SOU 1991:10
Affärstiderna
Betänkande av 1989 års affärstidsutredning
SMU]
'1*991:1o
& Statens offentliga utredningar ww 1991210 & Civildepartementet
Affärstiderna
Betänkande av 1989 års affärstidsutredning
Stockholm 1991
SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.
Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/739 95 48
Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgs gatan 5, Stockholm.
ISBN 91-38-10732-5 Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISSN O375-250X
Till statsrådet och chefen för civildepartementet
Genom beslut den 10 november 1988 bemyndigade regeringen chefen för civildepartementet (föredragande statsrådet i förvalt— ningsärenden gällande inrikes handel), att tillkalla en särskild ut- redare med uppdrag att göra en översyn av fria affärstider i de-
taljhandeln.
Med stöd av detta bemyndigande förordnades fr.o.m. den 1 de- cember 1988 verkställande direktören Åke Hallman som ordfö- rande.
Som experter förordnades fr.o.m. den 8 februari 1989 departe- mentssekreteraren Eva Agevik, direktören Mikael Ankers (Sveri- ges Köpmannaförbund), direktören Bertil Ekberg (Kooperativa Förbundet), ställföreträdande konsumentombudsmannen Per Eklund, verkställande direktören Nils Eric Näslund (Sveriges Livsmedelshandlareförbund), förste vice ordföranden Kenth Pettersson (Handelsanställdas Förbund) och ombudsmannen Orvar Turegård (Handelstjänstemannaförbundet).
Genom beslut i utredningen kunde förste vice ordföranden Kenth Pettersson vid behov ersättas med utredningssekrete- raren Tore Jönsson vid kommitténs sammanträden.
Direktören Mikael Ankers ersattes fr.o.m. den 11 april 1990 av direktören Walter Sköldefors och ombudsmannen Orvar Ture- gård ersattes fr.o.m. den 11 april 1990 av ombudsmannen Sam Dandemar.
Med stöd av ovan nämnda bemyndigande förordnades fr.o.m. den 1 december 1988 kanslichefen Lennart Göranson som ar- voderad sekreterare och fr.o.m. den 1 juni 1989 förordnades sakkunninge Mikael Ingemarsson som sekreterare. Kansliche- fen Lennart Göranson ersattes fr.o.m. den 1 maj 1990 av civil- ekonomen Gun Schulte.
1989 års affärstidsutredning får härmed överlämna betänkandet "Affärstiderna".
Stockholm i februari 1991
Åke Hallman / Mikael Ingemarsson Gun Schulte
UTREDNINGSMANNENS FÖRORD
SAMMANFATTNING
SUMMARY IN ENGLISH
2.2 2.2.1 2.2.2 2.3 2.4 2.5 2.6
3 3.1
3.1.1
3.1.2 3.1.3
3.1.4 3.1.5
3.1.6 3.2
3.2.1 3.2.2
AFFÄRSTIDSFRÅGAN Utredningar m.m. under den senaste tjugofemårsperioden Arbetets uppläggning i utredningen
UTVECKLINGEN SEDAN Ml'lTEN AV 1970-TALET inledning
Detaljhandelns öppethållande
Medelantalet öppettimmar per vecka
Öppnings- och stångningstider på olika dagar Detaljhandelns struktur
Sysselsättningsintensitet i riket Arbetskraftssituation och anställningsformer i detaljhandeln Sammanfattning av utvecklingen sedan mitten av 1970-talet
NULÄGET
Sambanden mellan öppethållandet och andra faktorer: En deskription Öppethållande, sortimentsprofil och geografiskt läge i dagligvaruhandeln Öppethållande och geografiskt läge i fackhandeln Försäljningens storlek och antal kunder i
dagligvaruhandeln
Försäljningens storlek och antal kunder i fackhandeln Arbetade timmar på olika veckodagar och lönekostnader i dagligvaruhandeln Kostnadsandelar för olika branscher i detaljhandeln Sambanden mellan öppethållandet och efterfrågan på varor, efterfrågan på arbetskraft och prisnivån i dagligvaruhandeln: En empirisk studie på basis av en ekonometrisk modell Inledning och utredningens utgångspunkter Konkurrensen i dagligvaruhandeln
3.2.2.1 Efterfrågeförhållanden 3.2.2.2 Kostnadsförhållanden
23 23 25
27 27 27 27 32 43 45 47
53 57
60 66
68 71
72 72 72 73 74
3.2.3 3.231 3232 3.2.3.3 3.2.3.4 3.2.4 3.2.5 32.51 32.52 3.2.6
4.1 4.2 4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.3 4.3.1 4.3.2 4.4 4.4.1 4.4.2 4.4.3 4.4.4 4.5
5.1 5.2 5.3 5.4
6.1 6.2 6.3 6.4
En modell för prisbildningen i dagligvaruhandeln Varuefterfrågan Efterfrågan på arbetskraft Prisekvationen Modellen
Skattningsmetod
Modellens resultat och implikationer Resultat Olika implikationer Sammanfattning och avslutande kommentarer
KONSUMENTERNAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA Inledning och detinitioner Konsumenternas inköpsvanor
lnköpsvanor — livsmedel lnköpsvanor - möbler och kläder
lnköpsvanor på söndagar
Konsumenternas beroende av affärstiderna Beroendet av butikers öppethållande Beroendet av söndagsöppna butiker Konsumenternas inställning till affärstiderna Inställningen till butikers stängningstider måndag - lördag Inställningen till söndagsöppna butiker
Inställningen till gällande lagstiftning Inställningen till olika påståenden i affärstidsfrågan Sammanfattning av konsumentundersökningen
DE DET ALJHANDELANSTÄLLDAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA
Inledning De detaljhandelsanställdas arbetsförhållanden
De detaljhandelsanställda och affärstiderna Sammanfattning av undersökningen av de detaljhandelsanställda
BUTIKSCHEFERNAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA
Inledning
Butikschefernas arbetsförhållanden Butikscheferna och affärstiderna Sammanfattning av undersökningen av butikscheferna
77 80 83 85 85 86 87 87 89 90
103 103 106 106 115 116 119 119 125 130 130 133 136 143 155
159 159 160 167
185 185 186 191 205
3.2.3 32.31 3232 3.2.3.3 3.2.3.4 3.2.4 3.2.5 3.251 3.252 3.2.6
4.1 4.2 4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.3 4.3.1 4.3.2 4.4 4.4.1 4.4.2 4.4.3 4.4.4 4.5
5.1 5.2 5.3 5.4
6.1 6.2 6.3 6.4
En modell för prisbildningen i dagligvaruhandeln Varuefterfrågan Efterfrågan på arbetskraft Prisekvationen Modellen
Skattningsmetod
Modellens resultat och implikationer Resultat Olika implikationer Sammanfattning och avslutande kommentarer
KONSUMENTERNAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA Inledning och definitioner Konsumenternas inköpsvanor
lnköpsvanor - livsmedel lnköpsvanor - möbler och kläder
lnköpsvanor på söndagar
Konsumenternas beroende av affärstiderna Beroendet av butikers öppethållande Beroendet av söndagsöppna butiker Konsumenternas inställning till affärstiderna Inställningen till butikers stängningstider måndag - lördag Inställningen till söndagsöppna butiker
Inställningen till gällande lagstiftning Inställningen till olika påståenden i affärstidsfrågan Sammanfattning av konsumentundersökningen
DE DETALJHANDELANSTÄLLDAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA
Inledning
De detaljhandelsanställdas arbetsförhållanden De detaljhandelsanställda och affärstiderna Sammanfattning av undersökningen av de detaljhandelsanställda
BUTIKSCHEFERNAS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA
Inledning
Butikschefernas arbetsförhållanden Butikscheferna och affärstiderna Sammanfattning av undersökningen av butikscheferna
77 80 83 85 85 90 91 91 93 94
103 103 106 106 115 116 119 119 125 130 130 133 136 143 155
159 159 160 167
185 185 186 191 205
7 DETALJHANDELSFÖREI'AGENS BEROENDE AV OCH INSTÄLLNING TILL AFFÄRSTIDERNA 7.1 Inledning 7.2 Detaljhandelstöretagen och affärstiderna 7.3 Sammanfattning av undersökningen av
detaljhandelsföretagen
8 AFFÄRSTIDER OCH BUTIKSRÅN 8.1 Inledning och definitioner 8.2 Utvecklingen av butiksrån per år sedan 1976 8.3 Fördelningen av butiksrån på olika veckodagar 8.4 Fördelningen av butiksrån på olika klockslag 8.6 Sammanfattning
9 AFFÄRSTIDSFRÅGAN I OMVÄRLDEN 9.1 Förhållandena i vissa länder 9.2 EG:s behandling av affärstidsfrågan
BILAGOR
Bilaga 1 Kommitténs direktiv Bilaga 2 Beskrivning av tvärsnittsundersökningen Bilaga 3 Dagiigvarubutikernas antal och omsättning 1976-1989 och detaljhandelns omsättning (som index) 1970-1989 Bilaga 4 Antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar inom olika sektorer och näringsgrenar 1970-1989 Bilaga 5 Statistik om butiksrån Bilaga 6 Teknisk rapport från SCB om enkätundersökningarna (Inkluderar enkäten till konsumenterna, de detaljhandels- anställda, detaljhandelsföretagen och butikscheferna). Bilaga 7 Tabellbilaga till konsumentundersökningen
Samtliga bilagor finns i bilagedelen (SOU 1991:11) till betänkandet.
207 207 209
239 239 240 247 250 252
255 255 259
UTREDNINGSMANNENS FÖRORD
Vi har inom utredningens ram genomfört en mängd delundersök- ningar och analyser i syfte att söka klarlägga dels utvecklingstenden- ser och olika samband, dels olika intressegruppers inställning till fria affärstider. Stor möda har lagts ned av utredningens sakkunniga och experter på att söka täcka alla relevanta frågor liksom sättet att fram- föra frågeställningar och påståenden. Det är tiilfredsställande att kun- na konstatera att samtliga sakkunniga och experter i utredningen varit eniga om alla undersökningar som genomförts liksom sättet att ge- nomföra dem på. Inte heller har några meningsskiljaktigheter förele- gat i valet av institut och organisationer som genomfört beslutade un- dersökningar dvs. statistiska centralbyrån (SCB), statens pris- och konkurrensverk (SPK) och Handelns Utredningsinstitut (HUI).
Min bedömning är att alla relevanta frågeställningar kring frågan om fria eller reglerade affärstider har besvarats genom resultaten av de genomförda undersökningarna. De frågor som eventuellt kvarstår och som inte belysts genom undersökningarna, är enligt min mening inte av någon avgörande betydelse för ett ställningstagande.
Frågan om fria eller reglerade affärstider är dock inte enbart relaterad till objektiva eller logiska svar på olika frågeställningar. Beroende på var man anser att det största inflytandet bör ligga när det gäller ex- empelvis öppethållandet i detaljhandeln, kan man komma till olika slutsatser oavsett resultaten av statistiskt riktigt genomförda under- sökningar.
Anser man att öppettider och öppethållande bestäms i samspel mel- lan konsumenter och producenter - varvid öppethållandet både är en fråga om service och ett konkurrensmedel för butiksägare - finns det inget stöd för att inte låta frågan om öppethållandet bestämmas av marknaden. Inom ramen för ett sådant synsätt är bl.a. konsumenter- nas efterfrågan styrande för öppethållandet.
Med ett synsätt, som inte sätter konsumenterna i centrum utan före- språkar ett regleringsinriktat synsätt, blir självfallet andra värden vikti- gare än konsumenternas nytta.
Dessa olika synsätt har från tid till annan kommit i dagen då vi inom utredningen diskuterat och tolkat olika resultat av genomförda under- sökningar.
För min personliga del är det självklart att konsumenternas inflytande är det viktigaste. Företag i detaljhandeln måste ha full frihet att med egna idéer och utifrån egna förutsättningar tillgodose konsumenter- nas varierande önskemål. ! ett sådant samspel nås en positiv utveck- ling för både konsumenter och handel.
Vi har inom utredningen enats om att utredningens betänkande inte skall innehålla några särskilda yttranden. Det behöver inte betyda att alla sakkunniga och experter till alla delar ställer upp på utredningens sammanfattningar och sammanfattande slutsatser. De som skulle vilja sammanfatta utredningens resultat på annat sätt än vad som gjorts i föreliggande betänkande, har alla möjligheter och självfallet rättigheter att göra så.
Stockholm den 15 januari 1991
Åke Hallman
SAMMANFATTNING
Öppethållande
Andelen butiker med öppethållande på söndagar har ökat markant sedan affärstiderna släpptes fria i början av 1970-talet. Bland varuhu- sen och stormarknaderna är nu ca 80 % söndagsöppna mot ca 22 % år 1974. För dagligvarubutikerna är motsvarande andelar 54 resp. 6 %. Förändringen för dagligvaruhandelns del förklaras bl.a. av den snabba tillväxten av s.k. servicebutiker med ett omfattande öppethål- lande som följde på affärstidsregleringens upphävande. Bland under- sökta fackhandelsbranscher varierar andelen söndagsöppna butiker för närvarande mellan 4 och 48 %, med möbelbranschen i topp.
Antalet öppethållandetimmar per vecka har för varuhsen och stor- marknaderna ökat med i genomsnitt 6 timmar sedan början av 1970- talet och för dagligvarubutikerna under samma tid med ca 10 timmar.
I söndagsöppna varuhus och stormarknader uppgår den genomsnitt- liga öppethållandetiden per vecka till 64 timmar mot 55 timmar i varu- hus och stormarknader som håller stängt på söndagar. Motsvarande värden för dagligvarubutikerna är 74 resp. 51 timmar.
Öppethållandet är oberoende av blocktilihörighet.
Butiksstruktur
Antalet dagligvarubutiker, varuhus och stormarknader har sedan mitten av 1970-talet minskat med ca 1 500 st - från ca 10 000 till ca 8 500 - dvs. med i genomsnitt ca 1 % per år. De butikstyper som un- der den aktuella tiden stärkt sina marknadspositioner är stormarkna- der, större dagligvarubutiker, servicebutiker och trafikorienterade bu- tiker medan varuhus och mindre dagligvarubutiker förlorat marknads- andelar.
Inom dagligvaruhandeln har ICA-anknutna handlare ökat sina mark- nadsandelar medan Konsumbutikerna minskat sina.
Sysselsättningsintensitet
Antalet sysselsatta i åldern 16-64 år har sedan början av 1970-talet ökat kraftigt. Den största delen av denna ökning faller på kvinnorna.
Den kraftiga sysselsättningsökningen bland kvinnorna har också lett till att antalet hushåll med två förvärvsarbetande ökat starkt. År 1989 var drygt 80 % av alla kvinnor sysselsatta på arbetsmarknaden mot drygt 50 % i början av 1960-talet. Bland männen var sysselsättnings- andelen 86 resp. 89 %.
Försäljningens fördelning
Inom dagligvaruhandeln och vid varuhus och stormarknader sker - genomsnittligt sett och oberoende av söndagsöppethållande eller ej - den största försäljningen på fredagar. I genomsnitt faller ca 25 % av veckans försäljning på denna dag. För övriga vardagar varierar den genomsnittliga försäljningsandelen mellan 12 och 16 % medan ande- len på söndagar är 6 %. För dagligvarubutiker, varuhus och stor- marknader med öppethållande på söndagar är försäljningsandelen denna dag ca 9 %, obetydligt lägre än de genomsnittliga försäljnings- andelarna för måndag och tisdag i dessa butiker.
Inom de undersökta fackhandelsbranscherna varierar den genom- snittliga försäljningsandelen på söndagar mellan 2 och 12 %, där mö- belhandeln står för det högsta värdet. Inom främst möbelhandeln är det påtagligt att många kunder gör sina val under söndagar, men att de faktiska inköpen sker under någon av veckans övriga dagar.
Lönekostnader
Den genomsnittliga lönekostnaden per timme skiljer sig i genomsnitt endast marginellt mellan söndagsöppna resp. söndagsstängda dag- ligvarubutiker, varuhus och stormarknader. Detta sammanhänger bl.a. med att personalsammansättningen på obekväm arbetstid skiljer sig från den som gäller under normal arbetstid.
Öppethållande och priser
I syfte att söka analysera eventuella samband mellan det ökade öp- pethållandet och kostnads- och prisutvecklingen i detaljhandeln, har utredningen formulerat en konkurrensmodell för dagligvaruhandeln. Med ekonometrisk metod analyseras hur öppethållandet och andra faktorer sammanhänger med försäljning, kostnader och priser.
Resultaten från analysen säger bl.a. att konsumenterna är mycket priskänsliga och att öppethållandet inkl. andra faktorer kan påverka försäljningen. Vidare framgår att ett ökat öppethållande genomsnittligt sett leder till att arbetsproduktiviteten ökar.
Det senare sambandet medverkar enligt analysen till att ett förlängt öppethållande på vardagskvällar och öppethållande på söndagar inte
leder till högre priser. Snarare visar den genomförda analysen att ett förlängt öppethållande leder till en ökad prispress på marknaden.
Konsumenterna
Av samtliga konsumenter i åldern 18-74 år anser 54 % att butikerna skall vara öppna minst någon söndag per år - varav 33 procentenhet- er varje söndag - medan 43 % anser att butikerna aldrig skall vara söndagsöppna. Bland konsumenter med heltidsanställning anser 41 % att butikerna skall vara öppna varje söndag, medan 36 % anser att det alltid skall vara söndagsstängt.
På frågan om den nuvarande ordningen med oreglerade affärstider är bra eller inte, anser ungefär 30 % att detär bra som detär, ca 35 % att det inte är speciellt bra eller inte alls bra som detär, medan ca 30 % inte har någon åsikt.
En majoritet av konsumenterna - ca 63 % - anser att butikerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva med beaktande av rå- dande arbetarskyddslagstiftning.
Detaijhandelsanställda
De detaljhandelsanställdas inställning till förlängt öppethållande och öppethållande på söndagar är starkt korrelerad med bl.a. anställ- ningsförhållanden och fackligt medlemskap.
Av detaljhandelsanställda som endast arbetar på normal arbetstid an- ser således 60 % att det alltid skall vara stängt på söndagar, medan bland detaljhandelsanställda som endast arbetar på obekväm arbets- tid 60 % anser att det alltid skall vara öppet på söndagar.
Bland de fackligt anslutna detaljhandelsanställda anser ca 60 % att Söndagsöppet aldrig skall förekomma, medan motsvarande andel bland icke fackligt anslutna är 40 %.
Även om många detaljhandelsanställda för egen del inte är tillfreds med den nuvarande ordningen med fria affärstider, så anser en över- vägande andel av samtliga detaljhandelsanställda, 54 %, att butikerna själva bör kunna bestämma sitt öppethållande.
Butikscheferna
Inställningen bland butikscheferna till förlängt öppethållande och öp- pethållande på söndagar är korrelerad med bl.a. branschtillhörighet, butiksstorlek och i vilken grad butiken är söndagsöppen. Butikschefer
inom dagligaruhandeln och i stora butiker är mer positiva än andra till exempelvis söndagsöppethållande.
Drygt 70 % av samtliga butikschefer anser att butikerna själva bör kunna bestämma sitt öppethållande.
Detaljhandelsföretagen
Företagens inställning till fria affärstider är främst korrelerad med branschtillhörighet och företagsstorlek. Företag verksamma inom va- ruhushandeln är betydligt mer positivt inställda till fria affärs- tider än företag inom andra branscher.
Drygt 60 % av samtliga företag inom detaljhandeln anser att de själva skall bestämma sina öppettider.
Butiksrånen
Mellan 70 och 80 % av alla butiksrån begås under måndag t.o.m. fre- dag och inträffar tidsmässigt i de flesta fall under eftermiddagarna och framtill 19.00 på kvällen.
Antalet rån som begås på söndagar har ökat, en tendens som dock gäller även för övriga veckodagar. En klar tendens under senare tid är också att antalet butiksrån ökar mera i områden utanför de tre stor- städerna än inom dessa, dvs. inom områden där ett förlängt öppet- hållande - inkl. Söndagsöppet - inte är lika omfattande som i storstä- derna.
EG
Inom EG går utvecklingen mot en liberalisering när det gäller butiker- nas öppethållande. Flera medlemsländer inom EG har under senare år genomfört eller tagit initiativet till förändringar i riktning mot ett ökat inflytande för butikerna när det gäller att besluta om öppethållandeti- der.
Inget land inom EG tillämpar för närvarande samma grad av frihet för butikerna att bestämma om sitt öppethållande som Sverige.
SUMMARY IN ENGLISH
The Special lnvestigator's preface
Within the scope of this inquiry, a programme of investigations and analyses has been carried out in order to elucidate various lines of development and interrelationships between these. Information from such activities has also been used to clarify the positions of different group and community interests in relation to the issue of free shop hours. The special advisers and experts of the inquiry have devoted considerable efforts to establish an investigative coverage of all rele- vant problems as well as to the formulation of the problems and state— ments concerned. It feels gratiiying for me to acknowledge that the design and implementation of all parts of the programme have been unanimously approved of by the special advisers and experts. There was also no difference of opinion concerning the selection of insti- tutes and organisations - Statistics Sweden (SCB), National Price and Competition Board (SPK) and the Swedish Wholesale and Retail Re- search Institute (HUI) - that have affected the programme of investi- gations.
According to my judgement, the combined results of the completed programme of investigations provide answers to all relevant questions within the context of free or regulated shop hours. In my opinion, cir- cumstances that may remain without having been elucidated by the results of the investigations, do not significantly affect the conclusions that can be drawn from the presented results.
The issue concerning free or regulated shop hours is, however, not confined to the task of finding objective or logical solutions to different technical problems. Depending on where one considers that the de- cisive influence ought to rest - e.g. concerning opening hours for the retail trade - one might arrive at different conclusions, irrespective of the results of statistically correct investigations.
lf one shares the view that opening hours are to be determined as a result of interaction between consumers and producers - during which the opening hours serve both as an instrument to satisfy ser- vice requirements and as means of competition between different outlets - there is no reason for not letting the market determine the opening hours. This being so, the opening hours will ultimately be determined by the demand of the consumers.
On the other hand, in line with views that remove the consumers from this central position by recommending regulatory solutions, other va- lues than consumer utility are evidently considered to be of dominant importance.
Time and again, such differences of opinion became apparent within this inquiry when various results from completed investigations were discussed and interpreted.
According to my opinion, it is evident that the influence of the consu- mers must take priority of other considerations. The freedom to use own ideas and possibilities in order to satisfy the heterogeneous needs of the consumers should remain unrestricted for the enterpri- ses within the retail trade. Such an interaction secures a positive development for both the consumers and the retail trade as a whole.
The participants of the inquiry have agreed to the arrangement that no separate statements will be added to this report. This does not necessarily mean that all the special advisers and experts in every re— spect agree with the summaries and conclusions that are presented in this report. Those who wish to summarize the results of the investi- gations in a different way have every possibility and, of course, right to do so.
Stockholm, 15 January 1991
Åke Hallman
Summary of the results
Opening hours
After the introduction of free shop hours in the early seventies, a sig- nificant increase of the proportion of shops open on Sunday has been registered. Approx. 80 per cent of all department stores and hyper- markets are now open on Sunday, compared with approx. 22 per cent in 1972. For supermarkets, the corresponding proportions have been estimated to 54 and 6 per cent respectively. One of the factors that explains the increased proportion for supermarkets, is the rapid growth of local convenience stores, which stay open until late during every day of the week. The emergence of such stores was facilitated by the introduction of free shop hours. For the branches of the retail trade that specialize in other products than food-stuffs, the proportion of outlets open on a Sunday varies between 4 and 48 per cent. The Iargets proportion applies to furniture outlets.
For department stores and hypermarkets, the number of actually open hours has, on the average, increased with 6 hours a week since the beginning of the seventies. The corresponding increase for su- permarkets has been estimated to approx. 10 hours a week.
For the department stores and hypermarkets that keep open on Sun- days, the average number of open hours a week amounts to 64, while an average of 55 open hours a week has been calculated for the cle- partment stores and hypermarkets that are closed on Sundays. The corresponding averages for supermarkets have been estimated to 74 and 51 respectively.
On the average, the number and pattern of opening hours do not vary between outlets that are associated with the three different "blocks" - lCA, DAGAB and KF (Co-op).
Structure of outlets
Since the mid-seventies, the number of supermarkets, department stores and hypermarkets has decreased with approx. 1 500 units - from approx. 10 000 to approx. 8 500 - which, on the average, means a yearly reduction with approx. 1 per cent. During this period, hyper- markets, Iarger supermarkets, convenience stores and traffic oriented outlets - mainly in combination with petrol stations - have strengthe- ned their positions on the market for convenience goods, while de- partment stores and smaller supermarkets have suffered reductions of their previous shares of the market.
Within the retail trade in convenience goods, increased market shares have been registered for outlets in association with the ICA, while the market shares of the KF outlets have been reduced.
Employment intensity
The number of employed persons between 16 and 64 years of age has increased strongly since the beginning of the seventies. The lar- gest share of this increase is attributable to the simultaneous growth of female employment intensity.
The substantial growth of female employment intensity has resulted in an almost equally substantial increase of the number of households with two bread-winners. In 1989, approx. 80 per cent of all female grown-ups were registered as employed, compared with slightly more than 50 per cent in the early sixties. The corresponding employment intensity for male grown-ups amounted to 86 and 89 per cent.
Distribution ot sales
On the average and irrespective of whether the outlets are open on Sundays or not, Fridays account for an unproportionate large share of the total sales of convenience goods (including the sales of such goods in department stores and hypermarkets). Approx. 25 per cent of the total sales of convenience goods take place on a Friday. Sun- day account for 6 per cent of the total sales, while the other five days each account for 12-16 per cent. For those supermarkets, depart- ment stores and hypermarkets that are open on Sundays, the Sunday share of total sales amounts to approx. 9 per cent. This share is only slightly smaller than the corresponding average Monday and Tuesday shares for these outlets.
For the investigated branches of the retail trade that specialize in other products than food-stuffs, the average shares for Sunday sales varies between 2 and 12 per cent. Especially what concerns furniture outlets, it is quite clear that many customers visit the outlets on a Sunday while the actual purchases are completed during one of the other days of the week.
Labour costs
The average hourly cost for wages and salaries differs only marginaily when supermarkets, department stores and hypermarkets open on Sundays are compared with the same kinds of outlets closed on Sundays. This is partly explained by the fact that the composition of the staff that is employed during the inconvenient working
hours is different from the one that is employed during normal wor- king hours.
Opening hours and prices
In order to analyse possible relations between extended opening hours and the development of costs and prices within the retail trade in convenience goods, a competition model has been formulated. Within the framework of this model, an econometric method has been employed in order to analyse how opening hours and other factors relate to sales, costs and prices.
The results of the analysis show that the consumers are highly price- sensitive and that the outlets policies on opening hours - in combina- tion with other factors - might have an impact on total sales. The ana- lysis also shows that an extension of the opening hours on the ave- rage will lead to increased labour productivity.
The relation between increased opening hours and increased labour productivity implies that an extension of opening hours during week- days and on Sundays will not lead to higher prices. According to the findings of the analysis, an extension of the opening hours will instead result in an increased downward pressure on the prices on the affec- ted markets.
The consumers
Out of all consumers from 18 to 74 years of age, 54 per cent prefer shops to be open on Sunday at least once a year, while 43 per cent hold the view that all shops ought to be closed every Sunday. Among the 54 per cent that demonstrate a positive attitude toward Sunday- open shops, 33 percentage points represent consumers who want the shops to be open every Sunday. Among consumers with full-time employment, approx. 41 per cent prefer shops to be open every Sunday, while 36 per cent want them to be closed every Sunday.
What concerns the consumers appreciation of the present system of free besiness hours, approx. 30 per cent characterize it as "good", while approx. 35 per cent characterize it as either "not especially good" or "not good at all". Approx. 30 per cent of the consumers do not express any opinion.
A majority of the consumers - approx. 63 per cent - feels that it ought to be up to the shops themselves to decide their opening hours, sub- ject to the provisions of the legislation concerning protection of employees.
The employees of the retail trade
The attitude of the employees towards extended opening hours and Sunday-open shops is strongly correlated with factors like employ- ment conditions and trade union involvement.
Among the employees whose work is confined to normal working hours, 60 per cent hold the opinion that shops ought to be closed every Sunday. On the other hand, 60 per cent of the employees who only work during inconvenient working hours, want the shops to be open every Sunday.
Among union member employees, approx. 60 per cent hold the opi- nion that all shops ought to be closed every Sunday. For the non- union members, the corresponding share amounts to 40 per cent.
Although many employees personally are not content with the pre- sent system of free shop hours, a majority - 54 per cent- of all em- ployees share the opinion that the shops themselves ought to decide their own opening hours.
The shop managers
The attitude of the shop managers towards extended opening hours and Sunday-open shops is correlated with factors such as branch, size of the outlet and to what extent the shop is open on Sundays. The shop managers within the retail trade in convenience goods are - together with the managers for large shops within other branches of the retail trade - generally more in favour of opening hours on Sundays than other managers.
Slightly more than 70 per cent of all shop managers are of the opinion that the shops themselves ought to decide their opening hours.
The retail trade enterprises
The attitude of the enterprises towards free shop hours is chiefly cor- related with the factors branch and size of the enterprise. Department store enterprises generally demonstrate a considerably more positive attitude than enterprises within other branches of the retail trade.
Slightly more than 60 per cent of all enterprises within the retail trade share the opinion that they themselves shall decide their opening hours.
Shop robberies
Between 70 and 80 per cent of all shop robberies are committed du- ring other days than Saturday and Sunday, mostly in the afternoon or in the evening before 7 o'clock.
An increase has been registered for the number of robberies com- mitted on a Sunday. However, this tendency has also been apparent for the other days of the week. During recent years, the number of shop robberies has increased more outside the three larger cities than within these areas. This means that the relative increase of shop robberies has been larger in the areas where extended opening hours - including opening hours on a Sunday - are less widespread than in the larger cities.
EEC
The development within the European Community will lead to a libera- lization concerning the opening hours of the outlets. During recent years, several member countries of the Community have effected or initiated changes in the direction towards increased influence for the shops when opening hours are determined.
At present, no country within the Community stipulates the same de- gree of freedom for the shops to determine their opening hours as Sweden does.
'mer nr.-utr amen. the m r'l t'wr ull Madden (IW
.'-.'.'_ii" i" WWW,-lif MME 55% % H.” » titt” man? Minnenas
"mr . _;,wjl'jw utg:,u, ul r,._-'.'11.Iju'. av.-j,”,PBLä-il :* 53%? 'cnineve EMU i'll
amendments-mu semi .,... lim. armadan-ar., 5.3me till * wanna .. . .'*-f :iwie - -" ;'- tvwiiirn &1- WW als-tm garant nirttiw narll tefra mm aware edi nt' carpal need earl ant—raddat
..» . ** .. ' immenowmmaww nimlliii' i..litrmrpeur ght'lnl. sil". .. '.; errr."u1',:i!ll.lmplmlellf
unten mia-nimet the Jmf-', mer new ...a. '.' '.,u är nu . du” ”%
Tl'l- ,, |z|-_ ." mim! .btllnl'mm ma mori pni-fraga marta BOW rit-lli man mammi-tm uttala ummmmM
enéammtlåét. edita-Wiwen s'remlhemmetmltvmttu' _was ..f'rnuu "" emma The pimp mara-jr & :.ltirlr uar lladtra'ie h." ; 'l-nr nr. JU Rocca .'lrzl 'mgmhnr mrli u'e ”numera llnr 'em snur- will- .. .. :s' hrer'lzn 'ol thu. a': '.ltmdti uermruty..1u.a4-ll-mm. dmub'nu ' hours J' '
E' ”lk-m huru Blum name-gun. '
Enliglitlri r". ...a man .Oper mulet .Iil aln—lil 'na 5. fr *:. areol t-taopinit-n
' ' malmstmrrmm'apmtmmån tr' 'lh mmm ho... .
"lm tri-toil llritdn enterprises
rr... alla...» mf .. .. . &!!!va t.om-artium» sin. .:.i tears ". : Pihl—t' "w- estman—lita i'm iactors har. .h radium. r.t.tt»-.' 'rl'åifi'fmrlti Darwin-W WWF-WW 98de damn—waters menar.-m. atti; mel-. p-osrm .' ?? mwm—smrmmmmam ' "til-firma.'t'.rlur'i.c'r.:.'.'ti—ai:"" ' ' " ' ' " ' '
Slightly man man J..!) par mtrl ut alt' Wmt'm 1.1f-n'therawli Jade mara tim cin r. It. n utan tim,) thaman-m.,. ett-»". fre-'lm- site-”r Oplll'r ria.-;,
WES— .
1. AFFÄRSTIDSFRÅGAN
1.1 Utrednin ar m.m. under den senaste tjugofem rsperioden
Under den senaste tjugofemårsperioden har tre statliga utredningar utrett affärstidsfrågan, nämligen 1965 års affärstidsutredning, 1970 års affärstidskommitté och och 1975 års affärstidskommitté.
Fram till årsskiftet 1971 /72 var butikernas öppethållande reglerat i en särskild lag, 1967 års affärstidslag. Utformningen av 1967 års affärs- tidslag baserades på olika undersökningar som ingick i 1965 års af- färstidsutredning. 1970 års affärstidskommitté, vars betänkande ut- kom 1971, föreslog emellertid att den dåvarande affärstidsregleringen skulle avskaffas och i januari 1972 beslutade riksdagen att inte förnya affärstidslagen.
I samband med beslutet att inte förnya affärstidslagen beslutades även att låta inrätta en särskild nämnd - affärstidsnämnden - med uppgift att närmare följa utvecklingen av butikernas öppethållande och de anställdas arbetsförhållanden. 1975 års affärstidskommitté, som i detalj lät analysera affärstidsnämndens material och genomföra ytterligare undersökningar, fann det inte motiverat att lämna förslag om att åter reglera affärstiderna.
I början av 1984 kom affärstidsfrågan upp på nytt i samband med skrivelser från bl.a. Handelsanställdas Förbund och Stockholms handelskammare. Regeringen kom emellertid fram till att de fria af- färstiderna skulle bibehållas.
i samband med den socialdemokratiska partikongressen hösten 1990, debatterades bl.a. frågan om de oreglerade affärstiderna. Även om relativt många ansåg att affärstiderna borde regleras, fattades, på basis av en majoritet, beslut om att awakta betänkandet från 1989 års affärstidsutredning innan frågan slutgiltigt skulle behandlas.
Uppgifter om öppethållande och andra faktorer i den enskilda dagligvaruhandeln inhämtas sedan 1984 av Handelns Utrednings- institut (HUI) på uppdrag av Sveriges Iivsmedeishandlareförbund. På basis av dessa uppgifter kan konstateras att öppethållandet ökat inom denna del av detaljhandeln. Framför allt har andelen söndags-
öppna butiker ökat. Kooperativt ägda butiker inom dagligvaruhandeln saknar en motsvarande tidsserie om öppethållandet.
Livsmedelsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1987:44) Livs- medelspriser och livsmedelskvalitet analyserat bl.a. kostnadsutveck- lingen i detaljhandeln. lnom ramen för utredningen kunde inte något samband mellan förlängda öppettider och lönsamhet utredas.
Konsumentverket har inom ramen för sina utredningar om konsu- menternas ekonomiska förhållanden, tidsanvändning och inköpsva- nor erhållit material som bidragit till att belysa frågan om detalj- handelns öppethållande.
Vad gäller inställningen till affärstiderna genomförde statistiska cen- tralbyrån (SCB) år 1987 på uppdrag av Handelsanställdas Förbund en undersökning av konsumenternas inköpsvanor och inställning till butikers öppethållande.
Det är snart tjugo år sedan affärstidsregleringen för detaljhandeln upphörde. De undersökningar som gjorts sedan dess och som varit av speciellt stor omfattning - i betydelsen av att man i detalj be- skriver och analyserar olika förhållanden inom detaljhandeln, i synnerhet i dagligvaruhandeln - genomfördes 1973-1975 av den s.k. affärstidsnämnden och 1975 års affärstidskommitté.
Öppethållandet och andelen söndagsöppna butiker har, som nämnts ovan, förändrats sedan dess.
Under den relativt långa tidsperiod som affärstiderna varit oreglerade har bl.a. hushållens sammansättning förändrats och sysselsättnings- intensiteten i riket ökat. Antalet hushåll med två förvärvsarbetande har ökat kraftigt.
Handelsanställdas Förbund har i skilda sammanhang framfört att reg- lerade affärstider bör återinföras. Man har därvid anfört olika skäl för en reglering. Ett skäl som starkt poängterats är att de fria affärstiderna skulle leda till att priserna stiger. Ett annat skäl är att de fria affärstid- erna skulle leda till att mindre butiker slås ut. Andra skäl som kan nämnas är sådana som berör de anställda i detaljhandeln, främst att handelsanställda inte ska behöva arbeta på obekväma tider.
1.2. Arbetets uppläggning i utredningen
Utredningens intentioner har varit att på ett allsidigt sätt analysera olika effekter av de fria affärstiderna i detaljhandeln. Dock har två frå- gor varit av speciellt stor betydelse för utredningen, nämligen frågan om eventuella samband mellan det ökade öppethållandet och kost- nads- och prisutvecklingen inom detaljhandeln och olika intressenters beroende av och inställning till de fria affärstiderna.
För att få svar på dessa frågor har utredningen gått tillväga på följ- ande sätt:
Den typ av statistik som skulle krävas för att beskriva prisutvecklingen och utvecklingen av andra faktorer inom detaljhandeln sedan affärs- tidslagens upphörande finns inte, varför utredningen för att besvara den första frågan fått basera en analys av olika samband på data för ett urval av butiker vid en given tidpunkt, dvs. en tvärsnittsundersök- ning. Tvärsnittsundersökningen har dessutom utgjort grunden för att beskriva utvecklingen av öppethållandet inom dagligvaruhandeln och olika branscher i fackhandeln sedan mitten av 70-talet samt olika råd- ande förhållanden i detaljhandeln.
Utredningen har genomfört en tvärsnittsundersökning som omfattar data för två veckor i oktober 1989 för dagligvaruhandeln och fack- handeln. I dagligvaruhandeln ingår förutom dagligvarubutiker varuhus och stormarknader. Ifackhandeln ingår butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror. En redogörelse av tvärsnittsunder- sökningen ges i bilaga 2.
Resultaten av analyserna från tvärsnittsundersökningen presenteras i kapitel 2 och 3. I kapitel 2 - där utvecklingen av öppethållandet sedan mitten av 70-talet bl.a. beskrivs - ingår även ett avsnitt om arbetkrafts- situation och anställningsformer i detaljhandeln. På basis av data från arbetkraftsundersökningarna studeras utvecklingen sedan 1973. I kapitel 3 redogörs för en ekonometrisk modell som formulerats för att analysera sambanden mellan bl.a. öppethållandet och efterfrågan på varor, efterfrågan på arbetskraft och prisnivån i dagligvaruhandeln.
Stor vikt har lagts vid att beskriva konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende av och inställning till de fria affärs- tiderna. Utredningen har därför låtit SCB genomföra en relativt om- fattande enkätundersökning, se vidare bilaga 6. Ca 4 000 konsu- menter, 800 anställda, 1 400 butikschefer och 1 900 detaljhandelsfö- retag har fått besvara olika frågor som gäller affärstiderna. Dessa analyser presenteras i kapitlen 4-7.
Utredningen har dessutom bearbetat SCB:s statistik om butiksrån, i syfte att beskriva utvecklingen sedan 1976. Denna presenteras i ka- pitel 8.
I kapitel 9, slutligen, redogörs i stort för de affärstider som råder i Eu- ropa och om någon tendens kan skönjas i utvecklingen i de olika län- derna.
2. UTVECKLINGEN SEDAN MI'ITEN AV 1970-TALET 2.1 Inledning
Som inledningsvis nämnts har det varit en viktig uppgift för utred- ningen att på ett så allsidigt sätt som möjligt kartlägga och beskriva olika förhållanden i detaljhandeln, i synnerhet i dagligvaruhandeln. Vi- dare har en målsättning varit att så långt möjligt kunna göra relevanta jämförelser med föregående affärstidsutredning (SOU 1977:72). Ut- redningen har därför genomfört en tvärsnittsstudie under hösten 1989. Olika uppgifter har insamlats från butiker samt varuhus och stormarknader inom dagligvaruhandeln. Inom fackhandeln har buti- ker som saluför konfektion, möbler och järnvaror studerats. En beskrivning av undersökningen ges i bilaga 2.
2.2. Detaljhandelns öppethållande
2.2.1. Medelantalet öppettimmar per vecka
En relativt lång tidsperiod har förflutit sedan föregående affärstidsut- redning presenterades. Det är följaktligen intressant att kunna göra en jämförelse mellan vad som gällde under hösten 1974 - då flera upp- gifter samlades in för föregående utrednings räkning - och under hösten 1989. Hur utvecklingen av medelantalet öppettimmar per vecka varit inom olika branscher i detaljhandeln visas nedan itabeli 2.1.
Tabell 2.1. Medelantalet öppettimmar per vecka 1974 och 1989 Inom olika branscher i detaljhandeln. Andelen söndagsöppna butiker inom
parentes. Hösten 1974 Hösten 1989 Varuhus och stormarknader 56 (22) 62 (80) Dagligvarubutiker 53 (6) 63,5 (54) Konfektionshandel 49 (2) 47,5 (17) Möbelhandel 49 (2) 49,5 (48)
Järnhandel 47 (2) 50 (4)
Av uppgifterna från tabell 2.1 kan konstateras att öppethållandet i ge- nomsnitt per vecka ökat med ca 6 timmar för varuhus och stormark- nader och med ca 10 timmar för dagligvarubutiker. För fackhandeln är öppethållandet, med undantag för järnhandel, i stort sett oföränd- rat. Det skall dock nämnas att jämförelsen vad gäller dagligvarubuti- ker haltar något på grund av olika definitioner av populationen. I föreliggande studie ingår inte s.k. trafikbutiker, dvs. servicebutiker i anslutning till bensinstationer, och ej heller dagligvarubutiker med mindre än 2 helårssysselsatta. Servicebutikerna har sedan mitten av 1970-talet ökat markant (se vidare bilaga 3) och har ett relativt omfattande öppethållande, vilket lett till att det genomsnittliga öppethållandet i riket ökat. i november 1974 beräknades service- butikerna ha ett öppethållande per vecka mellan 80 och 90 timmar. Öppethållandet för olika butikstyper kommer dock att beröras mera nedan.
Andelen söndagsöppna varuhus och stormarknader uppgår till 80 % och andelen söndagsöppna dagligvarubutiker till ca 54 %. Inom de studerade branscherna i fackhandeln är andelen söndagsöppna buti- ker störst inom möbelhandeln, där ca 48 % är söndagsöppna. Inom konfektionshandeln är andelen söndagsöppna butiker ca 17 % och inom järnhandeln 4 %. Andelen butiker med söndagsöppet har följ- aktligen - med undantag för järnhandeln - ökat markant sedan hösten 1974.
Utredningen har lagt relativt stor vikt vid att särredovisa uppgifter för butiker som har söndagsöppet och sådana som har söndagsstängt. i tabell 2.2 nedan visas öppethållandet per vecka med en sådan upp- delning och med en branschindelning enligt tabell 2.1.
Tabell 2.2. Medelantalet öppettimmar per vecka år 1989 i söndagsöppna resp. söndagsstängda butiker inom olika branscher i dagligvaruhandeln.
Söndags- Söndags- öppna stängda Varuhus och stormarknader 64 55 Dagiigvarubutiker 74 51 Konfektionshandel 55 46 Möbelhandel 53 47 Järnhandel 61 50
Söndagsöppna varuhus och stormarknader har i genomsnitt öppet ca 10 timmar mer per vecka än sådana som inte har söndagsöppet. Vidare gäller att endast ca 20 % av varuhusen och stormarknaderna
inte tillämpar söndagsöppet. Söndagsöppna dagligvarubutiker har öppet drygt 20 timmar mer per vecka än söndagsstängda. Andelen som har söndagsöppet är något större än andelen som inte har sön— dagsöppet, nämligen ca 54%. Eftersom varuhusen och stormarkna- derna utgör en relativt liten del av totala antalet av den studerade po- pulationen, väger dagligvarubutikerna tungt mätt i antal butiker. Enligt undersökningen har sålunda - trafikbutiker oräknade - drygt 54 % av alla butiksenheter som saluför dagligvaror öppet på söndagar (minst 4 timmar). Andelen butiker med söndagsöppet inom fackhandeln är störst för möbelhandeln (48 %) och minst inom järnhandeln (4 %). Inom konfektionshandeln har i genomsnitt ca 17 % av butikerna öp- pet på söndagar. De söndagsöppna konfektionsbutikerna har i ge- nomsnitt öppet ca 9 timmar mer per vecka än dem som inte har sön- dagsöppet. Inom möbelhandeln har de söndagsöppna butikerna i genomsnitt öppet ca 6 timmar mer per vecka än söndagsstängda möbelbutiker. Det mest slående är kanske att de söndagsöppna järn- handelsbutikerna i genomsnitt per vecka har öppet nästan lika myck- et som söndagsöppna stormarknader, även om andelen söndags- öppna järnhandeisbutiker är liten.
Öppethållandet varierar beroende på butikstyp. Hur öppethållandet per vecka inom dagligvaruhandeln varierar efter butikens storlek visas nedan i tabellerna 2.3 till 2.6. Med storlek avses här antalet årssyssel- satta.
Tabell 2.3. Öppettimmar per vecka för dagligvarubutiker av olika storlek som är söndagsstängda.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum
2 - 4 33 50 64
5 - 9 46 52 60
10 - 50 55 58
Samtliga 51
Det genomsnittliga öppethållandet är i stort sett oberoende av storleken på butiken - mått som antalet årssysselsatta- för söndagsstängda dagligvarubutiker. Skillnaden mellan största och minsta värde är störst i den minsta gruppen. Detta beror på att butiker av typen lanthandel återfinns i den minsta gruppen.
Tabell 2.4. Öppettimmar per vecka för dagligvarubutiker av olika storlek som är söndagsöppna.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum 2 - 4 45 77 105
5 - 9 58 76 1 12
10 - 56 70 84 Samtliga 75
Det kan konstateras att det genomsnittliga öppethållandet i timmar per vecka är längre ju mindre butikerna är. inom den minsta gruppen finns bl.a. s.k. servicebutiker, dvs. mindre butiker med ett relativt om- fattande öppethållande men med ett relativt begränsat sortiment. Bu- tiker inom gruppen 5-9 årssysselsatta har i genomsnitt öppet ungefär lika mycket som butikerna inom den minsta gruppen. Inom den stör- sta gruppen - vars butiker har det minsta genomsnittliga öppethållan- det- är variationerna minst.
Tabell 2.5. Öppettimmar per vecka för varuhus och stormarknader som är söndagsstängda.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum
20 - 50 55 62
Varuhus och stormarknader som inte är söndagsöppna har i stort sett samma genomsnittliga öppethållande som de största dagligva- rubutikerna som är söndagsstängda.
Tabell 2.6. Öppettimmar per vecka för varuhus och stormarknader som är söndagsöppna.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum
20 - 56 64 77
Det kan konstateras att söndagsöppna varuhus och stormarknader i genomsnitt har ca 9 timmar mer öppethållande per vecka än ej sön- dagsöppna varuhus och stormarknader. Samtidigt har de i genom- snitt ca 6 timmar mindre öppethållande per vecka än de största sön— dagsöppna dagligvarubutikerna.
Hur öppethållandet varierar inom fackhandeln beroende på butikens storlek visas nedan i tabellerna 2.7-2.9. Med storlek avses även här antalet årssysselsatta.
Tabell 2.7. Öppettimmar per vecka för butiker inom konfektionshandeln. Andelen söndagsöppna butiker inom parentes.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum 2 - 4 28 46 (10) 53 5 - 19 40 49 (27) 64 20 - 47 52 (51) 64
Skillnaden mellan största och minsta värde avtar då butikens storlek ökar. Andelen söndagsöppna butiker inom konfektionshandeln är störst bland de största butikerna.
Tabell 2.8. Öppettimmar per vecka för butiker inom möbelhandeln. Ande- len söndagsöppna butiker inom parentes.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum 2 - 4 36 49 (44) 60 5 - 19 20 49 (46) 64 20 - 46 56 (86) 67
Det genomsnittliga öppethållandet per vecka är några timmar längre för butikerna inom möbelhandeln än inom konfektionshandeln. Lik- som för butiker inom konfektionshandeln är andelen butiker med sön- dagsöppet större bland större butiker än bland mindre. Två markanta skillnader kan dock noteras. För butiker inom gruppen med fler än 20 årssysselsatta har en relativt stor andel söndagsöppet, eller ca 86 %. Vidare är det ingen stor skillnad i andelen söndagsöppet mellan buti- ker med 2-4 och 5-19 årssysselsatta. Ca 45 % är söndagsöppna i båda dessa grupper.
Tabell 2.9. Öppettimmar per vecka för butiker inom järnhandeln. Andelen söndagsöppna butiker inom parentes.
Antal årssysselsatta Minimum Medelvärde Maximum 2 - 4 42 51 (8) 62 5 - 19 30 50 (0) 59
20 - 45 54 (19) 69
Medelantalet öppettimmar per vecka är ungefär lika omfattande inom järnhandeln som inom möbelhandeln. Fördelningen är överlag lik den som råder inom möbelhandeln. Andelen butiker med söndagsöppet inom järnhandeln är dock liten. Andelen butiker med söndagsöppet är störst för butiker bland dem med fler än 20 årssysselsatta, eller ca 19 %.
2.2.2. Öppnings- och stängningstider på olika dagar
I syfte att närmare undersöka öppethållandets förläggning på olika dagar redovisas i detta avsnitt öppnings- och stängningstider på olika dagar för olika typer av butiker inom olika branscher i detaljhandeln. I syfte att ge en god överskådlighet av öppnings- och stängningstider på olika dagar baseras redovisningen på andelen butiker som är öppna vid olika tidpunkter.
Dagligvaruhandelns öppnings— och stängningstider på vardagar utom lördagar
I bilderna 2.1-2.4 nedan visas öppnings- och stängningstider för dagligvarubutiker och stormarknader inorn dagligvaruhandeln för måndagar-onsdagar. l stormarknader inkluderas också varuhus. En särredovisning har gjorts på söndagsöppna och söndagsstängda kategorier butiker. Torsdagar och fredagar awiker inte i fråga om öppningstider. Torsdag awiker endast till viss del i stängningstid för söndagsstängda dagligvarubutiker resp. varuhus och stormarknader. På fredagar stänger en större andel av samtliga butiker senare än på veckans fyra första dagar.
Öppnings— och stängningstider för söndagsöppna resp. söndagsstängda dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus. Andelen butikskategorier som är öppna vid olika tidpunkter på måndagar-onsdagar.
Bild 2.1
% Söndagsöppna dagligvarubutiker lllll
')0
an
70
nu
Sn
40
10
20
in —— ()
789lOIII2I31415l6l71819202l2223
Bild 2.2
% Söndagsstängda dagligvarubutiker rm 00 80 70 (.0 50 40 30 20 In
7 X 9 Ill1112l3141516|7I81920 2122 23
Bild 2.3
% Söndagsöppna stormarknader 100 ')(l _ till 70 (.0 50 40 30 20 m 0 _»
7 & 91011121314151017100720212223
Bild 2.4
% Söndagsstängda stormarknader 100 90 so 70 (.0 50 40 30 20 10
0 _._
7 8 ') IOII12I314151617IR19202l2223
%
Det kan konstateras att den vanligaste öppningstiden för alla katego— rier butiker inom dagligvaruhandeln är kl. 9.00 för veckans fem första dagar. Ca 80 % av alla dagligvarubutiker samt söndagsöppna varuhus och stormarknader öppnar vid denna tidpunkt. Ca 12 % av
alla söndagsöppna dagligvarubutiker är öppna kl. 08.00. Ca 10 % av alla söndagsstängda dagligvarubutiker är öppna kl. 08.30. En större andel av de söndagsstängda varuhusen och stormarknaderna öppnar tidigare än de söndagsöppna. Jämfört med resultaten från hösten 1974 kan en förskjutning av öppningstiden sägas ha skett i riktning mot en senare öppningstld.
Vad gäller stängningstider under veckans tre första dagar kan det konstateras att det finns markanta skillnader. Ca 15 % av de sön- dagsstängda dagligvarubutikerna stänger kl. 17.30 och knappt 60 % stänger kl. 18. Av bild 2.1 framgår att över 70 % av de söndagsstäng- da dagligvarubutikerna är stängda kl. 18.00 och att alla är stängda fr.o.m. kl. 20.00. Av de söndagsöppna dagligvarubutikerna är det ca 8 % som stänger klockan 18. Kl. 20 är ca 65 % av de söndagsöppna dagligvarubutikerna stängda och kl. 21 är det drygt 90 % som är stängda.
Då samtliga söndagsstängda varuhus och stormarknader är stängda fr.o.m. kl. 19.00 på måndag-onsdag, är ca 40 % av de söndagsöppna varuhusen och stormarknaderna öppna.
Jämfört med de förhållanden som rådde 1974 har stängningstiderna under veckans fyra första dagar förskjutits till en senare tidpunkt, vil- ket de söndagsöppna butikerna svarar för.
Fredagen awiker vad gäller stängningstid och följaktligen även öp- pethållande från veckans fyra första dagar, främst dock för dem som inte är söndagsöppna. Detta visas i tabell 2.10 nedan.
Tabell 2.10 Stängningstider på fredagar för olika butikskategorier inom dagligvaruhandeln. Andelen butiker som stänger vid angivna tidpunkter. SS = Söndagsstängda, SÖ = Söndagsöppna, DVB = Dagiigvarubutiker och VS = Varuhus/Stormarknader.
Fredag ssova söova ssvs sövs 15.00 0.9 0 0 0 17.30 11,15 0 0 0 1600 45,3 2,2 7,1 0 13.30 1.7 0,7 14,3 0 19.00 37,6 24,4 78,6 60.7 19.30 0 , 0,7 0 1,8 20.00 3,4 35,6 0 35,7 20.30 0 1,5 0 o 21 _00 0 27,4 0 1.3 21.5 0 1,5 0 0 22.00 0 3.7 0 0 23.00 0 2,2 0 0
På fredagar stänger butikerna senare än på veckans fyra första da- gar. Skillnaden är störst för söndagsstängda dagligvarubutiker och minst för söndagsöppna dagligvarubutiker samt söndagsöppna va- ruhus och stormarknader.
Fackhande/ns öppnings- och stängningstider på vardagar utom lördagar
I bilderna 2.5-2.7 nedan visas öppnings- och stängningstider på tis- dagar-onsdagar för butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror. Ingen särredovisning har gjorts på söndagsöppna och söndagsstängda kategorier butiker. Måndag awiker ifråga om öpp- ningstid för butiker som saluför möbler, då andelen som öppnar kl. 9 är något mindre än vad som gäller för tisdag-fredag. Fredag awiker knappast märkbart i fråga om stängningstid från veckans övriga fyra första dagar.
Öppnlngs- och stängningstider för butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror. Andelen butiker som är öppna vid olika tidpunkter på tisdagar-onsdagar.
Bild 2.5 Kläder % 100 30 (10 40 20 0 7 & 91011121314151617181920 Bild 2.6 Möbler % 100
80 00
40
7 8 91011121314151617181920
Bild 2.7
Järn- och byggvaror %
100 80 60 40 20
O 7 8 91011121314151617181920
Av redovisningen framgår bl.a. att den vanligaste öppningstiden på vardagar utom på lördagar för butiker som saluför kläder och möbler är kl. 09.30. Mellan 65 och 72 % av butikerna är öppna vid denna tid- punkt. Kl. 10 är 95 % av butikerna inom dessa båda branscher öpp- na. Butiker som saluför järn- och byggvaror har däremot andra öpp-
ningstider. Ca 14 % av järnhandelsbutikerna är öppna kl. 07.00 och kl. 08.00 är ca 44 % öppna.
Ca 85 % av butikerna som saluför kläder och möbler stänger kl. 18. Mellan 2 och 4 % av butikerna som saluför kläder och möbler är öpp- na efter kl. 19. Inga butiker inom dessa branscher är öppna efter kl. 20. Knappt 10 % av järnhandelsbutikerna stänger kl. 17 och ca 60 % stänger kl. 18. Ca 2 % av järnhandelsbutikerna är öppna efter kl. 18, dvs. butiker som saluför järn- och byggvaror stänger något tidigare än butiker som saluför kläder och möbler.
Dagligvaruhandelns öppnings- och stängningstider på lördagar
I bilderna 2.8—2.11 nedan visas öppnings- och stängningstider på lör- dagar för söndagsöppna resp. söndagsstängda dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus.
Öppnings— och stängningstider för söndagsöppna resp. söndagsstängda dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus. Andelen butikskategorier som är öppna vid olika tidpunkter på lördagar.
Bild 2.8
% Söndagsöppna dagligvarubutiker 100
80 70
50 40
20 10
6 7 & 91011121314151617181920212223 Bild 2.9
% Söndagsstängda dagligvarubutiker 100
')0 80 70 (>() 5 U 4 0
20 10
6 7 8 91011121314151617181920212273
Bild 2.10
% Söndagsöppna stormarknader
100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 -4—o—o—o—o—o—4 6 7 8 91011121314151617181920212223 Bild 2.11
% Söndagsstängda stormarknader 100
')0 80 70 60 50 40 30 20 10 0 6 7 8 91011121314151617181920212223
Även på lördagar är den vanligaste öppningstiden kl. 09.00 för butiker verksamma inom dagligvaruhandeln. Det kan samtidigt konstateras att skillnader finns mellan de olika butikskategorierna. Allmänt gäller att butikerna öppnar tidigare på lördag än på måndag-fredag. Drygt 10 % av dagligvarubutikerna öppnar kl. 08.00 på lördagar. Ca 3 % av alla dagligvarubutiker är stängda på lördagar. Jämfört med de förhål- landen som rådde 1974 kan konstateras att knappast någon föränd— ring i öppningstiden skett för söndagsstängda varuhus och stor- marknader.
Som framgår av bilderna ovan är skillnaden i stängningstid vad gäller lördag mycket stor. Drygt 40 % av de söndagsstängda dagligvarubu- tikerna stänger kl. 13 på lördagar, och fr.o.m. kl. 14 har andelen öppna söndagsstängda dagligvarubutiker minskat från ca 35 till ca 20 %. Andelen söndagsöppna dagligvarubutiker som stänger efter kl. 20 på lördagar är den samma som för veckans fem första dagar, dvs. ca 35 %. De butiker som ingår i denna grupp är således sådana som oberoende av dag har ett relativt omfattande öppethållande. De flesta
söndagsstängda varuhus och stormarknader stänger kl. 14 eller 15 på lördagar. Inga söndagsöppna varuhus och stormarknader stänger före kl. 15 på lördagar. Andelen söndagsöppna varuhus och stormarknader som stänger mellan kl. 18 och 20 på lördagar uppgår till ca 15 %.
Fackhandelns öppnings- och stängningstider på lördagar
! bilderna 2.12-2.14 nedan visas öppnings- och stängningstider på lördagar för butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och bygg- varor.
Öppnings— och stängningstider för butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror. Andelen butiker som är öppna vid olika tidpunkter på lördagar.
Bild 2.12
% Kläder 100 ')0 Kil 70 (10 50 40 30 20
10
Bild 2.14
% Jarn- och byggvaror Ill) __ .,. _ . ..---. ,
Ca 24 % av butikerna som saluför kläder öppnar kl. 9 på lördagar, dvs. andelen är drygt dubbelt så stor som för veckans fem första da- gar. Liksom för måndag-fredag är ca 65 % öppna kl. 09.30 på lördag. Knappt 2 % av butikerna som saluför kläder är stängda på lördagar.
Inom möbelhandeln öppnar ca 62 % kl. 09.30 på lördagar, vilket är ca 10 procentenheter mindre än vad som gäller för måndag-fredag. 2 % av möbelbutikerna är stängda på lördagar.
Inom järnhandeln är ca 14 % av butikerna stängda på lördagar. Av de butiker som saluför järn- och byggvaror och som är öppna på lörda- gar, öppnar de flesta kl. 9, eller ca 70 %.
Ca 30 % av butikerna som saluför kläder stänger kl 13 på lördagar och lika många stänger kl.14. Efter Kl. 15 är drygt 20 % av butikerna som saluför kläder öppna.
Inom möbelhandeln stänger ca 35 % av butikerna kl. 13 på lördagar och lika många stänger kl 14. Efter kl. 15 är drygt 10 % av möbelbuti- kerna öppna.
Butiker som saluför järn- och byggvaror och som är öppna på lörda- gar stänger tidigt denna dag. Ca 55 % av dem som är öppna på lördagar stänger kl. 13. Efter kl. 15 på lördagar är knappt 4 % av järnhandelsbutikerna öppna.
Dagligvaruhandelns öppnings- och stängningstider på söndagar
I bilderna 215-216 nedan visas öppnings- och stängningstider för söndagsöppna dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus och i bilderna 2.17-2.20 nedan visas andelen av samtliga butiker, dvs. såväl söndagsstängda som söndagsöppna inom de studerade bran- scherna som är öppna på söndagar. Butiker som saluför livsmedel -
dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader - har slagits samman i bild 2.17.
Öppnings— och stängningstider för dagligvarubutiker resp. stormarknader och varuhus som har söndagsöppet. Andelen butikskategorier som är öppna vid olika tidpunkter på söndagar.
Bild 2.15 Dagligvarubutiker
% 100
80 60 4 0 20
0 7 8 91011121314151617181920212223
Bild 2.16
Stormarknader/varuhus
% 100
80 60 40 20
0 7 8 91011121314151617181920212223
Den vanligaste öppningstiden på söndagar inom dagligvaruhandeln är kl. 11. Ca 40 % av de söndagsöppna dagligvarubutikerna och stor- marknaderna öppnar vid denna tidpunkt. Det kan samtidigt konstate- ras att 25 % av dagligvarubutikerna öppnar så tidigt som kl. 9.00. lng- en av dem som har söndagsöppet öppnar senare än kl. 13 på sön- dag. Ca 3 % av de söndagsöppna dagligvarubutikerna öppnar kl. 13 på söndagar, då samtidigt drygt 2 % stänger.
Den vanligaste stängningstiden på söndagar för söndagsöppna dag- ligvarubutiker är kl. 21.00, då ca 25 % stänger. Samtidigt kan konsta- teras att drygt 40 % av de söndagsöppna dagligvarubutikerna är stängda fr.o.m. kl. 18 på söndagar. För söndagsöppna stormarknader är kl. 16 den vanligaste stängningstiden.
I bild 2.17 nedan visas andelen av samtliga dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus som är tillgängliga för allmänheten på söndagar. Mellan kl. 12 och kl. 16 är drygt 50 % av samtliga katego- rier butiker inom dagligvaruhandeln öppna. Mellan kl. 9 och kl. 21 på söndagar är minst 17 % av samtliga kategorier butiker som saluför livsmedel tillgängliga för allmänheten.
Öppnings- och stängningstider för samtliga kategorier butiker som saluför livsmedel. Andelen av samtliga kategorier butiker inom dagligvaruhandeln som är öppna på söndagar.
Bild 2.17
% Dagiigvarubutiker, stormarknader och varuhus
| 00
80 70 (>() 50 40
20 IO
7 8 9 lO ll lZ 13 H 15 If) 17 18 l9 20 2] 22 23
Fackhande/ns öppnings- och stängningstider på söndagar
l bilderna 2.18-2.20 nedan visas andelen av samtliga butiker som sa- luför kläder, möbler samt järn- och byggvaror som är öppna vid olika tidpunkter på söndagar. Mellan kl. 12 och 16 är möjligheten störst att titta på kläder resp. möbler. Möjligheterna att köpa järn- och byggva- ror på söndagar är starkt begränsade.
Öppnings— och stängningstider för butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror. Andelen butiker som är öppna vid olika tidpunkter på söndagar.
Bild 2.18
% Kläder 20
Bild 2.19
% Möbler
Bild 2.10
% Järn— och byggvaror 10
c
Q—NubV-Oslm
10 11 12 13 14 15 16 17 18
2.3. Detaljhandelns struktur
Med struktur avses i denna redovisning antalet dagligvarubutiker av olika typ samt total omsättning per butikstyp. Uppgifterna härrör ur statistik från HUI. Den totala omsättningen av dagligvaror avser total omsättning i dagligvarubutiker och dagligvaruomsättningen i varuhus och stormarknader. Det finns ingen statistik för den övriga detalj- handeln Iiknande den som finns för dagligvaruhandeln. På basis av SCB:s löpande omsättningsstatistik redogörs därför endast summariskt för omsättningsutvecklingen inom olika branscher i detaljhandeln sedan 1976. I bilaga 3 redovisas de tidsserier som detta avsnitt baseras på.
Antalet dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus med livs- medelsavdelning uppgick år 1976 enligt HUI till ca 10 000 st och 1989 till ca 8 500, dvs. antalet butiksenheter har minskat totalt med ca 1 500 st eller med drygt 1 % per år. Den totala omsättningen av dag- ligvaror uppgick 1976 till ca 35 000 milj.kr. eller till ca 20 % av den to-
tala privata inhemska konsumtionen och 1989 till 114 000 milj.kr. eller till ca 19 % av den totala privata inhemska konsumtionen.
För trafikbutiker, dvs. livsmedelsbutiker i anslutning till bensinstatio- ner, finns uppgifter om omsättning av dagligvaror först fr.o.m. 1983, vilket innebär att övriga butikstypers andel av den totala omsättningen är något överskattad t.o.m. 1983. På basis av uppgifterna från bilaga 3 kan för tidsperioden 1976 till 1989 och för olika butikstyper bl.a. konstateras att
- stormarknadernas andel av totala antalet dagligvarubutiker ökat från 0,4 till 0,7 % och deras andel av den totala omsättningen av dagligva- ror ökat från 4,7 till 6,9 %,
- varuhusens andel av totala antalet dagligvarubutiker minskat från 3,2 till 2,0 % och deras andel av den totala dagligvaruomsättningen minskat från 17,3 till 7,7 %,
- andelen butiksenheter med minst 400 kvadratmeter säljyta (super- markets) ökat från 14,9 till 22,6 % av totala antalet dagligvarubutiker och deras andel av den totala omsättningen av dagligvaror ökat från 56,6 till 65,7 %,
- supermarkets som inte är belägna i stormarknader eller i varuhus ökat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker med ca 75 % från 1 1,3 till 19,9 % och ökat sin andel av den totala dagligvaruomsätt- ningen med knappt 50 % från 34,6 till 51,1 %,
- servicebutiker, dvs. livsmedelsbutiker med ett relativt begränsat sor- timent, ökat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker med ca 270 % från 7,8 till 29 % och ökat sin andel av den totala omsättningen av dagligvaror med ca 180 % från 3,4 till 9,6 %, med en nedgång från 1987 då omsättningsandelen uppgick till 11,6 %,
— övriga dagligvarubutiker, bl.a. av typen lanthandel, minskat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker med ca 37 % från 77,3 till 48,4 % och minskat sin andel av den totala omsättningen av dagligvaror med ca 38 % från 40 till 24,7 %,
- trafikbutiker år 1976 utgjorde 3 %, år 1983 7,4 % och 1989 12,5 % av totala antalet dagligvarubutiker. Deras andel av den totala omsätt- ningen av dagligvaror har ökat från 2,2 % år 1983 till 3,4 % år 1989.
I bilaga 3 visas även hur antalet försäljningsställen och omsättningen av dagligvaror fördelas på ägarkategorier. På basis av redovisningen kan bl.a. konstateras att mellan 1976 och 1989
- butiker som tillhör ICA-blocket minskat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker från 44,8 till 37,8 %, men ökat sin andel av den to- tala omsättningen av dagligvaror från 37,8 till 42,9 %,
- butiker som tillhör Konsum-blocket minskat sin andel av totala anta- let dagligvarubutiker från 21,5 till 18,7 % och minskat sin andel av den totala omsättningen av dagligvaror från 28,9 till 25,9 %,
- butiker som inte tillhör ICA- eller Konsum-blocket ökat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker från 33,6 till 43,5 %, men minskat sin andel av den totala omsättningen av dagligvaror från 33,4 till 31,3 %.
I bilaga 3 redovisas en indexserie över detaljhandelns omsättning se- dan 1970. Den baseras på SCB:s omsättningsstatistik. Uppgifterna grundas på totalomsättningen i de företag vilkas huvudsakliga verk- samhet utgörs av detaljhandel, varför omsättningen kan inkludera så- väl partihandel som tjänster.
Sedan 1976 har omsättningen i detaljhandeln ökat med drygt 200 %. År 1976 utgjorde egentliga detaljhandelsvaror ca 48 % av den totala privata inhemska konsumtionen och 1989 utgjorde motsvarande an- del ca 41 %. Utav detaljhandelns försäljning svarade livsmedelsför- säljningen såväl 1976 som 1989 för ca 42,5 %.
De branscher som haft den kraftigaste omsättningsutvecklingen se- den 1976 är musik och leksakshandel, ur, optik och guldsmedsvaror, parfym- och sjukvårdshandel, som alla ökat med mer än 300 %. De branscher som haft den minsta omsättningsutvecklingen sedan 1976 är varuhushandel samt tobaks- och tidningshandel. Övriga branscher som haft en mindre omsättningsutveckling än genomsnittet för samt- liga, är övrig beklädnadshandel, hushållsapparater och belysningsar- tiklar samt radio- och TV-handel.
2.4. Sysselsättningsintensitet i riket
Detta avsnitt baseras främst på redovisningar från arbetstidskommit- téns betänkande (SOU 1989:53). Inledningsvis redovisas dock, på basis av statistik från folk- och bostadsräkningarna (FoB) från SCB för olika är, antalet hushåll med samboende med olika antal förvärvsar- betande för olika är.
Tabell 2.11. Antalet hushåll med förvärvsarbetande man och med samman- boende törvärvsarbetande resp. ej förvärvsarbetande kvinna 1970, 1975, 1980 och 1985. Tusental.
1 970 1 975 1 980 1 985 Kvinnan för— värvsarbetar 641 ,4 872,4 1 149,8 1246,4 Kvinnan för- värvsarbetar ej 863,0 495,9 371 .6 250,3 Summa 1 504,4 1 368,23 15 23,2 1 498,1
Från 1970 till 1985 har antalet hushåll med två förvärvsarbetande nästan fördubblats. År 1970 förvärsvarbetade både mannen och kvinnan i ca 43 % av hushållen. År 1985 var motsvarande tal ca 83 %. Mellan 1970 och 1975 ökade andelen med ca 50 %.
Sedan 1970, då ca 3,73 miljoner individer i åldern 16-64 var syssel- satta, har antalet sysselsatta i riket ökat kraftigt och 1988 var enligt arbetstidskommittén knappt 650 000 fler sysselsatta än 1970. Kvin- norna svarar för större delen av ökningen, ca 600 000 personer, och antalet hushåll med två förvärvsarbetande har, som redovisats ovan, ökat kraftigt. Kvinnornas sysselsättningsandel har under denna pe- riod ökat från knappt 60 % till över 80 %, medan männens andel legat omkring 85 %. År 1989 var ca 81 % av kvinnorna sysselsatta och ca 86 % av männen. År 1963 var andelarna 53 resp. ca 89 %. År 1989 var ca 4,47 miljoner individer sysselsatta.
Samtidigt som antalet sysselsatta ökat har deltidsarbetet ökat. Mellan 1970 och 1981 ökade antalet deltidssysselsatta i åldern 16-64 med ca 444 000 st enligt arbetstidskommittén, varvid andelen deltidssyssel- satta ökade från ca 16 till ca 25 %. Under 80-talet har andelen deltids- sysselsatta minskat något.
Kvinnornas ökade arbetsinsats under 1970-talet baseras nästan helt och hållet på en ökning av antalet deltidsarbetande, speciellt dem som arbetar 20-34 timmar i veckan. Enligt arbetskraftsundersökning- arna har antalet deltidsarbetande kvinnor i åldern 16-64 under 1970- talet stigit från ca 570 000 till 880 000 st. Antalet som arbetar mindre än 20 timmar per vecka har minskat något, medan de kvinnor som arbetar 20-34 timmar per vecka ökat från ca 350 000 till ca 700 000 st. År 1981 var 54 % av den sysselsatta kvinnliga arbetskraften i heltids- arbete, dvs. arbetade minst 35 timmar per vecka, ca 37 % i lång deltid, dvs. mellan 20 och 34 timmar per vecka och ca 9 % i kort deltid, dvs. mindre än 20 timmar per vecka. Under 1980-talet är ten- densen att andelen i heltidsarbete ökar relativt andelen i deltidsarbete.
2.5. Arbetskraftssituation och anställningsformer i detaljhandeln
Detta avsnitt baseras på statistik från SCB:s arbetskraftsundersök- ningar (AKU) som utredningen beställt. AKU mäter bl.a. sysselsätt- ning och arbetade timmar för individer i åldern 16-64 år inom olika näringsgrenar.
Utredningen analyserar AKU-statistik för åren 1973-1989. År 1987 genomfördes en omläggning av AKU-statistiken som innebar att sysselsättningen ökade med drygt 0,5 %, mest för ungdomar och kvinnor. Även "vanligen arbetad tid" har påverkats, se kommentarer till tabell 2.12 nedan. De generella slutsatser som dras påverkas dock inte påtagligt av de genomförda förändringarna.
Mellan 1973 och 1989 ökade antalet sysselsatta i åldern 16-64 år i samtliga näringrenar från ca 3 773 000 till ca 4 467 000 st eller med drygt 18 %. Detta innebär en ökning i genomsnitt för samtliga med drygt 1 % per år.
Antalet sysselsatta inom detaljhandeln i åldern 16-64 ökade under motsvarande period från ca 317 000 till ca 326 000 st eller med ca 3 %. Inom detaljhandeln minskade antalet sysselsatta inom varuhus- handeln (SNI 6210) från ca 51 000 till ca 35 000 st eller med ca 31 % och ökade inom livsmedelsdetaljhandeln (SNI 6221) från ca 85 000 till ca 95 000 st eller med ca 12 % samt ökade inom övrig dagligvaru- handel och sällanköpsvaruhandel samt bil- och drivmedelshandel (SNI 6222—6240 exkl. apotek och systembolag) från ca 180 000 till ca 196 000 st eller med ca 9 %.
I tabell 2.12 nedan redovisas hur antalet sysselsatta med olika syssel- sättningsgrad utvecklats i detaljhandeln fr.o.m. 1973. Kort deltid inne- bär att veckoarbetstiden ligger mellan 1 och 19 timmar och lång deltid att veckoarbetstiden ligger mellan 20 och 34 timmar. Heltid innebär att veckoarbetstiden uppgår till minst 35 timmar.
Tabell 2.12. Antalet sysselsatta I detaljhandeln 1973, 1981, 1986, 1987, 1988 och 1989 fördelade efter kort deltid, lång deltid och heltid. Årsmedeltal i tusental.
År Kort deltid Lång deltid Heltid Samtliga 1973 31,4 63,1 222,4 317,0 1981 34,0 96,1 185,7 315,8 1986 26,0 87,2 191,4 304,6 1987 29,4 97,5 188,0 315,0 1988 31,4 94,6 198,1 324,1 1989 33,4 86,6 205,8 325,8
Mellan 1973 och 1989 har antalet sysselsatta på kort deltid i stort sett varit oförändrat. Vad gäller relationen mellan lång deltid och heltid är det svårt att göra en jämförelse för hela den studerade tidsperioden, p.g.a. omläggningen av AKU år 1987 som medförde att antalet "vanligen sysselsatta" på heltid minskade relativt "vanligen sysselsatta" på lång deltid. Sedan 1987 har dock antalet heltids- sysselsatta ökat med ca 10 000 st per år, samtidigt som antalet sysselsatta på lång deltid minskat med drygt 10 000.
Såväl 1973 som 1989 var andelen sysselsatta på kort deltid i detalj- handeln ca 10 %. Detta kan jämföras med andelen för samtliga nä- ringsgrenar, som 1973 uppgick till ca 5 % och 1989 till ca 4 %. Andelen sysselsatta på kort deltid är följaktligen relativt sett ca 2,5 gånger så stor i detaljhandeln som i samtliga näringsgrenar. Även andelen sysselsatta på lång deltid är större i detaljhandeln än i samt- liga näringrenar. År 1973 var andelen sysselsatta på lång deltid i de- taljhandeln ca 20 %, medan motsvarande andel i samtliga näringrenar var ca 11 %. År 1989 var andelen ca 27 % i detaljhandeln, medan den i samtliga näringsgrenar var ca 20 %. År 1973 var andelen sysselsatta på heltid i detaljhandeln ca 70 %, medan den i samtliga näringsgrenar var ca 83 %, och år 1989 var andelen i detaljhandeln ca 63 %, medan den i samtliga näringsgrenar var ca 76 %.
| tabell 2.13 nedan redovisas hur antalet arbetade timmar i detaljhan- deln utvecklats relativt antalet arbetade timmar i samtliga näringsgre- nar fr.o.m. 1973.
Tabell 2.13. Relativa antalet arbetade timmar i detaljhandeln 1973, 1981, 1986, 1987, 1988 och 1989 fördelade efter kort deltid, lång deltid och heltid. Procent.
&
År Kort deltid Lång deltid Heltid Samtliga & 1973 16,3 15,6 7,5 8,2 1981 15,4 12,4 6,5 7,3 1986 16,4 10,6 6,5 7,1 1987 16,5 11,1 6,5 7,3 1988 18,3 10,9 6,6 7,3 1989 19,8 10,3 6,6 6,9
&
Antalet arbetade timmar i detaljhandeln relativt antalet arbetade tim- mar i samtliga näringsgrenar har för samtliga minskat med drygt 1 procentenhet mellan 1973 och 1989. Mellan 1973 och 1989 har rela- tiva antalet arbetade timmar för dem som arbetar heltid minskat med knappt 1 procentenhet, men kvoten har dock varit oförändrad sedan 1981. För dem som arbetar lång deltid har relativa antalet arbetade timmar minskat från 15,6 till 10,3 % mellan 1973 och 1989, men kvo- ten har sedan 1986 i stort sett varit densamma. För dem som arbetar kort deltid har relativa antalet arbetade timmar ökat från 16,3 % år 1973 till 19,8 % år 1989.
En stor del av de sysselsatta i detaljhandeln är kvinnor. År 1973 var 63 % av de sysselsatta i detaljhandeln kvinnor och 1989 var andelen kvinnor ca 59 %. År 1987 var andelen kvinnor ca 62 %. Av samtliga sysselsatta i detaljhandeln var år 1989
- 7,7 % kvinnor sysselsatta på kort deltid, — 2,6 % män sysselsatta på kort deltid, - 24,7 % kvinnor sysselsatta på lång deltid, - 1,9 % män sysselsatta på lång deltid, - 27,0 % kvinnor sysselsatta på heltid och - 36,1 % män sysselsatta på heltid
Gruppen kvinnor sysselsatta på lång deltid är nästan lika stor som gruppen kvinnor sysselsatta på heltid. Den största gruppen utgörs av män sysselsatta på heltid.
Andelen sysselsatta kvinnor är betydligt större inom livsmedelsdetalj- handeln än inom övriga branscher i detaljhandeln. Inom varuhushan— deln är andelen sysselsatta kvinnor störst. År 1989 var andelen ca 75 % eller ca 4 procentenheter större än inom livsmedelsdetaljhan- deln. Inom övriga branscher i detaljhandeln uppgick andelen sys- selsatta kvinnor till ca 51 % år 1989.
I tabell 2.14 nedan redovisas antalet sysselsatta i detaljhandeln för- delade på olika åldersintervall och på sysselsättningsgrad. Kort deltid =A, lång deltid = B och heltid = C. Samtliga = D. Då populationen fördelas efter sysselsättningsgrad och dessutom delas upp i olika åldersintervall, är det p.g.a. av den ovan nämnda omläggningen av AKU år 1987 inte möjligt att dra några generella slutsatser sedan 1973. Följaktligen studeras de båda åren 1987 och 1989.
Tabell 2.14 Antalet sysselsatta inom detaljhandeln 1987 och 1989 fördelade efter åldersintervall och sysselsättningsgrad. Årsmedeltal och tusental. ___—___— 1987 1989 A B C D A B C D 16-24 16,6 14,8 41,8 73,4 22,6 14,8 48,9 86,2 25-44 6.7 37,6 84,7 129,0 6,7 34,2 94,1 135,1 45-64 6,0 45,1 61,5 112,6 4,0 37,6 62,8 104,6 Samtliga 29,4 97,5 188,0 315,0 33,4 86,6 205,8 325,9
Mellan 1987 och 1989 har antalet sysselsatta på kort deltid i åldern 16-24 år ökat kraftigt. Antalet individer i de båda övriga ålders- grupperna som är sysselsatta på kort deltid har inte förändrats alls resp. minskat. År 1987 utgjorde individer i åldern 16-24 är ca 56 % av dem som var sysselsatta på kort deltid, och 1989 uppgick andelen till ca 68 %.
Antalet sysselsatta på lång deltid har inte ökat i några åldersgrupper sedan 1987. En relativt kraftig minskning av antalet sysselsatta på lång deltid kan konstateras för dem i åldern 45-64 år. Den "yngsta" åldersgruppen svarar för den minsta andelen av antalet sysselsatta på lång deltid i detaljhandeln, nämligen ca 17 % 1989. De båda andra åldersgrupperna var ungefär lika stora, 39 resp. ca. 43 % år 1989.
Sedan 1987 har antalet sysselsatta på heltid ökat kraftigt, speciellt för dem i gruppen 25-44 år, som ökat från ca 85 000 till ca 94 000. Denna åldersgrupp svarar för ca 46 % av antalet heltidssysselsatta. Även dem i åldern 16-24 år betingar en stor ökning vad gäller antalet hel- tidssysselsatta, nämligen ca 7 000 st sedan 1987, och denna grupps andel av antalet heltidssysselsatta i detaljhandeln uppgick 1989 till ca 24 %, vilket var drygt 6 procentenheter mindre än andelen för dem i åldern 45-64 år, som, med undantag för kategorin heltidssysselsatta, minskat sedan 1987, men denna åldersgrupp svarar ändå för en relativt stor andel av totala antalet sysselsatta i detaljhandeln, eller drygt 32 % 1989.
2.6. Sammanfattning av utvecklingen sedan mitten av 1970-talet
Sammanfattningsvis kan följande sägas om utvecklingen av öppet— hållandet i detaljhandeln, detaljhandelns struktur och sysselsättnings- intensiteten i riket samt om arbetkraftssituation och anställningsform- er i detaljhandeln.
Öppethållande
Enligt utredningens undersökningar av olika förhållanden i dagligva- ruhandeln på hösten 1989, var - trafikbutiker och butiker med mindre än 2 helårssysselsatta oräknade - ca 54 % av alla butiksenheter som saluför dagligvaror öppna på söndagar minst 4 timmar. Detta innebär en avsevärd ökning sedan hösten 1974, då 6 % av alla dagligvarubu- tiker var öppna på söndagar. Andelen söndagsöppna butiker inom fackhandeln har även ökat sedan hösten 1974, men andelarna inom olika branscher får dock betraktas som relativt små. Störst andel har möbelhandeln, där 48 % av butikerna är öppna på söndagar.
Medelantalet öppettimmar per vecka för samtliga butiker samt stor- marknader och varuhus inom dagligvaruhandeln uppgick 1989 till ca 64 timmar, vilket innebär en ökning med ca 10 timmar per vecka se- dan 1974. De söndagsöppna dagligvarubutikerna har i genomsnitt öppet ca 23 timmar mer per vecka än de söndagsstängda. Söndags- öppna mindre butiker, s.k. servicebutiker, har det mest omfattande öppethållandet. Söndagsöppna stormarknader och varuhus har inte ett lika omfattande öppethållande som relativt stora dagligvarubutiker. Inom fackhandeln uppgick medelantalet öppettimmar per vecka på hösten 1989 till mellan 46 och 56 timmar, och är i stort sett oförändrat sedan hösten 1974.
Struktur
Sedan mitten av 1970-talet har dagligvarubutiker med minst 400 kva- dratmeter säljyta (supermarkets), som inte är belägna i stormarknad- er eller varuhus, ökat sin andel av totala antalet dagligvarubutiker (inkl. stormarknader och varuhus) från drygt 11 till knappt 20 % och samtidigt ökat sin andel av den totala omsättningen av dagligvaror från ca 35 till 51 %. Servicebutiker, dvs. livsmedelsbutiker med ett relativt begränsat sortiment, har sedan mitten av 1970—talet haft den relativt största ökningen - såväl antalsmässigt (från 8 till ca 30 %) som omsättningsmässigt (från ca 3 till ca 10 %). Dessa båda butikstypers expansion har bl.a. resulterat i att varuhusens och övriga dagligvarubutikers andelar minskat markant. Övriga dagligvarubutiker är framför allt butiker belägna på orter med ett relativt litet kundunderlag, t.ex. Ianthandelsbutiker.
Sysselsättningsintensitet i riket
Sedan 1970, då ca 3,73 miljoner individer var sysselsatta, har antalet sysselsatta i åldern 16-64 år ökat kraftigt och 1988 var enligt arbets- tidskommittén knappt 650 000 fler sysselsatta än 1970. Kvinnorna svarar för större delen av ökningen, ca 600 000 personer, och antalet hushåll med två förvärvsarbetande har, från 1970 till 1985, nära nog fördubblats. Kvinnornas sysselsättningsandel har mellan 1970 och 1988 ökat från knappt 60 % till över 80 %, medan männens andel |e- gat omkring 85 %. Kvinnornas ökade arbetsinsats under 1970-talet baseras nästan helt och hållet på en ökning av antalet deltidsarbe- tande, speciellt dem som arbetar 20-34 timmar i veckan.
År 1989 var ca 81 % av kvinnorna sysselsatta och ca 86 % av männen. År 1963 var andelarna 53 resp. ca 89 %. År 1989 var ca 4,47 miljoner individer sysselsatta.
Arbetskraftssituation och anställningsformer i detaljhandeln
Antalet sysselsatta inom detaljhandeln ökade mellan 1973 och 1989 med 2,8 % till ca 326 000 st. Inom varuhushandeln minskade dock antalet sysselsatta med drygt 30 %.
Inom detaljhandeln var 1989 ca 10 % sysselsatta på kort deltid, dvs. var sysselsatta mindre än 19 timmar per vecka. Inom samtliga nä- ringsgrenar uppgick motsvarande andel till knappt 4 %. Andelen för dem inom detaljhandeln som är sysselsatta på lång deltid, dvs. mellan 20 och 34 timmar per vecka, är även högre än den inom samtliga nä- ringsgrenar, ca 27 resp. 20 %. Däremot är andelen sysselsatta på heltid, dvs. minst 35 timmar per vecka, mindre inom detaljhandeln än inom samtliga näringsgrenar, ca 63 resp. ca 76 %.
År 1989 utgjorde andelen kvinnor ca 59 % av de sysselsatta i detalj— handeln. Ungefär lika många kvinnor var sysselsatta på lång deltid som på heltid, eller ca 25 % av samtliga sysselsatta. Män sysselsatta på heltid utgjorde är 1989 ca 36 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln.
År 1987 utgjorde individer i åldern 16-24 år ca 56 % av dem som var sysselsatta på kort deltid, och 1989 uppgick andelen till ca 68 %.
Antalet sysselsatta på lång deltid har sedan 1987 inte ökat i några åldersgrupper, och en relativt kraftig minskning av antalet sysselsatta på lång deltid kan konstateras för dem i åldern 45-64 år.
Antalet sysselsatta på heltid har sedan 1987 ökat kraftigt i detaljhandeln.
3. NULÄGET
3.1. Sambanden mellan affärstiderna och andra faktorer: En deskription
I detta avsnitt redovisas medelvärden för butiker av olika typer i dag- ligvaruhandeln och fackhandeln. De uppgifter som redovisas är främst öppethållande i timmar per vecka, sortimentsprofil, försäljning och antal arbetade timmar. En särredovisning görs efter butikens säljyta i kvadratmeter och efter butikens geografiska läge samt efter om butiken är söndagsöppen eller söndagsstängd. Uppgifterna grun- das på den undersökning som utredningen genomförde under okto- ber 1989, se vidare bilaga 2. Tonvikten ligger på förhållanden i daglig- varuhandeln.
3.1.1. Öppethållande, sortimentsprofil och geografiskt läge i dagligvaruhandeln
l tabell 3.1 nedan redovisas genomsnittligt öppethållande i timmar per vecka och sortimentsprofil för dagligvarubutiker som är söndags- stängda resp. söndagsöppna. Sortimentsprofilen anger i vilken grad butiker av olika typer har manuell försäljning av ost och chark (M) samt manuell försäljning av ost och chark och kött (MM) samt grill (G). Även den genomsnittliga säljytan i kvadratmeter (S) anges.
Tabell 3.1 Genomsnittligt öppethållande (O) itimmar per vecka och ge- nomsnittlig säljyta i kvadratmeter (8) för dagligvarubutiker med olika öppethållande och andelen dagligvarubutiker med manu- ell försäljning av ost och chark (M) samt ost och chark och kött (MM) samt grill (G) fördelade efter säljyta i kvadratmeter.
Säljyta i m2 Söndagsstängda Söndagsöppna
% 0 S M MM G % 0 S M MM G ( 151 48 49 91 43 43 0 34 80 90 13 1 1 2 151 ( = x (400 40 51 241 85 31 22 31 73 250 46 34 27 > = 400 12 54 862 86 36 64 35 70 888 91 74 68 Samtliga 100 51 252 65 56 16 100 75 432 51 41 33
De söndagsöppna mindre dagligvarubutikerna har längst öppethål- lande per vecka. De söndagsstängda dagligvarubutikerna har i ge— nomsnitt öppet 24 timmar mindre per vecka än de söndagsöppna. Det kan konstateras att andelen dagligvarubutiker med manuell för- säljning av ost och chark är mindre bland söndagsöppna än sön- dagsstängda butiker i den minsta resp. den näst minsta gruppen mått efter säljyta. För söndagsstängda butiker med en säljyta som uppgår till minst 400 kvadratmeter är andelen med manuell försäljning av ost och chark samt ost och chark och kött däremot högre än för sön- dagsstängda. Andelen butiker med grill är i stort sett lika för de olika grupperna och oberoende av om butiken är söndagsstängd eller söndagsöppen.
Antalet söndagsöppna butiker är i stort sett lika många i varje grupp bland de söndagsöppna butikerna, där andelarna ligger mellan 31 och 35 %. Bland de söndagsstängda butikerna faller andelen m.a.p. säljyta.
l tabell 3.2 nedan görs en redovisning enligt tabell 3.1, men i stället för säljyta är butikerna fördelade efter geografiskt läge.
Tabell 3.2 Genomsnittligt öppethållande (0) i timmar per vecka och ge- nomsnittlig säljyta i kvadratmeter (8) för dagligvarubutiker med olika öppethållande och andelen dagligvarubutiker med manu- ell försäljning av ost och chark (M) samt ost och chark och kött (MM) samt grill (G) fördelade efter geografiskt läge.
Geografiskt läge Söndagsstängda Söndagsöppna
% 0 S M MM G % 0 S M MM G Cltyläge 31 51 332 78 61 36 29 75 434 59 54 49 ltätort Annat 39 51 251 69 62 13 48 75 477 53 58 23 Iägeltätort Externt 30 49 164 46 43 0 23 73 337 37 30 33 läge eller glesbygdsläge
Samtliga 100 51 252 65 56 16 100 75 432 51 41 33
På basis av redovisningen i tabell 3.2 kan konstateras att öppethål- landet i timmar per vecka för söndagsstängda resp. söndagsöppna dagligvarubutiker är oberoende av geografiskt läge. Det är vanligast att dagligvarubutiker är belägna i annat läge i tätort, framför allt söndagsöppna. Andelen dagligvarubutiker med manuell försäljning av ost och chark samt ost och chark och kött är minst för externt belägna dagligvarubutiker eller för dem belägna på glesbygden.
Andelen butiker med manuell försäljning av ost och chark samt ost och chark och kött är större bland söndagsstängda än bland söndagsöppna, oberoende av geografiskt läge. Däremot är andelen dagligvarubutiker med grill större bland söndagsöppna än bland söndagsstängda. Samtliga söndagsöppna dagligvarubutiker har i genomsnitt en säljyta som överstiger de söndagsstängda dagligvaru- butikernas med ca 180 m2.
l tabellerna 3.3 och 3.4 nedan görs en motsvarande redovisning för varuhus och stormarknader.
Tabell 3.3 Genomsnittligt öppethållande (0) i timmar per vecka och ge- nomsnittlig säljyta I kvadratmeter för livsmedelsavdelningen (S) för varuhus och stormarknader med olika öppethållande och andelen med manuell försäljning av ost och chark (M) samt ost och chark och kött (MM) samt grill (G) fördelade efter livsme- delsavdelningens säljyta l kvadratmeter.
Säljyta i m2 Söndagsstängda Söndagsöppna % 0 S M MM G % 0 S M MM G >=400 100 55 931 93 50 79 100 64 1335 88 38 77
Samtliga 100 55 931 93 50 79 100 64 1335 88 38 77
Tabell 3.4 Genomsnittligt öppethållande (0) i timmar per vecka och ge- nomsnittlig säljyta i kvadratmeter för Iivsmedelsavdelningen (S) för varuhus och stormarknader med olika öppethållande och andelen med manuell försäljning av ost och chark (M) samt ost och chark och kött (MM) samt grill (G) fördelade efter geogra-
fisktläge. Geografiskt läge Söndagsstängda Söndagsöppna %OSMMMG %OSMMMG Cityläge 100 55 931 93 50 79 61 62 1027 97 41 82 itätort Annat 0 21 66 1539 75 25 83 Iägeitätort Externt 0 18 69 2044 70 20 60 läge eller glesbygdsläge
Samtliga 100 55 931 93 50 79 100 64 1335 88 34 79
Samtliga söndagsstängda varuhus och stormarknader - vilka utgör ca 20 % av totala antalet varuhus och stormarknader eller ca 45 st - är belägna i cityläge i tätort. De söndagsstängda varuhusen och stor-
marknaderna har i genomsnitt öppet ca 9 timmar mindre per vecka än de söndagsöppna. De söndagsstängda varuhusen har en mindre säljyta på livsmedelsavdelningen än de söndagsöppna. Externt be- lägna söndagsöppna varuhus och stormarknader har störst säljyta på livsmedelsavdelningen, i genomsnitt drygt 2 000 kvadratmeter. Inga markanta skillnader finns vad gäller sortimentsprofil mellan söndags- stängda och söndagsöppna varuhus och stormarknader belägna i cityläge i tätort.
l tabell 3.5 nedan redovisas samtliga dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader fördelade efter total säljyta i kvadratmeter, dvs. inte efter Iivsmedelsavdelningens säljyta.
Tabell 3.5 Genomsnittligt öppethållande i timmar per vecka (0) och antal manuella diskar (AMD) för samtliga kategorier butiker inom dagligvaruhandeln med olika öppethållande fördelade efter total säljyta I m2.
Säljyta l m2 Söndagsstängda Söndagsöppna Samtliga
Antal % O AMD Antal % O AMD Antal % O AMD
( 200 1775 60 49 0,72 1353 39 79 0.25 3128 49 62 0,51 Kl) ( = x ( 800 950 32 52 0.95 1575 45 72 0.94 2525 39 65 0,94 >=800 217 7 55 1,21 565 14 67 2,09 782 12 64 1,84
Samtliga 2942 100 51 0.83 3493 100 74 0.86 6435 100 63 0.84
Redovisningen i tabell 3.5 ger en god bild av hur butiker med olika öppethållande inom dagligvaruhandeln fördelas efter total säljyta. ! likhet med vad som gäller för samtliga presenterade fördelningar i denna utredning har trafikbutiker, dvs. livsmedelsbutiker i anslutning till bensinstationer, och butiker med mindre än 2 helårssysselsatta ex- kluderats ur den studerade populationenl.
Från tabell 3.5 framgår bl.a. att ca 60 % av de söndagsstängda buti- kerna har en säljyta som understiger 200 kvadratmeter. Vidare är det genomsnittliga antalet manuella diskar i stort sett oberoende av stor- leken på butiken.
1 År1989 uppgick enligt HUI antalet dagligvarubutiker inkl. stormarknader och varuhus till ca 8 500 st. Antalet trafikbutiker uppgick samma år till ca 1 060 st, varför antalet butiker med mindre än 2 helårssysselsatta uppgick till ca 1 000 st, eller till drygt 10 % av den totala populationen i riket. Se vidare bilaga 3.
Bland de söndagsöppna butikerna är öppethållandet i timmar negativt korrelerat med butikens storlek, dvs. ju mindre butiken är, desto längre är öppethållandet i timmar per vecka. Däremot är antalet ma- nuella diskar i genomsnitt betydligt mindre i de mindre butikerna än genomsnittet för samtliga och betydligt större i de större butikerna än genomsnittet för samtliga.
I tabell 3.6 nedan redovisas genomsnittsvärden för samtliga sön- dagsstängda resp. söndagsöppna dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader fördelade efter blocktilihörighet (Dagab, ICA resp. Konsum).
Tabell 3.6 Genomsnittligt öppethållande i timmar per vecka (0) och ge- nomsnittlig säljyta l kvadratmeter för livsmedelsavdelningen (S) för samtliga kategorier butiker inom dagligvaruhandeln med olika öppethållande fördelade efter blocktilihörighet.
Block Söndagsstängda Söndagsöppna Samtliga
Antal % 0 S Antal % 0 6 Antal % 0 S Dagab 709 24 52 409 1094 31 77 392 1803 28 67 399
ICA 1550 53 51 184 1643 47 72 453 3193 50 62 322 Konsum 683 23 49 300 756 22 74 636 1439 22 62 485
Samtliga 2942 100 51 262 3493 100 74 471 6435 100 63 376
Redovisningen i tabell 3.6 beskriver i stort den totala populationen i dagligvaruhandeln med fördelning efter blocktilihörighet. i likhet med tabell 3.5 ovan har butiker med mindre än 2 helårssysselsatta och tra- fikbutiker exkluderats från den totala populationen.
På basis av redovisningen i tabell 3.6 kan bl.a. konstateras att öppet- hållandet i timmar i stort sett är oberoende av blocktilihörighet. Det genomsnittliga öppethållandet i timmar är i stort sett lika inom de bå- da grupperna med olika öppethållande fördelade efter blocktilihörig- het. lnom gruppen söndagsstängda har butiker som tillhör ICA- blocket den minsta genomsnittliga säljytan, ca 180 m2. Inom gruppen söndagsöppna har butiker som tillhör Konsum-blocket den största genomsnittliga säljytan, ca 630 m2.
3.1.2. Öppethållande och geografiskt läge i fackhandeln
Till skillnad från dagligvaruhandeln är det inte meningsfullt att redovisa uppgifter om sortimentsprofil för olika branscher inom fackhandeln,
eftersom branscherna är heterogena. Utredningen har därför valt att beskriva de olika butikernas öppethållande m.m. inom de tre stude- rade branscherna i fackhandeln efter geografiskt läge. Med geogra- fiskt läge avses cityläge i tätort (1), köpcentrum i tätort (ej city) (2), annat läge i tätort (3), köpcentrum i externt läge (4) och annat läge (5). l tabell 3.7 nedan redovisas genomsnittligt öppethållande och genomsnittlig säljyta i kvadratmeter för söndagsstängda resp. sön- dagsöppna butiker inom branscherna konfektion, möbler och järn- handel fördelade efter geografiskt läge. Därefter redovisas i tabell 3.8 genomsnittsvärden för butiker inom de tre studerade branscherna med en uppdelning efter antalet årssysselsatta.
Tabell 3.7 Genomsnittligt öppethållande i timmar per vecka (0) och ge- nomsnittlig säljyta I kvadratmeter (S) för butiker inom fack- handeln med olika öppethållande fördelade efter geografiskt
läge.
Geografiskt Söndagsstängda Söndagsöppna Samtliga läge
Antal % o 3 Antal % o 6 Antal % o s Cityläge 1837 64 46 329 349 47 53 599 2186 60 47 379 itätort Köpoent- 243 s 47 262 123 17 53 550 366 10 49 365 rumitätort Annatläge 640 22 46 407 74 10 521666 714 20 47 603 itätort Köpcentrum 29 1 43 1657 104 14 59 2221 133 4 56 2117 i externt läge Annatläge 132 5 49 1260 91 12 531533 223 6 51 1558 Samtliga 2881 100 46 386 741 100 541081 3622 100 45 560
På basis av redovisningen i tabell 3.7 kan bl.a. konstateras att ande- len söndagsstängda butiker i fackhandeln inom branscherna kläder, möbler och järnhandel uppgår till knappt 80 %.
För butiker belägna i köpcentrum i externt läge råder det omvända förhållandet, dvs. andelen söndagsstängda butiker uppgår till drygt 20 %. För butiker belägna i köpcentrum i tätort är däremot andelen söndagsstängda relativt stor, ca 66 %.
Ca 64 % av de söndagsstängda butikerna inom branscherna kläder, möbler och järn är belägna i cityläge i tätort. För de söndagsöppna butikerna som saluför kläder, möbler och järnvaror är den geogra-
fiska lägesfördelningen betydligt jämnare, även om andelen butiker belägna i cityläge i tätort är relativt stor, ca 50 %.
Inom de studerade branscherna i fackhandeln kan konstateras att den genomsnittliga säljytan bland söndagsöppna butiker är relativt stor, i genomsnitt ca 1 100 kvadratmeter. En markant skillnad i säljyta finns mellan butiker belägna i köpcentrum i tätort och köpcentrum i externt läge, oberoende av öppethållande.
De söndagsöppna butikerna har i genomsnitt öppet ca 8 timmar mer per vecka än de söndagsstängda.
De söndagsöppna butikerna belägna i köpcentrum i externt läge har det mest omfattande öppethållandet, ca 59 timmar per vecka. Om butiker belägna i köpcentrum i externt läge exkluderas från populatio- nen, har de söndagsöppna butikerna som saluför kläder, möbler och järnvaror i genomsnitt öppet ca 7 timmar mer per vecka än de sön- dagsstängda butikerna.
Det genomsnittliga öppethållandet per vecka bland butiker som salu- för kläder, möbler och järnvaror är ca 48 timmar eller ca 15 timmar mindre per vecka än vad som gäller för hela dagligvaruhandeln.
Tabell 3.8 Genomsnittsvärden av olika lägesvariabler och genomsnittligt öppethållande i timmar per vecka för butiker som saluför kläder, möbler och järnvaror med en uppdelning efter antalet årssys- selsatta. Lägesvariabler angivna i procent.
Variabel Kläder Möbler Järnvaror
2-4 5-19 20- 24 5-19 20- 24 5-19 20— Cltylä e i tå o 64 67 61 52 33 8 69 41 25 Köpcentrum ltätort 8 18 23 8 3 0 4 6 19 Annat läge itätort 23 9 0 32 26 24 15 28 25 Köpcentrum i externt läge 0 7 13 0 10 40 4 6 25 Annat läge 5 0 3 8 23 27 8 19 6 Sälyta i m 155 445 1 832 796 1 772 6 736 179 575 1 667 Andel med söndags- öppet 10 27 51 44 46 ss e o 19 Ög et- h | ande 46 49 52 49 49 56 51 50 54
Det kan bl.a. konstateras att samtliga butiker, dvs. oberoende av storlek, som saluför kläder, till övervägande del eller ca 65 % är be-
lägna i cityläge i tätort. För butiker som saluför kläder ökar andelen söndagsöppna butiker med butikens storlek.
Bland de butiker som saluför möbler är drygt 50 % av dem som är minst i gruppen belägna i cityläge i tätort. För butiker som saluför möbler inom de två andra storleksgrupperna faller andelen som är belägna i cityläge i tätort med butikens storlek. Möbelbutikerna inom den största storleksgruppen har en genomsnittlig säljyta på ca 6 700 kvadratmeter. Andelen söndagsöppna butiker är relativt stor inom möbelhandeln - i genomsnitt ca 48 % - och inom den största gruppen har ca 86 % söndagsöppet.
Bland järnhandelsbutikerna i den minsta storleksgruppen är nästan 70 % belägna i cityläge i tätort. Liksom för möbler faller andelen buti- ker som saluför järnvaror som är belägna i cityläge i tätort med buti- kens storlek. Den genomsnittliga säljytan i resp. grupp är relativt lik den som gäller för butiker som saluför kläder.
3.1.3. Försäljningens storlek och antal kunder i dagligvaruhandeln
I detta avsnitt redovisas uppgifter om försäljning och antal kunder i dagligvaruhandeln. Antalet kunder har baserats på antalet slut- summor i kassaredovisningen. Som nämnts i avsnitt 3.1 har samtliga uppgifter baserats på den tvärsnittsundersökning som genomförts under två veckor i oktober 1989, då uppgifter insamlades för alla 14 dagarna. Samtliga i detta avsnitt redovisade uppgifter avser genomsnitt för den studerade tvåveckorsperioden.
I bilderna 3.1—3.2 nedan visas den genomsnittliga andelen av omsätt- ningen eller försäljningen av livsmedel per dag samt kundandelen per dag för dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus.
Försäljning och antal kunder fördelade på olika veckodagar i dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus.
Bild 3.1
Dagligvarubutiker
Försäljning
D Kunder
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
Bild 3.2
Stormarknader/Varuhus
Försäljning C] Kunder
ls
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
8 8 8
För såväl dagligvarubutiker som stormarknader är försäljningsande- len under veckan störst på fredag, nämligen ca 25 %. Försäljningsan- delarna för torsdagar och lördagar är ungefär lika stora, ca 16 %. Vad gäller måndagar-onsdagar uppgår andelarna till ca 12 %, men ons- dagar har en något större andel. På söndagar uppgår försäljnings- andelen till drygt 6 %.
Att man i genomsnitt handlar proportionellt betydligt mer på fredag än vid inköpen på veckans övriga dagar, märks av att andelen kunder är ca 7 procentenheter mindre än försäljningsandelen på fredag. För måndag, tisdag, onsdag och lördag råder det motsatta förhållandet.
Det framgår även att man till större delen gör s.k. kompletteringsköp i dagligvarubutiker och inte i stormarknader, eftersom förhållandet mellan försäljningsandelen och kundandelen på söndag är mindre för dagligvarubutiker än för stormarknader.
l bilderna 3.3—3.6 visas försäljnings- och kundandelar för söndags- stängda resp söndagsöppna dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader. Försäljningen avser även i dessa bilder livsmedelsför- säljningen.
62 Försäljning och antal kunder fördelade på olika veckodagar l söndagsstängda resp. söndagsöppna dagligvarubutiker samt stormarknader och varuhus.
Bild 3.3
Kunder
Försäljning
& XXXXXXXXXXXXXX
XXXXX XXXXIXXXXXXXXXXXXXXX IIII _IXXXXI XXXXXXXXXXX
" x
_RII
5 m m m ..m a i V u b V m e .. M v n mv k | r % a 0 m 0 t 3
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
Bild 3.4
Bild 3.5
Dagiigvarubutiker
Bild 3.6
Det framgår bl.a. att söndagsstängda dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader har en större försäljningsandel på måndag, tis- dag, onsdag och fredag än vad söndagsöppna enheter har. På lör- dag råder det motsatta förhållandet. På söndag uppgår andelen av försäljningen för de söndagsöppna dagligvarubutikerna till ca 9 %, medan varuhusen och stormarknadernas andel av försäljningen av livsmedel uppgår till drygt 7 %.
I tabellerna 3.9-3.11 nedan redovisas den totala försäljningen och för- säljningen av livsmedel i kronor samt antalet kunder och olika andelar för söndagsstängda resp. söndagsöppna dagligvarubutiker samt varuhus och stormarknader och olika andelar. I de ovan redovisade
bilderna avsåg försäljningen livsmedel. För dagligvarubutikerna är försäljningen av livsmedel i redovisningarna lika med försäljningen av dagligvaror, medan för varuhusen och stormarknaderna - beroende på deras sortiment - skillnaderna är relativt betydande (se tabell 3.11).
Tabell 3.9 Total försäljning i kronor och antal kunder för en vecka i oktober 1989 för dagligvarubutiker med olika öppethållande. Andelen per dag anges inom parentes.
Försäljning Söndagsstängda Söndagsöppna Måndag 25000 (14) 45000 (1 1) Tisdag 24000 (13) 48000 (12) Onsdag 25000 (14) 50000 (13) Torsdag 33000 (18) 64000 (16) Fredag 49000 (27) 94000 (24) Lördag 25000 (14) 61000 (15) Söndag 0 (0) 35000 (9) Veckogenomsnitt 181000 398000
Antal kunder
Måndag 282 (17) 654 (13) Tisdag 270 (16) 673 (14) Onsdag 272 (16) 681 (14) Torsdag 298 (18) 713 (15) Fredag 350 (21) 851 (17) Lördag 203 (12) 725 (15) Söndag 0 (0) 604 (12) Veckogenomsnitt 1675 4904
Enligt resultaten är försäljningen i kronor i genomsnitt ungefär dubbelt så stor i de söndagsöppna dagligvarubutikerna som i de söndags- stängda under veckans sex första dagar. Inga stora skillnader kan, med undantag för fredag, emellertid noteras vad gäller andelen per dag. Det genomsnittliga antalet kunder är i genomsnitt mer än dub- belt så stort i de söndagsöppna butikerna, dvs. det genomsnittliga beloppet per kund är mindre i de söndagsöppna butikerna. På lördag är det genomsnittliga antalet kunder i de söndagsöppna dagligva- rubutikerna mellan 3 och 4 gånger större än i de söndagsstängda dagligvarubutikerna.
Förhållandet mellan söndagsöppna och söndagsstängda varuhus och stormarknader visas nedan i tabellerna 3.10 och 3.11.
Tabell 3.10 Total försäljning i kronor och totalt antal kunder för en vecka i oktober 1989 för varuhus och stormarknader med olika öppet- hållande. Andelen per dag anges inom parentes.
Försäljning Söndagsstängda Söndagsöppna Måndag 135000 (14) 284000 (11) Tisdag 135000 (14) 284000 (11) Onsdag 144000 (15) 319000 (13) Torsdag 171000 (17) 394000 (16) Fredag 266000 (27) 539000 (22) Lördag 135000 (14) 441000 (18) Söndag 0 (0) 236000 (9) Veckogenomsnitt 986000 2496000 Antal kunder
Måndag 1550 (16) 2621 (13) Tisdag 1512 (16) 2590 (13) Onsdag 1596 (17) 2709 (14) Torsdag 1623 (17) 2960 (15) Fredag 2043 (21) 3570 (18) Lördag 1240 (13) 2963 (15) Söndag 0 (0) 1894 (10) Veckogenomsnitt 9565 19308
Även för varuhus och stormarknader år den genomsnittliga totala för- säljningen i kronor mer än dubbelt så stor under veckans sex första dagar bland söndagsöppna enheter än bland söndagsstängda. På lördag är den genomsnittliga totala försäljningen mer än tre gånger så stor för söndagsöppna varuhus och stormarknader som för söndags- stängda. I jämförelse med de söndagsöppna dagligvarubutikerna är det genomsnittliga antalet kunder ca 3 gånger större i stormarknaderna på söndagar.
Tabell 3.11 Försäljning av livsmedel ! kronor för en vecka i oktober 1989 för varuhus och stormarknader med olika öppethållande. Försälj- ningen av livsmedel relativt totala försäljningen för varje given dag eller vecka anges inom parentes.
Försäljning Söndagsstängda Söndagsöppna Måndag 84000 (62) 157000 (55) Tisdag 86000 (64) 161000 (57) Onsdag 91000 (63) 181000 (57) Torsdag 114000 (67) 246000 (62) Fredag 188000 (71) 354000 (66) Lördag 84000 (62) 242000 (55) Söndag 0 (0) 109000 (46) Veckogenomsnitt 647000 (66) 1450000 (58)
Livsmedelsandelen, dvs. försäljningen av livsmedel relativt den totala försäljningen, kan i genomsnitt sägas utgöra ca 60 % för varuhus och stormarknader. Den är något större för söndagsstängda varuhus och stormarknader än för söndagsöppna.
Både för söndagsstängda och söndagsöppna varuhus och stormark- nader ökar livsmedelsandelen från måndag till fredag. Det är rimligt att livsmedelsandelen är relativt stor på torsdag och fredag, då en stor del av hushållen utför huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp.
3.1.4 Försäljningens storlek och antal kunder i fackhandeln
I enlighet med vad som nämnts ovan i avsnitt 3.1.3 härstammar upp- gifterna i detta avsnitt från tvärsnittsundersökningen i oktober 1989.
I bilderna 3.7—3.9 nedan visas försäljnings- och kundandelar för buti- ker som saluför kläder, möbler och järnvaror.
Försäljning och antal kunder fördelade på olika veckodagar i butiker som saluför kläder, möbler samt järn- och byggvaror.
Bild 3.7
I | |
|| 0 5 1
r m m d 6 6 k m .m .w n n & & m m 0 0 s S & m ..m m m m B B
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
|| 0 5 .!
Bild 3.8
Bild 3.9
Butiker som saluför järn— och byggvaror
& Y & Försäljning
% X
E Kunder
WW
&
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag
För butiker som saluför kläder finns - med undantag för lördagar - inga märkbara skillnader mellan försäljningsandelen och andelen kun- der på de olika dagarna. Försäljningsandelen på måndag-torsdag uppgår till ca 14 %, medan den på fredag och lördag uppgår till 20 %. Andelen av försäljningen som äger rum på söndagar för samtliga buti- ker som saluför kläder är relativt liten, drygt 2 %.
För butiker som saluför möbler äger ca 20 % av försäljningen rum på lördagar. i övrigt är försäljningen relativt jämnt fördelad. Det framgår vidare att andelen kunder nästan är dubbelt så stor som försäljnings- andelen på söndagar, dvs. utav dem som besöker möbelbutiker, så använder man - relativt sett - inte söndag till att köpa möbler utan sna— rare till att inspektera möbler.
För butiker som saluför järn- och byggvaror är försäljningsandelen i stort sett lika stor för veckans fem första dagar. På lördag uppgår försäljnings- och kundandelen till ca 13 %. Andelen av försäljningen som äger rum på söndagar är ca 4 %.
3.1.5. Arbetade timmar på olika veckodagar och lönekostnader i dagligvaruhandeln
i detta avsnitt redovisas uppgifter om genomsnittligt antal arbetade timmar på olika veckodagar och genomsnittlig lönekostnad i daglig- varuhandeln bland dagligvarubutiker resp. varuhus och stormarkna- der med olika öppethållande. För varuhus och stormarknader avser antalet arbetade timmar kassapersonal och övrig butikspersonal som arbetar med livsmedel eller i gemensam avdelning. Personal som ar- betar med s.k. special ingår inte. Uppgifterna baseras på den tvär-
snittsundersökning som genomfördes i oktober 1989, då uppgifter in- samlades för alla dagar under två veckor.
I tabell 3.12 nedan visas hur antalet arbetade timmar fördelas på olika dagar för dagligvarubutiker med olika öppethållande.
Tabell 3.12 Fördelning av antalet arbetade timmar på olika veckodagar under en tvåveckorsperiod och genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka i en dagligvarubutik för dagligvarubutiker med olika öppethållande. Andelen per dag anges inom parentes.
Vecko- Söndags- Söndags— Samtliga dag stängda öppna dagligvaru- dagligvaru- dagligvaru- butiker butiker butiker Måndag 70 (18) 133 (17) 99 (18) Tisdag 67 (18) 119 (15) 91 (16) Onsdag 66 (17) 121 (16) 91 (16) Torsdag 71 (18) 134 (17) 100 (18) Fredag 76 (20) 147 (19) 109 (19) Lördag 34 (9) 76 (10) 54 (10) Söndag 0 (0) 39 (5) 18 (3) Veckogenomsnitt 1 92 384 281
Det föreligger inga större skillnader vad gäller andelar mellan sön- dagsstängda och söndagsöppna dagligvarubutiker för varje given dag som butikerna samtidigt är öppna. Det genomsnittliga antalet ar- betade timmar per vecka är dubbelt så stort i söndagsöppna butiker som i söndagsstängda.
! tabell 3.13 nedan redovisas motsvarande förhållanden för varuhus och stormarknader.
Tabell 3.13 Fördelning av antalet arbetade timmar på olika veckodagar under en tvåveckorsperlod och genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka I ett varuhus eller I en stormarknad för varuhus och stormarknader med olika öppethållande. Andelen per dag anges Inom parentes.
Vecko- Söndags- Söndags- Samtliga dag stängda öppna varuhus och varuhus varuhus stor- och stor- och stor- marknader marknader marknader Måndag 189 (17) 492 (17) 447 (17) _ Tisdag 187 (17) 464 (16) 422 (16) Onsdag 171 (16) 459 (16) 416 (16) Torsdag 209 (19) 518 (18) 472 (18) Fredag 215 (20) 553 (19) 502 (19) Lördag 104 (10) 293 (10) 265 (10) Söndag 0 (0) 143 (5) 122 (4) Veckogenomsnitt 541 1458 1321
Av redovisningen i tabell 3.13 framgår bl.a. att det genomsnittliga an- talet arbetade timmar i genomsnitt är 2,5 gånger större i söndags- öppna varuhus och stormarknader än i söndagsstängda. I stort sett är andelarna lika för dagligvarubutiker resp. varuhus och stormarkna- der.
I tabellerna 3.14 och 3.15 nedan redovisas genomsnittlig lönekostnad per timme exkl. lönekostnadspåslag för olika typer av butiker inom dagligvaruhandeln.
Tabell 3.14 Genomsnittlig lönekostnad per timme i oktober 1989 för olika typer av dagligvarubutiker. Exkl. lönekostnadspåslag.
Söndags- Söndags- Samtliga stängda öppna dagligvaru- dagligvaru- dagligvaru- butiker butiker butiker
57 61 59
Tabell 3.15 Genomsnittlig lönekostnad per timme i oktober 1989 för olika typer av varuhus och stormarknader. Exkl. lönekostnadspåslag.
Söndags- Söndags- Samtliga stängda öppna varuhus och varuhus varuhus stor- och stor- och stor- marknader marknader marknader
55 62 61
På basis av redovisningarna ovan kan konstateras att skillnaden i lö- nekostnad per timme inte är speciellt stor mellan söndagsstängda och söndagsöppna butiker. Detta beror bl.a. på att personalsamman- sättningen på obekväm arbetstid skiljer sig från den som gäller under normal arbetstid.
3.1 .6 Kostnadsandelar för olika branscher i detaljhandeln
I detta avsnitt redovisas, på basis av uppgifter från HUI, genomsnitt- liga kostnadsandelar för olika branscher inom detaljhandeln år 1988.
I tabell 3.16 nedan redovisas bruttovinst, personalkostnader, lokal- kostnader och övriga kostnader i procent av nettoomsättningen, dvs. exkl. moms, för olika branscher inom detaljhandeln år 1988. Räntor och avskrivningar ingår i posten övriga kostnader.
Tabell 3.16 Bruttovinst, personalkostnader, lokalkostnader och övriga kostnader i procent av nettoomsättningen för olika branscher i detaljhandeln år 1988. Riksgenomsnitt. Inom parentes anges årsgenomsnitt, baserat på tidsperioden 1976-1988.
Bransch Brutto- Personal- Lokal- Övriga vinst kostnader kostnader kostnader
Livsmedel 20 (19,5) 9,8 (9,6) 3,2 (3,1) 4,5 (4,1)
Textil och 36.4 (36,6) 13,5 (15,8) 6,4 (6,3) 9,1 (8,1) beklädnad
Järn 24,6 (25,4) 10,5 (13,1) 2,8 (2,4) 7,4 (6,7)
Möbel 32,7 (30,9) 11.8 (12,3) 4,4 (4,6) 7,3 (7,0)
På basis av redovisningen i tabell 3.16 framgår bl.a. att livsmedels- branschen i genomsnitt har den minsta bruttovinstandelen av de re- dovisade branscherna, vilket är välkänt från tidigare utredningar om detaljhandeln. Samtliga redovisade branscher inom fackhandeln har i genomsnitt för 1988, jämfört med årsgenomsnittet, minskat sina per- sonalkostnader relativt nettoomsättningen.
3.2. Sambanden mellan öppethållandet och efter- frågan å varor, efterfrågan på arbetskraft och prisniv n i dagligvaruhandelann empirisk stu- die på basis av en ekonometrisk modell
3.2.1. Inledning och utredningens utgångspunkter
Enligt direktiven är en viktig uppgift att studera om det finns ett sam- band mellan ökat öppethållande och kostnads- och prisutvecklingen inom detaljhandeln. Den typ av tidsserier som skulle krävas för att beskriva prisutvecklingen och utvecklingen av öppethållandet samt andra betydelsefulla faktorer i detalj över den relativt långa tidsperiod som förflutit sedan affärstidslagen upphörde att gälla 1972 finns inte. En analys av olika samband måste därför baseras på data för ett urval av olika butiker vid en given tidpunkt, dvs. en tvärsnittsundersökning.
Syftet med denna undersökning är att söka förklara hur olika faktorer, bl.a. öppethållandet, sammanhänger med varuefterfrågan, efterfrågan på arbetskraft och prisnivån i dagligvaruhandeln då butiksstrukturen betraktas som given. Grunden för ett sådant angreppssätt är för det första att ett varierat öppethållande föreligger i dagligvaruhandeln. Vi- dare krävs att olikheter i pris- och kostnadsförhållanden mellan buti- ker med olika öppethållande kan isoleras från andra pris- och kost- nadspåverkande faktorer. Med andra ord måste en efterfrågefunktion på butikens tjänster kunna specificeras och en kostnadsfunktion postuleras.
Utredningen har genomfört en tvärsnittsundersökning som omfattar data för två veckor i oktober 1989 för dagligvaruhandeln. l dagligva- ruhandeln ingår förutom dagligvarubutiker varuhus och stormarkna- der. En översiktlig redogörelse av tvärsnittsmdersökningen om dagligvaruhandeln ges i appendix A.
Det förtjänar att påpekas att detaljhandeln och tjänstesektorn överlag - till skillnad från tillverkningsindustrin - är sparsamt analyserad, i varje fall med hjälp av ekonometriska metoder. Till stor del förklaras detta av att data saknas. Den ansats som valts i denna utredning är ett sätt att med hjälp av kvantitativa metoder få ökad kunskap om olika för- hållanden i dagligvaruhandeln.
3.2.2. Konkurrensen i dagligvaruhandeln
Enligt teorin för monopolistisk konkurrens antas olika företags pro- dukter vara nära, men inte perfekta substitut. Företagen sätter priset för att maximera vinsten givet de övriga företagens priser.
En monopolistisk konkurrensmodell är rimlig för marknader med ett stort antal företag. | detaljhandeln, i synnerhet dagligvaruhandeln,
verkar många butiker under stark konkurrens. De olika butikerna har för flera varusegment, t.ex. mejerivaror, kemisk tekniska produkter (tvätt- och diskmedel), konfektyrer, tobak, så gott som identiska sor— timent, men kan ändå ha olika priser. Konsumenten tar vid val av in- köpsställe hänsyn till butikens prisnivå på hela eller delar av sorti- mentet, men fäster också avseende vid andra faktorer vid inköpen. Om en butik t.ex. har erkänt trevlig och kunnig personal (t.ex. kunnig- het vad gäller kött och chark i form av styckning och annan bearbet- ning), kan butiken hålla en relativt sett högre genomsnittlig prisnivå om konsumenterna är villiga att betala för denna kunnighet i form av ett högre pris. Med andra ord kan tjänsteinnehållet, såsom det av- speglas i butikens försäljning, vara en avgörande faktor för prisskill- nader på i stort sett likadana varor.
För varugrupper som utgör en relativt stor andel av konsumtionen, är det rimligt att tänka sig att priskonkurrensen är stor, medan för mera speciella varugrupper, som har en mera oelastisk efterfrågan, de re- lativa prisskillnaderna kan vara större. Exempel på de förstnämnda är mejeriprodukter, som dessutom är homogena i utförandet. Exempel på de senare är olika typer av konserver, charkvaror och delikatesser. Andra faktorer som bestämmer tjänsteinnehållet och som kan vara orsaker till prisskillnader är t.ex. butikens läge, sortimentets bredd och djup, personalens kunnighet, butikens öppethållande.
3.2.2.1 Efterfrågeförhållanden
Med varuefterfrågan för en butik inom dagligvaruhandeln avses efter- frågan på en butiks tjänster. Den efterfrågan som en butik möter be- ror på en mängd olika faktorer som av varje kund kan värderas olika, t.ex. prisnivå, butikssortiment, öppethållande, säljyta, transportmöjlig- heter inkl. avstånd eller tillgänglighet till butiken, parkeringsmöjlighe- ter, servicenivå, vänligt bemötande, trängsel, butikstemperatur etc.
Butikens läge är en mycket viktig faktor för att förklara efterfrågan. Ett relativt bra läge, i termer av en stor kundkrets med stark köpkraft, bör påverka efterfrågan. Antalet invånare i kommunen eller församlingen där butiken är belägen kan vara ett mått på kundunderlaget. Ett bra läge kan emellertid ha lett till att konkurrenter etablerat sig i området, som i sin tur påverkar efterfrågan negativt. Om två butiker med likartat sortiment endast är belägna ett hundratal meter från varandra, är detta naturligtvis negativt för försäljningen för den enskilda butiken. Ett läge i ett stort köpcentrum kan påverka efterfrågan för en butik, eftersom butiker som saluför andra varor kan locka in kunder i cen- trat.
Butikens öppethållande kan påverka efterfrågan, men samtidigt måste hänsyn tas till konkurrerande butikers öppethållande, eftersom
öppethållandet är ett direkt konkurrensmedel. Speciellt jourbutiker, dvs. butiker med ett relativt begränsat sortiment, konkurrerar aktivt med öppethållandet.
Förekomsten av manuell försäljning av kött och chark samt ost kan påverka efterfrågan positivt för en butik. Detsamma kan gälla före- komsten av grill. Även andelen färskvaror bör påverka efterfrågan po- sitivt. Sortimentets bredd och djup kan även påverka efterfrågan.
Flera av de variabler som nåmts ovan är svåra att direkt mäta eller observera. Ofta används en s.k. proxy2 för att få ett värde på en viss variabel. Dessutom måste, approximativt, en butiks försäljning kunna uttryckas i volym. I denna studie har en butiks efterfrågan approxime- rats genom att butikens totala omsättning av dagligvaror för en given tidsperiod dividerats med ett relativpris, vilket kommer att beröras mera nedan. Nedan följer dock först en genomgång av de produk- tions- och kostnadsförhållanden som kan råda för en butik inom dagligvaruhandeln.
3.2.2.2 Kostnadsförhållanden
Produktionen inom detaljhandeln kan sägas äga rum i form av en process där olika typer av varor förädlas med arbetskraft och kapital. Hur denna sker bestäms med utgångspunkt från vilka tjänster kund- erna önskar, t.ex. självbetjäning eller manuell betjäning. Produktionen bestäms följaktligen från förmågan eller kapaciteten att vid en given tidpunkt kunna tillhandahålla eller leverera den tjänst som efterfrågas.
Inom detaljhandeln kan en butik vara mycket produktiv i den bemär- kelsen att den har en hög förmåga eller kapacitet att kunna tillhanda- hålla en viss typ av tjänst, men beroende på att efterfrågan på buti- kens tjänster är låg, ändå försvinna från marknaden. För att få kun- skap om begrepp som genomsnitts- och marginalproduktiviteti dagligvaruhandeln, måste en produktionsfunktion kunna bestämmas. Produktionsfunktionen bestämmer i sin tur utseendet på kostnadsfunktionen.
Varje butik kan antas sträva efter att vid varje given tidpunkt ha till- räckligt hög kapacitet för att möta förväntad efterfrågan. Efterfrågan varierar beroende på årstid, månad, veckodag och tid under dagen. Då efterfrågan är som störst, krävs, vid en given butiksyta eller bu- tiksstorlek, att antalet arbetade timmar utökas, vilket bl.a. kan ske ge- nom deltidsanställningar. l empiriska studier av detaljhandeln har man funnit att arbetskraftsefterfrågan för en butik, bortsett från slumpmäs-
2 En proxy eller en proxy-variabel är, något förenklat, en variabel som avser att mäta värdet på den variabel som inte kan observeras eller direkt mätas.
siga störningar, kan uttryckas som en lineär icke homogen funktion3 av butikens försäljning4, dvs.
L = a + bQ (1) där L = antal arbetade timmar 0 = försäljning för en butik
En butikstyp definieras som en grupp av butiker som i stort sett har likadan sortimentsprofil och servicenivå. Då butiken är öppen måste det finnas minst en anställd i butiken, oberoende av hur mycket som säljs. Vissa butiker kan dessutom ha olika avdelningar som alltid mås- te vara bemannade. Följaktligen kan å i (1) sägas utgöra den totala öppettiden (per tidsenhet) för en butik (av en given typ) multiplicerat med antalet bemannade avdelningar i butiken. Parametern b, som anger lutningen på kurvan, är den med avseende på O korrigerade arbetskraftsintensiteten. Om (1) divideras med 0 fås att
L/Q = a/O + b med lim L/Q = b O--> oo
Då Q ökar går arbetskraftsintensiteten (L/O) mot parametervärdet b, vilket visas ifigur 1 nedan.
3 En funktion f(X) - där X är en vektor - är homogen av graden h om och endast om f(cX1,cX2 ..... an) = ch f(X1.X2,...,Xn) där c är en konstant.
4 Se Nooteboom (1982) för en förklaring till detta funktionssamband, som baseras på en köteoretisk modell för efterfrågan.
Figur 1. Arbetskraftsintensiteten då a > 0, ( 0 eller = 0.
L/O
-a/b
Arbetskraftsintensiteten minskar med ökande 0, eftersom [d(L/Q)/dO (O] om 8 > 0. Däremot är takten av minskningen avta- gande, eftersom [d2(L/Q)/dO2 > 0] om a > 0. Iflertalet av de em- piriska undersökningar som gjorts har a befunnits vara positivt. Ef- tersom outputelasticiteten för arbetskraft kan beräknas som [dL(Q)/dQ/L(Q)/O] och som för (1) är lika med (1 -a/L), innebär ett värde på outputelasticiteten ( 1 att efterfrågan på L ökar relativt sett mindre än 0, då 0 ökar med 1 procent. I så fall föreligger fallande styckkostnader, dvs. genomsnittskostnaden blir mindre för varje ytterligare försåld enhet.
Efterfrågan på arbetskraft som en funktion av 0 enligt ovan har stude- rats utan att man samtidigt studerat efterfrågan på andra produk- tionsfaktorer, framför allt kapital (ofta definierat som butiksyta), då möjligheterna till subsitution mellan arbetskraft och kapital betraktats som begränsade. Man kan heller inte bortse från att den tjänst som produceras kan förändras då butikens storlek ändras. Ett exempel härpå är graden av manuell betjäning vid olika typer av diskar i buti- ken.
| ekvationen ovan (1) görs ingen uppdelning av hel- och deltidsan- ställda. l ekonomiska modeller antas ofta som en förenkling att före- tagen är indifferenta till om antalet arbetade timmar kommer från hel- tids- eller deltidsanställda, dvs. varje arbetares produktivitet antas vara oberoende av antalet arbetade timmar. Om det emellertid för- håller sig så att produktiviteten faller efter ett visst antal arbetade tim- mar beroende på olika faktorer, bör dock inte olika typer av arbets- kraft aggregeras i ett enda mått, om arbetskraftsefterfrågan skall be- lysas på ett meningsfullt sätt. Att olika slag av transaktionskostnader i form av informations- och upplärningskostnader men även admini- strationsomkostnader är förknippade med olika typer av anställningar förstärker i sådana fall kravet på att en uppdelning bör göras. Brist på data är emellertid Ofta ett skäl till att ingen uppdelning görs.
3.2.3. En modell för prisbildningen inom dagligvaruhandeln
I den modell av arbetskraftsefterfrågan som diskuterats ovan (ekv (1)), har efterfrågan på varor betraktats som given. Om olika faktorer som påverkar varuefterfrågan skall studeras, t.ex. öppethållandet, kommer emellertid efterfrågan att bli endogen, dvs. bestämmas i mo- dellen. Ett relativt omfattande öppethållande för en butik, t.ex. genom kvälls- och söndagsöppet, kan leda till en större total försäljning för en butik. Det är inte heller orimligt att anta att ett mera omfattande öp- pethållande skulle kunna leda till en ökad total försäljning inom dagligvaruhandeln. Exempel på enheter som skulle kunna drabbas negativt av ett ökat öppethållande inorn dagligvaruhandeln - eller po- sitivt av ett minskat öppethållande - är restauranger, gatukök och kiosker.
Å ena sidan råder en allmän uppfattning att den genomsnittliga prisni- vån är högre i butiker med ett omfattande öppethållande, förmodligen beroende på att man anser att en kompensation måste ske för de ökade kostnader för arbetskraften iform av ob-tillägg som ett ökat eller förlängt öppethållande leder till. Å andra sidan finns de som häv- dar att prisnivån är lägre i butiker med förlängt öppethållande, efter- som kapitalet i butiken utnyttjas bättre.
Vad gäller det första argumentet är det emellertid inte säkert att det är förenat med så stora merkostnader för arbetskraften med ett ökat öppethållande, även om lönekostnaden per timme är högre under obekväm arbetstid. Om öppethållandet ökar vid en given försäljnings- volym, kommer s.k. slack att uppstå. Dessa timmar skulle då kunna utnyttjas för att utföra sådant som inte direkt har med försäljningen att göra i form av att kunder måste betjänas vid en disk eller vid genom- gången av kassan, t.ex. upplockning av varor, beställning av varor, städning av hyllor i butiken. Om sådana tjänster kan utföras i butiken under obekväm arbetstid, är merkostnaden vid ett öppethållande un-
der obekväm arbetstid mindre än den förändring av kostnaden som uppstår p.g.a. ökad löneersättning, eftersom antalet arbetade timmar kan minska under normal arbetstid.
Förutom att öppethållandet påverkar efterfrågan på antalet arbetade timmar i en butik, så sammanhänger öppethållandet med kapitalut- nyttjandet och får därmed effekt på marginalkostnaden för en butik. Om, vid en given försäljningsvolym, försäljningen av varor kan spridas ut över en längre del av en dag, kan butikens säljyta samt antal kyl- diskar och boxar vara mindre och antalet kassor färre än vad som annars skulle behövas. En butik med en relativt liten säljyta kan även, vid en ökad efterfrågan, använda öppethållandet för att få till stånd en jämn arbetsbelastning och minska köbildningar i butiken.
Om genomsnittskostnaden, dvs. kostnaden per försåld enhet, skulle falla vid ett ökat öppethållande, skulle detta leda till att priset skulle falla, om företaget sätter sina priser på basis av genomsnittskostna- den. Fallande styckkostnader kan vanligtvis förklaras med den be- gränsade delbarheten hos vissa produktionsfaktorer. Detta gäller framför allt olika slag av byggnads- och maskinkapital, men även högt specialiserad arbetskraft är exempel härpå. Följaktligen kan fallande styckkostnader förväntas hos större butiksenheter.
En utgångspunkt
I en forskningsrapport från 1987 som publicerats vid Erasmus Univer- sity Rotterdam—”>, har en modell formulerats som beskriver hur olika faktorer påverkar efterfrågan på varor, efterfrågan på arbetskraft och prisnivån. Modellen tillämpas på Olika branscher inom detaljhandeln: livsmedel, kläder, pappershandel samt möbler och hemutrustning. I syfte att studera sambanden mellan efterfrågan på varor, efterfrågan på arbetskraft och prisnivån inom detaljhandeln, skattades en modell med tre ekvationer. Modellen skattades på ett tvärsnitt av - för su- permarkets6 - 214 butiker på grundval av data för 1979.
Nedan redogörs för den modell som i denna utredning använts för att bl.a. studera sambandet mellan priser och öppethållande inom dag- ligvaruhandeln, baserat på tvärsnittsdata. Den modell som nämnts ovan har utgjort basen för en specifikation. Vissa modifieringar görs dock, bl.a. så
5 Bode, Koerts & Thurik (1987).
6 Med supermarkets avses dagligvarubutiker med minst 400 m2 säljyta.
a) definieras butikens prisnivå som en relativ prisnivå
b) görs ett försök att - approximativt - beräkna efterfrågan på en bu- tiks tjänster som den utrycks i butikens försäljning
c) inkluderas öppethållandet i efterfrågan på arbetskraft
De olika ekvationerna — efterfrågan på butikens tjänster eller varuef- terfrågan, efterfrågan på arbetskraft och prisekvationen - diskuteras och specificeras, efter en allmän genomgång av olika huvuddrag i modellen, nedan.
Allmänt om mode/len
Det antas, i enlighet med vad som gäller för monopolistisk konkur- rens, att den enskilda butiken möter en negativt lutande efterfråge- kurva och kan påverka försäljningen genom Olika åtgärder, t.ex. ge- nom att intensifiera marknadsföringsinsatserna. Efterfrågan på en bu- tiks tjänster är en funktion av butikens (genomsnittliga) prisnivå och övriga faktorer, dvs.
Od = Qd(P;Xd) däer = (x1d, x2d,...,xnd).
Den efterfrågan (Od) som en butik möter kan till fullo tillgodoses med den kapacitet som butiken förfogar över, och modellen är följaktligen helt efterfrågebestämd.
Om inte jämvikt skulle råda, skulle en s.k. ojämviktsmodell behöva formuleras. I denna studie görs det förenklade antagandet att efter- frågan aldrig överstiger den totalt tillgängliga kapacitet som butiken förfogar över. Detta är ett vanligt antagande i ekonomisk teori.
Efterfrågan på arbetskraft, mätt i timmar, är en funktion av efterfrågan på butikens tjänster, dvs
L = L(Qd)
Vinsten, ll, definieras som (P-P)Qd - cv - c,: där
|: = (genomsnittligt) inköpspris per försåld volymenhet
CV = kostnader för s.k. rörlig arbetskraft = WL och där
CF = fasta kostnader W = arbetskraftskostnad (lön inkl. arbetsgivaravgift) per
arbetad timme för "rörlig" arbetskraft
Exempel på arbetskraft som inte kan betraktas som "rörlig", ivarjefall inte på kort sikt, är administrativ personal och liknande.
Första ordningens villkor för maximering av vinsten ger att P = (1 + 1/e)'1 (p + W(öL/öQd)) där e = (öOdtP;Xd)/öP)(P/OdiP;Xd))
Priset bestäms följaktligen av en påläggsfaktor multiplicerad med marginalkostnaden. Påläggsfaktorn beror på e, dvs. priselasticiteten. Ju högre (absolut sett) värdet är på e, desto lägre är påläggsfaktorn. Detta kommer att beröras mera nedan i samband med härledningen av prisekvationen i den modell som skattats.
3.2.3.1 Varuefterfrågan Butikens tjänster
Med varuefterfrågan (Od) för en butik inom dagligvaruhandeln avses efterfrågan på butikens tjänster, vilket naturligtvis är förenat med svå— righeter att mäta. I denna studie har en butiks efterfrågan approxime- rats genom att butikens totala omsättning av dagligvaror för en given tidsperiod dividerats med ett relativpris, vilket berörs mera nedan.
| föreliggande studie ingår såväl dagligvarubutiker som varuhus och stormarknader. Livsmedelsavdelningen i ett varuhus eller i en stor- marknad betraktas som en butik. För varuhus och stormarknader av- ser omsättningen livsmedel.
Priser
I denna tvärsnittsundersökning har förutom butikens faktiska pris (och i förekommande fall både extrapris och ordinarie pris) insamlats uppgift om listpris (Cirkapris) i enlighet med den lista som butiken så- ger sig använda eller följa för ca 350 dagligvaror. Vidare har ett s.k. normpris skapats för varje vara på basis av uppgifter om listpriser på aktuella varugrupper inom Stockholmsregionen för de olika dagligva- rublocken vid olika mättidpunkter. För undersökningen har statens pris- och konkurrensverk (SPK) svarat.
SPK:s varianturval - som bl.a. används för butiksprismätningarna för KPI - har använts för undersökningen. Urvalet omfattar ca 350 dagligvaror.
De (relativa) prisnivåer som använts i denna undersökning är uttryck- ta i indexform, där alla butikers priser för olika varor relaterats till en gemensam norm. l appendix B (Teknisk beskrivning av beräkningen av relativa prisnivåer), diskuteras olika principer för beräkningar av relativa prisnivåer.
Valet av funktionsform
Valet av funktionsform har olika implikationer för efterfrågan. Det är relativt vanligt med en s.k. konstantelastisk specifikation7, i vilken olika faktorers påverkan på efterfrågan är konstant. I den holländska stu- dien användes emellertid en exponentiell form8 vad gäller effekten av prisets påverkan på efterfrågan. Bakom ett sådant val låg olika villkor som bör gälla mellan Od och P. Bl.a. bör gälla att
a) lim öQd(P;Xd)/6P = 0 P --> 00
b) lim öQd(P;Xd)/6P = 0 P -—> 0
En konstantelastisk form uppfyller inget av ovanstående villkor, me- dan en exponentiell form (vad gäller effekten av priser) uppfyller det första villkoret. Emellertid är det andra villkoret av mindre intresse i praktiken, dvs. effekten på Od då (det genomsnittliga) priset går mot noll. Av betydligt större intresse är efterfrågans priselasticitet för en butik,
(öOd(P;Xd)/öP)(P/Od(P;Xd)), som i den "exponentiella" modellen ovan är lika med (6 P), dvs. beroende av prisnivån. Vid en konstant- elastisk specifikation gäller däremot inte detta.
Efterfrågan på butikens tjänster Efterfrågan på en butiks tjänster specificeras enligt följande: od = A exp(e P) vy Ff 009 00009 s8
exp(g G + Ig1 LG1 + I92 LG2 + Ig3 LG3) (2) där
Qd = genomsnittlig försäljning per vecka
P = genomsnittlig relativ prisnivå en viss vecka på basis av fak- tiska butikspriser, dvs. inkl. extrapriser.
Y = medelinkomst i den kommun butiken är belägen relativt me- delinkomsten i riket
F = totala antalet invånare i den kommun butiken är belägen
7 T.ex.Q=AP"='Yy
3 T.ex. O = B exp(eP)i(y
O = öppethållande i timmar per vecka för butiken
OC konkurrerande butikers öppethållande definierat som ge-
nomsnittligt öppethållande i det län butiken är belägen
S = säljytan i m2 som även är en proxy på sortimentets brejd och djup. För varuhus och stormarknader avses ytan i livsmedelsavdelningen.
G) ll
dummyvariabel som antar värdet 1 om butiken har grilloch värdet 0 annars
LG1 dummyvariabel som antar värdet 1 om butiken är belägen i en tätort men läget kan inte betraktas som cityläge i tätorten. Med tätort avses ort med samlad bebyggelseoch någorlunda talrik befolkning (minst 200 invånare).
LG2
dummyvariabel som antar värdet 1 om butiken är belägen i glesbygd eller på en ö.
ll
LG3 dummyvariabel som antar värdet 1 om livsmedelsavdelningen är belägen i en stormarknad eller i ett varuhus och värdet 0 annars
Kommentarer
Ett approximativt mått på Qd för en butik har beräknats genom att butikens omsättning av dagligvaror (genomsnitt för en tvåveckorspe- riod) dividerats med en prisindex. Denna prisindex har definierats som butikens prisnivå (enligt faktiska priser, dvs. inkl. extrapriser) relativt den prisnivå som gäller enligt den s.k. normen vid aktuell mättidpunkt för det dagligvarublock som butiken tillhör.
Ett ökat öppethållande för en butik antas, allt annat lika, leda till att butikens försäljning ökar. Ett ökat öppethållande för konkurrenter till butiken påverkar en enskild butiks försäljning negativt. Öppethållan- detär en s.k. efterfrågeskiftvariabel, dvs. en variabel som skiftar ef- terfrågan. Genom att inkludera såväl butikens öppethållande som det genomsnittliga öppethållandet i länet - och som får vara en proxy för konkurrenters öppethållande - kan öppethållandets totala påverkan på försäljningen för dagligvaruhandeln studeras.
Fyra dummyvariabler (förekomst av grill och två lägesvariabler samt om livsmedelsavdelningen är belägen i en stormarknad eller ej) har inkluderats i efterfrågeekvationen. En exponentiell form har valts för att undvika att Od blir lika med noll då G, LG1, LG2 eller LG3 är lika med noll för en butik. Det läge som påverkan på försäljningen (via de
skattade Iägesparametrarna) jämförs med och som följaktligen har utelämnats som dummyvariabel, är cityläge i tätort.
Övriga variabler - relativ medelinkomst, antalet invånare samt säljytan eller sortimentets bredd och djup - är sådana som skiftar efterfrågan och samtliga parameterskattningar förväntas vara positiva. 3.2.3.2 Efterfrågan på arbetskraft
Efterfrågan på arbetskraft, L, antas vara en funktion av efterfrågan på butikens tjänster, Od. L specinceras - främst på basis av olika empi- riska resultat för detaljhandeln - enligt följande för en butik:
L = a+ b(X|)Qd (3) där
L = genomsnittligt totalt antal arbetade timmar (per vecka) för butikspersonalen (avseende livs) i en butik. För varuhus och stormarknader har kassapersonal och övrig personal som inte arbetar med livsmedel exkluderats vid beräkningen.
x| = (x1', X2|,...,an)
Om (3) divideras med Od framgår att L/Od består av två olika delar (se för övrigt avsnitt 3.222), nämligen b och a/Qd. Med ökande värde på Qd följer att L/Od går mot b. Värdet på b antas påverkas av olika faktorer, vilka inkluderas i x'. X| består följaktligen av olika, för butiken givna faktorer, som på olika sätt antas påverka den skalkorrigerade arbetskraftsintensiteten, b. Det antas att denna påverkas av
a) öppethållandet. Om detta förändras, så påverkas den skalkorrige- rade arbetskraftsintensiteten b. Beroende på konkurrenstrycket och butikens storlek, så påverkas b på olika sätt om öppethållandet för- ändras. Vidare antas att interceptet, a, påverkas av öppethållandet.
Om öppethållandet ökar för given försäljningsvolym, så ökar för det första värdet på interceptet, varvid förhållandet mellan L och Od ökar samtidigt som lutningen på kurvan, öL/öQd, minskar och marginal- kostnaden minskar. Med andra ord, då öppethållandet ökar för givet Qd uppstår ett s.k. slack som kan tas i anspråk då Od ökar. Det är rimligt att tänka sig att L/Qd ökar vid ökat öppethållande främst för butiker med lågt värde på Qd/O. För den genomsnittliga butiken blir effekten på L/Od liten. För stora butiker bör L/Qd falla. Öppethållan- det för en butik mäts i enlighet med vad som gäller för varuefterfrågan ovan, dvs. det är det absoluta öppethållandet som ingår i ekvationen.
b) kvaliteten på arbetskraften. Denna kan inte mätas utan en proxy får bestämmas. En möjlig sådan är butikens genomsnittliga lönekostnad relativt den genomsnittliga lönekostnaden för samtliga butiker. Ju högre detta tal är, desto högre kan (den relativa) kunnigheten eller kvaliteten bland personalen i butiken tänkas vara. Omvänt gäller även att ju högre butikens relativa lönekostnad är, desto bättre, från re- surssynpunkt, kan personalen tänkas användas. Följaktligen förvän- tas ett negativt tecken för denna variabel.
c) antalet manuellt betjänade diskar. Förekomsten av manuellt betjä- nade diskar är liktydigt med att butiken har manuell försäljning av ost och chark m.m., och antas leda till att (den skalkorrigerade) arbets- kraftsintensiteten ökar. Tyvärr finns endast uppgifter om antalet ma- nuellt betjänade diskar, och inte om deras yta relativt butikens totala säljyta.
Det är inte givet hur (XI) skall specificeras. ! studien av "Bode, Koerts & Thurik" har en additiv specifikation valts. I stället väljs en multiplikativ specifikation, så att beroendet mellan olika variabelvärden beaktas. b(X|) specificeras enligt
b(X|) = b(W/W')W OOP exp(amd AMD) (4)
Med (4) som grund och med beaktande av att öppethållandet kan påverka interceptet, fås att efterfrågan på arbetskraft i arbetade tim- mar, L, ges av
L = a 0 + b(W/W')W OOP exp(amd AMD) od (5) där
0 = öppethållande i timmar per vecka för butiken
W/W' = proxy på den genomsnittliga kvaliteten på arbetskraften i en
butik, mått som butikens genomsnittliga lönekostnad relativt genomsnittet av samtliga butikers genomsnittliga lönekost- naden AMD = antalet manuellt betjänade diskar Qd = genomsnittlig försäljning pervecka
3.2.3.3 Prisekvationen
Prisekvationen härleds genom att maximera vinsten, ll, definierad som
11 = (P-P) Qd - WL - CF, med beteckningar enligt ovan. Genom att lösa ut P i (2) ovan fås att
fl = (and/e - cd - P) od - WL - c.: där
Cd (lnA + y lnY + fInF + oq an + ocq anC+ 5 ms +
+ 9 G + lg1 LG1 + 192 LG2 + 193 LG3)/e och där L ges av (5) ovan.
Om fl deriveras med avseende på Od och därefter sättes lika med noll fås att
P = P -1/e + b(W/W')W OOP exp(amd AMD) w (6)
Priset är följaktligen en funktion av efterfrågans priselasticitet (e) och marginalkostnaden. Termen (-1/e), som är positiv eftersom e ( 0, är en s.k. påläggsfaktor, dvs. ju större (absolut sett) e är, desto lägre är påläggsfaktorn för butiken.
3.2.3.4 Modellen
Ekvationerna (2), (5) och (6) utgör de ekvationer vars parametrar skall skattas. Totalt innehåller modellen 15 parametrar som skall skattas. Hur detta har skett gås igenom i det följande.
Genom att inkludera en slumpterm i varje ekvation (som enligt modellen antas ha ett förväntat värde lika med noll och konstant varians) och ett index i för varje observation har följande modell skattats:
Qdi = Aexp(e Pi) Yiy Fif Ojoq OCiOCq SiS eXp(9 Gi + 191 LG1i + l92 LG2i + '98 LGsi) exp(slumpii)
Li = a Oi + b(Wi/W')W OjOP exp(amd AMDi) Odj + slumpgj P, = |» -1/e + b(Wi/W')W OiOP exp(amd AMDj) wi + slump3i
Inga uppgifter finns om inköpspriser för en butik, utan (det genomsnittliga) inköpspriset får representeras av en konstant term (b). Märk vidare att små bokstäver anger parametrar, medan stora bokstäver anger variabler.
3.2.4. Skattningsmetod
l modellen är Od. L och P endogena variabler, dvs. sådana vars värde bestäms i modellen. Od beror på värdet på P, och värdet på Qd bestämmer i sin tur värdet på L. | modellen ingår dessutom restriktio- nen att parametrarna w, op och amd skall vara lika i de två sista ekvationerna. Vidare ingår 6 i både den första och den sista ekvationen.
Efterfrågeekvationen kan lineariseras genom logaritmering, vilket dock inte gäller för de båda andra ekvationerna. Därför måste mo- dellen skattas med en icke lineär metod. Exempel på metoder som kan användas är icke lineär tvåstegsminsta kvadratmetod (NL28LS) samt Full Information Maximum Likelihood Method (FIML). Det kan visas att den sistnämnda metoden ger effektivare skattningar under förutsättning att inga specifikationsfel föreligger i modellen. NL2$LS har emellertid den fördelen att ge konsistenta estimat även då anta- gandet om normalfördelade residualer inte är uppfyllt, dvs. den är mera robust. Modellen har skattats med NL23LS. Som instrumentella variabler för skattningarna har valts Y (den relativa medelinkomsten i kommunen), F (folkmängden i kommunen), O (öppethållandet för bu- tiken), OC (det genomsnittliga öppethållandet i länet), S (säljytan i kvadratmeter), W/W' (den relativa lönekostnaden) och AMD (antalet manuellt betjänade diskar). Dessutom har butikens (genomsnittliga) relativa listpris, dvs. listpriset (enligt den cirkaprislista som butiken så- ger sig följa) relativt den s.k. normen (listpriset i Stockholm vid en given tidpunkt;se vidare appendix 2), använts som instrument. Även dummyvariablerna, dvs. förekomsten av grill och de båda läges- variablerna samt om livsmedelsavdelningen är belägen i en stor- marknad har inkluderats som instrumentella variabler. Totalt har alltså 12 stycken intrument använts.
Totalt har uppgifter från ca 320 butiker insamlats av Handelns Utred- ningsinstitut (HUI). | regressionsberäkningarna har uppgifter från 128 butiker använts. Hela det insamlade materialet har inte kunnat utnytt- jas, då materialet för flera butiker varit ofullständigt. Ett partiellt bortfall har speciellt kunnat noteras för antalet arbetade timmar, men även omsättningen har varit förenad med svårigheter att få uppgifter på.
3.2.5. Modellens resultat och lmplikationer 3.2.5.1 Resultat
Resultaten av skattningarna i modellen redovisas i tabell 1 nedan.
Tabell 1. Värden på skattade parametrar med Icke lineär två stegs- mlnstakvadratmetod samt medelfel och t-värden Inkl. förkla-
rlngsgrad (R2).
Estimat Medelfel t-värde R2 A 403194 1664499 0,24 6 -7,20 3,67 1,96 y 0,79 0,60 1 ,32 f 0,18 0,075 2,32 oq 0,95 0,23 4,16 ocq -0,90 0,71 1,27 S 0,82 0,095 8,59 g 0,22 0,12 1,74 |g1 -0,08 0,11 0,71 Igg -0,28 0,13 2,08 lg3 0,05 0,16 0,30 a 0,84 0,095 8,83 b 0,0038 0,0018 2,15 w -0,07 0,22 0,33 op -0,37 0,11 3,26 amd 0,07 0,02 3,14 P 0,79 0,07 1 1,10 Od 0,86 L 0,96
Nedan följer några kommentarer till skattningarna. De skattade parametrarna i efterfrågeekvationen har förväntat tecken.
Enligt resultaten är efterfrågan i genomsnitt mycket känslig för prisför- ändringar (e = -7,5).
Både den relativa medelinkomsten (y) och folkmängden i kommunen (f) påverkar i genomsnitt efterfrågan positivt för en butik. Värdena på de skattade parametrarna får betraktas som rimliga, samtidigt som det kan konstateras att medelfelet för parametern för medelinkomsten är relativt stort.
9 För prisekvationen är Fl2 inget meningsfullt mått, eftersom ekvationen innehåller en restriktion både från efterfråge— och kostnadsfunktionen.
Det är enligt resultaten möjligt att i genomsnitt påverka efterfrågan genom olika åtgärder.
Ett ökat öppethållande (oq) för en butik har i genomsnitt en positiv effekt på efterfrågan, samtidigt som konkurrenters öppethållande (ocq) har en negativ effekt. Enligt resultaten skulle ett ökat öppethål- lande hos samtliga butiker med 1 % i genomsnitt leda till en ökad total försäljning för dagligvaruhandeln med ca 0,05 %.
Sortimentets bredd och djup (s) har en klart signifikant effekt på för- säljningen. Förekomsten av grill (9) är signifikant skild från noll på 8 %-s nivån. Att vara belägen på glesbygden (ng) är i genomsnitt för- hållandevis negativt för försäljningen för en butik, såväl relativt cityläge itätort som relativt annat läge i tätort (lg1). Skattningen för LG1 (lgj) är dock inte signifikant skild från noll, vilket även är fallet med lgg, dvs. att ha livsmedelsavdelningen belägen i en stormarknad eller i ett varuhus leder i genomsnitt inte till en ökad försäljning av livsmedel.
Med undantag för parametern för kvaliteten på arbetskraften är samt- liga parametrar i de båda sista ekvationerna klart signifikant skilda från noll.
Det skattade värdet på interceptet, a, är 0,84 och klart signifikant skilt från noll. Det är rimligt att detta värde ligger relativt nära 1.
Det skattade värdet på b, den genomsnittliga skalkorrigerade arbets- kraftsintensiteten, är ca 0,004 och signifikant.
Skattningen för variabeln som år en proxy för kvaliteten på arbets- kraften eller den relativa kunnigheten hos personalen (w) ärinte signi- ökänt
Enligt resultaten har öppethållandet (op) i genomsnitt en negativ effekt på arbetskraftsintensiteten (L/Od) och följaktligen även på priset (P).
Som väntat bidrar ett ökat antal manuellt betjänade diskar (amd) till att öka arbetskraftsintensiteten och verkar följaktligen prishöjande.
Det kan diskuteras om några väsentliga faktorer utelämnats i de Olika ekvationerna. Vad gäller efterfrågeekvationen har utredningen testat en alternativ modell där olika typer av lägesvariabler för butiken samt blocktilihörighet10 ingick. Ingen av parameterskattningarna var emel- lertid signifikant. Den relativt höga förklaringsgraden, R2=0,86 för ef- terfrågeekvationen, ger även indikationer på att inget väsentligt ute-
10 Tillhörande ICA-, Konsum- eller Dagab-blocket.
lämnats. Motsvarande gäller i än högre grad för kostnadsfunktionen, där R2 =0,96.
3.2.5.2 Olika implikationer
De skattade värdena på parametrarna har olika implikationer för såväl arbetskraftsintensiteteten (L/Od) som priset (P).
I genomsnitt, eller snarare då man tar ett genomsnitt över alla butiker, fås att effekten på arbetkraftsintensiteteten vid ett ökat öppethållande, ö(L/Od)/öO, ges av
a/Qd + b OP 00p'1 exp(amd AMD) för givna genomsnittsvärden på Qd, O och AMD. Se vidare appendix A för genomsnittsvärden.
I genomsnitt fås att effekten på L/Od vid ett ökat öppethållande är negativ, ca -0,0000025. Ju högre värde på Od/O, desto mera negativ är effekten på L/Qd.
Då man tar ett genomsnitt över alla butiker fås att effekten på priset vid ett ökat öppethållande, öP/öO, är negativ. Värdet är dock relativt litet, ca -0,00044. För givna genomsnittsvärden på O, AMD och W fås att då öppethållandet (O) ökar med 1 % så minskar priset (P) med ca 0,03 %.
Utredningen har även beaktat att butiker med ett relativt omfattande öppethållande kan ha ett (absolut sett) lägre värde på 6, genom att skatta en modell där e beror på öppethållandet och satt e = (60 + 61 O). Isåfall skulle en prishöjande effekt av ett ökat öppethållande kunna fås och där följaktligen e1 måste vara större än noll för att detta skall bli fallet. | såfall skulle effekten på P då 0 ökar inkludera ytterligare en term, och öP/öO skulle då ges av
e1/(eo + 81 0)2 + b op OOP"1 exp(amd AMD) W för givna genomsnittsvärden på O, AMD och W.
Då en sådan modell skattas fås bl.a. att e0=-5,6 och signifikant och e1 =-0,03 med ett medelfel som uppgår till 0,03, dvs. Skattningen för e1 är inte signifikant skild från noll. Skattningen för 0 (op) är även i denna modell negativ, -0,36, och klart signifikant skild från noll.
Hypotesen att en prishöjande effekt skulle kunna fås av ett ökat öp- pethållande genom att butiker med ett relativt omfattande öppethål- lande, t.ex. servicebutiker, har en mera oelastisk efterfrågan än ge- nomsnittsbutiken (eller genomsnittet av butiker) och därmed kan ha en högre prisnivå, har följaktligen testats och får förkastas.
Ett ökat öppethållande leder genomsnittligt sett till att förhållandet mellan antalet arbetade timmar och försäljningen faller. Detta medver-
kar till att ett ökat öppethållande inte leder till högre priser, utan i stål- let till en ökad prispress på marknaden.
3.2.6. Sammanfattning och avslutande kommentarer
I detta avsnitt har en monopolistisk konkurrensmodell för dagligvaru- handeln formulerats i syfte att med ekonometrisk metod förklara hur olika faktorer, bl.a. öppethållandet, påverkar efterfrågan på en butiks tjänster (försäljningen), efterfrågan på arbetskraft och prisnivån. Både öppethållandets påverkan på försäljningen och på kostnaderna har beaktats. Modellens tiilfredsställande resultat visar att en butiks be- teende kan analyseras relativt väl genom de formulerade efterfråge- och kostnadssambanden.
Resultaten från modellen säger bl.a. att konsumenterna i genomsnitt är mycket priskänsliga. Detta kan bl.a. förklara det relativt stora insla- get av extrapriser i dagligvaruhandeln.
Enligt resultaten från de olika enkätundersökningarna som utred- ningen låtit genomföra, råder en allmän uppfattning att ett omfattande öppethållande i termer av kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser. Modellens resultat har emellertid inte givit något empiriskt stöd för en sådan uppfattning.
Resultaten från modellen visar att ett ökat öppethållande genomsnitt- ligt sett har en negativ effekt på arbetskraftsintensiteten, dvs. på förhållandet mellan antalet arbetade timmar och försäljningen. Ju högre värde på försäljningen relativt öppethållandet, desto kraftigare är effekten.
Resultaten visar att sambandet mellan öppethållande och priser inte är så enkelt som vad många tycks tro. Öppethållandet kan användas för att få ett bättre kapitalutnyttjande, vilket motverkar de ökade kost- naderna för arbetskraften under obekväm arbetstid. Genomsnittligt sett över alla butiker fås att effekten på priset vid ett ökat öppethål- lande är svagt negativ, dvs. ett ökat öppethållande leder till en ökad prispress på marknaden.
Analysen visar att hypotesen om att ett ökat öppethållande leder till högre priser kan förkastas.
Referenser
Achabal, D.D., Heineke, J.M. and McIntyre S.H.: Issues and Perspectives on Retail Productivity. Journal of Retailing, Vol. 60, No. 3, 1984.
Arndt, J. and Olsen, L.: A Research Note on Economies of Scale in Retailing. Swedish Journal of Economics, 1975.
Bowden, R.J. and Turkington, D.A.:Instrumental Variables. Cambridge University Press, 1984.
Bode, B., Koerts, J. and Thurik A.R.: A Simultaneous Model for Retail Pricing and the Influence of Advertising and Assortment Composition on Demand. Report 8718/A, Erasmus University Rotterdam.
Kmenta, Jan: Elements of Econometrics. Macmillan, New York, 1986.
Maddala, G.S.: Econometrics. McGraw-Hill, 1977.
Nooteboom, B.: Retailinngpplied Analysis in the Theory of the Firm. Amsterdam, 1980.
Nooteboom, B.: A new theory of retailing costs. European Economic Review, 1982.
Thurik, R.: Labour Productivity, Economies of Scale and Opening Time in Large Retail Establishments. The Service Industries Journal 1984:4, No. 1.
Thurik, R.: Part Time Labour in Retailing. Journal of Retailing, Vol. 60, No. 3, 1984.
Varian, Hal: Microeconomic Analysis. Norton, New York, 1984.
White, Lawrence J.: The Technology of Retailing: Some Results for Department Stores. In Geldfeld & Quandt (Ed): Studies in Nonlinear Estimation, Ballinger Publishing Company, Cambridge, Mass, 1976.
APPENDIX A
TVÄRSNI'ITSUNDERSÖKNINGEN
Dagligvaruhandeln
Tvärsnittsundersökningen - som baseras på SPK:s butiksregister - omfattar drygt 300 dagligvarubutiker av olika typer och ca 80 varuhus och stormarknader. Trafikbutiker, dvs. livsmedelsbutiker i anslutning till bensinstationer har, liksom butiker med mindre än 2 helårssyssel- satta, exkluderats från undersökningen. Efter dessa reduktioner upp- gick ramen för studien till ca 6 900 enheter. I SPK:s butiksregister finns bl.a. uppgifter om butiken har söndagsöppet (SÖ) eller sön- dags- stängt (SS). Enligt registret uppgick andelen butiker med sön- dagsöppet till ca 50%. Eftersom en uppgift för 1989 års affärstids- utredning är att kartlägga eventuella skillnader i olika faktorer mellan butiker med olika öppethållande, drogs - efter stratifiering på daglig- varublock (ICA, Konsum och Dagabblocket) och antal helårssyssel- satta - ett systematiskt urval med var 20:e dagligvarubutik och var(t) 3:e stormarknad/varuhus. Drygt 20 dagligvarubutiker - motsvarande drygt 400 dagligvarubutiker i populationen - hade lagts ned då uppgiftsinsamlingen ägde rum, varvid ramen för studien reducerades från 6 900 till knappt 6 500 enheter.
Uppgifter om olika faktorer har insamlats för en tvåveckorsperiod i oktober är 1989, vecka 42 och 43. Under dessa veckor kan inget exceptionellt sägas råda eller har rätt vad gäller varuefterfrågan. Uppgifter om priser har insamlats av statens pris- och konkurrensverk (SPK). Tre typer av prisuppgifter har insamlats, nämligen butikens ordinarie pris på varan, listpris i enlighet med den lista som butiken säger sig använda eller följa samt i förekommande fall extrapris på varan. SPK:s varianturval - som bland annat används för butikspris- mätningarna för KPI - har använts för undersökningen. Varuurvalet är speciellt inom varje dagligvarublock och baseras på omsättnings- siffror som avser hela riket inom varje block.
Uppgifter om öppethållande, sortimentsprofil, omsättning, kostnader, antal arbetade timmar m.m. har insamlats av Handelns Utredningsin- stitut (HUI) med hjälp av postenkät. De olika variablerna och de blanketter som använts vid uppgiftsinsamlingen redovisas i appendix till bilaga 2 i bilagedelen (SOU 1991:11). Itabell A1 nedan visas fördelningen av urvalet med avseende på butiker med olika antal helårssysselsatta och antalet som svarat på enkäten.
94 Tabell A1. Urval och svar för butiker med olika antal helårssysselsatta och söndagsstängda (SS) resp. söndagsöppna (SÖ).
Dagiigvarubutiker (Bortfall = 61 av totalt 311) Antal helårssysselsatta
2 3-4 5—9 10-19 20- Summa SS 37 37 31 8 4 117 60 23 29 39 26 15 133 Varuhus/stormarknader (Bortfall = 8 av totalt 78) 20-29, 30—49 50-99 100- Summa 33 0 8 4 2 14 sö 4 12 23 17 56 Summa dagligvarubutiker och varuhus/stormarknader 320
Bortfallet kan totalt uppskattas till ca 20 %. Det partiella bortfallet är emellertid större, och varierar med avseende på variabel. Framför allt har uppgifter om antal arbetade timmar och omsättning varit svåra att få uppgifter på. Totalt baseras de ekonometriska skattningarna på 128 observationer. Hur dessa butiker fördelas med avseende på antal helårssysselsatta visas i tabell A2 nedan.
Tabell A2. Butiker med olika antal helårssysselsatta som de ekonometriska skattningarna baseras på.
Dagiigvarubutiker Antal helårssysselsatta
2 34 5-9 10-19 20- Summa SS 20 16 16 2 2 56 sö 4 13 19 10 6 52 Varuhus/stormarknader
20-29 30-49 50-99 100- Summa SS 0 3 0 0 3 60 3 3 6 5 17 Summa dagligvarubutiker och varuhus /stormarknader 128
Vad gäller genomsnittsvärden för de olika variablerna, t.ex. öppethål- lande, sortimentsprofil, säljyta, kan konstateras att dessa överens- stämmer väl, vilket visas i tabell A3 nedan. Antalet Observationer i den studerade gruppen är 128. Antalet observationer för samtliga är i de flesta fall 320. I annat fall anges antalet inom parentes.
Tabell A3. Vägda medelvärden för olika grupper I urvalet.
Variabel Medelvärde för Medelvärde för studerad grupp samtliga
K1 1,49 1,49 K2 1,37 1,34 K3 1,56 1,62 K4 1,82 1,77 01 1,33 1,38 02 1,06 1,07 C3 1,79 1,87 C4 1,88 1,92 Fi 1,90 1,92 F2 1,74 1,74 F3 1,79 1,90 F4 1,85 1,92 01 1,36 1,41 02 1,08 1,08 03 1,78 1,84 81 1,80 1,80 82 1,02 1,04 83 1,93 1,94 B4 1,94 1,94 M 0,64 0,58 MM 0,50 0,47 AMD 0,92 0,84 GRILL 0,33 0,27 L1 0,39 0,31 L2 0,38 0,43 L3 0,03 0,03 L4 0,20 0,23 0 62,0 63,3
Söndagsöppet 0,49 0,54
8 357 375 Qd 308000 331000 (172) P 100,86 101,29 L 322 308 (146) w 86,2 85,8 (146)
På basis av redovisningen i tabell A3 kan det bl.a. konstateras att an- delen butiker belägna i cityläge i tätort är något större och andelen söndagsöppna butiker är något färre i den del av populationen som de ekonometriska skattningarna baseras på än den del av populatio- nen som representerar samtliga svarande i urvalet, dvs. ca 320 buti- ker. Andelen butiker belägna i tätort överensstämmer dock väl. I den till antalet mindre gruppen är butikerna något mindre i storlek. Det kan samtidigt konstateras att det inte föreligger någon väsentlig skillnad mellan de båda grupperna. De skillnader som konstateras är inte signifikanta.
Förklaringar till beteckningarna i tabell A3
K = Kött C = Chark och delikatesser F = Färsk fisk
0 = Ost B = Bröd
1 = Manuell försäljning 2 = Färdigförpackat 3 = Egen förpackning 4 = Egen tillverkning
Ett värde på t.ex. 01 = 1 ,33 innebär att 67 % av samtliga butiker har manuell försäljning av chark och delikatesser.
M = Manuell försäljning av ost och chark (mellan 58 och 64 % av samtliga butiker har sådan försäljning).
MM = Manuell försäljning av ost, chark och kött. AMD = Antalet manuellt betjänade diskar
Grill = Förekomst av grill
L1 = Butiken är belägen i cityläge i tätort
L2 = Butiken är belägen i annat läge i tätort
L3 = Butiken är belägen i s.k. externt läge, dvs. utanför eller i utkan- ten av sammanhängande bostadsbebyggelse, på mark avsedd för industriändamål o.d.
L4 = Butiken är belägen på glesbygd eller på en ö O = Öppethållande i timmar per vecka Söndagsöppet = Andelen söndagsöppna butiker
6 = Säljyta i rn2 Qd = Genomsnittlig försäljning per vecka (volym) P = Pris
L = Genomsnittligt antal arbetade timmar per vecka W = Genomsnittlig lönekostnad per timme
APPENDIX B
RELATIVA PRISNIVÅER
1 Varuurval
l affärstidsutredningen har SPK:s varianturval använts. Detta urval an- vänds i prismätningarna för SCB:s konsumentprisindex, KPI.
För varje s.k. block inom dagligvaruhandeln: lCA, KF och Dagab, har oberoende urval dragits. Urvalen har samma stratifiering och huvud- sakligen samma storlek och allokering på stratum.
Varupopulationen är uppdelad i 42 strata vilka är ordnade i 7 huvud- grupper. I tabell 1 nedan redovisas stratifieringen av varupopulatio- nen.
Tabell 1. Stratifiering av varupopulationen. %% Stratum KPI-vikt 1989
R_— KÖlT- OCH CHARK
11 Nötkött 6,4 12 Griskött 8.4 13 Övrigt kött 1,5 14 Oblandad chark 4,5 15 Blandad chark 7,1 16 Fjäderfä 3,0 MEJERIVAROR
21 Mjölk 9,2 22 Grädde 6,9 23 Matfett 7,9 24 Ost 10,8 25 Agg och övriga mejerivaror 2,9 DJUPFRYST
31 Fisk 3,1 32 Kött 2_4 33 Glass 5,5
34 Övrigt 3,5
KONSERVER
41 Fisk 5.1 42 Grönsaker 2,9 43 Barnmat 0,5 44 Juice 0,9 45 Nektar 0,5 46 Saft och drycker 0,9 47 Kött 1.4 48 Övrigt 25 SPECERIER
50 Spannmål 5,2 51 Socker 2.0 52 Konfektyr 11,9 53 Kaffe 5,8 54 Te och kakao 1,0 55 Potatisprodukter 1 ,1 56 Torkade bönor 0,1 57 Övrigt 4,6 58 Kex och skorpor 1,9 59 Hårt bröd 1,9 BRYGGERIVAROR
61 Vatten och läsk 5,0 62 Öl klass 1 0,8 63 Öl klass 2 4.0 NON-FOOD
71 Tvätt- och rengöringsmedel 3,9 72 Toalettartiklar m m 7,0 73 Papper och plast 5,1 74 Tobak 20,5 75 Djurmat 2.8 76 Övrigt 3,3
___—___——_—————
Pl-vikterna fastställs av SCB. SCB:s grupperingar stämmer ej med SPK:s strata. I flera fall delar två strata på en KPI-vikt enligt vissa pro- portioner. Flera strata är också delade och fördelade på KPI-grupper. KPI-vikterna i tabell 1 är således uträknade.
Inom varje varustrata har ett sannolikhetsurval av varianter valts. Ur- valsmetoden har varit systematiskt pps med försäljning som stor- leksmått. Inom resp. Stratum har varianterna härigenom lika stort vägningstal, själwägande urval, utom för varianter som på grund av stor försäljning valts med sannolikheten 1,0.
2 Två vägningsprinciper
Vid butiksprismätningar i synnerhet, men även vid listprismätningar, har butiken bara en delmängd av varuurvalet, säg som exempel 150
av 350 varuvarianter. Aggregering till butiksnivå utförs av t.ex. SCB i KPI genom aggregering i flera steg; till undergrupper med variantvik- ter, till grupper med undergruppsvikter och slutligen till dagligvaror totalt med KPI-vikter. Låt oss kalla detta sätt för hierarkisk vägning.
Ett alternativ är att för varje variant i urvalet omfattande de 350 vari- anterna räkna fram det slutliga vägningstalet som produkten av ovan nämnda vikter. För en butik som har 150 varianter vägs priskvoter ihop med dessa vikter utan beaktande av i vilka huvudgrupper och strata som det finns "avgångar". Låt oss kalla detta sätt för fast väg- ning.
I de flesta skattningssituationer är valet mellan dessa två principer en- kelt när man utgått från ett syfte och har definierat sin parameter. Om avgångarna vore att betrakta som bortfall skulle det vara rimligt att göra stratumvis uppräkning vilket här motsvarar hierarkisk vägning. Om avgångarna skulle betraktas som övertäckning skulle estimatio— nen likna fast vägning.
Vad gäller prisnivåjämförelser är valet inte självklart. När en butik har 150 varianter av urvalet omfattande 350 varianter så är det inte fråga om bortfall men samtidigt vill vi inte heller jämföra en butik som säljer äpplen med en butik som säljer päron, dvs. att räkna med butikernas faktiska variantpopulationer.
3 Prisnivå
En relativ prisnivå beräknas, en index, där alla butiker jämförs med en gemensam norm. Normen kan vara t.ex.
a) en vanlig, mycket använd, prislista b) genomsnitt av butikspriser för ett antal välsorterade butiker
6) en prislista vilken korrigerar gruppvis (per huvudgrupp eller stratum) med genomsnitt av följsamhetsföljsamhetskvoter för ett antal välsorterade butiker.
En bra norm skall ha följande egenskaper:
i) normen skall ange ett pris för alla varianter i varuurvalet (i princip för alla varianter i populationen)
ii) för alla grupperingar av varuvarianter, t.ex. huvudgrupp. OCh i prin- cip varje variant, skall genomsnittspriser för välsorterade "vanliga" allivsbutiker överensstämma med normen.
Den första normen, prislistan, uppfyller krav i) men inte ii).
SPK har vid olika tillfällen genomfört s.k. följsamhetsmätningar inom dagligvaruhandeln. Av dessa går det att fastställa relationen mellan butikspriser och listpriser. Av resultaten för 1987 framgick bl.a., att följsamheten till prislistorna var hög för mejerivaror, bryggerivaror och non-food och låg för kött och chark.
Den andra normen, butiksmedelpriser, uppfyller ej krav i) men ii). Den tredje normen uppfyller båda kraven.
Butikens prisnivå är en sammanvägning, hierarkiskt eller med fasta vikter, av kvoter mellan butikspris och normpris för alla varianter i va- ruurvalet som finns i butiken.
Att använda fasta vikter och en prislista som norm skapar följande "fel". Antag att en butik har ett mycket begränsat sortiment av kött och chark, en enda korv i urvalet. Butikspriserna är i alla butiker av någon anledning genomgående lägre än listpriserna för kött- och charkva- ror. Antag att kvoten är 0,93 för alla butiker. Antag även för enkelhe- tens skull att följsamheten till normen är fullständig för övriga varor. Vägning med fasta vikter innebär att ju större andel av butikens sorti- ment som utgörs av kött och chark, desto lägre blir den uppmätta prisnivån. En enda korv blir betydelselös och butiken får i detta ex- empel prisnivån 1,00 medan fullsorterade butiker får prisnivån 0,99 eftersom kött och chark har 15 % av vikten. Butikerna har enligt anta- gandena samma priser på det gemensamma sortimentet! Den hierar- kiska vägningen ger korven i butiken med litet kött- och charksorti- ment hela den vikt som kött och chark har i KPI och om förutsättning- arna enligt ovan gäller så får även denna butik nu prisnivån 0,99. Med norm som baseras på butikspriser,eller justeras med butikspriser, får samtliga butiker i detta exempel prisnivån 1,0, oavsett om vägning görs hierarkiskt eller med fasta vikter.
Hierarkisk vägning har en nackdel jämfört med vägning med fasta vikter. Det existerar ett sannolikhetsurval av varianter och urvalsmeto- den medför ett slumpmässigt s.k. urvalsfel. I en butik med liten popu- lation av kött och charkvaror blir övertäckningen med vårt varianturval stor och de få varianterna, i exemplet den slumpmässigt valda kor- ven, ges stor vikt. Av detta följer att variansen i den skattade prisnivån blir stor. Ett annat problem uppstår när en butik helt saknar varianter från varuurvalet inom ett stratum.
4 Prisnivå med hjälpinformation
Följande framställning förutsätter för enkelhetens skull att normen är en prislista utan korrigering med butikspriser. Vidare räknas endast med ordinarie priser. Mot slutet av avsnittet diskuteras att metoden kan användas för andra normer och med faktiska priser.
Inför följande beteckningar:
Ni = normpris för varianti
Lj pris enligt den lista som butiken huvudsakligen använder eller
säger sig följa Bj = butikens ordinarie pris
Antag att butikspriser Bj finns för 150 varianter, listpriser Li för 330 va- rianter och normpriser Ni för alla 350 varianter.
För butikens 150 varianter är butikspriserna starkare korrelerade med listpriserna än med normpriserna.
Kvoterna Bi/Li är alltså stabilare än kvoterna Bi/Ni En metod är att prisnivån (indexen) beräknas enligt
1 50 330
(2 Bi/Li) (2 Li/Ni)
där vikter utelämnats för att inte binda upp resonemanget kring hier- arkisk vägning eller vägning med fasta vikter. Ett alternativ är att ut- nyttja hjälpinformationen gruppvis, t.ex. för de sju huvudgrupperna
7 150/7 330/7
2 Vh (Z Bi/Li) ( Zl Li/Ni) | i i
Motivet för denna senare definition är detsamma som för val av norm, d.v.s. att följsamhetskvoterna visat sig vara olika i de sju huvudgrup- perna. Även här skulle man kunna korrigera listpriserna på samma sätt som normpriserna enligt definitionen
c) av normpris. Alla butikers listpris samt normen skulle korrigeras med samma faktorer.
När prisnivå avser ordinarie butikspriser skall naturligtvis listpriser och normpriser också vara de ordinarie.
När prisnivå avser faktiska butikspriser bör normen ändå vara ordina- rie priser, beroende på att analysen omfattar så stora geografiska områden att flera prissättare är inblandade.
När normen skall korrigeras med butiksmedeltal av följsamhetskvoter (butikspriser mot normpriser) för grupper av varor är avsikten att normen skall bli ett "genomsnitt" av butikspriser så att genomsnittsbu- tiken får prisnivån 1.00 i slutet. Alltså skall man vid beräkningen av gruppvisa följsamhetskvoter välja faktiska butikspriser. Lika uppen- bart är inte valet av listpriser för butiken som hjälpvariabel eftersom butikspriserna är faktiska och normen avser ordinarie priser. Eftersom det är färre varianter i beräkningen av butikspris genom listpris än vid beräkningen av listpris genom normpris bör man ha högre korrelation i den första beräkningen och därför välja listpriser som tar hänsyn till centralt styrda extrapriser.
5 Slutsats I affärstidsutredningens prisnivåjämförelser används följande: Butikspriser: faktiska priser
Normpriser: ordinarie listpriser enligt den vanligaste listan i Stockholm vilka för var och en av SPK:s strata kor- rigeras med genomsnittliga följsamhetstal mellan faktiska butikspriser och Stockhholmslistans priser för välsorterade butiker
Listpriser: listpriser för butiken inkl. centrala extrapriser samt gruppvis korrigering på exakt samma sätt och med samma faktor som för normpriser.
Utnyttjande av hjälpinformation enligt följande:
1 50 1 50 330 330
(2 Bi/(Bi+ Li)/ ( 2 Li/(Bi+ Li)) (2 Li/(Li+ Ni)/ 2 Ni/(Li+ M)) | i i i
och sammanvägning med fasta vikter. Fasta vikter kan motiveras av att listpriser och normpriser korrigerats med faktiska butikspriser så att inga skillnader längre finns mellan grupper av varor vad gäller pris- kvoter för butiker i genomsnitt. Fördelen ligger i mindre urvalsfel. Det finns också butiker som inte har en enda varuvariant i vissa stratum och huvudgrupper och i de fallen klarar hierarkisk vägning inte heller problemet med olika sortiment.
4. KONSUMENTERNAS BE__ROENDE AV OCH INSTALLNING TILL AFFARSTIDERNA
4.1. Inledning och definitioner
Den första delen av undersökningen av inställningen till affärstiderna gällde konsumenterna. Som nämnts i avsnitt 1.2 gavs SCB i uppdrag att undersöka vilka tider allmänheten handlar på och vilken inställning konsumenterna har till affärernas öppethållande. Undersökningen baserades på ett urval av individer i åldern 18—74 år från SCB:s regis- ter över totalbefolkningen (RTB) och en stratifiering gjordes på fyra olika regioner. Urvalet omfattade ca 4 300 individer och bortfallet uppgick till drygt 20 %. Undersökningen genomfördes i maj är 1990. En utförlig beskrivning av urvalet m.m. ges i bilaga 6, teknisk rapport från SCB.
Som nämnts ovan är det individen som är urvalsenhet. En del av frå- gorna i undersökningen avser dock sådant som gäller hushållet, t.ex. de dagar hushållet utför huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp, i vilken typ av butik huvuddelen av Iivsmedelsinköpen utförs. Eftersom detär individen (i hushållet) som är respondent, avser svaren - för de frågor som är hushållsbaserade - individer som tillhör hushåll (av en viss typ). Som en förenkling har vi dock valt att använda beteckningen hushåll, även om det egentligen skall vara individer som tillhör hus- håll.
Undersökningen presenteras i tre block. Det första blocket kartlägger konsumenternas inköpsvanor. Det andra blocket belyser konsumen- ternas beroende eller behov av butikers öppethållande. Det tredje blocket, slutligen, gäller konsumenternas inställning till affärstiderna, framför allt avseende lagstiftning och olika effekter av öppethållandet.
När det gäller inköpsvanor har utredningen ansett det speciellt intres- sant att studera skillnader med avseende på
- varugrupp (dagligvaror/sällanköpsvaror) - region (se definition nedan) - bostadsområde (se definition nedan) - hushållstyp (ensamstående med resp utan
barn, sammanboende med resp utan barn samt pensio- närshushåll)
- sysselsättningsgrad (heltid/deltid) - arbetstidens förläggning (t.ex. flextid, ordinarie arbetstid förlagd till lördag eller söndag, arbete på rullande schema) - tillgång till personbil
- inkomst
- socioekonomisk grupp (se definition nedan).
När det gäller beroendet av och inställningen till oreglerade affärstider har utredningen ansett det speciellt intressant att studera skillnader med avseende på
- region
- bostadsområde
- hushållstyp - sysselsättningsgrad - arbetstidens förläggning - kön
- ålder
- inkomst
- utbildning (se definition nedan) - socioekonomisk grupp
DEFINITIONER Regioner ( 1, 2, 3 och 4):
region 1 -"storstad" Stockholm/Södertälje, Göteborg, Malmö/Lund/Trelleborg
kommuner med mer än 27 000 invå- nare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum samt med mer än 300 000 invånare inom 100 kilome- ters radie från samma punkt. kommuner med mer än 27 000 invå- nare och mindre än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie från kom- muncentrum samt med mindre än 300 000 invånare inom 100 kilome- ters radie från samma punkt. kommuner med mindre än 27 000 in- vånare inom 30 kilometers radie från kommuncentrum. Bostadsområden (1, 2, 3, 4 och 5): region 2 -"mellanstad"
region 3 -"småstad"
region 4 -"|andsbygd"
1 = tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus 2 = tätbebyggt område med blandad bebyggelse - småhus och fler- familjshus
3 = tätbebyggt område - stadsdel eller förort - med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus 4 = by eller mindre ort på landsbygden med i huvudsak en eller två- familjshus 5 = ren landsbygd med högst ett fåtal hus inom synhåll.
Socioekonomiska grupper ( 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7):
arbetare, ej facklärda (kod 11 och 12) arbetare, facklärda (kod 21 och 22) tjänstemän, på lägre-, på mellan-, på högre nivå samt ledande befattningar (33 - 60) egna företagare och jordbrukare studerande pensionärer, förtids- och ålderspensionärer hemarbetande, värnpliktiga, arbetslösa och andra
1 2 3 4 5 6 7
Inom SCB används en indelning av befolkningen i socioekonomiska grupper. Indelningen syftar i första hand till att indela den yrkesverk- samma befolkningen med ledning av yrke och anställningsförhållan- den.
Underlaget för klassificeringen utgörs av uppgifter om yrke och an- ställningsförhållanden. Indelningen baseras dels på yrkets normala organisationstillhörighet, dels på yrkets normala utbildningskrav. Till huvudkategorin "Arbetare" förs yrken som normalt är organiserade inom LO medan övriga anställda förs till "Tjänstemän". Undergrup- perna har sedan klassificerats efter yrkets utbildningskrav. Dessa är följande:
Arbetare
Ej facklärda Yrken med krav på mindre än två års utbildning efter grundskola, normalt LO-anslutna, t.ex. affärsbiträde, banarbetare, brandman, bussförare, fångvårdare, förråds- och lagerarbetare, jordbruksarbe- tare, postbiträde, sjukvårdsbiträde, städare, sömmerska och truckfö- rare.
Facklärda Yrken med krav på två års utbildning eller mer efter grundskola, nor- malt LO-anslutna, t.ex. bagare, damfrisör, elektriker, mekaniker, plåtslagare, typograf och undersköterska.
Tjänstemän
Lägre tjänstemän I Yrken med krav på mindre än två års utbildning efter grundskola, t.ex. datamaskinoperatör, förskoleassistent, kontorsbiträde, telefonist och vaktmästare.
Lägre tjänstemän ll Yrken med krav på två men mindre än tre års utbildning efter grund- skola, t.ex. biblioteksbiträde, expeditionsförman, fastighetsförvaltare, kalkylkontorist, polis och vaktföreståndare.
Tjänstemän på mellannivå Yrken med krav på tre men mindre än sex års utbildning efter grund- skola, t.ex. ingenjör, lågstadielärare och sjuksköterska. Högre tjänstemän Yrken med krav på minst sex års utbildning efter grundskola, t.ex. ad- vokat, civilekonom, civilingenjör, läkare och professor. Egen företagare med aktiebolag klassificeras som anställd. Övriga fö- retagare är uppdelade i företagare och lantbrukare.
Egna företagare och jordbrukare
Som företagare räknas personer som har deklarerat på någon av rö- relsebilagorna till allmänna självdeklarationen och som ej arbetat längre tid som anställd än som företagare.
Utbildningstyper ( 1, 2, 3 och 4):
folk-, real- eller grundskola
2-årig gymnasieskola, yrkesutbildning, folkhögskola, flickskola eller motsvarande 3-till 4-årigt gymnasium
examen från universitet, högskola eller motsvarande
1 2 3 4
I det följande redovisas undersökningens resultat. Tonvikten är lagd på att - förutom resultaten för samtliga - redovisa skillnader bland konsumenterna enligt de olika indelningsgrunder som nämnts ovan. För en mer ingående analys av resultaten hänvisas till tabellbilaga 7 där samtliga beskrivna förhållanden finns redovisade. Till varje redo- visning nedan finns en hänvisning till tabellbilagan, där uppgifter om partiellt bortfall (svarsbortfall) finns. Av denna anledning har utred- ningen valt att inte redovisa det partiella bortfallet för varje enskild fråga och redovisningsgrupp.
4.2 Konsumenternas inköpsvanor
4.2.1 lnköpsvanor - livsmedel
I genomsnitt har ca 78 % av alla hushåll i riket högst 1,5 km till när- maste butik med mat och dagligvaror. I genomsnitt har ca 28 % av hushållen 250 m eller kortare väg till närmaste butik.
Diagram 4.1: Avstånd till närmaste livsmedelsbutik.
(250 m 251-750 m 751-1500 m 1501-1500 m 2501-3500 m 3,5(x(10 km > 10 km
- Närheten till närmaste butik är som högst i storstadsregionerna, där ca 84 % av hushållen har högst 1,5 km till närmaste butik. På lands- bygden däremot har ca 64 % av hushållen högst 1,5 km till närmaste butik. I "storstad" har ca 34 % av hushållen 250 m eller mindre till närmaste butik jämfört med "landsbygd", där ca 19 % av hushållen har 250 m eller mindre till närmaste dagligvarubutik (tabell 1).
I genomsnitt handlar ca 56 % Oftast i butiken närmast bostaden.
- I "storstad" är konsumenterna mindre köptrogna mot närmaste butik än vad konsumenterna på "landsbygd" är. I storstäderna handlar drygt 50 % av konsumenterna oftast i butiken närmast bostaden jämfört med ca 66 % av konsumenterna på landsbygden (tabell 1).
- Bland de olika hushållstyperna är det pensionärerna som är mest köptrogna mot närmaste butik. I genomsnitt ca 61 % av pensionä- rerna handlar oftast i butiken närmast bostaden jämfört med övriga hushållstyper, där i genomsnitt mellan 45 och 58 % handlar mat och andra dagligvaror i butiken närmast bostaden (tabell 2).
I genomsnitt handlar ca 42 % av hushållen 1-2 gånger per vecka, ca 41 % 3-4 gånger per vecka och ca 13 % mer än 4 gånger per vecka.
- I hushåll med endast en vuxen och i pensionärshushåll handlar ca hälften av hushållen 1-2 gånger per vecka jämfört med övriga hus- hållstyper, där mellan 33 och 47 % handlar 1-2 gånger per vecka. I hushåll med barn handlar ca 19 % mer än 4 gånger per vecka till skill-
ned från övriga hushållstyper, där mellan 8 och 11 % handlar mer än 4 gånger per vecka (tabell 2).
Diagram 4.2: Frekvensen av dagligvaruinköp bland olika hushushållstyper.
3—4ggr/vecka . 1—2 ggr/vecka
Ensamsi. utan barn Sambo utan barn Hushåll med barn Pcnsionärshushåll
Undersökningen visar vidare att i genomsnitt brukar ca 37 % av hus- hållen oftast handla mat och andra dagligvaror i samma affär, ca 31 % handlar i två olika affärer, ca 21 % i tre affärer och ca 10 % i fler än tre affärer.
- I storstadsregioner handlar ca 31 % av hushållen Oftast i samma af- fär jämfört med ca 45 % av hushållen på landsbygden (tabell 3).
- Av de hushåll som oftast handlar i en och samma affär -eller i ge- nomsnitt ca 37 % av hushållen - uppger (då respondenten fått välja upp till tre olika alternativ samtidigt) ca
* 57 % att en huvudorsak till detta är butikens närhet till bostaden, * 38 % att huvudorsaken är att affären är välsorterad på livsmedel och * 24 % att huvudorsaken är att affären har bra kvalité på färskva- ror.
Se tabell 5 i tabellbilagan.
- Det är företrädesvis i storstadsregionerna som hushållen gör sina inköp av livsmedel i fler än tre affärer, ca 13 % jämfört med ca 5 % av hushållen på landsbygden (tabell 3).
- Det är främst hushåll, som har sin bostad belägen itätbebyggt om- råde med i huvudsak flerfamiljshus, som gör sina Iivsmedelsinköp i
fler än tre affärer, eller ca 17 %, jämfört med hushåll boende i övriga bostadsområden, där mellan 3 och 9 % gör sina Iivsmedelsinköp i fler än tre affärer (tabell 4).
Huvuddelen av hushållens Iivsmedelsinköp görs i genomsnitt av * 71 % ien livsmedelsbutik (Konsum, ICA, Favör, Vivo etc), * 12 % i en stormarknad,
* 6 % i ett varuhus och
* 3 % i en service-/jourbutik.
I genomsnitt gör inget hushåll huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp i en trafikbutik, dvs mindre livsmedelsbutik i anslutning till bensinsta- tion.
- l "småstad" och på "landsbygd" gör i genomsnitt ca 83 % av hushål- len huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp i en livsmedelsbutik. ! "stor- och mellanstad" är andelen hushåll som gör huvuddelen av sina livs- medelsinköp i en livsmedelsbutik lägre, eller ca 72 resp. 68 %. Skill- naden har sin förklaring i tillgången på stormarknader. I "stor- och mellanstad" uppgår andelen hushåll som gör huvuddelen av sina livs- medelsinköp i en stormarknad till i genomsnitt ca 14 % jämfört med "småstad" och "landsbygd", där andelen uppgår till i genomsnitt ca 1 % (tabell 15).
- Hushåll med tillgång till bil utnyttjar stormarknader för huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp i större utsträckning, eller i genomsnitt ca 13 %, än hushåll utan bil, där i genomsnitt ca 3 % gör huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp i stormarknader(tabell 17).
- I hushåll utan tillgång till bil utnyttjar i genomsnitt ca 14 % service- /jOUrbutiker för huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp jämfört med hus- håll med tillgång till bil, där i genomsnitt ca 2 % gör huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp i service-/jourbutiker (tabell 17).
I genomsnitt brukar ca 60 % av hushållen färdas med bil till och från den butik som hushållet handlar merparten av sina livsmedel i. Ca 19 % går till butiken, ca 7 % cyklar till butiken och ett fåtal, eller ca 3 %, åker med kollektivt färdmedel till och från butiken.
Diagram 4.3: Färdsätt till och från den butik som hushållet handlar merparten av sina livsmedel i.
I Bil El Gå
Kollektivt
& Cykel, moped cl. MC
Lill Annat
% Svarsbortfall
När det gäller de tider och dagar konsumenterna brukar besöka olika butikstyper belyser nedanstående tabell 4.1 undersökningens resul- tat. Tabell 4.1 Tider och dagar då konsumenter I riket brukar besöka olika butikstyper. Genomsnitt i procent. Aldrig Vardag Vardag Vardag eller dagtid mellan efter
mycket kl 18-20 kl 20
sällan Servicebutik/jourbutik 49 12 10 10 Trafikbutik 63 4 4 5 Livsmedelsbutik 7 71 24 2 Stormarknad 45 20 1 0 0 Varuhus 39 30 6 1
Lördag Lördag Söndag före efter kl 15 kl 15
Servicebutik /jourbutik 7 13 19 Trafikbutik 2 6 8 Livsmedelsbutik 25 7 15 Stormarknad 15 4 9 Varuhus 16 3 7
Regionala skillnader och skillnader mellan de bostadsområden man bor i vad gäller de tider och dagar konsumenterna brukar besöka olika butikstyper:
- I storstadsregioner besöks service-/jourbutiker på vardagar efter kl 20, på lördagar efter kl 15 och på söndagar i väsentligt större ut- sträckning än i övriga regioner. I "storstad" brukar i genomsnitt ca 16 % av konsumenterna besöka service-/jourbutiker vardagar efter kl 20 mot ca 4 % på "landsbygd". På lördagar efter kl 15 brukar i ge- nomsnitt ca 18 % av konsumenterna i "storstad" besöka service- /jourbutiker i jämförelse med 7 % av konsumenterna på "landsbygd". På söndagar brukar i genomsnitt 21 % av konsumenterna i "storstad" besöka service-/jourbutiker mot 10 % på "landsbygd" (tabell 68).
- Av de konsumenter, som har sin bostad i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus, brukar ca 17 % av konsumenterna besöka service-/jourbutiker vardagar efter kl 20, jämfört med ca 6 % av kon- sumenterna som bor i tätbebyggt område med i huvudsak en- och tvåfamiljshus (tabell 9a).
- På landsbygden brukar konsumenterna besöka trafikbutiker på lör- dagar efter kl 15 och på söndagar i större utsträckning än i övriga re- gioner. Ca 10 % av konsumenterna på "landsbygd" brukar besöka trafikbutiker på lördagar efter kl 15 mot ca 7 % av konsumenterna i "storstad". Ca 16 % av konsumenterna på "landsbygd" brukar besöka trafikbutiker på söndagar i jämförelse med ca 9 % i "storstad"
(tabell 6b).
- I "storstad" brukar ca 66 % av konsumenterna besöka livsmedelsbu- tiker på vardagar (dagtid) mot ca 81 % av konsumenterna på "landsbygd" (tabell Gc).
- Ca 34 % av konsumenterna i "storstad" brukar besöka Iivsmedels- butiker på vardagar mellan kl 18-20 mot ca 14 % av konsumenterna på "landsbygd" (tabell 6c).
- I "stor- och småstad" brukar ca 4 % av konsumenterna besöka livs- medelsbutiker efter kl 20 i jämförelse med 1 % av konsumenterna på "landsbygd" (tabell 6c).
- På lördagar efter kl 15 brukar ca 10 % av konsumenterna i "storstad" besöka livsmedelsbutiker i jämförelse med ca 4 % av konsumenterna på "landsbygd" (tabell 66).
- På söndagar brukar ca 21 % av konsumenterna i "storstad" besöka livsmedelsbutiker mot ca 9 % av konsumenterna på "landsbygd" (tabell Sc).
Diagram 4. 4 Andelen konsumenter i olika regioner som brukar besöka livs- medelsbutiker på söndagar (inkl. ungefärliga 95-procentiga konfidensintervall).
* . 95% konlidcnsinlervall' Konsumenter
' ett intervall som med 95% sannolikhet
täcker det faktiska värdet i populationen——
/'%/%'%%
Region 1 Region 2 Region 3 Region 4
- Det är företrädesvis konsumenter boende i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus som på söndagar brukar besöka livsme- delsbutiker, ca 22 % jämfört med ca 14 % av konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 90).
- Ca 63 % av konsumenterna i "småstad" och på "landsbygd" brukar aldrig eller mycket sällan besöka en stormarknad (tabell 6d).
- Ca 51 % av konsumenterna boende i tätbebyggt område med fler- familjshus brukar aldrig eller mycket sällan besöka en stormarknad, jämfört med ca 37 % av konsumenterna boende i tätbebyggt område med blandad bebyggelse - småhus och flerfamiljshus (tabell 9d).
- Ca 10 % av konsumenterna i "stor- och mellanstad" brukar besöka en stormarknad på söndagar, jämfört med ca 2 % av konsumenterna i "småstad" och på "landsbygd" (tabell 6d).
- Det är företrädesvis konsumenter boende i tätbebyggt område med blandad bebyggelse som på söndagar brukar besöka en stormark- nad, eller i genomsnitt ca 13 % (tabell 9d).
Ski/lnaderi uppfattning dels bland konsumenter til/hörande olika hus- hållstyper, dels bland konsumenter med olika sysselsättningsgrad vad gäller de tider och dagar då man brukar besöka olika butikstyper:
- Ensamstående med resp. utan barn brukar utnyttja service/jourbu- tiker på vardagar mellan kl 18-20, vardagar efter kl 20, lördagar dagtid och efter kl 15 samt på söndagar mer än någon annan hushållstyp (tabell 7a).
- Ca 82 % av pensionärerna (förtids- och ålderspensionärer) brukar besöka livsmedelsbutiker på vardagar, dagtid. I övriga hushållstyper brukar mellan 64 och 71 % av konsumenterna besöka livsmedelsbuti- ker på vardagar, dagtid (tabell 7c).
- På söndagar brukar hushåll med barn under 6 år besöka livsmedels- butiker i större utsträckning, eller i genomsnitt ca 27 %, än hushåll utan barn (tabell 7c').
Diagram 4.5 Andelen konsumenter bland olika hushållstyper som brukar besöka söndagsöppna livsmedelsbutiker (inkl. ungefärliga 95- procentiga konfidensintervall).
| . 95% konfidcnsintervall Hushållstyp [ %
Ensamst. utan barn Sammanboende utan Hushåll m barn i åldern Pensionärshushåll barn 0-6 år
- Över 50 % av de ensamstående hushållen, med resp. utan barn, brukar aldrig eller mycket sällan besöka en stormarknad (tabell 7d och d').
- När det gäller konsumenter, tillhörande hushåll där alla arbetar hel- tid, brukar dessa i större utsträckning än konsumenter, tillhörande hushåll där minst en person arbetar deltid, besöka livsmedelsbutiker, stormarknader och varuhus under vardagar mellan kl 18-20, vardagar efter kl 20, lördagar efter kl 15 och på söndagar (se tabell 8a - 8e). Vad gäller de dagar huvuddelen av livsmedelsinköpen äger rum, så uppger i genomsnitt ca
* 33 % att inköpen äger rum på fredagar,
* 16 % att inköpen äger rum på torsdagar,
* 10 % att inköpen äger rum på lördagar,
* 9 % att inköpen äger rum på måndagar, * 6 % att inköpen äger rum på onsdagar,
* 5 % att inköpen äger rum på tisdagar och
* 2 % att inköpen äger rum på söndagar. I genomsnitt ca 20 % av konsumenterna vet inte när huvuddelen av inköpen äger rum.
- Vissa skillnader föreligger mellan olika hushållstyper, t ex att pensio- närer är den grupp som utnyttjar söndagar minst för inköp av huvud- delen av sina livsmedel. Detta resultat baseras dock på så få obser- vationer i urvalet att stor osäkerhet råder (tabell 10a och b).
Inga större awikelser från genomsnittet föreligger när det gäller skill- nader mellan olika socioekonomiska grupper. Följande kan dock no- teras:
- När det gäller Iördagsinköpen awiker de facklärda arbetarna och tjänstemännen mest från genomsnittet. I gruppen facklärda arbetare gör i genomsnitt ca 7 % huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp på lör- dagar jämfört med gruppen tjänstemän, där i genomsnitt ca 14 % gör huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp på lördagar (tabell 100).
Huruvida hushållen har regelbundna inköpsvanor eller ej när det gäl- ler livsmedel kan följande konstateras:
! genomsnitt handlar ca 48 % av hushållen livsmedel på regelbundna tider medan ca 47 % inte har några regelbundna inköpsvanor.
- Det är framför allt hushåll med endast en vuxen (ensamstående utan barn och ensamstående pensionär) som inte har några regelbundna inköpsvanor, eller i genomsnitt ca 58 % av hushållen (tabell 11).
- I hushåll med barn har en övervägande andel regelbundna in- köpsvanor, nämligen i genomsnitt ca 55 % (tabell 11).
4.2.2 lnköpsvanor - möbler och kläder
I genomsnitt besöker ca 65 % av konsumenterna möbelaffärer för att jämföra varor och priser eller för att handla möbler högst en gång om året. Ca 21 % av konsumenterna besöker möbelbutiker minst en gång i halvåret, 6 % minst en gång varannan månad och 4 % minst en gång i månaden eller oftare.
Diagram 4.6 Frekvensen av konsumenternas besök ! möbelaftärer.
. Högst 1 ggr/år
D Minst 1 ggr/halvår
21 & Minst 1 ggr/varannan mån.
5 Minst 1 ggr/mån.
Svarsbortfall
I genomsnitt besöker ca 47 % av konsumenterna klädbutiker för att jämföra varor och priser eller för att handla kläder högst en gång var- annan månad. Ca 19 % av konsumenterna besöker klädbutiker minst en gång varannan månad, 22 % minst en gång i månaden, 6 % minst en gång var 14:e dag och 4 % minst en gång i veckan.
Diagram 4.7: Frekvensen av konsumenternas besök i klädbutiker.
. Högst 1 ggr/varannan mån. D Minst 1 ggr/varannan mån.
22 Minst 1 ggr/mån.
& Minst 1 ggr/varannan vecka
Minst 1 ggr/vecka
5 Svaisbortfall
När det gäller de tider och dagar konsumenterna brukar besöka mö- bel- och klädbutiker belyser nedanstående tabell 4.2 undersökning- ens resultat.
Tabell 4.2 Tider och dagar då konsumenterna l riket brukar besöka butiker för att jämföra varor och priser eller för att handla möbler resp. kläder. Genomsnitt i procent. ____________——————
Möbler Kläder
Ingen speciell tid
eller dag 62 44 Vardagar före kl 18 7 31 Vardagar mellan kl 18 och 20 4 4 Vardagar efter kl 20 0 O Lördagar före kl 15 19 24 Lördagar efter kl 15 3 1 Söndagar 8 4 ___________—____——
En övervägande andel av konsumenterna anger att det inte är någon speciell dag eller speciell tid som de brukar besöka möbel- resp. klädbutiker.
- När det gäller möbler brukar nästan lika många konsumenter be- söka möbelbutiker på vardagar före kl 18 som på söndagar, eller i genomsnitt ca 7 resp. 8 %.
- Hushåll med två vuxna utan barn är den typ av hushåll som främst brukar besöka möbelbutiker på söndagar, eller i genomsnitt ca 14 %. Också hushåll med två vuxna och med barn brukar oftare besöka möbelbutiker på söndagar än andra hushållstyper, eller i genomsnitt ca 10 %. Övriga hushållstyper brukar sällan besöka möbelbutiker på söndagar, eller i genomsnitt mellan 0 och 4 % (tabell 27).
- När det gäller kläder brukar ungefär lika många konsumenter be- söka klädbutiker på vardagar mellan kl 18 och 20 som på söndagar, eller i genomsnitt ca 4 % (tabell 29).
4.2.3 lnköpsvanor på söndagar
Andelen konsumenter, som under en given söndag besökt en eller flera olika butiker, uppgår till i genomsnitt ca 34 %. Av dessa besökte
* 86 % en butik som säljer livsmedel och dagligvaror,
* 8 % en butik som säljer kläder eller skor,
* 4 % en butik som säljer möbler och
* 17 % en butik som säljer andra typer av varor.
- l "storstad" besökte ca 43 % av konsumenterna en eller flera olika butiker under en given söndag jämfört med ca 24 % av konsumen- terna på "landsbygd" (tabell 66).
- Ca 43 % av de ensamstående utan barn och ca 39 % av hushållen med barn under 6 år besökte en eller flera olika butiker under en gi- ven söndag jämfört med ca 21 % av pensionärerna (tabell 683 och b).
- Inga större skillnader föreligger, vad gäller besök av en eller flera olika butiker under en given söndag, mellan de konsumenter som har en anställning och genomsnittet för samtliga konsumenter. Den grupp bland de anställda som mest awiker från genomsnittet är de anställda som har s.k. flextid, där i genomsnitt ca 40 % besökte en eller flera olika butiker en given söndag (tabell 67a-c).
- En viss skillnad mellan arbetare och tjänstemän föreligger när det gäller besök av en eller flera olika butiker under en given söndag. I genomsnitt besökte ca 33 % av arbetarna en eller flera olika butiker en given söndag jämfört med ca 40 % av tjänstemännen. De stude- rande var den grupp som i störst utsträckning besökte en eller flera olika butiker en given söndag, nämligen 59 % (tabell 680).
Av de konsumenter som besökte en eller flera olika butiker under en given söndag, eller i genomsnitt ca 34 % av konsumenterna, var kompletteringsköp den viktigaste orsaken, eller för ca 52 % av kon- sumenterna. I genomsnitt uppgav ca 9 % att de inte haft möjlighet att handla tidigare i veckan, ca 6 % att man brukar handla på söndagar och ca 5 % att man fått oväntade gäster.
Diagram 4.8: Orsaker till konsumenternas butiksbesök en viss given söndag.
Jämföra kvalite 0 priser för olika
varor
Komma ut och träffa folk
Uttnyttj. specialpriser och/eller andra erbjudanden
Fick oväntade gäster
Brukar handla på söndagar
[ij möjl. handla tidigare i veckan Annan, ej angiven orsak
Kompletteringsköp
I genomsnitt upplever ca 18 % av konsumenterna i åldern 18-74 år att servicenivån i stormarknader är annorlunda på söndagar jämfört med
Andel Konsumenter
andra dagar. Ca 14 % tycker inte att servicenivån är annorlunda medan ca 65 % inte har någon åsikt.
- Av de konsumenter som tycker att servicenivån i stormarknader är annorlunda på söndagar jämfört med andra dagar - i genomsnitt ca 18 % - anser ca
*
77%
70%
61%
46%
30%
att tillgången på personal är sämre,
att bemanningen av fisk-, kött-, chark och ostdiskarna är sämre,
att färskvarusortimentet är sämre, att personalens rutin och kunnighet är sämre och
att framkomligheten är bättre.
Se tabell 21 itabellbilagan.
I genomsnitt upplever ca 31 % av konsumenterna i åldern 18-74 år att servicenivån i livsmedelsbutiker och varuhus är annorlunda på sön- dagar jämfört med andra dagar. Ca 23 % tycker inte att servicenivån är annorlunda medan ca 42 % inte har någon åsikt.
i 60
- Av de konsumenter som tycker att servicenivån är annorlunda i livsmedelsbutiker och varuhus på söndagar jämfört med andra dagar - i genomsnitt ca 31 % - anser ca
* 75 % att bemanningen av fisk-, kött-, chark och ostdiskarna är sämre,
* 74 % att tillgången på personal är sämre, * 67 % att färskvarusortimentet är sämre, * 36 % att personalens rutin och kunnighet är sämre och
* 32 % att framkomligheten i butiken är bättre. Se tabell 25 i tabellbilagan.
4.3 Konsumenternas beroende av affärstiderna
4.3.1. Beroendet av butikers öppethållande
När det gäller de tider och dagar konsumenterna tycker det är viktigt att olika butikstyper är öppna belyser nedanstående tabell 4.3 under- sökningens resultat. Av tabell 4.3 framgår också hur stor andel av konsumenterna som inte tycker detär viktigt att olika butikstyper är öppna vid någon av de tidpunkter som redovisas.
Tabell 4.3 Tider och dagar då konsumenterna i riket tycker det är viktigt resp. inte viktigt att olika butikstyper är öppna, genomsnitt i
procent.
Vardag Vardag Lördag Söndag Inte mellan efter efter vik- kl 18—20 kl 20 kl 15 tigt Service-/jourbutik 37 29 37 40 38 Trafikbutik 30 24 32 34 51 Livsmedelsbutik 47 9 15 18 46 Stormarknad 45 7 19 24 44 Varuhus 41 6 15 1 7 52
När det gäller trafikbutiker och varuhus tycker i genomsnitt mer än hälften av alla konsumenter att det inte är viktigt med kvällsöppet, lör- dagsöppet efter kl 15 och söndagsöppet.
För jämförbarhetens skull redovisas tabell 4.1, dvs den tabell som vi- sar vilka tider och dagar konsumenterna brukar besöka olika butiks- typer, i ett koncentrat (tabell 4.3.1).
Tabell 4.3.1 Tider och dagar då konsumenterna i riket brukar besöka olika butikstyper, genomsnitt i procent.
Vardag Vardag Lördag Söndag mellan efter efter
kl 18-20 kl 20 kl 15 Service-/jourbutik 10 10 13 19 Trafikbutik 4 5 6 8 Livsmedelsbutik 24 3 7 15 Stormarknad 10 0 4 9 Varuhus 6 1 3 7
Skillnaden mellan de tider och dagar konsumenterna angett det som viktigt att olika butikstyper är öppna och de tider och dagar då kon- sumenterna angett att de brukar besöka olika butikstyper är märkbart stor.
- Skillnaden, när det gäller typ av butik, är störst för service- och tra- fikbutiker. När det gäller livsmedelsbutiker är skillnaden mellan när konsumenterna tycker det är viktigt att butiker är öppna och när man brukar besöka butiker som minst.
- Skillnaden mellan de tider konsumenterna tycker det är viktigt att butiker är öppna och de tider man brukar besöka butiker är som störst på vardagar mellan kl 18 och 20.
Skillnader i uppfattning bland konsumenter i olika regioner, til/hö- rande olika hushå/lstyper resp. olika socioekonomiska grupper vad gäller vilka tider och dagar man anser det viktigt att olika typer av bu- tiker är öppna:
- Andelen konsumenter, som tycker det är viktigt att olika butikstyper är öppna på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på sönda- gar, är generellt högre i storstadsregionerna än i övriga regioner (se tabell 56a-e).
Diagram 4.9: Andelen konsumenter i olika regioner som tycker detär viktigt att olika butikstyper är öppna på söndagar.
. Region] D RegionZ Region3 % Region-1
Sc rvice/jourbutik Trafikbutik Livsmedelsbutik Stormarknad
- Mer än hälften av konsumenterna på landsbygden tycker inte det är viktigt att de olika butikstyperna är öppna på vardagar efter kl 18, lör— dagar efter kl 15 och på söndagar (se tabell 56a-e).
- I gruppen ensamstående hushåll (med eller utan barn) tycker fler konsumenter det är viktigt att olika butikstyper är öppna på vardagar efter kl 20, lördagar efter kl 15 och på söndagar, än vad konsumenter i övriga hushållstyper tycker (tabell 60a-e).
- I genomsnitt tycker ca 65 % av pensionärerna att det inte är viktigt
att de olika butikstyperna är öppna på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på söndagar jämfört med de ensamstående, där i ge- nomsnitt ca 35 % är av samma åsikt (tabell 60a-e).
- Det är de studerande som i störst utsträckning tycker det är viktigt att olika butikstyper är öppna på vardagar efter kl 20, på lördagar ef- ter kl 15 och på söndagar (tabell 58a-e).
- En större andel tjänstemän än arbetare tycker det är viktigt att olika butikstyper är öppna på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på söndagar (tabell 58a-e).
När det gäller de tider och dagar konsumenter, som har en anställ- ning - vilka utgör ca 66 % av alla konsumenter i riket i åldern 18-74 år - tycker det är viktigt att olika butikstyper är öppna belyser nedanstå- ende tabell 4.3.2 undersökningens resultat.
Tabell 4.3.2 Tider och dagar då anställda i riket tycker det är viktigt resp. inte viktigt att olika butikstyper är öppna, genomsnitt i procent. ___—”___;—
Vardag Vardag Lördag Söndag Inte mellan efter efter viktigt kl 18-20 kl 20 kl 15 Service- /jourbutlk 40 31 40 43 34 Trafikbutik 32 25 35 36 47 Livsmedelsbutik 53 10 16 19 40 Stormarknad 50 9 20 26 38 Varuhus 46 7 15 18 47
______________———-———
I likhet med vad konsumenter i allmänhet anser så tycker även de an- ställda att det är mindre viktigt med kvällsöppet, lördagsöppet efter kl. 15 och söndagsöppet för trafikbutiker och varuhus än för övriga bu- tikstyper.
- Som framgår är andelen bland de anställda, som tycker detär viktigt att olika butiker är öppna på vardagar mellan kl 18-20, vardagar efter kl 20, lördagar efter kl 15 och på söndagar, något högre än för ge- nomsnittet för konsumenterna i riket.
- Skillnaden mellan de anställdas uppfattning när detär viktigt att olika butikstyper är öppna och uppfattningen bland konsumenter i allmän- het är som störst när det gäller öppethållandet på vardagar mellan kl 18-20 i livsmedelsbutiker, stormarknader och varuhus. Se vidare tabell 563', a”, a'” - 56e', e", e'" i tabellbilagan.
När det gäller de tider och dagar då konsumenterna i riket anser det viktigt att kunna köpa olika typer av varor belyser nedanstående tabell 4.4 undersökningens resultat. Av tabell 4.4 framgår också hur stor andel av konsumenterna som inte anser det viktigt att kunna köpa olika typer av varor vid någon av de tidpunkter som redovisas.
Tabell 4.4 Tider och dagar då konsumenterna i riket anser det viktigt resp. inte viktigt att kunna köpa vissa varor, genomsnitt i procent. a_—
Vardag Vardag Lördag Söndag Inte mellan efter efter vik- kl 18-20 kl 20 kl 15 tigt
___ Livsmedel och
dagligvaror 60 12 21 24 32 Tidningar, tobak och godis 38 18 27 31 46 Bröd och kondi- torivaror 38 6 10 1 1 56 Kläder och skor 29 4 10 7 64 Blommor 27 3 12 17 62 Möbler 27 2 8 10 65 Järn- och byggvaror 25 2 6 5 70 Radio och TV 24 2 5 5 72
I genomsnitt anser mer än hälften av alla konsumenter att det inte är viktigt att kunna köpa bröd och konditorivaror, kläder och skor, blommor, möbler, järn- och byggvaror samt radio och TV vid någon av de tidpunkter som redovisas i tabell 4.4.
- Andelen konsumenter, som anser det viktigt att kunna köpa vissa varor på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på söndagar, är generellt högre i storstadsregionerna än i övriga regioner (tabell 52a— h).
- Det är de ensamstående som skiljer sig från övriga hushållstyper. I denna grupp anser man i högre utsträckning än i övriga grupper att det är viktigt att kunna köpa ovan angivna varor på vardagar efter kl 18, på lördagar efter kl 15 och på söndagar (tabell 55a-h).
Diagram 4.10 Andelen konsumenter bland olika hushållstyper som anser det viktigt att kunna köpa livsmedel och dagligvaror på vardagar efter kl 18, på lördagar efter kl 15 samt på söndagar.
. Ensamstående Cl Sammanhocnde Pensionärshushil
lss
Söndag
/ s .s-
Vard. 18-20 Vard. efter 20 Lördag efter 15
- Vid en jämförelse mellan de olika socioekonomiska grupperna fram- går det att det är tjänstemännen som är mest beroende av att kunna köpa vissa varor på vardagar mellan kl 18-20 (tabell 53a-h).
- Tjänstemän är generellt mer beroende av att kunna köpa vissa varor på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på söndagar än ar- betare (tabell 53a-h).
- Det är de studerande som har störst behov av söndagsöppet för att kunna köpa vissa varor (tabell 53a-h).
- Det är företagare, jordbrukare och pensionärer som i störst ut- sträckning inte anser det vara viktigt att kunna köpa vissa varor på vardagar efter kl 18, lördagar efter kl 15 och på söndagar (tabell 53a- h).
- Skillnader i uppfattning, mellan anställda och konsumenter i allmän- het, vad gäller vilka tlder och dagar man anser det viktigt att kunna köpa vissa varor, är liten. Den största skillnaden i uppfattning kan noteras för varugruppen livsmedel och dagligvaror, där i genomsnitt ca 67 % av de anställda anser det viktigt att kunna handla på varda- gar mellan kl 18—20, mot i genomsnitt ca 60 % av samtliga konsu- menter (tabell 52a'-a'" - 52h'-h'").
4.3.2. Beroendet av söndagsöppna butiker
Av de konsumenter som anser att butiker i allmänhet skall vara öppna minst någon söndag per år - dvs. öppna varje eller varannan söndag eller någon enstaka söndag per år — eller i genomsnitt ca 54 % av samtliga individer i riket i åldern 18-74 år, så anser ca
* 47 % det mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna på söndagar, vilket motsvarar ca 25 % av alla individer, och
* 46 % det inte speciellt eller inte alls angeläget att butikerna är öppna på söndagar, vilket motsvarar ca 25 % av alla inidivider i riket.
Ca 3 % har ingen uppfattning i frågan om hur angeläget detär med söndagsöppna butiker.
Av avsnitt 4.4.2 nedan framgår att ca 43 % av samtliga individer i riket i åldern 18-74 år anser att butiker aldrig skall vara öppna på sönda— gar.
Hur pass angeläget det är för de konsumenter som anser att butiker skall vara öppna minst någon söndag per år - eller för 54 % av samt- liga individer - med avseende på olika studerade faktorer, framgår att
- av de konsumenter som bor i "storstad" anser ca 54 % att detär mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år mot ca 37 % boende på "landsbygd" (tabell 39).
- i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus och på ren landsbygd med högst ett fåtal hus inom synhåll anser ca 55 resp. 52 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år (tabell 40).
— i orter med i huvudsak en- och tvåfamiljshus (tätort och mindre ort) tycker över hälften, 57 % resp. 51 %, att det inte är speciellt eller inte alls angeläget att butikerna är öppna på söndagar (tabell 40).
- i ensamstående hushåll tycker fler, eller i genomsnitt ca 61 %, att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år, än i hushåll med två vuxna, eller i genomsnitt ca 47 % (tabell 42a).
- i hushåll med barn under 6 år anser i genomsnitt ca 58 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år. I denna grupp är det konsumenter, tillhörande hushåll
där minst en person har deltidsarbete, som i störst utsträckning anser det mycket eller ganska angeläget med söndagsöppna butiker, eller i genomsnitt ca 63 % mot ca 52 % bland konsumenter tillhörande hus- håll där alla har heltidsarbete (tabell 42b och 43).
- män är generellt mer angelägna att butikerna skall vara öppna minst någon söndag per år än kvinnor. Bland männen tycker i genomsnitt ca 50 % att detär mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år mot ca 45 % bland kvinnorna (tabell 41 a).
- män i åldersgruppen 25-34 år är mest angelägna att butikerna skall vara öppna på söndagar, nämligen ca 64 %. Detta kan jämföras med uppfattningen bland män i åldersgruppen 55-64 år, där ca 30 % tycker det är mycket eller ganska angeläget med söndagsöppna bu- tiker (tabell 41 a).
- det är kvinnor i åldersgruppen 18-24 år som är mest angelägna att butikerna skall vara öppna på söndagar, nämligen 66 %. Detta kan jämföras med uppfattningen bland kvinnor i åldersgruppen 55-64 år, där ca 30 % tycker detär mycket eller ganska angeläget med sön- dagsöppna butiker (tabell 41a).
— bland såväl män som kvinnor i åldersgrupperna från 35 år och uppåt är det fler, som anser det inte speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna butiker, än som anser det mycket eller ganska ange- läget (tabell 41 b).
- ju fler dagligvaruinköp per vecka man gör, desto angelägnare tycker man detär med söndagsöppna butiker. Bland de hushåll som hand- lar 1-2 gånger per vecka tycker i genomsnitt ca 45 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år. Bland de hushåll som handlar dagligvaror 7 eller fler gånger per vecka tycker i genomsnitt ca 82 % att det är mycket eller ganska angeläget med söndagsöppna butiker (tabell 45).
- ju högre inkomst hushållen disponerar över, desto mindre angeläget tycker man detär med söndagsöppna butiker. Bland de hushåll som har en sammanlagd månatlig inkomst överstigande 23 000 kr. tycker i genomsnitt ca 52 % att det inte är speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna butiker. Bland hushåll som har en sammanlagd månatlig inkomst på högst 8 000 kr. tycker i genomsnitt ca 28 % att det inte är speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna buti- ker (tabell 46).
- ju högre utbildning konsumenterna har, desto angelägnare tycker man det är med söndagsöppna butiker. Bland konsumenter med ut- bildning från minst 2-årig gymnasieskola, tycker i genomsnitt ca 56 % att detär mycket eller ganska angeläget med söndagsöppna butiker, vilket kan jämföras med konsumenter med utbildning från folk-, real- eller grundskola, där i genomsnitt ca 34 % tycker att detär mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år (tabell 49).
- av de ej facklärda arbetarna och tjänstemännen tycker ca 46 resp. 48 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år mot ca 55 % av de facklärda arbetarna (tabell 48).
- det är i gruppen studerande som flest anser det mycket eller ganska angeläget med söndagsöppna butiker, eller i genomsnitt ca 57 % (tabell 48).
Beroendet av söndagsöppna butiker bland konsumenter som är anställda:
Av de konsumenter som har någon typ av anställning och som anser att butiker i allmänhet skall vara öppna minst någon söndag per år - dvs. öppna varje eller varannan söndag eller någon enstaka söndag per år - eller i genomsnitt ca 60 % av alla anställda, så anser ca
* 48 % det mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna
på söndagar, vilket motsvarar ca 29 % av alla anställda, och
* 46 % det inte speciellt eller inte alls angeläget att butikerna är öppna på söndagar, vilket motsvarar ca 28 % av alla anställda.
Ca 3 % av de anställda har ingen uppfattning i frågan om hur angelä- get det är med söndagsöppna butiker.
Som framgår awiker angelägenhetsgraden bland konsumenter som är anställda inte nämnvärt från genomsnittet för samtliga konsumen- ter. Skillnaderna framgår dock tydligare när man studerar skillnader med avseende på arbetstidens förläggning.
- Bland anställda med sk flextid, vilka utgör ca 28 % av alla anställda, anser ca 44 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år. Ca 48 % anser det inte speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna butiker (tabell 40').
- Bland anställda med ordinarie arbetstid, som till någon del ligger förlagd till lördag eller söndag, vilka utgör ca 27 % av alla anställda, anser ca 52 % att det är mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år. Ca 40 % anser det inte speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna butiker (tabell 40").
- Bland anställda med arbetstider som varierar från vecka till vecka (arbete på rullande scherna), vilka utgör ca 29 % av alla anställda, an- ser ca 48 % att detär mycket eller ganska angeläget att butikerna är öppna minst någon söndag per år. Ca 41 % anser det inte speciellt eller inte alls angeläget med söndagsöppna butiker (tabell 40'").
Behovet av att kunna köpa vissa varor på söndagar varierar för olika hushåll. Av nedanstående tabell 4.6 framgår i vilken utsträckning man upplever någon typ av problem - om det skulle ha varit stängt på söndagar - resp. inga eller små problem när det gäller att kunna köpa vissa varor på söndagar.
Tabell 4.6 Andelen hushåll som upplever någon typ av problem resp. inga eller små problem när det gäller att kunna köpa vissa varor på söndagar. Genomsnitt i procent.
Stora Vissa S:a Inga Inga S:a inga problem problem någon större problem eller typ av problem alls små problem problem Tidningar, to- bak och godis 6 15 21 18 55 73 Livsmedel och dagligvaror 4 15 19 23 54 77 Blommor 2 14 16 17 60 77 Bröd och kon- ditorivaror 2 8 10 20 64 84 Kläder och skor 1 6 7 11 76 87 Möbler 1 5 6 9 78 87 Järn- och byggvaror 1 4 5 10 78 88 Radio och TV 1 2 3 9 82 91
- Problemen att inte kunna köpa olika typer av varor på söndagar upplevs som störst i storstadsregionerna och som minst på lands- bygden. Detta gäller genomgående för alla ovan nämnda typer av va-
ror (tabell 61a-h).
- Problemen att inte kunna köpa olika typer av varor på söndagar upplevs som störst bland de ensamstående hushållen utan barn och som minst bland pensionärerna (tabell 63a-h och 63a'-h').
- Ju fler dagligvaruinköp per vecka man gör, desto större problem skulle det innebära om butiker som säljer dagligvaror skulle ha stängt på söndagar. För i genomsnitt ca 29 % av hushållen, som handlar dagligvaror mer än 4 gånger per vecka, skulle det innebära stora eller vissa problem om butiker som säljer livsmedel skulle vara stängda på söndagar jämfört med för ca 16 % av hushållen som handlar daglig- varor 1-2 gånger per vecka (tabell 64).
- För i genomsnitt ca 15 % av hushållen, som utför huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp på måndagar - fredagar (vilka utgör ca 68 % av alla hushåll), skulle det innebära stora eller vissa problem om butiker som säljer livsmedel skulle vara stängda på söndagar (tabell 65).
- För i genomsnitt ca 24 % av hushållen, som utför huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp på lördagar (vilka utgör ca 10 % av alla hushåll), skulle det innebära stora eller vissa problem om butiker som säljer livsmedel skulle vara stängda på söndagar (tabell 65).
- För i genomsnitt ca 58 % av hushållen, som utför huvuddelen av sina Iivsmedelsinköp på söndagar (vilka utgör ca 2 % av alla hushåll), skulle det innebära stora eller vissa problem om butiker som säljer livsmedel skulle vara stängda på söndagar (tabell 65).
4.4 Konsumenternas inställning till affärstiderna 4.4.1 Inställningen till butikers stängningstider måndag- lördag.
När det gäller konsumenternas inställning till när butiker i allmänhet skall stänga måndagar - lördagar visar undersökningen följande, ta- bell 4.7:
Tabell 4.7 Konsumenternas inställning till när butiker skall stänga, måndagar - lördagar, genomsnitt i procent
Före KI Kl KI Senast Efter kl18 18 19 20 kl 20 k120 Måndagar 4 39 22 22 87 10 Tisdagar 4 40 21 22 87 1 0 Onsdagar 4 40 21 22 87 10 Torsdagar 3 32 24 26 85 1 1 Fredagar 3 21 29 30 83 1 4 Före KI Senast Efter kl13 13 14 15 kl15 kl15 Lördagar 6 19 18 1 9 62 35
Av tabell 4.7 framgår
- att i genomsnitt tycker ca 44 % av konsumenterna att butiker i all- mänhet skall stänga senast kl 18 måndagar- onsdagar,
- att i genomsnitt tycker ca 87 % av konsumenterna att butiker skall stänga senast kl 20 måndagar-onsdagar,
- att i genomsnitt tycker ca 84 % av konsumenterna att butiker skall stänga senast kl 20 på torsdagar och fredagar,
- att i genomsnitt tycker ca 62 % av konsumenterna att butiker skall stänga senast kl 15 på lördagar.
Regionala skillnader och skillnader mellan bostadsområden vad gäl- ler de tider konsumenterna anser att butiker i allmänhet ska/! stänga måndagar - lördagar:
- I "storstad" tycker i genomsnitt ca 34 % av konsumenterna att buti- ker skall stänga senast kl 18 måndagar - onsdagar mot 48 % i
"mellanstad", 52 % i "småstad" och 60 % på "landsbygd" (tabell 30a- 0).
- I storstadsregionerna tycker i genomsnitt ca 81 % av konsumen- terna att butiker skall stänga senast kl 20 måndagar - onsdagar mot i genomsnitt ca 90 % i övriga regioner (tabell 30a-c).
- På fredagar tycker i genomsnitt ca 76 % av konsumenterna i "storstad", 86 % i "mellanstad", 85 % i "småstad" och 89 % på "landsbygd" att affärerna skall stänga senast kl 20 (tabell 30e).
- Det är företrädesvis i storstadsregionerna som konsumenterna tycker att affärerna skall stänga efter kl 20 på fredagar, eller ca 20 %. På "landsbygd" tycker ca 7 % av konsumenterna att affärerna skall stänga efter kl 20 på fredagar (tabell 30e).
- På "landsbygd" tycker ca 75 % av konsumenterna att butiker skall stänga senast kl 15 på lördagar, jämfört med ca 49 % i "storstad" (tabell 30f).
- Bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus tycker i genomsnitt ca 33 % att butikerna skall stänga senast kl 18 måndagar - onsdagar, mot ca 49 % bland konsumen- terna boende i tätbebyggt område med i huvudsak en- eller tvåfa- miljshus (tabell 31a-c).
- Bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus tycker i genomsnitt ca 78 % att butiker skall stänga se- nast kl 20 måndagar - onsdagar, mot ca 91 % bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 31 a-c).
- Bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus tycker ca 73 % att butikerna skall stänga senast kl 20 på fredagar, mot ca 87 % bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 31e).
- Av konsumenter boende i tätbebyggt område med i huvudsak fler- familjshus tycker ca 24 % att butiker i allmänhet skall stänga efter kl 20 på fredagar jämfört med ca 11 % av konsumenterna boende ität- bebyggt område med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 31e).
- Bland konsumenterna boende i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus tycker ca 49 % att butikerna skall stänga senast kl 15 på lördagar, jämfört med ca 67 % av konsumenterna boende i tätbe- byggt område med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 31f).
Skillnader i inställning till när butiker i allmänhet ska/I stänga månda- gar - lördagar bland konsumenter tillhörande olika hushållstyper och med olika sysselsättningsgrad:
Det är gruppen ensamstående utan barn som, i förhållande till övriga hushållstyper, awiker i inställning till när butiker i allmänhet skall stänga måndagar - lördagar.
- I genomsnitt tycker ca 75 % av de ensamstående utan barn att buti- ker skall stänga senast kl 20 måndagar - onsdagar (tabell 33e-c och 33a'-c').
- I genomsnitt tycker ca 73 % av de ensamstående utan barn att buti- ker skall stänga senast kl 20 på torsdagar (tabell 33d och d').
- I genomsnitt tycker ca 71 % av de ensamstående utan barn att buti- ker skall stänga senast kl 20 på fredagar (tabell 33e och e').
- I genomsnitt tycker ca 49 % av de ensamstående utan barn att buti- ker skall stänga senast kl 15 på lördagar (tabell 33e och f").
När det gäller inställningen till när butiker i allmänhet skall stänga måndagar - lördagar bland konsumenter tillhörande hushåll med olika sysselsättningsgrad belyser nedanstående tabell 4.7.1 undersök- ningens resultat.
Tabell 4.7.1 Inställningen till när butiker skall stänga måndagar - lördagar bland konsumenter med olika sysselsättningsgrad, genomsnitt i
procent. ___—___;— Sysselsättningsgrad Alla heltid Minst en deltid Stängt Stängt Stängt Stängt senast efter senast efter kl 20 kl 20 kl 20 kl 20 ___—___— Måndagar 85 13 90 7 Tisdagar 85 12 90 7 Onsdagar 85 12 90 7 Torsdagar 83 14 88 8 Fredagar 81 17 86 11 ___—_____.__—— Stängt Stängt Stängt Stängt senast efter senast efter kl15 kl15 kl15 kl15
___—______________———————
Lördagar 55 42 69 27
_________.————__
Av tabell 4.7.1 framgår att konsumenter, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, föredrar ett längre öppethållande såväl på vardagar som på lördagar än konsumenter, som tillhör hushåll där minst en person arbetar deltid (tabell 33a”-f").
När det gäller inställningen till när butiker i allmänhet skall stänga måndagar - lördagar bland anställda med s.k. flextid, eller där den or- dinarie arbetstiden till någon del ligger på lördag eller söndag, eller bland anställda med arbete på rullande schema, awiker den inte nämnvärt från resultaten för samtliga konsumenter. Följande awikel- ser kan dock noteras:
- På fredagar tycker ca 80 % av de konsumenter, som arbetar till nå- gon del på lördag eller söndag eller som arbetar på rullande schema att butiker skall stänga senast kl 20 jämfört med ca 82 % av dem som har s.k. flextid (tabell 34e", 34e" och e'”).
- Bland de anställda som har s.k. flextid tycker ca 50 % att butiker i allmänhet skall stänga senast kl 15 på lördagar mot i genomsnitt ca 62 % bland såväl dem som till någon del arbetar på lördagar och söndagar, som de som arbetar på rullande schema (tabell 34f', f" och f'").
4.4.2. Inställningen till söndagsöppna butiker
När det gäller konsumenternas inställning till hur ofta butiker i allmän- het skall vara öppna på söndagar, så anser i genomsnitt ca
* 33 % att de skall vara öppna varje söndag,
* 5 % att de skall vara öppna varannan söndag,
* 6 % att de skall vara öppna ca en söndag per månad,
* 10 % att de skall vara öppna enstaka söndagar per år och
* 43 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar.
Regionala skillnader och skillnader mellan bostadsområden vad gäl- ler inställningen ti/l söndagsöppna butiker:
- I "storstad" tycker ca 43 % av konsumenterna att butikerna skall vara öppna varje söndag mot ca 23 % på "landsbygd" (tabell 35).
- Ca 34 % av konsumenterna i "storstad" tycker att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar mot ca 59 % på "landsbygd" (tabell 35).
- Ca 46 % av konsumenterna boende i tätbebyggt område med fler- familjshus tycker att butikerna skall vara öppna varje söndag mot ca
20 % av konsumenterna boende i mindre ort med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 36).
- Av de konsumenter, som bor i tätbebyggt område med i huvudsak flerfamiljshus, tycker ca 32 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar, jämfört med ca 60 % av de som bor på mindre ort med i huvudsak en- eller tvåfamiljshus (tabell 36).
Skillnader i inställning till söndagsöppna butiker bland konsumenter tillhörande olika hushållstyper och med olika sysselsättningsgrad:
Det är de ensamstående hushållen och pensionärshushållen som, i förhållande till övriga hushållstyper, awiker i inställning till hur ofta bu- tiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar.
- Bland de ensamstående hushållen tycker i genomsnitt ca 52 % att butikerna skall vara öppna varje söndag mot ca 22 % bland pensio- närshushållen (tabell 37a och 370).
- Bland de ensamstående hushållen tycker i genomsnitt ca 30 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar mot ca 57 % bland pensionärshushållen (tabell 37a och 37b).
När det gäller hur ofta konsumenter, tillhörande hushåll med olika sysselsättningsgrad, tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar, så anser i genomsnitt ca
- 41 % av konsumenterna, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, att butikerna skall vara öppna varje söndag,
— 27 % av konsumenterna, som tillhör hushåll där minst en arbetar deltid, att butikerna skall vara öppna varje söndag,
- 36 % av konsumenterna, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar och
- 49 % av konsumenterna, som tillhör hushåll där minst en arbetar deltid, att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar (tabell 370).
Diagram 4.11 Inställningen bland heltidsanställda resp. deltidsanställda
konsumenter till frekvensen av söndagsöppna butiker.
Alla i hushållet arbetar heltid Minst en person i hushållet arbetar deltid 2 % % 3 41 49
' Öppet varje söndag El Öppet varannan söndag
Öppet ca en söndag per månad
& Öppet enstaka söndagar
Aldrig öppet på söndagar
% Svarsbortfall
Vad gäller hur ofta de konsumenter som har en anställning tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar, så anser i genom- snittca * 36% * $% * 7% * 11% * 39%
att de skall vara öppna varje söndag,
att de skall vara öppna varannan söndag,
att de skall vara öppna ca en söndag per månad,
att de skall vara öppna enstaka söndagar per år och
att de aldrig skall vara öppna på söndagar.
Som framgår awiker inte resultaten för de anställda nämnvärt från genomsnittet för samtliga konsumenter. Skillnaderna framgår dock tydligare när man studerar skillnader med avseende på arbetstidens förläggning.
- Bland anställda med sk flextid tycker ca 39 % att butikerna skall vara öppna varje söndag och ca 32 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar (tabell 37').
- Bland anställda med ordinarie arbetstid, som ligger till någon del på lördag eller söndag, tycker ca 39 % att butikerna skall vara öppna varje söndag och ca 42 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar (tabell 37").
- Bland anställda med "rullande schema" tycker ca 37 % att butikerna skall vara öppna varje söndag och ca 43 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar (tabell 37'”).
4.4.3. Inställningen till gällande lagstiftning
Gällande lagstiftning ger butiker med anställda rätt att ha öppet dagli- gen mellan kl 05.00 och 24.00, medan butiker där enbart ägaren ar- betar får ha öppet dygnet runt (Arbetstidslagen 5 13).
När det gäller konsumenternas inställning till oreglerade affärstider, enligt gällande lagstiftning, så anser i genomsnitt ca
* 14 % att detär mycket bra, * 15 % att detär ganska bra, * 14 % att det inte är speciellt bra och * 23 % att det inte alls är bra.
Ca 31 % av konsumenterna har ingen åsikt i frågan.
Diagram 4.12 Konsumenternas inställning till oreglerade affärstider.
lllIll|Il||llIl||||||l||l|||l||ll||l|||l||l|||||||l|||| __
Ganska bra
2 30 5
- Inom de olika regionerna är skillnaden i uppfattning störst för kon- sumenter som bor i "småstad". Ca 8 % tycker att det är mycket bra med oreglerade affärstider jämfört med ca 24 %, som tycker att det
inte alls är bra. Ca 37 % av konsumenterna i "småstad" har ingen åsikt ifrågan (tabell 77).
- I "storstad" tycker ungefär lika många att det är mycket bra (ca 20 %) som att det inte alls är bra (ca 21 %) med oreglerade affärsti- der. Ca 25 % av konsumenterna i "storstad" har ingen åsikt i frågan (tabell 77).
- Inom de olika hushållstyperna är skillnaden i uppfattning störst för de konsumenter som tillhör kategorin pensionärer. Ca 7 % tycker att detär mycket bra med oreglerade affärstider jämfört med ca 27 %, som tycker att det inte alls är bra. Ca 39 % av pensionärshushållen har ingen åsikt i frågan (tabell 79a).
- Det är endast i ensamstående hushåll utan barn som fler tycker att det är mycket bra med oreglerade affärstider (ca 19 %), än som tycker att det inte alls är bra (ca 17 %) med oreglerade affärstider. Ca 26 % av de ensamstående hushållen har ingen åsikt i frågan (tabell 79a och b).
- Ca 17 % bland konsumenterna, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, tycker detär mycket bra med oreglerade affärstider medan ca 19 % tycker att det inte alls är bra. Bland konsumenterna, som tillhör hushåll där minst en person arbetar deltid, tycker ca 11 % att det är mycket bra med oreglerade affärstider medan ca 27 % tycker att det inte alls är bra. Ca 31 % av konsumenterna, oavsett sysselsättnings- grad, har ingen åsikt i frågan (tabell 790).
- Det är genomsnittligt fler män än kvinnor som tycker att det är mycket bra med oreglerade affärstider. Bland männen tycker ca 19 % att detär mycket bra med oreglerade affärstider jämfört med ca 10 % bland kvinnorna. Ca 19 % av männen tycker att det inte alls är bra med oreglerade affärstider mot ca 25 % av kvinnorna. Ca 29 % av männen och ca 33 % av kvinnorna har ingen åsikt i frågan (tabell 80a).
- Det är endast bland kvinnor i åldersgruppen 18-24 år, som lika många är för som emot oreglerade affärstider, eller i genomsnitt ca 17 %. Ca 34 % har ingen åsikt i frågan (tabell 80a).
- För männens del är det män i åldersgrupperna från 45 år och uppåt, där fler är negativa än positiva till oreglerade affärstider. I dessa grup- per tycker i genomsnitt ca 26 % att det inte alls är bra med oreglerade affärstider mot ca 13 %, som tycker det är mycket bra. Ca 28 % har ingen åsikt i frågan (tabell 80a).
- Ju högre utbildning konsumenterna har, desto mera positivt inställda är man till oreglerade affärstider. Bland konsumenter med utbildning från universitet eller högskola tycker ca 20 % att detär mycket bra med oreglerade affärstider jämfört med ca 9 % bland konsumenter med utbildning från folk-, real-, eller grundskola. Ca 21 % av konsu- menterna med utbildning från universitet eller högskola och ca 38 % av konsumenterna med utbildning från folk-, real- eller grundskola har ingen åsikt i frågan (tabell 80b).
- Bland de ej facklärda arbetarna anser ca 7 % att det är mycket bra med oreglerade affärstider jämfört med 24 % bland de facklärda ar- betarna och 16 % bland tjänstemännen (tabell 79d).
- Bland de ej facklärda arbetarna anser 28 % att det inte alls är bra med oreglerade affärstider jämfört med 22 % bland de facklärda ar- betarna och 17 % bland tjänstemännen (tabell 79d).
Av de konsumenter som anser att detär mycket bra med oreglerade affärstider - eller ca 14 % av konsumenterna - så anser i genomsnitt ca
* 66 % att affärerna själva skall få bestämma när de vill ha öppet,
* 48 % att konsumenterna själva skall få bestämma när de vill handla,
* 12 % att en reglering inte kan tillämpas lika för alla butiker, * 11 % att en reglering vore svår att kontrollera och
* 5 % att ett långt öppethållande leder till lägre priser. Se tabell 81 itabellbilagan.
Av de konsumenter som anser att det är inte alls bra med oreglerade affärstider och som tycker att en reglering, som begränsar öppethål- landet, bör införas - eller ca 23 % av konsumenterna - så anser i ge- nomsnitt ca
* 55 % att de handelsanställda inte skall behöva arbeta på obe- kväma tider,
* 43 % att det inte finns något behov hos konsumenterna av att handla på söndagar och sena kvällar,
* 36 % att kortare öppethållande leder till lägre priser,
* 32 % att det minskar risken för rån och överfall på butiksperso- nalen,
* 26 % att söndagsöppet leder till att mindre butiker slås ut och
* 26 % att en reglering skulle ge bättre personalbemanning i buti- kerna.
Se tabell 84 i tabellbilagan.
När det gäller konsumenternas inställning till om affärstiderna bör reg- leras genom lagstiftning kan det konstateras att i genomsnitt ca
* 20 % helt instämmer,
* 14 % delvis instämmer,
* 12 % varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 9 % tar delvis avstånd ifrån,
* 30 % tar helt avstånd ifrån och
* 14 % har ingen uppfattning om affärstiderna bör regleras genom lagstiftning.
Diagram 4.13 Konsumenternas inställning till påståendet att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning.
'nstämmerhe" lllllllll|||Il||llllllllllllllllllll||||||||l|||||||l||||lllllllllllllllllllll _— mstämmerde'vs |llllllllllllllllllllllllllllll|||IIIllIIlIIIlIIIlIIIlI
Varken instämmer eller tar _— |lllllllIIlllllllllllllllllllllllllllllllllllll _
avstånd Ifrån
IIIIIIIIIIIW IllIlllllllllllll|||l|||ll||||||l||llllll|||lI||l|||l|||l|||l||l|||||l||l||ll|||lI|||||ll||l||||l||ll|||IIIIlIIlIIIlII ' . __
- l storstadsregionerna tar fler konsumenter än i övriga regioner helt avstånd ifrån en reglering av affärstiderna, eller i genomsnitt ca 36 %.
Inom "landsbygd" är ungefär lika många för (ca 20 %), som emot (ca 22 %) en reglering av affärstiderna. Ca 11 % av konsumenterna i "storstad" och ca 23 % av konsumenterna inom "landsbygd" har ingen uppfattning ifrågan (tabell 158).
- Bland pensionärshushållen är det fler, som helt instämmer i att affärstiderna bör regleras (ca 32 %), än de som helt tar avstånd ifrån en reglering (ca 21 %). I övriga hushållskategorier tar en övervägande andel av konsumenterna helt avstånd ifrån en reglering (tabell 168a och b).
- En övervägande andel av de konsumenter, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, tar helt avstånd ifrån en reglering av affärstiderna, eller ca 35 %, mot ca 18 % som helt instämmer i att affärstiderna bör regleras. Ungefär lika många av de konsumenter, som tillhör hushåll där minst en person arbetar deltid, är för en reglering (ca 22 %), som emot, eller ca 24 % (tabell 1680).
- Av kvinnorna är ungefär lika många för (ca 21 %), som emot (ca 22 %) en reglering av affärstiderna jämfört med männen, där ca 38 % helt tar avstånd ifrån en reglering och 19 % helt instämmer i att affärs- tiderna bör regleras. Ca 18 % av kvinnorna och ca 11 % av männen har ingen uppfattning i frågan (tabell 118).
- l åldersgrupperna från 55 år och uppåt är det fler som helt instäm- mer, eller i genomsnitt ca 32 %, i att affärstiderna bör regleras, än de som helt tar avstånd ifrån en reglering, eller i genomsnitt ca 22 % (tabell 128).
- I hushåll med en inkomst per månad överstigande 23 000 kr. tar ca 37 % helt avstånd ifrån en affärstidsreglering mot ca 19 % som helt in- stämmer i att affärstiderna bör regleras. l hushåll med en inkomst per månad på högst 8 000 kr. är det ungefär lika många för (ca 26 %), som emot (ca 23 %) en affärstidsreglering. Ca 8 % av "höginkomsthushållen" och ca 23 % av "låginkomsthushållen" har ingen uppfattning i frågan (tabell 218).
- Bland konsumenter med folk-, real- eller grundskola instämmer fler helt i att affärstiderna bör regleras (ca 27 %) än de som tar helt av- stånd ifrån en reglering (ca 20 %). Bland konsumenter med högre ut- bildning än folk-, real- eller grundskola är det fler som tar helt avstånd ifrån, än de som helt instämmer i att affärstiderna bör regleras. Ca 19 % av konsumenterna med folk-, real- eller grundskola och ca 11 % av konsumenterna med högre utbildning har ingen uppfattning i frå- gan (tabell 228).
- Bland de ej facklärda arbetarna är det nästan lika många som helt instämmer i, som de som helt tar avstånd ifrån att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning, ca 21 resp. 18 %. Ca 19 % av de ej fack- lärda arbetarna har ingen uppfattning i frågan (tabell 138).
- Bland de studerande tar en övervägande andel, eller ca 48 %, helt avstånd ifrån att affärstiderna bör regleras. Ca 11 % av de studerande har ingen uppfattning i frågan (tabell 138).
När det gäller konsumenternas inställning till om affärstiderna bör be- stämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisatio- ner, kan det konstateras atti genomsnitt ca
* 31 % helt instämmer,
* 22 % delvis instämmer,
* 10 % varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 5 % tar delvis avstånd ifrån,
* 15 % tar helt avstånd ifrån och
* 15 % har ingen uppfattning om affärstiderna bör bestämmas ge- nom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer.
Diagram 4.14 Konsumenternas inställning till påståendet att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer.
instämme'he" |__|||||||||||||||I||||—||l|||||||||||||||||__||||||||||ll||||||__|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||I
instämmerdetvis |_||-||||||l||||||||||j_|_||||||||||||||||||I|||||||l|||||||||||||||||||||||||||-l|||||||||| Va'ke”;£'5$2n”å"?ff£:"””a' |_|_||||l|||l||||||||||_||||l|||||||||||I| m delvis avstånd ifrån l-Illlllllllllllllll- Tar man avstand ,,,, ||||Illlllllllllllll-Illllll|||||||||||||__||I||l|||||||||||| _— H... mg.. uppfattning |_I|||||||||||||||__|—'I|||||||||||||||||_||||-|||||||l||||||||
En övervägande andel, eller i genomsnitt ca 53 %, av konsumenterna instämmer helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer.
Vissa skillnader i inställning med avseende på region, hushållstyp, sysselsättningsgrad, kön, ålder, inkomst och utbildning föreligger, men inte så att bilden förändras vid en jämförelse med resultatet för samtliga konsumenter (tabell 159, 169a,b,0, 119, 129, 219 och 229).
När det gäller skillnader i inställning mellan konsumenter i olika socio- ekonomiska grupper kan följande awikelse från genomsnittet note- ras:
- Bland företagare och jordbrukare är det nästan lika många som helt instämmer, eller ca 27 %, som de som helt tar avstånd ifrån, eller ca 25 %, att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgi- vare och fackliga organisationer. Ca 19 % av företagarna och jord- brukarna har ingen uppfattning i frågan (tabell 139).
På frågan om affärerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva med hänsyn tagen till gällande arbetarskyddslagstiftning, så svarar i genomsnitt ca
* 46 % att de helt instämmer,
* 17 % att de delvis instämmer,
* 10 % att de varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 8 % att de delvis tar avstånd ifrån,
* 7 % att de helt tar avstånd ifrån och
* 11 % att de inte har någon uppfattning om affärerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva.
Diagram 4.15 Konsumenternas inställning till påståendet att affärerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva.
Instämmer helt
Instämmer delvis
Varken instämmer eller tar avstånd ifrån
En övervägande andel, eller i genomsnitt ca 63 %, av konsumenterna instämmer helt eller delvis i att affärerna bör kunna bestämma sitt öp- pethållande själva med beaktande av rådande arbetarskyddslagstift- ning.
Vissa skillnader i inställning med avseende på region, hushållstyp, sysselsättningsgrad, kön, ålder, inkomst, utbildning och socioeko- nomisk tillhörighet föreligger, men inte så att bilden förändras vid en jämförelse med resultatet för samtliga konsumenter (tabell 155, 165a, b, 0, 115, 125, 215, 225 och 135).
4.4.4. Inställningen till olika påståenden I affärstidsfrågan
På frågan om konsumenterna bör kunna handla när de själva vill, så svarar i genomsnitt ca
* 28 % att de instämmer helt,
* 22 % att de delvis instämmer,
* 14 % att de varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 14 % att de delvis tar avstånd ifrån,
* 15 % att de helt tar avstånd ifrån och
* 6 % att de inte har någon uppfattning om konsumenterna bör kunna handla när de själva vill.
I genomsnitt ca 50 % av konsumenterna instämmer helt eller delvis i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill. Ca 30 % av konsumenterna tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående.
- l "småstad" instämmer ungefär lika många helt i påståendet som de som helt tar avstånd ifrån att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill, eller ca 17 resp. 19 % (tabell 156).
- Det är pensionärshushållen som har en awikande uppfattning i för- hållande till övriga hushåll i denna fråga. Ungefär lika många, eller ca 24 % av pensionärshushållen, instämmer helt i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill, som de som helt tar avstånd ifrån på- ståendet, eller ca 21 % (tabell 166a och b).
- Ca 32 % bland konsumenter, tillhörande hushåll där alla arbetar hel- tid, instämmer helt i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill medan ca 14 % helt tar avstånd ifrån påståendet. Bland konsumenter, tillhörande hushåll där minst en person arbetar deltid, instämmer ca 23 % helt i att konsumenterna bör kunna handla när de
själva vill medan ca 16 % helt tar avstånd ifrån påståendet (tabell 1660)
- Det är genomsnittligt fler män (ca 33 %) än kvinnor (ca 23 %), som instämmer helt i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill. Bland såväl kvinnor som män tar ca 15 % helt avstånd ifrån på- ståendet (tabell 116).
- Ju högre utbildning konsumenterna har, desto fler instämmer helt i påståendet att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill. Bland konsumenter med utbildning från universitet eller högskola in— stämmer ca 37 % i påståendet jämfört med ca 24 % bland konsu- menter med utbildning från folk-, real- eller grundskola. Ca 1 % av konsumenterna med högre utbildning och ca 10 % av konsumenterna med lägre utbildning har ingen uppfattning i frågan (tabell 226).
. - Bland företagare och jordbrukare är det fler som helt tar avstånd
ifrån, eller ca 26 %, än de som helt instämmer i, eller ca 21 %, påstå- endet att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill (tabell 136).
På frågan om man anser att det är mest nackdelar eller mest fördelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar, så svarar i genomsnitt ca
* 15 % att det enbart är nackdelar,
* 21 % att det är övervägande nackdelar men även vissa fördelar,
* 16 % att det är lika mycket för- som nackdelar,
* 20 % att detär övervägande förde/ar men även vissa nackdelar,
* 14 % att det enbart är fördelar och
* 12 % att de inte har någon uppfattning om affärernas öppethål- lande sent på kvällar, lördagar och söndagar.
Ungefär lika många konsumenter anser att det är enbart nackdelar, eller ca 15 %, som de som anser att det är enbart fördelar, eller ca 14 %, med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och sön- dagan
- Det är endast i "storstad" som fler konsumenter anser det vara en- bart fördelar, eller ca 16 %, med att affärerna är öppna sent på kvällar,
lördagar och söndagar än de som anser det vara enbart nackdelar, eller ca 12 % (tabell 154).
— I ensamstående hushåll anser fler det vara enbart fördelar, eller ca 20 %, än de som anser det vara enbart nackdelar, eller ca 7 %, med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar. I pen- sionärshushållen råder det omvända förhållandet, dvs fler anser det vara enbart nackdelar, eller ca 30 %, än de som anser det vara enbart fördelar, eller ca 8 %, med att affärerna är öppna sent på kvällar, lör- dagar och söndagar (tabell 164a).
- Bland konsumenter, tillhörande hushåll där alla arbetar heltid, anser ca 17 % det vara enbart fördelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar, jämfört med dem som anser det vara enbart nackdelar, eller ca 11 %.
- Bland konsumenter, tillhörande hushåll där minst en person arbetar deltid, råder det omvända förhållandet. Där anser ca 19 % det vara enbart nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar, jämfört med dem som anser det vara enbart fördelar, eller ca 10 % (tabell 1640).
- Det är genomsnittligt fler män (ca 18 %) än kvinnor (ca 9 %) som anser det vara enbart fördelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar.
- Det är genomsnittligt fler kvinnor (ca 17 %) än män (ca 13 %) som anser det vara enbart nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 114).
- l åldersgrupperna 18 - 34 år anser fler det vara enbart fördelar (ca 21 %) med att affärerna är öppna på kvällar och helger än de som en- ser det vara enbart nackdelar (ca 8 %) med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 124).
- Det är endast konsumenter med utbildning från folk-, real- eller grundskola som till övervägande del, eller ca 23 %, anser det vara enbart nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 224).
- Bland de facklärda arbetarna och bland tjänstemännen anser fler, eller ca 16 %, det vara enbart fördelar med att affärerna är öppna på kvällar och helger, än de som anser det vara enbart nackdelar, eller ca 8 % (tabell 134).
- Företagare och jordbrukare anser till övervägande del, eller ca 30 %, det vara enbart nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar. Ca 9 % av företagarna och jordbrukarna an- ser det vara enbart fördelar med att affärerna är öppna på kvällar och helger (tabell 134).
När det gäller konsumenternas uppfattning om huruvida affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån begås kan det konstateras atti genomsnitt ca
* 26 % helt instämmer,
* 28 % delvis instämmer,
* 15 % varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 3 % tar delvis avstånd ifrån,
* 4 % tar helt avstånd ifrån och
* 21 % har ingen uppfattning om affärernas sena öppethållande leder till att fler butiksrån begås.
En övervägande andel av konsumenterna, eller i genomsnitt ca 54 %, instämmer helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kväl- lar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån begås.
- I "stor- och mellanstad" instämmer konsumenterna i större utsträck- ning, än i "småstad" och på "landsbygd", i påståendet att affärernas öppethållande på kvällar och helger leder till fler butiksrån (tabell 153).
- Inga större skillnader i uppfattning råder mellan män och kvinnor, i fråga om affärernas öppethållande på kvällar och helger leder till att fler butiksrån begås (tabell 113).
- I åldersgrupperna 18-34 år är det mindre än hälften och i ålders- grupperna från 35 år och uppåt är det mer än hälften av konsumen- terna, som helt eller delvis instämmer i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån be- gås (tabell 123).
- I åldersgruppen 18-24 år tar ca 16 % helt eller delvis avstånd ifrån påståendet att affärernas öppethållande på kvällar och helger leder till fler butiksrån, jämfört med i övriga åldersgrupper, där i genomsnitt ca 6 % helt eller delvis tar avstånd ifrån påståendet (tabell 123).
Vissa skillnader i inställning med avseende på utbildning och socio- ekonomisk tillhörighet föreligger, men inte så att bilden förändras vid en jämförelse med resultatet för samtliga konsumenter (tabell 223 och 133).
På frågan om affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen, så svarari genomsnitt ca
* 18 % att de instämmer helt,
* 20 % att de delvis instämmer,
* 16 % att de varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 7 % att de delvis tar avstånd ifrån,
* 21 % att de helt tar avstånd ifrån och
* 16 % att de inte har någon uppfattning om huruvida affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar le- der till att inköpen kan fördelas jämnare i familjen.
- Det är de ensamstående hushållen utan barn, som mest skiljer sig i uppfattning från övriga hushållstyper. Ca 45 % av dessa hushåll in- stämmer helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen medan ca 16 % helt eller delvis tar avstånd ifrån påståendet (tabell 170a och b).
- Bland konsumenter tillhörande hushåll där alla arbetar heltid, in- stämmer ca 42 % helt eller delvis i påståendet, jämfört med ca 35 % bland konsumenter tillhörande hushåll där minst en person arbetar deltid (tabell 1700).
- Ingen större skillnad råder mellan mäns och kvinnors inställning till om affärernas öppethållande på kvällar och helger gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen (tabell 120).
När det gäller konsumenternas uppfattning om huruvida affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers er- bjudanden, framgår det av undersökningen att i genomsnitt ca
* 19 % helt instämmer,
* 22 % delvis instämmer,
* 14 % varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 9 % tar delvis avstånd ifrån,
* 22 % tar helt avstånd ifrån och
* 12 % har ingen uppfattningifrågan.
- Också här är det de ensamstående hushållen utan barn, som skiljer sig från övriga hushållstyper. Ca 49 % av dessa hushåll instämmer helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden, medan ca 23 % helt eller del- vis tar avstånd ifrån påståendet (tabell 171 a och b).
- Bland konsumenter tillhörande hushåll där alla arbetar heltid, in- stämmer ca 44 % helt eller delvis i påståendet, jämfört med ca 37 % bland konsumenter tillhörande hushåll där minst en person arbetar deltid (tabell 1710).
- Ingen större skillnad råder mellan mäns och kvinnors inställning till om affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden (tabell 121).
När det gäller frågan om huruvida affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser, visar undersök- ningen att i genomsnitt ca
* 47 % helt instämmer,
* 24 % delvis instämmer,
* 7 % varken instämmer eller tar avstånd ifrån, * 3 % tar delvis avstånd ifrån,
* 6 % tar helt avstånd ifrån och
* 12 % har ingen uppfattning om affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser.
En majoritet av konsumenterna, eller i genomsnitt ca 71 %, instämmer helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser.
- Vissa skillnader i inställning med avseende på region och syssel- sättningsgrad föreligger, men inte så att bilden förändras vid en jäm- förelse med resultatet för samtliga konsumenter (tabell 162 och 1720).
- I hushåll med barn under 6 år tar man, i större utsträckning än i öv- riga hushållstyper, helt eller delvis avstånd ifrån påståendet att affä- rernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser, eller i genomsnitt ca 13 % (tabell 172a och b).
- Fler män (ca 12 %) än kvinnor (ca 7 %) tar helt eller delvis avstånd från att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och sönda- gar leder till högre priser (tabell 122).
- Ca 78 % av hushållen med en inkomst per månad överstigande 23 000 kr. instämmer helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar och helger leder till högre priser, jämfört med i ge- nomsnitt ca 68 % av hushållen med lägre inkomst (tabell 222).
- Bland konsumenter med utbildning från 3-4-årigt gymnasium resp. universitet eller högskola instämmer ca 75 % helt eller delvis i att affä- rernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser, jämfört med konsumenter med utbildning från folk-, real- eller grundskola resp. 2-årig gymnasieskola, där i genomsnitt ca 69 % helt eller delvis instämmer i påståendet (tabell 232).
- Gruppen studerande är den grupp som awiker mest från genom- snittet. Ca 59 % av de studerande instämmer helt eller delvis i att affä- rernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser. Ca 20 % tar helt eller delvis avstånd ifrån påståendet (tabell 142).
På frågan om huruvida konkurrensen mellan butiker skulle påverkas om affärstiderna reglerades, svarar i genomsnitt ca
* 13 % att konkurrensen skulle öka mycket,
* 21 % att konkurrensen skulle öka lite,
* 23 % att konkurrensen inte påverkas,
* 7 % att konkurrensen skulle minska lite,
* 4 % att konkurrensen skulle minska mycket och
* 30% har ingen uppfattningifrågan.
I genomsnitt tror ca 34 % av konsumenterna att konkurrensen skulle öka om affärstiderna reglerades, ca 11 % tror att konkurrensen skulle minska, ca 23 % tror att konkurrensen inte skulle påverkas medan knappt en tredjedel av konsumenterna inte har någon uppfattning i frågan.
- ! "storstad" tror ca 37 % att konkurrensen mellan butiker skulle öka om affärstiderna reglerades mot ca 21 % av konsumenterna på "landsbygd". Ca 15 % av konsumenterna i "storstad" tror att konkur- rensen skulle minska mot ca 9 % på "landsbygd". Ca 26 % av konsu- menterna i "storstad" och ca 33 % på "landsbygd" har inte någon uppfattning ifrågan (tabell 157).
- När det gäller skillnader i uppfattning bland konsumenter i olika hushållstyper, är det pensionärshushållen som awiker mest från övriga hushållstyper. Ca 24 % av pensionärshushållen tror konkur- rensen skulle öka, ca 6 % att konkurrensen skulle minska, ca 27 % att konkurrensen inte skulle påverkas medan ca 42 % inte har någon uppfattning i frågan (tabell 167a och b).
- Inga större skillnader i uppfattning råder mellan konsumenter, som tillhör hushåll där alla arbetar heltid, och konsumenter, som tillhör hushåll där minst en person arbetar deltid, när det gäller frågan om konkurrensen mellan butiker skulle påverkas om affärstiderna regle- rades (tabell 1670).
- När det gäller skillnader i uppfattning mellan konsumenter med olika utbildning, skiljer sig konsumenter med utbildning från 3-4-årigt gym- nasium resp. universitet eller högskola från övriga grupper. Denna grupp är den grupp som i störst utsträckning, eller i genomsnitt ca 20 %, tror att konkurrensen skulle minska om affärstiderna reglerades (tabell 227).
— Företagare och jordbrukare är den grupp som i störst utsträckning, eller i genomsnitt ca 33 %, tror att konkurrensen mellan butiker inte skulle påverkas om affärstiderna reglerades (tabell 137).
Av de konsumenter som tycker det är mycket bra med oreglerade af- färstider, eller i genomsnitt ca 14 % av alla konsumenter i riket i åldern 18-74 år, så
- tar ca 62 % helt avstånd ifrån att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning (tabell 288).
- instämmer ca 48 % helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer (tabell 289).
- instämmer ca 90 % helt eller delvis i att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva med hänsyn tagen till gällande ar- betarskyddslagstiftning (tabell 289).
- instämmer ca 72 % helt eller delvis i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill (tabell 286).
- anser ca 34 % det vara enbart fördelar och ca 34 % det vara övervä- gande fördelar men även vissa nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 284).
- instämmer ca 45 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån be- gås (tabell 283).
- instämmer ca 59 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen fördelas jämnare i familjen (tabell 290).
- instämmer ca 58 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumen- terna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden (tabell 291).
- instämmer ca 55 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser (tabell 292).
- tror ca 28 % att konkurrensen skulle öka medan ca 22 % tror att konkurrensen skulle minska mellan butiker om affärstiderna regle- rades (tabell 287).
Av de konsumenter som tycker att det inte alls är bra med oreglerade affärstider, eller i genomsnitt ca 23 % av alla konsumenter i riket i ål- dern 18-74 är, så
- instämmer ca 45 % helt i att affärstiderna bör regleras genom lag- stiftning medan ca 19 % tar helt avstånd ifrån påståendet (tabell 288).
- instämmer ca 62 % helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer (tabell 289).
- instämmer ca 49 % helt eller delvis i att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva med hänsyn tagen till gällande ar- betarskyddslagstiftning (tabell 285).
- tar ca 50 % helt eller delvis avstånd ifrån att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill (tabell 286).
- anser ca 31 % det vara enbart nackdelar och ca 35 % det vara över- vägande nackdelar men även vissa fördelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 284).
- instämmer ca 69 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån be- gås (tabell 283).
- tar ca 51 % helt eller delvis avstånd ifrån att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen (tabell 290).
- tar ca 52 % helt eller delvis avstånd ifrån att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumen- terna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden (tabell 291).
- instämmer ca 82 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser (tabell 292).
- tror ca 32 % att konkurrensen skulle öka medan ca 9 % tror att kon- kurrensen skulle minska och ca 34 % att konkurrensen mellan buti- ker inte skulle påverkas om affärstiderna reglerades (tabell 287).
Av de konsumenter som tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag, eller i genomsnitt ca 33 % av alla konsumenter i riketi åldern 18-74 år, så
- tar ca 48 % helt avstånd ifrån att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning (tabell 348).
- instämmer ca 44 % helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer (tabell 349).
- instämmer ca 77 % helt eller delvis i att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva med hänsyn tagen till gällande ar- betarskyddslagstiftning (tabell 345).
- instämmer ca 79 % helt eller delvis i att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill (tabell 346).
- anser ca 33 % det vara enbart fördelar och ca 37 % det vara övervä— gande fördelar men även vissa nackdelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 344).
- instämmer ca 42 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande
sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån be- gås (tabell 343).
- instämmer ca 60 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande
sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen (tabell 350).
- instämmer ca 58 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumen— terna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden (tabell 351).
- instämmer ca 54 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande
sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser (tabell 352).
- tror ca 36 % att konkurrensen skulle öka medan ungefär lika många, eller i genomsnitt ca 16 %, tror antingen att konkurrensen skulle minska eller att konkurrensen mellan butiker inte skulle påverkas om affärstiderna reglerades (tabell 347).
Av de konsumenter som tycker att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar, eller i genomsnitt ca 43 % av alla konsumenteri riket i åldern 18-74 år, så
- instämmer ca 35 % helt i att affärstiderna bör regleras genom lag— stiftning medan ca 17 % helt tar avstånd ifrån påståendet (tabell 348).
- instämmer ca 57 % helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer (tabell 349).
- instämmer ca 49 % helt eller delvis i att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva (tabell 345).
- tar ca 46 % helt eller delvis avstånd ifrån att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill (tabell 346).
- anser ca 28 % det vara enbart nackdelar och ca 31 % det vara över- vägande nackdelar men även vissa fördelar med att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar (tabell 344).
- instämmer ca 69 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån be- gås (tabell 343).
- tar ca 52 % helt eller delvis avstånd ifrån att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar gör att inköpen kan fördelas jämnare i familjen (tabell 350).
- tar ca 48 % helt eller delvis avstånd ifrån att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mer tid för konsumen- terna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden (tabell 351).
- instämmer ca 82 % helt eller delvis i att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser (tabell 352).
- tror ca 32 % att konkurrensen mellan butiker skulle öka medan ca 8 % tror att konkurrensen skulle minska och ca 30 % tror att konkur- rensen mellan butiker inte skulle påverkas om affärstiderna reglera- des (tabell 347).
4.5. Sammanfattning av konsumentundersökningen
Undersökningen om konsumenternas inköpsvanor, beroende av och inställning till affärstiderna i detaljhandeln utvisar följande:
- Över hälften av alla konsumenter handlar oftast livsmedel i den butik som ligger närmast bostaden.
- Drygt 40 % av hushållen handlar mat och andra dagligvaror 1-2 gånger per vecka och lika många handlar 3-4 gånger per vecka.
- Knappt hälften av konsumenterna handlar eller jämför varor och pri- ser på kläder högst en gång varannan månad.
- Ca 65 % av konsumenterna handlar eller jämför varor och priser på möbler högst en gång om året.
- När det gäller livsmedel handlar drygt 70 % av hushållen huvuddelen av dessa varor i livsmedelsbutiker.
- Ca 60 % av hushållen brukar använda bil till och från den butik som merparten av hushållets Iivsmedelsinköp sker i.
- Huvuddelen av livsmedelsinköpen görs på fredagar, eller av ca 33 %, medan de som nyttjar lördagar och söndagar för sina huvud- sakliga livsmedelsinköp uppgår till ca 10 resp. 2 %.
- Ca 19 % av konsumenterna brukar besöka service-/jourbutiker på söndagar. Ca 15 % av konsumenterna brukar besöka livsmedelsbuti- ker och mellan 7 och 9 % brukar besöka varuhus, trafikbutiker eller stormarknader på söndagar. Det är konsumenterna i storstadsregio- nerna som i störst utsträckning brukar besöka söndagsöppna ser- vice/jourbutiker, livsmedelsbutiker, stormarknader och varuhus.
- Ca en fjärdedel av konsumenterna brukar besöka möbel- och kläd- butiker på lördagar medan de som besöker möbel- och klädbutiker på söndagar uppgår till ca 8 resp. 4 %.
- Omkring en tredjedel av alla konsumenter besökte, under en given söndag, en eller flera olika butiker. För över hälften av dessa konsu- menter var kompletteringsköp den viktigaste orsaken.
- Andelen konsumenter, som tycker det är viktigt att butiker är öppna på söndagar, varierar mellan 17 och 40 % beroende på vilken butiks- typ det gäller. För service- och jourbutiker är andelen 40 %, för stor- marknader 24 % och för livsmedelsbutiker 18 %. Det är konsumen-
tema i storstadsregionerna som i störst utsträckning tycker det är vik- tigt att butiker är öppna på söndagar. Ser man till gruppen anställda, ligger andelen över snittet för konsumenter i allmänhet, eller mellan 18 och 43 % beroende på butikstyp.
- När det gäller vilka varor konsumenterna anser det som viktigast att kunna köpa på söndagar, så värderas tidningar, tobak och godis högst, tätt följd av livsmedel och dagligvaror. På söndagar anser 31 % av konsumenterna det viktigt att kunna köpa tidningar, tobak och go- dis och 24 % anser det viktigt att kunna köpa livsmedel och dagligva- ror.
- Andelen hushåll, som anser sig få stora eller vissa problem om buti- ker som säljer tidningar, tobak och godis resp. livsmedel och daglig- varor hade stängt på söndagar, uppgår till ca 20 %.
- När det gäller konsumenternas inställning till oreglerade affärstider, anser mellan 10 och 14 % att affärerna skall ha öppet efter kl 20 mån- dagar - fredagar. Ca 35 % av konsumenterna anser att affärerna skall ha öppet efter kl 15 på lördagar. I söndagsöppetfrågan anser ca 33 % av konsumenterna att butikerna skall vara öppna varje söndag, ca 5 % att butikerna skall vara öppna varannan söndag, ca 6 % att buti- kerna skall vara öppna en söndag per månad och ca 10 % att buti- kerna skall vara öppna enstaka söndagar per år. Ca 43 % av konsu- menterna anser att butikerna skall vara stängda på söndagar. Inom gruppen heltidsanställda, anser mellan 12 och 17 % att affärerna skall ha öppet efter kl 20 måndagar - fredagar. Ca 42 % av de heltidsan- ställda anser att affärerna skall ha öppet efter kl 15 på lördagar. I sön- dagsöppetfrågan anser ca 41 % av de heltidsanställda att butikerna skall vara öppna varje söndag, ca 4 % att butikerna skall vara öppna varannan söndag, ca 7 % att butikerna skall vara öppna en söndag per månad och ca 10 % att butikerna skall vara öppna enstaka sön- dagar per år. Ca 36 % av de heltidsanställda anser att butikerna skall vara stängda på söndagar.
- Ca 29 % av konsumenterna anser att det nuvarande systemet med oreglerade affärstider är bra, ca 36 % anser det inte speciellt bra eller inte alls bra medan ca 31 % inte har någon åsikt.
- Ca 38 % av konsumenterna tar helt eller delvis avstånd ifrån en af- färstidsreglering genom lagstiftning, medan ca 34 % instämmer helt eller delvis i att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning.
- En övervägande andel, eller ca 53 % av konsumenterna, anser att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer.
- En majoritet, eller knappt ca 63 % av konsumenterna, anser att affär- erna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva med beaktande av rådande arbetarskyddslagstiftning.
- Av de konsumenter som tycker att det inte alls är bra med oregle- rade affärstider tar ca 19 % helt avstånd ifrån att affärstiderna bör reg- leras genom lagstiftning, ca 62 % instämmer helt eller delvis i att af- färstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer och ca 49 % anser att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva.
- Av de konsumenter som tycker att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar, så instämmer ca 57 % helt eller delvis i att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer och ca 49 % anser att affärerna bör kunna be- stämma sitt öppethållande själva.
- En övervägande andel, eller ca 54 % av konsumenterna, anser att affärernas öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till att fler butiksrån begås.
- En majoritet, eller ca 71 % av konsumenterna, anser att affärernas
öppethållande sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser.
5. DE DETALJ HANDELSANSTÄLLDAS BEBO- ENDE AV OCH INSTALLNING TILL AFFARS- TIDERNA
5.1. Inledning
Den andra delen av undersökningen av inställningen till affärstiderna omfattade anställda i detaljhandeln. Undersökningen utfördes i maj, juni och augusti och ingick som en kompletterande del i AKU (Arbetskraftsundersökningarna) till dem som vid föregående under- sökning arbetade i detaljhandeln. TIll dessa individer skickades en postenkät. Totala antalet svarande uppgick till 887 st och individbort- fallet uppgick till ca 14 %. Vid undersökningstillfället var 85 personer inte längre sysselsatta inom detaljhandeln. Dessa 85 personer har svarat på frågorna 26-50 i enkäten till anställda (se vidare enkätbila- gan, bilaga 6), men ingår inte i redovisningen i detta kapitel. Den to- tala populationen - som följaktligen endast utgörs av anställda inom detaljhandeln11 - uppgår till ca 104 000 individer.
En huvuddel av populationen hade anställning som huvudsyssla eller drygt 80 %. Drygt 10 % var studerande. Cirka 80 % var kvinnor. Indi- vider i åldern 16—24 år utgjorde ca 34 % av den studerade populatio- nen. Ca 67 % av populationen hade fackligt medlemskap och drygt 80 % av dessa var medlemmar i Handelsanställdas Förbund. En tred- jedel av populationen hade inget fackligt medlemskap.
Ca 42 % av den studerade populationen arbetade heltid, dvs. minst 35 timmar per vecka, medan drygt 56 % arbetade deltid. Av dem som arbetade deltid var det knappt 3 gånger så många som hade s.k lång deltid, dvs. mellan 20 och 34 timmar per vecka. Heltids- och deltids- anställda fördelade efter ålder visas i tabell 5.1 nedan.
" Avser individer klassade som anställda som arbetar i butik, dvs. lagerarbetare, förråds personal, administrativ personal m.m. ingår inte.
Tabell 5.1 Heltids- och deltidsanställda i detaljhandeln fördelade efter ålder. Procent. Ålder Heltid Deltid varav 20-34 tim 1 -19 tim Samtliga 16-24 39 31 16 73 34 25-34 22 19 22 1 1 20 35-44 1 7 1 7 21 5 1 7 45—54 13 1 7 22 4 15 55-64 8 1 6 1 9 7 1 2 Alla 42 56 42 14 100
Av de heltidsanställda är knappt 40 % i åldern 16—24 år. Andelen år därefter klart fallande efter ålder. Även för de deltidsanställda är an- delen högst för dem i åldern 16-24, drygt 30 %. Vad gäller de övriga åldersintervallen för deltidsanställda totalt, är fördelningen i stort sett mycket jämn. Utav dem som arbetar kort deltid, dvs. 1-19 timmar per vecka, är ca 75 % i åldern 16-24.
5.2. De detaljhandelsanställdas arbetsförhållanden
I detta avsnitt redovisas sådant som gäller de anställdas arbetsför- hållanden. Tyngdpunkten ligger på arbetstider i stort, men även en- samarbete samt transportsätt till och från arbetet berörs.
Ca 13 % av dem som arbetar i detaljhandeln har flera arbeten. Utav dessa är det ca 12 % som arbetar i en annan butik, medan 88 % är sysselsatta med någon annan typ av arbete. Utav dem som även har annan typ av arbete, är det vanligast (54 %) att omfattningen av detta uppgår till mellan 1 och 19 timmar per vecka.
Av dem i detaljhandeln som arbetar i livsmedels-, kiosk- eller varu- hushandeln, ca 60 % av samtliga, arbetar 56 % huvudsakligen i en livsmedelsbutik, 18 % i ett varuhus och 9 % i en stormarknad. Ungefär lika många arbetar huvudsakligen i en servicebutik som i en kiosk, ca 6 %. Vidare arbetar inom detaljhandeln drygt 10 % huvudsakligen inom konfektions- och ekiperingshandeln. Ca 3,5 % arbetar inom möbelvaruhandeln.
Omfattningen av söndagsöppet i den butik man arbetar i varierar. Ca 22 % av dem som arbetar i detaljhandeln arbetar i en butik som inte har haft söndagsöppet någon gång under det senaste året och unge- fär lika många arbetar i en butik som har haft söndagsöppet 1-5 sön- dagar under det senaste året. Knappt 50 % arbetar i en butik som i stort sett har öppet varje söndag.
Vad gäller förekomsten av ensamarbete händer det att ca 10 % ar- betar ensamma på kvällar medan 5 % ibland arbetar ensamma. En- samarbete är inte speciellt omfattande, eftersom 80 % aldrig arbetar ensamma. På frågan om man någon gång under det senaste året känt sig otrygg då man arbetat, svarar i genomsnitt ca
- 7 % att detta hänt p.g.a. otrevliga kunder, - 2 % att detta hänt p.g.a. ensamarbete,
- 1 % att detta hänt p.g.a. sena kvällar och - 1 % att detta hänt p.g.a. hotfull omgivning.
Drygt 80 % har aldrig känt sig otrygga och knappt 6 % har ej svarat på frågan.
Utav dem som någon gång under det senaste året känt sig otrygga då man arbetat, ca 14 % av samtliga, så har
- 15 % svarat ja på frågan "Händer det att du arbetar ensam på kvällar" och
- 78 % svarat nej på frågan "Händer det att du arbetar ensam på kvällar".
Följaktligen verkar inte ensamarbete i butiken på kvällstid i sig innebära direkt otrygghet hos de anställda.
Det vanligaste transportsättet till och från arbetet är med privat for- don. Ca 34 % av de anställda åker bil till och från arbetet, medan ungefär 20 % använder sig av cykel, moped eller motorcykel. Knappt en fjärdedel åker kollektivt och ca 10 % går till arbetet.
Enligt undersökningen arbetar ca 47 % på rullande schema, dvs. har varierande arbetstider från vecka till vecka. Ca 27 % arbetar endast på s.k. normal arbetstid, dvs. sådan tid då ingen ob-ersättning utgår, medan 2/3 arbetar både på normal och obekväm arbetstid. Ca 6 % arbetar endast på obekväm arbetstid. Fördelningen av obekväm ar- betstid efter olika tider visas i tabell 5.2 nedan.
Tabell 5.2 Anställda Inom detaljhandeln som arbetar på obekväm tid fördelade efter olika tider och dagar. Procent.
Samtliga Mellan kl. 18.15 och 20 på vardagar 62 Efter kl. 20 på vardagar 15 Efter kl. 12 på lördagar 89 Söndagar 59
I tabell 5.3 nedan visas hur anställda som arbetar på normal eller obekväm arbetstid fördelas efter orsaker till arbete på dessa tider.
Tabell 5.3 Anställda i detaljhandeln som arbetar på normal eller obekväm arbetstid fördelade efter orsaker till arbete på dessa tider. Procent. Arbetar endast Arbetar både Arbetar endast på normal tid på normal och på obekväm tid obekväm tid
Vill ej arbeta mer 32 6 26 Saknar barnpassning 1 1 13 Kan endast få dessa 18 26 7 arbetstider Högre lön vid dessa - 14 35 tider Studerar övriga tider 0 10 59 Inga särskilda orsaker 20 24 2 Övrigt 13 29 19
En tredjedel av dem som arbetar på normal arbetstid uppger att orsa- ken till detta val är att de ej vill arbeta mer. Samtidigt kan noteras att ca 1 /4 av dem som arbetar såväl på normal som obekväm tid anger att orsaken är att de endast kan få dessa arbetstider. För denna grupp är skälet övrigt även vanligt, nämligen för ca 30 %. För dem som endast arbetar obekväm tid är den största orsaken till detta val att man studerar övriga tider, men skäl som att man ej vill arbeta mer och högre lön vid dessa tider gäller för 25 resp. 35 % av den stude- rade populationen.
På frågan om man är nöjd med sina arbetstider svarar ca 63 % att de är nöjda och 16 % att de skulle vilja arbeta lika mycket men andra ti- der. Ungefär lika många skulle vilja arbeta mer som mindre, nämligen ca 10 %. I tabellerna 5.4-5.6 nedan visas i vilken grad man är nöjd
med sina arbetstider beroende på arbetets omfattning och förlägg- ning på olika tider.
Tabell 5.4 Heltids- och deltidsanställda i detaljhandeln fördelade efter om dessa är nöjda med sina arbetstider eller ej. Procent.
Heltid Deltid varav 20-34 tim 1-19tlm Vill arbeta mer 3 15 16 11 Vill arbeta mindre 19 4 5 2 Lika mycket men andra tider 18 15 19 5 Är nöjda 58 64 59 79 Tabell 5.5 Anställda i detaljhandeln som arbetar på normal arbetstid eller
obekväm arbetstid fördelade efter om dessa är nöjda med sina arbetstider eller ej. Procent.
Arbetar endast Arbetar både på Arbetar endast på normal tid normal och på obekväm tid obekväm tid
Vill arbeta mer 7 10 21
Vill arbeta mindre 8 13 2
Lika mycket men andra tlder 6 22 2
Är nöjda ' 77 54 74
Tabell 5.6 Anställda i detaljhandeln som arbetar på rullande schema för- delade efter om dessa är nöjda med sina arbetstider eller ej. Procent.
Arbetar på rullande schema Arbetar ej på rullande
schema Vill arbeta mer 13 6 Vill arbeta mindre 10 12 Lika mycket men andra tider 22 1 1 Är nöjda 52 70
På basis av ovanstående redovisning i tabellerna 5.4-5.6 kan konsta— teras att de som är mest nöjda med sina arbetstider - mått som anta- let nöjda relativt totala antalet i den studerade gruppen - är sådana som arbetar endast på normal tid och endast på obekväm tid. Ande-
len nöjda i dessa båda grupper uppgår till ca 75 %. I gruppen som endast arbetar på obekväm tid finns flertalet av dem som arbetar 1-19 timmar per vecka. Sådana som arbetar både på normal och obekväm arbetstid — och som bl.a. inkluderar dem som arbetar på rullande schema - är inte lika nöjda med sina arbetstider. Drygt 50 % av dem med normal och obekväm arbetstid är nöjda med arbetstiderna. I denna grupp är det drygt 20 % som vill arbeta lika mycket men på andra tider. Samtidigt önskar i denna grupp ungefär lika många ar- beta mer som mindre, nämligen ca 10 %. I genomsnitt för samtliga är drygt 60 % eller ca 65 000 individer nöjda med sina arbetstider.
l tabell 5.7 nedan visas hur anställda som arbetar hel- eller deltid (och som skulle vilja ändra på sina arbetstider) fördelas efter önskemål om de tider man skulle vilja arbeta mer, mindre eller inte alls.
Tabell 5.7_ Heltids- och deltidsanställda i detaljhandeln fördelade efter de tidpunkter man skulle vilja arbeta mer, mindre eller Inte alls. Procent. Heltid Deltid varav 20-34 tim 1-19 tim
Vardagar dagtid Mer 37 62 67 30 Mindre 30 13 14 8 Inte alls 1 4 2 21 Vardagar kl. 18.15-20.00 Mer 3 8 6 20 Mindre 21 23 24 14 Inte alls 40 40 42 22 Vardagar efter kl. 20.00 Mer 1 2 3 O Mindre 4 5 5 4 Inte alls 52 54 54 52 Lördagar kl. 12.00-1 5.00 Mer 5 14 1 1 34 Mindre 17 18 20 4 Inte alls 35 34 38 16 Lördagar efter kl. 15.00 Mer 1 10 6 34 Mindre 9 9 10 4 Inte alls 53 51 56 24 Söndagar Mer 3 1 1 8 29 Mindre 6 6 7 0 Inte alls 56 52 58 16
Det föreligger ett relativt stort partiellt bortfall på frågan om man ön- skar arbeta mer, mindre eller inte alls vid vissa tider och dagar, vilket framgår av att kolonnsumman för varje tidpunkt och grupp långt ifrån summerar till 100 %. På vardagar dagtid är det framförallt anställda med lång deltid som vill arbeta mer. På vardagar efter kl. 20.00 är det ungefär hälften av alla i varje grupp som inte alls vill arbeta. Detta gäl- ler även på Iördagar efter kl. 15.00 och på söndagar med undantag för dem som arbetar kort deltid, dvs. 1-19 timmar per vecka. På sön-
dagar vill ungefär dubbelt så många deltidsanställda arbeta mer än mindre.
På frågan om i vilken grad arbetstiderna medför olika typer av pro- blem visas nedan i tabell 5.8 hur de som arbetar på normal eller obe- kväm arbetstid fördelas efter område och problem. Den i tabell 5.8 först nämnda typen av problem, "problem med barnpassning", base- ras på dem som har barn eller ca 42 % av den undersökta populatio- nen.
Tabell 5.8 Anställda i detaljhandeln som arbetar på normal eller obekväm tid fördelade efter område och om problem föreligger eller ej. Procent. Arbetar endast Arbetar både på Arbetar endast på normal tid normal och obe- på obekväm tid kväm tid Problem med barnpassning Ja 5 24 8 Nej 79 54 70
Problem med att umgås med familj och vänner Ja 13 42 Nej 60 37
83
Problem med att delta i fritidsp aktiviteter Ja 15 46 43 Nej 59 34 39
Problem med att buss och tågtider passar dåligt vid resor till och från arbetet Ja 7 20 23 Nej 62 48 56
Problem med att ta sig hem från arbetet på sena kvällar Ja 0 8 11 Nej 69 59 68
Andra problem Ja 2 5 5 Nej 55 42 58
Enligt resultaten är det främst grupperna som arbetar både på normal och obekväm tid och endast på obekväm tid som upplever problem på grund av arbetstiderna. Problemen gäller främst svårigheter att umgås med familj och vänner och att delta i fritidsaktivlteter. Därefter följer problem p.g.a. dåliga förbindelser till och från arbetet. Andelen som upplever problem av denna typ är ungefär hälften så stor som andelen som upplever problem med att umgås med familjen på friti- den. Detta gäller för alla tre grupperna. Utav dem som har barn och arbetar både på normal och obekväm tid anger ca 24 % att de har problem med barnpassning.
5.3. De detaljhandelsanställda och affärstiderna
I detta avsnitt redovisas de anställdas inställning till affärstiderna, t.ex. när butiker i allmänhet skall vara öppna, inställning till lagstiftning m.m.
På frågan om när man tycker att butiker i allmänhet skall stänga på måndag-lördag, anser i genomsnitt ca
- 63 % av samtliga anställda i detaljhandeln att de skall stänga se- nast kl. 18.00 på måndag-onsdag,
- 94 % av samtliga anställda i detaljhandeln att de skall stänga se- nast kl. 20 på måndag-onsdag,
- 50 % av de detaljhandelsanställda att de skall stänga senast kl 18 på fredagar,
- 94 % av de detaljhandelsanställda att de skall stänga senast kl. 20 på fredagar och
- 76 % av samtliga anställda i detaljhandeln att de skall stänga se- nast kl. 15 på lördagar.
Det finns ett samband mellan hur mycket man arbetar och när man anser att butiker i allmänhet skall stänga, såtillvida att anställda som arbetar 1-19 timmar per vecka i genomsnitt anser att butiker i allmän- het skall stänga senare än vad dem som arbetar heltid eller lång deltid anser. Detta visas i tabell 5.9 nedan.
Tabell 5.9 Heltids- och deltidsanställda i detaljhandeln fördelade efter de dagar och tider man anser att butiker I allmänhet skall stänga på måndag-lördag. Procent.
Heltid Deltid varav 20—34 tim 1-19 tim Måndag-Onsdag Före kl 18 9 8 9 5 kl 18 58 53 60 31 kl 19 1 5 20 18 27 kl 20 13 14 1 0 25 Senast kl 20 95 95 97 88 Efter kl 20 3 4 2 9 Fredag Före kl 18 13 5 4 7 kl 18 44 40 45 24 kl 19 22 29 32 20 kl 20 15 20 14 36 Senast kl 20 94 94 95 87 Efter kl 20 5 4 2 11 Lördag Före kl 13 8 7 8 4 kl 13 36 31 38 1 1 kl 1 4 18 18 19 1 4 kl 1 5 1 8 1 8 1 7 21 Senast kl 15 80 74 83 50 Efter kl 15 1 8 24 1 7 46
På frågan om hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar, anser i genomsnitt ca
- 19 % av samtliga i populationen att de skall vara öppna varje sön- dag,
- 3 % att de skall vara öppna varannan söndag, - 7 % att de skall vara öppna ca en söndag per månad, - 18 % att de skall vara öppna enstaka söndagar per år och
- 52 % att de i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar.
l tabellerna 5.10-5.13 nedan visas hur ofta man som detaljhandelsan- ställd tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar med särredovisning efter olika bakgrundsvariabler.
Tabell 5.10 Anställda l detaljhandeln som arbetar på normal eller obekväm arbetstid fördelade efter hur ofta man tycker att butiker I all- mänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
Arbetar endast Arbetar både på Arbetar endast på normal tid normal och på obekväm tid obekväm tid
Varje söndag 7 19 61 Varannan söndag 1 3 6
Cirka en söndag per månad 5 7 12
Enstaka söndagar
per år 23 17 5
Aldrig öppna på
söndagar 62 51 16
Tabell 5.11 Anställda i olika branscher i detaljhandeln fördelade efter hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
Livs- Kiosk- Varu- Konfek- Övriga Samtliga medels- handeln hus- tions och branscher handeln- handeln ekipe— ringshan- deln samt skohandeln Varje söndag 25 46 20 8 10 19 Varannan söndag 2 2 2 1 5 3 Cirka en söndag per månad 6 5 4 10 10 7 Enstaka söndagar per år 1 2 13 1 5 37 20 1 8 Aldrig öppna på söndagar 53 34 58 44 53 52
Tabell 5.12 Anställda som arbetar i butiker som är söndagsöppna eller ej fördelade efter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
___/___—
Arbetar i butik Arbetar i butik Arbetar i butik som är söndags- som är söndags— som är öppen i stängd öppen 1-30 ggr/år stort sett varje söndag _______________f——— Varje söndag 12 4 30 Varannan söndag 1 2 4 Cirka en söndag per månad 7 6 8 Enstaka söndagar per år 13 31 12 Aldrig öppna på söndagar 66 56 44 ___—___!!—
Tabell 5.13 Anställda med resp. utan fackligt medlemskap fördelade efter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
__________._____————_—-
Fackligt varav medlem varav Inget medlemskap i Handels- medlem fackligt anställdas i annat medlemskap Förbund fackförbund
___—___,—
Varje söndag 12 10 22 34 Varannan söndag 2 1 4 5 Cirka en söndag 6 6 8 8 per månad
Enstaka söndagar 21 21 21 13 per år
Aldrig öppna 58 61 44 39 på söndagar
_______________-—_————
Det kan konstateras att bland dem som endast arbetar på normal ar- betstid så tycker drygt 60 % eller ca 17 % av totala antalet anställda i detaljhandeln att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på sönda- gar, medan drygt 60 % av dem som endast arbetar på obekväm ar- betstid tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag. Bland dem som arbetar både på normal och obekväm tid tycker knappt 20 % att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag och drygt 50 % att butikerna aldrig skall vara öppna på söndagar. Det kan även konstateras att bland fackligt anslutna detaljhandelsanställda anser knappt 60 % att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar eller knappt 40 % av den studerade populationen, medan
knappt 40 % av dem som inte är fackligt anslutna eller ca 13 % av den studerade populationen anser detta. Fackligt anslutna inom Handels- anställdas Förbund är mest negativa till söndagsöppet.
I vilken grad de anställda i detaljhandeln anser att detär mer eller mindre viktigt att konsumenterna kan köpa vissa varor vid olika tider resp. kan besöka olika butikstyper vid olika tider visas i tabellerna 5.14 och 5.15.
Tabell 5.14 Anställda i detaljhandeln fördelade efter de tider man anser det viktigt att konsumenterna kan köpa olika typer av varor. Procent. Samtliga Samtliga Livsmedel och dagligvaror Järn och byggvaror Vardagar kl 18-20 64 Vardagar kl 18-20 34 Vardagar efter kl 20 10 Vardagar efter Id 20 1 Lördag efter kl 15 26 Lördag efter kl 15 7 Söndag 25 Söndag 8 Ej viktigt vid någon E] viktigt vid någon av dessa tidpunkter 30 av dessa tidpunkter 60 Bröd och konditorivaror Radio och TV Vardagar kl 18-20 48 Vardagar kl 18-20 34 Vardagar efter kl 20 4 Vardagar efter kl 20 1 Lördag efter kl 15 20 Lördag efter kl 15 7 Söndag 21 Söndag 8 Ej viktigt vid någon Ej viktigt vid någon av dessa tidpunkter 43 av dessa tidpunkter 59 Möbler Blommor Vardagar kl 18-20 36 Vardagar kl 18-20 38 Vardagar efter kl 20 2 Vardagar efter kl 20 4 Lördag efter kl 15 11 Lördag efter kl 15 21 Söndag 16 Söndag 27 Ej viktigt vid någon Ej viktigt vid någon av dessa tidpunkter 51 av dessa tidpunkter 47 Kläder och skor Tidningar, tobak och godis Vardagar kl 18-20 37 Vardagar kl 18-20 53 Vardagar efter kl 20 1 Vardagar efter kl 20 40 Lördag efter kl 15 11 Lördag efter kl 15 54 Söndag 10 Söndag 55 Ej viktigt vid någon Ej viktigt vid någon av dessa tidpunkter 56 av dessa tidpunkter 21
Tabell 5.15 Anställda som arbetar i butiker med olika stängningstider fördelade efter de tider man anser det viktigt att konsumenterna skall kunna besöka olika butikstyper. Procent.
___—___— Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Samtliga stängs stängs stängs stängs stängs är är är på på på senast efter öppen i öppen söndags- måndag— måndag- måndag- kl. 15 kl. 15 stort mellan stängd fredag fredag fredag på lördag på lördag sett 1 och 30 senast senast efter varje söndagar kl. 18 kl. 20 kl. 20 söndag per år
Stormarknader
Vardagar kl 18-20 65 63 72 60 68 69 58 65 65 Vardagar efter kl 20 4 4 11 4 5 5 4 5 5 Lördag efter ki 15 21 29 40 21 33 32 20 5 27 Söndag 27 29 47 25 35 35 24 26 30 Ej viktigt vid någon 27 30 12 32 24 24 34 27 27 av dessa tidpunkter
Varuhus
Vardagar kl 18-20 52 56 69 48 61 61 47 51 55 Vardagar efter kl 20 2 2 7 2 3 3 1 4 3 Lördag efter kl 15 15 17 30 13 23 23 1 1 13 18 Söndag 16 17 28 14 22 21 14 16 18 Ej viktigt vid någon 42 41 20 47 33 33 49 42 39 av dessa tidpunkter
Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Samtliga stängs stängs stängs stängs stängs är är år
på på på senast efter öppen i öppen söndags-
måndag- måndag- måndag- kl. 15 kl. 15 stort mellan stängd
fredag fredag fredag på lördag på lördag sett 1 och mer
senast senast efter varje söndag
kl. 18 kl. 20 kl. 20 söndag per år
___—_______.__——— Dagiigvarubutiker
Vardagar kl 18-20 46 52 64 44 58 58 45 46 51 Vardagar efter kl 20 4 4 18 2 8 7 3 3 5 Lördag efter kl 15 15 18 28 13 22 22 13 7 15 Söndag 11 15 30 10 21 20 13 7 15 Ej viktigt vid någon 50 46 27 53 39 40 53 49 46 av dessa tidpunkter
Service/Jourbutiker
Vardagar kl 18-20 50 52 60 46 57 58 51 39 52 Vardagar efter kl 20 36 38 48 36 43 41 33 39 39 Lördag efter kl 15 49 57 62 48 62 60 45 49 54 Söndag 45 51 59 44 56 55 40 45 49 Ej viktigt vid någon 23 19 12 24 14 16 25 22 20 av dessa tidpunkter
___—__M—
Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Butiken Samtliga stängs stängs stängs stängs stängs är är är
på på på senast efter öppen i öppen söndags-
måndag- måndag- måndag- kl. 15 kl. 15 stort mellan stängd
fredag fredag fredag på lördag på lördag sett 1 och 30ar
senast senast efter varje söndag
kl. 18 kl. 20 kl. 20 söndag per år
%
Trafikbutiker
Vardagar kl 18-20 38 43 45 36 45 45 34 38 40 Vardagar efter kl 20 27 31 21 26 31 31 22 33 29 Lördag efter kl 15 35 40 29 32 42 42 27 36 37 Söndag 33 35 27 30 37 37 27 33 34 Ej viktigt vid någon av dessa tidpunkter 41 38 43 42 36 36 51 35 39
___—___
Drygt 25 % av de anställda i detaljhandeln anser det viktigt att konsu- menterna kan köpa livsmedel på lördag efter kl. 15 och på söndag. I genomsnitt anser mellan 50 och 60 % att det inte är viktigt att konsu- menterna kan köpa möbler, kläder och skor, järn- och byggvaror samt varor inom radio och tv vid någon av de tidpunkter som redovi- sas i tabell 5.14.
På basis av redovisningen i tabell 5.15 kan konstateras att andelen av de detaljhandelsanställda som anser det viktigt att konsumenterna kan besöka olika butikstyper vid olika tider är starkt korrelerad med det öppethållande som råder i den butik man huvudsakligen arbetar i.
Sålunda anser ca 46 % av de detaljhandelsanställda som arbetar i butiker som stänger senast kl. 18 på måndag-fredag att detär viktigt att konsumenterna kan besöka dagligvarubutiker mellan kl. 18 och kl. 20 på måndag-fredag, medan motsvarande andel för dem som ar- betar i butiker som stänger efter kl. 20 på måndag-fredag uppgår till ca 64 %. I genomsnitt anser ca 7 % av de detaljhandelsanställda som arbetar i söndagsstängda butiker att det är viktigt att konsumenterna kan besöka dagligvarubutiker på söndagar, medan motsvarande an- del för dem som arbetar i kontinuerligt söndagsöppna butiker uppgår till ca 20 %.I genomsnitt anser ca 46 % av samtliga detaljhandelsan- ställda att det inte är viktigt att dagligvarubutiker har öppet vid någon av de tidpunkter som redovisas i tabell 5.15. Däremot är motsvarande andelar betydligt lägre för stormarknader och servicebutiker, nämli- gen 27 resp. 20 %.
En av frågorna i enkäten gäller de detaljhandelsanställdas inställning till affärstiderna. Enligt arbetstidslagen äger butiker med anställda rätt att ha öppet dagligen mellan kl 05.00 och 24.00, medan butiker där enbart ägaren arbetar får ha öppet dygnet runt. I tabellerna 5.16 och 5.17 visas vad de anställda anser om denna ordning.
Tabell 5.16 Anställda som arbetar i butiker som är söndagsöppna eller ej fördelade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent. &— Arbetar i butik Arbetar i butik Arbetar l butik som är söndags- som är söndags- som är öppen stängd öppen 130 ggr/år I stort sett varje söndag %%— Mycket bra 5 7 6 Ganska bra 13 8 21 Inte speciellt bra 1 7 23 21 Inte alls bra 38 38 33 Ingen åsikt 24 20 17
R.—
Tabell 5.17 Anställda med resp. utan fackligt medlemskap fördelade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent. &
Fackligt varav varav Inget Samtliga medlemskap medlem medlem fackligt i HAF i annat medlemskap fackför- bund & Mycket bra 3 2 6 15 7 Ganska bra 10 9 12 27 15 Inte speciellt bra 23 24 18 15 20 Inte alls bra 43 43 40 19 35 Ingen åsikt 19 19 21 21 20
___—R
I genomsnitt anser ca 22 % av alla detaljhandelsanställda att detär mycket bra eller ganska bra med oreglerade affärstider, medan ca 55 % anser att nuvarande ordning inte är speciellt bra eller inte alls bra. Ca 20 % har ingen åsikt. De som arbetar i en butik som är sön- dagsstängd tycker inte nuvarande ordning med oreglerade affärstider är lika bra som dem som arbetar i en butik som är öppen i stort sett varje söndag. Oberoende av om butiken är öppen på söndag eller ej anser mellan 33 och 38 % att nuvarande ordning med oreglerade af- färstider inte alls är bra. Det föreligger en viss skillnad i inställning be- roende på om man är medlem i Handelsanställdas Förbund eller medlem i annat fackförbund, såtillvida att de som är medlemmar i HAF är mer negativa till nuvarande ordning med oreglerade affärsti- der. Ca 66 % av de fackligt anslutna eller ca 44 % av totala antalet an- ställda i detaljhandeln, anser det inte speciellt bra eller inte alls bra
med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, medan drygt 1 /3 av dem som inte är fackligt anslutna eller drygt 10 % av den stude- rade populationen anser detta. De som inte har något fackligt med- lemskap tillhör den grupp där andelen som anser att det är mycket bra eller ganska bra med oreglerade affärstider är större än andelen som anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra. Som tidigare nämnts utgör gruppen utan fackligt medlemskap ca 33 % av popula- tionen. Även i denna grupp är andelen utan åsikt i frågan ca 20 %.
Bland dem som anser att det är mycket eller ganska bra att behålla nuvarande ordning med oreglerade affärstider, ca 22 % av de detalj- handelsanställda, så anser i genomsnitt
- drygt 70 % att affärerna själva skall få bestämma när de vill ha öp— Pet
- ca 38 % att konsumenterna själva skall få bestämma när de vill handla och
- ca 35 % att en lagstiftning inte kan tillämpas lika för alla butiker.
Bland dem som anser att en lagstiftning som begränsar öppethållan- det bör införas, ca 55 % av de detaljhandelsanställda, så anser i ge- nomsnitt
- ca 53 % att det inte finns något behov hos konsumenterna att handla på söndagar och sena kvällar,
- ca 52 % att ett begränsat öppethållande skulle minska risken för butiksrån,
- 50 % att handelsanställda inte skall behöva arbeta på obekväma ti- der och
- ca 48 % att en begränsning av öppethållandet skulle ge bättre per- sonalbemanning i butikerna.
Liksom för undersökningen av konsumenternas inställning till oregle- rade affärstlder, har utredningen undersökt hur de anställda i detalj- handeln ställer sig till olika typer av påståenden om affärstiderna. Ita- bell 5.18 nedan redovisas om man instämmer eller tar avstånd ifrån olika påståenden med särredovisning efter fackligt medlemskap eller ej.
Tabell 5.18 Anställda i detaljhandeln med resp. utan fackligt medlemskap fördelade efter om man instämmer eller tar avstånd ifrån olika typer av påståenden. Procent.
&_
Fackligt medlemskap Samtliga & Affärerna bör Ja Nej kunna bestämma sitt öppethållande själva Instämmer helt 24 50 32 Instämmer delvis 22 24 22 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 9 8 9 Tar delvis av- stånd ifrån 12 7 10 Tar helt avstånd ifrån 26 4 19 Har ingen upp- fattning 5 6 6 &.
Fackligt medlemskap Samtliga M Konsumenterna bör Ja Nej kunna handla när de själva vill Instämmer helt 6 17 9 Instämmer delvis 19 26 21 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 11 9 11 Tar delvis av- stånd ifrån 24 25 24 Tar helt avstånd ifrån 36 17 29 Har ingen upp- fattning 2 5 3
&
___—___!
Fackligt medlemskap Samtliga ___—___!— Affärstiderna bör Ja Nej regleras genom lagstiftning Instämmer helt 41 10 31 Instämmer delvis 24 21 23 Varken Instämmer eller tar avstånd ifrån 10 10 10 Tar delvis av- stånd ifrån 5 13 8 Tar helt avstånd ifrån 10 34 18 Har Ingen upp- fattning 8 10 9 ___—___;—
Fackllgt medlemskap Samtliga ___—______— Affärstiderna bör Ja Nej bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer Instämmer helt 30 19 26 Instämmer delvis 24 22 24 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 10 11 10 Tar delvis av- stånd ifrån 5 10 6 Tar helt avstånd ifrån 17 27 20
Har ingen upp- fattning 10 10 10
________.—_——————
___—___—
Fackligt medlemskap Samtliga Att affärerna är öppna Ja Nej sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser Instämmer helt 52 28 44 Instämmer delvis 21 31 24 Varken Instämmer eller tar avstånd ifrån 8 10 9 Tar delvis av- stånd ifrån 4 11 6 Tar helt avstånd ifrån 7 8 8 Har ingen upp- fattning 7 11 8 ___—_ Facldigt medlemskap Samtliga ___—__ Att affärerna är öppna Ja Nej sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mera tid för konsumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden Instämmer helt 12 26 16 Instämmer delvis 22 25 23 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 15 16 16 Tar delvis av- stånd ifrån 9 9 9 Tar helt avstånd ifrån 34 16 26 Har ingen upp- fattning 6 6 6
Ca 54 % i genomsnitt av de anställda i detaljhandeln instämmer helt eller delvis i påståendet att affärerna bör kunna bestämma sitt öppet- hållande själva. Som redovisas i tabell 5.18 är det dock stora skillna- der i uppfattning i detta påstående beroende på om man har fackligt medlemskap eller ej. Sålunda instämmer ca 74 % av dem som inte har fackligt medlemskap helt eller delvis i påståendet att affärerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva, medan ungefär 46 % av dem med fackligt medlemskap helt eller delvis instämmer i detta på- stående. Ca 38 % av de fackligt anslutna tar helt eller delvis avstånd ifrån påståendet.
Det är fler som tar helt eller delvis avstånd från påståendet att konsu- menterna bör kunna handla när de själva vill, än som helt eller delvis instämmer i detta påstående, ca 53 % jämfört med ca 30 %. Även i denna fråga föreligger dock stora skillnader bland dem som helt eller delvis instämmer och tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstå- ende beroende på fackligt medlemskap eller ej. Av de detaljhandels- anställda med fackligt medlemskap tar ca 60 % helt eller delvis av- stånd ifrån påståendet, medan andelen för dem som saknar fackligt medlemskap uppgår till drygt 40 %. Ca 30 % av de detaljhandelsan- ställda tar helt avstånd ifrån påståendet, medan ca 10 % helt instäm- mer i detta påstående.
Drygt 40 % av de fackligt anslutna instämmer helt i påståendet att af- färstiderna bör regleras genom lagstiftning, medan drygt 1 /3 av de ej fackligt anslutna helt tar avstånd ifrån detta påstående.
Det är ungefär dubbelt så många av de anställda som helt eller delvis instämmer i påståendet att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer än som tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående, ca 50 % jämfört med ca 26 %. I detta påstående är skillnaderna i uppfattning avsevärt mindre än i de tre ovan nämnda påståendena beroende på fackligt medlem- skap eller ej.
Ungefär 68 % av samtliga anställda i detaljhandeln instämmer helt el- ler delvis i påståendet att kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser, medan ca 14 % tar helt eller delvis avstånd ifrån påståendet. Drygt 70 % av de fackligt anslutna instämmer helt eller delvis i detta påstående.
Det är i genomsnitt ungefär lika många som helt eller delvis instäm- mer i påståendet att kvälls- och söndagsöppet ger mera tid för kon- sumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbju- danden som tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående, 39 %
resp. 37 %. Andelen av de detaljhandelsanställda som tar helt avstånd ifrån påståendet uppgår till 28 %.
5.4. Sammanfattning av undersökningen av de detaljhandelsanställda
Av de anställda i detaljhandeln arbetar ca 47 % på rullande schema, dvs. de har varierande arbetstider från vecka till vecka. Ca 27 % ar- betar enbart på s.k. normal arbetstid, dvs. sådan tid då ingen ob-er— sättning utgår, medan 2/3 arbetar både på normal och obekväm ar- betstid. Ca 6 % arbetar enbart på obekväm arbetstid.
Av dem som endast arbetar på normal arbetstid är andelen som upp- ger att de är nöjda med sina arbetstider ca 75 %. Bland dem som ar- betar både på normal och obekväm arbetstid uppger drygt hälften att de är nöjda med arbetstiderna. Ca 45 % av de detaljhandelsanställda som arbetar både på normal och obekväm arbetstid eller endast på obekväm tid upplever problem med att kunna delta i fritidsaktivlteter. Samtidigt uppger mellan 35 och 40 % att inga sådana problem före-
ligger.
De detaljhandelsanställdas inställning till nuvarande ordning med oreglerade affärstider är bl.a. starkt korrelerad med hur mycket man arbetar. Bland dem som arbetar heltid, ca 45 %, är andelen högre för när man anser att butiker - vid givna dagar och klockslag - skall stänga, än för dem som arbetar deltid. Bland de detaljhandelsan- ställda som endast arbetar på normal arbetstid tycker drygt 60 % att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar, medan drygt 60 % av dem som endast arbetar på obekväm tid tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag. Bland detaljhandelsan- ställda som arbetar både på normal och obekväm arbetstid tycker knappt 20 % att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag och drygt 50 % att de aldrig skall vara öppna på söndagar.
Inställningen till söndagsöppet är även korrelerad med graden av söndagsöppet i den butik man arbetar. Bland de detaljhandelställda som arbetar i söndagsstängda butiker anser i genomsnitt ca 12 % att söndagsöppet i allmänhet bör råda. Motsvarande andel för dem som arbetar i kontinuerligt söndagsöppna butiker uppgår till ca 30 %. Det är ungefär 2/3 av de detaljhandelsanställda som arbetar i kontinuer- ligt söndagsstängda butiker som anser att söndagsöppet i allmänhet aldrig bör råda, medan motsvarande andel för dem som arbetar i kontinuerligt söndagsöppna butiker är ca 44 %.
Bland fackligt anslutna detaljhandelsanställda anser knappt 60 % att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar, medan knappt 40 % av dem som inte är fackligt anslutna anser detta.
Bland de fackligt anslutna är det ca 13 % som anser att det är mycket bra eller ganska bra med nuvarande ordning med oreglerade affärsti- der, medan ca 42 % av dem som ej är fackligt anslutna anser detta. Ca 66 % av de fackligt anslutna eller ca 44 % av totala antalet an- ställda i detaljhandeln, anser det inte speciellt bra eller inte alls bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, medan drygt 1 /3 av dem som inte är fackligt anslutna eller drygt 10 % av den stude- rade populationen anser detta. Oberoende av om man är fackligt ansluten eller ej, gäller att andelen detaljhandelsanställda som inte har någon åsikt om oreglerade affärstider uppgår till ca 20 %.
Även om ungefär 2,5 gånger så många av de anställda i detaljhandeln anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider som dem som anser att detär mycket bra eller ganska bra (55 % mot 22 %), så instämmer i ge- nomsnitt knappt 55 % av samtliga i påståendet att affärerna själva bör kunna bestämma sitt öppethållande. Bland de fackligt anslutna in- stämmer ca 46 % i detta påstående.
Ca 30 % av de detaljhandelsanställda tar helt avstånd ifrån påståen- det att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill, medan ca 10 % helt instämmer i detta påstående.
Drygt 70 % av de fackligt anslutna instämmer helt eller delvis i påstå- endet att kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser. Motsva- rande andel för dem som inte är fackligt anslutna uppgår till knappt 60 %. Av samtliga är det ca 44 % som helt instämmer i detta påstå- ende.
Det är ungefär dubbelt så många av de anställda inom detaljhandeln som helt eller delvis instämmer i påståendet att affärstiderna bör be- stämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer än som tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående, ca 50 mot 26 %. I detta påstående är skillnaderna i uppfattning avsevärt mindre än i övriga redovisade påståenden beroende på fackligt medlemskap eller ej.
6. BUTIKSCHEFERNAS BEROENDE AV OCH INSTALLNI NG TILL AFFARSTIDERNA
6.1. Inledning
Den tredje delen av undersökningen av inställningen till affärstiderna omfattade butikscheferna i detaljhandeln. SCB:s centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR) användes som urvalsram och en stratifiering gjordes efter bransch (12 st) och antalet sysselsatta (olika antal storl ksklasser beroende på bransch). Totala antalet svarande uppgick till 1 387 st och bortfallet uppgick till ca 23 %. Den totala po- pulationen uppgår till ca 30 600 butikschefer (eller egentligen arbets- ställen) och dessa arbetar i butiker som representerar ca 206 500 sysselsatta. För en utförlig beskrivning av urvalsförfarandet m.m. se bilaga 6, teknisk rapport från SCB.
Vad gäller redovisningarna i kapitel 6 och kapitel 7, förhåller det sig så att butikschefer och ägare kan vara samma person, framför allt i mindre butiker, varför resultaten till vissa delar kan överlappa varan— dra.
Utredningen har utgått från att inställningen i olika frågor om arbetsti- der och affärstider kan variera m.a.p. storleken på den butik man ar- betar i. En butikschef har ett speciellt ansvar vad gäller bemanning, service och sortiment etc. vid olika öppettider. Samtidigt är det av in- tresse att redovisa vad butikschefer tycker i olika frågor, oberoende av storleken på den butik man arbetar i. I redovisningen av en specifik fråga finns därför två procentskattningar, en som baseras på antalet observationer i en viss grupp och en annan som baseras på hur stor andel av antalet sysselsatta observationerna i gruppen svarar för. Ef- tersom detär butikschefen som är undersökningsobjekt, baseras storleksmåttet på antalet sysselsatta i den butik som butikschefen ar- betar i. En storleksvägd redovisning - i termer av antalet sysselsatta - avser hur stor andel som obsen/ationerna i en viss delgrupp utgör i termer av antalet sysselsatta i butikerna i delgruppen av antalet sys- selsatta i samtliga butiker i samtliga delgrupper. Av förenklingsskäl har utredningen valt att i varje tabell - som inkluderar skattningar av procenttal baserade på storleksvägning - skriva representerar x % av antalet sysselsatta.
Hur butikscheferna fördelas efter ålder visas i tabell 6.1 nedan.
Tabell 6.1 Butikschefer fördelade efter ålder. Procent.
__________—_____——
Samtliga Representerar x % av antalet Ålder sysselsatta 16-24 4 4 25-34 20 19 35-44 26 28 45—54 31 29 55-64 18 20 65-74 1 1
Med undantag för de två yttersta intervallen är fördelningen relativt jämn. Drygt 30 % av alla butikschefer finns i åldersintervallet 45-54 år. Förhållandet mellan män och kvinnor (som är butikschefer) inom detaljhandeln visas i tabell 6.2.
Tabell 6.2 Butikschefer inom detaljhandeln fördelade efter kön. Procent.
Samtliga Representerar x % av antalet sysselsatta inom detaljhandeln
________—_____————
Män 32 21 Kvinnor 68 79
___________—-—-—-——-
Knappt 70 % av samtliga butikschefer är kvinnor. De kvinnliga butiks- cheferna arbetar genomsnitt i butiker som är relativt stora jämfört med de butiker som de manliga butikscheferna arbetar i. Knappt 40 % av samtliga butikschefer är fackligt anslutna. De som inte är fackligt anslutna, dvs. ca 60 %, arbetar i butiker som svarar för drygt hälften av antalet sysselsatta.
6.2. Butikschefernas arbetsförhållanden
I detta avsnitt följer en redovisning av butikschefernas arbetsförhål- landen. Liksom för de anställda ligger tyngdpunkten på arbetstider i stort, men frågor som gäller öppethållandet i butiken berörs även.
Det är mycket sällsynt att butikschefer inte arbetar heltid. Enligt re- sultaten har drygt 95 % av butikscheferna inom detaljhandeln heltids- arbete, dvs. arbetar minst 35 timmar per vecka.
Knappt 10 % av butikscheferna har flera arbeten, dvs. har minst ett arbete utöver det huvudsakliga arbetet som butikschef. Dessa butiks- chefer arbetar huvudsakligen i butiker som svarar för en relativt mind- re andel av totala antalet sysselsatta inom detaljhandeln, nämligen
knappt 7 %. Knappt 8 % av dessa butikschefer arbetar i någon annan typ av butik. Dessa butiker är dock relativt stora, eftersom de svarar för ca 16 % av antalet sysselsatta i gruppen. Drygt 90 % av dem som har flera arbeten har någon annan typ av arbete, dvs. inte butiksar- bete. Omfattningen av annat arbete, utöver det som är det huvudsak- liga, är sådan att knappt 20 % arbetar heltid, 20 % arbetar lång deltid, dvs. 20-34 timmar, och ca 58 % arbetar kort deltid, dvs. 1-19 timmar.
Av samtliga butikschefer i detaljhandeln arbetar i genomsnitt ca
- 24 % i livsmedels-, kiosk- eller varuhushandeln varav drygt hälften av dessa huvudsakligen arbetar i en livsmedelsbutik,
- 12 % inom konfektions- och ekiperingshandeln,
6 % inom drivmedelsdetaljhandeln och. - 40 % inom s.k. annan bransch (se vidare enkätbilagan, bilaga 6).
Vad gäller omfattningen av söndagsöppet arbetar drygt 30 % i en bu— tik som inte varit söndagsöppen någon gång det senaste året och 40 % arbetar i en butik som varit söndagsöppen 1-30 gånger det se- naste året. Ungefär en fjärdedel arbetar i en butik som varit söndags- öppen i stort sett varje söndag. Sambandet mellan förekomsten av söndagsöppet och butikens storlek, mått som relativa antalet syssel- satta, framgår av tabell 6.3 nedan.
Tabell 6.3 Butikschefer fördelade efter hur ofta den butik man arbetar l haft söndagsöppet det senaste året. Procent. &
Samtliga Representerar x % av
antalet sysselsatta ___—___ Ingen söndag 32 20 1-30 söndagar 40 35 I stort sett varje söndag 26 44
På frågan om i vilken grad man som butikschef har möjlighet att be— stämma öppethållandet gäller enligt resultaten att 2/3 helt och hållet själva bestämmer öppethållandet medan ungefär 1 /4 delvis bestäm- mer öppethållandet. Drygt 6 % av butikscheferna har inte alls någon möjlighet att själva bestämma öppethållandet. Till dem som har möj- lighet att helt eller delvis själva bestämma öppethållandet - och som utgör drygt 90 % av samtliga butikschefer och representerar en lika stor andel av totala antalet sysselsatta inom detaljhandeln - ställdes
även frågan om orsaken till valet av öppethållande. Resultatet visas i tabell 6.4 nedan.
Tabell 6.4 Orsak till valet av öppethållande bland butiker där butikschefer helt eller delvis själva kan bestämma öppethållandet. Procent.
Samtliga Representerar x % av antalet sysselsatta
Företagets eller föreningens policy 23 18 Konkurrenssituationen 19 24
Ekonomisk mest lönsamt 25 23
Annan orsak 14 10
Uppgift saknas 19 24
Någon markant skillnad finns inte mellan graden av frekvens hos de olika orsakerna. Skäl som konkurrenssituation och ekonomiskt mest lönsamt representerar en lika stor andel av totala antalet sysselsatta. Knappt 20 % av butikscheferna har inte uppgett någon orsak alls. Dessa butikschefer arbetar i butiker som svarar för en relativt sett större andel av antalet sysselsatta.
Förekomsten av ensamarbete gäller för ca 48 % av butikscheferna varav 8 procentenheter ibland arbetar ensamma. Graden av ensam- arbete bland butikschefer är relativt vanligare ju mindre butiken är.
På frågan om man någon gång under det senaste året känt sig otrygg då man arbetat, svarar, liksom för de detaljhandelsanställda
- 7 % att detta hänt p.g.a. otrevliga kunder, - 2 % att detta hänt p.g.a. ensamarbete,
- 1 % att detta hänt p.g.a. sena kvällar och - 1 % att detta hänt p.g.a. hotfull omgivning.
Knappt 80 % har aldrig känt sig otrygga och knappt 9 % har inte svarat på frågan.
Utav dem som någon gång under det senaste året känt sig otrygga då de arbetat, ca 13 % av samtliga, så har
- 42 % svarat ja på frågan "Händer det att du arbetar ensam på kvällar" och
- 38 % svarat nej på frågan "Händer det att du arbetar ensam på kvällar".
Jämfört med resultaten för de detaljhandelsanställda i kapitel 5, så uppger en betydligt större andel av de butikschefer som någon gång under det senaste året känt sig otrygga då de arbetat, att det händer att man arbetar ensam på kvällar.
Bland butikscheferna är det relativt vanligt att man åker bil till arbetet. Detta gäller för knappt 2/3 av populationen. Knappt 14 % går till ar- betet.
Enligt undersökningen arbetar ca 27 % på rullande schema, dvs. har varierande arbetstider från vecka till vecka. Dessa arbetar i butiker som representerar ungefär 1/3 av totala antalet sysselsatta inom de- taljhandeln. Ungefär en fjärdedel arbetar endast på s.k. normal ar- betstid, dvs. sådan tid då ingen ob-ersättning utgår, medan ungefär resten eller ca 74 %, arbetar både på normal och obekväm arbetstid. Fördelningen av obekväm arbetstid efter olika tider visas i tabell 6.5.
Tabell 6.5 Butikschefer som arbetar på obekväma tider fördelade efter olika tider och dagar. Procent.
Samtliga Representerar x % av antalet sysselsatta
Mellan kl. 18.15 och 20 på vardagar 63 68 Efter kl. 20 på vardag 40 30 Efter kl. 12 på lördag 68 70 Söndagar 49 54
Det kan bl.a. konstateras att ca 40 % av samtliga butikschefer, som arbetar på obekväma tider, arbetar efter kl. 20 på vardagar och att dessa butikschefer arbetar i butiker som representerar en relativt liten andel av antalet sysselsatta, dvs. det rör sig om relativt små butiker. Att söndagsöppet är mer omfattande än kvällsöppet framgår av att ca 49 % av de butikschefer - som arbetar på obekväma tider - arbetar på söndagar och att dessa butikschefer arbetar i butiker som represen- terar ca 54 % av antalet sysselsatta.
På frågan om man är nöjd med sina arbetstider uppger drygt 60 % av samtliga butikschefer att de är nöjda och ca 3 % att de skulle vilja ar- beta lika mycket men på andra tider. Drygt 30 % av butikscheferna vill
arbeta mindre. | tabell 6.6 nedan visas i vilken grad man är nöjd med sina arbetstider beroende på arbetets förläggning.
Tabell 6.6 Butikschefer som arbetar på normal arbetstid eller obekväm arbetstid fördelade efter om dessa är nöjda med sina arbetstider eller ej. Procent.
Arbetar Representerar Arbetar både Representerar endast på x % av totala på normal och x % av totala normal tid antalet obekväm tid antalet sysselsatta sysselsatta
Vill arbeta mer 1 1 1 1
Vill arbeta mindre 18 13 35 27
Lika mycket men andra tider 3 3 2 3
Är nöjda 69 74 59 66
I enlighet med resultaten för de detaljhandelsanställda är andelen nöjda högst bland dem som arbetar endast på normal tid. Av de bu- tikschefer som arbetar både på normal och obekväm arbetstid vill 35 % arbeta mindre och de arbetar i butiker som representerar 27 % av antalet sysselsatta inom detaljhandeln.
På frågan om i vilken grad arbetstiderna medför olika typer av pro- blem visas nedan i tabell 6.7 hur butikschefer som arbetar på normal och obekväm arbetstid fördelas efter område och problem. Den i ta— bell 6.7 först nämnda typen av problem, "problem med barnpass- ning", baseras på dem som har barn eller ca 42 % av den studerade populationen.
Tabell 6.7 Butikschefer som arbetar på normal eller obekväm tid fördelade efter område och om problem föreligger eller ej. Procent.
Arbetar endast Representerar Arbetar både Representerar på normal tld x % av antalet på normal och x % av antalet
sysselsatta obekväm tid sysselsatta
Problem med barnpassning Ja 1 9 12 1 8 1 9 Nej 61 66 61 61
Problem med att
umgås med familj
och vänner Ja 15 15 44 37 Nej 63 63 42 48
Problem med att detta i fritids- aktiviteter Ja 24 20 43 38 Nej 52 55 40 46
Problem med att buss- och tågtider passar dåligt vid resor till och från arbetet Ja 10 13 15 13 Nej 54 60 55 58
Problem med att ta sig hem från arbetet på sena kvällar Ja 0 O 4 3 Nej 70 72 67 69
Andra problem Ja 0 0 2 2 Nej 57 56 51 54
Liksom för de anställda i detaljhandeln är det främst de butikschefer som arbetar både på normal och obekväm arbetstid som upplever problem p.g.a. arbetstiderna. Problemen består i svårigheter att um- gås med familj och vänner och att delta i fritidsaktivlteter. Samtidigt kan konstateras att andelen som uppger att inga sådana problem finns - och som arbetar både på normal och obekväm arbetstid - är ungefär lika stor.
6.3. Butikscheferna och affärstiderna
I detta avsnitt redovisas butikschefernas inställning till de oreglerade affärstiderna, t.ex. när butiker i allmänhet skall stänga, när butiker
som verkar i samma bransch som man själv är verksam inom skall stänga, inställning till lagstiftning m.m.
I genomsnitt anser ca
- 66 % av samtliga butikschefer att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 måndag-onsdag och dessa arbetar i butiker som re- presenterar ca 48 % av antalet sysselsatta inom detaljhandeln.
- 87 % av samtliga butikschefer att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 20 måndag-fredag och dessa arbetar i butiker som sva- rar för ca 86 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln
- 73 % av samtliga butikschefer att butikerna skall stänga senast kl. 15 på lördagar och dessa arbetar i butiker som representerar ca 60 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln
Allmänt gäller att de butikschefer som arbetar endast på normal ar- betstid anser att butiker i allmänhet skall stänga tidigare, än vad de butikschefer anser, som arbetar både på normal och obekväm ar- betstid. Dessutom gäller att de butikschefer som anser att butiker skall stänga relativt tidigt på måndag-lördag, representerar relativt sett, en mindre andel av totala antalet sysselsatta inom detaljhandeln. Detta visas i tabell 6.8 nedan.
Tabell 6.8 Butikschefer som arbetar på normal eller obekväm arbetstid fördelade efter de dagar och tider man anser att butiker i allmänhet skall stänga på vardagar. Procent. &
Arbetar endast Representerar Arbetar både Representerar på normal tid x % av antalet på normal och x % av antalet sysselsatta obekväm tid sysselsatta
R_— Måndag-Onsdag
Före kl 18 7 8 8 4 kl 18 65 52 56 40 kl 19 10 17 14 21 kl 20 9 11 9 16 Senast kl 20 91 88 87 81 Efter kl 20 2 6 5 5 Fredag Före kl 18 6 8 8 5 kl 18 61 44 46 32 kl 19 13 21 20 24 kl 20 11 14 12 21 Senast kl 20 91 87 86 82 Efter kl 20 2 6 5 4 Lördag Före kl 13 7 7 8 5 kl 13 41 34 35 21 kl 14 24 18 13 14 kl 15 7 12 15 16 Senast kl 15 79 71 71 56 Efter kl 15 12 16 18 29
___—___
På frågan om hur ofta man som butikschef anser att butiker i allmän- het skall vara öppna på söndagar , så anser i genomsnitt ca
- 17 % av samtliga butikschefer att de skall vara öppna varje söndag och dessa butikschefer arbetar i butiker som representerar ca 29 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- 20 % av samtliga butikschefer att de skall vara öppna enstaka sön- dagar per år och dessa butikschefer arbetar i butiker som repre- senterar ca 22 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- 52 % av samtliga butikschefer att de aldrig skall vara öppna på söndagar och dessa butikschefer arbetar i butiker som represente- rar ca 38 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln.
Som framgår är inställningen till söndagsöppet starkt korrelerad med storleken på den butik man arbetar i. l tabellerna 6.9-6.12 visas hur
ofta man som butikschef tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar med särredovisning efter olika bakgrundsvaria- bler.
Tabell 6.9 Butikschefer som arbetar på normal eller obekväm arbetstid fördelade efter hur ofta man tycker att butiker I allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
Arbetar endast Representerar Arbetar båda Representerar på normal tid :( % av antalet på normal och x % av antalet sysselsatta obekväm tid sysselsatta Varje söndag 12 22 18 32 Varannan söndag 1 1 1 0 Cirka en söndag per månad 5 5 4 4 Enstaka söndagar per år 21 23 20 22 Aldrig öppna på söndagar 55 45 52 36
Tabell 6.10.l Butikschefer som arbetar i butiker som är söndagsöppna eller ej fördelade efter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet arbetsställen.
Arbetar i butik Arbetar i butik Arbetar i butik som som är söndags— som är söndags- är söndagsöppen i stängd öppen 1—30 ggr/år stort sett varje söndag
Varje söndag 8 7 41
Varannan söndag 0 1 0
Cirka en söndag per månad 2 6 4
Enstaka söndagar per år 9 34 12
Aldrig öppna på söndagar 75 44 37
Tabell 6.10.2 Butikschefer som arbetar i butiker som är söndagsöppna eller ej fördelade efter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet sysselsatta.
Arbetar 1 butik Arbetari butik Arbetar i butik som som är söndags- som är söndags- är söndagsöppen i stängd öppen 1-30 ggr/år stort sett varje söndag Varje söndag 11 9 54 Varannan söndag 0 1 0 Cirka en söndag per månad 2 7 4 Enstaka söndagar per år 12 40 12 Aldrig öppna på söndagar 70 37 24
Tabell 6.11.1 Butikschefer med resp. utan fackligt medlemskap fördelade ef- ter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet arbetsställen.
N_—
Fackligt varav medlem varav medlem Inget fackligt Samtliga medlemskap i HAF i annat medlemskap fackförbund Varje söndag 17 12 19 17 17 Varannan söndag 0 0 0 1 1 Cirka en söndag per år 7 18 3 3 4 Enstaka söndagar 20 19 21 19 20 per år Aldrig öppna på söndagar 50 47 52 54 52 ___—_
Tabell 6.11.2 Butikschefer med resp. utan fackligt medlemskap fördelade ef- ter hur ofta man tycker att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet sysselsatta.
Fackligt varav medlem varav medlem Inget fackligt Samtliga medlemskap l HAF i annat medlemskap fackförbund Varje söndag 26 24 26 32 29 Varannan söndag 0 O 0 1 0 Cirka en söndag per år 6 8 6 4 5 Enstaka söndagar 26 35 24 19 22 per år Aldrig öppna på söndagar 37 32 38 39 38
Tabell 6.12
Livsmedels-
detalj- handeln
___—___—
Varje söndag 28
Varannan söndag 0
Cirka en söndag per månad 3
Enstaka söndagar per år 14
Aldrig
öppna på söndagar 51
Representerar x % av
antalet syssel- satta inom branschen
48
14 28
Mosk- handeln
15
14 67
Representerar x % av
antalet syssel- satta inom branschen
24
11
62
Varuhus- handeln
36
37 23
Representerar )( % av
antalet syssel- satta inom branschen
47
30 14
Konfektions— och ekipe- ringshandeln samt ako- skohandeln
4
35 54
Representerar x % av
antalet syssel— satta inom branschen
5
45 42
Övriga bran- scher
17
18 51
Butikschefer i olika branscher fördelade efter hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent.
Representerar )( % av antalet syssel— satta inom branschen
20
20
Samtliga
17
20 52
Representerar x % av
antalet syssel- satta inom detaljhandeln
29
22
På basis av redovisningarna i tabellerna 6,9-6.12 kan bl.a. konstate- ras att inställningen bland butikschefer till hur ofta butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar är korrelerad med storleken på den butik man arbetar i. Sålunda anser 12 % av de butikschefer som ar- betar endast på normal arbetstid att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag, vilka representerar 22 % av antalet syselsatta i den studerade gruppen. Ca 18 % av de butikschefer som arbetar både på normal och obekväm arbetstid anser att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag och de arbetar i verksamheter inom detaljhandeln som omfattar 32 % av antalet sysselsatta i den stude- rade gruppen.
De butikschefer som arbetar i butiker som är söndagsstängda och som anser att söndagsstängt i allmänhet skall råda, ca 75 %, arbetar i butiker som omfattar 70 % av antalet sysselsatta inom gruppen konti- nuerligt söndagsstängda butiker. De butikschefer som arbetar i buti- ker som är öppna i stort sett varje söndag och som anser att sön- dagsstängt i allmänhet skall råda, ca 37 %, arbetar i butiker som om- fattar ungefär 1/4 av antalet sysselsatta inom gruppen kontinuerligt söndagsöppna butiker.
Sambandet mellan inställningen till söndagsöppet i allmänhet och bu- tikens relativa storlek återspeglas även i inställningen bland dem med resp. utan fackligt medlemskap. Ca 17 % av de fackligt anslutna bu- tikscheferna anser att söndagsöppet i allmänhet bör råda, och dessa butikschefer arbetar i butiker som representerar ca 26 % av antalet sysselsatta inom denna grupp. Ca 12 % av fackligt anslutna inom HAF anser att att butiker i allmänhet bör ha söndagsöppet, och dessa arbetar i verksamheter som representerar ca 24 % av antalet sysel- satta inom gruppen. Bland dem som saknar fackligt medlemskap an- ser 17 % att söndagsöppet i allmänhet bör råda och dessa represen- terar ca 32 % av antalet sysselsatta inom gruppen. Det är ungefär 47 % av medlemmarna inom HAF som anser att butiker i allmänhet aldrig skall vara söndagsöppna, och dessa arbetar i butiker som re- presenterar ca 32 % av antalet sysselsatta inom gruppen.
Vad gäller inställningen till söndagsöppet i allmänhet mellan dem som arbetar i olika branscher, är andelen som anser att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag högst för dem inom livsmedelsdetalj- handeln och varuhushandeln, 28 resp. 36 %. Mätt i termer av relativa antalet sysselsatta inom resp. bransch uppgår andelarna till 48 resp. 47 %. Inom livsmedelsdetaljhandeln är det i genomsnitt drygt 50 % som anser att söndagsstängt i allmänhet skall råda, och dessa butiks— chefer arbetar i butiker som representerar 28 % av antalet sysselsatta inom branschen. Intressant att konstatera är att 2/3 av de chefer som
är verksamma inom kioskhandeln anser att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar.
I tabellerna 6.13 och 6.14 nedan visas vad man som butikschef anser om nuvarande ordning med oreglerade affärstider med särredovis-
ning efter olika bakgrundvariabler.
Tabell 6.13 Butikschefer som arbetar i butiker som år söndagsöppna eller ej fördelade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent. Arbetar Represen- Arbetar Represen- Arbetar Represen- | butik terar x % i butik terar x % | butik terar x % som är av antal- som år av antal- som är av antal- söndags— et syssel- söndags- et syssel- söndags- et syssel- stängd satta öppen satta öppen i satta 1—30 ggr. stort sett per är varje söndag Mycket bra 10 10 12 12 30 37 Ganska bra 16 15 10 14 16 16 Inte speciellt bra 21 19 22 22 12 9 Inte alls bra 29 27 29 29 23 22 Ingen åsikt 19 25 22 20 15 13 Tabell 6.14.1 Butikschefer med resp. utan fackligt medlemskap fördelade ef- ter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent av antalet arbetsställen. Fackligt varav varav Inget Samtliga medlemskap medlem medlem fackligt I HAF I annat medlemskap fackför- bund Mycket bra 11 7 13 19 16 Ganska bra 17 8 20 12 13 Inte speciellt 15 14 15 23 19 Inte alls bra 32 40 29 25 27 ingen åsikt 21 26 19 18 19
___—___—
Tabell 6.14.2 Butikschefer med resp. utan fackligt medlemskap fördelade ef- ter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent av antalet sysselsatta. Fackiigt varav varav Inget Samtliga medlemskap medlem medlem fackligt ! HAF I annat medlemskap fackför- bund Mycket bra 14 9 15 30 23 Ganska bra 16 7 19 13 15 Inte speciellt bra 1 4 1 8 1 3 1 8 1 6 Inte alls bra 32 49 28 20 25 Ingen åsikt 20 15 22 17 18
Ca 25 % av de butikschefer som arbetar i kontinuerligt söndags- stängda butiker anser att det är mycket eller ganska bra med nuva- rande ordning med oreglerade affärstider medan 50 % anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra. Motsvarande andelar för dem som arbetar i kontinuerligt söndagsöppna butiker uppgår till ca 45 % resp. 35 %. I enlighet med vad som gäller för de detaljhandelsan- ställda har ungefär 20 % av butikscheferna ingen åsikt i frågan.
I genomsnitt av samtliga butikschefer anser ca 30 % att det är mycket bra eller ganska bra med nuvarande ordning med oreglerade affärsti- der, medan ungefär 46 % anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra. Mätt i termer av antalet sysselsatta inom detaljhandeln som de butiker man arbetar i representerar, så anser ungefär lika många att det är mycket bra eller ganska bra som inte speciellt bra eller inte alls bra, nämligen 38 resp. 41 %.
Knappt 30 % av dem med fackligt medlemskap tycker att detär mycket bra eller ganska bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider. Motsvarande andel för dem utan fackligt medlemskap är även ca 30 %. Medlemmar i HAF är mer negativt inställda till nuva- rande ordning med oreglerade affärstider än medlemmar i andra fackförbund.
Bland de butikschefer som anser att nuvarande ordning med affärsti- derna är mycket bra eller ganska bra, ca 30 % av samtliga, så anser drygt 75 % att affärerna själva skall få bestämma när de vill ha öppet, knappt 40 % att konsumenterna själva ska få bestämma när de vill
handla och ca 30 % att en lagstiftning inte kan tillämpas lika för alla bunken
Bland dem som anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, ca 46 % av samt- liga, så anser knappt 45 % att det inte nnns något behov hos konsu- menterna att handla på söndagar och sena kvällar och ungefär lika många - 1/3 - att en lagstiftning skulle ge bätte personalbemanning i butikerna, att handelsanställda inte ska behöva arbeta på obekväma tider, att söndagsöppet leder till att mindre butiker slås ut, att kortare öppethållande leder till lägre priser och att det minskar risken för rån och överfall hos personalen.
I enlighet med vad som redovisats i kapitlen 4 och 5 om inställningen till olika typer av påståenden i affärstidsfrågan, redovisas i tabell 6.15 nedan i vilken grad butikscheferna instämmer i eller tar avstån ifrån olika påståenden med särredovisning efter fackligt medlemskap eller ej.
Tabell 6.15 Butikschefer i detaljhandeln med resp. utan fackligt medlem- skap fördelade efter om man instämmer eller tar avstånd ifrån olika typer av påståenden. Procent.
Fackligt medlemskap Affärerna bör Ja Repre- Nej Repre- Samtliga Repre- kunna bestämma sente— sente- sente- sitt öppethållande rar x % rar x % rar x % själva av anta- av anta— av anta- let sys- let sys- let sys- selsatta selsatta selsatta Instämmer helt 47 46 55 61 51 54 Instämmer delvis 24 23 18 14 20 17 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 6 4 4 3 5 4 Tar delvis av- stånd ifrån 9 13 9 10 10 12 Tar helt avstånd ifrån 10 1 0 1 0 8 1 0 9
Har ingen upp- fattning 1 2 2 2 2 2
___—___.—
Fackligt medlemskap
Konsumenterna bör Ja Repre- Nej Repre- Samtliga Repre- kunna handla när sente- sente- sente-
de själva vill rar )( % rar x % rar x % av anta- av anta- av anta- let sys- let sys- let sys- selsatta selsatta selsatta
Instämmer helt 23 29 24 38 24 34
Instämmer delvis 25 27 16 16 19 20
Varken instämmer eller tar avstånd 9 7 10 9 10 8 ifrån
Tar delvis av- stånd ifrån 15 17 19 15 18 16
Tar helt avstånd ifrån 24 17 24 17 24 1 7
Har ingen upp- fattning 2 2 5 3 4 2
Fackligt medlemskap
Affärstiderna bör Ja Repre- Nej Repre- Samtliga Repre- regleras genom sente- sente- sente- Iagstiftning rar x % rar x % rar x % av anta- av anta- av anta- let sys- let sys- let sys- selsatta selsatta selsatta Instämmer helt 29 30 25 20 26 24 Instämmer delvis 17 20 16 14 16 16
Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 5 5 5 5 5 5 Tar delvis av- stånd ifrån 12 10 11 9 11 9 Tar helt avstånd ifrån 29 31 38 48 35 40
Har ingen upp- fattning 5 2 4 2 4 2
Fackligt medlemskap
Affärstiderna bör Ja Repre— Nej Repre— Samtliga Repre- bestämmas genom sente- sente- sente- avtal mellan rar x % rar x % rar x % arbetsgivare och av anta- av anta- av anta- fackliga organisationer let sys- let sys- let sys- selsatta selsatta selsatta Instämmer helt 15 17 9 8 11 12 Instämmer delvis 21 22 16 16 17 18
Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 9 10 5 5 7 7
Tar delvis av— stånd ifrån 8 7 4 4 6 5
Tar helt avstånd ifrån 40 39 50 56 46 48
Har ingen upp— fattning 4 3 13 8 10 6
Fackligt medlemskap
Att affärerna är öppna Ja Repre— Nej Repre- Samtliga Repre-
sent på kvällar, Iör- sente- sente- sente- dagar och söndagar rar x % rar x % rar x % leder till högre av anta- av anta- av anta- priser let sys- let sys- let sys- selsatta selsatta selsatta
Instämmer helt 48 36 39 29 42 32
Instämmer delvis 31 28 24 21 27 24
Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 5 7 8 7 7 7 Tar delvis av- stånd ifrån 3 8 5 6 4 7 Tar helt avstånd ifrån 8 18 1 5 32 1 2 26
Har ingen upp- fattning 3 3 6 3 5 3
____________—_——————
Fackligt medlemskap
Att affärerna är öppna Ja Repre- Nej Repre- Samtliga Repre- sent på kvällar, lör- sente- sente- sente- dagar och söndagar rar x % rar x % rar x % ger man tid för kon- av anta- av anta- av anta- sumenterna att kunna let sys- let sys- let sys- jämföra och välja selsatta selsatta selsatta mellan olika butikers erbjudanden ___________—__—— Instämmer helt 17 23 17 31 17 27 Instämmer delvis 20 24 22 20 21 21 Varken instämmer eller tar avstånd ifrån 1 1 1 3 12 1 2 12 1 3 Tar delvis av- stånd ifrån 10 10 9 9 9 9 Tar helt avstånd ifrån 34 25 29 22 30 22
Har ingen upp- fattning 5 4 8 5 8 5
På basis av redovisningen i tabell 6.15 kan konstateras att drygt 70 % av samtliga butikschefer helt eller delvis instämmer i påståendet att affärerna bör kunna bestämma sitt öppethållande själva.
Till skillnad mot vad undersökningen för de detaljhandelsanställda vi- sade vad gäller påståendet att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill, föreligger inga markanta skillnader i uppfattning bero- ende på fackligt medlemskap eller ej. Bland butikscheferna är det ungefär lika många som helt eller delvis instämmer i att konsumen- terna bör kunna handla när de själva vill som tar helt eller delvis av- stånd ifrån detta påstående, nämligen ca 43 %.
Andelen som helt eller delvis tar avstånd ifrån påståendet att affärsti- derna bör regleras genom lagstiftning är något större än andelen som helt eller delvis instämmer i påståendet, nämligen 46 mot 42 %. Bland dem utan fackligt medlemskap tar i genomsnitt 38 % helt avstånd ifrån detta påstående, medan knappt 30 % av dem med fackligt medlem- skap tar helt avstånd ifrån påståendet ifråga, vilket är lika många som de fackligt anslutna som helt instämmer i påståendet.
Det är i genomsnitt knappt dubbelt så många av samtliga butikschefer som tar helt eller delvis avstånd ifrån påståendet att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisa- tioner som helt eller delvis instämmer i påståendet, nämligen ca 52 jämfört med 28 %.
I likhet med resultaten för de anställda i detaljhandeln är andelen som helt eller delvis instämmer i påståendet att kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser relativt stor, i genomsnitt knappt 70 %. Bland de fackligt anslutna är motsvarande andel knappt 80 % och bland dem som saknar fackligt medlemskap är den ca 63 %. Samtidigt kan kon- stateras att andelen som tar helt avstånd ifrån detta påstående, ca 12 % av samtliga butikschefer, arbetar i butiker som representerar ca 26 % av antalet sysselsatta inom detaljhandeln.
Det är i genomsnitt av samtliga butikschefer ungefär lika många eller ca 38 % som helt eller delvis instämmer i påståendet att kvälls- och söndagsöppet ger mera tid för konsumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika butikers erbjudanden som tar helt eller delvis av- stånd ifrån påståendet ifråga.
6.4. Sammanfattning av undersökningen av butikscheferna
Mer än 50 % av alla butikschefer är i åldern 35-54 år. Knappt 70 % av butikscheferna är kvinnor. Det är endast en liten del, mindre än 5 %, av samtliga butikschefer som inte arbetar heltid. Ca 10 % av butiks- cheferna har minst ett arbete utöver det huvudsakliga arbetet som butikschef.
Ca 27 % av butikscheferna arbetar på rullande schema, dvs. har va- rierande arbetstider från vecka till vecka. Ungefär 3/4 arbetar både på normal och obekväm arbetstid. Drygt 60 % av samtliga butikschefer uppger att de är nöjda med sina arbetstider.
Drygt 30 % av butikscheferna arbetar i en butik som inte varit sön- dagsöppen någon gång under det senaste året och knappt 2/3 i en butik som varit söndagsöppen minst en gång det senaste året. Ca 38 % av dessa 2/3 arbetar i en butik som varit söndagsöppen i stort sett varje söndag. Ungefär 2 /3 av butikscheferna har möjlighet att helt och hållet själva bestämma öppethållandet medan 1 /4 har möjlighet att delvis bestämma detta.
I jämförelse med de detaljhandelsanställda är det relativt vanligt med ensamarbete på kvällar för butikscheferna. Det händer att drygt 48 % av butiikscheferna arbetar ensamma på kvällar. Av samtliga butiks- chefer har drygt 10 % någon gång känt sig otrygga.
Vad gäller butikers öppethållande på söndagar i allmänhet, anser drygt 50 % av samtliga butikschefer att de aldrig skall vara öppna. Dessa 50 % arbetar i butiker som svarar för ca 38 % av antalet sys-
selsatta inom detaljhandeln, dvs. det är framför allt butikschefer i rela- tivt små butiker som anser att söndagsöppet i allmänhet aldrig skall råda. Inställningen till söndagsöppet i allmänhet är starkt korrelerat med den bransch inom vilken man är sysselsatt. Sålunda tycker ca 28 % av butikscheferna inom livsmedelsdetaljhandeln att butiker i all- mänhet skall vara öppna varje söndag. Dessa 28 % arbetar i butiker vars verksamheter omfattar ca 48 % av antalet sysselsatta i Iivsme- delsdetaljhandeln. Ca 2/3 av butikscheferna inom kioskhandeln anser att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar.
Bland de fackligt anslutna butikscheferna, ca 40 % av samtliga, är det ca 28 % som anser att det är bra eller mycket bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, och ca 46 % som anser att nuva- rande ordning inte är speciellt bra eller inte alls bra. Butikschefer som är medlemmar i Handelsanställdas Förbund, ca 27 % av alla fackligt anslutna, är mer negativa till nuvarande ordning med oreglerade af- färstider än andra, såväl bland samtliga butikschefer som bland dem som är anslutna i andra fackförbund.
Drygt 70 % av butikscheferna instämmer helt eller delvis - oberoende av fackligt medlemskap eller ej - i påståendet att affärerna själva bör kunna bestämma sitt öppethållande.
Andelen butikschefer som helt eller delvis instämmer i påståendet att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning uppgår i genomsnitt för samtliga till ca 42 % samtidigt som en något större andel, ca 46 %, helt eller delvis tar avstånd från detta påstående.
Till skillnad mot vad som framkom i undersökningen av de detalj- handelsanställda, tar en betydligt större andel av butikscheferna helt avstånd ifrån påståendet att affärstiderna bör bestämmas genom av- tal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer än dem som helt instämmer i detta, nämligen ca 46 % mot ca 11 %.
7. DETALJHAND_ELSFÖRETAGENS__BEROENDE AV OCH INSTALLNING TILL AFFARSTIDERNA
7.1. Inledning
Den fjärde och sista delen av undersökningen av inställningen till af- färstiderna omfattade företag inom olika branscher i detaljhandeln. Urvalet allokerades i stort sett som för butikschefer. En stratifiering gjordes efter bransch och antalet sysselsatta. Det vägde bortfallet var ca 34 %. Den totala populationen uppgår till ca 63 000 företag som svarar för ca 273 000 sysselsatta, se vidare tabell 7.1.1 nedan. En ut- förlig beskrivning av urvalsförfarandet m.m. ges i bilaga 6, teknisk rapport från SCB.
Tabell 7.1.1 Företag i detaljhandeln fördelade på olika branscher. Antalet företag och antalet sysselsatta i varje bransch år 1990.
Bransch Antalet företag Antalet sysselsatta Varuhushandeln 53 36982 Livsmedelsdetaljhandeln12 14287 72909 Tobaks- och tidningshandeln 1983 4272 Konfektions- och ekiperingshandeln 6378 25857 Möbelvaruhandein 2073 10397 Skohandeln 1058 4895 Järnhandeln 744 4571 Radio- och TV-handeln 2090 6192 Blomsterhandeln 1999 4969 Drivmedelsdetalj handeln 2435 12162 Bildetaljhandeln 5452 33480 Övriga branscher 24492 56291 Samtliga 63043 272980
Drygt 22 % av populationen utgörs av företag inom livsmedelsdetalj- handeln. Dessa företag svarar för drygt 25 % av totala antalet syssel- satta inom detaljhandeln. Ca 39 % av den studerade populationen ut- görs av företag inom gruppen övriga branscher. Företagen inom denna grupp utgörs till en betydande del av relativt småföretag, ef- tersom de endast svarar för drygt 20 % av totala antalet sysselsatta.
12 I livsmedelsdetaljhandeln ingår bl.a. gatukök och pizzerior som saluför livsmedel.
Om populationen indelas i företag med olika antal anställda, gäller att företag med 0 anställda utgör ca 55 % av totala antalet företag inom detaljhandeln. Företag med 1-4 anställda representerar drygt 30 % av totala antalet företag och företag med mer än 4 anställda svarar för 13 % av totala antalet företag inom detaljhandeln.
Liksom för butikschefer redovisas två procentskattningar, en som ba- seras på antalet observationer i en viss grupp och en annan som ba- seras på hur stor andel av antalet sysselsatta observationerna i grup- pen svarar för. Dels är det av intresse att kunna redovisa hur många företag som skattningen gäller, dels att kunna redovisa betydelsen av skattningen i termer av företagens relativa storlek. Eftersom det är fö- retag som är undersökningsobjekt, baseras storleksmåttet på antalet sysselsatta i företaget. En storleksvägd redovisning - i termer av an- talet sysselsatta - avser hur stor andel som observationerna i en viss delgrupp utgör av antalet sysselsatta i företagen i delgruppen av an- talet sysselsatta i samtliga företag i samtliga delgrupper. Av för- enklingsskäl har utredningen valt att i varje tabell - som inkluderar skattningar av procenttal baserade på storleksvägning - skriva "representerar x % av antalet sysselsatta".
Enkäten till detaljhandelsföretagen är inte lika omfattande som den för de tre övriga intressenterna, vilket bl.a. beror på att frågor som gäller arbetsförhållanden och arbetstider exkluderats. Redovisningen för detaljistföretagen omfattar främst frågor som rör butikers öppethål- lande och inställningen till nuvarande ordning med oreglerade affärs- tider. Utredningen har dock även undersökt i vilken grad man förbun- dit sig att ha ett visst öppethållande genom olika typer av kontrakt el- ler överenskommelser, vilket redovisas i tabell 7.1.2 nedan.
Tabell 7.1.2 Företag i detaljhandeln fördelade efter i vilket grad man förbun- dit sig till ett visst öppethållande genom en viss överenskom- melse.
Representerar x % av totala antalet syssel-
% av antalet företag satta Överenskommelse genom hyreskontrakt eller stadgar i centrumförening För alla butiker 4,6 5,7 För vissa butiker 1,2 7,9 Inte för någon butik 90,6 84,0 Överenskommelse genom avtal med konkurrent För alla butiker 0,5 0,8 För vissa butiker 0 3 2,7
Inte för någon butik 9513 93,1
____________._.__—_-—-—
Det kan konstateras att i genomsnitt knappt 5 % av företagen i detalj- handeln kommit överens om att ha ett visst öppethållande genom hy- reskontrakt eller stadgar i centrumförening. Dessa företag svarar för ca 6 % av totala antalet sysselsatta inom detaljhandeln. I genomsnitt har drygt 1 % av företagen kommit överens om att ha ett visst öppet- hållande för vissa butiker genom en överenskommelse av ovan- nämnda typ. Överenskommelser genom avtal med konkurrenter är enligt undersökningen relativt sällsynta.
7.2. Detaljhandelsföretagen och affärstiderna
På frågan om när företag inom detaljhandeln anser att butiker i all- mänhet skall stänga på måndag-lördag, gäller i genomsnitt för samt- liga företag inom detaljhandeln att ca
- 67 % anser att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 på måndag-onsdag och dessa företag representerar ca 50 % av an- talet sysselsatta i detaljhandeln,
- 90 % anser att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 20 på måndag-fredag och dessa företag representerar en nästan lika stor andel av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- 75 % anser att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 15 på lör-
dag och dessa företag representerar ungefär 60 % av antalet sys- selsatta i detaljhandeln.
I tabell 7.2.1 nedan redovisas företagens inställning till då butiker i allmänhet skall stänga på måndag-lördag, med särredovisning efter antal anställda.
Tabell 7.2.1 Företag inom detaljhandeln med olika antal anställdas förde- lade efter de dagar och tider man anser att butiker i allmänhet skall stänga på måndag-lördag. Procent av antalet företag.
Företag med 0 Företag med 14 Företag med fler Samtliga anställda anställda än 4 anställda
Måndag-Onsdag
Före kl 18 7 5 2 6 kl 18 58 71 56 62 kl 19 11 10 18 12 kl 20 11 4 12 9 Senast kl 20 88 89 87 89 Efter kl 20 5 4 12 5 Fredag Före kl 18 8 5 3 6 kl 18 53 60 48 54 kl 19 14 12 20 14 kl 20 13 12 15 13 Senast kl 20 88 89 87 87 Efter kl 20 6 4 7 5 Lördag Före kl 13 9 5 5 7 kl 13 41 52 32 44 kl 14 13 18 18 15 kl 15 10 7 15 10 Senast kl 15 73 82 70 76 Efter kl 15 17 10 23 16
___—#
Jämfört med samtliga kan på basis av redovisningen i tabell 7.2.1 konstateras att det finns en viss skillnad i inställningen till när butiker i allmänhet skall stänga på vardagar, såtillvida att en större andel av de företag som har mellan 1 och 4 anställda, anser att butiker skall stänga tidigare - såväl på måndag-fredag som på lördag - än vad fö- retag med 0 anställda och fler än 4 anställda anser.
Det kan även konstateras att det föreligger skillnader i frågan om när butiker i allmänhet skall stänga på måndag-lördag beroende på vilken bransch man är verksam inom och företagets storlek.Detta visas i ta- bellerna 7.2.2 och 7.2.3 nedan. Resultaten säger bl.a. att
— ca 2 % av företagen verksamma inom varuhushandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 måndag-onsdag. Inget företag inom varuhushandeln tycker att butiker skall stänga
senast kl. 18 på fredagar,
- mellan 42 och 49 % av företagen verksamma inom livsmedels-, bil- och drivmedelsdetaljhandeln tycker att butiker i allmänhet skall
stänga senast kl. 18. måndag-onsdag. På fredagar tycker något
färre antal företag inom dessa branscher att butiker skall stänga senast kl. 18,
i övriga branscher uppgår andelen företag, som tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 måndag-onsdag, till mellan 63 och 91 %. Andelen företag som tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 på fredag är betydligt mindre, nämligen mellan 56 och 78 %,
ca 86 % av företagen verksamma inom varuhushandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 20 på måndag-fredag,
ca 80 % av företagen verksamma inom livsmedelsdetaljhandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 20 på måndag- fredag,
ca 14 % av företagen verksamma inom varuhushandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 15 på lördagar,
ca 55 % av företagen verksamma inom livsmedelsdetaljhandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 15 på lördagar och
mellan 69 och 91 % av företagen verksamma inom övriga bran- scher tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 15 på lördagar.
Tabell 7.2.2 Företag inom olika branscher fördelade efter de dagar och tider man anser att butiker i allmänhet skall stänga på vardagar. Procent av antalet företag.
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Ovriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
___________________-_———_———_————
Måndag-Onsdag
rx ? N
Före kl 18 0 5 4 4 kl 18 2 37 59 68 77 79 7 11 ' 8
(9191?
kl 1 9 27 1 9 1 2
kl 20 57 19 15 Senast kl 20 86 80 90 91 Efter kl 20 1 4 9 5 1 16 23 25 15 87 13 6 95 3 2020] vad) s—so
Fredag
Före kl18 k118 1 kl19 2
5 5 30 51 20 13
kl 20 59 24 20 Senast kl 20 86 79 88 Efter kl 20 14 9 5
72 70 14 15 58 12 34 35 67 54 1 7 22 1 0 1 4 28 23 6 13
ODIN
93 93
vssssw
880
13 7 3 5 Lördag
Före kl13 kl13 kl 14 kl15
5 3 24 34 33 15 1 7 35 5 7 10 4 5 1 1 7 27 26 65 44 16 25 15 1 1 21 1 2 1 2 22 16 1 0 Senast kl 1 5 55 75 83 85 79 95 75 69 72 76
Efter kl 15 29 20 11 10 7 19 2 7 28 21 16
___—___________.___—__————————
lou-gu 038000) NU) ('DN ('>wa (Omv—O') mes
Tabell 7.2.3 Företag inom olika branscher fördelade efter de dagar och tider man anser att butiker i allmänhet skall stänga på vardagar. Procent av antalet sysselsatta.
—_*——_—___——_—____
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
___-RM
Måndag-Onsdag
Före kl18 kl18 k119 1
2 4 4 2 26 52 67 74 7 25 23 12 13 1 kl 20 59 30 10 Senast kl 20 82 83 89 91 92 Efter kl 20 18 10 4
Q' ms N V
57 38 16 23 10 12 87 75 10 16 47 17 19 87
Nas ln gum—ao INN?) Dvd)
2 66 13 14 95 2
alv—80 (0801 NÅN
Fredag
Före kl 18 0 2 5 4 2 kl 18 0 18 45 60 70 kl 1 9 1 9 27 1 1 1 4 1 6 kl 20 63 35 27 13 3 Senast kl 20 82 82 88 91 91 Efter kl 20 18 11 4
62 6 14 1 16
49 25 1 8 24 1 5 23 87 88 74 053511ng VNO) Ciao & 24 se
9 Lördag
Före kl13 kl13 kl14 kl15
3 4 6 2 3 6 21 4 5 2 9 4 21 26 39 22 25 19 44 35 30 16 53 27 11 30 24 31 28 34 11 29 21 19 9 16 14 18 14 20 23 18 7 4 17 26 10 14 Senast kl 15 1 49 78 83 75 79 77 83 72 73 63 81 61 Efter kl15 8 43 14 14 23 17 21 10 15 21 27 12 33 OOQOIINN
På frågan om när butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar, anser i genomsnitt
- drygt 20 % av samtliga företag att de skall vara öppna varje söndag och dessa företag representerar ca 34 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- ca 3 % att de skall vara öppna varannan söndag och dessa företag svarar för ca 3 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- ca 6 % att de skall vara öppna ca en söndag per månad och dessa representerar ca 6 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
- ca 14 % att de skall vara öppna enstaka söndagar per år och dessa företag representerar ca 16 % av antalet sysselsatta i detalj- handeln,
- ca 49 % att de aldrig skall vara öppna på söndagar och dessa fö- retag representerar ungefär 34 % av antalet sysselsatta i detalj- handeln.
l tabell 7.3.1 nedan redovisas företagens inställning till hur ofta butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar, med särredovisning efter antal anställda.
Tabell 7.3.1 Företag inom detaljhandeln med olika antal anställda fördelade efter hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet företag.
_________._____—————————
Företag med 0 Företag med 1-4 Företag med fler Samtliga anställda anställda än 4 anställda ___—___.” Varje söndag 22 15 26 21 Varannan söndag 3 5 1 3 Cirka en söndag 9 3 5 6 per månad Enstaka söndagar 10 19 19 14 per år Aldrig öppna 46 55 43 49 på söndagar
I likhet med resultaten som gäller inställningen till när butiker skall stänga på måndagar-lördagar, kan det konstateras att företag med mellan 1 och 4 anställda är mest restriktiva vad gäller inställningen till öppethållandet på söndagar. Sålunda kan konstateras att andelen av företagen med 1-4 anställda som anser att butiker i allmänhet skall
vara öppna varje söndag uppgår till ca 15 %, medan motsvarande andelar för företag med 0 och fler än 4 anställda är drygt 22 % resp. 26 %.
Ca 46 % av företagen med 0 anställda anser att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar, medan motsvarande andel för dem med 1-4 anställda är 55 % och med fler än 4 anställda uppgår till ca 43 %.
I likhet med vad som gäller bland företagen om inställningen till när butiker i allmänhet skall vara öppna på måndag-lördag, kan det kon- stateras att inställningen till butikers öppethållande på söndagar är beroende av vilken bransch företaget är verksamt inom och företa- gets storlek. Detta redovisas i tabellerna 7.3.2 och 7.3.3 nedan. I stort kan följande sägas om resultaten av inställningen till söndagsöppeti allmänhet beroende på bransch och storlek:
- inom varuhushandeln tycker drygt 75 % av företagen att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag.
- inom livsmedelsdetaljhandeln tycker ca 34 % av företagen att buti- ker i allmänhet skall vara öppna varje söndag medan ungefär 44 % tycker att de aldrig skall vara öppna på söndagar,
- inom bildetaljhandeln tycker ca 41 % av företagen att butiker i all- mänhet skall vara öppna varje söndag och
- med undantag för företag verksamma inom möbelhandeln tycker mellan 41 och 58 % av företagen verksamma inom de andra branscherna att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på sön- dagen
Med undantag för företagen inom varuhushandeln och bildetalj- handeln gäller att andelen företag som anser att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag svarar för en relativt större andel av antalet sysselsatta inom resp. grupp medan andelen företag som an- ser att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar repre- senterar en relativt mindre andel av antalet sysselsatta inom resp. grupp.
Tabell 7.3.2 Företag inom olika branscher fördelade efter hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet företag.
Varuhus- Livsmedels— Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel— Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
Varje söndag 76 34 27 17 12 13 20 . 3 7 41 33 1 1 21
Varannan söndag 0 3 1 2 1 1 10 1 0 6 2 4 3
Cirka en söndag
per månad 2 6 9 3 9 6 8 1 11 9 8 5 6
Enstaka söndagar
per år 8 8 10 28 25 32 27 37 18 6 7 14 14
Aldrig öppna på söndagar 6 44 44 41 45 46 27 54 54 34 49 58 49
Tabell 7.3.3 Företag inom olika branscher fördelade efter hur ofta man anser att butiker i allmänhet skall vara öppna på söndagar. Procent av antalet sysselsatta.
&
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
R_—
Väne söndag 73 40 31 23 25 14 23 10 1 1 34 42 14 34
Varannan söndag 0 2 1 3 1 2 14 0 0 6 6 2 3
Cirka en söndag per månad 4 2 6 4 8 11 9 2 8 11 4 6 6
Enstaka söndagar per år 5 12 12 27 28 38 23 34 20 21 5 20 16
Aldrig öppna på söndagar 5 39 41 39 34 28 26 48 52 26 42 50 34
Liksom för de tre övriga undersökningarna av inställningen i affärs- tidsfrågan har utredningen undersökt vad företagen anser om nuva- rande ordning med oreglerade affärstider, där butiker med anställda enligt arbetstidslagen äger rätt att ha öppet dagligen mellan kl. 05.00 och kl. 2400, medan butiker där enbart ägaren arbetar får ha öppet dygnet runt. Inställningen till nuvarande ordning med oreglerade af- färstider - med särredovisning efter antal anställda i företagen - visas i tabell 7.4.1 nedan.
Tabell 7.4.1 Företag inom detaljhandeln med olika antal anställdas förde- lade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent av antalet företag.
________—___——_-—
Företag med 0 Företag med 1-4 Företag med fler Samtliga anställda anställda än 4 anställda Mycket bra 26 10 15 20 Ganska bra 12 16 16 14 Inte speciellt 18 17 18 18 bra Inte alls bra 20 28 29 24 Ingen åsikt 21 25 21 22 ___—___—————-——
Enligt resultaten anser ungefär lika många av företagen med 0 an- ställda, ca 38 %, att detär mycket eller ganska bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider som inte speciellt bra eller inte alls bra. Ca 20 % i gruppen har ingen åsikt i frågan.
Bland företag med minst en anställd anser betydligt fler att det inte är speciellt eller inte alls bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider än de företag som anser det mycket eller ganska bra med oreglerade affärstider. Mellan 21 och 25 % har ingen åsikt i frågan.
I genomsnitt anser ca 1 /3 av samtliga företag att detär mycket eller ganska bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, medan ungefär 42 % av samtliga företag anser att nuvarande ordning inte är speciellt bra eller inte alls bra. Mätt i termer av relativa antalet sysselsatta uppgår andelarna till i genomsnitt ca 34 resp. 40 %. Detta redovisas i tabellerna 7.4.2 och 7.4.3 nedan, med särre- dovisning på branschtillhörighet.
I stort kan följande sägas om inställningen till affärstiderna bland fö- retag i olika branscher.
Företagen inom varuhushandeln är mest positiva till nuvarande ord- ning med oreglerade affärstider, medan företagen inom järnhandeln är minst positiva till rådande ordning. Bland företagen inom tobaks- och tidningshandeln är det nästan 40 % som anser att nuvarande ordning med oreglerade affärstider inte alls är bra medan ca 17 % an- ser att nuvarande ordning är mycket bra.
Inställningen till nuvarande ordning med oreglerade affärstider är bland vissa företag starkt korrelerad med storleken mätt i termer av relativa antalet sysselsatta inom gruppen. Sålunda anser ca 14 % av företagen inom livsmedelsdetaljhandeln att rådande affärstidsordning är mycket bra och dessa företag svarar för drygt 20 % av antalet sys- selsatta inom branschen. Ca 2 % av företagen verksamma inom järn- handeln anser att nuvarande ordning är mycket bra och dessa före- tag representerar ca 13 % av antalet sysselsatta inorn järnhandels- branschen.
I likhet med vad undersökningarna för de detaljhandelsanställda och butikscheferna visade, gäller att ca 20 % av samtliga företag inte har någon åsikt i frågan om nuvarande affärstidsordning.
Tabell 7.4.2
Mycket bra Ganska bra
Inte speciellt bra
Inte alls bra
Ingen åsikt
Företag inom olika branscher fördelade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent av antalet företag.
Varuhus- handeln
25 20 10 22
Livsmedels— detalj- handeln
14 8 27 24 21
Tobaks- och tidnings- handeln
17
11 13
39 18
Blomster- handeln
21
11
36 18
Konfektions- och ekipe- ringshandeln
20 14 18 22
21
Skohandeln
12 16 16 16 37
Möbel-
handeln
17
20 32 25
Järnhandeln
31 37 20
Radio- och TV- handeln
22
11 11
20 33
Bildetalj- handeln
22 14
21
Drivmedels- handeln
16 16 15 28 25
Övriga bran— scher
23 19 15 18 23
Samtliga
Tabell 7.4.3 Företag inom olika branscher fördelade efter vad man anser om de oreglerade affärstiderna. Procent av antalet sysselsatta.
___—___—
Varuhus— Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel— Järnhandeln Radio— Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings— handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
___—___— Mycket bra 15 21 18 21 24 20 23 13 15 21 17 19 19 Ganska bra 18 11 10 12 10 14 6 11 15 20 24 18 15
Inte speciellt bra 9 16 11 11 18 17 14 22 8 11 12 18 14
inte alls bra 23 32 42 33 16 19 30 32 19 27 22 22 26 Ingen åsikt 5 17 18 19 27 27 21 19 39 19 24 21 19
___—___—
Bland de företag som anser att nuvarande ordning med affärstiderna är mycket eller ganska bra, ca 34 % av samtliga, så anser i genom- snitt ca
- 68 % att affärerna själva skall få bestämma när de vill ha öppet,
- 42 % att konsumenterna själva skall få bestämma när de vill handla och
- 33 % att en lagstiftning inte kan tillämpas lika för alla butiker.
Bland de företag som anser att det inte är speciellt bra eller inte alls bra med nuvarande ordning med oreglerade affärstider, ca 42 % av samtliga, så anser i genomsnitt ca
- 100 % att en lagstiftning skulle ge bättre personalbemanning i buti- kerna,
- 55 % att det inte finns något behov hos konsumenterna att handla på söndagar och sena kvällar,
- 53 % att handelsanställda inte ska behöva arbeta på obekväma ar- betstider,
- 51 % att söndagsöppet leder till att mindre butiker slås ut, - 47 % att kortare öppethållande leder till lägre priser och
- 43 % att en reglering av öppethållandet skulle minska risken för butiksrån och överfall på butikspersonalen.
Utredningen har - i enlighet med de tre övriga enkätundersökningarna - även undersökt företagens inställning till olika påståenden om affärstiderna. l tabellerna 7.5.1 och 7.5.2 nedan redovisas om man in- stämmer eller tar avstånd ifrån olika påståenden med särredovisning av företagen efter olika branscher.
På basis av redovisningen i tabellerna 7.5.1 och 7.5.2 nedan kan bl.a.konstateras att
- i genomsnitt drygt 60 % av samtliga företag helt eller delvis in- stämmer i påståendet att affärerna bör kunna bestämma sitt öp- pethållande själva och att dessa företag svarar för drygt 70 % av antalet sysselsatta inom detaljhandeln,
i genomsnitt ungefär lika många av samtliga företag - 41 % - helt eller delvis instämmer i som helt eller delvis tar avstånd ifrån påstå- endet att konsumenterna bör kunna handla när de själva vill och att förhållandet mellan andelarna mätt i termer av relativa antalet sys- selsatta uppgår till 55 genom 32,
i genomsnitt ca 53 % av samtliga företag tar helt eller delvis av- stånd ifrån påståendet att affärstiderna bör regleras genom lagstift- ning och dessa företag representerar ca 57 % av antalet syssel- satta i detaljhandeln,
i genomsnitt ca 49 % av samtliga företag tar helt eller delivs av- stånd ifrån påståendet att affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer och dessa fö- retag representerar ca 60 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln,
ca 68 % av samtliga företag helt eller delvis instämmer i påståendet att kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser och dessa fö- retag representerar ca 55 % av antalet sysselsatta i detaljhandeln medan
nästan 70 % av företagen inom varuhushandeln helt eller delvis tar avstånd ifrån påståendet att kvälls- och söndagsöppet leder till högre priser och dessa företag representerar ca 72 % av antalet sysselsatta inom varuhushandeln.
Tabell 7.5.1 Företag inom olika branscher fördelade efter om man instämmer eller tar avstånd ifrån olika typer av påståenden. Procent av antalet företag.
Varuhus- handeln
Affärerna bör kunna bestämma sitt öppet- hållande själva
Instämmer helt 72 Instämmer delvis 20 Varken instämmer eller tar avstånd
ifrån 2
Tar delvis av- stånd ifrån 4
Tar helt avstånd ifrån 2
Har ingen upp- fattning 0
Livsmedels- detalj- handeln
10
11 12
10
Tobaks- och tidnings- handeln
53 13
13
Blomster- handeln
47 16
13
Konfektions- och ekipe- ringshandeln
51
17
17
Skohandeln
53 13
17
Möbel- handeln
11
12 14
Järnhandeln
45 12
27
Radio- och TV- handeln
56
15 15
Bildetalj- handeln
73
12
Drivmedels- handeln
59 16
Örriga bran- scher
51 12
10 13 10
%—
Varuhus- Uvsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel— Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings— handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher ___—___— Konsumenterna bör kunna handla när
de ajalva vill
Instämmer helt 64 25 1 7 16 16 24 29 26 18 39 28 21 23 Instämmer delvis 26 21 14 12 22 18 19 11 20 28 12 13 18 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 7 9 11 8 12 11 12 10 6 7 9 14 11
Tar delvis av— stånd ifrån 4 17 19 19 20 15 8 16 27 16 19 19 18
Tar helt avstånd ifrån 0 13 29 40 25 29 29 30 26 10 27 28 23
Har ingen upp- fattning 0 4 9 7 1 3 2 2 6 3 1 4 4 5
Affärstiderna bör regleras genom lagstiftning
Instämmer helt Instämmer delvis Varken instämmer eller tar avstånd
ifrån Tar delvis av- stånd ifrån
Tar helt avstånd ifrån
Har ingen upp- fattning
Varuhus-
handeln
13 16 10
57
Livsmedels—
detalj-
handeln
27
*39
Tobaks- och tidnings- handeln
28
11 11
Blomster— handeln
25 18
39
Konfektions-
och ekipe-
ringshandeln
23 15
47
Skohandeln
28
11
42
Möbel- handeln
16 17 12
45
Järnhandeln
34
39
Radio- och TV- handeln
14 30
15 33
Bildetalj- handeln
24
55
Drivmedels- handeln
11 11
Övriga bran- scher
20 13
11
10
___—_a
Varuhus— Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel— Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings— handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
%
Affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare
och fackliga organisationer
Instämmer helt 2 16 14 12 16 12 16 6 17 22 17 10 14 Instämmer delvis & 13 8 24 13 17 16 30 26 13 11 22 18 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 8 5 8 5 14 11 16 7 15 6 5 6 7
Tar delvis av- stånd ifrån 15 8 5 3 5 1 0 5 8 4 5 9 6 6
Tar helt avstånd ifrån 67 42 50 41 41 42 41 38 32 46 47 44 43
Har ingen upp- fattning 0 10 14 9 10 6 3 8 4 8 10 11 10
&
_______________________——_———_——
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detali- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran— handeln handeln ringshandeln handeln scher
_______________f__—_-_—————————
Att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser
Instämmer helt 15 33 65 62 52 49 46 47 52 41 41 58 49 Instämmer delvis 8 19 12 14 16 18 29 16 16 22 25 19 19 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 8 9 4 3 14 6 4 27 11 8 3 8 8
Tar delvis av- stånd ifrån 8 7 6 2 4 7 3 2 9 6 3 7 6
Tar helt avstånd ifrån 61 21 11 8 10 16 8 4 8 17 23 2 10
Har ingen upp- fattning 8 8 2 7 4 5 8 4 3 5 4 4 5
_________________________-—————-—_-
Varuhus- Ivamedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio— Bildetalj- Drivmedals Övriga Samtliga handeln detalj— och tidnings— handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
Att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mera tid för kon- sumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika
butikers erbjudanden
Instämmer helt 55 20 13 17 27 19 28 23 22 34 32 18 22 Instämmer delvis 11 21 27 18 9 19 22 12 20 17 13 16 17 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 15 10 9 10 17 11 10 13 7 6 8 10 10
Tar delvis av- stånd ifrån 2 7 16 5 9 14 3 6 20 12 5 9 9
Tar helt avstånd ifrån 1 5 25 30 39 30 27 24 34 28 28 32 36 31
Har ingen upp- fattning 2 1 3 4 8 5 9 9 1 1 2 3 9 1 0 9
Tabell 7.5.2 Företag inom olika branscher fördelade efter om man instämmer eller tar avstånd ifrån olika typer av påståenden. Procent av antalet sysselsatta.
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions— Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj— Drivmedels— Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
Affärerna bör kunna bestämma sitt öppet- hållande själva
Instämmer helt 65 57 58 49 54 53 62 48 57 66 65 54 58 Instämmer delvis 18 9 13 15 12 12 9 18 12 15 16 12 13 Varken instämmer
eller tar avstånd ifrån 4 7 7 3 5 6 4 2 3 9 2 5 6
Tar delvis av- stånd ifrån 8 10 5 8 10 11 8 9 12 3 9 9 9
Tar helt avstånd ifrån 4 10 12 16 10 14 11 17 12 5 4 11 9
Har ingen upp- fattning 0 4 5 7 1 4 4 6 3 0 4 8 4
Varuhus- handeln
Konsumenterna bör kunna handla när
de ajalva vill Instämmer helt 60
instämmer delvis 31
Varken instämmer eller tar avstånd
ifrån 1
Tar delvis av- stånd ifrån 8
Tar helt avstånd ifrån 0
Har ingen upp- fattning 0
Livsmedels- detalj- handeln
37 18
14 17
Tobaks— och tidnings- handeln
19 24
17 26
Blomster- handeln
19 14
21
33
Konfektions- och ekipe- ringshandeln
30 19
16 17
Skohandeln
26 24
11
12 24
Möbel— handeln
19
24
Järnhandeln
22 15 12 24 22
Radio— och TV- handeln
19 23
16 32
Bildetalj— handeln
42 21 10 12 15
Drivmedels- handeln
11
18 20
Övriga bran- scher
24 12 15 23 22
Varuhus- Livsmedels— Tobaks— Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och akipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
Affärstiderna bör regleras genom lagstiftning
Instämmer helt 2 30 29 32 27 25 20 26 18 14 7 16 19 lnstämmerdelvis 22 12 10 15 13 13 10 21 17 10 13 19 15 Varken Instämmer
eller tar avstånd
ifrån 9 4 7 3 4 8 6 2 3 4 3 3 5
Tar delvis av- stånd ifrån 8 7 14 6 9 7 11 10 28 9 8 11 9
Tar helt avstånd ifrån 59 43 36 40 43 41 48 36 29 60 64 42 48
Har ingen upp- fattning 0 3 4 2 1 2 4 3 4 3 5 8 4
___—___—
Varuhus- Uvsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- O/riga Samtliga handeln detalj- och tidnings- handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher ___—___— Affärstiderna bör bestämmas genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer
Instämmer helt 4 9 10 17 8 13 9 10 12 22 17 9 11 Instämmer delvis 17 14 8 22 18 20 19 20 26 23 10 21 18 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 5 6 6 5 10 13 1 0 9 1 1 4 3 8 7
Tar delvis av- stånd ifrån 6 7 6 4 8 9 1 1 14 6 7 15 9 8
Tar helt avstånd ifrån 68 60 58 45 49 39 46 38 39 38 46 45 52
Har ingen upp- fattning 0 4 10 5 6 5 4 8 4 6 8 7 5
Varuhus- handeln
Livsmedels- detalj- handeln
Tobaks- och tidnings- handeln
Blomster-
handeln och ekipe-
Konfektions-
ringshandeln
Skohandeln
Möbel- handeln
Järnhandeln
Radio- och TV- handeln
Bildetalj- handeln
Drivmedels-
handeln
Övriga bran- scher
_______________________________-———————-——
Att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar leder till högre priser
Instämmer helt 6 26 Instämmer delvis 17 16 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 5 8
Tar delvis av- stånd ifrån 5 8
Tar helt avstånd ifrån 67 36
Har ingen upp— fattning () 4
57 14
14
58 42 16 22
12 15
20
10 16
32 20 17 10 17
20 15
10
52 19
13
22
11 11 16
30 32
24
54 35 22 20
_______________________———_—-_——
Varuhus- Livsmedels- Tobaks- Blomster- Konfektions- Skohandeln Möbel- Järnhandeln Radio- Bildetalj- Drivmedels- Övriga Samtliga handeln detalj- och tidnings— handeln och ekipe- handeln och TV- handeln handeln bran- handeln handeln ringshandeln handeln scher
Att affärerna är öppna sent på kvällar, lördagar och söndagar ger mera tid för kon- sumenterna att kunna jämföra och välja mellan olika
butikers erbjudanden
Instämmer helt 55 28 15 19 22 18 44 14 22 33 37 14 29 Instämmer delvis 25 21 22 20 15 25 18 21 20 23 20 19 21 Varken instämmer
eller tar avstånd
ifrån 6 11 8 9 17 13 10 14 7 12 9 14 11
Tar delvis av- stånd ifrån 4 8 24 6 9 1 2 4 10 12 9 2 10 8
Tar helt avstånd ifrån 6 24 25 38 26 26 1 7 29 33 19 23 33 23
Har ingen upp- fattning 4 6 6 6 7 6 5 11 3 3 8 9 6
7.3. Sammanfattning av undersökningen av detaljhandelsföretagen
Andelen företag som kommit överens om ett visst öppethållande ge- nom hyreskontrakt eller stadgar i centrumförening uppgår till ca 5 %. Överenskommelser genom avtal med konkurrenter är enligt resulta- ten mycket sällsynta.
Företagens Inställning till när butiker skall stänga på vardagar och lördagar och till öppethållandet i allmänhet på söndagar varierar be- roende på vilken bransch företaget är verksamt inom och företagets storlek.
Bland företag med olika antal anställda gäller i genomsnitt att företag med 1-4 anställda är mest restriktiva till butikers öppethållande, såväl avseende vardagar som lördagar och söndagar.
Ca 86 % av företagen verksamma inom varuhushandeln tycker att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 20 på måndag-fredag. Inom livsmedelsdetaljhandeln tycker ca 80 % av företagen att butiker i all- mänhet skall stänga kl. 20 på måndag-fredag och dessa företag sva- rar för ca 82 % av antalet sysselsatta i branschen. Med undantag för företagen inom drivmedels- och bildetaljhandeln samt tobaks- och tidningshandeln tycker mellan 62 och 90 % av företagen inom övriga branscher att butiker i allmänhet skall stänga senast kl. 18 på män- dag-fredag.
Vad gäller stängningstid på lördag är bilden väldigt varierad, framför allt för företagen inom livsmedels-, drivmedels- och bildetaljhandeln. Inom övriga branscher - med undantag för varuhushandeln där 86 % anser att butikerna skall vara öppna efter kl. 15 - tycker flertalet av fö- retagen att butikerna skall stänga senast kl. 15 på lördag.
Inställningen till butikers öppethållande i allmänhet på söndagar är sådan att ungefär 20 % av samtliga företag anser att butiker bör vara öppna varje söndag och dessa företag svarar för drygt 1 /3 av totala antalet sysselsatta inom detaljhandeln medan 49 % anser att butiker aldrig bör vara öppna på söndagar och även dessa företag repre- senterar drygt 1/3 av antalet sysselsatta inom detaljhandeln.
Inom varuhushandeln tycker drygt 3/4 av företagen att butiker i all- mänhet skall vara öppna varje söndag. Inom livsmedelsdetaljhandeln tycker ca 34 % av företagen att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag medan ungefär 44 % tycker att de aldrig skall vara öpp- na på söndagar. Båda grupperna svarar för en nästan lika stor andel av antalet sysselsatta. Bland företagen inom flertalet av de övriga
branscherna tycker mellan 40 och 58 % att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar.
Med undantag för företagen inom varuhushandeln och bildetaljhan- deln gäller att andelen företag som anser att butiker i allmänhet skall vara öppna varje söndag svarar för en relativt större andel av antalet sysselsatta inom resp. grupp medan andelen företag som anser att butiker i allmänhet aldrig skall vara öppna på söndagar representerar en relativt mindre andel av antalet sysselsatta inom resp. grupp.
På frågan om vad man anser om nuvarande ordning med oreglerade affärstider tycker i genomsnitt ca 1 /3 av samtliga företag att nuvaran- de ordning är ganska bra eller mycket bra och ca 40 % att den inte är speciellt bra eller inte alls bra. Drygt 20 % har ingen åsikt i frågan. Samma relationer fås för de tre nämnda grupperna om man i stället mäter i termer av antalet sysselsatta.
Drygt 60 % av samtliga företag instämmer helt eller delvis i påståendet att affärerna själva bör kunna bestämma sitt öppethållande, medan drygt 20 % tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående.
Ungefär lika många, drygt 40 % av företagen, instämmer helt eller del- vis resp. tar helt eller delvis avstånd från påståendet att konsumen- terna bör kunna handla när de själva vill. Andelen som helt eller delvis instämmer i detta påstående svarar för ca 55 % av totala antalet sys- selsatta inom detaljhandeln, medan andelen som tar helt eller delvis avstånd från detta påstående svarar för drygt 30 % av totala antalet sysselsatta.
Ungefär dubbelt så många företag, i genomsnitt, tar helt avstånd från påståendet att affärstiderna bör regleras genom lagstiftning som dem som helt instämmer i detta påstående, nämligen 44 % mot 22 %.
Andelen företag, i genomsnitt, som tar helt avstånd från påståendet att affärstiderna bör regleras genom avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer uppgår till ca 43 % och andelen som helt in- stämmer i detta påstående uppgår till ca 14 %.
Ca 68 % av samtliga företag instämmer helt eller delvis i påståendet att kvälls— och söndagsöppet leder till högre priser. Inom varuhushan- deln är det nästan 70 % som tar helt eller delvis avstånd ifrån detta påstående.
unt-'n FMMIMWiEmde—mw ätt :,:]han'fe'siärcttag'm WHERE)? I'. ; Prim .!J'iti u” ill.-rig
lv anamma hmm-emm WB Mmmmmm Mumma—wanwm 'Mem m ww'ctimmm WWE 913”an ' Bayou-u .Mglimö! Irelebna nebem 11:11an ,det-' il'thli arteria-ave metrtaemqei isoehrroe åq mode-rev "alla ghbls Mulle I miliud ' tuaw'mwwmm Mmmm mum na år dag—v om ""i Jml'h . Wir—deff: iuim'llifll : ut =: lid-'." IIJ. timmar be- mmwinm ärmarna Imemsnamwmm Wifi Iam ve gate-ör panama va 81,1' ao Wettin-neg I 168381 leslie-nåns immuna? Gael-ice md lamm mds-Harlem! grunn-rost» EIWMM mum-mmmmi ib amma-mum nu: e- nds HiFi—'#”Cl' om 'ärtuaom We vB teman mem
im WHenMWWiwmwmm www Mil Mil-w livs rfU'Jti' wmmum mtb I'TLD'1I'LCI si. f-II am:: 'ri rti-_ å mr.- -rlag imam a- lle_.-".- .fi-| sun wc- WMMW stämman .wemwu sammmmmmumm natta asiater- new alv Mth massma- Mmmmanra: matrim simma atlas mm mm.. man Irbe! ministern Waite nm mt maa militum; haben'i, nlebn. rljlamc mom meets-e ielaima iam: va ae se mm tdi mvg mm arme mim bnhtaw? Udd n'1 'är Jar-igni'c vild då iL'u'C'ISC _." I: "En v alu-11 ;snr-rmlmeiave al.: in"-. iommi-jaa mu. Weman- is L. MPL-dala.- r...;zn bildel—rljhurlrlrm IIMWWMR manshat-ru . .Muuaxpwwm MMMMQM btälmeåim mrawiaswuwmw www alen maa
mmm anamma mamma palestinskt—rna stram-emm WMa-a cpadwnnrmai mmmimmum månhavet? hästs-Wi _ smällar syr. sist!-aa mmmwmiamm Maritta aldrig när 1.- rara ra,: ip. _ på cam-im mh ewa rit-sea förr-m rrpre-
» miwammmmmmwm er 53 a:) »mrfaadmsy inom Joel-iq sugen lli: teh—I Jemöensinöa nm alläwi tis In .:vsmwtåzriilirmla'aie ateism mar-isma- E'prm rusa-um. whilst] mättat f.keli vara öpp ii: Ila-"je there—Jag I: am uv ämwm ryd-ur c:a 34 % av .'*wmsn .m ha Iwar I Intima-h II :Ilmii vara illI'J'li'IIIs mir.- enmaq medan _mgtl'llir +- 11- ruci'cer 111 -_.|'l - a.m.; nu | wu . t- rn ns på Län-mna maa E uppamq warm r.;r en namn*. III-ta nur ili' ...H * [er ann-Liet &?!E'il'ibim Elland får _"Dljtl'j ITIGIT' II;-"3151- inr i'lel "Jvi'irir.
n'
8. AFFÄRSTIDER OCH BUTIKSRÅN
8.1. Inledning och definitioner
Det ligger inom utredningens ram att beakta och analysera sådant som direkt kan tänkas få effekter på olika grupper, inte minst an- ställda inom detaljhandeln. En aspekt på affärstider gäller butiksrån, eftersom det kan förmodas att sannolikheten att begå rån är större ju mindre risken är för upptäckt och konfrontation. På sen kvällstid och i mindre butiker även på söndag dagtid har butikerna mindre beman- ning.
I syfte att studera utvecklingen av butiksrån har utredningen bearbe- tat och analyserat SCB:s statistik om butiksrån för tidsperioden 1976- 1989 (se vidare bilaga 5). De fördelningar som redovisas avser års- data, dagdata och klockslagsdata med uppdelning på olika polisdi- strikt, nämligen Stor-Stockholm, Stor-Göteborg, Stor-Malmö, övriga riket och riket. För butiksrån per år har en uppdelning även gjorts ef- ter rån utan skjutvapen och rån med skjutvapen.
Det förtjänar att påpekas att statistiken avser anmälda butiksrån. Vi- dare skall nämnas att SCB:s anvisningar till polisen om vilka rån som skall räknas till butiksrån ändrades fr.om. 1985 års statistik, då anvis- ningarna kompletterades med att även rån mot kiosker och bensin- stationer skulle räknas som butiksrån. Dessutom skall poängteras att statistiken kan vara behäftad med fel av olika slag. Enligt en rapport från rikspolisstyrelsen 1989 (RPS RAPPORT 19892), i vilken en ge- nomgång av 1987 års statistik görs, så bör den officiella siffran redu- ceras med ca 13 %. Detta beror bl.a. på att 34 anmälningar rör helt andra brott, ett antal anmälningar som dubbelförts eller felaktigt registrerats som butiksrån. I 14 fall är det fråga om förberedelse till rån, som i praktiken aldrig ägt rum eftersom polisen förekommit planerna. Om detta inte hade skett, får man dock förmoda att rånet skulle ha ägt rum. I såfall skall talet reduceras med ca 9 %. Det allvarligaste med mätfel av detta slag är att effekten vid studium av t.ex. förändringar kan bli dramatisk, eftersom det i många fall rör sig om relativt små tal.
8.2. Utvecklingen av butiksrån per år sedan 1976
| tabell 8.1 nedan visas antalet anmälda butiksrån i olika polisdistrikt mellan åren 1976 och 1989. En uppdelning har gjorts i rån utan skjut- vapen och rån med skjutvapen.
Tabell 8.1 Antal anmälda butiksrån 1976-1989 i olika polisdistrikt.
1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 198511986 1987 1988 1989
Stor-Stockholm utan skjutvapen 76 73 100 62 67 72 64 71 58 100 75 73 95 128
Stor-Stockholm med skjutvapen 21 38 39 33 21 18 16 15 20 42 26 49 42 62
Stor-Malmö utan skjutvapen 18 33 15 33 14 26 21 25 37 36 28 24 28 25 Stor-Malmö med skjutvapen 10 22 13 7 9 7 4 7 9 10 6 10 4 7 Stor-Göteborg utan skjutvapen 30 53 47 31 20 32 22 33 25 59 52 42 35 30 Stor-Göteborg medskjutvapen 9 7 12 14 6 7 5 6 9 19 7 11 13 14 Övriga riket utanskjutvapen 81 90 95 67 77 92 93 110 108 130 123 128 132 216 Övriga riket med skjutvapen 30 37 24 24 22 19 30 23 31 39 35 41 40 64 Riket utan skjutvapen 205 249 257 193 178 222 200 239 228 325 278 267 290 399 Riket med skjutvapen 70 104 88 78 58 51 55 51 69 110 74 111 99 147 Stor-Stockholm
totalt 97 111 139 95 88 90 80 86 78 142 101 122 137 190 Stor-Malmö totalt 28 55 28 40 23 33 25 32 46 46 34 34 32 32 Stor-Göteborg totalt 39 60 59 45 26 39 27 39 34 78 59 53 48 44 Övriga riket totalt 111 127 119 91 99 111 123 133 139 169 158 169 172 280 Riket totalt 275 353 345 271 236 273 255 290 297 435 352 378 389 546 Förändring från 78 -8 -74 -35 37 -18 35 7 138 -83 26 11 157 föregående år
1 Fr.o.m. 1985 års statistik ändrades grunden för redovisningen, såtillvida att rån mot kiosker och bensinstationer även räknades som butiksrån.
Det totala antalet anmälda butiksrån i riket var 275 st år 1976 och 546 st 1989. Den ökning av antalet butiksrån som skedde 1985 kan förkla- ras med den definitionsförändring som då ägde rum vid SCB. År 1977 ökade antalet butiksrån med 78 st och 1979 minskade antalet med 74 st. En ytterligare minskning 1980 med 35 st följdes av en ökning 1981 med 37 st. Under flera år var följaktligen antalet anmälda rån relativt konstant, mellan ca 250 och ca 300 st. Däremot är ökningen mellan 1988 och 1989 mycket kraftig, 157 st.
Genomsnittligt per år - baserat på hela 14 års perioden - uppgår an- talet butiksrån till ca 335. I genomsnitt i hela riket används ett skjutva- pen (eller sådant som offret uppfattar som ett skjutvapen) vid ungefär vart fjärde rån. Andelen har för den studerade perioden legat mellan 18 och 29 %.
Stor-Stockholms polisdistrikt svarar för en relativt stor del av totala antalet anmälda rån i riket. Under perioden har andelen legat mellan 26 % och 40 %, och genomsnittligt per år har andelen uppgått till ca 33 % eller ca 111 rån. I genomsnitt har ett skjutvapen använts vid ungefär vart fjärde rån.
Inga större skillnader i antal anmälda rån föreligger mellan Stor-Göte- borgs polisdistrikt och Stor-Malmös polisdistrikt, vars andelar ge- nomsnittligt per år uppgått till ca 14 resp. 11 % eller mellan ca 30 och ca 50 rån. Andelen som begåtts med skjutvapen är något lägre i Gö- teborg, i genomsnitt ca 22 %.
I övriga riket har andelen genomsnittligt per år uppgått till ca 40 % el- ler ca 140 rån. Andelen som begåtts med skjutvapen motsvarar den i Göteborg.
Det vore av intresse att jämföra utvecklingen av antalet butiksrån med utvecklingen av öppethållandet i detaljhandeln, i syfte att söka utröna eventuella samband dem emellan. Det finns emellertid ingen statistik över totala antalet öppettimmar i detaljhandeln, varför en sådan analys inte låter sig göras.
Ett ofta använt mått för att jämföra olika regioners brottsfrekvens, är att relatera antalet fall till antalet invånare.
Vid en jämförelse av antalet rån per 100 000 invånare i de olika polis- distrikten, framgår att inga markanta skillnader föreligger mellan Stor- Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö. Genomsnittligt har antalet butiksrån per år och 100 000 invånare uppgått till ca 8 för Stor-Stock- holm och Stor-Malmö och ca 7 för Stor-Göteborg. För övriga riket är motsvarande tal ca 3. Genomsnittet per år för hela riket har uppgått till ca 4, se vidare tabell 8.2 nedan.
Tabell 8.2 Antal anmälda butiksrån 1976-1989 per 100 000 invånare. Avrundade tal.
1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989
Stor-Stockholm utan skjutvapen 6 5 7 4 5 5 5 5 4 7 5 5 6 9
Stor-Stockholm med skjutvapen 2 3 3 2 1 1 1 1 1 3 2 3 3 4
Stor-Malmö utan skjutvapen 4 7 3 7 3 6 5 5 8 8 6 5 6 5
Stor-Malmö med skjutvapen 2 5 3 1 2 1 1 1 2 2 1 2 1 1
Stor-Göteborg utan skjutvapen 4 8 7 4 3 5 3 5 4 8 7 6 5 4
Stor-Göteborg med skjutvapen 1 1 2 2 1 1 1 1 1 3 1 1 2 2
Övriga riket utan skjutvapen 1 2 2 1 1 2 2 2 2 2 2 2 2 4
Övriga riket med skjutvapen 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
Riket utan skjutvapen 2 3 3 2 2 3 2 3 3 4 3 3 3 5
Riket med skjutvapen 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2
Stor-Stockholm totalt 7 8 10 7 6 6 6 6 5 10 7 8 9 13 Stor-Mal mö totalt 6 12 6 9 5 7 5 7 1 0 10 7 7 7 7 Stor-Göteborg totalt 6 9 8 6 4 6 4 6 5 1 1 8 7 7 6 Övriga riket totalt 2 2 2 2 2 2 2 2 2 3 3 3 3 5 Riket totalt 3 4 4 3 3 3 3 3 4 5 4 4 5 6
150 '
140 '
100 '
80 |
I syfte att studera utvecklingen av totala antalet rån per 100 000 invå- nare på ett realt sätt, har för varje distrikt och år det faktiska talet dividerats med genomsnittligt antal rån per 100 000 invånare (baserat på hela tidsperioden). Därefter har de olika talen normerats genom att det beräknade talet för år 1976 satts lika med 100. På så sätt kan man på ett relativt enkelt sätt studera utvecklingen inom varje distrikt.
I figur 8.1 nedan visas den "reala" utvecklingen av antalet rån per 100 000 invånare (såsom den definierats ovan) för Stor-Stockholm och övriga riket. Det mest slående är den kraftiga nedgång som sker i Stor-Stockholm 1978-1984, samtidigt som en uppgång äger rum för övriga riket 1979-1984. Förändringen från 1984 till 1985 är dramatisk på grund av den dehnitionsförändring som då skedde. Uppgången är dock relativt kraftig, speciellt för Stor-Stockholm, fram till 1989. För övriga riket visar diagrammet att en trendmässig ökning av "reala" antalet butiksrån skett sedan 1979. För övriga riket innebär utveck- lingen från 1988 till 1989 dessutom att antalet rån per 100 000 invå- nare ökar med i genomsnitt ca 2 för att uppgå till 5.
Figur 8.1 "Real" utveckling av antalet rån per 100 000 invånare för Stor- + Stockholm och övriga riket. * = Stor-Stockholm och + = övriga riket.
___.-_-+ ___- &
--.----+_ &
"---.-- +.. N—
180 '
I om
80 ,
I figur 8.2 nedan visas "den reala" utvecklingen av antalet rån per 100 000 invånare för Stor-Malmö och Stor-Göteborg. Med undantag för utvecklingen mellan 1977 och 1978 samt 1984 och 1985, följs de båda serierna väl åt. Från och med 1988 kan konstateras att nivåerna inte är långt från dem som gällde år 1976.
Figur 8.2 "Real' utveckling av antalet rån per 100 000 Invånare för Stor- Malmö och Stor-Göteborg. * = Stor-Malmö och + = Stor- Göteborg.
! : 4
. ' +
———+————+——-—+————+—-——4———-+————+-———+———-+————+---—+—-——+————+-—-—+—— 1978 1077 1978 1979 1990 1981 1982 1883 1984 1935 1088 1987 1988 1099
För att studera hur utvecklingen inom varje polisdistrikt varit relativt den för hela riket, har de olika dataserierna (för de fyra olika regio- nerna) dividerats med det faktiska talet för hela riket för varje givet år. Till skillnad från figurerna 8.1 och 8.2, som koncentrerar intresset på utvecklingen inom varje polisdistrikt, så visar figurerna 8.3 och 8.4 ut—
1 l:) ()
vecklingen relativt hela riket. De båda med olika nämnare baserade diagrammen bör studeras samtidigt.
I figur 8.3 nedan visas utvecklingen för Stor-Stockholm och övriga ri- ket, båda relativt hela riket. Det kan konstateras att ökningen för öv- riga riket är relativt markant, medan Stor-Stockholm uppvisar en klart nedåtgående trend från 1978 till 1984, som slutar i att nivån för 1989 nästan är densamma som den som rådde 1976. Detta avspeglas i att den andel anmälda rån som övriga riket svarar för - och som ge- nomsnittligt per år uppgår till ca 42 % - ökat från ca 40 % 1976 till ca 51 % 1989, samtidigt som andelen för Stockholm för varje år - med undantag för 1978 och 1980 - legat under den som rådde 1976, då den uppgick till ca 35 %.
Figur 8.3 'Real" relativ utveckling av antalet rån per 100 000 invånare för Stor-Stockholm och övriga riket. * = Stor-Stockholm och + = övriga riket.
....-- +-.--_-_._
_. + ___--.
+ -..-.-.__.
.--- _-_- _. __ + _- .. -- _. .. ... +
——+————+————+————+————+————+————+———-+——-—+——-—+————+————+————+——--4—— 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 198? 1984 1985 1986 1987 1988 1986
110'
5 ()
I figur 8.4 nedan visas utvecklingen för Stor-Göteborg och Stor- Malmö. Med undantag för 1977-1979 (då Stor-Göteborgs andel av samtliga butiksrån i riket var konstant och lika med ca 17 %) och 1983-1985 (då de olika serierna har olika utveckling vad gäller tecken; Stor-Göteborg har positiv och Stor-Malmö har negativ), så följer de varandra mycket väl. Den relativt kraftiga tendens till nedåtgående trend som börjar år 1984 resp. 1985, avspeglas i att andelen anmälda rån i riket som dessa båda regioner svarar för minskat kraftigt fr.o.m. 1985. År 1985 svarade de för ca 29 % av andelen anmälda rån i riket och år 1989 uppgick andelen till ca 14 %.
Figur 8.4 "Real" relativ utveckling av antalet rån per 100 000 invånare för Stor-Göteborg och Stor-Malmö. * = Stor—Göteborg och + : Stor-Malmö.
1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 IQBB 1989
8.3. Fördelningen av butiksrån på olika veckodagar
I syfte att mera ingående kartlägga utvecklingen av butiksrånen från år 1976 till 1989, är det av intresse att studera hur rånen fördelar sig på olika veckodagar.
Genomsnittligt per år i de olika distrikten uppgick andelen butiksrån resp. antalet rån (utan uppdelning på rån med skjutvapen och rån utan skjutvapen) på olika dagar till följande, vilket visas i tabell 8.3 nedan.
Tabell 8.3 Fördelningen av butiksrån på på olika veckodagar.
Årsgenomsnitt.
Stor— Stor— Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö riket riket.
% Antal % Antal % Antal % Antal % Antal Måndag 18 (20) 17 (8) 16 (5) 17 (25) 17 (58) Tisdag 16 (18) 16 (7) 14 (5) 16 (23) 16 (53) Onsdag 13 (15) 13 (7) 16 (6) 14 (19) 14 (46) Torsdag 16 (1 a) 15 (7) 15 (5) 16 (23) 16 (53) Fredag 16 (1 e) 21 (9) 17 (6) 16 (23) 17 (57) Lördag 1 1 (12) 1 1 (5) 12 (4) 1 1 (16) 11 (38) Söndag 6 (9) 6 (3) 9 (3) 8 (11) 8 (27) Okänd - (1) - H - (-) - (-) - ( 2) M Summa 110 46 34 140 3341
& ' Anm. Att rader och kolonner inte summerar till samma tal beror på avrundningsfel.
Med undantag för procenttalet för Stor-Göteborg för fredag (21 %), så föreligger knappast några skillnader mellan de olika regionerna. l ge- nomsnitt har för den undersökta perioden ca 80 % av alla butiksrån begåtts under veckans första fem dagar.
Vid ett studium av utvecklingen sedan 1976 framgår av bilaga 5 - vad gäller de olika dagarna - att andelen butiksrån som inträffat under måndag-fredag, minskat inom samtliga regioner sedan 1976. I ge- nomsnitt har andelen minskat med ca 10 procentenheter. I hela riket inträffade år 1976 drygt 80 % av samtliga butiksrån under måndag- fredag och 1989 uppgick andelen till drygt 70 %. Andelen butiksrån som ägde rum på lördagar och söndagar uppgick år 1976 till ca 16 % och år 1989 till ca 26 %.
Redovisningen i tabell 8.1 visar att det skett en stor ökning av antalet butiksrån mellan 1988 och 1989 i Stor-Stockholm och övriga riket. För dessa båda regioner uppgår ökningen mellan 1988 och 1989 till 161 st. butiksrån. Utredningen har därför ansett det vara av intresse att i detalj analysera fördelningen av butiksrån på olika veckodagar de
senaste åren. I tabell 8.4 nedan visas hur antalet butiksrån i olika regioner fördelades på olika veckodagar mellan 1987 och 1989.
Tabell 8.4 Fördelningen av butiksrån 1 olika regioner 1987-1989 för givna
veckodagar. MAN DAG Stor— Stor- Stor— Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket Antal Antal Antal Antal Antal 1 987 25 9 9 1 9 62 1 988 23 1 2 8 26 69 1 989 22 1 4 6 46 78 TISDAG Stor- Stor- Stor— Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket Antal Antal Antal Antal Antal 1 987 1 9 7 2 31 59 1 988 24 6 6 1 9 55 1 989 30 8 2 48 88 ONSDAG Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket Antal Antal Antal Antal Antal 1 987 21 1 2 4 20 57 1 988 1 8 3 3 28 52 1989 23 8 4 31 66 ___—_________ TORSDAG __________ Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket Antal Antal Antal Antal Antal 1 987 1 5 9 3 25 52 1988 21 9 5 33 68 1 989 34 ' 1 0 3 43 90
___—___—_—_—-
R—
FREDAG & Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö leet Riket ___—__ Antal Antal Antal Antal Antal &
1987 20 10 5 34 69 1 988 22 9 3 32 66 1 989 22 5 5 42 74 & LÖRDAG &_ Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket & Antal Antal Antal Antal Antal & 1 987 1 3 3 5 21 42 1 988 1 5 5 5 1 9 44 1 989 25 3 6 35 69 & SÖN DAG & Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket & Antal Antal Antal Antal Antal & 1 987 7 3 5 1 5 30 1 988 1 3 3 1 1 3 30 1989 27 6 5 33 71 __N—
Det är i Stor-Stockholm och övriga riket som butiksrånen ökat mellan 1988 och 1989. Ökningarna varierar beroende på veckodag. | Stor- Stockholm skedde en ökning mellan 1988 och 1989 främst för tisdag och torsdag samt för lördag och söndag. Mätt i antal butiksrån är ök- ningen ungefär lika stor för torsdag som för söndag eller 13 resp. 14 st. För övriga riket har en ökning skett för alla dagar mellan 1988 och 1989. Speciellt stora ökningstal har tisdag, torsdag, lördag och söndag.
Utredningen har även kunnat ta del av preliminär statistik från SCB omfattande januari-oktober 1990. I bilaga 5 visas fördelningen av an- talet butiksrån på olika veckodagar i olika polisdistrikt för två perioder, nämligen november 1988-oktober 1989 samt november 1989-oktober 1990. En uppdelning har gjorts i rån utan och med skjutvapen.
På basis av redovisningen verkar det som om antalet butiksrån kom- mer att öka något mellan 1989 och 1990, dock inte alls så markant som mellan 1988 och 1989.
Man skulle kunna hävda att ökningen av öppethållandet som ägt rum idagligvaruhandeln sedan mitten av 70-talet bidragit till en ökning av antalet butiksrån. Även om det kan konstateras att antalet butiksrån på söndagar Ökat, så har en ökning skett även på andra dagar. Mellan november 1989 och oktober 1990 Ökade antalet butiksrån kraftigt på fredagar i Stor-Stockholm. Vad gäller de olika redovisade regionerna har en stor ökning skett i övriga riket, i stort sett för alla
veckodagar.
8.4. Fördelningen av butiksrån på olika klockslag
Som ett ytterligare led i att mera ingående kartlägga utvecklingen av butiksrånen från 1976 till 1989, har fördelningen efter olika tider på dagen studerats. Det har inte bedömts som speciellt meningsfullt att särredovisa olika dagar, utan det är främst tidpunkten som sådan som år av intresse. Dessutom rör det sig i flertalet fall om relativt små tal, vilket markant reducerar värdet av en uppdelning av klockslag ef- ter olika dagar.
Genomsnittligt per år i de olika distrikten uppgick andelen butiksrån resp. antalet rån (utan uppdelning på rån utan skjutvapen och rån med skjutvapen) efter olika klockslag till följande, vilket visas i tabell 8.5 nedan.
Tabell 8.5 Fördelningen av butiksrån på olika tidsintervall. Årsgenomsnitt. ____________.____——— Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket ___—___— % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal ___—___”— 07-14 20 (22) 17 (6) 19 (7) 18 (25) 18 (61) 14-17 24 (26) 24 (11) 19 (7) 20 (29) 22 (72) 17-18 13 (14) 13 (6) 8 (3) 11 (15) 11 (38) 18-19 9 (10) 9 24) 8 (3) 10 (14) 10 (32) 19-20 5 (6) 9 4 e (3) 10 (14) 8 (28) 20-21 6 (7) 1 1 (5) 14 (5) 10 (14) 9 (30) 21 -24 11 (12) 11 (5) 14 (5) 12 (17) 12 (39) 00-07 7 (8) 4 (2) 6 (2) 6 (8) 6 (19) Okänd 4 (5) 2 (1) 3 (1 ) 4 (6) 4 (12) ___—______—————— Summa 1 10 46 36 142 333
_______________-————
Vad gäller andelar för olika tidsintervall så föreligger knappast några anmärkningsvärda skillnader mellan de olika distrikten, med undantag för tidsintervallet 20-21. Den största andelen svarar tidsintervallet 14-17 för, enligt den givna indelning som gjorts. Mellan vart fjärde och
a_m .mwwm_._ nästa...—___..- -
vart femte rån har i genomsnitt begåtts mellan dessa tidpunkter. Ändå omfattar intervallet endast 3 timmar. För att göra de olika intervallen fullt jämförbara har genomsnittligt antal rån per timme för varje givet tidsintervall beräknats. De olika genomsnitten visas i tabell 8.6 nedan. Det skall även nämnas att beräkningarna av procenttalen endast baseras på rån för kända tidpunkter.
Tabell 8.6 Fördelningen av butiksrån per timme på olika tidsintervall.
Årsgenomsnitt.
Stor- Stor- Stor- Övriga Hela Stockholm Göteborg Malmö Riket Riket
% Antal % Antal % Antal % Antal % Antal 07-14 3 (3) 2 (1) 3 (1) 3 (3) 3 (9) 14-17 8 (8) 8 (4) 6 (2) 7 (10) 7 (24) 17-18 13 (14) 13 (6) 8 (3) 11 (15) 11 38) 18-19 9 (10) 9 (4) 8 (3) 10 (14) 10 (32) 19-20 5 (6) 9 (4) 8 (3) 10 (14) 8 (28) 20-21 6 (7) 11 (5) 14 (5) 10 (14) 9 (30) 21-24 4 (4) 4 (2) 5 (2) 4 (6) 4 (13) 00437 1 (1) ' H - (') 1 (1) 1 (3) & Summa 105 45 35 136 321
___—_
Då hänsyn tas till antalet timmar inom varje givet intervall blir bilden delvis en annan. I genomsnitt i hela riket har vart nionde rån per timme begåtts i tidsintervallet 17-18, tätt följt av intervallet 18—19. I Stor-Stockholm har i genomsnitt vart åttonde rån per timme ägt rum i intervallet 17-18, medan i Malmö i genomsnitt vart sjunde rån per timme begåtts i tidsintervallet 20-21. I Stor-Stockholm har i genomsnitt vart sjuttonde rån per timme ägt rum i detta intervall. I genomsnitt i hela riket har vart elfte rån per timme skett mellan 20 och 21 och i ge- nomsnitt vart tjugofemte rån per timme ägt rum i intervallet 21-24.
Vid ett studium av utvecklingen sedan 1976 framgår av bilaga 5 - vad gäller de olika tidsintervallen - att andelen butiksrån som äger rum mellan kl. 07-19 i genomsnitt minskat något. År 1976 begicks i hela riket ca 64 % av alla rån mellan kl. 07-19 och 18 % mellan kl. 20-24. År 1989 ägde i hela riket ca 57 % av alla rån rum mellan kl. 07-19 och ca 20 % rum mellan kl. 20—24. År 1976 begicks i Stor-Stockholm drygt 80 % av butiksrånen mellan kl. 07-19 och knappt 10 % mellan kl. 20- 24. Motsvarande andelar för övriga riket var 54 resp. ca 23 %. År 1989 begicks i Stor-Stockholm ca 56 % av butiksrånen mellan kl. 07-19 och ca 20 % mellan kl. 20-24. Motsvarande andelar för övriga riket var 57 resp. ca 20 %. Andelen av butiksrånen som ägde rum i Stor- Stockholm mellan kl. 20-24 år 1976, var följaktligen mer än 10 procentenheter mindre än den i övriga riket. År 1989 var andelarna ungefär lika stora. Även om andelen av butiksrånen som inträffar mellan kl. 14-19 minskat med drygt 10 procentenheter i hela riket
sedan 1976, svarar detta tidsintervall antalsmässigt sett fortfarande för en relativt stor andel av totala antalet butiksrån, och år 1989 uppgick andelen i hela riket till ca 37 %.
8.6. Sammanfattning
Stor-Stockholms polisdistrikt svarar för en relativt stor del av totala antalet anmälda butiksrån i riket. Mellan år 1976 och 1989 har den genomsnittliga andelen per år uppgått till ca 33 % eller ca 111 butiks- rån. I genomsnitt har ett skjutvapen använts vid ungefär vart fjärde rån. Inga markanta skillnader föreligger mellan Stor-Stockholm, Stor- Göteborg och Stor-Malmö vad gäller antalet butiksrån per år och 100 000 invånare. Årsgenomsnittet för dessa olika distrikt uppgår till ca 8. Årsgenomsnittet för hela riket uppgår till ca 4 och för övriga riket till ca 3.
Även om det genomsnittliga antalet rån per 100 000 invånare för öv- riga riket är relativt lågt, har andelen anmälda rån som övriga riket svarar för ökat från ca 40 % 1976 till ca 51 % 1989. Den genomsnitt- liga andelen butiksrån per år har dock uppgått till ca 42 %.
Vad gäller butiksrånens fördelning på olika veckodagar har mellan 1976 och 1989 i genomsnitt ca 80 % av alla butiksrån i riket begåtts under veckans fem första dagar, dvs. måndag—fredag. En tendens kan skönjas för en ökande andel för söndag. Inga markanta skillna- der föreligger mellan de olika distrikten eller regionerna.
Butiksrånens fördelning på olika tidsintervall under dagen och per timme varierar. Mellan vart fjärde och vart femte butiksrån har i ge- nomsnitt i hela riket begåtts mellan kl. 14 och kl. 17 och vart femte butiksrån mellan kl. 7 och kl. 14. I genomsnitt i hela riket har vart ti- onde butiksrån begåtts mellan kl. 17 och kl. 18, mellan kl. 18 och kl. 19 eller mellan kl. 21 och kl. 24. Hälften av alla butiksrån i riket sker i genomsnitt mellan kl. 7 och kl. 18.
I genomsnitt i hela riket har vart nionde rån per timme begåtts i tids- intervallet 17-18 och vart tionde i tidsintervallet 18-19. I tidsintervallet 21-24 har i genomsnitt i hela riket vart tjugofemte butiksrån begåtts.
Det kan konstateras att antalet butiksrån på söndagar ökat, men en ökning har skett även på andra dagar. Mellan november 1989 och oktober 1990 ökade antalet butiksrån kraftigt på fredagar i Stor- Stockholm. Vad gäller de olika redovisade regionerna har en stor ökning skett i övriga riket, i stort sett för alla veckodagar.
Utredningen konstaterar att det är svårt att se några klara och enty- diga mönster i butiksrånen. Vad som talar emot det ökade öppethål-
landet som en given orsak till det ökade antalet butiksrån är att ök- ningen varit stor i övriga riket och att först fr.o.m. 1989 en ökning ver- kar ske i Stor-Göteborg.
Man kan t.ex. fråga sig om ett minskat öppethållande skulle leda till att butiksrånen skulle minska. Ett minskat öppethållande skulle lika gärna kunna leda till att butiksrånen skulle öka, eftersom butikerna - vid en given omsättning - skulle ha mera medel per timme tillgängliga.
Utredningen konstaterar att det inte är tillräckligt att ensidigt analysera tidsserier av butiksrån om syftet är att finna orsaker till dessa. Detta har heller inte varit utredningens syfte.
9. AFFÄRSTIDSFRÅGAN I OMVÄRLDEN
9.1. Förhållanden i vissa länder
I utredningsuppdraget ingår även att undersöka om någon gemen- sam ordning rörande affärstiderna råder inom den europeiska ge- menskapen (EG).
För att ge en översiktlig beskrivning av olika typer av affärstidsregle- ringar och öppethållande i EG:s medlemsländer samt i övriga nor- diska länder har material sammanställts, som inhämtats från de sven- ska ambassaderna för resp. land samt från organisationer utomlands som handhar öppethållandefrågor.
När det gäller öppethållandet i detaljhandeln kan EG-Iänderna delas in i tre grupper.
En grupp utgörs av länder som har en rigorös lagstiftning såsom Danmark, England, Irland, Nederländerna och dåvarande Västtysk- land.
En annan grupp består av länder med en mer flexibel lagstiftning, nämligen Belgien, Grekland, Italien och Luxemburg.
Öppningstiderna i ovan nämnda länder regleras generellt inte i lag.
En tredje grupp består av länder som i likhet med Sverige har fria af- färstider, nämligen Frankrike, Portugal och Spanien.
! tabell 9.1 nedan redovisas de förhållanden som råder i EG:s med- lemsländer samt i Finland och Norge.
Tabell 9.1 Öppethållandetider l EG:s medlemsländer samt I Finland och i
Norge. LAND ÖPPETHÅLLANDE måndag - fredag lördag söndag Danmark1 8-9 till 17.30, 8-9 till 12, ej tillåtet plus 10 tim per dock längst undantag: vecka dock till 14, apotek, längst till 20 första lörd bagerier, I månaden bensinstat. till 17 blomster- affärer, kiosker. England 2- 3 sommar: sommar: ej tillåtet 9 till 20, 9 till 20 undantag: torsd eller fred apotek, till 21 vinter bensinstat., vinter: 9 till 18 färskvaru-, 9 till 18, vin- och torsd eller fred sprit- tlll 19.30. butiker, En dag/vecka kiosker, längst till 13 postkontor Irland 9-9.30 till 9-9.30 till ej tillåtet 17-18, 17-18 undantag: torsd eller fred apotek, till 19-21 bensinstat., färskvaru-, vln- och sprit- butiker, kiosker, postkontor Nederländerna4 9 till 18, 9 till 17 ej tillåtet torsd eller fred undantag: till 21 apotek, bensinstat., tidnings- kiosker samt 4 sönd /år Västtyskland 7-9 till 18.30, 79 till 14, ej tillåtet torsd till första lörd undantag: 20.30. i månaden apotek, 12 dgr/år till 21, samt 4 lörd bensinstat., för butiker i före jul butiker i kommunlka- till 18 kommunika- tionscentra tionscentra och i stor- samt städer till 4 sönd /år
22. Se not 5.
LAND ÖPPETHÅLLANDE måndag - fredag lördag söndag Belgien 8309 till 8.30-9 till tillåtet 18-20, fred 18-20 för vissa till 20-21 butiker samt 3 sönd /år Grekland6 månd och onsd 8 till 15 stora butiker 8 till 15, är stängda tlsd. torsd, medan små fred 8 till 14 är öppna och 17.30 till 20.30 italien7 7.30-10 till 7.30-10 till tillåtet 12.30-13 och 1230-13 men vari- 1530-1730 erar mellan till 19-20, region och månd förm årstid stängt Luxemburg 9 till 18-20. 9 till 18-20 8 till 12 månd 14 till för vissa 18 butiker Frankrike8 8.30-930 tlll 830-930 till 8.30-9.3O 12.30 och 14 12.30 och 14 tlll 13 för till 18.30-19, till 18.30-21 Iivsmedels- månd stängt butiker (hel eller halv dag), torsd, fred till 21, stormarknader 9 till 22 Portugal9 9-9.301III 13 9-930 till 13, begränsat och 15 till 19- för öppet- 19.30. för supermarkets/ hållande supermarkets/ shoppingcentra shoppingcentra 9 till 22-24 9 till 22-24 Spanien 8-9.30 till se månd - omfattande 13-14 och 15- fred öppethåll- 16.30 till 20, ande I för stormark- storstäder nader/super- markets 10 till 22
LAND ÖPPETHÅLLANDE måndag - fredag lördag söndag
Flnland'ov " 8—9 till 8-9 till ej tillåtet 17-18. 14-17 undantag: Iivsm.butlk apotek, till 20 bensinstat., undantag: kiosker, turlstbutik torghandel. till 22 turistbutiker
12 till 22, för livsm. butiker vid långhelg & till 12 samt vissa helgdagar 8 till 15
Norge12 8309 till 8.30-9 ej tillåtet 17-19, till 13 undantag: torsd eller fred bensinstat. till 19-20 blommor,
kiosker, hemslöjd- souvenir- butiker samt butiker i kommunika- tionscentra
Reglerna om butikers öppethållande ändrades senast under 1989. Möjlighet har givits till po-
lismyndigheterna i resp. kommun att utfärda undantag från gällande lag.
2 Förhållandena avser England och Wales (Shops Act 1950). i Scotland år söndagsöppet tillåtet med undantag för frlsersalonger.
3 Ett lagförslag angående söndagsöppet lades fram i februari 1989. Förslaget innebar att butiker skulle tillåtas vara öppna från kl 12 till 18 på söndagar och att mindre butiker fick ha öppet före kl 12.
4 Öppethållandet har begränsats till maximalt 52 timmar per vecka för alla typer av butiker. En liberalisering av denna begränsning är under övervägande. 5 Ändrat senast 1989.
6 Olika bestämmelser gäller för olika branscher resp. regioner. Öppethållandet I Aten uppgår till ca 50 tim/v och i övriga landet mellan 40—45 tim/v. Öppethållandet varierar också beroende på årstid.
7 Öppethållandet styrs av regionala bestämmelser. Senast ändrades lagen 1987 som möjlig-
gjorde en förskjutning av öppethållandet, från morgon- till kvällsöppet, dock längst till kl 22. Öppethållandet har begränsats till 54 tim/v.
8 Ingen affärstidslagstiftning finns. Däremot finns en mängd regleri de olika kollektivavtalen som bl.a. förbjuder arbete på söndagar. Undantag från förbudet gäller för arbete inom bl.a. sjukvår- den och restaurangnäringen och för försäljning av blommor och färskvaror. Generella dispen- ser från förbudet har givits. 9 Enligt gällande lagstiftning har butiker rätt att ha öppet alla dagar mellan kl 06.00 och 24.00. 10 Enligt gällande affärstidsiag från 1969 får detaljhandel bedrivas mellan kl 08.00 och 20.00 måndag-fredag samt mellan kl 08.00 och 18.00 på lördagar. Kioskhendel regleras i särskild lag. 11 I början av 1990 trädde en förordning l kraft där butiker belägna utanför en tätort undantas från gällande affärstidslag.
12 Affärstidslagen från 1985 ger kommunstyrelserna rätt att bestämma stängningstider för olika varugrupper. branscher, årstider och dagar I veckan under förutsättning att besluten är konkur- rensneutrala. Gällande affärstidslag är en lag som anger inom vilka ramar butiker kan vara öppna. På vardagar får butiker vara öppna mellan kl 06.00 och 20.00 och på lördagar mellan kl 06.00 och 18.00. På söndagar skall butiker vara stängda men kommunstyrelserna får göra un- dantag mellan kl 14.00 och 19.00.
9.2. EG:s behandling av affärstidsfrågan
Syftet med EG är att åstadkomma fri rörlighet av varor, personer, tjänster och kapital mellan medlemsländerna. År 1985 antog minister- rådet, dvs. EG:s högsta beslutande organ, den s.k vitboken där ca 300 förslag till aweckling av fysiska, tekniska och skattemässiga handelshinder presenterades. Senast vid utgången av 1992 avses de ca 300 förslagen vara behandlade av ministerrådet. Flera av vit- boksförslagen rör frågor kring konsumentpolitiken som behandlar gemensamma regler för information vad gäller pris, kvalitet och så- kerhet.
När det gäller affärernas öppethållandetider har frågan för närvarande inte uppfattats som något handelshinder och omfattas därmed inte av EG:s harmoniseringsarbete.
I ett uppmärksammat fall i EG-domstolen'" i slutet av 1989 fastställdes att the "Shops Act 1950", som reglerar öppethållandet i England och Wales, inte bryter mot det s.k. Romfördraget som kan sägas utgöra EG:s grundlag. Detta får i nuläget tolkas så att EG i princip inte har för avsikt att fastställa några regler för hur affärstiderna i resp. med- lemsland skall regleras.
Utvecklingen i EG länderna går dock mer eller mindre mot en liberali- sering när det gäller öppethållandet. En trend i EG:s vitboksförslag är
EG-domstolen ansvarar för EG—Iagstiftningens tolkning. genomförande och tillämpning inom EG:s medlemsländer
nämligen att ge ökad makt åt konsumenterna och deras organisatio- ner. För att stärka konsumentintressena omvandlades i december 1989 den "Konsultativa Konsumentkommittén" till det "Konsultativa Konsumentråde " som nu arbetar med att skapa en dialog mellan marknadens alla parter både på gemenskapsnivå och på nationell nivå. I "konsumentrådet" nnns de nationella konsumentorganisatio- nerna representerade.
Under 1989 och 1990 har också, som framgår av tabell 9.1 ovan, flera länder genomfört eller övervägt vissa förändringar som ger detalj- handeln ökade möjligheter till ett friare öppethållande.
KUNGL. BIBL.
1991 - 05 - O 1 STOCKHOLM
Statens offentliga utredningar 1991
Kronologisk förteckning
Flykting- och immigrationspolitiken. A. Finansiell tillsyn. Fi. Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagstiftningen i framtiden. M. Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. S.
7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi.
8. Beskattning av kraftföretag. Fi
9. Lokala sjukförsäld-ingsregister. S. 10. Affärstiderna. C. 11.Affå.rsiidema. Bilagedcl. C.
.U'PWN!"
_a
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
Utrikesdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3]
Socialdepartementet
Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9]
Finansdepartementet
Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8]
Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [1]
Miljödepartementet
Miljölagstifmingen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5]
Civildepartementet
Affärstiderna. [10] Affärstidema. Bilagedcl. [11]
