SOU 1993:89
Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande : [scenarion och överväganden om påfrestningar i det fredstida samhället] : delbetänkande
MASSFL Y K T TILL SVERIGE
AVASYL- OCH HJÄLPSÖKANDE
Scenarion och överväganden om påfrestningar i det fredstida samhället
MASSFL YK T TILL SVERIGE
AVASYL- OCH HJÄLPSÖKANDE
Scenarion och överväganden om påfrestningar i det fredstida samhället
nu Statens offentliga utredningar
ww 1993z89 &? Försvarsdepartementet
Massflykt till Sverige
av asyl- och hjälpsökande
Delbetänkande av Hot- och riskutredningen Stockholm 1993 _—
SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändniugar av SOU och Ds.
Bestållningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08—20 50 21 Telefon: 08-690 90 90
REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91—38-13445—4 Stockholm 1993 ISSN 0375-25OX
A_._._4... _ _._ ___
_ Till statsrådet och chefen för ! Försvarsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 21 december 1992 (Dir. 1993:4) che- fen för Försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället och vissa
frågor inom totalförsvarets civila del.
Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Försvarsdeparte- mentet den 12 februari 1993 som ledamöter landshövdingen Eric Krönmark, även ordförande, riksdagsledamöterna Åke Carnerö, Birgit Henriksson, Robert Jousma och Göthe Knutson, f.d. riksdagsledamo- ten Hans Lindblad, riksdagsledamoten Christer Skoog, f.d. riksdags- ledamoten Oswald Söderqvist samt riksdagsledamöterna Rune
Thorén, Karin Wegestål och Iréne Vestlund.
Till sakkunniga utsågs den 12 februari 1993 departementsrådet
Suzanne Frigren, departementsrådet Marie Hafström och kanslirådet Åke Sundin samt den 13 april 1993 departementssekreteraren Karin Lindgren. Som experter förordnades den 12 februari 1993 direktören Jane Cederqvist, överdirektören Gunnar Holmgren, byråchefen Björn Sandborgh och generallöjtnanten Gustaf Welin. Jane Cederqvist er- sattes den 26 april 1993 som expert i utredningen av sektionschefen
Birgitta Ågren.
Som sekreterare i utredningen förordnades den 12 februari 1993
avdelningschefen Sven Rune Frid. Kommittén har antagit namnet Hot- och riskutredningen.
Utredningen har i enlighet med sina direktiv valt ett antal scenarion som avser att beskriva påfrestningar och risker i det fredstida sami- hället. Arbetet med ett av dessa scenarion — en massflykt från de baltiska länderna och Ryssland till Sverige — är nu slutfört. Utredning- en skildrar i detta scenario tre händelseförlopp grundade på olika anta- ganden om antalet människor som kommer till Sverige för att begäira
asyl eller söka hjälp.
Utredningen vill framhålla att scenariot är ett exempel på händelser
i andra länder som skulle kunna utsätta det svenska samhället för stora påfrestningar. Utredningen gör inte någon bedömning av san- nolikheten för att länderna i scenariot ska drabbas av svårigheter i den omfattning som de tre händelseförloppen anger. De överväganden som har skett i samband med utredningsarbetet visar emellertid att
händelserna som orsakar massflykten inte är otänkbara. Utredningen
utesluter för övrigt inte att situationer med de konsekvenser som sce- nariot beskriver skulle kunna inträffa som en följd av händelser även
inom t.ex. andra delar av östra Europa.
Massflyktscenariots tre olika händelseförlopp redovisas i det delbetän- kande som utredningen nu lägger fram. Utredningen redogör också
i betänkandet för de problem som sannolikt skulle komma att uppstå och redovisar ett antal förslag till åtgärder som skulle göra det lättare för olika slag av myndigheter att utföra de uppgifter som fordras av dem i de situationer som uppstår. Som en inledning finns det i betän- kandet även en preliminär redogörelse för utredningens principiella syn på påfrestningar och risker i det fredstida samhället. Utredningen redovisar vidare de principer som varit vägledande när den valt äm- nesområden för sex andra scenarion och beskriver konturerna i dessa
scenarion.
Utredningen har för det här betänkandet inte gjort några mer ingåen- de överväganden om vilka allmänna begrepp och definitioner som det kan vara lämpligt att använda inom utredningens arbetsområde. Det fortsatta utredningsarbetet får visa hur en sammanhållen referensram omfattande begrepp som risker, påfrestningar, allvarliga olyckor och störningar bör utformas.
Arbetet med samtliga scenarion har skett och sker i förekommade fall i samverkan med företrädare för ett antal centrala statliga myndig- heter, länsstyrelser, landsting, kommuner, företag och organisationer
som skulle kunna komma att beröras av händelseförloppen.
Utredningen får härmed överlämna sitt delbetänkande Massflykt till
Sverige av asyl— och hjälpsökande. Betänkandet är enhälligt.
Stockholm den 22 september 1993
Eric Krönmark
l Åke Carnerö Birgit Henriksson Robert Jousma ,?
Göthe _Knutson Hans Lindblad Christer Skoog Oswald Söderqvist Rune Thorén Karin Wegestål
Iréne Vestlund
ISven Rune Frid
INNEHÅLL
Sammanfattning 9
Påfrestningar och risker i det fredstida samhället — en inledning 19
1.1 Nya hot — ökad säkerhet 19
1.2 Utredningens uppdrag 21 1.3 Utredningens syn på uppdraget 22 1.4 Vad är ett scenario? 27 1.5 Utredningens sju scenarion 28 1.6 Delbetänkandets disposition 34
Bakgrunden till händelseförloppen i massflykt- scenariot 35
2.1 Delscenario 1: Politisk förföljelse i de baltiska länderna 35 2.2 Delscenario 2: Politisk förföljelse i de baltiska länderna och svåra materiella umbäranden i bl.a. Ryssland 36 2.3 Delscenario 3: Svåra materiella umbäranden i bl.a. Ryssland 37
De svenska myndigheternas ansvar och uppgifter if/yktingverksamheten 39
3.1 Nuvarande regler och organisation för mottagande av asylsökande (i stora drag) 39 3.2 lnvandrarverkets förslag till planering av flykting- mottagandet i kommunerna 43 3.3 Förslag till åtgärder för mottagande av hjälpsökande 44
3.4 Övervakning och räddning till sjöss 47
3.5 Hälso- och sjukvård m.m. 51 3.6 Införsel av djur 56 3.7 Samhällets möjligheter att förfoga över personal och egendom 57 3.8 Åtgärder som olika myndigheter ska vidta —en översikt 58
Händelseförloppet efter ankomsten till Sverige 65
4.1 Allmänna förutsättningar för de tre scenarima 65 4.2 Rättsläget i de tre delscenariona 67 4.3 Händelseförloppet i delscenario 1 68 4.4 Händelseförloppet i delscenario 2 95 4.5 Händelseförloppet i delscenario 3 107 4.6 Placeringen av de asyl- och hjälpsökande i Jönköpings län 120
Problem inom olika skeden och funkticner 125
5.1 Ett system för analys av problemen 125 5.2 Kommentarer till problemen i matrisen 138
En effektivare beredskap — förslag till åtgärder 151
6.1 Inledning 151 6.2 Fördelning av ansvar och befogenheter mellan myndigheter 152 6.3 Planläggning och andra förberedelser för mottagande och inkvartering 166 6.4 Behovet att rättsligt reglera verksamheten 175 6.5 Olika sätt att rättsligt reglera beredskapen som utredningen föreslår 177
Bilaga Utredningens direktiv
SAMMA NFA TTN/N G
* Utredningens sju scenarion
Samhället är utsatt för en lång rad påfrestningar och risker. En del påfrestningar har den karaktären att det är fråga om långsamt fram- växande och långvariga skeenden. Andra påfrestningar inträffar plöts- ligt. Förloppet pågår i de flesta fallen bara en kort tid. Det kan vara fråga om enstaka eller upprepade händelser, som ofta redan från bör-
jan har en mycket dramatisk karaktär.
Utredningen ska enligt direktiven i ett antal scenarion beskriva dessa påfrestningar vid plötsligt inträffade händelser och belysa konsekven- serna för samhället. För valet av scenarion har utredningen fastställt ett antal principer. En grundläggande förutsättning för att en händelse enligt dessa principer ska omfattas av utredningens överväganden är att det blir nödvändigt att utnyttja resurser i det fredstida samhället
genom extraordinära åtgärder.
Utredningen utgår vidare i sina överväganden om principerna från att verkningarna fortplantar sig snabbt i samhället och breder ut sig över stora geografiska områden. Följderna är också kännbara under så lång tid att drabbade människor får stora problem eller att egendom och miljö skadas på ett kännbart sätt. Det behövs många olika slag av
skadeavhjälpande och skadebegränsande åtgärder från myndigheters, organisationers och enskildas sida. Genomförandet fordrar en hög
grad av samordning mellan aktörerna.
Utredningens arbete omfattar sju olika scenarion:
* En massflykt av asyl— och hjälpsökande från de baltiska länderna och Ryssland till Sverige;
* Ett långvarigt avbrott i elförsörjningen i en stor del av landet;
* Ett långvarigt avbrott i vattenförsörjningen inom Stockholms- omrädet;
* Ett stort nedfall av radioaktiva ämnen över ett viktigt jordbruks- område;
* Ett långvarigt avbrott i tillförseln av högteknologiska varor; * Stora översvämningar i Österdalälven och Västerdalälven; och
* Ett stort utsläpp av klorgas från ett fartyg i Göteborgs hamn.
Arbetet med samtliga scenarion har skett respektive sker i samarbete med kommuner, landsting, statliga myndigheter, företag och organi-
sationer som i verkligheten skulle ha blivit berörda av händelseförlop-
pen.
* Massf/yktscenariot i stora drag
Utredningen tecknar i tre delscenarion ett händelseförlopp som inne— bär att Sverige tar emot 50 000, 200 000 respektive 500 000 asyl- eller hjälpsökande från länder på andra sidan Östersjön. De flesta som
kommer i de båda delscenariona med mer än 50 000 asyl- eller hjälp— sökande har gått igenom svåra umbäranden med kyla och hunger. En stor del av dem är allvarligt sjuka. Det handlar i många fall om smitt-
samma sjukdomar.
Svårigheterna börjar i de tre händelseförloppen redan ute till sjöss. Många fartyg kommer oanmälda till svenska hamnar. Utredningen beskriver händelserna på land i Stockholm, Gävle och Oskarshamn. Det räcker inte med normala rutiner. Svårigheten är att snabbt få i gång en mottagningsorganisation hos de lokala myndigheterna — kommunen, landstinget och polisen — för registrering, hälsokontroll, utspisning och vila. De asyl- eller hjälpsökande måste sedan komma vidare till förläggningar på platser där de får möjligheter att återhämta sug.
* Ansvar och befogenheter i massflyktscenariot Till sjöss
En del uppgifter i övervakningen och kontrollen ute till sjöss är civila, andra har ett militärt innehåll. Utredningen anser att det är nödvändigt att effektivt samordna verksamheten hos de civila och militära myn-
digheter som svarar för övervakningen och kontrollen.
Riksdagen har under våren 1993 hemställt om att regeringen ska tillsätta en kommitté som överväger förutsättningarna för en närmare samordning av den statliga sjöverksamheten. De förslag som kan bli
resultatet av dessa överväganden kommer sannolikt att vara av bety-
delse för strävandena att vid en massflyktsituation åstadkomma en
effektiv övervakning och kontroll till sjöss.
Utredningen föreslår att den kommitté som kan komma att tillsättas med anledning av riksdagens hemställan ska få till uppgift att i sam- råd med Hot- och riskutredningen närmare överväga hur en samord- ning genom samråd eller Iedning bör ske i ett antal händelseförlopp
av de olika slag som skulle kunna inträffa.
På land
De asyl- eller hjälpsökande tas i utredningens delscenarion om hand när de kommer i land i ett antal hamnar utefter ost- och sydkusten. Statsmakterna bör precisera det ansvar och de befogenheter som de
lokala och regionala myndigheterna ska ha.
Utredningen föreslår att de lokala polismyndigheterna även i fortsätt- ningen ska göra den grundutredning — eller den enklare registrering som det i stället kan bli fråga om — och att sjukvårdshuvudmännen ska vara skyldiga att svara för den hälsokontroll som fordras och att
ge den akutvård som de för närvarande är skyldiga att göra.
Utredningen föreslår vidare att kommunerna ska svara för mottagande och inkvartering. Kommunerna ska enligt utredningens förslag ha an- svaret på Iokal nivå. Det innebär att en kommun beslutar i övergripan- de frågor som kan ha betydelse även för polisens och sjukvårdshu- vudmannens arbete — t.ex. var mottagningsorganisationen ska bedri-
va sitt arbete och hur de mottagna ska fördelas mellan olika anlägg-
ningar i kommunen.
Det behövs en regional organisation som kan jämna ut belastningen i inkvarteringsverksamheten mellan olika delar av landet. Utredning- en föreslår att länsstyrelsen ska svara för den ledning som behövs inom länet av verksamheten eller för den samordning genom samråd som det i en del fall kan räcka med. Det innebär att länsstyrelsen ska bedöma till vilka orter inom det egna länet som myndigheterna till sjöss om möjligt ska dirigera fartygen. Den viktigaste uppgiften blir
emellertid att fördela de mottagna mellan kommuner i länet.
En samordning kan behövas även mellan län. Utredningen föreslår en ordning som innebär att regeringen från fall till fall bedömer hur en samordning mellan län lämpligen ska ske och utser antingen en myn- dighet — t.ex. en civilbefälhavare eller en länsstyrelse — eller flera
myndigheter att regionalt leda verksamheten.
* Förberedelser för mottagande och
inkvartering
Det underlättar om de ansvariga myndigheterna och andra organ ge- nom planering och andra slag av åtgärder förbereder sig för att kunna ta emot asyl- eller hjälpsökande i den stora skala som det är fråga om i utredningens tre delscenarion.
Dirigering av fartygen
Invandrarverket ska enligt utredningens förslag utarbeta ett system för val av ankomstorter och för rapportering till de organ som svarar för övervakningen och kontrollen till sjöss. Arbetet bör ske i samarbe-
te med Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Kustbevakningen, Sjöfarts-
verket, Tullverket, försvarsmakten och företrädare för länsstyrelserna,
kommunerna och landstingen.
Registrering
Utredningen föreslår vidare att Invandrarverket i samarbete med Riks- polisstyrelsen och Socialstyrelsen utarbetar principer för registrering och förbereder rutiner för det praktiska genomförandet. Till den se- nare uppgiften hör att utforma en blankett för registreringen och en manual som kan utgöra underlag för en enklare utbildning av den per-
sonal som ska utföra registreringen.
Invandrarverket bör också få i uppdrag att förbereda ett system för överföring och sammanställning av uppgifter om enskilda individer från en myndighet till en annan — ofta också mellan olika nivåer i för- valtningen. Även detta arbete bör ske i samråd med de olika organ som kommer att delta i verksamheten och har synpunkter på behovet av uppgifter om de asyl- eller hjälpsökande, t.ex. Rikspolisstyrelsen
och företrädare för länsstyrelserna, kommunerna och landstingen.
Polisens resurser
Polisens arbetsuppgifter i massflyktscenariona kommer att vara mycket omfattande och arbetskrävande. Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen ytterligare ska överväga vilka principer som ska gälla för överföring av polispersonal från ett polisdistrikt till ett annat i scenarion av de slag som utredningen beskriver i det här betänkan-
det — och vid de slag av händelser som utredningen kommer att be-
handla i det fortsatta arbetet. Rikspolisstyelsen bör i det samman-
hanget också bedöma vilka typer av personal som polisen skulle kun- na ta i anspråk från bl.a. andra myndigheter och föreslå principer för
användningen av beredskapspoliser.
Mottagandet på ankomstorten
Många kommuner och flera länsstyrelser har under senare år genom en enkel planläggning och ledningsövningar förberett sig för att kunna
ta emot ett större antal asyl- eller hjälpsökande.
Utredningen föreslår att samtliga länsstyrelser får i uppdrag att i sam- arbete med kommunerna i länen förbereda mottagandet av asyl— eller hjälpsökande i större skala. Länsstyrelserna och kommunerna bör sär-
skilt överväga hur Iedningsfunktionen ska se ut.
En förutsättning för ett effektivt ledningsarbete är att information kan spridas inom varje myndighet och mellan de samverkande myndig-
heterna på ett effektivt sätt.
Information till allmänheten
De olika händelseförlopp som utredningen tecknat i de tre delscena- riona kräver en mycket omfattande information till allmänheten. Det är viktigt att informationen från olika myndigheter är samordnad och
samstämmig, så att myndigheterna inte lämnar "dubbla budskap".
Styrelsen för psykologiskt försvar bör tillsammans med företrädare för lnvandrarverket, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommunerna och landstingen utarbeta allmänna råd för informations-
verksamheten vid mottagande av asyl- och hjälpsökande i den stora
skala som utredningen beskriver i sina tre massflyktscenarion.
Hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvården är en trång sektor framför allt när många män- niskor i dålig kondition fysiskt och psykiskt som i delscenariona 2 och
3 kommer till Sverige.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen tillsammans med företrädare för sjukvårdshuvudmännen ska överväga metoder och principer för den hälsokontroll och hälso- och sjukvård som mottagande av flyk-
tingar i mycket stor skala skulle komma att fordra.
Det är viktigt för smittskyddsverksamheten att hälso- och sjukvården fortlöpande får uppgifter om vilka smittsamma sjukdomar som före-
kommer 1 de länder som de asyl- eller hjälpsökande har lämnat.
* Rättslig reg/ering
De förslag till åtgärder som utredningen redovisar i betänkandet ford- rar i flera fall en rättslig reglering i form av lag. Det handlar dels om att föreskriva vilka skyldigheter kommuner och landsting ska ha, dels om att ge statliga myndigheter samt kommuner och landsting möjlig- heter att om det behövs förfoga över personal och egendom. Över- direktör Per-Erik Nilsson, Statens invandrarverk, har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till lag om viste/seti/Istånd för skyddssö- kande utlänningar från konflikt- eller krisområden, som utredningen
behandlar i betänkandet.
Frågan om hur skyldigheterna för kommuner och landsting ska regle— ras och hur myndigheter av olika slag ska få möjligheter att förfoga över personal och egendom — vilken typ av lagstiftning som det är lämpligt att införa — har flera aspekter. Det gäller bl.a. att åstadkom- ma lösningar som är så allmängiltiga som möjligt. Bestämmelserna ska helst kunna användas inte bara vid mottagande av asyl- eller hjälpsökande i stor skala utan också vid andra slag av påfrestningar, t.ex. långvariga avbrott i el- eller vattenförsörjningen.
För utredningens räkning har utarbetats en promemoria med syn- punkter på den rättsliga reglering av åtgärder mot påfrestningar i det fredstida samhället av de olika slag som utredningen redovisar i be- tänkandet. Promemorian, som är underlag för en diskussion i betän- kandet, visar på de avvägningar som det är nödvändigt att göra med hänsyn till bl.a. regeringsformens föreskrifter om förhållandet mellan
enskilda och det allmänna.
Utredningen tar på detta stadium i sitt arbete inte ställning till vilken typ av lagstiftning som det kan vara lämpligt välja. Detta kommer att ske först när utredningen har gjort de överväganden som blir följden av övriga scenarion och utredningens bedömning på denna punkt kommer följaktligen att redovisas i ett annat sammanhang längre fram.
PÅ FRES TN/NGAR OCH
RISK ER / DET FREDS T/DA SAMHÄLLET
— EN INLEDNING
7. 7 Nya hot — ökad säkerhet
Samhällets utveckling under 1900-talet har präglats av de tekniska framstegen. Förändringarna i produktionen av varor och tjänster och i distributionen och administrationen har lett till en storskalighet, som ökat specialiseringen och komplexiteten i samhället. Nya metoder för produktion och annan hantering och kemiska ämnen med tidigare okända risker förändrar hela tiden hotbilden. De stora tekniska syste— men har efter hand blivit alltmer inflätade i varandra. Konsekvenserna av de allvarliga olyckor och andra påfrestningar som äger rum sprider
sig lätt från en verksamhet till en annan — och geografiskt inom stora områden.
Urbaniseringen är i en del avseenden en följd av storskaligheten — i andra avseenden har den lagt grunden. Tillväxten av de stora och medelstora tätorterna har en gång för alla brutit sönder många för
människorna viktiga sammanhang. Det har blivit svårare för var och
en att själv bedöma riskerna för det som kan hota liv och egendom. Till dessa sociala förändringar hör också allt det som har med män- niskors eget beteende att göra. Växande påfrestningar har för många människor inneburit att de utsatt sig själva och andra för större risker för olyckor och annat som orsakar skador. Ökningen av antalet an- ( lagda bränder anses i stor utsträckning ha sådana orsaker. Drogmiss- bruket leder till stora problem. Mer fritid är självfallet något positivt men ökar antalet olyckor och skador, om allt fler människor använder j
fritiden för spänningsfyllda och riskbetonade sysselsättningar.
Den utveckling som utredningen här i mycket grova drag beskriver har samtidigt ökat kraven på säkerheten. Den har tvingat fram ett bättre skydd mot olyckor, allvarliga störningar i samhällsfunktionerna och annat som orsakar skador. Utvecklingen av tekniken har gjort det
möjligt att förbättra detta skydd. Det gäller både de förebyggande åt- gärderna och den räddningstjänst, den sjukvård eller de andra åtgärder som behövs när en händelse trots det förebyggande arbetet har inträf-
fat. Människor har genom ökad allmän utbildning och en effektivare
information om vad var och en kan göra för att undvika risker blivit bättre anpassade till förhållandena i samhället än som tidigare var fal- let. Många har blivit medvetna om att människan är den svaga länken
och själv kan göra mycket för att minska skadorna.
Riskerna begränsas i allmänhet inte av sektoriella eller territoriella
gränser. De ökande internationella kontakterna är ett viktigt element i hotutvecklingen. Vi kan inte avskärma oss från risker som växer fram i andra länder. Samtidigt kan vi emellertid ha nytta av de erfa-
renheter som andra länder gör när de ökar säkerheten för människor-
na. Informationssystemen sprider snabbt uppgifter om de olyckor,
störningar i samhällsfunktionerna och annat som orsakar skador. Kun- skaperna om de förbättringar i skyddet som sker på andra håll ökar i många fall säkerheten även i Sverige. Genom en samverkan mellan myndigheter, företag och organisationer inom landet och internatio- nellt går det att göra mycket för att minska följderna av de händelser
som åstadkommer skador på människor och egendom eller i miljön.
7.2 _Utredningens uppdrag
Hot- och riskutredningen ska enligt sina direktiv (Dir. 1993:4) analy- sera påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt överväga om beredskapsåtgärderna är tillräckliga. Analysen ska avse risker och påfrestningar som härrör från såväl svenska som utländska förhållan— den. Utredningen bör beskriva ett antal scenarion och belysa konse- kvenserna för samhället. Mot bakgrund av att någon systematisk tvärsektoriell analys och bedömning hittills inte har gjorts bör utred- ningen därefter pröva om beredskapsåtgärderna på olika områden är tillräckligt samordnade och om erfarenheter från ett område kan ut-
nyttjas i större utsträckning på andra områden.
Störningar i en samhällsfunktion kan få konsekvenser på många om- råden, framhåller departementschefen i direktiven till utredningen. Exempel på sådana områden är elförsörjningen och telekommunika- tionerna. Även datorberoendet leder till ökad sårbarhet. Den storska- lighet som eftersträvas i produktion och distribution ökar riskerna för enstaka olyckor vid t.ex. tillverkning, lagring och transport av farliga ämnen. Sådana olyckor kan få allvarliga konsekvenser för människor
och miljö.
Mindre beroende av samhällsutvecklingen är följderna av de natur-
katastrofer som kan inträffa. Den ökade komplexiteten i samhället har
emellertid lett till att konsekvenserna även av sådana händelser kan
bli större och svårare att förutse än tidigare.
Riskerna är inte beroende av nationella, sektoriella och administrativa
gränser, heter det vidare i direktiven. Detta förhållande medför, till- sammans med samhällets ökade komplexitet, krav på en ökad sam- l verkan mellan statliga myndigheter, kommuner och näringsliv. Som
grund för att en samverkan äger rum och för att erforderliga åtgärder vidtas bör ligga olika slag av riskanalyser. En ledstjärna bör vara öka- de krav på att i de fall någon förorsakar risker skall denne också an— ; svara för att åtgärder mot dem vidtas. Detta liggeri linje med den på |
miljöskyddsområdet vedertagna s.k. Polluter Pays Princip/e, framhåller
departementschefen. i
Direktiven i dess helhet framgår av Bilaga till utredningens betänkan-
de.
1.3 Utredningens syn på uppdraget
Samhället är utsatt för en lång rad påfrestningar och risker. En del har den karaktären att det är fråga om långsamt framväxande och långva—
riga skeenden. Andra påfrestningar inträffar plötsligt. Förloppet pågår ofta bara en kort tid. Det kan vara fråga om enstaka eller upprepade händelser, som ofta redan från början har en mycket dramatisk karak-
tär. Verkningarna av de plötsligt inträffade händelserna kan givetvis
vara långvariga.
Långsamt framväxande skeenden
De långsamt framväxande skeendena kan bestå av —— eller resultera i
_ t.ex.
*
Stigande spänningar mellan olika grupper i samhället eller allmänna sociala spänningar;
Förändringar inormer eller grundläggande värderingar som strider mot vårt rättssystem eller vårt sätt att se på problemen;
Växande problem med missbruk av droger; Ökande brottslighet, särskilt bland ungdomar; Drastisk uppgång i antalet långvarigt arbets/ösa;
Ökande utbredning av epidemiska eller andra allvarliga sjukdomar; eller
Långsiktiga försämringar i den inre eller yttre miljön.
De långsamt framväxande skeendena kan vara tendenser som det tar tid att få kunskaper eller grepp om. De uppkommer på olika sätt och har ytligt sett olika karaktär. Det som sker bottnar emellertid i flera av exemplen i besvärliga sociala förhållanden och det kan av det skälet finnas ett samband mellan dem. Ett skeende kan vara orsak till ett an- nat. Om de långsamt framväxande skeendena får ett ordentligt fäste, kan det dröja länge innan motåtgärderna verkar effektivt.
De ekonomiska konsekvenserna av de långsamt framväxande skeen-
dena kan bli så stora att de påverkar den allmänna utvecklingen i
samhället. Det blir gärna fallet om kraven på åtgärder är stora och fordrar mycket omfattande resurser. Flera av problemen kan leda till konflikter mellan olika grupper i samhället. Särskilt allvarligt kan det bli om inflytelser utifrån eller något som inträffat i Sverige förändrar normer och grundläggande värderingar som strider mot vårt rätts-
system eller vårt sätt att se på problemen.
De långsamt framväxande skeendena innebär i allmänhet genomgri- pande förändringar i samhället. De riskerar därmed att radikalt på- verka förutsättningarna för många människors liv och välfärd. Dessa skeenden fal/er emellertid utanför ramen för de överväganden som ska göras när utredningen väljer scenarion. De svårigheter som det kan bli fråga om bör hanteras i andra sammanhang. Detta framgår
även av direktiven till utredningen.
Plötsligt in träffade händelser
De påfrestningar och risker som utredningen ska behandla kan sägas omfatta eller orsakas av händelser som inträffar plötsligt. Det kan, som utredningen redan framhållit, vara en eller flera enstaka händelser — stora olyckor eller allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Händelserna som det är fråga om ska kunna beröra eller få konse- kvenser för alla slag av verksamheter som myndigheter, organisa- tioner, företag eller enskilda personer bedriver. De ska kunna drabba
alla slag av näringar eller infrastrukturen.
Utredningen har inlett valet av scenarion med att fastställa ett antal
principer — ett galler —- som utredningen kan använda när den väljer
ämnesområden för dessa scenarion. En grundläggande förutsättning
för att en händelse enligt detta galler ska omfattas av utredningens
överväganden är att det blir nödvändigt att utnyttja resurser i det
fredstida samhället genom extraordinära åtgärder.
Ytterst kan även en plötsligt inträffad händelse vara orsakad av ett långsamt framväxande skeende. Det kan också inträffa att ett lång- samt framväxande skeende plötsligt ändrar karakär. En allvarlig epi- demisk sjukdom — för att ta ett av exemplen på sådana skeenden — kan börja breda ut sig betydligt snabbare än tidigare. Risken finns vidare att en epidemi för några slag av sjukdomar med en gång utvecklar sig så att den från början kan rubriceras som en plötsligt inträffad händelse. Konsekvenserna skulle bli särskilt allvarliga om huvudelen av personalen inom hälso- och sjukvården i ett område
skulle komma att drabbas av smittan.
Utredningen har i sina överväganden slagit fast att händelserna som ska kunna omfattas av arbetet med scenariona bör vara orsakade av
omedelbara omständigheter som t.ex.
*
Skeenden inaturen, bl.a. kyla, vind, nederbörd och skred; Fel i teknisk utrustning eller i hanteringen av den;
Fel i tekniska och administrativa system eller i hanteringen av dem; och
Såkerhetspo/itiska kriser som direkt eller indirekt berör Sverige eller sabotage mot verksamheten.
Utredningen har vid valet av ämnesområden också utgått från verk- ningarna av händelserna. Det är enligt utredningens mening naturligt att i det här sammanhanget knyta an till de tre begrepp som rädd-
ningstjänstlagen (1986:1 102) använder. De händelser som bör ingå i scenariona ska med andra ord kunna vara sådana som leder till skador
på människor eller egendom eller i miljön.
Följderna för människor innebär att skador på många — även dödsfall
— inträffar genom händelsen eller att faran för liv och hälsa på kort eller lång sikt hos många människor är stor. Det kan emellertid räcka med att händelsen skapar en stor om både hos människor som är ; direkt berörda och hos andra eller att verkningarna för många män-
niskors välfärd och bekvämlighet är kännbara.
Konsekvenserna i fråga om egendom kan vara stora ekonomiska för- luster genom avbrott eller åtgärder som syftar till återställning. Även när det enbart är fråga om risker för sådana ekonomiska förluster kan 11 det finnas skäl att i ett scenario beskriva händelsen. Det kan i båda 1 fallen vara både samhällsekonomiska verkningar och konsekvenser för ! enskilda människors ekonomi. Om det är risk för miljön att skadas,
bör effekterna för människor, djur eller växter inom stora områden 1
vara betydande för att händelsen ska omfattas av utredningens över-
väganden. ,
Utredningen har slutligen i sina överväganden om principernna för i valet av scenarion utgått från att verkningarna fortplantar sig snabbt 4 i samhället och breder ut sig över stora geografiska områden. Verk- ningarna är också kännbara under så lång tid att drabbade människor får stora problem eller att egendom och miljö skadas på ett kännbart sätt. Förebyggande åtgärder skulle ha kunnat förhindra händelsen eller minskat skadorna. Det behövs många olika slag av skadeavhjälpande
och skadebegränsande åtgärder från myndigheters, organisationers
och enskildas sida. De personella och materiella resurserna är i all- mänhet begränsade. Genomförandet fordrar en hög grad av samord-
ning mellan aktörerna.
7.4 Vad är ett scenario?
Ett scenario ska enligt utredningens uppfattning vara ett exempel på ett skeende. Det ska skildra ett av många händelseförlopp som be- döms kunna inträffa. Utredningen vill framhålla att beskrivningen av bakgrunden och orsakerna till händelserna i ett scenario inte behöver vara grundad på någon bedömning av vad som sannolikt kommer att hända. Det är inte heller något slags prognos för utvecklingen inom scenariots område.
Utredningen vill med sina scenarion framför allt att visa hur olika organ i samhället — myndigheter, organisationer och företag — kan tänkas handla med de rättsliga förhållanden och andra förutsättningar som föreligger. Utredningen beskriver ett antal händelser som får mycket svåra konsekvenser för de flesta berörda. Handlingen resulte- rar i påfrestningar som i de flesta scenariona ligger nära gränsen för vad samhället genom olika åtgärder sannolikt skulle kunna klara utan
att det uppstår en total kollaps.
Utredningen har i syfte att kunna illustrera belastningar och resursbe- hov bedömt det angeläget att i sina beskrivningar kvantifiera förlop- pen som de olika aktörerna deltar i. De siffror som ingår i redogörel- serna är godtyckligt valda. Utredningen vill understryka att även andra kvantiteter som beskriver verksamhetens omfattning och inriktning skulle ha fyllt en funktion i scenariona.
När utredningen i detta delbetänkande om massflykt tecknar tre hän- delseförlopp grundade på olika antaganden om hur många människor som kommer till Sverige för att begära asyl eller söka hjälp är syftet att visa hur svårigheterna i den verksamhet som aktörerna bedriver växer med omfattningen av händelserna. Det säger sig självt att de förslag till åtgärder som övervägandena om scenariona resulterar i kommer att kunna bli till nytta även för händelseförlopp med lindriga-
re följder än dem som utredningen skildrar.
7. 5 Utredningens sju scenarion
Utredningen har med tillämpning av de redovisade principerna valt sju olika scenarion för att illustrera de påfrestningar och risker som kan
förekomma i det fredstida samhället och som det ankommer på utred-
ningen att behandla.
Massflyktscenariot
Det första scenariot omfattar
* En massflykt av asyl- och hjälpsökande från de baltiska länderna och Ryssland till Sverige.
Beskrivningen och bedömningarna omfattar tre olika nivåer räknat ef- ter antalet flyktingar som svenska myndigheter får till uppgift att ta hand om. Beskrivningen av de tänkta händelseförloppen, analysen av problemen och förslagen till åtgärder som utredningen anser att sam- hället behöver förbereda för att klara påfrestningarna redovisas i det
delbetänkande som utredningen här lägger fram.
Utredningen vill framhålla att själva bakgrunden till inströmningen av
asyl- och hjälpsökande i den stora skala som det är fråga om är ett
exempel på vad som skulle kunna inträffa. Ett förlopp av liknande slag — med en mycket stor tillströmning av utlänningar — skulle som utred- ningen framhållit kunna uppstå även som följd av händelser inom and-
ra Iänder i östra Europa.
Underlag för utredningens massflyktscenario har utarbetats i en ar- betsgrupp som bestått av avdelningsdirektör Alf Ax/id, Länsstyrelsen i Stockholms län, kriminalkommissarie Bruno Färeby, Rikspolisstyrel- sen, säkerhetschef Nils Hied/and, Gävle kommun, avdelningsdirektör Staffan Gustafson och sektionschef Stefan Kungsmark, Statens in- vandrarverk samt förvaltningschef Ted Lindquist, Oskarshamns kom- mun. Underlag och synpunkter har på utredningens begäran också lämnats av företrädare för Socialstyrelsen, Överbefälhavaren, Kustbe- vakningen, Länsstyrelsen iJönköpings län, Stockholms läns landsting, andra regionala och lokala myndigheter samt av f.d. länsläkaren Carl- Fredrik de Ron och f.d kanslichefen Alex Rydén.
Utredningen har vidare i arbetet med massflyktscenariot använt un- derlag som har redovisats i Projekt Krishantering under ledning av amiral Bror Stefenson. Företrädare för utredningen har deltagit i flera av de överläggningar som ledningen för Projekt Krishantering under våren 1993 har haft med företrädare för statliga myndigheter, kom-
muner och landsting som lämnat synpunkter till projektet.
De övriga sex scenariona
Arbetet med de övriga sex scenariona pågår inom arbetsgrupper med
företrädare för utredningens sekretariat och olika myndigheter och
andra organ som är berörda. Utredningen beskriver i fortsättningen av detta avsnitt innehållet i stora drag i dessa scenarion. Som utredning- en har framhållit är strävan att i scenariona skildra händelseförlopp som ligger nära gränsen för vad samhället på ett tillfredsställande sätt skulle kunna klara av. Utredningen avser att i flera av dessa scenarion bedöma vilka konsekvenserna skulle bli om en händelse av motsva-
rande slag inträffade även ikrig.
* Ett långvarigt avbrott i elförsörjningen i en stor del av landet
Beskrivningen och analysen omfattar två olika delscenarion: I det ena fallet drabbar en mycket kraftig storm, stark kyla och en omfattande
isbildning så gott som hela distributionsnätet i västra Sverige. Försörj- ningen med elenergi slås ut i ett område som omfattar i huvudsak Gö- teborgs och Bohus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län. Ett stort antal känsliga knutpunkter i eldistributionen skadas mycket allvarligt
och det dröjer flera veckor innan hela området har fått tillbaka försörj- ningen. Utredningen avser att mer detaljerat beskriva konsekvenserna för befolkningen i Göteborgsområdet, för industrin i Stenungsund och
för jordbruket på en del av Västgötaslätten.
I det andra delscenariot uppstår omfattande skador på högspännings- nätet till följd av sabotage som en internationell terroristgrupp genom— för i Sverige. Skadorna hindrar överföringen av el från norra till södra Sverige. Området söder om Dalälven drabbas under veckor av åter- kommande längre eller kortare avbrott i elförsörjningen. De mer detal— jerade beskrivningarna kommer att omfatta förbrukare i Göteborg och
Stenungsund, på en del av Västgötaslätten och i Norrtälje och Hel-
singborg.
Båda delscenariona syftar till att visa på de problem som olika slag av elförbrukare ställs inför när de inte får någon elenergi, vilka beslut
myndigheterna måste fatta för att minska verkningarna och vilka svå- righeter kraftproducenterna har att återställa kapaciteten i ett distribu—
tionsnät som råkat ut för mycket omfattande skador.
Arbetet sker i samverkan med företrädare för bl.a. Kraftsam Elbered— skap, AB Svenska Kraftnät, länsstyrelserna, kommunerna, industrin och jordbruket.
* Ett långvarigt avbrott i vattenförsöriningen inom Stockholms-
området
Utredningen avser att skildra följderna vid ett avbrott i försörjningen med färskvatten till hushåll, industrier, sjukhus, skolor och andra vik- tiga grupper av förbrukare i Stockholm och några förortskommuner. Det går tidvis genom omkopplingar inom regionen att tillgodose en del av de väsentligaste behoven. Osäkerheten om det ska komma något vatten i ledningarna är emellertid hela tiden mycket stor. Rykten om
att det vatten som går att få är uppblandat med avloppsvatten gör
emellertid att förbrukarna tvekar om de ska använda vattnet.
Scenariot syftar till att visa hur de lokala myndigheterna hanterar problemen — hur de ordnar en reservförsörjning och en provtagning i stor skala och vilka åtgärder som det är nödvändigt att vidta för att
motverka den ryktesspridning som förekommer genom bl.a. massme- dierna.
Arbetet sker i samverkan med företrädare för bl.a. Statens livsme-
delsverk, AB Stockholm Vatten och Kommunalförbundet Norrvatten.
* Ett stort nedfall av radioaktiva ämnen över ett viktigt jordbruks- område
Utredningen avser att inrikta scenariot på de problem för livsmedels- försörjningen i landet som sannolikt skulle bli följden vid ett stort ned- fall av radioaktiva ämnen över Skåne. Beskrivningen av förloppet och bedömningen av problemen kommer att belysa svårigheterna för jord- brukarna, livsmedelsindustrin, handeln och konsumenterna — på både kort och lång sikt. Utredningen kommer bl.a. att överväga vilka sane- ringsåtgärder som fordras och hur händelsen påverkar villkoren för
jordbruket och livsmedelsföretagen under lång tid efter nedfallet.
Arbetet kommer att ske i samverkan med företrädare för bl.a. Statens strålskyddsinstitut, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk,
Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommunerna, jordbruket, livsmedels-
industrin och handeln.
* Ett långvarigt avbrott i tillförseln av högteknologiska varor
Scenariot ska visa hur ett långvarigt avbrott i importen av viktiga komponenter som ingår i ADB-användarnas utrustning påverkar
hanteringen av bl.a. betalnings- och socialförsäkringssystemen.
Arbetet kommer att ske i samverkan med företrädare för bl.a. ÖCB, importörer och producenter av datorutrustning och några användare
av stora ADB-system.
* Stora översvämningar i Österdalälven och Västerdalälven
Scenariot ska skildra konsekvenserna av en långvarig och mycket
kraftig vårflod i Österdalälvens och Västerdalälvens vattensystem. Översvämningarna orsakar stora skador på bostäder, industrier, jordbruk och infrastruktur i sammanlagt ett tiotal kommuner inom tre län. En lång rad myndigheter på central, regional och lokal nivå kom- mer i scenariot att gripa in för att i den akuta fasen rädda människor, egendom och miljö. Det kommer också att framgå vilka åtgärder som myndigheter, fastighetsägare senare måste vidta för att sanera och så långt möjligt återställa anläggningar och annat som har förstörts av
vattenmassorna .
Arbetet sker i samverkan med företrädare för bl.a. länsstyrelserna i Uppsala, Kopparbergs och Gävleborgs län, ett antal kommuner i de
berörda länen och Vägverket.
* Ett stort utsläpp av klorgas från ett fartyg i Göteborgs hamn
Den utströmmande klorgasen när i scenariot mycket snabbt stora delar av innerstaden i Göteborg och drabbar framför allt de människor som befinner sig ute på gator och torg. Beskrivningen av händelse- förloppet kommer att skildra svårigheterna att varna dessa och de problem hälso— och sjukvården möter när den akut ska ta hand om alla som inte hinner sätta sig i säkerhet. Redogörelsen syftar också till att illustrera den oro som händelsen kan skapa hos människor på andra orter där det förekommer transporter eller annan hantering av
stora mängder klor och andra skadliga ämnen.
Arbetet sker i samverkan med företrädare för Länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län, Kustbevakningen, Göteborgs Hamn AB, Stena Line AB samt räddningstjänsten och hälso- och sjukvården.
7. 6 Delbetänkandets disposition
Utredningen beskriver i den återstående delen av betänkandet det massflyktscenario som utredningen har utarbetat och redogör för de överväganden som har skett inom ramen för detta arbete. Kapitel 2 innehåller en kort beskrivning av de händelser i de asyl- och hjälp- sökandes hemländer som fått dem att ge sig av till bl.a. Sverige. Ka- pitel 3 beskriver översiktligt det ansvar och de uppgifter som svenska myndigheter har enligt den nu gällande bestämmelserna för flykting- mottagandet. Utredningen redogör i det sammanhanget också för det förslag till lag om viste/seti/lstånd för skyddssökande utlänningar från
konflikt- eller krisområden som överdirektör Per-Erik Nilsson, Statens
invandrarverk, har utarbetat.
Händelseförloppet i Sverige sedan de asyl- eller hjälpsökande har kom— mit till framför allt ett antal svenska hamnar skildras i kapitel 4. En sammanfattande beskrivning av problemen som de svenska myndig- heterna sannolikt skulle komma att stå inför följer i kapitel 5, medan kapitel 6 innehåller de förslag till åtgärder som skulle göra det möjligt för samhället att klara de mycket stora påfrestningar som de tre hän—
delseförloppen skulle leda till.
__..__ ___—ur...». - , _ _.
2. BA KGRUNDEN TILL HÄNDEL SEFÖRL OPPEN / MA SSFL YKTSCENAR/O T
Detta är några exempel på händelser i andra länder som skulle kunna orsaka de förlopp i Sverige som scenariot beskriver. Utredningen har redan framhållit att den inte gör någon bedömning av sannolikheten för de händelser utomlands som utlöser skeendet i Sverige. Det som inträffar skulle för övrigt kunna uppstå som en följd av händelser även i andra länder.
2.7. Delscenario 7: Politisk för- följelse i de baltiska länderna
Nya makthavare har tagit över i Ryssland. Efter en tids aggressiv ut- rikespolitik går den ryska armén in i de baltiska staterna. Ockupanter- na tar hand om regerings- och förvaltningsverksamheten. Omfattande utrensningar börjar bland politiker och tjänstemän som deltagit i frigö- relseprocessen några år tidigare. Det politiska systemet krossas.
Ett stort antal balter ger sig i väg till Finland, Polen och Sverige — i många fall med sina familjer. Ockupanterna har till en början varken intresse eller tillräckligt med resurser för att hindra dem. Redan efter ett par dagar blir det emellertid svårare för dem som vill ge sig av från landet att göra det. Strax utanför Ölands norra udde — långt inne på
svenskt vatten — försöker två ryska örlogsfartyg uppbringa ett last-
fartyg som lämnat Riga med omkring 2 000 asylsökande ombord. Befälhavarna på örlogsfartygen vill få lastfartygets kapten att vända tillbaka med sina passagerare. De ryska örlogsfartygen avvisas av svenska ytattackfartyg. Lastfartyget fortsätter mot den svenska kus-
ten.
En stor del av de balter som kommer till Finland och Polen tar sig vi- dare till Sverige. Andra kommer i båtar och fartyg av olika slag direkt till Sverige från de baltiska länderna och från delar av Ryssland. Det anländer under en vecka i mitten av februari totalt omkring 50 000
människor till svenska hamnar. Det kommer dessutom några hundra
asylsökande med flyg.
2.2. Delscenario 2: Politisk för- följelse i de baltiska länderna och svåra materiel/a umbäran— den i b/.a. Ryssland
Händelseförloppet är till en början detsamma som i delscenario 1 . Det inre av Ryssland, Ukraina och Vitryssland plågas sedan början av de- cember av en långvarig, mycket sträng kyla och stor brist på livsme- del. Vatten- och avloppssystemet i flera stora ryska städer fryser sön- der. Det blir svårt att bemästra de hygieniska problemen. Smittosam- ma sjukdomar sprider sig. Energiförsörjningen sviktar och samhälls- apparaten håller på att kollapsa. Många sjuka dukar under, särskilt
bland de äldre och bland barnen.
Flera länder — till dessa hör Sverige — hjälper till med mat och medi-
cin i de drabbade områdena. Problemen är emellertid stora. Den starka
kylan inne på kontinenten försvårar arbetet. Det går inte att nå alla som behöver hjälp för att överleva. Ett stort antal människor tar sig via Finland och Polen till Sverige. Andra kommer i båtar och fartyg av olika Slag direkt till Sverige från de baltiska länderna och från delar av Ryssland. Många hjälpsökande anländer också landvägen via Torne-
dalen till vårt land och några kommer med flyg.
Sverige tar under ca fyra månader emot omkring 50 000 människor som söker en fristad undan politisk förföljelse och i runt tal 150 000 personer som behöver hjälp för att kunna överleva. Förutsättningen är
att de hjälpsökande längre fram återvänder till sina hemländer.
2.3. Delscenario 3: Svåra umbäranden i bl.a. Ryssland
Efter en lång period av mycket sträng kyla och stor brist på livsmedel och energi börjar människor i det inre av Ryssland, Vitryssland och Ukraina i mitten av april att söka sig västerut till Finland, Polen, Sve- rige och de baltiska länderna. Samtidigt sprider sig ryktet att en all- varlig olycka har inträffat i ett kärnkraftverk utanför Moskva och att stora mängder radioaktiva ämnen strömmar ut. Många av dem som kommer till Finland, Polen och de baltiska länderna vill komma vidare
till bl. a. Sverige.
Vi tar under sex månader emot ca 500 000 människor som söker hjälp för att överleva. Förutsättningen är även i detta scenario att
dessa längre fram återvänder till sina hemländer.
DE SVENSKA M YND/G- HETERNAS ANSVAR OCH UPPGIFTER / FL YKT/NG— VERK SA MHE TEN
3.7. Nuvarande regler och organisation för mottagande av asylsökande li stora drag)
Författningar
Samhällets åtgärder för utlänningars vistelse och arbete i Sverige
m.m. regleras huvudsakligen genom
* Utlänningslagen (1989:529); och * Utlänningsförordningen (1989:547).
i krig och vid krigsfara — eller under utomordentliga förhållanden orsa- kade av krig som Sverige har befunnit sig i — får regeringen meddela föreskrifter om utlänningars inresa och vistelse i landet, rätt till arbe—
te, avvisning eller omhändertagande i en anstalt eller förläggning.
Genom förfogande/egen (1978z262) har riksdagen bemyndigat rege- ringen att i händelse av bl.a. krig eller krigsfara ta i anspråk den egen-
dom eller de tjänster som behövs för att tillgodose totalförsvarets
eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov, om inte dessa behov utan
olägenhet kan tillgodoses på annat sätt.
Begreppet asyl
Medborgare i de nordiska länderna har enligt utlänningslagen rätt att bosätta sig i Sverige och att arbeta här utan särskilt tillstånd. Sam- ma sak kommer i huvudsak att gälla EES-medborgare. För andra ut- länningar fordras uppehålls- och arbetstillstånd, som dessa ska söka före inresan. Regeln att ansökan ska ske innan de kommer till Sverige gäller inte dem som söker asyl. Med asyl menas i det här samman-
hanget rätt att vistas här i landet, dvs att få uppehållstillstånd.
Möjligheterna att få uppehållstillstånd är begränsade till i princip
nära anhöriga, personer som har rätt till asyl enligt 7957 års Geneve- konvention och personer som har starka humanitära skäl att få stan- na. Utlänningar som kommer hit kan få asyl på grund av förföljelse i sitt hemland. Asyl kan också beviljas krigsvägrare och den som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande skäl för
detta.
En del asylsökandena kommer till Sverige på egen hand och begär
asyl vid inresan i Sverige. De flesta söker emellertid asyl efter att ha
varit här en tid.
Polisen gör en s.k. grundutredning om den utlänning som har sökt asyl. Grundutredningen kan vara ett underlag för ett beslut om av-
visning med omedelbar verkställighet. Fortsatt utredning — en s.k.
__**W.W_W_LW_M.L_. ___—-- ___—___m______>_. .
asylutredning — sker i övriga fall inom lnvandrarverket, som med asyl-
utredningen som grund avgör om sökanden ska få ett permanent
uppehållstillstånd (PUT) eller avvisas. Det förekommer i undantagsfall
att asylsökande beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT).
Den som inte får ett uppehållstillstånd har möjligheter att överklaga beslutet till Utlänningsnämnden. De flesta asylsökandena överklagar
när tillstånd inte beviljas i första instans.
ln vandrarverkets mottagningsorganisation
För hanteringen av mottagandet finns det fyra regioner. Varje region har ett regionkontor, en s.k. utredningssluss och ett antal förläggning- ar. Arbetet med asylutredningarna sker vid utredningsslussarna — i Malmö, Mölndal, Flen och Upplands-Väsby — eller vid de slussannex som också ingår i organisationen. Förläggningskapaciteten är anpas- sad till bl.a. utredningskapaciteten i regionerna. De flesta asylsökande placeras efter att asylutredningen är genomförd på någon av verkets
förläggningar och väntar där på att ärendet ska avgöras.
Beslut i de enskilda asylärendena fattas inom asy/byrån vid någon av
utredningsslussarna.
Regionkontoren tecknar överenskommelser med kommunerna om mottagande av flyktingar som har fått uppehållstillstånd. Varje över- enskommelse anger hur många personer kommunen åtar sig att ta emot under den tid överenskommelsen gäller. Nästan alla Sveriges kommuner deltar i detta samarbete.
lnvandrarverkets ordinarie organisation för tillståndsprövning och in- kvartering på slussar eller i förläggningar är dimensionerad för att ta emot ca 30 000 asylsökande per år. Invandrarverket räknade för några år sedan med att tillfälligt kunna förstärka organisationen så att verket skulle kunna ta emot 40 000—50 000 sökande. Smärtgrän- sen anågs ligga vid mellan 50 000 och 55 000 personer varje år.
Utvecklingen under år 1993 har emellertid visat att det gått att ta emot 80 000 personer. Med det läge som just nu råder på bostads- och hotellmarknaderna anser Invandrarverket att 100 000 asylsökan- de under ett är "sannolikt inte skulle få organisationen att bryta
samman".
Ekonomisk hjälp
Under vistelsen på en sluss eller en förläggning har den asylsökande rätt till bistånd enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. Den asylsökande behöver emellertid efter asylutredningen inte vistas på förläggningen. Rätt till bistånd har i sådana fall endast den som vistas i en kommun där han eller hon har nära anhöriga eller som
har andra synnerliga skäl.
För den som har fått uppehållstillstånd och placeras i en kommun till- lämpas socialtjänst/agen (1980:620) och ekonomisk hjälp utgår enligt
kommunens socialbidragsnorm.
Kommunen får ersättning av staten för sina kostnader enligt förord— ningen (1990:927) om stat/ig ersättning för flyktingmottagande m.m. 1
Ersättning lämnas till kommun som har tagit emot flyktingar eller vissa andra utlänningar för bosättning. Det kan vara fråga om utlän- ningar som har överförts till Sverige med stöd av ett särskilt rege- ringsbeslut — s.k. kvotflyktingar — eller utlänningar som har fått uppe—
hållstillstånd enligt utlänningslagen.
3.2. In vandrarverkets förslag till planering av flyktingmottagan- det i kommunerna
Invandrarverket utarbetade under år 1992 ett förslag till planering av flyktingmottagandet vid ett särskilt stort antal asyl- eller hjälpsökan- de. Enligt förslaget bör samtliga kommuner förbereda sig för att under minst sex månader kunna ta mot asyl- eller hjälpsökande i en omfatt- ning som motsvarar 5 % av kommunens folkmängd. För t.ex. Stock-
holms stad skulle det innebära ungefär 35 000 asyl- eller hjälpsökan- de och för Gävle kommun omkring 4 000.
Planeringen bör enligt lnvandrarverkets förslag utgå från de bestäm- melser som för närvarande gäller. Förslaget innehåller i övrigt följande punkter:
Planeringen bör inriktas mot i huvudsak kpllektivt mottagande; Mottagandet bör täcka de primära bahpvan;
Registrering bör ske av de mottagna; * Verksamheten ska kunna pågå under minst sex månader; Resurser bör planeras för eventuell transport till annan kommun.
3.3. Förslag till åtgärder för mottagande av hjälpsökande
Förslag till lag om vistelsetillstånd
En stor del av de utlänningar som under de senaste har kommit till Sverige och söker asyl är inte politiskt eller religiöst förföljda men behöver hjälp med mat, boende och sjukvård för att kunna överleva. Det kan vara stridshandlingar eller den allmänna situationen i landet som fått dem att ta sig hit. De uppfyller inte kraven i utlänningslagen för att få asyl. Sådana hjälpsökande bör — om de får stanna här — kunna återvända när situationen återgått till det normala eller med
tillräcklig säkerhet antas kunna göra det.
För att fylla det rättsliga tomrum som råder mellan bestämmelserna som myndigheterna tillämpar i det normala fredstillståndet och de regler som gäller i bl.a. krig eller krigsfara har överdirektör Per-Erik Nilsson, Statens invandrarverk, på regeringens uppdrag utarbetat ett
förslag till
* Lag om vistelsetillstånd för skyddssökande utlänningar från konflikt eller krisområden.
Förslaget syftar till en självständig reglering i lag av möjligheterna att ta emot människor som lämnar ett land eller ett område i krig eller kris och gör det på grund av kriget eller krisen. Det är enligt utredningsmannens förslag regeringens sak att avgöra om situatio-
nen är sådan att lagen ska tillämpas.
Avsikten är att göra handläggningen så enkel som möjligt. De kon-
.-.-_uåw-L .. ..,.
__ _ - ___—"q....—
troller som måste ske ska göras i anslutning till inresan. Det handlar enligt förslaget om en registrering och inte om någon utredning i de enskilda fallen. Den som kan misstänkas vara här på falska premisser
eller av andra skäl inte är önskvärd ska emellertid kunna avvisas.
En person som kommer hit som en s.k. hjälpsökande enligt förslaget till lag om vistelsetillstånd ska senare kunna begära asyl och få sin
ansökan prövad enligt utlänningslagen.
Förslag till mottagningsorganisation
invandrarverket har ansvaret för tillämpningen av utlänningslagstift- ningen. Det innebär att verket svarar för mottagning, inkvartering och utredning av de utlänningar som söker asyl i Sverige. Som framgått har polisen innan dess gjort en s.k. grundutredning, som avgör om en sökande ska få stanna för utredning eller avvisas vid gränsen. Den som får uppehållstillstånd placeras hos en kommun, som därefter sva- rar för att utlänningen "anpassas till det svenska samhället". Kommu-
nen får statlig ersättning för detta.
Avsikten med den föreslagna nya lagen är att samhället ska ha en be- redskap för att kunna ta hand om ett betydligt större antal utlänningar än som hittills har varit planerat. Förutsättningen är att alla ska åter- vända till sina hemländer när de förhållanden som orsakat resan hit har upphört. Mot den bakgrunden finns det enligt utredningsmannen skäl att utforma en särskild organisation för bl.a. mottagande och in- kvartering. Förslaget bygger på en samverkan mellan fler organ än
som för närvarande deltar med resurser i flyktingmottagandet.
Utredningsmannen föreslår en skyldighet för följande myndigheter att
utföra de uppgifter som organisationen sammantaget ska klara:
* Lanaatyre/serna samordnar insatserna i varje län och fördelar de hjälpsökande mellan kommuner;
* Pp/iaan gör det inledande förhöret och beslutar om sökanden ska omfattas av bestämmelserna i den nya lagen;
* lnvandrarverket svarar för den registrering” av varje hjälpsökan- de som utgör själva vistelsetillståndet;
* Kommunerna svarar för förläggningsverksamheten och ser till att de hjälpsökande får mat och andra förnödenheter.
* Landstingen tillgodoser behovet av sjukvård och medverkar till att "andra liknande insatser" kan göras.
Utredningsmannen föreslår vidare att en fastighet eller del av en fas— tighet som tillhör annan än staten genom rekvisition får tas i anspråk för att tillgodose behovet av lämpligt belägna och utformade lokaler
för utredning och inkvartering. En sådan rekvisition förutsätter att re-
geringen har gett tillstånd till den.
Utredningsförslaget har remissbehandlats och ärendet bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
" När utredningen i fortsättningen av rapporten talar om registrering menas i allmänhet den registrering som polisen gör i samband med det inledande för- höret.
mama.—___... -. ___.
3.4. Övervakning och räddning till
81088
Författningar
Kustbevakningen ingriper i fred med kontroll till sjöss inom svenskt
territorium enligt bestämmelserna i utlänningslagen och utlännings- förordningen.
Regler som ska tillämpas finns också i
*
Lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning; och
Fartygssäkerhetslagen (1 988z49).
Kustbevakningen är vidare skyldig att medverka i Tullverkets kontroll-
verksamhet geom att utöva tullkontroll ombord på fartyg. Detta sker enligt regler i
* Mega (1987:1065); och * Tgl/fg"rgrdningen l1987:1 1 14).
Försvarsmaktens åtgärder vid fredstida kränkningar av svenskt territo- rium bl.a. till sjöss regleras i
* Förgrdningen (1982:756) om försvaramaktana ingripanden vid
kränkningar av Sveriges territorium under fred ogh nagtralizat. m.m. (lKFN-förordningen).
Om det är fråga om sjöräddning har Sjöfartsverket ansvaret för sam-
hällets insatser. Det sker enligt bestämmelserna i
*
Räddningstjänst/egen (1986:1 102); och
* Räddningstzänstförordningen (1 986: 1 1 07).
Verksamhet
Underrättelser om läget på havet inhämtas i första hand genom spa- ning med försvarsmaktens radarstationer, försvarsmaktens och Kust- bevakningens flygplan samt olika slag av fartyg ute till sjöss. Även
handelsfartyg förväntas rapportera de iakttagelser som de gör.
Kustbevakningens åtgärder går ut på att myndighetens rörliga enheter vid misstanke om brott mot t.ex. den svenska utlänningslagstiftning-
en inne på svenskt sjöterritorium * Pre/ar fartyget och kontrollerar t.ex. om det är ett statsfartyg;
* Kontrollerar skeppshand/ingarna och de ombordvarandes identitet;
* Kontrollerar destination respektive avseglingshamn;
* Kontrollerar sjösäkerheten och sjövärdigheten.
Om det finns asylsökande ombord samlar Kustbevakningen in pass och andra handlingar för att säkra bevisning. Kustbevakningen ska sedan meddela polisen och kan med stöd av lagen om Kustbevak- ningens medverkan i polisiär övervakning föra fartyget till en anvisad hamn — som regel en passkontrollort — för inresekontroll. Polisen övertar där ansvaret för de asylsökande. Om lnvandrarverket beslutar om direktavvisning, åligger det Kustbevakningen att eskortera farty-
get ut till territorialvattengränsen.
Utanför territorialvattengränsen — på det fria havet, bl.a. inom den
ekonomiska zonen — kan Kustbevakningens enheter däremot endast
*
Fastställa fartygets position, kurs och fart och rapportera till den regionala ledningscentralen;
Bevaka fartyget och inhämta underrättelser.
Försvarsmaktens övervakning och kontroll till sjöss innebär att militä-
ra enheter bl.a. ska
*
Upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium och isamarbete med civila myndigheter ingripa vid andra överträ- delser av til/trädesförordningen (7.992:7 78);
Medverka vid kontroll av sjöfarten inom svenskt territorium;
! övrigt vid behov biträda civila myndigheter vid ingripande mot fartyg inom svenskt territorium och på fritt hav i den utsträck- ning som lKFN-förordningen anger.
Försvarsmakten får inom svenskt territorium anropa, preja och om det behövs visitera ett fartyg för att kunna fastställa dess nationalitet och
avgöra om det är ett utländskt statsfartyg.
Ansvaret för sjöräddningstjänst — efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd — ligger som fram- gått på Sjöfartsverket. l sjöräddningstjänsten ingår även sjuktrans- porter från fartyg. Statliga myndigheter och andra organ som Sjö- fartsverket samarbetar med i sjöräddningstjänsten deltar med de rörliga enheter — fartyg, båtar, helikoptrar och flygplan — som det med hänsyn till omständigheterna finns behov av och som har möj- ligheter att delta. Sjö/agan (1891 :35 5.1) reglerar den skyldighet som varje fartygsbefälhavare har att ingripa eller att medverka i sjörädd-
ningstjänst.
Ledningsorganisation
Kustbevakningens verksamhet till sjöss leds vid fyra regionlednings- centraler. Chefen för Kustbevakningen kan om det behövs utöva cen- tral ledning av en insats. Möjligheter till sådan central ledning finns
vid bl.a. regionledningscentralen i Karlskrona.
Regionledningscentralerna dirigerar Kustbevakningens rörliga enheter och ger bl.a. besked om till vilka hamnar dessa vid behov ska eskorte- ra fartyg med flyktingar ombord. Regionledningscentralerna rapporte- rar vidare ingripanden enligt lagen om Kustbevakningens medverkan
i polisiär bevakning till de polismyndigheter som är berörda och tar emot rapporter om försvarsmaktens ingripanden enligt IKFN. Cen— tralerna gör också upp planer om gemensamma aktioner med bl.a.
polisen och tullen.
Övervakning och kontroll till sjöss kräver en nära samverkan mellan framför allt försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket och polisen. Ledning utövas av en chef från den myndighet som har eller ges befogenheter att ingripa i den aktuella situationen. Andra myndig- heter kan ställa resurser till förfogande genom samverkan. Verksam— heten inom begränsade områden till sjöss kan i situationer med en omfattande övervakning ledas lokalt av särskilt utsedda chefer på far- tyg med goda ledningsresurser. Dessa samordnar i allmänhet insatser
av flera fartyg som har avdelats för områdena.
Det operativa ledningssystemet inom försvarsmakten omfattar tre nivåer, som har till uppgift att samordna verksamhet och att samver-
ka med myndigheter inom totalförsvarets civila del. De tre nivåerna
består av högkvarteret (övergripande operativ ledning), militärbefäl- havarna (operativ ledning) samt marinkommandona eller marindistrikt- en, flygkommandona, försvarsområdesbefälhavarna och fördelnings- cheferna (taktisk ledning). Ledningssystemet har ett välutvecklat sambandsnät med flera alternativa sambandsvägar och i allmänhet
ett kvalificerat textskydd.
För övervakning av territorialhavet och den ekonomiska zonen samt för uppföljning av fartygstrafik finns det inom varje marinkommando eller marindistrikt en sjöbevakningscentral. Kustbevakningens region- ledningscentraler i Karlskrona, Göteborg och Härnösand är samgrup- perade med de militära sjöbevakningscentralerna där. Förberedelser pågår för en samgruppering även i Stockholm. Sjöbevakningscentra- Ierna samverkar med Kustbevakningens regionledningscentraler om utarbetande av underlag för regional ledning.
Det finns slutligen förbandsstaber för ledning till sjöss av fartygsför- band som är underställda marinkommandona eller marindistrikten.
En sjöräddningsinsats leds av en sjöräddningsledare i en sjöräddnings- central (MRCC). Som ansvarig för ledning av verksamhet inom ett be- gänsat område kan sjöräddningsledaren utse t.ex. chefen på ett far- tyg som har goda ledningsresurser och befinner sig i området, en s.k. On-Scene-Commander (OSC).
3.5. Hälso- och sjukvård m.m.
Samhällets åtgärder inom hälso— och sjukvården, socialtjänsten och
hälsoskyddet regleras i
* Hälag- ggn sjukvårdslagen (1982:763); * Socialtjänst/agen (1980:620); * Hälsoskydds/agen (1 982: 1 080); * Smittsk ddsla en (1988:1472); och * Karantäns/agen ( 7989-290).
Allmänt om hälso- och sjukvården
Det åligger sjukvårdshuvudmännen — landstingen och de tre kommu— ner som står utanför landsting — att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i människornas behov. Planeringen ska enligt hälso- och sjukvårdslagen inriktas inte bara på det som sker under normala fredsförhållanden utan även på katastrofer under fred och på verksamheten i krig. Varje sjukvårdshuvudman har en katastroforga- nisation för att kunna ingripa med de mycket omfattande sjukvårds- resurser som kan fordras i fred vid stora olyckor eller andra liknande
händelser.
Sjukvårdshuvudmännen ska vidare enligt hälso- och sjukvårdslagen erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård om någon som vistas inom deras områden utan att vara bosatta där behöver sådan vård. Någon rätt till annan hälso- och sjukvård föreligger inte för dessa personer. Sjukvårdshuvudmännen har enligt förordningen (1990:927) om stat- lig ersättning för flyktingmottagande m.m. rätt till ersättning av stat- en för bl.a. akutvård som lämnats till utlänningar som har sökt asyl i
Sverige och som inte är folkbokförda här.
Smittskyddet
Smittskyddslagen innehåller bestämmelser om skydd mot alla slag av
smittsamma sjukdomar som sprids bland människor. Det finns emel- lertid särskilda regler för åtgärder mot s.k. samhällsfarliga sjukdomar och en del andra sjukdomar som liksom de samhällsfarliga är anmäl- ningspliktiga. Som samhällsfarliga betecknas bl.a. difteri, hepatit A, B och non A och non B, meningokockinfektion (kallades tidigare epide- misk hjärnhinneinflammation), polio, tuberkulos, rabies, salmonella- infektion, paratyfoidfeber, tyfoidfeber och ett antal sexuellt överför- bara sjukdomar. Anmälningspliktiga i övrigt är bl.a. malaria, stelkramp och legionärssjuka.
Smittskyddslagen reglerar fördelningen av ansvaret för olika slag av smittskyddsåtgärder mellan sjukvårdshuvudmannen, sjukvårdshuvud- mannens smittskyddsläkare, den behandlande läkaren och den nämnd
inom kommunen som svarar för miljö- och hälsoskyddsverksamheten.
Sjukvårdshuvudmannen svarar för att åtgärder vidtas om ansvaret enligt smittskyddslagen inte åvilar den behandlande läkaren eller den kommunala nämnden. Det ska hos varje sjukvårdshuvudman finnas en smittskyddsläkare. Denne ska inom landstingsområdet eller mot- svarande bl.a. planera, organisera och leda smittskyddet, verka för samordning och för att förebyggande åtgärder vidtas, följa smitt- skyddsläget och biträda andra som är verksamma inom smittskyddet. Om en patient med en samhällsfarlig sjukdom bryter mot föreskrifter- na som den behandlande läkaren har utfärdat, kan smittskyddsläka- ren ansöka hos länsrätten om att patienten ska isoleras på sjukhus. Smittskyddsläkaren kan också tvinga den som är misstänkt för att vara smittad att genomgå läkarundersökning. Smittskyddsläkaren har i dessa avseenden en självständig myndighetsfunktion.
Den behandlande läkare som upptäcker en samhällsfarlig eller annan anmälningspliktig sjukdom hos en patient ska anmäla fallet till smitt- skyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet (tidigare Statens bakteriolo— giska laboratorium). Vid en del sjukdomar som ofta sprids med bl.a. livsmedel ska även den kommunala nämnden underrättas. Om en person som är misstänkt för att vara smittad inte låter undersöka sig — eller inte följer den behandlande läkarens föreskrifter — ska läkaren
anmäla detta till smittskyddsläkaren.
Kommunen svarar för att smittskyddsåtgärder vidtas mot djur, livs- medel, vattentäkter, avloppsvatten, ventilationsanläggningar och and- ra objekt som sprider eller är misstänkta för att sprida smittsamma sjukdomar. Den nämnd inom kommunen som svarar för miljö- och hälsoskyddsverksamheten kan i enskilda fall ge förelägganden och förbud som syftar till att hindra spridning av samhällsfarliga sjukdo- mar. Nämnden kan vidta åtgärder även enligt annan lagstiftning, t.ex. livsmedelslagen (1971 :51 1) och hälsoskyddslagen. Bestämmelserna
i dessa lagar används i första hand för att hindra smittspridning från
Objekt.
Smittskyddsläkaren och den kommunala nämnden ska enligt smitt- skyddslagen samverka med varandra och med myndigheter, behand— lande läkare och andra som bedriver verksamhet som har betydelse
för smittskyddet.
Karantänslagen syftar till att hindra att karantänssjukdomar — gula febern, pest och kolera — förs in i landet eller från Sverige till utlan- det. Ansvaret för åtgärderna är fördelat mellan sjukvårdshuvudman-
nen och kommunen enligt samma grunder som i smittskyddslagen.
Socialstyrelsen utser vissa hamnar och flygplatser till karantänsham- nar respektive karantänsflygplatser.
Socialstyrelsens tillsyn m.m.
Socialstyrelsen är central tillsynsmyndighet inom de redovisade områ- dena och får utfärda allmänna råd och i en del fall föreskrifter. Styrel- sen har emellertid i fred inga befogenheter att operativt leda verksam- heten vid en stor olycka eller en annan extraordinär händelse som får konsekvenser för hälso- och sjukvården, socialtjänsten, hälsoskyddet eller smittskyddet. Socialstyrelsen har en tjänsteman i beredskap dyg— net runt. Denne kan vid behov kalla in en ledningsgrupp, som har till uppgift att ta fram expertunderlag och att informera landstingen, kommunerna, massmedierna och allmänheten. Ledningsgruppen ska också ge Socialstyrelsens ledning och regeringen den information som dessa behöver.
En katastrofkammitté bistår Socialstyrelsen med råd om beredskaps- planeringen och samordningen av åtgärder inom den centrala myndig- hetens verksamhetsområden vid fredstida katastrofer. Katastrofkom- mittén består av företrädare för Socialstyrelsen, andra statliga centra- la myndigheter samt Landstingsförbundet och Svenska Kommunför- bundet.
Varken Socialstyrelsen eller regeringen har befogenheter att i fred besluta om fördelning eller överföring av patienter mellan olika lands- tingsområden.
Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för planeringen och för-
sörjningen inom sitt ansvarsområde inför säkerhetspolitiska kriser och krig. | krig leder Socialstyrelsen den civila sjukvården centralt under
regeringen.
3.6. Införsel av djur
Bestämmelser som reglerar införsel till Sverige av bl.a. djur och pro-
dukter från djur finns i
* Kgngörelsen (1958z551) med vissa bestämmelser till
fgrebyggande av diursiukdomars införande i riket m.m. (veterinära införselkungöre/senl.
Det är Tullverkets och Kustbevakningens uppgift att kontrollera inför- seln. Statens jordbruksverk får enligt kungörelsen — i den utsträckning som det bedöms nödvändigt — föreskriva att levande djur som kom- mer till Sverige ska hållas i karantän viss tid innan den som vill för- foga över djuret får göra det. Om det inte går att ordna en karantäns- behandling eller om den som vill föra in djuret inte tar på sig kostna- den för behandlingen, ska djuret föras ut ur landet. Om detta inte är
möjligt ska djuret efter beslut av Jordbruksverket avlivas.
Karantänsbehandling ska ske i en anstalt som Jordbruksverket har godkänt och som en av verket förordnad gränsveterinär utövar tillsyn
över.
. .m—w-..______.4______w_-- ___._ .. ___—......— __—m_ _
Samhällets möjligheter att förfoga över personal och
egendom
Samhället kan i extraordinära situationer behöva ålägga människor tjänstepllkt och ta i anspråk enskild egendom. Det tydligaste fallet är i krig och vid krigsfara. För detta finns en rättslig reglering. Ett behov kan emellertid föreligga även vid olyckor i fred eller vid händelser
som leder till allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. Det kan t.ex. bli nödvändigt att omfördela de i landet tillgängliga resurserna, till områden som har drabbats av en stor olycka, eller att ge en verk- samhet en bestämd inriktning.
Behovet att i fred kunna förfoga över personal eller egendom är ofta knutet till räddningsarbete. Räddningstjänst/egen (1986:1 102) ger i dessa fall möjligheter till ingrepp i annans rätt och att använda tjäns- teplikt. Räddningsledaren får ta ut den som är mellan 18 och 65 år för att medverka i räddningstjänst, om den uttagnes'kunskaper, hälsa och kroppskrafter tilllåter det. Han får vidare företa ingrepp i annans rätt om fara föreligger för annans liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön, och faran inte lämpligen kan förhindras på annat sätt. Räddningsledaren har också möjligheter att disponera personal och utrustning hos olika statliga och kommunala myndigheter. Åtgärderna är ett led i räddningstjänsten och får inte vidtas efter att räddnings- tjänsten har avslutats, t.ex. vid sanering.
l krig gäller förfogande/egen (1 978:262). Den kan också sättas i till-
lämpning av regeringen vid krigsfara eller andra utomordentliga för-
hållanden föranledda av krig eller krigsfara, om det är nödvändigt för totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov.
I samband med att riksdagen beslutade om förfogandelagen överväg- des (prop. 1977/78:72) om bestämmelserna skulle kunna tillämpas även vid fredskriser och naturkatastrofer. Föredraganden framhöll att en lagstiftning som lämnar regeringen fullmakt att ingripa i enskilda medborgares rättigheter bör ges ett så snävt tillämpningsområde som möjligt. En lagstiftning som är avsedd för krig och krigsfara bör inte xgrfnjfgttaäfgllmakter som kan utnyttjas i fred. Om det i fredstid skulle uppkomma behov av förfogande, bör det enligt propositionen i regel finnas tid för en riksdagsbehandling av frågan. Om så inte skulle vara fallet — t.ex. vid en naturkatastrof av stor omfattning — finns det an- ledning att räkna med att myndigheterna utan stöd av förfogandelag- stiftning får tillgång till den egendom som behövs, framhöll föredra-
ganden.
En utförligare redogörelse för förfogandelagen och dess förarbeten
följer i kapitel 6.
3.8. Åtgärder som olika myndig- heter ska vidta — en översikt
Den verksamhet som olika myndigheter svarar för i ett massflyktsce- nario framgår också av följande översikt. Åtgärder som myndigheter- na kan bli skyldiga att vidta enligt Per-Erik Nilssons förslag till lag om vistelsetillstånd för skyddssökande utlänningar.-från _konfli-kt- eller kris-
områden redovisas med kursiv stil.
_ . __ _. .. .... w......
Klargör positioner, kurs och fart för ankommande fartyg;
Kontrollerar fartygen när de har kommit in på svenskt sjöterritorium och eller dirigerar dem till lämpliga hamnar;
Samverkan sker med försvarsmak- ten, Sjöfartsverket och polisen vid insats med fartyg, helikoptrar och flygplan;
informerar samverkande myndig- heter, främst polisen, tullen och In- vandrarverket om läget till sjöss;
* Militära myndighater Höjer incidentberedskapen;
Ingriper vid kränkningar av Sveriges territorium;
Samverkan sker med Kustbevak- ningen, Sjöfartsverket och polisen vid insats med fartyg, helikoptrar och flygplan;
Kan ställa personal och utrustning till förfogande för mottagningsorga- nisationen i hamnar och för inkvarte- ring, förplägnad och transporter — bidrar bl.a. också med tolkar;
* '"f v rk Svarar för bl.a. lotsning och sjörädd- ning;
Samverkan sker med bl.a. Kustbe- vakningen, försvarsmakten och poli-
sen vid insats med fartyg, helikopt- rar och flygplan;
Gör grundutredning om asylsökan- de och registrerar hjälpsökande — i hamnar, vid landgränsen mot Fin- land och på flygplatser;
Upprätthåller också ordning och så- kerhet bland de asyl- och hjälpsö- kande till dess andra myndigheter beslutat om vart de ska föras;
Användningen av personalresurser- na fordrar samordning på central och regional nivå i polisens verksam- het;
Rikspolisstyrelsen samverkar med Kustbevakningen, tar emot rapporter från sjöbevakningscentralerna och orienterar lokala polismyndigheter och lnvandrarverket;
Lokala och centrala polismyndig- heter får information från Kustbe- vakningen om läget till sjöss;
Kontrollerar att de asyl- och hjälp- sökande inte för in varor som de inte får göra;
Hjälper till i polisens arbete med grundutredning eller registrering;
Lokala och regionala tullmyndigheter får information från Kustbevakning- en om läget till sjöss;
Svarar för inkvartering och utspis- ning m.m. av de hjälpsökande;
Komma
Informerar allmänheten;
Flera förvaltningar (eller verksam- heter) deltar i förkommande fall i omhändertagandet av de asyl— och hjälpsökande:
Socialtjänsten; Miljö- och hälsoskyddsverksam- heten; Räddningstjänsten; Skolverksamheten; lnvandrarförvaltningen; Kommunala trafikföretag;
* Sjukvårdshuvudmännen Ställer resurser vid vårdcentraler och sjukhus till förfogande för asyl- och hjälpsökande som är i akut behov av hälso- och sjukvård m.m;
Organ/serar hälsokontroll och smitt- skyddsverksamhet;
* Spaialstyralsen Ger råd och förmedlar experthjälp åt kommunerna och sjukvårdshuvud- männen i medicinska och sociala frågor;
Utarbetar i samråd med Landstings- förbundet ett förslag till fördelning av patienter mellan sjukvårdshuvud- männen som dessa uppmanas följa;
Sammanställer underlag för rege— ringens bedömningar;
Samordnar på regional nivå statliga myndigheters verksamhet och kom- munernas åtgärder;
* n inv n rarverk Registrerar de asylsökande och gör asylutredning om var och en;
Har ett operativt och ekonomiskt ) ansvar för mottagande av asyl— sökande;
Samverkar med polisen och Kust- bevakningen;
Samordnar verksamheten på central —» och regional nivå — ger bl.a. råd åt i andra statliga myndigheter och åt kommunerna;
Använder resurser vid utrednings- ; slussar och förläggningar för att ta hand om asyl— och hjälpsökande; i
Medverkar med egen personal ipo/i— . sens registrering av de asyl— och hjälpsökande;
* Räddningsverket Kan ställa personal och civilförsvare- materiel till förfogande;
* Föreningar och Kan medverka med arbetsinsatser enskil frivilli a på frivillig grund och i viss utsträck-
ning med utrustning i
* Regeringen Beslutar att myndigheterna ska till- Iämpa lagen om vistelsetillstånd för
skyddssökande utlänningar från konflikt- eller krisområden
Anger mål och inriktning istort för verksamheten;
Beslutar bl.a. vilka resurser som de statliga myndigheterna får använ- da eller låta kommuner och lands- ting disponera;
Beslutar bl.a. att Rikspolisstyrelsen får kalla in beredskapspoliser;
Informerar allmänheten.
HÄNDEL SEFÖRL OPPEN EFTER ANKOMS TEN TILL s VERIGE
4.7. Allmänna förutsättningar för de tre delscenariona
Ett mycket stort antal asyl— och hjälpsökande har tagit sig till bl.a. Finland. Den finländska regeringen är osäker på om landet ska kunna klara problemen och statsledningen tar kontakt med den svenska sta- ten för att diskutera om Sverige kan ta hand om en del av dem som behöver hjälp. De politiska partierna i den svenska riksdagen förefaller att vara överens om att Sverige ska medverka. Regeringen anser att det fordras ett omfattande internationellt samarbete och diskuterar även med företrädare för andra länder och med UNHCR (FN:s flyk- tingkommissarie). Allt tyder emellertid på att Sverige kommer att ta emot ett relativt betydande antal asyl- eller hjälpsökande. Förutsätt- ningen är enligt regeringen att de som i delscenariona 2 och 3 söker
hjälp på grund av sjukdom och materiella umbäranden efter en tid ska återvända till sina hemländer.
lnvandrarverkets mottagningsorganisation är redan mycket hårt an- strängd när asyl- och hjälpsökandena från de baltiska länderna och
Ryssland kommer till Sverige. Det har under senare tid inte varit möjligt att på verkets förläggningar placera alla som strömmat in från andra länder. Många har fått vänta i flera veckcr inom provisoriska förläggningar som kommunerna ställt i ordning nnan de fått plats
hos lnvandrarverket.
Regeringen ger med den befarade massflykten uppdrag åt lokala, regionala och centrala statliga förvaltningsmyndigheter att tills vidare förbereda åtgärder som innebär att de på olika sätt ska kunna lindra nöden för dem som Sverige eventuellt kommer att ta emot från de baltiska länderna och Ryssland. Kommunerna och landstingen blir ombedda att medverka i förberedelserna. Ett reativt stort antal asyl- eller hjälpsökande anländer i alla tre scenariona inom ett dygn efter den första kontakten mellan de svenska och firska regeringarna. Den svenska regeringen har inte tagit slutlig ställning till Finlands begäran om hjälp. De som söker en fristad västerut har till en början spontant gett sig i väg till Sverige. De myndigheter och andra organ som ska ta hand om de asyl- eller hjälpsökande har ont om tid för sina förbe-
redelser.
Alla åldrar -— hela familjer och många barn — fims bland de asyl- och hjälpsökande. De asylsökande i delscenario 1 äl i relativt god fysisk kondition men oroar sig för vad som sker i det egna landet och hur deras framtid kommer att bli. Många är övertygade om att det kom- mer att dröja mycket länge innan de kan återvända till sina hem. De hjälpsökande i delscenariona 2 och 3 är både fysiskt och psykiskt i ett betydligt sämre tillstånd än de asylsökande. En del av de hjälpsökande
i dessa scenarion har gulsot, kikhosta, difteri, tuberkulos eller olika
slag av diarrésjukdomar. Många svenskar har inte tillräckligt immuno-
n,__.—._s_.u._ åta.— .
logiskt skydd mot de smittämnen som förekommer — eller inget skydd alls.
Alla asyl- och hjälpsökandena i de tre delscenariona är dåligt utrusta- de med extra kläder och artiklar för den personliga hygienen. Endast
ett fåtal talar annat än sitt hemspråk — och då som regel engelska.
Kriminellt inriktade människor passar på att ta sig över till Finland och Sverige tillsammans med de asyl- och hjälpsökande. Många av dessa är beväpnade och utgör en del av den organiserade brottsligheten i de
länder som de kommer ifrån.
Senare anländer också ett förhållandevis stort antal asylsökande på färjor från Polen till Sverige. De har ursprungligen velat komma till
Tyskland men bedömt det lättare att få en fristad i Sverige och ändrat
sina planer.
4.2. Rättsläget i de tre delscenariona
Riksdagen har i scenanona inte slutbehandlat den proposition med förslag till lag om vistelsetillstånd för skyddssökande utlänningar som är grundad på det förslag Per-Erik Nilsson utarbetat. l delscenario 3 kommer detta att ske fyra veckor efter att de hjälpsökande börjat an- lända. Ärendena handläggs i delscenariona 1 och 2 —- och under den
första tiden i scenario 3 - enligt utlänningslagen.
Mottagandet enligt utlänningslagen innebär, som framgår av redogö-
relsen i avsnitt 2, att polisen i varje enskilt fall gör en grundutredning och att lnvandrarverket därefter utför en asylutredning. Efter detta kan lnvandrarverket besluta om den asylsökande ska få ett uppehålls- tillstånd eller avvisas. Avsikten med lagen om vistelsetillstånd är att alla som har anlänt ska registreras — de får därigenom ett vistelsetill- stånd — och att kommunerna blir skyldiga att ordna med förläggning, utspisning och annat som är nödvändigt. Landstingen svarar enligt
förslaget för den hälso- och sjukvård som behövs.
Utredningen använder i promemorian termerna asylsökande (delsce- nariona 1 och 2) och hjälpsökande (delscenariona 2 och 3) när utred- ningen talar om dem som svenska myndigheter tar hand om. Det gäl- ler även under de veckor i delscenario 3 innan lagen om vistelsetill- stånd blivit antagen. Rättsligt kommer det som framgått att vara en betydande skillnad mellan asylsökande och hjälpsökande. Själva har de som kommer till Sverige emellertid knappast klart för sig att det är
fråga om två olika slag av förfaranden.
4.3. Händelseförloppet i del- scenario _7
Inledning
Stabs- och ledningsberedskapen har varit hög hos både civila och mi- litära myndigheter sedan den ryska aggressionen mot de baltiska län- derna inleddes. Försvarsmakten har höjt incidentberedskapen. Det gäller framför allt den marina sjöbevakningen, huvuddelen av marin- ens fartyg och flygspaningen över Östersjön. Fler radarstationer är i
drift. Basorganisationen inom marinen och flygvapnet har förstärkts.
Besättningarna till flera fartyg med färdighållningsorder har kallats in. Några av marinens fartyg håller på att ombaseras från Västkusten till
Östersjön.
Även beredskapen mot angrepp har höjts. Fler insatsförband än nor- malt finns i beredskap. Förberedelser för inkallelser av ett antal armé- förband och för utnyttjande av hemvärnet har också gjorts. Ökade
resurser går åt till bevakning av militära anläggningar och förråd.
Kustbevakningen förstärker kontrollen till sjöss och prioriterar sin övervakning med fartyg och flygplan till sträckan Ålands hav-Gotland- Falsterbo. Ett antal kustbevakningsfartyg har förts över från regioner- na Nord och Väst till regionerna Ost och Syd.
Det kommer i delscenario 1 ca 50 000 asylsökande under en vecka i mitten av februari till Sverige. Som framgår av sammanställningen på följande sida börjar inströmningen med 5 000 under första dagen. Den kulminerar med 15 000 tredje dagen -— omedelbart efter att rege- ringen beslutat att Sverige ska ta emot ett stort antal baltiska flyk- tingar - och går successivt ned till 1 000 den sjunde och sista dagen i scenariot. Omkring hälften kommer med färjor i reguljär trafik från Finland och Polen — den andra hälften i större eller mindre lastfartyg direkt från hamnar i de baltiska staterna.
Regeringen gör i samband med sitt beslut en serie kraftfulla uttalan- den riktade till myndigheter, organisationer och enskilda och uppma- nar dem att på olika sätt hjälpa till. Regeringen kallar också samman cheferna för lnvandrarverket, Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Social-
styrelsen, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Rädd-
Tid Antal asylsökande Summa
Vag/ra 1 Månad 1 5 000 B 000 15 000 10 000 7 000 4 000 1 000 50 000
lä
Noam—kick:—
ningsverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Styrelsen för psykolo- giskt försvar, Svenska Kommunförbundet och Landst'ngsförbundet och går igenom situationen med dem — diskuterar vilka åtgärder de avser att vidta och vilka resurser de anser att det kommer att behö-
V&S.
Kommunförbundet rekommenderar kommunerna att ta på sig de upp- gifter som fordras. Regeringen framhåller att kommurerna kommer
att få ersättning för de kostnader som verksamheten orsakar.
De närmast berörda departementen bildar en arbetsgrupp som ska följa myndigheternas arbete och bedöma vilka rättsliga och ekono- miska medel som behövs. Arbetsgruppen ska förbereda de beslut regeringen behöver fatta t.ex. om hur ersättningen till kommuner och landsting ska regleras. Försvardepartementets ledning kallar företrädare för totalförsvarets frivilligrörelser till en överläggning för
att höra i vilken utsträckning deras medlemmar kan medverka.
Färjepassagerarna anländer till Stockholm, Norrtälje (Kapellskär),
Karlskrona och Ystad. Gävle och Oskarshamn blir de viktigaste mot-
..__-—__me_ ...—mm __ .
___...W
tagningsorterna för dem som kommer på lastfartyg till Sverige. Det beror bl.a. på att befälhavarna på flera av fartygen tidigare ofta har gått på dessa hamnar och känner till förhållandena där. I mitten av veckan anländer ett 20—tal lastfartyg och fiskebåtar per dygn till Sve— rige med asylsökande. Kustbevakningen och försvarsmakten över- vakar trafiken till sjöss men har inte möjligheter att kontrollera alla fartygen. Det går därmed inte heller att styra trafiken till de hamnar där det är möjligt att ta emot ett större antal asylsökande. Åtskilliga av de mindre fartygen går till bl.a. Slite, Fårösund, Oxelösund, Arkö- sund, Nävekvarn och Västervik.
Regeringen och de centrala myndigheterna har särskilt i inledningen av händelseförloppet svårt att få en överblick över läget och är spar- samma med kommentarer. Det framkommer genom massmediernas rapportering att många svenskar — trots regeringens uttalanden om behovet av hjälp —— är negativt inställda till mottagandet. Redan i bör- jan hör åtskilliga som har en positiv inställning emellertid av sig till de lokala myndigheterna och vill hjälpa till.
Kommunerna är i allmänhet osäkra på hur stor ersättning de kom- mer att få av staten. Det får flera av dem att tveka att delta i den utsträckning som fordras. Regeringen gör på begäran av Kommun— förbundet upprepade uttalanden om att kommunerna verkligen ska få full täckning för sina kostnader.
Stockholm
Färjetrafiken mellan Sverige och Finland går hos båda rederierna en- ligt tidtabellen. Befälhavaren på Silja Lines nattfärja mellan Helsing-
fors och Stockholm underrättar strax efter midnatt natten till freda- gen polisen i Stockholm om att det finns mer än 1 000 baltiska flyk- tingar ombord. De flesta förefaller enligt befälhavaren att vara i god kondition fysiskt sett. Det är i stor utsträckning fråga om familjer. Polisen meddelar genast lnvandrarverkets regionkontori Flen vad den fått veta. Regionkontoret börjar efter någon timme att mobilisera per- sonal från regionen för att kunna ta emot de asylsökande. Regionkon- toret kontaktar också verkets centrala förvaltning, som avser att un-
dersöka om det går att föra över personal från andra regioner.
Polisen i Stockholm kallar in polispersonal enligt den plan som har upprättats för en inströmning av asylsökande i den skala som det ser ut att bli. Under tiden meddelar befälhavaren på Viking Lines nattfärja från Helsingfors att det finns ett 1 OOO-tal asylsökande även på det fartyget.
Vid 8-tiden har båda fartygen lagt till vid sina färjelägen i Värtan och Stadsgården. Polisen och lnvandrarverket har tillsammans mellan 50 och 100 personer på varje ställe. Polisens personal går ombord på fartygen. Alla resenärer får visa upp pass eller något annat slag av identitetshandling. Många har emellertid inga dokument som kan visa vilka de är. Samtliga som söker asyl ombeds stanna kvar. De övriga passagerarna — till största delen svenskar och finländare — går i land och lämnar efter hand terminalbyggnaderna. Länspolismästaren i Stockholm har fått information och inser att det inte är aktuellt att direktavvisa de asylsökande. Polispersonalen — förstärkt med ett an- tal tulltjänstemän och anställda vid lnvandrarverket — begränsar därför grundutredningen till att omfatta uppgifter om namn, födelsetid, civil-
stånd, hemort, yrke och eventuell funktion i hemlandets förvaltning.
_.___.____._,__ ____ ._.....__._.,__,- .__..
_.__m_._, . -. _ m..".
Un...—...- . .
Under tiden har lnvandrarverkets personal undersökt möjligheterna att få plats för de asylsökande på sina förläggningar i Stockholmsom- rådet. Det går på detta sätt att inkvartera drygt 1 000 av de lite över 2 000 som har kommit under morgonen. Det finns emellertid relativt gott om lediga rum på konferensanläggningar och hotell i Stockholm och i närheten av staden. lnvandrarverket lyckas under eftermiddagen ordna övernattningsmöjligheter och utspisning för den återstående delen.
Senare under fredagen kommer det ytterligare nära 2 000 asylsökan- de till Stockholm — på dagfärjor från Åbo och på Estlines färja från Tallinn. Mottagandet fortsätter på samma sätt som under förmiddag- en. Personalen har varit i gång sedan tidigt på morgonen och många är trötta. Verksamheten håller på att växa organisationen över huvu— det. Arbetet går sakta. Åtskilliga asylsökande blir kvar i terminalerna till långt in på natten innan det går att inkvartera dem.
Under fredagskvällen kommer rapporter från Helsingfors om att minst lika många balter som dagen innan har skaffat biljetter och bokat in sig på nattfärjorna till Stockholm. Samtidigt finns det uppgifter om att ett stort antal balter befinner sig i eller är på väg till Finland för att söka asyl där — eller för att ta sig vidare till Sverige. Trycket på mot- tagningsorganisationen kommer med andra ord att fortsätta. Rede— rierna underrättar polisen i Stockholm om hur de bedömer utveck- lingen. Polisen får också information från sina finländska kollegor. LänSpolismästaren i Stockholm överlägger med ledningen för ln- vandrarverket om vad som bör göras. Det framkommer att regionkon- toret har svårt att på egen hand i en hast skapa den kapacitet som
fordras. Möjligheterna att inom verket disponera om personal visar sig
begränsade.
Efter kontakter med regeringen beslutar lnvandrarvenet att vända sig till Stockholms stad och begära hjälp. Stadens ledning är först oklar över vad denna begäran innebär men bedömer att det i den stora organisationen finns resurser som gör det möjligt att snabbt ta hand om alla som kan komma att begära asyl i Stockholm under de närmaste dagarna. Att det är lördag och söndag inneoär att persona- len i allmänhet är ledig och kan kallas in till tjänstgöring. Den behöver
alltså inte tas från sina ordinarie uppgifter.
lnvandrarverket kommer sent fredag kväll överens med Stockholms stad om att stadens myndigheter tills vidare ska svara för inkvartering och ge service åt samtliga asylsökande balter som kommer till huvud— staden. Efter kontakter under natten mellan finansbogarrådet, skol— borgarrådet, socialborgarrådet och invandrarförvaltningens chef kallar staden in delar av den kommunala ledningsstaben för kriser och krig. Chef för staben är det borgarråd som svarar för bl.a. brand- och civil—' försvarsverksamheten (skolborgarrådet). Staben består i övrigt vid detta tillfälle av chefer och handläggare från olika förvaltningar -- skola, social verksamhet, invandring, gator och fastigheter, miljö- skydd, räddningstjänst och civilförsvar. Verkställighezsansvaret lig— ger på invandrarförva/tningen, som lyder under invandrarnämnden. Borgarrådsberedningen informeras under lördagen. Fhansborgar—
rådet underrättar landshövdingen om de åtgärder som staden avser
att vidta.
Polisen understryker för ledningsstaben att det gått mycket sakta
med registreringen ute i terminalerna. Det har varit trångt och svårt med ordningen och hygienen. Språkproblemen har också gjort att det tagit tid. Många av de asylsökande har haft svårt att få den vila som de behövt. Utspisningsorganisationen har inte heller fungerat bra ute i terminalerna. Problemen har till stor del berott på att det varit nöd-
vändigt att splittra resurserna mellan två platser.
Polisen vill nu i stället samla alla asylsökande som i fortsättningen anländer på ett ställe där det finns stora utrymmen. Ledningsstaben kommer överens med polisen om att Mässhal/arna iÄ/vsjö skulle vara lämpliga. Förberedelser pågår emellertid i lokalerna för en stor fack— mässa och Stockholms-mässans ledning anser det först inte möjligt att skjuta upp det arbetet. Först efter flera timmars förhandlingar mel- lan stadens politiska ledning och företaget står det klart att mässhal- larna under högst en vecka kan disponeras för mottagande av asyl- sökande. Ledningsstaben är på grund av tidspressen tvungen att acceptera en hög hyra. Arbetet med att ställa i ordning utrymmena för dessa uppgifter pågår hela natten till lördagen.
Landstinget har tidigt fått information om vad som håller på att ske. Smittskyddsläkaren har gjort en allmän bedömning av riskerna för att smitta ska föras in. Han räknar med att det ska räcka med en hälso- kontroll som svarar mot den som lnvandrarverket har vid sina utred- ningsslussar. Landstinget har ett register över läkare i länet som har
särskilda språkkunskaper och använder det när personal ska tas ut.
Ledningsstaben kallar under natten även in de kommunalt anställda som ska arbeta där under lördagen och eventuellt de kommande dyg— nen. I inledningsskedet utnyttjar staben den tjänstgörande socialjour-
en, som i sin tur drar in ytterligare personal frår socialdistrikten i verk- samheten. Det innebär att det under lördagen f'nns omkring 150 tjänstemän från socialförvaltningen ute i Mässhallarna. Till detta kom- mer ett antal anställda från bl.a. invandrarförvaltningen och miljöför- valtningen. Staben kommer om det behövs att (unna kalla in ytterli- gare personal. De anställda inom Stockholms-mässan deltar också. Avsikten är att utspisningen ska skötas av det "öretag som driver restaurangverksamheten i mässhallarna. Poliser har i det här läget
inga större svårigheter att avdela den polispersonal som behövs.
En bra information är ett viktigt instrument för den ledning som ford- ras. Alla myndigheter som deltar behöver få veta vad som sker och kunna underrätta andra. Ledningsstaben har uporättat en informa- tionscentral som ska lämna uppgifter till samhälsorganen och mass- medierna — och svara på frågor från allmänheten. De som hör av sig är både människor som är oroliga och som har en negativ inställning till det som sker och de som är positiva och villgöra en insats. De an- svariga politikerna turas om att framträda på de presskonferenser som informationscentralen ordnar med jämna mellarrum. I centralen ingår både chefer och handläggare från stadens infornationsverksamhet och tjänstemän från andra förvaltningar. Mångz av dessa är dåligt in- satta i hur mottagandet av asylsökande fungerar. Det blir nödvändigt att improvisera och det tar bl.a. av det skälet flera dagar innan arbe—
tet löper som det ska.
Invandrarförvaltningen svarar för en stor del avde praktiska sysslorna i Iedningsverksamheten. Förvaltningen tar kontikt med Räddningsver-
ket för att få veta vilka möjligheter det finns att använda utrustning i
mmm...—..
. Mr:l.———w.——_ __...—
civilförsvarsförråden och frågar Socialstyrelsen om det går att dispo-
nera sängar och madrasser från hälso- och sjukvårdens beredskaps- förråd. Företrädare för Röda korset och Sveriges Civilförsvarsförbund är öppna för att deras medlemmar ska få möjligheter att delta. Intres- set att hjälpa till är mycket stort hos myndigheter, föreningar och en- skilda. Det tar trots detta tid innan verksamheten börjar fungera. Takten i arbetet begränsas framför allt av svårigheterna att i det in- ledande skedet finna tillräckligt många tolkar. Många svenskar med baltiskt ursprung erbjuder sig senare under veckan att hjälpa till.
Det kommer under det andra dygnet i händelseförloppet sammanlagt 4 000 asylsökande balter till Stockholm — lika många som lnvandrar- verket tog emot under det första dygnet. Inströmningen fortsätter men i något minskad omfattning dag för dag. Totalt under veckan an- länder det 16 000 asylsökande till huvudstaden. Mässhallarna funge- rar bra som mottagningsstation. Den viktigaste uppgiften för lnvand- rarförvaltningen blir att ordna inkvartering och utspisning — i väntan på att lnvandrarverkets regionkontor så småningom ska ta över. ln- vandrarförvaltningen lyckas att i samarbete med andra kommuner att placera alla på konferensanläggningar och hotell i länet men ibland
dröjer det något dygn.
lnvandrarverket förbereder sig för att efter hand ta över verksamhe- ten. Det innebär att de asylsökande kommer att flyttas vidare till ny- öppnade slussannex. I några fall blir det samma anläggningar som de från början har bott i. Det måste i varje enskilt fall klargöras vilka som har rätt till asyl och asylutredningarna kommer i huvudsak att ske en- ligt de rutiner som lnvandrarverket normalt tillämpar.
Gävle
Gävle blir mottagningsort för en stor del av de asylsökande som kom-
mer till Sverige i vanliga lastfartyg. Befälhavaren på ett av fartygen underrättar den svenska Kustbevakningen om att han har asylsökande ! ombord och är på väg till Gävle. Detta sker vid 3-tiden natten till sön- dagen — under tredje dagen av händelseföroppet i delscenario 1, när % fartyget är i höjd med Björns fyr. Det beräknas ta fem timmar innan ?
fartyget har lagt till i hamnen.
l Kustbevakningen underrättar polisen i Gävle, som på grund av händel- ? serna i andra hamnar inte är helt oförberedd. Polisens vakthavande | befäl informerar i sin tur kommunens räddringstjänst och jourhavande polischefen. Räddningschefen kontaktar kommunstyrelsens ordföran- I de, som beslutar att kalla in kommunens ledningsgrupp för särskilda ] händelser. Räddningschefen underrättar oaså länssjukhuset i Gävle. % Ledningsgruppen är på plats vid 5-tiden. Den består av bl.a. kommun— styrelsens ordförande, kommundirektören, säkerhetschefen, rädd- ningschefen, informationschefen och chefen för socialförvaltningen. Även cheferna för skolförvaltningen, miljöförvaltningen och fastig-
hetsförvaltningen och jourhavande polischefen i Gävle deltar.
. "_ .. m......__._. *. , . _..
Beskeden är ännu så länge knappa. Ledningsgruppen försöker få svar på följande frågor: Hur många asylsökande finns det ombord? I vilken kondition är de? Hur är fördelningen mellar åldrar? Vad behöver de ! asylsökande när de kommit i land? Vid 6—v'den får jourhavande polis- ? chefen uppgifter från Kustbevakningen om att det är högst 1 000 passagerare ombord — kanske inte mer än 700. Han underrättar ge—
nast den kommunala ledningsgruppen. De andra frågorna kan ingen
ännu svara på. Både polisen och ledningsgruppen är mycket osäkra på hur de ska hantera situationen.
Det har framgått genom massmediernas rapportering att regeringen överväger att Sverige ska hjälpa till. Kommunen är emellertid inte klar över innebörden av detta och frågar lnvandrarverkets regionkontori Sundsvall vilka åtgärder den ska vidta och vilka resurser verket kan bidra med. Regionkontoret svarar att polisen har ansvaret till dess att grundutredningen är klar. lnvandrarverket har fullt upp med det som redan sker och att ge råd till kommuner och statliga myndigheter. Kommunen måste hjälpa till genom att klara av det som måste göras i Gävle. Förhållandena är desamma på andra håll. Det kommer att dröja veckor innan lnvandrarverket har möjligheter att börja avlasta kommunerna, säger regionkontoret. Verket kommer tills vidare inte att kunna tillämpa de vanliga rutinerna.
Regionkontoret menar att de asylsökande bör få möjligheter till mat, värme, vila och sjukvård. En hälsokontroll är också nödvändig. Polisen kommer enligt regionkontoret att ställa krav på att de ska registreras. Efter registreringen ska de asylsökande inkvarteras på ett sätt som innebär att polisen kan göra den grundutredning som utlänningslagen föreskriver.
Det har gått två timmar sedan ledningsgruppen samlades. Fortfarande är det mesta oklart. Flera i ledningsgruppen är förvånade över att ln- vandrarverket inte kan svara för verksamheten i kommunen och me- nar att någon måste tala med verkets ledning och försöka få den att ändra på regionkontorets besllut. Ledningsgruppen beslutar emeller-
tid att en kommual fastighet nära hamnområdet ska tas i anspråk för det som kommunen räknar med att till en början få sörja för. Utrym- mena och utrustningen där bör räcka för det antal asylsökande som fartyget uppges ha ombord. Skolkökspersonal kallas in för att ordna med en enkel första förtäring. Ledningsgruppen begär att Landstinget ska delta med personal och utrustning för den hälsokontroll som In- vandrarverkets regionkontor har föreslagit. Bussar kommer att finnas
på kajen för att föra de asylsökande till mottagningsstationen.
Lotsen går tillsammans med polis- och kustbevakningspersonal om- bord på fartyget ca en timme innan det ska lägga till. Polisen bedömer att det finns betydligt mer än 1 000 passagerare ombord och under- rättar kommunens ledningsgrupp. Ledningsgruppen inser att det kan
bli nödvändigt att göra om planeringen.
Under tiden har jourhavande polischefen i Gävle kallat in förstärkning— ar från andra polisdistrikt i länet. Det är mest ordningspoliser —— endast några få har erfarenhet av utredningar om asylsökande. Polischefen frågar också polisen i länen norr och väster om Gävleborgs län vilka möjligheter dessa har att sända personal till Gävle. Beskeden visar att det går att mobilisera högst ett 100-tal polismän, som emellertid inte kan vara på plats förrän om ett par dagar. Polisen i Gävle underrättar
Rikspolisstyrelsens jourcentral om de åtgärder som den har vidtagit.
Fartyget lägger till i Gävle. Klockan är snart nio. Det har börjat Ijusna. Temperaturen har sjunkit. Det är flera grader kallt och bläser en stark nordlig vind. Det snöar lätt. De första asylsökande tar sig i land. Poli- sen gör ett överslag och bedömer att det rör sig om minst 1 500
passagerare. Det kommer samtidigt uppgifter om att två andra fartyg
är på väg till Gävle med tillsammans omkring 3 500 passagerare. Kommunstyrelsens ordförande underrättar landshövdingen om vad som håller på att ske.
Polisen vill samla de asylsökande på ett ställe. Det blir lättare att ge- nomföra de kontroller som fordras och att sammanställa uppgifter om alla än om de sprids ut på flera anläggningar. Ledningsgruppen över- blickar inte läget men kommer i diskussioner med polisen fram till att det kan vara lämpligt att använda idrottsarenorna vid Gavlerinken. Inom dessa arenor finns det gott om sanitära utrymmen och möjlighe- ter att ordna med utspisning av alla. För dem som behöver vila kom- mer det att finnas madrasser och liggunderlag på golvet i de olika byggnaderna. Andra kommer att kunna använda bänkarna uppe på läktarna när de behöver vila. Några av omklädningsrummen — och sjukrummen i anslutning till dessa — kan användas för en enklare
hälsokontroll och för sjukvårdande åtgärder.
Figur 7 visar var de olika anläggningarna ligger i förhållande till Fredriksskans, där fartygen kommer att lägga till.
Polisens insatsstyrka består till en början av 14 poliser — två av dessa har tjänstehundar. Det finns också några man från Tullverket och Kustbevakningen på plats i hamnen. Efter några timmar får polisen också hjälp av en grupp ordningsvakter som ska delta i bevakningen.
Polisen börjar att göra grundutredning för var och en men finner efter några timmar att den måste begränsa registreringen till de vik- tigaste uppgifterna. Arbetet kommer annars att ta alltför lång tid. Det är oklart vad den fortsatta handläggningen av asylärendena kommer
O 700 LOG 600 800 '000
att innebära. Polisen är mot den bakgrunden osäker på om uppgifter- na kommer att räcka för det utredningsarbete som återstår efter mot- tagandet.
Länssjukhuset skickar flera sjukvårdsgrupper med läkare, sjuksköter- skor och ambulanssjukvårdare till hamnen. Dessa finner att allmän— tillståndet hos de flesta asylsökandena är relativt gott. Sjön har emel- lertid varit besvärlig under hela resan. Några av passagerarna har skadats under överfarten. Många har inte fått tillräckligt med vätska och börjar bli uttorkade. Betydligt fler har varit sjösjuka och är mycket trötta. Ett 20-tal asylsökande behöver sjukhusvård och tas in på läns- sjukhuset.
Kommunen ordnar med en enklare förtäring och skaffar filtar och extra kläder. Polisen har ännu inte kunna börja arbetet med de egent- liga grundutredningarna. Landstinget sätter upp två stationer för häl- sokontroll och enklare sjukvårdsåtgärder inne i Gavlerinken. Det finns snart sex grupper av läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal i arbete vid dessa stationer. Läkare och sjuksköterskor börjar göra den noggrannare medicinska bedömning som behövs.
Det har blivit söndag eftermiddag. Arbetet har trevande kommit i gång på en bred front. Inom en timme anländer de andra två farty— gen till hamnen i Gävle och snart finns det lite över 5 000 asylsökan- de i olika byggnader inom Gavlerinkens område. Ledningsgruppen har börjat diskutera hur kommunen ska sörja för dem efter att de läm- nat mottagningsstationen. lnvandrarverket utnyttjar redan sina för- läggningar i den utsträckning som är möjligt. Bedömningen är att det går att inkvartera högst ca 2 000 personer på hotell och i förberedda
flyktingförläggningar i Gävle. Kommunstyrelsens ordförande har tidi- gare diskuterat situationen med landshövdingen. Denne återkommer under förmiddagen och meddelar att Länsstyrelsen nu har en mindre stab i arbete. Andra kommuner i länet är beredda att tidigast om någ- ra dagar ta emot åtminstone hälften av de 3 000 som det inte går att inkvartera i Gävle. Landshövdingen säger att han inte är nöjd med kommunernas besked men att Länsstyrelsen ska fortsätta diskutera
med dem och dessutom ska söka hjälp hos länsstyrelserna i andra
län.
Kommunen vet att det finns ett 20-tal personer i Gävle som kan tolka och ber dem att infinna sig. Det räcker emellertid inte. Lokalradion sänder fortlöpande nyheter och reportage från arbetet. Krisgruppen meddelar i det sammanhanget att Språkproblemen är stora och att alla som kan tolka baltiska språk bör komma till Gavlerinken och hjälpa till. Uppmaningen ger emellertid inget resultat och det går trögt med både registreringen och hälsokontrollen. Många andra frivilliga an- mäler sig däremot under dagen och är snart i gång med olika slag av
sysslor.
Sent söndag kväll lämnar de första 200 mottagningsstationen. Alla inkvarteras i Gävle. Arbetet pågår hela natten till måndagen. Många har varit i arbete sedan söndag morgon och behöver åtminstone en kortare vila. Ny personal har anlänt och rutinerna förbättras hela tid- en. Vid 6-tiden måndag morgon har ytterligare några hundra personer kunnat lämna Gavlerinken. Fler inkvarteras under dagen. Måndag kväll är det ändå nära 4 000 asylsökande kvar i mottagningsstationen. Då
kommer det ytterligare två fartyg med sammanlagt 3 000 asylsökan-
de balter till Gävle.
Arbetet har nu pågått så länge att det blivit svårt att hålla rent i an- läggningarna. I det här skedet -— det har gått ett och halvt dygn och nästan 7 000 människor befinner sig i mottagningsorganisationen — behöver alla utrymmen göras ordentligt rena. Ledningsgruppen skaffar den personal som behövs för detta. Städningen gör att arbetet i övrigt måste upphöra ett tag.
Massmediernas rapporter av händelserna utlöser en stor oro hos många Gävlebor över vilka konsekvenser hjälpen till de asylsökande får för kommunens egna invånare. För polisen kan det bli problem med ordningen. Det går rykten om att en 58-årig man dött på akuten vid länssjukhuset därför att en stor del av personalen varit upptagen med att ta hand om asylsökande, att många rör sig fritt i samhället utan att ha genomgått hälsokontroll och att kommunens budget för den sociala verksamheten kommer att överskridas med 100 milj. kro- nor. Kraven på kommunens ledning att ge besked i olika frågor ökar hela tiden. Ledningsgruppen beslutar att upprätta ett informations- kontor, som tillsammans med polisen och hälso- och sjukvården sam— lar in uppgifter, skaffar sig en överblick och svarar på frågor från myn- digheterna, massmedierna och allmänheten. Det dröjer emellertid ett par dagar innan de som arbetar med detta har sådana kunskaper och erfarenheter att de kan tillgodose alla de olika behoven av information
som förekommer inom och utanför organisationen. När informationskontoret skaffat sig översättare får det också till upp— gift att informera de asylsökande. Det innebär en ordentlig avlastning inom den övriga delen av organisationen.
Under tisdagen kommer ytterligare omkring 1 000 asylsökande till
86 Gävle. Nu löper det hela något bättre med växlingar mellan olika lag i både polisens och kommunens organisation. Hälso- och sjukvården blir utsatt för stora påfrestningar men gör i huvudsak vad som krävs
av den. Fortfarande har Länsstyrelsen emellertid svårt att hitta inkvar- teringar åt alla. Kommunerna i Gävleborgs län kommer efter vädjan
från landshövdingen att kunna ta emot ytterligare 500 av dem som lämnar Gavlerinken. Det innebär sammanlagt 4 000 asylsökande i länet. De sista bland de återstående 4 000 transporteras torsdag ; kväll till platser i andra län. Två av de länsstyrelser som Länsstyrelsen ; i Gävleborgs resonerat med var till en början tveksamma till om de i hade ett sådant ansvar och sådana befogenheter att de skulle ingripa. Först när regeringen under måndagen upprepade sina besked att stat— liga myndigheter skulle medverka började även de att agera. Läns-
styrelsernas tvekan fördröjde mottagandet i dessa län.
För polisens registrering av de asylsökande fordras det under de sam- manlagt drygt sex dygn som arbetet pågår minst 100 personer, mest polispersonal. Ett antal tjänstemän från Tullverket, Kustbevakningen och lnvandrarverket hjälper till. Tullen försöker i det här sammanhang- et också kontrollera vad de asylsökande för med sig. Tulltjänstemän- nen hittar åtskilliga vapen som de tar i beslag. Polisen misstänker att den organiserade brottsligheten i flera länder på andra sidan Östersjön
utnyttjar tillfället att flytta över en del av sin verksamhet till Sverige.
De flesta polismännen har inga praktiska erfarenheter av den här ty— pen av registrering och utredning. Många registerhandlingar kommer
bort eller hamnar i andra kommuner än dit de asylsökande i förekom—
mande fall har förts. Polisen behöver vidare mycket personal för att
hålla ordning i samband med mottagandet. Det räcker inte med den i
personal som de övriga polisdistrikten i länet kan förstärka med. Jour-
havande polischefen begär hos polisen i de län som han varit i kontakt med att dessa ska bidra med de ca 100 polismän som det tidigare varit tal om. Han får veta att de flesta kommer till Gävle först under
måndagen.
Dagarna och veckorna går. lnvandrarverket för efter hand över de
asylsökande till nyöppnade slussannex där asylutredningar ska ske. Det är fortfarande ovisst vad som ska ske med dem. lnvandrarverket
sammanställer underlag för regeringens bedömningar. Överläggningar sker också med andra länder.
Oskarshamn
Även Oskarshamn blir mottagningsort för en stor del av dem som i delscenario 1 kommer till Sverige i lastfartyg av olika slag och i fiske- båtar. Kustbevakningen får sent natten till lördag i höjd med Gotland kontakt på radio med ett ryskt fartyg som går västerut. Befälhavaren uppger att han är på väg till Oskarshamn. Han är emellertid förtegen om syftet med anlöpet. Det framkommer först senare att fartyget har asylsökande balter ombord.
Befälhavaren på kustbevakningsfartyget underrättar ledningscentralen i Karlskrona, som i sin tur meddelar polisen i Oskarshamn. Polisen ringer vid 5-tiden på morgonen den förvaltningschef som är stabschef i den kommunala ledningsgruppen för särskilda händelser. Stabsche- fen underrättar kommunalrådet, som är ordförande i ledningsgruppen. Denne beslutar att kalla in gruppen till kl 7.00 i Stadshuset. Det ryska fartyget Ska enligt Kustbevakningen komma till Oskarshamn under
förmiddagen.
Ledningsgruppen består av kommunstyrelsens arbetsutskott och ett antal förvaltningschefer. Ordföranden brukar se till att ett polisbefäl, som svarar för samverkan mellan polisen och kommunen, deltar vid de tillfällen gruppen är samlad. Så var fallet när kommunen i mars året innan genomförde en kommunal Iedningsövning. Övningen gick ut på att Oskarshamn under ett dygn skulle ta emot 5 000 asylsökan- de. Kommunalrådet upplever därför inte situationen som helt främ-
mande och känner en viss tillförsikt när ledningsgruppen samlas.
Stabschefen har under tiden fått veta att det finns omkring 2 000 balter ombord på fartyget. Det går inte att få någon mer information om passagerarna. Massmedierna har under den senaste veckan be- skrivit förhållandena i de baltiska länderna. Omkring 5 000 personer har sökt asyl i Sverige under fredagen och beskedet från Kustbevak- ningen att ett fartyg nu är på väg till Oskarshamn kommer inte som någon större överraskning för ledningsgruppen, som är inställd på att
kommunen ska göra vad den kan för att lösa de akuta problemen för
de asylsökande.
Kommunen har nyligen upprättat en åtgärdsplan för en händelse av det slag som det nu är fråga om. Ledningsgruppen underrättar enligt denna plan lnvandrarverkets regionkontori Alvesta om att den avser att sätta i gång arbetet. Alla regionkontoren har under natten fått be- sked från lnvandrarverkets ledning om att de måste få kommunerna på ankomstorterna att ta hand om de asylsökande. Regionkontoret i Alvesta ger klartecken till Oskarshamn och säger att lnvandrarverket
ska bidra med de råd som kommunen eventuellt kommer att behöva.
___wm_—_——_w—_M www—___].— _. . _
Regionkontoret kat om kommunen vill sända en samverkansperson till Oskarshamn. Ledningsgruppens ordförande underrättar landshöv-
dingen och stabscwefen vid försvarsområdesstaben i Kalmar om vad som håller på att ske.
Den kommunala ledningsgruppen är klar över polisens roll i det arbete som förestår och kommer överens med polisledningen om att kommu- nen och polisen tilbammans på bästa sätt ska ta emot de asylsökan- de. Under övningen året innan togs ett fartyg med asylsökande in till Got/andsterminale/i i Oskarshamns hamn. Hela området är inhägnat och har en del sanitära utrymmen. En färja från Visby väntas in om några timmar och igger någon timme i Oskarshamn innan den åter- vänder till Gotland. Befälhavaren på lastfartyget får besked via Kust- bevakningen om att det kommer att dröja till omkring kl 12.00 innan
han får lägga till i hamnen.
Även i Oskarshamn är det kallt ute. Det blåser kraftigt från norr. Alla asylsökandena får nte plats i terminalbyggnaden. Många är sannolikt nedkylda och hung'iga. Samtliga behöver så snabbt som möjligt kom- ma in i varma lokaler där de kan få något att äta och där polisen kan göra den grundutredning som fordras för var och en. Hälso- och sjuk- vården måste kunna ordna med en enkel hälsokontroll och se till att
de som behöver vå'd får det.
Kommunen har flera skolor och Sporthallar i centralorten och väljer ut fem anläggningar —två i närheten av hamnen — för att sätta upp ett
antal mottagningssationer. För polisen, som har ont om personal, är det emellertid en avsevärd nackdel att behöva dela upp de ankom- mande mellan så många ställen. Åsikterna går kraftigt isär mellan Ied-
ningsgruppen och polisledningen om vilken myndighet -- polisen eller kommunen -- som ska svara för mottagandet. Ledningsgruppen anser att det blir för trångt om alla ska tas om hand på ett ställe. Polisen menar att den inte kommer att kunna bemanna mer än en station och samtidigt sörja för den ordning och säkerhet som fordras. Risken är stor, framhåller polischefen, att polisen kommer att tappa greppet om situationen. Det är irriterat i kontakterna mellan kommunen och poli-
sen, som inte är överens om vem som ska bestämma.
Figur 2 visar var de olika lokalerna ligger i förhållande till bl.a. Got-
landsterminalen.
Under tiden har Kommunens Måltidsservice -— en kommunal organi- sation som förser skolorna och hemtjänsten med mat — börjat förbe- reda utspisningen. Storköken i kommunen har inga svårigheter att ordna med det antal portioner som kommer att behövas. Problemet är att det inte finns utrustning så att personalen på en gång ska kunna utspisa så många som det kan bli fråga om. Det saknas framför allt isoleringskärl som gör det möjligt att hålla maten varm. Ledningsgrup— pen tar på nytt kontakt med försvarsområdesstaben, som bedömer att I 12 i Eksjö har möjligheter att hjälpa till. De militära myndigheter- na ska också bidra med liggunderlag, filtar och extra kläder till dem
som behöver det.
Katastrofgruppen vid sjukhuset i Oskarshamn kallas in och börjar för- bereda hälso- och sjukvårdens uppgifter. Två sjukvårdsgrupper med läkare, sjuksköterskor och ambulanser med personal kommer att stå i beredda i hamnen för den händelse några bland de asylsökande skulle i
behöva akut vård. Avsikten är att sjukvårdsgruppernas personal sedan ;
ska svara för hälsokontrollen i mottagningsstationerna.
Strax efter kl 12.00 lägger fartyget till. Det tar flera timmar innan alla asylsökandena har kommit i land. Kommunen håller fast vid att det ska finnas fem mottagningsstationer och har bemannat alla med per— sonal från framför allt socialtjänsten och skolan. Polisens bedömning att den inte kommer att ha tillräckligt med personal visar sig riktig. Det går att hjälpligt klara ordningen på flera ställen, men polisen vill inte registrera asylsökande på mer än en av mottagningsstationerna. Det framkommer senare att flera av de asylsökande har avvikit under transporten till den skola där polisen håller på med registreringen. Kommunen vill att Länsstyrelsen ska klargöra vilken myndighet som
har ansvaret för mottagandet.
Redan under förmiddagen har den kommunala ledningsgruppen börjat undersöka var de asylsökande ska kunna inkvarteras. lnvandrarverket har redan en förläggning i Figeholm, ca två mil norr om Oskarshamn. Det går att inkvartera ett 100-tal av de asylsökande balterna där. Mel- lan 300 och 400 personer får sannolikt plats i Gunnarsö stugby — inte så långt från hamnen — och på hotellen i Oskarshamn. Fler kan kom- munen inte behålla hos sig. Det blir alltså nödvändigt att hitta inkvar- teringar i andra kommuner. Landshövdingen och kommunalrådet in- såg redan vid det första samtalet under morgonen att detta skulle bli det stora problemet. Den stab som Länsstyrelsen inrättat har under förmiddagen haft flera kontakter med lnvandrarverkets regionkontor
i Alvesta och kunnat göra upp med ägarna till några anläggningar
både inom och utom länet. De första asylsökandena lämnar under
eftermiddagen och kvällen mottagningsstationerna. Att det fortfaran-
_..4wqg—
.-.a...—
de går trögt med registreringen fördröjer utplaceringen. Nästan hälften
blir kvar i Oskarshamn under natten.
Strax efter midnatt får ledningsgruppen besked om att ytterligare far- tyg under morgontimmarna kommer till kommunen med asylsökande. Trafiken ute på Östersjön är livlig och fler kan emellertid vara på väg
till Oskarshamn.
De kommunalt anställda som började arbeta i mottagningsstationerna under lördagen har mot kvällen blivit ersatta men är beredda att kom- ma tillbaka under söndagen. Det kommer emellertid att behövas be- tydligt fler än tidigare. Ledningsgruppen börjar få svårt att hitta lämp- liga personer bland de omkring 2 500 kommunalt anställda. Det visar sig särskilt besvärligt att få till stånd en informationscentral, som både kan samla in uppgifter, skaffa sig en överblick över över det som sker och underrätta andra — myndigheterna, massmedierna och allmänheten. Det bidrar till svårigheterna under de första dygnen att få hela verksamheten att löpa smidigt. Om inströmningen fortsätter kan det bli nödvändigt att lägga ner en del av den kommunala verk- samheten eller omprioritera inom den. Trycket ökar på kommunled- ningen att både ordna för de asylsökande och se till att ingreppen för invånarna i Oskarshamn blir så små som möjligt. Ledningsgruppen meddelar genom massmedierna att den vill att ett hundratal frivilliga ur civilförsvarsorganisationen och hemskyddet ska delta. Många hör av sig från olika slag av föreningar och får både enklare och mer krä-
vande uppgifter.
För polisen har situationen som framgått varit mycket besvärlig. Så
är det även under andra dygnet av händelseförloppet. Den egna per- sonalen inom distriktet är slutkörd. Det har hittills varit svårt att få förstärkningar. Inför risken att det ska stoppa upp ordentligt i verk- samheten tar polisen i fortsättningen hjälp av tulltjänstemän och
får också disponera några anställda vid lnvandrarverkets förläggning i Figeholm. Tullen hittar droger och vapen hos flera asylsökande. Länspolismästaren vill kalla in ett 50-tal beredskapspoliser och tar kontakt med Rikspolisstyrelsen för att få veta vilka möjligheter det finns. Särskilt svårt blir det för både kommunen och polisen att finna så många tolkar som behövs. Transporterna inom mottagningsorga-
nisationen kräver också mycket resurser.
Det kommer under fyra dagar sammanlagt 9 000 asylsökande till Oskarshamn. Trycket på alla mottagningsstationerna är hela tiden stort. Många får vänta i flera dygn i Oskarshamn innan Länsstyrelsen
har kunnat hitta lämpliga förläggningar åt dem på andra håll.
Hälso- och sjukvården har fått ta hand om ett 100—tal personer som behövt sjukhusvård. En del av dessa vårdas i Oskarshamn. Andra har
förts över till sjukhusen i Kalmar och Västervik.
Övriga orter
Ett antal asylsökande kommer under veckan också till hamnarna i Norrtälje, Nynäshamn, Oxelösund, Nävekvarn, Arkösund, Västervik, Slite, Fårösund, Böda, Kristianopel, Karlskrona och Ystad. För de flesta orterna är det fråga om enstaka fartyg med några hundra asyl- sökande var. Hamnarna är i flera fall små och det finns inte mycket
service eller lokaler där. Det går emellertid att på centralorterna i des-
se kommuner ta emot de asylsökande. Det är egentligen bara i Slite och Fårösund som inströmningen får en sådan omfattning att det blir svårt för kommunen att hantera problemen. Länge är det ovisst hur många som kommer att anlända och Gotlands kommun vill även av det skälet finna inkvarteringar på fastlandet åt så många som möjligt. Gotland har tidigare vid flera tillfällen tagit emot fartyg med asylsö- kande och kommunens erfarenheter av att improvisera —— och av att samarbeta med andra slag av myndigheter — visar sig vara en stor
tillgång.
Polisen och hälso- och sjukvården får det besvärligt på så gott som alla mindre orter där det inte finns underlag för att organisera en ra- tionell mottagningsverksamhet i den skala som det i allmänhet blir
fråga om på större orter.
Framför allt flera av de här kommunerna är osäkra på hur stor ersätt- ning de kommer att få av staten. Det får dem att tveka att delta i den
utsträckning som fordras.
4.4. Händelseförloppet i del- scenario 2
Inledning
Delscenario 1 är som framgått en del även av scenario 2. Det kom- mer -— förutom den första veckans 50 000 asylsökande balter — ock- så 150 000 hjälpsökande under sammanlagt fyra månader till Sve- rige. Fördelningen över tiden framgår av följande sammanställning.
Antal Antal Summa asylsökande hjälpsökande
_D_ag 1 Veckg 1 Månad 1 5 000 2 8 000 3 15 000 1 000 4 10 000 1 000 5 7 000 1 000 6 4 000 1 000 7 1 000 1 000 5 000 Vecka 2 10 000 3 10 000 4 15 000 35 000 Månad 2 50 000 3 40 000 4 20 000 1 10 000 Totalt 50 000 150 000
De som nu anländer är i dålig kondition fysiskt och psykiskt. Många
har smittsamma sjukdomar — gulsot, kikhosta, difteri, tuberkulos eller olika slag av diarrésjukdomar — eller är smittbärare. Massmedierna I beskriver utförligt smittriskerna, som oroar många svenskar, framför
allt på orter där de hjälpsökande ska tas emot eller inkvarteras. Stats- ministern förklarar upprepade gånger i radio och TV att det är nödvän- | digt för Sverige att hjälpa till. Vi måste tåla de ingrepp i vårt vanliga
liv som är nödvändiga. ' Proceduren blir under de första tre-fyra veckorna i stort sett den- ! samma som i delscenario 1. l detta läge är det emellertid också nöd- vändigt att organisera en hälsokontroll som ska klargöra behovet av
smittskyddsåtgärder och av akut hälso- och sjukvård. På varje inrese-
ort behövs det en eller flera smittskyddsstationer där det går att ta vissa prov, göra en enkel kroppsundersökning, fråga ut dem som an- länt om deras hälsotillstånd och att bedöma vilka åtgärder som ford- ras. Det är mycket en fråga om att sortera de hjälpsökande och att prioritera mellan vårdbehoven. Även för detta arbete fordras det ett stort antal tolkar. Några är rädda att skickas tillbaka om de bär på smittämnen och vägrar att låta sig undersökas. Smittskyddsläkarna
i länen kallas i allmänhet in för att delta i ledningsarbetet.
En del av dem som blir undersökta visar sig behöva vård och tas in på sjukhus. Andra isoleras i särskilda förläggningar där ytterligare undersökningar — i stor utsträckning Stickprovsvis — ska kunna ske.
l ett begränsat antal fall bedömer smittskyddsläkarna det riskfritt att utan ytterligare åtgärder föra de undersökta till en öppen inkvartering och låta dem röra sig fritt. Det går emellertid inte att skilja dessa från deras anhöriga och sorteringen visar sig snart inte fylla någon funk— tion. Sjukhusen i närheten av ankomstorterna blir efter fem-sex tim- mar överhopade med sjuka som behöver vård. Sjukvårdshuvudmän- nen tar kontakt med hälso— och sjukvården i andra delar av landet
som emellertid bedömer att de inte har stora möjligheter att hjälpa till.
Socialstyrelsen skaffar sig en överblick över beläggningen inom hälso- och sjukvården i landet och informerar regeringen. Socialstyrelsen föreslår att sjukvårdshuvudmännen upprättar vårdannex enligt princi- perna för hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Några av sjuk- vårdshuvudmännen tar fasta på förslaget och kommer överens med ägarna till ett antal konferensanläggningar som är avsedda att utnytt- jas för sjukvården i krig att hälso- och sjukvården ska använda dessa.
Befälhavarna på en del av fartygen märker redan ute till havs att
ovanligt många ombord är sjuka. De underrättar sjöräddningscentralen (MRCC) i Stockholm. Kustbevakningen får information och dirigerar dessa fartyg till hamnar — Hargshamn, Nynäshamn och Karlskrona — i områden där sjukvårdshuvudmännen har ordnat stora förläggningar
för isolering av de sjuka.
Hamnarna i övrigt är i stort desamma som i Scenario 1. Det innebär att Gävle och Oskarshamn tar emot större delen av dem som kommer
med vanliga lastfartyg. Mindre fartyg går till de övriga hamnarna.
l delscenario 2 kommer det dessutom några tusen hjälpsökande i ge- nomsnitt per dygn in i Sverige landvägen över Haparanda. Transpor- terna sker i bussar från uppsamlingsläger i mellersta Finland till kom- muner i Norrbottens och Västerbottens län där de efter registrering får möjligheter till inkvartering. Även dessa för lnvandrarverket så
småningom över till slussannex för asylutredning.
Med den stora oro för smitta som förekommer i detta scenario ökar kraven på information. Det är nödvändigt för de centralt ansvariga myndigheterna och för mottagningsorganisationen i kommunerna att få en bild av läget och att underrätta andra. Trycket från andra myn- digheter, massmedierna och inte minst allmänheten på de orter där de hjälpsökande tas emot att få veta mera är mycket stort. Kvällstid- ningarna i Stockholm och Göteborg ägnar stort utrymme åt smittris-
kerna, som naturligtvis oroar många.
En rad kommuner är också i detta scenario osäkra på hur stor ersätt- ning de kommer att få av staten. Det får dem att tveka att delta i den
utsträckning som fordras. Regeringen gör på begäran av Kommunför—
bundet upprepade uttalanden om att kommunerna verkligen ska få full täckning för sina kostnader.
Stockholm
Händelseförloppet är till en del detsamma som i delscenario 1. Re- dan det andra dygnet — det har hittills anlänt 8 000 asylsökande till Stockholm — kommer det dessutom 1 000 hjälpsökande från bl.a. Ryssland till huvudstaden. lnvandrarverket får i detta scenario ännu svårare att enbart med sina egna resurser klara mottagandet under det första dygnet. Bråk mellan balter och ryssar har förekommit på färjorna. Problem uppstår också genom att de hjälpsökande ryssarna är i dålig kondition fysiskt och psykiskt. Det visar sig att många behö- ver sjukhusvård. En del har smittsamma sjukdomar, andra är smitt— bärare. Ett stort antal asyl- och hjälpsökande är kvar i terminalerna
när nattfärjorna under andra dygnet kommer med fler hjälpsökande.
Polisen har stora resurser i Stockholm och gör de omfördelningar av personal som fordras för att den ska kunna lösa sina uppgifter. In- vandrarverket inser emellertid sent fredag kväll att verket inte kom- mer att kunna klara av mottagandet med sina egna resurser och begär redan lördag eftermiddag att Stockholms stad ska ta över.
Den kommunala ledningsstaben vill skilja de båda slagen av asylsö- kande respektive hjälpsökande åt. Mässhallarna iÄ/vsjö blir mottag- ningsstation för balterna. Eriksdalshallen och Eriksdalsskolan, som ligger alldeles intill varandra, tas i anspråk för de hjälpsökande ryssar- na. Landstinget organiserar flera stationer för en mer grundlig hälso- kontroll än som har bedömts nödvändig i delscenario 1. Det visar sig
att åtskilliga av de hjälpsökande behöver sjukhusvård. Efter bara nå- got dygn har så många tagits in på sjukhus att det kan bli problem för hälso- och sjukvården. Landstinget bygger upp en s.k. krisledning
med smittskyddsläkaren och personal från landstingets förvaltningar.
Efter två dygn har det kommit 10 000 asyl- och hjälpsökande till
Stockholm. Även om staden har stora personella och andra resurser blir det svårt att fortsätta med den nuvarande organisationen om de asyl- och hjälpsökande fortsätter att strömma in. Finansborgarrådet har tidigt kontaktat landshövdingen som sagt att Länsstyrelsen kan medverka bl.a. genom att ordna med inkvartering även i andra kom-
muner. Den kommunala ledningsstaben bedömer under lördagskvällen
att Länsstyrelsen måste gripa in.
Länsstyrelsen sätter under söndagen upp en egen stab, som består av Länsstyrelsens räddningsledning, förstärkt med tjänstemän som i van- liga fall arbetar med hälsoskydd och sociala frågor. En samverkans- person från lnvandrarverkets regionkontor i Flen ingår också. Staben börjar omedelbart kartlägga möjligheterna att placera asyl- och hjälp- sökande i länets kommuner och tar även kontakt med länsstyrelserna i andra län för att få en uppfattning om deras möjligheter att medver- ka. Till Länsstyrelsens uppgifter hör vidare bl.a. att göra prioriteringar inom polisverksamheten, att samarbeta med militära myndigheter och med Kustbevakningen och att samordna informationen inom länet om
det hjälparbete som pågår.
Påfrestningarna på hälso- och sjukvården i länet blir snart mycket stora. Det skapar en oro hos många svenskar att de inte kommer att
kunna få den vård de behöver om de skulle bli sjuka. Massmedierna
beskriver dagligen riskerna för allvarliga smittsamma sjukdomar. Den informationscentral som ledningsstaben har upprättat ägnar i detta scenario huvuddelen av sina resurser åt sjukvårdsfrågor. På Södertörn upprättar Landstinget två stora anläggningar för vård av sjuka som behöver isoleras. De s.k. kris-teamen börjar organisera hjälp åt dem
som behöver få samtala om sina upplevelser.
En del av de asyl- och hjälpsökande från olika länder har som rikspo-
lischefen framhåller i radio och TV kommit hit för att bedriva kriminell verksamhet. Både tullen och polisen har beslagtagit narkotika och va- pen hos personer som kommit till landet i samband med massflykten. Polisen misstänker genom Vittnesuppgifter att ett butiksrån i Åkeshov och tre bankrån i södra förorterna har genomförts av asyl- eller hjälp-
sökande som kommit till Sverige för att bedriva brottslig verksamhet. Fylleri och slagsmål är vanligt på de platser där de nyanlända befinner sig. Svenskar är ofta inblandade. På många håll växer det fram en re-
aktion mot hjälpåtgärderna.
Enligt den attitydundersökning som Styrelsen för psykologiskt försvar har genomfört under första veckan är inställningen hos allmänheten emellertid förhållandevis positiv. De praktiska svårigheterna att få verksamheten i främst Gävle och Oskarshamn att fungera avspeglar sig emellertid i siffrorna för dessa orter. Regeringen begär att få en
detaljerad föredragning av resultaten från undersökningen.
Gävle
Händelseförloppet är under de tre första dygnen -— fr.o.m. söndag
t.o.m. tisdag — detsamma som i delscenario 1. Det innebär att det
kommer omkring 9 000 personer till Gävle och söker asyl.
Under tisdagen — när organisationen har tagit emot de sista 1 000 asylsökandena — får polisen i delscenario 2 besked om att det inom det närmaste dygnet också kommer ca 1 000 hjälpsökande från fram- för allt Ryssland till Gävle. Kustbevakningen har varit ombord på far- tyget och uppger att dessa hjälpsökande är i ett avsevärt sämre till- stånd fysiskt och psykiskt än de redan anlända asylsökandena. Led- ningsgruppen får av Socialstyrelsen veta att många sannolikt har smittsamma sjukdomar. Riskerna är stora att även de som inte är sjuka bär på smittämnen. Det är angeläget att alla genomgår en hälso- kontroll. Socialstyrelsen menar att de flesta — helst alla — efter regi- strering och en första hälsoundersökning ska placeras tillsammans i något slag av förläggning innan det är lämpligt att de rör sig fritt i samhället.
Kommunen beslutar i samråd med polisen och landstinget att inte
blanda asyl- respektive hjälpsökande från de båda grupperna med
varandra. Ledningsgruppen bestämmer att Strömbadet — en kommu- nal anläggning för inomhusbad — ska användas för omhändertagande av de hjälpsökande. Länsstyrelsen kommer även nu att söka lämpliga utrymmen för inkvartering och får till slut disponera två större konfe- rensanläggningar — en i Högbo, utanför Sandviken, och en i Gysinge,
nära gränsen mot Västmanlands län.
Redan den första medicinska granskningen i hamnen visar att det nu är betydligt fler än tidigare som behöver sjukhusvård. Det rör sig om
sammanlagt mellan 250 och 300 personer. Landstinget överväger att
tömma flera vårdavdelningar på Iänssjukhuset på patienter för att kunna ta hand om de hjälpsökande som det är nödvändigt att ge sjuk- husvård. Det visar sig emellertid att detta kommer att skapa nya problem och Landstinget följer Socialstyrelsens råd att upprätta vård- annex. Det dröjer emellertid något eller några dygn innan detta har kunnat ske. Under tiden känner landstingsledningen att den har ut- tömt möjligheterna att enbart med egna resurser lösa problemen. Länsstyrelsen vill göra en samlad planering i flera län för de åtgärder hälso- och sjukvården ska vidta, men landstingen förklarar att det är
deras sak att klara samordningen.
Även hälsokontrollen inom mottagningsstationen fordrar betydligt mer personal och utrustning än som behövdes när organisationen skulle ta hand om de asylsökande. Hela arbetet tar betydligt längre tid. De allra flesta patienterna talar bara ryska. Språkproblemen är stora. Först un-
der fredagen har alla lämnat Strömbadet.
Under veckan som kommer anländer ytterligare ca 1 000 hjälpsökan— de som» är i lika dålig kondition och under den påföljande veckan 800. Arbetet flyter emellertid bra inom mottagningsstationen, men lands— tinget får allt svårare att ge den vård som de akut sjuka behöver. Det skapar problem för de Gävlebor som måste ha vård. En reaktion hål- ler på att växa fram mot det enligt mångas mening alltför stora antal asyl- och hjälpsökande som kommunerna i länet har tagit emot. Kom- munens informationskontor får tillsammans med Landstinget ägna mycket tid åt att klargöra situationen inom hälso- och sjukvården — framför allt smittriskerna — och att informera massmedierna och all-
mänheten om detta. Ledningen för kommunernas länsförbund disku-
terar hur politikerna ska möta trycket från de statliga myndigheterna
och från allmänheten.
Många reagerar också mot den brottslighet som enligt massmedier- nas rapportering sannolikt är en följd av att kommunerna tagit emot så många som blivit fallet. Problemen med ordningen ökar. Bråk före— kommer ibland mellan asyl- och hjälpsökande från olika länder. Flera har försökt sälja narkotika och vapen som de haft med sig. Antalet inbrott i bostäder, butiksrån, bilstölder och andra tillgrepp har ökat på några av inkvarteringsorterna. Polisen spanar efter två personer som är misstänkta för att ha rånat ett postkontor i Sandviken. Rikspolis- chefen framhåller även i detta scenario i massmedierna att många av de asyl- och hjälpsökande av allt att döma har kommit hit för att be—
driva kriminell verksamhet och att det är fråga om en organiserad
brottslighet.
Belastningen på polisen har blivit mycket stor och Rikspolisstyrelsen begär efter några dagar hos regeringen att få kalla in omkring 400
beredskapspoliser för att tjänstgöra i bl.a. Gävleborgs län.
Oskarshamn
Oskarshamns kommun tar i delscenario 2 till att börja med emot samtliga som söker asyl enligt händelseförloppet i scenariol , dvs 9 000 personer. Under andra veckan anländer vidare 500 ryssar, som behöver betydligt mer omvårdnad än de asylsökande balterna i delscenario 1. Kommunen och polisen har visserligen hunnit av- veckla mottagningsorganisationen men rutinerna sitter i hos den
personal som deltagit i verksamheten. Antalet hjälpsökande per
_ M-.—_em_...”— _._,,._ . - _...m-._______—__.___.
dygn är betydligt färre än under första veckan när de asylsökande anlände. Samarbetet med länsstyrelsen löper bra. Trots förstärkning- ar från andra Iän har polisen ont om personal. Kommunen och poli-
sen har i det här läget inga svårigheter att få samarbetet att flyta.
Hälso- och sjukvården möter emellertid mycket större problem än tidi— gare. Liksom i Gävle och Stockholm kommer nu också många sjuka. Åtskilliga av dessa har smittsamma sjukdomar eller bär på smittäm- nen. Detta skapar även i Oskarshamn en stor oro hos invånarna. Be- hovet av information om verksamheten i dess helhet är stort. Läns-
styrelsen får svårare och svårare att hitta lämpliga inkvarteringar.
Redan från början är många svenskar även i detta scenario angelägna om att få hjälpa till. De flesta hör av sig genom Röda Korset, civilför- svarsföreningen och andra lokala föreningar. Arbetsuppgifterna varie- rar för dem som deltar. Tidvis lägger de frivilliga ned ett mycket om-
fattande arbete.
Övriga orter
Asyl- och hjälpsökande kommer under de fyra månaderna också till Oxelösund, Arkösund, Västervik, Slite, Visby, Fårösund, Karlskrona och Ystad. De tre gotländska hamnarna får tillsammans ta emot för— hållandevis många asyl— och hjälpsökande. Det handlar både om de asylsökande som har redovisats i delscenario 1 och de hjälpsökande som anländer i scenario 2. Inströmningen av hjälpsökande sker emel- lertid under en betydligt längre tid än ankomsten av de asylsökande och kommunen anpassar sig efter hand till situationen som uppstår. Även i delscenario 2 är det nödvändigt att finna inkvarteringar på
fastlandet för merparten av dem som kommer till Gotland.
Många hjälpsökande i delscenario 2 kommer även till Norrtälje (Kapell- skär), Hargshamn och Nynäshamn. Norrtälje kommun har med hjälp av Länsstyrelsen i Stockholms län fått hela Uppsala län som avlast- ningsområde. Uppsala kommun inrättar en egen mottagningsstation och de flesta transporteras direkt dit efter att de har kommit av färjan i Kapellskär. Inkvartering sker under den första och andra månaden på olika platser i Uppsala län. Under tredje och fjärde månaden blir det nödvändigt att placera de hjälpsökande på förläggningar även i andra
län.
Landstinget i Uppsala län inrättar i delscenario 2 en anläggning för isolering av sjuka och anhöriga i Gimo. Kustbevakningen lyckas i många fall att dirigera de fartryg som uppges ha många sjuka ombord till Hargshamn, ett 20-tal km från Gimo. Södertörn blir på motsvaran- de sätt mottagningsområde för ett stort antal sjuka som tas i land i Nynäshamn. De flesta kommer efter en tids isolering och värd att
kunna föras över till andra förläggningar i landet.
Polisen har stora svårigheter att bevaka de isolerade. Den lokala be- folkningen vägrar att ha med de asyl- eller hjälpsökande att göra. En del butiksägare låter dem inte komma in i affärerna om de inte kan
visa upp friskintyg från svenska läkare.
.._,”M______f.m—.,-_w.- _. ___—___...me ...... . _
4.5. Händelseförloppet i del- scenario 3
Inledning
Delscenario 3 omfattar hjälpsökande från de baltiska länderna, Ryss- land och andra stater i f.d. Sovjetunionen. Huvuddragen i förloppet är desamma som för dem som i scenario 2 flyr undan kyla, hunger, då- liga hygieniska förhållanden och sjukdomar. Skillnaden är att de hjälp- sökande kommer att vara betydligt fler — 500 000 under sex månader i stället för 200 000 under fyra månader.
Flera dagar i sträck under de första veckorna kommer det ett 50-tal färjor, mindre lastfartyg och fiskebåtar med hjälpsökande. Även om regeringen har beslutat att vi ska ta emot dem är det angeläget att fartygen på något sätt kontrolleras -— och om det behövs dirigeras -— ute till sjöss. Övervakningen av de stora ytor som det rör sig om krä- ver mycket resurser dygnet runt, dag efter dag, vecka efter vecka. Sjöbevakningscentralerna — där de militära myndigheterna och Kust- bevakningen är samgrupperade — underrättar de samverkande myn- digheterna om sina observationer. Civila och militära fartyg, flygplan och helikoptrar patrullerar hela tiden. Trots det är det svårt att i för- väg få uppgifter om alla fartyg som går över Östersjön med hjälpsö- kande. Många kommer oanmälda till svenska hamnar. Se vidare fi-
gur 3.
Händelseförloppet blir i delscenario 3 både betydligt mer omfattan- de och mycket mer utdraget. De som har kommit till Sverige måste transporteras vidare till betydligt fler kommuner än i Scenario 2. Sär-
Figur 3
Trafiken med fartyg som har hjälpsökande ombord i genomsnitt per dygn under andra eller tredje veckan av delscenario 3
skilt hälso- och sjukvården blir utsatt för stora påfrestningar. Det är nödvändigt att göra i ordning förläggningar för isolering av sjuka — ett slags provisoriska infektionskliniker. De olika aktörernas uppgifter för- ändras inte till innehållet, men det fordras en väsenligt större uthållig- het i organisationen på framför allt ankomstorterna. Detta gäller inte minst informationsarbetet, som håller på att växa organisationen över huvudet. Tiden går och efter hand som påfrestningarna i samhället ökar blir många svenskar alltmer negativa till de hjälpsökande. Ett stort antal lokala politiker frågar sig varför just deras kommuner ska
ta emot så många.
Arbetet går tidvis trögt. Länsstyrelserna får i detta scenario allt svåra- re att finna kommuner som kan ordna förläggningar med tillräckliga sanitära utrymmen och bra möjligheter till utspisning. Det har blivit ett nationellt problem. Några landshövdingar kräver att regeringen ska ta initiativ till kraftfulla åtgärder. Arbetet förenklas emellertid när riks- dagen fyra veckor efter att de första hjälpsökande kommit till Sverige antar lagen om vistelsetillstånd för skydssökande från konflikt- och krisområden och regeringen beslutar att den omedelbart ska börja tillämpas. Det innebär bl.a. att kravet på grundutredning försvinner, att det nu inte heller formellt behövs några asylutredningar och att kommunerna, som hittills medverkat på frivillig basis, blir skyldiga att göra det. Kommunerna får möjligheter att under vissa förutsättningar genom rekvisition ta i anspråk bl.a. de fastigheter som de behöver för
att kunna driva verksamheten.
Fördelningen över tiden av inströmningen framgår av följande sam-
manställning.
Tid Antal Summa hjälpsökande än 1 Vggkg 1 Månad 1 1 000 2 3 000 3 4 000 4 5 000 5 5 000 6 6 000 7 6 000 30 000 Vegka 2 60 000 3 70 000 4 40 000 200 000 Mängd 2 120 000 3 80 000 4 50 000 5 40 000 6 10 000 Totalt 500 000
Både Statens strå/skyddsinstitut (SSI) och Statens kärnkraftinspek- tion (SKI) undersöker om det ligger något i ryktena on en rysk kärn- kraftsolycka men finner ingenting som tyder på att någonting skulle
ha inträffat.
Många kommuner är också i detta scenario osäkra på hur stor ersätt- ning de kommer att få av staten. Det får dem att tveka att delta i den utsträckning som fordras. Regeringen gör på begärar av Kommunför- bundet upprepade uttalanden om att kommunerna ska få full täckning
för sina kostnader.
Enligt den attitydundersökning som Styrelsen för psykologiskt för-
svar genomför även i detta scenario är inställningen hos allmänheten delad. De praktiska svårigheterna att få verksamheten i främst Gävle och Oskarshamn att fungera avspeglar sig även här i siffrorna för des- sa orter. Regeringen begär att få en detaljerad föredragning av resul- taten från undersökningen.
Stockholm
Delscenario 3 innebär i huvudsak samma slags uppgifter som gäller de hjälpsökande i scenario 2. Det kommer under sex månader sam- manlagt ca 120 000 personer på färjor till huvudstaden —- till största delen ryssar. Det mesta mottagandet blir så småningom rutin. Det fordras till en början flera mottagningsstationer. Polisen vill emeller- tid också i detta scenario ha registreringen koncentrerad till ett ställe. Under de två första veckorna sker detta i Mässhallarna. Många av de hjälpsökande tas emellertid först till Eriksdalshallen, Äkeshovsha/Ien eller Väl/ingbyha/Ien där det finns möjligheter till vila och att få mat.
En del genomgår där också den hälsokontroll som fordras.
Stockholms stad åtar sig redan under det första dygnet att svara för mottagandet. Det finns personal i den kommunala organisationen även för den uthållighet som fordras i detta scenario. Polisen har ock- så resurser för sina uppgifter. Arbetet löper bra när lagen om viste/se- tillstånd har antagits och börjat tillämpas. Det är nu klart att det räck- er med en registrering på mottagningsorterna. Polisen behöver inte göra några grundutredningar och lnvandrarverket inte några asylutred- ningar. Det går att ytterligare skynda på arbetet i mottagningsstatio- nerna och arbetet flyter därmed bättre än tidigare. De statliga myn-
digheterna kan i ökad utsträckning rikta in ansträngningarna på att
inrätta förläggningar — även på orter i kommuner relativt långt från
mottagningsorterna.
Länsstyrelsen tar också i detta scenario på sig uppgiften att försöka få länets kommuner att hjälpas åt. Det framkommer emellertid rätt snart av rapporterna från Finland att antalet hjälpsökande kommer att
bli mycket stort. De 120 000 inresande som sammantaget under sex—
månadersperioden räknas in bara i Stockholm har gjort det till ett na- tionellt problem att ordna med bl.a. inkvartering, utspisning och sjuk- vård. Länsstyrelsen resonerar med åtskilliga länsstyrelser, men det tar
tid att finna inkvarteringar.
Minst 30 000 av de hjälpsökande som anländer till Stockholm visar sig behöva någon form av sjukhusvård. Drygt ett par tusen av dessa visar sig ha smittsamma sjukdomar. Landstingen i de berörda mottag—
ningslänen har gjort stora omdispositioner men klarar ändå inte att ge både de egna invånarna och de hjälpsökande den värd som de behö-
ver. Flera av ladstingen tar fasta på Socialstyrelsens förslag att öppna s.k. vårdannex enligt planerna för sjukvården i krig. Det behövs någon form av samordning mellan sjukvårdshuvudmännen. Varken rege- ringen eller någon central förvaltningsmyndighet har emellertid befo- genheter att styra verksamheten. Varje landsting bestämmer hur många det ska ta emot från andra sjukvårdshuvudmän. Landstinget
i Stockholms län kallar in delar av ledningen för sin krigsorganisation för att få en samordning och ett effektivt utnyttjande av resurserna. Landstingets smittskyddsutskott gör samlade bedömningar av smitt-
skyddsläget i länet.
Demonstrationer och andra opinionsyttringar mot verksamheten före- kommer på flera ställen i Stockholms län under framför allt början av andra månaden av händelseförloppet. Uppfattningen att många av de hjälpsökande inte kommer att vilja återvända utan vill stanna i Sverige är vanlig bland dem som kritiserar regeringens beslut att ta emot de
hjälpsökande.
Brottsligheten i Stockholmsområdet har ökat markant sedan de hjälp- sökande från olika länder börjat komma. Flera bankrån har ägt rum utan att förövarna gripits. Vid ett misslyckat rånförsök mot ett post- kontor i Vasastaden såras en person i lokalen av ett pistolskott i arm- en. Rånarna grips så småningom och visar sig höra till den grupp av hjälpsökande som kom under de första veckorna. Vid undersökning
av deras bagage på förläggningen hittar polisen 900 gram kokain.
Under den fortsatta tiden inträffar ytterligare fyra bank- och postrån och två överfall på värdetransporter. Även fyra butiksrån har anmälts. Polisen bedömer att förövarna i de flesta fallen är hjälpsökande från länder på andra sidan Östersjön. Nio privatpersoner har slagits ned och rånats. Särskilt utsatta för detta våld tycks de vara som bor i när— heten av mottagningsstationer och förläggningar. Människor i kvarte- ren runt Eriksdalshallen har bildat ett medborgargarde. TV 4 visar i en nyhetssändning att gardet har utrustat sig med hemmagjorda batong- ' er. Bråk uppstår ofta mellan hjälpsökande och svenskar i de köer som
bildas i affärer, postkontor och väntrum vid sjukvårdsinrättningarna.
Regeringen bjuder in ansvariga myndigheter till en diskussion om vad som behöver göras för att minska problemen med brottsligheten
bland en del av de hjälpsökande.
Gävle
Gävle tar emot 4 000, 6 000, 3 000 respektive 1 000 hjälpsökande under de inledande fyra veckorna — betydligt fler än i delscenario 2. Arbetsuppgifterna blir till en början i huvudsak desamma som tidigare, men den ökade volymen gör det avsevärt svårare för organisationen att klara av det som måste ske. Det fordras som framgått en uthållig—
het som de andra scenariona inte har krävt.
Polisen har svårare än i de andra scenariona att få de uppgifter av var och en som den behöver. Tullens kontroll visar att många försöker
föra in både vapen och narkotika.
Trots intensiva ansträngningar kan länsstyrelsen under de första veckorna inte skaffa förläggningar åt de hjälpsökande i den takt som det behövs. Många måste inkvarteras i tillfälliga förläggningar i Gävle. Det fordras bl.a. av det skälet mycket personal för alla de olika upp- gifterna både inom mottagningsstationerna och vid de tillfälliga för- läggningarna. Kommunen måste tillfälligt upphöra med en stor del av sin vanliga verksamhet för att på ett acceptabelt sätt kunna ta hand
om de hjälpsökande.
Mottagandet börjar i delscenario 3 i Strömbadet. Det sker på i huvud- sak samma sätt som i scenario 2 med grundutredning och en relativt omfattande hälsokontroll. Enligt de besked kommunen får från In- vandrarverket kommer inströmningen sannolikt att fortsätta under relativt lång tid. Mottagandet har hittills fungerat tillfredsställande och det finns inga skäl att leda fartygen med hjälpsökande till andra ham-
nar. Problemet är som framgått att det inte går att finna mer varakti-
ga inkvarteringar lika snabbt som i de andra scenariona. Kommunen beslutar att fyra skolor ska användas både som mottagningsstationer och som tillfälliga förläggningar. Mottagningsorganisationen lämnar
i och med det Strömbadet.
Gävle tar under sex månader emot drygt 25 000 hjälpsökande. Det finns som mest — efter drygt en månad av händelseförloppet — om- kring 15 000 hjälpsökande i kommunen. Vid några av topparna i in- strömningen räcker det inte med kommunens skolor. En tennishall måste tas i anspråk. Högskolan medverkar tillfälligt med utrymmen för drygt 1 000 personer i de tidigare regementsbyggnaderna. Under senvåren och försommaren bygger kommunen också upp en tältstad
med resurser från det civila försvaret.
Under hela perioden är det mycket ont om personal i mottagnings- verksamheten. Skolan, fritidsförvaltningen och den sociala verksam- heten har släppt till framför allt lärare, administrativ personal, skol- köksanställda, fritidsledare och socialsekreterare för de dagliga rutin- åtgärderna. Det har inneburit ett stort avbräck för arbetet inom dessa verksamheter. För skötseln av lokalerna där de hjälpsökande tillfälligt är inkvarterade tvingas de tekniska verken använda personal från gatukontoret och från det kommunala energibolaget. Lokaltrafiken ut- för transporter av olika slag. De nya uppgifterna gör att både sträck-
ningen av en del linjer och turlistorna måste ändras.
Av de sammanlagt omkring 14 000 som anländer till Gävle under första månaden kommer mellan 2 000 och 3 000 att behöva en rela-
tivt omfattande sjukhusvård. Hälso- och sjukvården är nära att kollap-
sa. Socialstyrelsen har nu kartlagt situationen i landet och diskuterar med Landstingsförbundet och ett antal sjukvårdshuvudmän i syfte
att få till stånd ett samarbete. Flera av sjukvårdshuvudmännen förkla- rar emellertid att de inte kommer att kunna avlasta hälso- och sjukvår- den på ankomstorterna i den utsträckning som Socialstyrelsen menar. Riskerna för att smitta ska överföras skapar även i detta scenario en stor oro både hos många som arbetar i mottagningsorganisationen
och hos andra svenskar. Allt fler vill vaccinera sig mot difteri och det
börjar bli ont om vaccin.
Många reagerar också i detta scenario mot den brottslighet som enligt polisens bedömning är en följd av att det finns ett stort antal hjälpsökande i länet. Bråk förekommer mellan svenskar och utlän- ningar. Fylleri är vanligt. En del hjälpsökande har försökt sälja nar- kotika och vapen som de haft med sig. Antalet inbrott i bostäder, butiksrån, bilstölder och andra tillgrepp har ökat på några av inkvarte- ringsorterna. Polisen har gripit två balter som försökt råna en bank iSöderhamn. Polisen har trots alla förstärkningar inte resurser för att hålla ordning och göra de utredningar som fordras. Även i detta sce- nario framhåller rikspolischefen i massmedierna att många av de
hjälpsökande uppenbarligen har kommit hit för att bedriva brottslig
verksamhet.
Efter fyra veckor har riksdagen antagit lagen om vistelsetillstånd för hjälpsökande. Det är nu klart att det räcker med en registrering på mottagningsorterna. Polisen behöver som framgått inte göra några grundutredningar och lnvandrarverket inte några asylutredningar. Det går att ytterligare begränsa verksamheten vid mottagningsstationer- na och arbetet flyter bättre än tidigare. Kommunerna blir skyldiga att
.. __ .24__m.._=_._.. ...
_ . _.W_,._._.__ w__.4...._..-__ ,..........,,.,__-
medverka och de statliga myndigheterna kan rikta in ansträngningarna på att inrätta förläggningar — även på orter i kommuner relativt långt från mottagningsorterna.
Oskarshamn
Delscenario 3 innehåller även i Oskarshamn samma typ av arbets- uppgifter och problem som de tidigare scenariona. Antalet hjälpsö- kande är emellertid mycket stort — både i förhållande till scenario 2 och till kommunens storlek. Under ett dygn första veckan kommer det 4 000 hjälpsökande ryssar och balter. Lika många anländer under sammanlagt två dygn i andra veckan av händelseförloppet. En ökning till 5 000 sker vecka 3, innan inströmningen avtar. Även Oskarshamn
får ett förhållandevis jämnt inflöde under resten av det sex månader
långa händelseförloppet.
Got/andstermina/en räcker inte till under i varje fall de första dygnen. Visbytrafiken kan inte heller avvara anläggningen under den långa
tid som det ser ut att bli fråga om. Kommunen inhägnar av det skälet ett område vid Norra kajen. Det är även i detta delscenario till en bör- jan kallt och mycket blåsigt. Det gäller att så snabbt som möjligt få in de hjälpsökande i värme och ge dem något att äta. Arbetet med regi-
streringen av dem som har kommit fordrar tidvis mycket personal.
Den kommunala ledningsgruppen beslutar också i delscenario 3 att göra vad som krävs för att de hjälpsökande vid ankomsten ska bli väl omhändertagna. Ledningsgruppen inrättar tillfälligt mottagningsstatio— ner i fyra av kommunens skolor och Sporthallar. Kravet på grundut-
redning gäller när händelseförloppet börjar. Arbetet förenklas när riks-
dagen efter fyra veckor har antagit lagen om vistelsetillstånd för skyddssökande från konflikt- och krisområden och regeringen föreskri- ver att den omedelbart ska börja tillämpas. Regeringen beslutar också
att Rikspolisstyrelsen får kalla in de beredskapspoliser som behövs.
Oskarshamns kommun har i detta scenario svårt att åstadkomma den uthållighet som fordras. Efter diskussioner med Länsstyrelsen och försvarsområdesstaben ställer I 12 i Eksjö vid några tillfällen både per- sonal och utrustning till förfogande för utspisning och handräckning i samband med andra uppgifter i mottagningsstationerna. Hälso- och
sjukvården får hjälp av militär personal med en del enklare uppgifter.
En grupp hjälpsökande som kommit andra veckan är trots kommu- nens ansträngningar missnöjd med förhållandena. De försöker upp- vigla andra hjälpsökande och påstår bl.a. att det finns gott om vapen bland de nyanlända. Det går ett rykte om att en hjälpsökande har fört in sprängmedel och kan vara beredd att använda det vid ett angrepp mot någon av mottagningsstationerna. Den oro som förekommer bland de hjälpsökande ställer till stora problem för polisen, som har svårt att hålla ordning. Alla vill inte stanna i mottagningsstationerna utan ger sig ut i samhället. Fyra har omhändertagits för fylleri. Flera butiksägare i centrum vill ha polisbevakning. Anmälningar om stölder börjar komma in till polisen även från andra slag av serviceinrättningar
och från privatpersoner.
En salmonellaepidemi drabbar ett stort antal ortsbor under andra må- naden i händelseförloppet. De hjälpsökande får omedelbart skulden. Många i Oskarshamn reagerar mot att kommunen är så aktiv i motta-
gandet av de hjälpsökande. Det lockar andra att ta sig just hit, hävdar
_ . . ___—”mm..."...fN—m—uw
dessa. Flera politiker i kommunen börjar ta intryck av reaktionerna.
Kommunens informationstjänst blir hårt belastad och måste förstär- kas.
Den nya lagen om vistelsetillstånd gör det visserligen möjligt att ge— nom ingrepp i annans rätt att ta i anspråk lokaler och annat men i praktiken — inom den tid som står till förfogande — har förutsättning-
arna inte förändrats.
Övriga orter
Ett stort antal asyl- och hjälpsökande kommer under de fyra månader- na också till Norrtälje, Hargshamn, Nynäshamn, Oxelösund, Näve- kvarn, Arkösund, Västervik, Slite, Visby, Fårösund, Böda, Kristian- opel, Karlskrona, Ystad och Haparanda. Inströmningen blir av sådan omfattning att problem uppstår framför allt i Norrtälje, Nynäshamn, Visby, Slite, Fårösund, Karlskrona och Ystad. Det framgår av rappor- teringen i massmedierna att några kommuner använder personal inom räddningstjänsten för flera slag av uppgifter i mottagandet. Rädd- ningschefen i en kommun påpekar att han har vidtagit åtgärder så att detta inte ska minska räddningstjänstens beredskap i kommunen.
Norrtälje får under sex månader ta emot mellan 40 000 och 50 000
hjälpsökande. Kommunen har även i detta scenario ett nära samarbe- te med kommunerna i Uppsala län, som svarar för mottagandet under åtminstone de första dygnen. En mycket stor inströmning sker i detta
scenario också till Karlskrona och Ystad med färjor från Polen.
Även i delsenario 3 är Hargshamn och Nynäshamn mottagningsorter
för sjuka som behöver isoleras en tid innan de kan föras över till för-
läggningar på andra platser i landet.
Polisen och tullen gör stora beslag av vapen, sprit, tobak, narkotika
och okända preparat.
4. 6 Placeringen av de asyl— och
hjälpsökande i Jönköpings län i
_l
Till de områden i inlandet som tar emot ett stort antal asyl- och hjälp- sökande hör i alla tre scenariona Jönköpings län. Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län tar tidigt kontakt med länsstyrelserna i både Jönköpings och Kronobergs län för att diskutera placeringen av de asyl- och hjälpsökande som kommer till Sverige via Oskarshamn och : Karlskrona. De fyra länsstyrelserna kommer överens med lnvandrar- verket om bl.a. att Jönköpings län ska vara avlastningsområde för i första hand hamnarna i Kalmar län. I delscenario 3 blir det emellertid
nödvändigt att ordna med inkvarteringar i Jönköpings län även åt
,,._._ d...... ...—2
hjälpsökande som har anlänt till Karlskrona.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har inga svårigheter att övertyga kom- munerna i länet om att de ska hjälpa till. Enligt Länsstyrelsen kommer
staten att täcka alla kostnader som uppstår för kommunerna.
Många hjälpsökande kommer till inkvarteringskommJnerna utan att ha
kunna visa att de har blivit registrerade. En del uppger att de har blivit
av med sina registreringshandlingar. De gör anspråk på bistånd från kommunen, som i sådana fall får problem med att erhålla ersättning
från staten för den hjälp som kommunen gett. Det finns inget system som gör det möjligt att snabbt få en överblick över vilka som har blivit registrerade — och vilka som inte har blivit det — och förhindra att en del försöker få ersättning från flera kommuner. Polisen tvingas göra nya grundutredningar för de personer som det saknas uppgifter om. Även inom hälso- och sjukvården är det nödvändigt att göra om en del av de kontroller som har skett i mottagningsstationerna på an- komstorterna.
Tabe/len på de följande sidorna visar hur många asyl- och hjälpsö- kande det finns efter olika perioder inom skilda kommuner i Jönkö-
pings län.
Det är oklart hur länge de asyl- och hjälpsökande ska stanna i Sverige. De flesta kommunerna i Jönköpings län skapar en särskild organisa- tion med resurser från framför allt socialförvaltningen. Ett nära samar- bete växer efter hand fram mellan kommunerna, landstinget, polisen och de militära myndigheter som har en hel del utrustning som de kan bidra med. Mycket materiel tas också fram ur civilförsvarsförråden och Socialstyrelsens beredskapsförråd.
För förläggning av de asyl- och hjälpsökande använder kommunerna lokaler av många olika slag -— bl.a. stugbyar, hotell, konferensanlägg- ningar, le-diga skollokaler, idrottshallar och några nyligen nedlagda
sjukhem.
De asyl— och hjälpsökande blir ett påtagligt inslag i gatubilden i alla samhällen — små och stora tätorter — i de olika kommunerna. Svårig- heterna som uppstår är i huvudsak av samma slag som tidigare har
Tid (efter) Kommun Antal Antal asylsökande hjälpsökande
Delscenario 1
En vecka Jönköping 3 000 Nässjö 600 Eksjö 700 Tranås 800 Aneby 200 Värnamo 700 Vaggeryd 500 Gnosjö 500 Gislaved 500 Vetlanda 500
8 000
Delscenario 2
En månad Jönköping 3 000 800 Nässjö 600 400 Eksjö 700 400 Tranås 800 200 Aneby 200 - ' Värnamo 700 400 Vaggeryd 500 - Gnosjö 500 - Gislaved 500 200 Vetlanda 500 200 8 000 2 600 F ra m n ! Jönköping 3 000 1 800 Nässjö 600 600 Eksjö 700 600 Tranås 800 400 :. Aneby zoo - -'
Värnamo 700 1 200 ; Vaggeryd 500 - i
Värnamo Vaggeryd Gnosjö Gislaved Veuanda
500 500 500
1 200
400
Delscenario 3
Fyra månader Jönköping 12 800 Nässjö 2 800 Eksjö 3 200 Tranås 2 400 Aneby - Värnamo 4 800 Vaggeryd - Gnosjö 800 Gislaved 2 400 Vetlanda 2 800
32 000
Sex månader Jönköping 16 000 Nässjö 3 400 Eksjö 3 800 Tranås 3 200 Aneby - Värnamo 5 800 Vaggeryd - Gnosjö 1 400 Gislaved 3 000 Vetlanda 3 400
40 000
förekommit i samband med mottagandet i hamnorterna. Polisen får på flera orter problem med ordningshållningen. Konfrontationer på offent- liga platser mellan hjälpsökande och den lokala befolkningen stör de
annars lugna samhällena. Fylleri, misshandel, tillgrepp och stölder
driver upp stämningen mot utlänningarna.
För det mesta är det små grupper av asyl- eller hjälpsökande som or- sakar problemen med ordningen. Det stora flertalet anpassar sig till de regler som gäller i de svenska samhället. Det förekommer att de asyl- eller hjälpsökande själva tar hand om delar av verksamheten i förlägg- ningarna. De bildar arbetslag som svarar för olika funktioner i den ; dagliga verksamheten. På dessa ställen fungerar det i allmänhet bättre
än på de orter där kommunerna fortsätter att sköta verksamheten.
5. PROBLEM INOM OLIKA SK EDEN OCH FUNKTIONER
5.7. Ett system för analys av problemen
De tre scenariona utsätter det svenska samhället för stora påfrest- ningar. Händelseiörloppet i delcenario 1 går sannolikt att hantera på ett tillfredsställande sätt. Svårigheterna ökar märkbart i scenario 2. Problemen i scenario 3 kan under olyckliga omständigheter utvecklas till en nationell kris.
Skillnaderna beror framför allt på olikheterna mellan händelseförlop- pen i antalet mämiskor som söker asyl eller hjälp i Sverige. Att prob— lemen blir betydligt större i delscenariona 2 och 3 än i scenario 1 föl- jer emellertid också av att tillströmningen sker under en betydligt längre tid än i scenario 1 och att en mycket stor del av dem som kommer hit i scenariona 2 och 3 är i mycket sämre kondition fysiskt och psykiskt. Utredningen har vidare antagit att betydligt fler i scena- riona 2 och_3 har kommit hit för att bedriva kriminell verksamhet än
som är fallet i scenario 1.
Utredningen utgår från att de hjälpsökandena i delscenariona 2 och 3
så småningom önskar återvända till sina hemländer. En stor del skulle
i verkligheten sannolikt komma att finna sig till rätta i Sverige och gö-
ra allt för att få stanna här. Utredningen har i beskrivningen av hän-
delseförloppen inte skildrat de problem som skulle uppstå om det be-
slutades att t.ex. 50 000 hjälpsökande med tvång skulle avvisas och
sändas tillbaka till sina hemländer.
Utredningen har för sina överväganden i detta kapitel om problemen
i verksamheten delat in händelseförloppet i tidsskeden och verksam-
heten i funktioner.
De tidsskeden som utredningen valt är följande:
(1)
(2)
(3)
(4)
På väg
Förloppet till sjöss innan de asyl- eller hjälpsökande kommer i land i Sverige;
Mottagandet
Tiden som går åt för åtgärderna från det att de asyl- eller hjälp— sökande har stigit i land eller gått över landgränsen i Tornedalen — till dess att de har blivit registerade, fått mat och vila, genom- gått hälsokontroll och erhållit den sjukvård som i förekommande fall omedelbart behövs;
Tillfällig glagering gå mgttagningsorten
Tiden som de asyl- eller hjälpsökande är inkvarterade på an— komstorten innan det går att placera dem i en inkvarterings- kommun;
Placering i en inkvarteringskommun
Tiden som de asylsökande vistas hos en kommun i väntan på att det ska bli plats på en utredningssluss eller i ett slussannex
hos lnvandrarverket och de hjälpsökande befinner sig hos kom- munen till dess förhållandena i hemländerna är sådana att de kan återvända;
(5) A vvegk/ing
Den asylsökande får i detta skede besked om att han eller hon kan stanna eller ska avvisas och den hjälpsökande att han ska återvända till hemlandet.
De åtgärder som svenska myndigheter vidtar under de olika tidsske-
dena har utredningen delat in i följande åtta funktioner:
( 1l Overvakning och kgntro/I till sjöss
(2) Grgndutredning eller registrering
(3) Inkvartering gch utspisning
14) Hälso- och sjukvård, hälsoskydd, miljöskydd m.m. (5) Qrdning och säkerhet
(6) Transporter gå land
i?) lnfgrmation till den svenska befolkningen (8) Ledning (behandlas också under punkterna 1-7)
Åtgärderna inom de olika funktionerna varierar mellan de fem tidsske- dena men också mellan de tre delscenariona. Matrisen på de följande sidorna innehåller en översikt över de problem som enligt utredning- ens bedömning kommer att uppstå inom olika skeden och funktioner. Utredningen har på det här stadiet inte skilt mellan de tre scenariona. De olikheter som föreligger mellan händelsförloppen — och mellan oli- ka orter i händelseförloppen — behandlar utredningen i stället i de
kommentarer till matrisen som följer i nästa avsnitt av detta kapitel.
Problem i olika funktioner och skeden — en översikt
( 1] Övervakning ggh kontrgll till
Älgå—$
Tillfällig placering på mottagningsorten
Placering i ink varterings-
A vveckl "n kommunen I 9
Flera myndigheter — Kust- bevakningen, försvars- makten, Sjöfartsverket och polisen — deltar i den mycket omfattande verk- samhet som behöver ske till sjöss och i luften un- der lång tid och i dåligt väder
De rörliga enheterna hos dessa myndigheter är inte tillräckligt många för att de ute på havet ska kun- na kontrollera alla ankom- mande fartygen och om det behövs dirigera dem till lämpliga hamnar
Många fartyg kommer oanmälda att kunna ta sig till de hamnar som de själva väljer
Det finns ingen organisa- tion för en enda ledning av de rörliga enhetena och kan bli svårt att åstadkomma en fördel- ning av arbetsuppgifter- na ute till sjöss och i luften
Skede
Funk tion
121. Maid; ning g/lgr regi- Mg
På väg
Mottagande
Det finns inga rutiner som gör det möjligt att regionalt eller centralt dirigera ett mycket stort antal fartyg med asyl- eller hjälpsökande till lämpliga ankomstorter för grundutredning eller registrering
Det finns ingen enstäm- mig uppfattning om vad registreringen — som är en enklare form av grund— utredning — ska omfatta och inte heller någon blankett för denna regi- strering (brister i regi- streringen kan göra att det senare fordras kom- pletterande utredningar) Det stora antalet asyl- eller hjälpsökande och polisens — i de flesta polisdistrikten — begrän- sade personella resurser gör det svårt för polisen att snabbt klara av arbetsuppgifterna
Polisen har i många distrikt inga eller i varje fall begränsade prak- tiska erfarenheter av grundutredning
77/lfä/lig placering på mottagningsorren
Placering i ink varterings- kommunen
Det finns inget system
för överföring av uppgifter om de registrerade från ankomstorten till inkvar- teringsorten
En del asyl— eller hjälp- sökande kommer till in- kvarteringsorten utan att ha blivit registrerade (eller uppger sig ha blivit av med registrerings- handlingarna), vilket gör det svårt för kommunen att senare få ersättning för den hjälp som de lämnar
Polisen måste i sådana fall göra en ny grundut— redning
A vveckl/ng
Funk tion
Mottagande
Det finns inga rutiner som gör att det regio- nalt eller centralt går att sammanställa upp- gifter om de registre- rade i den stora omfatt- ning som det är fråga om och att få en över- blick över situationen (stora svärigheter med den operativa informa- tionen) Bristen på tolkar kom- mer i de situationer med många asyI- eller hjälp— sökande som utredning- en beskriver att vara mycket stor
Det finns inga rutiner för att regionalt eller centralt bedöma tillgången på tolkar och att fördela dem mellan olika områ- den
Problem kan uppstå om de olika aktörerna har skilda uppfattningar om hur arbetet i hamnen och på mottagningsstationen ska organiseras och det inte är klarlagt vem som bestämmer
Tillfällig placering på mattagningsorren
Placering i ink varrerings- kommunen
A vveck/ing
Funktion
Skede
(3) Inkvartering ggn gtsgigning
På väg
Mottagande
Till en början finns det i allmänhet inte resurer eller erfarenheter hos kommunerna som gör att dessa snabbt kan kom- ma i gång med arbetet i mottagningsstationer-
na
Det saknas ofta lokaler i närheten av hamnom— rådena som är lämpliga för bl.a. grundutredning eller registrering (om de asyl- eller hjälpsökande sprids ut försvåras det
administrativa arbetet
och bevakningen)
Tillfällig placering på mottagningsorten
Det kan på en del hamnorter vara ont om lokaler för tillfällig övernattning innan det har blivit möjligt att transportera dem till andra förläggningar
Lokalt saknas det ofta utrustning för utspisning av så många som det kan bli fråga om
Det är möjligt att det lokalt också saknas ut- rustning att utspisa alla i den utsträckning som fordras
Problem kan uppstå om de olika aktörerna har skilda uppfattningar om hur arbetet i hamnen och på mottagningsstationen ska organiseras och det bestämmer
|
år inte klarlagt vem som
Placering i inkvarterings- kommunen
Det är oklart vilket ansvar och vilka befogenheter olika myndigheter har och det finns inga rutiner som gör det möjligt att regio- nalt eller centralt fördela de asyl- eller hjälpsökan- de mellan olika inkvarte- ringsorter
Det finns inga i förväg fastställda rutiner för överföring av information mellan myndigheterna
A vveckl/ng
Skede Funk rion
På väg
Mottagande
(4) Hålso- gch sigkvérd, ha"/sg- ;kmq ggn mi/[Q- skydd m.m.
Till en början finns det i allmänhet inte resurer eller erfarenheter hos kommunerna som gör att dessa snabbt kan komma i gång med en verksamhet i den stora skala som det gäller — bl.a. ledning av verk- samheten
Bristen på tolkar kom— mer i de situationer med många asyl— eller hjälp— sökande som utredning» en beskriver att vara mycket stor
Hälso- och sjukvårdens sjukvårdsgrupper kan ha svårt att redan i hamnen göra den prioritering som det i en del situationer kan vara angeläget att få till stånd
Somliga befarar att de ska skickas tillbaka om de är sjuka och vägrar att delta i hälsokontrollen
Det kan både i hamnen
Tillfällig placering på mottagningsorten
Kommunerna har ofta inte erfarenheter av att leda verksamhet i en så stor skala som det kan bli fråga om
Om det är många som behöver någon form av vård, kan det lokalt —- och så småningom re- gionalt —'vara svårt att tillgodose behoven (re- surserna för behandling av infektionssjukdomar har minskat på många håll)
Det kan vara särskilt svårt att på en del an— komstorter ordna
Placering i inkvarterings-
A vveckl/n kommunen 9
Det kan bli svårt att snabbt ordna så många förläggningsplatser för fortsatt vistelse i landet att ankomstorterna av- lastas i den utsträckning som verksamheten där fordrar
Det finns inga i förväg fastställda principer för vilken ersättning som ska ges till kommuner och andra som deltar i verksamheten — och inte heller några rutiner för redovisning av kost- naderna och det övriga underlag som behövs Om det är många som behöver någon form av vård, kan det lokalt — och så småningom re- gionalt — vara svårt att tillgodose behoven utan att det går ut över den svenska befolkningens vårdbehov (resurserna för behandling av infek- tionssjukdomar har minskat på många håll) Det kan uppstå brist på
Funk tion
Skede
På
vag
' Mottagande
och vid den mer organi- serade hälsokontrollen
på mottagningsstation—
en vara svårt att avgöra vilka som eventuellt har smittsamma sjukdomar och kan behöva isoleras
Den typ av snabbt ge— nomförda smittskydds— kontroller som det kan bli fråga om fordrar en medicinsk kompetens som det är ont om på en del håll inom hälso— och sjukvården
Hälso- och sjukvården har inga eller begränsa- de erfarenheter av den tillfälligt inrättade hälso- kontroll som fordras
Risken att bli smittad kan skapa oro hos den personal inom mottag- ningsorganisationen som inte är hälso- och sjukvårdspersonal Bristen på tolkar gör att hälsokontrollen tar längre tid än som hade behövt vara falletoch att bedömningarna i en del fall blir osäkra eller felaktiga
Tillfällig placering på mottagningsorten utrymmen för tillfällig isolering av asyl- eller hjälpsökande som miss- tänks ha smittsamma sjukdomar och inte får eller bör sprida smitta
Hälso— och sjukvården har inga eller begränsa- de erfarenheter av den tillfälligt inrättade kon- tro av asyl- eller hjälp- sökande som misstänks ha smittsamma sjukdo- mer
Det går inte heller nu att fördela dem som be— höver sjukvård på ett lämpligt sätt mellan olika delar av landet
Placering i ink varterings- kommunen
viktigare läkemedel för t.ex. tbc-patienter
Erfarenheterna av en del smittsamma sjuk— domar är begränsade inom den svenska hälso- och sjukvården
Det går inte heller nu att fördela dem som be— höver sjukvård på ett lämpligt sätt mellan olika delar av landet
En del kommuner har mycket begränsade egna resurser för miljöskydd och hälsoskydd — dessa resurser ska kunna användas för att t.ex. rena lokaler, utrustning eller avfall från smitta
A vvecklin g
Funktion
—-="a—ro—
1_ Mottagande
Om det är många som behöver någon form
av vård, kan det lokalt — och så småningom re- gionalt - vara svårt att tillgodose behoven utan att det går ut över den svenska befolkningens vårdbehov
Det finns inga befogen- heter för ett centralt organ — t.ex. regeringen eller Socialstyrelsen —- att fördela patienter mel— lan olika sjukvårdshuvud- män så att belastningen mellan olika delar av landet inte blir alltför ojämn
En del kommuner har mycket begränsade egna resurser för hälsoskydd och miljö- skydd — dessa resurser ska kunna användas för t.ex. sanering av lokaler,
utrustning eller avfall
Att ansvaret för smitt- skyddet är delat mellan hälso- och sjukvården och hälsoskyddet kan skapa problem i en situation med mycket omf-t ande Ungi -
Tillfällig placering på
Placering i ink varrerings- motragningsorren
kommunen A vveckl/ng
(6) Ordning och säkerhet
Ma tragande
Möjligheterna att snabbt få fram bussar — och ambulanser för dem som ska transporteras liggan— de — kommer i många kommuner att vara be- gränsade
Ti/lfällig placering på morragningsorren
Placering i ink varterings- kommunen
A vveckl/"ng
Polisen har på de flesta hamnorterna för lite per— sonal för att både klara registering och hålla ordning m.m. inom de stora grupperna av asyl- och hjälpsökande
Om hamnområdet inte är inhägnat kan den som eventuellt vill av- vika göra det redan där
Polisen kommer inte alltid att ha personal
så att den effektivt kan avstyra bråk som upp- står inom grupper av asyl och hjälpsökande eller mellan dessa grup- per och svenska med— borgare
En effektiv kontroll från tullens sida av de asyl-
Polisen har i allmänhet inte tillräckligt med per- sonal för att beivra de brott som asyl- eller hjälpsökande begår se- den de fritt har börjat röra sig i samhället Det kommer av samma skäl även i detta skede att vara svårt att avsty- ra de bråk som uppstår inom grupper av asyl- och hjälpsökande eller mellan dessa grupper och svenska medborg- are
Polisen har inte heller i detta skede tillräckligt med personal för att be- ivra de brott som en del av de asyl- eller hjälpsö- kande begår Det kan av samma skäl även i detta skede vara svårt att avstyra de bråk som kan komma att upp— stå inom en grupp asyl— eller hjälpsökande, mel- lan grupper från olika länder eller mellan dessa och svenska medborgare
Polisen kan t.ex. ha svårt att vid överfall skydda asyl- eller hjälpsökande
Polisen kommer att få göra grundutredning på dem som inte blivit regi-
Tillfällig placering på mottagningsorten
Placering i inkvarterings-
På väg Mottagande kommunen
Funk tion A vveckl/ng
eller hjälpsökandes till- hörigheter fordrar mycket mer personal än vad tullen förfogar över och kommer att ta lång tid strerade på ankomst- orten eller som av andra skäl saknar registre- ringshandlingar
Bristen på tolkar kom- mer att vara stor även för uppgifterna som av- ser ordning och säker-
het — flera myndigheter gör anspråk på samma resurser
(7) Information Det kan vara svårt i Den lokala befolkning- Kraven på information Utvecklingen under hän- ri/I ggn ;venska detta tidiga skede att ens inställning mot- till den lokala befolk- delse-förloppet avgör hur ggfo/kninggn få fram fakta och annan tagandet försämras ningen växer sannolikt verksamheten ska av- information som klargör sannolikt efter hand mycket starkt i och med vecklas och myndighe— . Lokalt situationen för de invä- som påfrestningarna att de asyl- eller hjälp- terna har länge svårt att , R e gion alt nare som är oroliga för i samhället och ingrep- sökande får röra sig fritt ge information om detta , Cen tra lt att mottagandet ska pen i den egna verk- ute | samhället
påverka deras egna liv samheten ökar Det finns ingen beredskap för en så stor informationsuppgift som det blir fråga om
Skede Funk tion (8) LLM
(Detta är i huvud- sak en samman- ställning av de tidigare under funktionerna 1-7 redovisade syn- punkterna på ledning av verk- samheten)
På väg
Det finns ingen organi- sation för en enda led— ning av de rörliga enhe- terna hos Kustbevak- ningen, försvarsmakten och Sjöfartsverket och kan bli svårt att åstad- komma en fördelning av arbetsuppgifterna ute till sjöss och i luften
Mottagande
Det finns inga rutiner som gör det möjligt ett regionalt eller centralt dirigera ett mycket stort antal fartyg med asyl- eller hjälpsökande till lämpliga ankomstorter för grundutredning eller registrering
Problem kan uppstå om de olika aktörerna har skilda uppfattningar om hur arbetet i hamnen och på mottagningssta- tionen ska organiseras och det inte är klarlagt vem som bestämmer
Kommunerna har ofta inte erfarenheter av att leda verksamhet i en så stor skala som det kan bli fråga om
Det finns inga befogen- heter för ett centralt organ att fördela patien- ter mellan olika sjuk- vårdshuvudmän så att belastningen mellan olika delar av landet blir så jämn som möjligt
77/Ifä/Iig placering på mottagningsorten
Problem kan även i detta skede uppstå om de olika aktörerna har skilda uppfattningar om hur verksamheten ska organiseras och det inte är klarlagt vem som har ansvaret och bestämmer
Det går inte heller nu att fördela dem som be— höver sjukvård på ett lämpligt sätt mellan olika delar av landet
Placering i ink varterings- kommunen
A vveck/ing
Det är oklart vilket an- svar och vilka befogen- heter olika myndigheter har och det finns inga rutiner som gör det möj- ligt att regionalt eller centralt fördela de asyl- eller hjälpsökande mel- lan oli a inkvarterings- orter Det finns inga i förväg fastställda rutiner för överföring av informa— tion mellan myndighe- terna Det finns inga i förväg fastställda principer för vilken ersättning som ska ges till kommuner och andra som deltar i verksamheten Det går inte heller nu att fördela dem som behöver sjukvård på ett lämpligt sätt mel- lan olika delar av landet
Arbetet med asylutred- ningarna kommer att bli mycket omfattan- de
Det är oklart hur det ska gå till när vistelsen i Sverige ska avbrytas för dem som inte får asyl
5. 2 Kommentarer till problemen i matrisen
Övervakning och kontroll till sjöss
Syftet med övervakningen och kontrollen till sjöss år att svenska myndigheter tidigt ska få en uppfattning om hur många fartyg som är på väg till svenska hamnar med asyl- eller hjälpsökande (förvarning), kunna följa fartygen och dirigera dem till orter där cet finns goda för- utsättningar att ta emot asyl- eller hjälpsökande. Övervakningen och kontrollen syftar också till att sjötrafiken så långt det är möjligt ska bedrivas enligt gällande lagstiftning och på ett säkert sätt. Verksam- heten från svenska myndigheters sida ska vidare förhindra att farty- gen kommer in i svenska skyddsområden — utländska statsfartyg får över huvud taget inte utan tillstånd komma in på svenskt sjöterrito- rium. Sjöräddningsorganisationen ska snabbt kunna genomföra de
sjöräddningsinsatser som eventuellt behövs.
Genom radarövervakning och uppgifter från de öve'vakande och kon- trollerande enheterna ute till sjöss och i luften får söbevakningscen- tralerna en överblick över trafiken på Östersjön — pasitioner, riktning och fart — och ger information till bl.a. Kustbevaknngens regionled- ningscentraler. Dessa leder Kustbevakningens rörliga enheter till far— tygen som ska kontrolleras. Det blir i de händelseförlopp som utred- ningen har valt i sina scenarion nödvändigt även fö' försvarsmakten och Sjöfartsverket att agera med sina olika resurser. Myndigheterna delar upp arbetsuppgifterna mellan sig. Flygplan oc1 helikoptrar som de civila och militära organen förfogar över deltar iövervakningen och
kontrollen. Inomskärs är det möjligt för polisen att medverka med sina
. .:.» ”__—w..
resurser. Problemet är att de rörliga enheterna är få i förhållande till
den stora yta som de ska täcka och den omfattande trafik som de ska
övervaka och kontrollera.
De deltagande myndigheterna är vana att samverka i övervakningen till sjöss och i sjöräddningstjänsten, men det finns i de situationer som de tre scenariona beskriver ingen organisation för gemensam Ied- ning av de rörliga enheternas insatser. Varje myndighet informerar de andra om vad den planerar att göra med sina resurser. De tar i plane- ringen av sina egna åtgärder hänsyn till de besked de får från de and- ra myndigheterna. Var och en beslutar emellertid själv vad de egna rörliga enheterna ska göra — vilka områden de ska övervaka och hur länge övervakningen ska pågå. Risken finns att informationen om lä- get inte snabbt når alla, att det inte sker någon sammanvägning av vilka behov som bör prioriteras och att resultatet inte blir det som de
olika enheterna sammantaget hade kunnat uppnå.
Följderna av att det inte finns en enda ledningsorganisation som kan besluta om inriktning och dirigera alla de rörliga enheterna blir givetvis allvarligare ju fler fartyg med asyl- eller hjälpsökande det är fråga om och ju längre verksamheten pågår. | delscenario 1, där det inte fordras någon uthållighet, går det sannolikt för de deltagande myndigheterna att på ett tillfredsställande sätt klara uppgifterna. Redan i delscenario 2 — och ännu mer i delscenario 3 — blir det svårt att övervaka hela området och kontrollera all trafik. Utredningen har i beskrivningen av händelseförloppen antagit att åtskilliga fartyg kommer oanmälda till svenska hamnar. Det skapar en osäkerhet i mottagningsorganisatio— nen på land. Risken är att resurserna inte heller där utnyttjas på bästa
möjliga sätt.
För övervakningen och kontrollen till sjöss blir det ännu allvarligare om det i händelseförloppen inträffar att fartyg havererar eller riskerar att göra det. En del av de rörliga resurserna kommer i så fall att tas i an- språk för de sjöräddningsinsatser som fordras. Risken för detta är stor om vädret är ogynnsamt och överfarten sker med många mindre far-
tyg eller båtar.
Grundutredning eller registrering
Polisens grundutredning ska göra det möjligt att avgöra om den som kommer till Sverige och begär asyl ska få stanna och få sin sak när- mare prövad av svenska myndigheter eller med en gång avvisas (di- rektavvisas). I det läge som de tre scenariona beskriver — när alla kommer från samma land eller länder och regeringen har uttalat att vi ska ta emot dem — blir kravet på grundutredning inte lika stort som det normalt är. Någon form av registrering måste emellertid ske. Skä- len för detta är flera: Uppgifter om var och en fordras för att svenska myndigheter ska ha kontroll över var de inresande befinner sig till dess de beviljas asyl eller får besked om att de måste lämna landet. Utredningen förutsätter som framgått att samtliga hjälpsökande ska återvända till sina hemländer när förhållandena där medger detta.
Registreringen är nödvändig också för att hälso- och sjukvården ska få en överblick och kunna anpassa sina åtgärder till det läge som råder eller de förändringar som bedöms kunna uppstå. Det gäller särskilt om situationen blir sådan att det fordras en omfattande smitt- skyddsverksamhet. Uppgifter om de enskilda individerna behövs vi— dare för regleringen av den ekonomiska ersättning som kommunerna
och landstingen ska få och för utbetalning av det bistånd som de
.. _ _ .. "O__Mm_ ...—__
asyl- eller hjälpsökande själva erhåller. Slutligen måste svenska myn- digheter enligt mellanstatliga konventioner vara beredda att lämna uppgifter till t.ex. internationella organisationer om vilka som ha sökt
asyl eller hjälp i Sverige och befinner sig i landet.
Registreringen måste vara tillräckligt omfattande för de syften den har och bör givetvis så långt möjligt vara korrekt i detaljerna. Med det stora antal asyl— eller hjälpsökande som det är fråga om i de tre sce- nariona — framför allt på några av orterna — är det viktigt att arbetet med registreringen är väl genomtänkt och organiserat. Det finns som framgår av matrisen för närvarande inte någon blankett för ändamålet och inte heller en enstämmig uppfattning om vad registreringen bör innehålla.
Som har framgått av texten i matrisen finns det vidare inte något sys- tem som gör det möjligt för myndigheterna att regionalt eller centralt samla uppgifter om de asyl- eller hjälpsökande och få en överblick över situationen. Även kraven på ett sådant system ökar ju fler män- niskor det är fråga om. Det gäller också de övriga svårigheter som utredningen har redovisat i matrisen och som beror på t.ex. polisens begränsade personella resurser och i en del fall små erfarenheter av det här arbetet. Även tullen kan av samma skäl ha svårt att utföra sina uppgifter. Bristen på tolkar är ett generellt problem i hela verk— samheten. Utredningen utgår från att alla dessa svårigheter kommer att vara särskilt besvärliga i början av varje händelseförlopp — innan de ansvariga i ledningen och alla som arbetar med de praktiska upp- gifterna ute på fältet fått rutin och erfarenheter. Det gäller också de problem som kan uppstå i samband med mottagandet om de lokala
myndigheterna — framför allt polisen och kommunen — är oense om
vem som bestämmer hur arbetet i det här skedet lokalt ska organise-
ras och var det ska bedrivas.
Uppgifterna om de registrerade asyl- eller hjälpsökande måste på ett enkelt och tillförlitligt sätt kunna överföras från mottagningsstationen på ankomstorterna till placeringen i inkvarteringskommunerna. Det finns inte heller i det här avseendet några rutiner som de medverkan— de myndigheterna har förberett. Utredningen antar att ett samarbete mellan olika polismyndigheter och kommuner kommer att växa fram. Kraven på detta samarbete växer i takt med att antalet asyl- eller
hjälpsökande ökar.
Inkvartering och utspisning
Avgörande för hur stora uppgifterna blir för kommunerna beror bl.a. på vilka krav på standard som det är angeläget att uppfylla. Erfaren- heterna visar enligt lnvandrarverket att nivån i dessa avseenden inte får bli alltför låg. Annars uppstår det lätt problem av annat slag som
det kan vara betydligt svårare för myndigheterna att lösa.
Det finns uppenbarligen lokaler, utrustning och personal för den in- kvartering, utspisning m.m. som kommer att fordras efter mottagan- det på ankomstorterna. Förutsättningen är att de asyl— eller hjälpsö- kande kan spridas ut i landet. Det kan tillfälligt, om det under en kort tid kommit många till en hamn, vara svårt att snabbt fördela dessa
mellan lämpliga inkvarteringsanläggningar.
Tillströmningen i delscenario 2 blir svårare att klara än det antalsom
utredningen har utgått från i scenario 1. Avsevärt allvarligare blir
_ .-.dmwm_._——————
emellertid problemen i scenario 3. Det är inte bara en fråga om stor- leken på utrymmena. Det handlar lika mycket om hur stort inslaget av asyl- eller hjälpsökande blir på olika orter, om de lokala myndigheterna utför sina uppgifter på det sätt som fordras för att det rent praktiskt
ska fungera och hur den lokala befolkningen reagerar.
Hälso- och sjukvård m.m.
Erfarenheten av några av de smittsamma sjukdomar som förekommer i delscenariona 2 och 3 och resurserna för att undersöka och bota människor med sådana sjukdomar är begränsade på många håll inom hälso— och sjukvården i landet. Hela det vårdbehov som utredningen utgår från ställer i de båda senare scenariona mycket stora krav på sjukvårdshuvudmännen, som av det skälet sannolikt får mycket svårt att ge den värd som de egna invånarna behöver. Ett stort antal plane- rade operationer och andra behandlingar kommer att få skjutas på framtiden. Risken att inte få sitt eget vårdbehov tillgodosett skapar sannolikt — oavsett vad det gäller -— en stor oro hos många svenskar. Det är möjligt att denna oro är till större men än att en del får vänta på vård.
Även inom hälso- och sjukvården ökar problemen från scenario till scenario och inom varje scenario efter hand som tiden går. Redan
i delscenario 2 -- och ännu mer i scenario 3 —- blir det utan tvekan ett nationellt problem. Det är en väsentlig brist att ett centralt organ — regeringen eller Socialstyrelsen — inte har befogenheter att kunna besluta om hur patienterna ska fördelas mellan olika landstingsom- råden. Även i de situationer som utredningen beskriver bestämmer
sjukvårdshuvudmännen själva om de ska ta emot patienter från ett
annat område och i så fall hur många.
Det förhållandet att det sällan förekommer några större epidemier i
Sverige gör att smittskyddsorganisationen inte har de erfarenheter av
praktiskt arbete i mycket stor skala som behövs i utredningens scena-
rion. Bedömningar som gjorts i anslutning till utredningens arbete &
tyder på att planeringen av smittskyddet är ojämn sett över landet i ; dess helhet. Om smittskyddsläget fordrar en mycket omfattande i l provtagning kan t.ex. laboratorierna vid en plötsligt inträffad händelse ) bli en besvärlig flaskhals. !
Formerna för samarbetet mellan landstingets hälso- och sjukvård (konsekvenserna för människor) och kommunens hälsoskydd (konse- kvenserna för djur och livsmedel, bl.a. vatten) varierar mellan kom- muner och län. Både landstinget och kommunen behöver få veta arten och omfattningen av smittan. Risken finns att det uppstår dub— belarbete eller att båda räknar med att det andra organet ska klargöra
orsakerna och att inget således blir gjort. Både landstinget och kom-
=» _; __... ...—=.» m; mus—. i..—m
munen har sannolikt också ett behov att informera allmänheten. Det
kan under olyckliga omständigheter leda till dubbla budskap. Risken för motsägelser är särskilt stor om de i informationsarbetet går in på
varandras områden.
Andra problem som växer med stigande antal asyl- och hjälpsökande är att de flesta kommuner har begränsade resurser för hälsoskydd och miljöskydd, som de ska kunna använda för att t.ex. rena lokaler, ut—
rustning och avfall från smitta.
Transporter på land
Möjligheterna att snabbt få fram bussar och ambulanser kan lokalt ' och vid stora anhopningar av asyl- eller hjälpsökande begränsa möj- ligheterna att fördela om från mottagnings- till inkvarteringsorterna eller till sjukhusen. Problemet uppstår framför allt vid en stor tillström- ning lokalt eller regionalt sett. Uthålligheten i organisationen bör i det här avseendet vara stor. Några skillnader i svårigheter mellan scena-
riona föreligger knappast.
Ordning och säkerhet
Polisen får i alla tre delscenariona eftersätta andra viktiga uppgifter för att klara av det som måste ske t.ex. i samband med ankomsten. Utredningen har redan i avsnittet om grundutredning och registrering berört detta. Svårigheterna blir inte lika omfattande i t.ex. Stockholms län med en stor polisorganisation som de kan bli i områden som Kal- mar och Gävleborgs län. Det finns regler för överföring av polisperso- nal från ett län till ett annat, men dessa ger sannolikt både på kort och på lång sikt begränsade effekter.
Utredningen har i sin beskrivning av händelseförloppen antagit att en del av den organiserade brottligsheten i länder som de hjälpsökande kommer från utnyttjar massflyktsituationen för att ta sig in i Sverige. Antalet rån, inbrott, skadegörelser m.m. kan komma att öka och stäl- la ökade krav på rättsapparaten. Som framgått både av redogörelsen för händelseförloppen och av matrisen får polisen även i andra av- seenden betydligt mer arbete — den ska bl.a. avstyra bråk mellan asyl—
eller hjälpsökande utlänningar och mellan utlänningar och svenskar.
146 Information till allmänheten Behovet av information kommer att vara mycket stort — på lokal, re— gional och central nivå. Regeringen och centrala förvaltningsmyndig- heter måste kunna tala om för allmänheten vad som sker och kunna förklara sina beslut. Samma sak gäller på regional nivå Iänsstyrelsena och landstingen och lokalt kommunerna och de lokala polismyndig— heterna. Framför allt i början av händelseförloppen kan det vara svårt i
att få fram tillräckligt med fakta som tillgodoser människors behov och som syftar till att lugna dem som är oroliga. ! Även i det här avseendet växer problemen från scenario till scenario och inom varje scenario efter hand som antalet omhändertagna stiger. , i Det har givetvis att göra med att påfrestningarna allmänt sett i sam- g hållet och ingreppen i den egna verksamheten för många svenskar
successivt ökar. Massmedierna kommer att ställa stora krav på en i sann och uttömmande information. Den kommer att vara viktig för att ; möta alla de rykten som sprids genom massmedierna och enskilda å människor. informationen blir ett viktigt underlag för den opinionsbild—
ning som kommer att fordras.
Det förhållandet att information kommer att ges av olika myndigheter och på olika nivåer i förvaltningen gör risken stor att det uppstår mot- sägelser i budskapen. Felaktigheter i informationen är det alltid svårt att rätta till. Det finns för närvarande ingen beredskap som gör att myndigheterna inom det område som utredningen behandlar i den här rapporten ska klara en så stor informationsuppgift som det är fråga om. Verksamheten i Sverige i samband med Tjernobylo/yckan visar
vad som kan ske när myndigheterna inte står beredda inför trycket
från allmänheten och massmedierna. Det finns t.ex. ingen organisa- tion för en samordning av myndigheternas informationsverksamhet.
Ledning
De åtaganden som Sverige gör genom att i samråd med andra länder ta emot asyl- eller hjälpsökande kommer som framgått att i hög grad variera beroende på hur många människor det är fråga om och i vilket tillstånd fysiskt och psykiskt som dessa befinner sig. Många lokala, regionala och centrala myndigheter kommer att bli involverade i verk- samheten på land. Hur dessa lyckas beror framför allt på om det finns en effektiv ledningsorganisation. Det handlar om att de personer som
svarar för ledning ska vara lämpade och tränade för dessa uppgifter.
Det finns för närvarande inga rättsliga förutsättningar för att olika myndigheter ska kunna ta över andra myndigheters ansvar och be— fogenheter. Det innebär att en myndighet inte kan bestämma vad andra myndigheter ska göra. Det finns inte heller något system som gör det möjligt att inom organisationen i dess helhet samla informa- tion som kan utgöra ett underlag för myndigheternas beslut. Utred- ningen har i de föregående avsnitten gett flera exempel på de svå— righeter som kan komma att föreligga.
Med ett dåligt ledarskap, de brister i de rättsliga förutsättningarna att leda som för närvarande råder och det förhållandet att det inte finns ett informationssystem kan det lokalt, regionalt eller sammantaget för hela landet bli ett stort nationellt problem om vi som i delscenario 1 ska ta hand om 50 000 människor som under vecka kommer till Sve-
rige. Om myndigheterna gör det som förväntas av dem bör det emel-
lertid gå att klara uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Uppgifterna i scenario 2 bör med samma förutsättningar också kunna gå att han-
tera.
Betydligt svårare blir det i delscenario 3 att sörja för den stora mängd av hjälpsökande som under sex månader kommer till Sverige. Under olyckliga omständigheter kan påfrestningarna i olika avseenden bli så stora att myndigheterna inte klarar av situationen. Skeendet skulle kunna utvecklas till en nationell kris. Till detta hör givetvis också de ekonomiska konsekvenserna av hela verksamheten — vilka följder bl.a. ekonomiskt som åtagandena får för den svenska befolkningen. Det beror i sin tur på hur länge de hjälpsökande behöver stanna i Sverige
och om det går att på ett enkelt sätt avveckla verksamheten när den
...om—. . -...-. ._. __ ...a—95.4)... ).-
tiden kommer.
Om verksamheten kan ledas på ett bra sätt bör det gå att ta emot
även de 500 000 hjälpsökande som delscenario 3 omfattar. Det för-
i l utsätter uppoffringar av olika slag hos den svenska befolkningen. Hur : långt människor i Sverige kan sträcka sig beror bl.a. på informationen som myndigheterna ger och den opinionsbildning som ska grundas på informationen. Var den övre gränsen för en verksamhet av det här slaget går är svårt att avgöra. Oavsett om Iedningsverksamheten fun- gerar bra eller inte är det emellertid tveksamt om det utan mycket stora påfrestningar — både för den svenska befolkningen och för de hjälpsökande själva -— går att under t.ex. ett år ta hand om så mycket som upp emot en miljon människor. Under ogynnsamma förutsätt— l ningar ligger scenario 3 sannolikt nära gränsen för vad vi kan klara. Mycket beror i det här sammanhanget på hur svenskarna i allmänhet
ser på de asyl- eller hjälpsökande och behovet för dem att få komma
till Sverige. Det beror i sin tur på vilka skäl som har gjort att de läm-
nat sina hemländer.
Det är under alla förhållanden en fördel om myndigheterna har för- berett sig så att det finns möjligheter att mycket snabbt komma i gång med verksamheten och det även i övrigt finns förutsättningar för ett effektivt arbete hos dem. Utredningen föreslår i följande kapi- tel ett antal åtgärder som ska underlätta för myndigheterna att bedri— va en verksamhet i den omfattning som de tre delscenariona beskri- ver. Det är möjligt att det med dessa åtgärder går att klara även en verksamhet i ännu större skala än som utredningen beskriver i sce—
nario 3.
6. EN EFFEK T/ VA RE BERED- SKAP — FÖRSLAG TILL Å TGÄRDER
6.1. Inledning
Utredningen har valt att teckna verksamheten i de tre delscenariona
i huvudsak med myndigheternas perspektiv. Det är hela tiden före- trädare för samhällets olika organ som bedömer läget, fattar beslut och genomför åtgärder. Enskilda människor förekommer som frivilliga och som kollektiv som reagerar mot de konsekvenser i samhället som mottagandet av asyl- eller hjälpsökande i en mycket stor skala skulle
komma att få.
En verksamhet i den stora omfattning som det är fråga om kan enligt utredningens sätt att se inte bedrivas annat än genom myndigheter- nas försorg. Det beror inte minst på att verksamheten innebär stora kostnader och att mycket av det som sker är myndighetsutövning, t.ex. gränskontrollen och de åtgärder som går ut på att skydda män-
niskor mot smittsamma sjukdomar.
Det är givetvis angeläget att de asyl- och hjälpsökande själva får möj-
ligheter att svara för olika åtgärder i verksamheten. Utredningen har
i korthet beskrivit detta i skildringen av händelserna i Jönköpings län.
Utredningens förslag till åtgärder i det kapitel som följer tar emellertid sikte endast på det som myndigheterna har möjligheter att göra —- och som alltså måste vara grunden för verksamheten om vi beslutar att ta
emot ett stort antal människor som begår asyl eller söker hjälp i Sve-
rige. 6. 2 Fördelning av ansvar och befogenheter mellan myndigheter Inledning
En verksamhet i den stora skala som det är fråga om i utredningens tre scenarion fordrar som framgått en samverkan mellan många myn- digheter. Organisationer och företag kan behöva delta — ibland också
enskilda personer. Om en verksamhet i den här omfattningen ska fun-
_- Wim—___—
gera måste det finnas en samverkan mellan aktörerna. Denna samver-
kan kan komma till stånd på tre olika sätt:
( 1) Varje myndighet verkar enligt normala rutiner inom sitt ansvars- område och samråder i det löpande arbetet med andra organ;
(2) En myndighet får till uppgift att genom samråd samordna flera aktörers verksamhet;
* Det kan ske genom att den samordnande myndigheten till— handahåller ett underlag ävenn för de andra organens be— slut;
* Varje myndighet avgör även i detta alternativ vilka
åtgärder som den ska vidta;
(3) En myndighet får till uppgift att leda andra myndigheter,: verk-
samhet, dvs att besluta om vilka resurser dessa ska delta med och vilka arbetsuppgifter som de inom den gemensamma operationens ram ska utföra.
Frågor om olika myndigheters ansvar och befogenheter är som fram- gått av redogörelsen för problemen i kapitel 5 en central del av det som utredningen ska överväga. Skillnaderna när utredningen nu ska överväga förslag till åtgärder är emellertid inte så stora mellan de olika funktioner och tidsskeden som utredningen i matrisen i kapitel 5 har delat in verksamheten i. Utredningen har mot den bakgrunden valt att i det här kapitlet först behandla ansvaret för åtgärderna till sjöss och sedan i ett sammanhang bedöma frågor om verksamheten på land. En uppdelning av övervägandena om ansvaret för åtgärderna på land sker däremot mellan det som ska göras lokalt och det som kan vara lämp- ligt att myndigheter på regional och central nivå utför.
Till sjöss
Uppgifterna i verksamheten till sjöss har som utredningen framhållit i kapitel 4 flera syften. En del uppgifter är civila, andra har ett militärt innehåll. Övervakningen ska bl.a. göra det möjligt att kontrollera verk- samheten till sjöss, styra den och därmed ge de lokala myndigheterna en viss förvarning. För detta kan kontroller behöva ske ombord på far- tygen. Kontrollerna syftar till att klargöra bl.a. fartygens status, desti- nationer och Iast och genomförs med stöd av de bestämmelser som utredningen har redovisat i avsnitt 3.4. Till uppgifterna på sjön hör vidare den sjöräddningstjänst som kan komma att bedrivas jämsides med övervakningen. Även sjöräddningstjänsten sker delvis med de
resurser som Kustbevakningen och de militära myndigheterna använ- der i övervakningen. Det kan bli svårt att genomföra hela den redovi— sade verksamheten på sjön om behovet av åtgärder blir utdraget i tiden och det brister i Uthålligheten hos de samverkande myndighe-
ternas relativt få rörliga enheter.
Ett effektivt utyttjande av de fartyg, flygplan och helikoptrar som står till förfogande för övervakning och kontroll i den skala som krävs i utredningens tre delscenarion fordrar en samverkan mellan myndig- heterna. Det förutsätter att målen i stort för de olika åtgärderna är de- samma för alla deltagande organen. Det är möjligt att en samverkan
i delscenario 1 kan genomföras enligt normala rutiner (alternativ 1 under föregående rubrik). Redan i delscenario 2 blir det sannolikt nödvändigt att en myndighet har ett samordningsansvar och — genom ett samråd grundat på ett gemensamt beslutsunderlag — skapar förut- sättningar för en koordinering av de olika myndigheternas åtgärder (alternativ 2). Behovet av en samverkan blir ännu större i delscenario 3. Enligt utredningens mening inträffar det framför allt i detta delsce- nario att förhållandena tidvis blir så besvärliga att det är nödvändigt att låta ett organ svara för ledning av all övervakning och kontroll till
sjöss (alternativ 3).
Utredningen anser att de berörda myndigheterna med uppgifter till sjöss i händelseförlopp av de slag som skildras i betänkandet på ett tidigt stadium ska klara ut behovet av en samverkan. Det är inte nöd- vändigt att iförvåg låsa samarbetet vid en bestämd organisatorisk lösning. Förutsättningarna att lyckas med övervakningen och kon- trollen ute till sjöss har med en rad omständigheter att göra —— inte
bara antalet fartyg som är på väg mot den svenska kusten utan även
M.M.Ådsnc -, I...
väder- och ljusförhållanden, vilka hamnar de svenska myndigheter vill ha fartygen till, hur många rörliga enheter som för tillfället står till för- fogande för övervakning och kontroll, var dessa befinner sig och hur länge verksamheten ska pågå. Den säkerhetspolitiska situationen i vår närmaste omvärld påverkar också bedömningen av vilken verksamhet som ska bedrivas och vilket slag av samordning som fordras. Dessa förhållanden talar för att regeringen i en situation med en omfattande trafik och brist på resurser till sjöss i lag beslutar om principerna för övervakningen och kontrollen till sjöss -— om det fordras ledning eller om det räcker med en samordning genom samråd.
Riksdagen har våren 1993 hemställt om att regeringen ska tillsätta en kommitté som överväger förutsättningarna för en närmare sam- ordning av den statliga sjöverksamheten. De förslag som kan bli resul- tatet av dessa överväganden kommer sannolikt att vara av betydelse för strävandena att vid en massflyktsituation åstadkomma en effektiv övervakning och kontroll till sjöss. Det är naturligt att frågan om hur en samordning genom samråd respektive ledning av verksamheten till sjöss kommer till stånd behandlas i det vidare sammanhang som det av riksdagen begärda utredningsarbetet utgör.
Utredningen föreslår att den kommitté som kan komma att tillsättas med anledning av riksdagens begäran ska få till uppgift att i samråd med Hot- och riskutredningen närmare överväga hur en samordning genom samråd respektive ledning bör ske i ett antal händelseförlopp av de olika slag som skulle kunna inträffa.
På land
Lokal nivå
Verksamheten på land omfattar enligt uppdelningen i kapitel 4 mot- tagande på ankomstorten, en tillfällig inkvartering i väntan på att det finns lämpliga förläggningsplatser på annat håll, placering i en inkvar- teringskommun och slutligen avveckling av verksamheten. Mottagan- det omfattar registrering eller grundutredning, utspisning, vila och hälsokontroll. Till avvecklingen hör att de asylsökande erhåller besked om att de får stanna i Sverige eller ska avvisas. För dem som kommit som hjälpsökande kan avvecklingen ske när förhållandena i hemlandet
blivit sådana att de kan återvända dit.
Polisen svarar för grundutredning och sjukvårdshuvudmännen för den sjukvård och en del av de smittskyddsåtgärder som fordras. l utred— ningens scenarion utför sjukvårdshuvudmännen också den hälsokon- troll som utredningen anser ska ske. Detta ansvar ligger i andra situa- tioner än dem utredningen beskriver på lnvandrarverket. Det finns en- ligt utredningens mening ingen anledning att ändra på det ansvar som polisen och sjukvårdshuvudmännen har i de redovisade avseendena.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar bör omfatta även hälsokontrollen.
Utredningen föreslår att de lokala polismyndigheterna även i fort- sättningen ska göra den grundutredning — eller den enklare registre- ring som det i stället kan bli fråga om - och att sjukvårdshuvudmän- nen ska vara skyldiga att svara för den hälsokontroll som fordras och
att ge den vård som de för närvarande är skyldiga att göra.
Ansvaret för mottagandet i övrigt — inkvartering, utspisning, transpor-
ter och den asylutredning som fordras för varje asylsökande — ligger i vanliga fall på lnvandrarverket, som utnyttjar sina utredningsslussar och slussannex. Om tillströmningen för tillfället är mycket stor, kom- mer lnvandrarverket överens med ett antal kommuner om att dessa ska ta hand om asylsökande till dess det finns plats på slussar eller i slussannex. lnvandrarverket har en organisation med personal för mottagandet som är dimensionerad för att klara av den verksamhet som det normalt är fråga om. Den förhållandevis stora mottagnings- verksamheten under första halvåret 1993 underlättades av att de
allra flesta asylsökandena kom till en ort — Ystad.
De massflyktscenarion som utredningen beskriver ställer mycket stora krav på mottagningsorganisationen. Det måste enligt utredningens uppfattning vara en statlig uppgift att sörja för de asyl- eller hjälpsö- kande. lnvandrarverket har emellertid inte egna resurser för att kunna ta hand om ett så stort antal inresande som det blir fråga om i scena- riona. lnvandrarverket har inte heller en organisation för att kunna leda mottagande och inkvartering i stor skala med personal och ut-
rustning som andra ställer till förfogande.
Ett alternativ med lnvandrarverket som ansvarigt för samtliga åtgärder i mottagningsfasen förutsätter att verket har en omfattande personal i beredskap som är beredd att rycka in för att svara för verksamheten. Ett system som i stället går ut på att lnvandrarverket enbart leder verksamheten innebär att verket först när situationen uppstår skaffar all den personal som behövs och utbildar den. lnvandrarverket ska
i båda fallen också se till att det finns utrustning. Det första alternati— vet kommer att medföra stora kostnader även när organisationen inte
utnyttjas. Det andra alternativet — lnvandrarverket får till uppgift en-
bart att leda verksamheten -— har den nackdelen att det inte finns nå- gon beredskap på bredden, som gör det möjligt för myndigheten att
snabbt komma i gång med arbetet.
De asyl- eller hjälpsökande i en massflyktsituation anländer sannolikt till många olika orter i Sverige. Både mottagandet och inkvarteringen fordrar en decentraliserad organisation. I de tre scenariona har utred- ningen av det skälet valt att låta kommunerna svara för huvuddelen
av verksamheten.
Kommunerna har en bred kompetens och en stor kontaktyta som gör att de som regel kan skaffa personal, lokaler och utrustning för att mottagandet och inkvarteringsverksamheten ska fungera. Ett effek- tivt arbete fordrar en viss planläggning, som det kan vara lämpligt att kommunerna prövar i samband med någon av de ledningsövningar som de genomför inom ramen för sina uppgifter i totalförsvaret. Det är emellertid inte nödvändigt för kommunerna att bygga upp en sär- skild beredskapsorganisation för dessa uppgifter. De slutsatser som utredningen dragit på denna punkt överensstämmer med de övervä- ganden som Per-Erik Nilsson har gjort i sin utredning med förslag till lag om vistelsetillstånd för skyddssökande utlänningar från konflikt-
eller krisområden.
Utredningen föreslår att kommunerna ska svara för mottagande och inkvartering och alltså vara skyldiga att utföra de uppgifter som ford— ras. Kommunerna ska enligt utredningens förslag ha ansvaret på lokal nivå. Det innebär att kommunen beslutar i övergripande frågor som kan ha betydelse även för polisens och sjukvårdshuvudmannens
arbete — t.ex. var mottagningsorganisationen ska bedriva sitt arbete,
...-. ...=.__ M...—mum...) _... ...—u....”
"a_n—. ...-.
tr.-; _ . s..-_a:
hum—demonerna deadörcleiasmellan mlösagmläggnmgar i kommunen och.blir;månensemieétebmmmslmlöverwnnas till den regio- nala myndigheten för placering i agdgaylng,
Utredningen återkommer i avsnitt 6.3till frågan om den enklare plan- läggning och de andra förberedelser som kommunerna kan behöva ggräg enienummox tira tsaiv snoål; =
lni:—:i:;QSI'JOl'f: sq smeblégls stel-."— vsöab mmmnmammt äildet— även i massflyktscenariona i grun- derw'errstathgmlatt ”teamet-ide asyl- eller hjälpsökande. Utred- ningemwreslåhnot dewibakgrunden att kommunerna ska få ersätt- >=Dniwglåv&nmbnäötfdletkösmädersom verksamheten leder till och att lilf'ämkVåmhöböämneniSKä-elsätas för sina kostnader.
"leno'xget ne avörled tec. .eu " -'
Demmomngiomätetliglemättning till kommuner som deltar i mot- i'ftågatldaiwattäil emellertid knappa—st situationer av de slag som ut- hemma Stildiäriö'sinäfsöenarion. Utredningen anser att även den
rätt tilbåsänmflgäoönödétikän bli fråga vid en massflykt regleras i för-
väg. B”?”
UtmlngmqläresldréattäMWnörarverket ska få i uppdrag att i samar- hörsammat/relsen och” med företrädare för kommunerna och sjrikvåcbshööeähännenmarbeta ett förslag till författning som inne- bwmmmmnemamn '»sjukvårdshuvudmännen i förväg vet vilka fiMiaaperaiemätligaéniyndighetema tillämpar när dessa beslutar om
ergättanäj lsnummrafi
elisv bem ane'levö "'N-"" —
Utmdnllagevls företag-user kostnader som kommunerna och lands-
ltwrgehl haläblsshlband-med att de tar emot asyl- eller hjälpsökande.
Den planering och övning som fordras kammare martinator-de förberedelser för det civila försvarets behovsernlkörnmöriema och
1
landstingen är skyldiga att utföra. ? ”fw f'!%>lm'lllrrbi*—w=
. lait risgrllrlhallt: r n k m
= all ”leo Dnirlgpci Händelseförloppen i alla tre scenariona visar att kommunerna påtan- komstorterna i allmänhet måste inrikta åtgärderna på mottagandet och den tillfälliga inkvarteringen. Sannolikt kommer endastejlm debav de inresande att kunna stanna i dessa kommuner till dessattrderlsmm är asylsökande får sina asylärenden behandlade — ech.de;snm-.ägt=.; hjälpsökande ska återvända till hemlandet eller hemländerna...=Äigemwde största kommunerna i landet kan ha svårt att under en längre::tidlsörja för ett större antal asyl- eller hjälpsökande. Det behövs en regional organisation som kan jämna ut belastningen i inkvarteringsvenksamtr heten mellan olika delar av landet. Länsstyrelsen har i scenationajfått uppgiften att åstadkomma en sådan regional samordning. Lägssltyoel- sen är den myndighet som i kompetens och erfarenheterpå det res
gionala planet bäst svarar mot kommunerna. _;pv
Utredningen föreslår således att länsstyrelserna ska svara häradena; ledning som behövs inom länen av verksamheten eller samordningvl genom samråd som det i en del fall kan räcka med. Det innebär/att:- de ska bedöma till vilka orter inom de egna länen som myndigheters: na till sjöss om möjligt ska dirigera fartygen. Den viktigasteauppgiften blir emellertid att fördela de mottagna mellan kommuner i l-änetnUt—l redningen förutsätter att länsstyrelsen kommer överens med varje kommun i länet om hur många asyl- eller hjälpsökande densiteten; emot. Det kan emellertid i undantagsfall -— t.ex. av tidsskäle-r: blätnöd-
. J.,—...,. _
vändigt för länsstyrelsen att ge föreskrifter om detta.
Länsstyrelsen är regional polismyndighet i länet och kan som sådan besluta om fördelningen av resurser mellan de lokala polismyndighe- terna. Det är angeläget att länsstyrelsen i de extraordinära situationer som det kan bli fråga om även får möjligheter att ge en inriktning i stort inom hälso— och sjukvården och alltså ställa krav på åtgärder från sjukvårdshuvudmannens sida som mottagandet kan fordra. Ut- redningen återkommer i avsnitten 6.4 och 6.5 till frågor om de rätts— liga medel som länsstyrelsen kan behöva ha tillgång till för dessa och andra uppgifter. Det gäller även de befogenheter som de kommunala myndigheterna, polisen och sjukvårdshuvudmännen kan ha behov av
i förhållande till andra myndigheter och till organisationer, företag och
enskHda.
Bes/ut som gäller hela riket
En samordning grundad på ett ledningsansvar kan i en del fall fordras även på central nivå. Utredningen har redan framhållit att regeringen i många situationer kommer att behöva fatta beslut — t.ex. att ge en allmän inriktning eller besluta om de rättsliga eller ekonomiska medel som de statliga förvaItningsmyndigheterna, kommunerna och lands- tingen behöver för att kunna medverka. Den samordning av åtgärder i den löpande verksamheten som kan behövas mellan två eller flera län är emellertid inte i första hand en uppgift för regeringen. Denna
samordning bör komma till stånd på annat sätt.
Samordning mel/an län
Utredningen har i de tre delscenariona valt att låta de regionala myn-
digheterna själva ta de initiativ till samordning mellan län som behövs. Utredningen anser nämligen inte att någon av de centrala fackmyndig— heterna — t.ex. lnvandrarverket — ska svara för regional ledning eller annan samordning av mottagandet på det regionala planet. Behovet av ledning eller samordning gäller också andra slag av händelser än den massflykt som utredningen har behandlat i betänkandet och berör därmed även andra statliga myndigheters verksamhetsområden. Detta framgår av arbetet med de övriga scenarion som pågår och som ut- redningen kommer att redovisa i annat sammanhang. Ett ansvar för en central förvaltningsmyndighet att leda eller samordna på regional nivå — mellan två eller flera län — skulle öka sektoriseringen och mot— verka den överföring av kunnande och erfarenheter mellan olika verk- samhetsområden och det samutnyttjande av organisation och resur-
ser som är ett av syftena med utredningens arbete.
Centrala sektormyndigheters åtgärder i t.ex. en massflyktsituation ska enligt utredningens mening till största delen vidtas inom ramen för det ansvar som de har i vanliga fall inom sina sektorer och de befogenhe- ter i förhållande till andra centrala myndigheter, statliga myndigheter på regional nivå, kommuner och landsting som hör till detta ansvar. Det kan innebära att de sammanställer ett underlag som syftar till samordnade bedömningar och beslut på den regionala eller lokala nivån. De centrala fackmyndigheterna — framför allt lnvandrarverket, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen — blir i händelser av det slag som utredningen behandlar i detta betänkande också stabsorgan åt regeringen. Det framgår av övervägandena längre fram i detta avsnitt att Socialstyrelsen bl.a. bör förse regeringen med det underlag som den behöver för att under vissa förutsättningar besluta om fördelning-
en av patienter mellan olika län.
- ....- - _-.. ...m— ._,__..
En samordning av verksamheten i två eller flera län kan behövas i ett händelseförlopp av det slag som utredningen har skildrat i delscenario 2 men framför allt vid den mycket omfattande tillströmning av hjälp- sökande som det är fråga om i delscenario 3. Om samordningen inte ska ske genom åtgärder som regeringen eller centrala förvaltnings- myndigheter vidtar — utredningen förordar som framgått inte en sådan
lösning — finns det skäl att överväga att
( ll inilbefälhavarna får till uppgift att i fred leda verksamhet som fordrar ledning eller samordning genom samråd mellan flera län; eller att
(2) En länsstyrelse får till uppgift att isamverkan med en eller flera andra länsstyrelser fatta beslut av motsvarande slag.
Civilbefälhavarna har både i fred och i krig en förhållandevis stor orga— nisation till förfogande. Vart och ett av civilbefälhavarkanslierna har för närvarande i fred 10-20 anställda. l krig omfattar varje kansli mel- lan 100 och 150 personer — de i fred anställda och ett antal sakkun- niga inom t.ex. hälso- och sjukvård, transporter, ordning och säker- het, försörjning och information, som Civilbefälhavarna har krigspla- cerat i organisationen. De krigsplacerade deltar varje år i ett antal re- gionala ledningsövningar som Civilbefälhavarna ordnar. För enhets- chefer i organisationen och deras ställföreträdare omfattar tjänstgö— ringen ett tiotal dagar per år. Andra tjänstgör som regel några dagar
varje år.
Det första alternativet — med Civilbefälhavarna som ansvariga för re- gional samordning vid påfrestningar i fred — har bl.a. den fördelen att det inom organisationen redan finns personella resurser som årligen
övas i att leda verksamhet i krig. Den krigsplacerade personalen är
van att i sin ordinarie tjänst leda verksamhet, har personkännedom och känner till de resurser som finns i både fred och krig för att sam- hället ska kunna bemästra svåra situationer. Särskilt inom hälso— och sjukvården har civilbefälhavarorganisationen omfattande arbetsupp— gifter, en god överblick över resurserna och en erfarenhet av att sam- ordna mellan flera Iän. Om en påfrestning i fred utvecklas till krig eller i varje fall krigsfara, kan det slutligen vara en fördel om civilbefälha-
varna redan från början har varit ansvariga för samordningen mellan
länen.
Mot en lösning som innebär att Civilbefälhavarna får ansvaret för led— ning eller samordning mellan län talar framför allt att organisationen som framhållits inte har andra uppgifter i fred än planering, utbildning och övning. Det är en beredskapsorganisation som enligt en "om- vänd" ansvarsprincip skulle få uppgifter av ett slag som den för när- varande inte har. Aktörerna i fred skulle bli fler och det skulle öka
komplexiteten i organisationen.
Det andra alternativet innebär att regeringen bestämmer vilken läns- styrelse eller vilka länsstyrelser som har befogenheter att leda verk- samhet i flera Iän. Detta är inte någon ny princip. En sådan ordning finns redan nu reglerad i räddningstjänst/agan (1986:1 102). Rege- ringen kan vid en räddningsinsats som kräver en samordning mellan två eller flera län ge i uppdrag åt en av länsstyrelserna att fatta de re— gionalt övergripande beslut som fordras. Vilken länsstyrelse det blir fråga om avgörs i den situation som uppstår. Förutsättningen för att detta ska fungera är att den länsstyrelse som leder verksamheten får hjälp med personella och andra resurser från de länsstyrelser som är
berörda av verksamheten.
l 3 l
Enligt utredningens bedömning kommer ett behov av samordning mellan län att föreligga endast i extraordiriära lägen — i en massflykt- situation gäller det t.ex. delscenario 3 — när verksamheten blir både mycket omfattande och mycket långvarig. Omständigheterna kommer av naturliga skäl att variera från fall till fall. Det finns ingen anledning att i förväg låsa organisationen vid en bestämd lösning. Det kan tvärt- om vara en fördel att kunna lägga ansvar och befogenheter på den myndighet som i den aktuella situationen är mest lämplig att svara för ledning. Tiden medger sannolikt i de flesta fallen att valet av myndig-
het kan anpassas till det läge som råder.
Utredningen föreslår en ordning som innebär att regeringen från fall till fall bedömer hur en samordning mellan län lämpligen ska ske och utser antingen en myndighet -— en civilbefälhavare eller en länsstyrelse
— eller flera myndigheter att regionalt leda verksamheten.
I situationer med mycket stora behov av samordning mellan län är det givetvis ingenting som hindrar att även regeringen fattar beslut i en- skilda fall om vilka resurser som ska utnyttjas eller uppdrar åt en cen— tral förvaltningsmyndighet att göra det. Det kan gälla t.ex. den fördel- ning av patienter mellan olika sjukvårdshuvudmän som kan bli nöd- vändig om dessa själva inte kan enas om hur många var och en ska ta emot. Även om beslutet endast avser en del av landet kräver sådana bedömningar sannolikt ett riksperspektiv. Som utredningen framhållit ankommer det på den centrala sektorsmyndigheten — i det här fallet Socialstyrelsen — att utarbeta detunderlag som regeringens beslut
fordrar.
6.3. Planläggning och andra förberedelser för mottagande och inkvartering
Utredningens förslag till åtgärder i det närmast föregående avsnittet har som framgått varit av övergripande natur. Att kommunerna får en skyldighet att svara för mottagande och inkvartering är en grundläg- gande förutsättning för att det ska gå att utan alltför stora hinder på
kort tid ta hand om ett stort antal asyi- eller hjälpsökande.
Det underlättar emellertid om även andra typer av förberedelser sker. De förslag till åtgärder som utredningen redovisar i det avsnitt som här följer tar sikte på att reducera en del av problem som enligt över- vägandena i kapitel 4 kan komma att uppstå och som förslagen till
ansvar och befogenheter inte direkt tillgodoser.
Dirigering av fartygen till lämpliga hamnar
Utredningen har i problembeskrivningen framhållit att många fartyg med asyl- eller hjälpsökande sannolikt kommer oanmälda till svenska hamnar. Det behöver kanske inte vara någon nackdel om fartygen går till t.ex. Stockholm, Gävle eller Oskarshamn, där det finns en kapaci- tet att på ett tillfredsställande sätt klara även den tillfälligt kraftiga tillströmning som har redovisats i scenariona. Att få veta i förväg vart fartygen är på väg gör det emellertid lättare för de svenska myndig- heterna att utföra sina uppgifter. Det av utredningen tidigare redovisa- de förslaget att den av riksdagen begärda utredningen om den statliga sjöverksamheten ska överväga hur en samordning av övervakningen
ska komma till stånd är bl.a. ett led i strävandena att öka kunskaper—
na om fartygens destinationer. En samordning ska emellertid även göra det lättare att om det behövs dirigera fartygen till de hamnar där det för tillfället är mest lämpligt - eller i varje fall inte direkt olämpligt — att ta emot asyl- eller hjälpsökande.
För att en dirigering ska kunna komma till stånd behövs det rutiner som gör att myndigheterna överblickar läget och ger besked till de i övervakningen och kontrollen medverkande rörliga enheterna om vilka orter som de har valt. Det är naturligtvis möjligt att i förväg peka ut ett antal sådana orter för den händelse ett scenario enligt de alter- nativ som utredningen beskrivit skulle komma att utspela sig. Mycket talar emellertid för att det i ett sådant läge blir nödvändigt att anpas- sa valet av orter till de förhållanden som då råder. Det bör räcka om det finns i förväg utarbetade principer, vilket ger den flexibilitet som situationen sannolikt fordrar. Det kan om organisationen från början är inriktad på bestämda orter vara svårt att ändra på fördelningen mellan olika hamnar, om förhållandena skulle tala för det.
Utredningen föreslår att lnvandrarverket får i uppdrag att utarbeta ett system med kriterier för val av ankomstorter och med rutiner för rap- portering till de organ som svarar för övervakningen och kontrollen till sjöss. Arbetet bör ske i samarbete med Rikspolisstyrelsen, Socialsty- relsen, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Tullverket, försvarsmakten
och företrädare för länsstyrelserna, kommunerna och landstingen.
Registrering
Förutsättningen för att Sverige ska ta emot så många människor som det är fråga om i utredningens scenarion är att regeringen har uttalat
sig för att mottagandet ska ske. Ingen asyl- eller hjälpsökande ska i den situationen behöva avvisas av de skäl som det är avsikten att grundutredningen i förekommande fall syftar till att visa på. Det är som utredningen framhållit inte nödvändigt — och knappast heller möjligt — att för var och en av de inresande göra en grundutredning av den typ som fordras när polisen ska utreda om den som söker asyl ska avvisas med en gång eller ges möjlighet att stanna för att få sin
sak närmare prövad.
Det har i utredningens arbete med utformningen av scenariona fram— kommit att myndigheterna inte har någon enstämmig uppfattning om vad en enklare form av registrering bör omfatta. Att i det läge som uppkommer, när Sverige plötsligt ska börja ta hand om ett stort antal asyl- eller hjälpsökande, börja ensa uppfattningarna kommer sannolikt att fördröja och försvåra mottagandet. Risken finns också att kvalite- ten på de insamlade personuppgifterna till en början blir låg. Konse— kvenserna kan bli att arbetet i denna fas tar onödigt mycket tid, att det blir svårt att få en överblick över situationen regionalt eller cen— tralt och inte går att följa utvecklingen och t.ex. se var alla asyl- eller hjälpsökande slutligen blir placerade. Registreringen ska ske i samma
fas som hälsokontrollen och det är angeläget med en samordning.
Utredningen föreslår att lnvandrarverket får i uppdrag att i samarbete med Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen utarbeta principer för regi- strering och förbereda rutiner för det praktiska genomförandet. Till den senare uppgiften hör att utforma en blankett för registreringen och en manual som kan utgöra underlag för en enklare utbildning av
den personal inom bl.a. polisen som ska utföra registreringen.
..-.. w___.w— __...2..__ _ . __... i..."-_
__. ...men—u. .vc..- NW
Det behövs som framgått också rutiner som gör det möjligt att föra över uppgifter om enskilda asyl- eller hjälpsökande till andra organ i kedjan av mottagande organ eller till en myndighet som ska samman- ställa uppgifter så att bl.a. regeringen får en överblick över läget och
kan följa utvecklingen.
Utredningen föreslår att lnvandrarverket ska förbereda ett system för överföring och sammanställning av uppgifter om enskilda individer från en myndighet till en annan — ofta också mellan olika nivåer i för- valtningen. Även detta arbete bör ske i samråd med de olika organ som kommer att delta i verksamheten och har synpunkter på behovet av uppgifter om de asyl- eller hjälpsökande, t.ex. Rikspolisstyrelsen och företrädare för länsstyrelserna, kommunerna och landstingen.
Polisens persona/resurser
Polisens arbetsuppgifter i de tre massflyktscenariona kommer att vara mycket omfattande och arbetskrävande. Utredningen har pekat på personaltillgången som ett problem både i samband med registre- ringen och när polisen ska upprätthålla ordning och säkerhet. Det kommer att bli nödvändigt för polisen att prioritera mellan olika be- hov. Scenariona visar att det sannolikt också blir nödvändigt att an— passa personaltillgången till arbetsbelastningen och att jämna ut både mellan polisdistrikten inom ett län och mellan länen. Den samordning som i scenariona sker genom överenskommelser mellan de lokala polismyndigheterna kommer inte att vara tillräcklig för de stora behov som det gäller. Rutinerna skapar lätt tvekan och osäkerhet hos många myndigheter. Risken är att detta fördröjer hanteringen.
För en del arbetsuppgifter — det gäller närmast registreringen -— är det för övrigt inte nödvändigt att just polispersonal gör allt arbetet. Även polisens administrativa personal och personal från t.ex. Tullverket och
lnvandrarverket skulle kunna delta inom ramen för polisens ansvar.
Utredningen föreslår att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att ytterligare överväga vilka principer som ska gälla för överföring av polispersonal från ett polisdistrikt till ett annat både i scenarion av de slag som ut- redningen beskriver i det här betänkandet och vid de slag av händel- ser som utredningen kommer att behandla i det fortsatta arbetet. Rikspolisstyrelsen bör i det sammanhanget också bedöma vilka typer av personal som polisen skulle kunna ta i anspråk från andra myndig- heter och från organisationer och träffa överenskommelser med myn-
digheterna och organisationerna om detta.
Utredningen föreslår vidare att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att överväga och föreslå principer för användningen av beredskapspoliser vid den typ av händelser som utredningens arbete avser. Tillgången på personal för bl.a. dessa uppgifter kan komma att öka, om stats- makterna genomför det förslag till regler för rekrytering av tjänste- pliktiga som Pliktutredningen har redovisat i sitt betänkande
(SOU 1992:139) Totalförsvarsp/ikt.
Planläggning av länsstyrelsernas och kommunernas verksamhet
Utredningens förslag leder till att kommunerna och länsstyrelserna får ett omfattande ansvar och långtgående befogenheter inom ett om-
råde där de normalt inte verkar. En del kommuner och några länssty-
relser har under senare år genom en enkel planläggning och lednings-
övningar förberett sig för att kunna ta emot ett större antal asyl- eller hjälpsökande. Det gäller framför allt kommuner och län vid Östersjö-
kusten.
Utredningen föreslår att samtliga länsstyrelser får i uppdrag att i sam- arbete med kommunerna i länen förbereda mottagandet av asyl- eller hjälpsökande i större skala. Det kan för den enklare planläggning som behövs räcka med förteckningar över personal inom eller utanför kom- munens normala organisation som det kan vara lämpligt att rekrytera till verksamheten och en inventering av lokaler och utrustning som också kan behöva tas i anspråk. Uppdraget bör gälla både kust- och gränslänen, där de asyl- och hjälpsökande först tas emot, och inlands-
länen, där de senare placeras för inkvartering och olika slag av vård.
Länsstyrelserna och kommunerna bör särskilt överväga hur Iednings- funktionen ska se ut. En viktig förutsättning för ett effektivt lednings- arbete är att verksamheten som syftar till att sprida information inom varje myndighet och mellan de samverkande myndigheterna fungerar bra. Planläggningen ska framför allt syfta till att visa hur kommunerna snabbt kan komma i gång med mottagningsverksamheten. En sam- verkan kan sannolikt i många fall ske mellan ett antal kommuner i
länen och även förutsättningarna för detta samarbete bör belysas.
Utredningen har redan framhållit att planläggningen kan utgöra en grund för den planering och övning för verksamheten ikrig och vid krigsfara som kommunen är skyldig att svara för. Det kan också ut-
tryckas så att kommunen bör se till att denna planläggning för bered-
skapen i krig inkluderar bl.a. de åtgärder som innebär att den kan ta emot ett större antal asyl- eller hjälpsökande. Ett av skälen för denna integrering är att kommunen även i krig eller vid krigsfara kan komma att behöva ta emot ett stort antal utlänningar som söker hjälp i Sve- rige. Detta kan vidare komma att gälla de förberedelser som civilbefäl- havarna behöver göra för att eventuellt kunna leda verksamhet även
i fred.
Utredningen föreslår vidare att länsstyrelserna och kommunerna får i uppdrag att sammanställa uppgifter om planläggningen och att över- lämna dessa till lnvandrarverket, som för regeringen redovisar sin be-
dömning av innehållet i dem.
Information till allmänheten
De olika händelseförlopp som utredningen tecknat i de tre delscena- riona kräver en mycket omfattande information till allmänheten. En bra information inom och mellan myndigheterna utgör grunden för informationen till allmänheten. En sådan information måste utgå från människornas behov. Den ska vara öppen och sann och lämnas så tidigt som möjligt. Det är också viktigt att informationen från olika myndigheter är samordnad och samstämmig, så att myndigheterna
inte lämnar "dubbla budskap".
De flesta myndigheterna med uppgifter av de olika slag som det är fråga om i utredningens massflyktscenarion har någon form av infor- mationsberedskap. Det kan emellertid finnas skäl för de organ som blir berörda att överväga vilka särskilda krav som mottagandet och
omhändertagandet av ett mycket stort antal asyl- eller hjälpsökande
skulle innebära. Det handlar enligt utredningens mening bl.a. om att
klargöra vilka fackkunskaper som det är nödvändigt att de personer
har som ska svara för informationsarbetet.
Utredningen föreslår att Styrelsen för psykologiskt försvar får i upp- drag att tillsammans med företrädare för lnvandrarverket, Rikspolis- styrelsen, Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommunerna och lands- tingen utarbeta allmänna råd för informationsverksamheten vid motta-
gande av asyl- och hjälpsökande i den stora skala som utredningen beskriver i sina tre delscenarion.
Planläggning av hälsokontrollen m.m.
Hälso- och sjukvården är en trång sektor framför allt när många människor i dålig kondition fysiskt och psykiskt som i delscenariona 2 och 3 kommer till Sverige. Även i scenario 1 får hälso- och sjukvår- den emellertid en hel del arbetsuppgifter som den inte är van vid.
Det finns också skäl att genom olika slag av förberedelser underlätta arbetet när samhället plötsligt ska ta hand om ett stort antal asyl- eller hjälpsökande. Samordningen mellan den hälso- och sjukvård
som är en uppgift för landstingen och det hälsoskydd som kommunen
har ansvaret för behöver tillgodoses.
Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för planering och försörj- ning inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och miljö— och hälsoskydd inför kriser och krig. Till myndighetens uppgifter hör också att få till stånd en planering av hälso— och sjukvårdens insatser vid fredstida katastrofer - framför allt livräddande åtgärder i stor skala ute på en
skadeplats eller i ett skadeområde. Den mer detaljerade planeringen
inom hälso- och sjukvården — både av verksamheten i krig eller krigs- fara och av katastrofinsatser i fred —- sker emellertid hos huvudmän— nen själva. Socialstyrelsen har utarbetat ett underlag för planeringen som ger en inriktning av verksamheten. För beredskapen i krig innebär det att Socialstyrelsen för vart och ett av civilområdena beräknar den operationskapacitet och det antal vårdplatser som bör finnas i den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Civilbefälhavarnas uppgift är att med sjukvårdshuvudmännen komma överens om upp-
delningar mellan dessa.
Underlaget för planeringen av insatser mot fredstida hot är inriktat på metoder och principer för verksamheten och innehåller ingen beräk- ning av t.ex. vårdplatsbehovet. Civilbefälhavarna har inget ansvar i
det här sammanhanget.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att tillsammans med företrädare för sjukvårdshuvudmännen överväga metoder och principer för den hälsokontroll — inkl. smittskyddskontroll — och hälso- och sjukvård som mottagande av flyktingar i mycket stor skala skulle komma att fordra. Det är viktigt för smittskyddsverksamheten att häl- so- och sjukvården fortlöpande får uppgifter om vilka smittsamma sjukdomar som förekommer i de länder som de asyl- eller hjälpsökan- de har lämnat. Detta Slag av förvarning kan bestå av uppgifter från svenska beskickningar utomlands eller från internationella organisa— tioner som WHO. Även massmediernas rapportering kan vara till nytta i det här sammanhanget. Övervägandena bör bl.a. också omfatta
samordningen mellan hälso- och sjukvården och hälsoskyddet.
Utredningen förutsätter att sjukvårdshuvudmännen själva överväger
-_%&M .- ,.4 .
vilka åtgärder som de bör vidta för att lokalt och regionalt förbereda mottagandet. Övervägandena bör särskilt omfatta de problem som kan uppkomma om många av de asyl— eller hjälpsökandena har smitt- samma sjukdomar eller bär på smittämnen och avse bl.a. samord- ningen mellan hälso- och sjukvården och hälsoskyddet. Även frågor om laboratorieberedskapen bör behandlas i det här sammanhanget.
Sjukvårdshuvudmännen bör till Socialstyrelsen redovisa de uppgifter och bedömningar som framkommit genom hälso- och sjukvårdens förberedelser för mottagandet av asyl- eller hjälpsökande i stor skala. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att göra en sammanställning av upp- gifterna och till regeringen överlämna sin bedömning av sjukvårdshu- vudmännens beredskap.
6.4. Behovet att rättsligt reg/era verksamheten
De förslag till åtgärder som utredningen redovisar i betänkandet ford- rar i flera fall en rättslig reglering i form av lag. Det handlar dels om
att föreskriva vilka skyldigheter kommuner och landsting ska ha, dels om att ge statliga myndigheter samt kommuner och landsting möjlig— heter att om det behövs förfoga över personal och egendom.
Den verksamhet som kommuner och landsting enligt utredningens förslag ska svara för eller som berör deras verksamhet och följaktligen behöver lagregleras är denna:
* Inkvartering, utspisning, transporter m.m. som kommunen svarar för;
* Hälsokontroll som sjukvårdshuvudmännen utför (skyldighet att ge akut sjukvård och att svara för smittskyddsåtgärder förelig- ger redan); * Ledning av verksamhet ilänen som länsstyrelserna svarar för;
* Ledning av verksamhet som regeringen svarar för eller uppdrar åt andra myndigheter -— centra/a eller regionala — att genomföra.
Detaljer i ansvar och uppgifter som enbart berör statliga myndigheters verksamhet — t.ex. de åtgärder som kan bli resultatet av övervägan- ! den om övervakningen och kontrollen till sjöss och polisens registre-
ring — regleras genom förordningar som regeringen beslutar om.
Som utredningen redovisat i flera avsnitt av betänkandet har över- direktör Per-Erik Nilsson, Statens invandrarverk, på regeringens upp- drag utarbetat ett förslag till lag om vistelsetillstånd för skyddssökan—
de utlänningar från konflikt- eller krisområden.
Frågan om hur skyldigheterna för kommuner och landsting ska lag- regleras och hur myndigheter av olika slag ska få möjligheter att för-
foga över personal och egendom — vilken typ av lagstiftning som det
är lämpligt att införa — har flera aspekter. Det gäller bl.a. att åstad-
komma lösningar som är så allmängiltiga som möjligt. Bestämmel-
serna ska helst kunna användas inte bara vid mottagande av asyl-
eller hjälpsökande i stor skala utan också vid andra slag av påfrest— ningar, t.ex. långvariga avbrott i el- eller vattenförsörjningen. De ska således kunna tillämpas vid flera av de händelser som utredningen behandlar i sina övriga sex scenarion. En redogörelse för huvuddragen
i dessa scenarion finns i kapitel 7.
För utredningens räkning har utarbetats en promemoria med synpunk- ter på den rättsliga reglering av åtgärder mot påfrestningar i det freds- tida samhället av de olika slag som utredningen redovisar i betänkan— det. Promemorian visar på de avvägningar som det är nödvändigt att göra med hänsyn till bl.a. regeringsformens föreskrifter om förhållan-
det mellan enskilda och det allmänna.
Följande avsnitt innehåller en redogörelse och diskussion baserad på promemorian. Utredningen vill framhålla att den på detta stadium i sitt arbete inte tar ställning till vilken typ av lagstiftning som det kan vara lämpligt att välja. Detta kommer att ske först när utredningen har gjort de överväganden som blir följden av övriga scenarion och utredningens bedömning kommer följaktligen att redovisas i annat
sammanhang längre fram.
6.5. Olika sätt att rättsligt reg/era beredskapen som utredningen föreslår _ _ _
Inledning
Promemorian tar upp frågor om hur en rättslig reglering av samhällets åtgärder vid påfrestningar i det fredstida samhället kan komma att se ut. Övervägandena sker mot bakgrund av bestämmelserna i regerings— formen och annan lagstiftning i liknande ämnen. De närmast följande avsnitten innehåller redogörelser för några lagar som har central bety- delse i det här sammanhanget —— och som avser förfogande i krig m.m. — och för de bestämmelser som gäller om åtgärder vid extraor-
dinära förhållanden i fred, t.ex. ransonering och räddningstjänst. Re-
dovisningen innehåller korta beskrivningar även av annan kristidslag- stiftning. Utredningen redogör slutligen för några synpunkter i prome-
morian på vilken modell som det kan finnas skäl att välja.
Förfa gande/a gen
w
De bestämmelser i förfogandelagen (4-6 55) enligt vilka regeringen — eller en myndighet som regeringen bestämmer — bemyndigas att be- sluta om förfogande träder i tillämpning om riket kommer i krig. Re- geringen får föreskriva att bestämmelserna helt eller delvis ska tilläm—
pas även i andra situationer, nämligen 7. Om riket är ikrigsfara;
2. Om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd av dessa förhållannden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen; eller
3. Om det visar sig nödvändigt att med hänsyn till försvarsbered— skapen inkalla värnpliktiga till tjänstgöring med stöd av 27 5 2 mom. eller 28 E 7 mom. värnpliktslagen (1947 :.96 7).
Regeringen får inte i fredstida situationer av extraordinär natur sätta reglerna om förfogande i tillämpning. Utredningen vill framhålla att den fredstida hotbilden i väsentliga delar har förändrats sedan riks- dagen i slutet av 1970-talet stiftade förfogandelagen. Som framgått av redovisningen i kapitel 1 har förändringarna i produktionen av varor och tjänster och i distributionen och administrationen lett till en stor-
skalighet, som ökat specialiseringen och komplexiteten i samhället.
Nya metoder för produktion och annan hantering och kemiska ämnen med tidigare okända risker har tillkommit. De stora tekniska systemen har efter hand blivit alltmer inflätade i varandra. Konsekvenserna av de allvarliga olyckor och andra påfrestningar som äger rum sprider sig lättare än tidigare från en verksamhet till en annan.
Riskerna begränsas i allmänhet inte heller av territoriella gränser. De ökande internationella kontakterna är ett viktigt element i utveckling- en av de fredstida hoten. Vi kan inte längre i samma utsträckning som förr avskärma oss från risker som växer fram i andra länder.
4 & förfogandelagen anger i vilket syfte förfogande för statens eller annans räkning får ske. Förfogandet ska tillgodose ett för totalförsva- ret eller folkförsörjningen ofrånkomligt behov av egendom eller tjäns- ter, som inte utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt.
Av 5 & framgår vilka åtgärder som begreppet förfogande innefattar. Det går t.ex. att ta i anspråk en fastighet med nyttjanderätt och an- nan egendom med nyttjanderätt eller äganderätt. En person kan åläg- gas en tillfällig uppgift för försvarsmakten som vägvisare, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal. En ägare eller innehavare av en lageranläggning eller av transportmedel kan bli ålagd att förvara egendom respektive att utföra transporter. 6 & anger vilka "förbere- dande" åtgärder som får vidtas. 7-15 55 innehåller begränsningar som gäller formerna för åtgärderna.
Övriga bestämmelser i förfogandelagen gäller grunderna för ersättning för förfogande, handläggning av ersättningsärenden, utbetalning av
ersättning, uppgiftsskyldighet för den mot vilken ett förfogande är rik—
tat samt ansvar för brott mot bestämmelserna i lagen.
Den konstitutionella bakgrunden
Förfogandelagen är utformad som en fullmaktslag. Den träder som framgått automatiskt i tillämpning när riket är i krig. Vid krigsfara och under vissa andra utomordentliga förhållanden måste regeringen emel-
lertid besluta om att lagen ska tillämpas.
Bestämmelser om riksdagens och regeringens kompetens att meddela föreskrifter finns i regeringsformen (RF). Enligt 8:3 RF ska föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åliggan- den för enskilda — eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden — meddelas genom lag. Sådana före-
skrifter är bl.a. bestämmelser om rekvisition och annat sådant förfo-
gande.
Lag stiftas av riksdagen ensam. Regeringen kan efter riksdagens be- myndigande enligt 8:7 RF genom förordning meddela föreskrifter som avser vissa särskilt angivna ämnen. Det ska framhållas att bemyndi- gandet — utom ett i detta sammanhang oväsenligt undantag —- inte ger regeringen rätt att meddela föreskrifter som begränsar de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. RF. Äganderätten ingår inte i fri- och rättighetskatalogen, men 2:18 RF föreskriver att varje medborgare vars egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande ska vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grund-
er som är bestämda i lag.
De i 8:7 RF angivna ämnena är 1 . Skydd för liv, person/ig säkerhet eller hälsa; 2. Utlännings vistelse iriket;
3. /n- och utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivninng, näringsverk- samhet, ransonering eller utformning av byggnader, anlägg- ningar och bebyggelsemiljö;
4 Jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård; 5. Trafik eller ordningen på allmän plats; 6. Undervisning och utbildning;
7. Förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt.
Lagstiftningen i krig behandlas i 13:6 RF. Regeringen kan med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter som enligt grundlag ska meddelas genom lag, om riket är i krig eller i krigsfara eller om det råder sådana utomordenntliga förhållanden som är orsakade av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i. Om det även i annat fall är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedska- pen, kan regeringen med stöd av bemyndigande i lag genom förord- ning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat sådant förfogande ska börja eller upphöra att tillämpas. Det ska i en lag med bemyndigande av detta slag noga anges under vilka förut- sättningar bemyndigandet får utnyttjas.
Departementschefen uttalar i propositionen till RF (prop. 197390, 5. 444f) att det är angeläget att den konstitutionella nödrätten begrän—
sas så mycket som möjligt. Enligt departemenstchefen är det av syn- nerligen stor betydelse att det redan i fred finns konstitutionella regler som i största möjliga utsträckning gör det möjligt för statsmakterna
och andra offentliga organ att även i krissituationer agera inom grund- lagens ram. Detta reducerar riskerna för tvister om det konstitutionellt riktiga i de offentliga organens handlande, samtidigt som det blir svå-
rare för oansvariga grupper att gripa makten i kritiska lägen.
De i 13 kap. RF intagna reglerna gör det möjligt att i en mycket bety— dande utsträckning bryta igenom det konstitutionella regelsystemet i övrigt. Det är därför enligt departementschefens uppfattning angelä- get att reglernas tilllämpningsområde begränsas så mycket som möj- ligt. De flesta bestämmelserna i 13 kap RF är av dessa skäl tillämpliga endast i krig eller i krigsfara. Föreskrifterna avser i några fall — hit hör 6 & - även sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig utomlands eller av att riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.
28 ä 1 mom. värnpliktslagen föreskriver att en värnpliktig under höjd beredskap är skyldig att fullgöra krigstjänstgöring. Enligt 27 5 2 mom. är en värnpliktig -— om det behövs med hänsyn till landets försvars- beredskap — skyldig att på det sätt regeringen bestämmer fullgöra beredskapsövningar. Lagen (1992:1403) om höjd beredskap före— skriver att beredskapen i Sverige kan höjas för att stärka totalförsva- ret. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta bered- skap. Om Sverige är i krig råder högsta beredskap. Är landet i krigs- fara eller råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utomlands eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara får regeringen bestämma om skärpt eller högsta beredskap. Så snart
inkallelse har skett enligt 27 ä 2 mom. värnpliktslagen får regeringen
H&M.—..,».a M... . ...
med stöd av lag bestämma att i lag meddelad föreskrift som gäller rekvisition eller förfogande ska börja eller upphöra att tillämpas. Detta följer av 13:6 första stycket sista meningen RF. Denna möjlighet till delegering har riksdagen använt sig av även i förfogandelagen.
En följd av det begränsade tillämpningsområdet i 13 kap. RF är att delegerande av normgivningsmakt åt regeringen i krissituationer som inte är av säkerhetspolitisk natur måste ha stöd i 8 kap. RF. Departe- mentschefen finner inte att det skulle vara några olägenheter förena- de med detta (prop. 1973:90, s. 456).
Motiven för begränsningen i förfogande/agens til/ämgningsområge
Den konstitutionella grunden för fullmaktslagstiftningen kom genom 1974 års RF i ett nytt läge.
Förfogandelagen ersatte rekvisitionslagen (1942z583), beredskaps- förfogandelagen (1942:584) och allmännna förfogandelagen (1954z279). Räckvidden var olika i dessa tre lagar (prop 1977/78:72, sid 25f). Rätten att rekvirera egendom enligt rekvisitionslagen förut- satte att "rikets försvarsmakt eller någon del därav ställts på krigs— fot". Detta gällde oavsett om åtgärden syftade till att upprätthålla ri- kets neutralitet eller att avvärja ett befarat eller påbörjat angrepp. Be- redskapsförfogandelagen skulle tillämpas i ett tidigare riskskede än rekvisitionslagen. Tillämpningen av denna lag skulle upphöra om rek- visitionslagen blev tillämplig. Beredskapsförfogandelagens ändamål var att under beredskapstillstånd — innan mobilisering ännu hade an- befallts — möjliggöra tvångsanskaffning av vissa förnödenheter för försvarsmaktens behov.
Allmänna förfogandelagen var — till skillnad från rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen — tillämplig även i vissa situationer när det rådde utomordentliga förhållanden som inte hade säkerhetspoli- tiska orsaker. Lagen skulle tillämpas när riket befann sig i krig eller krigsfara, men också vid knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenheter som erfordrades för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som annars var av vikt för befolk- ningen eller produktionen. Knappheten eller faran för knapphet skulle ha uppkommit till följd av krig som riket befunnit sig i eller krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig hän- delse. Beslut av regeringen om förfogande med stöd av allmänna för- fogandelagen var således inte möjligt vid fredstida kristillstånd som
hade orsakats av inre skeenden.
1978 år förfogande/ag kom inte att innebära en total koncentration av den vittförgrenade och komplicerade förfogandelagstiftningen. Utanför förfogandelagen hamnade de komplex av bestämmelser
som reglerade ransonering, prisreglering och närliggande frågor.
Tillkomsten av 13:6 RF underlättade valet av princip för utformning av de gemensamma bestämmelserna i förfogandelagstiftningen och som gällde förutsättningen för lagens tillämpning. Paragrafen som utgör den statsråttsliga grunden för förfogandelagen gjorde tillämp- ningsområdet för bemyndigandelagstiftningen snävare än området för allmänna förfogandelagen. Detta område omfattar — utöver krig och krigsfara — endast sådana utomordentliga förhållanden som är föran- ledda av krig eller av krigsfara vari Sverige har befunnit sig. Det räck-
er inte att knapphetsläget har orsakats av en annan utomordentlig
händelse som har inträffat utom riket och — än mindre — av en sådan
händelse som har ägt rum inom riket.
) propositionen till förfogandelagen framhåller föredraganden om de situationer i vilka lagen ska kunna tillämpas:
Det är från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att ramen för en bemyn- digandelagstiftning inte görs vidare än omständigheterna kräver. Den naturliga utgångspunkten för fastställande av en sådan ram utgör 13 kap. 6 & RF. Utanför det föreslagna tillämpningsområdet bör alltså falla sådana utomordentliga förhållanden som har annan orsak än krig och krigsfara. Detta innebär en inskränkning i jämförelse med allmän— na förfogandelagens tillämpningsområde. En följd härav blir att man i en bristsituation som inte har sin grund i krig eller krigsfara får finna stöd i annan lag än förfogandelagen för åtgärder som innebär att egendom fråntas enskilda. Sådana åtgärder kan behöva vidtas för att bl.a. genomföra en ransonering. Också i andra fall, t.ex. vid naturkata- strofer, kan finnas behov av att tillgripa förfogande. Mot denna bak— grund kan det sättas i fråga — vilket också gjordes under remissbe- handlingen —- om inte tillämpningsområdet för denna föreslagna för- fogandelagen bör utvidgas till att omfatta också nyss angivna situa- tioner.
Föredraganden anförde emellertid längre fram i propositionen:
Som jag redan framhållit bör en lagstiftning som lämnar regering- en fullmakt att ingripa i enskilda medborgares rättigheter ges ett så snävt tilllämpningsområde som möjligt. En lagstiftning som är avsedd för krig och beredskap bör därför inte inrymma fullmakter som kan utnyttjas i fredstid. Behovet av fullmakt för regeringen att besluta om ' förfogande vid fredstida ransonering bör tillgodoses inom ramen för ransoneringslagstiftningen. Om i fredstid skulle uppkomma andra behov av förfogande, torde i regel finnas tid för en riksdagsbehandling av frågan om vilka åtgärder som kan behövas. Skulle så inte vara fal- let, t.ex. vid en naturkatastrof av stor omfattning, har man anledning att räkna med att myndigheterna utan stöd av en förfogandelagstift- ning får tillgång till den egendom som behövs för att mildra katastro- fens verkningar.
Ransonerings/agens utformning påminner om förfogandelagens. De bestämmelser (6-9 55) som ger regeringen rätt att fatta nödbeslut av visst slag träder automatiskt i kraft om riket kommer i krig. Regering- en får också föreskriva att dessa bestämmelser helt eller delvis ska
tillämpas om 1. Riket är i krigsfara;
2. Det till följd av krig eller av krigsfara vari riket befunnit sig eller av annan utomordentlig hände/se föreligger knapphet eller bety- dande fara för knapphet inom riket på förnödenhet av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjninngen. Föreskrift enligt denna punkt ska avse viss tid, högst ett år. Föreskrift ska underställas riksdagens prövning inom en månad efter att den har utfärdats.
När ransoneringslagens 6-9 åå är tillämpliga får regeringen om det är nödvändigt för hushållningen med en i föregående stycke avsedd för- nödenhet föreskriva att denna inte får saluhållas, utbjudas mot veder- lag, överlåtas eller förvärvas. Regeringen kan även föreskriva att des- sa transaktioner endast får äga rum under vissa villkor eller att förnö—
denheten får användas endast för vissa ändamål.
Regeringens fullmakt att sätta bestämmelserna i ransoneringslagen i tilllämpning är mer vidsträckt än motsvarande fullmakt i förfogande— lagen. Fullmakten i ransoneringslagen gäller som framgått i vissa si- tuationert även när riket inte befinner sig i krig eller krigsfara. Rege- ringens kompetens går på den här punkten utanför ramen för 13:6 RF
och stöder sig även på 8 kap. RF.
Oljekrislagen och prisregleringslagen
Även Oljekrislagen (1975z197) är en fullmaktslag. Regeringen får under förutsättningar som framgår av 2 & föreskriva att 6-9 && ran-
soneringslagen ska äga tillämpning.
Enligt 8 & prisregleringslagen (1989:978)får regeringen föreskriva att vissa bestämmelser i lagen ska tillämpas när det av någon annan orsak än krig eller krigsfara är risk för en allvarlig prisstegring på en eller flera viktiga varor eller tjänster. Bestämmelserna avser bl.a. pris- stopp, förhandsanmälningskydd och tvångskartellering.
Den rättsliga grunden för de bestämmelser i ransonerings-, oljekris- och prisregleringslagarna som bemyndigar regeringen att sätta lagarna i tillämpning är 8:7 tredje stycket RF.
Räddningstjänst/agen
Räddningstjänst/agen (1986:1 102) innehåller i första hand föreskrifter om hur samhällets räddningstjänst ska organiseras och bedrivas. Med räddningstjänst avses de räddningsinsatser som staten eller kommu- nerna svarar för vid olyckshändelser för att hindra och begränsa ska— dor på människor eller egendom eller i miljön. Räddningstjänsten om- fattar åtgärder vid brand och andra olyckshändelser som översväm—
ningar, jordskred och utsläpp av olja eller farliga ämnen.
I lagen ingår också bestämmelser om olycks- och skadeförebyggan-
de åtgärder som ska vidtas dels av kommunerna, dels av enskilda —
framför allt ägare eller innehavare av byggnader eller andra anlägg-
ningar.
Räddningstjänstlagen innehåller slutligen bestämmelser om rättigheter
och skyldigheter för enskilda — bl.a. om tjänsteplikt, ingrepp i enskild
rätt och rätt till ersättnning.
Varje person mellan 18 och 65 år är enligt 44 & räddningstjänstlagen skyldig att efter förmåga medverka i räddningstjänsten på anmodan av räddningsledaren. Bland de tjänstepliktiga som är bosatta iöom
) i l i kommunen får den kommunala nämnd som svarar för räddnings- ; tjänsten ta ut lämpliga personer — i första hand frivilliga — för att ingå j i kommunens räddningsvärn. De uttagna är skyldiga att delta i övning- ;
ar under högst 20 timmar per år.
En ägare eller innehavare till en byggnad eller anläggning är enligt 41 & skyldig att hålla brandsläcknings— och livräddningsutrustning. Det finns också en plikt att larma och en skyldighet att lämna upplys-
ningar om personal och egendom som kan användas i räddningstjänst.
Räddningstjänsten kan också fordra ingrepp i enskild rätt. Dessa in- grepp kan syfta till att avvärja fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i miljön. Räddningsledaren får enligt 45 & bereda sig själv och medverkande personal tillträde till annans fastighet, avspärra eller utrymma ett område, använda, föra bort, utrymma eller förstöra egen- dom samt göra andra ingrepp i annans rätt, om ingreppet är försvar- i ligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som ingreppet
vållar och omständigheterna i övrigt.
Viss undantagslagstiftning
Med stöd av 13:6 RF har riksdagen i ett flertal lagar tagit in bestäm- melser om vissa undantag från föreskrifterna som gäller under krig och krigsfara m.m. Dessa bestämmelser är till sin karaktär en full-
maktslagstiftning.
I utlänningslagen (1989:529) finns regler i 12 kap. 4 och 5 åå som ger regeringen rätt att under sådana förhållanden som anges i 13:6 RF (krig, krigsfara m.m.) meddela föreskrifter som bl.a. gäller utlän- ningars inresa, utresa och vistelse i landet.
25 å hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) föreskriver att regeringen får meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig, vid krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att landet har befunnit sig i krig eller krigsfara.
l socialtjänst/agen (1980:620), hälsoskyddslagen (1982z1080) och smittskyddslagen (1988:1472) finns samma slag av föreskrifter som i 25 å hälso- och sjujkvårdslagen.
Tänkbara modeller för lagstiftning
A/lmäat
Flera lagar har som framgått av den föregående redovisningen bety- delse för åtgärder som behöver vidtas i krig eller vid krigsfara. En del av denna lagstiftning är en s.k. undantagslagstiftning (fullmaktslag- stiftning) och bygger i huvudsak på föreskrifterna i 13:6 RF. Denna
lagstiftning kan inte tilllämpas vid extraordinära händelser i fred utan tar sikte enbart på krig och krigsfara m.m. Införandet av en liknande lagstiftning för händelser i fred fordrar sannolikt ändringar i regerings-
formen.
Som utredningen framhållit tidigare i avsnitt 6.5 har den fredstida hotbilden i väsentliga delar förändrats sedan riksdagen i slutet av 1970-talet stiftade förfogandelagen. Förändringarna i produktionen av varor och tjänster och i distributionen och administrationen har lett till en storskalighet, som ökat specialiseringen och komplexiteten i sam- hället. Nya metoder för produktion och annan hantering och kemiska ämnen med tidigare okända risker har kommit fram. De stora tekniska systemen har efter hand blivit alltmer inflätade i varandra. Riskerna begränsas inte av sektoriella eller territoriella gränser. De ökande internationella kontakterna med allt större integrering av näringsliv och samhälle är ett viktigt element i hotutvecklingen. Vi kan inte i samma utsträckning som förr avskärma oss från risker som växer
fram i andra länder.
Kan förfogande/agens til/ämgningsområde utökas?
En lagtekniskt enkel metod att utöka förfogandelagens tillämpnings- område är att i 2 5 av denna lag föra in ett tillägg som går ut på att regeringen får föreskriva att 4-6 åå ska tillämpas, om det råder såda- na "utomordentliga förhållanden som är föranledda av ..... ". Punk- terna ersätts med en beskrivning som i koncentrerad form anger i
vilka fredstida situationer regeringen ska ha normgivningskompetens.
Regeringens fullmakt att sätta 4-6 åå förfogandelagen i tillämpning är
för närvarande grundad uteslutande på 13:6 RF. För att riksdagen i lag ska få bemyndiga regeringen att genom förordning meddela före- skrift i andra situationer än sådana som avses i 13:6 RF fordras att föreskriften avser något av de ämnen som anges i 8:7 RF. Ett annat krav är att den utfärdade föreskriften inte får begränsa någon av de mänskliga fri- och rättigheterna i 2 kap. RF. Det senare följer av 8:1 RF.
Riksdagen får också enligt 8:3 och 8:5 RF avhända sig normgivnings- kompetens. Dessa bestämmelser avser "ekonomisk" lag och kommu— nallag och är inte relevanta i det här sammanhanget.
Det är svårbedömt i vilken utsträckning de åtgärder som regeringen får vidta enligt förfogandelagen— om ens någon — faller in under punkterna i 8:7 RF. Att inte någon av åtgärderna i 5-6 åå förfogande— lagen kan avse ett av ämnena i punkterna 2-7 torde vara helt klart.
Som skäl för att åtgärderna i förfogandelagen helt eller delvis faller in under 8:7 punkt 1 RF kan åberopas att åtgärderna bl.a. har till syfte att skydda liv, personlig säkerhet eller hälsa. Detta gäller i varje fall 5 & 6 förfogandelagen, som föreskriver att en person kan "åläggas tillfällig uppgift som ..... sjukvårdspersonal". Även 5 å 5, som gör det möjligt att ålägga en ägare av transportmedel att utföra transporter, syftar i många fall till att skydda liv eller personlig hälsa. Mot detta kan invändas att i grundlagsbestämmelsens första stycke talas om "ämnen" — inte om syften. Att vissa åtgärder vidtas i syfte att skyd- da liv innebär inte med nödvändighet att den av regeringen meddela- de föreskriften som säger att åtgärderna får vidtas hänför sig till äm- net att skydda liv.
De föreskrifter som regeringen får meddela med stöd av dessa för- fattningar torde i större utsträckning än de bestämmelser som kan meddelas med stöd av förfogandelagen direkt syfta till att skydda liv, personlig säkerhet eller hälsa. Flera av åtgärderna i 5 å förfogande- lagen — framför allt punkterna 1, 5 och 6 — har också detta syfte men mer indirekt. Om detta räcker för att regeringens normgivningskom- petens enligt förfogandelagen ska anses avse ett ämne i 8:7 p. 1 RF
är inte helt klart.
Om en noggrannare analys av möjligheterna att på detta sätt utöka förfogandelagens tillämpningsområde skulle ge ett negativt besked innebär inte detta att alla möjligheter till utvidgning av förfogandela- gen är uttömda. Ett annat sätt kan vara att göra det ovan redovisade tillägget i anslutning till 2 & och samtidigt formulera om förfogande- åtgärderna i 5 å — och kanske ge dem ett nytt materiellt innehåll — så att de avser något av ämnena i 8:7 RF. En annan metod är att rege- ringen i en situation som inte är av säkerhetspolitisk natur får rätt att föreskriva att endast vissa i förväg angivna bestämmelser ska tilläm—
pas. Det går givetvis att kombinera dessa båda metoder.
En allmän undantags/ag
Ett alternativ som anknyter till möjligheten att utöka förfogandelagens tilllämpningsområde är vidare att införa en allmän undantagslag av den typ som förekommer i vissa andra länder. En sådan lagstiftning skulle kunna sättas i kraft inom de län, kommuner eller andra områ- den som särskilt drabbas av den extraordinära händelsen. Mycket av det som har redovisats om regeringsformens krav torde vara relevant
även för en diskussion om ett sådant alternativ. Även införandet av
en allmän undantagslag av den typ som utredningen här diskuterar
fordrar sannolikt en ändring av regeringsformen.
Utredningen kommer för sina fortsatta överväganden om lagstift- ningsfrågorna att utarbeta en redogörelse för de regler om undan-
tagstillstånd m.m. som förekommer i ett antal andra länder.
En särskild lag om föreskrifter för enskilda
Det finns lagtekniskt också andra lösningar som gör att samhället vid en extraordinär händelse i fred kan förfoga över enskildas egendom eller tjänster. Det går att direkt i lag fastslå att var och en - eller den som uppfyller vissa krav — är skyldig att när det behövs fullgöra vissa skyldigheter. Detta sker i så fall på anmodan av en myndighet eller av en företrädare för denna. En lag av detta slag är alltid tillämplig. Den förutsätter inte till skillnad från fullmaktslagarna att regeringen beslu- tar att bestämmelserna ska sättas i kraft.
En möjlighet är att räddningstjänstlagen utvidgas till att omfatta de si- tuationer som det är fråga om. Det kan i så fall givetvis bli nödvändigt att komplettera lagen med ett antal bestämmelser. Ett annat alterna- tiv är att riksdagen stiftar en ny lag av samma typ som räddnings- tjänstlagen eller som det i betänkandet tidigare redovisade förslaget till lag om vistelsetillstånd för skyddssökande utlänningar från kon- flikt- eller krisområden.
Kommittédirektiv
Dir. 1993:4
Utredning om påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del
Dir. 1993:4
Beslut vid regeringssammanträde 1992-12-21
Chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Björck, anför.
1. Mitt förslag
Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda påfrestningar och ris- ker i det fredstida samhället samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del.
2. Inledning
Förmågan hos totalförsvarets civila del grundas på det fredstida samhäl- lets resurser och dess handlingsberedskap och omställningsförmåga inför ex- traordinära situationer. Ett starkt och allsidigt näringsliv tillsammans med effektiva, robusta och flexibla samhällsfunktioner i övrigt har härvidlag en avgörande betydelse.
De beredskapsåtgärder som vidtas inför krig och krigshotande situationer grundas på och kompletterar åtgärder som vidtas mot skilda risker i det fredstida samhället. Beredskapsverksamheten bör, måhända i högre grad än hittills, inriktas mot att omfatta hela hotskalan fred—kris—krig och i större utsträckning ingå i de ordinarie riskbedömningar som respektiva verksam- hetsutövare gör.
Den som har ansvar för en verksamhet i fred förutsätts ha motsvarande ansvar i krig. Denna ansvarsprincip medför ett ansvar för att beredskaps- aspekterna beaktas vid planeringen och genomförandet av verksamheten i fred.
Som jag närmare kommer att utveckla i det följande har utvecklingen un- der de senaste decennierna generellt sett medfört att samhällets sårbarhet för olika störningar har ökat. Samtidigt har riskerna i samhället ändrat ka- raktär och i vissa avseenden ökat.
En analys av vilka påfrestningar och risker som hotar i det fredstida sam— hället behöver genomföras.
Riksdagen beslutade våren 1992 om totalförsvarets inriktning för åren 1992/93 —1996/97 (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92zFöU12, rskr. 1991/92:337).
Försvarsutskottet framhöll i sitt betänkande att det kan finnas skäl att i särskild ordning överväga hur samhällets beredskap mot olika fredstida hot skall kunna stärkas. Idet sammanhanget bör även, som ett led i förberedel- serna inför nästa totalförsvarsbcslut, övervägas vissa frågor inom totalför- svarets civila del.
Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna. I likhet med riksdagen anser jag att en parlamentarisk kommitté bör till— kallas för att överväga dessa frågor.
Regeringen bemyndigade den 20 juni 1991 chefen för Försvarsdeparte- mentet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av dels led- ningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret, dels myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Enligt direktiven (dir. 1991144) skall utredningen när det gäller totalförsva- rets civila del bl.a. lämna förslag beträffande ledningsorganisationen och myndighetsstrukturen.
3. Påfrestningar och risker i det fredstida samhället
De senaste decenniernas utveckling har inneburit en väsentlig ökning av samhällets specialisering och komplexitet. Samtidigt ställs högre krav på produktivitet och kostnadseffektivitet vilket påverkar verksamhetens inrikt- ning i enskilda fall. På ett helt annat sätt än tidigare är samhällets olika verk- samheter integrerade i och beroendc av varandra. Sammantaget har detta fört med sig en ökad sårbarhet. Störningar i en samhällsfunktion kan få kon— sekvenser på många områden. Exempel härpå är elförsörjningen och tele- kommunikationerna. Också datorberoendet leder till ökad sårbarhet. Ett annat drag i samhällsu tvecklingen är att den storskalighet som eftersträvas i produktion och distribution ökar riskerna för att enstaka olyckor, t.ex. vid tillverkning, lagring och transport av farliga ämnen, kan få allvarliga konse— kvenser för människor och miljö.
Driften av kärnkraftverk är förknippad med särskilda säkerhetsproblem. Liknande säkerhetsproblem kan vara förknippade med driften av stora ke- miska fabriker och andra anläggningar där farliga ämnen hanteras. Eftersom svåra olyckor kan få gränsövcrskridande effekter berör dessa problem inte
_.ZWM—-u=wn
__»:— u—u-u; _. ,
bara de länder där anläggningarna är belägna.
Mindre beroende av samhällsutvecklingen är följderna av naturkatastro- fer av olika slag. Den nämnda ökade komplexiteten i samhället har emeller- tid medfört att konsekvenserna även av sådana händelser i vissa fall kan bli större och svårare att förutse än tidigare.
En starkt förvärrad ekonomisk situation eller en större kärnkraftolycka i de f.d.-öststaterna kan komma att medföra en sådan tillströmning av flyk— tingar att påfrestningarna i olika avseenden på samhället kan bli dramatiska.
Det bör också framhållas att även om samhällsutvecklingen medför att ris- kerna för allvarliga olyckor och samhällsstörningar förändras, innebär den också att nya möjligheter och resurser kan skapas för att minska konsekven- serna av olyckorna och Störningarna inom samhällets olika delar.
Riskerna är inte beroende av nationella, sektoriella och administrativa gränser. Detta förhållande medför, tillsammans med samhällets ökade kom— plexitet, krav på en ökad samverkan mellan statliga myndigheter, kommu- ner och näringsliv. Som grund för att en samverkan äger rum och för att er- forderliga åtgärder vidtas bör ligga olika slag av riskanalyser. En ledstjärna bör vara ökade krav på att i de fall någon förorsakar risker skall denne också ansvara för att åtgärder mot dem vidtas. Detta liggeri linje med den på mil— jöskyddsområdet vedertagna s.k. Polluter Pays Principle.
På alla de här nämnda områdena finns en beredskap som innefattar orga— nisatoriska, personella, ekonomiska, administrativa och legala åtgärder. På vissa områden vidtas också, inom ramen för planeringen inom totalförsva- rets civila del mot säkerhetspolitiska kriser och krig, beredskapsåtgärder som är av betydelse även vid fredstida störningar.
Förutom de faktorer jag ovan nämnt kan det svenska samhället utsättas för även andra svåra påfrestningar. Vårt öppna samhälle kan i vissa situatio- ner vara sårbart, både i akuta lägen och som ett resultat av allmän normupp- lösning. Exempel på detta är kriminalitet, drogmissbruk, regelbrott, etniskt/ religiösa polariseringstendenser och rasism. Sådana problem är allvarliga och måste fortlöpande beaktas. Jag anser emellertid att de primärt bör han- teras i annat sammanhang.
Kommittén bör inledningsvis analysera påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt överväga om beredskapsåtgärderna är tillräckliga. Analysen skall avse risker och påfrestningar som härrör från såväl svenska som utländska förhållanden. Olika scenarion bör beskrivas och utnyttjas för att belysa konsekvenserna för samhället. Mot bakgrund av att någon syste- matisk tvärsektoriell analys och bedömning hittills inte gjorts bör kommittén därefter pröva om beredskapsåtgärderna på olika områden är tillräckligt samordnade och om erfarenheter från ett område bedöms kunna utnyttjas i större utsträckning på andra områden.
Bland frågor som härutöver bör studeras är riskcr bl.a. inom den kemiska
industrin samt frågor om sådan samordning av förebyggande åtgärder från samhällets sida när det gäller bl.a. fysisk planering och yttre miljö. En ökad och mera systematiserad användning av riskanalyser bör övervägas i detta sammanhang. Detta bör även innefatta transporter av farligt gods, där bl.a. valet mellan olika transportslag och olika transportvägar är en väsentlig fråga.
Kommittén bör beakta behovet av och föreslå åtgärder för anpassning till resultaten av det internationella samarbetet, t.ex. ECE—konventionen om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor, OECD:s Guiding Principles for Chemical Accident Prevention, Preparedness and Response samt OECD:s Polluter Pays Principle.
En svensk beredskap för räddningsinsatser i andra länder har etablerats av Statens räddningsverk i enlighet med vad regeringen berett Riksdagen tillfälle att ta del av (prop. l989/90:100 bil. 6 s. 55). Kommittén skall pröva förutsättningarna för att inom ramen för denna beredskap öka utnyttjandet av resurser för detta ändamål inom den civila delen av totalförsvaret. Här- .vid skall kommittén beakta de förslag som den s.k. Pliktutredningen (Fö 1991:02) kan komma att lämna i frågan.
När det gäller den grundläggande ansvarsfördelningen mellan Statens Räddningsverk och Överstyrelsen för civil beredskap skall kommittén utgå från följande.
Ansvaret för ledning och samordning av beredskapsförberedelser inom totalförsvarets civila del för säkerhetspolitiska kriser och krig åvilar Översty— relsen för civil beredskap.
Ansvaret för att samordna samhällets verksamhet inom befolkningsskydd och räddningstjänst och för att bevaka riskutvecklingen inom verksamhets- området samt verka för att åtgärder vidtas för befolkningens skydd och för att förebygga olyckor åvilar Statens räddningsverk.
Frågor rörande ledningsorganisationen inom totalförsvarets civila del prö- vas för närvarande av Utredningen (Fö 1991:04) om lednings— och myndig- hetsorganisationen för försvaret (LEMO).
Utgångspunkten för kommitténs överväganden och förslag skall vara att samhällets totala kostnader för åtgärder som syftar till att möta påfrestningar och risker ! det fredstida samhället skall vara oförändrade eller, t.ex. genom bättre samordning, kunna sänkas.
4. Utvecklingen inom totalförsvarets civila del
Som ett led i förberedelserna inför nästa fleråriga totalförsvarsbeslut bör övervägas vilka drag i samhällsutvecklingen på 5 — 10 års sikt som har särskilt stor betydelse för möjligheterna för totalförsvarets civila del att lösa sina
:'-.—_'A—l-o—_._._4—4' mA.-..; ,...
.u.-.. _
.a.—
_,__4____________.
uppgifter. Grundläggande är härvid utvecklingen i samhället när det gäller speciali-
sering samt förmågan att motstå påfrestningar genom inneboende robusthet, flexibilitet och omställningsförmåga. '
En översiktlig bedömning bör göras om utvecklingen kan medföra väsent— liga problem på områden som har central betydelse för förmågan hos total— försvarets civila del under säkerhetspolitiska kriser och i krig.
En utgångspunkt för kommitténs överväganden skall vara den säkerhets- politiskt grundade inriktning i stort som fastställdes för totalförsvarets civila del i 1992 års försvarsbeslut.
En bolagisering av statliga affärsverk har inletts. Vissa av de berörda ver- ken har stor betydelse för beredskapen. Inom regeringskansliet övervägs för närvarande hur i varje särskilt fall erforderlig hänsyn skall kunna tas till be- redskapsaspekterna. Kommittén bör följa detta arbete.
En överföring av ytterligare uppgifter inom civilförsvaret från staten till- kommunerna förbereds. Reformen syftar ytterst till ett samlat ansvar hos kommunerna för befolkningsskyddet och räddningstjänsten på lokal nivå och till en integrering av beredskapsåtgärderna inom funktionen med den förebyggande och skadeavhjälpande verksamheten i fred.
S. Sammanhanget mellan åtgärder för att möta påfrestningar och riskeri det
fredstida samhället och beredskapsåtgärder mot säkerhetspolitiska kriser och krig
Totalförsvarets civila del har till uppgift att planera och vidta beredskaps- åtgärder för säkerhetspolitiska kriser och krig. Dessa åtgärder dimensione- ras och utformas utifrån de särskilda krav som dessa situationer ställer. Det måste emellertid betonas att det är det fredstida samhället som utgör den helt avgörande grunden för beredskapen. Åtgärder som vidtas mot påfrest- ningar och risker i det fredstida samhället är ett viktigt komplement.
Beredskapshänsyn i planeringen av den fredstida verksamheten och sam- hällsutvecklingen är ett område som fått ökad uppmärksamhet i beredskaps- planeringen. Kommittén bör överväga och föreslå metoder för att förbättra förutsättningarna för sådant hänsynstagande.
De åtgärder som vidtas för att möta påfrestningar och riskeri det fredstida samhället vidtas i många fall på områden där åtgärder också vidtas inom ra- men för beredskapen mot säkerhetspolitiska kriser och krig. Kommittén bör pröva möjligheterna att inom de olika områdena i ökad utsträckning vidta sådana åtgärder i ett sammanhang,
6. Övriga frågor rörande totalförsvarets civila del
Inom ramen för förberedelserna inför nästa fleråriga totalförsvarsbeslut måste överväganden göras rörande ambitionen/målen för totalförsvarets Q'- vila del. Viktiga utgångspunkter är bl.a. bedömningar rörande den säker- hetspolitiska utvecklingen samt den närmare arten och omfattningen av för- svarsmaktens behov av stöd från totalförsvarets civila del. Jag återkommer senare till regeringen med förslag till hur ett underlag i dessa hänseenden skall tas fram.
7. Tidsplan m.m.
Kommittén bör senast den 30 september 1993 redovisa en delrapport med dels en preliminär analys av påfrestningar, risker och beredskapsåtgärder i det fredstida samhället, dels överväganden och förslag om den samordning av åtgärder som erfordras. Kommittén bör som preliminär utgångspunkt ha att slutredovisning skall göras senast vid utgången av år 1994.
Kommittén skall beakta vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 19845) och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).
Kommittén skall samråda med berörda myndigheter, Utredningen (Fö 1991:04) om lednings— och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) och Utredningen (M 1992z03) för att se över vissa frågor i plan- och byggla- gen, m.m.
8. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar chefen för Försvarsdepartementet
att tillkalla en kommitté — omfattad av kommittéförordningen (1976:119)— med högst elva ledamöter, med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
!.
l
l.Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD 2. Kursplaner för grundskolan. U. 3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. 4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. 5. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar— maka. S. 6. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. 7. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. 8. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 9. Postlag. K. 10.En ny datalag. Ju. 1 1. Socialförsäkringsregister. S. 12. Värdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U. l3.Ökad konkurrens på järnvägen. K. 14. EG och våra grundlagar. Ju. 15. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. 16. Nya villkor för ekonomi och politik - ekonomi- kommissionens förslag. Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kornmissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. 18. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. 19.Kommunema och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. 21.Ökat personval. Ju. 22. Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. 23.Kunskapens krona. U. 24. Utlänningslagen — en partiell översyn. Ku. 25. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. 26. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöba1k. Del 1 och 2. M. 28.Bankstödsnämnden. Fi. 29. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. Fi. 30. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. 31.Kommunemas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. 32. Ny anställningsskyddslag. A. 33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. 10. 34. Förarprövare. K. 35.Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju.
Kronologisk förteckning
36. Lag om totalförsvarsplikt. Fö. 37. Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. Ju.
38.Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. S. 39. En gräns för filmcensuren. Ku. 40. Fri- och rättighetsfrägor. Del A och B. Ju. 41 . Folk- och bostadsräkning är 1990 och i framtiden. Fi.
42. Försvarets högskolor. Fö. 43. Politik mot arbetslöshet. A. 44. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. 45. Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. C. 46. Vissa kyrkofrågor. C. 47. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. 48. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. C. 49. Ett år med betalningsansvar. S. 50. Serveringsbestämmelser. S.
51.Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. M. 52. Ersättning vid arbetslöshet. A.
53. Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. 54. Utvisning på grund av brott. Ku. 55. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju. 56. Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. UD. 57.Beskattning av fastigheter, del 1 — Schablonintäkt eller fastighetsskatt? Fi. 58.Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi. 59. Ny marknadsföringslag. C. 60. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. 61.Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. S. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. 63. Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 1993z21). .lu. 64.Frågor för folkbildningen. U. 65. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. 66. Lag om införande av miljöbalken. M.
67.Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. M.
68. Elkonkurrens med nätmonopol. N. 69. Revisorerna och EG. N. 70.Strategi för smäföretagsutveckling. N.
71 . Organisationemas bidrag. C. 72. Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. C.
Kronologisk förteckning
73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74. Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor Il, — offentlig verksamhet m,m. Fi. 76.Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77. Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 79. Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. M. 80. Statsförvaltningen och EG. Ju. 81 . Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. S. 83. Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi, 84.1nnovationer för Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvånliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. S. 87. Beredskapslagring av olja. N. 88.Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89. Massllykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. Fö.
J ustitiedepartementet
En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. [37] Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. [40] Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60] Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (500 199321). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76] Statsförvaltningen och EG. [80]
Utrikesdepartementet Styrnings— och samarbetsformer i biståndet. [1] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56] Försvarsdepartementet
Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42] Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. [89]
Socialdepartementet
Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [51 Socialförsäkringsregister. [1 1] Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholomrädet och inom missbrukarvården. [31] Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV—smitta genom läkemedlet Preconativ. [61] Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskaps— översikt. [82] Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. [86]
Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]
Ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]
Systematisk förteckning
Finansdepartementet
Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisionens förslag. Bilagor. [16] Riksbanken och prisstabiliteten. [20] Vad är ett statsräds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskattning av fastigheter, del 1 — Schablonintäkt eller fastighetsskatt”? [57] Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrägor II, — offentlig verksamhet m.m. [75] Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. [83]
Utbildningsdepartementet
Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.
— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]
Frågor för folkbildningen. [64]
Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. [85]
Jordbruksdepartementet
Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [61 Sociala åtgärder för jordbrukare, [25] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]
Politik mot arbetslöshet. [43] Ersättning vid arbetslöshet. [53] Översyn av arbetsmiljölagen. [81]
___—___
Systematisk förteckning
Kulturdepartementet
Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. 1171 Utlänningslagen — en partiell översyn. [24] En gräns för filmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54]
Näringsdepartementet
Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja. [87]
Civildepartementet
Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. |47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationemas bidrag. [71] Alt inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73] Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88]
Miljö- och naturresursdepartementet
Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]
Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. [51] Handlingsplan mot buller.
Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUB-program 92. [67] Miljöskadeförsäkringen i framtiden. [78] Handel och miljö - mot en hållbar spelplan. [79]