SOU 1993:102
Kvalitet och dynamik : förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning : delbetänkande
Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet
Genom beslut den 20 augusti 1992 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, att tillkalla en kommitté med uppdrag att dels utveckla det nya resurstilldelningssystemet för uni- versitet och högskolor som föreslagits i proposition 1992/9311 Universitet och högskolor — Frihet för kvalitet, dels följa införandet av detta.
Med stöd av detta bemyndigande tillsattes kommittén den 1 september 1992. Kommittén antog namnet Resursberedningen.
I januari 1993 lämnade beredningen sitt första betänkande (SOU 1993:3) Ersättning för kvalitet och effektivitet - Utformning av ett nytt re- surstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning, vilket inne- höll förslag om de delar av resurstilldelningssystemet som omfattar s.k. studentpeng och ersättning för helårsprestationer. Detta förslag har, i princip, införts fr.o.m. den 1 juli 1993 efter förslag från regeringen och beslut i riksdagen (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93363).
Det betänkande som nu överlämnas behandlar dels förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till grundutbild- ningen skall kunna baseras på en bedömning av universitetens och hög- skolornas program för att utveckla kvaliteten och genomförandet av des- sa (kapitel 2), dels förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till forskning och forskarutbildning till viss del skall kunna relateras till resultat- och akti- vitetsmått (kapitel 3).
I kommitténs arbete med detta betänkande har följande ledamöter, sakkunniga och experter deltagit.
Ledamöter: statssekreterare Bjarne Kirsebom (ordförande) rektor Mårten Carlsson högskoledirektör Lars Ekholm
professor Lennart Hjalmarsson rektor Inge Jonsson (vice ordförande)
rektor Lillemor Kim rektor Ingemar Lind vice VD Jan Martinsson vice rektor Ingegerd Palmér
Sakkunniga:
f.d. vice ordförande Magnus Börjesson departementsrådet Sonja Dahl (t.o.m. 1993-09—30) departementsrådet Leif Lindfors (t.o.m. 1993—06-30) departementsrådet Gunnar Wetterberg departementsrådet Sture Öberg (fr.o.m. 1993—10—04)
Kvalitetsgruppen docent Inge Bartning student Benny Helgesson (fr.o.m. 1993—09—06) byråchef Roger Johansson
student Carola Kolenda (t.o.m. 1993-09-05) planeringsdirektör Michael Nydén docent Bengt Swensson pedagogisk konsult Staffan Wahlén
Fakultetsanslagsgruppen
doktorand Henrik Bohlin professor Håkan Eriksson
avdelningsdirektör Ulf Heyman (fr.o.m. 1993-04—27) departementssekreterare Karin Larby (t.o.m. 1993—04-27) byråchef Ulla Myhrman departementssekreterare Staffan Ros
revisionsdirektör Rolf Sandahl
Tekniska gruppen
byråchef John Fiirstenbach avdelningsdirektör Kjell Gunnarsson ekonomichef Inga-Stina Hansson kanslichef Wanda Klintberg
Kommitténs sekretariat har bestått av huvudsekreteraren Ann Fritzell och bitr. sekreteraren Lena Eriksson, vilka förordnades den 1 september 1992. I sekretariatsuppgifterna har också departementssekreterare Inger Eriksson och assistent Ann-Kristin Hägglund, Utbildningsdepartementet medverkat.
Förslagen i kapitel 2 har beretts av experterna i Kvalitetsgruppen un- der ledning av huvudsekreteraren Ann Fritzell med pedagogiske konsul— ten Staffan Wahlén som sekreterare.
Förslagen i kapitel 3 har beretts av experterna i Fakultetsanslagsgrup- pen med departementsrådet Sonja Dahl som ordförande. Sekreterare var inledningsvis departementssekreteraren Karin Larby och fr.o.m. den 20 mars 1993 avdelningsdirektören Ulf Heyman.
Samtliga förslag har vad gäller utformningen av de tekniska aspekter- na diskuterats i Tekniska gruppen.
I enlighet med direktiven har beredningen samrått med Arbetsgrup— pen (U 1992:E) för jämställdhet i högre utbildning och forskning, den s.k. JÄST-gruppen, beträffande sina förslag. Gruppens synpunkter redo- visas i ett särskilt yttrande.
Vidare har Kanslersämbetet medverkat vid utarbetandet av förslagen i andra kapitlet.
Beredningen överlämnar härmed sitt betänkande Kvalitet och dyna- mik — Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldel-
ning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarut- bildning.
Resursberedningen räknar med att avge sitt nästa betänkande rörande erfarenheterna av resurstilldelningssystemet för grundutbildning i bör- jan av år 1995.
Stockholm i november 1993
Bjarne Kirsebom
Mårten Carlsson Lars Ekholm
Lennart Hjalmarsson Inge Jonsson Lillemor Kim Ingemar Lind Jan Martinsson Ingegerd Palmér /Ann Fritzell
Lena Eriksson
Innehåll SOU 1993:102
Sammanfattning samt beredningens slutsatser och förslag ....... 9 English Summary .................................... 13 1 Inledning ..................................... 15 1.1 Utgångspunkter ................................ 15 1.2 Kvaliteten i grundutbildningen ..................... 15 1.3 Resurser till forskning och forskarutbildning .......... 17 1.4 Genomförda informations- och introduktionsinsatser . . . . 17 1.5 Återstående uppgifter ............................ 17 2 Universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstilldelningen till grundutbildningen .............. 19 2.1 Erfarenheter av kvalitetsutveckling inom grundutbildning vid universitet och högskolor ...................... 19 2.1.1 Kvalitetsutveckling inom den svenska högre utbildningen .............................. 19 2.1.2 Internationella erfarenheter ................... 22 2.1.3 Ett annat synsätt på kvalitetsutveckling (Total Quality Management) .............................. 25 2.1.4 Sammanfattande slutsats ..................... 27 2.2 Kvalitet och resurser ............................. 27 2.2.1 Olika synsätt på kvalitet ...................... 27 2.2.2 Kvalitetsindikatorer som grund för resurstilldelning 28 2.2.3 Andra möjligheter att fördela resurser ........... 30 2.3 Universitets- och högskoleledningarnas ansvar för kvalitetsutveckling .............................. 32 2.4 Statsmakternas ansvar för kvalitetsutveckling .......... 37 2.4.1 Statsmakternas övergripande ansvar ............. 37 2.4.2 Beredningens förslag till utformning av kvalitetsdelen i resurstilldelningssystemet .................... 37 2.5 Referenser och övrig använd litteratur ............... 42
3 ReSultat- och aktivitetsrelaterad resurstilldelning till forskning och forskarutbildning ..................... 45 3.1 Bakgrund ..................................... 45 3.2 Tänkbara resultat— och aktivitetsmått ................ 46 3.2.1 Utgångspunkter ............................ 46 3.2.2 Forskning och kvalitet ....................... 47 3.2.3 Forskarutbildning .......................... 49 3.2.4 Forskningsinformation, teknikspridning och kontakt med näringslivet ........................... 50 3.2.5 Jämställdhet ........................... —. . . . 50
3.2.6 Internationalisering ......................... 5 1
3.3 Beredningens förslag ............................. 51
3.3.1 Andelen av fakultetsanslaget ................. 51 3.3.2 Lämpliga resultat- och aktivitetsmått ........... 52 3.3.3 Olika vikter för examination ................. 52 3.3.4 Vetenskapligt prövade externa anslag ........... 53 3.3.5 Beräkning av andelen examina respektive externa anslag .................................. 53 3.3.6 Särskilda frågor ........................... 54 3.3.7 Spärregler ............................... 54 3.3.8 Genomförande ........................... 55 3.3.9 Uppföljning och utvärdering ................. 55 3.3.10 Sammanfattning .......................... 55 3.4 Räkneexempel ................................. 56 Särskilt yttrande av JÄST-gruppen ....................... 57 Bilagor Bilaga ] Kommittédirektiv .......................... 59
Bilaga 2 Räkneexempel där fakultetsanslaget för budgetåret 1992/93 fördelats med hjälp av det föreslagna resurstilldelningssystemet ..................... 65
Il".
A '. äl? it:-_]; . inf—"Elli... i"; lel "
Sammanfattning samt beredningens SOU 199310? .. Sammanfattning slutsatser och forslag
Universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstilldelningen till grundutbildningen (kap. 2)
Vi har koncentrerat utredningsarbetet beträffande grundutbildningen på att, utifrån svenska och internationella erfarenheter beträffande kva- litetsarbete, skissera en modell för resurstilldelningen som stimulerar universiteten och högskolorna att arbeta systematiskt med kvalitetsut- veckling. Därmed tar vårt förslag hänsyn till de enskilda universitetens och högskolornas varierande förutsättningar och olika prioriteringar vad gäller verksamheten.
Detta kapitel inleds i avsnitt 2.1 med en aktuell översikt över kvali- tetsutvecklingen inom grundutbildning vid universitet och högskolor i Sverige samt internationella erfarenheter av kvalitetsutveckling och an— vändning av kvalitetsindikatorer. Arbete med dessa frågor, med olika tyngdpunkter, pågår i flera länder. Resurstilldelning på grundval av kva- litetsindikatorer inom grundutbildningen tycks tillämpas enbart i vissa delstater i USA.
Vi diskuterar i avsnitt 2.2 varierande synsätt på kvalitet och möjlighe- terna att koppla detta begrepp till resurstilldelning. Vi drar slutsatsen att objektiva, generella mått på kvalitet inom grundläggande högskoleut- bildning inte går att fastställa. Det är trots detta väsentligt att utveckla kvaliteten vid varje universitet och högskola på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att detta arbete följs och uppmuntras.
Beträffande resurstilldelningen drar vi slutsatsen att kvalitetsindikato- rer skulle kunna användas för fördelning av resurser på respektive uni- versitet och högskola i den utsträckning man kan nå enighet om vad de står för och hur de skall bedömas. Vi anser däremot att det inte är möj- ligt att använda gemensamma, nationella kvalitetsindikatorer för stats- makternas resurstilldelning.
Vi föreslår i stället att statsmakternas resurstilldelning kopplas till en bedömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta. Dessa bedömningar föreslås göras av expert- grupper knutna till Kanslersämbetet, som därmed får i uppgift att avgö- ra vad som vid bedömningstillfället anses vara acceptabelt.
I avsnitt 2.3 betonas universitets- och högskoleledningarnas ansvar för kvalitetsutveckling. De flesta universitet och högskolor har i dag någon form av koppling mellan resursfördelning och antalet registrerade stu- denter samt deras studieresultat. Vi hävdar att det är ett grundläggande krav att varje universitet och högskola bedriver ett systematiskt arbete att utveckla kvaliteten i hela dess verksamhet. Därigenom kan de kvali- tativa och kvantitativa delarna i systemet samverka till den höga kvalitet i grundutbildningen som är ett av reformens huvudsyften. I den interna resursfördelningen bör det i framtiden även vara naturligt att resurser fördelas på basis av olika kvalitetsindikatorer. Har universiteten och
högskolorna utformar detta anser vi vara varje universitets och högsko- las ansvar.
Slutligen behandlas i avsnitt 2.4 statsmakternas ansvar. Statsmakterna har ett ansvar för kvaliteten i det svenska universitets— och högskolesy- stemet. Ett sätt att ta detta ansvar är utformningen av statsmakternas re- surstilldelningssystem, vars kvantitativa delar i form av studentpeng och ersättning för prestationer, i enlighet med riksdagens principbeslut, skall kompletteras med en del som skall främja kvaliteten, ett kvalitets- belopp.
Vi föreslår att resurstilldelningen i detta avseende baseras på en be- dömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och ge- nomförandet av detta. Ansvaret för denna bedömning föreslås åligga Kanslersämbetet, som får i uppdrag att göra en rullande bedömning av samtliga universitet och högskolor. Under varje treårsperiod skall en så- dan bedömning göras av varje lärosäte.
Fr.o.m. treårsperioden 1996/97—1998/99 föreslår vi att fem procent av de totala resurserna för grundutbildning avsätts för kvalitetsdelen av re- surstilldelningssystemet. För budgetåret 1995/96 föreslås tre procent. Skälet för den lägre nivån är att erfarenheterna av det nya resurstilldel- ningssystemet ännu är begränsade, samtidigt som alla lärosätens kvali» tetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut.
Kvalitetsbeloppet föreslås ingå i det anslagsbelopp som betalas ut varje månad i förskott. Varje universitet och högskola får behålla de utbetalda medlen i förhållande till hur programmet för kvalitetsutveckling och dess genomförande bedömts. De delar av kvalitetsbeloppet som lärosätet inte fått tillgodogöra sig inbetalas årligen till Kanslersämbetet. Dessa me- del får sedan fördelas till angelägna utvecklings- respektive stödprojekt.
Resultat- och aktivitetsrelaterad resurstilldelning till forskning och forskarutbildning (kap. 3)
I avsnitt 3.3 redovisar vi förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till forskning och forskarutbildning till en del skall kunna relateras till vissa resultat- och aktivitetsmått.
En utgångspunkt för vårt förslag är att fördelningen mellan olika fa- kultetsområden inte skall påverkas.
Vi anser att en del av fakultetsanslaget, minst 30 procent - i vissa fall 25 procent — bör resultat- och aktivitetsrelateras. Omräkningar av ansla- gen bör i enlighet med vårt förslag göras inför varje budgetår.
Vi föreslår att minst 20 procent av de totala resurserna för ett fakul- tetsområde skall fördelas bland berörda fakulteter i proportion till exa- mination i forskarutbildningen och 10 procent av resurserna i förhållan- de till förekomsten av vetenskapligt prövade externa anslag. För teolo- gisk, juridisk och odontologisk fakultet bör 5 procent av resurserna re— lateras till förekomsten av vetenskapligt prövade externa anslag.
Examinationen förslås beräknas så att doktorsexamina avlagda av un- derrepresenterat kön ges vikten 1,25, övriga doktorsexamina vikten 1, li—
SOU 1993:102 Sammanfattning
centiatexamina avlagda av underrepresenterat kön ges vikten 0,625 och övriga licentiatexamina vikten 0,5. Doktorer som redan tagit ut en li- centiatexamen bör ges halv vikt. Underrepresenterat kön föreligger om något kön svarar för mindre än 40 procent av antalet avlagda examina i riket inom fakultetsområdet i fråga.
Andelen examination föreslås beräknas genom att examinationen (be- räknad enligt ovan) under de fyra senaste åren summeras för fakultets- området samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas andel fås genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets.
Andelen vetenskapligt prövade externa anslag föreslås beräknas på motsvarande sätt sedan anslagen för de fyra åren räknats om i fast pen- ningvärde.
En spärregel föreslås garantera att medlen med anledning av det akti- vitetsrelaterade budgetsystemet minskar högst 5 procent mellan två på varandra följande budgetår och högst 10 procent under en treårsperiod. Om spärregeln utlöses innebär detta att mindre resurser kan omfördelas till övriga.
Underlag för beräkning av anslagen bör redovisas av respektive uni- versitet och högskola i de årliga resultatredovisningarna. Efter riksdags- behandling av detta förslag bör således en komplettering av den nyligen beslutade förordningen om redovisning av studier m.m. göras i detta av- seeende.
Det nya resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning bör enligt vår mening införas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Kanslersämbetet föreslås få i uppdrag att svara för uppföljning och ut- värdering av det nya resurstilldelningssystemet för fakulteterna samt för bedömningen av vilka finansiärer som kan anses fördela anslag efter ve- tenskaplig prövning.
SOU 1993:102 Sammanfattning
'--1 w
""nu 9- '|.. _ uh. Elf]... tg” _|,»
Han lm * -. . , mama ' ” MP.- .. eras
» nian-ni .sibséw
| ll'll
”WWW I?!” L lli!
?" = _ - Ufa utan?! min- Jag!
. :'Mum
English Summary of SOU_1993=102 . . English summary Quality and Dynamics
(Report submitted by the Committee on the Funding of Universities)
The 1993 university reform in Sweden included a new system for the al- location of resources for undergraduate education. In this system funds are allocated to each university and university college on the basis of the number of full time equivalents and the examination rate.
The task of the Committee has been to propose methods of linking resource allocation also to measures of promoting quality undergradu- ate education. Furthermore, the Committee has had the task of propo- sing methods of relating the allocation of some of the resources for post- graduate education and research to results and activity.
The first part of the report proposes a model to stimulate the syste- matic efforts by each university and university college to enhance the quality of its undergraduate education, based on Swedish and interna- tional experience of quality assurance. The model takes account of the varying conditions and priorities of the institutions involved.
The report first gives an overview of current efforts to enhance quality at Swedish universities and university colleges and a brief survey of in- ternational work on quality assurance and the use of performance indi- cators. We find that a number of countries apply ambitious programmes of quality assurance in higher education but that only a few states in the United States use a model of resource allocation based strictly en per- formance indicators for the funding of undergraduate education.
The report then discusses different views of quality and the possibility of linking resources to aspects of quality. We conclude that although it is not possible to establish comprehensive, objective measurements of quality in undergraduate education, it is important that every higher education institution should have a programme to assure and enhance quality. It is also essential that the Government should encourage these efforts. We draw the further conclusion that performance indicators could be used for the internal allocation of funds within each institu- tion, provided that those involved can agree on what these indicators represent and how they should be applied. We do not, however, con- sider it possible for the Government to use nation-wide performance in- dicators as a basis for allocating funds for undergraduate studies at universities and university colleges.
The report emphasizes the responsibility for quality and quality assu- rance of management at all levels in universities. In their internal re- source allocation systems most universities and university colleges link funding to the number of students and study results. We maintain that it is also necessary that each institution should have a system for quality assurance and development. Furthermore, it is natural that funds be al- located internally, within each institution, on the basis of quality indica-
tors. In our opinion, however, each institution should be responsible SOU 1993:102 for developing its own system. English summary
Finally, the Government's resonsibility for quality in undergraduate education is emphasized. One method of exercising this responsibility is through the national system for allocating funds to the institutions of higher education. We propose that the national resource allocation sys- tem should be linked to regular assessments of the individual pro— grammes for the assurance and development of quality established at each university and university college. We propose that the University Chancellor should be responsible for these assessments, and that the programme of each university and university college should be tho- rougly assessed every third year by groups of experts on quality assu- rance and development, under the aegis of the Office of the University Chancellor.
We further propose that five per cent of the total resources for under— graduate education should be allocated on the basis of these assessments. The system should be introduced as from fiscal year 1995/96.
The second part of the report concerns allocation to postgraduate edu- cation and research on the basis of results and activity.
We propose that at least 30 per cent — in some cases 25 per cent — of the allocation to research and postgraduate education should be linked to results and activity. Reallocations on this basis should be made each fiscal year.
At least 20 per cent of the total resources for all faculties in Sweden should be allocated to the universities in proportion to the number of doctoral and licentiate degrees, and 10 per cent in proportion to the amount of money allocated for research by those external bodies that award grants after due scientific review of the applications. For the fa- culties of theology, law and dentistry, 5 per cent of the funds should be allocated on these latter grounds.
We propose that a quota should be introduced for the purpose of cal- culating the number of doctoral degrees, in such a way that degrees awarded to members of the underrepresented gender1 should count as 1.25, and other degrees as 1.
The new system of resource allocation for research and postgraduate education should be introduced as from fiscal year 1995/96.
1. Inledning
1.1. Utgångspunkter
Vi erinrade i vårt första delbetänkande (SOU 1993:3) Ersättning för kva- litet och effektivitet om att en förutsättning för den reform som infördes den 1 juli 1993 var att statsmakterna skulle tilldela universiteten och högskolorna resurser på ett sådant sätt att både kvalitet och god resurs- hushållning uppmuntras.
I detta betänkande framlägger vi förslag i detta avseende som gäller så— väl grundläggande högskoleutbildning som forskning och forskarutbild- ning Även om dessa förslag presenteras i två olika kapitel vill vi inled- ningsvis framhålla att dessa huvudsakliga verksamheter vid universitet och högskolor är ömsesidigt beroende av varandra. Lika nödvändig som forskningen är för utbildningen, lika viktig är grundutbildningen för forskningen.
Med begreppet statsmakternas resurstilldelningssystem avser vi i detta betänkande principerna för beräkning av de resurser som regering och riksdag årligen anvisar i anslag för grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning till varje universitet och högskola. Den interna resursfördelningen avser de principer som varje lärosäte valt för budge- tering av samtliga disponibla resurser.
1.2. Kvaliteten i grundutbildningen
1993 års universitets- och högskolereform innebär bl.a. en väsentlig om- läggning av systemet för tilldelning av resurser till den grundläggande högskoleutbildningen. Systemet förutsätts ha tre huvudkomponenter, varav två — den s.k. Studentpengen och ersättningen för prestationer — infördes fr.o.m. den 1 juli 1993, medan den tredje, en anknytning mel- lan universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstill— delning, återstår att utforma.
I reformen ingår tre väsentliga instrument för kvalitetssäkring av an- nat slag, nämligen
* studenternas fria val av utbildning, * universitetens och högskolornas åtagande enligt respektive utbild-
ningsuppdrag att utveckla egna system för kvalitetsutveckling samt * inrättandet av Kanslersämbetet med uppgift att främja hög kvalitet
i universitetens och högskolornas verksamhet. Studentpengen kommer efterhand att spela en allt större roll, efter- som den gör den enskilde studentens val av studieinriktning och läroan— stalt ekonomiskt betydelsefullt. Härtill kommer att ersättningen för pre— stationer förstärker respektive läroanstalts motiv att tillse att studenten verkligen genomför sin utbildning.
Oron för kvaliteten i grundutbildningen har gamla anor. Bara under de senaste decennierna har den vid åtminstone två tillfällen rönt stor uppmärksamhet. Den ytterst snabba tillväxten av antalet studenter i högre utbildning under 1960-talet skedde under mycket svåra praktiska omständigheter. Lärar- och lokalbrist framtvingade i båda avseenden provisorier som gav goda skäl till oro för kvaliteten i verksamheten. Un- der 1980-talet låg grundutbildningens dimensionering i stort sett kon- stant och statsmakterna ställde inga egentliga krav på prestationer för att tillhandhålla resurser. Trots att inga effektivitetskrav ställdes uppkom ändå en stark oro för kvaliteten i grundutbildningen, tidigast artikulerad av studenterna.
Den snabba ökning av dimensioneringen som nu genomförs gör att man kan se vissa paralleller med situationen på sextiotalet. Den viktigas- te och mest svårgripbara aspekten på grundutbildningens situation lig- ger dock i dess förhållande till forskningen. Högskoleutredningen fram- höll i sitt huvudbetänkande (SOU 1992:1) Frihet, Ansvar, Kompetens att det huvudsakliga skälet till grundutbildningens problem var dess brist på status i verksamheten. Utredningen konstaterade att praktiskt taget all status fanns inom forskningsverksamheten.
Vi anser det därför värt att fördjupa diskussionen kring detta konsta- terande. Den symbios mellan forskning och undervisning som traditio- nellt anses utgöra idealet för högre utbildning blir i realiteten ofta i stål- let en fråga om konkurrens mellan de två verksamheterna, en konkur- rens om den enskilde lärarens tid och engagemang.
En dynamisk forskning förutsätter koncentration av resurser, mate- riella och intellektuella. Den förutsätter även en konkurrens, om tjäns— ter, forskningsanslag och intellektuella prestationer. Den helt övervä- gande andelen av alla priser, stipendier, utmärkelser och donationer av- ser vetenskaplig verksamhet. Koncentration och konkurrens är nyckel- ord inom forskningen globalt.
Som vi konstaterat inledningsvis kommer den lärare och den institu- tion som inte sörjer för återväxten genom att visa omsorg om studenter- na i grundutbildningen, att bygga sin verksamhet på osäker grund. Hur självklart detta än borde vara, så har detta samband inte förmått bli en etablerad och styrande sanning inom universitet och högskolor. Sanno- likt beror detta på att de problem som uppstår genom bristande engage- mang i detta avseende visar sig först på relativt lång sikt, medan de som uppkommer om man inte får förnyat forskningsanslag anmäler sig ome- delbart och leder till drastiska åtgärder.
Sedan några år tillbaka är intresset för kvalitetsfrågorna mycket levan- de. Åtskilliga pedagogiska pris har inrättats, statsmakterna har satsat sär- skilda resurser för att stärka kvaliteten inom vissa områden och för att ge lärare möjlighet att genomgå pedagogisk utbildning och forskarut- bildning. Grundutbildningsrådet tillkom på initiativ av Högskoleutred- ningen.
Kärnfrågan blir om de allra senaste årens landvinningar är bestående i konkurrens med forskningen. Vi menar att det huvudsakliga motivet för en koppling mellan kvalitet och resurstilldelning ligger i övertygel-
sen om att ytterligare åtgärder krävs, att det tydligt måste framgå att det lönar sig att systematiskt arbeta för att höja kvaliteten i verksamheten.
Mot denna ambition kan invändningar riktas. Svårigheten att definie- ra kvalitetsbegreppet anges ofta som den grundläggande. Mät- och jäm- förbarhetsproblem är också vanliga invändningar. Strängt taget är in- vändningarnas dominans i debatten egendomliga, om än inte helt över- raskande. Akademikern har i alla tider väntat sig att bli granskad och bedömd i det vetenskapliga arbetet, men har ofta haft svårt att acceptera kritik och granskning av den egna undervisningen.
Om den ovan utförda analysen av grundutbildningens situation i för- hållande till forskningen uppfattas som korrekt, borde man i stället för att ifrågasätta ambitionen att åstadkomma ekonomiska incitament för kvalitetsarbetet i grundutbildningen tillstyrka att så sker. Det faktum att det är svårt att åstadkomma en sådan väl fungerande ordning bör enligt vår uppfattning snarare verka sporrande.
1.3. Resurser till forskning och forskarutbildning
I detta betänkande lämnar vi vidare i enlighet med våra direktiv förslag om att relatera en del av fakultetsanslagen till vissa resultat- och aktivi- tetsmått. Sådana metoder har tillämpats under åtskilliga år inom olika fakulteter för att uppnå god resurshushållning.
1.4. Genomförda informations- och introduktionsinsatser
Vi har i enlighet med våra direktiv uppdragit åt Verket för högskoleser- vice (VHS) att utarbeta en broschyrserie under rubriken ] juli 1993. Hittills har följande två nummer spritts i stora upplagor:
* Nya möjligheter vid universitet och högskolor * Nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor Vidare pågår en seminarieserie som anordnats för ekonomi- och pla- neringsansvariga vid samtliga universitet och högskolor, där successiv information lämnas och erfarenheter inhämtas.
1.5. Återstående uppgifter
I och med de förslag som läggs i detta betänkande återstår av våra hu- vuduppgifter följande frågor: * Frågan om en mer gemensam anslagsform för grundutbildningen samt forskning och forskarutbildning * Förslag till ytterligare informations- och introduktionsinsatser rö- rande resurstilldelningssystemet på nationell nivå. Slutligen återstår beredningens uppgift att följa genomförandet av det nya resurstilldelningssystemet och föreslå de eventuella justeringar som uppföljningen ger anledning till.
tj»- £l..*i& gta Wir I'ftåb lol—d
. r
451313; ,m r:.» rial. fri—'.”: .! 'y. . . . (guiden.-tu ln '.:h'rsllsrl
' WE lil-". Hr.”! t'; "11", ;h
» (gm lllnquu Lil"
* WW 19 E.)..i!'.151 m; frit:
'l'låxmnm analen”. ...fllilllmw
FJ!”
Waiomu?) LI
(ppm 18.1 dimli:
" Mum mV lt
s_r- (91.in- timme asarna :....Ltrica mln.
2. Universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstilldelningen till grundutbildningen
2.1. Erfarenheter av kvalitetsutveckling inom grundutbildning vid universitet och högskolor
2.1.1. Kvalitetsutveckling inom den svenska högre utbildningen
Svenska universitet och högskolor har själva ansvar för utveckling av kvaliteten i utbildning och forskning. Det ligger i deras eget intresse att ständigt anstränga sig för att uppnå bättre resultat inom båda dessa verk- samheter. Men medan forskningen har etablerade modeller för kvali- tetsprövning — t.ex. disputationer, bedömning av ansökningar om forsk- ningsanslag och refereebedömning inför publicering i internationella tidskrifter — finns inga liknande allmänt accepterade modeller för pröv- ning av kvaliteten i grundutbildningen. Arbete för att utveckla system och modeller för detta ändamål förekommer dock vid flera universitet och högskolor.
Vidare har nyligen inrättats två myndigheter för att stödja och stimu- lera samt i viss mån granska och kontrollera utvecklingen av den grund- läggande utbildningens kvalitet, nämligen Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning.
Kanslersämbetets uppgift är att granska kvaliteten i verksamheten vid universitet och högskolor samt att stödja och stimulera utvecklingen av kvalitetssystem. Detta görs bl.a. genom information, utvärderingar, me- todutveckling, bedömning av universitetens och högskolornas kvalitets- utvecklingsprogram samt bedömning av utbildningsanordnare som an— sökt om rätt att utfärda examina. Enligt statsmakternas intentioner skall huvuddelen av dessa uppgifter bedrivas med hjälp av expertgrupper, som mer eller mindre tillfälligt kallas in för att utvärdera och bedöma forsknings- och utbildningsverksamhet.
En första bedömning av examensrätten har gjorts genom Kanslersäm- betets försorg under hösten 1993. De kriterier man använde sig av var följande:
— Krav på samband mellan forskning och utbildning, vilket innebär
att några av lärarna skall ha forskarutbildning och att de skall ha möjlighet att upprätthålla och vidareutveckla denna kompetens
— Bredd i den vetenskapliga kompetensen - Krav på antalet disputerade lärare för olika nivåer i utbildningen
(40 poäng, 80 poäng respektive fullständig kandidatexamen) — En vetenskaplig miljö med goda kontakter, god litteraturförsörj-
ning och god samverkan inom högskolan
minst ett fördjupningsarbete - Regelbunden utvärdering av verksamheten. Det bör framhållas att det inte var fråga om någon fullständig utvärde- ring, utan snarare en bedömning av förutsättningarna att kunna ge en fullgod utbildning som leder fram till en viss examen. Detsamma gällde för den av Utbildningsdepartementet initierade bedömningen av vissa högskolor som ansökt om rätt att utfärda magisterexamen.
Rådet för grundläggande högskoleutbildning har till uppgift att stimule- ra till förnyelse genom att stödja enskilda lärares utvecklingsprojekt in- om undervisning och examination. Dessutom fördelas medel till projekt om integrering av miljöinslag i olika utbildningar. Från och med läsåret 1993/94 ges också stöd till internationellt lärarutbyte och jämställdhets— insatser. Rådets verksamhet utvärderades av en internationell expert un- der budgetåret 1992/93 och erhöll därvid positiva omdömen.
Utbildningsdepartementet har vidare under budgetåret 1992/93 initie- rat arbete inom två ytterligare områden för att främja kvalitetsutveck- ling vid universitet och högskolor. För det första har Resursberedningen fått i uppdrag att utforma ett förslag till en modell för resurstilldelning på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer, dvs. vad som behandlas i detta betänkande. För det andra har samtliga uni- versitet och högskolor anmodats att inkomma med redovisning av vilka åtgärder de avser vidta för att säkra kvaliteten (s.k. kvalitetssäkringspro— gram).
Under hösten 1993 har lärosätena givits möjlighet att komplettera re- dovisningen av dessa program, som numera benämns kvalitetsutveck- lingsprogram för att markera att härmed avses såväl säkring som ständig förbättring av kvaliteten. Ursprungligen planerades sanktioner i den mån åtgärderna inte genomfördes. Dessa båda kvalitetsfrämjande inslag har i och med de förslag som läggs i detta betänkande närmat sig va- randra, och det kan därför vara av intresse att här kortfattat redogöra för de förslag till kvalitetssäkringsprogram, som inlämnades under budget- året 1992/93.
Uppdraget uppfattades mycket olika. Vissa universitet/högskolor in- kom med förslag till omfattande utvärderingsprogram. Andra sände in kortfattade skisser på olika åtgärder för att säkra grundutbildningens kvalitet. Några bifogade förslag till åtaganden uttryckta i kvantitativa ter- mer.
Gemensamt för i stort sett samtliga förslag till kvalitetssäkringspro- gram som redovisades under budgetåret 1992/93 är följande:
1. Formulering av mål på olika nivåer är en förutsättning för all kva- litetsutveckling.
2. Genom utvärdering kan man konstatera i hur hög grad målen upp- fylls. I flera fall föreslås omfattande kontinuerlig utvärdering enligt den modell som används i Nederländerna (se under 2.1.2 nedan). Utöver detta nämns vikten av organisatorisk förankring av utvärderingar och det väsentliga i att olika avnämargrupper är representerade bland de ex- terna bedömarna.
Ett led i bedömningen av nivån på den egna kvaliteten kan vara ex- tern examination. I ämnen med färdighetsmoment, t.ex. språk, kan ock- så prov som är gemensamma för flera lärosäten användas.
3. Personalutveekling omfattar krav på att en större del av lärarna skall vara forskarutbildade. Vidare föreslås följande: — Pedagogisk utbildning inklusive ”mentorsutbildning”
— Ledningsutveekling — Fortbildning och vidareutbildning, utbildning av administrativ
personal, laboratoriepersonal och verkstadspersonal
— Datorutbildning för samtliga
— Språkutbildning.
4. Krav beträffande studenterna, deras utbildning och studieresultat kan gälla strävan att attrahera studenter med så goda studieförutsättningar som möjligt. Några fackhögskolor nämner särskilt vikten av att anta ”rätt” studenter, dvs. sådana som kan förväntas fungera väl inom det yr- ke de utbildar sig för. Det gäller att försöka finna goda prognosinstru- ment. Andra punkter gäller kontinuitet i studierna och ett större antal studenter på högre nivåer samt fler fullständiga examina. Både inom lä- rarutbildningar och andra yrkesutbildningar vill man utveckla integra- tionen av teori och praktik. Examinationsformer och granskning av examinationsresultatens kvali- tet nämns av de flesta. Man anser sig kunna bedöma denna genom att anlita externa examinatorer, genom gemensamma prov och genom sam- manfattande slutprov inom utbildningsprogram. Andra punkter omfat- tar krav på fler självständiga arbeten inom grundutbildningen. Utbildningsresultatens relevans kan även undersökas, påpekas det, ge- nom avnämarundersökningar och uppföljning av studenter efter utbild- ningstidens slut. Exempel på sådana undersökningar anges. 5 . Ökad internationalisering nämns som ett väsentligt krav på grundut- bildningen. Denna kan åstadkommas genom mer och bättre utbildning i språk inom icke-språkliga utbildningar. Sådan utbildning är en viktig förutsättning för ett ökat internationellt Studentutbyte, vilket också i sig är ett önskemål. Kurser på främmande språk - främst engelska — är ett annat medel för att öka internationaliseringen. Flera framhåller även att lärarutbyte med andra länder kan vara ett mer kostnadseffektivt sätt att öka graden av internationalisering inom grundutbildningen än student- utbyte.
6. Många pekar på betydelsen av att upprätthålla och förbättra också den yttre miljön och den vetenskapliga informationsförsörjningen. Kvalite- ten i byggnader, undervisningslokaler och andra utrymmen samt på bib- lioteksresurserna framhålls därför som viktig. Några få universitet och högskolor har också formulerat operationali- serade mål för treårsperioden utifrån en analys av verksamheten.
I den engelskspråkiga litteraturen (jfr Ellis 1993) förekommer ett antal termer som har att göra med utvärdering av kvalitet, nämligen:
— Quality assurance, dvs. kvalitetssäkring, är de åtgärder en organisa-
tion vidtar för att se till att kvaliteten upprätthålls
— Quality management handlar om hur man leder och organiserar ar-
betet med att upprätthålla och förbättra kvaliteten
— Quality assessment är en granskning av kvaliteten i fråga om resul-
tat på olika nivåer — Quality audit, slutligen, är en granskning av hur väl en organisa-
tions system för kvalitetsutveckling fungerar. Följande framställning baserar sig huvudsakligen på uppgifter från Bauer (1992a och 1992b), Sizer et al. (1992), Eliasson (1993) och doku- ment från the Department for Education respektive the Higher Educa- tion Quality Council i Storbritannien samt från Department of Employ- ment, Education and Training i Australien.
Australien
I Australien har man ägnat mycken tid och pengar åt att utveckla indi- katorer för bedömning av utbildning och undervisning. Man har dock inte kunnat enas om för hela landet gemensamma kvalitetskriterier för resurstilldelning. Man har i stället liksom i Nederländerna i dialog med universiteten försökt att utveckla olika sätt att upprätthålla och förbättra kvaliteten i den högre utbildningen. Ett resultat av dessa diskussioner är att universiteten gemensamt tilldelats 70 miljoner australiska dollar för ”quality improvement on the basis of demonstrated achievements in teaching and research". Dessa medel kommer att fördelas i efterhand mellan de universitet som kunnat påvisa goda resultat i fråga om utbild- ning och forskning. Redovisningssättet kan dock variera från universitet till universitet. Nyligen har beslutats att man även i Australien skall in— rätta en nämnd för kvalitetssäkring för högre utbildning (Committee for Quality Assurance in Higher Education) som skall:
”— assist the Government further in its commitment to a quality high- er education system
- work closely with universities as they develop, implement and eva- luate their own quality assurance mechanisms and processes and
— conduct audits of university quality assurance policies and proce- dures.” (Higher Education News, juni 1993)
Denna nämnd skall även vara rådgivare till det organ som utdelar me- del för nationella pedagogiska utvecklingsprojekt (Committee for the Advancement of University Teaching).
Inte heller i Frankrike finns ett system där utvärderingsresultat och in- dikatorer direkt påverkar resurstilldelning. Liksom i Nederländerna an- vänder man statistiska uppgifter som underlag för bedömningar utförda av grupper utsedda av den centrala Comité National dlEvaluation, men kommittén anser att kvalitativa bedömningar av expertgrupper är betyd- ligt väsentligare än kvantitativa data. Marianne Bauer framhåller (Bauer l992b) att man, när det gäller både grundutbildning och forskning, är i färd med att utveckla en modell för kontrakt mellan stat och universitet där kontrakten skall kunna kopplas ihop med utvärdering. Kriterier och indikatorer som universiteten själva anser relevanta för bedömning av resultat och kvalitet skall då kunna utnyttjas.
Nederländerna
I Nederländerna har universiteten ett stort mått av självstyre under för- utsättning att de kan påvisa att deras verksamhet uppfyller höga krav på kvalitet. Kvaliteten granskas genom universitetens egen samarbetsorgani- sation VSNU ( Vereiniging van Samenwerkende Nederlandse Universitei- ten), som gör bedömningar av både forskning, forskarutbildning och grundutbildning enligt ett schema som omfattar följande punkter:
— Insamling av underlag
— Självvärdering av universitetet - Värdering utförd av experter — Officiell expertrapport
- Åtgärder på grundval av bedömningarna. Det material som tjänar som grundval för Självvärdering och expert- bedömning utgörs till en del av olika slag av prestationsmått. De an- vänds i Nederländerna emellertid som underlag för dialoger mellan oli- ka nivåer snarare än som beslutsunderlag för resursfördelning, vilket däremot är en uttalad avsikt i Storbritannien. Man anser att det är svårt att enas om en enhetlig uppsättning indikatorer för bedömning av hela den högre utbildningen, och att det därför måste bli fråga om en för- handling mellan parterna, dvs. statsmakterna och universiteten, om bå- de vilka kriterier som skall användas och hur de skall bedömas.
Storbritannien
I Storbritannien har utvärdering av forskning och grundutbildning en i detta sammanhang lång tradition. Flera centrala organ finns etablerade för att värdera kvalitet och stödja utveckling. De tre resurstilldelande myndigheterna (the Higher Education Funding Councils of England, Scot- land and Wales) har genom sina Quality Assessment Units nyligen fått till uppgift att bedöma kvaliteten på de olika universitetens utbildning- ar. Till den änden genomför de omfattande undersökningar av universi-
tetens verksamheter som i viss mån skall kunna ligga till grund för re- surstilldelning. Rapporterna förväntas också kunna utgöra ett underlag för blivande studenters val av universitet. För närvarande publicerar dessa enheter tillsammans med CVCP (the Committee of Vice Chancel- lors and Principals) årligen ett dokument som kallas University Manage- ment Statistics and Performance Indicators och som inkluderar detaljera- de uppgifter om kostnader för studenter, lärare, administration, biblio- tek, datorservice och lokaler, dvs. sådant som i stort sett ingår i det upp- följningsansvar som det svenska Verket för högskoleservice har. Vidare ingår uppgifter om nyantagna studenters betyg, om studieresultat och om vart de examinerade studenterna tar vägen (first destinations). Bauer (1992b) framhåller att nya slag av indikatorer håller på att utarbetas som omfattar det ”ökade värde” som universitetsstudierna tillfört stu- denten, uppgifter om vilken nytta tidigare studenter har av studierna för sitt arbete, uppgifter om hur nöjda olika avnämare är med de studenter som genomgått en viss utbildning etc.
The Higher Education Quality Council (HEQC) är en fristående enhet etablerad av de enskilda universiteten i Storbritannien. Den har till uppgift att undersöka och bedöma universitetens system för kvalitetsut- veckling, att underlätta övergångar från ett universitet till ett annat och slutligen att stimulera till kvalitetsförbättring. Den första uppgiften, som omfattar det som kallas quality audit, handhas av en särskild avdelning, the Division of Quality Audit. Avdelningen genomför genom sina audi- tors granskningar av Storbritanniens universitet genom att gå igenom dokumentation och besöka de enskilda universiteten. Resultaten publi— ceras i en officiell rapport, som innehåller både en beskrivning av kvali- tetssäkringssystemet, kommentarer om vad man anser vara tillfredsstäl- lande och förslag till förbättringar. Eftersom HEQC är universitetens eget organ har det gott anseende bland dessa, och dess rekommendatio- ner tas på stort allvar.
USA
I vissa delstater i USA, framför allt i Tennessee, tilldelas sedan många år en viss del av tillgängliga resurser på grundval av resultat i vissa hänse- enden. För närvarande tilldelas 5,45 procent av det totala anslaget för Tennessees statliga högskolor på grundval av kvalitetsindikatorer. Resul- taten mäts genom indikatorer som revideras vart femte år, men de tycks alltid bygga på mätningar av studenternas kunskapsnivå vid utbildning- ens slut, officiella godkännanden (accreditation) av utbildningsprogram, åtgärder för att förbättra utbildningskvaliteten, den uppfattning som av- gångsstudenter och tidigare studenter har om den genomgångna utbild- ningen samt anställning efter genomgången utbildning.
Tio indikatorer är fastställda för närvarande, vilka kan ge ett maxi- mum av 100 poäng. De universitet vilka uppnår detta poängantal får 5,45 procent i extra tilldelning, de som uppnår t.ex. 75 poäng får tre fjärdedelar av 5,45 procent. Systemet bygger delvis på gemensamma
prov för universiteten, för att det skall vara möjligt att konstatera hur mycket studenterna har förbättrats i vissa avseenden, och medför därvid- lag en centralisering. Delstaten har också andra incitament för att för- bättra kvaliteten, t.ex. införandet av s.k. Tennessee Chairs of Excellence (särskilda professurer för speciellt förtjänta forskare och lärare), skapan- det av Centers of Excellence (institutioner som utpekas som särskilt framstående efter omfattande utvärderingar).
Ett annat exempel på delstater som använder indikatorer som grund- val för resursfördelning är Texas, där allmänna mål uppställs och krite- rier för bedömning av grundutbildningen utnyttjas eller kommer att ut- nyttjas. Exempel på sådana mål är att höja utbildningsnivån hos statens invånare, att öka antalet utbildade med sådana färdigheter och kunska- per som är avgörande för statens ekonomi samt att förbättra kvaliteten på undervisningen inom grundutbildningen.
Vid University of Michigan bedrivs sedan tre år tillbaka kvalitetsut- vecklingsarbetet enligt följande två principer:
- Focused Quality Management (FQM)
Kvalitetsförbättringar ses dels som investeringar i avsikt att göra studenter, lärare etc. nöjdare, dels som investeringar för att höja studenternas benägenhet att rekommendera sitt universitet till and- ra. Sådana investeringar måste vara fokuserade och prioriterade. Det är nämligen rationellt att identifiera de aspekter av verksamhe- ten där kvalitetsutveckling får störst betydelse.
— Identifiering av olika intressegruppers uppfattning om kvaliteten i universitetets verksamhet är avgörande. Underlaget för FQM, dvs. för det prioriterade åtgärdsprogrammet, hämtas från speciellt utfor- made enkäter till olika intressentgrupper. Den mät- och analysmetodik som används benämns QSP (Quality Sa- tisfaction Performance). Denna metodik har också rekommenderats av American Quality Foundation.
2.1.3. Ett annat synsätt på kvalitetsutveckling (Total Quality Management)
Inom industrin har kvalitetssäkring under lång tid varit mer eller mind- re synonymt med kontroll av de färdiga produkternas kvalitet. Under de senaste decennierna har emellertid framkommit nya system, varav det mest omtalade är Total Quality Management (TQM), som först utveck- lades i Japan på grundval av idéer som ursprungligen framfördes av amerikanen W. Edwards Deming.
Dessa tankar tillämpas helt eller delvis också i olika serviceföretag, i vissa delar av statsförvaltningen och vid några colleges i USA. Även vid några brittiska universitet förekommer strategier grundade på TQM. Det förefaller som om det huvudsakligen är mindre colleges och univer- sitet som tillämpar denna modell i viss utsträckning. Vidare används TQM i de flesta fall inom administrationen snarare än inom undervis-
ning och forskning. De rapporter som publicerats visar stor entusiasm och framhåller att försöken har varit mycket framgångsrika.
TQM kan sägas ha sju vägledande principer:
1. Fokusering på kunden.
2. Inriktning på processen snarare än på resultatet.
3. Hela företaget och tillverkningsprocessen måste genomsyras av kvalitetstänkande, där alla från ledningen till verkstadsgolvet ständigt ar- betar för att förbättra kvaliteten så att kunden blir nöjd. I synnerhet be- tonas ledningens ansvar.
4. Ansvaret för att kvaliteten upprätthålls och förbättras ligger på alla medarbetare, men samtidigt krävs att alla stöder varandra i arbetet. Teamwork är därför en naturlig arbetsform, och en hög grad av decen- tralisering är nödvändig.
5. Systemet som helhet — och inte endast enskildheter i det - skall kontinuerligt förbättras. Kontinuerlig kvalitetsstyrning byggs in i syste- met på alla nivåer.
6. För att kvaliteten ska kunna upprätthållas och förbättras krävs ett stort antal uppgifter om hur processen fungerar. Detta i sin tur fordrar ett väl fungerande och omfattande informationssystem.
7. En noggrann och genomtänkt planering. I en beskrivning av kvalitetsutveckling vid en högskola definierar Spanbauer (1991) kvalitet som nuvarande och tidigare studenters till- fredsställelse med högskolans verksamhet. För att uppnå tillräcng kva- litet fordras en tydlig målsättning för all verksamhet, teamwork, integra- tion, ”serviceanda” (customer first), relevanta och mätbara kriterier som kontinuerligt följs upp, inriktning på ständig förbättring av utbild- ningsprocessen och ansvarstagande av alla. Ett exempel på ”kundorien- tering” är att samtliga studenter får en garanti för att de skall kunna er— hålla arbete inom sitt utbildningsområde inom viss tid efter examen, under förutsättning att de har följt utbildningen på ett rimligt sätt. Om de inte får arbete, åtar sig högskolan att ge dem ytterligare utbildning kostnadsfritt. Arbete med kvalitetsutveckling görs vid den ovan beskrivna högsko- lan i fyra steg. Den första förutsättningen är en kontinuerlig, korrekt och relevant statistik. Nästa steg är att identifiera grundläggande orsaker till avvikelser från förväntade rimliga värden. Om dessa avvikelser indi- kerar problem skall lämpliga lösningar utarbetas. Slutligen planeras och genomförs nödvändiga förändringar. I detta system fördelas inte resurser på grundval av kvalitetsindikato- rer, utan indikatorerna används som grundval för förbättring av syste- met. Resurser sätts in där de behövs och används inte som belöning utan som ett led i en utveckling av verksamheten och som stöd till be- hövande institutioner.
Kapitel 2
2.1.4. Sammanfattande slutsats
I ett antal länder förekommer en medveten satsning på kvalitetsutveck- ling inom den högre utbildningen. Ibland (t.ex. i Nederländerna och Australien) används bl.a. indikatorer som ett underlag för en dialog om kvalitet och resultat mellan statsmakterna och universiteten. I både Storbritannien och Australien spelar quality audit en stor roll för be- dömningen av universiteten. Endast i vissa delstater i USA används i dag generellt kvalitetsindikatorer för resurstilldelning inom grundut- bildningen, men även där så sker, är det en begränsad del av resurserna (drygt 5 procent) som tilldelas på grundval av indikatorer.
Ett mer processinriktat synsätt på kvalitetsarbete tillämpas vid några amerikanska och brittiska universitet.
Beredningens slutsats: Ett omfattande arbete på att utveckla kvalitet i den grundläggande utbildningen vid universitet och högskolor bedrivs i många länder. Alla system för detta ändamål är mer eller mindre natio- nellt betingade. Vi har inte funnit någon modell som fungerar på ett så- dant sätt att den skulle vara möjlig att direkt överföra till svenska för- hållanden.
2.2. Kvalitet och resurser 2.2.1 Olika synsätt på kvalitet
Diskussionen om kvalitet har varit intensiv på senare är såväl inom in- dustrin som inom den högre utbildningen. Inom industrin, och allt of- tare inom administration och förvaltning, definieras numera enligt Hög- skoleutredningen kvalitet som ”alla sammantagna egenskaper hos en produkt som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade eller underför- stådda behov” (SOU 1992:1 s. 158). Grunden för denna formulering är det internationella standardiseringsorganet ISO:s dokument ISO 9000. Andra definitioner tillägger att det gäller att tillfredsställa de behov som uttrycks av kunderna. Ellis (1993, s. 2) definierar försöksvis kvalitet på följande sätt i en bok som handlar om kvalitetssäkring i universitetsut- bildning: "Quality refers to the standards that must be met to achieve specified purposes to the satisfaction of customers.”
Problemet med dessa dennitioner när det gäller universitet och hög- skolor är att begreppen produkt och kund är svåra att överföra till ut- bildningssektorn. Förespråkare för Total Quality Management (se av- snitt 2.1.3) skulle hävda att om man låter produkten vara ”utbildningen av studenterna”, så är kunderna i första hand studenterna, som också är medproducenter av sina utbildningar. Lärarna är producenter av utbild- ning (föreläsningar, handledning, examination, undervisningsmaterial etc.). I sista hand är även det samhälle som bekostar en stor del av den högre utbildningen en kund, som har rätt att ställa krav på att ”produk- terna” uppfyller de krav som ställs i förordningar och lagar.
Vi har bl.a. på grund av definitionssvårigheterna och den för universi- tetsmiljön främmande terminologin avstått från att närmare utveckla denna ansats i det följande.
Olika organisationer med anknytning till utbildningsväsendet har i debattskrifter under de senaste åren fört fram sina synpunkter på vad de anser utgöra kvalitet i den högre utbildningen. I sina definitioner har de ofta utgått från målen för utbildningarna. Sålunda framhåller IVA (1990, s. 6): ”Kvalitet i utbildningen kan sägas vara graden av målupp- fyllelse." SACO redovisar i en nyligen publicerad skrift (Callert 1992) samma inställning. En liknande definition av begreppet kvalitet är den i Storbritannien ofta förekommande ”fitness for purpose”, dvs. hur väl en verksamhet passar ändamålet för den. Callert framhåller (1992, s. 7) också att det inte är tillräckligt att uppnå de uppställda målen, nämligen i de fall dessa är fel eller för lågt satta. Kvalitet, hävdar han, är ”ett i grunden normativt begrepp, dvs. när man diskuterar kvalitet måste man först ta ställning till vilka målen skall vara. Först därefter är det en fråga om måluppfyllelse.”.
Inom näringslivet jämställs ibland ett företags eller en produkts kvali- tet med anseende (”reputation”), något som också spelar en inte ovä- sentlig roll för framför alt engelska och amerikanska universitet. Mer eller mindre officiella rankinglistor beträffande lärosäten eller institutio- ner har betydelse vid rekrytering av studenter. Med den ökande konkur- rensen och mångfalden kommer detta fenomen troligen att tilldra sig större intresse även i Sverige.
Uppfattningar om vad som är kvalitet varierar alltså. Detta innebär att studenterna inom en utbildning har en inställning till exempelvis un- dervisningskvalitet, medan lärare har en annan. Yrkesverksamma bedö- mare av samma utbildning kan ha en tredje, medan statsmakterna kan ha en fjärde. Vidare förändras inställningen till kvalitet över tiden så att t.ex. studenter i början av en utbildning uppfattar den annorlunda än när de är i slutet av samma utbildning eller en tid efter examen.
Beredningens slutsats: Kvalitet är varken en objektivt konstaterbar el- ler en oföränderlig egenskap hos en företeelse. Kvalitet är ett omdöme om denna företeelse, avgivet av en intressent - vid ett visst tillfälle — grundat på en subjektiv bedömning av dess värde för honom eller henne.
2.2.2. Kvalitetsindikatorer som grund för resurstilldelning
Som framgår av avsnitt 2.1.2 ovan har i flera länder olika modeller utar— betats för att påverka kvaliteten i den högre utbildningen. Olika mått används som indikatorer på lokal nivå, där det föreligger en samstäm- mighet beträffande utgångspunkter och värderingar. I bland annat Storbritannien har ett omfattande arbete ägnats åt att försöka utarbeta mer generella indikatorer (”performance indicators”). Problem uppstår dock vid användningen av sådana indikatorer på nationell nivå. I följan- de resonemang försöker vi klargöra anledningen härtill.
Om man gör en förfrågan till lärare, studenter, yrkesverksamma be- dömare och centrala beslutsfattare om vilka egenskaper de anser kvalita- tivt högtstående grundutbildning har, och vilka av dessa som skulle vara relevanta för dem skulle man få högst varierande svar. En del egenska- per skulle omnämnas av enbart några få, andra skulle förmodligen före— komma i många svar.
Även om man på detta sätt skulle kunna identifiera en kärna av egen- skaper som visar på god kvalitet, skulle det uppstå stora svårigheter att göra en meningsfull jämförelse mellan utbildningar. Det är nämligen inte relevant att ställa samma kvalitetskrav - uttryckta i kvantitativa ter- mer — på alla universitet och högskolor, eftersom dessa har olika utbild- ningsutbud, rekryteringssituation, storlek och förutsättningar i övrigt. En mindre högskola kan knappast på ett rättvisande sätt jämföras med ett stort universitet.
Förutsättningarna kan också variera betydligt mellan olika utbild— ningar inom ett universitet. Om man t.ex. skulle enas om att studenter- nas tidsanvändning är ett rimligt mått på kvalitet, därigenom att ju mer tid de lägger ner på sina studier desto större är möjligheterna att de uppnår goda resultat, kommer man att finna svårigheter att enas om vad som är optimal tidsanvändning. Teknologer och humanister har t.ex. helt olika förutsättningar när det gäller avvägningen mellan lärarledda studier och självstudier.
Vi har — mot bakgrund av våra direktiv — diskuterat vilka effekter ge- mensamma, nationella kvalitetsindikatorer skulle kunna få. Vi illustre- rar här med några exempel.
Antag att enighet nås om att en indikator på forskningsanknytning är andelen forskarutbildade lärare. Antag vidare att statsmakterna skulle bestämma att samtliga universitet och högskolor skulle öka andelen forskarutbildade lärare med fem procent under en treårsperiod. För den högskola som har 50 procent forskarutbildade lärare skulle detta steg kanske inte vara så stort; för den forskningstäta fackhögskolan, med kanske 90 procent disputerade lärare, skulle detta mål vara svårare att uppnå och det kanske inte ens skulle vara önskvärt, om man t.ex. vill ge möjlighet att föra in lärare med andra erfarenheter. En sådan högskola kan anse att forskningsanknytning visserligen är viktig, men att även andra erfarenheter är av värde när man anställer nya lärare. Dessutom skulle denna fackhögskola kanske vilja ha en mer soöstikerad indikator på forskningsanknytning, t.ex. andelen aktiva forskare i grundutbild- ningen.
Antag att enighet nås om att en gemensam indikator på kunskapsm- hämtning skulle kunna vara resultat på för flera lärosäten gemensamma slutprov i vissa ämnen. Sådana ges bl.a. inom medicin samt i några språkämnen (språkfärdighetsprov) och har utvecklats genom gemensamt arbete på frivillig grund. Detta går att genomföra i de fall man är över- ens om vissa grundläggande mål ifråga om kunskaper och färdigheter. Men inom sådana ämnen där kunskapsutvecklingen inte är gemensam vid de olika lärosätena är detta inte möjligt. Det skulle strida mot det som betraktas som fundamentalt i 1993 års universitets- och högskolere-
form, nämligen idén att grundutbildningen vid varje universitet och högskola skall kunna utvecklas i olika riktningar.
Antag att enighet nås om att en gemensam indikator på jämställdhet skulle vara andelen kvinnliga lektorer vid de olika universiteten och högskolorna och att kravet skulle vara att denna andel skulle öka med 5 procent, i de fall där kvinnor är underrepresenterade bland lektorerna. Förutsättningarna för att kunna möta ett sådant krav varierar väsentligt mellan olika slag av utbildningar. I vissa utbildningar inom vissa hög- skolor kan det vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor som upp- fyller de formella fordringarna för tjänst som universitets/högskolela- tor. Vid andra högskolor inom andra utbildningar kan detta vara helt oproblematiskt.
Motsvarande resonemang skulle kunna föras för de flesta andra tänk— bara indikatorer.
Vår slutsats av detta resonemang är därför att det blir svårt, för att in- te säga omöjligt, att utarbeta allmängiltiga och objektiva indikatorer för utbildningar. Det torde därmed också vara omöjligt att utnyttja nationel- la, gemensamma kvalitetsindikatorer för statsmakternas resurstilldelning.
Beredningens slutsats: Gemensamma, nationella indikatorer på kvalitet bör inte användas för statsmakternas resurstilldelning.
2.2.3. Andra möjligheter att fördela resurser
Resonemanget ovan innebär inte att det skulle vara omöjligt att förbätt- ra och utveckla verksamheten inom den högre utbildningen genom en koppling till resurstilldelningen. Snarare betyder det att det måste pågå ett ständigt arbete på alla nivåer inom varje universitet och högskola för att säkra och förbättra utbildningskvaliteten utifrån vars och ens förut— sättningar. Det är ledningarnas ansvar att kontinuerligt följa och stödja utarbetandet och genomförandet av kvalitetsutvecklingsprogram för alla delar av lärosätet. Dessa program kan utgå från lokalt anpassade indika- torer och/eller från bedömningar genomförda av expertgrupper. Med hjälp av dessa identifieras brister och svagheter i väsentliga hänseenden. För att komma till rätta härmed kan en del av resurserna fördelas på grundval av dessa indikatorer eller bedömningar. Ledningarnas ansvar och olika strategier för den interna resursfördelningen utvecklas närma- re i avsnitt 2.3 nedan.
Av föregående avsnitt har framgått att vi anser att det inte är praktiskt möjligt att koppla statsmakternas resurstilldelning till kvalitetsindikato- rer på ett sätt som stimulerar till en fruktbar kvalitetsutveckling inom universitet och högskolor, vilket var vår uppgift enligt direktiven. En annan väg bör väljas av statsmakterna för att genom resurstilldelningen ge ekonomiska incitament till att denna utveckling av kvaliteten sker.
En sådan modell, som föreslagits av beredningens expertgrupp Kvali— tetsgruppen, skulle kunna vara att universiteten och högskolorna på grundval av en verksamhets- och problemanalys skulle lämna förslag till
konkretisering och operationalisering av i första hand de delar av hög- skolelagen som avser grundutbildningen. Därvid borde lärosätena ange dels utgångspunkterna för sina förslag, dels de konkreta mål de vill upp- nå beträffande utvecklingen av kvaliteten under kommande treårspe- riod. Förslagen skulle efter precisering i budgetdialogen genom utbild- ningsuppdraget fastställas av regering och riksdag. Vid avstämning i slu— tet av treårsperioden skulle enligt expertgruppens förslag lärosätena be- hålla resurser i förhållande till hur de nått de uppsatta målen.
En bedömning av arbetet med kvalitet kräver en hög grad av profes- sionell kompetens. Den av Kvalitetsgruppen skisserade modellen skulle förutsätta att sådana bedömningar gjordes inom regeringskansliet. En grundsats i den reform som redan genomförts är dock att bedömningar av kvaliteten på nationell nivå skall ske genom Kanslersämbetets för- sorg. Ämbetet har nämligen till uppgift att granska, stödja och stimulera kvalitetsutvecklingen vid universitet och högskolor.
Vi har därför valt en modell enligt vilken den slutliga resurstilldel- ningen baseras på Kanslersämbetets bedömningar av samtliga universi- tets och högskolors program för kvalitetsutveckling. Bedömningarna skall avse såväl ambitioner, såsom dessa uttrycks i planer fastställda av styrelsen, som genomförande av dessa.
Detta innebär att Kanslersämbetet får i uppgift att avgöra vad som är acceptabelt för sådana kvalitetsutvecklingsprogram. Allt eftersom med- vetenheten om dessa frågor ökar vid universiteten och högskolorna är det naturligt att också nivån för vad som bedöms som acceptabelt höjs.
Vi har fört ett resonemang om hur dessa bedömningar skall genomfö— ras. Vi har kommit till slutsatsen att bedömningarna huvudsakligen bör utföras av expertgrupper, i likhet med vad som gäller för forskningsrå- den.
Vi har också övervägt alternativet att expertgrupperna skulle ges en helt självständig ställning. Detta skulle emellertid innebära att de skulle få karaktären av myndigheter. Vi anser att det vore olämpligt att tillska- pa ytterligare myndigheter, varför vi har stannat för att föreslå att de knyts till Kanslersämbetet.
Vi återkommer med konkreta förslag i denna fråga i avsnitt 2.4.2.
Beredningens slutsats: Vi anser att statsmakternas resurstilldelning skall kopplas till en bedömning av respektive lärosätes program för kvalitets- utveckling och genomförandet av detta.
Dessa bedömningar skall göras av expertgrupper knutna till Kanslers- ämbetet, som därmed får i uppgift att avgöra vad som skall anses vara acceptabelt.
2.3. Universitets— och högskoleledningarnas ansvar för kvalitetsutveckling
Enligt första kapitlet 4 5 i högskolelagen skall verksamheten ”avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.”
Som framgår av bl.a. propositionen 1992/93:169 Högre utbildning för ökad kompetens och av Resursberedningens betänkande (SOU 1993:3) Ersättning för kvalitet och effektivitet har varje universitet och högskola ett eget ansvar för kvalitet och resultat.
Enligt vår uppfattning bör detta medföra att varje universitet och hög— skola har:
- tydliga beskrivningar av mål för utbildningen för varje nivå inom systemet, från övergripande mål för hela verksamheten till rimligt detal— jerade mål för enskilda kurser
- system för information, uppföljning och utvärdering på varje nivå in- om lärosätet
— system som tillvaratar resultaten av uppföljning och utvärdering på olika nivåer och anger lämpligaste vägar för utveckling av kvaliteten i verksamheten
Universitets— och högskoleledningarna måste aktivt ta ansvar för kvali- teten och för systemen för att säkra och utveckla denna. Detta är en för- utsättning för att alla — studenter, lärare och övrig personal - skall kun- na ta sitt ansvar för kvaliteten i verksamheten.
Systemen bör vara utformade så att informationen är mer detaljerad på lägre nivåer. Ett antal mått bör kunna användas som är dels gemen- samma för samtliga utbildningar inom universitetet/högskolan, dels spe— cifika för olika ämnesområden. Dessa mått bör vara utvalda så att de på ett rimligt sätt kan antas svara dels mot statsmakternas mål för verksam- heten, dels för de speciella mål som formulerats inom universitetet/hög- skolan. Varje universitet och högskola bör sedan fastställa vad som är rimliga resultat inom olika områden och vidta lämpliga åtgärder då de är otillräckliga. Det är vidare rimligt att definiera resultat såsom förbätt- ring över tiden snarare än i absoluta termer.
Vi ger i följande tabell exempel på mått som också används internatio- nellt som underlag när det gäller bedömning av grundutbildning och som i många fall också betraktas som indikatorer på kvalitet. Somliga är kvantitativa, medan andra är kvalitativa i form av bedömningar utförda av expertgrupper.
Kapitel 2
Tabell 1. Exempel på indikatorer som kan användas som underlag för bedöm- ning av grundutbildning Företeelse:
Studenternas förkunskaper
Studieinsatser och studieresultat
Forskningsanknytning i en utbildning
Lärares pedagogiska skicklighet
Lärares engagemang i undervis- ningens utveckling
Kurser och utbildningsprogram
Indikator:
Lägsta intagningspoäng (betygsgenom- snitt totalt och i för utbildningen rele— vanta ämnen, resultat på högskoleprov etc.).
Andel godkända studenter inom en utbildning. Bedömning av studieresultat genom externa examinatorer.
Tid som studenterna lägger ner på si- na studier.
Andel studenter som fullföljer hela studiekurser.
Andel studenter som går vidare till högre nivåer eller högre studier. Antalet kandidatexamina, antalet ma- gisterexamina.
Andel lärare som genomgått forskar- utbildning.
Andel undervisande lärare som också engagerar sig i forskning. Andel forskare som också engagerar sig i grundutbildningen.
Andel som genomgått pedagogisk ut- bildning.
Bedömning av pedagogisk skicklighet i samband med olika utvärderingar.
Andel lärare som deltar i pedagogiska utvecklingsprojekt, som författar ar- tiklar respektive böcker med pedago- gisk inriktning, medverkar i pedagogi- ska tidskrifter inom sitt ämnesområ— de.
Anslag från Rådet för grundläggande högskoleutbildning. De resurser som en institution lägger ner på förnyelse av undervisningsme- toder och undervisningsmaterial.
Hur överensstämmer kurserna/pro- grammen med universitetets/högsko- lans mål? (Bedömning t.ex. genom peer review).
Kurser och utbildningsprogram forts.
Undervisningens genomförande
Examination
Utvärdering
Kvalitetsutveckling
I vilken utsträckning är kurserna/pro- grammen relaterade till aktuell forsk- ning? (Bedömning t.ex. genom peer review.)
Hur mycket av egen forskning för lä- rarna in i undervisningen? Hur mycket är undervisningen inrik- tad på problemlösning och annan me- ningsfull studentaktivitet snarare än förmedling av fakta? (Bedömning ge- nom studentutvärderingar och peer review.)
Resultat av kursvärderingar under ut- bildningen och enkäter efter utbild- ningen. Förekomsten av ett belöningssystem för god undervisning.
Hur mycket är examinationen inrik- tad på problemlösning och djupinlär- ning snarare än reproduktion av fak- ta? (Bedömning genom peer review och kursvärderingar.) Hur väl svarar examinationen mot kursens mål? (Bedömning genom peer review och kursvärderingar.)
I hur stor utsträckning förekommer utvärdering av kurser och lärare un- der och efter varje kurs? I hur stor ut- sträckning förekommer uppföljande utvärderingar viss tid efter studiernas avslutning? I vilken utsträckning förekommer be- dömning av utvärderingarnas kvalitet genom utomstående experter? I hur stor utsträckning utnyttjas re- sultaten av utvärderingarna till för- bättring av undervisningen?
I vilken mån har institutionen (motsv.) ett effektivt system för att förbättra kvaliteten på lärare, utbild- ning och fysiska resurser?
Studievägledning I vilken mån har institutionen (motsv.) en fungerande vägledning och rådgivning för studenterna?
Internationalisering Andel studenter som deltar i interna- tionella utbytesprogram. Andel lärare som deltar i internatio- nella utbytesprogram. Andel kurser som ges på främmande språk. Andel resurser som avsätts för förbätt- ring av lärares språkfärdighet. Andel resurser som avsätts för förbätt- ring av studenternas språkfärdighet.
När det gäller jämställdheten skall universiteten och högskolorna årli- gen upprätta särskilda jämställdhetsplaner. Utifrån dessa planer kan ett antal indikatorer formuleras. Några exempel anges här.
Jämställdhet Andelen kvinnor respektive män in- om olika kategorier av lärare. Andelen kvinnliga respektive manliga studenter inom olika utbildningar. Andelen studieavbrott bland kvinnor respektive män inom olika utbild- ningar. Andelen avlagda examina bland kvin- nor respektive män inom olika utbild- ningar.
Inom yrkesinriktade akademiska utbildningar är det viktigt att följan- de tillmäts särskild vikt:
Yrkesrollen Graden av integration mellan teori
och praktik bedömd genom peer re- view. Hur väl svarar utbildningen mot de krav som den framtida yrkesrollen ställer? (Bedömning genom avnämar- undersökningar eller enkäter till f.d. studenter.) Kontakt med representanter för avnä- marna.
Vi menar att utformningen av universitetens och högskolornas inter- na resursfördelningssystem bör vara en angelägenhet för varje lärosäte, och att det väsentliga är att universitetet/högskolan följer upp sin verk- samhet i kontinuerlig dialog mellan de olika nivåerna i organisationen.
Om ett lärosäte väljer att använda indikatorer för sin interna resurs— fördelning kan de som anges i tabellen ovan användas som inspirations- källa och utnyttjas på ett antal olika sätt. Vi ger nedan tre exempel på hur detta kan göras. Andra metoder eller kombinationer av metoder som är relevanta för den lokala nivån kan också tänkas.
1. För att internt stimulera arbetet med kvalitetsutveckling kan en del av ett universitets eller en högskolas resurser avsättas för att premiera ansträngningar att uppnå högre kvalitet. Dessa medel kan av universi— tetsledningen fördelas bland sådana institutioner/enheter som gjort sär- skilda insatser för att förbättra sin kvalitet.
2. Universitetet/högskolan avsätter en viss andel av resurserna för att med hjälp av ett lämpligt urval av t.ex. de indikatorer som redovisas ovan premiera de institutioner som uppvisat särskilt goda resultat. Vilka indikatorer som används bestäms naturligtvis av varje universitet/hög- skola. Inom universiteten kommer troligen olika indikatorer att tilläm- pas för olika områden. Bland de resultat som premieras bör alltid finnas sådana som pekar på forskningsanknytning, på pedagogisk kvalitet och ansträngningar att utvärdera verksamheten. I förekommande fall kan också yrkeslivsanknytning vara en väsentligt faktor. Dessa båda modeller bygger på principer om belöningar för prestatio- ner i efterhand, och överensstämmer därmed med huvudprinciperna för de redan införda delarna av statsmakternas resurstilldelningssystem en— ligt vilket universiteten och högskolorna tilldelas medel på grundval av genomförda helårsprestationer och det faktiska antalet helårsstudenter. 3. En ytterligare möjlighet när det gäller den interna resursfördelning- en på universitet och högskolor är att efter en intern verksamhetsanalys i förväg avsätta resurser till stöd för utveckling av kvalitet enligt noga avvägda kriterier. Detta tillåter universitetet/högskolan att bedriva för- ändringsarbete på ett snabbare och mer systematiskt sätt. Ett sådant för— faringssätt är också användbart för att utveckla och stödja nödvändiga delar av verksamheten som visat sig fungera mindre väl. Detta kan t.ex. gälla obligatoriska kurser med grundläggande ämneskunskaper inom ett utbildningsprogram och riksunika ämnen eller utbildningar. Sammanfattningsvis anser vi att det avgörande för kvaliteten i grund- utbildningen är att ledningen bedriver ett systematiskt arbete för att ut— veckla kvaliteten. I detta ingår bl.a. att prioritera vilka åtgärder som skall vidtas och i vilken ordning.
Beredningens slutsats: Universitets- och högskoleledningarna måste i enlighet med universitets- och högskolereformens intentioner aktivt ta an- svar för kvaliteten i hela verksamheten och för de interna systemen för att säkra och utveckla denna. Det ankommer likaså på universitets- och högskoleledningarna att finna formerna för detta.
2.4. Statsmakternas ansvar för kvalitetsutveckling 2.4.1 Statsmakternas övergripande ansvar
Varje universitet och högskola har ett eget ansvar för att utveckla och bibehålla kvalitet. Statsmakterna har emellertid ett totalansvar för kvali- teten i den högre utbildningen. Detta ansvar omfattar såväl stöd och sti— mulans till alla lärosäten att utveckla sin verksamhet som granskning av detta arbete. Kanslersämbetet har tilldelats en viktig roll i båda dessa hänseenden.
Vi har redan i inledningen till detta betänkande (avsnitt 1.2) utförligt argumenterat för varför statsmakternas resurstilldelningssystem bör ut- formas på ett sådant sätt att det tydligt framgår för universiteten och högskolorna att det lönar sig att systematiskt arbeta för att höja kvalite- ten i grundutbildningen.
2.4.2. Beredningens förslag till utformning av kvalitetsdelen i resurstilldelningssystemet
Våra föregående resonemang kan sammanfattas i följande utgångspunk- ter, som vi anser bör gälla vid utformningen av vårt förslag att Kans- lersämbetet skall svara för bedömningen av universitetens och högsko- lornas kvalitetsutvecklingsprogram och genomförandet av dessa:
* Kvalitetsdelen av resurstilldelningen bör enligt vår uppfattning be- traktas som en nödvändig investering för utveckling av grundutbildning- en.
* Resurserna för kvalitetsutveckling bör också vara en integrerad del av de totala resurser som anvisas och därmed säkra kvaliteten i verksam- heten. Att utveckla kvaliteten skall vara ett ständigt pågående arbete som utgör en naturlig del i universitetens och högskolornas totala verk- samhet och skall inte ses som någonting separat.
* Det är universitets- och högskoleledningarnas ansvar att se till att hela verksamheten genomsyras av kvalitetstänkandet.
* Samtliga universitet och högskolor bör ges möjlighet att få del av kvalitetsmedel på samma eller liknande villkor. Detta innebär att de in- te särskilt skall behöva ansöka om medel för kvalitetsinsatser, utan att deras kvalitetsutvecklingsprogram, ambitioner, ansträngningar och re- sultat skall bedömas utifrån deras egna förutsättningar.
* De kunskaper och erfarenheter rörande kvaliteten vid universitet och högskolor som Kanslersämbetets arbete kommer att ge bör utnyttjas som underlag för den bedömning av programmen för kvalitetsutveck- ling som skall ligga till grund för resurstilldelningen. Det är däremot in- te lämpligt att ämbetet självt fördelar resurserna annat än i mycket be- gränsad utsträckning, eftersom det skulle innebära att ytterligare en be- slutsnivå skulle föras in mellan statsmakterna och lärosätena. Kanslers- ämbetet bör även i fortsättningen vara organiserat som ett expertorgan.
* Därutöver bör inte statsmakterna - riksdag och regering — ha ett direkt inflytande på fördelningen av kvalitetsdelen av resurserna.
Utifrån det nuvarande resurstilldelningssystemet framläggs nedan ett förslag till utformning av kvalitetsdelen.
I . Anslag som anvisas av riksdagen och beräkning av det slutliga anslaget
Fr.o.m. den 1 juli 1993 anslår riksdagen för ett budgetår i taget ett an- slag för grundutbildning till varje universitet och högskola. Detta anslag — som är ett maximibelopp — består av ett gemensamt takbelopp för stu- dentpeng och ersättning för helårsprestationer samt ersättning för even- tuella särskilda åtaganden. För varje utbildningsområde eller grupp av utbildningsområden finns en ”prislapp” för studentpeng respektive pre- stationsersättning.
Varje månad betalas en tolftedel av anslaget ut till universitetet/hög- skolan. Efter budgetårets slut gör varje universitet och högskola en redo- visning av det faktiska antalet registrerade studenter (helårsstudenter) och deras uppnådda helårsprestationer. Denna redovisning ligger till grund för den slutliga anslagsavräkningen, vilken ingår i årsredovisning- en. Granskning av redovisningen görs därefter av Riksrevisionsverkets revisorer.
Eventuellt icke-utnyttjat takbelopp kan sparas till senare år under ak- tuell treårig planeringsperiod. Återbetalning av icke-utnyttjade delar av takbeloppet sker därför först vid treårsperiodens slut. (Däremot sker in— betalning av ränta för icke-utnyttjat takbelopp efter varje år.)
Vårt förslag om en kvalitetsdel i resurstilldelningssystemet innebär att anslaget för grundutbildning årligen kan anvisas på samma sätt som nu av riksdagen. Anslaget föreslås i fortsättningen — förutom eventuell er- sättning för särskilda åtaganden — utgöras av
dels ett takbelopp för ersättning för helårsstudenter och helårspresta— tioner (95 procent av nuvarande nivå för respektive takbelopp),
dels ett kvalitetsbelopp (5 procent av nuvarande takbelopp - dvs. ex- klusive lokalkostnader — totalt ca 330 miljoner kronor årligen för hela grundutbildningen).
Således måste också ”prislapparna” för Studentpengen och presta- tionsersättningen reduceras på motsvarande sätt, t.ex. genom en generell neddragning med fem procent. I det här föreslagna resurstilldelningssy- stemet, som blir tredelat, kommer därmed i princip lika stora resurser att kunna tilldelas samma verksamhetsvolym som i det nuvarande syste- met.
Vi har diskuterat två möjligheter beträffande kvalitetsdelen, dvs. kvali- tetsbeloppet. Antingen kan det vara ett fast årligen beräknat belopp per lärosäte eller också kan det göras rörligt, dvs. beroende av det slutligt ut- betalda ersättningsbeloppet för studentpeng och helårsprestationer.
Det senare alternativet är det mest logiska eftersom det innebär att kvalitetsdelen blir direkt proportionell mot den verkliga utbildningsvo- lymen, dvs. alltid kommer att utgöra högst fem procent.
Praktiska — beräknings- och redovisningsmässiga - skäl kan emellertid tala för ett fast kvalitetsbelopp. I detta alternativ kommer beloppet att med tidsfördröjning anpassa sig till den verkliga utbildningsvolymen för varje lärosäte, då hänsyn kommer att tas till utfallet vid fastställandet av takbeloppen för kommande treårsperiod.
Vi har också fört en diskussion om storleken på kvalitetsbeloppet. Ut- gångspunkten har varit att det skall utgöra en procentuell andel av de re- surser som i dag utbetalas till ett lärosäte för studentpeng och ersättning för helårsprestationer. Denna andel bör inte vara så stor att osäkerheten om utfallet äventyrar lärosätets planering av verksamheten, men inte så liten att den får försumbar effekt. Vi har bedömt intervallet 3-8 procent som möjligt och har stannat vid att föreslå 5 procent. För budgetåret 1995/96 föreslår vi 3 procent. Skälet för denna lägre nivå är att erfaren- heterna av det nya resurstilldelningssystemet ännu är begränsade, samti- digt som alla lärosätens kvalitetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut.
Liksom i de hittills införda delarna av systemet bör en tolftedel av an- slaget betalas ut till respektive lärosäte varje månad, dvs. inklusive kvali- tetsbeloppet. Hur stor del av detta belopp som universitetet/högskolan får behålla avgörs dock först efter den bedömning av programmet för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta som Kanslersämbetet fö- reslås göra (jfr p. 2 nedan). Kvalitetsbeloppet ingår i den årliga anslags- avräkningen som därmed kan göras på samma sätt som nu. Detaljerna rörande den tekniska utformningen av anslagssystemet bör övervägas yt- terligare.
Kanslersämbetets bedömning av kvalitetsutvecklingsprogrammet och genomförandet av detta bör - liksom hur utbildningsuppdraget i övrigt har fullgorts — vägas in när statsmakterna fattar beslut om lärosätets ut- bildningsuppdrag för kommande treårsperiod.
2. Kanslersämbetets bedömning av universitetens och högskolornas program för kvalitetsutveckling och genomförandet av dessa
En nödvändig förutsättning för att universiteten och högskolorna stän- digt skall kunna förbättra sin kvalitet är att de systematiskt arbetar med kvalitetsutveckling. Vi anser därför att det är detta arbete och inte varje enskild del i verksamheten som bör bedömas och att det är resultatet av dessa bedömningar som bör utgöra grunden för kvalitetsdelen i resurs- tilldelningen.
Vi har fört ett resonemang om huruvida bedömningarna bör göras på fakultets-lområdesnivå eller på universitets-lhögskolenivå, och har enats om det senare alternativet. Det är nämligen viktigt att universite- tet/högskolan arbetar på att utveckla hela verksamheten och att resurs— tilldelningssystemet ger incitament för att arbeta med helheten. Ett så- dant synsätt bidrar till att universitetet/högskolan på ett mer effektivt sätt kan utveckla sina starka sidor och ge stöd åt de viktiga delar som behöver förbättras. Det gör det också möjligt för varje lärosäte att göra
jämförelser över tiden, snarare än att enskilda delar av verksamheten jämförs med liknande delar vid andra lärosäten.
Vid bedömningen bör hänsyn tas dels till fastställda planer för utveck- ling, dels till uppnådda resultat i förhållande till uppsatta mål och slutli- gen till varje lärosätes särskilda förutsättningar.
De kvalitetsutvecklingsprogram som universitet och högskolor under november 1993 redovisat till Utbildningsdepartementet bör inledningsvis fastställas av respektive lärosäte i samråd med Kanslersämbetet. Detta ar- bete bör inledas omgående.
Vi har i avsnitt 2.2.3 redovisat skälen för varför Kanslersämbetet bör ges uppgiften att bedöma kvalitetsprogrammen och genomförandet av dessa. Ämbetet har enligt sin instruktion till uppgift att granska, stödja och stimulera kvalitetsutvecklingen vid universitet och högskolor. Vi fö- reslår därför att ämbetet - i ett tillägg till sin instruktion — får i uppgift att organisera de bedömningar som skall utgöra underlag för den slutli- ga beräkningen av kvalitetsbeloppet.
Vi anser att statsmakterna inte skall föreskriva i detalj hur Kanslers- ämbetet skall genomföra bedömningarna. I enlighet med grundtanken för ämbetets verksamhet skall bedömningarna göras av expertgrupper. I detta fall skall experterna vara väl förtrogna med kvalitetsutveckling in— om högskoleutbildning. Vidare bör resultat och kunskaper som ämbetet erhållit vid utförandet av sina övriga uppgifter kunna utnyttjas vid den sammanvägda bedömningen av ett lärosätes totala program för kvalitets- utveckling. Det bör således understrykas att uppgiften inte är att bedöma kvaliteten i verksamheten.
Vid varje bedömningstillfälle fastställs varje lärosätes aktuella nivå be- träffande dess program för kvalitetsutveckling, liksom vad som bör för- bättras. På så vis stöds universiteten och högskolorna i sitt arbete att kontinuerligt öka kvaliteten i verksamheten. Det blir också naturligt att nivån för vad som bedöms vara acceptabla program successivt höjs.
En bedömning föreslås göras av varje lärosäte en gång per treårspe- riod. Denna skall resultera i att Kanslersämbetet avger ett sammanfat- tande omdöme om respektive universitet och högskola utifrån dess pla- ner och hittills uppnådda resultat när det gäller kvalitetsutvecklingen.
De övriga två åren i en treårsperiod föreslås att Kanslersämbetet bara gör stickprovsundersökningar, närmast bara för att förvissa sig om att inget avgörande inträffat som skulle föranleda ett förändrat omdöme. Om så inte är fallet kvarstår således omdömet från den tidigare bedöm- ningen under hela treårsperioden.
För att tillse att alla universitet och högskolor hinner få en bedöm- ning av genomförandet av det tidigare fastställda utvecklingsprogrammet innan det föreslagna resurstilldelningssystemet skall börja tillämpas fö- reslår vi att Kanslersämbetet inleder detta arbete redan under budgetåret 1994/95. Resterande lärosäten skall sedan bedömas under budgetåret 1995/96. Detta innebär att samtliga universitet och högskolor kan få sitt första omdöme innan budgetåret 1995/96 gått till ända, dvs. före juni månads utgång 1996.
Den ovan skisserade tidplanen innebär att kvalitetsbeloppet skulle kunna ingå i resurstilldelningssystemet med tre procent fr.o.m. budgetå- ret 1995/96 för att tillämpas fullt ut med fem procent fr.o.m. nästa tre- årsperiod, dvs. 1996/97—1998/99. För att undvika att det går slentrian i tilllämpningen av systemet bör det nu föreslagna systemet utvärderas ef- ter den perioden, dvs. tidigast under budgetåret 1999/2000.
Vi föreslår slutligen att Kanslersämbetet efter avslutad bedömning av respektive kvalitetsprogram och genomförandet av detta avger ett utlå- tande, som avslutas med exempelvis ett av följande fem sammanfattande omdömen:
* Väl utvecklat * Aceeptabelt * Inte helt acceptabelt * Outvecklat
* Ej acceptabelt Remissinstanserna bör särskilt uppmanas att lämna synpunkter på ut- formningen av bedömningsskalan och tillämpningen av denna enligt p. 3 nedan.
3. Beräkning av det slutliga kvalitetsbeloppet
Utifrån Kanslersämbetets sammanfattande omdöme får respektive läro- säte självt varje år beräkna hur stor del av kvalitetsbeloppet det slutligt kan tillgodoräkna sig. En tillämpning av bedömningsskalan skulle kun- na göras enligt följande. * Lärosäte vars program erhållit omdömena Väl utvecklat eller Ac- ceptabelt får behålla hela beloppet. * Lärosäte vars program erhållit omdömet Inte helt acceptabelt får be- hålla 60 procent av beloppet. * Lärosäte vars program erhållit omdömet Outvecklat behåller endast 20 procent av beloppet. * Lärosäte vars program bedömts som Ej acceptabelt får inte behålla någon del av kvalitetsbeloppet.
4. Användningen av ej tillgodoräknade kvalitetsbelopp
I motsats till vad som gäller beträffande takbeloppen bör det enligt vår mening inte vara möjligt för universiteten och högskolorna att spara det utrymme som eventuellt inte kunnat tillgodoräknas av kvalitetsbelop- pet. Detta icke-utnyttjade utrymme skall efter anslagsavräkningen över- föras till Kanslersämbetets disposition.
Ämbetet får sedan fördela dessa medel till de universitet och högsko- lor som har utarbetat planer för projekt för stöd och/eller utveckling, dvs. sådana investeringar som är särskilt angelägna. Denna ordning krä- ver — i likhet med vad som gäller för de ickeutnyttjade takutrymmena — ett bemyndigande från riksdagen till regeringen. Regeringen bör sedan i
de årliga regleringsbreven utfärda bestämmelser om det ovan beskrivna förfarandet.
Vi bedömer att 10—15 miljoner kronor bör vara tillräckligt för att fi- nansiera de ökade kostnader som bedömningsarbetet medför för Kans- lersämbetet. Vi anser att det bör vara möjligt att finansiera detta inom ramen för de totala resurser som finns till förfogande för högre utbild- ning och forskning.
Beredningens förslag: Statsmakterna har ett ansvar för kvaliteten i det svenska universitets- och högskolesystemet. Ett sätt att ta detta ansvar är utformningen av statsmakternas resurstilldelningssystem, vars kvantitati- va delar i form av studentpeng och ersättning för prestationer, i enlighet med riksdagens principbeslut, skall kompletteras med en del som skall främja kvaliteten, ett kvalitetsbelopp.
Vi föreslår att resurstilldelningen i detta avseende baseras på en be- dömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och ge- nomförandet av detta. Ansvaret för denna bedömning föreslås åligga Kanslersämbetet, som får i uppdrag att göra en rullande bedömning av samtliga universitet och högskolor. Under varje treårsperiod skall en be- dömning göras av varje lärosäte. De övriga två åren görs endast stick- provsmässiga undersökningar.
Fr.o.m. treårsperioden 1996/97-1998/99 föreslår vi att fem procent av de totala resurserna för grundutbildning avsätts för kvalitetsdelen av re- surstilldelningssystemet. För budgetåret 1995/96 föreslås tre procent. Skälet för den lägre nivån är att erfarenheterna av det nya resurstilldel- ningssystemet ännu är begränsade, samtidigt som alla lärosätens kvali- tetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut.
Kvalitetsbeloppet föreslås ingå i det anslagsbelopp som betalas ut varje månad i förskott. Varje universitet och högskola får behålla de utbetalda medlen i förhållande till hur programmet för kvalitetsutveckling och dess genomförande bedömts. De delar av kvalitetsbeloppet som lärosätet inte får tillgodogöra sig inbetalas årligen till Kanslersämbetet. Dessa medel får sedan fördelas till angelägna utvecklings- respektive stödprojekt.
2.5. Referenser och övrig använd litteratur
Bauer, M. (1992a), Quality Assurance in a European Perspective. Före- drag om kvalitet i den högre utbildningen vid Kungliga Vetenskapsaka— demiens och Högskolans Grundutbildningsråds gemensamma symposi- um 26 oktober 1992.
Bauer, M. (1992b), Erfarenheter av utveckling och användning av Per- formance Indicators för högre utbildning och forskning i några OECD— länder, i Uppsatser om möjliga kvalitetsindikatorer för grundläggande högskoleutbildning. Diskussionsunderlag till Resursberedningens semi- narium 2 december 1992.
Kapitel 2
Callert, R. (1992), Kvalitet i akademisk grundutbildning. Sveriges Akade- mikers Centralorganisation.
Carr, D. & Littman, I. (1991), Excellence in Government. Total Quality Management in the I 990's. Coopers - Lybrand.
Eliasson, K. (1993), Prestationsrelaterad resurstilldelning i högre utbild- ning: Erfarenheter från Förenta Staterna. Reserapport utarbetad inom Utbildningsdepartementet (stencil).
Ellis, R (red.) (1993), Quality Assurance for University Teaching. Buck- ingham: The Open University Press.
Higher Education News (juni 1993).
Högskoleutredningen (1992), Frihet, Ansvar, Kompetens. Grundutbild- ningens villkor i högskolan. SOU 1992:1 .
IVA (1990), Civilingenjörsutbildningens kvalitet. Ingenjörsvetenskapsaka- demien.
Linke, R.D., (1992), Some principles for application of performance indicators in higher education. Higher Education Management, Vol 4, No. 2.
Regeringens proposition 1992/93:169, Högre utbildning för ökad kompe- tens.
Sizer, J., Spee, A. and Bormans, R. (1992), The röle of performance in- dicators in higher education. Higher Education 24, 1992.
Spanbauer, J. (1991), Federal Quality Institutes. A Quality System for Education. Fox Valley Technical College: ASOC Press.
Utbildningsdepartementet (1993), Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högsko- leutbildning. Delbetänkande av Resursberedningen. SOU 1993:3 .
Kapitel 2
3 Resultat- och aktivitetsrelaterad resurstilldelning till forskning och forskarutbildning
3.1. Bakgrund
För universitet och högskolor infördes den 1 juli 1993 stora förändring— ar, bl.a. började en ny högskolelag och en ny förordning att gälla. För fakulteternas del återstår att se över principerna för statsmakternas re- surstilldelning.
Forskning är ett centralt och politiskt prioriterat område. Regering och riksdag fattar de övergripande besluten avseende resursfördelningen mellan olika forskningsområden. Dessa beslut omfattar också resursför- delningen mellan de olika fakultetsområdena. Viktiga politiska beslut är likaså resursfördelningen mellan universitet och högskolor belägna i olika delar av landet. Vårt förslag utgår från att dessa övergripande be- slut även fortsättningsvis skall fattas av statsmakterna.
Medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakultetsvis under ett anslag till vart och ett av universiteten och högskolorna som hör till Utbildningsdepartementets område och till vilka fakulteter är knutna. Fakultetsomrädena är för närvarande följande: humaniora, teologi, juri- dik, samhällsvetenskap, medicin, Odontologi, farmaci, naturvetenskap, teknik och temaorienterad forskning. Sammanlagt anvisas för budget- året 1993/94 ca 4,2 miljarder kronor under fakultetsanslagen.
Fakultetsanslagen utgör ungefär 40 procent av de totalt tillgängliga re- surserna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högsko- lor. Andelen har minskat under en lång följd av år för att möjligen ha ökat något under 1990-talet. Hur stor andelen är beror inte i någon stör- re utsträckning på förändringar av fakultetsanslagens storlek utan på va- riationer beträffande anslagen från externa Hnansiärer, såsom anslag från forskningsråd, sektorsforskningsanslag och anslag från näringslivet. Sådana anslag har ökat i sådan utsträckning att fakultetsanslagen, som tidigare utgjorde den absolut övervägande delen av anslagen, således nu- mera utgör mindre än hälften.
Tabell 2. Anslag2 till forskning (milj.kr.) 1991/92 för fakultetsområdena SOU 1993:102 (exkl. lokalkostnader) Kapitel 3
Övriga Övriga Anslag statliga svenska Summa Fakultets- från forsk- anslag forsknings- Fakultet anslag forsknings- ningsan- råd slag
Humanistisk Teologisk
Juridisk Samhällsvetenskaplig Medicinsk Odontologisk Farmaceutisk Matematisk-naturv.
Från fakultetsanslagen finansieras professurer, lektorers arbete inom forskning, forskarassistenttjänster, studiefinansiering inom forskarutbild- ningen och andra kostnader inom forskarutbildningen, teknisk och ad- ministrativ personal, materiel och viss utrustning samt forskningens och forskarutbildningens andel av vissa gemensamma kostnader inom uni- versitet och högskolor t.ex. förvaltning och bibliotek.
De nuvarande anslagen är resultatet av en lång följd av forskningspo- litiska beslut. Inte annat än översiktligt har dessa inneburit en samlad bedömning av resurserna i relation till uppnådda resultat och faktisk aktivitet inom de olika fakulteterna.
3.2. Tänkbara resultat- och aktivitetsmått
3.2.1. Utgångspunkter
Den huvudsakliga verksamheten vid universitet och högskolor utgörs av utbildning och forskning. Vi anser det vara möjligt att med en genom- tänkt incitamentsstruktur i resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning öka effektiviteten, höja kvaliteten och optimera re- sursanvändningen. Därutöver bör incitament skapas för att i högre grad uppfylla övriga mål som finns angivna i högskolelagen . Dessa mål, som anges i första kapitlet, är:
Kvalitet och effektivitet i forskning (4 &) Kvalitet och effektivitet i forskarutbildning (4 5) Forskningsinformation och teknikspridning (2 5)
2I denna tabell anges utnytg'ade medel. Resursberedningens förslag avser dock beviljade medel.
Jämställdhet mellan kvinnor och män (5 $) Internationalisering och internationell förståelse (5 5)
Vår utgångspunkt har varit att ett resultat- och aktivitetsrelaterat re- surstilldelningssystem måste vara rimligt enkelt att tillämpa. Detta inne- bär att det bör bygga på så entydiga mätuppgifter som möjligt och att uppgiftsinsamlandet i sig inte skall vara förenat med stora extrakostna- der. I möjligaste mån bör nyckeltal/indikatorer bygga på befintlig stati- stik eller sådan ny statistik som är enkel att ta fram.
Att hitta mätparametrar och mätmetoder som på ett tillräckligt bra sätt speglar verksamhetsmålen har därför varit en viktig del av vårt arbe- te med dessa frågor.
Det är också viktigt att systemet är lättförståeligt så att de berörda själ- va kan förutse resultaten i anslagstermer. Planerade åtgärder vid en fa- kultet måste kunna diskuteras i termer av förväntade ökningar eller minskningar av anslagen.
Samtidigt måste resurserna fördelas efter kriterier som upplevs som rimliga och rättvisa. Uppfattas systemet som felaktigt torde det mesta av fördelarna med incitamentsstrukturen gå förlorade. Det föreligger inte några krav på absoluta mått utan det räcker med parametrar som be— skriver relativa skillnader. Tänkbara parametrar bör direkt mäta upp- nådda resultat eller aktivitet — t.ex. publicering, examination o.dyl. - men kan också beskriva ett positivt tillstånd. Forskarrörlighet och för— troendeuppdrag kan vara exempel på det senare.
I det följande diskuterar vi för- och nackdelar med olika tänkbara pa- rametrar.
Slutligen måste risken för att olika parametrar speglar samma sak hanteras på ett sätt som gör att de inte förstärker varandra.
3.2.2. Forskning och kvalitet
Publikationer
Skriftligt redovisad forskning i olika publikationer utgör ett potentiellt bra mått på forskningsaktivitet och kvalitet. Inom de flesta fakulteter re- dovisas forskningen i internationella tidskrifter där innehållet bedöms av andra forskare (s.k. refereeförfarande). En bedömning baserad på in- ternationell publicering innebär att forskningen bedöms av en stor grupp forskare och relateras till internationell forskning. Antalet publi- kationer och var de publiceras torde i teorin vara det bästa kvalitetsmåt- tet på forskning inom medicinsk, odontologisk, farmaceutisk, matema- tisk-naturvetenskaplig, teknisk samt delar av samhällsvetenskaplig fakul- tet och temaforskningen. Även för juridisk, humanistisk och teologisk fakultet bör publikationer vara ett gott mått, men här är bedömningssy— stemet inte lika utvecklat.
För att kunna använda publikationer som ett kvalitetsmått måste en tydlig kvalitetsviktning ske. En sådan kan utföras medelst s.k. impact-
analys. (Artiklarna vägs i förhållande till hur ofta tidskriften citerats.) Universitetens och högskolornas åmnesstruktur skiljer sig emellertid åt och olika ämnesområden har olika publiceringstraditioner. Jämförelser mellan universitet och högskolor försvåras därigenom.
Parametern vetenskaplig publicering brister emellertid framför allt i enkelhet. Den bör därför för närvarande inte ingå i ett aktivitetsbaserat system. Värdet av att utnyttja de synnerligen omfattande kvalitetetsbe— dömningssystem som tidskriftspublikationer utgör, gör dock att den fortsatta metodutvecklingen inom området bör följas.
Externa anslag
Externa anslag utgör ett mått på forskningsaktivitet. Sådana anslag för- delas antingen utifrån rent vetenskapliga kriterier eller med större eller mindre inslag av andra bedömningsgrunder. Den vetenskapliga pröv- ning som kännetecknar forskningsrådens anslagsfördelning innebär en garanti för god vetenskaplig kvalitet. Anslag som fördelas efter liknande kriterier, vilket innefattar anslag från såväl vissa stiftelser som vissa sek- torsorgan, bör därför kunna användas som underlag vid fördelning av fakultetsanslag. Det är också ett enkelt mått som med framgång använts i de fördelningssystem som tillämpats inom flera fakulteter vid åtskilliga universitet och högskolor under relativt lång tid.
Ett problem är att många forskningsfonder har en snäv inriktning. De fakulteter, vilkas ämnesstruktur eller geografiska lokalisering passar fon- dernas begränsningar, har därigenom ett försteg. I de allra flesta fall tor- de dessa inte ha någon större betydelse. Anslag från fonder med uttalat geografisk begränsning bör dock inte ingå i ett mått på forskningsaktivi- tet. Anslag till dyrbar utrustning (överstigande 2 miljoner kronor) bör inte heller ingå i underlaget, eftersom deras storlek beror mer på kost- naden för den utrustning som är nödvändig än den visade aktiviteten. s.k. big science skulle annars gynnas otillbörligt.
Utländska gästforskare
Antalet utländska gästforskare torde utgöra ett gott kriterium på en fa- kultets internationella renommé och kvalitet. Ett incitament för att öka antalet gästforskare skulle dessutom väl överensstämma med de mål för internationalisering som gäller för samtliga universitet och högskolor.
Statistiska centralbyrån (SCB) har försökt mäta antalet gästforskare utifrån Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) uppehålls- och arbetstillstånd år 1989. Uppgifterna har emellertid utsatts för hård kritik. Sannolikt måste uppgifter om antalet gästforskare samlas in i särskild ordning om de skall kunna användas som parameter i ett resultat- och aktivitetsrela- terat resurstilldelningssystem. När sådana uppgifter finns tillgängliga an- ser vi att det kan vara rimligt att ta med denna parameter vid beräk- ningen av anslagen.
Kriterierna på gästforskare bör enligt vår mening vara minst postdok— tornivå. Samtidigt bör besöket ha en viss varaktighet. Ett problem i sam- manhanget torde vara att det oftast saknas rutiner för att dokumentera dessa gästforskares vistelse på respektive institution.
Vi anser att det vore värdefullt om berörda universitet och högskolor i samband med remissbehandlingen av detta betänkande särskilt kunde kommentera möjligheterna att få fram tillförlitliga uppgifter beträffande utländska gästforskare.
Utmärkelser och uppdrag
Utmärkelser och uppdrag i vetenskapssamhället är i många fall tecken på hög kvalitet i forskningen. Det är dock mycket svårt att värdera olika utmärkelser sinsemellan och de baseras dessutom ofta på forskning som genomförts en ganska lång tid före själva utdelandet. I ett nationellt sy- stem torde inte dessa parametrar vara lämpliga att använda.
Forskarrörlighet
Rörligheten bland forskarna är exempel på en parameter som mäter ett eftersträvansvärt tillstånd och inte faktisk produktion. I Sverige anses allmänt att forskarnas rörlighet är för liten. I alltför hög utsträckning stannar nyblivna doktorer på sin institution och genomför hela sin fors- karkarriär där. Ett ekonomiskt incitament till att anställa forskare från andra fakulteter och att stimulera sina egna till att söka sig till nya fors- kargrupper vore därför positivt för svensk forskning. Rörligheten är re- lativt lätt att mäta utifrån statistiken över statsanställda, men denna återspeglar inte direkt aktivitet och kvalitet i fakultetens verksamhet, varför den inte är lämplig att använda som kriterium för statsmakternas resurstilldelning.
3.2.3. Forskarutbildning
Kvalitetskontrollen av examination i forskarutbildningen är väl utveck- lad vad gäller innehåll och former och skall i princip vara likvärdig över landet. Därför utgör antalet examinerade i forskarutbildningen ett bra mått på utbildningens effektivitet. Måttet är enkelt och ger ett starkt incitament för att öka antalet forskarutbildade.
Det vore möjligt att införa ett beräkningssätt för forskarutbildningen som baseras på både examination och antalet registrerade i forskarut- bildningen. Det allt överskuggande problemet i forskarutbildningen är emellertid låg examinationsfrekvens, varför incitament bör ges till att öka denna och inte till att anta så många som möjligt till forskarutbild- ning. Resurstilldelningen bör således enligt vår mening relateras till an-
Kapitel 3
talet examinerade, varvid det är realistiskt att vikta licentiatexamen som hälften av doktorsexamen.
En annan möjlighet vore att på samma sätt som i grundutbildningen, anslå en summa pengar för varje examen (prestation) i forskarutbild- ningen. Kurser och avhandlingsarbete skiljer sig dock mycket kraftigt mellan fakulteter och ämnen, varför det skulle vara svårt att åstadkom- ma en rättvisande och konkurrensneutral ”prissättning”. Ett system med styckkostnader i kombination med andra aktivitetsparametrar skul- le enligt vär uppfattning bli komplicerat och svåröverskådligt.
3.2.4. Forskningsinformation, teknikspridning och kontakt med näringslivet
Hur väl fakulteterna löser högskolans s.k. tredje uppgift, dvs. att sprida sin kunskaper till övriga samhället, skulle kunna utgöra grund för fa- kultetsanslagens fördelning. Ett antal olika parametrar är möjliga att mäta och att använda.
Antal patent, storlek och antal forskningsbolag, projekt i samarbete med näringslivet, populärvetenskaplig produktion, deltagande i sam- hällsdebatten, deltagande i allmänsamhälleliga organ, särskild informa- tionsverksamhet och vetenskapsjournalistik är exempel på möjliga para- metrar. Frånsett fallet patent finns dock inga färdiga lösningar på hur statistik skulle samlas in och bearbetas. Om samhällets krav på universi- tetens och högskolornas utåtriktade verksamhet skulle öka kraftigt, skulle dock någon eller några av dessa aktiviteter kunna utgöra grund för ekonomiska incitament.
Vad gäller patent och forskningssamarbete med näringslivet anser vi att regeringen i 1993 års forskningsproposition anvisat tillräckligt starka incitament. En ytterligare styrning över fakultetsanslagen bedömer vi därför inte vara nödvändig.
3.2.5. Jämställdhet
Ett av högskolelagens mål är ökad jämställdhet mellan könen (1 kap. 5 5). En ökad andel kvinnor i forskningen torde dessutom ha en rent kva— litetshöjande effekt genom att hittills outnyttjade begåvningsresurser tas bättre till vara. I den senaste forskningspropositionen finns ett tio- punktsprogram för ökad jämställdhet där de ekonomiska resurserna framför allt läggs på jämställdhetsarbete och på kvinnor inom forskarut- bildningen. Utifrån regeringens och riksdagens tydliga markering för ökad jämställdhet, högskolelagens formulering och den förväntade kva- litetshöjande effekten på forskningen är det rimligt att låta fakultetsan- slagen påverkas av parametrar kopplade till jämställdheten. Tjänstetillsättningar och antagning till forskarutbildning skall enligt vår uppfattning endast ske på grundval av de sökandes meriter och lämplighet. Att ge ett ekonomiskt incitament till fakulteterna att använ-
da sina resurser så att fler kvinnor utexamineras innebär dock inte nå- gon kvotering av tjänstetillsättningarna och ingen egentlig påverkan på tjänsteförslagsnämnder och institutioner. Fakulteterna kan däremot ge- nom en aktiv rekryteringspolitik samt ett ökat stöd under utbildningen och i karriärutvecklingen öka antalet kompetenta kvinnor som ges möj- lighet att fullfölja sin forskarutbildning. För detta bör statsmakterna en- ligt vår uppfattning ge fakulteterna ett ekonomiskt incitament.
3.2.6. Internationalisering
Utnyttjandet av antalet utländska gästforskare som parameter har be- rörts ovan. Det finns emellertid andra tänkbara sätt att mäta internatio- nella kontakter. Sampublicering med utländska forskare, anslag från in- ternationella och utländska organ samt transnationella projekt är möjli- ga parametrar. Antalet gästforskare torde dock enligt vår uppfattning va— ra den bästa parametern, möjligen i kombination med utländska anslag.
3.3. Beredningens förslag
Ett resultat— och aktivitetsbaserat system för tilldelning av resurser till fakulteterna bör enligt vår uppfattning helst innehålla parametrar som beskriver fakulteternas båda huvudverksamheter, dvs. forskning och forskarutbildning. Examination i forskarutbildning är därför en själv- klar parameter och till denna bör läggas andelen vetenskapligt kvalitets- bedömda anslag från externa finansiärer. Vår bedömning är vidare att en särskild viktning för examination av doktorander från underrepre— senterat kön skulle förbättra rekryteringen av begåvade forskare. Utifrån denna bedömning utvecklar vi vårt förslag närmare i det följande.
3.3.1. Andelen av fakultetsanslaget
Fakultetsanslagen utgör riksdagens främsta medel för att styra forskning- en vad avser regional fördelning, forskningsinriktning, prioritering av särskilda satsningar osv. Vi har utgått från att resurstilldelningen till vart och ett av fakultetsområdena alltfort skall vara en fråga för statsmakter- nas övergripande bedömning. Även de uppenbara svårigheterna att jäm- föra prestationer mellan skilda fakultetsområden talar för att ett resul- tat— och aktivitetsbaserat resurstilldelningssystem endast bör avse fördel- ningen mellan fakulteterna inom ett och samma fakultetsområde.
Självfallet måste statsmakterna även i fortsättningen ha möjlighet att prioritera fakulteter och att fördela medel utifrån andra grunder än dem som ett resultat- och aktivitetsrelaterat system bygger på. Vissa fakulteter kan behöva stödjas särskilt i ett uppbyggnadsskede eller i de fall andra faktorer medför en förhållandevis lägre aktivitet.
Kapitel 3
Den andel av anslagen som resultat- och aktivitetsrelateras bör vara så stor att incitamenten i systemet får ett tydligt genomslag men samti- digt ge statsmakterna ett tillräckligt utrymme för andra bedömningar. Fakultetsgruppen gjorde bedömningen att 30 procent — i vissa fall 25 procent - av fakultetsanslagen borde relateras till resultat- och aktivitets— mått. Gruppen framhöll också att ett sådant system kontinuerligt måste följas upp och förändras, både med avseende på ingående parametrar och den andel av anslagen som borde ingå i systemet.
Beredningen avstår för sin del från att ta definitiv ställning till vilken andel som är den lämpliga. Denna fråga bör i stället belysas av berörda universitet och högskolor i remissen av detta betänkande.
3.3.2. Lämpliga resultat- och aktivitetsmått
Det finns ingen fast norm för hur stor andel av fakultetsanslaget, som används till forskarutbildning. Öronmärkta anslag till studiestöd utgör i medeltal 20 procent av fakultetsanslaget och därtill kommer kostnader för handledning, kurser, material osv.
Examina i forskarutbildningen är starkt relaterade till fakultetsansla- gets storlek (jfr UHÄ-rapport 1992:9), vilket talar för att samma modell kan användas inom samtliga fakultetsområden.
Examinationen i forskarutbildningen samvarierar i hög grad även med andra anslag än fakultetsanslagen. Regressionsanalyser som Fakul- tetsgruppen genomfört visar entydigt att mängden vetenskapligt prövade externa anslag signifikant samvarierar med andelen examinerade. För vissa fakultetsområden föreligger en signifikant samvariation även med övriga externa anslag. Samvariationen innebär inte säkert att det finns ett orsakssamband - den kan t.ex. till stor del bero på att en god forsk- ningsmiljö genererar både vetenskapligt prövade externa anslag och god examination i forskarutbildningen. Beredningens expertgrupp har prö- vat att införa korrigeringar för externa anslag och konstaterat att effek- ten blir liten i absoluta tal. Vår bedömning är därför att det inte finns tillräckligt starka skäl för att komplicera beräkningsmodellen med kor- rigeringar för de totala anslagen.
För att inte hindra att universiteten och högskolorna uppmuntrar doktorander att avsluta sin forskarutbildning utomlands föreslår vi att sådana forskarexamina som avlagts vid ett utländskt universitet också får räknas in i de fall utbildningen har finansierats av den svenska fakulte- ten.
3.3.3. Olika vikter för examination
Andelen kvinnliga doktorer har ökat kontinuerligt under flera decen- nier, men ligger fortfarande endast på knappt 30 procent totalt. Det finns således skäl att stimulera antagning, utbildning och examination av kvinnliga doktorander, vilket enklast kan ske genom att låta exami—
nerade kvinnor väga tyngre än män vid anslagsfördelningen. Vi har valt att använda vikten 1,25 för examinerade doktorer av underrepresenterat kön. Expertgruppen föreslog för sin del vikten 2, men enligt beredning- ens uppfattning skulle detta ge en orimligt stor skillnad mellan könen. Vi menar att fakulteterna med den förordade vikten 1,25 får ett tillräck- ligt tydligt incitament att verka för bättre jämställdhet.
Licentiater av underrepresenterat kön bör ges vikten 0,625, medan li- centiater av icke-underrepresenterat kön bör ges vikten 0,5. Doktorer som redan tagit ut en licentiatexamen bör ges vikten 0,625 respektive 0,5.
3.3.4. Vetenskapligt prövade externa anslag
För att använda vetenskapligt prövade externa anslag som ett mått på forskningsaktivitet och kvalitet krävs en definition av vad som är veten- skapligt prövade externa anslag. Detta förutsätter att varje extern linan- siär bedöms med avseende på vilka procedurer och kriterier man an- vänder för att fördela anslagen.
Enligt vår uppfattning bör Kanslersämbetet svara för bedömningen av vilka externa forskningsanslag som skall anses vara fördelade efter främst inomvetenskapliga kriterier.
Det kan vara olämpligt att fördela en större andel än 10 procent av fa— kultetsanslagen på detta sätt eftersom det riskerar att påverka dem som fördelar externa medel att ta hänsyn till den förstärkningseffekt som uppstår. Vi gör bedömningen att 10 procent i flertalet fall inte bör inne- bära någon risk för sådan påverkan, men vid fakulteter där rådsanslagen utgör en liten del av anslagen (teologi, juridik och Odontologi) kan ef- fekten på fakultetsanslaget bli lika stor som storleken på beviljade råds— medel. Förstärkningseffekten blir för dessa för stor, varför dessa fakul- tetsområden endast bör ha 5 procent av fakultetsanslagen relaterade till andelen vetenskapligt prövade externa anslag. I den mån denna andelen skulle öka för dessa fakultetsområden bör procentsiffran omprövas.
Möjligheten att relatera en viss del av anslagen till ett mått på interna- tionalisering, t.ex. antalet utländska gästforskare bör närmare övervägas.
3.3.5. Beräkning av andelen examina respektive externa anslag
Vi föreslår att andelen examination beräknas genom att examinationen (beräknad enligt ovan) under de fyra senaste åren summeras för hela fa- kultetsområdet samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas andel fås genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets. An- delen vetenskapligt prövade externa anslag beräknas på motsvarande sätt sedan anslagen för de fyra åren räknats om i fast penningvärde.
Små fakulteter examinerar relativt få personer, varför andelen exami- nerade varierar avsevärt mellan olika ar. Även forskningsanslag varierar mellan åren. Analyser av historiska data har dock visat att ett flytande
medelvärde omfattande fyra år (den nominella tiden för forskarutbild- ning) räcker väl för att utjämna tillfälliga variationer.
3.3.6. Särskilda frågor Ensamma fakulteter
Av de studerade fakultetsområdena finns två (tema och farmaci) endast vid ett universitet. För dessa områden går det således inte att omfördela anslagen mellan olika lärosäten. Ett resultat- och aktivitetsbaserat sy— stem där respektive fakultets andel av fakultetsområdets totala anslag be— ror av resultaten och aktiviteterna är därför inte möjligt.
Det är emellertid möjligt att bedöma dessa fakulteters resultat och ak— tiviteter genom att jämföra dem med något annat fakultetsområde. Far- maceutisk fakultet kan jämföras med matematisk—naturvetenskaplig me- dan Temaforskningen kan jämföras med samhällsvetenskap, humaniora och naturvetenskap.
Det vore rimligt att regeringen baserar sina bedömningar för dessa fa- kulteter på den här föreslagna beräkningsmodellen för att garantera en positiv incitamentsstruktur även för dessa fakulteter. Även fakulteterna vid Sveriges lantbruksuniversitet skulle kunna bedömas utifrån likarta- de kriterier.
Särskilda satsningar
Särskilda satsningar på ett visst lärosäte medför att fakultetsanslaget ökar utan att examination och vetenskapligt prövade externa anslag för den skull ökar i samma utsträckning. Sådana satsningar bör, för att ha möj- lighet att få effekt, undantas från systemet under en rimlig tidsperiod. Enligt vår uppfattning bör sex år vara en tillräcklig tid för att nya verk- samheter skall fås att fungera lika bra som etablerade.
3.3.7. Spärregler
Den föreslagna modellen ger, enligt utförda beräkningar, en resurstill- delning utan alltför tvära kast men det kan ändå finnas anledning att be- gränsa möjligheterna till stora variationer. Begränsning bör inte ske ge- nom kompensering inom den del av fakultetsanslagen som inte är resul- tat- och aktivitetsrelaterad. Det skulle ta bort automatiken och därmed väsentligen incitamentsstrukturen.
I stället bör systemet innehålla spärrar för dels kortsiktiga förändring- ar, maximalt 5 procents minskning mellan två budgetår, dels mer lång- siktigt genom att maximera minskningen till 10 procent för de treåriga planeringsperioderna. Om spärregeln utlöses innebär detta att mindre resurser kan omfördelas till övriga.
SOU 1 993 : 1 02 Kapitel 3
Vi föreslår att systemet införs för samtliga fakulteter från och med bud- getåret 1995/96. Efter remissynpunkter från universitet och högskolor samt anslagsgivare bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag om re- sultat— och aktivitetsbaserad resurstilldelning till fakulteterna för beslut under våren 1994. Detta beslut kan sedan ligga till grund för universite- tens och högskolornas anslagsframställningar för budgetåret 1995/96, va- ri relevanta resultat från tidigare verksamhetsår bör redovisas. Kanslers- ämbetet måste dessförinnan ha analyserat vilka anslagsgivare som upp- fyller kriterierna att fördela anslagen efter vetenskaplig prövning.
3.3.9. Uppföljning och utvärdering
Vi föreslår att universitetskanslern får i uppdrag att kontinuerligt följa det föreslagna resurstilldelningssystemet för fakulteterna. En mer ge- nomgripande utvärdering av systemet bör ske efter omkring fem år.
3.3.10. Sammanfattning
Beredningens förslag: Minst 30 procent — i vissa fall 25 procent — av fa- kultetsanslagen skall enligt vår uppfattning resultat- och aktivitetsrelate- ras.
Minst 20 procent av de totala resurserna för ett fakultetsområde skall fördelas bland berörda fakulteter i proportion till examinationen i fors- karutbildningen och 10 procent — i vissa fall 5 procent — i förhållande till mängd vetenskapligt prövade externa anslag.
Examinationen beräknas så att doktorer från underrepresenterat kön (det kön vars andel av examinationen är 40 procent eller lägre) ges vik- ten 1,25, medan doktorer av icke-underrepresenterat kön ges vikten 1. Licentiater av underrepresenterat kön ges vikten 0,625, medan licentia- ter av icke-underrepresenterat kön ges vikten 0,5. Doktorer som redan tagit ut en licentiatexamen ges vikten 0,625 respektive 0,5.
10 eller 5 procent av fakultetsanslagen relateras till mängd erhållna vetenskapligt prövade externa anslag.
Andelen examination beräknas genom att examinationen (beräknad enligt ovan) under de fyra senaste åren summeras för hela fakultetsom- rådet samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas andel fås genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets. Andelen veten- skapligt prövade externa anslag beräknas på motsvarande sätt sedan an- slagen för de fyra åren räknats om i fast penningvärde.
En spärregel föreslås garantera att medlen med anledning av det akti- vitetsrelaterade budgetsystemet minskar högst 5 procent mellan två på varandra följande budgetår och högst 10 procent under en treårSperiod.
Underlag för beräkning av anslagen bör redovisas av respektive uni- versitet och högskola i de årliga resultatredovisningarna. Efter riksdags-
Kapitel 3
behandling av detta förslag bör således en komplettering av den av re- geringen i oktober 1993 beslutade förordningen om redovisning av stu- dier m.m. göras i detta avseeende.
Det nya resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning föreslås införas fr.o.m. budgetåret 1995/96.
Kanslersämbetet föreslås få i uppdrag att svara för uppföljning och ut- värdering av det nya resurstilldelningssystemet för fakulteterna samt för bedömningen av vilka finansiärer som kan anses fördela anslag efter ve- tenskaplig prövning.
3.4. Räkneexempel
Som bilaga 2 till detta betänkande redovisas ett räkneexempel där fakul- tetsanslagen för budgetåret 1992/93 fördelats utifrån det nu föreslagna prestations- och aktivitetsrelaterade resurstilldelningssystemet.
I tabellen och figurerna l a—h i bilaga 2 är konsekvenserna av försla- get samt vissa variationer av dessa beräknade. I beräkningarna har ansla- get till teknisk forskning och forskarutbildning vid Uppsala universitet lagts tillsammans med matematisk-naturvetenskaplig fakultet och vid Universitetet i Linköping har på motsvarande sätt samhällsvetenskapen förts till temaforskningen.
I beräkningarna har, på grund av brister i den tillgängliga statistiken, anslag från forskningsråden antagits vara de enda vetenskapligt prövade anslagen.
Effekten av att relatera tio procent av fakultetsanslagen till vetenskap- ligt prövade externa anslag medför en omfördelning av 34 miljoner kro- nor mellan universiteten och högskolorna, medan examinationen med- för en omfördelning av 56 miljoner kronor. Den extra vikten av kvinn- liga examinerade påverkar inte den totala omfördelningen men har en viss effekt för enskilda fakulteter (jfr kolumnerna XII och XIII).
I de flesta fall innebär en omläggning av resurstilldelningssystemet in- te några dramatiska förändringar men vid Universitetet i Umeå, Hög- skolan i Luleå och medicinsk fakultet vid Universitetet i Linköping skulle systemet medföra kraftigt minskade anslag (jfr kolumnerna XIV, XV och XVI). Till viss del beror detta på att fakultetsanslagen förstärkts under senare år och att aktiviteten till följd av detta ännu inte ökat.
Andelen rådsanslag är låg vid teologisk, juridisk och odontologisk fa- kultet (kolumnerna I och III).
Den historiska utvecklingen (figurerna 1 a-h) visar att det föreslagna systemet på det stora hela ger relativt stabila anslag. Figurerna visar ock- så att trendmässiga förbättringar som de vid Universitetet i Umeå väl speglas av det föreslagna resurstilldelningssystemet.
Särskilt yttrande av JÄST—gruppen
Stockholm den 10 november 1993
Yttrande av JÄST-gruppen (arbetsgrupp för jämställdhet i högre utbildning och forskning) med anledning av Resursberedningens förslag Kvalitet och Dynamik
JÄST—gruppen har haft tillfälle att överlägga med och diskutera Kvali- tetsgruppens respektive Fakultetsanslagsgruppens förslag. Vi ansåg att förslagen som då redovisades skulle kunna lägga en grund för bättre jämställdhet inom högskolans verksamhetsområden.
Eftersom sedermera expertgruppernas förslag icke accepterats fullt ut vill vi lämna detta yttrande inför remissarbetet av Resursberedningens förslag.
Kartläggningar av den svenska högskolan visar att utvecklingen av jämställdheten går mycket långsamt för att inte säga trögt. Många utbild- ningar är fortfarande starkt könsuppdelade. I forskarkarriären finns en markant ”kvinnotrappa”, som innebär att ju högre upp i tjänste- och lö- nehierarkin man söker, desto starkare är den manliga dominansen. Det- ta gäller även i utbildningar som har stor kvinnlig övervikt på grundut- bildningsnivån. Hindren för ökad jämställdhet hänger tydligt samman med traditionella värderingar och förhållningssätt i den akademiska miljön. Politiska signaler om ökad jämställdhet har haft mycket svårt att tränga igenom. JÄST—gruppens arbete bygger på övertygelsen (med stöd av svenska och internationella rapporter) att ökad jämställdhet inom högskolan ger kvalitetshöjning. Detta har också riksdag och regering ac- cepterat och visat i den nya högskolelagen och förordningen.
Statsmakten har genom den nya högskolelagen gett uttalat ansvar till universitet och högskolor för en ökning av jämställdhet. Hur detta an- svar tas bör utvärderas och följas upp av statsmakten. I annat fall finns risk för att allt fortsätter som vanligt. Ökad jämställdhet har alltför länge setts som ett utifrån kommande åliggande utan större relevans för hög- skolans inre verksamhet.
Med detta som en kort utgångspunkt har JÄST—gruppen följande syn- punkter på Resursberedningens förslag i jämförelse med expertgrupper- nas.
— Kvalitetsgruppen föreslog att resurstilldelning för kvalitetsutveck- ling till viss del skulle baseras på uppfyllandet av målen för grundläg- gande högskoleutbildning. Det innebär att högskolelagens målparagrafer används som indikatorer mot vilka högskolornas arbete med sina re- spektive program för kvalitetsutveckling mäts.
JÄST—gruppen anser att Kvalitetsgruppens förslag knyter samman högskolelagens målparagrafer med det praktiska arbetet inom högskolan för att uppfylla dessa mål. Utveckling av ökad jämställdhet skulle då kunna operationaliseras av varje universitet och högskola i kurs- och ut- bildningsplaner och realiseras i undervisningens uppläggning och exa- mination. Vi förordar Kvalitetsgruppens förslag.
— Liksom Fakultetsanslagsgruppen anser vi att man skall belöna de fakulteter som aktivt arbetar för att öka antalet doktorer av underrepre- senterat kön. I praktiken gäller det kvinnor inom teknik, medicin och naturvetenskap och män inom omvårdnad och pedagogik.
Fakultetsanslagsgruppen föreslog att faktor 2,0 skulle vara en tydlig belöning som skulle uppmuntra fakulteterna till ökade insatser för att få en jämnare könsfördelning för doktorer. Resursberedningen sänkte faktorn till 1,25. Sänkningen innebär att faktorn inte ger det utslag som den är ämnad att ge, en sänkning kan dessutom uppfattas som en nega- tiv symbolisk handling. JÄST—gruppen anser att faktorn bör vara 2,0 för doktorer och 1,0 för licentiater.
Vi förordar Fakultetsanslagsgruppens förslag.
För JÄST-gruppen
Margitta Edgren ordf.
Kommittédirektiv
Dir. 1992:85
Nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor
Dir. 1992z85 Beslut vid regeringssammanträde 1992-08-20.
Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att dels utveckla det nya re- surstilldelningssystem för universitet och högskolor som föreslagits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor — frihet för kvalitet, dels följa införandet av detta.
Arbetet bör inledas omgående och tills vidare bedrivas under förut- sättning av riksdagens godkännande av vad som i propositionen föresla- gits i denna del.
Uppdraget
De riktlinjer för ett nytt resurstilldelningssystem som regeringen nu un- derställt riksdagen för godkännande omfattar såvitt avser den grundläg- gande högskoleutbildningen följande huvuddrag
1. Inför varje treårsperiod bör för varje universitet och högskola ut- formas ett utbildningsuppdrag som dels innehåller de kvantitativa må- len för grundutbildningen, dels krav på åtgärder för att säkra kvaliteten. De kvantitativa målen i utbildningsuppdraget bör uttryckas i presta- tionstermer i form av ett visst antal helårsprestationer, eventuellt i kom- bination med antal examinerade. Utformningen av nästkommande treårsuppdrag bör göras beroende av utfallet av det tidigare utbildningsuppdraget, dvs. hur många helårspre- stationer som uppnåtts och hur många examina som avlagts.
2. Huvuddelen av resurserna tilldelas varje universitet och högskola med en per capitatilldelning upp till det antal helårsprestationer eller examina som anges i utbildningsuppdraget.
3. En del av anslaget skall fördelas på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer.
4. Studenternas val av utbildning och högskola skall påverka resurs- tilldelningen genom att det till varje student knyts ett belopp som tillde- las det universitet eller den högskola som studenten valt. Såvitt gäller forskning och forskarutbildning innebär propositionen att resurser skall tilldelas de universitet och högskolor som har fast or- ganisation för forskning och forskarutbildning inom ramen för ett sam- lat anslag, fakultetsanslag. Detta skall redovisas på anslagsposter, motsva- rande de fakulteter m.m. som skall finnas. En mer utförlig beskrivning av riktlinjerna samt bakgrund återfinns i bilaga. Kommittén skall med utgångspunkt i de i propositionen angivna rikt- linjerna utforma förslag till hur dessa närmare skall tillämpas. Därvid skall kommittén särskilt beakta följande:
1. Utbildningsuppdragens utformning. Tekniken för den prestationsrelaterade resurstilldelningen bör faststäl- las. Därvid bör bl.a. beaktas det tidsmässiga sambandet mellan budgetår och periodisering av statens ersättning för fullgjort uppdrag och hur universitetens och högskolornas behov av medel i förskott skall tillgodo- ses. Relationen mellan begreppen helårsprestation och utnyttjade årsstu- dieplatser bör diskuteras. De s.k. småämnenas ställning bör belysas.
2. Utformningen av systemen för säkring av kvaliteten och valet av kvalitetsindikatorer.
I denna del bör utvärderingssekretariatet medverka.
3. Utformningen av den studentanknutna ”rörliga” resursen.
4. Analys av hur resurstilldelningen till forskning och forskarutbild- ning till någon del skall kunna relateras till prestationsmått. I fråga om anslagsstrukturen bör ånyo aktualiseras en mer gemensam anslagsform för den grundläggande högre utbildningen och forskningen. De omfattande förändringar av systemet för tilldelning av resurser för universitet och högskolor som föreslås av regeringen kommer att kräva väsentliga insatser för introduktion genom utbildning och information. Till sin huvuddel måste självfallet detta ske genom universitetens och högskolornas egen försorg. Vissa insatser torde dock behöva initieras och stödjas på nationell nivå. Särskilt gäller det de inslag i reformen som skall utvecklas efterhand inom ramen för detta uppdrag. Av det skälet bör uppdraget även omfatta initiativ till erforderliga introduk- tionsinsatser på nationell nivå. Denna del av uppdraget bör genomföras i samarbete med Verket för högskoleservice. Det nya resurstilldelningssystemet skall införas stegvis, med beaktande av de efterhand vunna erfarenheterna. Det ankommer på kommittén att noga följa genomförandet och att vid behov föreslå justeringar.
För kommitténs arbete gäller kommittédirektiven (dir. 1984:5 samt dir 1992:50) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående ut- redningsförslagens inriktning respektive redovisning av regionalpolitiska konsekvenser.
Kommittén skall samråda med Arbetsgruppen (U 1992:E) för jäm- ställdhet i högre utbildning och forskning.
För den första fasen i kommitténs arbete - att utforma ett nytt resurs- tilldelningssystem - gäller att kommittén skall redovisa sina förslag så att de tidsmässigt anpassas till regeringskansliets budgetarbete inför budget- perioden 1993/94-1995/96.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar utbildningsministern
att tillkalla en kommitté — omfattad av kommittéförordningen (l976:119) - med högst nio ledamöter med uppdrag att utforma ett nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor samt att delta i in- förandet av det nya systemet,
att utse en av ledamöterna till ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall be- lasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)
l proposition 1992/93zl om universitet och högskolor - frihet för kvali- tet föreslås långtgående förändringar i nuvarande regelverk för universi- tet och högskolor. Den grundläggande ambitionen bakom förslaget är att skapa frihet för dessa att besluta om innehåll i och institutionella ra— mar för verksamheten. Detta innebär att statsmakterna överger den di- rekta styrning av landets institutioner för högre utbildning och forsk- ning som tillämpats under lång tid och överlämnar ansvaret för mycket stora resurser och för utvecklingen av en väsentlig del av infrastruktu- ren i landet till universiteten och högskolorna.
I departementspromemorian ( Ds 1992:1 ) Fria universitet och högsko- lor anfördes att en ordning med väsentligt ökad självständighet för uni- versitet och högskolor måste innefatta kraftfulla incitament för kvalitet och effektivitet i resursutnyttjandet. Det finns därför ett antal grundläg- gande krav som måste uppfyllas av ett nytt anslagssystem. Dessa krav var enligt promemorian följande:
* Det bör tillgodose statsmakternas behov av ett instrument för re- sursallokering till de huvudsakliga verksamheterna, dvs. grundläggande högskoleutbildning, forskarutbildning och forskning.
* Det bör i princip vara neutralt i förhållande till resursslag i verk- samheten.
* Det bör innefatta incitament till konkurrens och fortlöpande ut- veckling av verksamhetens kvalitet.
* Det bör vid universitet och högskolor med fast forskningsorganisa- tion underlätta en samlad planering för forskning och utbildning.
* Det bör möjliggöra en uppföljning och utvärdering av resultatet i verksamheten.
Vidare anges i propositionen att följande principer för ett nytt an- slagssystem för universiteten och högskolorna bör gälla.
1. Varje universitet och högskola skall erhålla resurser för den grund- läggande utbildningen inom ramen för ett samlat anslag. Vid beräkning- en av detta kommer regeringen att tillämpa vissa kända beräkningsgrun- der som utgår från en bedömning av kostnaderna för olika typer av ut- bildning. Respektive styrelse är dock inte bunden av dessa beräknings- grunder, utan skall göra en egen bedömning av hur utbildningen bäst organiseras och genomförs.
2. De universitet och högskolor som har fast organisation för forsk- ning och forskarutbild— ning skall erhålla resurser för denna inom ra— men för ett samlat anslag, fakultetsanslaget. Detta anslag kommer att an- visas med uppdelning på anslagsposter, motsvarande de fakulteter m.m. som skall finnas. För att öka möjligheterna att på kort sikt beakta ändrade behov och förutsättningar bör bestämmelserna för fakultetsanslaget utformas så att berörda högskolestyrelser under treårsperioderna har möjlighet att göra vissa begränsade omfördelningar mellan fakultetsområdena.
3. Den nya studieorganisationen med större frihet för den enskilde studenten när det gäller studiernas uppläggning kommer att leda till att
de mer detaljerade besluten om antalet platser för olika kurser och ut- bildningsprogram fattas av universitet och högskolor själva. Statsmakter- nas ställningstaganden till dimensioneringen av den grundläggande hög- skoleutbildningen bör därför i allmänhet vara mycket mer övergripande än dagens detaljerade beslut om planeringsramar. Dessutom bör de vara mer inriktade på presterade resultat än på antalet nybörjarplatser.
4. Inför varje treårsperiod bör varje universitet och högskola få ett ut- bildningsuppdrag som dels innehåller de kvantitativa målen för grund-- utbildningen, dels krav på åtgärder för att säkra kvaliteten. De kvantitativa målen i utbildningsuppdraget bör uttryckas i presta- tionstermer i form av ett visst antal helårsprestationer, eventuellt i kom- bination med antal examinerade. Hur detaljerat detta skall göras måste kunna variera. Preciseringen av utbildningsuppdraget bör kunna stanna vid utbildningsområden, vilka i princip motsvarar fakultetsområden med tilllägg av lärarutbildning och konstnärlig utbildning. Härutöver bör minimiantalet examinerade anges för sådana examina där statsmakterna har anledning att förvissa sig om ett tillräckligt antal examinerade vid vissa tidpunkter. I utbildningsuppdraget bör också ingå krav på universitetet eller hög- skolan att utveckla system för säkring av kvaliteten.
5. Huvuddelen av resurserna för grundutbildning tilldelas varje uni- versitet och högskola med en per capita tilldelning upp till det antal helårsprestationer eller examina som anges i utbildningsuppdraget. Re- sursberäkningen för olika utbildningsområden bör utgå från kända och enhetliga principer. Så snart studieresultaten föreligger från en viss tids- period skall en avräkning göras. Utbildningsuppdraget anger statens krav vad gäller helårsprestationer inom olika utbildningsområden och ett visst antal examina på respekti- ve universitet och högskola. Staten betalar för fullgjort uppdrag. Det står varje universitet och högskola fritt att anta studenter utöver uppdra- get.
6. Utformningen av nästkommande treårsuppdrag bör göras direkt beroende av utfallet av det tidigare utbildningsuppdraget, dvs. hur många helårsprestationer som uppnåtts och hur många examina som av- lagts.
7. En del av anslaget till grundutbildning bör fördelas på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer.
8. ”En rörlig resurs” som varje student för med sig till universitetet eller högskolan skulle kunna komplettera dessa former för resurstilldel- ning.
Avslutningsvis anges i propositionen att det nya systemet bör införas stegvis, med beaktande av de efterhand vunna erfarenheterna. Om det inom ramen för denna process visar sig att väsentliga delar av det före- slagna systemet inte kan genomföras i praktiken, kommer en återgång till huvuddragen i nuvarande ordning att behöva aktualiseras.
Räkneexempel där fakultetsanslaget för budgetåret 1992/93 fördelats med hjälp av det föreslagna resurstilldelningssystemet
Förklaringar till tabell:
I II
III
IV
VI
VII
VIII
IX
XI
XII
XIII
XIV XV XVI
Fakultetsanslaget för budgetåret 1992/93 enligt regleringsbrev. Medelvärdet av fakultetsanslagen under de fyra åren 19881992, omräknat till 1990 års penningvärde. Rådsanslag i medeltal för åren 1988—1992, angivet i 1990 års penningvärde. Medelvärde av övriga externa anslag under åren 1988—1992, angivet i 1990 års penningvärde.
Medelvärde av det totala anslagen till forskning och forskarut- bildning under åren 1988-1992, angivet i 1990 års penningvär- de. Antal examinerade i forskarutbildning per år (1988—1992), Li- centiatexamen är räknad som 0,5 doktorsexamen. Antal examina där underrepresenterat kön (eg. kvinnor) givits ökad vikt. Kvinnlig doktor = 1,25, Kvinnlig lic. = 0,625. Fakultetens andel av rådsanslagen, som tilldelats fakultetsom- rådet. Fakultetens andel av examinerade (könsvägda) inom fakultets- området.
Fakultetsanslag beräknat enligt den föreslagna modellen.
Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som är en effekt av andelen rådsanslag Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som är en effekt av andelen examinerade, där kvinnor givits vikten 1,25. Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som skulle bli effekten av andelen examinerade om kvinnor och män skulle ges samma vikt. Skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag. Skillnaden i procent av fakultetsanslaget. Skillnaden i procent av totala anslaget till forskning och fors- karutbildning.
I II III IV V VI VII VIII IX X XI XII XIII XIV XV XVI Fak.ansl. Fak.ansl. Rådsans. Öerxt Summa Forskutb dito Vägd Andel Andel Beräknat Förändring beroende på Summa %av %av
92/93 88-92 Mkr Mkr Mkr Examina eft. kön rådsans. Exam. Fak.ansla;, Råd Vä;d Ex. Exam förändr. fak ansl tot ansl
Humanistisk SU UU LU UG UUm Summa Teologisk UU LU Summa Juridisk SU UU LU
Summa Samhällsv. SU UU LU UG UUm Summa Medicinsk UU ULi LU UG UUm
KI Summa
99,1 79,3 10,5 26,4 116,2 25,4 28,0 0,27 0,24 96,6 68,6 1 1,0 19,4 99,1 26,4 29,2 0,28 0,25 80,5 61,0 8,4 32,7 102,1 24,3 26,8 0,21 0,23 84,6 58,9 5,8 18,6 83,2 20,9 22,8 0,15 0,20 43,6 34,2 3,7 10,0 48,0 8,1 9,3
404,4 301,9 39,6 107,1 448,6 105,0 116,1
99,6 0,9 -0,3 -0,3 0,6 0,6 0,4 99,2 1,6 1,0 1,0 2,7 2,8 2,1 83,7 0,6 2,6 2,6 3,1 3,9 2,6 81,1 -2,5 -1,0 -0,8 -3,6 -4,2 -3,3 40,8 -0,5 -2,2 -2,5 -2,8 -6,4 -4,8 404,4 0,0 0,0 0,0
15,6 12,7 2,0 2,0 16,7 7,9 8,2 0,67 0,56 6,5 6,6 14,4 14,8
119,4 108,5 47,7 131,3 287,4 57,6 61,5 68,0 60,1 8,3 56,9 125,2 20,8 22,0 0,03 0,05 136,1 118,2 43,1 118,1 279,5 75,8 80,3 0,16 0,19 139,3 137,5 53,3 152,7 343,5 71,1 77,1 0,20 0,19 108,7 100,4 16,8 49,4 166,6 30,4 32,7 0,06 0,08 298,6 243,7 101,9 323,3 668,9 131,6 143,1 0,38 0,34 870,0 768,4 271,0 831,6 1871,1 387 416,7
1246 3,4 1,8 2,0 5,1 4,3 1,7 59,4 -4,1 -4,4 -4,3 -8,6 -12,6 -6,4 142 .6 0,2 6,3 6,8 6,6 4,8 2,2 1468 3,2 4,3 4,1 7,5 5,4 2,2 95,1 -5,5 -8,1 -8,1 -13,5 -12,5 -7,7 301 ,5 2,8 0,0 -0,6 _j 2,9 1,0 0,4 870,0 0,0 0,0 0,0 0,0
Tabell
SOU 1993 Bilaga 2
I II
III IV
V
VI VII
VIII
IX
XV XVI
X XI XII XIII XIV
92/93 88-92
Odontologisk LU UG UUm KI
Summa Farmaceutisk UU Mat-nat
SU UU LU UG
22,5 17,8 22,0
19,2 15,8 22,2
263,4 172,7 107,7 232.6 143,1 90,4
Teknisk ULi LU
KTH 103,1 149,3 276,1 244,6
86,8
129,6 235,2 212,0
Mkr
0,5 2,9 1,4
84,3 70,8 27,5 36,2 56,9 117,9 103,6 15,1
Pak. ans]. Fak. ans]. Rådsans. Öerxt
Mkr 12,0 8,2 2,3
133,3 62,6 38,8 160,7 138,2 263,3 245,7 80,5
Summa Forskutb dito Vägd
Mkr 31,7 26,8 25,9
350,6 450,2 276,5 156,7 195,6 283,7 324,8 616,4 561 ,2 186,9 1429,6
Examina eft. kön
4,8 5,6 2,1 7,6 20,1 5,1 6,1 2,2 8,6 22,0
61,6 84,8 49,4 41,8 23,1 260,6
89,8 52,1 44,1 24,4 276,5
46,0 60,5 98,0 88,4 19,1
47,1 63,7 101,5 91,0 19,6
Andel rådsans.
0,09 0,48 0,23 0,30 0,25 0,11 0,17 0,36 0,31
Andel
Exam.
0,23 0,28 0,10 0,32 0,19 0,15 0,20 0,31 0,28
Förändring beroende på Råd Vä;d Ex. Exam
329,45 888,5
1973,1
312,0 322,8
SOU 1993 Bilaga 2
forts. tabell
Bilaga 2
Skillnaden mellan beräknat fakultetsanslag enligt föreslagen modell och historiskt fördelat. 20 procent beroende av
examination och 10 procent av rådsanslag (för teologisk, juridisk och odontologisk fakultet 5 procent).
Fig. 1 a
Humanistisk fakultet
15,0 10,0
&" o
.fi—.c 00
-10,0
Skillnad (förslag-faktisk) %
.'.. &" o 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Fig. 1 b Teologisk fakultet
15,0 &? % 10,0 3 = 5,0 En —0— UU ";, 0,0 å ————— LU ; -5,0 2 .=_' -10,0 år
-15,0
87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 Fig. 1 0 Juridisk fakultet
14,0 å 12.0 x ; 10,0 i 8,0 SU &; 6,0 &” 4,0 _ _o— UU _: 2,0 "& 0,0 ?. -2.0 _____ '—U & -4,0 55 -6,0
_3, 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Skillnaden mellan beräknat fakultetsanslag enligt föreslagen modell och historiskt fördelat. 20 procent beroende av examination och 10 procent av rådsanslag (för teologisk, juridisk och odontologisk fakultet 5 procent).
Fig. 1 d
Samhällsvetenskaplig fakultet
15,0 10,0
&" o
Skillnad (förslag-faktisk) % P Q
-15,0 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Medicinsk fakultet
3" o
Skillnad (förslag-faktisk) %
-1o,0 -------------- *-*-x--—-—-—.—--_x-__4_-_-_-,'(
450 __,K.__ K, 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Fig. 1 f Odontologisk fakultet
.. 25,0 & 200] /xx 9 ' x X ————— LU 52 15,0 i )( X/ XX & 10,0 )( UG &” Spi ,»"X'—__>K"—L _.—->K & 0.0 .._—_——x- . . ”£: . ......... uu & '"-._ ,,—x /// _—— m = -5,0 ///,.f. 42, å 40.0 ____________------ ——>K-—— Kl & _15.o "" '” .20,o _.
Skillnaden mellan beräknat fakultetsanslag enligt föreslagen modell och historiskt fördelat. 20 procent beroende av
examination och 10 procent av rådsanslag (för teologisk, juridisk och odontologisk fakultet 5 procent).
Fig. 1 g Matematisk-naturvetenskaplig fakultet
se 15,0 — A SU :; 10,0 - 3.5 5,0 ——0— uu i."
E 0.0 ————— LU e -,, . 'U _______ _X_
5 -10,0 . _________________________ UG å 45,0 --------- UUm
87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 Fig. 1 h Teknisk fakultet 25,0 T
F. 20,0X ——X—- ULi 4 X 3 15.0 x
& X
,5 10,0 ”Xx X X _____ LU ; 5,0 ______ A_ *_-x-__T_'__f_—_2(::=_Å 5 0,0 ”__ är;—(%* ' ——— ft; -'- , — -A' '='-' — ----- KTH "=? -5,0 ' ____A____ 2 -10.0 _ CTH == _ *—o
.: -15,0 N'xro-—-—O—'—"0-—-—(> —-—(>'—'- '” -20,0 HL”
87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
| ! |
Statens offentliga utredningar 1993
Kronologisk förteckning
9. 10. 11. 12.
13. 14. 15.
16.
16.
17.
18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29.
30. 31.
32. 33.
34.
. Styrnings— och samarbetsformer i biståndet. UD . Kursplaner för grundskolan. U. . Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. . Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. . Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar- maka. S. . Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk— tion. Jo.
. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. . Löneskillnader och lönediskriminering. Om
kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. Postlag. K. En ny datalag. Ju. Socialförsäkringsregister. S.
Vårdhögskolor
— kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U. Ökad konkurrens på järnvägen. K.
EG och våra grundlagar. Ju. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Fi. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommissionens förslag. Bilagor. Fi. Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. Kommunerna och miljöarbetet. M. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. Ökat personval. Ju. Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. Kunskapens krona. U. Utlänningslagen — en partiell översyn. Ku. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. Miljöbalk. Del 1 och 2. M. Bankstödsnämnden. Fi. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. Fi. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. Ny anställningsskyddslag. A. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Jo. Förarprövare. K.
35. 36. 37.
38.
39. 40. 41.
42. 43. 44. 45.
46. 47.
48.
49. 50. 51.
52. 53. 54. 55. 56.
57.
58. 59. 60. 61.
62. 63.
64. 65.
66. 67.
68. 69. 70. 71.
Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju. Lag om totalförsvarsplikt. Fö. Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. Ju. Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. S. En gräns för filmcensuren. Ku. Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. Ju. Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. Fi. Försvarets högskolor. Fö. Politik mot arbetslöshet. A. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. C. Vissa kyrkofrågor. C. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. C. Ett år med betalningsansvar. S. Serveringsbestämmelser. S. Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. M. Ersättning vid arbetslöshet. A. Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. Utvisning på grund av brott. Ku. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. UD. Beskattning av fastigheter, del I — Schablonintäkt eller fastighetsskatt? Fi. Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi.
Ny marknadsföringslag. C. Polisens rättsliga befogenheter. Ju.
Överföring av HIV—smitta genom läkemedlet Preconativ. S. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 199321). 111. Frågor för folkbildningen. U. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. Lag om införande av miljöbalken. M. Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. M. Elkonkurrens med nätmonopol. N. Revisorerna och EG. N. Strategi för småföretagsutveckling. N. Organisationemas bidrag. C.
Statens offentliga utredningar 1993
Kronologisk förteckning
72. Att inhämta synpunkter från medborgarna - Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C. 73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74. Kvalitetsmåtning i kommunal verksamhet. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor II, — offentlig verksamhet m.m. Fi. 76. Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77. Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 79. Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. M. 80. Statsförvaltningen och EG. Ju. 81. Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. S. 83. Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. S. 87. Beredskapslagring av olja. N. 88. Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89. Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. Fö. 90. Lokal demokrati i utveckling. C. 91. Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhällsarbete. - En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. 92. Den centrala polisorganisationen. Ju. 93. Vårdens svåra val. S. 1 94. Anpassad kontroll av byggandet. M. 1 95. Ansvars— och uppgiftsfördelning inom det civila ! försvaret. Fö. 96. Förändringar i lönegarantisystemet. A. 97. Västsverige och Skåne — regioner i förändring. C. 98. Partnerskap. Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. M. 100. Free and Fair elections — and beyond. UD. 101. Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. Fö. 102. Kvalitet och dynamik. Förslag från Resurs— beredningen rörande statsmakternas resurstilldel- ning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. U.
Statens offentliga utredningar 1993
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. [37] Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. [40] Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60] Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76] Statsförvaltningen och EG. [80] Den centrala polisorganisationen. [92] Partnerskap. [98]
Utrikesdepartementet
Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [1] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56] Free and Fair elections — and beyond. [100]
Försvarsdepartementet
Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42] Masstlykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. [89] Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. [95] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. [101]
Socialdepartementet
Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. 11. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [5] Socialförsäkringsregister. [11] Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. [31]
Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV—smitta genom läkemedlet Preconativ. [61]
Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskaps- översikt. [82] Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. [86]
Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls- arbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussions- underlag. [91] Vårdens svåra val. [93]
Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]
Ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]
Finansdepartementet
Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. Bilagor. [16]
Riksbanken och prisstabiliteten. [20] Vad är ett statsråds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskattning av fastigheter, del I
— Schablonintäkt eller fastighetsskatt? [57]
Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrågor II, — offentlig verksamhet m.m. [75] Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. [83]
Utbildningsdepartementet
Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.
— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]
Frågor för folkbildningen. [64] Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. [85] Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grund- läggande högskoleutbildning samt forskning och forskar- utbildning. [102]
Statens offentliga utredningar 1993
Systematisk förteckning
Jordbruksdepartementet
Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Atgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]
Politik mot arbetslöshet. [43] Ersättning vid arbetslöshet. [53] Översyn av arbetsmiljölagen . [81] Förändringar i lönegarantisystemet. [96]
Kulturdepartementet
Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. [171 Utlänningslagen— en partiell översyn. [24] En gräns för filmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54]
Näringsdepartementet
Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja. [87]
Civildepartementet
Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationemas bidrag. [71]
Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstimtet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73]
Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokrati i utveckling. [90] Västsverige och Skåne — regioner i förändring. [97]
Miljö- och naturresursdepartementet
Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]
Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. [51] Handlingsplan mot buller.
Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring a'v använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUB-program 92. [67] Miljöskadeförsäkringen i framtiden. [78]
Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. [79] Anpassad kontroll av byggandet. [94] Kart— och fastighetsverksamhet i myndighet och . bolag. [99]
