera arbetsmiljön och arbetet med den i den utsträckning verksamheten kräver.

Styrelsen föreslår vidare att första meningen i 6 kap 9 § arbetsmiljölagen ändras så att den får följande lydelse.

6 kap 9 S Skyddskommittén skall delta i planeringen av skyddsarbetet på arbetsstället och övervaka dess genomförande.

Styrelsen erinrar om att styrelsen tidigare i annat sammanhang föreslagit regeringen att sista meningen i paragrafen skulle utgå och ersättas med ett tillägg i 3 kap som lägger motsvarande ansvar på arbetsgivaren.

Styrelsen erinrar vidare om att vissa av de förslag som styrelsen fört fram i avsnitt 8.8 medför behov av ändringar i annan lagstiftning.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

BILAGA 2

1990-02-15 Bilaga till rapport

om styrmedel i det förebyggande Arbetsmiüökommissionen arbetsmiljöarbetet Ink. 1990

BAKGRUNDSMATERIAL OM INTERNKONTROLL

OCH SYSTEMTILLSYN

John Lundberg

Mats Ershammar

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15

BAKGRUNDSMATERIAL OM INTERNKONTROLL OCH SYSTEMTILLSYN INNEHÅLL

SID 0 Gd-gruppens förslag 1 Övergripande problembeskrivning 2 Arbetsmiljö och ekonomi 3 Arbetsorganisationens betydelse för skador och

dålig trivsel 4 Smâföretagarens speciella problem och behov

7 Generella krav i ett styrsystem för före-

byggande arbetsmiljöarbete 17 8 Ändrad tillsynsfilosofi under 80-talet 18 9 Riktade insatser från yrkesinspektionen

Metodförsök 19 9.1 Riktad insats mot grafiska branscher i

Stockholmsområdet 19 9.2 Prov med en förändrad tillsynsmodell vid arbets-

miljötillsyn av små arbetsställen vid yrkesin-

spektionen i Härnösand 20 9.3 Riktade âtgärdskrav genom tillsynbrev vid

yrkesinspektionen i Skövde 23 10 Konsekvenser för samverkanssystemet 24

Litteraturförteckning

Underbilaga

1 Wirsbo Bruks AB 2 Vägverket 3 Norsk Hydro 4 Socialförvaltningen i Katrineholm

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 126

BAKGRUNDSMATERIAL SYSTEMTILÄSYN OM INTERNKONTROLL OCH

0 GD-GRUPPENS FÖRSLAG

Förslaget syftar till att främja egenaktiviteterna i arbetsmiljöfrågorna hos landets arbetsgivare. Arbetsmiljölagstiftningen ska också ställa krav på att arbetsmiljöarbetet bedrivs på ett systematiskt och målinriktat sätt genom sk internkontroll.

Kraven på arbetsgivaren innebär att han skall:

- ha en policy för arbetsmiljöarbetet inom verksamheten. Han ska som en del i linjearbetet beskriva mål och medel för arbetsmiljöarbetet samt fördelningen beav ansvar, fogenheter och resurser för detta arbete. Målen ska lägst uppfylla lagens krav.

Visa på de konkreta åtgärder han ämnar vidta för - att uppnå uppställda mål efter prioriterad åtgärdsplan en utifrån verksamhetens riskbild. Som underlag ska han bl a använda olycksfallsutredningar och riskanalyser. Övrig statistik som visar på riskernas förändring ska också användas.

- se till att för verksamheter med risknivåer över branschens genomsnitt upprättas åtgärdsplan siktar en som mot att sänka risknivån under genomsnittet.

göra de interna kontroller av verksamheten behövs - som för att säkerställa att de uppställda målen och lagstiftningens krav uppfylls.

dokumentera policy, organisation, åtgärdsplaner, - uppföljningar och rutiner m m för arbetsmiljöarbetet. Dokumenten ska sedan ligga till grund för bl tillsynsmyna dighetens bedömning av verksamhetens sätt att bedriva sitt arbetsmiljöarbete.

Internkontroll av en verksamhet medför också att yrkesinspektionens systemtillsyn underlättas väsentligt. Systemtillsynen inriktas just på arbetsgivarens sätt att bedriva sitt systematiska arbetsmiljöarbete.

1 ÖVERGRIPANDE PROBLEMBESKRIVNING

Trots den massiva satsningen på arbetsmiljöområdet så har inget stort lyft skett för arbetsmiljön under 80-talet. Dödstalen som på 50-talet 400 anställda har gått var ca ner till ca 100 i början av 80-talet har därefter men

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 226

varit oförändrade. Arbetsolyckorna har stabiliserats på

100000 per år. Antalet anmälda arbetssjukdomar har ca ökat mycket kraftigt och är nu ca 70000 per år. Förtidspensionering av medicinska skäl har ökat kraftigt under 80-talet och omfattade år 1988 54000 fall. Till detta kommer ett okänt antal självmord som har sin grund i arbetsmiljöförhållanden.

Varför sker ingen påtaglig förbättring En förklaring kan vara att det inte går att bekämpa riskerna för olyckor och ohälsa enbart genom reglering från samhällets sida.

Anledningen till detta är att arbetslivet är för stort och invecklat och att det skulle kräva en orimligt stor kontrollappararat för att styra enbart medelst regler och kontroll utifrån. Vidare består arbetsmiljön av olikartade, komplicerade och för lite kända förhållanden. För att klara ut detta måste initiativ och åtgärder utgå från de direkt berörda snarare än genom uttolkning och lösningar utifrån.

De praktiska erfarenheter som yrkesinspektionen har stödjer i stort ovanstående synpunkter. Även om grundtanken i arbetsmiljölagen är att det lokala skyddsarbetet och arbetsgivarens ansvar skall vara den dominerande dynamiska kraften i arbetsmiljöarbetet så fungerar detta ofta inte i praktiken. Företagens arbetsmiljöarbete måste vitaliseras.

En möjlighet att ytterligare förstärka kraven på egenaktivitet är att t ex införa internkontroll som innebär att mot bakgrund av övergripande krav utifrån ställa egna verksamhetsanpassade krav som följs upp med egenkontroll. En sådan inriktning i kombination med bättre kännedom om den ekonomiska potential som ligger i arbetsmiljöförbättringar bör kunna ge ekonomisk nyttoeffekt. Arbetsmiljön för den enskilde i arbetslivet förbättras dessutom samtidigt.

Initiativet och ansvaret måste placeras i produktionslinjen som även ska ha krav på sig att följa upp och dokumentera vad som sker. Övriga aktörer ska biträda med specialistkunskap. Yrkesinspektionen får då dessutom lättare att prioritera och rikta in sin kontroll där den gör mest nytta och att där så är lämpligt tillämpa systemtillsyn i kombination med stickprov och riktade branschinsatser.

Allmänt sett gäller i nuläget att företagen söker uppfylla de föreskrifter som tydligt anger vad och hur något skall göras. Företagen är även lyhörda för direkta krav från tillsynsmyndigheterna.

Yrkesinspektionens många och ofta långtgående krav vid inspektioner uppfylls oftast.Relativt sällan behövs

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 325

ytterligare markeringar i form av underrättelser om föreläggandeförbud ca 10 % i Stockholm och endast för 2 % av företagenförvaltningarna krävs beslut om föreläggandeförbud för att driva igenom ställda krav. Det är bristerna ovanligt att företagen inte accepterar och åtgärdar i en Problemet är

förbudsföreläggandesituation.

att yrkesinspektionen bara n r ett fåtal av arbetsställena.

Den nuvarande passiviteten hos cheferna att ta itu med de grundläggande och det ljumma engagementet hos

problemen

de anställda m ste förändras.

För att detta ska ske och frågorna på allvar bli lösta och anpassade till behoven just på den egna arbetsplatsen måste arbetsmiljöarbetet fokuseras till företaget och där inlemmas i produktionen och lösas i samverkan. Detta underlättas om åtgärderna kan påvisas ge ett ekonomiskt tillskott utöver de mänskliga värden.

Behovet av att förändra styrnings- och ansvarsmodellen för företagen gäller oavsett storlek. Däremot måste småföretagens behov, möjligheter och beaktas vid

resurser krav på organisation och skriftlig redovisning

m m.

Genom att föra in arbetsmiljöfrågorna i produktionsprocessen och samtidigt ställa krav på skriftlig redovisning fokuserar man ansvaret direkt till företagsledningen. Risken för att frågorna hanterars vid sidan linjen

av minskar.

Genom att dokumentera

målsättning och inriktning riskinventeringriskanalys, olyckor och tillbud sjukfrånvaro och personalomsättning organisation och rutiner för arbetsmiljöarbetet planerade och genomförda åtgärder

skapar man förutsättningar för att se helhetsbilden.

Först därefter finns möjlighet att fatta relevanta heltäckande arbetsmiljöbeslut som är synkroniserade med övriga produktionsbeslut.

Samtidigt skapas genom dokumentationen och genom att den hålls tillgänglig möjlighet till såväl intern extern

som kontroll och riktade stickprov.

2 ARBETSMILJÖ OCH EKONOMI I Att dålig arbetsmiljö medför kostnader för den enskilde, samhället och företagetförvaltningen behöver knappas ifrågasättas. När det gäller omfattning och kostnadsnivå

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 426

för dålig arbetsmiljö skiljer sig dock åsikterna. För samhället är kostnaderna stora och omfattar förutom vård rehabilitering samt olika ersättningar även minskade intäkter genom produktionsbortfall och minskad effekt av anslag m m.

De kostnader för arbetsmiljöorsakade som samhället i nuläget står för finansieras generellt utan hänsyn till vem som i grunden har orsakat kostnaden. Företagen drabbas av kostnader som följd av minskade intäkter och kostnader för sjukskrivning, rekrytering och motsvarande. Däremot har företagen ingen direkt kostnad för vård och rehabilitering o d.

De av samhället tagna eller transfererade kostnaderna blir en realitet för det enskilda företaget i den mån som samhället beslutar sig för att den som genererar en kostnad också skall svara för den. När och om detta sker så kommer dessa kostnader att kunna kalkyleras i likhet med övriga produktionskostnader. Dålig arbetsmiljö får en direkt påverkan på företagets vinstmarginal.

Åtgärder för att minska de totala arbetsmiljökostnaderna kommer då ekonomiskt sett att del arbetsgiva-

vara en av rens normala produktionsplanering och kan bedömas även från denna synpunkt. Det krävs är att kunskapen

som om behov, kostnader och nyttoeffekt vidgas och ökar.

Den ekonomiska potential som i nuläget rinner bort i korttidsfrånvaro,personalomsättning och lägre effekt genom vantrivsel är betydande och har beräknats till ca 30 mdr kr per år. En stor del av svinnet bör kunna inhämtas genom aktiva arbetsmiljöinsatser.

Fall- och metodstudier har gjorts från utgångspunkten att arbetsmiljön bör ses som en integrerad del av produktionsapparaten. De flesta sambanden är diffusa och indirekta, d v s ett flertal faktorer samverkar. Det är inte lämpligt att utgå från något enkelt och entydigt samband mellan orsak och verkan för enskilda investeringar.

De vinster som kan uppnås varierar för olika verksamheter. Även mellan närliggande verksamheter, t en

som ex traditionell, ackordstyrd arbetsorganisation med extremt korta arbetscykler och en lågt kvalificerad arbetsorganisation med repetitivt arbete men med längre cykler och lägre arbetsintensitet, är skillnaderna stora vad gäller kostnaderna för dålig arbetsmiljö. För samma antal anställda har det första företaget ungefär dubbelt så stora kostnader för dålig arbetsmiljö. De faktorer

som ekonomiskt har utvärderats var i detta fall personalomsättning, sjukfrånvaro, övertid, maskinstillestånd och kvalitetsbrister.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 525

De praktiska utvärderingar som gjorts för olycksfall pekar på att olycksfallen i genomsnitt genererar ca 20 dagars frånvaro och kostar 10000-20000 kr fall utöver per lön till eventuell ersättare.

Fallstudier visar att en förbättring den fysiska av arbetsmiljön inte ensam förklarar det positiva utfallet

av en arbetsmiljöinvestering. Minskningen i överanställ-

ning reducerar t ex ofta kostnaderna än den minskade mer sjukfrånvaron gör. En förändring den fysiska av arbetsmiljön som samordnas med organisatoriska förändringar och utgår från de anställdas deltagande bäst ger driftsekonomi. Praktikfall inom stålindustrin har visat att relaen tivt omfattande arbetsmiljöinvestering kan ha pay-off en tid på ca 7 månader.

Ett problem när det gäller arbetsmiljöinvesteringar är att alla åtgärder vidtas för förbättra som att arbetsmiljön medför direkt identifierbara kostnader för åtgärd-

en medan däremot intäkterna inte är lika lätta skilja att ut. Vanligt är att alla kostnader är svåra att koppla som till en direkt vinstnyttoeffekt får låg prioritet.Detta förhållande gäller för arbetsmiljöinvesteringar vad beträffar kostnad och intäkt samt insatta och resurser påtaglig förbättring.Detta trots åtgärder att för förbättring av arbetsmiljön och eliminering t farliga av ex ämnen av de flesta anses nödvändiga. vara

Arbetsmiljöåtgärder konkurrerar med andra insatser och investeringar. Det är därför nödvändigt vinsterna att av arbetsmiljöinvesteringar kan klarläggas och hanteras i en beslutsprocess i likhet med konkurrerande investeringar.

Detta är naturligt eftersom det inte råder något motsatsförhållande mellan produktivitet och bra arbetsmiljö.

En investering inom arbetsmiljöområdet ska liksom andra projekt genomgå faserna probleminventering, prioritering,

genomförande och utvärdering. Beslutet bör grundas på tekniskt, ekonomiskt och socialt underlag.

Vid bedömningen måste beaktas att arbetsmiljöinvesteringar till skillnad från övriga investeringar ofta inte

skapar direkta produktionshöjningar. Vinsten framkommer i

stället i form av kostnadsbesparingar. Arbetsmiljöinvesteringar påverkar och sänker företagets kostnader för sjukfrånvaro, personalomsättning, arbetsskador, kvalitetshållande samt direkta ekonomiska mer effekter som överanställning, övertid, produktionsbortfall, produktivitet, tillförlitlighet för kunder och rekrytering.

För att man skall kunna uppnå praktiska effekter så måste

arbetsmiljöarbetet integreras i verksamhetens budget- och beslutsprocess och därmed ingå naturlig som en och nödvändig del i produktionsstyrningen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 626

Det ekonomiska tänkandet och på grundval därav gjorda överväganden får dock aldrig bli den enda måttstocken för arbetsmiljöbedömningar utan måste utgöra en komplettering.

För att underlätta och aktualisera arbetsmiljöinvesteringar i det dagliga arbetet ute på företagen har det visat sig nyckeltal är till stor hjälp. Exempel på

att sådana tal är att rekrytering och intrimning av personal för olika arbetsplatser kan kosta mellan 30 000 190 000

kr per tillfälle.

Gjorda undersökningar pekar på att det finns en stor efterfrågan på att utveckla ett systematiskt arbetssätt och att utarbeta underlag för arbetsmiljörelaterat kalkylarbete.

Nyttoeffekten att från bl a ekonomisk synpunkt granska

av arbetsmiljön och att då kunna använda sig av nyckeltal har uppmärksammats i allt större utsträckning inom näringslivet.

Ett exempel på ett totalsystem som integrerar arbetsmiljön i produktionen och som bedöms ge ekonomisk vinst och ökad konkurrenskraft finns inom Norsk Hydro. Systemet används inom såväl offshore som landlokaliserad verksamhet och har utarbetats på frivillig väg.

Systemet har enligt företaget gett minskad skadenivå och lägre sjukfrånvaro samt ökat engagement och förbättrad ekonomisk vinst.

Klart är att det finns en avsevärd ekonomisk potential att inhämta och dra nytta vid målmedvetna satsningar

av på arbetsmiljöförbättringar. Detta är en möjlighet som bör utnyttjas och som passar väl in i ett internkontrollsystem baseras på arbetsmiljöstyrning med egenkon-

som troll.

3 ARBETSORGANISATIONENS BETYDELSE FÖR SKADOR ocn

DÅLIG TRIVSEL

Olika modeller har använts för att söka klarlägga människors generella behov och attityder i olika sammanhang. En modell som delvis förklarar agerandet i t ex en arbetsmiljösituation bygger på

den biologiskanivån individens fysiska förutsätt- -

ningar

psyko-nivån egen tolkning och inrikt- -

ningvilja

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA

1990-02-15 726

socio-nivån värderingar och attityder hos omgivningen

Enligt denna modell kan man se belastningsskador och utslagning som följd av stegrad och överdriven ambition på psyko-nivån. Denna är i sin tur skapad den höga av värderingen av topprestationer på socio-nivån, d ett v s uttryck för individens benägenhet att i många fall självvalt driva sig för långt för att tillfredsställa verkliga eller inbillade krav. Genom denna genererade överbelastning inträffar sen den biologiska skadan.

Bengt Edgren,stressforskningsgruppen vid KTH, har vidareutvecklat modellen och talar om

Den sensoriska-motoriska nivån, som ligger på den biologiska nivån

Den perceptuella-kognitiva nivån, som befinner sig på psyko-nivån

Den kreativa nivån, som också den befinner sig på psykonivån

De tre nivåerna fungerar ett hiearkiskt system med som en styrning från högre till lägre nivå på sätt i samma som den socio-psyko-biologiska modellen. Uppkommer t ex en ny lösning på ett problem på den kreativa nivån - stort eller litet använder vi den lägre nivån, den - perceptuella-kognitiva, för att finna en god praktisk vä till handling. Handlingen involverar den lägsta niv den sen n, sensoriska-motoriska.

För att en person ska må bra och utvecklas krävs aktivering av alla tre nivåerna.

I det traditionella industriella arbetet gör man en uppdelning av de olika nivåerna. De två högsta är reserverade för tjänstemän på hög eller mellannivå, medan den lägsta är reserverad för arbetare och lägre tjänstemän.

De högre tjänstemännen kan kompensera för brist på behovstillfredsställelse på den sensoriska-motoriska nivån med motions- och annan hobbyverksamhet. Arbetaren och den lägre tjänstemannen skulle kunna kompensera bristen på tillfredsställelse på de högre nivåerna aktiv genom en fritid. Detta sker dock vanligen endast i liten utsträckning.

Dubbel förklaring till utebliven kompensation finns. Antingen blir det en överbelastning på den sensoriska-motoriska nivån med följande generella uttröttning ocheller leder belastning på en enda nivå över tiden till en generell passivisering.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 826

Kopplingen mellan socio-nivån och behovsmodellen är indirekt. Socio-nivån med sitt samhällsstrukturella innehåll värderingar, mål, tradition, kultur o s v är

av styrande för innehållet i de aktiviteter, där behovsmodellen har sin tillämpning.

Till exempel ger kraven på lönsamhet i en produktion krav på anpassning till marknaden ,vilket i sin tur ger krav på kvalitet på produkter samt kostnader. Till denna bild anpassas sen produktionssystemet. Detta är en följd av produktionstekniskt tänkande och kunnande. Ska människor in i detta system kommer behovsmodellen in som ett verktyg att använda vid optimering av produktionsuppläggning.

En optimal funktion i en produktion kräver att alla människor i systemet ges roller som inkluderar de här beskrivna behovsnivåerna.

Människorna är olika i sina krav på arbetsinnehåll, men alla ska möjlighet till en bra utveckling i sitt

ges arbete.

Det måste möjligt för den enskilde och gruppen att i

vara samarbete med arbetsledningen finna det lämpligaste för henne, honom eller gruppen. Detta leder till flexibla produktionssystem med stor spridning i krav och därmed goda möjligheter till personlig anpassning samtidigt som långsiktig totaleffekt uppnås.

När man bygger upp ett system måste man vara överens om de grundläggande målen för företaget som till exempel produktionsinriktning och krav på lönsamhet. Systemet måste på olika nivåer bygga på samverkan.

Den traditionella organisationen bygger på arbetsuppdelning och har sin grund i Taylorismen. Tankegångarna i denna och tillämpningarna uppfyller inte ens villkoren för behoven på den lägsta sensoriska-motoriska nivån. Genom sin uppdelning av uppgifterna för den enskilde arbetaren i enkla, ensidiga och repetitiva rörelser skapade

utbytbarhet i arbetskraften men lade en stabil grund man för allvarliga belastningsbesvär och psykisk utarmning i arbetet. Denna arbetsorganisation förhindrar effektivt tillfredsställelse av de högre behovsnivåerna.

Den senaste tidens arbetsutvidgning har mest gett breddning på den sensoriska-motoriska nivån men inte gett ökat innehåll i arbetet. Problemet blir alltså bara delvis löst.

För all produktion är huvudmålet den lönsamhet som sedan framgår av bokslutet. Lönsamhet kan även ses som att man

produktion med givna resurser skapar nya, och att genom de skapade resurserna är större än de givnaförbrukade. Resurstillskottet är ett mått på lönsamheten. När resurs-

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 925

erna ligger inom tekniken lyckas man väl i allmänhet ganska bra.

Sämre är det om man ser till de mänskliga resurserna, och betraktar hur man dels tillgodogör sig resurser dels orsakar förslitningar i form av t ex belastningsskador. Inte heller förräntningen av det mänskliga kapitalet genom personlig utveckling i arbetet är vanligen särskilt stor.

Dessa plus och minus i mänskliga resurser bör tas med som poster i bokföringen för att på ett relevant sätt visa om produktionen tillför mer än den förbrukar, d v s ett mått på den totala lönsamheten.

Viktigt är att man vid organisationsanpassningar och liknande tar hänsyn till de grundläggande mänskliga behoven och risken för skador av detta skäl. Gör man inte detta så kan inget långsiktigt optimalt resursutnyttjande åstadkommas.

4 SMÅFÖRETAGENS SPECIELLA PROBLEM ocn BEHOV

Enligt SCB-87 finns ca 150 000 företag med drygt 230 000 arbetsställen. Av sysselsättningen sker 26% i småföretag med mindre än 50 anställda.99% av alla arbetsställena har mindre än 200 anställda, 95 % har mindre än 250 anställda och 75 % har mindre än 10 anställda.

- Småföretagens struktur är i många avseenden skild från den i större företag.

Företagsledaren i mindre företag måste sköta allt; marknadsföring, produktutveckling, personalfrågor, ekonomi och administration.Produktionen står dock alltid i centrum. Ägaren och de anställda arbetar sida vid sida och är direkt beroende av varandra.

Det ekonomiska utrymmet i procent av omsättningen är ofta minst lika bra som för större företag. Penningmängden och därmed likviditeten för åtgärder är dock oftast mindre. Marginalerna är små vilket bl a skapar långsiktighetsproblem.

Småföretagaren är ofta misstänksam mot inblandning från myndigheter och instutitioner samt visar tveksamhet mot anslutning till företagshälsovård.

Det finns inget direkt samband mellan mellan storlek och miljöförhållanden. Bransch, företagsledarens inställning, tid, intresse och kunnande styr liksom de anställdas skyddsmedvetande, företagets ålder, ekonomi och tillgång till extern service. Lokala eldsjälar har stor betydelse.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 1005

Övergripande sett så verkar det både fysisk och

som om psykisk miljö är bättre i småföretagen än i större företag. Detta behöver dock inte vara sant för företag som håller på med jämförbara verksamheter.

I större företag utsätts personalen, beroende på mer likformiga och stationsbundna uppgifter, hela dagen och dag på dag för samma miljöbelastning. Även avvikelser

om finns så är det ofta i de mindre företagen kort

exponering främst beroende på mer varierande arbetsuppgifter.

Arbetsväxlingarbetsrotation är vanlig och ett naturligt inslag i de mindre företagen.

När det gäller småföretagen är det extra viktigt att anlägga en helhetssyn arbetet, dvs inte enbart granska arbetsmiljön utan se p och sträva efter att uppnå goda produktionsförhållanden i en vid bemärkelse.

Småföretagarna kan ofta företaget och branschen från grunden. De har lärt sig hur man ska arbeta för att undvika påtagliga akuta hälsorisker och skador. De är

experter inom sin bransch.

Rationaliseringen är ofta inte så långt driven i småföretagen, vilket leder till mindre och inte så omfattande teknisk utrustning och därmed t ex lägre bullerbelastning.

Sammantaget talar detta för att hälsorisken är relativt låg för många småföretag. Skillnaderna är dock stora mellan branscherna och även delvis inom en bransch. De riskutsatta småföretagen behöver oftast vidta arbetsmiljöåtgärder och behöver stöd för att skapa bra arbets-

en miljö.

Det förefaller dock klart att småföretagen behöver någon form av miljöservice jämför bl a Gotlandsutredningen om 75 småföretag.

småföretagen har behov av assistans för

ritningsgranskning och bedömning i samband med nybygg- nad och anskaffning av utrustning

konkreta undersökningar och kartläggning arbetsmil- - av jöproblem

förslag till lösningar av reella problem och då gärna kompletterade med ekonomiska beräkningar

genomförande av föreslagna åtgärder -

information och utbildning inom miljöområdet -

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 1126

myndighetskontakter beträffande bestämmelser, till- ståndsgivning etc

Till stor del bör assistans kunna FHV. FHV måste

ges av kunna erbjuda den service och de tjänster som småföreta-

efterfrågar och är i behov av. FHV måste bli mer gen aktiv och vara beredd att ge service allt efter behov.

Dessutom behövs någon form av informationscentral eller tolkningsinstans dit småföretagen kan ringa och få svar på sina frågor arbetsmiljön men också om lagar, före-

om skrifter, avtal m m. En sådan inrättning som kan ge enkel information utan att småföretagaren måste binda sig i övrigt skulle troligen vara till stor hjälp och kunna vara ett bra komplement till FHV. Till viss del finns redan möjligheten genom IVL:s företagsservice men ytterligare stora insatser behövs. Kanske kan någon form av ambulerande service som prövats i andra sammanhang vara ett bra redskap.

Ett problem inom arbetsmiljön är att regler och struktur till större delen är inriktade mot företag som är stora nog att ha egenkompetens på området, d v s större företag.

Myndigheterna, parterna på arbetsmarknaden och t ex företagshälsovården måste bli mer uppmärksamma på de små företagens speciella problem.

Sammanfattningsvis gäller att småföretagen behöver enkla, konkreta råd och förslag av typen; gör så här, köp det därför så mycket, så blir resultatet detta. Dessutom behöver småföretagaren veta vilka lagar och föreskrifter som gäller just hans verksamhet.

Sannolikt behöver inte miljöservicen till huvuddelen av småföretagen vara så omfattande. Det gäller främst och inledningsvis att få grepp om uppenbara hälso- och olycksfallsrisker samt att därefter vidmakthålla en acceptabel nivå.

Enligt Gotlandsutredningen får 70% småföretagen någon

av form arbetsmiljöinformation. Den kommer vanligen från

av deras branschförbundförening eller via tidskrifter.

Information arbetsmiljö och risker erhålls även till

om viss del från TV, YI, FHV och regionala skyddsombud.

Småföretagaren har ofta den tidskrift som behandlar den

branschen och läser den. Den innehåller tekniska egna nyheter, information om prissättning, löner, nya lagar och avtal m m som direkt berör småföretagarna inom branschen. Vanligen är det dock tunt med information om arbetsmiljöfrågor.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 122e

Möjligheten att nå ut med arbetsmiljöinformation via branschtidningarna som är många och väl spridda, bör tas till vara.

Det har visat sig svårt att få småföretagarna eller deras anställda till konferenser och sammanträden. Ämnesinriktningen måste vara konkret och med väl avgränsad problemställning. Viktigt är att det ges tillfälle till diskussion. Konferenserna bör vara ungefär en halv dag och ske lokalt. De måste ge något.

Det har även visat sig att generella utskick till småföretag inte ger speciellt mycket.

Ungefär tionde småföretagare har genomgått någon form

var av arbetsmiljöutbildning och var femte säger sig behöva detta.

Av de anställda i småföretagen har ca var sjätte fått sådan utbildning och 60% anser sig behöva det.

Småföretagaren anser sig som tidigare sagts ha knappt om tid för arbetsmiljöfrågor, produktionen går först.

Samtidigt har han ett ansvar och intresse av att han själv och de anställda inte råkar ut för för ohälsa eller skada, men han behöver hjälp.

Enkla men vettiga och checklistor kan

branschanåassade

vara en möjlighet att täcka omr det på bredden. De kompletteras med hjälpinsatser där så är särskilt behövligt.

De försök som gjorts att använda checklistor, t ex IVL och visar dock att det är vissa

sörmlandsårojektet,

problem att f företagen att använda listorna.

Myndigheterna bör ingripa i tidiga skeden, t ex vid inköp och nybyggnad, etablering och förändring av verksamhet och liknande.

Till viss del sker så i nuläget men i allt för liten utsträckning för att det ska fungera för systematisk arbetsmiljöservice åt småföretagen.

Yrkesinspektionen har oavsett tillsynsformer inte möjlighet att besöka alla företagen. Prioriteringar måste ske. Det som bör vara möjligt är att via olika instrument och medel skapa förutsättningar för en sådan prioritering att de mest angelägna arbetsställena nås oavsett hur stora de är. Härvid bör tillgängliga dataregister kunna användas på ett mer aktivt sätt.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 1326

De regionala skyddsombuden bör kunna göra en insats för att täcka en del av behovet.

Checklista kan användas som ett instrument för prioritering om alla företag fyller i den och sänder in den. Förutom den självgenererande verksamhet som detta förhoppningsvis åstadkommer så kan listan nyttjas för bedömning av riskläge och fortsatt aktivitet.

5 FALLSTUDIER

5.1 Sammanfattning av erfarenheter, läge och

utveckling

Till Norsk Hydro, Wirsbo Bruk AB, Vägverket och Katrineholms kommun har arbetarskyddsstyrelsen sänt skrivelse

en med följande frågeställningar;

Finns målsättning och policy för arbetsmiljön Hur konkret och nedbruten är den Är den uppdelad på lång och kort sikt

Hur är det systematiserade arbetsmiljöarbetet integre- rat med styrning och kontroll av verksamheten Är t

ex måldelmål för arbetsmiljön medverkande faktor vid

en inköp,konstruktion,ny- och ombyggnad,underhåll och den sociala verksamheten Är arbetsmiljöarbetet .

kopplat till kvaliten i den sociala verksamheten Är systemet integrerat med någon form kvalitetssäkringssystem

av

Hur undersöks, kartläggs och åtgärdas risker och - problem i arbetsmiljön Finns åtgärdsplan och hur spridd är den

Finns rutiner för fortlöpande inventering psykiska - av och fysiska risker

- Finns rutiner för fortlöpande riskinventering och löpande underhåll Genomför Ni riskanalyser och mätningar Hur rapporteras, följs och åtgärdas arbetsskador och tillbud Sker återkoppling

- Hur har uppgifter och befogenheter fördelatsdelegerats för att klara arbetsmiljöproblemen

Finns befattningsbeskrivningar, instruktioner och in- troduktionsutbildning Hur är de uppbyggda och utformade Finns system för vidmakthållandevidareutbildning

Hur tillgodoses informationsbehovet på olika nivåer -

Hur utbildas chefer, arbetsledare, skyddsombud och personal i övrigt i arbetsmiljö

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 142s

Hur deltar förmån och deras underställda i arbetsmiljö- processen Vilken roll och befogenheter har skyddskommittén Hur är företagshälsovården involverad i arbetsmiljöarbetet

Görs någon årlig sammanställning av arbetsskador, sjuk- frånvaro, personalomsättning och förtidspensioneringar Skulle sådan redovisning kunna samordnas medske i

en samband med årsredovisning i bolagårlig verksamhetsberättelse

Är dokumentering och tillgänglighet åtgärdsplaner - av och rapportering sådan att t ex yrkesinspektionen kan ta del den och få tillräcklig överblickinsyn vid

av en besök eller inspektion

Har det system Ni har gett lägre riskskadenivå - Skrivelsen har följts upp med besök.

För bedömning av läget i allmänhet men främst inom mindre företag har dessutom erfarenheter från yrkesinspektionens metodförsök se punkt 9 i denna bilaga och i övrigt erfarenheter från inspektionsverksamheten nyttjats.

Vad beträffar omfattning av kartläggningar,arbetsmiljöorganisation,struktur, uppföljning och dokumentation har tre nivåer profilerat sig.

Nivå 1 En modell bygger på att grundfunktioner kartläggs och

som identifierbara risker samt peronalsociala förhållanden kartläggs, följs och åtgärdas. Endast enkel dokumen-

upp tation är nödvändig. Checklistor kan utnyttjas. Modellen tillämpas vid och är lämplig för mindre företag.

Nivå 2 Uppbyggnad av ett konsekvent heltäckande system utan den detaljeringsgrad och kartläggningutformning som sker med nyttjande av standard. Modellen har använts av Wirsbo Bruk AB och Katrineholms kommun.

Nivå 3 Komplex och detaljerad struktur som byggs upp enligt kvalitetssäkringsmetod med nyttjande av standard typ ISO- SS 9000 eller motsvarande. Denna modell har använts av Norsk Hydro och vägverket.

5.2 Slutsatser beträffande relevans och nyttoeffekt

Fallstudierna visar att krav på undersökning, organi-

om sationsstruktur och dokumentation anpassas till företagetsförvaltningens storlek och problembild, dvs en gruppering av nivåer enligt ovan accepteras, kan intern-

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 l526

kontroll tillämpas för i princip alla företag med anställda.

De företagförvaltningar som granskats och på allvar som och på väg prövat ett system typ internkon-

frivillig av

troll är genomg ende positiva och anser att det ger en påtaglig nyttoeffekt.

Uppläggning och genomförande av modeller enligt nivå 2 och 3 är visserligen komplicerat, omfattande och tidskrävande men detta uppvägs väl av nyttoeffekten.

För främst mindre företag, där nivå 1 bör tillräckvara lig, gäller att egenaktivitet och åtgärder kommer till stånd erforderlig information, assistans och konkreom tisering ges. Viktigt är att endast nödvändig och enkel dokumentation krävs.

Vid studerade företagförvaltningar har det visat sig att introduktion, acceptans och deltagande av alla är nödvändigt för att modellen skall fungera i praktiken. Behovet av sakkunnig assistans är betydande för att skall få man underlag för de linjeansvarigas bedömningar.

De påbörjade försöken pekar relativt entydigt på när att arbetsmiljön integreras direkt del i produkmer som en tionsapparaten och när den produktionsansvarige tar sitt totala ansvar och utövar integrerad styrning, så förändras rollfördelningen i arbetsmiljöarbetet.

Linjen tar i praktiken över totalansvaret även beträffande de funktioner som tidigare styrts skyddskommitté av eller t ex företagshälsov

Detta gäller bl a uppgifter till och styrning föreav tagshälsovården, miljöpolicy samt anpassning och rehabilitering.

Företagshälsovården integreras i linjearbetet och agerar mer uppdragsstyrt och produktionsintegrerat.

Denna rollförändring gäller för såväl företag som förvaltningar.

Huruvida denna rollförändring kommer att uppträda även för företag på nivå l är svårt att i nuläget säkert bedöma. Eftersom att ansvaret och initiativet så markant inriktas mot företagsledningen, och småföretagen kräver konkret och direkt assistans för att lösa sina problem, är det dock troligt.

Denna rollförändring behöver dock inte innebära att FHV inte kan arbeta föreb ggande och övergripande utan markemåste målinriktat rar snarare att FHV och medvetet verka på flera nivåer.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 1626

6 STYRSYSTEM OCH REGELUTFORMNING

I stort sett alla verksamheter styrs genom mål, direktiv, uppföljning och analys i en oavbruten kretsgång. Kring och i verksamheten finns regler och rutiner. Detta gäller såväl företag som förvaltningar och uppfattas inte som något märkligt även om det omfattar komplicerade processer som stora investeringar, produktionsbeslut, bokslut eller anslagsframställningar.

Inom arbetsmiljöområdet saknas inte regler eller rutiner. Det som saknas är snarast konsekvent uppföljning av att reglerna följs och en tillräcklig och erforderlig dokumentation.

De som leder verksamheter förefaller inte hantera arbetsmiljödelen med samma noggrannhet som de hanterar övriga delar i produktionsapparaten.Undantag finns dock även om de är rätt få.

Det grundläggande är att skapa insikt och vilja till att likställa hälsa, miljö och säkerhet med andra centrala faktorer som produktion och ekonomi.

Ledningen för en verksamhet ska känna och ha ett överordnat ansvar, ställa krav och följa upp att ställda krav innehålls.

Kraven ska ställas på olika ledningsnivâer och vara så konkreta som möjligt. De måste vara möjliga att följa upp.

Ett problem som blir särskilt markant när arbetsmiljösystemet är integrerat med produktionsstyrnings- eller kvalitetssäkringss stem är att regelfloran är funktionsinriktad och inte åtgärdsinriktad. Detta får dock

man acceptera eftersom detta är lämpligt och nödvändigt generellt sett.

De funktionsinriktade föreskrifterna inom arbetsmiljöområdet måste brytas ned i konkreta mål inom företaget för att kunna hanteras i kvalitetssäkringssystem som baseras på den internationella och svenska standarden för kvalitetssäkring ISO-SS 9000 eller motsvarande dokument.

Detta krav på konkret nedbrytning och precisering av åtgärder och nivåer, som inte finns generellt tillgängliga och som dessutom ska anpassas lokalt och utformas tillsammans med dem som ska verka i systemet, skapar problem på den enskilda arbetsstället. Speciellt gäller detta belastningsergonomi, arbetssäkerhet, psyko-sociala frågor och delvis kemiska frågor medan däremot t ex bullernivån är lättare att precisera. Dessa detaljproblem måte läsas av företagen.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 1726

Ett annat problem som visat sig för de företag och förvaltningar som prövat eller håller på med kvalitetssäkring av arbetsmiljön är att det är svårt att få hela linjen att fungera. Särskilt gäller detta mellanskikten som blir sidste pade vid samverkan mellan ledning och fack i dessa fr gor. Det är svårt att få med förmän och det lokala skyddsarbetets basnivåer. Detta är dock sannolikt en intrimmnings- och upplärningsfråga.

så även om kvalitetssäkring i grunden kan ses som ett systematiserat sunt förnuft så blir ett arbetsmiljösystem som baseras på kvalitetssäkring rätt komplicerat och mycket omfattande.Exempel på kvalitetssäkringssystem inom arbetsmiljöområdet är det som används av Vägverket och .. Norsk Hydro Se underbilaga 2.

Ett något enklare arbetsmiljösystem är det som nyttjas av t ex Wirsbo Bruks AB underbilagan punkt 1. Kravet på dokumentation kan i ett sådant system anpassas efter risknivå och företagets storlek.

7 GENERELLA KRAV I ETT STYRSYSTEM FÖR FÖREBYGGANDE

ARBETSMILJÖARBETE

Ansvaret för arbetsmiljöarbetet åvilar ledningen för den totala verksamheten oavsett vilken nivå som avses. Styrningen ska ske i linjefunktionen. Den som har ansvaret kan och bör ta hjälp av specialistfunktioner typ företagshäsovård, vars roll är att ge råd och underlag för beslut.Den egentliga kontrollen och uppföljningen är likaledes en linjefråga.

Samverkan och samordning måste ske i linjen på varje nivå och då så långt möjligt samordnas med den totala verksamheten. Samverkan och kontroll kan därutöver ske i skyddskommitté. Gällande lagar och regler ska givetvis följas vad beträffar samverkan i t ex skyddskommité.

Ledningen ska alltid känna ansvar, ställa krav och genom uppföljning kontrollera att kraven uppfylls. De mer generella kraven på en högre nivå ska successivt brytas ner och detaljeras på lägre nivåer i linjen. Målenkraven ska för varje nivå vara så konkreta som möjligt så att de kan följas upp. Krav och åtgärder måste dokumenteras.

Även om nivåerna i mindre företag kan få eller t

vara om en enda så bör ändå de olika stegen finnas även de

om av praktiska skäl förenklas och flyter samman.

De nödvändiga stegen är att

företagsledningen utfärdar policy och ser till att tillräckliga resurser finns

3 10-0675

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 l826

divisionschefer utformar rutiner för genomförande och uppföljning av arbetsmiljöarbetet och ser till att det integreras i produktionen

avdelningschefer utformar regler, direktiv m m för det faktiska genomförandet

arbetsledare tillser att regler, direktiv m m följs i det dagliga arbetet och att de är kända i erforderlig omfattning av den enskilde arbetstagaren. Arbetsledaren vakar även över att de dagliga rutinerna och arbetsbeskrivningarna är praktiskt vettiga och samtidigt möjliggör ett säkert arbete samt rapporterar uppåt om så inte är fallet

den enskilde arbetstagaren följer givna regler och rapporterar till arbetsledaren om rutiner m m innebär risk för skador samt rapporterar skador och tillbud.

Respektive chef måste tillse att all verksamhet

som förekommer inom hans område anordnas och utföres på ett från skyddssynpunkt betryggande sätt. Han ska följa

upp och rapportera avvikelser, skador och risker samt svara för att erforderlig kunskap och kännedom om risker finns hos sig själv och hos underställd personal.

Givetvis måste ovanstående modell förenklas och anpassas för mindre företag men principen är den samma.

8 ÄNDRAD TILLSYNSFILOSOFI UNDER 80-TALET

Den ändrade tillsynsfilosofin under 80-talet har haft karaktären av en mognadsprocess där man från att AML kom till 1978 succesivt har utvärderat arbetsmiljöarbetet. Härvid har betänkandet: samlad tillsyn av arbetsmiljön DsA 1985:1 även kallad YKT-utredningen haft stor betydelse.

Under 80-talet har skett en omdisponering av resurser inom YI för att de mest riskfyllda branscherna skulle få mer tillsyn och hjälp.

Samlöpande med denna ändrade tillsynsinriktning ändrades kraven utifrån på att YI skulle besöka varje arbetsplats årligen till att de mest riskutsatta företagen skulle prioriteras.

YKT-utredningen ställde sig också kritisk till den resultatredovisning av YIs verksamhet som i alltför hög grad grundade sig på antalet genomförda besök och inte i tillräcklig omfattning tog hänsyn till kvalitativa aspekter. Man drog också slutsatsen att detta ställer krav på ett ändrat innehåll i bl a verksamhetsplanering och verksamhetsuppföljning.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 192s

Utredningen betonade arbetsgivaransvaret och vikten av att tillsynsmyndigheten riktar in sig på att se till att arbetsgivaren verkligen tar sitt ansvar för arbetsmiljön.

Ett annat väsentligt ställningstagande som utredningen kom fram till var att den kommunala tillsynen borde upphöra och att skulle överföras till

arbetsuppgifterna

YI. YI kunde dock inte p räkna sig motsvarande resurser

den kommunala tillsynen utgjorde. Inspektionen måste som därför med en begränsad resursökning klara den ökade arbetsbelastningen med hjälp av ökad effektivitet och rationalisering.

YKT-utredningens synpunkter som bl a baserades på utvecklingen i Norge, och där främst tillsynen av offshoreverksamheten, låg väl i linje med det konstaterade behovet av att se arbetsmiljön från ett helhetsperspektiv. Tillsammans bildar detta utgångspunkten för de idéer om systeminspektion och internkontroll som vi i dag börjar se resultat av.

Vad som blivit ytterligare klarlagt under den senare delen av 80-talet är att trots att stora resurser tillförts arbetsmiljöområdet under 70 och 80-talen så har till vissa delar resultatet varit nedslående, vilket har kunnat avläsas i arbetsskadestatistik, sjukfrånvaro 0 s v. Detta understryker ytterligare vikten av att utveckla och effektivisera arbetsmiljöarbetet.

9 RIKTADE IQSATSER FRÅN YRKESINSPEKTIONEN.

METODFÖRSÖK

Försök med olika tillsynsmetoder för att på ett effektivare sätt sätt nå främst småföretagen har gjorts vid flera yrkesinspektionsdistrikt. Här ska redovisas tre olika angreppsmetoder som prövats vid yrkesinspektionerna i Stockholm, Härnösand och Skövde.

9.1 Riktad insats mot grafiska branschen i Stockholms-

området

Den grafiska branschen har hög risknivå och många skador. Många företag finns och de har oftast ca 10 anställda vid tryckerier och 20 30 vid bokbinderier. Det är få en-

mansföretag och få stora företag.

Gällande regler finns i AFS 1983:9 Maskiner för grafiskt arbete. För maskiner och utrustning som levererats eller tagits i bruk före den 1 april 1984, trädde föreskriften i kraft den 1 april 1989. Erforderliga åtgärder var till stor del inte genomförda för de äldre maskinerna trots att det från skadesynpunkt var nödvändigt.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2026

Efter en noggrann analys av marknaden och befintliga risker sände inspektionen ut brev till samtliga aktuella företag ca 700 i augusti 1988. I breven förklarades riskerna och klarlades erforderliga åtgärder enligt föreskriften samt kravet på att åtgärda före 1 april 1989.1 brevet påpekades vidare arbetsgivarens direkta ansvar.

Krav ställdes på svar inom viss tid. Företagen meddelades dessutom att yrkesinspektionen skulle följa ärendet. upp

4 Målinriktningen att företagen efter genomförda åtgärvar der skulle bli i stort sett självgående i att hålla arbetsmiljön på en bra nivå.

Projektet är ännu inte helt avslutat men resultatet är lovande. Svarsprocenten var mycket hög. Endast 50 ca företag kunde inte nås direkt därför att de flyttat eller på annat sätt saknade address. Efterforskning och nya tag tas för dessa.

I övrigt så har många bara hade smärre brister åtgärsom dat dessa och meddelat det till YI. Av dem hade stora som brister har ca 25% själva åtgärdat dessa övriga denna av kategori har ringt eller på annat sätt meddelat att de inte vet vad de ska göra eller att de undersökt saken men funnit det för dyrt och avvaktar besök från YI.

Totalt sett så kommer att behövas uppskattningsvis 150 ca besök för att korrigera de återstående bristerna. Resultatet pekar på att en riskbransch med 700 företag ca kan få en acceptabelbra arbetsmiljö med relativt en måttlig insats.

Försöket klarlade även att en bättre information till företagen skulle gynna såväl dem som YI. Annan information om krav mm enligt AFS 1983:9 har inte gått fram trots att den i detta fall var avgörande och nödvändig för företagen. Parterna borde bl kunna bidra aktivt a mer vid informationsinsatser.

Sammanfattningsvis visar försöket att frågeställningar måste konkretiseras när det gäller småföretag. En stor och distinkt informationsinsats behövs. Företagen det ser som naturligt att svara på riktade branschkrav.

En påtaglig nyttoeffekt och självaktivitet uppnås med relativt enkla medel. Förfarandet förenklar och möjliggör prioritering för YI. De som behöver hjälp kan få sådan. Metoden skapar en bra översikt över även besvärliga områden. Totalt sett ett mycket positivt resultat.

9.2 Prov med en förändrad tillsynsmodell vid arbetsmiljötillsyn av små arbetsställen vid yrkesinspektionen i Härnösand

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2125

Försöket gjordes för att klarlägga behovet av tillsyn vid arbetsställen som tidigare hört till den kommunala tillsynen, dvs arbetsställen som är små och troligen inte särskilt riskutsatta.

Projektet innehöll två huvudkomponenter nämligen insatser mot branscherorganisationer och besök vid arbetsställen.

De grundläggande idéerna var att

ett verkningsfullt tillsynsarbete förutsätter arbets- metoder som kan finna orsakssammanhangen till brister i arbetsmiljön

generellt sett är i nämnd ordning arbetsställningar, klimat, luftföroreningar och belysning de arbetsmiljöfaktorer som i första hand leder till arbetsmiljöproblem vid mindre arbetsställen. Resultatet från många undersökningar pekar entydigt på att kunskapen om arbetsmiljöfrågor är bristfällig hos såväl arbetsgivare som anställda.

Som förberedelse inför besöken gjordes en anpassad checklista. Dessutom bearbetades aktörer ute i samhället som t ex skolan, andra utbildningsanordnare, folkrörelser, arbetsmarknadens intresseorganisationer m fl medelst förhandsinformation som även gavs till lokalpress och lokalradion. En presskonferens genomfördes med bra respons.

Inriktningen var att informationsinsatsen var den väsentligaste och då främst information om aktuella regler, vikten av lokalt skyddsarbete och FHV.

Målet med arbetsställebesöken var att

få checklistan besvarad -

bidra till att höja arbetsmiljökunskapen -

informera om FHV. -

Av de 156 besökta arbetsställena hade under de sista fem åren 29 tidigare besökts YI, 9 den kommunala till-

av av synen och 21 av regionalt skyddsombud.

Bara vid vart femte arbetsställe hade någon fått arbetsmiljöutbildning.

Mindre än hälften visste att anmälan till YI ska ske innan arbetslokal tas i bruk.

Olycksfall är inte vanliga vid arbetsställena. Under de senaste fem åren hade olycksfall inträffat vid vart tolfte besökt arbetsställe.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2225

Belastningsskador var relativt vanliga och då främst besvär från axlar, armar och nacke. Mest frekventa var de inom handeln.

De flesta långtidssjukskrivna fanns inom handel och ideella organisationer lönebidrag.

Bland de 156 besökta arbetsställena noterades brister vid 64 varav hälften hade brist bara på en arbetsmiljöfaktor.

De vanligaste bristerna rörde arbetsställningar och arbetsrörelser samt ventilation och personalrum.

Anmärkningar och brister fördelade sig tämligen jämt mellan näringsgrenarna.

Inspektörernas bedömning är att arbetsmiljön vid de besökta arbetsställena allmänt sett är tillfredsställande.

Här gäller dock att de arbetsställen som besöktes i projektet är sådana som generellt sett har låg arbetsmiljöbelastning och inte representerar ett mindre arbetsställe i allmänhet.

När man efter information blivit uppmärksammad på felaktigheterna har de som regel enkelt kunnat avhjälpas.

Gjorda arbetsställebesök bör kompletteras med riktade åtgärder till organisationer företagen har kontakter

som med.

Många företag och då särskilt åkerier och handel är anslutna till branschorganisationer, t ex lastbilscentraler och taxiföreningar som är paraplyorganisation för småföretag inom branschen. Organisationen sköter en stor del av administrationen. KF och ICA organiserar ett stort antal butiker och bankkontoren ingår i större företag.

Besöken visade att lokalerna ofta inte är helt anpassade för verksamheten. Möjligheten att rikta sig mot lokalupplåtare och fastighetsägare är riktiga i dessa fall.

En annan intressant påverkansgrupp är leverantörer t ex färghandlare, järnhandlare, konsultfirmor m fl.

De brister i arbetsmiljön som uppmärksammats skiljer sig inte från dem som förekommer inom det övriga arbetslivet. Däremot är de av enklare slag och kan som regel lätt åtgärdas.

Mot bakgrund av vad som kommit fram är traditionell inspektionsverksamhet, generellt sett, inte meningsfull att bedriva gentemot okomplicerade små arbetsplatser. Försöket visar också att YI har en viktig roll även för

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 232e

de små arbetsplatsernas arbetsmiljö. Vidare har den prövade tillsynsmodellen visat sig svara mot de behov som finns.

. En arbetsmodell som går ut på att ge information i arbetsmiljöfrågor genom arbetsställebesök och riktade åtgärder mot organisationer förefaller bäst. Den lämpligaste avvägningen med tanke på arbetsinsats och resursanvändning är att lägga huvudvikten på de riktade åtgärderna. Arbetsställebesöket blir därmed en form av stickprovskontroll för att mäta effekterna de riktade åt-

av gärder som utförts.

Diskussioner bör tas upp med de fackliga organisationerna om de regionala skyddsombudens viktiga roll som pådrivare av arbetsmiljöarbetet vid små arbetsställen.

9.3 Riktade åtgärdskrav genom tillsynsbrev vid yrkes-

inspektionen i Skövde

Utgångspunkten är att åtgärdskrav måste förankras i verkligheten.

Urvalsgrund är ISA-systemet och angreppsmålet är högriskområden, högriskbranscher, högriskföretag och högriskjobb.

Riktade insatser sker på arbetsställenivå och inom sakområden mot farliga arbetsuppgifter, farliga arbetsmetoder och farliga arbetsredskap.

Sålunda har t ex träindustrin i Skaraborgs län och där använda maskiner klarlagts mot bakgrund av ISA-materiel och händelser och erforderliga insatser bedömts.

Därefter har i skrivelse från yrkesinspektionen preciserats

motiv, med fakta som känns igen av den som ska nås -

risker, som uttrycks tydligt men ej dramatiskt -

regler, som talar om vad som gäller utan att hota -

åtgärder, preciserar vad som måste vara gjort för - som att förebygga skaderisker

krav, som bestämmer nivån på åtgärdskraven med hän- visning till arbetsgivaransvaret

tid när åtgärder ska vara genomförda och svar ha inkom- mit.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2426

Bedömning av risker baseras på sannolikhet och konsekvens. Inspektionsobjekten ska väljas med utgångspunkt Bästa nyttoeffekt.

Möjliga aspekter för detta är av tekninsk art, av organisatorisk art, individberoende och situationsberoende.

För uppföljning har samarbete etablerats med regionala skyddsombud och den lokala skyddsorganisationen. Utbildning har genomförts med regionala skyddsombud.

Metoden har givit mycket bra respons och visat att såväl större som små företag blir egenaktiva och är mottagliga för en riktad och konkret påverkan.

För träindustrin gav 253 skrivelser 186 direktsvar och 67 svar efter påminnelse. stickprov och besök föranledde 15 inspektionsmeddelanden med åtgärdskrav.

Motsvarande tendens har även visat sig i övriga branscher.

Metoden visar följande fördelar; den

- skapar arbetsgivar- och arbetstagaraktivitet - exponerar yrkesinspektionens kompetens

är enkel att följa upp - - skapar en enkel och egen prioritering av tillsyns

insatser

är risk- och målinriktad - - har god verkningsgrad

skapar feed back -

klarar även småföretag -

engagerar såväl inspektörer administrativ personal - som

i samverkan.

Nackdelarna är att metoden

inte kan standardiseras -

kräver mer förarbete -

kräver tillgång till PC ISA -

10 KONSEKVENSER FÖR SAMVERKANSSYSTEMET

För att nå en helhetssyn i arbetsmiljöarbetet är det viktigt att alla led i företagens organisation samverkar aktivt. Det partsgemensamma arbetet på företagen bör utvecklas och synkroniseras med arbetsmiljöarbetet i linjen. Kommer stora krav att ställas detta arbete på både arbetsgivare och fackliga organisationer. Det gäller att hitta former som kan engagera de enskilda arbetstagarna i att medverka till att utveckla verksamheten.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2525

Internkontrollen rätt upplagd och genomförd skapar i

- sig förutsättningar för att stärka partssamverkan efter-

arbetsmiljöarbetet bedrivs mer integrerat med produksom tionen och beslutsprocessen blir distinkt och entydig. Kravet på dokumentation innebär vidare att insynen i helhetsbilden ökar. I det fortsatta föreskriftsarbetetet ingår att belysa hur en utvecklad internkontroll bör bedrivas för att säkerställa en effektiv samverkan.

övergripande krav på utvecklingen av samverkanssystemet bör vara att det tar sin utgångspunkt i arbetsgivarens

samtidigt det säkerställer ett reellt inflytansvar som ande för arbetstagarna.

En allmän målsättning bör vara att samverkan i arbetsmiljöfrågor på olika nivåer sker samordnat med den totala beslutsprocessen.

En målsättning bör vidare vara att principen om samverkan i linjen bör omfatta såväl de traditionella arbetsmiljöfrågorna, dvs frågor fysisk arbetsmiljö, som frågor

om

arbetsorganisation och arbetsinnehåll. Detta innebär om att arbetsmiljöfrågorna i sin helhet behandlas i en och

kontaktväg, vilket är förutsättning för att nå samma en den helhetssyn på arbetsmiljön som arbetsmiljölagen ger uttryck för. Det är också en förutsättning för att det ska möjligt att undvika risken för dubbelarbete

vara

arbetsmiljöfrågor ibland behandlas både i genom att skyddskommitte och vid MBL-förhandling. Frågor som kan bli föremål för förhandling enligt AML eller medbestämmandeavtal bör inte dessutom beslutas i skyddskommitte.

Det är angeläget att de samverkanssystem som skapas ger förutsättning för enhetlig, samordnad behandling, där skyddsfrågor, medbestämmande och personalpolitiska ställningstaganden ses som integrerade delar i utvecklingen av verksamheten. En organisation som inte har denna inriktning löper stor risk att inte få någon påverkansmöjlighet.

En utveckling av samverkanssystemet skulle kunna baseras på att initiera och genomföra lokala försök med olika modeller för hur skyddsorganisation kan integreras i linjen. Att utveckla samverkanssystemet är en angelägen uppgift, vilket också framgår av propositionen om arbetslivsfonden prop 198990:62.

När det gäller skyddskommitteerna kan det finnas anledning att pröva utveckling där dessas roll blir mer

en övergripande att de får fungera främst som ett

genom forum för partsdiskussioner på ledningsnivå om produktio-

planering, styrning och uppföljning i stort från arnens betsmiljösynpunkt. Detta skulle kunna leda till att kommittéerna får strategisk roll än vad de i

en mer praktiken har i dag.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

1990-02-15 2s2s

Företagshälsovårdens roll förebyggande,râdgivande och

som stödjande expertorgan till linjechefer på olika nivåer

behöver markeras och förtydligas. Dess roll expert-

som funktion i arbetsgivarens uppföljning och utvärdering

av sitt arbetsmiljöarbete bör lyftas fram. Företagshälsovårdens ledningsstruktur bör över den pågående k

ses s översynsutredningen kan här komma med förslag till lös-

ningar..

Litteraturförteckning

Nordiskt projekt. Olycksfallskostnader i svensk möbelindustri, Anders Söderqvist, Ingrid Persson, IPSO.

NOU 1987:32. Internkontroll i Virksomhetens og tillsynsorganens arbeide med arbeidsmiljö og sikkerhet.

Ergolab. Företagsekonomiska konsekvenser av arbetsmiljöförändringar ett systematiskt arbetssätt, Tomas Benis, Nige - Claridge. . SCB. Smâföretagen svarar för 26 % av sysselsättningen i Sverige, Hans Björklund.

Arbetslivscentrum. Bättre arbetsmiljö kräver förenade utvecklingskategorier, Kaj Frick.

Arbetsmiljöinstitutet. Systemtillsyn och internkontroll i Sverige, Tomas Backström.

IVL. Rapport. Arbetsmiljön i småföretagen.

SFO. Delrapport angående möjligheten att förse småföretagen med miljöservice.

Personalekonomiska Institutet. En företagsekonomisk utvärdering arbetsmiljöförbättringar på smedjan, Paula av Liukkonen.

KTH, Stressforskningensgruppen. Vidareutveckling av modeller, Bengt Edgren.

Nilsen och Högström konsult. Ekonomisk guide för företagshälsovården metoder för investeringskalkylering. - Nilsen och Högström konsult. företagsekonomiska konsekvenser av arbetsolycksfall.

SAF, allmänna gruppen. Arbetsmiljö, bakgrund och konsekvenser, beräkningsmodeller, Arne Westin.

SAF. Skyddsingenjören en lönsam konsult. - SAF. Är företagshälsovården lönsam Anders Lind.

Investeringskalkyl ny produktionsteknik i arbetsmiljö- perspektiv. En utredning vid SSAB, Pär Lindahl.

Arbetsmiljön en strategisk fråga för företagslednigen, Dick Ramström.

Arbetsmiljö och personalekonomi. Hur gör man beräkningar. Paula Liukkonen. A

Dessutom har använts skriftligt och muntligt materiel från Norsk Hydro, Vägverket, Wirsbo Bruks AB, Katrineholms kommun, Arbetsmiljökonsult Arnold Fagerlund och Yrkesinspektionens tillsynsverksamhet.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA 1990-02-15 111

FALLBESKRIVNINGAR

1 Wirsbo Bruks AB

Wirsbo Bruks AB har ett väl utvecklat arbetsmiljösystem som dock inte bygger på standards typ kvalitetssäkring.

Ansvaret för skyddsarbetet ligger på de linjeansvariga cheferna. Varje chef går igenom sin och den underegen ställde chefens delegationsordning i ett tillämpningssamtal.

Företagsledningen utfärdar policy och tillser att erforderliga medel ställs till förfogande.

Divisionschefer utformar rutiner för genomförande och uppföljning av arbetsmiljöarbetet.

Avdelningschefer utformar regler, anvisningar för m m arbetsmiljöarbetets faktiska genomförande.

Arbetsledare tillser att regler, anvisningar följs i m m det dagliga arbetet.

Centrala skyddskommittéen övervakar, inte men ansvarar för att, arbetsmiljöproblem framkommit i lokala som skydds- och avdelningsrâd, eller på annat sätt, åtgärdas.

Centrala skyddskommittén prioriterar större miljöinvesteringar i samband med det årliga budgetarbetet. Oavsett dessa beslut så har chef rätt och skyldighet att i första hand vidta åtgärder innebör, att han uppfyller sina som förpliktelser enligt lag och avtal.

För att ett beslut i en skyddskommitté skall kunna verkställas krävs att beslutet omformas till order, anvisning eller instruktion i vanlig ordning.

0m chef finner något en att det i avseende brister i hans förutsättningar att kunna uppfylla ansvarskraven skall han utan dröjsmål anmäla detta till sin närmaste chef.

Företagshälsovården utför skyddsronder, medverkar vid utformning av arbetsplatser och sköter hälsokontrollen.

En särskild funktion, som arbetar nära och i linjen, finns för anpassningsverksamhet arbetsträning på andra arbeten, kurativ verksamhet m och för aktiv hälsom träning för långtidssjuka.

Arbetsmiljösystemet är inte integrerat med produktionsstyrnings- eller kvalitetssäkringssystem, arbetsmilmen jömål är en medverkande faktor vid t installation ex av ny produktionsutrustning.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 211

Kartläggning och åtgärder mot arbetsmiljöproblem förekommer t ex i form av giftgrupper, datamiljögrupper och kartläggning av belastningsskaderisker.

Rutiner för fortlöpande riskinventering finns genom skrivna, systematiska underlag för skyddsronden.

Arbetsskador och tillbud följs och åtgärdas, där så är möjligt, genom tekniska åtgärder eller genom förändring av arbetssätt och arbetsinstruktioner.

Instruktioner skall finnas för allt fysiskt arbete och översyn sker årligen i samband med genomförande av tilllämpningssamtal. Arbetsledare skall tillse, att alla arbeten och verksamhet inom det egna arbetsområdet

annan utföres i enlighet med arbetsbeskrivningar, givna instruktioner eller på annat sätt fastställda regler och rutiner. Han svarar vidare för att föreskriven personlig skyddsutrustning tillhandahålls och används. Sedan arbetsbeskrivning eller instruktion lämnats skall han kontrollera att den instruerade har förstått den. Detta gäller även t ex besökare och servicepersonal. När förändringar skall genomföras på en arbetsplats skall bedömningar av konsekvenserna för arbetsmiljön utföras.

Introduktionsutbildning finns men är f n under översyn för att kunna ytterligare förbättras. Alla chefer, inkl arbetsledare, har genomgått en speciell arbetsmiljöutbildning på två dagar. Arbetsledare genomgår dessutom en särskild arbetsledarkurs.

Något direkt system för vidmakthållande av erhållen utbildning finns inte.

Förmän, skyddsombud och underställd personal deltar i arbetsmiljöprocessen genom regelbundna, systematiskt genomförda skyddsronder, genom möten i de lokala skyddsavdelningsråden, vid diskussioner om tilltänkta investeringar och vid framställning av miljöönskemål i det årliga budgetarbetet m m.

Årligen görs sammanställning arbetsskador, sjuk-

en av frånvaro Denna redovisning kan bifogas bolagets års-

m m. redovsning, vilket dock inte sker i nuläget.

Yrkesinspektionen tar del av dokumentationen.

Samordningen mellan linjen avdelningschef, arbetsledare och företagsledningen och företagshälsovården fungerar bra.

Företagshälsovården är inbyggd och fungerar i praktiken som en linjefunktion.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA 1990-02-15 311

Trots att arbetsmiljöarbetet förefaller ha goda möjligheter och beaktas i produktionen är dock skadefrekvensen fortfarande hög, även om den klart har förbättrats under de senare åren, och då speciellt för kvinnlig personal.

Problemet är dock uppmärksammat och aktivt arbete sker för att förbättra situationen.

2 Vägverket

Det arbetsmiljösystem som Vägverket bygger genomförs upp som ett projekt med stöd från Statens Förnyelsefonder.

Vid uppbyggnaden har såväl extern som intern sakkunskap medverkat.

Projektet arbetsmiljösäkring som började med lägesbeen utökades senare till att också omfatta kvali-

stämning

tetsomr det.

Projektets mål är att utarbeta system för arbetsmiljösäkring anpassade till verksamheterna vid vägförvalten ning och ett byggnadsdistrikt.

Syftet är att förstärka och förbättra linjeorganisationens insatser inom arbetsmiljöområdet.

Systemet bygger på kvalitetsstandard SS-ISO 9001, något modifierad för arbetsmiljöområdet. Arbetsmiljösystemt skall medge anpassning till och kunna samordnas med Vägverkets framtida kvalitetssystem.

Inledningsvis t o m förslag till systemstomme har arbetet i huvudsak utförts av konsult och projektledaren. I genomförandet och i plats- och verksamhetsanpassning av policy och principer engageras enheterna.

Systemet ska vara ett hjälpmedel för att förverkliga mål och policy inom kvalitets- och arbetsmiljöområdet. Systemet klarlägger den ansvarsfördelning, de arbetsinstruktioner, processer och metoder som behövs för att styra verksamheten.

Baskrav som enligt standard måste vara uppfylla är:

dokumentering i handbok av systemet stöds ad- - som av ministrativa rutiner och instruktioner för utförande - att gg person utses av ledningen som har ansvar för samordning och övervakning av systemet - att viktiga aktiviteter för produktens kvalitet skall verifieras att det finns systematiserad återkoppling - - det sker systematiserad revision av systemets effektivitet.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 411

Det övergripande ansvaret för systemet åvilar respektive enhetschef.

Linjen har huvudansvaret men skyddskommitté och FHV har viktiga roller.

Systemet innefattar upphandlinginköp, planeringproduktion, arbetsmiljöansvar generellt, resultatuppföljning dokumentation samt egen kontroll och interna revisioner.

Systemet innebär att arbetsmiljön är integrerad i verksamheten och att kvalitet på produkt och arbetsmiljö går hand i hand.

Internkontrollen riktas in mot koncernledningen. Detta krävs för att tillförsäkra helheten så att kontrollen inte enbart sker mot de enskilda bolagenförvaltningarna.

Systemet i sig är komplicerat men extra resurser krävs främst i uppbyggnadsskedet. När det är uppbyggt och fungerande så kräver systemet ej mer tid än nu. I nuläget läggs t mycket tid ner på samrådstid och samordning

ex som sen löses av systemet.

3 Norsk Hydro

3.1 Allmänt

Norsk Hydro har ett väl utvecklat arbetsmiljösäkringssystem omfattar såväl offshore som landbaserad verk-

som samhet.

Koncernen har en väl förankrad och klart uttalad arbetsmiljöpolicy på koncern, divisions- och bolagsnivå.

Arbetsmiljösäkringssystemet är uppbyggt enligt kvalitetssäkringsmodell och innefattar Internkontroll för hälsa, miljö och säkerhet.

Ansvaret för såväl produktion som arbetsmiljö ligger i linjen och hos den ansvarige chefen.

Organisationen har en självständig revisions- och kontrollenhet som kontrollerar att undergrupperad produktionsnivå tar och utövar sitt samordnings- och produktionsansvar.

3.2 Offshore verksamhet

Offshore verksamheten karaktäriseras att det är få

av aktörer och att Oljedirektoratet OD utövar en mycket noggrann heltäckande och övergripande styrning.

Petroliumlagen är långtgående och gäller alla verksamheter inklusive arbetsmiljön d s ett totalansvar för

v säkerhet.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA 1990-02-15 511

OD gör revisioner och godkänner även tillstånd för borrning o s v.

Ingen utbyggnad får ske på oljefälten förrän godkännande har givits av OD. I Samanband med denna granskning penetreras även arbetsmiljöaspekterna mycket noggrant.

För att klara av den egna kontrollen och produktionen samt för att klara ODs krav har ett mycket djupgående och omfattande egenkontroll och kvalitetssäkringssystem byggts upp. Detta system återfinns sedan i något enklare form även för Norsk Hydro landbaserade verksamheter.

Ett problem som visat sig är att det är svårt att få med förmän och det lokala skyddsarbetet på lägre nivå i tillräcklig utsträckning.

Komplexiteten i systemet belyses av att kontrollen av överensstämmelse med planer, ritningar sker i o s v ner detaljer. Vid projekt Oseberg l kontrollerades 100 000 scheman. Viss reducering har sedermera skett konmen trollen är fortfarande mycket omfattande.

Inom arbetsmiljöområdet sker nu kontroll via frågelistor på modulnivå.

Kontraktuppfyllelse för leverantörer sker via checklista av Norsk Hydros anställda ner på detaljnivå. Kontroll sker även i andra steg i produktionsprojekteringen.

Systemet bedöms för komplicerat för att användas inom arbetslivet i övrigt.

3.3 Landbaserad verksamhet

Norsk Hydros aluminiumdivision har sedan fyra år bedrivit provverksamhet med internkontrollsystem för Arbeidsmiljötilsynet.

Internkontroll är införd och omfattar de norska fabrikerna.

AM-arbetet ska ske i linjen. Arbeidsmiljöutvalget SKK ska kontrollera att detta görs.

Säkerhetsavdelningen ska kontrollera att linjen tar sitt ansvar och stötta verksamheten som i sin helhet leds av ansvarig produktionschef.

Mot bakgrund av en grundläggande administrativ kvalitetssäkringshandbok ska respektive produktionsavdelning sen ta fram en produktionsanpassad avdelningshandbok.

Från divisionsnivå sker analys och uppföljning av bransch och fabrik.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 511

Sjukfrånvaro följs upp och analyseras och ges årliga inriktningsmål.

För varje fabrik sker en månadsvis kontroll av händelser och allvarliga tillbud som sänds ut som information till samtliga fabriker. Uppgifterna sprids ner till förman och anslås på anslagstavla.

Uppföljning visar att skadekurvan gått ner.

Årsvis sker även kontroll sjukfrånvarons längd.

en av Rehabiliterings- och anpassningsåtgärder sätts in snabbt.

Konkreta mål sätts upp för hälsokvotens förväntade utveckling för kommande år.

Inriktningen är att hälsa-miljö-säkerhet HMS ska likställas med andra centrala faktorer som produktion och ekonomi.

Bolagsstyrelsen behandlar formellt HMS två gångerår och styrelsen för resp fabrik gör motsvarande. Härvid diskuteras strategien och åtgärder för att nå HMS-målen,

Ledningsgruppen för aluminiumdivisionen diskuterar HMSstatus varje kvartal. Tillstånd och mål beskrivs. Olyckor, skador, anmälda yrkessjukdomar och utsläpp är fasta tema. Skadeöversikten finns på dagordningen varje månad.

3.3.1 Fabriksnivå

Aluminiumfabriken i Høyanger är en tillverkningsindustri som sysselsätter 850 personer och som har tung och komplicerad verksamhet.

Arbetsskadorna per miljon arbetstimmar är ungefär som Europa i övrigt.

sjukfrånvaron exkl långtidssjuka än 3 mån ligger på

mer 4.1 % för 1989.

Statistik redovisas varje månad i såväl avdelningsutvaljet som i sikkerhetsutvalget på varje nivå. I sikkerhetsutvalget som är linjefunktionen för säkerhets och arbetsmiljöfrågor ingår inga personalrepresentanter utom på den lägsta nivån.

Årliga handlingsplaner för HS i Arbeidsmiljöutvalget

tas SKK.

Avddelningsutvalet är ett lokalt AMU, d v s skk, där samverkansbehovet tillgodoses.

Största problemet för säkerhet är att linjen inte fungerar. Detta ska tillgodoses i sikkerhetsutvalget. Framför

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 711

allt är det, i likhet med på oljesidan, problem att få med mellanskiktet i ledningsstrukturen som till viss del sidsteppas genom samverkan mellan ledning och fack.

Varje anställd får en dags arbetsmiljöutbildning.

Arbetsledarnas utbildning har inte varit tillräcklig men håller nu på att ökas.

Varje inträffad arbetsskada utreds och åtgärder fastställs. Detta ger en bra överblick i övrigt och leder till ökad säkerhet och engagement.

Strävan är att öka säkerhet och systematik i AM-arbetet. Policy och dokumentering betonas.

Organisationsmässigt så ligger både sikkerhet och bedrivftstjänsten FHV medicinska del i linjen och leds av och rapporterar till VD och inte till AMU. De är inte organisatoriskt samgrupperade men träffas en gång per vecka.

Om sikkerhetsledaren inte får gehör hos VD kan han vända sig till sikkerhetsledaren på nästa nivå d v s divisionsnivån och få stöd i säkerhetsfrågor på så sätt.

Kvalitetssäkringssystemet baseras på krav från koncernen och från myndigheterna. Den kvalitetssäkringshandbok som skall finnas har en allmän administrativ del som reglerar allmänna strategier och avdelningsvisa handböcker. De avdelningsvisa handböckerna ska innehålla konkreta krav och utgör den operativa delen.

Principen är klara uppgifter och klart ansvar.

Huvuddelarna i den administrativa delen är mål och strategi, organisation, styrning av aktiviteter och hälsamiljö-säkerhet.

Principen för de styrande enheterna är: - överordnat ansvar

sätta krav definierade -

följa upp att krav innehâlls. - Internkontroll och revidering sker mot dessa definierade krav, som måste vara uppföljbara.

Uppdatering och information sker avdelningsvis.

Kvalitetssäkringssystemet kvalitetssikring inkluderar internkontroll.

I innebär detta intet nytt med regler och rutiner

fr grunden

nsett att de tidigare inte har följts eller uppfyllts.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-o2-1s 811

Avdelningshandböckerna är plats- och verksamhetsanpassade och mycket detaljerade.

Som exempel redovisas här innehållsförteckning för Hall C drift.

Avd handbok Hall C drift

Hensikt og anvendelse

Ansvar og myndighet Skiftförman Operatör Fremmed firma Kontaktperson

Planläggning Veckoplanläggning Daglig planläggning

Vernetilltak .1 Personlig verneutstyr .2 Kjörregler

Varsling vid ulykker og uhell .1 Varsling av alvarlige ulykker k Iverksettelse av strakstilltak Beredskapsplan

Organisering og tillretteleggning av arbeidet .1 Organisering av arbeidet .2 Tillretteleggning av arbeidet

Utförelse av arbeidet Malinger Massekontroll anodetapper

- Brikett fluoridfyllning

- Badtillsettninger Startrestart av ovn Ramming korrodering

- Rensning, sotning Bolteslipning lossning av staur

- Kryssing av ovn Rensning av gassavtrekk Tappning av metall Boltetrekking Burwannsfunksjoner .14 Tapperör verkstad .15 Feiing av gulv störsugning fleksibler

- .16 Ovnspass

Kvalitetssikring 1 Egenkontroll 2 Verifikasion .3 Avviksbehandling 4 Oppfölging og kontroll 5 Godkjenning

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 911

8.6 Registrering og tillbakeföring av erfaring

9 Definisjoner

10 Referenser

4 Socialförvaltningen i Katrineholm

Socialförvaltningen har det senaste året aktivt arbetat med att utveckla en mer systematiserad arbetsmiljöverksamhet.

Medvetenheten kring arbetsmiljöfrågorna har ökat med anledning av den ökade frekvensen av arbetsskador och svårigheter att rekrytera personal. Yrkesinspektionens genomförda systemtillsyn blev en bekräftelse på behovet av att utarbeta handlingsplaner för att motverka arbetsskador. Ambitionen är också att göra arbetet mer attraktivt för att behålla personalen och underlätta den framtida rekryteringen.

Nuläget avseende arbetsmiljöverksamheten är som följer:

Förvaltningen har genom skyddskommittén utarbetat och fastställt arbetsmiljömâl och delmål. Målen följs upp

av strategier och tidsplaner för genomförandet.

Problem som fortfarande kvarstår och som ledningen är medveten om är att målen inte är integrerade i den övriga verksamheten på förvaltningen. Det motverkar genomslagskraften av budskapet ute i linjen. Fortfarande är arbetsmiljöverksamheten i allt för stor utsträckning sido-

en funktion. Ledningen är dock medveten problemet och

om planerar att föra en diskussion med arbetsgivaren att föra upp och fastställa målen i nämnden och därmed få ut frågan i linjen.

- Ansvaret för arbetsmiljön i linjen är klargjord med s k uppdragshandlingar. Det framgår av handlingarna vilket uppdrag resp linjechef har att ansvara för under socialnämnden.

Handlingarna behöver utvecklas så att arbetsmiljöfrågorna tydligare kommer till uttryck och även integreras inom respektive rubrik i uppdragshandlingen. Det ökar förutsättningarna för att linjecheferna ska styra resp verksamhet med utgångspunkt från en helhetssyn.

Rutiner för fortlöpande inventering av psykiska och fysiska risker är etablerade. Formerna för inventeringen sker förutom genom skyddsronder i samband med arbetsplatsträffar som genomförs varje månad. Arbetsplatsträffarna har främst stimulerat en öppenhet kring organisatoriska och psykosociala aspekter på arbetsmiljön.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA 1990-02-15 1011

För att ytterligare fånga upp den enskilde medarbetar- ens behov sker årliga utvecklingssamtal där arbetsmiljöfrågor integreras.

Arbetsskador rapporteras och redovisas rutinmässigt i skyddskommittén. Återkopplingen till linjen sker med varje enskilt ärende.

Problem och hinder för att använda underlaget för eventuella åtgärder ligger i att återkopplingen inte linger jechefen någon helhetsbild av arbetsskadeutvecklingen och därmed inte tillräckliga motiv till att upprätta åtgärdsplaner.

Ledningen utreder dock för närvarande möjligheten att förbättra återkopplingen till linjen och tydligare ge en bild om skadeutvecklingen.

- Rutiner för underhåll finns etablerade inom förvaltningen. Erfarenhetsåterföringen mellan olika funktioner är också etablerad i rutiner där dialog prioriteen om ringar sker.

Problemet när det gäller dialogen med olika funktioner är att det saknas en arbetsmiljöpolicy som täcker kommunens samtliga förvaltningar. Det försvårar gemensamt överenskomna prioriteringar.

Utbildningsinsatser pågår både vad avser arbetsmiljön som utbildning i arbetsledning. Allmän utbildning för linjechefer är etablerade i rutiner arbetsmiljöutmen bildning genomförs endast som separata insatser.

Ledningen planerar att utvidga chefsutbildningen och integrera arbetsmiljöfrågorna med tyngdpunkt på arbetsmiljöansvaret. Förvaltningen är medveten linjecheferom nas bristande helhetssyn i styrningen verksamheten och av viljeinriktningen är att förstärka kompetensen. Fortfarande känner inte linjechefer det fulla ansvaret för arbetsmiljöfrågorna men framför allt saknas nämnts som en helhetssyn där arbetsmiljöfrågor integreras i styrningen av verksamheten.

- Sammanställning av arbetsskador, sjukfrånvaro m m saknas inom förvaltningen men förvaltningsledningen har en klar uppfattning om värdet av en sådan och ämnar ta upp en diskussion med nämnden om en framtida social redovisning i samband med budgetredovisningen.

Förvaltningen har alltså påbörjat en process mot funen gerande internkontroll i förvaltningen men en hel del arbete återstår.

De hinder som i första hand behöver åtgärdas och som också speglar förvaltningens viljeinriktning är som följer:

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN UNDERBILAGA

1990-02-15 1111

Övergripande arbetsmiljöpolicy för kommunens samtliga funktioner för att underlätta erfarenhetsöverföringen mellan förvaltningarna.

Sammanställning av arbetsskador, sjukfrånvaro m m och en årlig redovisning vid budgetarbetet.

Rutiner för återkoppling av statistik för att ge linjen underlag för eventuella åtgärdsplaner.

Integrering av arbetsmiljöfrågor i redan etablerade utbildningsrutiner med tyngdpunkten lagd på ansvarsfrâgan och helhetssyn på styrningen av verksamheten.

Underbil.kl

Arbetsmiliökommissionen

Ink. 1990-02-1 5

Bilaga till rapport om BEAGA3 styrmedel i det förebyggande arbetsmiljö- 19900245 arbetet

RIKTVÄRDEN

HANS MALKER

BIRGITTA MALKER

JAN WEINER

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida

O SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG

1 INLEDNING 1.1 Bakgrund 1.2 Definition av riktvärde 1.3 Tillämpning av riktvärden

TILLGÄNGLIGA INFORMATIONSKÄLLOR

2.1 Arbetsskaderelaterad information 2.1.1 Informationssystemet om arbetsskador ISA 2.1.1.1 Bakgrund 2.1.1.2 Starttidpunkt, aktualitet och omfattning 2.1.1.3 Variabelinneháll 2.1.1.4 Innehåll 2.1.1.5 Användningsområde, täckningsgrad och

kvalitet 2.1.2 Arbetsmarknadsförsäkringar

-

trygghetsförsäkring AMF - TFA 11

.2.1 Bakgrund 11

. 2.1.2.2 Starttidpunkt, aktualitet och

omfattning 11 2.1.2.3 Variabelinneháll 12 2.1.2.4 Innehåll 12 2.1.2.5 Täckningsgrad och kvalitet 12 2.1.3 Informationssystem inom företagshälsovården 2.2 Indirekta indikatorer 14 2.2.1 Sjukfrånvaro 14 2.2.1.1 Bakgrund 14 2.2.1.2 Starttidpunkt och aktualitet 14 2.2.1.3 Variabelinneháll 14 2.2.1.4 Innehåll 14 2.2.1.5 Täckningsgrad och kvalitet 15 2.2.2 Förtidspensionering 15 2.2.2.1 Bakgrund 2.2.2.2 starttidpunkt och aktualitet 15 2.2.2.3 Variabelinneháll 15 2.2.2.4 Innehåll 16 2.2.3 Personalomsättning 16 2.3 Data om bakgrundspopulationen 16 2.3.1 Arbetsställerelaterade bakgrundsdata 16 2.3.1.1 Centrala företagsregistret CFAR

2.3.1.1.1 Bakgrund 16

2.3 1.1.2 Starttidpunkt, aktualitet

och omfattning 17

2.3.1.l.3 Variabelinneháll 17 2.3.1.2 Arbetarskyddsverkets basregister

över företag och arbetsställen ABAS 17 2.3.2 Icke arbetsställerelaterade bakgrundsdata 17 2.3.2.1 Folk- och bostadsrákningarna FOB

2.3.2.1.1 Bakgrund 17

2.3.2.l.4 Innehåll

2.3.2.l.5 Kvalitet och användningsområde

2.3.2.2 Riksförsäkringsverkets bakgrundsinformation

2.3.2.3 Kontrolluppgiften KU 2.4 Övriga databaser

DISKUSSION AV MATERIAL

3.1 Arbetsskaderelaterad information 3.2 Indirekta indikatorer 3.3 Sjukfrånvaro 3.4 Förtidpensionering 3.5 Personalomsättning 3.6 Bakgrundspopulation 3.7 Information som inte är arbetsställerelaterad 3.8 slutsats av material

4. TEKNISK BESKRIVNING

h Typer av mått

o

.1.1 Incidens

.1 .2 Sjukskrivningstidens längd

.1 .3 Totala antalet sjukdagar

Jämförelsemått

o

Arbetsställets storlek och skadefrekvens

a

Presentationsformer

n

Underlag för prioritering av tillsynen

a

Underlag för krav på arbetsställets allmänna

a åtgärdsplanering Utveckling av arbetsställeinformation

Underlag för krav på särskild åtgärdsplanering på

arbetsstället 37

Diskussion av metod 41

o

O SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG

Definition av riktvärden

För att kunna utnyttja statistiska sammanställningar som prioriterings- och styrinstrument krävs förutom antalet inträffade fall också någon form av jämförelsetal. Med riktvärde menas här ett tal värde vilket skadesituationen vid enskilda företagförvaltningar kan jämföras mot. Riktvärdet baseras på genomsnittsvärden inom en lämpligt vald jämförelsegrupp, t ex hela den aktuella näringsgrenen. Det beräknas så att riktvärdet speglar det förväntade skadeutfallet om skadesituationen överenstämmer med jämförelsegruppens. Ett observerat värde vid företagetförvaltningen som överskrider riktvärdet indikerar således att arbetsmiljöarbetet behöver förbättras.

I sin enklaste form kan riktvärden bestämmas utifrån relativa frekvenser, d v s antalet skadetillfällen dividerat med totala antalet anställda. Sådana tal beräknade enligt denna grova metodik kallas i fortsättningen jämförelsetal.

För att riktvärden skall bli rättvisande och kunna ligga till grund för specifika åtgärdskrav krävs att hänsyn tas till icke arbetsmiljörelaterade faktorer såsom kön och ålder. Dessutom bor värdena baseras på en grov uppdelning efter personalsammansattning, t ex arbetare och tjänstmän, och arbetad tid, t ex årsarbetskrafter. Sådana tal baserade på mer bearbetade uträkningar kallas i fortsättningen riktvärden.

För att vara åtgärdsinriktade bör jämförelserna vidare uppdelas på orsaksfaktorer. olyckorna bör delas upp på typ av olycka som t ex belastningsolyckor, maskinolyckor, hanteringsolyckor etc. sjukdomarna bör också indelas efter t ex belastningssjukdomar, allergier, bullerskador etc.

Informationskällor

Åtgärdsinriktade riktvärden måste bygga på arbetsskaderelaterad information som är heltäckande, d V s omfattar samtliga förvärvsarbetande och samtliga misstänkt arbetsrelaterade skador. För närvarande år Informationssystemet om arbetsskador ISA den enda möjliga informationskällan, även om också detta system innehåller brister.

I vissa fall skulle, efter särskild analys, den totala sjukfrånvaron kunna ligga till grund för specifika åtgärdsplaner på arbetsställena. I dagens läge finns dock inga datakällor för beräkning av jämförelsetal eller riktvärden avseende total sjukfrånvaro.

Jämförelsetal avseende förtidspensioneringar skulle bli svårtolkade beroende pá selektionseffekter, t ex byte av yrke eller arbetsställe beroende på besvär. Uppgifter om förtidspensioneringar skulle ändå kunna viktig

vara tilläggsinformation ur rehabiliteringsynpunkt. Det finns for närvarande inte heller några informationskällor för att beräkna jämförelsetal eller riktvärden avseende förtidspensioneringar.

Då FAS 90 är genomfört bör enligt nuvarande planer såväl jämförelsetal som riktvärden kunna beräknas för både sjukfrånvaro och förtidspensioneringar.

Jämförelsetal avseende personalomsättning skulle bli svårtolkade. Det är rent allmänt svårt att säga vad som är normal personalomsättning. Därtill kommer arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sysselsättningsgrad hög lågkonjunktur samt

regionala och branschmässiga skillnader som skulle göra det svårt att få fram rättvisande jämförelsetal eller riktvärden. Sådana jämförelser kan dock vara av stort värde för det enskilda arbetsstället. Det finns för närvarande inga heltäckande informationskällor avseende personalomsättning. Det är inte heller mot bakgrund av ovanstående motiverat att bygga upp något sådant informationssystem enbart för detta syfte.

Korrekta uppgifter avseende bakgrundsinformation finns endast hos arbetsgivaren. Detta gäller såväl totala antalet anställda som fördelning på ålder, kön och arbetad tid. För att man skall kunna beräkna relevanta jämförelsetal respektive riktvärden krävs att sådan information också finns tillgänglig på nationell nivå.

Tillämpning av jämförelsetal och riktvärden

Riktvärdena bör där så är möjligt vara átgärdspecifika och arbetsställerelaterade. En jämförelse med åtgärdsspecifika riktvärden byggd på arbetsrelaterade skador är endast relevant för arbetsställen med minst ca 10 arbetsskadefall per år. För närvarande motsvaras detta av drygt 2 000 arbetsställen, d v s mindre än l% av samtliga arbetsställen med anställda. Dessa arbetsställen omfattar dock 1 miljon arbetstagare, d v s ca 25%.

Det har visat sig att uppgifterna i Arbetarskyddstyrelsen basregister över företag och arbetsställen ABAS i en del fall varit inkorrekta avseende antalet anställda. För erhålla korrekta uppgifter om antal anställda och en kontroll av antalet anmälda arbetsskador skulle ett utskick av ISA:s arbetsställeuttag, med påföljande uppdatering och korrigering från företagen, kunna göras till de 700 arbetsställen som har fler än 20 arbetsskadefall per år alternativt till de 2000 arbetsställen som har mer än 10 skadefall per år. Detta medför också en aktivering av arbetsmiljöarbetet hos de mest olycksdrabbade arbetsställena. Många arbetsställen har visat ett stort intresse för att få ta del av IsA:s arbetsstálleuttag.

För de återstånde 99 % av alla arbetsställen med anställda, d v s drygt 250 000, bör faktablad motsvarande arbetsställeuttagen göras avseende skadebilden för jämförbara arbetsställen. Denna information kan sedan ligga till grund för arbetsgivarens åtgärdsplaner.

Varje inträffat arbetsskadefall bör leda till att arbetsgivaren överväger vilka åtgärder som kan vidtagas för att förhindra en upprepning. Rapportering, i arbetsskadeanmälan, av sådana överväganden är i dag bristfällig. Huvuddelen av anmälningarna saknar denna uppgift. Kravet på och uppföljningen av att detta rapporteras bör skärpas.

Arbetsmiljö i folkhälsoperspektiv

De specifikt átgärdsinriktade jämförelsetalen bör kompletteras med mer generella indikatorer pá möjliga arbetsmiljöproblem. sådana indikatorer kan t ex utgöras av överrisker för en speciell

cancerform, hjärtkärlsjukdomar,reproduktionsstörningar och fosterskador självmordsförsöksjälvmord eller för tidig död. Dessa mer övergripande jämförelsetal bör ligga till grund för riktade informationskampanjer. Sådana informationskampanjer bör omfatta såväl möjliga arbetsrelaterade orsaker t ex kemiska, fysikaliska, fysiska och psykiskasociala som livsstilsbetingade faktorer t ex rökvanor, alkohol, kost och motion. Detta ligger dock inte inom ramen för internkontrollen.

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Syftet med denna bilaga är att utifrån regeringsuppdraget avseende styrmedel inom arbetsmiljön vidare konkretisera Gd-gruppens forslag om riktvärden genom att

- göra en kort genomgång av nuvarande informationskällor,

som

kan utnyttjas för att ta fram riktvärden

- undersöka vilka av de befintliga informationskällorna som är

relevanta för riktvärdesbestámning

- gå igenom olika nivåer av riktvärden alltifrån

grova

beräkningar, i denna bilaga kallade jämförelsetal, till

mer

bearbetade uträkningar, i denna bilaga kallade riktvärden, vilka skulle kunna utnyttjas som styrmedel.

- ange vilka data som saknas för att kunna beräkna riktvärden

- kort diskutera olika möjliga syften med riktvärden, t att

ex

utnyttjas för att ställa generella eller mer specifika krav

på förebyggande åtgärder

- kortfattat diskutera kriterium för differentiering mellan stora och smá företag

ge några exempel pá riktvärden -

kortfattat ange för- och nackdelar med riktvärden

I budgetpropositionen 198990:l00 sid 21 anges att de frågor

en av som bl a diskuteras inom arbetsmiljökommissionen är ett krav pá arbetsgivaren att ha system för styrning och uppföljning

av arbetsmiljöarbetet. Vidare anges pá sid 93 att Den förändrade inriktningen av tillsynsverksamheten förutsätter målmedveten

en planering och prioritering. Prioriteringsinstrumenten för planeringen måste nu tas fram med målsättningen att arbetsplatserna med de sämsta arbetsmiljöförhållandena verkligen blir besökta samt att nya risker och andra förändrade förhållanden upptäcks sá tidigt som möjligt.

Detta ställer krav pá utformning av prioriterings- och styrinstru-

ment såväl av mer övergripande karaktär på det regionala planet t ex YI-distrikt, som med utökad detaljeringsgrad på det lokala planet dvs arbetsställe eller enheter inom arbetsställe.

Ett väsentligt sådant prioriterings- och styrinstrument är väl-

organiserad statistik avseende olika arbetsmiljöfaktorer ocheller påverkan av dessa faktorer på hälsan. Vad gäller riktvärden

kommer i denna PM endast hälsoeffekter att behandlas. Dessa hälsoeffekter kan vara direkt arbetsmiljörelaterade skador eller mer allmänna indikatorer som sjukfrånvaro eller förtidspensionering

som kan relateras till arbetsställe respektive effekter som vanligen endast kan analyseras på övergripande nivå mer t ex yrke eller näringsgren. Exempel på sådana effekter är t ex cancerförekomst, reproduktionsstörningar, hjärtkärlsjuklighet etc.

1.2 Definition av riktvärde

För att kunna utnyttja statistiska sammanställningar priorisom terings- och styrinstrument krävs förutom antalet inträffade fall också någon form av jämförelsetal. Med riktvärde menas här ett tal värde vilket skadesituationen vid enskilda företagförvaltningar

kan jämföras mot. Riktvärdet baseras på genomsnittsvärden inom

en lämpligt vald jämförelsegrupp, t hela den aktuella näringsex grenen. Det beräknas så att riktvärdet speglar det förväntade

skadeutfallet om skadesituationen överenstämmer med jämförelse-

gruppens. Ett observerat värde vid företagetförvaltningen som överskrider riktvärdet indikerar således att arbetsmiljöarbetet

behöver förbättras. I sin renodlade tillämpning är tanken att arbetsställen som överskrider riktvärdet ska omfattas av ett särskilt krav på redovisning hur nå av man avser att ner under riktvärdet.

I sin enklaste form kan riktvärden bestämmas utifrån relativa frekvenser, d v s antalet skadetillfällen dividerat med totala antalet anställda. Sådana tal beräknade enligt denna grova metodik kallas i fortsättningen jämförelsetal.

För att vara rättvisande och kunna ligga till grund för specifika

åtgärdskrav krävs att hänsyn tas till icke arbetsmiljörelaterade

faktorer som kön och ålder. Dessutom bör värdena på baseras en grov uppdelning efter personalsammansáttning, t ex arbetare och tjänstmän, och arbetad tid t årsarbetskrafter. Sådana ex tal kallas i fortsättningen riktvärden

Riktvärdet kan således baserat på olika vara typer av jämförelser t ex

- jämförelser med hela den förvärvsarbetande befolkningen

- jämförelser inom näringsgren en

- jämförelser sedan tagit hänsyn till risksituationen man vid ett enskilt arbetsställe såsom det uttrycks exempelvis i

personalsammansättningen bland arbetstagarna

Ett riktvärde kan dels gälla helheten d v s spegla om t ex ett arbetsställe är bra eller dåligt dels specifikt vara och därmed åtgärdsinriktat och spegla huruvida t ex belastningsskador

eller maskinolyckor är mer eller mindre vanligt förekommande jämfört t hela branschen eller andra jämförbara arbetsställen. ex

Ett för litet antal inträffade fall vid många enskilda arbetsställen utgör begränsande faktor för tillämpningen av en riktvärden. Detta medför att för högriskbranscher kan riktvärdena beräknas för arbetsställen med avsevärt färre antal anställda och på differentierad nivå än för lågriskbranscher. en mer

Arbetsställets storlek och skadefrekvens avgör möjligheterna att beräkna riktvärden och också detaljeringsgraden. Avgörande for om ett riktvärde skall beräknas eller ej bör baseras på antalet observerade arbetsrelaterade skadefall. För riktigt små arbetsställen ocheller arbetsställen med extremt låg skadefrekvens kan riktvärden endast beräknas för näringsgren totalt eller t sammanslaget för arbetsställen med få anställda ex inom näringsgrenen.

1.3 Tillämpning av riktvärden

syftet med riktvärden är att understödja arbetsmiljöarbetet och ge underlag för prioritering specifika förebyggande åtgärder. av Riktvärdena skall kunna utgöra ett instrument i arbetsställenas internkontroll. Dessutom erhålls ett bättre prioriteringsinstrument för yrkesinspektionen i tillsynsarbetet.

Kravet på att arbetsgivaren har kännedom om sin egen skadesituation och följer och åtgärdar varje enskilt skadetillfälle så upp att skadan inte upprepas bör skärpas. Dessutom krävs att arbetsgivaren gör regelbundna sammanställningar av skadesituationen med relevanta jämförelser såväl över tid som med jämförbara enheter.

För att riktvärden skall vara âtgärdsinriktade är det inte tillräckligt med ett sammanfattande värde. Detta måste delas upp på t arbetsrelaterade olycksfall fördelade på typ, arbetsrelaex terade sjukdomar fördelade på misstänkt orsak eller sjukfrånvarotillfällen fördelade efter sjukskrivningstid.

Riktvärden kan tillämpas på flera olika sätt. Beroende på vilka krav kopplas till riktvärdena kan åtminstone fyra nivåer som urskiljas. I nivå 1 och 2 utgår man från grova jämförelser, där ingen hänsyn tas till störande faktorer.

Jämförelsetalen och i än högre grad de egentliga riktvardena nivå 3 och 4 är tänkta att fungera en självjusterande havstängsarm som där ribban successivt sänks varefter arbetsmiljoerna blir battre och bättre.-Inriktningen i GD-gruppens förslag var att på sikt ná fram till nivå tre.

Nivå 1. Underlag för prioritering av tillsynen

Detta är den grövsta nivån, och används redan i viss mån av YI som ett prioriteringsinstrument. Statistiksammanställningar och jämförelsetal bör också ligga till grund för diskussioner med arbetsgivaren om direkta åtgärder och åtgärdsplaner, för att förbättra arbetsmiljön.

Jämförelsetal enligt nivå 1 beräknas i dess grövsta form

med hjälp av tillgängliga relativa frekvenserZ t antal ex arbetsrelaterade skador per 1 000 anställda.

I dagens ISA-system finns uppgifter arbetsskadorna, såväl om olyckor som sjukdomar, redovisade per arbetsställe. Viss arbetsställerelaterad information kan tas fram YI on-line. Härvid av erhålls en jämförelse arbetsställets skadefrekvens av med branschens frekvens för länet respektive riket.

Anmälda arbetsskador kan också fördelas på t ålder, sjukskrivex ningstid grov nivå, huvudsaklig händelse, yttre faktorer och för sjukdomarna diagnos och misstänkt orsak. För små arbetsställen

används motsvarande jämförelsetal för t näringsgren. ex

Nivå 2. Underlag för krav på arbetsställets allmänna åtgärdspla-

nering

I internkontrollen avses ingå skyldighet för arbetsgivaren en att analysera situationen beträffande t arbetsskador, sjukfrånvaro, ex personalomsättning och lägga denna analys till grund för åtgärds-

program. För att få ett bra underlag och kunna prioritera mellan olika åtgärder bör arbetsgivaren också i möjligaste mån jämföra

sin situation med annan liknande verksamhet. jämförelsetal Dessa kan i sin enklaste form göras med hjälp t tillgänglig av ex officiell statistik.

Nivå 2 kan i princip införas redan i dag. officiella Den statistiken bör dock anpassas för att underlätta arbetsgivarens

beräkning av jämförelsetal.

Nivå 3. Underlag för krav på särskild åtgärdsplanering

Företag som ligger över riktvärdet åläggs ett särskilt krav utöver det allmänna kravet enligt nivå 2. Det särskilda kravet innebär en skyldighet att särskilt redovisa åtgärder leder till som att företaget kommer ner i nivå med eller under riktvärdena. Denna nivå kan endast nås på sikt framför allt beroende på att relevanta bakgrundsdata saknas.

Nivå 4. Differentierade avgifter

Underlag för arbetsställerelaterade riktvärden kan också ligga till grund för en eventuell differentierad avgiftsbeläggning.

Detta torde innebära en ytterligare skärpning kraven på relevav ans, precision och jämförbarhet hos uppgifterna. Eventuellt kan en indelning i grova klasser göras. Eftersom frågan avgiftsdifom ferentiering ligger utanför uppdraget utvecklas inte detta alternativ vidare här.

2 TILLGÄNGLIGA INFORMATIONSKÃLLOR

Det finns ett antal databaser kan utnyttjas som för bestämning av riktvärden. Det finns dels informationssystem innehåller som rapporterade fall av arbetsrelaterade skador dels databaser som innehåller indirekt information kan utnyttjas som för att indikera eventuella hälsorisker på arbetsstället. Sådana indirekta indikationer kan vara sjukfrånvaro, personalomsättning förtidspenoch sionering. Slutligen finns det också databaser avseende hälso-

effekter där det i de enskilda fallen ofta är omöjligt att saga om effekten beror på arbetsmiljön eller ej. I dessa fall är frekvensen dessutom sá låg att det inte går att relatera hälsoeffekter till ett enskilt arbetsställe, ocheller är latenstiden, d v s tiden mellan en exponering och skadans uppdagande, så lång att de faktorer som givit upphov till skadan redan är undanröjda. Dessutom kanske orsakerna funnits inom en helt annan arbetsmiljö.

I detta avsnitt redogörs övergripande för olika informationskallor som är eller kan göras arbetställerelaterade. 2.1 Arbetsskaderelaterad information

2.1.1 Informationssystemet om arbetsskador ISA

2.2.1.1 Bakgrund

Statistik om arbetsskador finns i Sverige sedan början av 1900talet. I början av 1970-talet tillsattes en utredning som ledde till att arbetarskyddsstyrelsen fick ansvar för informationssystemet om arbetsskador ISA. Informationssystemet bygger pá anmälan enligt lagen om arbetsskadeförsäkring LAF och statligt personskadeskydd LSP från 1977. Under hela 1980-talet har ISAsystemet varit föremål för en rad utredningar framför allt avseende den tekniska utformningen.

2.1.1.2 starttidpunkt, aktualitet och omfattning

ISA startade 1979 och är nu uppdaterat avseende olyckor t 0 m 1988. På lokal nivå finns för många distrikt helt aktuell information, d V s 1-2 månader efter anmälan.

Avseende arbetssjukdomar finns information för 1988 árs anmalningar på central nivå. För vissa distrikt finns helt aktuell information.

ISA omfattar alla som faller under arbetsskadeförsakringslagen och lagen om statligt personskadeskydd. Det gäller i praktiken alla förvärvsarbetande inkl egenföretagare samt värnpliktiga, intagna på anstalt och elever i yrkesutbildning med särskilda risker. En rimlig siffra på den totala bakgrundspopulationen kan vara den som anges i folk- och bostadsräkningen 1985, d v s ca 4,3 milj. ISA registrerar samtliga anmälningar om arbetsskador arbetsolycksfall eller arbetssjukdomar som kommer in till försäkringskassorna och vidarebefordras till YI. Den officiella statistiken omfattar olycks-fall med minst en sjukskrivningsdag och samtliga anmälda sjukdomar.

2.1.1.3 Variabelinnehåll

ISA innehåller individrelaterad information avseende

demografiska uppgifter, t ex personnummer, yrke enligt -

FoB 80

information om arbetsplatsen, t ex identifikation enligt SCB -

och YI SARA, näringsgren enligt SNI,

- grov information om arbetsförhållanden, t ex löneform,

arbetstidsförläggning och utbildning för arbetsuppgiften,

- information om skador, t ex kroppsdel, typ av olycka eller

sjukdom, diagnos ICD8, 1979-1987, ICD9 1990- och misstänkt orsak, t ex belastningsskada,

information om händelseförlopp och inverkande faktorer, t

- ex

kemiska ämnen, maskintyp eller verktyg.

2.1.1.4 Innehåll

Årligen anmäls ca 110 000 arbetsolycksfall, drygt 20 procent

varav utgörs av olyckor i samband med överbelastning av rörelseapparaten. Andra vanliga olycksfallstyper är fallolyckor och kontakt med rörliga maskindelar. olyckorna är huvudsakligen överrepresenterade för åldrarna under 25 år. Inom LO-kollektivet föreligger

en markant överrisk för olyckor jämfört med den genomsnittliga nivån för hela arbetslivet. Exempel på högriskyrken är slakteri- och charkuteriarbetare avseende t ex skärskador och hemvårdare avseende överbelastningsolyckor.

Dödsfall till följd av arbetsolyckor har haft en markant nedåtgående trend sedan början av 1900-talet och uppgår till

numera ca 100 per år bland arbetstagare. Huvuddelen av dessa utgörs av trafikolyckor i arbetet.

Antalet anmälda arbetssjukdomar har under den senaste femårsperioden ungefär tredubblats och antalet anmälda 1988 uppgår till i storleksordningen 60 000. Ungefär 60 procent av alla anmälda arbetssjukdomar är relaterade till belastningsfaktorer. Därefter följer effekter av kemiska faktorer, framför allt asbest.

Även om det fortfarande är få sjukdomar som anges orsakade

av psykiska eller sociala faktorer är det dessa anmälningar som relativt sett ökar mest.

De anmälda misstänkt arbetsrelaterade sjukdomarna ökar huvudsakligen med ålder. Riskyrken för såväl belastningssjukdomar som andra arbetssjukdomar återfinns också här inom LO-grupperna.

2.1.1.5 Användningsområde, täckningsgrad och kvalitet

ISA lämpar sig framför allt för riskidentifiering avseende olycksfall och sjukdomar med kända orsakssamband och korta latenstider tiden mellan sjukdom och exponering.

Endast små punktstudier avseende bortfallet i ISA finns gjorda. Det är känt att bortfallet är selektivt avseende t ex vissa grupper som jordbrukare, egenföretagare och småföretagare. Inom större industrier med utbyggd företagshälsovård och lokal skyddsverksamhet är bortfallet avsevärt mindre.

Vid riskidentifiering måste hänsyn tas till eventuella selektionseffekter. Skillnaderna i relativ risk för t ex olika yrken eller näringsgrenar är dock så stora att det är mindre troligt att dessa skulle helt förklaras av en sådan selektionsmekanism.

4 10-0675

ll

Det partiella bortfallet för de olika variablerna d v s icke besvarade frågor varierar från ca 5 procent för frågor av typ inom- respektive utomhusarbete eller typ av sysselsättning, till drygt 90 procent för frågan om åtgärder pá kort respektive lång sikt.

Oberoende kontrollkodning sker för vissa väsentliga variabler. Någon kvalitetsdeklaration av enskilda variabler finns inte gjord.

2.1.2 Arbetsmarknadsförsäkringar - trygghetsförsäkring AMF

-

TFA.

2.1.2.1 Bakgrund

AMF-försäkringarna utgörs av de nedan nämnda försäkringar som Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, Landsorganisationen i Sverige LO samt vad gäller trygghetsförsäkring vid arbetsskada

- TFA - Privattjänstemannakartellen PTK träffat överenskommelser om.

Överenskommelserna omfattar:

- tjänstegrupplivförsäkring TGL med giltighet fr 0 m den 1

januari 1963

- försäkring om avgángsbidrag AGB med giltighet fr 0 m den 1

januari 1965

-avtalsgruppsjukförsäkring AGS med giltighet fr 0 m den 1 -

september 1972

försäkring om särskild tillággspension STP med giltighet

-

fr o m den 1 juli 1973

- trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA med giltighet fr 0 m

den 1 september 1974.

Försäkringsgivarna benämns gemensamt Arbetsmarknadsförsäkringar.

Enligt kollektivavtal mellan de centrala parterna på det kommunala avtalsområdet omfattas även anställda hos kommuner, landsting, församlingar m fl av AGS och TFA. Även det statliga området omfattas numera.

I fortsättningen kommer endast trygghetsförsäkringen vid arbetsskada TFA att behandlas.

2.1.2.2 Starttidpunkt, aktualitet och omfattning

TFA finns sedan 1974. Fr o m 1988 avser TFA att bygga upp ett nytt informationssystem TSI som tar större hänsyn till hur olycksfallen inträffat och vad kostnaderna blir för olika slag av risker. TFA ersätter skador om sjukskrivningen varar 8 dagar eller mer för arbetsolyckor och färdolyckor, respektive 90 dagar eller mer för arbetssjukdomar vissa undantag t ex pleura plack och buller.

Enligt TFAs ársberättelse 1986 omfattas 3,3 milj personer enligt följande uppställning:

LO-PTK-sektorn 1,9 milj anställda Kommunala sektorn 1.0 Kooperativa sektorn 0,1 Företagare x 0,3 företagare

3,3 totalt

x bl a enligt särskilda avtal för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare och renskötare.

Det statliga området registreras löpande fr o m den 1 januari 1988 och tidigare poster uppdateras om de aktualiseras. Arbetsskador bland statligt anställda redovisas dock ej i den statistik som TFA ger ut. Systemet för registrering av arbetsolyckor med mer än 30 dagars sjukskrivning TSI startade 1988. I detta informationssystem pågår även en registrering av olyckor för 1987.

2.1.2.3 Variabelinnehåll

TFA innehåller individrelaterad information avseende

- demografiska uppgifter, t ex personnummer, fackförbundsomráde

i TSI finns yrke enligt NYK

arbetsområde enligt avtalsslutande fackförbund -

-- information om skador, t ex kroppsdel, skadeorsak 16 koder,

skadetyp olycksfall, sjukdom, färdolycksfall och svárighets grad övergående skada, invaliditet, dödsfall

information om händelseförlopp och skadeorsak för olyckor

-

finns med i TSI

2.1.2.4 Innehåll

1987 anmäldes ca 30 000 arbetsolycksfall, 15 000 arbetssjukdomar och 7 000 färdolycksfall. Av arbets- och färdolycksfallen utgörs knappt 30 procent av fallolyckor. Andra vanliga olycksfallstyper är hanteringsolyckor och trampning pá, stöt av eller mot föremål som den skadade ej hanterat.

Drygt 25 procent av skadefallen finns rapporterade från metallindustriarbetarna till en kostnad av drygt 220 milj för 1987.

En annan stor grupp med många anmälda skadefall är anställda inom det kommunala avtalsomrádet som svarar för knappt 20 procent av de anmälda skadefallen till en kostnad av drygt 160 milj för 1987.

Totalt var kostnaderna för TFA drygt 1 miljard för rapporterade skador inträffade under 1987.

2.1.2.5 Täckningsgrad och kvalitet

TFA lämpar sig för riskidentifiering på framför allt övergripande nivå av allvarliga olyckor och sjukdomar, dvs olyckor som leder till mer än 7 dagars och sjukdomar med mer än 90 dagars sjukskriv-

ning. Antalet fall blir däremot i allmänhet för litet för att tillåta en uppdelning på arbetsställenivá.

Någon studie avseende bortfallet av arbetsskador i TFA:s málpopulation finns ej gjord. Troligen är bortfallet i storleks-

samma ordning som i ISA.

Det är svårt att beräkna relativa frekvenser och utnyttja TFA för riskidentifiering beroende på att det saknas nämnare.

D v s uppgift om storleken på den riskmassa antal eller arbetad

personer tid i visst yrke eller näringsgren genererat viss mängd

som en fall. 2.1.3 Informationssystem inom företagshälsovården

Under slutet av 70-talet började allt fler företagshälsovårdsenheter att var och en för sig bygga upp och inleda försök med datorstöd för informationshantering. På uppdrag från företagshälsovárdsdelegationen och med stöd av arbetarskyddsfonden

genomfördes ett stort projekt rörande ADB-stöd inom företagshälsovården som avslutades 1984. Projektet Datorstöd inom företagshälsovården resulterade bl a i en s k användarkravspecifikation for ett flexibelt standardsystem avpassat för olika användare inom företagshälsovården.

Syftet med projektet var att utröna

- möjligheterna att utnyttja ADB-stöd inom företagshälsovården

-

behovet av ADB-stöd hos FHV-enheterna

- vad ett generellt användbart ADB-stöd för företagshälsovården

skulle behöva omfatta och hur det bör utformas.

Företagshälsovården hanterar en stor mängd uppgifter bl

om a anställda och deras arbetsmiljöer, vilka ska sammanställas

som underlag för beslut om arbetsmiljöförbättrande åtgärder.

Uppgifterna kommer från, och hanteras av, olika befattningshavare. Detta ställer krav på intern kommunikation och på ett enhetligt beskrivningssätt. I de fall kommunikationen är bristfällig, kan det leda till att ärenden blir behandlade på ett otillfredsställande sätt.

Hälso- och miljöinformationen som hanteras inom företagshälsovården máste naturligtvis analyseras för att kunna ligga till grund för lämpliga åtgärder, oavsett om dessa gäller vidare undersökningarkartläggningar, medicinsk vård eller miljötekniska insatser. Möjligheterna att samla, standardisera och lagra information samt att göra den sökbar är grundläggande förutsättningar för analys.

I dagens läge finns ett 30-tal olika systemlösningar i bruk. Branschhälsorna och de inbyggda företagshälsovårdsenheterna är i allmänhet de som kommit längst i att utnyttja den här typen

av lokala informationssystem i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

Innehållet i de olika informationssystemen varierar markant och

ar vanligen anpassat till de specifika arbetsställena. Vanligen ingår administrativa uppgifter olika slag, individrelaterade

av hälsouppgifter samt olika typer av miljöinformation.

2.2 Indirekta indikatorer

Sjukfrånvaro

2.2.1.1 Bakgrund

Riksförsäkringsverkets fránvarostatistik är egentligen en stati stik över sjukpenningutbetalningarna, dvs en försäkringsstatistik. Bristen på riksomfattande sjukfránvarostatistik har gjort att denna försäkringsstatistik i stor utsträckning också används för att beskriva sjukfrånvaron i arbetet.

2.2.1.2 starttidpunkt och aktualitet

Ekonomiska uppgifter om sjukpenningutbetalningarna för de olika försäkringssystem som funnits sedan 1920-talet finns redovisade i officiell statistik.

En mer utvecklad officiell redovisning av sjukpenningutbetalningarna, i termer av antal sjukpenningdagar och antal sjukfall, finns dock först fr o m 1963, då lagen om allmän försäkring infördes. Bearbetningsbara dataregister över sjukpenningutbetalningarna finns f n för åren 1974-1988 och under april-juni 1990 kommer 1989 års register att finnas tillgängligt. Registren skapas

som separata ársregister.

2.2.1.3 Variabelinnehåll

Statistikregistret kan fr o m 1985 delas upp i två delar, nämligen individregistret och fallregistret.

Individregistret innehåller alla som är sjukpenningförsäkrade vid utgången av statistikáret samt de som varit sjukpenningförsäkrade någon period under året.

Individregistret innehåller individrelaterad information avseende

- demografiska uppgifter, t ex personnummer, civilstánd

- ekonomiska uppgifter, t ex karenstid, sjukpenninggrundande

inkomst och inkomsttyp anställning, företagarinkomst

- utbetalning av sjukpenning, antal dagar, antal fall, antal

dagar totalt i avslutade fall.

Sjukfallsregistret innehåller endast de försäkrade erhållit

som sjukpenning under året. Det innebär att alla under året avslutade eller vid årets utgång pågående sjukfall finns samlade i detta register.

2.2.1.4 Innehåll

Antalet avslutade sjukfall där sjukpenningutbetalning skett är f n 8-9 miljoner per år. Därutöver finns ytterligare 1-2 miljoner sjukanmälningar som inte leder till någon sjukpenningutbetalning t ex då en företagare blivit frisk under karenstiden.

Totala antalet sjukpenningdagar är f n drygt 100 miljoner per ár.

Ungefär hälften av alla sjukpenningdagarna hänför sig till de ca 2% av alla sjukfall som blir 3 månader eller längre.

2.2.1.5 Täckningsgrad och kvalitet

Riksförsäkringsverkets statistikregister över sjukpenningbetalningarna baserades under åren 1974-1984 på försäkrade födda dag 5, 15 eller 25, vilket motsvarar ett urval på ca 10% av befolkningen. Fr o m år 1985 omfattar registret samtliga sjukpenningförsäkrade.

statistiken över sjukpenningutbetalningarna omfattar normalt endast sjukpenning enligt Lagen om allmän försäkring AFL. Det

innebär att arbetsskadesjukpenning inte ingick i redovisningen. Fr o m 1985 innehåller dock statistikregistren information om arbetsskadesjukpenning som då också kan särredovisas eller slås ihop med sjukpenning enligt AFL.

Data till statistikregistret erhålls direkt från det administrativa sjukförsäkringsregistret där all utbetalning av sjukpenning finns registrerad. Något bortfall i datainsamlingen finns därför inte.

Systemet har god aktualitet och kvalitet men medger i nuläget ingen uppdelning på företag, näringsgren, yrke eller diagnos.

Försäkringskassornas nya informationssystem FAS-90 kommer enligt planerna att innehålla arbetsställerelaterad information avseende sjukfrånvaro. Vad denna information kommer att innehålla i detalj och vilka som kan få tillgång till den är ännu ej fastlagt. Man får dock förmoda att det inte kommer att bli någon försämring i förhållande till det som relaterats ovan. Denna information bör samordnas med informationen i ISA för att komplettera arbetsskadeuppgifterna med uppgifter avseende sjukfrånvaro, uppdelad på antal sjukfrånvarotillfällen fördelade på sjukskrivningstidens längd.

Att utnyttja jämförelsetal baserade på sjukfrånvaron som grund för riktade åtgärdskrav innebär att den del som är arbetsrelaterad måste kunna särskiljas. Detta är åtminstone i dagsläget inte möjligt varför sjukfrånvaron endast kan vara med som ett komplement till den arbetsskaderelaterade informationen.

2.2.2 Förtidspensionering

2.2.2.1 Bakgrund

Databasen tillkom av administrativa skäl för att hålla rätt pá beviljade förtidspensioner, handikappersättning och Vårdbidrag.

2.2.2.2 Starttidpunkt och aktualitet

I registret finns samtliga beviljanden fr 0 m år 1971

2.2.2.3 Variabelinnehåll

Databasen innehåller bl a personnummer, beviljandemånad, pensionsform och ersättningsgrad, region, pensioneringsorsak arbetsmark-

nadsskäl resp sjukdom, diagnos på tresiffernivå ICD 8 t 1986

o m och därefter ICD 9.

Såväl nybeviljande av pension som förändring pensionsform eller

av ersättningsgrad registreras, dvs en person kan förekomma flera gånger i registret.

2.2.2.4 Innehåll

Statistik över nybeviljade förtidspensionersjukbidrag publiceras för varje år. Antalet nybeviljade förtidspensionersjukbidrag uppgick 1988 till 54 000. Av dessa utgjorde de arbetsmark-

rena nadsskälen 10%, sjukdomar i rörelseorganen 58%, fallen för

av kvinnor respektive 43% av fallen för män. De därnäst vanligaste skälen till förtidspensionering är i nämnd ordning mentala rubbningar och sjukdomar i cirkulationsorganen. Av samtliga fall befann sig ca. 40 % i åldrarna 60-64 år.

För att kunna ta fram jämförelsetal krävs att databasen kompletteras med uppgifter om yrke och arbetsställe.

2.2.3 Personalomsättning

Hög personalomsättning är ofta en tydlig indikation pá att arbetsmiljön på ett företag behöver förbättras. Personalomsättning är å andra sidan ekonomiskt, socialt och regionalt beroende. Det

vore dock värdefullt om uppgifter om personalomsättning kunde ingå i arbetsställets basinformation. Uppgifter om personalomsättning finns på de flesta arbetsställen uppgifterna finns inte

men samlade i någon heltäckande informationskälla.

En databas avseende uppgifter om personalomsättning förutsätter således att ett helt nytt redovisningssystem byggs vilket kan

upp, vara svårt att motivera enbart för detta syfte. Uppgifter

om personalomsättning bör dock komplettera informationen vid utarbetandet av åtgärdsplaner på företagen även det inte är möjligt

om att beräkna relevanta jämförelsetal. Jämförelsen för i detta fall baseras på utvecklingen över tid. Uppgiften kan vid behov hämtas från arbetsstället om t länsarbetsnämnden eller önskar

ex YI detta.

2.3 Data om bakgrundspopulationen

2.3.1 Arbetsställerelaterade bakgrundsdata

2.3.1.1 centrala företagsregistret CFAR

2.3.1.1.1 Bakgrund

Det centrala företagsregistret vid SCB CFAR har genomgått betydande förändringar fr o m 1982 års version registret. Dels har

av ett omfattande utredningsarbete med syfte att åstadkomma

en uppsnabbning och kvalitetshöjning registrets innehåll bedrivits

av enligt basregisterutredningen, BASUNs riktlinjer. Dels har uppbördssystemet förändrats fr 1982 på så sätt att timuppgif-

o m ten ej längre infordras till RFVs arbetsgivarregister

- en av källorna till CFAR och således ej längre kan erhållas för

- enar-

betsställeföretagen. Efter 1985 kan timuppgift inte heller erhållas för övriga företag.

2.3.1.1.2 starttidpunkt, aktualitet och omfattning

Utvecklingsarbetet avseende CFAR har bl a inneburit en utveckling mot en databas som uppdateras kontinuerligt. För att ytterligare förbättra kvaliteten i CFAR har en genomgång gjorts av det befintliga företags-och arbetsställebestándet. Därvid har ett stort antal företag och arbetsställen med storleksklass okänt antal anställda förts över till storleksklass noll anställda. Företag som inte längre är aktiva, bl a ej verksamma dödsbon, har också rensats bort från CFAR. Vidare medräknas ej personer som har en sammanlagd árslön understigande det s k basbeloppet bland antalet anställda för enarbetsställeföretag.

För anställda vid enarbetsställeföretag inom den enskilda sektorn har uppgiften om antal anställda hämtats utifrån de uppgifter

om antalet anställda som CFAR beräknat från de s k kontrolluppgifterna vilka arbetsgivarna lämnar till skattemyndigheterna För flerarbetställeföretagen inom den enskilda sektorn, d v s företag med fler än 5 sysselsatta inom industrin samt för företag inom övriga näringsgrenar med fler än 10 sysselsatta har den årliga CFAR-enkäten efterfrågat eventuella förändringar antal

av anställda.

2.3.1.1.3 Variabelinnehåll

CFAR innehåller bl a uppgifter om arbetställe inklusive näringsgren och antal anställda utan fördelning på kön, ålder, yrke eller arbetad tid.

2.3.1.2 Arbetarskyddsverkets basregister över företag och

arbetsställen ABAS

Idag finns tillgång till uppgifter om antal anställda fördelade pá näringsgren, arbetsställe eller företag via CFAR vid SCB. Arbetarskyddsstyrelsen administrerar ett eget register ABAS som bygger på uppdateringar från CFAR och med möjlighet att rätta till felaktigheter som upptäckts t ex av YI. Arbetställeuppgifter hämtas

online från ABAS eller från YI:s arbetsställe SARA vid registreringen av arbetsskador.

2.3.2 Icke arbetsställerelaterade bakgrundsdata

2.3.2.1 Folk- och bostadsräkningarna FoB

2.3.2.1.1 Bakgrund

Folk och bostadsräkningar har genomförts vid en bestämd tidpunkt. Vid dessa tillfällen har tvärsnittsdata befolkningen insamlats

om och kodats på ett enhetligt sätt.

Folk- och bostadsräkningarna 1960, 1970, 1975 och 1980 har samtliga samkörts med olika effektregister. Resultaten frán dessa samkörda register har utnyttjats för riskidentifiering inom den allmänna miljön och framför allt inom arbetsmiljön, såväl på central och regional som på lokal nivå.

För att kunna identifiera specifika riskmiljöer krävs ofta att man kan kombinera olika bakgrundsvariabler, t ex kön, ålder, yrke, näringsgren och region. FoB:arna är idag den enda informationskällan som gör detta möjligt.

FoB innehåller personnummer, vilket möjliggör samkörningar med olika individrelaterade informationssystem som innehåller uppgifter om ohälsa.

2.3.2.1.2 Starttidpunkt, aktualitet och omfattning

Den första svenska folkräkningen hölls år 1749. Enligt den ursprungliga planen till tabellverket skulle folkräkningar hållas varje âr, men på grund av prästerskapets motstånd ändrades planen år 1752 till att gälla vart tredje år och slutligen år 1775 till vart femte år. Endast de första tre åren av tabellverkets tillvaro, 1749-51, förekom alltså folkräkningar varje år, därefter fr o m 1754 till 1775 vart tredje. Från 1775 hölls folkräkningar regelbundet vart femte år under hela tabellverkets tillvaro. Under perioden 1860-1930 inställdes folkräkningarna de år vilkas årtal slutar på 5, men därefter har folkräkningar åter företagits vart femte år t o m år 1950.

Därefter har vi haft Fozar 1960, 1970, 1975, 1980 och 1985 och en begränsad FoB är planerad att genomföras 1990. Framtida FoB utreds för närvarande och ett delbetänkande har lämnats av FoBkommissionen.

2.3.2.1.3 Variabelinnehåll

FoB omfattar ett stort antal variabler som också har varierat över tid.

De i dessa sammanhang mest väsentliga variablerna är bl a personnummer, yrke, näringsgren, yrkesställning, arbetsplats län, kommun, församling, huvudsysselsättning under året och födelseland. För en mer detaljerad genomgång av vilka variabler som ingår i respektive FoB hänvisas till FoB -85 del 1. FoB-85 innehåller också uppgift om arbetsställe, men denna uppgift har hittills inte gått att utnyttja av sekretesskäl.

2.3.2.1.4 Innehåll

FoB omfattar uppgifter om den vid folkräkningen i Sverige folkbokförda befolkningen.

2.3.2.1.5 Kvalitet och användningsområde

Riskidentifiering med hjälp av samkörda register har utnyttjats såväl inom den epidemiologiska forskningen som inom Asszs föreskriftsarbete och i det direkta tillsynsarbetet. Under senare år har denna typ av riskidentifiering också fått allt större betydelse. Den kan dock endast göras om bakgrundsinformationen är enhetligt insamlad och kodad på grundval av en meningsfull nomenklatur som tillåter uppföljning över tid samt är kvalitetsdeklarerad avseende bortfall och felklassificeringar. Den enda möjligheten som hittills funnits har varit att utnyttja FoB.

FoB -85 var den första folk- och bostadsräkningen där näringsgren erhölls genom samkörning med andra register. Detta insamlingsförfarande visade sig medföra en 10-dubbling från 0,8% till 9,2% av antalet individer med ospecificerad yrkesuppgift kod 999 samt en avsevärd fördröjning. Detta innbär försämrade möjligheter till en effektiv riskidentifiering.

FoB-kommissionen föreslår bl a att en begränsad FoB genomförs 1990 utan ens yrkesuppgift samt att det vid varje folk- och bostadsrakning upprättade FoB-registret skall vara avidentifierat. Kommissionen förordar även att F08-informationen helt grundas på befintliga register samt att kostnaderna för framtagning av FoB-information till större delen bör täckas genom avgifter från användarna.

Om framtida FoB-ar avidentifieras för att omöjliggöra samkörningar med effektregister ISA, Cancerregistret, Dödsorsaksregistret etc, kommer användbarheten av dessa för riskidentifiering i det allmänna miljöarbetet och inom arbetsmiljöarbetet att kraftigt begränsas.

Detta kommer också att hårt drabba både det medicinska och andra forskningsområden som kräver denna typ av bakgrundsinformation. Uppgifterna i ett bakgrundsregister måste omfatta hela befolkningen för att möjliggöra nedbrytning på små specifikt exponerade grupper. Det är också av stort värde om uppgifterna är relaterade till en och samma tidpunkt.

Kompletterande undersökningar på stickprovsbasis kan naturligtvis användas för specifika ändamål och för att ge en grov överblick. Sådana stickprovsundersökningar får dock inte göras i stället för undersökningar baserade pá rikstäckande, objektiva data, som kan användas i det direkt förebyggande arbetsmiljöarbetet på lokal, regional och central nivå.

Kostnaderna att utnyttja fullständiga uppgifter får heller inte bli så stora att detta blir en begränsande faktor.

2.3.2.2 Riksförsäkringsverkets bakgrundsinformation

Riksförsäkringsverket RFV har uppgifter på samtliga försäkringstagare fördelade pá kön och ålder se avsnitt 2.2.5. Individregistret. RFV har i sitt svar till FoB-kommissionen framfört möjligheterna att komplettera sitt register med ytterligare

variabler för att bl a kunna ersätta yrkesuppgiften i FoB.

RFVs bakgrundsregister behöver förutom yrkesuppgift också kompletteras med uppgift om arbetad tid och om arbetsställe. En avsevärd nackdel med att utnyttja RFVs nuvarande bakgrundsregister är att det endast uppdateras för de 60% förvärvsarbetade som någon gång under ett år utnyttjar försäkringssystemet.

2.3.2.3 Kontrolluppgiften KU

Riksskatteverket inhämtar årligen uppgifter från alla abetsgivare avseende arbetstagarnas inkomster förutsatt de överstigit 500 kronor. Kontrollupgifterna innehåller bl a uppgifter personnum-

om

mer och arbetsgivare. Det saknas dock uppgifter om arbetsställe inklusive näringsgren samt om yrke och arbetad tid.

2.4 övriga databaser

För en närmare beskrivning av övriga nationella databaser som teoretiskt skulle kunna utnyttjas för att ta fram riktvärden eller jämförelsetal hänvisas till Arbetarskyddsstyrelsens rapport 1989:1, Informationskällor i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Exempel på sådana databaser är socialstyrelsens cancerregister, medicinskt födelsemeddelande och missbildningsregistret och registret över slutenvárdsstatistik, SCB:s dödsfallsregister och hjärtinfarktregistret vid Institutionen för miljömedicin.

3. DISKUSSION ÄV MATERIAL

som framgår av genomgången av vilka databaser som kan utnyttjas inom arbetsmiljöområdet är huvudproblemet inte brist på information. Problemet ligger mer i att avgränsa vilken information som är relevant för att beräkna arbetsställerelaterade jämförelsetal.

I tabell 1 nedan redovisas omfattningen av olika effekter. Denna tabell bygger på arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupps slutrapport samt ISA.

Tabell 1 Antal arbetsrelaterade skador respektive sjukdomsfallår efter typ av effekt

Allergisk astma, allergisk alveolit, kronisk bronkit 500

Det finns ca 10 000 arbetsställen med mer än 50 arbetstagare respektive 30 000 arbetställen med mer än 20 arbetstagare. Jämförelse med data i tabell 1 visar att de flesta av de listade effekterna endast kan inträffa i enstaka fall och vid en liten del av alla arbetsställen. Detta medför att av dessa effekter är det endast arbetsrelaterade sjukdomar och olycksfall samt sjukfránvarotillfällen som kan utnyttjas för beräkning av riktvärden.

3.1 Arbetsskaderelaterad information

Uppgifter om arbetsrelaterade olycksfall respektive sjukdomar finns i ISA samtliga rapporterade och TFA med begränsningar enligt 2.1.2 samt lokalt inom företagshälsovården.

ISA täcker in samtliga rapporterade arbetsskador. Informationen

ar arbetsställerelaterad och innehåller sjukskrivningstid. TFA utgör endast en delmängd av ISA ca 25%, de ur medicinsk invaliditetssynpunkt allvarligaste skadorna. Eftersom TFA är en avtalsförsákring som inte omfattar hela arbetsmarknaden är det svårt att erhålla specificerade uppgifter om den egentliga riskmassan. Inte ens FoB kan utnyttjas. Informationssystem inom företagshälsovården har olika uppbyggnad, innehåller ofta mer detaljerad information om arbetsställena men kan inte utan hård reglering och tilläggsinformation från riket eller länet utnyttjas för att beräkna jämförelsetal.

Sjukfrânvarostatistiken RFV avseende arbetsrelaterade skador skulle i framtiden kunna utnyttjas för att få fram ett riktvärde, men är icke och kommer inte heller i nuvarande planer avseende FAS-90 att byggas upp för att motsvara kraven i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Detta beror bl a på att väsentliga uppgifter från arbetsgivarens arbetsskadeanmälan, t ex orsaksfaktorer, maskiner, kemiska ämnen mm utelämnas.

Ovanstående talar för att ISA bör ligga till grund för riktvärden avseende misstänkt arbetsrelaterade skador och hälsorisker. Detta beror framför allt på att ISA är arbetsställerelaterat och omfattar alla förvärvsarbetande samt att alla arbetsskador skall rapporteras. Vidare innehåller ISA information som medger en uppdelning på allvarlighet, dvs efter sjukskrivningstidens längd, förlust av kroppsdel och dödsfall.

I framtiden bör möjlighet skapas till samkörning mellan ISA och TFA för att minska bortfallet i båda systemen och för att komplettera ISA med uppgift om medicinsk invaliditet. Dessutom bör eventuella samordningsmöjligheter mellan ISA och FAS-90 beaktas.

1:2 Indirekta indikatorer

De mer specifikt åtgärdsinriktade jämförelsetalen bör kompletteras med mer indirekta indikatorer på möjliga arbetsmiljöproblem. Sådana indikatorer är t ex sjukfrånvaro, förtidspensionering och personalomsättning.

3.3 sjukfrånvaro

Under 1988 var sjuktalet i Sverige 25,3. Sjuktalet, dvs antalet sjukdagar per sjukpenningförsäkrad under ett visst år, blir dock lätt missvisande som beskrivning av problemets storleksordning. Av de sjukpenningförsäkrade var trettio procent aldrig sjukfrånvarande från arbetet under 1988. Den typiska sjukfrånvaron var 2-5 dagar per person för samma år. Sådan sjukfrånvaro är knappast något stort problem. Upprepad korttidsfrånvaro orsakar däremot stora problem och är ofta en indikator på att någonting är fel, möjligen bl a beroende på faktorer i arbetsmiljön.

En liten grupp av långtidsfrånvarande svarar för en mycket stor del av antalet sjukfrånvarodagar. Ur denna grupp rekryteras dessutom flertalet över 75% av dem som förtidspensioneras.

Försäkringskassornas nya informationssystem FAS-90 kommer enligt planerna att innehålla arbetsställerelaterad information om sjukfrånvaro. Denna information bör samordnas med informationen i ISA för att komplettera arbetsskadeuppgifterna med jámförelsetal avseende sjukfrånvaro, t ex på arbetsställenivå efter bransch uppdelad pá antal sjukfrånvarotillfällen fördelade på sjukskrivningens längd.

3.4 Förtidspensionering

Antalet personer som förtidspensionerats av medicinska skäl har ökat kraftigt under hela 1980-talet. Under perioden dessförinnan fanns inte motsvarande tendens. Antalet personer som 1988 beviljades förtidspension var drygt 54.000. 1982 var antalet 42.000. Om enbart hela pensioner inräknas är ökningen än mer markant.

Om förtidspensioneringen fortsätter att ligga på samma nivå, innebär detta att ungefär hälften av alla som föds kommer att förtidspensioneras.

Denna utveckling beror främst på en ökning av antalet förtidspensioneringar orsakade av sjukdomar i muskler, skelett och bindvav. En sådan ökning föreligger för både kvinnor och män. Denna sjukdomsgrupp var under 1988 anledningen till mer än hälften av samtliga förtidspensioneringar; för kvinnorna förekommer den i ca 58% av fallen och för männen i ca 43%. De därnäst vanligaste skalen för förtidspensionering är i nämnd ordning mentala rubbningar och cirkulationsorganens sjukdomar, varav de sistnämnda är manliga Ca 3 ggr vanligare bland män än bland kvinnor.

Flertalet förtidspensioneringar föregås av långvariga sjukskrivningar. De arbetsmiljöfaktorer som orsakar respektive bidrar till sjukdomarna kan ofta ligga långt tillbaka i tiden. Till en del kan ökningen troligen tillskrivas tidigare brister i arbetsmiljön liksom en tidigare mer restriktiv praxis vid bedömning av pensionsärendena. Man kan dessutom misstänka att det förekommer mycker klara selektionseffekter vad gäller yrkesbyten. Mot bakgrund av detta är det tveksamt huruvida man kan utnyttja sådana tvärsnittsdata för riktvärdebestämning.

För att kunna utnyttja förtidspensioneringarna för förebyggande åtgärder inom ett arbetsställe krävs å priorikunskaper om vad

orsakerna till förtidspensioneringen kan vara i varje enskilt fall, eftersom exponeringsförhållanden kan vara mycket olika från fall till fall.Oftast har förtidspensioneringarna föregåtts av ett antal kortare och längre sjukskrivningar och eventuellt omplaceringar som inneburit förändringar av eventuella bidragande arbetsmiljöfaktorer.

Jämförelsetal riktvärden baserade på förtidspensioneringar kan däremot möjligen vara av betydelse i arbetsgivarens rehabiliteringsarbete. Framför allt ger de enskilda fallbeskrivningarna värdefull information.

Om förtidspensioneringar skall ingå, krävs det att man får dem uppdelade på kön, ålder, yrke, arbetsställe näringsgren och om de är arbetsmiljöorsakade eller ej. Vad gäller näringsgren eller yrke, region etc vore det önskvärt att data om förtidspensioneringar organiserades på ett sådant sätt att de gick att utnyttja för riskidentifiering i framtiden.

3.5 Personalomsättning

Personalomsáttning, den tredje indirekta arbetsmiljoindikatorn, ar ekonomiskt, socialt och regionalt beroende. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sysselsättningsgrad hög-lågkonjunktur samt regionala och branschmässiga skillnader gör det troligen svårt att få fram rättvisande jämförelsetal. Det är mot bakgrund av ovanstående åtminstone svårt att motivera att ett helt nytt nationellt redovisningssystem byggs upp för att kunna få fram arbetsställerelaterade jämfölrelsetal. Däremot är det motiverat att denna uppgift ingår i arbetsställets personalekonomiska bokslut.

Uppgiften om personalomsättning bör kunna hämtas från arbetsstället, om t ex länsarbetsnämnden eller YI skulle ha behov av den.

3.6 Bakgrundspopulation

För att kunna beräkna jämförelsetal krävs en bakgrundspopulation som är fördelad på kön, ålder, yrke och arbetsställe näringsgren, region och om möjligt arbetad tid hel-deltid. Arbetsgivaren har naturligtvis sådana uppgifter för det egna arbetsstället. For uträkning av jämförelsetal krävs motsvarande uppgifter för hela den förvärvsarbetande befolkningen. De datakällor som idag kan komma ifråga är FoB, RFV-register över sjukförsäkrade, CFAR, ABAS respektive RSVs kontrolluppgifter.

FoB-arna genomförs bara vart femte eller vart tionde år och SCB har av sekretessskäl inte ansett sig kunna lämna ut arbetsställerelaterade uppgifter. Detta medför att för att ta fram aktuella årliga uppgifter är FoB-arna ej tillräckliga. FoB-arna går däremot att använda för samkörningar med olika effektregister så länge de inte avidentifieras. Detta gäller t ex bransch- eller yrkesöversikter avseende bl a dödlighet, cancer, hjärt-karlsjukdomar och fosterskador.

FoB-arna skulle kunna utnyttjas om SCB släpper på arbetsställesekretessen. Problemet är att arbetsställena liksom antalet

anställda och köns- och ålderssammansättningen kan förändras avsevärt under en femårsperiod.

RFV:s register över sjukförsäkrade uppdateras endast avseende de 60% förvärvsarabetande som någon gång under ett år utnyttjar sjukförsäkringen. CFAR innehåller arbetsställerelaterade uppgifter om totala antalet anställda utan uppdelning på kön, ålder etc. Uppgifterna i CFAR har emellertid i många fall visat sig vara inexakta. En förbättring i kvaliteten i dessa uppgifter är ett krav för att kunna utnyttja CFAR vid beräkning av jämförelsetal. ABAS bygger på CFAR och innehåller alltså i princip samma fel som CFAR. Efterhand som ABAS SARA blir uppdaterat genom YI:s försorg bör antalet anställda vid de arbetsställen YI besöker bli tillförlitliga.

Arbetsgivarens kontrolluppgift till RSV saknar uppgift om arbetsställe utom i de fall där arbetsgivare och arbetsställe sammanfaller, näringsgren, yrke och arbetad tid och kan alltså inte heller utnyttjas för att beräkna jämförelsetal. Detta medför att det i dagens läge inte finns något informationssystem avseende bakgrundspopulationen som kan utnyttjas för att beräkna aktuella arbetsställerelaterade jämförelsetal eller riktvärden. ABAS och CFAR skulle kunna omformas och utvecklas och genom återkoppling av riktvärden uppdateras åtminstone årligen. Detta kräver dock ett informationssytem som delar upp de arbetsställrelaterade uppgifterna åtminstone på kön, ålder och om möjligt grovt på arbetad tid årsarbetskrafter.

Att få fram en relevant bakgrundsinformation är ett krav för att över huvud taget kunna beräkna meningsfulla riktvärden. Med kännedom om antal anställda för det egna arbetsstället och med hjälpa av officiell statistik kan en arbetsgivare i dag beräkna jämförelsetal. För de mer bearbetade beräkningar som krävs för att beräkna riktvärden finns dock i dag ingen bakgrundsinformation tillgänglig.

3.7 Information som inte är arbetsställerelaterad

De specifikt åtgärdsinriktade jämförelsetalen på arbetsställenivä bör kompletteras med annan information avseende möjliga arbetsmiljöproblem. Sådana indikatorer kan t ex utgöras av överrisker för en speciell cancerform, hjärtkärlsjukdomar, reproduktionsstörningar och fosterskador, självmordsförsök självmord eller for tidig död. I dessa fall är det oftast inte möjligt att med någon säkerhet relatera det enskilda fallet till en specifik arbetsmiljöfaktor. Jämförelsetal kan beräknas för t ex näringsgren eller yrke på en-, två- eller tresiffernivá. Dessa mer övergripande jämförelsetal bör ligga till grund för riktade informationskampanjer. Sådana informationskampanjer bör omfatta såväl möjliga arbetsrelaterade orsaker t ex kemiska, fysikaliska, fysiska och psykiskasociala som livsstilsbetingade faktorer, t ex rökvanor, alkohol, kost och motion.

3.8 slutsats av material

Med ledning av det ovan sagda framgår att i dagens läge är ISA den enda källa som kan utnyttjas som underlag för arbetsställerelaterade riktvärden. Sådana riktvärden bör kompletteras med informa-

tion om sjukfrånvaro och eventuellt även personalomsättning och förtidspensioneringar.

Arbetsgivaren kan med kännedom antalet anställda om och officiell statistik beräkna grova jämförelsetal. För YI:s prioriteringsbehov på arbetsstállenivå är det önskvärt med förbättring en av kvaliteten i ABAS och CFAR avseende uppgift antal anställda. om

För beräkning av riktvärden krävs enhetliga arbetsställerelaterade

uppgifter avseende antalet anställda i ett utvecklat CFAR respektive ABAS.

Dessa uppgifter skall vara uppdelade på t ålder, kön, ex personalsammansättning, arbetsställets näringsgren och arbetad tid. Uppgifterna om antal anställda kan inte hämtas från folk- och bostadsräkningarna eftersom dessa bara genomförs vart femte är.

4. TEKNISK BESKRIVNING

Med riktvärde menas här ett tal värde skädesituationen vid som enskilda företagförvaltningar kan jämföras mot. Riktvärdet

baseras på genomsnittsvärden inom lämpligt vald jämförelseen grupp, t ex hela den aktuella näringsgrenen. Det beräknas så att riktvärdet speglar det förväntade skadeutfallet skadesituatioom nen överenstämmer med jämförelsegruppens. Ett observerat värde vid företagetförvaltningen som överskrider riktvärdet indikerar således att arbetsmiljöarbetet behöver förbättras.

I sin enklaste form kan riktvärden bestämmas utifrån relativa

frekvenser, d v s antalet skadetillfällen dividerat med totala

antalet anställda. Sådana tal beräknade enligt denna metodik grova kallas jämförelsetal.

För att riktvärden skall bli rättvisande och kunna ligga till

grund för specifika átgärdskrav krävs att hänsyn tas till icke arbetsmiljörelaterade faktorer såsom kön och ålder. Dessutom bör värdena baseras på uppdelning efter en grov personalsammansättning, t ex arbetare och tjänstmän, och arbetad tid, árst ex arbetskrafter. Sådana tal baserade på bearbetade uträkningar mer kallas i fortsättningen riktvärden.

För att vara âtgärdsinriktade bör jämförelserna vidare på uppdelas orsaksfaktorer. olyckorna bör delas på typ olycka upp av som t ex belastningsolyckor, maskinolyckor, hanteringsolyckor etc. Sjukdomarna bör också indelas efter t belastningssjukdomar, ex allergier, bullerskador etc. För att kunna utnyttjas för till att vägledning för åtgärder bör också separata jämförelsetal riktvär-

den beräknas ut för män och kvinnor.

4.1 Typer av mått

När det gäller arbetsrelaterade skador olycksfall eller arbetssjukdomar finns det huvudsakligen tre typer av mått som är av intresse:

- antalet fall inom en viss grupp under en bestämd tidperiod

incidens

- allvarligheten av de inträffade fallen, t ex sjukskrivnings-

tidens längd.

en kombination av dessa, exempelvis summan av fallen multi-

-

plicerat med dessas sjukskrivningstid d v s totala antalet sjukdagar.

4.1.1 Incidens

Den enklaste máttenheten på frekvensen av skadefall är det totala antalet incidensen. Detta mått ger dock ingen information om huruvida skadefrekvensen kan anses som hög eller låg. För att utnyttjas som mått pá om det föreligger ett ökat antal arbetsrelaterade skadefall för en viss grupp mäste antalet fall sättas i relation till antalet anställda vid arbetsstället eller näringsgrenen. På detta sätt erhålls det som kallas relativ frekvens.

Viktigt för uträknande av detta är att det finns en tillförlitlig uppgift om antalet anställda. En bättre uppgift vore antal årsarbetskrafter. Betydande förändringar i storleken pá gruppen kan ha skett under den aktuella tidsperioden, medan uppgift om antalet individer endast föreligger från en bestämd tidpunkt. Föreligger uppgift om antalet individer från flera tidpunkter kan ett medelvärde utnyttjas.

4.1.2 Sjukskrivningstidens längd

Sjukskrivningstidens längd i samband med arbetskador eller p g a andra orsaker innehåller information om allvarligheten i de inträffade fallen. Uppgift om sjukskrivningstidens längd föreligger först när ett sjukfall är avslutat.

Ett problem vid utnyttjande av sjukskrivningstidens längd ar att denna variabel har en mycket skev fördelning. Majoriteten av sjukskrivningstiderna är relativt korta men en liten del mycket långa. Utnyttjande av en variabel med sådan fördelning innebär särskilda svårigheter när det gäller att ta fram ett sammanfattningsmátt t ex medelantal sjukskrivningsdagar. Det mest överskådliga och lättfattliga sättet är att göra en klassindelning av sjukskrivningstidens längd, t ex enligt följande:

Ant. sjukfrán- Sjukskrivningstid antal dagar tillfällen 1-7 8-30 31-90 mer än 90

Total sjukfrånvaro x x x x Därav arbetsrelaterad x x x x

Alternativt anges endast en grov indelning t ex på mer eller mindre än 7 dagar. Pâ detta sätt erhålls en överblick avseende sjukfrånvaron. Efter en fördjupad analys av möjliga orsaker kan i vissa fall den totala sjukfrånvaron ligga till grund för specifika åtgärdsplaner på arbetsställena.

4.1.3 Totala antalet sjukdagar

Totala antalet sjukdagar antal skadefall x sjukskrivningstidens längd är ett mått på kostnaderna, ur skilda aspekter, för sjukskrivning. Detta mått är dock mycket känsligt. Exempelvis kommer ett enstaka sjukfall med tio månaders sjukskrivning att ge upphov till lika många sjukdagar som drygt 40 sjukfall med sjukskrivning en vecka 7 dagar. Betydelsen av värdet pá denna parameter kan därför vara svártolkat.

4.2 Jämförelsemått

som ett mått på hur exempelvis ett företag sköter sin arbetsmiljö måste den relativa frekvensen ställas i relation till något

- en norm. Beroende på omständigheterna finns olika tänkbara normer. Nära till hands ligger exempelvis en jämförelse med motsvarande siffror bland samtliga förvärvsarbetande i Sverige eller samtliga förvärvsarbetande i den aktuella näringsgrenen.

Ett vanligt sätt att jämföra relativ frekvens i olika grupper är att studera relativ risk, d v s relativ frekvens i den studerade gruppen dividerat med relativ frekevens i jämförelsegruppen. En relativ risk på 2 innebär då att arbetskada är dubbelt så vanlig på arbetstället som i jämförelsegruppen.

4.3 Arbetsställets storlek och skadefrekvens

Arbetsställets storlek och skadefrekvens är helt avgörande för om det är meningsfullt att beräkna riktvärden eller jämförelsetal. Det är också avgörande för hur långt man kan gå i uppdelning av skadetyp respektive skadeorsak.

Av tabell 2 framgår att endast 1% av alla arbetsställen med anställda hade mer än 10 anmälda arbetsskador i genomsnitt per âr. Dessa arbetsställen svarade dock för 25% av antalet anställda, d v s ungefär 1 miljon arbetstagare. Vidare framgår att andelen arbetsställen där inga eller enstaka arbetsskador rapporteras är mycket stor. Mer än 80% av alla arbetsställen hade inga rapporterade skador. Under en 2-ársperiod var motsvarande siffra ungefär 75%.

Tabell 2. Arbetställen indelade efter antal arbetsskadefall per år. sifforna är beräknade som genomsnitt på siffor från ISA under perioden 1987-88.

arbetsställen

antal skadefall antal procent

0 230.000 84 1-9 42.000 15 10-24 1.600 l 25- 700 0,3

Om enbart skador med mer än 7 sjukskrivningsdagar inkluderas kvarstår mindre än 1 000 arbetsställen med mer än 10 anmälda fall i genomsnitt per år. Dessa arbetsställen svarar dock för ungefär 700 000 arbetstagare, d v s nästan 20% och ca 30% av de anmälda.

Tabell 3. Arbetställen indelade efter antal arbetsskadefall med mer än 7 dagars sjukskrivning per år. sifforna är beräknade som genomsnitt på siffor från ISA under perioden 1987-88.

arbetsställen

Ett rimligt antal observerade skadefall för att beräkna lokala jämförelsetal eller riktvärden bedöms vara någonstans mellan 10 och 20 skadefall.

För företag där det inte är meningsfullt att beräkna årliga riktvärden kan man i stället beräkna genomsnittsvärden för 3- eller 5-ársperioder. Detta innebär att det 3-åriga riktvärdet för 1988 baseras på skadefrekvensen 1986-88 och motsvarande för 1989 pá skadefrekvensen 1987-89 etc. På så sätt undviker man också en del av de slumpvariationer som förekommer mellan olika år. För de arbetsställen, som har färre än exempelvis 10 arbetsrelaterade skadefall kan riktvärden för olika skadetyper och skadeorsaker for hela branschen eller alla företag med en viss storlek inom branschen beräknas.

Att beräkna jämförelsetalriktvärden på genomsnittet över en längre tidsperiod har dock den nackdelen att ett arbetsställe kan bestraffas för tidigare missförhållanden. Dessutom är det troligen bättre att ge arbetsgivarna pá dessa 99% av alla arbetsställen med information om hur skadepanoramat ser ut på jämförba-

ra arbetsställen. På detta sätt får arbetsgivaren bakgrund for

en att genomföra förebyggande åtgärder innan skadorna har uppkommit. Denna metod har utnyttjats inom yrkesinspektionen i Skövde på följande sätt:

ISA-uttag för kyrkliga församlingar visar att skador i huvudsak är belastnings- och fallskador. Frekvensen är låg men antalet församlingar många. För att få

en meningsfull tillsyn vid dylika verksamheter krävs ytterligare insatser. Vi valde därför ut ett antal församlingar ca 30 av 300 och genomförde tillsammans med de regionala skyddsombuden inspektioner där

noggranna alla brister i avseende på arbetsmiljön sammanställdes. Vi fann ett antal för alla församlingar

gemensamma brister. Tillsammans med de ISA framtagna riskerna

genom bildades ett underlag som visade på helhetsbild

en av arbetsmiljöbrister som i sitt yttersta fall kunde leda till arbetsskador.

Krav på åtgärder ställdes på alla i länet befintliga

nu församlingar där arbetsgivaren själv egenkontroll skulle finna avvikelser från de i arbetsmiljölagen fastställda kraven och de av oss påpekade eventuella bristerna. Förenklat kan våra brev till församlingarna ses som en lista för behövliga åtgärder, förutsatt att man avvek på någon punkt. Styrkan i våra skrivelser fanns i riskidentifieringen. Våra brev till arbetsgivarna handlade inte enbart om de vanliga minimikraven utan

en tänkbar skaderisk. Då vi beskrev, för alla inom församlingarna arbetande människor, bristerna och riskerna i igenkännbara termer kunde vi även ställa krav på åtgärder där så behövdes.

För att ytterligare understryka vårt allvar med påpekanden avslutades breven med, att vi hade

för avsikt att stickprovsmässigt inspektera ett antal arbetsställen. Svar begärdes in över vidtagna åtgärder och helt enligt våra intentioner svarade församlingarna med vad som gjorts. På detta sätt nåddes 283 arbetsställen med en insats av manmånad. De 30

en ca inspektionerna gav ett bra utbyte. Arbetarskyddsstyrelsens rapport 1989:1, Informationskällor i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

4.4 Presentationsformer

Det är av mycket stor betydelse hur jämförelsetal riktvärden presenteras för att ge full genomslagskraft. Det spelar ingen

roll hur bra riktvärden som beräknas de inte är lätta

om att förstå och använda. Ett riktvärde ska användas direkt i

som det förebyggande arbetsmiljöarbetet kan inte för grovt måste samtidigt

vara men vara överskådligt.

En grafisk presentation, t stapeldiagram

ex ger en snabb och övergripande bild av hur förhållandet är mellan olika

jämförelsetal. Om bilden dessutom kompletteras med antalsmässiga siffror får

man en uppfattning om inte bara hur många gånger större eller mindre något är utan också hur många som är berörda. Det kan t ex vara fråga om att åskådliggöra vilka risker som finns inom ett arbetsställe. Det är väsentligt att t ex kunna väga en överrisk för elolycksfall, som bygger på få inträffade fall mot en betydligt lägre risk för belastningsolycksfall, men som kanske grundar sig på många fler fall. Det är viktigt vid all form av grafisk framställning att det klart framgår vad figuren betyder. Det finns en risk för att ett diagram missuppfattas. Fördelen med ett diagram är att läsaren blir uppmärksam på de stora dragen och inte fastnar i detaljinformation.

Vid presentation av information avseende få fall blir man hänvisad till tabellform. Som exempel kan nämnas arbetsställeinformation för mindre arbetsställen. För arbetsställen med endast ett fåtal anmälda skador per år är slumpvariationerna för stora för att ta fram jämförelsetal vare sig uppdelat på orsaker eller totalt. En enkel sammanställning av inträffade skador kan vara till stor hjälp.

Figur 1. Riskmönster för arbetsställe jämfört med aktuell näringsgren och samtliga näringsgrenar. staplarna anger ett mått på risksituationen vid arbetstället. På Y-axeln anges kvoten mellan observerat antal skadefall vid arbetstället obs och förväntat antal fall om arbetställets skadesituation överensstämmer med hela näringsgrenens. Siffran vid stapeln anger antal fall vid arbetsstállet. Vidare ges ett mått på hur näringsgrenen förhåller sig till samtliga näringsgrenar. Den heldragna linjen anger kvoten mellan antalet observerade fall i näringsgrenen och förväntat antal fall i näringsgrenen om risken för näringsgrenen var densamma som för alla näringsgrenar.

Obs Förv 50

Genomsnitt för

näringsgrenen

1.0 -----------------------------------------------------------

--

Genomsnitt för samtliga näringsgrenar

1984 1985 1986 1987 1988 1989 Kalenderár

I figur l visas ett exempel på presentation för ett arbetsställe där dels arbetsstállet sätts i relation till näringsgrenen sam-

tidigt som den aktuella näringsgrenen kan jämföras med samtliga näringsgrenar.På Y-axeln anges antalet observerade fall för arbetstället dividerat med det antal som arbetsstället skull haft med näringsgrenens skaderisk ObsFörv. vid varje stapel

anges också det faktiskt inträffade antalet fall för varje år.

Motsvarande diagram kan tex erhållas för typ olycka eller

av orsak till sjukdom i stället för kalenderår på x-axeln.

Figur 2. Riskmönster för arbetsrelaterade olyckor på ett enskilt arbetsställe jämfört med näringsgrenen. De olika staplarna representerar totala antlet olyckor samt en uppdelning på olika typer. som mått på risken vid arbetsstället observerat

anges antal tall Obs dividerat med förväntat antal fall risken

om överenstämnmer med näringsgrenen. Siffran vid stapeln antal

anger fall.

Obs Förv 12

l O 28

I I I I

Genomsnitt för

32 234 näringsgrenen

E2

å

Figur 2 visar hur riskmönstret för ett arbetsställe skulle kunna illustreras. De olika huvudsakliga händelserna har jämförts med näringsgrenen. Totalt har arbetsstället något lägre risk hela

an näringsgrenen. Jämförelsen bygger på 234 rapporterade olycksfall. Antalet observerade fall anges vid staplarna. För olyckor orsakade av brand är risken däemot nästan tre gånger så stor för

som näringsgrenen. Även för maskinolyckorna observeras förhöjd risk

en medan belastningsolyckor och hanteringsolyckor har lägre risker än förväntat. Ovanstående figur övergripande bild skadesi-

ger en av tuationen utan att ge för mycket detaljer.

4.5 Underlag för prioritering av tillsynen

För YI:s prioritering av tillsynen behövs tillgång till jamforelsetal, eller grova riktvärden, på t arbetsställe eller närings-

ex gren. För att kunna koncentrera sin verksamhet på de mest skadedrabbade arbetsställena behöver de tillgång till jámförelsetal på arbetsställenivá. I sin enklaste form kan detta tillgodoses

genom relativa frekvenser d v s antal fall i relation till antalet sysselsatta för enskilda arbetsställen, varefter de enligt något kriterium värsta prioriteras. En generell sådan lista över högriskarbetsställen kan kombineras med riktade satsningar

genom

att t ex arbetsställen med speciellt höga frekvenser exempelvis

av belastningssjukdomar väljs.

Med utgångspunkt från ovanstående kan sedan YI direkt on-line ta fram s k arbetsställerelaterade uttag som nämare beskrivs nedan För varje arbetsställe erhålls en översiktlig bild med information om arbetsstället, t ex antal anställda och näringsgren enligt SCB.

Figur 3. Arbetsställeuttag. översiktsbild

ISAY1-UTTÅG ARBETSSTALLETSARBETSSKADOR 1990-01-17

URGNR556019-7138 ORGNAMNNIRSBOBRUKSAKTIEBOLAG ARBNR1019-6558 ASTNR 19-2633 NAMNVIRSBOVERKEN ADRESS ORTVIRSBO KOMMUN 1907 SURAHAMMAR

ANTALANST 730.9 1988-12 BRANSCH: 730.9 1987-12

ENL SCB 38194 ANNANBYGGNADSMETALLVARUINDUST 730.9 1986-12

ENLYI

OLYCKOR1000ANST 93 1988 LANET 73 RIKET 51 LANS-.RIKS-FRKVAVSER1987

SJUKDOM1000ANST 26 1988 LANET 45 RIKET 28

AR 90 89 88 B7 86 BS BO 83

ARBDLYCKOR 51 68 66 66 75 60 73

DODSFALL

ANMSJUKDOMAR 14 19 43 37 19 9

DODSFALL

som framgår av figur 3 erhålls arbetsställets relativa frekvens per 1 000 anställda avseende olyckor respektive sjukdomar för senast tillgängligt år, i det här fallet 1988. Denna frekvens är grov och tar inte hänsyn till kön, ålder eller arbetsstället

om t ex har stor andel tjänstemän.

De relativa frekvenserna jämförs med motsvarande för näringsgrenen pá 5-siffernivá i länet respektive riket för senast möjliga jämförelseär. Det finns för- och nackdelar med att använda länet eller riket som jämförelse. En näringsgren i länet kan i vissa fall helt eller till stor del utgöras av det aktuella arbetsstället, t ex Oxelösunds järnverk i Södermanlands län. Det blir alltså naturligt att i detta fall använda rikets frekvens för näringsgrenen som jämförelse.

Det tar ofta något längre tid att få fram de relativa frekvenserna för hela riket varför man blir hänvisad till något äldre siffror, i det här fallet för år 1987. Avseende arbetsolyckorna har utvecklingen över den senaste 10-ársperioden varit ganska konstant, varför detta inte utgör något stort problem. När det gäller anmälda arbetssjukdomar måste hänsyn tas till den ökande trenden vid jämförelsen.

Som ytterligare hjälpmedel vid analysen lämnas antalet anmälda arbetsolyckor respektive arbetssjukdomar för ett antal år bakåt i tiden avseende arbetsstället. Det är alltså möjligt att dels kontrollera om jämförelsen är rimlig för angivet år, dels beräkna nya relativa frekvenser för arbetsstället.

Om företaget omorganiserats under perioden framgår detta vanligen tydligt genom stora plötsliga förändringar i siffrorna. Sådana förändringar kan även tyda på speciella insatser från arbetsställets sida, t ex en informationskampanj lett till att alla som bullerskador anmälts. För att denna typ arbetsställeinformatioav nen ska utgöra ett hjälpmedel i internkontrollen krävs att utvecklingen kan följas år frán âr.

För arbetsstället kan olyckorna och sjukdomarna delas pá upp ålder, kön, och grov sjukskrivningstid mer eller mindre än en vecka.

Figur 4. Arbetsställeuttag. Fördelning på kön, ålder sjuk och skrivningstid

ISAYl-UTTAG ARBETSSTALLETSARBETSSKADOR 1990-01-17 ARBNR1019-6558 ASTNR19-2633 NAMN VIRSBOVERKEN

AVSERAR 1967 ANTALDODSFALL

ALDER-17 18-24 25-34 35-44 45-54 55-64 65 TOTALT ANTALSJUKDAG AO - 7 K 2 2 M 11 5 5 3 4 29 8 - K 1 l 3 6 l 12 M 3 B 7 4 1 23

TOTALT 1 15 17 20 7 b 6b

ANTALSJUKDAGAs TOTALT - 7 K 1 1

Figur 4 visar t ex om arbetsskador bland minderåriga förekommer

eller om andelen olyckor respektive sjukdomar är hög bland kvinnor

eller unga. I ISA eller CFAR finns ingen information antal

om anställda fördelade efter kön och ålder varken för arbetsstället

eller näringsgrenen varför inga relativa frekvenser kan beräknas på denna nivå. För sådana uppgifter hänvisas till företagets

egen personalstatistik.

För att arbetsskadeinformationen ska användbar i det förebyg-

vara gande arbetsmiljöarbetet mâste t olyckorna kunna delas på

ex upp huvudsaklig händelse, kroppsdelar, maskiner och sjukdomarna pá

orsak och eventuellt diagnos.

Av figur 5 framgår fördelningen på huvudsaklig händelse för två

år.

Figur 5. Arbetsställeuttag. Fördelning på huvudsaklig händelse

159Yl-UTTRG ARBETSSTALLETSQRBETSOLYCKOR l990-01-17

ARBNR1019-6558 ASTNR19-2633 NAMN VTRSBOVERKEN

HUVUDSAKLIGHANDELSE 1988 1987

ELOLYCKA. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BRAND.EXPLOSION,SPRANGNlNG 1

. . . . . . . . . .

KONTAKTKEMISKTANNE

KONTAKTVARMEKYLA . . . . . . . . . . .

. . . . . . 7 3

. . . . . . . .

FALL TOTALT 4 3

. . . . . . . . . . . . . . . . .

-FALL TILL LAGRENIVA 2 1

. . . . . . . . . . .

FEL-.SNED-,SPIKTRAMP 1 1

. . . . . . . . . . . . .

KONTAKTMEDFOREMALI VILA 8 9

. . . . . . . . . .

TRAFFAV FLYGANDEFOREMALSPRUTO.D. 10 b

. . . . .

TRAFFAV FALLANDEFOREMAL 12 9

. . . . . . . . . .

KONTAKTMEDFOREMALI RORELSE0.0. TOTALT. 13 19

. .

-KONTAKTMEDRORLIGMASKINDEL. 9 14

. . . . . . .

-PAKORD.FORDONUNDERFARD 2 2

. . . . . . . .

-SLAG,SPARKFRANDJURPERSON 2 2

. . . . . . . .

OVERBELASTNINGKROPPSDELTOTALT. 4 7

. . . . . . .

-OVERBELASTNINGKROPPSDELLYFTBARNXNG 4 4

.

HANTERINGSOLYCKA 7 10

OVRIGT . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

TOTALT 68 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fördelningen på olika typer av olycksfall överblick

ger en av var förebyggande åtgärder i första hand bör sättas in. För att avgöra

hur arbetsstållet ligger till kan jämförelse med näringsgrenen

göras. Med hjälp relativa frekvenser för nåringsgrenen beräknas

av

t ex hur många olyckor av en viss typ arbetsstållet skulle ha

om det haft samma risk som hela branschen. Sådan information kan

grov tas fram med hjälp av information i ISA förutsatt att antalet

anställda är korrekt.

Ytterligare åtgärdsinriktad information erhålls enligt figur 6,

där en uppdelning görs efter de maskiner, verktyg, kemiska ämnen

m m som har uppgetts bidra till olyckan.

Den här bilden anger fördelningen i huvudgrupper det är sedan

men möjligt att gå vidare inom och ta fram t olycksfall i

en grupp ex

samband med en viss stationär maskin. Fördelningen på inverkande

faktorer ger en uppfattning om vad orsakar flest olyckor inom

som arbetsstället. Det är däremot inte möjligt att uttala sig någon

om nivå t ex om det är hög frekvens olyckor vid maskin vid det har

A

arbetsstället jämfört med näringsgrenen som helhet. Det är möjligt

att gå ytterligare ett steg och erhålla information i klartext for

en enskild skada.

Figur 6. Arbetsställeuttag fördelning på yttre faktor.

ISAYl-UTTAG ARBETSSTALLETSARBETSOLYCKOR 1990-01-17

ARBNR1019-6558 ASTNR19-2633 NAMNVIRSBOVERKEN

ANGEKDDFORDE YTTREFAKTORER

FORVILKA YTTERLIGAREUPPDELNINGONSKAS

VTTREFAKTORERHUVUDGRUDPER 1988 1987

0 HANDHALLENMASKINVERKTYGELLERREDSKAP 11 9 1 LYFT-ELLERTRANSPORTANORDNING.FORDON, .

TRAKTOR.TRUCK,FARTYG.FLYGPLANE D 8 9

ANNANMASKINSTATIONARELLERMOBIL 16 20 . . . . . arâmumirioá . MASKINDELTEKNISKTHJALPMEDELI OVRIGTSAMTVAPENOCH 2 .

ROR. FLAKT, PUMP, TRYCKKARL,DANNAFAST BEHALLAREE D 1 BYGGNADSDELELLERMOTSVARANDEDEL IPA . . . FARTYGFORDONANNANKONSTR FAST ELLERLDS INREDNINGBETONGFORME D. MARK.STALLNING.STEGE 4 3 MATERIAL, EMBALLAGE.BYGG-OCHKONSTRUKTIDNSELEMENT, . OVRIGAPROD 24 21 . KEMISKAAMNEN,FYSIKALISKAELLERBIOLOGISKAPAKTORER.DVRIGAPROD 3 3 PERSONBURENUTRUSTNINGOCHOVRIGAFAKTORER .

TOTALT 58 66

Arbetssjukdomarna delas upp efter den misstänkta orsak som anges på arbetsskadeanmälan. För att få så bra beskrivning sjuken av domsfördelningen som möjligt har olika variabler kombinerats i

figur 7.

Figur 7. Arbetsställeuttag. Fördelning på misstänkt orsak

1sAvx-UTTAG ARBETSSTALLETSARBETSJUKDOMAR 1990-01-17

ARBNR1019-essa ASTNR19-2533 NAMNVIRSBOVERKEN

ORSAK 1997 1986 UIAGGNOSGRUPP 1987 avse

BELASTNING. 39 az lNFEKTI0NSSJUKD0MR- . . . . . . . - -avse a a TUMORER 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . -NACKE. 18 X3 DSYKXSKASJUKDOMAR . . . . . . . . . - - -AxEL,ARM a 7 NERVSYSTSlNNESORG.SJD 1 . . . . . . . . -HAND . 4 1 c1RKULATx0Ns0RG.sJo. . . . . . . . . . . -HOFTLED.BEN. 1 ANDN1NGSORG.SJD. 1 . . . . . . . . . KEMXSKORSAK. 4 3 MATSMALTNINGSORG.SJD 1 . . . . . . . -EKSEM. 3 2 URO-GENlTALORG.SJD . . . . . . . . . . . .ALLERGI. 1 HuD.uNoERHuos.sJD. 3 2 . . . . . . . . . . -ASBESTRELATERAT SJUKD.MUSKLER.SKELETT34 . . . . BULLER . . . . . . 1 SYMPTOFULLST. . 4 . . . . . . - V153gT1oNER YTTREVALDFORGlFT.. 1 , , . ANDRAFYSIKALISKAFAKTOER OVRXGT . - . - - - - - SMITTA. 3 UPPGIFTERSAKNAS . . . . . . . . - - - PSYKDSDCIALA TORERFA 1 . . ovntst UPDGIFTSAKNAS.

TOTALT 43 37 TOTALT 43 37

Av figuren framgår t ex antal belastningssjukdomar kroppsdel per eller kemiskt orsakade sjukdomar med uppdelning på eksem, allergi

och asbestrelaterade sjukdomar. Även en fördelning efter diagnos

redovisas.

För att få en grov jämförelse med näringsgrenen används även här

den relativa frekvensen för näringsgrenen för att beräkna förväntat antal arbetssjukdomar viss orsak, dvs hur många av fall

man skulle få med hela näringsgrenens frekvens.

Det kan vara lämpligt att göra sammanställningar över viss typ av arbetsställen inom en näringsgren och jämföra med övriga arbetsställen inom näringsgrenen. På detta sätt erhålls ett grovt mått på skadepanoramat för dessa arbetsplatser. Åtgärdsinriktade jämförelsetal erhålls på samma sätt som för större arbetsställen

genom uppdelning efter t ex händelse, yttre faktor eller misstänkt orsak.Se även avsnitt 4.3

4.6 Underlag för krav på arbetsställets allmänna åtgärdsplane-

ring

I internkontrollen avses ingå en skyldighet för arbetsgivaren att analysera sin situation avseende arbetsskador, sjukfrånvaro, personalomsättning mm. För att arbetsgivaren löpande ska kunna analysera sin egen skadesituation krävs tillgång till jämförelsetal för den egna branschen.

Den arbetsställerelaterade informationen som redovisades i avsnitt 4.5 kan sägas utgöra ett minimum av information som arbetsgivaren behöver för sitt lokala skyddsarbete. Arbetsgivaren kan själv jämföra sin arbetsskadesituation med hjälp officiell statistik

av eller genom att beställa specialstatistik t ex från ISA. För små arbetsställen kan det vara lämpligt att jämföra med andra arbetsställen med få anställda inom den aktuella näringsgrenen eftersom arbetsmiljöförhållandena kan vara mycket olika mellan stora och små företag.

För att arbetsgivaren ska fullgöra sina ålägganden och prioritera olika åtgärder behövs ofta betydligt mer nedbruten statistik t

ex avseende olika avdelningar inom ett arbetsställe eller olyckor knutna till en speciell maskin. Det är dock viktigt att viss basinformation är så konstruerad att den blir jämförbar med motsvarande för t ex näringsgrenen.

Som tidigare sagts krävs för beräkning av arbetsställerelaterade riktvärden åtminstone 10 observerade fall av arbetsskada olycksfall + sjukdom. Detta innebär att endast drygt 2.000

av alla arbetsställen har möjlighet att göra sådana beräkningar. Troligen utnyttjar många av dessa arbetsgivare redan arbetsskadepanoramat i sitt förebyggande arbete.

En viktig del i det interna arbetsmiljöarbetet måste alltid

vara att följa upp de enskilda arbetsskadefallen och snarast sätta in åtgärder för att förhindra upprepning. Kravet på rapportering, i arbetsskadeanmälan, av sådana överväganden bör skärpas.

4.7 Utveckling av arbetsställeinformation

För att YI och arbetsgivarna ska kunna basera sina analyser på jämförbar information t ex en utvecklad form av nuvarande arbetsställerelaterade uttag måste uppgiften om antal anställda förbättras och noggrannt uppdateras. Informationen är känslig för förändringar i näringslivet t ex omorganisatoner. Antalet anställda vid vissa arbetsställen t ex inom byggindustrin kan ändras mycket snabbt. För stabila arbetsplatser som inte är för små utgör den arbetsställerelaterade informationen ett viktigt hjälpmedel i tillsynsarbetet som underlag vid diskussioner med arbetsgivare

m fl om det lokala skyddsarbetet. Informationen kan också utgöra ett

basmaterial för arbetsställets egen prioritering det interna

av skyddsarbetet.

Nuvarande underlag behöver vidareutvecklas framför allt vad gäller presentationsformerna för att det ska bli användarvänligt.

mer I stället för de redovisade bilderna i tabellform bör framställningen bygga pá grafiska illustrationer jämförelser med t

av ex näringsgrenen. Det ska vara lätt att få en uppfattning hur

av arbetsstället ligger till jämfört med branschen och vilka typer

av skador som uppvisar störst risker, d v s var ska koncentrera

man de förebyggande åtgärderna. Detta förutsätter att systemet har inbyggda jämförelsetal. Ett sådant utvecklingsarbete pågår för närvarande vid ISA se vidare Arbetarskyddsstyrelsens rapport 1989:3, ISA som instrument i det förebyggande arbetsmiljöarbetet

ett försök med statistikuttag på persondator

De arbetsställeuttag som finns tillgängliga i dag täcker enbart information om arbetsskadorna.

Det är önskvärt att den informationen kompletteras med uppgifter om total sjukfrånvaro och möjligen också förtidspensioneringar på samma sätt som för arbetsskadorna. Avseende personalomsättningen får företagen själva stå för den informationen.

4.8 Underlag för krav på särskild åtgärdplanering på arbetsstäl-

let

som nämnts ovan finns en lång rad faktorer som kan tänkas påverka incidensen av arbetsolyckor och arbetssjukdomar, inte har

men som direkt med arbetsmiljön att göra. För att jämförelsetal skall kunna utnyttjas till att ställa differentierade åtgärdskrav ställs högre krav på noggrannhet än avsnitt 4.5 och 4.6. Detta

ovan innebär att effekten av faktorer påverkar ett studerat utfall

som men som inte är av primärt intresse i sammanhanget måste elimineras. Utnyttjande av riktvärden för åtgärdsinriktade krav ställer också ökade krav på kvaliteten i de utnyttjade informationskällor-

na.

Ålder är faktor påverkar risken för arbetsskada. risken

en som Att för arbetsolycksfall är áldersberoende framgår figurerna 8

av respektive 9. Detsamma gäller för arbetsrelaterade belastningssjukdomar, se figur 10.

Figur 8. Antal anmälda arbetsolyckor per10.0oo förvärvsarbetande etter sjukskrivningstid och födelseår. 1985-1986. Totalt. Kvinnor.

Antal per 150 10 000 förv.arb.

1 1-7 dag 80 -- 3-30dag - - 31-90dag 40 91-- dag

o Födelseår . . 1 . . . 1961-65 1951-55 1941-45 1931-35 1921-25 1956-80 1946-50 1936-40 1926.30

Figur 9. Antal anmälda arbetsolyckor 10 000 förvärvsÅ per arbetande efter sjukskrivningstid och födelseår. 1985-1986 Totalt. Män. . Antal per 550 10 000 förv.arb. 440

33° - 1-7 dag -- 8-30dag 92° - . 31-90dag

j -- Födelseår o I i 1961-65 1951-55 1941-45 1931-35 1921-25 1956-60 1946-50 1936-40 1926-30

Figur 10. Antal anmälda belastningssjukdomar per 10 000 förvärvsarbetande efter kön och födelseår. 1980-1984

Amn °

PO

10000 ac.

tömub 150

4O

mo n annu.. Kwmø,

80 Födelseår

Åldersfördelningen inom ett arbetsställe kommer således att påverka antalet arbetsrelaterade skadefall. Riktvärdet måste därför vara uträknat på ett sådant sådant sätt att det inte påverkas av den speciella ålderssammansättningen vid ett visst arbetsställe.

Det finns stora skilnade mellan könen vad gäller arbetsrelaterade skador. Av de 105.000 olycksfallen som rapporterades till ISA under 1988 har ungefär 75% inträffat bland män, och av de 37.000 misstänkt arbetsrelaterade sjukdomsfallen rapporterades 60% av män. Skillnaderna mellan könen framgår också av figurerna 6-8. Detta innebär att om man bara tar hänsyn till antalet anställda utan uppdelning på kön kan jämförelsetalriktvärden bli missvisande. För att kunna utnyttjas till vägledning för åtgärder bör separata jämförelsetalriktvärden räknas ut för män och kvinnor. I den mån jämförelsetalriktvärden beräknas för totalen män + kvinnor måste riktvärden p s s som vad gäller ålder beräknas på ett sådant sätt att de inte blir beroende av den speciella könsfördelningen vid arbetsstället.

Det finns ett flertal matematiska metoder för att eliminera effekten av störande faktorer. Traditionellt utnyttjas inom epidemiologin en metod som kallas standardisering antingen indirekt standardisering eller direkt standardisering. Båda typerna är matematiskt enkla och relativt lättförståeliga. Den indirekta standardiseringen lämpar sig bäst i detta sammanhang eftersom den kan utnyttjas för studier av arbetsställen med förhållandevis få arbetsskadefall.

Indirekt standardisering innebär att den relativa frekvensen skadefall i en jämförelsepopulaltion multipliceras med antalet individer på t ex arbetsstället. På så sätt erhålls förväntat antal skadefall E för arbetsstället. Detta är alltså det antal fall som kan förväntas för arbetsstället om sannolikheten för en skada är lika stor där som i jämförelsegruppen. För att undvika att resultaten påverkas av ovidkommande faktorer, t ålder eller

ex

kön, stratifieras med avseende på sådana, d beräkningarna

v s sker för varje åldersgrupp separat varefter summering sker över

samtliga åldersgrupper. I den mån det bedöms betydelse

av kan stratifiering göras för ytterligare faktorer, även

se nedan. Det kanske enklaste sättet att förmedla denna information är att

helt enkelt jämföra arbetsställets observerade skadefall med förväntat

antal skadefall. Alternativt beräknas kvoten mellan observerat

antal fall O och förväntat antal fall E vilken brukar benämnas

Standardized Incidence Ratio SIR och är ett mått på

den relativa risken. Den relativa risken är således den

faktor som risken i jämförelspopulationen skall multipliceras med för

att få risken för arbetsstället. En relativ risk på två innebär då risken

att för ett skadefall är dubbelt så hög för arbetsstället

som för jämförelsegruppen.

Det finns ett flertal matematiskt sofistikerade

mer metoder för att jämföra olika grupper bygger på att ansätter

som man den relativa frekvensen som en funktion ett antal vilka

av parametrar, sedan skattas utifrån de data som föreligger. Ett exempel på

detta är s k logistisk regression där relativa frekvensen

antages vara en exponentialfunktion av ett antal parametrar. i

Parametrarna modellen skattas på sådant sätt att den ansatta funktion stämmer

så bra överens med tillgängliga data möjligt. Det sker

som exempelvis genom s k minsta-kvadratskattning eller maximum-likelihood-

skattning. Det värde som erhålls på parametern för arbetsställe

ger då ett mått på effekten denna. Det värde erhålls

av som på övriga parametrar exempelvis ålder är ofta mindre intresse,

av dessa ingår vanligen i modellen endast för att undvika skill

att nader i åldersfördelning mellan den exponerade jämfö-

gruppen och relsepopulationen skall snedvrida skattningen effekten

av av exponering jämför ovan vad gäller stratifiering vid indirekt

standardisering. Nackdelen med dessa metoder är att de inte

ger samma intuitiva förståelse för vad det är räknats

som fram samt att det krävs avancerade statistiska programpaket för att utföra

beräkningarna.

Då det bedöms vara av central betydelse att uträkningen är prin-

cipiellt enkel förefaller den indirekta standardiseringen

vara den metod som är bäst lämpad för beräkning riktvärden.

av

Av central betydelse vid beräkning av jämförelsetal är vilken

norm - jämförelsegrupp som väljs. Jämförelse kan således på

- göras olika sätt, två sådana sätt presenteras nedan.

1. Ett enskilt arbetsställe jämförs med hela den näringsgren

vilken arbetsstället tillhör. En sådan jämförelse

kompletteras lämpligen med en uppgift hur näringsgrenen förhåller

om sig till samtliga förvärvsarbetande i hela riket.

2. Ett enskilt arbetsställe jämförs med samtliga förvärvsarbetande i hela riket. Effekten den speciella

av personalsammansättningen skulle kunna elimineras, enligt metod för åldern,

samma som genom stratifiering avseende arbetare tjänstemän, eller för yrke på

- 2eller 3-siffernivå.

Hänsyn skulle kunna tas till olika faktorer, bl yrke, på

a ett sådant sätt att t banker och skulle jämföras

ex gruvor kunna med

samma måttstock. Det kan vara aktuellt vid ett eventuellt införande av differentierade arbetsgivaravgifter.

4.9 Diskussion av metod

4.9.1 Ingående variabler

som tidigare framgått måste vid analyserna hänsyn tas till ålder och kön. Vid sammanfattningsmått t ex avseende alla arbetsskador är åldersfördelningen olika avseende t ex belastningsskador och fallolyckor. Med sofistikerade analysmetoder kan man ta större hänsyn till sådana skillnader än vid mer grova metoder. Å andra sidan förlorar man då i förståelse och lättfattlighet. Riktvärdet kan också komma att ge ett intryck av större precision än vad det i verkligheten har mot bakgrund av den osäkerhet i data som föreligger.

Det vore önskvärt att ta hänsyn till antalet fall relaterat till tid under risk d v s den tid en individ verkligen har arbetat. Detta är förmodligen bättre än antalet fall relaterat till antal personer. Det har framför allt vad gäller olycksfallsforskning framhållits att t ex ju fler mil man kör bil desto större är risken att ett olycksfall inträffar. Detta har också överförts på arbetsmiljöområdet.

Det finns dock undersökningar som visar att t ex risken för belastningsskador är lika stor efter fem års anställning såväl för heltidsarbetande som halvtidsarbetande sömmerskor. Vid presentation av riskvärden kommer andelen hel- och deltidsarbetande troligen ofta att tas upp som en förklaring till eventuella skillnader. Därför vore det önskvärt att åtminstone kunna redovisa arbetsställets andel hel- respektive deltidsarbetande eller årsarbetskrafter.

Olika arbetsuppgifter yrken har olika risker för att råka ut för arbetsrelaterade skador. Samma sak gäller yrkesställning Yrkesrelaterade arbetsolycksfall. Riskidentifiering med hjälp av ISA. I: Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker, Bilagedel B. Rapport inom arbetsmiljökommissionens kartläggning. Stockholm, 1989. samt Yrkesrelaterade belastningsskador. Riskidentifiering med hjälp av ISA. I: Arbeten utsatta för särskilda hälsorisker, Bilagedel C. Rapport inom arbetsmiljökommissionens kartläggning. Stockholm, 1989..

Om man utnyttjar branschgenomsnittet för att beräkna jämförelsetal för ett arbetsställe kommer detta jámförelsetal att bli beroende av personalsammansättningen på företaget. Ett av LKAB:s arbetsställen i Norrbotten har avsevärt många fler arbetstagare i högriskyrken än LKAB i Stockholm. Följaktligen måste hänsyn tas till arbetsställets personalsammansättning vid beräkning av riktvärden.

Eftersom alla arbetsställen associeras med den näringsgren, vilken omfattar arbetsställets huvudsakliga sysselsättning och det kan krävas relativt små förändringar för att byta näringsgren, talar detta också för att hänsyn måste tas till personalsammansättning för att få jämförbarhet mellan olika arbetsställen inom

samma bransch. Ett exempel kan vara t ex bilförsäljning- bilreparation, där arbetsskaderisken är avsevärt större för bilreparatör

en

jämfört med en bilförsäljare. Om enbart utnyttjade

man branschgenomsnittet för att ta fram riktvärden, skulle ett arbetsställe

genom att förändra sin verksamhet kunna utnyttja branschgenomsnittet för bilreparationer istället för lågriskbranschen bilförsäljning och på så sätt komma att framstå relativt

som sett bra ur arbetsmiljösynpunkt.

4.9.2 Precision

Fel i en mätmetod brukar delas i två komponenter

upp dels systematiska fel och dels slumpmässiga fel. Slumpens betydelse

för utfallet av en mätning kan i allmänhet korrekt bedömas och hante-

ras med sannolikhetsteoretiska modeller. Det är i allmänhet

avsevärt mycket svårare att hantera frågan eventuella systematis-

om ka fel, d v s finns sådana fel och hur stor betydelse har de i så fall. Frågan om systematiska fel kan också formuleras i

termer av om man verkligen mäter det man tror sig mäta.

4.9.2.1 systematiska fel

I ISA registreras anmälda fall misstänkt arbetsskada, vilket

av inte är detsamma inträffade fall arbetsskada.

som av Det kan således finnas en systematisk skillnad mellan data i

ISA och verkligen inträffade arbetsskador. En sådan avvikelse kan principiellt innefatta både ett bortfall underrapportering

- och en överrapportering. Det föreligger inga studier säker infor-

som ger mation om täckningsgraden i ISA. Beroende på ändamålet för

utnyttjande av uppgifter ISA kan ett eventuellt bortfall

ur ha olika betydelse. I de fall ISA utnyttjas för jämförelse mellan olika

grupper är ett eventuellt bortfall inte nödvändigtvis ett allvarligt problem. Om t ex eventuell underrapportering

en är lika stor i alla grupper påverkar den inte vid jämförelse

en mellan grupper, t ex arbetsställen inom samma näringsgren. Felaktighet vid

en jämförelse uppstår först om det föreligger skillader i

rapporteringsbenägenhet.

Eventuella skillnader i rapporteringsbenägenheten kan dock

vara ett allvarligt problem. Att undvika rapportering arbetsskador

av skulle kunna vara ett sätt att dölja arbetsmiljöproblem. Omvänt

skulle ett aktivt arbetsmiljöarbete kunna medföra att arbetsskador

rapporteras i högre utsträckning än genomsnittligt.

4.9.2.2 Slumpmässiga fel

Olyckor liksom sjukfall av olika typ, orsakade arbetsmiljön

av eller något annat, inträffar inte jämnt i tiden även risken för

om skada är konstant under längre tid, slumpen påverkar också

en resultatet. I vetenskapliga sammanhang där utifrån

man avser att empiriska data skatta intensiteten i den risk ligger

som till grund för inträffade skadefall är sannolikhetsteoretiska

modeller för beräkning av slumpens betydelse grundläggande betydelse.

av Vanligen beräknas i dessa sammnahang ett k konfidensintervall

s som med en förutbestämd osäkerhet innehåller det sanna värdet på risken.

I administrativa sammanhang är ett sådant strikt förfarande

knappast aktuellt, en viss hänsyn till slumpen måste dock

tas. Det måste därför finnas en nedre gräns för det antal fall

som motive-

5 10-0675

rar åtgärder. Med detta synsätt är t ex inte möjligt att motivera krav på åtgärder även om ett eller två fall skulle vara klart mer än vad som kunde förväntas utifrån riktvärdet. Detta leder till begränsningar i möjligheten jämföra observerat utfall med riktvärden avseende grupper arbetsställen där endast ett fåtal skador inträffar. Genom att förlänga perioden kan detta problem motverkas, nackdelen är då att bedömningen av hur arbetsmiljön övervakas kommer att grundas på siffror som delvis är föråldrade.

Å andra sidan kan man säga att även om ett eller ett par skadefall, jämfört med exempelvis 0.2 förväntade tänkt riktvärde skulle kunna vara ett resultat av slumpen - otur så har de i

alla händelser inträffat vilket i sig kan motivera krav på åtgärder även efter enstaka eller ett fåtal inträffade fall.

5. INFÖRANDE AV RIKTVÄRDEN

Användning av riktvärden i arbetsmiljöarbetet måste ses som en långsiktig process där åtgärdskraven kan skärpas och differentieras i takt med att de nödvändiga informationsunderlagen utvecklas. Nedan redovisas i form av en trestegsraket förslag om successiv introduktion av riktvärden.

I dagens ISA-system finns uppgifterom arbetsskador, såväl olyckor som sjukdomar, redovisade per arbetsställe. Viss arbetsstállerelaterad information kan tas fram av YI on-line. Härvid erhålls en jämförelse av arbetsställets skadefrekvens med branschens frekvens för länet respektive riket.

Anmälda arbetsskador kan också fördelas på t ex ålder, sjukskrivningstid grov nivå, huvudsaklig händelse, yttre faktorer och for sjukdomarna diagnos och misstänkt orsak.

Det krävs ett utvecklingsarbete för att få fram relevant bakgrundsinformation och för beräkning av köns-och åldersstandardisrerade riktvärden. Bakgrundsinformationen skulle kunna erhållas genom en vidareutveckling av nuvarande arbetsställeregister CFAR och ABAS. Uppgifterna skulle också kunna uppdateras genom en årlig återkoppling av arbetsställerelaterade riktvärden, där arbetsgivaren kontrollerar och korrigerar eventuella felaktigheter.

Vidare måste sjukfránvarostatistiken vidareutvecklas inom

ramen för FAS90-arbetet och i samarbete med bl a ISA. Eventuellt kan också information om förtidspensionerade inkluderas.

Det kommer att krävas stora informations- och utbildningsinsatser såväl för yrkesinspektionens personal som för berörda på

personer arbetsställenivå om riktvärdena ska kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

5.1 För- och nackdelar med riktvärden

På sikt kan riktvärden succesivt införas som kan ligga till grund för differentierade åtgärdskrav.

Här anges i punktform några för- respektive nackdelar med sådana riktvärden. Allmänt kan sägas att effekterna är beroende vilka

av

ytterligare styrmedel som kopplas till riktvärdena och att arbetsmiljöns komplexa påverkan på hälsan inte kan fångas i

ett fåtal riktvärden.

Fördelar

Företaget får ett mått på hur det står sig i jämförelse med andra företag i branschen

Riktvärden ger underlag för konkreta arbetsmiljöförbättringar

Åtgärdsinriktade riktvärden stöd vid utarbetande

ger av åtgärdsplaner

Riktvärden enligt nivå 2 och speciellt nivå 3 fungerar

som en drivkraft genom att succesivt riskniván

pressa ner

Utgör styrmedel med betydande effekt pá arbetsmiljön med

men väsentligt mindre risk för utslagning och minskad anmälningsbenägenhet än t ex vissa ekonomiska styrmedel

Att kunna påvisa en god arbetsmiljö är bra PR för arbetsstället vilket t ex har betydelse vid nyrekrytering och i konkurenshänseende

Ger relevanta jämförelsetal för akuta skador eller skador med korta latenstider vilket utgör majoriteten alla anmälda

av arbetsskador.

Ger åtgärdsinriktad information för prioritering YI:s

av verksamhet

Riktvärden är en pedagogiskt bra metod. Nackdelar

Riktvärden avseende arbetsskada på arbetsställenivá går endast att tillämpa för uppskattningsvis 1% alla arbets-

av ställen även om flerársvärden används. För övriga arbetsställen kan endast branschjämförelser göras

Risk för att riktvärdet i sig blir ett slutmål och att de faktiska arbetsmiljöbristerna kommer i bakgrunden. Arbetsmiljön kan ha stora brister trots bra siffror.

Jämförelser mellan olika arbetsställen kan bli missvisande. Det beror pá att inom en och samma bransch kan de bakomliggande riskförhållandena för olika arbetsuppgifter

vara mycket olika. Jämför t ex allmänläkarmottagning med långvárdsklinik vad gäller risk för belastningsolyckor

Kan bidra till att minska benägenheten att anställa arbetstagare med funktionsnedsättningar.

Dåliga arbetsmiljöer vid enskilda enheter inom ett arbetsställe kan försvinna i statistiken, medan helheten bra ut

ser

Kan verka passiviserande om man ligger bättre än riktvärdet

6. INFORMATION OCH UTBILDNING

För att utveckla och höja nivån i företagens interna arbete med att analysera skadepanoramat avseende arbetsskador, sjukfrånvaro etc behövs metodutveckling, utarbetande av handledningar och informationsmaterial. Huvuddelen av alla arbetsställen 80-99 har endast något enstaka om ens någon arbetsskada även över längre

en period. För att dessa arbetsgivare ska kunna upprätta átgárdsplaner och sätta in förebyggande åtgärder grundade på ett skadepanorama för t ex hela branschen krävs det anpassad sådan information till arbetsgivarna.Informationen måste vara överskådligt presenterad t ex i grafisk form och lättförståelig samtidigt som den tar hänsyn till t ex kön och ålder. Skadepanoramat inom ett antal jämförbara arbetsställen förändras bara långsamt, varför denna typ av information kan tas fram med viss periodicitet.En lämplig form för sådan information är korta faktablad med liknande utformning som nuvarande riskdatablad avseende skador i samband med en speciell maskin. De olika branschorganisationerna skulle kunna

vara en instans, som utvecklar och förmedlar denna typ av underlag.

Oavsett hur enkelt utformad denna information är kommer det att krävas stora informations- och utbildningsinsatser såväl för yrkesinspektionens personal som för berörda på bransch-

personer och arbetsställenivå om jämförelsetalenriktvärden ska kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Denna information och utbildning omfattar bl a kunskap om hur man ska tolka siffror rätt. De fällor och fel i data man inte kan ta hänsyn till vid analyserna måste beaktas vid tolkningen av jämförelsetal och riktvärden.

Förord

Betydande resurser har under åren satsats på forskning och utveckling inom bullerområdet. Insatserna har bidragit till ökade kunskaper när det gäller att avgöra skadlig inverkan av buller och bidragit till att det i dag finns tekniska lösningar på problemen.

Arbetarskyddsstyrelsens bullerförskrift AFS 1986:15 innehåller en regel om att i företag där bullret överskrider en bestämd nivå skall särskilda planer upprättas för att eliminera bullret. Denna regleringsform har inte prövats tidigare inom arbetsmiljöområdet. Mot bakgrund

av bl.a. förslag till kommissionen från cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket om generella krav om åtgärdsplaner del i

som en företagens och förvaltningarnas internkontroll arbets-

av miljöarbetet fann kommissionen det angeläget att utvärderaeffekterna av bullerföreskriften.

Syftet med den här rapporten, som utarbetats arbetar-

av skyddsstyrelsen, har således varit att utvärdera effekterna av de insatser som gjorts på bulleromrádet och redovisa vissa erfarenheter av att använda åtgärdsplaner medel i

som företagensförvaltningarnas och tillsynsmyndigheternas arbete.

Rapporten har utgjort ett underlag för kommissionens överväganden och förslag rörande ändringar i nuvarande regelsystem.

Anna-Greta Leijon ordförande i arbetsmiljökommissionen

Bilaga 2

angående utvärdering åtgärder Regeringsuppdrag av inom bulleromrádet rapport från arbetarskyddsstyrelsen

-

ARBETAHSKYDDSSTYRELSEN BILAGA 2

Utvärdering av åtgärder inom

bullerområdet

FÖRORD

EQRQRD

Regeringen uppdrog 1989-07-27 åt arbetarskyddsstyrelsen att, utgående från arbetsmiljökommissionens skrivelse 89-07-05 jämte bilaga 89405-24, återfinnes bilaga 1 till denna skrivelse, genomföra en utvärdering

som

åtgärder inom bullerområdet. Uppdraget skulle redovisas till av arbetsmarknadsdepartementet senast 89-10-20. Det kom arbetarskyddsstyrelsen tillhanda 89-08-24.

Uppdraget har genomförts vid arbetarskyddsstyrelsens maskinenhet under ledning överingenjör Björn Olander. Handläggare har varit

av byrådirektör Lennart Berg och avdelningsdirektör Erik Ahlberg.

Ett varmt tack riktas till de skyddsingenjörer och yrkesinspektörer som

sina värdefulla bidrag gjort det möjligt att genomföra utredningen genom på den korta tid som stod till buds.

Solna den 19 oktober 1989

Björn Olander

Utvärdering av åtgärder inom bullenområdet.

Innehållsförteckning

Förord.

Innehållsförteckning. .

Sammanfattning . . Synpunkter på bullerproblemet. .

Genomförandet av utredningen .

Bilaga Arbetsmiljökommissionens skrivelse 89-07-05

jämte bilaga 89-05-24,

7. Bilaga 2. Formulär till enkät för skyddsingenjörer.

Bilaga Formulär till enkät för yrkesinspektörer.

Utvärdering av åtgärder inom bullerområdet.

Sammanfattning.

Arbetarskyddsstyrelsen har fått i uppdrag att göra en utvärdering av åtgärder inom bullerområdet se bilaga 1.

Som ett led i undersökningen har orts en enkät till yrkesinspektionen och till skyddsingenjörer.

Enkäten har kompletterats med ett antal studiebesök. En skillnad mellan stora och små företag tycks föreligga. De större företagen har i allmänhet kommit betydligt längre än de mindre när det gäller bullerbekämpning. Företagens ekonomi är troligtvis den viktigaste orsaken till detta. Upprättandet av tidsplanerade åtgärdsprogram mot buller förefaller vara eftersatt.

Ett par bullerprojekt vid arbetarskyddsverket har vidare studerats. En undersökning av ett antal sågverk budgetåret 198687 och en undersökning som nu pågår i ett av yrkesinspektionsdistrikten. Den senare undersökningen gäller efterlevnaden av bullerkungörelsen AFS 1986:15 inom några olika branscher och speciellt skyldigheten att utarbeta ett tidsplanerat åtgärdsprogram.

Statistiska centralbyrån har för år 1983 uppgiften att 10,4 % av arbetstagarna för jämnan under sin arbetstid utsätts för öronbedövande buller. Landet har enl. samma statistik 257.300 arbetsställen1986.Om man minskar detta antal med hänsyn tagen till att inte alla arbetsställen har svårartad arbetsmiljö och erfarenhetsmässig

gör en bedömning av förekomsten av kraftig bullerexponering på de resterande arbetsställena ger detta flera tiotusentals arbetsställen med hörselskadligt buller.

Nedan följer i sammandrag en belysning av arbetsmiljökommissionens frågeställningar.

Har ökade ktmskaper om bullerproblemen påverkat den faktiska arbetsmiljön

Kunskapen om bullerproblemen har ökat och arbetsmiljön med avseende på buller har förbättrats. Dock finns fortfarande många arbetsmiljöer där bullernivån är hög och där man har svårt att skydda sig mot hörselskador. Hörselskydd används men anses av många vara opraktiska och ohygieniska.

2 Har ökade tekniska möjligheter att motverka bullerproblemen utnyttjats i företagen

Ökade tekniska möjligheter har i viss utsträckning utnyttjats. Speciellt avseende lokaler. I mindre grad när det gäller maskinenModei-na material för bullerabsorption är ännu inte perfekta i alla avseenden.

Vilka hinder har funnits för aktiv buller-bekämpning i företagen

en

Hindren är i allmänhet ekonomiska. Bullerdämpande anordningar sätts oña in i samband med andra, kostsamma omdaningar, såsom ombyggnader eller omläggning av produktionen.

Efter de ekonomiska hindren kommer de tekniska. Dessa kan delas upp på svårigheter att att skapa en tyst maskin eller arbetsprocess, svårigheter att bygga in eller skärma av eller att man har brist på utrymme. Tillfälliga eller rörliga arbetsplatser ger tekniska problem for bullerdämpning. Hörselskydd tillgrips oftast.

Organisatoriska hinder är mer diñiisa. Invändning mot förbättring av buller-miljön består ex.vis i att verksamheten snart skall läggas om. Som hinder för arbetsrotation ofta allt för specialiserad verksamhet.

anges Bland övriga hinder nämns bristande kunskap, ointresse eller oklar ansvarsfördelning.

Har företagen upprättat tidsplanerade åtgärdsprogram och genomfört åtgärder i enlighet med dessa planer

Åtgärdsprogram upprättas i viss utsträckning och används mycket i vissa branscher. Många företag har själva tagit initiativet till upprättande åtgärdsplaner ännu fler har inte ort det. Många

av men företag är troligen okunniga om bullerkungörelsens existens. Yrkesinspektionen hinner inte besöka så många arbetsställen, som vore önskvärt.

Har bullerkungörelsen inneburit förändringar av yrkesinspeküonens sätt att arbeta jämfört med tidigare

De flesta yrkesinspektörer ansåg att det blivit lättare att få gehör för synpunkter, nästan lika många märkte ingen skillnad.

men

Hur har yrkesinspektionen behandlat företagens åtgärdsplaner

Då åtgärdsplanens författare har kunnat komma överens med yrkesinspektören och samförstånd har uppstått accepteras givetvis planen. I annat fall begär yrkesinspektionen ändringar.

Hur påverkar kungörelsen inspektionens sätt att ställa krav på direkta arbetsmiljöföibäuzingar när det gäller buller

Knappt hälften yrkesinspektörerna ansåg att man kunde kräva

av snabbare åtgärder och ungefär lika många att man kunde kräva

3 hårdare åtgärder. Drygt hälften dem kunde inte någon skillnad.

av se 90 % ansåg att man kunde kräva åtgärder mot störande buller.

Synpunkter på bullerproblemet.

För att få en riktig uppfattning om behovet av åtgärder inom bullerområdet och om metoderna att komma till rätta med bullerproblemen, måste omfattningen, uttryckt i antal berörda arbetstagare och arbetsställen, klargöras. Uppgiften från 1981 års levnadsnivåundersökning, att 10,5 % av de förvärvsarbetande besvärades av öronbedövande buller, ger en god indikation om situationen. SCB har för samma år uppgiften att 11,8 % av arbetstagarna för jämnan under sin arbetstid utsätts för öronbedövande buller. Ar 1983 har SCB :s siffra sjunkit till 10,4 %. sänkningen beror troligtvis på insatser från lokala skyddskommittéer som, inspirerade av 1970-talets branscharbetsgrupper mot buller, bl.a. infört ljudisolering av maskiner och ljudabsorption av arbetslokaler. Skyddskommittéer skall finnas på arbetsplatser med 50 arbetstagare eller mer. Ungefär 40 % av landets arbetskraft arbetar dock på arbetsställen med mindre än 50 anställda.

Antalet arbetstagare, utsatta för kraftig bullerexponering, enl.

var statistiken for 1983 c:a 393.700 st. Intressant är att uppskatta hur många arbetsställen det gäller. Totala antalet arbetsställen år 1986

var cza 250.000 st. Minskar man antalet med hänsyn till de företag, där svårare arbetsmiljöproblem inte förekommer, såsom butiker, förvaltningar m.m., kommer man ner i ungefär halva antalet arbetsställen. En erfarenhetsmässig bedömning, med hänsyn till den stora förekomsten av kraftig bullerexponering på dessa arbetsställen, resultat att

ger som det finns flera tiotusentals arbetsställen med hörselskadligt buller.

Tillsynen av arbetsmiljön sköts av i runt tal 400 yrkesinspektörer, fördelade på 19 distrikt över landet. Ser man enbart på arbetsställen med öronbedövande buller får varje yrkesinspektör ett betydande antal arbetsställen att utöva tillsyn på.

Andra uppgifter gör gällande att inom tillverkningsindustrin är 34 %

av de anställda minst halva dagen utsatta för buller, gör att de inte

som kan samtala normalt. Inom skogsbruk och jordbruk är motsvarande siffra 31 %

. Det är knappast förvånande att akustiker, som är insatta i problematiken, visserligen medger att mycket har gjorts för att bekämpa bullret, men samtidigt tillägger att enormt mycket återstår att göra.

Åtgärder mot buller.

Åtgärder för förbättring av bullermiljön på arbetsplatserna kan schematiskt indelas i två grupper: åtgärder som kan införas tämligen direkt och åtgärder i ett längre tidsperspektiv.

Direkta åtgärder innebär inbyggnad av maskiner med ljudisolerande material, uppsättning i lokaler av ljudisolerande väggar och avskärmningar, samt att man förser lokalernas väggar och tak med ljudabsorberande material. Dessutom information till personalen om bullerproblemen och riskerna för hörselskada.

Mer långsiktiga åtgärder omfattar bl.a. krav på ljudgaranti vid inköp av maskiner och krav på ljudisolering och ljudabsorption vid byggnation eller inköp av nya lokaler. Aven planering av lokalerna på projekteringsstadiet med tanke på olika maskiners ljudemission.

Den pågående EG-anpassningen kommer att underlätta kravet på ljudgaranti vid masldninköp. Enligt maskindirektivet skall fabrikanterna deklarera starkt bullrande maskiners ljudegenskaper genom att märka dem med avgiven ljudeffekt och uppmätt ljudnivå på operatörsplats.

I sammanhanget kan nämnas att kostnaden för att redan vid tillverkningen förse en maskin med ljudisolering anses ligga på cza 5% av maskinens totalkostnad. Man räknar då med en ljudisolering som sänker ljudeffekten med minst 6 dB.

Industribesök.

Från industribesök noterades följande erfarenheter.

Vid de stora företagen, som har egen företagshälsovård, pågår i allmänhet ett medvetet bullerbekämpningsarbete. Med stora företag avses här sådana med mer än 500 anställda. Ungefär 25% av landets arbetskraft finns på dessa arbetsställen.

Maskiner ljudisoleras, lokaler förses med ljudabsorbenter och nya maskiner köps med ljudgaranti. Ekonomiska resurser för bullerbekämpning saknas inte.

Fortfarande finns dock lokaler där hörselskaderisk föreligger, och där personalen åläggs att bära hörselskydd. En uppmaning som inte alltid hörsammas. Yngre personer är dock alltid mer medvetna om hörselskaderisken än vad de äldre är. Audiologiska undersökningar av personalen genomförs regelbundet.

Vid de mindre företagen var förhållandena annorlunda. Med mindre företag avses här sådana med fler än 5 anställda färre än 50.

men Ungefär 32 % av arbetskraften finns på dessa arbetsställen.

Visserligen fanns medvetenhet om hörselskaderisken men åtgärder mot bullret var fåtaliga. Endast ett mindre antal maskiner försedda

var med ljudisolerande inbyggnad. Ljudabsorberande material på väggar och i tak förekom sparsamt. Bullerfrågan åtgärdades huvudsakligen genom att personalen använde hörselskydd. Aven här var det den

yngre personalen, som var mest angelägen att bevara sin hörsel. Enligt uppgift krävdes ljudgaranti vid inköp av nya maskiner något förmodligen,

som med tanke på lokalernas höga ljudnivå, tillhörde framtidsperspektiven. Företagen är ofta anslutna till den lokala företagshälsovården. Personalen kan alltså genomgå regelbundna audiologiska undersökningar.

Vid vårt besök på ett par av dessa mindre företag uppgav man att företagsledningen var positiv till åtgärder att begränsa bullret och att ekonomin därvid inte var något problem. Andå tycktes inte mycket hända. Tidsplanerade åtgärdsprogram för att minska bullerexponeringen föreföll att höra framtiden till, trots att den ekvivalenta ljudnivån med god marginal översteg 85 dBA.

Exempelvis hade ett av företagen fått hjälp av skyddsingenjören vid den lokala företagshälsovårdscentralen att klarlägga bullerexponeringen. Ljudmätningar genomfördes i december 1988. De visade höga värden, mestadels över gränsvärdena i bullerkungörelsen AFS 1986:15. Företaget erhöll mätprotokollet i februari 1989. Samtidigt erbjöd sig skyddsingenjören att medverka i arbetsgrupp för systematisk

en bullerbekämpning vid företaget i syfte att upprätta ett tidsplanerat åtgärdsprogram. Vid vårt besök i slutet av september hade ännu ingenting gjorts.

Eu; par bullerpmjekt vid arbetarskydtlsverket

Budgetåret 198687 genomfördes i arbetarskyddsstyrelsens regi ett projekt Buller i sågverk. Undersökningen genomfördes i 6 yrkesinspektionsdistrikt och omfattade 56 sågverk. Resultatet

var nedslående. 41 % av sågverksmaskinema saknade helt bullerreducerande anordningar. 27 % såghusen saknade inklädnad med

av ljudabsorberande material. Maskinparken var gammal, det fanns maskiner från 1940-talet. Anslutningen till företagshälsovården

var dålig, endast 64 % av sågverken anslutna.

var

En annan undersökning som för närvarande pågår i ett av yrkesinspektionsdistrikten, gäller eñzerlevnaden bullerkungörelsen AFS

av 1986:15 inom några olika branscher med hög bullerexponering. Antalet utvalda arbetsställen är 25. Undersökningen inleddes budgetåret 198788. Man inriktar sig speciellt på formuleringen i bullerkungörelsens 2:a § där det sägs att uppmätt ljudnivå

, om överskrider gränsvärdena for hörselskaderisk:

skall ett tidsplanerat åtgärdsprogram utarbetas. Åtgärds-

-----. programmet skall dokumenteras. Dokumentationen skall kunna uppvisas för yrkesinspektionen.

Företagen har ålagts att klarlägga bullerexponezingen genom ljud- -måtningar och, mätningarna visar att gränsvärdena överskrids,

om sända in ett tidsplanerat åtgärdsprogram till yrkesinspektionen före visst datum.

Resultatet blev att ett av företagen sände in det efterfrågade åtgärdsprogrammet. Ett annat av företagen kunde visa att ljudnivån understeg gränsvårdena. Övriga företag inkom inte med åtgärdsprogram till utsatt datum.

Undersökningen samma företag fortsätter, innebärande förlängning

av

projekttiden. Tidsperspektivet måste ses mot bakgrunden att då av åtgärdsprogram infordras yrkesinspektionen, begär företagen ofta

av anstånd på grund av förestående flyttning till nya lokaler, ombyggnad av befintliga lokaler, inköp av nya maskiner o.s.v. Bullerbekämpningen skall då samordnas med dessa åtgärder. Under mellantiden uppmanas personalen att använda hörselskydd.

Det är uppenbarligen svårt att förmå företag, som utsätter sin personal för hörselskadligt buller, att utarbeta det föreskrivna tidsplanerade åtgärdsprogrammet. Förklaringen ligger i att det finns för många arbetsställen och för få yrkesinspektörer. I genomsnitt 0:a 600 arbetsställen yrkesinspektör. Föreskriften tolkas till att

per åtgärdsprogrammet skall kunna uppvisas då yrkesinspektionen gör inspektionsbesök. Om det förflyter 5 år mellan dessa besök uteblir

3 motivationen. Resonemanget blir snarast den dagen, den sorgen.

Gör å andra sidan tankeexperimentet att föreskriftens 2 § omformuleras, så att företag med hög bullerexponering tvingas, med hot om vitesföreläggande, att till yrkesinspektionen insända ett åtgärds-

Yrkesinspektionen måste då ta ställning till ett orimligt stort program. antal tidsplanerade åtgärdsprogram.

Problemet kan lösas att arbetsgivarna, i betydligt högre grad än

genom

tar sitt för arbetsmiljön och genomför konkreta åtgärder för nu, ansvar att minska bullerexponeringen. Det inom arbetarskyddsverket pågående arbetet med införande systemtillsyn gynnar denna utveckling.

av

Genomförandet av utredningen

Som ett led i uppdraget beslöts att sammanställa ett frågeformulär som skulle skickas till fem utvalda distrikt inom yrkesinspektionen. Den första delen av frågeformuläret skulle även skickas till femtio slumpvis utvalda skyddsingenjörer samtliga deltagit i arbetarskyddssom styrelsens skyddsingenjörskurser under åren 1978 till 1986, dvs skydds-

ingenjörer med både erfarenhet och färska kunskaper. Dessutom genomfördes ett antal studiebesök och några intervjuer för att få så en nyanserad bild som möjligt av den verklighet skall som svaren illustrera.

De av arbetsmiljökommissionen ställda frågorna delades i frågeformuläret upp i ett antal delfrågor med följande syñe: De skulle vara så enkla att de blev besvarade. 2. De skulle ge enkla och så långt möjligt entydiga det skulle gå svar som snabbt att sammanställa och bearbeta. De skulle sammantagna ge fullgod täckning åt de ursprtmgliga frågorna.

Enkäten innehöll nio stycken flervalsfrågor, nio frågor med begäran om sifferuppgifter samt två frågor med begäran kommentarer. om Frågorna utsändes 89-09-07 med begäran till 89-10-02. om svar

Arbetsmiljökommissionens frågor redovisas nedan i tur och ordning i fetstil. Under varje fråga redovisas de arbetarskyddsstyrelsen ställda av enkätfrågoma och sammanställningen enkätsvaren i form av av diagram ocheller text. Därefter ett sammanfattande på ges svar arbetsmiljökommissionens fråga.

Har ökade kunskaper om bullerpmblemen påverkat den faktiska arbetsmiljön

Enkätfråga Hur Du att kunskaperna bullerproblemet anser om förändrats ute i företagen under den tid Du arbetat som skyddsingenjöryrkesinspektör

Möjliga konsekvenser av generationsväxling och personalomsättning på företagen skulle kunna urvattning kunskaperna buller. vara en av om Därför ansågs det lämpligt att verifiera att kunskaperna verkligen vara ökat och att de inte heller till någon del gått förlorade.

Förbättrats 3 ä Förbättrats

m- m

[I] Ingenskillnad ° III Ingen skillnad

Försämrats Försämrats

Kan bedöma efbedöma

Kan

0 o

Skyddsingenjörer Yrkesinspektörer Bild Åsikter hur kunskaperna bullerproblemen ute i företagen

om om har förändrats under de tillfrågades yrkesverksamma tid.

Av dem som besvarat frågan ansåg flertalet att kunskaperna om bullerproblemet förbättrats. Det bör också noteras att ingen ansåg att kunskaperna försämrats. De skyddsingenjörer som inte ansåg sig kunna konstatera någon skillnad hade alla varit yrkesverksamma under ganska kort tid, i medeltal 4 år. För motsvarande yrkesinspektörer var den yrkesverksamma tiden något längre, i medeltal 6 år. Både skyddsingenjörerna och yrkesinspektörema arbetar inom en eller några få olika typer av industrier varför resultatet också kan tänkas återspegla en skillnad i kunskaper och erfarenheter av bullerproblem inom olika industrier och typer av industrier.

Enkätfråga 2. Hur anser Du att arbetsmiljön med avseende på buller har förändrats under Din tid som skyddsingenjöryrkesinspektör

Denna fråga motsvarar den föregående och svaret är mycket snarlikt.

Antal

svar

20 N

o

ä Förbältrals E

å. FÖrbå-ttrats

[U Ingertskillnad ° [1]

å Ingen skillnad

å Fömämrals I Försämrats

10 å 7A Kan bedöma Kan bedöma

10 p,

Yrkesinspektörer

Bild 2. Åsikter hur arbetsmiljön med avseende på buller har

om förändrats under de tillfrågades yrkesverksamma tid.

9 Här är den yrkesverksamma tiden för både skyddsingenjörer och yrkesinspektörer i medeltal 6 år för dem som inte uppfattat någon förändring varför det kan förmodas att skillnaden i svarsalternativ beror på att arbetsmiljöfrågorna beaktats olika i olika branscher.

Enkätfråga 3. Hur anser Du att användningen av hörselskydd i bullrande arbetsmiljöer har förändrats under

Din tid som skyddsingenjör yrkesinspektör

Antal Antal svar svar

20 50

ä Ökat

[I] Ingenskillnad

Minskat

Kan bedöma

Skyddsirigenjörer Yrkesinspektörer

Bild 3. Åsikter hur användningen hörselskydd i bullrande

om av arbetsmiljö har förändrats under de tillfrågades yrkesverksamma tid.

Användningen av hörselskydd anses ha ökat vilket tyder på en ökad medvetenhet om risken för hörselskador. Men det kan också finnas ett annat element i detta som verkar åt samma håll, nämligen att de enkla bullerdämpande åtgärderna är orda och att det som nu återstår är betydligt svårare och framför allt dyrare, dvs åtgärder av typ direkta bullerbegränsande ingrepp på specifika bullerkällor, systemändringar, metodändringar och automatiseringar. I vissa verksamheter måste alltså den som skall skydda sig, bära hörselskydd.

Enkätfråga 4. Försök uppskatta det procentuella antalet arbetstagare, av dem som exponeras för hörselskadligt buller, som använder hörselskydd.

Detta är ett försök att få en uppfattning om hur många det är som ännu inte förstår, som inte vill eller som inte kan bära hörselskydd.

Antaltillfrågade

skyddsingenjörer

10 20 25 30 50 99

Procent

Antaltillfrågade

yrkesinspektörer

Bild 4. Uppskattning hur många arbetstagare som använder

av hörselskydd trots exponering för hörselskadligt buller.

Materialet visar kraftig variation i uppskattningama. Den beror på

en branscholikheter. Alla utom en skyddsingenjör ansåg att minst 50% av dem arbetar i hörselskadligt buller använder hörselskydd. Denne

som ende ansåg att nästan ingen använde hörselskydd, arbetade med

som hotell- och restauranganställda där arbetsmiljön i övrigt kan vara både

och fuktig och där andelen korttidsanställda är hög. Drygt hälften varm

dem svarade ansåg att mer än 75% av dem som arbetar i av som hörselskadligt buller använder hörselskydd.

Enkätfråga 5. Vad Du de huvudsakliga anledningarna till att

anser vara hörselskydd används i arbetsmiljöer där hörselskaderisk föreligger

Svaret kan sammanfattas i ett antal huvudpunkter.

Det främst i enkätsvaren är bristen på kunskap om att

som anges buller kan skada och att tror att de skadliga nivåerna är högre än

man de är.

Hörselskydd är obehagliga, de är ohygieniska och kan orsaka sjukdomar i öronen,speciellt när de bäres i fuktig eller smutsig

varm, miljö, 3. Hörselskydd ger kommunikationssvårigheter. De minskar förmågan att uppfatta tal och ljudsignaler, bl a varningssignaler. Ett våra

av sinnen sätts alltså delvis spel.

ur 4. Hörselskydd är opraktiska och hindrar arbetet. 5. Aldre personer anser ofta att de redan är så skadade att det är meningslöst med hörselskydd.

Svaret på kommissionens fråga är att kunskaperna bullerproblemen

om har ökat och att arbetsmiljön med avseende på buller har förbättrats. Då måste man emellertid vara medveten om att detta är ett mycket generellt konstaterande och att det fortfarande finns många industrier och företag med arbetsmiljöer där bullernivån är hög och där har svårt att

man skydda sig mot hörselskador. Det senare beror på att de hörselskydd

som funnits tillgängliga på marknaden, är så opraktiska, ohygieniska och mekaniskt undermåliga att de inte kan sägas vara arbetsmiljömässigt fullgoda produkter. Därför anses användning av hörselskydd oacceptabel på alltför många ställen där det i dag inte är möjligt att dämpa bullret vid källan eller att skärma av det.

Har ökade tekniska möjligheter att motverka bulla-problemen utnyttjats i företagen

Enkätfråga 6 hade samma formulering som kommissionens fråga och besvarades med övervägande ja. Nejsvaren gäller som förut vissa industrier, två av dem gällde byggnadsindustrin.

Antal Antal 20 40

N

F

å Ja å Ja_

Kan bedöma 30 [Ill Kan bedöma

Nej Nej 1o 20

O

..

v

°° 10

G

o o

Skyddsingenjörer Ymesinspektörer

Bild Åsikter tekniska möjligheter motverka buller-problemen

om att utnyttjas.

Svaret på kommissionens fråga är att de ökade tekniska möjligheterna i viss utsträckning har utnyttjats i företagen för att motverka bullerproblemen speciellt med avseende på lokaler. När det gäller maskiner är det sämre ställt. Det är svårt för maskinköparna att få gehör för krav på låg bulleremission från maskiner hos svenska maskintillverkare.

t o m Eftersom många maskiner används i industrin är

som specialmaskiner, tillverkade i små serier i utlandet, krävs det stora

12 ansträngningar från köparen för att förmå leverantören att uppfylla de bullerkrav som svensk industri ofta ställer vid maskininköp.

De moderna material som står till förfogande är dock ännu inte perfekta i alla avseenden. Således finns det till exempel inte bullerabsorbenter som är lämpliga att använda i livsmedelsindustrin när har

man kombinerade krav på hygien och hög värmetålighet. Det finns fler sådana små områden där lösningen är tekniskt svår och där marknaden är liten och därför kommersiellt ointressant.

Vilka hinder har funnits för en aktiv bullerbekämpning i företagen

Enkätfråga 7 hade samma formulering som kommissionens fråga. Dessutom angavs ett antal möjliga eller snarare troliga hinder med förklarande exempel. I svaren var de flesta hindren ekonomiska, därefter tekniska och sedan organisatoriska. Anledningen till att så många svar redovisas är att många hade angett flera olika hinder i sina

svar.

Antal svar

-E Tekniska

20 Organisatoriska

I Tidsmfssiga

E] Andra

i

A

Skyddsingenjörer

Antal svar

40 3 3

E Tekniska

[I] Organisatoriska

30 lidsmässiga

Ekonomiska

Andra

10 m

O

Yrkasinspektörer

Bild 6. Åsikter förekomsten olika hinder för aktiv buller-

om av en bekämpning i företagen.

Svaret på arbetsmiljökommissionens fråga är att de flesta hindren är ekonomiska. Det beror på att bullerdämpande åtgärder ofta sätts in i samband med andra större åtgärder som renoveringar, ombyggnader, omläggning produktionen och maskininvesteringar. Om sådana av åtgärder planeras inom överskådlig tid blir inga andra än akuta brister åtgärdade innan dess. I industrier med dålig lönsamhet har man helt enkelt inte råd med sådana investeringar inte investeringen leder till om bättre lönsamhet. Om endast ett fåtal arbetar i t stora maskinhallar anser personer ex ofta kostnaden för ljuddämpning blir för stor person och man att per rekommenderar användning hörselskydd. I bästa fall installerar av ljuddämpande hytter runt dem arbetar där eller man som automatiserar och inför fjärrövervakning. Att investera i ljuddämpade maskiner ofta dyrbart vilket skjuter anses investeringen framåt i tiden. Anledningen är att maskinerna sällan är dämpade vid källan utan är gamla maskintyp som tidigare men samma inbyggd i ett ljuddämpande hölje. nu

Efter de ekonomiska hindren kommer de tekniska. Dessa kan delas in i innehållande hinder av liknande typer. grupper

Maskinkonstruktion. Det effektivast att dämpa bullret vid källan men detta är inte alltid är möjligt, exempelvis när bearbetningsljudet är dominerande. Det kan slående eller vibrerande maskin där bearbetningsljudet är vara en starkt och maskinens egenbuller svagt. Det kan därför vara svårt eller omöjligt att bullerdämpa denna utan att negativt påverka maskinfunktionen. I sådana fall krävs alltså total omkonstruktion en metodbyte. Det innebär i de flesta fall att någon förändring inte eller ett är möjlig förrän maskinen byts ut.

Inbyggnad eller skärmning. Detta tillgrips själva bullerkällan inte kan åtgärdas. Man försöker när då hindra att bullret sprids i lokalen. Det innebär att maskinen blir mer eller mindre oåtkomlig. För att ändra maskininställningar eller förändra bearbetningsprocessen måste ofta öppna eller lyfta bort man luckor. Ju oñare detta måste ske desto arbetsammare och mer tidsödande blir det. Till slut når man det stadium när luckorna inte längre sätts tillbaka. Oftast kan dock redan på diskussionsstadiet man avgöra det är möjligt att bygga in maskinen eller ej. om Inom livsmedelsindustrin finns speciellt kravet på hygien. Inbyggnaden måste kunna inuti. Det gäller också vid sågverken och övriga göras ren dammande verksamheter inte kan hindra att smuts- eller om man dammhögar byggs inne i inbyggnaderna. upp

3. Utrymmesbrist. De flesta arbetslokaler är ytmässigt väl utnyttjade. Det finns inte mer mellan maskinerna än vad behövs för eller för att utrymme som passage transportera material och gods mellan maskinerna. Därför kan man inte alltid åstadkomma inbyggnad utan att inkräkta på de en nödvändiga friytorna.

4. Tillfälliga eller rörliga arbetsplatser. Vid exempelvis byggnads-, rivnings- och schaktningsarbeten där arbetsplatsen hela tiden flyttas och där huvuddelen av maskinerna är rörliga eller bärbara är det speciellt svårt att åstadkomma en eñektiv bullerdämpning. Speciellt sågning, slagborming och mejsling är svåra att åtgärda. Om arbetsmomenten är korta använder den som utför arbetet hörselskydd medan de som arbetar i närheten med andra uppgifter ofta är oskyddade.

De organisatoriska hindren är mer diffusa och inte fullt så vanliga som de ekonomiska och tekniska. Den vanligast förekommande invändningen mot att förbättra bullermiljön är att verksamheten ändå snart skall läggas om, att man skall flytta till nya lokaler eller att man ändå snart skall köpa nya maskiner. De hinder som anföres mot arbetsrotation är att verksamheten är så specialiserad att det inte går att skiña arbetsuppgifter.

Bland övriga hinder nämns okunskap, ointresse eller stelnat tänkande men även delat ansvar eller oklar ansvarsfördelning. Frågan är om inte detta är huvudanledningen till en stor del av de tidigare nämnda hindren, speciellt när man konstaterar de goda resultat som erhålles när företagsledningen aktivt intresserar sig för arbetsmiljön, prioriterar arbetsmiljöfrågoma högt eller ger skyddsingenjören en hög status inom företaget. Det krävs därför en hel del av skyddsingenjörer och yrkesinspektörer för att bryta igenom sådana hinder och då kan tidsplanerade åtgärdsprogram vara bra verktyg under förutsättning att de följs upp.

Har företagen upprättat tidsplanerade åtgärdsplaner och genomfört åtgärder-i enlighet med dessa planer

Enkätfråga 8. Till skyddsingenjörerna ställdes frågan: Hur många tidsplanerade åtgärdsprogram mot bullerexponering enligt paragraf 2 i bullerkungörelsen AFS 1986:15 har Du upprättat på olika arbetsställen utan att yrkesinspektionen dessförinnan har anmodat om detta Till yrkesinspektörema ställdes frågan: Ange det antal företag inom Ditt ansvarsområde som upprättat ett tidsplanerat åtgärdsprogram räknat från januari 1987

0 1 2 4 5 81020

Antalåtgärdsprogram

skyddsingenjörer

Bild Antal upprättade åtgärdsprogram.

Antal

svar

012 3 4 6 8101520530100

Antalåtgärdsprogram

yrkesinspektörer

Bild Antal upprättade åtgärdsprogram

Svaren uppvisade en enorm spridning. För skyddsingenjörema beroende på vad de hade for typ av arbete och vilka branscher de arbetade i eller med. För yrkesinspektöremas del vilka branscher de arbetade med.

Enkätfråga 15. Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: Ange ungefär hur många procent av samtliga företag som Du besökt som själva blivit medvetna om bullerkungörelsens existens och på eget initiativ upprättat átgärdsplan.

Antal

svar

0 1 3 5 10 75

Procentavsamtligabesöktaföretagsom

upprättatåtgärdsprogram.

Bild

Även detta visar på betydande branscholikhet och att många

svar en företag i vissa branscher har studerat kungörelsen och handlat däreñer.

Enkätfråga Till skyddsingenjörerna ställdes frågan: Hur många tidsplanerade åtgärdsprogram mot bullerexponering har Du upprättat på olika arbetsställen efter anmodan från yrkesinspektionen

Antal

svar

o

o 1 2 3

Antal åtgärdsprogram

Bild 10. Antal åtgärdsprogram utförda av skyddsingenjörer efter anmodan av yrkesinspektionen.

Svaren visar att de flesta skyddsingenjörema inte hade medverkat vid upprättandet åtgärdsplaner krävts av yrkesinspektionen. De som

av som hade behövt göra det arbetade samtliga i företagshälsovårdscentraler

arbetade i ett storföretag. De hade alltså samtliga ett stort utom en som arbetsfält med många arbetsplatser.

17 Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: Ange det antal företag inom Ditt ansvarsområde som är på väg att genomföra sin åtgärdsplan.

I

I r

m m r

41 , rl I

1 4I|.rriri:r'rA44I

A A l 012 3 4 5 6 710162070 Antalåtgärdsprogram Bild 11. Antal företag som har åtgärdsprogram under genomförande. Svaret visar samma stora spridning som i föregående fråga beroende på att de arbetar i så vitt skilda branscher. Enkätfråga 10. Till yrkesinspektörema ställdes frågan: Ange det antal företag inom Ditt ansvarsområde som helt genomfört sin åtgärdsplan. Antal svar 1O 8 6

0123 5 7102030 Antalföretag Bild 12. Antal företag som genomfört åtgärdsprogram. Svaret visar att åtgärdsprogrammen har använts instrument för att som åstadkomma en bättre arbetsmiljö vid ett stort antal tillfällen.

Enkätfråga 11. Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: Hur många företag tror Du det finns inom Ditt ansvarsområde som ännu inte uppfyllt sin skyldighet att upprätta en åtgärdsplan

0 5 8 10 20 50100150

Antalföretag

Bild 13. Antal företag som genomfört åtgärdsprogram.

Av diagrammet framgår att det skiljer mycket mellan de olika yrkesinspektörernas uppfattning om hur många företag som ännu upprättat erforderliga åtgärdsprogram. I en del branscher tycks det

ganska många. Då det är yrkesinspektöremas uppgiñ att övervaka vara att åtgärdsprogram upprättas tyder detta på att yrkesinspektörema inte hinner med sina uppgifter.

Svaret på arbetsmiljökommissionens fråga är både att åtgärdsprogrammen används och att de används mycket i vissa branscher eller kanske av vissa yrkesinspektörer som upptäckt deras användbarhet. Det tyder på att de tidsplanerade åtgärdsprogrammen kan användas praktiska verktyg för att få fram en bättre arbetsmiljö

som med avseende på buller. Många företag har själva tagit initiativet till att upprätta ett åtgärdsprogram men det är också många som låtit bli. De

är troligen okunniga om bullerkungörelsens eidstens, speciellt senare då vid de mindre företagen. Det är yrkesinspektionens uppgift att se till att åtgärdsprogram upprättas då yrkesinspektionen inte har tid att

men besöka alla företag så oña som skulle behövas, blir också genomdrivandet av bullerkungörelsens intentioner eftersatt.

Har bullerkungörelsen inneburit förändringar av yrkesinspeküonens sätt att arbeta jämfört med tidigare

Enkätfråga 14. Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: Har det efter bullerkungörelsens tillkomst blivit lättare att få gehör för synpunkter på möjliga förbättringar

Antal

svar

20 E Lättare

__[l] Ingenskillnad

E] Svårare

Kan bedöma

Yrkesinspektörer

Bild 14. Yrkesinspektörernas uppfattning hur det går att få gehör för

om synpunkter på möjliga förbättringar.

Svaret på kommissionens fråga är att de flesta yrkesinspektörerna ansåg att det blivit lättare att få gehör for synpunkter på möjliga förbättringar, men nästan lika många ansåg sig inte märka någon skillnad. Resultatet bör bedömas som positivt eftersom graden

av framgång helt beror på hur yrkesinspektören utnyttjar bullerkungörelsen som hjälpmedel. De som inte märker någon skillnad kanske inte utnyttjar dess möjligheter. En stor del arbetet med att förbättra

av arbetsmiljön går ut på att muntligen övertyga motparten det

om lämpliga i att genomföra vissa förbättringar och det gör att den yrkesinspektör som är god psykolog och vet vad han vill når bättre resultat med mindre ansträngning än andra som är sämre lottade.

20 Hur har yrkesinspektionen behandlat företagens åtgärdsplaner

Enkätfråga 12. Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: Hur många tidsplanerade åtgärdsprogram som Du handlagt, har av yrkesinspektionen accepterats i befintligt skick

3 5 6 10 35 50

Åtgârdsplaner

Bild 15. Antal åtgärdsplaner som accepterats i befintligt skick.

De flesta yrkesinspektörema hanterar ett fåtal åtgärdsplaner medan ett fåtal har många beroende på vilka branscher de arbetar med.

Enkätfråga 13. Till yrkesinspektörerna ställdes frågan: I hur många åtgärdsplaner av dem Du handlagt, har Du föreslagit ändringar

Antal

svar

O 1 2 3 5 8 9 10

Åtgårdsplaner

Bild 16. Antal åtgärdsplaner där yrkesinspektionen föreslagit ändringar.

Svaret är inte branschberoende utan beror på hur kunnig planens författare varit eller hur väl han lyssnat på och förstått yrkesinspektören.

Svaret på kommissionen fråga är att i de fall åtgärdsplanens författare kuxmat komma överens med yrkesinspektören och förstått honom accepteras planen utan ändringar. I annat fall begär yrkesinspektionen ändringar. Yrkesinspektören följer upp planens genomförande.

Hur påverkar kungörelser: inspeküonens sätt att ställa krav på direkta arbelxmiliöförbätuingar när det gäller buller.

Enkätfråga 16, 17,0ch 18 hade samma formulering som kommissionens fråga med begäran om olika typer av svar. I fråga 16 frågades om

men det gick snabbare att få igenom ändringar nu. I fråga 17 frågades om det gick att kräva hårdare åtgärder nu och i fråga 18 frågades om det gick att kräva åtgärder mot störande buller.

Antal

svar

20 E

Snabbareförbättringar

[II Ingenskillnad

Lángsammareförbânringar

Z Kan bedöma

i

0 .

Bild 17. Yrkesinspektörernas åsikt om det gick att kräva snabbare förbättringar arbetsmiljön med avseende på buller efter

av bullerkungörelsens ikraftträdande.

Antal

svar

3° ä

Hårdareåtgärdermöjliga

g Ingenskillnad

m átgejmojhgaW

v- Hårdare

20 G Kan bedöma

u,

O

Bild 18. Yrkesinspektöremas åsikt om det gick att kräva hårdare åtgärder för att förbättra arbetsmiljön med avseende på buller efter bullerkungörelsens ikraftträdande.

22 Svaret på arbetsmiljökommissionens fråga är att knappt hälften

av yrkesinspektörerna ansåg att det gick att kräva snabbare åtgärder

nu och ungefär lika många ansåg att det gick att kräva hårdare åtgärder. Drygt hälften av dem kunde inte se någon skillnad mot förut 90 %

av

. yrkesinspektörerna ansåg att det även gick att kräva åtgärder mot störande buller. Sammanfattningsvis finner arbetarskyddsstyrelsen att bullerkungörelsen är ett användbart verktyg för att skapa en bättre arbetsmiljö med avseende på buller och att tidsplanerade åtgärdsprogram är en viktig del därav.

Förord

Några bärande tankar i arbetsmiljökommissionens arbete har varit att arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet bör integreras i företagensförvaltningarnas löpande verksamhet och bedrivas systematiskt.

Förutsättningarna för att göra insatser inom de nämnda områdena varierar emellertid med hänsyn till bl.a. företagensförvaltningarnas storlek och Verksamhetsinriktning. Därför har kommissionen låtit specialstudera hur eventuella höjda krav skulle kunna mötas dels av smá företag, dels inom vård- och omsorgssektorn. Som grund för studierna har legat b1.a. förslag till kommissionen från cheferna för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Studierna som genomförts av två arbetsgrupper med företrädare för parterna på arbetsmarknaden har behandlats i arbetsmiljökommissionen och beaktats i kommissionens arbete.

Anna-Greta Leijon ordförande i arbetsmiljökommissionen

Bilaga 3

Arbetsmiljöarbete inom vård- och omsorg rapport

-

från en arbetsgrupp till arbetsmiljökommissionen

6 10-0675

ARBETSHILJÖKOHHI ss 10mm Omsorgagruppen Slutdokument 9 0 0 3 1 5

BI LAGA 3

OHSORGSGRUPPENS RAPPORT TILL Annnsnxwöxozmxssxonm

ARBETSHILJÖKOHISSIONEN Omsorgsgruppen Slutdokument 900315

mnnmsnxmöxmmxssxouun

msorgsgruppen

Slutdokument

DIREKTIV

GD-gruppen har för arbetsmiljökommissionens räkning ur ett övergripande perspektiv behandlat arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågorna generellt för hela arbetsmarknaden. Arbetarskyddsstyrelsen har fått i uppdrag att vidareutveckla och precisera en del av tankarna rörande nya ansatser för arbetsmiljöarbetet.

Omsorgsgruppens uppdrag har varit att analysera om förslagen i GD-gruppens promemorior kan genomföras inom vård- och omsorgsområdet.

Gruppen ska enligt direktiven beskriva hur ett bra systematiskt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete kan utformas med hänsyn till förutsättningarna inom vårdoch omsorgsarbetet när det gäller arbetsformer och arbetsmiljö. Frågor som särskilt bör tas upp är hur arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet styrs och organiseras. Vilka formella krav bör ställas på att förvaltnings-företagsledningen dokumenterar de övergripande kraven på arbetsmiljön. Vilka krav kan man ställa på att det finns dokumenterade åtgärdsplaner och vad ska planerna innehålla för att kunna fungera som ett bra underlag i det förebyggande arbetet Frågan om vilket underlag och vilket stöd som behövs för bedömningar av riskbilden i verksamheten bör belysas.

Analysen bör också omfatta vilka behov parterna har av särskilt expertstöd från företagshälsovård, myndigheter eller samhället i övrigt för att kunna uppfylla de eventuella skärpta kraven.

Huvuddelen av vård- och omsorgsarbetet sker inom den offentliga sektorn. Offentlig verksamhet styrs bl a av lagar och förordningar samt av beslut i politiska församlingar. Hur det påverkar förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet bör belysas. I detta sammanhang bör eventuella lagkonflikter, t ex mellan arbetsmiljö- och socialtjänstlag, tas upp. - Frågorna bör beskrivas med utgångspunkt i såväl arbetsgivarens möjligheter att fullgöra sina skyldigheter som i den lokala skyddsverksamhetens förutsättningar. Här bör ingå skyddsombudens, de regionala skyddsombudens och skyddskommittéernas roll och möjlighet att medverka i arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet. Den enskilde arbetstagarens arbetsvillkor kan också påverkas och även det bör belysas.

maamszumöxmmxssxonnn

Omaorgsgruppen

Slutdokument

Arbetet bör läggas upp på ett sådant sätt att de slutsatser som kommer fram kan tillämpas generellt.

Utöver dessa uppgifter har arbetsgruppen funnit det

angeläget att beskriva vissa bakgrundsfakta om vård- och omsorgssektorns framväxt, samt dess nuvarande situation i samhället.

Arbetsgruppen har bestått av Ingela Tuvegran, ordförande, Gunilla Edlund, TCO, Hans Granqvist, Kommunförbundet, Kerstin Hildingsson, SACO-K, Wanja Lundby-Wedin, LO, Gert Persson, Landstingsförbundet. Sekreterare har varit Hans Lööf.

ARBETSHILJÖKOMISSIONEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

2 KORT KARAKTÄRISTIK AV GHSORGSSEKTORN

Vård- och omsorgssektorn omfattar hälso- och sjukvården

socialtjänsten. I den förra ingår även tandvård samt samt vård och omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. I socialtjänsten ingår barnomsorg, äldreomsorg samt individ- och familjeomsorg.

Denna sektor svarar för en stor och växande del av arbetsmarknaden. Mellan 1965 och 1987 ökade antalet personer i arbetskraften med ca 620 000 personer. Under

period ökade antalet anställda inom vård och omsamma sorgssektorn med ca 550 000, vilket motsvarar 88 procent av hela arbetskraftstillväxten.

Tabell 1. Antal anställda 1255 1287. tusental

-

kning

Summa vård och omsorg 221 504 770 549

Hela arbetskraften 3833 4165 4454 621

Källa: Landstingsförbundet

År 1989 arbetade ca 20 procent av samtliga anställda i Sverige inom vård- och omsorgssektorn. Det innebär ca 860 000 personer. Det kan t ex jämföras med att det totala antalet anställda inom tillverkningsindustrin samma år uppgick till 940 000 personer.

I förhållande till genomsnittet för arbetsmarknaden totalt har vård och omsorgssektorn en betydligt högre andel kvinnor, en högre relativ frånvaro samt en högre andel som inte arbetar full tid.

Inkl. veterinärverksamhet

ARBETSHILJÖKOISSIONEN

msorgsgruppen

Slutdokument

Tabell 2. Några jämförelsetal mellan vård- och

omsorgssektorn och delar av övriga arbetsmarknad, årsmedeltal för 1232 och procentuella andelar av sysselsättningen

Andel som

arbetar 35

Källa: AKU

2.1 Sysselsättning och ekonomi

Den kraftiga utbyggnaden av vård- och omsorgssektorn har vilat på tre grundläggande förutsättningar:

- En stor kvinnlig arbetskraftpotential. Kvinnorna svarade för drygt nio av tio nyrekryteringar på arbetsmarknaden från mitten av 1960-talet och två decennier framåt. Denna utveckling har medfört att Sverige idag har världens högsta kvinnliga förvärvsfrekvens.

En god ekonomisk tillväxttakt med höga årliga pro- duktivitetsökningar inom både varu- och tjänsteproduktionen till mitten av 1970-ta1et.

Frånvarande från arbetet sjukdom, barnledighet,

pga

studier etc under aktuell mätperiod.

ARBETSHILJÖKOIMISSIONEN

Omsorgagruppen

Slutdokument

Kraftiga årliga ökningar av den offentliga sektorns inkomster genom såväl den höga tillväxttakten som en ökning av skattekvoten från 35 procent av BNP till 55 procent av BNP mellan 1965 och 1987.

Trots de senaste decenniernas kraftiga expansion av vård- och omsorgssektorn kvarstår det totalt sett en obalans mellan utbud och efterfrågan. Det är dock inte möjligt att bygga bort efterfrågeöverskottet genom en fortsatt hög tillväxt av denna sektor. Vård- och omsorgsverksamheten är idag av en sådan omfattning att tillväxten inte kan vara markant snabbare än den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen.

Istället för att minska efterfrågeöverskottet genom mer resurser, måste det alltmer handla om att utnyttja de befintliga resurserna på ett bättre sätt. samtidigt blir det allt väsentligare att utveckla metoder, instrument och principer för att prioritera resurserna mellan olika konkurrerande behov.

Under 1980-talet visade det sig emellertid att det fanns betydande svårigheter att växla ner kommunernas och landstingens tillväxttakt i nivå med ekonomin i övrigt. De främsta orsakerna till detta var de växande behoven och befolkningens förväntningar på bl a vårdoch omsorgssektorn. Konsekvensen blev en successiv försämring av det finansiella sparandet skillnaden mellan löpande inkomster och löpande utgifter samt rörelsekapitalet det ackumulerade sparandet. Se diagram 1 och 2.

De direkta och indirekta skatternas- samt socialförsäkringsavgifternas andel av bruttonationalprodukten. Källa Nationalräkenskaperna och finansdepartementet.

mnnwsnumöxormxssxouxn msorgsgruppen Slutdokument 9 0 30 1 5

Diagram 1

Landstingens ekonomiska

utveckling 1981-1989

Andel av de totala utgifterna, procent 25 F Rürelse - kapital En Flnanslellt sparande IS w-7 C .- O. U ID o L rm 5

D

| 5 | I 1 I I 1 I EI 32 E3 84 85 88 E7 BB E9 År

Källa: Landstingsförbundet

ARBBTSHILJÖKOHISSIONEN msorgsgruppen Slutdokument 900315

Diagram 2

Kommunernas ekonomiska

utveckling 1981-1988

Andel av totala utgifterna, procent. 1B _Rürelse kapital 15 - : |4 Finansiellt : sparande 12 J -P å m + 0 B 0 . s. 5 - Q .. 4 . B 0 --- , 4 p 1 1 1 T-+11 I 81 82 83 84 85 BB 87 BB

Är

Källa: Kommunförbundet

2.2 Verksamhet i förändring

Det pågår en förändringsprocess inom kommuner och landsting som har betydelse på arbetsmiljöns område. strukturella förändringar sker på många håll i syfte att föra ut befogenheter och göra personalen som arbetar ute i linjen mera delaktiga i beslut som rör deras vardag. Avreglering, befogenheter och ansvar till enskilda arbetsplatser är exempel på sådana åtgärder. Vissa grupper av de anställda åverkas direkt av denna utveckling, medan andra har sv rare att omedelbart nås av förändringen.

ARBETSHILJÖKGHISSIONBN msorgsgruppen Slutdokument 900315

Den slutna vården, primärvården och hemtjänsten

Den snabba kunskapsutvecklingen inom framför allt medicinsk teknik, men även omvårdnad innebär att man för varje år kan göra alltmer för allt fler människor. Eftersom stigande ålder är den enskilda faktor som påverkar hälsotillståndet mest, får detta störst genomslagskraft bland den allra äldsta delen av befolkningen.

Medan bättre metoder, teknik, organisation och rationaliseringar har lett till att vårdkonsumtionen minskat kraftigt för till 70-årsåldern, upp

befolkningsgrupper år

ökar den istället för ldersgruppen 80 och äldre. Fortsätter nuvarande utveckling, kommer hälften av vårddagarna på sjukhusen att utnyttjas av de ca fem procent befolkningen kommer att vara 80 år och av som äldre vid 1990-talets mitt.

Åldersförskjutningen innebär ökad vårdtyngd för peren sonalen inom både sjukvård och hemvård. Enligt SPRI beräknas exempelvis en 75-åring kräva 30 procents mer omvårdnadsresurser än en 60-åring för samma diagnos. Parallellt med denna sker en minskning av me-

utveckling

delvårdtiderna för samtliga ldersgrupper och diagno- Resultatet blir en ökad vårdintensitet som i sin ser. tur har konsekvenser för arbetsmiljön.

Förutom åldersförskjutning och ökad genomströmningstakt patienter karaktäriseras också vården av organisaav tionsförändringar. Dessa faktorer har i sin tur beför övriga länkar i verksamheten, dvs primär-

tädelse får hand

v rd och social hemtjänst. Här man ta om en allt större andel de patienter som tidigare återav fanns inom den slutna vården. Det betyder ökad vårdtyngd för primärvård och social hemtjänst.

Dagens samhällssyn innebär att vi som individer och människor ska få möjlighet att leva privat, enskilt och tillsammans med anhöriga så länge som möjligt ute i samhället. Detta medför att vi bryter upp de stora institutionerna och ger enskilt boende rioritet. Detta ställer i sin tur krav på att vi ocks flyttar ut en del vården till familjen och den enskilde samt skaav par hjälpmedel som gör det möjligt att vistas i hemmet. Under förutsättning att denna process inte försämrar situationen för dem har behov institutionsvård, som av är detta en positiv utveckling för den enskilde individen. Samtidigt har den konsekvenser för personal inom både sjukvård och hemtjänst.

ARBETSHILJÖKOHHISSIONEN

Omaorgagruppen

slutdokument

Antalet personer som får hemtjänst har varit i stort sett konstant under de senaste åren. Däremot har

antalet hjälptimmar per person ökat och en allt större andel av dem som får hemtjänst återfinns i de allra äldsta åldersgrupperna.

De flesta som får hemtjänst erhåller hjälp i begränsad omfattning, främst med städning och inköp. De som får mer omfattande hjälp har däremot också en annan typ av hjälp. Många av dem är unga och har ett bestående funktionshinder sedan födseln. Förutom hjälp med hemmets skötsel får de även personlig omvårdnad t hjälp

som ex att tvätta sig, hjälp vid toalettbesök, hjälp med avoch påklädning osv.

Detta innebär att det ställs delvis andra krav på hemtjänsten både vad gäller kompetens och mognad hos

personalen liksom beträffande den sociala hemtjänstens organisation.

Barnomsorg

Trots en utbyggnad av barnomsorgen med ca 200 000 platser under 1980-talet finns fortfarande efter-

en frågan på omkring 80 000 100 000 platser. Ett sätt

att minska obalansen mellan tillgång och efterfrågan har varit att öka barngruppernas storlek, vilket har påverkat både verksamhetens kvalitet och personalens arbetsmiljö.

I framför allt storstäderna är personalrekryteringen idag en viktig orsak till att kommunerna inte lyckas bygga bort köerna till barnomsorgen.

mäümomfmupmmm

Den generella välfärdspolitiken täcker allt fler behovsområden och når ut till allt bredare Men

grupper. fortfarande är det många som faller igenom samhällets skyddsnät. Samtidigt har de sociala och kulturella skillnaderna ökat under senare år. Det har resulterat i allt tyngre ärenden inom individ- och familjeomsorgen. Dessutom har våldet och våldshotet mot personalen ökat.

ARBETSMILJÖKOIMISSIONEN

Omsorgsgruppen

slutdokument

2.3 Betydelsen av att verksamheten styrs av lagar, förordningar och politiska beslut

Den svenska modellen för vård och omsorg regleras av hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen. Innebörden av dessa lagar är att alla som har behov av vård och omsorg ska få hjälp så långt det är möjligt, samt att alla skall få del av samhällets tjänster på lika villkor.

Men utvecklingen under framför allt 1980-talet har visat att all efterfrågan inte ryms inom de tillgängliga ramarna. Detta medför omfattande konsekvenser för såväl patienter som de anställda inom vård och omsorg.

Vård- och omsorgssektorns organisationsstruktur kan översiktligt beskrivas i följande enkla modell:

Proiessioneli organisation

ARBETsnILJöxmmIssIoNEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

Politisk styrning

Politikerna fastställer verksamhetens mål och ekonomiska ramar. De styrmedel man har till förfogande är bl a lagar, skatter, avgifter, program och politiska uttalanden.

Administrativ ledning

På administrativ ledningsnivå beslutas sedan i olika frågor som bl a rör fördelning, planering och utformning av verksamheten. Dessa beslut påverkar sedan direkt eller indirekt både de anställda och patienternabrukarna.

Professionell organisation

Utifrån sin yrkeskunskap är det centralt för personalen att ge en bra vård och omsorg. Arbetstillfredsställelsen handlar i hög grad om hur väl man lyckas lindra, bota, ge tröst, stöd, service mm.

Samtidigt har de anställda en mellanställning mellan å ena sidan patienternasbrukarnas krav och behov och å den andra sidan huvudmännens samt administrationens ansvar för politiska mål, prioriteringar och effektivt utnyttjande av knappa resurser.

Mera påtagligt än politiker och administratörer upplever vård- och omsorgspersonalen de omedelbara konflikterna som kan uppstå i verksamheten. Det kan t

ex vara att olika mål står i motsättning till varandra. Det kan vara skillnaden mellan de ambitiösa politiska målen samt allmänhetens förväntningar och vad fakt-

som iskt är möjligt att åstadkomma för de anställda osv.

Problemen förstärks ytterligare av en hierarkisk organisation med olika beslutsnivâer. Dessutom upplever de anställda, särskilt i underordnande positioner, att de har små möjligheter att påverka de egna arbetsförhållandena.

Lagkonflikter

Hälso- och sjukvårdslagen, samt om-

socialtjänstlagen

sorgslagen har patientenbrukaren som utg ngspunkt, offentlighetsprincipen värnar om medborgarintresset och arbetsmiljölagen ställer personalen i centrum.

Annnwsnxmöxmmxssxonxu Gmsorgsgruppen Slutdokument 900315

De olika lagstiftningarna är byggda för att tillvarata olika gruppers intressen. Det är därför viktigt att arbetsledningen i den praktiska verksamheten kan hantera de olika intressekonflikterna.

För de anställda väger ofta lojaliteten med patienternabrukarna starkare än den som skyddar de

lagstiftning

egna intressena. Viljan att ge en god v rd, omsorg och service gör latt att de egna arbetsmiljöförhållandena kommer i andra hand.

De arbetar också under pressen av att granskas av tillsynsmyndigheter. Detta förhållande förstärks av att vård- och omsorgssektorn är av stor betydelse i samhället och följs därför noga av massmedia vars uppgift bl är att bevaka allmänhetens intressen. Desssa faka torer bidrar ytterligare till att vård- och omsorgspersonalen i allmänhet känner sig starkare bundna av de lagstiftningar som skyddar patienternasbrukarnas rättigheter än av arbetsmiljölagen.

Värderingarnas betydelse

Debatten om offentliga sektorn och dess funktionsduglighet har betydelse för arbetsklimatet och arbetsmiljön inom vård- och omsorgsverksamheten. När effektiviteten ifrågasätts, så uppfattar personalen det som kritik av den egna arbetsplatsen och den egna arbetsinsatsen. Med små möjligheter att förändra arbetsprooch avsaknad av metoder som på ett objektivt cessen sätt kan värdera arbetets effektivitet upplevas detta frustrerande och därmed psykiskt påfrestande. som

2.4 Kännetecknande för arbetsmiljön

Vård- och omsorgssektorn är en utpräglad kvinnoarbetsmarknad. Kvinnorna utgör drygt 90 procent av personalen inom de flesta yrkesgrupper. Undantaget är läkare och tandläkare där männen är i majoritet. Bland dem som i dag utbildar sig till dessa yrken idag är dock kvinnorna i majoritet.

Genom sin konstruktion och karaktär kräver både vården och omsorgen att det finns personal tillgänglig över alla dygnets timmar. Det innebär att en stor andel av de anställda har oregelbundna arbetstider. Jämfört med arbetsmarknaden i stort har vård- och omsorgssektorn både en högre andel med såväl oregelbundna arbetstider som deltidsarbete. 14

ARBETSMIIJÖKOIMISSIONEN

msorgsgruppan

Slutdokument

De formella inträdeskraven till vård- och omsorgsverksamheten är relativt bestämda och höga. Men när det råder betydande efterfrâgeöverskott på personal tvingar det fram lösningar som innebär avkall på kraven för tillträde till förberedande utbildning och direkt till arbete.

Framför allt inom storstadsregionerna har den ökade konkurrensen om arbetskraften resulterat i en hög

personalomsättning och personalbrist. Ett resultat av denna situation har blivit att stora grupper idag går in i vård- och omsorgsverksamhen med mycket begränsad utbildning och erfarenhet.

Arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp har funnit att vårdområdet är en av de mest utsatta branscherna

om man ser till arbetsskadeutvecklingen och riskerna för ohälsa.

Dessutom förekommer det en betydande underanmälning i arbetsskaderapporteringen, vilket kan ha att göra med verksamhetens karaktär, där kall-andan fortfarande lever kvar i viss utsträckning. Enligt en pilotstudie av Kommunalarbetareförbundet, det sk SAMS-projekt Särskild arbetsmiljösatsning, rapporteras endast ca 60 procent av den arbetsskaderelaterade sjukfrånvaron som arbetsskada.

ARBETSHILJÖKOIMISSIONEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

Många anställda inom denna starkt kvinnodominerade verksamhet har yrken med låg statusnivå. Det avspeglas bl a i lönenivåer som tillhör de lägsta på hela arbetsmarknaden.

Personalen har överlag ett starkt engagemang i verksamheten inom hela denna sektor. Detta ligger betydligt över genomsnittet för arbetsmarknaden i stortSCB:s Ulf-undersökningar 1987. Personalens engagemang är en viktig tillgång inom vård- och omsorgssektorn. Men om det samtidigt leder till att de anställda utsätter sig för en alltför stor fysisk ocheller psykisk belastning får det negativa konsekvenser.

Det finns också många positiva faktorer i vård- och

omsorgssektorns arbetsmiljö. Hit hör bl a att arbetet upplevs som viktigt och meningsfullt och att arbetsinsatserna är i hög grad uppskattade av patienterlbrukare. Tillgängligheten, arbetskamraterna samt viss frihet att forma sitt arbete är några andra positiva inslag i arbetsmiljöbilden.

Lönenivån för några yrkesgrupper inom vård- och omsorgssektorn jämfört med några delar av övrig arbetsmarknad, andra kvartalet 1989. Lönenivåerna för primäroch landstingspersonalen anges som procent av genomsnittslön för SAF-LO, egentlig industri, byggnadsindustri, varuhandel och samfärdsel

Varu- Sam-

SAF- Eg. han- färd- LO ind. Bygg. del sel

Primärkommuner

Landstingskommuner

samt SAF-Los lönetstatistik

msn-rsuxmöxoxmxssronm

Omsorgsgruppen

Slutdokument

2.5 Konsekvenser av arbetsmiljön

Kartläggningsgruppens rapport visar en klar tendens när det gäller vård- och omsorgssektorns miljöproblem. Ju längre ner i hierarkin, desto fler sjukskrivningar, arbetsskador, arbetsolycksfall och förtidspensioneringar. De grupper som toppar statistiken i dessa avseenden inom vård och omsorg har även bland de högsta sämsta värdena för hela arbetsmarknaden.

Vård- och omsorgsarbetet på alla nivåer karaktäriseras av att det upplevs som betydligt mera psykiskt påfrestande än genomsnittet för arbetsmarknaden.

Några av de utmärkande konsekvenserna för vård- och omsorgssektorns arbetsmiljö är:

Omfattande belastningsskador -

Högre sjukfrånvaro och högre andel förtidspensioner -

ade för stora yrkeskategorier än genomsnittet på arbetsmarknaden

Omfattande långtidssjukskrivningar

-

Emotionell uttröttning -

Stress förorsakad av psykiska krav och litet besluts- -

utrymme samt upplevelse av otillräcklighet

Svåra etiska avvägningar

-

- Störd dygnsrytm

Stor personalomsättning -

Kemiska, fysikaliska och microbiologiska risker -

Okända faror, våld och hot om våld -

ARBETSHILJÖKOIMISSIONEN

msorgsgruppen

Slutdokument

3 DEFINITION OCH TOLKNING AV ARBETSHILJÖBEGREPPET

Arbetsmiljölagen ger en mycket vid definition av begreppet arbetsmiljö:

Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att arbetstagarna själva kan påverka sin situation.

Till följd av bristande kunskaper och insikt begränsar sig ofta arbetsmiljöarbetet till summan av olycksrisker, buller, ergonomi, kemikalier, klimat och liknande faktorer. Detta är också vad t ex skyddskommittéer, yrkesinspektion, företagshälsovård m fl i praktiken behandlar. I relation till satsningarna på dessa fysiska arbetsmiljöfaktorer har arbetsorganisation och psykosociala frågor hamnat i bakgrunden trots lagens breda definition.

Omsorgsgruppens syn är att människan är hel och odelbar. Därför går det inte att beteckna en del av arbetet som arbetsmiljö. Arbetsmiljön omfattar hela arbetssituationen, även arbetets innehåll och organisation.

Definition och tolkning av vad som skall inrymmas i arbetsmiljöbegreppet är insiktsfråga. I takt med ökad

en kunskap vidgas också gränserna för arbetsmiljön. Dessutom håller arbetet alltmer på att förändras från försörjningskälla till en central del i tillvaron. Därför kommer arbetsmiljön i vid mening att i hög grad också bestämma förutsättningarna för den anställdes hela tillvaro.

En grundläggande utgångspunkt är att en god arbetsmiljö skall kunna avläsas i statistiken över sjukfrånvaro, arbetsskador, arbetsolyckor, förtidspensioneringar och personalomsättning.

För att verkligen åstadkomma förändringar i de elementära kraven på arbetsmiljön fordras bl a:

arbetets innehåll och organisation är en sådan - Att av

karaktär att de anställda kan uppleva arbetsglädje och yrkesstolthet.

ARBETSHILJÖKOHMISSIONEN

Omaorgsgruppen

Slutdokument

Att all vård- och omsorgspersonal har sådan grad - en av inflytande, trygghet och insikt att de kan möta patienternasbrukarnas behov och förväntningar. Det gäller bl a hur arbetet förläggs, planeras och genomförs.

Att arbetsfältet och arbetsinnehållet successivt vid- gas. Här bör en särskild satsning göras på de mest utsatta grupperna.

Att alla anställda får möjlighet att växa i jobbet. - Detta förutsätter i sin tur undanröjande av organisatoriska och formella hinder för de anställdas yrkesutveckling.

ARBETSHILJÖKOIMISSIONEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

4 STÄLLNINGSTAGANDEN TILL GD-GRUPPENS PROMBHORIOR

4.1 styrmedel 1 det förebyggande arbetet

Policy för miljöarbetet

Vi anser att arbetsgivaren skall ha ett program för hur arbetsmiljöarbetet skall bedrivas inom förvaltningen som är känt för alla berörda. Programmet skall beskriva mål och medel för arbetsmiljöarbetet samt fördelning av

befogenheter och resurser för detta arbete. Måansvar, len skall lägst uppfylla lagens och tillsynsmyndigheternas krav.

Åtgärdsplaner och intern kontroll

Vi finner det också motiverat att arbetsgivaren, till-

med de fackliga organisationerna, utarbetar åtsammans gärdsprogram med uppställda mål, prioriteringar och konkreta åtgärder. En systematisk identifiering och analys av riskerna är en grundförutsättning för att kunna utarbeta ett ändamålsenligt åtgärdsprogram.

Riskanalys i GD-gruppens anda för tankarna till industriell verksamhet. Omsorgsgruppen vill hellre tala om arbetsmiljöanalys som bör inriktas mot att analysera yrket som sådant, arbetsinnehåll, effekter av hur olika förändringar organisation och arbetsinnehåll på-

av verkar individerna etc.

Relevant intern statistik och väl utförda arbetsmiljöanalyser ger en helhetsbild som underlättar prioriteringar och effektiva lösningar. Arbetsgivaren skall utreda arbetsskador och tillbud samt löpande föra statistik över arbetsskador olyckor och sjukdomar, sjukfrånvaro, personalomsättning, förtidspensionering mm.

När det gäller att analysera arbetsmiljön är det viktigt att utveckla metoder som är anpassade till vårdoch omsorgssektorns speciella karaktär. Utan bra metoder kan uppmärksamheten mera riktas mot arbetsmiljöproblemens symptom än orsaker.

För att åstadkomma detta krävs rad olika åtgärder.

en Det handlar om att systematiskt samla in och bearbeta statistik kring hårddata om olyckor, sjukdomar etc. Men det är lika nödvändigt att systematiskt samla in och bearbeta information från arbetsplatsträffar, personaldiskussioner liksom från företagshälsovården.

Annxmsxxmöxmmxssxonxn

msorgsgruppen

Slutdokument

Lämpliga uppgifter bör redovisas i personalekonomiska bokslut som blir lättillgänglig och offentlig information för olika intressenter.

Arbetsmiljöanalysen bör gälla både en given arbetssituation och en verksamhet i förändring och den bör baseras på att arbetsmiljön är hela arbetet, både innehåll, organisation och teknik.

Omsorgsgruppen understryker betydelsen av systematik i arbetsmiljöarbetet, men ifrågasätter rangordning av förvaltningararbetsställen efter risknivå.

Gruppen anser att arbetsgivaren skall göra interna kontroller, utvärderingar och i övrigt ha de rutiner för miljöarbetet som behövs för att säkerställa att verksamheten bedrivs enligt de uppställda målen och lagstiftningens krav. Det är viktigt att dessa arbetsuppgifter utförs av arbetsledningen i linjen och ingår som en naturlig del i deras arbetsledarroll.

Den anställdes egEN delaktighet är viktig för att uppföljning och utvärdering skall bli heltäckande och rättvis.

4.2 Åtgärder för att motverka utslagningen i arbetslivet och bättre ta tillvara den enskildes förmåga att arbeta.

Tydliga krav i arbetsmiljölagstiftningen och tydliga rehabiliteringskrav

Omsorgsgruppen anser att lagstiftningen måste ställa tydliga krav på att arbetsgivaren har en systematisk styrning och kontroll av sitt arbetsmiljöarbete och ansvar för rehabilitering.

Arbetslinjen i GD-promemoriorna är tilltalande. Den understryker betydelsen av arbetsanpassning. Inom vårdoch omsorgssektorn är anpassnings- och rehabiliteringsfrågorna av stor betydelse, både av humanitära skäl och för att trygga personalförsörjningen

Arbetsanpassningen syftar både till att förhindra utslagning och till att de som drabbats av sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga skall kunna stanna kvar eller komma tillbaka till arbetet.

Utgångspunkten för arbetsanpassningen är att arbetet skall anpassas till individen och inte tvärt om. Detta måste gälla både dem som har full arbetsförmåga och dem som har nedsatt arbetsförmåga.

ARBBTSHILJÖKOIMISSIONEN

msorgsgruppen

Slutdokument

För att arbetsanpassningen skall bli reell är det nödvändigt att arbetsgivaren har ett tydligt ansvar. Samtidigt är det nödvändigt att företagshälsovården blir en integrerad expertfunktion som finns med i det aktiva arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna.

Effektiv rehabilitering förutsätter tidiga åtgärder. Därför behöver också samarbetet mellan arbetslivet, företagshälsovården och försäkringskassan utvecklas. Det är viktigt att arbetsgivaren har ett ansvar för att rehabiliteringen kommer till stånd och att den i första hand sker på den egna arbetsplatsen.

Sanktioner pris på arbetsmiljön

- Vård- och omsorgssektorn har fortfarande betydande arbetsmiljöproblem. Men det sker successiva förbättringar på olika områden. Det gäller bl a teknik t lyfttek-

ex nik där utvecklingen går framåt. Motsvarande utveckling finns inte beträffande t ex arbetsorganisation. Omsorgsgruppen anser att det krävs såväl utvecklingsinsatser som andra stimulerande åtgärder för att förbättra förvaltningarnas arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser.

Istället för en bestraffande strategi förordar omsorgsgruppen stimulerande åtgärder för att förbättra förvaltningarnas arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser. Vi stödjer därför tanken på utarbetande av av ekonomiska styrmedel. Differentierade socialförsäkringsavgifterarbetsgivaravgifter kan vara en sådan metod.

Företagshälsovården

Omsorgsgruppen anser att företagshälsovården bör vara en oberoende expertresurs. Den ska kunna användas av arbetsgivaren som hjälp för att ta sitt obligatoriska ansvar för att förebygga ohälsa och rehabilitera dem som skadas i arbetet. Det äller såväl den interna som den externa företagshälsov rden.

Detta utesluter naturligtvis inte att företagshälsovården också bör vara en expertresurs som kan anlitas av facket. Detta är viktigt för trovärdigheten mot de anställda.

ARBETsnILJöxmmIssIoNEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

Företagshälsovårdens kompetens måste bestå av tre olika delar:

medicin -

teknik -

beteendevetenskap - För att företagshälsovården skall kunna uppfylla sin uppgift utifrån vår definition av arbetsmiljö, är det nödvändigt att ha professionella yrkesutövare med en adekvat inriktning på vart och ett av dessa tre områden. Dessutom måste företagshälsovårdens totala omfattning samt balansen mellan dessa tre delar vara anpassade till de behov som finns ute på arbetsplatserna. Idag är företagshälsovårdens resurser otillräckliga när det t ex gäller beteendevetenskap.

Belastningsskador är ett av de stora arbetsmiljöproblemen inom både vård och omsorg. Men för att framgångsrikt kunna angripa dessa problem räcker det inte med åtgärder som lyftteknik, lyftutrustning osv. Det är minst lika nödvändigt med förändrade arbetsrutiner och en utveckling av arbetsorganisationen. Här finns det ett stort behov av t ex beteendevetenskaplig kunskap.

I samhällssektorn i stort har man fäst allt större uppmärksamhet på de psykosociala faktorerna. Det gäller också vård- och omsorgsverksamheten. Olika studier tyder på att en väsentlig del av vård- och omsorgssektorns arbetsmiljöproblem har sin grund i psykosociala faktorer. För att framgångsrikt kunna angripa dem krävs både metod- och kompetensutveckling. Men redan med befintlig kunskap kan troligtvis betydande insatser göras med relativt enkla medel. Hit hör t ex systematisk verksamhetsuppföljning och utvärdering som återförs till både arbetsgivaren och de anställda.

Ekonomiska incitament

Vi anser att ekonomiska incitament för den enskilde att delta i rehabiliteringen inte får användas i bestraffande syfte.

Arbetslivsfonden

Vi bedömer att arbetslivsfonden kommer att få rätt inriktning. Det är viktigt att satsa på såväl arbetsmiljöförbättrande åtgärder arbetsplatsåtgärder som på rehabiliterings- och arbetsanpassningsåtgärder individinriktade åtgärder.

ARBETSHILJÖKOIMISSIONEN

maorqagruppen

Slutdokument

Utveckling av den medicinska och yrkesinriktade rahabiliteringen.

Omsorgsgruppens uppfattning är att ett utvidgat arbetsgivaransvar för rehabilitering också förutsätter att samhällets resurser stärks vad gäller:

bättre kopplingsamarbete mellan företagshälsovård -

och primärvård. utbyggnad av de yrkesmedicinska klinikerna

-

utveckling av den medicinska rehabiliteringen -

förbättring av den yrkesinriktade rehabiliteringen -

Lönebidrag

Omsorgsgruppen stödjer idén med ökade möjligheter till arbete på den reguljära arbetsmarknaden med hjälp av lönebidrag.

Utbildning, utveckling och forskning

Det är viktigt med utbildning, utveckling och forskning med inriktning på arbetsmiljö- och rehabilitering.

Det traditionella arbetsmiljöarbetet fångar i huvudsak

problem som uppstår under en period då organisation upp och teknik är någorlunda konstanta. Det gör att arbetsmiljöarbetet sällan är integrerat i arbets-, teknikoch organisationsutvecklingen. Ökade kunskaper är en viktig faktor för att ändra på detta förhållande.

Dagens arbetsmiljöarbete är i hög grad inriktat på akuta skade- eller olycksfallsrisker. Inom vård- och omsorgsverksamheten kan dock arbetsmiljöproblemen ofta vara av en sådan karaktär att arbetet är fysiskt ocheller psykiskt påfrestande på lång sikt.

Det är viktigt att det finns kompetens och kunskap om arbetsmiljön och dess betydelse för såväl verksamhet som personal på alla nivåer i förvaltningen. Idag har de fackliga representanterna oftast betydligt bättre kunskap arbetsmiljöfrågorna än arbetsgivarna.

om

Om alla arbetar med arbetsmiljöfrågorna genomgår en

som gemensam utbildning finns det möjlighet att arbetet i fortsättningen präglas av ett gemensamt synsätt. Det är därför väsentligt att arbetsmiljöutbildningen för arbetsledare ses som en del i arbetet och inte som ett frivilligt åtagande.

annnrsuxmöxozmxssxoum

Omsorgagruppen

Slutdokument

9 0 0 3 15

Med hänsyn till arbetsmiljöfrågornas allt större betydelse inom vård- och omsorgssektorn,

anser omsorgsgruppen att det skall övervägas om arbetsmiljöutbildning bör ingå som en obligatorisk del i yrkesutbildningen.

Ansswsnxmöxoxmxssxonsn

Omsorgsgruppen

Slutdokument

5 ÖVERSYN AV DEN ARBETSRÄTTSLIGA mssrirmmssn,

EFFEKTIVARE ARBETSMILJÖ- ocn REHABILITERINGSARBRTE

Den nu gällande arbetsrättsliga lagstiftningen består av flera lagar som i huvudsak skrevs under 1970-talet. Lagarna tillkom vid olika tillfällen och föddes ur olika idétraditioner. I detta sammanhang kan särskilt beröringsytorna mellan arbetsmiljölagen AML och medbestämmandelagen MBL nämnas.

Arbetsmiljölagen trädde i kraft den 1 juli 1978 och ersatte då den tidigare arbetarskyddslagen från 1948 med rötter i 1889 års lag om skydd mot yrkesfara. AML innehåller materiella regler om arbetsmiljöns beskaffenhet och reglerar frågorna om ansvaret för arbetsmiljön. I kapitel 6 finns regler för hur de lokala parterna skall samverka genom skyddskommittéer, skyddsombud, regionala skyddsombud m m.

AML är en ramlag som kan preciseras genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Det är också arbetsmarknadsparternas skyldighet att tillämpa lagen och fylla ut ramen med t ex avtal.

Medbestämmandelagen trädde i kraft den 1 januari 1977 och ersatte bland annat olika lagar om medling i arbetstvister och kollektivavtal från 1920-talet. MBL innehåller formella regler om rätt till information och förhandling.

En skillnad mellan de båda lagarna är att AMLS samverkansformer bygger på intressegemenskap och har rötter i gammal sociallagstiftning. Parterna förväntas gemensamt lösa arbetsmiljöfrâgorna i bl a skyddskommittéerna. I MBL anges däremot förhandlingsmodellen som huvudsakligt medel för det fackliga inflytandet. Härigenom polariseras intressemotsättningarna.

I den dagliga tillämpningen av AML och MBL kan man förenklat säga att skyddsombud och skyddskommitté traditionellt mest tar upp den fysiska arbetsmiljön medan arbetsorganisation och arbetsinnehåll i huvudsak tas upp genom MBL-förhandlingar. Formerna för inflytande enligt MBL är på de flesta arbetsplatser tämligen väl integrerade i linjeorganisationen medan samverkan enligt AML behandlas i skyddskommittêerna, som av många betraktas som vid sidan av linjen.

ARBETSHILJÖKOMISSIONEN

msorgagruppen

Slutdokument

Uppdelningen av lagstiftningen har i en del fall fört med sig tendenser till att arbetet organiseras i specialfunktioner. Detta kan försvåra helhetssynen i verksamheten och sägs ibland leda till besvärande dubbelarbete. Samma frågor som först hanteras i skyddskommittên tas upp till MBL-förhandling eller tvärt om. I

andra fall har det lett till att arbetsmiljöfrågorna skiljts ut och prioriterats bort. Olika utgångspunkter i lagstiftningen har också satt spår i avtalskonstruktionerna.

Detta talar för att den arbetsrättsliga lagstiftningen bör ses över, så att arbetsmiljöfrågorna på ett naturligt sätt kan integreras i övrig verksamhet, dvs ekonomi, teknik och organisation.

Enligt vår mening bör översynen resultera i integre-

en rad ramlag med fasställda kriterier för skyldigheter och rättigheter, dock utan organisatoriska bindningar. Hur arbetsmiljöarbetet skall bedrivas rent organisatoriskt bör lösas av parterna. En förutsättning är dock att arbetstagarparten garanteras ett reellt inflytande.

5.1 Förbättringar i arbetsmiljölagen

Omsorgsgruppen stöder i huvudsak de synpunkter som framförs i kapitel 8 i Arbetarskyddsstyrelsens Regeringsuppdrag angående styrmedel i det förebyggande

arbetsmiljöarbetet 1990-02-15.

5.2 Effektivare arbetsmiljöarbete

Den nuvarande organisationsformen för det lokala arbetsmiljöarbetet fungerar inte tillfredsställande. Frågorna prioriteras inte. Detta gäller såväl

ur arbetsgivarpartens som arbetstagarpartens synvinkel.

Om ansvar för arbetsmiljön skall för-

arbetsgivarens

stärkas m ste dessa frågor ges entydighet istället för dubbelhantering ocheller fragmentering i parallella organisationer. Arbetsmiljöfrågorna bör behandlas utifrån ett helhetsperspektiv tillsammans med verksamhets- och produktionsplanering, personalpolitik mm. Skyddskommittéernas arbete måste utvecklas till att

omfatta arbetsmiljöfrågorna utifrån ett helhetsperspektiv.

ARBETSHILJÖKOMMISSIONEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

Policy, åtgärdsprogram, linjeansvar och

partsinflytande är centrala kriterier för ett effektivt lokalt arbetsmiljöarbete. I framtiden måste det underordnad

vara av betydelse vilken organisatorisk form väljer för

man miljöarbetet på förvaltningar och andra arbetsplatser. Detta förutsätter dock att en lagändring sker.

Omsorgsgruppen har diskuterat och fördelar med

ser att den nuvarande organisationen kring arbetet med skyddskommittéer integreras med MBL och MBA-förfarandet. På så sätt för in frågorna i linjearbetet på

man ett tydligare sätt och man får, förutom samråd, klara ställningstaganden från såväl arbetsgivare arbetstagare.

som Det bör vara en fördel för båda parterna.

Idag ger lagen den partssammansatta skyddskommittén

en viktig roll i det lokala arbetsmiljöarbetet. Genom kompletteringar med lokala MBL-avtal är det möjligt

att göra arbetsmiljöfrågorna levande nedåt i linjeorganisationen, och hitta praktiska lokala lösningar.

En metod att ge arbetsmiljöfrâgorna linjestatus kan

vara att samma personer arbetar med frågorna både i förvaltningens ledningsgrupp och skyddskommittén.

mnnmsnxmöxozmxssxonnn

maorgsgruppen

Slutdokument

5 SLUTORD

Några av de främsta kännetecknen och förutsättningarna för vård- och omsorgssektorn under 1990-talet kommer att vara:

Begränsat samhällsekonomiskt utrymme

Stor konkurrens om arbetskraften

Fortsatt strukturell, organisatorisk och innehållsmässig förändring av verksamheten

För var och en av dessa faktorer spelar arbetsmiljön i vid mening, arbetsanpassning och rehabiliteringsmöjligheter en strategisk roll. Dessutom pekar behovsprognoser och trendframskrivningar entydigt mot en fortsatt hög efterfrågan på vård- och omsorgstjänster under 1990-talet.

Det sker ständig utveckling av kunskap och insikt kring arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågorna. Målsättningar, ambitioner och metoder måste successivt revideras och förnyas. Därför är det viktigt att utforma modeller och system för miljöarbetet som kan anpassas till en kontinuerlig eller diskret stegvis förändrings- och utvecklingsprocess.

Utöver de förslag vi lagt fram tidigare i denna rapport vill vi peka några övriga faktorer som är av betydelse för v rd- och omsorgssektorns arbetsmiljö:

Utvecklad arbetsplatsdemokrati. Alla anställda bör få -

vara med och utforma sina arbetsplatser och innehållet i sitt arbete. Det är av stort värde med ett ökat beslutsutrymme för både individer och arbetslag.

Flexibla och individuellt anpassade arbetstider.

-

Förstärkt arbetsledarroll. -

Ökat stöd till de anställda i form av både yrkesin- -

riktad och psykologisk handledning.

Handlingsberedskap inför det ökade internationella

-

samarbetet.

ARBETSHILJÖXOIMISSIONEN

Omsorgsgruppen

Slutdokument

Slutligen vill omsorgsgruppen framhålla att den korta tid vi haft till vårt förfogande inte medgett att alla relevanta frågeställningar har kunnat täckas in, eller att vi har kunnat gå tillräckligt på djupet

med de områden som behandlas i denna rapport.

Bilaga 4

Arbetsmiljöarbete i de små företagen rapport

från en arbetsgrupp till arbetsmiljökommissionen

BI LAGA 4 Arbetsmiljökommissionen Smáföretagsgruppen Arbetsmiliökommissionen

Da|i9|1|'..u

uu nun u

Arbetsmiljöarbete i de små företagen

7 10-0675

FÖRORD

Genom beslut den 28 augusti 1989 tillkallade arbetsmiljökommissionen en arbetsgrupp med uppgift att belysa arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet ur det lilla företagets perspektiv. Arbetsgruppen har bestått av följande personer:

Christer Fors, ordförande, medlem i arbetsmiljökommissionen Rolf Näslund, regionchef, SAF Kenneth Lantto, förman, TCO Thomas Fredén, ombudsman, LO

Till arbetsgruppen har ett sekretariat knutits bestående av:

Jan Johansson, tf professor, Tekniska högskolan, Luleå

Bo Johansson, 1:e forskningsingenjör, Tekniska högskolan, Luleå

Arbetsgruppen har med denna rapport slutfört sitt uppdrag.

Luleå den 27 februari 1990

Christer Fors Ordförande

INNEHÅLL

Bakgrund, mål och genomförande Några grundläggande fakta om de små företagen Företagsstudlen 12 Hearing i Jönköping 2l Regionala skyddsombud 28 30 kritiska frågeställningar kring GD-gruppens idé-program 32 Arbetsgruppens modell för lokalt miljö- och rehabiliteringsarbete i de små företagen 39 Bilagor:

Förslagen i GD-gruppens promemoria 2. Företagsintervjuer 3. Synpunkter framkomna vid hearing i Jönköping

BAKGRUND, MÅL OCH GENOMFÖRANDE

Arbetsmiljökommissionen tillsatte i början av sitt arbete en arbetsgrupp bestående av generaldirektörerna för ASS, AMS och RFV. Vi kallar denna grupp för GD-gruppen i fortsättningen. GD-gruppens arbetsuppgift var att presentera ett idêprogram som syftade till att motverka utslagning i arbetslivet och bättre ta till vara den enskildes förmåga att arbeta. Ett utkast till ett sådant program presenterades i en PM daterad 1989-08-11. En sammanfattning presenteras i bilaga

Inom Arbetsmiljökommissionen restes frågan hur idéprogrammet var anpassat till de små företagens problem och förutsättningar. För att belysa denna fråga tillsattes en arbetsgrupp med representanter för Arbetsmiljökommissionen, SAF, LO och TCO. Till arbetsgruppen knöts ett sekretariat. Arbetsgruppen har haft att arbeta utifrån följande direktiv:

Arbetsgruppens främsta mål ska därför vara att ge en bild av vilka

möjligheter och problem som skulle kunna uppstå i de mindre företagen

om förslagen i GD-gruppens promemoria genomfördes.

Den ovan nämnda analysen bör omfatta vilka eventuella behov parterna

i de mindre företagen har av särskilt stöd från företagshälsovård, myn-

digheter och samhället i övrigt för att kunna uppfylla de eventuellt skärpta kraven.

Gruppen skall också beskriva hur ett bra systematiskt arbetsmiljö- och

rehabiliteringsarbete kan utformas i mindre företag.

De frågor som särskilt bör tas upp gäller hur arbetsmiljö och rehabili-

teringsarbetet styrs och organiseras. Vilka krav man kan ställa på for-

maliserad och dokumenterad policy och åtgärdsplaner Hur små företag

kan få en god uppfattning om riskbilden i sin verksamhet Vad behöver

de för underlag och stöd för dessa bedömningar Vad finns det för möjligheter till rehabiliteringsinsatser inom små företag med ett begränsat antal olika arbetsuppgifter

Frågorna bör belysas utgående både från arbetsgivarens möjligheter att

fullgöra sina skyldigheter och från den lokala fackliga verksamhetens

utgångspunkter. Här ingår skyddsombudens, de regionala skyddsombudens

och skyddskommittéernas roll och möjlighet att medverka i arbetsmiljö-

och rehabiliteringsarbetet. l en del frågor kan även den enskilde arbetstagarens arbetsvillkor påverkas. Även detta bör belysas.

Gruppen bör i sitt arbete utgå från praktiska studier av förutsättningar

i några företag. För att göra slutsatserna mer allmängiltiga kan dessa

studier eventuellt kompletteras av en enkät till ytterligare ett antal företag.

Det är sålunda en mycket omfattande uppgift som kommissionen lagt på

oss. Samtidigt saknas det i GD-gruppens promemoria en precisering av hur sanktionssystemet är tänkt att se ut. Detta begränsar givetvis våra möjligheter.

Genomförande

Genomförandet av vár studie kan indelas i fem delar sammanfaller

som med den kapitelindelning vi valt pá rapporten.

Kapitel 2 innehåller en statistisk belysning de små företagen

av och deras arbetsmiljö.

Kapitel 3 innehåller resultaten från 19 företagsbesök där vi diskuterat

GDgruppens idéer med företagsledarna. Besöken är förlagda till Norrland

norra och Stockholm.

Kapitel 4 innehåller resultaten från

en diskussion med 12 företagare i Jönköping. Syftet med diskussionen var dels att vidga den geografiska

referensramen och dels att engagera företagarna själva vid utformning

av en modell för hur lokalt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete kan utformas i de

små företagen.

Kapitel 5 innehåller en diskussion med regionala

skyddsombud kring deras speciella problem.

Kapitel 6 innehåller att antal kritiska frågeställningar

som har rests under projektets gång. Dessa frågeställningar är inte uttryck

för arbetsgruppens gemensamma värderingar utan snarare en spegling de inom vilka vi

av ramar fört den diskussion som resulterat i vårt förslag

senare till modell för lokalt arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete i de sma företagen.

Kapitel 7 innehåller gruppens slutliga förslag för lokalt

arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbete i de små företagen.

NÅGRA GRUNDLÄGGANDE FAKTA OM DE SMA FÖRETAGEN

Med små företag vi företag arbetsställen som har färre än 50

avser anställda. Anledningen till att vi lagt gränsen där är att den sammanfaller med kravet på skyddskommitté.

Nedan skall vi försöka att kvantifiera begreppet små företag. Därefter skall vi med hjälp av statistik belysa branschens struktur, de små företagens arbetsmiljö, förekomsten skyddsombud och regionala skyddsombud, de små

av företagens anslutning till företagshälsovården samt yrkesinspektionens besöksfrekvens hos de små företagen.

Enligt SCB:s företagsregister från augusti 1989 fördelar sig antalet arbetsställen och antalet anställda enligt nedan:

Storlek Antal Antal ant anst arb.ställen anställda

3385522 0

Enligt vår definition av småföretag, dvs färre än 50 anställda, så finns 42% av antalet anställda inom detta intervall. Om vi exkluderar företag utan anställda så återfinner vi 95% av antalet arbetsställen inom samma intervall. Om vi inkluderar egenföretagare utan anställda blir procentsatsen 98%.

Småföretagens branschstruktur Enligt SCB:s företagsregister från augusti 1989 finner vi följande branschstruktur för antalet anställda vid arbetsställen med 1-49 anställda. Vi redovisar även hur många procent av de anställda som arbetar vid små företag inom respektive bransch.

1 1987var antalet sysselsatta enligt SCB:ssysselsättningsstatistik 4.370.624

personer. Idag är den nognärmare4,5 miljoner. Enligt SCB:sföretagarregister har

vi 1 augusti 19893.547.910 anställda. Till detta kommer576.829egnaföretagare

siffran är osäker eftersomen del av de smeföretagen har en anställd företags-

ledare. Skillnaden mellan de badaregistren är i storleksordningen en halv miljon

sysselsatta. 2 Antalet kan vara nagot underskattat då enskilda företagare medmindre än 30.000

kronor i redovisad momsnormalt inte registreras här.

Näringsgren enl SNl Ant anst i Andel i

Vi ser av ovanstående tabell att det är inom nåringsgrenen Offentlig

förvaltning och andra tjänster som vi återfinner de flesta anställda vid små arbetsställen. Denna kategori skulle dock inte ingå l vår studie. inom nåringsgrenen Varuhandel, hotell- och restaurangrörelse återfinns 70%

av de anställda 346.l52 anställda på små arbetsställen, de flesta inom detaljhandeln 178.862 anställda. Byggnadsindustrin är en annan stor arbetsgivare. Där återfinns de flesta inom näringsgrenen Byggnadshantverk 69.586 anställda.

Bakom den rubriken döljer sig måleriet, plåtslagerier och glasmästerier samt el-

och vvsföretag. Inom tillverkningsindustrin är det Verkstadsindustrin

som är den stora arbetsgivaren.

De små företagen och arbetsmiljön

En intressant fråga är i vilken utsträckning små företag bidrar till

arbetsolyckor och yrkessjukdomar. För att belysa denna fråga har vi utgått från ISA:s statistik från 1986 när det gäller arbetsolyckor och från 1985 för arbetssjukdomar.

Storlek Antal Antal ant anst olyckor sjukdomar

De små företagen svarar för 362; av arbetsolycksfallen och 33% av antalet arbetssjukdomar. Dessa siffror skall jämföras med att de svarar för 42% av antalet anställda.

Små företag bidrar alltså i mindre utsträckning än stora företag till både arbetsolyckor och yrkessjukdomar. En reservation bör riktas kring att rapporteringsbenägenheten kan vara lägre i små än i stora företag.

Vi har även försökt spegla hur de små företagens arbetsskador fördelar sig över branscher. Vi har här begränsat oss till att studera fördelningen av arbetsolycksfall i små företag

.

Vi ser av ovanstående tabell att för de små företagen återfinner vi de farliga jobben inom tillverknings- och byggnadsindustrin. Inom tillverkningsindustrin är det närlngsgrenarna Verkstadsindustrin och Trävaruindustrin som är värst drabbade och inom byggnsdsindustrin är det näringsgrenen Byggnadshantverk som står för den största olycksfallsfrekvensen. Den numerärt stora gruppen Varuhus, hotell och restaurang klarar sig förhållandevis bra. Bäst klarar sig offentlig sektor, men den verksamheten ligger utanför vårt uppdrag att studera.

3 Beräkningarnaär behäftade medvissa svagheter. För att ra ett större underlag har

vi ackumulerat olycksfallen över tva år. 1987-88. Antal anställda är hämtadefrån

scBzsföretagsregister i augusti 1989. Värdet är därefter dividerat medtvå för att

få en Arsbaseradolycksfallsfrekvens.

Vi har studerat antalet anmälda arbetsolyckor och yrkessjukdomar under perioden 1983-1989 för de företag som ingått i vår företagsstudie. Den övre siffran anger arbetsolycksfall och den nedre arbetssjukdomar:

89 88 87 86 85 84 83

Slakteriet AB 1 1 1

l

Viltslakteriet AB

Inlandssågen AB l 4 6 8 5 9 6

3 l 2 2

Sågverket AB 2 5 2 7 l 2 5

2 l 1

Smidesverkstaden AB l 3 3 2 1 1

ICA Butiken AB

Restaurangen AB

Stockholmshotellet AB 1 l 3

1 1

Åkeriet AB

Transportföretaget HB 2 l 1 l 2

Städ i norr AB l

1 2 1

Stockholmsstäd AB

Märkesverkstaden AB 1 2 4 1 1

l 1 1

Motormekaniska AB uppgifter saknas

Vi kan konstatera att på företagsnivå blir antalet registrerade olyckor och sjukdomar så få att de knappast speglar arbetsmiljön på företagen. De stora variationerna över åren svarar inte mot förändringar i den verkliga arbetsmiljön.

skyddsombud och regionala skyddsombud vid de små företagen Andelen skyddsombud år lägre bland de små företagen än bland företag i genomsnitt. Vi har inte kunnat belysa förhållandena med något officiellt statistiskt material men bland de 19 företag vi besökt hade endast 10 ett skyddsombud. Vid vår studie i Jönköping var motsvarande siffror att 8 de 12

av företagen hade skyddsombudfi

4 Här bör manbeakta att företagen i Jönköping utvalda på grund sitt

var av speciella

intresse för arbetsmiljöfrågor varför andelenskyddsombudkan vara högre än vad som

år vanligt i regionen.

Svenska Fabriksarbetareförbundet har studerat antalet skyddsombud på arbetsställen med mindre än 16 medlemmar och kan notera följande:

Enligt LO har man ca 1400 regionala skyddsombud RSO vilket motsvarar 319 heltidsanställningar. Dessa har att bevaka 146.000 arbetsplatser. Det betyder i genomsnitt ca 450 arbetsplatser per heltidsanställd RSO. Om vi utgår från att en del av det regionala skyddsombudets arbetstid går åt till handläggning av arbetsskadeförsäkringen 4025 angav ett RSO så kan man inte räkna med att ett RSO hinner besöka varje företag mer än en gång vartannat år.

De små företagen och företagshälsovården De små företagen har lägre anslutningsgrad till företagshälsovården än de stora. Vi har inte kunnat belysa förhållandena med något officiellt statistiskt material men bland de 19 företag vi besökt hade 12 tillgång till någon typ av företagshälsovård. Två av dessa hade endast medicinsk del. Vid vår studie i Jönköping var motsvarande siffror att 9 av de 12 företagen hade tillgång till företagshälsovård.

De små företagen och yrkesinspektionen De små företagen får besök av yrkesinspektionen förhållandevis sällan. Vi har följt upp de företag som ingått i vår företagsstudie genom att räkna antalet besök som yrkesinspektionen gjort under perioden 1980-89:

Slakteriet AB Viltslakteriet AB Inlandssågen AB E: Sågverket AB E: Smidesverkstaden AB Svetsmek AB Plåtmek AB Byggföretaget AB Bygg AB Snabbköpet AB F ICA Butiken AB Restaurangen AB F Stockholmshotellet AB F Akeriet AB Transportföretaget HB Städ i norr AB Stockholmsstäd AB 3 Märkesverkstaden AB Motormekaniska AB

Vi redovisar inga genomsnittsvärden på vårt material då några av företagen har tillkommit under perioden. Vi kan dock notera att besöksfrekvensen är särskilt låg i Stockholmsregionen. Den höga besöksfrekvensen på de båda

5 Enligt brev från Sture Bengtsson,SvenskaFabriksarbetareförbundet, daterat

1990.02.16. 6 Hår bör manbeakta att företagen i Jönköpingvar utvalda pa grund av sitt speciella

intresse för arbetsmiljöfrågor varför anslutningsgradentill företagshälsovården kan

vara högre än den genomsnittliga för regionen.

11 ságama beror pá speciella omständigheter, en konkurs respektive en brand med efterföljande återuppbyggnad.

FÖRETAGSSTUDIEN

Idén med företagsstudien var att konfrontera ett urval små företag med GDgruppens förslag och diskutera vilka problem och möjligheter man ser i dem.

Vi har valt 20 företag för våra intervjuer. Vår strävan har varit att välja företag som på ett intressant sätt kan belysa problem och möjligheter i GDgruppens förslag. Vi har sålunda inte försökt fånga ett proportionellt statistiskt tvärsnitt av Sveriges små företag. Urvalet har skett enligt följande:

Offentlig sektor har enligt våra direktiv exkluderat

- .

Företagen är spridda över näringsgrenar enligt Svensk näringsgrens-

-

indelning SNI. Näringsgrenarna Jord- skogsbruk och fiske SNI 1,

Gruvor och mineralbrott SNI 2 och E1-, gas-, värme- och vattenverk

SNI 4 har exkluderats på grund av att antalet små företag är få

inom dessa näringsgrenar.

Inom respektive näringsgren har branscher valts där det finns ett stort

-