SOU 1992:68
Långsiktig miljöforskning
miljöfofskning
! i i: &; 'n & 5 3 &
saw] 1992:68
*» ä' Betänkande av utredningen om vissa Ä forskningsfrågor inom miljöområdet
& Statens offentliga utredningar
&&? 1992:68 & Miljö- och naturresursdepartementet
Långsiktig miljöforskning
Betänkande av inredningen om vissa forskningsfrågor inom
miljöområdet Stockholm 1992
SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.
Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst l06 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08/7 39 95 48
Publikationema kan också köpas i lnformationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.
REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13111—0 Stockholm 1992 ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för naturresurs- och miljödepartementet
Genom beslut den 29 augusti 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för miljödepartementet, statsrådet Birgitta Dahl, att tillkalla en utredare för att utreda vissa forskningsfrågor inom miljöområdet (Dir. 199lz88).
Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag generaldirektören Rolf Annerberg som särskild utredare. Som experter förordnades den 23 september 1991 departementssekreteraren Kerstin Blix, avdelningsdirektören Gunnar Dahlstedt, direktören Ulf Ehlin, direktören Erik Fellenius, kanslichefen Christer Hoel, miljöchefen Anders Lindström, enhetschefen Britt Olofsdotter Jönsson, numera överdirektören Mats Olsson, tillsynsdirektören Bo Wahlström, av- delningsdirektören Cristine Wallgren, enhetschefen Göran Yström samt pro- fessom Gunnar Öqvist. Sedan experten Wallgren entledigats den 18 februari förordnades överdirektören Bengt Holmberg till expert i utredningen den 19 februari 1992. Till sekreterare förordnades den 1 september 1991 departements— sekreteraren Magnus Brandel.
Vi har antagit namnet Miljöforskningsutredningen. Härmed överlämnar vi vårt betänkande Långsiktig miljöforskning.
Vårt uppdrag är härmed avslutat.
Solna ijuni 1992
Rolf Annerberg
/Magnus Brandel
' I
. -- " WMI,— "'"'EI'" &"... *LFIIKI-IMWWIJQIMIIRIQ avrumnnhrri'rrl WWIIIm'Jduäul-HW'
nu;
III
ur!-h; man. I? man f_eu ?!Inrlg'IIk ,'(... mt. m'. " .vm-III ..' ' , , ...-14??qu ”&I "II' IT!?!E'IIF'H- e."III 'fI'IuILI. ngt-I; III.. .| III-I; ' %&IFS 'I. ., 'n'uSIÄ' IH'I fillI &I'IT'QI'I'I'F'T H. 'I”: "IW 'IÅIIIHII'LJM. #! amg 975er ""', -'l-!"II'-"'_.. I' "
III-ITF Bf f'I'I'll'LI ""th ||"' II'f IWWIIMIPI'HI ?,IEI'I? ihär- 'M bråd Dui'JI
'I'JE" I 4 " NWT-"hf H:.III' .'Iw__2' tkr-IRI!» ”PIF?” I't'tn-I an,-låtm' L". ' IIl'IIqun' Ihr '.;lIlL'LI'yI IIIIInMIIuII'nå'tmmb IQ'I'I —"=".ttI"I'I..'I ". 'Iza'If'f- ' '"IvmIIII'NWIJWIII'lIm-Irpm... IIIIIII'I. .II MW.BIII*£'._I|"|1"IIM'II?W1 ,mMI-IJQQJ ”Iduna; HM: ;HII'I'II .I'IIJH II? II; letfngtgmfgltn ..,ImJIÄIO Ir-I'M IQIIId'fgf'rlfh'a man»
. nah IsmIIII'I: I'ILMEIW' np" w.. "tt-III'II'I man:; mmm..? "nämnt”. hung—III.I '.;g'ttaflin'l iZI'II'fI'IuäIf' 'Hllfr'riö'fkanhiu'h .Wnnmtm
|_: Jag. pb I'M)? "W&W-IE I I'I'l'fj ?EIINIIJI” I'm "';II'IPI'M'JH II'T...F.'I._"'I'.."'I'1._':'
' ' i .. Elg-| "" "'.' ' '. .Å'J'TI'I'IILTI' ] IIIrd-|I- M '.ITI'TIJ'I'JISIIIIM
""'. än". H;- ., maxäu'bhw SIII'ruI '.I'IrIIIdI'I ['.'—U.. Harms-wi N .I' I. """".'l.:"l"
Rahm-tullmtämkdn I II.. :III'HIBIW'II. "I . III muahh .rII bmmEH
. FEI & 'I'. I .. I. . ' . ,- | | | .*??! lll ' "... IJÖ'ÄIIII'IVI'_'|?TN'.LI.:1II auulmu nLI'
59:21 inuti I möbel
| I' ,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRKORTNINGSORDLISTA .............................. 7 SAMMANFATTNING .................................... 9 1 INRIKTNING OCH AVGRÄNSNING AV UTREDNINGS-
UPPDRAGET .................................... 15 1.1 Direktiven ....................................... 15 1.2 Arbetssätt ....................................... 16 2 UTREDNINGAR OCH BESLUT M.M. SOM BERÖR
MILJOFORSKNINGEN ............................ 19 2.1 Miljöforskningen inleds ............................. 19 2.2 1964 års naturresursutredning ....................... 19 2.3 Betänkandet samordnad miljöforskning ................. 22 2.4 De forskningspolitiska besluten ....................... 24 3 MILJÖFORSKNINGENS BEHANDLING I SNV ......... 29 3.1 SNV-utredningen .................................. 29 3.2 Organisationen på forskningsområdet .................. 30 4 INTERNATIONELL MILJÖFORSKNING .............. 33 4.1 Overgripande tendenser ............................. 33 4.2 Miljöforskning i vissa Västländer ...................... 37 5 ÖVERSIKT ÖVER SVENSK MILJÖFORSKNING ........ 51 5.1 Allmän översikt över miljöforskningen i Sverige ........... 51 5.1.1 Genomgång av vissa myndigheters miljöforskning ........... 56 5.1.2 Den samhällsvetenskapliga miljöforskningen ............... 79 5.2 Industrins miljöforskning ............................ 84 5.2.1 KVAs utvärdering ................................. 84 5.2.2 Allmänt om den industrianknuma kollektivforskningen ........ 86 5.2.3 Institutet för vatten och luftvårdsforskning ................. 88 5.3 KVAs utvärdering av svensk miljöforsknings kvalitet
och inriktning .................................... 92 6 DE MILJÖPOLITISKA MÄLEN SOM GRUND FÖR DEN
FRAMTIDA MILJÖFORSKNINGEN .................. 99
6 7 UTGÅNGSPUNKTER FÖR UTFORMNING AV ETT
PROGRAM FÖR FRAMTIDA MILJÖFORSKNING ...... 105 7.1 Definition av begreppet miljöforskning ................. 105 7.2 Vissa slutsatser av utvärderingarna ................... 108 7.3 Inriktning och struktur på den framtida miljöforskningen . . 113
8. FÖRSLAG TILL PROGRAM FÖR LÅNGSIKTIG
MILJÖFORSKNING .............................. 1 17 8.1 Den ändrade miljöbilden ........................... 117 8.2 Grunder och kriterier för utformning av
ett långsiktigt program ............................ 121 8.3 Miljömål och forskningsområden ..................... 126 8.4 Samordning av miljörelaterad hälsoforskning ............ 156 8.5 Styrning av samhället mot en hållbar utveckling .......... 161 8.6 Ekonomiska prioriteringar .......................... 168 9 INTERNATIONELLA FRÅGOR .................... 175 9.1 Inledning ....................................... 175 9.2 EGs ramprogram ................................ 176 9.3 Nordiskt forskningssamarbete ....................... 179 9.5 Forskningssamarbete med Östeuropa .................. 180 9.6 Forskningssamarbete med andra internationella organ ..... 182 9.7 Vissa avslutande synpunkter ........................ 183 10 NÄRINGSLIVETS ROLL ......................... 185 10.1 Utgångspunkter .................................. 185 10.2 Överväganden och förslag .......................... 185 11 KOMMUNERNAS ROLL .......................... 189 11.1 Kommunernas nuvarande ansvar ..................... 189 11.2 Överväganden och förslag .......................... 191 12 INFORMATIONS- OCH KUNSKAPSÖVERFÖRING ..... 193 13 VISSA SAMORDNINQS- OCH
ORGANISATIONSFRAGOR ........................ 197 13.1 Utgångspunkter .................................. 197 13.2 Överväganden och förslag .......................... 198 BILAGA 1 Utredningens direktiv ......................... 203
BILAGA 2 Utredningens underlagsmaterial ................. 207
FORKORTNINGSORDLISTA
AFR Avfallsforskningsrådet AMFO Arbetsmiljöfonden BFR Byggforskningsrådet
FIM Föreningen för industriell miljöteknik, förhandlar med staten om program för IVL FoU Forskning och utveckling FRN Forskningsrådsnämnden FUD Forskning, utveckling och demonstration
HSFR Humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådet
IVL Institutet för vatten och luftvårdsforskning KemI Kemikalieinspektionen
KVA Kungliga vetenskapsakademien LKP Lagen (1985:426) om kemiska produkter MFR Medicinska forskningsrådet ML Miljöskyddslagen (1969:387) NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet NUTEK Närings— och teknikutvecklingsverket RAÄ Riksantikvarieämbetet SCB Statistiska centralbyrån SIB Statens institut för byggnadsforskning SJFR Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJV Statens jordbruksverk SLU Sveriges lantbruksuniversitet SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SNV Statens naturvårdsverk SoS Socialstyrelsen SSI Statens strålskyddsinstitut STEV Statens energiverk (NUTEKS föregångare) STU Styrelsen för teknisk utveckling (NUTEKs föregångare) TFB Transportforskningsberedningen TFR Teknikvetenskapliga forskningsrådet
Avser i första hand förkortningar och akronymer som förekommer genomgående i utredningen.
3.1'
Lui' .. | '-|| . .. "- ' En :_å%rmrälf1u-M ' . a' ! Ctrl . ' ? 51.53.711- 1' 'un'. mh. ("11.41
få .. .. _ . -P|'.r3'?1f".a.5-"-f.. ,;
I”. II _rt få???” ;.J . - '.. Int | 'I -' " Nu. " ' -”' 11.3”. nådd
':?Iiu' .l l:a. ['JJI ut.—...... ' "lintu?!
'_'Sn..-v.'-'-"-.1'i"-i" Tua är?" "AE.. så'n/%% '. 1.
,- ” | ?...-||" * '.. 54:11:35. ' .1'_' nu;-! ' '? .... "S..-"ä" — " ' ä...-"iw.- ...,. . 1 .f,:_ -""'|'. .'3' L.."; "I'I'NI' . 'in'II'IlJl'U'I-lilwi'l: ni?-I.:FIV ? #,..FJE'EFHFP”? "Eh'fu-3I1* "” " Hifi-'. . .'1.' magganh... ut ..
län...:fu'
f-..='1'- . v...-J _ f - wlan.-." . . mm...-..... ...,. ... EigikujéfiIi-rfngki ':'”... ... 'It-k; Elbil-”M.- r'"'-'J--?*'lå;1.t' _'_',_ :,:"... ...; .. ' ':.'.J-_"..>.;;._;'.il'33 -'-'- då. ". ..w- radium-suqimnu . ' ,..RJLPMHJ; 'Em-u r.. ...-f...... '.lu'trscr.1..?11 %&? ni?-643135». u.. '— -=.
""' i'll-1. " ”lungn. 111-11. rr!
""lu"1.'t—u..;im'w'idmér näää. "| .... _ r.
"' _Må'gaa
III:-"nå? ' ...-1x3..vwå'
"ju-ww "113141:
.lfféåäwmg u.?
HIP—&+ [Öl. Fl ".? TIL
SAMMANFATTNING
I kapitel 1 redovisar vi uppläggningen av vårt arbete. I kapitel 2 redovisar vi utveckligen av miljöforskningen. Miljöforskningen har successivt vuxit i omfattning. Innehållet i de senaste forskningspolitiska besluten redovisas.
Kapitel 3 redovisar vi miljöforskningens behandling i SNV. Enligt SNV- utredningen (Naturvårdsverkets uppgifter och organisation, SOU 1991:32) bör SNVs roll på forskningsområdet i ökad utsträckning inriktas mot att formulera mål och program rörande miljöforskning samt att följa upp, utvärdera och förmedla resultaten från dessa verksamheter. Vidare understryks betydelsen av kvalitetssäkring i miljöarbetet.
SNV utövar sitt ansvar som beställare av miljöforskning genom forskningsnämn- den. Till verket hör en forskningsavdelning med fyra enheter. För att genomföra och följa upp forskning finns vetenskapliga kommittéer och projektgrupper.
En jämförelse mellan olika OECD-länders miljöforskning finns i kapitel 4. Jämförelsen visar att resurserna för miljöforskning har ökat kraftigt i olika länder till följd av att intresset för miljöfrågor ökat samt att inriktning och organisation beror på miljöproblemens art resp. övergripande organisationsstruk- tur på forskningsområdet. Jämförelser mellan länderna försvåras av att det inte finns någon av alla accepterad definition av begreppet miljöforskning.
I kapitel 5 återfinns en kartläggning av miljöforskningen i Sverige. Den omfattar både den miljöforskning som SNV svarar för och som finansieras via naturresurs- och miljödepartementet och den forskning med miljöanknytning inom andra samhällssektorer som finansieras av andra departements anslag.
De sektorsforskningsråd, myndigheter och statliga institut som stöder eller kan förväntas stödja miljöforskning disponerar under budgetåret 1991/92 tillsammans ca 5 miljarder kronor av budgetmedel för sektorsforskning. En genomgång sker av den miljöforskning som stöds av SNV, TFB, BFR, SMHI, NUTEK och AFR. Vidare redovisas den forskning som stöds av forskningsråden, i första hand NFR, FRN, SJFR och TFR.
Den samhällsvetenskapliga forskningen som stöds av SNV har särskilt ut- värderats. I utvärderingen lämnas förslag till fortsatta insatser fördelade på olika insatsområden.
En genomgång sker av industrins miljöforskning. Underlaget tyder på att industrins satsningar inom ramen för den kollektiva forskningen kan komma att öka i framtiden. En utvärdering av IVLs forskning redovisas också som visar att IVL fyller en väsentlig funktion på miljöforskningens område och att näringsli- vet och staten även i fortsätlningen bör svara för gemensam kunskaps- och kompetensuppbygnad inom ramen för IVL. Samtidigt visar utvärderingen att det kan finnas anledning att pröva formema för den framtida styrningen av IVLs verksamhet.
KVAs utvärdering av svensk miljöforskning redovisas och av den internationella utvärderingen framgår att svensk miljöforskning generellt sett är av god kvalité men att det krävs ytterligare insatser för att långsiktig stärka den. Det gäller bl.a. att bygga upp miljöforskningen inom vissa speciella områden samt att öka resurserna för interdisciplinär forskning (dvs. forskning som omfattar flera discipliner).
Kapitel 6 redovisar de riktlinjer och mål för miljöpolitiken som statsmakterna har lagt fast i de senaste miljöpolitiska besluten.
Våra utgångspunkter för utformningen av ett program för framtida miljöforsk- ning och vissa slutsatser av våra utvärderingar redovisar vi i kapitel 7. Enligt direktiven är vår uppgift att behandla forskning och utveckling (FoU) rörande den yttre miljön. Ansvaret för att stödja forskning rörande arbetsmiljö och bostadsmiljö åvilar AMFO resp. BFR. Vi skall utreda vissa gränsdragningsfrågor mellan arbetsmiljöforskning, miljömedicinsk forskning och forskning om den yttre miljön.
Vi har funnit det ändamålsenligt att indela miljöforskningen i följande tre huvudformer som generellt gäller både för statligt finansierad och övrig miljö- forskning.
]. Sektorövergripande miljöforskning - forskning som primärt är inriktad på att klarlägga, mäta och ange möjliga lösningar på olika miljöproblem (andra termer för denna forskning kan vara miljövårdsforskning eller egentlig miljö- forskning).
2. Sektorsanknuten miljöforskning - det gäller forskning inom exempelvis energi-, industri- och transportsektorn.
3. Forskning med miljöanknytning - forskning inom högskolan som i varieran- de utsträckning är att hänföra till miljön.
Den forskning som bedrivs inom SNV återfinns huvudsakligen inom kategori ett medan olika sektorsforskningsorgans forskning återfinns i kategori två. Den forskning som stöds av forskningsråden återfinns främst i kategori tre.
I vår analys belyser vi särskilt följande frågeställningar rörande miljöforsk— ningen:
* Relevansen och kvalitén i bedriven miljöforskning,
* Avvägning mellan grundläggande och tillämpad forskning, * Spridning och användning av forskningsresultaten,
* Styrning och samverkan.
Vi konstaterar att de miljöpolitiska målen — som de avspeglas i riksdagsbeslut etc. - i regel har varit mycket ambitiösa men allmänt hållna. Mot denna bak— grund visar vår analys att forskningen i huvudsak har fått en relevant inriktning och är av hög kvalitet men att riktlinjerna för den framtida forskningen bör preciseras ytterligare.
I kapitel 8 lägger vi fram vår förslag rörande den framtida miljöforskningen. Dessa är baserade på utredningen FoU för bättre miljö som utarbetats inom SNV. Vi konstaterar inledningsvis (avsnitt 8.1) att miljöproblemen har förändrat karaktär från att tidigare ha fokuserat enskilda utsläppskällor till mer diffusa storskaliga regionala eller globala miljöeffekter. Vidare uppmärksammas i ökad utsträckning frågor om återvinning och kretslopp, livsstil etc. Denna förändring av problemen påverkar självfallet inriktningen på den framtida forskningen. Vid vår genomgång av forskningsbehov (avsnitt 8.3) utgår vi från följande miljöhot:
- Klimatpåverkande gaser — Ozonnedbrytande ämnen - Försurande ämnen - Fotokemiska oxidanter/ marknära ozon - Buller och luftföroreningar i tätorter
- Närsalter
- Metaller
- Organiska miljögifter - Främmande organismer - Nyttjande av fömybara naturresurser
- Nyttjande av ej förnybara naturresurser - Exploatering av mark och vatten - Avfall och restprodukter
För varje miljöhot anger vi målsättningarna för forskningen samt föreslår inriktning och omfattning på forskningen. Vi anger också vilka organ som bör ha ansvar för att initiera och bekosta forskning inom området.
När det gäller samordning av miljörelaterad hälsoforskning (avsnitt 8.4) föreslår vi att SNV och AMFO gemensamt tar initiativ till en diskussion om inriktning och omfattning av ett gemensamt program. Den internationella forskningen på området bör samtidigt beaktas.
Det krävs enligt vår uppfattning ytterligare forskning för att få till stånd en styrning av samhället mot en hållbar utveckling (avsnitt 8.5). Behovet ökar av åtgärder som kan ange handlingsvägar för hur det skall bli möjligt att på sikt uppnå den miljöutveckling som statsmakterna i olika sammanhang har beslutat om. Därför bör volymen sarnhällsvetenskaplig och tvärvetenskapliga forskning liksom kvalificerat utredningsarbete på detta område öka totalt sett. Vi föreslår att regeringen ger ansvariga myndigheter i uppdrag att utarbeta ett samordnat program för styrning av samhället mot en hållbar utveckling.
Avslutningsvis i detta kapitel (avsnitt 8.6) redovisar vi våra förslag till ekono- miska prioriteringar. Det är enligt vår uppfattning svårt att inom ramen för oförändrade anslag genomföra forskning som motsvarar den ambitionsnivå som återfinns i det miljöpolitiska beslutet från år 1991. Det beror bl.a. på att SNV inte fått några särskilda resurser för EG-forskningen som på sikt kommmer att ta i anspråk allt större resurser.
Det innebär problem med att bygga upp den kunskap och kompetens inom högskolan som anges som angelägen såväl i vår analys av forskningsbehov som i KVAs utvärdering. Enligt vår uppfattning skapar en oförändrad anslagsnivå problem för Sverige att i fortsättningen hävda sig i den internationella konkur- rensen och i det internationella miljöarbetet. Därför blir det svårt att klara av de ambitiösa mål för den framtida miljöforskningen som vi anser behövs mot bakgrund av riksdagens miljöpolitiska beslut från år 1991.
Inom ramen för givna anslag prioriterar vi forskning rörande bl.a. Växthus- gaser, Ozonskiktet. Fysisk påverkan och Samhällsvetenskaplig forskning. Förslaget innebär i övrigt neddragningar jämfört med nuvarande anslagsnivå, som i vissa fall kan bli avsevärda.
Det ingår inte i våra direktiv att lägga förslag till ekonomisk ram för miljöforsk—
ning avseende andra myndigheter än SNV. Vi betonar emellertid betydelsen av att ansvariga myndigheter m.fl. verkligen ges förutsättningar och ekonomiska resurser för att genomföra de riktlinjer för miljöforskningen som vi anger.
I kapitel 9 redovisar vi våra överväganden rörande internationell miljöforskning och konstaterar att det är viktigt att utveckla strategier för Sveriges deltagande i sådan forskning. Det gäller EG-forskningen men även forskning som bedrivs globalt, gentemot Östeuropa och Norden.
Näringslivets roll i miljöforskningen behandlar vi i kapitel 10. Det är angeläget att det utarbetas en mer medveten strategi för den miljöforskning som inte är knuten till någon specifik bransch utan är mer generell eller branschövergripan- de. Möjligheterna för staten och näringslivet att gå vidare och närmare klarlägga förutsättningama för tillskapande av en gemensam plattform för fortsatta diskussioner - ett miljöforsk - bör enligt vår uppfattning klarläggas. Enligt vad vi har erfarit kommer fortsatta överläggningar i denna fråga att ske under hösten. Samtidigt understryks att IVL fyller en väsentlig funktion och att näringslivet och staten även fortsättningsvis bör svara för gemensam kunskaps- och kompetensuppbyggnad inom ramen för IVL.
I kapitel 11 som behandlar kommunernas roll konstateras att kommunerna redan nu har viktiga uppgifter att fylla med stöd dels av lagstiftningen på miljöom- rådet, dels sitt ansvar för teknisk försörjning etc. Vi konstaterar att kommunerna bör kunna spela en aktiv roll som avnämare av forskningsresultat och kunna initiera och medverka i forskning
En utvecklad informations- och kunskapsöverföring är enligt kapitel 12 en viktig förutsättning för ett långsiktigt och målmedvetet bedrivet miljöarbete. Utbildning är också viktig för att föra ut kunskaper och öka kompetensen hos de som arbetar med miljöfrågor. Det bör ankomma på SNV att tillsammans med övriga berörda myndigheter m.m. överväga framtida former för informations- och kunskapsöverföring.
I kapitel 13 uppmärksammar vi olika samordnings- och organisationsfrågor. Den framtida miljöforskningen bör mer målmedvetet styras mot de miljöpo- litiska målen. SNV har ett övergripande ansvar för överblick över miljöforsk- ningen och för uppföljning av miljöforskning. Vidare har SNV ett övergripande ansvar för att bevaka miljörelevansen i den miljöforskning som bedrivs samti- digt som varje myndighet självfallet har det primära ansvaret för att inom sina resp. områden bevaka att den forskning som bedrivs är relevant från miljösyn- punkt.
Vi anser att de myndigheter som bedriver miljöforskning tillsammans bör överväga hur samordningen i framtiden skall ske på miljöforskningens område. Detta kan t.ex. ske mer formlöst i kontakter mellan ansvariga forskningsstödjan- de organ eller genom att hithörande frågor blir föremål för diskussioner i något befintligt organ. Vidare understryker vi betydelsen av uppföljning och ut- värdering av miljöforskningen, bl.a. som underlag för kommande forsknings-
politiska beslut.
1. INRIKTNING OCH AVGRÄNSNING AV UTRED- NINGSUPPDRAGET
1.1 Direktiven
Vi har i uppdrag (direktiven återfinns i bilaga 1) att dels belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen är för samhället och hur resultaten sprids och används, dels lägga fram förslag till bl.a. prioritering av insatser inom detta område. Resultatet av vårt arbete skall utgöra underlag för nästa forsknings- politiska beslut. Den forskning som bedrivs av SNV bör enligt direktiven stödja i första hand kunskapsuppbyggnad och policyarbete samt ge underlag för ett aktivt målinriktat internationellt samarbete.
Vi skall även klarlägga om den forskning och utveckling med miljöanknytning som bedrivs inom olika samhällssektorer och som finansieras av andra departe- ments anslag är väl avvägd i förhållande till miljöproblemen och de miljöpo- litiska målen. Vi skall också bedöma sambanden och samverkan mellan arbetsmiljöforskning, miljömedicinsk forskning och forskning om den yttre miljön.
Vi bör vidare, i nära samverkan med den utvärdering som genomförs inom KVA, belysa inriktningen på forskningen när det bl.a. gäller avvägningen mellan grundläggande och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete som sker inom industrin.
I vårt uppdrag ingår vidare att kartlägga den forskning som finansieras gemen- samt av staten och näringslivet och som har anknytning till miljöområdet. Det gäller i första hand IVL. Vi skall med utgångspunkt i en resultatanalys bedöma om det finns behov av att utifrån ett övergripande perspektiv förändra in- riktningen av denna forskning. Vi bör analysera konsekvensema av ett fördjupat internationellt forskningssamarbete inom miljöområdet och särskilt belysa konsekvenserna av en närmare integration med EG inom miljöforskningsom- rådet. De överväganden och förslag som redovisades i betänkandet (SOU l990:88) Sveriges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjligheter bör enligt direktiven kunna ge utgångspunkter för våra överväganden på detta område. Vi skall även beakta befintliga bestämmelser och riktlinjer i GA'ITs subventionskod och E05 ramverksprogram för statliga stödåtgärder inom
forskning och utveckling.
Vi skall vidare överväga om det finns behov av att stärka koordinering, upp- följning och utvärdering inom miljöforskningsområdet. I detta sammanhang bör vi föreslå lämpliga åtgärder som förbättrar statsmakternas beslutsunderlag vid de återkommande ställningstagandena som gäller sektorsfinansierad miljöforskning. En utgångspunkt bör enligt direktiven vara att SNV även i fortsättningen skall ha en central roll som beställare av miljöforskning i enlighet med de intentioner som redovisas i SNV-utredningen.
Vi skall under arbetets gång samråda med SNV och övriga myndigheter m.m. som berörs av arbetet samt med KVA. Vidare bör vi samråda med företrädare för industrin, berörda kollektivforskningsorgan samt med kommunerna. När det gäller förslag som får konsekvenser för högskolan bör samråd ske med berörda högskoleenheter och SLU.
Våra förslag skall rymmas inom ramen för oförändrade resurser i förhållande till den anslagsnivå som anges i 1992 års budgetproposition.
1.2 Arbetssätt
Vi har kartlagt den statliga miljöforskningen och gjort en övergripande ut- värdering av den forskning och utveckling som bedrivs i SNV och av berörda sektorsforskningsorgan och forskningsråd. Vi har även kartlagt den kollektivt bedrivna miljöforskningen och därvid utvärderat den forskning som bedrivs i IVL. Författaren Per Kågeson har på uppdrag av SNV utvärderat den sam- hällsvetenskapliga forskningen inom SNV. Vidare redovisar vi de slutsatser och rekommendationer som framkommit ur den utvärdering KVA på uppdrag av regeringen gjort av svensk miljöforsknings kvalitet och inriktning. Dessa utvärderingar redovisas i kapitel 5.
När det gäller förslag till inriktning av den framtida miljöforskningen har ett underlag tagits fram av SNV inom ramen för projektet FoU för bättre miljö. Projektet har genomförts av SNV i samråd med berörda sektorsorgan och forskningsråd och är ett viktigt underlag för våra förslag om den framtida miljöforskningens inriktning. SNVs styrelse har ännu inte tagit ställning till detta projekt, som skall redovisas till regeringen i samband med att anslagsframställan inlämnas i början av september 1992.
Vi har tagit del av de slutsatser som KVA har redovisat inom ramen för sitt uppdrag att utvärdera svensk miljöforsknings kvalitet och inriktning.
När det gäller samband och samverkan mellan forskning rörande yttre miljö,
miljömedicinsk forskning och arbetsmiljöforskning har samråd skett med AMFO, AMI, IMM och SNVs kommitté för Toxikologi och hälsoeffekter. Resultaten av dessa överläggningar redovisar vi i avsnitt 8.4.
Som underlag för våra överväganden och förslag rörande industrins roll i miljöforskningen har flera överläggningar skett med bl.a. Sveriges industriför- bund, Svenska kraftverksföreningens utvecklingsstiftelse VAST, Föreningen industriell miljövårdsforskning FIM och IVL.
När det gäller kommunernas roll i miljöforskningen har samråd skett med utredningen (M 1991 :01) om kommunernas arbete för en god livsmiljö och med Svenska kommunförbundet.
Våra överväganden rörande internationella miljöforskningsfrågor bygger till stora delar på underlag från FoU för en bättre miljö. Strategiska frågor rörande den framtida miljöforskningen har vi diskuterat med miljörådet Måns Lönnroth i Bonn. Enhetschefen vid FRN Uno Svedin har gjort den kartläggning rörande internationell miljöforskning som redovisas i kapitel 4. Kerstin Eliasson, New York, har på vårt uppdrag särskilt kartlagt miljöforskningen i USA.
De studier som vi bygger våra överväganden och förslag på redovisas i bilaga 2.
2. UTREpNINGAR OCH BESLUT M.M. SOM BERÖR MILJOFORSKNINGEN
I detta kapitel presenterar vi tidigare utredningar m.m. som berör miljöforsk- ningen och de senaste tre samlade forskningspolitiska besluten
2.1. Miljöforskningen inleds
För att stimulera och understödja forskning rörande naturkapitalet och miljöbe- tingelsema startade NFR år 1960 en kommitté för forskning rörande våra naturresursers bevarande och utnyttjande. Verksamheten koncentrerades till en början på att undersöka möjligheterna till initiering och samordning på vatten- resp. luftforskningens område.
Den första samlade översikten över naturresursforskningens många delområden, dess problematik och behov lades fram i oktober 1963 av forskningsbered- ningen. I februari 1964 lämnades till regeringen en anhållan om medel för att få till stånd forskning och undersökningar för att genomföra en plan för ekologisk biocidforskning i Sverige. I proposition 1964:69 förordade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att särskilda medel skulle anslås för undersökningar rörande biverkningar vid användning av kemiska bekämpningsmedel och därmed sammanhängande spörsmål. I nämnda proposition förutskickades även att chefen för jordbmksdepartementet hade för avsikt att föranstalta om en utredning rörande dessa frågor. Regeringen beslutade i april 1964 om att tillsätta en utredning som tog sig namnet 1964 års naturresursutredning.
2.2 1964 Års naturresursutredning
1964 års naturresursutredningen hade till uppgift att lägga fram förslag rörande miljövårdsforskning. I direktiven framhålls bl.a. att "som underlag för ställnings- taganden och åtgärder rörande våra naturresursers bevarande erfordras en fortlöpande målinriktad forskningsverksamhet".
Utredningen framhöll i ett remissyttrande över anslagsframställningar rörande biocidproblem att det var angeläget att statsmedel anslås för speciell biocid-
forskning. Regeringen delade denna uppfattning och för budgetåret 1965/66 föreskrevs att lägst 700 000 kr. skulle anslås för undersökningar och andra åtgärder inom biocidområdet. Utredningen fick samtidigt i uppdrag att biträda jordbrukets forskningsråd vid fördelningen av dessa medel och uppföljningen av forskningsresultaten. Utredningen skulle samtidigt biträda viltforskningsrådet vid fördelning av medel för biocidundersökningar.
För budgetåret 1966/67 anslogs lägst 1 400 000 kr. till undersökningar och andra åtgärder inom biocidområdet och utredningen fick ett motsvarande uppdrag att biträda jordbrukets forskningsråd samt även viltforskningsrådet.
Regeringen anslog budgetåret 1967/68 5 milj. kr. som ett nytt anslag Naturre- sursforskning.
Naturresursutredningen fick i uppdrag att besluta om medlens fördelning.
År 1967 redovisade utredningen betänkandet (SOU 1967:43) Miljövårdsforsk- ning, del I Forskningsområdet. Betänkandet är en sammanställning av material om forskning inom områdena Luftvårdsforskning, Allmän vattenvärdsforskning, Fiskeribiologisk forskning, Forskning om kustvatten och innanhav, Markvårds- forskning, Biotop och landskapsvårdsforskning, Viltforskning och viltvård, Biocidforskning samt Medicinska forskningsområden som berör människa och miljö.
I betänkandet (SOU 1967z44) Miljövårdsforskning, del II Organisation och resurser redovisades huvudsakligen organisations- och resursfrågor.
Utredningen ansåg att ett organ för miljövårdsforskning borde ha följande huvuduppgifter:
a) att kartlägga, analysera och följa de förändringar som sker i den om— givande miljön,
b) att klarlägga vilka effekter dessa förändringar har eller kan tänkas få,
e) att främja utvecklingen av metoder för att motverka och förhindra ogynnsamma miljöförändringar,
d) att finna vägar för en användning av naturresurserna på ett sådant sätt att miljön inte försämras utan istället, om möjligt, förbättras,
e) att fortlöpande informera om forskningsresultat och deras innebörd.
Utredningen prövade tre olika modeller för organisationen på miljöforsknings- området nämligen (1) nämnd under ett forskningsråd eller forskningsrådens samarbetsorganisation, (2) fristående ledningsorgan för miljövårdsforskning eller (3) forskningsenhet inordnad i SNV. För att de mera långsiktiga policyfrågoma skulle få en tillfredställande lösning föreslog utredningen därutöver att det inom jordbruksdepartementet skulle skapas en miljövårdsberedning. I denna borde jordbruksministem vara ordförande och ledamöterna hämtas från övriga berörda departement och statsrådsberedningen. I beredningen skulle också ingå vissa representanter för verk och myndigheter samt näringsliv och forskning. Inslaget av forskare borde vara betydande.
Utredningen föredrog alternativ 2, ett fristående ledningsorgan för miljövårds- forskning. Enligt utredningen vore det angeläget att ge organet, "statens nämnd för miljövårdsforskning", en sådan vetenskaplig tyngd att det hade förmåga att forma en egen forskningspolitik inom de ramar som statsmakterna och den departementala miljövårdsberedningen fastställt och att de verksamhets— och bevakningsområde, som utredningen sarrunanfattat under beteckningen miljövård - om än i detta sammanhang begränsat till huvudsakligen biologiska miljöp- roblem -fick en så långt möjlig gemensam bedömning. Utredningen föreslog att ledningsorganet skulle benämnas "statens nämnd för miljövårdsforskning". Sekretariatet borde vara fristående med egen budget och svara för bl.a. anslags- framställningar och planeringsuppgifter. Sekretariatet föreslogs samlokaliserat med SNV.
Utredningen föreslog också att expertgrupper borde kunna anlitas för att granska och prioritera projekt och för att allmänt ge en vetenskaplig belysning av de frågor som nämnden skulle bedöma.
Samtliga remissinstanser anslöt sig till utredningens förslag mer generellt. Däremot var remissutfallet splittrat när det gällde organisationsfrågoma. SNV framhöll att det vore lämpligt att ledningen av forskningsverksamheten in- ordnades i verket så att detta i sin verksamhet snabbt kunde utnyttja forsknings- resultaten. Verket ansåg även att administrativa fördelar kunde uppnås om forskningsorganet inordnades i verket.
Regeringen tog i prop. 196837 ställning till utredningens förslag. Föredragande departementschefen var allmänt positiv till förslaget men när det gällde organi- sationsfrågan framhölls att kontakten mellan forskningen och det praktiska naturvårdsarbetet främjades bäst om forskningsfrågoma och de praktiska frågorna hanterades inom samma organ. Därigenom kunde forskningsrönen snabbare omsättas i praktiska åtgärder. Att inrätta ett nytt organ på naturvårds- området ansågs inte stå i överensstämmelse med strävandena att samordna insatserna på olika delar av naturvårdsområdet. Enligt propositionen borde en
särskild forskningsnämnd bildas inom SNV och bli beslutande i frågor som avsåg fördelning av forskningsmedel. SNV styrelse skulle, efter förslag av nämnden, begära anslag hos regeringen för forskning. När det gällde forsknings- nämndens sammansättning borde verkets generaldirektör vara ordförande, social- och veterinärstyrelsema samt giftnämnden vara representerad samt resterande ledamöter vara forskare.
Departementschefen framhöll vidare att det vore angeläget att insatserna på naturvårdsområdet och inom vissa delar av sarnhällsplaneringen sarnordnades. Denna samordning borde underlättas om en beredning av den karaktär ut- redningen föreslagit inrättades. Beredningen borde också ge regeringen råd och upplysningar i frågor på dessa områden.
Vid riksdagsbehandlingen (JoU 1968:19, rskr. 165) godkändes regeringens förslag.
2.3 Betänkandet samordnad miljöforskning
År 1972 beslutade regeringen att tillsätta en utredning för att inventera statens insatser för miljöforskning och överväga fördelningen mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Utredningen skulle "pröva behovet av organisatoriska åtgärder för en vidare samordning av det forskningsstöd som lämnas av naturvårdsverket och det stöd till forskning inom miljövårdsområdet som också i fortsättningen kan komma att utgå genom andra organ än natur- vårdsverket". Vidare skulle utredningen pröva hur resultaten av forskningen spreds.
I miljöforskningsutredningens betänkande (Ds Jo 1974z8) Samordnad miljöforsk- ning behandlades frågor om miljöforskningens framtida inriktning och organisa- tion. Utredningen konstaterade att miljövårdsforskningen i ökad utsträckning måste ingå som en integrerad del av det miljövårdsarbete som bedrevs på olika nivåer i samhället i form av lagstiftning, planering, ekonomiska stirnulansåt- gärder m.m.
Utredningen framhöll att den som svarar för utvecklingsarbetet inom resp. samhällssektor skulle se till att miljövårdsaspektema beaktades sedan miljö- vårdskraven ställts. Vid den utveckling av nya produkter, processer och metoder som ständigt sker inom industri, skogsbruk och jordbruk skulle miljövårdskraven i princip automatiskt tillgodoses på samma sätt som krav på hållfasthet, ekonomi m.m. För att miljövårdsarbetet skulle kunna nå större effektivitet och för att de problem som dagens produktionsmetoder gav skulle kunna lösas, behövdes också inom ramen för miljövårdsorganens eget arbete en forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet direkt inriktad på att studera miljöeffekterna av olika produktionsmetoder och på att få fram teknik för att elrniniera eller begränsa negativa miljöeffekter.
Utredningen framhöll att en samlad planering av miljövårdsforskningen i dess helhet var nödvändig. Planeringen borde enligt utredningen sammanfattas i ett översiktligt program för miljövårdsforskningen och ange till vilka delområden forskningsinsatsema borde koncentreras samt vilka problem forskningen borde studera. Anslagsramar borde anges för olika delområden, men programmet skulle inte i detalj ange vilka forskningsinsatser som behövdes för att lösa de olika problemen eller i detalj ange kostnader för de enskilda projekten.
Utredningen föreslog att planerings- och samordningsuppgiftema inom miljö- forskningen borde läggas på en delegation för miljövårdsforskning koncentrerad på planerings-, samordnings- och utvärderingsuppgifter. Delegationen borde enligt utredningen ledas av statssekreteraren i jordbruksdepartementet och bland ledamöterna ingå sex riksdagsledarnöter, cheferna för SNV, NFR, STU samt en kommun- och en näringslivsrepresentant. Kansliet skulle bestå av ett mindre sekretariat och ges resurser för egna utredningar, resultatredovisningar, samman— fattningar o.dyl.
Enligt utredningen borde SNV få möjlighet att stödja samtliga faser i det FoU- arbete som består i att identifiera, analysera och söka lösa ett miljövårds- problem, dvs. från forskning och utveckling till arbete på att utveckla metoder och produkter för att lösa problemet. Avgörande för om SNV skulle stödja ett visst projekt borde vara att stödet bedöms vara av väsentlig betydelse för att lösa ett miljövårdsproblem inom landet.
För att stärka SNVs organisation föreslogs att en forsknings- och utvecklingsav- delning skulle bildas i verket. Utredningen föreslog också att verkets forsknings— nämnd avskaffades samt att forskningsärenden i framtiden borde handläggas som andra ärenden inom verket. Särskilda projektgrupper borde vid behov kunna tillsättas. När det gällde bidragsgivning till miljövårdsinriktat tekniskt utveck- lingsarbete pekade utredningen på behovet av att fördela detta stöd i nära samråd med den tekniska avdelningen vid verket.
Denna utredning föranledde inga ställningstaganden från regeringens och riksdagens sida.
24 2.4 De forskningspolitiska besluten
1984 års beslut
I 1984 års forskningspolitiska beslut (prop. 1983/84:107 bil. 6, JoU 30, rskr. 406) prioriterades mer grundläggande forskning samtidigt som behovet av kvalitet i forskning och utvecklingsarbete underströks. Till de områden som prioriterades hörde forskning om ekologiska samband och de faktorer som förändrar dessa. I jordbruksdepartementets bilaga framhölls behovet av mer långsiktighet i forskningen. Ramar för forskningen borde i fortsättningen omfatta treårsperioder. Behovet av utvärderingar inom miljöforskningen underströks.
Enligt jordbruksministem kunde miljövärden knappast betraktas som en särskild samhällssektor. Hänsyn till miljön måste integreras i planering och åtgärder inom alla samhällssektorer. Under överskådlig tid krävdes härutöver särskilda insatser och organ för att leda och samordna arbetet inom hela miljövårdsom- rådet. Föredraganden framhöll att miljöforskning var den viktigaste grund- läggande kunskapskällan för att riktiga avvägningar skulle kunna göras. Miljö- forskning blev därför ett sammanfattande begrepp för grundläggande forskning inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och medicin där också målinriktad forskning för att lösa akuta samhällsproblem ingick.
Vad gällde miljöforskningens organisation konstaterade föredraganden att det vore naturligt att ansvaret för olika delar miljövårdsforskningen låg på olika organ och att det inte vore är meningsfullt eller lämpligt att sträva efter en fullständig samordning av all sådan forskning. Bland prioriterade områden utpekades särskilt försumingen och dess konsekvenser. Föredraganden angav också att koldioxidproblemet kunde anses som ett av de största miljöhoten i framtiden. Behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad bl.a. i form av till- sättandet av tjänster inom högskolan poängterades.
1987 års beslut
I 1987 års forskningspolitiska proposition fullföljdes satsningen på mer grund- läggande forskning genom resursförstärkningar direkt till högskolan. När det gällde miljöforskningen angav statsministern att försurade sjöar, förorenade hav och en härjande skogsdöd var en del av den allvarliga bakgrunden till att miljörelaterad forskning måste intensifieras. Behovet av ny kunskap om olika miljöfaktorer bedömdes som stort och motiverade en förstärkning av forskning för en bättre miljö. Genom ny kunskap från forskning och genom bättre teknik bedömde statsministern att vi skulle ha möjlighet att åstadkomma nödvändiga förbättringar i miljön. Det var också enligt föredraganden av största vikt att
hänsynen till miljön blev ett naturligt inslag i all FoU-verksarnhet.
I miljö— och energidepartementets bilaga framhöll föredraganden att det krävdes en kraftfull miljöpolitik för att komma till rätta med dagens och morgondagens miljöproblem. Det fortsatta miljövårdsarbetet måste bedrivas på bred front bl.a. med hjälp av ökade kunskaper om tillståndet i miljön, olika typer av miljöp- roblem och metoder att komma till rätta med problemen. Till detta behövdes komplement till de löpande direkta miljövårdsinsatsema i form av ett systema- tiskt arbete för att förebyggga miljöproblemen genom en god hushållning med naturresurserna och genom att miljöhänsyn på ett genomgripande sätt integrera- des i utvecklingsplaner för olika samhällsområden. Enligt föredraganden var det nödvändigt att insatserna inom miljöområdet förstärktes inom grundläggande forskning på bl.a. de medicinska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga områdena samt att forskningen gjordes mera målinriktad. Enligt föredraganden brukade i förhållande till grundforskningen den mera målinriktade miljövårds- forskningen betraktas som sektorsforskning. Samtidigt kunde man knappast betrakta miljövärden som en sarnhällssektor i egentlig mening. Från miljösyn- punkt krävdes miljöhänsyn i den egentliga sektorsforskningen avseende bl.a. energiförsörjning, transporter, areella näringar, industriell utveckling och samhällsbyggnad i allmänhet.
Enligt propositionen var det viktigt att någon har en allmän överblick över forskningsverksamhet av betydelse för miljövärden och att underlag för mera övergripande prioriteringar utarbetas. Det ansågs angeläget att SNV och dess forskningsämnd i samarbete med såväl olika forskningsorgan som sektors- forskningsmyndigheter bevakade forskningsfrågoma för skilda delar av miljöom- rådet och tog initiativ till samordning och planering som kunde behövas.
I propositionen konstaterades att det vore mycket värdefullt att en gemensam forskningsplanering kommer till stånd. Som en grundläggande utgångspunkt för miljöpolitiken angavs härvid att miljöhänsyn skulle integreras i planering och åtgärder som sker inom varje samhällssektor.
Tyngdpunkten skulle ligga på områden som luftföroreningar och försurning, havsföroreningar och miljögifter. Därutöver underströk statsrådet betydelsen av ytterligare insatser inom bl.a. det samhällsvetenskapliga området samt Sveriges deltagande i internationellt forskningssamarbete.
Beslut om ytterligare resurser för havsmiljöforskning
Mot bakgrund av säldöden i Skagerrak, Kattegatt och delar av Nordsjön under maj och juni 1988 föreslog regeringen i proposition 1988/89le om särskilda åtgärder med anledning av algblomning och säldöd att totalt 30 milj.kr. borde
tillföras det marina miljöarbetet under budgetåret 1988/89 som en särskild satsning. Härvid borde - enligt föredraganden - internationellt arbete, över- vakning och forskning ges en hög prioritet.
Enligt propositionen borde den marina forskningen i första hand syfta till att kartlägga orsakema till och de samlade effekterna - både på kort och lång sikt - av de inträffade stömingama. Olika faktorers inverkan på ekosystemet borde belysas. För utökad forskning föreslogs att 11,5 milj. kr. anvisades varav 6 milj. kr. skulle ställas till SNVs förfogande. Mot bakgrund av behovet av utökad grundforskning föreslogs att 5,5 milj.kr. reserverades för insatser avseende den marina grundforskningen.
1990 års beslut
I 1990 års forskningspolitiska proposition konstaterade regeringen att de första tio åren av miljöforskningen kan betraktas som en period av etablering och kunskapsuppbyggnad medan de senaste 10 - 15 åren präglats av fortsatt, vidgad och fördjupad kompetensuppbyggnad. Parallellt med denna utveckling pekar regeringen på andra viktiga utvecklingslinjer:
* Centrala miljöfrågor har lyfts fram genom särskilda riktade satsningar för att tillgodose miljöområdets behov av kunskaper. I anslutning härtill har arbetssätt och organisation utvecklats för att ge närmare kontakter mellan forskarna och olika avnämare. Dessa insatser har även lett till en vidgad tvärvetenskaplig samverkan mellan forskare inom olika dis- cipliner och högskoleorter.
* Kunskapsförsörjningen inom miljöområdet och andra sektorer i samhället har stärkts genom en avnämarinriktad rapportering.
* Samarbetsforrnema med högskolan har utvecklats för att säkerställa den kompetens som byggs upp inom miljöforskningens ram.
* Kvalitetsgranskningen har stärkts genom internationella vetenskapliga utvärderingar av program och projekt.
Enligt regeringen har inom ett flertal områden miljöforskningen på ett mycket påtagligt och tydligt sätt kunnat medverka till att ta fram underlag för miljömyn- dighetemas planering och åtgärder. Kraven på en miljöanpassad och hållbar utveckling innebär en utmaning för naturvetenskaplig, teknisk och samhällsve- tenskaplig forskning. Miljöproblemen kan enligt regeringen på lång sikt endast lösas genom förebyggande åtgärder. Aktiv miljöpolitik har avgörande betydelse
för välfärd, ekonomi och sysselsättning. Miljöpolitiken måste grundas på bred överblick och tillämpas över sektorsgränsema. I alla dessa avseenden spelar forskning och utveckling en betydande roll samtidigt som kunskaper inom en mångfald av forskningsområden måste mobiliseras.
Mot bakgrund av en analys av globala, regionala och lokala miljöproblem föreslår regeringen
- att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning och att miljökonse— kvensema skall analyseras och redovisas,
- att stödet till den grundläggande miljöforskningen, såväl den naturvetenskapli- ga som den samhällsvetenskapliga, förstärks,
- att miljöforskningen inriktas mot att underlätta en omställning till ett miljövän- ligt jord- och skogsbruk och ett avfallssnålt samhälle samt mot att finna miljövänliga transport- och energilösningar.
Regeringen anger särskilt följande områden där forsknings- och utvecklingsbe- hovet inom miljöområdet är stort:
o Grundläggande miljöforskning inom universitet och högskolor. o Hushållning med naturresurser.
0 Ett miljövänligt jord— och skogsbruk.
0 Ett miljövänligt transportsystem.
0 Ett avfallssnålt samhälle.
0 Ett miljövänligt energisystem.
Regeringen framhåller att det är viktigt att miljöproblemens komplexa karaktär återspeglas i forskningens organisation. Genom att ge ansvar till berörda myndigheter, dvs. forskningsråd och sektorsforskningsmyndigheter, bör det vara möjligt att säkerställa målen att miljöforskningen blir en viktig del av såväl grundforskningen som den tillämpade forskningen. Miljöfrågomas betydelse måste vidare enligt regeringen i ökande grad uppmärksammas inom samhälls- forskningen. Givetvis krävs samverkan mellan olika råd och myndigheter, men denna borde utformas med utgångspunkt i specifika problem och projekt. Alla myndigheter som har ett ansvar för forskning och utveckling skall vidare beakta och prioritera miljöfrågoma i sina forskningsprogram.
SNV har genom sin forskningsnämnd ett centralt ansvar för den målinriktade miljöforskningen. Verket har en viktig uppgift som kunskapsförrnedlare mellan forskare och praktiker. Som central myndighet på miljöområdet skall verket svara för att kunskap inom skilda områden samlas in, bedöms, bearbetas och görs tillgänglig som underlag för politiska och administrativa beslut. Regeringen framhåller vidare att det bör vara en självklarhet att i allt utvecklingsarbete göra miljökonsekvensanalyser och därför ha god framförhållning i nödvändig kompetensuppbyggnad. Detta synsätt bör enligt regeringen vara vägledande vid tilldelning av projektanslag inom STUs, TFBs, STEVs och BFRs ansvarsom- råden.
Regeringen framhåller att man fäster stort avseende vid en effektiv uppföljning och utvärdering av forskningen. Riksdag och regering har för sin del inte behov av detaljerade analyser och resultatredogörelser utan av ett underlag som kan ligga till grund för avvägningar och prioriteringar mellan olika verksamheter. Det bör ankomma på regeringen att besluta hur uppföljnings- och planterings- processen skall gå till och ge erforderliga uppdrag åt myndigheterna.
Enligt propositionen är kriterierna för en väl fungerande sektorsforskning av två slag. För det första måste verksamheten inriktas mot frågor som är relevanta för de berörda sektorerna. För det andra måste forskningen uppfylla krav på god vetenskaplig kvalitet. Det är enligt regeringen en uppgift för varje sektorsorgan att svara för uppföljning och utvärdering av sin egen FoU-verksamhet.
Enligt propositionen finns det ett särskilt behov av övergripande utvärderingar inom miljöforskningens område som inte utförs av de forskningsfinansierande organen. Utvärderingsarbetet bör också belysa avvägningen mellan grund- läggande forskning och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som sker inom industrin. Det ankommer enligt propositionen på regeringen att avgöra formerna för denna övergripande utvärdering.
Vid riksdagsbehandlingen av den forskningspolitiska propositionen i denna del framfördes inga erinringar mot regeringens överväganden och förslag (J oU 17, rskr. 336).
29 3 MILJÖFORSKNINGENS BEHANDLING I SNV
I detta kapitel beskriver vi SNVs organisation på forskningsområdet. Vi återkommer till SNVs arbete med miljöforskning i kapitel 5.
3.1 SN V-Utredningen
Frågan om SNVs roll inom bl.a. miljöforskningens område behandlades i SNV- utredningen (Naturvårdsverkets uppgifter och organisation SOU 1991:32). I betänkandet föreslås (sid 38) att verkets roll som beställare av miljöforskning skall renodlas.
Enligt utredningen bör SNVs roll inom forskningsområdet i ökad utsträckning inriktas mot att formulera mål och program samt att följa upp, utvärdera och förmedla resultaten från dessa verksamheter. Vidare understryks betydelsen av kvalitetssäkring i miljöarbetet.
Enligt gällande forskningspolitiska riktlinjer bör SNV ha det övergripande ansvaret för miljöforskningen. SNV har en viktig uppgift som kunskapsförrned- lare mellan forskare och avnämare. Som central myndighet skall verket svara för att kunskap inom skilda områden samlas in, bearbetas, bedömas och göras tillgänglig som underlag för åtgärder och för politiska beslut. Detta arbete förutsätter enligt utredaren att verket via sin beställarfunktion intitierar och följer upp forskning samt utvärderar forskningsresultaten så att de kan umyttjas i den åtgärdsinriktade verksamheten. Arbetet inbegriper kontakter med andra som finansierar forskning med miljövårdsanknytning.
Enligt utredaren innebär SNVs övergripande samordningsansvar för miljöforsk- ningen i första hand stöd till den tillämpade forskningen. Beställarfunktionen utnyttjas även för bygga upp grundläggande kunskap för långsiktiga behov. Utredaren framhåller betydelsen av att kunna finansiera extra forskartjänster som ett komplement till projektstöd. SNVs roll sammanfattas i SNV-utredningen på följande sätt:
* att arbeta med mål, vägledning, samordning och uppföljning i miljöarbe- tet, särskilt i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala myndigheter,
* att genom forskning och miljöövervakning se till att kunskaper om miljön tas fram och sprids,
* att förse regeringen med underlag för beslut, * att medverka i det internationella miljösamarbetet, * att analysera och väga in ekonomiska, juridiska och internationella
aspekter i samband med förslag inom miljöområdet.
Verkets roll vad gäller forskning och miljöövervakning kan med utgångspunkt i SNV-utredningen preciseras på följande sätt:
* Formulera mål och program samt följa upp, utvärdera och förmedla resultaten från forskning och miljöövervakning.
* Fungera som beställare av forskning, dvs. inte utföra forskning i egen regi.
* Samordna stödet till den tillämpade miljöforskningen. Vid behov skall stöd ges till grundläggande forskning och finansiering av extra forskar- tjänster.
Enligt SNV-utredningen skall verkets externa målgrupper i första hand vara tjänstemän i länsstyrelser och i kommunerna. Även sektorsmyndighetema räknas till verkets primära målgrupper liksom, för viss information, företagen.
3.2. Organisationen på forskningsområdet
SNV utövar sitt ansvar som beställare av miljöforskning genom forsknings- nämnden. I verkets intema organisation svarar forskningsavdelningen för handläggning av forskningsärenden.
Forskningsavdelningen inom verket leds av en direktör med ansvar för fyra enheter, en för vardera Luftföroreningar i luft, mark, ytvatten samt hälsop— roblem, Marin miljö. Naturresurser-biologisk mångfald-samhälle samt Forsk- ningssekretariat och strategisk utveckling. Det ingår i forskningsavdelningens uppgifter att initiera, styra och följa upp miljöforskningen. I denna process ingår
projektledning och administration, överföring och spridning av kunskaper.
SNVs forskningsnämnd skall fullgöra verkets uppgifter i fråga om miljövårds- forskningen, till styrelsen lämna förslag till anslagsframställning i fråga om miljöforskningen samt fördela de medel som är anslagna för verksamheten. Stödet är i första hand riktad mot grundforskning och tillämpad forskning som till helt övervägande del utförs vid universitet och högskolor. Forskningsnämn- dens elva ledamöter utses av regeringen för tre år. SNVs generaldirektör är ordförande i nämnden och fyra ledamöter företräder vardera KemI, Livsmedels- verket, 808 och Arbetarskyddsstyrelsen. En ledamot företräder Lantbrukarnas riksförbund och resterande fem ledamöter är forskare. Till nämndens uppgifter hör att utforma forskningspolicy, fastställa forskningens inriktning och fördela forskningsmedel.
Som rådgivande organ till forskningsnämnden arbetar dels vetenskapliga kommittéer, dels projektgrupper.
De vetenskapliga kommittéerna har enligt sina instruktioner huvudsakligen till uppgift att identifiera och föreslå områden som på kort eller lång sikt bör bli föremål för särskilda forskningsinsatser. De vetenskapliga kommittéerna är nio till antalet. Till uppgiften hör också att vetenskapligt och behovsmässigt granska utredningar och forskningsprogram för olika projektområden samt ansökningar om forskningsprojekt inom olika projektområden. Till kommittéemas uppgifter hör att initiera utvärderingar, precisera områden för fasta forskartjänster, göra kunskapssammanställningar för avnämare och för forskare samt att anordna konferenser etc. Kommittéemas skall fungera som rådgivare i andra frågor.
Det övervägande antalet ledamöter är forskare från högskolan eller från de laboratorier som har överförts eller är på väg att överföras från SNV till olika universitet etc. Ett mindre antal ledamöter företräder andra myndigheter som Kemikalieinspektionen och Iänsstyrelsema. Handläggare från forskningsav- delningen fungerar som sekreterare i kommittéerna medan handläggare från andra berörda avdelningar i SNV medverkar i kommittéemas arbete. Två personer inom viltvårdskommittén representerar jaktintressen.
Projektgrupper tillsätts under en begränsad tid (regelmässigt fyra år men med möjlighet till förlängning) för att initiera och följa upp forskning inom utvalda områden efter program som fastställs av forskningsnämnden. Till projekt- gruppemas uppgifter hör att precisera och samordna ett forskningsprogram efter direktiv och riktlinjer från i f.h. forskningsnämnden. De skall också inhämta synpunkter från olika avnämare. Grupperna skall utarbeta förslag eller initiera forskare till att utarbeta förslag (ansökningar) till delprojekt i anslutning till pro-
jektområdets program. Ansökningar inom projektområdet skall bedömas vetenskapligt och varje år skall projektgruppema redovisa förslag till fördelning av anvisade medel. Grupperna skall vidare följa delprojekten och modifiera och utveckla forskningsprogrammet och avge en årlig lägesrapport till forsknings- nämnden. Till projektgruppemas uppgifter hör vidare att svara för en samman- fattande slutrapport och att informera forskare och avnämare om projektets resultat. Grupperna har vidare att samordna projektets verksamhet med motsva- rande nationell och internationell forskning. Slutligen skall projektgruppema biträda vid SNVs handläggning av ärenden inom projektgruppens kompetensom- råde om det är möjligt med hänsyn till projektets ledning och genomförande.
Projektgruppema är huvudsakligen sammansatta av forskare och företrädare för olika avnämarintressen som SMHI, Skogsstyrelsen, Livsmedelsverket, KemI m.fl. SNV-personal deltar i projektgruppema på sarruna sätt som i kommittéerna, dvs. som sekreterare och som ledamöter.
33 4 INTERNATIONELL MILJÖFORSKNING
4.1. Övergripande tendenser
En jämförelse som OECD har genomfört mellan åtta västliga industriländer åren 1990—91 rörande miljöforskningen visar på både likheter och olikheter mellan länderna (OECD/CSTP: Responsiveness of Science and Technology Institutions to Environmental Change).
Jämförelsen visar att det dels finns nationella särdrag som kan vara geografiskt- klimatiskt betingade, exempelvis kuststaters marina problem (t. ex. Norge och Sverige), eller sydliga "torra" länders intresse för frågor om ökenspridning och vattentillgång, dels skillnader i tempot när vissa frågor aktualiseras som viktiga, t. ex. försumingsfrågan. Det egentliga intresset för miljöforskning börjar tidigt under 1960-talet med biocidfrågoma och i Sverige och Norge med försumings- frågoma under 1960-talet. Försumingsfrågoma får hög prioritet i Tyskland kring år 1980 och har ännu sent 1980-tal bara börjat röra sig i Storbritannien. Det finns också olikheter i kraftfullheten med vilken forskningsverksamheten sätts igång när problemen väl upptäckts.
Få av dessa frågor ges entydiga svar vid jämförelser mellan OECD-ländema. Men frågorna är intressanta att studera och kan berika vår egen debatt om miljöforskningen.
En mycket grov bild av några länders miljö-FoU (FoU för "environmental protection) visar tabell 4.1 hämtad från en OECD—studie är 1991.
Det är svårt att i en tabell jämföra olika länders anslag till miljö-FoU. Den privata sektorns insatser är troligtvis betydande men är dels splittrad på en lång rad aktörer, dels svår att definiera m.a.p. vad som är miljösatsningar och vad som är investeringar i ny produktionsteknologi.
Men även inom ramen för ländernas statliga åligganden finns stora svårigheter att få en rimligt jämförbar siffra. Det gäller frågor om grundläggande biologisk forskning i bl.a. botanik och zoologi skall ingå i miljöforskningen och om delar av förbättringen av ett lands väderlekstjänst räknas dit. Ett land anser kämkrafts-
satsningarna som enbart tillhörande energisektorn, medan ett annat land kan inräkna delar av ett liknande program i miljöforskningen.
I vissa länder integreras miljö-FoU i mer reguljära forskningsprogram av annat slag än vad som gäller för andra länder. Storbritannien är ett extremt fall av en sådan integrerad budgetering. För vissa länder "försvinner" kanske upp till 10% av miljö-FoU i reguljära högskolebudgetar utan specificering av ändamål.
En jämförelse över tiden kompliceras också av att det kan ske en överflyttning eller omdefiniering av "miljöforskning". På detta sätt kan betydande (och fiktiva) ökningar av miljö-FoU budgetarna åstadkommas över tid, något som f.ö. kan utläsas av tabell 4.1.
Tabell 4.1 Government R&D appropriation for environmental protection (1985 USD)
1980 1983 1985 1986 1989 1990 ___—___ AUSTRALIA 31,1” 28,4”) 23,3 16,3"'” _ - AUSTRIA”) 1,8 1,7 3,9 4,6 7,1 6,0 BELGIUM 16,7 16,5 16,1 14,3 8,6” 8.4 CANADA”) 29,6 35,6 47,5 50,4 40,8 44,6 DENMARK 5,6 3,8 5,4 4,1 16,6 15,3 FINLAND 2,2 3,2 5,6 6,5 8,4 7,5 FRANCE 73,0 29,7 44,0 39,2 71,2 _ GERMANY 159,1 225,2 267,0 270,1 296,7 370,5 GREECE 2,4 3,5 5,2 4,0 6,4 _ ICELAND” _ 0,0 0,0 0,1 _ _ IRELAND 0,6 0,8 0,8 1,1 1,1 0,9 ITALY 21,9 72,6 42,4 43,3 101 ,0 _ JAPAN _ _ _ _ _ _ NETHERLANDS _ _ 49,1 49,7 64,3” 68,2 NEW ZEELAND _ _ _ _ _ 7.0”) NORWAY 11,6 10,8 10,7 10,3 15,5 _ PORTUGAL _ _ _ 4,9 6,7 _ SPAIN 3,8 6,5 4,1 3,8 36,0 - SWEDEN 19,5 20,6 19,8 21,1 32,30 34,50 SWITZERLAND” *” _ _ _ _ _ _ TURKEY _ _ _ _ _ _ UNITED
KINGDOM 51,8 85,7 94,1 83,2 85,8 98,6 UNITED
STATES”) 306,3 221,3 258,0 262,4 292,4 333,9 YOGOSLAVIA _ _ _ _ _ _
Source: OECD/STIID (January 1991)
a) Provisional Secretariat estimates or projection based on national sources b) Federal central government only.
c) Over estimated.
d) Includes other classes.
e) Excludes most or all capital expenditures.
f) Siffran framräknad m.h.t. anslagsutvecklingen.
Man kan trots dessa förbehåll ändå utläsa en del tendenser. Tyskland (dåvarande Förbundsrepubliken) ökar budgeten för miljöforskning redan under 1970-talet, medan uppgången för de flesta andra länderna ligger en bit in på 1980-talet. Det finns också länder som t.o.m. har en viss nedgång av FoU-anslagen i slutet på 80-talet (i fast penningvärde) jämfört med en viss höjdpunkt i mitten på årtiondet.
En grov skattning ger vi handen att följande länder har störst andel av miljö- FoU av total FoU (environmental protection in total government R&D) räknat i procent (1990 års uppskattade siffror).
Tyskland 4,2 % Nederländerna 4,0 % Nya Zeeland 3,6 % Sverige 3,2 % Danmark 3,2 % Norge 2,9 %
Lågt på listan ligger länder som Österrike, 0,9 % (om bara federala satsningar inräknas), Irland 0,8 % samt USA 0,6 % (i USA-fallet är också bara federala insatser inräknade och dessutom har nästan alla kapitalutgifter borträknats, vilket inte nödvändigtvis gäller för andra länder).
Nordiska länderna ligger högt och huvuddelen av den kraftiga uppgången i andel av total FoU ligger från mitten på 80-talet. Storbritannien har en uppgång i slutet av 80—talet, men det kan ifrågasättas om inte miljö—FoU-satsningen delvis är ett uttryck för att viss militär FoU definierats som miljöforskning, en orsak som eventuellt också spelar in i siffrorna för Frankrike och USA. I Italien dröjde uppgången till år 1988 men var då mycket snabb som en reaktion på kraftigt ökat praktiskt intresse för miljöfrågorna.
En övergripande tendens är förskjutningen av uppmärksamhet från lokala problem på 1960-talet via regionala till globala problem mot slutet av 1980-talet. En annan tendens är förskjutningen från problem vid enskilda utsläppskällor till breda samhälleliga komplex som t.ex. rör energipolitiken, handelspolitiken och jordbrukspolitiken med alla därmed sammanhängande socio-ekonomiska aspekter. 1990-talets utmaningar har just den senare karaktären, kombinerat med med ett kraftigt utvecklad internationellt forskningssamarbete.
Även förskjutningen av intresset rörande styrmedel kan sägas vara gemensam mellan länderna där intresset för ekonomiska styrmedel inom ramen för en utvecklad marknadsekonomi ökar under slutet av 1980-talet.
De former som de olika länderna väljer för att kanalisera denna klart ökande forskningsfinansiering in mot miljöområdet varierar kraftigt från land till land. Som en allmän observation kan sägas att miljöforskningen här följer landets forskningspolitiska tradition. Om forskning organiseras via oberoende större forskningsinstitut (Tyskland), så gör man det som regel också på miljöområdet. Om man som i Sverige normalt satsar på universitets- och högskolesystemet återspeglas det också i miljöforskningens organisation.
Centrala frågor är balansen mellan grundläggande och mer tillämpad forskning. I många länder suddas gränsen alltmer ut mellan "basic" och "applied". Bland annat kortas tiden mellan "grundforskningens "resultat" och deras "användning". En annan central fråga är det ökande kravet på interdisciplinära och intersektori- ella forskningsansatser som drivs på av hur frågorna ställts och hur problemen ser ut.
Det finns också andra frågor som kommer igen från land till land. Det gäller bl.a. ansvarsfördelningen mellan staten och näringslivet när det gäller miljö-FoU. Många länder har under 80-talet initierat betydande program just för utveck- lingen miljövänlig teknik på bl.a energiområdet.
4.2 Miljöforskningen i vissa Västländer
Norge
Allmänna drag
Under 60-ta1et inriktades miljöforskningen på problem som aktualiserades av vattenkraftutbyggnaden som exempelvis frågor rörande nationalparker. På 70- talet uppmärksammades frågor om resursemas ändlighet, inte minst inom energiområdet vilket blev starten för den norska insatsen rörande naturresurs— räkenskaper. Vid denna tid ökade också intresset för regionala miljöproblem exemplifierat av försumingsfrågoma. Miljövemdepartementet inrättades år 1972.
Under 80-talet ökade intresset för riskavfallet och den industriella nedsmuts- ningen mot de globala frågorna, som ozonlager, växthuseffekt och vattenförore- ningar av icke längre lokal art.
Den norska regeringen lade år 1987 i Stortinget fram en proposisition om miljöskyddsforskning (St. meld nr 49), där man betonade att miljöskydds- forskningens huvuduppgift är att utarbeta underlag för det förebyggande arbetet. År 1989 följdes detta upp med hänvisning till Brundtlandkommissionens rapport
varvid det beslutades att forskning skall vara en prioriterad uppgift. I den norska forskningspropositionen våren 1989 anges en förstärkning av miljöinriktad forsk- ning som en huvudprioritering inom all forskning. Miljöteknologi har också fått en alldeles särskild markering som nytt nationellt insatsområde.
Organisation
Fram till slutet av 80-talet var ansvaret för olika delar av miljöforskningen starkt sektoriserad genom att en rad rad ministerier ansvarade för insatser inom sina resp. områden. Miljövemdepartementet har huvudansvaret för tillämpad forsk- ning inom miljösektom medan forsknings- och utbildningsdepartementet har det övergripande ansvaret för norsk forskning i allmänhet och fördelar anslagen till universitet och högskolor samt till forskningsråden. I dag har Norge fem forskningsråd som alla i olika utsträckning ger medel till miljöforskning.
År 1988 inrättades en nationalkommitté för miljöskyddsforskning (NMF) för att främja samarbete mellan forskningsråden som bl.a. skall bl. a. utarbeta strategi- planer för miljöforskningen. År 1990 koordinerade NMF program genom det existerande forskningsrådssystemet på 64 milj. NOK. Programmen rör en mängd områden som klimat, miljöteknik, marina frågor, gränsöverskridande luftföro- reningar, geografiska inforrnationssystem, sötvattenfrågor, forskning om skogsekosystem och bevarande av kulturhistoriskt viktiga artefakter.
NMF ger också råd till Miljövemdepartementet och de fyra forskningsinstituten som engagerats i miljöforskning: NIVA (vatten), NILU (luft), NIBR (urbana och regionala frågor) samt NINA (natur). Sammanlagt förbrukade dessa institut 84,5 milj. NOK kronor år 1990. Till ett av forskningsråden NAVF (Norges allmän- vitenskapliga forskningråd) finns också knutet en s.k. Steering Committee for Research and Development som år 1991 hanterade 10 miljoner NOK till breda tvärvetenskapliga områden.
NTNF (Norges Teknisk-naturvetenskaplige forskningsråd) har haft en viktig roll rörande teknisk miljöforskning om begränsning av föroreningar, vattenhantering, industriellt och kommunalt avfall, eutrofiering, buller, försurning och miljömo— nitoring. Totalt allokeras via NTNF:s forskningsprogram till miljöområdet knappt 70 milj. NOK per år. NORAS (Norges råd för anvendt samfundsforsk- ning) har program inom området "Energi och Samhälle, liksom ett nationellt program om Public Transportation. NLVF (Norges lantbruksvetenskaplige forskningsråd) disponerade år 1991 24 milj. NOK för jordbruksrelaterad miljöforskning. På fiskerisidan har NFFR betydande medel för marin miljöforsk- ning.
Resurser
Totalt har statlig finansiering till miljö FoU under tiden 1986-1991 ökat från 143 till 394 milj. NOK, vilket motsvarar en ökning av andelen av total FoU från 2,5 % till 5,4 % under perioden. (Den senare siffran motsvarar 0,05 % av GNP).
Framtidstrender och forskningspolitisk debatt
Då det gäller framåtblickande perspektiv kan den strategiska planen för norsk miljövemforskning framtagen av Nationalkommittén för miljövemforskning under NAVF ge en god bild. I december 1991 utpekas följande sju prioriterade områden.
1. Forskning om de samhälleliga förutsättningama för en bärkraf- tig utveckling
1 Forskning om samhällsutveckling och styrrnöjligheter 2 Forskning om integrering av miljöhanteringen i speciella sektorer (speciellt transport- och energisekto- rerna) ]. l.
2. Forskning om miljövänlig teknologi
2.2 Avfall
2.3. Livscykelanalyser 2.4 Teknologi för att kartlägga miljötillstånden 2.5 Utveckling av miljövänlig energiteknologi
3. Forskning om biologisk mångfald
.l Upprätthållandet av biologisk mångfald .2 Miljöpåverkan av genmodifierade organismer
'.)JUJ
4. Forskning om en bärkraftig resursfördelning
4.1 Förvaltning av biologiska resurser 4.2 Förvaltning av vattenresurser 4.3 Förvaltning av arealer
5. Forskning om klimatförändringar
5.1 Bättre klimat-modeller 5.2 Forskning om effekter av klimatförändringar
6. Forskning om föroreningar och deras påverkan på människor och miljö
6.1 Forskning om effekter av föroreningar 6.2 Forskning om skadliga ämnen
7. Forskning om kultur- och miljöberoende livskvalitet
7.1. Forskning om miljöbetingad livskvalitet 7.2 Forskning om en opinion för miljöskydd 7.3 Kulturell förståelse som bas för miljöskydd
Stortingsmelding nr 46 för 1988/89 om miljö och utveckling slår fast att alla delar av norsk förvaltning och näringsliv har ansvar för genomförandet av en bärkraftig utveckling och att detta skall ske som en integrerad del av vars och ens verksamhet.
Miljöforskningen bedrivs på universitet, i fristående institut och i näringslivet och omfattar både grundforskning och tilllämpad forskning.
Slutligen skall nämnas att en rad forskningsorgan som nu tänks samlas i ett forskningsråd Norges forskningsråd NFR. Avsikten med detta är bl.a. att underlätta avvägningen mellan grundläggande och tillämpad forskning. Miljö- forskning förutsätts för en framträdande position i detta forskningsråd verksam- het.
Danmark
Allmän bakgrund
Under 80-talet har miljödebatten varit intensiv i Danmark och en vidgning har skett av problemfokus från att inriktas mot jordbrukssektoms problem, till att även uppmärksamma energianvändning, utsläpp från industri och trafik. Bland de satsningar under senare år som är särskilt viktiga hör speciellt 1987 års vattenmiljöplan. Planen innebär en offentlig och privat investering på 12 miljarder DKK för perioden 1987-94. I denna summa ingår också forskning. Ett annat exempel är Energi 2000 från år 1990 som är regeringens handlingsplan för en bärkraftig utveckling på energiområdet.
En stor internationell utvärdering av miljöforskningen gjordes år 1988/89. Grovt sett framkom att "den danska miljöforskningen ansågs som fragmentariserad samt organisatoriskt och finansiellt svåröverskädlig. Forskningen är uppdelad på nio ministerier med alltför lite sektorsövergripande sammanhang och samordning mellan aktiviteterna och mellan ministeriema. En betydande del av forskningen har sin bas i tidsbegränsade miljöpolitiska handlingsplaner med alltför kortsiktigt forskningsperspektiv." Forskningsuppgiftema placeras också för intemt i ministeriemas egna sektorsforskningsinsitutioner.
Utvärderingen rekommenderar bl. a. mer sammanhang och mer koordinering i miljöforskningsinsatsema, mer bruk av extern och vetenskaplig expertis vid planering av forskningsprogram och bedömning av forskningsuppgifter. Dess- utom betonas större långsiktighet i forskningen och större andel "fria" forsk- ningsmedel i miljöforskningsprogrammen. Det finns också ett behov av ökade medel för grundläggande forskning och för intemationalisering av insatsema.
Vidare rekommenderas en prioritering av insatser inom bl. a. miljömedicin, atrnosfärsforskning, klimat- och ozonforskning, monitoring av luftföroreningar, organiska ämnen, mikrobiell genetik och biokemi, fysisk oceanografi, ekosys- temforskning samt forskning om flöden och processer i gränssnitten luft-land— vatten. I mars 1989 överlämnade Planlaegningsrådet för Forskningen ett samlat förslag till regeringen som i stort anslöt till de ovan angivna rekornmendationer- na.
Organisation
Som konstaterades i det föregående är miljöforskningen i Danmark långt sektoriserad och i hög grad baserad på miljöpolitiska handlingsplaner. En stor del av forskningen styrs och finansieras av ministeriema och utförs av deras sektorsforskningsinstitutioner.
De centrala forskningspolitiska organen under Regeringen och Folketinget är, Forskningspolitiskt råd (FPR) och Undervisnings— och forskningsministeriet. Båda spelar en viktig roll även för miljöforskningen. En betydande del av universitetsforskningens externa medel kommer från forskningsråden, som har till uppgift att prioritera och finansiera speciellt grundläggande forskning. Just på undervisnings- och forskningsministeriets område finns ett särskilt samord- nande och rådgivande organ för miljöforskning, "Forskningsrådenes Udvalg for Miljö- og Omgivelsesforskning" (FUMO).
Även om miljöforskning ingår i ett stort antal av statsadrninistrationens in- stitutioner och ministerier, så är miljöministeriets roll central. Detta admini- strerar de största forskningsresursema, som är direkt riktade mot miljöforskning.
Ministeriet är också den största beställaren/brukaren av forskningsresultat och forskningsbaserad kunskap på området. Dess centrala organ för miljöforskning är Miljöstyrelsen och Danmarks Miljöundersögelser (DMU).
Resurser
Enligt en uppskattning i regeringens strategiska FoU-program 1991-94 uppgår ministeriemas samlade anslagsgivning till miljöforskning år 1990 till knappt 210 milj. DKK. Av dessa är ca 80 milj. DKK grundanslag till institutioner (ett 70-tal universitetsinstitutioner är engagerade i olika miljöforskningsprojekt). Knappt 130 milj. DKK går till program. Här har inte industriministeriets satsningar medräknats. Forskningsrådens medel till miljörelaterad forskning om ca 20 milj DKK måste också adderas till ovan givna summor. Detta gäller också medel som inte direkt avsatts till miljöforskning, men som har sådan relevans. Totalt kan därför danska miljöforskningssatsningar skattas till ca 300 milj. DKK per är år 1990.
Framtidstendenser och forskningspolitisk debatt
Det forskningspolitiska rådet (FPR) håller på att arbeta med det koordinerade, strategiska miljöforskningsprogrammet av år 1992 som enligt planema skall löpa till år 1996. Det utformas som en koordinerad insats med beröringspunkter till alla ministerier som i väsentlig grad utför miljöforskning eller använder sådana resultat. Tanken är att man skall kunna utföra insatser i för ändamålet skapade, men tidsbegränsade forskningscentra. Dessa lyder under ett större ramprogram uppsatt för en period om 3-5 år. Koncentration avses ske mot några få områden där dansk forskning har särskild kompetens eller särskild betydelse. Insatserna skall relateras till internationella programsatsningar. Följande delprogram utpekas:
- atmosfär och luftföroreningar
- grundvatten
— markens övre jordskikt - marint och färskvatten - samhälle och kultur - miljöfarliga ämnen i terresta och akvatiska ekosystem - ett humaninriktat program (bl. a. sjukdomar och genotoxicitet)
Finland Allmänna drag
Före år 1960 sågs miljöfrågorna i främst i termer av naturbevarande och det var först på 1970-talet som en miljöpolitik tillkom. Finlands Akademi tillsatte år 1971 en särskild sektion för miljövårdsforskning. Miljövårdsforskning blev i 1973 års forskningspolitiska program utpekat som ett av fem nationella tyngd- punktsområden inom forskningen. I början av 1980-talet stärktes miljöforsk- ningens ställning markant genom att det år 1983 dels inrättades ett eget miljö- vetenskapligt forskningsråd inom Finlands akademi, dels upprättades ett miljö- ministerium. Samma år inrättades också teknologiska utvecklingscentralen (TEKES), som är en av de viktigaste finansiärerna av miljörelaterad FoU.
Organisation
Centrala organ när det gäller övergripande ansvar för utformning av forsknings- politiken i Finland är Statens vetenskaps- och teknologiräd, Undervisnings- ministeriet, Finlands akademi (generellt forskningspolitiskt ansvar beträffande utveckling av forskarutbildning och forskningsfinansiering), Handels— och industriministeriet samt TEKES.
Miljöministeriets miljövårdsavdelning har ansvar bl.a. för övergripande forsk— ningskoordinering och för internationellt miljöforskningssamarbete.
Resurser
År 1990 kanaliserades i storleksordningen 200 milj. FIM till miljöforskningsom- rådet vilket inkluderar insatser för miljörelaterad energiforskning (ca 30—40 milj. FIM). Av de samlade anslagen av miljöforskning torde ca 70 milj. FIM an- vändas inom universitets— och högskolesektom, varav 10 milj. FIM kommer från universitetets egna budgetmedel.
Framtidstendenser och forskningspolitisk debatt
Verksamheten kännetecknas alltmer av helhetsmodeller och ett ekosystemtän- kande och går mot allt större samlade forskningsinsatser med projekt eller program som omfattar flera discipliner och involverar både flera forskningsu- tövande enheter och flera forskningsfinansiärer.
Huvuddelen av insatserna har dock behållit en klar sektoriell inriktning. De allra senaste åren har dock sett en viss förstärkning av grupper som tagit in forskare från olika håll som skär över traditionella vetenskapliga disciplingränser.
Intemationaliseringen har ökat, men också kritiken rörande risken att de kostsamma stora internationella FoU-programmen skall komma att dränera de nationella resurserna på personal och pengar.
Från 1970- till 1980-talet skedde en förskjutning av intresset från vattenbuma till luftburna föroreningar. I dag går största delen av forskningsmedlen till energi- och teknikvetenskapliga FoU—projekt och tendensen går från mer grund- läggande FoU till mer tillämpade projekt.
Nederländerna Allmänna drag
Miljöfrågomas ökande betydelse under de senaste 20 åren färgas bl.a. av att landet är litet till ytan med en hög befolkningstäthet och en betydande miljöpå- verkan från tung industri. Nederländernas speciella geografi spelar också in, inte minst beroende på att tre större mycket förorenande floder har sina utlopp i landet.
År 1971 skapades ett speciellt departement för hälsa och miljöhygien. En rad miljölagar kom till i f.h. rörande föroreningar till vatten. Under 80-talet aktuali- serades en rad "nya" problem, som förorening av mark och försurning. Svavel- och kväveföroreningamas spridning från industri, trafik och jordbruk blev stora frågor. Mot slutet av 80-talet tillkom de globala frågorna, i f.h. kopplad till energiproduktion. Politiken ändrades mot en sektorsövergripande integrerad planering som fick till följd att relationerna mellan olika miljöproblem upp- märksammades mer och sambandet med olika samhälleliga aktiviteter lyftes fram. Man såg också lagstiftningens begränsningar och ökade insatsema för information mm. för att främja miljövänliga beteenden hos allmänhet, företag och myndigheter.
Organisation
I början på 80-talet etablerades ett speciellt miljösektoriellt, rådgivande organ i forskningsfrågor, kallat RMNO (The Sectoral Advicory Council for Research on Nature and Environment) som skulle göra FoU-prioringar inom miljöforsk— ningen. Det rådgivande organet har ledamöter från forskningssidan, från användarsidan och från policy-världen (relevanta ministerier etc).
Resurser
Enligt vetenskapsbudgeten 1984—90 är den totala miljö-FoU-satsningen år 1990
ca 160 miljoner holländska gulden (ca 3 gånger en svensk krona). Fördelningen i miljoner gulden är ungefär följande
- allmän FoU 95 - vattenrelaterade problem 26 - luftrelaterade problem 23 - markrelaterade problem 0 - buller 5 - strålning 3 - avfall 8 - övrigt (1
Andelen miljö-FoU av den totala FoU-budgeten uppskattas till 6 %, en siffra som långsamt har gått upp från 5,3 % år 1983. (definitionsfrågan i relation till OECD-statistiken är inte klarlagd i denna sammanställning. Siffrorna skall således tolkas med försiktighet).
Framtidstendenser och forskningspolitisk debatt
År 1989 etablerade regeringen en speciell nationell miljöpolicyplanoch finans— ieringen av denna ledde till politiska konflikter som bidrog till regeringens avgång våren 1989. Planens kärna byggde på idén om en bärkraftig utveckling, med betoning på att sluta flödena av ämnen i produktionscykeln, att spara energi och att förhöja kvaliteten på produkten och därmed förlänga deras tekniska och ekonomiska livslängd.
Miljörelaterad FoU har nu fått en mer central roll i den övergripande FoU- politiken. Forskning rörande mer storskaliga miljöeffekter lyfts nu fram, t. ex. genom global change-program och medverkan i EG:s program. Relationen mellan ekonomi och ekologi, mellan transporter och miljö samt olika energifrå- gor och även människans roll då det gäller att lösa miljöproblemen är frågor som lyfts fram, liksom olika tekniska lösningar i riktning mot "renare" teknolo- gier.
FoU-systemet riktar också uppmärksamheten mot mer grundläggande miljöfrå- gor på medellång och längre sikt för att förbättra den vetenskapliga basen för mer tillämpad och policyorienterad miljöforskning. Teman som lyfts fram i 1990 års vetenskapsbudget från Utbildnings- och vetenskapsministeriet är bl.a. studiet av samspel och dynamik mellan atmosfär-hydrosfär-biosfär m.m., och inte minst det mänskliga inflytandets roll. Det mänskliga beteendet är ett annat område som prioriteras, liksom olika former av stödinsatser: utveckling av modeller, detektionssystem och nätverk.
Detta kräver ökat samarbete mellan en rad discipliner varvid de internationella aspekterna betonas.
Policy-relevansen markeras även för mer fundamentalt inriktad miljö-FoU och detta ökar behovet av samarbete mellan olika forskningsinstitut.
Regeringens roll är att aktivt ta del av denna process genom finansieringen till instituten, men också genom att uppmuntra till skiften i forskningens tyngd- punkter, t.ex. genom skapandet av speciella miljöforskningsprogram. Regeringen uppmuntrar också till forskningssamarbete och tilldelar centrala forskningsen- heter speciella granskarroller rörande specifika miljöprogram.
Förenta staterna Allmänna drag
Miljöforskning i USA är svårgripbar. Det finns flera orsaker till detta: landet är så omfångsrikt att det är svårt att få en överblick t.o.m. för den federala ledningen själv, det finns en rad nivåer rent organisatoriskt som minskar överblickbarheten samt i många fall är delstatemas satsningar långt viktigare än federala satsningar. Kalifornien är här ett gott exempel. Inslaget av privata fonder och en rik flora av universitets- och institutsfinansiering förstärker intrycket av oöverblickbarhet. Definitionsproblemen är stora eftersom t.ex. rymdsatsningen intar en så viktig del av nationella satsningen.
Frågor uppstår om vilken andel av denna bör räknas på miljöforskningens konto och vilken del skall räknas på det militärstrategiska, politiska kontot. I dessa dagar diskuteras även om delar av det militära u-båtsprogrammet skulle kunna få civila miljöövervakande funktioner. 1 de flesta länder i Europa anses frågor om "Global Change" som en del av miljöforskningen. I USA diskuteras "Global Change" ibland som ett överordnat forskningsområde. Detta är naturligtvis en följd av USA:s storrnaktsroll och det försvårar en uppfattning om vad USA faktiskt investerar i miljö-FOU. En inte obetydlig del sådan forskning är också del av forskning inom olika sektorer, t.ex. energisektoms FoU, transportsektoms tekniska FoU osv. Vi har då inte heller gått in på den miljörelaterade FoU som drivs av den privata sektorn, en svårfångad andel även i andra länder, men i USA-fallet alldeles extremt ogenomträngligt.
Utvecklingen av en officiell miljöpolitik i USA kan synas ha gått långsammare än i flertalet andra länder i Europa. Emellertid är den miljöpolitiska debatten i hög grad vital om än polariserad på ett armat sätt än i flera andra industriländer. En rad fristående non-profit organisationer som World Resources Institute
(WRI) och World Watch Institute har under en lång rad _år agerat i olika nationella och internationella sammanhang. Allmänhetens intresse för miljöfrå- gor får nog anses ha ökat under 80-talet. I dag anser 70 % av den amerikanska befolkningen att USA spenderar för lite på att förbättra och skydda miljön. Samma andel gäller dock också för utbildningsfrågoma och för hälso- och sjukvårdsfrågor. Allmänhetens miljökunnande är dock relativt bristfälligt.
Organisation
Miljö-FoU i USA är i mycket hög grad decentraliserad, men det finns tendenser till att försöka skapa strategiska initiativ av mer koordinerad att på olika delavsnitt. Senator Al Gore, ordförande i The Senate Subcommittee on Science and Space har t.ex. lanserat ett sk. "Strategic Environment Initiative (SEI) som är en anspelning på det militära "Strategic Defence Initiative" (SDI) och markerar därigenom den betydelse som detta utspel ges.
På det federala planet är National Science Foundation (NSF) den dominanta finansiären av grundläggade FoU på miljösidan. De amerikanska universiteten och högskolorna har blivit något mindre beroende av den federala regeringen för sitt FoU-stöd, sett över tiden, även om det fortfarande är av avgörande be- tydelse. Men samtidigt har NSF:s betydelse som största bidragsgivare till miljöforskningen förstärkts de senaste 20 åren.
På federal nivå finns också Environmental Protection Agency (EPA) med ett betydande stöd till miljö-FOU. EPA har begärt en 5.3 %-ig ökning av sin FoU- budget som skulle resultera i totalt 528 milj. USD. Av detta skulle 350 milj. USD omfatta extern FoU och 178 milj. USD FoU driven i EPA:s egna laboratorier. Emellertid har just EPA:s forskningsverksamhet utsatts för kritik av en panel tillkallad av EPA:s chef. Forskningen har, framhålls det, varit av ojämn kvalitet och behovet av ett vidgat peer review system för granskning måste tillskapas. EPA bör enligt kritiken skära ner 35 % av kontraktsforskningen och föra över dessa resurser till förmån för extemfinansierad forskning vid universi- teten.
Olika ministerier har också egna FoU-program, varav det är rimligt att anta att delar kan betraktas som miljö-FoU. För jordbruksdepartementet begärs t.ex. 1 300 milj. USD för forskning, indelade i olika program. Många av dessa har miljödelar, som bl.a. sysslar med ny användning av jordbruksprodukter, bio- bränslen, näringsämnen som kan minska kroniska sjukdomar, risker i livsmedel, vattenkvalitet etc. Inom flera av dessa områden finns även ett s.k. "National Research Initative" (år 1992 ca 100 milj. USD), där forskama söker medel.
miljarder USD, vilket är en svag neddragning från år 1992. Här finns flera miljö-FoU—relevanta underprograrn kring fossilbränsle, energibesparing, käm- kraftscykelns problem, solenergi m.m. Här finns också ett program om 378 milj. USD, som rör miljö- och hälsokonsekvenser av energiförbrukningen och lösningar på dessa problem.
Utöver dessa program finns vissa få till miljöområdet specialdestinerade, koordinerade program. De två viktigaste är Global Change programmet respekti- ve ett miljöbiologiskt program som presidentens Office of Science and Tech- nology tagit initiativ till.
Global Change programmet har utarbetats av en speciell interdepartemental kommitté "on Earth and Environmental Sciences" (CEES) under The Federal Coordinating Council for Science, Engineering and Technology" (FCCSET). Programmet skall speciellt bearbeta de vetenskapliga osäkerheter som finns då det gäller jordens förmåga att absorbera förändringar. Det är en "prioritydriven scientific research agenda that is designed to be integrated, comprehensive and multidisciplinary".
Det miljöbiologiska programmet är under uppbyggnad. Totalt satsades 1990 371 milj. USD på sådan forskning, varav 171 miljoner på grundforskning och 193 milj. USD på tillämpad forskning. Här är det NSF som är den största enskilda finansiären som stödde nästan hälften av all grundforskning samt är den huvudsakliga bidragsgivaren till den akademiska forskningen.
Resurser
Eftersom miljö-FoU förekommer i en så splittrad organisatorisk bild har redan vissa tillgängliga siffror angetts ovan och knutna till respektive program. Några totalsiffror är svårt att få.
Framtidstendenser och forskningspolitisk debatt
Vad man kan säga är att miljöforskningen i mer strikt bemärkelse fortfarande intar en blygsam plats i den amerikanska forskningspolitiken jämfört med många andra områden. Totalt sett är forskningen gynnad i den amerikanska admini- strationens budgetförslag jämfört med andra budgetområden, men de ökningar som föreslås avser nästan alla av FCCSET koordinerade forskningsprogram. Ett av dessa är Global Change-prograrnmet. Samtidigt synes WRI:s bedömning att den tillämpade miljöforskningen missgynnas, om man jämför med grund- forskningen inom miljöområdet, fortfarande gälla.
samhället. Initiativen till koordinering och kartläggning av miljöforskningen är tecken på att man anser det nödvändigt att försöka skaffa sig en bild av situa- tionen. Vissa tror också att miljöforskningens omfattning kommer att öka i takt med att alltfler inser miljöfrågomas allvar.
Japan
Allmän utveckling
Den japanska ekonomin växte snabbt under 1960-talet och fick till följd att naturmiljön blev allt hårdare belastad av olika föroreningar. Under 1970-talet uppdaterades de antiföroreningslagar som redan etablerats, de systematiserades och stärktes och regeringen gjorde nya insatser i denna riktning. Den privata industrin ökade sitt intresse för föroreningskontroll som i sin tur uppmuntrades genom regeringens policyinitiativ. Oljekrisen under 70—talet ledde också till att företagen strävade efter att minska oljeanvändningen.
En rad bl.a. ekonomiska incitament infördes. Nya teknologiska lösningar möjliggjorde t. ex. introduktionen av standards år 1978 för bilavgaser, som bara två år tidigare ansetts vara omöjliga. Detta gav japansk bilindustri en konkur— rensfördel. Sådana regelskärpningar försämrar således inte enligt japansk uppfattning den ekonomiska utveckligen.
Också på vattensidan förbättrades situationen genom striktare regler för depone- ring av avfall och utsläpp av förorenat vatten till sjöar och floder.
Sedan år 1980 har det blivit allt mer viktigt att ingripa mot föroreningar förknippade med dagligt liv i urbana områden, t.ex. kväveoxider till luft och vattenföroreningar från hushållsavlopp. Under denna period har också industrins nya kemikalier alltmer uppmärksammats som ett problem.
Det ömsesidiga och ökande beroendet mellan länder på i f.h. det ekonomiska planet har medfört ett ökande japanskt intresse för socioekonomiska aspekter och för allmänna utvecklingsproblem. Vid 1989 års Tokyokonferens om den globala miljön och om samhällets åtgärder för att verka för en bärkraftig utveckling, diskuterades de globala klirnatproblemen, problem kring tropiska regnskogsproduktion och rent allmänt u-ländemas miljöproblem. En av Japans vägar för att hantera klimatfrågan är genom en kraftigt förbättrad energieffekti— visering. Också frågor rörande marina föroreningar står högt på den japanska intresselistan.
Det kan dock konstateras att Japans miljöpolitik fortfarande i huvudsak är
reparativt och inte särskilt framåtsyftande och preventivt. Ofta väljs starkt teknifierade lösningar. Miljövårdsopinionen är visserligen betydande i Japan, men anses inte ha samma styrka och betydelse som i USA och i Västeuropa.
Organisation
Det finns ett 15 tal olika avdelningar för internationella miljöfrågor inom olika ministerier. Beslutssamordningen är således inom byråkratin behäftad med betydande problem.
I Japan hanteras miljöfrågor i huvudsak av The Environment Agency anknuten till centralregeringen. Den kan jämföras med en korsning av det svenska miljöministeriet och SNV genom att myndigheten både formulerar policies och implementerar dem. The Environmental Agency bestämmer således landets miljöpolitik, och det utan alltför mycket publicitet.
Environment Agency har en mycket svag position, speciellt relativt starka näringslivsbranscher. Det finns emellertid ett snabbt ökande miljömedvetande i Japan och en känsla av globalt ansvar som pekar mot en viktig internationell roll för Japan inom miljöområdet framöver.
En nedbrytning av den statliga totalbudgeten för miljöbevarande åtgärder visar att miljöforskningen (Promotion of Research and Development for Environ- mental Pollution Control) år 1989 erhöll 23 billioner yen av totalt 1 329 (100 yen motsvarar 4,5 kr). En tolkning skulle då kunna vara att miljö FoU skulle ligga strax under 2 % av de totala statliga miljöansträngningama (1.8 %).
Framtidstrender och forskningspolitisk debatt
Miljöfrågan har alltmer kommit att uppmärksammas i den publika debatten varför det finns anledning att tro på ökade insatser på miljöns område framöver. Speciellt syns det som om de globala miljöproblemen fått ökad aktualitet i Japan i dag. Detta kan nog ses som ett utflöde av en vidgad syn på vad som till- kommer Japan som en nation med globalt ansvar.
Det finns en ökande japansk insikt om att med detta följer ett miljöansvar för att långsiktigt kunna få behålla dessa resursbaser. På hemmaplan är intresset mycket stort för urbana miljöfrågor och för möjligheten att skapa nya ekologiskt fungerande miljöer.
51 5 ÖVERSIKT ÖVER SVENSK MILJÖFORSKNING
I detta kapitel redovisas översiktligt den miljöforskning som bedrivs i Sverige. Det gäller både den forskning som finansieras via statliga anslag och den forskning som näringslivet och staten stödjer inom i första hand den kollektiva forskningen, bl.a. vid IVL. Därutöver redovisar vi den utvärdering av miljöforsk- ningen som KVA har genomfört.
5.1 Allmän översikt över miljöforskningen i Sverige
Kartläggningen omfattar både den miljöforskning som SNV svarar för och som finansieras via naturresurs- och miljödepartementet och den forskning med miljöanknytning som bedrivs inom andra samhällssektorer finansierad av andra departements anslag.
Kartläggningen utgår från den svenska forskningspolitikens grundläggande utgångspunkt som innebär att varje samhällssektor har ansvar för att bedöma, formulera, initiera, finansiera, följa upp och utvärdera sin egen forskning samt att frågor om miljö och miljövård numera bör integreras i alla verksamheter som medför miljökonsekvenser.
Principen att den enskilda samhällssektom har det primära ansvaret för forsk— ningen medför att stöd lämnas till sektorsforskning av flera myndigheter och forskningsfinansierande organ under olika departement. En annan princip är att en stor del av forskningen som finansieras via statliga medel utförs inom universitet och högskolor. Den svenska modellen innebär således att forskning beställs och finansieras från ett organ, medan den utförs av universitet och högskolor. I mindre utsträckning sker forskning i särskilda forskningsinstitut.
Översikt över den sektorsfinansierade forskningen
Det statliga FoU-stödet ökade enligt SCBs statistik över beräknade forskningsan- slag från ca 10 miljarder kronor år 1985/86 till 15 miljarder kronor år 1990/91. 1 de summor som redovisats har regelmässigt exkluderats moms. I den forsk-
ningspolitiska propositionen delas forskningsinsatsema upp på två huvudom- råden: den grundläggande forskningen och de samhällsstyrda forsknings- och utvecklingsarbetet (i dagligt tal kallad sektorsforskning). I det förra området ingår grundforskning och forskarutbildning som framförallt finansieras via anslag från utbildningsdepartementet. I det senare området intar försvarsforsk— ningen en särställning genom sin omfattning. Försvarsdepartementets stöd till forskning utgör drygt 43% av det totala stödet till sektorsforskning, som uppgick till 9,1 miljarder kronor år 1990/91 - samtliga departementsanslag exkl. ut- bildningsdepartementet.
Tabell 5.1 Beräknade FoU—anslag i budgetpropositionema budgetåren 1985/86, 1989/90 och 1990/91 med fördelning på departement, milj. kr. Källa SCB Forskningsstatistik
Departement 1985/86 1989/90 1990/91 Justitiedepartementet 4 17 20 Utrikesdepartementet 420 810 814 Försvarsdepartementet 2 324 3 641 3 918 Socialdepanementet 182 190 172 Kommunikationsdepart. 104 156 165 Finansdepartementet 76 72 97 Utbildningsdepart. 3 920 5 177 5 893 Jordbruksdepartementet 551 908 1 004 Arbetsmarknadsdepart. 268 387 415 Bostadsdepartementet 215 199 274 Industridepartementet 1 655 1 550 1 865 Civildepartementet 54 116 128 Miljödepartementet 156 308 327 Affärsdrivande verk 316 1 006 1 254 Övrigt 64 67 Summa, inkl affärsverk 10 245 14 602 16 413
" , exkl. " 9 929 13 596 15 159 " , departement 9 929 13 539 15 092
Fördelning på utbild— ningsdep, försvarsdep och övriga departement:
Utbildningsdepartementet 3 920 5 177 5 893 Försvarsdepartementet 2 324 3 641 3 918 Ovriga ll departement 3 685 4 721 5 281
Tabell 5.2 Beräknade FoU—anslag i budgetpropositionema för 1980/81, 1985/86, 1989/90 och 1990/91 (inkl. affärsverken), fördelade på ändamål, milj. kr. löpande priser. Källa SCB Forskningsstatistik, PM 1991—01-25
___—___— Ändamål 80/81 85/86 89/90 90/91 ___—___—
1 Jordbruk, skogsbruk, jakt m m 119 216 302 317 2 Industriell verksamhet 462 700 602 834 3 Energi- och vattenförsörjning 614 777 538 564 4 Transport och telekommunik. 149 408 1 268 1 494 5 Boende och sarnhällsplanering 119 156 103 136 6 Fysisk miljö, naturvård 106 161 479 529 7 Hälso— och sjukvård 196 114 159 150 8 Socialvård, soc. miljö, tryggh. 84 64 91 63 9 Kultur, massmedia, fritid 16 32 65 85 10 Undervisning 61 63 82 68 11 Arbetsmiljö, personalskydd 172 262 396 427 12 Offentlig förv, samhällserv. 167 238 327 353 13 Utforskn. av jorden och atm. 42 31 58 76 14 Allmän vetenskaplig utveckl. härav: 2 782 4 591 6 377 7 276 14.1 Naturvetenskap 523 970 1 415 1 583 14.2 Teknisk vetenskap 471 734 1 245 1 422 14.3 Medicinsk vetenskap 931 1 565 1 960 2 183 14.4 Lantbruks- och veterinärvet. 288 387 615 688 14.5 Samhällsvetenskap 188 353 489 559 14.6 Humanistisk vetenskap 168 266 414 464 14.7 FoU som ej kan fördelas 213 316 240 377 15 Rymdverksamhet 170 431 147 166 16 Försvar 942 2 606 3 605 3 876 & Samtliga ändamål 6 201 10 850 14 602 16 413 Härav affärsverken 316 1 006 1 254
&
54 Redovisning av miljöforskning
I enlighet med det forskningspolitiska beslutet skall miljöfrågoma inta en central roll i allforskning. En genomgång har skett av i princip alla anslag som har redovisats i det forskningspolitiska beslutet.
Genom arbete som skett inom ramen för NORDFORSKs kontaktgrupp för forskningsstatistik har det blivit möjligt att bryta ned statistiken på ändamål. Denna inledning överensstämmer med den indelning som OECD har rekommen- derat, men den nordiska indelningen är mer detaljerad.
Finansiering av forskning om miljö och miljöeffekter återfinns i första hand inom område 6 Förbättring av fysisk miljö och naturvård samt i viss utsträck- ning även inom område 13 Främjande av utforskning av jorden och atmosfären.
FoU som syftar till att förhindra föroreningar eller miljöeffekter vid utövande av en viss aktivitet knuten till en viss sektor ingår under den för aktiviteten relevant rubriken. Det innebär att forskning om miljövårdsåtgärder återfinns inom framförallt områdena 1 Främjande av jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske; 2 Främjande av industriell verksamhet m.m.; 3 Förbättring av energi- och vatten- försörjningen samt 4 Förbättring av transport och telekommunikationer.
Statliga organ som finansierar miljöforskning
Som vi nyss konstaterat gäller vårt uppdrag den sektorfinansierade miljöforsk- ningen. Det omfattar dels den miljöforskning som naturvårdsverket ansvarar för och som finansieras genom anslag inom miljö— och naturresursdepartementet, dels den forskning med miljöanknytning som bedrivs inom olika samhällssekto- rer och som finansieras av andra departements anslag. I sektorsforskning kan definitionsmässigt ingå såväl riktad grundforskning, tillämpad forskning som utvecklingsarbete.
Frågor om miljö och miljövård berör numera praktiskt taget alla verksamheter i ett modernt samhälle. Ett effektivt miljöarbete förutsätter därför att myndig- heter, organisationer, företag etc. tar ansvar för miljöfrågorna inom sina verksarnhetsområden och vidtar de åtgärder som krävs för att skydda miljön och säkerställa utvecklingen på dessa områden. Det gäller givetvis även FoU-- verksamheten, där ju de olika samhällssektorema ansvarar för att samordna erforderliga insatser.
I den forskningspolitiska propositionen från år 1990 framhålls att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning och att miljökonsekvensema skall
analyseras och redovisas. Det konstateras i propositionen att endast genom att berörda myndigheter tar sitt ansvar, d.v.s. forskningsråd och sektorsmyndigheter, är det möjligt att säkerställa målen att miljöforskningen blir en viktig del av såväl grundforskningen som den tillämpade forskningen i allmänhet.
Decentraliseringen och sektoriseringen av ansvaret för forskningen har, till- sarrunans med integreringen av miljöfrågorna i samhällsbyggandet och samhälls- livet, medfört att det har blivit nödvändigt att i genomgången av miljöforsk— ningen utgä från den samlade FoU-verksamheten. Det räcker inte att kartlägga och granska "miljömyndighetemas" insatser eller användningen av vissa "miljöanslag". I så fall skulle man bara få med en begränsad del av miljöforsk- ningen i Sverige.
Följande sammanställning redovisar statliga organ som finansierar eller kan tänkas finansiera miljöforskning eller forskning med miljöanknyming. Med hänsyn till att miljöfrågorna berör praktiskt taget alla samhällssektorer har även medtagits sådana forskningsstödjande organ där miljöfrågorna kan ha en mer begränsad betydelse.
Gruppen Miljöforskningsstöd jande organ omfattar sådana organ som enbart har till uppgift att stödja och finansiera miljöforskning. I denna grupp ingår SNV och AFR.,TOtalt disponerar dessa organ 160 milj. kr. under 1991/92 för stöd till miljöforskning.
Den andra gruppen Grundforskningsråd omfattar socialvetenskapliga forsk- ningsrådet, FRN, HSFR, MFR, NFR, SJFR och TFR. Dessa forskningsråd disponerade sammanlagt för budgetåret 1990/91 1 365 milj. kr.
Sektorsforskningsstödjande organ omfattar sektorsforskningsråd, myndigheter och delegationer med uppgift att stödja eller genomföra sektorsforskning där miljöfrågor i varierande utsträckning utgör en viktig faktor att beakta.
Denna grupp utgårs av en stor grupp organ. Till denna grupp har förts SAREC, FOA, SMHI, TFB, VTI, Raä, Riksmuseet, AMFO, statens jordbruksverk,
Skogsstyrelsen, fiskeriverket, SJFR, BFR, SGU, NUTEK, Rymdbolaget, KemI, SSI, SKI och SEI.
Sammanlagt anvisades för sektorsforskningsstödjande organ ca 4,8 miljarder kronor under budgetåret 1990/91.
Sammanfattningsvis disponera således "de sektorforskningsråd, myndigheter och statliga institut som stöder eller kan förväntas stödja miljöforskning" under budgetåret 1991/92 tillsammans knappt 5 miljarder kronor av budgetmedel för
56 sektorsforskning. I denna summa har inte inräknats det FoU-stöd som länmas av grundforskningsråden (] 365 milj. kr) och inte heller den forskning som finansieras via fakultetsanslag o. (1. 5.1.1 Genomgång av vissa myndigheters miljöforskning Statens naturvårdsverk Allmänt om verkets forskning I tabell 5.3 anges i löpande priser hur mycket pengar som har anslagits till SNV via det särskilda anslaget för miljöforskning. Av sammanställningen framgår att totalt ca 920 milj. kr. har anslagits för miljöforskning under de senaste tio åren.
Tabell 5.3 Sammanställning av anvisade resurser för miljöforskning via det särskilda miljöforskningsanslaget, kronor
Budgetår Anslag Fasta priser” 1983/84 48 200 000 48 200 000 1984/85 52 732 000 48 113 000 1985/86 63 600 000 57 040 000 1986/87 68 150 000 61 121 000 1987/88 84 500 000 68 476 000 1988/89 90 447 0001) 67 750 000 1989/90 104 734 000 73 704 000 1990/91 112 351 000 72 908 000 1991/92 133 190 000 82 942 000 1992/93 151 783 000 -
1) Till anslaget för miljöforskning budgetåret 1988/89 tillkommer 11,5 milj. kr. för havsmiljöforskning.
2) Uppräknat m.h.t. inflationen och med basår 1983/84.
Resursema för miljöforskningen har nominellt trefaldigats under dessa år. Även om man tar hänsyn till inflationen har anslaget ökat relativt kraftigt mellan budgetåren 1983/84 och 1991/92. Tabell 5.4 redovisar användningen av dessa medel.
Den helt dominerande delen av den externa miljöforskning som finansieras av SNV genomförs vid universitet och högskolor. Under det nu aktuella budgetåret användes 80-85% av tillgängliga medel för stöd till högskoleforskning. Vidare har satsningarna på EG-forskning ökat kraftigt under perioden.
Tabell 5.4 Anslag och fondmedel som SNV disponerar till miljöforskning 1989/90 - 1991/92, 1000-tals kr.
Anslag, budgetposter o. d. 1989/90 1990/91 1991/92 Miljöforskningsanslaget, B 41) 102 234 112 317 132 524 Avgår till Stiftelsen IVL -20 215 -14 140 —16 950
" " genteknikkommissionen -250 Till SNVs disposition av B 4 82 019 98 177 115 324 Jaktvårdsfonden 4 000 4 600 4 800 Viltskaderegleringsfonden 2 500 2 900 3 100 Del av Naturvårdsverket, B 1 20 900 22 900 11 500
Till naturvårdsverkets disposition 109 419 128 577 134 724
1) Momsen har dragits från anslaget B 4. Miljöforskning, därav skillnaden mellan tabell 5.3 och 5.4.
De vetenskapliga kommittéerna har fått sina medel för stöd till "icke program- styrd" forskning uppräknade med hänsyn till kostnadsfördyringar. Det har medfört en mer begränsad ökning med ca 15% från 1989/90 till 1991/92. En kraftig ökning har däremot skett vad gäller inrättandet av extra forskartjänster och forskargrupper vid universitet och högskolor. Det har varit fråga om en fördubbling av anslaget under denna period.
Det är dock som framgår av tabell 5.6 fråga om relativt små förändringar i fördelningen mellan de tre huvudområdena - kommittéer, projektområden och forskartjänster/forskargrupper. Den enda större förskjutningen gäller forskartjän- ster/forskargrupper där andelen ökat från 5 till 8%.
En huvuduppgift för de vetenskapliga kommittéerna är att inom fastställda ramar föreslå stöd till s.k. icke programstyrd forskning. Komrnittéema skall vidare från vetenskapliga utgångspunkter granska samtliga till SNV inkommande förslag till forskningsprojekt samt initiera ny forskning, främja kunskapssammanställningar och anordna symposier inom sina resp. ansvarsområden. De har vidare en viktig roll när det gäller att utforma förslag till inrättande av extra forskartjänster och stöd till forskargrupper vid universitet och högskolor.
Tabell 5.5 SNVs användning av tillgängliga medel för stöd till miljöforskning 1989/90 - 1991/92, 1000-tals kronor.
Anslag/ändamål 1989/90 1990/91 1991/92 Miljöforskningsanslaget, exkl IVL +84 800 107 900 121 700 Förvaltningskostnader: löner, resor, 6 100 7 800 8 200
expenser, arvoden 0 (1
Övriga omkostnader: information, 3 900 3 300 3 300 utredningar, resor, symposier
Vetenskapliga kommittéer 28 500 32 300 32 200 Projektområden 35 400 48 700 60 600
Extra forskartjänster 5 000 8 000 10 000
Tjänster vid Kristinebergs 600 700 800 Marinbiologiska Station
EG-samarbete 400 6 200 6 200
Obudgeterat och övrigt 4 500 900 — ___—___ Jaktvårdsfonden: +4 000 4 600 4 800 Viltskaderegleringsfonden: +2 500 2 900 3 100 ___—___— Kommittén Viltforskning 6 500 7 500 7 900
___—___—
Naturvårdsverket, ramanslag B 1:
Tre projektområden, se tabell 5.8 +20 900 22 900 11 500 Summa "_ 112 900 138 300 141 500
___—___—
Kommittéema skall täcka hela det breda kompetens— och kunskapsområdet - forskning om miljö och miljöeffekter. Kommittéemas budget uppgår till i genomsnitt 4-5 milj. kr. per område och år. Ca 200 forskningsprojekt fick stöd via kommittéerna budgetåret 1991/92. Dispositionen av medel under budgetåret 1989/90 - 1991/92 framgår av tabell 5.7.
Tabell 5.6 SNVs samlade stöd till miljöforskning vid universitetet och högskolor 1989/90 - 1991/92, 1000-tals kronor och procent
Ändamål 1989/90 1990/91 1991/92 Vetenskapliga kommittéer, tkr 35 200 38 800 40 700 " " , % 37 33 33 Projektområden, tkr 55 800 72 000 71 900 " , % 58 60 59 Extra tjänster/ forskargrp. tkr 5 000 8 000 10 000 " " " , % 5 7 8 Summa 96 000 118 800 122 600
___—___—
SNV har genom sin breda satsning inom kommittédelen fångat in centrala miljöfrågor i sitt forskningsstöd. Insatserna är genomgående relevanta för behandlingen av miljöfrågorna i samhället. Ambitionsnivån i miljöarbetet är mycket hög och detta, som SNV även pekat på i sina anslagsframställningar, kan motivera en väsentligt mer omfattande miljöforskning. I detta perspektiv är frågan om prioriteringar av de insatser som kan ske inom givna ramar självfallet lika intressant som den mer allmänna frågan om forskningens samhällsrelevans.
Projektområden
Syftet med att skapa särskilda projektområden är att "under ett tak" kunna belysa centrala miljövårdsfrågor ur olika aspekter. Fördelningen av medel för projektområdesforskning under senaste är framgår av tabell 5.8. Under den senaste treårsperioden har sex projektområden avslutats och lika många till- kommit.
Tabell 5.7 Disposition av medel inom de vetenskapliga kommittéerna 1989/90 - 1991/92, 1 OOO—tals kronor. Finansiering via anslaget B 4. Miljöforskning, jaktvårdsfonden och Viltskaderegleringsfonden
,'Ilg L:s...rw'.;-_ 89/90 90/91 91/92 Toxikologi och liäistöfjtiiiif 4 100 4 300 4 400 Marin miljö 4 300 5 500 5 600 Sjöar och vattendrag 4 500 4 800 5 000 Grundvatten och mark 4 200 4 400 4 400 Luftvård 2 900 2 900 3 500 Landmiljö 3 800 4 100 4 000 Buller 1 500 1 300 1 800 **;mhällsvetensk. miljövårdsforskn. 3 400 4 000 4 100 Eaktvårds— och Viltskaderegle- ringsfonden: Viltforskning 6 500 7 500 7 900 Summa 35 200 38 800 40 700
_a
Av tabellen framgår att några större förändringar inte har skett under de senaste treårsperioden vad gäller fördelningen mellan de olika kommittéerna.
Utvecklingen har under de tre senaste budgetåren bl.a. inneburit en ökad satsning på forskning om miljöfrågor som uppmärksammats under senare år. Man kan notera att hälsofrågoma har lyfts fram och fått ett större ekonomiskt utrymme. Parallellt härmed har den mediainriktade forskningen fortsatt i relativt oförändrad omfattning. En viss minskning har emellertid skett vad gäller försumingsforskningen. Ökade anslag har samtidigt möjliggjort satsning på nya miljöfrågor och nya områden.
Företrädare för myndigheter, organisationer och andra avnämare är genom— gående positivt inställda till de satsningar som görs av verket inom de olika projektområdena. En bidragande orsak härtill torde vara gruppernas samman- sättning som ger möjlighet till en dialog mellan avnämare och forskare. I huvudsak har inga erinringar rests mot organisationsstrukturen med fördelning på kommittéer och projektområden. Däremot har förslag redovisats som syftar
till att minska antalet kommittéer och förändra deras ansvarsområde. Vidare har efterlysts en mer målinriktad och tillämpad forskning som gör det möjligt att snabbare nyttiggöra resultaten i det praktiska miljöarbetet. Det gäller framförallt vissa områden där insatser för att lösa problem behöver prioriteras framför fortsatt analys av tillstånd och utveckling i miljön.
Fördelning mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete
SNV hari samband med en hearing anordnad av utbildningsdepartementet våren 1992 (PM 1992-03-10 Underlag för hearing om "Den offentliga forsknings- finansieringen) ställt samman uppgifter om fördelningen av stödet till miljö- forskning på grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Sammanställningen (tabell 5.9) visar att 25% av stödet till forskning via kommittéer och projektområden avser riktad grundforskning medan 66% avser tillämpad forskning. Stödet till utvecklingsprojekt utgör 9% av de samlade insatserna.
Av naturliga skäl är andelen grundforskning större inom de vetenskapliga kommittéerna än inom projektområdena (38 resp. 17%). Spännvidden är dock relativt stor från 22 % till 63% vilket till viss del kan bero på olika uppfatt- ningar om vad som bör klassificeras som grundforskning resp. tillämpad forskning. För kommittédelen som omsätter totalt ca 33 milj. kr. utgör tillämpad forskning 54%. Det lägsta värdet redovisas för "Sjöar och vattendrag" — 30% och det högsta för Marin miljö" och "Toxikologi och hälsoeffekter" - 66%.
Projektgruppemas insatser, som totalt för 1991/92 uppgick till 60 milj. kr., fördelas med 17% på riktad grundforskning och 73% på tillämpad forskning. Men även här är spännvidden stor mellan de olika projektgruppema. Fyra projektgrupper redovisar inte några insatser inom grundforskningen: Åtgärder mot eutrofiering, Västerhavet — storskaliga processer och miljöeffekter, Östersjön - storskaliga processer och miljöeffekter samt Testsystem i markmiljön. Samti- digt redovisar tre andra grupper satsningar på grundforskning överstigande 35%. Det gäller områdena Hälsorisker vid försurning av mark och vatten, Rest- biotopers betydelse för fauna och flora samt Förändrat klimat och UV-B— strålning.
Utvecklingsprojekt finansieras, om än i varierande omfattning, inom sex av kommittéerna och inom samtliga projektgrupper.
Tabell 5.8 Disposition av medel för "projektområdesforskning" 1989/90 - 1991/92, 1 OOO-tals kronor. Finansiering via anslaget B 4. Miljöforskning och poster inom B 1. Statens natur- vårdsverk
Anslaget/projektområde 89/90 90/91 91/92
Effekter av luftföroreningar 15 700 15 800 13 200 och försuming') Miljö/Cellulosa II 3 700 3 300 -
Restbiotopers betydelse för fauna och flora II 2 800 4 100 3 500
Kvicksilvers förekomst och omsättning i miljön 600 - —
Miljömedicinskt vamingssystem baserat på biol. indikatorer 4 400 4 500 -
Säl och sälskydd 2 000 1 600 - Persistenta toxiska organiska 4 600 4 400 , ämnen (PETOS) Luftföroreningar i tätortsmiljö 1 000 3 800 - thattenförsuming - effekter 3 900 4 100 3 900 och åtgärder”
Testsystem för markmiljö (MATS) 2 900 3 100 3 400 Storskaliga processer och 2 200 5 800 5 900 miljöeffekter i Östersjön Storskaliga processer och miljö- 2 300 4 900 5 600 effekter - Kattegatt o Skagerak Åtgärder mot eurrofiering i 2 200 2 300 1 700 Östersjöns kustområden
Effekter av förändrat klimat - 2 000 3 000 och UV-B-strålning Ekologiska risker med spridning - 1 000 2 500 av transgena organismer Våtmarker och sjöar som - 1 600 3 200 kvävefällor
Persistenta organiska ämnen - - 7 300 Riskbedömning av hälsoeffekteri - - 5 100 miljön Hälsorisker vid försurning av - — 2 100 mark och vatten
Försöksverksamhet med åtgärder 7 500 9 700 11 500
mot mark- och grundvattenför— suming inkl skogsvitalisering”
Totalsumma 55 800 72 000 71 900 Summa exkl. området "Försöksv.." 48 300 62 300 60 400 1) Härav finansieras via anslaget B 1 under budgetåret 1989/90 10 600 tkr och under 1990/91 10 300 tkr. 2) Härav finansieras via B 1 under budgetåret 1989/90 2 800 tkr och under 1990/91 2 900 tkr.
3) Projektområdet finansieras via B 1.
Tabell 5.9 Fördelning av SNVs stöd till forskning via kommittéer och projektområden under budgetåret 1991/92 fördelat på typ av insatser, 1 OOO—tals kronor och procent.
FoU—former kommittéer projekt totalt Riktad grundforskning 12 545 10 188 22 733 % 38 17 25 Tillämpad forskning 17 680 44 038 61 718 % 54 73 66 Utvecklingsarbete 2 548 5 838 8 386 % 8 10 9 Summa 32 773 60 373 93 146
I kommentarema till detta underlag framhåller verket att några större förändring- ar av det totala forskningsstödet inte skett när det gäller andelen grundforskning. En motsvarande genomgång gjordes inför 1983/84 års forskningsproposition som visade att med en snäv definition av begreppet grundforskning disponerades 10% av forskningsstödet till grundforskning. Med användning av motsvarande bredare definition som använts i den nu aktuella redovisningen skulle detta enligt SNV motsvara ca 25%.
] redovisningen har inte medtagits medel för finansiering av forskartjänster och forskargrupper, vilket inte förekom i någon större omfatming 1983/84. Sådan kompetensuppbyggnad bör enligt rapporten klassificeras som grundforskning, eftersom verksamheten inte har någon bestämd tillämpning i sikte. Inräknas även dessa satsningar skulle fördelningen för budgetåret 1991/92 bli följande: grundforskning 32%, tillämpad forskning 60% och utvecklingsarbete 8%.
Transportforskning
Trafikmyndighetema satsar för innevarande budgetår totalt 293 milj. kr. på trafik— och transponforskning, se tabell 5.10. Den helt dominerande delen av dessa medel används för tillämpad forsknings— och utvecklingsarbete. Som
jämförelse kan nämnas att post- och televerken satsar ca 1 200 milj.kr. per år på i första hand teknisk FoU.
Tabell 5.10 Trafikmyndighetemas FoU—satsningar 1991/92, milj. kr. ___—___
Myndighet Belopp Vägverket 75 Trafiksäkerhetsverket 7 Banverket 40 Statens Järnvägar 60 Sjöfartsverket 6 Luftfartsverket 6 Väg- och trafikinstitutet, anslag 52 TFB 47 & Summa 293
___—___—
Merparten av dessa medel används för tillämpad forskning och utvecklingsarbete inom de olika myndigheterna. Av trafikmyndighetema är det huvudsakligen TFB som satsar några större medel på universitet och högskolor - ca hälften av TFBs anslag används för detta ändamål. Totalt kan man räkna med att ca 30 milj. kr. används för kompetensuppbyggnad och långsiktig forskning vid högskolan.
En utredning tillsatt av kommunikationsdepartementet har nyligen lagt fram förslag som rör den statliga forskningen inom transportsektom. I betänkandet Råd för forskning om transporter och kommunikationer (SOU 1992z55) föreslås att TFB bör förstärkas och omvandlas till ett centralt och initiativkraftigt sektorsforskningsråd med brett ansvar.
TFB har enligt sin instruktion till uppgift att initiera, stödja och samordna forskning, utveckling och demonstrationsprojekt som rör transporter, trafik och trafiksäkerhet. Ansvarsområdet omfattar person- och godstransporter på land, till sjöss och i luften. TFB har numera även ansvar för samhällsvetenskaplig forskning och utveckling inom post- och teleområdet. I den forskningspolitiska propositionen (1989/90:90) fastslås att samordningen av transportforskningen är en uppgift för TFB.
TFB har valt att i sitt FUD-stöd ta ett särskilt ansvar för den långsiktiga forskningen. Huvudmotiven härför är dels att det visat sig finnas betydande kompetensluckor inom för transportområdet viktiga områden, dels att andra myndigheter och organ är beredda att satsa på tillämpade projekt inom områden som är av direkt intresse för dessa. Ca hälften av TFBs ordinarie medel används för långsiktig forskning vid universitet och högskolor. Finansiering av transportforskning
TFB har för innevarande budgetår ett anslag under sjätte huvudtiteln - kommu- nikationsdepartementet - på 41,3 milj. kr., exkl. mervärdeskatt. Dessutom disponerar TFB 6,2 milj. kr. av anslagsposten 8 Energirelaterad transport- forskning inom anslaget H 4. Energiforskning (tolfte huvudtiteln: Industridepar- tementet). Resterande del av denna anslagspost - 3,8 milj. kr. — disponeras av NUTEK.
Miljö- och energiforskningen inom TFB
TFB framhåller i sitt verksamhetsplan för 1991 - 1993 att ett övergripande och långsiktigt mål för transportområdets energi— och miljöpolitik är att skapa ett transportsystem som är både ekologiskt och ekonomiskt hållbart. För att uppnå
detta mål krävs både begränsning av miljöbelastningen och god hushållning med naturresurserna.
Energi- och miljöfrågorna har integrerats i TFBs forskningsstödjande verksamhet och ledningsgruppema har det primära ansvaret för att dessa frågor beaktas i planering och genomförande. Finansiering sker företrädesvis via anslagsposten Energirelaterad transportforskning, varav TFB disponerar 6,2 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Insatserna för energi- och miljörelaterad forskning inom TFBs ordinarie anslag uppgick under 1990/91 till 5,5 milj. kr.
TFB har vidare fått i uppgift att ta hand om anslag på 30 milj. kr. per år under en fyraårsperiod för försök med alternativa drivmedel, främst motoralkoholer. Huvudsyftet med motoralkoholprogrammet är att utvärdera om, och under vilka förutsättningar system för alkoholmotordrift är mogna för implementering i större skala.
SMHI
Uppgifter och verksamhet
SMHI är central förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska frågor. SMHI skall enligt sin instruktion "inhämta och förmedla
kunskaper om landets meteorologiska, hydrologiska och oceonografiska för— hållanden".
SMHIs organisation, som kommer att ändras fr.o.m. den 1 juli 1992, består av fem huvudavdelningar varav en enbart är inriktad mot sarnhällstjänster huvud— sakligen finansierad via statsbudgeten. Tre avdelningar bedriver enbart affär- sverksamhet med inrikming mot trafik, energi och miljö samt s.k. konsument- tjänster. Den återstående avdelningen är en serviceavdelning under vilken också sorterar en för hela SMHI sammanhållen FoU—enhet.
SMHI är en s. k. uppdragsmyndighet, vilket innebär att delar av verksamheten bekostas via statsbudgeten, medan andra delar finansieras genom uppdragsin- komster. Institutet har för fullgörande av sina myndighetsuppgifter för bud- getåret 1991/92 ett reservationsanslag på 122 milj. kr. Dessutom finns ett utrustningsanslag på 14 milj. kr. för 1991/92. Intäkterna för SMHIs verksamhet under budgetåret 1990/91 uppgick till 285 milj. kr., inkl. mervärdeskatt. Något mer än hälften av intäkterna kom från uppdragsverksamheten (52 %) och resterande del från anslag över statsbudgeten. Omsättningsmässigt dominerar meteorologin med en andel på knappt ca 80 %, medan hydrologin och oceanog- rafm svarar för ca 10 % vardera.
Miljöforskning
SMHI har gjort bedömningen att 2,9 milj. kr. av FoU-verksamheten under budgetåret 1991/92 används för miljövårdsforskning. Merparten av dessa insatser avser hydrologi och meteorologi, medan insatserna är mer begränsade inom oceanografi. Den genomförda miljövårdsforskningen fördelas med ca 90 % på tillämpad forskning och 10 % på riktad grundforskning.
Miljöforskning ingår också som en väsentlig del i övriga delar av SMHIs FoU-verksamhet. För sådan forskning där miljöfrågorna spelar en central roll - forskning med miljöproftl - disponeras under innevarande budgetår 3,8 milj. kr. Merparten av denna verksamhet gäller meteorologisk forskning, med tonvikt på tillämpad forskning. Under antagandet att miljöforskning utgör en tredjedel av denna forskning med miljöproftl skulle "miljöforskningsandelen" av SMHIs samlade FoU-verksamhet uppgå till 30 - 35 %.
I anslagsframställningen för budgetåret 1988/89 bedömde SHMI att 62 % av den meteorologiska och 90 % av den hydrologiska och oceanograiiska verksamheten är inriktad mot och har stor betydelse för allmän miljövård, fysisk planering samt luft- och vattenklimat.
67 BFR
Verksamhetens inriktning
BFR har enligt sin instruktion till uppgift att ta initiativ till samt främja och stödja forsknings- och utvecklingsarbetet inom samhällsplanerings—, byggnads- och anläggningsområdet. BFRs verksamhetsfält har definierats som FoU kring förändring och utformning av den byggda miljön med hjälp av samhällsplane- ring, byggande och förvaltning.
Ansvarsområdet omfattar också FoU kring energihushållning och ny energitek- nik för bebyggelsen. När det gäller den yttre miljön betonas vikten av att samhällsbyggande och förvaltande sker på ett sätt som är förenligt med kraven på ekologisk balans. Ett långsiktigt mål bör enligt BFR vara att verka för ett så långt möjligt emissionsfritt samhälle grundat på förnybara energikällor, återan— vändning och resurshushållning. Energi och transporter utgör därvid centrala områden. Sambandet mellan bebyggelse och trafik är också viktigt.
Anslag BFR disponerar för stöd till FoU-verksamhet inom sitt ansvarsområde ca 230
milj. kr. för budgetåret 1991/92, se tabell 5.11. Härtill kommer ca 20 milj. kr. för stöd till experimentbyggande.
En omfattande verksamhet inom området den Byggda miljön bedrivs av institutet för byggnadsforskning (SIB). Verksamheten finansieras med ett basanslag samt med projektanslag och uppdragsmedel.
Dispositionen av FoU-medel
BFR arbetar f.n. med en indelning i 5 program, varav 3 för FoU, se tabell 5.12. FoU-fomier och genomförande
Högskolans andel av BFRs FoU-stöd har under den senaste 10-årsperioden fördubblats från 28 % till 54 %, se tabell 5.13. Samtidigt har stödet till enskilda företag i stort sett halverats, från 23 % till 12 %. En markerad minskning har också skett vad gäller stödet till forskningsinstitut.
Tabell 5.11 Anslag och anslagsposter som disponeras av BFR, budgetåren 1991/92 och 1992/93, milj. kr.
Departement/anslag/anslagspost 1991/92 ] 992/93 Byggnadsforskning” 186,2 181 ,9 Avgår till HSFR - 3,99 — 4,1 Stöd till experimentbyggande” 19,8 10,0 Särskilda medel (Hus & hälsa, Fukt & mögel) 7,7 - Energiforskning” 2 Energiteknik i bebyggelsen 21,8 42 9 Gb Värmeteknik 24,0 ” Återförda avgifter på handelsgödsel och 8,7 -3)
bekämpningsmedel för FoU om naturresurser och grönområden i tätort
Summa 264,3 230,7
1) Redovisades 1991/92 under bostadsdepartementets huvudtitel. numera under näringsdepartementets huvudtitel.
2) Redovisas numera under näringsdepartementets huvudtitel.
3) Frågan om särskilda handelsgödsel och bekämpningsmedel prövas senare.
Tabell 5.12 Budget för disposition av BFRs forskningsmedel 1991/92, fördelad på program, milj. kr.
——_——___—_
Program/Mkr 1991/92
Extern samfinans.
___—___—
Program i FoU om bebyggelse
1.1 Människa och miljö 1.2 Bygg—, bostads- och fastighetsmarknad 1.3 Regioner och kommuner 1.4 Stadsdelar, bostads— och arbetsområden 1.5 Naturresurser och grönområden 1.6 Anläggningar och undermarksbyggande
1.7 Ny energiteknik 1.8 Energisystem
1.9 Gemensamt
Program 2 FoU om byggnader
2.1 Människa och byggnad 2.2 Material och konstruktioner 2.3 Byggnadsfysik 2.4 Installationer 2.5 Innemiljö 2.6 Energieffektiva byggnader 2.7 Byggproduktion 2.8 Planerings—, bygg— och förvaltningsprocessamband 2.9 Reserv
Program 3 Information och dokumentation
Program 5 Internationellt, ut- värderingar m.m.
Bidrag Experimentstöd 87,9 18,5 3,0 - 5,9 - 15,1 3,0 7,8 2,0 10,6 0,5 13,7 1,0 17,2 12,0 7,0 — 7,0 - 100,1 20,0 13,6 2,1 14,4 3,8 13,2 — 10,2 1,8 7,0 1,2 11,7 9,1 7,5 2,0 10,4 - 12,1 - 11,1 . 12,2 .
51,2
0,9 16,3
1,7 0,8
22,6 5,3 0,9 2,7
58,9
4,3 15,2 1 1,0 4,4 7,5 0,7 9,3
2,2 4,3
Tabell 5.13 Beviljade BFR-bidrag 1982/83 - 1991/92, fördelade på FoU-utförande organ, procent
Mottagare 82/83 86/87 91 /92 Universitet och högskolor 28 44 54 Forskningsinstitut 32 21 22 Enskilda företag 23 16 12 Kommuner och statliga myndigheter 12 13 8 Övriga 5 6 4
Miljöfrågor och miljöforskning
Miljövårdsforskning - definierad som FoU-verksamhet som primärt är inriktad på att klarlägga och lösa problem i den yttre miljön - återfinns framförallt inom delprogram 1.1 Människa och miljö; 1.3 Regioner och kommuner; 1.4 Stads— delar, bostads- och arbetsområden; 1.5 Naturresurser och grönområden; 2.4 Installationer; 1.6 Anläggningar och underrnarksbyggnader. Denna miljövårds- forskning är inriktad mot två huvudområden: samhällsplanering och naturresur- splanering på olika nivåer samt miljö- och återvinningsteknik.
FoU om miljö, miljöeffekter och miljöteknik ingår som en väsentlig del i även andra delar av BFRs forskningsstödjande verksamhet. Sådana forskningsprojekt med miljöprofil, d.v.s. en väsentlig del av FoU-verksamheten är inriktade på miljöproblem, kan sannolikt finnas inom samtliga BFRs forskningsprogram. Inom t.ex. forskning om samhällsplanering är hanteringen av miljöfrågorna i planeringsprocessema en central fråga. Forskning och utveckling om energi- hushållning och energianvändning och utveckling av nya energisystem är andra exempel där de miljömässiga konsekvenserna är av avgörande betydelse. Man skulle t. ex. i och för sig kunna klassificera utveckling av solenergi som ren miljöforskning.
NUTEK
Uppgifter och verksamhet
NUTEK är central förvaltningsmyndighet för frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställningen av energisystemet. Till NUTEKs uppgifter hör
att stödja teknisk forskning och utveckling samt verka för en effektiv miljövän- lig och säker tillförsel och användning av energi.
Medel för FoU-verksamhet
NUTEK disponerar budgetåret 1991/92 totalt ca 1,1 miljarder kronor för Teknisk forskning och utveckling samt för energiforskning. Detta belopp fördelas med 800 milj. kr. för teknisk forskning och utveckling, 26 milj. kr. för materialteknisk forskning, 123 milj. kr. för Europeiskt forsknings- och ut- vecklingsarbete samt 178 milj. kr. för energiforskning. För 1992/93 har riks- dagen beslutat om ett anslag till NUTEK på ca 1,2 miljarder kronor.
NUTEKs föregångare STU redovisade våren 1991 resultatanalyser för sina huvudområden. STU konstaterade att kopplingen mellan energi- och miljöteknik och den normala tekniska utvecklingen är mycket väsentlig. Ju tidigare dessa frågor kommer in i teknikutvecklingen desto större möjligheter finns att energi— och miljöfrågorna får genomslag i industri och samhälle. Som ett resultat av detta integreringsarbete initierades miljökonsekvensbedömningar i alla alla FoU—projekt inom NUTEK fr.o.m. våren 1992.
Miljövårdsbetingade och miljövårdsrelaterade FoU-insatser
För att få en uppfattning om inriktningen och omfattningen på NUTEKs FoU- verksamhet när det gäller miljöfrågor har en intern genomgång gjorts av disponering av medel under det första verksamhetsåret. Samtliga berörda chefer och handläggare har tillfrågats om FoU-insatser av typ miljöbetingade projekt - miljövårdsforskning - och miljörelaterade projekt - forskning med miljöprofil. Resultaten har sammanfattats för de olika enheterna i tabell 5.14.
Genomgången visar att ca 62 milj. kr. disponerats för FoU som primärt är inriktad på att klarlägga och lösa miljöproblem. För projekt i vilka frågor om miljö, miljöeffekter och miljövårdsåtgärder utgör en väsentlig del i verksamheten - miljörelaterad forskning - användes ca 82 milj. kr. vilket skulle innebära att ca 6% av NUTEKs samlade FoU—anslag (exkl. medel för Europeiskt FoU-sam- arbetet) används för miljövårdsforskning och 8 % för "forskning med miljöpro- fil". Om man antar att "miljöandelen" av FoU-insatsema inom forskningsprojekt med miljöprofil uppgår till en tredjedel skulle NUTEKs satsning på miljöfrågor uppgå till 8 - 9 % av totalt tillgängliga medel.
NUTEKs satsningar på miljövårdsforskning - eller miljövårdsbetingad forskning - sker framförallt inom enheterna för miljö-, förbrännings- och transportteknik (70 %) och för energitillförselteknik (18 %).
Inom den förstnämnda enheten svarar miljöteknikgruppen med ca 22 milj kr för hälften av insatserna. Det är framförallt fråga om FoU-projekt inom område 2. Rening, efterbehandling, återvinning enligt STUs förslag till FoU-program för miljöteknik som omfattar delområdena avfallshantering, vattenvärd, luftvård, återvinning, styrning av reningsverk - nya metoder och ny processteknik samt rökgas— och avgasteknik samt alternativ teknik inom transportområdet.
För miljövårdsprojekt inom området förbränning och andra gemensamma energitekniker disponerades ca 16 milj. kr. Det gäller framförallt projekt för att reducera utsläppen av miljöpåverkande emissioner. Inom detta området sker också en betydande satsning på FoU-projekt med miljöprofil — eller miljörelate- rade projekt. För innevarande år är det fråga om insatser av storleksordningen 27 - 28 milj. kr. Inom området Motorer och drivsystem anslås 20 milj. kr. för FoU med miljörelevans.
Energitillförselteknik omfattar de tre teknikområdena Bränsleteknik, Elproduk- tionsteknik och Värmeteknik. Merparten av de 11,2 milj. kr. som satsas på miljövårdsprojekt gäller bränsleteknikområdet - energiodling 2,5 milj. kr., trädbränsle 4,7 milj. kr. samt torv 2,3 milj. kr. Inom detta område förekommer också en del projekt med miljöprofil där miljöfrågorna utgör en viktig aspekt. Det gäller totalt ca 5 milj. kr., fördelat på projekt om avfall/biogas och värrne— kraft/elsystem.
För främjande av biobränsleanvändningen disponerar NUTEK ett anslag på 400 milj.kr. under budgetåren 1992/93-1997/98. En särskild programstyrelse skall fördela dessa medel.
I övrigt förekommer forskning med miljöprofil - eller miljövårdsrelaterade FoU-insatser - inom samtliga enheter. Detta är naturligt eftersom målsättningen är att miljöfrågorna skall intergreras i all FoU-verksamhet som stöds av NU- TEK.
Tabell 5.14 FoU-insatser inom miljöområdet genomförda av NUTEK under budgetåret 1990/91, 1000-tals kronor
___—___—
Verksamhetsområde/Enhet Miljö" Miljö” Arbets- Yttre m Yttre m betingat relat. miljö
___—___ Teknisk FoU och effektivare
energianvändning: — lnformationsteknologi 470 8 060 3 260 - Produktions- och materialteknik 3 540 8 920 270 - Process-, bio— och biomedicinskt 2 790 17 310 150 - Miljö, förbrännings och transpon-
teknik 42 690 36 370 530 - Energitillförselteknik 11 200 5 200 - — Alternativa drivmedel - 4 070 — FoU-samverkan 10 80
___—___—
Delsumma verksamhetsområde tekn FoU 60 700 80 010 4 210
Verksamhetsområde företagsutveckling och regional utveckling:
- Innovationsservice 990 860 3 810
Administrativa enheten — 700 —
___—_
Summa FoU-insatser inom miljöområdet 61 690 81 570 8 020
___—___—
1) Miljövårdsbetingade FoU-satsningar motsvarar det i rapporten använda begreppet sektorövergripande miljövårdsforskning, d.v.s. sådan FoU-verksamhet som är primärt inriktad på att klarlägga och lösa miljöproblem.
2) Miljövårdsrelaterade FoU-satsningar motsvarar det i rapporten använda begreppet
miljöforskning med sektorsanknytning, d v s sådan FoU-verksamhet där frågor om miljö, miljöeffekter och miljövårdsåtgärder utgör en väsentlig del i verksamheten.
74 Avfallsforskningsrådet
Bakgrund
Regeringen konstaterade i 1990 års forskningspolitiska proposition att ökad forskning behövs för att åstadkomma en miljöanpassad produktutveckling, en återvinning av restprodukter och ett fullgott slutligt omhändertagande av det skadliga avfallet. För att möjliggöra en sådan ökad satsning föreslogs en förstärkning av forskningsanslagen och inrättande av ett programråd för avfalls- relaterad miljöforskning, avfallsforskningsrådet (AFR).
Uppgifter och finansiering
AFR har enligt instruktionen som huvuduppgift att genomföra ett treårigt program för att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall. Program- met omfattar även utvecklande av ny teknik och nya metoder för hantering av existerande avfall.
I instruktionen anges vidare att rådet skall
- se till att forskningen får en inriktning som stämmer med de miljöpolitiska målen,
- samordna forskningsinsatsema inom programmet så att ett effektivt utnyttjande uppnås,
- fördela medel till forskning inom ramen för programmet. AFR disponerar för innevarande år totalt 27,7 milj. kr., exkl mervärdeskatt. I
regeringens budgetförslag för 1992/93 föreslås en höjning till 41,8 milj. kr., se tabell 5.15.
75 Tabell 5.15 Anslag som disporteras av Avfallsforskningsrådet, milj. kr.
Anslag 1990/91 1991/92 1992/93”
Industridepartementetzz)
F 19 Forskning för ett 5,0 15,7 24,6 avfallssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutv.
Miljö- och naturresursdepartementet: B 13 Forskning för ett 4,0 12,0 17,2 avfallssnålt samhälle:
Avfallshantering
Summa 9 27,7 41,8
1) Förslag i budgetpropositionen för 1992/93 2) Näringsdepartementet fr.o.m. budgetåret 1992/93
Inriktning av verksamheten
Enligt AFR är ambitionen att med ett tvärvetenskapligt synsätt och genom stöd till hela FoU-kedjan från grundforskning till färdig teknik lägga grunden till en långsiktig, uthållig utveckling mot ett avfallssnålt samhälle. 1 ett närliggande perspektiv innebär detta bl.a. att kartlägga existerande FoU, identifiera kritiska områden med stort FoU-behov och här initiera och stödja kvalificerad FoU. [ ett längre perspektiv gäller det att bygga upp en kompetens som ska ge Sverige en internationellt sett högklassig forskning inom några utvalda delar av avfallsom— rådet.
Kärnan i Avfallsforskningsrådets strategiska satsning är de tre delområdena Miljöanpassad produktutveckling, Miljöanpassad restproduktanvändning och Miljöanpassad avfallsdeponering.
En central fråga för AFR är uppbyggnaden av kompetens och basresurser vid universitet och högskolor. För att starta kvalificerad utbildning och underlätta forskarrekrytering kommer medel att ställas till förfogande vid i första hand sex universitet/högskolor. Förutom anslag till dessa tre delprogram och basresurser avser AFR att även ge stöd till särskilt angelägna enskilda FoU—projekt. AFR kommer att inrikta sin verksamhet på tvärvetenskapliga satsningar inom riktad
grundforskning och tillämpad forskning. Det är fråga om åtgärdsförskning inom miljöområdet, där man vad gäller frågor om miljö/miljöeffekteri första hand får repliera på den forskning som stöds av SNV.
Insatserna inom delområdena miljöanpassad restproduktanvändning och miljöan- passad avfallsdeponering kan klassificeras som miljövårdsforskning. Miljöfrågor- na är givetvis även av central betydelse inom delområde: miljöanpassad produktutveckling, men här kommer också andra tunga intressen in. FoU-- verksamheten inom detta tredje delområde kan därför närmast föras till katego- rin "forskning med miljöprofil".
Grundforskningsråden
I det följande redovisas verksamheten inom NFR, FRN, SJFR och TFR. Huvuduppgiften för dessa forskningsråd är att fördela anslag till forskarinitierade projekt efter bedömningar av den vetenskapliga kvalitén. Dessa forskningsråd disponerar anslag som för innevarande budgetår uppgår till ca 900 milj. kr. I budgetpropositionen för 1992/93 föreslås en ökning till totalt ca en miljard kronor.
Tyngdpunkten i grundforskningsrådens stöd till forskning varierar något. Generellt gäller emellertid att råden i sin roll som grundforskningsråd inte bedriver någon sektorsanknuten miljöforskning. Däremot gäller givetvis för råden liksom för andra forskningsstödjande organ den av riksdagen fastställda målsättningen att miljöfrågorna bör inta en central roll i all forskning.
NFR
NFR stödjer grundforskning med inriktning på uppbyggnad av kunskap och kompetens inom ren grundforskning och riktad grundforskning. De fyra ansvarsområdena är biologi, fysik och matematik, geovetenskap och kemi. Under rådet som är beslutande organ finns programutskott för de fyra nämnda huvudområdena och energi.
Under budgetåret 1990/91 fördelas totalt ca 410 milj. kr. på huvudområdena Biologi (96,5 milj. kr.); Fysik och matematik, inkl. fusion (1 17,5); Geovetenskap (48,3) samt Kemi (82,8). Resterande belopp avser bidrag till internationella organisationer, information m.m.
NFRs anslag för budgetåret 1991/92 uppgår till 441 milj. kr. och bland de särskilda villkoren som gäller kan nämnas att lägst 0,96 milj. kr. skall användas för förstärkta insatser inom miljörelaterad forskning. Vidare skall lägst 3,2 milj.
kr. användas för vissa kostnader vid marina forskningscentra. I budgetpro- positionen för 1992/93 föreslås att anslaget till NFR ökar till 464 milj. kr.
NFR disponerar dessutom för innevarande budgetår 32 milj. kr. för stöd till energirelaterad grundforskning från energiforskningsanslaget.
Miljöfrågor har fått en allt större roll i den forskning som stöds av NFR. Det är svårt att exakt avgränsa de projekt som är miljörelaterade eftersom naturveten- skaplig grundforskning utgör ett av de fundament som miljöforskningen stödjer sig på. Som exempel på forskning med klart definierad miljörelevans kan nämnas forskning om miljö- och klimateffekter som främst avser effekter knutna till oxidationscykeln - bl.a. luftföroreningar, COZ-problem och atmosfäriska effekter. Ozonproblemet föranleder forskning om effekter på biologiska pro- cesser av tilltagande UV—strålning. Det kan noteras att stödet till forskning om det globala klimatet och växelverkan hav-atmosfär har ökat. Bland annat har under budgetåret 1990/91 inrättats en forskartjänst i ämnet atmosfärens fotoke- mi. Inom området miljö— och klimateffekter satsar NFR under innevarande budgetår 5,3 milj. kr.
FRN
FRN svarar enligt sin instruktion för forskning inom områden som är angelägna från samhällets utgångspunkt. Härvid skall FRN särskilt beakta behovet av tvär- och mångvetenskaplig forskning. FRN har också viktiga uppgifter inom området forskningsinformation.
Under budgetåret 1991/92 disponerar FRN drygt 79 milj. kr. för forskning inom detta område. Regeringen föreslår för budgetåret 1992/93 ett anslag om drygt 73 milj. kr. för detta ändamål.
Enligt den forskningspolitiska propositionen ställer det ökade och ökande behovet av kvalificerat kunskapsunderlag inom i stort sett alla samhällssektorer krav på verksamhet av det slag FRN bedriver. Det gäller gränsöverskridande och tvärvetenskapliga insatser för såväl den vetenskapliga utvecklingen som sam- hället i övrigt.
Mot bakgrund av Brundtlandkommissionen konstaterar regeringen att ett betydande arbete måste läggas ned under 90-talet för att globala och mer näraliggande miljö- och energirelaterade problem skall kunna bringas närmare en lösning. Enligt propositionen har FRN byggt upp en betydande och bred kompetens inom miljöområdet.
Systemteknisk kompetens är viktig och FRN är enligt propositionen väl lämpad
att svara för fortsatta analyser samt utveckling av flervetenskaplig forskning med betydelse för förhållandet människa, samhälle, naturresurser och energi.
Den forskning som FRN bedriver har hög relevans från miljöforskningssyn- punkt. Vi återkommer till FRN i avsnitt 5.1.2.
SJFR
SJFR har enligt sin instruktion till uppgift att "främja och stödja i första hand sådan grundläggande och långsiktig forskning som gagnar skogsbruket, jord- bruket och trädgårdsnäringen". I det forskningspolitiska beslutet från år 1990 förutsätts att SJFR arbetar på i stort sett samma sätt som grundforskningsråden.
SJFR disponerar 150,7 milj. kr. för stöd till forskning under innevarande år. För nästkommande budgetår föreslås en höjning av detta slag till 169,7 milj. kr. Rådet disponerar vidare för 1991/92 99,8 milj. kr. för stöd till kollektiv forsk- ning inom området.
Den ordinarie projektverksarnheten är uppdelad på följande tio områden: organismbiologi; cell- och molekylärbiologi; ekologi och miljövård; kemi, fytokem och biokemi; ekonomi, sociologi och informationslära; skogsbruk; jordbruk, trädgårdsbruk och djurhållning; fiskforskning; livsmedelsforskning samt renforskning.
SJFR svarar vidare för stöd till alternativa produktionsformer inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt till tvärvetenskaplig skogsforskning. Under en femårsperiod har för dessa ändamål 85 milj. kr. tillförts för forskning inom jordbruk och trädgårdsnäring och 72 milj. kr. för skogsforskning.
SJFRs verksamhet är i betydande omfattning inriktad på miljöfrågor i vid mening eftersom de areella näringarna använder och brukar "miljön". Man skulle således utifrån denna utgångspunkt kunna klassificera stora delar av SJFRs verksamhet som miljöforskning.
Miljövårdsforskning, d.v.s. forskning som primärt är inriktad på att klarlägga miljöproblem, utgör sannolikt en relativt liten del av den forskning som SJFR stöder. I sin planering framhåller SJFR att man framförallt inom jordbruks- forskningen övergått från den mer produktionsinriktade forskningen till en mer miljörelaterad forskning.
Det finns ett nyinrättat ämnesutskott för området ekologi och miljövård. Totalt satsade SJFR inom detta område under 1990/91 sammanlagt 4,2 milj. kr.
fördelat på 15 projekt. Vidare kan noteras ett antal forskartjänster med miljöpro- fil har inrättats av SJFR. Bland dessa kan nämnas en professur i alternativa produktionsforrner särskilt alternativ odling; en tjänst inom området experimen— tell växtekologi med inriktning mot skogsbrukets miljöeffekter; en tjänst inom växtfysiologi med inrikming på luftföroreningars effekter på jordbruks— och trädgårdsgrödor; en tjänst inom zooekologi med inriktning på faunavård och lanskapsekologi i jordbrukslandskapet samt en tjänst inom området vattendra- gens ekosystem i jordbrukslandskapet.
TFR
1 1990 års forskningpolitiska proposition anförde regeringen att en kraftfull satsning bör ske på ren grundforskning på det tekniska området och att TFR borde inrättas. TFR borde successivt byggas upp under en period fram till mitten av 1990-talet. Rådet har huvudsaklingen två arbetsuppgifter, nämligen att fördela medel till teknikvetenskaplig grundforskning och att vara policyskapande för svensk teknikvetenskaplig forskning.
Anslaget till TFR uppgick budgetåret 1991/92 till 127 milj.kr. För budgetåret 1992/93 har riksdagen anslagit 184,9 milj. kr.
Den tekniska grundforskning som TFR stödjer kompletterar den renodlat naturvetenskapliga. Båda utgör en viktig bas för teknikutveckling och teknikens industriella och samhälleliga nyttiggörande. Vid stöd till forskning sker kontak- ter med bl.a. NFR och NUTEK.
5.1.2 Den samhällsvetenskapliga miljöforskningen
Författaren Per Kågeson har på SNVs uppdrag utvärderat SNVs samhällsveten- skapliga miljövårdsforskning (Utvärdering av naturvårdsverkets samhällsveten- skapliga miljövårdsforskning 1987/88 - 1991/92, Per Kågeson, Huddinge 1992- 03-03.
Bakgrund
Före år 1987 fanns inget särskilt program för samhällsvetenskaplig miljöforsk- ning vid SNVs forskningsnämnd. Enstaka projekt med samhälls- och/eller beteendevetenskaplig inriktning fick dock stöd tidigare. Därtill kommer att forskningsnämnden redan år 1983 beslutade att delfinansiera tre professurer i miljöekonomi.
[ början av år 1986 beslöt forskningnämnden att utreda "samhällsvetenskapen
80 inom miljöforskningen". Lars J Lundgren vid SNV fick i uppdrag att
- ange möjliga vägar att introducera samhällsvetenskapliga frågor i miljöforsk- ningen,
- lämna förslag om inriktningen av verksamheten samt organisation och arbetsform för densamma.
Resultatet av Lundgrens utredning redovisades våren 1986 i rapporten Miljöp— roblem i ett samhällsperspektiv. Samhällsvetenskap och miljöforskning (SNV rapport 3155).
Lundgren betonar vikten av en från makten fristående och därmed förhoppnings- vis kritisk forskning. Han ser en viktig uppgift i att ifrågasätta och granska den officiella synen och framhåller betydelsen av "begrepp, myter och värderingar". Från denna utgångspunkt blir det viktigt att bl.a. undersöka förvaltningens organisation samt ämbetsmännens föreställningsvärld och rolluppfattning.
Lundgrens utredning utmynnar i ett mycket starkt förord för "nyfikenhets- forskning”. Han föredrar entydigt ansökningar framför beställningar och anser att man bör "överlåta frågandet till forskarna".
I valet mellan olika tänkbara organisationsmodeller förordar Lundgren att forskningsnämnden tillskapar en särskild ”vetenskaplig kommitté för human- vetenskaplig forskning". Lundgrens rapport ledde till att forskningsnämnden i december 1986 beslutade om att inrätta en vetenskaplig kommitté för sam- hällsvetenskaplig miljöforskning under en försöksperiod om fyra år med början den 1 juli 1987. Kommittén har under budgetåren 1987/88 — 1991/92 haft sammanlagt 14,7 milj. kr. till sitt förfogande. Dessa medel har använts som stöd till 36 forskningsprojekt och 6 kunskapssammanställningar. Dessutom har en del mindre belopp utnyttjats för seminarier som genomförts i kommitténs egen regi. Av dessa sammanlagt 42 projekt har 15 redan fått eller kommer (genom utfästelser avseende 1992/93 och 1993/94) att få mer än vardera 500 000 kr.
Det bör i sammanhanget understrykas att kommittén bara i begränsad utsträck- ning har sökt påverka de sökande att prioritera speciella ämnen och frågeställ- ningar. Utfallet är således i första hand ett resultat av dels de sökandes val av ämnen, dels kommitténs prioriteringar inom ramen för inkomna ansökingar. Kommittén har därvid naturligtvis också haft att beakta andra aspekter än ämnesvalet (t.ex. de sökandes kompetens och ansökningamas vetenskapliga kvalité).
Enligt Kågesons utvärdering bör den samhällsvetenskaplig miljöforskning
definieras funktionellt utifrån de problem och kunskapsbehov som finns i samhället. Forskning kan vara juridisk, samhällsvetenskaplig och humanistisk. 1 det här sammanhanget inkluderas juridisk och humanistisk forskning i be- greppet samhällsvetenskaplig forskning.
Under budgetåret 1992/93 disponerar SNV 3,5 milj. kr. på samhällsvetenskaplig forskning inklusive 1,2 milj. kr. på miljöekonomi (f.n. ll/é professurer).
FRN förfogar budgetåret 1992/93 över ca 15 milj. kr. för samhällsanalytisk miljöforskning. FRN stödjer flervetenskaplig forskning av stor relevans från miljösynpunkt innefattande förhållandet människa, samhälle, naturresurser, miljö och energi. FRN finansierar större satsningar inom områdena En bärkraftig utveckling, Materialflöden i natur och samhälle (från vaggan till graven), Livsstil och miljö samt Miljö och säkerhet (förhållandet mellan politisk stabilitet och miljötillståndet).
NUTEK disponerar för budgetåret 1992/93 drygt 12 milj. kr. inom ramen för programmet Allmänna energisystemstudier. Programmet stöder samhällsveten— skaplig forskning med anknytning till energisektorn. En betydande del av insatserna har miljöanknytning. TFB disponerar för innevarande budgetår 6,2 milj. kr. för systemstudier inom transportområdet.
BFR lämnar omfattande bidrag till forskning kring samhällsplanering, stads- byggnad och resursutnyttjande. Ett mindre antal projekt har ett tydligt inslag av samhällsvetenskaplig miljöforskning.
Inom ramen för AFRs verksamhet genomförs även studier som analyserar styrmedel, beteenden och samhällsekonomiska effekter vid sidan av tekniskt företagsekonomiska studier. Även SJFR och HSFR stöder samhällsvetenskaplig miljöforskning.
Samarbetet och samverkan mellan forskningsfinansierande organ kring olika delar av det stora fältet samhällsvetenskaplig miljöforskning har ökat under senare år, senast manifesterad i en konferens om Livsstil och miljö i mars 1992, arrangerad av FRN, SNV, AFR, BFR, HSFR, NUTEK och TFB.
Förslagen i Kågesons utvärdering
Det bör vara SNVs uppgift att i sin egenskap av sektorsorgan för natur- och miljövården se till att den forskning som behövs för att vi skall kunna uppfylla de nationella miljömålen kommer till utförande. Den övergripande målsättningen
för den samhällsvetenskapliga miljöforskningen (vid och utom SNV) bör enligt Kågeson anknyta till den långsiktiga målsättningen för den svenska miljö- och naturvården, täcka behov inom alla berörda samhällssektorer, omfatta alla relevanta redskap och styrmedel samt ge ett i förhållande till landets storlek rimligt bidrag till den internationella forskningen.
Arbetet bör utföras med stöd från bl.a. den samhällsvetenskapliga kommittén i SNV, sektorsforskningsorganen, forskningsråden, sektorsmyndighetema samt Nordiska ministerrådet och EGs olika program.
SNV skall i första hand enligt sin instruktion stödja tillämpad forskning inom miljöområdet. Utvärderingens slutsats är emellertid att det inte går att dra någon entydig och operativ användbar gräns mellan tillämpad samhällsvetenskaplig miljöforskning och kvalificerat utredningsarbete. En del utredningsresultat skulle mycket väl ha kunnat karaktäriseras som forskning, om utredaren haft tid och anledning att anknyta till den inomvetenskaplig teoribildningen. Vad som är avgörande för valet mellan utredning och forskning är i stället frågeställningens karaktär och hur snabbt uppdragsgivaren kräver resultat. Det skulle enligt utvärderingen vara värdefullt att inom vissa områden kunna komplettera den tidskrävande samhällsvetenskapliga miljöforskningen med vissa målstyrda utredningsinsatser.
För att kunna bedöma i vilken utsträckning som den existerade samhällsveten- skapliga miljöforskningen i Sverige täcker våra behov av kunskap har ut- värderingen jämfört den förekommande forskningen dels med målen för SNVs verksamhet, dels med behoven av att utforma resp. granska olika miljöpolitiska principer och redskap-styrrnedel. I utvärderingen har vidare översiktligt studerats i vilken utsträckning som forskningen täcker behovet av kunskap om attityder, värderingar och livsstil resp. anknyter till olika samhällssektorer (energiförsörj- ningen, trafiken, jordbruket etc.). I syfte att skapa en rättvisande bild har därvid även undersökts vilken samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs av andra myndigheter, forskningsråd etc.
Enligt utvärderingen är flera kunskapsområden underförsörjda med samhällsve- tenskaplig miljöforskning eller skulle p.g.a. områdets betydelse för miljövården må bra av tydligare prioriteringar och bättre samordning. Följande områden bör ges särskild prioritet.
1. Styrrnedel inkl. kostnads-nyttoanalys 1.1 Ekonomiska styrmedel 1.2 Regleringar 1.3 "Mjuka styrmedel"
1.4 Utvärdering av stymredel från kostnads-nytto-synpunkt 2. Samhällsvetenskapliga lönsamhetsbédömningar
3. Kommunal och sektoriell miljövård
3.1 Kommunerna 3.2 Länsstyrelserna 3.3 Sektorsorganen
4. Intemationellt samarbete och internationell miljöpolitik
4.1 Konventionema 4.2 EES och EG
5. Opinionsbildning, värderingar och livsstilsfrågor
5.1. Opinionsbildning 5.2 Värderingar och livsstilsfrågor
6. Miljökonsekvensbeskrivningar, miljörapporter och miljörevision
6.1. Miljökonsekvensbeskrivningar 6.2 Miljörapporter och miljörevision
Delprogrammen 2-6 bör genom samverkan med andra forskningsbidragsgivare kunna bekostas inom ramen för ett realt sett oförändrat anslag (minst 5 milj. kr. 1993/94). Därtill kommer emellertid behovet av (externa) utredningar som komplement till den samhällsvetenskapliga forskningen. Kågeson bedömer att 1— 2 milj. kr. behövs årligen för detta ändamål.
För att säkerställa den nödvändiga styrrnedelsforskningen - inkl. utvärderingar av styrmedel, program och åtgärder från kostnads-nyttosynpunkt — krävs tillkomsten av en forskningsmiljö som har tillräcklig kompetens och kritisk massa för att klara uppgiften. Mycket talar enligt Kågesons bedömning för att staten bör ta ansvar för uppbyggnaden av ett forsknings— och utredningsinstitut med inriktning på styrmedel och kostnadsnyttoanalys.
5.2 Industrins miljöforskning 5.2.1 KVAs utvärdering
I KVAs utvärdering redovisas företagens miljörelaterade FoU (kapitel 4 Företagens forskning och utveckling av betydelse för miljön). 1 det följande redovisas ett referat av KVAs slutsatser och rekommendationer.
Vid sidan av stödet till miljöforskning inom de kollektiva forskningsinstituten bedriver svenska företag en omfattande men mycket svåravgränsad intern miljöteknisk FoU.
Det mesta av industriell forskning och utveckling handlar om produkt- och processutveckling där miljöhänsyn är ett av många kriterier som i större eller mindre utsträckning skall tillgodoses. En ny bilmotor skall kombinera energiefektivitet med låga utsläpp, lågt buller. små vibrationer och hög tillförlitlighet. Den skall vara lätt att "serva" och den skall kunna tillverkas med få arbetstimmar i många varianter med gemensamma komponenter. Vad är miljö och hur mycket av arbetet bör klassas som miljö—FoU ? På motsvarande sätt skall t.ex. nya produktionsprocesser i den kemiska industrin naturligtvis ge bättre/billigare produkter men även möta krav på miljöhänsyn, energiefektivitet och säkerhet.
] dag finns miljöfrågor med som kriterium - ibland som gränsvillkor, stundom som sryrpara- metrar - vid snart sagt all process- och produktutveckling. Miljöfrågornas relativa vikt har ökat påtagligt under 1980—talets senare del och bedöms av industrin själv får en fortsatt ökad betydelse i och med att konsumenterna allt mer beaktar miljöargument. I många konsument- varuföretag har marknadschefen i den företagsinterna diskussionen blivit en engagerad miljöaktivist.
Den lätt identifrerbara delen av industrins F oU på miljöområdet gäller externrening avseende t.ex. klororganiska ämnen [ cellulosaindustrins avlopp eller metallhalrigt stoft [ rökgaser. I många fall som för ABB Fläkt eller Purac syftar FoU—arbetet till att ta fram säljbara produkter men för det stora flertalet företag gäller det främst att lösa egna utsläppsproblem. Säljbar kunskap blir då ett sekundärmål som erfarenhetsmässigt sällan realiseras. En annan typ av lätt identifierbar miljöteknisk forskning är den som inriktas på kemikalieutbyte. En tvättmedelsfabrikant ändrar sammansättning för att slippa polyfosfater i produkten eller en blekmedelstillverkare utvecklar alternativ till klorgas och klordioxid. Rajj'inaderier ändrar bensinens eller diseloljans sammansättning för att minska utsläppen vid användning.
Den positiva bilden av miljömotiverad FoU är dock väsentligen en storföretagsföreteelse. För små och medelstora företag, som ofta i svensk industri är underleverantörer till de stora, är det pris, produktkvalitet och leveranssäkerhet som är konkurrensmedel och det är mot dessa mål som FoU-insatserna riktas. Undantagsvis är givetvis små nischproducenter av någon vara som säljs med specifika miljöegenskaper.
! anslutning till denna utvärdering av miljöforskningens kvalitet och relevans finns det skäl att fråga hur industrins tekniker använder resultaten från miljöforskningen vid universitet och högskolor. Ett någorlunda samstämmig: intryck (om än statistiskt svårbelagt) är att produkt— och processutvecklare ofta utgår från slagordsmässiga miljömål med ett starkt förenklat innehåll av typen miljövänlig produkt : innehåller inte ämne X ; miljövänlig process : använder inte Y.
Mer komplett och nyanserad kunskap från den aktuella forskningsfronten inhämtar företagen dels när de befinner sig i försvarposition i förhållande till nya oväntade myndighetsbeslut och dels när nya stora system skall införas t.ex. på energiområdet.
Att företagen ofta för produktutveckling snarare lutar sig mot Greenpeaces och SNFs målformuleringar än mot universitets- och högskoleforskare är kanske ett resultat av just marknadschefens och marknadsargumentens pådrivande roll. "Skall det användas i reklamen måste det kunna formuleras enkelt och slagkraftigt".
Hur stor är då industrins satsning på FoU av betydelse för miljön?
Med en snäv definition av området (se ovan) torde det omfatta några procent av de större företagens FoU och under en procent av de små och medelstora - sammantaget kanske två procent.
Med en vidare definition där produkt- och processutveckling inkluderas med en andel som motsvarar en ”educated guess" av miljöhänsynens relativa vikt som kriterium blir andelen industriell miljö—FoU av totalen ett par tiotal procent. Osäkerheten och godtycket i uppskatt- ningen är uppenbarligen betydande. Detta gäller åter storföretagen. För de små och medelstora företagen är satsningen väsentligt mindre. Utifrån detta kan man anta att den miljömotiverade eller - styrda delen av företagens FoU utgör runt 10% i genomsnitt. Skulle detta antagande vara någorlunda riktigt betyder det att företagens miljöforskning och - utveckling är mångdubbelt större än den statligt finansierade. Hur är då kvalitet och relevans av industrins miljöforskning?
Uppenbarligen år kriterier, som används för bedömning av universitets och högskolor forskning - vetenskaplig publicering, peer-review, citations etc. - så ock vid denna ut- värdering, inte tillämpbara. Industrin forskar på miljöområdet för att lösa problem med egna utsläpp från produktionsprocessen och för att få fram såljbara produkter.
Industriutsläppen har fortlöpande reducerats och svenska företag äri några fall världsledan- de och som regel i tätklungan av världens industri när det gäller att reducera utslä p från produktionsprocessen. Detta pekar mot hög kvalitet och relevans i FoU-arbetet. andra sidan har få företag förmått tjäna pengar på att sälja sin processkunnande utomlands. Att Sverige i ABB Fläkt har vad som sannolikt är världens största miljöföretag är här den berömvärda prestationen till trots snarare undantaget än regeln.
Vad gäller "gröna produkter" var Sverige tidigt framme med ej klorbIekt pappersmassa men generellt får nog sägas att marknaden är för ny och turbulent för att man ännu skall kunna säga om detta utvecklas till en speciell svensk marknadsnisch eller ej. Den frekventa användningen av (för)enkla( de) mål för utvecklingsarbetet gör att risken för bakslag kan vara stor och därmed måste kanske t.v. ett frågetecken sättas för relevansen av en del av forsk- nings- och utvecklingsarbetet. (Annars brukar i dagens ide'värld likhetstecken sättas mellan "marknadsnära" och "relevant").
Vad kan då göras från statens sida för att ytterligare uppmuntra och effektivisera företagens miljöinriktade forskning?
Den viktigaste punkten är otvivelaktigt utbildningen. Ge högskolornas tekniker bättre miljökunskaper! Detta har under lång tid i olika sammanhang poängterats av bl.a. IVA (se
t.ex. IVA PM 1 985 :10). Obligatoriska utbildningsmoment inom miljöområdet, integrering av miljöfrågor i all teknisk disciplinutbildning och "miljöopposition" på alla tekniska av- handlingar är tänkbara ingredienser i ett sådant miljöutbildningspaket för tekniker.
Den andra huvudpunkten gäller förbättrade kontakter mellan industrins produktutvecklare och universitetens forskare. De tekniska högskolorna och de kollektiva forskningsinstituten har här betydligt kortare kontaktvägar men även dessa bör ytterligare aktiveras.
En svårighet när det gäller att motivera universitetsforskare till sådana konstakter är att informationsflödet ofta blir enkelriktat. Industriforskningens specialkunnande är, och måste vara, till stor del företagskonfidentiellt.
Förutom fler öppna seminarier och symposier skulle en ökad satsning på kunskapsöversikter och sammanställningar kunna vara en framkomlig väg. Detta skulle kunna ske via råds- gemensamma organ eller via informationssekretariat vid universitet och högskolor.
IVA har även funnit att s.k. kollektiv forskning (dvs. forskning samfinansierad mellan staten och en grupp av företag där företagen har målformuleringsinitiativ) är en bra form för sektorsforskning och rekommenderat att samhällsstöd till industriforskning hellre bör utgå som generella bidrag till kollektiv forskning (50-50 finansiering) än som direkt stöd till enskilda företags FoU.
Slutligen har krav iform av regleringar från samhällets sida onekligen stor betydelse när det gäller att stimulera industriell FoU till gagn för miljön. Det innebär att kunskapsöverföring från forskare till myndigheter och politiska beslutsfattare är väsentligt som underlag för kravställande. Det gäller då att kunna formulera krav som driver fram nya tekniska lösningar med väl avvägda övergångstider.
5.2.2. Allmänt om den industrianknutna kollektivforskningen
I kollektivforskningsutredningens betänkande (FoU för industriell utveckling, SOU 1991:93) konstateras att det finns ett stort behov av övergripande politiskt- strategiska diskussioner och beslut som kan leda till en framtidsinriktad in- frastruktur baserad på prioritering av nyckelområden, där svensk industri måste stå i frontledet internationellt. Ett område som särskilt pekas ut är miljötekno- logi.
Enligt utredningen är behoven att förbättra vår miljö välkända och ständigt ökande i omfattning. Sverige har höga miljöpolitiska mål och med utgångspunkt i den befintliga, väletablerade miljöindustrin, finns goda möjligheter för svensk industri att vinna marknadsandelar på denna starkt växande marknad. En förutsättning för detta är dock enligt utredningen en fortsatt stark satsning på miljöförbättrade åtgärder i Sverige och att det läggs vikt vid ett miljöinriktat tankesätt inom alla sektorer, dvs. "från vaggan till graven"-koncept vad gäller materialval och konstruktion.
Miljöteknologi är enligt utredningen inte ett särskilt forskningsfält utan kräver en tvärvetenskaplig samverkan mellan högt kvalificerade specialister med gemensamma attityder och mål. Utveckling av miljöindustrin, miljövänliga produktionsmetoder och produkter förutsätter omfattande FoU-insatser, men skall samtidigt räknas som en värdefull konkurrensparameter för svensk industri. Miljöaspekter bör inkorporeras generellt i alla projekt, då miljöfrågan är av starkt växande betydelse för näringslivet. Utredningen ansåg att miljöforsknings- utredningen bör föra in industriella perspektiv med syfte att Sverige skulle kunna vinna marknadsandelar baserade på miljövänlig teknik.
Genom en särskild studie initierad av NUTEK har en kartläggning skett av miljöfrågomas behandling i den kollektiva forskningen (Samverkan mellan näringslivet och staten inom miljöforskningen, Andergia AB och CGM Rationell planering Stockholm 1992).
NUTEK har avtalat om ramprogram avseende kollektivforskning med 32 institut och programstyrelser. Programmen har en sammanlagd årlig omfatming i ett intervall från någon miljon kr. årligen till nästan 100 milj. kr. för de största instituten.
Andelen miljörelaterad forskning har uppskattats utifrån tillgängliga årsredovi- singar och löpande ramprogram. Det har skett genom att granska enskilda projekt och föreslagna forskningsområden och bedöma miljörelevansen. Upp- gifterna har sedan verifierats genom diskussioner med resp. institut. Det har inte vare sig varit möjligt eller meningsfullt att bryta ut miljödelen ur enskilda projekt varför den samlade projektvolymen redovisas. Den miljörelevanta projektvolymen uppgår år 1990/91 till 59,5 milj. kr. och beräknas uppgå till 97,9 milj. kr. år 1993/94.
Uppgifterna 1990/91 avser den del av institutens verksamhet som finansieras via ramprogrammet och inkluderar såväl den via NUTEK finansierade delen som den näringslivsfinansierade delen. Beträffande perioden 1993/94 avser upp- gifterna i allt väsentligt forskning som kan komma att rymmas inom ett framtida ramprogram och skall ses som ett typiskt år under programperioden 1993-96.
Beträffande de strategiska frågeställningama lyfts följande huvudproblem fram:
* Skogen - ett varaktigt nyttjande av skogen är ett nyckelbegrepp.
* Utsläppen till luft - utsläppen av kväve, svavel och koldioxid-växthusgaser fortsätter att vara mycket aktuella problemställningar.
* Avfall/återanvändning - problemkomplexet sönderfaller i en del som avser
undvikande av avfall och en del som avser återanvändning av nuterial som tidigare betraktats som oanvändbart.
* Miljöanpassad produktutveckling - beaktande av miljöfrågor redan från konstruktionsstadiet får ökad aktualitet.
* Miljökatastrofhantering - konsekvenserna av miljökatastrofer kan vara mycket omfattande. Kraven ökar på att kunna analysera och hantera risker i syfte att vidtaga åtgärder som motverkar katastrofer.
* Övrigt - bl.a. livscykelanalyser som kommer att leda till prioriteringar av typen "vad är mest miljövänligt?" som i sin tur får betydelse för strategiska val inom företaget.
SJFR har ansvar för två branschforskningsinstitut, nämligen Jordbrukstekniska institutet (JTI) och Skogsforsk. Det sammanlagda statliga åtagandet för dessa institut uppgår till 28 milj. kr. per år. Tyngdpunkten i JTIs verksamhet är miljörelaterad.
5.2.3. Institutet för vatten och luftvårdsforskning
Anders Söderholm har på uppdrag av MFU särskilt utvärderat verksamheten vid IVL, Utvärdering av Institutet för vatten och luftvårdsforskning, Andergia AB 1992.
Bakgrund
Institutet för vatten och luftvårdsforskning (IVL) bedriver forsknings-, ut- vecklings- och utredningsverksarnhet inom vatten- och luftvårdsområdet. Verksamheten, som är förlagd till Stockholm och Göteborg, är i första hand inriktad på miljökonsekvenser för den yttre miljön. IVL har rollen som ett oberoende forskningsorgan. '
Staten och näringslivet finansierar gemensamt ett kollektivt forskningsprogam vid IVL som både är kompetensutvecklande och problemlösande. Det innehåller därför moment av olika slag som grundforskning, tillämpad forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Den kollektiva forskningen är uppdelad i ett bransch- gemensamt och ett branschspecifikt program.
En stor del av den övriga verksamheten vid IVL är statligt finansierad och
utförs som beställningar från olika statliga myndigheter. IVL utför även forskning, utredningar och utvecklingsarbete på uppdragsbasis av andra be- ställare - bl.a. medverkar man i internationella miljöforskningsprojekt finans- ierade av EG.
Redovisningen lägger tyngdpunkten på programverksamheten av IVLs forskning som utgör 39% (1990/91) av AB IVLs totala verksamhet.
IVL har en organisatorisk uppdelning efter finansiering, styrning och genom- förande. Stiftelsen IVL (S IVL) ansvarar för styrning och AB IVL för genom- förande. Näringslivet har bildat en särskild intresseförening för finansiering av ramprogrammet vid IVL, Föreningen för industriell miljövård (FIM), där flera branscher inom svenskt näringsliv som bl.a. skogsindustrin, kraftindustrin och kemiindustrin finns företrädda.
Finansiering och styrning
Finansiering av programmet sker gemensamt av näringslivet och staten. Statens avtalspart är SNV och näringslivets är FIM. Programmet är treårigt och det finns en strävan att finansieringen garanteras för samma tidsperiod. Staten har begränsat avtalet till att gälla ett år under innevarande programperiod.
Programverksamheten består av ett branschgemensamt och ett branschspecifikt program. Staten och näringslivet finansierar med 50% vardera det bransch- gemensammma medan det branschspecifika finansieras med 75% från branschen och 25% från staten. En bransch måste medverka i finansieringen av det branschgemensamma programmet för att få delta i det branschspecifika.
Styrningen av programmen sker genom S IVL där staten och näringslivet har vardera 50%-igt inflytande. Stiftelsens uppgift är
att upprätta förslag till ramprogram för forskningsverksamheten som underlag för avtal mellan staten och FIM,
att ansvara för ramprogrammets genomförande (genom AB IVL), att upprätta den årliga programbudgeten.
S IVL har inrättat forskningskommittéer för vardera luft, vatten och teknik med uppgiften att bl.a. utarbeta programbudget, samordna den branschgemensamma forskningen, svara för att projekten redovisas på ett ändamålsenligt sätt samt att medverka till att sprida informationen till avnämare och intressenter. Slutligen skall kommittéerna föreslå forskningsprogram för sina resp. områden.
Den operativa verksamheten sker inom AB IVL där institutets resurser finns i form av kompetens och utrustning. AB IVL har tre delägare med S IVL som majoritetsägare.
Verksamhetens omfattning
IVL täcker viktiga FoU-områden när det gäller miljökonsekvenser av emissio- ner till luft och vatten. Luftvårdsforskningen Göteborg omfattar globala och regionala miljöproblem. Bland uppmärksammade områden kan nämnas studier av försurad marks rehabiliteringsförmåga och miljökonsekvenser av olika typer av nedfall. I Stockholm bedrivs forskning kring emissioner till vatten där bl.a. konsekvenser för marina miljöer studeras. En viktig del av verksamheten är syntesforskningen där kunskap från olika vetenskapliga områden utnyttjas för att beskriva miljökonsekvenser på olika aggregationsnivåer och att göra livscykela- nalyser. Vattenvårdsforskningen har en tyngdpunkt inom det tekniska området medan luftvårdsforskningen koncentreras till de naturvetenskapliga områdena.
Uppbyggnaden av kunskap inom dessa områden i IVL har varit av stor be- tydelse för staten och näringslivet. Genom att medverka i internationella projekt har man kunnat delta i kunskapsutbytet mellan internationella miljöforsknings- organ.
IVL-utvärderingens slutsatser och förslag
Staten och näringslivet har ett behov av en kvalificerad forskning för att kunna bedöma konsekvenserna för den yttre miljön av olika samhällsaktiviteter. Det ligger därför i statens och näringslivets intressen att IVL som en kompetensstark forskningsorganisation utvecklas.
Det finns enligt utvärderingen en rad önskemål som ställs av staten och närings- livet på verksamheten vid IVL:
* Den tillämpade forskningen skall vara av hög kvalitet och styrd mot de problemområden som är prioriterade av huvudmännen.
* Forskningsresultaten skall vara trovärdiga.
* Kompetensuppbyggnaden skall utgöra den baskunskap som krävs för att man skall kunna bedriva problemlösande forskning med hög kvalitet.
* Kompetensen skall vara så hög att man deltar i det internationella miljö- forskningssamarbetet.
* Det finns behov av fri forskning för att tidigt kunna identifiera miljö- problem.
Staten och näringslivet har under lång tid finansierat en uppbyggnad och ett vidmakthållande av en forskningskompeterrs vid IVL och det finns ett klart uttalat behov av att IVL även i fortsätmingen förblir ett viktigt forskningsorgan för industrin och staten.
Det finns mot denna bakgrund ett behov av ett kompetensstarkt IVL. En väsentlig fråga är att finna former för hur huvudmännens strategiska över- väganden skall få genomslag i IVLs verksamhet. Därför bör beställama av forskning träffa överenskommelse om framtida inriktning på forskningen i IVL för att på sikt säkra IVLs kompetensuppbyggnad. En översyn av beslutsfomier bör göras av i första hand huvudmännen för att utveckla samarbetsformema mellan huvudmännen och AB IVL. Det gäller bl.a. att ta ställning till lVLs framtida roll vad gäller utrednings- och utvecklingsverksamhet, tillämpad forskning, fri forskning och grundforskning.
Forskningskommittéema utför en viktig funktion. Projektbesluten fattas i kommittéerna och man styr därigenom verksamheten. Forskningskommittéema bör i framtiden mer engagera sig i strategiska frågor.
Utvärderingens förslag innebär sammanfattningsvis:
* Skapa en beställarfunktion som utformar och beslutar om statens och näringslivets långsiktiga krav och önskemål på IVL. Detta kan ske genom att näringslivet bildar en stark beställarfunktion som är skild från IVL inom vars ram staten och näringslivet gemensamt kan utarbeta program för forskning på miljöområdet.
* Forskningskommittéema bör utses av den nya beställarfunktionen och utgöra expertgrupper som har till uppgift att verka för ett förverkligande av strategiska frågor och spridning av forskningsresultat.
* Forskningskommittéema bör vidare få ett särskilt ansvar för resultatupp- följning och utvärderingar av forskningsverksamheten.
* AB IVL bör vara samägt av staten och näringslivet.
5.3 KVAs utvärdering av svensk miljöforsknings kvalitet och inriktning
KVA har på regeringens uppdrag utvärderat den svenska miljöforskningens kvalitet och inrikming. KVA har därvid belyst avvägningen mellan grund- läggande och tillämpad forskning och det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågor som sker inom industrin. Framställningen i det följande utgör ett referat ur avsnitten lb Termerna "miljöforskning" och "kvalitet" och 6. Rekommendationer i sin helhet. Kapitel 4. Företagens forskning och ut- veckling på miljöområdet har vi tidigare redovisat i avsnitt 5.2.1.
Termenta "miljöforskning" och "kvalitet" (Ib)
Det finns ingen entydig definition av miljöforskning. Miljöforskning kan behandla allt från inomvetenskapligt motiverade studier med möjlig miljörelevans till tvärvetenskapliga studier av ekosystem, eller miljökonsekvenser av storskaliga tekniska system. KVA har i sitt utvärderingsarbete valt att ge en operationell definition av termen miljöforskning genom en strukturering av verksamheten i följande delområden:
- forskning inom miljömätteknik,
— forskning om antropogena miljöejfekter,
- forskning om spridning och omvandling av kemiska substanser i miljön, — forskning om hälsoeffekter av den yttre och inre miljön,
- forskning om miljöskydd, inklusive miljöskyddsteknik.
Den akademiska forskningen är koncentrerad till de fyra första områdena medan industriell FoU nästan helt är koncentrerad till det femte delområdet. Det statligt finansierade forsk- ningsstödet ligger huvudsakligen inom de tre första områdena.
Begreppet kvalitet brukar definieras som graden av måluppfyllelse. Inom de mera grund-— läggande vetenskapliga disciplinerna sätts målet (vanligtvis) av inomvetenskapligt motiverade frågeställningar, medan målet inom tvärvetenskapliga områden som miljöforskningen kan vara mera övergripande och formuleras av samhället. När forskningens syfte är att ta fram beslutsunderlag [ en konkret miljöfråga används beteckningen målforskning. Akademien utnyttjar inomvetenskapliga kriterier i sin kvalitetsgranskning.
Antalet publikationer i internationella tidskrifter med s.k. peer-review granskning av manuskript samt akademiska avhandlingar är användbara som översiktliga kvalitetskriterier vid bedömning av vetenskaps/teknikområden, däremot inte utan vidare för bedömning av en enskild forskares/forskargrupps arbeten.
Rekommendationer (6) Utgångspunkter
Målet med Akademiens rekommendationer är att främja utvecklingen av en miljöforskning som förutom att den håller hög kvalitet också är generell och långsiktig så att inte bara dagens utan även framtida, [ dag okända, miljöproblem kan upptäckas, kvantifieras och åtgärdas. För att nå detta mål måste forskares intresse för miljöfrågor stimuleras inte minst avseende kvantitativa aspekter av betydelse för forskningsresultatens användning som underlag för miljöpolitiska beslut. En viktig fråga är därför att skapa en optimal balans mellan å ena sidan forskarstyrd, miljörelaterad grundforskning och å andra sidan be- ställarstyrd tillämpad miljöforskning. Den senare är ofta är av hög komplexitet och syftar direkt till att lösa eller belysa aktuella miljöproblem.
Kvalitet och inriktning
Den svenska forskningen inom miljöområdet har generellt fått goda vitsord beträffande kvalitet och bredd. Många svenska forskargrupper gör viktiga insatser inom internationella projekt. Huvuddelen av forskningsresultaten redovisas i internationella vetenskapliga tidskrifter.
Akademien delar uppfattningen att den mest högklassiga svenska miljöforskningen bedrivs inom områdena
- Miljömedicin
- Akvatisk kemi och atmosfärskemi - Delar av den terresta ekologin
- Kustnära marinekologi
- K lorerade kolväten
Akademien delar också expertgruppens kritiska synpunker på fragmentering i många, små, kortvariga projekt, på splittringen av resurser på för små forskargrupper och mot bristen på koordinering av insatserna.
Eftersom resurser iform av kvalificerade forskare och pengar nästan alltid är dimensioneran- de för vetenskapligt arbete har akademien funnit det angeläget att söka prioritera bland de områden som behandlas i svensk miljöforskning. Härvid har akademien undvikit att lägga ett snävt nationellt perspektiv på forskningen utan utgått från övertygelsen att Sverige har en viktig uppgift också på det internationella planet vad avser såväl tredje världen som övriga industriländer. Följande områden bör prioriteras:
* De fyra ovan nämnda starka forskningsområdena där svenska insatser verkningsfullt kan bidra till den internationella kunskapsuppbyggnaden.
* Kemiska och mikrobiella markprocesser. Ett motiv för en sådan satsning är att för-
surningstrenden i svensk skogsmark är alarmerande speciellt i kombination med hög kvävedeposition och att storskaliga motåtgärder (kalkning, vitaliseringsgödsling) är aktuella. Dessutom är området internationelllt outvecklat och kunskapsunderlaget för rådgivning på vetenskaplig grund således mycket bristfälligt.
* Ekologi och genetik med anknytning till biologisk mångfald. Inom detta område ryms forskning om metapopulationer, Iandskapsekologi och biotopfragmentarisering.
* Klimatförändring, vilket inkluderar vidareutveckling och verifiering av klimatmodeller ( [ internationellt samarbete), biologiska ejfekter och återkoppling samt åtgärdsstrategi och - teknik.
* Miljöteknik Allmänt om universiteten som bas för miljöforskning
God miljöforskning förutsätter en stark disciplinbaserad utbildnings- och forskningsbas i en lång rad grundläggande ämnen (matematisk-naturvetenskapliga, tekniska, ekonomiska, medicinska och samhällsvetenskapliga) vid högskolan. Denna förutsättning är med några undantag uppfylld. Genom att huvuddelen av miljöforskningen i dag är förlagd till högskolan bedrivs den i nära kontakt med inomvetenskaplig grundforskning. Detta underlättar kunskaps- överföring mellan denna och mer tillämpade forskningsområden. Vidare kan gemensammma resurser utnyttjas, vilket ger förutsättningar för kostnadseffektivitet. Tillgång till den bred kompetens som alltid finns vid ett universitet ger förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Särskilt viktigt är att forskarutbildning kan bedrivas i anslutning till miljöforsk- ningen då tillgång till och utnyttjande av välutbildad personal är en förutsättning för kvalificerat miljöarbete inom myndigheter och näringsliv.
I och med att universiteten själva kan komma att svara för prioritering och tillsättning av nya professurer är det nödvändigt att beakta beständigheten av riksunika professurer/ämnesom- råden bl.a. för miljöforskningens behov. För att säkerställa att dessa behov tillgodoses kan det vara ändamålsenligt att utnyttja Akademierna som remissorgan i frågor som rör nya professurer. Ett exempel på ett miljöanknutet forskningsområde som hotar att försvinna ur högskoleorganisationen är strålningsbiologi där fyra av fem professurer enligt beslut i respektive fakultet nu ej återbesätts. Risk föreligger för en liknande utveckling inom de taxonomiska och systematiska delarna av zoologi och botanik.
Då det gäller förstärkning av forskningen inom miljöområdet anser akademien att medlen i huvudsak bör fördelas via råds- och sektorsorgan. För vissa speciella områden är det dock lämplig att de ökade resurserna direkt ställs till universitets- och högskoleinstitutionernas förfogande och fördelas vid denna. M iljöforskningen skulle sålunda generellt gagnas genom en förstärkning också inom högskolan av sambanden mellan grundläggande naturveten- skaplig/teknisk och ekonomisk/samhällsvetenskaplig forskning. Systemanalys och riskforskning är exempel på områden som är viktiga för alla riktningar av tvärvetenskaplig miljörelaterad forskning och forskarutbildning.
Man kan förutse mycket stora framtida investeringar i sysem för avfallshantering, återvinning, destruktion och vattenrening. För att uppnå konstnadseffektivitet behövs ökade forskningsin- satser på systemnivå (Teknik/Ekonomi/Samhällsvetenskap) men också en förstärkning inom miljöteknik såsom VA-området.
För närvarande är alla fasta resurser för markforskning knutna till Lantbruksuniversitetet. Akademien delar expertgruppens uppfattning att den markbt'ologiska och markkemiska forskningen behöver förstärkas. En sådan förstärkning bör innefatta en utbyggnad av detta ämnesområde vid någon eller några matematisk-naturvetenskaplig fakulteter för att uppnå bättre integrering med annan miljörelaterad ekologisk och kemisk forskning och utbildning samt stå fri från kopplingen till produktionsinriktad forskning.
Högskolan bör också öka forskarutbildningen inom miljörelaterade ämnen för att möta ett ökande behov av kvalificerad personal inom miljöområdet hos såväl näringsliv som myndig— heter. I detta sammanhang är det också viktigt att ge genomgången forskarutbildning ett väsentligt högre meritvärde vid alla typer av tjänstetillsättning.
Miljöforskning är tvärvetenskaplig till sin karaktär. Behovet av bred samverkan kan avse metodisk assistans, allsidiga impulser från olika specialister vid formulering av hypoteser eller genomförande av forskning, där forskare med olika kompetens och metoder bearbetar ett gemensamt problem. Utvecklingen pekar mot ett ökande behov av tvärvetenskap i framtiden i takt med att miljöfrågomas komplexitet ökar. Den tvärvetenskapliga samverkan bör ske efter principen."
"Ad hoc-samverkan mellan starka forskargrupper med bibehållen disciplinär identitet".
Akademien anser att det tvärvetenskapliga samarbetet i första hand bör avse väl avgränsade ämnesområden där det ger tydliga fördelar från miljö- eller vetenskaplig synpunkt.
Inom miljöforskningen förekommer omfattande tvärvetenskapliga satsningar, t.ex. i form av "kollektiv" miljöforskning. Av Naturvårdsverkets forskningsanslag används över hälften till satsningar på s.k. projektområden som till sin natur (oftast) är tvärvetenskapliga och där olika discipliner och universitet samverkar inom programmen. På likartade sätt stöder SJF R, BFR. NUTEK m. fl. tvärvetenskapliga program. Trots dessa insatser anser Akademien att det finns anledning att ytterligare förstärka det tvärvetenskapliga samarbetet. Sådan samverkan kan initieras på tre olika nivåer: forskare, högskolor och anslagsgivare.
Forskarna prioriterar tvärvetenskapligt samarbete om detta underlättar lösningen av egna
forskningsproblem eller om sådana projekt tillför resurser till och breddar basen för den egna forskningen.
Högskolorna kan underlätta tvärvetenskaplig forskning genom att skapa centra eller nätverk. Erfarenhetsmässigt är sådana konstruktioner mest framgångsrika när de initieras av forskarna själva.
Högskolan kan också prioriera sådan forskningssamverkan genom selektiva investeringar för tvärvetenskapliga ändamål och genom att öka meriteringsvärdet av tvärvetenskapligt arbete vid tjänstetillsöttning.
Anslagsgivare kan stimulera tvärvetenskaplig forskning genom sina prioriteringar vid medelstilldelning och genom att initiera programforskning där tvärvetenskapligt samarbete ges hög prioritet. Detta skulle kunna ske genom ett gemensamt organ med ansvar för koordinering ut'/1 [inom-[ering ut' större pni/Uk! inom miljöområdet därforskarstyrda initiativ rawr ou visst spe/"rum. lill sill/am Vucnu'nmmt organ skulle kunna vara positivt också om det mihin! hadefunktionen att kvolitctsbcdöma tvårvelenskapliga ansökningar på miljöområdet.
Stöd till industrins FoU av betydelse för miljön
Akademien delar IVAs uppfattning att stöd till industrins FoU på miljöområdet bäst sker genom
- Förbättrad miljöutbildning fi'ämst för tekniker och ekonomer.
- Stimulans till ökade kontakter mellan industrins produktutvecklare och högskolornas forskare.
— Ökad satsning på forskningsinfonnation. - Stöd till kollektiv forskning.
Akademien delar också att detär väsentligt att miljökrav formuleras så att de driver fram nya tekniska lösningar. Väl valda övergångstider är härvid viktiga instrument.
Organisation och resurser
Akademien rekommenderar att en ökad andel av medlen för miljöforskning utnyttjas för större, mera långsiktiga projekt. Dessa kan lämpligen organiseras efter NFR/NUTEKs "konsortiemodell", vilket innebär att beställarna avgränsar en forskningssektor inom vilken forskarna identifierar disciplinorienterade eller tvärvetenskapliga projekt, skisserar forsk- ningsmål som skall uppnås och väljer samarbetspartners. Exempel på forskningsområden där konsortiemodellen skulle kunna vara lämplig är
- Transport och transformation av toxiska ämnen i mark, sediment och ytvatten. Konsortiet bör ha sin tyngdpunkt på förståelse av mekanismer för interaktion mellan substanserna och partiklar samt inom modellering av processer i dessa komplexa system.
- Skogs- och jordbrukstekniker för att öka bindning av kol i biomassa och markhumus. Biologisk bindning av koldioxid kan, under en inledningsfas vara en viktig kostnadsef- fektiv komponent i en strategi för att minska riskerna för framtida klimtförändringar.
- Kostnadsejfektiva åtgärder mot marin eutrofiering. Hit hör utnyttjande av (artificiella) kustnära våtmarker och teknik för (partiell) vattenrening i avloppsledningar.
Akademien nämner dessa områden som exempel på forskningsfält inom miljöområdet där konsortiemodellen verkar lämplig. Omnämnandet skall på intet sätt ses som kritik mot pågående forskningsprojekt med likartad inriktning.
I inledningen till detta slutkapitel konstateras att till miljöforskningen viktiga uppgifter hör att skaffa en kunskapsbas och beredskap för att upptäcka, kvantifiera och åtgärda också framtida, i dag okända, miljöproblem. Enligt akademiens uppfattning förutsätter detta en förstärkning av den forskarstyrda grundläggande miljöforskningen. Akademien rekommende- rar därför att rådsorganisationen ges ett ökat ansvar på detta område. Den metod för stöd till energirelaterad grundforskning som tillämpats inom programutskottet för energi borde kunna tjäna som mönster för en ökning av den forskarstyrda miljöforskningen.
satser på "tredje ledet" — åtgärder - är underdimensionerad. Akademien rekommenderar därför betydligt ökade satsningar inom detta område som innefattar såväl teknik som ekonomi, samhällsplanering och beteendevetenskap.
Slutligen vill akademien understryka Sveriges internationella delansvar för kunskapsupp— byggnad pä miljöområdet. Svenska forskares möjligheter att bedriva svenskfinansierad miljöforskning i öst- och u-länder behöver kraftigt förstärkas.
6 DE MILJÖPOLITISKA MÅLEN SOM GRUND FÖR DEN FRAMTIDA MILJOFORSKNINGEN
Regeringen har i 1988 års miljöproposition (1987/88:85) lagt fast den s.k. sektorsprincipen. Den innebär att varje sektor i samhället skall ta den hänsyn till miljön som krävs. I ansluming till 1988 års miljöpolitiska proposition gav regeringen en rad uppdrag till skilda myndigheter att utreda och till regeringen redovisa hur man avsåg att integrera miljöhänsyn i sin verksamhet. En kompe- tensuppbyggnad sker nu för att möta detta krav.
Regeringen redovisade i proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö vidtagna åtgärder på miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna skulle förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat arbete. Riksdagen framförde inte några invändningar mot regeringens förslag när det gäller mål och medel för miljöpolitiken (JoU 30, rskr. 338).
Enligt propositionen är målet med miljöpolitiken att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt att skydda natur- och kulturlandskap.
Enligt propositionen har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren, men föroreningarna måste begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljö skall skyddas varaktigt. Följande mål och strategier redovisades för det fortsatta arbetet.
Atmosfären och klimatet
* Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att människors hälsa och de ekologiska systemet inte skadas. Avvecklingsplanen för CFC-föreningar fullföljs. samtidigt som den utvidgas till andra ämnen med liknande negativa effekter på ozonskiktet.
* Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser begränsas inom alla sam- hällssektorer. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta mål kan senare utsträckas till övriga industriländer".
Gränsöverskridande luftföroreningar
*
Nedfallet av svavel- och kväveoxider samt av flyktiga organiska ämnen begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa.
Riksdagens uttalande från år 1988 innebär att de svenska svavelutsläppen skall minska med 80% mellan åren 1980 och 2000. Tidigare uttalanden från riksdagen innebär att kväveoxidutsläppen skall minska med 30% till år 1995 räknat från 1980 års nivå. Dessa utsläppsmål skall även i fortsättningen vara vägledande för arbetet. Omfattande åtgärder behövs för att uppnå kväve- målet.
Ammoniakutsläppen bör minska med 25% till år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland till sekelskiftet undersöks. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör minska med 50% till år 2000 räknat från 1988 års nivå.
Sveriges insatser i det internationella arbetet de närmaste åren inriktas främst på att få till stånd skärpta bilavgaskrav i Europa. Nya internationella överenskommelser för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider skall också prioriteras. Utgångspunkten skall vara kritiska belastningsgränser för miljön. Sverige skall verka för att en överenskommelse om minskning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen kommer till stånd.
Miljön i tätorterna
*
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att luftkvaliteten förbättras så att de återstående riskerna för människors hälsa till följd av luftföroreningar från trafik, industri, och energianläggningar undanröjs. Den värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras.
Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden skall tillgodoses i den kommunala planeringen.
Vid år 2000 skall haltema av koldioxid, kväveoxid, svaveldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som utarbetats av naturvårdsverket. Riktvärdena syftar till att undanröja akuta hälsoeffekter.
Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90% i tätorterna för att de långsiktiga hälsoeffekterna skall vara på en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år 2005.
Buller i tätorter bör minskas så att det kommer att ligga under naturvårds-
Naturresurser och naturvård
*
Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktions- förmåga. Användningen av icke förnybara naturresurser skall i ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning.
Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Införande av främmande arter eller geneteiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förut- sättningama för den inhemska floran och faunan inte äventyras.
Vatten och hav
*
Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. Föroreningar skall inte begränsa användning av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten och vattentäkt.
Återställningen av Östersjön prioriteras under den närmaste tiden i det internationella arbetet. Sverige skall bidra aktivt till att konkreta hand- lingsprogram för samtliga Ostersjöstater utarbetas och genomförs.
De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter skall halveras mellan åren 1985 och 1995.
Det långsiktiga målet är att stabila organiska och miljöskadliga ämnen inte skall få förekomma i miljön. Utsläppen av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogsindustrin prioriteras.
Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70% mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller skall halveras under samma tid.
Användningen av miljöskadliga ämnen begränsas kraftigt.
Miljöpolitikens medel och instrument
Lagstiftningen och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall enligt regeringen svenska regler anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen pekar på följande instrument som väsentliga för genomförandet av miljöpo- litiken.
Övervakning av tillståndet av miljön - ett nytt program bör införas för att övervaka miljötillståndet i landet.
Ekonomiska styrmedel - ekonomiska styrmedel bör komma till ökad an- vändning.
En ny miljöbalk - en ny samlad miljölagstiftning bör på sikt införas.
Samhällsbyggande för en god miljö - miljöfrågorna bör ges en ökad tyngd i den fysiska planeringen m.m.
Miljövårdsorganisationen - i det fortsatta miljöarbetet kommer sektorsmyndig- hetemas och kommunernas miljöansvar att vara av stor betydelse. De miljömål som formuleras skall överföras till sektorsmål och åtgärdsprogram för sektors- myndigheter för olika sarnhällsssektorer. De centrala miljömyndighetemas roll att samordna, driva på och följa upp åtgärderna inom olika sektorer görs tydligare. SNVs övergripande uppgifter för att verkställa och följa upp miljöpo- litiken har klarlagts i SNV-utredningen.
Miljömedvetande och utbildning — miljöfrågorna integreras i grundutbildningen och ges ökad vikt i all grundläggande högskoleutbildning. Kopplingen mellan arbetsmiljö och yttre miljö bör uppmärksammas.
I propositionen redovisar regeringen också insatser inom olika områden mot bakgrund av dessa mål och strategier. Det gäller
Jord— och skogsbruket
* Miljömålet i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att bevara den biologiska mångfalden.
* Läckaget av närsalter från jordbruket skall halveras mellan åren 1985 och 1995. Ammoniakavgången begränsas i ett första steg med 25% till år 1995.
103 Kadmiuminnehållet i handelsgödsehnedel måste begränsas.
Användningen av bekämpningsmedel har halverats under den senaste femårsperioden och skall ytterligare halveras till strax efter mitten av 1990- talet.
Trafiken
*
Hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas och dess miljöeffekter bedöms vara undanröjda till år 2010. De klimatpåverkande effekterna skall begränsas i linje med klimatstrategin.
Energiförsörjning
*
Målet är ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försuming och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut.
Utsläppskraven för svavel skärps ytterligare med början är 1993 i storstäder- na i södra Sverige.
Industrin m.m.
*
Målet är att till år 2000 begränsa industrins utsläpp till en sådan nivå att miljön inte tar skada.
Utsläppen av klorerade organiska ämnen begränsas ytterligare så att de till sekelskiftet når en nivå där miljön inte tar skada.
Utsläppen av svavel och kväveoxider från industrin begränsas kraftigt.
Kloralkaliindustrier skall i samband med omprövning av villkor enligt ' miljöskyddslagen lägga fast en plan för övergång till kvicksilverfri teknik.
Vid kustbaserade kommunala reningsverk införs en kvävereduktion men minst 50%.
Varor och kemiska produkter
*
Avvecklingsplanema för ozonnedbrytande ämnen utvidgas och nya av— vecklingsplaner fastställs för användning av klorerade lösningsmedel, kvicksilver och bly.
* Substitutionsprincipen skall i princip gälla för miljöfarliga varor och kemiska produkter.
Avfall
* Programmet att minska avfallets volym och farlighet, öka källsortering, återtagning och återvinning håller på att genomföras.
* Kadmiumanvändningen bör begränsas ytterligare. Återställningsåtgärder.
* Insatser vidtas för att kalka sjöar, skydda och återställa värdefulla kulturmin— nen som skadas av luftföroreningar samt sanering och återställning av miljöskadade områden.
Ny lagstiftning förbereds på flera olika miljöområden. Det gäller bl.a. ett förstärkt produktansvar. I en PM som nyligen producerats i miljö- och naturre- sursdepartementet Producentansvar för avfall (Ds 1992:59) föreslås ett lagstadgat fysiskt och ekonomiskt producentansvar för uttjänta varor och avfall. Vidare pågår arbete med en ny miljöbalk, dvs. en samlad lagstiftning på miljö- och naturresursområdet. Dessa förslag liksom andra åtgärder på miljöområdet kan leda till att nya målsättningar läggs fast för miljöpolitiken eller att befintliga mål preciseras.
7. UTGÅNGSPUNKTER FÖR UTFORMNING AV ETT PROGRAM FOR FRAMTIDA MILJOFORSKNING
7.1 Definition av begreppet miljöforskning
Enligt direktiven är vår uppgift att behandla forskning och utveckling (FoU) rörande den yttre miljön. I vår uppgift ingår inte att utreda forskning rörande arbetsmiljö eller bostadsmiljö. Ansvaret för att stödja forskning på dessa områden åvilar AMFO resp. BFR. Inte heller ingår i vårt uppdrag att utreda frågor som hänger samman med joniserande strålning, där ansvaret åvilar SSI. Vi skall emellertid utreda vissa gränsdragningsfrågor mellan arbetsmil- jöforskning, miljömedicinsk forskning och forskning om den yttre miljön.
Inriktningen av utredningsarbetet är framförallt att med utgångspunkt i en bedömning av relevansen från miljösynpunkt i hittills bedriven forskning lägga fram förslag till framtida inriktning av miljöforskningen. Frågor som gäller den vetenskapliga kvaliteten i forskningen har på regeringens uppdrag särskilt utretts av KVA.
Enligt våra direktiv skall SNV även i fortsättningen ha en central roll som beställare av miljöforskning i enlighet med vad som anfördes i SNV-utred- ningen.
Som vi har kunnat konstatera tidigare i kapitel 5 är basmaterialet om miljö- forskning i form av utredningar, propositioner och riksdagsbeslut och annan dokumentation mycket stort. Mot bakgrund av vår kartläggning har vi funnit det ändamålsenligt att indela miljöforskningen i följande tre huvudformer som generellt är giltig både för statligt finansierad och övrig miljöforskning. Dessa är
* Sektorövergripande miljöforskning * Sektorsanknuten miljöforskning
* Forskning med miljöanknytning
Sektorövergripande miljöforskning
Denna forskning är primärt är inriktad på att klarlägga, mäta och ange möjliga lösningar på olika miljöproblem (andra termer för denna forskning kan vara miljövårdsforskning eller egentlig miljöforskning). Det som kännetecknar denna forskning är att den inte går att hänföra till någon specifik samhällssektor utan är av mer generell, sektorövergripande, karaktär.
SNV och AFR är exempel på statliga myndigheter som stödjer denna typ av forskning. Som framgått av vår utvärdering stödjer också andra myndigheter sektorövergripande miljöforskning. Det gäller bl.a. samhällsvetenskaplig forskning som stöds av ett stort antal organ. Stora delar av den forskning som industrin stödjer inom ramen för IVL kan också hänföras till sektorövergripande miljöforskning.
I diskussioner om miljöforskning brukar insatserna fördelas på följande huvud- områden — ändamål:
* Miljötillståndet - att övervaka förändringar i miljön och effekter av fysiska störningar, emissioner etc. på naturen och människan.
* Effektforskning - att upptäcka, definiera, avgränsa och kvantifiera hälso- och miljöproblem, konsekvenser för miljö och hälsa etc.
* Åtgärdsforskning - att utarbeta underlag för åtgärder i syfte att skydda miljö och hälsa i samspel med berörda sektorer. Häri inbegrips även forskning rörande lagstiftning, ekonomiska styrmedel, beteendefrågor och organisation. Denna verksamhet kan ha karaktären av forskning eller kvalificerat utredningsarbete.
SNV har ett huvudansvar för att initiera och stödja denna typ av forskning. Här ingår bl.a. att göra avvägningar mellan effekt— och åtgärdsforskning. Miljöforsk- ning kan avse riktad grundforskning där inriktningen bestäms med utgångspunkt i inomvetenskapliga kriterier, eller tillämpad forskning, där inriktningen avgörs mot bakgrund av att ett visst problem skall lösas eller en bestämd tillämpning av forskningsresultatet är i sikte. Forskningen har olika mål i dessa fall — i det förra fallet gäller det att få till stånd en uppbyggnad av kunskap och kompetens medan det i det senare fallet gäller tillämpad forskning för att lösa avgränsade, definierade miljöproblem.
Sektorsanknuten miljöforskning
Enligt riksdagens beslut är 1991 har varje samhällssektor ett ansvar för att bedöma, formulera, initiera och finansiera FoU med utgångspunkt i sektorns behov. Det gäller bl.a. energi-, industri- och transportsektorn där forskning finansieras av NUTEK resp. TFB och viss sektorsanknuten forskning som stöds av SJFR. Denna miljöforskning kan kan vara inriktad mot såväl miljöeffekter som miljöåtgärder och miljöpolitiska styrmedel kopplad till en viss sektor. Den kan avse grundforskning, tillämpad forskning eller utvecklings- och demonstra- tionsinsatser.
Styrande för de insatser som genomförs inom olika sektorer har varit de forskningspolitiska besluten där statsmakterna understrukit betydelsen av att olika samhällssektorer tar hänsyn till miljön vid FoU—stöd inom sektorn.
Det kan dock som framgår av kapitel 5, med hänsyn till avgränsnings- och tolkningsfrågor vara svårt att göra en säker bedömning av hur omfattande denna forskning är. Däremot är det ställt utom allt tvivel att denna forskning är av avgörande betydelse för att det skall bli möjligt att uppnå de miljömål som riksdagen lade fast år 1991.
Industrins tekniskt inriktade FoU kan i betydande utsträckning föras till denna kategori. Det gäller exempelvis FoU som bilindustrin, skogsindustrin, kraftindu- strin och kemiindustrin bedriver. En speciell form av forskning är s.k. kollektiv forskning som bedrivs gemensamt av staten och industrin. Hur stor del av denna FoU som kan hänföras till miljöforskning är svårt att bedöma med någon högre grad av precision. För teknisk forskning finns kollektivforskningsorgan som STFI och Värmeforsk.
Forskning med miljöanknytning
Inom högskolan bedrivs forskning som i varierande utsträckning är att hänföra till miljön. Det gäller bl.a. naturvetenskaplig, teknisk, humanistisk och sam- hällsvetenskaplig forskning i olika fakulteter. Miljön och miljöfrågor utgör således en aspekt bland andra som kan utgöra en större eller mindre del av insatserna och kan vara svåra att urskilja. Ett exempel på samordning av miljöforskning inom högskolan är de miljöcentrumbildningar som finns vid vissa universitet och högskolor. Tvärvetenskaplig forskning med miljöanknyming kan också byggas upp som konsortier för hela eller delar av landet. Den typ av forskning som stöds av forskningsråd som NFR, FRN och SJFR kan också hänföras till forskning med miljöanknyming.
Den utvärdering som vi har genomfört av miljöforskningen i Sverige omfattar i första hand sektorövergripande och sektoranknuten miljöforskning. Forskning med miljöanknyming har endast i begränsad utsträckning behandlats. Denna forskning behandlas mer ingående inom ramen för KVAs utvärdering.
7.2 Vissa slutsatser av utvärderingarna
Med utgångspunkt i direktiven redovisar vi i det följande ett antal för miljö- forskningen centrala frågeställningar som gäller
0 relevansen och kvalitén i bedriven miljöforskning, o avvägningar mellan riktad grundforskning och tillämpad forskning, o spridning och användning av forskningsresultaten samt
0 styming och samverkan
Relevansen och kvalitén i bedriven miljöforskning
Våra slutsatser
* Den miljöforskning som har bedrivits av SNV och andra forsknings- stödjande organ har huvudsakligen varit relevant för samhället.
* Statsmakternas tidigare ställningstaganden om miljöforskningens inriktning har varit ambitiösa men relativt allmänt formulerade varför det är svårt att med större precision värdera hur olika myndigheter under senare år har inriktat och optimerat sina forskningsinsatser.
* I likhet med vad som gäller vetenskaplig kvalité bör metoder utvecklas för värdering av den miljöpolitiska relevansen.
De miljöpolitiska målen - som de avspeglas i regerings- och riksdagsbeslut, propositioner o.d. - har i regel varit mycket ambitiösa men relativt oprecisa. Det gäller exempelvis riktlinjer för avvägningen av forskning rörande luft och vatten eller lokala, regionala eller globala miljöproblem etc. Det är därför svårt att bedöma om de anslagsbeviljande organens fördelning av tillgängliga medel är optimal med hänsyn till målen. Däremot finns det ingenting i våra studier eller i KVAs utvärdering som pekar på att myndighetema vid sin stödgivning har stött forskning på miljöområdet som saknar relevans.
Utvärderingar av den vetenskapliga kvalitén är relativt vanligt förekommande vilket torde vara en förklaring till att kvaliteten på miljöforskningen är god. Vi kan konstatera att KVA kommit fram till slutsatsen att svensk miljöforskning generellt sett har en god vetenskaplig kvalité. Den goda kvaliteten torde inte minst vara en följd av att kvalitetssäkring är inbyggd i forskningssystemet.
Vi anser att en forskning med god vetenskaplig kvalité är en av de viktigaste förutsättningama för att uppfylla de forskningspolitiska målen generellt och på miljöområdet. Kraven på svensk miljöforskning kommer i linje med vad KVA anger att bli ännu högre mot bakgrund av förestående integration i EG där konkurrensen om forskningsuppdrag blir hårdare än i Sverige. Vi anser att SNV med sina vetenskapliga kommittéer som har ansvar för att initiera sådana utvärderingar utgör en garanti för att verkets forskning är av god kvalité. Vi kan konstatera att andra forskningsstödjande organ har system uppbyggda för kvalitetsgranskning av den forskning som stöds.
I ett system där olika myndigheter inom sina resp. sektorer stöder forskning och där man skiljer på beställare och genomförare är det viktigt att samhällsrelevans och användbarhet säkerställs genom en uppbyggnad av ett likartat system som gäller för utvärdering av den vetenskapliga kvaliteten. Det ankommer på ansvariga myndigheter att denna typ av utvärderingar genomförs. Detta bör ske från FoU-arbetets början, under arbetets gång och när det redovisas. Beställaren svarar för inriktningen och preciseringen av forskningsprojekten genom forrnule- ring av mål i programmet. Det ankommer sedan på högskolan att genomföra forskningen.
En väsentlig fråga i detta sammanhang är att det finns mål och riktlinjer för miljöforskningen som gör det möjligt att följa upp och bedöma den miljöpo- litiska relevansen i forskningen. Härvid är det viktigt att skilja på mål som syftar till att bygga upp kompetens (ren grundforskning) och mål inriktade på att bygga upp kunskap (riktad grundforskning, tillämpad forskning och utvecklings- arbete) för att lösa konkreta miljöproblem.
Det bör mot denna bakgrund utvecklas metoder för utvärdering av resultat från sektorsfinansierad miljöforskning som i första hand avser forskningens relevans. För bedömning av kvalité finns väl utvecklade metoder i form av kvalitetsbe- dömningar enligt NFR-modellen. Det är viktigt att dessa utvärderingar sker både internt inom myndigheterna och externt med hjälp av fristående, gärna in- ternationella, utvärderare. I detta arbete bör berörda forskningsstödjande organ enas om bl.a. metoder, terminologi m.m.
Avvägning mellan grundläggande och tillämpad forskning
Våra slutsatser
* Hittills bedriven miljöforskning är huvudsakligen väl avvägd. Mot bakgrund av riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 behövs ytterligare stöd till tillämpad forskning som kan medverka till att lösa olika miljöproblem.
* För att tillgodose kraven på kvalité i den tillämpade forskningen finns behov av förstärkningar vad gäller i första hand riktad grundforskning i högskolan.
* Resurser för tillämpad forskning har minskat genom att näringslivet starkare prioriterar utvecklingsinsatser (ledet efter tillämpad forskning) och statsmakterna i de senaste forskningspolitiska besluten prioriterat grundforskning.
* Genom en närmare samverkan mellan staten och näringslivet skapas förutsättningar för att den totala miljöforskningen i Sverige kan öka.
Det finns behov av ytterligare forskning på miljöområdet för att på sikt kunna klara av de miljöproblem som riksdagen har pekat ut. Det gäller både effekt- och åtgärdsforskning innefattande teknisk FoU som kan lösa eller minska olika miljöproblem. Det finns samtidigt behov att ytterligare riktad grundforskning som kan utgöra en bas för den tillämpade forskningen.
KVA har i sin utvärdering pekat ut ett antal områden som kräver förstärkningar. Det gäller bl.a. miljömedicin, kemiska och mikrobiella markprocesser, ekologi och genetik med anknytning till biologisk mångfald, klimatförändringar samt miljöteknik. Vi ställer oss huvudsakligen bakom KVAs slutsatser och be- dömningar i denna del. Vi återkommer i nästa kapitel till våra egna bedöm- ningar och prioriteringar rörande den framtida miljöforskningen. I likhet med vad som framkommer i KVAs utvärdering finns det behov av ytterligare sam- hällsvetenskaplig forskning och forskning av systemkaraktär. Det gäller inte minst forskning rörande styrmedel, livsstilar etc. Vi kommer att föreslå en betydande ambitionshöjning vad gäller insatserna på detta område.
Det är viktigt att ytterligare utveckla samverkan mellan grundforskning och riktad grundforskning samt tillämpad forskning och utveckling. Samspelet mellan sektorsforskningsorganen. forskningsråden och högskolan är härvid en väsentlig fråga att beakta. Det är viktigt att fortsätta arbetet med att bygga upp
kompetensen i olika institutioner och forskargrupper och därvid kunna ge mer långsiktiga åtaganden rörande finansiering av forskning. Inrättande av forskar— tjänster har också stor betydelse i detta sammanhang. Detta överensstämmer väl med de slutsatser som KVA redovisar.
Spridning och användning av forskningsresultaten
Våra slutsatser
* Det krävs ytterligare insatser för att klara spridning och användning av resultaten av miljöforskningen.
* En mer medveten anpassning av informationen bör ske till avnämarnas behov.
* SNV förutsätt även fortsättningsvis ha en samordnande roll rörande forskningsinformation på miljöområdet.
Det sker numera en omfattande spridning av FoU-information på miljöområdet. Det gäller rapporter, tidskrifter, databaser etc. som redovisar pågående forskning, resultat av forskning o.d. I sammanhanget kan nämnas att SNV har en väl utvecklad informationsverksamhet som är riktad mot olika avnämare.
Genomgående tycks FoU-informationen vara av god kvalité, men den verkar inte alltid vara särskilt väl anpassad till de många avnämarnas önskemål och behov - sannolikt ofta beroende på svårigheter att få en klar uppfattning om aktörernas önskemål och behov av FoU-inforrnation. Här bör man observera att personliga kontakter, små nätverk o.d. fortfarande sannolikt är den viktigaste inforrnationskällan medan värdet av mer sofistikerade inforrnationssystem hittills har varit mer begränsad.
Med hänsyn till att kraven på samhällets miljöforskning successivt kommer att ställas allt högre finns det behov av en mer medvetet uppbyggd informations- spridning och kunskapsöverföring. Resultat som framkommer från den sektors- övergripande miljöforskningen bör spridas till olika sektorer och forsknings- stödjande organ och på sikt omsättas i nya metoder, ny teknik etc.
Det är mot denna bakgrund viktigt att fullfölja arbetet med att utveckla och anpassa FoU-informationen i nära samverkan mellan forskare och avnämare. SNV har en central roll som FoU-informatör på miljöområdet. Bedömningar i vad mån och i vilken utsträckning som FoU-resultaten använts i praktisk
tillämpning bör baseras på genomgångar av enskilda projekt och avgränsade projektområden. Inom miljöforskningen har endast ett begränsat antal sådana utvärderingar hittills genomförts.
Styrning och samverkan
Våra slutsatser
* Mot bakgrund av riksdagens miljöpolitiska beslut år 1991 bör formerna för samverkan och koordinering mellan olika forskningsstödjande organ utvecklas.
* Formerna för samverkan med högskolan bör vidareutvecklas.
De sektorsforskningsstödjande organen beslutar om disponering av tillgängliga anslag på grundval av statsmakternas riktlinjer mål o.d. i riksdagsbeslut, propositioner. regleringsbrev etc. Eftersom dessa riktlinjer har varit allmänt formulerade har det visat sig svårt att få till stånd styming av insatserna mot de centrala miljöpolitiska problemen och målen.
De finns av dessa skäl motiv för att ange mer tydliga riktlinjer för den framtida miljöforskningens inriktning m.m. Genom det arbete som nu genomförs i FoU för bättre miljö med företrädare för olika forskningsstödjande aktörer och som vi återkommer till i nästa kapitel bör det bli möjligt att med utgångspunkt i riksdagens beslut rörande miljöforskningen utveckla mer entydiga och klara riktlinjer för framtida miljöforskning. Dessa riktlinjer bör beaktas vid de bedömningar ansvariga myndigheter gör vid beslut om stöd till forskning. De bör också utgöra information till högskolan om vilka prioriteringar statsmakterna gör vad gäller den framtida miljöforskningen. Detta bör även underlätta arbetet med att sprida information och bedöma relevans i bedriven FoU, frågor som vi tidigare har behandlat.
Det finns starka motiv för att förstärka FoU-insatsema inom miljöområdet. Det gäller samtliga delar av processen grundforskning, riktad grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. I prioriteringen av insatserna är det viktigt att bibehålla en god balans mellan olika delar av processen över en längre tidsperiod.
Enligt KVA är det viktigt att från ett riksperspektiv beakta riksunika pro- fessurer/ämnesområden för bl.a. miljöforskningens behov. Det kan därför enligt KVA vara praktiskt att utnyttja akademierna som remissorgan i frågor som rör
nya professurer.
När det gäller förstärkning av forskningen inom miljöområdet anser KVA att medlen i huvudsak bör fördelas via råds- och sektorsorgan. Enligt KVA bör en ökad andel av medlen för miljöforskning i framtiden utnyttjas för större, mer långsiktiga projekt. Härigenom undviks fragmentarisering i många, små, kortvariga projekt som leder till splittring av resurser och problem med koordi- nering av insatserna. Enligt vår uppfattning talar även även miljöskäl för att man målmedvetet bör eftersträva en uppbyggnad av forskargrupper inom strategiska områden. Det är samtidigt viktigt att i en nära dialog med forskningsråden och högskolan kunna bedöma om den över tiden förändrade situationen på miljöom- rådet kan föranleda andra forskningsprioriteringar.
De forskningsstödjande organen avgör omfattningen och inriktningen av miljöforskningen inom resp. samhällsområden. SNV bör i linje med SNV- utredningen känna ett övergripande ansvar för samordning av forskningen på miljöområden. Vi förutsätter att myndigheterna samråder med varandra i dessa frågor.
7.3 Inriktning och struktur på den framtida miljöforskningen
Genom sin sektorövergripande karaktär ställer miljöforskningen särskilda krav på samverkan mellan olika aktörer för att på ett framgångsrikt sätt kunna ge underlag för att lösa de miljöpolitiska problemen. Det är samtidigt viktigt att konstatera att universitet och högskolor, forskningsråd och sektorsorgan spelar olika roller inom miljöforskningens område.
En grundläggande förutsättning för en framgångsrikt bedriven miljöforskning är att det finns forskare som bedriver forskning av hög kvalité och relevans. Det kan konstateras att miljöforskningens plats i den vetenskapliga världen och i samhället skär genom traditionella vetenskapliga discipliner och samhällssekto- rer. Miljöforskningen kommer därför indirekt eller direkt in i de flesta verksam— hetsgrenar. Utvecklingen inom en samhällssektor är i allmänhet beroende av ett väl fungerande nätverk mellan forskning, utveckling och marknadsintroduktion. Det är viktigt att företrädare för olika forskningsstödjande organ beaktar detta i samspelet med forskarna och berörda högskolor i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för forskarnas arbete.
De regelbundet återkommande forskningspolitiska besluten syftar till att pröva olika balansfrågor inom det forskningspolitiska området. Det gäller t.ex. frågor om finansiering av forskning och tjänstesystem liksom forskningens generella inriktning.
I kapitel 8 lägger vi fram våra förslag rörande den framtida miljöforskningens inriktning. Vi anser att ett program för forskning med denna inriktning och omfattning bör kunna
O
möjliggöra dialog med universitet och högskolor om behov av kompeten- suppbyggnad för att få till stånd en relevant miljöforskning med hög vetenskaplig kvalité,
ge ledning för arbetet i berörda myndigheter och forskningsråd,
tydliggöra den stödda miljöforskningens inriktning visavi universitet och högskolor, forskningsråd, sektorsforskningsmyndigheter och industrin,
möjliggöra uppföljning, utvärdering och successiv förändring av miljöforsk- ningens inriktning med hänsyn till att miljösituationen och hotbilden förändras.
När det gäller genomförandet av miljöforskningen bör följande utgångspunkter/- verksamhetsriktlinjer enligt vår uppfattning vara vägledande:
*
Överblick och samverkan vid beställning av forskning - miljöproblemen blir alltmer komplexa samtidigt som ansvariga myndigheters roll som beställare av forskning utvecklas. Det är därför viktigt att bygga upp och effektivt utnyttja kompetensen på specifika områden inom fakulteter, institut etc. En överblick och samverkan behövs för att ge svensk miljöforskning slagkraft och hög internationell konkurrenskraft.
Organisatorisk och kunskapsmässig kompetens att driva övergripande och samordnade projekt - miljöfrågomas komplexitet ställer ökade krav på samordnade forskningsinsatser liksom insatser för att lösa problem genom ny eller förändrad lagstiftning etc. I kapitel 13 behandlar vi olika samord- nings- och organisationsfrågor liksom behovet av utvärderingar på miljö- forskningens område.
Kunskapsutbyte mellan forskare och ansvariga handläggare i myndig- heterna - genom ett utvecklat kunskapsutbyte bör det bli möjligt att ta tillvara forskarnas expertkunnande mer direkt i miljöarbetet. Även miljöarbe- tets intemationalisering kräver närmare kontakter mellan forskare - experter och miljöhandläggare.
Samverkan mellan arbetsmiljöforskning, miljömedicinsk forskning och forskning rörande den yttre miljön - det är viktigt för det fortsatta arbetet att en gemensam kunskapsbas kan byggas upp på områden som är av
gemensamt intresse. Det gäller bl.a. kriterier för riskbedömning. Vi åter- kommer till denna fråga i avsnitt 8.4.
En utvecklad och fördjupad samverkan mellan högskolan och olika forskningsstöd jande organ - detär viktigt att eftersträva goda arbetsförhål- landen för forskarna som präglas av långsiktighet och stabilitet. En nära samverkan mellan högskolan och olika forskningsstödjande myndigheter och forskningsråd bör därför eftersträvas.
Riktlinjer för vilken inriktning svensk miljöforskning skall ha i det internationella perspektivet - en medveten strategi bör utvecklas för hur den internationellt bedrivna forskningen skall kunna utnyttjas som en resurs för nationella och internationella beslut rörande miljön och hur svensk forskning skall inlemmas i och samspela med den internationella forsk- ningen. I kapitel 9 behandlar vi de internationella frågorna och de krav som ställs på svensk miljöforskning i ett internationellt perspektiv.
Fördjupad samverkan mellan forskningsstödjande organ och industrin som stödjer FoU - den forskning som olika myndigheter m.fl. stöder har stor betydelse för uppnåendet av de miljöpolitiska målen. Det krävs därför en väl utvecklad samverkan för att ange målen för forskningen inom olika områden och för att utvärdera resultaten av genomförd FoU. I kapitel 10 uppmärksammar vi näringslivets roll och förutsättningar för att kunna förstärka och fördjupa samverkan mellan staten och näringslivet. Kapitel 11 behandlar kommunernas roll i miljöforskningen.
quit IV" ilfJITni—rhåfimh" ”**!15JW-V3iH—S'nriiuu ' :. .'F'r' grant-ut ' trafikanter: :* Atta" ' mlr'in tim Htti'ifllhglllil mail-m rutin-muta Mulatt. 5.11 m.. m' "i: anime-:a. Iähltiir 'Me-.t- - rum".» www.-: rmitvtlljigruif wi Nightwish» smuts!" iår) i'rmmlåqln åtrå-lämmar 31:10- sänt. Clair .'uil; JlSEJr'i' milt-. utmana-tta 'Whi |1_j.'fäi'4,'l_r' -- piirtmhni tua???» ::: åruliiamrr' as.. dual. avi.-.m— måååh%i mmm..-w urin- Wifllmåll'td—i m. mu; Sug”: m ti. ;. röier * "mim tai ett! -Ji'.'i t.l'itt'1'. lur ' up—Wmmrläf » mmnnM-r .' : .3'" wtguuvumr-ri "iP-ISM- nimi-f_n tat. ifmlrwm'r plimå. .; :z'r! Tim Kliwlllå sin
ut. Mn' PF."- .*="tr.** teh 1 hå Rinta"guirr;taww1int' ultram: fm té W&W-u
"ut?” ' . _. lr. '» _
eur tunt—Hai
wmamå.
"niIW' "tål'hnvfåjiw'mmn tiil-ärm trätt waggy-i.u; ”(lib ftw! gar.-i»... ...är. ' atm; ritmattor-titlar: ut) fz: it'thn . - . _ ut;:rammimi lagra-' så en an.. ... igar. ...;s»
M Eija” [| _Uui- att,!”idrtn—j _. ua- Murman hann: P;.)- rrru mt, Wilfa? "'.. ":f »fm'litahhtzr där: hutlirwrbwn ..r u nanm
få
l:a—, _. '
PIMP?" 35". "f-. _—
1.395! _. 'mrmjlratt *
kläm
titta i: in » mim simmare rätt-w bitar.-. :. ».ru cr.-rr u»: ' tr.!trimt "'»*_-i jämt | 1. r- !",L—i" .' _
"-P - — fr." harr-muttra-
, mig.
'tttr Atjihållllkrl'élh'u Limmet-:D lv—Z ',;..'m- i.»:-
'.':th '."-_.. » (nu mwnfrnmmme't. ' r..-nr lf' "».-. lljllu 'n 113: .ml'kr'm: »! '|-' ”ih.
' " Wymrynr Mum-third »»r'tuw in.:c . ' fru—”" | M» -' pm ett t...-m.m hmmm". ,,,. CM. ' ufivuhlhrrimrqmmfimdquh hur - wu. mumm' ""m””
tuli MW Sinh Meir Mm
Åk!" >. .. unt-tri 191 mau-nu. e. ."" __lm *
"'in'" bli-MÅL: Ladin,-M »"'I *! han? _
Wwamtmnmm WWE mwk'n' "markant Pr --_ . mmgnmmmwmtmwuupppm *
Id'j'H' _.
s FÖRSLAG TILL PROGRAM FÖR LÅNGSIKTIG MILJÖ- FORSKNING
8.1 Den ändrade miljöbilden Inledning
Miljöproblemen har under de senaste decennierna ändrat karaktär. Förenklat kan man säga att bilden ändrats från att ha visat intensiv, lokal och reversibel påverkan till att visa diffus, regional och irreversibel påverkan. Detta gäller såväl för kemisk som fysisk påverkan.
Direkta utsläpp
En orsak till att de kemiska miljöfrågorna ändrat karaktär är att punktutsläppen från industrier och energianläggningar minska i betydelse som miljöpolitiskt problem. I Sverige har de flesta av dessa utsläpp nu bringats ned till nivåer långt under dem som förekom för tjugo år sedan och minskningen fortsätter. I miljöpropositionen från 1991 angavs också som ett av miljövårdens mål att till år 2000 bringa ned industrins utsläpp till sådana nivåer att "miljön inte tar skada".
Utsläppen av koldioxid, från punktkällor och andra källor, kommer emellertid inte att kunna minskas lika snabbt; det är tvärt om troligt att världens samlade utsläpp kommer att öka under den tid vi kan överblicka.
Utsläppen på kontinenten från olika punktkällor är dock fortfarande stora, särskilt i östra Europa, och kommer så att förbli under lång tid framöver. Många ämnen i dessa utläpp är långlivade eller helt beständiga, de kan transporteras långa vägar och kommer länge än att påverka miljön, såväl i ursprungsländema som i Sverige och andra länder.
Biltrafiken utgör vidare ett växande problem. Vissa av bilismens utsläpp kommer visserligen att minska, räknat per fordonskilometer men samtidigt tilltar transportarbetet på vägarna. Förbättringama av bilama kommer därför endast att fördröja, men kan i längden inte hindra, att utsläppen från bilparken ökar. Ett undantag för detta är blyet vars utfasning innebär att utsläppen har minskat
relativt kraftigt under senare år.
Även jordbruket och skogsbruket har fått ökad uppmärksamhet och det gäller såväl för dess kemiska som dess fysiska verkan på miljön. Jordbrukets kemiska verkan kommer framför allt från bekämpningsmedel och handelsgödsel. För bekämpningsmedel minskar användningen och övergång sker till mindre miljöstörande medel. Handelsgödsel, främst kvävegödsel, anses däremot vara ett betydande problem som bl.a. bidrar till övergödningen av havet.
Fördröjda utsläpp
En fråga där kunskaperna och medvetenheten nu ökar snabbt gäller själva varuflödet i industrisamhället. Detta leder till tydliga problem genom de varor som hamnar på avfallsupplagen sedan de tjänat ut. Men varorna har också mindre tydliga men på sikt mycket farligare effekter genom att varorna eller ämnen som de innehållit hamnar som diffusa föroreningar i miljön. Varje enskilt föremål kommer att verka som ett litet fördröjt utsläpp, och om varorna innehåller miljöfarliga metaller eller långlivade organiska ämnen kommer de på sikt att orsaka en allmän nedsmutsning vars varaktighet står i direkt samband med de ingående ämnenas livslängd i miljön. Många av dessa framtida stör- ningar härrör alltså från industrin, men det är inte längre utsläppen genom skorstenar och avloppsrör som är det stora problemet utan produkterna själva. Dessa utsläpp har inte minskat - varuproduktionen i de industrialiserade länderna är tvärt om större nu än någonsin tidigare och den fortsätter att växa samtidigt som dess sammansättning ändras, bl.a. genom att många nya ämnen tas i bruk.
Detta problem är egentligen inte nytt - många långlivade naturfrämmande ämnen kom i bruk långt innan vi fick våra miljö- och kemikalielagar. För de flesta metaller är utvinningen nu stor och hastigt växande. Problemen är emellertid svåra att visualisera eftersom spridningen är så diffus och eftersom den sker med betydande fördröjning. Vi drar alltså på oss en växande miljöskuld som till allra största delen kommer att drabba våra efterkommande. Den gryende insikten om detta är ett av skälen till att vi nu allt oftare hör tal om återvinning och kretslopp. Det finns emmellertid även andra skäl för återvinning.
Återvinning och kretslopp Återvinning aven produkt kan vara motiverad av åtminstone fyra skäl: * Produkten är i sig miljöfarlig.
* Produkten är i sig ofarlig men har orsakat miljöfarliga utsläpp och/eller förbrukning av knappa resurser då den tillverkades.
* Produkten innehåller värdefulla ämnen av vilka tillgången är eller kommer att bli knapp.
* Produkten är ett volymproblem.
Återvinning och kretsloppshantering syftar till hushållning med knappa resurser eller till att skydda vår miljö. Det senare är f.ö. också ofta en resursfråga — har vi t.ex. förorenat vår åkerjord med kadmium har vi därmed minskat eller i värsta fall omintetgjort dess användbarhet för livsmedelsproduktion. Men det är viktigt att inse att återvinning endast är näst bäst - bäst är att t.ex. sluta använda kvicksilver, minska bruket av klorblekt papper och inte slösa bort jordens fosforförråd genom att använda fosfor i tvättmedel. Denna insikt ligger f.ö. bakom den substitutionsprincip som numera finns tydligt inskriven i den svenska produktlagstiftningen.
Livsstil
Individen har ett stort ansvar för den miljö i vilken vi lever och lämnar över till våra efterkommande. Den personliga livsstilen är alltså viktig. Genom att t.ex "handla miljövänligt", åka kollektivt, reparera i stället för att köpa nytt, hushålla med värme och varmvatten, sortera soporna etc. kan varje individ bidra till att naturresurser sparas och miljön skonas. Livsstil är en viktig fråga som vi återkommer till i avsnitt 8.5.
Fysisk påverkan
Naturresurspolitiken hade under 1800-talet främst ekonomiska motiv såsom att underlätta jordbruk, skogsbruk och bergshantering, trygga tillgången på fisk och vilt. I takt med industrisamhällets allt intensivare brukande av jord och skog och exploatering av naturresurser har insikten om den fortgående utarrnningen av landskap, flora och fauna vuxit. Synsättet vidgades därför under 70-talet till att också innefatta såväl skydd som hänsyn till naturmiljön. Först under 80-talet kom frågan om biologisk mångfald, biotopskydd etc. in i naturvårdspolitiken och därmed blev också landskapsekologiska frågor centrala för naturvårds- arbetet. Först år 1991 lagfästes dock biotopskyddet.
Den skisserade utvecklingen har inneburit att tyngdpunkten och problemen förskjutits från skydd av punktobjekt och begränsade områden till samband och helhet i landskapets innehåll, struktur och funktion; från det lokala perspektivet till det regionala, nationella och även internationella.
Under 70-talet vidgade den fysiska riksplaneringen detta perspektiv ytterligare genom riktlinjer om hushållning och en strävan till mångsidig markanvändning.
Det slogs fast att samhällsplaneringen skulle präglas av en ekologisk grundsyn. Parallellt härmed utvecklades synen på sektoransvar för naturvården och kraven på naturvårdshänsyn i de areella näringarna.
Utvecklingen har härigenom inneburit ett successivt vidgat perspektiv på den fysiska påverkan på miljön. Naturvården som del i samhällsplaneringen har blivit allt viktigare. Kunskapsbehoven fokuseras på Iandskapsekologi vad gäller de samlade konsekvenserna och samhällsvetenskap vad gäller tvärsektoriellt samordnade styrmedel.
Vad behöver vi veta?
En av miljöforskningens viktigaste uppgifter är att förse beslutsfattare på alla nivåer med den kunskap de behöver. Vi behöver då inte veta den absoluta sanningen om ett visst miljöproblem - det räcker att vi vet tillräckligt för att fatta beslut. I många fall är det lätt att avgöra vad vi borde göra. Det blir ofta betydligt svårare när vi skall besluta h_u_r det skall göras.
Den klassiska effektforskningen kommer framför allt att behövas för att ge underlag då besluten gäller irreversibla störningar - är stömingen reversibel kan man lättare motivera att dröja med åtgärder - och särskilt om åtgärderna skulle bli mycket dyra. Ett exempel kan vara forskning kring effekterna av buller i tätorterna, ett annat kan gälla effekterna av jordbrukets kväveanvändning. Effektforskning kommer också, liksom hittills, att behövas för att öka kunska- perna om de föroreningar som redan finns i vår miljö och för att ge underlag till de krav på ofta kostsamma åtgärder som vi ställer på andra länder. Ett exempel är försumingen.
Vad menas med att vi vet?
Rachel Carsons "Tyst vår" (1962) var en av de tidigaste väckarklockoma i miljödebatten. Hon beskrev där bl.a. effektena på fåglar och andra djur av den användning av olika bekämpningsmedel som då förekom. Boken slog ned som en bomb. Det hon beskrev var helt okänt för de flesta läsare. Fakta i boken var emellertid ingalunda okända. Författarinnan hade tvärt om varit mycket noga med att hämta alla faktauppgifter ur vetenskapliga artiklar, ett par hundra stycken, av vilka många hade publicerats flera decennier tidigare. En lärdom man kan dra är att det inte räcker att viktiga vetenskapliga resultat publiceras; för att resultaten skall komma till användning krävs dessutom att någon kan och vågar sammanställa resultaten gc_h_ de slutsatser resultaten motiverar på ett begripligt sätt. Motsvarande erfarenheter har gjorts när det gäller försumings- forskningen. Här har SNV en av sina viktigaste uppgifter.
8.2 Grunder och kriterier för utformning av ett långsiktigt program
Avgränsningar
Vi föreslår i detta kapitel ett antal uppgifter för svensk miljörelaterad forskning och utveckling (FoU), inklusive den FoU som bekostas av näringslivet. Vissa av förslagen avser väl avgränsade uppgifter, medan andra gäller forskning som kan komma att pågå länge. Förslagen omfattar tiden till år 2000. Förslagen baseras på SNVs arbete med Forskning och utveckling för bättre miljö. Vi anser att den samverkan och samordning rörande hälsorelaterad miljöforskningen och sam- hällsvetenskaplig miljöforskning bör lyftas fram. Dessa har därför givits egna avsnitt.
Miljöhot Vi har utgått från följande miljöhot:
- Klimatpåverkande gaser - Ozonnedbrytande ämnen - Försurande ämnen - Fotokemiska oxidanter/ marknära ozon - Buller och luftföroreningar i tätorter
- Närsalter
- Metaller
- Organiska miljögifter - Främmande organismer - Nyttjande av förnybara naturresurser - Nyttjande av ej förnybara naturresurser - Exploatering av mark och vatten _ Avfall och restprodukter
För varje miljhöhot har vi föreslagit inriktning och omfatming av forskningen. Vi har också föreslagit vilka organ som skall finansiera forskningen.
Miljömål
Enligt 1991 års miljöpolitiska beslut är målet med miljöpolitiken att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur och kulturlandskap. De förslag till miljörelaterad FoU som vi presenterar har utformats med sikte på dessa övergripande mål och på de särskilda mål som gäller för de olika hoten mot vår miljö.
122 Hushållning med naturresurser
Många av de föreslagna forskningsuppgiftema har stor betydelse för hushåll- ningen med inte förnybara naturresurser. Detta gäller främst för avsnitten om klimatpåverkande gaser, metaller och avfall, där flera av förslagen syftar till minskad nettoförbrukning av fossila bränslen och metaller. Särskild vikt har lagts vid sådan forskning som har betydelse för att samhället skall kunna undvika bestående miljöskador — ofta liktydiga med bestående skador på de förnybara naturresurserna. Förslag om sådan forskning finns i de flesta avsnitten.
Kriterier för urval av forskningsområden
Beslutfattamas situation
De beslut som styr dagens miljöarbete är fattade mot bakgrund av tillgänglig kunskap. Det kan gälla tekniskt och ekonomiskt möjliga åtgärder. Det kan gälla utsläpp, spridning, omvandling och effekter av föroreningar. Det kan vara fråga om hur olika former av markanvändning eller fysiska konstruktioner påverkar ett område. Oberoende av hur beslutsunderlagen ser ut, måste viktiga beslut fattas av den politiska nivån, den administrativa nivån och av utövarna själva.
I många fall finns ett solitt underlag för beslut om åtgärder i form av forsk- ningsresultat, miljöövervakningsdata, tekniska alternativ etc. Ett exempel är utsläpp av fosfater till sjöar och vattendrag. Bakomliggande mekanismer är väl kända. Man känner till dos-effekt-sambanden och kan göra goda prognoser över vad som kommer att hända i olika åtgärdsscenarier. Ett annat exempel är ned- brytningen av stratosfärens ozonskikt. Forskningen bör här inriktas på de tekniska lösningarna, men också på att klarlägga de skador som kommer att uppkomma trots att åtgärdsbesluten redan är tagna. Ett tredje exempel är försumingen av mark och vatten.
I dessa fall är behovet av ytterligare effektforskning begränsat. Effektforskning kan ändå behövas för att vi skall kunna
- övertyga starka politiska och ekonomiska intressen, också i andra länder, att åtgärder måste vidtas,
- göra analogislutsatser då nya problemområden av besläktad karaktär dyker upp, (exempelvis struktur - effekt samband),
— följa upp effekter av sanering eller andra åtgärder,
- göra riskuppskattningar på lång sikt, om betydande mängder av en stabil förorening redan lagrats upp i miljön.
I andra fall kan vi ha dålig, eller obefintlig, kunskap om underliggande mekanis- mer och samband. Ett exempel är spridning i miljön av långlivade organiska ämnen. Vi har analysmetoder för bara en del av dessa ämnen. Vi saknar också en bra operativ definition på vad vi egentligen menar med "långlivade". Men vi vet att vissa organiska ämnen har mycket allvarliga miljöeffekter. Och hotbilden ser allt allvarligare ut, ju mera kunskap vi får. Det finns med andra ord ett stort behov av kraftfulla åtgärder. Ofta kan vi emellertid inte förutsäga hur miljön skulla reagera på en viss miljöskyddande åtgärd. I sådana fall behövs ett bättre underlag som möjliggör miljö- och kostnadseffektiva beslut.
Stömingamas varaktighet
Miljöforskningen syftar till att vi skall minska eller förebygga miljöstömingar. Prioriteringarna underlättas om man utgår från att skadligheten av en viss störning kan ses som produkten av tre faktorer, nämligen stömingens intensitet, dess utbredning i rummet och dess varaktighet.
FoU som syftar till åtgärder som kan förebygga mycket långvariga miljöstör— ningar bör prioriteras före forskning om reversibla störningar.
Nationella problem
Vissa miljöfrågor är specifika för Sverige eller så viktiga för just oss att vi måste ta särskilt ansvar för dem. Hit hör t. ex. försumingen, Östersjöproblemen, cellulosaindustrins utsläpp av kIOrerade ämnen, skogskador till följd av för- sumingen, m.m.
Internationell samordning
Många viktiga forskningsområden är så stora att varje utvecklat land måste delta i dem (klimat, kemikalier, ozon, stadsmiljö etc.). Det är nödvändigt att denna forskning samordnas internationellt så att man så vitt möjligt undviker dubbel- arbete. Sveriges närmande till EG kan förväntas leda till att vi kan koncentrera våra insatser på vissa forskningsområden.
Forskning rörande ett visst miljöproblem kan vara motiverad med att vi får möjligheter att följa den internationella forskningen och ta till oss dess resultat, även om det står klart att Sveriges bidrag till världens samlade forskning inom området kommer att bli av begränsad betydelse. Det är vidare naturligt att vi stöder sådan miljörelevant forskning i vårt land, där vi har särskilt framstående
forskare. Försiktighetsprincipen
Genomgången av miljöhoten i avsnitt 8.3 visar på de områden där vi behöver få fram bättre och billigare tekniska lösningar. I detta sammanhang är försiktig- hetsprincipen viktig, dvs. en restriktiv inställning till verksamheter som inte säkert kan bedömas från miljösynpunkt. Det betyder att miljöteknisk forskning är motiverad även när endast risker för miljöeffekter föreligger.
Sektorsprincipen
Vi har som en huvudregel utgått från att den verksamhet som orsakat ett visst miljöhot också bör bekosta den forskning som behövs för att minska eller undanröja hotet. Det gäller såväl effektforskning som åtgärdsforskning in- nefattande teknisk FoU. Vi anser att detta står i överensstämmelse med den princip om ökat sektoransvar som numera tillämpas på många områden och även med principen om förorenarens betalningsansvar. Denna princip möter dock särskilda svårigheter i ett land som Sverige där föroreningarna delvis kommer från utsläpp i andra länder. Principen är också svår att tillämpa på varor och produkter som till stor del importeras.
Riksdag och regering har klart uttalat att sektorer och sektorsmyndigheter har ett ansvar för miljövården och detta gäller även forskningen. Vi har nedan i grova drag angivit hur vi anser att det ekonomiska ansvaret för den svenska miljö— forskningen bör vara fördelat. Förslagen syftar till en ökning av den miljörelate- rade forskningen inom näringslivet och olika sektorsmyndigheter.
IVL är ett av staten och näringslivet gemensamt finansierat forskningsinstitut. Näringslivet har genom sitt stöd till IVL tagit en del av sitt sektorsansvar för
miljöforskningen.
Forskning för miljöanpassning
Det är viktigt att diskutera hur samhället på bästa sätt kan verka för att få till stånd denna forskning. Avgörande är att vid högskolan ha en grundläggande naturvetenskaplig och teknisk forskning av hög kvalitet på många områden - kemi, human- och ekotoxikologi, meteorologi, hydrologi, förbränningsteknik, kemisk teknologi, mätteknik, elektronik etc. Dessutom behövs samhällsvetenska— plig forskning, särskilt vad gäller styrmedel och beteende. Vidare ökar behovet av tvärsektoriell forskning.
Ett framgångsrikt miljöarbete kräver tydliga underlag om miljöhoten men också tydliga miljömål — uttryckta som miljökvalitet, utsläppsredukduktioner eller på annat sätt. Forskning om spridning av föroreningar och miljöeffekter är därför viktig även för att få till stånd miljöteknisk forskning. När det finns ett behov och en marknad för produkter som löser miljöproblem är detta ett starkt incitament för olika aktörer att arbeta aktivt med att utveckla ny teknik.
På vissa områden har dock även tydliga signaler om miljöfarlighet inte lett till att viktiga teknikområden har utforskats tillräckligt. Vi saknar idag mindre miljöfarliga alternativ till många kemikalier. Samhället har tvingats gå in med stora insatser för att få fram acceptabla lösningar för gruvindustrins avfallsup- plag. Bilrnotom är ett annat exempel. Den har utvecklats och utsläppen är i dag betydligt mindre än tidigare men vi behöver på sikt ett ur miljösynpunkt bättre motoralternativ.
Det krävs en lång kedja av aktiviteter för att få ut en teknisk lösning på marknaden: grundläggande teknisk/naturvetenskaplig forskning, anpassning till konkreta tekniska förhållanden, utveckling, experiment och demonstration i full skala. För det senare ledet disponerar SNV 25 milj. kr per år ur energiteknik- fonden.
Experiment, demonstration och implementering är mycket viktiga delar av utvecklingskedjan som ofta kan kosta mycket pengar. Ett betydande risktagande kan krävas innan en teknisk lösning kommer i kommersiell tillämpning. Det finns tyvärr alltför många exempel på bra tekniska lösningar som aldrig kommit till användning på grund av att man inte kunnat eller vågat finansiera det sista steget. Huvuddelen av teknikutvecklingen i världen görs i andra länder och det är angeläget att få en ny och i Sverige oprövad teknisk lösning demonstrerad.
Erfarenheterna från SNVs bidrag till demonstration av ny teknik är mycket goda. Sedan år 1988 har beslut fattats om stöd till 80 projekt till en kostnad av ca 80 milj. kr. inom ett brett teknikområde, CFC-altemativ, begränsning av utsläpp av lösningsmedel, slutning av ytbehandlingsprocesser, kväveavskiljning i reningsverk, elfordon, kompostering av avfall, avfallsåtervinning, avfallssepare- ring och avfallsdeponering. De flesta av dessa projekt har varit framgångsrika.
En metod för teknikutveckling som varit betydelsefull på vissa områden är samordnad teknikupphandling. För detta behövs en intresserad beställare. Metoden bör få ökad tillämpning på miljöområdet t.ex. för upphandling av mindre miljöfarliga kemikalier, olika trafiktekniska lösningar, återvirmingsteknik och avfallsteknik.
Det är angeläget att statsmakterna satsar resurser på miljöteknisk forskning och
på demonstration av ny miljöteknik inom särskilt viktiga sektorer. Miljöteknisk forskning skall vara en viktig del av all teknisk forskning. Kollektivforsknings- programmen är därvid en viktig förutsättning för miljöteknisk forskning i olika industribranscher.
I syfte att lösa olika miljöproblem krävs statligt stöd till teknisk forskning i nära samarbete med näringslivet inom olika projektområden, främst NUTEK, BFR och AFR. Särskilda satsningar bör göras inom:
transport- och transportmedelsteknik energiteknik
gmvteknik
cellulosateknik teknik för processindustrins avloppsvatten VA-teknik
produktutveckling restproduktanvändning
avfallsteknik bioteknik
mätteknik - kvalitetssäkring
***********
8.3 Miljömål och forskningsområden
Underlag för våra förslag är hämtade från SNVs rapport FoU för bättre miljö som utarbetats av verket i samråd med berörda myndigheter och forskningsråd. För ytterligare mer detaljerat underlag hänvisas till denna rapport.
Den följande redovisningen avgränsas till forskningsbehov rörade den yttre miljön. Vi återkommer till sarnordningsbehov mellan forskning rörande yttre miljö, arbetsmiljö och boendemiljö i avsnitt 8.4.
För varje miljöhot har vi angivit om den FoU vi föreslår kommer att medföra "låga", "måttliga" eller "höga" kostnader i relation till Sveriges totala kostnader för miljö— och naturresursrelaterad FoU.
Under varje miljöhot redovisas ett antal förslag till forskningsuppgifter. Där redovisas också de organ som enligt vår mening bör finansiera eller på annat sätt svara för en viss uppgift. I flera fall har vi genom understrykning markerat det organ som enligt vår uppfattning bör ha det huvudsakliga genomförandean- svaret. De statliga finansieringsorganen anges i bokstavsordning.
Klimatpåverkande gaser Miljömål
Det övergripande målet är att begränsa de av människan orsakade klimat— förändringarna så att de kan klaras med naturlig anpassning. Detta innebär enligt nuvarande bedömning att den globala medeltemperaturen får öka med högst 1 grad C per århundrade och att den totala ökningen begränsas till 2 grader C över förindustriell nivå.
Åtgärdsmål
Det finns ännu inte några överenskomna mål för världens samlade utsläpp av växthusgaser.
Riksdagen har beslutat att utsläppen av klimatpåverkande gaser skall begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläp- pen i Västeuropa år 2000 inte överstiger 1990 års nivå för att därefter minska.
Forskningsbehov
Växthusgasemas möjliga effekter är av global skala och lång varaktighet. Vi bedömer därför detta miljöhot som allvarligt, även om de eventuella effektemas art och intensitet ännu inte är kända med säkerhet. Sverige hör till de länder som ger ett i förhållande till folkmängden stort bidrag till världens utsläpp av växthusgaser. Sverige bör därför ta sin del av ansvaret för FoU kring detta problem.
De totala kostnaderna, d.v.s. inklusive kostnadema för teknisk FoU, kommer att bli höga.
Våra skäl till detta urval är följande:
Bromsad användning av fossila bränslen: Forskning behövs för att få fram dels energisnålare industriprocesser,byggnader och transporter, dels en ökad andel av icke—klimatpåverkande energislag i den totala energikonsumtionen. Området innefattar inte endast teknisk forskning i inskränkt mening utan även t.ex. forskning kring vad som skulle kunna kallas för det transportsnåla samhället. Uppgiften är självfallet gigantisk och svensk forskning kan endast ge ett begränsat bidrag till den internationella forskningen på området. Det finns dock delområden där vi har särskild kompetens och där svensk forskning kan komma att ge väsentliga bidrag. Det gäller t.ex. metoder för odling och uthållig an-
vändning av biobränslen, där det är särskilt viktigt att utveckla teknik för elproduktion. Andra områden är utveckling av nya eller förbättrade motorer och drivsystem, energihushållning och energiteknik för bebyggelse (sol, värmepum- par, energilager etc.).
Ansvariga: Näringslivet och organ som BFR, NUTEK, TFB, TFR och SJFR.
Styrrnedel jför att åstadkomma ovanståendejz Den FoU som föreslagits ovan kommer inte att vara tillräcklig som underlag för det fortsatta miljövårdsarbetet. Det gäller dessutom att stimulera energisparande och övergång till icke- klimatpåverkande energikällor samt att styra mot ett transportsnålare samhälle. Det behövs forskning om hur beslut skall genomföras. Det behövs kunskap om samspelet mellan olika aktörer, om organisationer, om målkonflikter och in- tressekonflikter, om olika styrmedel, om beteende och beteendepåverkan, om ekonomiska konsekvenser av miljöproblem och miljövård osv. Här finns en rad uppgifter för den samhällsvetenskapliga miljöforskningen.
Ansvariga: BFR, FRN, NUTEK, SNV, och TFB.
Effekter av eventuella klimatändringar på nordliga ekosystem: Det är naturligt att Sverige bidrar till forskningen kring effekterna av ett eventuellt ändrat klimat i vår del av världen, speciellt i den boreala barrskogen och i subarktiska ekosystem. Kunskaperna kan komma att behövas som underlag för beredskapsåt— gärder inom bl.a. de areella näringarna. Vi har god inhemsk kompetens inom bl.a. relevant marin och terrester ekologi.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV. SMHI bör leverera regionala klimatscenarier och -prognoser som underlag till denna forskning.
Källor och sänkor för växthusgaser: Upptaget/utsläppen av koldioxid i/från Sverige och omgivande hav bör kvantifieras; bl.a. för att ge underlag till Sveriges deltagande i konventionsarbetet. Det samma gäller utsläppen av metan och dikväveoxid.
Processer som påverkar nettoutsläppen av växthusgaser från skogsmark, åkermark och våtmarker bör studeras. Det bör bl.a. utredas om bruknings- metodema kan modifieras så att nettoutsläppen minskas och om detta i så fall vore ett kostnadseffektivt sätt att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser från Sverige.
Ansvariga: NUTEK, NFR, SJFR och SNV.
Processer i det globala klimatsystemet: Sverige bör delta i klimatforsknings-
samarbetet inom Global Change—programmen (IGBP, WCRP) och andra globala och regionala program. Målet är att åstadkomma globala och regionala klimat- modeller med verkligt prognosvärde. Sverige kan bidra med god kompetens i bl.a. atmosfärskemi.
Ansvariga: NFR, SMHI och DFR.
Ozonnedbgtande ämnen Miljömål
Det övergripande målet är att förhindra att farlig UV-strålning skadar naturen och människors hälsa till följd av Uttunningen av det skyddande stratosfäriska ozonskiktet.
Detta förutsätter att klorhalten i stratosfären understiger 2 miljarddelar räknat på volym.
Åtgärdsmål
Enligt internationella överenskommelser kommer tillförseln av de farligaste av de ozonskadande ämnena att avvecklas till sekelskiftet eller dessförinnan.
Sveriges avvecklingsplan innebär att vår användning kommer att upphöra några år tidigare.
Forskningsbehov
Utsläpp av gaser som skadar ozonskiktet i stratosfären ger ökad UV-B-strålning vid markytan. De gaser som redan släppts ut kommer att verka långt in på nästa sekel. Vi kommer alltså att för lång tid framöver behöva leva med detta problem även om utsläppen i ett slag skulle upphöra i dag. Norden är särskilt hotad eftersom nedbrytningen av ozonskiktet förväntas gå snabbast kring polerna.
Vi föreslår att den svenska forskningen till största delen ägnas åt att studera effekterna av ett uttunnat ozonlager över vår del av världen. Dessutom krävs ytterligare FoU för att påskynda avvecklingen av de ozonskadliga ämnena. Vi bedömer att de totala kostnaderna för denna FoU blir förhållandevis ägg.
Avveckling: Ytterligare FoU behövs för att påskynda avvecklingen av an- vändningen av CFC och andra ozonskadande gaser. Det krävs utveckling av nya medel och ny eller ändrad teknik inom en rad områden som kyl- och värmesys- tem, isoleringsmaterial, avfettning och kemtvätt. Den svenska avvecklingen har
redan kommit långt och vi har ingen tillverkning av dessa ämnen i landet.
Dessutom behövs FoU för att ta hand om det CFC som finns, inneslutet i olika produkter, ute i teknosfären. Huvvuddelen av det CFC som hittills tillverkats har ännu inte släppts ut i biosfären.
Ansvariga: Näringslivet, BFR, NUTEK och TFR.
Hälsoeffekter: Hälsoeffekter av den ökade UV-B-strålningen studeras över hela världen. Sverige bör bidra till denna forskning. Forskningen bör inriktas på nordiska förhållanden och/eller på delområden där Sverige har särskilda möjligheter, t.ex genom användning av det svenska cancerregistret.
Ansvariga: MFR och SSI.
Ozonuttunning på norra halvklotet: Sverige bör bidra till världens samlade forskning kring ozonuttunningen, bl.a. för att vi har god vetenskaplig kompetens inom landet. Forskningen kan gälla mekanismerna bakom ozonnedbrymingen, hur nedbrytningen påverkas av andra ämnen i atmosfären, hur den ökade växthuseffekten påverkar nedbrymingen m.m.
Ansvariga: NFR och SNV.
Effekter av ökad UV—B-strålning på nordliga ekosystem: Det är viktigt att forska om effektema av den ökade UV-B-strålningen på plankton och landväxter,inklu- sive nyttoväxter, på våra breddgrader. Sverige har god kompetens inom området. Huvudansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Försurande ämnen
Miljömål
Det övergripande målet är att nedfallet av försurande luftföroreningar begränsas till nivåer som inte skadar naturen och människors hälsa.
Riksdagen har ställt sig bakom följande:
- Svavelnedfallet behöver minska med 75% i sydvästra Sverige och med 50% i Svealand räknat från 1980 års nivå.
- Kvävenedfallet behöver minska med 50% i södra och västra Götaland.
När och om dessa mål kan nås blir nästan helt beroende av hur utsläppen utvecklas i övriga Europa, eftersom endast c:a 10 % av svavelnedfallet och 15 - 20% av kvävenedfallet i Sverige kommer från svenska källor. Dessa mål kan därför ses som de långsiktiga målen för Sveriges internationella arbete på försumingsområdet.
Åtgärdsmål
Som mål på kortare sikt har de flesta länder i Europa förbundigt sig att minska sina utsläpp av svaveldioxid med minst 30% under perioden 1980 — 1993 och att inte öka sina utsläpp av kväveoxider under perioden 1987-1994.
Internationella förhandlingar pågår om att ytterligare minska utsläppen av såväl svavel- som kväveoxider.
För Sveriges egna utsläpp gäller följande mål:
- Utsläppen av svaveldioxid skall minska med 80% under perioden 1980 - 2000.
- Utsläppen av kväveoxider skall minskas med 30% mellan åren 1980 och 1995.
- Utsläppen av ammoniak i södra Sverige bör minskas med 25% från nuva- rande nivå till år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland till år 2000 skall undersökas.
Forskningsbehov
Försumingen av mark och vatten är kanske vårt allvarligaste miljöproblem - det berör större delen av landet, effektema är kraftiga och delvis irreversibla. Skandinavien är betydligt känsligare mot försurning än övriga Europa. Nedfallet har minskat sedan 1980-talet, men är ändå flerfaldigt högre än vad vår miljö tål. I södra Sverige är nedfallet 3—7 gånger högre än det kritiska, i södra Norrland 1-2 gånger högre. Försumingsläget fortsätter alltså att försämras.
Andra länder måste alltså minska sina utsläpp för att försumingen i Sveriga och övriga Norden skall kunna hejdas. Vad vi kan göra är att ytterligare minska våra egna utsläpp, vilket alltså inte kommer att vara tillräckligt, samt kalka vatten och mark för att hjälpligt hålla det sura nedfallet stången tills vidare.
Den svenska försumingsforskningen bör även i fortsättningen koncentreras på att
ytterligare fördjupa kunskaperna om försumingens effekter för att stärka våra argument i det internationella arbetet. Här behövs bl.a. bättre kunskaper om grundläggande markkemi. Dessutom krävs viss åtgärdsinriktad forskning. Kosmadema kommer även fortsättningsvis att bli höga.
Våra skäl till detta urval är följande:
Kritiska belastningar: Vi anser att de kritiska belastningama för syra nu är så väl kända att vi kan dimensionera kraven på nationella och internationella be- gränsningar av utsläppen. För att skydda vår miljö måste kostsamma åtgärder vidtagas i andra länder. Den kunskap som vi själva anser tillräcklig behöver därför utvidgas och preciseras för att ge oss ännu starkare argument som stöd i det internationella arbetet med att begränsa utsläppen av försurande luftföro- reningar. Vi bör även utveckla metoder för att använda kritisk belastning i miljövårdsarbetet på regional/lokal nivå. Speciellt krävs metoder som till rimlig kostnad möjliggör en mer detaljerad kartering av kritisk belastning.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Framtida utveckling; återhämtningsförlopp: Försumingens effekter kommer att finnas kvar i naturen under mycket lång tid. Vissa förändringar i mark och sediment är irreversibla och kommer alltså att kvarstå för alltid, medan andra långsamt kommer att avklinga när belastningen minskas. Den framtida för- sumingssituationen kommer att avgöras av det sura nedfallets storlek samt av en rad processer i mark och sediment.
Vi anser det mycket angeläget att kunskaperna ökas om hur och i vilken takt naturen kommer att återhämta sig vid en reduktion av det sura nedfallet. Kunskaperna behövs i det intemationella arbetet. Här behövs en kombination av storskaliga fältförsök och modellutveckling.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Kalkning och andra åtgärder mot försurning: Kalkning av vatten är nu en väl etablerad verksamhet och kunskapsläget är relativt sett tillfredställande, såväl vad avser metoderna för kalkning som kalkningens effekter.
När det gäller åtgärder mot försurning av mark är våra kunskaper däremot osäkrare. Kunskaperna om kalkning och s.k. vitaliseringsgödsling av skogsmark är sålunda inte tillräckliga för att man i dag skall kunna besluta om sådana åtgärder i stor skala. Försumingsläget är sådant att stora skogsarealer skulle behöva behandlas, förutsatt att biverkningarna kan begränsas. Det är därför angeläget att ta fram den kunskap som behövs för att vi skall kunna avgöra om
det vore lämpligt att kalka och vitaliseringsgödsla i stor skala.
Skogsbrukets metoder kan och bör modifieras för att mildra effekterna av försumingen. Här behövs ytterligare forskning; bl.a. för att utröna nyttan av ett ökat inslag av lövträd i skogen och för att belysa avverkningsmetodemas betydelse samt effekterna av uttag av biomassa för energiändamål.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Minskade utsläpp av SOx, NOx och NH3: Försumingen av Sverige orsakas väsentligen av utsläpp av sura gaser i andra länder. De svenska utsläppen kommer att minska ytterligare. Det kommer emellertid att bli mycket svårt att klara de mål för minskade utsläpp av kväveoxider som satts upp av regering och riksdag. Situationen är likartad i andra länder. Särskilt viktiga områden är utveckling av kollektivtrafiksystem och motorteknik för maskiner, markfordon, båtar och flygplan. Den samhällsvetenskapliga forskningen bör kunna bidra till att mer miljöanpassade trafiksystem kommer till stånd. Utveckling av för- bränningsteknik och rökgasrening vid fasta anläggningar är också viktig. Jordbruket behöver metoder som begränsar avgången av ammoniak.
Ansvariga: Näringslivet, NUTEK, SJFR, TFR och TFB.
Sura gaser och partiklar; underlag för riskbedömning: Dos-responssamband behöver tas fram för kväveoxider, partiklar och olika luftvägssjukdomar. Bla bör sambandet mellan kvävedioxid och allergi/astma utredas. Sverige har här god vetenskaplig kompetens och har därför goda förutsättningar att bidraga inom avgränsade delar av området.
Huvudansvarig: SNV.
Fotokemiska oxidanteerarknära ozon
Miljömål
Det övergripande målet är att begränsa halterna av fotokemiska oxidanter till nivåer som inte utgör ett hot mot människors hälsa, grödor, skog eller materials
livslängd.
Naturvårdsverket har angivit långsiktiga miljömål för marknära ozon. De verkliga halterna ligger 50 - 100 % över dessa målhälter.
Åtgärdsmål
Huvuddelen av det marknära ozon som förekommer i Sverige kommer från kontinenten. Man vet i dag inte hur långt utsläppen av s.k. källgaser (kolväten och kväveoxider; se nedan) måste minskas i Sverige och på kontinenten för att de svenska ozonhaltema skall komma ned under ovanstående målhälter. Ett antagande är att utsläppen behöver minska med 80%.
För Sveriges egna utsläpp gäller att utsläppen av flyktiga kolväten skall halveras till år 2000 räknat från 1988 års nivå.
För kväveoxider: se "Försurande ämnen". Forskningsbehov
Ozon (03) bildas i de marknära luftlagren under inverkan av solljus genom reaktioner mellan kolväten, kväveoxider och luftens syre. En viss ozonbildning är naturlig; den naturliga halten ligger kring 20 ug/m3. Episoder med förhöjda halter, 150 - 250 ug/m3, orsakas framför allt av människans utsläpp av kväveox- ider och kolväten i samverkan med meteorologiska betingelser under sommaren. För de regionala och globala bakgrundshaltema är kväveoxidhaltema dimensio— nerande.
Höga ozonhalter är skadliga för människor, djur, växter och vissa konstruktions— material. Tendensen är att ozonhaltema i Europa stiger. Ozon är emellertid ett mycket kortlivat ämne. Vi har alltså här att göra med en förorening som skulle klinga av snabbt om orsaken till problemet kunde undanröjas.
Vi bedömer att kostnaderna för den FoU som vi föreslår kommer att bli jämförelsevis måttliga.
Våra skäl till detta urval är följande:
Bildning, transport och deposition av ozon: Inom ramen för EUROTRAOpro- jektet TOR (Tropospheric Ozone Research) stöder bl.a. SNV och NUTEK forskning kring hur ozon bildas, sprids och deponeras till mark. Projektet syftar bl.a. till att ta fram underlag för internationella överenskommelser om utsläpps- begränsningar. Detta svenska deltagande bör fortsätta.
Ansvariga: NFR, NUTEK och SNV.
Minskad användning och minskade utsläpp av kolväten: Teknikutveckling för minskade utsläpp av kolväten är, liksom för svavel- och kväveoxider, en internationell fråga. Det gäller att få fram lösningar som kan tillämpas i många länder.
Området innefattar bl.a. FoU som kan leda till att den medvetna användningen av kolväten minskas. Rengöring med organiska lösningsmedel bör t.ex. såvitt möjligt ersättas med andra metoder. Färg och lack baserade på lösningsmedel bör ersättas med vattenbaserade produkter. De stora utsläppen av kolväten i tätorterna kommer emellertid från lagring, distribution och förbränning av bensin och dieselolja. Här pågår en internationell utveckling längs flera linjer: bättre hantering av drivmedel (tätare cisterner, tankmuffar m.m.), renare motorer (katalysatorer för bensin— och dieselmotorer), andra drivmedel (metanol, etanol, gas etc.), ökad andel kollektivtrafik och trafiksaneringar. I Sverige pågår FoU kring alkoholer som drivmedel för fordon. Även andra bränslen och drivsystem är aktuella. Här finns en unik svensk kompetens, särskilt inom bilindustrin.
Enligt nyare uppgifter kan småskalig vedeldning bli en stor kolvätekälla. Denna fråga bör belysas ytterligare.
Aansvariga: Näringslivet, NUTEK och TFR. Forskning kring bättre trafiksystem är en uppgift för TFB, NUTEK, BFR och SNV.
Effekter på hälsa: Det kan antas att ozons hälsoeffekter liknar dem hos kväve- dioxid och det finns misstankar om genotoxiska effekter. Ozonets hälsoeffekter vid långvarig exponering vid låga halter är okända. Kunskap om hälsoeffekter behövs som underlag i det internationella arbetet för att begränsa utsläppen av gränsöverskridande föroreningar. Detta är emellertid ett svårt forskningsområde. Svensk forskning bör dock kunna ge väsentliga bidrag inom begränsade delområden.
Ansvariga: MFR och SNV.
Effekter på vegetation: Den svenska forskningen kring ozonets effekter på växter har koncentrerats på vissa jordbruksgrödor och på gran. Denna forskning bör utvidgas till att även innefatta effekter på representativa svenska ekosystem. Mycket tyder på att ozonskadoma förvärras av ett kyligt klimat. Forskningen bör ge underlag för kostnads/effektanalyser.
Huvudansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Buller och luftföroreningar i tätorter Miljömål
Det övergripande målet är att buller och luftföroreningar i tätorter skall be— gränsas till nivåer som inte skadar människors hälsa eller naturen.
136 Riksdagen beslöt 199] :
- Naturvårdsverkets riktvärden för luftkvalitet vad avser koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid, sot och partiklar skall år 2000 innehållas i svenska tätorter.
- Buller i tätorterna skall på sikt minska så att det korrrmer att ligga under Naturvårdsverkets riktlinjer (d.v.s. ekvivalentnivåema skall understiga 55 dBa utomhus nära bostäder och 30 dBa inomhus).
Åtgärdsmål Riksdagen beslöt 1991 :
- Utsläppen av cancerframkallande ämnen i tätorterna skall halveras till år 2005.
Forskningsbehov
Stadsmiljön medför en rad risker för människors hälsa. Vi riskerar något tusental nya cancerfall per år p.g.a. bilavgaser. C:a 300 000 människor utsätts för kvävedioxidhalter som överstiger gällande riktvärde och för 1,3 —1,5 miljoner människor ligger bullemivåema i bostadsmiljön över SNV:s riktvärden. Tätorter- nas luftföroreningar och buller är alltså ett omfattande miljö- och hälsoproblem. Problemen är svåra och dyra att åtgärda. Föroreningamas uppehållstid i luften är emellertid kort eftersom ämnena bryts ned och/eller faller till marken. Dagens utsläpp har därför ingen betydelse för den framtida luftkvaliteten i tätorterna.
Vi bedömer att den forskning vi föreslår (inklusive näringslivets FoU) kommer att dra höga kostnader.
Vi anser följande forskninguppgifter som angelägna. Våra skäl för detta urval är följande:
Teknikutveckling: Ovan har diskuterats behovet av teknikutveckling för att få ned utsläppen av klimatgaser, kväveoxider och kolväten från trafiken. Behovet av åtgärder med hänsyn till stadsmiljön är också mycket stort. För att få ned bullernivåer och cancerincidens behövs "nya" transportsystem och fordonsteknis- ka lösningar.
Ansvariga: Näringslivet och NUTEK. Forskning kring bättre trafiksystem är en uppgift för TFB, NUTEK och SNV.
Hälsoeffekter av flyktiga ämnen m.m. i stadsluft: Vissa flyktiga kolväten och polyaromatiska kolväten orsakar en stor del av cancerrisken i tätortsluft. Lågrisknivåer behöver arbetas fram för flera av dessa ämnen. Det är troligt att olika ämnen kan samverka. Därför behöver lågrisknivåer tas fram även för blandningar av sådana ämnen. Denna kunskap behövs dels för att vi bättre skall kunna bedöma riskerna med nuvarande exponeringar, dels för att undvika att nya bränslen medför nya risker.
Ansvariga: AMFO, MFR och SNV.
Miljöanpassad stadsplanering: Luftföroreningar och buller måste beaktas i all forskning om infrastruktur, transporter mm. Samhällsekonomiska kostnader och vinster behöver klarläggas för att motivera och prioritera åtgärder som kan vara mycket kostsamma. Samordning med andra planeringsåtgärder behöver studeras.
Huvudansvariga: BFR, SNV och TFB.
Tystare fordon och vägbeläggningar: På längre sikt måste buller åtgärdas vid källan. Det är troligt att bullret från bilar och vägbeläggningar kan minskas betydligt. Det är därför angeläget att den internationella utvecklingen av tystare fordon och tystare vägbeläggningar fortsätter och att Sverige bidrar till denna FoU.
Huvudansvariga: Bilindustrin, Vägverket, BFR, NUTEK och TFB.
Modeller för ljudutbredning: Det finns ett stort behov av modeller för ljudut- bredning som kan användas i samhällsplaneringen. Mätmetodema behöver förbättras. Sverige har god kompetens på dessa områden.
Huvudansvariga: BFR och SNV.
Kritiska bullernivåer för känsliga grupper: Forskning om bullers effekter behövs för att ge underlag för bullerdämpande åtgärder som kan vara mycket kostsam- ma. Forskningen bör koncentreras till särskilt utsatta grupper som bam, hörsel— skadade och skiftesarbetare. Det är dessutom viktigt att kvantifiera hur buller stör sömn, inlärning och arbetsförmåga m.m.
Huvudansvariga: SNV.
Närsalter Miljömål
Det övergripande målet är att naturligt förekommanden arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. Föroreningar skall inte begränsa användningen av sjöar och vattendrag som vattentäkt.
För sjöar och vattendrag har Naturvårdsverket angivit att halterna av fosfor och kväve bör nedbringas till under 1,5 - 2 gånger de naturliga bakgrundshaltema. För ett visst vatten blir alltså målhältemas absolutvärden beroende av de naturliga halterna. Målen bör enligt verket uppnås så snart som möjligt och senast inom 30 år.
Det finns inga mål för halterna av fosfor och kväve i havsvatten. Det finns heller inga mål för övergödning av landmiljön.
Åtgärdsmål
De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter till haven skall enligt riksdagens beslut minskas med 50% före utgången av 1994 räknat från 1985 års nivå. Åtgärderna gäller hela kuststräckan fr.o.m. Bohuslän t.o.m. Stockholms skärgård. Åtgärder som begränsar utsläppen till Östersjön skall prioriteras.
Forskningsbehov
Övergödning är ett av de miljöproblem som uppmärksammades tidigt. Mycket forskning har ägnats åt övergödning. Stora delar av problemen är i dag väl kända och vi vet hur de kan bemästras. De stora utsläppen av fosfor åtgärdades redan på 1970-talet genom utbyggnaden av den kommunala avloppsreningen. Bräddning av orenat vatten förekommer emellertid i samband med kraftig nederbörd och brister kvarstår vid många enskilda avloppsanläggningar.
Kväveutsläpp (olika kväveföreningar från jordbruket, kväveoxider från för- bränningsmotorer och annan förbränning) har inte kunnat minskas i samma utsträckning, och vi har i dag betydande problem med övergödning av främst havet runt Sverige. Nedfallet av kväveföreningar ger dessutom övergödning (och försurning) av landmiljön.
Det åtgärdsbehov som nu föreligger gäller alltså i huvudsak kvävet. Den övergödning som kvävet orsakar ger starka effekter över stora havs- och
markområden. Effekterna är emellertid reversibla. Om utsläppen i ett slag skulle nedbringas till naturliga nivåer skulle effekterna avklinga inom ett årtionde. Vi bygger alltså inte med våra kväveutsläpp upp ett problem för kommande generationer.
Vi föreslår en måttlig FoU-satsning på detta område.
Våra skäl till detta urval är följande:
Kvävebudgetar från fjäll till hav: Trots tidigare forskningsinsatser har vi fortfarande en ofullständig bild av de stora kväveströmmama till Sverige, inom landet och från landet till havet. Det gäller för kväveföreningar i luft, i vatten och i livsmedel och andra produkter. Uppgifterna om jordbrukets bidrag till havets kvävebelastning är t.ex. osäkra. Vi kan därför inte säkert ange vilka åtgärder för att minska kväveflödena till havet som är mest kostnadseffektiva. Vi föreslår därför att ett forsknings/utredningsprogram genomförs för att ge en grov men heltäckande kvävebudget för Sverige.
En bättre förståelse för hur kväveströmmama går i landet skulle dessutom vara av värde för hushållningen med resursen kväve. Det vore t.ex. värdefullt om en större andel av kvävet i livsmedel (ungefär motsvarande en fjärdedel av gödselkvävet) kunde återföras till jordbruket.
Ansvariga: Jordbruket, SJFR, SMHI och SNV.
Övergödning — miljögifter: Vid övergödning av sjöar och hav ökar den samma- lagda biomassan och produktionen av sediment stiger. Det verkar som om båda dessa faktorer mildrar effekterna av såväl organiska miljögifter som giftiga metaller genom att gifterna späds ut i en större biomassa och genom att de snabbare förs till sedimenten och bäddas in där. Detta eventuella samspel mellan näringsämnen och gifter behöver studeras. En näraliggande fråga är t.ex. om en minskad tillförsel av näringsämnen till Östersjön skulle kunna leda till ökade effekter från de giftiga ämnen som nu finns lagrade i sedimenten och från de gifter som tillförs framöver.
Huvudansvarig: SNV.
Kritisk belasming av kväveföreningar i landmiljön: De försurande effekterna av kvävenedfallet är i dag relativt väl kända. Kunskaperna om kvävets gödande effekter i markmiljön är betydligt sämre. En kartering av kritisk belasming för kväveföreningar på europeisk nivå har påbörjats inför kommande förhandlingar om minskning av kväveoxidutsläppen. Detta arbete hämmas bl.a. av bristande
kunskaper om kvävenedfallets effekter på vegetation och markens förmåga att lagra organiskt kväve. Sverige har bättre möjligheter att ta fram sådan kunskap än många andra länder i Europa som nästan helt saknar miljöer med låg kvävebelastning.
Ansvarig: SNV.
Effekter av kväveföreningar i havet: Sambanden mellan kvävetillförsel och effekter i havet behöver belysas ytterligare, bl.a. för att ge bättre underlag för det internationella samarbetet på havsmiljöområdet. Dessutom behövs bättre data om såväl denitrifieringen som kvävefixeringen i Östersjön.
Ansvarig: SNV.
Va-teknik: Va—tekniken behöver vidareutveklas, bl.a. i syfte att minska utsläppen av kväveföreningar (minskad bräddning, denitrifiering i reningsverken, bättre metoder för småskalig avloppsvattenhantering m.m).
Ansvariga: BFR och NUTEK.
Övrig åtgärdsforskning: se vad som under "Försurande änmen" sägs om kväveoxider.
Metaller Miljömål
Det övergripande målet är att tillförseln av metaller till mark och vatten inte får leda till uppbyggnad av sådana halter som skadar männinskors hälsa eller naturen ens i ett långsiktigt perspektiv.
Metallhaltema i vatten och sediment bör inte överstiga de naturliga med mer än 50 - 200 %. Nedfallet av metaller över skogsmark får inte leda till en ackumula- tion som medför miljöeffekter. Giftiga tungmetaller får inte tillföras jord- bruksmark så att kvaliteten på odlade livsmedel eller markens långsiktiga användning som jordbruksmark hotas. Halten metylkvicksilver i fisk bör på längre sikt ej överstiga 0,5 mg/kg. (Anm: Pågående arbete inom SNV-projektet MIST kan komma att leda till andra mål för metallhalter i vatten och sediment.)
Åtgärdsmål
Riksdagen har beslutat att användningen av bly, kadmium och kvicksilver skall avvecklas på sikt och att användningen av arsenik och krom i träimpregnerings-
medel måste minskas kraftigt.
Riksdagen beslöt vidare att utsläppen av bly, kadmium och kvicksilver skall minskas med 70% mellan 1985 och 1995. Utsläppen av "övriga viktiga metal- ler" skall halveras under samma tid. Riksdagen uttalade vidare att industrins utsläpp skall minskas till sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas.
Forskningsbehov
De svenska utsläppen av metaller från fabriker och andra punktkällor har minskat till under en tiondel av vad de var som högst (under 1960- och 70-ta- len) och kommer att minska ytterligare. Blyutsläppen från trafiken minskar och blyhaltema i blod sjunker. Det diffusa nedfallet från utlandet fortsätter att minska. De effekter som hittills kunnat beläggas är inte dramatiska, frånsett ekologiska effekter kring de största punktkälloma och frånsett de hälsorisker som kommer av kvicksilver i fisk och kadmium i vissa livsmedel (det största intaget kommer med vegetabiliska livsmedel och härrör från åkerjorden; de högsta hältema förekommer i bl.a. njure och lever från vilt). Vi anser ändå att metaller bör ses som ett av våra viktigare miljöproblem och att behovet av FoU är stort inom vissa särskilda områden. Skälen är:
- Metaller som grundämnen är absolut beständiga. Varje tillförsel ökar den sammanlagda metallrnängden i miljön. Vi har här att göra med kumulativa och irreversibla föroreningar. Föroreningsläget för metaller kommer alltså obevekligen att bli sämre i den meningen att de sammanlagda utsläppta metallrnängdema i miljön kommer att öka. Vad vi kan och måste göra är att såvitt möjligt bromsa takten i denna försämring.
- Själva användningen av metaller leder till fördröjda, diffusa utsläpp. Dessa kommer på sikt att föra mycket större metallmängder till miljön än vad de direkta punktutsläppen komer att göra. För flera metaller är det förmodligen redan i dag så att de diffusa utsläppen från metallhaltiga produkter över- stiger punktutsläppen. De metallrnängder vi hittills ansamlat inom teknos- fären utgör alltså en mycket större miljöskuld än de mängder som hittills släppts ut.
Kosmadema för den FoU kring metaller som vi föreslår kommer att bli höga. Huvuddelen faller på näringslivet.
Våra skäl till detta urval är följande:
Metallflöden från teknosfären till biosfären: Flödena av metaller med varor in i den svenska teknosfären är mångfaldigt större än de kända flödena av resp metaller från teknosfären till miljön. För t.ex. kvicksilver är förhållandet 2511. De metallrnängder som hittills ackumulerats inom teknosfären bör därför kartläggas, grovt men heltäckande. Man bör dessutom söka uppskatta hur inflödena kan komma att ändras under kommande decennier - århundraden. Resultaten av denna FoU skall göra det möjligt att bättre än f.n. bedöma de framtida konsekvenserna för miljö och hälsa av den metallspridning som själva användningen av metaller kommer att orsaka.
Ansvariga: FRN och SNV.
Substitution och återvinning: Riksdagen har som ovan sagts beslutat att an- vändningen av bly, kadmium och kvicksilver skall avvecklas på sikt. Den ovan skisserade kartläggningen kan komma att visa att hänsyn till skyddet av den framtida miljön motiverar att nettoinflödena av flera andra metaller till den svenska teknosfären begränsas. Detta skulle förutsätta mer eller mindre långt- gående ändringar av användningsmönstren för dessa metaller. Ledord här är minskad bruttoanvändning, lägre korrosion och ökad återvinning. Dessa upp- gifter kan bli svåra. Blyackumulatom kommer t.ex. att behöva ersättas. För rostfritt stål kan mer korrosionsbeständiga kvaliteter behöva tas fram, för- krorrming ersättas med annan ytbehandling etc.
Det är viktigt att ta fram metoder för miljöanpassad produktutveckling, bl.a. livscykelanalyser. En förutsättning för att vi skall kunna minska metallan- vändningen är att vi får fram mer miljöanpassade metoder för återvinning och användning av restprodukter.
Ansvariga: Näringslivet. Vissa forskningsuppgifter bör ligga på statliga organ som AFR, BFR, NUTEK, SNV och TFR.
Avfallsteknik: För att begränsa det framtida utflödet av metaller är det vidare nödvändigt att deponeringstekniken förbättras. Målet bör vara att på att kost- nadseffektivt sätt bygga barriärer som håller under mycket lång tid. Detta gäller även för redan existerande avfallsupplag.
På 1000-tals platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markom- råden och förorenade sediment som hotar miljö och hälsa, nu och i framtiden. Dessa problem måste åtgärdas, och så sker också på vissa områden. Bristande kunskaper om problemens art och omfattning har emellertid lett till att de inte uppmärksammats tillräckligt. Problemen är långsiktiga och såväl forskning som
åtgärder måste få varaktighet och bredd och få dra betydande resurser.
Målinriktad FoU har framför allt bedrivits för att få fram bättre metoder för deponering av gruvavfall. De grundläggande kunskaperna om masstransport, vittring och skyddsbarriärer behöver emellertid starkt förbättras. Det samma gäller för tillämpade lösningar och även för andra avfall än gruvavfall.
Ansvariga: Näringslivet, AFR, NUTEK och SNV.
Effekter och transport i mark och sediment: Det bestående resultatet av me- tallspridning är att mark och sediment förorenas. Halterna av kadmium, kvicksil- ver och bly i skogsmarkens mårskikt är förhöjda 3 - 10 gånger i Götaland och Svealand. Studier tyder på att detta påverkat de mikrobiologiska processema. Detta problem har en nationell omfattning och en mycket lång varaktighet.
Forskning behövs för att kvantifiera problemet och för att utröna eventuella samband med försurning, markanvändning och klimatändringar.
Kritiska halter av metaller i sediment behöver bestämmas. Detta gäller för såväl sjöar som hav. Det är bl.a. viktigt att kunna bedöma betydelsen av de kraftigt förhöjda halterna av många metaller i Österhavets sediment.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Riskbedömning metaller - hälsa: De direkta punktutsläppen av metaller har som ovan sagts minskat kraftigt, liksom utsläppen av bly från trafiken. Det är
emellertid ändå möjligt att försumingen och den diffusa metallspridningen har ökat människors exponering för många metaller. Exponeringen via arbetsmiljö, dricksvatten och föda behöver därför kvantifieras och de eventuella hälsoeffek- terna bestämmas. Det är viktigt att den svenska forskningen väljer delområden som är särskilt relevanta för Sverige och där vi har särskild kompetens.
Ansvariga: MFR och SNV.
Stynnedel': När/om statsmakterna beslutar att begränsa själva användningen av vissa metaller aktualiseras frågan om vilka styrmedel som är de bästa. Frågan är inte specifik för just metaller. Den nämns här eftersom metallanvändning. sannolikt är ett svårstyrt område där nya styrmedel kan behövas. Det behövs mer kunskap om flöden av metaller i natur och samhälle, det behövs livscykela- nalyser, mer kunskap om producentansvar,. om olika styrmedel (panter, avgifter, branschnormer, avtal osv), om skrotrnarknaden osv.
Ansvariga: AFR, FRN och SNV.
144 Organiska miljögifter Miljömål
Det övergripande målet är att förhindra att organiska miljögifter ger effekter i miljön eller på människors hälsa.
Av människan framställda organiska ämnen och omvandlingsprodukter av dessa bör inte finnas i organismer, i synnerhet inte långt från källorna. Försiktig- hetsprincipen innebär att vi inte måste känna till ett ämnes eventuella miljöef- fekter för att oroas av dess förekomst i miljön. Skador på bl. a. rovfågelstammen, sälama, uttern m.fl. får inte förvärras. Även vår egen föda, bl. a. fisken och bröstmjölken, måste hållas giftfri.
Åtgärdsmål
Enligt riksdagens beslut är målet att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt skall upphöra.
Riksdagen beslöt vidare att användningen av vissa mer eller mindre långlivade ämnen skall begränsas kraftigt eller upphöra helt.
Utsläppen från industrins processer skall till år 2000 minska till sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas.
Forskningsbehov
"Organiska miljögifter" och "långlivade ämnen" är inga klart avgränsade grupper och det finns ingen etablerad uppfattning av vad som skall läggas i begreppen.
Vi skiljer på önskade ämnen, d.v.s. ämnen som människan framställt för att använda dem och på oönskade ämnen, d.v.s. ämnen som uppstått som oönskade biprodukter i industriprocesser, vid förbränning m.m. De önskade ämnena sprids till miljön i och med att de används, de oönskade genom att de förekommer i utsläpp, i avfall eller som föroreningar i önskade produkter.
Vi har hittills identifierat endast en liten del av alla önskade eller oönskade långlivade substanser som framställs. Dessa ämnen kan ackumuleras i naturen, spridas över stora områden och verka under lång tid. Man måste därför utgå från att denna kategori av ämnen kan vara ett av de allvarligaste hoten mot miljön. Den höga beständigheten gör det särskilt viktigt att miljöskyddet verkar före- byggande - när långlivade föreningar väl släppts ut kan de komma att verka i
mansåldrar.
Kostadema för den FoU vi föreslår kommer att bli höga. Huvuddelen faller på näringslivet.
Våra skäl till detta urval är följande:
Substitution, återvinning och omhändertagande av medvetet framställda lång-.
livade ämnen: Slutrnålet är att den medvetna användningen av (produkter som innehåller) mycket långlivade ämnen skall upphöra i Sverige. Enda undantaget gäller ämnen som används under strikt kontroll i slutna system och som destrueras efter användningen. Här återstår en mycket omfattande och kostsam FoU för att finna alternativ till produkter där sådana ämnen ingår. Detta gäller antingen produkterna tillverkas i Sverige eller importeras hit.
För organiska miljögifter måste, liksom för metaller, metoder utvecklas för ersättning, återvinning, användning av restprodukter, hantering av avfall och sanering av förorenade områden. Det kan bli svårt att finna goda ersättnings- medel för t.ex. flamskyddsmedel och tillsatsmedel för plaster.
Ansvar: Näringslivet. Visst stöd från AFR, BFR och NUTEK.
Processer som er lån livade ämnen or aniska mil'ö ifter som bi rodukter: Forskningen bör koncentreras på metoder att undvika uppkomsten av långlivade biprodukter inom viktiga svenska industrigrenar. I andra hand bör man söka metoder att avskilja och förinta de biprodukter av detta slag som ändå bildas.
Slutna avloppsystem bör eftersträvas, liksom kostnadseffektiva metoder för rening av komplexa vatten.
Ansvar: Näringslivet. Visst stöd från NUTEK och TFR.
Effekter av sådana långlivade ämnen som redan finns i miljön: Många lång-_ livade ämnen är redan i omlopp i vår miljö. Forskningen om dessa ämnen bör innefatta identifiering och kvantifiering, transport och omvandling i miljön samt miljö- och hälsoeffekter. Viktiga och stora forskningsområden är: ' - effekter av oidentifierade ämnen,
- långlivade ämnens öden i miljön,
- modeller för riskbedömning,
- identifiering av depåer av långlivade ämnen i miljön,
- toxiska mekanismer och omsättning i ekosystemen, - effekter och transport i mark, - långväga transport och deposition av långlivade ämnen.
Ansvarig: SNV.
Saneringsmetoder: Det finns ett behov av att sanera mark och sediment som förorenats med långlivade ämnen. Under det senaste årtiondet har många olika tekniker prövats. Biologiska metoder har fått stor uppmärksamhet. Sverige bör bidra till den internationella forskningen på dessa områden.
Ansvariga: Näringslivet, AFR, BFR, NUTEK, SNV och TFR.
Främmande organismer Miljömål
Det långsiktiga målet är: I ett framtida miljöanpasat samhälle umyttjas biotekni- kens möjligheter inom miljövården, och teknikens många tillämpningar inom olika områden prövas och styrs så att negativa miljöeffekter inte uppkommer. Införandet av främmande arter och populationer eller populationer av genetiskt manipulerade organismer bör ske under stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningama för vår inhemska flora och fauna ej äventyras.
Forskningsbehov
Introduktion av främmande organismer kan innebära både hot och löften för miljön. Det gäller såväl för naturliga organismer som introduceras i en miljö där de inte hör hemma som för organismer som människan modifierat med gentek- nik (s.k. transgena organismer) och som alltså inte är naturliga någonstans på jorden. Däremot berörs inte de svåra humanetiska och djuretiska frågor som denna teknik väcker, eftersom dessa ligger utanför ramen för denna rapport.
Man skiljer på två sätt att använda transgena och andra organismer: - Innesluten användning: organismerna används på laboratorier eller i fabriker
för att producera biomassa eller bestämda ämnen eller för något annat ändamål.
- Medveten frisättning: organismerna förs ut i miljön för att där göra nytta för människan.
En organism som används i slutna anläggningar är utvald för att leva i en artificiell miljö, utan andra konkurrerande organismer. Dess speciella egenska- per, t.ex. förmågan att producera större mängder av ett visst ämne än vad den själv behöver, innebär dessutom i sig ett handikapp för organismen om den skulle komma ut i miljön. Man antar därför att organismer för sluten användning inte kan etablera sig i miljön.
Medveten frisättning kan tänkas inom jordbruk, skogsbruk, vattenbruk, av- fallssanering m.fl. områden. Organismer för medveten frisättning måste kunna överleva i det fria, åtminstonde under någon tid. Exempel är grödor och träd med nya egenskaper. Man arbetar t.ex med att få fram grödor som tål vissa bekämpningsmedel eller som är särskilt tåliga mot torka eller salt i jorden. Andra exempel är stråsäd eller gräs som givits förmågan att fixera luftkväve, snabbväxande fiskar för fiskodlingar och mikroorganismer och insekter för biologisk bekämpning. Utvecklingen går mycket snabbt och några sådana resultat av den nya tekniken har redan nått kommersiell tillämpning.
Den miljörelaterade forskningen kring transgena organismer är ung i Sverige. Vi bedömer att kostnaderna för den forskning som vi föreslår kommer att bli jämförelsevis låga.
Denna forskning avser:
Ekolo iska risker med medvetet frislä ta trans ena or anismer: Organismer som sätts ut i miljön för att där göra nytta för människan måste vara tillräckligt livskraftiga för att kunna göra denna tjänst, men får inte vara så välanpassade att de kan etablera sig och sprida sig i naturen. De får inte heller överföra några egenskaper till andra organismer. Ingen kan förutsäga de ekologiska konsekven- ser som skulle följa; man får dessutom förutsätta att det skulle vara omöjligt att utrota organismen sedan den väl fått fäste i miljön. Forskningen har alltså den svåra uppgiften att utveckla metoder med vilka man i förväg kan urskilja sådana transgena organismer som dels kan göra den avsedda nyttan, dels inte kan etablera sig i miljön.
Ansvariga: NFR, SJFR och SNV.
Nyttjande av förnybara resurser - åkermark, skogsmark och vatten Miljömål
Det övergripande målet är att nyttjandet av marken och vattnet skall karakterise— ras av långsiktig hushållning och ske på ett sätt som möjliggör att en rik variation av naturtyper, biotoper och arter kan bibehållas och att naturligt förekommande arter kan bevaras i livskraftiga, balanserade populationer och ge alla möjligheter till rekreation och friluftsliv i ett varierat landskap.
Vi vill framhålla att bevarandet av den biologiska mångfalden är en fundamental naturvårdsuppgift. Den globala utrotningen av växt- och djurarter sker i dag och även i vårt land sker artutarmning som framför allt betingas av samhällets utnyttjande av naturresurserna.
Åtgärdsmål Riksdagen har bl.a. angivit följande åtgärdsmål:
Skogsbruket skall bedrivas så att skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls och så att natur och naturtyper skyddas.
Åkerrnarken bör så långt möjligt bibehållas som en betydelsefull produktions- resurs. Den långsiktiga produktionsförmågan hos jordbruksmark som används för livsmedels— och biobränsleproduktion skall bibehållas. Brukningsvärd jordbruksmark som tas ur livsmedelsproduktion bör användas så att framtida återgång till livsmedelsproduktion är möjlig, eller för att återskapa skyddsvärda naturtyper som försvunnit på grund av uppodlingen.
Jordbruksmarken får inte tillföras föroreningar eller behandlas på ett sådant sätt att naturliga, viktiga markprocesser blir allvarligt störda.
Representativa områden av alla förekommande naturtyper skall säkerställas. Skyddet av urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap samt mark för friluftsliv, särskilt runt våra tätorter, skall prioriteras.
Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.
Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammama.
149 Forskningsbehov
Anm: De forskningsområden som föreslås nedan gäller de areella näringamas verkan på miljön inom de områden där näringama utövas. Näringamas kemiska verkan på omgivningen har behandlats tidigare.
Den fysiska omdaning av landet som jord- och skogsbruket orsakat har medfört väl så stora biologiska effekter som de föroreningar vi spritt ut. Omdaningen har berört väldiga ytor och är till stora delar irreversibel. Alla förändringar har dock inte varit negativa. Framför allt det tidigare jordbruket skapade biotoper med en rik biologisk mångfald och ett landskap med stora skönhetsvården. Under senare decennier har utvecklingen i jordbruket dock varit i huvudsak negativ för såväl biologisk mångfald som landskapsbild. Det är angeläget att den pågående utvecklingen inom de areella näringarna sker på ett sätt som möjliggör ett långsiktigt nyttjande i kombination med ökade hänsyn till biologiska, estetiska och kulturella värden.
Den forskning vi föreslår kommer att medföra höga kostnader. Våra skäl till detta urval är följande:
Kriterier för ett uthålligt jordbruk: Betydelsen av markförändringar som minskad humushalt, ökade föroreningshalter, kompaktering och erosion och hur dessa påverkas av olika brukningsmetoder behöver studeras ytterligare. Metoder för att mäta och följa sådana förändringar behöver utvecklas. Metoderna behövs dels i forskningen, dels i ett framtida system för nationell övervakning av åkerrnarkens kvalitet.
Ansvariga: FRN, SJFR, SJV, SLU, och SNV.
Anm.: Vi har i denna rapport angivit de forskningsfinansierande organ som vi ansett ha huvudansvaret för den forskning vi föreslagit. Vi har däremot inte angivit var forskningen bör utföras. Vi har tagit upp SLU här eftersom SLU har egen finansiering på eget programansvar.
Styrmedel för omställning av jordbruket: Omställningen av jordbruket skall kännetecknas av en strävan efter uthålligt nyttjande och ökade miljövärden i landskapet. För detta behövs kunskap om målkonflikter och intressekonflikter, om samspelet mellan politiker, myndigheter och intresseorganisationer, mellan forskare, jordbrukare och tjänstemän vid miljövårdsmyndigheter, om rättsliga aspekter på miljövårdsåtgärder inom jordbruket, om olika styrmedel och deras effektivitet och effekter, om beteende och beteendepåverkan, om konsekvenserna av jordbrukspolitiken i ett EG-perspektiv.
Ansvariga: Som ovan.
Bevarande och återskapande av biologisk mångfald i jordbrukslandskamt: Landskapsekologisk och naturvårdsbiologisk forskning kan ge ökade kunskaper om hur den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet kan bibehållas och ökas samtidigt som jordbruket förändras.
Ansvariga: Som ovan.
Kriterier för ett uthålligt skogsbruk: Vi vet egentligen inte hur länge vi kan fortsätta att utnyttja skogen utan att dess produktionsförrnåga minskar. Hur många skogsgenerationer kan vi ta ut? Vad betyder uttaget av biomassa för markens långsiktiga buffertkapacitet och näringsinnehåll? Hur påverkas närings- innehållet av olika metoder för markberedning? Det är viktigt att gränserna för sådan påverkan blir bättre kända. Här måste dessutom vägas in den näringsu- tarmning och andra kemiska förändringar av marken som orsakas av de luft— burna föroreningarna.
Ansvariga: Som ovan.
Bevarande och återskapande av biologisk mångfald i skogsbrukslandskapet: För att bibehålla och öka de biologiska värdena i skogen måste vi bl.a. känna till vilken miljö som olika arter kräver, hur stora områdena minst måste vara och vad som krävs för att djur och växter skall kunna sprida sig mellan områdena.
Ansvariga: Som ovan.
Sumpskogens betydelse: Forskning behövs för att utröna sumpskogens betydelse för bevarande av sumpskogsarter och för att belysa möjligheterna att bruka denna skog utan att dess biologiska värden går förlorade.
Huvudansvariga: Som ovan.
Bevarande och återskapande av biologisk mångfald i vattenlandskapet: Vissa fiskemetoder kan befaras utgöra ett hot mot livsbetingelsema för fiskar och andra djur. Annan fysisk påverkan som byggande i vatten och grustäkt i havet kan t.ex påverka lekområden negativt och kanske irreversibelt. Effekterna av sådan fysisk påverkan behöver belysas. Det gäller särskilt för eventuella bestående effekter.
Ansvariga: SJFR och SNV.
Uthållig rennäring: Överbetning är i dag ett problem inom rennäringen. Forsk- ning behövs för att fastställa lämpligt betestryck och för att ge besked om hur snabbt ett överbetat område återhämtar sig. Dessa kunskaper är en förutsättning för en uthållig rennäring. Skogsskötselrnetoder som kan öka produktionen av lavar kan också behöva belysas.
Ansvariga: SJFR, SLU och SNV.
Nyttjande av ej förnybara naturresurser - grus och berg
Anm: Viktiga förslag till forskning rörande hushållning med icke förnybara naturresurser har redovisats i avsnitten Växthusgaser, Metaller och Avfall. Flera av förslagen under Försurande ämnen och Buller och luftföroreningar i tätorter har dessutom betydelse för hushållningen med fossila bränslen. Detta avsnitt begränsas till ett förslag rörande hushållning med grus och berg.
Miljömål
Användningen av icke förnybara naturresurser skall i ännu högre grad än användningen av förnybara naturresurser präglas av en ansvarsfull hushållning.
Åtgärdsmål
[ områden med försörjningsproblem eller markanvändningskonflikter skall/bör materialförsörjningen inriktas mot berg och andra alternativ till naturgrus.
Forskningsbehov
Det årliga uttaget av naturgrus och bergmaterial är c:a 100 Mton. Värdet överstiger värdet av jämmalmsuttaget. Materialen används främst till byggande och underhåll av vägar och till betongbyggnad. Hushållningen med grus är bristfällig och det förekommer att högre kvaliteter används än vad ändamålen kräver. Brist råder i vissa regioner. Stora utbyggnader väntas, särskilt där grusbristen är störst. Om inte hushållningen i bristregionema förbättras kommer mer miljöstörande former för uttag att behöva tillgripas. Transportarbetet kommer att öka med högre utsläpp och högre kostnader som följd.
Vi bedömer att kostnaderna för den forskning vi föreslår kommer att bli jämförelsevis ägg.
Våra skäl för detta urval är följande:
Bättre hushållning med grus och berg: Forskning behövs som kan leda till
minskat transportarbete och bättre hushållning med framför allt naturgrus. Mellankommunalt och -regionalt samarbete behöver utvecklas. Skrotsten, rivningsmassor, schaktmassor och andra restprodukter bör utnyttjas bättre. Härtill behövs bl.a. bättre styrmedel och bättre metoder för provning och förädling av sådana material. Metoder för miljökonsekvensbeskrivningar för nya täkter behöver utvecklas, bl.a. för täkt under grundvattennivån och för täkt på havsbotten.
Ansvarig: Näringslivet. Visst administrativt stöd av NUTEK och SNV.
Exploatering av mark och vattep/staden som ekosystem Miljömål
Det övergripande målet är att samhällsbyggandet skall ske så att miljöproblem förebyggs och begränsas och att mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt används så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas.
Åtgärdsmål Samhällsplaneringen bör - ta hänsyn till naturens kretslopp,
- främja en minskning av transportbehovet, att industrier lokaliseras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålles och att områden för friluftsliv och rekreation avsätts,
- främja en långsiktigt fömuftig lokalisering av bebyggelse, anläggningar och infrastruktur samt utveckla en rik och levande stadsmiljö,
- utformas så att vindkraft och biobränsle skall kunna utnyttjas optimalt.
Forskningsbehov
Det är angeläget att visa på vägar till en resurshushållande samhällsutveckling. Städerna och sambanden mellan stad och land spelar här en avgörande roll - 86% av Sveriges befolkning bor i städer. Hälften av världens befolkning är redan i dag stadsbor och denna andel ökar snabbt. Städerna måste för att överleva importera mat, energi och andra resurser från ett ständigt expanderande omland. I denna process konsumeras allt större resursmängder och exporteras
motsvarande mängder restprodukter i form av föroreningar och avfall.
Vi bedömer att kostnadema för den forskning m.m. vi föreslår blir jämförelsevis äga. Våra skäl till detta urval är följande:
Miljövänlig samhällsplanering: Staden är ett mångdimensionellt fenomen - ekonomiskt, socialt, kulturellt, hygieniskt och ekologiskt. Själva komplexiteten, både hos objektet som sådant och planeringsprocessen, kräver veteskapligt baserad kunskap och insikt på systemnivå. Någon sådan teori finns knappast i dag. Vad som framför allt saknas är en utvecklad kunskap och insikt om staden som terminal för resursflöden och om staden som (del i ett) ekosystem.
Exploateringen av mark och vatten styrs av kommunemas fysiska planering enligt plan- och bygglagen. Metoder behöver utvecklas som kan ge miljö och naturresurshushållning en starkare ställning i denna planering; särskilt i ett långt perspektiv.
Det behövs mer kunskap om planerings- och beslutsprocesser som rör fysisk planering, byggande och boende, samspelet mellan olika aktörer i processen, hur man löser målkonflikter, hur man gör avvägningar mellan olika intressen, vilket tyngd miljöanspekter har, varför miljöaspekter inte beaktas, om användningen och effekten av miljökonsekvensbeskrivningar osv.
Ansvariga: BFR, FRN, NUTEK, RAÄ, SNV och TFB.
Vattenkraft och naturvård: Från och med år 1993 kan de vattendomar som reglerar villkoren för vattenkraftverken komma att omprövas med hänsyn till naturvårdens intressen. Ändrade villkor kan mildra kraftverkens miljöpåverkan. Här behövs ökade kunskaper om naturvård och landskapsekologi som underlag för miljöförbättrande åtgärder.
Ansvariga: Näringslivet, NUTEK och SNV.
Avfall och miljöfarliga restprodukter Miljömål De övergripande målen avser hushållning med naturresurser och begränsning av föroreningsutsläpp till följd av avfallshanteringen - även i ett långt tidsperspektiv - så att naturen eller märmiskors hälsa inte skadas.
Åtgärdsmål
Statsmakternas mål för åtgärder inom avfallsområdet innebär bla följande:
Avfallets mängd och farlighet skall minimeras. Avfall skall återanvändas i största möjliga utsträckning.
Mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall som inte kan återvinnas.
Hushållsavfall bör källorteras så att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt upphör före år 1994. Avfall från industri och andra arbetsplatser bör också källsorteras.
Deponigas skall umyttjas till energiutvinning eller facklas av. De farligaste ämnena i slam från kommunala reningsverk skall vara borta till år 1995, så att slam fortlöpande kan utnyttjas inom bl.a. jordbruket. Depone- ring av slam bör på sikt upphöra.
Returförpackningar skall främjas på bekostnad av engångsförpackningar. Styrning bör ske mot energihushållning och miljövänliga material.
Ett femårigt program för efterbehandling och sanering av gamla deponier och förorenade mark- och vattenområden skall genomföras.
Forskningsbehov
Avfallsproduktionen medför åtminstone fyra problem:
Resursproblem: Delar av avfallet innehåller ändliga råvaror eller består av produkter vilkas tillverkning förbrukat ändliga råvaror.
Kemiproblern: Avfallet sprider föroreningar till luft, vatten och mark.
Skräpproblem: Avfall på villovägar skräpar ned miljön med ölburkar, papper, plast, flaskor etc.
Volymproblem: Avfallsproduktionen är så stor att dess volym i sig utgör ett problem.
behöver förstärkas och bli mer långsiktig. Detta behov ligger bakom tillkomsten av AFR.
Den FoU kring avfallsproblemet som vi föreslår kommer att dra höga kostnader.
De forskningsuppgifter vi ansett mest angelägna framgår av följande urval:
Miljöanpassad produktutveckling: Många produkter sprider miljöstörande ämnen till omgivningen medan de tillverkas, medan de används och sedan de blivit avfall. Här krävs ett omfattande FoU—arbete för att ersätta sådana produkter med mindre miljöfarliga.
Tillverkning av en produkt kan medföra att ändliga naturresurser förbrukas. Hushållningsskäl kan alltså tala för att användningen bör minskas även om produkten själv inte är miljöstörande. Exempel kan vara vissa produkter av stål, aluminium och papper.
Livscykelanalys (LCA) är en lovande metod att kartlägga en produkts resursför- brukning och miljöpåverkan under dess väg "från vaggan till graven".
Dessa frågor är internationella och stora insatser görs också i främst de högin- dustrialiserade länderna för att främja utvecklingen av mindre miljöstörande och mer resurssnåla produkter. Sverige bör självfallet delta i detta arbete.
Ansvariga: Näringslivet, AFR, NUTEK, SNV och TFR.
Miljöanpassad restproduktanvändning: Det avfallssnåla och resursnåla samhället innebär bl.a. ökade krav på återanvändning av produkter och återkoppling av materialströmmar. Återvinning måste emellertid ske på effektivare sätt än i dag och ge material av högre kvalitet för att återvinningen skall kunna ökas. Viktiga material för återvinning är cellulosabaserade material, plaster, metaller och inerta massor. Här finns ett stort behov av FoU, dels för att utveckla mer lättåtervunna produkter, dels för att vidareutveckla olika metoder för insamling och tekniker för återvinning.
Huvudansvariga: Även denna produktutveckling är i huvudsak en uppgift för näringslivet. Det samma gäller branschspecifik återvinningsteknik. Staten bör, genom organ som NUTEK, AFR och SNV, bidra till forskningen kring LCA, metoder för insamling och generell teknik för återvinning.
Avfallsteknik: Avfall kommer att uppstå även i det resurssnåla samhället, även om mängderna bör bli betydligt mindre än i dag.
Detta avfall kan behöva
- sorteras, - brytas ned eller omvandlas till mindre farliga ämnen (organiska ämnen),
- göras svårlösligt (metaller), innan resterna deponeras.
Metoderna för deponering måste anpassas till det deponerade materialets farlighet. En avslutad deponi skall inte kräva någon skötsel. Deponin skall vara och förbli så tät att utläckningen av miljöstörande ämnen blir liten jämfört med de naturliga flödena av samma ämnen i deponins omgivning. Här behövs alltså mycken FoU för att få fram bättre metoder för sortering, behandling och deponering av avfall.
Se vidare avsnitten om metaller och organiska miljögifter.
Ansvariga: Näringslivet, AFR, NUTEK och SNV.
8.4 Samordning av miljörelaterad hälsoforskning
Inledning
Människa och miljö är intimt sammanlänkade och en mängd faktorer i miljön kan direkt eller indirekt påverka människors hälsa. Även om den miljörelaterade hälsoforskningen under de senaste åren gjort stora framsteg är vår kunskap om dessa samband än så länge bristfällig. Detta gäller särskilt långtidseffekter vid låga exponeringsnivåer och effekterna av samverkan mellan olika miljöfaktorer.
Den miljörelaterade hälsoforskningen syftar främst till att belysa förhållanden mellan olika miljöfaktorer och dessas inverkan på människans hälsa i vid bemärkelse. Forskningens mål är att ge underlag för olika preventiva åtgärder som syftar till att minska riskerna för negativa hälsoeffekter.
Forskning om olika miljöfaktorers inverkan på människans hälsa bedrivs i dag vid flera olika institut, universitet och högskolor. En betydande del av denna forskning finansieras av olika externa organ som forskningsråd, myndigheter och andra sektorsorgan. Den totala årliga satsningen på området har uppskattats till 50 miljoner kr. De olika bidragsgivarna representerar olika samhällssektorer, intressegrupper eller vetenskapliga inriktningar.
Vissa definitionsfrågor
Gränsen mellan forskning rörande arbetsmiljö, yttre miljö och boendemiljö är långt ifrån entydig. Ansvaret för den yttre miljön åvilar SNV medan ansvaret för finansiering av forskning rörande arbetsmiljön åvilar AMFO. Frågor som gäller boendemiljön åvilar BFR. I det följande behandlar vi inte frågor som gäller joniserande strålning som åvilar SSI.
SNV svarar, via sin forskningsnämnd, för att stödja forskning förekomst och effekter på människans hälsa av olika fysikaliska och kemiska miljöfaktorer i den yttre miljön. Effekter av strålning faller dock utanför SNVs område.
Med exponering i den yttre miljön menas för SNVs vidkommande den ex- ponering av människor för olika kemisk och fysiska hotfaktorer som på sin väg till människan passerar den yttre miljön. Det betyder att luftföroreningar från yttenniljön som även finns i luften i våra bostäder i princip faller inom SNVs område. Däremot faller sådana föroreningar som uppstår eller frigörs i bostaden utanför ansvarområdet.
Det förjänar påpekas att SNVs ansvar för forskning inom området inte är kongruent med myndighetsanasvaret. Sålunda vilar ansvaret för livsmedlens kvalitet på livsmedelsverket medan en del av finansieringen av forskning rörande olika miljöföroreningars förekomst och effekter i föda och dricksvatten sker via SNVs forskningsnämnd. Liknande gränsdragningsfrågor finns mellan SNV, KemI och SoS.
SLS bedriver inte någon egen forskning men stöder bl.a. hälso- och sjukvårdsin— riktat FoU—arbete bl.a. genom sitt Epidemiologiska centrum (EPC). Detta centrum, som nyligen inrättats, svarar för och underhåller en rad patientregister (s.k. hälsoregister). En viktig uppgift för EPC är att i samverkan med andra intressenter intiera och även medverka i forskning.
Andra for Skningsstödjande organs ansvar
AMFO ansvarsområde är förhållandevis tydligt avgränsat från SNVs när det gäller forskningsfrågor. I gränsområdet finns dock såväl kemiska substans- grupper som olika effekter som är relevanta för såväl arbetsmiljö som yttre miljö.
BFR stödjer forskning som gäller boendemiljön och miljön i bostadens grannskap.
Grundforskning inom området stöds även av MFR NFR och ett antal fonder som t. ex. Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden. Grundforskning är en förut— sättning för framtida tillämpad forskning inom området både resultatrnässigt och kvalitetsmässigt.
Även landstingen bidrar till finansiering av miljömedicinsk forskning.
Hur de olika forskningsfinansiärema fördelar sina bidrag mellan yttre och inre miljö samt mer grundläggande miljömedicinska frågor avspeglar tämligen väl respektive organs ansvars- eller intresseområde. Denna uppdelning, som ofta är knuten till olika exponeringsvägar, leder förhoppningsvis till att de mest betydelsefulla exponeringsvägama beaktas för varje enskilt hot. Uppdelningen försvårar däremot en samlad bedömning av den totala exponeringen.
Gemensamma områden för samverkan
Förutsättningama förefaller vara goda för samverkan mellan de olika forsknings- finansiärema och de olika forskningsutförande institutionerna inom området miljörelaterad hälsoforskning. De föreslagna samarbetsformema syftar till att på sikt generera kunskaper och kompetens av betydelse för olika avnämare i deras arbete. Ett sådant material bör också kunna ge bättre underbyggt underlag för riskbedömning av substanser eller exponeringssituationer än vad varje enskilt organ kan göra själv. Bristen på sådant underlag är i dag en begränsande faktor i riskarbetet.
Som nyss har konstaterats präglas dagens forskning inom området av olika sektorsintressen vilket leder till att betydelsefulla led i kedjan "Emission _) Immission -> Exponering _) Intag —> Upptag —-> Distribution —> Metabolism ——> Toxikokinetik -—> Effekt" inte ges en tillräckligt ingående behandling.
Den övergripande utgångspunkten för vidare diskussioner rörande en utbyggd och aktiv samverkan mellan såväl finansiärer som mellan forskargrupper inom området måste vara att sätta människan i centrum. Denna övergripande utgångspunkt föreslås därför ligga till grund för vidare diskussioner inom bl.a. följande områden:
* Det substansinriktade: - många biologiskt aktiva antropogena substanser har relevans för såväl yttre som inre miljö men de studeras i dag vanligen endast med hänsyn till en av dessa miljöer. Det är uppenbart att bedöm- ningar om förhållanden i den yttre miljön kan dra nytta av resultat från försök som gjorts för att spegla förhållanden i arbetsmiljö när det gäller mekanismer, dos-respons förhållanden m m. På samma vis kan arbets-
*
miljöinriktade bedömningar dra nytta av resultat som framkommit ur studier med relevans för den yttre miljön när det gäller biologisk variation, känsliga grupper, lågdosexponering, långtidsexponering m m. Möjligheterna bör därför preciseras att samordna studier av olika substanser, eller grupper av substanser, med relevans för både yttre och inre miljö.
Det exponeringsinriktade: — att sätta människan i centrum betyder i detta fall att sträva efter att utarbeta teoretiskt och sedan tillämpat underlag för riskbedömningar av en total exponeringssituation, snarare än riskbedöm- ningar inriktade mot enskilda substanser eller grupper av substanser vilket kännetecknar dagens riskbedömningar. En utveckling längs denna linje måste ske i flera olika steg och innehålla ett betydande inslag av tvärveten- skapligt arbete samt även omfatta medverkan från vetenskapliga discipliner som hittills inte, eller endast i ringa utsträckning, varit engagerade i arbete med risker. Inslaget av grundforskning och riktad grundforskning torde bli betydande under en stor del av detta utvecklingsarbete.
En annan inriktning som faller under denna rubrik är den som riktar sitt intresse mot att förbättra kvantitativa metoder att mäta, uppskatta och prognosticera individers och populationers exponering för enskilda sub- stanser eller grupper av substanser med gemensam verkningsmekanism. Av särskilt intresse är bl a att finna markörer för historisk exponering för att förbättra exponeringsdata i retrospektiva epidemiologiska studier och att skapa bättre förutsätmingar för prospektiva undersökningar.
Även detta mer tillämpade område förutsätter en samverkan mellan grund- forskning och tillämpad forskning.
Det effektinriktade: - tar sin utgångspunkt i att substanser av relevans för såväl yttre som inre miljö kan verka via gemensamma mekanismer. När denna mekanism leder till kritisk effekt (den första negativa effekt som uppträder vid lägsta möjliga dos) är samverkansmöjlighetema uppenbara och omfattar bl.a. grundläggande och tillämpad toxikologi.
Även det effektinriktade området innefattar epidemiologiska frågeställningar främst när det gäller att värdera och klassificera olika effekter i såväl prospektiva som retrospektiva studier. Det är mycket angeläget att stödja såväl teoretiskt som praktiskt epidemiologiskt utvecklingsarbete.
Det samverkansinriktade: - här avses biologisk samverkan mellan olika substanser så att de påverkar antingen samma mekanism eller att de verkar via olika mekanismer men att dessa sammantagna leder till att effekten påverkas. I princip kan vi säga att det antingen rör sig om en samverkan
mellan substanser eller effekter. Sådan samverkan kan vara av additiv karaktär men även leda till förhållanden som är mycket mer påtagliga än ren additivitet, s k synergism.
Balansen mellan grundforskning och tillämpad forskning
För merparten delområden inom de fyra områden som pekats ut dominerar behovet av grundforskning eller riktad grundforskning, särskilt i utvecklings— arbetenas inledande delar. Likaså förutsätter stora delar av de här föreslagna samverkansområdena en långt driven mångvetenskaplig samverkan. De moment i utvecklingsarbetet som omfattar rent tillämpad forskning bör även de i första hand utföras vid forskningsirrstitutioner med en fast grundvetenskaplig förankring.
Finansiering och tidsplan
Det kan konstateras att den miljörelaterade hälsoforskningen i arbetsmiljön har en längre historia än den som hänför sig till den yttre miljön. Motsvarande insatser som gäller den yttre miljön kan fortfarande sägas befinna sig i in- ledningen av ett uppbyggnadsskede. De vinster i form av förbättrat besluts- underlag som torde bli följden av en samordning av forskningen avseende den yttre och den inre miljön ligger fullt ut åtminstone 5-10 år framöver. Detta gör det uppenbart att en samordning som på sikt avses generera ett mer tillförlitligt underlag för riskbedömning inte bara kan ske inom befintliga resurser utan kräver ekonomiska tillskott främst till de delar som avser målinriktad grund- forskning och utveckling. Vi anser att berörda forskningsfinansierande organ bör avsätta medel för insatser på detta område.
Det kan konstateras att det erfordras ytterligare analyser för att i detalj utforma ett gemensamt program för insatser inom detta område samt därefter fastlägga samverkansformer mellan olika myndigheter m.m. Vi föreslår att SNV och AMFO gemensamt tar initiativ till en diskussion om formerna för ett sådant samarbete och inriktning och omfattning av ett eventuellt framtida samordnat program. En fördjupad analys på detta område kräver också samverkan med en rad andra forskningsfinansierande och utförande organ. Vidare anser vi att förutsättningama för internationellt samarbete på detta område bör beaktas och tillvaratas.
8.5 Styrning av samhället mot en hållbar utveckling
Utgångspunkter
Hittills har forskningen på miljöområdet framförallt varit naturvetenskapligt eller tekniskt inriktad. Erfarenheterna av de gågna tio åren visar emellertid att det finns betydande hinder eller problem i samband med introduktion av ny teknik, nya metoder etc. som innebär mindre miljöbelastning. Av detta skäl ställs det krav på forskning och kartläggningar som gäller styrmedel av juridisk och ekonomisk art, klarläggande av ekonomiska eller eller andra hinder samt kartläggning av mänskliga reaktioner mot förändringar av livsstil etc. För att genomföra detta ställs krav på dels samhällsvetenskaplig forskning av tvärsekto- riell art, dels kvalificerat utredningsarbete i gränsytan mellan utveckling, demonstration och introduktion av ny teknik etc.
Vi anser därför att volymen samhällsvetenskaplig och humanistisk miljövårds- forskning totalt sett bör öka. Vi återkommer till våra förslag om ekonomisk fördelning i avsnitt 8.6. Vi anser det väsentligt att samhällsvetenskapliga forskningsprojekt i framtiden kopplas till de traditionellt starkt naturvetenska- pligt och tekniskt dominerade projektområdena. Därigenom kan den naturveten- skapliga forskningen inom projektområdena få en ökad miljövårdsrelevans genom att sättas in i ett samhälleligt sammanhang. Detta kan göra att den samhällsvetenskapliga miljöforskningen blir mer inriktad mot att lösa olika konkreta miljöproblem. Forskningen kan vara av systemkaraktär och beröra discipliner som ekonomi—teknik eller tvärsektoriell genom att behandla miljö- transporter, miljö-energi etc. eller av beteendevetenskaplig, rättslig, juridisk och humanistisk karaktär. I avsnitt 8.3 har vi på olika områden redovisat behovet av samhällsvetenskaplig forskning m.m. för att det skall vara möjligt att uppnå olika övergripande miljöpolitiska mål.
En fråga som Kågeson särskilt har uppmärksammat i sin utvärdering är gräns- dragningen mellan forskning och kvalificerat utredningsarbete. Enligt Kågeson går det inte att dra någon entydig och operativt användbar gräns mellan till- ämpad samhällsvetenskaplig miljöforskning och kvalificerat utredningsarbete. Vad som är avgörade för valet mellan forskning och kvalificerat utrednings- arbete är i stället frågeställningens karaktär och uppdragsgivarens behov av snabba resultat.
Vi kan i princip ställa oss bakom Kågesons uppfattning om behovet av kvalifi- cerat utredningsarbete som komplement till forskning men vill samtidigt peka på att ett kvalificerat utredningsarbete ofta måste baseras på en solid vetenskaplig kompetens och teoribildning. Samtidigt är det av vikt att problemens karaktär
kan avgöra vilken typ av insatser man vidtar.
Miljöproblemen kan i ett samhällsvetenskapligt perspektiv analyseras på tre olika analytiska nivåer. För det första på en samhällelig makronivå som handlar om de verksamheter och processer i samhället som direkt och indirekt ger upphov till miljöstömingar. För det andra i förrn av analyser av det miljö- vämsystem som behövs för att komma till rätta med problemen. För det tredje kan människans (individens, hushållens och företagens) beteende visavi naturen betraktas som en analytisk nivå för samhällsvetenskapliga analyser.
Samhällsvetenskaplig miljövårdsforskning kan handla om processer och företeelser i samhället som mål och inflytande för olika grupper liksom opinionsbildning och ekonomisk tillväxt. Andra nyckelord är specialisering, effektivisering, rationalisering. Miljöfrågor som under senare tid kommit alltmer i blickpunkten är materialflödet (produktion, distribution, konsumtion, avfalls- hantering).
Den kan studera samhällets institutioner på internationell, nationell, regional och lokal nivå (politiska organ, administrativa organ, intresseorganisationer, universitet och högskolor, företag) samt olika medel (rättsliga, administrativa, ekonomiska; forskning, utbildning och information, fysisk planering, miljökonse- kvensbeskrivning) eller program.
De forskningsfinansierade organen har olika ansvarsområden inom detta forskningsfält. Det är naturligtvis ofta svårt att upprätthålla skarpa gränser. De överlappningar som finns - och bör finnas - medför att olika organ måste samarbeta och samråda kring vissa forskningssatsningar.
SNV har en roll att se till att den forskning kommer till stånd som behövs för att vi skall kunna uppfylla de nationella miljöpolitiska målen. Detta innnebär självfallet inte att all samhällsvetenskaplig forskning som rör miljöområdet skall utföras med medel från SNV. Däremot måste verket genom forskningsav- delningen fortlöpande följa att det inom landet eller genom samverkan med andra länder bedrivs forskning eller finns kompetens i form av forskargrupper för att ge underlag för genomförande av den nationella miljöpolitiken och vårt deltagande i internationellt miljösamarbete.
Detta arbete bör ske i samverkan med i första hand FRN som enligt riksdagens beslut stödjer forskning av stor betydelse för uppnående av de nationella miljömålen.
Det övergripande målet för den samhällsvetenskapliga miljöforskningen (vid och utom SNV) bör vara att genom forskning eller kvalificerat utredningsarbete
ta fram kunskap som medverkar till att nå de nationella miljömål som har beslutats av statsmakterna. I detta arbete bör
* de av statsmakterna fastlagda målen för den framtida miljöpolitiken vara vägledande,
* behovet av samhällsvetenskaplig forskning täckas inom alla samhällssektorer som är av betydelse från miljösynpunkt,
* alla relevanta redskap och styrmedel omfattas,
* en i förhållande till landets storlek rimligt bidrag till den internationella forskningen ges.
Inriktningen på den framtida forskningen
I det följande föreslås mer allmänna riktlinjer för den framtida samhällsveten- skapliga forskningen. Vi förutsätter att SNV gemensamt med andra berörda organ överväger hur forskningen bör bedrivas och organiseras. Vi föreslår en prioritering av forskning inom följande områden:
(1) Styrmedel för uppfyllande av de miljöpolitiska målen.
Fortsatta forskningsinsatser behövs kring styrmedel (administrativa, ekonomiska och informativa). På det ekonomiska området handlar det i första hand om forskning kring strukturella effekter av miljövårdsåtgärder, kostnads/intäktsana- lys, betalningsvilja och "gröna nationalräkenskaper". Vissa av dessa insatser bör kopplas till projektområden.
Enligt vår uppfattning bör kompetensuppbyggnaden på detta område i första hand ske inom ramen för högskolan och inte genom uppbyggnad av något separat institut för dessa frågor. Vi förutsätter att kontakter sker med andra forskningsstödjande organ och högskolan i denna fråga.
Ansvariga: SNV, FRN, SJFR, NUTEK och TFB.
(2) Samhällsekonomiska lönsamhetsbedönmingar.
Detta område bör ha sin tyngdpunkt i samhällsekonomiska lönsamhetsbe— dömningar och sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljö. När det gäller fortsatta insatser på detta område krävs en närmare analys av vad andra aktörer
gör och pågående diskussioner i miljöräkenskapsutredningen. Ansvariga: FRN och SNV. (3) Kommunernas roll i miljöpolitiken
Genom 1988 och 1991 års miljöpropositioner har kommunerna fått ett ökat ansvar inom miljöområdet. Kommunerna är nu genom miljö— och hälsoskydds- nämnen (eller motsvarande) ansvariga för en stor del av tillsynen enligt miljös- kyddslagen och lagen om kemiska produkter. Genom 1991 års riksdagsbeslut har kommunernas ansvar för avfallshanteringen ökat. Därtill kommer att kommunema har viktiga uppgifter i arbetet med att bevara hotade landskap och biotoper. Kommunerna har självfallet också ansvar för sina egna reningsverk, värrneverk, kraftvärmeverk och soptippar. Vi behandlar kommunernas roll i miljöforskningen mer generellt i kapitel 11.
Enligt vår uppfattning finns det ett betydande behov av uppföljande forskning och kvalificerat utredningsarbete rörande kommunernas roll imiljöpolitiken. Det bör avse hur kommunerna i praktiken genomför miljöpolitiken, erfarenheter av tillämpning av styrmedel och valet av organisatoriska lösningar. Flera av dessa frågor behandlas f.n. i den s.k. KLIV-utredningen.
En fråga som kan vara intressant att studera är hur kommunerna skall kunna samverka sinsemellan inom ramen för regionala samverkansorgan som kommun- förbund, vatten— och luftvårdsförbund etc. En viktig fråga är hur man inom ramen för sådan samverkan skall kunna på ett verksamt sätt angripa luftföro- reningsproblem på regional eller t.o.m. global nivå. Ytterligare en väsentlig fråga att studera är hur kommunerna skall kunna utveckla sin roll som till— synsmyndighet enligt bl.a. ML och LKP. Det kan nämnas att samhällsekonomis- ka forskning rörande kommunernas roll inom energi-miljöområdet stöds via AES-programmet.
Vi vill i detta sammanhang särskilt peka på behovet av att finna kopplingar mellan forskning och utbildning inom kommunala sektorn. Ett sådant exempel är institutionen för hälsovårdsutbildning knuten till universitetet i Umeå.
Ansvariga: FRN, NUTEK och SNV.
(4) Internationellt samarbete och internationell miljöpolitik.
Intemationella frågor behandlas i kapitel 9. Det internationella miljösamarbetet kommer tveklöst att få allt större betydelse. Därmed kommer efterfrågan på
kunskap om internationell miljövård (miljövård i andra länder, internationella förhandlingar etc.) att öka. Tillkomsten, tillämpningen och resultaten av olika internationella konventioner bör studeras i ett jämförande perspektiv. Det är också av intresse att studera intresseorganisationers och olika sektorers agerande liksom hur miljöpolitiska principer används i konventionerna och hur åtaganden i konventioner fogas in i den nationella politiken och lagstiftningen.
EG-problematiken rymmer en rad frågor av intresse för den samhällsvetenskapli— ga miljöforskningen. Det kan nämnas att FRN finansierar en omfattande forskning inom områdena "bärkraftig utveckling" och "miljö och säkerhet".
Ansvariga: FRN och SNV.
(5) Opinionsbildning, värderingar och livsstilsfrågor.
Beteende- och livsstilsfrågor har under de senaste åren varit ett av den sam- hällsvetenskapliga kommitténs prioriterade områden. Inom området livsstil, beteende, miljö pågår en omfattande forskning. Berörda forskningsstödjande organ anordnade under våren 1992 en särskild konferens på temat livsstil och miljö. Ökad uppmärksamhet bör ägnas makt- och inflytandefrågoma samt mediafrågor. Huvudaktör är FRN men SNV, NUTEK och TFB finansierar också flera projekt på detta område.
Som exempel på frågor kan nämnas att det inom avfalls/återvinningsområdet finns behov av uppföljningsundersökningar som t.ex. källsortering av sopor, miljömärkning, insamling och återvinning av glas och papper. Inte minst marknaden för glas- och pappersåtervinning borde studeras närmare. Detsamma gäller frågan om producentansvar och livscykelanalyser. Huvudaktör på det här området är AFR. När det gäller forskning om flöden av material i natur och samhälle finansierar redan FRN flera projekt.
Arrangörerna bakom den tidigare nämnda konferensen Livsstil och miljö avser att fortsätta samarbetet; nu med inriktning på beteendepåverkan: vad kan man göra, vad får man göra. Här liksom på flera andra områden, t. ex. genteknik, behöver de etiska aspekterna diskuteras.
Ansvariga: AFR, BFR, FRN, SNV och TFB,
(6) Miljökonsekvensbeskrivningar, miljörapporter och miljörevision.
Miljökonsekvensbeskrivningar, miljörapporter och miljörevision är redskap som utnyttjas allt mer i det miljöpolitiska arbetet och som alla bygger på tanken att man systematiskt skall redovisa och värdera effekterna på miljön av projekt, planer eller hela verksamheter. Det gäller även analyser av behovet av teknisk utveckling och s.k. livscykelanalyser av nya material, ämnen och produkter. IVL är ett exempel på ett organ som bedriver verksamhet på detta område. När det gäller forskning kring miljökonsekvensbeskrivningar finns det anledning att ta del av det internationella erfarenhetsutbyte som pågår i nordiska ministerrådets regi.
Ansvariga: SNV, BFR, FRN.
(7) Samhällsplanering.
Det är en angelägen uppgift att dels förse kommunerna med kunskap & miljövårdsarbetet, dels åstadkomma kunskap 5er det kommunala miljövårds- arbetet. Det handlar bl a om kunskaper om planerings- och beslutsprocesser, inte minst kring fysisk planering. Huvudaktör i fråga om forskning kring kommunal miljövård är BFR och SNV. BFR har huvudansvaret for forskning kring fysisk planering och byggande; när det gäller "staden och miljön" tillsammans med FRN.
Under 70- och 80-talet har utvecklingen inneburit ett successivt vidgat perspek- tiv på den fysiska påverkan på miljön och naturvårdsarbetet. Miljövården som del i samhällsplaneringen har tillmätts allt större tyngd. Kunskapsbehoven fokuseras allt mer på landskapsekologi och samhällsvetenskapliga aspekter som gäller hur styrmedel på olika områden kan fås att samverka.
I detta sammanhang bör stadens ekologi uppmärksammas liksom samspelet mellan stad och land. Det erfordras en bred satsning för att utveckla en teori om staden, det nationella tätortssystemets och de globala stadssystemets position i och innebörd för resursflöden och för lokala, regionala och globala ekosystem.
Ansvarig: BFR, FRN och SNV.
Genomförande
KVA framhåller betydelsen av tvärvetenskapligt samarbete om det underlättar lösningen av egna forskningsproblem eller om sådana projekt får resurser till
och breddar basen för den egna forskningen. Vidare konstaterar KVA att forskningsinsatser på "tredje ledet" — åtgärder - är underdimensionerad. KVA rekommenderar därför betydligt ökade satsningar som innefattar såväl teknik som ekonomi, samhällsplanering och beteendevetenskap. Vi delar denna uppfattning. Därför bör resurserna för samhällsvetenskaplig forskning totalt sett öka. Det kan gälla områden som transporter och miljö, ekonomiska styrmedel, sociologisk och psykologisk forskning rörande livsstilar m.m. Samarbete med andra discipliner som teknik och naturvetenskap bör främjas.
Vi anser mot denna bakgmnd att regeringen bör ge ansvariga myndigheter i uppdrag att utarbeta ett samordnat program för styrning av samhället mot en hållbar utveckling i linje med de utgångspunkter vi redovisar i detta kapitel. Syftet bör i linje med vad KVA anför vara att bedriva en långsiktig forskning och utredningsarbete av betydelse från miljösynpunkt och som kan ge ansvariga myndigheter underlag för vidtagande av åtgärder.
Efter det att ett sådant samordnat program har utarbetats bör det enligt vår uppfattning ankomma på ansvariga myndigheter, i SNV dess forskningsnämnd, att utarbeta mer detaljerade riktlinjer för genomförande att ett sådant program inom resp. organs ansvarsområde. Härigenom underlättas för berörda forsknings- stödjande organ att uppträda som gemensamma beställare gentemot olika forskarrniljöer. Inom SNV bör det i första hand ankomma på forskningsav- delningen att ha en sådan överblick över pågående forskning och ta initiativ till samverkan i nära samarbete med FRN och andra finansiärer av denna typ av forskning.
En fråga som gäller SNV är den samhällsvetenskapliga kommitténs arbetsformer och sammansättning. Enligt vår uppfattning är det av yttersta vikt att forskarna även i fortsättningen ges en stark ställning i kommittén för att tillförsäkra forskningen en hög vetenskaplig kvalité. Samtidigt anser vi att Kågesons utvärdering visar på behovet av att väga in relevansfrågor vid planering och genomförande av forskningen. Det bör i första hand vara en uppgift för verkets forskningsavdelning att svara för denna uppgift. I detta sammanhang krävs också att man nära samverkar med andra forskningsfinansiärer.
Vi anser samtidigt att det kan finnas skäl för att komplettera den samhällsveten- skapliga kommittén med företrädare för olika avnämare utan att för den skull förändra kommitténs struktur som innebär ett starkt forskarinflytande. Härige— nom bör det bli möjligt att bedöma och väga in relevansfrågor vid planering och genomförande av olika satsningar. Vi anser det vidare vara av värde att pröva om samhällsvetenskaplig kompetens kan tillföras olika projektgrupper inom ramen för deras mer målinriktade forskning.
SNVs anslag för miljöforskning
Syftet med SNVs forskning är att medverka till att kontinuerligt ompröva miljövårdsarbetet genom att lägga en vetenskaplig grund för att SNV skall vara pådrivande såväl nationellt som internationellt för att säkerställa för oss och kommande generationer en god miljö och biologisk mångfald.
Budgetåret 1989/90 anvisade riksdagen 105 milj. kr. till anslaget Miljöforskning. I 1990 års forskningspolitiska beslut beslutades dels om 112,4 milj. kr. till miljöforskning (anslaget B 4. Miljöforskning) för budgetåret 1990/91, dels att för budgetåren 1991/92 och 1992/93 utöka ramen för anslaget, före inflation— suppräkning, med 12 resp. 15 milj. kr. Riksdagen beslutade sedemera för de två senare budgetåren om att anvisa ca 133 resp. ca 152 milj. kr.
Enligt våra direktiv skall de förslag som vi lämnar rymmas inom ramen för oförändrade resurser i förhållande till den anslagsnivå som anges i 1992 års budgetproposition.
Förutsättningama har sedan riksdagen fattade sitt beslut om forskning är 1990 förändrats. Inom SNV finansieras numera all forskning via forskningsanslaget mot att tidigare viss forskning också finansierades via anslaget B 1. Statens naturvårdsverk. När det gäller stödet till universitet och högskolor har under senare år ökade administrationskostnader ålagts myndigheterna samtidigt som forskarnas löner ökat. SNV har inte heller erhållit särskilda resurser för EG- forskning.
De förändrade förutsättningama främst i förrn av behovet av att avsätta ytterliga— re resurser för EG-forskningen har fått till följd att resurserna för SNVs kommittéer har ökat betydligt långsammare än resurserna för projektgruppema eftersom de senares verksamhet är bundna i fleråriga program. Enligt vår redovisning i kapitel 5 har tilldelningen till projektgruppema ökat med ca 29% mot ca 16% för kommittéema mellan budgetåren 1989/90 och 1991/92.
En utgångspunkt för framtida prioritering är det förslag som redovisas i FoU för bättre miljö. I tabell 8.1 redovisar vi våra förslag till prioriteringar av anslaget fördelat på olika hot i enlighet med den uppdelning vi tidigare har gjort i detta kapitel. Som jämförelse redovisar vi anslaget för 1991/92 uppräknat till 1992/93 års nivå.
Tabell 8.1 Förslag till fördelning av resurser för SNVs miljöforskning budgetåret 1993/94
Område Anslag Förslag
1991/92 1993/94 Växthusgaser 3,0 5,0 Ozonskiktet 0,9 3,0 Försurning 16,7 11,0 Marknära ozon 2,2 3,5 Tätorter och hälsa 12,7 14,0 Övergödning 20,6 20,0 Metaller 13 ,0 10,0 Organiska miljögifter 26,9 22,0 Fysisk påverkan 18,3 22,5 Avfall och restprodukter 0,1 1,5 Samhälle - 2,0 Kollektivforskning 18,0 18,5 EG och ofördelat 8,4 19,0 Summa 140,8 152,0
Syftet med denna redovisning är att med utgångspunkt i våra direktiv ange en övergripande prioritering av SNVs fortsatta forskning fördelad på olika miljöhot i jämförelse med nuvarande satsningar. Vi förutsätter att även andra organ medverkar vid finansiering av miljöforskningen i linje med vad vi tidigare har redovisat i detta kapitel. Som vi tidigare har pekat på krävs för att genomföra våra förslag ett aktivt engagemang från bl.a. näringslivet, berörda sektors- forskningsorgan och forskningsråd.
Vårt förslag innebär följande övergripande prioriteringar i förhållande till anslagen för år 1991/92.
* Vissa ökningar av satsningama sker på områdena Växthusgaser, Ozonskik- tet, Marknära ozon, Fysisk påverkan och Avfall och restprodukter.
Minskning av medlen för Försurning och Övergödning, Metaller och Organiska miljögifter. Neddragningama är i vissa fall avsevärda.
För Tätorter och hälsa, Samhällsvetenskaplig forskning, kollektivforskning och EG-forskning finns medel som kan sägas vara områdesövergripande, dvs. kan beröra samtliga områden.
Till EG-forskning har totalt 20 milj. kr. beräknats fördelat på dels 10 milj. kr. under olika områden, dels 10 milj. kr. i posten EG och ofördelat.
Under posten EG och ofördelat har 9 milj. kr. beräknats för att täcka projektledning, kunskapstransforrnering, information och administration. Resterande del av medlen, dvs. 10 milj. kr. utgör en samlad reservpost för EG-forskning. Motivet till att reservera ofördelade medel för EG-forskning är att möjligheterna att styra användningen av dessa medel är begränsade under de närmaste åren.
Samhällsvetenskaplig miljöforskning är av stor betydelse för att det skall bli möjligt att uppnå de miljömål som angivits av riksdagen. Vi föreslår att 3,6 milj. kr. avsätts för samhällsvetenskaplig forskning under olika hot och att ytterligare 2,0 milj. kr. anvisas för samhällsvetenskaplig miljöforskning för uppbyggnad av kompetens i högskolan m.m. i linje med våra tidigare förslag.
Storleken på kollektivforskningen är delvis beroende på det intresse närings- livet har för att bedriva med staten gemensamt finansierad miljöforskning. Vi beräknar preliminärt 18,5 milj. kr. till kollektiv forskning vilket innebär en obetydlig ökning jämfört med tidigare år.
Inom ramen för området Tätorter och hälsa finns vissa medel avsatta för miljömedicinsk forskning.
Det finns starka önskemål om långsiktighet i stöd till verksamhet som bedrivs i högskolan. Det gäller bl.a. att kunna stödja tvärvetenskapliga forskarmiljöer så att de kan bedriva forskning inom från miljösynpunkt väsentliga områden. Därför bör även miljöforskningen få lägga ut åtagande— ramar om förslagsvis sex år på samma sätt som sker inom byggnads- och energiforskningen. Vi föreslår att åtaganderamama för budgetåret 1994/95 till 1999/2000 uppgår till 140, 130, 120, 110, 100 resp. 90 milj. kr.
Genomförandeanalys m.m.
Vi anser det angeläget att Sverige bedriver en starkt målinriktad miljöforskning med tyngdpunkten och basen förlag i universitet och högskolor. För att detta skall kunna genomföras krävs det en balans mellan riktad grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete.
Enligt vår uppfattning, som stöds av KVA, finns det stort behov av ytterligare långsiktig, bred kunskapsuppbyggnad inom för miljöforskningen väsentliga områden. Det gäller bl.a. forskning rörande klimatet och klimateffekter till följd av ökade utsläpp av växthusgaser, UV-B-strålningen till följd av ozonskiktets uttunning, forskning rörande biologisk mångfald, miljömedicinsk forskning och samhällsvetenskaplig forskning. Vårt förslag räcker endast i vissa fall till att bibehålla en oförändrad real nivå samt vissa mer begränsade arnbitionshöjningar.
Miljöproblemens alltmer ökade komplexitet ställer krav på uppbyggnad av tvärvetenskapliga forskargrupper, konsortiebildningar eller andra centrum- bildningar. Med de resurser som nu föreslås går inte att bygga upp en tvärsekto- riell kunskap i linje med vad KVA föreslår. De problem som följer med en uppsplittring i små tidsbegränsade avgränsade projekt kommer endast i liten utsträckning att kunna överbryggas och lösas.
Gällande riktlinjer för miljöforskningen ställer ytterligare krav på utbyggnad av tillämpad forskning. Det innebär även att den forskning som stöds via de vetenskapliga kommittéerna inte heller i fortsättningen kommer att kunna öka lika snabbt som den prograrnbundna forskningen i olika projektgrupper. Inte heller stöd i form av extra forskartjänster kommer att kunna byggas ut i önskvärt tempo vid denna anslagsnivå.
Miljömedicinsk forskning är viktig och enligt direktiven skall vi utarbeta ett underlag för gemensamma insatser på detta område. För att gemensamt bygga upp insatser på detta område krävs medel från SNV för att matcha AMFOs m.fl. insatser. Inom ramen för oförändrade resurser kommer det att bli svårt att genomföra den gemensamma kunskaps— och kompetensuppbyggnad som vi nyss har föreslagit. Inte heller en ökad ambition från näringslivets sida att bedriva med staten matchad kollektivforskning kan mötas upp vid denna medelsför- delning.
Information och kunskapsöverföring är viktiga för att vidmakthålla en effektiv och framåtsyftande miljöforskning. Behovet av sådana insatser har bl.a. under- strukits av KVA. Inom ramen för oförändrade anslag blir det svårt att öka ambitionsnivån på dessa områden.
Enligt bedömningar som gjorts i SNV torde det årliga sammanlagda svenska stödet till av EG tillstyrkta miljöforskningsprojekt inom i f.h. ENVIRONMENT, BIOTECHNOLOGY och MARIN SCIENCE AND TECHNOLOGY - ämnesom- råden som Sverige och SNV har stort intresse av att medverka i — komma att uppgå till ca 40-60 milj. kr. budgetåret 1993/94 för att eventuellt uppgå till ca 75 milj. kr. budgetåret 1994/95. Vi har gjort bedömningen att 20 milj. kr. inom ramen för oförändrade resurser kan avsättas för EG-forskning utan att negativt påverka balansen gentemot andra delar av programmet. Vid oförändrade resurser kommer därför ett fortsatt fördjupat EG-samarbete att medföra betydande balansproblem eftersom det kan komma att ta medel från en mer långsiktig uppbyggnad av kompetens i högskolan som i ökande utsträckning bör bli tvärdisciplinell.
Vi anser att det kan komma att bli svårt att inom ramen för befintliga resurser klara av de ambitiösa mål för den framtida miljöforskningen som vi anser behövs mot bakgrund av riksdagens miljöpolitiska beslut från år 1991.
Enligt vad vi har erfarit har man i SNV gjort bedömningar av konsekvenserna av alternativa medelsramar som ligger över nivån 152 milj. kr. nämligen 200 milj. kr. och 300 milj. kr. Nivån 200 milj. kr. skulle enligt dessa bedömningar innebära en miniminvå sett till de ambitioner som riksdagen har beslutat om och som redovisas i FoU för bättre miljö. Vid en högre nivå, mellan 200 och 300 milj. kr. skulle det bli möjligt att härutöver uppnå en kompetensuppbyggnad som svarar upp mot de mål som redovisas i KVAs utvärdering av miljöforsk- ningen.
Enligt våra direktiv har vi dock varit förhindrade att närmare utreda dessa alternativ. Vi vill dock peka på det beslut riksdagen har fattat rörande an- vändningen av medel från löntagarfonderna som bl.a. skall användas för miljöstrategisk forskning och för att öka svensk industris konkurrenskraft.
Anslag inom andra myndigheter m.m.
Det ingår inte i våra direktiv att lägga förslag till ekonomisk ram för miljöforsk- ning avseende andra myndigheter än SNV. Inom ramen för FoU för bättre miljö har olika miljöhot analyserats och inriktningen på framtida forskning preciserats. Det är naturligt att berörda myndigheter och forskningsråd m.fl. mot denna bakgrund självständigt bedömer och till regeringen redovisar behovet av medel för genomförande av denna forskning i samband med den fördjupade anslags- framställan i september. Frågan om resurser för miljöforskning får sedan prövas i samband med beredningen av 1993 års forskningspolitiska proposition.
Vi vill betona betydelsen av att ansvariga myndigheter m.m. verkligen ges
förutsättningar och ekonomiska resurser att genomföra de riktlinjer för miljö- forskningen vi angett tidigare. Detta kan antingen ske genom omprioriteringar inom givna ramar eller realt ökade resurser. Det ankommer självfallet på dessa myndigheter att med utgångspunkt i det gemensamma underlaget bedöma behovet av och redovisa insatserna för denna forskning. Det gäller bl.a. följande områden.
* Ny teknik på energi- och transportområdet som kan medverka till att använda tillförd energi effektivare samt att främja en övergång till mindre koldioxidemitterade bränslen. Det gäller bl.a. forskning som stöds av NUTEK och TFB.
* Metoder för att främja utveckling av ett mer miljövänligt jord- och skogs- bruk. Det gäller bl.a. forskning som stöds av SJFR.
* Samhällsvetenskapliga studier och studier av systemkaraktär som berör
stymiedel, fysisk planering etc. Det gäller bl.a. forskning inom FRN. NUTEK och BFR.
9.1 Inledning
Svenska forskare är sedan länge integrerade i det internationella forskarsamhället och forskarsamarbetet. Internationellt samarbete drivs inom ramen för gemen- samma forskningsprojekt, bilaterala avtal och direkta, informella kontakter mellan enskilda forskare samt olika internationella organisationer. Förutom gemensam forskning har insatser gjorts för att i förebyggande syfte vidta åtgärder mot föroreningar. Mellan forskare i olika länder och mellan miljömyn- digheter och organisationer finns i allmänhet ett väl utvecklat kontaktnät.
Sverige deltar sedan år 1971 i särskilda projekt inom COST (European Coopera- tion in the Field of Science and Technological Research) med miljörelevans. EUREKA (forskningssamarbete av långsiktig karaktär mellan Västeuropeiska länder, bl.a. Sverige) bildades i mitten av 1980-talet med målet att stärka FoU- samarbetet på det högteknologiska området mellan Västeuropas länder. Flera miljörelaterade projekt ingår och Sverige deltar aktivt inom bl.a. delområdet EUROTRAC. Sverige har också erbjudits deltagande i EG:s program för tekniska standarder och mätmetoder (BCR) som innefattar en omfattande miljödel. Det internationella forskningsamarbetet innefattar även samarbete inom UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) — -- och ESF (European Science Foundation).
Med EES-avtalet erbjuds Sverige möjlighet att delta i EG:s hela ramprogram utan begränsningar. EES-avtalet innebär också skyldigheter för deltagande länder att tillsammans med övriga EFT A- och EG-länder finansiera forskningsbudgeten. Beloppets storlek är avhängigt av det medverkande landets BNP och de deltagande ländernas gemensamma BNP.
Sammanlagt beräknas de svenska kostnadema för programsamarbete med EG (FoU) inkl. miljövårdsforskning till ca 405 milj. kr. för budgetåret 1992/93.
9.2 EGs ramprogram
Utgångspunkten för EG:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling är att genom samordning av nationella satsningar stärka industrins konkurrenskraft inom EG. Målet är att ta fram kunskap om och öka förståelsen för effekterna av miljöstömingar och att med denna kunskap föreslå åtgärder för begränsning av skadorna av dessa.
I EG:s ramprogram för perioden 1990-1994 har den naturvetenskapliga forsk- ningen fått ökad uppmärksamhet. Miljöforskning återfinns i flera av program- mets delar och även som särskilt program. Det gäller bl.a. inom programmen Biotechnology och Non nuclear energies. Ramprogrammet består av följande femton delprogram:
1. Information technologies
2. Communication technologies
3. Development of telematics systems in areas of general interest Industrial and materials technologies Measurement and testing Environment
. Marine science and technology . Biotechnology
Agricultural and agro-industrial research 10. Biomedical and health research
ll. Life sciences and technologies for developing countries 12. Non-nuclear energies 13. Nuclear fission safety 14. Controlled thermonuclear fusion 15. Human capital and mobility
pwnage
Ramprogrammen pågår i regel under en femårsperiod. Det första initierades 1983/84 och det nu aktuella offentliggjordes år 1990.
Den ekonomiska omslutningen i dessa ramprogram har ökat från 3 800 ECU åren 1983-1987 (1 ECU motsvarar ca 7.50 SEK), 5 400 ECU åren 1987-1991, 5 700 ECU för åren 1990-1994. För det program som föreslås börja år 1995 förutsätts en ekonomisk nivå på över 8 000 ECU.
Det särskilda miljöforskningsprogrammet som kallas ENVIRONMENT är en fortsättning på det föregående ramprogrammets miljöforskningsdel, som kallas STEP/EPOCH och avfallsforskningsprogrammet REWARD. Målet med EN- VIRONMENT är i f.h. att:
- erhålla vetenskapliga och tekniska data som stödjer EG-gemenskapens miljöpolitik,
- samordna nationell miljöforskning och begränsa dubbelarbete,
- främja utvärderingen av miljöforskningsresultat.
Programmet ENVIRONMENT består av fyra delområden:
]. Participation in global change programmes.
2. Technologies and engineering for the environment.
3. Research on economic and social aspects of environmental issues. 4. Technological risks.
Utöver dessa delområden ingår också tre riktade projektsatsningar. Dessa är av miljöpolitiskt intresse med anknytning till flera av ovannämnda delområden:
1. Halogens in the atmosphere and development of a scientific basis for the management of emissions of halogen containing compounds,
2. Fight against desertification in pilot sites of the Mediterranean area,
3. Avoidance, recycling, treatment and disposal of waste.
Ett annat delprogram av framtida stor betydelse för en rad områden inklusive miljön är Bio-technology som förväntas offentliggöras under första halvåret 1992. Detta program består av tre delar:
- Approaches at the molecular level
- Approaches at the cell and organism level
- Ecology and biology of populations
Den tredje delen, som kan vara av intresse för svensk miljöforskning, omfattar bl.a. hur genetiskt modifierade organismer påverkar olika ekosystem.
Det tredje delprogrammet, som är av intresse för svensk miljöforskning, är Marine Science and Technology, MAST. Programmet omfattar marin naturve- tenskaplig och teknisk forskning och löper mellan åren 1991-1994. Syftet med
programmet är att bidra till att utveckla en vetenskaplig och teknisk grund för fortsatta undersökningar, skydd, exploatering och förvaltning av kustvatten och havsområden tillhöriga medlemsländerna. MAST II-programmet är inriktat mot oceanografi och studier av marina processer och deras interaktion och variation i tid och rum. MAST III-programmet för perioden 1995-1999 är för närvarande under uppbyggnad.
Sverige har i likhet med fiera andra EFTA-länder möjlighet att med vissa begränsningar delta i EG:s ramprogram inkl. ENVIRONMENT, BIOTECH- NOLOGY och MAST under övergångstiden fram till dess att EES-avtalet träder i kraft.
Verksamhetsmål och samordning av EG-forskningen
De administrativa målen för Sveriges deltagande i EGs FoU-program är att uppnå inflytande på innehållet i kommande ramprogram och påverka EG- kommissionens beslut om prioriteringar etc. Vi bör vidare sträva efter en optimal utdelning av satsade resurser med återföring fördelat på för Sverige prioriterade miljöproblem. Detta kräver ett aktivt deltagande av det svenska forskarsamhället. Slutligen är det ett viktigt mål att sprida intresse till andra länder för svenskt miljövårdskunnande.
Miljömålen är bl.a. att väcka intresse i Europa för de miljöproblem som är unika för norra Europa i allmänhet och för Sverige/Skandinavien i synnerhet samt i internationell samverkan arbeta för lösning av regionala och globala miljöproblem.
När det gäller samordningen i Sverige för EGs miljöprogram har den svenska regeringen nyligen fattat beslut om att bilda ett Samarbetsråd för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EG med kansli i NUTEK. Enligt regeringens beslut skall rådet ledas av en särskild styrelse varav en ledamot skall företräda SNV. Regeringen har vidare beslutat att SNV skall ha huvudan- svar för programmet Environment. Enligt beslutet skall SNV bilda en särskild ledningsgrupp för samordningen med företrädare för FRN, NFR, NUTEK och SJFR.
När det gäller EGs forskning på miljöområdet bör det vara en uppgift för SNV att i samråd med berörda organ
o utforma svensk policy och strategi för svensk medverkan i EG:s forskning och utveckling
o samordna de ekonomiska resursema/satsningama
o fördela ansvar på olika forskningsråd och intressenter för program och delar av dessa
0 informera forskarsamhället
o följa upp verksamheten
0 efter behov företa riktade insatser
0 vara Sveriges kontakt mot EG-kommissionen i frågor som berör forskning.
Det bör även övervägas att utveckla en samordnad nordisk strategi för att väcka intresse för vår del av Europa och de speciella villkor som råder här. Om Nordens länder samverkar kan prioriteringar och beslut inom EG medföra att miljöproblemen i Norden ges en ökad uppmärksamhet.
- med svenska experter bemanna det rådgivande EG-organet CREST, som
medverkar i utfommingen av EG:s ramprogram. CREST fungerar som kontaktorgan mellan EF'TA och EG.
- med svenska experter bemanna EG-kommissionens rådgivande expert- grupper för forskningsansökningar och övrig verksamhet
- svenska experter skall ingå i EG-kommissionens beslutskommitteer - stimulera svenska forskare att aktivt föreslå och delta i projekt
Eftersom ett övergripnade mål för all EG-forskning är att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft bör den svenska industrin aktivt delta. Det kan bli nödvändigt att skapa särskilda resurser för att uppnå detta mål och enligt vår uppfattning borde det ligga in linje med riksdagens beslut om avveckling av löntagarfonderna att umyttja dessa medel för detta ändamål. Vidare är det viktigt att finna organisatoriska former för att integrera svensk industri i detta arbete.
9.3 Nordiskt forskningssamarbete
De nordiska miljöministrama fattade år 1991 beslut om genomförande av ett nordiskt miljöforskningsprograrn med start år 1993 (Nordiskt miljöforsknings- program 1993-1997 Nord 199125). Programmet omfattar områdena klimat— förändringar, havsföroreningar och samhällsvetenskaplig forskning. Med hänsyn
till att miljöproblemen i de nordiska länderna företer stora likheter borde det finnas förutsättningar att ytterligare utvidga och fördjupa samarbetet mellan länderna. Ett sådant samarbete kan antingen ske inom ramen för Nordiska ministerrådet eller direkt mellan två eller flera nordiska länder. En modell för detta samarbete är det nordiska energiforskningssamarbetet där programmet finansieras direkt från ansvariga myndigheter i olika nordiska länder. Inom Nordisk forskarutbildningsakademi (NorFA) ges stöd till nordiskt forskarut- bildningssamarbete bl.a. med anknytning till miljöområdet.
Exempel på områden där ett fördjupat samarbete skulle kunna ske är ozonskador på nordliga ekosystem, polarforskning och marin forskning. Genom en sådan samordning bör det kunna bli möjligt att mer effektivt utnyttja begränsade forskningsresurser för miljöproblem som är gemensamma mellan länderna. Miljöforskningen på det marina området utreds för närvarande.
Samordningen skulle också kunna motiveras av konventionsarbetet, där ett land kan utses som "lead country" för en viss forskningsaktivitet eller där Norden genom ett forskningssamarbete kan vilja sträva efter en gemensam inställning i en viss miljöfråga.
En forskningssamordning inom Norden torde också kunna förstärka förut- sättningama för framtida EG-projekt, riktade mot miljöproblem i Norden. Det är därför angeläget att nordiska ministerrådets (NMR) samordningsprojekt på det marina området följs av liknande samordningsprojekt på andra områden.
9.5 Forskningssamarbete med Östeuropa
I det bilaterala samarbetet utanför egentliga Norden bör vårt närområde med tonvikt på Baltikum prioriteras. Det innebär att satsningarna i första hand koncentreras på de baltiska länderna, i andra andra på Polen samt det ryska "närområdet". Sverige har här som strandstat i Östersjön ett särskilt ansvar och har också påtagit sig denna roll i ansträngningarna att integrera den östeuropeis— ka miljövårdsforskningen i Helsingforskonventionens arbete. Fördelningen av stöd till öst kommer initialt att riktas till verksamheter som omfattar kunskaps- överföring.
Det samarbete som utvecklats om kunskapsförsörjning med de östeuropeiska ländema de senaste åren är att betrakta som biståndsinriktade samarbetsprojekt. Beredningen för Internationellt Tekniskt—Ekonomiskt Samarbete (BITS) är det svenska organ som efter samråd med berörda myndigheter ansvarar för för- delningen av resurser till de enskilda mottagarländema. Projekt innehållande miljövårdsforskning omfattar till en början i första hand kunskapsutbyte och
utrustning. Behovet av samarbete kommer så småningom att utvecklas vidare mot helt forskningsinriktade samarbetsprojekt. I detta sammanhang ingår även uppföljningen och utvärderingen av de reningsåtgärder som kommer till stånd genom de förslag som lämnas i Baltic Task Force.
I samband med den skatteomläggning riksdagen beslutade om våren 1992 avsattes 500 milj. kr. för ytterligare satsningar inom energiområdet. Vidare lämnades utrymme för kostnadseffektiva åtgärder i Östersjöområdet. Insatser för att förbättra kämkraftssäkerheten i Östersjöområdet skall också delvis kunna finansieras ur den angivna ramen.
Forskningsstrukturen i Ryssland och Baltikum består huvudsakligen av forsk- ningsinstitutioner och vetenskapliga akademier vilket är ett arv från det forna Sovjetunionen. Det innebär att de enskilda länderna nästan helt saknar kompe- tens inom vissa ämnesområden, medan de kan ha mycket hög kompetens inom andra.
De miljövårdsinsatser som behövs i Baltikum och Ryssland är därför inte bara knutna till insatser på det reningstekniska området. Vid sidan härav behövs för förebyggande arbete en långsiktig, successiv uppbyggnad av en forsknings— och myndighetsstruktur på miljöområdet.
Genom PHARE administerar EG-kommissionen stöd mellan EG och Östeuropa. Även Sverige deltar i detta samarbete och stödet är i första hand hjälp till att föreslå och genomföra infrastrukturella åtgärder inom ekonomin. jordbruket, energiförsörjningen och miljön. Resurser avsätts i mindre grad till forskning i traditionell mening. I samband med olika åtgärder för efterbehandling av störda ekosystem kan dock viss forskning bli aktuell.
Miljöövervakning anses som viktig. Mottagarlandet föreslår insatsområde till EG-kommissionen som vid samtycke konsulterar i första hand näringslivet för genomförandet.
EG erbjuder sedan våren 1992 även Östeuropa att i ett särskilt miljöforsknings- program delta i europeiskt forskningssamarbete. Svenska miljöforskare kan delta på projektnivå.
Även inom OECD-samarbetet och det särskilda energisarnarbetet i IEA sker kunskapsöverföring gentemot Östeuropa.
Östeuropeiska länder som Polen, Ungern och Tjeckoslovakien kan sedan hösten 1991 delta i miljöforskning inom COST. Härigenom kan forskningsamarbetet mellan t. ex. Sverige och enskilda länder startas för att eventuellt efterhand
övergå i andra former av gemensamma satsningar (t.ex. EG-projekt).
9.6 Forskningssamarbete med andra internationella organ
Det finns ett stort antal internationella organisationer som planerar och samord- nar den internationella forskningen i såväl utvecklings- som industriländer. Inom t.ex. det marina området ger Havsrättskonventionen från år 1982 de internatio- nella organisationerna en särskild status i ansvaret för havsområdenas nyttjande och skydd. Inom dessa organisationer leds och utvecklas intemationaliseringen av forskningssamarbetet. Det är viktigt för den svenska miljöforskningen att följa denna utveckling.
De viktigaste organisationerna är:
OECD som är västländemas organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling och som stimulerar samarbetet mellan länder inom ekonomi och handel. På miljöområdet arbetar man bl.a. med gränsöverskridande föroreningar och teknisk forskning.
IEA som är västländernas energiorgan arbetar primärt med frågor rörande energiberedskap. Miljöfrågoma har under de senaste tio åren fått en allt ökad betydelse i organisationen liksom samarbetet med icke-medlemsländer som Östeuropa, de nyligen industrialiserade länderna i tredje världen etc.
IUCN är den internationella naturvårdsunionen, som syftar till att främja vetenskapligt grundade åtgärder till skydd för de levande naturresursema och en ansvarsmedveten användning av dessa.
ICES är det internationella havsforskningsrådet, vars huvudsakliga uppgift är att uppmuntra till undersökningar och forskning om havet och samordna gemen- samma forskningsinsatser avseende marin miljö och levande resurser.
UNEP är FN:s miljöorgan för samordning av FN—systemets insatser för skydd av miljön. Uppgiften är att hålla miljösituationen i världen under uppsikt och föreslå internationellt miljösamarbete.
IOC svarar för UNESCO:s marinvetenskapliga program. Organisationen utvecklar och stödjer vetenskapliga undersökningar med syfte att öka kunskaper- na om havens natur, resurser och miljö.
IMO är FN:s fackorgan för tekniska sjöfartsfrågor och arbetar med Sjösäkerhet, skyddet av den marina miljön mot föroreningar från fartyg samt rättsliga frågor.
9.7 Vissa avslutande synpunkter
En ökad regionalisering och globalisering av miljöhoten leder till att behovet av internationellt forskningssamarbete successivt ökar. En viktig utgångspunkt är att miljöproblemens karaktär bör avgöra hur frågorna skall angripas - om de skall drivas bilateralt, nordiskt, via EG eller FN-systemet får bedömas från fall till fall.
Forskning är ofta en viktig inkörsport för ett utvecklat samarbete mellan olika länder på exempelvis miljöområdet. Mycket schematiskt kan man säga att ett konventionsarbete på miljöområdet börjar med ett samarbete mellan forskare och slutar i form av undertecknande av ett avtal om utsläppsbegränsningar eller andra åtaganden mellan olika nationer. Exempel på detta är LRTAP (svavelpro- tokollet) som började med att forskning i bl.a. Sverige uppmärksammade försumingsproblemens mekanismer.
Genom pågående diskussioner om EES-avtal och medlemsskap i EG öppnas förutsättningama för oss att medverka i programarbetet i olika forskningspro- gram med miljöanknytning. Vi kommer samtidigt att binda upp betydande belopp i olika EG—program. Ett mer aktivt samarbete i EGs forskningsprogram öppnar samtidigt möjligheterna för oss att driva olika forskningsfrågor och på sikt också miljöfrågor i EG.
Det är samtidigt viktigt att fullt ut utnyttja de samarbetsmöjligheter som fmns i Norden på områden som är av gemensamt intresse. Möjligheterna att utveckla det nordiska samarbetet ytterligare exempelvis i direkt samverkan mellan olika nordiska länders miljömyndigheter bör också prövas i fortsättningen.
185 10 NÄRINGSLIVETS ROLL
Vi behandlar i detta kapitel näringslivets roll i miljöforskningen. En central fråga i detta sammanhang är att vidareutveckla den forskning som staten och näringslivet bedriver gemensamt.
10.1 Utgångspunkter
Enligt våra direktiv bör vi i nära samverkan med den utvärdering som genom- förs inom KVA, belysa inriktningen på miljöforskningen när det gäller bl.a. avvägningen mellan grundläggande och tillämpad forskning samt det utveck- lingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som sker inom näringslivet. En kartläggning bör göras av den forskning som finansieras gemensamt av staten och näringslivet och som har anknytning till miljöområdet (s.k. kollektiv forskning). Vi bör med utgångspunkt i en resultatanalys bedöma om det finns behov av att utifrån ett övergripande perspektiv förändra inriktningen av denna forskning.
I linje med direktiven har vi utvärderat IVLs verksamhet. Vi har vidare gemen— samt med företrädare för näringslivet kartlagt förutsättningama för närmare samverkan mellan staten och näringslivet när det gäller miljöforskningen.
I SNV-utredningen konstateras att när det gäller forskning är det angeläget att skilja på beställar- och utförarollen. Härigenom ges ökade möjligheter för beställaren att fastställa inriktning och att ställa krav utifrån de miljöfrågor och miljöproblem som behöver bearbetas och utvecklas utan att låsningar skapas till hur genomförandearbetet kan och bör fördelas mellan egen personal och externa resurser.
10.2 Överväganden och förslag
I kollektivforskningsutredningens betänkande (SOU 1991:93) FoU för en industriell utveckling lämnas olika förslag som syftar till att mer medvetet utforma en strategi för statens och näringslivets fortsatta insatser. Utredningen begränsas emellertid till teknisk forskning. Vi anser det vara värdefullt att
miljöfrågorna ges en ökad tyngd i sådan teknisk forskning som stöds av staten och näringslivet gemensamt. Enligt en särskild utvärdering som vi har redovisat i avsnitt 5.2 tycks också miljöforskningen få en större tyngd i den mer tekniskt inriktade kollektivforskningen.
Samtidigt är det angeläget att en mer medveten strategi utvecklas för den miljöforskning som inte är knuten till någon direkt bransch utan kan sägas vara mer generell eller branschövergripande. Samarbetet i IVL utgör ett bra exempel på ett väl fungerande kollektivforskningssamarbete mellan staten (i f.h. SNV) och industrin av såväl branschövergripande som branschspecifik karaktär. Även andra statliga myndigheter som NUTEK, TFB och BFR stödjer i varierande utsträckning forskning av denna karaktär i IVL. Andra exempel på forsknings- samarbete mellan SNV och näringslivet är storstads- och kvicksilverprojektet.
Vår utvärdering av IVL som vi tidigare har redovisat visar att det kan finnas anledning att bl.a. pröva formerna för den framtida styrningen av IVLs verksam- het. Eftersom dessa frågor i första hand är att hänföra till huvudmännens styrning av IVL har överläggningar upptagits med företrädare för näringslivet. Det gäller Sveriges industriförbund och FIM.
Den övergripande slutsatsen är att IVL fyller en väsentlig funktion och att näringslivet och staten även fortsättningsvis bör svara för gemensam kunskaps- och kompetensuppbyggnad inom ramen för IVL. Vi har emellertid funnit att det utöver det samarbete som sker i IVL borde finnas förutsättningar för ett förstärkt samarbete mellan staten och näringslivet.
En utgångspunkt för detta är att miljön är en strategiskt viktig fråga för såväl näringslivet som staten. Staten har genom det arbete som bedrivits inom SNV och som redovisats i kapitel 8 preciserat forskningsbehovet på miljöområdet mot bakgrund av fastlagda riktlinjer för miljöpolitiken. Motsvarande utveckling sker på näringslivets område exempelvis i form av det program för framtida miljöforskning som utarbetats inom ramen för KVMs verksamhetsområde (Kraft- och värmeproducentemas samarbetskommitté för miljöfrågor). Enligt vad vi har erfarit pågår inom FIM liknande överväganden inom andra branscher. Genom detta arbete bör det finnas förutsättningar för att fördjupa samarbetet på sådana områden där det finns gemensamma forskningsbehov.
Inriktningen på detta arbete skulle i första hand vara att gemensamt stödja mer tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet. Syftet skulle vara att vidga samarbetet mellan staten och industrin utöver det samarbete som är kopplat till IVL.
Företrädare för SNV och MFUs sekretariat har fört överläggningar med före-
trädare för industrin som har förklarat sig intresserade av att gå vidare och närmare klarlägga förutsätmingama för tillskapandet av en gemensam plattform för fortsatta diskussioner - ett miljöforsk. Syftet skulle vara att skapa ett gemensamt organ som skulle kunna fungera som beställare av forskning från såväl IVL som från högskolan och andra forskningsutförande organ. Härigenom skulle beställarrollen renodlas jämfört med den nuvarande Stiftelsen IVL. Enligt vad vi har erfarit kommer fortsatta överläggningar i denna fråga att ske under hösten mellan bl.a. företrädare från SNV och näringslivet.
En utgångspunkt för dessa diskussioner är enligt vår uppfattning att staten och näringslivet även fortsättningsvis skall slå vakt om och vidareutveckla den resurs som IVL utgör i miljöarbetet. En del av det forskningsprogram som skulle kunna komma att byggas upp inom ramen för ett ev. framtida miljöforsk skulle således användas för att även i framtiden stödja forskning i IVL.
189 11 KOMMUNERNAS ROLL
11.1 Kommunernas nuvarande ansvar
Kommunernas insatser inom miljöområdet syftar ytterst till att tillförsäkra kommunernas medborgare en god livsmiljö. De instrument som står till kommu- nernas förfogande utgörs i främsta rummet av miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, naturvårdslagen och hälsoskyddslagstifmingen, renhållnings- lagen, plan- och bygglagen samt naturresurslagen.
Enligt riksdagens miljöpolitiska beslut (1990/91:90, JoU 30, rskr 338) har kommunerna tilldelats en mer aktiv roll i miljöarbetet bl.a. genom att miljö- och hälsoskyddsnämndema har övertagit tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt ML. Många kommuner har också utnyttjat möjligheterna att ta över tillsynsansvaret för verksamheter som är tillståndsplik- tiga enligt ML.
För närvarande belyser utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö (dir. 1991:20) kommunernas roll på miljöområdet (den s.k. KLIV- utredningen). Utredningen skall - mot bakgmnd av miljölagstiftningens in- rikming och förslaget till ny kommunallag — göra en samlad utredning om vad den av riksdagen fastlagda miljöpolitiken har inneburit för kommunernas vidkommande och på vilket sätt det kommunala tillsyns- och miljöarbetet kan förstärkas. I direktiven betonas att arbetet skall ske mot bakgrund av pågående förändringar av miljölagstiftningen. Arbetet skall enligt direktiven ske mot bakgrund av SNV-utredningen. Utredningen skall bl.a. utvärdera kommunernas förebyggande hälso- och miljöverksamhet i vid bemärkelse och ta del av de erfarenheter som vunnits inom ramen för de regionala miljödelegationemas arbete. Utredningen skall framlägga sitt slutbetänkande den 31 december 1992.
I SNV-utredningen konstateras att samarbetsformema behöver utvecklas mellan stat och kommun. Det är en viktig uppgift för SNV att initiera och medverka i sådant utvecklingsarbete med inrikming på ett ökat kommunalt engagemang i naturvårdsarbetet. Det praktiska, löpande samarbetet bör kunna ske direkt mellan kommuner och länsstyrelser. Likaså är det enligt SNV-utredningen en viktig uppgift för SNV att ta fram det kunskapsunderlag som kan behövas, exempelvis
om olika naturtyper och deras känslighet, och att följa upp resultaten av de breddade naturvårdsarbetet. Uppföljningen av det kommunala arbetet bör i princip kunna ske via länsstyrelsen. Några formellt reglerade direkta rapporte- ringssystem mellan SNV och kommunerna inom naturvårdsarbetet behövs enligt SNV-utredningen inte.
Mot denna bakgrund behandlar vi därför i första hand kommunernas roll inom ramen för miljöforskningen. Kommunernas roll mer generellt inom miljöområdet förutsätter vi behandlas i KLIV-utredningen. Vi har samrått under hand med utredningen i denna fråga.
Rapporten Forskningsinforrnationen inom miljö- och hälsoskyddsområdet
I en rapport från Umeå universitet Forskningsinforrnation inom miljö- och hälsoskyddsområdet (Rapport 30 Umeå 1991) kartläggs kontakterna mellan forskare och praktiker på miljöområdet i form av en översiktlig studie, som har genomförts med ekonomiskt stöd från forskningsrådsnämnden (FRN), med hjälp av ett antal miljöforskare och hälso- och miljöskyddsinspektörer. Underlaget till denna studie har erhållits i form av en enkätundersökning.
Enligt rapporten finns ett stort behov av och intresse för ett förbättrat kunskap- sutbyte mellan forskare och praktiker. Enligt rapporten är inforrnationsutbytet på miljöområdet relativt stort och splittrat. Samtidigt som omfattande arbetsupp— gifter numera framförallt ligger på kommunernas miljöorgan finns brister vad gäller hjälpmedel som skulle kunna underlätta arbetet. De åtgärdsförslag som redovisas i rapporten bygger därför främst på det upplevda behovet av rationell information för den dagliga verksamheten. Därför bör enkla rutiner skapas för inforrnationsspridningen.
Åtgärdsförslagen bör enligt rapporten ha följande utgångspunkter:
o Forskningsinforrnation bör bearbetas med ett tillämpningsperspektiv och sammanfattas på ett lättillgängligt sätt.
0 De informationssystem som byggs upp och förstärks bör innehålla operativ information nära samordnad med forskningsinforrnation.
o Inforrnationslösningama bör så långt som möjligt ge direkta svar och endast i andra hand hänvisningar till rapporter och liknande. När det gäller databa- ser är således "fulltextbaser" angelägna.
Förslagen innebär sammanfattningsvis bl.a. följande:
* Mer lättillgänglig forskningsinformation - som komplement till den gängse vetenskapliga produktionen bör populärversioner av forsknings— rapporter ges ut. Det bör övervägas om det skall vara ett krav som ställs på forskarna att utarbeta sådant material.
* Fler kontaktarenor mellan forskare och praktiker - det är viktigt att man ökar möjligheterna till resultatspridning och vägledning, t.ex. via kon- ferenser, kurser, arbetsgrupper, sammanträden, studiecirklar osv.
* Forskningsinformatörer på miljöområdet - det finns ett behov av på— drivande krafter som håller i och har ansvar för att många forskare och myndigheter sprider forskningsresultat till praktiker och allmänhet genom i fh. dagspress, tidskrifter etc. samt genom sammanfattningar och översikter av aktuella forskningsprojekt.
11.2 Överväganden och förslag
Enligt de diskussioner vi har haft i utredningen och med företrädare för kommu- nerna har vi kunnat konstatera att kommunema bör kunna spela en aktiv roll som avnämare av forskningsresultat. Kommunema bör vidare kunna initiera och medverka i forskning och ta del i spridning av information rörande uppnådda forskningsresultat.
Den forskningsrapport som tidigare refererats tyder på att det kan finnas anledning att överväga åtgärder för att stärka utbytet av information mellan forskare och praktiker (bl.a. kommunerna). I rapporten pekas på ett flertal åtgärder. Av intresse för MFU är bl.a. förslagen att utarbeta mer lättillgänglig forskningsinformation och att skapa fler kontakter mellan forskare och praktiker.
Vi kommer i kapitel 12 Information och kunskapsöverföring mer generellt att behandla frågor om information och kunskapsöverföring på miljöområdet. Dessa överväganden avser självfallet även kommunerna.
Vi vill i detta sammanhang även uppmärksamma länsstyrelsernas viktiga uppgifter och ansvar inom områden som miljöövervakning, naturvårdsarbete, hushållning med naturresurser och kommunal planering samt deras arbete och ansvar enligt miljöskydds- och kemikalielagstiftningen. I riksdagens miljöpo- litiska beslut år 1991 anförs att länstyrelsemas arbete med regionala miljöanaly- ser bör utvecklas och bedrivas i nära samarbete med kommunerna.
Enligt SNV-utredningen bör fortsatt utvecklingsarbete bl.a. innefatta frågor om hur de nationella miljömålen kan omformas till operativa åtgärdsprogram på regional och lokal nivå och hur de samlade effekterna kan följas upp genom miljöanalyser. Vi anser att länsstyrelsens roll som förmedlare av kunskaper och kompetens från konununema till SNV och vice versa bör kunna utvecklas ytterligare i detta sammanhang.
Det finns ett behov för kommunerna och staten att ytterligare utveckla arbets- och samverkansformema på miljöområdet. Kunskaperna inom detta område kan ökas genom ökat stöd till samhällsvetenskapligt inriktad forskning och kvalifice- rat utredningsarbete om hur kommunerna kan utveckla sin roll inom miljöom- rådet innefattande utveckling av metoder, interkommunal samverkan samt kontakter med industrin, regionala, centrala organ etc. Målet för denna typ av forskning bör vara att föreslå mer rationella arbetsformer inom miljöområdet. Vi har i avsnitt 8.5 uppmärksammat dessa frågor.
193 12 INFORMATION OCH KUNSKAPSÖVERFÖRING
En effektiv spridning av information och kunskap är en viktig förutsättning för ett långsiktigt och målmedvetet bedrivet miljöarbete. Utbildning är härvid ett viktigt medel för att föra ut kunskaper och öka kompetensen hos de som arbetar med dessa frågor.
Det ställs särskilda krav på utformningen av information så att den kan anpassas till olika avnämares behov och förutsättningar för att tillgodogöra sig inforrnatio- nen.
De viktigaste målgruppema för information och kunskapsöverföring inom miljöforskningen är tjänstemän på länsstyrelser och i kommuner samt vid övriga miljövårdsmyndigheter. Självfallet är även näringslivet och olika miljöorganisa- tioner och allmänheten viktiga mottagare av forskningsinformation, resultaten av forskningen etc. Sektorsforskningsorganen och forskningsråden kommer att spela en viktig roll i det framtida miljöarbetet varför de också har en viktig roll att fylla för spridning av information och kunskapsöverföring. De kunskaper som sprids bör vara bearbetade så att de blir tillgängliga och användbara för resp. målgrupp och det är angeläget att nya kunskaper som erhålls från forskningen sprids snabbt.
Kunskaperna om ett visst miljöproblem måste spridas till dem som genererar problemet och till dem som genom FoU, utredningar, tillämpning av olika miljölagar etc. medverkar till att lösa dern. Informationen och kunskapsöverför- ingen bör vara så utformad att det blir möjligt att återföra kunskaper och erfarenheter till ansvariga centrala myndigheter.
Även utbildning är en viktig del av en strategi för information och kunskaps- överföring på miljöforskningens område. Det gäller bl.a. utbildning av tjänste- män i länsstyrelser och kommuner. Det kan även finnas anledning att forskare tar en mer aktiv del i spridningen av uppnådda forskningsresultat etc. en fråga som vi f.ö. uppmärksammade i kapitel 11. Vi menar att det kan finnas an- ledning att uppmärksamma dessa frågor redan i samband med att olika forsk— ningsstödjande myndigheter beställer forskning.
Mot denna bakgrund ställs det ökade krav på att kunskaps- och inforrnationsut- byte och utbildning fungerar effektivt på miljöområdet. Till detta kommer vidare det utvecklade internationella samarbetet som ställer stora krav på ett aktivt och målinriktat informationsutbyte som vi f.ö. behandlade i kapitel 9. I princip kan sägas att information och kunskapsöverföring kan fylla olika funktioner be- roende på situationen:
* Information mellan olika centrala myndigheter om bedriven forskning, behov av ytterligare forskning, uppnådda resultat av forskningen etc. Det gäller i första hand infonnationsutbyte mellan statliga myndigheter men även t.ex. information till olika organisationer som representerar näringslivet, den ideella naturvården etc.
* Information mellan centrala myndigheter och organisationer, regionala och lokala organ samt industriföretag etc.
* Nationellt och internationellt utbyte av kunskap rörande miljöforskning. Det kan gälla samarbete inom ramen för EGs och Nordiska ministerrådets forskning eller bilateralt forskningssamarbete.
* Att ansvara för att sprida information om resultatet av forskning till olika avnämare.
Det bör vara ett ansvar för SNV att i samverkan med berörda myndigheter m.m. ha en överblick över från miljösynpunkt relevant information på miljöforsk- ningsområdet. Detta ansvar bör i linje med vad som föreslogs i SNV-utred- ningen ta sin utgångspunkt i verkets myndighetsfunktion. Det innebär att verket bör ha en överblick över och följa upp att kunskaper sprids om andra sektorers miljöforskning på sådana områden som är av central betydelse för uppfyllandet av de miljöpolitiska målen som de har lagts fast av riksdagen. Verket bör även planera utbildningsinsatser i samverkan med olika aktörer.
Informationen, kunskapsöverföringen och utbildningen kan ha flera olika syften:
o att i det internationella miljöarbetet ge spridning åt kunskaper och forsk- ningsresultat som är av betydelse för förverkligandet av de nationella miljömålen,
o att ge underlag för uppnåendet av direkta miljöförbättringar genom att miljövillkor omprövas etc.
0 att öka kunskapen och förståelsen för olika miljöproblem. Beskrivning av komplexa miljöproblem som försurning etc. där det krävs en kombination
mellan naturvetenskaplig, teknisk, ekonomisk och juridisk forskning eller kvalificerat utredningsarbete för att lösa problemet.
att ge underlag för åtgärder som medverkar till förändrat beteende hos individen eller grupper av individer.
Det är svårt att generellt ange hur denna kunskaps- och inforrnationsöverföring skall utformas. I något fall kan det krävas en särskild rapport från SNV eller någon annan myndighet medan det i andra fall kan räcka med ett telefonsamtal.
Vissa gmndläggande krav på information bör dock kunna ställas specifikt på forskningsområdet:
*
Den skall vara snabb - resultat som framkommer från forskningen bör utan fördröjning ges spridning.
Den skall vara trovärdig - det bör tydligt och klart anges vem som svarar för informationen -om det är verket själv eller forskare.
Den bör om möjligt kunna vara bearbetad och utvärderad så att den ger ledning för praktiska åtgärder - om det gäller myndigheter och organ som tillämpar olika lagar eller enskilda företag bör det exempelvis avse åtgärder som kan vidtas enligt miljöskyddslagen eller annan lagstiftning.
Den bör skapa förutsättningar för dialog - i informationen bör det tydligt anges vem eller vilka som har bedrivit forskning och hur man kan få ta del av ytterligare information eller diskutera resultaten.
Det bör ankomma på SNV att tillsammans med övriga berörda myndigheter m.m. överväga framtida former för informations- och kunskapsöverföring. Vi kommer i kapitel 13 Vissa samordnings- och organisationsfrågor att närmare diskutera behovet av samordning och samverkan på miljöforskningens område.
13. VISSA SAMORDNINGS- OCH ORGANISATIONSFRA- GOR
13.1. Utgångspunkter
Vi har i kapitel 8 redovisat våra överväganden och förslag när det gäller inriktningen av den framtida miljöforskningen och vilken forskning SNV och andra organ bör stödja i detta arbete. Mot denna bakgrund är det väsentligt att det finns en organisation på miljöforskningens område som på ett effektivt sätt kan medverka till att samordna, genomföra och tillvarata resultaten av miljö- forskningen.
Nuvarande ordning rörande den statliga forskningspolitiken innebär att det är regering och riksdag som i de forskningspolitiska besluten för tre år lägger fast riktlinjer och anslår medel för den framtida forskningen innefattande miljöforsk- ningen. Sådana samlade forskningspolitiska beslut har riksdagen fattat sedan mitten av 1970-talet. I det senaste forskningspolitiska beslutet från våren 1990 betonades behovet av att miljöfrågorna ges en central roll vid genomförande av riktlinjerna för forskningspolitiken.
Vi anser följande utgångspunkter väsentliga för våra överväganden på detta område:
* Det finns ett stort antal forskningsstödjande organ som med olika mål, ansvar och kompetens stödjer eller genomför forskning som är av betydelse för uppnåendet av riksdagens miljöpolitiska mål. Det finns därför ett stort behov av överblick över pågående miljöforskning samt en bedörrming av om forskningens inriktning ligger i linje med gällande miljömål.
* Det är väsentligt att de forskningsstödjande organens beslut om stöd till miljöforskning i framtiden tydligare kan relateras till de av riksdagen fastlagda miljöpolitiska målen. De förslag rörande framtida miljöforskning som utarbetas i samverkan med berörda forskningsstödjande organ är avsedda att ge underlag för en bättre koordinering av miljörelaterad forsk- ning.
* Det är viktigt att olika former av utvärderingar sker så att miljöforskningen kan bedömas med avseende på dess vetenskapliga kvalité och relevans samt successivt kan påverkas av att miljöproblemen förändras eller att nya miljöproblem uppträder.
13.2. Överväganden och förslag
Enligt SNV-utredningen bör forskningen ses som en del av forskningsnämndens och SNVs samlade ansvar på miljöområdet, integrerad i övrigt myndighetsarbete som tillämpning av lagstiftning, information och kunskapsöverföring etc.
Den framtida miljöforskningen bör mer målmedvetet styras mot de miljöpo- litiska målen. SNV har redan ett övergripande ansvar för överblick över miljöforskningen och för uppföljning av bedriven miljöforskning. Mot bakgrund av vad som framgår av KVA-utredningen borde SNV ha ett övergripande ansvar för att bevaka miljörelevansen i den miljöforskning som bedrivs. Varje myndig- het har självfallet det primära ansvaret för att inom sina resp. områden bevaka att den forskning som bedrivs är relevant från miljösynpunkt. Med utgångspunkt i de riktlinjer som lagts fast i SNV—utredningen bör verkets uppgifter preciseras enligt följande:
* Ett övergripande ansvar och överblick vid genomförandet av statsmakternas riktlinjer för forskningen inom miljöområdet i nära samverkan med andra berörda myndigheter m.m.
* Ett övergripande ansvar för att forskningsresultat på miljöområdet följs upp och utvärderas. Initiera ny eller kompletterande forskning på miljöområdet.
* I samverkan med ansvariga myndigheter m.m. svara för utarbetandet av underlag för framtida beslut om miljöforskning.
Enligt vår uppfatming fungerar den nuvarande planerings— och genomförandep- rocessen på miljöforskningens område i huvudsak tillfredställande. Enligt den nuvarande ansvarsfördelningen svarar styrelsen och verksledningen ytterst för att den forskning som åligger verket enligt riksdagens beslut blir genomförd. Det
innebär att verkets styrelse svarar för att inlämna anslagsframställan avseende bl.a. miljöforskning.
Till verkets forskningsnärnnds uppgifter hör att utöva beställarrollen avseende forskning med utgångspunkt i de riktlinjer som anges i de forskningspolitiska besluten och ev. kompletterande riktlinjer angivna av SNVs styrelse. Till nämndens uppgifter bör att fastlägga operativa mål för arbetet inom olika
hotområden - delprogram samt göra avvägningar av insatser mellan olika delprogram och insatsområden.
Nämndens funktion som beslutande organ för miljöforskning inom bör således ligga fast. Det kan emellertid övervägas att till nämnden även knyta företrädare för centrala myndigheter med ansvar för att stödja forskning som har betydelse för uppfyllandet av de miljöpolitiska målen samt företrädare för näringslivet.
Kommittéema bör även i fortsätmingen ha det centrala ansvaret för genomföran- de av kvalitetsgranskning av den forskning verket stöder. Det är av stor vikt att forskningsnämnden och projektgruppema även i fortsättningen regelmässigt hör kommittéerna om inriktningen på den forskning som stöds. Öm kommittéer och projektgrupper inte är överrens i sina bedömingar om viss forsknings kvalité eller relevans bör frågan prövas av nämnden. Kommittéema bör vidare inom sina resp. områden svara för att bevaka tillkommande eller nya miljöhot i samverkan med forskningsavdelningen och den funktion som ansvarar för miljöövervakningen i SNV. Kommittéema bör i samråd med forskningsnämnden kunna ta initiativ till genomförande av utvärderingar av den vetenskapliga kvalitén i bedriven forskning. I samband med utvärderingen av SNVs miljö- forskning uppkom frågan om kommittéemas antal och arbetsuppgifter. Det bör vara en uppgift för SNV att även i fortsättningen pröva frågan om antalet kommittéer och hur ansvaret bör fördelas mellan dem. Denna fråga bör kunna prövas vid genomförandet av kommande treåriga forskningsperiod.
Vi förutsätter att en stor del av forskningen även i fortsättningen genomförs i särskilda projektgrupper. Sådana grupper bör i princip arbeta med ett delprogram eller hotområde men stor flexibilitet bör råda vid avgränsningen av områden och inriktningen av arbetet. Det är viktigt att forskningsnämnden liksom hittills anger tydliga riktlinjer för projektgruppemas arbete. Verksamheten inom projektgruppema bör granskas med jämna mellanrum av kommittéerna med avseende på forskningens kvalité. Forskningsnämnden förutsätts även i fortsätt- ningen utse ledamötema i projektgruppema och en utgångspunkt bör vara att inslaget av forskare är stort. Regelrnässigt bör prövas om avnämare utanför det traditionella miljöområdet bör medverka i projektgruppema. Detta kan ske antingen genom medlemsskap i gruppen, adjungering eller kontakter ad hoc. Det kan exempelvis gälla samhällsvetenskapliga forskare som vi närmare behandlade i avsnitt 8.5.
Forskningsavdelningen är verkets särskilda avdelning för forskningsfrågor och. det ingår i avdelningens uppgifter att planera för nämndens, kommittéemas och projektgruppemas verksamhet, att ta fram underlag för anslagsframställningar och svara för samordningen visavi övriga verket. Till uppgifterna hör vidare att stödja arbetet i forskningsnämnden, kommittéerna och projektgruppema.
Genom det förslag till inriktning av framtida forskning som redovisats i kapitel 8 torde forskningsavdelningen få allt viktigare uppgifter att fylla för att ta fram underlag för att planera, genomföra och utvärdera miljöforskningen. I denna uppgift ingår även att svara för strategisk omvärldsbevakning och för att hantera frågor rörande EG-forskning. Vid sidan om sådan forskning som SNV stödjer omfattar det även miljö—FoU som stöds av andra organ. Detta ställer ökade krav på avdelningens arbete internt gentemot andra avdelningar i verket samt visavi andra berörda myndigheter m.m. Arbetet med FoU för bättre miljö är ett exempel på en samordning av miljöforskningsfrågor som har bedrivits i form av en särskild arbetsgrupp inom verket med deltagande av berörda myndigheter, forskningsråd etc.
Mot denna bakgrund anser vi att de myndigheter, forskningsråd etc. som stödjer miljöforskning tillsammans bör överväga hur samordningen i framtiden skall ske på miljöforskningens område. Det gäller bl.a. frågor om koordinering och uppföljning som närmare behandlas i våra direktiv. Detta kan t.ex. ske mer forrnlöst i kontakter mellan ansvariga forskningsstödjande organ eller genom att hithörande frågor blir föremål för diskussioner i något befintligt samordnings— organ.
Genom de förslag som har redovisats i kapitel 8 har utgångspunkter redovisats för den miljörelaterade forskning som i framtiden bör bedrivas av olika sektors- finansierande organ och forskningsråd.
För att få en klar uppfattning om inriktningen på miljöforskningen är det viktigt att myndigheterna tydliggör sina insatser på miljöområdet så att det blir möjligt att följa upp och utvärdera dem. Inom ramen för den samordning vi föreslagit tidigare bör det finnas goda förutsättningar för att överväga olika samordnings- frågor mer i detalj. Det gäller att närmare överväga formerna för att ta fram underlag inför kommande forskningspolitiska beslut, prioriteringar etc.
Genom att myndigheter m.m. medverkar i verkets projektgrupper kan det bli möjligt att uppnå en närmare samordning i olika frågor. Här bör inte några särskilda regler läggas fast utan samarbete bör ske när sådant är aktuellt, se vidare behandlingen av SNVs projektgrupper.
Det är väsentligt att det stöd som lämnas till miljöforskning löpande följs upp och utvärderas bl.a. för att möjliggöra en kvalitetskontroll samt för att utgöra ett underlag för kommande forskningspolitiska beslut. I princip kan tre olika typer av utvärderingar av miljöforskning urskiljas:
1. Utvärderingar av vetenskaplig kvalité - som innebär en utvärdering av insatserna utifrån rent vetenskapliga utgångspunkter.
2. Utvärdering av mil jöpolitisk relevans - som innebär en bedömning av om den forskning som bedrivs är relevant från miljöpolitiska utgångspunkter.
Dessa former för utvärderingar kan sägas komplettera varandra. Ansvaret för att dessa utvärderingar genomförs åvilar berörda myndigheter. Sådana utvärdering- ar bör ske med jämna mellanrum och bl.a. i form av kvalitetsbedömningar enligt NFR-modellen. Det kan finnas anledning för myndigheterna att vidareutveckla formerna för utvärdering av den miljöpolitiska relevansen i forskningen. Erfarenheter kan dras från utvärderingar av den vetenskapliga kvaliten i forskningen.
Utfommingen av dessa utvärderingar kommer självfallet att växla från olika forskningsstödjande organ.
3. Övergripande utvärderingar - mer översiktliga utvärderingar och samman- ställningar av bedriven miljöforskning.
Denna typ av utvärdering syftar till att klarlägga hur samhällets totala insatser för miljöforskning är avvägda mot miljöproblemen och de miljöpolitiska målen. Det kan gälla analyser av vissa sektorers FoU-insatser relaterade till dessa mål. Det kan vidare gälla hur en viss sektors insatser är avvägda mot en annan sektors.
Dessa övergripande utvärderingar bildar även underlag för utarbetande av framtida förslag till forskningsprogram på miljöområdet. De bör därför vara väsentliga i samband med att underlag utarbetas för nästa forskningspolitiska beslut.
203 Kommittédirektiv Bnagal %
&
Dir. l991:88 Vissa forskningsfrågor inom miljöområdet
Dir 1991z88
Beslut vid regeringssammanträde 1991-08—29 Chefen för miljödepartementet, statsrådet Dahl, anför.
Mitt löning
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att dels belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen är för samhället och hur resultaten sprids och används, dels framlägga förslag till bl.a. priorite- ring av insatser inom detta område, som underlag för nästa forskningspoli- tiska beslut.
Bakgrund
Regeringen redovisade i propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö åtgär- der på miljöområdet samt mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken. De miljöpolitiska mål och strategier som föreslås bör enligt propositionen inriktas på följande områden: atmosfären och klimatet, gränsöverskridande luftföroreningar, miljön i tätorterna, naturresurser och naturvård samt vat- ten och hav. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (JoU30, rskr. 338).
Inom många ämnesdisciplincr bedrivs miljöforskning som en naturlig del av den inomvetenskapliga utvecklingen och finansieras huvudsakligen ge- nom anslagcn till högskolan. För miljöforskning av mer programmässig ka- raktär finns särskilda anslag dcls mom miljödepartementets område, dels med koppling till jordbruks—, bebyggelse-, industri- och energisektorerna. Merparten av denna forskning utförs' inom högskolan.
Riksdagens beslut är 1990 (prop. 1989/90:90, JoUl7, rskr. 336) om forsk- ning för budgetåren 1990/91 — 1992/93 innebar bl.a. en förstärkning av den miljöforskning som linansicras med statliga medcl. Miljöforskningen bör in- riktas på att underlätta en omställning till ett miljövänligt jord- och skogs-
bruk och ett avfallssnålt samhälle samt på att finna miljövänliga transport- ' och energilösningar. Även behovet av miljömedicinsk forskning betonades i den forskningspolitiska propositionen (s. 75). Beslutet innebar vidare för- stärkt stöd till grundläggande naturvetenskaplig, teknisk och samhällsveten— skaplig forskning.
I propositionen (s. 101) betonas vikten av en effektiv uppföljning och ut- värdering av forskningen. Miljöforskningen anges som ett område där utvär- deringar utförda av sektorsforskningsorgancn inte kan anses vara tillräck- liga. l utvärderingarna bör förutom aspekter på kvalitet och relevans för samhället bedömas forskningens inriktning, awägning mellan grundläg- gande och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som pågår inom industrin. Det ankommer enligt proposi- tionen på regeringen att avgöra formerna för sådana övergripande utvärde- ringar.
Det forskningspolitiska beslutet år 1990 innebär ett ökat ansvar för hög- skolan att själv bestämma inriktningen av den forskning som bedrivs. Samti— digt bctonas vikten av att en långsiktig kunskapsuppbyggnad säkerställs inom områden som är av betydelse för samhällsutvecklingen. För miljöom- rådet gäller detta såväl naturvetenskaplig och teknisk som samhällsveten- skaplig och ekonomisk forskning med stor bredd samt systeminriktade stu- dier över disciplingränscrna.
Vetenskapsakademien har tidigare denna dag fått i uppdrag av regeringen att utvärdera den svenska miljöforskningens kvalitet och inriktning.
Naturvårdsverket har en central roll för forskning och övervakning inom miljöområdet. Till verkets uppgifter hör att bevaka och öka kunskapen om miljötillståndet, att omsätta och sprida de resultat som framkommer samt att utarbeta aktionsplancr m.m. till ledning för forskning och utveckling inom andra samhällssektorer.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 föreskrivit att na- turvårdsverket bl.a. genom stöd till forskning skall övervaka miljön och vilka verksamheter som påverkar den samt kartlägga möjligheter till åtgär- der. Verket skall också lämna förslag om ett nytt program för den forskning som bekostas av verkets anslag. Vidare skall personal från naturvårdsverket medverka som experter i internationellt samarbete och medverka vid infor- mation och utbildning.
Uppdraget
Mot bakgrund av övervägandcna i 1990 års forskningspolitiska beslut och med utgångspunkt i de riktlinjer för miljöpolitiken som regeringen redovi- sade för riksdagen vårcn 1991 anser jag att en utredare bör tillkallas med uppgift att dels belysa hur relevant den sektorsfinansierade miljöforskningen
är för samhället och hur resultaten sprids och används, dels lägga fram för- slag till bl.a. prioritering av insatser inom detta område, som underlag för nästa forskningspolitiska beslut.
En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att naturvårdsverket även i fortsättningen skall ha en central roll som beställare av miljöforskning i en- lighet med de intentioner som redovisas i betänkandet (SOU 1991:32) Na- turvårdsverkets uppgifter och organisation. De medel för forskning som dis- poneras av naturvårdsverket bör i första hand stödja kunskapsuppbyggnad och policyarbete samt ge underlag för ett aktivt målinriktat internationellt samarbete.
Utredaren skall analysera om den forskning och utveckling med miljöan- knytning som bedrivs inom olika samhällssektorer och som finansieras av andra departements anslag är väl awägd i förhållande till miljöproblemen och de miljöpolitiska målen. ] detta sammanhang bör även en bedömning göras av sambanden och samverkan mellan arbetsmiljöforskning, miljöme- dicinsk forskning och forskning om den yttre miljön.
Utredaren bör, i nära samverkan med den utvärdering som genomförs inom Vetenskapsakademicn, belysa inriktningen på forskningen när det bl.a. gäller awägningcn mellan grundläggande och tillämpad forskning samt det utvecklingsarbete med anknytning till miljöfrågorna som sker inom indu- strin.
En kartläggning bör vidare göras av den forskning som finansieras gemen- samt av staten och näringslivet och som har anknytning till miljöområdet (s.k. kollektiv forskning). Utredaren bör härvid med utgångspunkt i en re- sultatanalys bedöma om det finns behov av att utifrån ett övergripande per- spektiv förändra inriktningen av denna forskning. Kommunernas engage- mang inom miljöforskning bör också kartläggas.
Utredaren bör överväga om det finns behov av att stärka koordinering, uppföljning och utvärdering inom miljöforskningsområdet. Utredaren bör vidare föreslå lämpliga åtgärder som förbättrar statsmakternas l eslutsunder- lag vid de återkommande ställningstagandena vad gäller sektorsfinansierad miljöforskning. '
Utredaren bör analysera konsekvenserna av ett fördjupat internationellt forskningssamarbete inom miljöområdet. Härvid bör särskilt belysas konse- kvenscrna av en närmare integration med EG inom miljöforskningsområ- det. De överväganden och förslag som redovisades i betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges internationella miljösamarbete: Nya mål och nya möjlig- heter bör kunna ge utgångspunkter för överväganden på detta område. Be— fintliga bestämmelser och riktlinjer i GATl's subventionskod och E05 ram- verksprogram för statliga stödåtgärder inom forskning och utveckling bör beaktas.
Genomförande, samråd m.m.
Utredaren bör samråda med naturvårdsverket och övrig: myndigheter m.m. som berörs av utredarens arbete. Vidare bör samråd ske med företrä- dare för industrin, berörda kollektivforskningsorgan samt med kommu- nema. När det gäller förslag som har konsekvenser för högskolan bör sam— råd ske med berörda högskoleenheter, inkl. Sveriges lantbruksuniversitet, samt berörda forskningsråd. Utredaren bör, som tidigare har nämnts, nära samverka med Vetenskaps- akademien.
Tidsplan, arbetsformer m.m.
Utredaren skall senast den 30 juni.1992 redovisa resultatet av sitt arbete. De förslag som lämnas skall rymmas inom ramen för oförärdrade resurser i förhållande till den anslagsnivå som kommer att anges i 1992års budgetpro- position. Härvid skall beaktas de direktiv för anslagsframstälhingar rörande forskning för budgetåren 1993/94 — 1995/96 som regeringen beslutade om den 4 april 1991.
För arbetet bör gälla regeringens direktiv till samtliga komnittéer oeh sär- skilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir 1984 5). Utredaren bör vidare beakta innehållet i regeringens direktiv (dir 1988143) angående EG—aspekter i utredningsverksamheten.
Hemställan
Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag attregeringen be- myndigar chefen för miljödepartementet
att tillkalla en utredare - omfattad av kommitte'förordningcn (1976:119) — med uppdrag att utreda vissa forskningsfrågor inom miljöorrrådet,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat )iträde åt utre— daren. Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägandm och bifaller hennes framställan. (Miljöcepartementet)
Utredningens underlagsmaterial
Studier som bekostats av MFU
Utvärdering av Institutet för vatten och luftvårdsforskning, Andergia AB 1992
Miljöforskningen i Sverige - inriktning, omfattning och finansiering, UNO- konsult Järfälla 1992.
Amerikansk miljöforskning, Kerstin Eliasson New York den 26 maj 1992
Övriga studier Forskning och utveckling för bättre miljö, SNV rapport 4062-6.
Den svenska miljöforskningens kvalitet och inrikming, Kungliga vetenskapsaka- demien juni 1992.
Utvärdering av naturvårdsverkets sandiällsvetenskapliga miljövårdsforskning 1987/88 - 1991/92, Per Kågeson Huddinge 1992-03-03.
Samverkan mellan näringslivet och staten inom miljöforskningen, Andergia AB och CGM Rationell planering Stockholm år 1992. NUTEK-rapport.
_—
..
KUNGL. BIBL.
1992" 08 *0 3 STOCKHOLM
Kronologisk förteckning
l. Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden —ett jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försäkringssammanslutningar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. — Motiv. Del 1. — Förfanningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling - en nationell su'ategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. Fi. 9.Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10. Ett nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. 11.Fastighetsskatt. Fi. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. 13. Bundna aktier. Ju. 14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. 15. Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. U. 16. Kroppen efter döden. S. 17. Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18.Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. S. 19.Långtidsutredningen 1992. Fi. 20. Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21. Bostadsstöd till pensionärer. S. 22. EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 23. Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. El. 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25. Utvärdering av försöksverksarnheten med 3-ån'g yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. S. 27. Årsarbetstid. A. 28. Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. S. 30. Kreditförsäkring — Några aktuella problem. Fi. 31.Lagstifming om satellitsändningar av TV-prograrn.Ku. 32. Nya Inlandsbanan. K. 33. Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? C. 34. Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 35. Kan- och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 36. Radio och TV i ett. Ku.
37. Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. S. 38. Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. U. 39. Begreppet arbetsskada. S. 40. Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. Fi. 41.Angående vattenskotrar. M. 42. Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. M. 43. Ecoeycles — The Basis of Sustainable Urban Development. M. 44. Resurser för högskolans gntndutbildning. U. 45. Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. M. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. S. 47. Avreglerad bostadsmarknad, Del II. Fi. 48. Effektivare statistikstyming -— Den statliga statistikens finansiering och samordning. Fi. 49. EES-anpassning av marlmadsföringslagstifmingen. C.
50. Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre— och handikappomsorgen. S 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. 52. Ett samhälle för alla. S. 53. Skatt på dieselolja. Fi.
54. Mer för mindre — nya styrfonner för barn- och ungdomspolitiken. C. 55. Råd för forskning om transporter och kommunikation. K. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. K. 56. Färjor och farleder. K. 57. Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. M. 59. Läraruppdraget. U. 60. Enklare regler för statsanställda. Fi. 61.Ett reformerat åklagarväsende. Del. A och B. Ju. 62. Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. Fö. 63. Regionala roller — en perspektivstudie. C. 64. Utsikt mot framtidens regioner -— sju debattinlägg. C. 65. Kartboken. C. 66. Västsverige - region i utveckling. C. 67.F0rtsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. Fi.
&.ngsiktig miljöforskning. M.
_-_, tag...?! i??? ar.—e..., . "_
*fw 1 frem" |;
ÄH;
” ll . ..nd i," f:;iyllgrzift t tl thl l . ' "fr _|. |." | J,]- är) .|.'- Ikett-[. __
nu]! ..ufål ",.":_' q- =; r..—t.-
L,.-
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Bundna aktier. [13] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51] Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61]
Försvarsdepartementet
Forskning och utveckling för totalförsvaret — förslag till åtgärder. [62]
Socialdepartementet Psykiskt stördas situation i kommunerna
—en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [4] Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension — kvalitikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och värd. [46] Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre— och handikappomsorgen. [50] Ett samhälle för alla. [52]
Kommunikationsdepartementet
Nya inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56]
Finansdepartementet
Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.
— Motiv. Del 1.
— Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [1 ]]
Långtidsutredningen 1992. [19]
Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24] Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40] Avreglerad bostadsmarknad, Del 11. [47] Effektivare sratistikstyming - Den statliga statistikens finansiering och samordning. [48] Skatt på dieselolja. [53] Beskatming av vissa naturaförmåner m.m. [57] Enklare regler för statsanställda. [60] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 1. [67]
Utbildningsdepartementet
Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. [1]
Konstnärlig högskoleutbildning. [12]
Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksarnheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59]
Jordbruksdepartementet Mindre kadmium i handelsgödsel. [14]
Kulturdepartementet En nytt bolag för rundradiosändningar. [10]
Lagstifming om satellitsändningar av TV-program. [31] Radio och TV i ett. [36]
Arbetsmarknadsdepartementet
Kompetensutveckling — en nationell strategi. [7] Årsarbetstid. [271
Civildepartementet
Ekonomi och rätti kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? [33] EES—anpassning av marknadsföringslagstiftningen.[49] Mer för mindre — nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller — en perspektivstudie. [63] Utsikt mot framtidens regioner — sju debattinlägg. [64] Kartboken. [65] Västsverige — region i utveckling. [66]
Systematisk förteckning
Miljö- och naturresursdepartementet
Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Kart- och mämingsutbildningar i nya skolformer. [35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp— Basen för hållbar stadsutveckling. [42] Ecocycles _ The Basis of Sustainable Urban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. [58]
Långsiktig miljöforskning. [68]
