Morot och piska för bättre miljö

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

fö;

P4 Statens offentliga utredningar

WW 1993:118

Miljö- och naturresursdepartementet

w

för

Morot och

piska

bättre

miljö

om användning av

Förslag utvidgad

ekonomiska mot

styrmedel

kväveoxidutsläpp

Betänkande ekonomiska styrmedel vad

av Utredningen om

kväveoxider m.m. ESKO avser

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets törvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13525-6 Stockholm 1994 ISSN 0375250x

Stockholm den 29 december 1993

Till Statsrådet och chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 maj 1993 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att dels utreda förutsättningarna för och effekterna av en breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av pågående kalkningsverksamhet.

Med bemyndigandet förordnades fr.o.m. den l juli 1993

stöd av direktören Dan Näsman till särskild utredare.

Till experter i utredningen har avdelningsdirektören Leif Bemergård,

departementssekreteraren Maria Gårding Wämberg, direktören Lennart

Lindsjö, direktören Anders Nordstrand, hovrättsassessorn Gunilla

Näsman, kanslirådet Ulla Weigelt och departementssekreteraren Per

Östensson förordnats och till sekreterare avdelningsdirektören Jörgen Hellberg.

Utredningen har i ett delbetänkande som överlämnades den 29 oktober 1993 behandlat kalkningsverksamhetens finansiering.

I föreliggande slutbetänkande redovisas övriga frågor som utredningen enligt sina direktiv har haft att behandla.

Till betänkandet har särskilda yttranden av experterna Gårding Wämberg, Lindsjö och Nordstrand fogats.

Utredningsuppdraget är därmed fullgjort.

Mm

Dan Näsman

C

JörgenHellberg

Innehållsförteckning

l Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 English 15 summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Lagförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Förslag till

lag ändring i lagen 1990:613 om miljöavgift på utom kväveoxider vid energiproduktion. 21 släpp av . . . . . . . .

4 Utsläppen kväveoxider 25 av m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Utsläppen av kväveoxider 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Miljöpolitiskt mål 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Internationella aspekter 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 EG och EES-avtalet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Konventionen gränsöverskridande luftföroreningar 30 om . 5.3 En nordisk handlingsplan 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Nuvarande avgiftssystem 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Bakgrund 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Lagar, förordningar och SNV:s föreskrifter 31 . . . . . . . . 6.3 1992 det första året 34 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Utvärdering av det nuvarande avgiftssystem för kväveoxid-

utsläpp 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Utsläppet kväveoxider 38 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Vidtagna åtgärder 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Uppkomna bieffekter vid reduktion av kväveoxider 45 . 7.3.1 Bieffekter vid förbränningstekniska åtgärder 45 . . 7.3.2 Bieffekter vid reningsåtgärder 46 . . . . . . . . . . . . 7.4 Installerade mätsystem för mätning av kväveoxidutsläpp 47

7.4.1 Kostnader 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4.2¶Tillgänglighet 48

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Planerade åtgärder för kväveoxidreduktion 49 . . . . . . . . .

7.6 Synpunkter på nuvarande avgiftssystem 49 . . . . . . . . . . . 7.6.1 Administrativa synpunkter 50 . . . . . . . . . . . . . . 7.6.2 Synpunkter mätningsförfarandet 50 . . . . . . . .

7.7¶Sammanfattning 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förutsättningar för att vidga avgiftssystemets tillämpnings-

område till mindre energiproduktionsanläggningar 53

. . . . . . . 8.1 Anläggningsbeståndet och utsläppen kväveoxider 53 av . . 8.2 Det nuvarande systemets kännetecken 56 . . . . . . . . . . . . 8.3 Olika tänkbara steg mot ett vidgat tillämpningsområde 56

8.3.1 Avgiftsplikten sänks från minsta årliga en energiproduktion om 50 GWh till 25 GWh oavsett

anläggningens effekt 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.2 Avgiftsplikt för alla anläggningar med en effekt

större än 1 MW 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Avgiftsplikt för alla energiproduktionsanlägg-

ningar 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.4 överväganden och förslag 66

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förutsättningarna för att utvidga avgiftssystemets tillämp-

ningsområde till industrin 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1¶Utgångspunkter 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2¶Förbränningsprocesser inom industrin 71

. . . . . . . . . . . . 9.2.1 Massa- och pappersindustrin 71 . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Jäm- och stålindustrin 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Cementindustxin 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.4 Storskalig glasindustri 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.5 Raffinaderier 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.6 Övrig kemiindustn 78 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.7 Gruvindustn 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.3¶Överväganden och förslag 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Vissa frågor rörande tillämpning lagen 1990:613 m.m. av om miljöavgift utsläpp av kväveoxider vid energiproduk-

tion 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.1 Tillämpning av schablonregeln för bestämning kvä-

av

veoxidutsläpp m.m. 87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Dispens från skyldigheten att betala utsläppsavgift 89 . . .

10.3¶Avfallsförbränning 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Avgiftssystemets administration 90 . . . . . . . . . . . . . . . .

10.5¶Bestämning utsläppsmängder 91

av m.m. . . . . . . . . . . . . 10.6 SNV:s administrativa kostnader vid breddning 93 en . . . . 10.7 Tidpunkter för genomförande 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11¶Kalkningsverksamheten 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Försurning och kalkning sjöar och vattendrag 95 av . . . .

11.2¶Kalkningsverksamhetens administration 96

. . . . . . . . . . . 11.3 Förslag till förändringar av administrationen 99 . . . . . . . 11.3.1 Reservationer anslagsmedel 99 av . . . . . . . . . . . 1l.3.2 Förskottsutbetalningar 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.3 Upphandling och rollspel inom länen 101 . . . . . . .

Särskilda yttranden 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga l Utredningens direktiv 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Sammanfattning

Den l januari 1992 infördes i Sverige ett system enligt vilket miljöavgift ut på utsläpp kväveoxider vid energiproduktion. Avgiftstas av plikten gäller för eller gasturbiner med minsta tillförd effekt pannor en

10 megawatt MW och nyttiggjord energiproduktion av minst

av en 50 gigawattimmar GWh under ett kalenderår. Avgiftens storlek är 40 kronor kilo utsläpp av kväveoxider. per Regeringen bemyndigade den 13 maj 1993 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla särskild utredare med huvuden uppgifterna att dels utreda förutsättningarna för och effekterna av en breddning nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från enerav giproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av pågående kalkningsverksamhet. I utredningen skulle också ingå bl.a. att överväga behovet av tekniska förändringar av avgiftssystemet samt

dispensmöjligheter.

Utredningen tillsattes och inledde sitt arbete i augusti 1993. I tidigare avlärrmat delbetänkande Finansiering av kalkningsett verksamhet har utredningen redovisat alternativa förslag till finans- -

kalkningsverksamheten. Övriga till utredningen hörande frågor

iering av redovisas i detta betänkande. Riksdagen beslutade 1988 att de svenska utsläppen kväveoxider av bör minska med 30 procent mellan åren 1980 och 1995. Utsläppen har under perioden 1980 1992 minskat från 425 000 till 384 000 ton - ca år, vilket motsvarar ca nio procent. per Den största utsläppskällan är vägtrafiken, som svarar för omkring 159 000 år. Från förbränning och industriprocesser de verkton per samheter är föremål för utredningens prövning av möjligheterna som att utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde uppgår utsläppen sam- mantaget till ca 68 000 ton per år. Utredningen har kartlagt vilka åtgärder vidtagits och som plasom med anledning avgiftssystemet, vad åtgärderna för att minska neras av och följa utsläppen kostat, vilka resultat som uppnåtts i form av upp utsläppsminskning avgiftssystemet haft några bieffekter därutoch om över. Av utvärderingen framgår bl.a. att utsläppen av kväveoxider från de anläggningar berörs kväveoxidavgiften har minskat från ca som av

159 mgMJ tillförd energi till 103 mgMJ tillförd energi. Av rninskca ningen kan ungefär hälften direkt hänföras till N Ox-av giftens införande. Från de 163 av totalt 185 st anläggningar utredningen haft som tillgång till information från har utsläppen sammantaget minskat från ca 21 000 ton till 13 500 ton. ca Kostnaderna för att reducera utsläppen genom förbränningstekniska åtgärder varierar beroende på bränsleval med i medeltal mellan 4 och 52 krkg. Motsvarande kostnad vid reningsåtgärder varierar mellan 10 och 50 krkg. När det gäller förutsättningarna att utvidga avgiftssystemets tillämp-

ningsområde till mindre energiproduktionsanläggningar än de för

som närvarande ingår har utredningen övervägt tre olika långt gående steg;

att sänka avgiftsplikten från en minsta årlig energiproduktion 50 - om GWh till 25 GWh oavsett anläggningens effekt, att utsträcka avgiftsplikten till alla anläggningar med en effekt större än 1 MW, samt att utsträcka avgiftsplikten till alla energiproduktionsanläggningar. -

Efter en genomgång av beståndet olika slags anläggningar och driftav förhållanden har utredningen funnit att det finns goda förutsättningar att sänka den nuvarande nedre gränsen för avgiftsplikt från 50 GWh till 25 GWh. Genom denna åtgärd kan till 500 med ett upp ca pannor sammantaget årligt utsläpp av ca 10 000 ton kväveoxider komma att ingå i avgiftssystemet förutom de redan är avgiftspliktiga. För den som gruppen av anläggningar är det, enligt utredningens mening, rimligt att ställa krav kontinuerlig mätning utsläppen. av Även fasta förbränningsmotorer bör ingå i avgiftssystemet.

Det finns bl.a. med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet - skäl som talar för att även mindre anläggningar blir avgiftspliktiga. Utredningen förordar trots det inte att sådana anläggningar förs till avgiftssystemets tillämpningsområde. Det inte rimligt att kräva kontivore nuerlig mätning av utsläppen från dessa anläggningar så länge mätsom ningskostnadema är av den storleksordning kan förutses. Ett insom nu ordnande skulle därigenom behöva ske baserat schablonmässig en bedömning av deras utsläpp. För att få sänkt utsläppsavgift skulle i så fall krav få ställas på att anläggningsägarna antingen frivillig genom kontinuerlig mätning eller installation typgodkända låg-NOx-brännare av kan styrka lägre utsläpp. Det skulle i sin tur innebära lämnade att man den för avgiftssystemet gemensamma nämnare den kontinuerliga som utsläppsmätningen utgör. Vidare skulle omfattande registrering en av ett mycket stort antal mindre pannor behöva göras för att dessa sedan skulle hanteras i ett administrativt system. Utredningen understryker emellertid vikten att energiproduktionsav anläggningar av olika storlek inte behandlas olika på ett sätt snedsom vrider konkurrensen dem emellan. Det är därför angeläget att de olika

ll

miljöpolitiska styrmedel som står till buds utformas så att den kombinerade effekten dem motverkar den snedvridning till förmån för

av de mindre anläggningarna- som riskerar bli resultatet av att endast de större anläggningar som ingår i avgiftssystemet blir belastade med kostnader för att minska kväveoxidutsläppen och att kontinuerligt mäta dem. När det gäller att avgöra i vilken utsträckning det skulle vara ändamålsenligt att utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde till att också omfatta industriella processer redovisar utredningen ett antal utgångspunkter för sina övervägandena;

det måste finnas teknologiska förutsättningar att påverka utsläppen för att det ekonomiska incitament som en avgift utgör skall ha någon verkan, med hänsyn till att många av de processer som kan bli aktuella att ingå i avgiftssystemet redan har prövats eller kommer att prövas enligt miljöskyddslagen gäller det att avgöra om avgiften kan komma att bli ett verkningsfullt kompletterande styrmedel, ett inordnande i avgiftssystemet kan underlättas av att det för många -

redan finns krav på mätning av kväveoxidutsläppen, processer hänsyn måste tas till hur ett inordnande i avgiftssystemet skulle komma att påverka företagens konkurrensvillkor och utvecklingsbetingelser samt vikten av att ett visst mått av homogenitet kan upprätthållas mellan dem ingår i avgiftssystemet med hänsyn i första hand hur ut-

som släppen mäts och hur återbetalningen beräknas.

Med dessa utgångspunkter har utredningen gått igenom förutsättningarför att i avgiftssystemet inordna de processer som finns inom massana och pappersindustrin, järn- och stålindusttin, cementindustrin, glasindustrins,raffinade11ema och övrig petrokemisk industri samt gruvindustrin. Dessa industrier släpper sammantaget årligen ut kväveoxider på närmare 25 000 ton. Genomgången av de olika branschemas verksamhetsvillkor och de tekniska och ekonomiska möjligheterna att minska utsläppen av kväveoxider har lett till att utredningen föreslår att avgiftssystemet tillämpningsområde utvidgas till att omfatta massa- och pappersindustrins sodapannor, sulfitpannor och mesaug- nar, järn- och stålindustrins värmningsugnar och koksverk samt raffinaderiema inklusive Statoil Petrokemis tillverkning av eten och propen i Stenungsund.

Sammantaget dessa förbränningsprocesser för årliga kväveoxid-

svarar utsläpp av omkring 14 000 ton.

Innan sodapannor och mesaugnar för 8 400 ton - som svarar ca av utsläppen inordnas i avgiftssystemet förutsätts att det komplet- - genom terande analys klargörs hur det skall ske så att inte utvecklingen mot slutning av massaindustrins påverkas negativt. processer Ett genomförande av utredningens förslag till utvidgad tillämpning av avgiftssystemet till både mindre energianläggningar och industriella förbränningsprocesser innebär att utsläpp omkring 24 000 ton kväveav oxider kommer att avgiftsbeläggas utöver nuvarande 14 000 ton. ca Utredningen har också tagit vissa frågor avgiftssystemets upp om tillämpning och administration i övrigt. Utredningen föreslår med anledning därav att

det införs en möjlighet att, som ett alternativ till nuvarande scha- blonregel för bestämning av utsläppsavgift när mätdata saknas, fastställa avgiften till en och halv gånger den avgift motsvaen som rar nomialvärdet, utsläppsavgift skall betalas för stationära förbränningsmotorer -

samma villkor som andra energiproduktionsanläggningar,

det bör införas vissa möjligheter för regeringen att lämna dispens eller att sätta ned utsläppsavgiften, det för energiproducerande anläggningar, vars huvudsakliga syfte är att bränna avfall, införs en möjlighet att basera återbetalningen av avgiftsmedel på summan av nyttiggjord energi och den energi som kyls bort till följd av att den inte kan avsättas, det genomförs vissa förändringar syftar till att avkorta hand- - som läggningstiden från det att företagen lämnat in sina deklarationer tills dess att in- och återbetalning av avgifterna verkställs och slutredovi-

sas.

I betänkandet redovisas de ändringar av gällande lagtext krävs för som att genomföra utredningens förslag. Förslagen förutsätter efter beslut av regering och riksdag dels att - - Statens Naturvårdsverk får i uppdrag att utforma de tillämpningsföreskrifter m.m. som behövs för att genomföra förslagen, dels att det finns tillräcklig tid för att anskaffa och installera den mätningsutrustning som behövs för att mäta kväveoxidutsläppen från de tillkommande anläggningarna och i övrigt förbereda ett införande. Mot den bakgrunden förordar utredningen att den föreslagna breddningen avgiftssystemet av tillämpningsområde träder i kraft först ett och ett halvt eller två år efter att riksdagen beslutat breddningen. om Förutom överväganden och förslag rörande breddning och tillämp-

ning av avgiftssystemet för kväveoxidutsläpp redovisar utredningen

vissa förslag rörande kalkningsverksamhetens administration. Således föreslås

anslagstekniska förändringar syftande till en bättre uppföljning av

anslagsförbrukningen under budgetåret,

den vanligt förekommande ordningen med förskottsutbetalning att nu av bidrag till kalkningen upphör samt

det bör uppdras länsstyrelserna att till Statens Naturvårdsverk att

redovisa upphandlingsstrategi för länets kalkningsverksamhet och

en vilket rollspel den förutsätter. Med utgångspunkt i en sådan redovisning bör verket pröva gällande författningar utgör ett ända-

om nu

målsenligt ramverk för en effektiv upphandling av kalkningsinsats-

ema.

2¶English summary

Incentives and controls for a better environment

Proposals concerning extensive use of economic more instruments in controlling emissions of nitrogen oxides

On 1 January 1992, system introduced in Sweden involving a was environmental charges emissions of nitrogen oxides from energy on production. This charge applies to furnaces turbines with an input or gas of at least 10 MW and utilised production of at least power a energy 50 GWh during calendar The charge has been set at SEK40 one year. kg of nitrogen oxide emissions. per On 13 May 1993, the Swedish Government authorised the head of the Ministry of the Environment and Natural Resources to appoint a special Commission with the mandate to investigate the possibilities and of extending the current system of charges for nitrogen consequences oxide emissions other than production plants and to cover areas energy to submit proposals for financing the liming activities which are currently in The Commission also to consider the need of progress. was changes to the technicalities of the charge system and the possibility of waiving the charge in certain cases. The Commission appointed and commenced its work in August was 1993. One report has already been submitted, entitled Financing liming activities, in which the Commission presented various alternative proposals regarding ways of financing such activities. The present report deals with the other issues included in the manda-

te. In 1988, the Riksdag decided that emissions of nitrogen oxides in Sweden should be cut by 30 cent between 1980 and 1995. During per the 1980-1992 period, such emissions have been reduced by about 9 cent, from approximately 425,000 to 384,000 tonnes per annum. per The main of emissions automotive traffic, which responsource sible for about 159,000 tonnes annum. Emissions from incineration per

and industrial processes, the activities which the focus of the represent Commissions deliberations, amount to about 68,000 tonnes per annum. The Commission looked into planned and implemented measures under the charge system, the cost of aimed reducing and measures at following emissions, the emission reductions achieved date and up to any other consequenses which the involve. This evaluation system may indicates that emissions of nitrogen oxides from the plants included in the system have fallen from approximately 159 to approximately

mgMl

103 mgMJ input energy. About half of this reduction thought to be directly attributable to the nitrogen oxide charge. Overall emissions from the 163 plants out of a total of 185 from which the Commission has received information have declined from approximately 21,000 to 13,500 tonnes. The cost of reducing emissions through improvements combustion technology varies, depending the choice of fuel, from roughly on SEK4kg to SEK52kg. The corresponding cost for purification measures varies between SEKl0kg and SEK50kg. When comes to the possibilities of extending the charges to cover smaller energy production plants the Commission considered three different successive steps:

reduction of the charge threshold from minimum annual - a energy production of 50 GWh to 25 GWh irrespective of the power output of the plant; extension of the charge to all plants with output of - cover a power more than 1 MW; extension of the charge all production plants. - to cover energy

Having looked into the different types of facilities and their operating conditions, the Commission considered there to be grounds for reducing the current charge threshold from 50 GWh to 25 GWh. This will mean that up to 500 fumaces, representing total annual emissions of approximately 10,000 tonnes of nitrogen oxides, will be brought under the charge system addition to those already covered. The Commission of the opinion that, for this category of installation, reasonable to expect emissions to be measured continuous basis. on a Stationary combustion engines should also be covered the charge system. Although fair competition considerations extension of the support an charge system to smaller plants, this has been recommended cover not by the Commission. would be unreasonable to require continuous measurement of emissions from such plants long the of such as as cost measurements as high as can be expected at present. This would require standardised assessment of emissions from these installations. In order to reduce their charges, therefore, such plants would be compelled either to perform continuous measurements voluntarily or to

install type-approved low-NOx burners in order to prove their ability

lower emissions requirements. This would in turn necessitate to meet departure from the denominator principle which the contia common measurement requirement implies. A large number of smaller nuous furnaces would have to be registered, in order to handle them moreover,

in an administrative system. The Commission does, however, stress the importance of not treating

production plants of different sizes unequal terms and thus energy on creating climate of unfair competition. consequently important a the different instruments of environmental policy be designed in that such that their combined effect counteract the risk of unfair a way can favouring smaller plants which would arise only the

competition

large-scale plants required to bear the cost of reducing nitrogen were oxide emissions the basis of continuous measurement. on When determining the suitability of extending the charge comes to include industrial the Commission listed the system to processes, assumptions which its deliberations based, as follows: upon are

that be technologically feasible to reduce emissions the must economic incentive of charge to have any impact; a important establish whether not the charge may be that to or effective supplementary instrument, in the light of the

adopted as an

that of the which might be covered by the fact many processes have already been assessed will be assessed under the system or

Environment Protection Act; that the measurement of nitrogen oxides already required by many will facilitate the inclusion of such processes in the charge processes

system; that be taken of the in which inclusion in the account must way charge system would affect the competitive strength and develop-

ment capability of the industries concerned;

that important to maintain certain degree of homogeneity a those covered by the charge system, particularly in terms of among the in which emissions measured and how refunds are way are

calculated.

On the basis of the above assumptions, the Commission looked into the

possibilities of including the pulp and paper, iron and steel, processes and industries, the refinery and petrochemical industry and cement glass the mining industry the charge system. Taken as a whole, these

industries for almost 25,000 tonnes of annual nitrogen oxide account

emissions. On the basis of study of the business environments of the various a and the technical and economic feasibility of reducing nitrogen sectors oxide emissions, the Commission proposed an extension of the charge

system to cover:

soda and sulphite recovery units and lime sludge rebuming kilns in the pulp and paper industry;

heating furnaces and coking plants in the iron and steel industry; refineries, including ethylene and propylene production plants — at Statoil Petrokemi in Stenugsund.

Together, these for annual nitrogen oxide processes account emissions of around 14,000 tonnes.

Before soda recovery units and lime sludge rebuming kilns

which

account for approximately 8,400 tonnes of the emissions included are in the charge system, supplementary analysis will be required in order a to investigate how this be done without having negative impact can a on developments towards enclosure of in the pulp industry. processes Implementation of the Commissions proposals concerning an extension of the charge system to both small—scale produccover energy tion plants and industrial combustion processes would that further mean nitrogen oxide emissions amounting to approximately 24,000 tonnes per annum would be subject to the charge, above and beyond the present 14,000 tonnes.

The Commission also considered certain issues relating the to general application and administration of the charge and subsystem mitted the following proposals this context:

that, where measurement data not available, be possible — are to set the charge at corresponding to and half times the a sum one a charge which corresponds to the normal value, alternative as an to the current rules for standardised assessment; that the charge should apply to stationary combustion engines the — on same terms as for other energy production plants; that be possible for the Government to waive reduce the charge — or in particular cases;

that be possible for production plants whose main — energy purpose to incinerate waste to base refunds total utilisation and on energy the surplus energy which disposed of by cooling;

that certain changes be introduced order reduce the time requi- — to red for administration, from submission of by companies returns to final payment refund of charges. or

The present report also outlines the amendments the wording to of the current Act which would be required in order to implement the Com

missions proposals. The proposals that, following decision by assume the Swedish Government and Riksdag, the National Swedish Environmental Protection agency will be instructed draw the to up necessary provisions, etc., and that adequate amount of time will be available an both for purchase and installation of the NOx measurement equipment

at the plants concemed and for other general preparations. In the light

the Commission recommends that the proposed extension of the of this,

should into effect until and a half years charge system not come one after decision thereon by the Riksdag. In addition its deliberations and proposals concerning the ex-

to tension and application of the charge system for nitrogen oxide emissions, the Commission put forward certain proposals concerning the management of liming activities, as follows:

that technical changes be made to subsidy procedures in order to — improve follow-up of subsidies during the budget year;

the currently widespread practice of paying liming subsidies in that — advance be discontinued; that the County Administrative Boards be instructed to submit pur- chasing strategies for county liming activities to the National Swedish Environmental Protection Agency, outlining the roles to be

by different bodies, that the Agency determine whet-

played so can

provide framework for efficient purher current statutes a proper chasing procedures in the field of liming activities.

3¶Lagförslag

3.1¶Förslag till lag om ändring i lagen 1990:613 om

av kväveoxider vid

miljöavgift utsläpp

energiproduktion.

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen 1990:613 om miljöav gift kväveoxider vid energiproduktion samt 1 5 och 8 §§ på utsläpp av lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag miljöavgift på ut- Lag om miljöavgift på ut-

om släpp kväveoxider vid släpp kväveoxider vid av av

energiproduktion energiproduktion och vissa

industriprocesser

1 § Miljöavgift betalas till 1 § Miljöavgift betalas till enligt denna lag för staten enligt denna lag för staten utsläpp kväveoxider från utsläpp kväveoxider från av av

förbränningsanläggningar för förbränningsanläggningar för energiproduktion. Med energi- energiproduktion och från indu-

både el- och striprocesser enligt 2 4 §§.

produktion avses värmeproduktion. Avgiftsbe- Avgiftsbeloppen skall tillgodoloppen skall tillgodoföras de föras de avgiftsskyldiga enligt

avgiftsskyldiga enligt 8 8

2 § Avgiften beräknas för varje 2 § Avgiften beräknas för varje

inom för- produktionsenhet inom en för-

produktionsenhet en Med bränningsanläggning eller indubränningsanläggning. pro-

duktionsenhet striell process. Med produkavses tionsenhet avses

panna i vilken varmvatten, i vilken panna varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja hetvatten, ånga eller hetolja framställs för byggnadsupp- framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller vämming, elproduktion eller användning i industriella pro- användning i industriella processer, cesser, gasturbin. gasturbin,

stationär färbränningsmotor, Avgift tas inte ut pa utsläpp sodapanna, lutpanna eller frän förbränning i sodapannor inom och mesaugn massaeller lutpannor. pappersindustrin,

5. irärmningsugn eller koksverk inom järn- och stålindustrin, ugn för raflinering eller sönderdelning krackning av olja eller andra kolväten.

3 § Avgift tas ut för produk- 3 § Avgift för produktas ut tionsenhet med tillförd effekt tionsenhet med nyttiggjord en en av minst 10 megawatt och energiproduktion under redoen uppmätt, nyttiggiord energipro- visningsperioden minst 25 av duktion under redovisnings- gigawattimmar. För produkperioden av minst 50 gigawat- tionsenheter inte framsom timmar. ställer hetvatten, varmvatten, ånga eller hetolja för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i industriella processer tas avgift ut om minst 30 gigawattimmar energi tillförs under redovisningsperioden.

4 § Avgiften skall betalas 4 § Avgiften skall betalas av av den som framställer elektrisk den bedriver sådan verksom kraft eller värme. Avgiftsskyl- samhet innebär användsom digheten inträder när utsläpp ning i 2 § angivna produkav av kväveoxider sker från produk- tionsenheter. Avgiftsskyldigtionsenheten. heten inträder när utsläpp av kväveoxider sker från produktionsenheten.

5 § Avgift tas ut med 40 lcro- 5 § Avgift med 40 krotas ut nor per kilogram utsläppta kilogram utsläppta nor per kväveoxider, räknat kväve- kväveoxider, räknat kvävesom som dioxid. Den som kontinuerligt dioxid. Den kontinuerligt som mäter och registrerar utsläppen mäter och registrerar utsläppen

med hjälp mätutrustning, med hjälp av en mätutrustning, av en uppfyller särskilda krav uppfyller särskilda krav som som enligt föreskrifter regeringen enligt föreskrifter av regeringen av eller myndighet regeringen eller myndighet som regeringen som bestämmer, får beräkna avgif- bestämmer, får beräkna avgifpå grundval mätvärdena. ten på grundval av mätvärdena. ten av Görs inte sådan mätning Görs inte sådan mätning en en skall utsläppen motsvara skall utsläppen anses motsvara anses 0,6 kväveoxider, räknat 0,6 kväveoxider, räknat gram gram kvävedioxid, megajou- kvävedioxid, per megajousom per som tillfört bränsle produk- tillfört bränsle om produkom tionen sker med hjälp tionen sker med hjälp av en av en och 0,25 i gasturbin och 0,25 gram i

gasturbin gram

övriga fall. övriga fall. För de fall att mätning inte kan ske, men sådan mätutrustuppfyller kraven ning som enligt första stycket har installerats, fdr utsläppen beräknas halv gånger det som en och en antal gram kväveoxider, räknat kvävedioxid, per megajousom tillfört bränsle som i genomsnitt uppmätts under de senaste månader för vilka mätvärsex den finns tillgängliga.

8 § Avgiftsmedel inte tas i 8 § Avgiftsmedel som inte tas i som anspråk för myndighets anspråk för en myndighets en verksamhet enligt denna lag verksamhet enligt denna lag eller föreskrifter har med- eller föreskrifter som har medsom delats med stöd lagen, skall delats med stöd av lagen, skall av årligen tillgodoföras de avgifts- årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och efter ansökan skyldiga och efter ansökan fördelas mellan dem. Fördel- fördelas mellan dem. Fördelningen det belopp skall ningen det belopp som skall av som av

tillgodoföras skall grundas på tillgodoföras skall grundas på

varje sökandes andel den för varje sökandes andel av den för av samtliga sökande samlade samtliga sökande samlade

nyttiggjorda energiproduktionen nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktions- i de avgiftspliktiga produktions-

enheterna. enheterna. För industriprocesser som inte framställer varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja för

byggnadsuppvärmning, elpro-

duktion eller användning i industriella skall

processer,

återbetalningen grundas på den

tillförda energin omräknad med en faktor som motsvarar det genomsnittliga förhållandet mellan tillförd och nyttiggjord energi för de anläggningar

som ingår i avgiftssystemet under närmast föregående redovisningsperiod.

Denna lag träder i kraft, i fråga 5 § den 1 juli om 1994, och i övrigt den 1 januari 1996.

4 kväveoxider m.m.

Utsläppen av

4.1 kväveoxider

Utsläppen av

Svavel- och kväveoxider upphov till försurning av mark, sjöar och ger vattendrag. Det oxiderade kvävet bidrar dessutom till bildandet av marknära och tillsammans med andra kväve- och fosforutsläpp uppozon ger hov till övergödning sjöar, vattendrag och omkringliggande hav. av Kväveoxidutsläppen bidrar också i viss mån till växthuseffekten. Kväveoxider upphov till hälsoeffekter. Skadorna inom jordbruket kan ge det marknära ozonet uppskattas i rapport från Statens naturp.g.a. en vårdsverk SNV till 1 miljard kronor årligen SNV Rapport 4133, Marknära och andra oxidanter i miljön. ozon Av Tabell 1 framgår storleken de svenska utsläppen av kväveoxider under perioden 1980 1992. Utsläppen av kväveoxider räknat som - N02 har minskat från 425 till 384 tusen ton.

Tabell 1 Svenska utsläpp kväveoxider perioden 1980 1992 av -

No, tusental ÅR ton 1980 425 1987 437 1989 406 1990 400 1991 394 1992 384

Källa: SCB Na 18 SM 9303 och underlagsmaterial till SNV:s Rapport 4272, Utsläpp till luft av försurande ämnen 1992

I Tabell 2 redovisas hur utsläppen år 1992 fördelades mellan olika slags verksamheter. Av tabellen framgår att vägtrafiken svarade för 159 tusen ton eller ca 41 procent av kväveoxidutsläppen.

Tabell 2 Källfördelning av de svenska kväveoxidutsläppen år 1992

NO,

tusental

UTSLÄPPSKÃLLOR

ton

Källa: SCB Na 18 SM 9303 och underlagsmaterial till SNV:s Rapport 4272, Utsläpp till luft av försurande ämnen 1992

För att visa in- och utflödet kväveoxider tillfrån olika länder har

av utredningen bearbetat och sammanställt EMEP-uppgifter för åren 1987- 1991. Siffrorna återges i Tabell 3 och ârsmedelvärden för kväve-

avser oxider räknat som N02. Som framgår tabellen kommer ungefär 12

av procent av de kväveoxider deponeras i Sverige från svenska

som

utsläppskällor. Av de svenska kväveoxidutsläppen deponeras

- som

inom EMEP:s beräkningsonträde stannar 21 i Sverige.

- ca procent

EMEP ett matprogram som utförs inom för konventionen

- ramen om

långväga, gränsöverskridande luftföroreningar.

Tabell 3 ln och uttlöde av kväveoxider aren 1987-1991

Oxiderat kväve räknat som NO, tusental ton till från Sverige Sverige

Källa: EMEPMSC-W REPORT 192 Appendix C Uppgifterna utsläpp från Sverige avser den del av utsläppen som beräknas

om deponeras inom EMEP:s beräkningsomrâde. Därför avviker dessa uppgifter från uppgifter om Sveriges totala utsläpp.

Den del som ligger inom EMEP:s beräkningsområde. * Avrundning i ursprungsmaterialet gör att summan inte helt överensstämmer med summan av tabelluppgiftema.

4.2 mål

Miljöpolitiskt

Riksdagen beslutade år 1988 att utsläppen kväveoxider bör minska

av med 30 procent mellan åren 1980 och 1995. I prop. 199091 :90 konsta-

regeringen att utvecklingen när det gäller kväveoxider är proble-

terar matisk föreslår samtidigt att den riksdagen tidigare beslutade

men av utsläppsmålet bör vägledande för det fortsatta arbetet.

vara

5¶Internationella

aspekten

5.1¶EG och EES-avtalet

Utsläpp kväveoxider bidrar till flera lokala och regionala miljö- och

av hälso problem bl.a. försurning, övergödning och bildning av marknära

För svensk del är kväveoxidutsläppen särskilt allvarliga sett från ozon. försumingssynpunkt. För länderna i Mellaneuropa tillmäts kväveoxider-

roll i bildningen marknära ozon mycket stor betydelse. Ozonnas av bildningen upphov till betydande miljöproblem och hälsorisker för

ger befolkningen.

För stora förbränningsanläggningar över 50 MW gäller ett EG-direktiv 88609 EEC bl.a. reglerar utsläppen kväveoxider och

som av svaveldioxid. Direktivet är för befintliga anläggningar med drifttillstånd före l juli 1987 utformat s.k. bubbla för varje land, dvs. ett

som en totalt tillåtet utsläpp inte får överskridas. För nya anläggningar

som gäller särskilda krav för varje anläggning. Ett förslag till reviderade direktiv skall presenteras före l juli 1995. EG:s direktiv innebär också att enskilda länder får ha mer långtgående krav.

På kort sikt är målet för svaveloxider att utsläppen skall ha minskat med 35 procent mellan åren 1985 och 2000. För kväveoxider är det kortsiktiga målet att utsläppen år 1994 inte skall överskrida 1990 års nivå och att utsläppen reduceras med 30 procent till år 2000.

EES-avtalet innebär att EFTA-ländema, däribland Sverige, skall tillämpa EG:s regler med avseende bl.a. utsläpp till luft av svavel och kväve.

När det gäller energibeskattning har Europeiska unionsrådet beslutat att införa energikoldioxidskatt skall börja tillämpas när andra

en som OECD-länder vidtar liknande åtgärder. Direktivet har dock diskuterats och ifrågasätts.

2 Om inget är uppgifterna i det här avsnittet hämtade från

annat anges

SNV:s Rapport 4204, Energi och miljö.

5.2¶Konventionen om gränsöverskridande

luftföroreningar

1979 undertecknades inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa ECE en konvention långväga gränsöverskridande luftföro-

om reningar. Konventionen anger att parterna enskilda länder och EG skall försöka minska och förhindra gränsöverskridande luftföroreningar. Genom olika protokoll har sedan överenskommelser gjorts bl.a.

om svavel och kväveoxider.

För att begränsa svavelutsläppen undertecknades 1985 ett protokoll i Helsingfors. l augusti 1993 hade 20 länder ratiñcerat svavelprotokollet, som innebär att utsläppen av svavel senast 1993 skall ha minskat med 30 procent jämfört med utsläppen 1980. Förhandlingar pågår

om ett nytt svavelprotokoll där man utgår från begreppet kritisk belastning, vilket innebär att reduktionskraven, procentuellt sett, kan bli olika för respektive land.

I Sofia undertecknades år 1988 ett kväveoxidprotokoll. Protokollet som i augusti 1993 ratiñcerats av 21 länder samt EG innebär att utsläppen av kväveoxider år 1994 inte skall överstiga utsläppen år 1987. Sverige och ytterligare 11 länder har dessutom uttalat en avsikt att minska utsläppen med 30 procent fram till 1998 jämfört med något

av åren 1980 till 1986.

5.3¶En nordisk

handlingsplan

De nordiska länderna utarbetade år 1990 en handlingsplan mot luftföroreningar. I planen anges bl.a. som mål för kväveoxidutsläppen att dessa utsläpp bör reduceras med 30 procent mellan år 1980 och år 1998.

6¶Nuvarande

avgiftssystem

6.1¶Bakgrund

I juni 1988 tillkallades miljöavgiftsutredningen MIA för att analysera förutsättningarna för en ökad användning av ekonomiska styrmedel i rniljöpolitiken. 1989 redovisade utredningen ett delbetänkande SOU 1989:83 om energi och trafik. I betänkandet föreslogs att en avgift skulle införas på utsläpp av kväveoxider från stora förbränningsanläggningar.

För att avgiften inte skulle missgynna stora anläggningar föreslog MIA vidare att avgiften skulle återföras till de avgiftsskyldiga i relation till producerad mängd energi. Syftet med förslaget var att tidigarelägga

minskning av utsläppen, jämfört med den administrativa reglering en som kommer att gälla vid mitten av 1990- talet, samt att utöver detta ge incitament till ytterligare utsläppsreduktion.

På grundval av MlAzs betänkande har regering och riksdag beslutat

om nuvarande avgiftssystem.

6.2 och SNV:s föreskrifter

Lagar, förordningar

Lagen 1990:613 miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid ener-

om giproduktion trädde i kraft den 1 januari 1992. Avgiften tas enligt lagen

ut på energiproduktion i förbränningsanläggningar. Avgiften skall beräknas för varje produktionsenhet inom en anläggning. Med produk-

tionsenhet menas en gasturbin eller en panna som framställer varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja för uppvärmning av byggnader, för framställning av eller för användning i industriprocesser. Skogsindustrins sodapannor och lutpannor är dock undantagna.

För att en panna eller gasturbin skall vara avgiftspliktig krävs att den tillförda effekten är minst 10 megawatt MW och att den nyttiggjorda energiproduktionen uppgår till minst 50 gigawattimmar GWh under redovisningsperioden ett kalenderår. Avgiftens storlek är 40 kronor per kg utsläpp av kväveoxider, räknat som N02. Om mätning sker konti-

nuerligt utgör detta grund för avgiften. Om mätning inte sker eller inte uppfyller vissa villkor skall en schablon tillämpas. Schablonen är på 0,6 gram kväveoxider, räknat som N02, per megajoule tillfört bränsle för gasturbiner och 0,25 gram per megajoule 250 mgMJ för

pannor.

Lagen anger att SNV är beskattningsmyndighet vid tillämpningen av lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter. Vidare sägs att de avgiftsskyldiga skall vara registrerade hos SNV och avge en särskild deklaration för varje produktionsenhet. l deklarationen skall anges hur stor avgift som skall betalas samt på vilken grund avgiften beräknats. Deklarationen skall ha inkommit till SNV senast den 25 januari dvs. strax efter utgången av en redovisningsperiod. Den del

av avgiften som inte används för en myndighets verksamhet skall efter ansökan årligen betalas tillbaka till de avgiftsskyldiga. Återbetalningen skall grundas varje sökandes andel av den för samtliga sökande samlade nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktionsenhetema.

Beslut om återbetalning som fattas av annan myndighet än regeringen får överklagas hos kammarrätten.

Av förordningen 1991:339 om miljcavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion framgår att det ankommer Naturvårdsverket att meddela föreskrifter om krav på mätutrustning samt när avgifterna skall betalas in. Enligt förordningen skall endast nettoavgiftema avgift minus återföring, då avgiften är större än återföringen betalas in. Återbetalningen skall sedan ske senast två månader efter den dag då nettoavgiften skall betalas in. Verket får dessutom meddela de föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen och förordningen.

Till den deklaration som skall lämnas för varje produktionsenhet skall även fogas den ansökan som behövs för att avgiftsmedlen skall kunna återföras. Av ansökan skall storleken på energiproduktionen framgå. Baserat på de inlämnade ansökningarna skall SNV senast den 30 april till regeringen lämna in ett förslag på hur avgiftsmedlen skall återföras tillgodoföras.

Den som skall vara registrerad som avgiftsskyldig hos SNV skall göra sin anmälan senast två veckor innan verksamheten påbörjas om inte verket föreskriver annat. Ändras förhållandena i anmälan skall detta meddelas SNV.

l kungörelse SNFS 1992:7 med föreskrifter om inbetalning av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider regleras att inbetalningen

av nettoavgiften skall ske senast den l oktober året efter redovisningsperiodens utgång. Vidare framgår det att SNV kan medge undantag från denna föreskrift om det finns särskilda skäl. Ansökan undantag skall

om göras skriftligen.

K ungörelsen SNF S 1991:5 med föreskrifter om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift pd utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ställer upp grundkrav den mätutrustning används för

som

att mäta och registrera utsläppen av kväveoxider. Vidare ställs krav på kalibrering av mätutrustningen.

För mätning kväveoxider ställs bl.a. som krav att mätvärdet inte

av får påverkas av andra ämnen med mer än i 4 procent av mätinstrumentets fulla mätutslag. 4-procentsgränsen gäller även för hur stor mätvärdesdrift som är tillåten mellan två kalibreringsintervall. När det gäller mätning av rökgasflöde något som behövs för att bestämma utsläppets totala storlek ställs också krav på viss prestanda hos mätutrustningen. Även här tillåts t.ex. mätvärdesdrift högst i 4 procent mätin-

en av strumentets fulla mätutslag. SNV anger dock att rökgasflödet i första hand bör bestämmas indirekt genom beräkningar som baseras på uppmätt mängd tillfört bränsle, bränslets elementarsammansättning och effektiva vännevärde vid konstant tryck samt kontinuerliga mätningar av rökgasens 02- eller CO2-halt.

Kalibrering av mätvärdesdrift både hos de instrument som mäter kväveoxider och de mäter rökgasflöde skall ske löpande under året.

som En rad andra kalibreringar skall göras av ackrediterat laboratorium minst en gång per år. Om produktionsenhetens drifttid understiger 2 000 timmar år räcker det dock med en kalibrering per 2 000 driftstimm-

per

dock minst gång vart tredje år. Allt underhåll och alla kalibrear, en ringar skall joumalföras och utrustningen skall skötas enligt tillverkarens eller leverantörens rekommendationer.

Det är tillåtet att använda samma utrustning för växelvis mätning av flera parametrar eller i olika rökgaskanaler. Vid altemerande mätningar ställs dock som villkor att beräkningarna av hur mycket som släpps ut baseras på minst fem jämnt fördelade mättillfällen per timme. Den sammanlagda mättiden skall dessutom vara minst fem minuter per timme för varje parameter och rökgaskanal.

Av föreskriftema framgår vidare hur mätuppgiftema skall registreras, bearbetas och lagras. Först och främst skall det finnas en datautrustning för registrering och bearbetning av mätdata. Alla mätvärden av kväveoxider skall räknas om till N02. Om halten av N02 understiger fem volymprocent av NOx-halten räcker det om andelen bestäms en gång per år. Timmedelvärden av N02-halt och rökgasflöde skall lagras på lämpligt sätt. Innan värdena används skall det också kontrolleras att mätutrustning och panna varit i drift samt göras en bedömning av rimligheten hos erhållna timmedelvärden. Sedan skall utsläppen kilo per dygn beräknas och sparas.

Bortfall av mätdata skall registreras och lagras. Bortfall p.g.a. kalibrering eller reparation av mätutrustning får för högst fem procent av drifttiden under en kalendermånad uppskattas med hjälp av utsläppen vid liknade förhållanden.

Naturvårdsverket får medge undantag från sina mätföreslaifter om det finns särskilda skäl. Ansökan om undantag skall göras skriftligen.

Beskattningsförfarandet regleras i lagen J984 5J om punktskatter och prisregleringsavgifter utom 7 kap samt förordningen 1984:247

2 l3-l394

om punktskatter och prisregleringsavgifier §§ I 16 20, 24, 26 och

, - 27.

Av lagen framgår t.ex. att:

deklarationen skall avges på heder och samvete, -

anstånd för inlämnande deklaration kan medges det finns - av om

särskilda skäl,

de deklarationsskyldigas deklarationsunderlag skall i sju år,

- sparas

inkomna deklarationer skall granskas så möjligt av SNV, - snart som

överenskommelse får göras med skattskyldig besök och avstäm- - om

ning av deklaration mot räkenskaper,

beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision, samt tid och -

plats för denna,

en i tid inkommen deklaration innebär automatiskt att ett beskatt- -

ningsbeslut har fattats inget särskilt godkännande behövs således.

Föreslcriftema i kungörelse SNFS 1991:4 med föreskrifter kontroll

om av utsläpp av kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i fasta anordningar har tillkommit med stöd av miljöskyddsförordningen och tillämpas på pannor, ugnar eller andra fasta anordningar för förbränning av flytande, fasta eller gasformiga bränslen. Föreskrifterna innebär kontroll av utsläpp av bl.a. kväveoxider och svaveloxider från anordningar med en planerad tillförd energi på minst 50 GWh

per kalenderår. Kravet att mäta SOX gäller bara vid förbränning kol, olja

av eller torv. Dessutom skall den tillförda energin kontrolleras.

För att ingå i systemet gäller dessutom att anordningar med

egen skorsten skall ha en tillförd effekt på minst 50 MW. För att anord-

en ning som delar på en skorsten skall ingå krävs att anordningama

gemensamt har en maximal tillförd effekten minst 50 MW. Mätning kan även förekomma i de fall det skett ett föreläggande om kontroll enligt miljöskyddslagen.

I övrigt är mätföreskriftema utformade på liknande före-

sätt som skrifter SNFS 1991 :5 mätutrustning för bestämmande miljöav-

om av

gift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

6.3 1992 det första året

-

De utsläppskällor som är avgiftspliktiga svarar för omkring fyra procent av de svenska utsläppen av kväveoxider. Under år 1992 avgiftens första år deklarerade 121 anläggningar med 185 stycken Ut-

pannor. släppen, inklusive den schablon som tillämpas vid mätbortfall, uppgick till 15 300 ton och de totala avgiftsmedlen till 612 milj.kr.

Influtna avgifter återbetalas efter avdrag för SNV:s administrations-

kostnader till dem som ingår i avgiftssystemet i proportion till den

-

mängd nyttiggjord energi som producerats. Avgiftens nettoeffekt varierar därigenom mellan olika företag och branscher. Det branschvisa utfallet av NOx-avgiften år 1992 framgår av Tabell De branscher som blev nettobetalare var avfallsförbränning och Skogsindustri med ett nettoflöde bort från branschen på 16,5 respektive 13,7 milj. kr. För avfallsförbränningen motsvarar nettoströmmen 38 procent av den av dem inbetalade miljöavgiften. Den största nettovinsten gjordes i gruppen Energiproduktion fjärrvärme och elproducenter, ca 19 milj. kr.

Tabell 4 Utfallet av NOx-avgiften år 1992

NOX utsläpp Miljöavgift Åter- Netto Netto i kg kr betalning relation till Bransch kr Miljöavgift Avfalls- 1096 729 43 869 144 27 326 415 -16 542 729 38 % förbränning Energi- 8 266 283 330 651 340 349 632 188 18 980 849 6 % produktion Kemiindustn 1 278 481 51 139 234 51 467 862 328 628 l %

Metall- 76 979 3 079 160 7 425 446 4 346 286 141 % industri

Skogsindustri 4 586 786 183 471 444 169 782 410 -13 689 034 7 % - Summa 15 305 258 612 210 322 605 634 321 -6 576 000

Källa: SNV:s Information med anledning av NOX deklarationen 1993-08-27 till samtliga deklaranter, dnr 733-3720-93 Mt Varav 1 576 000 kronor till SNV:s administration och 5 000 000 kronor som reserv.

I de flesta branscher fanns det både vinnare och förlorare. Netto varierar avgiften .för enskilda företag med mellan minus 9,5 miljoner och plus 13,7 miljoner.

. ef ~ , :imsmázá 25:43:zszáirxäzxøzáäzêámgaâøwiâ:5

Å jøQSzñggn:.âsiSen ma

. N ’ 433350~zt:é{§rum ‘tr

:’:;§ $mui::;2::is::‘

7 av det nuvarande

Utvärdering

för kväveoxid-

avgiftssystem utsläpp

Utredningen har låtit genomföra en utvärdering av nuvarande kväve-

oxidavgiftssystem3.

Utvärderingen tar bl.a. upp följande frågeställningar:

På vilka sätt har avgiftssystemet påverkat utsläppen av kväveoxider, -

vilka typer av åtgärder förbränningstekniska åtgärder respektive -

reningsåtgärder har vidtagits för att minska utsläppen av kväveoxider,

vad har åtgärderna kostat investering, drift och underhåll, krkg -

avskilt NOx, hur har kontrollen av utsläppen fungerat mätutrustning m.m.,

-

har införandet av avgiftssystemet medfört andra effekter, -

vilka typer av åtgärder planeras för att ytterligare reducera utsläppen

-

av kväveoxider, deklaranters synpunkter på nuvarande avgiftssystem.

-

Till grund för utvärderingen ligger i huvudsak en enkät till samtliga deklaranter med ett stort antal frågor rörande deras anläggningar, vidtagna och planerade åtgärder samt deras kostnader och resultat. Anläggningsägama ombads även att framföra sina synpunkter på nuvarande kväveoxidavgiftssystem. Dessutom sändes en mindre omfattande enkät till några anläggningsägare med pannor som med nuvarande regler omfattades av avgiftssystemet år 1992.

Av totalt 185 st fysiska anläggningar, har enkätsvar inkommit från 163 st. Alla uppgifter i det här avsnittet avser om inget annat sägs-

-

Redovisningen i detta kapitel bygger i allt väsentligt konsultrapporten

Utvärdering av avgiftssystem för utsläpp avkväveoxider, som utarbetats

av Energikonsult A Bauer AB på utredningens uppdrag.

enbart dessa 163 anläggningar. Jämfört med den klassning SNV använt i sina redovisningar har i den redovisning som följer en förändring vad gäller klassning av energiproduktions- och avfallsförbränningsanläggningar gjorts. Alla anläggningar där avfall eldas, har i det följande klassats som avfallsförbränning då dessa anläggningars tillstånd enligt miljöskyddslagen med tillhörande utsläppsvillkor följer de s.k. ENAkraven Naturvårdsverket, Statens energiverk rapport 1986:6.

I Tabell 5 redovisas antalet inkomna enkätsvar, antalet anläggningar pannor för resp kategori.

Tabell 5 Antal inkomna enkätsvar och antalet anläggningar inom respektive

kategori

Totalt antal Inkomna

En mindre del av inkomna enkätsvar har innehållit synpunkter på nuvarande system för erläggande av kväveoxidavgift.

Kostnaden för NOx-reduktionen är uttryckt som krkg avskilt NOX räknat som N02. För beräkning av kapitalkostnaden har antagits att finansiering sker genom extern upplåning till en ränta av 11 procent. Den tekniska livslängden har antagits vara 5 respektive 10 år.

7.1 av kväveoxider

Utsläppet

I enkäten ombads anläggningsägarna ange nivån NOx-emissionema före det att NOK-begränsande åtgärder vidtagits p.g.a. införandet av NOX-avgiften och på grund av nya utsläppsvillkor. Medelvärdet för de anläggningar som kunnat ange en utsläppsnivå drygt 100 anläggningar uppgick till 159 mgMJ tillförd energi. Den totala årliga utsläppsnivån för de 163 anläggningarna skulle därmed kunna beräknas till ca 21 000 ton baserat 1992 års nyttiggjorda energi.

Det totala utsläppet av kväveoxider 1992 inklusive schablon uppgick till 13 550 ton, vilket motsvarar 103 mgMJ tillförd energi som medelvärde för de 163 anläggningarna. Av minskningen uppgående till ca 7 450 ton kan uppskattningsvis 50 procent eller ca 3 725 ton direkt hänföras till NOx-avgiftens införande.

Respektive anläggningsägare har gjort en bedömning av vad ett normalår skulle innebära i ökadminskad nyttiggjord energi. Utifrån detta har därefter beräknats hur stora kväveoxidutsläppen skulle ha varit för ett norrnalår i förhållande till 1992 års kväveoxidutsläpp.

Det totala utsläppet för ett nonnalår har bedömts uppgå till ca 14 034 ton, vilket skulle innebära att ett normalår ger ett tillskott av kväveoxider ca 475 ton, motsvarande en ökning med 3,5 procent i förhållande till 1992 års utsläpp. Den faktiska procentuella ökningen är sannolikt högre, då många spetslastpannor med högre effekt än 10 MW år 1992 inte nådde upp till kriteriet nyttiggjord energi om minst 50 GWh men vid ett normalår skulle överskrida gränsen 50 GWh och därmed även bli skyldiga att lämna kväveoxiddeklaration.

Enlig de inkomna enkätsvaren uppgick antalet anläggningar för baslastproduktion till ca 130 st.

Den totala nyttiggjorda energin uppgick 1992 till ca 33 500 GWh för de 163 anläggningar som ingår i utvärderingen. Av den nyttiggjorda energin svarar biobränsleeldning för 28 procent, koleldning för 22 procent, gaseldning för drygt 21 procent, oljeeldning för 12 procent, avfallseldning för 10 procent och torveldning för 7 procent.

7.2¶Vidtagna åtgärder

Av de totalt 163 anläggningar som ingår i utvärderingen, saknade 80 anläggningar år 1992 villkor för utsläpp av kväveoxider.

Förutom att branscherna Avfallsförbränning och Energiproduktion procentuellt sett har en större andel anläggningar med kväveoxidvillkor, ligger de tillstândsgivna utsläppsnivåema för dessa branscher lägre än för övriga tre branscher. För branscherna Avfallsförbränning och Energiproduktion har s.k. bubbelvillkor för utsläpp av kväveoxid introducerats sedan år 1992. Ett sådant utsläppsvillkor kan exempelvis innebära att kväveoxidutsläppet får överstiga 100 mgMJ tillfört bränsle räknat

samtliga anläggningar som drivs av en och samma juridiska person. I ett fall är bubbelvillkoret relaterat till kg kväveoxid per nyttiggjord MWh.

I och med att riksdagen beslutade om införande av kväveoxidavgift har omfattande åtgärder vidtagits för att reducera utsläppen kväve-

av oxider. Dessutom har det vid de flesta omprövningar enligt miljö-

skyddslagen som skett under 90-talet inom branscherna Avfallsför-

bränning och Energiproduktion skett en klar skärpning av kväveoxidvillkoren.

Tabell 6 nedan visar branschvis antalet anläggningar där kväveoxidbegränsande åtgärder vidtagits till följd av införandet kväveoxidav-

av gift respektive nya utsläppsvillkor. I del fall har kväveoxidbegränsan-

en de åtgärder vidtagits till följd av både kväveoxidavgiften och nya utsläppsvillkor.

Tabell 6 Vidtagna kväveoxidbegränsande åtgärder till följd av kväveoxidavgift

respektive nya kväveoxidvillkor i tillståndsbeslut.

Åtgärd Åtgärd

p.g.a. p.g.a.

fr.0.m. år 1990

De vanligast förekommande förbränningstekniska åtgärderna för kväveoxidreduktion är följande den mest förekommande överst listan:

Driftoptimeringtrimningluft,

-

bränslebyteövergång till en bränslemix,

-

installation RGÅ,

av rökgasåterföring

-

installation av automatisk O2-reglering, -

installationkomplettering Over Fire Air OFA,

-

installation av låg-NOx-brännare.

-

I flera anläggningar har en kombination av flera åtgärder tillämpats. För rening av rökgaserna har totalt 23 st SNCR-anläggningar selektiv icke

katalytisk reduktion samt 3 st s.k. High-Dust SCR-anläggningar

selektiv katalytisk reduktion installerats. Drygt hälften av SNCR-anläggningarna utnyttjar reduktionsmedel medan de övriga

urea som utnyttjar ammoniaklösning.

Antalet anläggningar inom respektive bransch för vilka någon form

av förbränningstekniska- resp reningsåtgärder vidtagits redovisas i

Tabell En och samma anläggning har i del fall genomfört både

en

förbränningstekniska- och reningsåtgärder.

Tabell 7 Antal anläggningar där förbränningstekniska- resp reningsatgärder vid-

tagits.

Förbrännings- Reningsâtgärder,

Inom metallindusuin 4 anläggningar har inga åtgärder vidtagits för minska utsläppen kväveoxider. Låga utsläpp p.g.a. mycket gaseldatt av ning gör metallindustrin till relativt gynnad bransch. Den bransch en där aktiviteterna varit mest intensiva är avfallsförbränning.

De totala investeringarna i förbränningstekniska åtgärder för perioden

1990 1992 uppgår till 255 milj.kr. och i reningsåtgärder till ca 430 - ca milj.kr. Branschen Energiproduktion och Avfallsförbränning svarar för 84 procent investeringarna i förbränningstekniska åtgärder och 99 av

procent reningsåtgärdema.se Tabell 8.

av De stora satsningama inom Energi är till stor del att hänföra till tre stycken koleldade hos anläggningsägare där s.k. Highpannor en dust-rening med plattkatalysator installerats.

Tabell 8 Investeringar förbränningstekrtiska- resp reningsåtgärder 1990 1992 -

Förbrännings- Reningsåtgärder,

Kostnaderna för reduktion kväveoxider har beräknats som krkg

av avskilt NOX för 5 10 års avskrivning med en räntesats på 11

resp procent externt lånefrnansierad investering.

4 2 o m m ä a R m

å m

g

E

ä ä m E

o

E £ 2 o v ä

å

E E

E 5

m m

- -

I Tabell 10 nedan redovisas genomförda åtgärder för kväveoxidreduktion för bränsle. Med fastbränsle menas en mix bestående av

resp biobränsle, kol alternativt torv.

Tabell 10 Investeringar i förbränningstekniska och reningsátgärder 1990 1992

-

Förbrännings- Reningsâtgärder

tekniska åtgärder milj.kr.

Av de höga investeringarna för koleldning i reningsåtgärder kan 260 milj.kr. hänföras till de tre tidigare nämnda koleldade pannorna där s.k.

High-dust-rening med plattkatalysator installerats. Ytterligare 110

milj.kr. kan hänföras till två andra pannor.

I Tabell 1 1 redovisas medelkostnaden för kväveoxidreduktion krkg avskilt NOx för de två beräkningsfallen 5 resp 10 års avskrivningstid, samt erhållen kväveoxidreduktion mgMJ fördelat på olika bränslen.

Den höga kostnaden krkg avskilt NOx vid oljeeldning kan hänföras till att flera de stora oljeeldade pannorna där NOK-begränsande

av åtgärder vidtagits, fungerar spetslastpannor. För fastbränsleeldade

som

sammanhänger de höga kostnaderna för förbränningstekniska pannor åtgärder med hög ombyggnadskostnad för att erhålla bättre bränsleföring i enda samtidigt som den uppnådda kväveoxidreduk-

en panna tionen blev måttlig. För koleldning är en stor del av kostnaderna att hänföra till de tidigare nämnda installationema av high-dust.

ä N. v 2 o 8

S S

S OOE S 3 8 S å S ä 2 w w

8¶Z v o m

S

. 2 o S v ä å å

- Z - - ..

7.3 bieffekter vid reduktion av

Uppkomna

kväveoxider

Många de skilda åtgärder vidtagits för att reducera kväveoxidav som emissionema, har varit i drift under tillräckligt lång tid för att alla bieffekter skall ha kunnat säkerställas. Nedan följer ett antal typer av idag kända och verifierade bieffekter. av

7.3.1 Bieffekter vid förbränningstekniska åtgärder

Förhöjd CO-halt

Vid förbränning med minskat luftöverskott sjunker kväveoxidhalten och koloxidhalten CO stiger. CO är i sig tämligen ofarlig och oxideras i atmosfären till koldioxid CO2. CO är snarare en indikatorförening för andra skadligare föreningar såsom lätta kolväten VOC varav metan och är några, samt att även tyngre kolväten PAH förekommer vid eten högre CO-halter. Metan är växthusgas, medan eten har cancerogena en effekter. Det är endast vid avfallsförbränning de s.k. ENA-kraven i Sverige SNV hittills antagit en övre gräns för CO-halten. Den gränsen är som 80 vilket motsvarar knappt 50 mgMJ. Vid en del omprövningar ppm tillståndsbeslut enligt miljöskyddslagen, har de senaste åren satts en av övre gräns för CO-halten vid förbränning andra bränslen än avfall. av SNV har i dessa fall följt de riktlinjer som finns i Tyskland för skilda bränsleslag, vilka är 100 mgMJ för olja, 180 mgMJ för fastbränsle och 50 mgMJ för En skillnad mellan den tyska och den svenska gas. tillämpningen är dock att man i Tyskland tillämpar halvtimmes medelvärden medan i Sverige regel använder timmedelvärden. man Det är inte möjligt att från inkomna enkätsvar exakt redovisa hur utbrett förfarandet är med förhöjd CO-halt för att sänka kväveoxidpass halten. Kontinuerlig CO-mätning förekommer på alla anläggningar. Det är dock helt klarlagt att det förekommer och att det finns enstaka anläggningar där CO-halten ligger nivåer runt 1 500 ppm ca 940 mgMJ. Mer förekommande är dock att CO-halten stigit till nivåer runt 200-500 från halter under 100 ppm. ppm

Förhöjd N20-halt lustgas

Lustgas växthusgas, väsentligt mycket aggressivare än koldioxid. är en Det är framförallt i fluidbäddpannor, som har en arbetstemperatur runt 850 grader C, som lustgas bildas. Genom att sänka bäddtemperaturen kan kväveoxidhalten sänkas, medan lustgashalten stiger.

Genom att sänkning bäddtemperaturen är metod för sänka av en att kväveoxidhalten, ökar därmed lustgasbildningen. Det finns nu instrument för kontinuerlig mätning lustgas vilket av

ökar möjligheten att följa utsläppen.

upp

Rökgasåterföring RGÅ

Ett flertal anläggningar med RGÅ har råkat ut för stoftpåslag på vingarskovlar till rökgasfläkt vilket lett till att vingarskovlar fått bytas ut och ersättas med vingarskovlar med utfomming. annan på ekonomiser har även i något fall kunnat härledas till

RGIjxorrosion

.

Brännarjusteringar

Vid brännatjusteringar för att minska kväveoxidbildningen har vid kol-

eldning en högre andel oförbränt kunnat konstateras. Vid installation av s.k. vridbara lansar munstycken där bränsle och luft blandas på visst sätt och sprutas i eldstaden har orolig fören bränning kunnat konstateras, vilket kräver större uppmärksamhet från operatören för att hantera. En metod för att sänka kväveoxidutsläppen från t.ex. gasturbiner och dieselmotorer är vatteninsprutning. Detta har dock i ett fall med en gasturbin lett till korrosionsskador leverantören ännu inte kan besom mästra. Drift- och underhållskostnaden har istället ökat med 400 000

kr årligen.

7.3.2 Bieffekter vid reningsåtgärder

Ammoniak i rökgasema och i fasta restprodukter

För att erhålla så hög reduktionsgrad möjligt är det inte ovanligt som , att ammoniak alternativt överdoseras, vilket får till följd urea att ammoniak följer med rökgasema ut i atmosfären. Ammoniak i fasta restprodukter efter förbränning är också ett problem. Att kontinuerligt mäta ammoniak i rökgasema är besvärligt. Stora skillnader i mätresultat förekommer mellan olika instrumenttillverkare. Det har inte heller varit möjligt att kvantiñera ammoniakutsläppen med ledning av besvarade enkäter. Utsläpp 10 15 förekommer. - ppm De dysor som fördelar alternativt ammoniaklösningen i urean pannan har en tendens till att sättas igen, vilket har inneburit rutiner för nya rengöring, installation av rensningsluckor m.m.

I ett anläggningar har man kunnat konstatera en ökad risk för par korrosion i rökgasdelen beläggningar på värmeupptagande ytor samt ett ökat slitage och ökat tryckfall spärrñlter. Detta har inneburit att filterbyte får ske med kortare intervall samt att ångsotning installerats.

7.4¶Installerade för mätning av

mätsystem kväveoxidutsläpp

7.4.1 Kostnader

För mätning kväveoxider, och i förekommande fall flera andra paraav finns uppgifter investeringar på 104 milj.kr. och drift och metrar, om ca underhållskostnader på ca 12 milj.kr. Investeringsuppgiftema avser ca och drift och underhållskostnaderna något fler‘. Ca 150 st pannor hälften instrumenten har installerats anläggningens storlek eller av p.g.a. därför att krav ställts på kontinuerlig mätning i gällande tillståndsbeslut. Investeringskostnaden samt drift- och underhållskostnaden beräk- nade medel- och minkostnad redovisas i Tabell 12. som max- -

Tabell 12 lnvesterings- samt drift- och undemâllskosmad för mätinstrument.

lnvesterings- Drift och under- Kostnad kostnad kr hallskostnad kr

Skillnaden är mycket stor mellan den billigaste 100 000 lcr och den dyraste 3 500 000 kr mätutmstningen. Så varierar även kostnaderna för drift och underhåll. Uppföljningar som gjorts av bl.a. Vattenfall och Sydkraft gemensamt visar dock på att drift och underhållskostnaden normalt ligger inom intervallet 100 000 till 200 000 kr årligen då även kostnaden för den årliga kalibreringen tas med. Kostnaden för den egna personalens tid har här värderats till 250 krtim.

Någon skillnad i investering för mätinstrument mellan små och stora anläggningar går att finna, förutom att för anläggningar över 100 MW, har investeringen legat mnt l 000 000 kr. En förklaring till

En del av mätinstrumenten är installerade redan under slutet av 80-talet.

Investeringskostnadema har dock inte diskonterats utan angivits som

nominella belopp.

En annan faktor som påverkar kostnadsbilden är att det förekom-

mer ett antal mätinstrument som mäter flera pannor.

detta kan vara installation dubbel instrumentering. Dubbel instmav mentering förekommer även på ett mindre antal anläggningar med lägre effekt än 100 MW.

7.4.2 Tillgänglighet

Enligt de krav SNV har ställt på mätutrustningen skall tillgängligheten på mätinstrumentet vara större än 95 procent. Tillgängligheten hos de mätinstrument som är installerade vid de anläggningar besvarat som enkäten sammanfattas i Tabell 13 nedan.

Tabell 13 Mätinstrumentens tillgänglighet

Tillgänglighet

98% 95-98% 90-95%

Antal 120 st 35 st 5 st

Andel 75 % 22 % 3 %

I en Värmeforskrapport som ÅF-Energikonsultutfört Kartläggning

av installerade NOx-, S02- och CO-instrument, rapport 465, april 1993, nr har drifterfarenhetema redovisats och de mest förekommande felkälloma

ka111agts.I studien ingick totalt 165 st mätinstrument. Drifterfarenheterna från denna studie visar att endast 3 procent mätinstrumenten hade av allvarliga fel och att resten fungerade mycket bra 54 procent eller bra i stort sett 43 procent.

De vanligaste förekommande felkälloma enligt studie kan samma listas enligt nedan.

Problem med dator, el eller signalöverföring 15 165 instrument, - av problem med analysator 14 instrument, problem med gasberedning 12 instrument, -

problem med kalibrering 9 instrument,

ospecificerade fel 26 instrument, inga eller marginella fel 89 instrument. -

7.5¶Planerade för kväveoxidreduktion

åtgärder

De vanligaste typerna förbränningstekniska åtgärder som planeras av att genomföras är följande:

Driftoptimering,

omfördelning lufttillförsel, - av installation av låg-NOx-brännare, - RGÅ,

installation av rökgasåterföring

-

Oz-reglering.

-

Ett 30-tal anläggningarna att installera alternativt att göra av avser försök med SNCR för att reducera kväveoxidema. Ett par anläggningar

även att installera katalytisk rening SCR. avser De totala kostnaderna för planerade investeringar varav en del redan

under 1993 uppgår till drygt 370 milj.kr. Fördelningen investerats de skilda branschernas planerade investeringsnivâ redovisas i mellan Tabell 14 nedan.

Tabell 14 Planerade åtgärder för kväveoxidreduktion, milj.kr.

Planerade åtgärder för NOx-neduktion

Synpunkter

led i utvärderingen har synpunkter avgiftssystemet utform- Som ett ning efterlysts. De synpunkter kommit från deklaranter på nuvaran-

som

för kväveoxidavgift, har indelats i två huvudgmpper, adrninide system

strativa synpunkter respektive synpunkter mätningsförfarandet enligt

nedan. Ingen synpunktema är ofta förekommande.

av

7.6.1 Administrativa synpunkter

Tidpunkten för inlämnande deklarationen av till SN V bör senareläggas till mitten februari, av

handläggningstiden inom SNV bör kortas,

det är olämpligt att SNV är fiskal myndighet och

tillsynsmyndighet, prövning enligt miljöskyddslagen och miljöavgift för utsläpp

av kväveoxider, känns för mycket, som ett system det är viktigt att inte styr kväveoxidutsläppen på bekostnad man ner av att andra utsläpp ökar, SNV borde ett gånger under året lämnas par prognoser över återbetalningen per nyttiggjord energienhet, kraven för beräkningmätning nyttiggjord energi måste av ställas högre än vad görs idag, som Gränsen för nyttiggjord energi, 50 GWh vid tillförd max effekt av

lO MW, gynnar taktikköming pannor‘,

av nuvarande schablondebitering är rimlig. Idag gällande nivåer borde

istället ersättas med anläggningsspecifrka

värden vid motsvarande last,

avfallsförbränning missgynnas av nuvarande system, då värme producerad under sommarmånaderna till viss del måste kylas bort,

Anläggningar utan CO—kIav anläggningar då de

gynnas genom att låta CO-halten stiga avsevärt kan minska NOx-halten,

gränserna mellan avgiftspliktig och avgiftspliktig verksamhet inom

raffenaderinäringen är inte helt klara.

7.6.2 Synpunkter på mätningsförfarandet

Noggrannhets- och tillgänglighetskraven är mycket väl definierade för mätinstrumenten. Det relevant ställa krav på vore mer att mätsystemet i sin helhet istället, Kontrollmämingamas betydelse ackrediterade mätkonsulter måste av fastställas bättre då olika mätmetoder olika resultat. ger Kravet 95 procent tillgänglighet bör sänkas.

Omfattningen av taktikköming är klarlagd. Vid genomgång av enkäter omfattande pannor större än 10 MW, mindre 50 än GWh, kan dock konstateras att det förekommer ett antal anläggningar som körts till nivån 44 49 GWh nyttiggjord energi. Om detta är möjligt - att göra år efter år är ovisst. Systemet som det idag fungerar möjliggör dock detta driftsätt. Det har heller kunnat klarläggas så kallad nedklassning om av panneffekt förekommit till en nivå under 10 MW. Någon skyldighet att rapportera en sådan nedklassning till SA förekommer utan det är endast vid uppklassning som SA blir involverade.

Stora svårigheter kommer att uppkomma beslut tas om att införa om kväveoxidavgift på industriella med krav på kontinuerlig processer mätning. Många anläggningar är gamla, vilket innebär problem med

installera mätutrustning då befintliga rördimensioner m.m. att stämmer överens med de krav gäller vid installation för kontinusom erlig mätning raka rörgator, specifika mått m.m..

7.7¶Sammanfattning

Utsläppen kväveoxider från de anläggningar som berörs av kväveav oxidavgiften har minskat från 159 mgMJ tillförd energi till ca 103 ca mgMJ tillförd energi. Av minskningen kan uppskattningsvis 50 procent direkt hänföras till NOX-avgiftens införande. Från de 163 av totalt 185 anläggningar utredningen haft tillgång till information från st som utsläppen minskat från 21 000 ton till ca 13 500 har sammantaget ca

ton. Kostnaderna för att reducera utsläppen genom förbränningstekniska varierar beroende på bränsleval i medeltal mellan 4 och 52 åtgärder krkg 11 ränta och 10 års avskrivning. Motsvarande kostnad procents vid reningsåtgärder varierar mellan 10 och 50 krkg. De totala investeringarna i förbränningstekniska åtgärder för perioden 1992 till 255 milj.kr. och i reningsåtgärder till ca 430

1990 uppgår ca

mi1j.kr. Mätutrustningen medförde i medeltal investering på 689 000 kr en drift och underhållskostnadema uppskattas till mellan 100 000 medan och 200 00 kr per år. De totala kostnaderna för planerade investeringar för att minska kväveoxidutsläppen del redan investerats under 1993 uppgår

varav en

till drygt 370 milj.kr. I samband med utsläppen kväveoxider minskat har det föreatt av kommit bieffekter såsom höjda utsläpp koloxid, lustgas, ammoniak av i rökgasema och i fasta restprodukter samt korrosionsskador anläggningama. Utredningen har inte kunnat kvantiñera och värdera dessa

bieffekter.

få ,

;¥aZ;§£zmw5w;§

z:18x2.s:

smcxvié m

:1:aq§f.%1i§§2.‘

M.n:s;i:§g:miix:

x .

8 för att

Förutsättningar vidga avgiftssystemets tillämpningsområde till mindre energiproduktionsanläggningar

8.1 och utsläppen av

Anläggningsbeståndet

kväveoxider

i dag omfattas kväveoxidavgifter är de med en De pannor som av installerad effekt mindre än 10 MW eller med en årlig energiproduktion 50 GWh. Samma gränser gäller även för gasturbiner. Dieselmindre än omfattas inte alls det nuvarande avgiftssystemet. motorer av Det finns för närvarande ingen heltäckande statistik över pannbestån- Sverige, där såväl installerad effekt bränsleförbrukning är det i som Svensk Anläggningsprovning SA har ett register över de

registrerad.

besiktigas. SA:s register bedöms relativt väl täckande pannor som vara för med effekt högre än 1 MW, uppgifter om drift såsom pannor en bränsleförbrukning saknas dock. För med lägre effekt än l MW pannor saknas ett heltäckande register.

småhus jordbruksfastigheter finns

För uppvärmning av exklusive

i storleksordningen 700 000 villapannor släpper ut kväveoxider. som Pannoma är oljeeldade, vedeldade eller kombinationspannor för oljavedel. Pannstorleken är oftast mindre än 100 kW. Antalet övriga med effekt lägre än 1 MW uppskattas pannor en uppgå till mellan 5 000 och 15 000 stycken. antal med högre effekt än 1 MW har hämtats

Uppgifter om pannor

från SA:s pannregister. I Tabell 15 redovisas antalet pannor uppdelade

efter storlek och bränsle.

6 Faktaunderlaget till detta kapitel kommer i allt väsentligt från konsultrap- Underlag för beslut breddning av nox-avgiftssystemet som porten om ÅF-Energikonsult i Stockholm. utarbetats av

Tabell 15 Antal parmor i de olika kategorierna

Kategori Olja Gas Biobränsle Kol, Öv- Summa

torv rigt

Villapannor 400 000 ca 300 000 ca 700 000 Övr 1 MW 10 000 ca ca 200 ca 10 000

l 5 MW 2 329 245 340 38 147 3 099 -

5 lO MW 653 59 91 13 44 860 -

2 10 MW ej NOX avgift 487 52 48 23 39 649

l ca 50 00 är enbart vedeldade resterande är kombinationer olika energikällor. av

Åldersstrukturen på finns

pannoma endast tillgänglig för med pannor en effekt högre än 1 MW från SA:s register. I Tabell 16 redovisas åldersfördelningen för pannor mellan l och 10 MW.

Tabell 16 Åldersfördelning för l 10 MW pannor -

Tillverkningsár Antal 1955 1959 80 - 1960 1964 189 - 1965 1969 555 - 1970 1974 867 - 1975 1979 808 - 1980 1984 783 - 1985 1989 5 3l -

Det är rimligt att anta att åtgärder för att minska utsläppen kväveoxav ider t.ex. bränsleval och enklare förbränningstekniska åtgärder är billigare att vidta i samband med nybyggnad, jämfört med ombyggen nad. Baserad på antaganden drifttid och har

om bränsleförbrukning en

uppskattning gjorts av energiproduktionens fördelning för kategorier

tre av pannor, pannor med en effekt lägre än 1 MW exklusive Villapannor, pannor mellan l och 10 MW och slutligen för med pannor en effekt högre eller lika med 10 MW inte producerar 50 som mer än

GWh dvs. pannor inte ingår i kväveoxidavgiftssystemet. Uppgif-

som terna redovisas i Tabell 17.

Tabell 17 Fördelning pannor på energiproduktion; pannor med en effekt lägre

av än 1MW exklusive villaparmor, pannor mellan l och 10 MW och pannor med effekt högre eller lika med 10 MW som inte ingar i kväveoxidav-

en giftssystemet.

1MW lMW10MW 210MW;50GWh Energi Antal Energi Antal Energi Antal

-

6 160

5 -

Med utgångspunkt från bl.a. uppskattade emissionsfaktorer har utsläp-

kväveoxider beräknats för respektive pannstorlek. Kväveoxidutpen av släppen från samtliga sammanställs i Tabell 18.

pannor

Tabell 18 NOx-utsläpp från pannor

1 -

10 MW 4 100

5 -

10 MW, NOX-avgift 8 500

10 MW, NOx-avgift 15 000

Det totala utsläppet från som omfattas av kväveoxidavgiften

pannor blir enligt 30 000 tonår. Uppskattningsvis släpps ca en tredje-

ovan ca

från med årlig produktion över 25 GWh. Om en ny, del ut pannor en lägre gräns för årlig produktion införs, kan det medföra att produktionen flyttas mellan några anläggningar för att understiga den nya gränsen.

Förutom finns även dieselmotorer och gasturbiner. Förbruk-

pannor ningen för dessa är relativt liten och särredovisas

8.2¶Det kännetecken

nuvarande systemets

Det nuvarande avgiftssystemet omkring 200 flera avser pannor, varav har samma ägare. Det innebär att systemet är hanterligt administrativ ur synvinkel och överblickbart för de anläggningsägare påverkas som av det.

Den kontinuerliga mätningen med tillhörande krav och rutiner innebär att utsläppen och därmed avgiftens storlek bestäms under jämförbara villkor för alla avgiftspliktiga anläggningar och i huvudsak ett rättvisande sätt. Principen att återbetala avgiften är väsentlig för inte från konkuratt renssynpunkt missgynna de företag berörs systemet även som av se avsnitt 8.4 beträffande vikten av att andra styrmedel utnyttjas för att minska kväveoxidutsläppen från mindre energiproducerande anläggningar. Återbetalningenförutsätter emellertid också de företag att som betalar avgift är en så homogen att det går återföra pass grupp att medlen på ett rättvist sätt. Detta villkor är uppfyllt i och med dagens att system omfattar större energiproducerande anläggningar.

Att det nuvarande systemet innebär att avgiftsmedlen återbetalas till den grupp företag som erlagt avgifterna samt att systemet upplevs som enkelt, överblickbart och rättvist har också inneburit det blivit att respekterat och framgångsrikt. Enligt utredningens mening är det, när olika steg mot utvidgning avgiftssystemet övervägs, viktigt en av att inte äventyra de egenskaper lett till systemets framgång. som

8.3¶Olika tänkbara mot

steg ett vidgat tillämpningsområde

Utredningens har, vid bedömningen vilka alternativ till breddning

av som bör övervägas, för det första utgått från direktiven bl.a. som anger att utredningen bör pröva möjligheten att utvidga systemet till att omfatta dels enheter med en effekt som är mindre än 10 MW och tillen förd energi lägre än 50 GWh. För det andra mätkostnaderna inte att skall anta sådana proportioner att styrmedel inte förutsätter mätning som framstår fördelaktiga. För det tredje nuvarande som mer att system med tillståndsprövning fortsätter att verka och vid sådan prövning att man utgår från en åtgärdskostnad motsvarande 40 kronor kilo minskat per kväveoxidutsläpp. För det fjärde att breddningen ett effektiv sätt

skall bidra till att minska utsläppen kväveoxider. av I det följande redovisar utredningen sina överväganden olika av tre

långtgående steg till breddning av avgiftssystemets tillämpningsområde:

att sänka avgiftsplikten från en minsta årlig energiproduktion 50 - om GWh till 25 GWh oavsett anläggningens effekt,

utsträcka avgiftsplikten till alla anläggningar med en effekt större att än l MW, samt utsträcka avgiftsplikten till alla energiproduktionsanläggningar. att -

8.3.1¶Avgiftsplikten sänks från minsta årliga energiproduktion

en 50 GWh till 25 GWh oavsett anläggningens effekt om

väl underbyggt förslag till breddning tillämpningsområdet förut- Ett av kunskap vilken effekt förslaget får samt vilka kostnader det sätter om Inledningsvis redovisas därför möjliga åtgärder samt beräknade innebär. kostnader för åtgärderna och för mätning av utsläppen. närvarande finns inga direkta åtgärder vidtagna för att minska För kväveoxidutsläppen från med lägre effekt än 10 MW, förutom pannor villapannor. Inom kategorin med en effekt i kategorin oljeeldade pannor producerar mindre än 50 GWh finns dock vissa större än lO MW som

åtgärder vidtagna. det gäller tekniska förutsättningar att minska utsläppen finns låg- När för närvarande utvecklade för villapannor med en effekt NOX-brännare 100 och till viss del i storleksornrådet 5 10 MW. Det mindre än kW antagits låg-NOx-brännare kommer att tas fram relativt har därför att områden där de för närvarande saknas. Pannor med lägre snabbt i de för närvarande inte heller utrustade med effekt än 10 MW antas vara

mätinstrument. nedanstående uppskattningar har medelkostnader antagits. Kost- I

osäkra, speciellt anläggningsnivå, för hela kollektivet

naderna är men erhålls indikation på kostnader för och effekten av olika åtgärder. en det svårt kostnader för åtgärder på befintliga Generellt är att ange i form minskade kväveoxidutsläpp pannor. Resultaten av åtgärder av förutsäga. Beträffande investeringskostnader för är även svåra att finns det ofta viss gräns för lägsta kostnad, så att det oavsett åtgärder en krävs viss investering. Detta gör att den relativa

anläggningsstorlek en

högre för mindre anläggningar. l Tabell 19 har en bekostnaden blir dömd medelkostnad för åtgärderna angetts.

Åtgärderna har delats in i fyra kategorier.

förbränningstekniska åtgärder såsom driftoptimering, brän-

1 Enklare nartrimning och mindre ombyggnader.

2 Förbränningstekniska åtgärder såsom installation av låg-NOx-brän-

stegvis luftfördelning och rökgasåterföring.

nare,

Selektiv icke katalytisk reduktion SNCR. Tekniken finns för 3 installerat på med lägre effekt än 10 MW närvarande inte pannor Sverige. Utomlands finns dock installationer på mindre oljeeldai

de pannor, i storleksordningen 5 10 MW, i

- t.ex. Tyskland, där

en leverantör har tagit fram paketlösning för mindre en pannor.

4 Selektiv katalytisk reduktion SCR. Tekniken som är kapitalkrävande finns inte installerad på små Enligt uppgift pannor. överväger dock vissa leverantörer SCR-anläggningar fram av att ta ett modulsystem för små installationer, för att få kostnaderna. ner

För åtgärdskategori 1 och 2 är drift- och underhållskostnadema relativt låga och anses därför ingå i investeringskostnaden.

För åtgärdskategori 3 och SNCR och SCR, ingår kemikalieförbrukning och underhållskostnader. För kategori SCR, ingår dessutom

kostnader för katalysatorbyte.

I Tabell 19 redovisas vilken utsläppsminskning kan uppnås för som olika pannstorlekar och de därmed förknippade kostnaderna. Beräkningarna är baserade på att åtgärder för minska kväveoxidutsläppen att endast installeras på s.k. baslastpannor i effektintervallet l 10 MW. - Utsläpp från spetslastpannor i effektintervallet 1 10 MW är med andra ord renade. För med högre effekt än 10 MW ingår pannor som

i kväveoxidavgiftssystemet bygger däremot beräkningarna på att åt-

gärder installeras på samtliga Detta är orsaken till kostnaden pannor. att per kg minskat NOx ökar för större än 10 MW, inpannor trots att stallationskostnadema krMW minskar med ökande anläggningsstorlek. För oljeeldade finns dessutom möjligheten gå pannor att över till lättare oljor från t.ex. E05 till Wide Range Distillat WRD eller Eol. - De lättare oljorna med lägre kväveinnehåll upphov till ger lägre utsläpp av kväveoxider. Merkostnaden för WRD jämfört med E05 är uppskattad till 250 krm3 och merkostnad för Eol jämfört ca med E05

350 krm3. Investeringskostnader

ca antas vara försumbara. Resultatet av oljebyte är inte entydigt utan beror på bl.a.

pannans utformning.

Även under antagande om relativt höga 30 till 50 procent utsläppsreduktioner beräknas kostnaderna kg reducerat utsläpp bli höga 127 per 169 krkg. -

De tekniska förutsättningarna för kontinuerligt

att mäta kväveoxidutsläppen från pannor för närvarande inte

som ingår avgiftssystemet

skiljer sig inte från förutsättningarna mäta utsläppen från att de anläggningar som redan ingår. När det gäller driftspersonalens kompetens

kan det finnas skillnader mellan mindre och

större anläggningar. Det

kan ställa krav på vissa utbildningsinsatser bl.a. i att hantera mätutrust-

ning. De ekonomiska förutsättningarna att kontinuerligt mäta kan

generellt sägas vara sämre mindre anläggningarna Förutom att mätkostnaden blir högre i förhållande till anläggningamas produktions-

värde blir det svårare att hålla de för mätningen nödvändiga kvantitativa

och kvalitativa hos anläggningsägama. Därför resurser torde det inte

vara rimligt ur kostnadssynpunkt att ställa krav kontinuerlig mätning

för små pannor.

Tabell 19 Kostnad och utsläppsreduktion för olika ätgärdsaltematjv

lnvesterings- Reduktion Kostnad Parmstorlek och ätgärds- kostnad ton NOx-är krkg kategori milj.kr. NOX

Kategori l

Kategori 2

Kategori 3

Kategori 4

1 åtgärder för att minska NOX endast installerade på baslastpannor 2 åtgärder för att minska NOX installerade på samtliga pannor 3 llprocents ränta och 10 års avskrivning

De kontinuerliga mätsystemen bygger antingen in situ- eller extraktiv mätning. Vid in situmätning sker mätningen fuktig och varm rökgas direkt i rökgaskanalen, medan extraktiv mätning innebär att ett delflöde

rökgasen via sond sugs ut till analysinstrumentet. av en

De olika mätsystemen har haft en mycket hög tillgänglighet över 95 procent under 1992. Mer än 95 procent av anläggningsägama upp-

att inga eller marginella fel förekommit. Felkälloma i mätsystemen ger kan hänföras till kalibrering, gasberedning, gasanalysator och datorsys-

tem, någorlunda jämnt fördelade.

Själva mätsystemen har således överlag fungerat mycket bra. Däremot är vissa invändningar mot beräkningarna värda att uppmärksammas. Exempelvis har för de flesta fastbränsleeldade anläggningarna inga mätningar sig bränsle- eller rökgasflöde gjorts. Med riktiga

av vare antaganden bränslesammansättning och fukthalt går det dock att få

om god genomsnittlig överensstämmelse mellan emissioner bestämda med beräkning respektive mätning av rökgasflödet.

Kostnaden för ett komplett installerat NOx-mätsystem NONOX- och

O,CO2—analysator, gasberedning och datorsystem uppgår idag till i

storleksordningen 500 000 till 700 000 kr. Räknar sedan med man drifts- och underhållskostnader på mellan 70 000 och 200 000 kr blir mätkostnaden mellan 3,10 och 6,40 krMWh vid energiproduktion en på 50 GWh.

Leverantörerna av kontinuerligt registrerande NOx-mätsystem genomför för närvarande olika projekt i syfte att reducera kostnaderna och

därmed priset ut till kund. Målet är att komma ned i prisnivåer runt 250 000 kr7 för ett komplett mätsystem, där O2CO2 och NOX analyse-

ras. De förändringar av mätsystemen enligt vad utredningen har som erfarit ligger till grund för bedömningen att kostnaderna kan sänkas så kraftigt är b1.a:

enklare kalibreringsförfarande,

standardiserad hårdvaraprefabricerade enheter kortare installations- - tid, enklare gasanalysator, förenklad gassond och provgasledning, färre systemkomponenter och -

förenklad signalbehandling.

-

De kostnadsreducerande åtgärderna bedöms endast marginellt påverka mätsystemens tillförlitlighet och tillgänglighet. Den årliga kostnaden för ett kontinuerligt N Ox-mätsystem kan delas upp i kapitalkostnad, drift- och underhållskostnad samt utlägg för den

årliga NOX-kontrollmämingen. Med utgångspunkt från kapitalkostnad

en på ca 250 000 kr, en årlig drift och underhållskostnad på 40 000 kr ca samt att den årliga kontrollmätningen kostar 30 000 kr blir den totala ca årskostnaden i storleksordningen l 10 000 kr. I Tabell 20 redovisas kostnaderna per MWh för kontinuerlig NOx-mätning vid olika pannstorlekar och energiproduktion. Det böri detta sammanhang framhållas att det givetvis inte är möjligt att med full säkerhet och hög precision fastställa hur höga de framtida mätkostnadema blir. De påverkas även andra faktorer än de teknoloav giska möjlighetema. För det första uppstår en helt marknadssituation ny om beslut fattas innebär att det kommer efterfrågas mätutrustsom att ning till ett antal vida överstiger vad hittills gällt. För det som som andra kommer priset för anläggningarna att till stor del bestämmas av upphandlingsformema. För att potentialen att sänka kostnaderna på det

sätt som bedöms möjligt skall komma energiproducentema till godo kan det krävas att det branschnivå tas initiativ för att dels i god tid driva

på teknikutvecklingen i avsedd riktning, dels skapa möjligheter för

ÅF-Energikonsult

baserar kostnadsbedömningen på kontakter med tre olika instrumentleverantörer. Dessa kontakter offerter från två av leverantörema samt ingående samtal med den tredje visar enligt vad utredningen erfarit att prisnivån 250 000 kr är fullt möjlig att nå under nästa år.

mindre energiproducenter att få stöd när det gäller att upphandla ett för respektive anläggning kostnadseffektivt mätsystem. Utredningen förutsätter att branscherna kommer att ta de initiativ härvidlag som behövs

beslut fattas ett utvidgat tillämpningsområde för avgiftssystemet.

om om

Mot den bakgrunden bedömer utredningen inte att risken för att framtida mätkostnader underskattas är särskilt hög.

Tabell 20 Kostnaderna för kontinuerlig NOK-mätning vid olika pannstorlekar

Parmeffekt Drifttid Nyttiggjord Kontinuerligt

Med utgångspunkt från bedömningen att mätkostnadema i en snar framtid förväntas sjunka till omkring 110 00 kr per år kan man utan att det blir nämnvärt dyrare för tillkommande anläggningar än för dem

redan ingår i systemet sänka kravet nyttiggjord energi från 50 som GWh till 25 GWh mätkostnader på ca 4,4 kr per MWh.

Enligt vad utredningen erfarit har effektgränsen 10 MW inte haft

någon egentlig betydelse för avgiftssystemets funktion. Det är således

inte nödvändigt att den kvarstår.

För närvarande berörs inte stationära dieselmotorer av kväveoxidavgiften. Dessa bör enligt utredningens uppfattning, vilken även stöds av bl.a. SNV avsnitt 10.1 , på samma villkor som andra energiproduce-

se

rande anläggningar ingå i systemet med kväveoxidavgifter.

En breddning kväveoxidavgiftssystemet genom en sänkning av

av kravet på nyttiggiord energi från 50 till 25 GWh innebär en ökning av antalet avgiftspliktiga med till ca 500 st variationer i ener-

pannor upp

gibehov mellan olika år och anpassningar till avgiftssystemet innebär

att antalet kommer att variera. Dessa pannor släpper för närvarande årligen ut 10 000 ton kväveoxider. För dessa pannor kommer åt-

ca

gärder såsom driftoptimering, brännartrimning, mindre ombyggnader,

installation låg-NOx-brännare, stegvis luftfördelning, rökgasåterföring

av och i vissa fall selektiv icke katalytisk reduktion SNCR att genomföras. Enligt vad utredningen erfarit kan detta bedömas innebära en potential för reduktion utsläppen med upp till ca 5 500 ton.

av

8.3.2 Avgiftsplikt för alla anläggningar med effekt större än en 1 MW

De anläggningar som betalar kväveoxidavgift belastas med kostnader för mätning och åtgärder till skillnad från anläggningar utanför systemet. Den konkurrensnackdel som detta innebär utgör tillsammans med de åtgärdsmöjligheter finns se tabellen sidan 59 starka motiv som för att gå vidare med åtgärder även till de energiproducerande anläggningar vars årliga energiproduktionen är lägre än 25 GWh. Med tanke det stora antalet med effekt lägre än l MW, pannor en och de skillnader i valet lämpliga styrmedel detta kan innebära av som har utredningen valt att överväga åtgärder för anläggningar med en effekt som överstiger l MW åtskilt från överväganden de minsta om anläggningarna. Det här avsnittet behandlar därför enbart energiproducerande anläggningar med minsta årliga energiproduktionen lägre en än 25 GWh och tillförd effekt större än l MW. en Då kontinuerlig mätning för närvarande framstår som alltför kostsamt för dessa anläggningar har utredningen övervägt möjligheten faststälatt dessa anläggningars utsläpp genom alternativa mätmetoder eller genom schablonmetoder. Stickprovsmätning, med mätningar ett par per år skulle kunna utgöra ett alternativ till kontinuerlig mätning. Stickprovsmätning med två årliga mätningar kostar årligen ungefär 65 000 kr, vilket innebär att kravet på nyttiggjord energi skulle kunna sänkas till ca 15 GWh med bibehållen kostnadsbild. Med hänsyn till hur stora utsläppsvariationema från och en samma anläggning kan vara under olika driftssituationer emellertid utanser redningen att en stickprovsmetod av detta slag inte ger ett tillfredsställande underlag för att fastställa utsläppsavgifter. En annan möjlighet vore att låta ägarna till dessa anläggningar välja mellan en avgiftsschablon utgår från hur mycket olika som av bränslen som används se Tabell 21, eller att kontinuerligt mäta sina utsläpp. l sammanhanget är det dock viktigt att komma i håg att utsläppen varierar påtagligt mellan olika eldas med pannor som samma bränsle. Detsamma gäller och olika bränslen. Även då samma panna samma bränsle eldas i två identiskt lika kan utsläppsnivåema pannor, variera. Då t.ex. installation av låg-NOx-brännares är åtgärd troligen en som skulle vara ekonomiskt befogad vid avgift 40 krkg bör ett schaen om blonsystem kompletteras med möjligheten för anläggningsägama att tillgodoräkna sig effekten fasta installationer gjorts för att minska av som utsläppen.

Begreppet lâg-NOx-brärmare ärinte liktydigt med någon bestämd NOXhalt utan varierar från en brännare till en annan.

Tabell 21 Bränsleschablon för energiproducerande anläggningar

-

industriavfall

Då osäkerheten i bestämningen av utsläppen från dessa pannor är större än för de anläggningar som har kontinuerlig mätning framstår det som mindre lämpligt att i samma avgiftssystem blanda både anläggningar med och anläggningar utan kontinuerlig mätning.

Utnyttjandet av en schablon av detta slag ställer krav på ett officiellt system för typgodkännande sådan utrustning som skulle berättiga till

av lägre avgift än schablonen. Dessutom skulle den kräva att ca 4 100 anläggningar registrerades för att ingå i avgiftssystemet.

Om i avgiftssystemet inför anläggningar vars utsläpp bestäms

man på annat sätt än genom kontinuerlig mätning skulle den nuvarande enhetligheten och likabehandlingen de ingående anläggningarna luck-

av

väsentligt. Häri ligger enligt utredningens mening en inte förras upp sumbar risk att tilltron till systemets funktion rubbas.

8.3.3¶Avgiftsplikt för alla energiproduktionsanläggningar

Bland de pannor som har lägre effekt än 1 MW finns bl.a. alla villapan-

Det innebär att det här blir frågan om ett mycket stort antal pannor nor.

ca 710 000 stycken med nästan lika många ägare. - -

Villapannor

NOX-utsläppen från villapannor bedöms i dagsläget uppgå till i genomsnitt 100 mgMJ tillfört bränsle för oljepannor och ca 80 mgMJ för

ca vedpannor. Utsläppen från villapannor varierar dock mycket beroende

pannans ålder. Med hjälp av uppgifter från bl.a. panntillverkare kan

utsläppen från oljepannor respektive vedeldade grovt uppskattas

pannor se Tabell 22.

Tabell 22 Utsläpp från villapannor

NOx-utsläpp Villapannor mgMJ

Oljepannor Äldre 15 år gammal 110 140

Vedpannor Äldre 15 år gammal 60 80

parma - Medelpannan idag 80 Ny panna. miljögodkänd 100 140

-

Kraven pannor för Vedeldning är i första hand satta för att begränsa utsläppen av kolväteföreningar. Med dagens teknik kan dessa utsläpp begränsas kraftigt, dock på bekostnad av högre utsläpp av kväveoxider. Potentialen att minska utsläppen är därigenom störst för oljepannor.

Investeringskostnaden för en ny oljepanna 30 kW inklusive brännare är ca 30 000 kr. kväveoxidutsläppet från en äldre villapanna är endast ca 19 kgår. Med en ny panna kan utsläppen minska med 10 15 kg

per år. Med dagens avgiftsnivå på 40 krkg värderas minskningen till 400 600 lcrår, varför styreffekten i detta fall blir mycket begränsad.

- Den förbättrade verkningsgraden ger dock betydligt större kostnadsminskningar 2 000 3 000 kr per år.

-

Merkostnaden för en miljömärkt oljepanna jämfört med icke

en miljömärkt är 2 000 4 000 kr. Utsläppsskillnaden beräknas 4

- vara ca kgår vilket motsvarar ungefär 85 170 krkg NOX.

-

Med tanke på att det finns ungefär 400 000 villapannor eldas

som med olja och att dessa tillsammans släpper ut uppskattningsvis 5 000 ton kväveoxider per år är den tekniska potentialen att minska kväveoxidutsläppen från de oljeeldade pannoma avsevärd. Det kan emellertid konstateras att kostnaderna för att åstadkomma sådan minskning

en genom atti förtid byta ut äldre pannor vida skulle överstiga den kostnad om 40 krkg utsläppsminskning som bör ligga till grund för krav åtgärder.

Övriga pannor med lägre effekt än 1 MW

Andra mindre pannor än villapannor är till största delen oljeeldade. Pannor eldade med övriga bränslen är så få att de i detta sammanhang bortses från. För att minska kväveoxidutsläppen är byte av brännare den åtgärd på någon sikt ligger närmast till hands. För närvarande finns

som dock inga låg-NOx-brännare för denna storlekskategori i Sverige, men de antas kunna tas fram inom en relativt snar framtid. Installationer av låg-NOx-brännare antas minska kväveoxidutsläppen med ca 35 procent. Den totala installerade effekten kan bedömas vara ca 4 GW.

Enligt dessa förutsättningar redovisas i Tabell 23 kostnaderna för att minska kväveoxidutsläppen från samtliga pannor och enbart från baslastpannor.

Tabell 23 Åtgärder och investeringskosmader för pannor mindre än l MW

llprocents ränta och 10 års avskrivning

Liksom för med högre effekt än l MW talar såväl angelägen-

pannor heten att utnyttja alla kostnadseffektiva metoder för att minska utsläp-

kväveoxider som vikten av att anläggningar av olika storlek pen av behandlas på ett från konkurrenssynpunkt likformigt vis för att de belastas med kostnader för utsläpp och åtgärder för att minska utsläppen.

De skäl som i avsnitt 8.3.2 redovisas mot att i avgiftssystemet inordna anläggningar med effekt överstigande l MW men med en

en energiproduktion lägre än 25 GWh gäller emellertid i än högre grad för det mycket stora antal det här är frågan om. Det skulle föra

pannor långt och i grunden förändra systemets karaktär. Att registrera och individuellt påföra det stora antalet pannor med lägre effekt än 1 MW

utsläppsavgift framstår inte som ett ändamålsenligt förfarande. en

Inte heller alternativet att ta ut en kväveoxidavgift i form av ett påslag bränslepriset framstår som lämpligt eftersom det i så fall skulle förutsätta ett omfattande system för restitution av inbetald avgift till alla anläggningsägare som vidtagit åtgärder för att nedbringa utsläppen.

3 I3-l394

8.4 och

överväganden förslag

För att en anläggning för närvarande skall vara avgiftspliktig krävs förutom att den producerat minst 50 GWh att den har en tillförd effekt om minst 10 MW. Effektgränsen saknar dock i allt väsentligt betydelse för avgiftssystemets funktion. Det finns enligt utredningens mening därför inget skäl att behålla den.

Redovisningen i det föregående visar enligt utredningens mening att det finns goda förutsättningar att sänka den nuvarande nedre gränsen för avgiftsplikt från 50 GWh till 25 GWh per kalenderår. Härigenom kan upptill ca 500 pannor med ett sammantaget årligt utsläpp av omkring 10 000 ton komma att ingå i avgiftssystemet förutom de

som redan är avgiftspliktiga.

Även fasta förbränningsmotorer bör, på villkor andra

samma som energiproducerande anläggningar, ingå i systemet med kväveoxidav gift.

l detta anläggningsbestånd finns det förutsättningar att minska utsläppen av kväveoxider genom i första hand olika förbränningstekniska åtgärder men också genom katalytisk reduktion till kostnader från ca 5 krkg och uppåt. Om samtliga åtgärder genomförs upp till en kostnad motsvarande 40 krkg kväveoxider kan detta bedömas innebära en reduktion av utsläppen med upp till ca 5 500 ton per år. Uppgiften kan tjäna som en indikation på den potentiella effekten av att på detta sätt vidga avgiftssystemets tillämpningsområde.

Förslaget att sänka gränsen för avgiftsplikt innebär också att det kommer att ställas krav på kontinuerlig mätning av kväveoxidutsläpp från fler anläggningar. Med den föreslagna gränsen kan mätkostnadema som högst beräknas komma att motsvara ca 4,40 krMWh producerad energi vilket, enligt utredningens mening, är en i sammanhanget rimlig merkostnad.

Utredningen har även övervägt möjligheterna att ytterligare vidga avgiftssystemets tillämpningsområde till anläggningar som producerar mindre energi än 25 GWhår. För sådana åtgärder talar dels det faktum att det är angeläget att söka nedbringa utsläppen från dessa anläggningar, som för närvarande kan beräknas vara i storleksordningen 20 000 ton per år, dels vikten av att upprätthålla konkurrensneutralitet mellan energiproduktionsanläggningar av olika storlek. Eftersom de anläggningar som ingår i avgiftssystemet som grupp får bära såväl kostnaderna för att minska utsläppen som kostnaderna för kontinuerlig mätning medför det, allt annat lika, att de mindre anläggningarnas konkurrenskraft ökar med upp till något öre per kWh. Motsvarande resonemang gäller även för de energiproducerande anläggningar som finns inom industrin.

Trots att det således finns skäl som talar för en ytterligare breddning av avgiftssystemet är utredningen inte beredd att förorda en ytterligare sänkning av gränsen för avgiftsplikt.

Det inte rimligt att kräva kontinuerlig mätning av utsläppen från vore dessa anläggningar så länge mätningskostnadema är av den storsom leksordning kan förutses. Ett inordnande i avgiftssystemet skulle som nu därigenom behöva ske baserat på en schablonmässig bedömning av deras utsläpp. För att få sänkt utsläppsavgift skulle i så fall krav få ställas att anläggningsägama genom antingen frivillig kontinuerlig mätning eller installation av typgodkända låg-NOxbrännare eller annan utrustning kan styrka lägre utsläpp. Det skulle i sin tur innebära att man lämnade den för avgiftssystemet gemensamma nämnare som den kontinuerliga utsläppsmätningen utgör. Även anläggningarnas stora antal skulle, förutom en omfattande registrering och administration, innebära att avgiftssystemet finge en väsentligt annorlunda karaktär. Utredningen inte att det ligger inom dess uppdrag att närmare anser gå på frågan hur ytterligare styrmedel för dessa anläggningar bör om utformas. Mot denna bakgrund vill emellertid utredningen understryka vikten

energiproduktionsanläggningar olika storlek inte behandlas

av att av olika på ett sätt som snedvrider konkurrensen dem emellan. Det är därför angeläget att de olika miljöpolitiska styrmedel som står till buds utformas så att den kombinerade effekten av dem motverkar den snedvridning riskerar bli resultatet av att endast de större anläggningar som ingår i avgiftssystemet blir belastade med kostnader för att minska som kväveoxidutsläppen och att kontinuerligt mäta dem. Som ett exempel utredningen att det finns skäl att överväga möjligheten att i anser generella föreskrifter möjlighet föreslås i den nya miljöbalken - en som ställa krav på installation viss utrustning t.ex. installation av så av kallade låg-NOX-brännare för anläggningar som inte ingår i avgiftssystemet ändå körs minst viss tid varje år t.ex. 3 000 timmen som en mar. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att avgiftssystemets tillämpningsområde vidgas till att omfatta energiproducerande anläggningar, inklusive fasta förbränningsmotorer, som oavsett tillförd effekt produce- 25 GWh nyttiggjord energi per år eller mer. rar utredningen föreslagna breddningen bör enligt utredningens Den av mening genomföras först ett och ett halvt till två år efter att riksdagen beslutat härom. Genom att det finns en väl tilltagen tid att förbereda en breddad tillämpning skapas goda förutsättningar för att mildra övergångseffekter och en anpassning till nya villkor.

9 för att

Förutsättningarna utvidga avgiftssystemets tillämpningsom-

råde till industrins

förbrännings-

processer

9.1¶Utgångspunkter

När det gäller att avgöra i vilken utsträckning det skulle ändamåls-

vara enligt att utvidga avgiftssystemets tillämpningsområde till att också omfatta industriella processer måste ett antal olika aspekter beaktas.

Till grund för prövningen ligger det miljöpolitiska målet att till 1995 minska utsläppen av kväveoxider med 30 procent jämfört med 1980 års nivå och det förhållandet att minskningen t.o.m. år 1992 endast uppgår till ca 9 procent. Det krävs därför ytterligare åtgärder för att minska utsläppen. Det är dock angeläget att olika styrmedel utnyttjas så att åtgärder för att minska utsläppen genomförs på ett kostnadseffektivt sätt. Som ett riktmärke gäller närmast att vidta åtgärder till

upp en kostnadsnivå av omkring 40 kronor kilo utsläpp kväveoxider

per av räknat som kvävedioxid. Man måste därför i princip räkna med de

att kostnader som detta motsvarar eller andra sättet kommer

ena att belasta olika verksamheter. I det perspektivet gäller det närmast

att pröva vilket slags stynnedel, eller vilken kombination styrmedel,

av som är mest ändamålsenligt för att åstadkomma resultatet.

Den mest grundläggande frågan när det gäller att pröva ändamålsen-

ligheten i att avgiftsbelägga kväveoxidutsläppen från industriella

processer är om avgiften kan beräknas medverka till sådana förändringar

av processen att utsläppen av kväveoxider minskar. Att avgiften medför ett ekonomiskt incitament att minska utsläppen är uppenbart. För det

att i sin tur skall leda till påverkan måste det först och främst finnas

en tekniska möjligheter att minska utsläppen, det måste också

men vara

ekonomiskt rimligt att ta sådana möjligheter i anspråk.

Det betyder att det inte finns skäl att avgiftsbelägga i

en process vilken det till följd grundläggande processkemiska eller -fysikaliska

av

4 I3-I394

förhållanden över huvud taget inte går att påverka utsläppen av kväveoxider.

Om det däremot finns alternativa metoder att minska utsläppen kan avgiftsbeläggning vara ett ändamålsenligt styrmedel som lämnar öppet för de berörda företagen att själva avgöra vilket sätt en utsläppsminskning skall åstadkommas.

En svårbedömd situation kan vara om den teknologi som förutsätts för att åstadkomma utsläppsminskning inom en avsedd kostnadsnivå

en inte finns omedelbart tillgänglig, bedöms komma att kunna ut-

men vecklas på någon sikt. Man får räkna med att avgiften i en sådan situation skulle bidra till att påskynda önskvärd teknikutveckling,

en

också att den kommer att medföra ekonomisk belastning för de men en aktuella företagen innan de utsläppsminskande åtgärderna kommer till stånd. Detta förhållande skiljer sig inte från den situation som gällde för större energiproducerande anläggningar när beslut ursprungligen fattades om avgiftssystemet.

Ett annat förhållande att beakta är att flertalet av de processer som här blir föremål för överväganden har prövats eller kommer att bli prövade enligt miljöskyddslagen 1969:387. Det gäller i detta sammanhang att bedöma i vilken utsträckning en utsläppsavgift kan vara ett verkningsfullt kompletterande styrmedel som dels leder till att ny teknologi snabbare tas i anspråk, dels att det i den löpande processtyrningen och -optimeringen läggs större vikt vid att minska utsläppen av kväveoxider.

Ett förhållande kan underlätta ett inordnande av industriella pro-

som

i avgiftssystemet är att många redan har installerat utrustning för cesser att kontinuerligt mäta utsläppen av kväveoxider till följd av de villkor

ställs i Kungörelse med föreskrifter om kontroll av utsläpp av som upp kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i fasta anordningar SNFS 1991:4 MS .36°.

Det är också nödvändigt att bedöma om breddning av avgiftssys-

en temet till ett visst slags industriprocess påtagligt skulle påverka företagens konkurrensvillkor och utvecklingsbetingelser. Eftersom avgiftssystemet så uppbyggt att influtna avgiftsmedel, så när som på det smärre belopp som åtgår för systemets administration, återbetalas till dem som ingår behöver ett inordnande i systemet i sig inte innebära någon ekonomisk belastning för de avgiftspliktiga. För enskilda företag, eller för vissa slags processer, kan det dock te sig annorlunda. Om kväveoxidutsläppet per energienhet är väsentligt högre än genomsnittet

Föreskrifterna omfattar kontroll avutsläpp av kväveoxider och svaveloxi-

der till luft från pannor, ugnar eller andra typer av fasta anordningar, där

förbränning sker av flytande, fasta eller gasformiga bränslen.

Utsläpp från fasta anordningar med separatskorsten skall kontrol-

anordningens maximala tillförda effekt är minst 50 MW och

leras om dess planerade tillförda energi är minst 50 GWh per kalenderår.

kan avgiften bli kännbar. Om en breddning av avgiftssystemet

av sådana skäl skulle riskera att leda till att vissa verksamheter flyttas till andra länder med lägre krav på utsläppsminskning kan avgiftssystemets ändamålsenlighet givetvis ifrågasättas.

Vikten av att det finns ett visst mått av homogenitet bland de företag som ingår i systemet, som gör det möjligt att behandla dem likfonnigt med hänsyn bl.a. till hur utsläppen mäts och hur återbetalningen beräknas, har tidigare framhållits. För att industriprocesser skall kunna inordnas ställer det bl.a. krav kan finna en grund för be-

att man räkning av återbetalning av avgiftsmedel som överensstämmer med eller, åtminstone, på ett entydigt vis kan relateras till begreppet nyttiggjord energi som ligger till grund för återbetalning till energiproduktionsanläggningamas ägare.

De här redovisade faktorerna måste för var och en av de

processer som prövas vägas in i en samlad bedömning av ändamålsenligheten i att inordna processen i avgiftssystemet.

I avsnitt 9.2 redovisas för var och en av de branscher vars processer ger upphov till väsentliga utsläpp av kväveoxider vilka processer det gäller, antalet utsläppskällor liksom utsläppens storlek samt tekniska och ekonomiska förutsättningar för att minska utsläppen.

I avsnitt 9.3 redovisar utredningen därefter sina överväganden i fråga om möjligheterna att vidga avgiftssystemets tillämpningsområde till olika branscher och processer.

9.2 inom industrin

Förbränningsprocesser

9.2.1 Massa- och pappersindustrin

Skogsindustfibranschen tillhör de större energiförbrukama i landet av såväl termisk som elektrisk energi. En stor del av den energi krävs

som produceras internt vid bruken genom förbränning av biobränslen genererade ur träråvaran lutar, barkflis m.m.. Därutöver används även fossila bränslen.

Utsläppen av kväveoxider från skogsindustrins processer härrör nästan uteslutande från sodapannor, sulñtlutpannor

och mesaugnar. Dessa tre typer av förbränningsenheter ingår i den kemiska massafabrikens återvinningssystem för kemikalier och har där speciell kemisk

en funktion att uppfylla.

I Tabell 24 nedan redovisas kväveoxidutsläppet uttrycket som mgMJ tillförd energi samt den totala emissionen för aktuell panntyp från skogsindustrin.

‘°

Faktaunderlaget till detta avsnitt kommer i allt väsentligt från konsultrap-

porten Underlag för beslut om breddning av NOx-avgiftssystemet

som

utarbetats ÅF-Energikonsult i Stockholm.

av

Tabell 24 Emissioner av kväveoxider från skogsindustrins soda- och sulfrtparmor

samt mesaugnar.

Anläggning Antal enheter NOx-utsläpp NOx-utsläpp

---- -- Källa ÅF-IPK. 1 Mesaugnama eldas ofta med en blandning av olika bränslen med varierande ener-

giinnehåll. Utifrån en förbränning av 45 liter olja per ton massa kan den specifika

emissionen beräknas till 150 200 mg NOX per MJ tillfört bränsle.

-

Det totala utsläppet av kväveoxider från skogsindustrin har för år 1992 uppskattats till 14 700 ton, varav utsläppet från skogsindustrins sodaoch sulñtpannor samt mesaugnar svarar för ca 65 procent. Utsläppskällor som tillkommer förutom de som anges ovan är barkfastbränslepannor samt mindre pannor typ oljepannor, destruktionsugnar, facklor m.m.

Den installerade effekten för pannorna varierar. För sodapannorna har medelvärdet för installerad effekt beräknats till 140 MW min 25 MW max 280 MW. Flertalet sodapannor ligger inom intervallet 75-

- 175 MW. Installerad effekt för sulfitlutpannoma har som medelvärde beräknats till 55 MW min 35 MW max 110 MW. Installerad effekt

för mesaugnar kan beräknas schablonmässigt utifrån erfarenhetsdata om oljeförbrukning per ton kalk. Flertalet mesaugnar bedöms ha en installerad effekt tillförd bränslemängd 10 20 MW.

-

Flertalet sodapannor och sulñtpannor är idag utrustade med mätinstrument för registrering av utsläpp av kväveoxider. Orsaken till detta är kraven kontinuerlig mätning pannor med en högre effekt än 50 MW i miljöskyddslagen. Mesaugnama saknar däremot oftast instrument för att mäta utsläppen av kväveoxider.

Åtgärder som kan genomföras till en lägre kostnad än 40 krkg reducerat kväveoxidutsläpp, finns eller är under utveckling, när det gäller sodapannor. För sulñtpannoma och mesaugnar är kunskapsläget sämre. För sulñtpannor torde dock samma förhållanden gälla som för sodapannor vad gäller bildning av kväveoxider. Möjligheterna att påverka och minimera luftöverskottet och därmed minska bildningen av kväveoxider i pannan är dock mer begränsat jämfört med en sodapanna.

För mesaugnar är möjligheterna att påverka förbränningstekniska parametrar som luftöverskott och temperatur begränsade. Mesaugnen är en kemisk reaktor med uppgift att tillverka kalk. För denna funktion krävs förbränning vid hög temperatur, 900 l 300°C. Insprutning av

-

eller ammoniak för selektiv icke katalytisk reduktion är för mesaurea ugnar en oprövad teknik.

Inom massaindustñn har det sedan lång tid varit ett mål att sluta

clean technology för att minska anläggningarnas miljöbeprocessen lastning. Det har på ett framgångsrikt sätt gått att minska utsläppen av COD kemisk syreförbrukande substans förlängd kokning och

genom syrgasblekning och svavel och lukt genom förbränning av starkgaser

av i mesaugnama.

Genom dessa slutningar ökar den mängd kväve som återförs till sodapannan och till Eftersom den övervägande delen av

mesaugnen. kväveoxidema bildas av bränslekväve innebär återföringen att utsläppen

kväveoxider ökar. l storleksordningen 80 90 procent av det tillförda av kvävet från lämnar sodapannan i form av kvävgas och resten

processen i form av kväveoxider.

Inom massainduslrin finns, enligt vad utredningen erfarit, ambitionen att fortsätta att minska miljöbelastningen genom att avloppsvatten från blekeriema återförs. Genom sådana åtgärder minskar kvävebelastningen till recipienten samtidigt som i storleksordningen 10 20 procent av det

återförda kvävet kommer att bilda kväveoxider. Den totala miljöbelastningen kan härigenom minskas.

Om sodapannor och inordnas i avgiftssystemet skulle det

mesaugnar kunna påverka utvecklingen mot slutning av processer ett ogynnsamt sätt inte särskild hänsyn tas till de förhållanden som här har be-

om skrivits. Utredningen återkommer till denna aspekt i det följande se avsnitt 9.3.

9.2.2 Järn- och stålindustiin

Utsläppen av kväveoxider från jäm- och stålindusuins processer är ca 3 300 ton per år, varav en tredjedel kommer från koksverk och sinterverk, en tredjedel från värmningsugnar samt en tredjedel från ljusbågsugnar, betning, värmebehandling etc. Utsläppen uttryckta i mgMJ varierar mellan 35 och 500 mgMJ beroende källa, bränsle

typ av etc.

I Tabell 25 nedan redovisas kväveoxidutsläppen från jäm- och stålindustrin.

Tabell 25 Kväveoxidutsläppen från jäm- och stålindustrin

Antal NOX-utsläpp NOx-utsläpp Kategori pannor e.d. mgMJ tonår

Vännningsugnar 80 100 80 250 l 100

- - Koksverk a 2 35 180 600

-

Källa: Jemkontoret. SSAB Oxelösund, Borlänge, Luleå a De två koksverken finns hos SSAB i Luleå respektive Oxelösund. b sinterverket i Oxelösund kommer att läggas ner 1994 95.

c Värmebehandling, gasskäming etc.

Potentialen att minska kväveoxidutsläppen genom bränslebyte övergång från olja till gas är stor. Med dagens bränslepriser-skatter blir dock åtgärderna mycket kostsamma. Ett exempel är den oljeeldade värmningsugnen ugn 302 på SSAB i Borlänge. En konvertering till gasol skulle enligt en bedömning från företaget minska utsläppen med 200

ca ton per år till en kostnad av ca 68 krkg. Inkluderas också bränsleprisskillnaden mellan olja och gasol uppskattas dock totalkostnaden bli mer än 230 krkg.

Såväl när det gäller förbränningstekniska åtgärder som när det gäller rökgasrening är erfarenheterna inom stålindustrin ringa. Förhållandena i respektive ugn varierar och orsakerna till höga eller låga kväveoxidutsläpp är i många fall okända och svåra att finna. Samma låg- NOx-brännare kan i en specifik ugn ge en relativt stora minskning

av utsläppen medan den i en annan ugn inte ger någon förändring överhuvudtaget.

Av processtekniska skäl krävs relativt höga temperaturer vilket i sig gynnar kväveoxidbildningen.

På SSAB:s koksverk i Luleå, där utsläppen idag är ca 520 ton

per år, bedömer man att ett förändrat körsätt etc. skulle kunna minska utsläppen med upp till lO 20 procent utan att några mer omfattande

investeringar krävs. Det råder dock osäkerhet om tillvägagångssättet.

När det gäller sinterverket i Oxelösund har inga åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider genomförts samtidigt som utsläppen är relativt höga 500 mgMJ. Inga åtgärder kommer dock att vidtas för att begränsa utsläppen grund av den förestående nedläggningen.

Inom svensk stålindustn finns ingen erfarenhet SCR eller SNCR.

av På grund av mycket varierande förhållanden temperatur, rökgasflöde

etc. och höga kostnader relativt små ugnar bedöms SCR inte vara

något alternativ.

9.2.3 Cementindustrin

Kväveoxidutsläppen från cementindustrin härrör i princip endast från I Sverige finns för närvarande bara ett företag Cementa cementugnar. tillverkar cement. Företaget har idag ugnslinjer, varav fyra är som sex i drift: i Slite, i Skövde och två i Degerhamn. För närvarande har en en anläggningen i Skövde villkor reglerar kväveoxidutsläppen. Där som beslut maximerar utsläppen till 1 250 ton kväveoxider per finns ett som år, räknat kvävedioxid. För anläggningen i Slite kommer inom kort som koncessionsförhandlingar att inledas. I Tabell 26 redovisas kväveoxidutsläppen från de fyra cementugnar

som är i drift för närvarande.

Tabell 26 Sammanställning rörande NOX-situationen vid Cememas ugnar

NOx-utsläpp NOx-utsläpp Anläggning ugn mg MJ tonår

Degerhamn, ugn 3 630 133 4 565 288 Degemamn, ugn 6 685 l 000 Skövde, ugn 8 605 3 100 Slite, ugn

Summa 4 521

Källa: Cementa

I cementproduktionen krävs processtekniska skäl höga temperaturer,

av vilket gynnar kväveoxidbildning. De åtgärder, har studerats inom cementindustrin eller av andra som skäl intresse, är byte bränsle, byte av brännare, fleranses vara av av stegsförbränning, SNCR med ammoniak och SCR. Byte bränsle. Kol relativt höga kväveoxidutsläpp. Genom att av ger helt eller delvis ersätta kol torde det möjligt att minska utsläppen vara med 10 30 Idag är dock prisskillnaden mellan kol och olja procent. -

betydande, varför kostnaden enbart bränsleprisskillnaden för kväve-

oxidreduktion skulle bli 60 180 krkg. Ett intressantare alternativ ur ekonomisk synvinkel, är utnyttjandet plast eller papper som energiav källa. Byte ugnsbrännare. Ett flertal olika s.k. låg-NOX-brännare har av marknadsförts och provats utomlands. Från att inledningsvis kallats låg- NOX-brännare benämns dessa brännare nu allt oftare lågenergibrännare, eftersom de kan 2 4 procent lägre energiförbrukning. Vid vissa ge -

ugnar har en reduktionsgrad för kväveoxider på till 30 upp procent konstaterats. Kostnaden, i den mån kan fås fungera, processen att ligger mellan l och 6 krkg.

Flerstegsfärbränning bedöms kunna reducera kväveoxidutsläppen

med 20 50 procent. Kostnaderna bedöms mellan - vara l och 5 krkg. SNCR med ammoniak. Denna teknik är tämligen generell och har

provats i pilot- och fullskala sedan några år. SNCR är något som branschen tror på och vill testa. Det är de intressanta åten av mest gärderna om möjligheten till flerstegsförbränning inte finns. Reduktionsgraden bedöms bli 30 50 procent och kostnaderna bedöms ligga i intervallet 4 ll krkg. - Enligt vad utredningen erfarit görs den bedömningen det för att tillämpning av SCR, selektiv katalytisk reduktion krävs viss teknikutveck-

ling innan denna metod kan appliceras inom cementindustrin. Kostnaden uppskattas för närvarande till 30 45 krkg. -

9.2.4 Storskalig glasindustri

I Sverige finns för närvarande två stora glasindusuier, Pilkington i Halmstad som tillverkar planglas Limmareds Glasbruk ägs samt av PLM som tillverkar förpackningar glas flaskor, burkar etc.. av I tillverkningsprocessen värms råvarorna sand, soda, krossglas osv. upp till cirka 1 500 °C, smälter och kemiskt. Uppsamman reagerar värmningen sker huvudsakligen med gasol eller olja till viss del samt även elektricitet elektroder i glassmältan. För tillverkningen att överhuvudtaget skall kunna fungera krävs att temperaturen är cirka l 500 °C. Denna temperatur medför bildning termisk

av NOx.

Utsläppen av kväveoxider år 1992 från Pilkington 640 Provar ton. duktionen var dock lägre än normalt. Utsläppen vid fullt kapacitetett sutnyttjande är betydligt högre omkring l 000 tonår. Det specifika utsläppet är cirka 450 mgMJbmnsIe Vid fullt kapacitetsutnyttoch el. jande är de specifika utsläppen ännu något högre. kommer

Utsläppen

från en ugn med skorsten. en Utsläppen av kväveoxider från Limmared är 600 år. Enerca ton per giförbrukningen olja är 160 GWh, vilket innebär de specifika ca att

utsläppen ligger omkring l 000 mgMJ. Förbränningstekniska åtgärder syftar till att på ett eller sätt

annat sänka temperaturen i flarnrnan. Görs detta i glastillverkning bildas det inget glas. Viss reduktion av utsläppen har erhållits med sänkning en av luftöverskottet. Någon ytterligare sänkning inte tros vara möjlig att uppnå.

H Dessutom finns Scandinavian Glasñber med utsläpp på ungefär 300 ton per år som dock planerar att lägga ned under 1994.

Pilkington ser SCR som den främsta möjligheten att i framtiden reducera utsläppen och hoppas att tekniken är vidareutvecklad och finns tillgänglig vid nästa ugnsstopp år 1998 att ta ner tar 3 4 må-

ugnen nader.

Limmareds glasbruk har ett krav på att före årsskiftet redovisa hur man skall komma ner till utsläpp under 200 ton år. Därför under-

per söks för närvarande en kombination av SCR- och SNCR-teknik

som förväntas reducera utsläppen med minst 90 procent. Kostnaden kan

uppskattas till 20 25 lcrkg reducerad kväveoxid

- .

9.2.5 Raffinaderier

I Sverige finns idag fem rafñnaderier: Scanraff Lysekil, OK Göteborg, Shell Göteborg, Nynäs Petroleum Nynäshamn och Nynäs Supply Refining Göteborg. De tre förstnämnda är bränsleraffmaderier medan Nynäs båda anläggningar endast framställer tyngre

produkter. Kväveoxidutsläppen härrör från uppvärmningen av en rad olika processugnar t.ex. råoljeugnar, bensinsplitter, reformer, katalytisk kracker. Till övervägande delen är relativt stora, mellan 10 och

ugnarna 100 MW. Utsläppen av kväveoxider från raffinaderier, exkl ångpannor, redovisas i Tabell 27.

Tabell 27 Utsläpp av kväveoxider från raffmaderier, exkl ångpannor

Antal ugnar NOX-utsläpp NOx-utsläpp

Källa: Respektive företag samt SNV

Antal brännare per ugn varierar kraftigt och kan ända till ett

vara upp åttiotal. Normalt ligger utsläppen omkring 60-100 mgMJ och med låg- NOx-brännare omkring hälften dvs 30-50 mgMJ. Ett undantag är den katalytiska krackem hos Scanraff där utsläppen 165 mgMJ.

är ca

Scanraff planerar omfattande åtgärder för att reducera NOx-utsläppen. I ett nytt koncessionsbeslut finns villkor att utsläppen från och med 1995 inte får överstiga 1 000 ton år samt att de från och med år

per 1999 skall begränsas till 800 ton per år 1992 var utsläppen 1 600 ton,

inklusive utsläpp från pannor. Två ugnar, med sammanlagt 28 brän-

försågs under 1991 med låg-NOx-brännare till en kostnad av 10 nare, Mkr eller 55 krkg minskat utsläpp. Ytterligare tre ugnar kommer att förses med låg-NOX-brännare vid nästa s.k. storstopp som kommer 1994.

Den katalytiska krackem, släpper ut ca 400 ton kväveoxider per

som år eller 165 mgMJ, kommer att förses med selektiv katalytjsk reduktion SCR under 1994. Med 90-procentig reduktionsgrad beräknas kost-

en naden bli i storleksordningen 20 krkg.

Ånginjicering kommer att installeras på fyra ugnar under 1994. Med ånginjicering förväntas utsläppen kunna reduceras med omkring 50 procent. Kostnaderna är relativt låga eftersom ångan kan tillhandahållas kostnadsfritt. Låg-NOx-brännare kommer dock att ersätta denna åtgärd på sikt 1997-98.

Shell har i ett nyligen fattat beslut från Koncessionsnärnnden ålagts att från och med 1995 begränsa utsläppen till 350 ton 1992 var utsläppen 540 ton, inklusive utsläpp från pannor. De åtgärder som hittills genomförts hänför sig till installation låg-NOx-brännare på samman-

av lagt 9 Utsläppen reduceras med omkring 50 procent till en kost-

ugnar. nad som ofta är 2 3 lcrkg.

-

OK har liksom Shell ålagts att minska utsläppen till 350 ton från och med 1995. Utsläppen 1992 513 ton inklusive utsläpp från pannor.

var Viss osäkerhet beträffande utsläppen råder dock. Eventuellt felaktiga mätningar kan innebära att utsläppen i verkligheten är upp till 30 procent högre än man tidigare trott.

9.2.6 Övrig kemiindustn

Övriga utsläpp ifrån kemiindustrin kommer främst från tillverkning av salpetersyra Hydro Supra i Landskrona och Köping, Dyno Nitrogen i Ljungaverk samt från tillverkning av eten och propen Statoil Petrokemi. Utsläppen av kväveoxider från övrig kemiindustn redovisas i Tabell 28.

Tabell 28 Kväveoxidutsläpp från övrig kemiindustri

Källa: Respektive företag. SNV

a Övriga utsläpp enligt uppgifter från SNV. l detta ingår utsläpp från Rönnskärsver-

ken 221 ton, Nobel Chemicals 179 ton, Neste Oxo 24 ton, Nitro Nobel 2

ton. Utsläppen från Nordisk Carbon Black 410 ton har dock exkluderats.

eftersom de åtminstone för tillfället antas ingå i det befintliga avgiftssystemet.

Dyno Nitrogen tillverkar salpetersyra. Utsläppen av kväveoxider kom-

från kemiska reaktioner då ammoniak och syre i flera steg reagerar mer till salpetersyra och vatten. Utformningen av processen styr i hög grad hur stora utsläppen Företaget har två linjer för produktion, en äldre från 1957 med NOx-utsläpp 2 000 ppm 234 tonår och en

ca nyare med utsläpp på 300 400 ppm 26 tonår.

-

Den enda möjligheten att minska utsläppen från den äldre processen är selektiv katalytisk reduktion SCR. Kostnaden för SCR är dock hög. Nedläggning och eventuell nyinvestering på 100 200 Mkr bedöms

en -

trolig. anläggning skulle kunna reducera utsläppen med vara mer En ny

90 procent till en kostnad av 65 130 krkg. ca -

Hydro Supra tillverkar liksom Dyno Nitrogen salpetersyra. Tillverkningen sker i två fabriker, en i Landskrona och en i Köping, med vardera två tillverkningslinjer. Kväveoxidhaltema har minskat markant efter investeringar i processlinjer samt installation av SCR. Potentialen

nya för ytterligare utsläppsreduktion bedöms som relativt liten.

Statoil Petrokemi tillverkar eten och propen genom tennisk sönderdelning krackning eller nafta. Tillverkningen sker i sju

av propan

storlek. En ugn är ny och utrustades med låg-NOxugnar av samma brännare från start. På en annan ugn har befintliga brännare bytts ut mot låg-NOx-brännare till kostnad av ca 10 15 krkg. Nya villkor kom-

en -

inom kort och låg-NOx-brännare kommer att installeras också på mer övriga fem ugnar. Kostnaden bedöms bli 15 20 lcrkg.

-

9.2.7 Gruvindustri

Utsläppen av kväveoxider från gruvindustrin är totalt 2 580 ton och kommer till allra största delen 2 240 ton från LKAB:s tre pelletsverk. Från gruvor, främst dieselavgaser från truckar, kommer 340 ton.

ca

Kväveoxidutsläpp från gruvindustrins pelletsverk redovisas nedan i Tabell 29.

Tabell 29 Kväveoxidutsläpp från gruvindustrins pelletsverk

NOx-utsläpp NOX-utsläpp NOx-utsläpp

Källa: LKAB a I Kiruna och Svappavaara används kolpulver som baslast, i Malmberget används

olja. b Utsläppen beräknade per MJ tillfört bränsle. c Bränslet utgör endast 38 procent av energin som tillförs. Resterande 62 procent

utgörs av energitillskott från malmen då magnetit oxideras till hematit. Utsläppen

beräknade per MJ totalt tillfört.

I Kiruna och Svappavaara är processerna av samma typ. Båda anläggningarna har via koncessionsbeslut blivit anmodade att vidtaga skäliga åtgärder för att begränsa kväveoxidutsläppen.

En eventuell installation av selektiv katalytisk reduktion SCR i Svappavaara har beräknats kosta 100 milj.kr. eller 130 kr kg min-

per skat kväveoxidutsläpp. I Malmberget där processen är typ

av en annan skulle kostnaderna för SCR bli ännu högre än i Svappavaara.

9.3 och

överväganden förslag

Som redovisades i avsnitt 9.1 är det ett antal faktorer kan tala för

som eller emot att olika industriella förbränningsprocesser inordnas i

av-

giftssystemet.

Ett förhållande som skiljer industriella förbränningsprocesser från

energiproduktionsanläggningar är att begreppet nyttiggjord energi inte

alltid kan definieras på ett entydigt sätt. Det gäller när del den

en av tillförda energin binds i den produkt framställs eller när den

som tillförda energin är nyttiggjord i den bemärkelsen att den avsedda processen inte skulle komma till stånd med lägre energiinsats,

en men

när energin i form värme, därefter kyls bort utan att nyttiggöras på

av annat vis.

Eftersom nyttiggjord energi utgör grund för återbetalning av influtna avgiftsmedel till dem ingår i avgiftssystemet kan inte indu-

som striella förbränningsprocesser utan vidare inordnas i avgiftssystemet.

Ett sätt att lösa detta problem att för alla företag som ingår i

vore avgiftssystemet återbetala avgiftsmedel i förhållande till tillförd energi istället för nyttiggjord. Det finns emellertid skäl som talar mot en sådan lösning. Den nuvarande ordningen har bl.a. tillkommit för att premiera

ett effektivt energiutnyttjande.

Som ett alternativ till att helt lämna begreppet nyttiggjord energi

utredningen det bättre lösning att man enbart för de anser vara en industriprocesser för vilka begreppet nyttiggjord energi inte kan definie-

på ett sätt är relevant i sammanhanget inför möjligheten att i ras som stället använda tillförd energi som grund för återbetalningen. Den tillförda energin måste dock minskas med en faktor som är beräknad på så vis att dessa företag inte gynnas på bekostnad av dem som återfår medel i relation till nyttiggjord energi. Faktom bör beräknas så att den motsvarar det genomsnittliga förhållandet mellan nyttiggjord och tillförd energi hos de anläggningar återfår medel i relation till nyttiggjord

som energi.

Genom att införa denna möjlighet blir det enligt utredningens mening möjligt att i avgiftssystemet inordna även industriprocesser. De återbetalade medlen kommer därigenom att fördelas mellan dem som tillämpar denna faktor och övriga på samma sätt som om fördelningen skedde enligt tillförd energi för samtliga anläggningar.

I det här sammanhanget kan det också vara värt att nämna att man för närvarande för vissa industripannor utgår från mätning av bräns-

- -

leförbrukning samt därpå följande beräkning av den tillförda energin

vid bestärnningen av anläggningens nyttiggjorda energi.

Flera de anläggningar som här är föremål för utredningens över-

av väganden är sådan storlek att de redan installerat instrument för

av mätning kväveoxider. Vissa anläggningar är dock mindre varför det

av i likhet med vad föreslagits för energiproducerande anläggningar

som är befogat att införa nedre gräns för när en anläggning skall omfattas

en

kväveoxidavgiften. För de industriprocesser där det i det här samav manhanget är relevant att tala om nyttiggjord energi bör den gränsen

den för de energiproducerande anläggningarna, dvs. vara samma som 25 GWh räknat nyttiggjord energi. För de industriprocesser där det

som inte är möjligt att bestämma den nyttiggjorda föreslår utredningen att gränsen sätts till 30 GWh tillförd energi.

Enligt vad utredningen erfarit är förutsättningarna för att kontinuerligt mäta NOX-emissioner och tillförd energi till industriella processer generellt sett lika goda för de idag ingår i NOx-av-

som pannor som giftssystemet.

Den förbränning som sker i massa- och pappersindustrins sodapannor, sulfitpannor och mesaugnar svarar för en stor andel, eller 9 600 ca ton, av industrins utsläpp av kväveoxider. Det finns, eller kan förutses komma att utvecklas, metoder för att till försvarbar kostnad minska en utsläppen. Skälen att inordna dessa processer i avgiftssystemets tillämpningsområde är därför starka. Utsläppsnivån skiljer sig i utgångsläget väsentligt mellan å ena sidan soda- och sulfrtpannomas förhållandevis låga utsläpp tillförd per energienhet och å andra sidan relativt höga utsläpp. Vid mesaugnamas en sammanvägning av de olika anläggningarnas utsläppsnivåer kan den bedömningen göras att branschens konkurrensförmåga allmänt sett inte skulle försämras att blir avgiftspliktiga. av processerna Utredningen förordar mot denna bakgrund och pappersinatt massadustrins sodapannor, sulfitpannor och blir avgiftspliktiga. mesaugnar Utredningen har i det föregående se avsnitt 9.2.1 redovisat den intressekonflikt mellan olika miljömål som kan uppstå om en avgiftsbeläggning av utsläppen av kväveoxider från sodapannor och mesaugnar sker utan att hänsyn tas till utvecklingen mot att sluta massaindustrins processer. Utredningen har inte haft möjlighet att i detalj klarlägga hur allvarlig denna konflikt är och hur de olika styrmedlen kan behöva anpassas för att undvika att en kväveavgift motverkar i övrigt en angelägen utveckling. Innan slutlig ställning tas till utredningens förslag denna punkt är det angeläget att frågan klargörs. Utredningen föreslår därför att regeringen låter genomföra en kompletterande analys härav. En sådan bör kunna genomföras under kort tid så att beslutsunderlaget blir mera fullständigt innan slutlig ställning

tas till avgiftsbeläggning av kväveoxidutsläpp från sodapannor och

mesaugnar. Eftersom det inte finns erfarenhet att mäta energi i av mesaugnar bör även den frågan behandlas i sammanhanget. Järn- och stdlindustrin släpper ut 3 300 ton kväveoxider år. ca per Omkring hälften av branschens utsläpp kommer från dess värmningsugnar och koksverk. De bedömningar som för närvarande kan göras tyder på att det finns möjligheter att inom rimliga kostnader vidta vissa utsläppsminskande åtgärder, även om kunskaperna och erfarenheterna

härvidlag är ofullständiga eller ringa. De relativa utsläppsnivåema är

i utgångsläget inte sådana att det kan bedömas till väsentligt vara men för branschens konkurrenskraft att värmningsugnama och koksverken

görs avgiftspliktiga.

2 Enskilda värmningsugnar kan dock förväntas bli relativt stora nettobetalare.

jäm- och stålindustrin är inte hänför- Övriga kväveoxidutsläpp från liga till förbränningsprocesser det slag här är föremål för överav som väganden. Cementindustrin består enda företag cementugnar medför av ett vars utsläpp kväveoxider. De specifika utsläppen tillsam-

betydande av

med dem från glasugnar, höga till följd den mycket höga mans av framställningsprocessen kräver. Trots att det finns, eller temperatur överblickbar framtid kan förutses finnas, teknik för att till inom en relativt låga kostnader åstadkomma väsentliga minskningar av utsläppen kommer de specifika utsläppen att kvarstå på en nivå som innebär att inte kan inordnas i avgiftssystemet utan att det skulle medbranschen nettoavgifter. Därmed skulle kostnaderna öka i en utsträckföra höga ning i alltför hög grad hotar konkurrensförrnågan. som

framstår den bakgrunden mest ändamålsenligt att via

Det mot som villkor fastställs i koncessionsprövning ta i anspråk möjligde som till rimliga kostnader sänka kväveoxidutsläppen vid cementheterna att tillverkning. Utredningen finner mot den bakgrunden att cementindustrins ugnar alltjämt bör lämnas utanför avgiftssystemet. Den storskaliga glasframställningen, i Sverige för närvarande som bedrivs två företag, har också, till följd av den höga processtemperaav

höga specifika uppgår de till

turen, extremt kväveoxidutsläppTotalt

1 200 år. På kort sikt framstår det som mycket svårt att över ton per i nämnvärd utsträckning sänka utsläppen. Möjligheterna kan på sikt ligga i rening rökgasema. Sådana åtgärder måste i så fall genomföras av i samband med planerade ugnsstopp. Möjligheterna minska kväveoxidutsläppen för dessa anläggningar att måste, enligt utredningens mening, prövas enligt koncessionsförfarandet. Glasugnama föreslås därför inte inordnas i avgiftssystemet. De fem rafiinaderier finns i landet ligger för närvarande på en som årlig utsläppsnivå omkring 2 300 ton kväveoxider. De specifika av utsläppen varierar inom ett ganska brett intervall men uppgår normalt

till måttliga värden i jämförelse med de energiproduktionsanläggningar

för närvarande ingår i avgiftssystemet. Genom bl.a. successivt försom nyade koncessionsvillkor kan minskning av rafñnaderiemas utsläpp en påräknas under åren framöver. Enligt utredningens bedömning finns det ändå skäl räkna med att inordning dem i avgiftssystemet att en av kommer att medföra ytterligare minskning av utsläppen. Till gruppen en raffinaderier kan i detta sammanhang, enligt utredningens mening, Statoil Petrokemi i Stenungsund, tillverkar eten och propen genom som termisk sönderdelning, räknas. När det gäller övrig kemisk industri, som visserligen släpper ut närkväveoxider år, förordar utredningen att de inte skall mare 1200 ton per

13 Då industrins enda sinterverk kommer att läggas ned under 1995 har utredningen inte gjort några överväganden map. denna industriprocess.

inordnas i avgiftssystemet. Motiven för detta är de aktuella att processema antingen inte är sådana förbränningsprocesser här är föresom mål för övervägande eller att det saknas underlag för bedömning. en När det slutligen gäller gruvindustrin kommer den dominerande delen av kväveoxidutsläppen, eller ca 2 200 ton, från tre pelletsverk ägda av samma företag. Försök pågår för att finna metoder att minska utsläppen så långt som är möjligt till rimliga kostnader. Avgasrening har i fall ett övervägts, men befunnits förenad med alltför höga kostnader. vara Utredningen finner inte att det finns underlag för att föreslå inordett nande av pelletsverken i avgiftssystemet. Som framgår av redovisningen i det föregående finns det, för de industriella processer utredningen föreslår skall inordnas i som avgiftssystemet, i allmänhet tillfredsställande kunskaper vilka åtgärder om som kan vidtas för att minska kväveoxidutsläppen och kostnaderna om för åtgärderna. När det gäller mesaugnar och koksverk är emellertid

kunskapsläget sämre. Att utredningen trots det förordar att de skall ingå i avgiftssystemet skall ses i perspektivet att dessa processer sammantaget släpper ut ca 2 400 ton kväveoxider år och att det är angeläget per att skapa starka incitament att utprova teknik för att minska utsläppen. Skulle det, sedan förhållandena klarlagts bättre, visa sig det saknas att tekniska möjligheter att minska utsläppen från dessa återstår processer om utredningens förslag om dispensmöjligheter genomförs för dem möjligheten att söka dispens från avgiftssystemet se avsnitt 10.2. Sammanfattningsvis föreslår utredningen att avgiftssystemets tillämpningsområde vidgas till att omfatta

massa- och pappersindustrins sodapannor, sulñtpannor och - mesaugnar, jäm- och stålindustrins vännningsugnar och koksverk - samt raffinaderiema inklusive Statoil Petrokemis tillverkning och - av eten

propen i Stenungsund,

för anläggningar med en nyttiggjord energi minst 25 GWh eller, för om de industriprocesser där det i det här sammanhanget inte är relevant att tala om nyttiggjord energi, tillförd energi minst 30 GWh. om

Sammantaget svarar dessa förbränningsprocesser för årliga kväveoxidutsläpp av omkring 14 000 ton. Innan sodapannor och

mesaugnar som svarar för ca 8 400 ton utsläppen inordnas i avgiftssystemet av förutsätts att det genom kompletterande analys klargörs hur det kan ske

utan att utvecklingen mot slutning av massaindustrins påprocesser verkas negativt. Innan de föreslagna förändringarna införs behöver vissa

tillämpnings-

frågor m.m. klarläggas närmare. Dit hör bl.a. att fastställa för vilka

processer som återbetalningen måste grundas tillförd energi genom

utnyttjande av den föreslagna omräkningsfaktom liksom att klargöra

om särskilda insatser behövs för att undvika att utvecklingen slutna mot processer påverkas negativt.

Utredningen konstaterar vidare att det är av stor vikt att företagen får tillräckligt med förberedelsetid innan systemet införs. Efter att det formella beslutet om breddning har fattats måste det finnas tillräcklig tid för företagen att förbereda sig för systemet. Med tanke på t.ex. det antal instrument som måste tillhandahållas och de anpassningar, t.o.m. ombyggnader, som kan bli nödvändiga bör det lämnas en förberedelsetid på ett och ett halvt till två år från beslut till inträde i avgiftssystemet.

5 l3-l394

10¶Vissa rörande

frågor tillämpning

m.m. av om

lagen 1990:613

av kväve-

miljöavgift på utsläpp oxider vid energiproduktion

Utredningen har behandlat vissa frågor som har att göra med tillärnpningen av lagen 1990:613 om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion utan att direkt ha samband med de föreslagna utvidgningarna av lagens tillämpningsområde som har behandlats i tidigare avsnitt. De överväganden och förslag det resulterat i redovisas i detta avsnitt.

10.1 av för bestäm-

Tillämpning schablonregeln

ning av kväveoxidutsläpp m.m.

Regeringen har till utredningen överlämnat två skrivelser från SNV i vilka verket hemställer om ändringari lagen 1990:613 om rniljöav gift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

I den ena, daterad den 26 november 1991, hemställer verket att även stationära förbränningsmotorer skall omfattas av lagen. SNV konstaterar att utsläppen från dessa motorer kan vara betydande om de inte förses

med effektiv reningsutrustning.

I den andra skrivelsen, daterad den 2 juli 1992, konstaterar verket att det i 5§ i lagen anges att den inte kontinuerligt mäter sina

som utsläpp av kväveoxider skall betala avgift enligt schablon. Vid utsläpp från gasturbin är schablonen 600 milligram kvävedioxid megajoule

per tillfört bränsle och i övriga fall 250. SNV att dessa schabloner för

anser flertalet pannor är för högt satta jämfört med de faktiska utsläppen,

som i genomsnitt anges uppgå till 97 milligram kvävedioxid megajoule

per tillfört bränsle för berörda anläggningar. Därför hemställer SNV att schablonreglema bör kompletteras så att avgiften även kan utgå från en uppskattning av utsläppen multiplicerad med 1,5.

Över de båda skrivelserna har Koncessionsnämnden, Kraftsam, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Svenska Industriföreningen Sinf, Svenska kommunförbundet SK och Värmeverksföreningen VF, yttrat sig.

Alla instanser stödjeri huvudsak SNV:s förslag. Koncessionsnämnden konstaterar att SNV:s förslag bör förtydligas så att det i lagtexten bl.a. framgår att en anpassad schablon endast får tillämpas i de fall att mätning normalt brukar ske. NUTEK anser att det nuvarande systemet ger oönskade samhällsekonomiska konsekvenser bl.a. subvention av utsläpp. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att gränsen för när avgift skall tas ut för stationära och potentiellt stationära förbränningsmotorer bör skärpas så att det räcker med en tillförd effekt om minst 1 MW och en uppmätt, nyttiggjord energiproduktion under redovisningsperioden av minst 5 GWh. Motivet för en skärpning är enligt länsstyrelsen att en dieselmotorer utan rening kan ge upphov till i runda tal 10 gånger högre haltutsläpp än vad som i genomsnitt föreligger för övriga utsläppskällor som berörs av kväveoxidavgiften. Värmeverksföreningen VF ansåg att det var för mycket att multiplicera uppskattningen av utsläppen med 1,5. Om någon uppräkning över huvud taget skulle komma i fråga ansågs 1,2 vara lämpligare.

Utredningen delar uppfattningen att även stationära förbränningsmotorer skall betala kväveoxidavgift på samma villkor som andra energiproducerande anläggningar. Bestämmelser härom bör tas in i lagtexten.

När det gäller schablonregler för bestämning av utsläppsavgift när mätresultat inte finns tillgängliga finner utredningen att de nuvarande reglerna är enkla och stimulerar företagen att upprätthålla en hög tillgänglighet på sina mätinstmment. Utredningen delar, trots detta, SNV:s bedömning att det finns anledning att modifiera reglerna för hur avgiften fastställs för perioder när mätning inte sker. För rimligt stabila och kända processer vilket bl.a. förutsätter att det i erforderlig ut-

sträckning finns tillgång till mätresultat förefaller det väl avvägt att

fastställa avgiften till en och en halv gånger den avgift som motsvarar normalvärdet. Normalvärdet bör bestämmas med utgångspunkt från tidigare mätningar under minst sex månader. Lagtexten bör i detta syfte ändras så att utsläppen vid mätbortfall får beräknas som en och en halv gånger det antal gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle som i genomsnitt uppmätts under de senaste sex månader för vilka mätvärden finns tillgängliga.

10.2 från att betala ut-

Dispens skyldigheten släppsavgift

Lagen 1990:613 om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion ger för närvarande ingen möjlighet till undantag från skyldigheten att betala avgift eller till nedsättning av avgiften. I lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter 9 kap. 4 § finns dock vid synnerliga skäl möjlighet att medge nedsättning eller befiielse från skatt.

Utredningen skall enligt sina direktiv se över dispensmöjlighetema.

Vid utnyttjandet av ekonomiska styrmedel ligger det i sakens natur att de företag som styrmedlet avser inte påverkas på ett identiskt sätt. För vissa företag skapas starkare ekonomiska incitament än för andra. Det kan också finnas stora skillnader i olika företags möjligheter att inom en viss tidsram anpassa sin verksamhet till de förändrade ekonomiska betingelser som styrmedlet innebär. Det betyder att resultatet av att ett ekonomiskt styrmedel sätts in aldrig med exakthet kan fastställas i förväg, inte heller den tid det tar för företagen att fullt ut anpassa sin verksamhet till styrmedlet. I detta ligger också att man inte kan ställa krav på att styrmedlet i ett begränsat tidsperspektiv framstår som fullständigt rättvist och neutralt företagen emellan.

I det perspektivet bör man enligt utredningens bedömning se restriktivt på möjligheterna att ge dispens från avgiften på kväveoxidutsläpp.

Enligt utredningens mening kan det finnas två olika skäl att överväga dispensmöjligheter. Det ena är om avgiften annars kommer att bli tillämpad i situationer när det framstår som uppenbart att den avsedda styreffekten inte kan uppnås. Det andra är avgiftsplikten så väsent-

om ligt skulle komma att påverka ett företags verksamhetsbetingelser jämfört med dess konkurrenter att det framstår som orimligt från allmän näringspolitisk synpunkt.

Till syftet med utsläppsavgiften kväveoxider hör att stimulera utveckling av teknologi såväl för att minska utsläppen som för att mäta utsläppen. Det innebär att en del av de åtgärder som krävs för att anpassa energiproduktion eller industiiprocesser inte finns omedelbart tillgängliga utan kanske först några års sikt. Att den teknologi

som förutsätts för att det skall gå att sänka utsläpp eller mätkostnader inte finns omedelbart kommersiellt tillgänglig utgör således inget skäl till dispens från avgiften. Om det däremot kan påvisas att det till följd

av fundamentala fysikaliska eller kemikaliska förhållanden är omöjligt att påverka kväveoxidutsläppen under en viss nivå kommer uppenbarligen avgiften att sakna styrverkan även i ett längre tidsperspektiv. Under sådana omständigheter anser utredningen att det bör finnas en möjlighet att lämna dispens eller nedsätta avgiften så att den inte utgår för den del av utsläppen som inte kan påverkas.

Eftersom avgiftssystemet är så uppbyggt att avgiftsmedlen, så när som på ett mindre belopp som åtgår för systemets administration,

återbetalas till samma företagskollektiv som har betalat in avgifterna utgör avgiftssystemet i sig, generellt sett, ingen ekonomisk belastning för de avgiftspliktiga. För de enskilda företagen kan det, särskilt i ett tidsbegränsat perspektiv, te sig annorlunda. Det får därför, enligt utredningens mening, ligga i sakens natur att de avgiftspliktiga före-

anses tagen får tåla nettoavgifter kännbar storleksordning, liksom att det

av i sin tur utgör belastning särskilt för företag som arbetar i konkurrens

en med utländska företag som saknar motsvarande pålaga. Någon generell dispensmöjlighet för företag i den situationen bör därför inte förekom-

Man kan emellertid föreställa sig att det i undantagsfall uppstår ma. situationer verksamhet som bedrivs i utländsk konkurrens, med

när en

strikt tillämpning av gällande lag, skulle påföras så höga avgifter i en förhållande till produktkostnaden i övrigt att det påtagligt äventyrade verksamhetens fortsatta bedrivande i Sverige. Utredningen anser därför att det finns skäl att öppna en möjlighet att lämna dispens eller nedsätta avgiften för företag verksamhet skulle äventyras av sådana

vars annars skäl som här har redovisats.

Med hänvisning till det som här har anförts föreslår utredningen att

lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas

så att dispens eller nedsättning av avgiften medges i de situationer som här har beskrivits.

10.3¶Avfallsförbränning

Att återbetalningen av avgiftsmedlen baseras på nyttiggjord energi gynnar anläggningar med hög verkningsgrad och därmed en effektiv energiproduktion. För energiproducerande anläggningar, vars huvudsakliga syfte är att bränna avfall, kan situationen ibland vara sådan att det inte finns någon eller begränsad avsättning för den energi som produceras. För att avgiften inte i sådana situationer skall medföra orimligt höga nettoavgifter för driften av sådana anläggningar föreslår utredningen att återbetalningen bör kunna baseras på summan av nyttiggjord energi och den del av den bortkylda energin som kan hänföras till att avsättningen tidvis är begränsad.

10.4 administration

Avgiftssystemets

För närvarande lämnar de företag som har avgiftspliktiga anläggningar in sina deklarationer till Naturvårdsverket senast den 25 januari. Sedan har SNV tiden fram till den 30 april sig att till regeringen lämna förslag om hur avgiftsmedlen skall återföras. Regeringen beslutar om återföringen och SNV:s ersättning för administrativa kostnader m.m.

Senast den 1 oktober skall de företag enligt regeringens beslut som är nettobetalare göra sina inbetalningar. SNV betalar därefter senast den 1 december ut medlen till de nettomottagande företagen. Enbart nettobelopp betalas således inut tillfrån SNV. Detta innebär att av bruttoavgifter om ca 600 milj.kr. år 1992 överförs endast 100 ca milj.kr. Även den ränta uppstår under de månader medlen hansom när teras av SNV återbetalas. Utredningen har i huvudsak två invändningar mot den nuvarande ordningen. För det första är den tid som förflyter mellan deklaration och slutredovisning samt in- och utbetalningar enligt utredningens mening onödigt lång. För det andra framstår det som mindre ändamålsenligt att beslut om in- och utbetalningar, som är av löpande förvaltningskaraktär, fattas av regeringen. Enligt utredningens mening bör det ankomma på SNV att fatta dessa beslut. Verkets kostnader för avgiftssystemets administration bör som tidigare finansieras via avgiftssystemet prövas men av regeringen t.ex. inom ramen för den ordinarie budgetprocessen. SNV:s beslut om netto in- respektive utbetalningar bör tas senast den 30 april. Inbetalningama till SNV bör sedan kunna ske senast den 15 juni och utbetalningarna senast den 30 juni. På så vis förkortas handläggningstiden med hela fem månader.

10.5 av

Bestämning utsläppsmängder m.m.

Eftersom tillförlitligheten och noggrannheten i bestämningen kväveav oxidutsläppen är av central betydelse för avgiftssystemets funktion vill utredningen redovisa hur mätningen för närvarande sker och vilken utveckling som pågår inom området. Prestandakraven på mätinstrumenten i Sverige, Tyskland och USA är i mångt och mycket jämförbara. Skillnaden mellan länderna är däremot större vad avser kontroll och implementering uppställda krav. av På kontrollsidan har USA gått längst. Till stor del är det svenska systemet uppbyggt med tyska krav som förebild.

De kontinuerliga mätsystemen som används inom avgiftssystemet

bygger som tidigare nämnts antingen på in situ- eller extraktiv mätning. Vid in situ-mätning sker mätningen på fuktig och rökgas direkt varm i rökgaskanalen, medan extraktiv mätning innebär att ett delflöde av rökgasen via en sond sugs ut till analysinstrumentet. In situ-instrumenten kan antingen ha enkel eller dubbel en genomgång. Vid enkel genomgång placeras sändaren ljuskällan och mottagaren detektorn motstående varandra i rökgaskanalen, Vid dubbel genomgång placeras sändaren och mottagaren på sida röksamma av gaskanalen med en reflektor på den motsatta sidan. I mätsystemet ingår

normalt förutom sändare och mottagare även en datorenhet för mätvärdesinsamling och beräkningar.

De extraktiva mätsystemen är antingen av typen kondenserande eller utspädande. Över 95 procent de extraktiva mätsystemen i anlägg-

av ningarna är kondenserande. I dessa ingår normalt en uppvärmd sond och mätgasledning, partikelñlter, kylare, samt en datorenhet för

gaspump mätvärdesinsamling och beräkningar. I utspädningssystemen späds

med torr luft för att undvika kondensation av vatten i anaprovgasen lysinstrumentet. Sonden och mätgasledningen behöver därför inte värmas Till nackdelarna hör en känslighet mot förändringar av

upp. rökgasens tryck och temperatur.

Ett antal olika mätprinciper, såsom optisk absorption, kemilumini-

och elektrokemi, finns för dessa båda varianter. Cirka 95 procent scens

samtliga installerade instrument för NOx-analys utnyttjar optisk av absorption inom antingen IR- eller UV-området. Av dessa svarar extraktiva mätsystem för 80 85 procent, resterande är in situ-mätsystem.

-

Felkällomai mätsystemen kan hänföras till kalibrering, gasberedning, gasanalysator och datorsystem, någorlunda jämnt fördelade. Enligt vad tidigare konstaterats har de olika mätsystemen dock haft en

som mycket hög tillgänglighet.

För att kontrollera mätsystemen görs, av ackrediterade laboratorier,

årlig mätjämförelse. Den årliga mätjärnförelsen innebär bl.a. att det en ställs krav på utredning skillnaden i mätresultat mellan laboratoriets

om och företagets instrument är för stor.

SNV:s bedömningar och resultaten från de årliga mätjämförelsema visar att det finns behov att förbättra bl.a. bestämningen av rök-

av gasflöde och N02-halt. Därför arbetar SNV med att ytterligare förbättra och utveckla noggrannheten i bestämningen av kväveoxidutsläppen.

Enligt vad utredningen erfarit ligger osäkerheten när det gäller att fastställa det faktiska utsläppet under ett år uppskattningsvis i intervallet i 5 till 10 procent.

Utredningen finner att det med hänsyn till att mätvärdena ligger till grund för ekonomiska transaktioner av betydande storlek är mycket angeläget att SNV fortsätter sitt förbättringsarbete.

Enligt vad utredningen erfarit har hittills inga större problem uppmärksammats när det gäller att bestämma den nyttiggjorda energin. Med

hänsyn bl.a. till att en breddning av avgiftssystemets tillämpningsom-

råde det utredningen tidigare föreslagit kan ställa större krav

sätt som att klargöra hur såväl nyttiggjord som tillförd energi skall fastställas bör SNV i förordningen 1991:339 om rniljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion bemyndigas att meddela erforderliga föreskrifter härom.

10.6¶SNV:s administrativa kostnader vid en

breddning

Med utgångspunkt från dagens situation, där sammanlagt 2 personår åtgår för administrationen, gör SNV den bedömningen att resursbehovet

ökar till 5,5 personår totalt 4,5 milj.kr om avgiftssystemet breddas

ca till att omfatta energiproducerande anläggningar med en nyttiggjord energi större än 25 GWh. Vid en breddning som även omfattar ett

hundratal industriprocessanläggningar ökar resursbehovet med ytterliga-

0,5 personår totalt ca 5.0 milj kr. Vid beräkningen har antagits re ca att tredjedel SNV:s nuvarande resursförbrukning är oberoende av

en av antalet anläggningar.

10.7 för

Tidpunkter genomförande

De förbättringar det nuvarande avgiftssystemet som diskuterats i

av detta kapitel är den karaktären att de kan genomföras oberoende av

av när breddningen genomförs. Utredningen anser därför att de bör genomföras utan dröjsmål.

11¶Kalkningsverksamheten

11.1 och av sjöar och vat-

Försurning kalkning tendrag

Sveriges berggrund och jordarter hör till de allra kalkfattigaste i världen. Naturliga eller planterade barrskogar och några sekels skogsbruk har gjort marken än och avrinningsvattnet än mer försurningskänsligt.

surare Surt nedfall från luften under snart ett sekel har ytterligare tömt marken på dess motståndskraft, och många sjöar och vattendrag har därför blivit akut skadade till följd luftförsumingen. Markens pH-värde har under

av 1900-talet sjunkit med 0.5-1 pH-enhet i södra och mellersta Sverige och något mindre längre norrut.

Ca 14 000 sjöar är till följd av luftförsurningen alltför sura för att hysa pH-känsliga djur och växter. Utan kalkning skulle ytterligare ca 3 600 sjöar vara skadade. Den totala längden av rinnande vatten som tidvis drabbas surstötar skador på biologin uppskattas till

av som ger

120 000 km. Detta motsvarar ungefär 40 procent av allt rinnande ca vatten i Sverige.

Ett fortsatt surt nedfall kommer ytterligare att uttömma markens motståndskraft. Sjöar som idag ännu inte har skadats kommer att försuras. I fortfarande friska rinnande vatten blir surstötama allt mer frekventa. Också efter halvering det sura nedfallet skulle försur-

en av ningshotet kvarstå för mer än 20 000 sjöar. Beaktas även skogsbrukets långsiktiga uttag av basiska ämnen från skogsmarken utöver det som marken själv förmår att producera genom vittring, blir förhållandena än varre.

Forskare och olika intressesfärer kan fortfarande vara oense om vissa detaljer i den framtida hotbilden; överens är man emellertid om att deposition försurande ämnen och uttag av biomassa på kort sikt inte

av kan kompenseras markens vittringsfömiåga. Överstiger syratill-

av egen förseln bastillskottet, så blir mark och vatten surare. Vill man motverka

detta får man antingen minska syratillskotten eller öka bastillförseln eller göra bådadera. 1970 inleddes via AMS omfattande kalkning med statliga en mer medel för att rädda och förbättra fisket i sydvästra Sverige. Resultaten var så lovande att en försöksverksamhet med särskilda statliga medel drevs mellan 1976 och 1982. Fiskeristyrelsen huvudman för försöksvar verksamheten. Därefter har SNV och länsstyrelserna haft huvudansvaret

för den storskaliga och riksomfattande kalkningsverksamheten.

För att motverka försurning sjöar och vattendrag sprids av numera årligen ca 200 000 ton kalkstensmjöl. I de flesta fall sprids kalken som direkt i de försurade sjöarna, allt oftare kompletteras eller ersätts men denna behandling med kalkning av våtmarker i tillrinningsområdena. Försurade vattendrag behandlas med kalkning uppströmssjöar, av genom våtmarkskalkning eller med kalkdoserare, som tillför kalk till vattendraget under de perioder på året då det behövs. En riksomfattande sjöinventering 1990 visade att pH-värdet tack vare kalkning blivit återställt i drygt 3 600 förut försurade sjöar. De försurade sjöamas totala areal, på 1970-talet uppgick till 4 400 km’ som ca hade genom kalkning krympt till föga än 2 000 km’. I ytterligare mer drygt 400 försurade sjöar var förhållandena förbättrade utan att helt vara återställda. Ytterligare information om försurning och kalkning sjöar och av vattendrag finns i SNVs publikation Monitor 12 Försurning och kalkning av svenska vatten, C Bemes, 1991.

11.2 administration

Kalkningsverksamhetens

Utredningen skall enligt sina direktiv se över länsstyrelsemas rutiner

vid beslut om kalkningsbidrag och lämna förslag till effektivisering

av

medelsanvändningen.

Kalkningen regleras i förordning 1982:840 statsbidrag till kalkom ning av sjöar och vattendrag. Länsstyrelserna har valt att utforma sin verksamheten på flera sätt, till viss del handlar det anpassning om en till lokala förhållanden. Bidragsprocessen går dock i huvudsak till så som den beskrivs i Figur Först sänder den eventuellt blivande huvudmannen vanligen en kommun in sin ansökan om statsbidrag. Läns-

Då de flesta kalkningar numera ärkalkningar av sjöar och vattendrag som kalkats förut och därmed kan sägasingå i ett långsiktigt åtagande baseras planeringen av dessa kalkningar inte i första hand på ansökningar utan på en dialog mellan länsstyrelsema och huvudmännen.

styrelsen prioriterar bland de inkomna ansökningarna och utarbetat årligen s.k. länskalkningsplan som bl.a. innehåller: en

Länsstyrelsens planering för det kommande budgetåret, över medelsbehovet under de närmast följande sex en prognos budgetåren,

nyckeltalsredovisning avseende bl.a. kalkmängd, antal kalkade

sjöar och kostnaderna för kalkspridning, kostnaderna för kalkning, biologisk återställning och effektuppföljning,

uppgift om odisponerade anslagsmedel.

Regeringen

3 Förslag till medelstördehting. 4 Regleringsbrev.

Läns . gsplm

SNV Länsstyrelse

5 B be lut -

3311:3-

6 Upphandling och utbetalning.

Entreprenör

7 .

K Sjöar och

,

vattendrag

Figur 1 Administration av kalkningsverksamhet

Länskalkningsplanen används underlag för länsstyrelsens eget

som arbete och för SNV:s budgetarbete. Planerna kommer SNV tillhanda den budgetåret innan kalkningama skall påbörjas. SNV har 1 mars sedan till den 1 maj på sig för att i samverkan med Fiskeriverket arbeta fram ett förslag till medelsfördelning. Med utgångspunkt från SNV:s förslag beslutar regeringen hur bidragsmedlen skall fördelas mellan länsstyrelserna.

När länsstyrelserna får vetskap hur mycket de disponerar om pengar fattar de beslut utbetalning bidrag till respektive projekt eller om av huvudman. Tidigare var det vanligt att utbetalningen bidragsmedlen av skedde upp till tre år innan själva kalkningen skulle genomföras. Från och med budgetåret 199394 är dock principen att länsstyrelserna endast får betala ut bidrag till kalkspridning att genomförd som avses vara senast den 1 januari nästkommande budgetår. Några av de länsstyrelser betalar ut i förskott kräver att de räntesom intäkter som huvudmännen får på grund detta skall tillföras verksamav heten. Bidragen slutregleras efter olika lång tid, i sällsynta fall först efter fem år eller Behandlingen eventuell är olika. Vid mer. av en restpost överskott finns det i princip två varianter, antingen förs överskottet över till nästa bidrag för samma projekt eller så återlämnas medlen till länsstyrelsen. Vid underskott gör antingen länsstyrelsen tilläggsutbetalen ning eller så får huvudmannen själv stå för merkostnadema. Huvudmännen ibland i samverkan med länsstyrelsen och eller andra huvudmän upphandlar kalkspridningen eller flera entreprenörer. - av en Då huvuddelen av kalkningama sker under hösten förekommer det för att vinna tid att upphandlingen påbörjas innan huvudmännen fått besked om hur stora bidrag de kommer att få. Andra arbetsuppgifter för huvudmännen är övervakning av kalkspridning och vattenprovtagning. När upphandlingama väl är gjorda återstår för entreprenörerna att sprida kalken. Under budgetåret 199192 spreds uppskattningsvis 173 ca tusen ton kalk. För att sprida kalk fick entreprenörerna i genomsnitt betalt med ca 650 kronor ton. Kostnaderna varierar mellan olika per projekt bl.a. beroende på kalkningsmetod och projektet är beläget. var För att driva verksamheten behövdes förutom medel till kalkspridning även medel till kringkostnader. Som jämförelse kan sägas att kringkostnadema 199192 motsvarade 120 kronor ton. Av kringkostnadca per erna är hänförs ca 30 procent till kemisk effektuppföljning, 14 ca procent till biologisk effektuppföljning och slutligen 56 procent till ca

övrigt, dvs. planering, upphandling, spridningskontroll

m.m.

En del av kringkosmadema avser dock sådana sjöar och vattendrag som inte kalkats under 199192 utan tidigare vilket gör att det inte är helt rättvisande att slå ut kringkosmadema på hur många ton kalk som spreds under budgetåret.

11.3 till av administra-

Förslag förändringar

tionen

De iakttagelser utredningen redovisar i det följande är förutom som -

genomgång olika dokument som beskriver kalkningsverksamheten

av och dess administration i huvudsak baserad intervjuer med företrä- dare för kalkningsverksamheten hos tre länsstyrelser som har besökts

samt med företrädare för SNV.

11.3.1 Reservationer av anslagsmedel

Utredningen har noterat att det vid budgetårens slut står kvar mycket belopp outnyttjade anslagsmedel. Det finns flera förklaringar till stora detta: En är att anslagen till kalkningsverksamheten under kort tid har ökats så kraftigt administrationen inte hunnit anpassa sig till den nya att nivån. En är medel har reserverats från ett års anslag till beslutade annan att kalkningsinsatser sträcker sig över mer än ett budgetår. som En tredje planerade kalkningsinsatser har kunnat utföras till en är att lägre kostnad än vad planerats innan de upphandlats. som fjärde är vissa planerade kalkningsinsatser skjutits på framtiden En att sedan det konstaterats att de till följd nederbördsförhållanden eller av andra klimatologiska förhållanden inte behövs vid planerad tidpunkt. En femte del medlen inte hunnit betalas ut till kalkningsär att en av insatser skett planenligt under ett budgetår men som ännu inte som blivit slutredovisade. Till den del anslagsreservationema är uttryck för att medel hålls inne i avvaktan på insatser genomförts under det budgetår medlen att som anslagits blir slutredovisade och kostnaderna godkänns är de ett fullt naturligt inslag i ändamålsenlig administration. en Till den del de varit hänförliga till eftersläpning i anpassningen en till kraftigt höjd anslagsnivå torde man kunna konstatera att anen passningen i huvudsak är avklarad och problemet eliminerat. numera Övriga anledningar till att anslagna medel inte förbrukas under avsett budgetår får, enligt utredningens mening, från en annan utgångsses punkt. De innebär att medlen används eller, riktigare uttryckt, inte används pâ det sätt riksdag och regering har avsett när anslagen beviljas. Bl.a. har medel anslagits för kalkning under ett visst budgetår som delvis reserverats för att under kommande budgetår säkra fortsatt finansiering inledda Övriga anledningar till att

av kalkningsinsatser.

medlen inte utnyttjas planerat synes vara uttryck för antingen som ändamålsenliga avvikelser från upprättade planer till följd av ny information det aktuella kalkningsbehovet eller att planerad insats om kunnat genomföras till lägre kostnad än beräknat.

Det finns enligt utredningens mening två alternativa sätt att nå en bättre överensstämmelse mellan syftet med anslagstilldelningen och den faktiska medelsanvändningen under varje budgetår. Om anslaget skall göra det möjligt att genomföra just de kalkningsinsatser som finns upptagna i flerårsplanema rimligen med undantag för insatser som enligt färskare information inte behövs vid planerad tidpunkt skulle man behöva finansiera verksamheten via förslagsan- slag. De medel som inte utnyttjas under respektive budgetår kommer därmed att återredovisas till statsbudgeten. Till ett sådant system hör emellertid också att överskridanden beror på högre kostnader än som beräknat för de planerade insatserna måste accepteras. En sådan ordning skulle förutsätta att medlen till kalkning anvisats

genom ett förslagsanslag med en anslagspost för var och de

en av länsstyrelser som fördelar bidrag till kalkningsverksamhctcn. Anslagsavräkningen får sedan för varje sådan post ske mot beslutad kalknings- - plan. Även anslagsreservationema skulle kunna avvecklas om med en sådan ordning skulle såväl beslutsordning i anslutning till upprättade planer som anslagsavräkning bli för ohanterlig för att införandet av förslagsanslag skall kunna förordas. Det andra och lämpligare tillvägagångssättet är att i de rutiner - -

som styr medelstilldelningen till de olika kalkningsprojekten bygga in

flexibilitet som gör att medlen under loppet ett budgetår kan omförav delas i den utsträckning som behövs för att hela anslagsbeloppet skall komma att utnyttjas till den mest angelägna kalkningen, sett över hela riket. Det innebär att anslag, rutiner och rapportsystem måste utformas så att SNV sedan en tillräcklig stor andel de planerade kalknings- - av projekten handlats har möjlighet att ornfördela medel från projekt upp som kostar mera eller till tillkommande projekt inte rymts inom som

den ursprungliga kalkningsplanen för ifrågavarande år.

En sådan ordning förutsätter att medlen till kalkningsbidrag i sin helhet tilldelas SNV. I regleringsbrevets villkor föreskriver regeringen att verket skall fördela ett visst belopp till länsstyrelserna enligt en upprättad plan eller enligt principer som meddelas i ordning. annan Därmed kommer det att finnas myndighet med för att löpande en ansvar

följa upp kalkningsplanens genomförande och anslagsförbmkning. SNV kan därmed, om så bedöms ändamålsenligt, justera medelstilldelningen

till olika länsstyrelser under budgetåret inom de regeringen ramar meddelat. Enligt utredningens bedömning bör det även med denna ordning vara möjligt att uppnå ett bättre utnyttjande anslagna medel. av

1 1.3.2 Förskottsutbetalningar

Den granskning utredningen har genomfört visar att det förekommer

att ersättningen till huvudmännen för beslutad kalkningsinsats helt en eller delvis betalas ut i förskott. I del fall tillämpas ordning en en som

innebär att den förräntning huvudmännen får på förskottsmedlen som medräknas del i finansieringen, i andra fall inte. som en Enligt utredningens mening bör ordningen med förskottsutbetalning upphöra. I princip bör ersättning till huvudmännen för kalkning betalas ut mot faktura. Om det administrativa skäl, eller med hänsyn till huvudmänav finansiella förhållanden, är olämpligt eller svårt att strikt tillämpa nens sådan ordning kan system med periodvisa samlingsfakturor eller â en conto-utbetalningar tillämpas. Det bör ankomma på SNV att lämna närmare föreskrift härom.

ll.3.3 Upphandling och rollspel inom länen

Förutsatt att det tillämpade systemet att upprätta flerårsplaner för kalkningen medför ändamålsenlig avvägning mellan olika slags inen över tiden och mellan olika delar riket vilket undandrar sig satser av utredningens bedömning torde formerna för upphandling av kalknings- insatserna det led i administrationen har störst betydelse för vara som vilket resultat uppnås. Utredningen har funnit att förfaringssättet som härvidlag skiljer sig åt väsentligt mellan olika län. T.ex. varierar graden samordning länsstyrelsemas försorg påtagligt. Det finns fall av genom där länsstyrelsens insats sträcker sig så långt att länsstyrelsen de facto måste betraktas huvudman för kalkningen, även om betalningssom strömmama formellt följer den ordning som avsetts i rolluppdelningen mellan länsstyrelse, huvudman och entreprenör. Enligt utredningens mening finns det inget skäl att eftersträva ett likfonnigt förfarande eller identisk rolluppdelning i de olika länen. en Skilda geografiska förhållanden, skillnader i huvudmännens engagemang och kompetens samt, i synnerhet, skilda marknadsförhållanden vad gäller kalkningsentreprenörer talar för att en effektiv upphandling kommer att skilja sig länen emellan. Det väsentligaste blir mot den bakgrunden enligt utredningens mening att det inom varje län finns väl genomtänkt strategi för uppen handlingen som beaktar såväl den nuvarande entreprenadmarknaden möjliga utvecklingstendenser. Rollspelet mellan de olika aktörerna som bör, inom för vad tillåts enligt förordningen 1982:840 om ramen som statsbidrag till kalkning sjöar och vattendrag och andra i sammanav hanget tillämpliga författningar, utformas med utgångspunkt från en

sådan strategi.

För att framhäva vikten av en väl genomtänkt upphandlingsstrategi

och rollspel är anpassat till den föreslår utredningen att det uppett som dras åt länsstyrelserna att till SNV redovisa bakgrund och motiv till den upphandlingsstrategi länet tillämpar eller önskar tillämpa. Med som utgångspunkt i sådan redovisning bör SNV pröva om nu gällande en

författningar utgör ett ändamålsenligt ramverk för effektiv upphand-

en ling av kalkningsinsatsema.

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande av experten Gårding Wämberg

Jag instämmer inte i utredningens förslag att avgiftssystemets tillämpningsområde skall vidgas till att omfatta vissa industriella processer kap 9.

Den föreslagna utvidgningen skulle innebära en förmögenhetsomfördelning mellan berörda branscher ett sätt inte fullt ut har belysts som av utredningen.

Industriprocessema för betydligt mindre än 10 % av de svenska svarar utsläppen kväveoxider. Den föreslagna utvidgningen omfattar proav med ett sammanlagt utsläpp på 14 000 ton kväveoxider per år, cesser vilket är knappt 60 % de totala utsläppen från industriprocesser i av Sverige. Övriga industriprocesser har uteslutits, huvudsakligen p.g.a. att det inte finns tekniskt och ekonomiskt rimliga metoder att minska utsläppen eller företagens konkurrensvillkor kan påverkas alltför att

negativt. Mot bakgrund utredningsmaterialet jag att slutsatsen

av anser kan dras, det inte är möjligt att inom överskådlig tid inordna de att uteslutna i det nuvarande avgiftssystemet för utsläpp av processerna kväveoxider. Detta avgiftssystem är således inte ett lämpligt styrmedel för minska utsläppen kväveoxider från industriella processer, att av eftersom det inte kan tillämpas generellt.

Utsläppen från sodapannor och mesaugnar utgör drygt hälften av de sammanlagda utsläppen från de industriprocesser som föreslås ingå i giftssystemet. Utredningen har redovisat betydande osäkerheter kring av möjligheten att tillämpa avgiften dessa processer. Redan av dessa skäl borde utredningen ha avstått från att förorda att sodapannor och mesaugnar skall ingå i systemet.

Slutligen jag att den föreslagna fördelningsgrunden för återbeanser talning avgiften dvs. viss procentsats tillförd energi i de fall av en av där begreppet nyttiggjord energi inte kan definieras, är olycklig. Detta innebär enhetlig princip för återbetalningen, nyttiggjord energi, att en frångås.

Särskilt yttrande av

experten Lindsjö

Målsättningen för mitt arbete i utredningen har varit att, med utgångspunkt från kritiska belastningsgränser i miljön, medverka till att klarställa vilka konsekvenser blir följden utvidgning det

som av en av

nuvarande avgiftssystemet.

Jag ansluter mig i huvudsak till de analyser och slutsatser redovisas

som i utredningen.

När det gäller utvidgningen på industrisidan är jag emellertid starkt kritisk. Det nuvarande systemet bygger på mätningar i varje enskild anläggning. Förslaget till utvidgning innebär enskild anläggning

att en ska bedömas med utgångspunkt från schablon tas fram med

en som

hjälp av andra anläggningar.

Detta är enligt min uppfattning principiellt felaktigt. En utvidgning i

enlighet med förslaget kommer att minska förtroendet för ett i dag i

huvudsak väl fungerande miljöavgiftssystem.

Särskilt av experten Nordstrand

yttrande

Utredningen föreslår avsnitt 9.3 sammanfattningsvis att avgiftssystemets tillämpningsområde vidgas till att omfatta

och pappersindustrins sodapannor, sulñtpannor och mesa-

- massaugnar

jäm- och stålindustrins vännningsugnar och koksverk samt raffinaderier inklusive Statoil Petroleums tillverkning av eten och propen i Stenungsund.

Däremot föreslår utredningen att systemet skall omfatta

cementindustrin -

glasindustiin

övrig kemisk industri. - Jag anmäler härmed avvikande mening beträffande ovan relaterade, i avsnitt 9.3 framförda förslag.

Enligt min uppfattning bör i första hand samtliga industriprocesser

undantas. I andra hand förordar jag att ett system med branschpooler införes. Härigenom undvikes att medel på ett godtyckligt sätt överförs från en bransch till Denna lösning förutsätter grundlig konseen annan. att en kvensanalys genomföres för att klarlägga hur avgifterna påverkar enskilda företag. I tredje hand förordar jag att endast massaindustrins soda- och sulfuinlemmas i systemet. pannor

Huvudskälen för min avvikande mening framgår av följande punkter, vilka enligt min uppfattning, beaktats på ett riktigt sätt av utredningen.

Det har i utredningen inte varit möjligt att följa någon enhetlig princip när det gäller förslagen om till vilka verksamheter systemet skall utvidgas.

Avgiften får därför karaktär godtyckligt fördelad pâlaga.

av

Industrins processer prövas enligt rniljöskyddslagen. Härvid görs - en övergripande individuell bedömning där miljö-, ekonomi- och teknikfaktorer sarnrnanvägs.

NOx-avgifter innebär således att dubbla styrsystem införs.

Mätnoggrannheten i dagens system uppges vara i 5-10%. Den före- slagna utvidgningen till mindre pannor och därmed ofta till företag med lägre mätteknisk kompetens samt införandet billigare mätut-

av rustning medför sannolikt att mätnoggrannheten genomsnittligt ytterligare kommer att försämras.

Redan mätnoggrannheten 5-10% är tveksam med hänsyn till de belopp som hanteras. I en homogen grupp av pannor i ett avgiftssystem bör dock felen rent statistiskt med tiden sett över flera år bli små.

Ett avgiftssystem omfattande de i avsnitt 9.3 föreslagna industriella processerna blir skulle bli heterogent och risken för systematiska fel bli uppenbart. På ett slumpartat sätt riskerar man att medel förs över från en bransch till en annan.

Rättssäkerheten eftersätts.

Det i avsnitt 9.3 beskrivna systemet med omräkningsfaktor mellan nyttiggjord och tillförd energi säkerställer åtminstone under det

första året i ett utvidgat system att medel icke föres från eller till

-

den föreslagna tillkommande gruppen industriprocesser.

Inom gruppen industriprocesser skulle dock situationen inte medföra

neutralitet. Processbetingad NOx-belastningsnivå liksom förutsätt-

ningarna för N0x-reduktion är i hög grad olika för olika industriprocesser. Systemet med omräkningsfaktor skulle därför innebära att medel överföres från industribransch till industribransch på

ett oacceptabelt sätt.

Utredningen förbiser att vissa företag diskrimineras när de ingår i ett avgiftssystem där deltagarna har olika förutsättningar att vältra över kostnaderna på sina kunder.

För exportindustrin saknas helt den möjligheten då motsvarande avgiftssystem saknas i utlandet.

En förutsättning för ett effektivt avgiftssystem är att ingående

- enheterföretag kan känna tillit till systemet och acceptera detsamma.

De i kapitel 9 framförda förslagen medför att tillit och acceptans allvarligt äventyras.

Kunskapen om möjligheterna att minska NOx-utsläppen från värm-

ningsugnar och koksverk är till stora delar outforskade. Intill dess denna kunskap föreligger skulle en avgift enbart vara en belastning för den konkurrensutsatta stålindustiin.

Det finns inte möjligheter att till rimlig kostnad mäta vare sig tillförd eller nyttiggjord energi för en mesaugn om denna eldas delvis med bark, span, starkgaser etc.

Massaindustrins soda- och sulfitpannor är i princip ångpannor av den typ som ingår i dagens system. Dessa pannor skulle därför kunna ingå i systemet om den i utredningen avsnitten 9.2.1 och 9.3 föreslagna kompletterande analysen av intressekonflikten mellan olika miljömål, lägger hinder härför.

1¶Utredningens direktiv Bilaga

Ekonomiska styrmedel vad kväveoxider m.m. avser

Dir. 1993:59

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-13

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson,

anför.

Mitt förslag

särskild utredare tillkallas med uppgift att dels Jag föreslår att en belysa förutsättningarna för och effekterna av en breddning av nuvarande avgiftssystem för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av kalkningsverksamheten.

Bakgrund

1990:613 miljöavgift utsläpp kväveoxider vid Lagen om av trädde i kraft den l januari 1992. Miljöavgiften uppgår

energiproduktion

till 40 kronor kilo utsläppta mängder kväveoxider räknat som per kvävedioxid. Lagstiftningen omfattar med en effekt större än pannor betalas energiproduktionen överstiger 50 GWh per år. 10 MW och när omfattas systemet återfinns huvudsakligen inom De pannor som av

fjärrvärmesektom och inom industrin. Utsläpp från skogsindustrins

sodapannor och lutpannor är dock undantagna. upprätthålla konkurrensneutralitet i förhållande till mindre För att återförs avgiftsmedlen, efter avdrag för Naturvårdsverkets anläggningar administrationskostnader, till de avgiftsskyldiga i förhållande till nyttig-

gjord energi från varje produktionsenhet. utvärdering avgiftssystemet senast två år efter införandet En av aviserades i samband med riksdagsbehandlingen avgiftssystemet av prop. l98990:141. Statens naturvårdsverk har nyligen presenterat en översiktlig utvärdering av avgiftssystemet. totala utsläppen kväveoxider i Sverige uppgick år 1990 till ca De av vägtrafiken för 170 000 ton eller 43 %. 400 000 ton, varav svarar ca kväveoxider från förbränning bränslen i fasta De totala utsläppen av av anläggningar uppgick till 60 000 ton. Utsläppen från de pannor som ca avgiftspliktiga fr.o.m. 1992 uppgick år 1990 till 1 000 ton. Enligt blev bedömningar från Svenska Värmeverksföreningen har de genomsnittliga

utsläppen av kväveoxider från de avgiftspliktiga

pannoma minskat från ca 150 mgMJ år 1990 till 95 år 1992. De totala

ca mgMl utsläppen

från de avgiftspliktiga minskade därmed till pannoma totalt ca 13 000 ton år 1992. Både Naturvårdsverket och

Värmeverksföreningen anser

att avgiftssystemet effektivt har bidragit till att utsläppen kväveoxider av har minskat.

Riksdagen har ställt sig bakom målet 30-procentig

om en minskning

av kväveoxidutsläppen mellan åren 1980 och 1995. Enligt Naturvårdsverkets till rapport Utsläpp luft av försurande ämnen 1991 kommer detta mål inte att nås med nuvarande styrmedel. Ytterligare analyser behövs för att utforma kostnadseffektiva

åtgärder

främst inom trafik- och energisektorema. En

utvidgning av avgiftssyste-

met för energiproduktionsanläggningar bör utredas

som en del i en

samlad åtgärdsstrategi. Regeringen hari 1993 års budgetproposition prop. 199293:

100 bil. 15 dessutom aviserat översyn

en av kalkningsverksamhetens ñnanse iering bl.a. med utgångspunkt i principen förorenaren

om att skall betala. För att fortsätta det nuvarande

kalkningsprogrammet för sjöar

och vattendrag krävs intäkter på 200 kronor

ca miljoner per år.

I prop. 1992932226 skogspolitik om en ny har regeringen föreslagit en fortsatt försöksverksamhet med kalkning

av skogsmarker.

Uppdraget

Mot bakgrund vad jag anfört bör av nu en särskild utredare tillkallas

med uppdrag att dels belysa förutsättningarna

för och effekterna av en

breddning av nuvarande avgiftssystem för

kväveoxidutsläpp från ener-

giproduktionsanläggningar, dels lämna alternativa förslag till finans-

iering av kalkningsverksamheten.

Utredaren bör med utgångspunkt grundlig

en utvärdering av nuva-

rande avgiftssystem pröva möjligheten att utvidga detta till att omfatta enheter har effekt mindre än 10 MW som en och en tillförd energi under 50 GWh år till

per samt förbränningsprocesser inom industrin,

t.ex. cementugnar, ugnar for rafñnering råolja,

av skogsindustrins

sodapannor och mesaugnar samt järn- och stålverkens

sinterugnar.

Utredaren bör redovisa den förväntade

utsläppsminskningen av en

utvidgning samt bedöma om en sådan åtgärd leder till kostnadsefmer fektiva lösningar för minska

att utsläppen från industriprocessema i

förhållande till gällande riktlinjer vid

prövningen enligt miljöskyddsla-

gen. Utredaren bör vidare belysa konsekvenserna av en eventuell utvidgning av systemet vad gäller för

resurser utsläppsmätningar,

effekter på de berörda industribranschemas konkurrenskraft och administrativa omkostnader hos Naturvårdsverket. Utredaren bör även se över

dispensmöjligheterna samt lägga fram förslag till tekniska förändringar i avgiftssystemet behov sådana

om av förändringar kommer fram.

lll

Utredaren bör vidare utarbeta alternativa förslag till finansiering av kalkningsverksamheten. Statens beräknade årliga kostnad för kalkning är ca 200 miljoner kronor. Utredaren skall också över länsstyrelsemas rutiner vid beslut om se kalkningsbidrag och lämna förslag till effektivisering av medelsanvändningen.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredningsarbetet skall ske i nära samverkan med berörda branschorganisationer och myndigheter. Utredaren bör senast den 31 december 1993 redovisa resultatet av sitt arbete. En delredovisning med förslag till finansiering av kalkningsverksamheten skall lämnas senast den 31 augusti 1993. För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5 om

angående EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43.

samt Förslagen bör utformade så att de står i överensstämmelse med vara Sveriges internationella åtaganden.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen nu bemyndigar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet tillkalla särskild utredare med uppgift dels att utreda förutatt en sättningarna och effekterna breddning nuvarande avgiftssystem av en av för kväveoxidutsläpp från energiproduktionsanläggningar, dels lämna förslag till finansiering av kalkningsverksamheten, besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt att om utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för utredningen skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Miljö- och naturresursdepartementet

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

72.Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det 106.Läkemedelochkompetens.S. kommunalaomröstningsinstituteti tillämpning.C. 107.Statistiköverfinansiellamarknader.Fi. 73.Radikalaorganisationsförändringari kommuner 108.Försäkringsrörelsei förändring2. Fi. och landsting.C. 109.Förtroendevaldasansvarvid domstolstrotsoch 74.Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. Iagtrots.C. 75.Vissamervärdeskattefrágorll, offentlig 110.Integritetocheffektivitet kreditupplysnings- verksamhetm.m. Fi. området.Ju. 76.Verkställighetavfängelsestraff.Ju. lll. Bortabramenhemmabäst Faktaomäldrei 77.Kommunaltjänsteexportochinternationellt Europa.S. biståndC. 112.Kommunalnäringspolitiki Danmark.C. 78.Miljöskadeförsäkringeni framtiden. M. 113.Invandringochasyl i teori ochpraktik. En 79.Handelochmiljö mot enhållbar spelplan.M. jämförelsemellantolv länderspolitik. Ku. - 80.statsförvaltningenoch EG. Ju. 114.Konto,clearingochaweckling. Fi. 81.Översyn arbetsmiljölagen.A. l15. Socialtrygghetoch EES. S. av 82.Frivilligt socialt arbete.Kartläggningoch 116.RiksbankensochFinansinspektionens kunskapsöversikt.S. beredskapsansvar.Fi. 83.Statistikochintegritet, del 1 Skyddför uppgifter 117.EG, kvinnornaochvälfärden.S. till denstatligastatistikenm.m. Fi. 118.Morot ochpiskaför bättremiljö. 84. Innovationerför Sverige. N. Förslagomutvidgadanvändning ekonomiskaav 85. Ursprungoch utbildning socialsnedrekrytering styrmedelmotkväveoxidutsläpp.M. — till högrestudier. U. 86.Amningsvänligasjukhus for attskydda,stödja och främja amning.S. 87 Beredskapslagringavolja. N. . Produktsäkerhetslagenoch EG. C. . 89.Massflykt till Sverigeavasyl- och hjälpsökande.Fö. Lokaldemokrati i utveckling. C. . 91 Socialtjänstensroll i samhällsplaneringoch . samhällsarbete. Enkunskapsöversiktochett diskussionsunderlag.S. 92. Dencentralapolisorganisationen.Ju. 93.Vårdenssvåraval. S. 94.Anpassadkontroll avbyggandet.M. 95. Ansvars-ochuppgiftsfördelninginom detcivila försvaret. Fö. 96.Förändringari lönegarantisystemet.A. VästsverigeochSkåne regioneri förändring.C. . - 98.Partnerskap.Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamheti myndighetoch bolag. M. 100.Freeand Fair elections andbeyond.UD. - 101.Lag omtotalförsvarsplikt. Följdändringama.Fö. 102.Kvalitet ochdynamik. FörslagfrånResursberedningenrörandestatsmaktemasresurstilldelning till grundläggandehögskoleutbildningsamt forskningochforskarutbildning.U. 103 Svensktfiske.Jo. 104 Stabiliseringavbostadskreditmarknaden.Fi. . 105.Monopolkontroll påen avregleradelmarknad.N.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch

-

främja amning.[86] Ennydatalag.[10]

Socialtjänstensroll i samhällsplaneringoch samhälls- EG och våragrundlagar.[14] Ökat arbete. En kunskapsöversiktoch ettdiskussions-

personval.[21] -

underlag.[91] Handläggningenavvissasäkerhetsfrågor.[26]

Vårdenssväraval. [93] Reaktionmotungdomsbrott.DelA och B. [35]

Läkemedelochkompetens.[106] Justitiekanslern.EnöversynavJK:s arbetsuppgifter

Bortabramenhemmabäst Faktaomäldre i m.m. [37]

Europa.[lll] Fri- ochrättighetsfrågor.DelA och B. [40]

Socialtrygghetoch EES. [115] Det allmännasskadeståndsansvar.[55]

EG, kvinnornaochvälfärden. [117] Polisensrättsligabefogenheter.[60]

Personochparti Studieri anslutningtill

- Kommunikationsdepartementet

Personvalskommitténsbetänkande Ökat personvalSOU 1993:21. [63] Postlag.[9] Verkställighet fängelsestraff.[76] Ökadkonkurrens järnvägen.[13]

av statsförvaltningenoch EG. [80] Förarprövare.[34]

Dencentralapolisorganisationen.[92]

Finansdepartementet

Partnerskap.[98]

Integritetocheffektivitet kreditupplysnings- Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi-

området.[110] kommisionensförslag. [16]

Nya villkor för ekonomioch politik ekonomi-

- Utrikesdepartementet kommisionensförslag. Bilagor. [16]

Styrnings-ochsamarbetsformeri biståndet.[1] Riksbankenochprisstabiliteten.[20]

Kontrollen strategisktkänsliga [56] Vad är ett statsrådsarbetevärt [22]

över exportav varor. FreeandFair elections andbeyond.[100] Bankstödsnämnden.[28]

-

Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen. Försvarsdepartementet Del [29]

Lag totalförsvarsplikt.[36] Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden.[41]

om

Översyn tjänsteinkomstbeskattningen.[44] Försvaretshögskolor.[42] av Massflykt till Sverige asyl- ochhjälpsökande.[89] Kostnadsutjämningmellankommuner. [53]

av Ansvars-ochuppgiftsfördelninginom detcivila Beskattning fastigheter,del lav

försvaret.[95] Schablonintäkteller fastighetsskatt [57]

- Lag totalförsvarsplikt.Följdändringarna.[101] Effektivareledningi statligamyndigheter.[58]

om

Rättssäkerhetenvid beskattningen.[62]

Socialdepartementet VissamervärdeskattefrågorIl, offentlig verksamhet

-

m.m.[75] Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade

Statistikoch integritet,del l Skyddför uppgiftertill flyktingar m. fl. [4] -

denstatligastatistikenm.m. [83] Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofarmaka.

- Stabilisering bostadskreditmarknaden.[104] [51 av

Statistiköverfinansiellamarknader.[107] Socialförsäkringsregister.

Försäkringsrörelsei förändring2. [108] Rättentill biståndinom socialtjänsten.[30]

Konto,clearingoch avveckling.[114] Kommunernasroll alkoholomrádetoch inom

Riksbankensochfinansinspektionens missbrukarvärden.[31]

beredskapsansvar.[116] Hälso-och sjukvårdeni framtiden tre modeller. [38]

- Ettår medbetalningsansvar.[49]

Utbildningsdepartementet Serveringsbestämmelser.[50] Överföring HIV-smitta läkemedlet Kursplanerför gnmdskolan.[2]

av genom Preconativ.[61] Ersättningför kvalitetocheffektivitet.

Frivilligt socialtarbete.Kartläggningochkunskaps- Utformningavett nytt resurstilldelningssystemför

översikt. [82] grundläggandehögskoleutbildning.[3]

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Vårdhögskolor Civildepartementet

huvudmarmaskap.[12] - kvalitet utveckling-- Trosabryter sig loss.Bytänkandeeller demokratins Kunskapenskrona.[23]

räddning.[45] Frågorför folkbildningen. [64]

Vissakyrkofrågor. [46] Ursprungochutbildning socialsnedrekryteringtill

- Konsekvenseravvalmöjligheterinom skola, högrestudier.[85]

barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. [47] Kvalitetoch dynamik.Förslagfrån Resursberedningen

Kommunalaverksamheteri egenförvaltning och i rörandestatsmaktemasresurstilldelningtill grund-

kommunalaaktiebolag.Enjämförandestudie.[48] läggandehögskoleutbildningsamtforskningoch

Ny marknadsföringslag.[59] forskarutbildning.[102]

Organisationernasbidrag. [71]

Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det Jordbruksdepartementet -

kommunalaomröstningsinstituteti tillämpning. [72] Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. Radikalaorganisationsförändringari kommuneroch [6] landsting.[73] Socialaåtgärderför jordbrukare. [25] Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.[74] Åtgärderfor att förberedaSverigesjordbruk och

Kommunaltjänsteexportochinternationelltbistånd.[77] livsmedelsindustriför EG. [33] Produktsäkerhetslagenoch EG. [88] Svensktfiske. [103] Lokal demokratii utveckling. [90]

Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] Arbetsmarknadsdepartementet -

Förtroendevaldasansvarvid domstolstrotsoch Ny anställningsskyddslag.[32] lagtrots.[109] Politik mot arbetslöshet.[43] Kommunalnäringspolitiki Danmark.[112] Ersättningvid arbetslöshet.[53] Översynavarbetsmiljölagen.[81] Miljö- och naturresursdepartementet

Förändringari lönegarantisystemet.[96] AcceptansToleransDelaktighet.[18]

Kommunernaoch miljöarbetet.[19] Kulturdepartementet

Miljöbalk. Del l och [27] Löneskillnaderoch lönediskriminering. Naturupplevelserutanbuller kvalitetatt värna.

- en Om kvinnor ochmänpå arbetsmarknaden.[7] Löneskillnaderochlönediskriminering.Omkvinnor Handlingsplanmotbuller. ochmänpå arbetsmarknaden.Bilagedel.[8] Handlingsplanmotbuller. Bilagedel.[65] Ägandetavradiooch televisioni allmänhetenstjänst. Lag införande miljöbalken.[66]

om av [17] Slutförvaringavanväntkämbränsle KASAMs

- Utlänningslagen enpartiell översyn.[24] yttrandeöverSKBsFUB-program92. [67]

- Engränsför ñlmcensuren.[39] Miljöskadeförsäkringeniframtiden.[78] Utvisningpågrundavbrott. [54] Handelochmiljö mot enhållbar spelplan.[79]

- Invandringoch asyl i teorioch praktik. Enjämförelse Anpassadkontroll avbyggandet.[94] mellantolv länderspolitik. [113] Kart- ochfastighetsverksamheti myndighetoch

bolag.[99] Näringsdepartementet

Morotochpiskaför bättremiljö. Svenskaregler för internationellomfördelningavolja Förslagomutvidgadanvändningavekonomiska vid enoljekris. [15] styrmedelmotkväveoxidutsläpp.[118] Elkonkurrensmednätmonopol.[68] Revisorernaoch EG. [69] Strategiför småföretagsutveckling.[70] Innovationerför Sverige. [84] Beredskapslagring olja. [87]av Monopolkontroll en avregleradelmarknad.[105]

Statens 1993

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Styrnings-ochsamarbetsformeri biståndet,UD 35. Reaktionmotungdomsbrott,Del A och B. Ju. . Kursplanerför grundskolan.U. 36 Lagomtotalförsvarsplikt,Fö, . . Ersättningför kvalitetocheffektivitet. 37.Justitiekanslern.EnöversynavJK:sarbetsuppgifter .

Utformningavett nytt resurstilldelningssystem m.m.Ju, — för grundläggandehögskoleutbildning.U. 38.Hälso-och sjukvårdeni framtiden tre modeller.

- Statligtstödtill rehabiliteringavtortyrskadade S. . flyktingar m. fl. S. 39 Engränsför filmcensuren.Ku,

. Bensodiazepiner beroendeframkallandepsykofar- 40. Fri—och rättighetsfrågor.Del A och B. Ju. . maka.S. 41.Folk- ochbostadsräkningår 1990och i framtiden.

Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduka Fi. . tion. Jo. 42. Försvaretshögskolor.Fö.

Löneskillnaderoch lönediskriminering. 43. Politik motarbetslöshet.A. . Om kvinnor ochmän arbetsmarknaden.Ku. 44.Översyn tjänsteinkomstbeskattningen.Fi.

av löneskillnader ochlönediskriminering.Om 45.Trosabryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins . kvinnor ochmänpå arbetsmarknaden.Bilagedel. räddning.C.

Ku. 46. Vissakyrkofrågor.C.

Postlag.K. 47.Konsekvenseravvalmöjligheterinomskola, . 10.Ennydatalag.Ju. barnomsorg,äldreomsorgoch primärvård.C.

11.Socialförsäkringsregister.S. 48. Kommunalaverksamheteriegenförvaltningoch i

12.Vårdhögskolor kommunalaaktiebolag.Enjämförandestudie.C.

kvalitet utveckling huvudmannaskap.U. 49.Ett ár medbetalningsansvar.S. — — — 13.Ökadkonkurrenspåjärnvägen.K. 50. Serveringsbestämmelser.S.

14.EG ochvåragrundlagar.Ju. 51. Naturupplevelserutanbuller enkvalitetatt värna.

A 15.Svenskaregler för internationellomfördelningav M.

olja vid enoljekris. N. 52. Ersättningvid arbetslöshet.A.

Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 53.Kostnadsutjämningmellankommuner.Fi. . kommissionensförslag. Fi. 54. Utvisning grundavbrott. Ku.

Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 55. Det allmännasskadeståndsansvar.Ju. . kommissionensförslag. Bilagor. Fi. 56. Kontrollenöver exportavstrategisktkänsliga Ägandetavradio och televisioni allmänhetens UD. . varor. tjänst. Ku. 57.Beskattning fastigheter,del lav

18.AcceptansToleransDelaktighet.M. Schablonintäkteller fastighetsskattFi.

— 19.Kommunernaoch miljöarbetet.M. 58. Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi. 20. Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 59. Ny marknadsföringslag.C. 21.Ökatpersonval.Ju. 60.Polisensrättsligabefogenheter.Ju.

22. Vad är ettstatsrådsarbetevärt Fi. 61.ÖverföringavHIV-smittagenomläkemedlet

23. Kunskapenskrona. U. Preconativ.S.

24. Utlänningslagen enpartiell översyn.Ku. 62. Rättssäkerhetenvid beskattningen.Fi.

A 25. Socialaåtgärderför jordbrukare. Jo. Studieri anslutningtill

63. Personochparti -

26. Handläggningenavvissasåkerhetsfrågor.Ju. Personvalskommitténsbetänkande 27. Miljöbalk. Del 1och M. Ökatpersonvalsou 1993:21. Ju.

28. Bankstödsnämnden.Fi. 64.Frågorför folkbildningen.U.

29. Fortsattreformeringavföretagsbeskattningen. 65. Handlingsplanmotbuller.

Del 2. Fi. Handlingsplanmotbuller. Bilagedel.M.

30.Rättentill biståndinomsocialtjänsten.S. 66. Lag ominförandeavmiljöbalken. M.

31. Kommunernasroll alkoholområdetoch inom 67.Slutförvaringavanväntkärnbränsle KASAMs

missbrukarvárden.S. yttrandeöver SKBsFUD-program92.M.

32. Ny anställningsskyddslag.A. 68. Elkonkurrensmednätmonopol.N. 33.Åtgärderför att förberedaSverigesjordbruk och 69. RevisorernaochEG. N.

livsmedelsindustriför EG. Jo. 70.Strategiför småföretagsutveckling.N.

34. Förarprövare.K. 71. Organisationernasbidrag. C.