SOU 1996:188
Vuxenutbildare ser på sig själva : delbetänkande
VUXENUTBILDARE SER PÅ SIG SjÄLVA
SOU 1996:188
&
ww
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
1996 : 1 88 Utbildningsdepartementet
Vuxenutbildare
ser på sig Sjalva
Delbetänkande av Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna Stockholm 1996
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25
Illustration: Uggla och mus, Lasse Åberg
NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38—20476-2 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X
Förord
Regeringen tillkallade i juni 1995 en parlamentariskt sammansatt kommitté för ett nationellt kunskapslyft för vuxna, Kunskapslyftskom- mittén, (Dir l995:67 och Dir l996z71). Den 1 mars 1996 lade kommit- tén fram sitt första delbetänkande En strategi för kunskapslyj? och livslångt lärande (SOU 1996:27), där målen för denna strategi presente- rades. Strategin vilar på de tre hömpelama ungdomsutbildning, kunskapslylt för vuxna och livslångt lärande. Satsningarna inom dessa tre områden får inte betraktas var för sig utan måste ses som en helhet.
Kunskapslyftskommittén (KLK) har i sina direktiv bland annat som uppdrag att bedöma om vuxna med sina varierande förutsättningar har tillfredsställande möjligheter att få utbildning i kommunal vuxenut- bildning. Kommittén skall också överväga om möjligheterna att få vuxenutbildning på gymnasial nivå är tillräckliga, dels ur den enskildes, dels ur arbetslivets synvinkel samt överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Därutöver skall kommittén överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling skall kommittén enligt sina direktiv lämna förslag på lämpliga förändringar.
Riksdagen har under sommaren 1996 i anslutning till den s.k. syssel- sättningspropositionen bland annat beslutat om en särskild vuxenut- bildningssatsning. Den skall genomföras under fem år med start den 1 juli 1997 och omfatta minst 100 000 helårsplatser per år. Särskilda statliga medel fördelas till kommunerna för detta ändamål. Satsningen skall också bidra till att utveckla nya former för att möta vuxnas utbildningsbehov i framtiden och därmed efter femårsperioden kunna resultera i en reformerad vuxenutbildning.
Den särskilda vuxenutbildningssatsningen innebär nya förutsättningar för Kunskapslyftskommitte'ns arbete. Enligt sina tilläggsdirektiv skall kommittén följa den särskilda satsningen på vuxenutbildning. Syftet med detta är att ge kommittén nödvändiga erfarenheter för att kunna dra slutsatser och ge förslag till den reformering av vuxenutbildningen som på 2000-talet avlöser den särskilda satsningen.
De ursprungliga direktiven till Kunskapslyftskommittén angav också att kommittén skulle fördjupa sig på två områden, dels vuxnas möjlig- heter att få utbildning på gymnasial nivå, dels möjligheter att stimulera pedagogisk utveckling inom samhällsstödd vuxenutbildning. För att
fördjupa sina kunskaper inom dessa områden utarbetade kommittén två enkäter, varav en till komvuxenhetema och statens skolor för vuxna samt ytterligare en till Folkbildningsrådet för folkhögskolor och studieförbund. Folkhögskoloma bereddes senare möjlighet att kommen- tera Folkbildningsrådets svar.
Enkätsvaren har nu sammanställts. Det är Kunskapslyftskommitténs förhoppning att svaren, kommentarerna och diskussionen i anslutning till svaren skall fördjupa både de organisatoriska och pedagogiska diskussionerna hos olika vuxenutbildare och inspirera till utveckling av verksamheten, speciellt inför och under den särskilda vuxenutbildnings- satsningen. Kommittén är också angelägen om att få respons från olika vuxenutbildare på de tankar som förs fram i rapporten.
Kunskapslyftskommittén skall återkomma till de frågor som berörs i denna rapport i senare betänkanden. Förslag som i huvudsak berör pedagogiska frågor kommer att behandlas i ett delbetänkande som planeras till slutet av 1997, medan frågor som i huvudsak är av organisatoriskt slag kommer att behandlas endera i de årliga av- rapporteringarna av satsningen som kommittén har i uppdrag att redovisa till regeringen den 1 april 1998 och den 1 april 1999 eller i kommitténs slutbetänkande som skall avlämnas senast den 1 mars år 2000.
Enkäterna liksom denna rapport har utarbetats av Thorbjörn Levin. En referensgrupp har deltagit i arbetet med att utarbeta komvux-/SSV- enkäterna och värdera inkomna svar på dessa enkäter. Referensgruppen har bestått av följande skolledare inom komvux:
Ulla Carlsson, Nacka Jan Kraft, Norrköping Elsie Nordén, SSV Härnösand
Cathrina Strandberg, Nordmaling
Torgny Svensson, Malmö samt John Quick, Gagnef Kunskapslyftskommittén vill med denna rapport bidra till att tankar och idéer väcks som leder till en fortsatt reformering av den svenska vuxenutbildningen.
Stockholm i december 1996
Anders Arnesson /Åsa Sohlman Thorbjörn Levin Marie Bucht
Marjut Torpo
Innehållsförteckmng
Förord
1 Sammanfattning och slutsatser ................... 7 1.1 Sammanfattning av resultat .................. 8 1.1.1 Komvux ............................... 8 1.1.2 Statens skolor för vuxna (SSV) ............... 11 1.1.3 Folkhögskoloma ......................... 13 1 . 1 .4 Studieförbunden .......................... 15 1.2 Slutsatser .............................. 17
2 Inledning ................................... 29
3 Komvux .................................... 33 3.1 Organisatoriska frågor ..................... 33 3.1.1 Grundläggande vuxenutbildning och SFI ......... 33 3.1.2 Att blanda nivåer och skolformer .............. 36 3.1.3 Gymnasial utbildning ...................... 38 3.1.4 Förläggning i tid ......................... 46 3 . 1 .5 Studiestödssystemet ....................... 49 3 . 1 .6 Förändringsbehov ......................... 5 1 3.2 Organisatoriska — pedagogiska frågor ........... 54 3.2.1 Integration gymnasieskola — komvux ........... 54 3.2.2 Koncentrationsläsning i komvux .............. 56 3.2.3 Målgrupper ............................. 5 8 3.2.4 Flexibilitet, kreativitet och självförtroende ....... 61 3.3 Pedagogiska frågor ........................ 62 3.3.1 Vuxenpedagogik i praktiken ................. 62 3.3.2 Ny läroplan, nya kursplaner, betygskriterier —
pedagogisk utveckling ..................... 68 3.3.3 Möten med olika deltagargrupper .............. 70 3.3.4 Studieavbrott i komvux .................... 75 3.3.5 IT-media — Distansutbildning — omvärldsorientering ....................... 77
3.3.6 Kvalitetssäkring — utvärdering — uppföljning ...... 82 3.3.7 Pedagogisk utveckling — forskningsanknytning . . . . 84 3.4 Komvux inför framtiden .................... 88 3.5 Slutsatser och diskussion ................... 90
4 Statens skolor för vuxna (SSV) ............. 103 4.1 Organisatoriska frågor .................... 103 4.2 Pedagogiska frågor ....................... 105 4.3 Slutsatser och diskussion .................. 108
5 Folkhögskolor ......................... 1 1 1 5.1 Målgrupper ............................ 1 l 1 5.2 Utbud ................................ 114 5.3 Pedagogiska frågor ....................... 116 5.4 Slutsatser och diskussion .................. 120
6 Studieförbund ......................... 123 6. 1 Målgrupper ............................ 1 23 6.2 Utbud ................................ 125 6.3 Pedagogiska frågor ....................... 127 6.4 Slutsatser och diskussion .................. 130
7 Källor och litteraturtips .................. 133
Bilagor:
Bilaga ]. Enkät till Folkbildningsrådet om åtgärder för att stimulera pedagogisk utveckling inom folkhögskolan, daterad 1996-02-16 ....... 135
Bilaga 2. Enkät till samtliga komvuxenheter och SSV-skolor om organisatorisk och pedagogisk utveckling inom komvux och SSV, daterad 1996-03-03 ...................... 141
Bilaga 3. Enkät till Folkbildningsrådet om åtgärder för att stimulera pedagogisk utveckling inom studieförbunden, daterad 1996—03-06 .......... 149
Bilaga 4. Förfrågan till samtliga folkhögskolor om eventuella kompletteringar till Folkbildningsrådets svar avseende pedagogisk utveckling inom folkhögskolan, daterad 1996-06-13 ....... 155
1. Sammanfattning och slutsatser
För att få en uppfattning dels om vuxnas möjligheter till utbildning, dels om vilka hinder för pedagogisk utveckling komvux och statens skolor för vuxna (SSV) upplever skickade Kunskapslyftskommittén i mitten av mars 1996 ut ett frågeformulär med frågor om organisatorisk och pedagogisk utveckling inom komvux och SSV. Svarsfrekvensen var 70%, vilket måste betecknas som mycket bra.
Folkbildningsrådet erhöll i slutet av mars 1996 två skrivelser från KLK innehållande ett antal frågor som behandlade pedagogisk ut- veckling i studieförbund respektive folkhögskolor. Folkbildningsrådets svar avseende studieförbundens verksamhet hade innan det översändes till KLK remitterats till samtliga studieförbund för yttrande. Folk- bildningsrådets svar avseende folkhögskolomas verksamhet hade förankrats i en referensgrupp bestående av ett antal folkhögskolerektorer. KLK beslutade — med tanke på de olika förutsättningar som gäller för folkhögskolorna -— att översända Folkbildningsrådets svar för eventuella kompletteringar till samtliga folkhögskolor. Detta skedde i juni 1996. Endast ett fåtal folkhögskolor inkom med kompletteringar.
Direktiven till Kunskapslyftskommittén tar utförligt upp ett antal frågeställningar som berör kommunens ansvarsområde och den kommunala vuxenutbildningens verksamhet. Därutöver tar direktiven också upp åtgärder för att stödja pedagogisk utveckling inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Föreliggande rapport har därför sin tyngdpunkt i den kommunala vuxenutbildningen. Statens skolor för vuxna, folkhögskolorna och studieförbunden får därmed en något mer undanskymd plats i rapporten. För den som utförligare vill studera speciellt folkbildningens uppkomst och utveckling kan lästipsen i slutet av rapporten ge några uppslag. Lästipsen är tänkta att ge såväl ett historiskt perspektiv som en beskrivning av vuxenutbildningens nuvarande omfattning och inriktning.
1.1. Sammanfattning av resultat
Nedan sammanfattas svaren från komvux, SSV, folkhögskolor och studieförbund var för sig. Därefter diskuteras gemensamma slutsatser inom områdena organisation och pedagogik.
1.1.1. Komvux
Resultaten sammanfattas under rubrikerna Organisatoriska frågor, Organisatoriska — pedagogiska frågor samt Pedagogiska frågor.
Organisatoriska frågor
Drygt hälften av komvuxenhetema rapporterar att invandrarna domine- rar på grundläggande vuxenutbildning, speciellt den tidigare delen. En annan och ny tendens är att två av tre enheter uppger att de ensamma ansvarar för SFI-undervisningen i kommunen.
Möjligheterna att studera på olika nivåer har ökat hos de flesta komvuxenhetema. Vissa problem finns dock. De kommunala be- sparingarna har ibland minskat utbudet, vilket gjort valmöjligheterna färre. Samverkan mellan gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan tycks också försvåra att samtidigt läsa på olika nivåer.
Endast en femtedel av enheterna anser att de uppfyller kommuninne- vånarnas behov av gymnasial utbildning. Yrkesutbildningen har minskat kraftigt.
En flexibel utveckling av kurssystemet hindras inte av det nuvarande kurssystemet men det behöver kompletteras på några punkter, säger fem av sex enheter. Det skulle bland annat behövas ett modernt, nationellt fastställt, kursutbud, som vänder sig till lågutbildade med behov av kompetenshöjning, exempelvis grundskoleanknutna ”påbyggnadsut- bildningar” och yrkesinriktade orienteringskurser.
En majoritet av enheterna rapporterar att kvällskursema har minskat i reella tal i den egna kommunen. I de små kommunerna är de två huvudsakliga skälen resursbrist och brist på studerande. I övriga kommuner är skälet att resurserna har skurits ned och att dagkurser prioriterats av politikerna och/eller skolledarna. I några fall anges direkt att skolledarna ej orkat med att organisera kvällskursema, eftersom dagkursema ökat men ej skolledningsresursen.
Flertalet stora enheter har kurser/aktiviteter på lördagar och/eller under sommaren. De som inte har det planerar för det. De medelstora och mindre enheterna hänvisar till brist på resurser, deltagare och villiga lärare, men en del anför också traditionellt tänkande som skäl.
Genomgående — från de minsta till de största enheterna — framförs mycket kritik mot det nuvarande studiestödet och mot CSN. Det är alldeles för många olika system. Att inte få studera med bibehållen a-kasseersättning upprör. Studiestödspoängen tar dessutom inte hänsyn till elever med särskilda behov utan är lika för alla. Att behöva låna till grundläggande vuxenutbildning upplevs också stötande.
Enheterna anser inte att det finns några formella hinder för flexibili- tet. För reellt ökad flexibilitet krävs egen läroplan, egna enheter, bättre samverkan med andra vuxenutbildare och vuxenanpassade kurser som komplement till de nuvarande. Enheterna är också övertygade om att bättre studiestöd och rätt till gymnasial utbildning skulle gynna vuxnas möjligheter till fortsatta studier.
Organisatoriska — pedagogiska frågor
Komvuxenhetema ser inte några som helst fördelar med integration komvux — gymnasieskola, bortsett från dels samverkan kring udda kursutbud, dels samordning i små kommuner för att öka det gymnasiala utbudet för vuxenstuderande. Där integration förekommer förlängs dessutom nästan alltid studietiden för de vuxna deltagarna.
Gymnasiekursen i tyska, franska eller varför inte spanska på åtta veckor heltid: ”Så har vi gjort i många år och eleverna är mycket nöjda! Nu fortsätter vi med andra ämnen.” eller ”Det går inte att koncentra— tionsläsa ens i den utsträckning komvux gjort tidigare, eftersom integrationen med gymnasieskolan gjort att komvux måste följa traditionell utläggning av kursema.” Så olika ser verkligheten ut men sammanfattningsvis kan ändock konstateras att koncentrationsläsningen ökat de senaste tio åren.
Självklart att lågutbildade äldre och yngre skall få kompensatorisk utbildning i komvux, säger nästan alla enheter. Flertalet enheter anser däremot att utbildning av pensionärer är en uppgift för exempelvis studieförbund eller folkhögskolor — inte för komvux.
Det är inte kurser som krävs för att stärka kreativitet och självförtro- ende — hävdar enheterna — utan en utveckling mot en mer problem— orienterad undervisning, ett processbetonat arbetssätt, etc.
Pedagogiska frågor
Komvuxenhetema har inte nått den ideala situationen, men flertalet enheter arbetar aktivt med att vidareutveckla vuxenpedagogiska förhållningssätt. Det finns dock problem t.ex. integration med gym- nasieskolan och hårt pressade kursplaner och betygskriterier. Det finns också enheter, där utbildningen mer liknar traditionell gymnasieut- bildning.
Flertalet komvuxenheter är överens om att lärarna nu träffas oftare och diskuterar innebörd och konkretiseringar av kursplanemål och be- tygskriterier. Det är dock inte självklart att det också leder till pedago- gisk utveckling men de flesta enheterna anser emellertid det.
Flertalet komvuxenheter är mycket nöjda med sina lärare. För den erfarne läraren är inte bakgrundsmångfald i elevgruppen ett problem utan en tillgång. Många komvuxenheter lägger också ner mycket arbete på att ge så goda förutsättningar som möjligt inför studierna. Där är studievägledarens professionalitet avgörande.
Invandrares kunskaper inom olika områden tas dock alltför litet i anspråk. Vid vissa enheter riktas särskilda insatser mot kvinnorna i komvux. För att nå lågutbildade män förutsätts enligt flertalet enheter uppsökande verksamhet och/eller samverkan med andra myndigheter.
De negativa studieavbrotten beror enligt komvuxenhetemas samstäm- miga uppgifter på den studerandes ekonomi men också på en alltför hög studietakt (dvs. på CSN:s villkor för att få helt studiestöd).
Datorer med anslutning till Internet och olika databaser är relativt vanligt på flertalet komvuxenheter. Den nya tekniken kräver ny metodik/pedagogik. Arbetssättet blir mer individuellt och problem- baserat. Elevernas egen aktivitet och ansvar gynnas och lärarens roll utvecklas alltmer mot en handledande och stimulerande funktion. Distansutbildningen ökar, och enheternas samarbete med SSV utvecklas.
Databaser och Internet används i många kurser t.ex. för det enskilda arbetet eller fördjupningsuppgifter. Företag och offentliga organisationer används huvudsakligen för studiebesök, för att hämta gästföreläsare, för att få tillgång till praktikplatser/arbetsplatsförlagd utbildning och för enskilda arbeten/grupparbeten och fördjupningsuppgifter. Också studie- besök och dagstidningar ge kopplingen till näringsliv och omvärld.
Kursutvärderingar görs oftast i komvux. De svarar mest på frågan vad eleverna tyckt om undervisningen, mindre om hur kursen stämt med målen i kursplanen. Enstaka enheter har redovisat politiska initiativ i utvärderingsfrågor. Kvalitetssäkring diskuteras.
Enheterna hävdar med bestämdhet att komvux fortfarande är en spjutspets och en föregångare inom det kommunala skolväsendet.
Komvux är bra på att tillmötesgå behov, att ”lyfta” de studerande, att hjälpa var och en att finna sig själv, att öka människors självtillit.
Forskning inom det vuxenpedagogiska området är kraftigt undersatt — speciellt vad avser kommunal och statlig vuxenutbildning. Enheterna vill förstärka forskningen inom detta område, knyta forskare och praktiker närmare varandra och knyta forskarna till lärartjänster på komvuxenheter.
Komvux inför ]ramtiden — enheternas önskemål:
* egen läroplan eller åtminstone en jämfört med gymnasieskolan likvärdig beskrivning av vuxenutbildningen, dess mål, syften etc. i den nuvarande läroplanen, * egen enhet med samverkan mellan vuxenutbildningsanordnare, * grundskoleanknutna påbyggnadskurser och orienteringskurser av olika slag,
* utvecklad och stärkt forskning — lärarutbildning — personalfort- bildning och framför allt annat * ett bättre studiestödssystem.
1.1.2. Statens skolor för vuxna (SSV)
De två statliga skolorna för vuxna i Härnösand (SSVH) och Norrköping (SSVN) har båda svarat på tillämpliga delar av den enkät som gick ut till komvuxenhetema.
Organisatoriska frågor
Grundläggande vuxenutbildning och svenska för invandrare förekommer inte i dessa statliga skolor. Gymnasial vuxenutbildning och påbygg- nadsutbildning omfattar i huvudsak allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen och förekommer endera som ren brevdistansutbildning (SSVN) eller som distansutbildning kombinerad med en eller flera samman- dragningar per kurs på skolan (varvad utbildning, SSVH). Då är kvälls- och helgtid populära studietider, enligt uppgift med utmärkta resultat. Även sommarkurser förekommer (SSVH) men erfarenheterna från dessa är ännu relativt ringa. Den yrkesinriktade gymnasiala utbildningen har minskat (SSVH) eller helt försvunnit (SSVN).
SSV har samma målgrupper som komvux. Engagemanget för dessa är enligt båda enheterna stort. Utbildning för äldre vuxna (65 år och däröver) betraktas inte som en prioriterad uppgift för skolorna.
De studieekonomiskaförutsättningarna kan förbättras. Beräkningen av CSN-poäng för deltagare i varvad utbildning är jämförbar med den för studerande i komvux. Den stora målgruppen för SSVN — brev- distanselevema — får inte alls studiemedel, såvida inte brevstudiema utgör en mindre kompletterade del till komvuxstudier.
F öreträdama för de båda skolorna ser många utvecklingsmöjligheter för att förbättra vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå.
I brevdistansutbildningen är det upp till den enskilde att på sina villkor koncentrera undervisningen i större eller mindre utsträckning. I den varvade utbildningsformen tillämpas koncentrationsläsning regel- mässigt. Den har enligt SSVH inte ännu utvecklats optimalt men utveck- lingsarbete pågår.
Pedagogiska frågor
Att vuxenpedagogik är en levande realitet för de båda SSV-skoloma ger enkätsvaren klara bevis för. Eleverna ges ett stort ansvar för sina studier när det gäller studiernas uppläggning. Frågan hur SSV skall kunna skapa goda möjligheter för exempelvis aktivt elevinflytande trots att eleverna sitter utspridda över landet diskuteras livligt på skolorna.
Distansutbildningen hade tidigare begränsade möjligheter att utveckla sitt arbetssätt när det gällde gemensamma diskussioner, undersökningar och grupparbeten. Med modern teknik ökar nu emellertid möjligheterna till exempelvis diskussioner, trots att deltagarna inte finns på samma plats. Där är det enligt skolornas uppfattning främst lärarnas vilja och fantasi som sätter gränser.
Det finns inte någon utbildning för komvuxlärare — än mindre för distanslärare. Paradoxalt nog kan ändå distansutbildningen fungera som föregångare till en förändrad lärarroll. Övergången till bland annat IT- baserat kursmaterial och IT-media förändrar av enkätsvaren att döma både elev- och lärarroll. Kunskapsförmedlaren blir mer handledare.
När man kommer över till frågan om att tillvarata vissa gruppers — speciellt kvinnors och invandrares — erfarenheter och kunskaper i undervisningen framhåller skolorna att det varierar från ämne till ämne samt att man har mycket få invandrare bland sina elever. Lågutbildade män måste sökas upp på arbetsplatser och om de är arbetslösa via exempelvis arbetsförrnedlingen. Om undervisningen kan genomföras på arbetsplatsen, så underlättas såväl rekrytering som studier.
Vuxna elever lämnar ibland vuxenstudier vid SSV av samma orsak som ungdomar lämnar gymnasieskolan. De främsta orsakerna till studie- avbrott är arbete, ekonomiska skäl och andra studier.
De båda statliga skolorna — främst SSVH med enbart varvade utbildningar — utnyttjar i mycket stor utsträckning interaktiva medier som pedagogiska hjälpmedel. Internet används i språk. I de naturorien- terande ämnena ingår sökning i databaser och deltagande i diskussions- möten via Internet. I de samhällsorienterande ämnena uppmuntras deltagarna att söka information och kunskap. Undervisning via ITV- studios och videokonferenser är andra exempel på interaktiva metoder som utnyttjas i undervisningen.
Det är inte bara komvux som vässar de pedagogiska spjutspetsarna. Båda skolorna betonar att de arbetar hårt med att utveckla och förnya distansutbildningens olika former.
Former för olika slag av utvärderingar vid de båda skolorna diskuteras. Det handlar då bland annat om att delta i olika nationella prov och att kontinuerligt göra egna utvärderingar mot olika mål (kursmål, övergripande mål, etc.). Det handlar också om externa utvärderingar. .
Båda SSV-skoloma betonar att samverkan på ett mer planerat sätt måste till mellan forskare/doktorander och vuxenutbildningens arbets- platser. Man hävdar också att det faktiskt sker väldigt litet forskning inom vuxenutbildningssektom i allmänhet och distansutbildning i synnerhet.
Inför den nära framtiden vill SSVH få möjlighet att rikta uppdragut- bildningen även till kommunerna för att i samarbete utveckla dis- tansmodeller av olika slag. Vid SSVN är man för tillfället inte beredd att uttrycka önskemål inför framtiden, eftersom man befinner sig mitt i ett utvecklingsskede och först vill se resultatet av dessa pågående insatser.
1.1.3. Folkhögskoloma
Organisatoriska frågor
I basen för folkhögskolomas verksamhet ligger bland annat att tillgodose de krav på målgrupper som statsmakterna har framhållit i folkbildningspropositionen. Mot den bakgrunden har också en stor del av folkhögskolomas statsbidrag direkt öronmärkts för riktade insatser för de prioriterade grupperna. Dit räknas kortutbildade, invandrare och personer med funktionshinder.
Utbildning vid folkhögskolor för kortutbildade ger enligt Folk- bildningsrådet mer än ökade kunskaper i allmänna ämnen. Den sociala kompetensen stärks likaså kompetensen för lärande. För invandrare
anses folkhögskolan med sin intematforrn passa särskilt väl. En folkhögskola har i sitt svar dock anfört att prioritering av invandrare ger låg status bland folkhögskolorna, att lärarutbildningen brister i rekryte- ring av invandrarlärare och att man borde göra en kvalitativ utvärdering av folkbildningen till invandrare. Bland människor med funktionshinder finns många med en kort och bristfällig utbildning. Undervisningen måste individanpassas. Ofta saknas också läromedel för dessa grupper påpekar man. Speciell lärarkompetens måste också rekryteras. För att tillgodose äldre studerandes studiebehov har folkhögskolorna byggt ut externa verksamheter lokaliserade till tätorterna.
F olkhögskoloma har under de senare åren tilldragit sig ett allt större intresse från både ungdomar och syo-konsulenter som en alternativ utbildningsform till gymnasieskolan. Detta gäller även en grupp något äldre ungdomar, vilka ofta har en avbruten grund- eller gymnasieskola bakom sig. Folkhögskolan har då blivit en andra chans.
Kursutbudet i folkhögskolorna domineras av allmänna kurser, det vill säga behörighetsgivande kurser på grundskole- och gymnasienivå. De yrkesinriktade kurserna avser kurser på eftergymnasial nivå/högskoleni- vå, exempelvis fritidsledarutbildning, informationsutbildningar samt data- och ekonomiutbildningar. De estetiska kurserna avser musiklinjer, bild- och formlinjer m.m. Därtill kommer övriga kurser (bibel- och livsåskådningskurser, miljökurser, idrottskurser m.m.) och korta kurser, de senare ofta med folkrörelse- och organisationsprofil.
Folkbildningsrådet betonar värdet av de allmänna kurserna. Flera folkhögskolor menar dock — delvis i polemik med Folkbildningsrådet - att yrkesutbildningen inom folkhögskolans värld mycket väl kan utvecklas till att omfatta yrkesutbildningar på grundläggande och gymnasial nivå.
Om de allmänna kurserna inte gav möjlighet också till formell kompetens och behörighet för högskolestudier tror Folkbildningsrådet att betydligt färre personer skulle söka sig till folkhögskolan.
Pedagogiska frågor
En vanlig tillämpning avfolkhögskolemetodiken är enligt Folkbildnings- rådet att läraren både utgår från sina erfarenheter och kunskaper och samtidigt ser till att deltagarna inventerar sina och låter dem komma gruppen till del. Sedan utvecklar man gemensamt en ”pedagogisk process” för det ämne eller avsnitt man skall studera. En viktig målsättning för detta är att studierna inte bara leder till ökade kunskaper utan också till ett större självförtroende och ansvarstagande hos den
enskilde studeranden. Lärarrollen är sedan alltid föremål för förändringar inte minst i takt med IT—utvecklingen som också får sitt genomslag på folkhögskolorna. Folkbildningsrådet påpekar dock att de studerande i en nyligen genomförd undersökning inte upplevde att de i någon större utsträckning varit med och påverkat uppläggningen av studierna.
Ämnen och frågeställningar, som särskilt intresserar kvinnor får enligt Folkbildningsrådet stort utrymme i undervisningen på folk— högskolorna. I SCB:s folkhögskoleuppföljning våren 1995 visar det sig att de kvinnliga studerandena sätter stort värde på sin folkhögskoletid och på den personliga utveckling denna inneburit.
Användningen av interaktiva media inte minst i samband med distansutbildning har påbörjats på ett antal folkhögskolor.
När det gäller övriga stimulansåtgärder för pedagogisk utveckling pågår ett stort antal lokala projekt med stöd av de från Folkbildnings- rådet avsatta FoU—medlen. Vidare skall från läsåret 1996/97 varje folkhögskola använda minst S% av statsbidraget till fortbildning och utvecklingsarbete.
Önskemål från folkhögskolorna är att staten stimulerar den pedago- giska utvecklingen genom spridande av information, stöd till projekt och nätverksstimulans mellan utbildare.
På frågan hur vuxnas möjligheter till studier bäst gynnas betonar Folkbildningsrådet att en grundförutsättning måste vara att det finns ett studiesocialt stöd som inte för den enskilde är sämre än vad han eller hon får i a-kasseersättning. En annan förutsättning är att den enskilde ser studier som ett, i vart fall på längre sikt, sätt att stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden.
1.1.4. Studieförbunden
Organisatoriska frågor
Studieförbunden vänder sig till många olika målgrupper. De har — redovisar Folkbildningsförbundet — tagit som en huvuduppgift att överbrygga den kunskapsklyfta som i varje tid finns i befolkningen. Det är också ett krav från statsmakterna i exempelvis den senaste folk- bildningspropositionen.
Rollen som överbryggare av kunskapsklyftor för kortutbildade har successivt förändrats. För invandrare genomför studieförbunden en omfattande utbildning i svenska och samhällskunskap. Studieförbunden är också en resurs för invandrarnas möjlighet att till kommande generationer överföra kunskapen om deras ursprungliga traditioner. För
människor med handikapp — funktionshinder liksom förståndshandikapp — har studieförbundens verksamhet enligt rådets uppfattning givit innehåll åt livet på ett sätt som få trodde var möjligt när den verksam- heten började.
Utbildning för att överbrygga generationsklyjtor har studieförbunden sedan gammalt ägnat sig åt. Det nya i dag är kunskapsöverföring från en yngre generation till en äldre. IT är en teknik som unga snabbt tar till sig, medan det för äldre tar längre tid och kräver mer utbildning samt återkommande användning för att kunskaperna skall hållas aktiva.
Studieförbunden ser som en av sina uppgifter att medverka till att utjämna utbildningsklyftoma i samhället. Till stor del är det en pedagogisk fråga. Folkbildningsrådet diskuterar utifrån detta perspektiv bland annat, om inte den pedagogik som fortfarande tillämpas i det reguljära skolväsendet medverkar till att så många väljer att inte studera vidare eller fullfölja sina studier.
De 11 studieförbundens samlade verksamhet utgjordes 1994/95 av drygt 340 000 studiecirklar, 140 000 kulturprogram och övrig folk- bildningsverksamhet i en omfattning av 30 000 studietimmar.
Studieförbunden anser enligt Folkbildningsrådet att de har de organisatoriska och pedagogiska förutsättningama att genomföra utbildningar på gymnasial nivå. Ett villkor är dock att de studiesociala frågorna löses samt att studieförbunden får rätt att utfärda intyg om behörighet för högskolestudier. Rådet anser vidare att vuxna som studerar i cirklar på samma sätt som inom andra utbildningsformer skall ha rätt till studiestöd eller bibehållen a-kasseersättning. Vuxna studeran- de med familj och bostad m.m. har rimligtvis små möjligheter att finansiera sina studier via lån och även om så vore fallet skulle man troligtvis inte välja ett sådant alternativ.
Folkbildningsrådet hävdar på en fråga om betyg i sitt svar å ena sidan att frånvaron av betygsstress gynnar en kreativ samarbetsinriktad studiemiljö. Eftersom — å andra sidan — den allmänna vuxenutbildnings- politiken är i så hög grad inriktad på nyttighetsaspekten, innebär avsaknaden av att kunna utfärda formella kompetensintyg ett hinder för att rekrytera deltagare till längre utbildningar.
Pedagogiska frågor
Folkbildningsrådet framhåller på tal om vuxenpedagogik att all inlärning i princip bör utgå från den studerandes erfarenhet — ”att gå från den kända till den hittills okända världen Det gäller oavsett den studeran- des ålder och i synnerhet för vuxna studerande. I många cirkelämnen
kan cirkelledaren och/eller deltagargruppen anknyta de nya kunskaperna till deltagarnas referensram på ett mycket mer påtagligt sätt än vad som gäller, när barn undervisas.
Samarbetet med invandrarnas organisationer är en viktig tillgång vid rekrytering av deltagare. Verksamheten kräver ofta speciella kunskaper av ledarna som därmed har behov av återkommande utbildning i pedagogik och kunskap om gruppernas etniska särart. Kvinnorna är överrepresenterade bland studieförbundens deltagare och cirkelledare. Inom vissa ämnesområden, oftast de praktiska, dominerar kvinnorna. Just där skapas fria utrymmen för kvinnor att mötas och stärka sina demokratiska möjligheter att delta och engagera sig i samhället. Att rekrytera flera kvinnor till naturvetenskapliga, sarnhällsvetenskapliga och tekniska ämnesområden är en angelägen jämställdhetsfråga för studieför- bunden, liksom att i större omfattning nå unga män med den allmänna folkbildningsverksamheten.
Den interaktiva teknikens användning i studieförbunden är i dag inne i en accelererande process och kan ses som en komplettering av tidigare metoder.
Staten kan stimulera pedagogisk utveckling genom att som nu stödja med ekonomiska resurser. Några behov av förändringar i regelsystemet — folkbildningsförordningen — upplever man inte vara aktuella.
På frågan hur vuxnas utbildning bäst gynnas betonar Folbildnings- rådet på samma sätt som för folkhögskolorna att ett gott studiesocialt stöd är en förutsättning och att den enskilde upplever att studierna stärker dennes möjligheter på arbetsmarknaden.
1.2. Slutsatser
Komvux, SSV, folkhögskolorna och studieförbunden har tillsammans förutsättningar att lösa många av dagens problem när det gäller utbildning för vuxna. Många sådana problem löses också lokalt, och verksamheten vidareutvecklas. Som exempel därpå kan nämnas
* vägledning, diagnosticering och inplacering i kurs på rätt nivå,
* undervisamas förmåga att hantera spännvidden i en grupp i form
av olika åldrar, olika bakgrund och erfarenhet samt * skolledningens (motsvarande) förmåga till flexibilitet. I det följande redovisas vissa nya tendenser, vilka bör uppmärksam- mas, diskuteras och eventuellt åtgärdas samt frågor som bör föras ut till en allmän diskussion och som vuxenutbildama själva bör uppmuntras att hantera lokalt.
Kunskapslyftskommittén återkommer i senare delbetänkanden till frågor som föranleder statliga åtgärder.
Organisatoriska frågor Målgrupper
Omsorgen om och engagemanget för prioriterade grupper hålls levande i komvuxenhetema och SSV. Det är för det absoluta flertalet kom- vuxenheter självklart att lågutbildade — äldre i arbetsför ålder och yngre — skall få kompensatorisk utbildning. För flertalet enheter är denna fråga huvudsakligen ett pedagogiskt problem: att nå och behålla lågutbildade i utbildningen.
Folkhögskoloma vänder sig till breda målgrupper. En stor del av folkhögskolomas statsbidrag har också direkt öronmärkts för riktade insatser för lågutbildade och handikappade. En delvis ny studerande- grupp är pensionärer och äldre. Dagens samhälle kräver även av dem att de måste höja och utveckla sin kompetens för att på ett tillfredsställande sätt kunna delta i samhället.
Studieförbunden vänder sig till många olika målgrupper, kortut— bildade, invandrare och människor med handikapp. I arbetet med att stödja ovan redovisade grupper finns stora utmaningar för studieförbun- den.
Att ge lågutbildade utbildning upp till treårig gymnasial nivå (motsvarande) torde vara en av vuxenutbildningens främsta uppgifter. Det är då viktigt att vissa grupper särskilt uppmärksammas, exempelvis de mest kortutbildade, arbetslösa, invandrare och handikappade. En annan grupp som måste följas noga och ges nya möjligheter i första hand i ungdomsutbildningen men även i vuxenutbildningen är ungdomar med ofullständig grundskola, enbart avslutad grundskola och avbruten gymnasial utbildning.
Folkbildningen har sedan gammalt ägnat sig åt att överbrygga generationsklyftor. Det torde därför vara en utmaning för den att ge även pensionärer och äldre möjligheter att aktivt delta i samhällslivet på delvis nya villkor. Folkhögskolor och studieförbund torde också vara väl skickade att anpassa sig till denna målgrupp. Det nya i dag är också kunskapsöverföring från en yngre generation till en äldre, exempelvis IT. Att utnyttja ungdomsresursen för att utveckla ny kunskap i föräldra- och äldregenerationen torde vara en både pedagogisk och organisatorisk utmaning i framtidens folkbildningsarbete.
Information, rekrytering och validering av tidigare kunskaper
Samtliga vuxenutbildare är överens om att den i särklass bästa informationskanalen i rekryteringssyfte är tidigare deltagare. Den svåraste gruppen att informera och rekrytera är lågutbildade män.
Olika studier pekar på att många av dem med kort och bristfällig utbildning har dåliga erfarenheter från sin tid i ungdomsskolan, har bristande självförtroende, vet inte riktigt vilka studier som bäst lämpar sig för dem, etc. Genom att använda olika rekryteringsmetoder — däribland uppsökande verksamhet, pröva-på-kurser, orienteringskurser och en utbyggd vägledning — kan dock studieovana personer stimuleras till att påbörja studier.
För att nå lågutbildade med ett adekvat kursutbud finns också många tankar och idéer kring andra grepp än vad som vanligen är före- kommande. Exempel på sådana är
* yrkesutbildning som i sitt senare skede följs av eller kombineras
med kärnämnen * utbildning förlagd till annan plats än skola, exempelvis på
arbetsplats för människor som är i arbete samt * arbetsplatsförlagd utbildning för arbetslösa. Det är förmodligen också så att verklighetsnära undervisningsmetoder — exempelvis problembaserat lärande — lättare motiverar till studier.
Att rekrytera flera kvinnor till naturvetenskapliga och tekniska äm- nesområden är en angelägen jämställdhetsfråga, liksom att i större om- fattning nå unga lågutbildade män.
I den särskilda vuxenutbildningssatsning som just nu planeras i alla kommuner är det viktigt att satsa på olika informations- och rekryte- ringsinsatser. Det vore värdefullt om olika anordnare kunde utnyttja såväl gamla beprövade som nya djärva metoder i syfte att nå lågut- bildade grupper som eljest är svåra att nå. Även om enkätundersök- ningen inte tog upp vägledningsproblematiken, så är det ändå viktigt att här understryka betydelsen av en väl fungerande och utbyggd vägled- ning. Formerna för detta utvecklas bäst lokalt.
En av grundbultama i vuxenpedagogiken är att utnyttja deltagarnas tidigare erfarenheter. Så tycks av svaren att döma också vara fallet. Betydelsen av att deltagarnas tidigare erfarenheter tas till vara vid formell värdering av i yrkeslivet inhämtade kunskaper kan inte nog understrykas. På så sätt uppmärksammas det kunnande som vuxna ofta för med sig. Det kan handla om kunskaper i så kallade allmänna ämnen men ännu mer om gedigna yrkeskunskaper som skulle kunna valideras i kurser och betyg, exempelvis genom praktiska prövningar. Därigenom skulle den vuxnes erfarenheter kunna tillmätas även formellt värde och
tas till vara i såväl undervisningssituationen som i betygsdokumentatio- nen. Arbetet med att validera praktiska kunskaper till formella betyg, exempelvis genom prövning i yrkeskurser, måste utvecklas — i första hand på lokal nivå. Om problem skulle visa sig uppstå får Kunskaps- lyftskommittén ta ställning till dessa i ett senare skede.
Utbud
Grundläggande vuxenutbildning finns i princip i samtliga landets kommuner och anordnas av komvux. Andelen invandrare ökar markant, speciellt i tidigaredelen. I några enkätsvar hänvisas till att fler och fler svenskar redan genomgått nioårig grundskola och därför inte är aktuella för grundläggande vuxenutbildning. Detta är inte sant. Det är individens reella — ej formella — kunskaper och färdigheter som räknas för att en individ skall vara berättigad till grundläggande vuxenutbildning. Enligt de siffror som Kunskapslyftskommittén presenterade i sitt första del- betänkande torde det handla om över en miljon människor.
Enstaka kommuner har redovisat att de har köer till grundläggande vuxenutbildning. Detta är naturligtvis inte acceptabelt. Enligt skollagen har varje kommun ansvar för att de kommuninnevånare som har rätt till sådan utbildning — och önskar delta i den — också får den. Det är också en kommunal skyldighet att aktivt verka för att nå dem i kommunen som har rätt till grundläggande vuxenutbildning och att motivera dem att delta i utbildningen.
Skollagen slår tydligt fast att kommunerna skall erbjuda gymnasial vuxenutbildning. De skall — enligt skollagen— härvid sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Detta torde innebära en skyldighet för kommunen att på ett eller annat sätt söka skaffa sig en uppfattning om kommuninnevånamas efterfrågan och behov av utbildning på gymnasial nivå. Så verkar inte alltid vara fallet.
Det är beklagligt att den yrkesinriktade utbildningen i komvux minskat avsevärt i omfattning. Där finns många möjligheter till utveckling och många möjligheter till flexibilitet och kreativitet när det gäller att pröva nya utbildningsformer, exempelvis i nära samarbete med det näringsliv som finns i kommunerna. Yrkesinriktad utbildning behöver inte vara skolförlagd. Det kan tvärtom finnas mycket att vinna med att förlägga utbildningarna ute i arbetslivet. Det kräver mer av planering och utläggning, men det skall inte behöva vara våldsamt betungande. Det är angeläget att den yrkesinriktade utbildningen för vuxna lågutbildade ånyo utvecklas och förstärks i kommunerna. Detta sker bäst på lokal nivå.
Eventuella behov av särskilda yrkesinriktade kurser liksom frågan om interkommunal ersättning måste prövas i samband med olika utvärderingar av den särskilda vuxenutbildningssatsningen. Om utvärderingama visar att statliga insatser fordras, så återkommer Kunskapslyftskommittén senare med förslag till sådana. Frågorna måste hanteras på ett sådant sätt att människors behov av utbildning i kunskapslyftet eller det livslånga lärandet inte hindras.
Det torde också kunna diskuteras om inte yrkesutbildning i vidare mening än det traditionella folkbildningsperspektivet skulle kunna vara ett sätt för folkhögskolorna att nå svårrnotiverade kortutbildade grupper, exempelvis lågutbildade män. Det skulle då kunna handla om yrkesut- bildningar på grundläggande och gymnasial nivå. Detta måste dock avgöras av folkhögskolorna själva, om de vill driva denna fråga.
Studieförbunden anser att de har de organisatoriska och pedagogiska förutsättningama att genomföra kursplanerelaterade utbildningar på gymnasial nivå, om de får rätt att utfärda intyg om behörighet för högskolestudier. Det finns dock en uppenbar risk med att utfärda be- tyg/intyg över genomgångna kurser enligt angivna kursplaner, med preciserade kunskapsnivåer och med krav på personal med lärarutbild- ning och att samtidigt hålla fast vid studiecirkelns grundidé. I arbetet att nå kortutbildade skulle en uppgift för studieförbunden däremot kunna vara att exempelvis via kortare ”pröva-på-kurser” bli en brygga mellan arbetslöshet och längre behörighetsgivande studier på grundskole- och högskolenivå. Initiativet ligger här hos studieförbunden.
Utbudets flexibilitet
Kvällskursema har minskat kraftigt. Kunskapslyftskommittén anser inte att detta är en önskvärd utveckling. I den särskilda vuxenutbildnings- satsningen bör alla möjligheter tas till vara att genom ett allt flexiblare utbud erbjuda människor utbildning på tider som bäst passar dem. Kvällskursema är en samhällsekonomisk tillgång. De studerande läser på sin fritid och har vanligen löst sin ekonomiska situation på annat sätt än via studiemedel. Lokaler och utrustning finns redan och nyttjandegra— den stiger. Endast personalkostnadema tillkommer.
Utvecklingen inom komvux går mot en flexiblare utläggning av kurser i tiden. Komvuxenhetemas vilja att lösa individuella utbild- ningsproblem med distansutbildning, handledning, etc. måste också betraktas som ett steg i rätt riktning. Många utbildningsproblem med individuella studietider, udda val, osv. kan lösas endera med hjälp av ny teknik i kombination med ny metodik (distansutbildning) eller på
hemorten med ett flexibelt vuxenpedagogiskt tankesätt. En fortsatt utveckling i denna riktning bör uppmuntras.
Distansutbildningen — främst via SSV — är en studieform som snabbt ökar möjligheten att tillmötesgå den enskilde individens behov av individuellt utlagd studietid. Ett centralt begrepp har blivit någon form av studie/kunskapscentrum — ett lokalt resurscentrum med datorer, video, IT—studio, etc. Där finns självfallet också handledare. Kurs- deltagaren måste alltid ha lärar/handledarstöd även i den flexibla pedagogik som distanspedagogik utgör. Vid stora arbetsplatser kan samma modell användas. Om fackliga organisationer kan engageras som marknadsförings- och kontaktkanal till de anställda, så nås säkert fler av utbildningen.
Möjligheterna att studera på olika nivåer har förbättrats. Tendensen att SFI numera ofta knyts till komvux har förmodligen varit en bidragande faktor. Det är däremot oroande att integration gymnasieskola — gymnasial vuxenutbildning verkar hämmande på möjligheterna att läsa på olika nivåer samtidigt. Kombinationen kurser på grundläggande nivå och gymnasiala yrkesinriktade kurser redovisas sällan i komvuxenheter- nas enkätsvar, snarare förekommer grundläggande vuxenutbildning i kombination med praktik, pryo eller liknande. En möjlighet att nå ex- empelvis lågutbildade arbetslösa, som egentligen vill ha arbete, inte utbildning, kan vara att kombinera studier i klassiska ämnen på grundläggande eller gymnasial nivå med just kurser i yrkesämnen.
Den praxis som CSN har utvecklat — att beräkna studiestödet på den nivå, där huvuddelen av studierna bedrivs — har också underlättat att kombinera studier på olika nivåer. En fortsatt sådan utveckling på lokal nivå är önskvärd — då speciellt med koppling till grundläggande yrkesutbildning.
Det är i detta sammanhang värt att notera att skolledningsorganisa- tionen har minskat i flertalet kommuner. De särskilda utbildningsåt- gärdema för arbetslösa har vanligen inte resulterat i en ökning av skolledningsresursen. Det är då kanske begripligt — men beklagligt — att extra arbetskrävande insatser, exempelvis kvällskurser, yrkeskurser, arbetsplatsförlagda utbildningar för enskilda eller mindre grupper etc. inte har kunnat prioriterats. Om en flexibel vuxenutbildningssatsning skall lyckas måste resurser — exempelvis i form av skolledning —— läggas på planering för utbildningars genomförande. Det åvilar huvudmannen för utbildningen att sörja för detta.
Studieekonomi
Grundförutsättningen för att möjliggöra vuxnas lärande är ett fullgott studiesocialt stöd. Detta problem har till viss del lösts i den särskilda vuxenutbildningssatsningen.
Inom komvux finns möjligheten att förstärka timtalet i en eller flera kurser för sådana personer som har särskilda behov av stöd och hjälp. Maximalt 110 timmar får av styrelsen för skolan anvisas till sådant stöd som får ingå i beräkningsunderlaget för slutbetyg. CSN räknar dock inte in dessa timmar i sina beräkningar för studiestöd.
Pedagogiska frågor Läroplansf'ågor
Det riktas mycket kritik mot den nya läroplanen och de nya kurspla- nerna för gymnasial utbildning i den bemärkelsen att de anses vara skrivna för ungdomsgymnasiet och att komvux hängts på. Det saknas dock än så länge tillräcklig erfarenhet av den nya och för gymnasieskola samt kommunal och statlig vuxenutbildning gemensamma läroplanen för att man skall kunna bedöma dess ändamålsenlighet. Kommande utvärderingar får visa på eventuella brister.
Samarbete
I relationerna mellan gymnasieskola och komvux och för den del även mellan grundskola och komvux finns flera olika grader av samarbete. Det kan handla om samutnyttjande av lokaler, utrustning och personal, något som alltid förekommit i mindre eller större utsträckning. Det kan också avse samverkan kring vissa — vanligtvis udda — kurser, där inte någon av utbildningsanordnama på grund av för få sökande kan erbjuda kursen men där man tillsammans kan bredda utbudet. Detta har också förekommit sedan lång tid tillbaka. Det kan slutligen handla om samordning av två skolformer till en.
Arbetet med att konkretisera ämneskursemas kursplaner och betygskriterier skulle exempelvis kunna underlättas av ett nära samarbete mellan lärare i gymnasieskolan och i komvux.
Om det finns önskemål i en kommun att integrera gymnasieskola och komvux bör ett huvudvillkor vara att det sker utifrån de organisatoriska och pedagogiska utgångspunkter som sedan länge utgjort grund för att
organisera den kommunala vuxenutbildningen. Det handlar då bland annat om
* fullständig kursutforrnning, där en kurs i ett ämne läses fritt från övriga kurser i ämnet, * koncentrationsläsning i så stor utsträckning som det är pedagogiskt rimligt, * uppdelning av kurser i grund- och fördjupningsdelar, där fördjup- ningsdelama kan inriktas mot de olika program/intressen deltagar- na representerar, * varierande timtal för en och samma kurs beroende av deltagarnas förmåga att tillgodogöra sig kursens kunskapsinnehåll samt * arbetssätt och arbetsformer som ger deltagarna dels behövliga faktakunskaper, dels verktyg och förmåga att efter utbildningens slut vara så rustade att de kan formulera de problem de skall hantera, analysera dem, söka möjliga lösningar och utifrån sina värderingar finna den bästa lösningen. Kunskapslyftskommittén ser många fördelar med samarbete mellan komvux och andra vuxenutbildningsanordnare. Mellan komvux och SSV utvecklas allt mer samarbete och från många enheter framförs tankar om ett utvidgat samarbete med folkhögskolor och studieförbund. Det är enligt Kunskapslyftskommitténs uppfattning angeläget att man lokalt ytterligare utvecklar samarbetet mellan komvux, SSV, folkhögskolor och studieförbund — speciellt i samband med planering och genomförande av den särskilda vuxenutbildningssatsningen.
Vuxenpedagogik och vuxenpedagogisk utveckling
Åldersspridningen i en vuxengrupp är stor. Deltagarnas arbets— och samhällslivserfarenheter är omfattande och olikartade. Deras syfte med studierna varierar kraftigt. Det vore därför märkligt om vuxnas lärande inte skulle ställa särskilda krav på deras lärare. Olika arbetssätt och arbetsformer som bejakar dessa krav benämns vuxenpedagogik.
Det är intressant att notera de olika vuxenutbildarnas likartade beskrivning av en ideal undervisningssituation. Det handlar om att utgå från deltagarnas erfarenheter — individ-, samhälls- och arbetslivserfaren- heter — och att utnyttja dessa erfarenheter i undervisningen. Samtidigt betonas vikten av att deltagarna lär sig att själva formulera problem, analysera dem, själva söka olika lösningar, värdera dessa och finna den ”bästa” lösningen. En viktig målsättning är då att studierna inte bara leder till ökade kunskaper utan också till ökad flexibilitet och kreativitet samt till ett större självförtroende och ansvarstagande hos den enskilde.
Teori och praktik är dock inte alltid riktigt samma sak. Frågan om hur deltagarna ytterligare skall stimuleras till delaktighet i under- visningsprocessen bör enligt Kunskapslyftskommittén även fortsättnings- vis ges stor uppmärksamhet hos de olika utbildningsanordnama.
Det vill synas som om egna komvuxenheter har lättare än andra komvuxenheter att komma fram till ett vuxenpedagogiskt synsätt. Därmed inte sagt att de alltid återfinns i den yttersta vuxenpedagogiska spjutspetsen. Egna komvuxenheter har egna lärare — ofta erfarna vuxenutbildare — vars fortbildning ombesörjs av enheten. I mindre enheter arbetar lärarna vanligtvis i flera skolformer.
Det faktum att lärare träffas oftare och tillsammans konkretiserar kursplanemål och betygskriterier är positivt. Det torde i ett längre perspektiv bidra till en pedagogisk utveckling. Problemet i detta sammanhang är de i sitt ämne ensamma vuxenutbildama på mindre enheter, vilka inte ges möjlighet till dagligt utbyte med ämneskollegor. De tjänstgör också ofta i någon annan skolform. För dessa lärare måste kommunema/enhetema möjliggöra samverkan med kollegor i andra kommuner/enheter i form av exempelvis regionala studiedagar och interaktiva nätverk.
Kunskapslyftskommittén finner det angeläget att understryka skolledarnas ansvar för att den pedagogiska process som nu påbörjats i och med införandet av ny läroplan, nya kursplaner och betygskriterier ges stor frihet att utvecklas vidare. Den får inte bli en tillfällig satsning som om några år har tunnats ut och gjort att allt återgått till ”det gamla”.
Vuxenpedagogik och koncentrationsläsning
Om en vuxenstuderande på gymnasienivå vill läsa på heltid måste denne normalt studera sex till åtta kurser varje vecka. Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas om komvuxenhetema ur pedagogisk synpunkt verkligen möjliggör optimal koncentrationsläsning, och om utläggningen av kurser verkligen gynnar den vuxnes lärande. Utläggningen av kurser verkar snarare vara gjord av organisatoriska och tjänstgöringsmässiga skäl. Kunskapslyftskommittén vill hävda att koncentrationsläsning har många fördelar. Antalet kurser i olika ämnen som skall studeras samtidigt minskas, och den studerande kan koncentrera sig mer på dessa ämnen. Koncentrationen kan dock inte ske till ytterlighetens gräns. Det är till exempel inte självklart att inlärningen effektiviseras bara för att koncentrationsläsningen maximeras — heltidsstudier i en kurs. Det förutsätter i så fall genomtänkta arbetssätt och arbetsformer. En nackdel
kan vara att studerande — speciellt ur de prioriterade grupperna — inte klarar ökad koncentration, eftersom konsekvenserna då blir förödande om de är hemma några dagar exempelvis på grund av sjukdom eller vård av barn. Detta kan dock i många fall lösas med extra handledning och stödundervisning. Att finna en optimal nivå för koncentrationsläs- ningen i varje ämne och kurs borde vara en utmaning vid varje enhet.
Vuxenpedagogik och ny teknik
Statens skolor för vuxna utgör inom detta område såväl en organisato- risk som pedagogisk spjutspets. Vid speciellt SSVH har den nya tekniken i kombination med pedagogisk förnyelse lett till många intressanta utvecklingsprojekt.
Det är tydligt att den nya IT-tekniken i allt större utsträckning används i undervisning inom komvux och folkhögskola. Det framgår också klart att många skolledare inte bara inser att denna nya teknik kräver ny/reviderad metodik utan också i den ser möjlighet till snabbare pedagogisk utveckling än vad som eljest skulle ha varit fallet.
Den interaktiva teknikens användning i studieförbunden är i dag inne i en accelererande process. En av studieförbundens stora pedagogiska tillgångar är samtidigt mötet mellan människor och samtalet i det gemensamma studiearbetet. Det är därför möjligt att den nya tekniken därför mer bör ses som ett hjälpmedel och inte som en ersättning av tidigare metoder.
Distansutbildning — och därmed också distanspedagogik — kommer att bli ett allt viktigare inslag i all sorts vuxenutbildning för att ge den flexibilitet och tillgänglighet som traditionell utbildning inte kan ge. I det stora kunskapslyftet måste distansutbildningen spela en viktig roll. Det är angeläget att den pedagogiska förnyelsen håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och att den nu pågående utvecklingen av
distansutbildning och distanspedagogik fortsätter ute hos olika vuxenut- bildare.
Vuxenpedagogisk utbildning och forskning
Lärarrollen är alltid föremål för förändringar inte minst i takt med IT- utvecklingen. För lärare i komvux och SSV finns inte någon speciell lärarutbildning, som det finns för grundskole- och gymnasielärare. Lärare, som vill arbeta inom tidigaredelen av den grundläggande vuxenutbildningen, kan på lärarhögskolan i Linköping erhålla en
påbyggnadsutbildning om 20 poäng. För folkhögskollärare finns det en lärarutbildning i Linköping. För cirkelledare finns i de respektive studieförbunden olika cirkelledarutbildningar. Kunskapslyftskommittén kommer att överväga behovet av vidgad lärarutbildning för vuxenutbildare och skall återkomma till denna fråga i ett senare delbetänkande. Såväl komvux och SSV som folkhögskolor och studieförbund upplever att forskningen inom det vuxenpedagogiska området är kraftigt eftersatt — speciellt vad avser området kommunal och statlig vuxenutbildning. Man upplever också ett stort avstånd mellan forskning och praktiker Forskningen inom det vuxenpedagogiska området är begränsad. Mätt i totalanslag för pedagogisk forskning är den del som behandlar vuxenpedagogisk forskning — speciellt inom området kommunal och statlig vuxenutbildning — närmast marginell. Betydelsen av forskning inom vuxenutbildning och vuxenpedagogik kan inte nog betonas. Detta är just nu speciellt viktigt mot bakgrund av det reformarbete som påbörjats. Kunskapslyftskommittén har initierat en kartläggning av den vuxenpedago- giska forskning som gjorts och görs för att i sitt nästa delbetänkande återkomma med eventuella förslag om förstärkning inom denna sektor.
Utvärdering — kvalitetskontroll
Utvärdering inom komvux på kommunal nivå har inte varit särskilt omfattande — speciellt inte strukturerad utvärdering. Det är i och för sig begripligt att många aktiviteter — däribland utvärdering — åsidosatts under den snabba expansion som komvux genom den särskilda utbildnings- satsningen på arbetslösa upplevt de senaste åren. Det är däremot inte tillfredsställande.
Kvalitetskontroll förekommer endast vid enstaka komvuxenheter. Ytterligare några planerar för en sådan.
Folkhögskolor och studieförbund har 1 varierande omfattning utvärderat sig själva. Även där tycks omfattningen av strukturerade utvärderingar vara begränsad.
Kunskapslyftskommittén ser det som oerhört angeläget att vuxenut- bildare liksom deras huvudmän utvärderar sin verksamhet mot givna mål — speciellt i samband med den särskilda vuxenutbildningssatsning som staten möjliggjort de kommande fem åren. Det är också angeläget att såväl utbildama som huvudmännen genomför en löpande kvalitetsutveckling. Det ingår i Kunskapslyftskommitténs arbete att noga följa detta.
l-l-Ucfr '.Ll mm.-rim milt-1 nu.-n.! ' 1-1. 51.33. åk"rwlilunf.ll'h711)1ijijari
ETF-313315" iå-tj , att” .l'l'l- w ' 'EIL'IIT'" '.'l i." Lh: fri,-111. h"? ':.l'å |.- 53179in ILII| ri".- E tlf- ",.Tf'fr' "I! '.'.
'.!-,irl' . . . ! 'n'tle -'"- '_".'1'.'-'- -""11éfP'r5Ll,' ..',- .)L._. ;. nimi; r..-. --.- ' ».
31,12)” ”'...'.I ”'#'-- rikt...-...
" --*r ”i; :»,mtm'm' , ,. ' ' _'RI Eastman-t ' 'R'-ä'?” ";-',, ?P'gl'r'l. Malaga.; . råttan-J:”, ' två, '_' 'L'FWHFTM' ”Hildur: .:m.
'. _ll 'Fr- '.'-= I " 711195an ur . . "...' ”"-'äWV-Hä'l t'" .- mum???" t" "1 _,_. IHM-" Tu'i-"IH _. 'Uil'i' 1:11” m.. ' .'..4 m..-' .1. .. :; .'-1'1| ..'... ..
' -...:....'..I___glul'j,rl &, Jag.—- . .*-.-- '.. _—
'-|.' " '. '._'.|
153114" .,LlFr-g '|'.>=H fi."? tin-t'. Hi--' !
. .. derivatan—'="' av.-u.! ..
"% lu'HMrii'Qf' Hagrid-Mr.. '."r'ir.
.- 11qu'r:.rle.|-' .. ;11 tlhu
rgr-vm thaman-rm En... .a"..—
2. Inledning
Kunskapslyftskommittén, KLK, beslutade i början av år 1996 att fördjupa sin kunskap om den samhällsstödda vuxenutbildningen (folkhögskolor, studieförbund, komvux och SSV) genom att till alla utbildare sända ett antal frågor avseende stöd och stimulans till pedagogisk utveckling. Därutöver sändes till komvux och SSV även ett större antal organisatoriska och pedagogiska frågor. _
För att få en uppfattning dels om vuxnas möjligheter till utbildning, dels om vilka hinder komvux och SSV upplever finns i föreskrifter och styrsystem beslutade KLK att utarbeta ett frågeformulär kring de aktuella områdena och be de enskilda komvux- respektive SSV- enhetema besvara detta så utförligt som möjligt. I förutsättningama ingick hypotesen att olika villkor gällde för stora, medelstora och små enheter och för enheter belägna i glesbygd respektive storstad.
Kunskapslyftskommittén skickade i mitten av mars 1996 ut formulä- ret med frågor om organisatorisk och pedagogisk utveckling inom komvux och SSV. Det var mycket omfattande (31 frågor) och av den arten att beskrivande svar måste avges. En påminnelse till enheter som ej svarat skickades ut i slutet av april.
De komvuxenheter som inte besvarat enkäten telefonintervjuades av sekretariatet under september 1996 om orsakerna till att de inte svarat.
För att få en garanti för frågomas relevans bildades en referensgrupp bestående av skolledare i komvux och SSV. Denna grupp har under arbetets gång också varit behjälplig med tolkning av svar och be- dömning av relevans i slutsatser.
Folkbildningsrådet erhöll i slutet av mars 1996 två skrivelser från KLK innehållande ett antal frågor som behandlade pedagogisk ut- veckling i studieförbund respektive folkhögskolor. Folkbildningsrådets svar avseende studieförbundens verksamhet hade innan det översändes till KLK remitterats till samtliga studieförbund för yttrande. Folk- bildningsrådets svar avseende folkhögskolomas verksamhet hade förankrats i en referensgrupp bestående av ett antal folkhögskolerektorer. KLK beslutade — med tanke på de olika förutsättningar som gäller för folkhögskolorna — att översända Folkbildningsrådets svar för eventuella kompletteringar till samtliga folkhögskolor. Detta skedde ijuni 1996. Eventuella svar skulle vara KLK tillhanda senast 15 september 1996.
Endast ett fåtal folkhögskolor inkom med kompletteringar.
Svarsfrekvensen från komvuxenhetema är knappt 70% (197 svar av 294 utskick), vilket måste betraktas som ett mycket gott resultat med tanke på den tid som enheterna måste avsätta för att besvara frågorna.
Det kan i detta sammanhang vara intressant att redovisa hur olika enheter genomfört arbetet med att besvara KLK:s frågor. I några enheter har arbetet fördelats på skolledargruppen som sedan samlats en dag och redovisat sina respektive frågor för övriga. På så sätt har arbetet lett till en samsyn inom gruppen. I andra enheter har de organisatoriska frågorna diskuterats i skolledargruppen och de pedagogiska lämnats över till lärarna att diskutera under exempelvis en halv studiedag. På åter andra enheter har rektor besvarat frågorna. Det senare gäller ofta små enheter.
Det är också intressant att konstatera att enkätfrågoma ibland gett upphov till nyfikenhet och vilja att söka finna lösningar. Ett par kommentarer får exemplifiera just detta:
Om att läsa in en kurs under en helg/semestervecka: "Nej. Tanken är god och tack för idén!"
Om hur man rekryterar lågutbildade män: "Det var en jättebra fråga. Faktum är att här i vår kommun har vi just nu fler män än vanligt på gymnasial utbildning. Jag tänker intervjua dem för att får någon slags minsta gemensamma nämnare som utgångspunkt för en relevant marknadsföring mot denna målgrupp."
Komvuxenhetemas svar redovisas i fyra grupperingar, nämligen enheter med total undervisningsvolym:
* under 2 000 klocktimmar' per år (grupp 1), små enheter oftast organisatoriskt sammanförda med en grundskola. * mellan 2 000 och 5 000 klocktimmar per år (grupp 2), mindre enheter som kan vara organisatoriskt sammanförda med en grundsko- la eller en gymnasieskola * mellan 5 000 och 10 000 klocktimmar per år (grupp 3), medel- stora enheter som endera är egna enheter eller organisatoriskt
' Med klocktimmar avses 60-minuterstimmar. En enhet med en undervisnings- volym om exempelvis 2 000 klocktimmar per år kan — om undervisnings- volymen vore jämnt fördelad på ett läsår om 32 veckor — sägas ha knappt tio lektioner om 40 minuter per vecka.
sammanförda med en gymnasieskola och * över 10 000 klocktimmar per år (grupp 4) som oftast är egna enheter eller sammanslagna med en gymnasieskola, alternativt en gymnasieskola och en grundskola.
Båda SS V—skolorna har besvarat komvuxenkäten i tillämpliga delar. F olkbildningsrådet har besvarat KLK:s frågor för studieförbundens och folkhögskolomas räkning. 6 folkhögskolor har inkommit med kom- pletterande svar.
98 komvuxenheter hade inte besvarat enkäten. Dessa ringdes upp av sekretariatet under september 1996 för att få reda på orsakerna till att de inte svarat. Några enheter kunde då gallras bort, eftersom de inte skulle ha haft enkäten Flertalet av de övriga tillhörde grupp 1 (små enheter). Följande huvudsakliga skäl uppgavs av dessa som orsak till att enkäten inte besvarats:
* De kom inte ihåg att de fått någon enkät. * De hade inte tid. Det kom så många enkäter som skulle besvaras och denna var alltför arbetsam med många öppna frågor. * Förvånansvärt många berättade att skolan hade ny befattnings- havare på rektorstjänsten. Under våren hade den tidigare rektorn varit på väg bort eller också hade tjänsten varit vakant. * Komvux är uppdelad på två enheter, varav en del är integrerad med gymnasieskolan. Enkäten hade troligtvis hamnat mellan två stolar.
Svaren från de gjorda telefonintervjuema ger inte anledning misstänka att enkätresultatet snedvridits. Tillräckligt många små enheter har svarat för att dessa svar skall kunna anses vara representativa för de små enheterna.
' _ -|_ - '-'-.|—
"li. ”|| | i"
, " ?”:Irgän m- ."_ ' _|_|__ __h__._"1'.h' .1 | J'.'-J. " ". unm. . :;Gbciiiliuf' -L-|||-'
(HN"-_” rl . _...
_. 'tdpij' "en, || -- |'.' _,:__l|._L.'|| _". "le '. | .- '
Jinma-:| m- |_.ri |år? |'|' |||-- '.|-.."".'- -,'.|..' ' '#"fn'ri' 13'17'35' ”hur .: | i
l -.,,' |
3. Komvux
Den sammanfattning som gjorts av de inkomna svaren från komvux- enhetema återfinns under tre huvudrubriker:
* organisatoriska frågor, * organisatoriska — pedagogiska frågor samt * pedagogiska frågor.
3.1. Organisatoriska frågor
3.1.1. Grundläggande vuxenutbildning och SFI
Invandrarna dominerar grundläggande vuxenutbildning
Enkätfråga
Stämmer påståendet att den grund- läggande vuxenutbildningen håller på att bli en invandrarskolform? Om så är fallet, vad beror det på?
56% av enheterna — en något större andel av de stora enheterna — anser att invandrarna dominerar på grundläggande vuxenutbildning. Drygt 30% har motsatt uppfattning. Resterande har avstått från att besvara denna fråga.
Grundläggande vuxenutbildning är till viss del på väg att bli en invandrarskolform. Detta gäller speciellt den tidigare delen av utbild- ningen. Det hänger delvis samman med att många invandrare är lågutbildade och att de därmed också utgör en prioriterad grupp. I den senare delen av grundläggande vuxenutbildning återfinns dock många svenskar, som behöver repetera på grundskolenivå, innan de börjar studera på gymnasial nivå.
Av frågesvaren framgår tydligt att den viktigaste orsaken till att det är svårt att rekrytera svenskar har samband med det studiefinansiella
systemet. Man har helt enkelt inte råd att låna för att studera på denna nivå. Flertalet arbetslösa tvingas av ekonomiska skäl att ”stämpla” istället för att studera. En annan orsak är att intresset för studier hos många avtar med stigande ålder.
Enheterna redovisar att allt fler yngre — ofta med dyslexiproblem eller liknande — söker sig till grundläggande vuxenutbildning. I kommuner där komvux ansvarar för svenskundervisning för invandrare (SFI) utgör också denna skolform en stark rekryteringsbas för grundläggande vuxenut- bildning. Det arbetsmarknadspolitiska läget gör det också besvärligt för invandrare att få arbete, varför studier blir det enda alternativet.
Grundläggande vuxenutbildning Den grundläggande vuxenutbildningen bildades 1 juli 1992 genom sammanslagning av grundvux (motsvarande grundskolans åk 1—6 i svenska, matematik och samhällsorienterande ämnen) samt kom- vux, etapp 1 (motsvarande grundskolans åk 7—9, flertalet ämnen).
Studiestöd
Studiehjälp lämnas till elever i gymnasieskolan. Studiemedel, sär- skilt vuxenstudiestöd (svux) samt särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svwca) — samtliga bestående av bidrags- och lånedel — kan under olika förutsättningar utgå till studerande i komvux och SSV liksom utbildningsbidrag (bidrag motsvarande a-kassa/KAS).
Den som har fått studiestöd i form av lån för studier på grund- skole- eller gymnasieskolenivå och därefter har fått lån för efter- gymnasiala studier under minst tre terminer kan få hälften av lånebeloppet för studierna på skolnivån avskrivna.
Nyanlända flyktingar erhåller socialbidrag de två första åren, om de ej kan försörja sig på annat sätt. De kan studera på grund- läggande nivå med bibehållet socialbidrag. Det innebär att de ej behöver skuldsätta sig för studier dessa första år.
I några fall hänvisas i enkätsvaren till att fler och fler svenskar redan genomgått nioårig grundskola och därför inte är aktuella för grund- läggande vuxenutbildning.
Enstaka kommuner har redovisat att de har köer till grundläggande vuxenutbildning. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
Ny tendens: SFI-undervisningen genomförs numera i huvudsak i komvux Enkätfråga
Har komvux SFI-undervisningen? Vart går deltagarna efter avslutad SFI-utbildning?
Av dem som svarat uppger endast fem enheter att man inte har någon SFI-undervisning i kommunen. Åtta enheter uppger att någon annan anordnare ensamt ansvarar för SFI-undervisningen. Ytterligare sex enheter uppger att de tillsammans med en annan anordnare ansvarar för SFI- undervisningen. Det stora flertalet (cirka 70%) uppger att de ensamma ansvarar för SFI i kommunen, vilket är en markant skillnad mot tidigare, då studieförbunden i huvudsak ensamma ansvarade för denna utbildning. 25% har inte besvarat frågan.
Många elever tycks efter avslutad SFI-undervisning fortsätta studierna i svenska som andra språk i komvux, ofta kombinerade med andra ämnen — exempelvis engelska — och/eller praktik eller erhålla olika arbetsmark- nadsåtgärder. De har ofta behov av att harmonisera sina kunskaper i basämnen med vad som krävs i svenskt utbildningsväsende. Några fortsätter också med högskoleutbildningar efter SFI-undervisningen.
Variationen ökar med storleken på kommunen. Ett citat från en större kommun:
”Cirka hälften av eleverna får betyg i SFI och går till stor de] vidare in i grundläggande vuxenutbildning, men beroende på utbildningsbakgrund läser en del bara svenska som andraspråk/engelska, alternativt endast engelska kombinerat med universitetets förberedande kurs i svenska. En annan möjlighet för dem som fått betyg är svenskstudier i kombination med yrkesorientering, en verksamhet betald av länsarbetsnämnden och anordnad av komvux. Av dem som inte klarat slutnivån i SFI, går ca 60% till utbildning i kombination med praktik. Även här är länsarbetsnämnden huvudman och komvux hör till anordnarna. I övrigt finns kontakt med de olika stadsdelsnärnnderna, i ett försök att få kontakt med de verkligt lågutbildade invandrare som ofta varit i Sverige ett bra tag. Av de återstående är det en hel del som kommer tillbaka till SFI-undervisningen när de prövat på att söka jobb ett slag.”
Några enheter — flertalet belägna i mindre kommuner — uppger i sina svar att en del invandrare också går vidare till arbete. Detta kräver dock ofta särskilda insatser. I exempelvis en kommun lyckades man via ett LO-projekt placera en hel del invandrare i arbete genom uppsökande verksamhet bland företagen. Resultatet blev därvid en rad fasta anställningar.
Efter avslutad SFI-undervisning flyttar annars — enligt många av de små och mindre enheterna — invandrare som ej får arbete på orten ofta från den lilla kommunen till storstäder.
Svenskundervisning för invandrare (SFI) SFI-undervisningen följer i vissa delar läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Den har en egen kursplan med betygs- kriterier. I övrigt regleras den i en särskild förordning.
SFI-undervisningen skall leda till att deltagarna når upp till en viss kunskapsnivå i det svenska språket, den så kallade SFI-nivån. I läroplanen finns denna nivå beskriven. Betygskriterier och natio- nella prov finns utarbetade. Undervisning i grundläggande vuxen- utbildning och SFI får kombineras.
Kunskapsmålet för SFI-undervisningen ligger på den nivå som bedöms nödvändig för att kunna fungera i det svenska samhället. För att kunna klara högre nivåer behövs vanligtvis ytterligare studier.
3.1.2. Att blanda nivåer och skolformer
Fler och fler elever läser på olika nivåer i komvux
Enkätfråga
Har möjligheten för den studerande att samtidigt läsa på olika nivåer för- svårats de senaste fem åren? Ex engel- ska på grundläggande nivå och svens- ka på gymnasial nivå. Om så är fallet — vad beror det på?
Drygt 80% av enheterna protesterar mot påståendet att det skulle ha blivit svårare för de studerande att samtidigt läsa på olika nivåer. Endast drygt 10% instämmer i påståendet.
”Nej! Den mesta 'överskridaren' läser svenska på särvux, datastöd, grundläggande vux, engelska på nybörjamivå och matematik på gymnasial nivå!”
”Nej! Eventuellt kan schemakollisioner uppstå men vi försöker i de flesta fall lösa problemen.”
”Nej, tvärtom förbättrats: Genom vår parallelläggning/schemasamordning i svenska, matematik och engelska på grundläggande nivå och gymnasiets AJB-kurser har möjligheterna förbättrats dramatiskt.”
På denna punkt råder inte någon tvekan. Möjligheterna att studera på olika nivåer har förbättrats. Vissa problem finns dock. De kommunala besparingarna har minskat utbudet, vilket gjort valmöjligheterna färre. Det finns också praktiska problem — i huvudsak lokalmässiga och schematekniska — som kan göra det svårt att läsa på olika nivåer. Detta gäller speciellt små och medelstora enheter.
”Svårighetema med att samtidigt läsa på olika nivåer på dagtid är schematekniska. Det går inte att lägga ett hur flexibelt schema som helst. Däremot kan man kombinera dag- och kvällskurser, om inte familj och privatliv lägger hinder i vägen.”
Samverkan mellan gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan tycks försvåra för vuxna i SFI och grundläggande vuxenutbildning att samtidigt läsa på olika nivåer. Detta beror på att man ofta organiserar sig i två olika enheter, en för gymnasieskola och gymnasial vuxenutbild- ning samt en för grundläggande vuxenutbildning och SFI. CSN-systemet — med olika viktning för olika utbildningsnivåer — nämns också av några som en försvårande faktor.
”Den organisatoriska separationen mellan grundläggande vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning försvårar avsevärt studier på olika nivåer.”
För att det skall vara möjligt för de studerande att samtidigt läsa på olika nivåer framhåller flera enheter vikten av noggrann diagnostisering och studievägledning.
Studiestödet på olika nivåer Dels är studiestödspoängen generösare, dels är det lättare att få Svux och Svuxa på grundläggande vuxenutbildning än på gymna- sial vuxenutbildning. Det har inneburit att studerande gärna dröjt sig kvar på den grundläggande nivån något längre än nödvändigt, eftersom studiestödet beräknades proportionellt. Sedan någon tid tillbaka beräknas av praxis studiestödet emellertid på den nivå där huvuddelen av studierna bedrivs. Detta har gjort gränsöverskridan- den lättare.
3. 1 .3 Gymnasial utbildning
Endast 20% av enheterna anser sig uppfylla kommuninnevånar- nas behov av gymnasial utbildning
Enkätfråga
Tillfredsställer Ni kommuninnevånar- nas behov av utbildning på gymnasial nivå? Om nej: Beror det då på — begränsat utbud? (Vilket område/ Vilka områden), — kö till utbildningarna? Om ja: Hur många (grova tal) och vilka kur- ser
— annat, nämligen:
20% av enheterna anser att de uppfyller kommuninnevånamas behov av gymnasial utbildning. Drygt 30% uppger att de inte tillfredsställer utbildningsbehovet på gymnasial nivå. Ytterligare 35% anser att de bara delvis uppfyller innevånamas utbildningsbehov på denna nivå. Övriga har inte besvarat denna fråga.
Enheterna har oftast besvarat frågan med utgångspunkt i sökande— trycket. Det framgår inte att någon kommun skulle ha inventerat utbild- ningsbehovet i kommunen.
”Frågan innehåller flera aspekter. En, verkligt svår, är om vi anordnar rätt kurser. Om det fmns behov som inte tillgodoses i utbudet vet vi egentligen inte. En mer påtaglig aspekt är sökandetrycket.”
Det vill synas som om den statliga resursen för sysselsättnings- skapande åtgärder för arbetslösa har löst många utbudsproblem i samtliga kommuner. Utan detta statsbidrag skulle enligt enheternas uppfattning behovet på intet sätt täckts. I extremfallen är endast 15—25% av kursutbudet grundat på reguljära (kommunala) anslag till komvux.
”Ja, under förutsättning att det kommer att finnas extra statliga medel till vuxenutbildningen även framledes.”
”Absolut inte med vårt reguljära utbud som utgör 25% av totala antalet kurser på gymnasienivå. Utan statsbidraget för arbetslösa skulle vårt anslag räcka till några få kurser på kvällstid. Ingen skulle kunna läsa på heltid och få studiestöd.”
Det vanliga är att små och mindre kommuner erbjuder kurser som återfinns inom samhällsvetenskapsprogrammet. På små och mindre orter saknas kurser med naturvetenskaplig inriktning, speciellt kurser med laborativa inslag.
Köerna i de små kommunerna gäller i huvudsak datautbildningar. I de större kommunerna erbjuds sådana kurser som återfinns inom såväl naturvetenskapsprogrammet som inom samhällsvetenskapsprogram- met samt datakurser och ett antal yrkeskurser av varierande omfattning. I flertalet av de större kommunerna är köer legio — i storstäderna omfattande. En storstadsenhet påpekar att man de senaste åren inte har vågat annonsera gymnasiala utbildningar: ”Köema räcker till ändå! ”
Kommunerna skall — enligt skollagen — sträva efter att erbjuda gymnasial vuxenutbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Detta torde innebära en skyldighet för kommunen att på ett eller annat sätt söka skaffa sig en uppfattning om kommuninnevånamas efterfrågan och behov av utbildning på gymnasial nivå. Så verkar inte alltid vara fallet.
Kurser för arbetslösa Sedan år 1993 har regeringen årligen satsat extra pengar för att kunna bereda arbetslösa utbildningsplatser på gymnasie- och påbyggnadsnivå inom kommunal vuxenutbildning och inom folkbildningen. Extrasatsningen utgör en utökning av studieplatser utöver den kommunala vuxenutbildningens ordinarie verksamhet. Dessa extra studieplatser riktar sig till dem som är anmälda som arbetslösa på minst halvtid. Förslagen om extra tilldelning till det reguljära utbildningssystemet motiverades med att arbetslösheten skulle motverkas samt av att en kunskapsmässig nivåhöjning är en av de viktigaste förutsättningama för att Sverige även i framtiden skall vara en av de ekonomiskt ledande nationerna i världen. Satsningen syftar därför både till att erbjuda arbetslösa utbildning och till att försöka höja medborgarnas utbildningsnivå generellt.
Yrkesutbildningen har minskat kraftigt
Enkätfråga
Stämmer påståendet att yrkesutbild- ning (Dit räknar vi ej ekonomiska ämnen eller grundläggande datakur- ser.) i komvux de senare åren har minskat avsevärt? Vad beror det i så fall på och hur kan situationen för- ändras?
Endast cirka 12% av enheterna hävdar att yrkesutbildningen inom enheten till sin omfattning är oförändrad eller större. 65% av enheterna anger att yrkesutbildningen har minskat i större eller mindre omfattning. Drygt 20% har besvarat frågan med att de inte har eller har haft någon yrkesutbildning alternativt inte alls besvarat frågan. Detta gäller framför allt små eller mindre enheter. De kanske endast har SFI och/eller grundläggande vuxenutbildning. Då kan svaren bli som de följande från två enheter i grupp 1:
”Vet ej. Vi har enbart anordnat teoretisk utbildning.” ”Hos oss har de inte minskat beroende på att vi inte haft särskilt många.”
Yrkesutbildningen i komvux har minskat kraftigt i och med att de specialdestinerade statsbidragen till komvux försvann i slutet av 1980- talet. I detta statsbidrag fanns en öronmärkt del för yrkesutbildning. I och med den ekonomiska åtstramning som följde under 1990-talet skars anslaget till komvux ner i flertalet kommuner och politikerna prioriterade oftast så kallade allmänna ämnen, vilka förutom att de var billigare också var lättare att anordna och var en förutsättning för behörigheter till studier på universitet och högskolor. För många komvuxenheter har det också varit svårt att komma in i gymnasieskolans lokaler.
”Ja, för vår del stämmer detta påstående! Orsaken till detta är därvid främst en prioriteringsfråga! Resurserna räcker inte till! Troligen är orsaken också en lokalfråga — eftersom vi befinner oss på en gymnasieskola för ungdom med inbokade verkstäder och liknande som omöjliggör tillträde för de vuxna.”
Några enheter framhåller att staten i slutet av 1980-talet signalerade att yrkesutbildning inte längre var så viktig, varför kommunpolitikema i konsekvensens namn skar ner på dessa. Andra påpekar att det har skett en uppdelning mellan komvux och arbetsmarknadsutbildningen så att komvux står för den teoretiska utbildningen och arbetsmarknadsutbild- ningen för den yrkesinriktade. I och med neddragningen av arbets- marknadsutbildningen vill det på några håll synas som om yrkesut- bildningen i komvux åter har ökat.
Flera enheter hävdar också att yrkesutbildningen drabbades hårt av att de särskilda yrkesinriktade kurserna (S.Y.-kursema) avfördes ur det nationellt fastställda kursregistret och ersattes med programkurser, vilka enligt fleras uppfattning inte erbjuder ett lika brett register som tidigare. Man saknar grundskoleanknutna påbyggnadsutbildningar. De påbygg- nadsutbildningar som finns nu förutsätter gymnasial utbildning och vänder sig till helt andra målgrupper än dem som tidigare deltog i S.Y.- kurserna. Det huvudsakliga skälet till att enheterna önskar S.Y.—kursema tillbaka är att de kan tillgodose ett utbildningsbehov bland grupper som traditionellt saknar studievana och studiemotivation. En målgrupp är t.ex. vuxna som saknar gymnasial utbildning, en annan är invandrare.
Enheterna saknar också yrkesinriktade orienteringskurser, som tidigare var till stor hjälp för att låta yrkesosäkra deltagare pröva på kurser med olika inriktningar.
De tidigare S.Y.-kurserna
För att möta bland annat den tekniska utvecklingen och föränd- ringar på arbetsmarknaden kompletterades utbildningar motsvaran- de dem som gavs i gymnasieskolan med särskilda yrkesinriktade utbildningar, så kallade S.Y.-kurser. Dessa fastställdes av SÖ efter samråd med arbetsmarknadens parter. De omfattade oftast relativt få undervisningstimmar och riktade in sig mot områden som saknade yrkesutbildning, ex klenhålssprängning för kyrkogårds- vaktmästare, grönyteskötsel för parkarbetare och utbildning till miljötekniker för renhållningspersonal. En del av dessa kurser kom senare att betraktas som personalfortbildning för vilken arbetsgiva- ren borde betala (uppdragsutbildning). Det är dock inte hela sanningen — även arbetslösa och människor som ville byta arbete kunde delta i dessa utbildningar. De riktade sig oftast till lågut- bildade.
De tidigare orienteringskurserna för vuxenstuderande ”För dem som inför kompetensinriktade vuxenstudier har särskilt behov av orientering om utbildningsmöjligheter och arbetsmarknad finns det orienteringskurser för vuxenstuderande. Dessa kurser ger också viss studieteknisk träning. Orienteringskursema får vara av olika slag, dvs. inriktade mot studier på grundskolenivå eller gymnasial nivå liksom mot yrkesinriktade studier av olika slag. De får vara lokalt anpassade och får inriktas mot en begränsad mål- grupp eller mot studerande med olika utbildningsmål och studie- bakgrund. Deltagarna bör inom ramen för orienteringskursen få hjälp att göra en individuell studieplan.” (Ur Lvux 82 — Mål och riktlinjer. Upphävd 1992.)
Interkommunal ersättning
Den som vill delta i gymnasial vuxenutbildning skall ansöka om detta hos styrelsen för utbildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en annan kommun eller ett landsting anordnar eller låter anordna, skall styrelsen skyndsamt sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning — interkommunal ersättning. Det är den anordnande kommunen som fastställer priset.
Många enheter hävdar också med bestämdhet att hemkommunemas ovilja att betala interkommunala ersättningar i praktiken gör att presumtiva elever hamnat i ”kommunarrest”. Kommunen anordnar inte själv yrkesutbildning och vägrar samtidigt att betala interkommunal ersättning med resultat att de presumtiva eleverna förblir outbildade. Det leder också till att enheter som skulle kunna anordna yrkeskurser för egna och grannkommunemas deltagare inte vågar göra detta, eftersom de troligen inte kommer att få någon interkommunal ersättning.
För att förändra situationen vill flera enheter återinföra specialdestine- rade statsbidrag. Man vill också ha ett modernt nationellt fastställt kursutbud, som vänder sig till lågutbildade med behov av kompetenshöj- ning. Många enheter hävdar bestämt att man för att stärka vuxnas möjligheter till yrkesinriktad utbildning måste göra den interkommunala ersättningen tvingande.
Av enkätsvaren framgår att möjligheten att till hundra procent arbetsplatsförlägga hela yrkesutbildningar alternativt kurser i yrkesämnen för enskilda eller grupper inte tycks vara vanligt förekommande.
Det vill synas som om arbetet med att implementera den nya läroplanen, konkretisera de nya kursplanerna och betygskriteriema varit alltför krävande för att man på enheterna skulle ha hunnit/orkat med att också arbeta med yrkesinriktad utbildning och än mindre med arbetsplats- förlagd utbildning (APU). Att organisera yrkesinriktad utbildning är ju vanligtvis mer komplicerat än att organisera utbildning i de så kallade klassiska ämnena. För den yrkesinriktade utbildningen krävs ofta många olika lärare/handledare/föreläsare, vilka kanske måste rekryteras från näringslivet och där det inte alltid är lätt att konstruera ett schema som stämmer för alla.
Arbetsplatsförlagd utbildning — ett exempel
Antag att en vuxen person vänder sig till komvux och vill utbilda sig till kock. I eller i närheten av kommunen finns inte någon sådan utbildning. Man har däremot i kommunen ett par storkök, flera stora restauranger, någon kinesisk restaurang och ett par pizzerior. Enheten kan då komma överens med en eller flera av dessa om att den sökande kan få hela sin utbildning eller vissa delar av den förlagd till en arbetsplats, så kallad arbetsplatsförlagd utbildning. Den måste självklart planeras noga, återkommande följas upp och så betygsättas. För detta kanske enheten behöver låna/hyra in/anställa en yrkeslärare från lämplig köksutbildning i gymnasieskola eller komvux.
Ju ”flexiblare” kommunen är i sitt tänkande, desto viktigare blir det naturligtvis att kunna garantera utbildningens kvalitet. En helt skolförlagd utbildning ”garanteras” ju i någon bemärkelse av att undervisningen genomförs enligt kursplan med betygskriterier, lärare med lärarutbildning och en skolledning med pedagogisk kompetens. Det behöver ju dessvärre inte självklart innebära att kvaliten är hög, möjligen att den inte är alltför dålig. När utbild- ningen helt förläggs utanför skolan kan man kanske vara övertygad om att utbildningen ges av fackkunniga handledare men inte själv- klart med en genomtänkt pedagogisk tanke kring lärandets villkor. Utan någon form av handledarutbildning kan det för den enskilde handledaren vara svårt att rätt förstå kursplan och betygskriterier och utbildningens plats i ett större sammanhang. Rätt hanterad torde det dock finnas mycken utbildning av god kvalitet att erbjuda många vuxna genom arbetsplatsförlagd utbildning (APU).
Kurssystemet år inte hinder för flexibilitet — möjligen brist på fantasi och tid. Speciella kurser för vuxna saknas dock
Enkätfråga
Lägger det nuvarande kurssystemet i gymnasial utbildning hinder för en flexibel utveckling? Saknas exempelvis grundskoleanknutna påbyggnadsutbild- ningar (S.Y.-kurserna)? Finns behov av delkurser? Annat?
Majoriteten av enheterna anser att det nuvarande kurssystemet inte lägger hinder i vägen för en flexibel utveckling av kursutbudet, medan femton procent anser att en flexibel utveckling av kurssystemet hindras av det nuvarande kurssystemet. Cirka en tredjedel av enheterna — företrädesvis mindre enheter vilka ej anordnar yrkesinriktad utbildning — avstår att svara på denna fråga.
I stort sett samtliga enheter anser att det nya kursutforrnade systemet möjliggör en flexibel utveckling av komvux, men att det behöver kompletteras på några punkter. Det som däremot uppges lägga hinder i vägen för flexibilitet är snarare bristande ekonomiska resurser samt bristande tid och ork.
Enheterna har i sina svar på den tidigare frågan om yrkesutbildning redan påpekat behovet av grundskoleanknutna påbyggnadsutbildningar (S.Y.-kurser, m.m.). Det finns dock ett antal enheter som oroas över att grundskoleanknuten yrkesutbildning inte räcker för arbetsmarknadens behov.
Ett flexibelt utbud av orienteringskurser är ett annat önskemål som förs fram samt gymnasiala preparandkurser för invandrare.
Synpunkterna är delade när det gäller att dela upp kurser på gymnasial nivå i delkurser. Fördelarna med att kurser kan delas är enligt flera enheter bland andra att utbildningar bättre kan skräddarsys, att deltagare i uppdragsutbildningar av olika slag lättare kan få in det nationella utbudet i den beställda utbildningen samt att de möjliggör smidigare övergång från grundläggande vuxenutbildning till gymnasial vuxenutbildning. Nackdelarna — enligt andra enheter — är att kurserna blir än med ”snuttifierade” och att det blir svårt att dels betygsätta dem och redovisa innehållet, dels få ihop dem till hela kurser, speciellt om deltagarna flyttar
till annan enhet. Några enheter har framfört önskemål om att också kunna dela upp kurser på grundläggande nivå i delkurser.
Delkurser Kurser inom grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsut- bildningar får delas upp på flera delkurser. En delkurs får inte omfatta mindre än 30 timmar.
3.1.4. Förläggning i tid
Kvällskursema har minskat — men inte för heltidsstuderande
Enkätfråga
”En påtaglig koncentration till dagkurser har också skett under de senaste åren. Det försvårar fritidsstudier och kan där- med innebära ökade krav på studiestöd. ” (Citat ur kommitténs direktiv)
Har kvällskursema minskat i reella tal i Din kommun. Om ja: Räcker resur- serna inte till? Finns det inte längre några människor som vill studera på sin fritid?
Skälet till att frågan avser reella tal — ej procentuella — är den särskilda utbildningssatsningen på arbetslösa. Kurser för arbetslösa avser i huvudsak heltidsstuderande och förläggs därför till dagtid, om inte exempelvis lokalproblem gör att kvällsundervisning måste tillgripas.
En majoritet (ca 55%) av enheterna anser att kvällskursema har minskat i reella tal i den egna kommunen. 38% anser inte att någon minskning skett. Detta gäller speciellt större kommuner.
”Ja, kvällskursema har minskat. Det beror på att resurserna inte räcker till. Det finns fortfarande stort intresse för fritidsstudier.”
”Ja. Deltagarna finns inte.” ”Nej tvärt om. Vi ser en mycket påtaglig ökning av antalet kvällselever, delvis beroende på att många inte har råd att studera på heltid.”
Kvällskursema har minskat i komvux, totalt sett. Detta gäller speciellt i små kommuner, där såväl resursbrist som brist på studerande är de två huvudsakliga skäl som redovisats. I övriga kommuner är skälet till att kvällskursema minskar att resurserna har skurits ned och att dagkurser prioriterats av kommunpolitikema och/eller skolledarna. I prioritering mellan en kvällskurs för kanske 15—20 deltagare och en dagkurs med drygt 30 har dagkursema blivit vinnare.
Enheterna i större kommuner påpekar att de utnyttjar möjligheten till kvällsundervisning bland annat för att lösa lokalproblem. De heltids- studerande studerar då både på dagar och kvällar.
I några fall anges direkt att skolledarna ej orkat med att organisera kvällskursema, eftersom dagkursema ökat men ej skolledningsresursen. Det är snarare så att skolledningsresursema minskat, medan kursutbudet på gymnasial nivå näst intill fördubblats på grund av den särskilda satsningen på kurser för arbetslösa.
”Kvällskursema har under de senaste åren minskat beroende på det stora antalet arbetslösa som vi hanterat. Vi har helt enkelt inte orkat med kvällskursema riktigt.”
I Skolverkets ”Beskrivande data om skolverksamheten -96” redovisas den successiva nedgången av kvällskursema. Även om redovisningen sker procentuellt visar den ändock tendensen: Från 25% läsåret 1991/92, 20% läsåret 1992/93 till 14% läsåren 1993/94 och 1994/95.
Komvux som semester, kombinerat med ett par helger?
Enkätfråga
Kan man i komvux få läsa in ett ämne under en semester(-vecka)? Under ett
antal helger? Om ja: Hur har det gått? Om nej: Vad beror det på?
Drygt hälften av enheterna (54%) anser att det inte går att erbjuda möjligheten att läsa in en kurs i komvux under exempelvis en semester- vecka eller under ett antal helger. Flertalet större enheter anser däremot att det är fullt möjligt.
28% av de större enheterna har aktiviteter under helger/semestertid, 11% har prövat, 13% planerar att pröva och ytterligare 8% är positivt inställda till att börja. Endast 30% av de stora enheterna anser att det inte är möjligt. Resterade vet ej.
Flertalet stora enheter har alltså kurser/aktiviteter på lördagar och/eller under sommaren. De som inte har det planerar för det — med ytterst få undantag.
”Under sommaren — ja. Tidigare har vi erbjudit engelska och matematik på grundläggande och engelska på gymnasial nivå. I år erbjuder vi dessutom Svenska A, Engelska A, Samhällskunskap A, Matematik A, Datakunskap grundkurs. Engelska som vi har mest erfarenhet av har fungerat väl.”
”Ja, vi har komprimerade datakurser på lov och helger och lördagskurser i olika ämnen med få utlagda timmar och mest hemläsning.”
”Diskussioner i denna riktning förs. Vi har vid olika tillfällen haft 'uttalskurser' för högutbildade och yrkesverksamma invandrare på lördagar.”
Det tycks gå en skarp gräns mellan stora och medelstora enheter. De medelstora och mindre enheterna hänvisar till brist på resurser, deltagare och villiga lärare, men en del anför också traditionellt tänkande som skäl.
”Nej. Ingen i kommunen verkar ha tänkt på möjligheten. Jag kommer att föreslå det — så småningom.”
”Nej. Vi har inte haft någon efterfrågan på sådana kurser. Skulle den önskan dyka upp får vi väl ompröva att ordna detta. Förmodligen kommer lärarna att ställa speciella ersättningskrav.
Många enheter — kanske mest medelstora och små — diskuterar och planerar distansutbildning i udda ämnen/kurser eller för studerande med individuell studietakt. Distansutbildning kombineras ofta med helg- undervisning.
”Vi har distansundervisning i svenska och engelska. Dessa ämnen har gemensamma undervisningstillfällen under ett antal lördagar varje termin. Detta fungerar mycket bra och de studerande är nöjda.”
Läsår — termin — skoldagar Skollagen reglerar för grundskolan såväl antal läsår som indelning i terminer och antal skoldagar. För gymnasieskolan sägs endast att _ utbildningar på nationella och specialutformade program är " avsedda att kunna genomgås på tre läsår. För kommunal vuxenut- bildning finns inte några regleringar om läsår, terminer eller
skoldagar.
Kommunal vuxenutbildning kan formellt sett alltså förlägga sin unervisning när som helst under året och under veckans dagar. I praktiken är det endast de egna enheterna som kan utnyttja denna möjlighet fullt ut. Enheter integrerade i grund- eller gymnasieskola med lärarsamverkan tvingas i praktiken ofta följa läsårsindelningen. Även dessa enheter har dock möjlighet att förlägga undervisning till kvälls- eller helgtid.
Utvecklingen inom komvux går mot en flexiblare utläggning av kurser i tiden. Många utbildningsproblem med individuella studietider, udda val, etc. kan lösas endera med hjälp av ny teknik i kombination med ny metodik (distansutbildning) eller på hemorten med ett flexibelt vuxenpedagogiskt tankesätt.
3 . 1 .5 Studiestödssystemet
Komvux och studiestödssystemet — ett omaka par
Enkätfråga
Om studiestödssystemet kan sägas mycket. Om vi bortser från storleken på bidraget: Finns det andra problem med studiestödssystemet?
Enheterna har besvarat denna fråga utifrån den upplevda situationen våren 1996 utan att ha kunskap om studiestödsutredningens förslag som lades först i juni 1996. Genomgående — från de minsta till de största enheterna — framförs mycket kritik på det nuvarande systemet:
Studiestödspoängen tar inte hänsyn till elever med särskilda behov. Poängtalet är lika för alla — oavsett om vissa behöver mer tid än andra för att skaffa sig de kunskaper som krävs. Den minskning av studiestöds- poängen (per kurs/tidsenhet) som genomfördes för några år sedan har resulterat i att elever väljer ”matkurser”, kurser som de inte vill läsa, inte har behov av och inte intresserar sig för — men som ger de extrapoäng som krävs för helt studiestöd. Det är förödande ur pedagogisk synpunkt i klassrumssituationen. Det är också ett oerhört resursslöseri. När bamtillägget togs bort, försvann också många elever.
”Alltför snål poängsättning av ämnena på gymnasial nivå gör att många tvingas läsa över sin kapacitet och sitt behov för att nå 'försörjningsnivå' . I en enkät på vår skola uppgav c:a 25 procent att man 'satt av' något ämne för att nå heltidsstudienivå. Detta ger inte en bra studiesituation och är inte heller ett effektivt utnyttjande av studieplatsema.”
”Studiestödet tenderar mer och mer att motverka den pedagogiska verksamheten, eftersom det utgör ett detaljstyrt regelsystem mitt i vår målstyrda. Det är tyvärr mera regel än undantag att det tvingar eleverna att välja kurser de aldrig kommer att ha behov eller intresse av.”
”Barntillägget bort — en klar försämring särskilt bland redan utsatta.”
Studiestödssystemet är — hävdar enheterna — alldeles för styrande på kursutläggning och deltagarnas kursval. Utgångspunkten i deltagarnas studieplanering blir frågan om vilka kurser som måste väljas för att få studiestödspoäng som räcker till kraven för heltidsstudier. Behov och förutsättningar blir enligt enheterna en andrahandsfråga. Studiestödssys- temet omöjliggör/begränsar den flexibilitet som det nya kurssystemet annars skulle ha inneburit. Det läser i tid (terminer) och rent av i dagar.
”Studiestödssystemet är alltför styrande. Det omöjliggör för oss att utgå från elevens behov och förutsättningar i studieplaneringen. Det går alltså tvärt emot våra övriga styrdokument. Dessutom är det administrativt tungrott och innebär mycket arbete för oss.”
Det är alldeles för många olika system, vilket är förvirrande för elever och skolpersonal. De olika systemen resulterar i orättvisor och är ojämlika.
”Rörigt för alla inblandade. Alldeles för instabilt över tiden. Ständiga förändringar som stör studiemotivationen.”
Att inte få studera med bibehållen a-kasseersättning upprör flertalet enheter. Många menar att det istället borde vara ett krav att arbetslösa studerade för att få bibehålla sin ersättning. Samhället sänder enligt
enheterna ut fel signal: Ligg på sofflocket och få bra betalt — gör något för både dig själv och samhället nyttigt och få betydligt sämre betalt.
”Ja, ordna en konferens om studieckonomin. Lyssna på fältarbetama! Det är inte klokt att arbetslöshet premieras och att 35% försvinner om vederbörande istället börjar studera!”
Att behöva låna till grundläggande vuxenutbildning upplevs också stötande och hindrar många från att börja studera. Att eleverna bara kan få svuxa två terminer är också ett problem på många enheter.
”Lågutbildade som behöver studera på grundskolenivå vill ej låna till detta. De har ofta negativa erfarenheter av skolan och ofta ej helt övertygade om att de ska lyckas med sina studier denna gång heller.”
En enstaka ljusglimt i det annars totala kritiken mot studiestödssystemet kan dock redovisas.
”Har blivit bättre efter försöksverksamheten med CSN.”
3.1.6. Förändringsbehov
Komvux kan bli mer flexibelt
Enkätfråga
Den kommunala vuxenutbildningen är mål— och resultatstyrd. Finns — detta faktum till trots — formella hinder för flexibilitet i organisationen?
Enheterna upplever inte att det finns formella hinder för flexibilitet i organisationen — bortsett från studiestödssystemet, som återkommer i
nästan vartannat svar. De få hinder som små och mindre enheterna upplever handlar mest om praktiska problem, om ekonomi, om samverkan med grundskolan
och/eller gymnasieskola (lokaler, lärare, etc.).
”Studiestödsformema utgör ett sådant hinder, eftersom man alltid måste tillse att samtliga elever som önskar det kan läsa på heltid och få fullt studiestöd.
De fast anställda lärarnas kompetens är givetvis en hindrande faktor för full flexibilitet, emedan man ej kan säga upp och anställa lärare hur som helst.”
Andra mer informella hinder för flexibilitet är enligt flera enheters uppfattning samordningen med gymnasieskolan (gäller större enheter), brist på ekonomiska och personella resurser samt en för liten skolled- ningsorganisation som bara orkar klara det dagliga.
Det vill synas som om det ute på enheterna finns både vilja till förändring och många goda idéer till hur utveckling skulle kunna genomföras men att mycket av detta hindras på grund av för liten administrativ organisation.
Regelförändringar kan gynna vuxnas möjligheter till studier på komvux
Enkätfråga
Kommittén skall bedöma vuxnas möj- ligheter att få utbildning på gymnasial nivå och överväga om möjligheterna att få sådan utbildning är tillräckliga ur dels den enskildes, dels arbetslivets perspektiv samt — om så ej .är fallet — föreslå förändringar. Vilka föränd- ringar tror Du bäst skulle gynna vux- nas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå och/eller grundläggan- de nivå? Kom gärna med förslag och idéer!
De mindre och små enheterna har i sina förslag koncentrerat sig på den vuxnes rätt till gymnasial utbildning och på en reformering av studiestödet (och av CSN) samt på rätten att studera med bibehållen a- kassa.
”Ett bättre studiestödssystem. Där ligger idag hela knuten.” ”Att få utnyttja en period av arbetslöshet till studier utan fackliga restriktioner!”
De medelstora och större enheterna har i sina förslag också tryckt på den vuxnes rätt till gymnasial utbildning och på en reformering av studiestödet (och av CSN) samt på rätten att studera med bibehållen a- kassa. Där framförs också många tankar om att återinföra öronmärkta statsbidrag till komvux, alternativt förstatliga verksamheten (och föra samman den med AMUGruppen), att införa en skyldighet för hem- kommuner att betala interkommunal ersättning m.m.
Flera enheter framför förslag om egen läroplan för vuxenutbildningen. Förslag finns också om att införa estetiska ämnen i komvux, att återinföra orienteringskurser för studievilsna vuxna samt — från många enheter — att reducera poängtalet för slutbetyg. Andra enheter för fram tankar på utveckling av den egna organisationen, så att vuxna kan studera ”när andan faller på” och inte nödvändigtvis på regelbundna lektionstider. Många enheters tankar kretsar också kring olika möjligheter att ge vuxna grundläggande yrkesutbildningar, exempelvis genom eget utbud, arbetsplatsförlagd utbildning alternativt samverkan med AMUGruppen eller kommunens gymnasieskola.
”Förslag som gynnar vuxnas möjligheter till utbildning: * Förstärkning av ekonomin till komvux. * Anpassad yrkesinriktad komvux. * Arbetsförrnedlingen läggs under kommunens ansvar. * Ge komvux mer rörelsefrihet att lägga upp kurser som gynnar den enskilde eleven.”
Avgångsbetyg — slutbetyg
För att få ett avgångsbetyg (motsvarar det nuvarande slutbetyget) från gymnasial utbildning i komvux krävdes tidigare studier motsvarande en volym av cirka 1 650 undervisningstimmar (40 min).
För att få ett slutbetyg från gymnasial utbildning i komvux krävs numera studier motsvarande en volym av minst 1 970 klocktimmar (60 min).
Kraven för att få ett slutbetyg från gymnasial utbildning har skärpts kraftigt: Från 1 100 klocktimmar till 1 970, dvs. nästan en fördubbling. Detta beror dels på viljan att få slutbetygen från komvux likvärdiga med gymnasieskolans slutbetyg, dels på uppfattningen att dagens studerandegrupp behöver mer handledd * undervisningstid än de grupper som deltog i komvuxstudier för tio-femton år sedan.
3.2. Organisatoriska — pedagogiska frågor
3.2.1. Integration gymnasieskola — komvux
Integrera mera — men inte med gymnasieskolan!
Enkätfråga:
Vilka organisatoriska och pedagogiska krav ställer integration komvux — gym- nasieskola för att vuxnas behov av att optimalt utnyttja sin studietid skall kunna tillgodoses?
Detta är den fråga som enheterna har besvarat mest omfattande. Speciellt bland små och mindre enheter har dock en del avstått från att besvara frågan — förmodligen eftersom de inte har någon gymnasieskola.
Enheterna ser inte några som helst fördelar med integration komvux — gymnasieskola, möjligen bortsett från samverkan i små kommuner, där integration är enda sättet att åstadkomma ett kursutbud, och samverkan kring udda kursutbud.
”Har lyckats undvika detta!!” ”Skolforrnema bör inte integreras. Det viktigaste skälet är ideologiskt och pedagogiskt. De olika skolformerna styrs i mycket av helt olika idéer, värderingar och tankar.”
Integration sker — av enheternas svar att döma — alltid på ungdomarnas villkor. De vuxna förutsätts acceptera.
Om gymnasieskolans bristande förändring och brist på flexibilitet skrivs mycket i enkätsvaren: Kursutforrnningen anses omöjlig och årskursbe- greppen hålls kvar. Koncentrationsläsning är otänkbar och ämnena läggs ut på fem till sex terminer osv. Många av lärarna på gymnasieskolan är möjligen lämpliga på denna skolform, men inte i en vuxenutbildning, där man förutsätts lyssna på deltagarna, behandla dem med respekt och acceptera att de har många och djupa erfarenheter som bör användas i undervisningen.
”För det första måste gymnasieskolan vara totalt kursutformad vilket den inte är på långa vägar än. Vidare måste det fmnas kraftigt koncentrerade kurser
i gymnasieskolan med färre timtal — långt under det garanterade timantalet för gy-elevema — för de vuxenstuderande. Vidare måste kurskombinationer schemaläggas resp terrninläggas dels så att det blir rimliga arbetspass för den vuxenstuderande, dels så att den vuxna på optimalt kort tid kan läsa de kurser som han/hon har behov av. Vidare måste kurskombinationema ta hänsyn till studiestödspoängen för heltidsstudier m.m.”
Studietiden förlängs, vilket medför ökade kostnader för de vuxna. De har inte råd att låna mer pengar för studier på gymnasial nivå.
”Vuxna har inte råd och tid att läsa i ungdomsgymnasiet. Det tar för lång tid.”
Flexibilitet, vilja till förändringar, till snabba omställningar, mod att pröva nytt — allt detta upplever enheterna saknas i den gymnasiala organisationen.
Enhetemas svar kan lätt sammanfattas: Integration — nej, om det inte behövs för att möjliggöra ett kursutbud! Men ett och annat undantag finns:
”Då vi ej har en konventionell gymnasieskola har vi ej några problem med samläsning.”
”Vi är redan integrerade till vissa delar med gymnasieskolan. De ämnen som vi läser i egna grupper på komvux är kärnämnen. I andra ämnen läser vi tillsammans med gymnasieskolan. Både lärare och elever tycker att det fungerar bra. De yngre har teoretiska kunskaper och de äldre har arbets- livserfarenhet, detta har visat sig vara en bra kombination.”
Om komvuxenheter Fram till 1 juli 1992 — då Lvux 82 upphävdes — föreskrevs att komvuxenhetema skulle bilda egna enheter när de överskred ett viss poängtal. Samordning mellan grundskola eller gymnasieskola och sådana komvuxenheter var då inte tillåten.
Från 1 juli 1992 togs detaljreglering om bland annat skyldighet att organisera egna enheter bort. Kommunen gavs rätt att organise- ra sin verksamhet på det sätt man lokalt ansåg lämpligt.
3.2.2. Koncentrationsläsning i komvux
För litet koncentrationsläsning i komvux? Ja och nej!
Enkätfråga
Ur Arbetet 1995-12-08: "Tolv veckor. Längre tog det inte att få gymnasiekompetens imatte. 3. 200 kronor är kursavgiften men det är det värt. Samma studier på komvux hade tagit mycket mer dyrbar studietid. "
(En kursdeltagare ji'ån Folkuniversitetet i Lund)
Är koncentrationsläsningen i komvux optimal? Varför kan kursdeltagarna när de börjar på universitet och hög- skolor studera ett ämne på heltid men inte ex tio timmar engelska/matematik i veckan på komvux?
På frågan om koncentrationsläsning har enheterna gett uttömmande svar. Det finns många olika aspekter på problemet med koncentrationsläs- ning. Först måste dock konstateras att det finns en vilja att diskutera problemet och att pröva ökad koncentration. Det är inte ovanligt att enheter uppger att man studerar en kurs 6—8 lektioner per vecka, ibland till och med 10—12 lektioner per vecka. Eftersom heltidsstudier omfattar cirka 24 timmars undervisning per vecka innebär en sådan koncentration att cirka 30—50% av den totala tiden läggs på en kurs. Det innebär en markant ökning jämfört med tidigare.
”Vi är mitt uppe i förändringarna. Faktum är att gensvaret från eleverna är mycket positivt när de inser vilka fördelar koncentrationsläsningen ger bl a ur studiestödssynpunkt. Det innebär att de kan koncentrera sig på de kurser de verkligen är intresserade av.”
En enhet redovisar fullständig koncentrationsläsning i språkkurser på åtta veckor heltid:
”Så har vi gjort i många år och eleverna är mycket nöjda! Nu fortsätter vi med andra ämnen.”
Många enheter hävdar att ökad koncentrationsläsning är mycket bra för dem som snabbt vill igenom komvux, exempelvis behörighetskom— pletterande. Samtidigt hävdas att grupper som prioriteras av komvux inte klarar av ökad koncentration, att konsekvenserna blir förödande om exempelvis ensamstående är hemma några dagar för vård av sjuka barn.
Flera enheter hävdar att de vuxenstuderande inte kan koncentrationsläsa ens i den utsträckning de gjorde tidigare, eftersom enheterna numera är integrerade med gymnasieskolan och måste följa deras traditionella utläggning av kurserna.
”En integration med gymnasieskolan gör att komvux i vår kommun till sin form för mycket är styrd av ungdomsskolans terminstider m.m.”
Framför allt de små kommunerna påpekar att man har svårt att få underlag till båda snabba och normala/ långsamma grupper i samma kurs.
Därtill kommer den pedagogiska frågan: Kan man ”trycka in” t.ex. ett språk eller innebär språkstudier en mognadsprocess? Omvänt kan frågan formuleras på följande sätt: Är det kanske bättre att läsa koncentrerat än att splittra sig på många ovidkommande ämnen? Något entydigt svar gives inte.
Utläggning av en kurs skall givetvis ske på pedagogiska — ej administrativa — grunder. Det innebär att tiden är en variabel och den kunskap som skall uppnås i en kurs en konstant. Det innebär också att olika individer behöver olika tid för att uppnå samma kunskap. I den stora enheten kan individualisering i viss utsträckning ske genom att grupper organiseras som har snabb, ”norma ” eller långsam studietakt. I den mindre enheten handlar det än mer om att individualisera i gruppen.0m en studerande på gymnasienivå vill läsa på heltid (drygt 400 gy-poäng per termin) måste denne med en koncentration av sex lektioner (40 minuter) per kurs och vecka studera åtminstone sex kurser. Eftersom många kurser endast har schemalagts med två till tre lektioner per vecka ökar snabbt antalet kurser (och ämnen). Det kan då ifrågasättas om enheterna ur pedagogisk synpunkt verkligen tillåter de studerande att koncentrationsläsa optimalt. Utläggningen av kurser verkar snarare vara gjord av organisato- riska och tjänstgöringsmässiga skäl än med avsikt att gynna den vuxnes lärande.
I detta sammanhang kan det vara värt att peka på den möjlighet till stöd som ges i komvuxförordningen genom att utöka tiden för stöd m.m. och upp till en viss gräns — 110 timmar — få denna tid medräknad i
exempelvis slutbetyg. Ett problem är dock att CSN inte ger studiestöds- poäng för dessa timmar, som är avsedda att ge studerande med behov av särskilt stöd en extra resurs.
Särskilt stöd Enligt förordningen om kommunal vuxenutbildning (4 kap 105) får styrelsen för utbildningen fastställa ett högre timtal än vad som motsvarar antalet gymnasiepoäng för en kurs. I sådana fall erhåller den studerande poäng motsvarande det högre timtalet — dock högst 110 gymnasiepoäng. Ett sådant högre timtal ger dock inte CSN- poäng.
3.2.3. Målgrupper
Komvux prioriterar lågutbildade — men inte pensionärer
Enkätfråga
”Utbildningsexpansionen kom dock igång relativt sent i Sverige, varför det i äldre åldersgrupper jämfört med andra länder finns relativt många som inte har mer formell utbildning än folk- eller grundskola. Till detta kommer att bland de yngre är det ett oroande stort antal som inte avslutar grund- och/eller gymnasieskola, inte går vidare till högskolan respektive drar längre ut på sina studier vid universiteten. ”
(Ur Kunskapslyftskommitténs delbetänkande)
Skall komvux engagera sig i äldre lågutbildade och/eller unga som inte avslutar grund- och/ eller gymnasieskola? Hur kan i så fall komvux hjälpa till att lösa dessa problem? Är det bara en organisatorisk fråga eller också en pedago- gisk fråga?
”Nu blir jag upprörd! Menas att komvux inte engagerar sig i just dessa målgrupper?”
Det är för det absoluta flertalet komvuxenheter självklart att lågutbildade äldre och yngre skall få kompensatorisk utbildning i komvux. Möjligen är det så att man i vissa enheter prioriterar de yngre före de äldre, medan andra påpekar att det är grundskolans och gymnasieskolans uppgift att ge yngre en fullgod utbildning och att komvux i första hand skall ge vuxna sådan kompensatorisk utbildning som de behöver. För flertalet enheter är denna fråga huvudsakligen ett pedagogiskt problem: att nå och behålla lågutbildade i utbildningen
”Självklart måste komvux engagera sig för dessa grupper. Redan nu är en stor del av deltagarna sådana som på olika sätt misslyckats i sina studier på grundskole- eller gymnasienivå.”
”Detta är en angelägen komvux-uppgift. Det är både en organisatorisk och pedagogisk fråga. Tyngdpunkten ligger på det pedagogiska där man måste gå varsamt fram med denna grupp av elever, de orkar inte följa ordinarie studietakt inom komvux (för många ämnen). Komvux studierna får inte leda till eventuellt nytt misslyckande.”
Man efterlyser möjligheter (även ekonomiska) till intensiva rekryteringskampanjer för att nå de äldre lågutbildade, som man tror ofta saknar motivation för studier.
För de yngre krävs ett helhetsgrepp, krävs olika alternativ, krävs möjlighet att komplettera med praktiska inslag. Det kan handla om exempelvis utbildning del av dagen/veckan och praktik resterande del eller utbildning på både komvuxenheten och en arbetsplats eller utbildning och organiserade (fritids-)aktiviteter.
”Känn-dig-för—kurser” eller motsvarande tror enheterna också kan vara något för att introducera till studier, studieteknik, etc.
”Vår erfarenhet säger att båda grupperna (lågutbildade yngre och äldre) behöver omfattande hjälp med strategier för den egna inlärningen. Här tror jag aldrig man kan lägga ner för mycket möda. Den som börjar studera borde automatiskt få extra tid för detta och det borde vara studiestödsgrundande.”
Enkätfråga:
”I Sverige liksom i många andra indus- triländer blir människor äldre och äldre. Den stigande mängden nya kunskaper kan därför i mindre utsträckning än tidi- gare integreras i samhället via ungdoms- utbildning. Kraven på de äldre och deras förmåga att ta till sig nya kunskaper ökar därmed. ”
(Ur Kunskapslyftskommitténs delbetänkande)
Är också äldres (>65 år) utbildning en uppgift för komvux eller för någon annan vuxenutbildningsanordnare? Ställer det i så fall nya krav på kom- vux — organisatoriskt/pedagogiskt?
Att även äldre över 65 år behöver utbildning inom vissa områden betvivlas inte av enheterna. Det framgår dock mycket tydligt att det stora flertalet enheter inte anser att detta är en uppgift för komvux utan exempelvis för studieförbund eller folkhögskolor. Några mindre enheter kan möjligen tänka sig vara positiva till en sådan tanke — om medel erhålls.
”För människor över 65 år passar studieförbund bäst.” ”En uppgift ålen för komvux. Komvux skulle kunna klara denna uppgift mycket väl.”
Många enheter framhåller dock att enstaka äldre över 65 är redan nu studerar i komvux — i flertalet av dessa enheter på överblivna platser, speciellt i kvällskurser. Några anser att detta tillför nya och positiva dimensioner i undervisningen.
3.2.4. Flexibilitet, kreativitet och självförtroende Kreativa arbetssätt stärker självförtroende och flexibilitet
Enkätfråga
Hur kan man i komvux utveckla krea- tivitet och skapande hos sina elever? Kurser? Pedagogik?
Från flertalet enheter betonas att kravet redan finns i läroplanen, att man måste fortsätta» driva utvecklingen mot en mer problemorienterad undervisning, ett processbetonat arbetssätt, etc. Deltagarna måste — framhålls det — när så behövs målmedvetet tränas till eget ansvarstagande för sina studieresultat men också få ett större reellt inflytande över verksamheten, framför allt i den vardagliga undervisningssituationen.
”Delegera det ekonomiska ansvaret till kursen, dvs kursdeltagarna tillsammans med läraren/handledaren beslutar om hur man skall använda de medel som anslagits till kursen. Tillsammans beslutar man hur man skall använda anslagna medel för att inom läroplanens ramar nå de mål som kursplanen satt upp. På köpet får man en verklighetsförankrad utvärdering.”
”En sanning som är sagd tidigarez'Ta tillvara gruppens samlade erfarenheter'! Gräv där Du står! Bryt upp de pedagogiska låsningarna från fordomdags och förlossa vuxelevema och ge dem en andra vår. Ursäkta poesin men detta måste ske. Starta kurser i framtidskunskap. Bilda grupper för erfarenhetsutbyte (olika arbetslivserfarenheter — livserfarenheter möts).”
Lärarrollen måste utvecklas mot en handledarroll. Utbildning i vuxenpedagogik krävs. Fortbildningsbehov påtalas ofta. Ny teknik kan vara till stor hjälp för att utveckla sökandet efter kunskap.
”Många vuxna är positiva och öppna och bjuder på sig själva och 'sprider' kreativitet. Genom elevmedverkan och annorlunda arbetsformer kan detta förstärkas.”
Det är mycket sällan enheterna efterlyser kurser i kreativitet. På många håll framförs istället önskemål om kurser i estetiska ämnen.
”Kreativitet och skapande skulle kunna utvecklas mer om vi hade estetiska ämnen på komvux och många vuxna efterfrågar sådana kurser.”
Ett antal av de minsta enheterna har avstått från att besvara denna någa. Det är en viktig slutsats som man kan dra av enheternas svar: En utveckling av arbetssätt och arbetsformer ses som en naturligt väg för att utveckla de studerandes kreativitet, självständighet och ansvarstagande för egna studier.
3.3. Pedagogiska frågor 3.3.1 Vuxenpedagogik i praktiken
”Vi tar ett steg i rätt riktning varje termin”, men det finns forfarande
problem Enkätfråga
” Vuxenpedagogiken bygger på att under- visningen utgår ijf'ån upplevda problem i verkligheten och ger de studerande möjlighet att bearbeta dessa problem genom nya perspektiv och kunskaper... Vuxenpedagogiken bygger på att de studerande är aktiva, självständiga och ansvarstagande individer. De studerande bör därför också få ett stort inflytande över undervisningens innehåll och upp—
läggning. ”
(Sven Salin i Komvux inför 2000-talet)
Är det så? Beskriv hur det fungerar i praktiken!
Flera enheter har förutom skolledarens sammanfattande svar också bifogat de svar som deras lärare lämnat, när de diskuterat frågan. Svaren varierar från lärare till lärare (eller från ämne till ämne) och det kan vara svårt att redovisa ett enhetligt svar från en enhet.
”Ja. Inom komvux i vår kommun har vi länge haft elevinflytande som ett prioriterat mål i vår lokala arbetsplan. Det sker genom t.ex.
— eleverna blir förtrogna med innehållet i kursplaner och betygskriterier och tillsammans med lärare planerar och utvärderar undervisningen.
— i arbetssättet är ett stort mått av eget ansvar och initiativ invävt.
— självvalda fördjupningsarbeten som anknyter till upplevda problem och diskussioner i klasser och grupper och nya kunskaper ger möjlighet att bearbeta problemen. , — eleverna är representerade i olika beslutande grupper och deltar aktivt i utvärdering av undervisning och skolan i stort.”
”Vuxenutbildningen bör givetvis fungera på detta sätt. Det är därför det är så svårt att integrera komvux med ungdomsgymnasiet. Det som står i citatet är ett mål att sträva emot och även om undervisningen idag inte helt lever upp till detta mål är vi i alla fall en bit på väg och de duktigaste vuxenpeda- gogema arbetar mer och mer på det sättet.”
”Vi arbetar ständigt på att de studerande skall vara aktiva, självständiga och ansvarstagande. Men detär ofta ett svårt arbete eftersom de studerande, trots sina dåliga minnen från ungdomsskolan, förväntar sig att det skall vara på samma sätt i komvux. Att de studerande skall få och ta ett stort inflytande röner fortfarande ett stort motstånd både hos studerande och lärare.”
”I många gymnasiegrupper finns runt 30 individer med vitt skiftande erfarenheter och kunskaper. Det är inte självklart enkelt att i en kort kurs om tex 30 timmar hitta de relevanta erfarenheterna och därefter bygga på dem på ett sådant sätt att det blir tydligt att erfarenheterna är allmängiltiga och därmed av allmänt värde. Så jag tror att många lärare ärligt har försökt med stupat på praktiska svårigheter och på elevernas förväntningar som är en stark kraft.”
Svaret ”Vi tar ett steg i rätt riktning för varje termin” är nog mycket representativt för samtliga enheters svar. Alla vet att man inte nått den ideala situationen, men flertalet enheter arbetar aktivt för att närma sig detta mål.
”För mig är vuxenpedagogik att tillsammans med eleverna planera hur undervisningen skall läggas upp. Och sen genomföra det också.”
”Vi arbetar i alla fall oerhört aktivt med det; introduktionsvecka, individuella studieplaner, vuxenråd, etc.”
Arbetssätt som problembaserat lärande (PBL) och utnyttjandet av tekniska hjälpmedel — främst datorer — tycks också vara verksamma verktyg för ökat ansvarstagande för egna studier, delaktighet och individualisering.
”Lösningen är att vi kan gå mot ett mer individualiserat arbetssätt. Arbetsstationer med datorer i lokalen, lärarlag osv. Vi är en bit på väg.”
Dock, det finns problem:
”Jag tyckte vi blev bättre och bättre på detta, men den utpräglade komvuxpedagogiken får nu mindre genomslag genom vår integration med gymnasieskolan.”
”En viss tillbakagång kan noteras. Hårt pressade kursplaner och betygskriterier som ställer oerhörda krav kan — om man läser dem ordagrant — leda fel.”
”Knappast. Liknar mer traditionell gymnasieutbildning.”
Det finns också — även om dessa går att räkna på ena handens fingrar — enheter som tvivlar på att det över huvud taget finns något som heter vuxenpedagogik:
”Sven Salin och andra komvuxgurus överdriver det unika med vuxenutbildningen tycker jag. Men det är väl också ett led i strävan att driva komvuxskolformens särart till torgs. Och det är väl inte fel.”
Några enheter tar upp det faktum att det faktiskt inte finns någon reell lärarutbildning för komvuxlärare, endast en påbyggnadsutbildning för lärare i tidigaredelen av den grundläggande vuxenutbildningen. Den är tydligt definierad för ungdomsskolan — grundskolans tidigarestadium senarestadium, gymnasieskolan — men ej för vuxenutbildningen.
Behovet av lärarfortbildning upplevs av många som enormt.
”Den förändrade lärarrollen ger inte sig självt. Fortbildning!!!!
Den nya läroplanen upplevs störande: Korta kurser med massivt kunskapsinnehåll och betygskriterier fixerar fortfarande enbart vid kunskaper. Lvux 82:s krav på indelningen av en kurs i grund- och fördjupningsdel, vilket i sig utgjorde krav på individualisering, har försvunnit i den nya läroplanen.
Ett annat faktum som inte underlättar arbetet i den angivna riktningen är elevernas förväntningar och uppfattningar om hur en skola skall fungera: Att läraren talar om vad som är viktigt i kursen, att skrivningarna tar upp just dessa saker och att allt går snabbt och effektivt. På senare år har en annan grupp tillkommit: De som anvisats studier istället för arbetslöshet. Dessa deltagare är oftast inte högmotiverade för studier, mer för att snabbt ”slinka igenom” dem.
”De studerande föredrar gemensamma diskussioner, undersökningar och grupp- arbeten i undervisningen, men dessa metoder dominerar inte. Vanligast är att läraren pratar och de studerande lyss- nar
(Citat ur Skolverkets utvärdering av komvux)
Om vi utgår från att denna beskriv- ning till viss del är riktig: Varför är det så? Vad är det som är fel? Vilka hinder finns för en annan utveckling?
Ett flertal enheter säger sig inte känna igen kursdeltagarnas önskemål i Skolverkets beskrivning ovan. De tycker också att de kommit längre i metodutveckling men att de fortfarande inte nått målet.
”Beskrivningen stämmer inte med vår utvärdering. De visar istället att eleverna helst vill ha katederundervisning. Därför har vi i vår lokala arbetsplan pekat på vikten av att använda andra undervisningsmetoder än före- läsningsforrn.”
Många enheter anger följande som skäl för att nya metoder inte slår igenom:
— Korta kurser och korta arbetspass. Till detta kopplas det som brukar kallas kursträngsel, det vill säga för mycket stoff på för litet tid. Man hinner inte diskutera och pröva så mycket. Tiden upplevs som knapp och läraren vill ge så mycket som möjligt.
— Elevernas förväntningar. I stort sett samtliga enheter betonar att elevernas förväntningar inte ligger i att få diskutera, grupparbeta och själva söka kunskap. Läraren vet bäst. Det fordras som någon skrev pro- fessionalism ”att ge eleverna det de inte förväntar sig, men som leder till kvalitativt bättre lärande”.
”Vi tror att svaret är tidsbristl Tendensen under senare år — efter införandet av programskolan på gymnasiet är tycker vi oss se — att ämnena dels har förändrats innehållsmässigt dels blivit kortare. Man blir därmed orolig för att inte hinna — varvid man tror sig hinna bäst med katederundervisning som
man tror är mer effektiv och mindre tidsödande än diskussioner, undersökning- ar och grupparbeten.”
”Orsakerna är alltså flera: ]. kulturarv, 2. härmar äldre kollegor, 3. tron på att föreläsningsmetodiken är effektivare., 4. traditionell pedagogik på de flesta lärarhögskolorna m.m.”
”De vuxna är aktiva och ansvarstagande, men inte speciellt självständiga. Deras bild av undervisningen formades för många år sedan.”
Många påpekar också i svaren på denna fråga att utbildning för vuxenlärare saknas och att behovet av fortbildning är stort.
”Lärama behöver fortbildas i vuxenpedagogik. Det går inte att undervisa vuxna som man gör i ungdomsskolan.”
”Passar ej i alla ämnen. Fortbildning i användandet av Pbi (Problembaserad inlärning) och datorer behövs.”
”Traditionen. Attityder hos lärarna behöver ändras + hjälp att utveckla sin pedagogik — kompetensutveckling.”
Enkätfråga:
Läroplanen talar om att deltagarna mer och mer skall lära sig att själv- ständigt inhämta kunskaper — hur påverkar det lärarrollen? Förändras lärarrollen under deltagarens resa från grundläggande vux till gymnasial vuxenutbildning? Hur kommer be- grepp som självförtroendeträning, eget ansvar för studierna, lärarens handledarroll, etc in i detta samman- hang?
Att lärarrollen har förändrats de senare åren tycks det stora flertalet enheter vara mycket överens om.
”Lärarrollen blir mer av handledarkaraktär. Genom det egna ansvaret för studierna ökar självförtroendet. Det är en viktig uppgift att uppmuntra och stötta.”
Handledarrollen har blivit mer och mer tydlig. Individualiseringen har ökat. IT-media etc. verkar också i den riktningen, eftersom de möjliggör individuella uppgifter och uppmuntrar till eget sökande. Läraren blir då
ett stöd — en handledare. Ett tydligt exempel på detta visar den kursdeltagare som en enhet citerade:
”Ge mig lite tankestöd, så ska jag fixa det här!”
Mer tankestöd och mindre kunskapsförrnedling! Det är emellertid — av svaren att döma — inte alltid så att deltagarna till att börja med inser fördelarna med denna ändrade lärarroll, vilket ju kan få konsekvenser för en sliten skolledare:
”Begrepp (individualisering — handledarroll) som man måste tala om gång på gång, när man får kritik för att inte läraren står i katedem och för gruppen framåt samtidigt.”
Många enheter redovisar att lärarna inom grundläggande vuxenut- bildning tycker sig ha mera tid för att arbeta med att utveckla elevernas självkänsla, studieteknik, förmåga att fungera i grupp, etc. Inom gymnasieutbildningen förutsätts på ett helt annat sätt att eleverna klarar av detta på egen hand.
”Elevema tränas till ett allt större ansvarstagande för sina studier inom den grundläggande vuxenutbildningen för att sedan vara 'fullfjädrade' vid övergången till gymnasiala studier.”
”Det borde vara så att lärarrollen förändras under resans gång men tyvärr verkar det som förändringen går mot mindre självförtroendeträning, mindre eget ansvar, mindre handledande arbetssätt på gymnasial nivå. Detta kan delvis bero på det stela studiestödssystemet.”
Andra enheter hävdar att lärarrollen förändras under resans gång så att elever får mer frihet och mer och mer tar eget ansvar för sina studier ju högre upp de kommer. Katederundervisning och hårt styrd undervisning är — menar dessa enheter — vanligast på grundläggande vuxenutbildning.
”Ja, lärarrollen förändras. Vi tränar hela tiden eleverna på att ta ansvar för sina studier, oavsett stadium. Det betyder att de som studerat längst (dvs gymnasieelever) blivit mest självständiga i sitt arbetssätt.”
”...så upplever eleverna själva att större ansvar ges ju högre upp i kurserna eleverna kommer. Detta visar på att både elev-lärarroll förändras under studiernas gång. Från att ha bedrivits fram för allt katederundervisning på grundläggande nivå kommer läraren att fungera mer som handledare och 'kunskapsvägvisare' på de högre nivåema.”
Inte helt oväntat framhåller många enheter att självförtroendeträning behöver stärkas på alla nivåer men framför allt inom den grundläggande vuxenutbildningen.
Åldersspridningen i en vuxengrupp är stor. Deltagarnas arbets- och samhällslivserfarenheter är omfattande och olikartade. Deras syfte med studierna varierar kraftigt. Det vore därför märkligt om vuxnas lärande inte skulle ställa särskilda krav på deras lärare. Olika arbetssätt och arbetsformer som bejakar dessa krav benämns fortsättningsvis vuxenpeda- gogik.
Det vill synas som om egna komvuxenheter har lättare att komma fram till ett vuxenpedagogiskt synsätt. Därmed inte sagt att de alltid återfinns i den yttersta vuxenpedagogiska spjutspetsen. Komvuxenheten har egna lärare — ofta erfarna vuxenutbildare — vars fortbildning ombesörjs av enheten. I mindre enheter arbetar lärare i flera skolformer. På grundsko- lan/gymnasieskolan, där de då ofta har huvuddelen av sin tjänstgöring, förväntas de delta i där anordnad fortbildning. Ibland kan de tillåtas delta i den fortbildning som anordnas av komvux.
I många enkätsvar framförs tankar på att kursträngseln — ökat innehåll på kortare tid — blivit större. Det är möjligt att så är fallet i vissa kurser. Den sammanlagda tiden i ämneskursema har dock inte minskat — snarare ökat. Det finns därför viss anledning vara observant inför risken för att den utökade lektionstiden ger utrymme för krav på ökad detaljkunskap istället för möjlighet till ökat lärarstöd.
3.3.2. Ny läroplan, nya kursplaner, betygskriterier — pedagogisk utveckling
Läroplansreform ger pedagogisk utveckling?
Enkätfråga:
Den nya läroplanen, de nya kurspla- nerna och de nya betygskriteriema sägs ha inneburit ökat lärarsamarbete. Har det i så fall bidragit till pedago- gisk utveckling?
Att den nya läroplanen, de nya kursplanerna och betygskriteriema bidragit till att lärarna träffas oftare och diskuterar innebörd och konkretiseringar är flertalet enheter helt överens om.
”Osäkerheten om de nya kursplanerna och betygskriteriema gör att den enskilde läraren vill ha kollegialt samarbete för att känna sig säkrare.”
Undantagen är de små enheterna, där svaret istället kan bli följande:
”Hos oss finns bara en lärare i varje ämne. Vi har försökt med samarbete över kommungränsema, men det är svårt rent praktiskt, eftersom alla också tjänstgör på grundskolan.”
På delfrågan om förhållandet av lärarna träffas oftare och diskuterar innebörd och konkretiseringar av kursplaner och betygskriterier också leder till pedagogisk utveckling går meningarna isär. Många — de flesta — enheterna anser detta, men betonar att man bara står i början av en process som kommer att ta tid. Några tror att det nya läraravtalet kan bidra till snabbare utveckling. Andra enheter tvivlar på att de nya styrmedlen på något avgörande sätt har bidragit till något eventuellt utvecklingsarbete. Åter andra betonar att utvecklingsarbete är på gång, men att de är osäkra på styrmedlens inverkan.
”Ny läroplan och nya kursplaner och framför allt betygskriterier har för första gången i historien framtvingat många samtal, studiedagar och en hel del utvecklingsarbete. Just nu förekommer på vår skola mycket utvecklings- arbete.”
Den 1 juli 1994 fick komvux och SSV tillsammans med gym- nasieskolan en ny och gemensam läroplan, läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Till den hör kursplaner för alla kurser som anordnas på olika nivåer i de olika ämnena. Till varje kurs hör kursmål och betygskriterier.
Kursplanema och betygskriteriema talar om vad eleverna skall kunna efter avslutad kurs — de föreskriver inte vad kursen skall innehålla. Kursplanema måste konkretiseras lokalt av lärare och elever. Också betygskriteriema måste konkretiseras av exempelvis lärarna på en skola, i en kommun eller i en region.
3.3.3. Möten med olika deltagargrupper
Deltagarnas erfarenheter — ett pedagogiskt problem eller en möjlighet?
Enkätfråga:
Hur möter läraren spännvidden bland de komvuxstuderande i en grupp (ål- der, familjesituation, ekonomi, andra förutsättningar, etc.)?
Detta är en fråga där många — kanske de flesta — enheterna med tyngd hänvisar till den erfarna komvuxläraren, för vilken de studerandes olika bakgrunder inte är ett problem utan en tillgång. Flertalet enheter betonar också att detta är deras lärare bra på. Det är kanske här som en av vuxenpedagogikens hömstenar vilar?
”De heterogena grupperna har alltid varit utmärkande för komvux. En av kärnpunktema i vuxenpedagogiskt arbete är just arbetet med grupper med stor 'spännvidd'. I de allra flesta fall kan en erfaren komvuxlärare använda deltagarnas erfarenheter etc som en resurs som tillför undervisningen nya dimensioner. Organisatoriskt fmns för läraren extra tirnresurser för stöd- och studiehandledning som utnyttjas regehnässigt.”
”Här ligger just det krav man måste ställa på vuxenpedagogisk kompetens. En viktig del är att lärare inom komvux skall ha hela sin tjänstgöring förlagd till just komvux så att kompetensutveckling och annan fortbildning verkligen når sina syften. Inom vår verksamhet menar vi att vi har nått långt på detta område.”
”I många fall handlar det fortfarande om att undervisningen anpassas till 'gruppgenomsnittet' istället för individerna. Några medel att möta de olika behoven har hos oss varit momentindelning av kursen, fördjupningsdel (Jmf LVUX82), skriftlig och muntlig kommunikation (många telefonsamtal) mellan lärare och studerande.”
Vid intagningen — påpekar ett antal enheter — är det viktigt att eleverna hamnar på ”rätt nivå” för att förebygga studiemisslyckanden. Många enheter lägger också ner mycket arbete på att ge så goda förutsättningar som möjligt inför studierna. Det är vanligtvis studievägledarens uppgift, liksom vägledningen. På små och mindre enheter är också skolledarna
mycket involverade i detta arbete. En viktig förutsättning är också att man (syo—konsulenter och skolledning tillsammans med den studerande) upprättar individuella studieplaner. Läraren fortsätter sedan med individualisering av undervisningen. Detta förutsätter i sin tur ett tillvaratagande av de kunskaper och erfarenheter som de olika deltagarna för med sig.
”Vi möter detta med gemensamma och omfattande diagnoser, sarnbe- dömningar, konstruktioner av grupper som kan byta utseende under terminens gång. Vi har infört snabbare och långsammare grupper på alla våra nivåer.”
”Viktigt med introduktionen, skapa ett gott arbetsklimat, stödundervisning ex räknestuga förekommer. Mycket duktiga kan ges ledigt så läraren får ägna tid åt de som behöver mer hjälp.”
Om enheterna är tillräckligt stora för nivågrupperingar görs ofta indelning i snabb respektive långsam studietakt för att underlätta individualisering m.m.
En del enheter har avstått från att besvara denna fråga, flertalet av dessa små enheter.
Detta är helt tydligt ett område där man på olika sätt arbetar för att nå bästa möjliga resultat. Det är också ett område där komvuxenhetema upplever sig ha rejäl kompetens.
Enkätfråga:
Hur kan det faktum att komvux rek- ryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor tas till vara?
Invandrare: Många enheter betonar att invandrares kunskaper inom olika områden tas alltför litet i anspråk. Alla konversationsfrågor får en ny dimension då människor med annan kulturbakgrund deltar. Ofta är det första gången de svenska deltagarna på ett naturligt sätt får en djupare kontakt med invandrare.
”Man kan i början ha varit mycket reserverad mot invandrare — vi har inte så många — men hittills har tiden och lärarnas varliga ledning alltid gett resultat: Man har blivit goda värmer. Det finns många bevis för att invandrarfrentlighet beror på okunskap, man känner inte varandra.”
En enhet har i vissa fall använt fransk- och spansktalande elever inom språkundervisningen. Mera stötande är naturligtvis, säger samma enhet, att invandrares hela kulturella bakgrund inte tas till vara. Kulturella evenemang ligger nära till hands, påpekar en annan enhet, som också påpekar att en del invandrare har lärarutbildning från sitt hemland: ”Vi hade en som blev extraresurs i vår mattestuga.”
Många enheter konstaterar att invandrare tillför en större erfarenhetsbas i klassrummet, vilket kan vara en hjälp för att ge människor en liberalare syn på omvärlden.
”En hög andel invandrare innebär både nya fördelar och nya bekymmer. I klassrummet förs det in nya normer och sociala mönster, samtidigt blir de flesta svenska regelsystem föremål för diskussioner och nya belysningar. Men på många sätt har komvuxvardagen blivit mer färgrik, spännande och
oförutsägbar.”
Man får avslutningsvis givetvis gratulera den enhet som förmodligen är ensam om att kunna avge följande kommentar:
”På vårt komvux ser vi varje individ, man eller kvinna, ung eller gammal, invandrare eller svenskfödd, som en lika stor resurs i vår undervisning.”
Då är det ju mer oroande när den enda kommentaren från en annan enhet till denna fråga lyder:
”Tas till vara??”
Kvinnorna: Vid vissa enheter riktas särskilda insatser mot kvinnorna i komvux. Vi har — skriver en enhet — med stor framgång anordnat särskilda kvinnogrupper, där man satsar mycket på självförtroendeträning m.m. På en annan enhet arbetar man på att stärka kvinnornas självför- troende — som oftast är sämre än männens — påverka dem att söka utbildningar inom det naturvetenskapliga området, vilket de från början kanske inte trott sig om att klara. För att få kvinnor mer intresserade av den traditionellt mansdominerade naturvetenskapliga sektorn har man på en annan enhet skapat en lokal kurs, där innehåll och uppläggning varit kvinnoanpassade. Ytterligare ett exempel kommer från den enhet som påstår att kvinnor engagerar sig mer i miljöfrågorna än männen. Detta medför — påpekar man — att anknytningar till vardagliga ting kan göras annorlunda, t.ex. genom att använda tvättmedel och hushållsmaskiner som exempel istället för bilar och motorer.
”Vi stöttar alla kvinnor som vågar hävda sin rätt till utbildning, även om familjen inte samtycker till att de studerar. Vi uppmanar dem att gå vidare till andra utbildningar efter komvux. Vi vill att kvinnorna ska ta på sig ledarroller — hela vår elevkårsstyrelse är kvinnor. Lärarna låter kvinnoerfaren- heter få styra val av stof .”
Man måste dock med eftertanke fundera också på följande svar:
”Jag har en känsla av att kvinnorna tas till vara, eftersom de ofta är i majoritet. Jag är faktiskt mest bekymrad över hur männens intressen skall bli tillvaratagna.”
Det är märkligt att så många har redovisat så litet i denna fråga. Speciellt gäller det små och mindre enheter. Listan över möjligheter kan göras lång: yrken, andra erfarenheter, andra kulturer, andra språk, etc. Kompetens finns hos båda grupperna.
Enkätfråga:
”Medan var femte bland de okvalificera- de arbetarna är inaktiva (dvs. inte deltar i vuxenutbildning), så gäller detta endast cirka var femtionde i den högre tjänste- mannakategorin. ”
(Citat ur ”Folkbildning och vuxenstudier”, SOU I994.'I41)
Hur rekryteras och motiveras lågut- bildade män?
När det gäller att rekrytera och motivera lågutbildade män finns det flera aktiviteter som återkommer.
Allmän information nämns i många sammanhang. Kursutbud, annonser i veckopressen, riktad reklam, etc. Det når dock inte dem man helst vill nå. Mer framgångsrikt är i så fall att inbjuda fack och personalansvariga på företag, beskriva sin verksamhet, få hjälp med distribution av reklam — gärna kopplat till företagsinformation om att företaget gärna ser att personalen höjer sin kompetens. De flesta enheter är nog av den uppfattningen att inte heller detta är tillräckligt. För att nå bland annat denna grupp presumtiva deltagare förutsätts enligt flertalet svar en uppsökande verksamhet och/eller samverkan med andra
myndigheter. Uppsökande verksamhet kan då lämpligen ske tillsammans med fackliga organisationer, arbetsförmedling och/eller socialförvaltning, invandrarförvaltning, etc.
”Hos oss sker det genom samarbete med arbetsgivare, arbetsförmedling, försäkringskassa och fackliga organisationer. När ABF-skolan fungerade var även den en rekryteringsväg.”
Känn-dig-för-/Pröva-på-kurser tycks vara ett bra sätt att överbrygga motståndet till skola, liksom en väl fungerande studievägledning.
Många framhåller också att utbudet måste svara mot målgruppens önskemål. Datakurser kan vara lockande och väcka intresse för studier. Yrkesutbildningar är också att föredra framför rent teoretiska ämnen, möjligen kan en blandning vara befruktande, om tyngdpunkten fortfarande ligger på yrkesutbildning.
”Datautbildningar verkar ha dragningskraft på denna kategori. Dessutom måste komvux få ett antal påbyggnadsutbildningar av yrkesinriktad karaktär som bygger på grundskolekompetens. Ett sådan utbud skulle underlätta rekryteringen av lågutbildade män.”
Även om skolan lyckas ta fram ett intressant utbud, informera och rekrytera så är dock inte mycket vunnet om inte den studieekonomiska situationen är löst. Många framhåller att denna del är den viktigaste för många män, som är huvudförsörjare i familjen.
”Motiveras framför allt genom möjligheten att bibehålla inkomst och standard. Männen är mer mottagliga för sådana argument än kvinnoma.”
3.3.4. Studieavbrott i komvux
Eleverna avbryter av andra skäl i gymnasieskolan än i komvux
Enkätfråga:
"Ungdomarna ger en samstämmig bild av anled- ningen till sitt avhopp. Förklaringen ligger i under- visningssituationen. Ungdomarna upplevde att de hade för lite inflytande, de kunde t.ex. inte bestämma takten i studierna utifrån sina tidigare kunskaper. Detta gjorde att många halkade efter och hade svårt att komma igen. Ett annat problem som genomgående nämns av ungdomarna är att de inte fick den stimu- lans och de kunskaper som de ville ha. ” (Citat ur Skolverkets rapport nr 85: ”Studie— avbrott och mindre studiekurs i gymnasieskolan ”)
Några större studieavbrottsundersökningar från komvux finns inte. Det hindrar ju inte att frågan ändå kan ställas om avbrotten i komvux alltid beror på omständigheter som ligger utanför komvux ansvarsområde. Finns det vuxna som lämnar komvux av samma orsaker som gymnasie- ungdomarna, dvs. beroende av undervisnings- situationen?
Hur följer Ni upp studieavbrotten? Kategorise- ra orsaker till avbrott och beskriv de slutsatser Ni dragit!
Avbrott i komvux kan vara såväl positiva som negativa. I stort sett samtliga enheter betonar att de avbrott som förekommer ytterst sällan är beroende av undervisningssituationen. Det finns andra orsaker.
Man följer upp avbrotten på komvux. Det är kanske inte alltid som det sker i genomtänkta projekt. Ofta handlar det — framför allt i de mindre kommunerna — om att personal och studerande träffas, pratar igenom problemen och skiljs (eventuellt) för längre eller kortare tid. I större enheter blir uppföljningen oftare mer formellt systematiserad — därmed inte nödvändigtvis bättre.
I samtliga grupper är man överens om att avbrotten först och främst beror på den studerandes ekonomi (minskat studiestöd, borttaget bamtillägg, etc.) men också på en alltför hög studietakt (dvs. CSN:s villkor för att få helt studiestöd).
”Studieavbrotten beror — enligt de enkätsvar vi fick in hösten 1995 — till 90% på den ekonomiska situationen, 8% på att man fått arbete och 2% övriga skäl, möjligen då för litet inflytande över studiesituationen.
”De vanligaste avbrottsorsakema är följande: 3) har inte fått förlängt studiestöd pga begränsning i antalet terminen med t.ex. SVUXA, b) studiestödet räcker inte och för att få socialbidrag måste studierna helt avbrytas, c) studiestödet är för lågt, därför går man över till att utnyttja stämplingsdagar, d) personliga problem, t.ex. sjukdom, skilsmässa, sjuka barn, sjuka anhöriga, missbruk, etc. e) erhållit arbete, f) erhållit plats på annan utbildning, t.ex. högskola och g) inte motiverad att läsa (gäller de yngsta)”.
Många pekar också på att vissa avbrott är kursdeltagaravbrott — ej individavbrott. Man hoppar av en kurs för att man inte klarar av sitt hela studieåtagande, kommer ner på 90-procentigt eller 75-procentigt studiestöd och kan gå vidare eller hoppar av på grund av ekonomiska problem. För det är ju som många konstaterar i denna och tidigare frågor mer ekonomiskt lönsamt att inte göra någonting.
Många bittra kommentarer fälls även i svaren till denna fråga över begränsade möjligheter att studera på a-kassa.
Det är dock inte bara ekonomin som är orsaken till avbrott. Många gånger handlar det också om social skäl: familjen ställer inte upp, man klarar inte av hemarbetet, vännerna ställer krav, familjesituationen förändras — från graviditet till skilsmässa, etc.
Tre påfallande ofta angivna förklaringar därutöver är att deltagaren slutar för att han/hon endera fått arbete (tillfälligt eller fast), erhållit annan utbildning (högskolan eller arbetsmarknadsutbildning) eller flyttat från orten (till — som någon skrev — sin nya fästman).
När avbrotten ändock kan orsakas av undervisningssituationen handlar det enligt enkätsvaren i första hand om att studietakten för att få helt studiebidrag är för hårt uppdriven, att undervisningen är för svår, speciella svårigheter (läs— och skrivsvårigheter) samt att den studerande inte trivs i undervisningsgruppen eller med läraren.
”Dåliga och knäppa lärare har en tendens att få en minskad grupp elever i sitt ämne — eleverna väljer bra lärare i samma eller annat ämne”.
Det är väl det som kallas självsanering.
Av enkätsvaren framgår osedvanligt tydligt det nära sambandet mellan möjlighet att delta i studier och de studieekonomiska villkoren. Försämras villkoren tvingas deltagarna sluta. Ett sådant exempel utgjorde enligt svaren på denna och en tidigare fråga slopandet av bamtillägget.
3.3.5 IT-media — distansutbildning — omvärldsorientering
Komvux surfar på nätet!
Enkätfråga:
Utnyttjas — och i så fall hur - interak- tiva medier som pedagogiska hjälp- medel? Kräver ny undervisningsteknik också ny pedagogik/metodik?
Användningen av många olika IT-hjälpmedel synes vara mer utvecklad i större enheter. Datorer med anslutning till Internet och olika databaser är relativt vanligt på flertalet enheter. Videokonferensstudios för exempelvis distansutbildning nämns av ett antal enheter, men tycks inte användas särskilt frekvent.
I många ämnen används databaser som fakta och kunskapskälla. I några språkkurser används Internet för att hämta hem aktuella kurser. Interaktiva dataprogram används i viss utsträckning, exempelvis läs- och skrivträning för studerande med dyslexi, språkträning inom SFI och olika matematik- program. Uppslagsverk finns på CD-rom.
Många enheter betonar vikten av skrivträningsprogram m.m. för studerande med läs- och skrivsvårigheter, dyslektiker, etc.
"Vi genomför f 11 en jättesatsning på lT—stöd i invandrarundervisningen. Det handlar väldigt mycket om multimedia. Ljud och bild. Det leder till ökad individualisering och till krav på helt ny kompetens hos lärarna.”
Samtliga enheter med erfarenhet av IT-hjälpmedel är övertygade om att den nya tekniken kräver ny metodik/pedagogik. Arbetssättet blir mer individuellt och problembaserat. Elevernas egen aktivitet och ansvar gynnas och lärarens roll utvecklas alltmer mot en handledande och stimulerande funktion. Någon enhet tycker sig också ha märkt
”att i och med att den nya tekniken är just ny, så känner sig äldre lärare inte direkt hotade utan accepterar även en förändrad metodik, något som hade varit svårt att genomföra, om man inte kunnat skylla på den nya tekniken”.
”Vi försöker ha våra datasalar öppna så mycket som möjligt... Nyligen har vi blivit inkopplade på Internet. Vi har en inlärningsstudio för språkundervisning utrustad med bandspelare och datorer som är hopkopplade och eget nätverk... Vi har egen parabol med möjlighet att ta in utländsk radio och TV... Lärarna blir mera handledare och elevernas egen aktivitet ökar. De tränas att värdera och sovra information. Skillnaden mot att vara hänvisad till läroboken som huvudkälla är enorm.”
”Den nya tekniken underlättar för den lärare som vill organisera arbetet så att eleverna successivt under kursens gång lär sig ta allt större ansvar för sin inlärning. Det kanske också är roligare och mer lustfyllt för elevema.”
Det är tydligt att den nya IT-tekniken i allt större utsträckning används i undervisning inom komvux. Det framgår också klart att många skolledare inte bara inser att denna nya teknik kräver ny/reviderad metodik utan också i den ser möjlighet till snabbare pedagogisk utveckling än vad som eljest skulle ha varit fallet.
Distansutbildningen växer
Enkätfråga:
Anordnas viss utbildning på distans (skilda orter — handledning — interak- tiva medier) — och i så fall hur?
Det vill synas som om det av de stora enheterna i första hand är enheterna i Norrland och Göteborg som i större utsträckning har kommit igång med distansutbildning. Bland de små och medelstora enheter redovisar endast enstaka enheter aktiviteter. Av redovisningarna att döma är det betydligt vanligare med distansutbildning på högskolenivå.
I några områden har enheterna provat kurser via Teli/Bild i ämnen där det bara fanns enstaka elever från varje kommun. Ibland har detta då kompletterats med handledning i deltagarnas hemkommuner och brev med insändningsuppgifter.
”Ja centralort — utbyar. Metodik/Teknik: ITV, E-mail, m.m. som naturligen kräver ny metodik.
Flera små och mindre enheter redovisar ett utvecklat samarbete med statens skola för vuxna i Härnösand. De aktuella enheterna är mycket nöjda med detta samarbete och anser att undervisningen fungerar utomordentligt väl.
De stora enheterna redovisar många distansutbildningar i ett antal kurser. Studierna kan bedrivas på valfri ort men förutsätter enstaka obligatoriska träffar och ger ibland utrymme för viss ”öppet-hus- verksamhet”. Ofta finns en skriven studiehandledning och insändnings- uppgifter.
”Vi planerar att starta en kämämnesutbildning med undervisning i vissa ämnen på distans i en av våra avsides belägna kommundelar. 35 intresse- anmälningar hittills. Tanken är att läraren och studievägledaren besöker gruppen flera gånger i början av höstterminen för att skapa en optimal undervisningssituation. Därefter besök ungefär en gång per månad. I övrigt undervisning via ITV-anläggningar som finns på båda orterna... .”
Någon enhet vill varna för en distansutbildning, där deltagarna tvingas sitta i skolan 08.00 — 16.00 utan handledare med endast telefon och fax till sitt förfogande och påpekar att det krävs både träffar med handledaren, och video, e-post, brev, fax och IT-studio för att det skall fungera.
I samband med den nya tekniken utvecklas också nya möjligheter för distansutbildning. Denna utbildningsform kan förväntas öka i omfattning och kan leda till att utbildningens tillgänglighet ökar för många människor.
Databaser och jörtag som läromedel — kan det vara något?
Enkätfråga:
Hur använder Ni Er av läromedel som * databaser, Internet, skönlitteratur, etc? * företag, offentliga organisationer, etc?
Många enheter står fortfarande på tröskeln till datorisering m.m. Det beror till viss del på ekonomiska orsaker, men också på att lärarfort- bildning krävs i såväl teknisk användning som metodisk.
Databaser och Internet används i många kurser t.ex. för enskilda arbetet eller fördjupningsuppgifter. I samhällsorienterande ämnen verkar informa- tionssökandet vara det viktigaste användningsområdet. I språkundervis- ningen tycks användningen av Internet vara på frammarsch. Det vill också synas som om användningen av databaser och Internet används minst inom det naturvetenskapliga området.
”I ett samarbete med SSVH genomförde ett antal komvuxelever ett projekt. Man studerade samhällskunskap tillsammans med en grupp i USA via direkt TV-länk.”
Flera enheter klagar över trögheten i Internet vilket leder till att användningen har svårt att ta fart. En synpunkt från ett elevråd är kanske värt att notera:
”Elevkåren anser att ett av de största hindren för vuxenstuderande är läromedelskostnadema. Här kan en ökad användning av databaser, Internet, skönlitteratur osv positivt bidra.”
Företag och offentliga organisationer används huvudsakligen för fyra ändamål:
* för studiebesök i anslutning till genomgångna utbildningsmoment, * för att hämta gästföreläsare kring visst speciellt avsnitt, * för att få tillgång till praktikplatser (SFI och grundläggande vuxenutbildning samt vissa påbyggnadsutbildningar), men också för arbetsplatsförlagd utbildning, även om detta snarare tycks vara undantag än regel. * för enskilda arbeten/grupparbeten och fördjupningsuppgifter.
Enkätfråga:
Hur sker koppling i undervisning till näringsliv och omvärldsorientering?
Det är intressant att notera att många enheter konstaterar att ett sätt att få en koppling mellan skola och näringsliv är att utnyttja deltagarnas erfarenheter. Detta ska ju vara en av vuxenpedagogikens/vuxenmetodikens hömstenar —- och tycks också vara det. Intressant är även att notera hur
flera enheter påpekar uppdragsutbildningens värde dels på så sätt att lärarna knyts nära vardagen i näringslivet, dels på så sätt att kontakter etableras som kan nyttjas i olika sammanhang.
Andra vanliga kopplingar mellan skola och näringsliv sker via studiebesök, gästföreläsare och projektarbete. I några få fall nämns arbetsplatsförlagd utbildning. Även praktikplatser nämns som ett sätt att knyta vardagen närmare skolan. Det är då oftast fråga om elever från kursen Svenska för invandrare och/eller grundläggande vuxenutbildning alternativt från olika påbyggnadsutbildningar.
Några få nämner också utbyte — via studiebesök — med andra länder som ett viktigt inslag i arbetet med omvärldsuppfattningen.
”Intemationaliseringsfrågoma har hög prioritet i vardagsarbetet. Vi försöker upprätta kontaktnät med andra länder och skolor bl a genom studiebesök (så långt resurserna räcker).”
Även lärarfortbildning i fiågor som rör omvärldsorientering har prioritet hos flera olika enheter.
”Under föregående läsår (läsåret 1994/95) satsade vi gemensamt med gym- nasiet på lärarfortbildning med omvärldsorientering som tyngsta inslag med förhoppning att lärarna tar in globaliseringsperspektivet i undervisningen...”
Hos de små komvuxenhetema synes studiebesök och dagstidningar ge den huvudsakliga kopplingen till näringsliv och omvärld.
Även 1 svaren på en fråga av detta slag lyser skolledarnas arbetsför- hållanden ibland lgenom på ett sätt som ger anledning till oro över i vilken utsträckning skolledare har tid att vara pedagogisk ledare.
”Som skolledare med en mycket pressad arbetssituation har jag inte tid att sätta mig in i hur kopplingen till näringsliv och omvärldsorientering sker i olika ämnen. Ansvaret för att dessa kopplingar sker på bästa sättet ligger hos lärama.”
Behovet av ökad intemationalisering är stort. Det är en angelägen uppgift att öka dels språkkunskaper, dels förståelse för andra människors situation, kultur och levnadsvillkor. Där kan bland annat ny teknik, studiebesök etc. ge utökade möjligheter.
3.3.6. Kvalitetsäkring — utvärdering — uppföljning
Utvärdera mera!
Enkätfråga:
”Istället ger både lärare och studerande exempel på att de ofta 'betar av' inne- hållsmoment i kurserna utan att ta reda på vilka kunskaper som faktiskt nås på detta sätt. Det borde upptäckas om sko- lorna utvärderade utbildningen utifrån målen i dokumenten. En pågående ana- lys av samband mellan mål, innehåll, arbetssätt och resultat är nödvändig inom varje organisation
(Citat ur Skolverkets utvärdering av komvux)
Sker en utvärdering och kvalitetssäk- ring av verksamheten med även peda- gogiska förtecken? Hur?
Utvärderingar under och/eller vid slutet av varje kurs genomförs vid flertalet enheter, så kallad kursutvärdering. Det intryck man får är att många sådana utvärderingar är ganska informella och nog mest svarar på frågan vad eleverna tyckt om undervisningen, mindre om hur kursen stämt med målen i kursplanen.
”Ja, genom 'klassperspektivet'.” ”Varje lärare utvärderar undervisningen efter kursens slut. Någon särskild modell används ej. Kommunledningen säger att minst 80% av eleverna skall vara nöjda med sin undervisning.”
Verksamhetsutvärdering genomförs vanligtvis vid slutet av varje läsår, ibland vid slutet av varje termin. Någon studiedag avsätts för diskussion kring resultat. Vid vissa enheter finns direkt koppling mellan ut- värderingsresultat och justeringar i konkretiseringar av kursplaner, betygskriterier, etc.
”Utvärderingsdagar varje termin där pedagogiska frågor diskuteras och följs upp. Mål och betygskriterier gås igenom vid varje kurs början, liksom elevers förväntningar och kursen utvärderas gemensamt, lärare och elever, med avseende på mål, kriterier, arbetsformer, m.m.”
Enstaka enheter har redovisat politiska initiativ i utvärderingsfrågor. I några kommuner skall en större verksamhetsutvärdering genomföras vart tredje år och i andra kommuner sker årliga utvärderingar enligt uppgjord plan.
Kvalitetssäkring diskuteras på en del enheter. Arbetsgrupper arbetar, projekt initieras. Några få enheter har redan ett färdigt program och arbetar enligt detta.
”Ett stort projekt med självvärdering och kvalitetssäkring vid samtliga komvux- och gymnasieenheter i vår kommun finns igång. Däri ingår självfallet frågor av rent pedagogisk art.”
Medan långt gående utvärderingsplaner är vanliga i de självständiga komvuxenhetema (grupp 4) måste det också konstateras att några enheter i övriga grupper svarar nej på den ställda frågan — någon utvärdering före- kommer alltså ej på dessa enheter. Andra enheter konstaterar resignerat att tiden inte räcker till för en organiserad utvärdering.
”Organiserad utvärdering har vi inte gjort på en tid. Det är väl på tiden snart. Volymerna i vårt komvux har varit arbete nog för den skolledning vi har. För fyra år sedan hade vi ungefär dubbelt så mycket skolledning och kanslistresurser som nu.”
Det är begripligt att många aktiviteter — däribland utvärdering — åsidosatts under den snabba expansion som komvux genom den särskilda utbildningssatsningen på arbetslösa upplevt de senaste åren.
3.3.7. Pedagogisk utveckling — forskningsanknytning
Komvux fortfarande en pedagogisk spjutspets?
Enkätfråga:
Är komvux som pedagogisk spjutspets ett minne blott? Om så är fallet — Vad beror det i så fall på? Kan spjutspetsen vässas på nytt och hur?
En handfull enheter i mindre kommuner har ställt frågan om komvux verkligen har varit en pedagogisk spjutspets och någon av dessa har fortsatt med konstaterandet att spjutspetsar väl alltid kan vässas!
”Har komvux någonsin varit en pedagogisk spjutspets? Komvux har varit bra på att undervisa var som helst, när som helst och hur länge, men inte hur som helst. Jag skall här beskriva min 'vision' av skolan: en plats där eleven anger sina mål och får en 'studiediagnos' av läraren och sedan studerar i sin egen takt vid tillfällen de själva valt. Läraren fungerar som handledare med självinstruerande material (det mesta på data). Det finns tid för personlig utveckling och kritiskt tänkande. Tyvärr så vet vi alla att detta är en dyr (lärartät) skola som det inte finns plats för i vår tid med den kamerala pedagogikens dominans.”
I stort sett samtliga enheter hävdar dock med bestämdhet att komvux fortfarande är en spjutspets och en föregångare inom det kommunala skolväsendet. Komvux är bra på — betonas det i många svar — att tillmötesgå behov, att ”lyfta” de studerande, att hjälpa var och en att finna sig själv, att öka människors självtillit. Många enheter hänvisar speciellt till de insatser som görs i den grundläggande vuxenutbildningen, men betonar att motsvarande insatser också görs i den gymnasiala vuxenut- bildningen — om än under större stoff- och tidspress. Bra kan dock bli bättre!
”Komvux är alltjämt en pedagogisk spjutspets. Vi kan bara erinra om att det arbetssätt, som genom den stora gymnasiereformen blivit verklighet på gymnasieskolorna, faktiskt har sin grund i det arbetssätt som komvux använt under ett antal år.”
Många gör dock tillägget att ”en viss stagnation har inträtt och att bra kan bli bättre.”
Varför stagnation? Det finns flera förklaringar. De följande tre enheternas svar kan till stor del sammanfatta tankarna hos flertalet enheter:
”Omorganisationer och integration med gymnasieskolan gör att det är svårt med långsiktig pedagogisk utveckling. Klarare mål för vuxenutbildningen är viktigt för att vi skall bli en ny spjutspets.”
”Den vuxenpedagogiska debatten har till stora delar avstannat. I fråga om pedagogisk utveckling är bilden mycket splittrad. En rad olika saker sker — men oftast ostrukturerat och med dålig spridning.”
”Åtsuamningar, sarnordningar, nya kursplaner och organisationsförändringar har hämmat den utveckling som Lvux 82 gav upphov till. Komvux kändes mindre angeläget och efterfrågat. Resurser kan bara Överblickas en termin i taget. En viss 'organisatorisk' arbetsro kanske behövs för att man ska hinna gå in i de pedagogiska frågorna med full kraft. Fortfarande finns stor entusiasm och arbetsglädje inorn skolforrnen så man ska nog inte ge upp hoppet.”
Man kan av den absoluta flertalet enkätsvar att döma klart konstatera att engagemanget finns kvar, att viljan finns att klara nya utmaningar eller för att återigen ge ett par citat:
”Spjutspetsen kan vässa på nytt bara man inte ”gymnasifierar” komvux utan låter oss ha den stora frihet vi haft.”
”Inte alls! Den här enkäten borde samla massor av idéer och uppslag. Sprid gärna dem så skall vi vässa oss ytterligare.”
Många idéer finns. Några berör andra undervisningssätt. Andra vill återfå den frihet som exempelvis de särskilda yrkesinriktade kurserna (S.Y.-kurserna) och orienteringskursema för vuxna (Orkvuxkursema) tidigare gav komvux (se faktaruta sidan 42). Åter andra betonar fortsatt arbete med att utveckla deltagarrnedverkan på alla plan.
Inlärningsteorier Det finns ett stort antal undervisningsmetoder som bygger på inlärningsteorier av olika slag. Som några exempel kan nämnas
problembaserat lärande (PBL), Freires alfabetiseringsmetod och suggestopedi.
I Kunskapslyftskommitténs antologi, som kommer ut under våren 1997 redovisas olika inlärningsteorier och undervisnings- metoder.
Många enheter understryker vikten av att åter få komvux särart betonad i läroplan och kursplaner. Den nya läroplanen anses alltför mycket vara skriven ur ett ungdomsperspektiv och att komvux endast har hakats på i olika skrivningar.
”Bindningen till ungdomsskolan genom kursplaner och kurser är ett hinder. Det borde finnas övergripande vuxenpedagogiska mål som skall genomsyra samtliga kurser.”
Ett flertal enheter oroas över det de upplever som kommunal ovilja att satsa resurser på en icke—obligatorisk skolform. De är dock ändå mycket villiga att arbeta med utveckling av organisation och pedagogik.
”Vi anser att komvux på många sätt kan anses som en pedagogisk spjutspets. Det gäller kursutformning, metodik, flexibilitet och graden av individualisering. Fortfarande finns också en entusiasm hos dem som arbetar med komvux för utveckling och förbättring. Det största hotet mot skolforrnen är den ovilja som finns hos de kommunala politikerna att vilja satsa resurser på en skolform som inte är obligatorisk för kommunen att anordna. Detta framgår också mycket tydligt i vår kommun där gymnasial vuxenutbildning integrerats med ungdomsgymnasiet och därmed förlorat sin egen profil.”
Det finns visioner, tankar, ambition och vilja. Det finns mängder av goda exempel. Det finns en särskild känsla för och kunskap om de målgrupper som skall utgöra komvux primära kursdeltagare. Det finns däremot en upplevd brist på stimulans från statens sida i form av läroplansdokument kring vuxenutbildningens speciella villkor och möjligheter. Det finns också en upplevd brist på stimulans från kommuner i förrn av stöttning och uppskattning.
Forskas det om vuxenpedagogik? ?
Enkätfråga:
Hur kan man utveckla samarbetet mellan forskare och praktiker inom det pedagogiska området?
Enheterna är i sina svar överens om att forskare och praktiker måste knytas närmare varandra exempelvis genom att praktikema samlar in fakta och forskarna presenterar resultat:
”En grupp lärare hos oss har läst distanskursen 'Utvärdering av pedagogisk verksamhet hösten 1995 och forskat inom sin egen praktik. Mycket givande.”
Tyvärr upplever man ute på enheterna inte alltid att forskarna vill ta kontakt med praktikema och erbjuda sina tjänster. När så ibland ändock sker kan formerna bli ifrågasatta.
”Vi ser inte till några forskare i våra trakter, men däremot får vi ofta och gärna broschyrer från högskolor och universitet om allsköns 2-dagarskurser i alla upptänkliga ämnen. lTV kunde kanske vara en möjlighet... .”
Ett annat förslag som återkommer handlar om att knyta forskarna till lärartjänster på komvuxenheter för att få en bättre koppling. Alternativa förslag handlar om motsatsen, det vill säga om yrkesverksamma lärare som lockas in på forskarbanan via något projekt. Förhoppningar närs i båda dessa varianter att det nya läraravtalet kanske skulle kunna underlätta sådana möjligheter. Flera större enheter föreslår också införandet av lektorstjänster i komvux.
”Lärare och skolledare skulle ha en kombination av forsknings- och lärartjänst alt. tjänstledigt med bibehållen lön med jämna mellanrum för att bedriva pedagogisk eller ämnesinriktad forskning.”
”Ordna mötesplatser. Praktisera hos varandra.”
Med utgångspunkt i att enheterna upplever att forskning inom det vuxenpedagogiska området är kraftigt eftersatt — speciellt vad avser området kommunal och statlig vuxenutbildning — framförs också förslag om att förstärka forskningen inom detta område. Det kan ske exempelvis genom att det alltid skall finnas en vuxenpedagogisk gren på landets
lärarhögskolor och genom att man tillsätter en eller flera professurer i vuxenpedagogik och distansundervisningspedagogik.
3.4. Komvux inför framtiden
Komvux önskelista inför framtiden
Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utveck- lingen inom den samhällsstödda vuxen- utbildningen. Om kommittén konstate-
rar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar. Vilka förändringar skulle Du helst se genom- förda?
Många enheter betonar i sina svar att det nog inte i första hand är styrsystem som hindrar en pedagogisk utveckling utan brist på fantasi, mod och liknande. Man kan anta att de som inte besvarat denna fråga också haft denna uppfattning.
Många enheter pekar också på att den senaste läroplansreformen gav gymnasieskolan möjlighet att ta ett stort kliv framåt, medan komvux i enlighetens namn fick ta ett halvt steg bakåt. Man ser därför med saknad tillbaka på den egna läroplanen, Lvux 82. Att låta komvux vara en egen skolform — med egna tim- och läroplaner — skulle ge en pedagogisk kick.
”Ge komvux en egen läroplan anpassad för vuxna; Reglera vuxnas skyldigheter och rättigheter; Inga likhetstecken mellan ungdomsskola och vux; Regler för interkommunal ersättning för vuxna; Att inte behöva 'ärva' lärare som ej passar i komvux.”
Ett hinder för pedagogisk utveckling i komvux anses kopplingen till gymnasieskolan vara. Enheterna vill tona ner kopplingen komvux — gymnasieskola och anser att komvux som utbildningsenhet måste stärkas:
”Klara besked från regering och riksdag om vad som gäller. Hopslagning av gymnasieskolans elever och komvuxelever som sker i vissa kommuner är förödande ur vuxenpedagogikens synsätt.”
Man har därmed inte sagt att man inte vill samarbeta. Flera enheter framför önskemål om ett styrsystem (motsvarande) som stimulerar till samarbete (med studieförbund, folkhögskolor, AMUGruppen AB, gymnasieskola etc.) över gamla gränser och lokala lösningar där var och en utnyttjas på sitt specialområde. Några enheter vill se en sammanslagning av AMUGruppen AB och komvux.
Vissa förändringar i kurssystemet önskas. Många enheter vill öppna för estetiska ämnen samt, vilket redovisats i svaren på tidigare frågor, återinföra S.Y.-kurser och orienteringskurser för vuxna.
Flera enheter påtalar att den grundläggande problematiken i ett pedagogiskt utvecklingsperspektiv är att det finns så få vuxenutbildnings- forskare. FoU inom vuxenpedagogiken måste inom högskolan stimuleras mer. Det finns — påpekar man — så många kompetenta lärare inom komvux som skulle kunna stimuleras att bli en FoU-brygga till forskningen inom vuxenpedagogik på universitet och högskolor. Man saknar också exempel på pedagogiska utvecklingsprojekt. Enheterna konstaterar att detta förr var en uppgift för länsskolnämndema, men att det i dag inte finns något nätverk för utbyte.
Ett flertal enheter understryker vikten av att få till stånd en adekvat lärarutbildning för vuxenlärare/komvuxlärare.
”Lärarutbildningen är en kärnfråga i utvecklingsarbetet. Vi ser fortfarande att många nyutexaminerade lärare ser sig, en undervisningsgrupp och ett klassrum som sitt enda och näst intill privata arbetsfält. En vuxenpedagogisk specialisering borde också firmas som tillval i lärarutbildningen.”
Behovet av mer fortbildning eller snarare resurser till mer fortbildning och kompetensutveckling framhävs av många enheter. Ett antal enheter framhåller att man i detta syfte är mycket intresserade av de sammanställda resultaten i denna undersökning. Man svarar på många enkäter - en del av dem intressanta — men man får sällan något tillbaka.
Många enheter anser också som svar på denna fråga att de be- stämmelser som reglerar vuxnas rätt till studier bör ses över. Det skall vara en rättighet för den enskilde att få studera upp till treårig gymnasial utbildning alternativt åtminstone alla kärnämnen och en skyldighet för kommunen att erbjuda dessa ämnen eller betala interkommunal ersättning.
Även i denna enkätfråga redovisar enheterna sina problem med elevernas ekonomiska villkor och konstaterar krasst att om inte eleverna
ges möjlighet att få en trygg studieekonomi, så hjälper inte några pedagogiska reformer eller framsteg. Den gymnasiala vuxenutbildningen borde kunna göras mer individuell när det gäller studiestödspoängen, eftersom långsammare kursdeltagare får svårt att klara fullt studiestöd. Problemen avser såväl studiestödspoängen, omfattningen för heltidsstudier som CSN:s regelsystem.
”Åter igen... Om kommittén kan åstadkomma förändringar i studie- fmansieringen för eleverna, så att elevens arbetsbörda förbättras, skulle många av dagens svårigheter minska. Jag tror inte den önskan bara är ett sätt att se 'felet' hos någon annan.”
Många komvuxenheter upplever att de är lågprioriterade av de kommunala politikerna. Förtroendet är inte heller alltid det bästa: ”Öronmärk pengarna till komvux, så att inte politikerna bygger 'en halfpipe för 8 Mkr' eller dylikt. ” Man vill också stärka komvuxenhetemas ställning i kommunen genom att införa någon typ av regel som garanterar deras självständighet — åtminstone vid en viss storlek.
3.5. Slutsatser och diskussion
Grundläggande vuxenutbildning
Grundläggande vuxenutbildning finns i princip i samtliga landets kommuner. Andelen invandrare har ökat markant, speciellt i tidigaredelen.
I några enkätsvar hänvisas till att fler och fler svenskar redan genomgått nioårig grundskola och därför inte är aktuella för grundläggande vuxenutbildning. Detta är inte hela sanningen. Av Kunskapslyftskommit- téns första delbetänkande framgår att kommittén uppskattat
* antalet i befolkningen 16—65 år i Sverige med enbart folk- eller grundskola till cirka 1 miljon individer, varav 200 000 invandrare. * antalet individer i befolkningen 16—65 år som inte når upp till grundskolenivå i läsförståelse till cirka 1,4 miljoner, varav 300 000 invandrare.
Eftersom det är individens reella -— ej formella — kunskaper och färdigheter som räknas för att en individ skall vara berättigad till grundläggande vuxenutbildning är det alltså den senare uppskattningen som borde vara aktuell ute i kommunerna.
Enstaka kommuner har redovisat att de har köer till grundläggande vuxenutbildning. Detta är naturligtvis inte acceptabelt, eftersom varje kommun har ansvar för att de kommuninnevånare som har rätt till sådan utbildning — och önskar delta i den — också får det.
I samband med olika rekryteringsinsatser till den särskilda vuxenut- bildningssatsningen kommer säkert många med behov av grundläggande vuxenutbildning att påträffas. Det är då viktigt att kommunerna har beredskap att ta emot även dessa nya deltagare.
Svenska för invandrare (SFI)
Kursen Svenska för invandrare (SFI) genomförs oftast inom komvux i landets olika kommuner. Ibland förs i svaren olika diskussioner om de olika kunskapsnivåer som krävs för fortsatta utbildningar.
Kunskapsmålet för SFI-undervisningen ligger på den nivå som bedöms nödvändig för att kunna fungera i det svenska samhället. För att kunna klara högre nivåer — exempelvis nivån i AMU-testet, vilken krävs för att kunna delta i arbetsmarknadsutbildningar — behövs vanligtvis ytterligare studier i svenska som andra språk på grundläggande vuxenutbildning, ibland kanske också på gymnasial nivå. SFI syftar till att ge nyanlända invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Det är viktigt att undervisningen påbörjas snarast efter det att rätten till denna undervisning inträtt. Eftersom den nyinvandrande har rätt till socialbidrag de två första åren är försörjningen tryggad under studietiden.
I samband med olika rekryteringsinsatser till den särskilda vuxenut- bildningssatsningen kommer säkert många invandrare med behov av svenskundervisning att påträffas. Det kan då gälla även tidigare invandrade. Även dessa har givetvis rätt till undervisning i Svenska för invandrare, om de bedöms ej uppnå fastställda kursmål. Det är viktigt att kommunerna har beredskap att ta emot även dessa.
Gymnasial utbildning
Skollagen slår tydligt fast att kommunerna skall erbjuda gymnasial vuxenutbildning. De skall — enligt skollagen — härvid sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov. Detta torde innebära en skyldighet för kommunen att på ett eller annat sätt söka skaffa sig en uppfattning om kommuninnevånamas efterfrågan och behov av utbildning på gymnasial nivå. Så verkar inte alltid vara fallet. Endast en
femtedel av kommunerna uppger att de tillgodoser kommuninnevånamas behov av gymnasial vuxenutbildning.
Trots minskande ledningsresurser har enheterna — inom ramen för den statliga satsningen mot arbetslösheten — lyckats organisera vad som verkar vara en fördubbling av verksamheten på gymnasial nivå. Dessutom har de haft arbete med att implementera den nya läroplanen, konkretisera de nya kursplanerna och betygskriteriema. Detta arbete har varit alltför krävande för att man på enheterna skulle ha hunnit/orkat med att också arbeta med yrkesinriktad utbildning och än mindre med arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Att organisera yrkesinriktad utbildning är ju vanligtvis mer komplicerat än att organisera utbildning i de så kallade klassiska ämnena. För den yrkesinriktade utbildningen krävs ofta många olika lärare/handledare/föreläsare, vilka kanske måste rekryteras från näringsliv och där det inte alltid är lätt att konstruera ett schema som stämmer för alla. Det behöver dock inte alltid vara så betungande. Rätt hanterad torde det finns mycken arbetsplatsförlagd yrkesutbildning av god kvalitet att erbjuda många vuxna.
Det är oroande att enheterna inte vågar starta yrkesinriktade utbildningar/kurser, eftersom man kan förutsäga att andra kommuner kommer att vägra betala interkommunal ersättning för sina presumtiva elever. Frågor om interkommunal ersättning måste lösas på ett sådant sätt att människors behov av utbildning i kunskapslyftet eller det livslånga lärandet inte hindras.
Önskemål om att åter få anordna särskilda yrkesinriktade kurser (S.Y.- kurser) har förts fram i många svar. Det gäller då i första hand sådana kurser, som inte förutsätter slutförd gymnasieutbildning, men som har speciella krav på ålder eller yrkeserfarenhet och därmed riktar sig enbart till vuxna. I andra hand kan det också gälla kurser som har yrkesintrodu- cerande eller yrkesförberedande inriktning inom områden som ej täcks av kurser i de nationella programmen.
Inom den särskilda vuxenutbildningssatsningens ram möjliggörs nu orienteringskurser av olika slag, liksom delkurser på gymnasial nivå. För orienteringskursema kommer också studiestöd att beviljas.
Olika utvärderingar av den särskilda vuxenutbildningssatsning får utvisa huruvida olika orienteringskurser skall bli ett reguljärt inslag i den kommunala vuxenutbildningen, liksom om särskilda yrkesinriktade kurser kan komma att behövas i komvux. Kunskapslyftskommittén återkommer i så fall till detta i ett senare delbetänkande.
Kvällskursema i komvux har minskat kraftigt. Detta är beklagligt speciellt ur samhällsekonomisk synpunkt. De studerande läser på sin fritid och har vanligen löst sin ekonomiska situation på annat sätt än via
studiemedel. Lokaler och utrustning finns redan och nyttjandegraden stiger. Endast personalkostnadema tillkommer.
Det är värt att notera att skolledningsorganisationen har minskat i flertalet kommuner. Därtill kommer att de särskilda utbildningsåtgärdema för arbetslösa vanligen inte har resulterat i en motsvarande ökning av skolledningsresursen. Det är då kanske begripligt — men beklagligt — att extra arbetskrävande insatser, exempelvis kvällskurser, yrkeskurser, arbetsplatsförlagda utbildningar för enskilda eller mindre grupper etc inte har kunnat prioriterats. Om en flexibel vuxenutbildningssatsning skall lyckas måste resurser — exempelvis i form av skolledning — läggas på planering för utbildningars genomförande.
Utvecklingen inom komvux går mot en flexiblare utläggning av kurser i tiden, exempelvis på helger och under icke-läsårstid. Detta är bra och till gagn för många människor som har svårt att följa reguljära undervisningstider. Enhetemas vilja att lösa individuella utbildningspro- blem med distansutbildning, handledning osv. måste också betraktas som ett steg i rätt riktning. Många utbildningsproblem med individuella studietider, udda val, etc. kan lösas endera med hjälp av ny teknik i kombination med ny metodik (distansutbildning) eller på hemorten med ett flexibelt vuxenpedagogiskt tankesätt.
Möjligheterna att studera på olika nivåer har förbättrats. Den praxis som CSN har utvecklat — att beräkna studiestödet på den nivå, där huvuddelen av studierna bedrivs — har underlättat sådana studier. Tendensen att SFI numera ofta knyts till komvux har förmodligen också varit en bidragande faktor. Det är däremot oroande om integration gymnasieskola — gymnasial vuxenutbildning verkar hämmande på möjligheterna att läsa på SFI-, grundläggande och gymnasial nivå samtidigt.
Kombinationen kurser på grundläggande nivå och gymnasiala yrkesinriktade kurser redovisas sällan i enkätsvaren, snarare grundläggande vuxenutbildning i kombination med praktik, pryo eller liknande. Det kan dock vara lättare att rekrytera exempelvis lågutbildade arbetslösa, som egentligen vill ha arbete — inte utbildning — genom att erbjuda ett mer intressant kursutbud, exempelvis en kombination av studier i klassiska ämnen på grundläggande eller gymnasial nivå med just kurser i yrkesämnen.
Genomgående — från de minsta till de största enheterna — framförs mycket kritik på det nuvarande studiestödssystemet och på CSN. Det är alldeles för många olika delar i systemet. Att inte få studera med bibehållen a-kasseersättning upprör mycket. Studiestödspoängen tar dessutom inte hänsyn till elever med särskilda behov. Poängräkningen
är lika för alla. Att behöva låna till grundläggande vuxenutbildning upplevs också stötande.
Under den särskilda vuxenutbildningssatsningens första år erhåller deltagarna ersättning motsvarande a-kassa eller KAS. Under år 1997 förväntas regeringen lägga en proposition i anledning av studiestödsutred- ningens förslag. Förhoppningsvis löses därmed många av de problem som finns i dag.
Det kan i detta sammanhang finnas skäl att peka på möjligheten att inom komvux förstärka timtalet i en eller flera kurser för sådana personer som har särskilda behov av stöd och hjälp. Maximalt 110 timmar får av styrelsen för skolan anvisas för sådant stöd och ingå i beräkningsunderlaget för slutbetyg. CSN räknar dock inte in dessa timmar i sina beräkningar för studiestöd.
Enheterna upplever inte att det finns formella hinder för flexibilitet i organisationen. Det vill synas som om det ute på enheterna finns både vilja till förändring och många goda idéer om hur utveckling skulle kunna genomföras, men att mycket av detta hindras på grund av för liten administrativ organisation. Detta är allvarligt mot bakgrund av de ökande krav på flexibilitet och nytänkande som krävs inför den särskilda vuxenutbildningssatsningen.
Även om komvuxenhetema inte ser några formella hinder för flexibilitet, så läggs ändock en del förslag till regeländringar. Ett sådant förslag är att den vuxne skall ha rätt till gymnasial utbildning. Detta har Kunskapslyftskommittén lyft fram i sitt första delbetänkande. Kommittén återkommer med förslag i denna fråga. Andra propåer uttrycker önskemål om egen läroplan för vuxenutbildningen, om att införa estetiska ämnen i komvux, att återinföra orienteringskurser för studievilsna vuxna samt — från många enheter — att reducera poängtalet för slutbetyg. Beträffande rätten till utvidgat kursutbud avvaktar Kunskapslyftskommittén utvärderingsresultaten från den särskilda satsningen. Om dessa utvärderingar visar på ett behov återkommer kommittén. När det gäller reducerat poängtal, så har den fråga kommit i ett annat läge i och med att ett samlat betygsdokument om 1 790 gymnasiepoäng under vissa förutsättningar nu kommer att ge grundläggande behörighet för högskolestudier.
Andra enheter för fram tankar på utveckling av den egna organisa- tionen, så att vuxna kan studera ”när andan faller på” och inte nödvän- digtvis på regelbundna lektionstider. Många enheters tankar kretsar också kring olika möjligheter att ge vuxna grundläggande yrkesutbildningar, exempelvis genom eget utbud, arbetsplatsförlagd utbildning alternativt samverkan med AMUGruppen eller kommunens gymnasieskola. Detta
är intressanta utvecklingstankar som förhoppningsvis kommer att prövas under kommande femårsperiod.
Organisatoriska — pedagogiska frågor
Det riktas mycket kritik mot den nya läroplanen och de nya kursplanerna i den bemärkelsen att de anses vara skrivna för ungdomsgymnasiet och att komvux hängts på. Det saknas dock än så länge tillräcklig erfarenhet av den nya och för gymnasieskola samt kommunal och statlig vuxenut- bildning gemensamma läroplanen för att man skall kunna bedöma dess ändamålsenlighet. Det torde eventuellt vara intressant att diskutera huruvida läroplanen borde kompletteras med ett särskilt avsnitt för komvux — programmål för vuxenutbildningen.
I den nya läroplanen har den lärarledda tiden i komvux ökat i avsikt att elevernas egna insatser i hemmet skulle minska. Så har inte alltid blivit fallet. Risk finns att kraven på detaljkunskaper istället ökat, när läraren getts mer tid för undervisning och elevens arbetsbörda istället för att minska i realiteten har ökat. Detta bör följas upp.
En av grundbultama i vuxenpedagogiken torde vara att utnyttja deltagarnas tidigare erfarenheter. Så tycks av svaren att döma också vara fallet. Betydelsen av att deltagarnas tidigare erfarenheter tas till vara såväl vid formell värdering av i yrkeslivet inhämtade kunskaper som i undervisningen kan inte nog understrykas. På så sätt uppmärksammas det kunnande som vuxna ofta för med sig till komvuxenheten. Det kan handla om kunskaper i så kallade allmänna ämnen men ännu mer om gedigna yrkeskunskaper som skulle kunna valideras i kurser och betyg, exempelvis genom praktiska prövningar. Därigenom skulle den vuxnes erfarenheter kunna tillmätas även formellt värde och tas till vara i såväl undervisningssituationen som i betygsdokumentationen.
Det är lätt att instämma i de många enheternas tankar kring behovet av att utveckla grundläggande yrkesutbildning i komvux. Det finns ett behov av sådan utbildning. Många arbetslösa som vill ha arbete har lättare att tänka sig yrkesförberedande utbildning än utbildning i enbart klassiska ämnen och nya möjligheter har öppnat sig för komvux i form av arbetsplatsförlagd utbildning.
I relationer mellan gymnasieskola och komvux och för den delen även mellan grundskola och komvux finns flera olika grader av samarbete. Det kan handla om samutnyttjande av lokaler, utrustning och personal, något som alltid förekommit i mindre eller större utsträckning. Det kan också avse samverkan kring vissa — vanligtvis udda — kurser, där inte någon av utbildningsanordnama på grund av för få sökande kan erbjuda
kursen men där man tillsammans kan bredda utbudet. Detta har också förekommit sedan lång tid tillbaka. Det kan slutligen handla om samordning av två skolformer till en.
Om gmnasieskola och komvux skall integreras bör ett huvudvillkor vara att det sker utifrån de organisatoriska och pedagogiska utgångspunkter som sedan länge utgjort grund för att organisera den kommunala vuxenut- bildningen. Det handlar då bland annat om
* fullständig kursutformning, där en kurs i ett ämne läses fritt från övriga kurser i ämnet, * koncentrationsläsning i så stor utsträckning som detär pedagogiskt rimligt, * uppdelning av kurser i grund- och fördjupningsdelar, där för- djupningsdelama kan inriktas mot de olika program/intressen deltagarna representerar, * varierande timtal för en och samma kurs beroende av deltagarnas förmåga att tillgodogöra sig kursens kunskapsinnehåll samt * arbetssätt och arbetsformer som ger deltagarna dels behövliga faktakunskaper, dels verktyg och förmåga att efter utbildningens slut vara så rustade att de kan formulera de problem de skall hantera, analysera dem, söka möjliga lösningar och utifrån sina värderingar finna den bästa lösningen.
Komvuxenhetema upplever inte några som helst fördelar med integration komvux — gymnasieskola, bortsett från samverkan i små kommuner, där integration är enda sättet att åstadkomma ett kursutbud, och samverkan i flertalet kommuner kring udda kursutbud. Studietiden förlängs för deltagarna. Flexibilitet, vilja till förändringar, till snabba omställningar, mod att pröva nytt — allt detta upplever man saknas i den gymnasiala organisationen. Detta är oroande och bör följas upp.
Komvuxenhetema ser däremot många fördelar med samarbete med andra vuxenutbildningsanordnare. Allt mer samarbete utvecklas med SSV och från många enheter framförs tankar om ett utvidgat samarbete med folkhögskolor och studieförbund. Detta är synnerligen angeläget.
Koncentrationsundervisningen har ökat i komvux och därmed också diskussionen om för- och nackdelar med koncentrationsundervisning. Kan man ”trycka in” t.ex. ett språk eller innebär språkstudier en mognadspro— cess? Omvänt kan frågan formuleras på följande sätt: Är det kanske bättre att läsa koncentrerat än att splittra sig på många ovidkommande ämnen? Något entydigt svar gives inte.
Utläggning av en kurs skall givetvis ske på pedagogiska — ej administrativa — grunder. Det innebär att tiden är en variabel och den
kunskap som skall uppnås i en kurs en konstant. Det innebär också att olika individer behöver olika tid för att uppnå samma kunskap. I den stora enheten kan individualisering i viss utsträckning ske genom att grupper organiseras som har snabb, ”normal” eller långsam studietakt. I den mindre enheten handlar det än mer om att individualisera i gruppen.K o n - centrationsläsning har många fördelar. Antalet kurser i olika ämnen som skall studeras samtidigt minskas och den studerande kan koncentrera sig mer på dessa ämnen. Koncentrationen kan dock inte ske till ytterlighetens gräns. Det är till exempel inte självklart att inlärningen effektiviserades bara för att koncentrationsläsningen maximeras — heltidsstudier i en kurs. Det förutsätter i så fall genomtänkta arbetssätt och arbetsformer.
Om en studerande på gymnasienivå vill läsa på heltid (drygt 400 gy- poängvper termin) måste denne med en koncentration av sex lektioner (40 minuter) per kurs och vecka studera åtminstone sex kurser. Eftersom många kurser endast har schemalagts med två till tre lektioner per vecka ökar snabbt antalet kurser (och ämnen).
Några enheter hävdar att studerande ur de prioriterade grupperna inte klarar ökad koncentration, eftersom konsekvenserna då blir förödande om de är sjuka vid några kurstillfällen eller frånvarande t.ex. för vård av sjuka barn.
Fördelarna med ökad koncentrationsläsning torde överväga. Det kan ifrågasättas om enheterna ur pedagogisk synpunkt verkligen kon- centrationsläser optimalt och om utläggningen av kurser verkligen gynnar den vuxnes lärande.
Omsorgen om och engagemanget för prioriterade grupper hålls levande i komvuxenhetema. Det är för det absoluta flertalet komvuxenheter självklart att lågutbildade äldre och yngre skall få kompensatorisk utbildning i komvux. Möjligen är det så att man i vissa enheter prioriterar de yngre före de äldre, medan andra påpekar att detär grundskolans och gymnasieskolans uppgift och att komvux i första hand skall ge vuxna sådan kompensatorisk utbildning som de behöver. För flertalet enheter är denna fråga huvudsakligen ett pedagogiskt problem: att nå och behålla lågutbildade i utbildningen. Ett problem som många enheter pekar på är rekryteringen av lågutbildade. Här vore det önskvärt att enheterna i än högre grad samarbetade med företag, olika statliga och kommunala förvaltningar, exempelvis arbetsförmedling och socialförvaltning men också med andra vuxenutbildare — som studieförbund och folkhögskolor — för att hitta nya vägar att nå lågutbildade. Genom den särskilda vuxenutbildningssatsningen ges också ekonomiska möjligheter till uppsökande verksamhet och rekryteringskarnpanjer.
Att utbildning för äldre över 65 år inte är en primär uppgift för komvux är enheterna också överens om. Samtidigt framhåller dock många
enheter att enstaka äldre ändå studerar i komvux — i flertalet av dessa enheter på överblivna platser, speciellt i kvällskurser. Några anser att detta tillför nya och positiva dimensioner i undervisningen.
En viktig slutsats kan dras av enheternas svar på frågan om kreativ utveckling kräver särskilda kurser. För att utveckla de studerandes kreativitet, självständighet och ansvarstagande för egna studier krävs enligt det stora flertalet enheter en fortsatt utveckling av arbetssätt och arbetsformer. Genom ökat reellt inflytande ökar också det egna ansvarstagandet. Skolledama har här en viktig roll att fylla.
Pedagogiska frågor
Komvuxenhetema har inte nått den ideala situationen, när det gäller arbetssätt och arbetsformer för vuxna, men flertalet enheter arbetar aktivt mot ett sådant förhållningssätt. Arbetssätt som problembaserat lärande (PBL) och utnyttjandet av tekniska hjälpmedel — främst datorer — tycks också vara verksamma verktyg för ökat ansvarstagande för egna studier, delaktighet och individualisering. Det finns dock problem, integration med gymnasieskolan och hårt pressade kursplaner och betygskriterier. Det finns också enheter, där utbildningen mer liknar traditionell gymnasieutbildning
Åldersspridningen i en vuxengrupp är stor. Deltagarnas arbets- och samhällslivserfarenheter är omfattande och olikartade. Deras syfte med studierna varierar kraftigt. Det vore därför märkligt om vuxnas lärande inte skulle ställa särskilda krav på deras lärare. Olika arbetssätt och arbetsformer som bejakar dessa krav benämns fortsättningsvis vuxenpe- dagogik. De förväntas leda till ökat eget ansvarstagande för studier, förmåga att själv söka kunskap och ökat självförtroende.
Det vill synas som om egna komvuxenheter har lättare att komma fram till ett vuxenpedagogiskt synsätt. Därmed inte sagt att de alltid återfinns i den yttersta vuxenpedagogiska spjutspetsen. Komvuxenheten har egna lärare — ofta erfarna vuxenutbildare — vars fortbildning ombesörjs av enheten. I mindre enheter arbetar lärare i flera skolformer. På grundsko- lan/gymnasieskolan, där de då ofta har huvuddelen av sin tjänstgöring, förväntas de delta i där anordnad fortbildning. Ibland kan de tillåtas delta i den fortbildning som anordnas av komvux.
I många enkätsvar framförs tankar på att kursträngseln — ökat innehåll på kortare tid — blivit större. Det är möjligt att så är fallet i vissa kurser. Den sammanlagda tiden i ämneskursema har dock inte minskat — snarare ökat. Det finns därför viss anledning vara observant inför risken för att
den utökade lektionstiden ger utrymme för krav på ökad detaljkunskap istället för möjlighet till ökat lärarstöd.
Det faktum att lärare träffas oftare och tillsammans konkretiserar kursplanemål och betygskriterier är positivt. Det torde i ett längre perspektiv bidra till en pedagogisk utveckling. Problemet i detta sammanhang är den i sitt ämne ensamma läraren på mindre enheter, vilken inte ges möjlighet till dagligt utbyte med ämneskollegor. De tjänstgör också ofta i någon annan skolform. För dessa lärare måste kommunema/ enheterna möjliggöra samverkan med kollegor i andra kommuner i form av exempelvis regionala studiedagar och interaktiva nätverk.
Det är angeläget att stryka under skolledarnas ansvar för att den pedagogiska process som nu påbörjats ges stor frihet att utvecklas vidare och inte bara blir en tillfällig satsning som om några år har tunnats ut och gjort att allt återgått till ”det gamla”.
Spännvidden i form av deltagarnas olika åldrar, olika bakgrund och erfarenheter utgör tydligen för flertalet komvuxlärare en tillgång — inte ett problem. Detta är helt tydligt ett område där man på olika sätt arbetar för att nå bästa möjliga resultat. Det är också ett område där komvuxen- hetema upplever sig ha rejäl kompetens.
Det är däremot märkligt att så många enheter har redovisat så litet när det gäller frågan hur kvinnors och invandrares erfarenheter tas till vara i undervisningen. Speciellt gäller det små och mindre enheter. Listan över möjligheter att använda kvinnors och invandrares kompetens kan göras lång: yrken, andra erfarenheter, andra kulturer, andra språk, etc. Den måste kunna utgöra en resurs i undervisningen! Svaren har mer kommit att handla om hur invandrare och kvinnor tas om hand — inte om hur deras specifika kompetens tas till vara.
För att nå lågutbildade män finns dock tankar och idéer kring andra grepp än vad som vanligen är förekommande. Exempel på sådana är
* yrkesutbildning som i sitt senare skede följs av eller kombineras med kärnämnen
* utbildning förlagd till annan plats än skola, exempelvis på arbetsplats för människor som är i arbete * arbetsplatsförlagd utbildning för arbetslösa.
Det är förmodligen också så att verklighetsnära undervisningsmetoder — exempelvis problembaserat lärande — lättare motiverar till studier.
I den särskilda vuxenutbildningssatsning som just nu planeras i alla kommuner vore det intressant om dessa och liknande tankar prövades i syfte att nå en grupp som eljest är svår att nå.
Av enkätsvaren framgår osedvanligt tydligt det nära sambandet mellan möjlighet att delta i studier, studieavbrott och de studieekonomiska villkoren. Försämras villkoren tvingas deltagarna sluta. Ett sådant exempel utgjorde enligt svaren slopandet av bamtillägget. Detta är värt ett närmare studium.
Det är tydligt att den nya IT -tekniken i allt större utsträckning används i undervisning inom komvux. Det framgår också klart att många skolledare inte bara inser att denna nya teknik kräver ny/reviderad metodik utan också i den ser en möjlighet till snabbare pedagogisk utveckling än vad som eljest skulle ha varit fallet. Detta är intressant och bör ses som en möjlighet i det pedagogiska utvecklingsarbetet.
I samband med den nya tekniken utvecklas också nya möjligheter för distansutbildning. Denna utbildningsform kan förväntas öka i omfattning och kan leda till att utbildningens tillgänglighet ökar för många människor. Det är en angelägen uppgift för både komvux och SSV att såväl organisatoriskt som pedagogiskt utveckla denna utbildningsform.
Behovet av ökad intemationalisering är stort. Det är en väsentlig uppgift att öka dels språkkunskaper, dels förståelse för andra människors situation, kultur och levnadsvillkor. Där kan bland annat ny teknik, studiebesök, etc. ge utökade möjligheter.
Det är begripligt att många aktiviteter — däribland utvärdering — åsidosatts under den snabba expansion som komvux genom den särskilda utbildningssatsningen på arbetslösa upplevt de senaste åren. Det är däremot inte bra! Det är oerhört angeläget att komvuxenhetema liksom kommunerna utvärderar sin verksamhet mot givna mål — speciellt i samband med den särskilda vuxenutbildningssatsning som staten möjliggjort de kommande fem åren.
Enheterna upplever att forskning inom det vuxenpedagogiska området är kraftigt eftersatt — speciellt vad avser området kommunal och statlig vuxenutbildning. Förslag förs fram om att förstärka forskningen inom detta område. Det kan ske exempelvis genom att det alltid skall finnas en vuxenpedagogisk gren på landets lärarhögskolor och genom att man inrättar en eller flera professurer i vuxenpedagogik och distansundervis- ningspedagogik.
Det står helt klart att forskningen inom det vuxenpedagogiska området varit och är eftersatt. Mätt i totalanslag för pedagogisk forskning torde den del som behandlar vuxenpedagogisk forskning — speciellt inom området kommunal och statlig vuxenutbildning - vara närmast marginell. Betydelsen av forskning om vuxenutbildning och vuxenpedagogik torde inte nog kunna betonas. Detta är just nu speciella viktigt mot bakgrund av det reformarbete som påbörjats. I ett kommande delbetänkande avser
Kunskapslyftskommittén att behandla frågan om forskning inom det vuxenpedagogiska området.
Det finns i komvuxenhetema visioner, tankar, ambition och vilja. Det finns mängder av goda exempel. Det finns en särskild känsla för och kunskap om de målgrupper som skall utgöra komvux primära kurs— deltagare. Det finns däremot en upplevd brist på stimulans från statens sida i form av läroplansdokument kring vuxenutbildningens speciella villkor och möjligheter. Det finns också en upplevd brist på stimulans från kommuner i form av stöttning och uppskattning. Många komvuxen- heter upplever att de är lågprioriterade av de kommunala politikerna.
I huvudsak följande åtgärder framfördes av komvuxenhetema som svar på frågan hur Kunskapslyftskommittén skulle kunna ge förslag på åtgärder som bäst skulle kunna stimulera pedagogisk utveckling:
* Egen läroplan eller åtminstone en ordenligt framskriven vuxenut- bildning i den nuvarande läroplanen. * Självständiga komvuxenheter med samverkan mellan vuxenut- bildningsanordnare. * Grundskoleanknutna påbyggnadskurser och orienteringskurser av olika slag i komvux. * Utveckling och stärkning av forskning, lärarutbildning och personal-
fortbildning.
Framför allt dock
* Ett bättre studiestödssystem.
I flertalet av dessa frågor återkommer Kunskapslyftskommittén i senare delbetänkanden. När det gäller det studiesociala stödet har Studiestöds- utredningen lagt sitt förslag och en proposition förväntas under år 1997.
4. Statens skolor för vuxna (SSV)
De två statliga skolorna för vuxna i Härnösand (SSVH) och Norrköping (SSVN) har båda svarat på tillämpliga delar av den enkät som gick ut till komvuxenhetema. Den sammanfattning som gjorts av de inkomna svaren återfinns under två huvudrubriker:
* organisatoriska frågor samt * pedagogiska frågor.
4.1. Organisatoriska frågor
SSV har inte grundläggande vuxenutbildning och svenska för invandra- re.
Gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning förekommer endera som ren brevdistansutbildning (SSVN) eller som distansut- bildning kombinerad med en eller flera sammandragningar per kurs på skolan (varvad utbildning). Vid sådana intensiva kurssammandrag arbetas det "dygnet runt". Då är kvälls- och helgtid populära studietider, enligt uppgift med utmärkta resultat. Även sommarkurser förekommer (SSVH) men erfarenheterna från dessa är ännu relativt små.
Statens skolor för vuxna Statens skolor för vuxna startade som rena brevskolor med bland andra Brevskolan, Hermods och NKI-skolan som föredöme. Vid SSVN finns fortfarande renodlad brevdistans kvar — dock i ut- vecklad form. Distansutbildning med brev vidareutvecklades sedan till brev kombinerat med ett fåtal sammandragningar vid respektive skola — än senare utan brev men med beting mellan sammandragningama. Den utvecklingen är tydligast vid SSVH.
Vid båda skolorna är kurssystemet väl utvecklat. Den tidigare kopplingen till Lvux 82 — som gällde även för SSV — gjorde uppdelning i etapper, grund- och fördjupningsdel m.m. naturlig redan vid 1980-talets början.
Vid båda skolorna förekommer uppdragsutbildning.
Utbudet på gymnasial nivå omfattar i huvudsak allmänna, ekono— miska och tekniska ämnen samt vissa påbyggnadsutbildningar. Den yrkesinriktade gymnasiala utbildningen har minskat (SSVH) eller helt försvunnit (SSVN). De studerande kan läsa kurser i olika ämnen på olika nivåer — från repetitionskurser/preparandkurser inför gymnasiala studier till kurser på påbyggnadsnivå.
SSV har samma målgrupper som komvux. Engagemanget för dessa är enligt båda enheterna stort. Skolorna försöker — både i arbetssätt och arbetsformer — värna om såväl äldre, vilka inte har mer formell utbildning än folkskola eller grundskola, som yngre, vilka inte har studerat på gymnasial nivå eller som har avbrutit sådana studier. Skolorna har däremot hittills avstått från att erbjuda grundläggande vuxenutbildning — där det troligtvis varit pedagogiskt motiverat med närhet till både utbildningsplatsen och läraren/handledaren. Möjligen öppnar ny teknik nya möjligheter att nå kortutbildade och också erbjuda dem pedagogisk god inlärningsmiljö.
Utbildning för äldre vuxna (65 år och däröver) betraktas inte som en prioriterad uppgift för skolorna även om man i mån av plats kan tänka sig att ta in enstaka äldre. Folkbildningen anses annars vara en uppgift för andra aktörer.
De studieekonomiskaförutsättningama kan förbättras. Beräkningen av CSN-poäng för deltagare i varvad utbildning är jämförbar med studerande i komvux och resulterar i att eleverna måste studera många kurser för att få fullt studiestöd. Den stora målgruppen för SSVN — brevdistanselevema — får inte alls studiemedel, om de inte studerar
minst halvtid på komvux. Skolans ambition är att försöka få möjlighet att jämställa dessa studerande med deltagare i den varvade utbildningen. Företrädama för de båda skolorna ser många utvecklingsmöjligheter för att förbättra vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå, exempelvis: * utveckling och utökning av informationen om distansutbildning, * utökad samverkan med Utbildningsradion och med komvuxen- heterna, * stödinsatser till kortutbildade, * kompetensutveckling på arbetsplatsen samt * utökade ekonomiska förutsättningar, dels för utvecklingsinsatser av olika slag, dels för själva verksamheten som sådan I brevdistansutbildningen är det upp till den enskilde att på sina villkor koncentrera undervisningen i större eller mindre utsträckning. I den varvade utbildningsformen tillämpas koncentrationsläsning regelmässigt. Den har enligt SSVH inte ännu utvecklats optimalt men utvecklingsarbete pågår exempelvis när det gäller koncentrationsläsning och på distans handledda studier. Man hänvisar då till samarbetet mellan SSVH och vissa kommuner, exempelvis Kälarne i Bräcke kommun.
Projekt Källan 30 deltagare (24 vuxna och 6 ungdomar) från Kälarne studerar i ett samarbetsprojekt mellan Kälarne och SSVH, som handlar om alternativa handledningsforrner. Kommunens studiecenter — Källan — är utrustad med datorer, modern och ITV-studio. Komvuxlärare i Kälarne undervisar i de ämnen man har kompetens, medan övriga
ämnen ges från SSVH.
SSVH:s handledare arbetar med videokonferenser och First Class. Därutöver kan handledaren vid enstaka tillfällen ta gruppen till Härnösand eller åka till gruppen för mer direkt handledning.
Alla kurser — såväl vid komvux som vid SSVH — koncentra- tionsläses.
4.2. Pedagogiska fiågor
Att vuxenpedagogik är en levande realitet för de båda SSV-skoloma ger enkätsvaren klara bevis för. Eleverna ges ett stort ansvar för sina studier när det gäller studiernas uppläggning. Möjligheterna att innehållsmässigt
påverka kurserna varierar dock från ämne till ämne (SSVH). Frågan hur SSV med sin distansprofil kan skapa goda möjligheter för exempelvis aktivt elevinflytande över pedagogik och metod diskuteras i SSVN, liksom hur skolorna skall kunna aktivera elever till samarbete när den studerande är ensam i sin studiesituation.
Lärare i vuxenutbildningen skall kunna klara spännvidden bland de studerande. De skall vara uppmärksamma, lyhörda och beredda att förändra kursinnehåll och arbetssätt — sätta individens intresse i centrum. Vuxenutbildningen är enligt de båda skolorna sådan till sin karaktär.
Distansutbildningen har tidigare begränsat sitt arbetssätt till gemen- samma diskussioner, undersökningar och grupparbeten. Med modern teknik ökar däremot möjligheterna till exempelvis diskussioner trots att deltagarna inte finns på samma plats. Där är det enligt skolornas uppfattning främst lärarnas vilja och fantasi som sätter gränser. Ett problem redovisas i sammanhanget: Det finns inte någon utbildning för komvuxlärare — än mindre för distanslärare.
Paradoxalt nog kan ändå distansutbildningen fungera som före- gångare för en förändrad lärarroll. Övergången till bland annat IT- baserat kursmaterial och IT—media förändrar av enkätsvaren att döma både elev- och lärarroll. Kunskapsförmedlaren blir mer handledare, men den förändrade lärarrollen är än så länge otydlig och vag.
När man kommer över till frågan om att tillvarata vissa gruppers — speciellt kvinnors och invandrares — erfarenheter och kunskaper i undervisningen hänvisas i första hand till möjligheten att konstruktivt utgå från invandrarnas språkkunskaper i sina hemspråk, men skolorna stryker samtidigt under att man har mycket få invandrare bland sina elever.
Lågutbildade män måste sökas upp på arbetsplatser och om de är arbetslösa via exempelvis arbetsförrnedlingen. Kan undervisningen genomföras på arbetsplatsen underlättar det mycket. Den första studietiden betyder mycket. Deltagarna måste känna att de lyckas med sina studier, måste få se goda exempel och måste ha en god studiefinan- siering ordnad före studierna. Att börja med yrkeskurser i kombination med repetitionskurser i exempelvis svenska och/eller matematik och engelska kan enligt skolorna också vara en framkomlig väg. SSVH testar detta i en stort upplagd studie inom skogsindustrin, där KK- stiftelsen finansierar ett treårigt försök med distansutbildning.
Kompetenslyft inom skogsindustrin Skogsindustrins Utbildnings AB och SSVH erbjuder alla anställda inom Skogsindustrins större företag att studera på distans i tre nivåer. En preparandkurs i botten uppdaterar gamla grundskolekun- skaper. Därefter följer gymnasieskolans basämnen och slutligen företags- och branschinriktad fort- och vidareutbildning.
SSVH och Skogsindustrins Utbildnings AB gör diagnostiska prov för varje kurs, utformar individuella kursplaner och dis- tansstudiema genomförs sedan på arbetsplatsens lärcentrum eller från bostaden.
Vuxna elever lämnar enligt skolorna ibland vuxenstudier vid SSV av samma orsak som gymnasieungdomama. De främsta orsakerna till studieavbrott är dock arbete, ekonomiska skäl och andra studier (exempelvis högskolestudier). SSVH påpekar att de uppgivna orsakerna finns registrerade i deras datasystem. Vid SSVN pågick under våren 1996 en utvärdering av elevernas syn på skolan. Ur detta material hoppas skolan få kunskap om varför avbrott sker. Utöver de redan angivna skälen tror man sig kunna ana att det bland elever som läser på korrespondens och som slutar i förtid också finns grupper som inte får stöd nog, som har dåligt självförtroende m.m. Former för stöd till sådana deltagare diskuteras noga.
Det säger sig självt att de båda statliga skolorna — främst SSVH med enbart varvade utbildningar — i mycket stor utsträckning utnyttjar interaktiva medier som pedagogiska hjälpmedel. Hur detta sker varierar först och främst mellan olika ämnen men givetvis mellan olika lärare. Kort kan följande sägas. Internet används i språk, exempelvis genom att de studerande kan läsa utländska tidningar. I de naturorienterande ämnena ingår sökning i databaser och deltagande i diskussionsmöten via Internet. I de samhällsorienterande ämnena uppmuntras deltagarna att söka kunskap i olika databaser och till informationssökning om riksdagens och myndigheternas arbete. Undervisning via ITV-studios och videokonferenser är andra exempel på interaktiva metoder som utnyttjas i undervisningen. Därutöver används givetvis vid båda skolorna datorer, modern och fax. Vid SSVN pågår arbete med att bygga upp interaktiva läromedel.
Båda skolorna betonar att de arbetar hårt med att vässa de pedago- giska spjutspetsarna och att utveckla och förnya distansutbildningens olika former. I det sammanhanget understryks också att SSV har en mycket engagerad och utvecklingsinriktad personal.
Former för olika slag av utvärderingar vid de båda skolorna diskuteras. Det handlar då bland annat om att delta i olika nationella prov och genom att kontinuerligt göra egna utvärderingar mot olika mål (kursmål, övergripande mål, etc). Det handlar också om opartiskt formulerade utvärderingar.
Båda SSV-skoloma betonar att samverkan på ett mer planerat sätt måste till mellan forskare/doktorander och vuxenutbildningens arbets- platser. Man hävdar också att det faktiskt sker väldigt litet forskning inom vuxenutbildningssektom i allmänhet och distansutbildning i synnerhet. Forskningsvärlden måste enligt skolornas uppfattning engageras. Dessutom måste forskningen göras tillgänglig på annat sätt än genom rapporter, exempelvis i form av seminarier och under studiedagar.
Inför den nära framtiden vill SSVH få möjlighet att rikta uppdragut- bildningen även till kommunerna för att i samarbete utveckla dis- tansmodeller av olika slag. Skolan hävdar att en pedagogisk utveckling vanligtvis sker genom försök i liten skala, som sedan vidareutvecklas. Vid SSVN är man för tillfället inte beredd att uttrycka önskemål inför framtiden, eftersom man befinner sig mitt i ett utvecklingsskede och först vill se resultatet av dessa pågående insatser.
4.3. Slutsatser och diskussion
Distansutbildning — och därmed också distanspedagogik — kommer att bli ett allt viktigare inslag i all sorts vuxenutbildning för att ge den flexibilitet och tillgänglighet som traditionell utbildning inte kan ge. I den särskilda vuxenutbildningssatsningen måste distansutbildningen spela en viktig roll i den utbildning som kommunerna ansvarar för, liksom i folkbildningen.
Statens skolor för vuxna utgör inom detta område en spjutspets. Så kan exempelvis SSVH hjälpa till att bygga upp studiecentra, genomföra gymnasieutbildning (enstaka kurser eller hela utbildningar) på distans, handleda per videokonferens och sätta betyg genom prövning. På samma sätt kan SSVN stödja enskilda studerande eller kommuner — då i första hand genom brevdistans.
Ett centralt begrepp i distansutbildning med hjälp av interaktiva media är någon form av lokalt studie/kunskapscentrum — ett lokalt resurscentrum med datorer, video, IT-studio, etc. Där finns självfallet också handledare.
Genom att utnyttja distansutbildningens alla möjligheter ökar utbildningsanordnamas flexibilitet. Två utbildningsformer kan erbjudas, dels traditionell schemalagd klassrumsundervisning för dem som så behöver, dels den flexiblare formen med lärare, handledare, interaktiva media och distanspedagogik. Det är viktigt att markera, att kurs- deltagaren har lärar/handledarstöd även i den flexibla pedagogik som distanspedagogik utgör. Den enskilde få aldrig lämnas helt "ensam" med
* studiematerial och datorer. I Vid stora arbetsplatser kan man genomföra precis samma modell som
i den ovan beskrivna. Arbetsplatsnära kompetensutveckling kan ske med | företagets studie/kunskapscentrum som knutpunkt. Om fackliga
* organisationer kan engageras som marknadsförings- och kontaktkanal till de anställda, så nås säkert fler av utbildningen.
De viktigaste problemen som behöver lösas vid distansutbildning via SSV handlar om
* ekonomiska förutsättningar för utvecklingsarbete kring material,
riktade speciellt mot mindre studievana. * utveckling av distansutbildning via exempelvis datortek, gärna i
samarbete med komvux samt * forskningresurser för distanspedagogik.
5. Folkhögskolor
Mängden av folkhögskolor, deras spridning över landet — 136 skolor samt ett stort antal filialverksamheter i tätorter — och deras mångskiftan- de verksamheter erbjuder många möjligheter för vuxna som av skilda skäl väljer att studera. I det följande redovisas det svar som Folk- bildningsrådet lämnat på frågor kring målgrupper, utbud och pedagogisk verksamhet. Svaret kompletteras med svar som inkommit från vissa enskilda folkhögskolor. Ett svar kan redan här vara värt att nämna:
”Lärarrådet vid vår folkhögskola har under en studiedag studerat och samtalat om de frågor som gäller folkhögskolans möjligheter och hinder till utveckling. Folkbildningsrådets svar gavs inte till en början.
Resultatet av samtalen gav emellertid inte något, som inte sägs bättre i Folkbildningsrådets svar. Gruppen var dock enig om att arbetet hade ett egenvärde, då man fick fundera och formulera sig i viktiga frågor.”
5 . 1 Målgrupper
Folkhögskoloma vänder sig till breda målgrupper. I basen för skolornas verksamhet ligger bland annat att tillgodose de krav på målgrupper som statsmakterna har framhållit i folkbildningspropositionen. Mot den bakgrunden har också en stor del av folkhögskolomas statsbidrag direkt öronmärkts för riktade insatser för de prioriterade grupperna. Dit räknas korttidsutbildade, invandrare och personer med funktionshinder. Utbildning vid folkhögskolor för kortutbildade ger enligt Folk- bildningsrådet mer än ökade kunskaper i allmänna ämnen. Den sociala kompetensen stärks — hävdar rådet — och likaså kompetensen för lärande. Förmågan att lära nytt, att sortera kunskap och att kritiskt granska information är — och kommer säkerligen framöver att vara — viktiga förutsättningar för uppgifter både i arbetslivet och på fritiden. För invandrare anses folkhögskolan med sin intematform passa särskilt väl. Om man lever nära tillsammans med ”vanliga svenskar” såväl i skolan som under fritiden, så ger det helt andra förutsättningar för både språkinlärning och möjligheten att utveckla sociala kompetenser.
En folkhögskola har i sitt svar dock anfört att prioritering av invandrare ger låg status bland folkhögskolorna, att lärarutbildningen brister i rekrytering av invandrarlärare och att man borde göra en kvalitativ utvärdering av folkbildningen till invandrare.
För invandrare med funktionshinder är folkhögskolan med sin intematrniljö ofta enda alternativet att få kunskaper dels i att hantera sitt handikapp, dels i svenska samhället och språket.
Bland människor med funktionshinder finns många med en kort och bristfällig utbildning. En viktig orsak till detta är att funktionshindren ofta ställer krav på anpassning av lokaler och hjälpmedel av olika slag, krav som folkhögskolorna enligt Folkbildningsrådet sedan länge sett som en angelägen uppgift att tillgodose.
Många funktionshindrade — exempelvis döva och hörselskadade — som inte fått tillräckligt stöd att hantera sitt handikapp kommer, redovisar en folkhögskola, till skolan med bristande kunskaper i de vanligaste basämnena. Detta gör att undervisningen måste individanpas- sas. Ofta saknas också läromedel för dessa grupper påpekar man. Speciell lärarkompetens måste också rekryteras.
Resultatet av funktionshindrade personers studier innebär, konkretise- rar en av de folkhögskolor som lämnat in ett eget svar, förutom personlig livskvalitéhöjning även samhällsekonomiska långsiktiga vinster. Denna skola menar sig ha sett flera exempel på personer med förvärvade hjärnskador som fått markant förändrade livsförutsättningar. Samhällsekonomiskt är detta av vikt, hävdar man. Arbetet med funktionshindrade kräver dock en betydligt bredare personalstab än vad som vanligtvis gäller för folkhögskolorna.
Kraven ökar på de äldre och deras förmåga att ta till sig ny kunskap. Ställer denna målgrupp nya krav på folkhögskolan - organisatoriskt och pedagogiskt?
Möjligheten för äldre, som vill studera, att endera dagligen pendla till en folkhögskola eller bo på folkhögskolans internat är för många obefintlig. Bland annat därför har enligt Folkbildningsrådet åtgärder vidtagits för att bygga ut flera externa verksamheter lokaliserade till tätorterna. Samtidigt ställs dock nya krav på folkhögskolorna att söka
forma den nya externa kursverksamheten på ett sådant sätt att de inte bara blir ”8—16—undervisningsinstitutioner” utan också blir platser för socialt umgänge efter lektionstiden. Rådet vill hävda att folkhögskolorna har visat sig väl skickade att anpassa sig till denna nya målgrupp.
Hur kan folkhögskolan motverka problemet att ett stort antal ungdomar inte avslutar grund- och/eller gymna- sieskolan, inte går vidare till högsko- lan respektive drar länge ut på studi- erna vid universiteten? Är det bara en organisatorisk eller också en pedago- gisk fråga (möjligheter — problem)?
Folkbildningsrådet framhåller i sitt svar att folkhögskolorna under de senare åren har tilldragit sig ett allt större intresse från både ung- domarna själva, syo-konsulenter med flera som en alternativ utbild- ningsform till gymnasieskolan. Eftersom ungdomar under 18 är enbart kan antas i form av plats på ett individuellt program där kommunen står för interkommunala ersättningar är gruppen under 18 år på allmän kurs mycket liten. Däremot finns en grupp något äldre ungdomar i dessa kurser, vilka avbrutit gymnasieskolan eller av andra skäl inte till- godogjort sig denna utbildning. Folkhögskolan har då blivit en andra chans.
l6—20—åringar Ungdomar som avslutat sin grundskoleutbildning har fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo rätt till gymnasial utbildning i gymnasieskolan. Den utgörs av dels nationella program, dels specialutformade program, dels ock individuella program.
Nationella och specialutformade program genomförs vanligtvis i en gymnasieskola. Individuella program genomförs ofta vid en gymnasieskola, men — speciellt i små kommuner — också i kom- vux. För enskilda ungdomar köper kommunerna ibland studieplat- ser vid någon folkhögskola.
Om intentionen fanns att ge ungdomar i gymnasieålder möjlighet att studera på folkhögskola, så skulle förmodar Folkbildningsrådet utan tvekan ett antal ungdomsfolkhögskolor utvecklas som altemativ/ komplement till gymnasieskolan. Rådet är övertygat om att folkhög- skolepedagogiken går att anpassa också till en yngre åldersgrupp, samtidigt som den i sin tur kan komma att kräva större personella resurser, inte minst om den skall drivas i intematform.
Flera folkhögskolor betonar i sina svar folkhögskolans möjlighet att motverka det ungdomsproblem som redovisas i frågan ovan. Organisato- riskt är det en fråga om samarbete mellan olika instanser. Pedagogiskt måste det som en folkhögskola uttrycker det ”bygga på kamratstöd i förening”. Man betonar att erfarenheter redan finns.
5 .2 Utbud
Folkbildningsrådet betonar — i den del av svaret som behandlar utbud — värdet av de allmänna kurserna. Man uppger att arbetsgivarnas krav på kvalifikationer har ökat kraftigt under senare år och att det blir vanligare att arbetsgivare kräver gymnasiekompetens för arbetsuppgifter för vilka sådan kompetens inte tidigare har varit nödvändig. Det finns dock enligt rådets bedömning inte anledning att utöka yrkesinriktade utbildningar eller att genomföra sådana också på gymnasienivå. I de fall det finns yrkesinriktade utbildningar eller yrkesutbildningar är de enligt rådets uppfattning i många fall en naturlig del i den inriktning eller ideologiska prägel som den enskilda folkhögskolan har. Det gäller exempelvis för fritidsledarutbildning och mediautbildningar.
En folkhögskola anför avvikande mening när det gäller yrkesut- bildning och menar att Folkbildningsrådet alltför mycket betraktat yrkesutbildning ur ett traditionellt folkbildningsperspektiv (konstnärliga utbildningar, skapande verksamhet, bokbinderi, etc). Denna folkhögskola menar att yrkesutbildningen mycket väl kan utvecklas till att omfatta yrkesutbildningar på grundläggande och gymnasial nivå. Därmed skulle man på ett mer konkret sätt kunna utnyttja exempelvis den resurs som invandrare har och kunna öka förståelsen för mångkulturella frågor inom arbetslivet. En annan folkhögskola anser att man mycket väl kan genomföra yrkeskurser inom exempelvis olika hantverksområden utan att de skall vara eftergymnasiala. Denna uppfattning delas av den folkhögskola som utbildar teckenspråkslärare samt teckenspråks/döv- blindtolkar. För dessa grupper finns inte några andra utbildnings- alternativ.
Ytterligare en annan folkhögskola vill vidga Folkbildningsrådets svar. Skolan anser att det reella kunskapslyftet inte enbart kan gälla de allmänna utbildningarna inom folkhögskolan utan också måste avse skolornas övriga linjer, där avsikten är att öka den personliga kunska— pen, bildningen och utvecklingen. Det gäller hävdar man estetiska linjer som bild och musik, det gäller även medialinjer och livsåskådningsin- riktade kurser.
Folkhögskolornas utbud Kursutbudet i folkhögskolorna domineras av allmänna kurser (60% av deltagarveckoma). Dessa avser behörighetsgivande kurser på grundskole- och gymnasienivå. De yrkesinriktade kurserna (15%) avser kurser på eftergymnasial nivå/högskolenivå, exempelvis fritidsledarutbildning, informationsutbildningar samt data- och ekonomiutbildningar. Andelen estetiska kurser är nästan lika stor och avser musiklinjer, bild- och formlinjer med flera. Därtill kommer övriga kurser (bibel- och livsåskådningskurser, miljökur- ser, idrottskurser m.m.) och korta kurser, de senare ofta med folkrörelse- och organisationsprofil.
Vilken roll — positiv och negativ — spe- lar omdömen och behörigheter i folk- högskolan sett med pedagogiska för- tecken?
Om de allmänna kurserna inte gav möjlighet till också formell kompetens och behörighet för högskolestudier tror Folkbildningsrådet att betydligt färre personer skulle söka sig till folkhögskolan. Det unika är istället att folkhögskolan till form och arbetssätt skall skilja sig från gymnasie— och högskolan och samtidigt på sina egna pedagogiska villkor ge formell och likvärdig kompetens. Det finns trots allt, fortsätter Folkbildningsrådet, ett negativt inslag med studieomdömet, eftersom de studerande jämförs och graderas vad avser den framtida studieförmågan. Den problemorienterande inlämingsmodellen samt de relativt små
grupper som de studerande arbetar inom motverkar dock samtidigt ett sådant synsätt.
En folkhögskola understryker dock värdet av omdömen ur ett annat perspektiv — motivationsperspektivet — och menar att omdömen har en positiv effekt på studierna.
Behörighet för högre studier — studiestöd Folkhögskolans allmänna kurser ger under vissa förutsättningar grundläggande eller särskild behörighet för studier på universitet och högskolor. I urvalssammanhang beräknas de studerande i en
särskild kvotgrupp. Utbildning på folkhögskola ger rätt till studiestöd motsvarande sådant som ges för elever i komvux.
5.3. Pedagogiska frågor
Det talas mycket om vuxenpedagogik, om folkhögskolemetodik. Vad innebär det egentligen? Deltagarmedverkan — Att utgå från deltagarnas erfarenheter -— Hur då? Är det så eller är det i rea- liteten lärarna som bestämmer? Man talar mycket om att deltagarna mer och mer skall lära sig att själv- ständigt inhämta kunskaper — Hur påverkar det lärarrollen? Utvecklad handledarroll och från självförtroen- deträning till eget ansvar?
En vanlig tillämpning av folkhögskolemetodiken är enligt Folk- bildningsrådet att läraren både utgår från sina erfarenheter och kun- skaper och samtidigt ser till att deltagarna inventerar sina och låter dem komma gruppen till del. Sedan utvecklar man gemensamt en ”pedago- gisk process” för det ämne eller avsnitt man skall studera. En viktig
målsättning för detta är enligt det inkomna svaret att studierna inte bara leder till ökade kunskaper utan också till ett större självförtroende och ansvarstagande hos den enskilde studerande. Lärarrollen är sedan alltid föremål för förändringar inte minst i takt med IT-utvecklingen som också får sitt genomslag på folkhögskolorna.
När detta väl är sagt vill Folkbildningsrådet göra ett tillägg. Enligt SUFO 961 är över 90% av de studerande på folkhögskolorna mycket nöjda med lärarna, undervisningen, den sociala miljön m.m. Även om siffran nöjda fortfarande är hög — jämfört med andra utbildningsan- ordnare — upplevde de studerande samtidigt inte i lika hög grad att de varit med och påverkat uppläggningen av studierna. Frågan om hur deltagarna ytterligare skall stimuleras till delaktighet i undervisningspro- cessen bör enligt rådet därför ytterligare uppmärksammas på de enskilda skolorna.
En folkhögskola betonar i sitt svar behovet av förändrad lärarutbild- ning och ett rejält kunskapslyft hos lärarkåren för att lärarna skall bli mer kundorienterade. F olkbildningens pedagogik anser denna skola vara lika otidsenlig som lärarutbildningama i allmänhet.
En annan folkhögskola vill betona att folkbildningen av tradition hävdar bildning genom självstudium som ett speciellt värde. Som grund för arbetet ligger den föreställningen att den viktigaste kunskap folk- högskolan kan hjälpa sina kursdeltagare fram till är just hur de kan vidga sitt vetande på egen hand eller tillsammans med studiekamrater. Verktyg och vägar till att nå fram till svaren på alla de frågor man själv har formulerat är enligt denna skola det viktigaste. Med ett sådant synsätt utformas också ett speciellt arbetssätt i studiesituationen. Det är väl närmast det, avslutar folkhögskolan, man kan kalla ”folkhög- skolemetodik”.
Synsättet ovan kompletteras av ytterligare en folkhögskola som betonar att ”Det levande ordet skapar liv”, det vill säga att samtalet är pedagogikens grundbult. Lärarroller förändras fortsätter man från att inledningsvis forma grupp och sätta regler till att därefter utveckla ett inlämingsklimat. Så småningom blir läraren handledare, vägledare och samtalsledare.
' ”Folkbildning och vuxenstudier” (SOU 1995114'1), en studie som genomförts på uppdrag av den statliga utvärderingen av folkbildningen, SUFO96.
Hur tas det förhållande till vara att vuxenutbildningen rekryterar många invandrare och kvinnor? Utvecklas speciell pedagogik/metodik/organisa- tion?
Genom folkhögskolans statsbidragssystem kan den enskilda folkhögskolan erhålla förstärkningsbidrag för invandrare (ca 25% extra). Avsikten är att skolorna med hjälp av detta skall kunna ge en bra språkträning genom att exempelvis arbeta med mindre grupper och ge särskilt stöd.
10% av folkhögskolomas deltagare i långa kurser är invandrare. De rekryteras både till invandrarkurser och som enskilda studerande i övriga kurser. En del skolor har enligt Folkbildningsrådet också lyckats bra med att nå invandrarkvinnor som av kulturella skäl har svårt att gå i könsblandade grupper, varför skolorna satsat på särskilda kvinnokurser. I invandrarundervisningen ger man särskild uppmärksamhet åt Språksvårigheter och kulturskillnader för att överbrygga dessa. I övrigt anser rådet att folkhögskolans pedagogiska grundidé håller även för denna målgrupp — att utgå från de studerandes erfarenheter och förutsättningar.
Detta gäller — hävdar folkbildningsrådet — även den studerandegrupp som är i majoritet på folkhögskolorna, kvinnorna. Någon särskild metodik har knappast utvecklats för dessa. Däremot tror rådet att ämnen och frågeställningar, som särskilt intresserar kvinnor får stort utrymme i undervisningen.
I SCB:s folkhögskoleuppföljning våren 1995 visar det sig att de kvinnliga studerandena sätter stort värde på sin folkhögskoletid och på den personliga utveckling denna inneburit. De anger i undersökningen speciellt att de fått ökat självförtroende, lärt sig ta egna initiativ och börjat ifrågasätta mera.
Utnyttjas — och i så fall hur - interak- tiva medier som pedagogiska hjälpme-
del? Anordnas exempelvis viss utbild- ning på distans?
Hur kan staten stimulera pedagogisk utveckling?
Användningen av interaktiva media inte minst i samband med distansutbildning har påbörjats på ett antal folkhögskolor. Under våren 1995 har också Distansutbildningskommittén (DUKOM) beviljat åtskilliga miljoner kronor för ett antal projekt på olika folkhögskolor. Resultaten av denna försöksverksamhet kommer — som folkbildnings- rådet ser det — sannolikt att stimulera fler folkhögskolor att använda sig av den nya tekniken.
En folkhögskola konkretiserar i sitt svar framställningen ovan med att visa på ett försök inom skolan med distansundervisning i kärnämnen. Detta har man genomfört som komplement för sådana studerande som velat och klarat av verksamheten. Man framhåller att distanskurser utökar utbildningsmöjlighetema — i detta fall för många invandrare — och därmed är av godo. Det behövs dock mer resurser för att utveckla metoderna.
En annan folkhögskola betonar värdet av interaktiva media i kurser för exempelvis afatiker och i kurser för talhandikappade samt givetvis för funktionshindrade personer med stora svårigheter att byta miljö.
När det gäller övriga stimulansåtgärder för pedagogisk utveckling pågår ett stort antal lokala projekt med stöd av de från Folkbildnings- rådet avsatta FoU-medlen. Vidare skall från läsåret 1996/97 varje folk- högskola använda minst 5% av statsbidraget till fortbildning och utvecklingsarbete.
Från en folkhögskola framhålls att staten borde lägga FoU-resurser på lärarhögskolorna, vilka skulle kunna användas till utvecklingsprojekt med praktisk inriktning samt för doktorander med förståelse för exempelvis vuxnas lärande. Genom att använda praktiker i detta arbete skulle den isolering som nu enligt skolan kännetecknar lärarhögskolorna kunna brytas.
Önskemål från andra folkhögskolor är att staten stimulerar genom spridande av information, stöd till projekt och nätverksstimulans mellan utbildare.
Hur gynnas bäst vuxnas möjligheter till utbildning?
Folbildningsrådet betonar i sitt svar att en grundförutsättning måste vara att det finns ett studiesocialt stöd som inte för den enskilde är sämre än vad han får ut i a-kasseersättning. Det nuvarande studiestödet är för svårt att överblicka för. den enskilde.
En annan förutsättning — enligt rådets uppfattning — är att den enskilde ser studier som ett, i vart fall på längre sikt, sätt att stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden. Någon folkhögskola framhåller också vikten av närhet till studieplatsen.
Rådet betonar behovet av särskilda resurser och lämpliga rekryte- ringsåtgärder för att nå dem som bäst behöver utbildning. Olika studier pekar på att många av nå dem med kort och bristfällig utbildning är svåra att rekrytera till utbildning. De har dåliga erfarenheter från sin tid i ungdomsskolan, de har bristande självförtroende, de vet inte riktigt vilka studier som bäst lämpar sig för dem etc. Genom att använda olika rekryteringsmetoder — däribland uppsökande verksamhet — kan studie- ovana personer lättare stimuleras till att påbörja studier.
En folkhögskola betonar i sitt svar vikten av regelbunden åter— kommande utbildning för funktionshindrade, utan att deltagarna för den skull måste belasta sin privata ekonomi.
5.4. Slutsatser och diskussion
Folkhögskoloma vänder sig till breda målgrupper. En stor del av folkhögskolomas statsbidrag har också direkt öronmärkts för riktade insatser för de prioriterade grupperna. Dit räknas kortutbildade, invandrare och personer med funktionshinder.
Dagens samhälle ställer krav även på äldre att höja och utveckla sin kompetens för att på ett tillfredsställande sätt kunna delta i samhället. Det är såväl en demokratifråga som en fråga om möjlighet till personlig utveckling. Det torde vara en utmaning för i första hand folkhögskolor och studieförbund att ge denna relativt nya studerandegrupp möjligheter att aktivt delta i samhällslivet på delvis nya villkor.
Kursutbudet i folkhögskolorna domineras av allmänna kurser. Dessa avser behörighetsgivande kurser på grundskole— och gymnasienivå.
Folkbildningsrådet betonar värdet av de allmänna kurserna. Det torde dock kunna diskuteras om inte också yrkesutbildning i vidare mening än det traditionella folkbildningsperspektivet (konstnärliga utbildningar, skapande verksamhet, bokbinderi, etc.) skulle kunna vara ett sätt att nå svårmotiverade kortutbildade grupper, exempelvis lågutbildade män. Det skulle då kunna handla om yrkesutbildningar på grundläggande och gymnasial nivå.
En vanlig tillämpning av folkhögskolemetodiken är att läraren både utgår från sina erfarenheter och kunskaper och samtidigt ser till att deltagarna inventerar sina och låter dem komma gruppen till del. Sedan utvecklar man gemensamt en ”pedagogisk process” för det ämne eller avsnitt man skall studera. En viktig målsättning för detta är att studierna inte bara leder till ökade kunskaper utan också till ett större självför- troende och ansvarstagande hos den enskilde studerande.
Precis som hos andra vuxenutbildare är teori och praktik inte riktigt samma sak. De studerande på folkhögskolorna upplever inte — av gjorda undersökningar att döma — att de i tillräcklig omfattning varit med och påverkat uppläggningen av studierna. Gjorda intervjuer med komvux- studerande visar på samma problem. Frågan om hur deltagarna ytterligare skall stimuleras till delaktighet i undervisningsprocessen bör även hos folkhögskolorna ges en fortsatt uppmärksamhet.
Lärarrollen är alltid föremål för förändringar inte minst i takt med IT—utvecklingen som är på väg att få sitt genomslag på folkhögskolorna. Detta ställer nya krav på lärarna, speciellt i kurser som riktar sig mot exempelvis afatiker och i kurser för talhandikappade samt givetvis för funktionshindrade personer med stora svårigheter att byta miljö.
Till skillnad mot vad som gäller för lärare i komvux och SSV finns en lärarutbildning i Linköping för folkhögskollärare och en påbygg- nadsutbildning för lärare inom tidigaredelen av den grundläggande vuxenutbildningen. Det framgår inte av svaren att döma hur deras pedagogiska profil svarar upp mot den pedagogiska ideologi som är folkbildningens och de krav den nya tekniken ställer på förändrad pedagogik.
Även folkhögskolorna tycks uppleva problem med kopplingen till forskning på universitet och högskolor. Bland förslag som förts fram nämns utvecklingsprojekt på lärarhögskolor med praktisk inriktning för doktorander med förståelse för exempelvis vuxnas lärande. Genom att använda praktiker i detta arbete skulle lärarhögskolor och folkhögskolor komma varandra närmare.
Grundförutsättningen för att möjliggöra vuxnas lärande i folk- högskolorna är ett studiesocialt stöd som inte för den enskilde är sämre än vad han eller hon får ut i a—kasseersättning. En utredning — studie-
stödsutredningen —- lade i juni 1996 ett förslag till ett samlad vuxenstu- diestöd. Under år 1997 förväntas regeringen lägga en studiestödspropo- sition på riksdagens bord. Förhoppningsvis löser den de problem som redovisats. I avvaktan på riksdagens beslut erhåller deltagarna i den särskilda vuxenutbildningssatsningen det första året (1997/98) ersättning motsvarande a-kassa eller KAS.
En annan förutsättning är att den enskilde ser studier som ett sätt att, i vart fall på längre sikt, stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden. Detta sker förmodligen bäst med såväl förstärkta kunskaper i allmänna ämnen motsvarande treårig gymnasial utbildning som en gedigen yrkesutbildning.
6. Studieförbund
De 1 1 studieförbunden har cirka 270 riksorganisationer som medlemmar och samarbetsavtal med drygt 50. Därtill kommer ett ytterligare antal medlemsorganisationer på lokal nivå. Det finns minst ett studieförbund representerat i varje kommun. Studiecirkelverksarnhet med gemensamma planmässigt bedrivna studier skall utgöra basen för verksamheten. I det följande redovisas det svar som Folkbildningsrådet lämnat på frågor kring målgrupper, utbud och pedagogisk verksamhet.
6.1. Målgrupper
Studieförbunden vänder sig till många olika målgrupper. De har alltid - redovisar Folkbildningsförbundet - tagit som en huvuduppgift att överbrygga den kunskapsklyfta som i varje tid finns i befolkningen. Det är också ett krav från statsmakterna i exempelvis den senaste folkbild- ningspropositionen.
Rollen som överbryggare av kunskapsklyftor för kortutbildade kan givetvis inte preciseras en gång för alla. I begynnelsen av studieförbun- dens verksamhet var grundläggande studier i demokratistärkande ämnen dominerande. Senare har språk, matematik, samhällskunskap, datakunskap med mera varit områden där kunskapsklyftan gjort sig gällande. Studieförbunden har också varit beredda att äta sig särskilda samhällsupp- drag som riksdag och regering önskat göra tillgängliga för hela befolkningen, exempelvis studier om kärnkraft inför folkomröstningen och inte minst under senare år — kurser för arbetslösa.
För invandrare genomför studieförbunden en omfattande utbildning i svenska och samhällskunskap. Folkbildningsrådet understryker i sitt svar att studieförbunden också är en resurs för invandrarnas möjlighet att till kommande generationer överföra kunskapen om deras ursprungliga traditioner.
För människor med handikapp — funktionshinder liksom förståndshan- dikapp — har studieförbundens verksamhet givit innehåll åt livet på ett sätt som få trodde var möjligt när den verksamheten började. De
handikappades behov av både utbildning och höjd livskvalitet är fortfarande oerhört stort.
Folkbildningsrådet framhåller i sitt svar att det med all säkerhet finns både vilja och personella resurser hos studieförbunden för att ytterligare utveckla verksamheten för de prioriterade målgruppema. Avgörande är dock att de ekonomiska resurserna inte försämras utan förstärks.
Ställer en åldrande befolknings an— passningsproblem/kunskapsbehov nya krav på studieförbunden — organisato- riskt och pedagogiskt?
Utbildning för att överbrygga generationsklyftor har som framhållits ovan studieförbunden sedan gammalt ägnat sig åt. Det nya i dag är kunskapsöverföring från en yngre generation till en äldre. IT är en teknik som unga snabbt tar till sig, medan det för den äldre generationen tar längre tid och kräver mer utbildning samt återkommande användning för att kunskaperna skall hållas aktiva. Att utnyttja ungdomsresursen för att utveckla ny kunskap i föräldra- och äldregenerationen är — påpekar Folkbildningsrådet — en både pedagogisk och organisatorisk utmaning i framtidens folkbildningsarbete.
Utbildningsexpansionens följder — relativt många utan mer formell ut- bildning än folk- eller grundskola och ett oroande stort antal ungdomar som inte avslutar grund- och/eller gym-
nasieskolan, inte går vidare till hög- skolan respektive drar länge ut på studierna vid universiteten? Angår detta studieförbunden? Är det i så fall en organisatorisk, ekonomisk eller också en pedagogisk fråga?
Folkbildningsrådet framhåller i sitt svar att frågan naturligtvis angår studieförbunden, eftersom dessa ser som en av sina historiska uppgifter att medverka till att utjämna utbildningsklyftorna i samhället. Till stor del är det hävdar man en pedagogisk fråga. Frågan man ställer sig från rådets sida är bland annat om inte den pedagogik som fortfarande tillämpas i det reguljära skolväsendet medverkar till att så många väljer att inte studera vidare eller fullfölja sina studier.
Organisatoriskt är det menar man vidare en fråga om utvidgad samverkan mellan det reguljära skolväsendet och folkbildningen i form av studieförbund och folkhögskolor. Vägar borde skapas mellan de olika utbildningsanordnama. Likaledes är det angeläget att studieförbunden via kortare ”pröva-på-kurser” blir en brygga mellan arbetslöshet och längre behörighetsgivande studier på grundskole- och högskolenivå och dessutom själv, till i vart fall viss del, kan genomföra sådana längre utbildningar.
Inom studieförbunden finns framhålls det den pedagogiska kompeten- sen för ett ökat engagemang inom vuxenutbildningssektom. Personella och organisatoriska resurser kan skapas i anslutning till behov.
6.2. Utbud
Studieförbunden anser enligt Folkbildningsrådet att de har de organisato- riska och pedagogiska förutsättningama att genomföra utbildningar på gymnasial nivå. Förutsättningen är dock, uppger man, att de studiesociala frågorna löses samt att studieförbunden får rätt att utfärda intyg om behörighet. Löses inte dessa frågor kommer ändå fortsättningsvis en omfattande verksamhet av bedrivas vad gäller att ge utbildning i enstaka ämnen på gymnasienivå i studiecirkelform.
Studieförbundens utbud
De 11 studieförbundens samlade verksamhet utgjordes 1994/95 av drygt 340 000 studiecirklar, 140 000 kulturprogram samt övrig folkbildningsverksamhet i en omfattning av 30 000 studietimmar. Studierna i studiecirklar inom området beteendevetenskap och humaniora svarade för cirka 7% och området samhällsvetenskap och information för cirka 18%. Matematik och naturvetenskap svarade för cirka S% och de estetiska ämnena för hela 47%. Språkområdet svarade för cirka 9% och slutligen utgjorde de övriga ämnenas andel cirka 14%.
Behörighet för högre studier — studiestöd Studier i studieförbunden ger inte grundläggande eller särskild behörighet för studier på universitet och högskolor. De studerande får inte heller studiestöd motsvarande sådant som ges för elever i komvux och folkhögskolor.
Vad innebär det för svårigheter att cirkeldeltagare inte kan få studiestöd?
Om studieförbunden skall genomföra längre utbildningar på minst halvtid måste, enligt Folkbildningsrådets sätt att se det, vuxna studerande i cirklar på samma sätt som inom andra utbildningsformer ha rätt till studiestöd eller bibehållen a-kasseersättning. Vuxna studerande med familj och bostad m.m. har rimligtvis — påpekar man — små möjligheter att finansiera sina studier via län och även om så vore fallet skulle man troligtvis inte välja ett sådant alternativ.
Vilken roll — positivt eller negativt —
spelar det faktum att studieförbunden inte får utfärda behörighetsintyg?
Folkbildningsrådet hävdar i sitt svar å ena sidan att frånvaron av betygsstress gynnar en kreativ samarbetsinriktad studiemiljö, vilket rådet anser vara en viktig förutsättning för dem som har en låg studiemotiva- tion. Studieförbunden kan därmed helt inrikta sig på studiernas pedagogiska och innehållsmässiga kvalité, utan att snegla på hur man skall klara enskilda deltagare fram till betyg.
Eftersom — å andra sidan — den allmänna vuxenutbildningspolitiken i dagens situation är i så hög grad inriktad på nyttighetsaspekten, innebär avsaknaden av att kunna utfärda formella kompetensintyg ett hinder för att rekrytera deltagare till längre utbildningar.
6.3. Pedagogiska frågor
Vad innebär uttrycken vuxenpedago- gik och cirkelpedagogik egentligen? Att utgå från deltagarnas erfarenheter — Hur då? Gör man det eller är det i realiteten cirkelledaren som bestäm- mer?
Hur påverkas cirkelledarrollen av talet om att deltagarna mer och mer skall lära sig att självständigt inhämta kunskaper? Utvecklad handledarroll och från självförtroendeträning till eget ansvar?
Folkbildningsrådet framhåller i sitt svar att all inlärning i princip bör utgå från den studerandes erfarenhet — ”att gå från den kända till den hittills okända världen”. Det gäller oavsett den studerandes ålder och i synnerhet för vuxna studerande. I många cirkelämnen kan cirkelledaren och/eller deltagargruppen anknyta de nya kunskaperna till deltagarnas referensram på ett mycket mer påtagligt sätt än vad som gäller, när bara undervisas. En erfarenhet för cirkelledare är att man ständigt får bevis på att många informationsgivare ger bidrag i det livslånga lärandet.
När en studiecirkel startar, är det vanligt att cirkeldeltagaren ser sig i en elevroll — särskilt om det är första kontakten med en studiecirkel. En viktig uppgift för cirkelledaren är att leda studierna så, att deltagarnas
aktivitet hela tiden uppmuntras. Det är en omfattande och viktig del i cirkelledarutbildningen att påpeka detta och träna denna metodik. I cirkelledarutbildningen är också — som antyds ovan — frågan om självförtroendeträning i en utvecklad handledarroll mycket viktig.
Hur arbetar studieförbunden för att rekrytera invandrare och kvinnor? Utvecklas speciell pedagogik/metodik/ organisation?
Genom verksamheten för arbetslösa har — hävdar Folkbildningsrådet — studieförbunden gjort stora riktade insatser med utbildning för arbetslösa invandrarungdomar. Samarbetet med invandrarnas organisa- tioner är en viktig tillgång vid rekrytering av deltagare. Verksamheten kräver ofta speciella kunskaper av ledarna som därmed har behov av återkommande utbildning i pedagogik och kunskap om gruppernas etniska särart. Studieförbunden har fortfarande, fortsätter rådet, beredskap att organisera studier i svenska språket för invandrare.
F olkbildningsrådet vill också betona att studieförbundens kulturverk- samhet är en viktig del i deras arbete för att skapa kontakt och mötesplatser för invandrare och övriga svenskar.
Kvinnorna är överrepresenterade bland studieförbundens deltagare (59%) och cirkelledare. Inom vissa ämnesområden, oftast de praktiska, dominerar kvinnorna. I en nyligen utkommen forskningsrapport2 visas att just denna verksamhet skapar demokratiska fria utrymmen för kvinnor att mötas och därmed stärker deras demokratiska möjligheter att delta och engagera sig i samhället.
Att rekrytera flera kvinnor till ämnesområden som naturvetenskap, samhälle och teknik är en angelägen jämställdhetsfråga för studieförbun- den hävdar, Folkbildningsrådet i sitt svar, liksom att i större omfattning nå unga män med den allmänna folkbildningsverksarnheten.
2 Folkbildning — en utvärdering (SOU 1996:159)
Interaktiv teknik med studieförbun- dens pedagogiska förtecken — hur då? Hur kan staten stimulera pedago- gisk utveckling?
Den interaktiva teknikens användning i studieförbunden är i dag inne i en accelererande process. Viktigt i denna process är datorns användning i studiecirklar. En av studieförbundens stora pedagogiska tillgångar är fortsätter Folkbildningsrådet samtidigt mötet mellan människor och samtalet i det gemensamma studiearbetet. Den nya tekniken bör därför mer ses som en komplettering och ett hjälpmedel och inte som en ersättning av tidigare metoder.
Interaktiv teknik inom studieförbunden utnyttjas enligt rådets svar dels internt inom studieförbundens egen organisatoriska verksamhet, dels som ett medel att tillföra ny kunskap i studiearbetet, dels ock som en ny möjlighet/redskap i FoU-arbetet.
Grundläggande studier i hur tekniken kan användas, bedrivs i studiecirkelform. Vidare kan den interaktiva tekniken utnyttjas i distansundervisning eller för kontakter mellan cirkelsammankomster.
Stora FoU-resurser satsas inom IT-området av såväl studieförbunden sj älva som av F olkbildningsrådet och Mimer, Linköpings universitet. Man kan, säger Folkbildningsrådet, tala om ett folkbildningens eget kun- skapslyft.
Staten kan stimulera pedagogisk utveckling genom att som nu stödja med ekonomiska resurser, kan man utläsa av det inkomna svaret. Några behov av förändringar i regelsystemet — folkbildningsförordningen — upplever man inte vara aktuella.
Hur gynnas bäst vuxnas möjligheter till utbildning?
Folkbildningsrådets svar på denna fråga är likartat med svaret på motsvarande fråga för folkhögskolan (se sidan 120) och summeras här endast kortfattat:
* ett studiesocialt stöd som inte för den enskilde är sämre än vad han får ut i a-kasseersättning och * att den enskilde ser studier som ett sätt att, i vart fall på längre sikt, stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden
6.4. Slutsatser och diskussion
Studieförbunden vänder sig till många olika målgrupper. Rollen som överbryggare av kunskapsklyftor för kortutbildade handlade i begynnelsen av studieförbundens verksamhet om grundläggande studier i demokrati- stärkande ämnen. Senare har språk, matematik, samhällskunskap, datakunskap med mera varit områden där kunskapsklyftan gjort sig gällande. För invandrare genomför studieförbunden en omfattande utbildning i svenska och samhällskunskap. För människor med handikapp — funktionshinder liksom förståndshandikapp — har studieförbundens verksamhet enligt Folkbildningsrådets uppfattning givit innehåll åt livet på ett sätt som få trodde var möjligt när den verksamheten började. De handikappades behov av både utbildning och höjd livskvalitet torde fortfarande vara oerhört stort. I arbetet med-att stödja ovan redovisade grupper finns stora utmaningar för studieförbunden.
Utbildning för att överbrygga generationsklyftor har studieförbunden sedan gammalt ägnat sig åt. Det nya i dag är kunskapsöverföring från en yngre generation till en äldre, exempelvis när det gäller IT. Att utnyttja ungdomsresursen för att utveckla ny kunskap i föräldra- och äldregenerationen torde vara en både pedagogisk och organisatorisk utmaning i framtidens folkbildningsarbete.
Viktiga arbetsuppgifter för studieförbunden torde vara rekrytering av lågutbildade. Att rekrytera flera kvinnor till naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och tekniska ämnesområden är en angelägen jämställdhetsfråga, liksom att i större omfattning nå unga män med den allmänna folkbildningsverksamheten. Det kan exempelvis fungera på så sätt att studieförbunden via kortare ”pröva-på-kurser” blir en brygga mellan arbetslöshet och längre behörighetsgivande studier på grundskole- och högskolenivå.
Studieförbunden anser'att de har de organisatoriska och pedagogiska förutsättningama att genomföra utbildningar på gymnasial nivå. Förutsättningen är dock, uppger man, att de studiesociala frågorna löses samt att studieförbunden får rätt att utfärda intyg om behörighet. Det finns dock en uppenbar risk med att utfärda betyg/intyg över genomgång-
na kurser enligt angivna kursplaner och med preciserade kunskapsnivåer och att samtidigt hålla fast vid folkbildningens grundidéer.
Även för studieförbunden gäller det förhållandet att all inlärning i princip bör utgå från den studerandes erfarenhet — ”att gå från den kända till den hittills okända världen”. Det gäller oavsett den studerandes ålder och i synnerhet för vuxna studerande. En viktig uppgift för cirkelledaren är att leda studierna så, att deltagarnas aktivitet hela tiden uppmuntras. Det är en omfattande och viktig del i cirkelledarutbildningen att påpeka detta och träna denna metodik.
Den interaktiva teknikens användning i studieförbunden är i dag inne i en accelererande process. En av studieförbundens stora pedagogiska tillgångar är samtidigt mötet mellan människor och samtalet i det gemensamma studiearbetet. Det är därför möjligt att den nya tekniken därför mer bör ses som en komplettering och ett hjälpmedel och inte som en ersättning av tidigare metoder.
Stora Fo U-resurser satsas inom IT-området av såväl studieförbunden själva som av Folkbildningsrådet.
En grundförutsättning i arbetet att gynna vuxnas möjligheter till studier är även för studieförbunden att det finns ett rimligt studiesocialt stöd som inte för den enskilde är sämre än vad han eller hon får ut i a- kasseersättning. En annan förutsättning — enligt rådets uppfattning — är att den enskilde ser studier som ett sätt att, i vart fall på längre sikt, stärka sina möjligheter på arbetsmarknaden.
Studieförbunden upplever inte några behov av förändringar i regelsystemet — folkbildningsförordningen — med syfte att stimulera det pedagogiska utvecklingsarbetet.
7. Källor och litteraturtips
Andersson Bo: Folkbildningens samhällsroller 1880—1930, Carlsson. Jacobson, Bengt: Kommunal vuxenutbildning 1965—1984. Årsböcker i svensk undervisningshistoria för svensk undervisningshistoria l994zl75, Föreningen för svensk undervisningshistoria. Johansson, Inge (red): För folket och genom folket. Ej brödet blott: Dokument om arbetarbildning 1907—1950 (antologi), Tiden/ABF. Nerman, Ture: Studiecirkeln, Eklund. Olsson, Oscar: Folkets bildningsarbete: Erfarenheter och uppslag, O Eklunds boktryckeri.
Bildning — folkbildning — utbildning, Ord & Bild 92:1.
Prop. 90/91:8: Folkbildning. Salin, Sven: Komvux inför 2000—ta1et, Brevskolan. SOU 199627: ”En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande”, Kunskapslyftskommittén.
SOU 1995:141: ”Folkbildning och vuxenstudier”, en studie som genom- förts på uppdrag av den statliga utvärderingen av folkbildningen, SUFO 96. Vestlund, Gösta: Hur vårdar vi vår demokrati? En undersökning av
föreningslivets och folkbildningsarbetets betydelse för demokratin SÖ/Liber.
-"'l I'H'Hii'11 biff ngr-wali” _...w .. 121 35.115 Jag 'n']. "_ :h' "wa _. .nnbrsr'. ihn-a»- ...-1.1. 51111? -_'1..--1m.:1|f:. .1...
" . "”M”-'i" "";-135" I] 1131 f'.'.1"..' '||".-'. '| |.'|'£'41*##E7'11”k|i? .'|'-".— Wo?! ur 41.113." . " Tila-1.51 -I- f”. mkv '_'—ff t': t '|"| "1I_'|l"*J|-
.. '|'- :1'.”i.l';'|'*1|r|13?.":7|-p.wj.1imf' l-l' ut- "_| |. .||.: |, |?” ' '.'; Ä". —'.'1|...m-1.m.—_n.ut|-: '. ":.flb'..M1':3-||€j å,.fgwr'rrliä. [IEI-.."J '.1. till; -—T".'|". lm
" J'. "|" "'. ."r -:-r"1u":!|i'fål;|j 'ili'mlk' Ql|""| _. ".||,'.i 1.1|'.-| |'|l.' _."u.|-..|| |.) .--_|_.|_ '%HWUW'I'Jffe-J-åyil ;s.'..r.'|.. =.". 1.'1. 96111 (Ju—_ Tull:"? '"... 'Muni' '”rmit" .:1 qL: '.'. |"_"lf.!l"|| Hu.-IEI” "' '|'1.'_ , f-lrlidh'ln. il' ' "_" l "1'_'."_11':. gråa-111?- ';."il'i; .jj-l'p' ”nå.-.:. | ”15.11." ru —1.11"'l 1 .:! - .-'l'__ ! hl: .| ' ;_ ||»
'11'"'"11;..i1i1'n.-.. i...-.: av | 1.1-31533, &; u. 11.111 nm wc.".
" 1'1'1'5 |:| ”3.1-'I.» . 11%—id
[. |
SOU 1996:188
KLK Kunskapslyftskommittén 1996-02-16 1 (U 1995. 09) Åsa Sohlman Folkbildningsrådet Box 730
101 34 STOCKHOLM
Kunskapslyftskommittén har i sina direktiv bland annat att fördjupa sig på följande två områden: - Vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå samt - Åtgärder för att stimulera pedagogisk utveckling inom samhällsstödd vuxenutbildning
Några citat:
Alla kommuner anordnar inte vuxenutbildning på gymnasial nivå i den utsträckning som efterfrågas, och alla kommuner åtar sig inte heller att — i enlighet med systemet med interkommunal ersättning — betala för sådan utbildning i annan kommun. Frågan är om detta lett till ökade klyftor mellan olika kommuner och vilka efekter det haft på utbud och deltagande. ..... Aktuell statistik över elevantalet i komvux tyder på att kommunerna har dragit ner på den reguljära ut- bildningen. En påtaglig koncentration till dagkurser har också skett under de senaste åren.
I detta fall avser direktiven komvux (och SSV). Det hindrar ju inte att folkhögskolan kan fungera utjämnande under vissa förutsättningar. Är det rätt? Vilka är i så fall förutsättningama?
Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar.
Kommittén skall särskilt överväga hur det faktum att vuxenut- bildningen rekryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor kan tas till vara.
Kommittén önskar därför få en beskrivning av folkhögskolans möjligheter och eventuella hinder för såväl vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå som en fortsatt pedagogisk utveckling. Som stöd för denna beskrivning har kommittén utarbetat ett antal frågor (bilaga 1). Det står givetvis Folkbildningsrådet fritt att också utveckla andra relevanta frågor av pedagogisk art.
Kommittén önskar få Folkbildningsrådets svar om möjligt före den 15 mars 1996.
Med vänlig hälsning!
Åsa Sohlman
Kunskapslyftskommittén P M Bilaga 1 Thorbjörn Levin 1996-02-16 1
1. Bakgrund
Utdrag ur Kunskapslyftskommitténs direktiv:
Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar.
Kommittén skall särskilt överväga hur det faktum att vuxenutbildningen rekryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor kan tas till vara.
För att kunna diskutera utvecklingsmöjligheter (och hinder) måste man enligt min mening först skaffa sig en bild av nuläget. När bilden klamat kan möjligheter till utveckling skönjas.
För att få en bild med pedagogiska förtecken av folkhögskolomas verksamhet kan förhoppningsvis följande frågeställningar ge en ingång. I detta sammanhang bortses från uppdragsutbildningsdelen av folk- högskolomas verksamhet.
2. Frågeområden 2.1 Målgrupper
En viktig målgrupp för all samhällsstödd vuxenutbildning är de prioriterade grupperna - lågutbildade, invandrare, handikappade, etc. Folkhögskolan har rykte om sig att nå många människor i denna målgrupp. Stämmer det? Man skulle kunna tro att yrkesutbildning vore ett sätt att nå dessa människor. Yrkesutbildningen inom folkhögskolan är dock begränsad (?) till att avse kurser på eftergymnasial nivå / högskolenivå. Finns det anledning att fundera över detta?
Jag har fått den uppfattningen att folkhögskolan - betydligt mer än komvux och SSV - lyckats rekrytera handikappade och missbrukare. Är det så? Om svaret är ja - ställer detta andra krav på organisationen, boendeformer (elever och lärare), karnratförhållandet, personalkompetens, etc än den "vanliga" folkhögskoleverksamheten?
2.2 Pedagogiska frågor
"Vuxenpedagogiken bygger på att undervisningen utgår ifrån upplevda problem i verkligheten och ger de stude- rande möjlighet att bearbeta dessa problem genom nya perspektiv och kunskaper...
Vuxenpedagogiken bygger på att de studerande är aktiva, självständiga och ansvarstagande individer. De studerande bör därför också få ett stort inflytande över under- visningens innehåll och uppläggning"
(Sven Salin i Komvux inför 2000-talet)
Det talas mycket om vuxenpedagogik, om folkhögskolemetodik. Vad innebär det egentligen? Deltagarmedverkan — Att utgå från deltagarnas erfarenheter - Hur då? Är det så eller är det i realiteten lärarna som bestämmer?
Man talar mycket om att deltagarna mer och mer skall lära sig självständigt inhämta kunskaper - hur påverkar det lärarrollen? Utvecklad handledarroll och från självförtroendeträning till eget ansvar??
Hur tas det förhållandet till vara att vuxenutbildningen rekryterar många invandrare och kvinnor? Utvecklas speciell pedagogik/metodik/
organisation?
Vilken roll - positiv och negativ - spelar omdömen och behörigheter i folkhögskolan sett med pedagogiska förtecken?
Utnyttjas — och i så fall hur - interaktiva media som pedagogiska hjälpmedel? Anordnas ex viss utbildning på distans?
Hur kan staten stimulera pedagogisk utveckling?
2.3 Pedagogiska - organisatoriska frågor
"I många industriländer liksom iSverige bidrar även en åldrande befolkning till anpassningsproblemen. Den stigande mängden nya kunskaper kan i mindre utsträck- ning än tidigare integreras i samhället via ungdomarna och deras ungdomsutbildning. Även av det skälet ökar kraven på de äldre och derasförmåga att ta till sig nya kunskaper"
Ställer det nya krav på folkhögskolan - organisatoriskt och pedagogiskt?
"Utbildningsexpansionen kom dock igång relativt sent i Sverige, varför det i äldre åldersgrupper jämfört med andra länder finns relativt många som inte har mer formell utbildning än folk- eller grundskola. Till detta kommer att bland de yngre är det ett oroande stort antal som inte avslutar grund- och/eller gymnasieskola, inte går vidare till högskolan respektive drar länge ut på studierna vid universiteten. "
Hur kan folkhögskolan motverka detta ungdomsproblem? Är det bara en organisatorisk fråga eller också en pedagogisk fråga (möjligheter - problem)?
2.4 Organisatoriska frågor Hur gynnas bäst vuxnas möjligheter till utbildning?
Om studiestödssystemet kan sägas mycket. Om vi bortser från storleken på bidraget: Finns det andra problem med studiestödssystemet?
2.5 Till slut en avslutande fråga
Det ställs större och större krav på att människors utbildning skall höjas. Nu talar vi om att alla skall ha en kompetens motsvarande treårig gymnasial utbildning (nationella program). 50% av nästa generation måste ha en postgymnasial utbildning (ej nödvändigtvis en högskoleutbildning). Löper vi risk att få ett 2/3-dels utbildningssamhälle eller mäktar vuxenutbildningen att lösa utbildningsproblemen? Är det så enkelt att det bara är ett pedagogiskt problem?
':'-$ .; IIWJ-W'A-ts ilgw- 1.1 ||.|__..|, 11.1.|.|'-||'|'|.||||| .-11.
.: -. pw»? -'..9 wah—;. h&m 'E1 '"|'-"||14_'.|.f.'5|w'-1 | Äni'Ha 111'"'".+.F" ..'1 ”mm 1" IQ.. rl'."||| "| . . ..'-". 1'.11.-. .. 11111 - 1 1' f -' ' 'ai-L'u'ir'mb i'..'_.|l-' 1 ' ' ' _ ':' Wu. |
- ..'.h- —..1.;'1..*1.
Wain-m)? . v_||_| . | Mitä?) 1'.' amningen el.: :* ...?-' u.
"1'1Zmap'1..1 '
SOU 1996:188
KLK Kunskapslyftskommittén 1996-03-06 1 (U 1995:09) Thorbjörn Levin
Samtliga komvuxenheter samt statens skolor för vuxna
Kunskapslyftskommittén har som uppdrag att dels bedöma om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras, dels föreslå hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Denna del av uppdraget redovisades i kommitténs betänkande "En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande" (SOU1996127), som utkom 1 mars.
att - med beaktandet av den centrala frågan om utbildningens finansie- ring - ta ställning till vilket ansvar som skall vila på den offentligt finansierade utbildningen, på arbetslivet för olika typer av arbetsin- satser och på individen för dennes egen kompetensutveckling. Därutöver skall kommittén definiera roller och föreslå ansvarfördel- ning för olika former av vuxenutbildning. Denna del av uppdraget skall redovisas den 1 oktober 1996.
att bedöma om vuxna har tillfredsställande möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå samt överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Därutöver skall kommittén överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar. Denna del av uppdraget skall redovisas den 1 mars 1997. Därmed är kommitténs uppdrag fullgjort.
Vilka möjligheter och hinder till dels organisatorisk, dels pedagogisk utveckling finns? Svaren på dessa frågor varierar givetvis beroende bland annat av kommunstorlek och geografiskt läge. För statens skolor för vuxna gäller alldeles särskilda förutsättningar. För att få en så tydlig bild
som möjligt av sådana möjligheter och hinder behöver Kunskapslyfts- kommittén Er hjälp med att fylla i bifogad enkät. Den kan eventuellt - sedan svaren bearbetats - behöva kompletteras med intervjuer hos vissa komvuxenheter/SSV
Kommittén vill därför be Er besvara bifogad enkät, dels lämna vissa grunddata på bifogat försättsblad till Ert svar. Vi är medvetna om att det tar en viss tid att lämna utförliga svar på alla frågor, men vi hoppas att Ni skall finna det viktigt att ge oss ett bra underlag i vårt gemensamma arbete att utveckla den kommunala vuxenutbildningen och statens skolor för vuxna.
Självfallet är vi också tacksamma för att få ta del av Edra tankar och funderingar kring andra frågekomplex än dem vi tagit upp i enkäten. Om Ni har synpunkter på vårt första delbetänkande, så ta gärna med också dessa.
För att vi skall hinna få fram detta breda underlag i tid för kommitténs arbete måste enkätsvaren vara oss tillhanda senast 9 april 1996. Jag svarar gärna på frågor om enkäten och/eller kommitténs arbete.
Med ett på förhand tack för hjälpen!
Thorbjörn Levin
Kunskapslyftskommittén Frågeformulär
Thorbjörn Levin Klarabergsgatan 232 103 33 STOCKHOLM 1996-03-03 1
Organisatoriska frågor:
1 . Stämmer påståendet att grundläggande vuxenutbildning håller på att bli en invandrarskolform? Om så är fallet, vad beror det på? Har komvux SFI-undervisningen? Vart går deltagarna efter avslutad SFI- utbildning?
2. Stämmer påståendet att yrkesutbildning (Dit räknar vi ej ekonomiska ämnen eller grundläggande datakurser.) i komvux de senaste åren har minskat avsevärt? Vad beror det på och hur kan situationen förändras?
3. Lägger det nuvarande kurssystemet i gymnasial utbildning hinder för en flexibel utveckling? Saknas exempelvis grundskoleanknutna påbyggnadsutbildningar (S.Y.-kursema)? Finns behov av delkurser? Annat?
4. Har möjligheterna för den studerande att samtidigt läsa på olika nivåer försvårats de senaste fem åren? Ex engelska på grundläggande nivå och svenska på gymnasial nivå. Om så är fallet - vad beror det på ?
5. "En påtaglig koncentration till dagkurser har också skett under de senaste åren. Det försvårar fitidsstudier och kan därmed innebära ökade krav på studiestöd."
(Citat ur kommitténs direktiv)
Har kvällskursema minskat i reella tal i Din kommun? Om ja: Räcker resurserna inte till? Finns det inte längre några människor som vill studera på sin fritid?
6. Tillfredsställer Ni kommuninnevånamas behov av utbildningar på gymnasial nivå? Om nej: Beror det då på - begränsat utbud? (Vilket område / Vilka områden?) - kö till utbildningarna? Om ja: Hur många (grova tal) och vilka kurser? - annat, nämligen:
7. Kan man i komvux få läsa in ett ämne under en semester (-vecka), ex datakunskap, språk eller naturkunskap? Under ett antal helger? Om ja - hur har det gått? Om nej — vad beror det på?
8. Om studiestödssystemet kan sägas mycket. Om vi bortser från storleken på bidraget: Finns det andra problem med studiestödssyste- met?
9. Den kommunala vuxenutbildningen är mål- och resultatstyrd. Finns — detta faktum till trots - formella hinder för flexibilitet i organisa- tionen? Exempel!
10. Kommittén skall bedöma vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå och överväga om möjligheterna att få sådan utbildning är tillräckliga ur dels den enskildes, dels arbetslivets perspektiv samt - om så ej är fallet - föreslå förändringar. Vilka förändringar tror Du bäst skulle gynna vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå och/eller grundläggande nivå? Kom gärna med förslag och idéer!
Organisatoriska - pedagogiska frågor
11. Vilka organisatoriska och pedagogiska krav ställer integration komvux - gymnasieskola för att vuxnas behov av att optimalt utnyttja sin studietid skall kunna tillgodoses?
12. Ur Arbetet 1995-12-08: "Tolv veckor. Längre tog det inte att få gymnasiekompetens i matte. 3.200 kronor är kursavgiften men det är det värt. Samma studier på komvux hade tagit mycket mer dyrbar studietid. " (en kursdeltagare från Folkuniversitetet i Lund)
Är koncentrationsläsningen i komvux optimal? Varför kan kursdeltagarna när de börjar på universitet och högskolor studera ett ämne på heltid men inte ex tio timmar engelska/matematik i veckan på komvux? Bör komvux' attityd förändras?
13. I Sverige liksom i många andra industriländer blir människor äldre och äldre. Den stigande mängden nya kunskaper kan därför i mindre utsträckning än tidigare integreras i samhället via ungdomsut- bildning. Kraven på de äldre och deras förmåga att ta till sig nya kunskaper ökar därmed.
(Ur Kunskapslyftskommitténs delbetänkande)
Med äldre avses i detta sammanhang människor från 65 år och uppåt. Är detta en uppgift för komvux eller för någon annan vuxenutbildare? Ställer det i så fall nya krav på komvux - organisatoriskt / pedagogiskt?
14. "Utbildningsexpansionen kom dock igång relativt sent i Sverige, varför det i äldre åldersgrupper jämfört med andra länder finns relativt många som inte har mer formell utbildning än folk- eller grundskola. Till detta kommer att bland de yngre är det ett oroande stort antal som inte avslutar grund- och/eller gmnasieskola, inte går vidare till högskolan respektive drar länge ut på studierna vid universiteten. "
(Ur Kunskapslyftskommitténs betänkande)
Ska komvux engagera sig i dessa målgrupper? Hur kan i så fall komvux hjälpa till att lösa dessa problem? Är det bara en organisato- risk fråga eller också en pedagogisk fråga (möjligheter - problem)?
15. Hur kan man i komvux utveckla kreativitet och skapande hos sina elever? Kurser? Pedagogik?
Pedagogiska frågor:
16. "Vuxenpedagogiken bygger på att undervisningen utgår ifrån upplevda problem i verkligheten och ger de studerande möjlighet att bearbeta dessa problem genom nya perspektiv och kunskaper... Vuxenpedagogiken bygger på att de studerande är aktiva, själv- ständiga och ansvarstagande individer. De studerande bör därför också få ett stort inflytande över undervisningens innehåll och uppläggning" (Sven Salin i Komvux inför 2000-ta1et)
Är det så? Beskriv hur det fungerar i praktiken!
17. "De studerande föredrar gemensamma diskussioner, undersökningar och grupparbeten i undervisningen, men dessa metoder dominerar inte. Vanligast är att läraren pratar och de studerande lyssnar."
(Citat ur Skolverkets utvärdering av komvux)
Om vi utgår från att denna beskrivning till viss del är riktig: Varför är det så? Vad är det som är fel? Vilka hinder finns för en annan utveckling?
18. Den nya läroplanen, de nya kursplanerna och de nya betygskriterier- na sägs ha inneburit ökat lärarsamarbete. Har det i så fall bidragit till pedagogisk utveckling?
19. Läroplanen talar om att deltagarna mer och mer skall lära sig att självständigt inhämta kunskaper - hur påverkar det lärarrollen? Förändras lärarrollen under deltagarens resa från grundläggande vuxenutbildning till gymnasial vuxenutbildning? Hur kommer begrepp som självförtroendeträning, eget ansvar för studierna, lärarens handledarroll, etc in i detta sammanhang?
20. Hur möter lärare spännvidden bland de komvuxstuderande i en grupp (ålder, familjesituation, ekonomi, andra förutsättningar, etc)?
21. Hur kan det faktum att komvux rekryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor tas till vara?
22. 'Medan var femte bland de okvalificerade arbetarna är inaktiva (dvs inte deltar i vuxenutbildning) så gäller detta endast cirka var
femtionde i den högre tjänstemannakategorin. " (Citat ur Folkbildning och vuxenstudier, SOU l994:l41)
Hur rekryteras och motiveras lågutbildade män?
23. Skolverkets rapport nr 85: Studieavbrott och mindre studiekurs i gymnasieskolan: "Ungdomarna ger en samstämmig bild av anledningen till sina avhopp. Förklaringen ligger i undervisningssituationen. Ungdomarna upplevde att de hade för lite inflytande, de kunde ! ex inte bestämma takten i studierna utifrån sina tidigare kunskaper. Detta gjorde att många halkade efter och hade svårt att komma igen. Ett annat
problem som genomgående nämns av ungdomarna är att de inte fick den stimulans och de kunskaper som de ville ha". Några större studieavbrottsundersökningar från komvux finns inte. Det hindrar ju inte att frågan om avbrotten i komvux och SSV alltid beror på omständigheter som ligger utanför komvux ansvarsområde. Finns det vuxna som lämnar komvux och SSV av samma orsaker som gymnasieungdomama, dvs beroende av undervisningssituatio- nen?
Hur följer Ni upp studieavbrotten? Kategorisera orsaker till avbrott och beskriv de slutsatser Ni dragit!
24. Utnyttjas - och i så fall hur - interaktiva medier som pedagogiska hjälpmedel? Kräver ny undervisningsteknik också ny pedagogik/ metodik?
25. Anordnas viss utbildning på distans (skilda orter-handledning- interaktiva medier) - och i så fall hur?
26. Hur använder Ni Er av läromedel som * databaser, internet, skönlitteratur, etc? * företag, offentliga organisationer, etc?
27. Hur sker koppling i undervisning till näringsliv och omvärldsoriente- ring?
28. "I stället ger både lärare och studerande exempel på att de ofta 'betar'av innehållsmoment i kurserna utan att ta reda på vilka kunskaper som faktiskt nås på detta sätt. Det borde upptäckas om skolorna utvärderade utbildningen utifrån målen idokumenten. En pågående analys av samband mellan mål, innehåll, arbetssätt och resultat är nödvändig inom varje organisation. "
(Citat ur Skolverkets utvärdering av komvux)
Sker en utvärdering och kvalitetssäkring av verksamheten med även pedagogiska förtecken? Hur?
29. Är komvux som pedagogisk spjutspets ett minne blott? Om så är fallet - Vad beror det i så fall på? Kan spjutspetsen vässas på nytt och hur?
30. Hur kan man utveckla samarbetet mellan forskare och praktiker inom det pedagogiska området?
3 l . Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar. Vilka förändringar skulle Du helst se genomförda?
SOU 1996:188
KLK Kunskapslyftskommittén 1996-03-06 1 (U l995:09) Thorbjörn Levin
Folkbildningsrådet Box 730 101 34 STOCKHOLM
Kunskapslyftskommittén har som uppdrag att dels bedöma om de allmänna målen för den samhällsstödda vuxenutbildningen behöver revideras, dels föreslå hur dessa mål skall kompletteras för att omfatta alla former av vuxenutbildning. Denna del av uppdraget redovisades i kommitténs betänkande "En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande" (SOU1996:27)
att - med beaktandet av den centrala frågan om utbildningens finansie- ring - ta ställning till vilket ansvar som skall vila på den offentligt finansierade utbildningen, på arbetslivet för olika typer av arbetsin- satser och på individen för dennes egen kompetensutveckling. Därutöver skall kommittén definiera roller och föreslå ansvarfördel-
ning för olika former av vuxenutbildning. Denna del av uppdraget skall redovisas den 1 oktober 1996.
att bedöma om vuxna har tillfredsställande möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå samt överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Därutöver skall kommittén överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar. Denna del av uppdraget skall redovisas den 1 mars 1997. Därmed är kommitténs uppdrag fullgjort.
Kommittén önskar därför få en beskrivning av studieförbundens möjligheter och eventuella hinder för såväl vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå som en fortsatt pedagogisk utveckling. Som stöd för denna beskrivning har kommittén utarbetat ett antal frågor (bilaga 1). Det står givetvis Folkbildningsrådet fritt att också utveckla andra relevanta frågor av pedagogisk art.
Kommittén önskar få Folkbildningsrådets svar om möjligt före den 1 april 1996.
Med vänlig hälsning!
Thorbjörn Levin
Kunskapslyftskommittén Frågeområden Bilaga 1 Thorbjörn Levin 1996-02-06 1
1. Bakgrund
Kunskapslyftskommittén skall bland annat överväga åtgärder för att stimulera såväl den organisatoriska som den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar.
Kommittén skall särskilt överväga hur det faktum att vuxenutbildningen rekryterar en hög andel invandrare och en hög andel kvinnor kan tas till vara.
För att få en bild med organisatoriska och pedagogiska förtecken av studieförbundens verksamhet kan följande frågeområden ge en ingång.
2. Frågeområden
2.1 Målgrupper "Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras liksom verksamheter som anordnas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt ejtersatta grupper" (Förordningen om folkbildning 25)
En viktig målgrupp för all samhällsstödd vuxenutbildning är de prioriterade grupperna - lågutbildade, invandrare, handikappade, etc. Studieförbunden når ju - som jag har förstått det - på olika sätt många människor i denna målgrupp. Stämmer det?
Om ja: Vad fordras för att studieförbunden skulle kunna nå fler ur dessa målgrupper? (Utbud - studieekonomi - )?
Kommittén skall bedöma vuxnas möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå (motsvarande) och överväga om möjligheterna att få
sådan utbildning är tillräckliga ur dels den enskildes, dels arbetslivets perspektiv samt - om så ej är fallet - föreslå förändringar. Ligger denna målgrupp inom studieförbundens intresseområde?
2.2 Pedagogiska frågor "Vuxenpedagogiken bygger på att undervisningen utgår ifrån upplevda problem i verkligheten och ger de studerande möjlighet att bearbeta dessa problem genom nya perspektiv och kunskaper... Vuxenpedagogiken bygger på att de studerande är aktiva, själv- ständiga och ansvarstagande individer. De studerande bör därför också få ett stort inflytande över undervisningens innehåll och
uppläggning" (Sven Salin i Komvux inför 2000-talet)
Det talas mycket om vuxenpedagogik, om cirkelpedagogik. Vad innebär det egentligen? Deltagarmedverkan - Att utgå från deltagarnas erfarenheter - Hur då? Är det så eller är det i realiteten cirkelledaren som bestämmer?
Man talar mycket om att deltagarna mer och mer skall lära sig självständigt inhämta kunskaper - hur påverkar det cirkelledarrollen? Utvecklad handledarroll och från självförtroendeträning till eget ansvar??
Hur arbetar studieförbunden för att rekrytera invandrare och kvinnor? Utvecklas speciell pedagogik/metodik/ organisation?
Kommittén skall överväga åtgärder för att stimulera den pedagogis- ka utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar.
Regelsystemet för studieförbunden är ju inte så överväldigande men ändock: Finns behov av förändringar och i så fall vilka?
Interaktiv teknik med studieförbundens pedagogiska förtecken — hur då?
2.3 Pedagogiska - organisatoriska frågor "I många industriländer liksom i Sverige bidrar även en åldrande befolkning till anpassningsproblemen. Den stigande mängden nya kunskaper kan i mindre utsträckning än tidigare integreras i samhället via ungdomarna och deras ungdomsutbildning. Även av
det skälet ökar kraven på de äldre och deras förmåga att ta till sig nya kunskaper" (Ur Kunskapslyftskommitténs delbetänkande)
Ställer det nya krav på studieförbunden - organisatoriskt och pedagogiskt? Den åldrande befolkningen - ny mängd kunskap - ökande krav: Hur kommer studieförbunden in i bilden?
"Utbildningsexpansionen kom dock igång relativt sent i Sverige, varför den i äldre åldersgrupper jämfört med andra länder änns relativt många som inte har mer formell utbildning än folk- eller grundskola. Till detta kommer att bland de yngre är det ett oroande stort antal som inte avslutar grund— och/eller gymnasieskola, inte går vidare till högskolan respektive drar länge ut på studierna vid universiteten. "
Är detta en fråga som angår studieförbunden? Är det i så fall bara en organisatorisk fråga, en ekonomisk fråga eller också en pedagogisk fråga (möjligheter - problem)?
2.4 Organisatoriska frågor Vad innebär det för svårigheter att cirkeldeltagare inte kan få studiestöd?
Vilken roll - positiv och negativ — spelar det faktum att studieförbunden inte får utfärda behörighetsgivande betyg ?
2.5 Till slut en avslutande fråga
Det ställs större och större krav på att människors utbildning skall höjas. Nu talar vi om att alla skall ha en kompetens motsvarande treårig gymnasial utbildning (nationella program). 50% av nästa generation måste ha en postgymnasial utbildning (ej nödvändigtvis en högskoleutbildning). Löper vi risk att få ett 2/3-de'ls-utbildningssamhälle eller mäktar vuxenutbildningen att lösa utbildningsproblemen? Är det så enkelt att det bara är ett ekonomiskt och/eller pedagogiskt problem?
SOU 1996:188
KLK Kunskapslyftskommittén 1996-06-13 1 (U 1995:09)
Thorbjörn Levin Dnr U 96:7 Samtliga folkhögskolor
Ped i e kl'n ' m mh"ll " x 11 il n'
Kunskapslyftskommittén har bland annat som uppdrag att dels föreslå mål för ett nationell kunskapslyft, dels bedöma behovet av utbildning för vuxna. Denna del av uppdraget redovisades i kommitténs betänkande "En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande" (SOU1996z27), som utkom 1 mars 1996.
att bedöma om vuxna har tillfredsställande möjligheter att få utbildning på gymnasial nivå samt överväga om vuxna skall garanteras rätt till utbildning i vissa av gymnasieskolans kärnämnen. Därutöver skall kommittén överväga åtgärder som kan stimulera den pedagogiska utvecklingen inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Om kommittén konstaterar att det finns hinder i föreskrifter eller styrsystem för en pedagogisk utveckling, skall kommittén lämna förslag på lämpliga förändringar.
Vilka möjligheter och hinder finns för folkhögskolor i olika delar av landet till dels organisatorisk, dels pedagogisk utveckling? Svaret på dessa frågor varierar givetvis. För att ändå få en sammanfattande bild av sådan möjligheter och hinder ombads Folkbildningsrådet under våren att lämna synpunkter. Så skedde också. För att tydliggöra denna bild behöver Kunskapslyftskommittén Er hjälp med att "läsa" Folkbildnings- rådets svar och sedan komplettera detta utifrån Edra specifika möjligheter och hinder.
Kommittén vill därför dels be Er studera Folkbildningsrådets svar (bilaga), dels komplettera med egna synpunkter utifrån Edra speciella förhållanden. Frågorna till vilka svaren hänför sig är kursiverade och numrerade i marginalen för att underlätta besvarandet. Vi är medvetna om att det tar en viss tid att lämna utförliga svar, men vi hoppas att Ni skall finna det viktigt att ge oss ett bra underlag i vårt gemensamma arbete att utveckla den samhällsstödda vuxenutbildningen.
Självfallet är vi också tacksamma att få ta del av Edra tankar och funderingar kring andra frågekomplex än dem vi tagit upp. Om Ni har synpunkter på vårt första delbetänkande, så ta gärna med också dessa.
För att vi skall hinna få fram detta breda underlag i tid för kommitténs arbete måste svaren vara oss tillhanda senast 15 september 1996. Jag svarar gärna på frågor.
Med ett på förhand tack för hjälpen!
Thorbjörn Levin
Kronologisk förteckning
1. Den nya gymnasieskolan — hur går det? U. 2. Samverkansmönster i svensk forsknings- finansiering. U. 3. Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C.
4. Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. UD.
5. Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. UD.
6. Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. UD.
7. Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD.
8. Batterierna — en laddad fråga. M. 9. Om järnvägens trafikledning m.m. K.
10. Forskning för vår vardag. C. 11. EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. K. 12. Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. Fi. 13. Offentlig djurskyddstillsyn. 10. 14. Budgetlag — regeringens befogenheter på tinansmaktens område. Fi. 15. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. UD. 16. Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. UD. 17. Bättre trafik med väginformatik. K. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. Fö. 19. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. UD. 20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. U. 21. Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. U. 22.1nflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. U. 23. Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. N. 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-länders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. UD.
25. Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. Ku.
26. Ny kurs i trafrkpolitiken + Bilagor. K. 27. En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. U. 28. Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. U. 29. Forskning och Pengar. U.
30. Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. Fi. 31. Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. C. 32. Möss och människor. Exempel på bra lT—användning bland barn och ungdomar. SE. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. A.
35. Kriminalunderrättelseregister DNA-register. Ju. 36. Högskola i Malmö. U. 37. Sveriges medverkan i FN:s familjeår. S. 38. Nationalstadsparker. M. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. M. 40. Elektronisk dokumenthantering. Ju. 41. Statens maritima verksamhet. Fö. 42. Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. UD. 43. Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. UD. 44. Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. Fi. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. 46. Enskilda vägar. K. 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. U. 48. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. N. 49. Regler för handel med el. N. 50. Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Ju. 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- ring — alternativ och förslag. A. 52. Precisering av handelsändamålet i detaljplan. M. 53. Kalkning av sjöar och vattendragM. 54.Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. 55. Sverige, framtiden och mångfalden. A. 55. På väg mot egenföretagande. A. 55. Vägar in i Sverige. A.
56. Hälften vore nog — om kvinnor och män på 90—talets arbetsmarknad. A. 57. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. 58. Finansieringen av det civila försvaret. Fö.
Kronologisk förteckning
59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. 60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. UD.
61.01ika länder — olika takt. Om flexibel integration
och förhållandet mellan stora och små stater i EU.
UD.
62. EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. Jo. 63. Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64. Försäkringskassan Sverige - Översyn av socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. Jo. 66. Utvärderat personval. Ju. 67. Medborgarlig insyn i kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 70. Samverkan mellan högskolan och näringslivet. N. 71. Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd. In. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister. S. 73, Svensk kämteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. M. 73. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. M. 74. Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. M. 74. Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 — Descriptions. M. 75. Värden i folkhögskolevärlden. U. 76. EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. UD. 77. Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. Fi.
78.Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. N.
79. Översyn av revisionsreglema. Fi. 80. Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. Ku. 81. Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. Fi. 82. En översyn av luft- sjö— och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. K. 83. Allmänt pensionssparande. S. 84. Ekobrottsforskning. Ju.
85. Egon Jönsson — en kartläggning av lokala sam- verkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. S.
86. Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. Fö. 87. Tredirnensionell fastighetsindelning. Ju. 88.Kameraövervakning. Ju. 89. Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. N. 90. Sammanhållet studiestöd. U. 91. Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. S. 92.1T i miljöarbetet. M. 93. Ny yrkestrafiklagstiftning. K. 94. Nationell teleadresskatalog. K. 95. Botniabanan. K. 96. Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. 97. Effektivare försvarsfastigheter!
Utvärdering av en reform. Fö.
98. Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. Fö. 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. Fö. 100. Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. Fi. 101 . Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUD-Program 95. M. 102. TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. 103. Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Del 1 och 2. M. 104. Konsumentskydd på elmarknaden. C. 105. Att främja donationer till universitet och högskolor. U. 106. EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. UD.
107. Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. UD. 108. Konsumenterna och miljön. C. 109. Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. Fi. 110. Inför ett Svenskt kultumät - IT och framtiden inom kulturområdet. Ku.
Kronologisk förteckning
111.
112.
114. 115 116. 117. 118. 119.
120. 121
123.
124.
125. 126. 127. 128.
129. 130.
131.
132.
133. 134. 135.
136.
Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till 30 år. C Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen. M. En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. S. En körkortsreform. K. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. Artikel 6 i Europakonventionen och skatte— utredningen. Fi. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. Station Stockholm Nord. K. Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi.
Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. U. .Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. K. 122. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. U. Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. S. Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. S.
Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. S. Environment for Sustainable Health Development — an Action Plan för Sweden. S. Droger i trafiken. Ju. Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och De] B. S. Folkbildningens institutioner. U. Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturrninneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku. Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. ln. De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl—Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. Fö. Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. S. Jämställd vård. Möten i vården ur ett tvärvetenskapligt perspektiv. S. Fibromyalgi och Duchennes muskeldystroft. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo.
137.
138.
139. 140. 141. 142. 143.
144. 145.
146. 147. 148.
149. 150.
151. 152. 153.
154. 155.
156.
157. 158. 159. 160. 161. 162.
163. 164.
165.
166. 167.
168. 169. 169.
169.
Kommunalförbund och gemensam nämnd —
två former för kommunal samverkan. In. Ny behörighetsreglering på hälso— och sjukvårdens område m.m. S. Skatt på avfall. Fi. KO:s biträde åt enskilda. In. Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. S. Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. K. Krock eller möte — Om den mångkulturella skolan. U. Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. N. Arbetstid längd,förläggning och inflytande + bilagedel. A. Att återerövra vardagen. S. Övergångsbestärrunelser till miljöbalken. M. Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. Ju. Elberedskapen. Författningsfrågor. N. En allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring. A. Bidrag genom arbete — En antologi. S. Gruvoma och framtiden. N. Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden. M.
Tre rapporter om studiecirklar. U. Omtankar om vattendrag ett nytt angreppssätt. M. Bostadspolitik 2000 — från produktions— till boendepolitik + Särtryck + Bilaga. In.
Översyn av redovisningslagstiftningen. Ju. Sverige och EMU + Bilagor. Fi.
Folkbildningen — en utvärdering. U. Bouppteclmingar och arvsskatt. Ju. Rätt att flytta — en fråga om bemötande av äldre. S. På medborgarnas villkor — en demokratisk infrastruktur + bilaga. ln. Behov och resurser i vården — en analys. 5. Livslängt lärande i arbetslivet — steg på vägen mot ett kunskapssamhälle. Ett diskussionsunderlag. U. Ny kurs i trafikpolitiken. Delbetänkande om beskattning av vägtrafiken. K.
Lärare för högskola i utveckling. U. Gymnasieutbildning för vissa ungdomar med funktionshinder. U. Översyn av PBL och va-lagen. In. Fömyelsen av kommuner och landsting. In. Kommunala förnyelseproblem. En statsvetenskaplig betraktelse. Bilaga 1. In. Kommunerna och den statliga styrningen. Bilaga 11. In.
Kronologisk förteckning
169. Budgetpolitik. En studie av behovsbudgetering i två decentraliserade organisationer. Bilaga Ill. In. 169. Konkurrensutsätming inom äldreomsorgen i Stockholms stad. Politisk-demokratiska aspekter. Bilaga IV. In. 169.Förändringsmode11er och förändringsprocesser i kommuner och landsting. Några empiriska studier. Bilaga V. In. 170. Fritidsbåten och samhället. K. 171. Konsekvenserna för CAP av WTO-åtagandena och en östutvidgning. Jo. 172. Licensavgift — en principskiss. Ju. 173. När makten gör fel. Den offentliga tjänstemannens ställning och ansvar. Fi. 174. Handikappinstitutet — för bra hjälpmedel och ökad livskvalitet. S. 175. Styrning och samverkan. S. 176. Den lokala radion. Ku.
177. Egenmakt — att återerövra vardagen. S.
178. IT och Miljö. En samling goda exempel. K. 179. Statens uppgiftsinsamling från kommuner och landsting. In. 180. Bättre grepp om bidragen. Ett samlat system för transfereringar till hushåll. Fi. 181. MEGA-BYTE. K. 182. Handlingsprogram för ökad Sjösäkerhet. K. 183. EU, Sverige och de inre vanenvägama. K. 184. Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel. M. 185. Straffansvarets gränser + Bilagor. Ju. 186. Transportlnformatik för Sverige. + Bilagor. K. 187. Statens ändamålsfastigheter. Principer för förvaltning och hyressättning. Fi. 188. Vuxenutbildare ser på sig själva. U.
Systematisk förteckning
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — hur går det? [1] Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. [21 Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. [20] Reform och förändring. Organisation och verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och högskolereform. [21] Inflytande på riktigt — Om elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. [22] En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande. [27] Det forskningspolitiska landskapet i Norden på 1990-talet. [28] Forskning och Pengar. [29] Högskola i Malmö. [36] Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för individ och lokalsamhälle. [47] Vården i folkhögskolevärlden. [75] Sammanhållet studiestöd. [90] TUFF — Teckenspråksutbildning för föräldrar. [102] Att främja donationer till universitet och högskolor. [105] Högskolan i Malmö — Slutbetänkande. [120] Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande. [122] Folkbildningens institutioner. [127] Krock eller möte — Om den mångkulturella skolan. [143] Tre rapporter om studiecirklar. [154] Folkbildningen — en utvärdering. [159] Livslångt lärande i arbetslivet — steg på vägen mot ett kunskapssamhälle. Ett diskussionsunderlag. [164] Lärare för högskola i utveckling. [166] Gyrnnasieutbildning för vissa ungdomar med funktionshinder. [167] Vuxenutbildare ser på sig själva. [188]
Jordbruksdepartementet
Offentlig djurskyddstillsyn. [13]
EU, konsumenterna och maten — Förväntningar och verklighet. [62] Administrationen av EU:s jordbrukspolitik i Sverige. [65] Effekter av EU:s jordbrukspolitik. [136] Konsekvenserna för CAP av WTO—åtagandena och en östutvidgning. [171]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga. [34] Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring — alternativ och förslag.[51]
Sverige, framtiden och mångfalden. [55] På väg mot egenföretagande. [55] Vägar in i Sverige. [55]
Hälften vore nog — om kvirmor och män på 90-talets arbetsmarknad. [56]
Medicinska undersökningar i arbetslivet. [63] Arbetstid längd,förläggning och inflytande + bilagedel. [145] En allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring. [150]
Kulturdepartementet
Från massmedia till multimedia — att digitalisera svensk television. [25]
Viktigt meddelande. Radio och TV i Kris och Krig. [80]
Inför ett Svenskt kultumät - IT och framtiden inom kulturområdet. [110] Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kultumrinneslagens bestämmelser om byggnader och kulturmiljöer, prästgårdar, kyrkstäder och ortnanm. [128] Den lokala radion. [176]
Näringsdepartementet
Kartläggning och analys av den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster med miljöpåverkan. [23] Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World. Swedish National Report for Habitat II. [48] Regler för handel med el. [49] Kompetens och kapital + bilaga. [69] Samverkan mellan högskolan och näringslivet. [70] Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. [78] Samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. [89]
Närings- och handelsdepartementet Ökad konkurrens i handeln med livsmedel. [144] Elberedskapen. Författningsfrågor. [149]
Gruvoma och framtiden. [152]
Civildepartementet
Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser. [3] Forskning för vår vardag. [10] Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel. [31] Konsumentskydd på elmarknaden. [104]
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Möss och människor. Exempel på bra IT-användning bland barn och ungdomar. [32]
J ustitiedepartementet
Kriminalunderrättelseregister DNA-register. [35] Elektronisk dokurnenthantering. [40] Presumtionsregeln i expropriationslagen.[45] Förbud mot vapen på allmän plats m.m. [50] Utvärderat personval. [66] Ekobrottsforskning. [84] Tredimensionell fastighetsindelning. [87] Kameraövervakning. [88]
Droger i trafiken. [125] Översyn av förvärvslagen och hyreslagen Borgen och pant. [148] Översyn av redovisningslagstiftningen. [157] Bouppteckningar och arvsskatt. [160] Licensavgift — en principskiss. [172] Straffansvarets gränser + Bilagor. [185]
Utrikesdepartementet
Vem bestämmer vad? EU:s interna spelregler inför regeringskonferensen 1996. [4] Politikområden under lupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. [5] Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenheter av arbetet i EU. [6] Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. [7] Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte utvidgning. [15] Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga rättigheter i EU. [16] Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs bedömningar inför regeringskonferensen 1996. [19] Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga EU-lånders förslag och debatt inför regeringskonferensen 1996. [24] Demokrati och öppenhet. Om folkvalda parlament och offentlighet i EU. [42] Jämställdheten i EU. Spelregler och verklighetsbilder. [43]
Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU 96-kommitténs erfarenheter. [59]
Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och utvidgningens effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken. [60] Olika länder — olika takt. Om flexibel integration och förhållandet mellan stora och små stater i EU. [61]
EU:s regeringskonferens — procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i april 1996. [76] EU och Sverige — från Kiruna till Malmö. Sammanfattning av fyra regionala möten 1995-96. [106] Union utan gränser — konsekvenser, möjligheter, problem. Sammanfattning av ett seminarium i november 1995. [107]
Försvarsdepartementet
Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar. [18] Statens maritima verksamhet. [41] Finansieringen av det civila försvaret. [58] Utvecklad samordning inom det civila försvaret och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, överväganden och förslag. [86] Strukturförändring och besparing. En uppföljning av genomförda förändringar inom försvarsmaktens ledningsorganisation. [96] Effektivare försvarsfastigheter! Utvärdering av en reform. [97] Vem styr försvaret? Utvärdering av effekterna av LEMO—reformen. [98] Avveckling med inlärning. Erfarenheter från LEMO-reformens avveckling av personal. [99] Iakttagelser och förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. [123] De två kulturerna. Rapporter av Klaus Richard Böhme, Bo Huldt, Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. [130] Extern värdering av hot och förmåga. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. [131] Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor med underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. [132]
Socialdepartementet
Sveriges medverkan i FN:s familjeår. [37] Kooperativa möjligheter i storstadsområden. [54]
Systematisk förteckning
Försäkringskassan Sverige — Översyn av socialförsäkringens administration. [64] Rättspsykiatriskt forskningsregister. [72] Allmänt pensionssparande. [83] Egon Jönsson — en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. [85] Den privata vårdens omfattning och framtida ersätmingsformer — En översyn av de nationella taxoma för läkare och sjukgymnaster. [91] En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Del 1 och 2. [113] Barnkonventionen och utlänningslagen. [115] Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. [124] Bilaga 1. Miljörelaterade hälsorisker. [124] Bilaga 2. Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet. [124] Environment for Sustainable Health Development — an Action Plan for Sweden. [124] Doping i folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. [126] Jämställd vård. Olika vård på lika villkor. [133] Jämställd vård. Möten i vården ur ett
tvärvetenskapligt perspektiv. [134] Fibromyalgi och Duchennes muskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. [135] Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. [138] Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. [141] Att återerövra vardagen. [146]
Bidrag genom arbete — En antologi. [151] Rätt att flytta — en fråga om bemötande av äldre. [161] Behov och resurser i vården - en analys. [163] Handikappinstitutet — för bra hjälpmedel och ökad livskvalitet. [174] Styrning och samverkan. [175] Egenmakt - att återerövra vardagen. [177]
Kommunikationsdepartementet
Om järnvägens trafikledning m.m. [9] EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för två- och trehjuliga motorfordon. [11] Bättre trafik med väginforrnatik. [17] Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. [26] Banverkets myndighetsroll m.m. [33] Enskilda vägar. [46] En översyn av luft- sjö- och spårtrafikens tillsynsmyndigheter. [82] Ny yrkestraflklagstiftning. [93] Nationell teleadresskatalog. [94] Botniabanan. [95] En körkortsreform [114] Station Stockholm Nord. [118]
Spår, miljö och stadsbild i centrala Stockholm. [121] Länsstyrelsernas roll i infrastrukrurplaneringen. [142] Ny kurs i trafikpolitiken. Delbetänkande om beskattning av vägtrafiken. [165] Fritidsbåten och samhället. [170] IT och Miljö. En samling goda exempel. [178] MEGA-BYTE. [181] Handlingsprogram för ökad Sjösäkerhet. [182] EU, Sverige och de inre vattenvägarna. [183] Transportinformatik för Sverige. + Bilagor. [186]
Finansdepartementet
Kommuner och landsting med betalnings- svårigheter. [12] Budgetlag — regeringens befogenheter på fmansmaktens område. [14]
Borgenärsbrotten — en översyn av 11 kap. brottsbalken. [30]
Översyn av skatteflyktslagen. Reformerat förhandsbesked. [44] Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. [57] Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. [67] Några folkbokföringsfrågor. [68] Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige. [77] Översyn av revisionsreglema. [79] Skydd för sparande i sparkasseverksamhet. [81] Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Författningsförslag, författningskommentarer och bilagor. [100]
Från åkerlotter till Paradis — ett delbetänkande från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av vissa högskolefastigheter. [109] Artikel 6 i Europakonventionen och skatte- utredningen. [116]
Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. [117] Lättnad i dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. [119] Skatt på avfall. [139] Sverige och EMU + Bilagor. [158]
När makten gör fel. Den offentliga tjänstemannens ställning och ansvar. [173] Bättre grepp om bidragen. Ett samlat system för transfereringar till hushåll. [180] Statens ändamålsfastigheter. Principer för förvaltning och hyressättning. [187]
Systematisk förteckning
Konsumenterna och miljön. [108] Miljöbalken. En skärpt och samordnad Bevakad övergång. Åldersgränser för unga upp till miljölagstiftning för en hållbar utveckling. 30 år. [1111 Del 1 och 2. [103]
Integrering av miljöhänsyn inom den statliga Inrikesdepartementet förvaltningen. [112] Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och Overgångsbestämmelser till miljöbalken. [147] landsbygd. [71] Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden. [153] Den kommunala självstyrelsen och grundlagen. [1291 Omtankar om vattendrag Kommunalförbund och gemensam nämnd — ett nytt angreppssätt. [1551 två former för kommunal samverkan. [1371 Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa K0:s biträde åt enskilda. [140] drivmedel. [134]
Bostadspolitik 2000 — från produktions— till boendepolitik + Särtryck + Bilaga [156] På medborgarnas villkor — en demokratisk infrastruktur + bilagor. [162]
Översyn av PBL och va-lagen. [168] Fömyelsen av kommuner och landsting. [169] Kommunala fömyelseproblem. En statsvetenskaplig betraktelse. Bilaga I. [169] Kommunerna och den statliga styrningen. Bilaga 11. [169] Budgetpolitik. En studie av behovsbudgetering i två decentraliserade organisationer. Bilaga 111. [169] Konkurrensutsätming inom äldreomsorgen i Stockholms stad. Politisk-demokratiska aspekter. Bilaga IV. [169] Förändringsmodeller och förändringsprocesser i kommuner och landsting. Några empiriska studier. Bilaga V. [169] Statens uppgiftsinsamling från kommuner och landsting. [179]
Miljödepartementet
Batterierna — en laddad fråga. [8] Nationalstadsparker. [38]
Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning. [39] Precisering av handelsändamålet i detaljplan. [52] Kalkning av sjöar och vattendrag [53] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 1 — En granskning. [73] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 1 — An Assessment. [73] Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. Volym 2 — Faktaredogörelser. [74] Swedish Nuclear Regulatory Activities. Volume 2 - Descriptions. [74] IT i miljöarbetet. [92]
Kärnavfall — teknik och platsval. KASAMs yttrande över SKBs FUB-Program 95. [101]