&& 1990:77 E%? Socialdepartementet

Allmän pension

Bilagor

Huvudbetänkande av pensionsberedningen Stockholm 1990 '”

• Sida 2
•  Original

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändnin gar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Graphic Systems AB, Stockholm 1990 ISBN 91-38-10642-6 Libergraf 104 0013 ISSN 0375-25OX

• Sida 3
•  Original

InnehåH

Bilaga A Nuvarande regler

Bilaga B

1

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5

2

4.1 4.2 4.3

4.4 4.5

Förmåner inom den allmänna pensioneringen Inledning Folkpension Särskilda förmåner inom folkpensioneringen Tilläggspension (ATP) Delpension

Finansiering av den allmänna försäkringen m.m.

Beskattning av allmän pension

Avtalspensioner m.m. Statlig tjänstepension Kommunal tjänstepension

Industrin och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Särskild tilläggspension (STP) Avtalsgruppsjukförsäkring (ASG)

Frivillig pensionsförsäkring

Bakgrund till nuvarande regelsystem

1 1.1 1.2

Den historiska utvecklingen

Äldre tider Den allmänna pensioneringen 1.2.1 Folkpensioneringen 1.2.2 Den allmänna tilläggspensioneringen (NW) 1.2.3 Utvecklingen efter införandet av ATP Tjänstepensioneringar m.m.

Ekonomiska överväganden i anslutning till utarbetandet av ATP

n—noxl—IIUI

19

20 21

23 23

29 32

34

39 40 40

41

51 53

55

• Sida 4
•  Original

Bilaga C

Bilaga D

Bilaga E

Bilaga F

Bilaga G

Statistiska uppgifter om pensionstagare

och kostnader m.m.

1. Den allmänna pensioneringen 1.1 Antalet pensionstagare

1.2 Poängförvärv inom ATP 1.3 Kostnader

2. Avtalspensioner 2.1 Antal försäkrade

2.2. Pensionsutbetalningar 2.3 Fondering

3. Privata pensionsförsäkringar 3.1 Nytecknade pensionsförsäkringar åren 1978—1989

3.2. Individuellt pensionssparande

63 63 67 75

78 78 80 81

81

81 82

Oversikt över den allmänna pensione- ringen i vissa andra länder

Allmän översikt

Danmark

Finland

Norge Förbundsrepubliken Tyskland USA

Canada

uma/laws)»—

EG:s regelsystem i fråga om pension

Frivilliga pensionsförsäkringar — en marknadsöversikt

Kostnader för de äldres service och vård

85 89 92 99 104 111 116

allmän

123

124

129

135

• Sida 5
•  Original

Bilaga A

Nuvarande regler

1.1. Inledning

Den allmänna pensioneringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) omfattar folkpension och tilläggspension (ATP). Inom båda dessa system utgår pension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevan- depension (barnpension, omställningspension, särskild efterlevandepension och — med stöd av övergångsregler — änkepension). Dessutom finns inom folkpensioneringen vissa särskilda förmåner: handikappersättning, vårdbidrag och — övergångsvis — barntillägg. I särskilda lagar finns regler om pen- sionstillskott och om kommunalt bostadstillägg till folkpension liksom — övergångsvis utgivet — hustrutillägg. Enligt lagen (1979:84) om delpen- sionsförsäkring kan utgå delpension till förvärvsarbetande som trappar ned sitt arbete inför övergången till ålderspension.

Såväl folk- som tilläggspensioneringen är obligatorisk och omfattar i princip hela befolkningen. Folkpension utgår oberoende av tidigare avgiftsbetalning eller förvärvsverksamhet. Pensionen utges med enhetliga belopp utan anknytning till den försäkrades föregående inkomstförhållanden. Rätten till ATP är däremot knuten till den försäkrades tidigare verksamhet. Tilläggspen- sionen relateras storleksmässigt till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid, och för oreducerad pension krävs sådana inkomster under ett visst minsta antal år.

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, dels utländska medbor- gare som är bosatta i Sverige (1 kap. 3 & AFL). Försäkrad för tilläggspension är dessutom utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg även om han inte är bosatt i riket. Utländsk medborgare som inte uppfyller de nämnda förutsätt— ningarna är vidare alltjämt försäkrad för tilläggspension om han här har tillgodoräknats pensionspoäng till ATP. En försäkrad som lämnar Sverige anses fortfarande vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses dock — om regeringen inte föreskriver annat — vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make eller därmed jämställd samt barn som inte fyllt 18 år.

I syfte att anpassa de allmänna pensionsförmånernas storlek till penningvär-

• Sida 6
•  Original

desutvecklingen relateras dessa jämte flertalet av de särskilda folkpen- sionsförmånerna till det s.k. basbeloppet (1 kap. 6 & AFL). Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, följer förändringar i prisläget (på grundval av konsumentprisindex). Fr.o.m. år 1991 utgör basbeloppet 29 700 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Vid fastställande av basbeloppet skall bortses från de prisförändringar som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomförs åren 1990 och 1991. Det sålunda beräknade beloppet avrundas till närmaste hundratal kronor. För år 1990 utgör basbeloppet 29 700 kr.

1.2. Folkpension Pensionsberättigade

Rätt till folkpension tillkommer i princip varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige. I detta fall utgår pensionen oberoende av bosättnings- eller försäkringstidens längd.

Vid bosättning utomlands är svensk medborgare, som har rätt till tilläggspen- sion, berättigad till folkpension i förhållande till det antal år för vilka han eller, när fråga är om efterlevandepension, den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng vid tilläggspensionens beräkning. Har pensionspoäng tillgodo- räknats för minst 30 år, utgår folkpension med oavkortat belopp. I annat fall utgår pensionen med så stor andel därav som svarar mot förhållandet mellan det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och talet 30. Med poängår jämställs bl.a. år före år 1960 för vilket beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade eller uttagits sjömansskatt. Vid bosättning utom riket utges enbart folkpensioneringens huvudförmåner ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt — som tillägg till pensionen — handikappersättning. Däremot utges då inte pensionstillskott eller vårdbidrag och inte heller kommunalt bostadstillägg (5 kap. 2 och 3 55 AFL).

Personer som är födda år 1929 eller tidigare eller som är födda senare men som den 1 juli 1979 redan uppbar folkpension har möjlighet att åberopa äldre lagstiftning för rätt till folkpension vid bosättning utanför Sverige. Enligt dessa äldre regler utgick folkpension till den som bodde utomlands under förutsättning att han varit mantalsskriven här i landet för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Utländsk medborgare (eller statslös) som är bosatt i Sverige är på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till folkpension under förutsättning att han har varit bosatt en viss minsta tid i Sverige. För ålderspension krävs att den försäkrade har varit bosatt i Sverige sedan minst fem år och efter fyllda 16 år har varit bosatt här under sammanlagt minst tio år. Förtidspension och handikappersättning utgår till utlänning, om denne antingen är bosatt i Sverige sedan minst fem år eller, om han är bosatt i Sverige sedan kortare tid än fem år, har varit normalt

• Sida 7
•  Original

arbetsför oavbrutet minst ett år under bosättningstiden. Rätt till vårdbidrag för barn tillkommer utländsk förälder om föräldern är bosatt i Sverige sedan minst ett år. För att efterlevandepension skall utgå till vuxen efterlevande utlänning fordras antingen att den avlidne omedelbart före sin död hade varit bosatt i Sverige minst fem år och den efterlevande vid dödsfallet var bosatt här i landet eller att den efterlevande är bosatt i Sverige sedan minst fem år och den efterlevande eller den avlidne vid dödsfallet var bosatt här. För efterlevande barn gäller en motsvarande regel, dock att det i dessa fall krävs sex månaders i stället för fem års bosättning. Om en utlänning enligt vad ovan sagts är berättigad till förtidspension eller särskild efterlevandepension, ersätts denna automatiskt av ålderspension då han uppnår 65 års ålder, även om han då inte har uppfyllt den särskilda kvalifikationstiden för rätt till ålderspension. Likaså är barn, för vilket förälder har uppburit vårdbidrag, berättigat till förtidspension eller handikappersättning från 16 års ålder utan hinder av att kvalifikationstiden för dessa förmåner då inte är uppfylld (5 kap. 4 och 5 55 AFL).

Vid sidan av det angivna regelsystemet finns vissa dispensregler som kan åberopas av svenska och utländska medborgare som flyttar utomlands sedan de beviljats folkpension i Sverige men som inte uppfyller villkoren för rätt till — oavkortad — pension vid bosättning utanför Sverige. Reglerna innebär att svensk medborgare, som har börjat uppbära folkpension, liksom utländsk medborgare, som efter viss tids bosättning här har beviljats folkpension, kan efter prövning i det enskilda fallet få behålla pensionen även sedan rätten därtill enligt huvudregeln har upphört till följd av flyttning från Sverige. En förutsättning härför är att regeringen har så förordnat för vissa fall eller det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som oskäligt att dra in pensionen (5 kap. 6 & AFL). Förordnande i enlighet härmed har meddelats i kungörelsen (1962z516) med föreskrifter rörande rätt till folkpension utom riket i vissa fall. Enligt denna kungörelse kan den folkpensionsberättigade — efter ansökan — få fortsätta att uppbära pensionen om han vistas utomlands för vård av hälsan eller för behandling av sjukdom och det finns skälig anledning att anta att vården eller behandlingen har avsevärd betydelse för honom.

I övrigt innehåller den svenska lagstiftningen inga regler om rätt till folkpension för utländsk medborgare vid bosättning utomlands. Bestämmelser härom finns dock i en rad konventioner som har ingåtts mellan Sverige och andra länder. Sådana konventioner gäller för närvarande i förhållande till de andra nordiska länderna, Förbundsrepubliken Tyskland, Jugoslavien, Portugal, Schweiz, Turkiet, Frankrike, Marocko, Italien, Nederländerna, Israel, Österrike, Spanien, Grekland, USA, Storbritannien, Luxemburg, Canada samt provinsen Quebec. Genom dessa konventioner ges i allmänhet medborgare i det andra landet rätt till svensk folkpension vid bosättning utanför Sverige på samma villkor som gäller för svenska medborgare. Enligt den nordiska konventionen om social trygghet gäller dock andra regler härför. I denna har dessutom föreskrivits kortare kvalifikationstid än enligt AFL i vad gäller rätten till folkpension vid bosättning i Sverige.

• Sida 8
•  Original

Ålderspension

Ålderspension utgår fr.o.m. den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Efter framställning av den försäkrade kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder. Förtida pensionsuttag, som kan begränsas till att avse hälften av pensionen, måste göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Möjlighet änns också att uppskjuta uttag av hela eller halva pensionen till mellan 65 och 70 års ålder (6 kap. AFL).

Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,5 % för varje månad som, då pensionen har börjat utgå, återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller 65 år. Uppskjuts uttaget, ökas pensionen med 0,7 % för varje månad som, då pensionen börjar utgå, har förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade fyllde 65 år. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag liksom ökningen vid uppskjutet uttag är livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder.

Den försäkrade har rätt att närhelst han så önskar — dvs. såväl före som efter 65 års ålder — återkalla sitt uttag av ålderspension. Återkallelse kan även ha det innehållet att hel ålderspension nedsätts till hälften.

Ålderspension som tas ut vid 65 års ålder utgör för år räknat för en ensamstående pensionstagare 96 % av basbeloppet, dvs. 28 512 kr. vid basbeloppet 29 700 kr. för år 1990. För gift försäkrad, vars make uppbär folkpension i form av ålderspension eller hel förtidspension (eller har fyllt 65 år men ej tagit ut ålderspension vartill rätt föreligger), utgör ålderspensionen 78,5 % av basbeloppet, dvs. 23 315 kr. år 1990. Om den försäkrades make uppbär två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension, utgår ålderspensionen i det förra fallet med 84 1/3 % och i det senare fallet med 87 1/4 % av basbeloppet, dvs. med 25 047 kr. resp. 25 913 kr. år 1990.

Förtidspension

Förtidspension utgår till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om förtidspension även sjukbidrag (7 kap. AFL).

Förtidspensionens storlek graderas efter nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga så, att försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår (nedsättning med minst 5/6) erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften (nedsättning med minst 2/3 men ej 5/6), utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall (nedsättning med minst 1/2 men inte 2/3), utgår halv förtidspension.

Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den nedsättning av prestationsförmågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter

• Sida 9
•  Original

och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmå- gan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsar- bete i hemmet.

I fråga om äldre personer skall bedömningen främst avse deras förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som de tidigare har utfört eller genom annat för dem tillgängligt lämpligt arbete.

Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder.

Rätt till förtidspension tillkommer även — inom både folk- och tilläggspensio- neringen — försäkrade som har fyllt 60 år och som är varaktigt arbetslösa samt har uppburit arbetslöshetsersättning under den längsta tid sådan ersättning kan utges eller har erhållit kontant arbetsmarknadsstöd under maximal tid. Genom lagändring som träder i kraft den 1 oktober 1991 avskaffas emellertid denna möjlighet till förtidspension på rent arbetsmark- nadsmässiga skäl (prop. 1989/90:62, SfU 12, rskr. 185).

Gemensamma bestämmelser för ålders- och förtidspension

Ålderspension och förtidspension kan kompletteras med kommunalt bostadstillägg, handikappersättning och pensionstillskott. Enligt övergångsregler kan också under viss tid framöver utges barn— och hustrutillägg i anknytning till sådan pension. Barntillägg, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg kan dock inte utgå som komplement till ålderspension som tagits ut före 65 års ålder förrän denna ålder har uppnåtts.

Vid tillämpning av folkpensioneringens bestämmelser om ålderspension och förtidspension skall gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs å andra sidan pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn (10 kap. 1 & AFL).

Barnpension

Barnpension utgår till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. Sådan pension utges även till barn som har fyllt 18 år, om barnet därefter bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå. Rätt till pension föreligger dock längst t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Barnpension efter en avliden förälder utgör för år räknat 25 % av basbeloppet, dvs. 7 425 kr. vid basbeloppet 29 700 kr. Pensionen skall dock alltid utges med sådant belopp att den, tillsammans med tilläggspension i form av barnpension som utbetalas till barnet, utgör 40 % av basbeloppet, dvs. 11 880 kr. år 1990. Har barnets båda föräldrar avlidit utgår barnpension med dubbelt så höga belopp.

• Sida 10
•  Original

Efterlevandepension till vuxna efterlevande

Till en man eller kvinna vars make har avlidit utges folkpension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension. Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

Rätt till omställningspension har en efterlevande make, som inte har fyllt 65 år och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv års ålder som stod under vårdnad av makarna eller en av dem. Rätt till sådan pension har även efterlevande make som oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.

Omställningspension utges för en tid av ett år från dödsfallet. Pensionen kan emellertid utbetalas för längre tid, nämligen så länge som den efterlevan- de har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

För tiden efter det att rätten till omställningspension upphört kan utges särskild efterlevandepension. Rätt till sådan pension har en efterlevande make, som inte har fyllt 65 år och som uppfyller även övriga villkor för rätt till omställningspension, om den efterlevandes möjligheter att bereda sig inkomst genom ett för honom lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften alltsedan makens död och nedsättningen beror på arbetsmarknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan därmed jämförlig omständighet samt kan antas vara inte endast kortvarig.

Särskild efterlevandepension kan utges som hel eller partiell förmån. Om möjligheten för den efterlevande att bereda sig inkomst genom arbete är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, utges hel särskild efterlevandepension. Är möjligheten därtill nedsatt i mindre grad men ändå med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar av hel pension. I övriga fall utges halv pension.

Vid bedömande i vad mån förvärvsmöjligheten är nedsatt skall beaktas den efterlevandes möjlighet att bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras med hänsyn till utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållan- den och andra därmed jämförliga omständigheter.

Särskild efterlevandepension kan inte utges samtidigt med ålderspension enligt AFL och inte heller med anledning av sådan nedsättning av förvärvs- möjligheten för vilken den efterlevande är berättigad till förtidspension eller sjukpenning.

Omställningspension och hel särskild efterlevandepension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 65 års ålder. Enligt särskilda regler kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till bl.a. delpension, arbetslöshetsstöd, utbildningsbidrag och vuxenstudiebidrag.

I förekommande fall kan jämte omställningspension och särskild efterlevan- depension utgå kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott.

Omställningspension för förlängd tid och särskild efterlevandepension dras in om den efterlevande ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor

• Sida 11
•  Original

med någon som den efterlevande har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Änkepension

De redovisade reglerna för efterlevandepension trädde i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas vid dödsfall som inträffar fr.o.m. denna tidpunkt. Samtidigt upphävdes tidigare gällande bestämmelser om änkepension från folkpen- sioneringen. Enligt övergångsregler gäller dock dessa äldre bestämmelser även fortsättningsvis för dem som vid ikraftträdandet redan hade rätt till änkepen- sion och för gifta och därmed likställda kvinnor som då var 45 år eller äldre, dvs. födda år 1944 eller tidigare. Också i andra avseenden — för yngre kvinnor liksom på barnpensioneringens område — gäller särskilda övergångsbestämmel- ser.

1.3. Särskilda förmåner inom folkpensioneringen

Enligt regler som gällde fram t.o.m. den 31 december 1989 kunde till ålders- och förtidspension utgå barntillägg för varje barn under 16 år till försäkrad förälder. Barntillägget till hel pension utgjorde för år räknat i regel 26 % av basbeloppet. Det minskades med hänsyn till pensionstagarens ATP. Enligt övergångsregler har de som vid årsskiftet 1989—1990 uppbar barntillägg fortsatt rätt härtill.

Folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension och särskild efterlevandepension kan kompletteras med pensionstillskott om den försäkrade har låg ATP eller ingen ATP alls.

Pensionstillskott till ålderspension och efterlevandepension uppgår för närvarande till 50 % av basbeloppet (14 850 kr. år 1990). Tillskottet till hel förtidspension utgör 100 % av basbeloppet (29 700 kr. år 1990). Pen- sionstillskott utgår med samma belopp till gift och ogift pensionstagare. Fr.o.m. den 1 januari 1991 höjs pensionstillskotten till 54 resp. 104 % av basbeloppet.

Pensionstillskott till halv ålderspension eller till förtidspension eller särskild efterlevandepension som utgår med två tredjedelar eller hälften av hel pension utgör motsvarande andel av helt pensionstillskott. Om ålderspension på grund av förtida eller uppskjutet uttag har minskats eller ökats med visst procenttal minskas eller ökas pensionstillskottet i motsvarande mån.

Pensionstillskottet är inkomstprövat mot tilläggspension i alla former. Avräkningen är så konstruerad att den som uppbär tilläggspension med belopp överstigande pensionstillskottets nivå inte får något sådant tillskott. Till den som uppbär tilläggspension med lägre belopp utgår pensionstillskott i den mån de sammanlagda förmånerna inte överstiger nivån för oreducerat pensionstillskott. Avräkning mot tilläggspension görs krona mot krona.

Hustrutillägg är en inkomstprövad förmån som under vissa förutsättningar kan utges till kvinnor som är födda år 1934 eller tidigare. Rätt till hustru- tillägg tillkommer, för tid före 65 års ålder, hustrun till den som uppbär folkpension i form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun har fyllt 60 år och själv inte uppbär sådan folkpension samt makarna har varit gifta

• Sida 12
•  Original

minst fem år. När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte har fyllt 60 år eller makarna har varit gifta kortare tid än fem år.

Hustrutilläggets maximlbelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan samman- lagda årsbeloppet av folkpension i form av hel ålderspension till två makar jämte två pensionstillskott och å andra sidan pension till ogift jämte ett pensionstillskott. Vid denna beräkning utgår man från de pensionsbelopp som gäller vid uttag fr.o.m. 65-årsmånaden. Detta innebär att oreducerat hustrutillägg år 1990 utges med belopp motsvarande 111 % av basbeloppet (32 967 kr.).

Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som efter beslut av kommun kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevan- depension och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven hustru som uppbär hustrutillägg.

Det kommunala bostadstillägget utgår enligt de grunder som kommunen själv bestämmer. Det varierar därför storleksmässigt kommunerna emellan. Awikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna får dock inte göras. Vidare krävs att tillägget utges med lägst de belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas.

Regeringen har föreskrivit att statsbidrag (med 25 % av de bidragsberättiga- de kostnaderna) utgår under förutsättning att kommunens grunder för bo- stadstillägg innebär att tillägget före inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostads- kostnaden som ligger mellan 80 och 1 700 kr. för ensamstående pensionstaga- re samt mellan 80 och 1 850 kr. för makar. De övre gränsbeloppen höjs fr.o.m. den 1 januari 1991 till 1900 resp. 2 050 kr. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostnader än de angivna, men dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget. Statsbidrag lämnas inte heller för kostnader för KBT som inte är knutna till bostads- kostnaden.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomstpröv- ning. Reglerna härom innebär att förmånen minskas med den försäkrades inkomster vid sidan av folkpensionen, således bl.a. med eventuell tilläggspen- sion. Även förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga sidoinkomsten överstiger 1 000 kr. för ensamstående sker minskning med hänsyn till den pensionsberättigades inkomst därutöver. För man och hustru är motsvarande gränsbelopp sammanlagt 1 500 kr. Årsinkomster under 1 000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för makar medför inte något avdrag. Hustrutillägg minskas med 60 % och kommunalt bostadstillägg med en tredjedel (35 % fr.o.m. den 1 januari 1991) av den överskjutande inkomsten.

Med årsinkomst avses den inkomst för år räknat som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Med inkomst avses inkomster av alla slag, såsom tilläggspension, tjänstepension, ränteinkomst och avkastning av fastighet. Såsom inkomst räknas inte t.ex. allmänt barnbidrag, folkpension eller tilläggspension till den del den föranlett minskning av pensionstillskott.

• Sida 13
•  Original

För den som uppbär folkpension i form av ålderspension tas vid inkomstpröv- ningen inte heller hänsyn till inkomster av förvärvsarbete som beskattas i inkomstkällan inkomst av tjänst. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall inte heller beaktas en ålderspensionärs intäkt av aktiv näringsverksamhet.

Värdet av förmögenhet och avkastning därav beräknas enligt särskilda regler, utfärdande av riksförsäkringsverket (RFFS 1979:5). Enligt dessa regler beaktas vid beräkning av avkastning av förmögenhet tillgångar i form av bl.a. aktier och obligationer, banktillgodohavanden, kontanter, fordringar, bostadsrättslägenhet, andelar i ekonomiska föreningar och fastigheter. För en- eller tvåfamiljsfastighet som pensionstagaren bor i beräknas avkastningen enligt den s.k. schablonmetoden vid taxering till statlig inkomstskatt. Från denna summa får avdrag göras för skuldränta som hänför sig till fastigheten. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas avkastningen till 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Samma procentsats gäller vid beräkning av avkastning av banktillgodohavanden, aktier, bostadsrättslägenheter och andelar i ekonomiska föreningar. Till förmögenhets avkastning skall enligt lagreglerna läggas 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 60 000 kr. (för makar tillhopa således 120 000 kr.) och för annan 75 000 kr. Vid beräkningen av förmögenhet skall värdet av fastighet, som är inrättad till bostad åt en eller två familjer, tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde till den del detta överstiger 400 000 kr. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet. Även för beräkning av värdet av andel i bostadsrättsförening, bostadsförening eller bostadsaktiebolag gäller en motsvarande regel.

Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall vid inkomstprövningen inte längre tas hänsyn till förmögenhet eller avkastning av förmögenhet i form av privat- bostadsfastighet eller privatbostad. I konsekvens härmed får inte heller skuld som hänför sig till sådan fastighet räknas av mot annan förmögenhet.

För sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensions- berättigade fyller 65 år kan, som nämnts i det föregående, inte utgå hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg.

Vid tillämpning av bestämmelserna om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall — i likhet med vad som gäller i fråga om ålderspension och förtidspension — gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make likställas med ogift pensionsberättigad, om inte särskilda skäl föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor med någon med vilken den pensionsberättiga- de har varit gift eller har eller har haft barn.

1.4. Tilläggspension (ATP)

Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng

Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är

• Sida 14
•  Original

avgörande för pensionens storlek (11—15 kap. AFL).

Rätten till tilläggspension är inte beroende av svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands.

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsarbe- te under åren fr.o.m. det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911—1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller för hela året uppburit hel ålderspension enligt AFL är dock inte pensionsgrundande. Vid förtida uttag av halv ålderspension eller vid förtida uttag av hel ålderspension för kortare tid än hela året beräknas pensionsgrundande inkomst för fortsatt förvärvsar- bete. Detta görs också för den som uppbär förtidspension (11 kap. 1 & AFL).

Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Till grund för beräkning av förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses även ersättning för arbete som någon har utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar betraktas den dock som inkomst av anställning endast om uppdragsgivaren och uppdragsta- garen kommer överens härom genom att träffa ett s.k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte lön eller ersättning från en och samma arbetsgivare som under ett år inte har uppgått till 1 000 kr.

Som inkomst av anställning anses även bl.a. sjukpenning, föräldrapenningför- måner och vårdbidrag (i den mån bidraget inte är ersättning för merkostna- der) enligt AFL, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilite- ring i form av dagpenning. Till sådan inkomst hänförs också korttidsstudie- stöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen(1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare. Även dagpenning till bl.a. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti- tionsutbildning samt till civilförsvarspliktiga betraktas som inkomst av anställning. Till sådan inkomst hänförs slutligen bl.a. egenlivränta som utgår enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller eljest bestäms med tillämpning av den lagen, vissa bidrag från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt (11 kap. 2 & AFL).

Vid beräkning av inkomst av anställning tas inte hänsyn till lön eller annan ersättning som den försäkrade har erhållit från arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den försäkrade har sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt

• Sida 15
•  Original

handelsfartyg. En svensk medborgare som är bosatt utomlands kan dock under vissa förutsättningar tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst. Detta gäller bl.a. svensk medborgare som arbetar utomlands för svensk arbetsgivare. Vidare skall lön till svensk medborgare från utländskt dotterföretag räknas som inkomst av anställning för ATP, om det svenska moderföretaget äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen och moder- företaget enligt en av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har åtagit sig att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension. Även för det fall att svenska staten har åtagit sig att svara för ATP-avgiften kan inkomst av tjänst hos arbetsgivare bosatt utom riket eller hos utländsk juridisk person räknas som pensionsgrundande inkomst. Utländsk medborgare som är bosatt och sysselsatt utomlands tillgodoräknas inte i något fall pensionsgrundande inkomst.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av aktiv närings- verksamhet här i riket. Härmed förstås också tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet samt ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner i den mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning (11 kap. 3 & AFL).

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet (29 700 kr. för år 1990). Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximlgränsen för beräkning av den pensionsgrundande in- komsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas- beloppet (222 700 kr. för år 1990). Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete (11 kap. 5 & AFL).

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. Poängen beräknas med två decimaler, dock lägst en hundradels poäng. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat för- värvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel pensionspoäng endast om tilläggspensionsavgift för året till fullo har erlagts inom föreskriven tid.

I fråga om försäkrad som uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen gäller särskilda regler för beräkning av pensionspoäng. I dessa fall beräknas pensionspoäng på den försäkrades förvärvsinkomster efter samma regler som gäller för övriga försäkrade. Har den försäkrade under minst halva året uppburit partiell förtidspension, som har beräknats med ledning av s.k. antagandepoäng (se nedan), erhåller han vid beräkningen av pensionspoäng — förutom poäng på förvärvsinkomsten — en mot invaliditeten svarande del av antagandepoängen, dvs. halva antagandepoängen vid halv förtidspension och två tredjedelar av nämnda poäng vid två tredjedels förtidspension. Den försäkrade skall emellertid — oberoende av om han för hela eller för delar av året uppburit hel eller partiell förtidspension — alltid för året tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande antagandepoängen. De sålunda förvärvade pensionspoängen beaktas vid bestämmande av den försäkrades ålderspension

• Sida 16
•  Original

och av efterlevandepension efter honom. Poängen påverkar däremot inte den utgående förtidspensionen (11 kap. 6 & AFL).

Med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats en försäkrad jämställs vid beräkningen av tilläggspension s.k. Vårdår. Sådana kan efter skriftlig ansökan tillgodoräknas en här i riket bosatt förälder som under större delen av ett år vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år. En ytterligare förutsätt- ning är att föräldern uppfyller de allmänna förutsättningarna i 11 kap. 1 & AFL för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Vårdår kan inte till- godoräknas för år då pensionspoäng fastställts enligt de allmänna reglerna i 11 kap. 6 &. För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig Vårdår (11 kap. 6 a & AFL).

Ålderspension

Ålderspension utgår inom ATP under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utges fr.o.m. den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom folkpensioneringen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år, beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Vid beräkning av detta medeltal tas inte hänsyn till s.k. Vårdår enligt 11 kap. 6 a & AFL.

Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år, minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). I pensioneringens inled- ningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatts med en 20—årsregel för den som är född något av åren 1896-1914. För den som är född något av åren 1915—1923 fordras, i stället för 30 år, 21 år för den som är född år 1915, 22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångsregler innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva oavkortad pension medan de som är födda åren 1896—1913 maximalt kan få så många 20-delar av full pension som antalet år fr.o.m. år 1960 t.o.m. det år då vederbörande fyllde 65 år (15 kap. 1 & AFL).

Även för utländska medborgare födda år 1923 eller tidigare gäller särkilda övergångsregler med avseende på pensionsberäkningen (15 kap. 1 a & AFL). Dessa innebär att vid tillämpningen av 30-årsregeln från talet 30 avräknas det antal år före år 1960 för vilka har beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för den försäkrade. Avräkning får dock ske med högst tio år eller, om den försäkrade är född under något av åren 1915—1923, med högst tio år minskade med ett år för varje år som den försäkrade är född senare än är 1914.

Förtidspension

Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspen-

• Sida 17
•  Original

sionär uppnår 65 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension (13 kap. AFL).

De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är desamma som inom folkpensioneringen. Den försäkrades arbetsförmåga skall alltså på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan vara nedsatt med minst hälften och nedsättningen skall vara av varaktig natur. Är nedsättningen av arbetsförmågan inte att anse såsom varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid kan den försäkrade, liksom inom folkpensio- neringen, erhålla sjukbidrag, som är begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande förtidspension. Invaliditetsgrade- ringen är densamma som inom folkpensioneringen. Förtidspensionen kan således vara hel, två tredjedels eller halv pension beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.

Liksom inom folkpensioneringen kan fram t.o.m. september 1991 förtids- pension beviljas också på rent arbetsmarknadsmässiga skäl (jfr ovan under avsnitt 1.2).

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensione- ringen är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt då arbetsförmågan har blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen därjämte kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han hade börjat uppbära sådan pension fr.o.m. den månad då han uppnår 65 års ålder.

Härvid skall, så snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionsfal- let inträffar t.o.m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 1911—1927) har tillgodoräknats viss pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagan- depoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år t.o.m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga, varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen (13 kap 2 & AFL).

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensione- ringen. Antalet poängår skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i

• Sida 18
•  Original

regel vara minst tre. Vid tillämpningen av reglerna om antagandepoäng beaktas inte s.k. Vårdår.

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas förtidspen- sionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension vilken utgår fr.o.m. den månad då 65 års ålder uppnås. Det fordras alltså i sådant fall att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år. För oavkortad förtidspension krävs enligt huvudregeln att pensionspoäng tillgodoräknats för minst 30 år ( 13 kap. 3 & AFL).

Efterlevandepension

Rätt till efterlevandepension efter en avliden försäkrad föreligger om den försäkrade vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtidspen- sion eller ålderspension eller om den försäkrade skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlevandepension från tilläggspensio- neringen utgår — i likhet med vad som gäller inom folkpensioneringen — i form av barnpension till den försäkrades efterlevande barn samt i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till efterlevande make. Med efterlevande make likställs vissa sambor enligt samma regel som inom folkpensioneringen (14 kap. AFL).

Efterlevandepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen ålders- eller förtidspension, om rätt till sådan pension förelåg för honom då han avled. Efterlevandepensionens storlek påverkas inte av den avlidne försäkrades eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Efterlevandepen- sionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar ålders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas efterlevandepension i förhållande till den förtidspension som han skulle ha fått om rätt till hel sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.

Rätt till bampension från tilläggspensioneringen tillkommer efterlevande barn enligt samma regler som inom folkpensioneringen.

För ett barn utgör barnpensionen 30 % av den avlidnes egenpension. Finns fler barn än ett, ökas detta procenttal med 20 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen (14 kap. 3 & AFL).

Omställningspension och särskild efterlevandepension utges från ATP under samma förutsättningar som för motsvarande förmåner inom folkpensionering- en.

Storleken av dessa pensionsförmåner är beroende av om det samtidigt utges barnpension eller inte. Finns det efter den avlidne barn som har rätt till barnpension, utgör omställningspension och hel särskild efterlevandepension 20 % av den avlidnes egenpension. I annat fall uppgår sådan pension till 40 % av egenpensionen. På motsvarande sätt som inom folkpensioneringen kan särskild efterlevandepension minskas med hänsyn till vissa andra förmåner

• Sida 19
•  Original

som den efterlevande har rätt till.

Efter en avliden försäkrad kan inte utges efterlevandepension till barn och make som sammantagna överstiger den avlidnes egenpension. Skulle det bli fallet med tillämpning av de ovan angivna reglerna, sätts efterlevandepen- sionerna ned proportionellt.

De beskrivna reglerna för efterlevandepension trädde i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser om barnpension och om änkepension tillämpas dock även därefter i stor utsträckning till följd av omfattande övergångsregler till reformen.

Enligt dessa övergångsbestämmelser utbetalas änkepension enligt äldre regler också fortsättningsvis till kvinnor som fått rätt därtill före den 1 januari 1990. Också kvinnor som är födda år 1929 eller tidigare får även i framtiden rätten till efterlevandepension helt prövad enligt äldre regler för änkepension. Likaså har kvinnor som är födda något av åren 1930—1944 rätt till änkepen- sion enligt tidigare bestämmelser fram till dess de fyller 65 år. Därefter samordnas änkepensionen från ATP med kvinnans egenpension från ATP enligt särskilda regler. Gifta kvinnor som är födda år 1945 eller senare omfattas av de nya reglerna för efterlevandepension men kan dessutom beviljas änkepension i relation till den ålderspension inom ATP som mannen hade tjänat in t.o.m. år 1989.

Även på barnpensioneringens område gäller särskilda övergångsbestämmel- ser.

1.5. Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60—64 år har möjlighet att minska arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpen- sionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen.

Försäkrad för delpension är den som är bosatt i Sverige och som under en ramtid av ett år omedelbart före den dag då pension avses börja utgå eller den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetat i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader enligt bestämmelserna om arbetsvillkor i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Tid då sökanden har varit hindrad att arbeta av anledning som sägs i den lagen eller i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd inräknas inte vid bestämmandet av ramtiden. Som arbetshinder räknas även arbetslöshet vid vilken ersättning har utbetalats enligt någon av de nämnda lagarna.

Som förutsättning för att vara försäkrad för delpension gäller dessutom att personen i fråga skall fr.o.m. det år då han fyllde 45 år ha varit förvärvsverk- sam i sådan utsträckning att han för minst tio år har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt AFL.

Rätt till delpension tillkommer försäkrad som fr.o.m. den månad då han fyller 60 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete och därefter arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar per arbetsvecka. Om förvärvsarbetet efter arbetstidsminskningen inte utförs fortlöpande är den försäkrade berättigad till delpension endast om han under varje period av högst tre månader arbetar under minst halva antalet vanliga dagar och inte

• Sida 20
•  Original

gör sammanhängande avbrott i förvärvsarbetet under längre tid än en och en halv månad. Därvid bortses från avbrott på grund av semester. Delpension kan utgå längst t.o.m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålderspension enligt AFL.

Den som efter arbetstidsminskningen har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag har rätt till delpension om han har minskat arbetstiden med i genomsnitt minst fem timmar per arbetsvecka. För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd eller uppdragstagare gäller att han för att vara berättigad till delpension måste ha minskat arbetstiden med i genomsnitt minst hälften.

Delpension utbetalas med belopp som motsvarar 65 % av den försäkrades pensionsunderlag.

För försäkrad som har förvärvsarbete enbart i form av anställning eller uppdrag utgörs pensionsunderlaget av skillnaden mellan hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen och den förvärvsinkomst som han efter arbetstidsminskningen kan antas ha tills vidare. Inkomsten före arbetstidsminsknin gen beräknas med utgångspunkt från pensionspoängen inom ATP för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två sämsta poängåren elimineras och därefter beräknas inkomsten till vad som motsvarar den genomsnittliga inkomsten för de återstående tre åren.

För försäkrad som efter arbetstidsminskningen förvärvsarbetar inte enbart som anställd eller uppdragstagare utgörs pensionsunderlaget av hälften av hans genomsnittliga förvärvsinkomst före arbetstidsminskningen. Överstiger den förvärvsinkomst som den försäkrade efter arbetstidsminskningen kan antas tills vidare ha hälften av den tidigare inkomsten, minskas pensions- underlaget med hänsyn härtill. Den tidigare förvärvsinkomsten beräknas enligt samma regler som för andra försäkrade.

Fastställd delpension är värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. Uttag av delpension reducerar inte den ålderspension som den försäkrade är berättigad till från 65 års ålder. Delpensionen räknas som pensionsgrundande inkomst för ATP.

4. Avtalspensioner m.m.

Pensioner som utgår enligt avtal mellan parterna på arbetsmarknaden och som utgör komplettering till det allmänna pensionssystemet förekommer idag för i stort sett alla kategorier arbetstagare. Huvuddelen av dessa omfattas av någon av följande fyra pensionsplaner:

a) pension för statsanställda

b) pension för kommunalanställda

c) industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän och arbetsledare (ITP)

d) särskild tilläggspension (STP) för privatanställda arbetare.

För kommunalanställda och privatanställda arbetare ger avtalsgruppsjukförsäk- ringen (AGS) komplettering till sjukpenning och förtidspension.

Utöver de här nämnda finns särskilda pensionsanordningar för exempelvis anställda inom den kooperativa sektorn, bankanställda och försäkringsanställ- da. Avtal om tjänstepensionsförsäkring kan också grundas på individuella anställningsavtal.

4.1. Statlig tjänstepension

Bestämmelser om de statsanställdas pensioner finns i allmänt pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän. Administrationen handhas av statens löne- och pensionsverk (SPV).

En arbetstagare har statlig pensionsrätt om han har fyllt 20 år, har en

• Sida 24
•  Original

anställning som avser tjänstgöring motsvarande lägst 40 % av heltidstjänstgö- ring, uppfyller villkor om kvalifikationstid och vid anställningstidpunkten inte har uppnått den ålder vid vilken han enligt pensionsavtalet har rätt att avgå med ålderspension.

Förmånerna enligt pensionsavtalet utgörs av egenpension (ålderspension, sjukpension och förtidspension), egenlivränta (ålderslivränta och förtidslivrän- ta), familjepension och familjelivränta. Dessutom kan kompletterande delpension utgå.

Pensionens storlek bestäms av två huvudfaktorer, nämligen antalet tjänsteår och pensionsunderlaget (pensionslönen). För hel pension krävs normalt 30 tjänsteår men för förordnandetjänster i regel 12—15 tjänsteår. För den som inte har tillräckligt antal tjänsteår reduceras pensionen i proportion till felande tjänstetid. Pensionsunderlaget beräknas på grundval av den pensionslön som för december månad året före avgångsåret gällt för arbetstagaren i den anställning på vilken rätten till tjänstepensionen grundas. I pensionsunderlaget inräknas inte mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger 167 % av basbeloppet enligt AFL och inte någon del av det belopp varmed månadslönen överstiger 250 % av basbeloppet.

I det statliga pensionsavtalet finns tre pensioneringsperioder, nämligen 60—63 år, 63—65 år och 65—66 år. Dessutom finns fasta pensionsåldrar. Huvudre- geln är att den anställde får avgå när han själv önskar inom pensioneringspe- rioden men är skyldig att avgå vid pensioneringsperiodens övre gräns.

Ålderspension utges om arbetstagaren avgår tidigast vid pensioneringsperio- dens nedre gräns (pensionsålder). Möjligheter till förtida uttag av ålderspen- sion föreligger sålunda inte inom den statliga tjänstepensioneringen. Hel ålderspension utgår med 65 % av pensionsunderlaget (normalbelopp). Detta normalbelopp höjs under vissa förutsättningar med en särskild lönetilläggsfak- tor. Utöver detta utgår från 65 års ålder ett tilläggsbelopp till ålderspensionen motsvarande 3,1 % av gällande basbelopp.

Har en statligt anställd varit sjukskriven under en tid av minst ca två år och bedömer läkare att han inte kommer att bli frisk inom de närmaste tolv månaderna är den anställde skyldig att avgå från tjänsten och erhåller då statlig sjukpension. Sjukpension kan i princip inte utgå till den som passerat pensioneringsperiodens nedre gräns.

Sjukpensionens belopp bestäms av ett normalbelopp och ett tilläggsbelopp. Härtill kommer ett särskilt tilläggsbelopp fram till 65 års ålder. Detta särskilda tilläggsbelopp utgör — oavsett om Sjukpensionens normalbelopp är reducerat med hänsyn till antalet tjänsteår eller inte — 25 % av normalbeloppet för hel sjukpension. Vid beräkningen av antalet tjänsteår tas hänsyn också till den tid som vid sjukpensionsavgången återstår till den tidpunkt då skyldighet att avgå med ålderspension skulle ha förelegat.

Förtidspension enligt pensionsavtalet kan utgå om för den anställde på grund av åldersförändringar arbetet utgör en fysisk eller psykisk påfrestning. Förtidspension beviljas av regeringen. Två förutsättningar måste vara uppfyllda. Den anställde måste ha minst 20 tjänsteår eller ha intjänat pensionsrätt i minst 20 år samt ha högst fem år kvar till ålderspensioneringen. Förtidspension beräknas på samma sätt som ålderspension men reduceras med 0,5 % för varje helt eller påbörjat kvartal som pensionen betalas ut

• Sida 25
•  Original

före den nedre pensionsgränsen.

Den som slutar sin statliga anställning utan att ha rätt till ålders—, sjuk- eller förtidspension kan få en s.k. egenlivränta. Förutsättning är att den anställde efter fyllda 28 år intjänat pensionsrätt enligt avtalet i minst tre år. Egen- livränta kan utgå i form av ålderslivränta eller förtidslivränta. Ålderslivränta utbetalas fr.o.m. 65 års ålder oavsett pensionsåldern för tjänsten. Förtidsliv- ränta utbetalas före 65 års ålder till den som får helt sjukbidrag/hel förtidspension enligt AFL.

Livränteunderlaget utgör 95 % av den pensionslön som skulle ha gällt om det varit fråga om ålderspension. Egenlivräntans normalbelopp utgör dels 10 % av livränteunderlaget till den del det understiger 7,5 gånger aktuellt basbelopp, dels 65 % av livränteunderlaget därutöver.

För statligt anställda utgår också kompletterande delpension på inkomster som överstiger 7,5 basbelopp. Förmånen utgör 65 % av inkomstförlusten.

Familjepension utgår till efterlevande make (änka eller änkling) efter arbetstagare för vilken pensionsavtalet gällde vid dödsfallet eller som då uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenpension. En förutsättning för rätt till pension är dock att äktenskapet hade ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år.

Frånskild make som på grund av dom eller skriftligt avtal har rätt till underhållsbidrag kan få familjepension. Förutsättningar är att underhållsbidrag utgick vid frånfället och att äktenskapet varat minst fem år och upplösts efter det att den efterlevande fyllt 30 år.

Familjepension utgår också till den anställdes efterlevande barn som inte fyllt 19 år.

Familjepensionens belopp beräknas på grundval av den egenpension som skulle ha utgått till arbetstagaren om denne vid tidpunkten för dödsfallet i stället hade blivit sjukpensionerad. Familjepension efter egenpensionär beräknas på grundval av den egenpension som utgick vid dödsfallet. I båda fallen utgår man från egenpensionens normalbelopp. 50 % av detta belopp utgör familjepensionens normalbelopp, vilket belopp utgår till en efterlevande. För två efterlevande utgör familjepensionen 140 % av detta normalbelopp. Den höjs för varje ytterligare efterlevande med 20 % av normalbeloppet. Frånskild makes belopp begränsas till underhållsbidragets storlek. Mellan efterlevande make och barn delas familjepensionen så, att 80 % av beloppet till en efterlevande tillkommer maken och barnen delar återstående belopp lika.

Familjelivränta kan utgå under förutsättning att arbetstagaren vid sitt frånfälle uppbar eller hade rätt att framdeles uppbära egenlivränta och att livränteunderlaget överstiger 1/12-del av 7,5 gånger basbeloppet vid ingången av året före avgångsåret. Berättigade till familjelivränta är samma kategorier efterlevande som de vilka har rätt till familjepension. Familjelivräntans normalbelopp utgör 32,5 % av livränteunderlaget till den del detta överstiger 1/12-del av 7,5 gånger det nämnda basbeloppet.

Vid beräkning av statlig tjänstepensionsrätt får tillgodoräknas tjänstepen- sionsrätt som lntjänats vid anställning hos bl.a. kommuner och landsting eller vid anställning omfattad av ITP-planen eller på STP-området.

Utgående statliga pensioner jämte tillägg samt livräntor är värdesäkrade

• Sida 26
•  Original

genom anknytning till basbeloppet. De finansieras som löpande utgifter för statsverket, dvs. som ett fördelningssystem.

De statliga pensionerna är samordnade med pensionsförmåner från den allmänna försäkringen på så sätt att en viss bruttopensionsnivå alltid är garanterad. Denna bruttosamordning innebär att den enskilde alltid är tillförsäkrad ett belopp motsvarande minst de förmåner som pensionsavtalet berättigar till. Skulle socialförsäkringsförmånerna uppgå till eller överstiga tjänstepensionens belopp utgår alltså endast socialförsäkringsförmånerna. Samordningen är individuell. Livräntor enligt pensionsavtalet är inte samordnade med allmän pension.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) utbetalat såväl tjänste- som socialför- säkringsförmåner till statliga pensionstagare.

För närvarande pågår förhandlingar om revidering i vissa hänseenden av det statliga pensionsavtalet. Dessa avser bl.a. möjligheterna till rörlig pensionsålder och anpassning till den nya efterlevandepensioneringen inom den allmänna försäkringen.

4.2. Kommunal tjänstepension

Tjänstepensioneringen för kommunalanställda har stora likheter med pensionssystemet för statsanställda men har genom kollektivavtal år 1984 förändrats i vissa avseenden. Den viktigaste ändringen i förhållande till tidigare gällande regler är att bruttopensionssystemet visserligen bibehållits men att en kompletterande nettopension normalt alltid utbetalas utöver folkpension och ATP.

De gällande reglerna finns samlade i pensionsbestämmelser för arbetstagare hos kommuner och landsting (PA—KL).

Som villkor för pensionrätt gäller att arbetstagare hos kommuner och landsting skall ha fyllt 18 år och ha en arbetstid om minst 40 % av motsvarande heltidsanställning. För pensionsrätt fordras vidare att ar- betstagaren har mer än ett år kvar till pensionsåldern vid tillträdandet av anställningen.

Pensionsförmånerna utgörs av ålderspension, sjukpension, garantipension, visstidspension, efterlevandepension, kompletterande delpension samt livränta.

Liksom inom den statliga tjänstepensioneringen bestäms pensionens storlek av antalet tjänsteår och pensionsgrundande lön.

För hel pension krävs en pensionsgrundande anställningstid på 30 år. Är tjänstetiden kortare än 30 år reduceras pensionsförmånerna i motsvarande mån. I fråga om arbetstagare anställda på s.k. särskilt visstidsförordnande (huvudsakligen förvaltningschefer) är den erforderliga tiden för hel pension emellertid tolv år. Tjänstetid tillgodoräknas under tiden från 28 och längst till 65 års ålder. I tjänstetiden inräknas tid då arbetstagaren har förvärvat rätt till tjänstepension hos annan arbetsgivare t.ex. hos annan kommun eller i statlig eller privat anställning. I tjänstetiden inräknas bl.a. även tid då arbetstagaren uppbär förtidspension eller sjukbidrag.

Ålderspensionen beräknas på ett pensionsunderlag som utgörs av en framräknad årsmedellön. Denna beräknas på grundval av den med basbelop- pet uppräknade lönen under de fem första av de sju sista anställningsåren

• Sida 27
•  Original

före pensioneringen. Av dessa fem år bortses från året med högst resp. lägst lön varefter årsmedellönen beräknas för de återstående tre åren.

Den kommunala ålderspensionen beräknas före samordning med folkpen- sion och ATP på så sätt att årsmedellönen uttryckt i basbelopp (årsmedel- poängen) multipliceras med nedan angivna procenttal inom resp. skikt.

bön uttryckt i basbelopp Nivå i procent 0 — 1 96 1 — 2,5 78,5 2,5— 3,5 60 3,5— 7,5 64 7,5— 20 65 20 — 30 32,5 30 - 0

Det tal som blir resultatet av denna uträkning (bruttopensionspoängen) multipliceras i sin tur med tidsfaktorn och det aktuella basbeloppet. Denna senare produkt är den kommunala pensionen före samordning med folkpension och ATP.

Exempel: Årsmedelpoängen är 5,1 och tidsfaktorn är 1,0. Bruttopensions- poängen blir 1,0(1 x 0,96) + (1,5 x 0,785) + (1 x 0,60) + (1,6 x 0,64) = 3,762. Ålderspensionen blir 3,762 x 29 700 (aktuellt basbelopp) = 111 731 kr.

Samordningen med folkpension och ATP är konstruerad så, att pensions- tagaren normalt erhåller ett nettobelopp från kommunen utöver folkpension och ATP.

Det kommunala pensionsavtalet har liksom det statliga fasta pensionsåldrar och pensioneringsperiod. De fasta pensionsåldrarna är 60, 63 och 65 år och pensioneringsperioden 63—65 år.

Möjlighet finns till förtida och uppskjutet uttag av ålderspensionen. Vtsstidspension utges till arbetstagare anställd på särskilt visstidsförordnande vilken avgår på grund av att förlängt förordnande inte erhålls. Den ersätts av ålderspension när arbetstagaren uppnår pensionsåldern. Denna form av pension utgår huvudsakligen till högre tjänstemän och beräknas med vissa undantag på samma sätt som ålderspension. Visstidspensionen minskas med förvärvsinkomst och samordnas med socialförsäkringsförmåner.

Sjukpension utges numera i huvudsak genom avtalsgruppsjukförsäkringen (AGS—KL).

Garantipension kan dessutom utges till den som har en lön överstigande ATP-taket (7,5 basbelopp) och som fått rätt till hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt AFL, hel egenlivränta enligt arbetsskadeförsäkringen eller eljest avgår från anställningen på grund av arbetsoförmåga. Garantipension beräknas och samordnas på samma sätt som ålderspension samt utges fram till pensionsåldern. Garantipensionen skall minskas även med bl.a. månads- ersättning från avtalsgruppsjukförsäkringen och med eventuell förvärvsinkomst.

De reformerade reglerna för efterlevandepension inom AFL har föranlett

• Sida 28
•  Original

reviderade bestämmelser för den kommunala tjänstepensioneringens familjepensionsfömzåner. Efterlevandepension till vuxen vid dödsfall fr.o.m. år 1990 utges sålunda under fem år till i huvudsak samma förmånsberättigade som inom den allmänna pensioneringen. Någon begränsning till efterlevande som är under 65 år finns dock inte. Pensionen utges med 15 % av den avlidnes pensionsgrundande lönedel under 20 basbelopp och med 75 % av lönedelen upp till 30 basbelopp. Pensionen reduceras inte på grund av bristande tjänstetid.

Kompletterande änkepension utges genom en övergångsbestämmelse och kompletterar den änkepension från ATP som finns kvar enligt övergångs- bestämmelserna till reformeringen inom AFL. Pensionen utges endast på lönedelar över 7,5 basbelopp och utgör 24 % av pensionsunderlaget upp till 20 basbelopp och 12 % av pensionsunderlaget därutöver. Pensionen beräknas med hänsyn till tidsfaktorn. Om den förmånsberättigade är född år 1945 eller senare får pensionsgrundande tid endast tillgodoräknas t.o.m. år 1989. För äldre räknas tiden på vanligt sätt. Om den förmånsberättigade är född år 1945 eller senare upphör pensionen vid 65 års ålder. För äldre utges pensionen så länge som änkepension från ATP utges enligt AFL:s övergångs- bestämmelser. Enligt AFL skall änkepension samordnas med egenpension från ATP, vilket innebär att endast vissa efterlevande får behålla förmånen efter 65 års ålder. För samtliga gäller krav på giftermål före 1989 års utgång och att pensionen upphör vid omgifte.

Barnpension utges till 18 års ålder eller i samband med vissa studier längst till 20 års ålder. En förutsättning för förlängd barnpension är att barnpension enligt AFL också utges. Barnpensionen utgör 10 % av den avlidnes pen- sionsgrundande inkomst upp till 7,5 basbelopp och 28 % av inkomsten därutöver upp till 20 basbelopp samt beräknas utan hänsyn till tidsfaktorn. Efterlämnar den avlidne flera barn ökas barnpensionen med 40 % vid två barn, 60 % vid tre barn osv. — dock aldrig med mer än 100 % — varefter pensionen delas lika mellan barnen.

Pensionsförmåner för efterlevande enligt det nya avtalet är nettoförmåner, dvs. de samordnas inte med folkpension och ATP. För förmåner enligt ti- digare bestämmelser och övergångsbestämmelserna är emellertid den kom- munala familjepensionen enligt samma principer som för ålderspension samordnad med familjepension från ATP men endast med 48,5 % av änke- pension från folkpensioneringen. Denna friläggning från samordning gäller även sedan änkepensionen vid 65 års ålder utbytts mot ålderspension inom folkpensioneringen. *

Den kompletterande delpensionen enligt pensionsavtalet för kommunerna utgår med 65 % av bortfallande årslönedel som överstiger 7,5 basbelopp.

Arbetstagare som avgår från sin tjänst före pensioneringen kan under vissa förutsättningar bli berättigad till livränta. Denna kan anses vara en form av fribrev, baserad på den intjänade pensionsrätten. Livränta framräknas enligt samma principer som gäller för ålderspension men med hänsynstagande till intjänad pensionsrätt i förhållande till återstående tid till pensionsåldern.

Utgående pensioner är värdesäkrade genom anknytning till basbeloppet. Kommunernas pensioner finansieras av varje kommun/landsting genom självriskåtagande och administreras av Kommunernas pensionsanstalt, KPA,

• Sida 29
•  Original

som även utbetalar folk- och tilläggspensioner.

4.3. Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP)

Tjänstepensioneringen för tjänstemän inom den privata sektorn fick i huvudsak sin nuvarande utformning i anslutning till ikraftträdandet av den allmänna tilläggspensioneringen. En ny enhetlig pensionsplan (ITP-planen) utformades år 1960. Nuvarande avtal beträffande ITP-planen har träffats i september 1976 mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Privat- tjänstemannakartellen (PTK) och gäller med vissa förändringar — efter nya förhandlingar — fortfarande. ITP-planen gäller som kollektivavtal mellan förbund anslutna till SAF resp. PTK och har tjänat som förebild för pensionsplaner inom bl.a. bank- och försäkringsväsendet samt inom koopera- tionen.

ITP omfattar ålderspension, kompletterande ålderspension (ITP-K), delpension, sjukpension och familjepension. Ålderspensionen kompletteras i vissa fall av en särskild garantitilläggspension till ålderspension (ITP-G). Enligt ett nyligen träffat avtal kan i vissa fall också enskilda överenskommelser träffas om alternativa pensionslösningar avseende såväl ålders- som efterlevan- depension.

Ålderspension, ITP-K och familjepension kan tjänas in från 28 års ålder medan anslutningsåldern för övriga förmåner är 18 år.

Till grund för beräkning av pensionsförmånerna ligger den pensionsmed- förande lönen, varmed i huvudsak avses den aktuella fasta årslönen jämte naturaförmåner i form av kost eller bostad. Det finns speciella bestämmelser som sätter en gräns för vilka löneförhöjningar nära pensionsåldern som får bli pensionsmedförande.

För full ITP-pension krävs en tjänstetid om 360 månader mellan 28 och 65 års ålder. Vid kortare tjänstetid reduceras pensionen med så många 360- delar som det saknas månader för full tjänstetid. Som tjänstetid tillgodoräknas tid varunder tjänstemannen har tjänat in pensionrätt inom andra pensionssys- tem på såväl det statliga och kommunala som det privata området.

Pensionsåldern är normalt 65 år. Hel ålderspension utgår med 10 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp. För pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp utgår ålderspension med 65 % och för sådan lön mellan 20 och 30 basbelopp med 32,5 %. För lönedelar överstigan- de 30 gånger basbeloppet utgår ingen pension. Vid pensionsåldrar lägre än 65 år utges hel ålderspension t.o.m. månaden före den under vilken tjänstemannen fyller 65 år med 65 % även för lönedelar på upp till 7,5 basbelopp. Möjlighet finns till förtida uttag av ålderspension från 55 års ålder och uppskjutet uttag upp till 70 år. Reducering resp. ökning av pensions- beloppet sker i sådana fall med tillämpning av försäkringstekniska grunder.

I ITP-planen finns fr.o.m. år 1977 också en kompletterande ålderspension — ITP-K. Denna pensionsdel kan tas ut under en viss period — t.ex. vid förtida uttag — eller fördelas under resten av livet från den ordinarie pensioneringen. Storleken på ITP-K kan inte beräknas i förväg utan beror på löneutveckling- en. Den som tar ut ITP-K som livsvarig pension från 65 års ålder kan dock

• Sida 30
•  Original

räkna med att få ut mellan 2,5 och 3 % av den pensionsmedförande lönen. Fr.o.m den 1 juli 1990 kan en del av ITPK-premien dessutom användas till tecknande av en försäkring för efterlevandepension eller för kompletterande ålderspension i form av gruppension.

En annan kompletterande förmån är ITP—G. Denna garanterar tjänsteman- nen minst lika stor ålderspension som en arbetare får genom sin kollektivav- talspension STP. Det är i första hand den som har låg tjänstetidsfaktor för sin vanliga ITP som kan komma i fråga för denna garantiregel.

Sjukpension från ITP kan utgå till den vars arbetsförmåga varit nedsatt till minst hälften i minst 90 dagar. ITst sjukpension utges under sjukpenningtid med — inkl. sjukpenningen — 95 % av lönedelar upp till 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp utges pensionen med 65 % samt för lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp med 32,5 %. Om arbetsoförmågan blir bestående och förtidspension eller sjukbidrag utgår från den allmänna försäkringen blir den sammanlagda ersättningen från den allmänna försäkring- en och ITP 80 % av lönen på lönedelar upp till 7,5 basbelopp. För lönedelar mellan 7,5 och 30 basbelopp överensstämmer procenttalen med de som gäller för ålderspension. Vid partiell arbetsoförmåga utgår sjukpension i proportion till graden av arbetsoförmågan.

Rätt till delpension föreligger för tjänstemän med lön överstigande 7,5 basbelopp. Delpension från ITP utgår med 65 % av bortfallande årslönedelar mellan 7,5 och 20 basbelopp och med 32,5 % av sådana lönedelar mellan 20 och 30 basbelopp.

Familjepension enligt ITP-planen utges till efterlevande make (änka eller änkling) och barn. Rätten till denna förmån består även efter det att tjänstemannen har uppnått pensionsåldern.

Familjepension utges fr.o.m. månaden efter den under vilken tjänstemannen har avlidit. Pensionen utgår för make t.o.m. den månad under vilken maken avlider eller gifter om sig. För barn utgår pensionen t.o.m. den månad varunder barnet fyller 20 år eller dessförinnan avlider. Om barnet när det fyller 20 år är fullständigt och varaktigt arbetsoförmöget har barnet dock rätt till familjepension så länge detta förhållande består.

Familjepensionens storlek bestäms med utgångspunkt i dels ett grundbelopp, dels antalet förmånstagare. Grundbeloppet för full familjepension baseras på den del av den avlidnes lön som låg över 7,5 basbelopp och utgör 32,5 % av pensionsmedförande lön mellan 7,5 och 20 basbelopp. För den pensionsmed- förande lönen mellan 20 och 30 basbelopp utgör grundbeloppet 16,25 %.

Familjepensionen utges med nedan angivna procenttal av grundbeloppet. När det finns både änka eller änkling och barn med rätt till pension erhåller efterlevande make 75 % av grundbeloppet. Ett efterlevande barn får barn- pension med 55 % av grundbeloppet och två barn med 75 % därav. Pen- sionen höjs för varje ytterligare barn med 10 % av grundbeloppet. Barnpen- sionen delas lika mellan flera "barn.

De nämnda reglerna avser full familjepension, dvs. sådan pension som utges vid beräknad full pensionsgrundande tjänstetid. Om den beräknade pen- sionsgrundande tjänstetiden är kortare, reduceras familjepensionen enligt samma regler som gäller för ålderspension.

• Sida 31
•  Original

Förmånstagare Familjepension i % av grundbeloppet

Efterlevande make

utan barn 100 och 1 barn 130 och 2 barn 150 och fler än 2 barn 150 + + för varje barn utöver 2 10 Enbart barn 1 barn 75 2 barn 110 3 barn 135 4 barn 150 fler än 4 barn 150 + + för varje barn utöver 4 10

För tjänsteman med pensionsmedförande lön överstigande 10 basbelopp kan arbetsgivaren och tjänstemannen träffa en överenskommelse om att i stället för huvudregeln tillämpa annan pensionslösning avseende lönedelar överstigan- de 7,5 basbelopp. Sådan pensionslösning kan avse såväl ålders- som efter- levandepension.

Enligt regler som gällde fram till utgången av år 1989 kunde i vissa fall utges särskild änkepension och särskild änklingspension. Särskild änkepension kunde utbetalas till änka som inte har rätt till änkepension från ATP. Hel sådan pension utgör 26 % av den pensionsmedförande lönen upp till 7,5 basbelopp. Särskild änklingspension utgick till kvinnlig försäkrads make under samma förutsättningar som för familjepension i övrigt. Hel sådan pension utgör 20 % av den pensionsmedförande lönen intill 7,5 basbelopp.

Enligt övergångsbestämmelser till den i januari 1990 ikraftträdda ändringen utbetalas också fortsättningsvis särskild änke— och änklingspension enligt tidigare regler efter tjänstemän som avlidit dessförinnan. Dessutom har maka till tjänsteman som avlider därefter fortsatt rätt till särskild änkepension om äktenskapet ingåtts före år 1990 och äktenskapet har varat mindre än fem år och änkan inte har något barn gemensamt med den avlidne tjänstemannen. Vidare har efterlevande make till en avliden kvinnlig tjänsteman fortsatt rätt till särskild änklingspension, om äktenskapet ingåtts före år 1990 och mannen är född år 1929 eller tidigare. Särskild änke- och änklingspension som utbetalas med stöd av dessa regler minskas med omställningspension och särskild efterlevandepension från den allmänna försäkringen.

En ITP-försäkrad som fyllt 28 år och som slutar sin anställning utan att omedelbart bli ITP-försäkrad hos annan arbetsgivare erhåller automatiskt s.k. fribrev, motsvarande värdet av inbetalda avgifter.

Utgående ITP-pensioner uppräknas inte med anknytning till basbeloppet. Som kompensation för levnadskostnadsökningar har emellertid hittills regelmässigt lämnats tillägg till utgående pensioner på grundval av utveckling- en av konsumentprisindex.

ITP bygger på principen om nertosamordning, som innebär att pensionen — till skillnad från vad som gäller för statlig och kommunal tjänstepension — i regel inte påverkas av samtidigt utgående folkpension eller ATP. I fråga om

• Sida 32
•  Original

en del förmånsslag — t.ex. ålderspension före 65 års ålder och sjukpension — sker dock sådan samordning i viss utsträckning.

ITP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt ett premiereservsystem. Detta system innebär fondering av premier motsvarande kapitalvärdet av framtida pensionsutbetalningar. Ålderspensionerna kan säkras på två sätt: antingen genom försäkring i Försäkringsbolaget SPP eller genom avsättning i bokslut av tillräckliga pensionsmedel enligt det s.k. FPG/PRI-systemet (FPG = Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, PRI = Pensionsregistreringsinstitutet).

4.4. Särskild tilläggspension (STP)

Den särskilda tilläggspensionen (STP) för arbetare har tillkommit genom överenskommelser åren 1971 och 1972 mellan SAF och Iandsorganisationen i Sverige (LO). Nuvarande STP-plan gäller fr.o.m. den 1 juli 1976. STP omfattar i huvudsak arbetstagare som arbetar inom de sakliga tillämpnings- områdena för kollektivavtalen inom SAF/LO-området. Även utanför detta område har slutits kollektivavtal om skyldighet för arbetsgivare att teckna försäkring för STP. Försäkringsgivare är Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktiebolag (AMF-pensionsförsäkring). Försäkringsavtalen sluts mellan arbetsgivare och detta bolag.

STP finansieras genom arbetsgivaravgifter enligt en s.k. kapitaltäckningsme- tod. Denna innebär krav på fondering av medel motsvarande kapitalvärdet av utgående pensioner.

STP är en komplettering till ålderspensionerna från folk, och tilläggspensio- neringen. Pensionens storlek påverkas inte av folkpension eller ATP och är sålunda nettosamordnad med de allmänna pensionerna.

Rätt till STP tillkommer den som är född i juni 1911 eller senare och som har fyllt 65 år. Pensionsgrundande tid (STP-år) beräknas fr.o.m. det år då den anställde uppnår 28 års ålder t.o.m. det år då han fyller 64 år. Den pensionsgrundande tiden räknas i timmar arbetstid per år varvid ett helt STP- år tillgodoräknas om arbetstiden har uppgått till minst 832 timmar.

STP-pensionens storlek beror på antalet STP-år och pensionslönens storlek. Hel STP utgår till den som har 30 STP-år. Den som är född år 1931 eller tidigare kan emellertid erhålla full pension trots färre antal STP-år.

Pensionslönen beräknas på grundval av årsinkomsterna under de fem år då den försäkrade uppnår 55—59 års ålder. Pensionslönen utgör medeltalet av de tre bästa årsinkomsterna — uppräknade till pensionsårets penningvärde — under de fem åren. Enbart årsinkomst upp till 7,5 gånger basbeloppet tas härvid i beaktande.

Hel STP utgör 10 % av pensionslönen och utges om den anställde kan tillgodoräkna sig erforderligt antal STP-år, dvs. som huvudregel 30 år. Vid kortare anställningstid reduceras pensionen i förhållande till antalet saknade år. Möjlighet finns att uppskjuta uttag av STP-pension till 70 års ålder med försäkringsmässigt beräknade tillägg till pensionen.

STP är inte värdesäkrad genom anknytning till basbeloppet. Överskott som uppstår inom AMF-pensionsförsäkring används dock i första hand till att höja utgående pensioner som kompensation för penningvärdesförsämring.

Vid övergång till STP från andra pensionsplaner på både den offentliga och

• Sida 33
•  Original

privata sidan kan den försäkrade som STP-tid tillgodoräkna sig pensionsgrun- dande tid enligt dessa andra pensionsplaner. På samma sätt kan STP-tid tillgodoräknas vid övergång till sådana pensionsplaner.

STP innehåller inte familjepension.

4.5. Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)

Avtalsgruppsjukförsäkringen (AGS) tillkom samtidigt som STP genom överenskommelser mellan SAF och LO åren 1971 och 1972 och är avsedd att vara ett komplement till sjukpenning och förtidspension (sjukbidrag) från den allmänna försäkringen. AGS gäller enligt utfästelser i kollektivavtal för arbetare på den privata sektorn. För anställda hos kommuner och landsting finns en motsvarande försäkring, AGS-KL. Försäkringarna tecknas av arbetsgivaren i ett särskilt bolag — Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäk- ringsaktiebolag (AMF-sjukförsäkring).

Bestämmelserna i AGS—KL för kommunalanställda överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i AGS. AGS—KL är dock anpassad till de kommunala löneavtalen. Sålunda utges t.ex. dagersättning inte för tid då sjuklön utges med 100 %.

AGS gäller för anställd som är sjukpenningförsäkrad enligt AFL och som inte har fyllt 65 år. Dessutom skall den anställde ha arbetat minst 180 dagar och då ha omfattats av försäkringen (s.k. kvalifikationstid). AGS gäller så länge anställningen består och har dessutom visst efterskydd, som innebär att den fortsätter att gälla viss tid efter det att den försäkrade slutat sin anställning.

Ersättning från AGS utgår under tid då den försäkrade är arbetsoförmögen till minst 50 % och uppbär sjukpenning enligt AFL eller förtidspension eller sjukbidrag enligt samma lag. Ersättning vid sjukdom lämnas för sjukperiod som varar i minst åtta dagar. I sådant fall utges ersättning fr.o.m. insjuknan- dedagen (fr.o.m. andra sjukdagen enligt AGS-KL) som en komplettering till sjukpenningen från AFL upp till 100 % av inkomstförlusten. Efter nittionde dagen är ersättningsnivån 88—95 %. När tim- eller dagberäknad sjukpenning utges, gäller särskilda regler för utbetalning av AGS-ersättning. Sådan ersättning utbetalas inte alls för tid när sjuklön utges. Under förtidspensions- tid utges AGS-ersättning i form av månadsbelopp vars storlek varierar med hänsyn till den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid tidpunkten för insjuknandet och graden av arbetsoförmåga. Under år 1990 är månadsbelop- pen lägst 180 och högst 1 560 kr. Utgående belopp är skattefria.

När ersättning från AGS har utgetts under 24 månader i följd kan månads- beloppen höjas enligt särskilda regler, om basbeloppet höjs. Höjningen får dock inte överstiga 4 % per år. AMF-sjukförsäkring kan under vissa förutsättningar besluta om högre uppräkning än 4 %, och genom sådana beslut har hittills getts full kompensation för prisstegringarna.

• Sida 34
•  Original

5. Frivillig pensionsförsäkring

Hos privata försäkringsbolag kan den enskilde - eller dennes arbetsgivare — teckna frivilliga liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar i form av individuell försäkring eller gruppförsäkring. En sådan försäkring bestäms genom ett avtal mellan den enskilde (resp. arbetsgivaren) eller gruppen och försäkringsbolaget.

Gruppförsäkring meddelas således enligt ett gruppavtal som utgör en plan för försäkring av en i avtalet angiven grupp av personer, t.ex. anställda inom ett visst avtalsområde eller medlemmar i en viss förening. Ett av syftena med gruppförsäkringar är att ge de försäkrade ett försäkringsskydd till en total kostnad som är lägre än de sammanlagda kostnaderna för motsvarande individuella försäkringar. Detta uppnås dels genom att försäkringens utformning är mer eller mindre standardiserad, dels genom en förenklad administration och marknadsföring. Den individuella riskprövningen ersätts vid gruppförsäkring av en förenklad hälsodeklaration.

De privata försäkringsbolagen tillhandahåller också försäkringar som tecknas i kollektiva former, dvs. de gruppliv- och tjänstepensionsförsäkringar som grundas på avtal mellan arbetsmarknadens parter.

Avtal om bl.a. personförsäkring regleras i dag i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL). Lagen är i relativt stor utsträckning — i synnerhet beträffande regler som ansetts viktiga för försäkringstagarnas skydd — tvingande, dvs. förbehåll med visst innehåll får inte åberopas eller får åberopas endast under vissa närmare angivna förutsättningar. Syftet med den förhållandevis långtgående tvingande regleringen i FAL är att skydda försäkringstagarna mot försäkringsgivarnas övermakt vid utformandet av försäkringsvillkoren. På ett för försäkringstagarna centralt område, nämligen vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd, är emellertid avtalsfriheten fullständig. Även beträffande premiens storlek råder avtalsfrihet. Försäkringsinspektionen kontrollerar dock att försäkringsbo- lagens premiesättning är skälig.

På livförsäkringsområdet görs i FAL en åtskillnad mellan kapitalförsäkring och livränteförsäkring. Kapitalförsäkringen avser vanligen utbetalning i form av ett engångsbelopp. Ersättningen kan dock även vara avtalad att utgå i poster (rater). Försäkringen skiljer sig då emellertid från livränteförsäkringen genom att antalet poster är bestämt i förväg. Vid livränteförsäkring är antalet poster avhängigt av att någon är i livet.

Då det gäller livförsäkring gör man vidare åtskillnad mellan riskförsäkringar och sparförsäkringar. Med riskförsäkring menas då vanligen en försäkring där utbetalning sker endast om den försäkrade avlider före en viss tidpunkt eller före en viss annan person. Riskförsäkring och sparförsäkring kan förekomma både vid kapitalförsäkring och vid livränteförsäkring.

Inom livförsäkring skiljer man också mellan pensionsförsäkring (P-försäk- ring) och kapitalförsäkring (K-försäkring). Uppdelningen hänför sig till den skattemässiga behandlingen av försäkringen (se nedan) och sammanfaller inte med försäkringsavtalslagens indelning i livränteförsäkring och kapitalförsäkrin g.

Försäkringsrättskommittén har i betänkandet (SOU 1986:56) Personförsäk- ringslag lagt fram förslag till en personförsäkringslag, som avses ersätta FAL:s regler om liv-, sjuk» och olycksfallsförsäkring. Förslaget har remissbehandlats

• Sida 35
•  Original

och övervägs för närvarande i justitiedepartementet.

Den privata försäkringsverksamheten står under offentlig tillsyn. I försäk- rin gsrörelsela gen ( 1982z713) finns associationsrättsliga regler för försäkringsbo- lagen, bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas och föreskrifter om offentlig tillsyn över verksamheten. I lagen föreskrivs att utöver dess regler skall för bl.a. livförsäkringsrörelse gälla även särskilda regler (grunder), vilka upprättas av bolaget och stadfästs av regeringen eller i vissa fall av försäkringsinspektionen. Grunderna skall innehålla närmare be- stämmelser om försäkringsbolagets verksamhet, bl.a. i fråga om beräkning av försäkringspremier, premiereserv (bolagets beräknade utgifter för löpande försäkringar) samt om återbäring till försäkringstagarna. Om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse här i riket finns en särskild lag. Försäkringsinspektionen är den centrala myndighet som handhar tillsynen över försäkringsbolagen.

Den konventionella livförsäkringen innebär bl.a. att försäkringsbolaget åtar sig att vid ett framtida försäkringsfall till försäkringstagaren utbetala ett visst belopp eller vissa periodiska belopp som anges i försäkringsavtalet. Premie- beräkningen förutsätter att bolaget kan förränta sparkapltalet enligt en på förhand bestämd årlig räntesats. Överskott som kan uppkomma i verksam- heten avsätts till en återbäringsfond. I samband med utbetalning av försäkringsersättning erhåller försäkringstagaren i allmänhet tilldelning av återbäringsmedel från återbäringsfonden.

Den 1 februari 1990 trädde lagen (1989:1079) om livförsäkringar med aktiefondsanknytning i kraft. Lagen innehåller regler om en ny försäkrings- form, s.k. unit linked-försäkring, som i huvudsak innebär att försäkringstaga- rens tillgodohavande i försäkringen placeras i andelar i en eller flera aktiefonder som försäkringstagaren bestämmer. För detta ändamål skall särskilda slag av aktiefonder inrättas, försäkringspremiefonder. Åtagandena för en sådan försäkring uttrycks i antal enheter, t.ex. andelar i en aktiefond, i stället för i kronor. Försäkringsbolag som meddelar livförsäkring med fondanknytning får dela ut vinst till aktieägare och är alltså inte skyldiga att avsätta överskottet till en återbäringsfond.

I 31 & kommunalskattelagen (1928z370), KL, och i anvisningarna till denna paragraf upptas regler om inkomstbeskattning av personförsäkringar. Eftersom lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänvisar till dessa bestämmelser, är kommunalskattelagens reglering bestämmande för hela inkomstbeskattningen. Där anges de kvalitativa villkor som måste vara uppfyllda för att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring i skattemässigt hänseende. Annan livförsäkring än pensionsförsäkring är kapitalförsäkring.

Som privat pensionsförsäkring, dvs. annan pensionsförsäkring än tjänstepen- sionsförsäkring, godtas försäkring på försåkringstagarens person som skall ge ålderspension till honom själv eller efterlevandepension till hans make eller samboende eller till hans, makes eller samboendes barn under 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Hit räknas också försäkring som skall ge invalidpension till försäkringstagaren själv och försäkring med en begränsad form av s.k. försörjningsränta som skall ge efterlevandepension till make eller barn (oavsett ålder) under högst ett visst antal år. Försörjningsränta innebär att, om livsvarig ålderspension — eller

• Sida 36
•  Original

livsvarig efterlevandepension till make — inte utgått under viss minsta tid, pension skall under återstoden av denna tid utgå till de efterlevande. Om alla berättigade avlider före garantitidens utgång upphör försörjningsräntan. Försäkringstagare får också ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller samboendes liv om någon av dem har barn under 16 år och barnet insätts som förmånstagare.

Härutöver upptas i de nämnda reglerna ett flertal förutsättningar _ med avseende på premiebetalningen, minsta ålder för utbetalning av ålderspension, kortaste utbetalningstid, beloppens fördelning i tiden m.m. - som måste vara uppfyllda för att en försäkring skattemässigt skall godtas som pensionsförsäk- ring. Bl.a. får ålderspension inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Dispens kan dock ges i enskilda fall. Anvisningarna till 31 & KL anger också att av försäkringsvillkoren för pensionsförsäkring skall framgå att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och att försäkringen kan överlåtas eller återköpas endast under vissa begränsade förutsättningar som framgår av anvisningarna.

Pensionsförsäkring inkomstbeskattas när ersättning betalas ut. För att de medel som läggs ned på försäkringen inte skall bli dubbelbeskattade, får premierna fortlöpande dras av vid inkomstbeskattningen. Avdragsrättens omfattning regleras dock av vissa kvantitativa begränsningar. Uppkommande räntevinster hos försäkringsbolaget har hittills inte regelmässigt beskattats. Fr.o.m. år 1991 skall emellertid livförsäkringsföretagen betala en s.k. avkastningsskatt om 15 % av avkastningen på pensionsförsäkringskapitalet (10 % i fråga om tjänstepensionskapital). Någon förmögenhetsbeskattning av rätt till pensionsförsäkring förekommer inte.

För premier som erlagts för egen privat pensionsförsäkring får inom vissa ramar göras avdrag vid inkomstbeskattningen (46 5 2 mom. första stycket 6 KL och anvisningarna till detta lagrum). Däremot får avdrag numera inte göras för inbetalningar avseende pensionsförsäkringar som ägs av den skattskyldiges make eller omyndiga barn. Reglerna innebär i huvudsak följande. Avdraget får inte överstiga A-inkomsten, varmed i princip avses inkomsten av förvärvsarbete, för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan. Enligt huvudregeln får avdrag göras med vissa procent av försäkringstagarens A-inkomst till den del denna inte överstiger visst antal basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avdragsrätten är större än för andra för den som helt saknar pensionsrätt i anställning och inte heller har bestämmande inflytande i arbetsgivarföretaget samt för den som haft A-inkomst av näringsverksamhet. Avdragsrätten är här högst 35 % av A- inkomsten till den del denna inte överstiger 20 gånger basbeloppet för året närmast före taxeringsåret och 25 % av den del av inkomsten som överstiger 20 men ej 30 gånger detta basbelopp. För anställda med pensionsrätt i anställningen medges avdrag med högst 10 % av A-inkomsten till den del den inte överstiger 20 basbelopp. Enligt en alternativregel får ett basbelopps- anknutet avdrag göras. Enligt denna regel får avdraget beräknas till högst ett basbelopp jämte 30 % av A-inkomst av näringsverksamhet upp till tre basbelopp.

För beskattningsåret 1990 har avdragsrätten med anledning av marginalskat- tesänkningen år 1991 begränsats till 75 % av det belopp som följer av ovan nämnda regler.

• Sida 37
•  Original

Premier som avser kapitalförsäkring i kommunalskattelagens mening får inte dras av vid beskattningen, men å andra sidan är utfallande belopp fria från inkomstskatt (19 & KL). Avkastningen på försäkringskapitalet beskattas hos försäkringsbolaget. Skattesatsen är för närvarande 50 % men sänks till 30 % år 1991, då även nya regler gäller för beräkning av avkastningen. Kapitalför- säkringar tas med vissa undantag upp till förmögenhetsbeskattning.

Fr.o.m. år 1991 uttas en särskild skatt på betalning av försäkringspremier avseende personförsäkring utomlands. Skatten uppgår till 15 % av premie- beloppet och kan sättas ned om det utländska försäkringsföretaget beskattas på ett sätt som kan jämföras med den svenska avkastningsbeskattningen. Försäkringar i utlandet anses i skattemässigt hänseende i princip som kapitalförsäkringar, vilket innebär att avdrag inte medges för premierna och att utfallande belopp inte är skattepliktiga.

• Sida 38
•  Original

H MI: mms.-udda mum-mmm Mm m WW?

. mmmwumMmWWMWWWHW mmm: r...... .:-..- mum WWW .lHIWTllllu-Iumdm

i'll-tumma.»- nu .. WMWW Mmmm ' n...-avulla. um. a.mwmmummmmmmm ' w- [Drill-niin MIF” RHEIIWINIMIM ll— !lqll gammla-ru.... lugnt—mh

Hamm.-.: man ta. wmwm muut [IW-l 15th

img. nu. t.. ill. mqmmmwm r Mali: i www hnlbutwludikm WWW-W MMJHNFMWW ' .Mliflfrlllhtnlmme-LHM: um Wwwm ";-Holmin månar m.mln..muuf.lp.lm ...nu ww , . ..m Wåmwwlm Wm.-jun... wmk—nmwwmw— ur.. ".it | " ' Mim du md ri Mmmm-hl Hub—unplu- m- Mill—än imi- u- lrlil www.am— lm dui-lt .cn MNW tll-lulllull!- w ||! ww lm ”HIFI-EMM ”li-tim itn' IM! nu.-| handful bullan—w m ..|.|- |.|._ Mmmm-t..... l'. *! rullning-ngn pil-Fulm— "Lmil- LMul nu IPMMMHI. m mm. ,mmtwmwweu »» . FIM-"lm Flair-mur namnen-El,]:- '? WW'IWWIÖ'H-lq-mmi will” lill-i'll EMM UPM- ll fll—i:” lill ' . WHWmeleww-w- l.! Bambina-krullna- "" ' = ”|.er 'WHL ;Mmuu- bulla] mxtmunlp Hit midnighjuimwu '.!» :m till dena!!! linn-|| ull-mmh- m W . mutan-[Hill.mmmuh—Hwk albin-HMMMMHMRMM1WM5 hur Hl-ululdr bli-runda '. Mimmi!” I'm II'I ull- i..-im 'W.!...rihuu h ung.-Mu. m...-ang nm.-lin H tl...-i. ultimatum »ln'm uni ua.-.... qi. man” nu nu” w m.. km I, »W MWWMMH "l.-MINI... ll. '|'-ll...- me;-um " ','.' "$"!!!" 9! Will-ill HM mma-rr. Hmm pil.-mm- F Wupmmwwlu'lbwhhmrlluiiu lul- WII! lll- l-ttulrlpp II.-illa en ni...-innnan: i all www " Muir Miriam-u.. I'J'lllll nun-... tim nr” ...-....." :...-|la- m.m-l ..n wmanthw-ununIm

' 'NWWMM Mtwmgu-i- mm.. .W- ' " » mmhmlujmummwfnuvwmwmum ' ”EMM": |. .. | | , .. - H..

• Sida 39
•  Original

Bilaga B

Bakgrund till nuvarande regelsystem

Bilaga C

Statistiska uppgifter om pensions- tagare och kostnader m.m.

2.3. Fondering

Pensionsinrättningarnas kapitaltillgångar redovisas på olika sätt för de olika systemen, vilket försvårar överblick och möjligheter till summeringar. I det följande redovisas emellertid tillgängliga uppgifter för en del av företagen.

Det bör uppmärksammas att någon fondering motsvarande pensionsåtagan- dena inte förekommer för stats- och kommunalanställda. Från tidigare system med avgifter och fondering för kommunalt anställda finns dock hos KPA en fond på ca 1,5 miljarder kronor.

Inom ITP-systemet fanns vid utgången av år 1989 (inkl. PRI) tillgångar på sammanlagt 175,6 miljarder kronor med försäkringstekniska skulder på 109,7 miljarder kronor.

STP-systemet redovisade vid samma tidpunkt tillgångar på 42,9 miljarder kronor och försäkringstekniska skulder på 23,9 miljarder kronor.

För kooperativt anställda fanns vid årsskiftet 1989—1990 pensionsfonder på ca 17 miljarder kronor och inom övriga tjänstepensionssystem uppskattas fonderingarna till ca 13 miljarder kronor.

Inom AGS-systemet, som till väsentliga delar utbetalar ersättningar som komplettering till pensionsförmåner från det allmänna systemet, var summa tillgångar vid 1989 års slut 29,7 miljarder kronor och de försäkringstekniska skulderna 25,6 miljarder kronor.

En summering av företagens kapitaltillgångar — med beaktande av pensions- systemens olika struktur och sätt för redovisning — ger som resultat en summa på närmare 250 miljarder kronor. Medräknas tillgångarna i AGS- systemet uppgår summan till ca 280 miljarder kronor.

Tilläggspensioneringen

Den danska tilläggspensioneringen omfattar i princip alla sysselsatta arbetsta- gare som fyllt 16 men inte 67 år. För att vara försäkrad krävs att arbetstaga- ren arbetar minst tio timmar per vecka hos en arbetsgivare. Dessa är obligatoriskt försäkrade. Även vissa självständiga företagare, som tidigare haft anställning, har möjlighet att frivilligt kvarstå i pensionsordningen.

Förmåner, som började utges fr.o.m. den 1 april 1965, utbetalas i form av ålderspension och efterlevandepension. Pensionerna är inte inkomstrelaterade utan utgår med enhetliga belopp. Av betydelse för pensionens storlek är dock det antal år varunder avgift betalats.

Ålderspension kan utges tidigast från fyllda 67 år. Möjlighet finns att uppskjuta uttaget av pension, varvid denna höjs med 5 % för varje halvår som uttaget uppskjuts, dock med högst 30 % sammanlagt.

Ålderspensionens storlek är beroende av den försäkrades ålder vid inträdet i pensionsordningen och antalet år för vilka avgifter inbetalats. För den som blivit medlem den 1 april 1965 eller senare utgör pensionen 60 DKK för varje pensionsgrundande tjänsteår. För tiden den 1 oktober 1972 t.o.m. den 1 januari 1982 är pensionen 100 DKK per pensionsgrundande tjänsteår. Högsta möjliga ålderspension kommer att utgöra 10 800 DKK per år. För försäkrade som inträtt i ATP före den 1 april 1965 gäller särskilda regler för pensionsberäkningen.

Efterlevandepension utges från tilläggspensioneringen till änka och — fr.o.m. den 1 maj 1978 - änkling efter avliden försäkrad under förutsättning att den avlidne tillgodoräknats minst tio års intjänandetid och äktenskapet bestått under en tid av minst tio år. Efterlevandepensionen utbetalas tidigast från den

• Sida 92
•  Original

tidpunkt då den efterlevande maken fyller 62 år. Pensionen utgör hälften av den ålderspension som den avlidne uppbar vid sin död eller skulle ha blivit berättigad till vid fyllda 67 år på grundval av de intill dödsfallet erlagda avgifterna. Uppfyller den efterlevande maken samtidigt villkoren för rätt till egen ålderspension från tilläggspensioneringen får han eller hon uppbära bara den största av tilläggspensionerna.

Någon automatisk reglering av tilläggspensionerna efter levnadskostnadsin- dex sker inte. Däremot kan dessa höjas genom att det ges en särskild bonus, som beräknas enligt försäkringsmatematiska principer. För närvarande uppgår denna bonus till mellan 45 och 60 % av den utbetalda pensionen. Högsta totala årsbelopp från tilläggspensioneringen var 5 886 DKK i april 1988.

Den årlig avgiften för ATP var år 1988 för heltidsarbetande 1 166 DKK, fördelat med 777 DKK på arbetsgivaren och 389 DKK på den försäkrade. Systemet är uppbyggt som ett modifierat premiereservsystem.

Folkpensioneringen

Folkpensioneringen är allmän och obligatorisk. Försäkrad är den som har fyllt 16 år. Pensioner kan betalas ut till alla i Finland bosatta personer oberoende av medborgarskap. För utländska medborgare krävs dock som huvudregel minst fem års bosättning i Finland omedelbart före ansökan för att folkpen- sion skall utbetalas. Den som flyttar utomlands efter att ha beviljats ålderdomspension kan medges rätt att behålla pensionen under ett år efter flyttningen eller, om pensionstagaren bott i Finland minst tio år närmast före pensioneringen, för längre tid.

Folkpensionsförmånerna är bundna vid levnadskostnadsindex och justeras i januari varje år. När indexet stigit med minst 3 % höjs pensionerna i motsvarande mån.

Folkpension i form av ålderdomspension utges till försäkrade som har fyllt 65 år. Sedan januari 1986 finns möjlighet att välja en förtida ålderdomspen-

• Sida 93
•  Original

sion fr.o.m. 60 års ålder varvid pensionen varaktigt reduceras med 0,5 % för varje månad som den tas ut före 65-årsmånaden. Ett uttag av förtida ålder- domspension kan inte återkallas. Möjlighet finns också att uppskjuta uttaget av ålderdomspension med följd att pensionsbeloppet ökar med 1,0 % för varje månad.

Ålderdomspensionen består av en basdel som betalas ut med ett fast — för alla lika stort — belopp (390 FIM per månad år 1990) samt en tilläggsdel. Storleken av tilläggsdelen är beroende av pensionstagarens familjeförhållan- den och bostadsort. Den varierar år 1990 mellan 1 401 och 1 824 FIM per månad. Tilläggsdelen reduceras med 50 % av pensionstagarens egen arbetspension och vissa andra pensionsförmåner och motsvarande ersättningar. Den är inte inkomstprövad mot andra inkomster som den försäkrade har eller mot makes inkomster.

Invaliditetspension kan beviljas en försäkrad som är under 65 år och som till följd av sjukdom, skada eller lyte är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller annat därmed jämförbart lämpligt arbete. Sådan pension utbetalas med samma belopp som ålderdomspension vid 65 års ålder, dvs. med en fast basdel och en inkomstprövad tilläggsdel.

I januari 1986 infördes en ny form av invaliditetspension — individuell förtidspension — som är avsedd för arbetstagare och egenföretagare som har fyllt 55 år. Pensionsrätt inträder om arbetsförmågan är varaktigt nedsatt i sådan grad att det inte skäligen kan förutsättas att den försäkrade skall fortsätta med sitt förvärvsarbete. Därvid skall beaktas sjukdom, lyte eller skada, faktorer förknippade med åldrandet, lång tid i yrket, ett för honom påfrestande och slitsamt arbete samt arbetsförhållandena i övrigt. Beloppsmäs- sigt motsvarar den individuella förtidspensionen full invaliditetspension.

Arbetslöshetspension från folkpensioneringen kan beviljas en arbetslös försäkrad som är 60 men inte 64 år och som inte heller uppbär invaliditets- pension eller förtida ålderdomspension. Denna nedre åldersgräns har tidigare temporärt sänkts så, att alla kunnat få arbetslöshetspension redan vid 55 års ålder eller t.o.m. något tidigare. För rätt till pension fordras att den försäkrade under de senaste 60 veckorna har haft arbetslöshetsdagpenning för sammanlagt minst 200 dagar eller har förlorat sin rätt till förtjänstrelaterad dagpenning på grund av att denna förmån utbetalats för maximal tid. Vidare fordras att den försäkrade är arbetssökande och registrerad vid en arbets- kraftsbyrå samt inte kan anvisas sådant arbete som han inte kan vägra utan att förlora sin rätt till dagpenning.

Maketillägg kan utan inkomstprövning utges till pensionstagare, vars make inte själv uppbär pension och heller inte kan få inkomst genom förvärvsarbete till följd av vård av familjens små barn eller av annat särskilt skäl som inte beror på hälsotillståndet. År 1990 utgör maketillägget 355 FIM per månad.

Till pensionstagare som har barn under 16 år att försörja utges barntillägg. Tillägget är inte inkomstprövat. År 1990 uppgår det till 229 FIM per månad.

Pensionsförmånerna kan dessutom kompletteras med bostadsbidrag, som är inkomstprövat och beroende av boendekostnaderna.

Enligt familjepensionslagen utbetalas änkepension och utbildningsstöd till den avlidnes änka samt barnpension till den avlidnes barn.

Änkepension i form av begynnelsepension utgår under sex månader från

• Sida 94
•  Original

dödsfallet till änka som är under 65 år om äktenskapet ingåtts innan mannen fyllde 65 år eller om änkan försörjer barn som är under 16 år och som är berättigat till barnpension efter den avlidne. Begynnelsepensionen betalas ut med belopp motsvarande folkpensionens basdel och tilläggsdel.

Änkepension ! form av fortsättningspension utges — för tiden efter de första sex månaderna efter dödsfallet — till en änka som är under 65 år och som försörjer barnpensionsberättigat barn under 16 år. Även änka som har fyllt 40 år vid mannens död kan få fortsättningspension om äktenskapet varat minst tre år och ingåtts innan mannen fyllde 60 år. Om änkan hade barn att försörja när hon började uppbära änkepension kan hon vara berättigad till fortsatt pension även efter det att barnet fyllt 16 år eller hennes omvårdnad om barnet upphört. En förutsättning är att hon då har fyllt 40 år och att äk- tenskapet ingåtts innan mannen fyllde 60 år. Fortsättningspension som betalas ut till en änka med barn under 16 år att försörja utgörs av en basdel och — beroende av inkomst och förmögenhet — en tilläggsdel samt bostadsbidrag. Om änkan inte försörjer sådant barn kan hon få endast tilläggsdelen och bostadsbidraget. Änkepension inkomstprövas inte enbart mot pensioner o.d. utan även mot bl.a arbetsinkomst och kapitalinkomster.

En änka som är berättigad till änkepension kan också få utbildningsstöd för att kunna skaffa sig ett yrke och bli i stånd att försörja sig själv. Föreligger särskilda skäl kan sådant stöd beviljas även efter det att änkans rätt till pension har upphört. Stödet omfattar ersättning för nödvändiga kostnader för utbildningen, bl.a. kostnader för studier och studiematerial, barntillsyn och av utbildningen förorsakade merkostnader för bostad, mat m.m.

Till barn under 16 år som mist en av eller båda sina föräldrar utges barnpension. Till barn som inte uppbär folkpension och som på grund av studier, skolgång eller yrkesutbildning inte kan försörja sig självt kan barnpensionen utgå till dess barnet fyller 21 år. Pensionsbeloppet är 214 FIM per månad för barn som mist en förälder och 428 FIM per månad för föräldralöst barn.

Med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990 har i Finland genomförts en reform av familjepensioneringen inom folk- och arbetspensionssystemen (se nedan).

Folkpensionens basdel och tilläggsdel utgör skattepliktig inkomst medan andra folkpensionsförmåner är skattefria. Till följd av att det vid beskattning- en kan göras s.k. pensionsinkomstavdrag behöver emellertid pensionstagare som har inkomster i form av enbart folkpension inte betala någon skatt.

Folkpensionerna finansieras huvudsakligen med försäkringsavgifter från arbetsgivarna (om mellan 3,40 och 4,45 % — beroende på storleken av avskrivningarna i företaget — av lönesumman) och de försäkrade själva (motsvarande ca 1,55 % av lönen). Dessutom bidrar även staten och kom- munerna till finansieringen, vartill kommer också avkastning från folkpen- sioneringens fonder.

Arbetspensionerin gen

Arbetspensionslagarna omfattar obligatoriskt olika grupper förvärvsarbetande oberoende av medborgarskap. Arbetspensionen betalas ut i förhållande till den försäkrades tjänstetid och förvärvsinkomster. De centrala principerna för

• Sida 95
•  Original

arbetspensioneringen finns i APL. Vissa skiljaktigheter finns i övriga lagar om arbetspension. Redogörelsen nedan gäller endast APL.

APL omfattar arbetstagare i privat tjänst som är under 65 år och som varit anställda minst en månad. Vidare krävs att arbetstagarens månadsinkomst uppgår till visst minimibelopp eller att hans regelbundna arbetstid är minst 20 timmar per vecka.

Arbetspensionen är knuten till ett särskilt APL-index (se nedan) och räknas om årligen — i januari — med hänsyn till förändringar i detta.

Rätt till ålderspension inträder i regel då den försäkrade fyller 65 år. Som förutsättning för att pension skall betalas ut från denna tidpunkt gäller dock att den försäkrade har slutat sitt arbete.

Ålderspension kan tas ut i förtid fr.o.m. fyllda 60 år. Den reduceras då med viss procent (beroende på pensionstagarens födelseår). Möjlighet finns också att skjuta upp uttaget av ålderspension. Denna höjs då med 1 % för varje månad som det uppskjutna uttaget avser.

Pensionsrätt tjänas in mellan 23 och 65 års ålder, dvs. under en period om 42 år. Pensionen beräknas med hänsyn till den försäkrades tjänstgöringstid och pensionsgrundande lön. Tjänstgöringstid efter den 1 juli 1962 är i sin helhet pensionsgrundande. Av tjänstgöringstid före denna tidpunkt medräknas endast hälften.

Rätt till pension intjänas i alla anställningar som varat under en tid av minst en månad och där förvärvsinkomsterna uppgått till lägst 879 FIM per månad (är 1989).

Den pensionsgrundande lönen bestäms särskilt för varje anställningsför- hållande liksom vid övergång från heltids- till deltidsarbete eller tvärtom. Utgångspunkten är lönen under de sista fyra åren då anställningsförhållandet varat. Härvid bortses dock från de två år då den genomsnittliga månadsin- komsten varit lägst resp. högst. Har anställningen varat endast tre år bortses från året med den lägsta genomsnittliga månadsinkomsten. De två återstående årens genomsnittliga månadsinkomst utgör den pensionsgrundande lönen för anställningen. Har arbetet pågått under endast ett år betraktas den genom- snittliga arbetsförtjänsten per månad som pensionsgrundande lön. Vid beräkningen av den pensionsgrundande lönen räknas de nominella lönebelop- pen upp med ett särskilt APL-index, som justeras med hänsyn till medeltalet av förändringarna i löne- och prisnivån.

Något tak för den pensionsgrundande lönen - dvs. att lönedelar över ett visst belopp inte medräknas — finns inte i Finland.

Pensionens belopp utgör 1/8 % av den pensionsgrundande lönen för varje hel månad — eller 1,5 % för år räknat — av den pensionsberättigande tjänstgö- ringstiden fr.o.m. den 1 juli 1962, vilket innebär att det krävs 40 års tjänstgöringstid för en pension som motsvarar 60 % av den tidigare inkomsten. För tjänstgöringstid före den 1 juli 1962 utgör pensionens belopp för varje månad endast 1/12 % av den pensionsgrundande lönen. Arbetspen- sionssystemet är ännu inte i full funktion. Oreducerad ålderspension kan utges först till försäkrade som är födda år 1936 eller senare.

Ålderspension enligt APL kan betalas ut med högst 60 % av den pen- sionsgrundande lönen. Arbetspensionen samordnas dock med folkpension och vissa andra lagstadgade pensioner och ersättningar på i princip så sätt att det

• Sida 96
•  Original

sammanlagda beloppet inte får överstiga 60 % av den högsta pensionsgrun- dande lönen. Överskjutande belopp avräknas från arbetspensionen. Ar- betspensionen samordnas inte med utländsk pension.

Arbetspension i form av invalidpension utges till arbetstagare som inte har fyllt 65 år och vars arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada är nedsatt med minst två femtedelar under åtminstone ett år utan avbrott. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att bereda sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning, tidigare verksamhet, ålder och bosättningsförhållanden samt andra liknande omständigheter.

Invalidpension enligt APL beviljas antingen som hel eller partiell pension. Hel invalidpension utges till arbetstagare vars arbetsförmåga är nedsatt med minst tre femtedelar. I annat fall betalas en partiell pension ut med enligt huvudregeln 50 % av en hel invalidpension.

Hel invalidpension beräknas enligt samma regler som ålderspension såvitt gäller dem som är 23 år eller äldre. För yngre försäkrade utgör invalid- pensionen 60 % av lönen. Om arbetsoförmågan har inträtt under pågående anställning eller inom ett år därefter, beaktas som pensionsberättigande tiden från arbetsoförmågans inträde till tidpunkten för pensionsåldern. Denna tidsperiod om ett år kan förlängas med tid då den försäkrade vårdar barn under tre års ålder (dock sammanlagt längst nio år), studerar eller uppbär arbetslöshets- eller sjukförsäkringsersättning.

Invalidpensionen är liksom ålderspensionen samordnad med bl.a. folkpen- sion. Det sammanlagda beloppet av utbetalade förmåner får i regel inte överstiga 60 % av den högsta pensionsgrundande lönen.

De regler om individuell förtidspension som infördes i januari 1986 gäller även inom arbetspensioneringen. Förtidspensionen motsvarar till sitt belopp hel invalidpension.

Arbetslöshetspension kan utges från arbetspensioneringen till arbetslösa försäkrade som är 60 år eller äldre. Arbetslöshetskraven är desamma som inom folkpensioneringen. Arbetslöshetspensionen beviljas tills vidare men omprövas regelmässigt efter sex månader. Arbetslöshetspensionen är lika stor som den invalidpension som skulle ha beviljats den försäkrade om han vid början av arbetslösheten hade blivit berättigad till hel invalidpension.

Fr.o.m. den 1 januari 1987 innefattas i arbetspensioneringen i Finland också deltidspension, som kan utges till försäkrade i åldern 60—64 år som inte samtidigt uppbär annan pension från arbetspensionssystemet.

Familjepension betalas ut till änka, som försörjer ett barn som är berättigat till familjepension efter den avlidne. Annan änka har rätt till familjepension, om hon hade fyllt 40 år då mannen avled och äktenskapet hade varat minst tre år. Vidare förutsätts i båda fallen att äktenskapet ingåtts innan mannen fyllt 65 år.

Barn till en avliden försäkrad har rätt till familjepension om barnet vid dödsfallet var under 18 år. Även ett barn som vid dödsfallet har fyllt 18 men inte 21 år kan få familjepension under förutsättning att barnet är långvarigt arbetsoförmöget och att arbetsoförmågan uppkommit innan barnet fyllde 18 år. Pensionen utbetalas då så länge arbetsoförmågan består. I annat fall

• Sida 97
•  Original

upphör rätten till familjepension då barnet fyller 18 år.

Om förmånstagarna är minst tre blir familjepensionens belopp lika stort som den ålderspension eller hela invalidpension som den avlidne hade vid sin död eller som skulle ha beviljats honom om han då hade blivit berättigad till pension. Är förmånstagarna två är familjepensionen tre fjärdedelar av den avlidnes egenpension, och om det finns endast en förmånstagare utgör den hälften härav. Familjepensionen fördelas mellan förmånstagarna så, att änkan får två delar och varje barn en lika stor del.

Också familjepension samordnas med annan pension o.d. enligt i huvudsak samma principer som gäller för ålderspension. Det övre gränsbeloppet är dock beroende av antalet familjepensionsberättigade.

Nyligen har i Finland genomförts en reform på familjepensioneringens område. De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1990. Genom reformen har barnpensionerna förstärkts och har även män getts rätt till efterlevandepen- sion. Samtidigt har införts regler om samordning mellan änke- och änklings- pensioner och den berättigades faktiska eller teoretiska (den pension som skulle ha utgetts om den berättigade hade beviljats egenpension vid döds- fallet) egenpension. Enligt övergångsregler gäller de äldre bestämmelserna fortfarande för änkor som fått rätt till pension före det nya regelsystemets ikraftträdande. Syftet med reformen har varit dels att tillgodose kravet på rättvisa mellan män och kvinnor, dels att få till stånd en viss dämpning av de framtida kostnaderna på området.

Arbetspension utbetalas utan begränsningar till finska medborgare som är bosatta utomlands. Det kan beslutas att pension av särskilda skäl får utbetalas utomlands även till annan än finsk medborgare.

APL-indexet fastställs för varje kalenderår av social- och hälsovårdsministe- riet och bestäms på grundval av medeltalet av förändringarna för löne- och prisnivån fram till tredje kvartalet föregående år. I lönehänseende beaktas härvid den av Statistikcentralen beräknade ökningen av det allmänna förtjänstnivåindexet. Utöver avtalshöjningar inrymmer därför ökningen av APL-indexet också löneglidning och den del av strukturella förändringar som förtjänstnivåindexet innehåller.

Ursprungligen justerades pensionerna och intjänad pensionsrätt på grundval av enbart löneindexets höjning. Med hänsyn till det sätt på vilket förtjänst- nivåindexet beräknas och till effekterna av den solidariska lönepolitiken för högavlönades pensionsnivå (pensionen kunde för dessa överstiga lönen till efterträdaren), förändrades indexgrunden till den nuvarande fr.o.m. år 1977. Värdet av APL-indexjusteringen räknas nu alltså ut på basis av medelvärdet av förändringarna i förtjänstnivåindex och konsumentprisindex. (Därefter har dock pris- och löneutvecklingen i Finland varit sådan att den reala lönenivån gått ned och det nya indexet gett större uppräkningar än det tidigare skulle ha gett.)

APL-indexet påverkar pensionens storlek främst på tre olika sätt: för att justera pensionens belopp årligen, för att beräkna den pensionsgrundande lönen och för att bevara värdet av den intjänade pensionsrätten. Vid pen- sioneringen justeras alla intjänade pensionsrätter till den indexnivå som gäller då pensionen beviljas. Inom ett arbetsförhållande är det sålunda personens individuella förtjänstutveckling som bestämmer värdesäkringsnivån. Den

• Sida 98
•  Original

intjänade pensionsrätten följer därefter utvecklingen i APL-indexet. Detta index kan också inverka på totalpensionens storlek genom den s.k. samord- ningsgrunden, som också justeras med index. Denna samordningsgrund innebär, som nämnts ovan, att totalpensionen samordnas så att den inte får överstiga 60 % av den största pensionsgrundande lönen.

T.o.m. år 1976 justerades arbetspensionerna en gång om året, i januari. Till följd av indexreformen år 1977 ändrades justeringstakten så att från början av juli månad betalades såsom förskott två femtedelar av den förhöjning som enligt uppskattning föranleddes av ändring i löneindextalet för följande år. Fr.o.m. år 1985 har man emellertid återgått till det gamla systemet med indexjusteringar endast en gång om året, i januari.

Arbetspensioneringen finansieras enligt ett system med partiell fondering genom arbetsgivaravgifter, som betalas på de anställdas lön till en pensions- anstalt (privata pensionsförsäkringsbolag, pensionskassor eller pensionsstiftel- ser). För arbetstagare som är under 24 år utges en enhetlig avgift, som år 1989 uppgick till 9,8 % av lönen. För äldre arbetstagare varierar avgiften med antalet anställda i företaget. För företag med färre än 50 arbetstagare var avgiften 15,6 % år 1989. För större företag är avgiften beroende av bl.a. arbetstagarnas ålder och kön. År 1989 varierade avgiften mellan 13,2 och 20,4 %. En annan grund för denna skillnad i avgift är att invaliditetsdelen (för invalidpensioner och individuella förtidspensioner) i APL-premien bestäms enligt företagets storlek. Företag med minst 1 000 arbetstagare betalar premier som helt bestäms på grundval av företagets egna invalidpensione- ringar. För företag med mellan 300 och 1 000 anställda är premien delvis självansvarig och delvis grundad på den genomsnittliga tariffpremien. För företag som har högst 300 arbetstagare bekostas invalidpensionerna och de individuella förtidspensionerna till hos dem tidigare anställda helt på grundval av den genomsnittliga premien, och företagets egna pensioneringar påverkar alltså inte premien. Även arbetslöshetspensioner bekostas fr.o.m. den 1 juli 1989 delvis genom en självrisk för företaget i fråga (om detta har fler än 50 anställda). Egenföretagare betalade år 1989 avgift med 14,9 % av inkomsten.

Arbetspensioneringen är delvis uppbyggd som ett premiereservsystem och delvis som ett fördelningssystem. Avgifterna för ålderspension fonderas som en premiereserv som byggs upp successivt under försäkringstiden. Även familjepensionspremierna fonderas, enligt en riskbedöming. Invalidpen- sionerna och delvis arbetslöshetspensionerna fonderas det år då pensionen beviljas. En viss del av arbetsgivaravgiften, den s.k. utjämningsdelen, används för gemensamma ändamål enligt ett fördelningssystem. Med denna del bekostas bl.a. indexhöjningar på pensionerna, delar av arbetslöshetspen- sionerna samt sådan ålderspension vartill rätt intjänas efter 55 års ålder.

Under de senaste åren har tagits ut högre premier till arbetspensioneringen än vad som varit påkallat för resp. år. Syftet härmed har varit att få till stånd en fondering för förväntade framtida kostnadspåfrestningar på pensionssys- temet samt att tillgodose ett samhällsekonomiskt önskemål att öka sparandet i samhället.

Den fondering som görs i Finland inom arbetspensioneringen är sålunda långt ifrån så täckande som enligt ett renodlat premiereservsystem. I viss mening skulle den kunna ses närmast som en buffertfond. Man räknar med

• Sida 99
•  Original

att fonderna i dagens läge förslår till ca 21 månaders pensionsutbetalningar.

Arbetsgivaravgifterna för finansiering av arbetspensioneringen har successivt höjts under årens lopp till följd av ökade pensionskostnader. Mot bakgrund härav har i Finland förts diskussioner om svagheterna med lönebaserade avgifter som nnansieringsform. Kontinuerliga förskjutningar av prisrelationen mellan arbete och kapital och en ökad kapitalintensitet i produktionslivet har medfört en strävan att få den kapitalintensiva industrin att i större utsträck- ning delta i finansieringen av socialförsäkringen. Ett exempel härpå är den i Finland införda graderingen av folkpensionsavgiften efter förhållandet mellan avskrivningar och löner. För en tid sedan har vidare en expertgrupp utarbetat förslag till en ny arbetsgivaravgift enligt vilken utöver lönerna även företagens vinst skulle komma att ligga till grund för avgiftens storlek

Nyligen har i Finland tillsatts en pensionskornmitté med uppgift att utreda vissa frågor inom folk- och arbetspensionssystemen. En första uppgift för kommittén är att överväga åtgärder för att åstadkomma en ökning av utbudet av arbetskraft och att försöka få till stånd en höjning av den genomsnittliga faktiska pensionsåldern, som för närvarande är ca 58 år. Denna del skall redovisas senast i oktober 1990. I en andra etapp skall kommitten pröva bl.a. reglerna för indexering. Därvid skall övervägas möjligheterna att ha olika metoder för indexering före och efter fyllda 65 år på så sätt att intjänad pensionsrätt och invalidpensioner m.m. indexeras enligt nuvarande APL-index medan ålderspensioner uppräknas på grundval av enbart levnadskostnadsin- dex. Kommittén skall också pröva tanken att göra hela folkpensionen — och inte som nu bara tilläggsdelen — avdragsbar mot pensionstagarens arbetspen- sion. Ytterligare skall kommittén beakta den kostnadsutveckling för pensions- systemen som kan förutses för framtiden med allt fler pensionstagare och en ogynnsam åldersfördelning inom befolkningen samt överväga vilka åtgärder som detta kan påkalla.

SOU l990:77 ] i i i i l l, l

• Sida 111
•  Original

Genom en år 1989 beslutad reform, som träder i kraft år 1992, kommer att göras vissa ändringar för framtiden beträffande indexeringen av pensioner i Tyskland. Nuvarande regler för beräkning av den försäkrades pensions- underlag i relation till bruttolöneutvecklingen för försäkringskollektivet kvarstår oförändrade. Däremot skall för framtiden löpande pensioner inte uppräknas med hänsyn till utvecklingen härav. I stället skall dessa indexeras på grundval av en form av nettolöneindex. Fr.o.m. den 1 juli varje år skall nämligen pensionerna anpassas med hänsyn till bruttolöneutvecklingen för de förvärvsarbetande mellan de två närmast förflutna åren sedan därifrån avräknats förändringar betingade av ändringar i fråga om uttaget av skatt och avgifter för sociala ändamål. Avsikten härmed är att pensionerna fortsättnings- vis skall utvecklas parallellt med de förvärvsarbetandes nettolöner och att den nettopensionsnivå som gäller år 1991 skall kvarstå oförändrad under åren framöver för pensionstagare.

Den tyska pensionsförsäkringen finansieras enligt ett fördelningssystem. Utgående pensioner betalas alltså med de avgifter som samtidigt erläggs av den aktiva befolkningen. Dessutom ges statsbidrag av skattemedel (år 1988 motsvarande ca 18 % av utgifterna) för finansiering av sociala inslag i pensionssystemet. Någon fond finns inte förutom en reserv motsvarande en månads pensionsutbetalningar.

Avgiften till pensioneringen, som utgör 18,7 % av den försäkrades bruttolön upp till pensionsförsäkringstaket, erläggs för obligatoriskt försäkrade arbetstagare med hälften var av arbetsgivaren och arbetstagaren. Månadsin- komst upp till visst belopp är emellertid befriad från avgift. För arbetstagare med något högre månadsinkomst betalar arbetsgivaren hela avgiften. Staten erlägger avgift för bl.a. personer som fullgör en lagstadgad tjänsteplikt samt svarar för kostnaderna för s.k. babyår. Frivilligt försäkrade bestämmer i princip själva till vilken nivå de vill försäkra sig och därmed också avgiftens storlek.

Som tidigare nämnts har nyligen beslutats en pensionsreform som träder i kraft år 1992. Syftet med denna har varit att stabilisera och säkra pensionsför- säkringens ekonomi för framtiden. Reformen har sin grund i förväntade kraftiga utgiftsökningar till följd av längre medellivslängd för pensionstagarna, en inträdd sänkning av den genomsnittliga faktiska pensionsåldern, senare inträde i förvärvslivet bland de aktiva och en minskad nativitet. Reformen innefattar ändringar beträffande bl.a. reglerna för indexering av pensioner och åldersgränserna för rätt till ålderspension. Den innehåller också vissa familje- politiska inslag. Ett annat inslag är en successiv höjning av statsbidragen till pensionsförsäkringen åren 1990 och 1991 samt en uppräkning av dessa för framtiden i takt med utvecklingen av de försäkrades bruttoinkomster. Man förväntar också en höjning av avgiftssatsen till pensionsförsäkringen med 2—3 procentenheter under den närmaste 20-årsperioden.

6. USA

Den allmänna federala pensionsförsäkringen i USA (Old-Age, Survivors and

Bilaga D 111 l l l

• Sida 112
•  Original

Disability Insurance, OASDI) omfattar ålders-, efterlevande- och invalid- pensionering. Pensioneringen bygger helt på inkomstbortfallsprincipen, dvs. pensionsförmånerna är relaterade till tidigare förvärvsinkomster. Försäkringen är allmän och i princip obligatorisk och omfattar drygt 90 % av alla förvärvs- arbetande oberoende av nationalitet.

Den allmänna pensionsåldern är för närvarande 65 år. Under perioden år 2000—2027 kommer pensionsåldern att successivt höjas till 67 år.

För att bli berättigad till pensionsförmåner måste den försäkrade under viss tid ha haft inkomst från ett arbete som omfattas av pensionsförsäkringen. Som mått på denna kvalifikationstid används kvartal. Den försäkrade tillgodoräknas ett intjänandekvartal så snart han tjänat in ett visst belopp under året (500 USD år 1989) och oavsett under hur lång tid intjänandet skett. Dock kan han tillgodoräknas högst fyra kvartal per år.

Vilka förmåner den försäkrade kan vara berättigad till är beroende av om han är fullt försäkrad (fully insured) eller löpande försäkrad (currently insured). För de flesta förmånsformerna krävs att den försäkrade är fullt försäkrad. I allmänhet innebär detta krav att minst lika många intjänande- kvartal måste ha tillgodoräknats som det antal kalenderår som förflutit från det år då den försäkrade uppnådde 21 års ålder t.o.m. året före det då han fyller 62 år eller dessförinnan avlider eller blir arbetsoförmögen, vilket motsvarar försäkringstiden. Emellertid måste antalet intjänandekvartal alltid vara minst sex. För rätt till invaliditetsförmåner krävs dessutom att den försäkrade har viss aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Om en försäkrad avlider innan han eller hon kvalificerat sig som fullt försäkrad kan efterlevan- deförmåner utges till efterlevande maka resp. make med barn under förut- sättning att den avlidne är löpande försäkrad. För att vara löpande försäkrad måste den försäkrade ha intjänat minst sex kvartal under de senaste tretton kalenderkvartalen, dödsfallskvartalet inräknat.

Pensionsförmånerna beräknas på grundval av den försäkrades genomsnitts- inkomst under i princip hela försäkringstiden. Även år utan inkomst medräknas således. I allmänhet borträknas dock fem år då inkomst saknats eller inkomsten varit lägst.

Vid pensionsfallet fastställs den försäkrades genomsnittliga med löneindex uppräknade månadsinkomst för denna tidsperiod (average indexed monthly earning, AIME). Härvid beaktas endast årsinkomster upp till socialförsäkrings- taket, som omräknas årligen med hänsyn till inkomstutvecklingen i USA. År 1989 utgjorde taket 48 000 USD. (90 % av de totala inkomsterna i USA ligger under detta tak.) Varje års inkomst uppräknas med en faktor som anger förhållandet mellan den genomsnittliga totala inkomsten i USA under det andra året före försäkringsfallet och det aktuella inkomståret. Detta löneindex fastställs på grundval av de inkomster som registreras i pensionssys- temet ett visst år utan hänsynstagande till arbetstidens längd. Syftet med indexet är inte att ge något absolut mått utan enbart att mäta förändringar från ett år till ett annat.

Genomsnittsinkomsten omräknas slutligen till den försäkrades primära pensionsbelopp (primary insurance amount, PIA), som direkt ligger till grund för pensionsberäkningen på så sätt att varje förmån uttrycks som en procentuell andel av PIA PIA motsvarar för låginkomsttagare en högre andel

• Sida 113
•  Original

av tidigare inkomst än vad den gör för höginkomsttagare. År 1989 utgjorde PIA 90 % av AIME upp t.o.m. 339 USD, 32 % av AIME i intervallet 340—2 044 USD och 15 % av AIME över 2 044 USD.

De olika inkomstintervallen bestäms år från år med hänsyn till utvecklingen av den genomsnittliga totala inkomsten i USA. Härigenom anknyts pen- sionsnivån vid pensioneringstidpunkten till den samtida standarden. Nybeviljad ålderspension förväntas i framtiden utgöra en konstant andel av den försäk- rades pensionsgrundande inkomst om denne förvärvsarbetat hela livet. Denna andel kommer att vara relativt konstant från en generation till en annan till följd av löneindexeringen av intjänad pensionsrätt och av gränsbeloppen i formeln för beräkning av PIA. Efter det att den beslutade pensionsåldershöj- ningen genomförts fullt ut beräknas kompensationsgraden år 2030 och framöver med pensionsåldern 67 år utgöra 41 % för försäkrad med inkomst motsvarande den genomsnittliga i USA, 61 % för en försäkrad med inkomst motsvarande den federala minimilönen och 27 % för försäkrad med maximal pensionsgrundande inkomst.

Lagen uppställer en övre gräns för det sammanlagda pensionsbelopp som kan utbetalas per månad till en försäkrad och dennes familj. Särskilda regler gäller också om samordning mellan flera pensionsförmåner. Om en person är berättigad till en förmån både såsom försäkrad och som familjemedlem eller efterlevande utges egenpensionen och så mycket av den andra förmånen varmed denna överstiger egenpensionen, dvs. i själva verket det högsta förmånsbeloppet. Vidare är förmånerna inom ålders- och efterlevandepen- sioneringen inkomstprövade till dess den berättigade fyllt 70 år.

Ålderspension som uttas vid 65 års ålder utgör per månad 100 % av PIA. Vid förtida uttag — tidigast från 62 års ålder — reduceras pensionen livsvarigt med 5/9 % för varje månad som pension utbetalas före 65 års ålder eller med maximalt 20 %. Pensionen höjs med 0,25 % per månad om uttaget skjuts upp mellan 65 och 70 års ålder, dvs. med högst 15 %. Fr.o.m. år 1990 kommer påslagsfaktorn att successivt höjas för att år 2009 utgöra 8 % per år i stället för nuvarande 3 % per år.

Med början är 2000 kommer den allmänna pensionsåldern att höjas successivt samtidigt som reglerna om förtida och uppskjutet uttag förändras. Höjningen berör försäkrade födda år 1938 och senare och innebär att pensionsåldern under åren 2003—2009 höjs med två månader för varje årskull för att utgöra 66 år för försäkrade födda år 1943—1954. För försäkrade födda år 1955 och senare höjs pensionsåldern åter årsvis under åren 2021—2027 med två månader och utgör slutligen 67 år för försäkrade födda år 1960 och senare. Ålderspension kommer likväl att kunna utbetalas från 62 års ålder men reduktionen vid förtida uttag kommer därvid att bli högre. Ålderspension som uttas vid 62 års ålder av den försäkrade kommer fr.o.m. år 2022 att motsvara 70 % av PIA (80 % för närvarande). För försäkrade som upp- skjuter uttaget av ålderspension till 70 års ålder höjs samtidigt andelen av PIA från 115 % för dem som är födda år 1924 och tidigare till 132 % för dem som är födda under åren 1943—1954 och till 124 % för personer födda år 1960 och senare.

Invalidpension utges — efter en karenstid om fem hela kalendermånader — till en arbetsoförmögen försäkrad under 65 års ålder med samma belopp som

• Sida 114
•  Original

oreducerad ålderspension. Invalidpension utbetalas endast vid i princip fullständig nedsättning av arbetsförmågan. Någon partiell invalidpension finns inte. Vid 65 års ålder ersätts invalidpensionen av ålderspension.

Som tilläggsförmåner inom ålders- och invalidpensioneringen kan under vissa förutsättningar utgå pension till den försäkrades make och barn.

Efterlevandepension motsvarande 100 % av den avlidnes PIA utges till änka resp. änkling från 65 års ålder. Reducerad pension kan uttas tidigast från 60 års ålder. Pensionen reduceras då med 19/40 % för varje månad pensionen utbetalas före 65 års ålder eller med maximalt 28,5 %. En på detta sätt maximalt reducerad pension kan utbetalas redan vid 50 års ålder om den efterlevande är arbetsoförmögen. Till efterlevande under 62 års ålder som tar vård om pensionsberättigat barn, som är yngre än 16 år eller invalidiserat, utges pension motsvarande 75 % av PIA

Barn till avliden förälder är berättigat till barnpension motsvarande 75 % av PIA under förutsättning att barnet är ogift och under 18 år eller under 19 år och heltidsstuderande. Pension utgår också till barn som är arbetsoför- möget om arbetsoförmågan inträtt innan barnet fyllde 22 år.

Pension kan utges även till en avliden försäkrads förälder från 62 års ålder, om föräldern för sin försörjning varit beroende av den avlidne.

Vidare utbetalas vid dödsfall ett engångsbelopp till änka eller änkling som vid dödsfallet sammanlevde med den försäkrade. Om sådan berättigad inte finns utbetalas beloppet till annan pensionsberättigad efterlevande.

Pensionsförmåner kan utges även till en ålders- eller invalidpensionärs eller en avliden försäkrads frånskilda make om äktenskapet varat minst tio år eller om efterlevande frånskild make tar vård om pensionsberättigat barn.

Pension utbetalas i allmänhet till amerikanska medborgare bosatta utom- lands men inte till utländska medborgare som uppehåller sig i utlandet längre tid än sex månader.

Utgående pensioner uppräknas enligt huvudregeln automatiskt en gång varje år (i december) med hänsyn till utvecklingen av konsumentprisindex, om index för årets tredje kvartal överstiger index för tredje kvartalet föregående år med minst 0,1 %. Fram till år 1986 krävdes att indexet stigit med minst tre procent. Efter en reform år 1983 gäller att de automatiska uppräk- ningarna skall göras på grundval av den lägsta av pris- och löneförändring- arna om behållningen i pensionsfonden sjunker under en viss nivå i relation till utbetalda förmåner. Denna nivå (fondstyrkan) har fr.o.m. år 1989 satts till 20 % (vilket innebär att fondbehållningen motsvarar drygt två månaders utbetalningar). Om nivån senare överstiger 32 % skall eventuella tidigare innehållna belopp utbetalas retroaktivt. (Vid ingången av år 1988 var fondstyrkan ungefär 41 %.)

I USA beräknas varje månad två olika konsumentprisindex. Det äldsta indexet, the Wage-earner Index (CPI-W), baseras på inkomst och hänför sig till ungefär 40 % av befolkningen. Det används i första hand vid löneförhand- lingar. Ett annat index, All-Urban Index (CPI-U), infördes år 1978. Det är ett mer omfattande index, som avspeglar konsumtionsvanor bland ca 80 % av befolkningen. Sistnämnda index ligger till grund för uppräkningen av socialförsäkringsförmånerna. Det har nu ifrågasatts om detta index är till- förlitligt när det gäller äldre personer, vars konsumtionsmönster skiljer sig

• Sida 115
•  Original

från andra åldersgruppers. Bl.a. utgör sjukvårdskostnader den största ut- giftsposten för många äldre, särskilt för långtidsvård för vilken kostnaden har stigit väsentligt under senare år. Å andra sidan har äldre lägre kostnader för bostad och resor. Man har därför beslutat att beräkna ett särskilt konsument- prisindex som avspeglar konsumtionsutgifterna för medborgare över 62 år. Det finns planer på att använda detta nya index för justering av socialförsäk- ringsförmåner som utges till äldre om några avgörande skillnader skulle framkomma vid denna beräkning.

Pensionsförsäkringen är ett fördelningssystem som finansieras genom avgifter som erläggs av den aktiva befolkningen. Avgifterna erläggs för försäkrade arbetstagare med hälften var av arbetsgivarna och arbetstagarna. Avgiften utgör för närvarande 12,40 % av lönen upp till socialförsäkringstaket. Egenföretagare erlägger själva hela avgiften. De beviljas dock vissa skattelätt- nader på grund av pensionsavgifterna. Avgifterna, som utgör mer än 95 % av försäkringssystemets inkomster, förs till två separata förvaltningsfonder — the OASI trust fund (för ålders- och efterlevandepensioneringen) och the DI trust fund (för invalidpensioneringen). I övrigt tillförs fonderna relativt små belopp från statsbudgeten, bl.a. de skatter som uttas på pensionsförmåner, och räntor på fondmedlen. Efter vissa lagändringar åren 1977 och 1983 är försäkringssystemet delvis fonderat, på så sätt att fonderna håller på att byggas upp för att neutralisera de demografiska effekterna av en åldrande befolkning och minskad arbetskraft.

Fram till 1970-talet saknade det amerikanska pensionssystemet regler om automatisk indexering. När lönerna steg ökade avgiftsinkomsterna medan kostnaderna var oförändrade. Genom lagstiftning höjdes förmånerna och avgifts- och förmånstaket vid upprepade tillfällen. Reformerna blev i stort sett självfinansierade på grund av inflationen. År 1972 höjdes förmånerna med 20 % och samtidigt infördes en automatisk indexering, som innebar att taket löneindexerades och procenttalen i formlerna för beräkning av det primära pensionsbeloppet (PIA) och det högsta sammanlagda familjebeloppet prisin- dexerades. Även utgående pensioner uppräknades med prisindex. Denna indexeringsmetod i kombination med den ekonomiska utvecklingen (hög inflation och negativ reallöneutveckling) ledde på kort tid till instabilitet i systemet. Till detta bidrog också bl.a. att efterlevandeförmånerna förstärktes och att pensionerna år 1974 höjdes mer än vad som föranleddes av konsumentprisförändringen. Redan år 1975 insåg man att systemet var nära ett ekonomiskt sammanbrott. Härtill medverkade också demografiska förändringar. År 1977 beslöts därför en rad förändringar för att stabilisera systemet. Bl.a. ändrades pensionsberäkningarna med verkan fr.o.m. år 1979. Ett viktigt inslag i det nya beräkningssättet var att pensionsgrundande inkomst uppräknas på grundval av löneindex. Vidare fastställdes en formel för beräkning av det primära pensionsbeloppet (PIA) och det högsta sammanlag- da familjebeloppet med fasta procentsatser men där de olika beloppsgränser- na justeras årligen enligt löneindex. Även beloppsgränsen för tillgodoräknande av ett intjänandekvartal indexeras på samma sätt.

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade pensionsutgifter- na hastigt på grund av en osedvanligt hög inflation medan låg lönetillväxt och hög arbetslöshet höll nere avgiftsinkomsterna. Denna akuta finansieringskris

• Sida 116
•  Original

och en ökad medvetenhet om de problem som skulle uppstå på lång sikt, huvudsakligen till följd av demografiska förändringar, ledde till ett flertal åtgärder är 1983 för att förstärka finansieringen. Sålunda tidigarelades dessförinnan beslutade avgiftshöjningar och gjordes förmånerna i viss utsträckning beskattningsbara. Den årliga pensionsuppräkningen senarelades sex månader. En spärregel infördes för de automatiska uppräkningarna för det fall fondbehållningen sjunker under en viss nivå. Vidare utsträcktes försäkringsplikten till att avse vissa arbetstagargrupper som tidigare inte varit obligatoriskt försäkrade. Vissa särregler om samordning av pension infördes. Härutöver beslöts en rad olika förändringar av skiftande art. Sammantagna innebar de över 166 miljarder USD i ökade inkomster eller minskade kostnader under åren 1983—1989. Med tanke på den långsiktiga finansiering- en fattade kongressen även beslut om en successiv höjning av den allmänna pensionsåldern under de första decennierna av 2000-talet.

7. Canada

Den allmänna pensioneringen i Canada består av en grundpensionering liknande den svenska folkpensioneringen och en inkomstrelaterad tilläggspen- sionering. Grundpensioneringen omfattar alla i Canada bosatta personer (med krav på viss tids bosättning). Inom grundpensioneringen utges endast ålderspension och sedan år 1985 en viss inkomstprövad efterlevandeförmån (maketillägg). Tilläggspensioneringen omfattar obligatoriskt alla arbetstagare och fria företagare — oberoende av nationalitet - som är mellan 18 och 70 år och som under ett kalenderår har en inkomst överstigande ett visst minimi- belopp. Från tilläggspensioneringen utges ålders-, invalid- och efterlevandepen- sion.

Grundpensionen finansieras genom allmänna skattemedel. Tilläggspensione- ringen är ett fördelningssystem med initial fondering. Systemet finansieras genom avgifter från anställda, arbetsgivare och egenföretagare. För anställda betalas avgiften till lika delar av arbetsgivaren och arbetstagaren.

Grundpensioneringen

Bestämmelserna om grundpension finns i Old Age Security Act, som trädde i kraft år 1952. Lagen har därefter ändrats vid ett flertal tillfällen.

Ålderspension (Old Age Security /OAS/ pension) utges till alla i Canada bosatta personer som fyllt 65 år och varit bosatta i landet minst tio år efter fyllda 18 år. Full pension utbetalas vid 40 års bosättningstid. För varje år som felas reduceras pensionen med 1/40. Ålderspension utbetalas med ett enhetsbelopp.

Ålderspensionen kan kompletteras med s.k. garanterade inkomsttillägg, som är inkomstprövade. Alla ålderspensionärer tillförsäkras därigenom en minimiinkomst oberoende av om de tidigare förvärvsarbetat eller inte. Denna garantinivå motsvarar för en ensamstående pensionär ungefär en tredjedel av genomsnittsinkomsten i Canada.

Till en OAS-pensionärs make i åldern 60—64 år kan utges inkomstprövat

• Sida 117
•  Original

maketillägg. Maketillägg kan också utbetalas till änkor och änklingar i åldern 60-64 år med låga inkomster.

Samtliga förmåner inom grundpensioneringen justeras varje kvartal (i januari, april, juli och oktober) på grundval av förändringar i konsumentpris- index. En begränsning av indexeringshöjningarna under några år har dock diskuterats av finansieringsskäl.

En redan beviljad ålderspension — full eller reducerad — utbetalas efter utflyttning ur landet om pensionären varit bosatt i Canada i minst 20 år efter fyllda 18 år. I annat fall utbetalas pension endast för utflyttningsmånaden och ytterligare sex månader. Garanterade inkomsttillägg och maketillägg kan inte utbetalas utomlands under längre tid än sex månader efter utflyttningsmåna- den.

Tilläggspensioneringen

Canada Pension Plan (CPP) omfattar alla delar av Canada utom provinsen Quebec som har ett eget liknande system, Quebec Pension Plan (QPP). De två systemen är koordinerade så att t.ex. förmåner enligt den ena planen baseras på pensionsrätt som intjänats enligt båda planerna. Redogörelsen nedan gäller endast CPP.

Canada Pension Plan trädde i kraft den 1 januari 1966. Lagstiftningen har genomgått ett flertal förändringar sedan dess. Bl.a. kan nämnas genom- förande av likställighet mellan män och kvinnor vad gäller förmåner och avskaffande av ett krav på upphört förvärvsarbete för rätt till ålderspension vid 65 års ålder. Så sent som i januari 1987 trädde flera viktiga förändringar i kraft. De innefattade bl.a. införandet av flexibel pensionsålder från 60 år, förbättrade invalidpensioner och delning av ålderspension mellan makar.

Förvärvsinkomster är pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen om de för år räknat överstiger ett visst minimibelopp. Om en försäkrads årsinkomst är lägre fastställs den pensionsgrundande inkomsten för året till 0. I annat fall är hela inkomsten pensionsgrundande upp till ett visst tak. Inkomsttaket bestämdes ursprungligen till att motsvara genomsnittsinkomsten för anställda inom den canadensiska industrin. Under åren 1966—1975 justerades taket i takt med ökningen av prisindex. Åren 1968—1973 var den årliga ökningen dock begränsad till 2 %, varför taket blev orealistiskt lågt. År 1976 beslutades därför att taket skulle höjas med 12,5 % årligen tills det åter uppnådde denna genomsnittsinkomst, vilket skedde år 1985. Därefter justeras det enligt ett löneindex. Det nuvarande inkomsttaket är något högre än den genomsnitt- liga årsinkomsten.

T.o.m. år 1987 användes ett index kallat "Industrial Composite" som grundades på löner inom den tunga industrin och omfattade 8 miljoner av landets 11 miljoner arbetstagare. Fr.o.m. år 1988 används i stället "Wage Measure" som för resp. månad utgör genomsnittet av veckolönerna för arbetare och tjänstemän enligt en statistikserie benämnd "Industrial Aggregate in Canada" som publiceras av Statistics Canada. Denna statistik omfattar fler näringsgrenar såsom service-, förvaltnings- och vårdsektorn. I statistiken ingår inte bl.a. fiske- och gruvindustrin. Statistiken bygger på uppgifter som lämnas av arbetsgivarna. Löneindexet bygger på ett urval om 42 000 observationer,

• Sida 118
•  Original

varvid beaktas om lönerna avser hel- eller deltidsarbete.

År 1990 sker uppräkningen enligt följande. Inkomsttaket för år 1989 multipliceras med förhållandet mellan genomsnittet av det månatliga "Wage Measure" för den tolvmånadersperiod som slutar den 30 juni 1989 och motsvarande genomsnitt för den tolvmånadersperiod som slutar den 30 juni 1988.

Den nedre inkomstgränsen bestäms till ungefär 10 % av årets tak. Fr.o.m. år 1978 gäller att tillgodoräknad pensionsgrundande inkomst kan delas lika mellan makar vid skilsmässa (division of unadjusted pensionable earnings). Fr.o.m. år 1987 gäller motsvarande regler även för vissa ogifta samboende och för separerade makar. En närmare redogörelse för dessa regler har lämnats i avsnitt 8.3.4 i huvudbetänkandet (SOU 1990:76).

Någon särskild kvalifikationstid för rätt till ålderspension finns inte. Var och en som vid något tillfälle betalat avgift till försäkringen är berättigad till pension. Den allmänna pensionsåldern är liksom inom grundpensioneringen 65 år. Inom tilläggspensioneringen finns numera även möjlighet till förtida uttag av ålderspension från 60 års ålder resp. uppskjutet uttag till 70 års ålder. För att pension skall utbetalas före 65 års ålder krävs dock att den försäkrade i princip slutat förvärvsarbeta.

Ålderspensionen utgör per månad 25 % av den försäkrades genomsnittliga pensionsgrundande månadsinkomst under i princip hela försäkringstiden, som räknas från 18 års ålder — dock tidigast fr.o.m. den 1 januari 1966 då pensionssystemet infördes — till dess ålderspension utges eller den försäkrade avlider, dock längst till 70 års ålder. Från försäkringstiden borträknas tid då den försäkrade bedömts vara arbetsoförmögen och tid då den försäkrade tagit vård om barn under sju års ålder under förutsättning att pensionsgrundade inkomst inte tillgodoräknats för samma tid. Försäkringstiden anses dock alltid utgöra minst 120 månader — i förekommande fall reducerad med tid som avräknas på grund av invaliditet.

Vid pensionsberäkningen uppräknas de olika årens inkomster (unadjusted pensionable earnings) efter förändringen av förmånstaket. För varje år ställs den försäkrades genomsnittliga pensionsgrundande månadsinkomst, dvs. årsinkomsten dividerad med 12 om hela året ingår i försäkringstiden, i relation till årets tak. Om ingen avgift erlagts under året sätts inkomsten till 0 för alla månader. Den framräknade procentsatsen multipliceras sedan med de tre senaste årens genomsnittliga tak. Genomsnittet av de sålunda för varje år uppräknade månadsinkomsterna utgör den försäkrades pensionsunderlag.

Har den försäkrade en försäkringstid som är längre än 120 månader, kan vid beräkning av genomsnittsinkomsten bortses från perioder med låg inkomst under förutsättning att den försäkrade under denna tid tagit vård om barn under sju års ålder. Vidare gäller att man vid denna beräkning kan frånräkna det antal månader den försäkrade erlagt avgifter till försäkringen efter 65 års ålder och motsvarande antal lägsta månadsinkomster, vilket innebär att tidigare perioder med låg inkomst kan bytas ut mot perioder med högre inkomst efter 65 års ålder. Härutöver kan uteslutas högst 15 % av den återstående försäkringstiden då inkomsterna varit lägst. Härigenom är avsett att ge ett visst skydd för perioder av arbetslöshet, sjukdom, studier m.m. Kvarvarande försäkringstid får dock inte i något fall understiga 120 månader.

• Sida 119
•  Original

Vid förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension minskas resp. ökas pensionen med en viss faktor (fastställd av socialdepartementet) som avspeglar tidpunkten för uttaget av pension i förhållande till 65-årsmånaden (för närvarande 0,5 % per månad).

Fr.o.m. år 1987 har makar och sammanboende möjlighet att ansöka om delning av ålderspension (assignment of retirement pensions). I avsnitt 8.3 i huvudbetänkandet har lämnats en närmare redogörelse för de regler som gäller i detta avseende.

För att vara berättigad till invalidpension måste den försäkrade uppvisa aktuell anknytning till arbetsmarknaden genom att ha erlagt avgifter under minst fem av de senaste tio åren eller två av de senaste tre åren. För rätt till invalidpension krävs i princip en total nedsättning av arbetsförmågan.

Invalidpensionen består av dels ett enhetsbelopp, dels ett inkomstrelaterat belopp. Sistnämnda belopp utgör 75 % av ålderspensionen beräknad som om den försäkrade uppnått 65 års ålder vid pensionsfallet, dvs. försäkringstiden räknas fram till den månad då invalidpensionen börjar utbetalas. Invalidpen- sion utbetalas fr.o.m. fjärde månaden efter det att invaliditeten inträtt. Den ersätts av ålderspension när pensionstagaren fyller 65 år.

Som komplement till invalidpensionen utges för barn under 18 år — eller 25 år om barnet bedriver heltidsstudier — ett barntillägg, som utbetalas med ett enhetsbelopp.

Efterlevandeförmåner utges till änka, änkling och barn efter avliden försäkrad. Med änka resp. änkling likställs den som vid dödsfallet samman- levde med den försäkrade under äktenskapsliknande förhållanden om sammanlevnaden varat minst ett år. En förutsättning för att förmåner skall utgå är att den försäkrade har erlagt avgifter under minst tio år eller under minst en tredjedel av alla år efter fyllda 18 år (eller efter år 1965), dock minst under tre år.

Efterlevandeskyddet kompletteras med ett engångsbelopp som utges även om ingen pensionsberättigad efterlevande finns. Beloppet motsvarar den avlidnes egenpension för sex månader, dock högst 10 % av högsta pensions- grundande inkomst för dödsfallsåret.

Pension utges dels till efterlevande make som fyllt 65 år och utgör då 60 % av den avlidnes ålderspension, dels till yngre efterlevande make som antingen fyllt 35 år vid dödsfallet eller har vårdnaden om pensionsberättigat barn eller är arbetsoförmögen. Pension som utges till yngre efterlevande make utgörs av dels ett enhetsbelopp, dels ett inkomstrelaterat belopp som motsvarar 37,5 % av den avlidnes egenpension. Om den efterlevande är mellan 35 och 45 år och varken är arbetsoförmögen eller har vårdnad om barn reduceras pensionen med 1/120 för varje månad varmed den efterlevandes ålder understeg 45 år vid tidpunkten för dödsfallet.

Fr.o.m. år 1987 gäller att pension utbetalas även om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap. Om en make själv erlagt pensionsavgifter kan han samtidigt med efterlevandepensionen uppbära ålders- eller invalidpension. Pensionerna samordnas dock på visst sätt.

Barnpension utges till en avliden försäkrads barn under 18 år eller under 25 år, om barnet studerar vidare på heltid. Barnpension utbetalas med ett fast belopp för varje barn. Om båda föräldrarna är avlidna kan barnpension

• Sida 120
•  Original

utges efter envar av dem.

I september 1987 offentliggjorde den canadensiske socialministern ett principförslag till en reformering av efterlevandeförmånerna inom tilläggspen- sioneringen. Principförslaget innebar i korthet följande. Förmåner till vuxna efterlevande skall i framtiden utges med avsevärt högre belopp än för närvarande _ 40 % av den avlidne försäkrades genomsnittsinkomst med en viss garanterad miniminivå — under en begränsad tid omedelbart efter dödsfallet. (Detta belopp motsvarar 160 % av den avlidnes ålderspension, som ju utgör 25 % av genomsnittsinkomsten.) Förmåner utges inte till efterlevan- de som uppnått 65 års ålder. I stället skall 60 % av den pensionsrätt som den avlidne intjänat under de år äktenskapet varat överföras år för år till den efterlevande maken och registreras i dennes namn. Den efterlevandes för varje år sammanlagda pensionsrätt får dock inte överstiga försäkringstaket. Barnpensionerna skall kraftigt förstärkas. Övergången till det nya systemet skall när det gäller vuxna efterlevande ske successivt och nuvarande system beräknas vara helt awecklat först år 2050. — Reformförslaget överlämnades till underhusets socialutskott, som efter remissbehandling avgav yttrande i april 1988. Utskottet godtog förslagets principiella utformning men rekom- menderade vissa modifieringar. - Såvitt är bekant har förslaget ännu inte lett till lagstiftning.

Utgående tilläggspensioner justeras sedan år 1975 en gång årligen i januari på grundval av höjningen av konsumentprisindex, som mäter den procentuella förändringen över tiden av inköpspriset för en bestämd "korg" med varor och tjänster. Pensionsbeloppet multipliceras härvid med en faktor som anger förhållandet mellan pensionsindex för det nya året och pensionsindex för föregående år. Pensionsindex ett visst år motsvarar det genomsnittliga index- talet för den tolvmånadersperiod som slutar den 31 oktober föregående år.

Det har ifrågasatts om konsumentprisindex är ett lämpligt underlag för pensionsindex, eftersom det avspeglar konsumtionsmönster för låginkomsttaga- re i allmänhet och inte för äldre. En särskild indexserie för äldre har publicerats men man har inte kunnat påvisa någon egentlig skillnad mellan denna och konsumentprisindex.

Alla förmåner från tilläggspensioneringen utbetalas oberoende av var den berättigade är bosatt. Pensionsförmåner utbetalas således även utomlands.

Avgifter till pensionssystemet erläggs på den del av den försäkrades inkomst som överstiger årets minimibelopp och upp till taket. Avgifterna tillförs en pensionsfond. För närvarande motsvarar fondbehållningen enligt uppgift ca fem års pensionsutbetalningar.

Fram t.o.m. år 1986 var den totala avgiften oförändrat 3,6 % av den avgiftsgrundande inkomsten. En avgiftshöjning var dock nödvändig dels för att finansiera ett flertal reformer som genomförts på förmånssidan och de ökade utbetalningar som följer av pensionssystemets "mognad", dels för att balansera demografiska förändringar i framtiden. Uttryckt som andel av befolkningen i förvärvsaktiv ålder (20—64 år) beräknas andelen äldre komma att stiga från ca 17 % för närvarande till 35 % år 2035.

Fr.o.m. år 1987 har avgiftssatsen höjts med 0,2 procentenheter årligen och utgör således 4,4 % år 1990. Den årliga höjningen är avsedd att fortgå under en 25-årsperiod och kommer att fastställas vart femte år. Under den första

• Sida 121
•  Original

femårsperioden stiger avgiften till 4,6 % år 1991. För tiden därefter beräknas höjningen utgöra 0,15 procentenheter per år så att avgiftssatsen år 2011 har stigit till 7,6 %. Samtidigt kommer fonderingen att gradvis minska. Målsätt- ningen är att pensionsfonden på lång sikt skall täcka två års pensionsutbetal- ningar. Avgifterna kommer under de närmaste åren inte att täcka pensionsut- betalningarna. En viss del av fondavkastningen får därför användas till finansieringen av utgående pensioner. Pensionsfonden påverkar i princip inte samhällsekonomin. Eftersom man har en mycket hög sparkvot i Canada, 12—14 %, anses det inte ha någon större betydelse om sparandet i fonden minskar.

• Sida 122
•  Original

• Sida 123
•  Original

Bilaga E

EG:s regelsystem i fråga om allmän pension

Frivilliga pensionsforsäkringar — en marknadsöversikt

I förevarande bilaga redovisas en sammanställning över ett antal pen- sionsförsäkringar som introducerats på den privata försäkringsmarknaden under de senaste åren. Marknadsöversikten omfattar sådana standardiserade försäkringsalternativ som försäljs via organisationer, banker eller företag. Sammanställningen har gjorts av riksförsäkringsverket och redovisas i verkets rapport till pensionsberedningen den 25 januari 1990 (se avsnitt 13.1 i

huvudbetänkandet).

Bolag

Försäkringens namn Startdatum

Vem kan försäkra sig?

EG EN PENS IONEN

Pensionspremien

Ansvar

Livpension oktober 1989

Medlem i nykterhets- organisation eller frikyrka

EGENPENSION

Vid tecknandet binder sig försäkringstagaren till en viss premienivå

När betalas pengarna ut? Livsvarigt från 65 år

Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren?

Återbetalningsgaranti vid dödsfall?

FAMILJESKYDDET

Flexibelt från 55 år

Nej

FAMILJESKYDDET

Obligatoriskt familjeskydd? Ja

Folksam

Allpension 1988

Alla med konto i sparbank

EGENPENSION

Vid tecknandet binder sig försäkringstagaren till att betala 100, 200, 300, 400 eller 500 kr per månad

Livsvarigt från 65 år Flexibelt från 55 år

Nej. Om dödsfall in- träffar sedan pensionen börjat utbetalas men innan den utbetalats i 20 år, går hela beloppet till de efter- levande

FAMIIJESKYDDET Ja

• Sida 130
•  Original

Premiebefrielse vid sjukdom

Övrigt

Bolag Försäkringens namn Startdatum

Vem kan försäkra sig?

EGENPENSIONEN

Pensionspremien

När betalas pengarna ut?

Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren?

Återbetalningsgaranti vid dödsfall?

FAMILJESKYDDET

100 000—600 000 kr vid dödsfall

Nej, däremot utbetalas förtids- kapital — 80 procent av döds- fallsbeloppet — vid förtids- pension

Om dödsfall inträffar sedan pensionen börjat utbetalas men innan den utbetalats i 20 år, går hela beloppet till de efterlevande

Folksam

Medlemspension september 1989

Medlemmar i TCO eller LO

EGENPENSION

Vid tecknandet binder sig försäkringstagaren till att betala 100, 200, 300, 400 eller 500 kr per månad

Livsvarigt från 65 år Flexibelt från 55 år

Nej. Om dödsfall inträffar sedan pensionen börjat ut— betalas men innan den ut- betalats i 20 år, går hela beloppet till de efter- levande

FAMILJESKYDDET

Obligatoriskt familjeskydd? Nej

Belopp vid dödsfall

Prcmiebefn'else vid sjukdom

Övrigt

Bolag Försäkringens namn

Startdatum

Fyra basbelopp Nej

Förtidskapital kan ingå vilket innebär att viss del av för- såkn'ngsbeloppet utgår vid olycksfall eller sjukdom som leder till förtidspension före 60 års ålder

Livia Efterlevandepension

april 1989

Valfritt från 50 000 upp till 800 000 kr

Nej

Förtidskapital kan ingå vilket innebär att viss del av försäkringsbeloppet ut- går vid olycksfall eller sjukdom som leder till för- tidspension före 60 års ålder

Livia Ålderspensionssparande april 1989

Riktar sig i första hand till alla med konto i PK- banken

EGENPENSION Helt flexibelt

Utbetalning under tio år från 65 år

Flexibelt från 55 år

Frivilligt

FAMILJESKYDDET Frivilligt

Familjeskyddet hos Livia ligger _i den separata försäkringen ”Efterlevande- pension"

Länsförsäkringar Gruppension

januari 1990

• Sida 131
•  Original

EGENPENSIONEN

Pensionsprcmien När betalas pengarna ut? Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren?

Återbetalningsgaranti vid dödsfall?

FAMIUESKYDDET

Riktar sig i första hand till alla med konto i PK—banken

EGENPENSION

Ingen egenpensionsdel

FAMILJESKYDDET

Obligatoriskt familjeskydd? Utbetalning i 5, 10, 20 år

Belopp vid dödsfall

Premiebefrielse vid sjukdom

Övrigt

Bolag Försäkringens namn Startdatum

Vem kan försäkra sig?

EGENPENSIONEN

Pensionspremien

När betalas pengarna ut? Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren? Återbetalningsgaranti vid dödsfall?

FAMILJESKYDDET

efter dödsfall (eller till yngsta barnet fyllt 20)

Valfritt belopp

Ja

Egenpensionen hos Livia ligger i den separata försäkringen "Ålderspensionssparande"

Länsförsäkringar Sparpension oktober 1988

Medlem i föreningsbank

EGENPENSION

2 400—9 600 kr per år, kan ändras en gång per år

Från 60 år och fem år framåt

Kari ändras, men kan få kon- sekvenser för grupplivet

Ja

FAMILJESKYDDET

Obligatoriskt familjeskydd? Ja

Belopp vid dödsfall Sex basbelopp, engångsbelopp, om försäkringstagaren dör före 65 år

Företag eller organisation med gruppensionsavtal med Länsförsäkringar EGEN PENSION

Minst2 400krperår, kan ändras en gång per år

Från 65 år och fem år framåt

Kan ändras

Ja, frivilligt

FAMILJESKYDDET

Ja, frivilligt

Ett eller två basbelopp per år i tio år om försäkrings- tagaren dör före 65 års ålder

Ja

Basbeloppsanknutet familjeskydd även under utbetalningen

RKA Pentagram 1987

Sparbankskunder 16—55 år

EGENPENSION

Minst 2 400 kr per år, max ett års sparuppehåll

Från 60 till 65 år Kan ändras, men då ändras förutsättningarna för familjeskyddet

Nej

FAMILJESKYDDET Ja Sex basbelopp, som engångsbelopp eller utbetalning under fem år

• Sida 132
•  Original

Premiebefrielse vid sjukdom

Övrigt

Bolag Försäkringens namn Startdatum

Vem kan försäkra sig?

EGENPENSIONEN Pensionspremien

När betalas pengarna ut? Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren?

Återbetalningsgaranti vid dödsfall?

FAMILJESKYDDET

Medlemskap i föreningsbank står öppet för alla

Wasa

Extrapension

augusti 1989

Medlem i grupp med pen- sionsavtal med Wasa EGENPENSION

Helt flerdbelt

I normalfallet i fem år från 65—årsdagen

Ja, helt flexibelt

Ja, frivilligt

FAMILJESKYDDET

Obligatoriskt familjeskydd? Frivilligt

Belopp vid dödsfall

Premiebefrielse vid sjukdom

Övrigt

Bolag Försäkringens namn Startdatum

Vem kan försäkra sig?

EGENPENSIONEN

Pensionspremien

När betalas pengarna ut?

Möjligt att ändra ut- betalningsvillkoren?

1, 1,7 eller 2,4 basbelopp i normalt 10 år

Ja

SPP Grupp Pluspension 1987

Medlem av grupp med avtal med SPP Grupp

EGENPENSION

Helt flexibel inbetalning månad till månad

Livsvarigt från 55 år Ja helt flexibelt

Nej

Pentagram bygger på att spararen betalar pengar till ett konto i sparbanken. En gång om året förs pengar över från banken till försäkringsbolaget

Trygg-Hansa

Trygg Gruppension hösten 1989

Anställda på företag och medlemmar i fackförbund med Trygg-Hansa-avtal EGENPENSION

Helt flexibelt

] normalfallet fem år från 65 år

Valfritt från 55 år. Utbetalning i 5—15 år

Ja, frivilligt

FAMIUESKYDDET Frivilligt

1, 1,7 eller 2,4 basbelopp i normalt 10 år om dödsfall sker före 65 år

Ja

Skandia Allemanspension april 1989

Medlem av grupp med Skandia gruppemionsavtal

EGENPENSION

Helt flexibelt

Från 65 år, fem år framåt

Ja, viss flexibilitet

• Sida 133
•  Original

Återbetalningsgaranti Ja, inbetalda premier betalas vid dödsfall? tillbaka till anhöriga vid dödsfall

FAMILJESKYDDET FAMIIJESKYDDET Obligatoriskt familjeskydd?— Belopp vid dödsfall —

Premiebefrielse vid — sjukdom

Ovrigt SPP Grupp lanserar 1990 en helt ny gruppensions— försäkring med utökat familjeskydd

FAMIUESKYDDET Frivilligt

1, 1,7 eller 2,4 basbelopp i normalt 10 år

Ja

• Sida 134
•  Original

• Sida 135
•  Original

Bilaga G

Kostnader för de äldres service och vård

av docent Mats Thorslund, Institutionen för socialmedicin, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Inledning

Antalet mycket gamla har under de senaste decennierna ökat kraftigt i Sverige. Detta tillsammans med andra faktorer som migration, ökat ensamboende, den ökade förvärvsgraden bland kvinnor, m.m. har kraftigt ökat kraven på samhällets insatser i form av service och vård.

En mycket stor del av t.ex. sjukvårdens resurser går i dag till vården av de äldre. År 1985 utgjorde t.ex. gruppen 75 år och äldre ca 7 % av befolkning- en. Dessa tog i anspråk ca 57 % av samtliga vårddagar i den slutna vården.

Det är framför allt de allra äldsta som behöver service och vård. Detta innebär att samhällets äldrevård kommer att utsättas för fortsatta påfrestning- ar i och med att de allra äldsta fortsätter att öka. Trots att det totala antalet personer över 65 år inte längre ökar, ökar alltså de allra äldsta, dvs. de åldersgrupper som framför allt behöver service och vård.

Vad betyder det att de allra äldsta fortsätter att öka i antal? Vilka prognoser kan man göra?

Olika huvudmän

Kommunerna är ansvariga för socialtjänsten. De delar av socialtjänsten som framför allt är aktuella för de äldre är ålderdomshem, servicebostäder (servicehus och servicelägenheter), gruppboende, hemhjälp, dagcentral, färdtjänst, fotvård och matservice.

Landstingen är ansvariga för hälso- och sjukvården. Inom den slutna vården kan man skilja mellan bl.a. somatisk långtidsvård (långvårdskliniker och sjukhem), somatisk korttidsvård och psykiatrisk vård. Till den öppna vården räknas läkarbesök, besök vid vårdcentral och distriktssköterskemottagning, hembesök, m.m.

De båda huvudmännen har alltså ansvar för olika områden. Även om det administrativt är relativt enkelt att särskilja de olika vårdformerna, innebär ansvarsuppdelningen olika nackdelar när det gäller speciellt servicen till och vården av de äldre. Det normala åldrandet är ofta förknippat med funktions- nedsättningar och att beroendet av olika vårdinsatser ökar. Det krävs ofta samordnade insatser från båda huvudmännen.

• Sida 136
•  Original

Kommunernas och landstingens självständiga ställning har inneburit att äldrevården har kommit att organiseras på delvis olika sätt i olika delar av landet. Antalet platser på institution i relation till befolkningen samt utbyggnaden av hemhjälp och hemsjukvård kan därför variera högst betydligt. Likaså har förmågan och förutsättningarna till samarbete och samordning över huvudmannagränserna av de totala vårdresurserna kommit att variera högst avsevärt.

Regeringen har därför aviserat att den under år 1990 kommer'att föreslå ett antal förändringar när det gäller kommunernas resp. landstingens ansvar för olika typer av vård. Förslagen kommer att baseras på det förslag som äldredelegationen lade fram är 1989 i rapporten (Ds 1989:27) Ansvaret för äldreomsorgen. Enligt dessa förslag skall kommunernas ansvar för de äldres stadigvarande boende ytterligare förstärkas. Bl.a. innebär detta att de lokala sjukhemmen skall överföras till kommunerna. Vidare skall kommunerna åläggas ett ekonomiskt ansvar för de patienter som vårdas på akutsjukhus och inom långvården men som är färdigbehandlade i medicinsk mening. Tanken bakom detta förslag är att det härmed skall skapas incitament för kommuner- na att utveckla alternativa boende- och vårdformer för dessa patienter.

Äldredelegationen har också föreslagit att kommunerna skall ta över ansvaret för hemsjukvården. Eftersom det ofta är samma personer som behöver såväl hemhjälp som hemsjukvård borde det finnas såväl ekonomiska som kvalitetsmässiga "vinster" att göra om en och samma huvudman får det samlade ansvaret.

De äldres vårdutnyttjande i dag

I tabell 1 redovisas skilda åldersgruppers utnyttjande av olika former av service och vård. Siffrorna baseras på riksomfattande statistik som varit tillgänglig i maj 1990.

Tabell 1 Äldres utnyttjande av service och vård år 1988

Landstingen Somatisk långtidsvård (andel på institution i september 1988) 65—69 Män 0,5 % Kvinnor 0,4 % 70—74 Män 1,1 % Kvinnor 1,1 % 75—79 Män 2,5 % Kvinnor 2,7 % 80—84 Män 5,1 % Kvinnor 6,2 % 85—89 Män 8,6 % Kvinnor 12,3 % 90— Män 13,5 % Kvinnor 23,1 %

Psykiatrisk vård (andel på institution i oktober 1988) 65—69 Män 0,4 % Kvinnor 0,3 %

___—(__ . ; . ... .

• Sida 137
•  Original

70—74 75—79 80—84 85—89 90_

Somatisk akutsjukvård (antal vårddagar per person i befolkningen under 1988)

65—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90.

Kommunerna

Ålderdomshem (andel på institution i december 1988) 65—74 75—79 80—84 85—89 90.

Servicebostäder (andel med servicebostad i december 1988)

65—74 75—79 80—84 85—89 90.

Social hemhjälp (andel med hjälp i november 1988)

65—74 75—79 80—84 85—89 90—

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor

0,5 % 0,4 % 0,6 % 0,6 % 0,7 % 0,8 % 0,8 % 0,9 % 0,8 % 0,9 %

2,4 2,0 3,6 3,0 5,3 4,4 7,6 7,0

10,5 10,9 17,3 15,7

0,4 % 0,3 % 1,6 % 1,8 % 4,5 % 5,6 % 11,0 % 13,1 % 22,2 % 23,0 %

0,7 % 1,0 % 2,4 % 3,7 % 5,0 % 7,0 % 8,4 % 10,3 % 11,5 % 11,6 %

4,9 % 6,4 % 13,9 % 19,5 % 26,8 % 34,6 % 39,4 % 44,4 % 47,5 % 43,7 %

• Sida 138
•  Original

För varje service- och vårdform framgår att vårdutnyttjande är vanligare i högre åldrar. Bland åldersgrupperna 65—74 år är det relativt ovanligt att man utnyttjar någon form av service eller vård.

1 tabell 1 saknas uppgifter om de äldres utnyttjande av hemsjukvård och även andra former av öppen vård. Orsaken är att det inte finns någon rikstäckande statistik över läkarbesök och kontakt med distriktssköterska och undersköterska som är relaterad till patientens ålder. Vidare saknas statistik över de äldres utnyttjande av färdtjänst, fotvård, handikapphjälpmedel, dagcentraler m.m. Även om det alltså inte är känt hur många äldre som får del av dessa insatser är det — som framgår nedan — viktigt att kostnaderna för dessa tas med vid beräkning av de totala kostnaderna för samhällets äldrevård.

Utifrån rikstäckande statistik kan man som i tabell 1 redovisa de olika åldersgruppernas utnyttjande av vissa typer av service och vård. Däremot blir det svårare när det gäller kostnaderna för olika former av service och vård. Det finns nämligen formellt sett ingen speciell "äldrevård". Det vill säga i landstingens och primärkommunernas budgetar och bokslut änns sällan särredovisning av vilka kostnader servicen och värden till de äldre uppgått till. Samhällets totala kostnader för den samlade äldreomsorgen kan därför bara ungefärligt uppskattas. En sådan uppskattning gjordes av äldredelegationen år 1989. Resultaten av denna uppskattning redovisas i tabell 2.

Tabell 2 Uppskattade kostnader för äldreomsorgen (1989 års priser)

Kronor % av de totala (miljarder) kostnaderna Landstingen Somatisk långtidsvård 17,9 24,2 Psykiatrisk slutenvård 4,0 5,4 Somatisk korttidsvård 19,6 26,5 Oppen hälso- och sjukvård 6,8 9,2 Landstingens kostnader 48,3 65,2 Ålderdomshem 6,8 9,2 Social hemtjänst 10,1 13,6 Färdtjänst 0,6 0,8 Ovrigt (dagcentraler, fotvård, m.m.) 3,6 4,9 Kommunala bostadstillägg (KBT) 4,7 6,3 Primärkommunemas kostnader 25,8 34,8 Totalt 74,1 100,0

Källa: Ansvaret för äldreomsorgen. Rapport från äldredelegationen (Ds 1989:27).

Totalt uppskattades kostnaden för äldrevården år 1989 till 74 miljarder kronor. landstingens kostnader för äldrevården var nära nog dubbelt så höga som primärkommunernas. På landstingssidan dominerar kostnaderna för olika former av sluten vård. Kostnaderna för primärkommunernas institutioner — ålderdomshem — utgjorde endast en mindre del av primärkommunernas totala

• Sida 139
•  Original

kostnader för äldreomsorgen.

Tabell 2 redovisar kostnaderna för den offentligt finansierade och or- ganiserade äldrevården. De "kostnader" i tid och pengar som anhöriga och andra närstående svarar för är inte medräknade. Det framgår dock klart från bl.a. olika forskningsprojekt att anhöriga svarar för mycket stora insatser. De är så stora att t.ex. kommunernas hemhjälp kan ses som ett komplement till de insatser som anhöriga svarar för när det gäller äldre som bor hemma.

Flera frivilliga organisationer ger stöd och hjälp till de äldre. Exempel på sådana organisationer är kyrkosamfund, Röda korset och Frälsningsarmén. Också inom pensionärsorganisationerna har frivilliga vårdinsatser börjat organiseras. Omfattningen av dessa olika insatser är dock inte känd. Sannolikt är den totala omfattningen av dessa mindre i Sverige än i de flesta andra länder.

Endast en mycket liten del av den svenska äldrevården drivs av privata organisationer. Det finns flera tecken på ett ökat intresse för en utökad privat äldrevård. Bl.a. gäller det byggandet och driften av servicehus. Det börjar också förekomma servicehus som är kooperativt ägda och drivna.

Utvecklingstendenser

Vården av äldre i Sverige har förändrats. Under 1960- och 1970-talen byggdes allt fler institutioner för att ta hand om det växande antalet mycket gamla personer. Under perioden 1960-1980 fördubblades t.ex. i stort sett antalet personer i åldern 80 år och äldre i befolkningen. Även antalet institutionsplatser fördubblades under samma period. Under 1980-talet fortsatte antalet mycket gamla personer att öka. Däremot var antalet institutionsplatser totalt sett ungefär oförändrat. Trots att det totala antalet platser på institutioner och särskilda boenden varit oförändrat har betydande förändringar skett, framför allt i form av omfördelning i den meningen att vissa boende-[institutionsformer tillkommit medan andra dragits ner.

Att antalet institutionsplatser och platser inom särskilda boendeformer för äldre varit ungefär oförändrat under 1980-talet samtidigt som antalet äldre ökat innebär att en relativ minskning av antalet institutionsplatser har ägt rum. Sannolikheten för en äldre person att hamna på institution har minskat avsevärt under 1980-talet.

Målet har i stället varit att de gamla skall kunna bo kvar hemma även när de inte längre klarar sig själva. Detta har ställt allt större krav på kommuner- nas hemtjänst och landstingens hemsjukvård.

Mycket stora förändringar har under 1980-talet ägt rum också inom hemtjänsten och hemsjukvården. Samarbetet mellan huvudmännen har förbättrats avsevärt. Fungerande vårdplaneringsgrupper — att bl.a. kommunens hemtjänstassistent och landstingets distriktssköterska regelbundet samråder över hur man bäst skall tillgodose olika äldre personers behov _ har inrättats på de flesta håll. Även andra former av samarbete har förbättrats. Ännu återstår dock en hel del att göra — något som varit en av orsakerna till den föreslagna huvudmannareformen.

Nya vårdformer har utvecklats: avlastningsvård, växelvård, kvälls- och

• Sida 140
•  Original

nattpatruller, införande av olika larmsystem, gruppboende och dagvård för dementa etc. Den relativa minskningen av antalet institutionsplatser och utvecklande av olika nya vårdformer plus det förbättrade samarbetet är tecken på att den samlade äldrevården åtminstone i dessa avseenden kunnat rationaliseras och effektiviseras.

Utifrån olika lokala forskningsprojekt har man kunnat visa vilka effekter dessa omorganisationer och rationaliseringar fått. Ett genomgående resultat är att de äldre personer som slutligen kommer till olika former av insti- tutioner är genomsnittligt sett både äldre och mer vårdtunga. Även per- sonalen i den öppna värden har fått ett tyngre arbete. Äldre vårdbehövande personer som tidigare vårdades på institution tas nu om hand i den öppna vården.

Sannolikt finns det fortfarande möjligheter att göra rationaliseringsvinster: att befintliga resurser kan utnyttjas än mer effektivt. Det är dock osannolikt att denna utveckling kan fortsätta i samma takt som tidigare. Någonstans finns en gräns. Den föreslagna huvudmannareformen och andra organisatoris- ka förändringar kan förhoppningsvis åstadkomma ytterligare förbättringar. Det är dock svårt att tänka sig att vi under t.ex. den kommande tioårsperioden skall kunna ytterligare nära nog halvera sannolikheten för en äldre person att få tillgång till en plats på institution eller i särskilt boende.

Vilka prognoser kan göras?

I tabell 3 redovisas en framräkning av de äldres vårdkonsumtion baserad på konsumtionen av olika typer av service och vård år 1988. Utnyttjandet av service och vård inom de olika ålders- och könsgrupperna år 1988 har räknats fram utifrån statistiska centralbyråns senaste demografiska prognoser.

De framräknade prognoserna utgår alltså från konsumtionen av service och vård under ett visst är — i detta fall är 1988. Om vården under detta år bedrevs i stort sett optimalt och behoven och efterfrågan av vård inte kan förutses öka eller minska skulle dessa osolistikerade prognoser kunna ge vägledning för framtiden.

Om man i stället kan göra förutsägelser beträffande t.ex. ett ändrat hälsotillstånd i befolkningen, ändrad Vårdpraxis, införandet av ny teknologi i vården, ökat ensamboende, bostadsförbättringar etc. bör sådan information självfallet utnyttjas. Det är dock i dagsläget svårt att t.ex. förutse att de äldres hälsotillstånd skulle förändras i en omfattning som skulle medföra att konsumtionen av vård kan komma att ändras. Det finns exempelvis i dag inga tecken på att förekomsten av personer med olika former av demenssjukdom skulle minska. Det är vidare svårt att se några tecken på att den medicin— teknologiska eller vårdideologiska utvecklingen i någon nämnvärd utsträckning skulle komma att minska behovet av vård i framtiden. Snarare finns det indikationer på att ny teknologi skapar ökande behov och ökad efterfrågan av vård.

Det är alltså svårt att utifrån resultat som dessa dra några slutsatser om eventuella förändringar när det gäller det kommande vårdbehovet bland framtidens äldre. Många är de som hoppats att det faktum att dagens yngre

• Sida 141
•  Original

ålderspensionärer i åtskilliga avseenden är friskare än gårdagens yngre ålderspensionärer också skulle innebära att de äldsta skulle behöva mindre service och vård. Tyvärr har vi vare sig i Sverige eller i andra länder kunnat se några tecken på en sådan utveckling.

Ett alternativt sätt att göra prognoser skulle kunna vara att utnyttja information om den tidigare utvecklingen och anta att den utveckling som pågått en viss tid kan fortsätta. Antalet äldre personer som får del av olika former av service och vård skulle enligt en sådan prognos fortsätta att minska. Sannolikheten för en äldre person att få vård vid en institution skulle alltså minska liksom sannolikheten att få tillgång till kommunernas hemhjälp.

Det är inte helt enkelt att analysera orsakerna bakom den relativa minsk- ningen av antalet äldre som får service och vård. Det finns dock flera faktorer som talar emot att tidigare *utveckling kan fortsätta fram till exempelvis år 2000. Ett skäl härtill är att värden på olika sätt redan i stor utsträckning effektiviserats. Situationen är 1980 utmärktes av ett närmast obefintligt samarbete mellan huvudmännen; kommunens hemtjänstassistent hade på många håll över huvud taget inte träffat sin motpart — distriktssköterskan. Det som i dag på de flesta håll kallas "standard" i form av kvälls- och natt- patruller, larm, olika nya vårdformer, osv. fanns i stort sett inte. Trots detta kan man självfallet inte utesluta att det fortfarande går att få till stånd förbättringar och effektiviseringar. För detta talar bl.a. de i vissa avseenden stora regionala skillnaderna när det gäller de äldres vårdutnyttjande. Det är dock osannolikt att dagens "trimmade" åldringsvård skulle kunna fortsätta att förändras i den omfattning som ägde rum under 1980-talet.

En annan faktor som talar emot en fortsatt relativ minskning av den totala servicen/vården är att vårdtyngden hos de äldre som får service och vård har ökat under hela 1980-talet. Ett exempel på detta är att de äldre som till slut får tillgång till såväl öppen vård som institutionsvård är både äldre och mer vårdtunga än tidigare.

En annan indikator på den ökade vårdtyngden utgör de patienter som räknas som "klinikfärdiga" inom den somatiska sjukvården. Andelen "klinikfärdiga" är på många håll ungefär densamma i dag som i början på 1980-talet. Men även om antalet "klinikfärdiga" är i stort sett detsamma, har vårdtyngden hos denna typ av patienter väsentligt förändrats. Studier från början av 1980-talet visade att flera av dessa "klinikfärdiga" patienter skulle kunnat skrivas hem till ett eget boende. Enligt olika lokala studier och forskningsprojekt är situationen i dag på de flesta håll helt annorlunda. Ytterst få av dessa "klinikfärdiga" patienter kan skrivas hem till ett eget boende. De allra flesta behöver institutionsvård, samtidigt som utbyggnaden av institutionsvården har avstannat.

I tabell 3 redovisas därför den enkla prognos som kan göras utifrån en framräkning av de äldres vårdkonsumtion år 1988 med hänsyn tagen till de demografiska prognoserna. De framräknade konsumtionstalen är baserade på konsumtionen år 1988 i femårsklasser och uppdelade på kön.

• Sida 142
•  Original

Tabell 3 Framräkning av de äldres vårdkonsumtion år 2000, 2010, 2020 och 2030. Prognos baserad på 1988 års konsumtion. Index (1988 = 100)

1988 2000 2010 2020 2030

Landstingen

Somatisk långtidsvård 100 125 132 138 160 Psykiatrisk slutenvård 100 106 112 126 137 somatisk korttidsvård 100 113 119 130 146 Oppen hälso- och sjukvård l 1 — läkarbesök 1001 1161 1191 128 148 — sjukvård i hemmet1 1001 1161 1191 1281 1481 Kommunerna

Ålderdomshem 100 130 136 139 165 Servicebostäder 100 118 121 130 151 Social hemhjälp 100 116 119 128 148

[ Beträffande läkarbesök och distriktssköterskomas och undersköterskomas hembesök finns inte statistik som är relaterad till patienternas ålder. Några prognoser baserade på att antalet personer i olika åldersgrupper förändras går därför inte att göra. När det gäller dessa vårdformer har därför här helt enkelt antagits samma prognos som för kommunernas hemhjälp.

Antalet platser inom t.ex. den somatiska långtidsvården skulle behöva öka med 25 % fram till sekelskiftet för att de äldre i olika åldersgrupper skulle ha samma sannolikhet att få en plats som år 1988.

Den kraftigaste ökning som skulle behöva äga rum om man vill behålla dagens "standard" gäller ålderdomshemmen. Fram till sekelskiftet skulle behövas en ökning av antalet platser med 30 %, och sträcker man prognosen ända fram till år 2030 skulle ökningen behöva vara 65 %.

Man kan konstatera att den förväntade ökningen inom äldregrupperna kommer att medföra ett ökat behov inom samtliga service- och vårdformer — med undantag för psykiatrin — på 13—30 % fram till sekelskiftet och 28—34 % fram till år 2020. Mellan åren 2020 och 2030 förväntas kraftiga ökningar av antalet personer i åldrarna 80—89 år för både män och kvinnor. Utifrån den beräkningsgrund som här använts kommer detta att innebära en ytterligare stark ökning av behovet av service och vård.

I tabell 4 har den procentuella framräkning som redovisas i tabell 3 omsatts till kronor. Utgångspunkten vid dessa beräkningar har varit de ovan redo- visade uppskattade kostnaderna för olika former av vård.

Kostnaderna särredovisas på öppen resp. sluten vård och kostnader för kommuner resp. landsting. När det gäller kostnader för resp. huvudman är kostnaderna redovisade efter den ansvarsuppdelning som för närvarande gäller (maj 1990). Kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen är exkluderade.

Eftersom man i stor utsträckning bör räkna med att eventuella omorga- nisationer som innebär reduceringar inom en viss vårdform kan komma att innebära ett behov av utvidgningar inom andra vårdformer är det framför allt de totala kostnaderna som är intressanta. Fram till sekelskiftet beräknas kostnaderna behöva öka med 18 % (motsvarande ca 13 miljarder kronor) för att dagens vårdstandard skall kunna upprätthållas. Fram till år 2010 skulle

• Sida 143
•  Original

Tabell 4 Framräkning av kostnader för äldreomsorgen år 2000, 2010, 2020 och 2030. Prognos baserad på 1988 års konsumtion och de uppskattade kostnaderna år 1989 (1989 års priser — miljarder kronor)

1989 2000 2010 2020 2030

Landstingen

— sluten vård (långtidsvård, korttidsvård) 41,5 48,7 51,4 55,2 62,7 — öppen vård 6,8 7,9 8,1 8,7 10,1 Totalt landstingen 48,3 56,7 59,5 63,9 72,8 Kommunerna

— sluten vård (ålderdomshem) 6,8 8,8 9 2 9,5 11,2 — öppen vård (servicebostäder, hemtjänst, 14,3 16,7 1712 18,8 21,2 färdtjänst, dagcentraler, fotvård m.m.) Totalt kommunerna (exkl. KBT) 21,1 25,5 26,4 28,3 32,4 Totalt (exkl. KBT) 69,4 82,0 85,9 92,2 105,2 Skillnad från 1989 — +12,6 +16,5 +22,8 +35,8 Index 100 118 124 133 152

kostnaderna behöva öka med ca 24 % (ca 17 miljarder kronor i 1989 års priser), till år 2020 med 33 % (ca 23 miljarder kronor) och till år 2030 med 52 % (ca 36 miljarder kronor).

Prognoserna ovan kommer knappast att realiseras. De föreslagna omor- ganisationerna och de rationaliseringar som kommer att genomföras kan eventuellt komma att ändra bilden så att behoven av ytterligare resurser inte behöver bli så stora. Detta talar då för att prognoserna när det gäller det framtida resurstillskottet skulle kunna skrivas ned.

Om man i stället ser till hur kostnaderna för den samlade äldrevården har ökat under de senaste decennierna, tvingas man konstatera att ökningen av antalet äldre endast i begränsad utsträckning kan förklara ökningen av de totala kostnaderna. (Exempel på sådana faktorer är i stället en i vissa avseenden höjd servicenivå, försämrad produktivitet, förändrat relativt löneläge, etc.) Det har alltså varit andra faktorer än de rent demografiska som har påverkat den starka ökningen av kostnaderna. Om denna tendens kommer att fortsätta, utgör prognoserna i tabell 4 en mycket kraftig underskattning av de verkliga kostnaderna.

Den allvarligaste invändningen mot de redovisade prognoserna är dock att det kan uppkomma problem att rekrytera tillräckligt med arbetskraft för den behövliga expansionen. Även om de ekonomiska resurserna för en ökning skulle finnas kan det alltså uppstå svårigheter att finna tillräckligt med personal för arbetsuppgifterna.

En framskrivning av dagens konsumtion av exempelvis hemhjälp skulle innebära en ökning med 16 % fram till sekelskiftet (tabell 3). Vid en relativ minskning av antalet institutionsplatser kommer dock hemtjänsten att få ta på sig ett ännu större ansvar.

De framräknade beloppen i tabell 4 utgörs till största delen av personalkost- nader, dvs. de framräknade beloppen indikerar att det kommer att behövas mycket mer personal. Detta gäller oavsett om satsningen kommer att ske

• Sida 144
•  Original

inom bara en eller några vårdformer eller mer generellt och oavsett om det kommer att utvecklas privata alternativ eller inte.

Exempelvis beräknade äldreberedningen år 1987 ( SOU 1987:21 ) att hemtjänstens personal skulle behöva mer än fördubblas fram till sekelskiftet för att man skulle kunna ta på sig de ökade bördor det kommer att innebära om institutionsvården inte byggs ut i takt med efterfrågan. Socialstyrelsen har i en rapport (Socialstyrelsen redovisar 1988:7) kommit till slutsatsen att det kommer att bli mycket svårt att anställa så mycket ny personal som skulle behövas. Dels för att ökningen av den totala arbetskraften i samhället under samma tid är begränsad och man tvingas konkurrera med andra näringsgre- nar som också har ökade behov av arbetskraft. Något som sannolikt också kommer att innebära en höjd lönenivå. Men framför allt kommer den höga personalomsättningen, den höga sjukfrånvaron och den låga tjänstgö- ringsgraden hos hemtjänstpersonalen att medföra att man skulle behöva anställa ett mycket stort antal personer för att i slutändan få tillgång till de personella resurser som skulle behövas för att upprätthålla dagens standard.

• Sida 145
•  Original

Statens offentliga utredningar 1990

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I.

2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S.

3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig

högskola på idrottens område. U. Transporträdet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U.

99.495"?

Idéskisser och bakgrundsmaterial. S.

9. Kostnader för fastighetsbildning m. rn. Bo. 10. Strömgatan 18- Sveriges statsministerbostad. SB. 11. vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Längtidsutredningen 1990. Fi. 15.Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstraftk 5 - ett samlat underlag. K. 17.0rganisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- lingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck— lingen. Bilagedel. ME. 23.Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26.Fönnånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27.Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju.

31. Perspektiv pä arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB.

34. Stadsregioner i Europa SE. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- härda villkor. SB. 37. Förfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konsmärens villkor. U. 40. Kämkraftsavveckiing - kompetens och sysselsätt- ning. ME. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn.

41. Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. C. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 43.Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. C. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skatt i den fmansiella sektorn. Fi. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 48. Samhällsstöd till underhållsbidragsbcrättigade barn, del III. S. 49. Arbete och hälsa. A.

50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personal- kontroll och meddelarfrihet. C.

52. Utbyte av utländska körkort. K. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. C. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, finansiering. A. 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. K. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fö. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilt. Jo. 6l. Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. Ju. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 64. Årlig revision i statsförvalmingen. C. 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Fi. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 69. SIPRI 90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. UD. 70. Lokalt ledd närradio. U. 71. Sekretess för landskapsinfonnation. Fö. 72.1.oka1kontor. C. 73. Transportstöd. K. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 75. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. U.

• Sida 146
•  Original

Kronologisk förteckning

76.Allmän pension. S. 77.Allmän pension. Bilagor. S. 78.Allmän pension. Expertrapporter. S.

• Sida 147
•  Original

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation i storstadsregionerna. [20] Staden. [32]

Urban Challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheten härda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44]

J ustitiedepartementet

Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstifmingen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Skuldsaneringslag. [74]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. [17] SIPRI 90 - om SIPRls finansiering och arbetsformer. [69]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Förmånssystemct för värnpliktiga m. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinfonnau'on. [71]

Socialdepartementet

Överklagningstätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? — En lägesrapport. [19] Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam, del III. [48] Allmän pension. [76]

Allmän pension. Bilagor. [77]

i rt i? l i &

Kommunikationsdepartementet

Transportrådet. [4]

Storstadstraf'tk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [55]

Transponstöd. [73]

Finansdepartementet

långtidsuuedningen 1990. [M] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45]

Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50] Skatt pä lotterier och spel. [56] Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. [67]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [] 1] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70]

Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året [75]

Jordbruksdepartementet Skada av vilt. [60]

Arbetsmarknadsdepartementet Perspektiv pä arbetsförmedlingen. [31]

- __ _ __ W&W: och hälsa. [49] Allmän pensron. Expertrapporter. [7 .___'..L"T' .':":'.. .. .. i- _|!) " 'g' [CJ > &R

tsltvsforskning-1nr1ktntng.orgamsatton

'ftriaits ring [54]

1.199?

• Sida 148
•  Original

Systematisk förteckning

Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24]

Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen — utvärdering och förslag. [41]

lntemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkon- troll och meddelarfrihet. [51]

I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i iruikesflyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63]

Årlig revision i statsförvaltningen. [64]

Vad kostar ett statsbidrag? [68]

Lokalkontor. [72]

Miljö- och energidepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva industrin under kärnla'aftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

Mil jödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]

KUNGL. BIBL.

1990 ' 12 — 0 6 STOCKHOLM