SOU 1995:24
Gasmoln lamslår Uppsala : [scenario och överväganden om påfrestningar i det fredstida samhället] : delbetänkande
Till Statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 21 december 1992 (dir. 1993z4) che— fen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället och vissa frågor inom totalförsvarets civila del.
Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Försvarsde— partementet den 12 februari 1993 som ledamöter landshövdingen Eric Krönmark, även ordförande, riksdagsledamöterna Åke Carnerö, Birgit Henriksson, Robert jousma och Göthe Knutson, f.d. riksdags- ledamoten Hans Lindblad, riksdagsledamoten Christer Skoog, f.d. riksdagsledamoten Oswald Söderqvist samt riksdagsledamöterna Rune Thorén, Karin Wegestål och Iréne Vestlund.
Till sakkunniga utsågs den 12 februari 1993 departementsrådet Suzanne Frigren, departementsrådet Marie Hafström och kanslirå- det Äke Sundin samt den 13 april 1993 departementssekreteraren Karin Lindgren. Frigren entledigades den 1 februari 1994. Som sak- kunnig förordnades samma dag departementsrådet Kerstin Kåks.
Som experter förordnades den 12 februari 1993 direktören jane Cederqvist, överdirektören Gunnar Holmgren, numera avdelnings— chefen Björn Sandborgh och generallöjtnanten Gustaf Welin samt den 1 september 1993 kanslirådet Ulf Bjurman, den 1 februari 1994 forskningschefen Roland Nordlund och den 1 april 1994 byråche- fen Ulf Broström. jane Cederqvist ersattes den 15 april 1993 som expert i utredningen av sektionschefen Birgitta Ågren.
Som sekreterare i utredningen förordnades den 12 februari 1993 avdelningschefen Sven Rune Frid.
Kommittén har antagit namnet Hot- och riskutredningen. Utredningen har i enlighet med sina direktiv utarbetat ett antal scenarion som beskriver påfrestningar och risker i det fredstida sam- hället. Arbetet med scenariona har skett i samverkan med eller ge- nom inhämtande av synpunkter från företrädare för ett antal cen— trala statliga myndigheter, länsstyrelser, landsting, kommuner och andra organ som enligt utredningens bedömning skulle komma att beröras av händelseförloppen.
Utredningen har tidigare i delbetänkandet (SOU 1993:89) Mass- flykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande redovisat det först utarbe-
tade scenariot. Även resultaten av arbetet med de övriga scenariona redovisas i delbetänkanden. Samtliga dessa betänkanden innehåller redogörelser för de tänkta händelseförloppen, huvuddragen i den rättsliga regleringen av de viktigaste verksamheterna som är berörda av händelseförloppen, överväganden om de problem som uppkom- mer för myndigheter, andra organ, företag och enskilda samt förslag till åtgärder som syftar till att eliminera eller minska problemen. Ät— gärderna kan vara förebyggande eller skadebegränsande.
En redogörelse för de allra flesta förslagen som har framkommit i arbetet med scenariona finns också i utredningens huvudbetänkande. I detta betänkande behandlar utredningen även de särskilda frågor som utredningen enligt direktiven och särskilda beslut av regeringen har haft till uppgift att överväga.
Utredningen får härmed överlämna huvudbetänkandet Ett säk— rare samhälle samt delbetänkandena Utan el stannar Sverige, Staden på vattnet utan vatten, Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne, Brist på elektronikkomponenter och Gasmoln lamslår Uppsala. Samt- liga betänkanden är enhälliga.
Arbetet med delbetänkandet Störtflod i Dalälven kommer att slut- föras under våren 1995.
Stockholm den 11 januari 1995
Eric Krönmark
Åke Carnerö Birgit Henriksson Robert ]ousma Göthe Knutson Hans Lindblad Christer Skoog Oswald Söderquist Rune Thorén Karin Wegestål
Iréne Vestlund
/Sven Rune Frid
Sammanfattning
Larmet
Det är en mycket varm lördagsmorgon i juli. En driftingenjör hos ett kemiföretag i södra Sverige ögnar igenom tabellerna över utlastningen den gångna natten. Han ser plötsligt att en tankvagn med ammoniak gick i väg från fabriken vid midnatt med nära 58 ton. Lasten för den typ av vagn som det är fråga om skulleaha varit högst 50 ton.
Uppgifterna innebär att tankvagnen är stumfylld. Det finns inget ut- rymme i tanken så att vätskan, om det behövs på grund av värmen i omgivningen, kan utvidga sig. Under normala temperaturer ställer en sådan överlast inte till några problem. Just nu är risken för det betydligt större än i vanliga fall. Ett kraftigt högtryck har präglat vädret under veckan och gett mycket höga temperaturer — ofta över 30"C — i stora delar av landet.
Driftingenjören ringer Sj trafikledning i Stockholm, som omedelbart lokaliserar tåget till Uppsala. Det ryker från en av ventilerna på tanken och luktar svagt av ammoniak. Det finns sammanlagt ett tusental per- soner på planen utanför stationshuset och på perrongerna. På buss- terminalen intill stationen väntar omkring 300 personer.
Tågklareraren ställer enligt instruktionen alla signaler i stopp och nödutlöser kontaktledningen. Han larmar också SOS Alarm via 90 000. Räddningsledaren konstaterar att det läcker ur en ventil på tankvagnen. Läckan är liten. Gasmolnet rör sig sakta mot väster och de centrala delarna av staden. Det är inte fråga om några stora koncentrationer. Han bedömer att de ska kunna hantera situationen och beslutar om avspärrningar.
Tanken rämnar
Efter en halvtimme brister emellertid en av svetsfogarna i ena gavlen på den läckande tankvagnen. Stora mängder ammoniak sprutar ut ur den ca en meter långa reva som har uppstått i plåten. Gasmolnet
driver snabbt mot stationsbyggnaden och vidare längs Kungsgatan. Det är mycket folk i rörelse och många människor som andas in4 gasen faller ihop livlösa på gatorna. Paniken sprider sig. Räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvården mobilise-
rar alla resurser de har, men det tar tid att få alla i tjänst. Förstärk— l ningar kommer också från andra kommuner och län. De som ingår i i ledningsorganisationen och alla ute på de olika skadeplatserna är ? hårt stressade. Hettan gör sitt till. Det gäller framför allt att klara ut , hur många av de livlösa på gatorna som ännu kan räddas. Förvir— , ringen är stor. På en tumultartad presskonferens under eftermidda- ? gen frågar massmedierna hur det kunde komma sig att vagnen gick i i väg med sin överlast och om det räddningsarbete som ägt rum verk- !
ligen är allt samhället kunnat åstadkomma. Det visar sig under kvällen att 80 människor avlidit till följd av gasutsläppet och att ca 400 fått sådana skador att de lagts in på sjukhus. Mellan 4 000 och 5000 har sökt enklare vård vid sjukhus och vårdcentraler.
Slutsatser
Sverige har varit relativt förskonat från stora kemikalieolyckor. Det3 är gott om kemiska industrier inom landet. Vi lever av de skälen med hotet om en allvarlig kemikalieolycka — t.ex. vid transport av farligt gods.
De frågor som framkommit i diskussionen om händelseförloppet är bl.a dessa: Hur kom det sig att tankvagnen gick iväg stumfylld och varför stoppades den inte på vägen? Varför flyttades inte tåget medan det ännu bara läckte ut en av ventilerna? Utredningens för— slag till åtgärder avser bl.a. bestämmelser för lastning och lossning, valet av väg för transporter av det här slaget och vilka åtgärder som ska vidtas när en tanken på en järnvägsvagn hotar att spricka. Ut- redningen föreslår också åtgärder som ska förbättra beredskapen för polispersonalen, som inte har tillgång till en personlig utrustning som skydd vid utsläpp av farliga ämnen.
Kapitel
Utredningens sju scenarion
1.1 Nya risker och ökad säkerhet
Det svenska samhällets utveckling har länge präglats av de tekniska framstegen. Förändringarna i produktion, distribution och adminis- tration har lett till en storskalighet, som ökat specialiseringen och komplexiteten. Nya metoder för framställning och annan hantering av kemiska ämnen med tidigare okända risker har hela tiden föränd- rat hotbilden. De stora tekniska systemen har blivit alltmer inflätade i varandra.
De sociala förändringarna är en annan del av samhällsutvecklingen. Tillväxten av de tätbefolkade områdena har en gång för alla brutit sönder många för tidigare generationer viktiga sammanhang. Det har blivit svårare för var och en att själv bedöma riskerna för det som kan hota liv och egendom. Mycket av detta påverkar också människors eget beteende. Segregering och andra förändringar i sam— hället gör att många människor utsätter sig själva och andra för större risker än tidigare.
Samtidigt har kraven på säkerheten ökat. Utvecklingen har tvingat fram ett bättre skydd mot olika slag av påfrestningar. Tekniken har gjort det möjligt att förbättra detta skydd. Det gäller både de före- byggande åtgärderna och räddningstjänsten, hälso— och sjukvården eller de andra åtgärder som behövs när en allvarlig händelse trots det förebyggande arbetet har inträffat. De flesta människor har ge- nom ökad allmän utbildning och effektivare information om hur var och en kan undvika risker blivit mer säkerhetsmedvetna.
De ökande internationella kontakterna är ett annat dominerande drag i utvecklingen. Vi kan inte avskärma oss från risker som växer fram och de påfrestningar som förekommer i andra länder. Samti— digt har vi emellertid nytta av händelser och erfarenheter i andra länder. Informationssystemen sprider snabbt uppgifter om de olyckor, störningar i samhällsfunktionerna och annat som orsakar skador. Kunskaperna om förbättringar i skyddet utomlands ökar i många fall säkerheten även i Sverige.
Genom ett samarbete mellan myndigheter, företag och organisa—
tioner inom landet och internationellt går det att göra mycket för att förebygga de händelser som åstadkommer stora skador på männis- kor, egendom och miljö och att hindra eller minska följderna av dem.
1.2 Utredningens uppdrag
Hot- och riskutredningen ska enligt sina direktiv (dir. 1993z4) ana- lysera påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt över— väga om beredskapsåtgärderna är tillräckliga. Analysen ska avse ris- ker och påfrestningar som härrör från såväl svenska som utländska förhållanden. Utredningen bör beskriva ett antal scenarion och be- lysa konsekvenserna för samället. Mot bakgrund av att någon syste- matisk tvärsektoriell analys och bedömning hittills inte har gjorts bör utredningen därefter pröva om beredskapsåtgärderna på olika områden är tillräckligt samordnade och om erfarenheter från ett område kan utnyttjas i större utsträckning på andra områden.
Störningar i en samhällsfunktion kan få konsekvenser på många områden, framhåller departementschefen i direktiven till utredningen. Exempel på sådana områden är elförsörjningen och telekommuni- kationerna. Även datorberoendet leder till ökad sårbarhet. Den stor- skalighet som eftersträvas i produktion och distribution ökar ris— kerna för enstaka olyckor vid t.ex. tillverkning, lagring och trans- port av farliga ämnen. Sådana olyckor kan få allvarliga konsekven— ser för människor och miljö.
1.3 Utredningens syn på uppdraget
Samhället är utsatt för en lång rad påfrestningar och risker. En del har den karaktären att det är fråga om långsamt framväxande och långvariga skeenden. Andra påfrestningar inträffar plötsligt. Förlop- pet pågår ofta bara en kort tid. Det kan vara fråga om enstaka eller upprepade händelser, som ofta redan från början har en mycket dra- matisk karaktär. Verkningarna av de plötsligt inträffade händelserna kan givetvis vara långvariga.
Långsamt framväxande skeenden
De långsamt framväxande skeendena kan bestå av — eller resultera i — t.ex. El Stigande spänningar mellan olika grupper i samhället; D Förändringar i normer eller grundläggande värderingar som stri- der mot vårt rättssystem eller vårt sätt att se på problemen;
Cl Växande problem med missbruk av droger och en allmänt sett ökande brottslighet.
De långsamt framväxande skeendena kan vara tendenser som det tar tid att få kunskaper om. De uppkommer på skilda sätt och har ytligt sett olika karaktär. Om de långsamt framväxande skeendena får ett ordentligt fäste, kan det dröja länge innan motåtgärderna ver- kar effektivt. De ekonomiska konsekvenserna kan bli så stora att de påverkar den allmänna utvecklingen i samhället.
De långsamt framväxande skeendena riskerar att radikalt påverka förutsättningarna för många människors liv och välfärd. Dessa ske— enden faller trots detta utanför ramen för de Överväganden som ska göras när utredningen väljer scenarion. De svårigheter som det kan bli fråga om bör hanteras i andra sammanhang.
Plötsligt inträffade händelser
De påfrestningar och risker som utredningen ska behandla omfattar eller orsakas av händelser som inträffar plötsligt. Det kan vara en eller flera enstaka händelser — stora olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner.
Utredningen har i sina överväganden slagit fast att händelserna som ska kunna omfattas av arbetet med scenariona bör vara orsa- kade av omedelbara omständigheter som t.ex. Cl Skeenden i naturen, bl.a. kyla, vind, nederbörd och skred; CI Fel i teknisk utrustning eller i hanteringen av den; Cl Fel i tekniska och administrativa system eller i hanteringen av dem; och D Säkerhetspolitiska kriser som direkt eller indirekt berör Sverige eller sabotage mot verksamheten. Utredningen har vid valet av ämnesområden också utgått från verk- ningarna av händelserna. Det är enligt utredningens mening natur- ligt att i det här sammanhanget knyta an till de tre begrepp som rädd- ningstjänstlagen (1986:1102) använder. De händelser som bör ingå i scenariona ska med andra ord kunna vara sådana som leder till skador på människor eller egendom eller i miljön.
Utredningen har vidare i sina överväganden om principerna för valet av scenarion utgått från att verkningarna fortplantar sig snabbt i samhället och breder ut sig över stora geografiska områden. Verk— ningarna är också kännbara under så lång tid att drabbade männis- kor får stora problem eller att egendom och miljö skadas på ett känn- bart sätt. Det behövs många olika slag av skadebegränsande åtgär- der från myndigheters, organisationers och enskildas sida. Genom- förandet fordrar en hög grad av samordning mellan aktörerna.
12. Sju scenarion 1.4 Vad är ett scenario?
| i
Ett scenario ska enligt utredningens uppfattning vara ett exempel på . ett skeende. Det ska skildra ett av många händelseförlopp som be- ( döms kunna inträffa. Beskrivningen av bakgrunden och orsakerna : till händelserna behöver däremot inte vara grundad på någon be- , dömning av vad som sannolikt kommer att hända. Den är inte heller någon prognos för utvecklingen inom scenariots område.
Utredningen vill med sina scenarion framför allt visa hur olika organ i samhället — myndigheter, organisationer och företag — kan tänkas handla med de rättsliga förhållanden och andra förutsätt- ningar som föreligger. Utredningen beskriver i sju rapporter ett antal händelser som får mycket svåra konsekvenser för de flesta berörda. ( Handlingen resulterar i påfrestningar som i de flesta scenariona lig- ger nära gränsen för vad myndigheter, företag och enskilda sanno- ( likt skulle kunna klara av utan att det uppstår en kollaps.
Utredningen har i syfte att kunna illustrera belastningar och re- sursbehov i en del av beskrivningarna angett omfattningen av det som sker och de åtgärder som de olika aktörerna vidtar. De siffror som lagts till grund för förloppen är godtyckligt valda. Även andra kvantiteter som beskriver verksamhetens omfattning och inriktning , skulle ha fyllt en funktion i scenariona.
Utredningen har vid bedömningen av den tid som fordras för det som sker i händelseförloppen strävat efter så realistiska antaganden j som möjligt. Det är möjligt att en del av åtgärderna i verkligheteni skulle ta längre tid — eller kortare — än som utredningen beräknat. j Sådana skillnader har i allmänhet emellertid inte någon större bety-j delse för slutsatserna i utredningens analyser av scenariona. *
1.5. Innehållet i utredningens sju scenarion
Utredningen har med tillämpning av de redovisade principerna valt sju olika scenarion för att illustrera de påfrestningar och risker som kan förekomma i det fredstida samhället och som det ankommer på utredningen att behandla.
1.5.1. Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande
Det första scenariot omfattar en massflykt av asyl- och hjälpsökande från de baltiska länderna och Ryssland till Sverige.
Beskrivningen och bedömningarna avser tre olika nivåer räknat efter antalet flyktingar som svenska myndigheter får till uppgift att ta hand om. Beskrivningen av de tänkta händelseförloppen, analy-
sen av problemen och förslagen till åtgärder som utredningen anser att samhället behöver förbereda för att klara påfrestningarna har redovisats i det delbetänkande (SOU 1993:89) Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande som utredningen tidigare har lagt fram.
1.5.2. Gasmoln lamslår Uppsala
Utredningen skildrar i det betänkande som här föreligger en stor kemikalieolycka. Det börjar med att en stumfylld järnvägstankvagn rämnar på Uppsala centralstation. Den ammoniakgas som ström- mar ut när i scenariot mycket snabbt stora delar av innerstaden i Uppsala. Gasutsläppet drabbar framför allt de människor som be- finner sig ute på gator och torg. Utredningen skildrar svårigheterna att varna dessa och de problem hälso- och sjukvården möter när den ska ta hand om alla som inte hinner sätta sig i säkerhet eller som inte är direkt drabbade men som känner en stark oro.
Underlaget för scenariot har utarbetats i en arbetsgrupp som be- stått av Lilian Antmo, Uppsala läns landsting, Karl Barrljung, Läns- styrelsen i Uppsala län, RolfAndersson och Gunnar Byström, Ban- verket, Benny Bengtsson, polisen i Uppsala, Sigge Blomkvist, SOS Alarm, Thomas Hall och Mats Sundelius, Uppsala brandförsvar, Nils Hiedland och Bengt Landén, Gävle kommun, Stefan Lamnevik, Försvarets forskningsanstalt, Håkan Nordqvist, "S], och Hakon Söder- gren, stadsbyggnadskontoret i Uppsala.
Synpunkter har på utredningens begäran lämnats av företrädare för Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och den ke- miska industrin.
1.5.3. De övriga fem scenariona
Arbetet med de övriga fem scenariona1 har utförts inom arbetsgrup- per med företrädare för utredningens sekretariat och olika myndig- heter och andra organ som är berörda. Som utredningen har fram- hållit är strävan att i scenariona skildra händelseförlopp som ligger nära gränsen för vad samhället på ett tillfredsställande sätt skulle kunna klara av.
Staden på vattnet utan vatten
Utredningen beskriver följderna av ett avbrott i försörjningen med vatten till hushåll, industrier, sjukhus, skolor och andra viktiga grup-
1 Titlar och SOU-nr på dessa redogörelser finns på baksidan av betänkandets omslag.
per av förbrukare i Stockholm och några förortskommuner. Scena- riot syftar till att visa hur de lokala och regionala myndigheterna hanterar problemen — t.ex. vilka ledningsfunktioner som de organi- serar, hur försörjningen med reservvatten går till och vilka svårighe- ter som informationsverksamheten för med sig.
Arbetet har skett i samverkan med företrädare för bl.a. Livsmed- elsverket, Stockholm Vatten AB och Kommunalförbundet Norrvatten.
Synpunkter och annat underlag har lämnats av företrädare för centrala, regionala och lokala myndigheter samt Försvarsmakten.
Utan el stannar Sverige
Beskrivningen och analysen omfattar tre olika delscenarion: I det första fallet drabbar en mycket kraftig storm, stark kyla och en om— fattande isbildning så gott som hela distributionsnätet i västra Sverige. Försörjningen med elenergi slås ut i ett område som omfattar i hu- vudsak Göteborgs och Bohus län samt delar av Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Ett stort antal känsliga knutpunkter i eldistri- butionen skadas mycket allvarligt och det dröjer flera veckor innan hela området har fått tillbaka försörjningen. Utredningen beskriver mer detaljerat konsekvenserna för befolkningen i Göteborgsområ— det, för industrin i Stenungsund och för jordbruket på en del av Västgötaslätten.
I det andra delscenariot uppstår omfattande skador på storkraft- nätet till följd av sabotage som en internationell terroristgrupp ge- nomför i Sverige. Skadorna hindrar överföringen av el från norra till södra Sverige. Området söder om Dalälven drabbas under veckor av återkommande längre eller kortare avbrott i elförsörjningen. Det tred- je delscenariot syftar till att visa konsekvenserna för elförsörjningen i stort av en mycket omfattande tillfällig nedgång i kärnkraftspro— duktionen.
Alla tre delscenariona ska illustrera de problem som olika slag av elförbrukare ställs inför när de inte får någon elenergi, vilka beslut myndigheterna måste fatta för att minska verkningarna och vilka svårigheter kraftproducenterna har att återställa kapaciteten i ett dist- ributionsnät som råkat ut för mycket omfattande skador.
Arbetet har skett i samverkan med företrädare för bl.a. Svensk Elberedskap och de i scenariot mest berörda kommunerna.
Synpunkter och annat underlag har utredningen erhållit från fö- reträdare för elproducenter och eldistributörer, centrala, regionala och lokala civila myndigheter, Försvarsmakten, landsting samt före- tag inom olika branscher som normalt förbrukar mycket el.
Brist på elektronikkomponenter
Scenariot ska visa hur ett långvarigt avbrott 1 importen av viktiga komponenter som ingår i ADB— användarnas utrustning påverkar hanteringen av bl. a. betalnings- och socialförsäkringssystemen.
Ett underlag har utarbetats av ÖCB, som haft överläggningar med företrädare för producenter av datorutrustning och några använ- dare av stora ADB-system.
Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne
Utredningen skildrar de problem för delar av jordbruket i Skåne som sannolikt skulle bli följden vid ett stort nedfall av radioaktiva ämnen över en betydande del av landskapet. Beskrivningen av förloppet och bedömningen av problemen belyser svårigheterna för i första hand jordbruket — i någon mån även för trädgårdsnäringen och livsmedels- industrin. Utredningen överväger bl.a. vilka saneringsåtgärder som fordras.
Underlag för scenariot har utarbetats i en arbetsgrupp som bestått av företrädare för Strålskyddsinstitutet, jordbruksverket, Livsmed- elsverket, Räddningsverket och Länsstyrelsen i Malmöhus län.
Synpunkter och annat underlag har på utredningens begäran läm- nats av företrädare för centrala, regionala och lokala civila myndighe- ter, Försvarsmakten, jordbrukets organisationer, livsmedelsindustrier och olika forskningsinstitutioner.
Störtflod i Dalälven
Scenariot skildrar konsekvenserna av en långvarig och mycket kraf- tig vårflod 1 Österdalälvens och Västerdalälvens vattensystem. Över- svämningarna orsakar stora skador på bostäder, industrier, jordbruk och infrastruktur i sammanlagt ett tiotal kommuner inom tre län. En lång rad myndigheter på central, regional och lokal nivå kommer i scenariot att gripa in för atti den akuta fasen rädda människor, egen- dom och miljö.
Arbetet sker i samverkan med företrädare för länsstyrelserna i de berörda länen och Vägverket.
Synpunkter och annat underlag lämnas bl.a. av kommuner, cen- trala och regionala statliga myndigheter, Försvarsmakten och Dal- älvens Vattenregleringsföretag. Arbetet med detta betänkande kom- mer att slutföras under våren 1995.
Uppsamlingsplats norr: Stadsbiblivtekel
Kapitel
Författningar, ansvariga myndigheter, m.m.
2.1. Inledning
Ammoniak är vid normal temperatur och normalt tryck en gas, som är lättare än luft. Gasen löser sig i vatten. Det gör att skador lätt uppkommer vid exponering av våta vävnader som i ögon, hals och lungor. Luktgränsen ligger så lågt som vid 5 ppm (parts per million). Förgiftning sker först vid 5 000 ppm. Vid exponering under 30 mi- nuter vid 11 500 ppm kan dödligheten vara upp till 50 %.
Ammoniak kan komprimeras till en Vätska — kondenserad ammo— niak — som är lättare än vatten. Vätskan kokar vid —330C. Konden- serad ammoniak förvaras eller transporteras normalt under tryck i tryckkärl. Om tryckkärlet går sönder kokar ca 4 % av vätskan ome- delbart bort.
Ammoniak är en viktig baskemikalie, som används för framställ- ning av framför allt konstgödsel, salpetersyra, sprängämnen och plaster. Den går också att utnyttja för avgasrening i förbrännings- anläggningar (reduktion av kväveoxider) och som kylmedium i kyl- anläggningar.
Ammoniak är en kemikalie som omfattas av Räddningsverkets före- skrifter om transport av farligt gods.
I det avsnitt som följer beskriver utredningen i stora drag de be- stämmelser av förebyggande karaktär som reglerar transport av far- ligt gods på järnväg samt den verksamhet som räddningstjänsten, hälso- och sjukvården och polisen svarar för när en olycka har in- träffat. Uppgifter finns också om en del andra myndigheter som är berörda.
2.2. Lagstiftning för transporter av farligt gods på järnväg 2.2.1 Transport av farligt gods
De grundläggande bestämmelserna om transport av farligt gods finns i El Lagen (1982:821) om transport av farligt gods; och El Förordningen (1982:923) om transport av farligt gods. Räddningsverket är transportmyndighet för landtransporter, dvs trans- porter på väg, i terräng samt på järnväg. Räddningsverket får utfärda bestämmelser om klassificering av farligt gods, om transportmedel och andra transportanordningar, märkning, uppgiftsplikt, säkerhets- utrustning, lastning, lossning, förvaring och annan hantering av farligt gods samt om försiktighetsmått och åtgärder i övrigt — allt i den ut— sträckning som transportsäkerheten kräver. Tillämpningsföreskrifter finns i D Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1994z5 ) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S); och D Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1994:6) om transport av farligt gods på järnväg (RID-S). I RID-S finns bl.a. bestämmelser om fyllnadsgraden i tankvagnar. Tillsyn över efterlevnaden av lagen och förordningen om transport av farligt gods utövas — om det gäller järnväg — av Banverket (järnvägs- inspektionen), Sprängämnesinspektionen och tullmyndigheterna. Räddningsverket ska enligt sin instruktionen samordna tillsyns— myndigheternas verksamhet i fråga om landtransporter av farligt gods.
2.2.2. Säkerheten på järnväg
De grundläggande bestämmelserna om säkerheten på järnväg finns i :| ]ärnvägssäkerhetslagen (1990:1157); och El Förordningen (1990:1165) om säkerheten vid järnväg, tunnel- bana och spårväg.
Banverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lagstiftning.
2.2.3. Arbetarskydd
Andra bestämmelser som har intresse vid en analys av scenariot
finns i lagstiftningen om arbetsmiljön, dvs CI Arbetsmiljölagen (1977:1160); och
Cl Arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Bestämmelserna reglerar förhållanden i arbetsmiljön. Arbetarskydds- styrelsen har bemyndigande att ge ut föreskrifter inom området.
Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter om tryckkärl och om storskalig kemikaliehantering (AFS 1994:39 och 1994z53 res- pektive 1989:6 och 19949). Dessa föreskrifter innehåller bestäm- melser som till en del berör lastning och lossning av farligt gods vid en anläggning. Bestämmelserna kan sägas gränsa till tilllämpnings- området för lagen om transport av farligt gods och kompletterar möjligen den senare lagstiftningen.
Tillsynen över efterlevnaden av arbetsmiljölagstiftningen utövas av Arbetarskyddsstyrelsen och — under den centrala myndighetens överinseende — av Yrkesinspektionen.
2.3. Samhällets åtgärder när en olycka har inträffat
2.3 .1 Räddningstjänst
Bestämmelser om räddningstjänst finns i El Räddningstjänstlagen (1986:1102); och D Räddningstjänstförordningen (1986:1107).
Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som samhället — sta- ten och kommunerna — ska svara för vid olyckshändelser och över- hängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa ska- dor på människor och egendom eller i miljön. En skyldighet för sam- hället att ingripa föreligger endast om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är påkallat att samhället sva- rar för insatsen.
Tillsyn över efterlevnaden av räddningstjänstlagen och räddnings- tjänstförordningen utövas — om det gäller den omedelbara tillsynen — av den kommunala nämnd som svarar för räddningstjänsten i kom- munen. Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet. För tillsyn på cen- tral nivå svarar Räddningsverket.
2.3.2. Polisverksamhet
Polisens åtgärder för ordning och säkerhet är reglerade i El Polislagen (1984z387).
Polisen ska enligt lagen lämna allmänheten skydd, upplysningar
och annan hjälp. Polisen ska bl.a. efterforska och ta hand om för- svunna människor. Om efterforskningen sker utan att det föreligger misstanke om brott, är åtgärderna statlig räddningstjänst.
Polisens ansvar för utrymning är reglerat genom en överenskom- melse mellan Rikspolisstyrelsen, Räddningsverket och Socialstyrel- sen.
2.3.3. Hälso— och sjukvård, m.m.
Samhällets åtgärder inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och hälsoskyddet regleras i C] Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763); D Socialtjänstlagen (1980:620); och D Hälsoskyddslagen (1982:1080).
Det åligger sjukvårdshuvudmännen — landstingen och de tre kom- muner som står utanför landsting — att planera hälso- och sjukvår— den med utgångspunkt i människornas behov. Planeringen ska en- ligt hälso- och sjukvårdslagen inriktas inte bara på det som sker under normala fredsförhållanden utan även på katastrofer under fred och på verksamheten i krig. Varje sjukvårdshuvudman har en kata- stroforganisation för att kunna ingripa med de mycket omfattande sjukvårdsresurser som kan fordras i fred vid stora olyckor eller an- dra liknande händelser.
Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd (1992z5) som vägledning till sjukvårdshuvudmännen för den medicinska katastrofberedskapen. Råden beskriver bl.a. de risker som det måste finnas en beredskap inför, vilka principer som ska gälla för omhändertagandet, vad pla- neringen av omhändertagandet och värden bör omfatta, vilken ut- rustning som fordras, hur organisationen kan se och vilken krav som gäller för informationsverksamheten. Utredningen beskriver hän- delseförloppet i scenariot med hjälp av de katastrofmedicinska be- grepp som Uppsala läns landsting använder i sin organisation. En del av dessa begrepp - men inte alla — förekommer i Socialstyrelsens allmänna råd.
Alla kommuner har efter den s.k. ädelreformen ett ansvar för den hälso- och sjukvård som är särskilt avsedd för äldre. Kommunerna svarar också för socialtjänsten och för hälsoskyddet.
Kapitel
Händelseförloppet
3.1. Larmet
Det är en mycket varm lördagsmorgon i juli. En driftingenjör hos ett kemiföretag i södra Sverige börjar dagens arbete med att ögna ige- nom tabellerna över utlastningen den gångna natten. Det är den van- liga rutinen så här dags. Han väntar sig inget ovanligt men får plöts- ligt se att en tankvagn med ammoniak gick i väg från fabriken vid midnatt med nära 58 ton. Lasten för den typ av vagn som det är fråga om skulle ha varit högst 50 ton.
Uppgifterna från utlastningen innebär enligt den bedömning som driftingenjören snabbt gör att tankvagnen är stumfylld. Det finns inget utrymme i tanken så att vätskan, om det behövs på grund av värmen i omgivningen, kan utvidga sig. Under normala temperatu- rer skulle en sådan överlast inte ställa till några problem. Det har hänt förr att vagnar av misstag skickats iväg fullastade med t.ex. ammoniak. Ännu har inga olyckor emellertid inträffat. Det har vid de flesta tillfällena varit så kallt ute — i varje fall inte så varmt att volymen nått den kritiska övre gränsen. just nu är risken för det betydligt större än i vanliga fall. Ett kraftigt högtryck har präglat vädret under veckan som gått och gett mycket höga temperaturer — ofta över 300C — i stora delar av landet.
Driftingenjören ser att tankvagnen ska till en massa- och pappers— industri vid norrlandskusten. Han frågar de andra som gått på dagskiftet om de känner till något. Ingen har emellertid hört att en vagn blivit stoppad, att det förekommit läckage under resan eller att det rent av inträffat en olycka. Driftingenjören ringer strax före kl 10.00 till S] trafikledning i Stockholm. Trafikledaren som han talar med lokaliserar omedelbart tåget. Det har stannat för tågmöte i Upp- sala — på spår 7 närmast perrongerna. Trafikledaren kontaktar via tågradion lokföraren, som uppger att tåget står med loket i höjd med stationsbyggnaden.
Lokföraren får veta att det kan vara problem med en tankvagn lastad med ammoniak. Den är överfylld, framgår det av trafikleda- rens besked. Lokföraren tar med sig kontaktdon, flykthuva och en driftradioapparat när han kliver ned från loket. Han går längs spå-
ret för att undersöka tankvagnen, som står nästan längst bak i det knappt 100 meter långa tåget. Det ryker från en av ventilerna på tanken och luktar svagt av ammoniak.
Tanken läcker
Klockan är 10.25 när lokföraren via driftradion meddelar tågklarera- ren på stationen att tanken läcker och att det är ammoniak. Läget på stationen: Två persontåg står inne och ska avgå. Två andra tåg är på väg in — de kan vara framme om fem minuter. Det finns sammanlagt ett tusental personer på planen utanför stationshuset och på per- rongerna. Detta är ovanligt mycket för att vara en lördag i juli. På spåret intill tåget med ammoniakvagnen står några av Banverkets spårbytarmaskiner med mellan 15 och 20 man ombord. På buss— terminalen intill stationen väntar omkring 300 personer.
Tågklareraren går ut på perrongen närmast stationshuset och frå- gar samtidigt via driftradion lokföraren hur han bedömer situatio- nen: Är det en stor läcka.? Går det att flytta tåget.? Lokföraren svarar att han inte kan avgöra hur allvarlig skadan är. Eftersom det läcker vill han inte köra bort vagnen. Skakningarna i samband med flytt- ningen kan förvärra skadan och öka utsläppet.
Samtidigt känner tågklareraren att det luktar ammoniak. Det är en stickande lukt, som får honom att rygga tillbaka. Han springer tillbaka in på tågexpeditionen, ställer enligt instruktionen alla signa- ler i stopp, nödutlöser kontaktledningen, ringer driftvakten och be- gär att denne ska skicka en elskyddsman som kan komma och skydds- jorda. Tågklareraren larmar också SOS Alarm via 90 000. Han sä- ger att en överfylld tankvagn på ett av spåren inom Centralstationen läcker ammoniak. Larmoperatören hos SOS Alarm frågar var vag- nen står och i vilken riktning och hur mycket det blåser. Han får besked om att tåget har stannat på spåret närmast öster om perrong- erna och att det blåser en lätt vind i riktning mot stationshuset. Tåg- klareraren meddelar efter en stund via stationens högtalare att det har inträffat ett gasutsläpp och uppmanar resande, personal och andra som befinner sig inom området att söka skydd inne i stationshuset.
Kl 10.31 larmar SOS Alarm ut två styrkor enligt larmplanen för en kemikalieolycka.
Från Centrumstationen på Kungsgatan, nordväst om bangården: D En befälsbil med en brandmästare (yttre befäl); Cl En. släck- och räddningsbil med en brandförman och fyra brand- man; Cl En ambulans med två ambulanssjukvårdare. Från Fyrislundsstationen sydost om spårområdet: Cl En kemdykarbil med en brandförman och fyra brandmän;
D En containerbil med kemskyddsutrustning och en brandman; Cl En tankbrandbil med en brandman; B En ledningsbil med jourhavande brandingenjören. Under framkörningen berättar inre befälet — en brandmästare i räddningscentralen — för brandingenjören och brandmästaren som är yttre befäl att det läcker från en överlastad ammoniakvagn på spåret närmast perrongerna. Det blåser lätt från tåget i riktning mot stationshuset och är mycket varmt — minst 300. De tre bilarna från Centrumstationen kör Kungsgatan söderut och stannar framför Centralstationen. Det har gått fem minuter sedan larmet till SOS Alarm. Brandmästaren går mot spårområdet. Han känner att det luktar ammoniak. Bilarna från Fyrislund kör via industriområdet fram till spåren och stannar på östra sidan om tåget.
Brandingenjören och brandmästaren söker upp lokföraren, som berättar vad han vet: Trafikcentralen i Stockholm har fått larm från avsändaren. Det är för mycket ammoniak i vagnen. Risken är stor att tanken inte håller i värmen. Det kommer ut gas ur en ventil.
Räddningsledaren
Brandingenj ören — som är räddningsledare — tar sig tillsammans med brandmästaren fram till tankvagnen. De konstaterar att det ryker om den. Räddningsledaren vet att ammoniaken är alkalisk och vat- tenlöslig. Fuktiga slemhinnor löser gasen. Det sticker i svalget och svider i ögonen på den som får den på sig. Småblödningar uppstår. Allra besvärligast blir det om gasen angriper lungblåsorna. Den som andas in starka koncentrationer dör inom bara ett par minuter. Räddningsledaren meddelar Brandmästaren i räddningscentralen vid Fyrislundsstationen: Det läcker ur en ventil på en ammoniak- vagn vid Centralstationen. Läckan är liten. Gasmolnet rör sig sakta mot väster och de centrala delarna av staden. Det är inte fråga om några stora koncentrationer. Vi bedömer att vi ska kunna hantera situationen. Sannolikt blir det emellertid bekymmer med trafiken och många samtal från oroliga människor till 90 000. Vagnen kan inte flyttas. Vi behöver ta hit expertis för att täta och pumpa över till' andra tankar. Polisen måste spärra av Centralstationen och tillfarts- gatorna. Skaffa för säkerhets skull alla uppgifter om ammoniakens egenskaper! Ta kontakt med Hydro Supra i Köping! Använd också Räddningsverkets Informationsbank! ]ag vill ha ledningsbussen till ledningsplatsen vid Roslagsgatan, öster om spårområdet.
Avspärrningar
Klockan är drygt 10.45 när polisinsatschefen kommer till lednings- platsen. Tillsammans med räddningsledaren bestämmer han att det
ska finnas en yttre avspärrning från Kungsgatan till Centralstation- ens infarter, Bangårdsgatan, Bävernsgränd, Storgatan och Roslags- gatan. Polisen kommer att svara för att inga obehöriga tar sig in i området. Som inre avspärrning fastställer räddningsledaren ett om- råde med 20 meters radie runt den läckande vagnen. Den avspärr- ningen ska räddningstjänstens egen personal göra.
Polisen underrättar tågklareraren, som genom stationens högta- lare informerar om att Centralstationen ska spärras av på grund av ett gasutsläpp! lnga tåg kommer att avgå eller ankomma! Resande och andra här omedelbart lämna stationsområdet eller söka skydd inne i stationshuset!
Blåljusen och signalerna från utryckningsfordonen väcker upp- ståndelse. Alla uppfattar inte situationen som hotfull. Åtskilliga ny- fikna dras till båda sidor av stationsområdet för att få veta vad som hänt. Många ska till varje pris genomföra resan som de har planerat. Alla måste emellertid bort från området, så att de inte kommer i vägen för gasen eller hindrar räddningstjänstpersonalen att ta sig fram. Det blir inte lätt att spärra av.
Polisinsatschefen underrättar kl 10.50 räddningsledaren om att han har endast sex man i tre bilar i tjänst. Han har placerat två patruller i anslutning till stationshuset och en patrull vid lednings- platsen. Det behövs emellertid mycket mer personal för att hålla undan alla åskådarna. Polisinsatschefen håller på att kalla in så många le- diga som det går. Under tiden undersöker kemdykarna tankvagnen. De beskriver läget för räddningsledaren, som hör att det ligger ett vitt moln någon meter brett runt den läckande ventilen. Situationen verkar emellertid vara stabil. Brandmästaren meddelar att det fortfa— rande är mycket människor utanför Centralstationen. Solen står nu ganska högt och det är på väg att bli ännu varmare. I vindriktningen intill tankvagnen luktar det starkt av ammoniak.
Räddningsledaren bedömer att de styrkor som har ryckt ut kom- mer att bli uppbundna under flera timmar. Han uppdrar åt räddnings- centralen att flytta styrkan vid Gottsunda brandstation till Centrum- stationen. Deltidare från andra stationer ska svara för beredskapen på Fyrislundsstationen. Räddningscentralen ska också underrätta räddningschefen i beredskap och förbereda inkallandet av minst fem lediga befäl och brandmän.
Någon minut före kl 1 1.00 har personalen från Fyrislundsstationen satt upp en vattenkanon för att ”tvätta ned” gasmolnet. Den är an- sluten till tankbilen och går i omkring fem minuter — sedan är vatt— net slut. Räddningsledaren förklarar situationen för en reporter på Radio Uppland, som har hört av sig från bostaden: Det är ett min— dre läckage av ammoniak. Centralstationens område håller på att utrymmas men många vill inte gå därifrån. Vi förbereder oss för att börja täta tanken. Uppmana människor att inte bege sig till station—
samrådet. Lokalradion avser att kalla in personal som ska finnas på ledningsplatsen för att kunna sända information direkt till allmän- heten.
3.2. Tanken rämnar
Strax efter kl 11.00 brister plötsligt en av svetsfogarna i ena gaveln på den läckande tankvagnen. Stora mängder ammoniak sprutar ut ur den ca en meter långa reva som har uppstått i plåten. Det är ett öronbedövande ljud — över smärtgränsen för alla som står närmast. Den extremt kalla vätskan (-500 C) fäller ut fuktigheten i luften. Den ligger snart som en dimma över spåren närmast vagnen. Först efter flera minuter har trycket i tanken sjunkit så mycket att det i stället börjar rinna. Det är snart blött runt omkring vagnen och ”kokar” i pölarna.
Två kemdykare står vid explosionen bara ett tiotal meter från tank— vagnen. De blir översköljda med flytande kall ammoniak. Flera får allvarliga köldskador på händer och armar. De ropar i radion att de inte ser någonting i gasmolnet. Räddningsledaren beordrar dem att dra sig tillbaka mot ledningsplatsen. När tanken brister finns lok- föraren, brandmästaren från Centrumstationen, en brandman och två av Banverkets anställda inom 30 meter från utsläppet. Ingen av dem hinner undan. De faller ihop livlösa på spårområdet.
Gasmolnet
Gasmolnet driver snabbt mot stationsbyggnaden. Det är fortfarande åtskilliga människor kvar ute på planen framför byggnaden och vid bussterminalen. De flesta har andats in gasen. Många hostar. En del blöder ur näsan och munnen. De flesta har svårt att se. Åtskilliga faller ihop livlösa på marken — bl.a. de båda polismän som helt oskyddade svarar för avspärrningen vid Kungsgatan-Bangårdsgatan. Många ropar efter människor som de har varit i sällskap med. De trängs och knuffas när de försöker komma undan den stickande lukten. Paniken sprider sig.
Räddningsledaren försöker få kontakt med personalen i släck— och räddningsbilen vid stationshuset, men förbindelsen är tyst. Brand- förmannen, de fyra brandmännen och ambulanssjukvårdarna från Centrumstationen har omedelbart efter explosionen tagit skydd inne i Centralstationen. Det är mycket folk och olidligt varmt i lokalerna. Lukten av ammoniak börjar kännas inne i huset och oron ökar.
Räddningspersonalen försöker förklara för människorna att det inte är någon fara bara de håller dörrar och fönster stängda. Men det ärinte många som lyssnar. De flesta är skräckslagna när de tycker
att de inte får tillräckligt med luft. Alla trängs för att komma ut. Inne i stationsbyggnaden finns bl.a. en reporter från Radio Uppland som var på väg till ledningsplatsen när gasmolnet kom. Han har sin bär- bara utrustning med sig och berättar i direktsändning om att män- niskor trampar på varandra och att barn skrikande letar efter sina föräldrar. Brandförmannen och brandmännen kan till slut inte göra sig hörda. Det är rena tumultet.
På ledningsplatsen luktar det mycket starkt av ammoniak. Rädd- ningsledaren ropar till räddningscentralen: Tanken har spruckit! Ett gasmoln är på väg från stationen mot Stora torget! Försök spärra av tillfarterna till Centrum från norr och söder! Vi klarar inte det här! Kalla in stora styrkor! Brandmästaren i räddningscentralen frågar om han ska dra ett VMA. Räddningsledaren svarar hostande ja och lämnar ledningsbilen för att ta på sig en tryckluftsapparat.
Förvirringen är total i räddningscentralen. Brandmästaren har inte längre kontakt med ledningsplatsen och känner att han håller på att tappa greppet om läget. Frågorna snurrar i hans huvud:
Vad har egentligen hänt? Hur reagerar människor på ammoniaken? Hur farlig är den? Vilka styrkor disponerar vi? När kommer chefen i beredskap? Hur många är skadade?
DDDDDEI
3.3. Räddningsarbetet i den första fasen (Kl 11-12)
Det har gått fem minuter sedan explosionen inträffade. Det är många telefonsamtal och rörigt i räddningscentralen. En larmoperatör hos SOS Alarm faxar ett VMA-meddelande till sändningsledningen för Sveriges Radio P3. Samtidigt utlöser en annan larmoperatör tyfoner- na i centralorten. Det dröjer av någon anledning ytterligare tio mi- nuterinnan radion bryter sina sändningar. Både P3 och P4 meddelar att det har hänt en allvarlig olycka med ammoniak på Central- stationen i Uppsala. Alla i staden bör stanna inomhus och stänga fönster och ventilation. De som arbetar inom räddningstjänsten, polisen, hälso- och sjukvården och SOS Alarm ska omedelbart in- ställa sig på sina arbetsplatser.
På polisstationen är aktiviteten hög. Vakthavande befälet kallar in personal som ska bemanna telefonväxeln och ta emot samtal från allmänheten. Registrering av saknade, skadade och döda ska ske enligt den plan som föreligger. Arbetet kommer att fordra mycket personal för i första hand databearbetning. Polisen har ett förhål-
landevis nytt katastrofregister. Det prövades för första gången vid spårvagnsolyckan i Göteborg är 1992. Polisen i Uppsala har ännu inte haft nytta av registret vid en så stor händelse som denna. Vakt- havande befälet söker polischefen i beredskap och underrättar denne om de åtgärder som han har vidtagit. Polischefen meddelar att han kommer till polisstationen inom en halvtimme.
SOS Alarm får många samtal från människor som säger att de ”har hört en kraftig smäll och att de känner en skarp lukt från stations- området”. Den larmoperatör som svarar för verksamheten på cent- ralen kallar in mer personal. Hon underrättar också larmchefen i beredskap, som ska kunna informera de tidningar, radiokanaler och TV—stationer som i det här skedet vänder sig till SOS Alarm. Efter en stund kommer det så många samtal till centralen att växeln blir block- erad. Det börjar också bli så mycket radiotrafik att räddningsledaren har svårt att med en gång nå sina styrkor. Det tar ibland flera minu— ter.
Länsstyrelsens vakthavande beslutsfattare (VB) är hemma i bosta- den när han får larm på sin sökare. Han försöker upprepade gånger ringa SOS Alarm men kommer inte fram. VB tar fram sin pärm. Vad är det som har hänt.? Hur ska jag få veta.? Ska jag söka någon i led- ningsgruppen.? Först kontaktar han emellertid en annan tjänsteman vid Länsstyrelsen, som också brukar vara VB. Samtalet hinner knappt börja förrän båda hör tyfonerna. Båda bestämmer sig för att ome- delbart åka in till Länsstyrelsen.
VB ringer på nytt SOS Alarm men får inte heller nu något svar. Så fort han gett sig i väg hör han VMA-meddelandet i bilradion. Tan- karna är många: D Det är uppenbarligen en mycket allvarlig olycka; Cl Informationstrycket kommer att bli stort från alla håll; El Ska jag larma hela beredskapsorganisationen? D Kommer Länsstyrelsen att behöva ta över ansvaret för räddnings- tjänsten?
Många kommer i vägen för molnet
Gasen driver i väg längs Kungsgatan. Det är mycket folk i rörelse ute på gator och torg i Centrum. Få har förstått innebörden av tyfon- signalerna och reagerat på dem. De som kommer i vägen för gas- molnet drabbas direkt av stora andningssvårigheter. Människor ru- sar planlöst omkring för att komma undan gasen. En buss kör i korsningen Kungsgatan-S:t Persgatan in i molnet och krockar med två personbilar. Flera människor skadas — två mycket allvarligt. Alla i området har svårt att andas och hostar.
Radio Uppland sänder oavbrutet. Från ett fönster på översta vå- ningen i den byggnad där radion håller till har en reporter en över—
der ut sig. Människor irrar omkring och många faller ihop på ga- torna, framgår det av hans skildring.
En brandförman och fyra brandmän från Gottsundastationen har just kommit in till Centrumstationen. De får efter flera försök kon- takt med SOS Alarm, som ger dem i uppdrag att ta hand om de skadade vid kollisionen mellan bussen och personbilarna. Brand- mästaren i räddningscentralen uppmanar all räddningspersonal som ska in i centrum att ta det försiktigt. Använd andningsskydd om det går! Ambulanssjukvårdarna får avvakta tills räddningspersonalen bedömer att molnet har passerat!
Deltidsstyrkan från Knivsta med en brandförman och fyra brand- män meddelar SOS Alarm att de finns på Fyrislundsstationen när en butiksinnehavare ringer och säger att en personbil har kört upp bland människorna på trottoaren i korsningen Drottninggatan-Trädgårds- gatan. Flera ligger kvar på marken — sannolikt med allvarliga ska- dor. Styrkan från Knivsta får i uppdrag att åka dit och ta hand om dem.
Det har gått 20 minuter sedan explosionen. Det blåser ett par sekundmeter. Molnet har dragit i väg längs gatorna upp mot Dom- kyrkan. Räddningsledaren har själv blivit påverkad av ammoniaken. Han känner sig ”skakig” men meddelar räddningscentralen: Det ser förskräckligt ut här i centrum. Det ligger minst 100 döda eller ska- dade i området runt Centralstationen. Några av våra mannar är också skadade eller kanske rent av döda. Centrumstationens folk har kla- rat sig bäst. De sprang med en gång efter explosionen in i stations- huset. Skicka fler ambulanser till Centralstationen! Kemdykarna har köldskador på händer och armar och behöver hjälp! Det måste snabbt fram mer resurser!
Deltidsstyrkan från Björklinge meddelar att de är klara med en skogsbrand. De hör att radiotrafiken är livlig. Vad är det som har hänt, frågar brandförmannen. Han får besked om att han ska ta med sig brandmännen och köra till Centrumstationen.
Brandmästaren i räddningscentralen gör ett överslag över vilka resurser kåren disponerar. Han kommer fram till att det just nu kan röra sig om ett 30-tal man. Många av de lediga är på väg till sina stationer. Fortfarande är det emellertid oklart hur många som blivit skadade av dem som i början ryckte ut från Centrumstationen och Fyrislundsstationen. Kanske mellan fem och tio.? Hur mycket luft har de kvar i tryckluftsapparaterna?
Molnet har passerat när styrkan från Knivsta är framme vid kors- ningen Drottninggatan-Trädgårdsgatan. Synen som möter dem är skakande. Skadade och blödande människor ligger överallt. Flera är livlösa. Andra jämrar sig eller skriker på hjälp. Brandförmannen bekräftar för räddningscentralen att en personbil har kört upp på
trottoaren. Det verkar ha varit mycket folk där bilen gick emot hus- väggen. Föraren sitter fastklämd i framsätet. Ett tiotal människor ligger kvar på marken runt bilen.
Länsstyrelsen
Länsstyrelsens vakthavande beslutsfattare (VB) kommer kl 1 1.20 fram till Länsstyrelsen. Han ringer från det s.k. operativa rummet till SOS Alarm på en direktledning. Larmoperatören bekräftar att det är en mycket svår olycka. VB ger SOS Alarm i uppdrag att larma Länssty- relsens räddningsledning och att koppla upp datorförbindelsen till Länsstyrelsen. De beslut VB fattar innebär att Cl lnformationsavdelningen ska mobiliseras; Cl Länsstyrelsen ska försöka få en företrädare för Landstinget och en för polisen till sin organisation; Cl Han ska bege sig till SOS Alarm; Cl SOS Alarm ska via informationsnätet skicka allt av vikt till Läns- styrelsen; D Akademiska sjukhuset ska koppla upp sin dator med Länsstyrel- sens.
Flera i Länsstyrelsens informationsavdelning har hört meddelandeti radion och är på väg till arbetsplatsen. De samlas i operativa rum- met för att gå igenom läget. Efter en stund anländer Landshövdingen. Han beslutar efter diskussion med VB att Länsstyrelsen ska förbe- reda verksamheten vid sin upplysningscentral, så att den snabbt kan öppnas om det visar sig nödvändigt. Syftet är att avlasta SOS Alarm, polisen och Akademiska sjukhuset. Landshövdingen söker också che- fen för S 1/Fo 47 i Enköping och chefen för för F 16 i Uppsala för att höra vilket bistånd de militära förbanden kan lämna. Han får efter en stund kontakt med båda.
Panik på gatorna
Klockan är 11.30. Avdelningsföreståndaren på akutmottagningen vid Akademiska sjukhuset har tidigare via SOS Alarm fått besked om olyckan. Sjukhuset kommer sannolikt att få ta hand om ett stort antal skadade. Det rör sig enligt räddningsledarens bedömning om ett hundratal bara runt Centralstationen. Avdelningsföreståndaren har ringt primärjouren på kirurgen och berättat vad som har hänt. Hon har också informerat sin egen personal och kontaktat driftcentralen på sjukhuset för att den ska kunna se till att gasen inte tränger in i de egna anläggningarna.
Primärjouren på kirurgen handlar enligt planen. Han ringer bak- jouren, som utlöser katastroflarm. Samtidigt kommer den första ambulansen till sjukhuset med en skadad från trafikolyckan i kors-
ningen Kungsgatan-S:t Persgatan. Ambulanssjukvårdarna berättar för personalen inne i akutmottagningen att det är fullt kaos ute på gatorna.
Det har gått mer än en halvtimme sedan olyckan inträffade. Gas— molnet har fortsatt mot Luthagen, nordväst om de centrala kvarte- ren. Här är det inte lika mycket folk som 1 Centrum. Många känner av gasen. Koncentrationen har emellertid minskat. De flesta hostar och har svårt att andas, men det är inte lika besvärligt som det tidi- gare var för människorna i närheten av Centralstationen.
Sambandsbefälet i beredskap hos räddningstjänsten kommer till räddningscentralen. Han ska försöka hitta ännu fler lediga brand- män och kalla in ambulanser från andra län. Även räddningschefen i beredskap är nu på plats i räddningscentralen. Brandmästaren be— skriver situationen: Samtliga resurser är utslagna eller insatta i rädd- ningsarbete inom ett område från Centralstationen mot Domkyrkan och vidare några hundra meter i gasmolnets riktning. jag har fått rapporter som tyder på att det nu kan vara flera hundra skadade. Det finns däremot inga siffror på hur många som har dött av ska- dorna. Samtidigt meddelar räddningsledaren att det inte är något liv i de fem personer som befann sig i närheten av tåget när tanken brast. Två av dessa är våra. Enligt uppgifter till polisinsatschefen, som också finns på ledningsplatsen, ligger det människor på många ställen i närheten av Centralstationen.
Katastrofläge på sjukhuset
Klockan är nu 11.40. Ledningsläkaren och sjukvårdsgrupperna I och II är på väg till Centralstationen. Ledningsläkaren har gett be- sked om att mobiliseringen av sjukvårdsgrupperna III och IV ska förberedas. Hon söker på radion kontakt med räddningsledaren, som berättar om bilolyckan i korsningen Drottninggatan-Trädgårds- gatan. Räddningsledaren bedömer att skadeplatsen ligger i utkanten av riskzonen. Sjukvårdsgrupp II får i uppdrag att försöka ta sig dit. Flera behöver smärtlindring och några hjälp med att andas, är be- skedet till sjukvårdsgruppen. Radiotrafiken är ännu intensivare än tidigare. Det finns inte utrymme för några långa utläggningar. Räddningsledaren begär bl.a. av det skälet att ledningsläkaren så snart som möjligt ska komma till ledningsplatsen på Roslagsgatan.
Tio minuter senare kommer katastrofchefen vid sjukhuset till akut- mottagningen. Landstingets katastrofledningsgrupp fyller på sin or- ganisation med personal. Extrainkallade anländer också hela tiden till akuten och de olika vårdavdelningarna. Sjukhuset börjar inta Katastrofläge. Ledningsläkaren meddelar katastrofchefen att hon uppfattar det som en masskadesituation. Ledningsläkaren begär yt- terligare sjukvårdsgrupper och diskuterar med katastrofchefen vad
de kan behöva utöver dessa. Hon beger sig beger sig sedan till led- ningsplatsen. Förutom räddningsledaren och polisinsatschefen finns där mellan fem och tio personer från räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvården — tillfälligt också företrädare för Sj, Banverket, lokaltrafiken och massmedierna, bl.a. Radio Uppland.
Räddningsstyrkan från Gottsunda — som tar hand om de skadade vid olyckan med bussen och de två personbilarna — frågar räddnings— centralen varför det inte kommer några förstärkningar och varför det bara finns en ambulans. Det är flera döda och minst fem svårt skadade. Många människor har svårt att andas. Flera blöder ur näsa och mun. Brandmästaren meddelar att det inte finns några mer re- surser att skicka. Samtidigt hör deltidssstyrkan från Knivsta av sig och säger att två personer omkom när personbilen körde upp på trottoaren i korsningen Drottninggatan-Trädgårdsgatan. Ett tiotal skadade är omhändertagna. Var finns ambulansen.? Den som körde till sjukhuset för tio minuter sedan har inte kommit tillbaka. Det är också här många som har svårt att andas och behöver hjälp.
Räddningschefen tar över
Räddningschefen i beredskap inser att det behövs mycket mer perso- nal och att han måste göra en uppdelning av skadeområdet i sekto- rer. Brandmästaren i räddningscentralen säger att SOS Alarm har fått samtal och andra rapporter från området runt Centralstationen upp mot Domkyrkan och ytterligare ett par hundra meter i nordlig riktning. Detta bör alltså ha varit gasmolnets ungefärliga utbred- ning. Det finns nu inte längre några farliga koncentrationer kvar utom i området runt den havererade järnvägsvagnen, men det är fortfarande ammoniak kvar i tanken.
Kartan på nästa sida visar den uppfattning om gasmolnets utbred- ning som personalen i räddningscentralen har.
Räddningschefen beslutar att ta över uppgiften att vara räddnings- ledare. jourhavande brandingenjören känner sig bättre och får i upp- drag att vara skadeplatschef. Räddningsledaren kommer att finnas i räddningscentralen och säger åt SOS Alarm att larma räddnings- tjänsten i Enköping, Östhammar och Tierp. Samma begäran går till räddningstjänsten i norra Stor—Stockholm. Uppsala län behöver också alla ambulanser som länen runt omkring kan skicka.
Massmedierna tränger på hos polisen, räddningstjänsten och hälso- och sjukvården. Det skapar störningar på många ställen i organisa— tionen. Olyckan är den stora nyheten i Sveriges Radios sändningar kl 12: En ammoniakkatastrof har inträffat i Uppsala centrum. En överlastad järnvägstankvagn exploderade vid 11-tiden. Det är helt klart att många har omkommit. Ett stort antal skadade håller på att tas om hand. Vi har inte fler uppgifter just nu men återkommer.
Kanal 1 och TV 4 förbereder extrasändningar.
3.4. Räddningsinsatsen i den andra fasen (Kl 12 -14)
Strax efter kl 12.00 utlöser katastrofchefen vid Akademiska sjukhu- set Fullständigt katastrofläge. Det innebär att sjukhusdirektören kallas in till Landstingets katastrofledningsgrupp och att landstingsdirek- tören underrättas. Han säger till ledningsgruppen att Landstinget kan behöva samordna sina åtgärder med det som Länsstyrelsen kom- mer att göra.
Det behövs nu uppsamlingsplatser för de skadade. Skadeplats- chefen och ledningsläkaren har olika uppfattningar om hur många det ska vara och var de ska ligga. Ledningsläkaren menar att för Landstingets del räcker det med en plats. Den bör vara lätt att nå och det bör vara gott om vatten där. För ledningsläkaren är skälen att det kommer att vara ont om kompetent personal och om mate- riel. Både hälso- och sjukvården och räddningstjänsten måste samla styrkorna. Då blir det lättare att samordna, övervaka och prioritera. Transporter och samband underlättas — inte minst kontakterna med de mottagande sjukhusen. Läget blir förvirrat om vi ska ha flera uppsamlingsplatser, menar ledningsläkaren.
Skadeplatschefen vill i stället sprida ut verksamheten. Polisinsats— chefen har inget emot att det blir flera uppsamlingsplatser men vill att räddningsledaren lokaliserar dem så att det inte går åt en massa poliser bara för att dirigera trafiken runt omkring. Norrlands nation har nämnts som ett av alternativen. Det är enligt polisinsatschefen inget bra val. Polisen har visserligen fått ytterligare 12 man i tjänst, men det räcker långt ifrån till allt som just nu behöver göras. Stock- ningarna i trafiken är besvärliga på många håll. De ambulanser, räddningsfordon och polisbilar som behöver fri väg har svårt att komma fram.
Första uppsamlingsplatsen
I samråd med räddningsledaren enas Skadeplatschefen, ledningslä- karen och polisinsatschefen till slut om att välja Vaksalaskolan som uppsamlingsplats. Den ligger strax öster om Centralstationen, i ett område som inte har drabbats av gasen. Klockan är några minuter över 12. Det som sker den närmaste timmen får visa om det behövs flera platser.
Problemen med radiosambandet ökar när förstärkningarna bör- jar komma. Det gör det ännu svårare att leda insatserna. Räddnings- ledaren inser att något kommer att behöva göras och överväger till- sammans med brandmästaren i räddningscentralen Cl Hur ska han dela upp skadeområdet i lämpliga delar.?
El Var ska uppsamlingsplatserna ligga, om det behövs flera.? Cl Vart ska förstärkningarna från räddningstjänsten i andra kom- muner dirigeras? El Var ska brytpunkterna för ambulanser och räddningsfordon ligga.? D Vem ska leda verksamheten på brytpunkten eller brytpunkterna? Sambandsbefälet ringer runt till de hel- och deltidsanställda brand- männen och befälen, men det visar sig svårt att i det vackra vädret nå alla. Många har emellertid hört om olyckan på radion och ringer själva för att fråga om de ska inställa sig. Räddningsledaren räknar med att inom en timme ha ytterligare ett 20-tal brandmän och befäl från den egna kåren i tjänst —- sammanlagt omkring 60 man. Han beslutar att dra ”stort larm” på alla sju deltidsstationerna, så att de är bemannade och snabbt kan göra utryckningar för de andra olyckor som eventuellt inträffar. De vinner på det sättet inställelsetiden. Några av deltidsstyrkorna kan behövas på Centrumstationen eller Fyris- lund.
De som ingår i ledningsorganisationen och alla ute på de olika skadeplatserna är hårt stressade. Hettan gör sitt till. Det är fler och fler som behöver hjälp. Det gäller framför allt att klara ut hur många av de livlösa på gatorna som ännu kan räddas. Ingen har ännu nå- gon uppfattning om antalet skadade och döda. Svårigheterna ökar nu också genom det växande trycket från massmedierna. Det är re- dan många reportrar och fotografer ute i skadeområdet. Det går inte ens på ledningsplatsen att spärra av så att personalen får arbeta ostört. Flera av företrädarna för massmedierna har uppfattat att lednings- läkaren och skadeplatschefen är oense om hur många uppsamlings- platser det ska finnas. De försöker få reda på vad det här betyder för dem som söker hjälp.
Länsstyrelsen öppnar upplysningscentral
Klockan är 12.15. Landshövdingen och vakthavande beslutsfatta— ren (VB) hos Länsstyrelsen åker till räddningscentralen och får en redogörelse för läget. De diskuterar med räddningsledaren om situa- tionen är sådan att Länsstyrelsen enligt 34 & räddningstjänstför- ordningen ska ta över ansvaret för räddningstjänsten. Alla är emeller- tid eniga om att insatsen även i fortsättningen ska ledas av räddnings- tjänsten i Uppsala.
Landshövdingen konfererar via direktledning med personalen i Länsstyrelsens operativa rum. Han beslutar att Länsstyrelsen ska öppna sin upplysningscentral. Det kommer att finnas ett 20-tal ingå- ende linjer. Lokalradion meddelar att den som har frågor ska ringa Länsstyrelsen och ger lyssnarna de telefonnummer som gäller. Än så länge är beskeden som går att få emellertid rätt knappa.
Militära resurser
Chefen för F 16, som landshövdingen tidigare haft kontakt med, hör av sig. Han har fått i uppdrag av militärbefälhavaren att vara sammanhållande för det militära biståndet och kontaktperson för Länsstyrelsen, landstinget och kommunen. Företrädare för de mili- tära förbanden bör placeras i räddningscentralen och i landstingets katastrofledningsgrupp.
Länsstyrelsen kan disponera dessa militära resurser: S 1/Fo 47: Från kl 12.30 ca 70 hemvärnsmän och från kl 13.00 ca 50 värnpliktiga. De är försedda med sambandsutrustning och kan användas för bl.a. avspärrningar och bevakning.
F 16: Omkring 50 värnpliktiga. Även dessa har sambandsutrust- ning och kan användas för bl.a. avspärrningar och bevakning.
Fordon för sjuktransporter, specialbilar, sopmaskiner och fordon från basräddningsstyrkan, sjukvårdsmateriel, bl.a. bårar och filtar, kan också ställas till förfogande. Landstinget kan om det behövs disponera fem helikoptrar för sjuktransporter — från Uppsala, Sö- derhamn, Visby och Berga. De två första kan landstinget förfoga över redan vid 13—tiden.
Landshövdingen säger att resurserna enligt hans bedömning kom- mer att behövas och att polisen och landstinget omedelbart ska få besked om biståndet som Försvarsmakten kan lämna.
Landstingets katastrofledning
Under tiden som övervägandena inom räddningscentralen pågått har landstingsdirektören och sjukhusdirektören kommit till katastrof- ledningsgruppen i landstingets lokaler. Efter en stunds orientering och diskussion beslutar gruppen att
Cl Inkalla sjukvårdsgruppen från Enköping — den bör vara 1 Upp— sala inom 45-60 minuter; Cl Ta kontakt med jourhavande tjänsteman i Stockholms läns lands- ting och begära hjälp med två sjukvårdsgrupper, medicin och vård av skadade; El Öppna sjukhusapoteket — innehållet i sjukvårdsgruppernas ”kemikalielåda” kommer inte att räcka länge; Cl Ta kontakt med Länsstyrelsen för att få tillgång till den statliga myndighetens informationscentral; El Via riks- och lokalradion kalla in mer personal till primärvården och Samariterhemmets sjukhus; lnventera tillgängliga resurser — bl.a. sängar och respiratorer;
Kalla in PKL-gruppen (psykosociala katastrofledningsgruppen) och inrätta ett presscentrum; Cl Begära råd från Giftinformationscentralen.
UCI
Räddningsledaren kontaktar omkring kl 12.30 en representant för KKL— Krissamverkan Kommun och Landsting — för att gruppen ska komma i gång och hjälpa chockade eller oroliga människor. KKL larmar sina lokala krisgrupper i Centrala staden, Vaksala, Luthagen, Svartbäcken och Gamla Uppsala. Det finns i varje grupp samman- lagt ett tiotal företrädare för kommundelsförvaltningen, kyrkan och frivilligorganisationerna. En kvart senare är fem personer tillgäng- liga i Centrala stadens grupp och tre personer i Vaksalagruppen. Ef— ter en halvtimme är ytterligare ett 30-tal personer i gång inom orga- nisationen. De som behöver en kvalificerad psykiatrisk hjälp slussas vidare till PKL-gruppen, som har satt upp ett anhörigcentrum på Akademiska sjukhuset.
Kl 12.40 har ambulanspersonalen kört ut Landstingets kärra med katastrofutrustning till Vaksalaskolan. Räddningstjänsten håller på att göra i ordning uppsamlingsplatsen inne i skolan och en sanerings— plats ute på torget för dem som behöver tvätta av sig ammoniaken. Sjukvårdsgrupp II är kvar hos de skadade vid kollisionen i korsning- en Drottninggatan-Trädgårdsgatan. Grupp I arbetar i närheten av Centralstationen. Tio minuter senare finns sjukvårdsgrupperna III och IV på uppsamlingsplatsen och strax efter också gruppen från Enköping.
Problem med informationsverksamheten
Oroliga människor från hela landet ringer till anhöriga i Uppsala för att förvissa sig om att dessa inte hör till de drabbade. De som inte får något svar kontaktar polisen, som blir fullständigt nerringd. Enstaka samtal kommer fram, men det går inte att över växeln ringa ut från polisstationen. Polisen har ännu mycket få besked att ge men tar emot uppgifter om människor som de anhöriga eller andra inte har fått kontakt med. Polisens personal lägger in uppgifterna på de efter- sökta 1 sitt katastrofregister.
Trycket från massmedierna är nu så stort att räddningstjänsten, hälso- och sjukvården och polisen inte längre kan hantera situatio- nen. Företrädare för tidningar, radio och TV är irriterade över att de fortfarande inte får några besked varken om läget i stort eller om detaljerna. Skadeplatschefen berättar för räddningsledaren om de stora problem som de har ute på fältet med massmedierna. Räddnings— ledaren tar upp frågan med landshövdingen, som efter att ha resone- rat med företrädarna för landstinget och polisen i räddningscentralen beslutar att öppna ett presscentrum i Länsstyrelsens lokaler.
Stora krav på samordning
Räddningsledaren börjar få bråttom att bestämma sig var han ska samla förstärkningarna från andra kommuner i länet och i Stock- holms län. Sambandsbefälet och brandmästaren talar i telefon näs- tan hela tiden och hinner inte vara ”bollplank” åt honom. Räddnings- ledaren beslutar att följande ska gälla: [3 Sambandsbefälet och en larmoperatör ska bege sig till B&W/:s parkeringsplats vid E 4 för att organisera och svara för bryt- pupkten för styrkorna som kommer från kommunerna i Stock-
0 ms län;
Cl En ambulansförman får i uppdra att svara för brytpunkten Cen- trum vid brandstationen för styr orna som kommer från andra kommuner i länet (Räddsam C).
Det är nu — snart två timmar efter utsläppet — ett oerhört tryck på hälso- och sjukvården, även från alla som har besvär av gasen men inte är direkt skadade. Kl 13.00 finns det så mycket personal att det blir möjligt att öppna en vårdcentral. Katastrofledningsgruppen väl- jer Svartbäcken. Genom upprepade meddelanden i lokalradion för- söker gruppen styra strömmen av människor som söker hjälp från Akademiska sjukhuset till vårdcentralen.
Räddningstjänstens sambandsbefäl meddelar strax efter kl 13.00 att han finns på brytpunkten B&W med sin ledningsbil och att två räddningsfordon och några ambulanser kör omkring på IKEA:s par- keringsplats. De ger sig nog snart till känna. Han ska försöka få tag i dem och återkomma till räddningscentralen med en rapport.
Skadeplatschefen frågar enträget räddningscentralen var förstärk- ningarna är. Han får veta att det snart kommer en brandmästare och tre brandmän, som ska hjälpa till på uppsamlingsplatsen vid Vak- salaskolan. Skadeplatschefen frågar också vad han ska göra med dem som är döda. Polisen har föreslagit uppsamling i Stadsteatern men inga beslut är fattade, lyder beskedet från räddningscentralen. Polischefen i beredskap är på plats i polisstationen. Han vittnar om det kaos som råder ute i staden. Polischefens viktigaste uppgift just nu blir att underrätta de anhöriga till de båda polismännen som har omkommit.
Ambulansförmannen som svarar för brytpunkten Centrumsta- tionen meddelar att räddningstjänsten i Enköping just kommit med ett räddningsfordon och en ambulans. Vart ska de åka? Samma fråga ställer sambandsbefälet, som tagit emot styrkorna från Sigtuna-Mär- sta. Styrkan från Sollentuna—Upplands Väsby är på väg. Den har blivit försenad på grund av en olycka strax norr om avtagsvägen till Arlanda. Styrkorna från Östhammar och Tierp — var och en med ett räddningsfordon och en ambulans — meddelar på radion att de är framme om fem-tio minuter. Vart ska vi ta vägen och vad ska vi göra,
frågar de. Det blir svårare och svårare för räddningsledaren att hålla ihop styrkorna.
Från kl 13.15 är arbetet med att ta hand om skadade på upp- samlingsplatsen Vaksalaskolan i full gång. Det finns sammanlagt nio sjukvårdsgrupper — fyra från Uppsala, lika många från Stockholms län och en från Enköping. Ledningsläkaren begär mer medicin. Poli- sen har från början haft personal på plats för att registrera så många som möjligt av dem som söker hjälp. Det finns nu också en polis- tekniker i tjänst. Kan han börja undersöka tankvagnen? Svaret från Skadeplatschefen är nej.
En del människor som transporteras in till uppsamlingsplatsen är döda. Skadeplatschefen upprepar frågan vad personalen ska göra med dessa och med alla som ligger kvar på gatorna.
Strömmen av människor som behöver någon form av tillsyn eller vård tycks inte sina. Avtransporterna från uppsamlingsplatsen går trögt. Det är oreda i ambulansdirigeringen. Många ska köras till sjuk- hus i andra län för vård och det ställer stora krav på de redan hårt utnyttjade transportresurserna. Helikoptrarna underlättar emeller- tid i den här situationen. Landstingets egen maskin är i gång sedan en timme. Flera militära helikoptrar flyger oavbrutet. Ambulans- helikoptern i Stockholms län kommer till Uppsala när den slutfört en insats som pågår.
Ett extra Aktuellt kl 13.25 ger en första mer ingående skildring av det som har hänt i Uppsala. En reporter intervjuar några ögonvitt- nen och en brandmästare. I sändningen framträder flera ”förståsig— påare” inom det kemiska området. Driftingenjören hos kemiföretaget, som först upptäckte att tankvagnen var överlastad, säger att stum- fyllda tankar några gånger tidigare lämnat fabriken. Det är den mänsk- liga faktorn och går inte att göra mycket åt. Hittills har det inte hänt någon olycka med en sådan vagn.
Flera uppsamlingsplatser
Räddningsledaren bedömer vid 13.30—tiden att det inte kommer att räcka med en uppsamlingsplats. Han talar med ledningsläkaren, som upprepar vad hon tidigare sagt. Det gäller att kraftsamla. Resurserna kommer annars inte att förslå. Räddningsledaren säger att polisen och räddningstjänsten nu har resurser för att öppna flera ställen. Diskussionen tar tid. Räddningsledaren förklarar slutligen för led- ningsläkaren att han inte kan ta ansvaret för verksamheten om han inte får dela upp den i sektorer. Han beslutar att det ska finnas fyra uppsamlingsplatser. Räddningstjänstens personal får hjälpa till om hälso- och sjukvården inte har folk så det räcker. Sambandet mellan de olika grupperna ska vi klara på något sätt, säger räddningsledaren.
Uppsamlingsplatserna ska enligt räddningsledarens beslut ligga
D I Vaksalaskolan ; D Vid Domkyrkan; CI IStadsbiblioteket; D I Norrlands nations hus.
En ledningsplats för varje sektor ska inrättas i närheten av dessa uppsamlingsplatser. Räddningstjänstens personal ska söka av områ- det från ledningsplatsen och in mot Stora Torget. För varje lednings- plats svarar en brandmästare eller brandförman och tre brandmän från Uppsala som har lokalkännedom. De förstärkningar som är på väg ska från brytpunkterna bege sig till följande sektorer och lednings- platser: El Sektgr Väst: Domkyrkan — personal från Sollentuna-Upplands Väs y; Cl Sektor Norr: Stadsbiblioteket — personal från Enköping; Cl Sektor Söder: Norrlands nation — personal från Sigtuna-Märsta; D Sektor Öster: Vaksalaskolan —— personal från Östhammar—Tierp. Arbetet på sjukhuset och i landstingets katastrofledningsgrupp är hela tiden mycket intensivt. Sjukvårdspersonalen ute på fältet har det besvärligt i hettan. Landstingsdirektören beslutar i samråd med katastrofchefen att kalla in ännu mer primärvårdspersonal. Avsik- ten är att öppna både Årsta och Gottsunda vårdcentraler. Många skadade kan ha ”fria intervall” i upp till 48 timmar och behöver övervakas. Förutom det akuta omhändertagandet fordras det nu en lite mer långsiktig sjukvårdsplanering. Samariterhemmets sjukhus ska i första hand ta emot patienter som har fått hjälp inom primär- vården men som av någon anledning behöver läggas in.
Växeln vid Akademiska sjukhuset är blockerad av massmedier och oroliga människor. ”Livlinan” är den dataförbindelse som sjuk- huset har till Länsstyrelsen och SOS Alarm. Mobiltelefoner används flitigt. Människor försöker på alla sätt att komma i kontakt med hälso- och sjukvården. Det är trots upprepade informationer i ra- dion mycket svårt att styra strömmen av patienter. Människor kom- mer gående, i egna bilar eller transporterade av andra till Akade- miska sjukhuset, som placerar personal utanför akutmottagningen för att kunna informera om vart de ska vända sig för att få hjälp.
Några minuter före kl 14.00 underrättar Skadeplatschefen rädd- ningsledaren om att räddningstjänstens styrkor är på plats vid uppsamlingsplatserna inom sina sektorer. Han har haft kontakt med alla sektorcheferna. De ska träffas på Stora Torget för en genom- gång så snart de har överblick över situationen.
Polisen har hela tiden försökt få in mer personal. De som skulle ha svarat för ordningen på en stor fiskarfesti Öregrund är på väg till Uppsala. Många av de lediga har själva hört av sig och sagt att de
snart kan vara i tjänst. Polisen räknar med att om ett tag ha ett 40- tal man. Till detta kommer drygt 20 polismän från Enköping och Tierp samt ett antal — ingen vet ännu hur många — från Stockholms län. Det är emellertid mycket folk på uppsamlingsplatserna och re- gistreringen av alla som söker hjälp tar tid. Värnpliktiga och hem— värnspersonal från F 16 och S l/Fo 47 gör stora nytta i samband med avspärrningarna av uppsamlingsplatserna och den dirigering av trafiken som fordras.
Polisen fortsätter att få frågor från oroliga människor i Uppsala och ute i landet som inte kommer i kontakt med anhöriga och an- dra. Beskeden som kan ges är fortfarande knappa. Identifieringen av de omkomna har inte börjat. Ingen vet ännu hur många döda och skadade det är. Polisstationen har sedan explosionen fått över 1 200 samtal. Många är mycket upprörda över att polisen inte har något att säga.
3.5. Räddningsarbetet i den tredje fasen (Kl 14-16)
Strax efter kl 14 tar räddningsledaren kontakt med Skadeplatschefen. Han vill ha en rapport om läget vid den havererade tankvagnen. Räddningsledaren behöver få veta vad som krävs för att de ska kunna börja röja på olyckslatsen, söka efter fler skadade eller döda och bärga den skadade vagnen. Hydro Supra i Köping har kallat in sin beredskapsgrupp och vill skicka sex man med utrustning för att hjälpa till. Var ska de infinna sig? Frågan går till Skadeplatschefen, som samtidigt får besked om att en kemdykarbuss från räddningstjänsten i Stockholm är framme vid brytpunkten B&W.
Under tiden tar ledningsläkaren kontakt med landstingets katastrof— ledningsgrupp för att diskutera räddningsledarens beslut att dela upp verksamheten i sektorer. För detta behövs det fler sjukvårdsgrupper. Katastrofledningsgruppen överväger möjligheterna att få fram ytter- ligare personal — både från landstingets egen organisation och från hälso- och sjukvården i de närmaste länen. Det blir under alla för- hållanden nödvändigt att omgruppera den personal som redan finns ute.
Hälso- och sjukvårdens uppgift i situationen som råder är att rädda liv och att se till att skadorna inte förvärras genom felaktiga åtgär- der. De som ingår i katastrofledningsgruppen är överens om att ti- den är för dyrbar för att de ska använda den till att klara upp mening- skiljaktigheter. Ledningsläkaren accepterar räddningsledarens besked om uppsamlingsplatserna och beslutar i samråd med katastrof- ledningsgruppen följande:
Cl Till sektor väst (Domkyrkan) skickas en sjukvårdsgrup , sam- mansatt av en läkare och två undersköterskor från Aka emiska sjukhuset; D Till sektor norr (Stadsbiblioteket) omgrupperar vi en sjukvårds- grupp från Vaksalaskolan; Cl Även sektor söder (Norrlands nation) får en Sjukvårdsgrupp från Vaksalaskolan.
Beslutet innebär att hälso- och sjukvårdens ”högkvarter i fält” fort- farande ligger i Vaksalaskolan. Skälet är att det nu gått så lång tid att många svårt skadade från stadens centrala delar redan finns där. Det är lätt att få vatten i skolans lokaler. Helikoptrarna kan landa och starta på en idrottsplats i närheten. Behandlingen är i full gång se- dan någon timme. Många får dropp — i åtskilliga fall också hjälp med andningen. Vårdpersonalen har fått mer läkemedel. just nu håller en apotekare på att fördela medicinerna. Det ska underlätta för vård- personalen. En del patienter har transporterats till sjukhus. Andra håller på att bli transportfärdiga.
Skadeplatschefen rapporterar kl 14.10 till räddningscentralen som svar på räddningsledarens frågor: :| Ena gaveln på tanken är delvis bortsliten och vagnen alldeles vit på undersidan; D Det står två ammoniakvagnar intill den skadade vagnen, men de verkar oskadade; [3 Vi behöver två kemdykargrupper, så att vi kan undersöka tan- karna och förbereda en eventuell överpumpning av den vätska som ev finns kvar 1 den skadade vagnen; Cl Vi har också nytta av beredskapsgruppen från Hydro Supra i Köping — framför allt som rådgivare ti l personalen. Skadeplatschefen utgår från att de båda oskadade vagnarna är kor- rekt lastade och alltså klarar värmen. Annars skulle väl kemiföretaget larmat om dem också. Att de står kvar vid Centralstationen skräm- mer emellertid många. Kontaktledningen på bangården är fortfa- rande spänningslös. På grund av antändningsrisken — ammoniak är en brännbar gas — går det ännu inte att släppa på strömmen. Skade- platschefen vill att någon i räddningscentralen ska fråga Sj om det finns ett diesellok som kan bogsera bort dem. Han berättar för brand- mästaren att det är många nyfikna som följer det som sker inom spårområdet. Flera TV—kameror har satts upp i närheten. Ammoniak- lukten gör emellertid att de flesta håller sig på avstånd. Men det springer en massa folk på ledningsplatsen och ”frågar om det mesta”.
Klockan är nu 14.30. Uppgiften för de sjukvårdsgrupper som ska till sektorerna väst, norr och syd blir att bedöma vilka som första måste tas om hand och att ge livsuppehållande behandling. De har inte lika mycket kvalificerad sjukvårdsutrustning som vårdpersonalen vid Vaksalaskolan. En omfördelning av materielen skulle i princip
rasera det som finns där — med stora tidsförluster för behandling- arna. De svårast skadade behöver tas om hand med en gång. Många kommer att utveckla symtom efter en eller flera timmar och behöver övervakning. Ledningsläkaren beskriver situtionen för räddnings- ledaren och säger att han får leda ”sin verksamhet”, medan hon tar ansvaret för hälso- och sjukvården.
Räddningsledaren svarar skadeplatschefens på hans frågor. Kem- dykarna från Stockholm, beredskapsgruppen från Hydro Supra i Köping och den personal Sj deltar med har fått besked om att de ska anmäla sig på ledningsplatsen vid spårområdet. Räddningsledaren vill att de ska undersöka de andra båda vagnarna.
Länsstyrelsens presscentrum
Länsstyrelsen öppnar strax före kl 15 sitt presscentrum i Länsstyrel- sens personalrestaurang. Ett 40-tal reportar trängs i lokalen med TV—tekniker och fotografer för att få veta hur situationen är. Det är olidligt varmt i lokalen. Landshövdingen inleder med att säga att det som har inträffat givetvis är en katastrof: Vi har uppgifter just nu om att minst 30 personer omkommit. Hundratals människor har så- dana skador att de behöver sjukhusvård. Betydligt fler har lättare skador men måste få någon form av hjälp. För många kommer pro- blemen först efter åtskilliga timmar.
Frågorna haglar med en gång i luften. Det tar en stund innan det har lugnat ner sig och frågandet sker i lite mer ordnade former. TV 4:s utsände vill veta hur det kom sig att vagnen fick lämna utlastnings- stället och varför den inte stoppades tidigare. En företrädare för en av rikstidningarna har uppgifter från sin redaktion om att lasten skulle ha kontrollerats redan i Nässjö utan att några åtgärder vid- togs.
Vem har ansvaret för transporten.? Frågan kommer från flera håll. En företrädare för Sj uppger att avsändaren enligt föreskrifterna ska se till att vagnen är riktigt lastad. Sj utgår från att så sker. Det som verkar ha orsakat olyckan har emellertid hänt flera gånger tidigare. För ett par år sedan gick en överfylld vagn från Malmö via Stockholm och Uppsala till övre Norrland. Det var inte riktigt lika varmt som i dag. Tanken klarade resan men blev illa åtgången när ammoniaken utvidgade sig. Vagnen fick skrotas efter lossning uppe hos Modo i Örn- sköldsvik.
Flera hakar på med frågor, men panelen kan inte lämna några utförliga svar. Landshövdingen säger att ansvarsfrågan givetvis ska behandlas i de rättsliga och andra undersökningar som kommer att goras.
Sedan följer ett antal frågor om själva utsläppet och räddningsin- satsen: D Varför gjordes ingenting för att varna och få bort folk från Cen- trum.? Det fanns minst en halvtimme för sådana åtgärder.? Cl Är det sant att räddningstjänsten inte har samma beredskap för sådana här olyckor som för t.ex. brand.? Har personalen rätt ut- bildning och utrustning.? Gäller det också polisen.?
CI Det lär stå fler ammoniakva nar — oskadade? — på spåret intill
ol cksplatsen. Vad gör ni me dem.? Riskerar vi att få ett gasmoln ti !? |:! Varför tar det så lång tid för polisen att registrera alla döda och skadade.?
[:| Har trasslet med up samlingsplatserna krävt människoliv eller gjort att människor ått större skador än de skulle ha behövt få? D Det har t dligen inte varit någon ordning med ambulanserna. Till vilka sju hus har ni fört de skadade? Cl Vad säger ni till alla som fått mycket lätta besvär men som ändå är oroliga.?
En företrädare för räddningstjänsten förklarar: Vi gjorde i inledningen det som vi bedömde som rimligt med hänsyn till situationen. Det är en oerhört stor och svår operation att tömma Centrum på männis- kor. Läget verkade stabilt. Vi räknade inte med att tanken skulle spricka. Det finns givetvis en beredskap även för kemiska olyckor. Om det är en allvarlig händelse blir arbetet som regel svårare än för andra slag av olyckor. Sådana händelser inträffar mycket sällan. Vi får inte den rutin som vi har på insatser vid t.ex. bränder och tra— fikolyckor. När gasmolnet i det här fallet hade bildats gick allting mycket fort. Det blåste upp mot Domkyrkan. Vi kunde ju inte mota bort molnet. Vi bedömer inte att det ska hända något med de båda oskadade vagnarna.
Hälso- och sjukvårdens representant framhåller i sitt svar att ore- dan inte varit större än som kan accepteras. En masskadesituation är alltid mycket svår att hantera. Dessbättre får vi inte så mycket rutin som skulle behövas. Vi har aldrig haft något liknande i Sverige. Om det rått olika meningar om hur många uppsamlingsplatser det bör finnas är inte så egendomligt. Det är så mycket som spelar in när vi ska besluta. Om det medicinska resultatet finns än så länge inget att säga. Vi har inget perspektiv på den fruktansvärda händelsen. Vi vet som landshövdingen redan sagt fortfarande inte hur många som har dött och hur många som är skadade. Men det är stora tal, så mycket är säkert.
Polisen arbetar för fullt med registrering och ska underrätta anhö- riga till både omkomna och skadade, säger en företrädare för polis- myndigheten.
Vi har nu rätt mycket folk i arbete, men arbetet är krävande och tar tid. Polisen ska göra mycket annat också. Den övriga verksamhe- ten måste löpa. Vi har haft under dagen haft några lägenhetsbråk. Flera inbrott och rån är rapporterade. Många passar på när de vet att polisens resurser tas i anspråk på det här sättet. Sådant måste vi ta itu med omedelbart. Den stora uppgiften för polisen under den närmaste tiden blir emellertid att identifiera alla döda. Ingenting kan i omfattning och känslighet konkurrera med det arbetet. Problemet för oss i den inledande fasen var att vi inte hade fått fram några andningsskydd. Vi har därför förlorat två kollegor. Det gör arbetet extra tungt.
Panelen får många andra frågor men kan inte heller i de fallen lämna några så uttömmande och entydiga svar som massmedierna vill ha. Stämningen är irriterad. Hettan bidrar till det. Landshöv- dingen säger att besked ges när det finns något nytt att meddela. Det framgår också att Länsstyrelsen tillsammans med de andra organen har upprättat en upplysningscentral dit människor kan vända sig med sina frågor.
Många får genom Radio Uppland reda på att det står flera am- moniaklastade vagnar i närheten av olycksplatsen och blir oroliga för att det ska ”smälla” igen. Det kan bli en ordentlig panik, som orsakar bekymmer för många. Räddningsledaren uppmanar än en gång skadeplatschefen att undersöka de oskadade tankvagnarna, så att han kan gå ut med ett besked som stillar oron.
På sjukhusen, vårdcentralerna och inom landstingets katastrof- ledningsgrupp går verksamheten för fullt. Vid 15.30—tiden ger katastrofchefen en improviserad presskonferens för de företrädare för massmedierna som har kommit till det presscentrum som kata- strofledningsgruppen upprättat i Akademiska sjukhuset. Han beskri- ver bl.a. patientflödet men ger inga bestämda besked om antalet eller om utsikterna för människor att klara sig. Hälso- och sjukvården väntar en ny kraftig tillströmning under kvällen när många som tidi- gare inte har haft några symtom kommer att få besvär. En del av dessa kommer sannolikt att behöva läggas in.
Genomsökning
Samtidigt som katastrofchefen börjar genomgången med massmedi- erna träffas sektorcheferna och skadeplatschefen på Stora Torget. De enas om att driva på arbetet så att utomhusytorna kan vara ge- nomsökta senast vid 17-tiden. Resurserna måste sedan användas för genomsökning av de utrymmen där gasen kan ha tagit sig in och där det kan finnas människor. Det framgår av rapporterna som skadeplatschefen får att de flesta allvarligt skadade har befunnit sig i området runt Centralstationen. Sektorcheferna vill att avlösningar
ska planeras in, så att arbetet kan fortsätta under kvällen. De behö— ver få besked om när den nya personalen kan komma. Skadeplats- chefen låter begäran gå vidare till räddningsledaren.
När kan tågen börja gå igen? Räddningsledaren får i det här läget veta att det är stora problem med tågföringen i hela Mellansverige och att Sj så snart som möjligt vill släppa fram den genomgående tågtrafiken i Uppsala. Frågan intresserar emellertid inte rädd- ningsledaren just nu. Han har fullt upp med de oskadade vagnarna och riskerna för att fler utsläpp ska inträffa. Vet vi verkligen att de inte är överfyllda? Blir det någon förändring i vädret under efter- middagen?
Dirigeringen av ambulanser och andra fordon som kan användas för sjuktransporter fortsätter att vara ett problem. Det har visat sig att flera av patienterna som hamnat på Löwenströmska sjukhuset i Stockholms län aldrig blivit registrerade. Landstingets katastrof- ledningsgrupp samråder med jourhavande tjänstemannen i Stock- holms läns landsting, som bl.a. ska fördela patienterna mellan sjuk- husen i huvudstadslänet. Ledningsläkaren och räddningsledaren kom- mer överens om att en rutinerad läkare ska placeras i räddnings- centralen — med uppgift att hålla samband med ledningsläkaren, katastrofledningsgruppen, Landstinget i Stockholm och den militära organisationen. Läkaren ska också leda sjuktransporterna. Några av ambulanserna får sköta transporterna inom skadeområdet. An- dra ska avdelas för transporter till de olika sjukhusen inom och ut- anför länet. De militära förbanden deltar även i fortsättningen med helikoptrar och sjuktransportfordon. Avvägningar måste göras med hänsyn till hur situationen utvecklar sig och behoven förändras.
Stor belastning på hela organisationen
Kl 16.00 rapporterar skadeplatschefen till räddningsledaren: Läget är stabilt runt den havererade tankvagnen. Kemdykarna från Stock- holm har sagt att det är ett par ton kvar. De är just nu framme för att lägga över ytterligare några presenningar, som ska minska avgas- ningen från den trasiga tanken. De ska också koppla loss de, som vi räknar med, oskadade vagnarna. Nu måste S] få fram ett diesellok så att vi också kan transportera bort dem från området. Flera TV- stationer har de senaste timmarna visat bilder på vagnarna. De utgör ett hot bara genom sin närvaro.
En kvart senare meddelar brandförmannen som svarar för bryt- punkten vid Centrumstationen att beredskapsgruppen från Hydro Supra i Köping har kommit. Vart ska de ta vägen? Till lednings- platsen vid spåren, svarar skadeplatschefen. Gruppens sex personer gör tillsammans med skadeplatschefen en besiktning av tanken. Skadeplatschefen frågar vilka resurser de behöver för att kunna
pumpa över ammoniaken som är kvar till en annan tank. Hur stor ska den vara? Går det att få dit en järnvägstankvagn eller räcker det med en tankbil? Ett besked bör finnas till kl 17.30, när skadeplats- chefen ska träffa företrädare för Sj och järnvägsinspektionen vid ledningsplatsen.
Strax före kl 1 7frågar räddningsledaren skadeplatschefen hur länge järnvägstrafiken måste vara avstängd. Sj har flera tåg som bara be- höver rulla igenom Uppsala. Kan det göras utan risk? Skadeplats- chefen svarar irriterat att ingen trafik enligt hans mening kan släp- pas på förrän vi har pumpat över den vätska som finns i tanken. Det förutsätter att Sj får fram ett diesellok som kan dra bort de oskadade vagnarna. Hela operationen kommer sannolikt att ta timmar.
Ute på stan håller personalen i de olika räddningsstyrkorna på med att hjälpa människor att ta sig till uppsamlingsplatserna. Trots att de flesta klarar det själva är belastningen hård på alla i organisa- tionen. Till detta kommer att många är oroliga. De har hört på ra- dion att det finns fler vagnar med ammoniak på stationen och fruk- tar att det ska komma fler gasmoln.
Det är fortfarande förvirrat i stora delar av verksamheten. Den stora organisation som har varit i gång i fem timmar har inget grepp om allt som sker. Med det hot om ytterligare utsläpp som massmedi- erna spekulerar i har informationsverksamheten blivit en känslig uppgift. Upprättandet av ett presscentrum och en upplysningscen- tral hos Länsstyrelsen innebär en avlastning för de ledande inom räddningsorganisationen men hjälper bara delvis så länge det inte finns några trovärdiga besked att ge. Fortfarande ifrågasätter många en stor del av de uppgifter som myndigheterna lämnar.
Kaotiskt är det framför allt inom hälso- och sjukvården, som i det här läget drar det tyngsta lasset. Landstingets katastrofledningsgrupp bedömer att minst 200 skadade har tagits om hand vid sjukhusen inom och utanför länet. Många är fortfarande medvetslösa. Åtskil- liga har inte kunnat identifieras. Vid vårdcentralerna är köerna långa. Både landstingets och kommunens distriktssköterskor arbetar till- sammans både vid mottagningarna och i hemmen hos många äldre.
På uppsamlingsplatserna fungerar det trots hettan. Det finns fort— farande många att ta hand om. Avtransporterna går mycket bättre sedan ledningen av ambulanstransporterna samlats på en hand. Under kvällen kommer som framgått många som hittills inte haft någon egentlig känning av gasen att börja få problem. Ammoniaken sam- las i kroppen. Symtomen kommer när gasen når en mättnadsnivå. Fördröjningen kan bli upp till 48 timmar. Skadorna är i de fallen inte svära men alla kommer att behöva något slag av hjälp.
Räddningstjänsten avslutas
Den räddningsledare som tjänstgör under kvällen får kl 21.30 veta att de oskadade vagnarna nu är borta från Centralstationen. Det gäller också den ammoniak som var kvar i den trasiga tanken. Räddningsledaren bedömer efter detta att det inte finns någon risk för ytterligare skador på människor eller egendom eller i miljön som räddningstjänsten kan hindra eller begränsa. Han beslutar av det skälet att räddningstjänsten ska avslutas. För hälso- och sjukvården fortsätter arbetet. Även polisen har mycket kvar att göra. Alla döda och skadade är inte identifierade. Många anhöriga ska underrättas. Polisen har nu det mesta av sin personal i tjänst, men arbetet är fortfarande mycket krävande och tar tid.
Polisen offentliggör strax efter kl 22.00 en preliminär samman- fattning av uppgifterna om antalet omkomna och skadade. Uppgif- terna framgår av tabellen som följer.
Antal döda och skadade — en översikt
Tid efter Plats Antal Antal Kommentar utsläppet döda skadade'
— Spär— 5 5 Omkomna är lokföraren, området en brandmästare, en
brandman och två an- ställda vid Banverket
1-2 min Perrong— 20 100 Väntar på tåg ema Buss- 10 80 Väntar på bussar terminalen lnfarten till 2 — Poliser som ska spärra av Central- stationen
5 min Kungsgatan/ 10 60 Gångtrafikanter, cyklister Bangårds- gatan
7 min Centrum 30 100 "— Kungsgatan/ — 5 Kollision mellan en buss S:t Pers- och två personbilar gatan
10 min Drottning- 3 10 En bil kör upp på trottoa- gatan/Träd- ren gårdsgatan
20 min Centrum - 40 Gångtrafikanter, cyklister
Summa 80 400
___—___— ' Uppgifterna avser antalet skadade som lagts inpå sjukhus. Mellan 4 000 och 5 000 människor har sökt enklare vård vid sjukhus och vårdcentralen
Räddningschefen samlar vid 23-tiden all personal från räddnings- tjänsten som har deltagit i räddningsinsatsen för en första genom- gång. Två omkomna och flera skadade från den egna kåren är ett dystert facit. Men vi har också räddat åtskilliga. Det framgår av dis- kussionen som följer att åtskilliga frågor behöver besvaras vid de undersökningar och utredningar som kommer att genomföras un- der de närmaste månaderna: Cl Hur kom det sig att tankvagnen gick iväg stumfylld från leveran- tören och varför stoppades den inte på vägen?
Cl Varför flyttade vi inte tåget medan det ännu bara läckte ur en av ventilerna? Cl Finns det inga hjälpmedel som gör att vi enkelt kan avgöra hur stor del av volymen i en tank som är utnyttjad? Cl Hade vi inte i förväg resonerat med landstingets katastroflednings- grupp om hur uppsamling av skadade ske ske? Cl Vad kan vi göra för att ytterligare förbättra ledningsorganisationen vid händelser som fordrar insatser från så många som det nu var fråga om? El Hur ska vi bära oss åt för att klara varning och information när förloppet är så här komplicerat? D Många av oss kommer att behöva hjälp med att bearbeta det vi upplevt. Hur ska vi organisera den hjälpen?
Samtliga radio- och TV—kanaler har ägnat praktiskt taget hela sänd- ningstiden under dagen åt tragedin i Uppsala. Ledningen för leve- rantören av ammoniak och för statliga myndigheter som är på olika sätt är berörda —- bl.a. Länsstyrelsen, Räddningsverket, Sprängämnes- inspektionen, Socialstyrelsen och ]ärnvägsinspektionen — framträ- der i intervjuer. De flesta frågorna handlar om hur detta kunde in— träffa. Flera av beskeden är motstridiga, något som massmedierna tar fasta på. Statens haverikommission har påbörjat den undersök- ning som kommissionen ska göra. Statsministern uttalar sig i sam- band med ett besök i Uppsala. Han uttrycker sin bestörtning över det som inträffat och sitt deltagande med de drabbade och deras anhöriga. Regeringen ska vidta alla åtgärder som går för att detta inte ska upprepas.
3.6. Söndagen (andra dygnet)
Personalen vid sjukhusen och flera vårdcentraler har även under söndagen fullt upp med att ta hand om skadade. Flera av de patien- ter som kom in under lördagen har avlidit. För andra är det fortfa- rande kritiskt, medan en del mår förhållandevis bra. Fortfarande kommer det in patienter som fått allvarliga symtom av gasen. En del
har psykosomatiska reaktioner och KKL-verksamhetens krisgrupper har organiserat sig för att verka dygnet runt.
Katastrofledningsgruppen har uppgifter om att 200 personer finns på något av sjukhusen i länet och att nästan lika många ligger på sjukhus i andra län. Alla är fortfarande inte identifierade och kon- takterna med de anhöriga är ännu ett stort problem. En av kvälls- tidningarna i Stockholm publicerar under söndagen en förteckning över de omkomna. Polisen har inte lämnat några uppgifter. Det är oklart hur listan kommit till.
Det går åt mycket personal både inom hälso- och sjukvården och hos polisen. Många som skulle ha varit lediga under helgen är i tjänst. Specialister inom sjukhusen har fått arbeta långa pass. En del klini- ker är mer ansträngda än andra. Stödfunktioner av olika slag — t.ex. laboratorierna och sjukhusköken — har fått förstärka för att klara sina uppgifter.
Länspolismästaren samlar under söndagen all personal inom sin verksamhet för att gå igenom vad som har hänt. Även polisen miste två av sina medarbetare. Stämningen är dyster. Flera vill ha hjälp med att bearbeta sina upplevelser. Frågor som kommer upp i genom- gången är bl.a. dessa: Cl Hade de båda poliserna klarat sig om vi hade haft en bättre skydds- utrustning? Ska varje polisman ha ett eget andningsskydd? Cl Varför tappade vi inledningsvis bort folk i registreringen? D Vad kan vi göra för att samarbetet med ledningsläkaren och den övriga Sjukvårdspersonalen ska fungera bättre?
D Det var svårt att nå en del personer inom vår organisation på radion. Ska varje polisman ha en egen bärbar radio v1d sådana här händelser?
3.7. En vecka senare
Verksamheten inom hälso- och sjukvården har så småningom åter— gått till det normala. Fortfarande finns det patienter kvar på sjukhu- sen. Inga har avlidit de senaste dygnen. Tillströmningen till vård— centralerna av människor som behöver någon slags behandling är ännu stor. Samma sak gäller krisgrupperna (KKL).
Landstinget har satt i gång en undersökning av ”hur det gick”. Gruppen som har till uppgift att utföra arbetet har redan konstate— rat att sambandssystemen var otillräckliga och att samordningen inte fungerade tillfredsställande. Räddningsledaren och ledningsläkaren hävdade sina ståndpunkter under de första timmarna. Båda behövde leda ”sina trupper”. Vem hade rätt och vem hade fel? Samordningen av ambulanstransporterna sköttes länge mycket dåligt. Liv får inte
spillas på grund av sådana problem! Ännu har det inte gått att be- döma effekterna av den temposänkning som omgrupperingen av vårdpersonalen ledde till.
Länsstyrelsens initiativ att upprätta ett presscentrum och att dra i gång sin upplysningscentral var enligt landstingets utredningsgrupp mycket bra. Länsstyrelsen får emellertid inte göra sig till språkrör för hälso— och sjukvården. Det fanns tendenser i den riktningen un- der eftermiddagen. Principen måste vara att alla sköter sitt — det var och en är bra på. Uppgifterna är komplicerade och arbetet bl.a. av det skälet inte enkelt att leda. Men hur blir det med den samordning som fordras?
Hälso- och sjukvården drar preliminärt följande slutsatser av det som hände: Cl Sambandssystemen måste förbättras; Cl Ledningen av sjuktransporterna i masskadesituationer måste ses över;
CJ Samverkansformerna behöver utvecklas — framför allt måste de samarbetande organen bättre förstå förutsättningarna för andras verksamhet; Cl Hälso- och sjukvården behöver samverkanspersoner både i Läns- styrelsens ledningsgrupp och hos räddningsledaren 1 den kommu- nala räddningstjänsten;
Cl Hälso- och sjukvården ska inte flytta sina operativa ledning från händelsernas centrum i Akademiska sjukhuset till te.x Länssty- relsen eller kommunens räddningscentral.
Länsstyrelsens ledningsgrupp har vid ungefär samma tidpunkt som landstinget en genomgång av olyckan och Länsstyrelsens egna åtgär- der. I överläggningen deltar landshövdingen, länsrådet, försvars- direktören och de som brukar tjänstgöra som vakthavande besluts- fattare. Försvarsdirektören har följt diskussionerna hos landstinget och redovisar deras slutsatser. Efter en ingående diskussion beslutar ledningsgruppen att detta behöver göras: Cl En samverkansperson från landstinget ska finnas på Länsstyrel- sens larmlista och mgå i organisationen;
Cl Länsstyrelsen ska ta initiativ till att det bildas en s.k. larmgrupp med representanter för Länsstyrelsen, landstin et, polisen, SOS Alarm och räddningstjänsten 1 kommunerna( slg(a kunna inställa sig hos SOS Alarm inom en timme); Cl Länsstyrelsen ska snabbt se över planen för sambandet 1 länet mellan de olika organen i fred och krig; Cl Räddningstjänsten 1 de kommuner och polisen 1 de distrikt som nu inte har möjligheter att koppla sig till Länsstyrelsens huvud- dator ska kunna göra det; D Länsstyrelsen ska se till att det blir fler samverkansövningar i lä- net.
Kapitel
Utredningens bedömningar och förslag
4.1. Inledning
Sverige har varit relativt förskonat från stora kemikalieolyckor. Det har framgått av utredningens redogörelse i huvudbetänkandet. Ut- redningen visar i det sammanhanget också att det utomlands inträf— fat olyckor med kemikalier som fått mycket stora verkningar. Det är gott om kemiska industrier inom landet. Det går en jämn ström av transporter med farligt gods på bl.a. väg och järnväg. Vi lever av de skälen med hotet om en allvarlig kemikalieolycka — t.ex. vid trans- port av farligt gods.
Utredningen vill med scenariot om en ammoniakolycka i Uppsala visa vad som skulle kunna hända om en sådan olycka inträffade in— ne i en stadskärna och vilka problem som skulle kunna uppstå. Det som utredningen skildrar i scenariot är en tänkbar händelse. Tank- vagnarnas behållare är konstruerade för att tåla t.ex. ett fall till följd av kollision eller urspårning. Det kan emellertid slumpa sig att tan- ken vid en sådan olycka träffar en vass bergkant och av det skälet rämnar. En annan orsak till att tanken spricker kan vara att det efter en kollision börjar brinna intill vagnen.
Utredningen har för skildringen i scenariot gjort en rad antagan- den — bl.a. om hur lång tid de åtgärder tar som de olika organen genomför. Tidsförloppet påverkas av en rad olika faktorer. Det är svårt att bedöma effekterna av var och en. Åtgärderna inverkar också på varandra i en utsträckning som får konsekvenser för tidsschemat i dess helhet. Det är mycket möjligt att en del av åtgärderna i verklig- heten skulle ta längre tid — medan andra kanske skulle gå fortare. Det skulle kunna innebära att hela insatsen drog ut på tiden.
Utredningen vill framhålla att de olikheter i uppfattningar om hur lång tid olika åtgärder tar inte påverkar scenariot i stort och inte heller de bedömningar och förslag som följer i detta kapitel.
4.2. Förebyggande åtgärder 4.2.1 Föreskrifter för lastning och lossning
De frågor som framkommer i diskussionen sent första kvällen i sce- nariot vid räddningstjänstens genomgång av händelseförloppet är bl.a dessa: Hur kom det sig att tankvagnen gick iväg stumfylld och varför stoppades den inte på vägen? Varför flyttade vi inte tåget medan det ännu bara läckte ut en av ventilerna?
Det har hänt att järnvägstankvagnar lämnat kemiska fabriker med för mycket innehåll. Någon olycka har emellertid ännu inte inträf- fat. Skälet är att temperaturen utomhus vid dessa tillfällen inte varit så hög att gasen expanderat och tanken spruckit. Bara det förhållan- det att stumfyllda tankar gått i väg är emellertid ett hot. Utredningen utgår från att leverantörer och transportörer ser till att de har rutiner för lastning och lossning som gör att detta inte inträffar. Utform- ningen av anordningar och rutiner för in- och utlastning som företa- gen använder vid genomförandet av lastning eller lossning omfattas av de allmänna föreskrifter om tryckbärande anordningar och intern- kontroll som utarbetas av Arbetarskyddsstyrelsen. Tillsyn utövar Yrkesinspektionen. Föreskrifter för själva transporten ges ut av Rädd- ningsverket och tillsynen utövas av järnvägsinspektionen, Spräng- ämnesinspektionen och tullmyndigheterna.
Bestämmelser om hantering av tankvagnar finns i olika lagar eller andra författningar. Flera myndigheter kan vara berörda av det som händer i samband med en utlastning. Även om detta inte behöver vara ett skäl till att en överfull vagn lämnar en leverantör finns det skäl för tillsynsmyndigheterna att överväga om tillsynsverksamheten är tillräckligt samordnad. Myndigheterna har också anledning att överväga om några andra åtgärder behöver göras så att händelser av det slag utredningen skildrar i scenariot kan undvikas.
Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter (AFS 1986:28) för hantering av klor som bl.a. gäller in- och utlastning. Föreskrifterna innehåller bestämmelser som syftar till att förhindra stumfyllning. Några motsvarande regler finns inte för andra farliga ämnen.
Utredningen föreslår att föreskrifter av det slag som reglerar han— teringen av klor — bl.a. in- och utlastningen — ska utfärdas även för t.ex. ammoniak och svaveldioxid (som också transporteras i stora mängder på Väg och järnväg). Sådana föreskrifter skulle minska ris-
kerna för att tankbilar och tankvagnar lämnar utlastningsställen med för mycket last.
4.2.2. Vägvalsstyrning
Som utredningen framhållit är det som skildras i scenariot en typ av händelse som skulle kunna inträffa. Andra slag av olyckor med samma typ av konsekvenser kan också vara ett hot. Risken för omfattande verkningar beror bl.a. på inom vilka områden transporterna sker och vilka riskanalyser som har gjorts för dessa områden. Utredningen beskriver i sitt scenario en olycka med mycket stora verkningar. Det är angeläget att vi skyddar oss mot händelser även med betydligt mindre konsekvenser. De förebyggande åtgärderna måste avse olyckor längs hela skalan av verkningar.
Till de förebyggande åtgärderna hör att låta trafiken gå där sanno- likheten för att en olycka ska uppstå är minst. Valet av väg kan också göra att trafiken går på sträckor där olyckor gör minst skada. Det är möjligt att Vägvalet har större betydelse som en skadebegränsande än som en förebyggande åtgärd.
Sj har för utredningen uppgett att transporter med farligt gods från södra till norra Sverige i allmänhet går över Hallsberg och Krylbo. Sj undviker alltså de tätbefolkade områdena i Stockholms-området. Det händer emellertid undantagsvis att så inte sker. Om en transport är avsedd för en mottagare i huvudstadsområdet blir det naturligtvis nödvändigt att använda järnvägslinjen genom Stockholms län.
Vägvalsstyrning är benämningen på de åtgärder som vidtas för att transporter av farligt gods ska ske på särskilt angivna vägar. Syftet är att genom vägval styra dessa transporter till det säkraste alternati- vet. Vägvalsstyrning förekommer vid transport av farligt gods på väg. Påverkan sker genom att kommunen rekommenderar ett antal vägar för dessa transporter. En sådan Vägvalsstyrning bygger på fri- villighet. Länsstyrelsen har emellertid rätt att meddela lokala trafik- föreskrifter för transport av farligt gods. Denna form av Vägvals- styrning regleras genom en bestämmelse i vägtrafikkungörelsen (1972:603).
Utredningen anser att det bör övervägas om någon form av Vägvals- styrning ska införas även för järnvägstrafiken. järnvägsnätet erbju- der av naturliga skäl inte samma möjligheter att välja alternativ som vägnätet. I det här sammanhanget bör det därför övervägas om an— dra åtgärder i stället bör vidtas, t.ex. hastighetsbegränsningar eller trafikering endast under en del av dygnet på vissa sträckor.
Utredningen föreslår att Räddningsverket får i uppdrag att i sam- råd med berörda myndigheter och andra organ bedöma behovet att
styra valet av väg m.m. för transporterna på järnväg av farligt gods och att eventuellt lägga fram förslag till lämpliga åtgärder.
4.3. Skadebegränsande åtgärder 4.3.1 Ledning — information
En räddningsinsats av den stora omfattning som det är fråga om i scenariot kräver medverkan av en rad olika styrkor eller personal från framför allt räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvår- den. Kraven på ledning inom varje verksamhet och på koordinering av de olika organens åtgärder är mycket stora. Det finns ett regel— verk och en organisation för detta. Problemet är — det har givetvis också en positiv sida — att så omfattande händelser som utredningen ger exempel på i scenariot händer mycket sällan. De som ska svara för ledning får små eller inga praktiska erfarenheter. Det blir nöd- vändigt att genom utbildning och övning skapa den beredskap som fordras.
Räddningsverket har ett system för utbildning och övning av in- satser vid stora olyckor. En rad olika organ deltar både i insatserna och i förberedelserna. De samverkande organen har möjligheter att i det dagliga samarbetet utveckla rutiner och annat som behövs för att de ska kunna samverka effektivt vid stora insatser. Det arbete som företrädare för myndigheter och andra organ i Uppsala har lagt ned i samband med utformningen av händelseförloppet har väckt frågor som dessa företrädare i många fall diskuterat hur de skulle kunna lösa. Liknande diskussioner i andra sammanhang — med ut- redningens scenario som grund eller vid utformningen av ”egna” scenarion - kommer att kunna resultera i förbättringar som höjer beredskapen.
Åtgärderna som behövs är ofta av detaljerad karaktär. De måste få en lokal prägel — och alltså kunna anpassas till förutsättningarna hos de olika organen i skilda områden. Bland de åtgärder som före- trädare för myndigheterna i Uppsala tagit initiativ till i utformningen av scenariot vill utredningen särskilt peka på att Länsstyrelsen inrät- tar ett press- och informationscentrum. Det innebär i det skildrade händelseförloppet en stor avlastning för räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvården.
Behovet av information kommer i detta fall som vid alla omfat— tande olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner att vara mycket stort. Människor måste få veta vad som händer och få råd om vad de ska göra. Det kan i många fall stilla deras oro. Massmedierna vill skildra händelseförloppet. Det har givetvis ett stort nyhetsvärde även för människor som inte är berörda. Detta gör att
trycket på alla som deltar i räddningsinsatsen blir oehört stort. Det ställer till problem på många håll i verksamheten. Utredningen har både i analyser av andra scenarion och i huvudbetänkandet mer ut- förligt behandlat dessa frågor och redovisat förslag till åtgärder.
4.3.2. Flyttning av tankvagnen
Varför flyttade inte Sj tåget medan det ännu bara läckte ut en av ventilerna? Den frågan ställer företrädare för räddningstjänsten i scenariot under genomgången efter räddningstjänsten slut. Det finns inga regler eller rutiner för hantering av vagnar med farligt gods i situationer av det slag som utredningen beskriver. Lokförfaren vill i scenariot inte köra undan vagnen som läcker. Räddningsledaren kan visserligen genom bestämmelsen i räddningstjänstlagen om ingrepp i annans rätt beordra honom att flytta den. Problem uppstår om lokföraren bedömer att en flyttning är förenad med stora risker och inte vill verkställa åtgärden. Det hade i det fall utredningen skildrar varit mycket enklare om det i stället hade varit en vägtransport. Räddningstjänstens egen personal hade i den situationen kunnat flytta tankbilen. En bedömning måste enligt utredningens mening kunna ske med hänsyn till förhållandena som råder i den enskilda situatio- nen. Det är fullt klart att olyckan i scenariot inte hade fått så stora konsekvenser om delar av tåget hade hunnit köras ut på någon av slätterna norr eller söder om staden, innan tanken rämnade.
Utredningen föreslår att Sj får i uppdrag att i samråd med Rädd- ningsverket klargöra vilka åtgärder som kan vara lämpliga i olika situationer och att finna rutiner som är anpassade till de olika situa- tioner som kan uppstå. Övervägandena bör kunna grundas på stu- dier och analyser av ett antal typfall.
4.3.3. Polisens skyddsutrustning vid kemikalieolyckor
En fråga som scenariot slutligen aktualiserar är att polispersona- len inte har någon personlig skyddsutrustning som den kan använda vid ett utsläpp av kemikalier. Det finns i förråden inom varje polisdi- strikt ett antal skyddmasker med filter. De är avsedda som skydd vid tårgasinsatser men ska också kunna användas som ett skydd i flykt- situationer. Genomsnittligt för polisdistrikten räcker denna utrust— ning emellertid bara till högst 20 % av polispersonalen. En annan nackdel är att det tar tid att få fram dessa skydd. Båda faktorerna leder till att polisens personal själv är utsatt för mycket stora risker. Det begränsar naturligtvis också polisens möjligheter att agera vid en olycka.
Frågan om polispersonalens kemskyddsutrustning har varit före- mål för överväganden i olika sammanhang under årens lopp. I den senaste utredningen (RPS Redovisning 1992:2 POB, Polisens kem— skyddsutrustning) föreslår en projektgrupp att polisen för sina upp- gifter som samverkande organ i samhällets räddningstjänst ska ha en personlig kemskyddsutrustning som varje polisman medför vid uni- formerad tjänstgöring i mobila enheter. Utrustningen ska enligt för- slaget bestå av andningsskydd (helmask med filter), tvådelat regn- ställ, gummistövlar och gummihandskar. Rikspolisstyrelsen har fram- hållit att ankaffningen av utrustningen är en arbetsmiljöfråga som de lokala polismyndigheterna har att ta ställning till. Anskaffningen ska av det skälet finansieras med medel som de disponerar inom de s.k. länsramarna.
Förslaget har tagits emot väl av de allra flesta lokala polismyn- digheterna. En del av distrikten har i samverkan med Försvarsmak— ten beställt nya masker, medan andra av ekonomiska skäl avvaktat med att skaffa den föreslagna utrustningen. Rikspolisstyrelsen avser enligt uppgifter till Hot- och riskutredningen att under år 1995 ta ställning till projektgruppens rapport.
De brister i skyddet mot kemikalier som utredningen pekar på avser polisens verksamhet i fred. Skyddsmasker med filter till all polispersonal finns däremot i mobiliseringsförråd och är avsedda för verksamheten i krig. Den här utrustningen är av äldre typ men ska kunna användas både som ett s.k. flyktskydd — när polisperso- nal tar sig ut ur ett område med gas — och vid insatser som kräver polisens medverkan. Skyddsmaskerna har anskaffats av Försvarsmak- ten och får i princip inte användas vid insatser i fred.
Utredningen anser att polisen måste få resurser så att polis— personalen snabbt kan delta i insatser vid t.ex. kemikalieolyckor som kräver skyddsutrustning. Projektgruppens arbete visar att åtgärder av något slag behöver vidtas. Enligt utredningens mening finns det inga skäl att inte låta polisen i fred använda den utrustning som är avsedd för verksamheten i krig. Ett samutnyttjande av personal och utrustning förekommer inom många andra verksamheter. Erfaren— heten visar att en sådan meranvändning har flera fördelar.
Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten får i uppdrag att utforma regler som innebär att polispersonalen som personlig utrustning i fred kan använda den kemskyddsutrust- ning som är avsedd för verksamheten i krig. Det är möjligt att detta — som ett led i den fortlöpande moderniseringen - fordrar nyan- skaffningar. Dessa bör i så fall ske i samarbete mellan polisen och Försvarsmakten. Rikspolisstyrelsen bör i det här sammanhanget ta ställning till om användningen av utrustningen fordrar en särskild utbildning.
Statens offentliga utredningar 1995
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Pensionsrättigheter och bodelning. [8] Nya konsumentregler. [11]
Försvarsdepartementet
Muskövarvets framtid. [6] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utan el stannar Sverige. [20] Staden på vatten utan vatten. [21] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. [22] Brist på elektronikkomponenter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala. [24]
Socialdepartementet
Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17]
Finansdepartementet
Grön diesel — miljö— och hälsorisker. [3] långtidsutredningen 1995. [4]
Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. [12]
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7]
Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18]
Näringsdepartementet En renodlat näringsförbud. [1] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14]
Statens offentliga utredningar 1995
Kronologisk förteckning
. Ett renodlat näringsförbud. N. . Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A. . Grön diesel — miljö— och hälsorisker. Fi.
.Långtidsutredningen 1995. Fi.
. Vårdens svåra val.
Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S.
. Muskövarvets framtid. Fö.
Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. Pensionsrättigheter och bodelning. Ju.
9. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. lO. Översyn av skattebrottslagen. Fi. 11. Nya konsumentregler. Ju. 12. Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. Fi. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 14. Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 15. Könshandeln. S. 16. Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. 5. 17. Homosexuell prostitution. S. 18. Konst i offentlig miljö. Ku. 19. Ett säkrare samhälle. Fö. 20. Utan el stannar Sverige. Fö. 21. Staden på vatten utan vatten. Fö. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 23. Brist på elektronikkomponenter. Fö. 24. Gasmoln lamslår Uppsala. Fö.
MAWNH
rosex
.”!l. H
. ' | . .-_ ":l—_l 'L ..- . '. 'i'-€ .. vil "I II | ' :'w 'n' IF ' bi * I ." LLM HHF'I llH||I !!"1 "L.." ...i.1
. | '| ' . _ 11 *. Mr. » l . . ., . . - |_. till'-.lnårf. ' .c' !. .. ' "J” 1.1-'.'” 'I"? W.. ..
. . , i... J. - . — '_e' -_! * .H.”. "3.7-U.;
. . r . . ' . ' |. ! | . | !!. . r. _ " — . IJIFT. ”uj-12 . . n.. " , .r' '.. ! lr L ...-...!5 . r . - ."".' .' ” från:-"Pål, ' ul- . . . _”. . J.! -v. .! r. "|]: . | ”*I-ils _ |" ! .J-l . v I | | _ |.' . . a_i , .. hl __FILIWIPIJ '.| . . " :.. ";. J. & ..! ' . . : .- "ir—'. . ' ' 'i ._| hl "| ' .
I... !. ...;3_' .. . " .'r . . | J | ' " o — .E . I" .
